JuU 1981/82:34

Justitieutskottets betänkande
1981/82:34

om försvararjäv m. m. (prop. 1981/82:57 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1981/82:57 har regeringen (justitiedepartementet)
dels föreslagit riksdagen att anta ett av lagrådet granskat förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad chefen för justitiedepartementet
har anfört i fråga om advokatetiken, ökad insyn i advokatsamfundets
disciplinära verksamhet samt myndigheters hänvändelser till advokatsamfundet
i disciplinära frågor.

Rörande det närmare innehållet i propositionen hänvisas till framställningen
i det följande under rubriken Utskottet.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels den under
allmänna motionstiden år 1981 väckta motionen 1980/81:1178 av Eric Enlund
(fp) och Bernt Ekinge (fp), dels de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1981/82:95 av Stig Gustafsson m. fl. (s) och 1981/82:136 av Lars
Werner m. fl. (vpk). Motionsyrkandena redovisas på s.3.

. Under ärendets beredning har utskottet inhämtat upplysningar och
synpunkter vid en sammankomst med företrädare för Sveriges advokatsamfund.
I ärendet har inkommit en skrift från advokaten Ragnar Gottfarb.
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1981182. 7 sami. Nr 34

JuU 1981/82:34

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 3 § rättegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 kap.

3 §

Vid sin talans förberedande och utförande må den misstänkte biträdas av
försvarare.

Försvarare utses av den misstänkte.
Är den misstänkte under aderton
år eller sinnessjuk eller sinnesslö,
utses försvarare av den som har
vårdnaden om honom. Har den
misstänkte för sig ställt rättegångsombud,
anses ombudet som försvarare.
Om försvarare åge vad i 12 kap.
2-5 §§ samt 6 § andra stycket är
stadgat motsvarande tillämpning.

En person får inte vara försvarare,
om han har eller har haft uppdrag åt
den misstänkte eller ekonomiska förbindelser
med denne och omständigheterna
är ägnade att minska förtroendet
för hans förmåga att iaktta vad
som åligger en försvarare enligt 7 §
första stycket. Om försvarare gäller i
övrigt 12 kap. 2-5 §§ samt 6 § andra
stycket.

Har den misstänkte ej utsett försvarare eller avvisas av honom utsedd
försvarare och finnes på grund av sakens beskaffenhet eller eljest hans rätt
icke kunna utan biträde tillvaratagas, skall offentlig försvarare förordnas för
honom. Är den misstänkte anhållen eller häktad, skall även eljest, om han
begär det, offentlig försvarare förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

JuU 1981/82:34

Motionerna

I motion 1980/81:1178 av Eric Enlund (fp) och Bernt Ekinge (fp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om precisering av begreppet god advokatsed.

I motion 1981/82:95 av Stig Gustafsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagändringar i vad gäller advokatverksamhet
enligt de riktlinjer som anförs i motionen.

I motion 1981/82:136 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar att med godkännande av proposition 1981/82:57 i övrigt avslå dess
förslag till behandling av de disciplinära frågorna inom advokatverksamheten
och hos regeringen hemställa om nytt förslag i enlighet med vad som
anförs i motionen.

Utskottet

Inledning

Inom ramen för regeringens uppdrag till brottsförebyggande rådet (BRÅ)
att göra en översyn av lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk
brottslighet har en arbetsgrupp inom BRÅ utarbetat en promemoria, (BRÅ
PM 1979:8) Advokatverksamhet. Promemorian har remissbehandlats.

I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning om försvararjäv och
behandlas en del frågor som inte föranlett lagförslag. Propositionen grundas
på promemorian och remissbehandlingen av den.

Försvararjäv

Regeringens lagförslag innebär att det i 21 kap. 3 § rättegångsbalken (RB)
förs in en bestämmelse att en person inte får vara försvarare, om han har eller
har haft uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne
och omständigheterna är ägnade att minska förtroendet för hans förmåga att
med nit och omsorg ta till vara den misstänktes rätt och i detta syfte verka för
sakens riktiga belysning.

Enligt motion 95 bör jävsregeln ges den innebörden att i princip varje
samröre med den misstänkte i form av rådgivning eller annan hjälp grundar
jäv om hjälpen har väsentligt samband med den åtalade gärningen. Även ett
tidigare samröre mellan den misstänkte och den tilltänkte försvararen, vilket
inte hänför sig till den åtalade gärningen, bör falla under jävsbestämmelsen.
Den bör enligt motionärerna också ta sikte på samtliga jurister som arbetar
på samma advokatbyrå.

Utskottet vill först - beträffande frågan om tidigare samröre som jävgrund
- påpeka att regeringsförslaget även gäller tidigare uppdrag åt eller
ekonomiska förbindelser med den misstänkte utan anknytning till den
gärning åtalet avser.

JuU 1981/82:34

I fråga om motionsförslaget att i princip varje slag av rådgivning eller hjälp
som har väsentligt samband med den åtalade gärningen skall grunda jäv
anser utskottet i likhet med departementschefen att en sådan regel skulle föra
för långt. Det finns som departementschefen anför knappast någon
anledning att ingripa mot en försvarare som, trots samröre med den
misstänkte vid sidan av försvararuppdraget, kan förväntas komma att utföra
detta uppdrag på ett korrekt sätt. Regeln måste därför förses med någon
reservation. Det har också skett i regeringsförslaget, och med den
utformning bestämmelsen givits i regeringens förslag öppnas för bl. a. de fall
som motionärerna här avser tillräckliga möjligheter att ingripa när omständigheterna
är ägnade att minska förtroendet för försvararens förmåga att
utföra uppdraget på ett korrekt sätt. Ett särskilt skäl att inte godta
motionärernas långtgående förslag är f. ö., som departementschefen anför,
att den som tidigare biträtt den misstänkte i saken ofta - genom att han är
insatt i saken - har bättre förutsättningar att ta till vara den misstänktes
intressen. Motionsförslaget i denna del bör inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Detsamma gäller motionärernas förslag om att ett jäv som gäller för en
jurist på en advokatbyrå skall träffa alla jurister som är verksamma på samma
advokatbyrå. Härvidlag beaktar utskottet att det av de av advokatsamfundet
antagna vägledande reglerna för god advokatsed (14 §) får anses följa att en
advokat måste avböja eller frånträda ett uppdrag som försvarare om en
annan advokat eller biträdande jurist på advokatbyrån träffas av jävsregeln.

Regeringens lagförslag föranleder utöver vad som anförts i det föregående
inget annat uttalande från utskottets sida än att tidpunkten för ikraftträdandet
bör bestämmas till den 1 juli 1982.

Advokatetiken

När RB infördes blev advokatväsendet reglerat i lag (8 kap. RB).
Huvudsyftet med regleringen var att i möjligaste mån säkerställa den
rättssökande allmänhetens intresse av att kunna få biträde av personer med
nödvändiga kvalifikationer. Detta syfte kunde vinnas genom att advokatsamfundet
fick en i viss mån offentligrättslig ställning och underkastades
kontroll. 18 kap. RB sägs bl. a. att advokat är den som är medlem av Sveriges
advokatsamfund och att samfundets stadgar fastställs av regeringen.

Enligt 8 kap. 4 § RB skall en advokat vid utövande av sin verksamhet
redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts honom och i allt iaktta
god advokatsed. En motsvarande bestämmelse finns intagen i samfundets
stadgar (34 §). 18 kap. 7 § RB föreskrivs att en advokat som i sin verksamhet
uppsåtligen gör orätt eller som eljest förfar oredligt skall uteslutas ur
samfundet. En advokat kan också meddelas varning eller erinran. Frågor om

JuU 1981/82:34

disciplinära påföljder prövas av samfundets styrelse eller av annat samfundets
organ (disciplinnämnden).

Vad som ligger i begreppet god advokatsed har inte närmare preciserats i
RB eller i stadgarna. Inom advokatkåren har det emellertid genom årens
lopp utbildats vissa yrkesetiska principer. År 1971 antog samfundets styrelse
vägledande regler om god advokatsed, vilka i allt väsentligt utgjorde en
kodifiering av de normer som dittills tillämpats och upprätthållits i
samfundets disciplinära verksamhet.

Mot bakgrund av bl. a. påståenden i den allmänna debatten om advokaters
medverkan i organiserad och ekonomisk brottslighet har ifrågasatts om de
etiska regler som styr advokatverksamheten har tillräcklig räckvidd och är
tydliga nog för att fånga in företeelser med anknytning till sådan brottslighet.
Bl. a. har man pekat på behovet av en mer allmän etisk regel, som skulle ta
sikte på just dessa förfaranden. Frågan har diskuterats också inom
advokatkåren och behandlas f. n. av en kommitté som har tillsatts av
samfundet med uppgift att se över de vägledande reglerna om god
advokatsed. Kommittén prövar bl. a. tanken att införa en etisk generalklausul
av innebörd att en advokat i sin verksamhet inte får främja orätt.
Kommittéarbetet väntas bli slutfört inom kort. Avsikten är att kommitténs
förslag skall behandlas av samfundets fullmäktige senare under våren
1982.

Den förut nämnda arbetsgruppen inom BRÅ har i sin promemoria
framhållit att de nuvarande etiska reglerna huvudsakligen tar sikte på
förhållandet till klienter och motparter, på domstolsförfarandet och på
utomprocessuella förhandlingar. Förhållandet till det allmänna i övrigt har
däremot inte fått någon framträdande plats. Enligt arbetsgruppen visar
emellertid advokatsamfundets disciplinära praxis att samfundet trots detta
inte har tvekat att gå fram med stränghet också mot missförhållanden som
riktat sig mot det allmänna. Gruppen anser det väsentligt att denna praxis
kodifieras och rekommenderar därför samfundet att komplettera de
vägledande reglerna om god advokatsed med en etisk generalklausul. Enligt
arbetsgruppen bör den klausul som hittills har diskuterats kompletteras så att
det uttryckligen anges att en advokat skall avhålla sig från att genom
rådgivning eller annat aktivt arbete medverka i handling som, enligt vad han
inser eller bör inse, är lagstridig eller uppenbarligen innebär kringgående av
lag, vare sig förfarandet riktar sig mot någon enskild eller mot det allmänna.
Flan skall inte heller aktivt medverka i förberedelser som, enligt vad han
inser eller bör inse, syftar till sådana handlingar. Enligt arbetsgruppen bör
det uttryckligen anges att regeln inte innebär några inskränkningar i en
advokats rätt och skyldighet att lämna upplysning om innehållet i gällande
rätt. Den medför inte heller någon skyldighet för advokaten att särskilt
tillvarata myndigheternas intressen.

Vid remissbehandlingen av promemorian har arbetsgruppens förslag om
komplettering av de vägledande reglerna över lag fått ett positivt mottagan -

JuU 1981/82:34

de. Advokatsamfundet har när det gäller reglernas närmare utformning
hänvisat till det pågående kommittéarbetet.

I propositionen uttalar departementschefen att han anser det värdefullt att
de nuvarande etiska reglerna på advokatområdet byggs ut. Även om en
sådan generalklausul som har diskuterats inte kommer att innehålla något
principiellt nytt i förhållande till vad som i dag gäller om god advokatsed, kan
den ändå vara till nytta för både advokater och allmänheten, bl. a. genom att
advokaternas skyldighet mot det allmänna klart slås fast.

Liksom hittills bör enligt departementschefen ansvaret för utformningen
av de vägledande reglerna om god advokatsed vila på advokatsamfundet.
Han anser sig kunna utgå från att det pågående arbetet på en komplettering
av reglerna snart kommer att slutföras och att resultatet kommer att bli
tillfredsställande även från allmänna synpunkter. Han förklarar emellertid
att han avser att noga följa utvecklingen på detta område.

I motion 1178 sägs att BRÅ:s förslag utformats enbart som en rekommendation
till advokatsamfundet, eftersom de vägledande reglerna om god
advokatsed utformas av samfundets styrelse. Enligt motionärernas mening
bör riksdagen ställa sig bakom rekommendationen. Motionärerna anger
alternativa möjligheter till en närmare precisering av begreppet god
advokatsed genom tillägg till RB eller advokatsamfundets stadgar. Om det
visar sig erforderligt bör regeringen ta initiativ till sådant tillägg. Enligt
motionsyrkandet bör det anförda ges regeringen till känna.

I motion 95 uttalas att bestämmelsen i RB om god advokatsed bör
kompletteras med en regel av innebörd att en advokat, samtidigt som han har
rätt och skyldighet att lämna upplysning om gällande lagstiftning och dess
anda och mening, också skall avråda klienter från att använda konstruktioner
som strider däremot. Motionsyrkandet i denna del innebär att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag till den ändring av 8 kap. 4 § RB som följer av
det sagda.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram av BRÅ:s arbetsgrupp och
departementschefen, nämligen att ansvaret för utformningen av de vägledande
reglerna om god advokatsed liksom hittills bör vila på advokatsamfundet.
Utskottet vill även i övrigt ställa sig bakom de uttalanden som
departementschefen gör i propositionen i denna del. Utskottet anser således
bl. a. att det är värdefullt att de nuvarande etiska reglerna på advokatområdet
byggs ut. Med det sagda får önskemålet i motion 1178 anses vara
tillgodosett. Vad gäller det mera långtgående önskemålet i motion 95 om
lagstiftning vill utskottet endast - i linje med vad departementschefen anförtillägga
att utvecklingen på området får följas noga. Utskottet utgår från att
regeringen tar de initiativ som utvecklingen kan föranleda. Med dessa
uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 1178 och motion 95 i här
behandlad del.

JuU 1981/82:34

Advokatsamfundets disciplinära verksamhet

Advokaternas rätt att delta i advokatsamfundets verksamhet utövas
genom fullmäktige. Fullmäktige väljer samfundets styrelse. Denna består av
en ordförande, en vice ordförande samt nio andra ledamöter jämte nio
suppleanter. Samtliga är advokater. Tillsynen över advokatväsendet utövas
av styrelsen. En väsentlig del av tillsynen hänför sig till den disciplinära
verksamheten. Görs hos advokatsamfundet en anmälan mot en advokat eller
uppkommer annars en fråga om åtgärd mot en advokat är det i första hand
styrelsen som tar upp ärendet. Även justitiekanslern (JK) har befogenhet att
hos styrelsen påkalla åtgärd mot en advokat som åsidosätter sina plikter.

Finner styrelsen att en disciplinär åtgärd - dvs. uteslutning, varning eller
erinran - inte är påkallad, får styrelsen avgöra ärendet. I annat fall skall
ärendet hänskjutas till samfundets disciplinnämnd. Har styrelsen funnit att
en väckt fråga om disciplinärt ingripande mot en advokat inte föranleder att
ärendet skall hänskjutas till disciplinnämnden, kan JK inom fyra veckor efter
det att han fått del av beslutet påkalla åtgärd mot advokaten. Denna
befogenhet föreligger oavsett om JK tidigare har tagit initiativ till ärendet hos
styrelsen eller ej. Disciplinnämnden, som väljs av fullmäktige, består av en
ordförande, en vice ordförande och sju andra ledamöter. Även dessa är
samtliga advokater. Talan mot nämndens beslut kan föras hos högsta
domstolen av JK och, när någon har uteslutits ur samfundet, av denne.

JK får del av advokatsamfundets beslut i alla disciplinärenden. Endast i få
fall har styrelsens beslut i ett disciplinärende lett till att JK begärt att ärendet
skall hänskjutas till disciplinnämnden. Motsvarande gäller om besvär över
nämndens beslut till högsta domstolen. Det är sällsynt att JK hos styrelsen
påkallar åtgärd mot en advokat.

Advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnden anses - med hänsyn till
den offentligrättsliga regleringen av advokatväsendet - fullgöra myndighetsutövning
vid utövandet av sina disciplinära befogenheter. I denna verksamhet
omfattas ledamöterna i dessa organ av lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn. Förhållandet torde även innebära att ledamöterna är
underkastade reglerna i 20 kap. 1 § brottsbalken om myndighetsmissbruk
m. m.

Samfundets disciplinförfarande och de disciplinära åtgärderna har utretts
av en särskild kommitté inom samfundet. Kommittén har nyligen avslutat sitt
arbete och har i sitt betänkande Advokatsamfundets disciplinära verksamhet
bl. a. föreslagit att disciplinpåföljderna skall byggas ut till att omfatta
åläggande av straffavgift, att två av disciplinnämndens ledamöter skall utses
av regeringen samt att ökad information skall ges om den disciplinära
verksamheten. Kommittén har därvid också understrukit vikten av att frågan
om tystnadsplikt för de av regeringen utsedda ledamöterna får en tillfredsställande
lösning. Avsikten är att detta kommittéförslag, liksom förslaget
angående de etiska reglerna, skall behandlas av samfundets fullmäktige
senare under våren 1982.

JuU 1981/82:34

Departementschefen uttalar att det inte finns anledning att inrätta något
nytt disciplinärt organ utanför samfundet. Det allmännas insyn i den
disciplinära verksamheten bör i stället tillgodoses genom att lekmän bereds
plats i disciplinnämnden. Detta bör enligt departementschefen lämpligen ske
på det sättet att regeringen får utse två ledamöter av nämnden, något som
också överensstämmer med det förslag som har lagts fram av den nyss
berörda kommittén inom samfundet.

Departementschefen anser att den nya ordningen bör kunna genomföras
genom att advokatsamfundet självt beslutar om ändring i sina stadgar, som
senare får fastställas av regeringen.

Avslutningsvis nämner departementschefen att samhällsrepresentanter i
disciplinnämnden kommer att bli underkastade den tystnadsplikt som enligt
samfundets stadgar redan gäller för nämndens övriga ledamöter. Denna
tystnadsplikt är inte försedd med någon uttrycklig sanktionsregel. Det bör
emellertid enligt departementschefen övervägas att införa ett sanktionssystem
för samhällsrepresentanterna i nämnden för brott mot tystnadsplikten,
och det finns också skäl som talar för att man samtidigt ser över regleringen
av tystnadsplikten såvitt gäller advokatrepresentanterna i nämnden. Slutlig
ställning till dessa spörsmål bör enligt departementschefen inte tas förrän de
förutskickade ändringarna i stadgarna vad avser disciplinnämndens sammansättning
har genomförts.

I motion 95 anförs att det - mot bakgrund av bl. a. inträffade händelser och
den allmänna diskussion som har förts med anledning av vissa advokaters
medverkan med rådgivning och vägledning i den organiserade och den
ekonomiska brottsligheten - är synnerligen angeläget att disciplinnämndens
sammansättning ändras för att allmänhetens och myndigheternas tilltro till
advokaternas yrkesutövning skall bestå. I motionen förs fram uppgifter om
att det ofta finns misstankar om att ledamöterna i disciplinnämnden inte
ingriper med tillräcklig kraft mot kolleger som åsidosatt sina skyldigheter
som advokater.

Enligt motionärerna bör majoriteten av nämndens ledamöter vara
samhällsrepresentanter, och som ordförande bör fungera en högt kvalificerad
domare. Ordföranden och samhällsrepresentanterna bör utses av
regeringen. Bestämmelsen om lekmannamedverkan bör ges i lag. Motionsyrkandet
i denna del går ut på att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag till sådan lagstiftning.

Frågan om handläggningen av disciplinärenden mot advokater tas också
upp i motion 136. Det sker från liknande utgångspunkter som i motion 95.
Motionärerna efterlyser en särskild, från advokatsamfundet fristående
ansvarsnämnd, vars ledamöter utses av regeringen. Av ledamöterna bör en
utses efter förslag av samfundet, en efter förslag av LO, en efter förslag av
TCO och en efter förslag av SACO/SR. Fyra ledamöter bör utses bland
personer som kan anses särskilt företräda allmänhetens intressen. Ordföran -

JuU 1981/82:34

den bör vara erfaren i domarvärv. Motionsyrkandet mynnar ut i att riksdagen
hos regeringen bör hemställa om nytt förslag i enlighet med det anförda.

Utskottet vill för sin del till en början uttala uppfattningen att det är av vikt
att advokatkåren har allmänhetens förtroende och att detta talar för att det
allmänna bör ha insyn i den disciplinära verksamheten. Utskottet anser
vidare liksom departementschefen att denna insyn bör åstadkommas genom
att lekmän bereds plats i det organ som handlägger disciplinfrågorna.

När det gäller antalet lekmän i detta organ bör enligt utskottets mening slås
fast att det inte har framkommit omständigheter som ger anledning till kritik
mot samfundets sätt att utöva den disciplinära verksamheten. Härvidlag kan
pekas på att BRÅ:s arbetsgrupp funnit att samfundets disciplinära praxis
visar att samfundet inte har tvekat att gå fram med stränghet mot
missförhållanden som riktat sig mot det allmänna. Den ändring av nuvarande
ordning som utskottet ansluter sig till motiveras således inte av ett behov av
skärpt kontroll utan främst av de skäl till insyn som nyss berörts.
Motionskravet att majoriteten av ledamöterna i det disciplinära organet skall
vara samhällsrepresentanter framstår mot denna bakgrund som mindre väl
underbyggt. Härtill kommer enligt utskottets mening att det är angeläget att
upprätthålla principen att advokatverksamheten utgör en fri yrkesutövning;
ett tillgodoseende av motionskravet skulle kunna rubba denna princip (jfr
JuU 1978/79:6 s. 16). Med det anförda instämmer utskottet i departementschefens
uttalande att frågan lämpligen bör lösas så att regeringen får utse två
av ledamöterna. Vad utskottet anfört utgör också skäl för att den nuvarande
ordningen med en disciplinnämnd som ett fristående organ inom samfundet
bör bestå.

Vad slutligen gäller önskemålet i motion 95 att bestämmelserna om
lekmannamedverkan bör ges i lag och inte som hittills i samfundets stadgar
ansluter sig utskottet till departementschefens uppfattning att det saknas
anledning att göra avsteg från den nuvarande ordningen. En ändring
härvidlag skulle lätt kunna leda till uppfattningen att statsmakterna anlagt en
ny syn på advokatväsendets ställning i samhället, något som det ju här inte är
fråga om.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall till
motion 95 i här behandlad del och till motion 136.

Myndigheternas hänvändelser till advokatsamfundet i disciplinära frågor

Regeringen har i beslut den 28 juni 1979 uppdragit åt BRÅ att inom ramen
för översynen av lagstiftningen mot den organiserade och ekonomiska
brottsligheten se över bestämmelserna om informationsutbyte och anmälningsskyldighet
mellan myndigheterna samt föreslå erforderliga lagstiftningsåtgärder
m. m.

BRÅ:s arbetsgrupp anser att det finns behov av informationsutbyte mellan

JuU 1981/82:34

myndigheter och samfundet. Det måste enligt gruppen ligga i både
samhällets och samfundets intresse att det är väl sörjt för att missförhållanden
inom advokatkåren kan upptäckas och beivras. Arbetsgruppen föreslår
inte några författningsbestämmelser utan redovisar sina överväganden som
en rekommendation om att myndigheter, som i sin verksamhet iakttar en
anmärkningsvärd omständighet i fråga om en advokats handlande, fäster
advokatsamfundets uppmärksamhet på saken. Möjligheten att göra en
formell anmälan mot en advokat bör emellertid enligt arbetsgruppen också i
fortsättningen finnas.

I propositionen uttalar departementschefen att han anser att frågan om
myndigheters hänvändelser till advokatsamfundet i disciplinära frågor har ett
nära samband med BRÅ:s nyssnämnda utredningsuppdrag. Han är därför
inte beredd att nu ta ställning till frågan; den får i stället tas upp på nytt sedan
det angivna utredningsarbetet har slutförts.

I motion 95 framhålls att det finns ett starkt behov av informationsutbyte
mellan myndigheter och samfundet. Enligt motionärerna bör man därför inte
avvakta ytterligare utredning, och de föreslår att en författningsbestämmelse
införs om sådant informationsutbyte som här avses.

Utskottet delar departementschefens uppfattning och anser att frågan om
myndigheters hänvändelser till advokatsamfundet får tas upp på nytt sedan
BRÅ:s nyssnämnda utredningsarbete har slutförts (jfr JuU 1980/81:21 s. 80).
Utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del. I anslutning till vad
departementschefen enligt det föregående (s. 8) uttalat om en översyn av
regleringen av tystnadsplikten för ledamöterna i disciplinnämnden vill
utskottet i detta sammanhang resa spörsmålet huruvida inte också frågan om
offentlighet och sekretess i informationsutbytet mellan myndigheter och
samfundet i disciplinära frågor bör närmare övervägas.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande försvararjäv

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:95 i denna del antar
det i proposition 1981/82:57 framlagda förslaget till lag om
ändring i rättegångsbalken, dock med den ändringen att
tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1982,

2. beträffande advokatetiken

att riksdagen avslår motion 1980/81:1178 och motion 1981/82:95
i denna del,

3. beträffande advokatsamfundets disciplinära verksamhet

att riksdagen avslår motion 1981/82:95 i denna del och motion

1981/82:136,

JuU 1981/82:34

4. beträffande myndigheters hänvändelser till advokatsamfundet i
disciplinära frågor

att riksdagen avslår motion 1981/82:95 i denna del.

Stockholm den 9 mars 1982

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m). Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Lilly
Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte
Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s),
Stina Eliasson (c) och Bengt Nylund (m).

Reservationer

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s),
Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s) och Karl-Gustaf
Mathsson (s) har avgett följande reservationer.

1. Försvararjäv

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 4 med ”juli 1982” bort ha följande lydelse:

Advokatkåren har en central ställning i samhället, och det är därför av stor
vikt att både allmänheten och myndigheterna har tilltro till advokaternas
yrkesutövning. En jävsregel måste ges sådant innehåll att denna tilltro
vidmakthålls.

Arbetsgruppen föreslog att i princip varje samröre med den misstänkte i
form av rådgivning eller annan hjälp skulle grunda försvararjäv, om den
hjälp som har lämnats har väsentligt samband med den åtalade gärningen.

Enligt utskottets mening bör såsom framhålls i motionen jävsregeln ges
den innebörd som arbetsgruppen föreslog kompletterad på så sätt att även
den situationen täcks in att ett tidigare samröre, som har förekommit mellan
den misstänkte och den tilltänkte försvararen och som inte hänför sig till den
åtalade gärningen, faller in under bestämmelsen. Vidare bör det framgå av
lagtexten att förbudet tar sikte på samtliga på en advokatbyrå arbetande
jurister; annars blir jävsregeln inte tillräckligt verkningsfull.

Förslaget i propositionen bör enligt utskottets mening omarbetas i enlighet

JuU 1981/82:34

med vad nu sagts, och ett nytt lagförslag bör snarast föreläggas riksdagen.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande försvararjäv

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:95 i denna del avslår
det i proposition 1981/82:57 framlagda förslaget till lag om
ändring i rättegångsbalken och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om ett nytt lagförslag.

2. Advokatetiken

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det - såsom framhålls i motion 95 - påfallande
att i de vägledande reglerna om god advokatsed spörsmål om advokaternas
förhållande till det allmänna inte fått någon framträdande plats. Detta är en
brist som bör rättas till. Av den anledningen bör reglerna om god advokatsed
kompletteras med en regel av innebörd att en advokat samtidigt som han har
rätt och skyldighet att lämna upplysningar om gällande lagstiftning och dess
anda och mening också skall avråda klienter från att använda konstruktioner
som strider däremot.

En bestämmelse av denna innebörd har enligt utskottets mening en sådan
stor principiell betydelse att den bör tillkomma genom lagstiftning.
Lämpligen bör en sådan regel få sin plats i 8 kap. 4 § RB. Det bör ankomma
på regeringen att snarast förelägga riksdagen förslag till sådan lagstiftning.
Vad utskottet nu i anslutning till motionerna 95 och 1178 uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande advokatetiken

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:95 i denna del och
med anledning av motion 1980/81:1178 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet uttalat om lagförslag i detta
hänseende.

3. Advokatsamfundets disciplinära verksamhet

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion 136” bort ha följande lydelse:

För att allmänhetens och myndigheternas tilltro till advokaternas yrkesutövning
skall bestå bör disciplinnämndens sammansättning ändras. Sam -

JuU 1981/82:34

mansättningen bör vara sådan att den motverkar misstankar om att
ledamöterna i disciplinnämnden inte ingriper med tillräcklig kraft mot
kolleger som har åsidosatt sina skyldigheter som advokater. Nämndens
avgöranden innefattar inte sällan etiska bedömningar, vid vilka det kan ha ett
särskilt värde att lekmannasynpunkter förs fram. Vad nu sagts talar enligt
utskottets mening för att disciplinnämndens sammansättningbör förändras
på så sätt att majoriteten av ledamöterna skall vara samhällsrepresentanter
samt att som ordförande utses en högt kvalificerad domare. Samhällsrepresentanterna
och ordföranden skall utses av regeringen. Till skillnad från vad
som förordas i motion 136 anser utskottet däremot inte att det är nödvändigt
att inrätta någon från samfundet fristående disciplinnämnd.

Visserligen har disciplinnämndens sammansättning hittills reglerats i
samfundets stadgar, men mot bakgrund av den djupgående ändring av
nämndens sammansättning som utskottet här föreslagit bör bestämmelser
om lekmannamedverkan finnas i lag såsom är fallet i andra liknande
sammanhang. En lagstiftning i detta hänseende kan enligt utskottets mening
-bl. a. med hänsyn till den offentligrättsliga ställning som advokatsamfundet
intar - inte anses innebära att statsmakterna därigenom skulle anlägga en ny
syn på advokaternas ställning som fria yrkesutövare. Regeringen bör snarast
lägga fram förslag till lagstiftning i enlighet med det anförda. Detta bör ges
regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion 95 i här behandlad del och
avstyrker bifall till motion 136.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande advokatsamfundets disciplinära verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:95 i denna del och
med avslag på motion 1981/82:136 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om lagförslag i detta
hänseende.

4. Myndigheters hänvändelser till advokatsamfundet i disciplinära frågor

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”närmare övervägas” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det såsom påtalas i motion 95 ett starkt
behov av informationsutbyte mellan myndigheter och samfundet. Det ligger i
både samhällets och samfundets intresse att det är väl sörjt för att
missförhållanden inom advokatkåren på ett så tidigt stadium som möjligt kan
upptäckas och beivras.

Det finns därför enligt utskottets mening inget skäl att avvakta ytterligare
utredning utan man bör redan nu kunna ta ställning till denna fråga. Av
denna anledning föreslår utskottet att frågan om sådant informationsutbyte

JuU 1981/82:34

mellan myndigheter och samfundet som här avses snarast lagregleras.
Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till erforderlig lagreglering.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande myndigheters hänvändelser till advokatsamfundet i
disciplinära frågor

att riksdagen med bifall till motion 95 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
lagförslag i detta hänseende.

GOTAB 70638 Stockholm 1982