JuU 1981/82:8

Justitieutskottets betänkande
1981/82:8

om spioneribrottet m. m. (prop. 1979/80:176 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1979/80:176 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen framlagt
förslag till lag om ändring i brottsbalken.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 4. Redan här skall
dock nämnas att lagförslaget innefattar bl. a. dels en ändring i brottsbalkens
bestämmelse om spioneri, dels en ny straffbestämmelse om tagande av
utländskt understöd.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1980/81:18 av Lisa Mattson m. fl. (s) och
1980/81:19 av Lars Werner m. fl. (vpk). Motionsyrkandena redovisas på
s. 3.

Förslaget till ändring i bestämmelsen om spioneri har remissbehandlats av
utskottet. En sammanställning av remissyttrandena fogas till detta betänkande
som bilaga I.

Försvarsutskottet har avgett yttrande över den föreslagna ändringen i
bestämmelsen om spioneri (FöU 1981/82:1 y). Yttrandet fogas till betänkandet
som bilaga 2.

Över den föreslagna nya bestämmelsen om tagande av utländskt
understöd har yttrande avgetts av konstitutionsutskottet (KU 1981/82:3 y).
Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga 3.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring av brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 19 kap. 5, 7, 9 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas en ny paragraf, 19 kap. 13 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

5 §'

Den som, för att gå främmande Den som, för att gå en främmande
makt tillhanda, obehörigen anskaf- makt tillhanda, obehörigen anskaf1
Senaste lydelse 1976:509.

1 Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 8

JuU 1981/82:8

Nuvarande lydelse

far, befordrar, lämnar eller eljest
röjer uppgift rörande försvarsverk,
vapen, förråd, import, export eller
förhållande i övrigt, vars uppenbarande
för främmande makt kan medföra
men för rikets försvar eller för
folkförsörjningen vid krig eller av
krig föranledda utomordentliga förhållanden
eller eljest för rikets
säkerhet, dömes, vare sig uppgiften
är riktig eller ej, för s p i o n e r i till
fängelse i högst sex år. Detsamma
skall gälla, om någon i syfte som nu
sagts obehörigen framställer eller
tager befattning med skrift, teckning
eller annat föremål som innefattar
sådan uppgift.

Förövas, beträffande uppgift som
rör förhållande av hemlig natur,
gärning som i 5 § sägs utan syfte att gä
främmande makt tillhanda, dömes
för obehörig befattning
med hemlig uppgift till böter
eller fängelse i högst två år.

Den som av grov oaktsamhet
befordrar, lämnar eller eljest röjer
uppgift, som avses i 5 § och som rör
förhållande av hemlig natur dömes
för vårdslöshet med hemlig
uppgift till böter eller fängelse i
högst sex månader eller, om riket var
i krig, till böter eller fängelse i högst
två år.

Föreslagen lydelse
far, befordrar, lämnar eller eljest
röjer en uppgift rörande försvarsverk,
vapen, förråd, import, export,
tillverkningssätt, underhandlingar,
beslut eller något förhållande i övrigt
vars uppenbarande för en främmande
makt kan medföra men för totalförsvaret
eller eljest för rikets säkerhet
döms, vare sig uppgiften är riktig
eller ej, för s p i o n e r i till fängelse i
högst sex år. Detsamma skall gälla,
om någon i syfte som nu sagts
obehörigen framställer eller tar
befattning med skrift, teckning eller
annat föremål som innefattar en
sådan uppgift.

Den som, utan syfte att gå en
främmande makt tillhanda, obehörigen
anskaffar, befordrar, lämnar
eller eljest röjer en uppgift rörande
något förhållande av hemlig natur
vars uppenbarande för främmande
makt kan medföra men för rikets
försvar eller för folkförsörjningen vid
krig eller av krig föranledda utomordentliga
förhållanden eller eljest för
rikets säkerhet, döms, vare sig uppgiften
är riktig eller ej, för o b e h ö -rig befattning med hemlig
uppgift till böter eller fängelse i
högst två år.

Den som av grov oaktsamhet
befordrar, lämnar eller eljest röjer
en sådan uppgift som avses i 7 §
döms för vårdslöshet med
hemlig uppgift till böter eller
fängelse i högst sex månader eller,
om riket var i krig, till böter eller
fängelse i högst två år.

2 Senaste lydelse 1976:509.

3 Senaste lydelse 1976:509.

JuU 1981/82:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §4

Den som av en främmande makt
eller frän utlandet av någon som
handlar för att gä en främmande
makt tillhanda tar emot pengar eller
annan egendom för att genom utgivande
eller spridande av skrifter eller
på annat sätt påverka den allmänna
meningen i en fråga som gäller någon
av grunderna för rikets statsskick
eller i någon angelägenhet som har
betydelse för rikets säkerhet och som
det ankommer på riksdagen eller
regeringen att besluta om, döms för
tagande av utländskt understöd
till fängelse i högst tvä
år.

§5

Olovlig underrättelseverksamhet,
tagande av utländskt understöd eller
olovlig värvning eller försök, förberedelse
eller stämpling till olovlig
underrättelseverksamhet får inte
utan regeringens förordnande åtalas
av åklagare.

Gärning som avses i 3 eller 4 kap. och innebär sådan kränkning av
främmande makt som i 11 § sägs, så ock försök, förberedelse eller stämpling
till gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning må ej
heller åtalas av åklagare utan förordnande av regeringen eller den regeringen
bemyndigat därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

4 Förutvarande 13 § upphävd genom 1976:509.

5 Senaste lydelse 1974:565.

Motionerna

1 motion 1980/81:18 av Lisa Mattson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
avslår förslaget till ändring i brottsbalken, såvitt angår 19 kap. 13 §.

I motion 1980/81:19 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
avslår förslaget till ändringar i 19 kap. 5 och 7 §§ brottsbalken.

Utskottet

Inledning

År 1976 beslutade riksdagen ändringar av bestämmelserna i brottsbalken
(BrB) om spioneri och vissa andra brott mot rikets säkerhet. Straffansvaret

Olovlig underrättelseverksamhet
eller olovlig värvning eller försök,
förberedelse eller stämpling till olovlig
underrättelseverksamhet må ej
utan regeringens förordnande åtalas
av åklagare.

JuU 1981/82:8

vid spioneri begränsades till fall där gärningsmannen har direkt uppsåt att gå
främmande makt tillhanda. Riksdagens beslut innebar vidare bl. a. att
bestämmelsen i 19 kap. 13 § BrB om tagande av utländskt understöd
upphävdes.

I lagstiftningsärendet uttalade justitieutskottet (JuU 1975/76:46) att
regeringen borde föranstalta om ytterligare utredning beträffande bl. a.
straffskyddet mot spionageformer med politisk eller ekonomisk inriktning.
Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna (rskr 1975/76:393).
Den kommitté åt vilken det uppdrogs att göra denna utredning fick också
regeringens uppdrag att överväga behovet av lagstiftning mot propaganda
som finansieras från utlandet och som kan medföra fara för den fria
opinionsbildningen. Skälet härtill var bl. a. att meningsskiljaktigheter hade
rått vid riksdagsbehandlingen i fråga om slopandet av bestämmelsen om
tagande av utländskt understöd.

Resultatet av kommitténs arbete har redovisats i betänkandet (Ds Ju
1979:6) Översyn av spioneribrottet m. m. Betänkandet har remissbehandlats.

Betänkandet och remissyttrandena däröver har legat till grund för det
förslag som läggs fram i propositionen. Ett i propositionen upptaget förslag
att införa begreppet totalförsvaret i spioneribestämmelsen har remissbehandlats
av justitieutskottet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förslås ändringar i BrB:s bestämmelse om spioneri.
Genom ändringarna införs rekvisitet men för totalförsvaret i spioneribestämmelsen.
Vidare klargörs att bestämmelsen under vissa förhållanden är
tillämplig även på s. k. politiskt spionage, liksom på industrispionage och
annat ekonomiskt spionage. Vissa följdändringar föreslås i bestämmelserna
om obehörig befattning med hemlig uppgift och om vårdslöshet med hemlig
uppgift i syfte att behålla det nuvarande tillämpningsområdet för dessa
bestämmelser. I propositionen föreslås också en ny bestämmelse om tagande
av utländskt understöd. Den föreslagna bestämmelsen har ett mera
begränsat tillämpningsområde än den som gällde tidigare och som upphävdes
genom riksdagens beslut år 1976. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall
ansvar inträda endast när understödet bevisligen har kommit från främmande
makt eller från utlandet från någon som handlar i främmande makts
intresse. Vidare riktar sig den föreslagna bestämmelsen endast mot
propaganda som rör grunderna för rikets statsskick eller något förhållande av
betydelse för rikets säkerhet. Åtal för tagande av utländskt understöd
förutsätter enligt förslaget förordnande av regeringen.

JuU 1981/82:8

Spioneri

Bakgrund

Straffbestämmelser mot underrättelseverksamhet riktad mot rikets säkerhet
finns i 19 kap. 5-9 §§ BrB. Den bestämmelse som upptar det typiska
spioneribrottet finns i 19 kap. 5 §. Såvitt gäller den objektiva brottsbestämningen
återgår bestämmelsen i allt väsentligt på den utformning som
spioneristadgandet erhöll genom lagstiftning år 1948. 1 fråga om det
subjektiva rekvisitet fick spioneribestämmelsen sin nuvarande lydelse genom
den i inledningen nämnda lagändringen år 1976.

Enligt 19 kap. 5 § BrB i dess nuvarande lydelse döms den för spioneri som i
avsikt att gå främmande makt tillhanda obehörigen anskaffar, befordrar,
lämnar eller röjer uppgift vars uppenbarande för främmande makt kan
medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av
krig föranledda utomordentliga förhållanden eller eljest för rikets säkerhet.
Som exempel på uppgifter som är skyddade anges i lagrummet uppgift
rörande försvarsverk, vapen, förråd, import och export. Det krävs inte för
straffansvar att uppgiften är av hemlig natur.

I propositionen föreslås att uttrycket ”rikets försvar” i spioneribestämmelsen
byts ut mot ordet ”totalförsvaret” och att den del av brottsbeskrivningen
som rör folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga
förhållanden utmönstras ur lagtexten. Spioneribestämmelsen skall
sålunda enligt förslaget ta sikte på röjande av uppgift vars uppenbarande för
främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för rikets
säkerhet.

Vidare föreslås att bestämmelsens uppräkning av exempel på skyddade
uppgifter kompletteras med uttrycken tillverkningssätt, underhandlingar
och beslut.

I motion 1980/81:19 föreslås att riksdagen avslår propositionen såvitt gäller
spioneribestämmelsen. Motionärerna vänder sig mot att bestämmelsens
tillämpningsområde utvidgas till att omfatta totalförsvaret. Enligt motionärernas
mening utgör den föreslagna utvidgningen av det straffbara området
en fara för bl. a. den fria opinionsbildningen.

För att ansvar för spioneri skall kunna komma i fråga krävs enligt gällande
rätt som framgår av det anförda att röjandet avser uppgift om förhållande
vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för vissa angivna
intressen, som i lagtexten begränsas av uttrycket rikets säkerhet. Vad som
menas med rikets säkerhet framgår delvis genom de i lagtexten angivna
exemplen ”men för rikets försvar” och ”men för folkförsörjningen vid krig
eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden”. Exemplifieringen är
emellertid inte uttömmande. Bestämmelsen omfattar således också förhållanden
vars uppenbarande eljest kan medföra men för rikets säkerhet.

Förslaget att i bestämmelsen ersätta uttrycket "men för rikets försvar”
med ”men för totalförsvaret” skall ses mot bakgrund bl. a. av att begreppet

Juli 1981/82:8

rikets försvar i bestämmelsen enligt dess förarbeten närmast tar sikte på det
väpnade försvaret, dvs. på rent militära förhållanden. Departementschefen
anför i sammanhanget att det med dagens synsätt ter sig främmande att tala
om rikets försvar i en sådan snäv mening, eftersom den nuvarande
planeringen utgår från begreppet totalförsvar såsom beteckning för landets
samlade försvarsåtgärder. Försvarsutskottet pekar för sin del på att i dagens
läge och för personer som sysslar med försvarsfrågor rikets försvar är
detsamma som totalförsvaret.

Totalförsvaret indelas i planeringssammanhang i militärt försvar (försvarsmakten),
civilförsvar (befolkningsskyddet), ekonomiskt försvar (försörjningsberedskapen)
och övrigt totalförsvar. Till den sistnämnda gruppen hör
bl. a. det psykologiska försvaret, polisverksamhet samt hälso- och sjukvård.

Enligt departementschefens uppfattning torde det stå klart att de delar av
totalförsvaret som omfattar annat än det militära försvaret i lika hög grad är i
behov av skydd mot spioneri som det militära försvaret.

Nästan alla remissinstanser som yttrat sig till justitieutskottet över det nu
aktuella ändringsförslaget har ställt sig positiva till detta.

Också försvarsutskottet anser det vara lämpligt att lagrummet som enda
exempel upptar men för totalförsvaret.

Överväganden

Justitieutskottet anser för sin del att det är värdefullt att det genom
införandet av uttrycket totalförsvaret klargörs att landets samlade försvarsåtgärder
utgör skyddsobjekt. Vad som framkommit under remissbehandlingen
har inte gett fog för antagandet att förslaget skulle få några negativa
konsekvenser för yttrande- och informationsfriheten.

Utskottet anser sig på grund av det anförda i princip böra godta det nu
berörda ändringsförslaget, och utskottet avstyrker bifall till motion 1980/
81:19 i denna del. Beträffande den närmare innebörden av uttrycket men för
totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet återkommer utskottet i det
följande.

Såsom framgår av redogörelsen i det föregående begränsas spioneribestämmelsens
tillämpningsområde av rekvisitet men för rikets säkerhet.
Försvarsutskottet pekar på att varken gällande eller i propositionen
föreslagen lydelse av lagrummet ger något entydigt svar på om det för
straffansvar alltid måste krävas att uppenbarandet för främmande makt kan
medföra men för rikets säkerhet. Enligt försvarsutskottets uppfattning bör
det i ärendet klargöras att det övergripande skaderekvisitet för straffbarhet
är men för rikets säkerhet. En liknande uppfattning framförs av bl. a.
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, som också hävdar att den
föreslagna ändringen med detta synsätt inte behöver innebära någon
utvidgning av spioneribestämmelsens tillämpningsområde.

JuU 1981/82:8

Justitieutskottet vili i detta hänseende framhålla att det i spioneribrottets
natur ligger att brottet måste röra sig om förhållanden vilkas uppenbarande
för främmande makt äventyrar rikets säkerhet. Och utskottet vill - med
utgångspunkt i det viktiga allmänna intresset av att straffbestämmelserna
anger gränserna för det straffbara området så klart som möjligt - slå fast att
den mest tillfredsställande uttydningen av stadgandet i dess föreslagna
lydelse är att det för straffansvar alltid måste krävas att uppenbarandet kan
medföra men för rikets säkerhet. Med detta synsätt får stadgandet också en
från rättspolitisk synpunkt lämplig omfattning.

Vad nu har sagts innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom
departementschefens uppfattning att om röjandet av en uppgift kan medföra
men för totalförsvaret spioneribestämmelsen skulle bli tillämplig utan att det
därför behöver bevisas att men kan uppstå även för rikets säkerhet. Till
skillnad från departementschefen anser utskottet således att endast sådant
men för totalförsvaret som samtidigt innebär men för landets säkerhet skall
falla under spioneribestämmelsen. Ett sådant ställningstagande är så mycket
mer motiverat som det i andra fall knappast finns utrymme för att tala om
något men för totalförsvaret i egentlig mening.

Utskottets ställningstagande påkallar i och för sig ingen ändring i den
lagtext som föreslagits i propositionen, eftersom uttrycket ”eljest för rikets
säkerhet” ger stadgandet den begränsning i fråga om straffbarheten som
utskottet nyss förordat. Enligt utskottets mening finns det likväl skäl att i
klargörande syfte göra en redaktionell ändring i paragrafen. Där förekommer
nämligen uttrycket ”eller eljest” två gånger. Med den tolkning av
rekvisitet men för rikets säkerhet som utskottet gjort torde uttrycket ”eller
eljest” inte ha samma innebörd på de båda ställena i lagtexten. När uttrycket
”eljest” förekommer i det första ledet av paragrafen är det närmast
överflödigt och bör därför tas bort.

Vad härefter beträffar förslaget att komplettera spioneribestämmelsens
uppräkning av exempel på skyddade uppgifter skall till en början framhållas
att de exempel på sådana uppgifter som anges i bestämmelsen inte har någon
avgörande betydelse för bestämmelsens tillämpningsområde. Exemplen
skall i stället tjäna det i och för sig viktiga ändamålet att klargöra paragrafens
innebörd. Detta förutsätter att exemplen är realistiska. Enligt utskottets
mening bör därför som exempel väljas sådana uppgifter som har stort
skyddsvärde och som typiskt sett kan vara av intresse för en främmande
underrättelsetjänst. Såsom departementschefen anför torde spionage som
kan leda till men för rikets säkerhet numera inte sällan bedrivas i former som
kan hänföras till begreppet politiskt spionage och industrispionage, dvs.
underrättelseverksamheten tar sikte på att röja exempelvis värderingar och
avsikter hos militära och politiska beslutsfattare eller vissa industriella
hemligheter. Med hänsyn härtill och till vad som nyss har sagts om betydelsen
av en realistisk exemplifiering delar utskottet departementschefens uppfattning
att det är lämpligt att uppräkningen av exempel på skyddade uppgifter

JuU 1981/82:8

kompletteras så att det klart framgår att spioneribestämmelsen omfattar
kvalificerade former av politiskt spionage och industrispionage. Att så sker
ligger också i linje med önskemål som utskottet uttalade i 1976 års
lagstiftningsärende. Utskottet godtar de tillägg till spioneribestämmelsen
som i detta hänseende föreslås i propositionen.

Sammanfattningsvis innebär utskottets överväganden i det föregående att
utskottet tillstyrker förslaget till ändring i spioneribestämmelsen med en
redaktionell ändring; därjämte bör man i linje med vad försvarsutskottet
anfört därom avstå från bruket av obestämd artikel i paragrafen. Den bör ges
den lydelse som framgår av utskottets hemställan nedan.

Obehörig befattning med hemlig uppgift m. m.

Utskottet godtar de föreslagna ändringarna i 19 kap. 7 och 9 §§ i följd
varav utskottet avstyrker bifall till motion 1980/81:19 i denna del. I de
föreslagna lagtexterna bör dock göras redaktionella ändringar motsvarande
dem som utskottet förordat beträffande huvudbestämmelsen om spioneri i 19
kap. 5 § BrB.

Tagande av utländskt understöd
Bakgrund

Tidigare fanns i 19 kap. 13 § BrB en bestämmelse med förbud mot att ta
emot utländskt understöd för att bedriva politisk propaganda. Enligt
bestämmelsen, som upphörde att gälla den 1 januri 1978, var det straffbart att
av främmande makt eller någon som handlade i dess intresse ta emot pengar
eller annan egendom för att genom att ge ut eller sprida skrifter eller på annat
sätt påverka den allmänna meningen om statsskicket eller om åtgärder i
rikets inre eller yttre styrelse.

I det lagstiftningsärende vari föreslogs att bestämmelsen skulle upphävas
anförde departementschefen bl. a. att även om bestämmelsen kunde ha en
viss preventiv funktion det kraftigast avhållande momentet utgjorde risken
för att det udändska understödet kom till allmän kännedom. Det viktigaste
remediet mot propagandaverksamhet var enligt vad departementschefen
framhöll upplysning och offentlig diskussion. I sammanhanget erinrade
departementschefen om att ett avskaffande av straffbestämmelsen inte skulle
innebära att alla bidrag från utlandet till propaganda här i landet blev tillåtna;
bl. a. kan ett sådant bidrag utgöra ett led i en straffbar förberedelse eller
stämpling till högförräderi eller annat brott mot rikets säkerhet som anges i
19 kap. 14 S BrB (prop. 1975/76:174).

Justitieutskottet inhämtade lagrådets yttrande över lagförslaget. Lagrådet
fann att departementschefens motivering för att avskaffa bestämmelsen inte
till alla delar kunde anses bärkraftig, och lagrådet förordade att bestämmel -

JuU 1981/82:8

sen inte skulle upphävas men omarbetas i syfte att åstadkomma en
tillfredsställande begränsning av det straffbara området. Utskottet uttalade
för sin del att en bestämmelse om tagande av utländskt understöd även
framgent borde finnas i BrB. Utskottet var nämligen inte övertygat om
bärkraften av de i propositionen redovisade motiven för en avkriminalisering
utan anslöt sig till den kritik som lagrådet hade framfört. Utskottet
konstaterade emellertid att den då gällande bestämmelsen hade en alltför
vidsträckt avfattning. För att ge paragrafen en striktare avgränsning borde
stadgandet bli föremål för förnyade överväganden. I avvaktan på resultatet
av en sådan översyn ansåg utskottet att bestämmelsen borde kvarstå i dess då
gällande lydelse (JuU 1975/76:46).

En minoritet inom utskottet förordade i en reservation till utskottets
betänkande bifall till förslaget att bestämmelsen skulle upphävas.

Efter lottning på grund av lika röstetal biföll riksdagen reservationen (rskr
1975/76:393).

I nu förevarande proposition föreslås en bestämmelse som för vissa fall
straffbelägger tagande av understöd från utlandet. Bestämmelsen föreslås
upptagen som en ny 13 § i 19 kap. BrB. Enligt det föreslagna lagrummet
förutsätts för straffbarhet att understödet har lämnats antingen av främmande
makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt
tillhanda. Bestämmelsen tar sikte på endast sådan propaganda som rör
grunderna för rikets statsskick eller någon angelägenhet som har betydelse
för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att
besluta om. Straffet föreslås bli fängelse i högst två år.

Samtidigt föreslås att 19 kap. 16 § BrB ändras så att åtal för tagande av
utländskt understöd inte får ske utan förordnande av regeringen.

I motion 1980/81:18 yrkas att riksdagen avslår förslaget till straffbestämmelse
om tagande av utländskt understöd.

Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande till justitieutskottet den
föreslagna lagstiftningen.

En minoritet (s) inom konstitutionsutskottet redovisar avvikande
mening.

Överväganden

Justitieutskottet anser i likhet med departementschefen att det viktigaste
remediet mot en utlandsstödd propagandaverksamhet är upplysning och
offentlig diskussion. Det sagda gäller emellertid oavsett om en straffbestämmelse
återinförs eller ej och synes enligt utskottet inte i och för sig vara ett
tillräckligt skäl mot en kriminalisering på området.

Såsom departementschefen anför har företeelser som den tidigare
straffbestämmelsen riktade sig emot lyckligtvis inte varit vanliga i vårt land.

1* Riksdagen 1981182. 7 sami. Nr 8

JuU 1981/82:8

och det torde stå klart att en ny bestämmelse i ämnet inte kan antas komma
att tillämpas särskilt ofta. Utskottet anser emellertid att den förebyggande
effekten av en straffbestämmelse på området inte skall underskattas.
Frånvaron av varje förbud mot tagande av utländskt understöd kan
otvivelaktigt ge upphov till situationer där det skulle vara för den allmänna
rättskänslan stötande och från allmänpreventiv synpunkt betänkligt, om inte
något ingripande skulle kunna ske. Det sagda gäller inte minst sedan tidigare
gällande bestämmelser om ryktesspridning och beljugande av myndighet har
upphävts. Rådande ordning kan enligt utskottets mening onekligen innebära
risker för vår nationella säkerhet, och utskottet anser i likhet med
departementschefen att det inte är godtagbart att behålla nuvarande
rättsläge. En bestämmelse som för vissa fall straffbelägger tagande av
understöd från utlandet bör således enligt utskottets mening införas.

Den i propositionen föreslagna bestämmelsen har avgränsats på ett sådant
sätt att den får tillämpning endast i sådana fall där understödet bevisligen
härrör från utlandet. Vidare innebär förslaget att det straffbara området är
begränsat till gärningar med ett odiskutabelt straffvärde, nämligen sådana
genom vilka främmande makt låter påverka den allmänna opinionen i
politiska frågor som rör grunderna för statsskicket eller har betydelse för
rikets säkerhet. Såsom departementschefen anför kan den föreslagna
bestämmelsen inte sägas inkräkta på yttrande- eller tryckfriheten. Bestämmelsen
tar nämligen inte sikte på något visst slag av propagandaverksamhet
eller meningsyttringar i övrigt utan riktar sig enbart mot propagandans
ekonomiska bakgrund. Inte heller kan bestämmelsen enligt utskottets
mening anses innebära någon begränsning av föreningsfriheten. Utskottet
finner alltså i likhet med konstitutionsutskottet att den föreslagna bestämmelsen
inte kommer i konflikt med gällande grundlagsregier.

I anslutning till vad som sägs i motionen vill utskottet tillägga att man i
sammanhanget emellertid inte kan bortse från att utredningar rörande
brottet tagande av utländskt understöd kan komma att beröra sådana
institutioner - politiska organisationer eller massmedieorgan - som det av
hänsyn till yttrandefriheten är särskilt angeläget att skydda från opåkallade
rättsliga ingrepp. Från denna synpunkt är det enligt utskottets mening
värdefullt med den åtalsbesämmelse som föreslås bli knuten till straffbestämmelsen.
I smmanhanget vill utskottet understryka att frågan om förundersökning
måste handhas med försiktighet i fall där det inte från början står
klart att tillstånd till åtal skall komma att lämnas. Det sagda gäller i synnerhet
när fråga om användning av tvångsmedel aktualiseras. Det kan här anmärkas
att förslaget innebär att, till skillnad från vad som tidigare gällde,
telefonavlyssning inte kommer att kunna användas under förundersökning
med anledning av misstanke om brott av aktuellt slag. Såsom konstitutionsutskottet
anför är det från tryckfrihetsrättslig synpunkt f. ö. av största vikt att
spaning och förundersökning inte inleds mot t. ex. tidningar om inte starka
misstankar om brott föreligger.

JuU 1981/82:8

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 1980/81:18 samt
tillstyrker bifall till propositionen i här behandlad del. I den föreslagna
lagtexten till 19 kap. 13 § bör dock göras redaktionella ändringar av det slag
som har berörts i samband med behandlingen av spioneribestämmelsen.

Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1982.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motion 1980/81:19 antar 19 kap. 5,7
och 9 §§ i det genom proposition 1979/80:176 framlagda
förslaget till lag om ändring i brottsbalken med den ändringen
att lagrummen erhåller följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

19 kap.

Den som, för att gaen främmande
makt tillhanda, obehörigen anskaffar,
befordrar, lämnar eller eljest
röjer en uppgift rörande försvarsverk,
vapen, förråd, import, export,
tillverkningssätt, underhandlingar,
beslut eller något förhållande i övrigt
vars uppenbarande för en främmande
makt kan medföra men för totalförsvaret
eller eljest för rikets säkerhet
döms, vare sig uppgiften är riktig
eller ej, för s p i o n e r i till fängelse i
högst sex år. Detsamma skall gälla,
om någon i syfte som nu sagts
obehörigen framställer eller tar
befattning med skrift, teckning eller
annat föremål som innefattar en
sådan uppgift.

Den som, för att gå främmande
makt tillhanda, obehörigen anskaffar,
befordrar, lämnar eller röjer
uppgift rörande försvarsverk, vapen,
förråd, import, export, tillverkningssätt,
underhandlingar, beslut
eller något förhållande i övrigt vars
uppenbarande för främmande makt
kan medföra men för totalförsvaret
eller eljest för rikets säkerhet döms,
vare sig uppgiften är riktig eller ej,
för spioneri till fängelse i högst
sex år. Detsamma skall gälla, om
någon i syfte som nu sagts obehörigen
framställer eller tar befattning
med skrift, teckning eller annat föremål
som innefattar sådan uppgift.

Den som, utan syfte att gå främmande
makt tillhanda, obehörigen
anskaffar, befordrar, lämnar eller
röjer uppgift rörande något förhållande
av hemlig natur vars uppenbarande
för främmande makt kan medföra
men för rikets försvar eller för

JuU 1981/82:8

Regeringens förslag

försvar eller för folkförsörjningen
vid krig eller av krig föranledda
utomordentliga förhållanden eller
eljest för rikets säkerhet, döms, vare
sig uppgiften är riktig eller ej, för
obehörig befattning med
hemlig uppgift till böter eller
fängelse i högst två år.

Utskottets förslag

folkförsörjningen vid krig eller av
krig föranledda utomordentliga förhållanden
eller eljest för rikets
säkerhet, döms, vare sig uppgiften är
riktig eller ej, för obehörig
befattning med hemlig
uppgift till böter eller fängelse i
högst två år.

Den som av grov oaktsamhet
befordrar, lämnar eller eljest röjer en
sådan uppgift som avses i 7 § döms
för vårdslöshet med hemlig
uppgift till böter eller fängelse i
högst sex månader eller, om riket var
i krig, till böter eller fängelse i högst
två år.

Den som av grov oaktsamhet
befordrar, lämnar eller röjer sådan
uppgift som avses i 7 § döms för
vårdslöshet med hemlig
uppgift till böter eller fängelse i
högst sex månader eller, om riket var
i krig, till böter eller fängelse i högst
två år.

2. att riksdagen med avslag på motion 1980/81:18 antar 19 kap. 13
och 16 §§ i det under moment 1 nämnda lagförslaget med den
ändringen att 13 § erhåller följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Den som av en främmande makt
eller från utlandet av någon som
handlar för att gå en främmande
makt tillhanda tar emot pengar eller
annan egendom för att genom utgivande
eller spridande av skrifter
eller på annat sätt påverka den
allmänna meningen i en fråga som
gäller någon av grunderna för rikets
statsskick eller i någon angelägenhet
som har betydelse för rikets säkerhet
och som det ankommer på riksdagen
eller regeringen att besluta om,
döms för tagande av utländskt
understöd till fängelse
i högst två år.

Utskottets förslag
13 §

Den som av främmande makt eller
från utlandet av någon som handlar
för att gå främmande makt tillhanda
tar emot pengar eller annan egendom
för att genom utgivande eller
spridande av skrifter eller på annat
sätt påverka den allmänna meningen
i en fråga som gäller någon av
grunderna för rikets statsskick eller i
någon angelägenhet som har betydelse
för rikets säkerhet och som det
ankommer på riksdagen eller regeringen
att besluta om, döms för
tagande av utländskt understöd
till fängelse i högst två
år.

JuU 1981/82:8

3. att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dock
med den ändringen att ikraftträdandet bestäms till den 1 januari

1982.

Stockholm den 10 november 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Lilly
Bergander (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m), Helge
Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström
(fp) och Stina Eliasson (c).

Reservation

Tagande av utländskt understöd (mom. 2)

Lisa Mattson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s), Hans Pettersson i
Helsingborg (s), Helge Klöver (s) och Karl-Gustaf Mathsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Justitieutskottet
anser” och slutar på s. 11 med ”av spioneribestämmelsen” bort ha
följande lydelse:

Enligt justitieutskottets mening är det ett angeläget intresse att motverka
att politisk propaganda som finansieras av främmande makt bedrivs här i
landet. Det kan i och för sig hävdas att en straffbestämmelse i ämnet inte helt
skulle sakna preventiv funktion. Såsom anfördes i det lagstiftningsärende
vari den tidigare straffbestämmelsen upphävdes utgörs dock det kraftigast
avhållande momentet mot utlandsstödd propagandaverksamhet av risken för
att understödet kommer till allmän kännedom, och härvidlag är det viktigate
remediet upplysning och offentlig diskussion.

Möjligheterna att genom information och upplysning motverka eller
undanröja de skadeverkningar eller de risker för skadeverkningar som en
utländsk propaganda här i landet kan leda till måste enligt utskottets mening
anses vara mycket goda. En bidragande orsak härtill är inte bara den
genomslagskraft som massmedierna har utan också det breda politiska
engagemanget bland allmänheten.

Redan av det nu sagda följer att det starkt kan ifrågasättas, om det över
huvud taget finns något praktiskt behov av en straffbestämmelse mot tagande
av utländskt understöd. Mot att det skulle föreligga något sådant behov talar
f. ö. det förhållandet att tidigare bestämmelser i ämnet bara har tillämpats
någon enstaka gång i modern tid.

JuU 1981/82:8

Härtill kommer att det från andra utgångspunkter kan anföras betänkligheter
mot att återinföra en straffbestämmelse om tagande av utländskt
understöd. Om så sker uppkommer nämligen såsom anförs i motion
1980/81:18 en betydande risk för att spaning och förundersökning inleds mot
politiska organisationer, tidningar och tidskrifter samt mot kulturella och
religiösa minoritetsgrupperingar med utländskt ursprung utan att likväl brott
kommer att kunna styrkas utom möjligen i något sällsynt undantagsfall.
Kommer utredningsverksamheten till allmän kännedom utan att den leder
till fällande dom, motverkar den - om de misstänkta verkligen skulle vara
skyldiga - närmast sitt syfte, eftersom de som berörts av utredningsverksamheten
då skulle framstå som oskyldigt förföljda av samhället. Än viktigare är
enligt utskottets mening att, om de misstänkta är oskyldiga, utredningsverksamheten
föranleder allvarliga betänkligheter med hänsyn till yttrande-,
informations- och föreningsfriheten.

Vad nu har anförts leder utskottet till uppfattningen att den i propositionen
föreslagna bestämmelsen inte bör införas. I konsekvens härmed bör inte
heller göras någon ändring i 19 kap. 16 § BrB.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:18 avslår det under
moment 1 nämnda förslaget såvitt avser 19 kap. 13 och

16 SS.

Särskilt yttrande

Bertil Lidgård (m) anför:

I det vällovliga syftet att göra författningarna lättare att förstå har man på
senare tid i skilda sammanhang ägnat allt större uppmärksamhet åt språket i
lagar och förordningar. Som hjälpmedel för arbetet med att modernisera
författningsspråket har man inom statsrådsberedningen utarbetat en promemoria
(PM 1979:2) med några riktlinjer för författningsspråket.

Det råder allmän enighet om att författningarna bör göras så lättlästa som
möjligt. Ett klart och enkelt språk gör det - för att citera promemorieförfattarna
- lättare även för fackmän att koncentrera sig på författningens
sakliga innehåll. Och vidare - ur samma källa - bör man tänka på att språket i
lagar och förordningar på gott och ont påverkar språket i beslut, blanketter
osv. som direkt når den enskilde medborgaren från myndigheterna.

Också i riksdagen har språkfrågorna uppmärksammats. Här kan t. ex.
nämnas att riksdagen år 1979 avslog en proposition med hänvisning till att
språket i den föreslagna lagtexten var föråldrat (JuU 1978/79:37, jfr JuU
1979/80:33). Frågan om moderna krav på lagtextens utformning har också
berörts i JuU 1979/80:4, KU 1979/80:7 och LU 1979/80:10. I andra fall har
riksdagen arbetat om regeringens lagförslag för att göra dessa mindre
svårtillgängliga. På förslag av justitieutskottet skedde det vid två tillfällen

JuU 1981/82:8

under föregående riksmöte (JuU 1980/81:1 och JuU 1980/81:12). Här kan
också hänvisas till NU 1980/81:23.

I statsrådsberedningens promemoria diskuteras bl. a. användningen av
substantiv utan artikel, s. k. nakna substantiv. Det sägs att en av de mest
iögonenfallande skillnaderna mellan författningsspråket och sakprosan är
författningsspråkets bruk av nakna substantiv i fall där sakprosan använder
en hel rad olika former. Som exempel på sådana anges obestämd form
singularis med obestämd artikel, bestämd form singularis, obestämd form
pluralis, bestämd form pluralis och determinativa pronomen. Enligt promemorian
bör den normala sakprosans sätt att hantera substantiven användas.
Detta sägs gälla särskilt i nya författningar som berör stora grupper av
medborgare. I de fall där den normala sakprosan använder nakna substantiv
skall också författningsspråket göra det, t. ex. i uttrycken köra bil, jaga älg,
kalla till förhör m. m.

Frågan om bruket av obestämd artikel i lagtext har också uppmärksammats
av riksdagen. I en proposition hade regeringen föreslagit formuleringen
”att den strider mot en lag eller en annan författning”. Den ändrades till ”att
den strider mot lag eller annan författning” (JuU 1979/80:44).

Även i det nu förevarande ärendet har justitieutskottet företagit jämkningar
i bruket av obestämd artikel. Här kan också hänvisas till JuU
1981/82:10 och FöU 1981/82:1 y.

För egen del finner jag i detta sammanhang anledning att framhålla att det
är viktigt att lagskrivaren tillämpar de riktlinjer som finns för lagspråkets
modernisering med balans och omdöme. Det är tveksamt om man alltid
vinner i enkelhet och klarhet genom att vid ändringar i äldre lagtext okritiskt
och utan noggranna överväganden föra in obestämd artikel. I enstaka fall kan
bruket av obestämd artikel rent av vara ägnat att försämra läsbarheten. Det
bör inte - i linje med vad en av de ansvariga för statsrådsberedningens
promemoria uttalar i Svensk Juristtidning 1980 s. 566 - tillåtas att den
obestämda artikeln, kanske av bekvämlighet, tränger sig på för mycket.

JuU 1981/82:8

Bilaga 1

Remissammanställning

Inledning

Remissen avsåg frågan om den i proposition 1979/80:176 föreslagna
utvidgningen av tillämpningsområdet för 19 kap. 5 § brottsbalken (BrB) till
att omfatta totalförsvaret.

Remissinstanser

Remissyttranden har inkommit från justitiekanslern (JK), riksåklagaren
(RÅ), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, rikspolisstyrelsen,
överbefälhavaren, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, länsstyrelsen i Stockholms län, civilbefälhavaren
i Övre Norrlands civilområde, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
domareförbund, Föreningen Sveriges åklagare, Svenska journalistförbundet,
Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges författarförbund, Sveriges
industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

RÅ har till sitt yttrande fogat yttranden från överåklagarna i Stockholms,
Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från länsåklagarmyndigheterna i
Värmlands län och Norrbottens län.

Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10), Landsorganisationen i Sverige
(LO) och Centralorganisationen SACO/SR har avstått från att avge
yttrande.

Remissyttranden

Nästan alla remissinstanser ställer sig positiva till förslaget att utvidga
spioneribestämmelsens tillämpningsområde till att omfatta totalförsvaret.
Endast tre remissinstanser uttalar sig i denna fråga i avstyrkande
riktning.

Utan närmare kommentar tillstyrks propositionsförslaget eller lämnas
detta utan erinran av Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar och Sveriges advokatsamfund.

JK förklarar att han ansluter sig till åsikten att spioneribrottet bör få ett
utvidgat innehåll. Den tveksamhet som kan uppkomma till det genom
propositionen framlagda förslaget gäller enligt JK anknytningen till ett så
pass obestämt och vittomfattande begrepp som totalförsvaret. Åtskilliga
verksamhetsgrenar inom samhället kommer genom den föreslagna formuleringen
att beröras av straffbestämmelsen. Det uppställda skaderekvisitet
medför emellertid, framhåller JK, att de uppgifter som kan komma i fråga för
straffbarhet inte får vara alltför oväsentliga från försvarssynpunkt. Med

JuU 1981/82:8

hänsyn till att således endast sådana förfaranden som kan medföra ett
påtagligt men för Sveriges försvarsförmåga torde omfattas av bestämmelsen
synes enligt JK:s mening även begreppet totalförsvaret få en innebörd som på
ett godtagbart sätt avgränsas från verksamhet utan egentlig betydelse för
försvarsansträngningarna. JK kan därför tillstyrka förslaget till ändring av 19
kap. 5 § BrB.

JK framhåller vidare att det är olyckligt att det lagtekniska samband som
f. n. råder mellan 19 kap. 5 § och 7 § bryts. Enligt JK:s mening föreligger inte
några betänkligheter mot att detta samband bibehålls även i fortsättningen.

RÅ anför att det, med hänsyn till intresset att skydda samtliga delar av
totalförsvaret mot spionage, från principiell synpunkt inte finns något att
erinra mot den föreslagna utvidgningen av spioneribestämmelsens tillämpningsområde.
Det är emellertid enligt RÅ av stor vikt att en bestämmelse på
detta område är så utformad att den så tydligt som möjligt avgränsar vad som
är straffbart. Begreppet totalförsvar är vidsträckt. Departementschefen har
med hänvisning till 1977 års försvarspolitiska beslut givit en redogörelse för
vad som ingår under detta begrepp. Även om detta, som framhållits i
lagrådsyttrandet, inte synes vara helt entydigt för de lagstiftande myndigheterna,
får begreppet genom de av departementschefen gjorda uttalandena
enligt RÅ:s mening anses ha fått en för rättstillämpningen godtagbar
beskrivning. Kravet på direkt uppsåt för gärningsmannen liksom kravet att
men för rikets säkerhet skall vara för handen bör, framhåller RÅ, också göra
det möjligt att på ett ur rättssäkerhetssynpunkt godtagbart sätt avgränsa det
straffbara området till endast sådana gärningar som är ägnade att vålla
allvarlig skada för svenska samhällsintressen. De problem som därvid kan
uppstå att vid gränsfall avgöra huruvida dessa faller in under stadgandet om
spioneri torde med hänsyn till den relativa obestämdheten i den föreslagna
bestämmelsen vara ofrånkomliga. RÅ biträder förslaget till utformning av 19
kap. 5§ BrB.

Med tanke på att kraven för straffbarhet är så högt ställda anser RÅ att den
föreslagna ändringen av spioneribestämmelsen inte kan anses begränsa den
tryckfrihetsrättsliga informations- och yttrandefriheten på ett sätt som inte
får anses godtagbart. Enligt RÅ:s mening innebär inte heller den föreslagna
lydelsen av 19 kap. 7 § och 9 § BrB någon inskränkning i denna frihet, sedan
det lagtekniska sambandet med spioneribestämmelsen brutits.

Också rikspolisstyrelsen ställer sig positiv till det i propositionen framlagda
förslaget och anser att detta i högre grad tillgodoser styrelsens krav än det
förslag som utredningen lade fram. Utöver det förtydligande som skett
genom utökning av exemplifieringen i spioneribestämmelsen får den i
propositionen föreslagna ändringen, som innebär att orden ”rikets försvar”
byts ut mot ordet ”totalförsvaret”, enligt styrelsens mening även anses i viss
mån ha tillgodosett det behov av en utvidgning av det straffbara området,
som styrelsen pekat på. Till en del har även kravet på ytterligare skydd mot

JuU 1981/82:8

viss underrättelseverksamhet blivit uppfyllt såvitt avser de samhällsintressen
som bör skyddas.

Styrelsen påpekar i sammanhanget att främmande underrättelsetjänsters
intresse inte är begränsat till enbart det militära försvaret; ett ökat behov av
skydd mot spioneri riktat mot totalförsvarets övriga grenar har konstaterats.
Den föreslagna utvidgningen av bestämmelsens tillämpningsområde innebär
enligt styrelsen således en anpassning av lagen till den faktiska utvecklingen.

Styrelsen erinrar om att skyddet för uppgifter som rör rikets försvar jämväl
regleras genom den nya sekretesslagens bestämmelser. Med hänsyn till att
reglerna om försvarssekretessen innehåller begreppet ”totalförsvaret” synes
enligt styrelsens mening den föreslagna ändringen i 19 kap. 5 § BrB vara
konsekvent.

Enligt styrelsens mening kan det inte anses föreligga någon oklarhet om
vad som ingår under begreppet totalförsvaret. En tillfredsställande tolkning
av detta begrepp har getts i propositionen.

När det gäller ifrågasatta konsekvenser för yttrandefriheten och informationsfriheten
konstaterar styrelsen att dessa torde bli relativt obetydliga,
eftersom det lagtekniska sambandet mellan 19 kap. 5 § och följande
paragrafer i kapitlet bryts och 19 kap. 7-9 §§ föreslås få en ändrad lydelse.
Den utvidgning av tystnadsplikten och inskränkning av meddelarfriheten
som formellt blir följden av ändringen inskränker sig således enbart till
gärningar som utgör spioneri. I praktiken kan detta enligt styrelsens mening
inte heller få några större konsekvenser eftersom regleringen i sekretesslagen
just omfattar hela det område som avses med begreppet totalförsvaret.

Överbefälhavaren förklarar sig dela departementschefens uppfattning att
det inte är tillfredsställande att uttrycket ”rikets försvar” i spioneribestämmelsen
anses ha en så begränsad betydelse att endast det militära försvaret
inbegrips, eftersom det samtidigt torde stå klart att totalförsvarets övriga
grenar i lika hög grad är i behov av skydd mot spioneri och liknande
förfaranden.

Enligt överbefälhavarens mening får förslaget i dess slutliga utformning
inte heller några direkta konsekvenser för yttrande- och informationsfriheten
i och med att 19 kap. 7 och 9 §§ får samma tillämpningsområde som
f. n.

Med hänvisning till det anförda finner överbefälhavaren det vara angeläget
att en utvidgning sker av tillämpningsområdet för 19 kap. 5 § BrB till att
omfatta totalförsvaret på det sätt som föreslås i propositionen.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anför att begreppet totalförsvar
bör användas i sammanhang då landets samlade försvarsresurser (det
militära försvaret, civilförsvaret, det ekonomiska försvaret, det psykologiska
försvaret och övrigt totalförsvar) avses. Den i propositionen föreslagna
ändringen av spioneribestämmelsen från ”rikets försvar” till ”totalförsvar”
är från denna utgångspunkt en anpassning till rådande nomenklatur. Redan

Jul) 1981/82:8

nuvarande bestämmelse omfattar spioneri mot förhållanden utanför det
militära försvaret, som uppenbaras till men ”eljest för rikets säkerhet”. Om
begreppet totalförsvar används, synes detta enligt beredskapsnämnden inte
behöva innebära någon utvidgning av tillämpningsområdet för ifrågavarande
bestämmelse.

Det kan emellertid, framhåller beredskapsnämnden, inte uteslutas att
ändringen likväl kan komma att uppfattas så. Beredskapsnämnden anser det
därför lämpligt att - med hänsyn till yttrande- och informationsfriheten -riksdagen i samband med beslutet om denna lag till protokollet uttalar att
förändringen i texten från ”rikets försvar” till ”totalförsvaret” inte innebär
att lagens tillämpningsområde utvidgas.

Med den reservation som ligger i vad ovan anförts tillstyrker beredskapsnämnden
den föreslagna ändringen av 19 kap. 5 § BrB.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker att området för spioneri utsträcks
till att omfatta hela totalförsvaret.

Länsstyrelsen anför bl. a. att den moderna försvarsplaneringen utgår från
att vid ett angrepp landets samtliga och samlade försvarsåtgärder skall tas i
anspråk och således inte enbart det militära försvaret. Dessa samlade
försvarsresurser innefattas i begreppet ”totalförsvar” och omfattar det
militära försvaret, civilförsvaret, det ekonomiska försvaret, det psykologiska
försvaret och övrigt totalförsvar. Enligt länsstyrelsens mening torde det med
fog kunna hävdas att de vid sidan av det militära försvaret liggande
försvarsåtgärderna under senare tid har tillmätts ökad betydelse. Dessa
övriga grenar av totalförsvaret är i samma behov av skydd mot spioneri som
det militära försvaret och den del av det ekonomiska försvarets verksamhet
som utgörs av ”folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga
förhållanden”. Länsstyrelsen anser det därför väl motiverat att den
avgränsning som spioneribestämmelsen f. n. har görs mindre snäv och
bringas i bättre överensstämmelse med den aktuella synen på rikets
försvar.

Visserligen kan det, framhåller länsstyrelsen, hävdas att ”totalförsvaret”
är ett så vitt begrepp att däri kan innefattas förhållanden, vars offentliggörande
i och för sig kan synas motiverade i ett demokratiskt samhälle med stort
utrymme för debatt och information. Genom det aktuella stadgandets
utformning finns emellertid ej anledning utgå från annat än att bestämmelsen
inte kan göras tillämplig på förhållanden av obetydlig art. Med hänsyn härtill
samt till att för straffbarhet krävs direkt uppsåt att gå främmande makt till
handa anser länsstyrelsen att det ej finns anledning att med hänsyn till
yttrande- och informationsfriheten motsätta sig den i propositionen föreslagna
utvidgningen.

Inte heller civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde har någon
erinran mot den föreslagna ändringen i 19 kap. 5 § BrB. Civilbefälhavaren
framhåller härvidlag att ändringen torde väl motiveras av den stora betydelse
som övriga totalförsvarsmyndigheter, jämfört med försvarsmaktens, utgör

JuU 1981/82:8

för totalförsvaret i dagens samhälle.

Civilbefälhavaren anför vidare att utvecklingen tenderar till att allt större
del av totalförsvarsuppgifterna tillkommer myndigheter utanför försvarsmaktens
ram och blir därigenom allt mera accentuerat hela folkets
angelägenhet.

”Rikets försvar” är således enligt civilbefälhavaren inte en angelägenhet
som numera enbart berör försvarsmakten utan än mera hela totalförsvaret.
Följaktligen bör straffbestämmelserna för spioneri anpassas till detta
förhållande. Den lydelse som föreslagits synes enligt civilbefälhavarens
mening vara väl anpassad till begreppet totalförsvar genom att även vissa
former av politiskt spionage och industrispionage blir straffbelagda.

Vidare anser civilbefälhavaren inte att införandet av detta utökade
straffansvar för spioneri skulle medföra ytterligare negativa konsekvenser
för yttrandefriheten och informationsfriheten. Tvärtom kan bestämmelsen i
sin förlängning tjäna som ett stöd och försvar för vår frihet och därigenom vår
fria yttrande- och informationsrätt.

Enligt Sveriges domareförbund talar starka sakskäl för en utvidgning av
spioneribestämmelsens tillämpningsområde i enlighet med propositionen.
Mot den föreslagna utvidgningen kan visserligen andras, att uttrycket ”men
för totalförsvaret” är alltför obestämt och att tolkningen - såsom lagrådet
framhållit-blir beroende bl. a. av det skiftande utrikespolitiska läget. Enligt
förbundets mening kan dock den osäkerhet om bestämmelsens innebörd som
denna vaghet föranleder uppvägas dels genom kravet på direkt uppsåt hos
gärningsmannen att gå främmande makt till handa, dels genom ett krav på att
skadan skall vara väsentlig. Förbundet vill emellertid ifrågasätta om
sistnämnda rekvisit kommit tillräckligt klart till uttryck i lagtexten.

Förbundet anför härefter följande.

Enligt uttalanden i betänkandet Ds Ju 1979:6, till vilka uttalanden
departementschefen ansluter sig, skall bestämmelsen i nuvarande 19 kap. 5 §
BrB tolkas så, att däri ges vissa ej uttömmande exempel på vad som avses
med uttrycket men för rikets säkerhet. Paragrafen skulle dock omfatta även
andra ej nämnda förhållanden, vars uppenbarande kan medföra sådant men.
Med denna tolkning blir begreppet men för rikets säkerhet avgörande för att
avgränsa det straffbara området. I propositionen kvarstår detta rekvisit.
Dock uttalas däri, att spioneribestämmelsen blir tillämplig utan att det
behöver bevisas att skada kan uppstå i detta hänseende, så länge det är
klarlagt att men för totalförsvaret uppkommit. Detta uttalande synes inte
vara förenligt med den tidigare angivna tolkningen. Även om den i
propositionen angivna nya läsarten skulle godtagas, uppkommer frågan
vilken betydelse som i fortsättningen skall tillmätas rekvisitet ”men för rikets
säkerhet”. I den mån den åtalade verksamheten medfört men för totalförsvaret
skall ju ej längre krävas att den därutöver varit till men för rikets
säkerhet, och det är svårt att tänka sig någon verksamhet, som utan skada för
totalförsvaret kan vara till men för rikets säkerhet. Med hänsyn till vad nu
anförts bör lagtexten innehålla något rekvisit, som för alla fall begränsar det
straffbara området till underrättelseverksamhet av betydelse.

JuU 1981/82:8

Med dessa anmärkningar tillstyrker förbundet den föreslagna utvidgningen
av tillämpningsområdet för spioneriparagrafen.

Föreningen Sveriges åklagare anför att föreningen i förevarande sammanhang
främst har ett intresse av att utvidgningen av tillämpningsområdet för
spioneribestämmelsen inte medför att bestämmelsen blir svår att tillämpa.
Härvidlag påpekar föreningen att det av uttalanden av lagrådet och av
departementschefen framgår att den föreslagna spioneribestämmelsen inte
är avsedd att omfatta annat än verkligt straffbara gärningar av allvarlig natur.
Skadan för totalförsvaret får sålunda icke vara hur obetydlig som helst för att
men skall anses vara för handen. Dessa uttalanden samt kravet på direkt
uppsåt - avsikt - hos gärningsmannen att gå främmande makt till handa
innefattar enligt föreningens mening en även ur praktisk synpunkt tillräckligt
tydlig avgränsning av det straffbara området. På grund härav har föreningen
intet att erinra mot förslaget.

Svenska tidningsutgivareföreningen förklarar att föreningen med hänsyn
till nu gällande språkbruk inte har någon erinran mot den föreslagna
utvidgningen av straffstadgandets tillämpningsområde från att gälla rikets
försvar i snäv mening jämte folkförsörjningen vid krig eller av krig
föranledda utomordentliga förhållanden eller eljest rikets säkerhet till att
omfatta totalförsvaret, dvs. det militära försvaret, civilförsvaret, det
ekonomiska försvaret, det psykologiska försvaret och övrigt totalförsvar,
eller eljest rikets säkerhet.

Eftersom brottet kan innefatta otillåtet offentliggörande enligt 7 kap. 5 §
tryckfrihetsförordningen är det enligt tidningsutgivareföreningens mening
en nackdel att brottsbestämningen inte kan ges en mer preciserad avgränsning.
Denna nackdel balanseras enligt föreningens mening av att det för
straffbarhet förutsätts direkt uppsåt hos gärningsmannen att gå främmande
makt till handa. Tidningsutgivareföreningen utgår därför från att i den mån
det påstås att det i ett massmedium framförts information som i övrigt täcks
av den ifrågavarande brottsbeteckningen det måste framläggas starka bevis
för att den ansvarige haft direkt uppsåt att gå främmande makt till handa för
att vederbörande skall kunna dömas för spioneri. Under denna förutsättning
förklarar sig tidningsutgivareföreningen kunna acceptera att den föreslagna
utvidgningen av tillämpningsområdet genomförs.

Sveriges författarförbund påpekar inledningsvis att den av regeringen
föreslagna ändringen innefattar en betydande utvidgning av det straffbara
området för spioneri.

Hur omfattande den föreslagna utvidgningen i verkligheten blir är enligt
författarförbundet mycket svårt att överblicka. Departementschefen säger
att vid tolkningen av begreppet totalförsvar ledning självfallet bör kunna
hämtas från statsmakternas regelbundet återkommande beslut om totalförsvarets
utveckling och inriktning; dessa beslut fattas efter ingående studier av
det hot av olika slag som kan uppkomma mot Sveriges frihet och oberoende.
Härav torde framgå att en tillämpning av begreppet ”totalförsvaret” kan

JuU 1981/82:8

komma att bjuda på påtaglig osäkerhet. Författarförbundet understryker att
det normalt inte brukar accepteras att man inom strafflagstiftningen för de
objektiva rekvisiten godtar formuleringar av sådan karaktär.

Å andra sidan skall, framhåller författarförbundet, frågan givetvis ses mot
bakgrund av den ändring som gjordes i spioneribestämmelsen år 1976,
varigenom brottet spioneri begränsades till fall då gärningsmannen har direkt
uppsåt att gå främmande makt till handa. Genom att man sålunda från det
straffbara området uteslutit fall, då det subjektiva rekvisitet bara uppfyller
måtten indirekt eller eventuellt uppsåt, har man naturligtvis renodlat
situationen i sådan grad, att handlingen i mycket kan te sig straffvärd redan
innan man analyserat dess faktiska konsekvenser: i det direkta uppsåtet
ligger en presumtion att gärningsmannen vill åstadkomma skada.

Frågan huruvida man med de reservationer som enligt det sagda kan göras
ändå har behov av att ange ”menområdet” såsom totalförsvaret är såvitt
gäller rena brottsbalksbrott av säkerhetspolitisk karaktär. Författarförbundet
anför härtill att det inte faller inom förbundets allmänna uppgifter att
uttala sig i en sådan fråga; uppgiften är i stället att söka fastställa omensådan
ändring i BrB i förekommande fall har betydelse för yttrandefriheten.

Författarförbundet anför att med den utformning som 19 kap. 5 § BrB fick
år 1976 den i praktiken har kommit att sakna betydelse för tryckfriheten (och
därmed yttrandefriheten i radio och TV). Utgivandet av en skrift,
publicerandet av uppgift i pressen eller sändning av ett rundradioprogram
kan svårligen någonsin anses riktat direkt till den främmande makten; i det
fall som föranledde lagändringen - IB-affären 1973-1974 - fastslogs det ju
också av domstolarna att publiceringen av uppgifterna endast kunde anses
innefatta indirekt uppsåt. Situationen kan möjligen förändras, om - såsom
anges i direktiven till yttrandefrihetsutredningen - en yttrandefrihetsgrundlag
kommer att omfatta områden som nu ligger utanför det särskilda skyddet
i tryckfrihetsförordningen och radioansvarighetslagen. Det synes författarförbundet
emellertid ej sannolikt att något av de medier som kan komma att
flyttas in under ett sådant specialskydd skulle vara av den beskaffenheten, att
man kan tala om ”direkt uppsåt” att via dem gå främmande makt till
handa.

Mot den angivna bakgrunden anser författarförbundet att den föreslagna
ändringen i 19 kap. 5 § BrB skulle kunna godtagas ur yttrandefrihetsrättslig
synpunkt.

Författarförbundet anför fortsättningsvis att 1976 års ändring i 19 kap. BrB
innebar att de tidigare fallen av spioneri med indirekt eller eventuellt uppsåt
att gå främmande makt till handa kom att överföras till brottstypen obehörig
befattning med hemlig uppgift. Detta skedde genom en hänvisning från 7 §
till 5 § såvitt avsåg gärningens objektiva rekvisit. Därmed kom 7 § att bli den
bestämmelse i 19 kap. som fick central betydelse i yttrandefrihetshänseende.
I och med att tillämpningsområdet för spioneri bestäms vidare än hittills är

JuU 1981/82:8

det därför enligt författarförbundet av yttersta vikt att kopplingen mellan de
båda paragraferna upphör.

Totalförsvaret omfattar, fortsätter författarförbundet, näst intill hela
samhällslivet och bör uppenbarligen inom landet få bli föremål för en
öppnare debatt än den som rimligen kan tillåtas beträffande det militära
försvaret. Den presumtion för skadeuppsåt som enligt vad tidigare sagts kan
anses föreligga, när gärningsmannen har direkt uppsåt att gå främmande
makt till handa, kan ju ej heller anses vara för handen i övriga fall.
Författarförbundet understryker därför de synpunkter som lagrådet framfört
på regeringens i lagrådsremissen framlagda förslag. Det kan ur yttrandefrihetssynpunkt
ej godtagas att tillämpningsområdet för 19 kap. 7 § BrB
vidgas.

Den i propositionen föreslagna lydelsen av spioneribestämmelsen tillstyrks
också av Sveriges industriförbund, som framhåller att det är
otillfredsställande att begreppet rikets försvar anses ha en så snäv innebörd
att bara det militära försvaret innefattas däri. Industriförbundet erinrar i
sammanhanget om att främmande underrättelseverksamhet har ändrat
inriktning under senare år; politiskt och ekonomiskt försvar intar en alltmer
framträdande plats. Industriförbundet anser det därför vara klart motiverat
att området för spioneribrottet utvidgas till att gälla totalförsvaret i dess
helhet.

Industriförbundet förklarar sig instämma i departementschefens bedömning
att det uppenbarligen bara kan komma i fråga att låta straffansvar
inträda vid ”verkligt straffvärda gärningar av allvarlig natur”.

Industriförbundet anför avslutningsvis att det, av skäl som departementschefen
framfört i sin anmälan av lagrådsyttrandet, kan ansluta sig till att
reglerna i 19 kap. 7 och 9 §§ BrB får samma räckvidd som de f. n. har.

Till de remissinstanser som ställer sig kritiska till den föreslagna
utvidgningen av spioneribestämmelsens tillämpningsområde hör Svea hovrätt.

Hovrätten anför att begreppet totalförsvaret hittills inte har förekommit i
BrB eller i annan straffrättslig lagstiftning. Enligt hovrättens mening är
begreppet till sin innebörd något oklart. Det är av vikt att gränserna för det
straffbara området anges tydligt, och hovrätten förklarar sig inte vara beredd
att på det föreliggande utredningsmaterialet tillstyrka den föreslagna
utvidgningen. Härtill kommer, fortsätter hovrätten, olägenheten av att det
hittillsvarande sambandet mellan 19 kap. 5 § och 7-9 §§ bryts, om förslaget
genomförs. Frågan hur detta samband skall kunna bibehållas bör enligt
hovrätten också övervägas närmare.

Svenska journalistförbundet, som också intar en kritisk hållning, erinrar
om att den föreslagna ändringen i spioneribestämmelsen får en direkt
praktisk betydelse för nyhetsförmedlingen då brott mot bestämmelsen
innebär otillåtet offentliggörande enligt 7 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.
Genom den föreslagna ändringen utvidgas gränserna för bestämmelsen till

JuU 1981/82:8

att praktiskt taget omfatta det mesta som rör svenskt samhällsliv. Även om
det för ansvar för spioneri krävs direkt uppsåt att gå främmande makt till
handa förklarar sig journalistförbundet inte i nuvarande läge kunna
acceptera den föreslagna ändringen.

Det finns enligt journalistförbundets uppfattning inte tillräckligt starka
skäl att nu genomföra en ändring vars konsekvenser för yttrandefriheten
svårligen låter sig överblickas. Journalistförbundet avstyrker således den
föreslagna ändringen och föreslår i stället att förslaget blir föremål för
närmare överväganden i en parlamentarisk utredning.

TCO avstyrker den föreslagna ändringen och anför till stöd för denna
uppfattning synpunkter liknande dem som journalistförbundet har fört
fram.

Frågan om språket i den föreslagna nya lydelsen av 19 kap. 5 § BrB berörs i
remissyttrandet från Svea hovrätt. Hovrätten anmärker i detta hänseende att
spioneribestämmelsen i propositionen föreslås bli jämkad språkligt bl. a. i
fråga om bruket av s. k. nakna substantiv. Hovrätten anser en sådan
jämkning onödig och olämplig, inte minst i en balk som eljest inte har detta
språkbruk.

JuU 1981/82:8

Försvarsutskottets yttrande
1981/82:1 y

Bilaga 2

över den i proposition 1979/80:176 föreslagna ändringen av 19 kap. 5 §
brottsbalken

Till justitieutskottet

Justitieutskottet beslöt den 12 maj 1981 att hemställa om yttrande från
försvarsutskottet över den i proposition 1979/80:176 föreslagna utvidgningen
av tillämpningsområdet för 19 kap. 5 § brottsbalken till att omfatta
totalförsvaret.

I proposition 1979/80:176 föreslås ändringar bl. a. i brottsbalkens bestämmelser
om spioneri. Enligt propositionen utvidgas genom ändringarna
spioneribestämmelsens tillämpningsområde till att omfatta totalförsvaret i
dess helhet. Ändringarna diskuteras ingående av föredragande statsrådet (s.
8-9) och tas också upp i motionerna 1980/81:18 och 19. Justitieutskottet har
remissbehandlat propositionen i denna del. Försvarsutskottet har tagit del av
remissyttrandena.

Brottsbalken 19 kap. 5 § har f. n. följande lydelse:

Den som, för att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar,
befordrar, lämnar eller eljest röjer uppgift rörande försvarsverk, vapen,
förråd, import, export eller förhållande i övrigt, vars uppenbarande för
främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen
vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden eller
eljest för rikets säkerhet, dömes, vare sig uppgiften är riktig eller ej, för
spioneri till fängelse i högst sex år. Detsamma skall gälla, om någon i syfte
som nu sagts obehörigen framställer eller tager befattning med skrift,
teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgift.

Enligt föredragande statsrådet tar uttrycket "rikets försvar” i nämnda
lagrum närmast sikte på rent militära förhållanden. Med dagens synsätt ter
det sig. anser han, främmande att tala om rikets försvar i en sådan snäv
mening, eftersom den nuvarande planeringen utgår från begreppet totalförsvar,
dvs. landets samlade försvarsåtgärder. Enligt hans mening är det inte
tillfredsställande att uttrycket "rikets försvar" i spioneribestämmelsen anses
ha en så snäv betydelse att endast det militära försvaret inbegrips, eftersom
det torde stå klart att totalförsvarets övriga grenar är i lika hög grad i behov av
skydd mot spioneri och liknande förfaranden. Han förordar därför att orden
"rikets försvar eller föhållanden” byts ut mot ordet "totalförsvaret”.

Utskottet

JuU 1981/82:8

Enligt förslaget kommer spioneribestämmelsen att ta sikte på uppsåtligt
anskaffande, befordrande, lämnande eller röjande av uppgift vars uppenbarande
för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för
rikets säkerhet.

Lagrådet (majoriteten) har uttalat att det får anses godtagbart att området
för brottet spioneri utsträcks till hela totalförsvaret.

I motion 1980/81:18 (s) hävdas att riksdagen inte bör ta ställning till
förslaget att utvidga spioneribestämmelsen till att omfatta skydd för
totalförsvaret utan att propositionen i denna del remissbehandlas. I motion
1980/81:19 (vpk) yrkas att riksdagen skall avslå propositionen i denna del.
Motionärerna anser att ett bifall till förslaget vore en fara för de
demokratiska rättigheterna och för en fri opinionsbildning.

Av de remissinstanser som yttrat sig till justitieutskottet om nu ifrågavarande
förslag till lagändring har 16 tillstyrkt ändringen eller ansett sig kunna
godta denna. En återkommande uppfattning är ad kravet på direkt uppsåt
hos gärningsmannen att gå främmande makt till handa liksom kravet att risk
för men för rikets säkerhet skall vara för handen underlättar en avgränsning
av det straffbara området till endast sådana gärningar som är ägnade att vålla
allvarlig skada för svenska samhällsintressen. Svenska journalistförbundet
och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har avstyrkt ändringen.
Enligt Journalistförbundet kan dess konsekvenser för yttrandefriheten
svårligen överblickas. Förbundet föreslår att förslaget övervägs närmare i en
parlamentariskt sammansatt utredning. Liknande synpunkter framförs av
TCO. Svea hovrätt har inte varit beredd att på det föreliggande utredningsmaterialet
tillstyrka den föreslagna utvidgningen.

Försvarsutskottet - som har till uppgift att inom riksdagen bereda bl. a.
frågor om samordning inom totalförsvaret - vill för sin del anföra
följande.

Totalförsvaret innefattar stora delar av fredssamhället, omställt för att stå
emot påfrestningarna i en krigssituation. Som begrepp ger det snarare
uttryck för en viljeinriktning och en verksamhet än för en organisation.
Totalförsvaret, dvs. landets samlade försvarsåtgärder, indelas i planeringssammanhang
i militärt försvar (försvarsmakten), civilförsvar (befolkningsskyddet),
ekonomiskt försvar (försörjningsberedskapen) och övrigt totalförsvar
(bl. a. psykologiskt försvar, polisverksamhet, hälso- och sjukvård).
”Rikets försvar” är i dagens läge och för personer som sysslar med
försvarsfrågor detsamma som totalförsvaret. Som föredragande statsrådet
anger (s. 8) syftade uttrycket tidigare snarare enbart på väpnat försvar.
Fortfarande använder många ”försvaret” i denna mening. Försvarsutskottet
anser det vara lämpligt att lagrummet på föreslaget sätt som enda exempel
upptar ”totalförsvaret”.

I propositionen (s. 8-9) ges en klargörande redogörelse för vad som
innefattas i begreppet totalförsvaret. Liksom föredragande statsrådet anser

JuU 1981/82:8

försvarsutskottet att man vid tolkningen av begreppet bör kunna hämta
ledning från statsmakternas regelbundet återkommande beslut om totalförsvarets
utveckling.

Försvarsutskottet vill rikta uppmärksamheten på frågan om föreslagen
ändring av 19 kap. 5 § brottsbalken innebär en utvidgning av det område
inom vilket gärningar kan bestraffas som spioneri. Av intresse i denna del är
föredragande statsrådets uttalande (s. 6) att den nuvarande bestämmelsens
tillämpningsområde inte är begränsat till spionage med inriktning mot det
militära eller ekonomiska försvaret. ”Det avgörande för om en verksamhet
skall vara straffbar som spioneri är nämligen i vad mån den kan medföra men
för rikets säkerhet, inte dess inriktning mot en viss sektor av samhället”.

Mot denna bakgrund ter det sig naturligt att liksom flera remissinstanser
konstatera att det som avgör om en verksamhet är straffbar som spioneri -både enligt gällande och enligt föreslagen lydelse av 19 kap. 5 § brottsbalken
- är i vad mån verksamheten kan medföra men (nackdel, skada) för rikets
säkerhet. Som exempel på samhällssektorer för vilka en straffbar verksamhet

kan medföra sådant men anges i gällande lydelse ”rikets försvar eller

folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden”.
Enligt propositionen bör som enda exempel anges ”totalförsvaret”.
En sådan ändring blir med detta synsätt ingen utvidgning av tillämpningsområdet
för lagrummet.

I propositionen (s. 9) gör emellertid föredragande statsrådet också ett
uttalande som pekar i annan riktning: ”Jag vill framhålla att, när men för
totalförsvaret uppstår, detta i allmänhet innebär att men uppkommer även
för landets säkerhet men att så inte alltid behöver vara förhållandet. I den
mån det i ett särskilt fall står klart att röjandet av en uppgift kan medföra men
för totalförsvaret blir emellertid spioneribestämmelsen tillämplig utan att det
därför behöver bevisas att men kan uppstå även för rikets säkerhet.”

Enligt försvarsutskottets mening ger varken gällande eller föreslagen
ordalydelse av lagrummet entydigt svar på om det för straffansvar alltid skall
krävas att det finns risk för men för rikets säkerhet. Utskottet anser att ”men
för totalförsvaret” bör utgöra exempel på den avgörande skadan ”men för
rikets säkerhet”. I lagstiftningsärendet bör klargöras att innebörden av orden
”eller eljest” på ifrågavarande plats i föreslagen lydelse av 19 kap. 5 och 7 §§
är den som försvarsutskottet nu har förordat, dvs. att det övergripande
skaderekvisitet för straffbarhet är ”men för rikets säkerhet”.

Föreslagen lydelse av brottsbalken 19 kap. 7 § behåller uttrycket "men för
rikets försvar”. Med hänsyn till uttryckets innebörd när det infördes genom
lagstiftning år 1948 och den förskjutning av innebörden som har skett
därefter bör övervägas att bättre precisera det avsedda slaget av men, även
om detta - på samma sätt som i 5 § - endast är ett exempel på men för rikets
säkerhet. Formuleringen ”men för rikets militära försvar” skulle bättre
motsvara lagrådets och föredragande statsrådets avsikter.

JuU 1981/82:8

1 detta sammanhang vill försvarsutskottet också fästa uppmärksamheten
på en redaktionell fråga, som berör bl. a. 19 kap. 5 §. Regeringsförslaget
innebär bl. a. att obestämd artikel införs i lagtexten framför substantiv i
entalsform. Ett sådant införande kan tänkas undantagsvis få en saklig
innebörd vid rättstillämpningen. Flera av paragraferna i brottsbalkens 19
kap. föreslås i inledningen ha uttrycket ”en främmande makt”. Med dagens
system för pakter mellan flera främmande makter är det tänkbart att någon
begår en gärning som avses i t. ex. 19 kap. 5 § för att gå en sådan pakt till
handa. Liksom Svea hovrätt anser utskottet att det är mindre lämpligt eller i
varje fall onödigt att i dessa fall införa en obestämd artikel.

Stockholm den 15 oktober 1981

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c). Gudrun Sundström (s). Hans Lindblad (fp). Roland Brännström (s),
Gunnar Oskarson (m). Åke Gustavsson (s). Ulla Ekelund (c). Evert
Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c). Holger Bergman
(s), Eric Hägelmark (fp) och Olle Göransson (s).

JuU 1981/82:8

Bilaga 3

Konstitutionsutskottets yttrande
1981/82:3 y

över proposition 1979/80:176 om ändring i brottsbalken (spioneri
m. m.)

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 17 mars 1981 beslutat inhämta yttrande från
konstitutionsutskottet över 19 kap. 13 § i det genom ovan angivna
proposition framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken. Bestämmelsen
i fråga avser förbud mot tagande av utländskt understöd från
främmande makt eller någon som handlar i dess intresse i syfte att bedriva
sådan politisk propaganda i Sverige som rör grunderna för rikets statsskick
eller något förhållande av betydelse för rikets säkerhet. En bestämmelse av
liknande innebörd har funnits tidigare i brottsbalken men upphävdes genom
beslut av riksdagen 1976.

I propositionen föreslås främst vissa ändringar i brottsbalkens bestämmelse
om spioneri. Genom ändringarna utvidgas spioneribestämmelsens tilllämpningsområde
till att omfatta totalförsvaret i dess helhet. Vidare klargörs
att bestämmelsen under vissa förhållanden är tillämplig även på s. k. politiskt
spionage, liksom på industrispionage och annat ekonomiskt spionage.

I en följdmotion 1980/81:18 av Lisa Mattson m. fl. (s) yrkas, att riksdagen
avslår förslaget till ändring av 19 kap. 13 § brottsbalken. 1 följdmotion
1980/81:19 av Lars Werner m. fl. (vpk) kritiseras utformningen av den nu
ifrågavarande bestämmelsen.

Utskottet, som inte finner att det föreslagna stadgandet i 19 kap. 13 §
brottsbalken skulle komma i konflikt med gällande grundlagar, ansluter sig
till uppfattningen att en bestämmelse av denna innebörd skulle kunna få en
viss förebyggande effekt. Man kan enligt utskottet förutsätta att bestämmelsen
endast i sällsynta fall behöver komma i praktisk tillämpning. Utskottet
vill tillägga att det bl. a. från tryckfrihetsrättslig synpunkt självfallet är av
största vikt att spaning och förundersökning inte inleds mot t. ex. tidningar
med mindre än att starka misstankar om brott föreligger.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag i den del som
utskottet har att yttra sig över och avstyrker motionerna.

Stockholm den 23 september 1981

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Juli 1981/82:8

Närvarande: Bertil Fiskesjö* (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Daniel Tarschys
(fp), Kerstin Nilsson (s), Britta Hammarbacken* (c), Sture Thun (s) och Eric
Hägelmark* (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

av Hilding Johansson, Olle Svensson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist,
Kerstin Nilsson och Sture Thun (alla s):

Som bl. a. lagrådet påpekat under ärendets beredning kan betänkligheter
anföras mot ett återinförande av straffbestämmelsen i fråga. Från konstitutionsutskottets
utgångspunkter är det särskilt betänkligt med hänsyn till
yttrandefriheten, informationsfriheten och föreningsfriheten att spaning och
förundersökning inleds mot politiska organisationer, tidningar och tidskrifter
samt mot kulturella och religiösa minoritetsgrupperingar med utländskt
ursprung utan att brott kommer att kunna styrkas utom möjligen i något
sällsynt undantagsfall. Bestämmelsen bör därför inte återinföras.

GOTAB 69508 Stockholm 1981