JuU 1981/82:21

Justitieutskottets betänkande
1981/82:21

om förundersökningsbegränsningar m. m. (prop. 1981/82:41 delvis)

Propositionen m. m.

I proposition 1981/82:41 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande
av lagrådet föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade
förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Med anledning av propositionen har väckts motion 1981/82:88 av Inger
Lindquist m. fl. (m).

Utskottet behandlar i detta betänkande det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt gäller 20 kap. 7 och
7 a §§ samt förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare. Övriga förslag i propositionen samt
motionen avser utskottet att behandla i ett senare betänkande.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 21

JuU 1981/82:21

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att 20 kap. 7 § och 23 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 20 kap. 7 a § och 23 kap.
4a §, av nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

20 kap.

7 §'

Åklagare må besluta att icke tala
å brott:

1. om det kan antagas, att i händelse
av lagföring annan påföljd än
böter icke skulle komma att ådömas
och den misstänktes lagföring
ej finnes påkallad ur allmän synpunkt;
eller

2. om brottet förövats, innan den
misstänkte dömts för annat av honom
förövat brott eller till fullo undergått
straff eller annan påföljd för
sådant brott, och det är uppenbart,
att brottet i jämförelse med det andra
brottet är med hänsyn till påföljden
utan nämnvärd betydelse; eller

3. om det i annat fall av särskilda
skäl är uppenbait, att påföljd ej erfordras
för att avhålla den misstänkte
från vidare brottslighet och
att det med hänsyn till omständigheterna
ej heller eljest är påkallat,
att åtal väckes; eller

4. om brottet uppenbarligen begåtts
under inflytande av sådan
själslig abnormitet, som avses i 33
kap. 2 § brottsbalken, samt sluten
psykiatrisk vård eller vård i vårdhem
eller specialsjukhus för psykiskt
utvecklingsstörda kommer till
stånd utan lagföring och åtal ej är
påkallat av särskilda skäl.

Beslut jämlikt första stycket 3 må
meddelas endast av riksåklagaren.

Beslut att ej tala å brott må återkallas,
om tillräckliga skäl för beslutet
ej längre finnas föreligga.

Åklagare får besluta att underlåta
åtal för brott (åtalsunderlåtelse):

1. om det kan antas att i händelse
av lagföring någon annan påföljd
än böter icke skulle komma att ådömas
och den misstänktes lagföring
ej krävs ur allmän synpunkt; eller

2. om brottet förövats, innan den
misstänkte dömts för något annat
brott som han förövat eller till fullo
undergått straff eller annan påföljd
för ett sådant brott, och det är uppenbart
att brottet i jämförelse med
det andra brottet är utan nämnvärd
betydelse för påföljden', eller

3. om det i annat fall av särskilda
skäl är uppenbart att det inte krävs
någon påföljd för att avhålla den
misstänkte från vidare brottslighet
och att det med hänsyn till omständigheterna
inte heller krävs av andra
skäl att åtal väcks; eller

Beslut enligt första stycket 3 får
meddelas endast av riksåklagaren.

Beslut om åtalsunderlåtelse får
återkallas, om det inte längre finns
tillräckliga skäl för beslutet.

' Senaste lydelse 1974:573.

JuU 1981/82:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Närmare föreskrifter om beslut
att ej tala å brott meddelas av regeringen.

7 a §

Beslut om åtalsunderlåtelse får
meddelas även sedan åtal har
väckts, om det kommer fram sådana
förhållanden som, om de förelegat
eller varit kända vid tiden
för åtalet, skulle ha föranlett åtalsunderlåtelse.
Åtalsunderlåtelse får
dock inte beslutas om den tilltalade
motsätter sig det eller om dom redan
har fallit.

23 kap.

1 §

Förundersökning skall inledas, Förundersökning skall inledas så

så snart på grund av angivelse eller snart det på grund av angivelse eller

eljest anledning förekommer, att av annat skäl finns anledning att

brott, som hör under allmänt åtal, anta att ett brott som hör under

förövats. allmänt åtal har förövats. Detta

gäller, om inte något annat följer
av 4 a eller 22 §.

Hör brottet allenast efter angi- Om det krävs angivelse för att

velse under allmänt åtal, må, ehuru brottet skall höra under allmänt

angivelse ej skett, förundersökning åtal, får förundersökning trots det

inledas, om angivelse icke kan utan inledas utan angivelse, om det införa
avvaktas; målsäganden skall nebär fara att avvakta en angi dock,

så snart ske kan, underrät- velse. I så fall skall målsäganden

tas. Angiver han ej då brottet till underrättas snarast. Om denne då

åtal, skall förundersökningen ned- inte anger brottet till åtal, skall för läggas.

undersökningen läggas ned.

4a §

Förundersökning får vidare läggas
ned

1. om fortsatt utredning skulle
kräva kostnader som inte står i rimligt
förhållande till sakens betydelse
och det dessutom kan antas att
brottet i händelse av lagföring inte
skulle leda till någon svårare påföljd
än böter,

2. om det kan antas att åtal för
brottet inte skulle komma att ske till
följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse
i 20 kap. eller om särskild
åtalsprövning samt förundersökning
inte krävs ur allmän synpunkt.

JuU 1981/82:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Omförutsättningar för att lägga
ned en förundersökning enligt första
stycket föreligger redan innan en
sådan har inletts, får det beslutas
att förundersökning inte skall inledas.

Beslut enligt denna paragraf
meddelas av åklagare. Endast riksåklagaren
får besluta, när det kan
antas att åtal inte skulle komma att
ske till följd av 20 kap. 7 § första
stycket 3.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare1
dels att i 4 och 13 §§ ordet ”barnavårdsnämnd” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ordet ”socialnämnd” i motsvarande form,
dels att 1, 3 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Har brott begåtts av någon som
vid tiden för brottet ej fyllt aderton
år, må, utöver vad som följer av 20
kap. 7 § rättegångsbalken, åklagare
besluta att ej tala å brottet,

om den underårige ställes under
övervakning jämlikt 26 § barnavårdslagen,
omhändertages för
samhällsvård enligt 29 § sagda lag
eller blir föremål för annan därmed
jämförlig åtgärd eller utan dylik åtgärd
blir föremål för annan hjälpoch
stödåtgärd samt det med skäl
kan antagas att härigenom vidtages
vad som är lämpligast för hans till 1

Senaste lydelse av 4 § 1970:447.

2 Senaste lydelse 1971:241.

Föreslagen lydelse
§2

Har brott begåtts av någon som
vid tiden för brottet ej fyllt aderton
år, får, utöver vad som följer av 20
kap. 7 § rättegångsbalken, åklagare
besluta att underlåta åtal för brottet
(åtalsunderlåtelse),

om den underårige bereds vård
med stöd av lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av
unga eller blir föremål för annan
därmed jämförlig åtgärd eller utan
sådan åtgärd blir föremål för annan
hjälp- och stödåtgärd samt det med
skäl kan antas att härigenom vidtas
vad som är lämpligast för den underårige
eller

JuU 1981/82:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättaförande, eller
om brottet uppenbarligen skett av okynne eller förhastande.

Åtal skall dock väckas, om det
finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Föreligger skälig anledning att ej
tala å brott, skall åklagaren, innan
han beslutar i ärendet, från barnavårdsnämnden
i den kommun, där
den underårige vistas, inhämta yttrande,
huruvida nämnden vidtagit
eller avser att vidtaga åtgärd beträffande
den underårige samt huruvida
enligt nämndens mening sådan
åtgärd kan anses vara lämpligast
för hans tillrättaförande.

Åtal skall dock väckas, om det
krävs ur allmän synpunkt.

I fråga om åtalsunderlåtelse sedan
åtal har väckts tillämpas 20
kap. 7a § rättegångsbalken.

Om det finns skälig anledning till
åtalsunderlåtelse enligt denna lag,
skall åklagaren innan han beslutar i
ärendet inhämta yttrande från socialnämnden
i den kommun som
enligt socialtjänstlagen (1980:620)
har ansvaret för den underårige.
Yttrandet skall avse frågan om
nämnden har vidtagit eller avser att
vidta någon åtgärd beträffande den
underårige och om en sådan åtgärd
enligt nämndens mening är den
lämpligaste för honom.

Nämndens yttrande skall, om åklagaren begär det eller nämnden finner
det erforderligt, även innefatta redogörelse för den underåriges personliga
utveckling samt hans vandel och levnadsomständigheter i övrigt.

Det åligger nämnden att avgiva sitt yttrande skyndsamt.

Är brottet ringa, må åklagaren
utan att barnavårdsnämndens yttrande
inhämtats besluta att ej tala å
brottet.

Angående prövning huruvida
åtal bör väckas mot den som inskrivits
vid ungdomsvårdsskola eller
som intagits å allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare är särskilt
stadgat.

Åklagaren får utan att socialnämndens
yttrande inhämtats besluta
om åtalsunderlåtelse,

1. om brottet är ringa,

2. om det är uppenbart att förutsättningar
för åtalsunderlåtelse föreligger.

Nämnden skall även utan samband
med yttrande lämna åklagaren
de upplysningar som denne begär
i fråga om den underårige.

Om någon, som med stöd av I §
andra stycket 2 eller tredje stycket
lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga har
intagits i ett sådant hem som avses
i 12 § nämnda lag, misstänks för att
ha begått brott innan vården vid
hemmet har avslutats, skall åklagaren,
om brottet hör under allmänt

JuU 1981/82:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

åtal, pröva om åtal lämpligen bör
ske. Innan åtalsfrågan avgörs,
skall den som förestår vården vid
hemmet höras, om det inte är obehövligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 18 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

18 §

Sekretessen enligt 17 § första stycket gäller inte

1. beslut huruvida åtal skall 1. beslut huruvida åtal skall

väckas eller beslut om att lägga väckas, beslut om att förundersök nedförundersökning,

ning inte skall inledas samt beslut

om att förundersökning skall läggas
ned,

2. uppgift i ärende om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot,

3. uppgift som avser omhändertagande enligt 3 § lagen (1973:558) om
tillfälligt omhändertagande och som inte har inhämtats vid utredning enligt
6 § andra stycket samma lag.

Sekretessen enligt 17 § första stycket upphör att gälla, om uppgiften
lämnas till domstol med anledning av åtal, såvida inte sekretess för uppgiften
skall gälla hos domstolen enligt 16 §, eller uppgiften uppenbarligen
saknar betydelse i målet eller finns i handling som har erhållits från annan
myndighet där sekretess gäller för uppgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

1 Lagen omtryckt 1980:880.

JuU 1981/82:21

Utskottet

På grundval av förslag av åtalsrättskommittén i dess betänkande (SOU
1976:47) Färre brottmål och remissbehandling därav läggs i propositionen
fram förslag till regler om bl. a. vidgade möjligheter att lägga ner förundersökning.
Beträffande lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare (1964 års lag) föreslås bl. a. sådan ändring att åklagaren
får större möjligheter att besluta om åtalsunderlåtelse utan att inhämta
yttrande från socialt organ. Det föreslås också sådana ändringar i den lagen
som betingas av socialtjänstreformen.

Socialtjänstreformen träder i kraft den 1 januari 1982. De av den reformen
betingade ändringarna i 1964 års lag bör träda i kraft samtidigt.
Utskottet har inte något att erinra mot förslagen i den delen. Detsamma
gäller förslagen till ändringar i sakligt hänseende, vilka delvis tillgodoser
önskemål som utskottet tidigare uttalat. Dock bör i förtydligande intresse
vidtas en språklig jämkning i 3 § fjärde stycket på sätt framgår av utskottets
hemställan.

Vid detta ställningstagande bör riksdagen samtidigt anta förslaget till lag
om ändring i rättegångsbalken såvitt gäller 20 kap. 7 och 7 a §§, i vilken del
utskottet inte har något att erinra.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det i proposition 1981/82:41 framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt gäller 20 kap. 7
och 7 a §§,

2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare, dock med den ändringen att i 3 § fjärde
stycket 1 efter ”ringa,” tilläggs ordet ”eller”.

Stockholm den 1 december 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s). Eric Jönsson (s), Arne
Nygren (s), Björn Körlof (m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans
Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), KarlGustaf
Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Stina Eliasson (c), Margareta
Andrén (fp) och Elis Andersson (c).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981