JuU 1981/82:58
Justitieutskottets betänkande
1981/82:58
om straffansvar för onykterhet vid förande av tåg m. m. (prop.
1981/82:204 jämte motioner)
Propositionen m. m.
I proposition 1981/82:204 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,
2. lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov,
3. lag om ändring i körkortslagen (1977:477).
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som
anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 5.
I samband med propositionen behandlar utskottet de under den allmänna
motionstiden år 1982 väckta motionerna 1981 /82:168 av Gunilla André
(c) och Ella Johnsson (c), 1981/82:169 av Margareta Andrén (fp) och
tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), 1981/82:867 av Thure
Jadestig (s) och Tyra Johansson (s), 1981/82:868 av Thure Jadestig (s) och
Tyra Johansson (s), 1981/82:921 av Margit Sandéhn (s) och Maj-Lis Landberg
(s) samt 1981/82:1222 av Elver Jonsson (fp) och Margareta Andrén
(fp). Motionsyrkandena redovisas på s. 3.
De lagförslag som är fogade till propositionen har följande lydelse.
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
Härigenom föreskrivs att i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
skall införas ett nytt moment, 4 § 4 morn., av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §'
1 mom. Den som vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn varit
så påverkad av starka drycker, att det kan antagas, att han icke på betryggande
sätt kunnat föra fordonet eller spårvagnen, dömes för rattfylleri till
fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, till böter,
dock lägst tjugofem dagsböter.
Till samma straff dömes föraren, om han av annat berusningsmedel var
så påverkad som nyss sagts.
Den som fört motordrivet fordon eller spårvagn efter att ha förtärt starka
drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller
1 Senaste lydelse 1978:92.
1 Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 58
JuU 1981/82:58
2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
efter färden uppgick till 1,5 promille eller däröver, skall anses ha varit så
påverkad av starka drycker under färden, som i första stycket sägs.
2 mom. Är det ej styrkt, att förare av motordrivet fordon eller spårvagn
var så påverkad, som i 1 mom. första stycket sägs, men har han fört
fordonet eller spårvagnen efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd
att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till
0,5 men ej till 1,5 promille, dömes till böter, dock lägst tio dagsböter, eller
fängelse i högst sex månader.
3 mom. Vad som sägs i 1 mom. tredje stycket och 2 mom. gäller ej förare
av motordrivet fordon, som är avsett att föras av gående.
4 mom. Bestämmelserna i l och 2
mom. gäller även förare av motordrivet
spårfordon på järnväg eller
tunnelbana.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov
Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §'
Alkoholutandningsprov får rutinmässigt företagas på
1. förare av motordrivet fordon som stoppas vid i förväg beordrad
trafikkontroll,
2. den som kan antagas under förande av motordrivet fordon ha, med
eller utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka,
3. den som kan misstänkas för 3. den som kan misstänkas för
att under förande av motordrivet att under förande av motordrivet
fordon ha begått brott enligt 1 —3 §
lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott eller sådan enligt vägtrafikkungörelsen
(1972:603) straffbelagd
förseelse som avser
a. färdhastighet,
b. skyldighet att stanna fordon,
c. skyldighet att ha föreskriven fordonslykta
tänd.
Bestämmelserna i första stycket
om förare av motordrivet fordon
gäller även förare av spårvagn. De
gäller ej förare av motordrivet for
-
fordon ha begått brott enligt 1 — 3 §
lagen (1951: 649) om straff för vissa
trafikbrott eller sådan enligt vägtrafikkungörelsen
(1972:603) straffbelagd
förseelse som avser
a. färdhastighet,
b. skyldighet att stanna fordon,
c. skyldighet att ha föreskriven lykta
eller strålkastare tänd.
Bestämmelserna i första stycket
om förare av motordrivet fordon
gäller i tillämpliga delar även förare
av motordrivet spårfordon på järn
-
1 Senaste lydelse 1978:93.
JuU 1981/82:58
3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
don, som är avsett att föras av väg, tunnelbana eller spårväg. De
gående. gäller ej förare av motordrivet for
don,
som är avsett att förås av
gående.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
3 Förslag till
Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)
Härigenom föreskrivs att 23 § körkortslagen (1977:477) skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §'
Om körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon eller en
spårvagn har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet eller visat uppenbar
likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett tydliga
tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne, eller om han till
följd av sjukdom, skada eller dylikt saknar förutsättningar att föra körkortspliktigt
fordon på ett trafiksäkert sätt, skall körkortet omhändertas.
Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon
eller en spårvagn har brutit mot 4§ lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott, och hade han före färdens slut förtärt starka drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 0,5 promille
under eller efter färden, skall körkortet omhändertas sedan analysbeviset
har erhållits. Är det fråga om ett brott mot 4 § 2 mom. nämnda lag, men
uppgick alkoholkoncentrationen inte till 0,8 promille, skall körkortet inte
omhändertas om omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.
Bestämmelserna i andra stycket
gäller även vid förande av ett motordrivet
spårfordon på järnväg eller
tunnelbana.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
Motionerna
I motion 1981/82:168 av Gunilla André (c) och Ella Johnsson (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att trafikonykterhetsbrott
faller under samma lagrum oavsett om det gäller vägtrafik
eller spårbunden trafik.
1 Senaste lydelse 1980:977.
JuU 1981/82:58
4
I motion 1981/82:169 av Margareta Andrén (fp) och tredje vice talmannen
Karl Erik Eriksson (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
att lagförslag utarbetas innebärande att motsvarande trafikbrottslagstiftning
för rattonykterhet och rattfylleri som gäller för motortrafik på väg
även skall gälla för järnvägstrafik.
I motion 1981/82:867 av Thure Jadestig (s) och Tyra Johansson (s)
hemställs med hänvisning till vad som anförts i motion 1981/82:866 att
riksdagen begär att regeringen utreder om den nuvarande nedre gränsen
för rattonykterhet bör ändras till 0,3 %o.
I motion 1981/82:868 av Thure Jadestig (s) och Tyra Johansson (s)
hemställs med hänvisning till vad som anförts i motion 1981/82:866 att
riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning av möjligheten att
trafiknykterhetslagstiftningen vidgas till att gälla framförande av fordon
på räls.
I motion 1981/82:921 av Margit Sandéhn (s) och Maj-Lis Landberg (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagstiftningen
för onykterhet vid framförande av rälsbuss i enlighet med vad som
anförs i motionen.
T motion 1981 /82:1222 av Elver Jonsson (fp) och Margareta Andrén (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär lagförslag innebärande att
nuvarande trafiknykterhetslag ändras så att promillegränsen för rattonykterhet
sänks till 0,3 %o och för rattfylleri till 1,0 %o.
Utskottet
Inledning
Några fall har nyligen inträffat som har riktat uppmärksamheten på att
det inte finns några bestämmelser om straffrättsligt ansvar för den som i
onyktert tillstånd framför järnvägsfordon.
Mot bakgrund härav har frågan om att införa en ansvarsbestämmelse
mot trafikonykterhet på området aktualiserats i riksdagen och regeringskansliet.
Inom justitiedepartementet har upprättats en promemoria i ämnet. Promemorian,
som är intagen som bilaga till propositionen, har remissbehandlats.
Förslagen i propositionen bygger på promemorian och vad som
har kommit fram vid remissbehandlingen av den.
Under den allmänna motionstiden i år har i riksdagen väckts fyra
motioner — 168, 169, 868, 921 — i vilka efterlyses lagstiftning i ämnet.
JuU 1981/82:58
5
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att straffbestämmelserna om rattfylleri och
rattonykterhet skall bli tillämpliga även på förare av motordrivna jämvägsfordon
och tunnelbanetåg. Vissa följdändringar föreslås i körkortslagstiftningen
och i lagstiftningen om alkoholutandningsprov.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.
Gällande ordning
Regler om ansvar för trafiknykterhetsbrott finns i lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen). De gäller förare av motordrivna
fordon och spårvagnsförare. I 2 § vägtrafikkungörelsen (1972:603)
finns en definition av begreppet fordon. Enligt denna förstås med fordon
en ”anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad för färd
på marken och ej löper på skenor”. Denna definition anses gälla också för
begreppet fordon i trafikbrottslagen (prop. 1951:30 s. 284, 292 och 1 § 1
mom. i det i samma prop. intagna förslaget till vägtrafikförordning, prop.
1972:137 s. 29). Järnvägs- och tunnelbanetåg är alltså inte att anse som
fordon i trafikbrottslagens mening, och lagens föreskrifter om trafiknykterhetsbrott
gäller inte förare av sådana tåg.
I övrigt innebär reglerna i trafikbrottslagen om trafiknykterhetsbrott i
huvudsak följande.
Den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn och därvid är så
påverkad av starka drycker att det kan antas att han inte kan föra fordonet
eller spårvagnen på ett betryggande sätt gör sig skyldig till rattfylleri.
Bevisning i rattfyllerimål kan föras t. ex. genom vittnesuppgifter om förarens
körsätt eller uppträdande i övrigt. I allmänhet använder man dock en
presumtionsregel, den s. k. promilleregeln. Den innebär att den som har
fört ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt starka
drycker i en sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under
eller efter färden uppgick till 1,5 %o eller däröver skall anses ha varit så
påverkad som krävs för ansvar för rattfylleri (4 § 1 morn.).
Om alkoholkoncentrationen uppgått till 0,5 men inte 1,5 %o döms föraren
för en gärning som i praxis kallas rattonykterhet (4 § 2 morn.).
Straffet för rattfylleri är fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna
är mildrande, böter, dock lägst 25 dagsböter. Straffet för rattonykterhet
är böter, dock lägst 10 dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.
Förutom för vägtrafiken finns straffbestämmelser om onykterhet i trafik
för sjötrafiken och lufttrafiken (sjölagen/1891:35, s. 1/ och luftfartslagen
/1957:297/).
Straffrättsligt ansvar för den som under alkoholpåverkan framför tåg
torde f. n. bara kunna komma i fråga i vissa speciella fall, då något särskilt
förhållande utöver själva körningen föreligger. Bestämmelserna i brottsbalken
(BrB) om vållande till annans död (3 kap. 7 §), vållande till kropps
-
JuU 1981/82:58
6
skada (3 kap. 8 §) och allmänfarlig vårdslöshet (13 kap. 6 §) hör till dem
som främst torde kunna bli aktuella.
För att någon av de nämnda bestämmelserna i 3 kap. BrB skall vara
tillämplig krävs att någon har avlidit eller vållats kroppsskada som inte är
ringa. För ansvar för allmänfarlig vårdslöshet krävs antingen att en olycka
av visst kvalificerat slag har inträffat eller att fara för en sådan olycka har
framkallats. I rättspraxis har antagits att den framkallade faran måste ha
varit av konkret natur, t. ex. genom att föraren har kört så fort att det har
förelegat risk för att tåget skulle spåra ur eller genom att han har fört tåget
mot rött ljus. Om varken någon olycka inträffat under färden eller en
konkret fara för olycka kan visas ha förelegat, torde en lokförare som i
påverkat tillstånd har framfört ett tåg inte kunna fällas till ansvar enligt
någon av brottsbalkens straffbestämmelser.
Såvitt gäller lokförare hos statens järnvägar kan vidare erinras om att
dessa hörde till den kategori tjänstemän för vilka fram till den 1 januari
1976 de särskilda reglerna i brottsbalken om ämbetsbrott gällde. Om en
sådan lokförare framförde ett tåg i alkoholpåverkat tillstånd, gjorde han
sig skyldig till tjänstefel och kunde dömas till ansvar för detta. Brottet
tjänstefel har genom 1975 års ämbetsansvarsreform numera avskaffats för
den civila förvaltningen. De disciplinpåföljder för tjänsteförseelse som har
införts i lagen (1976:600) om offentlig anställning — varning och löneavdrag
— har i praktiken inte alltid ansetts kunna tillämpas vid förfaranden
av det slag som avses nu.
Överväganden
Ansvar för onykterhet vid förande av tåg m. m.
Det är oomstritt att straffbestämmelser behövs för att motverka onykterhet
i trafiken på vägarna, till sjöss och i luften. De skäl som motiverar dessa
straffbestämmelser har enligt utskottets mening giltighet även för den
spårbundna trafiken. Det räcker med att här erinra om att förare av
järnvägsfordon och tunnelbanefordon regelmässigt har ansvar för ett stort
antal människors liv och hälsa, och det råder ingen tvekan om att den
nedsatta omdömes- och reaktionsförmåga som följer med alkoholförtäring
gör att förare av sådana fordon riskerar att begå fel som kan leda till
allvarliga trafikolyckor. Vidare kan sägas att den nuvarande ordningen —
som innebär att den som ertappas med att berusad framföra järnvägsfordon
eller tunnelbanetåg ofta undgår ansvar — är stötande och saknar stöd
i allmänhetens rättsmedvetande. Mot bakgrund av vad som nu har sagts
anser utskottet att det står helt klart att en allmän straffbestämmelse bör
införas mot trafikonykterhet i järnvägstrafik, och utskottet välkomnar
förslaget härom i propositionen. Utskottet har inte någon erinran mot den
lagtekniska lösning som föreslås och godtar således förslaget till lag om
JulJ 1981/82:58
7
ändring i trafikbrottslagen. Övriga lagförslag föranleder inget uttalande av
utskottet.
Motionerna 168, 169, 868 och 921 i vilka efterlyses förslag till sådana
straffbestämmelser som utskottet nu har ställt sig bakom får anses tillgodosedda
genom vad som sålunda förekommit.
Pro m i 11egränserna för trafi knyk terhetsbro 11
I motionerna 867 och 1222 efterlyses en sänkning av promillegränsen för
rattonykterhet från nuvarande 0,5 %o till 0,3 %o. I den sistnämnda motionen
efterlyses också en sänkning av promillegränsen för rattfylleri från
nuvarande 1,5 %o till 1,0 %o.
Under förra riksmötet behandlade utskottet motionsyrkanden av samma
innebörd. Utskottet anförde då att utredningen (Ju 1980:05) om alkoholutandningsprov
som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott, som chefen
för justitiedepartementet hade tillkallat år 1980, skulle komma att bl. a.
överväga frågan om promillegränserna vid trafiknykterhetsbrott. Med
tanke på det utredningsarbete som pågick ansåg utskottet att någon åtgärd
inte var påkallad från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena.
Riksdagen följde utskottet (JuU 1980/81:32 s. 9).
När frågan om en sänkning av promillegränserna nu återkommer finner
utskottet, som har inhämtat att utredningen om alkoholutandningsprov
som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott avser att avsluta sitt arbete under
år 1983, inte skäl att inta annan ståndpunkt än förra året. Utskottet avstyrker
således bifall till motionerna 867 och 1222. Utskottet vill tillägga att
det, som utskottet har anfört i annat sammanhang, är ett viktigt trafiksäkerhetsintresse
att uppfattningen att man måste hålla isär alkoholförtäring
och bilkörning vidmakthålls (JuU 1980/81:1 s. 18). Det sagda måste vara
en utgångspunkt för det fortsatta lagstiftningsarbetet på området.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen antar det genom proposition 1981 /82:204 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott,
2. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov,
3. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i körkortslagen (1977:477),
4. beträffande utredning om straff för onykterhet i järnvägstrafik
m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1981/82:168, 1981/82:169,
1981/82:868 och 1981/82:921,
JuU 1981/82:58
8
5. beträffande promillegränserna vid trafiknykterhetsbrott
att riksdagen avslår motionerna 1981/82:867 och 1981/82:1222.
Stockholm den 11 maj 1982
På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD
Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Lilly Bergander
(s), Gunilla André (c), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella
Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Maja
Bäckström (s) och Ulla-Britt Åbark (s).
LiberTryck Stockholm 1982