KU 1981/82:21

Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:21

om offentlighetsprincipen och ADB (prop. 1981/82:37)

I detta betänkande behandlas proposition 1981/82:37 och följdmotionerna
1981/82:133 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), 1981/82:144 av Hilding
Johansson m. fl. (s) och 1981/82:145 av Lars Werner m. fl. (vpk) samt den
under den allmänna motionstiden väckta motionen 1980/81:1510 av Jörn
Svensson (vpk).

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen antar följande i propositionen
framlagda lagförslag:

1. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen (TF),

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

I propositionen lämnas förslag till åtgärder för att förstärka offentlighetsprincipen,
i första hand vad gäller allmänhetens tillgång till myndigheternas
upptagningar för automatisk databehandling (ADB).

12 kap. TF föreslås två ändringar, nämligen dels en bestämmelse om att en
begäran att få avskrift eller kopia av en allmän handling skall behandlas
skyndsamt, dels en bestämmelse som lagfäster principen att den som begär
att få ta del av en allmän handling inte skall behöva tala om vem han är eller
vilket syfte han har med sin begäran i vidare mån än som behövs för att
myndigheten skall kunna pröva om hinder föreligger mot att handlingen
lämnas ut.

De föreslagna ändringarna i sekretesslagen tar mer direkt sikte på ADB.
Sålunda föreslås det föreskrifter om att myndigheterna skall beakta
offentlighetsprincipen när de använder ADB-tekniken och om möjligheter
för allmänheten att själv använda myndigheternas terminaler för att ta del av
uppgifter i allmänna handlingar. Vidare föreslås det en bestämmelse som i
princip ålägger myndigheterna att tillhandahålla beskrivningar av sina
ADB-register.

Ändringarna i TF föreslås träda i kraft den 1 januari 1983 och ändringarna i
sekretesslagen den 1 juli 1982.

Motionerna

I motion 1980/81:1510 av Jörn Svensson (vpk) hemställs, ”att riksdagen
beslutar uttala att tidigare riksdagsbeslut om ADB-materialets offentlighet
bör uppfyllas i praxis”.

1 Riksdagen 1981182. 4 sami. Nr 21

KU 1981/82:21

I motionen framhålls, att grundtanken bakom klassisk offentlighetsrätt
och riksdagens beslut i hithörande frågor är att införande av ADB inte får
försämra offentlighet och insyn. Med andra ord uppgifter och handlingar i
ADB-form skall vara underkastade samma regler i offentlighetshänseende
som uppgifter och handlingar i traditionell form. Det påstås att myndigheterna
i en rad hänseenden bryter mot dessa grundsatser t. ex. genom att
system och ADB-program utformas utan hänsyn till offentlighetsrättens
behov, genom att frågan om tillgängligheten av en uppgift knyts upp till hur
mycket arbete som krävs från myndigheternas sida för att få fram uppgifter,
genom att myndigheterna ställer orimliga krav på sökande som vill ta del av
offentliga uppgifter, genom att allmänheten enligt en dom av regeringsrätten
inte har rätt att få tillgång till terminal och, slutligen, genom att myndigheterna
har visat sig helt desorienterade inför förfrågningar om databaserat
material.

I motion 1981/82:133 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs, ”att
riksdagen avslår proposition 1981/82:37”.

I motionen pekas på de risker av teknisk natur som är förenade med
allmänhetens tillträde till myndigheternas dataterminaler. Som exempel
nämns den ökade ADB-användningen inom sjukvården. En person som får
tillgång till en terminal för att bese sin egen sjukjournal kan av misstag eller
avsiktligt avlocka systemet sekretessbelagda uppgifter. Motionären uttrycker
också tveksamhet mot möjligheten att utan vidare föra över den
offentlighetsprincip som bygger på det tryckta ordet till bildskärmarnas
värld. Det kunde därför enligt motionen vara skäl att hejda sig och nöja sig
med att redan med nuvarande lagstiftning är envar berättigad att få begärd
information i form av en datamaskinell utskrift. Motionären pekar också på
departementschefens yttrande på s. 13 i propositionen om behovet av en
ytterligare belysning av hur TF:s begreppsapparat fungerar i förhållande till
ADB och framhåller att när förslagsställaren inte känner sig säkrare än så
förefaller det tveksamt om man skall ändra i grundlagsbestämmelser.

I motion 1981/82:144 av Hilding Johansson m. fl. (s) hemställs, att
riksdagen ”1) som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen angående den fortsatta utvecklingen av datasystemen inom den
statliga förvaltningen, 2) som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen angående en fortsatt prövning av TF:s begreppsapparat i
relation till ADB”.

Motionen ansluter sig till den grundläggande målsättning som föranlett
regeringsförslaget. Det kan dock enligt motionen inte uteslutas att de
tekniska svårigheterna och bristen på ekonomiska resurser kommer att
motverka den utveckling mot ökad offentlighet och bättre insyn i myndigheternas
dataregister som propositionen syftar till. I dessa hänseenden pekas
i motionen särskilt på de omfattande undantag som är förenade med
allmänhetens rätt att få tillgång till terminalerna. Vidare framhålls det att
myndigheterna inte anvisas särskilda medel för att konstruera sina datasys -

KU 1981/82:21

tern och utarbeta beskrivningar över dem. Det är mot bakgrund av det
anförda enligt motionen viktigt att tillämpningen av de nya bestämmelserna
följs med uppmärksamhet och att kravet på att allmänheten skall ha tillgång
till terminal verkligen beaktas i det fortsatta utvecklingsarbetet av datasystemen
inom den statliga förvaltningen. Uppgiften att följa utvecklingen på
området bör läggas på en särskild myndighet, t. ex. statskontoret eller
datainspektionen. Det bör ankomma på regeringen att ta ställning till hur
detta arbete bäst bör bedrivas.

Det i propositionen aviserade fortsatta utredningsarbetet beträffande TF:s
relation till ADB bör enligt motionen bedrivas inom den parlamentariskt
sammansatta yttrandefrihetsutredningen och inte som förutskickas i propositionen
inom justitiedepartementet. Det kan, framhålls det, inte vara en
lämplig ordning att låta TF:s regelsystem samtidigt övervägas i olika ordning
av olika organ. Genom att överlämna frågorna till yttrandefrihetsutredningen
garanteras också den parlamentariska insyn i utredningsarbetet som enligt
motionen är nödvändig när det gäller grundlagsfrågor.

I motion 1981/82:145 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, 1) att
riksdagen avslår proposition 1981/82:37 i vad avser förslaget till förändringar
i sekretesslagen, 2) att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag i enlighet
med motionens synpunkter.

I motionen framhålls, att rättsläget beträffande databaserade uppgifter
redan nu är fullt klart - databaserade uppgifter skiljer sig inte rättsligt från
icke databaserade. Någon ny lagstiftning behövs således inte. Däremot har
enligt motionen myndigheterna urholkat grundlagen i vad gäller ADBmaterial
och därigenom skapat ett konstlat behov av nya regler. De har
därvid gett sken av att ADB-material ursprungligen varit av annan art,
rättsligt sett, än övrigt offentligt material. Denna falska bild är enligt
motionen avsedd att dölja felaktiga myndighetsbeslut samt det faktum att
förvaltningar byggt upp ADB-system utan att ta hänsyn till grundlagens krav
på offentlighet och tillgänglighet. Mot bakgrund av det anförda ter sig
propositionens förslag till ändringar i sekretesslagen tvivelaktiga. Så t. ex.
föreskrivs i 15 kap. 9 § attTF:s krav skall beaktas. En formulering som denna
är olämplig, eftersom offentlighetsprincipen inte skall beaktas - den skall
följas. I motionen ges ytterligare några exempel avsedda att visa att
propositionens förslag är ägnade att befästa ett lägre skydd för offentlighetsprincipen
i fråga om ADB-material. Med hänvisning till det anförda godtar
motionärerna inte propositionen.

Utskottet

Offentlighetsprincipen i den betydelsen att de handlingar som förvaras hos
myndigheterna skall vara allmänt tillgängliga har gällt sedan länge i vårt land
och är numera förankrad i 2 kap. i 1949 års tryckfrihetsförordning (TF). Från
att tidigare endast ha omfattat handlingar i traditionell mening utvidgades så

1* Riksdagen 1981/82. 4 sami. Nr 21

KU 1981/82:21

småningom i praxis tillämpningsområdet för 2 kap. i TF till att också avse
ADB-upptagningar. Vid 1973 och 1974 års riksdagar antogs ändringar av TF
av innebörd att i princip skulle samma regler gälla för ADB-upptagningar
och andra tekniska upptagningar som för handlingar i ordets ursprungliga
betydelse. Det infördes dock vissa spärregler för ADB-upptagningar. Den
senaste utformningen av 2 kap. TF, som trädde i kraft den 1 januari 1978,
medförde bl. a. regler om ökad insyn i myndigheternas ADB-lagrade
information.

På grundval av uttalanden i förarbetena till nyss nämnda reformering av 2
kap. TF fick en särskild utredning - datalagstiftningskommittén (DALK) - i
uppdrag att ytterligare se över frågan om offentlighetsprincipens tillämpning
på ADB-lagrad information. DALK avlämnade 1980 betänkandet Offentlighetsprincipen
och ADB (SOU 1980:31). Propositionen bygger i sina
huvuddrag på detta betänkande, även om den lägger fram andra lagtekniska
lösningar.

Utgångspunkten för propositionen liksom för DALK har varit att söka
förhindra att ADB-systemen, med den snabba utveckling som råder på
området, byggs ut på ett sätt som försvårar tillämpningen av offentlighetsprincipen.
De föreslagna reglerna i 15 kap. sekretesslagen skall ses mot
bakgrund av detta angelägna syfte. Även om redan den nu gällande
lagstiftningen i hög grad är avsedd att tillgodose offentlighetsintresset är det
enligt utskottets mening viktigt att de problem som ADB-upptagningar i
detta hänseende ger upphov till ställs i förgrunden genom en särskild
lagstiftning. Utskottet instämmer således i att propositionens förslag fyller
ett viktigt behov vid den fortsatta utbyggnaden av myndigheternas ADBsystem.
Yrkandena i motionerna 133 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) och
145 av Lars Werner m. fl. (vpk) om avslag på propositionen avstyrks
därför.

Utskottet övergår därefter till att granska vissa enskildheter i propositionen.

Ändringarna i TF är inte särskilt inriktade på ADB-upptagningar utan tar
sikte på alla typer av allmänna handlingar. Utskottet har ingen erinran mot
propositionens förslag i dessa delar utan anser det värdefullt att såväl frågan
om den enskildes rätt till anonymitet som kravet på skyndsamhet vid
tillhandahållande av avskrift eller kopia av allmän handling kommer till klart
uttryck i grundlagen.

Under remissbehandlingen av DALKrs betänkande aktualiserade några
remissinstanser frågan om en översyn av de grundläggande principerna för
handlingsoffentligheten - mot bakgrund framför allt av de särskilda problem
som uppstått genom ADB-användning. Bl. a. pekades på att de begrepp som
används om handlingar nämligen inkommen, upprättad, expedierad ofta får
en annan praktisk innebörd när den tillämpas på ADB-medium. Även
svårigheterna att i praktiken dra gränsen mellan arbetsmaterial och allmänna
handlingar påtalades. Ett annat problem som togs upp i sammanhanget var

KU 1981/82:21

det kommersiella utnyttjandet av uppgifter som myndigheterna samlat in för
helt andra syften.

Utskottet instämmer i justitieministerns bedömning att det finns skäl att
ytterligare belysa hur TF:s begreppsapparat fungerar i förhållande till ADB.
Sedan propositionen förelädes riksdagen har regeringen den 17 december
1981 uppdragit åt institutet för rättsinformatik vid Stockholms universitet att
under ledning av docenten Peter Seipel utföra en vetenskaplig undersökning
rörande tillämpningen av offentlighetsprincipen vid myndigheternas användning
av ADB.

Utskottet har självfallet ingenting att erinra mot att den förberedande
probleminventeringen utförs i denna form. Utskottet förutsätter dock med
hänsyn till ämnets vikt att något förslag till lösning inte föreläggs riksdagen
förrän frågan också blivit penetrerad i en parlamentariskt sammansatt
utredning. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed får yrkande 2 i
motion 144 av Hilding Johansson m. fl. anses besvarat.

De grundläggande stadgandena i propositionen angående allmänhetens
tillgång till myndigheternas ADB-material föreslås införda i två nya
paragrafer i 15 kap. sekretesslagen (9 och 10 §§). Där stadgas om
myndigheternas skyldighet att anordna sin ADB-verksamhet med beaktande
såväl av offentlighetsprincipen som av enskildas rätt att själva utnyttja
terminal eller tekniskt hjälpmedel hos myndigheten för att få del av allmänna
handlingar.

Som utskottet inledningsvis anfört finns det behov av en regel som
understryker att offentlighetsprincipen skall respekteras i myndigheternas
ADB-verksamhet. Utskottet accepterar därför den föreslagna lydelsen av
första meningen i 9 § trots att denna princip redan gäller för ADBverksamhet
enligt 2 kap. TF.

Sista meningen i 9 § och 10 § första stycket handlar om den enskildes rätt
att själv utnyttja terminal eller annat tekniskt hjälpmedel. Utskottet
behandlar därför dessa båda bestämmelser i ett sammanhang.

Förslaget att den enskilde själv skall få använda myndigheternas dataterminaler
överensstämmer i huvudsak med vad DALK föreslagit. Frågan blev
föremål för ingående kommentarer under remissbehandlingen av DALK:s
betänkande. Flertalet remissinstanser ställde sig kritiska till förslaget, som de
i allmänhet fann orealistiskt. De remissinstanser - omkring en tredjedel -som anslöt sig till förslaget underströk dess betydelse för offentlighetsintresset
men framhöll också att vissa säkerhets- och andra problem var förenade
därmed.

Det är genom avgöranden av regeringsrätten klarlagt, att TF inte ger den
enskilde någon ovillkorlig rätt att själv få fritt använda myndigheternas
terminaler för att ta del av deras ADB-upptagningar. Utskottet ansluter sig
till justitieministerns uppfattning att det ligger i linje med de intressen som
bär upp offentlighetsprincipen att allmänheten ges denna möjlighet. Särskilt
angeläget anser utskottet det vara att allmänheten på detta sätt skall kunna

KU 1981/82:21

fritt söka efter allmänna handlingar i myndigheternas ADB-baserade diarier.
Det bör understrykas att den enskildes tillgång till terminaler givetvis inte
innebär att han skall kunna få del av handlingar som åtnjuter sekretesskydd
eller av handlingar som inte är att betrakta som allmänna.

En regel om att allmänheten skall ha tillgång till myndigheternas
dataterminaler förutsätter vissa tekniska kunskaper hos den enskilde. Detta
problem får dock enligt utskottets mening inte överskattas. ADB-systemen
bör i framtiden så långt det är möjligt utformas så att informationen blir
åtkomlig och begriplig för allmänheten. Det skall vidare enligt förslaget
åligga myndigheterna att på begäran av enskild lämna de särskilda
upplysningar som den enskilde behöver för att kunna ta del av ADBupptagningar.
Det finns dessutom anledning anta att det inom en inte alltför
avlägsen framtid i allmänhet inte skall vara svårare att hantera en
dataterminal än annan teknisk apparatur som vi redan nu omges med.

Utskottet vill emellertid understryka att det viktigaste i dagsläget är att
allmänheten inte genom ADB-systemen hindras från att få del av offentliga
uppgifter. I förhållande härtill anser utskottet frågan om allmänhetens
tillgång till terminaler komma i andra hand. Avsikten är således inte att
myndigheterna omedelbart skall tvingas göra om sina system för att kunna
uppfylla lagens krav. Skyldigheten att anordna terminaltillgång för allmänheten
måste nödvändigtvis ske successivt. Enligt utskottets mening blir det i
allmänhet inte aktuellt för myndigheterna att bereda enskilda tillgång till
terminal förrän myndigheterna ordnat sina datasystem såsom förutsetts i 15
kap. 9 § i förslaget till ändring i sekretesslagen. Som regel torde detta inte ske
förrän i samband med systemförändringar, t. ex. att myndigheter som
tidigare inte använt sig av ADB börjar göra detta, att de utvidgar sin
ADB-verksamhet eller att de övergår från ett system till ett annat. Det är
heller inte avsikten att alla myndigheter skall behöva ställa terminaler till
allmänhetens förfogande. Som framhålls i propositionen får det ankomma på
resp. myndighet att med beaktande av kravet på största möjliga offentlighet
själv bedöma behovet av åtgärder. Flera faktorer måste vägas in i
bedömningen: uppgifternas karaktär (t. ex. om samma uppgifter är lätt
tillgängliga på andra håll), i vilken utsträckning allmänheten kan väntas
efterfråga ADB-upptagningarna. omfattningen av offentliga uppgifter hos
myndigheten i fråga. I sistnämnda hänseende bör särskilt framhållas att det
knappast finns skäl för myndigheter hos vilka materialet till övervägande del
är hemligt att hålla terminaler tillgängliga för allmänheten.

Motion 144 av Hilding Johansson m. fl. (s) tar bl. a. upp frågan om en
övervakning från det allmännas sida av den fortsatta utvecklingen på
ADB-området inom den offentliga förvaltningen.

Enligt propositionen bör denna fråga inte lösas genom lagstiftning. Dock
finns det skäl att överväga om en befintlig myndighet kan åläggas att svara för
allmänna råd som vägledning till myndigheterna vid deras arbete på att
utforma och hantera sina ADB-system. Uppgiften kan enligt propositionen

KU 1981/82:21

anförtros någon myndighet som redan har kunskaper och erfarenheter från
det område det här är fråga om. Valet borde därvid i första hand stå mellan
datainspektionen och statskontoret. Justitieministern förklarar sig inte f. n.
vara beredd att ta slutlig ställning till vilken av dessa båda myndigheter som i
första hand bör komma i fråga, utan anser att problemet bör övervägas
ytterligare inom departementet. Han hänvisar bl. a. till att datainspektionen
kan få ändrade arbetsuppgifter på grund av förslagen i en promemoria från
DALK (Ds Ju 1981:15-16).

Behovet av vägledning och information om offentlighetsprincipens
tillämpning på ADB-området bör enligt propositionen kunna tillgodoses
också på annat sätt än genom rådgivning. Särskilt informationsmaterial bör
således ges ut för att underlätta utbildningsverksamheten vid myndigheterna
men också för att ge information till allmänheten. Arbetet härmed bör enligt
propositionen kopplas ihop med den utredning som enligt vad utskottet i det
föregående nämnt pågår inom institutet för rättsinformatik vid Stockholms
universitet.

Utskottet ansluter sig till vad som anförts i motion 144 om vikten av en
uppföljning från statsmakternas sida av utvecklingen på ADB-området från i
första hand offentlighetssynpunkt. Det är därför angeläget att regeringen
snarast tar ställning till vilken myndighet som bör anförtros denna uppgift.
Med hänsyn till den olika kompetens som de båda i sammanhanget aktuella
myndigheterna - datainspektionen och statskontoret - besitter, kan det
enligt utskottets mening ifrågasättas om inte båda dessa myndigheters
kunskaper och erfarenheter bör tas i anspråk. Övervakningsuppgiften bör
självfallet kompletteras med sådant skriftligt informationsmaterial som
propositionen aviserar. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Därmed är yrkandet i den socialdemokratiska motionen tillgodosett.

Beträffande övriga frågor ansluter sig utskottet till propositionens
förslag.

Enligt utskottets mening är syftet med motion 1980/81:1510 av Jörn
Svensson (vpk) tillgodosett med propositionens förslag och med vad
utskottet i det föregående anfört.

Utskottet hemställer

1. beträffande de föreslagna ändringarna i tryckfrihetsförordningen a)

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:37 som
vilande antar förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,

b) att riksdagen avslår motion 1981/82:133 i motsvarande
del,

2. beträffande de föreslagna ändringarna i sekretesslagen

a) att riksdagen med bifall till propositionen antar förslaget till
lag om ändring i sekretesslagen,

KU 1981/82:21

b) att riksdagen avslår motion 1981/82:133 i motsvarande
del,

c) att riksdagen avslår motion 1981/82:145,

3. beträffande utredning av förhållandet mellan handlingsbegreppet
i 2 kap. TF och myndigheternas ADB-verksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:37 och med
bifall till motion 1981/82:144 yrk. 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande frågan om övervakning frän det allmännas sida av
den fortsatta utvecklingen inom myndigheternas ADB-verksamhet att

riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1981/82:144 yrk. 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

5. beträffande uttalande av riksdagen om ADB-materialets offentlighet att

riksdagen förklarar motion 1980/81:1510 besvarad med
propositionen och med vad utskottet anfört.

Stockholm den 18 februari 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Per Unckel (m). Yngve Nyquist (s),
Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö
(m), Kurt Ove Johansson (s). Bengt Kindbom (c), Sture Thun (s), Lahja
Exner (s) och Gertrud Hedberg (fp).

Reservation

av Gunnar Biörck i Värmdö (m) som anser

att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Regeringens proposition 1981/82:37 om offentlighetsprincipen och ADB
innehåller dels förslag till lag om ändring av tryckfrihetsförordningen, dels
förslag om ändring i sekretesslagen. I båda fallen anges orsaken till
lagändringarna sammanhänga med användningen av automatisk databehandling
i statsförvaltningen. Området är svåröverskådligt. Föredragande
departementschefen yttrar i propositionen att det kan finnas ”skäl att
ytterligare belysa hur TF:s begreppsapparat fungerar i relation till ADB” och
har vidare nyligen tillkallat en särskild utredningsman för att studera denna

KU 1981/82:21

fråga. Enligt utskottets uppfattning är det över huvud taget för tidigt att nu
lagstifta på detta område innan problemen är ordentligt utredda. Allra minst
bör man i oträngt mål gora grundlagsändringar, som möjligen inte alls är
nödvändiga för det syfte man förebär och som därutöver kanske behöver
kompletteras eller omformuleras till följd av den igångsatta utredningen.

Det går inte att tillstyrka en lagstiftning, avsedd att träda i kraft om fyra
månader, under samtidigt framhållande av att man inte begär att myndigheterna
skall följa lagen, vare sig i fråga om dess sakliga innehåll eller i fråga
om tidpunkten för ikraftträdandet. En ”lagstiftning” av denna karaktär kan
utskottet inte biträda. Om myndigheterna skulle försöka efterkomma lagens
krav erfordras vidare betydande ekonomiska insatser i form av teknisk
utrustning, i vissa fall genomgripande systemförändringar, och därjämte
tillhandahållande av särskild personal. Propositionen innehåller inga upplysningar
hur dessa krav skall kunna tillgodoses.

Regeringsformen 1:2 stadgar att ”det allmänna” skall ”värna de enskildas
privatliv” och både konstitutionsutskottet och riksdagen har att iaktta denna
bestämmelse. Såväl av föredragningar inför utskottet som genom studiebesök
vid försäkringskassan i Stockholm och rikspolisstyrelsen har det framgått
att en mängd personregister innehåller såväl ”öppna” som sekretessskyddade
personuppgifter. Tryckfrihetsförordningens 2 kap. 14 § innebär att
utlämnandet av handlingar till enskild skall prövas av myndigheten. Av 15
kap. 3 § sekretesslagen framgår att en hemligstämpling av en handling inte är
bindande utan att frågan måste prövas, när någon begär att få ut handlingen.
Det är uppenbart att sådana myndigheter som handhar handlingar av
”blandad” karaktär för varje särskild handling i varje särskilt fall måste
verkställa en prövning av möjligheten att lämna ut handlingen. Detta är icke
möjligt, om vem som helst själv kan manövrera myndighetens terminaler, så
som föreslås i de nya 9 och 10 §§ av sekretesslagen. Enskilda personer kan
kräva att få del av exempelvis sin sjukjournal eller handlingar hos
försäkringskassan. Väl inne på dessa ”nivåer” i datorn kan vederbörande
även bereda sig tillgång till uppgifter om andra personer. Eftersom
myndighetens prövning av utlämnandet är knuten till själva utlämnandesituationen
och inte till handlingens karaktär vid inkomsten eller upprättandet
är det uppenbart att det enda rimliga förfarandet i tveksamma fall är att
tillhandahålla utskrifter, vilkas karaktär kan prövas. Utskottet kan inte finna
att detta förfarande innebär någon inskränkning av offentlighetsprincipen.
Att myndighet inte är skyldig att lämna ut upptagning för automatisk
databehandling i annan form än utskrift fastslås redan i TF 2:13, och
härvidlag har regeringen inte förslagit någon ändring. I valet mellan
regeringsformens värnande av den enskildes privatliv och offentlighetsprincipen
är det uppenbart att det förstnämnda intresset har företräde.

Utskottet anser därför

att hela frågan om relationen mellan TF och ADB t. v. är otillräckligt
klarlagd och inte utgör erforderlig grund för ny lagstiftning.

KU 1981/82:21

att de föreslagna åtgärderna, i varje fall inom de myndigheter som själva -eller genom koppling till andra myndigheters datasystem - har tillgång till
”blandade” uppgifter, inte är förenliga med sekretesslagstiftningens bestämmelser
om ”provning” vid utlämnandet och därför inte bör genomföras,
att de svävande formuleringar som propositionen anför såväl om myndigheternas
skyldigheter som om tidpunkten för de föreslagna bestämmelsernas
praktiska genomförande, sedda i relation till den föreslagna tiden för lagens
ikraftträdande, inte är förenliga med god lagstiftningssed,
att då inga anvisningar lämnats om finansieringen av de nya åtagandena,
den föreslagna lagstiftningen saknar förankring i verkligheten,
att den föreslagna lagstiftningen inte är förenlig med intentionerna i
regeringsformen 1:2 om värnet av de enskildas privatliv, och
att för den skull förslaget till lag om ändring av sekretesslagen bör
avslås.

Utskottet anser tillika att de föreslagna tilläggen till 2 kap. TF knappast är
erforderliga och inte lämpligen bör antas nu, utan kan behandlas i samband
med de förnyade överväganden i fråga om offentlighetsprincipen och ADB
som den fortsatta utredningen kan ge anledning till.

Mot bakgrund av det anförda hemställer utskottet

1. beträffande förslaget till ändringar i tryckfrihetsförordningen

a) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:133 i motsvarande
del avslår proposition 1981/82:37,

b) att riksdagen avslår motion 1980/82:1510,

2. beträffande förslaget till ändringar i sekretesslagen

a) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:133 i motsvarande
del och med anledning av 1981/82:145 avslår proposition
1981/82:37,

b) att riksdagen avslår motion 1981/82:144.

Särskilt yttrande

av Anders Björck och Per Unckel (båda m)

Huvudsyftet med propositionen är att förhindra att myndigheternas
ökande ADB-användning leder till att offentlighetsprincipen åsidosätts. De
lagförslag som nu förelagts riksdagen är ägnade att motverka en sådan
utveckling. Vi har genom att ställa oss bakom utskottets överväganden
markerat vår positiva inställning till lagändringarna. Vi anser emellertid det
vara angeläget att i sammanhanget också uppehålla oss vid den andra sidan
av problemet, nämligen risken för att enskilda när de bereds tillgång till
myndigheternas dataterminaler också kan få tillgång till sekretesskyddat
eller eljest integritetskänsligt material rörande andra människor. Som så
många gånger uttalats av riksdagen ger ADB-användningen upphov till stora
problem när det gäller att skydda den enskildes integritet.

KU 1981/82:21

Det är därför enligt vår mening av utomordentlig vikt att myndigheterna
ordnar sina datasystem inte endast med hänsyn till offentlighetsprincipens
krav utan också med hänsyn till den enskildes behöriga sekretessintressen.

När myndigheterna anordnar terminalåtkomst för enskilda måste de
således tillse att de eliminerar alla risker för att enskilda vid användning av
terminal kan få del av insynsskyddade uppgifter. Det måste bli en viktig
uppgift för den eller de myndigheter som anförtros att övervaka myndigheternas
ADB-verksamhet att utöva tillsyn i detta hänseende.

GOTAB 70574 Stockholm 1982