JulJ 1981/82:15

Justitieutskottets betänkande
1981/82:15

om ändring i vapeniagen (prop. 1981/82:1 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1981/82:1 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att dels anta ett i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i vapenlagen (1973:1176), dels godkänna en europeisk konvention
den 28 juni 1978 om enskilda personers införskaffande och innehav av
skjutvapen med de förbehåll och den förklaring som anges i propositionen.
Lagrådet har yttrat sig över lagförslaget.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 14.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1981/82:20 av John Andersson (vpk) och
1981/82:21 av Stina Eliasson (c). Motionsyrkandena redovisas på s. 14.
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1981182. 7 sami. Nr 15

JuU 1981/82:15 2

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176)
deism 1,2,4-6,8-10, 12, 13, 16,22,23,26, 29, 32-35, 38,42, 48 och
49 §§ samt rubriken närmast före 26 § skall ha nedan angivna lydelse
dels att rubriken närmast före 24 § skall lyda ”Ändring, reparation och
skrotning av skjutvapen”,
dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 25 a, 28 a, 28 b och
38a§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Med skjutvapen förstås i denna Med skjutvapen förstås i denna

lag

1. vapen med vilket kula, hagel,
harpun eller annan projektil kan
skjutas ut med hjälp av krutladdning,
kolsyreladdning, komprimerad
luft eller annat liknande utskjutningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jämförlig
med vapen som avses under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

a. obrukbart vapen, som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,

lag

1. vapen med vilket kula, hagel
eller annan projektil kan skjutas ut
med hjälp av krutladdning, kolsyreladdning,
komprimerad luft eller
annat liknande utskjutningsmedel.

b. löst slutstycke, ljuddämpare,
eldrör eller pipa till skjutvapen och

b. löst slutstycke, ljuddämpare,
eldrör, pipa till skjutvapen eller
trumma till revolver och

c. annan anordning som möjliggör att till ett skjutvapen användes annan
ammunition än vapnet är avsett för.

2 §

Lagen gäller ej

1. skjutvapen som har tillverkats
före år 1860,

2. bultpistol som är avsedd för
användning inom byggnadsindustrin,

Lagen gäller ej

1. skjutvapen som har tillverkats
före år 1890, om inte vapnet är avsett
för gas t ät a enhetspatroner,

2. bultpistol, som är avsedd för
byggnadsarbete, eller annat arbetsverktyg,
som är avsett för industriellt
eller därmed jämförligt
bruk,

3. skjutapparat för slakt, signalgivning, livräddning eller annat därmed
jämförligt ändamål och

JulJ 1981/82:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4. startvapen.

4. startvapen, om inte vapnet har
ändrats i syfte att en projektil skall
kunna skjutas ut ur vapnet på ett
sådant sätt som anges i I § första
stycket 1.

4 8'

Med undantag för bestämmelserna
i 32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft- eller
fjädervapen,

3. hagelpatron eller tändhatt därtill,

4. kolsyrepatron,

5. patron- eller laddningshylsa
utan tändhatt, avsedd för handvapen
på vilket lagen äger tillämpning
och

6. kulammunition med centralantändning,
som är avsedd för jaktstudsare.

Med undantag för bestämmelserna
i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller lagen
ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft-, fjäder-
eller harpunvapen,

3. hagelpatron eller tändhatt därtill,

4. kolsyrepatron,

5. patronhylsa utan tändhatt, avsedd
för handvapen på vilket lagen
är tillämplig och

6. kulpatroner och tändhattar
som är avsedda för gevär, i den
mån inte regeringen för viss typ av
ammunition har föreskrivit annorlunda.

5 §

Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen,

2. förvärva ammunition,

3. införa skjutvapen eller ammunition till riket eller

4. driva handel med skjutvapen.

Vad i första stycket sägs äger ej
tillämpning på luft- eller fjädervapen,
som är avsett för målskjutning
och som har en i förhållande till
andra jämförliga skjutvapen begränsad
effekt. Enskild person får
dock icke utan tillstånd inneha, införa
till riket eller driva handel med
sådant vapen med mindre han fyllt
aderton år.

Om undantag i vissa fall från
skyldigheten att inhämta tillstånd
finns bestämmelser i 13, 16, 21, 22,
25 och 45 §§.

Om luft- eller fjädervapen, som
är avsett för målskjutning, eller
harpunvapen har en i förhållande
till andra jämförliga skjutvapen begränsad
effekt skall första stycket ej
tillämpas på vapnet. Enskild person
får dock icke utan tillstånd inneha,
införa till riket eller driva
handel med sådana vapen, om han
inte har fyllt aderton år.

Om undantag i vissa fall från
skyldigheten att inhämta tillstånd
finns bestämmelser i 13, 16, 21, 22,
25, 25 a, 26 och 45 §§.

1 Senaste lydelse 1978: 303.

JuU 1981/82:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

Skjutvapen eller ammunition får
ej överlåtas eller upplåtas till annan
än den som är berättigad att inneha
vapnet eller att förvärva ammunitionen,
om ej annat följer av 13, 22,
25 eller 45 §.

8 §2

Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas

1. enskild person,

2. skytteförbund, skyttekrets eller
skytteförening som tillhör det
frivilliga, statskontrollerade skytteväsendet
och

3. annan sammanslutning beträffande
vilken regeringen förordnat
därom

1. enskild person,

2. skytteförbund, skyttekrets eller
skytteförening som tillhör det
frivilliga, statskontrollerade skytteväsendet,

3. annan sammanslutning beträffande
vilken regeringen förordnat
därom och

4. huvudman för museum för vapen
som skall ingå i museets samlingar,
om museet åtnjuter statsbidrag
enligt särskilda föreskrifter
därom eller om museet ägs av en
kommun eller en landstingskommun
eller av en stiftelse som står
under länsstyrelsens tillsyn.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas tillstånd att inneha vapen
för utlåning till företagets väktare i samband med bevakningsuppdrag som
kräver beväpning. Sådan utlåning får ske endast till den som har meddelats
särskilt tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med ammunition.

Enskild person får meddelas tillstånd
att inneha skjutvapen endast
om han har behov av vapnet och
det skäligen kan antagas att han ej
kommer att missbruka det. I fråga
om skjutvapen som huvudsakligen
har affektions- eller prydnadsvärde
eller jaktvapen som förvärvats på
grund av giftorätt eller genom arv
eller testamente får tillstånd dock
meddelas även för den som vill inneha
vapnet för annat ändamål än
skjutning.

§3

Enskild person får meddelas tillstånd
att inneha skjutvapen endast
om han har behov av vapnet och
det skäligen kan antagas att han ej
kommer att missbruka det. I fråga
om skjutvapen som huvudsakligen
har prydnadsvärde får tillstånd
dock meddelas även för den som
vill inneha vapnet för annat ändamål
än skjutning. Detsamma gäller
i fråga om vapen som har särskilt
affektionsvärde för den sökande.

2 Senaste lydelse 1978:303.

3 Senaste lydelse 1978:303.

JuU 1981/82:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tillstånd att inneha pistol eller
annat fickvapen, kulsprutepistol eller
annat automatvapen får meddelas
endast om synnerliga skäl föreligger.

Tillstånd att inneha pistol eller
annat enhandsvapen eller kulsprutepistol
eller annat helautomatiskt
vapen får meddelas endast om det
finns synnerliga skäl.

10 §

Tillstånd att inneha skjutvapen
meddelas för särskilt angivet ändamål.
Tillståndet får förenas med
villkor att vapnet göres varaktigt
obrukbart eller med närmare föreskrifter
om hur vapnet skall förva -

Tillstånd att inneha skjutvapen
meddelas för särskilt angivet ändamål.
Tillståndet får förenas med
villkor att vapnet skall göras varaktigt
obrukbart eller med närmare föreskrifter
om hur vapnet skall förvaras.
Tillståndet får tidsbegränsas
om det med hänsyn till särskilda
omständigheter kan förutses att behovet
av vapnet inte kommer att bli
varaktigt.

12 §4

Tillstånd att förvärva ammunition
får meddelas enskild person eller
sammanslutning och bevakningsföretag
som avses i 8§.

Tillstånd att förvärva ammunition
får meddelas enskilda personer
samt sammanslutningar, huvudmän
för museer och bevakningsföretag
som avses i 8 §.

Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som är i behov av
ammunition och skäligen kan antagas ej komma att missbruka den. Tillstånd
får beviljas enskild person endast om denne har tillstånd att inneha
sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskilt fall, gäller tillstånd till förvärv av
ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

13 §

Ammunition får överlåtas även till den som saknar tillstånd som avses i
12 § i följande fall, nämligen

1. Deltagare i jakt får för förbrukning under jakten till annan deltagare
överlåta ammunition till vapen som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligt 22 § får upplåtaren även
överlåta den ammunition till vapnet som låntagaren i vaije särskilt fall kan
antagas behöva.

3. Kulammunition får även i annat
fall än som anges i4§ 6 överlåtas
till sådan sammanslutning som
avses i8§.

4. Sammanslutning som avses i 4. Sammanslutning som avses i
8 § får till medlem eller till medlem 8 § får till egna medlemmar eller till

av annan sådan sammanslutning medlemmar av andra sammanslut överlåta

ammunition att förbrukas ningar av detta slag överlåta am -

4 Senaste lydelse 1978:303.
tl Riksdagen 1981/82. 7 sami. Nr 15

JuU 1981/82:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vid övning eller tävlingsskjutning
sorn äger rum under sammanslutningens
kontroll.

munition att förbrukas vid övning
eller tävlingsskjutning som äger
rum under en sådan sammanslutnings
kontroll.

16 §5

Införsel av skjutvapen eller ammunition får ske utan särskilt tillstånd i
följande fall, nämligen

1. Enskild person får införa skjutvapen,
som han är berättigad att
här i riket inneha för personligt
bruk, samt ammunition som behörigen
har förvärvats här i riket. Vad
som har sagts nu skall också tillämpas
på sammanslutningar, huvudmän
för museer och bevakningsföretag
som avses i 8§.

2. För tillfällig användning vid
jakt eller tävling här i riket får
svenska, danska, finska eller
norska medborgare, som inte har
hemvist här i riket, från Danmark,
Finland eller Norge införa jakt- eller
tävlingsskjutvapen med tillhörande
ammunition. Vapnet och ammunitionen
får i sådant fall utan tillstånd
innehas här i riket av den som
har infört egendomen under högst
tre månader från införseldagen.

3. Skjutvapen och ammunition får ej tagas om hand på sätt som avses i
3 § andra stycket tullagen (1973:670) av annan än den som har tillstånd att
införa sådana varor och ej heller utan medgivande av länsstyrelse förvaras
på tullager eller i frihamn. I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport,
förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

22 §

Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet
till annan under följande villkor, nämligen

1. Utlåning får ske endast för kortare tid, högst två veckor.

2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens
tillstånd avser.

1. Enskild person får införa skjutvapen,
som han är berättigad att
här i riket inneha för personligt
bruk, samt ammunition som behörigen
förvärvats här i riket. Vad nu
sagts äger motsvarande tillämpning
beträffande sammanslutning
och bevakningsföretag som avses i
8 §.

2. För tillfällig användning vid
jakt eller tävling här i riket får
svensk, dansk, finsk eller norsk
medborgare från Danmark, Finland
eller Norge införa jakt- eller tävlingsskjutvapen
med tillhörande
ammunition. Vapnet och ammunitionen
får i sådant fall utan tillstånd
innehas här i riket av den som har
infört egendomen under högst tre
månader från införseldagen.

3. Låntagaren skall ha fyllt aderton
år. Vapen får dock utlånas även
till den som ej fyllt aderton år, om
det skall användas vid övning eller
tävling som äger rum under kontroll
av sammanslutning som avses i 8§.
Vidare får annat vapen än pistol

3. Låntagaren skall ha fyllt aderton
år. Vapen får dock utlånas till
den som är under aderton år, om

a) vapnet skall användas vid övning
eller tävling som äger rum under
kontroll av en sådan sammanslutning
som avses i 8 §,

5 Senaste lydelse 1978: 303.

JuU 1981/82:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller annat fickvapen eller kulsprutepistol
eller annat automatvapen
lånas även till den som fyllt femton
men ej aderton år i fall då vapnet
endast skall innehas och användas
av denne under uppsikt av upplåtaren.

b) vapnet skall innehas och användas
under upplåtarens uppsikt
och det är fråga om annat vapen än
enhandsvapen eller helautomatiskt
vapen samt låntagaren har fyllt
femton år, eller

c) utlåningen avser sådant lufteller
fjädervapen som avses i 5 §
andra stycket och vapnet skall innehas
och användas under upplåtarens
uppsikt.

4. Utlåning av pistol eller annat
enhandsvapen eller kulsprutepistol
eller annat helautomatiskt vapen
får ske endast för användning i upplåtarens
närvaro eller för övning eller
tävling som äger rum under kontroll
av en sådan sammanslutning
som avses i 8 §, om inte låntagaren
själv är berättigad att inneha ett vapen
av samma typ.

5. Om det för att en enskild skall
få tillstånd att inneha ett visst slag
av skjutvapen enligt särskilda föreskrifter
krävs att han skall ha avlagt
skytteprov eller genomgått viss
utbildning eller på annat sätt visat
att han är lämplig att inneha vapnet,
får ett sådant vapen lånas ut
endast till den som uppfyller samma
krav. Vad nu sagts gäller dock
ej när vapnet skall användas enbart
för provskjutning, övning eller tävling
på skjutbana.

6. Vapenhandlare får till spekulant, som fyllt aderton år, för provskjutning
på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i 4.
Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyndigheten
att närvara vid provskjutning.

Den som med stöd av denna paragraf
lånar ut skjutvapen till någon
som har sitt hemvist i en stat
som har tillträtt den europeiska
konventionen den 28 juni 1978 om
kontroll av enskilda personers införskaffande
och innehav av skjutvapen
(den europeiska vapenkonventionen),
skall omedelbart anmäla
det till polismyndigheten, om
inte vapnet skall innehas och an -

4. Utlåning av pistol eller annat
fickvapen eller kulsprutepistol eller
annat automatvapen får ske endast
för användning i upplåtarens närvaro
eller för övning eller tävling som
äger rum under kontroll av sammanslutning
som avses i 8 §, om
icke låntagare själv är berättigad
att inneha ett vapen av samma typ.

5. Om tillstånd för enskild att inneha
visst slag av skjutvapen enligt
särskild föreskrift ej får meddelas
med mindre vederbörande genom
avlagt skytteprov eller på annat
sätt ådagalagt att han är lämplig
att inneha vapnet, får utlåning av
sådant vapen ske endast till den
som motsvarar samma krav. Vad
nu sagts gäller dock ej när vapnet
skall användas enbart för provskjutning,
övning eller tävling på
skjutbana.

JuU 1981/82:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vändas av låntagaren endast inom
Sverige. Regeringen kan föreskriva
undantag från anmälningsskyldigheten
för vissa typer av vapen.

23 §

Utlåning av skjutvapen enligt Utlåning av skjutvapen enligt

22 § får ej ske till den som har fått 22 § får ej ske till den som har fått

skjutvapen förklarat förverkat eller skjutvapen förklarat förverkat eller

tillstånd till innehav av skjutvapen tillstånd till innehav av skjutvapen

återkallat eller som av annat skäl återkallat enligt 29 § första stycket,

kan antagas komma att missbruka om inte låntagaren är berättigad

vapnet. att inneha ett vapen av den typ som

lånet avser. Vad som har sagts nu
hindrar dock inte att ett vapen efter
särskilt tillstånd av polismyndigheten
lånas ut för övning eller tävling
som äger rum under kontroll av sådan
sammanslutning som avses i
8§.

Ett skjutvapen får inte lånas ut
till den som kan antas komma att
missbruka vapnet.

25 a §

För skrotning får skjutvapen
lämnas till och tillfälligt innehas av

1. den som är berättigad att driva
handel med sådana vapen,

2. den som av polismyndighet
har godkänts att ta emot vapen för
reparation eller översyn eller

3. den som av polismyndighet
har godkänts att ta emot vapen för
skrotning.

Den som enligt första stycket har
lämnat ett vapen för skrotning skall
senast inom en månad därefter anmäla
detta till polismyndigheten.
Till anmälan skall fogas tillståndsbeviset,
om det finns i behåll, och
intyg av mottagaren om att han
mottagit vapnet för skrotning.

Förvaring och transport av skjutvapen
och ammunition m. m.

Den som innehar skjutvapen eller
ammunition är skyldig att ta vård
om egendomen på ett sådant sätt

Förvaring av skjutvapen och ammunition 26 Den

som innehar skjutvapen eller
ammunition är skyldig att taga sådan
vård om egendomen att fara ej

JuU 1981/82:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

uppkommer att den åtkommes av
någon obehörig.

Skjutvapen eller en för vapnets
funktion vital del samt ammunition
skall förvaras under lås.

att det inte är fara för att någon
obehörig kommer åt den.

Skjutvapen eller en för vapnets
funktion vital del samt ammunition
skall förvaras under lås. Ammunitionen
skall förvaras i ett annat utrymme
än vapnet eller vapendelen,
om inte förvaringen sker i ett säkerhetsskåp
eller på något annat lika
betryggande sätt.

Om innehavaren av skjutvapen
eller ammunition är förhindrad att
ta vård om egendomen, får han
överlämna vapnet eller ammunitionen
till annan för förvaring under
högst ett år, sedan detta anmälts
skriftligt hos polismyndigheten.
Förvaring får dock ej ske hos
en person som är under aderton år
elPer som kan antas komma att
missbruka vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras
enligt tredje stycket får inte använda
vapnet, om han inte har tillstånd
att inneha det enligt 8 §.

28 a §

Skickas skjutvapen med posten,
skall försändelsen vara assurerad.

Den som åtar sig att transportera
skjutvapen eller ammunition bör
vidta betryggande åtgärder för att
förhindra att någon obehörig kommer
åt vapnen eller ammunitionen.

28 b §

Den som avser att för personligt
bruk föra ut skjutvapen ur riket till
en stat, som har tillträtt den europeiska
vapenkonventionen, skall
före utförseln anmäla detta till polismyndigheten,
om vistelsen i den
främmande staten skall vara i mer
än tre månader. Regeringen kan föreskriva
undantag från anmälningsskyldigheten
för vissa typer av

vapen.

JuU 1981/82:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

Har innehavare av skjutvapen genom missbruk av vapnet eller oaktsamhet
därmed eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen
eller föreligger eljest skälig anledning därtill, får tillstånd att inneha eller
införa skjutvapen återkallas.

Tillstånd till innehav av vapen
som avses i 9 § andra stycket får
återkallas, om sådana skäl som där
anges inte längre föreligger. Tillstånd
skall dock inte återkallas om
det skulle framstå som oskäligt
med hänsyn till att vapnet har affektionsvärde
för innehavaren eller
av annan orsak och om det inte
finns någon anledning att räkna
med att vapnet skall komma att
missbrukas.

32 §6

Föreligger risk för missbruk av skjutvapen, kan polismyndighet besluta
att vapnet och därtill hörande ammunition skall omhändertagas. Är faran
för missbruk överhängande, får polisman även utan sådant beslut omhändertaga
vapnet och ammunitionen. I sådant fall skall polismannen skyndsamt
anmäla åtgärden hos polismyndigheten, som omedelbart skall pröva
om omhändertagandet skall bestå.

Vad som i första stycket sägs om Vad som i första stycket sägs om

polisman gäller även av länsstyrel- polisman gäller även av länsstyrelsen
förordnad jakttillsynsman samt sen förordnad jakttillsynsman samt

personal vid domänverket, tullver- personal vid domänverket, tullverket
eller rennäringsavdelning vid ket eller rennäringsenhet vid lant lantbruksnämnd.

bruksnämnd.

Finns någon som har tillstånd att Finns någon som har tillstånd att

inneha den omhändertagna egendo- inneha den omhändertagna egendomen
och återkallas ej tillståndet, men och återkallas ej tillståndet,

skall egendomen återlämnas till in- skall egendomen återlämnas till innehavaren
så snart det skäligen kan nehavaren så snart det skäligen kan

antagas att det ej längre föreligger antagas att det ej längre föreligger

någon risk för missbruk. någon risk för missbruk. Det samma

gäller, om den omhändertagna
egendomen får innehas utan
tillstånd enligt denna lag.

33 §

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om

1. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att
egendomen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv,
testamente eller på grund av giftorätt har avslagits,

4. domstol har funnit att vapen, 4. domstol har funnit att vapen,

som innehas av någon som ej är som innehas av någon som ej är

6 Senaste lydelse 1980:584.

JuU 1981/82:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

berättigad därtill, ej skall förklaras
förverkat.

berättigad därtill, ej skall förklaras
förverkat eller åklagaren i ett sådant
fall har beslutat att ej föra talan
om förverkande.

34 §

Inlösen enligt 33 § äger ej rum,
om egendomen överlåtes till någon,
som är berättigad att inneha den,
inom ett år från det att vapeninnehavaren
avled eller tre månader
från det att beslut som avses i 33 §
meddelades eller, om egendomen
då var tagen i beslag, beslaget
hävdes.

Inlösen enligt 33 § äger ej rum,
om egendomen lämnas för skrotning
enligt 25 a § eller överlåtes till
någon, som är berättigad att inneha
den, inom ett år från det att vapeninnehavaren
avled eller tre månader
från det att beslut som avses i
33 § meddelades eller, om egendomen
då var tagen i beslag, beslaget
hävdes.

Inlösen enligt 33 § äger ej heller rum, om ansökan om tillstånd att inneha
vapnet göres inom tid som anges i första stycket. Avslås ansökningen skall
egendomen inlösas, om den ej inom tre månader från dagen för beslutet i
tillståndsärendet överlåtits till någon som är berättigad att inneha den.

Polismyndigheterna får medge förlängning av tid som avses i första eller
andra stycket, vaije gång med högst sex månader.

35 §

Skall vapen och ammunition inlösas
enligt 33 §, är innehavaren skyldig
att efter särskild anmaning och
inom därvid föreskriven tid avlämna
egendomen till polismyndigheten
eller den myndigheten bestämmer.
I fall som avses i 33 § I
gäller detta även tillståndsbeviset
angående vapnet.

Skall vapen och ammunition inlösas
enligt 33 §, är innehavaren skyldig
att efter särskild anmaning och
inom därvid föreskriven tid avlämna
egendomen till polismyndigheten
eller den myndigheten bestämmer.
Om det finns tillståndsbevis
eller annan motsvarande handling,
skall även handlingen avläm -

38 §7

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. missbrukar rätt att inneha skjutvapen genom att använda det för
annat ändamål än han är berättigad till.

2. bryter mot föreskrift om förvaring
av vapen som meddelats enligt
10, 14, 19 eller 27 §,

3. i fråga om skjutvapen och ammunition,
vilka innehaves av sammanslutning
eller bevakningsföre -

2. bryter mot 26 § fjärde stycket
eller 28 a § första stycket eller moi
föreskrift om förvaring av vaper
som meddelats enligt 10, 14, 19 eller
27 §,

3. bryter mot förvaringsbestämmelserna
i 26 § i fråga om skjutvapen
och ammunition vilka innehas

7 Senaste lydelse 1978: 303.

JuU 1981/82:15

Nuvarande lydelse

tag som avses i 8§, eller skjutvapen,
som innehaves av vapenhandlare,
bryter mot förvaringsbestämmelserna
i 26 §.

Föreslagen lydelse

av sammanslutning, huvudman för
museum eller bevakningsföretag
som avses i 8§, eller i fråga om
skjutvapen, som innehas av vapenhandlare.

4. förvärvar ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlåter
att efterkomma anmaning enligt 35 § att avlämna ammunition,

5. överlåter ammunition till den som ej är berättigad att förvärva ammunitionen,

6. idkar handel med skjutvapen utan tillstånd.

38 a §

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 22 § andra
stycket eller 28 b § döms till böter.
Detsamma gäller den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot
25 a § andra stycket.

42 §8

Talan mot polismyndighets beslut
enligt denna lag föres hos länsstyrelsen
genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut
enligt 18, 29, 30 eller 31 § föres hos
regeringen genom besvär. Mot
länsstyrelsens beslut i fråga angående
inlösen av skjutvapen eller
ammunition föres talan hos kammarrätten
genom besvär.

Mot länsstyrelsens beslut i annat
ärende än som avses i andra stycket
får talan ej föras.

Polismyndighets beslut enligt
denna lag får överklagas hos länsstyrelsen
genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt 18
eller 31 § får överklagas hos regeringen
genom besvär. Länsstyrelsens
beslut enligt 29 eller 30 § eller i
fråga om inlösen av skjutvapen eller
ammunition får överklagas hos
kammarrätten genom besvär.

Länsstyrelsens beslut i annat
ärende än som avses i andra stycket
får ej överklagas.

Närmare föreskrifter om villkor
för tillstånd enligt denna lag meddelas
av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

Närmare föreskrifter om de krav
i fråga om skjutskicklighet eller utbildning
samt de villkor i övrigt som
skall vara uppfyllda för tillstånd enligt
denna lag meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer.

49 §

Rikspolisstyrelsen meddelar närmare
föreskrifter om

1. vilka luft- och fjädervapen
som ej omfattas av undantagsbestämmelsen
i 5 § andra stycket,

8 Senaste lydelse 1978:303.

9 Senaste lydelse 1978:303.

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om

1. vilka luft-, fjäder- och harpunvapen
som ej omfattas av undantagsbestämmelsen
i 5§ andra
stycket.

Juli 1981/82:15

Nuvarande lydelse

2. vapenhandlares och sammanslutnings
förvaring av andra
vapen än sådana luft- och fjädervapen,
som är avsedda för målskjutning
och som har en i förhållande
till andra jämförliga skjutvapen begränsad
effekt, samt sammanslutnings
förvaring av ammunition,

3. registerföringen hos polismyndighet.

Föreslagen lydelse

2. vapenhandlares, museers och
sammanslutningars förvaring av
andra vapen än sådana som avses i
5 § andra stycket samt sammanslutningars
förvaring av ammunition.

3. handel med samt reparation
och skrotning av skjutvapen,

4. registerföringen hos polismyndighet.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 22 § andra stycket, 28 b § och 38
a § första meningen, den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1
januari 1982.

2. Innehar någon vid lagens ikraftträdande ett skjutvapen eller en del till
ett sådant vapen, som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd
men som inte får det enligt de nya bestämmelserna, får han fortfarande
inneha vapnet utan tillstånd, om tiden för rätten att inneha vapnet enligt
äldre bestämmelser varit begränsad, under den återstående tiden och annars
till den 1 januari 1984 eller, om ansökan om tillstånd har gjorts före
sistnämnda tidpunkt, till dess ansökningen har blivit slutligt prövad.

3. Har länsstyrelse före den nya lagens ikraftträdande meddelat beslut
enligt 29 eller 30 §, skall äldre bestämmelser gälla beträffande fullföljd av
talan mot beslutet.

JuU 1981/82:15

Motionerna

I motion 1981/82:20 av John Andersson (vpk) föreslås att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkor för
vapentillstånd enligt 10 § vapenlagen.

I motion 1981/82:21 av Stina Eliasson (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att åtgärder vidtas för att få till stånd ett enklare system
när det gäller förvärv av ammunition för övningsskjutning.

Utskottet

Inledning

Inom Europarådet har utarbetats en konvention om kontroll av enskildas
förvärv och innehav av vapen (vapenkonventionen). Konventionen
har till syfte att införa effektiva metoder för kontroll av vapentrafiken
mellan i första hand medlemsstaterna. Den öppnades för undertecknande
den 28 juni 1978.

Frågan om en svensk anslutning till den europeiska vapenkonventionen
har tagits upp i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds
Ju 1979:17). I promemorian har vidare gjorts en översyn av vapenlagstiftningen.
Promemorian har remissbehandlats.

Det i propositionen framlagda förslaget grundar sig på promemorian och
remissyttrandena däröver.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige tillträder den nyss nämnda europeiska
vapenkonventionen. Denna har till syfte att minska förekomsten av
okontrollerade vapeninnehav och därmed också att motverka att skjutvapen
kommer till användning i samband med brott. Förslag läggs fram till
sådana ändringar i vapenlagen som föranleds av ett svenskt tillträde till
konventionen.

I propositionen föreslås också ändringar i vapenlagen vilka inte betingas
av ett tillträde till konventionen. Syftet med dessa ändringar är att minska
riskerna för att vapen vållar olyckor eller kommer till användning vid
brott. Bl. a. föreslås att tillstånd att inneha vapen skall kunna tidsbegränsas
i vissa fall samt att möjligheten att återkalla tillstånd utvidgas när det gäller
särskilt farliga vapen. Propositionen innehåller vidare förslag till regler om
införsel, transporter och förvaring av vapen.

Propositionen innehåller dessutom förslag till ändringar i vapenlagen
som tar sikte på att förenkla vapenhanteringen för enskilda och myndigheter.
I denna del föreslås ändringar i fråga om tillståndsplikt beträffande viss
ammunition och en del äldre vapen. Det föreslås också att ett vapen under
vissa förutsättningar skall få förvaras hos annan än den som har tillstånd
att inneha det.

JuU 1981/82:15

Reglerna om besvär i vapenärenden föreslås ändrade på det sättet att
länsstyrelsernas beslut i vissa återkallelseärenden skall överklagas till
kammarrätterna i stället för till regeringen.

De tillägg i vapenlagen som föranleds av anslutningen från svensk sida
till vapenkonventionen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer,
medan övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

Den europeiska vapenkonventionen
Sveriges tillträde till konventionen

Syftet med den europeiska vapenkonventionen är som tidigare sagts att
kontrollera vapentrafiken mellan i första hand medlemsstaterna. Två olika
former av kontrollsystem upptas i konventionen. Det första innebär i
huvudsak att om ett skjutvapen som finns i ett fördragsslutande land
(värdlandet) överlåts till någon som är bosatt i ett annat fördragsslutande
land (hemlandet), så skall värdlandet underrätta hemlandet om överlåtelsen.
En sådan underrättelse skall också skickas, om ett skjutvapen som
finns i ett land utan ägarbyte varaktigt överförs till ett annat land, t. ex. i
samband med emigration.

I den andra, mera utvidgade formen av kontrollsystem innebär samarbetet
även en skyldighet för en fördragsslutande stat att vidta lämpliga
åtgärder för att försäkra sig om att skjutvapen som finns inom dess territorium
inte överlåts till personer som inte är bosatta där, om inte dessa först
har beviljats tillstånd från behöriga myndigheter i värdlandet. Så långt
innebär kontrollsystemet inte någon avvikelse från vad som följer av redan
gällande svenska regler.

Konventionen i denna del innebär vidare att tillstånd i den aktuella
situationen inte får beviljas, om inte myndigheterna först har förvissat sig
om att tillstånd för ifrågavarande transaktion har beviljats av behöriga
myndigheter i hemlandet (kravet på dubbelt tillstånd). Vidare gäller att om
personen i fråga tar skjutvapnet i besittning i den fördragsslutande stat där
transaktionen äger rum (värdlandet), så får tillstånd beviljas endast på
samma grunder och villkor som i allmänhet gäller för personer bosatta i
värdlandet. Utförs skjutvapnet omedelbart, är värdlandets myndigheter
dock endast skyldiga att förvissa sig om att myndigheterna i hemlandet har
lämnat tillstånd i det särskilda fallet till transaktionen eller till sådana
transaktioner i allmänhet. De tillstånd som det här blir fråga om kan
ersättas med en internationell licens.

I likhet med departementschefen anser utskottet att syftet med vapenkonventionen
tillgodoser ett viktigt intresse, och en allmän anslutning till
konventionen synes kunna bidra till att minska förekomsten av illegalt
disponerade vapen och därigenom reducera riskerna för att skjutvapen
skall nyttjas i samband med brott. Konventionens praktiska värde från
dessa synpunkter skall dock inte överdrivas; flertalet vapen som används i
brottsliga sammanhang lär ju sällan ha åtkommits på legal väg.

JuU 1981/82:15

Även om sålunda värdet från brottsförebyggande synpunkt av en svensk
anslutning till vapenkonventionen enligt utskottets uppfattning måste bedömas
med försiktighet, torde dock konventionen kunna få en kontrollfunktion
som inte kan frånkännas betydelse. En svensk anslutning till
konventionen kan också såsom departementschefen påpekar ses som ett
led i vår traditionella politik i fråga om europarådskonventioner och andra
internationella överenskommelser som syftar till att motverka terrorism.
Utskottet delar därför departementschefens uppfattning att Sverige inte
bör ställa sig utanför det nu aktuella samarbetet utan ta till vara de möjligheter
som konventionen erbjuder till en samverkan mellan europarådsländema
även i fråga om vapenkontrollen. Utskottet tillstyrker alltså att
riksdagen godkänner konventionen. Till frågan om förbehåll från svensk
sida och om de ändringar i vapenlagen som erfordras för ett tillträde till
konventionen återkommer utskottet i det följande.

Förbehåll

Enligt konventionen har fördragsslutande part rätt att göra förbehåll helt
eller delvis i fråga om systemet med dubbla tillstånd och delvis beträffande
systemet med underrättelseskyldighet.

Departementschefen anser att ett förbehåll från svensk sida bör gå ut på
att Sverige åtar sig underrättelseskyldighet endast beträffande de från
brottsförebyggande synpunkt intressanta vapnen samt beträffande vitala
vapendelar och ljuddämpare till sådana vapen.

Enligt departementschefens mening bör Sverige förbehålla sig rätten att
inte tillämpa systemet med dubbla tillstånd. I sammanhanget påpekar
departementschefen att var och en som här i landet förvärvar ett vapen
enligt gällande regler i vapenlagen måste ha svenskt innehavstillstånd,
oavsett om han är bosatt här i landet eller utomlands. Detta innebär enligt
departementschefen att Sverige redan uppfyller huvudkraven i konventionens
kapitel om dubbelt tillstånd. Departementschefen anser att Sverige
genom en förklaring i anslutning till ratifikationen lämpligen bör ge till
känna att man trots förbehållet mot detta kapitel avser att uppfylla huvudkraven
i kapitlet från svensk sida.

Utskottet finner för sin del inte anledning till erinran mot de förslag till
förbehåll och det förslag till förklaring som departementschefen har angett.

Av konventionen föranledda ändringar i vapenlagen

Ett svenskt tillträde till konventionen kräver lagstiftning, och i propositionen
föreslås att den lagreglering som behövs tas in i vapenlagen. Utskottet
delar denna uppfattning och godtar de förslag som i detta hänseende
läggs fram i propositionen (22 § andra stycket, 28 b § och 38 a § vapenlagen).

JuU 1981/82:15

Andra frågor rörande vapenlagstiftningen
Allmänna överväganden

Skjutvapen och ammunition har i Sverige varit underkastade kontroll
från det allmännas sida i fråga om förvärv och innehav alltsedan slutet av
första världskriget. Huvudsyftet med den reglering som vapenlagen innehåller
är att hindra okontrollerade vapeninnehav och därmed också att
stävja användningen av skjutvapen i samband med brott och annat missbruk
av sådana vapen.

Det torde stå klart att skjutvapen likväl i inte ringa omfattning används
som medel att begå brott. I linje med vad utskottet tidigare i år har uttalat
måste samhället kraftigt motarbeta tendenserna till att vapen av olika slag i
ökad utsträckning kommer till användning vid bl. a. våldsbrottslighet (JuU
1980/81:26 och 33).

Enligt utskottets mening är en del av de i propositionen föreslagna
ändringarna i vapenlagen ägnade att minska riskerna för att skjutvapen
kommer till användning vid brott eller vållar olyckor. Vad som föreslås i
detta hänseende ansluter sig utskottet till.

Såsom utskottet uttalade i förarbetena till vapenlagen kan en lagstiftning
på området inte utformas enbart med beaktande av kontrollsynpunkterna
(JuU 1973: 38). Angelägenheten av en effektiv kontroll måste vägas mot
intresset av att legitimt innehav och bruk av skjutvapen inte i onödan
försvåras. Det alldeles övervägande antalet personer som innehar eller
intresserar sig för vapen är laglydiga och ansvarskännande medborgare.
En alltför långtgående reglering kan därför enligt utskottets mening av
många upplevas som onödig. Det står f.ö. klart att inte ens den mest
ingripande reglering kan eliminera risken att obehöriga personer kommer
över vapen.

Med hänvisning till det nu sagda ställer sig utskottet också bakom de
förslag till ändringar som tar sikte på att förenkla vapenhanteringen för
enskilda och myndigheter.

Sammanfattningsvis godtar utskottet såvitt nu är i fråga de i propositionen
föreslagna ändringarna i vapenlagen. Tidpunkten för ikraftträdandet i
denna del bör dock sättas till den 1 april 1982. Till vissa frågor med
anknytning till lagförslaget återkommer utskottet i det följande.

Tillståndsplikt för viss ammunition

Enligt 5 § vapenlagen gäller i princip tillståndsplikt för förvärv av ammunition.
Härifrån görs dock flera undantag. Således gäller f. n., enligt
4 § 6 vapenlagen, inte något krav på tillstånd för kulammunition med
centralantändning som är avsedd för jaktstudsare. Däremot krävs tillstånd
för kulammunition med centralantändning avsedd för exempelvis målskjutning
med gevär.

I propositionen föreslås en sådan ändring i 4 § 6 vapenlagen att alla

Juli 1981/82:15

kulpatroner med centralantändning för gevär och — med vissa undantag —
alla patroner med kantantändning till sådant vapen släpps fria. Därmed blir
också kulammunition avsedd för mål- och övningsskjutning i princip undantagen
från kravet på tillstånd.

Beträffande gevärsammunition med kantantändning uttalar departementschefen,
som antytts, att tillståndsplikten bör finnas kvar i vissa fall,
nämligen såvitt gäller ammunition av kalibern 5,6x15 R och annan ammunition
till salongsgevär. Departementschefen föreslår att saken lagtekniskt
löses så att regeringen i 4 § 6 vapenlagen bemyndigas att för viss
ammunition föreskriva tillståndsplikt. Regleringen i ämnet kan då ske i
vapenkungörelsen (1974:123).

I motion 1981/82:21 kritiseras den i propositionen föreslagna ordningen
att tillståndsplikt fortfarande skall gälla beträffande ammunition av kalibern
5,6x 15 R och annan ammunition till salongsgevär. Enligt motionären
brukas ammunition av detta slag i huvudsak för övningsskjutning. Den
som har tillstånd att inneha ett vapen avsett för det berörda slaget av
ammunition bör enligt motionärens mening kunna skaffa sig ammunition
till vapnet utan särskild omgång. Motionären anser att man bör försöka få
till stånd en smidigare ordning, t. ex. att den som vill köpa övningsammunition
av berört slag endast behöver förete vapenlicensen och kunna legitimera
sig.

Salongsgevär utgör den gängse benämningen på gevär i kaliber 5,6 mm
(.22 inches, dvs. 0,22 tum) för patroner med hylsor av kantantändningstyp.
Numera används vanligen patroner med beteckningen .22 kort, .22 Long
(5,6x15 R) och .22 Long Rifle (5,6x15 R). Även ammunition betecknad
.22 Long Zimmer (5,6x 15 R) används till salongsgevär. Ammunitionen till
salongsgevär är förhållandevis billig i inköp. Det kan också tilläggas att det
torde finnas enhandsvapen (revolvrar och pistoler) för ammunition i kaliber
.22.

Det finns både äldre och moderna gevär i kaliber 5,6 mm. Enligt vad som
upplyses i propositionen görs vid tillståndsgivning skillnad mellan äldre
och moderna salongsgevär; äldre, lättare vapen i kaliber 5,6, företrädesvis
enskottsvapen, får förvärvas endast i undantagsfall. Dessa vapen har nämligen
inte sällan undermålig precision och bristfällig mekanism. Moderna
småviltsstudare i kaliber 5,6 mm betraktas däremot vid tillståndsgivningen
som kulvapen i allmänhet.

Eftersom tillståndsgivningen för äldre salongsgevär även i fortsättningen
skall vara restriktiv, anser departementschefen att också all ammunition
av aktuellt slag bör vara tillståndspliktig.

När det gäller den förordade regleringen beträffande salongsgevärsammunition
vill utskottet till att bölja med ansluta sig till departementschefens
uttalande därom att tillståndsgivningen för innehav av äldre salongsgevär
bör vara restriktiv. Sådana vapen är nämligen inte lämpade för jakt
och kan f. ö. på grund av bristfällig teknik vara farliga att använda. Utskot -

JuU 1981/82:15

tet anser emellertid att därav inte nödvändigtvis måste följa att möjligheterna
att förvärva ammunition till dessa gevär också i fortsättningen begränsas
genom krav på tillståndsplikt. Det kan nämligen enligt utskottets
mening ifrågasättas om en sådan begränsning i någon avgörande grad
tjänar syftet att stävja bruket av de äldre salongsgevåren.

Till vad som nu har sagts kommer att kravet på tillståndsplikt för förvärv
av ammunition till gevär i kaliber 5,6 enligt utskottets uppfattning på ett
onödigt sätt drabbar dem som innehar moderna gevär i denna kaliber.
Sådana vapen används inte bara för jakt efter småvilt och för jakt- eller
viltvård utan också för övningsskjutning samt för sport- och tävlingsskytte.
Det kan f. ö. synas irrationellt att ha en ordning som innebär att den
som betrotts med tillstånd att inneha ett gevär i kaliber 5,6 skall vara sämre
ställd i fråga om möjligheterna att förvärva ammunition till sådant vapen än
den som har ett gevär med grövre kaliber. Av betydelse är också att den
sedan år 1974 rådande fria handeln med kuiammunition med centralantändning
för jaktstudsare inte synes ha inneburit olägenheter av det slag
som vapenlagstiftningen syftar till att motverka.

Vad som har anförts i det föregående leder utskottet till uppfattningen
att i princip inte heller ammunition med kantantändning till gevär i kaliber
5,6 mm bör omfattas av kravet på tillstånd. Utskottet ställer sig därmed i
huvudsak bakom önskemålen i motion 21. Det förtjänar här att anmärkas
att den ammunition som här avses kan användas till vissa enhandsvapen.
Med tanke på den restriktivitet som gäller i fråga om tillståndsgivningen för
sådana vapen behöver utskottets nu gjorda ställningstagande dock inte
inge några betänkligheter, och det innebär inte heller något generellt frångående
från principen om att tillståndsgivningen för ammunition till visst
vapen bör följa de riktlinjer som gäller i fråga om tillståndsgivningen för
vapnet.

Utskottets ställningstagande tar först och främst sikte på all sådan ammunition
som har kalibern 5,6x 15 R (dvs. ammunition med beteckningen
.22 Long, .22 Long Rifle och .22 Long Zimmer). Även annan, kortare
ammunition (.22 kort) inbegrips i ställningstagandet. Det i 4 § 6 vapenlagen
föreslagna bemyndigandet för regeringen att för viss ammunition föreskriva
tillståndsplikt bör alltså inte utnyttjas i fråga om den nu angivna ammunitionen.

Vad utskottet nu med anledning av motion 21 har anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Innehav av vapen för samlarändamål m. m.

I 10 § vapenlagen föreskrivs att i ett beslut om tillstånd att inneha vapen
skall anges för vilket särskilt ändamål som vapnet får användas. I paragrafen
anges vidare att ett tillstånd att inneha vapen kan förenas med vissa
särskilda villkor. Ett sådant villkor kan gå ut på att vapnet skall göras
varaktigt obrukbart eller att vapnet skall förvaras på visst sätt. I proposi -

JuU 1981/82:15

tionen föreslås inte några sakliga ändringar i de nu berörda bestämmelserna.

Beslut om tillstånd att inneha vapen meddelas av polismyndighet, som
därvid får föreskriva vilka villkor som skall gälla för tillståndet. Polismyndighetens
beslut får överklagas hos länsstyrelsen.

I motion 1981/82:20 vänder sig motionären mot den tillämpning av
villkorsföreskrifterna i 10 § som förekommer. Enligt motionären sker en
olikartad tillämpning av föreskrifterna vid de olika polismyndigheterna,
något som skapar missnöje. Kulturhistoriskt värdefulla vapen kan enligt
motionären förstöras genom polisens föreskrifter om att de skall göras
obrukbara. Motionären anser att åläggande om att vapen skall göras varaktigt
obrukbart bör ifrågakomma endast undantagsvis om särskilda skäl
föreligger.

Som ett allmänt villkor för att en enskild person skall få tillstånd att
inneha skjutvapen gäller att han har behov av vapnet och att det skäligen
kan antas att han inte kommer att missbruka det. Behovet av att inneha
vapnet kan avse andra ändamål än skjutning, t. ex. samlar- eller prydnadsändamål.
Tillstånd kan också gälla innehav av vapen som har särskilt
affektionsvärde för sökanden. Skall vapnet inte innehas för skjutning kan
det bli aktuellt att förena tillståndet att inneha vapnet med villkor, t. ex. att
det skall göras varaktigt obrukbart.

Reglerna om möjligheten att förena ett tillstånd med villkor att vapnet
görs obrukbart fick sitt nuvarande innehåll genom vapenlagen. I förarbetena
till lagen (prop. 1973:166) angavs bl. a. att för att kravet på varaktig
obrukbarhet skall vara uppfyllt fordras att skott över huvud taget inte kan
avlossas med vapnet, t. ex. genom att dess patronläge svetsats igen eller
att pipans bakre del svetsats ihop. Även andra ingrepp kan förekomma
(prop. s. 56).

När det gäller innehav av vapen för samlarändamål konstaterades i 1973
års proposition (s. 112) att privatpersoners vapensamlingar kan medföra
särskilda problem och risker från säkerhetssynpunkt. I anslutning härtill
berördes frågan om att som villkor för tillståndet föreskriva att vapnet görs
varaktigt obrukbart. Departementschefen anförde (prop. s. 113 0 bl. a. att
ett sådant ingrepp som det var fråga om många gånger kunde komma att
stå i strid med något av de intressen som ligger bakom en samlarverksamhet.
Å andra sidan var det enligt departementschefen troligt att det för en
samlare trots allt kunde vara ett fördelaktigare alternativ att få möjlighet
att inneha vapnet i obrukbart skick än att inte alls få ha det i sin samling
eller att visserligen få tillstånd till innehavet men därvid vara tvungen att
underkasta sig långtgående förvaringsföreskrifter. Departementschefen
anförde vidare att en föreskrift om obrukbarhet i första hand borde meddelas
när säkerhetsaspekterna är beaktansvärda och det tillika är fråga om
modema vapen till vilka man förhållandevis lätt kan anskaffa ammunition;
äldre vapen till vilka man inte i handeln utan svårighet kan skaffa ammuni -

JuU 1981/82:15

tion borde sålunda enligt departementschefen som regel få innehas utan att
göras varaktigt obrukbara.

Enligt bemyndigande har rikspolisstyrelsen utfärdat närmare föreskrifter
och anvisningar till vapenlagstiftningen. I föreskrifter den 30 december
1976 berörs bl. a. frågan om vapen hos samlare och villkoren för tillstånd i
sådana fall.

Föreskrifterna går i princip ut på att i den mån ett vapen är brukbart för
skottlossning och ammunition finns i marknaden villkor bör uppställas att
det skall göras varaktigt obrukbart. Kulsprutepistol eller annat helautomatiskt
vapen får som regel inte ingå i vapensamling om inte vapnet görs
varaktigt obrukbart. Beträffande pistol eller annat enhandsvapen skall, om
tillstånd över huvud taget meddelas, föreskrivas att vapnet görs varaktigt
obrukbart eller, om det bedöms vara tillräckligt, att särskild förvaringsföreskrift
utfärdas. I rikspolisstyrelsens föreskrifter berörs i sammanhanget
också frågan om skyddet för de lokaler i vilka vapensamlingar förekommer.

Vid ställningstagande till motionsspörsmålet vill utskottet slå fast att det
måste vara ett angeläget samhällsintresse att skjutvapen inte kan komma
till användning i brottsliga sammanhang. Åtskilliga av bestämmelserna i
vapenlagstiftningen är också utformade i detta syfte. Enskilda personers
intresse av att samla skjutvapen erbjuder som tidigare har konstaterats
särskilda problem och risker från säkerhetssynpunkt. Det finns därför
enligt utskottets mening skäl att omgärda tillståndsgivningen för samlarändamål
med restriktioner i fråga om villkoren för innehav av vapen i sådant
syfte. Möjligheterna att som villkor för innehavet uppställa krav på att
vapnet skall göras varaktigt obrukbart fyller härvidlag en viktig funktion.
Enligt utskottets mening kan det inte komma i fråga att såsom föreslås i
motion 20 ändra reglerna härom i vapenlagen.

En annan sak är att tillämpningen när det gäller att bedöma om ett vapen
skall göras varaktigt obrukbart måste ske med omdöme och under avvägning
mellan säkerhetsaspekterna och samlarintresset och andra liknande
motstående intressen. Det bör i sammanhanget understrykas att möjligheten
till en betryggande förvaring av ett vapen inte sällan kan göra det
onödigt med en föreskrift om obrukbarhet. Särskilt angeläget är det, såsom
vid all rättstillämpning, att de tillståndsgivande myndigheternas praxis inte
uppvisar för stora variationer. Regeringens och rikspolisstyrelsens möjligheter
att utfärda föreskrifter fyller enligt utskottets mening en viktig funktion
när det gäller att åstadkomma en mer enhetlig rättstillämpning och
utskottet anser att det kan vara av värde att dessa möjligheter utnyttjas i
större utsträckning än f. n. Som en följd av riksdagens beslut i förevarande
lagstiftningsärende måste en översyn göras inte bara av vapenkungörelsen
utan också av rikspolisstyrelsens föreskrifter. Utskottet utgår från att vad
utskottet nu har anfört beaktas i översynsarbetet utan någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Med det nu anförda avstyrker utskottet bifall till motion 20.

JuU 1981/82:15

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:1 godkänner den
europeiska konventionen den 28 juni 1978 om enskilda personers
införskaffande och innehav av skjutvapen med de förbehåll och
den förklaring som angetts i det föregående,

2. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176), dock med den
ändringen att ikraftträdandet, utom såvitt gäller 22 § andra
stycket, 28 b § och 38 a § första meningen, bestäms till den 1
april 1982,

3. beträffande tillståndsplikt för viss ammunition

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:21 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende,

4. beträffande innehav av vapenför samlarändamål m.m.
att riksdagen avslår motion 1981/82:20.

Stockholm den 17 november 1981
På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s). Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn
Körlof (m), Lilly Bergander (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte
Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Bonnie Bernström (fp),
Maja Bäckström (s) och Stina Eliasson (c).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981