JuU 1981/82:19

Justitieutskottets betänkande
1981/82:19

om ändringar i rättshjälpslagen m. m. (prop. 1981/82:28 delvis jämte
motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1981/82:28 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande
av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda
förslag till

1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

2. lag om ändring i lagen (1981:830) om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429),

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 12.

I detta betänkande behandlar utskottet de ovan nämnda lagförslagen
utom såvitt avser 8 § första stycket 7, 34 och 49 b§§ i förslaget till lag om
ändring i rättshjälpslagen. Utskottet avser att efter remissbehandling ta
upp förslagen i sistnämnda delar i ett senare betänkande. I detta betänkande
behandlar utskottet också den under allmänna motionstiden 1981
väckta motionen 1980/81:1179 av Anders Gernandt m.fl. (c, fp, m) om
rättshjälpen vid tekniska utredningar i miljöskadefall och - i de delar de
avser i detta betänkande behandlade delar av propositionen - de med
anledning av propositionen väckta motionerna 1981/82:79 av Lisa Mattson
m. fl. (s), 1981/82:83 av Kurt Hugosson (s), 1981/82:85 av Inger Lindquist
m. fl. (m) samt 1981/82:86 av Lars Werner m. fl. (vpk). Motionsyrkandena
redovisas på s. 9—11.

De lagförslag som är fogade vid propositionen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1981182. 7 sami. Nr 19

JuU 1981/82:19

1 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs i fråga om rätthjälpslagen (1972:429)'
dels att 8, 9, 9 a, 12, 16, 22 och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 49b §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket,
om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,

2. den som är bosatt utom riket, om han ej är svensk medborgare eller
om särskilda skäl ej föreligger för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet,
om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art
och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden
eller omständigheterna i övrigt,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen
kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av
begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdekla- 5. för upprättande av självdeklaration,
ration, äktenskapsförord eller tes tamente,

6. i mål om boskillnad enligt 9
kap. 2 § giftermålsbalken,

7. om frågan om rättshjälp kan
anstå till dess en annan rättslig
angelägenhet, vari anspråket stöder
sig på väsentligen likartad
grund, har avgjorts slutligt,

6. den som ej har befogat intres- 8. den som ej har befogat intresse
av att få sin sak behandlad. se av att få sin sak behandlad.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalt
av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp ej
skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare
i viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall vara likställd
med svensk medborgare.

1 Lagen omtryckt 1979:240.

JuU 1981/82:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet
som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen,
arbetsdomstolen eller krigsrätt samt nödvändig utredning i angelägenhet,
som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas
av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande
av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare
och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse
inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i
samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken
eller läkarundersökning enligt 21 kap. 10 § samma balk,

5. tilläggsavgift som utgår enligt 5. avgift som utgår för ansökan
exekutionsavgiftskungörelsen enligt expeditionskungörelsens

(1971:1027), (1964:618) avgiftslista, avdelning

II, samt särskild avgift som skall

betalas enligt förordningen

(1981:000) om utsökningsavgifter,

6. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning
enligt 4 eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid
utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 §
första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat
om,

7. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes
kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken.

9a §

Den som beviljats allmän rätts- Den som beviljats allmän rättshjälp
är i målet eller ärendet befriad hjälp är i målet eller ärendet befriad

från avgift för ansökan och för ex- från avgift för expedition enligt expedition
enligt expeditionskungö- peditionskungörelsens (1964:618)

relsens (1964: 618) avgiftslista, av- avgiftslista, avdelningarna I och II

delningarna I och II samt avdelning samt avdelning III under rubriken

III under rubriken Utsökning m. m. Utsökning m. m. Avgiftsfriheten

Avgiftsfriheten för expedition gäl- för expedition gäller endast i den

ler endast i den mån expeditionen mån expeditionen är erforderlig för

är erforderlig för den rättssökande. den rättssökande. Avgiftsfriheten

Avgiftsfriheten gäller ej i fråga om gäller ej i fråga om sådan expedi sådan

expedition som utfärdas en- tion som utfärdas endast på sär -

JuU 1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

dast på särskild begäran, om icke
expeditionen begäres innan avgörandet
i huvudsaken vunnit laga
kraft.

Den som beviljats allmän rättshjälp
i angelägenhet som lett till
verkställbar avgörande eller i mål
om verkställighet är befriad från
skyldighet att förskjuta och betala
utsökningsavgift och försäljningsavgift
enligt exekutionsavgiftskungörelsen
{1971:1027).

skild begäran, om icke expeditionen
begäres innan avgörandet i huvudsaken
vunnit laga kraft.

Den som beviljats allmän rättshjälp
i angelägenhet som lett till
verkställbar avgörande, ansvarar
inte för grundavgift och försäljningsavgift
enligt förordningen
(1981:000) om utsökningsavgifter.
Detsamma gäller den som har beviljats
allmän rättshjälp i ett mål
om verkställighet.

Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomstolen,
arbetsdomstolen eller krigsrätt skall, såvitt de belastar
den som beviljats allmän rättshjälp, utgå av allmänna medel.

12 §2

Överstiger ej den rättssökandes -beräknade årsinkomst ett gränsbelopp
som motsvarar två gånger det
basbelopp som anges i 6 § första
stycket, utgör maximibeloppet för
rättshjälpsavgiften en och en halv
procent av basbeloppet, jämnad till
närmast lägre tiotal kronor. Maximibeloppet
får nedsättas om särskilda
skäl föreligger.

Är inkomsten högre än som anges
i första stycket, utgör maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften

en tjugofemtedel av den del av
den rättssökandes inkomst som
överstiger två men ej tre gånger
basbeloppet,

en tjugondel av den del av inkomsten
som överstiger tre men ej
fyra gånger basbeloppet,

Överstiger ej den rättssökandes
beräknade årsinkomst ett gränsbelopp
som motsvarar två gånger det
basbelopp som anges i 6 § första
stycket, utgör maximibeloppet för
rättshjälpsavgiften två procent av
basbeloppet, varvid avrundning
skall ske till närmast lägre tiotal
kronor. Maximibeloppet får sättas
ned om det finns särskilda skäl. Beloppet
får dock inte understiga en
procent av det basbelopp som nyss
har nämnts, med avrundning till
närmast lägre tiotal kronor, såvida
det inte är uppenbart att den rättssökande
saknar möjlighet att betala
en så stor avgift.

Är inkomsten högre än som anges
i första stycket, utgör maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften den
avgift som utgår enligt första
stycket ökad med
en tjugofemtedel av den del av
den rättssökandes inkomst som
överstiger två men ej tre gånger
basbeloppet,
en tjugondel av den del av inkomsten
som överstiger tre men ej
fyra gånger basbeloppet,

* Senaste lydelse 1981:5.

JuU 1981/82:19

Nuvarande lydelse

en femtondel av den del av inkomsten
som överstiger fyra men ej
fem gånger basbeloppet,
en tiondel av den del av inkomsten
som överstiger fem men ej sex
gånger basbeloppet,
en femtedel av den del av inkomsten
som överstiger sex men ej
sju gånger basbeloppet,
hälften av den inkomst som överstiger
sju men ej åtta gånger basbeloppet.

Vid tillämpning av andra stycket
iakttages att inkomsten jämnas till
närmast lägre tusental kronor, att
maximibeloppet jämnas till närmast
lägre tiotal kronor och att
lägsta maximibeloppet utgör en
och en halv procent av basbeloppet,
jämnad till närmast lägre tiotal
kronor.

Allmän rättshjälp får, om ej annat
följer av 17 §, beviljas av advokat
eller av biträdande jurist på advokatbyrå,
om den rättsliga angelägenheten
avser
äktenskapsskillnad
boskillnad

underhållsbidrag till make eller
barn

faderskap till barn

vårdnad

umgängesrätt

upprättande av äktenskapsförord
eller testamente.

Föreslagen lydelse

en femtondel av den del av inkomsten
som överstiger fyra men ej
fem gånger basbeloppet,
en tiondel av den del av inkomsten
som överstiger fem men ej sex
gånger basbeloppet,

en femtedel av den del av inkomsten
som överstiger sex men ej
sju gånger basbeloppet,
hälften av den inkomst som överstiger
sju men ej åtta gånger basbeloppet.

Vid tillämpning av andra stycket
iakttages att inkomsten avrundas
till närmast lägre tusental kronor
och att maximibeloppet avrundas
till närmast lägre tiotal kronor.

Allmän rättshjälp får, om ej annat
följer av 17 §, beviljas av advokat
eller av biträdande jurist på advokatbyrå,
om den rättsliga angelägenheten
avser
äktenskapsskillnad
boskillnad, dock inte enligt 9
kap. 2 § giftermålsbalken

underhållsbidrag till make eller
barn

faderskap till barn

vårdnad

umgängesrätt.

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän
rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag, vårdnad eller
umgängesrätt. Ej heller får advokat eller biträdande jurist bevilja allmän
rättshjälp

1. om den rättssökande är dödsbo,

2. om den rättssökande är bosatt utom riket,

3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt behandlas
utom riket.

JuU 1981/82:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Biträden, skiftesmän och medlare
har rätt till den ersättning för
arbete, tidsspillan och utlägg som
visas ha varit skälig för att utföra
uppdraget. Vid bedömningen av
vad som är skäligt arvode skall
uppdragets art och omfattning beaktas.
Hänsyn skall också tas till
andra omständigheter av betydelse,
såsom den skicklighet och den
omsorg som uppdraget har utförts
med samt den tid som har lagts ned
på uppdraget. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
domstolsverket fastställer taxa som
skall tillämpas vid bestämmande av
ersättning.

Har biträde, skiftesman eller medlare genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens
bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att bevilja allmän
rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest föreligger särskilda
skäl, får ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av domstolen.
Ersättning till biträde i annat fall och till skiftesman fastställes av
rättshjälpsnämnden. Ersättning till medlare fastställes av domstolen.

34 §

Allmän rättshjälp skall upphöra om

1. rättshjälpsavgift ej erlägges enligt 27 §,

2. den rättssökande lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha beviljats
om riktig uppgift lämnats,

3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig
uppgift, som varit ägnat att leda till befrielse från eller till för låg rättshjälpsa
vgift,

4. den rättssökande ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sin
sak behandlad, eller

5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att den rättssökande
ej längre är berättigad till allmän rättshjälp.

Om allmän rättshjälp har beviljats
trots att det föreligger ett sådant
fall som avses i 8 § 7, får det
beslutas att rättshjälpen skall upphöra.

Första stycket 3 och 4 och andra
stycket gäller ej, om det är uppenbart
obilligt att rättshjälpen upphör.

Första stycket 3 och 4 gäller ej,
om det är uppenbart obilligt att
rättshjälpen upphör.

Biträde, skiftesman och medlare
har rätt till skälig ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som
uppdraget krävt. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
domstolsverket fastställer taxa som
skall tillämpas vid bestämmande av
ersättning.

JuU 1981/82:19

Föreslagen lydelse

Om det beslutas att allmän rättshjälp
skall upphöra enligt första
stycket, skall den som haft rättshjälp
själv bära kostnaderna för
denna. Det får dock beslutas att
kostnaderna helt eller delvis skall
betalas av statsverket, om det föreligger
särskilda skäl.

Om det beslutas att allmän
rättshjälp skall upphöra enligt andra
stycket, skall kostnaderna för
rättshjälpen betalas av statsverket.
Det får dock beslutas att kostnaderna
helt eller delvis skall bäras av
den som haft rättshjälp, om det föreligger
särskilda skäl.

Beslut i fråga om upphörande av allmän rättshjälp meddelas, om den
rättsliga angelägenheten är anhängig vid domstol, av domstolen och i annat
fall av rättshjälpsnämnden. Sådant beslut får också meddelas i samband
med prövning av besvär enligt 49 §.

49b §

Domstolsverket och annan myndighet
som regeringen bestämmer
får påkalla beslut om att allmän
rättshjälp skall upphöra enligt 34 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Den äldre lydelsen av 9 § och 9a § första stycket skall fortfarande tilllämpas
om allmän rättshjälp har beviljats före lagens ikraftträdande. Därvid
skall dock vad som sägs om avgifter enligt exekutionsavgiftskungörelsen
(1971: 1027) i förekommande fall avse avgifter enligt förordningen
(1981:000) om utsökningsavgifter.

De nya bestämmelserna i 34 § skall tillämpas även om allmän rättshjälp
har beviljats före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:830) om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429)

Härigenom föreskrivs att 33 § rättshjälpslagen (1972:429)1, i den lydelse
paragrafen har erhållit genom lagen (1981:830) om ändring i nämnda lag,
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Beslutas att allmän rättshjälp
skall upphöra, skall den som haft
rättshjälp själv bära kostnaderna
för denna. Föreligger särskilda
skäl, får beslutas att kostnaderna
eller del därav skall betalas av
statsverket.

1 Lagen omtryckt 1979: 240.

JuU 1981/82:19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Har motpart eller annan enligt 31 § ålagts ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader,
skall ersättningen utges till statsverket, om ersättningen
till den del den motsvarar den rättssökandes rättshjälpsavgift utgör högst
fem procent av det basbelopp som anges i 6 § forsta stycket. Den rättssökande
skall i sådant fall berättigas att av statsverket återfå ett belopp motsvarande
erlagd rättshjälpsavgift.

Överstiger den del av ersättningen som motsvarar den rättssökandes
rättshjälpsavgift fem procent av basbeloppet, skall den ersättningsskyldige
utge belopp motsvarande rättshjälpsavgiften till den rättssökande och återstoden
till statsverket.

Har ersättningsskyldighet ej ålagts till fullt belopp skall vad i första och
andra styckena sägs om rättshjälpsavgift avse den del av avgiften som svarar
mot fördelningen av ersättningsskyldigheten.

Har allmän rättshjälp beviljats
sökande i ärende angående verkställighet
enligt utsökningsbalken,
äger bestämmelserna i första-tredje
styckena om ersättning
motsvarande tillämpning i fråga om
tilläggsavgift enligt exekutionsavgiftskungörelsen
(1971:1027) som i
ärendet uttagits hos motparten.

Har allmän rättshjälp beviljats
sökande i ärende angående verkställighet
enligt utsökningsbalken,
skall bestämmelserna i första-tredje
styckena om ersättning
tillämpas också i fråga om särskild
avgift enligt förordningen
(1981:000) om utsökningsavgifter
som i ärendet uttagits hos motparten.

3 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 10 § rättegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

21 1
10

Offentlig försvarare åge av allmänna
medel åtnjuta skälig ersättning
för arbete, tidsspillan och utlägg
som uppdraget krävt.

§'

Offentliga försvarare har rätt till
den ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som visas ha varit
skälig för att utföra uppdraget. Vid
bedömningen av vad som är skäligt
arvode skall uppdragets art och
omfattning beaktas. Även övriga
omständigheter som är av betydelse
skall inverka på bedömningen,
såsom den skicklighet och den omsorg
som uppdraget har utförts
med samt den tid som har lagts ned
på uppdraget.

1 Senaste lydelse 1979:289.

JuU 1981/82:19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa
som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Ej må offentlig försvarare av den
misstänkte förbehålla sig ytterligare
ersättning; har sådant förbehåll
skett, vare det utan verkan.

En offentlig försvarare får inte
förbehålla sig ytterligare ersättning
av den misstänkte. Om så ändå har
skett, är förbehållet utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Motionerna

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1981

I motion 1980/81:1179 av Anders Gernandt m.fl. (c, fp, m) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utökade möjligheter till teknisk utredning i miljöärenden
och liknande mål.

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1981/82:79 av Lisa Mattson m.fl. (s) hemställs att riksdagen
avslår förslagen i proposition 1981/82:28.

I motion 1981/82:83 av Kurt Hugosson (s) hemställs

1. att riksdagen vid sin behandling av proposition 1981/82:28 om ändringar
i rättshjälpslagen beslutar att avslå förslaget om att rättshjälp icke
längre skall få utgå i mål om boskillnad efter gemensam ansökan,

2. att riksdagen vid sin behandling av proposition 1981/82: 28 om ändringar
i rättshjälpslagen beslutar att avslå förslaget om att rättshjälp icke
längre skall få beviljas för att upprätta äktenskapsförord eller testamente,

3. att riksdagen vid sin behandling av proposition 1981/82:28 om ändringar
i rättshjälpslagen beslutar att regeringen efter utredning och normalt
remissförfarande förelägger riksdagen förslag till begränsning av allmän
rättshjälp när det gäller skadeståndsärenden i trafiksammanhang samt
ärenden beträffande fel i fastigheter,

4. att riksdagen vid sin behandling av proposition 1981/82:28 om
ändringar i rättshjälpslagen beslutar att ge regeringen till känna vad i övrigt
anförts i motionen.

I motion 1981/82:85 av Inger Lindquist m.fl. (m) hemställs

att riksdagen beslutar

1. att 22 § i förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen skall ha följande
lydelse:

tl Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 19

JuU 1981/82:19

22 §

Biträden, skiftesmän och medlare har rätt till den ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som varit skälig för att utföra uppdraget. Vid bedömningen
av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse,
såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt
den tid som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättning.

2. att 21 kap. 10 § i förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken skall
ha följande lydelse:

21 kap.

10 §

Offentliga försvarare har rätt till den ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som varit skälig för att utföra uppdr"get. Vid bedömningen av
vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas.
Även övriga omständigheter som är av betydelse skall inverka på bedömningen,
såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts
med samt den tid som har lagts ned på uppdraget.

I motion 1981/82:86 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen
med godkännande av proposition 1981/82: 28 i övrigt beslutar

1. att avslå regeringens förslag till ändringar i rättshjälpslagen vad avser
8§, 9 a§, 16§, 34§, 49 b§,

2. att anta det nedan nämnda Motionärernas förslag vad avser ändring
av 12 § rättshjälpslagen.

Motionärernas förslag
12 §

Regeringens förslag

Överstiger ej den rättssökandes
beräknade årsinkomst ett gränsbelopp
som motsvarar två gånger det
basbelopp som anges i 6§ första
stycket, utgör maximibeloppet för
rättshjälpsavgiften två procent av
basbeloppet, varvid avrundning
skall ske till närmast lägre tiotal
kronor. Maximibeloppet får sättas
ned om det finns särskilda skäl. Beloppet
får dock inte understiga en
procent av det basbelopp som nyss
har nämnts, med avrundning till
närmast lägre tiotal kronor, såvida
det inte är uppenbart att den rättssökande
saknar möjlighet att betala
en så stor avgift.

JuU 1981/82:19

Regeringens förslag

Är inkomsten högre än som
anges i första stycket, utgör maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften
den avgift som utgår enligt första
stycket ökad med

en tjugofemtedel av

Vid tillämpning av andra stycket
iakttages att inkomsten avrundas
till närmast lägre tusental kronor
och att maximibeloppet avrundas
till närmast lägre tiotal kronor.

Motionärernas förslag

Är inkomsten högre än som
anges i första stycket, utgör maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften

åtta gånger basbeloppet.

Vid tillämpning av andra stycket
iakttages att inkomsten avrundas
till närmast lägre tusental kronor
och att maximibeloppet avrundas
till närmast lägre tiotal kronor och
att lägsta maximibeloppet utgör
två procent av basbeloppet, avrundat
till närmast lägre tiotal kronor.

3. att hos regeringen hemställa om förslag till direktiv till den utredning
som skall se över rättshjälpen i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Inledning

Allmänt om rättshjälpssystemet

Rättshjälpslagen (1972:429) skiljer mellan fyra olika slag av rättshjälp,
nämligen allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål, rättshjälp
genom offentligt biträde och rådgivning. Förslagen i propositionen gäller
främst allmän rättshjälp och rådgivning. Reglerna om dessa former av
rättshjälp innebär i huvudsak följande.

Allmän rättshjälp lämnas i princip i vaije rättslig angelägenhet där det
föreligger behov av sådant bistånd, om inte rättshjälp skall lämnas i annan
form. Därvid är det utan betydelse om angelägenheten skall prövas av
domstol eller av någon annan myndighet eller om det är fråga om en
angelägenhet som inte handläggs vid någon myndighet. Huvudregeln har
dock flera begränsningar. Bland dem märks främst att allmän rättshjälp
inte får lämnas om den rättssökandes beräknade årsinkomst överstiger ett
gränsbelopp som motsvarar åtta gånger basbeloppet för oktober året innan
rättshjälp begärs. Gränsbeloppet var 58400 kr. den 1 juli 1973, när rättshjälpsreformen
trädde i kraft. För år 1981 är beloppet 123200 kr. och
beräknas bli 138400 kr. för år 1982. Beloppet ökas om den som söker
rättshjälp har underhållsskyldighet mot annan. Vidare tas hänsyn till förmögenhet,
skulder och andra särskilda omständigheter. En annan begränsning
är att rättshjälp inte får beviljas i vissa slag av ärenden. Den allmänna
rättshjälpen innebär i princip att staten betalar kostnaderna i ärendet. Den
rättssökande skall dock efter förmåga själv bidra genom att betala en
rättshjälpsavgift. Den viktigaste ersättningsgilla kostnaden är kostnaden
för biträde.

JuU 1981/82:19

Rättshjälpsformen rådgivning omfattar rådgivning och därmed jämförlig
åtgärd i rättsliga angelägenheter under högst en timme. Rådgivning är
öppen för alla oavsett inkomst och meddelas av advokater eller biträdande
jurister på advokatbyråer. Den sker mot en rådgivningsavgift som beräknas
med utgångspunkt i basbeloppet. Avgiften är avsedd att täcka kostnaderna
för rådgivningen men kan sättas ned. Staten betalar kostnaderna för
rådgivningen till den del de inte täcks av avgifterna.

För handläggning av vissa ärenden om rättshjälp finns rättshjälpsnämnder.

Statens kostnader för rättshjälpen
Rättshjälpssystemet som tillkom år 1973 har t. o. m. år 1979 byggts ut i
etapper. Budgetåret 1980/81 var statens kostnader för rättshjälpen ca 220
milj. kr. För innevarande budgetår har riksdagen anvisat 210 milj. kr. Till
rättshjälpsnämndema har riksdagen anvisat 8,3 milj. kr. (prop. 1980/
81:100 bilaga 5, JuU 18, rskr 160). År 1980 beslutade riksdagen om ändringar
i rättshjälpslagen som beräknades medföra besparingar på 16 milj.
kr. (prop. 1980/81:20 bilaga 1, JuU 17, rskr 65).

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i rättshjälpslagen och rättegångsbalken.
I fråga om avgifter för rättshjälp föreslås höjningar av
rättshjälpsavgiften och inskränkningar i möjligheten att sätta ned rättshjälpsavgifter
och rådgivningsavgifter. Det föreslås också att ansökningsavgifter
i mål och ärenden skall anses som kostnad för rättshjälp.

Propositionen innehåller också förslag som innebär att allmän rättshjälp
inte längre skall få beviljas i mål om boskillnad efter gemensam ansökan
eller för att upprätta äktenskapsförord eller testamenten.

Dessutom föreslås att möjligheterna till rättshjälp i mål av likartad beskaffenhet,
där vägledande avgöranden saknas, i princip skall vara begränsade
till dess att ett ”pilotfall” har avgjorts. Det sist nämnda förslaget, som
berör 8 § första stycket 7, 34 och 49 b §§ rättshjälpslagen, behandlas inte i
detta betänkande.

I fråga om domstolars och andra myndigheters prövning av arvoden till
biträden enligt rättshjälpslagen och till offentliga försvarare föreslås skärpningar.

Den sammanlagda besparingseffekten har beräknats till ca 25 milj. kr.

Planerat utredningsarbete

Det främsta syftet med förslagen är att åstadkomma besparingar. I
propositionen uppger departementschefen att ytterligare förslag i samma
syfte kommer att redovisas senare i en departementspromemoria. Han
uppger också att han kommer att begära regeringens bemyndigande att
tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för ytterligare överväganden
angående rättshjälpssystemet (jfr JuU 1978/79:30 s. 45, JuU 1980/
81:17 s. 7).

JuU 1981/82:19

Rätts hjälpsavgifter m.m.

Gällande regler

Som tidigare har nämnts är den som har beviljats allmän rättshjälp
skyldig att bidra till kostnaderna för rättshjälpen. Avgiftssystemet har
konstruerats som ett system med maximibelopp. Maximibeloppets storlek
skall svara mot den rättssökandes betalningsförmåga, dvs. vad han högst
kan betala. När allmän rättshjälp beviljas skall det samtidigt fastställas ett
maximibelopp i den rättsliga angelägenheten.

Den lägsta rättshjälpsavgiften (grundavgiften) uppgår till 1 1/2 procent
av basbeloppet för oktober månad året innan rättshjälp begärs, jämnat till
närmast lägre tiotal kr., eller f. n. 230 kr. Grundavgiften skall betalas av
den som har en årsinkomst motsvarande högst två basbelopp. För rättssökande
med årsinkomst över två men under åtta basbelopp har systemet för
avgifter utformats så att maximibeloppet utgör en viss kvotdel av skillnaden
mellan den rättssökandes beräknade årsinkomst och två basbelopp.
Avgiften är dock alltid lägst 1 1/2 procent av basbeloppet. Systemet har
gjorts progressivt genom att olika kvotdelar har använts för olika inkomstskikt.
Så utgör maximibeloppet en tjugofemtedel av den del av den
rättssökandes inkomst som överstiger två men inte tre gånger basbeloppet,
en tjugondel av den del av inkomsten som överstiger tre men inte fyra
gånger basbeloppet, en femtondel av den del av inkomsten som överstiger
fyra men inte fem gånger basbeloppet, en tiondel av den del av inkomsten
som överstiger fem men inte sex gånger basbeloppet, en femtedel av den
del av inkomsten som överstiger sex men inte sju gånger basbeloppet och
hälften av den inkomst som överstiger sju men inte åtta gånger basbeloppet.

Om den rättssökande i väsentlig omfattning bidrar till någon annans
underhåll höjs beloppsgränsema med vad som motsvarar ett halvt basbelopp
för varje underhållsberättigad. Förekomsten av större förmögenhetsinnehav
eller tyngande skuldsättning skall beaktas när årsinkomsten beräknas.
De belopp som nämns i det följande gäller rättssökande beträffande
vilka sådana särskilda omständigheter inte föreligger.

Nedsättning av avgiften får ske om det finns särskilda skäl för det.
Närmare föreskrifter om nedsättning meddelas av domstolsverket. Enligt
de föreskrifter som gäller nu bör grundavgiften sättas ned till noll om den
rättssökandes årsinkomst understiger 18000 kr. Nedsättning bör dock som
regel vara utesluten om den rättssökande har bankmedel om minst 3 000
kr. (Domstolsverkets författningssamling 1981:6). Även rådgivningsavgiften
får sättas ned.

Förslag

I propositionen föreslås att grundavgiften skall höjas från 1 1/2 till 2
procent av basbeloppet. Beträffande inkomster som överstiger två basbelopp
föreslås att maximibeloppet skall utgöras av - till skillnad mot vad

JuU 1981/82:19

som gäller nu - grundavgiften och de kvotdelar av inkomsten som tidigare
har berörts.

För år 1982 (basbelopp 17 300 kr.) innebär de nu nämnda förslagen bl. a.
följande. Gru/idavgiften, som skall betalas av dem som har en inkomst som
understiger 34600 kr., blir 340 kr. För personer med inkomster upp till
omkring 77000 kr. höjs rättshjälpsavgiften medan den - i förhållande till
vad som gäller nu — sjunker i inkomstskikt över denna nivå. Som exempel
på vad förslaget innebär i övrigt kan nämnas att avgiften blir 950 kr. (mot
f. n. 800 kr.) för den som har en årsinkomst på 50000 kr., 1430 kr. (mot
f. n. 1 300 kr.) för den som har en årsinkomst på 60000 kr., 1950 kr. (mot
f. n. 1940 kr.) för den som har en årsinkomst på 70000 kr. och 2610 kr.
(mot f. n. 2 710 kr.) för den som har en årsinkomst på 80000 kr.

Om reglerna för beräkning av grundavgiften inte ändras blir avgiften
nästa år 610 kr. för den som har en årsinkomst på 50000 kr., 1090 kr. för
den som har en årsinkomst på 60000 kr., 1610 kr. för den som har en
årsinkomst på 70000 kr. och 2270 kr. för den som har en årsinkomst på
80000 kr.

Vidare föreslås i propositionen att nedsättning av rättshjälpsavgiften i
princip endast skall få ske till ett belopp som svarar mot 1 procent av
basbeloppet, dvs. för nästa år till 170 kr. Endast när det är uppenbart att
den rättssökande saknar möjlighet att betala ens detta belopp bör enligt
förslaget ytterligare nedsättning kunna ske. I fråga om nedsättning av
rådgivningsavgiften föreslås motsvarande ändring. De förslag som nu har
nämnts tar sig uttryck i de föreslagna ändringarna i 12 § rättshjälpslagen.
De beräknas medföra att mellan 10 och 11 milj. kr. sparas per år.

I motion 79 yrkas avslag bl. a. på de förslag som nu har tagits upp. I
motion 86 yrkas en ändring av lagrummet som i huvudsak innebär att
grundavgiften skall bestämmas till 1 procent av årsinkomsten och att
förslagen i övrigt avslås. I anslutning härtill framställs ett yrkande om
översyn av reglerna för beräkning av rättshjälpsavgifterna. Utskottet behandlar
den frågan nedan under rubriken Metoder för beräkning av rättshjälpsavgiften.

Överväganden

Förslagen i propositionen har utarbetats inom justitiedepartementet utan
något föregående utredningsarbete inom ramen för kommittéväsendet. De
har inte remissbehandlats. Detta kritiseras i motionerna. Också lagrådet
tog upp frågan hur förslagen beretts - dock utan att nämna några förslag i
ärendet särskilt. Härvid uttalade lagrådet bl. a. att materialet i ärendet var
knapphändigt och att det i brist på belysande yttranden var svårt att
bedöma den effekt lagändringrna kan få. Lagrådet fann dock att förslagen
till större delen framstod som försvarliga. I de delar som lagrådet inte
godtog har ändringar skett efter lagrådsremissen i enlighet med lagrådets
önskemål.

Riksdagen har tidigare beslutat om ändringar i 12 § rättshjälpslagen av

JuU 1981/82:19

liknande slag sorn det här är fråga om utan föregående remissbehandling
och även utan att lagrådet har hörts (prop. 1980/81:20 bilaga 1, JuU 17,
rskr 65).

Utskottet har förståelse för den kritik motionärerna för fram, och utskottet
har, som tidigare nämnts, beslutat inhämta yttrande över vissa förslag i
propositionen. Utskottet anser dock - i linje med utskottets ställningstagande
under föregående riksmöte - att de mera tekniskt betonade förslag
som behandlas i detta avsnitt av betänkandet inte är av sådan beskaffenhet
att remissbehandling är nödvändig. Enligt utskottets mening är således det
beslutsunderlag som finns i ärendet i denna del tillräckligt. Utskottet vill
vidare, i likhet med departementschefen, slå fast att det i rådande samhällsekonomiska
läge är nödvändigt att minska statens åtaganden inom
rättshjälpssystemet. Mot bakgrund härav kan enligt utskottets mening
sådana ändringar i rättshjälpslagen som medför ökade kostnader för flertalet
av de rättssökande inte undvikas. Förslagen i propositionen i denna del
är enligt utskottets mening väl avvägda, och utskottet godtar dem (12 § i
lagförslag 1) och avstyrker bifall till motion 79 i denna del (delvis) och
motion 86 i motsvarande del (yrkande 2).

Ansökningsavgifter vid domstol

I 9 § rättshjälpslagen anges vilka kostnader som skall anses som kostnader
för rättshjälpen och som således betalas av staten i den mån de inte
täcks av den rättssökandes rättshjälpsavgift.

Den som har beviljats rättshjälp är enligt 9 a § f. n. befriad från vissa
avgifter, bl. a. ansökningsavgifter vid domstol. T.o.m. år 1979 var den
rättssökande inte befriad från sådana — och vissa andra - avgifter men de
ingick i kostnaderna för rättshjälpen, dvs. de betalades av staten i den mån
de inte täcktes av den rättssökandes rättshjälpsavgift. I propositionen
föreslås en återgång till det tidigare systemet när det gäller ansökningsavgifter
vid domstol och enligt förslaget skall den rättssökande således inte
längre vara befriad från sådana avgifter och de skall ingå i kostnaderna för
rättshjälpen. Detta förslag uppskattas medföra besparingar med ca 1 milj.
kr. per budgetår.

I motionerna 79 och 86 yrkas avslag på propositionen i denna del.

Utskottets bedömningar i det föregående beträffande förslagen i 12 § har
enligt utskottets mening giltighet även när det gäller det förslag som behandlas
nu. Det bör också framhållas att ansökningsavgiftema uppgår till
ganska små belopp. Därtill kommer att förslaget inte innebär att ökade
kostnader normalt uppkommer för andra rättssökande med rättshjälp än
sådana vars maximibelopp är så högt att det överstiger åtminstone biträdeskostnaden
i målet eller ärendet. Enligt utskottets mening bör riksdagen
således bifalla propositionen i denna del (9 och 9 a §§ i lagförslag 1) och
avslå motion 79 i denna del (delvis) och motion 86 i motsvarande del
(yrkande 1 delvis).

JuU 1981/82:19

Allmän rättshjälp ifråga om boskillnad, äktenskapsförord och testamente
Gällande regler

Allmän rättshjälp beviljas ofta i angelägenheter som gäller boskillnad,
äktenskapsförord eller testamente. Om saken är anhängig vid domstol
meddelas beslutet om allmän rättshjälp av domstolen. I annat fall kan
rättshjälpsnämnden eller en advokat eller en biträdande jurist på advokatbyrå
meddela beslut om allmän rättshjälp.

Makar har rätt till boskillnad om de är ense härom. Om boskillnad
beviljas är all egendom som en make förvärvar efter det att boskillnad har
sökts makens enskilda egendom. Sedan boskillnad har beviljats skall bodelning
äga rum. Vad som därvid tillfaller en make skall vara hans eller
hennes enskilda egendom.

Genom äktenskapsförord får makar bestämma att egendom, som tillhör
eller tillfaller en av dem och som annars skulle vara makens giftorättsgods,
skall tillhöra honom eller henne enskilt. Genom äktenskapsförord får också
avtalas att egendom, som annars skulle vara ena makens enskilda, skall
vara hans eller hennes giftorättsgods. Gåvor mellan makar skall i allmänhet
ske i form av äktenskapsförord.

Äktenskapsförord som innefattar gåva samt ansökan och beslut om
boskillnad skall kungöras. Om allmän rättshjälp har beviljats är den rättssökande
befriad från bl. a. kungörelsekostnader. Dessa uppgår enligt vad
som uppges i propositionen vanligen till betydande belopp.

Förslag

I propositionen föreslås att boskillnad efter gemensam ansökan samt
upprättande m. m. av äktenskapsförord och testamenten utesluts från tilllämpningsområdet
för allmän rättshjälp. Någon ändring av rätten att få
rådgivning i sådana angelägenheter föreslås inte. Förslagen anges medföra
besparingar på omkring 3 milj. kr. per budgetår.

I motionerna 79, 83 och 86 yrkas att propositionen skall avslås i denna
del.

Överväganden

Utskottet anser, i linje med vad departementschefen anför, att det här
rör sig om förmögenhetsrättsliga dispositioner som knappast är av sådan
angelägenhetsgrad att de i nuvarande statsfinansiella läge bör belasta
rättshjälpsresurserna i den utsträckning de gör f. n. - även om det i och för
sig kan vara fråga om välmotiverade dispositioner. Förslaget innebär visserligen
att den rättssökande själv får betala kungörelsekostnader men
utskottet vill också i likhet med departementschefen erinra om att möjligheten
till rådgivning kvarstår i de ärenden varom nu är i fråga; enligt
utskottets mening torde möjligheten att få hjälp inom den formen av
rättshjälp i de flesta fall vara tillräcklig när det gäller sådana förmögenhetsrättsliga
dispositioner — t. ex. vanliga testamenten — beträffande vilka det

JuU 1981/82:19

är mest angeläget att det allmännas resurser ställs till den rättssökandes
förfogande. Något skäl att efterlysa ytterligare underlag före ett ställningstagande
till den i propositionen förordade regleringen finns enligt utskottets
mening inte. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen i
denna del (8 § 5 och 6 samt 16 § i lagförslag 1) och avstyrker bifall till
motion 79 i denna del (delvis), motion 83 i denna del (yrkande 1 och 2) och
motion 86 i denna del (yrkande 1 delvis).

Utskottets ställningstagande i denna del påkallar också en ändring i 31 §
rättshjälpslagen och till följd härav en ändring i övergångsbestämmelserna
till den föreslagna lagen om ändring i rättshjälpslagen. Utskottet föreslår
sådana ändringar på sätt framgår av utskottets hemställan. Utskottet vill
här anmärka att utskottet i detta betänkande inte behandlar förslaget till lag
om ändring i rättshjälpslagen beträffande 8 § första stycket 7, 34 och
49 b §§.

Arvoden till biträden enligt rättshjälpslagen och till offentliga försvarare
Bakgrund

Biträden enligt rättshjälpslagen har enligt 22 § rätt till skälig ersättning
för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. För offentliga
försvarare finns en motsvarande bestämmelse i 21 kap. 10 § rättegångsbalken
(RB). När det gäller prövningen av vilken ersättning som skall utgå för
arbete anses dessa regler innebära att hänsyn skall tas till uppdragets
omfattning och svårighetsgrad, den omsorg och skicklighet varmed det
utförts och övriga omständigheter.

I samband med rättshjälpsreformen infördes - som komplement till de
ersättningsregler som nu har nämnts - ett system med taxor. Detta hade
sin grund i önskemålet att finna en metod för arvodesprövningen som ålade
den som begär ersättning att visa att det begärda arvodet är skäligt (JuU
1972:12 s. 43). När det gällde frågan hur taxorna skulle vara utformade
uttalade departementschefen att man så långt möjligt borde tillämpa saktaxor;
ett system med renodlade timtaxor skulle nämligen innebära att den
individuella arbetsprestationen sköts i bakgrunden och att biträden som
arbetade snabbare och som var kunnigare missgynnades jämfört med dem
som var långsammare och mindre kunniga.

Taxorna fastställs av domstolsverket. F. n. finns det en taxa för vissa
brottmål och en taxa för gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad.
Taxorna bygger på en timkostnadsnorm som f. n. är 260 kr. i brottmålstaxan
och 285 kr. i taxan för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad
(Domstolsverkets författningssamling 1980:43 och 1980:44). I praktiken
tas timkostnadsnormema till utgångspunkt när ersättning av allmänna
medel skall bestämmas för arbete i tvistemål och brottmål utanför det
taxesatta området.

JuU 1981/82:19

Förslag

I propositionen föreslås ändringar i reglerna om prövningen av rättshjälpsbiträdenas
och de offentliga försvararnas ersättningsanspråk. Enligt
förslaget skall det i 22 § rättshjälpslagen föreskrivas att bl. a. biträden har
rätt till den ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som ”visas ha”
varit skälig för att utföra uppdraget. Vidare föreslås att det i lagrummet
skall anges att uppdragets art och omfattning skall beaktas vid bedömningen
av vad som är skäligt arvode och att hänsyn också skall tas till andra
omständigheter av betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som
uppdraget har utförts med samt den tid som har lagts ned på uppdraget.
Motsvarande ändring föreslås i 21 kap. 10 § RB som gäller ersättning till
offentliga försvarare.

I motion 79 yrkas att propositionen skall avslås i denna del. I motion 85
yrkas att orden ”visas ha” skall utgå ur lagtexten.

Överväganden

Förslaget i denna del kan enligt utskottets mening få ingripande betydelse
för enskildas rättsskydd och advokatkårens arbete. Trots det har under
lagstiftningsärendets beredning inom regeringskansliet inte någon myndighet
eller Sveriges advokatsamfund fått tillfälle att yttra sig. Detta är enligt
utskottets mening betänkligt, och mot bakgrund av att materialet sålunda
är knapphändigt och att det därför är svårt att bedöma den effekt lagändringen
kan få känner utskottet viss tveksamhet inför förslaget. Det nu
sagda gäller särskilt förslaget att i lagtexten föra in orden ”visas ha”. Som
en av ledamöterna i lagrådet anförde synes uttrycket vara ovanligt när det
gäller skälighetsbedömningar, och det har inte belysts vilka konsekvenser
denna skärpning kan få för advokaters och andra biträdens arbete och för
tillämpade rutiner på advokatbyråerna eller vad den kan betyda för deras
inställning till biträdes- och försvararuppdrag som ersätts av allmänna
medel.

Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget att domstolar och andra
myndigheter som har att besluta om olika ersättningar noga prövar storleken
av den ersättning som fastställs (JuU 1980/81:17 s. 7). En effektiv
kostnadskontroll är enligt utskottets mening motiverad inte bara av hänsyn
till statens kostnader, utan, som utskottet framhöll i samband med rättshjälpsreformen,
också bl. a. till den som har rättshjälp och som skall bidra
till kostnaderna genom att betala rättshjälpsavgift (JuU 1972:12 s. 43).

Förslaget i den proposition som utskottet behandlar nu innebär att de
faktorer som redan i dag inverkar på prövningen av ersättningsanspråk
skall anges i lagtexten. Att, som förordas i propositionen, andra faktorer
än tidsåtgången skall ägnas större uppmärksamhet än f. n. ligger i linje med
de överväganden som gjordes i samband med rättshjälpsreformen. Utskottet
ställer sig bakom de uttalanden som departementschefen gör i propositionen
i detta hänseende. Större hänsyn bör således i framtiden tas till

JuU 1981/82:19

uppdragets omfattning och svårighetsgrad, liksom till den omsorg och den
skicklighet som det har utförts med.

Enligt utskottets mening kan det inte heller anses finnas några sakliga
invändningar mot - att såsom förordas i propositionen - brister i arvodesräkningar
går ut över biträdena och försvararna. Utskottet anser dock att
den önskvärda skärpningen av kostnadskontrollen kan åstadkommas utan
den ändring i lagrummen i fråga som innebär att det införs krav på att
ersättningen skall ”visas ha” varit skälig. De övriga ändringar som har
föreslagits är enligt utskottets mening till fyllest. Det nu sagda innebär att
utskottet med avstyrkande av bifall till motion 79 i denna del (delvis) och
med anledning av motion 85 biträder förslagen i propositionen i denna del
med de jämkningar i de föreslagna lagtexterna som framgår av hemställan
under moment 4. Utskottet vill tillägga att det av lydelsen av 21 kap. 10 §
RB såsom f. n. bör framgå att ersättningen till offentliga försvarare skall
utgå av allmänna medel.

Propositionen i övrigt

I övrigt föranleder propositionen eller motionerna såvitt nu är i fråga
inget uttalande av utskottet.

Utredning av vissa frågor

Metoder för beräkning av rättshjälpsavgiften

Reglerna om beräkning av rättshjälpsavgiften är, som tidigare har
nämnts, utformade så att höjningar av basbeloppet medför att rättshjälpsavgiften
minskar för vissa inkomstskikt samtidigt som den ökar för andra
(se ovan under rubriken Rättshjälpsavgifter m. m. s. 13).

I motion 86 begärs att reglerna om beräkning av rättshjälpsavgiftema
skall ses över för att få till stånd en konstruktion som inte har de effekter
som nu har berörts. Enligt motionärerna bör också möjligheten till fri
rättshjälp upp till en viss inkomst prövas.

Som tidigare har nämnts pågår och planeras ytterligare översynsarbete
beträffande rättshjälpssystemet.

Utskottet utgår från att frågor som gäller avgiftssystemet kommer att
aktualiseras i de sammanhangen och utskottet finnér inte skäl till någon
åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 86 i nu behandlad del
(yrkande 3).

Rättshjälp i vissa skadeståndsärenden m. m.

I motion 83 efterlyses förslag till begränsning av möjligheten att få
rättshjälp i ärenden om skadestånd i samband med trafikolyckor och i
ärenden om fel i fastigheter. Enligt motionären bör kostnaderna i sådana
angelägenheter hellre belasta försäkringsbolagen än staten. Motionären

JuU 1981/82:19

anför vidare att möjligheterna att minska byråkratin inom rättshjälpssystemet
bör utredas.

Enligt utskottets mening är det ett angeläget intresse att man prövar
olika uppslag som syftar till att minska statens åtaganden inom rättshjälpssystemet
och till att använda resurserna så effektivt som möjligt. För
sådana fall då den rättssökande kan få ett fullgott skydd genom försäkringssystemet
är det naturligtvis mindre angeläget än annars att rättshjälp
beviljas i nuvarande omfattning. Utskottet utgår från att man i samband
med det översynsarbete som tidigare har nämnts beaktar vad som nu har
sagts utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Med dessa uttalanden
avstyrker utskottet bifall till motion 83 i nu behandlade delar (yrkandena
3 och 4).

Rättshjälp vid utredningar i mål om miljöskador m.m.

I motion 1179 framförs uppfattningen att det i miljöskadefall ofta behövs
omfattande och dyrbara tekniska och vetenskapliga utredningar för att den
skadelidande skall kunna bevisa sin talan. F. n. får biträden enligt rättshjälpslagen
besluta om utredningar vars beräknade kostnader inte överstiger
hälften av basbeloppet; för utredningar till högre kostnad krävs
beslut av en rättshjälpsnämnd. Enligt motionärerna är rättshjälpsnämndema
restriktiva och motionärerna anser att det är uppenbart att skadelidande
som är obemedlade inte kan föra sin talan i komplicerade miljömål
på ett sätt som är tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Motionärerna
anser att det hastar med lagändringar och att biträden enligt rättshjälpslagen
— i avvaktan på det utredningsarbete i frågan som pågår - bör ges
rätt att besluta om utredningar upp till en kostnad som svarar mot ett och
ett halvt basbelopp.

I 9 § rättshjälpslagen anges vilka slags kostnader som skall anses som
kostnader för rättshjälpen och som alltså betalas av staten. Bland dessa är
kostnader för bevisning vid allmän domstol och kostnader för nödvändig
utredning i angelägenhet som kan komma under sådan domstols prövning.
Det finns särskilda föreskrifter om vem som får besluta om det sistnämnda
slaget av utredning dvs. utomprocessuell utredning. Enligt huvudregeln är
det rättshjälpsnämnden. Biträde enligt rättshjälpslagen får dock besluta om
utredning av mindre omfattning (25 §). Enligt 23 § rättshjälpsförordningen
(1979:938) skall som utredning av mindre omfattning anses utredningar
vars beräknade kostnader inte överstiger hälften av basbeloppet för oktober
året innan rättshjälpen begärdes. (I ärende där rättshjälp har sökts i år
får biträde således besluta om utredning upp till en kostnad av 7700 kr.)

Det bör framhållas att de nu nämnda reglerna, vilka motionärerna
vänder sig mot, endast gäller när saken inte är förd inför domstol. För
utredningar som sker när ett ärende är anhängiggjort vid domstol gäller ett
annat regelsystem.

Den nuvarande regeln om vem som får besluta om utomprocessuella

JuU 1981/82:19

utredningar infördes år 1979. Dessförinnan gällde att biträde alltid - oavsett
kostnaden - hade rätt att besluta om utredning. Rättshjälpsnämndema
beslutade endast i de fall då något biträde inte hade förordnats.

När den tidigare gällande regeln tillkom uttalade departementschefen
bl. a. följande:

Denna förmån är i första hand avsedd för mindre utredning såsom
läkarintyg, värderingsintyg och liknande. Endast undantagsvis bör det
komma i fråga att mer omfattande utredning införskaffas utom rätta.

Som framhålls måste självfallet regelsystemet utformas så att

garantier skapas mot att onödig eller alltför dyrbar utredning anskaffas på
statsverkets bekostnad. Förmånen bör därför i princip inte kunna utgå i
andra fall än när biträde har förordnats (prop. 1972:4 s. 259).

Att regeln ändrades år 1979 berodde främst på skillnaden i möjligheten
för en part att få ersättning av statliga medel för en utredning som han
införskaffat före en rättegång och motsvarande möjlighet sedan saken förts
inför domstol. Den som medverkar vid en utomprocessuell utredning får
nämligen ersättning för sitt arbete. En privat sakkunnig, dvs. en sakkunnig
som en part anlitar under rättegången, har däremot bara rätt till ersättning
för resa, uppehälle och tidsspillan i samband med inställelse inför domstolen
(Nytt Juridiskt Arkiv 1981 s. 546 med hänvisningar). Enligt vad som
sades i samband med 1979 års ändring kunde detta leda till att det uppstod
en obalans mellan parterna i en rättegång; den ena parten kunde ombesöija
en utredning före rättegången, men när talan sedan väckts hade motparten
inte samma möjlighet att på motsvarande villkor anlita privat sakkunnig.

I lagstiftningsärendet diskuterades olika metoder att komma till rätta
med detta problem. Departementschefen fann - bl. a. med hänvisning till
arbetet inom rättegångsutredningen (Ju 1977:06) — att man t. v. måste
överge tanken att införa nya regler om inomprocessuell sakkunnig. Detta
behövde dock inte betyda att man lämnade den dåvarande situationen
oförändrad. Bl. a. kostnadsskäl talade enligt departementschefen för att
man inskränkte de dåvarande möjligheterna att få till stånd utredning utan
beslut av myndighet. Han förordade således att den generella befogenheten
för biträde att besluta om utredning skulle upphävas; sådan utredning
borde i princip inte ske annat än efter beslut av rättshjälpsnämnd. Biträde
borde dock alltid kunna besluta om mindre omfattande utredning såsom
läkarintyg, värderingsintyg och liknande. För rättshjälpsnämndemas prövning
borde gälla att behovet och intresset av att utredningen kom till stånd
inte stod i missförhållande till kostnaderna för utredningen.

Justitieutskottet godtog på de av departementschefen anförda skälen
den föreslagna ordningen (prop. 1978/79:90 s. 166 f, JuU 30 s. 62 f).

I samband med 1979 års ändringar i rättshjälpslagen behandlade utskottet
några motioner som är av intresse i detta sammanhang. Två av dessa
gällde rättegångskostnads- och rättshjälpsreglerna i mål om miljöskador

JuU 1981/82:19

och en tredje gällde reglerna om ersättning för privat sakkunnig. Utskottet
ansåg att regleringen av de frågor som hade aktualiserats i motionerna i
vissa hänseenden fick anses mindre tillfredsställande även efter då förestående
ändringar i rättshjälpslagen. En översyn av reglerna borde därför
komma till stånd. Riksdagen gav regeringen detta till känna (JuU 1978/
79: 30 s. 64, rskr 268).

År 1978 tillkallade regeringen en särskild utredare för att göra en översyn
av skadeståndsansvaret vid miljöskador — miljöskadeutredningen (Ju
1978:08). Åt denna utredning har regeringen uppdragit att göra den av
riksdagen begärda översynen. Utredningen avser att redovisa sitt arbete
under år 1982.

Som utskottet uttalade år 1979 måste regleringen av frågor som gäller
rättshjälpen vid bl. a. utredningar i mål om miljöskador anses mindre
tillfredsställande i vissa hänseenden, och utskottet har förståelse för de
synpunkter som framförs i motionen. Yrkandet i motionen innebär att de
regler om beslutsbefogenheten i fråga om utomprocessuell rättshjälp, som
tillkom år 1979, skall ändras utan att man avvaktar pågående utredningsarbete.

Enligt utskottets mening har de skäl som låg bakom 1979 års lagändring
fortfarande giltighet och utskottet anser — med hänvisning till det utredningsarbete
som sker inom miljöskadeutredningen — att frågan om ändring
av den nuvarande regleringen bör anstå. Med det nu anförda avstyrker
utskottet bifall till motion 1179.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rättshjälpsavgifter m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:79 i denna del (delvis)
och motion 1981/82:86 i denna del (yrkande 2) antar det
genom proposition 1981/82:28 framlagda förslaget till lag om
ändring i rättshjälpslagen (1972:429) beträffande 12 §,

2. beträffande ansökningsavgifter vid domstol

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:79 i denna del (delvis)
och motion 1981/82:86 i denna del (yrkande 1 delvis) antar
det under moment 1 nämnda lagförslaget beträffande 9 och
9 a §§,

3. beträffande allmän rättshjälp i fråga om boskillnad, äktenskapsförord
och testamente

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:79 i denna del (delvis),
motion 1981/82:83 i denna del (yrkandena 1 och 2) och
motion 1981/82:86 i denna del (yrkande 1 delvis)

a. antar det under moment 1 nämnda lagförslaget beträffande
8 §, dock med den ändringen att 8 § ges följande såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse:

Juli 1981/82:19

Regeringens förslag Utskottets förslag

8 §

Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom
riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,

2. den som är bosatt utom riket, om han ej är svensk medborgare eller
om särskilda skäl ej föreligger för rättshjälp,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen
kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av
begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord eller testamente,

6. i mål om boskillnad enligt 9 kap. 2§ giftermålsbalken,

7. om frågan om rättshjälp kan anstå
till dess en annan rättslig angelägenhet,
vari anspråket stöder sig
på väsentligen likartad grund, har
avgjorts slutligt,

8. den som ej har befogat intresse 7. den som ej har befogat intresse
av att få sin sak behandlad. av att få sin sak behandlad.

1 fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och
normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp
ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare
i viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall vara
likställd med svensk medborgare.

b. antar det under moment 1 nämnda lagförslaget beträffande
16 §,

c. beslutar - med motsvarande ändring i ingressen till det under
moment 1 nämnda lagförlaget - att 31 § rättshjälpslagen skall ges
följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

31 §

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid
domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om
parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta.
Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall
åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Vinner makar efter gemensam Vinner makar efter gemensam
ansökan boskillnad eller äkten- ansökan äktenskapsskillnad och

skapsskillnad och har ena maken har ena maken åtnjutit allmän rätts åtnjutit

allmän rättshjälp, skall rät- hjälp, skall rätten ålägga andra ma -

JuU 1981/82:19

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

ten ålägga andra maken att betala ken att betala statsverket hälften av

statsverket hälften av kostnaderna kostnaderna för rättshjälpen. Om

för rättshjälpen. Om maximibelop- maximibeloppet för andra makens

pet för andra makens rättshjälpsav- rättshjälpsavgift skulle ha varit laggift
skulle ha varit lägre än som re än som motsvarar hälften av

motsvarar hälften av rättshjälps- rättshjälpskostnadema, skall åläg kostnadema,

skall åläggandet dock gandet dock begränsas till vad som

begränsas till vad som motsvarar motsvarar maximibeloppet. Ersätt maximibeloppet.

Ersättningsskyl- ningsskyldighet skall ej åläggas om

dighet skall ej åläggas om detta be- detta belopp ej skulle överstiga

lopp ej skulle överstiga maximibe- maximibeloppet enligt 12 § första

loppet enligt 12 § första stycket stycket första meningen och ej hel första

meningen och ej heller om ler om det med hänsyn till omstän det

med hänsyn till omständigheter- digheterna annars är obilligt,

na annars är obilligt.

Har i ärende om bodelning skiftesman förordnats och har ena maken
åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvarande
tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för skiftesmannen
och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet om ersättningsskyldighet
får verkställas enligt vad som är föreskrivet om allmän domstols
dom.

Överstiger i fall som avses i andra eller tredje stycket summan av
ersättning som make ålagts att betala och den rättssökandes rättshjälpsavgift
kostnaderna för rättshjälpen, skall den make som åtnjuter allmän
rättshjälp berättigas få tillbaka den överskjutande delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan
parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga
om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet
åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan
angivande av bestämt belopp.

d. beslutar att i övergångsbestämmelserna till det under moment 1
nämnda lagförslaget såsom ett nytt stycke skall tilläggas:

Den äldre lydelsen av 31 § skall fortfarande tillämpas om allmän rättshjälp
har beviljats före lagens ikraftträdande.

4. beträffande arvode sprövning

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:79 i denna del (delvis)
och med anledning av motion 1981/82:85

a. antar det under moment 1 nämnda lagförslaget beträffande
22 §, dock med den ändringen att 22 § ges följande såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

22 §

Biträden, skiftesmän och medlare
har rätt till den ersättning för
arbete, tidsspillan och utlägg som
visas ha varit skälig för att utföra
uppdraget. Vid bedömningen av

Biträde, skiftesman och medlare
har rätt till skälig ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som
uppdraget har krävt. Vid bedömningen
av vad som är skäligt arvode

JuU 1981/82:19

Regeringens förslag

Utskottets förslag

skall uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också tas till
andra omständigheter av betydelse,
såsom den skicklighet och den omsorg
som uppdraget har utförts med
samt den tid som har lagts ned på
uppdraget. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, domstolsverket
fastställer taxa som
skall tillämpas vid bestämmande av
ersättningen.

vad som är skäligt arvode skall uppdragets
art och omfattning beaktas.

Hänsyn skall också tas till andra
omständigheter av betydelse, såsom
den skicklighet och den omsorg
som uppdraget har utförts med
samt den tid som har lagts ned på
uppdraget. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, domstolsverket
fastställer taxa som
skall tillämpas vid bestämmande av
ersättning.

b. antar det genom propositioflen framlagda förslaget till lag om
ändring i rättegångsbalken med den ändringen att 21 kap. 10§ ges
följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

21 kap.
10 §

Offentliga försvarare har rätt till
den ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som visas ha varit
skälig för att utföra uppdraget. Vid
bedömningen av vad som är skäligt
arvode skall uppdragets art och omfattning
beaktas. Även övriga omständigheter
som är av betydelse
skall inverka på bedömningen, såsom
den skicklighet och den omsorg
som uppdraget har utförts med
samt den tid som har lagts ned på
uppdraget.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa
som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

En offentlig försvarare får inte Offentlig försvarare får inte förförbehålla
sig ytterligare ersättning behålla sig ytterligare ersättning av

av den misstänkte. Om så ändå har den misstänkte. Om så ändå har

skett, är förbehållet utan verkan. skett, är förbehållet utan verkan.

Offentlig försvarare har rätt till
skälig ersättning av allmänna medel
för arbete, tidsspillan och utlägg
som uppdraget har krävt. Vid bedömningen
av vad som är skäligt
arvode skall uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också
tas till andra omständigheter av
betydelse, såsom den skicklighet
och den omsorg som uppdraget har
utförts med samt den tid som har
lagts ned på uppdraget.

JuU 1981/82:19

5. beträffande propositionen i övrigt i de delar den behandlas i
detta betänkande

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:79 i denna del (delvis)
antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:830) om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429),

6. beträffande metoder för beräkning av rättshjälpsavgiften

att riksdagen avslår motion 1981/82:86 i denna del (yrkande 3),

7. beträffande rättshjälp i vissa skadeståndsärenden m.m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:83 i denna del (yrkandena 3
och 4),

8. beträffande rättshjälp vid utredningar i mål om miljöskador
m. m.

att riksdagen avslår motion 1980/81:1179.

Stockholm den 1 december 1981
Påjustitieutskottets vägnar

BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne
Nygren (s), Björn Körlof (m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans
Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), KarlGustaf
Mathsson (s), Bonnie Bemström (fp), Stina Eliasson (c), Margareta
Andrén (fp) och Elis Andersson (c).

Reservationer

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s).
Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s) och Karl-Gustaf
Mathsson (s) har avgett följande reservationer.

1. Rättshjälpsa vgifter m.m. (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som boljar med ”Utskottet
har” och som slutar med ”motsvarande del (yrkande 2)” bort ha
följande lydelse:

Rättshjälpssystemet berör sådana väsentliga värden som allas likhet
inför lagen och edlas möjlighet att oberoende av ekonomiska resurser
kunna göra sina rättsliga intressen gällande på ett tillfredsställande sätt.
Ändringar i rättshjälpssystemet bör därför av hänsyn till jämlikhets- och
rättssäkerhetssynpunkter genomföras först efter grundlig prövning och

Juli 1981/82:19

eftertanke. Enligt utskottets mening svarar propositionen inte mot de krav
som därvid bör ställas på beslutsunderlaget.

När det gäller förslagen i fråga om rättshjälpsavgiften vill utskottet
särskilt framhålla att de innebär ökade kostnader för de mindre bemedlade
samtidigt som de relativt sett innebär lättnader för andra inkomsttagare.
Enligt utskottets mening kan en sådan reglering inte accepteras. I propositionen
har över huvud taget inte redovisats något alternativ till den förordade
regleringen och det har inte ens diskuterats vilka möjligheter det finns
att uppnå besparingar genom ändringar som är mera tillfredsställande från
jämlikhets- och rättvisesynpunkter. Utskottet vill också peka på att förslaget
i denna del innebär att den kostnad som enligt 31 kap. 1 § rättegångsbalken
i brottmål skall stanna på statsverket höjs från nuvarande 230 kr. till
340 kr. Enligt utskottets mening är det anmärkningsvärt att det i propositionen
inte alls har berörts om detta har betydelse när det gäller att beräkna
besparingseffekten av förslaget till ändring i rättshjälpslagen.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts anser sig utskottet inte kunna
godta förslaget i propositionen i denna del och enligt utskottets mening bör
ändringar i rättshjälpssystemet anstå i avvaktan på resultatet av den parlamentariska
översyn som planeras. Med det sagda tillstyrker utskottet bifall
till motion 79 i denna del (delvis) och avstyrker bifall till propositionen och
motion 86 i samma del (yrkande 2).

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande rättshjälpsavgifter m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:79 i denna del (delvis)
och med anledning av motion 1981/82:86 i denna del (yrkande 2)
avslår det genom proposition 1981/82:28 framlagda förslaget till
lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) beträffande 12 §.

2. Ansökningsavgifter vid domstol (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottets
bedömningar” och som slutar med ”motsvarande del (yrkande 1
delvis)” bort ha följande lydelse:

De bedömningar som har redovisats i det föregående har enligt utskottets
mening giltighet även när det gäller det förslag som behandlas nu.
Utskottet vill vidare tillägga att anledningen till att nuvarande ordning
infördes var att man ville åstadkomma förenklingar i systemet, även om
detta skulle medföra ett inkomstbortfall för staten (prop. 1978/79:90 s.
172). Det förslag som läggs fram innebär visserligen inte att man helt
återgår till det tidigare systemet men det skulle otvivelaktigt medföra ökat
arbete för myndigheterna, och vilken effekt det kan ha från statsfinansiell
synpunkt har inte alls belysts i propositionen. Med bifall till motion 79 i

Juli 1981/82:19

denna del (delvis) och motion 86 i denna del (yrkande 1 delvis) avstyrker
utskottet således bifall till propositionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ansökningsavgifter vid domstol

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:79 i denna del (delvis)
och motion 1981/82:86 i denna del (yrkande 1 delvis) avslår det
under moment 1 nämnda lagförslaget beträffande 9 och 9a §§.

3. Allmän rättshjälp i fråga om boskillnad, äktenskapsförord och testamente
(mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 16 med ”Utskottet
anser” och som slutar på s. 17 med ”49b §§” bort ha följande lydelse:

Förslaget i denna del avser bl. a. rättshandlingar som ett stort antal
människor har anledning att göra. Om det genomförs innebär det, i linje
med vad som anförs i motion 83, enligt utskottets mening risk för att
mindre bemedlade råkar i händerna på oseriösa och kanske rent av ohederliga
personer som ger sig ut för att vara specialister på de ärenden det här
är fråga om. Denna risk är särskilt stor när det gäller personer som nyligen
har kommit till landet och vars medborgarskap i andra länder medför att
ärendena är så juridiskt komplicerade att de inte kan klaras genom rådgivning
som ju får vara under högst en timme. Av betydelse i sammanhanget
är vidare att familjelagsakkunniga inom kort kommer att lägga fram ett
förslag som gäller reglerna om äkta makars arvsrätt. Detta kan medföra att
många människor vill upprätta testamente.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till vad som tidigare har anförts om
att ändringar i rättshjälpssystemet bör anstå i avvaktan på en parlamentarisk
översyn förordar utskottet att riksdagen med bifall till motion 79 i
denna del (delvis), motion 83 i denna del (yrkandena 1 och 2) och motion 86
i denna del (yrkande 1 delvis) avstyrker bifall till propositionen i motsvarande
del.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande allmän rättshjälp i fråga om boskillnad, äktenskapsförord
och testamente

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:79 i denna del (delvis),
motion 1981/82:83 i denna del (yrkandena 1 och 2) och
motion 1981/82:86 i denna del (yrkande 1 delvis) avslår det under
moment 1 nämnda lagförslaget beträffande 8 § första stycket 5
och 6 samt 16 §.

JuU 1981/82:19

4. Arvodesprövning (moni. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 18 med ”Förslaget
i denna” och som slutar på s. 19 med ”allmänna medel” bort ha
följande lydelse:

Som utskottet tidigare har anfört är beslutsunderlaget i detta ärende i
vissa avseenden knapphändigt. Förslaget i denna del kan få oförutsedda
konsekvenser bl. a. när det gäller advokaternas inställning till biträdes- och
försvararuppdrag som ersätts av allmänna medel. Utan en närmare belysning
av effekterna av den av departementschefen förordade regleringen
anser sig utskottet inte kunna godta den. Utskottet föreslår därför att
riksdagen med bifall till motion 79 i denna del (delvis) och med anledning
av motion 85 avslår förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen såvitt
avser 22 § och förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken. Uskottet vill
tillägga att frågan om arvodesprövningen bör övervägas av den parlamentariskt
sammansatta kommitté som departementschefen enligt vad som
tidigare har angivits avser att tillkalla.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande arvodesprövningen

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:79 i denna del (delvis)
och med anledning av motion 1981/82:85

a. avslår det under moment 1 nämnda lagförslaget beträffande
22 §,

b. avslår det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i rättegångsbalken.

5. Propositionen i övrigt i de delar den behandlas i detta betänkande (mom.

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som böijar med ”1 övrigt”
och som slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Inte heller propositionen i övrigt bör vinna riksdagens bifall.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande propositionen i övrigt i de delar den behandlas i
detta betänkande

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:79 i denna del (delvis)
avslår det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:830) om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981