Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Justitieutskottets betänkande 1981/82:31

om bokföringsbrott m. m. (prop. 1981/82:85 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1981/82:85 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta genom propositionen framlagda förslag fill

1.    lag om ändring i brottsbalken,

2.    lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),

3.    lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 6.

I samband med propositionen behandlar utskottet den med anledning av propositionen väckta mofionen 1981/82:922 av Ingrid Segerström m. fl. (s) samt den under den allmänna motionstiden väckta motionen 1981/82:1578 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 1. Mofionsyrkandena redovisas på s. 6.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1981/82. 7 saml. Nr 31


JuU 1981/82:31


 


JuU 1981/82:31                                                                    2

1    Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 5, 7 och 8 §§, 14 kap. 4 S samt 35 kap. 4 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

11 kap.
5§'
Åsidosätter gäldenär uppsåtligen
       Om  någ(ui  som är hokförings-

eller av oaktsamhet  honom  ålig-      skyldig     enligt     bokföringslagen gande bokföringsskyldighet på så-     (1976:125)   uppsåtligen   eller   av dant sätt att ställningen och rörel-     oaktsamhet underlåter att bokföra scns  gång  ej  kunna  i  huvudsak     affärshändelser   eller   bevara   rä-hedömas  med ledning av bokfö-     kenskapsmaterial, lämnar oriktiga ringen,  dömes för  bokförings-      uppgifter i bokföringen eller annars brott  till fängelse i högst två år     åsidosätter bokföringsskyldigheten eller, öm brottet är ringa, till böter.      och om rörelsens förlopp eller eko­nomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak be­dömas med ledning av bokföring­en,  döms han för   bokförings­brott  till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter. År brottet grovt, skall han dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.


Begår den som är i gäldenärs stal-
  Begår den som är i gäldenärs stäl-

le gärning som i detta kapitel sägs, le en gärning som avses i detta kapi-
skall han dömas såsom vore han tel, skall han dömas såsom o/n/jön
själv gäldenär.
                                själv vore gäldenär.  Vad som nu

har sagts om gäldenär skall i fråga om en sådan gärning som avses i 5 § gälla den bokföringsskyldige.

Borgenär, som i fall varom förmäles i 4 § tager eller låter åt sig utlova betalning, säkerhet eller annan förmån, dömes för medverkan till brottet endast om han brukar otillbörligt hot eller otillböriigt löfte om förmän eller handlar i hemligt samförstånd med gäldenären.

Senaste lydelse 1976: 56.


 


JuU 1981/82:31

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Vårdslöshet mot borgenärer enligt 3 S första stycket må åtalas av åklaga­re endast om åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Åtal för bokföringsbroit må äga rum endast om gäldenären inom fem år från det brottet förövades kommit i konkurs, fått eller erbjuda ackord eller inställt sina betalning­ar.

14 kap.


Den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar urkund, över vil­ken han vid tillfället ej äger så förfo­ga, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för under­tryckande av urkund till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fäng­else i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fäng­else, lägst sex månader och högst fyra år.


Den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar urkund, över vil­ken han vid tillfället ej äger så förtb-ga, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende och hroiiel ej är att anse som bokföringsbroit, för undertryckande av ur­kund till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängel­se, lägst sex månader och högst fyra år.


35 kap. 4§ De i 1 § bestämda tiderna skola räknas från den dag brottet begicks. Förutsattes för ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen inträtt, skall tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

I .fall,  som i II kap. 5 § sägs.          Om vid bokföringshrotl, som ej

skall tiden räknas från den dag då är ringa, den bokföringsskyIdigc
heslut om egendomsavträdc med- inom fem år från brollet har för­
delades eller åtal eljest tidigast satts i konkurs, fåll eller erbjudit
kunde ske.
                                   ackord eller inställt sina betalning-

ar, skall liden räknas från den dag då detta skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

- Senaste lydelse 1976: 56. Ändringen innehar alt andra stycket upphävs. ' Senaste lydelse 1975:667.

1* Riksdagen 1981/82. 7 saml. Nr 31


 


JuU 1981/82:31                                                                    4

2    Förslag till

Lag om iindring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 22 § bokföringslagen (1976:125) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

22 §'

.Mit räkenskapsmaterial skall be- Allt räkenskapsmaterial skall be­
varas i ordnat skick inom landet un-
varas i ordnat skick och på betryg-
der minst tio år från titgången av
gande sätt inom landet under minst
det kalenderår dä räkenskapsåret
tio år från utgången av det kalen-
avsliitades. Vad nu sagts gällerock-
derår då räkenskapsåret avsluta-
så avtal och andra handlingar av
des. Vad nu sagts gäller också avtal
särskild betydelse för att belysa rö-
och andra handlingar av särskild
relsens ekonomiska förhållanden.
betydelse för att belysa rörelsens

ekonomiska förhållanden.

Skyldighet att som räkenskapsmaterial bevara material enligt 10 S första stycket 3 upphör, om registrerade uppgifter på betryggande sätt föres över till vanlig läsbar form eller till film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst fall tillåta, att räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstöres före utgången av den i första stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under betryggande former mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Kopiorna skall ordnas så att sökta uppgifter lätt kan återiinnas och läsas samt bevaras under den tid som återstår av den i första stycket angivna tiden.

Tillstånd som avses i tredje stycket medges dock av bankinspektionen eller försäkringsinspektionen när det gäller rörelse som står under respek­tive myndighets tillsyn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

3    Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 10 S skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

10 §

Den som uppsåtligen eller av    Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet åsidosätter bok-
grov oaktsamhet åsidosätter bok­
föringsskyldighet eller sådan skyl-
föringsskyldighet eller sådan skyl­
dighet att föra och bevara räken-
dighet att föra och bevara räken-

' Senaste lydelse 1976:991.


 


JuU 1981/82:31

Nuvarande lydelse

skaper, som föreskrives för vissa uppgiftsskyldiga, och därigenom allvarligt försvårar myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift dömes för försvårande av skattekontroll till böter eller fängelse i högst två är.

Föreslagen lydelse

skaper, som föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga, och därigenom allvarligt försvårar myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift döms för försvärande av skattekontroll till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

1 ringa fall dömes ej till ansvar      I ringa fall döms ej till ansvar en-

enligt första stycket.                   ligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.


 


JuU 1981/82:31

Motionerna

I  motion   1981/82:922 av  Ingrid  Segerström  m. fl.   (s)  hemställs  att riksdagen vid behandlingen av proposition 1981/82:85 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141)

Härigenom föreskrivs att 18 § jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

18 §

Allt räkenskapsmaterial skall be-    Allt räkenskapsmaterial skall be-

varas i ordnat skick inom landet varas i ordnat skick och på betryg-
under minst tio år från utgången av gande sån inom landet under minst
det kalenderår då räkenskapsåret tio år från utgången av det kalender-
avslutades. Vad nu sagts gäller också år då räkenskapsåret avslutades,
avtal och andra handlingar av sär- Vad nu sagts gäller också avtal och
skild betydelse för att belysa verk- andra handlingar av särskild bety-
samhetens ekonomiska förhållan- delse för att belysa verksamhetens
den.
                                             ekonomiska förhållanden.

Skyldighet att----------------- med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda------------------ angivna tiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

I motion 1981/82:1578 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås, såvitt nu är i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om att införa straffskärpning för bokföringsbrott o. d. (yrkande 1).

Utskottet

Inledning

Som ett led i sin översyn av lagstiftningen mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten lade brottsförebyggande rådet (BRÅ) i december 1980 fram promemorian (PM 1981:1) Bokföringsbrott. I promemorian behandlas frågan om räkenskapsbrottens utformning och straffvärde. Promemorian har remissbehandlats.

De i propositionen framlagda förslagen grundar sig på promemorian och remissyttranden däröver.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna om bokföringsbrott. Syftet är att mera effektivt än f. n. hindra att bokföringsskyldigheten


 


JuU 1981/82:31                                                                       7

åsidosätts. Ändringarna innebär bl. a. att det klarläggs att även en bristfällig förvaring eller vårdslös hantering av räkenskapsmaterial straffbeläggs. Dessutom föreslås att det till skillnad från f. n. skall vara möjligt att väcka åtal för bokföringsbrott oberoende av om den bokföringsskyldige har gått i konkurs eller liknande förhållande har inträffat. Slutligen föreslås att straffet för bokföringsbrott skärps genom att en särskild straffskala för grovt brott införs. En motsvarande straffskala föreslås även för brottet försvårande av skattekontroll. Samtidigt föreslås att bokföringslagens regler om bevarande av räkenskapsmaterial kompletteras med en föreskrift om att materialet skall bevaras på ett betryggande sätt. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

Överväganden

Föreskrifter om bokföring finns i bokföringslagen (1976:125). Den som är bokföringsskyldig enligt den lagen åligger det bl. a. att kronologiskt och systematiskt löpande bokföra affärshändelser samt i samband härmed se till att det finns verifikationer till alla bokföringsposter. Den bokföringsskyldige skall vidare arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskaps­material. Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick under minst tio år.

Bokföringslagen innehåller inte någon straffbestämmelse. Lagens före­skrifter är i stället sanktionerade främst genom bestämmelserna om bokföringsbrott i 11 kap. 5§ brottsbalken (BrB) och om försvårande av skattekontroll i 10 § skattebrottslagen (1971:69).

För bokföringsbrott kan enligt vad som f. n. gäller den gäldenär dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin bokföringsskyldighet på ett sådant sätt att ställningen och rörelsens gång inte i huvudsak kan bedömas med ledning av bokföringen. Åtal för bokföringsbrott får f. n. äga rum endast om gäldenären inom fem år från det att brottet begicks har försatts i konkurs eller liknande förhållande har inträtt.

Brottet försvårande av skattekontroll innebär att någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper, som föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga, och därigenom försvårar myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift. Bestämmelsen tillämpas inte om straff kan ådömas enligt BrB.

Vissa andra bestämmelser i BrB kan ibland bli tillämpliga på gärningar som har samband med bokföring. Den som t. ex. framställer falska verifikationer för bokföringen kan göra sig skyldig till urkundsförfalskning (14 kap. 1 §). Att uppsåtligen förstöra räkenskapsmaterial kan föranleda ansvar för undertryckande av urkund (14 kap. 4 §).


 


JuU 1981/82:31                                                                       8

Bokföringsskyldigheten och de straffbestämmelser som anknyter till denna fyller flera olika funktioner. Ett syfte är att bereda skydd åt den bokföringsskyldiges fordringsägare, däribland det allmänna som skattebor­genär. Skyldigheten att föra räkenskaper medför vidare att den bokförings­skyldige själv får bättre möjligheter till överblick och kontroll över rörelsens gång och den ekonomiska ställningen. Viktigt är också att de anställda får riktig kunskap om företagen och deras verksamhet, och en sådan information måste bygga på bl. a. ekonomiska fakta som hämtas ur en ordnad bokföring.

Efter det sagda vill utskottet slå fast att det således från skilda utgångspunkter är av stor betydelse att bokföringsplikten fullgörs på ett korrekt sätt. Samtidigt tycks det enligt vad som påpekas i propositionen stå klart att det har blivit allt vanligare att bokföringsskyldighet åsidosätts eller att räkenskapsmaterial, när kontroll skall ske, påstås helt eller delvis ha förkommit pä ett eller annat sätt. Utskottet ser allvarligt på denna utveckling som vållar problem inte minst för de brottsbekämpande myndigheterna.

Om det skall bli möjligt att tillräckligt effektivt angripa dessa problem måste de av statsmakterna genomförda resursförstärkningarna för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten stödjas av lagstiftningsåtgärder. Utskottet har i annat sammanhang framhållit att reglerna om gäldenärsbrott, dit bokföringsbrott hör, utgör en väsentlig del av det straffrättsliga reaktionssystemet mot den ekonomiska brottsligheten (se JuU 1980/81:21 s. 84). Utskottet delar departementschefens uppfattning att det är särskilt viktigt att man från samhällets sida också lagstiftningsvägen markerar vikten av att bokföringsplikten fullgörs och försöker motverka en utveckling som innebär att bokföringsskyldiga förstör eller undanhåller bokföringsmateri­al.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet det värdefullt att bestämmelsen i BrB om bokföringsbrott föreslås bli förtydligad på ett sådant sätt att också en bristfällig förvaring eller vårdslös hantering av räkenskaps­material, som det föreligger skyldighet att bevara, klart straffbeläggs. Utskottet finner det följdriktigt att bokföringslagens regler om bevarande av räkenskapsmaterial, såsom föreslås i propositionen, kompletteras med en föreskrift om att materialet skall bevaras på ett betryggande sätt. Utskottet godtar alltså de nu nämnda förslagen.

De i propositionen föreslagna ändringarna rörande bokföringsbrott innebär vidare att den nuvarande förutsättningen för åtal skall slopas så att konkurs eller liknande förhållande således inte längre skall utgöra villkor för åtals väckande. Förslaget innebär vidare att bestämmelsen om bokförings­brott skall gälla var och en som är bokföringsskyldig och alltså inte, såsom f. n., endast gäldenärer. Enligt utskottets mening innebär förslagen i denna del en välbefogad skärpning av synen på bokföringsbrottet från samhällets sida och en markering av vikten av att bokföringsplikten alltid måste fullgöras på ett godtagbart sätt. LUskottet godtar förslagen. Detsamma gäller


 


JuU 1981/82:31                                                                       9

det därtill anknytande förslaget om ändring i reglerna för preskriptionstidens beräkning.

Även när det gäller straffet för bokföringsbrott föreslås i propositionen en skärpning. F. n. är straffet för bokföringsbrott fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter. Förslaget i propositionen innebär att det skall införas en särskild straffskala för grovt brott. Straffet föreslås bli lägst sex månader och högst fyra år. En motsvarande straffskala föreslås också för brottet försvårande av skattekontroll.

I motion 1578 efterlyses straffskärpningar för bokföringsbrott o. d. Enligt motionärerna bör bokföringsbrott och likartad brottslighet regelmässigt förskylla ett kortare fängelsestraff och inte såsom f. n. böter.

Såsom anförts tidigare är det viktiga samhällsintressen som bär upp bokföringsplikten. Räkenskapsbrott utgör många gånger ett led i eller en förutsättning för sådana kvalificerade förfaranden som kan hänföras fill ekonomisk brottslighet. En sådan omständighet, om den präglats av förslagenhet och planering, bör många gånger kunna leda till att brottet bör anses vara grovt. Enligt utskottets mening bör det bl. a. av detta skäl finnas möjligheter att utdöma kännbara påföljder vid allvarliga bokföringsbrott. Utskottet ställer sig med det sagda bakom de förslag fill straffskärpningar som läggs fram i propositionen och avstyrker därmed kravet i motion 1578 om ytterligare skärpningar av straffskalorna för de aktuella brotten.

De förslag som i övrigt läggs fram i propositionen och som inte berörts i det föregående lämnar utskottet utan erinran.

Som framgår av det fidigare anförda föreslås i propositionen att bokföringslagen ändras så att däri uttryckligen anges att allt räkenskaps­material skall bevaras inte bara i ordnat skick, utan också på betryggande sätt. I motion 922 begärs att en motsvarande ändring görs i jordbruksbok­föringslagen (1979:141).

Här skall till att börja med erinras om att enskilda personer och dödsbon som äger eller brukar jordbruksfastighet är undantagna från bokföringsla­gens föreskrifter. Skyldigheten för dem att föra räkenskaper regleras i jordbruksbokföringslagen.

Föreskrifterna i jordbruksbokföringslagen överensstämmer i stor utsträck­ning med dem som finns i bokföringslagen. Sålunda åligger det den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen att löpande bokföra uppkomna affärshändelser samt i samband härmed se till att det finns verifikationer fill alla bokföringsposter. Redovisningsskyldigheten innefattar vidare, i likhet med vad som gäller enligt bokföringslagen, att arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial. Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick under minst tio år. Också på denna punkt överensstämmer föreskrifterna med bokföringsla­gens.

Jordbruksbokföringslagen innehåller - i likhet med bokföringslagen - inte


 


JuU 1981/82:31                                                                      10

någon straffbestämmelse, utan lagens föreskrifter sanktioneras genom andra bestämmelser. Det är framför allt straffbestämmelsen i 10 § skattebrottsla­gen om försvårande av skattekontroll som är tillämplig på försummelser mot jordbruksbokföringslagens föreskrifter. Även ansvar för urkundsförfalsk­ning eller undertryckande av urkund kan komma i fråga för den som är underkastad jordbruksbokföringslagens föreskrifter. Däremot är bestäm­melsen om ansvar för bokföringsbrott här inte tillämplig.

Såsom har anförts i det föregående godtar utskottet det i propositionen föreslagna tillägget till bokföringslagen om att räkenskapsmaterial skall bevaras på ett betryggande sätt. Att detta tillägg görs hänger samman med ändringen i bestämmelsen om bokföringsbrott. Även om den i motionen föreslagna ändringen i jordbruksbokföringslagen från straffrättsliga utgångs­punkter inte skulle ha samma betydelse som ändringen i bokföringslagen anser utskottet att det ändå finns skäl att ge jordbruksbokföringslagen samma utformning som bokföringslagen i det hänseende som här är aktuellt.

Enligt utskottets mening är nämligen intresset av att bokföringsmaterial inte förvaras på ett sådant sätt att det riskerar att förkomma genom försumlighet lika starkt vare sig den redovisningsskyldige har att tillämpa bokföringslagen eller jordbruksbokföringslagen. De båda lagarna överens­stämmer också i stor utsträckning med varandra när det gäller bl. a. redovisningsskyldighetens innehåll och skyldigheten att bevara räkenskaps­material.

Den i motionen föreslagna ändringen i jordbruksbokföringslagen är inte bara motiverad av lagtekniska skäl utan torde också enligt utskottets mening tjäna syftet att förtydliga bestämmelsen. Ett sådant förtydligande vidgar inte det straffrättsliga ansvaret för den räkenskapsskyldige, men torde likväl vara ägnat att motverka att räkenskapsmaterial förkommer genom vårdslöshet i fråga om förvaring o. d.

Utskottet anser mot bakgrund av det sagda att yrkandet i motion 922 bör vinna riksdagens bifall.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1.     att riksdagen antar det genom proposition 1981/82:85 framlag­da förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

2.     att riksdagen antar det genom propositionen framlagda försla­get till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),

3.     att riksdagen antar det genom propositionen framlagda försla­get till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),


 


JuU 1981/82:31                                                                      11

4.               beträffande straffskärpning för bokföringsbrott

att riksdagen,avslår motion 1981/82:1578 i denna del (yrkande 1), i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad utskottet hemställt ovan under moment 1,

5.  att riksdagen antar det i motion 1981/82:922 framlagda förslaget
till lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141).

Stockholm den 23 februari 1982

På justitieutskottets vägnar BERTIL LIDGARD

Närvarande: Bertil Lidgard (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Ulla-Britt Åbark (s) och Bengt Nylund (m).


 


GOTAB 70565    Stockholm 1982