Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Jordbruksutskottets betänkande

1981/82:36

om ändring i skogsvårdslagen (1979:429), m.m. (prop. 1981/82:177)

Propositionen

I proposition 1981 /82:177 har regeringen (jordbruksdepartementet) dels föreslagit riksdagen att anta förslag fill lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

delsberett riksdagen fillfälle att ta del av vad i proposifionen anförts om skogspolitiken, virkesutbudet och tillämpningen av skogsvårdslagen.

I propositionen lämnas en redogörelse för vissa frågor som rör tillgäng­en på virke för skogsindustrin m. m. Vidare föreslås att bestämmelserna i 6§ skogsvårdslagen (1979:429) om avverkning av överårig skog ges ett vidgat tillämpningsområde. Slutligen tas upp vissa frågor som rör tillämp­ningen av skogsvårdslagens bestämmelser om anläggning av ny skog och om ransonering av skog.

Lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs att 6 § skogsvårdslagen (1979:429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6§
Om ett skogsbestånd är överårigt Om ett skogsbestånd är överårigt
och markens virkesproducerande och  markens virkesproducerande
förmåga tas till vara endast i ringa förmåga tas fill vara endast i ringa
utsträckning på grund av röta eller utsträckning, får skogsvårdsstyrel-
självgallring i beståndet, får skogs- sen besluta att beståndet skall slut-
vårdsstyrelsen besluta att beståndet avverkas och ny skog anläggas,
skall slutawerkas och ny skog an­
läggas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

I mofion 1981/82:2443 av Axel Andersson och Ove Karlsson (båda s) yrkas

1    Riksdagen 1981/82. 16 saml. Nr 36

JoU 1981/82:36

 

JoU 1981/82:36                                                         2

1.    att riksdagen hos regeringen begär förslag i avsikt att påskynda nödvändiga förändringar av den splittrade fastighets- och ägarstrukturen i vissa trakter,

2.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mofionen anförts angående köp- och hyrbar service för avverkningar och återväxtåtgärder,

3.    att riksdagen hemställer hos regeringen att motionen överlämnas till allmänningsutredningen respekfive fastighetsstrukturutredningen för beaktande i de delar som berör utredningarnas arbete,

4.    att riksdagen som sin mening uttalar att allmänningsassociafioner inom den inre stödzonen skall kunna erhålla statsbidrag till fullständiga återväxtåtgärder inom sina s. k. 5 § 3-skogar enligt samma grunder som för motsvarande ändamål gäller för enskilda skogsägare inom denna zon.

I motion 1981/82:2463 av Birgitta Hambraeus (c) yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla om förändring av skogsvårdslagen och dess tillämpning så att en naturlig lövträdsinblandning räknas som ett lämpligt inslag i skogen.

I motion 1981/82:2464 av Lars Werner m. fi. (vpk) yrkas att riksdagen beslutar

1.   att uttala sig för vad som i motionen anförs om åtgärder för förbätt­rad virkesförsörjning och hos regeringen begära åtgärder i enlighet där­med,

2.   att uttala sig för vad som i motionen anförs om gallringsskyldighet och hos regeringen begära åtgärder i enlighet därmed,

3.   att riksdagen beslutar anta följande förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429):

Härigenom föreskrivs att 6, 14 och 16 §§ skogsvårdslagen (1979:429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Motionärernas förslag

6§
Om ett skogsbestånd är överårigt Om ett skogsbestånd är överårigt
och  markens  virkesproducerande och  markens  virkesproducerande
förmåga tas till vara endast i ringa förmåga tas till vara endast i ringa
utsträckning på grund av röta eller utsträckning, får skogsvårdsstyrel-
självgallring i beståndet, får skogs- sen besluta att beståndet skall slut-
vårdsstyrelsen besluta atl beståndet avverkas och ny skog anläggas,
skall slutawerkas och ny skog an­
läggas.

14 §

Skogsmarkens ägare svarar för       Skogsmarkens ägare svarar för

att 5/M/avverkning bedrivs så att en     att avverkning utförs i den omfatt-

jämn åldersfördelning av skogen     ning som  är ändamålsenlig med

på hans brukningsenhet främjas.    hänsyn till skogstillsiåndet på hans

 

JoU 1981/82:36

Nuvarande lydelse

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om hur stor andel av en bmkningsenhets skogsmarksareal som årligen eller eljest periodvis får slutawerkas.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskil­da fall medge undantag från första stycket.

Motionärernas förslag

brukningsenhet. Slutavverkning skall bedrivas så att en jämn ålders­fördelning av skogen på bruknings­enheten främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om

/. skyldighet au genom slutav­verkning eller gallring periodvis av­verka en virkeskvantitet som motsva­rar åtminstone hälften av vad som är möjligt att avverka på brukningsen­heten,

2. hur stor andel av en bmkningsenhets skogsmarksareal som årligen eller eljest periodvis får slutawerkas.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskil­da fall medge undantag från första stycket.

 

Skogsvårdsstyrelsen skall på be­gäran meddela beslut på förhand humvida viss avverkning är fören­lig med 13 eller 14 §.

16 §

Skogsvårdsstyrelsen skall på be­gäran meddela beslut på förhand huruvida viss avverkning är fören­lig med 13 eller 14 §. Sådant beslut skall också meddelas ifråga om av­verkningsskyldighet som avses i 14 § andra stycket 1.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982. Vid beräkningen av den minsta virkeskvantitet som avses i 14 § andra stycket I skall dock perioden räknas från och med den I juli 1977.

I motion 1981 /82:2483 av Erik Hovhammar (m) yrkas att riksdagen med avslag å proposition 1981/82:177 hos regeringen anhåller om nytt förslag i enlighet med vad som anförts i mofionen.

I mofion 1981/82:2484 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen

1.   beslutar anta mål för skogsproduktionen som anges i motionen,

2.   beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om analyser av skogsnäringens ekonomi,

3.   beslutar att hos regeringen begära förslag om lagstadgad avverk­ningsskyldighet i enlighet med vad som anges i motionen,

4.   beslutar atl hos regeringen begära förslag om temporär gallringsskyl­dighet i enlighet med vad som anges i motionen,

 

JoU 1981/82:36                                                                    4

5.   atl hos regeringen begära förslag om obligatoriska skogsbmksplaner i enlighet med vad som anförs i motionen,

6.   att hos regeringen begära förslag till lagstiftning i anslutning till skogsbruksplanerna i enlighet med vad som anges i motionen.

Motioner från allmänna motionstiden 1982

I mofion 1981/82:877 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1.   att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna vad som i mofionen anförs om skogsbruksplaner,

2.   att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder för en bättre skogsvård,

3.   att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna vad som i övrigt anförs i motionen.

I motion 1981/82:1038 av Sven-Erik Nordin m. fi. (c) yrkas att riksda­gen begär en översyn av skogsvårdslagens bestämmelser om anmälnings­skyldighet vid skogsavverkning.

I motion 1981/82:1450 av Per Petersson m. fi. (m) yrkas

1.   att riksdagen hos regeringen hemställer om snabba åtgärder i syfte att nyttja offertmetoden för att möjliggöra ökade uttag av skog,

2.   att riksdagen begär att regeringen i enlighet med vad som anförs i motionen vidtar åtgärder för att öka möjligheterna till skogskomplettering för mindre jordbruk i Norrlands inland.

I motion 1981 /82:2075 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1—5, 10 och II),

1.   att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om obligato­riska skogsbruksplaner i enlighet med vad som anförs i motionen,

2.   att riksdagen beslutar att begära att regeringen framlägger förslag till lagstiftning i anslutning till skogsbruksplanerna i enlighet med vad som anges i motionen,

3.   att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om en änd­ring av 6 § skogsvårdslagen i enlighet med vad som anges i motionen,

4.   att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om lagstad­gad avverkningsskyldighet på skogsområdet i enlighet med vad som anges i motionen,

5.   att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om temporär gallringsskyldighel i enlighet med vad som anges i mofionen,

 

10.   att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om avgifts-och stödsystem i enlighet med vad som anförs i motionen,

11.   att riksdagen beslutar att hos regeringen begära intensifierade insat­ser för att förbättra ägostrukturen inom skogsbmket i enlighet med vad som anges i motionen.

 

JoU 1981/82:36                                                                    5

Utskottet

Inledning

Förevarande proposition bygger på vissa förslag av virkesförsörjnings­utredningen (1 1979:18). Utredningen har haft till uppgift att undersöka behovet av ändringar i beskattningsreglerna och av andra statliga åtgärder för att påverka utbudet av virkesråvara. Utredningen överlämnade i okto­ber 1981 betänkandet (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning. De väsentligaste delarna av utredningens förslag i fråga om det statliga stödet till skogsbruket behandlades av riksdagen redan under hösten 1981 (prop. 1981/82:30 bil. 5, JoU 1981/82:8, rskr 1981/82:29) och har dessut­om tagits upp i samband med årets budgetbehandling (prop. 1981/82:100 bil, 13 s. 50-57, JoU 1981/82:21 p. 22-23). En mindre del av utredning­ens förslag i skattefrågor behandlades också av riksdagen under hösten 1981 (prop. 1981/82:30 bil. 4, SkU 1981/82:8, rskr 1981/82:14). Ytterliga­re skattefrågor har nyligen tagits upp av chefen för budgetdepartementet i proposition 1981/82:182, som f. n. bereds i skatteutskottet.

I den nu aktuella propositionen tas upp de förslag till ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) som virkesförsörjningsutredningen har lagt fram. Föredraganden redogör också för sin syn på vissa frågor om virkes­försörjning, m. m.

Skogspolitiken och virkesförsörjningen

I propositionen redovisas vissa långsiktiga avverkningsberäkningar som virkesförsörjningsutredningen presenterat. Dessa beräkningar är gjorda enligt samma principer som i samband med tidigare utredningar men med aktuellare ingångsdata. Dessutom har hänsyn tagits till att vissa virkestill­gångar inte bedöms bli fillgängliga för avverkning av olika skäl. Beräkning­arna är, till skillnad från de tidigare, gjorda för två ägargrupper och uppdelade på barrträd och lövträd. Utredningens huvudalternativ, som väl överensstämmer med det som år 1979 ansågs som eftersträvansvärt, ger till resultat en virkesmängd som nästan helt överensstämmer med skogsin­dustrins virkesbehov. Hänsyn har därvid även tagits till behovet av bl. a. brännved. Utredningens andra alternativ utgår från att vad som enligt beräkningarna har sparats under 1970-talet skall avverkas under 1980-talet i stället för att spridas över en längre period. Alternativet leder till ett överskott på virke av ca 7,5 milj. msk. Utredningens tredje alternativ förutsätter en skogsskötsel som är mindre intensiv och som därför avviker från intentionerna i 1979 års skogspolitik. Detta alternativ leder till ett virkesunderskott om ca 4,5 milj. m'sk, i huvudsak barrvirke. I det första alternativet krävs att skogsägare hänförliga till gruppen privata (exkl. skogsbolag) under 1980-talet måste öka sina årliga avverkningar med ca 6,5 milj. msk i förhållande till 1970-talets nivå. Övriga skogsägare måste

1 ♦    Riksdagen 1981/82. 16 saml. Nr 36

 

JoU 1981/82:36                                                        6

öka avverkningarna med drygt 1 milj. msk. Motsvarande värden i det andra alternativet är 12 resp. drygt I milj. msk och det tredje drygt 2 milj. m'sk resp. en något minskad avverkning.

Föredraganden framhåller för sin del att det lika litet nu som år 1979 finns anledning att lägga fast något detaljerat skogsproduktionsprogram eller någon exakt avverkningsnivå för framtiden. Vissa riktlinjer för skogs­brukets och skogspolitikens planering och detaljutformning måste dock finnas. Så t. ex. bör strävan vara att åstadkomma en skogsproduktion som ger åtminstone den virkesmängd som virkesförsörjningsutredningens hu­vudalternativ innebär. Detta motsvarar i huvudsak skogsutredningens al­ternativ 1 och bör som virkesförsörjningsutredningen anger i stort sett ge balans mellan tillgång och efterfrågan på virkesråvara med nuvarande industrikapacitet.

I motion 2484 understryks skogsnäringens stora betydelse för exportin­komsterna, sysselsättningen och den regionala balansen. Motionärerna anser det angeläget att de av bl. a. långtidsutredningen konstaterade möj­ligheterna fill exportökningar för skogsindustrins del under de närmaste åren fillvaratas. F. n. finns emellertid en stor outnyttjad kapacitet inom skogsindustrin. För atl möjliggöra ett fullständigt kapacitetsutnyttjande krävs enligt motionen kraftfulla åtgärder för att öka virkesutbudet. Mot denna bakgrund förordar motionärerna alternativ 2 i utredningens betän­kande, vilket bl. a. innebär att råvaruunderlagel under en 10-årsperiod kan förbättras med ca 10 % per år, utan att den långsiktiga virkesförsörjnings­situationen påverkas.

I detta sammanhang uttalar motionärerna viss kritik mot utredningens bedömning av tveksamma virkestillgångar, vilka påstås bygga på en otill­räcklig analys av skogsnäringens ekonomi. Enligt motionen har utredning­en för en 100-årsperiod räknat bort kvantiteter som inte ger ett positivt rånetto vid 1980 års priser och kostnader. Härigenom bortser man från möjliga förändringar av marknadsläget och från flexibiliteten i avverk­ningsmöjligheterna enligt skogsvårdslagen och enligt 1979 års skogspoli­tiska beslut. Regeringen bör därför, framhålls det, ge skogsstyrelsen i uppdrag att utföra analyser av skogsnäringens ekonomi m.m. inom ramen för den prognosverksamhet som bedrivs inom styrelsen.

I mofion 2443 anförs att den splittrade fastighets- och ägarstmkturen i vissa delar av landet utgör ett hinder för en effektiv skogsvård. Ett sätt att lösa fasfighetsstrukturella problem är atl främja bildandet av gemensam-hetsskogar och liknande samfälligheter med en form av kooperativ idé som gmnd. I anslutning till vissa uttalanden i propositionen (s. 8) om köpbara avverkningsresurser för äldre skogsägare m. fl. anför motionärerna vidare att sådana resurser också bör skapas för återväxtåtgärder efter avverknin­gar. Samtidigt framhålls att en maskinell överkapacitet och överetablering i skogsbmket bör undvikas. Detta kan enligt motionen uppnås bl. a. genom

 

JoU 1981/82:36                                                        7

servicesamverkan mellan skogsägareföreningar, domänverket och allmän-ningsskogarna m. fl.

Också i motion 2075 anförs synpunkter på fasfighetsstmkturen inom skogsbruket. Den stora ägosplittring som kännetecknar privatskogsbruket är enligt mofionen ett av de största hindren för möjligheten att driva ett rafionellt skogsbruk. Det är angeläget att åtgärder vidtas för en förbättrad fastighetsstruktur, anser motionärerna.

Utskottet vill erinra om att 1979 års riksdagsbeslut om skogspolifiken (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30, rskr 1978/79:387) bl. a. innebar att skogsnäringen måste verka i överensstämmelse med de övergripande sam­hällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Enligt riksdagsbeslutet motiverar skogens betydelse för landets ekonomi och välstånd att vi tar till vara den produkfionsresurs som skogsmarken utgör Målet för skogsproduktionen är sammanfattningsvis en varaktig, hög och värdefull virkesavkastning. Det innebär bl. a. att skogsbruket skall ges en sådan inriktning att handlingsfriheten och valmöjligheterna bevaras för kommande generationer. I det skogspolitiska beslutet framhölls särskilt att skogsindustrins aktuella råvarubehov inte får vara styrande för skogspro­duktionens långsikfiga inriktning. I stället bör industrikapaciteten efter hand anpassas till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen för den fastslagna skogspolitiken. Mot angivna bakgrund finner utskottet inte att det finns anledning att nu — med frångående av 1979 års skogspolitiska beslut — förorda en avverkning som överstiger vad som möjliggörs genom den skogsproduktion som utredningens huvudalternativ innebär. Utskot­tet ansluter sig således till vad regeringen förordat i detta hänseende och avstyrker motion 2484 yrkande I. Vidare avstyrker utskottet yrkande 2 i nämnda motion rörande analyser av skogsnäringens ekonomi och hänvi­sar härvidlag till propositionens uttalanden (s. 6) om det nödvändiga i att man fortlöpande följer utvecklingen inom skogsnäringen och resultaten av vidtagna åtgärder. Som föredraganden anfört är det skogsstyrelsen som svarar för detta inom ramen för sin prognosverksamhet. Genom denna verksamhet erhålls underlag för bedömningar rörande behovet av even­tuella korrigeringar eller andra åtgärder.

I anslutning till motionerna 2075 och 2443 får utskottet hänvisa till den översyn av vissa strukturfrågor som f. n. görs av kommittén (Jo 1981:05) om förbättrad fastighetsstruktur inom jordbruket och skogsbruket. Utskot­tet finner lämpligt att motionerna i berörda delar, nämligen yrkande 11 i motion 2075 samt yrkande I och yrkande 3 (delvis) i motion 2443 överläm­nas till nämnda kommitté. Detta bör ges regeringen till känna.

Yrkande 2 i motion 2443 berör närmast frågor som torde falla inom ramen för skogsägareföreningarnas verksamhetsområde. Också skogs­vårdsstyrelsernas informations- och rådgivningsverksamhet bör kunna fylla en viktig funktion när det gäller att främja sådana typer av samverkan

 

JoU 1981/82:36                                                         8

som motionärerna avser. Enligt utskottets mening bör syftet med motions­yrkandet kunna tillgodoses utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket

I proposifionen understryks behovet av en förenkling av gällande be­stämmelser rörande det statliga stödet till skogsbruket. F. n. omfattar dessa bestämmelser dels tidsbegränsade stödformer, dels äldre och nyare stöd­system som delvis överlappar varandra. Föredraganden anmäler att han har för avsikt att senare föreslå att skogsstyrelsen får i uppdrag att göra en översyn med syfte att förenkla bidragsbestämmelserna. Förenklingarna bör göras i ett sammanhang fr. o. m. budgetåret 1983/84.

I motion 2443, yrkande 4, hemställs om ett riksdagsuttalande av inne­börd att vissa allmänningsassociationer inom den inre zonen av det skog­liga stödområdet bör erhålla stöd till återväxtåtgärder efter avverkning av s. k. 5 § 3- skogar enligt samma gmnder som gäller för enskilda skogsägare. Härmed avses avverkning av skog som anges i 5 § 3 skogsvårdslagen (1979:429), dvs. skog som är så gles eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Utskottet har tidigare anfört synpunkter på frågan huruvida stödformer som är avsedda för eller utformade enligt förmånligare regler för det enskilda skogsbmket borde omfatta även vissa allmänningar (JoU 1980/ 81:25). Enligt vad utskottet redovisade i detta sammanhang hade man vid tillämpningen av bidragsbestämmelserna i vissa fall medgivit att allmän­ningar tillerkändes bidrag enligt en för enskilda personer gällande högre ■ procentsats. 1 andra fall hade motsatsen varit fallet. Praxis hade sålunda varit växlande. Genom en av regeringen sedermera beslutad ändring (1981:1083) i förordningen om statligt stöd till skogsbruket har nu ifråga­varande bidragsregler förtydligats så till vida att den högre bidragsprocen­ten, 90 %, skall gälla om bidragstagaren är fysisk person, dödsbo eller familjestiftelse. I andra fall medges bidrag med högst 70 % av den godkän­da kostnaden. Reglerna återfinns i 8 § nyssnämnda förordning.

Utskottet vill i övrigt fästa uppmärksamheten på att en utredning tillsatts för översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar och allmänningssko-gar i Norrland och Dalarna (Jo 1979:04, allmänningsutredningen). Ut­skottet föreslår att mofion 2443 yrkande 4 överlämnas till utredningen. Detta bör avse även yrkande 3 i samma motion, i den del yrkandet åsyftar allmänningsutredningens arbete.

I tre motioner, nämligen 877, yrkande 2, 2075, yrkande 10 och 2464, yrkande I, framförs förslag om ett avgifts- och stödsystem som — enligt motion 2075 — bl. a. skulle innebära en höjning av skogsvårdsavgiften och en motsvarande satsning på bidrag till skogsvårdsåtgärder m. m. Därvid

 

JoU 1981/82:36                                                        9

skulle alla investeringar i primärproduktionen bli bidragsberättigade. Av­gifterna och stödet bör balansera varandra, för att systemet skall vara neutralt gentemot andra inkomstgrupper. I motionerna 877 och 2464 fö­reslås dessutom att en för hela skogsbruket kollektiv skogsvårdsfond inrät­tas för att bl. a. utjämna skogsvårdskostnaderna och finansiera andra åtgärder, t. ex. skogliga beredskapsarbeten och utbildning för manuell röjning.

Utskottet erinrar om att förslag motsvarande de nu redovisade diskute­rats av utskottet vid flera fillfällen tidigare (bl. a. JoU 1980/81:25 och JoU 1981 /82:8). På utskottets förslag har motionsyrkandena i fråga avslagits av riksdagen. I sammanhanget bör också framhållas att riksdagens beslut hösten 1981 om åtgärder för en bättre virkesförsörjning bl. a. innebar att bidragsramarna för vissa skogsvårdsåtgärder ökade kraftigt. Utskottet har inte funnit anledning att förorda en övergång fill det i mofionerna föror­dade avgifts- och stödsystemet, som bl. a. torde förutsätta en kännbar höjning av skogsvårdsavgiften. Utskottet avstyrker således motionerna 877, yrkande 2, 2075, yrkande 10 och 2464, yrkande 1.

En fråga av närmast regionalpolifisk karaktär tas upp i motion 1450. Enligt denna bör snabba åtgärder vidtas för utnyttjande av offertmetoden i syfte att möjliggöra ökat uttag av skog i Norrlands inland (yrkande 1). Vidare föreslås (yrkande 2) insatser för att öka möjligheterna till skogs­komplettering för mindre jordbruk i angivna delar av landet.

Utskottet vill erinra om att det s. k. offertstödet är en form av regional­polifiskt stöd som bl. a. används för projekt inom den privata tjänste- och servicesektorn, riksorganisationer och administrativa funktioner inom större industriföretag (jfr AU 1976/77:23, JoU 1980/81:25). Offertstödet har inte kommit till så stor användning som fömtsågs vid dess införande. Detta har uppmärksammats av riksdagen, som uppmanat regeringen att verka för ökad användning av stödformen. I en nyligen framlagd propo­sition (prop. 1981/82:113 s. Ill f.jom program för regional utveckling och resurshushållning föreslås bl. a. en viss utvidgning av offertstödets fillämp-ningsområde. Av intresse i detta sammanhang är vidare förslaget i samma proposition om anvisning av särskilda medel för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län. För budgetåret 1982/83 föreslås ett reserva­tionsanslag om 150 milj. kr. för detta ändamål.

Utskottet vill vidare erinra om de betydande insatser som beslutats i fråga om skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd (prop. 1981/82:30 bil. 5, JoU 1981/82:8). Större delen av den för åtgärder fill­gängliga arealen, som totalt beräknades til! 1,7 milj. hektar, är belägen i Norrland. Arbetskraftsbehovet beräknades till ca 580 000 dagsverken eller 3 000 årsverken.

Utskottet anser mot bakgrund av vad nu anförts att motion 1450 yrkan­de I inte påkallar någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Yrkande 2 i samma motion berör en fråga som kommer att särskilt

 

JoU 1981/82:36                                                                       10

uppmärksammas av kommittén (JO 1981:04) om det statliga stödet till jordbruket i norra Sverige. I utredningsdirektiven anförs bl. a. att kombi­nationen jordbruk och skogsbruk är en vanlig driftsform för enskilda jordbruksfastigheter i norra Sverige och samtidigt den som ger de bästa förutsättningarna för lantbruksföretagens utveckling. Kommittén bör där­för pröva i vilken utsträckning fillskott av skog kan lämnas i norra Sverige genom aktiva åtgärder frän statens sida.

Ej heller yrkande 2 i motion 1450 påkallar, med hänsyn till det anförda, någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Skogsvårdslagstiftningen

Som i propositionen anförts innehåller skogsvårdslagen, frånsett före­skrifter i 9 § om röjningsskyldighet, inte några bestämmelser som direkt tar sikte på att tvinga fram avverkning av skog. Lagens avverkningsbestäm­melser syftar i stället till att hindra avverkning i olämpliga former och skydda skogen mot en för tidig slutavverkning. Vidare följer av 14 § att skogen skall ransoneras genom att slutavverkningen på en brukningsenhet skall bedrivas så att en jämn åldersfördelning av skogen på enheten främ­jas.

En skyldighet att avverka följer emellertid indirekt av bestämmelserna i 5 och 6 §§ som handlar om skyldighet atl anlägga ny skog. Enligt 5 § gäller sådan skyldighet om markens virkesproducerande förmåga inte tas till vara på ett godtagbart sätt efter avverkning eller på grund av skada på skogen. Vidare skall enligt samma paragraf ny skog anläggas, om marken ligger outnyttjad eller om skogen är så gles och dålig att tillväxten är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig. Enligt 6 § kan skogsvårdssty­relsen besluta att ett skogsbestånd skall ersättas med ny skog, om beståndet är överårigt och markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning på grund av röta eller självgallring i beståndet.

Utredningen har granskat vilka effekter skogsvårdslagens bestämmelser har på virkesutbudet och övervägt i vad mån det finns anledning att göra ändringar i lagen eller dess tillämpningsföreskrifter. På grundval av dessa överväganden föreslår utredningen dels att tillämpningsområdet för 6 § skogsvårdslagen vidgas, dels att i lagen tas in bestämmelser om skyldighet för varje skogsägare att inom en viss period avverka åtminstone hälften av vad som är möjligt att avverka på hans mark.

I överensstämmelse med utredningens förslag framläggs i propositionen förslag till ändring av 6 § skogsvårdslagen som innebär att kravet på att den låga tillväxten skall vara förorsakad av röta eller självgallring slopas. Som förutsättning för ingripanden enligt paragrafen skall således enbart gälla att skogsbeståndet ar överårigt och markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning.

Förslaget att ålägga skogsägarna en generell avverkningsskyldighet kan föredraganden däremot inte biträda. Föredraganden är inte heller beredd

 

JoU 1981/82:36                                                       11

att biträda ett förslag som skogsstyrelsen fört fram i sitt remissyttrande om en temporär skyldighet att utföra tidigare gallringar. Vidare avvisas tanken på s. k. obligatoriska skogsbruksplaner, som föreslagits bl. a. av två utred­ningsledamöter i en reservation. Skälen för dessa ställningstaganden re­dovisas utförligt på s. 11 — 12 i propositionen.

I övrigt lämnas i propositionen informafion om planerade ändringar i verkställighetsföreskrifterna till skogsvårdslagen. Bl. a. aviseras en änd­ring som innebär att skogsstyrelsens ransoneringsföreskrifter i huvudsak blir fillämpliga först om brukningsenhetens produktionsförmåga översfi­ger 200 msk per år, i stället för nuvarande gräns på 100 m'sk.

I motion 2464, yrkandena 2 och 3 samt 2484 yrkandena 3 och 4 förordas en generell, lagstadgad avverkningsskyldighet och temporär gallringsskyl­dighet i enlighet med utredningens, respektive skogsstyrelsens förslag. Vidare föreslås i motion 877 yrkande 1 och motion 2484 yrkande 5 obli­gatoriska skogsbmksplaner samt — yrkande 6 i motion 2484 — viss följd-lagstiftning om åläggande för skogsägaren att följa planen.

Den fristående mofionen 2075 (yrkandena 1—5) omfattar dels förslag som motsvarar de ovan redovisade yrkandena i mofion 2484, dels yrkande om ändring av 6 § skogsvårdslagen som motsvarar regeringsförslaget (yr­kande 3).

Utskottet fillstyrker för sin del förslaget till ändring av 6 § skogsvårdsla­gen som redovisats ovan. Härigenom är syftet med yrkande 3 i motion 2075 tillgodosett, och motionen påkallar i denna del ingen vidare åtgärd. Detta gäller även motion 2464, yrkande 3 i motsvarande del.

Utskottet ansluter sig vidare till propositionens uttalanden rörande de nackdelar från både praktisk och principiell synpunkt som är förenade med en lagstadgad avverkningsskyldighet av det slag som utredningen föreslagit. Som föredraganden anfört skulle en regel av detta slag leda till ett avsevärt administrativt merarbete, som inte står i rimlig proportion till de eventuella effekterna på virkesutbudet. Syftet med den föreslagna av­verkningsskyldigheten bör kunna tillgodoses genom andra typer av åtgär­der som redan vidtagits eller som omfattas av den nu aktuella propositio­nen. I fråga om förslaget om temporär gallringsskyldighet har i propositio­nen framhållits att en sådan åtgärd inte skulle få någon avgörande bety­delse för skogsindustrins virkesförsörjning. Utskottet delar denna uppfatt­ning. Det s. k. klenvirkesstödet bör f. ö. kunna medverka till en ökad aktivitet i fråga om tidiga gallringar.

När det gäller kravet på obligatoriska skogsbruksplaner bör, som också föredraganden gjort, framhållas att det inte finns någon ovilja från skogs­ägarnas sida mot att upprätta skogsbmksplaner. Snarare är det så atl personalresurserna för planframställning begränsar möjligheterna att till­godose efterfrågan på sådana planer. I årets budgetbehandling (JoU 1981/82:21 p. 22) har också beslutats om ökade bidrag fill bl. a. skogs-

 

JoU 1981/82:36                                                       12

bruksplaner och ökade skogsinventeringar. Som förutsättning för statsbi­drag till skogsvårdsåtgärder krävs i princip att det finns eller upprättas skogsbruksplan om den aktuella fastigheten har en skogsproduktion av viss betydelse. Utskottet kan inte finna någon anledning till att man av principskäl driver kravet på skogsbruksplaner längre än så.

Det anförda innebär att utskottet instämmer i propositionens uttalanden rörande tillämpningen av skogsvårdslagen m. m. och avstyrker mofioner­na 877, yrkande I, 2464, yrkande 2 och yrkande 3 i återstående del, 2484, yrkandena 3 — 6 samt motion 2075, yrkandena 1—2 och 4—5. Vidare avstyrks motion 2483 såvitt avser avslag på förslaget om ändring av 6 § skogsvårdslagen.

I nyssnämnda motion förordas vidare en ändring av 136 a § byggnads­lagen som innebär att man avskaffar den del av stadgandet som avser regeringens prövning av fillkomst och lokalisering av vissa industriföretag som har stor betydelse för virkesförsörjningen. Syftet med förslaget är enligt motionären att de marknadsekonomiska krafterna bör fritt få påver­ka skogsindustrins strukturomvandling. Härigenom skulle skogsindustrins orationella delar försvinna och balans uppstå mellan tillgång och efterfrå­gan på virkesråvara.

Utskottet anser det för sin del inte rimligt att statsmakterna i det läge som f. n. råder inom skogsnäringen skulle avhända sig ett så viktigt industripo-lifiskt styrmedel som den nu aktuella prövningsregeln. Motionen avstyrks även i den del som avser ändring av 136 a § byggnadslagen.

Övrigt

Utskottet behandlar under denna mbrik två motioner och ett motionsyr­kande som bl. a. berör anmälningsskyldigheten vid skogsavverkning och vissa frågor rörande naturvårdshänsyn i skogsbmket.

I motion 877, yrkande 3, hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna "vad som i övrigt anförts i motionen". Av motionen framgår inte direkt vilka delar av densamma som åsyftas härmed. Det kan antas att yrkandet hänför sig lill ett avsnitt med rubriken "Övriga synpunk­ter", där mofionärerna framhåller att vissa inslag i det moderna skogsbru­ket innebär risker som inte utretts fillräckligt. Bl. a. nämns inplanteringen av främmande trädslag, intervallgödslingen och uppkomsten av stora monokulturer. Dessa inslag måste enligt motionen följas med stor upp­märksamhet.

Även motion 2463 kan sägas beröra vissa miljö- och naturvårdssyn­punkter på skogsbmket. Bl. a. framhålls att en ökad lövträdsinblandning kan motverka försurningen. Dessutom ger lövträd mera energi per tidsen­het vid förbränning. Enligt motionen bör skogsvårdslagen och dess till­lämpning ändras så att en naturlig lövträdsinblandning räknas som ett lämpligt inslag i skogen.

 

JoU 1981/82:36                                                       13

Utskottet får erinra om att 1979 års skogspolitiska beslut bl. a. innebar att produktionen av barrträdsvirke skulle utgöra den helt övervägande delen av verksamheten. Den dåvarande volymandelen lövträd borde bi­behållas. Enligt vad utskottet erfarit föreligger vissa svårigheter att hålla lövträdsinblandningen nere på den nivå som avsågs med det skogspolitis­ka beslutet. I vart fall torde inga särskilda åtgärder i form av lagstiftning e. d. behövas för att man skall bibehålla en lämplig volymandel lövträd i skogsbruket. I sammanhanget bör vidare erinras om att nyssnämnda skogspolitiska beslut innebar att särskilda regler infördes om skogsbmkets hänsyn fill naturvården och andra allmänna intressen. Dessa regler har betydelse inte minst i fråga om de företeelser inom det moderna och högmekaniserade skogsbmket som berörs i motionerna. När det gäller inplantering av främmande trädslag anförs i den nu behandlade proposi­tionen (s. 14) att man även i fortsättningen bör iaktta försiktighet vid användningen av contortatall för anläggning av ny skog, även om erfaren­heterna hittills är goda. Det är enligt föredraganden bl. a. av naturvårds­skäl angeläget att en begränsning av de enskilda föryngringsytornas stor­lek eftersträvas.

I sammanhanget bör vidare nämnas att utskottet i sitt betänkande JoU 1981/82:35 om åtgärder mot försurningen diskuterar vissa frågor om sambandet mellan minskad försurning och lövträdsinblandning i skogen. Bl. a. påpekas att forskning och försöksverksamhet pågår på förevarande område.

Utskottet har vidare, i anslutning lill nu aktuella motioner och vissa uppgifter i massmedia, funnit anledning att beröra vissa påståenden röran­de effekterna i naturvårdshänseende av det under hösten 1981 beslutade 15-årsprogrammet för ersättning av glesa skogar, vilket redovisats i det föregående. I vissa sammanhang har farhågor framförts för att program­met skulle utgöra ett hot mot kulturlandskapet, innefattande hagmarker och andra från kultur- och naturvårdssynpunkt värdefulla områden. Emellertid är, som också framhålls i propositionen (s. 8) de skogar som berörs av programmet huvudsakligen belägna i Norrland och består av barrträd. Vid de arealberäkningar som gjorts för programmet har områden som är av särskilt intresse av naturvårds- eller kulturminnesvårdsskäl frånräknats. Dessa bedömningar står i överensstämmelse med förarbetena fill 1979 års skogspolifiska beslut, där det bl. a. slogs fast att hagmarkslik­nande områden i omedelbar anslutning till jordbruksbebyggelse ingår som en naturiig del i kulturmiljön och att de i allmänhet inte skall behöva utnyttjas för skogsproduktion (prop. 1978/79:110 s. 23 f). Av sistnämnda proposition framgår vidare att nu berörda hänsynstaganden skall beaktas vid definitionen av begreppet skogsmark, som ånger gränserna för skogs­vårdslagens tillämpningsområde.

Med dessa uttalanden föreslår utskottet att motion 877 yrkande 3 och mofion 2463 lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

 

JoU 1981/82:36                                                                      14

1 motion 1038 anförs att bestämmelserna om anmälningsskyldighet till skogsvärdsstyrelsen vid skogsavverkning — som f. n. gäller vid slutavverk­ning omfattande minst 0,5 hektar — kan innebära vissa praktiska svårig­heter för skogsägaren. Enligt motionen borde det vara möjligt att avskaffa eller i vart fall nyansera anmälningsplikten.

Enligt gällande principer om kompetensfördelningen på skogslagstift­ningens område ankommer det i första hand på skogsstyrelsen att ta inifiativ i hithörande frågor. Utskottet har inte funnit anledning att förorda någon översyn av bestämmelserna om anmälningsskyldighet och avstyr­ker således mofion 1038.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.           beträffande skogspolitiken och virkesförsörjningen m. m.

a)  att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2484 yrkandena 1 och 2 lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om skogspolitiken och virkesutbudet,

b)  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om överlämnande av motion 1981/82:2075 yr­kande 11 samt motion 1981/82:2443 yrkande 1 och yrkande 3 i motsvarande del till kommittén (Jo 1981:05) om förbättrad fas-fighetsstmktur inom jordbmket och skogsbruket,

c)  att riksdagen lämnar motion 1981/82:2443 yrkande 2 utan vidare åtgärd,

2.           beträffande det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket m. m.

a)   att riksdagen avslår motion 1981/82:877 yrkande 2, motion 1981/82:2075 yrkande 10 och mofion 1981/82:2464 yrkande 1,

b)  att riksdagen lämnar motion 1981/82:1450 utan vidare åt­gärd,

c)   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om överlämnande av motion 1981/82:2443 yr­kande 3 i återstående del och yrkande 4 till allmänningsutred­ningen (Jo 1979:04),

3.           beträffande ändring av 6 § skogsvårdslagen

a)    att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1981/82:2483 i motsvarande del antar försla­get fill lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

b)    att riksdagen lämnar motion 1981/82:2075 yrkande 3 och motion 1981/82:2464 yrkande 3 i motsvarande del utan vidare åtgärd,

4.           beträffande ändring av 136 a § byggnadslagen

att riksdagen avslår motion 1981/82:2483 i återstående del.

 

JoU 1981/82:36                                                       15

5. beträffande lagstadgad avverkningsskyldighet och temporär gall­
ringsskyldighet m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2075 yrkandena 4—5, motion 1981/82:2464 yrkande 2 och yrkande 3 i återstå­ende del samt motion 1981/82:2484 yrkandena 3—4 lämnar utan erinran vad i denna del av propositionen anförts om till-lämpningen av skogsvårdslagen m. m.,

6.         beträffande obligatoriska skogsbruksplaner m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:877 yrkande I, motion 1981 /82:2075 yrkandena 1 -2 och motion 1981 /82:2484 yrkandena 5 — 6 godkänner vad i denna del av propositionen anförts om tillämpning av skogsvårdslagen m. m.,

7.         beträffande vissa övriga frågor

a)  att riksdagen avslår mofion 1981/82:1038,

b)  att riksdagen lämnar motion 1981/82:2463 utan vidare åt­gärd,

c)  att riksdagen lämnar motion 1981/82:877 yrkande 3 utan vidare åtgärd.

Stockholm den II maj 1982

På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Swante Lundkvist (s)*, Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Åke Wictorsson (s), Filip Johansson (c)*, Gunnar Olsson (s), Sven Eric Lorentzon (m), Märta Fredrikson (c), Martin Segerstedt (s), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander (c), Wivi-Anne Radesjö (s)*, Ingvar Eriksson (m) och Margareta Winberg (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Skogspolitiken och virkesförsörjningen (mom. 1 a)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Martin Segerstedt, Wivi-Anne Radesjö och Margareta Winberg (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "andra åtgärder" bort ha följande lydelse:

 

JoU 1981/82:36                                                       16

Utskottet ansluter sig till uttalandena i motion 2484 om den stora bety­delse som skogsnäringen har för våra exportinkomster, för sysselsättning­en och för den regionala balansen m. m. De borgerliga regeringarnas skogspolitik har enligt utskottets mening inte i tillräcklig grad inriktats på åtgärder för att ta till vara skogsnäringens möjligheter att främja dess utveckling. Som mofionärerna anfört har de för låga avverkningarna och den därav följande råvarubristen lett till förlorade exportinkomster på åtskilliga miljarder varje år. Till detta kommer att tusentals människor i onödan har förlorat sina jobb ofta på orter utan möjligheter till altemafiv sysselsättning. Denna situation är naturligtvis särskilt allvarlig med hän­syn till den besvärliga ekonomiska situation som landet befinner sig i.

Problemen med de låga avverkningarna har belysts både av konjunktur­institutet i den preliminära nationalbudgeten och i avstämningen av 1980 års långtidsutredning Tillväxt eller stagnafion (SOU 1982:14).

Långtidsutredningen konstaterar sammanfattningsvis:

Då skogsindustrins konkurrenskraft har stärkts under det senaste året kommer detta tillsammans med en uppgång i den internationella konjunk­turen att ge möjligheter till betydande exportökningar under de närmaste åren. Att inte utnyttja denna möjlighet skulle vara samhällsekonomiskt mycket kostsamt. Vår bedömning är emellertid att det är stor risk att de åtgärder som hittills vidtagits för att stimulera virkesutbudet kommer att visa sig otillräckliga för att säkerställa skogsindustrins virkesbehov.

Mot den bakgrunden noterar utskottet med tillfredsställelse att regering­en i propositionen slår fast skogsnäringens stora betydelse och att den produktiva skogsmarken skall utnyttjas aktivt och rationellt, givetvis med hänsyn fill berättigade naturvårdsintressen. Regeringen säger vidare att skogen och skogsmarken är en viktig nationell resurs och att det är ett samhällsintresse att den utnyttjas på ett rafionellt och riktigt sätt.

I propositionen konstateras att det finns skogsägare som inte kan eller vill ställa upp på ett aktivt bmkande trots att skogstillståndet på deras fastigheter skulle möjliggöra detta. Om detta sägs att det är ett uppträdande som samhället inte kan acceptera. Utskottet delar denna uppfattning.

De åtgärder som regeringen föreslår för att förbättra situationen i skogs­bmket är emellertid inte tillräckliga för att uppfylla de ambitioner och krav som nyss beskrivits. Utskottet redovisar i detta sammanhang sin syn på regeringens förslag i fråga om avverkningsnivå m. m. I det följande (reser­vationerna 2 och 4—5) återkommer utskottet till de åtgärder i övrigt i fråga om statligt stöd till skogsbruket, lagstiftning rörande avverkningsskyldig­het m. m. som utskottet finner nödvändiga för att förbättra virkesförsörj­ningen.

Utskottet anser för sin del när det gäller avverkningsnivån att utredning­ens andra alternativ är det intressantaste. Virkesbalansen för detta alter­nativ visar att råvamunderlaget under en 10-ärsperiod kan förbättras med ca 10 % per år utan att den långsiktiga virkesförsörjningssituationen påver-

 

JoU 1981/82:36                                                       17

kas. Mot slutet av den lOO-årsperiod beräkningarna avser uppnäs t. o. m. en marginell ökning av virkesfillgången jämfört med alternativ 1. Det visar att det finns utrymme för kraftfulla åtgärder för att få fram mera virke för att så långt konjunkturerna medger utnyttja möjligheterna atl öka skogs­industrins export. Detta är ett mycket viktigt konstaterande med tanke på landets besvärliga ekonomiska situation och det stora behovet av ökade exportinkomster. Det ger en ökad flexibilitet åt den ekonomiska politiken som det enligt utskottets mening vore direkt felaktigt att inte utnyttja.

Utskottet delar inte regeringens uppfattning att det skulle behöva byggas upp ny avverkningskapacitet och ny industrikapacitet för att ta till vara den virkesmängd som alternativ 2 innebär. Det är väl känt att arbetslös­heten bland skogsarbetarna är hög och att det finns en stor outnyttjad kapacitet inom skogsindustrin. Dessutom är det så att den balans mellan virkesbehov och virkestillgång som virkesförsörjningsutredningen anser vara för handen i sitt alternativ 1 är beräknad på ett genomsnitfiigt kapa­citetsutnyttjande i industrin på 85 %. Det förutsätter att kapaciteten utnytt­jas till 100 % när efterfrågan på industrins produkter så medger.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion 2484 yrkande

1 godkänner vad utskottet anfört om skogspolitiken och virkesförsörjning­
en.

I det här sammanhanget vill utskottet också kommentera utredningens bedömning av tveksamma virkestillgångar. Virkesförsörjningsutredning­en drar med utgångspunkt från vissa schablonberäkningar slutsatsen att IO % av virkestillgången i område 1,5% av virkestillgången i område 2 och

2 % av virkestillgången i område 3 är vad man betecknar som tveksamma
ur ekonomisk synpunkt. Utskottet vill starkt ifrågasätta dessa beräkningar
eftersom de bygger på en otillräcklig analys av skogsnäringens ekonomi.
Schablonberäkningen innebär i princip att man för hela lOO-årsperioden
räknar bort kvantiteter som inte ger ett positivt rånetto vid 1980 års priser
och kostnader. Man bortser således från möjliga förändringar av mark­
nadsläget och från flexibiliteten i avverkningsmöjligheterna enligt skogs­
vårdslagen och enligt 1979 års skogspolitiska beslut.

I avvaktan på betydligt mer ingående analyser av skogsnäringens eko­nomi kan utskottet inte acceptera att betydande virkestillgångar avräknas från virkesbalansen såsom ekonomiskt tvivelaktiga. Vid en sådan analys bör man även ta hänsyn till det ekonomiska stöd som utgår i de aktuella områdena. Utskottet föreslår att regeringen ger skogsstyrelsen i uppdrag att utföra sådana analyser inom ramen för den prognosverksamhet som bedrivs inom styrelsen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 2484 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

rfe/5 utskottets hemställan under I a) bort ha följande lydelse: I. beträffande skogspolitiken och virkesförsörjningen m. m.

 

JoU 1981/82:36                                                        18

a) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och mo­tion 1981/82:2484 yrkandena I och 2 rfe/s godkänner vad utskot­tet anfört om skogspolitiken och virkesförsörjningen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om analyser av skogsnäringens ekonomi,

2. Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket (mom. 2 a)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Martin Segerstedt, Wivi-Anne Radesjö och Margareta Winberg (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande I" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det, i likhet med vad som anförts i motion 2075, angelä­get att man inom ramen för en planerad råvaruförsörjning också har fillgång till ekonomiska styrinstmment för att påverka skogsägarnas av­verkningar och skogsvårdsåtgärder. Utvecklingen har klart visat att enbart ekonomiska stimulanser i form av statsbidrag till skogsägarna inte räcker till. Vad som behövs är ordenfiiga ekonomiska styrmedel som fungerar som en pådrivande motor i framför allt skogsvården och avverkningarna. Utskottet förordar därför införandet av ett avgifts- och stödsystem. Med ett sådant system uppnås huvudsyftet med det system för preliminär tillväxt­beskattning som analyserats av utredningen. Det är dessutom lätt att införa eftersom det bygger på ett befinfiigt system. Detta system infördes genom höjningen av skogsvårdsavgiften och införande av extra avdrag vid be­skattning av vissa skogsuttag som genomfördes fr. o. m. 1981. Även gall­ringsstödet var utformat på detta sätt då ett bidrag utgick för gallringsåt­gärder vilket finansierades med en höjd skogsvårdsavgift.

För att få den avverkningsbefrämjande effekt som eftersträvas måste emellertid nivån höjas både på skogsvårdsavgiften och på stöden. Utskot­tet avvisar emellertid det nuvarande stödet som utgår i form av ett fidsbe-gränsat extra avdrag för vissa skogsuttag. De nuvarande extra avdragen får anses ha en marginell effekt. Stödet bör i stället utgå efter avverkning i form av bidrag till återväxtkostnader och produktionsfrämjande åtgärder. Uppbyggt på detta sätt får avgifts- och stödsystemet dels avverkningsbe­främjande effekt genom att det höjer skogsägarnas rånetto vid avverkning, dels en gynnsam effekt på skogsvården. En långsiktig avverkning på 75 milj. m'sk fömtsätter en bättre skogsvård än under 1970-talet. Dessutom verkar en högre skogsvårdsavgift pådrivande eftersom skogsägaren får incitament att skaffa sig intäkter från skogen, då den åsamkar honom en fast kostnad.

Systemet bör i princip utformas så att ett belopp motsvarande hela eller huvuddelen av de årligen beräknade kostnaderna för återväxtåtgärder och

 

JoU 1981/82:36                                                       19

röjning, minskat med det statliga stödet, tas ut via höjning av skogsvårds­avgiften. Sedan görs alla investeringar i primärproduktionen bidragsberät­tigade. Avgifterna och stödet bör balansera varandra, för att systemet skall vara neutralt gentemot andra inkomstgrupper.

Det föreslagna systemet är enligt utskottets mening nödvändigt för att lösa problemen med virkesförsörjningen. Systemet har den fördelen att det är enkelt och att det innebär en utveckling av en redan etablerad politik. En ytterligare fördel med att utveckla ett befinfiigt system är att det sannolikt inte behövs några särskilda övergångsbestämmelser.

Utskottet föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om ett avgifts- och stödsystem i enlighet med det anförda. Detta bör ges regeringen till känna.

Genom utskottets ställningstagande till mofion 2075, yrkande 10, tillgo­doses i stor utsträckning syftet med mofion 877, yrkande 2, och mofion 2464, yrkande I.

dels utskottets hemställan under 2 a) bort ha följande lydelse: 2. beträffande det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket a) att riksdagen med bifall fill mofion 1981/82:2075 yrkande 10 och med anledning av motion 1981/82:877 yrkande 2 och mo­tion 1981/82:2464 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett avgifts- och stödsystem,

3. Ändring av 136 a § byggnadslagen (mom. 4)

Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och Ingvar Eriksson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande pä s. 12 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "136 a § byggnadslagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att 136 a § byggnadslagen kom till i ett läge då lönsamheten bedömdes som mycket god inom skogsindustrin. Det påver­kade expansionslusten och planerna på utbyggnad av industrin. Dåvaran­de riksdag ansåg därför att en hård styrning av virkesströmmarna var nödvändig för att förhindra olämpliga lokaliseringar och överetablering. Situationen är nu en annan. Vi har inom vissa delar av skogsindustrin en för stor kapacitet i förhållande till möjlig avverkning. I delar av landet finns betydande överskott av lövved som är lämplig för energiproduktion. Förutsättningarna inom skogsnäringen har sedan lagens fillkomst så starkt förändrats att den inte fyller avsett ändamål. Den har också en rad nega­tiva effekter i olika hänseenden. Bl. a. medför prövningen en omfattande byråkratisk hantering som sannolikt, vid en samlad bedömning, inte ger ett från samhällets och näringens synpunkt fillfredsställande resultat. Som lagen utformats är det vidare prakfiskt omöjligt att kontrollera dess efter­levnad. Ännu allvarligare är dock prövningens långsiktiga effekter för

 

JoU 1981/82:36                                                       20

skogsnäringen. Som motionären anfört leder prövningen till en stelhet i planeringen, som hämmar en nödvändig modernisering inom industrin. Nya intressen får svårt att göra sig gällande inom skogsindustrin. Från regionalpolitisk synpunkt önskvärda lokaliseringar försvåras. Som ett praktiskt exempel på det sist sagda kan nämnas att dimensionssamman­sättningen av skogarna i norra Sverige i och för sig gör det möjligt att öka kapaciteten inom sågverksindustrin i denna del av landet. Genom ifråga­varande prövningsregel hindras emellertid en sådan kapacitetsökning, med påföljd att sågtimmerdugligt virke används till massaved, något som orsakar ekonomisk förlust både för näringen och samhället. F. ö. kan påpekas att regeln inte hindrar ett företag som nekats fillstånd till etable­ring att anlägga en virkesförbrukande industri utomlands och från vårt land exportera den behövliga råvaran.

Utskottet har med det anförda velat framhålla de negativa effekter för skogsnäringen och samhället som tillämpningen av 136 a § byggnadslagen kan få. Utskottet delar motionärens uppfattning att paragrafen snarast bör omarbetas så att den prövning som avser hushållning med träfiberråvara avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande ändring av 136 a § byggnadslagen att riksdagen med anledning av mofion 1981/82:2483 i återstående del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ändring av 136 a § byggnadslagen,

4. Lagstadgad awerkningsskyldighet och temporär gallringsskyldighet (mom. 5)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Marfin Segerstedt, Wivi-Anne Radesjö och Margareta Winberg (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "tidiga gallringar" bort ha följande lydelse:

Utredningens förslag om lagstadgad avverkningsskyldighet innebär att varje skogsägare skall vara skyldig att avverka i den omfattning som är lämplig med hänsyn fill skogsfillståndel på brukningsenheten. Som mini­mikrav skall gälla att avverkningen skall omfatta hälften av den avverk­ning som är möjlig. Avverkningen skall fullgöras under en femårsperiod på de större brukningsenheterna och under en lO-årsperiod på de mindre.

Ett stort antal remissinstanser har tillstyrkt förslaget. Flera remissinstan­ser betraktar det som en brist att det i skogsvårdslagen inte finns inskrivet att god skogsvård kräver att skogen gallras när behov härav föreligger och slutawerkas när den är mogen för detta så att ny skog kan anläggas.

Utskottet anser det med hänsyn till såväl skogsindustrins råvarubehov

 

JoU 1981/82:36                                                       21

som från skogsskötsetsynpunkt motiverat att förslaget om minimiavverk-ningsskyldighet genomförs.

Den bestämmelse om minimiawerkningsskyldighet som utredningen nära nog enhälligt har föreslagit kan rätt utformad innebära en förstärk­ning av samhällets skogspolitiska medel för att få passiva skogsägare att ta sitt ansvar för skogsindustrins virkesförsörjning.

Förslaget om minimiawerkningsregler syftar till att precisera samhäl­lets krav på en aktiv skogsskötsel, som även omfattar krav pä avverkning av skog. Utskottet delar utredningens uppfattning att kravet bör sättas så lågt att endast gravt inaktiva skogsägare drabbas men så högt som det med hänsyn härtill är möjligt. En översyn av avverkningskravets nivå bör göras efter några års praktiska erfarenheter mot bakgrund av en utvärdering bl. a. av dess effekt på avverkningsnivån. Utskottet vill emellertid under­stryka att skogsvårdsstyrelserna måste ges resurser som gör det möjligt för dem att effektivt övervaka att bestämmelserna efterlevs.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om lag­stadgad avverkningsskyldighet enligt vad utskottet förordat.

Utredningen har i sitt betänkande speciellt pekat på att en ökad gall­ringsverksamhet i yngre skog är en fömtsättning för att de framtida av­verkningsmöjligheterna skall kunna förverkligas. Genom den översiktliga skogsinventeringen lokaliseras nu ett stort antal objekt där en försummad röjning lett till ett akut gallringsbehov. Mot denna bakgmnd har skogssty­relsen i sitt yttrande över virkesförsörjningsutredningens betänkande an­sett att man kan överväga om inte en temporär gallringsskyldighet bör införas. Den skulle endast gälla tidig gallring i skog där produkfionen av värdefullt virke väsentligt hämmas om gallring uteblir, och den skulle enligt skogsstyrelsens mening kunna begränsas till att gälla i tio år på grund av att röjningsskyldigheten framöver bör medföra ett bättre ut­gångsläge.

Utskottet anser för sin del att införandet av gallringsskyldighet är väl­motiverat inte minst av långsiktiga skogsskötselskäl. Dessutom skulle mas­saindustrin kunna erhålla ett värdefullt tillskott till rävamförsörjningen. Utskottet föreslår således att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att en temporär gallringsskyldighet införs i skogs­vårdslagen.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker mofion 2075 yrkandena 4—5 och mofion 2484 yrkandena 3—4. Härigenom tillgodoses även mo­fion 2464 i berörda delar (yrkande 2 och yrkande 3 delvis).

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Det anför­da" och slutar med "4—5" bort utgå,

dels oc/:utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande lagstadgad awerkningsskyldighet och temporär gall­ringsskyldighet m. m.

 

JoU 1981/82:36                                                       22

att riksdagen med bifall till mofion 1981/82:2075 yrkandena 4—5 och mofion 1981 /82:2484 yrkandena 3—4 samt med anled­ning av motion 1981/82:2464 yrkande 2 och yrkande 3 i återstå­ende del hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning enligt vad utskottet anfört.

5. Obligatoriska skogsbruksplaner m. m. (mom. 6)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Martin Segerstedt, Wivi-Anne Radesjö och Margareta Winberg (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "När det" och på s. 12 slutar med "än så." bort ha följande lydelse:

Regeringen tar i propositionen också upp frågan om obligatoriska skogsbruksplaner. Obligatoriska skogsbmksplaner är ett krav som fömt­om i de nu behandlade följdmofionerna även förts fram av domänverket och av de fackliga organisationerna. Regeringen avvisar nu, liksom tidi­gare, detta krav.

Utskottet anser att det för varje skogsfasfighet av betydelse bör finnas en skogsbruksplan. För mindre skogsfastigheter bör en skogsbruksplan kun­na omfatta flera fastigheter. Därigenom får man också ökade fömtsätt­ningar för en samverkan mellan ägarna också i själva avverkningsarbetet. Det skall inte vara överlämnat åt varje markägare att avgöra, om en plan skall upprättas eller ej. De översiktliga skogsinventeringarna som nu har påbörjats är ett viktigt underlag för upprättandet av skogsbmksplaner för enskilda fastigheter. Skogsbmksplaner bör upprättas successivt under 1980-talet, efter hand som underlag i form av översiktliga skogsinvente­ringar växer fram. Dessa skogsinventeringar bör i första hand inriktas mot områden med eftersatt skogsvård och områden med uttalat besvärande virkesbrist för industrin.

Flera skäl talar för att statsbidrag bör utgå till upprättandet av skogs-bmksplanerna. Ett är att skogsbruksplanerna enligt utskottets förslag skall omfatta alla fastigheter av betydelse för skogsbmket. Ett annat mycket viktigt skäl är alt man från statens sida givetvis fömtsatt att skogsägarna i stort kommer atl följa planerna, dvs. sköta skogen på ett planmässigt sätt när det gäller skogsvård och avverkning. Det torde också vara normalt att så sker. Tyvärr finns det emellertid flagranta exempel på motsatsen, där skogsägare underlåter att gallra och slutawerka enligt de rikfiinjer som planerna anger. 1 sådana fall måste skogsvårdsmyndigheten ha möjlighet att ålägga vederbörande att inom en rimlig tidsperiod utföra de åtgärder som planen anvisar. En sådan möjlighet ligger helt i linje med uppfattning­en att ägande av skog förpliktar också till ett samhällsansvar för virkesför­sörjningen till industrin.

 

JoU 1981/82:36                                                       23

Utskottet föreslår därför att riksdagen beslutar att skogsbruksplaner skall finnas för varje fastighet enligt de riktlinjer som angivits ovan och att regeringen utarbetar förslag därom. Vidare föreslås att regeringen ges i uppdrag all snarast framlägga förslag om lagstiftning i enlighet med vad ovan anförts beträffande skogsägare som åsidosätter skogsbruksplanens riktlinjer för avverkning. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker mo­tion 2075 yrkandena 1—2 samt motion 2484 yrkandena 5 — 6. Genom utskottets ställningstagande får syftet med motion 877 yrkande I anses tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande obligatoriska skogsbruksplaner m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2075 yrkandena I — 2 och motion 1981 /82:2484 yrkandena 5—6 samt med anled­ning av motion 1981/82:877 yrkande 1 hos regeringen hemstäl­ler om lagförslag rörande obligatoriska skogsbmksplaner med åläggande för fastighetsägaren att följa planen, i enlighet med vad utskottet förordat.

 

LiberTryck Stockholm 1982