JoU 1981/82:42

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:42

om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. (prop.
1981/82:209)

Propositionen

I proposition 1981/82:209 har regeringen (jordbruksdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att

1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering
på jordbrukets område,

2. anta förslaget till lag om upphävande av lagen (1953:397) om avgift
för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.,

dels föreslagit riksdagen att

3. godkänna de i propositionen förordade grunderna för reglering av
priser m. m. på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker för tiden
den 1 juli 1982 —den 30 juni 1984,

4. godkänna vad som i propositionen förordats i fråga om användningen
av avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1982/83 eller har
influtit under tidigare regleringsår,

5. godkänna de i propositionen förordade grunderna för reglering av
priser m. m. på sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1982—den 30
juni 1983,

6. godkänna vad som i propositionen förordats om prisstödet till jordbruket
i norra Sverige,

7. medge att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av jordbruksprodukter
under budgetåret 1982/83 får disponera en rörlig kredit på
högst 250 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

8. medge att statens jordbruksnämnd för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö
för budgetåret 1982/83 får disponera en rörlig kredit på högst
50 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

9. medge att regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens
jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen
av sockernäringen för budgetåret 1982/83 får disponera en rörlig
kredit på högst 120 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

10. medge att statens jordbruksnämnd för råvarukostnadsutjämning
under budgetåret 1982/83 får disponera en rörlig kredit på högst
40 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

dels ock berett riksdagen tillfälle att

11. ta del av den inom beredningens för livsmedels- och näringsfrågor
sekretariat upprättade promemorian om beredningens verksamhet.

1 Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 42

JoU 1981/82:42

Vidare har regeringen föreslagit riksdagen att

12. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 3 308 000 000 kr.,

13. till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1982/83
utöver redan anvisat förslagsanslag anvisa ytterligare 20 000 000 kr.

I propositionen läggs fram förslag om prisregleringen på jordbruksprodukter
utom sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1982—den 30 juni

1984. Vidare läggs fram förslag om prisregleringen på sockerbetor och
socker för tiden den 1 juli 1982—den 30 juni 1983. Förslagen läggs fram på
grundval av förslag som lämnats av statens jordbruksnämnd. Dessutom
föreslås en uppräkning av prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

Lagförslagen är av följande lydelse
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område1

dels att 7, 9 och 27 §§ samt bilagan till lagen skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 25 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Tillverkare eller, i fall som avses nedan under a), innehavare av slakteri
eller köttbesiktningsbyrå erlägger avgift för

a) kött av häst, nötkreatur, tamsvin, får, höns, kalkon, anka och tamgås,
när köttet blivit godkänt vid köttbesiktning enligt lagen (1959: 99) om
köttbesiktning m. m. (slaktdjursavgift),

b) mjölk som användes av mjölkproducent vid tillverkning av smör eller
ost för försäljning,

c) mjölk och grädde som användes i mejeri för tillverkning av annan
vara än grädde, smör eller ost,

ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkats i mejeri,
margarinost som ej tillverkats i mejeri,

d) smör och smörliknande vara med minst 70 viktprocent mjölkfett men
utan annat fett, vilka användes för tillverkning av grädde, ersättningsmedel
för grädde eller produkt för beredning av grädde eller ersättningsmedel för
grädde, om varan ej skall förbrukas i tillverkarens hushåll,

1 Lagen omtryckt 1981:637.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:865.

JoU 1981/82:42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

e) vete och råg som användes för tillverkning av mjöl, gryn, flingor eller
liknande produkt,

f) majs och maniokrot eller ämne som innehåller majs eller maniokrot
samt annan väsentligen lika stärkelserik vara, som användes vid tillverkning
av stärkelse eller stärkelseprodukt,

h) fett, fet olja och fettsyra som erhålles ur fisk eller havsdäggdjur eller
ur fettråvara, hänförlig till tulltaxenummer 12.01, 12.02 och 21.03 (fettvaruavgift),

i) oljekraftfoder som för försäljning tillverkats i samband med att olja
utvinnes ur frön och frukter,

j) produkt, härrörande från sojabönor och hänförlig till tulltaxenummer

19.02 eller 23.04.

k) produkt, hänförlig till tulltaxenummer
21.07 B, som tillverkas
för försäljning.

Om fettvaruavgift höjes för vara
som utmärkts med F i bilagan till
denna lag skall den som yrkesmässigt
säljer eller förbrukar sådan
vara erlägga tilläggsavgift för lager
av varan, för vilket fettvaruavgift
tidigare erlagts.

k) produkt, hänförlig till tulltaxenummer
21.07 B,

l) naturliga kalciumfosfater, naturliga
kalciumaluminiumfosfater,
apatit och fosfatkrita hänförliga till
tulltaxenummer 25.10, ammoniak
hänförlig till tulltaxenummer 28.16,
kalium- och kalciumpolyfosfater
(inbegripet meta- och pyrofosfater),
kaliumortofosfater och kalciumhy
drogenfosfat (dikalciumfosfat)
hänförliga till tulltaxenummer
28.40 samt gödselmedel och andra
produkter hänförliga till tulltaxenummer
31.01 -31.05.

Om fettvaruavgift höjs för vara
som utmärkts med F i bilagan till
denna lag skall den som yrkesmässigt
säljer eller förbrukar sådan
vara erlägga tilläggsavgift för lager
av varan, för vilket fettvaruavgift
tidigare erlagts.

Om avgifter som tas ut med stöd
av denna lag höjs för varor som
avses i 7 § I), skall den som yrkesmässigt
säljer sådana varor erlägga
en tilläggsavgift, motsvarande
det belopp med vilket avgifterna
har höjts, för lager av varorna.

a §

Används varor som avses i 7 § l) i
en annan näring än jordbruket och
medges inte befrielse från eller
återbetalning av avgift med stöd av
25 §, skall näringen enligt före skrif -

JoU 1981/82:42

Nyvarande lydelse

Avgiftsmedel som inte åtgår till
uppbörd eller kontroll används till
prisreglering på jordbrukets område,
utjämning av industrins råvarukostnader
och åtgärder i samband
därmed enligt föreskrifter som regeringen
meddelar. Såvitt gäller avgiftsmedel
som uppburits enligt
14 § första eller tredje stycket eller
18 § första stycket, meddelas föreskrifterna
med stöd av riksdagens
beslut.

Föreslagen lydelse

ter som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer erhålla kompensation
av avgiftsmedel för de ökade kostnader
som avgifter enligt denna lag
kan ha medfört.

Avgiftsmedel som inte tas i anspråk
för ändamål som avses i 25 a
eller 26 § används till prisreglering
på jordbrukets område, utjämning
av industrins råvarukostnader och
åtgärder i samband därmed enligt
föreskrifter som regeringen meddelar.
Såvitt gäller avgiftsmedel som
uppburits enligt 14 § första ellet
tredje stycket eller 18 § första
stycket, meddelas föreskrifterna
med stöd av riksdagens beslut.

JoU 1981/82:42

Bilaga

Förteckning

över varor sorn avses i 2 § lagen

Tulltaxenr Varuslag

ur 19.08 Bakverk, ej hänförliga till nr 19.07, även innehållande

kakao (oavsett mängden) (med undantag av biscuits och
wafers)

ur 20.02 Potatis och produkter av till nr 07.05 hänförliga ärter och

bönor, beredda eller konserverade på annat sätt än med
ättika eller ättiksyra
ur 21.05 Homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar, in nehållande

kött (inbegripet andra djurdelar)

ur 23.07 Sötade fodermedel och andra beredningar av sådana slag

som användes för utfodring av djur (med undantag av
hundbröd samt sådana vitamin- och mineralfodermedel
som ej innehåller torrmjölk):

innehållande torrmjölk K

andra slag

25.10 Naturliga kalciumfosfater, naturliga kalciumaluminium fosfater,

apatit och fosfatkrita
28.16 Ammoniak

ur 28.40 Kalium- och kalciumpolyfosfater (inbegripet meta- och

pyrofosfater), kaliumortofosfater och kalciumhydrogen fosfat

(dikalciumfosfat)

31.01—31.05 Gödselmedel och andra produkter
ur 35.02 Äggalbumin

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, statens jordbruksnämnd
får föreskriva att den som yrkesmässigt säljer varor som avses i 7 §

1) skall erlägga en avgift för lager av sådana varor som finns vid utgången
av juni månad 1982. Beträffande denna avgift gäller i övrigt de bestämmelser
i lagen som tillämpas på avgifter enligt 7 §.

JoU 1981/82:42

2 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som
användas för framställning av fettemulsion m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som
användas för framställning av fettemulsion m.m.1 skall upphöra att gälla
den 1 juli 1982.

Den som vid utgången av juni 1982 är skattskyldig enligt lagen skall
lämna deklaration för den beskattningsperiod som går till ända den 30 juni
1982.

Den upphävda lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före den 1 juli 1982.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

I motion 1981/82:2558 av Sven Andersson (fp) yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts angående exportbidragen
för animalieprodukter.

I motion 1981/82:2562 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det system
med differentierat pristillägg som finns inom fläskproduktionen utvidgas
i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande värdet av att ett produktionsdämpande prissystem
införs även inom mjölk- och äggproduktionen,

3. att riksdagen beslutar att handelsgödselavgifter erlagda för förbrukning
inom skogsbruket och trädgårdsnäringen skall återföras till de enskilda
förbrukarna.

I motion 1981/82:2563 av Lars Wemer m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen, under C 3. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område, som ersättning till följd av livsmedelssubventioner beslutar anvisa
ett anslag för budgetåret 1982/83 om 5 805 000 000 kr.,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en plan för upptrappning
av livsmedelssubventionerna och differentiering av dessa, i enlighet med
vad som i motionen anförts, med inriktningen att mervärdeskatten på
livsmedel i sin helhet skall återföras till konsumenterna fr. o. m. januari
månad 1984.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:861.

JoU 1981/82:42

Motioner från allmänna motionstiden 1982

I motion 1981/82:198 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar att självförsörjningsgraden beträffande socker skall vara ca 95 %
och att sockerarealen utökas i enlighet härmed.

I motion 1981/82:316 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till avveckling av
de svenska ”djurfabrikerna” och integrering av deras produktion med det
svenska jordbruket,

2. att riksdagen beslutar att ytterligare restriktioner sätts in mot användande
av antibiotika i djurfodret.

I motion 1981/82:317 av Lars Wemer m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om en utredning och förslag om en samlad
svensk livsmedelspolitik i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1981/82:364 av Ivan Svanström (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att fråga om
etableringskontroll för produktion av ägg, fläsk och mjölk också övervägs.

I motion 1981/82:365 av Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon (båda
m) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat åtgärdsprogram för att
öka den svenska exporten av livsmedel,

2. att riksdagen hos regeringen begär en undersökning av möjligheterna
att vidga förädlingsgraden av produkter från det svenska jordbruket i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1981/82:438 av Eva Winther m. fl. (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om statens
jordbruksnämnds informationsverksamhet.

I motion 1981/82:1105 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om införande av miljöavgift på handelsgödsel
och kemiska bekämpningsmedel.

I motion 1981/82:1135 av Eric Holmqvist m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 4), med hänvisning till vad som anförts i motion 1981/
82:1131, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om stöd till svensk livsmedelsindustri för export och vidareförädling.

I motion 1981/82:1421 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att under anslaget C 3. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1982/83 beräkna ett förslagsanslag av
2 933 000 000 kr.

I motion 1981/82:1428 av Jan Fransson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar begära att regeringen snarast tillsätter en utredning för översyn av
jordbrukspolitiken.

JoU 1981/82:42

I motion 1981/82:1911 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående begränsningar av vissa jordbruksinvesteringar.

I motion 1981/82:1912 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om utredning av nyetablerade jordbrukares finansieringssituation
i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1981/82:1915 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att en översyn av jordbrukspolitiken
bör göras i enlighet med vad som redovisats i denna motion samt att
regeringen tillsätter en särskild parlamentarisk kommitté för att fullgöra
utredningsuppdraget.

I motion 1981/82:1918 av Arne Nygren m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam översyn av den geografiska spridningen av
den svenska livsmedelsproduktionen och förslag till åtgärder för att motverka
den i motionen redovisade starka centraliseringen.

I motion 1981/82:2073 av Gösta Bohman m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är
i fråga (yrkandena 1 och 2), med hänvisning till vad som anförts i motion
1981/82:2018 i avsnittet Jord, skog och fiske,

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande åtgärder i syfte att främja export av främst animala livsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regleringsramen
för s. k. utbyteshandel bör vidgas.

I motion 1981/82:2109 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att en 10-procentig avgift på
handelsgödselmedel skall uttas i enlighet med vad som förordats i motionen.

Motionerna 1981/82:1105 och 1981/82:2109 har skatteutskottet med
eget yttrande överlämnat till jordbruksutskottet för vidare behandling.
Skatteutskottets yttrande (SkU 1981/82:9 y) är fogat som bilaga till detta
betänkande.

Uppvaktning, m. m.

Med anledning av regeringens förslag om införande av en avgift på
handelsgödsel har utskottet uppvaktats av företrädare för Skogsindustriernas
samarbetsutskott, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Institutet
för skogsförbättring. Uppvaktningen gällde frågan om hur återbäring
till skogsbruket bör ske av de delar av avgiftsmedlen som kan beräknas
avse förbrukning inom nämnda näring. En skrivelse i samma ärende,
gemensamt undertecknad av domänverket och Skogsindustriernas samarbetsutskott,
överlämnades samtidigt till utskottet.

JoU 1981/82:42

Utskottet

Prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker

Våren 1981 beslöt riksdagen om prisregleringen på jordbruksprodukter
för regleringsåret 1981/82 (prop. 1980/81:190, JoU 1980/81:36, rskr
1980/81:419). Riksdagens beslut byggde i allt väsentligt på de regler som
gällt för den föregående treåriga prisregleringsperioden.

Beslutet grundade sig på en proposition om jordbruksprisregleringen
som baserats på ett förslag av jordbruksnämnden som inte hade biträtts av
vare sig Lantbrukarnas förhandlingsdelegation eller nämndens konsumentdelegation.
Den redovisning som hade lämnats av de båda delegationernas
ståndpunkter visade att man hade olika bedömningar av inkomstutvecklingen
och hur 1977 års jordbrukspolitiska beslut borde tillämpas.
Den oenighet som hade redovisats gav vid handen att överläggningarna
om prisregleringen för tiden efter den 30 juni 1982 kunde bli komplicerade.
Mot den bakgrunden fanns det enligt jordbruksministerns mening anledning
att vidta särskilda förberedelser inför överläggningarna i syfte att
underlätta dessa. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades därför
en särskild kommitté för ändamålet. Kommittén skulle enligt sina
direktiv analysera bl. a. situationen för olika grupper lantbrukare, däribland
de som är nyetablerade eller nyligen har gjort stora investeringar,
liksom de skiljaktigheter i bedömningarna som hade kommit fram vid
överläggningarna våren 1981. Kommittén skulle söka bedöma inkomstutvecklingen
för olika jämförbara grupper samt den ekonomiska och sociala
standarden för dessa jämte de prestationer som standarden grundar sig på.
Den skulle vidare gå igenom de prispolitiska medel som kan utnyttjas för
att de jordbrukspolitiska målen skall uppnås. Bl. a. skulle därvid prövas de
olika förslag som framfördes vid prisöverläggningarna våren 1981 rörande
tekniken för jordbrukarnas inkomstföljsamhet och kostnadskompensation.
Kommittén skulle också söka vägar för att uppnå en bättre produktionsbalans
i enlighet med 1977 års jordbrukspolitiska beslut. Syftet med
förberedelserna var inte att föreslå förändringar i de gällande jordbrukspolitiska
riktlinjerna utan att få fram en plattform för jordbruksprisöverläggningarna
och därmed göra det möjligt att basera riksdagsbeslutet för
nästa prisregleringsperiod på en överenskommelse.

Kommittén avgav sitt betänkande i november 1981, varefter statens
jordbruksnämnd fick i uppdrag att efter överläggningar med Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation
avge förslag om den närmare utformningen av prisregleringen på
jordbruksprodukter för tiden efter den 30 juni 1982. Förslagen skulle
utformas med utgångspunkt i riksdagens beslut år 1977 om nya riktlinjer
för jordbrukspolitiken. Kommitténs betänkande överlämnades till jordbruksnämnden
för att beaktas vid överläggningarna.

I skrivelse den 24 mars 1982 har jordbruksnämnden efter avslutade

JoU 1981/82:42

överläggningar lagt fram förslag till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område förtiden den 1 juli 1982—den 30 juni 1984. Förslaget har biträtts
av de båda delegationerna.

Jordbruksnämnden anför i skrivelsen att om inte åtgärder vidtas förutses
betydande produktionsöverskott under de närmaste åren, främst av
kött och fläsk. Enligt nämnden kan överskott förutses också av mejeriprodukter.
Överskotten måste i huvudsak avsättas till låga priser utomlands,
vilket medför lägre avräkningspriser till jordbrukarna. För att uppnå inkomstmålet
måste enligt nämnden balans skapas mellan produktion och
efterfrågan. Mot bl. a. denna bakgrund föreslår nämnden vissa åtgärder
som syftar till att stimulera konsumtionen och anpassa produktionen. I
övrigt är förslaget uppbyggt enligt i stort sett nuvarande principer för
prisregleringen.

Huvuddragen i jordbruksnämndens förslag är följande. Särskilda medel,
75 milj. kr. den 1 juli 1982 och ytterligare 37,5 milj. kr. den 1 juli 1983,
avsätts för konsumtionsstimulerande åtgärder och till ett särskilt etableringsstöd
till nystartade jordbrukare utan stort eget kapital. Stödet till
smågrisproduktionen föreslås upphöra. Leveranstillägget på mjölk föreslås
slopat för pensionärer. Därutöver kan ytterligare åtgärder övervägas.
Bl. a. kan avgifterna på kraftfoder komma att höjas utöver vad som krävs
för att skydda fodersädspriserna. Äldre mjölkproducenter kan komma att
erbjudas att mot ersättning sluta sin produktion. Inom mjölkproduktionen
kan ett tvåprissystem övervägas. Frågan om en tidsbegränsad investeringskontroll
har diskuterats vid prisöverläggningarna. Man har dock inte
kunnat enas om en sådan åtgärd, varför jordbruksnämnden inte lagt fram
något förslag i ämnet.

En avgift på handelsgödsel föreslås däremot.

Förslaget är i övrigt uppbyggt enligt i stort sett nuvarande principer.
Detta innebär bl. a. att överläggningar om ersättningen till jordbrukarna
för eget arbete och eget kapital skall äga rum en gång om året. Härvid skall
liksom hittills löneutvecklingen för de stora kollektiven på arbetsmarknaden
beaktas. Hänsyn skall också kunna tas till de olika förhållanden som
påverkar jordbrukarnas ekonomiska och sociala standard. Liksom tidigare
skall rationaliseringsvinsten beaktas. Denna kan dock under de närmaste
åren komma att bli lägre än vad som varit fallet under 1970-talet.

Enligt förslaget tillförs jordbruket den 1 juli 1982 utöver rationaliseringsvinsten
ett belopp om 50 milj. kr. i inkomstföljsamhet. Den 1 januari 1983
förutsätts ersättning utgå motsvarande förtjänstutvecklingsgarantin för de
stora lönekollektiven. Hänsyn föreslås dessutom tas till en eventuell tillämpning
av prisgarantiregeln i löneavtalen. Överläggningar om inkomstföljsamhet
för det andra året i regleringsperioden föreslås ske våren 1983.
Jordbruket och viss livsmedelsindustri bör, liksom under innevarande
prisregleringsperiod, få kompensation för sina kostnadshöjningar på i
huvudsak samma sätt som hittills. Detta innebär bl. a. att jordbruket varje

JoU 1981/82:42

halvår föreslås tillföras belopp med ledning av utvecklingen på produktionsmedelsindex
(PM-index). Jordbruket tillfördes förra året ett belopp
om 100 milj. kr. för vissa eftersläpningseffekter i kostnadskompensationen.
Detta belopp föreslås kvarstå ytterligare minst ett år, varvid överläggningar
upptas rörande läget inför 1983/84.

1 propositionen framlagt förslag rörande prisregleringen på jordbruksprodukter
utom sockerbetor och socker överensstämmer med vad jordbruksnämnden
i sin skrivelse förordat.

Utskottet tar i det följande upp vissa delar av regeringens här redovisade
förslag i anslutning till behandlingen av motioner i motsvarande eller
närliggande ämnen. Till den del regeringsförslaget i nu förevarande avseende
inte närmare kommenteras har detsamma inte föranlett någon
erinran från utskottets sida.

Enligt jordbruksnämnden finns det nu mindre skäl än tidigare att särskilt
stimulera mjölkproduktionen. Nämnden föreslår därför att leveranstillägget
på mjölk, vilket ingår i den s. k. låginkomstsatsningen, tas bort för
jordbrukare över 65 år fr. o. m. den 1 juli 1982. Vidare övervägs enligt
nämnden ersättning till producenter mellan 60 och 65 år för att upphöra
med mjölkproduktion före uppnådd pensionsålder. Denna åtgärd kan
enligt nämnden kombineras med en slaktpremie på mjölkkor och finansieras
av prisregleringsmedel eller av medel som frigörs genom att leveranstillägget
på mjölk för pensionärer föreslås upphöra. Jordbruksnämnden
föreslår dessutom att den får bemyndigande att vid behov under prisregleringsperioden
tillämpa ett s. k. tvåprissystem för mjölk, vilket innebär att
mjölkleveranser utöver en viss bestämd kvantitet betalas med ett lägre
avräkningspris.

Beträffande animalieområdet i övrigt föreslår jordbruksnämnden att
stödet till smågrisproduktionen inom ramen för låginkomstsatsningen tas
bort fr. o. m. budgetåret 1982/83. Vidare övervägs enligt nämnden vissa
slaktpremier i syfte att minska nötkötts- och fläskproduktionen. Dessa
premier kan enligt nämnden finansieras av prisregleringsmedel eller av de
medel som frigörs genom att smågrisstödet slopas.

Utskottet kan i likhet med jordbruksministern godta de åtgärder för
produktionsanpassning som jordbruksnämnden sålunda redovisat för att
åstadkomma balans mellan produktion och konsumtion av animalieprodukter.
Som anförs i propositionen är det nödvändigt att produktionen av
sådana produkter bättre anpassas till efterfrågan inom landet i enlighet
med riktlinjerna i 1977 års beslut. Det är därför i nuvarande läge angeläget
att nyetableringar och utbyggnad av stora besättningar inte kommer till
stånd. Utan etableringskontroll i någon form kan samhället påverka endast
sådana objekt som är beroende av statligt stöd. Mot denna bakgrund
är det som jordbruksministern framhåller nödvändigt att lantbruksstyrelsen
och jordbruksnämnden utnyttjar de möjligheter som finns för att
förhindra en utbyggnad av animalieproduktionen.

JoU 1981/82:42

Enligt moderata samlingspartiets kommittémotion 2562 bör de föreslagna
åtgärderna för produktionsanpassning kompletteras med en utveckling
av gällande system för styrning av animalieproduktionens utbyggnad. I
pristilläggssystemet för fläskproduktionen bör sålunda enligt motionärernas
mening med fördel ett ytterligare trappsteg kunna införas vid en
årsproduktion om 1 400 svin som komplement till den redan befintliga
prisavtrappningen vid 2 500 svin (yrkande 1). Vidare bör ett produktionsdämpande
prissystem av motsvarande karaktär införas inom mjölk- och
äggproduktionen (yrkande 2).

I motion 364 (c) framhålls att familjejordbruket enligt fattat jordbrukspolitiskt
beslut skall tillförsäkras en ledande ställning inom svenskt jordbruk.
Även kombinationsdrift med jord och skog accepteras. För att ge
utrymme för bl. a. dessa strävanden krävs att en tillräcklig del av animalieproduktionen
förbehålls familjejordbruket och olika former av kombinationsdrift.
Tendenser till fabriksmässig produktion måste bekämpas.
Detta kan enligt motionen inte ske utan införande av etableringskontroll,
där riktlinjen måste vara ett bestämt samband mellan produktionens omfattning
och den egna produktiva arealen. Enligt motionärens mening är
det därför nödvändigt att införa etableringskontroll för såväl ägg- och
fläskproduktionen som mjölkproduktionen. Liknande tankegångar förs
fram i centerpartiets kommittémotion 1911 vari ocks4 framhålls vikten av
att tillgängligt produktionsutrymme i fråga om animalier i huvudsak tillförsäkras
familjejordbruket. I motionen erinras om att centerpartiet under
flera år fört fram krav på etableringskontroll för animalieproduktionen.
Motionärerna anför i samband härmed att de resultat som skulle nås
genom en etableringskontroll också kan nås genom att införa en viss
begränsning av investeringarna. I den överskottssituation vi nu befinner
oss i föreslår motionärerna att vissa begränsningar införs. Vid handhavandet
av denna investeringskontroll skall jordbrukspolitikens grundläggande
målsättningar vara vägledande. Regionalpolitiska hänsyn måste också tas
i detta sammanhang, framhålls det i motionen.

Som framgår av propositionen har frågan om en tidsbegränsad investeringskontroll
aktualiserats vid årets prisöverläggningar. Jordbruksnämnden
lägger dock inte fram något förslag till investeringskontroll eftersom
olika uppfattningar råder såväl mellan delegationerna som inom nämnden
om det lämpliga i att genomföra en sådan åtgärd. Samtidigt anför nämnden
att lantbruksstyrelsen i cirkulärskrivelse till lantbruksnämnderna föreskrivit
att dessa, med hänsyn till marknadsläget för fläsk, t. v. i princip
inte skall bevilja statligt stöd till investeringar i denna produktionsgren.
Jordbruksnämnden uppger att lantbruksstyrelsen efter samråd med nämnden
avser att ta ställning till en eventuell begränsning av statligt stöd till
investeringar för övriga produktionsgrenar inom animalieområdet.

Utskottet vill erinra om att riksdagen år 1977 i samband med beslutet om
nya riktlinjer för jordbrukspolitiken också godkände vissa riktlinjer i fråga

JoU 1981/82:42

om styrning av animalieproduktionens utbyggnad. Sistnämnda riktlinjer
innebar bl. a. att statligt investeringsstöd inte borde utgå till investeringar
för mer omfattande produktion av svin, ägg och broiler. Vidare borde
utbyggnaden av större företag inom fläsk- och äggproduktionen, när pristryckande
överskott föreligger, styras genom ett system med differentierade
slaktdjursavgifter resp. avgifter på äggproduktionen. 1 fråga om slaktsvinsproduktionen
godkände riksdagen år 1980 att ett system med differentierade
pristillägg i stället för avgifter skulle tillämpas inom nämnda
gren av animalieproduktionen.

Motionsyrkanden som syftat till ett införande av etableringskontroll
inom animalieproduktionen har under senare år vid några tillfällen prövats
av riksdagen bl. a. i samband med 1977 års jordbrukspolitiska beslut.
Yrkandena har dock hittills inte ansetts böra föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. I det föregående redovisade styrmedel har sålunda ansetts
ägnade att ge berörda myndigheter tillräckliga möjligheter att hålla animalieproduktionens
utbyggnad under viss kontroll. Samtidigt har förutsatts
att regeringen och övriga berörda samhällsorgan med uppmärksamhet
följer frågan och, om så visar sig erforderligt, lägger fram förslag till de
ytterligare åtgärder som kan befinnas motiverade för att styrningen av
produktionsutvecklingen skall få åsyftad effekt.

Enligt utskottets mening har riksdagens beslut om differentierade pristillägg
för svin och avgifter för ägg för att på det sättet hålla produktionen
inom de ramar som den svenska marknaden ger förutsättningar för varit
steg i rätt riktning som säkert haft en gynnsam effekt för jordbruket. Likaså
är de åtgärder för produktionsanpassning som redovisas i propositionen
enligt utskottets mening ägnade att skapa bättre balans på animalieområdet
och därför välmotiverade. Det kan dock ifrågasättas om de inte borde
ha kompletterats med någon form av åtgärder som mera direkt vore
ägnade att förstärka sambandet mellan animalieproduktionens storlek och
omfattningen av brukad areal. Motionerna 364 och 1911 ger härvidlag
exempel på åtgärder som skulle kunna övervägas. Detsamma gäller i
berörda delar motion 2562. Det bör i sammanhanget noteras att den
kommitté som inför årets prisöverläggningar haft att se över vissa frågor
rörande jordbruksprisregleringen ansett en tidsbegränsad etableringskontroll
tänkbar för den tid som en produktionsanpassning kräver vid en
besvärande överskottssituation. Utskottet vill för sin del förorda att man
från regeringens sida gör hithörande frågor till föremål för ytterligare
överväganden.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 364 yrkande 2,
1911 och 2562 yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Bland de åtgärder som föreslås i propositionen ingår som tidigare
nämnts också införandet av en avgift på handelsgödsel, som skall tas ut
såväl vid inhemsk tillverkning som vid import. Enligt förslaget är avsikten

JoU 1981/82:42

att en avgift sorn motsvarar ca 7 % av försäljningspriserna på i princip alla
handelsgödselmedel skall tas ut fr. o. m. den 1 juli 1982. Avgiftens storlek
avses bli omprövad våren 1983. Enligt propositionen bör återbäring ske till
näringar som ligger utanför jordbruksprisregleringen, t. ex. skogs- och
trädgårdsnäringarna. Avgifter av den nämnda storleken beräknas ge en
intäkt för den andel som används inom jordbruket av ca 110 milj. kr. per
år. Dessa medel bör få användas inom jordbruksprisregleringen och kommer
därmed jordbruket som kollektiv till godo. Kostnadsökningen på
grund av avgiften skall därför enligt nämnden inte få belasta konsumentpriserna
på livsmedel.

Utskottet biträder förslaget om införande av en avgift på handelsgödsel
och att influtna avgiftsmedel skall användas inom jordbruksprisregleringen.
I likhet med jordbruksministern vill utskottet erinra om att det i
proposition 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m.
framhölls att möjligheten borde stå öppen att ta ut en gödselmedelsavgift.

Även om det nu förordade avgiftssystemet för handelsgödsel främst
syftar till att åstadkomma en bättre balans mellan utbud och efterfrågan
inom jordbruksproduktionen har det givetvis ett intresse också från miljösynpunkt.
Som skatteutskottet anför i sitt yttrande 1981/82:9 y beträffande
de vid årets början väckta motionerna 1105 (s) och 2109 (s) om införande
av avgift på främst handelsgödselmedel blir ifrågavarande motionsyrkanden
till väsentlig del tillgodosedda vid bifall till propositionen i nu förevarande
del.

Till den del ifrågavarande motionsyrkanden inte tillgodosetts genom
förslaget i propositionen, bl. a. i vad gäller den i motion 1105 aktualiserade
frågan om införande av en miljöavgift på kemiska bekämpningsmedel, vill
utskottet hänvisa till pågående överväganden inom den år 1979 tillsatta
utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket (Jo
1979:09). En huvuduppgift för nämnda kommitté är att studera konsekvenserna
i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat
i jord- och skogsbruket m. m. Därvid bör såväl effekterna från hälsooch
miljösynpunkt som konsekvenserna för bl. a. ekonomi och sysselsättning
belysas. Kommitténs uppdrag omfattar användningen av såväl bekämpningsmedel
som handelsgödselmedel. Kommittén skall bl. a. utvärdera
det underlagsmaterial som kommittén tar fram och utifrån en avvägning
mellan bl. a. näringspolitiska intressen och miljöintressen föreslå
lämpliga åtgärder. Vissa tidigare till utskottet hänvisade motioner, syftande
till en av miljöskäl betingad minskning av användningen av handelsgödsel
i jord- och skogsbruket, har på utskottets förslag överlämnats till
kommittén. Denna, som i december 1980 avlämnade ett delbetänkande om
bekämpning av lövsly inom skogsbruket, kan väntas avlämna sina förslag
beträffande användningen av kemiska medel inom jordbruket relativt
snart, förmodligen inom det närmaste året.

1 enlighet med det anförda föreslår utskottet att riksdagen lämnar mo -

JoU 1981/82:42

tionerna 1105 och 2109 utan ytterligare åtgärd.

Det framhålls i propositionen att det vid uppbörden av avgiften är svårt
att skilja på olika användningsområden. De delar av avgiftsmedlen som
kan beräknas avse förbrukning inom skogsbruket och trädgårdsnäringen
bör som föreslagits återföras till dessa näringar. Enligt propositionen avser
jordbruksnämnden att i samråd med lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen
återkomma till regeringen med förslag om hur återföringen bör ske. Enligt
jordbruksministerns mening bör av bl. a. administrativa skäl en kollektiv
återbäring av avgiftsmedlen ske till dessa näringar.

Enligt motion 2562 (m) bör en restitution direkt till brukarna vara fullt
möjlig då det är förhållandevis få skogsbrukare som utför skogsgödsling.
Av samma skäl, nämligen att antalet sådana brukare är förhållandevis litet,
kan enligt motionärernas mening också den principiella synpunkten anföras
att den kollektiva fond som uppstår utgör en icke acceptabel omfördelning
av medel skogsbrukare emellan. Enligt motionen (yrkande 3) bör
riksdagen besluta att handelsgödselavgifter erlagda för förbrukning inom
skogsbruket och trädgårdsnäringen skall återföras direkt till de enskilda
förbrukarna.

Företrädare för skogsnäringen har inför utskottet anfört liknande invändningar
mot regeringens förslag i fråga om kollektiv återbäring av
avgiftsmedel till skogsbruket. I en skrivelse till utskottet från domänverket
och Skogsindustriernas samarbetsutskott anförs sålunda att det skulle vara
mera rättvist och rationellt att skogsbruket helt undantas från avgiftsbestämmelser.
Skulle en generell avgiftsbefrielse av formella skäl ej vara
möjlig, är det enligt skrivelsen angeläget att restitutionen sker efter ett
enkelt system. Ett bestämt yrkande blir därvid att storförbrukarna individuellt
får full kompensation för de ökade kostnader som avgiften medför.

Utskottet vill framhålla att det givetvis är önskvärt att systemet med
återbäring av avgiftsmedel till de näringar som ligger utanför jordbruksprisregleringen
utformas på ett sätt som gör systemet enkelt att administrera,
samtidigt som avgiftsåterbäringen så rättvist som möjligt får återspegla
avgiftsbeläggningen inom skilda brukarkategorier. Enligt utskottets
mening bör det vara möjligt att i allt väsentligt tillgodose angivna syften
med det system med kollektiv återbäring som förordats i propositionen
och som också förespråkats av den särskilda kommitté som inför överläggningarna
övervägt hithörande frågor (se Ds Jo 1981:10). Det bör emellertid
som framgår av det föregående ankomma på regeringen att efter förslag av
jordbruksnämnden i samråd med lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen
närmare bestämma hur återföringen bör ske.

Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion
2562 yrkande 3 finner utskottet inte erforderlig.

De nyetablerade jordbrukarnas finansieringssituation tas upp i motion
1912 (c). De kraftiga räntehöjningarna och de skärpta amorteringsvillko -

JoU 1981/82:42

ren under de senaste åren med åtföljande ökningar av kapitalkostnaderna
gör det enligt motionärerna nödvändigt att åtgärder vidtas som kan undanröja
något av de stora svårigheter som jordbruket brottas med, särskilt vid
nyetablering, generationsskifte, nyinvestering — och då i synnerhet när
självfinansieringsgraden är låg. Motionärerna, som särskilt hänvisar till
låneverksamheten genom Sveriges allmänna hypoteksbank och landshypoteksföreningarna,
föreslår att riksdagen hos regeringen anhåller om en
utredning av möjligheterna att tillskapa en särskild finansieringsform för
viss del av bottenlånen i jordbruket.

Utskottet vill erinra om att flera åtgärder under senare år vidtagits för att
underlätta förhållandena för högt skuldsatta jordbrukare. Bl. a. inrättades
i samband med 1977 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken
en särskild form av lån med uppskjuten ränta. Ifrågavarande lån
var avsedda att minska behovet av eget kapital för att personer med i övrigt
goda förutsättningar för att bli jordbrukare skulle kunna etablera sig. Lån
med uppskjuten ränta kan utgå i samband med såväl nyetablering som
arealökning om de allmänna villkoren avseende företaget och företagaren
är uppfyllda men sökanden inte beräknas kunna genomföra den planerade
åtgärden med andra finansieringsformer på grund av att det egna kapitalet
inte är tillräckligt. Lån bör inte komma i fråga i fall där ett uppenbart
överpris föreligger. Är sökanden arrendator kan lån med uppskjuten ränta
utgå om särskilda skäl föreligger, såsom uppsättning av större djurbesättning,
långvarigt arrende etc. Maximibeloppet för lån har fr. o. m. innevarande
budgetår höjts från 150 000 kr. till 200 000 kr. Drivs företaget gemensamt
av två eller flera personer skall högsta lånebeloppet avse företaget.
Räntan får under räntebetalningsfri tid läggas till kapitalskulden under
högst fem år. Lånet skall amorteras under högst 15 år med början
senast fem år efter det låntagaren påbörjat den årliga räntebetalningen.
För nästa budgetår har riksdagen anvisat 5 milj. kr. för ändamålet (JoU
1981/82:21, p. 7).

I förevarande sammanhang kan vidare erinras om att jordbrukare som
etablerat sig eller gjort större investeringar under åren 1975—1980 kan
erhålla räntestöd av medel som avsatts i samband med 1980 och 1981 års
regeringsbeslut om reglering av priserna på jordbruksprodukter. Enligt
sagda beslut har sålunda jordbruksnämnden under budgetåret 1980/81
från prisregleringsanslagets anslagspost till Låginkomstsatsning m. m.
inom jordbruket ställt 40 milj. kr. till lantbruksstyrelsen förfogande för
tillfälligt räntestöd till jordbruksföretag samt för administration härav.
Under innevarande budgetår skall jordbruksnämnden för motsvarande
ändamål ställa 40 milj. kr. till lantbruksstyrelsen förfogande. Härutöver
disponerar nämnden för tillfälligt räntestöd under budgetåret 1981/82
återstående medel för budgetåret 1980/81 (ca 20 milj. kr.) samt 15 milj. kr.
från anslagsposten Ersättning till följd av livsmedelssubventioner. Det
tillfälliga räntestödet till jordbruksföretag utgår enligt regeringens beslut

JoU 1981/82:42

t. o. m. år 1982. Bestämmelserna härom finns i förordningen (1980:604) om
tillfälligt räntestöd till jordbruksföretag (ändrad 1981:680).

Regeringens nu framlagda förslag innebär att det tillfälliga räntestödet
förlängs t. o. m. år 1985 under vilken tid det samtidigt successivt avvecklas.
Återbetalda medel skall enligt förslaget återgå till jordbruksprisregleringen.
Medelsbehovet vid nuvarande räntenivå beräknas till 55 milj. kr. för år
1982, 50 milj. kr. för år 1983, 45 milj. kr. för år 1984 och 20 milj. kr. för år

1985.

För att underlätta etablering för lantbrukare utan ett stort eget kapital,
föreslås i propositionen att ett etableringsstöd införs. Etableringsstödet är
tänkt att reducera räntekostnaderna i företaget till en nivå som ett lantbruk
kan bära vid en rimlig egen kapitalinsats. Stödet föreslås utgå med ett
belopp motsvarande den del av räntekostnaden som överstiger en viss
räntenivå. Stödet avses utgå i full omfattning under de första fem åren för
att sedan trappas av under de tre följande åren. Stödet avses lämnas i form
av lån. Efter stödperiodens slut föreslås den del av lånet avskrivas som
avser stöd till inventarier. Räntelån till fastighetsköp bör enligt förslaget
vara återbetalningspliktiga och vid periodens slut eller senare placeras som
hypotekslån med statlig garanti. Detta innebär att medel då ytterst återförs
till jordbruksprisregleringen. Etableringsstödet bör enligt förslaget omfatta
etablering som gjorts även under år 1981 och 1982. Medelsbehovet för
etableringsstödet beräknas till 30 milj. kr. under regleringsåref 1982/83 och
till 45 milj. kr. under regleringsåret 1983/84.

Utskottet biträder regeringens förslag rörande ränte- och etableringsstöd
men vill i likhet med jordbruksministern framhålla att reglerna för etableringsstödet
inte bör utformas så att det motverkar de åtgärder som vidtas
för att förbättra produktionsbalansen inom animalieproduktionen. Det
ankommer på regeringen att, efter förslag av lantbruksstyrelsen i samråd
med jordbruksnämnden, besluta om utformningen av ränte- och etableringsstöden.

De i motion 1912 framförda kraven på ytterligare åtgärder i syfte att
underlätta särskilt de nyetablerade jordbrukarnas situation tar som
nämnts särskilt sikte på den långsiktiga låneverksamheten. Utskottet vill i
anslutning härtill erinra om att den år 1979 tillkallade utredningen om
jordbrukets kapitalförsörjning i sitt i december 1981 avlämnade betänkande
Jordbrukets kapitalförsörjning (Ds E 1981:14) berörde hithörande frågor.
Angående hypoteksorganisationens utlåningsresurser föreslår utredningen
att ett prioriteringssystem införs så att väntetider över ett år normalt
inte uppstår. För att åstadkomma balans i hypoteksföreningarnas kreditgivning
föreslås att nuvarande kö avvecklas. Detta föreslås ske genom
särskilda obligationsemissioner på grundval av överenskommelser mellan
riksbanken, hypoteksorganisationerna och berörda banker. Förslaget har
remissbehandlats.

Även om vidtagna och föreslagna åtgärder i syfte att underlätta framför

2 Riksdagen 1981/82. 16 sami Nr 42

JoU 1981/82:42

allt de nyetablerade jordbrukarnas situation ger vid handen att syftet med
motion 1912 delvis har tillgodosetts anser utskottet att det finns skäl för
regeringen att överväga om inte en finansieringsform av den typ som
föreslås i motionen kan bli ett lämpligt komplement till hittills företagna
åtgärder. Det bör framhållas att utredningen om jordbrukets kapitalförsörjning
haft sin tyngdpunkt i de rent kreditpolitiska övervägandena och
inte haft anledning att pröva den i motionen aktualiserade frågan som i
första hand är av jordbrukspolitisk karaktär.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Införselavgiftsmedel m. m.

I propositionen redovisas användningen av införselavgiftsmedel m. m.
under regleringsåret 1980/81 liksom också beräkningen av införselavgiftsmedel
som inflyter under regleringsåren 1981/82 och 1982/83.

Utskottet har inte något att erinra mot vad jordbruksministern anfört
rörande införselavgiftsmedlens disposition under regleringsåren 1980/81
och 1981 /82. Utskottet biträder vidare vad i propositionen anförts rörande
användningen av de införselavgiftsmedel som beräknas inflyta under regleringsåret
1982/83.

Som anförs i propositionen bemyndigade regeringen genom beslut den
17 december 1981 jordbruksnämnden att av införselavgiftsmedel för innevarande
regleringsår använda 3 milj. kr. för verksamhet vid Sveriges
exportråd rörande främjande av export av högförädlade livsmedel. I enlighet
med detta bemyndigande har 1,5 milj. kr. anslagits av medel inom
fördelningsplanen och 1,5 milj. kr. av medel utanför fördelningsplanen för
ifrågavarande verksamhet.

Frågan om stöd till den svenska exporten av högförädlade livsmedel,
framför allt på animalieområdet, berörs i några vid årets början väckta
motioner. I motion 365 (m) begärs sålunda ett samlat åtgärdsprogram för
att öka den svenska exporten av livsmedel. Möjligheterna att vidga förädlingsgraden
av produkter från det svenska jordbruket bör enligt motionärernas
mening också undersökas. Med särskild hänvisning till förhållandena
i Skåne med dess tillgång till en omfattande livsmedelsindustri och
en betydande kunskaps- och forskningskapacitet, bl. a. vid Lunds universitet,
betonas i motion 1131 (s) behovet av stöd till svensk livsmedelsindustri
för export och vidareförädling. Åtgärder i syfte att främja exporten av
främst animaliska livsmedel begärs vidare i moderata samlingspartiets
partimotion 2073.

Riksdagen behandlade förra året några motionsyrkanden av motsvarande
innebörd (JoU 1980/81:36). Utskottet erinrade i samband härmed
om att gällande jordbrukspolitiska riktlinjer innebär att den brukningsvärda
åkerjorden bör utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket betyder ett

JoU 1981/82:42

bibehållande av ungefär nuvarande åkerareal. Den fredstida mjölkproduktionen
bör upprätthållas vid en nivå som ungefärligen motsvarar konsumtionsbehovet
av mjölk och mjölkprodukter. För övriga animalieprodukter
bör eftersträvas att balans i stort sett uppnås mellan produktion och
avsättningsutrymme inom landet. Det överskott som uppkommer till följd
av målsättningen i fråga om åkerarealen bör i första hand utgöras av
spannmål. Utskottet ansåg att det kunde ifrågasättas om inte ett förverkligande
av motionärernas förslag skulle kräva en förändring av produktionsmålet.
Utskottet anförde att utskottet naturligtvis var positivt inställt
till att den svenska exporten av livsmedel kunde öka, särskilt i vad avsåg
sådana produkter som kan betraktas som svenska specialiteter. Det hänvisades
i sammanhanget till att det på initiativ av jordbruksdepartementet
bildats en särskild arbetsgrupp för att diskutera förutsättningarna för
svensk export av livsmedelsindustriprodukter. Med hänvisning till att
förslag snart kunde väntas från arbetsgruppen om vissa åtgärder i nu
angivet syfte lämnades då ifrågavarande motion utan vidare åtgärd från
riksdagens sida.

Den nyssnämnda arbetsgruppen överlämnade i juni 1981 sin rapport
Ökad export av högförädlade livsmedel. Arbetsgruppen föreslog två typer
av åtgärder, dels en offensivare handelspolitik, dels ett främjande av
livsmedelsindustrins internationella marknadsföring. Arbetsgruppens
rapport har remissbehandlats. I rapporten beräknades en kostnad av 8
milj. kr. för åtgärder i syfte att stödja företagen i deras internationella
marknadsföring. Det angavs att exportrådet var berett att bidra med 25 %,
dvs. med 2 milj. kr. för verksamhetsåret 1982/83, under förutsättning av
normal tillgång på reguljära statliga exportfrämjande medel. Arbetsgruppens
rapport ledde efter remissbehandling bl. a. till det tidigare nämnda
regeringsbeslutet om avsättning av 3 milj. kr. av införselavgiftsmedel för
den avsedda verksamheten vid Sveriges exportråd. Exportrådet har beslutat
att bidra med 1 milj. kr. varför rådet disponerar 4 milj. kr. för verksamheten.

Jordbruksministern har vid skilda tillfällen framhållit att en ökad export
av högförädlade livsmedel inte lämnar fältet fritt för produktionsökningar,
t. ex. av kött och fläsk. Hans initiativ för att stimulera en sådan export
har inte haft till syfte att finna en lösning på Sveriges överskottsproblem.
Via högförädlade produkter kan inte så stora råvaruvolymer avsättas att
behovet av produktionsanpassning minskar. Fortfarande gäller 1977 års
beslut om att produktionen av djurprodukter i huvudsak skall anpassas till
behovet på den svenska marknaden och överskotten tas ut som spannmål.
Enligt jordbruksministern är det angeläget att slå fast detta eftersom diskussionen
om exportsatsningar på sina håll skapat orealistiska förväntningar.

Utskottet som delar jordbruksministerns sålunda deklarerade uppfattning
finner för sin del att syftet med nu behandlade motioner till väsentlig

2* Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 42

JoU 1981/82:42

del får anses ha tillgodosetts genom den vidtagna förstärkningen av exportrådets
resurser. Frågan om eventuella ytterligare behov av regleringsmedel
för exportrådets framtida verksamhet på förevarande område torde få
prövas vid kommande prisöverläggningar.

Vad gäller åtgärder i övrigt i syfte att främja en ökad förädlingsgrad på
livsmedelområdet, bl. a. i fråga om forskningsinsatser, vill utskottet erinra
om att forskningen inom livsmedelsområdet tillhör det som särskilt prioriterats
i de allmänna riktlinjer för forskningsverksamheten m. m. inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde som angetts i proposition
1981/82:106 om forskning m. m. Utskottet har i betänkande 1981/82:40
ställt sig bakom regeringens förslag härvidlag. Utskottet har därvid också
anslutit sig till synpunkten att forskningsplaneringen i ökad utsträckning
bör avse hela kedjan från råvaran via förädlingsindustrin till marknaden
osv.

Med hänsyn till vad här anförts finner utskottet motionerna 365, 1135
yrkande 4 och 2073 yrkande 1 inte påkalla någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.

I partimotion 2073 yrkande 2 från moderata samlingspartiet föreslås
med hänvisning till vad som anförts i motion 2018 att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att regleringsramen för s. k. utbyteshandel
bör vidgas. Yrkandet torde närmast avse utbyteshandeln med kött och
fläsk.

För utbyteshandel med kött och fläsk har under regleringsåren 1978/
79—1981/82 avsatts införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Förutom
medel avseende viss utbyteshandel från de östeuropeiska staterna,
överförs enligt vissa regler 50 milj. kr. av införselavgiftsmedel till regleringsföreningen
Svensk kötthandel. De regler som gäller för att beloppet
50 milj. kr. skall få föras över till regleringsföreningen har godkänts av
riksdagen. Dessa regler innebär bl. a. att högst 50 milj. kr. får utbetalas
endast i det fall att motsvarande export ägt rum och införselavgiftsmedel
finns tillgängliga sedan övriga ändamål tillgodosetts. Hittills har tillgängliga
införselavgiftsmedel inte räckt till för att av medel utanför fördelningsplanen
täcka beloppet 50 milj. kr. per regleringsår.

Vid årets prisöverläggningar har man enats om att de regler som har gällt
under innevarande prisregleringsperiod skall gälla också för tiden efter
den 30 juni 1982. I propositionen gjorda beräkningar rörande medelsbehovet
för ändamål utanför fördelningsplanen har utformats i enlighet
härmed.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att en vidgning av regleringsramen
för ifrågavarande utbyteshandel kan medföra svårigheter att med
införselavgiftsmedel finansiera andra ändamål inom jordbruksprisregleringen.
Mot bl. a. angiven bakgrund anser sig utskottet inte böra påyrka
någon riksdagens ytterligare åtgärd med anledning av motion 2073 i förevarande
del.

JoU 1981/82:42

Enligt motion 2558 (fp) bör det uppdras åt statens jordbruksnämnd att
i samråd med företrädare för producenter, livsmedelsindustri och konsumenter
göra en översyn av hittillsvarande praxis när det gäller differentieringen
av exportbidragen för animalieprodukter. Syftet med översynen
bör vara att undersöka om en mer ekonomisk framgångsrik exportverksamhet
kan möjliggöras genom ändrad praxis när det gäller exportbidragen.

Motionen synes avse den verksamhet som bedrivs av regleringsföreningen
Svensk kötthandel. Föreningen har till uppgift att utjämna över- och
underskott på den inhemska marknaden av kött och fläsk. Den viktigaste
uppgiften i samband härmed är att finansiera exporten av uppkommande
överskott. Som instrument härför används exportbidrag.

Det ingår i Svensk kötthandels liksom i övriga regleringsföreningars
uppgifter ett prispolitiskt ansvar av innebörd att föreningarna med utgångspunkt
i bedömningen av prisutvecklingen på utlandsmarknaden och
avsättningsmöjligheterna på hemmamarknaden inom ramen för tillgängliga
avgiftsmedel skall söka tillse att överskottskvantiteter vinner avsättning
till lägsta möjliga kostnad. Regleringsföreningarna står under jordbruksnämndens
överinseende och har att i sin verksamhet följa av nämnden
givna direktiv, vilka i sin tur baseras på beslut av riksdag och regering.

Enligt utskottets mening torde frågor av det slag som berörs i motion
2558 få anses ingå bland dem som normalt bevakas inom ramen för den
löpande verksamheten vid statens jordbruksnämnd. Utskottet utgår därför
från att nämnden, om så befinns erforderligt, utan något särskilt uttalande
från riksdagens sida vidtar eller framlägger förslag till åtgärder som kan
effektivisera exportbidragsverksamheten. Motionen bör därför inte föranleda
någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Prisregleringen på sockerbetor och socker

I propositionen föreslås en ettårig prisregleringsperiod för sockerbetor
och socker omfattande tiden den 1 juli 1982—den 30 juni 1983. Förslaget
har utformats med beaktande av riksdagens förra året fattade beslut i fråga
om sockerbetsarealen för 1982 års odling (JoU 1980/81:36, rskr 1980/
81:419). Riksdagens beslut innebär att sockerbetsarealen utökas med ytterligare
1 000 ha under 1982 års odling till 53 000 ha. Den utökade sockerbetsarealen
utgör statens bidrag för att möjliggöra fortsatt drift vid sockerbruket
i Karpalund. Enligt regeringsförslaget tillförs betodlarna ca 54,4
milj. kr. som kostnadskompensation och ca 2,7 milj. kr. som ersättning för
inkomstföljsamhet. Förslaget innebär vidare bl. a. att sockerbolaget för
regleringsåret 1982/83 tillerkänns ca 33,3 milj. kr. som ersättning för ökade
kostnader i sockerproduktionen.

Utskottet biträder i propositionen framlagt förslag till reglering av sockertillverkningen
för tiden den 1 juli 1982—den 30 juni 1983 samt förslaget

JoU 1981/82:42

om ersättning till sockerbolaget under regleringsåret 1982/83. Förslaget
överensstämmer med vad jordbruksnämnden förordat efter överläggningar
och i samförstånd med Sveriges betodlares centralförening och Svenska
Sockerfabriks AB samt nämndens konsumentdelegation.

Vad i propositionen förordats om avveckling av nuvarande underskott
i sockerregleringen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

I den under allmänna motionstiden i år väckta motionen 198 hemställs
om ökning av självförsörjningsgraden beträffande socker till ca 95 % och
en utökning av sockerbetsarealen i enlighet härmed. Syftet med motionen
är att trygga en fortsatt drift vid Karpalunds sockerbruk.

Som framgår av det föregående har det av utskottet nyss förordade
förslaget till sockerreglering för instundande regleringsperiod utformats
med beaktande av bl. a. det i motionen berörda önskemålet. Syftet med
motionen får därmed anses tillgodosett. Motionen bör i enlighet härmed
inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige

Syftet med prisstödet i norra Sverige är att höja lönsamheten hos jordbruket
i detta område till en nivå som är jämförbar med den som uppnås
vid det mellansvenska jordbruket. Stödet utgår i form av pristillägg på

mjölk, kött och fläsk samt till smågrisproduktion och getskötsel. Dessutom
utgår ett särskilt prisstöd till rennäringen i form av pristillägg på renkött.
Prisstödet till jordbruket utgår inom olika stödområden med varierande
belopp. Bestämmelserna återfinns i förordningen (1978:472) om prisstöd
till vissa jordbruk (omtryckt 1980:490, ändrad 1981:640) och i kungörelsen
(1973:508) om prisstöd till rennäringen (ändrad senast 1981:641).

Som redovisas i propositionen har LRF i skrivelse till regeringen begärt
en uppräkning av prisstödet från den 1 juli 1982. Jordbruksnämnden har
efter samråd med lantbruksstyrelsen i sitt remissyttrande också lämnat en
redovisning av sitt uppdrag och föreslagit att stödet räknas upp från den
1 juli 1982. Nämnden redovisar att PM-index under perioden oktober
1980—oktober 1981 har stigit med 12,5 %. En uppräkning av stödnivån
med PM-index ger enligt nämnden en ökad kostnad med ca 29 milj. kr.
Jordbruksnämnden föreslår en uppräkning av stödet i enlighet härmed.

För egen del anser jordbruksministern att en uppräkning av prisstödet
till jordbruket i norra Sverige bör ske också i år. I avvaktan på resultatet
av den översyn som f. n. sker av stödet bör dock uppräkningen göras något
mindre än som föreslagits. Jordbruksministern förordar att stödbeloppen
höjs för de olika produkterna inom resp. stödområde med ca 9 %. Motsvarande
höjning bör ske av prisstödet till rennäringen. Kostnaderna för en
sådan höjning beräknas till 20 milj. kr.

Propositionen föranleder i förevarande avsnitt inte någon erinran från
utskottets sida.

JoU 1981/82:42

Anslagsfrågor m. m.

Anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område beräknas
för nästa budgetår till 3 308 milj. kr. Av beloppet avser ca 2 805 milj. kr.
kostnader för de direkta livsmedelsubventionerna. För innevarande budgetår
har motsvarande kostnader beräknats till 3 195 milj. kr. Minskningen
beror främst på att helårseffekten av de minskningar av livsmedelssubventionerna
som har skett per den 1 oktober 1981 och den 1 januari 1982
uppnås budgetåret 1982/83.

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1421 förordas en ytterligare
minskning av livsmedelssubventionerna med 375 milj. kr. En sådan
minskning är enligt motionärernas mening ofrånkomlig som ett led i
nödvändiga besparingar för kommande budgetår. Samtidigt anser motionärerna
att, intill dess konsekvenserna av en avveckling av livsmedelssubventionerna
blir belysta, det är önskvärt att någon ytterligare neddragning
av dessa subventioner inte sker.

Förslag i motsatt riktning läggs fram i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 2563 vari föreslås, som ett första steg i riktning mot att eliminera
mervärdeskatten på livsmedel, en uppräkning av medelsbehovet under
förevarande anslag med 3 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Samtidigt hemställer motionärerna om en plan för upptrappning av livsmedelssubventionerna
och differentiering av dessa, med inriktningen att
mervärdeskatten på livsmedel i sin helhet skall återföras till konsumenterna
fr. o. m. januari månad 1984.

Utskottet vill liksom tidigare, när livsmedelssubventionerna varit föremål
för behandling i riksdagen, erinra om att det ankommer på regeringen
att besluta om subventionernas utformning. Regeringens nu framlagda
anslagsäskande är utformat bl. a. i enlighet med den plan för sänkningar
av ifrågavarande subventioner, som tidigare presenterats utan att föranleda
någon erinran från riksdagens sida. Tillräckliga skäl att nu påkalla
någon ändring i riksdagens ställningstagande till frågan om livsmedelssubventionernas
minskning synes inte föreligga. Utskottet har sålunda inte
något att erinra mot den i propositionen gjorda medelsberäkningen beträffande
kostnaderna för livsmedelssubventioneringen på olika produkter.
Då utskottet inte heller i övrigt har något att invända mot propositionens
beräkningar av de olika posterna under prisregleringsanslaget föreslår
utskottet att anslaget för nästa budgetår förs upp med 3 308 milj. kr.

I överensstämmelse med vad här anförts avstyrker utskottet motionerna
1421 och 2563.

Utskottet framhöll förra året i samband med behandlingen av prisregleringen
på jordbrukets område bl. a. att det otvivelaktigt var av stort värde
om en redovisning av de rön och synpunkter som kommer fram vid
livsmedelsberedningens arbete på lämpligt sätt delges riksdagen, antingen
i anslutning till den årliga budgetpropositionen eller annorledes. Riksda -

JoU 1981/82:42

gen delade utskottets uppfattning (JoU 1980/81:36, rskr 1980/81:419).

I enlighet med riksdagens sålunda uttalade mening har till proposition
1981/82:209 fogats en promemoria om livsmedelsberedningens hittillsvarande
verksamhet.

Utskottet anser att den lämnade redogörelsen ger värdefull information
rörande aktuella frågor på kost- och näringsområdet och att den sålunda
utgör ett viktigt komplement till riksdagens underlagsmaterial för bedömningen
av hithörande spörsmål. Utskottet föreslår att riksdagen utan erinran
lägger redogörelsen för livsmedelsberedningens verksamhet till handlingarna.

Propositionen har i de delar den ej berörts i det föregående inte gett
utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Övriga frågor

Utskottet behandlar i detta avsnitt ytterligare några under allmänna
motionstiden i år väckta motioner med anknytning till prispolitiken på
jordbrukets område.

Enligt motion 438 (fp) bör det uppdras åt statens jordbruksnämnd att
verka för en förbättring av insynen i jordbruksregleringen. Motionärerna
åsyftar närmast vissa åtgärder för att ernå enhetligt uppställda och mer
informativa årsredovisningar från regleringsföreningarna. Motionärerna
hänvisar till ett förslag härom som riksdagens revisorer förde fram i sin
granskningspromemoria nr 4/1979 om jordbruksprisregleringen och regleringsföreningarna.
Enligt motionärernas mening skulle det vidare vara
önskvärt att jordbruksnämnden fick i uppdrag att med hjälp av dessa
årsredovisningar och annat material framställa en populärupplaga av en
samlad årsredovisning för jordbruksregleringen.

Revisorernas synpunkter med anledning av granskningen av jordbruksprisregleringen
m. m. presenterades för riksdagen i förslag 1979/80:17,
som behandlades av utskottet i betänkande 1980/81:6. När det gäller
regleringsföreningarnas årsredovisningar noterades i granskningspromemorian
att en bättre bild av föreningarnas verksamhet skulle kunna fås om
årsredovisningar i väsentlig mån ändrades i riktning mot större öppenhet.
En mera öppen redovisning skulle kunna ge även andra intresserade än
experterna på området insyn i regleringsverksamheten.

Vid granskningen hade det vidare visat sig att uppställningarna av
årsredovisningarna skilde sig åt de olika föreningarna emellan. Sålunda
var de i olika hög grad utförliga och illustrativa. De olika posterna i
resultaträkningarna var vidare inte direkt jämförbara på grund av att man
vid intäkts- och kostnadsredovisningen använt sig av olika grupperingar.
Föreningarnas årsredovisningar borde därför göras mer enhetliga, och ett
ökat arbete borde läggas ned på att få dem mera informativa.

Revisorernas förslag om en mera öppen och enhetlig utformning av

JoU 1981/82:42

redovisningen av föreningarnas verksamhet bemöttes genomgående positivt
av de i ärendet hörda remissinstanserna. Det framhölls i sammanhanget
att man inom regleringsföreningarna redan påbörjat en översyn av
årsredovisningarna i syfte att förbättra möjligheterna att ge en ekonomisk
överblick av verksamheten. Möjligheterna att uppnå en alltigenom enhetlig
redovisning av föreningarnas ekonomiska transaktioner begränsades
dock, påpekades det, av att föreningarnas uppgifter delvis var olikartade.
Revisorerna fann av olika skäl inte anledning att vid den förevarande
granskningen lägga fram ett konkret förslag i ärendet utan noterade endast
de fördelar som kunde vinnas genom ändrade redovisningsregler. Något
krav på särskilda åtgärder i ämnet från riksdagens sida aktualiserades inte
vid riksdagsbehandlingen.

Utskottet delar givetvis uppfattningen om värdet av att en så överskådlig
och öppen redovisning som möjligt lämnas av verksamheten vid regleringsföreningarna.
Som i det föregående anförts har åtgärder i angivet
syfte också vidtagits. Mot bakgrund av vad i ärendet förevarit finner
utskottet anledning anta att statens jordbruksnämnd och berörda regleringsföreningar
har sin uppmärksamhet riktad på frågan och utan särskilt
påpekande från riksdagens sida vidtar de åtgärder som kan befinnas
möjliga för att ytterligare förbättra informationen i samband med regleringsföreningarnas
årsredovisningar.

Vad gäller frågan om en mera lättillgänglig redovisning av jordbruksprisregleringens
innehåll vill utskottet erinra om att jordbruksnämnden
enligt beslut av regeringen har till uppgift att utge Jordbruksekonomiska
meddelanden. I denna ingår dels artiklar som bl. a. behandlar aktuella
frågor inom jordbruksprisregleringen, dels vissa översikter och meddelanden
samt dels en tabellbilaga med statistik över produktion, konsumtion
etc. Jordbruksekonomiska meddelanden ges ut med tolv nummer per år.
Vissa av numren utgör numera s. k. temanummer, där en viss fråga behandlas.
Under senare år har publicerats artiklar bl. a. om jordbrukets
inflationsskydd, lantbruksföretagens skulder och räntekostnader samt
livsmedelssubventionernas effekter. Det kan nämnas att jordbruksnämnden
i dagarna utkommit med ett temanummer som i populär form redogör
för bl. a. gällande prisregleringssystem på jordbrukets och fiskets områden.

Det anförda ger enligt utskottets mening vid handen att syftet med
motion 438 i stor utsträckning redan får anses tillgodosett. Någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen finnér utskottet
inte erforderlig.

Förslag om avveckling av de s. k. djurfabrikerna och om integrering av
deras produktion med det svenska jordbruket läggs fram i motion 316
(vpk). Djurhälso-, produkt-, kvalitets- och beredskapssynpunkter talar
enligt motionen klart för att nya djurfabriker inte skall få byggas i Sverige.
Befintliga anläggningar skall heller inte få utvidgas. Den formellt högre

JoU 1981/82:42

produktionskostnad som kan uppstå vid en sådan omläggning kompenseras
enligt motionärernas mening av mindre stödbehov till jordbruket i
främst skogs- och mellanbygder och genom att landets beredskap förbättras
till en lägre kostnad. Enligt motionen bör vidare ytterligare restriktioner
sättas in mot användande av antibiotika i djurfoder.

Utskottet vill erinra om att motioner med liknande innebörd vid flera
tillfällen tidigare behandlats av riksdagen bl. a. vid föregående riksmöte i
samband med behandlingen av jordbruksprisregleringen (JoU 1980/
81:36). I fråga om djurhälso- och miljöeffekter av den storskaliga animalieproduktionen
har understrukits att utvecklingen lett till ett ökat medvetande
om att en alltför högt driven rationalisering kunde få negativa
bieffekter i olika hänseenden. Från statsmakternas sida har åtgärder vidtagits,
bl. a. i form av skärpta bestämmelser rörande förprövning från
miljö- och djurskyddssynpunkt av nybyggda djurstallar. Vidare har den
etologiska forskningen erhållit ökade resurser över budgeten. I sammanhanget
har påpekats att den allmänna utvecklingen mot en högt driven
rationalisering till stor del skett i överensstämmelse med gällande jordbrukspolitiska
riktlinjer och ansetts förenlig med både konsument- och
producentintressen. Samtidigt har framhållits att detta självfallet inte får
innebära att man okritiskt accepterar produktionsformer som är ägnade
att inge starka betänkligheter från djurskyddssynpunkt, bl. a. genom att de
framtvingar avvikelser från djurens normala biologiska beteende. Utskottet
har förutsatt att en sådan utveckling kan motverkas genom en tillämpning
av nu gällande författningar däri inbegripet lantbruksstyrelsens anvisningar
för djurskyddstillsyn. Av betydelse i sammanhanget har också
ansetts vara de av riksdagen godkända riktlinjerna för styrning av den
storskaliga animalieproduktionen, innefattande bl. a. differentierade avgifter
inom äggproduktionen och differentierade pristillägg inom fläskproduktionen.
Utöver dessa uttalanden har motionerna i ämnet inte föranlett
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 316 yrkande
1.

Vad därefter beträffar användningen av antibiotika vid utfodring får
utskottet erinra om — såsom bl. a. redovisades för riksdagen förra året vid
behandlingen av motioner i ämnet (JoU 1980/81:36) — att antibiotikan i
huvudsak utnyttjas dels som medel mot djursjukdomar m. m., dels som
tillväxtbefrämjande ämne. I en av jordbruksnämnden genomförd utredning
har den totala förbrukningen i landet av s. k. kemoterapeutika — till
vilka bl. a. räknas nu berörda antibiotika — för år 1977/78 beräknats till
21 000 kg, varav ca 12 000 kg används till lågdosfoder. Fördelningen på
olika djurslag har uppskattats till drygt 80% för svin, 10% för fjäderfjä
(liv- och slaktkyckling) och 6—8% för kalv och lamm. Medlen får ej
användas vid utfodring av värphöns.

Riskerna med antibiotikatillförseln anses främst bestå i att den leder till

JoU 1981/82:42

utveckling och selektion av resistenta bakteriestammar hos de utfodrade
djuren. Resistenta sjukdomsalstrande bakterier kan spridas från djuren till
den yttre miljön. En recirkulation av sådana bakterier kan uppstå, i vilken
även människan innefattas.

Utskottet framhöll förra året att utskottet i viss mån kunde instämma i
motionärernas kritiska synpunkter på användningen av antibiotika i animalieproduktionen.
Utskottet ansåg det dock böra framhållas att tillverkning
och försäljning av fodermedel som innehåller s. k. specialämnen är
noggrant reglerade i olika författningar. Enligt 7 § förordningen
(1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. får sådana
varor inte saluhållas eller försäljas utan tillstånd av kontrollmyndigheten,
dvs. statens jordbruksnämnd. Tillstånd får inte lämnas med mindre
det tillstyrkts av lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och statens livsmedelsverk
(SFS 1971:1145). Samtliga nu nämnda myndigheter arbetade vidare
kontinuerligt med frågor rörande antibiotikaanvändningen. Jordbruksnämnden
hade sålunda genomfört en utredning avseende utnyttjande av
specialämnen i foder, som väntades leda till skärpta krav rörande undersökningar
genom tillverkarens försorg av specialämnens långtidseffekter.
Inom livsmedelsverket arbetade man fortlöpande med bl. a. frågan om
karenstider för olika produktionshöjande ämnen. Enligt att förslag från
socialstyrelsen borde s. k. högdosfoder omfattas av läkemedelsförordningen.
Vidare var ett av lantbruksstyrelsen utarbetat förslag till fodervaruslag
under remissbehandling. I det sammanhanget föreslogs skärpningar beträffande
antibiotikahanteringen även i andra avseenden än som nyss
nämnts.

Av det anförda framgick att frågan om utnyttjande av specialämnen i
foder följdes med stor uppmärksamhet från berörda myndigheters sida.
Dessa hade i olika sammanhang redovisat en restriktiv grundinställning
till användningen av antibiotika, framför allt när det gäller tillförsel av
sådana ämnen i tillväxtbefrämjande syfte. Man hade därvid bl. a. hänvisat
till och uttryckt förståelse för de ökade kraven från konsumenterna att
livsmedel bör vara fria från främmande ämnen. Enligt jordbruksnämnden
var det viktigt att användning av produktionshöjande medel inte tilläts
förrän fullt övertygande svenska försök visat att det var livsmedelshygieniskt
invändningsfritt och produktionsekonomiskt välmotiverat. Utskottet,
som delade denna uppfattning, underströk för sin del det angelägna i
att fortsatta ansträngningar gjordes för att närmare belysa effekterna av
antibiotikaanvändningen inom animalieproduktionen och för att komma
till rätta med dess negativa verkningar. Då den verksamhet inom berörda
myndigheter som redovisats syntes ägnad att i stor utsträckning kunna
tillgodose syftet med berörda motioner, lämnade riksdagen desamma utan
ytterligare åtgärd.

Enligt vad utskottet funnit ägnas hithörande frågor fortsatt uppmärksamhet
från berörda myndigheters sida. Förslaget till ny fodervarulag,

JoU 1981/82:42

avsedd att ersätta nu gällande fodermedelslag, är efter remissbehandling
föremål för prövning i jordbruksdepartementet.

Mot angiven bakgrund finner utskottet motion 316 inte heller i denna
del (yrkande 2) påkalla någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Krav på en översyn av jordbrukspolitiken har rests i några motioner,
väckta under allmänna motionstiden i år. I motion 1428 (s) pekas på flera
omständigheter som lett till att tiden blivit mogen för en sådan översyn.
Den alltmera tyngande skuldbördan med starkt ökande räntekostnader
har skapat problem, särskilt för de nyetablerade jordbrukarna. Prishöjningar
i kombination med minskade livsmedelssubventioner har lett till en
minskad konsumtion med åtföljande svårigheter för åtskilliga livsmedelsföretag.
Enligt motionärerna har kostnadsutvecklingen inom jordbruket
bl. a. lett till att intresset för investeringar minskat.

Enligt den socialdemokratiska gruppmotionen 1915 blir det alltmera
angeläget att sätta in jordbrukspolitiken i ett vidare livsmedelspolitiskt
perspektiv. Det är bl. a. av stor vikt att förädlingsdelen och distributionen
av livsmedel prövas i samband med jordbrukspolitiken. Möjligheterna att
utveckla en självständig livsmedelsteknologi är en annan frågeställning
som bör belysas. En översyn av jordbrukspolitiken bör också omfatta
konsumentinflytandets utveckling. Enligt motionen bör en parlamentarisk
kommitté tillsättas för att fullgöra utredningsuppdraget. Även i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion 317 yrkas på en utredning om vår
livsmedelsförsörjning som inte bör begränsas till jordbruket utan utsträckas
till att avse en samlad svensk livsmedelspolitik.

Utskottet vill erinra om att utgångspunkten för den jordbrukspolitik
som fastställdes av riksdagen år 1977 är att landets naturliga resurser för
jordbruksproduktion skall utnyttjas och att familjelantbruket skall vara
den dominerande företagsformen. Enligt riktlinjerna skall ett huvudsyfte
med jordbrukspolitiken vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom
jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är
likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Vidare skall jordbrukspolitiken
ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav
på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. De statliga
insatserna för jordbrukets rationalisering skall därför främja en fortsatt
rationalisering av jordbruket genom uppbyggandet och vidmakthållandet
av rationella familjeföretag. De ekologiska och miljömässiga aspekterna
på jordbruket skall därvid särskilt beaktas. Jordbrukspolitiken skall vidare
ges en sådan inriktning att jordbruket och därtill knutna verksamheter kan
medverka i en aktiv regionalpolitik.

Produktionsmålet i 1977 års beslut har utformats som delmål avseende
åkerarealen, mjölkproduktionen och driftsinriktningen i övrigt. Beträffande
åkerarealen skall gälla att den brukningsvärda åkerjorden skall utnyttjas
för jordbruksproduktion. Den fredstida mjölkproduktionen skall upp -

JoU 1981/82:42

rätthållas vid en nivå som ungefär motsvarar konsumtionsbehovet av
mjölk och mjölkprodukter. För övriga animalieprodukter skall eftersträvas
att balans i stort sett uppnås mellan produktion och avsättningsutrymme
inom landet. Det överskott som uppkommer till följd av målsättningen
i fråga om åkerarealen skall i första hand utgöras av spannmål.

Utskottet kan för sin del inte finna att det finns skäl att nu ompröva de
jordbrukspolitiska målen. De principer som angavs i 1977 års jordbrukspolitiska
beslut bör sålunda ligga fast. Däremot är medlen att nå de
angivna målen inte fastlagda. De sålunda både kan och bör omprövas
fortlöpande. Detta är också vad som skett bl. a. inom ramen för den
översyn av vissa frågor rörande jordbruksprisregleringen som gjorts inför
årets prisöverläggningar och som även skett i samband med dessa överläggningar.

Det bör i sammanhanget även framhållas att en rad utredningar under
senare år tillsatts för att utreda olika delproblem inom jordbrukspolitikens
ram. F. n. prövas inom regeringskansliet förslag framlagda av utredningen
om jordbrukets kapitalförsörjning och av sockernäringskommittén. En
särskild kommitté utreder vissa frågor rörande kapitalförändringarnas
inverkan på lantbrukarnas inkomstförhållanden. Frågan om förbättrad
fastighetsstruktur inom jordbruket och skogsbruket utreds inom en annan
kommitté. En särskild utredning om det statliga stödet till jordbruket i
norra Sverige väntas inom kort lägga fram sitt betänkande. Förslag kan
också snart väntas från den utredning som haft att utreda användningen
av kemiska medel i jordbruket och skogsbruket. Vidare kommer en särskild
kommitté att utreda livsmedelsförsörjningens sårbarhet från olika
synpunkter.

Med anledning av vad nu anförts finner utskottet inte skäl påfordra
någon sådan övergripande översyn av jordbrukspolitiken som efterlyses i
motionerna 317, 1428 och 1915. Ifrågavarande motioner avstyrks därför.

I motion 1918 begärs en skyndsam översyn av den geografiska spridningen
av den svenska livsmedelsproduktionen. Förslag om åtgärder för att
motverka den enligt motionen pågående centraliseringen av livsmedelsproduktionen
begärs också.

Enligt utskottets mening kan förväntas att den aviserade utredningen
om livsmedelsförsörjningens sårbarhet kommer att ge värdefull information
rörande bl. a. sådana frågor som berörs i motion 1918. Någon särskild
utredning i ämnet finner utskottet därför inte påkallad. Även nyssnämnda
motion bör därför kunna lämnas utan ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

3 Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 42

JoU 1981/82:42

(1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

2. att riksdagen antar förslaget till lag om upphävande av lagen
(1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning
av fettemulsion m. m.,

3. att riksdagen godkänner de i propositionen förordade grunderna
för reglering av priser m. m. på jordbruksprodukter utom
sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1982—den 30 juni
1984,

4. beträffande åtgärder för produktionsanpassning

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 1981/82:364
yrkande 2, 1981/82:1911 och 1981/82:2562 yrkandena 1 och 2,

5. beträffande avgift på handelsgödselmedel m. m.

a) att riksdagen avslår motionerna 1981/82:1105 och 1981/
82:2109,

b) att riksdagen lämnar motion 1981/82:2562 yrkande 3 utan
ytterligare åtgärd,

6. beträffande utredning om nyetablerade jordbrukares finansieringssituation att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1981/82:1912,

7. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats i
fråga om användningen av avgiftsmedel som inflyter under
regleringsåret 1982/83 eller har influtit under tidigare regleringsår,

8. beträffande export av högförädlade livsmedel m. m.

att riksdagen lämnar motionerna 1981/82:365, 1981/82:1135
yrkande 4 och 1981/82:2073 yrkande 1 utan ytterligare åtgärd,

9. beträffande utbyteshandel

att riksdagen avslår motion 1981/82:2073 yrkande 2,

10. beträffande exportbidrag för animalieproduktionen

att riksdagen lämnar motion 1981/82:2558 utan ytterligare åtgärd,

11. att riksdagen godkänner de i propositionen förordade grunderna
för reglering av priser m. m. på sockerbetor och socker för
tiden den I juli 1982 —den 30 juni 1983,

12. beträffande utökning av den inhemska sockerbetsarealen m. m.
att riksdagen lämnar motion 1981/82:198 utan ytterligare åtgärd,

13. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
prisstödet till jordbruket i norra Sverige,

14. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för säsongmässig
lagring av jordbruksprodukter under budgetåret 1982/
83 får disponera en rörlig kredit på högst 250 000 000 kr. i

JoU 1981/82:42

riksgäldskontoret,

15. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för inlösen av
inhemskt oljeväxtfrö för budgetåret 1982/83 får disponera en
rörlig kredit på högst 50 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

16. att riksdagen medger att regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, statens jordbruksnämnd för ändamål inom
jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen
för budgetåret 1982/83 får disponera en rörlig kredit på högst
120 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

17. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för råvarukostnadsutjämning
under budgetåret 1982/83 får disponera en
rörlig kredit på högst 40 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

18. att riksdagen utan erinran lägger den inom beredningens för
livsmedels- och näringsfrågor sekretariat upprättade promemorian
om beredningens verksamhet till handlingarna,

19. beträffande plan för upptrappning av livsmedelssubventionerna
m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:2563 yrkande 2,

20. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motion 1981/82:1421 och motion 1981/82:2563 yrkande 1
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 3 308 000 000 kr.,

21. att riksdagen till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för
budgetåret 1982/83 utöver redan anvisat förslagsanslag anvisar
ytterligare 20 000 000 kr.,

22. beträffande statens jordbruksnämnds informationsverksamhet
att riksdagen lämnar motion 1981/82:438 utan ytterligare åtgärd,

23. beträffande stordrift inom animalieproduktionen

a) att riksdagen lämnar motion 1981/82:316 yrkande 1 utan
ytterligare åtgärd,

b) att riksdagen lämnar motion 1981/82:316 yrkande 2 utan
ytterligare åtgärd,

24. beträffande ny jordbruksutredning

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:317, 1981/82:1428
och 1981/82:1915,

25. beträffande översyn av den geografiska spridningen av den
svenska livsmedelsproduktionen

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1918 utan ytterligare åtgärd.

JoU 1981/82:42

Stockholm den 27 maj 1982

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s), Åke Wictorsson (s),
Filip Johansson (c), Gunnar Olsson (s), Håkan Strömberg (s), Martin
Segerstedt (s), Esse Petersson (fp), Jens Eriksson (m), Lennart Brunander
(c), Ingvar Eriksson (m) och Margareta Winberg (s).

Reservationer

1. översyn av jordbrukspolitiken (mom. 4, 6, 8, 22, 23 a, 24 och 25)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Martin Segerstedt och Margareta Winberg (alla s) anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Prisnivån på de svenska jordbruksprodukterna fastställs efter överläggningar
mellan företrädare för producenter och konsumenter. Under de
senaste åren har dock mittpriset ofta överskridits för vissa animalieprodukter.
Det pris- och regleringssystem som byggts upp har inte kunnat
förhindra uppkomsten av betydande överskott på vissa jordbruksprodukter.
Dessa överskott tenderar att öka. De måste avsättas på världsmarknaden
till priser som inte oväsentligt understiger vad som behövs för att ge
producenterna täckning för deras kostnader och nödvändiga arbetsersättningar.
Kostnaderna för att avsätta dessa överskott påverkar därför i ett
längre perspektiv livsmedelsprisernas utveckling även i vårt land.

1 ett läge med en besvärande utveckling av överskottsproduktionen kan
det från såväl konsument- som producentsynpunkt bli nödvändigt att
pröva någon form av etableringskontroll för att med dess hjälp åstadkomma
en planerad hushållning inom jordbruket för att därmed bättre uppnå
de mål som ställs upp för jordbrukspolitiken. Syftet måste vara att uppnå
en rationell jordbruksproduktion och så låga livsmedelspriser som möjligt
under hänsynstagande till de allmänna mål för politiken som riksdagen
anvisar. Därför anser utskottet det lämpligt att frågan om etableringskontroll
som ett led i förutsättningarna för att förverkliga jordbrukspolitikens
mål och effekterna av en sådan kontroll från såväl konsumenternas som
producenternas synpunkter förutsättningslöst prövas när en ny jordbrukspolitisk
utredning kommer till stånd. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion 364 yrkande 2 och motion 1911 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

JoU 1981/82:42

Vad härefter gäller de i motion 2562 framförda yrkandena om utveckling
av gällande system för styrning av animalieproduktionens utbyggnad
vill utskottet i anslutning till föreliggande motionsyrkanden, såvitt avser
fläskproduktionen, framhålla att det ankommer på jordbruksnämnden att
med utgångspunkt i av riksdagen förordade riktlinjer efter överläggningar
med nämndens konsumentdelegation följa utvecklingen på animalieområdet
och vidta de åtgärder som erfordras för att fortlöpande anpassa
pristillägg och avgifter inom rådande system för styrning av fläsk- resp.
äggproduktionens utbyggnad till marknadsläget.

Utskottet finner mot denna bakgrund inte anledning att påfordra någon
riksdagens ytterligare åtgärd med anledning av motion 2562 i nu förevarande
avseende.

Inte heller finner utskottet tillräckliga skäl att nu föreslå en utvidgning
av systemet för styrning av animalieproduktionens utbyggnad till att också
gälla mjölkproduktionen. Utskottet vill hänvisa till att föreliggande regeringsförslag,
som nyss redovisats, innefattar dels den förordade begränsningen
av leveranstillägget för mjölk, dels andra åtgärder i syfte att minska
stimulansen av mjölkproduktionen. Motion 2562 avstyrks således även i
denna del.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Även om”
och på s. 18 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Även om vidtagna och föreslagna åtgärder i syfte att underlätta framför
allt de nyetablerade jordbrukarnas situation ger vid handen att syftet med
motion 1912 delvis har tillgodosetts, anser utskottet att det finns skäl för
regeringen att ytterligare överväga dessa frågor. Det bör framhållas att
utredningen om jordbrukets kapitalförsörjning haft sin tyngdpunkt i de
rent kreditpolitiska övervägandena och inte haft anledning att pröva de i
motionen aktualiserade frågorna som i första hand är av jordbrukspolitisk
karaktär. Utskottet finner därför anledning för riksdagen att uttala att de
frågor som aktualiserats i motionen lämpligen bör prövas i samband med
en ny jordbrukspolitisk utredning.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Utskottet
som” och på s. 20 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet som delar jordbruksministerns sålunda deklarerade uppfattning,
finner dock att de frågor som tas upp i nu behandlade motioner är
av den arten att de bör prövas i samband med en ny jordbrukspolitisk
utredning.

Med hänsyn till vad i ärendet redovisats finner utskottet att riksdagen i
anledning av motionerna 365, 1135 yrkande 4 och 2073 yrkande 1 bör ge
regeringen denna sin mening till känna.

JoU 1981/82:42

dels den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
delar" och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (lika med utskottet) också vidtagits.

Enligt utskottets mening bör dock informationen om prisregleringsverksamheten
på jordbrukets område kunna ytterligare förbättras, bl. a. i samband
med regleringsföreningarnas årsredovisningar. Ifrågavarande spörsmål
hör till dem som bl. a. bör prövas i samband med en ny jordbrukspolitisk
utredning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Vad gäller (lika med utskottet) fiskets områden.

Det senast anförda ger enligt utskottets mening vid handen att syftet
med motion 438 i nämnda avseende får anses tillgodosett. Någon åtgärd
med anledning av motionen utöver vad tidigare förordats finner utskottet
sålunda inte erforderlig.

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Under
hänvisning” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet uttalar sig i det följande för tillsättandet av en ny jordbrukspolitisk
utredning. Med anledning av det i motion 316 yrkande 1 ånyo
framförda kravet på restriktioner när det gäller den storskaliga animalieproduktionen
vill utskottet framhålla att ifrågavarande spörsmål bör prövas
i samband med sagda utredning.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 29 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla att mycket har förändrats sedan
riksdagen år 1977 fattade beslut om riktlinjerna för den svenska jordbrukspolitiken.
Den ekonomiska politik som de borgerliga regeringarna fört har
lett fram till ett rekordstort budgetunderskott, bristande balans i utlandsaffärerna,
prisstegringar som saknar motstycke och en rekordhög räntenivå.

Konsumenterna har drabbats av kännbara prishöjningar på livsmedel
som en följd av att den bristande balansen i samhällsekonomin lett till en
kraftig kostnadsutveckling inom jordbruket. Till detta kommer att regeringen
genomdrivit en kraftig minskning av livsmedelssubventionerna.
Från år 1977 och fram till nu har priserna på baslivsmedlen höjts med över
70 %. Som en följd av detta kan man skönja en minskad konsumtion. Det
leder i sin tur till att jordbruket inte kan avsätta de produkter man tar fram
inom landet utan måste öka den förlustbringande exporten.

Inflationen och det höga ränteläget har också vållat svåra ekonomiska
problem inom jordbruket och då inte minst för de unga nyetablerade
jordbrukarna. Det leder i sin tur till att intresset för investeringar inom
jordbruket minskar, vilket kunnat förmärkas inte minst under innevaran -

JoU 1981/82:42

de budgetår. På sikt medför det att den effektivitet som utmärkt svenskt
jordbruk och varit en viktig förutsättning för att uppnå de uppställda
målen på jordbrukspolitikens område riskerar att gå förlorad. Jordbrukets
kapitalförsörjning är vidare ett stort problem i nuläget.

Jordbrukspolitiken är inriktad på att ge producenterna ett starkt prisskydd.
Det förutsätter att konsumenterna kan lita på att de får så bra och
billiga livsmedel som möjligt. Det förutsätter också att jordbrukarna kan
utveckla och driva sin näring så att de får möjlighet att uppfylla konsumenternas
krav och önskemål. Främst på grund av den ekonomiska politik
som de borgerliga regeringarna genomdrivit har de svårigheter som ovan
redovisats uppkommit. Det gör att den jordbrukspolitik som beslöts år
1977 inte längre fungerar på det sätt riksdagen förutsatte när beslutet
fattades. Enligt utskottets mening är detta ett starkt motiv för att en översyn
av jordbrukspolitiken snarast kommer till stånd. Utskottet vill i sammanhang
härmed fastslå att huvudmålet för jordbrukspolitiken måste vara att
trygga vår livsmedelsförsörjning. Detta bör ske i en långsiktig och planerad
hushållning med de naturresurser som utnyttjas i jordbruket och under
starkt hänsynstagande till miljön. Det bör vidare ske i en rationellt bedriven
produktion som ger konsumenterna livsmedel av god kvalitet till
rimliga priser och dem som arbetar i jordbruket likvärdig standard med
jämförbara grupper.

Familjejordbruket kommer i fortsättningen som tidigare att vara den
dominerande företagsformen. Utskottet vill understryka den roll jordbruket
spelar för att skapa arbetstillfällen i bygder där annan sysselsättning
ofta är svår att uppnå.

En fortsatt välskött svensk jordbruksnäring bör eftersträvas där arbetsinsatsen
uppmuntras och lönas, och inte möjligheten att göra spekulationsvinster.
Brukningsrätten bör tryggas för dem som är mest lämpade att driva
jordbruk. Jordbrukspolitiken måste kunna mötas med förtroende, både av
konsumenter och jordbrukare.

Detta är grundläggande värderingar som bör ligga till grund också för
en översyn av nu gällande jordbrukspolitik. Vid en sådan översyn bör
också förutsättningarna för en mera solidarisk inkomstpolitik inom jordbruksnäringen
undersökas. Vidare bör jordbrukets förutsättningar att vara
självförsörjande med viktiga produktionsmedel bättre belysas. Detta kan
leda till en förändring av nu gällande brukningsformer och brukningsmetoder.
De begränsningar i användningen av kemiska medel som kan bli en
följd av de förslag utredningen om kemiska medel i jordbruket väntas
framlägga måste bl. a. beaktas.

Kapitalfrågorna inom jordbruksnäringen är en annan fråga som kräver
en lösning. Jordbrukets regionalpolitiska betydelse bör också belysas.

Konsumenternas förtroende för jordbrukspolitiken är i hög grad beroende
av hur informationen och insynen i den komplicerade materia som
jordbruksregleringen utgör fungerar. Därför måste konsumentsidans möj -

JoU 1981/82:42

ligheter att göra sin intressen gällande ingå som en viktig del av en ny
översyn av jordbrukspolitiken.

Det blir alltmer angeläget att sätta in jordbrukspolitiken i ett vidare
sammanhang i ett livsmedelspolitiskt perspektiv. I vårt land råder sedan
länge en bred politisk enighet om att vi skall ha en hög grad av självförsörjning
för att kunna garantera mat åt människorna i händelse av avspärrning.
Förädlingen och distributionen av råvara till färdiga livsmedel är ett
viktigt led i denna självförsörjning. Det är därför av stor vikt att förädlingsdelen
och distributionen av livsmedel prövas i samband med jordbrukspolitiken.
Det finns tendenser till ett ökat inslag av internationellt beroende
inom livsmedelsproduktionen. Möjligheterna att utveckla en självständig
livsmedelsteknologi är en annan frågeställning som bör belysas.

I detta betänkande har utskottet behandlat ett antal motionsyrkanden
som enligt utskottets mening pekar på ytterligare ett antal frågor som bör
prövas i samband med en ny jordbrukspolitisk utredning.

Utskottet vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på att en råd
utredningar under senare år tillsatts för att utreda olika delproblem inom
jordbrukspolitikens ram. Redan tillkomsten av dessa utredningar utgör i
sig ett tecken på att den förda jordbrukspolitiken i åtskilliga hänseenden
inte lett till avsett resultat.

Vad som krävs är emellertid en mera övergripande översyn av jordbrukspolitiken.
I det föregående har redovisats några av de skäl som talar
för en sådan översyn och en breddning av densamma till en livsmedelspolitik.
Starka skäl talar för att detta utredningsarbete omgående bör komma
i gång. I den mån detta visar att vissa problem bör behandlas med förtur
bör detta kunna ske.

Utskottet hemställer därför att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att en översyn bör göras i enlighet med vad som förordats i
motionerna 1428 och 1915 och att en särskild parlamentarisk kommitté bör
tillsättas för att fullgöra utredningsuppdraget. Vid bifall härtill tillgodoses
även syftet med motion 317.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att de i motionen väckta
frågorna görs till föremål för närmare överväganden, inte enbart ur sårbarhetssynpunkt
utan jämväl av regionalpolitiska skäl. Detta bör lämpligen
ske inom ramen för den nya jordbrukspolitiska utredning som utskottet
i det föregående förordat. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4, 6, 8, 22, 23 a), 24 och 25 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande åtgärder för produktionsanpassning

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

JoU 1981/82:42

utskottet med anledning av motionerna 1981/82:364 yrkande
2 och 1981/82:1911 anfört om prövning i samband med en ny
jordbrukspolitisk utredning,

b) att riksdagen avslår motionen 1981/82:2562 yrkandena 1
och 2,

6. beträffande utredning om nyetablerade jordbrukares finansieringssituation att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motion 1981/82:1912 anfört om
prövning i samband med en ny jordbrukspolitisk utredning,

8. beträffande export av högförädlade livsmedel m. m.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motionerna 1981/82:365, 1981/
82:1135 yrkande 4 och 1981/82:2073 yrkande 1 anfört om
prövning i samband med en ny jordbrukspolitisk utredning,

22. beträffande statens jordbruksnämnds informationsverksamhet
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motion 1981/82:438 anfört om
prövning i samband med en ny jordbrukspolitisk utredning,

23. beträffande stordrift inom animalieproduktionen

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motion 1981/82:316 yrkande 1
anfört om prövning i samband med en ny jordbrukspolitisk
utredning,

24. beträffande en ny jordbrukspolitisk utredning

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:1428 och
1981/82:1915 samt med anledning av motion 1981/82:317 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
översyn av jordbrukspolitiken,

25. beträffande översyn av den geografiska spridningen av den
svenska livsmedelsproduktionen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motion 1981/82:1918 anfört om
prövning i samband med en ny jordbrukspolitisk utredning.

2. Avgift på handelsgödselmedel m. m. (mom. 5 a)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Martin Segerstedt och Margareta Winberg (alla s) anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
biträder” och på s. 15 slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande
lydelse:

JoU 1981/82:42

Utskottet vill erinra om att den år 1979 tillsatta utredningen om användning
av kemiska medel i jord- och skogsbruket (Jo 1979:09) bl.a. har till
uppgift att studera konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning
av kemiska preparat i jord- och skogsbruket m. m. Kommitténs
uppdrag omfattar användning av såväl bekämpningsmedel som handelsgödselmedel.
Med hänsyn till de betydande miljöproblem som den stora
användningen av handelsgödselmedel inom jordbruket ger upphov till
anser utskottet det dock viktigt att åtgärder redan nu vidtas för att minska
handelsgödselanvändningen. Utskottet delar härvidlag den uppfattning
som redovisas i motionerna 1105 och 2109.

Det i propositionen förordade avgiftssystemet syftar främst till att åstadkomma
en bättre balans mellan utbud och efterfrågan i jordbruksproduktionen
men har givetvis intresse även från miljösynpunkt. Som anförs i
motion 2109 föreslog den kommitté som hösten 1981 gjorde en översyn av
vissa frågor rörande jordbruksprisregleringen att en avgift om 10 % borde
läggas på handelsgödselmedlen. Utskottet finner en handelsgödselavgift
på 7 % för låg för att tjäna de syften som eftersträvas i motionerna. Enligt
utskottets mening bör därför, utöver vad som förordats i propositionen, en
särskild avgift om 5 % tas ut vid inhemsk tillverkning och vid import av
handelsgödselmedel. Dessa avgiftsmedel bör direkt tillfalla statskassan.
Förslag om en avgift i enligthet med vad här förordats bör snarast möjligt
utarbetas.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 1105 och 2109
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 5 a) bort ha följande lydelse:

5. beträffande avgift på handelsgödselmedel m. m.

a) att riksdagen med anledning av motionerna 1981/82:1105 och
1981/82:2109 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. Avgift på handelsgödselmedel m. m. (mom. 5 b)

Arne Andersson i Ljung, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att det givetvis är önskvärt att systemet med
återbäring av avgiftsmedel, till de näringar som ligger utanför jordbruksprisregleringen,
utformas på ett sätt som gör systemet enkelt att administrera.
Således delar utskottet jordbruksministerns uppfattning att handelsgödselavgifter
som erlagts för förbrukning inom trädgårdsnäringen
kollektivt återförs till näringen. Beträffande skogsbrukets förbrukning
delar utskottet de i motionen 2562 i denna del framförda synpunkterna.

JoU 1981/82:42

Såsom motionärerna anfört är förutsättningarna för individuell återbetalning
till förbrukarna möjlig att göra utan alltför betungande administration.
Principen om individuell återbäring bör således vad det gäller skogsbruket
fastställas. Av administrativa skäl torde ändå beslut fattas om en
undre gräns under vilken återbetalning icke skall ske. Enligt utskottets
mening torde en sådan undre beloppsgräns vid 300 kr. från olika utgångspunkter
kunna accepteras. De avgiftsmedel som i anledning av den undre
beloppsgränsen inte utbetalas bör bilda en fond som kollektivt används för
skogsnäringen på sätt som anförts i propositionen. Förbrukare av handelsgödsel
inom skogsbruket skall för erhållande av återbetalning av avgiftsmedel
ansöka härom. Det bör emellertid, som framgår av det föregående,
ankomma på regeringen att efter förslag av jordbruksnämnden i samråd
med lantbruksstyrelsen närmare bestämma hur återbetalningen bör ske.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
med anledning av motion 2562 yrkande 3 anfört.

dels utskottets hemställan under 5 b) bort ha följande lydelse:

5. beträffande avgift på handelsgödsel m. m.

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1981/82:2562 yrkande
3,

4. Anslagsfrågor m. m. (mom. 20)

Arne Andersson i Ljung, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet
vill” och slutar med "och 2563” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är budgetläget nu så allvarligt att en ytterligare
reduktion av livsmedelssubventionerna är nödvändig. Detta förhållande
illustrerar vilka orimliga konsekvenser som ett subventionssystem i
olika avseenden kan leda till. Således kan man inte förutsätta att val av
tillfälle för ändring av subventionernas storlek är ett fritt val utan en
tvingande nödvändighet vid ett icke önskvärt tillfälle. Av bl. a. detta skäl
bör livsmedelssubventionerna på sikt avvecklas.

Önskvärt vore att avvecklingen kunde ske då landets ekonomiska tillväxt
är stark och då jordbruksnäringen har en sund ekonomisk utveckling
baserad på en god produktionsbalans. Sådana förutsättningar föreligger
tyvärr inte för närvarande. Enligt utskottets mening är emellertid en ytterligare
minskning av livsmedelssubventionerna med 375 milj. kr utöver vad
som tidigare beslutats ofrånkomlig som ett led i nödvändiga besparingar
i det offentliga utgiftsprogrammet för kommande budgetår. Utskottet delar
härvidlag den åsikt som kommer till uttryck i motion 1421.1 likhet med
motionärerna anser utskottet att någon nedskärning av ifrågavarande

JoU 1981/82:42

subventioner härutöver inte bör ske, förrän konsekvenserna av en avveckling
av livsmedelssubventionerna blir närmare belysta. Förutsättningar för
detta är att nödvändiga besparingar kan ske inom andra samhällssektorer
och att den ekonomiska utvecklingen förbättras. Utöver vad här anförts
har utskottet inte något att erinra mot de i propositionen gjorda beräkningarna
rörande prisregleringsanslaget.

Utskottet tillstyrker således förslaget i motion 1421 att anslaget till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för nästa budgetår tas upp
med 2 933 milj. kr. Motion 2563 avstyrks i överensstämmelse härmed.

dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1981/82:1421 samt med avslag på motion
1981/82:2563 yrkande 1 till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 2 933 000 000 kr.,

Särskilda yttranden
1. Exportbidrag för animalieproduktionen (mom. 10)

Börje Stensson och Esse Petersson (båda fp) anför:

Problemen med överskottsproduktion på animalieområdet har blivit
svårare. Detta innebär bl. a. att det blivit ännu mer angeläget än tidigare att
begränsa förlusterna i de fall där det inte kan undvikas att export måste
subventioneras.

I motionen 2558 har påpekats att exportbidragens tekniska utformning
kan påverka de livsmedelsexporterande företagens val mellan olika exportmarknader.

Såsom framgår av motionen bör exportbidragen vara så utformade att
det är intressant för de exporterande företagen — oavsett storlek och
ställning på den svenska marknaden — att försöka placera sin export i de
länder där de bästa priserna kan erhållas. Därigenom minskar också
belastningen på jordbruksregleringen, vilket ligger i linje med den grundsyn,
när det gäller ökad livsmedelsexport, som också finns redovisad i
motionerna 365 (m), 1131 (s) och 2073 (m).

Såsom utskottet framhållit, ankommer det på statens jordbruksnämnd
att ta de initiativ som kan vara erforderliga, när det gäller åtgärder som kan
effektivisera exportbidragsverksamheten.

2. Livsmedelssubventionerna (morn. 19 och 20)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Martin Segerstedt och Margareta Winberg (alla s)
anför:

JoU 1981/82:42

Vi delar inte utskottsmajoritetens mening att inte tillräckliga skäl i och
för sig skulle föreligga för högre subventioner på livsmedlen än vad nu
kommer att bli fallet. Den försämring av levnadsstandarden som hårdast
drabbar barnfamiljer, pensionärer och låginkomsttagare skulle kunna vara
ett sådant skäl. Då regeringen med sin ekonomiska politik skapat en
statsfinansiell situation som tyvärr inte medger ökade belastningar på
budgeten för livsmedelssubventioner, kommer vi att med åtgärder i andra
sammanhang söka uppnå en rättvisare fördelning av den ekonomiska
krisens bördor.

3. Statens jordbruksnämnds informationsverksamhet (mom. 22)

Börje Stensson och Esse Petersson (båda fp) anför:

Vad gäller frågan om en mera lättillgänglig redovisning av jordbruksprisregleringens
innehåll bör först nämnas att jordbruksnämnden enligt
beslut av regeringen har till uppgift att utge Jordbruksekonomiska meddelanden.
I denna ingår dels artiklar som bl. a. behandlar aktuella frågor
inom jordbruksprisregleringen, dels vissa översikter och meddelanden
samt dels en tabellbilaga med statistik över produktion, konsumtion etc.

Jordbruksregleringen har mycket stor betydelse för såväl den offentliga
sektorns ekonomi som för den ekonomiska politiken i vidare bemärkelse.
Samtidigt är jordbruksregleringen en av de mer komplicerade delarna av
den offentliga verksamheten.

Detta är bakgrunden till utskottets i det föregående redovisade uppfattning
om värdet av en överskådlig och öppen redovisning av verksamheten
inom regleringsföreningarna. Som framhållits i motion 438 finns det emellertid
behov av en mer lättillgänglig information om jordbruksregleringens
verkningar.

1 motionen har efterlysts en samlad årsredovisning för jordbruksregleringen
som är så utformad att läsaren snabbt kan skaffa sig en uppfattning
om hur jordbruksregleringen under året har påverkat de jordbrukspolitiska
målsättningarna, inflationen, den offentliga sektorns ekonomi osv.

Inte minst mot bakgrund av den intensifierade debatten om de jordbrukspolitiska
frågorna vill utskottet instämma i motionärernas önskemål,
som sträcker sig längre än den information som nu förmedlas genom t. ex.
Jordbruksekonomiska meddelanden. Det är önskvärt att statens jordbruksnämnd
prövar olika möjligheter att tillgodose de synpunkter när det
gäller förbättrad information som förts fram i motion 438. I avvaktan på
resultatet av de åtgärder som under senare tid vidtagits har vi ansett oss inte
nu böra påyrka något särskilt uttalande i ämnet från riksdagens sida.

JoU 1981/82:42

Bilaga

Skatteutskottets yttrande
1981/82:9 y

beträffande motioner om avgift på bl. a. handelsgödselmedel

Till jordbruksutskottet

I yttrande (JoU 1981/82:1 y) den 9 mars 1982 till skatteutskottet över
motionerna 1981/82:1105 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) och 1981/
82:2109 av Svante Lundkvist m. fl. (s) om införande av en avgift på främst
handelsgödselmedel har jordbruksutskottet förordat att riksdagen i avvaktan
på resultatet av då pågående prisöverläggningar rörande jordbruksproduktionerna
inte borde göra något bindande uttalande i den i motionerna
aktualiserade frågan. Skatteutskottet beslutade med anledning härav
att uppskjuta behandlingen av motionerna. Sedan regeringen nu i
preposition 1981/82:209 om reglering av priserna på jordbruksprodukter,
m. m. lagt fram förslag om prisreglering för tiden den 1 juli 1982—den 30
juni 1984 och därvid på grundval av förhandlingsresultatet föreslagit att
handelsgödselmedel skall beläggas med en avgift på 7 %, finner skatteutskottet
att motionsyrkandena till väsentlig del blir tillgodosedda vid bifall
till propositionen i denna del. Utskottet överlämnar därför motionerna till
jordbruksutskottet för vidare behandling och avstyrker bifall till motionerna
till den del de inte tillgodosetts genom förslaget i propositionen.

Stockholm den 6 maj 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Rune Carlstein (s), Olle
Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Olle Grahn (fp), Egon Jacobsson (s), Bo
Södersten (s) och Arne Svensson (m).