KU 1981/82:33

Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:33

om vissa datafrågor (prop. 1981/82:189 och 1981/82:100)

Propositionerna

I proposition 1981/82:189 hemställs att riksdagen

1. antar förslag till lag om ändring i datalagen (1973:289),

2. antar förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1981:100),

3. godkänner konvention den 28 januari 1981 till skydd för enskilda vid
automatisk databehandling av personuppgifter,

4. bemyndigar regeringen att besluta om avgifter för datainspektionens
verksamhet i enlighet med de riktlinjer som angetts i propositionen.

I proposition 1981/82:100, bil. 5, hemställs

att riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1982/83 anvisar ett
förslagsanslag av 1 000 kr.

I proposition 1981/82:189 föreslås ändrade regler om datainspektionens
prövning av ärenden som rör rätten att föra personregister med hjälp av
ADB. Reformen har till syfte att rationalisera verksamheten vid datainspektionen
så att inspektionen kan koncentrera sina resurser på sådana
personregister som är särskilt känsliga från integritetsskyddssynpunkt.

Ändringarna i datalagen innebär att det nuvarande kravet på tillstånd för
att föra personregister begränsas till register som innehåller ömtåliga
uppgifter, t. ex. uppgifter om sjukdomar, brott, politisk uppfattning och
religiös tro eller uppgifter som innehåller omdömen om den registrerade. För
andra personregister skall krävas att den registeransvarige har anmält sig hos
datainspektionen och att denna på grund av anmälan har utfärdat en licens.
Vidare föreslås bl. a. att alla registeransvariga skall vara skyldiga att föra en
förteckning över sina personregister.

I propositionen föreslås också att Sverige ansluter sig till den Europeiska
dataskyddskonventionen. Med anledning härav föreslås vissa ändringar i
datalagen och sekretesslagen.

Slutligen föreslås att kostnaderna för datainspektionens verksamhet helt
skall täckas genom avgifter från bl. a. de registeransvariga enligt datalagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982. De registeransvarigas
skyldighet att föra förteckning över sina personregister inträder dock först
den 1 januari 1983.

1 Riksdagen 1981182. 4 sami. Nr 33

KU 1981/82:33

Motionerna

Med anledning av proposition 1981/82:189 har väckts sju följdmotioner.

I motion 1981/82:2467 av Pär Granstedt (c) hemställs, att riksdagen
beslutar anta propositionens förslag till lag om ändring i datalagen med den
ändring att 7 § får den nedan som motionärens förslag angivna lydelsen:

Motionärens förslag
7 a §

Regeringens förslag

Hos den registeransvarige skall
finnas en aktuell förteckning över de
personregister som han är ansvarig
för. Förteckningen skall innehålla
uppgift om

1. registrets benämning,

2. registrets ändamål,

3. lokalen där den automatiska
databehandlingen huvudsakligen utförs,

4. numret på den registeransvariges
licens hos datainspektionen,

5. i vad mån personuppgifter lämnas
ut för automatisk databehandling
i utlandet.

Förteckningen skall hällas tillgänglig
för datainspektionen och på
begäran av denna ges in till inspektionen.

När en registeransvarig sänder en
handling som innehåller personuppgifter
ur ett personregister till den
registrerade, skall upplysning samtidigt
lämnas om vem som är avsändare
eller om den registeransvariges
licensnummer hos datainspektionen.

Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte personregister som en enskild
person för uteslutande för personligt
bruk eller som en arkivmyndighet
har tagit emot för förvaring.

Den registeransvarige skall till datainspektionen
ge in en förteckning
över de personregister som förs av
honom och för vilka tillstånd enligt
2 § icke krävs. Förteckningen skall
innehålla uppgift om benämningen
på och ändamålet med förekommande
personregister, lokal där den automatiska
databehandlingen i huvudsak
utförs, numret på datainspektionens
licens för den registeransvarige
samt uppgift huruvida den
registeransvarige även för personregister
för vilket tillstånd krävs enligt
2§-

Den registeransvarige skall, om
uppgift i förteckningen ändras, en
gång varje år ge in en ny förteckning,
som innehåller då aktuella uppgifter.

Licensnumret skall framgå av
handling som sänds av den registeransvarige
till registrerad och som innehåller
personuppgift om denna
från personregister.

Första, andra och tredje stycket
gäller icke personregister som förs av
enskild uteslutande för personligt
bruk eller som mottagits för förvaring
av arkivmyndighet som anges i
allmänna arkivstadgan.

I motionen erinras om att DALK föreslog att alla utdataprodukter skulle
förses med licensnummer. Syftet med detta var framför allt att underlätta för
allmänheten att kontrollera att registeransvariga verkligen har licens. Detta
förslag avvisas i propositionen med hänvisning till arbetsbelastningen, i detta
fall för registeransvariga. Det förefaller enligt motionen inte rimligt att det
skulle möta avsevärda svårigheter för en registeransvarig att låta trycka ett
licensnummer på sina alster.

KU 1981/82:33

I motion 1981/82:2488 av Kerstin Anér (fp) hemställs att riksdagen
beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts dels om registrering
hos datainspektionen av samtliga personregister, dels också om angivande av
licensnummer på utgående försändelser via personregister.

Enligt motionen måste datainspektionen ha effektiva och snabba metoder
att få tag i uppgifter om var personregistren finns och av vilken typ och
omfång de är. DALK:s förslag om angivande av licensnummer bör
genomföras.

I motion 1981/82:2489 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs 1) att
riksdagen beslutar avslå proposition 1981/82:189, 2) att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till ny avgiftsfinansiering för datainspektionen
i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen erinras om att datalagen ändrades så sent som 1979. Enligt
motionen är det obetänksamt att nu gå in och göra förändringar och
urholkningar i en väl fungerande lagstiftning enbart av besparingsskäl.
Datainspektionen bör i stället tillföras ökade personalresurser för att
inspektionen skall kunna fullgöra sina tillstånds-, tillsyns- och informationsuppgifter
på ett tillfredsställande sätt. Motionen godtar inte heller det förslag
till avgiftsfinansiering som föreslås i propositionen och som bygger på de
föreslagna lagändringarna.

1 motion 1981/82:2497 av Kurt Hugosson (s) hemställs att riksdagen
beslutar att 2 § andra stycket fjärde punkten skall ha följande lydelse:

Propositionens förslag Motionärens förslag

2 §

Personregister får inrättas och föras endast av den som har anmält sig hos
datainspektionen och fått bevis om detta av inspektionen (licens).

Utöver licens behövs tillstånd av datainspektionen för att inrätta och föra
personregister som skall innehålla

1. uppgifter som anges i 4 §,

2. uppgifter som anges i 6 § andra stycket,

3. uppgifter om personer som saknar sådan anknytning till den registeransvarige
som följer av medlemskap, anställning, kundförhållande eller
något därmed jämförligt förhållande,

4. personuppgifter som inhämtas 4. personuppgifter som inhämtas

från något annat personregister, om från något annat personregister, om

inte registreringen av uppgifterna inte registreringen eller utlämnandet

sker med stöd av författning eller av uppgifter sker med stöd av författ med

den registrerades medgivan- ning eller med den registrerades

de. medgivande.

Första och andra stycket gäller inte personregister som en enskild person
inrättar eller för uteslutande för personligt bruk.

Med inrättande av personregister förstås även insamling av uppgifter som
skall ingå i registret.

1* Riksdagen 1981/82. 4 sami. Nr 33

KU 1981/82:33

I motionen kritiseras utformningen av 2 § andra stycket fjärde punkten i
propositionen. Denna bestämmelse innebär att tillståndstvånget blir mer
omfattande än vad som är fallet i dag. Den föreslagna lydelsen av paragrafen
och departementschefens uttalanden innebär nämligen att om ett personregister
hämtar uppgifter från ett annat personregister måste båda registren ha
tillstånd för denna samköming. Effekten härav blir att alla personregister
även i framtiden måste ha tillstånd. Alla eller så gott som alla register har ju
någon form av samköming men det är ju så att de flesta samkörningar är
enbart av godo, t. ex. med postgirot, bankgirot, adressupptagningar.

I motion 1981/82:2498 av Kurt Hugosson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
måtte besluta 1) att avslå regeringens förslag till de förändringar i datalagen
som innebär att licenssystem införs och att det generella tillståndskravet
upphävs, 2) att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade
resurser till datainspektionen för att den med oförändrad lagstiftning skall
kunna fullgöra sina tillstånds-, tillsyns- och informationsuppgifter, 3) att -därest punkt 1 och 2 ej vinner riksdagens gillande - alla personregister som
förs med hjälp av ADB blir föremål för överblick och offentlighet genom att
registren finns centralt förtecknade hos datainspektionen.

I motionen förordas att man på kort sikt tilldelar datainspektionen de
ökade personalresurser som behövs för att inspektionen med oförändrad
lagstiftning skall kunna fullgöra sina tillstånds-, tillsyns- och informationsuppgifter
på ett tillfredsställande sätt. Avgiftsuttaget från registerförama får
dimensioneras med hänsyn härtill. Hämtöver bör inspektionen vidta den
ytterligare rationalisering av tillståndsförfarandet som visat sig möjlig enligt
det av DALK utarbetade nollalternativet. Om riksdagen icke skulle bifalla
motionens förslag om avslag på propositionen är det en ovillkorlig
förutsättning för en förändring av tillståndskravet redan på kort sikt, att i
princip alla personregister som förs med hjälp av ADB blir föremål för
överblick och offentlighet genom att registren finns centralt förtecknade hos
datainspektionen.

I motion 1981/82:2499 av Hilding Johansson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen avslår de förslag i propositionen som innebär att det generella
tillståndskravet upphävs samtidigt som ett licenssystem införs.

I motionen framhålls att ett upphävande av den grundläggande principen
om generell tillståndsplikt för upprättande av personregister som förs med
ADB skulle innebära klara försämringar i skyddet för den personliga
integriteten. Till detta kommer att täta förändringar av regelsystemet bör
undvikas. Stabiliteten i rättsreglerna har stor betydelse såväl för de
registeransvariga som för de myndigheter som skall tillämpa reglerna. Flera
tunga remissinstanser har också motsatt sig en förändring i lagstiftningen nu
med tanke på pågående utredningsarbete. Bland dessa remissinstanser
återfinns LO, TCO, riksrevisionsverket, Sveriges advokatsamfund, SCB,
hovrätten för västra Sverige m. fl. Mot denna bakgrund yrkas avslag på de

KU 1981/82:33

förslag i propositionen som innebär att det generella tillståndskravet upphävs
samtidigt som ett licenssystem införs.

I motion 1981/82:2500 av Joakim Ollén (m) hemställs att riksdagen
beslutar att med ändring av propositionen ge datalagen 2 § punkt 4 den i
motionen angivna lydelsen.

I motionen föreslås att 2 §, fjärde punkten får följande lydelse: ”personuppgifter
som hämtas från något annat personregister eller har inhämtats för
något annat ändamål än det för vilket registret förs, om inte registreringen av
uppgifterna sker med stöd av författning, regeringens eller datainspektionens
beslut eller med den registrerades medgivande”. Härigenom undanröjs
kravet på dubbelregistrering i samband med samköming.

I detta betänkande behandlas även följande under den allmänna
motionstiden 1981 och 1982 väckta motioner.

I motion 1980/81:189 av Kerstin Anér m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att generella direktiv
utfärdas innebärande att uppgiftsinsamling för databearbetning alltid skall
åtföljas av upplysningar om för vilket ändamål uppgiftsinsamlingen sker,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en kartläggning av den
ekonomiska nyttan för enskilda, organisationer och företag av att ha tillgång
till skilda offentliga databaser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts vad gäller att ställa datanäten till avnämarnas förfogande på ett
sådant sätt att monopolsituationer motverkas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande svensk anslutning till internationella konventioner innebärande
att det integritetsskydd som svensk datalagstiftning ger då ej får
urholkas.

Beträffande hemställan under punkt 1 ovan sägs i motionen bl. a. att
människor som avkrävs uppgifter av myndigheter alltid bör upplysas om
ändamål och skäl bakom uppgiftslämnandet. Detta sammanhänger enligt
motionen med kraven på de offentliga datasystemen att dessa skall verka till
medborgarnas fördel och inte bara kontrollera medborgarna.

I anslutning till hemställan under punkt 2 anförs i motionen bl. a. att en
viktig sida av de offentliga datasystemens funktion är deras egenskap av att
utgöra en ”allmänning” av stort ekonomiskt värde för dem som har möjlighet
att utnyttja dem. Enligt svensk offentlighetsprincip måste offentlig information
ställas till vars och ens förfogande utan att denne behöver ange skäl. I
dataåldern har denna rätt plötsligt gett upphov till stora ekonomiska fördelar
för starka organisationer och företag, som kan utnyttja den. Enligt motionen
bör det komma till stånd en genomlysning av den ekonomiska nytta som olika
organisationer och företag kan ha av data ur offentliga databaser. Därigenom
uppnås enligt motionen en grund för en fördelningspolitisk bedömning av

KU 1981/82:33

tillgängligheten av data sorn inte används för det av lagstiftarna avsedda
ändamålet, nämligen att kontrollera myndigheternas arbete och berika den
offentliga debatten.

I fråga om hemställan under punkt 3 bör enligt motionen datamonopol
motarbetas såväl i statliga som i privata sammanhang. Teledata skulle kunna
organiseras så att några centrala sändare (offentliga eller privata) ställer
uppgifter till förfogande, eventuellt med möjlighet till ett visst svar från
användarna. Det skulle också kunna organiseras så att de enskilda
TV-innehavarna får möjlighet att ta kontakt med varandra eller bilda
grupper för att påverka utformningen av det utsända materialet. En
organisering i enlighet med det sistnämnda alternativet skulle vara svårare
och ställa sig dyrare men skulle enligt motionen få en mycket stor betydelse
för en demokratisk utveckling av det nya mediet. De fåtaliga centrala
sändarna får enligt motionen i varje fall inte tillåtas bli några monopol, de
måste få verklig konkurrens, och de måste göras känsliga för publikens krav
och synpunkter. Det är enligt motionen aldrig en neutral och värderingsfri
fråga vilka uppgifter som matas in i en datacentral och vilka som får stanna
utanför.

Vad gäller hemställan under punkt 4 rörande svensk anslutning till
internationella konventioner på dataområdet anförs i motionen att det måste
finnas möjligheter att vägra tillstånd att behandla data utomlands, om det
inte finns garantier för att de i det andra landet behandlas under
integritetslagar som motsvarar svensk datalagstiftning.

I motion 1980/81:194 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
hanteringen av det statliga person- och adressregistrets markering om
direktreklam.

Motionärerna erinrar om att det finns möjlighet för en medborgare att
begära att en markering görs i SPAR så att namn och adress inte lämnas ut för
att användas till direktreklam. Enligt motionärerna borde förfarandet vara
det omvända. Markeringen bör ange att en medborgare inte vill ha
direktreklam. I konsekvens härmed bör anmälan få göras, om man vill ha
direktreklam. Samma förfarande för att göra detta känt bland allmänheten
kan användas som vid den nu gällande använda principen. Det ena
förfarandet behöver enligt motionärerna inte kosta mer än det andra.

I motion 1980/81:235 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till regler som
möjliggör samköming av olika datasystem med ekonomisk information om
företag och vid misstanke om ekonomisk brottslighet.

I motionen hänvisas till motion 1980/81:234 där frågor om ekonomisk
brottslighet utförligt behandlas.

KU 1981/82:33

I motion 1981/82:1579 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
samköra olika dataregister för bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Motiveringen återfinns i motion 1981/82:1578. Där anförs bl. a. att i
samband med översynen av rutinerna vid kronofogdemyndigheten (KFM)
har användningen av datastöd utökats högst avsevärt. De gäldenärer som är
aktuella hos KFM har enligt motionärerna i dag ett skydd i den bristande
möjligheten för KFM att utnyttja andra databaser i verksamheten. Motionärerna
anser det angeläget att snarast se över möjligheterna att utnyttja och
samordna olika databaserade informationskällor i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten.

I motion 1981/82:1634 av Kurt Flugosson och Olle Svensson (s) hemställs
att riksdagen måtte besluta att hos regeringen begära att den snarast till
riksdagen återkommer med förslag om hur de s. k. ombudsföretagens
verksamhet skall kunna upphöra.

Motionärerna erinrar om att 10 § datalagen ändrades år 1980 så att det
krävs egenhändigt undertecknad skriftlig begäran till registeransvarig för att
få insyn i personregister. Avsikten med denna förändring var att förhindra
okynnesuttag via de s. k. ombudsföretagen.

Enligt motionärerna har dock ändringen medfört att enskilda förhindras
att via telefon begära utdrag ur register samtidigt som ombudsföretagen till
stor och ofta onödig kostnad för samhället fortsätter sin verksamhet.
Ombudsföretagen har fått möjlighet att operera i det vakuum som är
resultatet av att datainspektionen inte har resurser att informera om hur
enskilda själva vid behov kan utnyttja 10 § datalagen. Datainspektionens
informationsresurser bör enligt motionärerna förstärkas.

Utskottet

Förslagen i proposition 1981/82:189 bygger i allt väsentligt på promemorior
som utarbetats av datalagstiftningskommittén (DALK). I korthet
innebär dessa förslag att det nuvarande kravet på tillstånd att föra
personregister begränsas till register som innehåller ömtåliga uppgifter t. ex.
om sjukdomar, brott, politisk uppfattning och religiös tro eller uppgifter som
innehåller omdömen om den registrerade. För andra personregister skall
krävas att den registeransvarige har anmält sig hos datainspektionen och att
denna på grund av anmälan har utfärdat en licens. Vidare föreslås bl. a. att
alla registeransvariga skall vara skyldiga att föra en förteckning över sina
personregister. I propositionen föreslås också ett nytt avgiftssystem för att
finansiera datainspektionens verksamhet. Enligt propositionens förslag skall
vidare Sverige ansluta sig till den Europeiska dataskyddskonventionen.

Med anledning av propositionen har väckts en rad motioner. Dessa jämte

KU 1981/82:33

ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden behandlas i
detta betänkande.

I motionen 1981/82:2489 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas avslag på
propositionen. I motionerna 1981/82:2498 av Kurt Hugosson m. fl. (s) och
1981/82:2499 av Hilding Johansson m. fl. (s) yrkas avslag på förslaget att
införa ett licenssystem. I motionerna framställs bl. a. krav på att datainspektionen
ges ökade resurser för att göra det möjligt för inspektionen att med
oförändrad lagstiftning kunna fullgöra sina tillstånds-, tillsyns- och informationsuppgifter.

Enligt utskottet är det i och för sig önskvärt att inte alltför täta ändringar i
regelsystemet vidtas. Emellertid måste beaktas den snabba utvecklingen på
dataområdet som aktualiserat de i propositionen föreslagna åtgärderna för
att komma till rätta med de problem datainspektionen har när det gäller
främst tillsynsverksamheten. I likhet med departementschefen anser utskottet
sålunda att tillståndsförfarandet bör ändras enligt de riktlinjer DALK har
dragit upp. Sådana personregister som är särskilt integritetskänsliga måste
självfallet fortfarande vara underkastade tillståndsplikt, medan det för
övriga register kan vara godtagbart med endast en anmälningsskyldighet.
Denna ordning innebär att datainspektionen kan koncentrera tillståndsverksamheten
till de särskilt känsliga registren. Samtidigt skapas förutsättningar
för att inspektionens resurser till väsentlig del borde kunna frigöras och
utnyttjas inom tillsynsverksamheten.

Sammanfattningsvis har utskottet sålunda kommit till slutsatsen att
propositionens förslag till lösning av de nämnda frågorna i princip bör godtas.
Detsamma gäller frågan om ny avgiftsfinansiering av datainspektionens
verksamhet. Härav följer att avslagsyrkandena i de nämnda motionerna
avstyrks.

I det följande behandlar utskottet ett antal andra frågor om systemets
utformning som tagits upp i motionerna. I motionerna 1981/82:2467 av Pär
Granstedt (c) och 1981/82:2488 av Kerstin Anér (fp) framförs krav på att alla
registerinnehavare, alltså även de som inte är underkastade tillståndsplikt,
skall vara skyldiga att ge in förteckningar över sina register till datainspektionen
och även förse sina s. k. utdataprodukter med det licensnummer som
tilldelats registret.

Frågan har behandlats av DALK som också föreslog det i motionerna
angivna förfarandet. I propositionen avvisas emellertid förslagen i fråga.
Därvid framhålls att en bestämmelse av innehåll att de registeransvariga
måste inge registren till datainspektionen skulle medföra en omfattande
administration hos inspektionen för att hantera materialet utan att detta
skulle vara till någon nämnvärd nytta för inspektionens omedelbara
verksamhet eller för att tillgodose integritetsintressena i övrigt.

Utskottet biträder denna uppfattning och vill framhålla att regelsystemet
innebär att förteckningar över register skall hållas tillgängliga för inspektionen
och på begäran av denna ges in till inspektionen. Det kan enligt utskottet

KU 1981/82:33

finnas anledning för datainspektionen att överväga frågan huruvida vissa
typer av register bör ges in. Enligt utskottet är det till fyllest att
datainspektionen har rätt att företa en sådan selektiv prövning. Utskottet
avstyrker alltså motionsyrkandena på denna punkt.

Vad gäller frågan om angivandet av licensnummer på s. k. utdataprodukter
intar propositionen också en avvisande hållning. En sådan skyldighet
skulle enligt propositionen i många fall inte fylla någon meningsfull uppgift
utan snarast te sig som en onödig byråkratisk belastning och dessutom
medföra kostnader för åtskilliga registeransvariga. I de flesta fall framgår
redan nu den registeransvariges namn och adress av de handlingar som sänds
till den registrerade. Propositionens förslag innehåller en regel om skyldighet
för den registeransvarige att lämna upplysning om avsändare till den
registrerade. Ibland kan det dock vara lämpligare att den registeransvarige
på sina utdataprodukter anger licensnumret hos datainspektionen i stället för
namn och adress. Det föreslås i propositionen att den registeransvarige bör
ha möjlighet att i stället för uppgift om vem som är avsändare ange sitt
licensnummer.

Utskottet instämmer i de synpunkter som angetts i propositionen på denna
punkt och avstyrker följaktligen motionsyrkandena i motsvarande del.

I motionerna 1981/82:2477 av Kurt Hugosson (s) och 1981/82:2500 av
Joakim Ollén (m) slutligen tas upp ett speciellt problem som avser s. k.
samköming av olika register.

Enligt 2 § andra stycket i propositionens förslag om ändring i datalagen
krävs utöver licens i vissa angivna fall särskilt tillstånd av datainspektionen
för att inrätta och föra personregister. Den föreslagna bestämmelsen innebär
att tillstånd behövs bl. a. om personregistret skall innehålla personuppgifter
som inhämtas från något annat personregister, om inte registreringen av
uppgifterna sker med stöd av författning eller med den registrerades
medgivande - punkt 4 i den nämnda paragrafen. Med att1 den registeransvarige
har rätt att inhämta och registrera uppgifter enligt bestämmelse i
författning jämställs enligt propositionen (se s. 54) att registreringen sker
efter tillstånd av datainspektionen. Även om det kan finnas sådant stöd för
att lämna ut uppgifter från ett visst register gäller enligt propositionens motiv
tillståndsplikten ändå för det register till vilket uppgifterna inhämtas. Som
exempel nämns att den som önskar göra en samköming mellan sitt eget
register och det statliga person- och adressregistret (SPAR) för att
aktualisera uppgifter i det egna registret inte får göra detta, om inte
datainspektionen har meddelat tillstånd till det eller samkörningen kan
grundas på annat författningsstöd.

I motionerna föreslås att tillståndstvånget på denna punkt lindras. Enligt
utskottet är det utomordentligt viktigt att samkörningar mellan olika
personregister underkastas en noggrann kontroll av datainspektionen. Det
kan emellertid ifrågasättas om denna kontroll bör inriktas enbart på det
mottagande registret på det sätt som förutsätts i propositionen. Med en sådan

KU 1981/82:33

ordning riskerar man nämligen att datainspektionen får ägna sig åt prövning
av ett stort antal enskilda fall av samkörningar som är tämligen harmlösa från
integritetssynpunkt. Detta torde enligt utskottet inte stämma särskilt väl med
grundtanken i det framlagda förslaget. Enligt utskottets mening bör man
kunna undvara krav på särskilt tillstånd för det mottagande registret i sådana
fall då utlämnandet av uppgifter från det register varifrån uppgifterna hämtas
sker med stöd av författning eller i överensstämmelse med ett beslut av
datainspektionen liksom i sådana fall då uppgifterna lämnas ut med den
registrerades samtycke. Den kan här gälla t. ex. uppdatering av medlemsoch
kundregister för vilka enbart licens krävs med folkbokföringsuppgifter
som lämnas från SPAR. Vidare bör det inte krävas något särskilt tillstånd för
samkörningar mellan exempelvis hyres-, medlems- eller kundregister, å ena
sidan, och postgirot eller bankernas register, å andra sidan, om samkörningen
sker i överensstämmelse med ett beslut av datainspektionen beträffande
det utlämnande registret.

I nyssnämnda motion 2500 framhålls att tillstånd borde krävas också om ett
personregister skall innehålla uppgifter som har inhämtats för något annat
ändamål än det för vilket registret förs, om inte registreringen av uppgifterna
sker med stöd av författning, regeringens eller datainspektionens beslut eller
med den registrerades medgivande.

Enligt utskottets mening finns det inte behov av någon sådan utvidgning av
tillståndskravet. De önskemål som ligger bakom motionen i denna del bör
vara tillgodosedda genom bestämmelserna i 7 § 1-3 om att personregister
skall förås för ett bestämt ändamål och att endast sådana uppgifter skall få
registreras som står i överensstämmelse med registrets ändamål etc. Om den
registeransvarige underlåter att iaktta vad som åligger honom enligt denna
paragraf, kan datainspektionen ingripa med föreskrifter enligt 18 §. I sista
hand har inspektionen möjlighet att förbjuda fortsatt förande av registret.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att bestämmelsen i 2 §
andra stycket punkt 4 datalagen utformas på så sätt att tillstånd för
personregister som skall innehålla personuppgifter som inhämtas från något
annat personregister skall behövas endast om inte registreringen av
uppgifterna eller utlämnandet av dessa sker med stöd av författning,
datainspektionens beslut eller den registrerades medgivande.

Motionerna får enligt utskottet anses besvarade med vad utskottet anfört
och föreslagit. I bilaga till betänkandet lägger utskottet fram förslag till
lagändringen i fråga.

I den under allmänna motionstiden förra året väckta motionen 1980/81:189
av Kerstin Anér m. fl. (fp) uttrycks vissa farhågor för urholkning av
integritetsskyddet i den svenska datalagstiftningen vid en anslutning av
Sverige till den Europeiska dataskyddskonventionen.

Som tidigare framgått föreslås i propositionen att Sverige ansluter sig till
den angivna konventionen. Även utskottet anser att det är av stort värde att

KU 1981/82:33

överläggningarna om dataskyddsfrågor inom Europarådet nu har lett fram
till en konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av
personuppgifter. För svenskt vidkommande är det betydelsefullt att konventionen
följer samma mönster som den svenska datalagen. Det förhåller sig så
att det materiella innehållet i konventionen i stor utsträckning stämmer
överens med den svenska datalagens regler till skydd för den enskildes
integritet. Utskottet biträder propositionens förslag om anslutning till
konventionen och avstyrker motionen.

Utskottet tillstyrker även i övrigt propositionens förslag till lag om ändring
i datalagen.

Utskottet tillstyrker det i budgetpropositionen föreslagna anslaget till
Datainspektionen för budgetåret 1982/83 dvs. ett förslagsanslag av 1 000 kr.
När det gäller datainspektionens verksamhet vill utskottet understryka
vikten av att inspektionen ges sådana ekonomiska resurser att det blir möjligt
att inte minst på informationssidan fullgöra de insatser som krävs. Utskottet
förutsätter att frågan om datainspektionens informationsresurser kommer
att övervägas ytterligare i samband med den fortsatta rationaliseringsverksamheten.

Utskottet övergår härefter till att behandla ett antal till utskottet
remitterade motioner i datafrågor väckta under de allmänna motionstiderna
1981 och 1982.

Motion 1980/81:189 av Kerstin Anér m. fl. (fp) innehåller fyra yrkanden.
Ett av dessa har tagits upp i det föregående i samband med att utskottet
behandlat propositionens förslag om godkännande av konventionen till
skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter. Av de
återstående motionsyrkandena innehåller det första ett förslag att generella
direktiv utfärdas innebärande att uppgiftsinsamling för databearbetning
alltid skall åtföljas av upplysningar om för vilket ändamål uppgiftsinsamlingen
sker.

Utskottet vill erinra om att enligt nu gällande lydelse av 2 § datalagen får
personregister icke inrättas eller föras utan tillstånd av datainspektionen.
Enligt förslaget till 2 § datalagen får personregister inrättas och föras endast
av den som har anmält sig hos datainspektionen och fått bevis om detta av
inspektionen (licens). Utöver licens behövs tillstånd av datainspektionen för
att inrätta och föra personregister som skall innehålla vissa uppräknade slag
av uppgifter. Med inrättande av personregister förstås enligt såväl gällande
som föreslagen lydelse av den aktuella paragrafen även insamling av
uppgifter som skall ingå i registret.

När den sistnämnda bestämmelsen infördes i datalagen år 1979, uttalade
departementschefen (prop. 1978/79:109 s. 30) bl. a. att det självfallet är av
vikt att uppgiftsinsamlingen till ett planerat register inte börjar innan
datainspektionen har tagit ställning till registret. Uppgiftsinsamlingen kan
nämligen redan i sig innebära risk för otillbörligt intrång i vederbörandes
personliga integritet. Genom att den registeransvarige på ett tidigt stadium

KU 1981/82:33

vänder sig till datainspektionen får denna enligt departementschefen också
möjlighet att påverka sättet för uppgiftsinsamlingen genom föreskrifter om
inhämtande av uppgifter för personregistret (se 6 § första stycket 1.
datalagen).

I likhet med motionärerna anser utskottet att en begäran om uppgiftslämnande
bör åtföljas av upplysningar om ändamålet och skälen för denna
begäran. Som framgått ovan har datainspektionen redan i dag vissa
möjligheter att i samband med tillståndsgivningen meddela föreskrifter om
uppgiftsinhämtandet. Utskottet vill vidare erinra om det av utskottet
tillstyrkta förslaget till 7 § datalagen, vilket berörts tidigare i samband med
behandlingen av motion 2500. Enligt denna paragraf får bl. a. uppgifter inte
samlas in annat än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad som
gäller enligt lag eller annan författning eller i enlighet med den registrerades
medgivande. Det får enligt utskottet också förutsättas att datalagstiftningskommittén
i sitt fortsatta arbete på en generell personregisterlagstiftning
kommer in på denna fråga. Något särskilt initiativ från riksdagens sida är
därför inte erforderligt.

Det andra förslaget i motionen avser en kartläggning av den ekonomiska
nyttan för enskilda, organisationer och företag att ha tillgång till offentliga
databaser.

Utskottet vill hänvisa till att frågan om kommersiellt utnyttjande av
ADB-baserade allmänna handlingar diskuterades i den proposition om
offentlighetsprincipen och ADB som riksdagen nyligen fattat beslut om
(prop. 1981/82:37, KU 1981/82:21). I propositionen uttalas (s. 43) bl. a. att
det inte utan mycket starka skäl och efter noggranna överväganden kan
komma i fråga att inskränka handlingsoffentligheten till vissa ”godtagbara
syften”. Några sådana starka skäl hade enligt departementschefens mening
inte kommit fram i det aktuella lagstiftningsärendet. Han uteslöt emellertid
inte att hela frågan kunde få tas upp till prövning på nytt.

I samma proposition (s. 44-45) togs också frågan upp om möjligheten att
öka tillgängligheten hos den information som finns hos myndigheterna, s. k.
aktiv informationsförmedling. Departementschefen anslöt sig till uppfattningen
att det ur många aspekter är önskvärt att den informationsmängd som
myndigheterna besitter sprids till en vidare krets, även på annat sätt än
genom den gängse handlingsoffentligheten. Han ansåg dock att det inte
förelåg tillräckliga grunder för att besluta om en fortsatt utredning inom detta
område. Frågan kunde emellertid komma att prövas vidare i annat
sammanhang.

Frågor med anknytning till förslaget i motionen har alltså nyligen
behandlats i en av riksdagen godkänd proposition. Föredragande statsråd
har därvid förklarat att dessa frågor kan komma att prövas på nytt. Enligt
utskottets mening behövs därmed inget initiativ från riksdagens sida.

Enligt motionens tredje punkt bör datamonopol motarbetas såväl i statliga
som i privata sammanhang. Frågan aktualiseras enligt utskottets mening

KU 1981/82:33

särskilt när det gäller teledata, dvs. överföring av information lagrad i en
dator via det allmänna telenätet. Utvecklingen på teledataområdet har
behandlats av informationsteknologiutredningen. Utredningen uttalar bl. a.
i betänkandet Nya medier (SOU 1981:45 s. 150-151) att det bör stå var och en
fritt att etablera teledataverksamhet. Skulle utvecklingen mot förmodan gå i
annan riktning och tendenser till faktiskt monopol uppstå finns det enligt
utredningen anledning att överväga åtgärder som främjar decentralisering.

Som framgår av vad som nyss sagts har frågan om mångfald inom
dataverksamheten uppmärksammats av informationsteknologiutredningen.
Den kommande massmedieutredningen kan också komma att beröra denna
fråga. Utskottet förutsätter därför att riskerna för att monopolsituationer
uppkommer på dataområdet beaktas utan särskilt uttalande från riksdagens
sida.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1980/81:189,
yrkandena 1-3.

I motion 1980/81:194 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att anmälan skall
göras till det statliga person- och adressregistret (SPAR) om man vill ha
direktreklam. F. n. gäller det omvända. Det krävs anmälan om man inte vill
ha direktreklam.

Ett liknande förslag behandlades av utskottet i samband med proposition
1980/81:62 som innehöll förslag om reglering av SPAR i datalagen. I en
vpk-motion framhölls bl. a. att endast den som vid en förfrågan från den
registeransvarige har uppgett sig vilja ha direktreklam, skall erhålla sådan.
Utskottet (KU 1980/81:11) framhöll att ett genomförande av förslaget
uppenbarligen skulle medföra stora kostnader och betydande administrativa
problem för den registeransvariga myndigheten. Enligt utskottets mening
stod inte dessa olägenheter i rimlig proportion till den vinst som kan göras
från integritetssynpunkt. Utskottet avstyrkte motionen. Riksdagen följde
utskottet.

Den något förändrade utformning som förslaget nu fått föranleder inte
utskottet att frångå den ståndpunkt som intogs tidigare. Utskottet vill tillägga
att om inte SPAR kan användas för direktreklam går ett väsentligt ändamål
med detta register förlorat. SPAR tillkom nämligen bl. a. för att motverka
uppbyggnaden av privata befolkningsregister med huvudsakligt syfte att
tillgodose direktreklamens behov. Utskottet avstyrker motionen.

I motionerna 1980/81:235 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén
(s) och 1981/82:1579 av Lars Werner m. fl. (vpk) behandlas frågan om
samköming av olika datasystem i syfte att bekämpa ekonomisk brottslighet.

Utskottet vill erinra om att man redan vid datalagens tillkomst var
medveten om att samköming kan medföra ökade risker för otillbörligt
intrång i de registrerades personliga integritet. Samköming av personregister
och annat samutnyttjande av data i sådana register är därför föremål för

KU 1981/82:33

särskild restriktivitet vid tillståndsprövningen.

Mot detta står emellertid enligt utskottets mening behovet av att
kontrollera att uppgifter som medborgarna lämnar i olika sammanhang är
riktiga. Som uttalades i proposition 1978/79:109 bör samkömingar i detta
syfte inte anses otillbörliga, om medborgarna redan när de lämnar
uppgifterna informeras om att dessa kan komma att kontrolleras mot ett
annat register.

Enligt utskottets mening har det ibland i den allmänna debatten
förekommit överdrivna föreställningar om de vinster som kan göras från
kontrollsynpunkt med samkörningar. Svårigheterna att erhålla jämförbarhet
mellan olika register är ofta betydande. Därmed finns risk att samkörningar
skapar en felaktig eller vilseledande bild av de registrerade, vilket i sin tur
kan leda till krav på ytterligare kontrollåtgärder.

Det är emellertid ett allmänt intresse att samhället även med datateknikens
hjälp kan förebygga och bekämpa t. ex. ekonomiska brott. Frågan om
samköming mellan olika register i kontrollsyfte bör enligt utskottets
uppfattning prövas från fall till fall. Vid denna prövning får integritetssynpunkter
vägas mot kontrollbehov. När det gäller samkörningar mellan olika
offentliga register bör denna avvägning normalt åvila regering eller riksdag
och ej avgöras på myndighetsnivå. Ett generellt förord för samköming
mellan olika register bör riksdagen enligt utskottets mening inte ställa sig
bakom. Samköming måste mot denna bakgrund även i fortsättningen
behandlas restriktivt. Motionerna får anses besvarade med vad utskottet
anfört.

I motion 1981/82:1634 av Kurt Hugosson och Olle Svensson (s) begärs
förslag från regeringen om hur verksamheten vid de s. k. ombudsföretagen,
dvs. företag som erbjuder allmänheten att mot betalning erhålla uttag ur
offentliga dataregister, skall kunna upphöra. Enligt motionärerna har
ombudsföretagen fått möjlighet att operera i det vakuum som är resultatet av
att datainspektionen inte har resurser att informera om hur enskilda själva
vid behov kan utnyttja 10 § datalagen.

Enligt 10 § datalagen skall den registeransvarige på begäran av enskild så
snart det kan ske underrätta denne antingen om innehållet i personuppgift
som ingår i personregistret och innefattar upplysning om honom eller om att
sådan uppgift ej förekommer i registret. Sådan begäran skall framställas
skriftligen och vara egenhändigt undertecknad av den enskilde. Har
underrättelse lämnats, behöver ny underrättelse ej lämnas till samme
enskilde förrän tolv månader därefter. Från upplysningsplikten finns vissa
undantag.

Enligt samma paragraf skall underrättelsen lämnas utan kostnad för den
enskilde. Föreligger särskilda skäl, får dock datainspektionen i fråga om visst
slag av personuppgifter eller i fråga om underrättelse om att personuppgift
om enskild ej förekommer i registret medge att avgift tas ut.

Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom en ändring som skedde år

KU 1981/82:33

1980 (prop. 1980/81:20, KU 1980/81:9). Ändringen innebar införande av
regeln att ansökan om upplysningar ur personregistret skall framställas
skriftligen och vara egenhändigt undertecknad av den enskilde. Med
anledning av motioner med avslagsyrkanden beträffande denna ändring
anförde utskottet bl. a. att det är av stor betydelse från integritetssynpunkt
att den enskilde har rätt till insyn i de aktuella personregistren såvitt gäller
uppgifter om honom själv. Enligt vad utskottet då uttalade är det därför en
viktig uppgift både för datainspektionen och för de registeransvariga att på
olika sätt informera om denna rättighet och underlätta för medborgarna att
utnyttja den möjlighet till insyn i personregister av olika slag som
bestämmelsen i 10 § datalagen öppnar.

Utskottet anslöt sig till bedömningen i propositionen att s. k. massbeställningar
via ombudsföretag inte i första hand har sin grund i en önskan från den
enskilde om att få uppgifter om sig själv ur ett visst eller vissa register utan
snarare är en konsekvens av ombudsföretagens sätt att arbeta. Genom den
föreslagna lagändringen skulle enligt utskottets uppfattning massbeställningar
med bibehållande av den enskildes insynsmöjligheter undvikas. Utskottet
avstyrkte motionerna.

I en reservation (7 s) anfördes bl. a. att förslaget skulle leda till ökade
svårigheter för de registrerade att utnyttja insynsrättigheten. Med ökade
informationsinsatser från datainspektionens och de registeransvarigas sida
samt en ökad uppmärksamhet från konsumentverket när det gäller
ombudsföretagens sätt att arbeta borde enligt reservanternas uppfattning
vad som i propositionen närmast beskrivs som okynnesanvändning av 10 §
datalagen minska väsentligt i omfattning utan att skyddet för den personliga
integriteten urholkas. Reservanterna yrkade avslag på propositionen i denna
del och bifall till motionerna. Riksdagen följde utskottet.

Sedan denna fråga senast behandlades av riksdagen har en ny och
aktualiserad upplaga av informationsskriften Personregister i Sverige utgivits
av datainspektionen. I skriften redovisas vissa uppgifter om de viktigaste
personregistren. Bl. a. finns uppgifter om registrets användning, innehållet i
registret och namn, adress, telefon m. m. till registerföraren. Datainspektionen
eftersträvar att genom nya upplagor av denna skrift erbjuda så aktuell
information som möjligt på detta område. Enligt inspektionens uppfattning
är emellertid resurserna för informationsverksamheten otillräckliga.

Utskottet, som delar motionärernas skepsis mot ombudsföretagens
verksamhet, vill på nytt understryka betydelsen av att datainspektionen och
de registeransvariga själva informerar allmänheten om den insynsrätt som
datalagen ger. Av särskild vikt är sådan information som underlättar för den
enskilde att utnyttja denna insynsrätt på ett rimligt och meningsfullt sätt.
Som utskottet ovan uttalat bör frågan om särskilda informationsresurser för
datainspektionen övervägas ytterligare i samband med den fortsatta rationaliseringsverksamheten.
Motionen får anses besvarad med vad utskottet
anfört.

KU 1981/82:33

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande avslag pä proposition 1981/82:189

att riksdagen avslår motion 1981/82:2489, yrkande 1,

2. beträffande införande av licenssystem i datalagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:2498 yrkandena 1 och 2
samt 1981/82:2499,

3. beträffande registrering av personregister hos datainspektionen
och skyldighet att ange licensnummer på utdataprodukter

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:2467,1981/82:2488 och
1981/82:2498, yrkande 3,

4. beträffande tillstånds kravet vid samköming av vissa personregister att

riksdagen med anledning av proposition 1981/82:189 i denna
del antar den av utskottet i bilaga föreslagna lydelsen av 2 §
datalagen (1973:289) samt förklarar motionerna 1981/82:2497
och 1981/82:2500 besvarade med vad utskottet anfört,

5. beträffande Sveriges anslutning till den Europeiska dataskyddskonventionen dels

godkänner konventionen den 28 januari 1981 till skydd för
enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter,
dels antar propositionens förslag till ändring i 4 § andra stycket
och tredje stycket, första meningen samt 11 § datalagen och i 7
kap. 16 § och 9 kap. 6 § sekretesslagen (1981:100), dels avslår
motion 1980/81:189 yrkandet 4,

6. beträffande förslag till lag om ändring i datalagen i övrigt
att riksdagen bifaller proposition 1981/82:189,

7. beträffande avgifter för datainspektionens verksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:189 och med
avslag på motion 1981/82:2489, yrkande 2, bemyndigar regeringen
att besluta härom i enlighet med de riktlinjer som angetts
i propositionen,

8. beträffande anslag till datainspektionen

att riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

9. beträffande upplysningsplikt vid uppgiftsinsamling för databearbetning
m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81:189, yrkandena 1-3,

10. beträffande det statliga person- och adressregistrets markering
om direktreklam

att riksdagen avslår motion 1980/81:194,

11. beträffande samköming mellan olika dataregister för bekämpning
av ekonomisk brottslighet

att riksdagen förklarar motionerna 1980/81:235 och 1981/
82:1579 besvarade med vad utskottet anfört,

KU 1981/82:33

12. beträffande de s. k. ombudsföretagens verksamhet

att riksdagen förklarar motion 1981/82:1634 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 11 maj 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c). Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s),
Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö
(m), Kurt Ove Johansson (s), Bengt Kindbom (c), Daniel Tarschys* (fp),
Kerstin Nilsson (s) och Lahja Exner (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

av Hilding Johansson, Olle Svensson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist,
Kurt Ove Johansson, Kerstin Nilsson och Lahja Exner (alla s).

1. Införande av licenssystem i datalagstiftningen
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar ”Enligt utskottet”
och slutar ”motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att Sverige 1973, som första land i
världen, antog en datalagstiftning i syfte att skydda den enskilde mot intrång i
den personliga integriteten, som kan bli följden av registrering av personuppgifter
med hjälp av ADB. Den grundläggande principen i lagen är att
personregister med hjälp av ADB inte får inrättas eller föras utan tillstånd av
datainspektionen. För register som inrättas genom beslut av riksdagen eller
regeringen krävs dock inte datainspektionens tillstånd.

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte 1976 datalagstiftningkommittén,
DALK, med uppgift att göra en översyn av datalagen. I ett
delbetänkande, SOU 1978:54, konstaterade DALK att datalagen fungerat
tillfredsställande. Kommittén föreslog därför endast smärre ändringar i
lagen, som i realiteten innebar att man i lagstiftningen införde den praxis som
datainspektionen utvecklat under åren 1973-1978. Enligt DALK:s uppfattning
skulle dessa ändringar i datalagen ge ett ändamålsenligt integritetsskydd

KU 1981/82:33

fram till dess att lagen kunde ersättas med en mera generell personregisterlag.

Denna uppfattning delades också av regering och riksdag, som i allt
väsentligt godtog DALK:s förslag. Ändringarna i datalagen (prop. 1978/
79:109, KU 1978/79:37) trädde i kraft den 1 juli 1979. Samtidigt gavs DALK
tilläggsdirektiv att närmare pröva utformningen av en generell personregisterlagstiftning.
Detta arbete bedrivs nu inom DALK som inom något år avser
att lägga fram förslag till lag på detta område.

Mot bakgrund av vad som här redovisats är det enligt utskottet
anmärkningsvärt att regeringen redan nu - utan att starka skäl därtill
föreligger - lägger fram förslag till grundläggande förändringar i datalagen.
Enigheten mellan de politiska partierna i riksdagen har hittills varit stor om
att alltför täta förändringar av datalagens regelsystem bör undvikas.
Stabiliteten i rättsreglerna måste tillmätas största betydelse såväl för de
registeransvariga som för de regeltillämpande myndigheterna.

Utskottet motsätter sig regeringens förslag att upphäva den nuvarande
principen om en generell tillståndsplikt för upprättande av personregister
som förs med ADB, enär detta leder till klara försämringar i skyddet för den
personliga integriteten. Ändringar i datalagen i detta avseende bör enligt
utskottet anstå till dess gällande regler kan ersättas med en personregisterlag.
Flera remissinstanser har också bestämt motsatt sig ändringarna med
hänvisning till det pågående utredningsarbetet.

Riksdagen har beslutat att datainspektionens kostnader skall täckas
genom ett avgiftssystem. DALK har utarbetat ett system för avgiftsuttag som
avses att införas under kommande budgetår. Det statsfinansiella läget kan
därför inte anföras som ett motiv för att göra betydande ingrepp i datalagen.
Genom den totalfinansiering som riksdagen beslutat om bör datainspektionen,
i avvaktan på en ny personregisterlag, kunna ges de resurser som behövs
för att kunna fullgöra sina tillstånds-, tillsyns- och informationsuppgifter på
ett tillfredsställande sätt. Dessutom bör inspektionen vidta den ytterligare
rationalisering av tillståndsförfarandet som visat sig möjlig enligt det av
DALK utarbetade nollalternativet.

dels att hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande införande av licenssystem i datalagstiftningen
att riksdagen bifaller motionerna 1981/82:2498, yrkande 1,
1981/82:2499 samt förklarar motion 1981/82:2498, yrkande 2,
besvarad med vad utskottet anfört,

2. Tillståndskravet vid samköming av vissa personregister

Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservation 1 -

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”Enligt 2 §” och på
s. 10 slutar ”i fråga” bort ha följande lydelse:

KU 1981/82:33

Utskottet föreslår under hänvisning till vad sorn tidigare anförts att 2 §
datalagen bibehåller sin nuvarande lydelse. Motionerna avstyrks.

dels att hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande tillständskravet vid samköming av vissa personregister att

riksdagen dels avslår propositionens förslag om ändring i 2 §
datalagen, dels avslår motionerna 1981/82:2497 och 1981/
82:2500,

3. Lag om ändring i datalagen i övrigt

Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservation 1 -

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Utskottet
tillstyrker” och slutar ”i datalagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet föreslår med hänvisning till vad som tidigare anförts att
datalagen i övrigt ej ändras. Propositionen avstyrks i detta hänseende.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förslag till lag om ändring i datalagen i övrigt att
riksdagen avslår proposition 1981/82:189,

Särskilt yttrande

av Anders Björck (m), Torkel Lindahl (fp), Per Unckel (m), Gunnar Biörck i
Värmdö (m) och Daniel Tarschys (fp), vilka anför:

I motion 1980/81:189 anförs bl. a. att datanäten bör ställas till avnämarnas
förfogande på ett sådant sätt att monopolsituationen motverkas. Televerkets
handlande i samband med teletex-frågan visar enligt vår mening att riskerna
för att monopolsituationer uppkommer på dataområdet är överhängande.
Skulle en liknande situation på nytt uppstå genom televerkets handlande
anser vi att särskilda åtgärder får övervägas.

Kl) 1981/82:33

Bilaga

Av utskottet föreslagen ändring i propositionens förslag till lag om ändring i
datalagen (1973:289)

Nuvarande lydelse

Personregister får icke inrättas
eller föras utan tillstånd av datainspektionen.
Med inrättande av personregister
förstås även insamling av
uppgifter som skall ingå i registret.

Första stycket gäller icke ifråga om
personregister vars inrättande beslutas
av regeringen eller riksdagen.
Före sådant beslut skall dock yttrande
inhämtas från datainspektionen.

Första stycket gäller icke heller i
fråga om personregister som förs
med viss bestämd teknisk utrustning,
om det med hänsyn till utrustningens
art, till utförandet av den automatiska
databehandlingen och till registrets
utformning i övrigt framstår som
uppenbart att otillbörligt intrång i
registrerads personliga intregritet
icke skall uppkomma.

Närmare föreskrifter rörande tilllämpningen
av tredje stycket meddelas
av regeringen eller av den myndighet
som regeringen bestämmer.

Av utskottet föreslagen lydelse

Personregister får inrättas och
föras endast av den som har anmält
sig hos datainspektionen och fått
bevis om detta av inspektionen (licens).

Utöver licens behövs tillstånd av
datainspektionen för att inrätta och
föra personregister som skall innehålla 1.

uppgifter som anges i 4 §,

2. uppgifter som anges i 6 § andra
stycket,

3. uppgifter om personer som saknar
sådan anknytning till den registeransvarige
som följer av medlemskap,
anställning, kundförhållande
eller något därmed jämförligt förhållande,

4. personuppgifter som inhämtas
från något annat personregister, om
inte registreringen av uppgifterna
eller utlämnandet av dessa sker med
stöd av författning, datainspektionens
beslut eller den registerades
medgivande.

Första och andra stycket gäller inte
personregister som en enskild person
inrättar eller för uteslutande för personligt
bruk.

Med inrättande av personregister
förstås även insamling av uppgifter
som skall ingå i registret.

11 propositionens förslag har andra stycket 4. följande lydelse: ”4. personuppgifter
som inhämtas från något annat personregister, om inte registreringen av uppgifterna
sker med stöd av författning eller med den registrerades medgivande.”

GOTAB 72201 Stockholm 1982