JoU 1981/82:36

Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:36

om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
m. m. (prop. 1981/82:177)

Propositionen

I proposition 1981/82:177 har regeringen (jordbruksdepartementet) dels
föreslagit riksdagen att anta förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om
skogspolitiken, virkesutbudet och tillämpningen av skogsvårdslagen.

I propositionen lämnas en redogörelse för vissa frågor som rör tillgången
på virke för skogsindustrin m. m. Vidare föreslås att bestämmelserna i
6§ skogsvårdslagen (1979:429) om avverkning av överårig skog ges ett
vidgat tillämpningsområde. Slutligen tas upp vissa frågor som rör tillämpningen
av skogsvårdslagens bestämmelser om anläggning av ny skog och
om ransonering av skog.

Lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs att 6 § skogsvårdslagen (1979:429) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Om ett skogsbestånd är överårigt
och markens virkesproducerande
förmåga tas till vara endast i ringa
utsträckning på grund av röta eller
självgallring i beståndet, får skogsvårdsstyrelsen
besluta att beståndet
skall slutavverkas och ny skog anläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

I motion 1981/82:2443 av Axel Andersson och Ove Karlsson (båda s)
yrkas

Föreslagen lydelse

Om ett skogsbestånd är överårigt
och markens virkesproducerande
förmåga tas till vara endast i ringa
utsträckning, får skogsvårdsstyrelsen
besluta att beståndet skall slutavverkas
och ny skog anläggas.

1 Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 36

JoU 1981/82:36

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag i avsikt att påskynda
nödvändiga förändringar av den splittrade fastighets- och ägarstrukturen
i vissa trakter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående köp- och hyrbar service för avverkningar och
återväxtåtgärder,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen att motionen överlämnas till
allmänningsutredningen respektive fastighetsstrukturutredningen för
beaktande i de delar som berör utredningarnas arbete,

4. att riksdagen som sin mening uttalar att allmänningsassociationer
inom den inre stödzonen skall kunna erhålla statsbidrag till fullständiga
återväxtåtgärder inom sina s. k. 5 § 3-skogar enligt samma grunder som för
motsvarande ändamål gäller för enskilda skogsägare inom denna zon.

I motion 1981/82:2463 av Birgitta Hambraeus (c) yrkas att riksdagen
beslutar hos regeringen anhålla om förändring av skogsvårdslagen och
dess tillämpning så att en naturlig lövträdsinblandning räknas som ett
lämpligt inslag i skogen.

I motion 1981/82:2464 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar

1. att uttala sig för vad som i motionen anförs om åtgärder för förbättrad
virkesförsörjning och hos regeringen begära åtgärder i enlighet därmed,

2. att uttala sig för vad som i motionen anförs om gallringsskyldighet
och hos regeringen begära åtgärder i enlighet därmed,

3. att riksdagen beslutar anta följande förslag till lag om ändring i
skogsvårdslagen (1979:429):

Härigenom föreskrivs att 6, 14 och 16 §§ skogsvårdslagen (1979:429)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

6§

Om ett skogsbestånd är överårigt Om ett skogsbestånd är överårigt

och markens virkesproducerande och markens virkesproducerande

förmåga tas till vara endast i ringa förmåga tas till vara endast i ringa

utsträckning på grund av röta eller utsträckning, får skogsvårdsstyrel självgallring

i beståndet, får skogs- sen besluta att beståndet skall slut vårdsstyrelsen

besluta att beståndet avverkas och ny skog anläggas,

skall slutavverkas och ny skog anläggas.

14 §

Skogsmarkens ägare svarar för Skogsmarkens ägare svarar för

att s/ufavverkning bedrivs så att en att avverkning utförs i den omfatt jämn

åldersfördelning av skogen ning som är ändamålsenlig med

på hans brukningsenhet främjas. hänsyn till skogstillståndet på hans

JoU 1981/82:36

Nuvarande lydelse

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om hur stor andel av en
brukningsenhets skogsmarksareal
som årligen eller eljest periodvis får
slutavverkas.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda
fall medge undantag från första
stycket.

Motionärernas förslag

brukningsenhet. Slutavverkning
skall bedrivas så att en jämn åldersfördelning
av skogen på brukningsenheten
främjas.

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om

1. skyldighet att genom slutavverkning
eller gallring periodvis avverka
en virkeskvantitet som motsvarar
åtminstone hälften av vad som är
möjligt att avverka på brukningsenhet
en,

2. hur stor andel av en
brukningsenhets skogsmarksareal
som årligen eller eljest periodvis får
slutavverkas.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda
fall medge undantag från första
stycket.

Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran
meddela beslut på förhand
huruvida viss avverkning är förenlig
med 13 eller 14 §.

16 §

Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran
meddela beslut på förhand
huruvida viss avverkning är förenlig
med 13 eller 14 §. Sådant beslut
skall också meddelas i fråga om avverkningsskyldighet
som avses i 14 §
andra stycket 1.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid beräkningen av den minsta
virkeskvantitet som avses i 14 § andra stycket 1 skall dock perioden räknas
från och med den 1 juli 1977.

I motion 1981/82:2483 av Erik Hovhammar (m) yrkas att riksdagen med
avslag å proposition 1981/82:177 hos regeringen anhåller om nytt förslag
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1 motion 1981/82:2484 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen

1. beslutar anta mål för skogsproduktionen som anges i motionen,

2. beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförs om analyser av skogsnäringens ekonomi,

3. beslutar att hos regeringen begära förslag om lagstadgad avverkningsskyldighet
i enlighet med vad som anges i motionen,

4. beslutar att hos regeringen begära förslag om temporär gallringsskyldighet
i enlighet med vad som anges i motionen,

JoU 1981/82:36

5. att hos regeringen begära förslag om obligatoriska skogsbruksplaner
i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. att hos regeringen begära förslag till lagstiftning i anslutning till
skogsbruksplanerna i enlighet med vad som anges i motionen.

Motioner från allmänna motionstiden 1982

I motion 1981/82:877 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna vad

som i motionen anförs om skogsbruksplaner,

2. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna vad

som i motionen anförs om åtgärder för en bättre skogsvård,

3. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna vad

som i övrigt anförs i motionen.

I motion 1981/82:1038 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
begär en översyn av skogsvårdslagens bestämmelser om anmälningsskyldighet
vid skogsavverkning.

I motion 1981/82:1450 av Per Petersson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om snabba åtgärder i syfte att
nyttja offertmetoden för att möjliggöra ökade uttag av skog,

2. att riksdagen begär att regeringen i enlighet med vad som anförs i
motionen vidtar åtgärder för att öka möjligheterna till skogskomplettering
för mindre jordbruk i Norrlands inland.

I motion 1981 /82:2075 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1—5, 10 och 11),

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om obligatoriska
skogsbruksplaner i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen beslutar att begära att regeringen framlägger förslag till
lagstiftning i anslutning till skogsbruksplanerna i enlighet med vad som
anges i motionen,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om en ändring
av 6 § skogsvårdslagen i enlighet med vad som anges i motionen,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om lagstadgad
avverkningsskyldighet på skogsområdet i enlighet med vad som anges
i motionen,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om temporär
gallringsskyldighet i enlighet med vad som anges i motionen,

10. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om avgiftsoch
stödsystem i enlighet med vad som anförs i motionen,

11. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära intensifierade insatser
för att förbättra ägostrukturen inom skogsbruket i enlighet med vad
som anges i motionen.

JoU 1981/82:36

Utskottet

Inledning

Förevarande proposition bygger på vissa förslag av virkesförsörjningsutredningen
(I 1979:18). Utredningen har haft till uppgift att undersöka
behovet av ändringar i beskattningsreglerna och av andra statliga åtgärder
för att påverka utbudet av virkesråvara. Utredningen överlämnade i oktober
1981 betänkandet (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning.
De väsentligaste delarna av utredningens förslag i fråga om det statliga
stödet till skogsbruket behandlades av riksdagen redan under hösten 1981
(prop. 1981/82:30 bil. 5, JoU 1981/82:8, rskr 1981/82:29) och har dessutom
tagits upp i samband med årets budgetbehandling (prop. 1981/82:100
bil. 13 s. 50 — 57, JoU 1981/82:21 p. 22 — 23). En mindre del av utredningens
förslag i skattefrågor behandlades också av riksdagen under hösten
1981 (prop. 1981/82:30 bil. 4, SkU 1981/82:8, rskr 1981/82:14). Ytterligare
skattefrågor har nyligen tagits upp av chefen för budgetdepartementet
i proposition 1981/82:182, som f. n. bereds i skatteutskottet.

I den nu aktuella propositionen tas upp de förslag till ändringar i
skogsvårdslagen (1979:429) som virkesförsörjningsutredningen har lagt
fram. Föredraganden redogör också för sin syn på vissa frågor om virkesförsörjning,
m. m.

Skogspolitiken och virkesförsörjningen

I propositionen redovisas vissa långsiktiga avverkningsberäkningar som
virkesförsörjningsutredningen presenterat. Dessa beräkningar är gjorda
enligt samma principer som i samband med tidigare utredningar men med
aktuellare ingångsdata. Dessutom har hänsyn tagits till att vissa virkestillgångar
inte bedöms bli tillgängliga för avverkning av olika skäl. Beräkningarna
är, till skillnad från de tidigare, gjorda för två ägargrupper och
uppdelade på barrträd och lövträd. Utredningens huvudalternativ, som
väl överensstämmer med det som år 1979 ansågs som eftersträvansvärt, ger
till resultat en virkesmängd som nästan helt överensstämmer med skogsindustrins
virkesbehov. Hänsyn har därvid även tagits till behovet av bl. a.
brännved. Utredningens andra alternativ utgår från att vad som enligt
beräkningarna har sparats under 1970-talet skall avverkas under 1980-talet
i stället för att spridas över en längre period. Alternativet leder till ett
överskott på virke av ca 7,5 milj. m3sk. Utredningens tredje alternativ
förutsätter en skogsskötsel som är mindre intensiv och som därför avviker
från intentionerna i 1979 års skogspolitik. Detta alternativ leder till ett
virkesunderskott om ca 4,5 milj. m3sk, i huvudsak barrvirke. I det första
alternativet krävs att skogsägare hänförliga till gruppen privata (exkl.
skogsbolag) under 1980-talet måste öka sina årliga avverkningar med ca
6,5 milj. m3sk i förhållande till 1970-talets nivå. Övriga skogsägare måste

1* Riksdagen 1981/82. 16 sami. Nr 36

JoU 1981/82:36

öka avverkningarna med drygt 1 milj. m3sk. Motsvarande värden i det
andra alternativet är 12 resp. drygt 1 milj. m3sk och det tredje drygt 2 milj.
m3sk resp. en något minskad avverkning.

Föredraganden framhåller för sin del att det lika litet nu som år 1979
finns anledning att lägga fast något detaljerat skogsproduktionsprogram
eller någon exakt avverkningsnivå för framtiden. Vissa riktlinjer för skogsbrukets
och skogspolitikens planering och detaljutformning måste dock
finnas. Så t. ex. bör strävan vara att åstadkomma en skogsproduktion som
ger åtminstone den virkesmängd som virkesförsörjningsutredningens huvudalternativ
innebär. Detta motsvarar i huvudsak skogsutredningens alternativ
1 och bör som virkesförsörjningsutredningen anger i stort sett ge
balans mellan tillgång och efterfrågan på virkesråvara med nuvarande
industrikapacitet.

I motion 2484 understryks skogsnäringens stora betydelse för exportinkomsterna,
sysselsättningen och den regionala balansen. Motionärerna
anser det angeläget att de av bl. a. långtidsutredningen konstaterade möjligheterna
till exportökningar för skogsindustrins del under de närmaste
åren tillvaratas. F. n. finns emellertid en stor outnyttjad kapacitet inom
skogsindustrin. För att möjliggöra ett fullständigt kapacitetsutnyttjande
krävs enligt motionen kraftfulla åtgärder för att öka virkesutbudet. Mot
denna bakgrund förordar motionärerna alternativ 2 i utredningens betänkande,
vilket bl. a. innebär att råvaruunderlaget under en 10-årsperiod kan
förbättras med ca 10 % per år, utan att den långsiktiga virkesförsörjningssituationen
påverkas.

I detta sammanhang uttalar motionärerna viss kritik mot utredningens
bedömning av tveksamma virkestillgångar, vilka påstås bygga på en otillräcklig
analys av skogsnäringens ekonomi. Enligt motionen har utredningen
för en 100-årsperiod räknat bort kvantiteter som inte ger ett positivt
rånetto vid 1980 års priser och kostnader. Härigenom bortser man från
möjliga förändringar av marknadsläget och från flexibiliteten i avverkningsmöjligheterna
enligt skogsvårdslagen och enligt 1979 års skogspolitiska
beslut. Regeringen bör därför, framhålls det, ge skogsstyrelsen i
uppdrag att utföra analyser av skogsnäringens ekonomi m. m. inom ramen
för den prognosverksamhet som bedrivs inom styrelsen.

I motion 2443 anförs att den splittrade fastighets- och ägarstrukturen i
vissa delar av landet utgör ett hinder för en effektiv skogsvård. Ett sätt att
lösa fastighetsstrukturella problem är att främja bildandet av gemensamhetsskogar
och liknande samfälligheter med en form av kooperativ idé som
grund. I anslutning till vissa uttalanden i propositionen (s. 8) om köpbara
avverkningsresurser för äldre skogsägare m. fl. anför motionärerna vidare
att sådana resurser också bör skapas för återväxtåtgärder efter avverkningar.
Samtidigt framhålls att en maskinell överkapacitet och överetablering
i skogsbruket bör undvikas. Detta kan enligt motionen uppnås bl. a. genom

JoU 1981/82:36

servicesamverkan mellan skogsägareföreningar, domänverket och allmänningsskogarna
m. fl.

Också i motion 2075 anförs synpunkter på fastighetsstrukturen inom
skogsbruket. Den stora ägosplittring som kännetecknar privatskogsbruket
är enligt motionen ett av de största hindren för möjligheten att driva ett
rationellt skogsbruk. Det är angeläget att åtgärder vidtas för en förbättrad
fastighetsstruktur, anser motionärerna.

Utskottet vill erinra om att 1979 års riksdagsbeslut om skogspolitiken
(prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30, rskr 1978/79:387) bl. a. innebar att
skogsnäringen måste verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska
målen och i samspel med andra samhällssektorer. Enligt
riksdagsbeslutet motiverar skogens betydelse för landets ekonomi och
välstånd att vi tar till vara den produktionsresurs som skogsmarken utgör.
Målet för skogsproduktionen är sammanfattningsvis en varaktig, hög och
värdefull virkesavkastning. Det innebär bl. a. att skogsbruket skall ges en
sådan inriktning att handlingsfriheten och valmöjligheterna bevaras för
kommande generationer. I det skogspolitiska beslutet framhölls särskilt att
skogsindustrins aktuella råvarubehov inte får vara styrande för skogsproduktionens
långsiktiga inriktning. I stället bör industrikapaciteten efter
hand anpassas till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen för den
fastslagna skogspolitiken. Mot angivna bakgrund finner utskottet inte att
det finns anledning att nu — med frångående av 1979 års skogspolitiska
beslut — förorda en avverkning som överstiger vad som möjliggörs genom
den skogsproduktion som utredningens huvudalternativ innebär. Utskottet
ansluter sig således till vad regeringen förordat i detta hänseende och
avstyrker motion 2484 yrkande 1. Vidare avstyrker utskottet yrkande 2 i
nämnda motion rörande analyser av skogsnäringens ekonomi och hänvisar
härvidlag till propositionens uttalanden (s. 6) om det nödvändiga i att
man fortlöpande följer utvecklingen inom skogsnäringen och resultaten av
vidtagna åtgärder. Som föredraganden anfört är det skogsstyrelsen som
svarar för detta inom ramen för sin prognosverksamhet. Genom denna
verksamhet erhålls underlag för bedömningar rörande behovet av eventuella
korrigeringar eller andra åtgärder.

I anslutning till motionerna 2075 och 2443 får utskottet hänvisa till den
översyn av vissa strukturfrågor som f. n. görs av kommittén (Jo 1981:05)
om förbättrad fastighetsstruktur inom jordbruket och skogsbruket. Utskottet
finner lämpligt att motionerna i berörda delar, nämligen yrkande 11 i
motion 2075 samt yrkande 1 och yrkande 3 (delvis) i motion 2443 överlämnas
till nämnda kommitté. Detta bör ges regeringen till känna.

Yrkande 2 i motion 2443 berör närmast frågor som torde falla inom
ramen för skogsägareföreningarnas verksamhetsområde. Också skogsvårdsstyrelsernas
informations- och rådgivningsverksamhet bör kunna
fylla en viktig funktion när det gäller att främja sådana typer av samverkan

JoU 1981/82:36

sorn motionärerna avser. Enligt utskottets mening bör syftet med motionsyrkandet
kunna tillgodoses utan någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket

I propositionen understryks behovet av en förenkling av gällande bestämmelser
rörande det statliga stödet till skogsbruket. F. n. omfattar dessa
bestämmelser dels tidsbegränsade stödformer, dels äldre och nyare stödsystem
som delvis överlappar varandra. Föredraganden anmäler att han
har för avsikt att senare föreslå att skogsstyrelsen får i uppdrag att göra en
översyn med syfte att förenkla bidragsbestämmelserna. Förenklingarna
bör göras i ett sammanhang fr. o. m. budgetåret 1983/84.

I motion 2443, yrkande 4, hemställs om ett riksdagsuttalande av innebörd
att vissa allmänningsassociationer inom den inre zonen av det skogliga
stödområdet bör erhålla stöd till återväxtåtgärder efter avverkning av
s. k. 5 § 3- skogar enligt samma grunder som gäller för enskilda skogsägare.
Härmed avses avverkning av skog som anges i 5 § 3 skogsvårdslagen
(1979:429), dvs. skog som är så gles eller till så stor del består av för marken
olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är
möjlig.

Utskottet har tidigare anfört synpunkter på frågan huruvida stödformer
som är avsedda för eller utformade enligt förmånligare regler för det
enskilda skogsbruket borde omfatta även vissa allmänningar (JoU 1980/
81:25). Enligt vad utskottet redovisade i detta sammanhang hade man vid
tillämpningen av bidragsbestämmelserna i vissa fall medgivit att allmänningar
tillerkändes bidrag enligt en för enskilda personer gällande högre
procentsats. I andra fall hade motsatsen varit fallet. Praxis hade sålunda
varit växlande. Genom en av regeringen sedermera beslutad ändring
(1981:1083) i förordningen om statligt stöd till skogsbruket har nu ifrågavarande
bidragsregler förtydligats så till vida att den högre bidragsprocenten,
90%, skall gälla om bidragstagaren är fysisk person, dödsbo eller
familjestiftelse. I andra fall medges bidrag med högst 70 %av den godkända
kostnaden. Reglerna återfinns i 8 § nyssnämnda förordning.

Utskottet vill i övrigt fästa uppmärksamheten på att en utredning tillsatts
för översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar och allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna (Jo 1979:04, allmänningsutredningen). Utskottet
föreslår att motion 2443 yrkande 4 överlämnas till utredningen.
Detta bör avse även yrkande 3 i samma motion, i den del yrkandet åsyftar
allmänningsutredningens arbete.

I tre motioner, nämligen 877, yrkande 2, 2075, yrkande 10 och 2464,
yrkande 1, framförs förslag om ett avgifts- och stödsystem som — enligt
motion 2075 — bl. a. skulle innebära en höjning av skogsvårdsavgiften och
en motsvarande satsning på bidrag till skogsvårdsåtgärder m. m. Därvid

JoU 1981/82:36

skulle alla investeringar i primärproduktionen bli bidragsberättigade. Avgifterna
och stödet bör balansera varandra, för att systemet skall vara
neutralt gentemot andra inkomstgrupper. I motionerna 877 och 2464 föreslås
dessutom att en för hela skogsbruket kollektiv skogsvårdsfond inrättas
för att bl. a. utjämna skogsvårdskostnaderna och finansiera andra
åtgärder, t. ex. skogliga beredskapsarbeten och utbildning för manuell
röjning.

Utskottet erinrar om att förslag motsvarande de nu redovisade diskuterats
av utskottet vid flera tillfällen tidigare (bl. a. JoU 1980/81:25 och JoU
1981/82:8). På utskottets förslag har motionsyrkandena i fråga avslagits av
riksdagen. I sammanhanget bör också framhållas att riksdagens beslut
hösten 1981 om åtgärder för en bättre virkesförsörjning bl. a. innebar att
bidragsramarna för vissa skogsvårdsåtgärder ökade kraftigt. Utskottet har
inte funnit anledning att förorda en övergång till det i motionerna förordade
avgifts- och stödsystemet, som bl. a. torde förutsätta en kännbar
höjning av skogsvårdsavgiften. Utskottet avstyrker således motionerna
877, yrkande 2, 2075, yrkande 10 och 2464, yrkande 1.

En fråga av närmast regionalpolitisk karaktär tas upp i motion 1450.
Enligt denna bör snabba åtgärder vidtas för utnyttjande av offertmetoden
i syfte att möjliggöra ökat uttag av skog i Norrlands inland (yrkande 1).
Vidare föreslås (yrkande 2) insatser för att öka möjligheterna till skogskomplettering
för mindre jordbruk i angivna delar av landet.

Utskottet vill erinra om att det s. k. offertstödet är en form av regionalpolitiskt
stöd som bl. a. används för projekt inom den privata tjänste- och
servicesektorn, riksorganisationer och administrativa funktioner inom
större industriföretag (jfr AU 1976/77:23, JoU 1980/81:25). Offertstödet
har inte kommit till så stor användning som förutsågs vid dess införande.
Detta har uppmärksammats av riksdagen, som uppmanat regeringen att
verka för ökad användning av stödformen. I en nyligen framlagd proposition
(prop. 1981/82:113 s. lil f.) om program för regional utveckling och
resurshushållning föreslås bl. a. en viss utvidgning av offertstödets tillämpningsområde.
Av intresse i detta sammanhang är vidare förslaget i samma
proposition om anvisning av särskilda medel för sysselsättningsfrämjande
åtgärder i Norrbottens län. För budgetåret 1982/83 föreslås ett reservationsanslag
om 150 milj. kr. för detta ändamål.

Utskottet vill vidare erinra om de betydande insatser som beslutats i
fråga om skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd (prop.
1981/82:30 bil. 5, JoU 1981/82:8). Större delen av den för åtgärder tillgängliga
arealen, som totalt beräknades til! 1,7 milj. hektar, är belägen i
Norrland. Arbetskraftsbehovet beräknades till ca 580 000 dagsverken eller
3 000 årsverken.

Utskottet anser mot bakgrund av vad nu anförts att motion 1450 yrkande
1 inte påkallar någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Yrkande 2 i samma motion berör en fråga som kommer att särskilt

JoU 1981/82:36

uppmärksammas av kommittén (JO 1981:04) om det statliga stödet till
jordbruket i norra Sverige. I utredningsdirektiven anförs bl. a. att kombinationen
jordbruk och skogsbruk är en vanlig driftsform för enskilda
jordbruksfastigheter i norra Sverige och samtidigt den som ger de bästa
förutsättningarna för lantbruksföretagens utveckling. Kommittén bör därför
pröva i vilken utsträckning tillskott av skog kan lämnas i norra Sverige
genom aktiva åtgärder från statens sida.

Ej heller yrkande 2 i motion 1450 påkallar, med hänsyn till det anförda,
någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Skogsvårdslagstiftningen

Som i propositionen anförts innehåller skogsvårdslagen, frånsett föreskrifter
i 9 § om röjningsskyldighet, inte några bestämmelser som direkt tar
sikte på att tvinga fram avverkning av skog. Lagens avverkningsbestämmelser
syftar i stället till att hindra avverkning i olämpliga former och
skydda skogen mot en för tidig slutavverkning. Vidare följer av 14 § att
skogen skall ransoneras genom att slutavverkningen på en brukningsenhet
skall bedrivas så att en jämn åldersfördelning av skogen på enheten främjas.

En skyldighet att avverka följer emellertid indirekt av bestämmelserna
i 5 och 6 §§ som handlar om skyldighet att anlägga ny skog. Enligt 5 § gäller
sådan skyldighet om markens virkesproducerande förmåga inte tas till
vara på ett godtagbart sätt efter avverkning eller på grund av skada på
skogen. Vidare skall enligt samma paragraf ny skog anläggas, om marken
ligger outnyttjad eller om skogen är så gles och dålig att tillväxten är
avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig. Enligt 6 § kan skogsvårdsstyrelsen
besluta att ett skogsbestånd skall ersättas med ny skog, om beståndet
är överårigt och markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast
i ringa utsträckning på grund av röta eller självgallring i beståndet.

Utredningen har granskat vilka effekter skogsvårdslagens bestämmelser
har på virkesutbudet och övervägt i vad mån det finns anledning att göra
ändringar i lagen eller dess tillämpningsföreskrifter. På grundval av dessa
överväganden föreslår utredningen dels att tillämpningsområdet för 6 §
skogsvårdslagen vidgas, dels att i lagen tas in bestämmelser om skyldighet
för varje skogsägare att inom en viss period avverka åtminstone hälften av
vad som är möjligt att avverka på hans mark.

I överensstämmelse med utredningens förslag framläggs i propositionen
förslag till ändring av 6 § skogsvårdslagen som innebär att kravet på att
den låga tillväxten skall vara förorsakad av röta eller självgallring slopas.
Som förutsättning för ingripanden enligt paragrafen skall således enbart
gälla att skogsbeståndet är överårigt och markens virkesproducerande
förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning.

Förslaget att ålägga skogsägarna en generell avverkningsskyldighet kan
föredraganden däremot inte biträda. Föredraganden är inte heller beredd

JoU 1981/82:36

att biträda ett förslag som skogsstyrelsen fört fram i sitt remissyttrande om
en temporär skyldighet att utföra tidigare gallringar. Vidare avvisas tanken
på s. k. obligatoriska skogsbruksplaner, som föreslagits bl. a. av två utredningsledamöter
i en reservation. Skälen för dessa ställningstaganden redovisas
utförligt på s. 11 —12 i propositionen.

I övrigt lämnas i propositionen information om planerade ändringar i
verkställighetsföreskrifterna till skogsvårdslagen. Bl. a. aviseras en ändring
som innebär att skogsstyrelsens ransoneringsföreskrifter i huvudsak
blir tillämpliga först om brukningsenhetens produktionsförmåga överstiger
200 m3sk per år, i stället för nuvarande gräns på 100 m3sk.

I motion 2464, yrkandena 2 och 3 samt 2484 yrkandena 3 och 4 förordas
en generell, lagstadgad avverkningsskyldighet och temporär gallringsskyldighet
i enlighet med utredningens, respektive skogsstyrelsens förslag.
Vidare föreslås i motion 877 yrkande 1 och motion 2484 yrkande 5 obligatoriska
skogsbruksplaner samt — yrkande 6 i motion 2484 — viss följdlagstiftning
om åläggande för skogsägaren att följa planen.

Den fristående motionen 2075 (yrkandena 1—5) omfattar dels förslag
som motsvarar de ovan redovisade yrkandena i motion 2484, dels yrkande
om ändring av 6 § skogsvårdslagen som motsvarar regeringsförslaget (yrkande
3).

Utskottet tillstyrker för sin del förslaget till ändring av 6 § skogsvårdslagen
som redovisats ovan. Härigenom är syftet med yrkande 3 i motion 2075
tillgodosett, och motionen påkallar i denna del ingen vidare åtgärd. Detta
gäller även motion 2464, yrkande 3 i motsvarande del.

Utskottet ansluter sig vidare till propositionens uttalanden rörande de
nackdelar från både praktisk och principiell synpunkt som är förenade
med en lagstadgad avverkningsskyldighet av det slag som utredningen
föreslagit. Som föredraganden anfört skulle en regel av detta slag leda till
ett avsevärt administrativt merarbete, som inte står i rimlig proportion till
de eventuella effekterna på virkesutbudet. Syftet med den föreslagna avverkningsskyldigheten
bör kunna tillgodoses genom andra typer av åtgärder
som redan vidtagits eller som omfattas av den nu aktuella propositionen.
I fråga om förslaget om temporär gallringsskyldighet har i propositionen
framhållits att en sådan åtgärd inte skulle få någon avgörande betydelse
för skogsindustrins virkesförsörjning. Utskottet delar denna uppfattning.
Det s. k. klenvirkesstödet bör f. ö. kunna medverka till en ökad
aktivitet i fråga om tidiga gallringar.

När det gäller kravet på obligatoriska skogsbruksplaner bör, som också
föredraganden gjort, framhållas att det inte finns någon ovilja från skogsägarnas
sida mot att upprätta skogsbruksplaner. Snarare är det så att
personalresurserna för planframställning begränsar möjligheterna att tillgodose
efterfrågan på sådana planer. I årets budgetbehandling (JoU
1981/82:21 p. 22) har också beslutats om ökade bidrag till bl. a. skogs -

JoU 1981/82:36

bruksplaner och ökade skogsinventeringar. Som förutsättning för statsbidrag
till skogsvårdsåtgärder krävs i princip att det finns eller upprättas
skogsbruksplan om den aktuella fastigheten har en skogsproduktion av
viss betydelse. Utskottet kan inte finna någon anledning till att man av
principskäl driver kravet på skogsbruksplaner längre än så.

Det anförda innebär att utskottet instämmer i propositionens uttalanden
rörande tillämpningen av skogsvårdslagen m. m. och avstyrker motionerna
877, yrkande 1, 2464, yrkande 2 och yrkande 3 i återstående del, 2484,
yrkandena 3—6 samt motion 2075, yrkandena 1—2 och 4—5. Vidare
avstyrks motion 2483 såvitt avser avslag på förslaget om ändring av 6 §
skogsvårdslagen.

I nyssnämnda motion förordas vidare en ändring av 136 a § byggnadslagen
som innebär att man avskaffar den del av stadgandet som avser
regeringens prövning av tillkomst och lokalisering av vissa industriföretag
som har stor betydelse för virkesförsörjningen. Syftet med förslaget är
enligt motionären att de marknadsekonomiska krafterna bör fritt få påverka
skogsindustrins strukturomvandling. Härigenom skulle skogsindustrins
orationella delar försvinna och balans uppstå mellan tillgång och efterfrågan
på virkesråvara.

Utskottet anser det för sin del inte rimligt att statsmakterna i det läge som
f. n. råder inom skogsnäringen skulle avhända sig ett så viktigt industripolitiskt
styrmedel som den nu aktuella prövningsregeln. Motionen avstyrks
även i den del som avser ändring av 136 a § byggnadslagen.

Övrigt

Utskottet behandlar under denna rubrik två motioner och ett motionsyrkande
som bl. a. berör anmälningsskyldigheten vid skogsavverkning och
vissa frågor rörande naturvårdshänsyn i skogsbruket.

I motion 877, yrkande 3, hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna "vad som i övrigt anförts i motionen”. Av motionen
framgår inte direkt vilka delar av densamma som åsyftas härmed. Det kan
antas att yrkandet hänför sig till ett avsnitt med rubriken ”Övriga synpunkter”,
där motionärerna framhåller att vissa inslag i det moderna skogsbruket
innebär risker som inte utretts tillräckligt. Bl. a. nämns inplanteringen
av främmande trädslag, intervallgödslingen och uppkomsten av stora
monokulturer. Dessa inslag måste enligt motionen följas med stor uppmärksamhet.

Även motion 2463 kan sägas beröra vissa miljö- och naturvårdssynpunkter
på skogsbruket. Bl. a. framhålls att en ökad lövträdsinblandning
kan motverka försurningen. Dessutom ger lövträd mera energi per tidsenhet
vid förbränning. Enligt motionen bör skogsvårdslagen och dess tilllämpning
ändras så att en naturlig lövträdsinblandning räknas som ett
lämpligt inslag i skogen.

JoU 1981/82:36

Utskottet får erinra om att 1979 års skogspolitiska beslut bl. a. innebar
att produktionen av barrträdsvirke skulle utgöra den helt övervägande
delen av verksamheten. Den dåvarande volymandelen lövträd borde bibehållas.
Enligt vad utskottet erfarit föreligger vissa svårigheter att hålla
lövträdsinblandningen nere på den nivå som avsågs med det skogspolitiska
beslutet. I vart fall torde inga särskilda åtgärder i form av lagstiftning
e. d. behövas för att man skall bibehålla en lämplig volymandel lövträd i
skogsbruket. I sammanhanget bör vidare erinras om att nyssnämnda
skogspolitiska beslut innebar att särskilda regler infördes om skogsbrukets
hänsyn till naturvården och andra allmänna intressen. Dessa regler har
betydelse inte minst i fråga om de företeelser inom det moderna och
högmekaniserade skogsbruket som berörs i motionerna. När det gäller
inplantering av främmande trädslag anförs i den nu behandlade propositionen
(s. 14) att man även i fortsättningen bör iaktta försiktighet vid
användningen av contortatall för anläggning av ny skog, även om erfarenheterna
hittills är goda. Det är enligt föredraganden bl. a. av naturvårdsskäl
angeläget att en begränsning av de enskilda föryngringsytornas storlek
eftersträvas.

I sammanhanget bör vidare nämnas att utskottet i sitt betänkande JoU
1981/82:35 om åtgärder mot försurningen diskuterar vissa frågor om
sambandet mellan minskad försurning och lövträdsinblandning i skogen.
Bl. a. påpekas att forskning och försöksverksamhet pågår på förevarande
område.

Utskottet har vidare, i anslutning till nu aktuella motioner och vissa
uppgifter i massmedia, funnit anledning att beröra vissa påståenden rörande
effekterna i naturvårdshänseende av det under hösten 1981 beslutade
15-årsprogrammet för ersättning av glesa skogar, vilket redovisats i det
föregående. I vissa sammanhang har farhågor framförts för att programmet
skulle utgöra ett hot mot kulturlandskapet, innefattande hagmarker
och andra från kultur- och naturvårdssynpunkt värdefulla områden.
Emellertid är, som också framhålls i propositionen (s. 8) de skogar som
berörs av programmet huvudsakligen belägna i Norrland och består av
barrträd. Vid de arealberäkningar som gjorts för programmet har områden
som är av särskilt intresse av naturvårds- eller kulturminnesvårdsskäl
frånräknats. Dessa bedömningar står i överensstämmelse med förarbetena
till 1979 års skogspolitiska beslut, där det bl. a. slogs fast att hagmarksliknande
områden i omedelbar anslutning till jordbruksbebyggelse ingår som
en naturlig del i kulturmiljön och att de i allmänhet inte skall behöva
utnyttjas för skogsproduktion (prop. 1978/79:110 s. 23 f)- Av sistnämnda
proposition framgår vidare att nu berörda hänsynstaganden skall beaktas
vid definitionen av begreppet skogsmark, som anger gränserna för skogsvårdslagens
tillämpningsområde.

Med dessa uttalanden föreslår utskottet att motion 877 yrkande 3 och
motion 2463 lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

JoU 1981/82:36

I motion 1038 anförs att bestämmelserna om anmälningsskyldighet till
skogsvårdsstyrelsen vid skogsavverkning — som f. n. gäller vid slutavverkning
omfattande minst 0,5 hektar — kan innebära vissa praktiska svårigheter
för skogsägaren. Enligt motionen borde det vara möjligt att avskaffa
eller i vart fall nyansera anmälningsplikten.

Enligt gällande principer om kompetensfördelningen på skogslagstiftningens
område ankommer det i första hand på skogsstyrelsen att ta
initiativ i hithörande frågor. Utskottet har inte funnit anledning att förorda
någon översyn av bestämmelserna om anmälningsskyldighet och avstyrker
således motion 1038.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skogspolitiken och virkesförsörjningen m. m.

a) att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2484 yrkandena
1 och 2 lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om
skogspolitiken och virkesutbudet,

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om överlämnande av motion 1981/82:2075 yrkande
11 samt motion 1981/82:2443 yrkande 1 och yrkande 3 i
motsvarande del till kommittén (Jo 1981:05) om förbättrad fastighetsstruktur
inom jordbruket och skogsbruket,

c) att riksdagen lämnar motion 1981/82:2443 yrkande 2 utan
vidare åtgärd,

2. beträffande det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1981/82:877 yrkande 2, motion
1981/82:2075 yrkande 10 och motion 1981/82:2464 yrkande 1,

b) att riksdagen lämnar motion 1981/82:1450 utan vidare åtgärd,

c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om överlämnande av motion 1981/82:2443 yrkande
3 i återstående del och yrkande 4 till allmänningsutredningen
(Jo 1979:04),

3. beträffande ändring av 6 § skogsvårdslagen

a) att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1981/82:2483 i motsvarande del antar förslaget
till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

b) att riksdagen lämnar motion 1981/82:2075 yrkande 3 och
motion 1981/82:2464 yrkande 3 i motsvarande del utan vidare
åtgärd,

4. beträffande ändring av 136 a § byggnadslagen

att riksdagen avslår motion 1981/82:2483 i återstående del,

JoU 1981/82:36

5. beträffande lagstadgad avverkningsskyldighet och temporär gallringsskyldighet
m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2075 yrkandena
4—5, motion 1981/82:2464 yrkande 2 och yrkande 3 i återstående
del samt motion 1981/82:2484 yrkandena 3—4 lämnar
utan erinran vad i denna del av propositionen anförts om tilllämpningen
av skogsvårdslagen m. m.,

6. beträffande obligatoriska skogsbruksplaner m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:877 yrkande 1,
motion 1981/82:2075 yrkandena 1—2 och motion 1981/82:2484
yrkandena 5—6 godkänner vad i denna del av propositionen
anförts om tillämpning av skogsvårdslagen m. m.,

7. beträffande vissa övriga frågor

a) att riksdagen avslår motion 1981/82:1038,

b) att riksdagen lämnar motion 1981/82:2463 utan vidare åtgärd,

c) att riksdagen lämnar motion 1981/82:877 yrkande 3 utan
vidare åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1982

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Svante Lundkvist (s)*, Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad
(s), Hans Wachtmeister (m), Åke Wictorsson (s), Filip Johansson (c)*,
Gunnar Olsson (s), Sven Eric Lorentzon (m), Märta Fredrikson (c), Martin
Segerstedt (s), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander (c), Wivi-Anne
Radesjö (s)*, Ingvar Eriksson (m) och Margareta Winberg (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Skogspolitiken och virkesförsörjningen (mom. 1 a)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Martin Segerstedt, Wivi-Anne Radesjö och Margareta Winberg (alla s)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”andra åtgärder” bort ha följande lydelse:

JoU 1981/82:36

Utskottet ansluter sig till uttalandena i motion 2484 om den stora betydelse
som skogsnäringen har för våra exportinkomster, för sysselsättningen
och för den regionala balansen m. m. De borgerliga regeringarnas
skogspolitik har enligt utskottets mening inte i tillräcklig grad inriktats på
åtgärder för att ta till vara skogsnäringens möjligheter att främja dess
utveckling. Som motionärerna anfört har de för låga avverkningarna och
den därav följande råvarubristen lett till förlorade exportinkomster på
åtskilliga miljarder varje år. Till detta kommer att tusentals människor i
onödan har förlorat sina jobb ofta på orter utan möjligheter till alternativ
sysselsättning. Denna situation är naturligtvis särskilt allvarlig med hänsyn
till den besvärliga ekonomiska situation som landet befinner sig i.

Problemen med de låga avverkningarna har belysts både av konjunkturinstitutet
i den preliminära nationalbudgeten och i avstämningen av 1980
års långtidsutredning Tillväxt eller stagnation (SOU 1982:14).

Långtidsutredningen konstaterar sammanfattningsvis:

Då skogsindustrins konkurrenskraft har stärkts under det senaste året
kommer detta tillsammans med en uppgång i den internationella konjunkturen
att ge möjligheter till betydande exportökningar under de närmaste
åren. Att inte utnyttja denna möjlighet skulle vara samhällsekonomiskt
mycket kostsamt. Vår bedömning är emellertid att det är stor risk att de
åtgärder som hittills vidtagits för att stimulera virkesutbudet kommer att
visa sig otillräckliga för att säkerställa skogsindustrins virkesbehov.

Mot den bakgrunden noterar utskottet med tillfredsställelse att regeringen
i propositionen slår fast skogsnäringens stora betydelse och att den
produktiva skogsmarken skall utnyttjas aktivt och rationellt, givetvis med
hänsyn till berättigade naturvårdsintressen. Regeringen säger vidare att
skogen och skogsmarken är en viktig nationell resurs och att det är ett
samhällsintresse att den utnyttjas på ett rationellt och riktigt sätt.

I propositionen konstateras att det finns skogsägare som inte kan eller
vill ställa upp på ett aktivt brukande trots att skogstillståndet på deras
fastigheter skulle möjliggöra detta. Om detta sägs att det är ett uppträdande
som samhället inte kan acceptera. Utskottet delar denna uppfattning.

De åtgärder som regeringen föreslår för att förbättra situationen i skogsbruket
är emellertid inte tillräckliga för att uppfylla de ambitioner och krav
som nyss beskrivits. Utskottet redovisar i detta sammanhang sin syn på
regeringens förslag i fråga om avverkningsnivå m. m. I det följande (reservationerna
2 och 4—5) återkommer utskottet till de åtgärder i övrigt i fråga
om statligt stöd till skogsbruket, lagstiftning rörande avverkningsskyldighet
m. m. som utskottet finner nödvändiga för att förbättra virkesförsörjningen.

Utskottet anser för sin del när det gäller avverkningsnivån att utredningens
andra alternativ är det intressantaste. Virkesbalansen för detta alternativ
visar att råvaruunderlaget under en 1 O-årsperiod kan förbättras med
ca 10 % per år utan att den långsiktiga virkesförsörjningssituationen påver -

JoU 1981/82:36

kas. Mot slutet av den 100-årsperiod beräkningarna avser uppnås t. o. m.
en marginell ökning av virkestillgången jämfört med alternativ 1. Det visar
att det finns utrymme för kraftfulla åtgärder för att få fram mera virke för
att så långt konjunkturerna medger utnyttja möjligheterna att öka skogsindustrins
export. Detta är ett mycket viktigt konstaterande med tanke på
landets besvärliga ekonomiska situation och det stora behovet av ökade
exportinkomster. Det ger en ökad flexibilitet åt den ekonomiska politiken
som det enligt utskottets mening vore direkt felaktigt att inte utnyttja.

Utskottet delar inte regeringens uppfattning att det skulle behöva byggas
upp ny avverkningskapacitet och ny industrikapacitet för att ta till vara
den virkesmängd som alternativ 2 innebär. Det är väl känt att arbetslösheten
bland skogsarbetarna är hög och att det finns en stor outnyttjad
kapacitet inom skogsindustrin. Dessutom är det så att den balans mellan
virkesbehov och virkestillgång som virkesförsörjningsutredningen anser
vara för handen i sitt alternativ 1 är beräknad på ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande
i industrin på 85 %. Det förutsätter att kapaciteten utnyttjas
till 100 % när efterfrågan på industrins produkter så medger.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion 2484 yrkande

1 godkänner vad utskottet anfört om skogspolitiken och virkesförsörjningen.

I det här sammanhanget vill utskottet också kommentera utredningens
bedömning av tveksamma virkestillgångar. Virkesförsörjningsutredningen
drar med utgångspunkt från vissa schablonberäkningar slutsatsen att
10 % av virkestillgången i område 1,5% av virkestillgången i område 2 och

2 % av virkestillgången i område 3 är vad man betecknar som tveksamma
ur ekonomisk synpunkt. Utskottet vill starkt ifrågasätta dessa beräkningar
eftersom de bygger på en otillräcklig analys av skogsnäringens ekonomi.
Schablonberäkningen innebär i princip att man för hela 100-årsperioden
räknar bort kvantiteter som inte ger ett positivt rånetto vid 1980 års priser
och kostnader. Man bortser således från möjliga förändringar av marknadsläget
och från flexibiliteten i avverkningsmöjligheterna enligt skogsvårdslagen
och enligt 1979 års skogspolitiska beslut.

I avvaktan på betydligt mer ingående analyser av skogsnäringens ekonomi
kan utskottet inte acceptera att betydande virkestillgångar avräknas
från virkesbalansen såsom ekonomiskt tvivelaktiga. Vid en sådan analys
bör man även ta hänsyn till det ekonomiska stöd som utgår i de aktuella
områdena. Utskottet föreslår att regeringen ger skogsstyrelsen i uppdrag
att utföra sådana analyser inom ramen för den prognosverksamhet som
bedrivs inom styrelsen.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 2484 yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 a) bort ha följande lydelse:

1. beträffande skogspolitiken och virkesförsörjningen m. m.

JoU 1981/82:36

a) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1981/82:2484 yrkandena 1 och 2 dels godkänner vad utskottet
anfört om skogspolitiken och virkesförsörjningen, dels som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
analyser av skogsnäringens ekonomi,

2. Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket (mom. 2 a)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Martin Segerstedt, Wivi-Anne Radesjö och Margareta Winberg (alla s)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det, i likhet med vad som anförts i motion 2075, angeläget
att man inom ramen för en planerad råvaruförsörjning också har
tillgång till ekonomiska styrinstrument för att påverka skogsägarnas avverkningar
och skogsvårdsåtgärder. Utvecklingen har klart visat att enbart
ekonomiska stimulanser i form av statsbidrag till skogsägarna inte räcker
till. Vad som behövs är ordentliga ekonomiska styrmedel som fungerar
som en pådrivande motor i framför allt skogsvården och avverkningarna.
Utskottet förordar därför införandet av ett avgifts- och stödsystem. Med ett
sådant system uppnås huvudsyftet med det system för preliminär tillväxtbeskattning
som analyserats av utredningen. Det är dessutom lätt att införa
eftersom det bygger på ett befintligt system. Detta system infördes genom
höjningen av skogsvårdsavgiften och införande av extra avdrag vid beskattning
av vissa skogsuttag som genomfördes fr. o. m. 1981. Även gallringsstödet
var utformat på detta sätt då ett bidrag utgick för gallringsåtgärder
vilket finansierades med en höjd skogsvårdsavgift.

För att få den avverkningsbefrämjande effekt som eftersträvas måste
emellertid nivån höjas både på skogsvårdsavgiften och på stöden. Utskottet
avvisar emellertid det nuvarande stödet som utgår i form av ett tidsbegränsat
extra avdrag för vissa skogsuttag. De nuvarande extra avdragen får
anses ha en marginell effekt. Stödet bör i stället utgå efter avverkning i
form av bidrag till återväxtkostnader och produktionsfrämjande åtgärder.
Uppbyggt på detta sätt får avgifts- och stödsystemet dels avverkningsbefrämjande
effekt genom att det höjer skogsägarnas rånetto vid avverkning,
dels en gynnsam effekt på skogsvården. En långsiktig avverkning på 75
milj. m3sk förutsätter en bättre skogsvård än under 1970-talet. Dessutom
verkar en högre skogsvårdsavgift pådrivande eftersom skogsägaren får
incitament att skaffa sig intäkter från skogen, då den åsamkar honom en
fast kostnad.

Systemet bör i princip utformas så att ett belopp motsvarande hela eller
huvuddelen av de årligen beräknade kostnaderna för återväxtåtgärder och

JoU 1981/82:36

röjning, minskat med det statliga stödet, tas ut via höjning av skogsvårdsavgiften.
Sedan görs alla investeringar i primärproduktionen bidragsberättigade.
Avgifterna och stödet bör balansera varandra, för att systemet skall
vara neutralt gentemot andra inkomstgrupper.

Det föreslagna systemet är enligt utskottets mening nödvändigt för att
lösa problemen med virkesförsörjningen. Systemet har den fördelen att det
är enkelt och att det innebär en utveckling av en redan etablerad politik.
En ytterligare fördel med att utveckla ett befintligt system är att det
sannolikt inte behövs några särskilda övergångsbestämmelser.

Utskottet föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
om ett avgifts- och stödsystem i enlighet med det anförda. Detta bör ges
regeringen till känna.

Genom utskottets ställningstagande till motion 2075, yrkande 10, tillgodoses
i stor utsträckning syftet med motion 877, yrkande 2, och motion
2464, yrkande 1.

dels utskottets hemställan under 2 a) bort ha följande lydelse:

2. beträffande det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket
a) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2075 yrkande 10
och med anledning av motion 1981/82:877 yrkande 2 och motion
1981/82:2464 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om ett avgifts- och stödsystem,

3. Ändring av 136 a § byggnadslagen (mom. 4)

Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och Ingvar Eriksson (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”136 a § byggnadslagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att 136 a § byggnadslagen kom till i ett läge då
lönsamheten bedömdes som mycket god inom skogsindustrin. Det påverkade
expansionslusten och planerna på utbyggnad av industrin. Dåvarande
riksdag ansåg därför att en hård styrning av virkesströmmarna var
nödvändig för att förhindra olämpliga lokaliseringar och överetablering.
Situationen är nu en annan. Vi har inom vissa delar av skogsindustrin en
för stor kapacitet i förhållande till möjlig avverkning. I delar av landet
finns betydande överskott av lövved som är lämplig för energiproduktion.
Förutsättningarna inom skogsnäringen har sedan lagens tillkomst så starkt
förändrats att den inte fyller avsett ändamål. Den har också en rad negativa
effekter i olika hänseenden. Bl. a. medför prövningen en omfattande
byråkratisk hantering som sannolikt, vid en samlad bedömning, inte ger ett
från samhällets och näringens synpunkt tillfredsställande resultat. Som
lagen utformats är det vidare praktiskt omöjligt att kontrollera dess efterlevnad.
Ännu allvarligare är dock prövningens långsiktiga effekter för

JoU 1981/82:36

skogsnäringen. Som motionären anfört leder prövningen till en stelhet i
planeringen, som hämmar en nödvändig modernisering inom industrin.
Nya intressen får svårt att göra sig gällande inom skogsindustrin. Från
regionalpolitisk synpunkt önskvärda lokaliseringar försvåras. Som ett
praktiskt exempel på det sist sagda kan nämnas att dimensionssammansättningen
av skogarna i norra Sverige i och för sig gör det möjligt att öka
kapaciteten inom sågverksindustrin i denna del av landet. Genom ifrågavarande
prövningsregel hindras emellertid en sådan kapacitetsökning,
med påföljd att sågtimmerdugligt virke används till massaved, något som
orsakar ekonomisk förlust både för näringen och samhället. F. ö. kan
påpekas att regeln inte hindrar ett företag som nekats tillstånd till etablering
att anlägga en virkesförbrukande industri utomlands och från vårt
land exportera den behövliga råvaran.

Utskottet har med det anförda velat framhålla de negativa effekter för
skogsnäringen och samhället som tillämpningen av 136 a § byggnadslagen
kan få. Utskottet delar motionärens uppfattning att paragrafen snarast bör
omarbetas så att den prövning som avser hushållning med träfiberråvara
avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ändring av 136 a § byggnadslagen
att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2483 i återstående
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ändring av 136 a § byggnadslagen,

4. Lagstadgad awerkningsskyldighet och temporär gallringsskyldighet
(mom. 5)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Martin Segerstedt, Wivi-Anne Radesjö och Margareta Winberg (alla s)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”tidiga gallringar” bort ha följande lydelse:

Utredningens förslag om lagstadgad awerkningsskyldighet innebär att
varje skogsägare skall vara skyldig att avverka i den omfattning som är
lämplig med hänsyn till skogstillståndet på brukningsenheten. Som minimikrav
skall gälla att avverkningen skall omfatta hälften av den avverkning
som är möjlig. Avverkningen skall fullgöras under en femårsperiod
på de större brukningsenheterna och under en 1 O-årsperiod på de mindre.

Ett stort antal remissinstanser har tillstyrkt förslaget. Flera remissinstanser
betraktar det som en brist att det i skogsvårdslagen inte finns inskrivet
att god skogsvård kräver att skogen gallras när behov härav föreligger och
slutavverkas när den är mogen för detta så att ny skog kan anläggas.

Utskottet anser det med hänsyn till såväl skogsindustrins råvarubehov

JolJ1981/82:36

sorn från skogsskötselsynpunkt motiverat att förslaget om minimiavverkningsskyldighet
genomförs.

Den bestämmelse om minimiavverkningsskyldighet som utredningen
nära nog enhälligt har föreslagit kan rätt utformad innebära en förstärkning
av samhällets skogspolitiska medel för att få passiva skogsägare att ta
sitt ansvar för skogsindustrins virkesförsörjning.

Förslaget om minimiavverkningsregler syftar till att precisera samhällets
krav på en aktiv skogsskötsel, som även omfattar krav på avverkning
av skog. Utskottet delar utredningens uppfattning att kravet bör sättas så
lågt att endast gravt inaktiva skogsägare drabbas men så högt som det med
hänsyn härtill är möjligt. En översyn av avverkningskravets nivå bör göras
efter några års praktiska erfarenheter mot bakgrund av en utvärdering
bl. a. av dess effekt på avverkningsnivån. Utskottet vill emellertid understryka
att skogsvårdsstyrelserna måste ges resurser som gör det möjligt för
dem att effektivt övervaka att bestämmelserna efterlevs.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om lagstadgad
avverkningsskyldighet enligt vad utskottet förordat.

Utredningen har i sitt betänkande speciellt pekat på att en ökad gallringsverksamhet
i yngre skog är en förutsättning för att de framtida avverkningsmöjligheterna
skall kunna förverkligas. Genom den översiktliga
skogsinventeringen lokaliseras nu ett stort antal objekt där en försummad
röjning lett till ett akut gallringsbehov. Mot denna bakgrund har skogsstyrelsen
i sitt yttrande över virkesförsörjningsutredningens betänkande ansett
att man kan överväga om inte en temporär gallringsskyldighet bör
införas. Den skulle endast gälla tidig gallring i skog där produktionen av
värdefullt virke väsentligt hämmas om gallring uteblir, och den skulle
enligt skogsstyrelsens mening kunna begränsas till att gälla i tio år på
grund av att röjningsskyldigheten framöver bör medföra ett bättre utgångsläge.

Utskottet anser för sin del att införandet av gallringsskyldighet är välmotiverat
inte minst av långsiktiga skogsskötselskäl. Dessutom skulle massaindustrin
kunna erhålla ett värdefullt tillskott till råvaruförsörjningen.
Utskottet föreslår således att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag innebärande att en temporär gallringsskyldighet införs i skogsvårdslagen.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion 2075 yrkandena
4—5 och motion 2484 yrkandena 3 — 4. Härigenom tillgodoses även motion
2464 i berörda delar (yrkande 2 och yrkande 3 delvis).

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Det anförda”
och slutar med ”4—5” bort utgå,

dels ock utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande lagstadgad avverkningsskyldighet och temporär gallringsskyldighet
m. m.

JoU 1981/82:36

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2075 yrkandena
4—5 och motion 1981 /82:2484 yrkandena 3—4 samt med anledning
av motion 1981/82:2464 yrkande 2 och yrkande 3 i återstående
del hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning
enligt vad utskottet anfört,

5. Obligatoriska skogsbruksplaner m. m. (mom. 6)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson,
Martin Segerstedt, Wivi-Anne Radesjö och Margareta Winberg (alla s)
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”När det” och
på s. 12 slutar med ”än så.” bort ha följande lydelse:

Regeringen tar i propositionen också upp frågan om obligatoriska
skogsbruksplaner. Obligatoriska skogsbruksplaner är ett krav som förutom
i de nu behandlade följdmotionerna även förts fram av domänverket
och av de fackliga organisationerna. Regeringen avvisar nu, liksom tidigare,
detta krav.

Utskottet anser att det för varje skogsfastighet av betydelse bör finnas en
skogsbruksplan. För mindre skogsfastigheter bör en skogsbruksplan kunna
omfatta flera fastigheter. Därigenom får man också ökade förutsättningar
för en samverkan mellan ägarna också i själva avverkningsarbetet.
Det skall inte vara överlämnat åt varje markägare att avgöra, om en plan
skall upprättas eller ej. De översiktliga skogsinventeringarna som nu har
påbörjats är ett viktigt underlag för upprättandet av skogsbruksplaner för
enskilda fastigheter. Skogsbruksplaner bör upprättas successivt under
1980-talet, efter hand som underlag i form av översiktliga skogsinventeringar
växer fram. Dessa skogsinventeringar bör i första hand inriktas mot
områden med eftersatt skogsvård och områden med uttalat besvärande
virkesbrist för industrin.

Flera skäl talar för att statsbidrag bör utgå till upprättandet av skogsbruksplanerna.
Ett är att skogsbruksplanerna enligt utskottets förslag skall
omfatta alla fastigheter av betydelse för skogsbruket. Ett annat mycket
viktigt skäl är att man från statens sida givetvis förutsatt att skogsägarna
i stort kommer att följa planerna, dvs. sköta skogen på ett planmässigt sätt
när det gäller skogsvård och avverkning. Det torde också vara normalt att
så sker. Tyvärr finns det emellertid flagranta exempel på motsatsen, där
skogsägare underlåter att gallra och slutavverka enligt de riktlinjer som
planerna anger. I sådana fall måste skogsvårdsmyndigheten ha möjlighet
att ålägga vederbörande att inom en rimlig tidsperiod utföra de åtgärder
som planen anvisar. En sådan möjlighet ligger helt i linje med uppfattningen
att ägande av skog förpliktar också till ett samhällsansvar för virkesförsörjningen
till industrin.

JoU 1981/82:36

Utskottet föreslår därför att riksdagen beslutar att skogsbruksplaner
skall finnas för varje fastighet enligt de riktlinjer som angivits ovan och att
regeringen utarbetar förslag därom. Vidare föreslås att regeringen ges i
uppdrag att snarast framlägga förslag om lagstiftning i enlighet med vad
ovan anförts beträffande skogsägare som åsidosätter skogsbruksplanens
riktlinjer för avverkning. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion
2075 yrkandena 1 — 2 samt motion 2484 yrkandena 5 — 6. Genom
utskottets ställningstagande får syftet med motion 877 yrkande 1 anses
tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande obligatoriska skogsbruksplaner m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2075 yrkandena
1 — 2 och motion 1981 /82:2484 yrkandena 5 — 6 samt med anledning
av motion 1981/82:877 yrkande 1 hos regeringen hemställer
om lagförslag rörande obligatoriska skogsbruksplaner med
åläggande för fastighetsägaren att följa planen, i enlighet med
vad utskottet förordat.

.olm 1982