JuU 1981/82:31

Justitieutskottets betänkande
1981/82:31

om bokföringsbrott m. m. (prop. 1981/82:85 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1981/82:85 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta genom propositionen
framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),

3. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 6.

I samband med propositionen behandlar utskottet den med anledning av
propositionen väckta motionen 1981/82:922 av Ingrid Segerström m. fl. (s)
samt den under den allmänna motionstiden väckta motionen 1981/82:1578 av
Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 1. Motionsyrkandena
redovisas på s. 6.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 31

JuU 1981/82:31

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 5, 7 och 8 §§, 14 kap. 4 § samt 35 kap.
4 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

5 §'

Om någon som är bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen
(1976:125) uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att bokföra
affärshändelser eller bevara röken
skapsmaterial, lämnar oriktiga
uppgifter i bokföringen eller annars
åsidosätter bokföringsskyldigheten
och om rörelsens förlopp eller ekonomiska
resultat eller ställning till
följd härav inte kan i huvudsak bedömas
med ledning av bokföringen,
döms han för bokföringsbrott
till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt, skall han dömas
till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år.

7 §

Begår den som är i gäldenärs stäl- Begår den som är i gäldenärs ställe
gärning som i detta kapitel sägs, le en gärning som avses i detta kapi skall

han dömas såsom vore han tel, skall han dömas såsom om han

själv gäldenär. själv vore gäldenär. Vad som nu

har sagts om gäldenär skall i fråga
om en sådan gärning som avses i
5 § gälla den bokföringsskyldige.

Borgenär, som i fall varom förmäles i 4 § tager eller låter åt sig utlova
betalning, säkerhet eller annan förmån, dömes för medverkan till brottet
endast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller
handlar i hemligt samförstånd med gäldenären.

Åsidosätter gäldenär uppsåtligen
eller av oaktsamhet honom åliggande
bokföringsskyldighet på sådant
sätt att ställningen och rörelsens
gång ej kunna i huvudsak
bedömas med ledning av bokföringen,
dömes för bokföringsbrott
till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till böter.

1 Senaste lydelse 1976: 56.

JuU 1981/82:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vårdslöshet mot borgenärer enligt 3 § första stycket må åtalas av åklagare
endast om åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Ålal för bokföringsbrott må äga
ruin endast om gäldenären inom
fem år från det brottet förövades
kommit i konkurs, fått eller erbjudit
ackord eller inställt sina betalningar.

14 kap.
4 §

Den som förstör, gör obrukbar
eller undanskaffar urkund, över vilken
han vid tillfället ej äger så förfoga,
dömes, om åtgärden innebär
fara i bevishänseende, för undertryckande
av urkund till
fängelse i högst två år eller, om
brottet är ringa, till böter eller fängelse
i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse,
lägst sex månader och högst
fyra år.

Den som förstör, gör obrukbar
eller undanskaffar urkund, över vilken
han vid tillfället ej äger så förfoga,
döms, om åtgärden innebär fara
i bevishänseende och brottet
ej är att anse som bokföringsbrott,
för undertryckande av urkund
till fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse,
lägst sex månader och högst
fyra år.

35 kap.

4 §3

De i 1 § bestämda tiderna skola räknas från den dag brottet begicks.
Förutsättes för ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen inträtt,
skall tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

I fall, som i II kap. 5 § sägs,
skall tiden räknas från den dag då
beslut om egendomsavträde meddelades
eller åtal eljest tidigast
kunde ske.

Om vid bokföringsbrott, som ej
är ringa, den bokföringsskyldige
inom fem år från brottet har försatts
i konkurs, fått eller erbjudit
ackord eller inställt sina betalningar,
skall tiden räknas från den dag
då detta skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2 Senaste lydelse 1976:56. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

3 Senaste lydelse 1975:667.

1* Riksdagen 1981182. 7 sami. Nr 31

JuU 1981/82:31

2 Förslag till

Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härigenom föreskrivs att 22 § bokföringslagen (1976:125) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §'

Allt räkenskapsmaterial skall be- Allt räkenskapsmaterial skall bevaras
i ordnat skick inom landet un- varas i ordnat skick och på betryg der

minst tio år från utgången av gande sätt inom landet under minst

det kalenderår då räkenskapsåret tio år från utgången av det kalenavslutades.
Vad nu sagts gäller ock- derår då räkenskapsåret avslutaså
avtal och andra handlingar av des. Vad nu sagts gäller också avtal

särskild betydelse för att belysa rö- och andra handlingar av särskild

relsens ekonomiska förhållanden. betydelse för att belysa rörelsens

ekonomiska förhållanden.

Skyldighet att sorn räkenskapsmaterial bevara material enligt 10 § första
stycket 3 upphör, om registrerade uppgifter på betryggande sätt föres över
till vanlig läsbar form eller till film eller annat material med registreringar i
mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst fall tillåta, att
räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstöres före utgången av den i
första stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under betryggande
former mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Kopiorna skall ordnas
så att sökta uppgifter lätt kan återfinnas och läsas samt bevaras under den
tid som återstår av den i första stycket angivna tiden.

Tillstånd som avses i tredje stycket medges dock av bankinspektionen
eller försäkringsinspektionen när det gäller rörelse som står under respektive
myndighets tillsyn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

3 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 10 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet åsidosätter bok- grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet
eller sådan skyl- föringsskyldighet eller sådan skyldighet
att föra och bevara räkert- dighet att föra och bevara räken -

1 Senaste lydelse 1976:991.

JuU 1981/82:31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skaper, som föreskrives för vissa
uppgiftsskyldiga, och därigenom
allvarligt försvårar myndighets
kontrollverksamhet vid beräkning
eller uppbörd av skatt eller avgift
dömes för försvårande av
skattekontroll till böter eller
fängelse i högst två år.

I ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första stycket.

skaper, som föreskrivs för vissa
uppgiftsskyldiga, och därigenom
allvarligt försvårar myndighets
kontrollverksamhet vid beräkning
eller uppbörd av skatt eller avgift
döms för försvårande av
skattekontroll till böter eller
fängelse i högst två år eller, om
brottet är grovt, till fängelse i lägst
sex månader och högst fyra år.

I ringa fall döms ej till ansvar enligt
första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

JuU 1981/82:31

Motionerna

I motion 1981/82:922 av Ingrid Segerström m. fl. (s) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av proposition 1981/82:85 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141)

Härigenom föreskrivs att 18 § jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Allt räkenskapsmaterial skall be- Allt räkenskapsmaterial skall bevaras
i ordnat skick inom landet varas i ordnat skick och pä betryg under

minst tio år från utgången av gande sätt inom landet under minst

det kalenderår då räkenskapsåret tio år från utgången av det kalender avslutades.

Vad nu sagts gäller också år då räkenskapsåret avslutades,

avtal och andra handlingar av sär- Vad nu sagts gäller också avtal och

skild betydelse för att belysa verk- andra handlingar av särskild bety samhetens

ekonomiska förhållan- delse för att belysa verksamhetens

den. ekonomiska förhållanden.

Skyldighet att med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda angivna tiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

I motion 1981/82:1578 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att införa straffskärpning för bokföringsbrott o. d.
(yrkande 1).

Utskottet

Inledning

Som ett led i sin översyn av lagstiftningen mot den organiserade och den
ekonomiska brottsligheten lade brottsförebyggande rådet (BRÅ) i december
1980 fram promemorian (PM 1981:1) Bokföringsbrott. I promemorian
behandlas frågan om räkenskapsbrottens utformning och straffvärde.
Promemorian har remissbehandlats.

De i propositionen framlagda förslagen grundar sig på promemorian och
remissyttranden däröver.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna om bokföringsbrott.
Syftet är att mera effektivt än f. n. hindra att bokföringsskyldigheten

JuU 1981/82:31

åsidosätts. Ändringarna innebär bl. a. att det klarläggs att även en bristfällig
förvaring eller vårdslös hantering av räkenskapsmaterial straffbeläggs.
Dessutom föreslås att det till skillnad från f. n. skall vara möjligt att väcka
åtal för bokföringsbrott oberoende av om den bokföringsskyldige har gått i
konkurs eller liknande förhållande har inträffat. Slutligen föreslås att straffet
för bokföringsbrott skärps genom att en särskild straffskala för grovt brott
införs. En motsvarande straffskala föreslås även för brottet försvårande av
skattekontroll. Samtidigt föreslås att bokföringslagens regler om bevarande
av räkenskapsmaterial kompletteras med en föreskrift om att materialet skall
bevaras på ett betryggande sätt.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

Överväganden

Föreskrifter om bokföring finns i bokföringslagen (1976:125). Den som är
bokföringsskyldig enligt den lagen åligger det bl. a. att kronologiskt och
systematiskt löpande bokföra affärshändelser samt i samband härmed se till
att det finns verifikationer till alla bokföringsposter. Den bokföringsskyldige
skall vidare arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial.
Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick under minst tio
år.

Bokföringslagen innehåller inte någon straffbestämmelse. Lagens föreskrifter
är i stället sanktionerade främst genom bestämmelserna om
bokföringsbrott i 11 kap. 5 § brottsbalken (BrB) och om försvårande av
skattekontroll i 10 § skattebrottslagen (1971:69).

För bokföringsbrott kan enligt vad som f. n. gäller den gäldenär dömas
som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin bokföringsskyldighet på
ett sådant sätt att ställningen och rörelsens gång inte i huvudsak kan bedömas
med ledning av bokföringen. Åtal för bokföringsbrott får f. n. äga rum
endast om gäldenären inom fem år från det att brottet begicks har försatts i
konkurs eller liknande förhållande har inträtt.

Brottet försvårande av skattekontroll innebär att någon uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet
att föra och bevara räkenskaper, som föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga,
och därigenom försvårar myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller
uppbörd av skatt eller avgift. Bestämmelsen tillämpas inte om straff kan
ådömas enligt BrB.

Vissa andra bestämmelser i BrB kan ibland bli tillämpliga på gärningar
som har samband med bokföring. Den som t. ex. framställer falska
verifikationer för bokföringen kan göra sig skyldig till urkundsförfalskning
(14 kap. 1 §). Att uppsåtligen förstöra räkenskapsmaterial kan föranleda
ansvar för undertryckande av urkund (14 kap. 4 §).

JuU 1981/82:31

Bokföringsskyldigheten och de straffbestämmelser som anknyter till
denna fyller flera olika funktioner. Ett syfte är att bereda skydd åt den
bokföringsskyldiges fordringsägare, däribland det allmänna som skatteborgenär.
Skyldigheten att föra räkenskaper medför vidare att den bokföringsskyldige
själv får bättre möjligheter till överblick och kontroll över rörelsens
gång och den ekonomiska ställningen. Viktigt är också att de anställda får
riktig kunskap om företagen och deras verksamhet, och en sådan information
måste bygga på bl. a. ekonomiska fakta som hämtas ur en ordnad
bokföring.

Efter det sagda vill utskottet slå fast att det således från skilda
utgångspunkter är av stor betydelse att bokföringsplikten fullgörs på ett
korrekt sätt. Samtidigt tycks det enligt vad som påpekas i propositionen stå
klart att det har blivit allt vanligare att bokföringsskyldighet åsidosätts eller
att räkenskapsmaterial, när kontroll skall ske, påstås helt eller delvis ha
förkommit på ett eller annat sätt. Utskottet ser allvarligt på denna utveckling
som vållar problem inte minst för de brottsbekämpande myndigheterna.

Om det skall bli möjligt att tillräckligt effektivt angripa dessa problem
måste de av statsmakterna genomförda resursförstärkningarna för att
bekämpa den ekonomiska brottsligheten stödjas av lagstiftningsåtgärder.
Utskottet har i annat sammanhang framhållit att reglerna om gäldenärsbrott,
dit bokföringsbrott hör, utgör en väsentlig del av det straffrättsliga
reaktionssystemet mot den ekonomiska brottsligheten (se JuU 1980/81:21
s. 84). Utskottet delar departementschefens uppfattning att det är särskilt
viktigt att man från samhällets sida också lagstiftningsvägen markerar vikten
av att bokföringsplikten fullgörs och försöker motverka en utveckling som
innebär att bokföringsskyldiga förstör eller undanhåller bokföringsmaterial.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet det värdefullt att
bestämmelsen i BrB om bokföringsbrott föreslås bli förtydligad på ett sådant
sätt att också en bristfällig förvaring eller vårdslös hantering av räkenskapsmaterial,
som det föreligger skyldighet att bevara, klart straffbeläggs.
Utskottet finner det följdriktigt att bokföringslagens regler om bevarande av
räkenskapsmaterial, såsom föreslås i propositionen, kompletteras med en
föreskrift om att materialet skall bevaras på ett betryggande sätt. Utskottet
godtar alltså de nu nämnda förslagen.

De i propositionen föreslagna ändringarna rörande bokföringsbrott
innebär vidare att den nuvarande förutsättningen för åtal skall slopas så att
konkurs eller liknande förhållande således inte längre skall utgöra villkor för
åtals väckande. Förslaget innebär vidare att bestämmelsen om bokföringsbrott
skall gälla var och en som är bokföringsskyldig och alltså inte, såsom
f. n., endast gäldenärer. Enligt utskottets mening innebär förslagen i denna
del en välbefogad skärpning av synen på bokföringsbrottet från samhällets
sida och en markering av vikten av att bokföringsplikten alltid måste
fullgöras på ett godtagbart sätt. Utskottet godtar förslagen. Detsamma gäller

JuU 1981/82:31

det därtill anknytande förslaget om ändring i reglerna för preskriptionstidens
beräkning.

Även när det gäller straffet för bokföringsbrott föreslås i propositionen en
skärpning. F. n. är straffet för bokföringsbrott fängelse i högst två år eller,
om brottet är ringa, böter. Förslaget i propositionen innebär att det skall
införas en särskild straffskala för grovt brott. Straffet föreslås bli lägst sex
månader och högst fyra år. En motsvarande straffskala föreslås också för
brottet försvårande av skattekontroll.

I motion 1578 efterlyses straffskärpningar för bokföringsbrott o. d. Enligt
motionärerna bör bokföringsbrott och likartad brottslighet regelmässigt
förskylla ett kortare fängelsestraff och inte såsom f. n. böter.

Såsom anförts tidigare är det viktiga samhällsintressen som bär upp
bokföringsplikten. Räkenskapsbrott utgör många gånger ett led i eller en
förutsättning för sådana kvalificerade förfaranden som kan hänföras till
ekonomisk brottslighet. En sådan omständighet, om den präglats av
förslagenhet och planering, bör många gånger kunna leda till att brottet bör
anses vara grovt. Enligt utskottets mening bör det bl. a. av detta skäl finnas
möjligheter att utdöma kännbara påföljder vid allvarliga bokföringsbrott.
Utskottet ställer sig med det sagda bakom de förslag till straffskärpningar
som läggs fram i propositionen och avstyrker därmed kravet i motion 1578
om ytterligare skärpningar av straffskalorna för de aktuella brotten.

De förslag som i övrigt läggs fram i propositionen och som inte berörts i det
föregående lämnar utskottet utan erinran.

Som framgår av det tidigare anförda föreslås i propositionen att
bokföringslagen ändras så att däri uttryckligen anges att allt räkenskapsmaterial
skall bevaras inte bara i ordnat skick, utan också på betryggande
sätt. I motion 922 begärs att en motsvarande ändring görs i jordbruksbokföringslagen
(1979:141).

Här skall till att börja med erinras om att enskilda personer och dödsbon
som äger eller brukar jordbruksfastighet är undantagna från bokföringslagens
föreskrifter. Skyldigheten för dem att föra räkenskaper regleras i
jordbruksbokföringslagen.

Föreskrifterna i jordbruksbokföringslagen överensstämmer i stor utsträckning
med dem som finns i bokföringslagen. Sålunda åligger det den som är
skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen att löpande
bokföra uppkomna affärshändelser samt i samband härmed se till att det
finns verifikationer till alla bokföringsposter. Redovisningsskyldigheten
innefattar vidare, i likhet med vad som gäller enligt bokföringslagen, att
arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial.
Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick under minst tio år.
Också på denna punkt överensstämmer föreskrifterna med bokföringslagens.

Jordbruksbokföringslagen innehåller - i likhet med bokföringslagen - inte

JuU 1981/82:31

någon straffbestämmelse, utan lagens föreskrifter sanktioneras genom andra
bestämmelser. Det är framför allt straffbestämmelsen i 10 § skattebrottslagen
om försvårande av skattekontroll som är tillämplig på försummelser mot
jordbruksbokföringslagens föreskrifter. Även ansvar för urkundsförfalskning
eller undertryckande av urkund kan komma i fråga för den som är
underkastad jordbruksbokföringslagens föreskrifter. Däremot är bestämmelsen
om ansvar för bokföringsbrott här inte tillämplig.

Såsom har anförts i det föregående godtar utskottet det i propositionen
föreslagna tillägget till bokföringslagen om att räkenskapsmaterial skall
bevaras på ett betryggande sätt. Att detta tillägg görs hänger samman med
ändringen i bestämmelsen om bokföringsbrott. Även om den i motionen
föreslagna ändringen i jordbruksbokföringslagen från straffrättsliga utgångspunkter
inte skulle ha samma betydelse som ändringen i bokföringslagen
anser utskottet att det ändå finns skäl att ge jordbruksbokföringslagen
samma utformning som bokföringslagen i det hänseende som här är
aktuellt.

Enligt utskottets mening är nämligen intresset av att bokföringsmaterial
inte förvaras på ett sådant sätt att det riskerar att förkomma genom
försumlighet lika starkt vare sig den redovisningsskyldige har att tillämpa
bokföringslagen eller jordbruksbokföringslagen. De båda lagarna överensstämmer
också i stor utsträckning med varandra när det gäller bl. a.
redovisningsskyldighetens innehåll och skyldigheten att bevara räkenskapsmaterial.

Den i motionen föreslagna ändringen i jordbruksbokföringslagen är inte
bara motiverad av lagtekniska skäl utan torde också enligt utskottets mening
tjäna syftet att förtydliga bestämmelsen. Ett sådant förtydligande vidgar inte
det straffrättsliga ansvaret för den räkenskapsskyldige, men torde likväl vara
ägnat att motverka att räkenskapsmaterial förkommer genom vårdslöshet i
fråga om förvaring o. d.

Utskottet anser mot bakgrund av det sagda att yrkandet i motion 922 bör
vinna riksdagens bifall.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det genom proposition 1981/82:85 framlagda
förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

2. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),

3. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

JuU 1981/82:31

4. beträffande straffskärpning för bokföringsbro't

att riksdagen avslår motion 1981/82:1578 i denna del (yrkande
1), i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad
utskottet hemställt ovan under moment 1,

5. att riksdagen antar det i motion 1981/82:922 framlagda förslaget
till lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141).

Stockholm den 23 februari 1982

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m). Lisa Mattson (s). Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Lilly
Bergander (s), Gunilla André (c). Göte Jonsson (m). Helge Klöver (s), Ella
Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Ulla-Britt
Åbark (s) och Bengt Nylund (m).

GOTAB 70565 Stockholm 1982