JuU 1981/82:7

om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar (prop. 1980/81:114
jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1980/81:114 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda
förslag till

1. lag om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lagom ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad

som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 6.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1980/81:2036 av Christina Rogestam (c)
och 1980/81:2037 av Lars Werner m. fl. (vpk).

Konstitutionsutskottet har avgett yttrande i ärendet såvitt gäller frågan
huruvida 2 kap. 12 § regeringsformen påkallar annan avgränsning av
tillämpningsområdet för säkerhetskontroll än den som har föreslagits i
propositionen. Yttrandet (KU 1981/82:2 y) fogas som bilaga till detta
betänkande.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

i

i 1

*

*. i

Justitieutskottets betänkande
1981/82:7

1 Riksdagen 1981182. 7 sami. Nr 7

JuU 1981/82:7

2

1 Förslag till

Lag om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Säkerhetskontroll enligt denna lag får äga rum, om det till följd av
särskilda omständigheter finns risk för att det i samband med en domstolsförhandling
kan komma att förövas brott som innebär en allvarlig fara för
någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.

2 § Beslut om säkerhetskontroll meddelas av domstolen efter samråd med
polismyndigheten och, i brottmål, åklagaren. När fråga om säkerhetskontroll
skall prövas före förhandlingen, fattas domstolens beslut av den
tillämnade ordföranden vid förhandlingen.

3 § Säkerhetskontroll omfattar åhörare och dem som har kallats att närvara
vid förhandlingen. Kontrollen avser dock inte rättens ledamöter och andra
som skall närvara vid förhandlingen på grund av utövning av allmän tjänst
och inte heller advokater. Domstolen får, om särskilda skäl talar för det,
undanta andra personer från kontrollen.

4 § Säkerhetskontroll skall utföras av polisman efter närmare anvisningar av
polismyndigheten.

5 § Vid säkerhetskontroll skall vapen och andra föremål som är ägnade att
komma till användning vid brott som avses i 1 § eftersökas. För detta ändamål
får kroppsvisitation äga rum. Väskor och andra föremål som medförs till eller
påträffas i rättssalen eller lokaler som hör till denna får undersökas.

6 § Den som inte underkastar sig föreskriven säkerhetskontroll skall vägras
tillträde till förhandlingen.

Om någon annan än en åhörare vägrar att underkasta sig säkerhetskontroll,
skall detta omedelbart anmälas till domstolen. Domstolen skall då
avgöra om den som har vägrat att underkasta sig säkerhetskontroll skall
undantas från denna. Får den som vägrar att underkasta sig säkerhetskontroll
hämtas till domstolen, om han uteblir, får domstolen förordna att han
trots sin vägran skall undergå säkerhetskontroll.

Den som inte tillåter undersökning av väska eller annat föremål skall, om
det inte kan anses olämpligt, beredas tillfälle att lämna föremålet till
förvaring. Lämnas föremålet till förvaring, får tillträde inte vägras.

7 § Påträffas vid säkerhetskontroll något sådant föremål som avses i 5 § och
tas det inte i beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, skall den hos

JuU 1981/82:7

3

vilken föremålet påträffas uppmanas att lämna det ifrån sig för förvaring. Är
innehavaren till ett påträffat föremål okänd, får det omhändertas.

Den som inte efterkommer uppmaningen får avlägsnas från domstolslokalen,
om ej annat följer av tredje stycket.

Om någon annan än en åhörare inte efterkommer en uppmaning som avses
i första stycket, skall detta omedelbart anmälas till domstolen. Domstolen
skall då avgöra om den som har vägrat att lämna föremålet ifrån sig skall få
tillträde utan att lämna det ifrån sig. Får den som vägrat att lämna ifrån sig
föremålet hämtas till domstolen, om han uteblir, får domstolen förordna att
föremålet trots hans vägran skall omhändertas för förvaring.

8 § Föremål som har lämnats till förvaring eller omhändertagits enligt denna
lag skall förvaras på betryggande sätt. Om det begärs, skall bevis om att ett
föremål har lämnats till förvaring eller omhändertagits utfärdas. Föremålet
skall återlämnas till den som har lämnat det till förvaring eller från vilken det
omhändertagits när denne lämnar rättssalen eller lokaler som hör till
denna.

9 § Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning skall verkställas i
enskilt rum och om möjligt i vittnes närvaro. Kroppsvisitation av kvinna får
verkställas eller bevittnas endast av kvinna, om undersökningen inte sker
genom elektrisk metalldetektor.

10 § Domstolens beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

9 §'

Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid
rättens sammanträden och att meddela de föreskrifter som behövs. Han får
utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt.
Han får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel.

■Senaste lydelse 1980:262.

1* Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 7

Juli 1981/82:7

4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätten får förbjuda att annan tar upp förhör på fonetisk väg, om det kan
antas att upptagningen så besvärar den som hörs att det blir till men för
utredningen. Fotografi får inte tas i rättssalen.

Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i övrigt
inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla ordningen får
rätten förordna att han omedelbart skall tas i häkte och kvarhållas där så
länge sammanträdet varar, dock inte längre än tre dagar.

Om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar
finns särskilda
föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder Härigenom

föreskrivs att 27 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §2

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet och ordning vid
domstol äger motsvarande tillämpning vid nämnd. Expert som avses i 5 §
andra stycket denna lag får närvara vid hyresnämndens överläggning till
beslut.

Bestämmelserna i lagen (1981. 000)
om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar
får tillämpas vid
nämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

'Lagen omtryckt 1980:97.

2Senaste lydelse 1980:215.

JuU 1981/82:7

5

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Vid nämndens sammanträden och vid besiktning föres protokoll.
Bestämmelserna i 5 kap. rätte- Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken
om offentlighet vid gångsbalken om offentlighet vid

domstol gäller i tillämpliga delar. domstol och i lagen (1981:000) om

säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar
gäller i tillämpliga delar.

Nämnden är berättigad att för sina sammanträden förfoga över behövliga
lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad, som ej är för tillfället
upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.
Uppkommer särskilda kostnader skall de ersättas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Jul) 1981/82:7

6

Motioner

I motion 1980/81:2036 av Christina Rogestam (c) hemställs beträffande
den föreslagna lagen om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar att
riksdagen beslutar om följande lydelse av 1 §.

Säkerhetskontroll enligt denna lag får äga rum, om det till följd av
särskilda omständigheter finns risk för att det i samband med förhandling vid
allmän domstol om ansvar för brott, på vilket kan följa fängelse i mer än ett
år, kan komma att förövas brott som innebär allvarlig fara för någons liv,
hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.

I motion 1980/81:2037 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1980/81:114,

2. att riksdagen hemställer att regeringen återkommer med ett nytt
lagförslag om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Utskottet

Inledning

Det förekommer att domstolar av säkerhetsskäl kräver att de som bevistar
en rättegång underkastar sig kontroll t. ex. i form av kroppsvisitation.
Justitieombudsmannen uppmärksammade år 1976 regeringen på att det
enligt hans uppfattning inte fanns något lagligt stöd för sådana kontroller.
Även riksdagen har uppmärksammat bristen på lagreglering (KU 1975/76:56
s. 33, rskr 414). Mot bakgrund härav uppdrog regeringen åt domstolsverket
att utreda frågan om kontroll och säkerhetsåtgärder för att skydda allmän
ordning och säkerhet vid domstolsförhandlingar samt att lägga fram förslag
till författningsmässig reglering. Domstolsverket redovisade år 1980 uppdraget
i promemorian Säkerhetskontroll vid domstolsförhandling. Promemorian
har remissbehandlats. Förslaget i den nu aktuella propositionen bygger på
promemorian och remissyttrandena över den. Lagrådet har yttrat sig i
ärendet och har därvid framfört vissa erinringar vilka har beaktats i
propositionsförslaget. En ledamot av lagrådet godtar inte förslaget såvitt
gäller tillämpningsområdet för lagstiftningen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar.
Enligt förslaget skall säkerhetskontroll få ske om det till följd av
särskilda omständigheter finns risk för att det i samband med en domstolsförhandling
kommer att begås brott som innebär allvarlig fara för någons liv,
hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Vid kontrollen
skall vapen och andra föremål som är ägnade att komma till användning vid
sådant brott eftersökas. Kontrollen sker i form av kroppsvisitation och

JuU 1981/82:7

7

undersökning av väskor m. m. Den omfattar åhörare och andra som skall
närvara vid förhandlingen. Undantagna är dock rättens ledamöter, andra
som är närvarande på grund av utövningen av allmän tjänst och advokater.
Även andra personer kan undantas. Tvångsmässig säkerhetskontroll kan ske
av den som får hämtas till domstolen om han uteblir. Annan person som inte
underkastar sig säkerhetskontroll skall vägras tillträde till förhandlingen.
Det är domstolen som beslutar om säkerhetskontroll medan genomförandet
ankommer på polisen. Den föreslagna lagen omfattar alla slags domstolsförhandlingar.
Propositionen innehåller också förslag till sådana lagändringar
som gör att bestämmelserna om säkerhetskontroll blir tillämpliga vid
arrende- och hyresnämnderna och vid statens va-nämnd.

Lagstiftningen har föreslagits träda i kraft den 1 juli 1981.

Allmänt

1 propositionen uppger departementschefen att ett kännetecknande drag i
de senare årens brottsutveckling är att den grova brottsligheten har ökat.
Han tecknar en bild av denna brottslighet och anför härvid att den ofta är
organiserad och har internationell anknytning och att den utmärks av
höggradig hänsynslöshet och likgiltighet för människors liv. Han säger vidare
att stora ekonomiska intressen inte sällan är involverade i detta slag av
brottslighet och att de inblandade för det mesta riskerar långa fängelsestraff.
Mot bakgrund av vad som nu har redovisats måste man enligt departementschefen
allvarligt räkna med risken för att det i samband med vissa
domstolsförhandlingar företas våldsaktioner, t. ex. vid fritagningsförsök.

Enligt utskottets mening inger den bild departementschefen tecknat oro
och utskottet vill inledningsvis slå fast att det, som departementschefen
anger, är angeläget att man genom olika åtgärder försöker minska riskerna
för våldshandlingar vid domstolsförhandlingar och bereda åhörare och dem
som medverkar i förhandlingen ett tillfredsställande skydd. Detta gäller inte
minst mot bakgrund av att det, som departementschefen anför, för ett fritt
och demokratiskt samhälle är av grundläggande betydelse att domstolarna
kan verka fritt och i möjligaste mån är skyddade mot angrepp som påverkar
eller förhindrar det rättsliga förfarandet.

Förslaget i propositionen innebär att en domstol som villkor för
allmänhetens tillträde till en förhandling i vissa fall får besluta att
kroppsvisitation och undersökning av väskor m. m. skall äga rum. Härigenom
innebär förslaget, som departementschefen och konstitutionsutskottet
påpekar, inskränkningar i några av de grundläggande rättigheterna som
medborgarna är tillförsäkrade enligt föreskrifterna i 2 kap. regeringsformen.
111 § i detta kapitel föreskrivs nämligen att domstolsförhandlingar skall vara
offentliga och enligt 6 § är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad
mot kroppsvisitation och liknande intrång. Regeringsformen medger dock
att dessa rättigheter begränsas. För att så skall få ske uppställs vissa krav.

JuU 1981/82:7

Aktuell i detta sammanhang är, som konstitutionsutskottet anför, särskilt
den i 2 kap. 12 § intagna föreskriften att en rättighetsbegränsning aldrig får gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett
den.

Innan man tar ställning till om domstolarna skall ha möjlighet att anordna
säkerhetskontroll enligt den föreslagna lagstiftningen måste man enligt
utskottets mening, bl. a. med hänsyn till att det gäller inskränkningar i
grundlagsskyddade rättigheter, först undersöka om det finns möjlighet att
uppnå ett tillfredsställande skydd på annat sätt.

Domstolsverket har undersökt vilka förebyggande åtgärder som kan
komma i fråga för att lösa säkerhetsfrågorna vid domstolsförhandlingar och
departementschefen redovisar dem i propositionen. Enligt utskottets mening
visar den genomgången övertygande att det - som departementschefen anför
- är uppenbart att risken för väpnat våld kvarstår om möjligheten inte finns
att, vid sidan av bevakning och andra förebyggande åtgärder, anordna
särskild kontroll av dem som bevistar vissa rättegångar. Utskottet anser
således att möjligheten att föranstalta om säkerhetskontroll inte kan
avvaras.

Enligt utskottet är det, bl. a. av rättssäkerhetsskäl, otillfredsställande att
det brister i författningsreglering när det gäller förutsättningarna m. m. för
att anordna säkerhetskontroll. Utskottet förordar därför att en lag i ämnet
införs. Redan i detta sammanhang vill utskottet betona att en lagstiftning om
säkerhetskontroll måste utformas och tillämpas restriktivt. Utskottet vill
också framhålla att avsikten med en lagreglering inte är att förekomsten av
säkerhetskontroller skall öka, utan endast att klarlägga de formella
förutsättningarna för sådan kontroll.

Beträffande vissa enskildheter i lagregleringen utvecklar utskottet sina
ståndpunkter närmare i det följande.

Tillämpningsområdet för säkerhetskontroll

Enligt 1 § i den föreslagna lagen om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar
skall säkerhetskontroll få ske om det till följd av särskilda
omständigheter finns risk för att det i samband med en domstolsförhandling
kan komma att förövas brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa
eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Säkerhetskontroll
skall sålunda kunna äga rum vid de allmänna domstolarna, dvs. högsta
domstolen, hovrätterna och tingsrätterna, vid de allmänna förvaltningsdomstolarna,
dvs. regeringsrätten, kammarrätterna, länsrätterna och mellankommunala
skatterätten, samt vid bostadsdomstolen, krigsrätterna,
försäkringsöverdomstolen, försäkringsrätterna, patentbesvärsrätten, marknadsdomstolen
och arbetsdomstolen. Propositionen innehåller också förslag
till sådana lagändringar som innebär att säkerhetskontroll - under de
förutsättningar som nyss har angivits - skall kunna äga rum vid arrende -

JuU 1981/82:7 9

nämnderna, hyresnämnderna och statens va-nämnd.

I motionerna framförs den uppfattningen att säkerhetskontroll bara bör få
ske i samband med förhandlingar i brottmål. I motion 2036 åberopas den
tidigare nämnda bestämmelsen i regeringsformen som föreskriver att en
begränsning av grundlagsskyddade fri- och rättigheter aldrig får gå utöver
vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den.
Enligt motionären kan en sådan nödvändighet inte anses föreligga annat än
när det gäller vissa brottmål. Liknande synpunkter förs fram i motion 2037. I
den motionen anförs också att det inte finns några praktiska skäl som talar för
att lagstiftningen skall gälla vid alla slags förhandlingar.

Enligt utskottets mening är det, som lagrådet anför, otvivelaktigt i mål om
ansvar för grövre brott som riskerna för våldshandlingar och därmed också
behovet av säkerhetskontroller är störst. Utskottet anser dock att man inte
kan utesluta att det finns risk för att våldshandlingar begås även vid
förhandlingar i andra typer av mål - även om det då inte behöver vara fråga
om våldshandlingar som har sin bakgrund i den ofta internationellt inriktade
brottslighet som har nämnts tidigare. Som exempel på sådana mål kan i
anslutning till vad lagrådet anför nämnas vårdnadsmål i allmänna domstolar
och mål om flyttning av barn i länsrätter.

Av formuleringen av 1 § i den föreslagna lagen om säkerhetskontroll
framgår att säkerhetskontroll - oavsett vilken typ av mål förhandlingen avser
-endast kan komma att äga rum under mycket speciella förutsättningar som
endast kan tänkas inträffa i ett mycket begränsat antal fall. Med hänsyn
härtill och då, som följer av det sagda, lagstiftningen, som konstitutionsutskottet
anför, håller sig inom ramen för de rättighetsbegränsningar som får
anses tillåtna enligt regeringsformen anser utskottet att man inte bör avstå
från möjligheten att förordna om säkerhetskontroll även i samband med
förhandlingar i andra mål eller ärenden än brottmål. Den gränsdragning för
lagstiftningens tillämpningsområde som har föreslagits i propositionen får
enligt justitieutskottets mening - i linje med vad konstitutionsutskottet
anfört - godtas.

I sammanhanget vill utskottet understryka vikten av att det i varje fall noga
prövas om man kan uppnå tillräcklig säkerhet genom bevakning och andra
förebyggande åtgärder. I de fall så är möjligt får säkerhetskontroll i enlighet
med vad som framgår av propositionen inte äga rum.

Beslutande organ m. m.

Enligt 2 § i den föreslagna lagen om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar
är det domstolen som, efter samråd med polismyndigheten och i
brottmål, åklagaren, fattar beslut om säkerhetskontroll. I motion 2037
hävdas att beslut om säkerhetskontroll endast bör få fattas av politiskt
ansvarig instans, lämpligen regeringen.

JuU 1981/82:7

10

Enligt utskottets mening måste den domstol där förhandlingen skall äga
rum anses vara bäst skickad att avgöra om säkerhetskontroll behövs, inte
minst eftersom det som ett led i bedömningen alltid skall ingå vilka
möjligheter det, med hänsyn till utformningen av domstolens lokaler, finns
att förebygga risken för våldsdåd genom bevakning, avspärrning och
liknande åtgärder, utan att utnyttja möjligheten enligt den föreslagna
lagstiftningen. Även andra praktiska skäl, bl. a. tidsfaktorn, talar i samma
riktning. Därtill kommer att det enligt utskottets uppfattning av principiella
skäl kan vara av värde att domstolarna har ett självständigt ansvar för beslut
av det slag som det här är fråga om. Utskottet godtar således den i
propositionen föreslagna regleringen.

Enligt ett uttalande av departementschefen torde beslut om säkerhetskontroll
böra avfattas skriftligen och det bör anslås i domstolens lokaler.

I motion 2037 anförs att det inte är tillräckligt att beslut om säkerhetskontroll
anslås i domstolens lokaler utan kungörelseförfarandet bör vidgas.

Utskottet vill framhålla att det givetvis är angeläget att beslut om
säkerhetskontroll i möjligaste mån fattas och görs offentligt i god tid före
förhandlingen. När det gäller den i ärendet hävdade uppfattningen att ett
offentliggörande i god tid är av värde från anonymitetssynpunkt vill utskottet
framhålla att kontrollen går ut på att forska efter vapen och andra farliga
föremål. Som konstitutionsutskottet framhåller är någon granskning av
handlingar således inte aktuell och man behöver därför inte befara att den
förslagna lagstiftningen skall leda till ett obehörigt röjande av innehållet i
personliga dokument. I sammanhanget vill utskottet också erinra om att den
föreslagna regleringen innebär att den som vill bevista en rättegång vid vilken
det sker säkerhetskontroll skall - om det inte kan anses olämpligt - beredas
tillfälle att lämna till förvaring väskor och andra föremål som han inte vill
skall undersökas.

Med hänvisning till vad som nu anförts och då det inte har framkommit
något som visar att det finns behov av ett vidare kungörelseförfarande än det
som regeringen sålunda har förordat finner utskottet att det inte finns skäl till
någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av vad som anförts i motion
2037 i detta hänseende.

Personkretsen

Lagförslaget innebär att säkerhetskontrollen omfattar åhörare och dem
som kallats till förhandlingen. Från kontrollen undantas dock rättens
ledamöter och andra som skall närvara vid förhandlingen på grund av allmän
tjänst och advokater. Vidare får domstolen, om särskilda skäl talar för det,
undanta andra personer från kontrollen. Enligt vad departementschefen
uttalar kan särskilda skäl till undantag föreligga beträffande sådana personer
vilkas ställning liknar de generellt undantagnas.

JuU 1981/82:7

11

I motion 2037 riktas invändningar mot denna reglering; att generellt
undanta advokater och att medge domstolen att undanta personer vars
ställning liknar de generellt undantagnas går enligt motionärerna ut över
önskemålet att alla skall behandlas lika inför lagen.

Förslaget i propositionen i denna del innebär att advokater aldrig kommer
att underkastas säkerhetskontroll oavsett varför de bevistar en rättegång.
Härigenom får advokaterna när det gäller säkerhetskontroll en särställning i
förhållande till andra.

Enligt utskottets mening kan det för tillgodoseende av intresset av insyn i
domstolsverksamheten vara av värde att det finns en kategori personer som
utan särskild omgång kan bevista alla slags rättegångar. Med hänsyn härtill
och till uppbyggnaden av det svenska advokatväsendet finner utskottet att
förslaget att advokater skall vara generellt undantagna får godtas. I detta
sammanhang vill utskottet också erinra om att advokater har en särställning
när det gäller möjligheten till kontakter med anhållna, häktade och dem som
är intagna i kriminalvårdsanstalt.

Utskottet anser också att domstolarna bör ha möjlighet att besluta om
undantag i vissa fall; en annan ordning skulle, med hänsyn bl. a. till att det är
fråga om åtgärder av mycket genomgripande slag, kunna leda till orimliga
konsekvenser. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att även andra
personer än de vars ställning liknar de generellt undantagnas kan undantas
från kontroll; avgörande för bedömningen skall naturligtvis vara de
säkerhetsmässiga aspekterna.

Övrigt

Utskottet vill avslutningsvis framhålla vikten av att domstolarna, även när
möjligheten att företa säkerhetskontroll blir lagreglerad, i första hand
försöker uppnå säkerhet vid domstolsförhandlingar genom avspärrning,
bevakning och andra förebyggande åtgärder. Utskottet är dock medvetet om
att många domstolslokaler är byggda på ett sådant sätt att det kan vara svårt
att i någon större utsträckning vidta förebyggande åtgärder som är effektiva.
Enligt utskottets mening är det angeläget att detta uppmärksammas vid
ombyggnad och planering av domstolslokaler. I detta sammanhang vill
utskottet också erinra om att syftet med den föreslagna lagstiftningen är att
öka möjligheterna att förebygga våldsdåd i direkt samband med domstolsförhandlingar.
Om det annars uppstår risk för våldshandlingar i lokaler där
en domstol är inrymd är lagen inte tillämplig.

Utskottet vill slutligen framhålla att man när det gäller lagstiftning på ett
tidigare oreglerat område alltid måste räkna med att tillämpningen av den
nya lagstiftningen ger erfarenheter som kan påkalla författningsändringar.
Med hänsyn härtill och mot bakgrund inte minst av att förutsättningarna att
vidta förebyggande säkerhetsåtgärder skiljer sig mellan olika domstolar är
det angeläget att tillämpningen av den nya lagstiftningen följs noga.

JuU 1981/82:7

12

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1982.

Utöver vad som har anförts i det föregående föranleder propositionen eller
motionerna inte något uttalande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1980181:114 och begäran om
nytt lagförslag

att riksdagen avslår motion 1980/81:2037,

2. beträffande tillämpningsområdet för säkerhetskontroll
att riksdagen med avslag på motion 1980/81:2036 antar

a. 1 § i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar,

b. det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,
dock med den ändringen att ikraftträdandet
bestäms till den 1 januari 1982,

c. det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd, dock med
den ändring beträffande ikraftträdandet som anges under
b,

3. att riksdagen antar det under moment 2 a nämnda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan där, dock
med den ändring beträffande ikraftträdandet som anges under
moment 2 b,

4. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken, dock med den
ändring beträffande ikraftträdandet som anges under moment

2 b.

Stockholm den 3 november 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m). Lisa Mattson (s). Åke Polstam (c). Eric
Jönsson (s). Hans Petersson i Röstånga (fp). Arne Nygren (s). Björn Körlof
(m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Göte Jonsson (m). Helge Klöver (s). Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf
Mathsson (s) och Stina Eliasson (c).

JuU 1981/82:7

13

Reservation

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s),
Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s) och Karl-Gustaf
Mathsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Enligt
utskottets” och som slutar med ”äga rum” bort ha följande lydelse:

I ärendet har det inte kommit fram något som visar att säkerhetskontroll
behövs annat än i vissa brottmål. Med hänsyn härtill och till att det här gäller
inskränkningar i de rättigheter som medborgarna är tillförsäkrade enligt
regeringsformen kan förslaget i propositionen inte godtas såvitt gäller
tillämpningsområdet. I stället bör riksdagen hos regeringen begära att
förnyade överväganden görs med inriktning på att begränsa säkerhetskontrollen
till förhandlingar i mål om grövre brott.

Som framgår av vad som har sagts tidigare avgränsas tillämpningsområdet
för säkerhetskontroll också genom föreskriften i I § i den föreslagna lagen
om säkerhetskontroll, i vilken förutsättningarna för säkerhetskontroll
anges.

Enligt lagrummet får säkerhetskontroll äga rum om det till följd av
särskilda omständigheter finns risk för att det i samband med en domstolsförhandling
kan komma att förövas brott som innebär allvarlig fara för
någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.

Enligt utskottets mening bör förutsättningarna för säkerhetskontroll vara
mera preciserade och ge uttryck för ett mera restriktivt tillämpningsområde.
Således bör det krävas en större sannolikhet för brott än som har angivits i
lagrummet. Utskottet ställer sig också tveksamt till förslaget att en risk för
egendomsskador ensam skall kunna föranleda säkerhetskontroll. Utskottet
anser således att förnyade överväganden krävs även i denna del.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”detta hänseende” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan det riktas invändningar mot en ordning som
innebär att så ingripande beslut som det här är fråga om kan komma att fattas
av en domare ensam. Över huvud taget är det tveksamt om prövningen bör
ankomma på domstolarna och utskottet anser att det finns skäl som talar för
en ordning som innebär att en politiskt ansvarig instans fattar besluten eller
åtminstone ges möjlighet att påverka dem. Dessa frågor synes inte ha belysts
närmare i propositionen och utskottet är inte berett att utan ytterligare
underlag ta ställning till i vilken ordning beslut om säkerhetskontroll bör
fattas.

Enligt departementschefen torde beslut om säkerhetskontroll böra
avfattas skriftligen. Enligt utskottets mening är det ett oavvisligt krav att så
sker. Frågan hur beslut om säkerhetskontroll skall offentliggöras är
naturligtvis avhängig frågan vem prövningen skall anförtros. Utskottet kan

JuU 1981/82:7

14

därför inte nu ta ställning i denna fråga men vill framhålla att man bör söka
finna en ordning som innebär att beslut om säkerhetskontroll får en vidare
spridning än som förordas i propositionen.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Enligt
utskottets” och som slutar med ”säkerhetsmässiga aspekterna” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det inget bärande skäl för att generellt
undanta advokater från säkerhetskontroll. Det avgörande bör vara varför
advokaten bevistar en rättegång. Om han är närvarande vid en rättegång,
t. ex. såsom åtalad eller vittne, bör han naturligtvis behandlas som andra
åtalade eller vittnen. Åtminstone bör frågan härom övervägas grundligare än
som skett under arbetet på det föreliggande förslaget.

Utskottet ifrågasätter vidare värdet av en regel som gör det möjligt att
medge undantag från säkerhetskontrollen i vissa fall; strävan bör naturligtvis
vara att alla behandlas lika. Enligt utskottets mening bör det i vart fall krävas
att förutsättningarna för att medge undantag preciseras i lagtexten.

Även i de avseenden som nu har behandlats kan propositionen således inte
godtas utan det fordras ytterligare överväganden.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Övrigt” och
som slutar på s. 12 med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:

Sammanfattning

Sammanfattningsvis anser utskottet att förslaget i propositionen är
behäftat med sådana brister att det inte kan ligga till grund för lagstiftning.
Utskottet finner dock, som tidigare har anförts, att en lagreglering i fråga om
säkerhetskontroll bör komma till stånd. Det bör ankomma på regeringen att
utforma och förelägga riksdagen ett lagförslag i enlighet med de riktlinjer
som utskottet har förordat.

Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2037 i denna del
(yrkande 1) och med avslag på motion 1980/81:2036 avslår
proposition 1980/81:114 samt med anledning av motion 1980/
81:2037 i denna del (yrkande 2) ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om en annan utformning av lagstiftning om
säkerhetskontroll.

JuU 1981/82:7 15

Konstitutionsutskottets yttrande Bilaga

1981/82:2 y

(her proposition 1980/81:114 om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar -

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har hemställt om yttrande frän konstitutionsutskottet i
hagan huruvida 2 kap. 12 S regeringsformen (RF) påkallar annan avgränsning
av tillämpningsområdet för säkerhetskontroll än den som föreslagits i
proposition 1980/81:114.

I den aktuella propositionen föreslås en lag om säkerhetskontroll vid
domstolsförhandlingar. Säkerhetskontroll skall enligt den nya lagen få ske,
om det till följd av särskilda omständigheter finns risk för att brott som
innehar allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande
förstörelse av egendom kommer att begås i samband med en domstolsförhandling.
Kontrollen sker i form av kroppsvisitation och undersökning av
väskor m m. och omfattar åhörare och andra som skall närvara vid
förhandlingen. Undantagna är dock rättens ledamöter, andra som är
närvarande på grund tiv utövning av allmän tjänst och advokater. Även andra
personer kan undantas. Det är domstolen som beslutar om säkerhetskontroll
medan genomförandet av denna ankommer på polisen. Den nya lagen
föreslås omfatta alla slags domstolsförhandlingar. 1 propositionen uttalas att
den torde få sin största betydelse för brottmålsförhandlingar.

Den nya lagstiftningen skulle enligt propositionen ha trätt i kraft den 1 juli
1981.

Med anledning av propositionen väcktes motionerna 1980/81:2036 av
Christina Rogestam (c) och 1980/81:2037 av Lars Werner m. fl. (vpk). Den
första avser uteslutande frågan om tillämpningsområdet för säkerhetskontroll.
Den senare tar upp denna fråga jämte vissa andra. I båda motionerna
vänder man sig mot att den föreslagna nya lagen föresläs fa tillämplighet för
alla slag av domstolsförhandlingar. Tillämpningsområdet bör enligt båda
motionerna inskränkas till att avse enbart brottmål. I motion 2036 krävs
dessutom att det skall vara fråga om ansvar för brott på vilket kan följa
fängelse i mer än ett år.

Propositionens förslag har som bakgrund bl. a. ett riksdagsuttalande våren
1976. Riksdagen antog dä som vilande förslag till ändringar i RF som innebar
ett förstärkt rättighetsskydd i grundlag. I detta ingick bl. a. ett skydd mot
kroppsvisitation. Konstitutionsutskottet (KU 1975/76:56)erinrade om att JO
i skrivelse till regeringen i maj 1976 papekat att det inte fanns någon laglig
reglering av möjligheterna titt företa kontroll för att förebygga brott och för
ott förhindra att ordning och säkerhet störs i samband med domstolsförhand -

1 Riksdagen 14HI iS2. 4 sand. Nr 2 v

JuU 1981/82:7

16

line Utskottet förutsatte att regeringen ägnade denna och liknande frågor
sorn kunde aktualiseras genom de nya grundlagsreglerna uppmärksamhet
och tog de lagstiftningsinitiativ som kunde vara påkallade. Utskottets
uttalande godtogs av riksdagen.

Den föreslagna lagstiftningen innebär inskränkning både i skyddet mot
kroppsvisitation och liknande intrång enligt 2 kap. 6 § och i domstolsoffentligheten
enligt 2 kap. 11 § RF. Inskränkningar i dessa rättigheter är möjliga
med stöd av 2 kap 12 § RF. 1 detta stadgandes andra stycke görs dock vissa
inskränkningar i rätten att begränsa rättighetsskyddet. Aktuellt i detta
sammanhang ar särskilt kravet på att rättighetsinskränkningar aldrig får gå
längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har
föranlett deni.

I propositionen lämnas en ingående redovisning för vilka andra åtgärder
sorn kan vidtas för att upprätthålla skyddet vid förhandlingar där det finns
särskild risk för våldsaktioner (s. 9 f.).

Utskottet ansluter sig till den i propositionen framförda uppfattningen att
de åtgärder sorn kan komma i fråga. t. ex. polisbevakning, särskilda lokaler
tor s. k. riskförhandlingar m. m.. inte kan ge någon fullständig garanti mot
våldshandlingar även om dessa åtgärder skulle kunna till fullo utnyttjas. En
möjlighet till särskild kontroll vid inpasscringen till rättssalen bör därför
enligt utskottets uppfattning finnas.

Syftet med den föreslagna säkerhetskontrollen är att förhindra våldshandlingar
i rättssaleh och i anslutande lokaler. Utifrån de intressen som utskottet
har att bevaka är det viktigt att framhålla att kontrollen skall gå ut på att
efterforska vapen och andra farliga föremål. Någon granskning av handlingar
ar således inte aktuell och man behöver därför inte befara att den föreslagna
lagstiftningen skall leda till ett obehörigt röjande av innehållet i personliga
dokument.

Beträffande den närmare utformningen av lagen om säkerhetskontroll har
utskottet fran de synpunkter utskottet har att företräda ingen erinran mot
propositionens förslag.

Med det anförda finner utskottet att den föreslagna lagstiftningen håller sig
inom ramen förde rättighetsbegränsningar sorn får anses tillåtna enligt 2 kap.
12 § andra stycket RF.

Stockholm den 23 september 1981

Pa konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Härvarande: Hilding Johansson (s), Anders Björck (m). Torkel Lindahl (fp),
Olle Svensson (s). Per Unckel (m). Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c),
Wivi-Anne Cederqvist (s). Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt Ove
Johansson (s). Bengt Kindbom (c). Daniel Tarschys (fp). Kerstin Nilsson (s).
Sture Thun (s) och Annika Öhrström (c).

GOTAB 69760 Stockholm 1981