FöU 1981/82:18

Försvarsutskottets betänkande
1981/82:18

om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta
utveckling (prop. 1981/82:100 och 102)

I betänkandet behandlas de förslag som regeringen - efter föredragning
av statsministern samt av statsråden Gustafsson, Molin, Petri, Ahrland,
Elmstedt, Wikström, Dahlgren, Eliasson, Friggebo och Boo - i mars 1982
har förelagt riksdagen i proposition 1981/82:102 (i det följande kallad
totalförsvarspropositionen). Vidare behandlas förslagen i bilaga 7 (försvarsdepartementet
- föredragande statsrådet Gustafsson) till proposition
1981/82:100 (i det följande kallad budgetpropositionen) och visst förslag i
bilaga 15 (arbetsmarknadsdepartementet - föredragande statsrådet Eliasson)
till samma proposition.

160 motionsyrkanden behandlas i betänkandet. Motionerna är väckta
antingen under den allmänna motionstiden i januari 1982 eller senast den
24 mars 1982 med anledning av proposition 1981/82:102. En sammanställning
av alla motionsyrkanden finns i bilaga 1. Där framgår var i betänkandet
de olika yrkandena behandlas.

Vid beredningen av totalförsvarspropositionen har försvarsutskottet berett
övriga utskott tillfälle att yttra sig. Hos vissa utskott har försvarsutskottet
hemställt om yttrande över propositionen jämte motioner enligt
följande:

Statsministerns anförande Utrikesutskottet

Bilaga 1 såvitt avser säkerhetspolitikens inriktning
(försvarsdepartementet) Utrikesutskottet

Bilaga 4 (justitiedepartementet) Justitieutskottet

Bilaga 5 (socialdepartementet) Socialutskottet

Bilaga 8 (jordbruksdepartementet) Jordbruksutskottet

Bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet) Arbetsmarknadsutskottet

Bilaga 11 såvitt avser civilbefälhavarna

(kommundepartementet) Civilutskottet

Inkomna yttranden redovisas i bilagorna 3-11 till detta betänkande.
Under arbetet med betänkandet har inför utskottet lämnats upplysningar
av bl. a. företrädare för statsrådsberedningen, försvars- och handelsdepartementen
samt personer i ledande ställning inom det militära försvaret,
civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret.
Utskottet har också mottagit ett antal uppvaktningar och skrivelser i skilda
frågor.

1 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

Föll 1981/82:18

1. Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Regeringen har i proposition 1981/82:102 (s. 3—8) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad statsministern har anfört om säkerhetspolitiken och
totalförsvaret.

Statsministern

Statsministern uttalar inledningsvis att det internationella klimatet sedan
föregående försvarsbeslut har präglats av tilltagande spänning och osäkerhet.
Avspänningsprocessen mellan supermakterna har avstannat. Kapprustningen
mellan maktblocken fortsätter i uppdriven takt. Den ekonomiska
krisen i hela den industrialiserade världen har fördjupats och följts av
stagnerande ekonomi, hög inflation och ökande arbetslöshet. Många utvecklingsländer
har drabbats allt hårdare av höjda energipriser och andra
ekonomiska svårigheter.

De politiska och ekonomiska problemen har också påverkat människors
uppfattning om framtiden. Osäkerhet, pessimism och tvivel om en fredlig
utveckling har vuxit fram hos många. Medan slutsatsen för någras del blir
krav på ökade rustningar, samlas andra åter kring nedrustningsparoller i
protest mot krigets vanvett.

Mot denna bakgrund har 1978 års försvarskommitté haft den svåra och
viktiga uppgiften att nå en bred samling kring inriktningen av vårt lands
säkerhetspolitik och totalförsvarets fortsatta utveckling under perioden
1982/83-1986/87. Den internationella utvecklingen gör det inte möjligt att
sänka kraven på vår samlade försvarsförmåga. Samtidigt sätter de samhällsekonomiska
förutsättningarna och kravet på återhållsamhet inom den
offentliga sektorn gränser för de resurser som kan tilldelas försvaret.
Statsministern finnér det därför tillfredsställande att en bred politisk enighet
har kunnat uppnås i försvarskommittén i de grundläggande frågorna.

Statsministern återger därefter den beskrivning av målet för Sveriges
säkerhetspolitik som har gällt sedan 1968 och fortsätter:

I en orolig tid är det särskilt angeläget att framhäva fastheten och
kontinuiteten samt den breda folkliga förankringen i den svenska säkerhets-
och försvarspolitiken. Säkerhetspolitiken syftar till att hindra att
Sverige dras in i internationella konflikter och till att värna våra demokratiska
friheter och rättigheter i en oberoende stat. Den syftar till att lindra
verkningarna i vårt land av kriser och krig i andra delar av världen.
Säkerhetspolitiken har också det långsiktiga målet att i samarbete med
andra länder bidra till en fredlig utveckling i världen, till minskade rustningar,
till utjämning av motsättningar och till större förståelse och mer
jämlika förhållanden. Den skall vidare verka för internationell solidaritet
och för en värld, där även små stater kan hävda sina intressen.

I dessa syften bör vår säkerhetspolitik alltjämt formas genom samverkan
mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella ned -

FöU 1981/82:18

rustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken
arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika
delar måste anpassas till varandra i ett samspel. Vilken tonvikt som läggs
vid skilda säkerhetspolitiska medel är därför inte en gång för alla givet utan
måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med
bibehållen frihet och självständighet bedöms även i framtiden bäst främjas
genom ett fasthållande vid den alliansfria politiken syftande till neutralitet i
händelse av krig i omvärlden. Denna politik har sedan lång tid en fast
förankring hos det svenska folket.

Vår alliansfria politik ger oss samtidigt särskilda möjligheter att i olika
internationella sammanhang främja en fredlig utveckling i världen. Sverige
eftersträvar ökad respekt för varje nations frihet, folkens självbestämmanderätt
och mänskliga rättigheter. Vi verkar även för social och ekonomisk
rättvisa, politisk avspänning, militär nedrustning samt omfattande och
förtroendefullt samarbete över gränserna. Det är även naturligt att vi på
alla sätt söker stärka FN:s möjligheter att förebygga och lösa konflikter.
Medverkan i och stöd för FN:s arbete bör alltjämt vara en hörnsten i den
svenska utrikespolitiken.

Fred samt balans och stabilitet i Europa främjar vår egen säkerhet. Det
är därför naturligt att Sverige medverkar i regionala förhandlingar om
Europas säkerhet.

Sveriges alliansfria politik stödd på ett efter våra förhållanden starkt
totalförsvar utgör en viktig del av det nordiska säkerhetspolitiska mönstret.
Detta har medverkat till att läget i Norden sedan lång tid tillbaka
kännetecknas av hög stabilitet och fredlig utveckling. Det ligger även i
omvärldens intresse att denna Sveriges alliansfria politik fullföljs.

Utrikespolitiken måste bedrivas så att den inte leder till vare sig misstro
eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge
stormakterna någon grund för misstankar att svenskt territorium kan ställas
till en annan makts förfogande och bilda utgångsbas för angrepp.
Internationella bindningar, vilka gör det omöjligt för oss att iaktta neutralitet,
kan inte godtas. Politiken måste stödjas av ett allsidigt uppbyggt och
inriktat totalförsvar tillsammans med andra säkerhetspolitiska medel.

Förberedelser och överläggningar som syftar till militär samverkan med
främmande länder i krig är uteslutna. Försvaret måste vara så utformat att
dess uteslutande defensiva syfte — försvar av det egna landet — klart
framgår. Det kan därigenom inte av någon uppfattas som ett hot.

Totalförsvaret måste inge respekt och förtroende såväl i omvärlden som
hos det svenska folket. Omvärlden måste vara övertygad om att Sverige i
händelse av krig är berett att fullfölja den deklarerade politiken. Totalförsvaret
bör utformas så att det är i vid mening fredsbevarande. Det fordrar
att försvaret har sådan styrka, sammansättning och beredskap att det
avhåller från angrepp eller hot om angrepp. Det bör också vara så utformat
att det kan motstå angrepp i skilda former från skilda riktningar samt kan
verka i olika militärpolitiska lägen.

För att det svenska territoriets integritet skall bli respekterad i fred och
under neutralitet krävs att vi har förmåga att upptäcka och avvisa kränkningar.
Om dylika inträffar, måste vi med fasthet hävda våra rättigheter
som suverän stat. Ett flertal grava kränkningar från främmande ubåtar
visar nödvändigheten av att vi avsätter ökade resurser för att förhindra och
ingripa mot sådana överträdelser. I samband härmed skall reglerna för att
hävda territoriets integritet ses över.

FöU 1981/82:18

Framtida krig och kriser kommer att på olika sätt beröra hela samhället
och hela befolkningen. Vi använder begreppet totalförsvar som en sammanfattning
av alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landets
försvar mot yttre hot och ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden.
I sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela det
omställda samhället.

Totalförsvaret måste därför vara så uppbyggt och organiserat att det är
en hela folkets angelägenhet. Av största betydelse är att varje medborgare
allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta
tillgodoses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring
såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra
former för tjänstgöringsskyldighet. Därtill bör framhållas de viktiga
insatser som görs i de frivilliga försvarsorganisationerna. Folkrörelserna är
av stor betydelse när det gäller att förankra totalförsvarsidén i samhället.
Genom offentlig debatt om säkerhets- och försvarspolitiken får denna en
bred förankring hos svenska folket.

De militära maktblocken i Europa, deras resurser och inbördes relationer,
är av avgörande betydelse för den närmare utformningen av vårt
militära försvar. I händelse av krig i Europa kan Sverige ha intresse
framför allt som genomgångsområde till lands, till sjöss eller i luften. Den
balans som råder mellan de båda militära blocken leder till att den styrka
en angripare kan vara beredd att använda mot oss begränsas av att huvuddelen
av resurserna måste avdelas mot det andra blocket. Det är därmed
möjligt för oss att upprätthålla ett verkningsfullt försvar.

Den militära styrkeutvecklingen i omvärlden innebär att angrepp kan
sättas in med kortare varsel än vad som tidigare har bedömts möjligt.
Därmed ställs ökande krav på vår beredskap och förmåga att snabbt öka
vår styrka.

Bedömningar av vilken karaktär ett eventuellt krig i Europa kan få är
alltid förknippade med stor osäkerhet. Troligen kommer det åtminstone
inledningsvis att föras med konventionella stridsmedel. Skulle en upptrappning
till kärnvapenkrig ske minskas vårt lands strategiska betydelse.
Ett konventionellt försvar som kan hålla oss utanför ett krig i dess konventionella
fas bidrar därmed väsentligt till att minska riskerna för att vi blir
utsatta för direkta anfall med kärnvapen. Trots detta kan vi utsättas för
deras verkningar och måste därför ägna ökad uppmärksamhet åt skyddet
av befolkningen.

Det nordiska områdets strategiska betydelse har ökat under den senaste
tioårsperioden. Ett av tecknen på detta är att spanings- och övningsverksamheten
från båda maktblockens sida tilltagit i vårt närområde. Denna
verksamhet bör framför allt ses som ett led i stormakternas strävan att
bevaka sina globala intressen och bevara den strategiska maktbalansen.
Men utvecklingen har också direkta återverkningar för Nordens del. Den
ställer krav på vår egen förmåga att upprätthålla respekten för vårt lands
integritet. Denna respekt beror både på våra försvarsresurser och på vår
förmåga att utnyttja dem.

För att inom rimliga ekonomiska ramar för det militära försvaret få
tillräckligt utrymme för materielanskaffning och utbildning för krigsorganisationen
måste kostnaderna för den fredstida driften skäras ned. Det
fordras omfattande rationaliseringar och förbandsindragningar. Dessa
kommer i vissa fall att få stora konsekvenser för personalen och berörda
kommuner.

Det största militära materielprojektet gäller ersättning för flygplanet

FöU 1981/82:18

Viggen, när det i böljan av 1990-talet successivt böljar att utgå ur krigsorganisationen.
Enighet uppnåddes i försvarskommittén om behovet av ett
nytt flygplanssystem och att detta borde utformas så att det kan lösa jakt-,
attack- och spaningsuppgifter (JAS). En svensk JAS kommer att ha stor
betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens
effektivitet. Tillverkning inom landet kommer också att ge viktiga
bidrag till sysselsättning och teknisk utveckling.

Civilförsvarsverksamheten skall ges ökad vikt och främst inriktas på att
ge befolkningen skydd mot verkningarna av konventionella stridsmedel
insatta mot militära mål och mot verkningarna av markstrider. Ökad uppmärksamhet
måste dock ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska
stridsmedel. Förmågan att möta verkningarna av överraskande anfall måste
förbättras, vilket får konsekvenser inom civilförsvarets alla verksamhetsområden.
Bl. a. är det önskvärt att föryngra personalen i krigsorganisationen
och förbättra utbildningen. Kommunerna föreslås få ett ökat
ansvar för befolkningens skydd i krig.

Det ekonomiska försvaret skall trygga nödvändig försörjning under
krigsförhållanden och i situationer när krig eller konflikter utanför Sverige
hotar vårt oberoende och stör försörjningen. Den fredstida standarden
måste då sänkas avsevärt. Stora uppoffringar blir nödvändiga för den
enskilda människan, men sådana varor och tjänster som är nödvändiga för
individens överlevnad och samhällets funktion måste finnas tillgängliga.
Även om ett krig skulle få kort varaktighet kan man räkna med att det leder
till en så omfattande förstörelse att det tar lång tid innan produktion och
handel åter fungerar. För att uppnå önskvärd uthållighet blir det för oss
mera nödvändigt än hittills att lita till näringslivets och olika samhällsorgans
förmåga till omställning och anpassning till de krav en kris ställer.

Påtagliga risker finns för att motsättningar inom och mellan råvaruproducerande
utvecklingsländer ger upphov till krig och konflikter som kan
leda till allvarliga störningar i vår import av försöijningsviktiga varor.
Konsekvenserna av sådana fredskriser måste på olika sätt begränsas.

Vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda har
avgörande betydelse för omvärldens tilltro till vår vilja och förmåga att
fullfölja neutralitetspolitiken även i situationer med ett hårt yttre tryck.
Denna vilja och motståndskraft måste grundläggas redan i fred. Detta sker
inte genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i
stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet
och tryckfrihet i förening med fria massmedier.

Hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för en avsevärt ökad
och förändrad belastning. I huvudsak måste den bygga på fredssamhällets
resurser. Lagerhållningen är emellertid liten och utlandsberoendet omfattande.
Åtgärder för att förbättra beredskapen är därför angelägna.

Totalt föreslås ökade resurser för de civila delarna av totalförsvaret för
att därigenom åstadkomma en bättre balans inom ramen för våra samlade
försvarsansträngningar mot olika typer av hot.

För att bygga upp och vidmakthålla ett totalförsvar som stöd för vår
säkerhetspolitik krävs kontinuitet och långsiktighet i inriktningen. Våra
fleråriga försvarsbeslut är ett uttryck för vår beslutsamhet att värna vårt
oberoende och vår fred. Vare sig spänning eller avspänning för tillfället
sätter sin prägel på situationen i Europa måste vi konsekvent fullfölja vår
försvarspolitik. Detta utesluter inte en successiv anpassning till förändringar
i den internationella situationen.

FöU 1981/82:18

Utskottet

En grundläggande inriktning i Sveriges politik är att värna landets oberoende
och trygga våra nationella intressen. Syftet med den svenska säkerhetspolitiken
har sedan 1968 uttryckts på följande sätt:

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara
landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla
lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet
för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt,
ekonomiskt, socialt, kulturellt och vaije annat hänseende efter våra egna
värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning
och en fredlig utveckling.

Detta mål bör gälla alltjämt.

Säkerhetspolitiken formas genom samverkan mellan utrikespolitiken,
försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken
och biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken arbetar alltså med olika
medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika delar måste anpassas till
varandra i ett samspel. Vilken tonvikt som läggs vid skilda säkerhetspolitiska
medel är inte en gång för alla givet utan måste bestämmas med
hänsyn till rådande förhållanden.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarliga konflikter med
bibehållen frihet och självständighet främjas även i fortsättningen bäst
genom ett fasthållande vid den alliansfria politiken, som syftar till neutralitet
i händelse av krig i vår omvärld. Denna politik dömer oss inte till
åsiktsneutralitet eller tystnad. Tvärtom ger den oss särskilda möjligheter
att i olika internationella sammanhang främja en fredlig utveckling i världen.

Den svenska säkerhets- och försvarspolitiken är fast och långsiktig. Den
har ett starkt stöd av medborgarna.

Sveriges alliansfria politik, stödd på ett efter våra förhållanden starkt
totalförsvar, utgör en viktig del av det nordiska säkerhetspolitiska mönstret.
Den bidrar därmed till lugn och stabilitet i vår del av världen.

De fleråriga försvarsbesluten är uttryck för vår beslutsamhet att värna
vårt oberoende och vår fred. Samtidigt ger de en betydelsefull stadga åt
totalförsvarets planering.

Utskottet har liksom utrikesutskottet inte något att invända mot vad
statsministern har anfört och hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad statsministern har anfört om
säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

FöU 1981/82:18

2. Den svenska säkerhetspolitiken

Regeringen har i proposition 1981/82:102 (bil. 1 s. 6-23) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om säkerhetspolitiken.

Föredragande statsrådet

1978 års försvarskommitté har ingående redovisat sina bedömningar av
den internationella utvecklingen. I anslutning därtill har uppmärksammats
sådana tendenser som skulle kunna leda till framtida hot mot Sveriges
säkerhet. Utredningen har vidare lämnat förslag till riktlinjer för den
svenska säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling.

Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet behandlar föredragande
statsrådet (försvarsministern) den internationella utvecklingen och
inriktningen av den svenska säkerhetspolitiken.

Beträffande den internationella utvecklingen berör försvarsministern
bl. a.

o supermakternas begränsade möjligheter att kontrollera lokala händelseförlopp o

supermakternas vapenarsenaler
o debatten om kärnvapnens roll i Europa
o det nordiska områdets strategiska betydelse
o Östersjöns strategiska betydelse.

Försvarsministern delar försvarskommitténs uppfattning att de bakslag
som avspänningspolitiken råkat ut för inte har inneburit en återgång till
förhållanden som liknar det kalla kriget under den första efterkrigsperioden.
Supermakternas gemensamma intresse att undvika en öppen konfrontation
med varandra är enligt hans mening så starkt att strävan att begränsa
spänningen dem emellan torde komma att även fortsättningsvis utgöra ett
viktigt inslag i supermaktsrelationerna. Däremot kan han inte förutse något
återvändande till de höga förväntningar som under 1970-talets första hälft
åtminstone på västsidan omgav avspänningsprocessen. Han delar också
helt kommitténs bedömning att förhållandet mellan öst och väst på grund
av antalet osäkerhetsfaktorer i framtiden kan komma att mer än tidigare
präglas av återkommande växlingar mellan skeden av ökade spänningar
och samarbetsförsök.

Beträffande inriktningen av säkerhetspolitiken berör försvarsministern
bl. a.
o syftet med Sveriges säkerhetspolitik
o säkerhetspolitikens medel
o den alliansfria politiken
o åtgärder för att främja en fredligare värld
o strävanden att förhindra en ytterligare spridning av kärnvapen

FöU 1981/82:18

o arbetet för ett kärnvapenfritt Europa
o åtgärder för att främja fred i Europa och Norden
o säkerhetspolitikens långsiktiga inriktning

o Sveriges förmåga att upptäcka och avvisa utländska kränkningar
o utgångspunkter för försvarsplaneringen
o fredskriser

0 ekonomisk krigföring.

Avslutningsvis uttalar försvarsministern:

Ett självklart centralt mål för säkerhetspolitiken är att avhålla från
militär aggression och möta hot om militär aggression. Om stater
eller områden i vår närhet dras in i en väpnad konflikt behöver detta inte
oundvikligen leda till att även Sverige angrips. Om någotdera maktblocket
väljer att angripa Sverige eller inte beror på hur dess politiska ledning
väger fördelarna med att få tillgång till svenskt område mot de med ett
angrepp förenade uppoffringarna. Vi utgår från att en ungefärlig maktbalans
fortsätter att råda mellan stormaktsblocken, vilket bland annat bidrar
till att stormakternas styrkor vid ett eventuellt krig i allt väsentligt binds
mot varandra. De resurser som kan disponeras för anfall sföretag mot
sekundära mål utan omedelbart strategiskt intresse - som Sverige - är
följaktligen begränsade i förhållande till supermakternas övergripande säkerhetspolitiska
mål och deras resurser. Om Sverige trots alla ansträngningar
att stå utanför ändå blir indraget i ett krig skall alla tillgängliga
resurser koncentreras på ett kraftfullt försvar och på en politik som
bevarar landets frihet, även om det kommer att innebära svåra påfrestningar
och umbäranden för hela befolkningen.

Vad gäller risken för kärnvapenangrepp delar jag försvarskommitténs
bedömning att ett kärnvapenkrig i Europa sannolikt kommer att få ett
mycket snabbt förlopp till följd av successivt allt större vapeninsatser och
de oerhörda skadeverkningar dessa leder till. Militära operationer i ett
sekundärt område som Sverige måste då rimligen förlora i betydelse. Om
Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konventionella fas är det
mindre troligt att landet blir angripet sedan kriget har trappats upp. En
slutsats av detta är att ett svenskt försvar, som kan avhålla från konventionellt
angrepp, bidrar till att minska riskerna för att Sverige blir angripet
med kärnvapen.

Vårt totalförsvar bör därför även i fortsättningen utformas så att det vid
kriser och konflikter i Europa mellan stormaktsblocken har en sådan
styrka, sammansättning och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp
mot Sverige inte kan bedömas lönsamt för någon. Totalförsvaret har

1 så fall den önskade fredsbevarande förmågan.

Utskottet

I totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 1-5) redogörs för grunderna beträffande
försvarets planeringssystem och förberedelserna inför 1982 års
försvarsbeslut. Det kan tilläggas att riksdagens utrikes- och försvarsutskott
- i enlighet med särskilt beslut härom (prop. 1972:103, FöU 23, rskr
309) - fortlöpande har fått särskild information om studie- och planeringsarbetets
inriktning och resultat.

FöU 1981/82:18

Försvarsministerns bedömning av den internationella utvecklingen och
redovisning beträffande inriktningen av Sveriges säkerhetspolitik har inte
mött några invändningar i motioner. Utrikesutskottet ansluter sig till den
syn på säkerhetspolitikens uppgifter och totalförsvarets utformning som
kommer till uttryck i propositionen.

Försvarsutskottet måste konstatera att den internationella utvecklingen
i oroande hög grad präglas av kriser, osäkerhet och tecken på spänningar
mellan de båda supermakterna. Den svenska säkerhetspolitiken skall vara
så inriktad att den är ändamålsenlig både i detta läge och sämre lägen,
liksom vid en utveckling som mera präglas av samarbetsförsök och rustningsbegränsningar.
Enligt utskottets mening har vår säkerhetspolitik en
sådan inriktning.

Utskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern anfört
om säkerhetspolitiken. Med hänvisning till vad utrikesutskottet har anfört
hemställer försvarsutskottet

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om säkerhetspolitiken.

3. Totalförsvarets fortsatta utveckling m. m.

Regeringen har i proposition 1981/82:102 (bil. 1 s. 24-37) föreslagit
riksdagen att godkänna den målsättning för totalförsvaret och de riktlinjer
för totalförsvarets fortsatta utveckling som föredragande statsrådet har
angett.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern ansluter sig i allt väsentligt till de förslag till riktlinjer
för totalförsvarets fortsatta utveckling som 1978 års försvarskommitté har
lämnat. För att den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och
realistisk måste den - vid sidan av andra säkerhetspolitiska medel -stödjas av ett tillräckligt starkt totalförsvar. Detta bör vara så uppbyggt
och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet.

I sitt fortsatta anförande berör försvarsministern bl. a.
o totalförsvaret som begrepp och del av samhället
o medborgarnas medverkan i totalförsvaret
o ansvarsprincipen för totalförsvaret

o totalförsvarets intressen i den fredstida samhällsplaneringen
o totalförsvarets och fredssamhällets samutnyttjande av resurser
o försvarsindustrins inriktning
o totalförsvarets planering och beredskap

FöU 1981/82:18

o det militära försvaret
o civilförsvaret
o det ekonomiska försvaret
o det psykologiska försvaret
o begreppet övrigt totalförsvar och dess innehåll
o hälso- och sjukvården
O polisens roll i totalförsvaret
o telefunktionen

0 lantmäteriverkets roll.

Försvarsministern behandlar därefter den s.k. målsättningen för totalförsvaret,
fastställd år 1972 och bekräftad i 1977 års försvarsbeslut. Liksom
försvarskommittén anser han att den med viss ändring alltjämt bör
gälla som en politisk manifestation. Ändringen gäller att den mening som
f. n. inleder det fjärde momentet om att ”invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens
viktigaste uppgift” skall uteslutas. Ändringen avses inte
innebära några förändringar i sak av målbeskrivningen för försvarsmakten.

Motionerna

1981/82:2036 av Gösta Bohman m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1981/82:2018 anförts om
den framtida säkerhets- och försvarspolitiken.

1981/82:2262 av Gösta Bohman m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 25 att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om medel
för den frivilliga försvarsverksamheten.

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkande 1 att riksdagen
godkänner de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som angetts

1 motionen.

1981/82:2283 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen avslår proposition 1981/82:102,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att nästa försvarsutredning
får direktiv enligt de riktlinjer som anges i motionen.

Utskottet

För att den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk
måste den — som ett av säkerhetspolitikens medel — stödjas av ett tillräckligt
starkt totalförsvar. Detta måste alltså även i fortsättningen svara mot
de uppgifter som vår säkerhetspolitik ställer.

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela
folkets angelägenhet. Framtida krig och kriser kommer på olika sätt att
beröra hela samhället och hela befolkningen.

Totalförsvar är alla de åtgärder som krävs för att förbereda landets

FöU 1981/82:18

försvar inför yttre hot och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden.
Totalförsvaret och dess olika grenar måste behandlas som delar
av samhället. En ökad samordning mellan totalförsvarets olika funktioner i
samhället bör eftersträvas.

Ett militärt angrepp mot Sverige utgör det allvarligaste hot mot vår
nationella säkerhet som vi kan bli utsatta för. Det ställer också de största
omedelbara kraven på totalförsvaret. Försvar mot militärt angrepp utgör
fortfarande den viktigaste utgångspunkten för försvarsplaneringen.

1978 års försvarskommitté har i två av sina betänkanden behandlat
målsättningen för totalförsvaret (SOU 1979:42 s. 118—119 och Ds Fö
1981:1 s. 81-83). Enligt kommittén bör meningen ”Invasionsförsyar skall
vara försvarsmaktens främsta uppgift” utgå ur den nu gällande formuleringen.
Totalförsvarets förmåga att avhålla från militärt angrepp och vår
avsikt att möta ett sådant angrepp framgår enligt kommittén av andra delar
av målsättningen. Vaije angrepp som syftar till kontroll över någon del av
svenskt territorium måste enligt kommittén rimligen innebära att landet
invaderas av främmande trupp. Begreppet invasion har emellertid, menade
kommittén, i allmänt språkbruk kommit att förknippas med ett omfattande
angrepp som syftar till kontroll av hela landet. Meningen ”Invasionsförsvar
skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift” kan enligt kommittén
orsaka missförstånd och borde därför utgå. Detta skall, anförde kommittén,
inte innebära någon förändring i sak.

Försvarsministern anser att den av kommittén föreslagna nya målsättningen
bör gälla. Han påpekar att det inte är fråga om någon förändring i
sak av försvarsmaktens uppgifter.

Utskottet ansluter sig till försvarsministerns förslag beträffande målsättningen
för totalförsvaret. Som både försvarskommittén och försvarsministern
har framhållit är det inte fråga om någon förändring i sak. Riksdagen
bör fastställa målsättningen med följande lydelse:

1. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall
bygga på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga
medborgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja
att bevara landets frihet.

2. Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar fredsbevarande.
Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap
att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar samt
tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inte
kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full
styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda angreppsformer
och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt
deltagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte att upprätthålla eller
återställa internationell fred och säkerhet.

3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder

FöU 1981/82:18

Sverige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territorium.
Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall
vidta åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund
av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra till att trygga
vår försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsresurser på
grund av i vår omvärld inträffade konflikter.

4. Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i
det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del
av landet skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det
fria kriget. Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador
av fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsöijningen
i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret.
En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva
vår motståndsanda och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall
motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende,
kommunikationer samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas
med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i
syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Försvarsministern lämnar en utförlig beskrivning av de riktlinjer för
totalförsvarets fortsatta utveckling som han anser bör gälla. Totalförsvarets
inriktning berörs också i motioner som utskottet behandlar under
denna punkt.

I totalförsvarspropositionen (bil. 1 s. 50) redovisar försvarsministern hur
han för budgetåret 1982/83 beräknar de sammanlagda kostnaderna över
statsbudgeten för verksamheten inom totalförsvaret. I följande tabeller
sammanställs regeringens förslag och de tre oppositionspartiernas motförslag
beträffande kostnaderna för samma budgetår (milj. kr.).

prop. 102 s	m	vpk
Det militära försvaret 16610 16 525 Civilförsvaret 583,2	16980	16610 591,5
Anm. Prisläge februari 1981. Vpk:s förslag för det militära försvaret gäller dock genomförandeprisläge, dvs. priskompensation skall inte förekomma.
prop. 102 s	m	vpk
Det ekonomiska försvaret 2239,4 2266,4 Övrigt totalförsvar 460		474,6

Anm. Genomförandeprisläge.

Utskottet återkommer senare i betänkandet till frågor om ekonomiska
resurser för olika delar av totalförsvaret.

Partimotion 1981/82:2036 (m) väcktes redan under den allmänna motionstiden.
Mot bakgrund av ett säkerhetspolitiskt resonemang uttrycker
moderata samlingspartiet sin syn på olika delar av totalförsvaret. Motionä -

FöU 1981/82:18

rema uttalar bl. a. att partiet vill att planeringen för det framtida försvarets
struktur och omfattning skall ske mot bakgrund av de hotbilder som har
redovisats av en enig försvarskommitté samt att beredskapen för att möta
olika typer av hot skall förbättras. I flertalet av dessa frågor återkommer
partiet i motion 1981/82:2262. Sådana frågor behandlar utskottet längre
fram i betänkandet.

I partimotion 1981/82:2276 (s) betonas pliktlagarnas och därmed den
folkliga förankringens betydelse för totalförsvaret. Den nuvarande samhällsekonomiska
och statsfinansiella utvecklingen kan enligt motionärerna
komma att leda till problem av säkerhetspolitisk natur genom ett ökat
internationellt beroende. Restriktivitet i fråga om försvarsutgifter är enligt
deras mening viktig från denna utgångspunkt. Vidare för de fram argument
för en viss omavvägning inom totalförsvaret, innefattande minskade anslag
till det militära försvaret och höjda till de civila delarna. Man framhåller
också de civila totalförsvarsdelarnas personalbehov samt vissa förhållanden
beträffande det ekonomiska försvaret och krigssjukvården. Närmare
ställning i de olika delfrågorna tas i andra yrkanden i samma motion.

Nu redovisade yrkanden i partimotioner innebär att motionärerna beträffande
riktlinjer för totalförsvarets utveckling har gett en allmän bakgrund
till och sammanfattning av motionsförslag som återkommer i andra
yrkanden av samma motionärer. Till stora delar sammanfaller motionärernas
synpunkter med de riktlinjer som försvarsministern har angett. Utskottet
finner inte tillräckliga skäl att tillstyrka att riksdagen gör uttalanden till
regeringen med anledning av motionsyrkandena.

Partimotion 1981/82:2283 (vpk) kritiserar innehållet i totalförsvarspropositionens
inledande avsnitt. Man hävdar att totalförsvarets civila delar
har kommit i skymundan och att totalförsvaret kan få avsedd effekt endast
genom väsentliga omfördelningar och förändringar. De yrkanden i motionen
som utskottet behandlar under denna punkt gäller avslag på hela
totalförsvarspropositionen och direktiv för nästa försvarsutredning enligt
de riktlinjer som motionen ger uttryck åt. Utskottet kan inte tillstyrka
något av dessa yrkanden. Totalförsvarspropositionen och väckta motioner
bör självfallet realbehandlas punkt för punkt. Synpunkterna på totalförsvaret
i motionen pekar mot en nyorientering av Sveriges försvar av
samma slag som vänsterpartiet kommunisterna har föreslagit under en rad
år. Nu liksom tidigare anser utskottet att den inriktning som antyds inte
skulle motsvara de krav som vår säkerhetspolitik ställer.

I samband med 1977 års försvarsbeslut framhöll utskottet (FöU 1976/
77:13 s. 17) att i samhällsplaneringen bör tas hänsyn även till totalförsvarets
behov. Försvarsministern uttalar i totalförsvarspropositionen att det
är väsentligt att hänsyn tas även till totalförsvarets intressen i den fredstida
samhällsplaneringen. Enligt utskottets mening är det inte minst fråga om
hur man skall säkerställa att totalförsvarssynpunkterna vägs in i planering -

FöU 1981/82:18

en på regional nivå. En möjlighet är att stärka civilbefälhavarnas insyn i
regionala planeringsfrågor, t. ex. genom ett obligatoriskt remissförfarande.
Mot bakgrund bl. a. av samhällets ökade sårbarhet anser utskottet att
regeringen bör överväga hur försvarsaspekter skall uppmärksammas i rätt
tid och av rätta instanser. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Till frågor om samordning inom totalförsvaret och om samutnyttjande
av totalförsvarets och fredssamhällets resurser återkommer utskottet i det
följande. Senare i betänkandet behandlas också bl. a. riskerna för och
skyddet mot kärnvapen.

I samband med 1977 års försvarsbeslut tog utskottet (FöU 1976/77:13 s.
21—22) särskilt upp frågor om totalförsvarets beredskap. Sådana frågor
har sedan dess blivit än mera aktuella och behandlas nu på flera ställen i
totalförsvarspropositionen. Utskottet återkommer till beredskapsfrågor i
det följande.

I partimotion 1981/82:2262 (m) finns ett yrkande som gäller den frivilliga
försvarsverksamheten. Motionärerna menar att man knappast kan överskatta
den betydelsefulla roll som frivilligorganisationema spelar i totalförsvaret.
Mot bakgrund av att det under senare år har skett en väsentlig
tillströmning av medlemmar till de olika frivilligorganisationerna framhålls
vikten av att organisationerna disponerar tillräckliga medel för att tillgodose
behovet av utbildning. Motionärerna vill att riksdagen skall uppmana
regeringen att noga följa frivilligverksamhetens utveckling och vara beredd
att anslå de medel som behövs för att kunna tillgodose efterfrågan på bl. a.
utbildning.

Utskottet har i olika sammanhang understrukit frivilligverksamhetens
stora värde för vårt totalförsvar. Dess omfattning väcker respekt hos
utländska bedömare. Rekryteringen är god. Överbefälhavaren har gett
stödet till frivilligverksamheten hög prioritet i försvarsmaktens ekonomiska
planering.

Regeringen föreslår för nästa budgetår att 112,6 milj. kr. skall avses för
hemvärnets ledning och förbandsverksamhet (prop. 102 bil. 2 s. 170) och
att 60,1 milj. kr. skall utgå som bidrag från det militära försvaret till
frivilliga försvarsorganisationer m. m. (prop. 100 bil. 7 s. 73). Härtill kommer
bidrag till frivilligverksamhet inom civilförsvaret (1981/82 drygt 9 milj.
kr.) och 6,1 milj. kr. för bidrag till bl. a. utbildning av frivilligpersonal inom
arbetsmarknadsstyrelsens program Totalförsvarsverksamhet. Under femte
huvudtiteln har beräknats ca 850000 kr. som bidrag till Sveriges kvinnliga
bilkårers riksförbund för utbildning av ambulansförare. Utskottet behandlar
härtill knutna anslagsfrågor senare i betänkandet.

Totalförsvarets frivilligverksamhet får alltså ett betydande och välmotiverat
stöd av statsmedel. Skilda regeringar har sedan länge visat stor
förståelse för frivilligverksamhetens värde och för behovet av stöd till den.
Det finns all orsak att tro att så kommer att bli fallet även i fortsättningen.

FöU 1981/82:18

Något uttalande av riksdagen i enlighet med motionsyrkandet är därför
inte påkallat. Utskottet vill här erinra om att riksdagen under föregående
riksmöte (FöU 1980/81:19 s. 46, rskr 331) som sin mening gav regeringen
till känna vad utskottet hade anfört om att vid behov medge överskridande
av anslaget Frivilliga försvarsorganisationer m. m. för budgetåret 1981/82.

Vid 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311) gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna vad försvarsutskottet hade
anfört om arbetet med nästkommande försvarsbeslut. Utskottet (s. 31—32)
hade i denna del anfört följande:

Utskottet anser att det finns skäl som talar för att en parlamentarisk
granskning bör ske tidigt i det förestående arbetet med att skapa underlag
för nästkommande försvarsbeslut. Granskningen bör ske i de former och
med de resurser som tillkommer en statlig kommitté. I det tidiga skedet
kommer granskningen att gälla inte minst det säkerhetspolitiska underlaget
i form av angreppsfall, krisfall, m. m. Underlagets politiska relevans, de
planerande myndigheternas sätt att utnyttja underlaget och möjligheter att
öppet presentera problematiken är frågor som utredningen bör kunna
behandla.

En ny försvarsutredning, för vilken ingår de uppgifter som har angetts av
utskottet, kan med hänsyn till tidsförhållandena för hela planeringsprocessen
arbeta i etapper. Härvid skulle kunna skapas särskilda möjligheter till
allmän debatt, t. ex. genom remissförfarande.

Beträffande de försvarsanställdas organisationer ser utskottet positivt
på att företrädare för dessa i någon form deltar i en kommande försvarsutredning.

Utskottet anser att regeringen bör närmare överväga dessa frågor, med
inriktning mot att en ny parlamentarisk försvarsutredning tillkallas tidigt.

Utskottet konstaterar att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallades
redan våren 1978 med uppdrag att överväga och lämna förslag om
säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling
m. m. efter år 1982. Enligt direktiven borde kommittén arbeta under så stor
öppenhet som möjligt och stimulera debatten i frågor som var föremål för
utredning.

Försvarskommittén har lämnat följande betänkanden:

- Vår säkerhetspolitik (SOU 1979:42)

- Vidgad säkerhetspolitisk debatt (Ds Fö 1980:2)

- Säkerhetspolitiken och totalförsvaret (Ds Fö 1981:1)

- Totalförsvaret 1982/1987 (Ds Fö 1981:14).

Som närmare framgår av kommitténs redovisningar (SOU 1979:42 bil. 1
och Ds Fö 1981:14 bil. 1) har 1978 års försvarskommitté i skriftlig form och
på andra sätt fått ett omfattande underlag för sina ställningstaganden. Med
vissa frågor har arbetat särskilda expertgrupper och ett särskilt arbetsutskott
inom kommittén. Resultat av expertgruppernas arbete har utgivits i
rapporter och från arbetsutskottet för fredsorganisationsfrågor finns en
publicerad arbetspromemoria och en slutrapport. Vid flera tillfallen har

FöU 1981/82:18

anordnats presseminarier i frågor som behandlats av kommittén. Vidare
uppdrogs åt elva fristående nordiska skribenter att lämna sin syn på svensk
säkerhets- och försvarspolitik. Bidragen har redovisats i boken ”Elva
åsikter om svensk säkerhetspolitik”. En av kommitténs experter har haft
särskilt uppdrag att svara för den utåtriktade informationen om kommitténs
arbete.

Till försvarskommittén har för arbetet med fredsorganisationsfrågor varit
knutna experter som representerat SACO/SR, TCO och LO. Vid vissa
redovisningar och diskussioner under kommitténs arbete har deltagit bl. a.
representanter för näringslivet och för totalförsvarets frivilligorganisationer.

Remissbehandling har förekommit inom ramen för försvarskommitténs
arbete. Vidare har på förslag av kommittén dess första och tredje delbetänkanden
remitterats för yttrande till ett stort antal myndigheter och organisationer.
I det tredje delbetänkandet och i slutbetänkandet har kommittén
redovisat och värderat remissynpunkter.

Utskottet förutsätter att erfarenheterna av myndigheternas och försvarskommitténs
arbete inför 1982 års försvarsbeslut tas till vara och blir vägledande
för kommande arbete av detta slag.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 samt med
avslag på motionerna 1981/82:2036, 1981/82:2276, yrkande 1,
och 1981/82:2283, yrkandena 1 och 2, godkänner den målsättning
för totalförsvaret och de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta
utveckling som föredragande statsrådet har angett,

2. att riksdagen avslår motion 1981/82:2262, yrkande 25, om ett
uttalande av riksdagen angående frivilligverksamheten inom försvaret,

3. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
försvarsaspekterna i samhällsplaneringen.

4. Särskilda frågor rörande totalförsvaret

Regeringen har i proposition 1981/82:102 (bil. 1 s. 38-49) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsådet har anfört om åtta
särskilda frågor rörande totalförsvaret.

Under denna punkt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som
redovisas uppdelade på de särskilda frågorna.

FöU 1981/82:18

Ledning och samordning inom totalförsvaret

Föredragande statsrådet

Med utgångspunkt i uttalanden av försvarskommittén berör försvarsministern
(s. 38-40) bl. a.
o samordningen på central nivå

o samordningen av totalförsvarsfrågor inom regeringskansliet
o uppgifter och organisation för totalförsvarets chefsnämnd
o ytterligare riktlinjer avseende totalförsvarsgrenarnas konkreta planering
o samordning av anvisningar m. m. som de centrala myndigheterna utfärdar
för sina ansvarsområden
o vikten av att utnyttja näringslivets förmåga i vissa avseenden
o betydelsen av att förstärka civilbefälhavarkanslierna
o utbildning i folkrätt till totalförsvarets personal i fredstid
o frågan om civilmotstånd.

Motionerna

1981/82:399 av Åke Wictorsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
förändringar i reglerna för civilförsvar och ekonomiskt försvar.

1981/82:1258 av Björn Körlof (m) och Carl Bildt (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av hittillsvarande underrättelseinformationsberedning
och beslutsordning i regeringskansliet under
krisförlopp och att regeringen härefter prövar behovet av organisationsförändringar
för att bättre kunna möta framtida krissituationer.

Utskottet

Försvarsministern delar försvarskommitténs uppfattning att det behövs
en bättre samordning av totalförsvaret på central nivå och att totalförsvarets
högsta ledning också bör granskas från samordningssynpunkt. Den
ökade risken för överraskande angrepp skärper enligt hans och kommitténs
mening kraven på regeringskansliet dels i fråga om förmågan att
sammanhållet utvärdera alla tillgängliga underrättelser i syfte att skapa
längsta möjliga förvarning, dels beträffande en beredskap i regeringskansliet
att med detta underlag bereda beslut om bl. a. beredskapshöjningar
inom hela eller delar av totalförsvaret. Försvarsministern avser att föreslå
regeringen att man ser över hur samordningen av totalförsvarsfrågor skall
handläggas inom regeringskansliet.

Motion 1258 (m) väcktes under den allmänna motionstiden. I motionen
uttalas i huvudsak följande:

En grundläggande fråga är hur det från olika håll erhållna underrättelsematerialet
bör beredas i regeringskansliet. Det finns ett starkt behov av en
samlad utvärdering och av att en presentation och föredragning sker med

2 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

en viss regelbundenhet inför statsministern och andra berörda regeringsmedlemmar
(underrättelseberedning).

Härutöver bör prövas om regeringskansliet bör ha någon fast organiserad
grupp för samlad säkerhetspolitik uppföljning och bedömning på
högsta nivå (även krisstab). Det finns ett av försvarskommittén uttalat
behov av ett sådant organ. Inte minst viktigt är att få en samordnad
informationspolitik från regeringens och myndigheternas sida.

Det ligger ett värde i att placera ett krishanteringsorgan i statsrådsberedningen
direkt under statsministern.

En möjlighet är att försvarsdepartementets samordningsavdelning till
viss del övergår till statsrådsberedningen, varvid fredstida samordningsfrågor
beträffande bl. a. budget- och organisationsfrågor stannar i försvarsdepartementet.

Riksdagen har vid flera tillfällen intresserat sig för regeringens arbetsformer
och handlande i olika typer av kritiska lägen som inte inneburit
krigshot för landet. Detta har skett inom ramen för konstitutionsutskottets
granskning av statsrådens ämbetsutövning, senast i betänkande KU 1981/
82:35 (s. 21).

Motion 1258 diskuterar behov av förändringar beträffande organisation
och rutiner i regeringskansliet. Utskottet tar främst fasta på vad som i
motionen sägs om utvärdering och presentation av underrättelser som kan
få försvarspolitisk betydelse. Motionen berör emellertid också formerna
för den löpande samordningen av totalförsvarsfrågor i regeringskansliet.
Dessa frågor togs upp av försvarskommittén (Ds Fö 1981:14 s. 45).

Utskottet delar försvarskommitténs uppfattning att den högsta ledningen
av totalförsvaret i fred måste utövas aktivt och långsiktigt. Den måste
fortlöpande dels följa utvecklingen och bedöma dess inverkan på totalförsvaret,
dels undersöka vilka samordningsbehov som finns eller som kan
uppkomma på längre sikt, dels ta initiativ för att tillgodose sådana behov.
Dessa krav är viktiga och gäller också myndigheter med samordningsuppgifter.
I regeringskansliet måste ställas stora krav på den samordningsavdelning
som finns inom försvarsdepartementet.

Som försvarsministern anmäler pågår förberedelser för en översyn av
hur hithörande frågor bör handläggas inom regeringskansliet. Utskottet
förutsätter att de synpunkter som förs fram i motion 1258 kommer att
övervägas vid en sådan översyn. Något uttalande av riksdagen är inte
nödvändigt.

Enligt motion 399 (s) skulle ändringar av centrala föreskrifter och anvisningar
från civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar
kunna medföra betydande personalbesparingar hos länsstyrelserna
när det gäller deras fredstida förs vars verksamhet.

Arbetet med länsstyrelsernas viktiga och mångskiftande fredstida försvarsuppgifter
är huvudsakligen samlat till försvarsenheterna. Dessa enheters
uppgifter och organisation behandlades av riksdagen i samband med

FöU 1981/82:18

1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311). En förändrad
organisation trädde i kraft den 1 juli 1978. Totalt sett har emellertid försvarsenheterna
inte den personalbemanning som avsågs med riksdagsbeslutet.
Enligt en rapport i september 1981 om försvarsenheternas verksamhet
råder stor obalans mellan uppgifter och resurser. Rapporten är utarbetad
på uppdrag av totalförsvarets beredning för samordning av vissa länsstyrelsefrågor
- tillsatt av totalförsvarets chefsnämnd - i syfte att finna
vägar att anpassa verksamheten vid försvarsenheterna till resursläget och
kraven på besparingar. I rapporten finns förslag för olika verksamhetsområden.
Vissa förslag leder till sänkt ambitionsnivå med beredskapsmässiga
konsekvenser. Flera förslag kräver åtgärder på central nivå, bl. a. i form av
ändringar i föreskrifter. Försvarskommittén har ansett denna översyn vara
angelägen.

Utskottet har nyligen lämnat ett yttrande till civilutskottet angående
möjligheterna till besparingar inom länsstyrelsernas försvarsenheter (FöU
1981/82:2 y). Ett omfattande arbete pågår för att bl. a. åstadkomma ändringar
av det slag som motionären efterlyser.

Länsstyrelsernas verksamhet har stor betydelse för beredskapen inom
de civila delarna av totalförsvaret. Enligt utskottets mening måste därför
ambitionsminskningar beslutas med beaktande bl. a. av den gemensamma
synen på totalförsvarets beredskap. Med hänsyn till det arbete som pågår
borde ett uttalande av riksdagen med anledning av motion 399 närmast
gälla att en prioritering av länsstyrelsernas fredstida försvarsverksamhet
bör ske med ett sådant beaktande. Utskottet förutsätter emellertid att
regeringen och berörda myndigheter tar hänsyn till beredskapssynpunkterna
i denna fråga och att något uttalande av riksdagen inte är nödvändigt.
Motionen bör avslås.

Administrativ beredskap

Föredragande statsrådet

Beträffande administrativ beredskap berör försvarsministern (s. 40-41)
bl. a.

o de statliga myndigheternas skyldighet att under fredstid planera för sin

beredskap
o författningsberedskapen
o organisationsberedskapen
o beredskapen inom arbetsrätten.

Utskottet

I samband med 1977 års försvarsbeslut tog utskottet (FöU 1976/77:13 s.
21—23 och bil. 8) särskilt upp frågor om den administrativa beredskapen
och beskrev systemet för totalförsvarets beredskap.

Den administrativa beredskapen berör alla nivåer i fredssamhället. Riks -

FöU 1981/82:18

dagen, regeringen, åtskilliga statliga och kommunala myndigheter samt
många företag och organisationer måste hålla en organisationsberedskap.
En förutsättning för att planer m. m. skall underlätta en rationell verksamhet
i kritiska lägen är att de är kända av användarna och helst har utarbetats
under medverkan av dessa. Genom information, utbildning och övningar
bör medvetandet om beredskapsfrågor ökas hos berörd personal.

Utskottet har beträffande totalförsvarets fortsatta utveckling understrukit
att hänsyn till totalförsvarets intressen måste tas i den fredstida samhällsplaneringen.
Detta innebär bl.a., som försvarsministern anger, att
man i allt arbete med författningar, utredningsdirektiv m. m. måste beakta
hur svårigheterna under kris, krigsfara och krig skall bemästras.

En proposition om arbetsrätten i krig har lämnats till riksdagen under
våren 1982 (prop. 1981/82:179). I propositionen behandlas inriktningen av
arbetet med att följa upp 1970-talets arbetsrättslagstiftning från beredskapssynpunkt,
liksom ansvarsfördelningen mellan statsmakterna, totalförsvarsmyndigheterna
och arbetsmarknadens parter. Det föreslås bl. a.
att gällande lagstiftning om skyldighet för näringsidkare m.fl. att biträda
vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap ändras så att
även arbetsmarknadsparternas medverkan i totalförsvarsplanläggningen
läggs fast genom bestämmelser i lag. Nya lagregler föreslås träda i kraft
den 1 juli 1982. Propositionen behandlas av arbetsmarknadsutskottet.

Till den administrativa beredskapen bör bl. a. höra att ytterligare klarlägga
och informera om hur domstolar, myndigheter och enskilda medborgare
bör förhålla sig på svenskt område som har ockuperats av annan stat.
Viktiga utgångspunkter finns i regeringsformen, brottsbalken och folkrättens
regler.

Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern
har anfört om administrativ beredskap.

Utnyttjande av de samlade personaltillgångarna inom totalförsvaret

Föredragande statsrådet

Försvarskommittén har behandlat frågan om hur personaltillgångarna
inom totalförsvaret skall utnyttjas och föreslår följande prioriteringar vid
personalplaneringen:

1. Verksamheter som krävs för snabb uppbyggnad av den inledande
motståndsförmågan hos totalförsvaret.

2. Verksamheter som erfordras för att bygga upp samhällets motståndskraft
och som medger fortsatt motstånd under lång tid.

3. Övrig krigsviktig verksamhet.

Försvarsministern instämmer i kommitténs förslag och anmäler att studier
av bl. a. prioriteringsproblemen har påböljats genom totalförsvarets
chefsnämnds försorg.

FöU 1981/82:18

Motionen

1981/82:729 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar att värnplikt och civilförsvarsplikt bör ha en
gemensam övre åldersgräns vid 55 år,

2. att riksdagen uttalar sig för att möjligheterna att differentiera utbildningstiderna
inför krigsplacering belyses.

Utskottet

Försvarsutskottet har inte något att erinra mot vad försvarsministern
anfört.

Motionärerna anser att inte bara det militära försvaret utan också civilförsvaret
har sådana uppgifter att personal som är yngre än 47 år bör
utnyttjas. Att då ha ett system, där det militära försvaret disponerar
flertalet män till 47 års ålder och de civila totalförsvarsgrenarna disponerar
dem därefter, anser de inte vara rationellt. I stället bör olika totalförsvarsgrenar
tilldelas yngre personal beroende av uppgifternas art. En gemensam
övre åldersgräns på 55 år för värnplikt och civilförsvarsplikt skulle enligt
motionärerna ge utrymme för en sådan rekrytering av yngre personal till
civilförsvaret samt skapa möjligheter för det militära försvaret att tillgodogöra
sig vissa specialisters kunskaper även efter 47 års ålder. Vidare skulle
en föryngring av civilförsvarsorganisationen underlättas, lokalrekryteringen
i vissa kust- och gränsområden utökas och personalutnyttjandet
effektiviseras genom att bättre hänsyn kunde tas till individens förmåga
och kapacitet. Motionärerna anser också att vissa värnpliktiga med kunskaper
som försvarsmakten kan dra nytta av bör kunna ges en avkortad
utbildning.

1978 års försvarskommitté, som har lagt ned ett stort arbete på frågan
om hur personaltillgångama inom totalförsvaret skall utnyttjas, har kommit
med ett antal förslag som syftar såväl till en föryngring av civilförsva,
rets krigsorganisation som till ett bättre utnyttjande av personalen inom
totalförsvaret. Kommittén har därvid inte funnit att pliktlagarnas åldersgränser
behöver ändras. Mot bakgrund av försvarskommitténs ställningstagande
och av att det pågår studier om hur personaltillgångarna skall
utnyttjas anser utskottet inte att riksdagen bör uttala sig för att värnplikt
och civilförsvarsplikt skall ha en gemensam övre åldersgräns på 55 år.

Utskottet behandlar frågor om plikttjänstgöring i avsnitten 19. Civilförsvarets
fortsatta utveckling (vapenfria tjänstepliktiga, föryngring av civilförsvaret
samt fler kvinnor till civilförsvaret) och 24. Övrigt totalförsvars
fortsatta utveckling (tjänstgöringsplikt i fred för viss sjukvårdspersonal
m. m.).

Riksdagen avslog föregående år (FöU 1981/82:8) ett motionsförslag om
förkortad militärtjänstgöring för vissa fiskare. Utskottet konstaterade då
att de värnpliktigas utbildning och yrkeserfarenhet i viss utsträckning
beaktas vid inskrivningen genom att de värnpliktiga hänförs till olika
värnpliktskategorier med varierande utbildningstid.

FöU 1981/82:18

Utskottet anser inte att utbildningstiderna bör differentieras för personal
inom samma vämpliktskategori. En sådan ordning skulle enligt utskottets
mening te sig orättvis för värnpliktiga som utbildas för samma slags befattning
men som inte får motsvarande reducering av utbildningstiden. Den
skulle leda till administrativa problem när olika förkunskaper skall värderas
i reducerad tid och till olägenheter vid förbandsövningar. Motion 729
bör avslås.

Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Föredragande statsrådet
Försvarsministern redovisar som sin syn på informationen om
säkerhetspolitiken och totalförsvaret att de enskilda medborgarna måste
informeras om vilka påfrestningar som kan drabba samhället under kriser
och i krig, om vad som görs för att möta sådana påfrestningar samt om
medborgarnas rättigheter och skyldigheter gentemot samhället i denna
situation. Försvarskommitténs uppfattning att information om säkerhetspolitiken
och totalförsvaret är en medborgerlig rättighet i en demokrati
delas av försvarsministern.

I övrigt behandlas (s. 42-44) frågor om
o syftet med informationen om säkerhets- och försvarspolitiken
o myndigheters medverkan i informationen

o försvarskommitténs förslag till vidgad upplysningsverksamhet på det
säkerhetspolitiska området
o skolans roll och utbildning i försvarsupplysning
o massmediernas betydelse

o totalförsvarets upplysningsnämnds (TUN) vidgade uppgift och förstärkning
av nämnden med en heltidsanställd sekreterare
o stöd till tidskrifter.

Slutligen anmäler försvarsministern att folkrättskommittén f. n. behandlar
frågor om information och upplysning om folkrätten i krig samt att en
särskild utredare har tillkallats för att se över former och organisation för
samhällsinformationen i krig och vid krigsfara. Det kan bli aktuellt att på
nytt pröva de organisatoriska formerna för totalförsvarets upplysningsverksamhet
när resultaten av sistnämnda översyn föreligger.

Motionen

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkande 17 vari yrkas
att riksdagen avslår förslaget om inrättande av tjänst som heltidsanställd
sekreterare vid totalförsvarets upplysningsnämnd.

Utskottet

Utskottet har behandlat informationen till medborgarna om säkerhetspolitiken
och totalförsvaret i samband med 1977 års försvarsbeslut (FöU

FöU 1981/82:18

1976/77:13 s. 28-29) och senast under föregående riksmöte (FöU 1980/
81:19 s. 18—19). Utskottet ansluter sig till den syn på informationsverksamhetens
mål och medel som har redovisats av försvarskommittén och
försvarsministern.

Totalförsvarets upplysningsnämnd (TUN) har enligt sin instruktion
(1975:892) till uppgift att i fred främja upplysningen om totalförsvaret och
genom rådgivning till totalförsvarets myndigheter samordna upplysningsverksamheten.
Nämnden består av nio ledamöter med personliga suppleanter
samt en sekreterare. TUN disponerar inte några egna kansliresurser.
De informationsinsatser som TUN gjort möjliggörs bl. a. genom ett
nära samarbete med Centralförbundet Folk och Försvar m. fl. organisationer
och myndigheter.

Under senare år har en tjänsteman inom försvarsdepartementet haft som
huvuduppgift att vara sekreterare i TUN.

Försvarskommittén har i sitt delbetänkande Vidgad säkerhetspolitisk
debatt (Ds Fö 1980:2) föreslagit att TUN:s uppgifter utökas till att omfatta
hela vår säkerhetspolitik, att nämnden får en ändrad sammansättning samt
att TUN till sin hjälp skall få en egen heltidsanställd sekreterare. Försvarsministern
stöder förslaget.

Motionärerna anser inte att den något utökade verksamheten för TUN
motiverar att en heltidsanställd sekreterare tilldelas nämnden.

TUN har sedan några år en sekreterare som genom korttidsförordnanden
är engagerad på heltid. Inrättande av en tjänst för sekreterare åt
nämnden avses ge dess arbete ökad stadga. Utskottet anser inte att riksdagen
bör uttala sig i denna fråga. Motionsyrkandet bör avslås.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern
har anfört angående information om säkerhetspolitiken och
totalförsvaret.

Skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel

Bakgrund

I försvarskommitténs tredje delbetänkande (Ds Fö 1981:1) konstaterades
att vår försvarspolitik måste grundas på en realistisk bedömning av
utvecklingen i omvärlden, av tänkbara konflikter och krig och av de hot
mot Sveriges säkerhet dessa kan leda till. Men vi kan, anförde försvarskommittén,
aldrig nå säkerhet mot alla typer av yttre hot. Försvarspolitiken
måste därför också grundas på bedömningar av våra möjligheter att
med olika försvarsansträngningar undanröja eller möta hoten och begränsa
deras konsekvenser. Mot denna bakgrund förde kommittén en omfattande
diskussion om riskerna för att kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel
skulle komma att användas i framtida krig. Vidare diskuterades
konsekvenserna härav för Sverige och för vårt behov av skyddsåtgärder.

Dessa frågor har också tagits upp i försvarskommitténs slutbetänkande

FöU 1981/82:18

(Ds Fö 1981:14). Kommittén har bedömt som troligt att ett krig i Europa
åtminstone inledningsvis kommer att föras med konventionella stridsmedel.
Enligt kommittén är det inte möjligt att göra några bestämda uttalanden
om troligheten att kärnvapen sedan sätts in. Vi måste därför i vår
planering beakta risken för att det kan komma att ske.

Om Sverige lyckas hålla sig utanför ett krig i dess konventionella fas är
det enligt försvarskommittén mindre troligt att landet blir angripet sedan
det har skett en upptrappning till kärnvapenkrig. Däremot måste vi räkna
med att drabbas av verkningarna av kärnvapen som har satts in mot mål
utanför våra gränser. Dessa verkningar bör med rimliga skyddsåtgärder
kunna starkt begränsas, anser kommittén. En angripare kan med hot om
insats av kärnvapen söka tvinga Sverige till eftergifter. Skyddsåtgärder
kan öka statsmakternas möjligheter att stå emot hotet.

Om vi är indragna i ett krig när det trappas upp kan även vi bli utsatta för
kärnvapenbekämpning. Enligt försvarskommittén förlorar dock förmodligen
operationerna i Sverige i betydelse i ett sådant läge. Det är därför
enligt kommittén viktigt att vi har förmåga att stå emot en begränsad insats
aV kärnvapen. En sådan förmåga ökar våra möjligheter att stå emot hot om
kämvapeninsatser. Om kärnvapen skulle sättas in mot Sverige i stor omfattning
måste totalförsvarets resurser kraftsamlas till att skydda och undsätta
befolkningen och bereda de skadade vård.

Enligt försvarskommittén kan den pågående upprustningen inom maktblocken
beträffande kemiska stridsmedel och skyddet mot dessa leda till
ökade risker att dessa stridsmedel kommer att utnyttjas.

Försvarskommitténs slutsats blir att ökad uppmärksamhet måste ägnas
åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. God förmåga till
indikering, alarmering och ledning samt kunskaper om stridsmedlens verkningar
och skyddet däremot måste eftersträvas. Därigenom kan skyddsrum,
skyddsmasker och andra typer av skydd utnyttjas så att skadeverkningarna
av stridsmedlen begränsas. De kan dock aldrig elimineras.
Räddnings- och röjningsinsatser måste kunna utföras även efter insats av
kärnvapen, bioligiska och kemiska stridsmedel. Dessa stridsmedel måste
enligt kommittén beaktas i planeringen av sjukvården och folkförsörjningen.

Försvarskommittén har ansett det nödvändigt att den föreslagna förbättringen
av skyddet mot kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel
kommer till stånd. De olika åtgärderna måste enligt kommittén ses som
delar i ett sammanhängande system.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern berör i detta sammanhang karaktären av ett framtida
krig i Europa (s. 45) samt behandlar vissa riktlinjer för skyddsåtgärder mot
kärnvapen samt kemiska och biologiska stridsmedel (s. 45—46).

Försvarsministern gör sina ställningstaganden i propositionen med ut -

FöU 1981/82:18

gångspunkt i försvarskommitténs överväganden. I likhet med kommittén
bedömer han det som troligt att ett framtida krig i Europa åtminstone
inledningsvis kommer att föras med konventionella stridsdmedel och inte
med kärnvapen. Det är däremot, anser han, inte möjligt att göra några
bestämda uttalanden om sannolikheten för att kärnvapen sedan sätts in. Vi
måste därför enligt hans uppfattning i vår planering beakta riskerna för att
detta kan komma att ske och ge skyddet mot kärnvapen, kemiska och
biologiska stridsmedel ökad uppmärksamhet.

Härefter behandlar försvarsministern sådana förberedelseåtgärder till
skydd mot kärnvapen samt kemiska och biologiska stridsmedel som bör
vidtas inom olika delar av totalförsvaret. Avslutningsvis uttalar han att de
riktlinjer för skyddets utformning som han har redovisat i huvudsak har
kunnat beaktas i förslagen till de olika totalförsvarsgrenarnas utveckling.

Motionerna

1981/82:2262 av Gösta Bohman m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 1 att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten
av att ökad uppmärksamhet fästs vid totalförsvarets uppgifter vid ett
kärnvapenkrig i vilket även Sverige är inbegripet.

1981/82:2264 av Anders Gernandt (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om utökade åtgärder för information till allmänheten beträffande
tillgängliga metoder och anordningar för att öka den enskildes
skyddsmöjligheter vid krigshandlingar som kan beröra Sveriges befolkning.

Utskottet

Utskottet biträder vad försvarsministern har anfört om riskerna för och
skyddet mot kärnvapen samt kemiska och biologiska stridsmedel. Utskottet
vill särskilt peka på att försvarsministern avslutningsvis framhåller att
åtgärder för skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel
fortlöpande bör bevakas i studie- och planeringsverksamheten inom
hela totalförsvaret så att alla skyddsåtgärder vidtas som är möjliga utan
väsentliga merkostnader i förhållande till vad som krävs för skydd mot
konventionella stridsmedel.

I moderata samlingspartiets partimotion 2262 framhålls att det finns
starka skäl att ytterligare understryka den vikt som i de olika totalförsvarsgrenarnas
programplanering och det övergripande säkerhetspolitiska studiearbetet
måste tillmätas kärnvapenfrågorna liksom skyddet mot kemiska
stridsmedel.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att frågor
rörande ifrågavarande vapen och stridsmedel blir tillbörligt beaktade i
totalförsvarets planering och i det övergripande studiearbetet. Utskottet
anser att försvarsministerns ställningstaganden i denna fråga ger anvisning

FöU 1981/82:18

om en sådan utveckling. Enligt utskottets mening behöver riksdagen därför
inte göra något uttalande i enlighet med vad som yrkas i motion 2262.

Motion 2264 (c) behandlar också frågor som rör kärnvapen samt kemiska
och biologiska stridsmedel. Motionären konstaterar att massmediauppgifter
om stormakters rustningsnivå på olika områden - bl. a. beträffande
här avsedda vapen och stridsmedel - leder till oro bland civilbefolkningen.
Mot denna bakgrund anser motionären det vara angeläget att
allmänheten får saklig information i olika former om möjligheterna till
skydd mot kärnvapen samt kemiska och biologiska stridsmedel.

Utskottet anser i likhet med motionären att det är viktigt att allmänheten
är väl informerad om de möjligheter till skydd mot kärnvapen samt biologiska
och kemiska stridsmedel som står till buds. En sådan uppfattning har
också stöd i försvarsministerns uttalande att intresset för sådana stridsmedel,
för deras verkningar samt för personligt skydd och samhällets samlade
skyddsresurser bör främjas genom offentlig debatt. Den väg försvarsministern
anvisar för att öka intresset och därmed också insikterna är densamma
som den på vilken allmänhetens insikter breddas även i andra totalförsvarsfrågor.
Utskottet vill i likhet med försvarsministern understryka den
fria debattens roll i detta sammanhang. Det är självfallet angeläget att
myndigheter, frivilligorganisationer m. fl. lämnar sakligt underlag till debatten.
Utskottet räknar med att information av det slag som motionären
efterlyser också kommer i fråga. I samband med att kommunerna övertar
ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på den lokala nivån
avses införas en särskild hemskyddsorganisation. Denna beräknas få ansvar
för skyddsinformation till kommunens befolkning. Civilförsvarsstyrelsen
förbereder också olika former av information i skyddsfrågor, bl. a. i
samband med ev. obligatorisk självskyddsutbildning i grundskolan. Någon
framställning av riksdagen till regeringen enligt motionsförslaget anser
utskottet därför inte nödvändig.

Försvarsforskningen

Föredragande statsrådet

Försvarsministern erinrar (s. 47) om att 1978 års försvarskommitté har
lämnat vissa förslag om försvarsforskningen och bl. a. anfört att totalförsvarets
myndigheter bör tillförsäkras likställdhet i inflytandet över forskningens
inriktning och att överbefälhavarens ställning gentemot försvarets
forskningsanstalt bör ändras. Enligt försvarskommittén bör forskningsanstalten
lyda direkt under regeringen (försvarsdepartementet).

Försvarsministern delar försvarskommitténs principiella syn på försvarsforskningen.
Han avser återkomma till regeringen under år 1982 med
anledning av försvarskommitténs och ett av försvarets forskningsanstalt
utformat förslag rörande försvarsforskningen så att erforderliga riksdagsbeslut
kan fattas inför budgetåret 1983/84.

FöU 1981/82:18

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad försvarsministern har anfört om
försvarsforskningen.

Samhällets sårbarhet

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anger inledningsvis att den s. k. sårbarhetskommittén
har konstaterat att sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens datoriserade
samhälle. Han uppger (s. 48) vidare att han anser det vara angeläget att
regeringen snarast tar initiativ till åtgärder som syftar till att minska denna
sårbarhet i samhället och att han därför tillkallat en särskild beredning,
sårbarhetsberedningen, med representanter för statliga myndigheter, kommuner
och näringsliv. Beredningen skall, anför han, vara ett aktivt organ
för information och rådgivning om sårbarhetsfrågor i anknytning till ADBverksamheten.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad försvarsministern har anfört om
samhällets sårbarhet.

Översynsprojektet

Föredragande statsrådet

Försvarsministern anmäler att tänkbara områden för samverkan mellan
försvaret och övriga samhällssektorer har inventerats. De största besparingsmöjligheterna
bedöms finnas inom områdena materielanskaffning,
materielunderhåll, byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning. Samordning
mellan kommuner och fredsförband diskuteras.

För att skapa möjligheter till samordning och samverkan mellan försvaret
och övriga samhällssektorer bör, enligt försvarsministern, övervägas
om inte översynen bör utsträckas även till övriga departements verksamhetsområden.

Utskottet

Försvarsutskottet har vid flera tillfällen betonat vikten av ett ökat samutnyttjande
av försvarets och det övriga samhällets resurser (FöU
1974:22, FöU 1976/77:13, FöU 1979/80:19 och FöU 1980/81:9). Riksdagen
har som sin mening gett detta regeringen till känna (FöU 1974:22, rskr
193). Det är naturligt att man även tar till vara möjliga vinster genom
samordning eller samverkan med delar av totalförsvaret som ligger inom
andra departements verksamhetsområden än försvarsdepartementets.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att samordning av övervakningen
av våra skärgårds- och kustområden behandlas i avsnittet om det
militära försvarets fortsatta utveckling.

FöU 1981/82:18

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande ledning och samordning inom totalförsvaret

a. att riksdagen avslår motion 1981/82:399 om en framställning
till regeringen angående ändringar i reglerna för civilförsvar och
ekonomiskt försvar,

b. att riksdagen avslår motion 1981/82:1258 om en framställning
till regeringen angående viss utvärdering och prövning,

c. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1981/82:102,

2. beträffande administrativ beredskap

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1981/82:102,

3. beträffande utnyttjande av de samlade personaltillgångarna
inom totalförsvaret

a. att riksdagen avslår motion 1981/82:729, yrkande 1, om gemensam
övre åldersgräns för värnplikt och civilförsvarsplikt,

b. att riksdagen avslår motion 1981/82:729, yrkande 2, om differentierade
utbildningstider,

c. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1981/82:102,

4. beträffande information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret att

riksdagen med avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 17,
lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört i
proposition 1981/82:102,

5. beträffande skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska
stridsmedel

a. att riksdagen avslår motion 1981/82:2262, yrkande 1, om en
framställning till regeringen angående totalförsvarets uppgifter
vid ett kärnvapenkrig,

b. att riksdagen avslår motion 1981/82:2264 om en framställning
till regeringen angående ökade åtgärder för information,

c. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1981/82:102,

6. beträffande försvarsforskningen

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1981/82: 102,

7. beträffande samhällets sårbarhet

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1981/82:102,

8. beträffande översynsprojektet

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1981/82:102.

FöU 1981/82:18

5. Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1980/
81

Regeringen har i budgetpropositionen (bil. 7 s. 7-9) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten
inom det militära försvaret 1980/81.

Motionen

1981/82:939 av Eric Holmqvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjande av
prisregleringsmedel.

Utskottet

1 propositionen lämnas en sammanfattande redogörelse för myndigheternas
preliminära årsredovisningar och för det ekonomiska utfallet. Härvid
anmäls att regeringen under våren 1981 beslutat att förvaltningen av en
av de byggnader, Bastionen, som utnyttjas av de centrala militära staberna
i Stockholm skall handhas av försvarsmakten i stället för som tidigare
planerats av byggnadsstyrelsen. För att detta inte skall medföra att försvarsmaktens
ekonomiska resurser ändras på ett sätt som inte varit avsett
har prisregleringsmedlen för budgetåret 1980/81 minskats med 118,5 milj.
kr.

Motionärerna finner det anmärkningsvärt att regeringen löpande under
ett budgetår utnyttjar prisregleringsmedel på angivet sätt. Avräkningar av
den storlek det varit fråga om i detta fall bör enligt deras mening underställas
riksdagen, eventuellt genom anmälan i tilläggsbudget.

Förvaltningsbyggnaden Bastionen, som ligger vid Lidingövägen i Stockholm,
uppfördes i början av 1970-talet och betalades av medel inom utgiftsramen
för det militära försvaret. I byggnaden flyttade in bl. a. försvarets
civilförvaltning och fortifikationsförvaltningen som 1978 resp. 1980 flyttade
till andra orter, där de fick tillgång till lokaler som hade uppförts utan
användande av försvarsmedel. Bastionen överfördes till förvaltning av
byggnadsstyrelsen.

1981 beslöt regeringen att Bastionen åter skulle tillhöra försvarsmakten
för att inrymma centrala staber. Eftersom försvarsmaktens verksamhet
skall bedrivas inom årsvis bestämda utgiftsramar ingick i beslutet att
utgiftsramen för budgetåret 1981/82 skulle minskas med ett belopp som
motsvarade byggnadens värde, 118,5 milj. kr. Minskningen genomfördes
genom att så stort belopp låstes av prisregleringsmedel för ifrågavarande
budgetår.

Den fråga som tas upp i motion 939 behandlades i en frågedebatt i
kammaren den 27 oktober 1981. Frågan har också granskats av konstitu -

FöU 1981/82:18

tionsutskottet, vars majoritet inte har funnit anledning till något särskilt
uttalande (KU 1981/82:35 s. 35).

Försvarsutskottet konstaterar att uppgifter som tillagts eller avlyfts det
militära försvaret i åtskilliga fall har medfört korrigering av utgiftsramen
under ett löpande budgetår. Åtgärden har beslutats av regeringen, som
föreskrivit att korrigering skulle ske genom ökning eller minskning av
tillgängliga prisregleringsmedel. Regeringen har i efterhand anmält åtgärden
för riksdagen i samma ordning som nu skett. Den ramkorrigering som
det här är fråga om avser dock det ojämförligt största beloppet.

Utskottet finnér inte anledning förorda att riksdagen skall begränsa
regeringens möjligheter att under ett löpande budgetår fatta beslut av
förvaltningskaraktär som innefattar korrigering av utgiftsram. Utskottet
förutsätter emellertid att anmälan i efterhand till riksdagen sker liksom
hittills. Om riksdagen finner åtgärden olämplig kan detta i så fall påverka
ramberäkningen för ett kommande budgetår.

Utskottet har inte något att erinra med anledning av redogörelsen i
övrigt.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82: 100 och med
avslag på motion 1981/82:939 lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört om verksamheten inom det militära
försvaret under budgetåret 1980/81.

6. Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1981/
82

Regeringen har i budgetpropositionen (bil. 7 s. 10) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten
inom det militära försvaret under budgetåret 1981/82.

Utskottet

Verksamheten under innevarande budgetår bedrivs enligt de riktlinjer
som finns angivna bl. a. i propositionerna 1980/81:100, 1981/82:30 och
1981/82:25. Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad
försvarsministern har anfört om verksamheten inom det militära försvaret
under budgetåret 1981/82 och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

res. 1 (s)

FöU 1981/82:18

7. Det militära försvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 6-50)

1. föreslagit riksdagen att anta förslag till lag om ändring i värnpliktslagen
(1941:967),

2. föreslagit riksdagen att godkänna den grundläggande inriktning för
det militära försvaret som föredragande statsrådet har förordat,

3. föreslagit riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet har
förordat i fråga om ekonomiska resurser för det militära försvaret under
perioden 1982/83-1986/87,

4. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om krigsorganisationens utveckling, vissa beredskapsfrågor och
värnpliktsutbildningen.

I samma proposition (bil. 2 s. 162) har regeringen föreslagit riksdagen att
för budgetåret 1982/83 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret till
16610000000 kr. i prisläget februari 1981.

Föredragande statsrådet

Beträffande grundläggande inriktning för det militära försvaret
ansluter sig försvarsministern i huvudsak till rekommendationerna
från 1978 års försvarskommitté.

Försvarsministern bedömer att Sverige i sig självt inte utgör något
primärt strategiskt mål men att svenskt territorium kan beröras av militära
operationer som syftar till kontroll över viktiga strategiska områden i vår
närhet. Den styrka som en angripare kan avdela i ett angrepp mot oss
begränsas genom att huvuddelen av resurserna måste inriktas mot huvudmotståndaren.
För kortare tid kan dock avsevärda flygstridskrafter avdelas
mot oss. Detta gäller i viss mån även sjöstridskrafter samt sjö- och
flygtransportmedel.

För att vårt försvar skall verka krigsavhållande måste det enligt försvarsministern
vara uppbyggt så att en operation mot oss kan väntas
medföra stora uppoffringar i förluster och tid och att angriparen även om
han når vissa mål måste avdela avsevärda resurser för ockupation och
försvar av taget område.

Vårt militära försvar skall snabbt kunna skapa en tillräcklig styrka och
uthållighet för att avhålla de krigförande parterna från att utnyttja svenskt
territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition.

För att vår neutralitet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde
måste det militära försvaret ha en sådan styrka och sammansättning att
ingen finner det förenligt med sina intressen att utnyttja svenskt territorium.
Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt
territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrätten är skyldiga
att medge.

FöU 1981/82:18

Respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och
upprätthållas redan i fredstid genom att vårt militära försvar har förmåga
att upptäcka och möta kränkningar.

I sitt fortsatta anförande berör försvarsministern bl. a.
o luftförsvarets betydelse
o underrättelsetjänst och mobiliseringssäkerhet
o förmågan till stridsinsatser med fredsorganisationens resurser
o rörlighet och kraftsamling
o den allmänna värnpliktens betydelse

o balansen mellan krigsorganisationens storlek och dess personella och
materiella kvalitet
o åtgärder för skydd mot verkningarna av ABC-stridsmedel
o kustinvasion och invasion över landgränser
o vapensystem och vapenprestanda
o telekrigföringen.

Beträffande krigsorganisationens utveckling berör försvarsministern
bl. a.

o osäkerheten i överbefälhavarens perspektiv- och programplaner
O statsmakternas ställningstaganden till krigsorganisationens långsiktiga
utveckling
o arméstridskrafterna
o marinstridskrafterna
O flygstridskraftema

o förmågan att upptäcka och möta kränkningar
O samordning i avsikt att effektivisera övervakning och rapportering.

Beträffande beredskapsfrågor påminner försvarsministern om att
statsmakterna under senare år har kraftigt understrukit underrättelsetjänstens
stora betydelse. Han delar försvarskommitténs uppfattning att risken
har ökat för att ett angrepp mot oss kan inledas överraskande vad gäller
både tidpunkt och område. Det är därför enligt hans mening angeläget att
vidta åtgärder som höjer vår ledningsberedskap, insatsberedskap och mobiliseringsberedskap.

I sitt fortsatta anförande berör försvarsministern bl. a.

O åtgärder för att förbättra försvarsmaktens beredskap
o rätten att beredskapsinkalla förband
o hemvärnets betydelse

o regeringskansliets beredskap och förmåga till utvärdering av underrättelser.

Beträffande värnpliktsutbildning berör försvarsministern bl. a.
o systemet för utbildning av värnpliktiga
o försöken med förkortad grundutbildning
O den obligatoriska kompanibefälsutbildningen

FöU 1981/82:18

o värnpliktsutbildningen vid flottan och kustartilleriet
o värnpliktiga i handräckningstjänst
o utbildningstiden för värnpliktiga
o avgångarna under grundutbildningen

o betydelsen av frivillig personal och av de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet.

Beträffande ekonomiska resurser för det militära försvaret
under perioden 1982/83- 1986/87 behandlar försvarsministern
först priskompensationssystemet och sedan planeringsramen. Han
ansluter sig till förvarskommitténs förslag om ett nytt priskompensationssystem
för det militära försvaret och civilförsvaret (utom skyddsrum).
Systemet baseras på en särskilt beräknad försvarsprisindex (FP1).

Vidare berör försvarsministern bl. a.
o beräkningen och användningen av FPI

o möjligheterna att överföra outnyttjade medel från ett budgetår till nästa
o planeringsramen för perioden 1982/83-1986/87.

Motionerna

1981/82:162 av Olle Aulin (m) och Göran Allmér (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att ett marint hemvärn organiseras i enlighet
med vad i motionen anförs.

1981/82: 302 av Margot Håkansson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att i kommande försvarsbeslut beaktas vad i motionen
anförs

1. om möjligheterna till ubåtsjakt inom marinen både på kort och lång
sikt,

2. om projektering av lämplig fartygstyp för ubåtsjakt,

3. om rustning av befintliga jagare,

4. om basering av erforderligt antal helikoptrar för ubåtsjakt i Blekinge.

1981/82:531 av Anders Gernandt (c) och Eivor Nilson (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller att utredning snarast genomförs beträffande
möjligheterna att utnyttja frivillig personal, under lämplig organisationsform,
för marina övervaknings- och incidentorsakade uppgifter.

1981/82:532 av Hans Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
om en förstärkning av incidentberedskapen i södra Östersjöområdet
vad beträffar utbåtsjakt med helikopter.

1981/82:938 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ett sådant tillägg till gällande regler rörande anstånd eller befrielse
från värnpliktstjänstgöring att unga bönder med eget jordbruk ges generösare
möjligheter till anstånd och - efter 28 års ålder - befrielse från
värnpliktstjänstgöringen.

3 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

1981/82:1729 av Gabriel Romanus (fp) och Gunilla André (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om anstånd vid föräldraledighet och svårigheter att ordna barnomsorg.

1981/82:1988 av Kerstin Ekman (fp) och Eric Rejdnell (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordningen av övervakning av skärgårds- och kustområden.

1981/82:2200 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om ett tidigareläggande
av besiällningsbemyndigande för ytterligare ett antal robotbåtar typ 90
under planeringsperioden.

1981/82:2262 av Gösta Bohman m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vikten av smidiga och odramatiska anpassningar av försvarets beredskap,
bl. a. genom att ÖB ges klart definierad rätt att beredskapsinkalla vissa
förband,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
översynen av Instruktion för krigsmaktens uppträdande i fred och neutralitet
(IKFN),

4. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vikten av klara riktlinjer för krigsorganisationens kvantitativa och kvalitativa
utveckling i de femåriga försvarsbesluten,

5. att riksdagen ger regeringen till' känna att krigsorganisationen skall
inriktas i enlighet med vad som anges i motionen,

11. att riksdagen fastställer en planeringsram för det militära försvaret
1982/83-1986/87 på 84900 milj. kr. i prisläge februari 1981,

12. att riksdagen fastställer en utgiftsram för 1982/83 på 16980 milj. kr. i
prisläge februari 1981 för det militära försvaret.

1981/82:2263 av Ulla Ekelund (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att en översyn av frivilligpersonalens
förmånssystem snarast kommer till stånd och att därvid i motionen framförda
synpunkter beaktas.

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena

2. att riksdagen godkänner den grundläggande inriktning för det militära
förvaret som redovisats i motionen,

3. att riksdagen godkänner vad som i motionen förordats om ekonomiska
resurser för det militära försvaret under perioden 1982/83-1986/87,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsorganisationens utveckling,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om beredskapsfrågor,

FöU 1981/82:18

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalorganisationernas medverkan i utredningen om krigsoch
fredsorganisationens behov av yrkesbefäl,

14. att riksdagen för budgetåret 1982/83 fastställer utgiftsramen för det
militära försvaret till 16525000000 kr. i prisläget februari 1981.

1981/82:2278 av Karl-Anders Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
tidigareläggning av beställningar av robotbåtar typ 90 till Karlskronavarvet.

1981/82:2283 av Lars Wemer m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

3. att riksdagen beslutar att pansarbrigaderna skall utgå ur organisationen
och att renoveringen av äldre stridsvagnar avbryts,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning om hur
beredskap och övervakning skall förbättras i de svenska skärgårdarna,

5. att riksdagen beslutar att någon automatisk uppräkning av militäranslagen
enligt FPI inte skall genomföras,

6. att riksdagen fastställer utgiftsramen för budgetåret 1982/83 för det
militära försvaret till 16610 milj. kr. utan priskompensation.

Utskottet

Grundläggande inriktning för det militära försvaret

Utskottet har inte något att invända mot vad förvarsministern har anfört
i denna del. Hans ställningstaganden ansluter i huvudsak till försvarskommitténs
rekommendationer.

Försvar mot invasion är liksom tidigare det militära försvarets främsta
uppgift. I planeringen förutsätts att den styrka som en angripare kan avdela
för ett angrepp mot oss begränsas genom att huvuddelen av resurserna
måste avdelas mot en huvudmotståndare.

För att försvarsmakten skall vara krigsavhållande måste den vara uppbyggd
så att en operation mot Sverige kan väntas medföra stora uppoffringar
i förluster och tid och att angriparen, även om han når vissa mål,
måste avdela avsevärda resurser för ockupation och försvar av taget
område.

Vårt lands storlek och militärgeografiska läge kräver att vi kan organisera
många förband. Landets befolkning måste därför utnyttjas i sin helhet i
olika former inom totalförsvaret. Det militära försvaret grundas på allmän
värnplikt för män. Värnplikten är en nödvändig grund för att tillgodose
försvarsmaktens behov av personal och möjliggör en värdefull växelverkan
mellan civil och militär verksamhet. För försvarets trovärdighet utåt
och därmed för dess fredsbevarande förmåga har den allmänna värnplikten
avgörande betydelse.

FöU 1981/82:18

I den socialdemokratiska partimotionen 2276 uttalas i anslutning till
detta avsnitt att det är nödvändigt att behövlig materielutveckling och
materielanskaffning anpassas både till de ekonomiska resurser vi kan
avsätta och till de behov ett vämpliktsförsvar har. Vidare understryks den
betydelse som den anställda personalen har i såväl krigs- som fredsorganisationen.
Motionärerna hävdar att personalorganisationerna bör medverka
i den undersökning av krigs- och fredsorganisationens behov av yrkesbefäl
som aviseras i totalförsvarspropositionens avsnitt om försvarets fredsorganisation
(bil. 2 s. 94).

Utskottet anser att verksamheten inom det militära försvaret måste
anpassas både till de förutsättningar som betingas av vår ekonomi och till
att det militära försvaret bygger på allmän värnplikt för män. Det är
naturligt att ifrågavarande undersökning genomförs i samverkan med personalorganisationerna.
Den anställda personalens betydelse förtjänar därför
att understrykas i detta sammanhang men utskottet finnér inte tillräcklig
anledning att riksdagen gör ett särskilt uttalande om den eller om dess
medverkan i undersökningen.

Krigsorganisationens utveckling m. m.

Försvarsministern har redovisat sina förslag beträffande krigsorganisationens
långsiktiga utveckling (bil. 2 s. 35—41). Förslagen utgår från överbefälhavarens
programplan och de rekommendationer som har gjorts av
regeringspartiernas företrädare i försvarskommittén. Det är enligt försvarsministerns
mening varken möjligt eller nödvändigt att nu binda sig i
detalj i fråga om den långsiktiga utvecklingen.

I partimotion 2262 (m) framhålls att ett försvarsbeslut bör innehålla en
klar riktningsangivelse när det gäller den kvantitativa omfattningen av och
det kvalitativa innehållet i det militära försvarets avgörande krigsoperativa
enheter. Moderata samlingspartiet utgår från att försvarsbeslutet kommer
att få ett innehåll som möjliggör en bedömning av hur krigsorganisationens
avgörande delar kommer att utvecklas under och efter programplaneperioden.

Utskottet anser det vara olämpligt att försvarsministern inte i propositionen
har tagit bestämd ställning i frågor av sådan vikt att de t. o. m. föranlett
partierna att gå olika vägar i försvarskommittén. När regeringen t. ex. inte
angett någon bestämd inriktning beträffande antalet pansarbrigader eller
antalet ubåtar så har man indirekt berövat försvarsbeslutet en del av dess
sakinnehåll. Man försvårar på så sätt en försvarsdebatt som gäller krigsorganisationen
och riskerar att debatten främst kommer att röra fredsorganisationen.
Detta synsätt gäller till stor del också de årliga besluten om det
militära försvarets fortsatta utveckling. Vad utskottet nu har anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Partimotionerna 2262 (m) och 2276 (s) innehåller båda vissa förslag
beträffande krigsorganisationens utveckling som skiljer sig från den inriktning
som försvarsministern förordar.

FöU 1981/82:18

Statssekreteraren i försvarsdepartementet har inför utskottet redovisat
följande sammanställning angående krigsorganisationens utveckling 1982—
1992 för vissa förband och enheter. I sammanställningen har medtagits
antalsuppgifter enligt underlag till totalförsvarspropositionen och enligt
den tolkning man inom departementet har gjort av partimotionerna 2262
(m) och 2276 (s).

Krigsorganisationens utveckling 1982—1992

Förband/enheter	1982	1992 Prop. 102	Mot. (m)	Mot. (s)
Moderniserade infanteri-brigader	9	10	11	11
Norrlandsbrigader	4	5	5	4
Pansarbrigader	4	4	4	4
Mekaniserade brigader	-	1	1	1
Mekaniserade bataljoner	3	2-5	5	2
Arméflygbataljoner	1	2	2	2
Ubåtar	12	12-14	13-14	12
Robotbåtdivisioner	3	3	3	3
Minröjningsflottiljer ny		1-2	2	1
Lätta robotbatterier ny	-	10-12	12	10
Jaktdivisioner	12	12	12	11-12
Medeltunga attackdivisioner	5,5	5,5	5,5	5,5
Spaningsdivisioner	6	6	6	6
Tunga transportflygplan	8	12-14	14	12

Överbefälhavaren har lämnat förslag till planering för att förstärka resurserna
för övervakning av och ingripande mot ubåtar, utöver vad som har
föreslagits i programplanen. Planeringen gäller organisatoriska åtgärder
och anskaffningar av materiel. Bl. a. anskaffas ytterligare vedettbåtar och
helikoptrar samt utrustningar och vapen av olika slag. Åtgärderna kostar
ca 200 milj. kr. under femårsperioden. Försvarsministern har godtagit att
överbefälhavarens förslag läggs till grund för den kommande programplaneringen
och har beräknat medel för att kunna genomföra åtgärderna. I
den socialdemokratiska partimotionen har avsatts 100 milj. kr. för sådana
förstärkningar.

Partimotion 2262 (m) innehåller förslag att bland arméstridskrafterna
skall sättas upp en mekaniserad brigad och ett antal mekaniserade bataljoner.
Motionärerna understryker betydelsen av att en ny lätt pansarvärnsrobot
kan tillföras ett så stort antal förband som möjligt.

Samma motionärer framhåller vikten av att anskaffa helikoptrar för
pansarvärnsuppgifter, att utöka antalet arméflygförband och att införa
modern sjörobot i största möjliga omfattning.

De alternativa förslagen beträffande det militära försvarets utveckling
från socialdemokraterna och från moderata samlingspartiet är utformade
med hänsyn till de ekonomiska resurser för femårsperioden som resp. parti
förordar.

FöU 1981/82:18

Utskottet har för sin del funnit att den inriktning av krigsorganisationens
utveckling som förordas i den socialdemokratiska partimotionen bör gälla.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Den inriktning som utskottet tillstyrker överensstämmer i fråga om
arméstridskrafterna med överbefälhavarens planering för den lägre ekonomiska
nivån. Där ingår bl. a. elva moderniserade infanteribrigader, fyra
norrlandsbrigader, fyra pansarbrigader och en mekaniserad brigad. För
marinförbanden inriktas antalet minröjningsflottiljer mot åtta, varvid tre
nya minsvepare anskaffas. Tolv ubåtar ingår i ubåtsbeståndet. Rörligt
kustartilleri prioriteras före fasta anläggningar. 11-12 jaktdivisioner bör
ingå i flygvapenförbanden.

Utskottet återkommer i det följande till behovet av ekonomiska resurser
förbudgetåren 1982/83-1986/87.

Partimotion 2283 (vpk) innehåller ett yrkande att pansarbrigaderna skall
utgå ur organisationen och renoveringen av äldre stridsvagnar avbrytas.
Mellan övriga partier råder enighet om att anfallsförmågan och pansarvärnsfunktionen
bör prioriteras hos arméstridskrafterna och att fyra pansarbrigader
skall finnas i krigsorganisationen. Motionsyrkandet bör avslås.

Motion 302 (fp) väcktes under den allmänna motionstiden. Den innehåller
fyra yrkanden som syftar till att förbättra möjligheterna för ubåtsjakt.
Tilltänkta åtgärder skulle innebära kostnadsökningar som inte torde stå i
proportion till effektökningen och i vart fall inte ryms inom aktuella ekonomiska
ramar. Förbättrade möjligheter till ubåtsjakt är inplanerade och
motionen blir därigenom delvis tillgodosedd. Yrkandet om basering av
helikoptrar för ubåtsjakt i Blekinge sammanfaller med yrkandet i motion
532 (s). Av kostnadsskäl kan utskottet inte tillstyrka bifall till något av
dessa yrkanden. Eventuell förändring i den riktning som motionärerna
förordar skulle kunna bli aktuell på sikt. Frågan om helkopterorganisationens
framtida utformning utreds f. n. inom regeringskansliet.

Försvarministern anmäler att två robotbåtar har beställts och att ytterligare
fyra sådana båtar avses beställas i slutet av femårsperioden. Robotbåtarna
ersätter äldre torpedbåtar. Både av beredskapsskäl och för att bevara
sysselsättning och kompetens vid Karlskronavarvet föreslås i motionerna
2200 (m) och 2278 (c) att beställningen av ytterligare fyra robotbåtar skall
tidigareläggas.

Enligt utskottets mening motsvarar de planerade robotbåtarna ett klart
operativt behov, inte minst genom den ubåtsjaktkapacitet som de representerar.
En fortsättning av produktionen utöver de två båtar som redan är
beställda torde också vara väl motiverad från produktionsteknisk synpunkt.
Eftersom varje båt beräknas kosta ca 170 milj. kr. innebär en
eventuell tidigareläggning stora omplaneringar som måste prövas i samband
med kommande programplanering. Motionerna bör därför avslås.

Utskottet övergår härefter till att behandla vissa frågor som har samband

FöU 1981/82:18

med vår fredstida förmåga att övervaka landets kust- och
havsområden. I totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 41) uttalar försvarsministern
att respekten för det svenska territoriets integritet måste
grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vi har förmåga att
upptäcka och möta kränkningar, vilket bl. a. innebär att våra omgivande
havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation
som omedelbart kan leda insatser med tillgängliga resurser.
Försvarsministern bedömer att det finns svagheter i vår fredstida övervakning,
varför vår förmåga att upptäcka och möta kränkningar bör förbättras.
Det planerade nya radarsystemet för sjö- och luftövervakning bör därvid
byggas ut med början i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör
utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens, tullverkets
och sjöfartsverkets resurser bör ytterligare samordnas i avsikt att effektivisera
övervakning och rapportering. Försvarsministern räknar med att efter
samråd med kommunikations- och handelsministrarna återkomma till regeringen
i dessa samordningsfrågor.

Försvarsmakten skall övervaka och skydda svenskt territorium över, på
och under havsytan. Det är därför ett försvarsintresse att en god övervakning
upprätthålls längs våra kuster, så att kränkningar av svenskt territorium
kan upptäckas. I fredstid samverkar försvarsmakten med främst polisen,
sjöfartsverket och tullens kustbevakning i arbetet med att övervaka
rikets sjöterritorium. I krig ingår kustbevakningen och delar av sjöfartsverket
i försvarsmakten (marinen).

De ovan nämnda myndigheterna är engagerade i ett stort antal verksamheter
inom våra kust- och havsområden. De mer omfattande verksamheterna
samt rollfördelningen mellan myndigheterna framgår av följande
översikt:

Myndigheter, verksamheter och rollfördelning inom sjöövervakningen

Verksamhet

Ansvarig

Medverkan

Övervakning av Sveriges
sjöterritorium och angränsande
farvatten
Kontroll av tillträdesbestämmelserSkydds-

och kontrollområdestillsynFisketillsyn Övervakning

av fartyg
med miljöfarlig last
Sjötrafikövervakning
(lotsning m. m.)
Sjöräddning

Oljebekämpning till

sjöss

Marinen

Polisen

Kustbevakningen

Sjöfartsverket

Kustbevakningen

Sjöfartsverket, kustbevakningen,
polisen

Sjöfartsverket, kustbevakningen,
polisen
Marinen, kustbevakningen,
sjöfartsverket
Marinen, polisen, sjöfartsverket Marinen,

sjöfartsverket

Marinen, kustbevakningen

Marinen, kustbevakningen
m. fl.

Marinen, sjöfartsverket

FöU 1981/82:18

Som framgår av översikten är ansvarsfördelningen varierande trots att
verksamheterna i många fall är närbesläktade. Det överordnade ansvaret
är fördelat på ett stort antal departement.

Den ovan redovisade samverkan i fred mellan myndigheter som verkar
utmed kusterna är i första hand inriktad på att de skall biträda varandra i
olika situationer. Varje myndighet agerar dock i huvudsak självständigt
när det gäller planering, organisationsutveckling och resursutbyggnad.
Ordningen medför viss dubblering av personal och materiel.

Frågan om att bättre utnyttja resurserna hos de myndigheter som har
uppgifter utmed kusterna har aktualiserats i flera utredningar under senare
år. Betydande möjligheter till samordningsvinster har redovisats. Som
resultat av utredningsverksamheten har dels påböijats försök med gemensam
informationscentral för sjöövervakning, dels för regeringen presenterats
ett förslag om sammanslagning av kustbevakningen och sjöfartsverket.

Marinen, sjöfartsverket och kustbevakningen har behov av information
om fartygsrörelser till sjöss. Sjöövervakningskommittén föreslog i sitt
betänkande Samordning av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss
(Ds H 1980:1) att även kustbevakningen och sjöfartsverket på försök
skulle få tillgång till informationen från marinens radar- och datorbaserade
informationssystem, varigenom en del av dessa myndigheters informationsbehov
skulle tillgodoses. I Malmö bedrivs nu sådana försök.

1 kommitténs för miljörisker vid sjötransporter betänkande - REN TUR
(SOU 1979:43-45) - föreslogs att kustbevakningen skulle brytas ut ur
generaltullstyrelsen och föras samman med sjöfartsverket. Enligt utredningen
skulle planeringen av sjösäkerhetsarbetet förbättras med denna
organisation samtidigt som ett effektivare resursutnyttjande skulle leda till
bättre tillsyn av farledsanordningar, intensifierad besiktningsverksamhet
och samordnade insatser vid oljebekämpning och katastrofsituationer.

Försvarsutskottet har vid flera tillfällen betonat vikten av ett ökat samutnyttjande
av försvarets och det övriga samhällets resurser (FöU
1974:22, FöU 1976/77:13, FöU 1979/80:19 och FöU 1980/81:9). Utskottet
bedömer att sjöövervakningen är ett område där man kan få betydande
effektivitetsvinster genom att utnyttja försvarsmaktens resurser tillsammans
med civila resurser. Eftersom det från många utgångspunkter är ett
samhällsintresse att övervakningen i fred av våra kust- och sjöområden
kan förbättras anser utskottet att man vid övervägandena om samordning
på den civila sidan även bör beakta möjligheterna till samordning och
samutnyttjande med marinen. Utskottet syftar då på en vidare samordning
än enbart gemensamt utnyttjande av ledningsinformation som försöken i
Malmö f. n. går ut på. Tänkbara åtgärder att pröva kan vara ytterligare
integrerad ledningsorganisation, gemensamt utnyttjande av förråd och underhållsorganisation,
samordnade inköp av båtar och materiel i övrigt,
gemensam flygövervakning och samordning av resurserna för ledning av
sjöräddningen.

FöU 1981/82:18

Den tekniska sjöövervakningen kompletteras av att det finns människor
i våra kust- och skärgårdsområden som kan observera vad som händer.
Genom den fortlöpande minskningen av antalet lantbrukare, fiskare och
andra yrkesutövare i ytterskärgårdarna, liksom rationaliseringarna inom
bl. a. lots- och fyrväsendet, har dock antalet människor som kan göra
sådana observationer minskat. För försvaret är det av stor vikt att skärgårdarna
inte avfolkas. Försvarsmakten har därför i några fall tagit på sig
kostnader för att det skall finnas personal på platser där fyrpersonal blivit
övertalig när man har automatiserat fyrar. Utskottet vill mot denna bakgrund
understryka att målet bör vara att skapa en effektivare sjöövervakning
genom bättre resursutnyttjande. Detta skulle kunna få säkerhetspolitisk
betydelse men också positivt påverka handelssjöfarten, narkotikabekämpningen,
sjöräddningen, naturvården, tullövervakningen och det kustnära
fisket.

I partimotion 2276 (s) uttalas liksom i propositionen att marinens, tullverkets
och sjöfartsverkets resurser bör samordnas ytterligare i avsikt att
effektivisera övervakning och rapportering. Också i motionerna 1988 (fp)
och 2283 (vpk) behandlas frågan om förbättrad sjöövervakning.

I den senare motionen yrkas att resurserna för kontroll och övervakning
bör ökas, i första hand genom omfördelning av marinens resurser, samt att
man genomför en utredning som förutsättningslöst undersöker hur övervakning
och beredskap skall ordnas i våra skärgårdar med civila myndigheter,
skärgårdsbefolkning och militära förband.

Som framgår av propositionen kommer betydande åtgärder att vidtas
inom marinen för att förbättra sjöövervakningen. Överbefälhavaren överväger
f. n. ytterligare åtgärder. Vad gäller frågan om en förutsättningslös
utredning anser utskottet att området är väl utrett och att en ytterligare
övergripande utredning knappast är meningsfull. Motion 2283 bör avslås i
denna del.

I motion 1988 anser motionärerna att övervakningen av våra skärgårdsoch
kustområden bör förbättras genom en samordnad ledning. Detta skulle
ge ett bättre utnyttjande av resurserna. Motionärerna föreslår att en sådan
samordnad ledning skapas genom att huvudansvaret för sjöbevakningen
övertas av marinen i likhet med vad som gäller i Danmark.

I Danmark har man av ekonomiska och traditionella skäl uppdragit åt
marinen att sköta fiskeriinspektion, ledning av sjö- och flygräddning, sjömätning,
övervakning av fartyg med farlig last m.m. För dessa uppgifter
har delvis skapats civila delar inom försvaret med särskilda civila anslag. I
vissa fall används civil materiel - i andra utnyttjas marinens resurser.

Utskottet anser inte att det nu finns motiv för en så långtgående organisatorisk
samordning som motionärerna föreslår. I första hand bör samutnyttjande
av resurser och samordning i vissa särskilt lämpade verksamheter
prövas. Det kan inte vara lämpligt att försvarsmakten i stor omfattning
får ansvar för resurskrävande och administrativt betungande civila
verksamheter.

FöU 1981/82:18

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
med anledning av propositionen samt motionerna 1988 och 2276 har anfört
om den fredstida förmågan att övervaka våra kust- och havsområden.

Utskottet behandlar i detta sammanhang motion 1981/82:162 (m) i vilken
begärs att man organiserar ett marint hemvärn som operativt skall lyda
under chefen för marinen men administreras av rikshemvärnschefen, samt
motion 1981/82:531 (c) i vilken begärs en utredning om möjligheterna att
utnyttja frivillig personal för marin övervakning och vid incidenter.

Hemvärnet är en del av armén. Det har uppgifter även inom kustområdena,
t. ex. med värnkanoner och marina hinder. Detta förutsattes redan
av 1966 års värnpliktskommitté. Hemvärnets ordinarie organisation kan
alltså redan nu utnyttjas för att lösa vissa marina beredskapsuppgifter.
Denna möjlighet har utnyttjats i begränsad omfattning. Chefen för marinen
har inlett samarbete med rikshemvämschefen för att utöka denna verksamhet.

Utskottet stöder en utvidgning av hemvärnets verksamhet som ökar
beredskapen i våra kustområden men anser inte att det är motiverat med
en särskild marin hemvärnsorganisation eller marina hemvärnsområden.
Vad gäller frågan om att använda sig av de frivilliga försvarsorganisationernas
medlemmar för marin övervakning m.m. anser utskottet att
detta bör ske genom att de - om inte andra krigsuppgifter hindrar det —
engagerar sig som hemvärnsmän eller extra hemvärnsmän. Motionerna
162 och 531 bör avslås.

Vissa beredskapsfrågor

Försvarskommittén har framhållit den ökande risken för överraskande
angrepp och behovet av förbättringar av beredskapen. Försvarsministern
delar uppfattningen att risken har ökat för att ett angrepp mot oss kan
inledas överraskande både vad gäller tidpunkt och område. Enligt hans
mening är det därför angeläget att vidta åtgärder som höjer ledningsberedskapen,
insatsberedskapen och mobiliseringsberedskapen. Utskottet ansluter
sig till denna syn.

Överbefälhavaren har framhållit att det är mycket angeläget att snabbt
kunna disponera ett begränsat antal operativt viktiga förband för tidiga
stridsinsatser. Inkallelser bör enligt överbefälhavaren kunna ske vid beredskapshöjningar
före mobilisering utan att fullmaktslagar behöver träda i
kraft. Enligt förslaget bör rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat
antal förband delegeras till överbefälhavaren, åtminstone under vissa perioder.
Detta förutsätts ske inom ramen för repetitionsutbildningssystemet.

Försvarsministern förklarar sig inte nu beredd att förorda en delegering
till överbefälhavaren enligt förslaget. Han har dock i enlighet med förslag
av försvarskommittén anmodat överbefälhavaren att inkomma med kompletterande
underlag i frågan.

FöU 1981/82:18

Hemvärnets betydelse för möjligheterna att snabbt åstadkomma ett försvar
av viktiga platser vid ett överraskande anfall betonas av försvarsministern.
Överbefälhavaren anser att han, om yttre händelser påkallar det,
utan regeringens hörande bör kunna få besluta om att använda förband ur
allmänna hemvärnet under begränsad tid (1-3 dygn) för försvars-, skyddsoch
bevakningsuppgifter m. m. Dessa frågor bör enligt försvarsministerns
mening övervägas av regeringen i samband med att ställning skall tas till
överbefälhavarens förslag om delegering av rätten till beredskapsinkallelse
av vissa förband.

Enligt motion 2262 från moderata samlingspartiet finns det starka skäl
att ge överbefälhavaren klart definierade möjligheter att beredskapsinkalla
vissa förband. Härigenom skulle man för en längre eller kortare tidsperiod
gardera sig mot de osäkerheter som det samlade underrättelsematerialet
alltid kommer att innehålla. När sådana beslut är helt förbehållna regeringen
blir enligt motionärerna beslutsgången mindre snabb. Vidare finns det
enligt deras mening en risk för att en beredskapsanpassning i ett visst läge
uppfattas som en mer dramatisk utrikespolitisk signal än vad som är
avsikten.

I motion 2276 från socialdemokraterna uttalas tveksamhet beträffande
överbefälhavarens förslag både när det gäller beredskapsinkallelse av förband
och i fråga om användande av hemvärnet. Motionärerna utgår från
att regeringen handlägger dessa frågor med beaktande av den inställning
som försvarskommittén intagit.

Försvarskommittén har i denna del enhälligt uttalat (Ds Fö 1981:14 s.
98-99) att överbefälhavarens förslag om beredskapsinkallelse av förband
skulle, om det genomförs, innebära en avsevärd och betydelsefull förbättring
av beredskapen. Kommittén förklarade sig vara tveksam till att ändra
nuvarande befogenheter men biträder i princip övriga delar av förslaget.
Den ansåg dock att omfattningen av antalet förband och formerna för
beredskapsinkallelser bör studeras ytterligare innan slutlig ställning kan
tas.

Utskottet har inhämtat att överbefälhavaren tidigast i juni 1982 kommer
att lämna regeringen det begärda kompletterande underlaget. I detta läge
och med hänvisning till vad försvarskommittén och försvarsministern har
anfört anser utskottet att riksdagen inte bör göra ett särskilt uttalande i
ämnet. Motsvarande frågor beträffande hemvärnet bör, som försvarsministern
uttalar, övervägas i samband med att man skall ta ställning till
överbefälhavarens förslag om delegering av rätten att beredskapsinkalla
förband.

I totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 41) anmäler försvarsministern att
överbefälhavaren avser att föreslå en skärpning av bestämmelserna för
ingripande mot ubåtar enligt gällande instruktion från regeringen till försvarsmakten.
Enligt hans mening torde en sådan skärpning vara nödvändig.

FöU 1981/82:18

I motion 2262 uttalas att enligt moderata samlingspartiets mening bör
erfarenheterna från de senaste åren leda till vissa skärpningar av ifrågavarande
bestämmelser. Förändringarna bör enligt motionärerna beslutas i
sådana former att omvärlden klart informeras om den samlade uppslutningen
bakom mera skärpta bestämmelser, liksom om att vi gradvis kommer
att få ökade möjligheter att hävda vårt territorium i fred och neutralitet.

Socialdemokraterna tar i sin partimotion 2276 också upp försvarsministerns
anmälan om en skärpning av bestämmelserna om ingripande mot
ubåtar. Motionärerna uttalar förståelse för behovet av en sådan skärpning.
Enligt deras mening bör regeringen, innan en skärpning beslutas, t. ex.
anmäla frågan i utrikesnämnden.

Överbefälhavaren har i april 1982 lämnat regeringen förslag till förordning
om utländska statsfartygs och statsluftfartygs tillträde till svenskt
territorium m. m. (tillträdesförordning) samt förslag tili förordning om försvarsmaktens
ingripande vid kränkning av svenskt territorium under fred
och neutralitet m. m. (IKFN-förordning). Enligt sistnämnda förslag skärps
kraftigt reglerna för försvarsmaktens ingripanden mot utländska ubåtar
och andra statsfartyg som utan tillstånd kommer in på svenskt inre vatten.
De föreslagna förordningarna avses ersätta två kungörelser från 1966 och
1967 samt generalorder den 24 januari 1967 med instruktion för krigsmakten
vid hävdande av rikets oberoende under allmänt fredstillstånd samt
under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (IKFN).

Överbefälhavarens förslag bereds f. n. inom regeringskansliet med sikte
på att regeringen skall fatta beslut inom kort. Dessa frågor kommer att
anmälas för utrikesnämnden vid dess sammanträde i slutet av maj 1982.

Vad utskottet har inhämtat om pågående verksamhet talar för att motionärernas
synpunkter kommer att bli beaktade. Någon framställning till
regeringen är därför inte nödvändig.

Värnpliktsutbildningen

Som bakgrund till de frågor som försvarsministern tar upp under denna
rubrik (bil. 2 s. 44-47) redogör han kortfattat för gällande system för
utbildning av värnpliktiga (prop. 1966:106, 2LU 48, rskr 271). Han erinrar
bl. a. om att riksdagen år 1976 (prop. 1975/76:199, FöU 38, rskr 374) beslöt
att värnpliktiga, som var avsedda att krigsplaceras som plutonchefer inom
armén, utan eget medgivande skulle kunna tas ut till 15 månaders kompanibefälsutbildning.
Med tillämpning av detta beslut föreskrev regeringen i
november 1981, uppger försvarsministern, att fr. o.m. kalenderåret 1982
den obligatoriska kompanibefälsutbildningen skulle utökas till att omfatta
även värnpliktiga som utbildas till ställföreträdande plutonchefer. Dittills
hade endast värnpliktiga som var avsedda att krigsplaceras som plutonchefer
tagits ut för sådan utbildning. Regeringsbeslutet - som överensstämde
med försvarskommitténs förslag att täcka den rådande bristen på

FöU 1981/82:18

plutonchefer i arméns krigsorganisation (Ds Fö 1981:1 s. 163) - innebär
att plutonchefer och ställföreträdande plutonchefer får en likvärdig utbildning.
Vid inskrivningen tas samtliga ut till kompanibefäl. Beslutet innebär
också att den utbildning för plutonsbefäl under 13,5 månader som finns vid
pansar-, signal- och ingenjörtrupperna kommer att upphöra. Berörda värnpliktiga
får därefter 12 eller 15 månaders utbildning.

En översyn av flottans värnpliktsutbildning som chefen för marinen har
företagit i syfte att åstadkomma en mindre resurskrävande utbildningsorganisation
och en förbättrad beredskap anmäls också i propositionen
(bil. 2 s. 45-46). Försvarsministern ställer sig bakom marinchefens ställningstaganden
med anledning av resultatet av översynen. Dessa innebär
bl. a. att flertalet värnpliktiga som skall tjänstgöra på fartyg avses få rycka
in direkt till fartygsförbanden. Nuvarande utbildningsorganisation vid flottan
har inneburit att en stor del av den grundläggande utbildningen och den
slutliga uttagningen till befattning har skett vid Karlskrona örlogsskolor.

En annan ändring av värnpliktsutbildningen vid flottan som redovisas i
propositionen innebär att vissa plutonsbefälsvärnpliktiga som avses för
flottans landorganisation får samma utbildningstid som plutonsbefälsvärnpliktiga
vid kustartilleriet. Det betyder att utbildningstiden för denna kategori
föreslås ändrad från minst 415 och högst 440 dagar till minst 380 och
högst 440 dagar. Beträffande värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet föreslår
försvarsministern att man skapar möjlighet att inom kustartilleriet
grundutbilda ett antal meniga av kategori E. F. n. finns ingen grundutbildning
av sådana värnpliktiga inom kustartilleriet. Ett genomförande av
dessa båda förslag till ändringar av värnpliktsutbildningen inom marinen
förutsätter en ändring av värnpliktslagen (1941:967).

Även ett förslag om slopande av begreppet handräckningsvärnpliktiga
som försvarsministern lägger fram i propositionen rör värnpliktslagen.
Förslaget görs mot bakgrund av försvarskommitténs uppfattning att handräckningsvärnpliktiga
vid sidan av sina arbetsuppgifter i fredsorganisationen
bör ges sådan utbildning att de i ökad utsträckning kan utnyttjas i
krigsorganisationen, bl. a. i bevakningsenheter som skall svara för de
bevakningsuppgifter som överförs från civilförsvaret. I enlighet med vad
försvarskommittén förordar föreslår försvarsministern att man för dessa
värnpliktiga bör införa begreppet värnpliktiga i bevaknings- och depåtjänst.

Utskottet har informerat sig särskilt om det tilltänkta nya systemet för
utbildning av värnpliktiga vid flottan. Hittillsvarande erfarenheter av försöksverksamheten
är enligt uppgift övervägande positiva. Till förmån för
systemet åberopas också beredskapsskäl.

Enligt utskottets mening innebär det nya utbildningssystemet för flottans
värnpliktiga en så stor förändring att riksdagen inte utan ytterligare
underlag bör godta att det införs definitivt. Långsiktiga konsekvenser för

FöU 1981/82:18

de värnpliktigas utbildning och yrkesbefalens arbetsförhållanden bör studeras
ytterligare. Konsekvenserna för landorganisationen och för kostnaderna
hör till det som också bör granskas, liksom möjligheterna att i
framtiden med detta system sänka den beredskap hos flottan som nu är
önskvärd.

Utskottet förordar att regeringen låter ytterligare utvärdera försöken
med ändrat utbildningssystem inom flottan, t. ex. med hjälp av en särskild
utredningsman. Utvärderingen bör kunna genomföras under loppet av ett
år. Under denna tid bör försöksverksamheten bedrivas enligt nuvarande
planer. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Försvarsministern berör vidare veckoutbildningstiden för värnpliktiga,
avgångarna inom grundutbildningen och de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet. Beträffande de frivilliga försvarsorganisationerna förklarar
han sig dela försvarskommitténs uppfattning att förmånssystem och
ledighetsregler beträffande frivilligpersonalen samt kvinnors möjligheter
att få utbildning och uppgifter inom frivilligorganisationerna bör ses över.
Det torde, förklarar försvarsministern, få ankomma på regeringen att närmare
fastställa formerna för en sådan översyn.

I motion 2263 (c) understryker motionären att nämnda översyn bör
komma till stånd snarast. Hon framför också vissa synpunkter på vilka
frågor som bör aktualiseras i utredningsarbetet. Bl. a. pekar hon på att
statligt och kommunalt anställd personal har olika möjligheter att utnyttja
tjänstledighet för att delta i frivillig utbildning som behövs för att vinna
eller behålla kompetens för befattning i totalförsvaret. Hon framhåller de
olägenheter som är förenade med att olika ersättningar utgår till deltagare i
samma utbildning beroende på vilken kungörelse som ytterst styr verksamheten
(jfr FöU 1976/77:8 s. 7). Hon understryker behovet av förenklingar
i administrationen av frivilligpersonalens förmåner.

Utskottet har i det föregående understrukit betydelsen för totalförsvaret
av de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Enligt utskottets
mening är det viktigt att den av försvarskommittén föreslagna utredningen
om frivilligpersonalens förmåner m. m. kommer till stånd snarast. Det är
angeläget att de frågor som har aktualiserats av motionären kommer att
övervägas i detta utredningsarbete. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Utskottet övergår till att behandla motionerna 938 (c) och 1729 (fp, c)
som båda har anknytning till värnpliktsutbildningen.

1 motion 938 föreslås generösare bestämmelser när det gäller anstånd
eller befrielse från värnpliktstjänstgöring för unga bönder med eget jordbruk.
Motionären pekar på de ekonomiska problem jordbrukarna möter i
samband med värnpliktstjänstgöringen. Vissa jordbrukares stora betydelse
för den regionala folkförsörjningen åberopas också som motiv för ändrade
bestämmelser.

FöU 1981/82:18

Utskottet har i olika sammanhang behandlat jordbrukares och andra
egenföretagares värnpliktstjänstgöring (FöU 1972:20, FöU 1973:2, FöU
1975:10, FöU 1976/77:13 s. 64 —66, FöU 1980/81:5). Därvid har utskottet
bedömt att lantbrukarnas svårigheter i samband med värnpliktstjänstgöring
i stor utsträckning kan minskas inom ramen för gällande bestämmelse
och befintliga möjligheter (FöU 1976/77:13 s. 66). Möjligheten att efter
frivilligt åtagande och militär myndighets medgivande krigsplacera värnpliktiga
jordbrukare i hemvärnet har bl. a. framhållits i detta sammanhang.
Den som har sådan krigsplacering skall enligt 16 § hemvämskungörelsen
inte inkallas till repetitionsutbildning. För att få kvarstå i hemvärnet måste
han dock i fredstid fullgöra utbildning under minst 20 timmar varje år (jfr
FöU 1973:2). Utskottet finner inte anledning att frångå vad det tidigare
anfört om jordbrukares och andra egenföretagares värnpliktstjänstgöring
och förordar att motion 938 avslås.

I motion 1729 hävdar motionärerna bl. a. att föräldraledighet och svårigheter
att ordna barntillsyn borde ge rätt till anstånd med såväl första
tjänstgöring som repetitionsutbildning. Utskottet har inhämtat att värnpliktsverket
i sina anvisningar och riktlinjer för anståndsärenden har utfärdat
föreskrifter som i huvudsak tillgodoser synpunkterna i motion 1729.
Motionen bör därför avslås.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern
har anfört om vämpliktsutbildningen.

Ekonomiska resurser under perioden 1982183-1986187

Försvarsministern förordar att det militära försvaret och civilförsvaret
(utom skyddsrum) under försvarsbeslutsperioden 1982/83-1986/87 kompenseras
för pris- och lönestegringar med ett nytt priskompensationssystem
baserat på en särskilt beräknad försvarsprisindex (FPI). Utskottet -som har behandlat systemet för priskompensation vid åtskilliga tillfällen
(bl. a. i FöU 1973:16 och 1978/79:23) — tillstyrker att riksdagen bifaller
detta förslag, som är grundat på en enhällig rekommendation av försvarskommittén.
Av det anförda framgår att utskottet anser att motion 2283 bör
avslås såvitt gäller att priskompensation inte skall utgå till det militära
försvaret under budgetåret 1982/83 (yrkande 6) eller i övrigt under femårsperioden
(yrkande 5).

Utskottet biträder vidare förslaget att möjligheten att överföra outnyttjade
medel från ett budgetår till nästa begränsas till 2% av den utgiftsram
som inte har utnyttjats fullt ut.

Med utgångspunkt i förslag av regeringspartiernas företrädare i försvarskommittén
förordar försvarsministern att planeringsramen för det militära
försvaret för perioden 1982/83-1986/87 bestäms till 83050 milj. kr. i prisläget
februari 1981. Det förutsätts att ramen är horisontell utgående från ett
basbelopp, tillika utgiftsram, om 16610 milj. kr. i samma prisläge för
budgetåret 1982/83.

FöU 1981/82:18

Regeringspartiernas företrädare i försvarskommittén föreslog att planeringsramen
skulle bestämmas till 83 175 milj. kr. i samma prisläge. Efter
tillägg med 233 milj. kr. för kostnaderna för försvarsdepartementet m. m.
och avdrag med sammanlagt 358 milj. kr. för vissa omföringar m.m.
föreslår regeringen alltså att planeringsramen skall uppgå till 83050 milj.
kr.

Beträffande planeringsram för femårsperioden och utgiftsram för nästa
budgetår finns motförslag i partimotionerna 2262 (m) och 2276 (s). De olika
förslagen framgår av följande tabell:

	Prop. 102	s	m
Militära försvaret (prisläge febr. 1981)
- planeringsram 1982/83-1986/87	83 050	82625	84900
- utgiftsram 1982/83	16610	16 525	16980

I varje partimotion är de föreslagna beloppen för planeringsram och
utgiftsram beräknade med hänsyn till den verksamhet under perioden som
föreslås i samma motion. Liksom regeringens förslag syftar motionsförslagen
till en horisontell planeringsram, dvs. vart och ett av de fyra återstående
budgetåren i perioden avses ha lika stor utgiftsram som budgetåret
1982/83 (prisläge februari 1981). Båda motionerna innehåller förslag till
medelsanvisningar nästa budgetår under vissa anslag. Förslagen skiljer sig
från försvarsministerns anslagsberäkningar. Skillnaderna motsvarar totalt
skillnaderna beträffande förslag till utgiftsram för budgetåret.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i partimotionen från
socialdemokraterna att både statsfmansiella och samhällsekonomiska skäl
talar för återhållsamhet i fråga om resurser för försvarsändamål. En fortsatt
stor statlig utlandsupplåning kan komma att medföra problem av
säkerhetspolitisk natur. Med beaktande också av att det ter sig helt nödvändigt
att öka insatserna inom de civila delarna av totalförsvaret förordar
utskottet att planeringsram och utgiftsram för det militära försvaret bestäms
i enlighet med förslagen i motion 2276 (s). Utgiftsramen för nästa
budgetår bör alltså bestämmas till 16525 milj. kr. och planeringsramen för
femårsperioden till fem gånger detta belopp, 82625 milj. kr. (prisläge
februari 1981). Riksdagen bör under anslagen inom utgiftsramen anvisa
medel och lämna beställningsbemyndiganden i enlighet med vad som föreslås
i samma motion. Utskottet återkommer till anslagsfrågorna senare i
betänkandet.

Utskottets hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande grundläggande inriktning för det militära försvaret
att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med

FöU 1981/82:18

avslag på motion 1981/82:2276, yrkandena 2 och 6, godkänner
den inriktning som föredragande statsrådet har förordat,

2. beträffande krigsorganisationens utveckling

a. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och
med bifall till motion 1981/82:2262, yrkande 4, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om riktlinjer för
krigsorganisationens utveckling i de femåriga försvarsbesluten,

b. att riksdagen avslår motion 1981/82:2283, yrkande 3, om pansarbrigader
m. m.,

c. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102, med
avslag på motion 1981/82:2262, yrkande 5, och med bifall till
motion 1981/82:2276, yrkande 4 i denna del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

d. att riksdagen avslår motion 1981/82:302, yrkandena 1-3, om
resurser för ubåtsjakt,

e. att riksdagen avslår motionerna 1981/82:302, yrkande 4, och
1981/82:532 om helikoptrar i Blekinge för ubåtsjakt,

f. att riksdagen avslår motionerna 1981/82:2200 och 1981/
82:2278 om beställning av ytterligare robotbåtar,

3. beträffande den fredstida förmågan att övervaka landets kustoch
havsområden

a. att riksdagen avslår motion 1981/82:2283, yrkande 4, om utredning
m. m.,

b. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 samt
motionerna 1981/82:1988 och 1981/82:2276, yrkande 4 i denna
del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,

c. att riksdagen avslår motion 1981/82:162 om ett marint hemvärn,

d. att riksdagen avslår motion 1981/82:531 om utredning beträffande
frivillig personal,

4. beträffande vissa beredskapsfrågor

att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkandena
2 och 3, och 1981/82:2276, yrkande 5, lämnar utan erinran
vad föredragande statsrådet har anfört,

5. beträffande värnplikts utbildningen

a. att riksdagen antar det vid proposition 1981/82:102 som bilaga
2.1 fogade förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen
(1941:967),

b. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
en utvärdering av försöken med ändrat utbildningssystem inom
flottan,

res. 2 (c, fp)

res. 3 (c, fp)
res. 4 (m)

4 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

c. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och
med bifall till motion 1981/82:2263 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om utredning angående
frivilligpersonalens förmåner m. m.,

d. att riksdagen i övrigt lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört,

e. att riksdagen avslår motion 1981/82:938 om värnpliktsutbildningen
för unga bönder,

f. att riksdagen avslår motion 1981/82:1729 om anstånd med
vämpliktsutbildning vid föräldraledighet m. m.,

6. beträffande ekonomiska resurser under perioden 1982/83—1986/
87

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 samt med
avslag på motion 1981/82:2283, yrkandena 5 och 6, godkänner
det system för priskompensation som föredragande statsrådet
har förordat,

b. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2262, yrkandena 11 och 12, samt med bifall till
motion 1981/82:2276, yrkandena 3 och 14, godkänner att verksamheten
inom det militära försvaret under perioden 1982/83 —
1986/87 genomförs inom en planeringsram av 82625 milj. kr.
samt för budgetåret 1982/83 fastställer utgiftsramen för det militära
försvaret till 16525000000 kr., allt i prisläget februari 1981,

c. att riksdagen i övrigt godkänner vad föredragande statsrådet
har förordat.

8. Fredsorganisationen för det militära försvaret m. m.

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 51-%)

1. föreslagit riksdagen att godkänna inriktningen och omfattningen av
de fortsatta rationaliseringarna inom försvarsmaktens fredsorganisation
och de ändringar av denna som föredragande statsrådet har förordat,

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om den personaladministrativa utvecklingen.

Föredragande statsrådet

Överbefälhavaren har i sin programplan redovisat ett stort antal besparingsåtgärder.
För perioden 1982/83-1986/87 skall de ge kostnadsminskningar
på ca 2400 milj. kr. och för perioden 1982/83-1991/92 på 7900 milj.
kr. Enligt överbefälhavarens plan skall ca 5 500 milj. kr. av besparingarna
för tioårsperioden tas ut genom rationaliseringar m.m. medan ca 2400

res. 3 (c, fp)
res. 4 (m)

FöU 1981/82:18

milj. kr. tas ut genom att dra in fredsförbund och avveckla mark och
byggnader.

Försvarsministern anser att en så stor andel som möjligt av försvarsutgiftema
måste disponeras för åtgärder som ger effekt i krigsorganisationen.
Den pågående rationaliseringsverksamheten måste därför fortsätta. Möjligheterna
till kostnadsminskningar inom fredsorganisationen skall tas till
vara till förmån för krigsorganisationens kvalitativa utveckling. Till grund
för planeringen bör enligt hans mening i huvudsak ligga den inriktning och
omfattning av besparingsarbetet som försvarskommittén har uttalat sig för.
Under perioden 1982/83-1986/87 måste besparingarna uppgå till ca 2400
milj. kr.

Försvarsministern anser att överbefälhavarens förslag till åtgärder i allt
väsentligt kan ligga till grund för den fortsatta planeringen. Han erinrar
dock om det behov av ytterligare besparingar om 800-1000 milj. kr. som
bl. a. försvarskommitténs arbetsutskott räknat med. Enligt hans mening
(prop. 1981/82:102 bil. 2 s. 92) bör de i propositionen angivna tidpunkterna
för organisationsförändringar ses som riktvärden. Tidpunkterna kan komma
att avvika med hänsyn till praktiska förutsättningar. Möjligheter till
tidigareläggningar för att påskynda besparingsutfallet bör enligt försvarsministern
utnyttjas.

Vad gäller den lägre regionala och lokala nivån erinrar försvarsministern
om att såväl överbefälhavaren som försvarskommittén anser att fredsorganisationen
måste minskas. För detta talar såväl besparingsskäl som att
ett överskott på utbildningsplatser finns redan nu och kommer att öka på
1990-talet. Försvarsministern betonar att det blir nödvändigt att vidta
mycket omfattande rationaliseringsåtgärder och personalminskningar även
på förband och orter som inte är direkt berörda av de nu aktuella indragningarna.
Vidare uttalar försvarsministern om kaserner och utbildningsanordningar —

att tillämpningsnormerna bör anpassas till en stramare ekonomi

— att standarden måste få variera mellan olika förband och olika delar av
landet samt

— att lägre standard kan godtas vid förband som har en utpräglat lokal
rekrytering av värnpliktiga.

Försvarsministern framhåller vidare att ett stort antal värnpliktiga nu
påböljar sin grundutbildning vid en sen tidpunkt och att detta medför
värnpliktssociala nackdelar. Försvarsministern föreslår av detta och arbetsmarknadsmässiga
skäl att antalet grundutbildade värnpliktiga under
perioden ökas med ca 7000 jämfört med gällande planer. 2500 av dem
kallas in budgetåret 1982/83. Belastningen på fredsorganisationen blir,
enligt försvarsministern, därigenom mycket stor, något som han anser ger
anledning att behålla ett av de till indragning föreslagna arméförbanden
(I 3).

FöU 1981/82:18

Organisationsförändringar inom huvudprogrammen Gemensamma myndigheter
m. m. och Operativ ledning m. m.

Antalet anställda inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter
m.m. är drygt 6800 personer. Försvarsministern anger att till grund för
planeringen bör ligga

o överbefälhavarens plan för reducering av personalen med drygt 1 500 till
år 1991/92

o krav på ytterligare samordning mellan programmets myndigheter och
myndigheter utanför försvaret (utredning av en särskild kommitté)
o att man utreder inriktningen av försvarets provnings- och försöksverksamhet.

Antalet anställda inom huvudprogrammet Operativ ledning m.m. är ca
2 300 personer. Försvarsministern anger att till grund för planeringen bör
ligga

o överbefälhavarens plan för besparingsåtgärder till år 1991/92. Antalet
anställda bör dock minskas med fler än de knappt 400 som överbefälhavaren
föreslagit

o att Bergslagens militär- och civilområde utgår ut organisationen år 1986.

Organisationsförändringar inom arméns fredsorganisation

Försvarsministern föreslår följande åtgärder inom arméns fredsorganisation: o

I Stockholm

— dras K 1 in år 1985, varvid försvarsområdesansvaret och K l:s
nuvarande utbildningsuppgifter m. m. övertas och inordnas som en
del i den nya myndigheten I HFo 44

— behålls den beridna högvakten, varvid en samordning med polisrytteriet
eftersträvas

o I Skövde och Karlsborg

— dras S 2 i Karlsborg in år 1984 mot bakgrunden av gjorda investeringar
och överkapacitet vid signaltrupperna. Vissa resurser behålls
och inordnas i K 3

— omlokaliseras K 3 från Skövde till Karlsborg år 1985 för att kompensera
för indragningen av S 2

— övertas K 3:s nuvarande anläggningar av T 2 vars nuvarande mark
och byggnader dels övertas av civilförsvaret, dels avvecklas

o I Linköping

— dras TI in år 1987

— omlokaliseras TrängOHS enligt tidigare riksdagsbeslut till T 2 i
Skövde

o I Jönköping

— dras A 6 och militärområdesverkstaden in år 1985

— omlokaliseras ArtOHS till A 9 i Kristinehamn

o I Hässleholm samlokaliseras T4 med P 2 på P 2:s nuvarande områ de

år 1987.

FöU 1981/82:18

Organisationsförändringar inom marinens fredsorganisation
Försvarsministern föreslår följande åtgärder inom marinens fredsorganisation: o

På Norrlandskusten

— bibehålls grundutbildningen vid NK/KA 5

— utgår Luleå marina bevakningsområde (BoLu) ur marinens fredsorganisation
och uppgiften övertas av NK/KA 5

o I Göteborg

— begränsas utbildningsverksamheten vid MKVIKA 4. Radarutbildning
samt viss min-, artilleri- och markstridsutbildning behålls
inom ramen för en grundutbildningsbataljon. Den särskilda regementsledningen
utgår

— omlokaliseras marinens sjukvårdsskola till Karlskrona utom vad
gäller fackutbildningen av läkare som avses samordnas med arméns
och flygvapnets motsvarande utbildning

— omlokaliseras marinens officershögskola i Göteborg till Karlskrona,
varvid en för marinen gemensam officershögskola organiseras

— flyttas Västra värnpliktskontoret (VKV) i Säve till MKV/KA 4:s
område på Västerberget

— avvecklas Nya Varvet i största möjliga utsträckning

— begränsas marinens verksamhet i Skredsvik
o I Karlskrona

— slås ÖrlBS och KÖS samman till en myndighet

— avvecklas etablissementet Sparre senast år 1985
o I Stockholm

— slås SK och KA 1 i Vaxholm samman till en myndighet senast år
1985

— avvecklas marinens anläggningar i Näsbypark. Verksamheten lokaliseras
till Berga örlogsskolor.

Organisationsförändringar inom flygvapnets fredsorganisation

Försvarsministern föreslår följande åtgärder inom flygvapnets fredsorganisation: o

I Linköping dras F 13 M in i slutet av 1980-talet i samband med att de
transport- och målflygdivisioner som nu finns där utgår eller ombaseras
O I Stockholm avvecklas F 18 i Tullinge i slutet på 1980-talet. Försvarsministern
anmäler vidare

— att det bör undersökas hur F 18:s anläggningar kan användas

— att bastropparna vid f. d. F II och f. d .F 12 bör dras in

— att tolfte jaktdivisionen kan komma att lokaliseras till Blekinge
flygflottilj.

FöU 1981/82:18

Försvarsmaktens helikopterresurser

Försvarsministern anmäler att frågan om försvarets helikopterverksamhet
f. n. bereds inom regeringskansliet. I denna fråga framhålls bl. a.
o att största möjliga samordning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten
och gentemot det civila samhället eftersträvas
o att det är av stor betydelse att en bättre utbåtsjaktberedskap kan åstadkommas
inom bl. a. milo S
O att en samordning av helikopteromsättningen bör komma till stånd
o att underhållet av helikoptrarna bör samordnas.

Personalfrågor

Försvarsministern anmäler ett stort antal frågor på personalområdet
som har ingått i avvägningarna inom fredsorganisationen eller som är
under behandling inom regeringskansliet. Bland dessa frågor kan nämnas
o regionalpolitiska hänsyn vid förbandsnedläggelser
o inrättande av en särskild fredsorganisationsdelegation inom regeringskansliet o

personalfrågor vid nedläggning m. m. av förband
o befälstillgångar

o utredning av behov av och kvalitetskrav på yrkesbefäl
O befälsordningen
o jämställdhetsfrågor

o den civila personalens utvecklingsmöjligheter.

Motionerna

1981/82:161 av Kerstin Anér (fp) och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär prövning av förutsättningarna att använda
Granhammars slott som lokaler för Stockholms försvarsområdesstab i
samband med dess utlokalisering till Svea Livgarde i Kungsängen.

1981/82:222 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att P 2 och T 4 skall samlokaliseras i Hässleholm på P 2:s kasernområde.

1981/82:340 av Olle Aulin (m) och Joakim Ollén (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om försvarets
rationaliseringsinstituts fortsatta verksamhet och organisation i enlighet
med vad i motionen anförts.

1981/82:343 av Margot Håkansson (fp) och Karl-Anders Petersson (c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om lokalisering av
sjökrigshögskolan till Karlskrona.

1981/82: 533 av Hans Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att den jaktdivision J 35:or som nu finns detacherad till F 18, Tullinge,
lokaliseras till F 17, Kallinge, i samband med att skolförbandet F 18
upphör.

FöU 1981/82:18

1981/82:1132 av Eric Holmqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om en sammanslagning
av trängförbandet och pansarförbandet i Hässleholm till ett arméförband.

1981/82:1259 av Karl Leuchovius (m) och Sten Svensson (m) vari yrkas
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inrättandet av en idrottspluton vid garnisonen i
Karlsborg.

1981/82:2180 av Anita Bråkenhielm m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att vid förändring av artilleriets fredsorganisation A 1 nedläggs i
stället för A 6.

1981/82:2186 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att marinens sjukvårdsskola inte omlokaliseras till Karlskrona
utan får kvarstanna i Göteborg.

1981/82:2192 av Arne Fransson m.fl. (c, fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om nedläggning av
A 6 och militärområdesverkstaden i Jönköping,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om flyttning av artilleriets
officershögskola från Jönköping.

1981/82: 2193 av Olle Grahn (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om att ett centralförråd för arméns specialreservdelar, lokaliserat
till Karlsborg, inrättas.

1981/82:2199 av Holger Bergman (s) och Anita Persson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts i anslutning till förslaget att bastroppen vid F 11 indras.

1981/82:2201 av Bernt Ekinge (fp) vari yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet
inom Östra civilområdet.

1981/82:2202 av Karl-Eric Norrby m.fl. (c, fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening uttalar att Bergslagens militär- och civilområde bibehålls
enligt nuvarande indelning.

1981/82:2210 av Sven Aspling m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger till känna att Bergslagens militär- och civilområde bibehålls
intakt i enlighet med nuvarande geografiska indelning.

1981/82:2213 av Kerstin Ekman m. fl. (fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om marinens sjukvårdsskola,

2. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar att marinens
officershögskola också i fortsättningen skall vara belägen i Göteborg.

FöU 1981/82:18

1981/82:2219 av Göthe Knutson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen med
avslag på proposition 1981/82:102 i denna del beslutar att Bergslagens
militär- och civilområde skall bibehållas.

1981/82:2260 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar att
östra vämpliktskontoret och marinens värnpliktskontor lokaliseras till Tullinge
i anslutning till nedläggningen av F 18.

1981/82:2262 av Gösta Bohman m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena 8-10,
nämligen

8. att riksdagen uttalar att det av försvarskommittén uppställda besparingsmålet
för fredsorganisationen på minst 7,9 miljarder kronor t. o. m.
1991/92 läggs fast,

9. att riksdagen begär att regeringen snarast föreslår de kompletterande
besparingar som, mot bakgrund av regeringens förslag, erfordras för att nå
dessa besparingsmål under de bägge programplaneperioderna,

10. att riksdagen avvisar regeringens förslag om nedläggning av Bergslagens
militär- och civilområden.

1981/82:2265 av Hans Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att sjökrigshögskolan skall lokaliseras till
Karlskrona,

2. att riksdagen beslutar att etablissement Sparre skall bibehållas för
marinens verksamhet.

1981/82:2266 av Åke Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om nedläggning av
A 6 år 1985,

2. att riksdagen uttalar sig för en skyndsam utredning om den militära
byråkratin i syfte att åstadkomma avsevärt större besparingar än de som
regeringen föreslår i proposition 1981/82:102,

3. att riksdagen — om yrkandet under 1, trots de skäl som anförs i
motiontn, inte bifalls — hos regeringen begär att Jönköpings kommun skall
kompenseras med statliga sysselsättningstillfällen.

1981/82:2267 av Lars Henriksson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att T 1 och F 13 M skall behållas och ingå i försvarets framtida
organisation.

1981/82:2268 av Kurt Hugosson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att i proposition 1981/82: 102 föreslagna åtgärder vid MKV/KA 4 bör
revideras så att marinens officershögskola och marinens sjukvårdsskola
inte flyttas från Göteborg.

1981/82:2269 av Karin Israelsson (c) och Åke Polstam (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den planerade
personalminskningen inom FOA ej skall beröra personal i Umeå och
Linköping.

FöU 1981/82:18

1981/82:2271 av Björn Körlof (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts under punkterna
A-C.

1981/82:2272 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att I 3 i Örebro läggs ned,

2. att riksdagen beslutar att P 2 i Hässleholm läggs ned i samband med
att annan verksamhet förläggs till kommunen,

3. att riksdagen beslutar att grundutbildning av värnpliktiga för beriden
högvakt snarast upphör.

1981/82:2273 av Ralf Lindström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen uppdrar
åt regeringen att i den aviserade propositionen om decentralisering av
offentlig förvaltning särskilt beakta att Karlskrona bör kompenseras för de
neddragningar som skett och som planeras av statliga sysselsättningstillfällen.

1981/82:2275 av Gunnar Oskarson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att med ändring av proposition 1981/82:102 marinens sjukvårdsutbildning
och marinens officershögskola bibehåller sin lokalisering i Göteborg.

1981/82:2276 av Olof Palme m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena 7 och 8,
nämligen

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den tidsmässiga inriktningen av utredningsarbetet om de gemensamma
myndigheterna m. m.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning av försvarsstaben och försvarsgrensstaberna.

1981/82:2277 av Sten Sture Paterson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att förändringen av kustartilleriets fredsorganisation sker enligt överbefälhavarens
förslag vad beträffar KA 4 och KA 5.

1981/82:2279 av Åke Polstam (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att T I bibehålls i Linköping och samlokaliseras
med I 4/Fo 41 och A 1 i enlighet med 1978 års riksdagsbeslut,

2. att riksdagen beslutar att, därest punkt 1 icke vinner riksdagens bifall,
konsekvenserna av de fredsorganisatoriska förändringarna för trängtrupperna
närmare utreds i syfte att säkerställa en effektiv underhållstjänstutbildning
inom armén samt att milo Ö:s krav på beredskap och krigsförberedelsearbete
på underhållssidan säkerställs.

1981/82:2280 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ett trängförband med erforderliga resurser för utbildning inom
fältsjukhusen m. m. i enlighet med vad i motionen anförts samlokaliseras
med I 4/Fo 41 och A 1 i Linköping.

FöU 1981/82:18

1981/82:2282 av Olle Svensson (s) och Svante Lundkvist (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
har anförts om avvägningen mellan anställning av egen personal och köp
av tjänster inom fortifikationsförvaltningen.

1981/82:2283 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena 7-9,
nämligen

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sammanslagning av de
centrala staberna försvars-, armé-, marin- och flygstaben till en enhet,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omorganisation av det
militära försvarets högre regionala ledning innebärande att antalet milostaber
minskas från sex till fyra enligt motionens förslag,

9. att riksdagen avslår förslaget om förbandsindragningar i fredsorganisationen
utom i vad gäller F 13 och F 18.

Utskottet

Bakgrund

Ett särskilt arbetsutskott inom 1978 års försvarskommitté har övervägt
och lämnat förslag om fredsorganisationens utveckling mot bakgrund av
bl. a. de riktlinjer som försvarskommittén har angett, överbefälhavarens
förslag i frågan samt besök och diskussioner vid länsstyrelser, i kommuner
och vid militära förband. Arbetsutskottet har redovisat sitt slutliga förslag i
rapporten Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talet
(Ds Fö 1981:13).

Försvarskommittén, som har nått en bred enighet om besparingsmålet,
konstaterade i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14 s. 15) att det på flertalet
punkter råder god överensstämmelse mellan arbetsutskottets slutliga förslag
till utveckling av försvarets fredsorganisation och överbefälhavarens
fredsorganisationsplan. I princip anslöt sig kommittén till arbetsutskottets
förslag såvitt gäller omfattningen av och tidpunkterna för strukturförändringar.
Kommittén tog dock inte ställning i alla enskildheter utan ansåg det
nödvändigt att dels vissa kompletterande utredningar och bedömningar
genomfördes, dels förslag från några pågående utredningar inhämtades
innan ett konkret handlingsprogram kunde föreläggas riksdagen under
våren 1982 för att ingå i försvarsbeslutet.

Besparingsmål

Överbefälhavaren har i sin programplan redovisat besparingsbehov på
2400 milj. kr. för perioden 1982/83-1986/87 och på 7900 milj. kr. för
perioden 1982/83-1991/92. Försvarsministern ansluter sig till ett besparingsbehov
under den närmaste försvarsbeslutsperioden på 2400 milj. kr.
och anser att överbefälhavarens förslag om besparingar på 7900 milj. kr.
för tioårsperioden i allt väsentligt skall ligga till grund för den fortsatta

FöU 1981/82:18

planeringen. För att detta mål skall uppnås krävs dock ytterligare besparingsåtgärder
utöver dem som överbefälhavaren föreslagit.

I motion 2262 (m) begärs i yrkandena 8 och 9 dels att riksdagen lägger
fast besparingsmålet för tioårsperioden på 7900 milj. kr., dels att regeringen
snarast föreslår de kompletterande besparingar som behövs för att nå
besparingsmålen under fem- och tioårsperioderna.

Alla de besparingsåtgärder som måste vidtas under de närmaste två
försvarsbeslutsperioderna är inte nu konkretiserade. Besparingsarbetet är
en kontinuerlig process där olika besparingsåtgärder successivt preciseras
och genomförs och där man arbetar för att finna nya besparingsområden.
Vissa sådana försök och utredningar pågår redan och ytterligare andra
föreslås i propositionen.

Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund inte möjligt att nu
lägga fast alla besparingsåtgärder som skall vidtas under fem- och tioårsperioderna.
Beslut bör tas successivt när beslutsunderlag föreligger. Inte
heller är det lämpligt att alltför hårt låsa besparingarna på lång sikt.
Inriktningen kan behöva förändras med hänsyn till olika faktorer och
dessutom kan det bli aktuellt med besparingsåtgärder som inte nu övervägs.
Om detta ankommer det på riksdagen att besluta under senare
riksmöten.

Det är emellertid viktigt att besparingsarbetet nu ges en fast inriktning.
Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner det av försvarsministern
förordade besparingsmålet för femårsperioden liksom besparingsmålet
och den förordade planeringsinriktningen för tioårsperioden.

Besparingarna är i stort sett av två slag. Rationaliseringar, samordningsåtgärder
och andra åtgärder inom fredsdriften skall svara för den största
delen av besparingarna. Detta förutsätter en omfattande minskning av
antalet anställda. Alla myndigheter berörs. Återstående besparingar skall
åstadkommas genom att dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader.

Organisationsförändringar inom huvudprogrammen Gemensamma myndigheter
m. m. och Operativ ledning m. m.

Antalet anställda inom huvudprogrammen Gemensamma myndigheter
m. m. och Operativ ledning m. m. är ca 6800 resp. 2 300. Överbefälhavaren
har föreslagit reduceringar med drygt 1 500 resp. knappt 400 under perioden
fram till år 1992/93. Försvarsministern anser att personalen inom
dessa huvudprogram skall minskas i större omfattning.

Försvarskommitténs arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor pekade
på att under senare år ett stort antal utredningar hade resulterat i betydande
förändringar av flertalet s.k. gemensamma myndigheter. Sambandet
mellan myndigheterna, eventuella omflyttningar av uppgifter eller sammanslagning
av myndigheter hade dock, enligt arbetsutskottet, inte ägnats
särskilt intresse. En kommitté borde därför tillsättas snarast, menade

FöU 1981/82:18

arbetsutskottet, för att utreda möjligheterna till samordning och/eller sammanslagning
av nuvarande myndigheter. Även möjligheterna till samordning/sammanslagning
med likartad verksamhet utom försvaret borde därvid
övervägas. Enligt arbetsutskottet borde utredningen drivas så att förslag
kan föreligga senast i samband med 1987 års försvarsbeslut.

Försvarsministern anser att en sådan översyn bör göras för att ge underlag
inför nästa försvarsbeslut.

Socialdemokraterna menar i sin partimotion 2276 att försvarsministern
sänkt den tidsmässiga ambitionsnivån för kommitténs arbete genom att
underlag skall tas fram ”inför” nästa försvarsbeslut i stället för ”senast i
samband med” som försvarskommittén anger.

Försvarsutskottet anser i likhet med motionärerna att ambitionsnivån
bör vara den som försvarskommittén föreslagit. Motion 2276, yrkande 7,
bör därför bifallas.

De centrala myndigheternas organisation berörs även i motionerna 2266
(s) och 340 (m). Motionärerna bakom den förra motionen delar försvarsministerns
uppfattning att det är nödvändigt att åstadkomma rejäla besparingar
inom försvaret. De anser dock att tyngdpunkten i dessa besparingar i
långt större utsträckning bör läggas centralt och yrkar därför på en skyndsam
utredning om den militära byråkratin. I den senare motionen menar
motionärerna att flera skäl talar för att statlig rationaliseringsverksamhet
hålls samman i ett organ, varför en utredning begärs om försvarets rationaliseringsinstituts
fortsatta verksamhet och organisation.

Enligt utskottets mening tillgodoses motionärerna genom att den ovan
nämnda kommittén tillsätts. Någon riksdagens åtgärd i frågan behövs
därför inte. Motionerna 340 och 2266, yrkande 2, bör avslås.

Av regionalpolitiska skäl har fortifikationsförvaltningen flyttats till Eskilstuna
och delar av försvarets forskningsanstalt till Linköping, Umeå och
Karlstad. Rationaliseringsarbetet inom försvarsmakten kan begränsa den
sysselsättningseffekt som eftersträvades vid utflyttningarna. I motion 2269
(c) begärs att de planerade personalminskningarna inom försvarets forskningsanstalt
inte skall beröra Linköping och Umeå. En närbesläktad fråga
tas upp i motion 2282 (s), nämligen att fortifikationsförvaltningen - efter
utflyttningen till Eskilstuna - i stor omfattning har ersatt fast anställd
personal med utifrån upphandlade konsulttjänster.

Enligt utskottets mening bör man i dessa frågor eftersträva de mest
kostnadseffektiva lösningarna. Vad gäller försvarets forskningsanstalt innebär
det att personalminskningarna skall ske dels där rationaliseringsmöjligheter
finns, dels inom de lägst prioriterade forskningsområdena. Fortifikationsförvaltningen
har just påböijat en översyn av fortifikations- och
byggnadsverksamheten, vari bl. a. avvägningen mellan konsulter och fast
anställda kommer att belysas. Först därefter torde en sådan avvägning
kunna göras.

Av det ovan anförda framgår att motionerna 2269 och 2282 bör avslås.

FöU 1981/82:18

Utskottet vill dock påminna om att syftet med utlokaliseringarna var att ge
sysselsättning i de berörda orterna. Om det visar sig att rationaliseringsarbetet
inom försvarets forskningsanstalt kommer att slå oproportionerligt
hårt mot utflyttningsorterna bör man överväga om annan verksamhet vid
myndigheten kan lokaliseras dit. Fortifikationsförvaltningens ökade användning
av konsulttjänster torde delvis bero på förluster av personal vid
utlokaliseringen till Eskilstuna. Enligt utskottets mening bör det på sikt
vara möjligt att ersätta sådana konsulttjänster med fast anställd personal.
Fortifikationsförvaltningen bör — i den mån konsulter måste anlitas -eftersträva en lokal upphandling av konsulttjänster för lokalt anknutna
arbetsuppgifter. I sysselsättningssvaga regioner är sådan upphandling av
stort värde.

Såväl socialdemokraterna som vänsterpartiet kommunisterna begär i
sina partimotioner (2276 resp. 2283) en sammanslagning av försvarsstaben
och försvarsgrensstaberna till en gemensam myndighet. Socialdemokraterna
anser att en lekmannastyrelse bör inrättas vid denna integrerade myndighet
liksom vid de övriga centrala myndigheter där sådana saknas.

Försvarskommitténs arbetsutskott behandlade frågan om en integrering
av de centrala staberna. Mot bakgrunden av att dessa staber samlokaliserades
och omorganiserades den 1 juli 1981 och därvid minskade personalen
med ca 500 personår ansåg sig arbetsutskottet inte ha underlag för att
pröva frågan om en enstabslösning. Detta borde i stället, enligt arbetsutskottet,
anstå tills den nya organisationen funnit lämpliga arbetsformer och
vunnit stadga. De socialdemokratiska ledamöterna i kommittén reserverade
sig.

Utskottet anser i likhet med försvarskommittén att frågan om sammanslagning
av de centrala staberna bör vila åtminstone tills den nyligen
införda organisationen kunnat utvärderas, varför motionerna 2283, yrkande
7, och 2276, yrkande 8, bör avslås.

Våren 1978 behandlade riksdagen, med anledning av proposition 1977/
78:63, frågan om lekmannainflytande inom försvarsmaktens centrala ledning
(FöU 1977/78:9). I propositionen hade försvarsministern föreslagit att
en för överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna gemensam rådgivande
nämnd skulle inrättas. Bl. a. med hänvisning till gällande beslutsförhållanden
beslöt riksdagen i enlighet därmed. Motioner om inrättande av en
lekmannastyrelse avslogs. Riksdagen har även behandlat frågan om lekmannastyrelser
för de centrala myndigheter och skolor inom försvarsmakten
som inte har sådana (FöU 1979/80:13). Utskottet ansåg att det fanns
goda skäl att se över för vilka ytterligare centrala myndigheter och skolor
ett lekmannainflytande borde införas, men att det borde ankomma på
regeringen att låta göra denna översyn och därefter lämna förslag till
riksdagen. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande i frågan. Lekmannainflytande
på den regionala och lokala nivån i försvarsmakten behandlar
utskottet i avsnittet om lekmannainflytande i försvaret.

FöU 1981/82:18

Försvarsministern föreslår, i likhet med försvarskommittén, att Bergslagens
militär- och civilområde dras in år 1986. Detta skulle ge besparingar
på ca 40 milj. kr. fram till år 1992. Han bedömer att det inte uppkommer
några avgörande negativa operativa konsekvenser av denna åtgärd. Denna
fråga berörs av yrkanden i motionerna 2202 (c, fp), 2210 (s), 2219 (m), 2262
(m) och 2283 (vpk).

Riksdagen fattade år 1980, på förslag i proposition 1979/80:135 om
organisation av totalförsvarets högre regionala ledning m. m., beslut om att
indelningen av landet i sex militär- och civilområden skulle behållas (FöU
1979/80:15). Sedan dess har kraven på besparingar ökat men också kraven
på insatsberedskap m. m.

Enligt överbefälhavaren medför en nedläggning av Bergslagens militäroch
civilområde en minskad förmåga att möta olika säkerhetspolitiska och
operativa utvecklingar samt en minskad uthållighet i ledningssystemet.

Med en nedläggning av Bergslagens militär- och civilområden följer
omflyttningar av uppgifter till militär- och civilbefälhavarorganisationerna
i de tre angränsande områdena. Detta fordrar förstärkning av dessa organisationer.
Därutöver kommer kostnader för omflyttningen och sänkt effekt
under omställningsperioden. En nedläggning skulle dessutom ytterligare
förvärra det redan nu mycket besvärliga sysselsättningsläget i Värmlands
län. Lokaliseringen till länet av en ny nämnd för vapenfriverksamheten
och av artilleriets officershögskola ger endast en mindre kompensation för
detta bortfall.

Utskottet finner, med hänsyn till de olägenheter som har redovisats, att
de beräknade besparingarna inte motsvarar nackdelarna av olika slag som
ett nedläggningsbeslut skulle medföra. Utskottet förordar därför att riksdagen
ställer sig positiv till motionsyrkandena att Bergslagens militär- och
civilområde behålls. Yrkandet i motion 2283 (vpk) om en reducering av
antalet militärområden till fyra bör avslås.

Utskottet räknar med att artilleriofficershögskolan skall kunna flyttas till
Kristinehamn i enlighet med förslaget i propositionen.

Antalet militär- och civilområden kan liksom andra organisationsfrågor
tas upp i samband med fortsatta besparingssträvanden, t. ex. inför ett
kommande försvarsbeslut.

Utskottet behandlar i detta sammanhang frågan om en flyttning av
civilbefälhavarens i östra militärområdet kansli från Stockholm till Strängnäs.
Detta föreslås i motion 2201 (fp). Motivet är bl. a. att samarbetet med
militärområdesstaben skulle förbättras.

Såväl försvarsutskottet (FöU 1979/80:15) som civilutskottet (CU 1979/
80: 7y och CU 1980/81: 24) har tidigare avstyrkt bifall till förslag om flyttning
av civilbefälhavarkansliet. Civilbefälhavarkansliet har ett stort antal
kontakter med myndigheter m. m. i Stockholm. Försvarsutskottet anser
att civilbefälhavarkansliet, av praktiska skäl, även fortsättningsvis bör
ligga i Stockholm. Motion 2201 bör avslås.

FöU 1981/82:18

Besparingar på lokal och lägre regional nivå

Besparingarna på den lokala och lägre regionala nivån motiveras av
försvarsministern med att planerade rationaliseringar m. m. inte räcker till
för att skapa ekonomiskt utrymme för att upprätthålla beredskap, anskaffa
materiel och utbilda personal i önskvärd omfattning. Genom överskottet
på utbildningsplatser för värnpliktiga finns utrymme att reducera fredsorganisationen,
varvid förband, mark, byggnader m. m. som blir överflödiga
kan avvecklas. De kostnadsminskningar som därigenom kan uppnås har
beräknats till ca 2400 milj. kr. för perioden 1982/83-1991/92. Försvarsministern
redovisar vidare, att mycket omfattande rationaliseringar och personalminskningar
kommer att vidtas även på förband och orter som inte
direkt berörs av nu aktuella indragningar, att en fortsatt anpassning av
fredsorganisationen torde bli nödvändig under 1990-talet och att de förbandsindragningar
som då erfordras bör fastställas i nästa försvarsbeslut.

Utskottet anser i likhet med försvarsministern att resurser måste omfördelas
även från de lokala och lägre regionala delarna av fredsorganisationen
till krigsorganisationen. Utskottet godkänner i huvudsak de organisationsförändringar
som försvarsministern föreslår i propositionen. I några
fall har utskottet annorlunda mening, vilket framgår av det följande.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till vänsterpartiet kommunisternas
yrkande i motion 2283 att endast vissa förbandsindragningar
på lokal nivå skall genomföras.

Som tidigare har nämnts kommer en fortsatt anpassning av fredsorganisationen
att bli nödvändig i böljan av 1990-talet. I motion 2271 (m) begärs
att inriktningen av utredningsarbetet rörande arméns fredsorganisation,
inför 1987 års försvarsbeslut, skall innehålla följande grundstenar:

- Ett för produktion och omsättning av krigsorganisationens brigader
erforderligt antal brigadproducerande infanteri- och pansarregementen
behålls och ges ett ökat totalt ”brigadutbildningsansvar”.

- Samlokalisering eller nära samverkan av specialtruppslagens utbildning
i brigadförband med dessa regementen eftersträvas.

- Arméns krigsförband ges en naturlig och förankrad roll i fredsutbildningssystemet.

De principer som motionären anger, om en stomme av brigadproducerande
förband, hör till grunderna för den fortsatta planeringen av fredsorganisationens
utveckling. I underlaget för 1982 års försvarsbeslut har
många andra bedömningsgrunder också vägts in. På liknande sätt torde det
bli även i fortsättningen. Vilken tyngd varje faktor bör ha kan av naturliga
skäl inte överblickas nu. Det är därför inte lämpligt att göra så bestämda
uttalanden som motionären förordar.

I motion 2271 föreslås också åtgärder för att ytterligare förankra krigsorganisationens
förband hos befolkningen. Utskottet delar motionärens uppfattning
om vikten av att allmänheten är medveten om krigsorganisatio -

Föll 1981/82:18

nens betydelse och att krigsplacerad personal känner samhörighet med sitt
förband även mellan utbildningstillfallena. Vissa åtgärder på detta område
faller inom den allmänna försvarsinformationen medan andra bör riktas
särskilt mot vatje krigsförbands personal. Utskottet vill i sammanhanget
framhålla repetitionsutbildningens betydelse och vikten av att den sker i
den omfattning som de krigsplacerade har informerats om och väntar sig.
Någon framställning till regeringen med anledning av motionen är inte
påkallad.

I det föregående har redovisats att ett ökat antal värnpliktiga kommer att
grundutbildas under 1980-talet av främst värnpliktssociala och arbetsmarknadspolitiska
skäl. Enligt försvarsministern bör denna ökade grundutbildning
företrädesvis ske vid infanteriförbanden i Mellansverige. Han förordar
därför, till skillnad från vad överbefälhavaren och försvarskommitténs
arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor har föreslagit, att I 3 i Örebro
behålls i fredsorganisationen.

Utskottet anser att ökningen av grundutbildningen medför både vämpliktssociala
och arbetsmarknadsmässiga fördelar och ansluter sig därför
till försvarsministerns mening att I 3 bör behållas. Motion 2272 i denna del
bör avslås.

Organisationsförändringar inom armén

Försvarsministern förordar att K 1 i Stockholm dras in år 1985 och att
försvarsområdesansvaret (Fo 44) och K l:s nuvarande utbildningsuppgifter
m. m. övertas och inordnas som en del i den nya myndigheten I 1/
Fo 44. Riksdagen bör besluta enligt förslaget.

Vidare förordar försvarsministern att den beridna högvakten behålls i
Stockholm, varvid en samordning med polisrytteriet eftersträvas. Någon
särskild utbildningsmyndighet för denna verksamhet är inte nödvändig. I
motion 2272 (fp) föreslås att grundutbildningen av värnpliktiga för beriden
högvakt snarast upphör. Eftersom försvarsmakten inte behöver ridutbildad
personal anser motionären att ridutbildning inte bör förekomma. Utskottet
anser att den beridna högvakten är ett traditionellt och uppskattat
inslag i Stockholm. I likhet med försvarsministern anser utskottet att den
beridna högvakten bör behållas. Motion 2272 bör avslås i denna del.

Staben för Stockholms försvarsområde flyttar till I 1 i Kungsängen när
K 1 dras in. I anslutning till det befintliga stabshuset på I 1 avser man att
bygga nya lokaler för staben. Som alternativ till denna nybyggnad har
diskuterats en renovering av det närbelägna Granhammars slott. Slottet
har stått tomt sedan år 1964 och har börjat förfalla. Beslut om rivning av
slottet fattades år 1980. Riksantikvarieämbetet anser att slottet är värt att
bevara. Enligt de beräkningar som gjorts kan inte hela försvarsområdesstaben
rymmas i slottet varför en renovering måste kompletteras med en
mindre nybyggnad. De två alternativen, rivning och nybyggnad eller renovering
och mindre nybyggnad, har kostnadsberäknats av fortifikationsför -

FöU 1981/82:18

valtningen till 8 milj. kr. resp. 12-14 milj. kr. Mot bakgrund av de betydande
merkostnader som ett bevarande skulle medföra har försvarsministern
som svar på en fråga i riksdagen (1981/82:154) i december 1981 angett att
rivningsbeslutet från 1980 bör bestå. Försvarsutskottet är av samma uppfattning.
Motion 161 bör avslås.

Försvarsministerns förslag medför stora organisatoriska förändringar i
Karlsborgs garnison. Motionärerna bakom motionerna 1259 (m) och 2193
(fp) föreslår ytterligare några åtgärder. 1 den förra motionen föreslås att en
idrottspluton inrättas i Karlsborg. Enligt vad utskottet har inhämtat finns
dock inget ytterligare kasernutrymme för en sådan pluton när K 3 flyttat
till Karlsborg och dessutom är instruktörsfrågan svårlöst. Motion 1259 bör
avslås.

I motion 2193 (fp) föreslås att ett centralförråd för arméns specialreservdelar
inrättas i Karlsborg. Frågan om behovet av ett centralt förråd för
arméns specialreservdelar övervägs av 1980 års underhållsutredning
(U 80). Slutbetänkande planeras till sommaren 1982. Utskottet anser att
underhållsutredningens översyn bör avvaktas innan ställning tas till ett
eventuellt centralförråd och var detta skall ligga. Motion 2193 bör avslås.

Riksdagen har tidigare beslutat att T 1 i Linköping samlokaliseras med
I 4/Fo 41 och A 1 (prop. 1977/78:65, FöU 11, rskr 173) samt att Träng
OHS skall flytta till Skövde (prop. 1974: 135, FöU 34, rskr 392). Försvarsministern
förordar att riksdagens beslut ändras så att T 1 dras in år 1987
varvid beslutet om TrängOHS fullföljs.

Nedläggningen av T 1 behandlas i tre motioner, nämligen 2267 (s), 2279
(c) och 2280 (m). I motionerna yrkas att T 1 får vara kvar i Linköping och
att förbandet samlokaliseras med I 4/Fo 41 och A 1 i enlighet med 1978 års
riksdagsbeslut. Motionärerna redovisar ekonomiska beräkningar som visar
att besparingarna blir avsevärt större om T 2 i Skövde läggs ned i stället
för T 1. Vidare pekar man på betydande olägenheter som uppstår för
krigssjukvården om samarbetet mellan T I och regionsjukhuset i Linköping
avbryts. Slutligen begärs i motion 2279 att vissa utredningar m. m.
genomförs om riksdagen beslutar lägga ned T 1.

Utskottet förutsätter att överbefälhavaren och regeringen noga har övervägt
- förutom de ekonomiska aspekterna - konsekvenserna i de avseenden
som motion 2279 särskilt behandlar. Någon utredning därav anser
utskottet inte vara påkallad.

Överbefälhavaren planerar att låta viss utbildning vid T 1 vara kvar i
Linköping, inordnad i I 4/Fo 41. Hit hör särskild utbildning rörande fältsjukhus.
Samarbetet med regionsjukhuset kan därför behållas.

Utskottet anser att fredsorganisationsförändringarna i Linköping, Skövde
och Karlsborg måste ses i ett sammanhang. Med hänsyn till att de
senare orterna är mer beroende av sina förband än vad Linköping är, anser
utskottet att de minsta olägenheterna uppstår vid en nedläggning av T 1.
Ifrågavarande motionsyrkanden bör avslås och propositionsförslaget bifallas.

5 Riksdagen 1981/82. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

Överbefälhavaren har föreslagit att A 6 och militärområdesverkstaden i
Jönköping läggs ned och att ArtOHS omlokaliseras till Linköping. Försvarskommitténs
arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor anslöt sig till
förslaget vad gäller A 6 men ansåg att ArtOHS främst av regionalpolitiska
skäl borde flyttas till A 9 i Kristinehamn. Försvarsministern förordar att
arbetsutskottets förslag genomförs år 1985.

Organisationsförändringen i Jönköping behandlas i tre motioner. I motion
2180 (m) begärs att A 1 läggs ned i stället för A 6.1 motion 2192 (c, fp)
begärs att A 6 och militärområdesverkstaden samt ArtOHS bibehålls i
Jönköping. Slutligen begärs i motion 2266 avslag på förslaget om nedläggning
av A 6 samt kompensation med statliga sysselsättningstillfällen om så
inte blir fallet. I motion 2266 redovisas en utredning som de fackliga
organisationerna har låtit göra om de samhällsekonomiska följderna av en
nedläggning av A 6. Härav framgår att en nedläggning innebär att 445
arbetstillfällen försvinner i Jönköping. Nedläggningen anses inte vara samhällsekonomiskt
lönsam.

Som utskottet tidigare anfört måste förband snedläggningar ses i ett
större sammanhang. Om A 6 bibehålls måste A 1 i Linköping läggas ner.
Det blir då inte möjligt att avveckla T 1, vilket medför nedläggning av T 2 i
Skövde. Utskottet bedömer att en sådan nedläggning vore regionalpolitisk!
mer olycklig än att avveckla A 6 m. m. i Jönköping.

Arbetsmarknadsutskottet uttalar i sitt yttrande (AU 1981/82:2 y) att
några särskilda utfästelser om ny statlig sysselsättning inte bör göras med
anledning av planerade förbandsnedläggelser. Försvarsutskottet instämmer
i arbetsmarknadsutskottets ställningstagande i denna fråga.

Av vad ovan sagts framgår att utskottet avstyrker bifall till motionerna i
här aktuella delar. Propositionsförslaget bör bifallas.

Försvarsministern föreslår slutligen, vad gäller arméns fredsorganisation,
att T 4 och P 2 i Hässleholm samlokaliseras på P 2:s nuvarande
område år 1987. Från den allmänna motionstiden finns två motioner,
nämligen 222 (m) och 1132 (s) i vilka en sådan samlokalisering föreslås.
Motionsyrkandena sammanfaller med vad försvarsministern förordar och
bör bifallas.

I stället för att samlokalisera P 2 och T 4 anser motionären bakom
motion 2272 (fp) att en rationellare utbildningsorganisation erhålls om P 2
läggs ned och stridsfordonsutbildningen förs över till P 7 i Revinge. Utskottet
förordar den av överbefälhavaren och försvarsministern föreslagna
samlokaliseringen av P 2 och T 4. Motion 2272, yrkande 2, bör avslås.

Organisationsförändringar inom marinen

Överbefälhavaren har föreslagit att grundutbildningen vid NK/KA 5 i
Härnösand skall upphöra. Försvarskommitténs arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor
kunde inte biträda detta förslag utan föreslog i stället
betydande reduceringar av marinens verksamhet i Göteborg. Försvarsmi -

FöU 1981/82:18

nistern förordar i enlighet med arbetsutskottets förslag att grundutbildningen
behålls vid NK/KA 5 samt att Luleå marina bevakningsområde (BoLu)
utgår ur marinens fredsorganisation och att denna uppgift övertas av NK/
KA 5. Utbildningsverksamheten vid MKV/KA 4 i Göteborg begränsas,
stabs- och förvaltningsverksamheten minskas, kustartilleriets officershögskola
och delar av marinens sjukvårdsutbildning omlokaliseras till Karlskrona.
Vidare föreslås att Västra värnpliktskontoret i Säve flyttas till
MKV/KA 4:s område på Västerberget, att Nya Varvet avvecklas i största
möjliga utsträckning samt att marinens verksamhet i Skredsvik begränsas.

I motion 2277 ifrågasätts om regionalpolitiska hänsyn ensamt skall få
styra utformningen av landets försvar. Motionären anser att bevarandet av
KA 5 med åtföljande reduceringar i Göteborgsområdet ger mindre besparingar
och stora nackdelar från försvarssynpunkt.

Försvarsutskottet är införstått med att reduceringarna på Västkusten
negativt påverkar beredskapen i fred. Denna nackdel måste dock vägas
mot de operativa och sysselsättningsmässiga fördelar på Norrlands- och
Sydkusten som uppnås med den föreslagna lösningen. Utskottet bedömer
att den avvägning som gjorts i propositionen i stort är riktig. Motion 2277
bör avslås.

Den förslagna omlokaliseringen till Karlskrona av marinens officershögskola
i Göteborg avstyrks i motionerna 2213 (c, fp), 2268 (s) och 2275 (m).
Genom flyttningen av officershögskolan möjliggörs dock en samordning av
såväl flottans som kustartilleriets grundläggande officersutbildning, något
som utskottet bedömer vara rationellt. Utskottet tillsyrker förslaget. Motionsyrkandena
bör avslås.

Vid marinens sjukvårdsskola i Göteborg utbildas f. n. såväl läkare som
sjukvårdare. Skolan anses fungera bra och har ett gott samarbete med
Sahlgrenska sjukhuset. Fackutbildningen för läkare är tänkt att samordnas
med arméns och flygvapnet motsvarande utbildning i en för försvaret
gemensam medicinfackskola. Främst av regionalpolitiska skäl samt för att
ge utrymme åt Västra värnpliktskontoret föreslås att den kvarvarande
utbildningen omlokaliseras till Karlskrona. Enligt vad utskottet inhämtat
medför en flyttning av skolan betydande olägenheter.

Utredningen om sjukvården i krig (USIK) avser att lägga fram sitt
slutbetänkande sommaren 1982. Försvarsmaktens sjukvårdsutbildning kan
komma att beröras av USIK:s förslag. I de motioner, 2186 (m), 2213 (c,
fp), 2268 (s) och 2275 (m), som avstyrker en flyttning av marinens sjukvårdsskola
har man utöver att peka på de ovan anförda olägenheterna
också begärt att beslut om flyttningen får avstå i avvaktan på USIK:s
pågående arbete.

Utskottet anser att försvarsmakten inte kan göra några besparingar av
betydelse genom att flytta de kvarvarande delarna av marinens sjukvårdsskola
till Karlskrona. 1 stället uppkommer betydande olägenheter för utbildningen.
En flyttning skulle under dessa förutsättningar främst bli en

FöU 1981/82:18

regionalpolitisk åtgärd. Utskottet anser mot denna bakgrund att ett beslut
om flyttning bör anstå tills konsekvenserna av USIK:s förslag kan överblickas.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
nu har anfört.

Inom garnisonen i Karlskrona föreslår försvarsministern att ÖrlBS och
KÖS slås samman till en myndighet samt att etablissementet Sparre avvecklas
senast år 1985.

I flottans tilltänkta nya utbildningssystem kommer de värnpliktiga att
utbildas på fartygen i större omfattning. Behovet av utbildningsanläggningar
i land minskar. Härigenom anses möjligt att avveckla Sparre. Utskottet
har i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling förordat att
regeringen låter ytterligare utvärdera försöken med flottans värnpliktsutbildning.
Utskottet anser att riksdagsbeslut om avveckling av Sparre bör
anstå tills man har fatt resultat av den förordade utvärderingen. Regeringen
bör snarast återkomma till riksdagen angående användningen av etablissement
Sparre.

Vad utskottet nu har anfört med anledning av motion 2265 (s) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I samma motion samt i motion 343 (c, fp) begärs att sjökrigsskolan skall
lokaliseras till Karlskrona. Chefen för marinen, överbefälhavaren, försvarskommittén
och försvarsministern förordar en lokalisering till Berga
där det finns lämpliga utbildningsanordningar. Merkostnaderna för en lokalisering
till Karlskorna har beräknats till 10 milj. kr. Utskottet anser
liksom försvarsministern att sjökrigsskolan bör lokaliseras till Berga. Motionerna
343 och 2265, yrkande 1, bör avslås.

Mot bakgrund av de stora sysselsättningsproblemen som finns i Blekinge
begärs i motion 2273 (s) att riksdagen skall uppdra åt regeringen att
beträffande decentralisering av offentlig förvaltning särskilt beakta att
Karlskrona bör kompenseras för de neddragningar av statliga sysselsättningstillfällen
som skett och som planeras.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande AU 1981/82:2 y anfört att
några särskilda utfästelser om ny statlig sysselsättning inte bör göras med
anledning av planerade förbandsnedläggelser. Vidare har arbetsmarknadsutskottet
erinrat om att riksdagen tidigare uttalat sig för att bl. a. sydöstra
Sverige bör komma i fråga vid en decentralisering av statlig verksamhet.
Arbetsmarknadsutskottet anser därför att yrkandet i motion 2273 kan
anses vara tillgodosett och att någon åtgärd med anledning av yrkandet
inte är påkallad. Försvarsutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets
ställningstagande. Motion 2273 bör avslås.

Organisationsförändringar inom flygvapnet

Beträffande flygvapnets fredsorganisation föreslår försvarsministern att
F 13 M i Malmslätt och F 18 i Tullinge avvecklas i slutet av 1980-talet samt
att bastropparna vid f. d. F 11 och f. d. F 12 dras in.

FöU 1981/82:18

Anledningen till att F 13 M skall dras in är att de transport- och målflygdivisioner
sorn nu finns där utgår eller ombaseras. Indragningen innebär
inte att flygfältet avvecklas. Överbefälhavaren planerar f. n. att lokalisera
arméns nya helikopterförband till Malmslätt i slutet av 1980-talet.

Försvarsutskottet tillstyrker av försvarsministern föreslagna åtgärder
inom flygvapnets fredsorganisation. Förslaget i motion 2267 (s) att F 13 M
skall behållas bör avslås.

Frågan om hur F 18:s anläggningar skall utnyttjas behandlas i motion
2260 (fp). I denna begärs att Östra värnpliktskontoret och marinens värnpliktskontor
lokaliseras till Tullinge i anslutning till nedläggningen av F 18.

Utskottet anser att det bör undersökas hur anläggningarna i Tullinge bör
användas. En förutsättning för att behålla dem för det militära försvaret är
att en tillräcklig nyttjandegrad åstadkoms. Värnpliktskontoren kan inte
själva bära driftkostnaderna. Frågan är alltså beroende av om annan militär
eller civil verksamhet kan lokaliseras dit. Motionen bör avslås.

Flygvapnet avser att avveckla f. d. F 11 på Skavsta i och med att
bastroppen dras in. I motion 2199 (s) begärs att försvarsmakten hjälper
Nyköpings och Oxelösunds kommuner att starta civil flygverksamhet på
Skavsta bl. a. genom att flytta dit arméflygskolan från Brandholmens flygplats.

Enligt överbefälhavarens planering skall arméflygskolan flytta till
Malmslätt senast år 1988. Han föreslår vidare att ytterligare ett förband
med helikoptrar sätts upp inom armén under senare delen av 1980-talet.
Därvid förutsätter ÖB att arméflygskolan bör upphöra i den form den nu
har och ingå i det nya helikopterförbandet.

Utskottet anser i likhet med försvarskommittén och chefen för försvarsdepartementet
att ett ställningstagande till arméflygskolans flyttning bör
anstå. Det är inte rimligt med ytterligare en flyttning under 1980-talet.
Motionen bör avslås.

Försvarsministern informerar om att den tolfte jaktdivisionen kan komma
att lokaliseras till Blekinge flygflottilj. En begäran om en sådan flyttning
finns i motion 533 (s). Då begäran i motionen tillgodoses genom den
planeringsinriktning som nu gäller, anser utskottet att det inte finns behov
av någon framställning från riksdagen. Motionen bör avslås.

Besparingar inom fredsorganisationen

Överbefälhavarens förslag till krigsorganisation förutsatte vissa besparingar
bl. a. inom fredsorganisationen. I propositionen föreslås avvikelser
från överbefälhavarens besparingsmål enligt följande tabell:

FöU 1981/82:18

Kostnadsförändringar i proposition 102 jämfört med överbefälhavarens fredsorgani
sationsplan (FOP)

	milj.kr.
Kostnadsminskningar enligt ÖB:s FOP 1982/92	7910
Avvikelser i prop. 102
13 och beriden högvakt kvar	- 240
Milo B utgår	+ 40
Kvarvarande kostnadsminskningar	7710
De ekonomiska konsekvenserna av försvarsutskottets förslag till riksda-
gen framgår av följande tabell:
Utskottets förslag jämfört med proposition 102
	milj.kr.
Kostnadsminskningar enligt proposition 102	7710
Avvikelser i utskottets förslag
Milo B kvar	- 40
Marinens sjukvårdsskola1
Etablissementet Sparre2
Kvarvarande kostnadsminskningar	7670

1 Kvar i avvaktan på US1K. Medför enligt utskottet inga kostnadsökningar.

2 Inget beslut nu. Regeringen bör återkomma i frågan. Medför enligt utskottet inga
kostnadsökningar.

Personalfrågor

Försvarsministern har uttalat sig om vissa personaladministrativa frågor
m. m. Bland dessa kan nämnas åtgärder i samband med förbandsnedläggningar
och frågor om befalstillgångar, utredning om yrkesbefäl, befälsordningen,
jämställdhetsfrågor och den civila personalens utvecklingsmöjligheter.

Utskottet har inte något att anföra med anledning av redovisningen och
föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad försvarsministern har anfört.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande besparingsmål

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102, med anledning
av motion 1981/82:2262, yrkande 8, samt med avslag på
motion 1981/82:2262, yrkande 9, godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat,

2. beträffande organisationsförändringar inom huvudprogrammen
Gemensamma myndigheter m. m. och Operativ ledning m. m.

a. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 bifaller
motion 1981/82:2276, yrkande 7, om utredningsarbetet angående
gemensamma myndigheter,

FöU 1981/82:18

b. att riksdagen avslår motion 1981/82:2266, yrkande 2, om
tyngdpunkten i utredningar angående ytterligare besparingar,

c. att riksdagen avslår motion 1981/82:340 om försvarets rationaliseringsinstitut
m. m.,

d. att riksdagen avslår motion 1981/82:2269 om personalminskningar
inom försvarets forskningsanstalt,

e. att riksdagen avslår motion 1981/82:2282 om konsultanvändningen
inom fortifikationsförvaltningen,

f. att riksdagen avslår motionerna 1981/82:2276, yrkande 8, och
1981/82:2283, yrkande 7, om sammanslagning av försvarsstaben
och försvarsgrensstaberna,

g. att riksdagen avslår motion 1981/82:2283, yrkande 8, om
minskning av antalet militärområden till fyra,

h. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 samt med
bifall till motionerna 1981/82:2202, 1981/82:2210, 1981/82:2219
och 1981/82:2262, yrkande 10, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om bibehållande av Bergslagens
militär- och civilområde,

i. att riksdagen avslår motion 1981/82:2201 om lokaliseringen av
civilbefälhavarkansliet i Östra civilområdet,

3. beträffande besparingar på lokal och lägre regional nivå

a. att riksdagen avslår motion 1981/82:2283, yrkande 9, om bibehållande
av förband i fredsorganisationen,

b. att riksdagen avslår motion 1981/82:2271 om inriktning av
arbetet rörande arméns fredsorganisation inför 1987 års försvarsbeslut,

c. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2272, yrkande 1, godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat om bibehållande av I 3,

4. beträffande organisationsförändringar inom armén

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82: 2272, yrkande 3, godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat om värnpliktsutbildning för beriden
högvakt,

b. att riksdagen avslår motion 1981/82:161 om användning av
Granhammars slott,

c. att riksdagen avslår motion 1981/82:1259 om en idrottspluton i
Karlsborg,

d. att riksdagen avslår motion 1981/82: 2193 om inrättande av ett
centralförråd i Karlsborg,

e. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 samt med
avslag på motionerna 1981/82:2267 i denna del, 1981/82:2279,
yrkande 1, och 1981/82:2280 godkänner vad föredragande statsrådet
har förordat om nedläggning av T 1,

res. 5 (s)

FöU 1981/82:18

f. att riksdagen avslår motion 1981/82:2279, yrkande 2, om utredning
angående underhållstjänsten inom armén m. m.,

g. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 samt med
avslag på motionerna 1981/82:2180, 1981/82:2192 och 1981/
82:2266, yrkandena 1 och 3, godkänner vad föredragande statsrådet
har förordat om nedläggning av A 6 m. m.,

h. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:222, med anledning av motion 1981/82:1132 och
med avslag på motion 1981/82:2272, yrkande 2, godkänner vad
föredragande statsrådet har förordat om samlokalisering av P 2
och T 4,

5. beträffande organisationsförändringar inom marinen

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2277 godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat om inriktningen,

b. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 samt med
avslag på motionerna 1981/82:2213, yrkande 2, 1981/82:2268, i
denna del, och 1981/82:2275, i denna del, godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat om lokaliseringen av marinens
officershögskola i Göteborg,

c. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102, med
bifall till motion 1981/82:2213, yrkande 1, samt med anledning av
motionerna 1981/82:2186, 1981/82:2268 i denna del och 1981/
82: 2275 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om lokaliseringen av marinens sjukvårdsskola,

d. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och
motion 1981/82:2265, yrkande 2, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om etablissement Sparre,

e. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 samt med
avslag på motionerna 1981/82:343 och 1981/82:2265, yrkande 1,
godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om lokaliseringen
av sjökrigsskolan,

f. att riksdagen avslår motion 1981/82:2273 om kompensation till
Karlskrona kommun,

6. beträffande organisationsförändringar inom flygvapnet

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2267 i denna del godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat om nedläggning av F 13 M,

b. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2260 godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat om F 18:s anläggningar i Tullinge,

c. att riksdagen avslår motion 1981/82:2199 om arméflygskolans
lokalisering i Nyköping,

res. 6 (s)

res. 7 (m)

FöU 1981/82:18

d. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:533 godkänner vad föredragande statsrådet
har förordat om lokalisering av den tolfte jaktdivisionen,

7. beträffande inriktningen och omfattningen i övrigt av de fortsatta
rationaliseringarna inom försvarsmaktens fredsorganisation
och ändringarna i övrigt av denna

att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat,

8. beträffande personalfrågor

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om den personaladministrativa utvecklingen.

9. Anskaffning av nytt flygplan, m. m.

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 97-119) föreslagit
riksdagen att godkänna de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat
för

1. flygplansanskaffningen,

2. den flygtekniska forskningen.

Flygplansanskaffningen

Föredragande statsrådet
Försvarsministern uttalar inledningsvis att flygstridskrafterna utgör en
väsentlig del av vårt militära försvar. Vi har sedan lång tid tillbaka inom
landet utvecklat och anskaffat stridsflygplan, som är anpassade till våra
operativa krav. Detta har enligt försvarsministern haft stor betydelse för
den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. I det följande kommenterar
han betydelsen för totalförsvaret av de olika slagen av flygplansförband.

Mot bakgrund av vad han tidigare har förordat om flygstridskraftemas
inriktning mot tolv jaktdivisioner, fem och en halv divisioner med medeltunga
attackflygplan och tre spaningsdivisioner övergår försvarsministern
till att behandla den framtida flygplansanskaffningen. Härvid berör
han bl. a.

o riksdagens principbeslut våren 1980 om inriktningen av flygplansanskaffningeno

grundtankarna bakom JAS-idén

o industriella och andra förutsättningar för tillverkning av ett JAS-flygplan
i Sverige

o överbefälhavarens betalningsplan för ett svenskt JAS-system intill år
2000

o kontraktsförhandlingarna mellan försvarets materielverk och industrigruppen
JAS

FöU 1981/82:18

o valet av anskaffningsform
O samarbete med andra länder
o den svenska flygindustrins inriktning
o den flygtekniska kompetensen
O sysselsättningen i flygindustrin
o samhällsekonomiska aspekter
o vissa förutsättningar för ett svenskt JAS-system
O insyn, uppföljning, styrning och kontroll av JAS-projektet
O information till riksdagen om systemets utveckling.

Beträffande inriktning av svensk flygindustri berör försvarsministern
bl. a. den flygtekniska kompetensen samt behovet av samverkan
vid utveckling, tillverkning och underhåll av flygmotorer.

Industri- och regionalpolitiska konsekvenser av JASprojektet
tas upp i ett särskilt avsnitt. Här berör försvarsministern bl. a.
o konsekvenserna av JAS-projektet för underleverantörerna till flygindustrin O

regionalpolitiska effekter av JAS-projektet
o kompensationsaffärer vid upphandling av motorer från utlandet.

Motionerna

1981/82:1257 av Elver Jonsson (fp) och Boije Stensson (fp) vari yrkas att
riksdagen snabbt beslutar att JAS-projektet fullföljs i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1981/82:2262 av Gösta Bohman m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 6 att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det
fortsatta arbetet med JAS-projektet.

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkande 9 att riksdagen
godkänner de riktlinjer för flygplansanskaffningen som förordats i motionen.

1981/82:2281 av Evert Svensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1981/82:102 i den del som avser anskaffning av nytt flygplan,
hemställan 1.5.5.

1981/82:2283 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 10 att
riksdagen avslår förslaget om att ett nytt militärflygplan, JAS, skall byggas.

Utskottet

Utskottet vill till en böljan påminna om att flygplan 37 Viggen i olika
versioner tillsammans med jaktflygplanet 35 Draken nu utgör stommen i
våra flygstridskrafter.

För luftförsvar finns jaktflygdivisioner med flygplan 35 eller JA 37.
Jaktviggen levereras efter hand och flertalet divisioner ombeväpnas från

FöU 1981/82:18

Draken till Viggen. Ombeväpningen skall vara genomförd i slutet av 1980-talet. De sista Drakendivisionerna behålls till mitten av 1990-talet.

AJ 37 ingår i de medeltunga attackflygdivisionema. 1992 utgår den första
Viggendivisionen ur krigsorganisationen. De äldsta flygplanen har då varit
i tjänst i 20 år.

Det finns också lätta attackflygdivisioner. De utgår under den närmaste
tioårsperioden.

Flygplan Viggen finns också i spaningsversion - S 37. Utskottet har
flera gånger (FöU 1976/77:13 s. 47 och FöU 1979/80:13 s. 15) haft anledning
konstatera att Viggensystemets utformning med en plattform för flera
versioner har inneburit betydande fördelar. Systemet utgör en väsentlig
del av vårt militära försvar.

Flygplanssystemens livslängd bestäms av en rad faktorer. Huvudprincipen
bör vara att behålla förband så länge de är kostnadseffektiva.

Anskaffning av flygplan måste planeras mycket långsiktigt. I proposition
1979/80:117 förordades vissa riktlinjer för planeringen. De innebar sammanfattningsvis
att flygplansanskaffningen skulle inriktas mot att på sikt
ersätta hela Viggensystemet med en ny gemensam flygplansplattform för
jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS). Vid beredningen av detta förslag
konstaterade utskottet (FöU 1979/80: 13 s. 15) att dittills under de
senaste åren i första hand hade diskuterats om och hur man borde ersätta
befintliga attack- och skolflygplanssystem. Enhälligt konstaterade utskottet
vidare att framtida flygplansanskaffning skulle bli beroende av nästa
försvarsbeslut, att studier borde bedrivas inför detta beslut samt att man
inte längre borde planera för någon separat anskaffning av attackflygplan.

I totalförsvarspropositionen uttalar försvarsministern att han med stöd
av försvarskommittén anser att kvalificerade flygstridskrafter för jakt-,
attack- och spaningsändamål under en överblickbar framtid kommer att
utgöra en väsentlig del av vårt militära försvar. Liksom försvarskommittén
framhåller han att en inhemsk flygplanstillverkning kan bidra till att bevara
omvärldens tilltro till och respekt för vår säkerhets- och försvarspolitik.

I den socialdemokratiska partimotionen 2276 behandlas behovet av ett
nytt flygplanssystem i ett särskilt avsnitt. Mot bakgrund av den militärtekniska
utvecklingen och läget i det nordiska området konstateras där att
luftförsvaret kommer att få ökad betydelse. Luftförsvarsförbanden skall
försvåra en angripares flygkrigföring mot vårt land. En invasion mot landet
skall inte kunna genomföras förrän efter omfattande flygbekämpning av
vårt försvar. Luftförsvaret utgör härigenom, konstaterar motionärerna, en
väsentlig del av det militära försvarets krigsavhållande förmåga. Ett luftförsvar
fordrar enligt motionen såväl ett jaktflygsystem som olika slag av
luftvämsförband.

Samma motionärer uttalar att flygspaningsförbanden är väsentliga. Beträffande
attackflygfunktionen uttalar de att det under den närmaste framtiden
är betydelsefullt att ha tillgång till resurser som kan bekämpa en

FöU 1981/82:18

angripares invasionsstyrka i anslutning till gräns och kust samt att attackflygförbanden
i detta avseende spelar en viktig roll, inte minst i försvaret
mot ett överraskande inlett anfall.

I motionen påpekas att socialdemokraterna i försvarskommittén delade
överbefälhavarens uppfattning att ett nytt flygplanssystem behövs efter
Viggensystemet. Det skall - liksom sina föregångare - ha en klart defensiv
inriktning, kunna ingå i ett allsidigt sammansatt folkförsvar, grundat på
den allmänna värnplikten, kunna ges service även av värnpliktig personal
och vara anpassat till vårt bassystem. Enligt motionärerna är det från rent
försvarspolitiska synpunkter inte nödvändigt att påbölja omsättningen av
Viggensystemet med ett nytt flygplanssystem så tidigt som överbefälhavaren
och regeringen avser.

Utskottet konstaterar att det föreligger stor enighet om att flygstridskrafterna
utgör en väsentlig del av vårt militära försvar. Landets kapacitet att
utveckla och tillverka stridsflygplan har stor betydelse för vår försvarspolitik.

Riksdagen fattade våren 1980 (prop. 1979/80:117, FöU 13 och 19, rskr
316 och 326) ett principbeslut om att flygplansanskaffningen borde inriktas
mot att i början av 1990-talet inleda ersättningen av hela Viggensystemet
med ett JAS-system (Jakt, Attack och Spaning), som så långt möjligt
tillgodoser de särskilda svenska kraven på allsidighet och operativt utnyttjande.
Inriktningen innebar vidare att ett avgörande beslut i ersättningsfrågan
skulle fattas år 1982 i samband med totalförsvarsbeslutet. Till dess
skulle tas fram ett fullständigt beslutsunderlag avseende dels ett svenskt,
dels ett utländskt JAS-flygplan.

I totalförsvarspropositionen redovisas visst underlag för beslut om inriktning
av flygplansanskaffningen.

Grundtankarna bakom JAS-idén är enligt propositionen att systemet
skall bygga på en gemensam flygplansplattform, som ger möjlighet till en
samlad insats av flygstridskraftema i olika funktioner. Systemet skall stå
på en sådan kvalitativ nivå att det kan möta tänkbara hot från en angripare
såväl på 1990-talet som efter sekelskiftet. Samtidigt skall trenden mot allt
större och dyrare flygplan brytas genom att man utnyttjar en teknisk
utveckling som minskar kostnaderna, särskilt på driftsidan.

Enligt vad försvarsministern uttalar i propositionen har grundtankarna
för JAS-systemet bestyrkts alltmer efter riksdagsbeslutet 1980 i flygplansfrågan.
Ett och samma flygplan kan användas för jakt-, attack- och spaningsuppgifter,
om modern teknik utnyttjas. Därmed får man långt större
flexibilitet än i ett flygvapen som har olika flygplan för dessa uppgifter.
Man skapar större osäkerhet hos en angripare genom möjligheten att
åstadkomma stor effekt hos den funktion som vi för ett visst tillfälle önskar
utnyttja.

För tillverkning av ett JAS-flygplan i Sverige har förutsatts att det bör

FöU 1981/82:18

väga hälften så mycket som flygplan Viggen och kosta 60-65% av vad
Jaktviggen kostar under motsvarande användningstid. För att åstadkomma
detta eftersträvas, uttalar försvarsministern i propositionen, ett större
industriellt samarbete med utlandet av såväl ekonomiska som teknologiska
skäl. Den militära flygindustrin minskas planmässigt genom att antalet
sysselsatta reduceras till ca hälften jämfört med vad som varit fallet vid
utvecklingen och tillverkningen av flygplan Viggen.

Av propositionen framgår att överbefälhavaren i sitt underlag har redovisat
en betalningsplan för ett svenskt JAS-system intill år 2000. Slutsumman
uppgår till 24900 milj. kr. (prisläge februari 1981). Han har vidare
redovisat jämförande beräkningar av kostnaderna för olika system. Försvarsministern
anser att de redovisade alternativen ger god möjlighet till en
jämförande värdering av kostnaderna vid val mellan ett svenskt och ett
utländskt JAS-system.

Försvarsministern uttalar i propositionen att han bedömer att det svenska
JAS-projektet under vissa förutsättningar ryms inom angivna ekonomiska
ramar med bibehållen balans såväl inom försvarsmakten som inom
flygvapnet. Han konstaterar att den flygtekniska kompetensen för att
utveckla och tillverka civila och militära flygplan kan säkras genom ett
svenskt JAS-flygplan. I samråd med chefen för industridepartementet
understryker han den stora betydelse som en industri som bedriver utveckling
av flygplan har för den teknologiska utvecklingen i landet och för
spridningen av tekniskt kunnande till andra delar av näringslivet.

Regeringen gav den 3 december 1981 försvarets materielverk i uppdrag
att fortsätta tidigare kontraktsförhandlingar med Industrigruppen JAS så
att kvarstående frågor av teknisk, ekonomisk och juridisk natur skulle
kunna lösas på ett för statsmakterna godtagbart sätt. Förhandlingarna
skulle bedrivas så att ett färdigt kontrakt förelåg senast den 1 maj 1982.

I totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 113) uttalar försvarsministern vidare: Försvarskommittén

förordar att planering och utvecklingsarbete inriktas
mot ett svenskt JAS-flygplan med målet att Viggensystemet skall kunna
bölja ersättas i böljan av 1990-talet, om det svenska JAS-flygplanet under
utvecklingsarbetet visar sig vara lämpligt. Mot bakgrund av vad jag här har
anfört delar jag denna uppfattning. Under förutsättning att de återstående
förhandlingsfrågorna löses på ett tillfredsställande sätt före den 1 maj 1982
förordar jag att planeringen inriktas mot att inom landet utveckla och
tillverka ett svenskt JAS-system, så att ersättning av Viggensystemet kan
påböijas i början av 1990-talet. I likhet med försvarskommittén vill jag
framhålla vikten av att ett svenskt JAS-system under utvecklingsarbetet
ges sådana utvecklingsmöjligheter att godtagbar operativ effekt kan uppnås
även på längre sikt. Anskaffningen av ett svenskt JAS-system bör
inriktas mot ett antal av ca 140 flygplan fram till år 2000. Beslut om den
totala anskaffningens omfattning behöver inte fattas nu utan bör anstå till
senare tidpunkt.

FöU 1981/82:18

Pågående kontraktsförhandlingar utgår från en offert som förutom utvecklingsarbetet
omfattar en första delserie om 30 flygplan.

Anskaffningen av ett nytt flygplan tas upp i fem motioner.

Enligt motion 1257 (fp) finns det försvarspolitiska, regionalpolitiska och
arbetsmarknadspolitiska skäl för att snabbt komma till positivt beslut om
ett svenskbyggt JAS-flygplan. I motion 2281 (s) hävdas att totalförsvarspropositionen
bör avslås såvitt gäller anskaffning av nytt flygplan. Motionärerna
anser att det finns flera outredda frågor och att det skulle kunna
räcka att riksdagen tar ställning vid nästa försvarsbeslut.

Enligt partimotionen 2283 (vpk) bör riksdagen avslå förslaget om ett
JAS-flygplan. Motionärerna uttalar bl. a. att ett sådant flygplan torde vara
underlägset de flesta andra moderna militärflygplan som kan tänkas uppträda
under de närmast kommande åren och att ett ja till JAS kommer att
låsa den svenska försvarspolitiken för återstoden av 1900-talet och inte ge
utrymme för nödvändiga förändringar.

Partimotionen 2262 från moderata samlingspartiet instämmer i de överväganden
och förslag som framgår av propositionen. Motionärerna uttalar
att en utveckling och tillverkning av det svenska JAS-flygplanet kommer
att ställa mycket stora krav på svensk flygindustri, på den flygtekniska
forskningen och på de upphandlande myndigheterna. Riksdagens ställningstagande
i vår till förmån för det svenska JAS-programmet bör enligt
deras mening innebära att ett flygplanssystem skall utvecklas inom angivna
ekonomiska ramar och att det skall svara mot uppställda krav. Inom
denna ram är det sedan enligt motionärerna naturligt att projektet i vissa
delar kan komma att förändras mot bakgrund av den tekniska utvecklingen,
möjligheterna till internationellt samarbete och de skiftande operativa
krav som bl. a. utvecklingen i vår omvärld kan medföra.

I motion 2262 uttalar motionärerna från moderata samlingspartiet vidare
att arbetet med JAS-projektet har skett på ett sätt som på viktiga punkter
avvikit från det som gällde Viggensystemet. En sammanhållen Industrigrupp
JAS har, delvis efter eget ekonomiskt risktagande, offererat ett
flygplanssystem inom mycket bestämda ramar. Kraven på fasthet i flygindustrins
åtaganden i olika hänseenden torde enligt motionärerna vara
längre drivna än i så gott som vaije annan upphandling av motsvarande
slag som det är möjligt att jämföra med.

Socialdemokraternas partimotion 2276 har redan berörts. 1 den finns
särskilda avsnitt om flygplansindustrin. det ekonomiska utrymmet för ett
JAS-projekt, realiserbarheten av ett sådant projekt, modifieringskostnader,
kommersiella frågor och beslutssituationen. I sistnämnda avsnitt
uttalas att motionärerna har bedömt flygplansfrågan mot bakgrund av
försvarspolitiska, försvarsekonomiska och näringspolitiska faktorer.

Socialdemokraterna anser att det behövs ett nytt flygplanssystem efter
Viggen. Hur många flygplan som skall anskaffas bör inte beslutas nu. Av

Föll 1981/82:18

främst industripolitiska skäl anser de inte att flygplansbeslutet bör uppskjutas
till nästa försvarsbeslut. De anser att det har flera fördelar om
utvecklingen av flygplanet — liksom produktionen - kan ske i Sverige.

Enligt socialdemokraterna fanns det i flera avseenden väsentliga brister i
det beslutsunderlag som förelåg den 24 mars 1982. På det underlag som då
förelåg kunde de inte godkänna propositionens förslag. De förutsatte en
noggrann prövning under den fortsatta riksdagsbehandlingen av flygplansanskaffningen.
Utöver vad som från tekniska, ekonomiska och kommersiella
synpunkter ingår i ett avtal som är godtagbart för statsmakterna satte
de upp följande villkor för ett genomförande av ett svenskt JAS-projekt:

1. Några löften om framtida anslagsökningar för försvarsmakten ges
inte.

2. JAS-projektet skall hålla sig inom den av överbefälhavaren anvisade
ramen 24,9 miljarder kronor fram till sekelskiftet.

3. Projektets prestanda skall långsiktigt svara mot vad överbefälhavaren
och chefen för flygvapnet bedömer behövas. Därvid skall luftförsvarsuppgiften
vara den centrala.

4. Projektets realiserbarhet, som f. n. är oklar, måste kontinuerligt
granskas av de ansvariga militära myndigheterna. Full insyn från statens
sida i tekniskt och ekonomiskt avseende måste därför finnas. Om allvarliga
problem uppstår måste staten ha rätt att avbryta projektet. Industrin måste
i avtal utfästa sig att ta en inte oväsentlig ekonomisk risk i detta sammanhang.
Även för driftsäkerheten i projektet måste rimliga garantier ges av
industrin.

5. Skulle kostnadsfördyringar uppstå - t. ex. genom att de militära
myndigheterna ställer krav i fråga om modifieringar - måste dessa betalas
inom ramen för flygvapnets anslag. De får alltså inte inkräkta på det
utrymme som enligt nuvarande planering avdelats för övriga försvarsgrenar
och ändamål.

6. Staten måste ha fri nyttjanderätt till de teknologiska innovationer och
övrigt underlag av likartad natur som kan framkomma under arbetet med
JAS-projektet.

7. För den framtida planeringen inom flygindustrin bör det klargöras att
något nytt projekt för utveckling av flygplan inte kan vara aktuellt när
utvecklingsarbetena för JAS börjar minska vid 1990-talets början. Industrin
måste därför inrikta arbetet mot en flygindustri som är baserad på i
huvudsak civil produktion.

Skulle det vara möjligt med hänsyn till den militärpolitiska situationen i
vår omvärld att genomföra en nedrustning - i enlighet t. ex. med tidigare
utfästelser av den svenska regeringen - får också JAS-projektet givetvis
omprövas.

Utskottet har informerats om förhandlingarna mellan försvarets materielverk
och Industrigruppen JAS. Information har lämnats av statssekreteraren
i försvarsdepartementet vid utskottets sammanträden den 18 mars
och den 20 april 1982. Sedan förhandlingarna hade avslutats den 30 april
redovisade överbefälhavaren sin syn på resultatet inför utskottet den 4
maj. Den 6 maj 1982 fick utskottet en omfattande föredragning, varvid

FöU 1981/82:18

försvarets materielverk redovisade tekniska, ekonomiska och andra
aspekter på förhandlingsresultatet medan företrädare för överbefälhavaren
och chefen för flygvapnet bl. a. angav dessa chefers inställning till kontraktsförslaget.
Samma dag redovisade statssekreteraren i försvarsdepartementet
ytterligare underlag i ekonomiskt avseende m. m. samt överlämnade
ett till utskottet ställt brev från chefen för försvarsdepartementet.

På utskottets begäran den 11 maj har överbefälhavaren samt cheferna
för armén, marinen och flygvapnet lämnat ytterligare information och
besvarat frågor om JAS-projektet vid utskottets sammanträde den 13 maj.
Chefen för armén framförde och utvecklade de synpunkter som han har
redovisat i militärledningen och som utmynnat i att han inte kunnat biträda
överbefälhavarens förslag i JAS-frågan (se bil. 14). Chefen för marinen
framhöll betydelsen av att föreliggande option utnyttjas för att utveckla
grundversionen 2110 med den s.k. Rockwellvingen. Han förordade att
riksdagsbeslut om en svensk JAS fattas i vår. Överbefälhavaren och chefen
för flygvapnet ansåg att kontraktsförslaget är tillfredsställande för ett
riksdagsbeslut nu.

Utöver det underlag i flygplansfrågan som redovisas i totalförsvarspropositionen
eller har föredragits inför utskottet disponerar utskottet bl. a.
nämnda brev från försvarsministern, ett kompletterande underlag (1982-05-06) i flygplansfrågan från överbefälhavaren samt sammanställningar av
flygvapenchefens och försvarets materielverks ställningstaganden till JAS
enligt föredragningarna den 6 maj. Vaije partigrupp i utskottet har också
haft tillgång till sekretessbelagt material i ärendet.

En kostnadspåverkande faktor, som statssekreteraren har kommenterat
särskilt, gäller den svenska dollarkursen i ett långsiktigt perspektiv. Kostnadskalkylen
för projektet gäller prisläget februari 1981 och en dollarkurs
av 4 kr. och 58 öre. Enligt en redovisning för utskottet kan totalkostnaden
för JAS-projektet öka med ca 500 milj. kr. vid en dollarkurs om 5 kr. I
nuvarande skede av system JAS är den totala påverkan av dollarvariationer
svår att exakt fastställa. Systemet är ännu inte slutligt utformat och
man vet inte vilka utländska underleverantörer till systemet som kan bli
aktuella.

Försvarsministerns brev till försvarsutskottet överlämnades enligt uppdrag
av regeringen. Beslut härom fattades vid regeringssammanträde den 6
maj 1982. I brevet konstaterar försvarsministern

- att regeringens riktlinjer för JAS-förhandlingarna har förverkligats och
att ett färdigt kontrakt har paraferats den 30 april 1982,

— att överbefälhavaren, chefen för flygvapnet och försvarets materielverk
anser att förhandlingsfrågorna lösts på ett tillfredsställande sätt och att
de samtliga förordar fullföljande av projektet genom beslut i vår,

— att regeringen dragit samma slutsats och

- att förutsättningarna för totalförsvarspropositionens förord för svensk
JAS därmed är uppfyllda.

FöU 1981/82:18

Lydelsen av protokollet vid regeringssammanträde och av försvarsministerns
brev framgår av bilagorna 12 och 13 till detta betänkande.

I överbefälhavarens kompletterande underlag (bilaga 14 till betänkandet)
behandlas JAS-systemets operativa uppgifter, beslutsläget, den presenterade
systemlösningen, materielverkets och flygvapenchefens ställningstaganden
samt överbefälhavarens värdering i fråga om teknisk realiserbarhet,
utvecklingspotential, ekonomi och operativ förmåga. Vidare behandlas
säkerhetspolitiska faktorer samt formerna för projektets kontroll och
styrning. Som sammanfattning och förslag uttalar överbefälhavaren:

Avgörande faktorer för Överbefälhavarens ställningstagande är operativ
och taktisk effekt samt finansieringsmöjligheterna. De säkerhetspolitiska
aspekterna är även av väsentlig betydelse.

Överbefälhavarens granskning och värdering av tillgängligt underlag
visar att

- svensk JAS är tekniskt realiserbar

- grundversionen är operativt godtagbar med i kontraktet inbyggd utvecklingspotential -

givna optioner bör utnyttjas om ökad systemeffekt därigenom kan uppnås -

de kommersiella aspekterna är tillfredsställande

- projektet kan finansieras med rimliga förutsättningar för utveckling av

försvarsmaktens ekonomiska ram.

Det underlag och de ställningstaganden som efter ett mycket omfattande
arbete redovisats av försvarets materielverk och chefen för flygvapnet
styrker genomförbarheten av projektet.

Överbefälhavaren föreslår mot bakgrund av här redovisade förhållanden
att beslut fattas våren 1982 om att i Sverige utveckla och tillverka ett JASsystern
grundat på träffat avtal (2110). Detta ger operativt godtagbara
flygstridskrafter också på längre sikt.

Överbefälhavaren bedömer att det finns möjlighet att i versionerna 2110-2 och 2111 nå ytterligare förbättrad systemeffekt. Under 1982 bör fortsatta
undersökningar av dessa optioner göras. Den förstnämnda optionen bedöms
icke medföra kostnadsökningar. Den senare innebär begränsat ökade
kostnader. Om undersökningarna bestyrker den tekniska realiserbarheten
bör en inriktning mot lämpligaste förbättringsalternativ fastställas senast
hösten 1982.

Överbefälhavaren förutsätter att försvarsmakten medges en fortsatt utveckling
också på längre sikt som i stort motsvarar av statsmakterna i
försvarsbeslutspropositionen uttryckt ambitionsnivå.

Överbefälhavaren förutsätter vidare en fortlöpande fast styrning och
kontroll av projektet varvid, vid särskilda tidpunkter, projektets operativa,
tekniska och ekonomiska förutsättningar kontrolleras.

Statssekreteraren i försvarsdepartementet har kommenterat läget i förhållande
till de sju villkor som har angetts i den socialdemokratiska partimotionen.
Därvid har han beträffande varje villkor i huvudsak anfört
följande:

6 Riksdagen 1981/82. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

1. Framtida anslagshöjningar. I totalförsvarspropositionen görs inga
utsagor om anslagsnivåerna i kommande försvarsbeslut. Försvarsprisindex
ger goda möjligheter att bevara en real köpkraft. Nya avvägningar av
säkerhetspolitiska krav, försvarets behov och de statsfinansiella resurserna
får ske i försvarsbesluten 1987, 1992, 1997, etc. JAS-projektet ryms
dock inom flygvapnets budget från 1982 till sekelskiftet även med förutsättning
om s. k. nominellt oförändrad ram.

2. Överbefälhavarens ram 24,9 miljarder kronor fram till sekelskiftet.
Överbefälhavarens planeringsram efter det att förhandlingarna avslutats
och projektets ekonomiska konsekvenser kan överblickas är 25,7 miljarder
kronor. Den ryms inom såväl flygvapnets som försvarsmaktens budget.
Överbefälhavaren har det reella avvägningsansvaret. Om statsmakterna
ändå skulle insistera på en ram om 24,9 miljarder kronor så kan detta
klaras genom något långsammare serieleveranser under åren 1992 - 2000.
Detta vore dock orationellt. Efter ett riksdagsbeslut avser regeringen att
fastställa en bestämd ekonomisk ram för myndigheternas arbete med JASprojektet
fram till sekelskiftet.

3. Prestanda. Regeringen har samma uppfattning. JAS motsvarar överbefälhavarens
och flygvapenchefens krav. Luftförsvarsfunktionen är dimensionerande
för utvecklingsarbetet.

4. Realiserbarhet, statens insyn och avbeställningsrätt, industrins ekonomiska
risk och garantier för driftsäkerheten. Allt detta är tillgodosett i
förhandlingarna och befäst i avtalet.

5. Kostnadsfördyringar måste betalas inom flygvapnets anslag. Regeringen,
överbefälhavaren och chefen för flygvapnet har samma principiella
uppfattning. Överbefälhavaren har dock det slutliga avvägningsansvaret
när det gäller att åstadkomma en balanserad försvarsmakt med godtagbar
operativ effekt inom en given försvarsbudget.

6. Fri nyttjanderätt till innovationer. Detta har uppnåtts i förhandlingarna
och är befäst i avtalet.

7. Inget ytterligare militärt flygplansprojekt. Flygindustrin baseras på i
huvudsak civil produktion. Villkoret överensstämmer i hög grad med intentionerna
i 1980 års flygplansproposition och i totalförsvarspropositionen.
JAS skall möjliggöra en sådan omstrukturering av den svenska flygindustrin
i riktning mot en fördelning med 50% militär och 50% civil produktion.
Något nytt militärt flygplansprojekt under 1990-talet planeras inte och
behövs inte för försvarsmakten. Däremot är det ännu för tidigt att säga om
JAS blir det sista svenska militärflygplanet.

Utskottet anser liksom regeringen att det nu finns tillräckligt underlag
för beslut av riksdagen i denna fråga. Varje långsiktigt projekt är förenat
med osäkerheter. Dessa har så långt möjligt beaktats i kontraktsförhandlingarna.
Innehållet i den preliminära uppgörelsen mellan försvarets materielverk
och Industrigruppen JAS är enligt utskottets mening fullt tillfredsställande.
Myndigheter och industrier har tagit fram underlag för ett inhemskt
JAS-system som är anpassat till svenska förhållanden och villkor.

Avsikten är att projektet - inom flygvapnets ekonomiska ramar -successivt skall anpassas till utvecklingen i olika avseenden. T. ex. i fråga
om hotbild, valutakurser och drivmedelspriser är det nu och under de
närmaste åren inte möjligt att förutsäga utvecklingen kring och efter se -

FöU 1981/82:18

kelskiftet. Osäkerheter av detta slag har sedan länge belysts inom ramen
för JAS-arbetet. Även i detta avseende synes beslutsunderlaget innehålla
vad som är möjligt att få fram.

Inom utskottet har förts fram förslag om uppskov med riksdagsbeslutet i
flygplansfrågan. Ett sådant uppskov är inte motiverat och skulle innebära
en rad nackdelar - ekonomiska, säkerhetspolitiska och industripolitiska.
Beslutet har förberetts sedan länge och bör fattas i samband med det
långsiktiga försvarsbeslutet.

Den ekonomiska kalkylen för projektet gäller totalt 25700 milj. kr. för
verksamheten fram till år 2000. Härav faller 3 800 milj. kr. på den närmaste
femårsperioden (prisläge februari 1981). Kalkylen innehåller betydande
reserver.

Med hänvisning till det underlag som utskottet har redovisat i det föregående
anser utskottet, liksom regeringen, att planeringen nu bör inriktas
mot att inom landet utveckla och tillverka ett svenskt JAS-system, så att
ersättning av Viggensystemet kan påbörjas i början av 1990-talet. Riksdagen
bör alltså enligt utskottets mening godkänna de riktlinjer för flygplansanskaffningen
som försvarsministern har förordat.

Utskottet instämmer i propositionens förslag beträffande styrning av
projektet. Genom en kraftfull styrning av detta bör regeringen med hjälp av
myndigheterna hålla både kostnader och prestanda under effektiv kontroll.
Avtalsförslaget förutsätter särskilda kontrollstationer. Vaije utnyttjande
av option bör prövas av regeringen.

Till den option som gäller version 2111 bör tas ställning när man har
genomfört vindtunnelprov och andra undersökningar som gäller den s. k.
Rockwellvingen. Utskottet utgår i detta sammanhang från att regeringen
liksom hittills i särskild ordning kommer att låta försvarsutskottet och de
parlamentariskt tillsatta ledamöterna i militärledningens rådgivande
nämnd följa arbetet med projektet.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu
har anfört om ledning och kontroll av JAS-projektet samt om parlamentarisk
insyn i detta.

Av det sagda följer att motion 1257 (fp) bör bifallas medan ifrågavarande
yrkanden i motionerna 2276 (s), 2281 (s) och 2283 (vpk) bör avslås. Yrkandet
i motion 2262 (m) ligger i linje med propositionsförslaget och utskottets
förslag om ett särskilt tillkännagivande.

Riktlinjer för den flygtekniska forskningen

Föredragande statsrådet

I totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 118-119) redovisar försvarsministern
sin syn på inriktningen av den flygtekniska forskningen. Han berör
bl. a.

o inriktningen enligt riksdagsbeslut 1968

FöU 1981/82:18

o betydelsen av en kvalificerad flygteknisk forskning inom områden som

aerodynamik och material- och strukturforskning
O den flygtekniska forskningens betydelse för den civila flygtekniken
o värdet av att anskaffa en ny transsonisk vindtunnel
o överföring av uppdragsverksamhet vid tekniska högskolan i Stockholm

till flygtekniska försöksanstalten.

Motionen

1981/82:2262 av Gösta Bohman m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 7 att
riksdagen beslutar att ställningstagande i fråga om inriktningen och omfattningen
av den flygtekniska forskningen uppskjuts i avvaktan på kompletterande
förslag från regeringen.

Utskottet

Försvarsministern bedömer det vara angeläget med en kvalificerad flygteknisk
forskning inom sådana områden som aerodynamik och materialoch
strukturforskning. Kunskaper inom dessa områden kan enligt hans
mening bidra till att förbättra svensk flygindustris förmåga att utveckla
flygplan och robotar även om de militära flygplansbeställningarna på lång
sikt minskas.

För att stärka landets kompetens, bl. a. inom områden som aerodynamik
och hållfasthetslära, har flygtekniska försöksanstalten hemställt om medel
för att anskaffa en ny transsonisk vindtunnel, eftersom tekniska prestanda
hos de befintliga tunnlarna är otillräckliga.

Försvarsministern anser att anskaffning av en ny transsonisk vindtunnel
skulle vara värdefull för framtida svensk flygteknisk forskning. I totalförsvarspropositionen
(bil. 2 s. 119) uttalar han sin avsikt att föreslå regeringen
att inom kort återkomma till riksdagen i denna fråga.

Uppdragsverksamheten vid institutionen för flygteknik vid tekniska
högskolan i Stockholm bör enligt försvarsministern överföras till flygtekniska
försöksanstalten. Han har i denna fråga samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.

I motion 2262 från moderata samlingspartiet uttalas att den flygtekniska
forskningen har mycket stor betydelse dels mot bakgrund av JAS-projektet,
dels mot bakgrund av ansträngningarna att vidga basen för den svenska
flygindustrin. Motionärerna anser att det knappast är möjligt att ta
ställning till riktlinjer för denna forskning innan det aviserade regeringsförslaget
har förelagts riksdagen.

Utskottet konstaterar att riksdagen inte har fått någon proposition om
anskaffning av ny vindtunnel.

Kostnaden för att tillföra flygtekniska försöksanstalten en transsonisk
vindtunnel är beräknad till 200 milj. kr. i prisläge februari 1981. Regeringen
har övervägt att föreslå att en ny vindtunnel förläggs till Luleå, i anslutning

Föll 1981/82:18

till tekniska högskolan där. Anskaffningskostnaden för detta alternativ har
beräknats till 230 milj. kr. i samma prisläge. För ändamålet har undersökts
möjligheten att berörda intressenter delar finansieringen. Någon slutlig
lösning av finansieringen kunde dock inte nås.

Utskottet har inhämtat att man inom regeringskansliet i detta läge förbereder
direktiv för en översyn av den samlade flygtekniska forskningen i
Sverige. Avsikten är att översynen avslutas före årsskiftet och att en
proposition i ämnet skall lämnas till riksdagen i mars 1983. I avvaktan på
en sådan proposition är det knappast meningsfullt att riksdagen i denna
fråga nu tar så preciserad ställning som regeringen har förutsatt.

Företrädare för försvarets materielverk, flygtekniska försöksanstalten,
tekniska högskolan i Stockholm, Saab-Scania AB och Linjeflyg AB har
inför utskottet redovisat underlag och synpunkter beträffande behovet av
en ny vindtunnel. Frågan har anknytning till flygplansanskaffningen för det
militära försvaret men också betydelse för områden som är viktiga för den
civila flygtekniken. Riksdagen bör avvakta förslag av regeringen och nu
endast i huvudsak godkänna de riktlinjer för den flygtekniska forskningen
som har förordats av försvarsministern.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande flygplansanskaffningen

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102, motionerna
1981/82:1257 och 1981/82:2262, yrkande 6 i denna del,
samt med avslag på motionerna 1981/82:2276, yrkande 9, 1981/
82:2281 och 1981/82:2283, yrkande 10, godkänner de riktlinjer
som föredragande statsrådet har förordat,

b. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och
med bifall till motion 1981/82:2262, yrkande 6 i denna del, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
ledning och kontroll av JAS-projektet samt om insyn i detta,

2. beträffande den flygtekniska forskningen

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och
motion 1981/82:2262, yrkande 7, i huvudsak godkänner de riktlinjer
som föredragande statsrådet har förordat.

10. Försvarsindustripolitiken

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 120-128) föreslagit
riksdagen att godkänna de riktlinjer för försvarsindustripolitiken som föredragande
statsrådet har förordat.

res. 8 (s)

res. 9 (m)

Kartong: S. 85, i hemställan 1. Tillkommer: res. 8 (s)

FöU 1981/82:18

Föredragande statsrådet

Under allmänna utgångspunkter slår försvarsministern fast att
den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla
försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet
och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. I det följande
berör han bl. a.

o samhällsekonomiska hänsyn vid stora upphandlingar
o industriella aspekter i försvarsmyndigheternas planering
O strukturförändringar inom svensk försvarsindustri
o samordning av försvarsindustrin i Sverige på vissa områden
o export av försvarsutrustning

o betydelsen av teknisk och kommersiell kompetens hos försvarets materielverk o

undantag från upphandlingsförordningens krav på konkurrens.

Beträffande inriktning av olika försvarsindustriella sektorer
berör försvarsministern bl. a.
o flygindustrin

o utveckling och tillverkning av robotar
o förmågan att inom landet utveckla och tillverka ubåtar
o produktionen vid Karlskronavarvet AB
o ammunitionsindustrin
o krutproduktionen

o elektronikindustrins kompetens och konkurrenskraft
o fordonsindustrin.

Beträffande kompensationsaffärer berör försvarsministern bl.a.
olika inriktningar av sådana affärer samt vid vilka tillfällen och i vilka
former de bör övervägas.

Motionerna

1981/82:1586 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen enligt
motion 1981/82: 1585 hos regeringen hemställer om förslag till samhälleligt
övertagande av den svenska krigsmaterielindustrin.

1981/82:2274 av Ralf Lindström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att ubåtsproduktionen snarast möjligt skall överföras till Karlskronavarvet.

1981/82:2283 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 11 att
riksdagen hos regeringen begär att ett program skyndsamt utarbetas för
civilt utnyttjande av resurser som kan frigöras genom nedskärning av den
militära flygplanstillverkningen och för att trygga sysselsättningen för de
anställda inom militär flygplansindustri.

Föll 1981/82:18

Utskottet

Näringsutskottet har i sitt yttrande till försvarsutskottet redogjort för två
aktuella utredningar om försvarsindustrin. I yttrandet tas också ställning
till några av de motioner som försvarsutskottet behandlar i detta avsnitt.
Näringsutskottet avstyrker bifall till motionerna 1586 (vpk) och 2283,
yrkande 11 (vpk). Den förra går ut på att försvarsmaterielindustrin skall
förstatligas. I den senare motionen efterlyses ett program för civilt utnyttjande
av de resurser som kan frigöras genom nedskärning av den militära
flygplanstillverkningen och för tryggande av sysselsättningen för de anställda
inom denna bransch. Försvarsutskottet anser att nämnda motionsyrkanden
bör avslås med de motiveringar som har angetts av näringsutskottet.

Näringsutskottet understryker att det från industripolitisk synpunkt är
värdefullt att Sverige kan behålla en högteknologisk flygindustri. Försvarsministern
har i propositionen framhållit försvarsindustrins och inte minst
flygindustrins betydelse för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för
försvarsmaktens utformning och utnyttjande. Den ger oss möjligheter att
välja en svensk försvarsprofil. Försvarsutskottet instämmer i dessa delar i
vad försvarsministern och näringsutskottet har anfört.

Försvarsutskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot de riktlinjer
som försvarsministern har förordat. Beträffande ubåtsindustrin uttalar han
att inriktningen på lång sikt bör vara att samordna utveckling och produktion
av ubåtar så att kostnaderna reduceras. I denna del finns ett motionsyrkande
att riksdagen beslutar att ubåtsproduktionen snarast möjligt skall
överföras till Karlskronavarvet.

Det råder sedan länge bred enighet om att den inhemska förmågan att
utveckla och tillverka ubåtar bör behållas. Kompetensen finns inom den
statliga varvskoncernen och där hos Karlskronavarvet och Kockums AB.
Ubåtsproduktionen för det svenska försvaret är f. n. uppdelad på dessa
båda varv. Enligt försvarsministern leder uppdelningen till fördyringar.
Utskottet vill för sin del inte förorda att riksdagen nu går längre än att
godkänna inriktningen mot en ökad samordning på sikt. Motion 2274 bör
avslås.

Beträffande restriktionerna för export av krigsmateriel har regeringen
nyligen lämnat vissa förslag till riksdagen (prop. 1981/82:1%). Dessa förslag
har behandlats av utrikesutskottet (UU 1981/82:26).

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1981/82:1586 om samhälleligt övertagande
av den svenska försvarsindustrin,

2. att riksdagen avslår motion 1981/82:2274 om ubåtsproduktionen,

3. att riksdagen avslår motion 1981/82:2283, yrkande 11, om ett
program för flygplansindustrin,

4. att riksdagen godkänner de riktlinjer för försvarsindustripolitiken
som föredragande statsrådet har förordat.

FöU 1981/82:18

11. Underhåll av försvarsmateriel

Regeringen har i proposition 1981/82:102 (bil. 2 s. 129-137) berett
riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om
underhållsfrågor inom försvaret.

Bakgrund

Regeringen bemyndigade i december 1980 försvarsministern att tillkalla
en särskild utredare för att granska försvarets materielunderhåll. Utredningen,
som har antagit namnet 1980 års underhållsutredning (U 80),
överlämnade i september 1981 delbetänkandet (Ds Fö 1981:7) Försvarets
materielunderhåll under 1980-talet. Utredningen räknar med årliga besparingar
om ca 100 milj. kr. i slutet av 1980-talet om alla dess förslag
genomförs. Därtill kommer ca 20 milj. kr. i insparade investeringar. De
överväganden försvarsministern redovisar i propositionen bygger på detta
utredningsförslag.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern behandlar inledningsvis vissa allmänna frågor om
underhållet i försvaret. Han framhåller i detta sammanhang att krigets krav
måste utgöra grund för utformningen av underhållsfunktionen liksom för
all annan verksamhet inom försvaret. Samtidigt bör verksamheten i fred
bedrivas så rationellt och effektivt som möjligt.

Vid behandlingen av grunderna för underhållets organisation och dimensionering
berör försvarsministern inledningsvis det verkställande underhållet.
Han anser att detta, som f. n. är fördelat på tre nivåer benämnda A-,
B- och C-nivåerna, skall hänföras till en främre och en bakre nivå. Till den
främre nivån, som är nära knuten till de förband eller enheter där materielen
används, hänförs tillsyn, service, smärre reparationer m. m. Vid den
bakre nivån utförs mera omfattande underhållsåtgärder.

Försvarsministern behandlar också frågan om köpta tjänster inom underhållsområdet.
Han uttalar att ett samutnyttjande av civila och militära
resurser för materielunderhåll är motiverat från såväl principiella som
ekonomiska och beredskapsmässiga synpunkter. Försvarsministern föreslår
i det sammanhanget att nuvarande huvudverkstadsprincip skall överges.

Försvarsministern behandlar därefter
o reducerade fredsresurser för fartygsunderhåll på västkusten och vid

kustartilleriets myndigheter
o införande av ett centraliserat/regionaliserat underhåll av flygvapnets

apparater

FöU 1981/82:18

O samordning på olika versioner av förvaltningen och underhållet av flygplan
och helikoptrar
o materielskador och materielförluster samt gallring av övertalig materiel
o underhållet av civilförsvarets materiel.

Motionerna

1981/82:342 av Margot Håkansson (fp) och Karl-Anders Petersson (c)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att större delen av det marina
fartygsunderhållet av försvars- och regionalpolitiska skäl hänvisas till
Karlskronavarvet,

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkande 10 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vissa underhållsfrågor inom försvaret.

Utskottet

Den s. k. huvudverkstadsprincipen infördes år 1970 (prop. 1970:110, SU
110, rskr 276). Den innebär att vissa verkstäder - hittills endast förenade
fabriksverkens underhållssektion och Telub AB - förbundit sig att ha
resurser i form av utrustning och personal disponibla. Beställaren å sin
sida har förpliktat sig att utnyttja dessa resurser. Försvarsministern anser i
enlighet med U 80: s förslag att de nuvarande regeringsföreskrifterna om
huvudverkstäder bör upphävas och gällande principavtal med huvudverkstäderna
sägas upp. Förslag till former för upphandling av tekniskt underhållsstöd
och villkor för långtidsavtal om underhåll bör enligt försvarsministern
utredas av pågående utredning om upphandling av försvarsmateriel
(Fö 1980:03).

I den socialdemokratiska partimotionen 2276 framhålls att huvudverkstadsprincipen
ger möjlighet att ha tillgång till expertis och kapacitet till en
minimerad kostnad. Självfallet kan, framhåller motionärerna, en tillfällig
konkurrenssituation vid enstaka tillfallen ge möjlighet till en billigare upphandling.
Om man slopar ordningen med huvudverkstäder kan det emellertid
leda till att de resurser man överger skingras. Med hänsyn till komplexiteten
på de tjänster som har reglerats genom huvudverkstadsprincipen är
det svårt att ha underlag för två konkurrerande leverantörer, menar motionärerna.
Den hittillsvarande huvudverkstadsprincipen, vars tillämpning
bl. a. berört förenade fabriksverken, bör därför gälla alltjämt men kan
självfallet, anser de, behöva modifieras.

Enligt direktiven till U 80 skulle i en grundsyn för underhållets organisation
och dimensionering, som utredningen hade att redovisa, ingå överväganden
om hur försvarets egna underhållsresurser borde avvägas mot
köpta tjänster. Utredningen har kommit till den uppfattningen att ett sam -

FöU 1981/82:18

utnyttjande av civila och militära resurser för materielunderhåll är motiverat
från såväl principiella som ekonomiska och beredskapsmässiga synpunkter.
Grundprincipen bör därvid vara att försvarsmakten själv skall
organisera resurser för sådant underhåll som ingen annan kan utföra, t. ex.
därför att det krävs särskild kompetens. Vidare bör resurserna dimensioneras
med hänsyn till beredskap, tillgänglighet och sekretess. Återstoden
av underhållet kan genomföras med egna resurser eller genom köp av
tjänster. Utredningen har mot denna bakgrund utvärderat erfarenheterna
från tillämpningen av den s. k. huvudverkstadsprincipen och därvid funnit
att denna princip sedan den infördes 1970 har varit en viktig förutsättning
för att bygga upp en kompetent underhållsorganisation inom ett flertal
materielområden. Enligt utredningens uppfattning har dock förutsättningarna
på väsentliga punkter ändrats sedan år 1970. Det har t. ex. visat sig
svårt att åstadkomma ett reellt kund/leverantörförhållande mellan försvarets
materielverk och huvudverkstäderna.

Utskottet bedömer att övervägande skäl talar för att materielunderhållet
organiseras efter de principer som anges i propositionen. Enligt utskottets
mening är det väsentligt att den kompetens och de resurser som har byggts
upp inom landet för ett rationellt underhåll tas till vara och utnyttjas. Om
befintliga huvudverkstadsavtal skall ersättas måste därför de nya avtalen
göras tillräckligt långsiktiga. Uppgifterna för berörda verkstäder vid beredskap
och i krig måste också beaktas. Utskottet noterar att de direkt
berörda instanserna tillstyrker utredarens förslag. Utskottet anser därför,
med de förbehåll som angetts, att nya former av långtidsavtal om materielunderhåll,
och då inom ramen för ett klart kund/leverantörförhållande, kan
garantera en kompetent underhållsorganisation av det slag som motionärerna
ser förbunden med ett modifierat huvudverkstadssystern. Försvarsministern
uppger att pågående utredning om upphandling av försvarsmateriel
(Fö 1980:03) har till uppgift att bl. a. föreslå villkor för sådana
långtidsavtal. Motionsyrkandet bör avslås i denna del.

I motion 2276 (s) vänder sig motionärerna också i ett annat avseende mot
vad försvarsministern har förordat i propositionen. Det gäller hans uttalande
om att stegvis införa ett centraliserat/regionaliserat underhåll av flygvapnets
apparater. Han bygger därvid i princip på utredarens förslag som
innebär att denna verksamhet skall organiseras med en central och två
regionala verkstäder. Motionärerna anser att en samordning säkert kan
leda till ett rationellare utnyttjande av resurserna, men de framhåller att
man först bör ha en försöksverksamhet. Under denna bör ske en successiv
utvärdering av främst beredskap, tillgänglighet och kostnadskonsekvenser.
Utskottet konstaterar att även försvarsministern förordar en
successiv utvärdering av det slag som motionärerna åsyftar. Utskottet
bedömer att syftet med motionen därigenom är tillgodosett. Yrkande 10 i
motion 2276 bör avslås i denna del.

Utskottet övergår till att behandla motion 342 (fp, c).

FöU 1981/82:18

Underhållsbehovet för marinens fartyg väntas successivt minska under
1980-talet. Med utgångspunkt häri samt i bedömningen av möjliga besparingar
föreslår U 80 en koncentration av det fredstida fartygsunderhållet
till en örlogsbas. Därvid förutsätts en avveckling av fredsresurserna för
fartygsunderhåll på västkusten. I propositionen förordar försvarsministern
i enlighet med 1978 års försvarskommitté en inriktning mot kraftigt reducerade
fredsresurser för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets
myndigheter. 1 avvaktan på pågående utredningar är han däremot
inte beredd att ta ställning till den närmare lokaliseringen av det
fredstida fartygsunderhållet.

I motion 342 uttalas att större delen av det marina fartygsunderhållet av
försvars- och regionalpolitiska skäl bör hänvisas till Karlskronavarvet.
Motionärerna erinrar om att riksdagen våren 1981 beslutade att Karlskronavarvet
skall vara ett varv för marinens nybyggnader och underhåll av
fartyg (prop. 1980/81:131, NU 63, rskr 393). De pekar också på att det i
Karlskrona finns kunnig personal och att man inte där kan minska de
tekniska förvaltningarnas kapacitet om kustflottan skall få ett godtagbart
tekniskt stöd och acceptabel underhållssäkerhet inom det södra övningsområdet.

U 80 har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att bl. a. belysa ett alternativ
som innebär att i större utsträckning än som hittills har övervägts
förlägga marinens fartygsunderhåll till Karlskrona. 1 propositionen hänvisar
försvarsministern till detta utredningsarbete och förklarar sig i avvaktan
på resultatet av detta inte vilja ta ställning till den närmare lokaliseringen
av det fredstida fartygsunderhållet. Utskottet anser att riksdagen i
avvaktan på resultatet av utredningsarbetet inte bör göra något uttalande i
frågan. Motion 342 bör avslås.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra mot vad försvarsministern har
anfört om materielunderhållet inom försvarsmakten.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1981/82:342 om en framställning till
regeringen angående det marina fartygsunderhållet vid Karlskronavarvet,

2. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 10 i denna del, lämnar
utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om huvudverkstadsprincipen,

3. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82: 2276, yrkande 10 i denna del, lämnar
utan erinran vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om
underhållsfrågor inom försvaret.

res. 10 (s)

FöU 1981/82:18

12. Lekmannainflytande i försvaret

Regeringen har i proposition 1981/82:102 (bil. 2 s. 138-144) berett
riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om
lekmannainflytande i försvaret.

Bakgrund

I sitt slutbetänkande (SOU 1979:84) har försvarsmaktens ledningsutredning
(FLU 74) lagt fram förslag rörande lekmäns inflytande på regional
och lokal nivå. Utskottet har kortfattat redogjort för förslagen i betänkande
FöU 1980/81:19 (s. 21).

Föredragande statsrådet förklarade i proposition 1980/81: 100 bilaga 7 (s.
35) att han ansåg det inte vara möjligt att ta ställning till utredningens
förslag innan förutsättningarna för dess genomförande klarlagts i samband
med 1982 års försvarsbeslut. Utskottet (FöU 1980/81:19 s. 23) godtog
försvarsministerns uppfattning att frågan borde prövas i anslutning till
försvarsbeslutet. Större klarhet skulle då, menade utskottet, föreligga rörande
de ekonomiska förutsättningarna för reformen.

Föredragande statsrådet

I proposition 1981/82: 102 återkommer försvarsministern till frågan om
lekmannainflytande på den regionala och lokala nivån i försvarsmakten.
Han gör sina ställningstaganden med utgångspunkt i en redogörelse för
FLU 74: s övervägande och förslag och en redovisning av de synpunkter
som remissmyndigheterna har framfört (s. 139-142).

FLU 74 avböjde lekmannainflytande på den högre regionala nivån (militärområdesstaberna)
eftersom huvuduppgifterna där, operativ verksamhet
och mobiliseringsverksamhet, i allt väsentligt bedömdes böra undantas
från reellt lekmannainflytande. På den lägre regionala och lokala nivån
förordade utredningen försöksverksamhet med i första hand beslutande
lekmannaorgan. Dessa skulle enligt förslaget vara knutna till de enskilda
myndigheterna. Försök med beslutande lekmannaorgan borde anordnas
vid minst fem förband. Dessutom föreslogs försök med rådgivande organ
vid minst två garnisoner.

Försvarsministern delar FLU 74:s uppfattning om nivåer i organisationen
där lekmannainflytande bör komma i fråga. På samma sätt som utredningen
finner han det vara mindre lämpligt med lekmannainflytande på den
högre regionala nivån. Beträffande den lägre regionala och lokala nivån
förordar han en i förhållande till utredningsförslaget begränsad försöksverksamhet.
Han anser att rådgivande organ ger ungefär samma fördelar
som beslutande. Kostnaderna och den befarade byråkratiseringen blir
dessutom enligt försvarsministerns bedömning mindre med ett rådgivande

FöU 1981/82:18

lekmannaorgan samtidigt som även ett sådant säkerställer den insyn och
samhällsförankring till vilka lekmannainflytandet främst syftar. Han förordar
därför att försöksverksamheten skall avse rådgivande lekmannaorgan
vid tre förband, ett ur vatje försvarsgren samt vid en garnison med förband
ur flera försvarsgrenar. Lekmannaorganet föreslås också behandla principiellt
viktiga frågor som rör de värnpliktiga. I sådana fall kan det, anser
försvarsministern, vara lämpligt att någon representant för de värnpliktiga
ges rätt att närvara och yttra sig. Försöken avses pågå i fyra år såsom
utredningen har föreslagit. Först efter utvärdering av dessa försök och av
de försök med decentraliserad produktionsledning som f. n. pågår kan
enligt försvarsministerns mening ställning tas till om det är lämpligt att
genomföra försök med beslutande lekmannaorgan.

Utskottet

Utskottet har i andra sammanhang stött tanken på att ge lekmän inflytande
på regional och lokal nivå inom försvarsmaktens organisation (FöU
1980/81: 19 s. 23). Det utredningsarbete vars resultat behandlas i propositionen
har tillkommit på förslag av utskottet (FöU 1973:19, rskr 299).
Utskottet har också redan tidigare uttryckt sin positiva inställning till att
ett slutligt ställningstagande till FLU 74: s förslag borde föregås av försöksverksamhet
vid ett begränsat antal förband (FöU 1980/81:19 s. 23). Den
försöksverksamhet på den lägre regionala och lokala nivån som försvarsministern
anmäler ligger därför helt i linje med utskottets uppfattning.

Ett förslag i den socialdemokratiska partimotionen 2276 om inrättande
av lekmannastyrelse vid en integrerad försvarsstab och vid de centrala
myndigheter där en sådan saknas behandlar utskottet bland fredsorganisationsfrågor
(punkt 8).

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om lekmannainflytande i försvaret.

13. Medinflytande för värnpliktiga

Regeringen har i proposition 1981/82:102 (bil. 2 s. 145-148) berett
riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om
värnpliktigas medinfly tande.

Bakgrund

Värnpliktsinflytandekommittén (VIK) lämnade i sitt huvudbetänkande
(Ds Fö 1979: 2) vissa förslag rörande de värnpliktigas medinflytande under
grundutbildning. I proposition 1980/81: 100 (bil. 7 s. 43-46) bereddes riks -

FöU 1981/82:18

dagen tillfälle att ta del av försvarsministerns överväganden med anledning
av kommitténs förslag. Riksdagen lämnade utan erinran vad försvarsministern
hade anfört (FöU 1980/81:19 s. 28, rskr 291).

I mars 1981 överlämnade VIK sitt slutbetänkande Värnpliktigas medinflytande
i arbetsmiljöfrågor m. m. (Ds Fö 1981:3).

Föredragande statsrådet

På grundval av VIK:s slutbetänkande behandlar statsrådet i propositionen
följande områden:

o de värnpliktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor
o information i samhällsfrågor till värnpliktiga under grundutbildning
o de värnpliktigas medinflytande under repetitionsutbildning
o frågan om inrättande av särskild skiljenämnd
o förslagsverksamhet för värnpliktiga.

De av kommitténs förslag som försvarsministern anser bör genomföras
innehåller inte några frågor som enligt hans mening behöver underställas
riksdagens prövning. Han anser dock att riksdagen bör informeras om de
åtgärder som han avser att föreslå regeringen.

Motionerna

1981/82:1110 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar
att full yttranderätt och fullständiga fackliga rättigheter för de värnpliktiga i
enlighet med motionens riktlinjer bör införas.

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkande 11 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de
värnpliktigas medinflytande.

Utskottet

Frågan om de värnpliktigas medinflytande är enligt utskottets uppfattning
mycket betydelsefull. Den värnpliktiges engagemang och delaktighet i
försvaret är som försvarsministern framhåller en grundläggande förutsättning
för att försvaret skall få avsedd effekt. Utskottet har också vid flera
tillfällen haft anledning att behandla ämnet, senast i betänkande 1980/81: 19
(s. 25-28) med anledning av försvarsministerns ställningstagande till
VIK:s huvudförslag (Ds Fö 1979:2) rörande de värnpliktigas medinflytande
under grundutbildning. De frågor som försvarsministern överväger i
proposition 1981/82:102 grundas på VIK:s (Ds Fö 1981: 3) slutbetänkande
och berör de värnpliktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor m. m. Utskottet
kommer att koncentrera sig på sådana områden som berörs i den
socialdemokratiska partimotionen 2276.

FöU 1981/82:18

I propositionen förordas i enlighet med VIK:s grundinställning att de
värnpliktigas inflytande i arbetsmiljöfrågor liksom skyddsarbetet i sin
helhet bör förankras långt ner i organisationen. Mot den bakgrunden
biträder försvarsministern kommitténs uppfattning att de värnpliktiga
skyddsassistenterna, vars antal han anser bör utökas, skall utses plutonsvis.
Han förklarar sig däremot inte vara beredd att biträda ett förslag av
kommittén om att försöksvis ge skyddsassistenterna befogenheter som
skyddsombud på ett begränsat antal förband. I motion 2276 framförs
kritiska synpunkter på försvarsministerns inställning till den förordade
försöksverksamheten.

Värnpliktiga kan enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) inte ges ställning
som skyddsombud och därmed ha rätt att stoppa farlig verksamhet. Socialutskottet
framhöll, när det i sitt betänkande SoU 1977/78:1 behandlade den
nu gällande arbetsmiljölagen, att värnpliktsutbildningen är en form av
utbildning och att tiden för denna i flera fall inte överstiger åtta månader.
Detta gör enligt socialutskottet att de värnpliktiga inte torde få den kunskap
och erfarenhet de bör ha för uppgiften som skyddsombud (s. 15).
Försvarsministern anser att dessa förutsättningar alltjämt gäller och avböjer
på denna grund den förordade försöksverksamheten. I motion 2276
anförs att det sedan den nya arbetsmiljölagen börjat tillämpas tillkommit
ett antal faktorer som kan leda till en annan syn på dessa frågor. Bakom
förslaget om en begränsad försöksverksamhet ligger, anför motionärerna
vidare, också tanken att frågan - som hittills diskuterats från principiella
utgångspunkter - kan belysas bättre genom försök. Samtidigt anser de det
vara klart att man i VIK:s betänkande knappast trängt särskilt djupt i de
praktiska frågor som otvivelaktigt en försöksverksamhet aktualiserar. Enligt
deras mening bör regeringen se till att en sådan fördjupad belysning
äger rum i syfte att klarlägga förutsättningarna för en försöksverksamhet.

Utskottet konstaterar att i förarbetena till den nya arbetsmiljölagen har
tanken på att låta värnpliktiga få skyddsombuds befogenheter övervägts
och klart avvisats. Det är mot denna bakgrund - som försvarsministern
också framhåller - svårt att se värdet av en försöksverksamhet. Någon
ytterligare belysning av behovet av försöksverksamhet, av det slag som
socialdemokraterna föreslår, anser utskottet därför inte vara meningsfull.
Motion 2276 bör avslås i denna del. Utskottet vill dock i detta sammanhang
understryka att det delar försvarsministerns uppfattning om vikten att man
inom ramen för nuvarande ordning för skydds- och säkerhetsarbetet ständigt
prövar och bevakar möjligheterna att förebygga att tjänstgörande
värnpliktiga utsätts för risker för ohälsa och olycksfall.

Försvarsministern biträder ett förslag av VIK om att ge värnpliktiga
under grundutbildning utökad information i samhällsfrågor med tyngdpunkt
på de politiska partiernas syn på dessa. Förslaget innebär bl. a. att
viss ersättning kan utgå till de företrädare för politiska partier som anlitas
för denna information. I propositionen avvisas dock värnpliktsinflytande -

FöU 1981/82:18

kommitténs förslag på en punkt. Den gäller att de politiska partiernas
medverkan skall föreskrivas omfatta minst sex timmar. Försvarsministern
anser att det inte bör anges några bestämda timtal för de politiska partiernas
medverkan, efterson möjligheterna därtill varierar kraftigt från förband
till förband. I motion 2276 uttalar socialdemokraterna att man för att nå
syftet med den tänkta verksamheten knappast kan, i varje fall inte i ett
inledningsskede, avstå från en viss fixering av timantalet.

Utskottet erinrar inledningsvis om att den utredning rörande ökad samhällsinformation
som VIK genomfört har tillkommit på initiativ av riksdagen
(FöU 1978/79:4, rskr 27). Utskottet uttalade i det sammanhanget att
det ansåg det vara angeläget att de värnpliktiga - liksom övriga medborgare
- är väl informerade om vårt samhällsskick och viktiga politiska frågor.
Utskottet ansåg att uppgiften att lämna sådan information inte minst åvilar
skolan men framhöll att viss sådan information vore påkallad även inom
ramen för de värnpliktigas utbildning.

Utskottet vill särskilt understryka betydelsen av att företrädare för de
politiska partierna engageras i informationen till tjänstgörande värnpliktiga.
Utskottet biträder därför VIK:s förslag om en utökad samhällsinformation
genom de politiska partierna till värnpliktiga under grundutbildning.
I likhet med försvarsministern anser utskottet dock att ett sådant
deltagande med hänsyn till de lokala variationerna i önskemål och möjligheter
till sådant deltagande inte bör bestämmas till ett minsta antal timmar.
Motionsyrkandet bör avslås.

I den socialdemokratiska partimotionen 2276 konstateras vidare att
medinflytandesystemet måste diskuteras, inte minst därför att de värnpliktiga
visar ett minskande intresse för medinflytandefrågorna. Denna diskussion
bör enligt motionärernas uppfattning äga rum mellan företrädare för
regeringen, försvarsstaben, försvarsgrensstaberna och de värnpliktiga.
Den bör leda till att problem i detalj identifieras och inflytandesystem
utvecklas. De anser att diskussionen bl. a. bör föras utifrån två viktiga
aspekter, varav den ena gäller vidgade möjligheter till dialog mellan de
värnpliktigas företrädare och myndigheterna och den andra återkopplingen
mellan de värnpliktigas ombud och de värnpliktiga själva.

Även utskottet anser att den framtida utvecklingen av medinflytandefrågorna
för värnpliktiga bör ägnas särskild uppmärksamhet. Enligt vad utskottet
inhämtat pågår ett arbete inom försvarsstaben rörande den framtida
utformningen av de värnpliktigas inflytande. Utskottet räknar med att
sådana synpunkter som anförts i motionen kommer att beaktas i detta
arbete. Utskottet anser att riksdagen mot den bakgrunden inte bör göra
något uttalande i frågan.

Ett förslag i motion 2276 om att den värnpliktiga arbetsgruppen skall
tilldelas ytterligare 50000 kr. för biträdeshjälp behandlar utskottet i det
följande som en anslagsfråga (se punkt 16).

Slutligen vill utskottet i detta sammanhang behandla motion 1110 (vpk).

FöU 1981/82:18

I denna motion återkommer vänsterpartiet kommunisterna med vissa tidigare
framförda förslag rörande värnpliktigas yttranderätt och fackliga rättigheter.
När ett liknande motionsyrkande senast behandlades av utskottet
(FöU 1979/80:19 s. 28) ansåg utskottet att motionsyrkandet borde avslås i
avvaktan på regeringsförslag på grundval av resultatet av VIK:s arbete.
Riksdagen följde utskottet (rskr 1979/80:326). Med hänvisning till den
försöksverksamhet på grundval av VIK:s betänkanden som f. n. pågår
föreslår utskottet att motion 1110 avslås.

Utskottet har inte någon erinran mot vad försvarsministern i övrigt anför
om de värnpliktigas medinflytande och hemställer med hänvisning till det
anförda

1. att riksdagen avslår motion 1981/82:1110 om de värnpliktigas
förhållanden under grundutbildningen,

2. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82: 102 och med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 11 i denna del, lämnar
utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om arbetsmiljöfrågor,

3. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 11 i denna del, lämnar
utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om information
till värnpliktiga i samhällsfrågor,

4. att riksdagen i övrigt lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om medinflytande för värnpliktiga.

14. Värnpliktsförmåner

Regeringen har i proposition 1981/82: 102 (bil. 2 s. 149-160) föreslagit
riksdagen att

1. anta förslag till lag om ändring av familjebidragslagen (1978:520),

2. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om värnpliktsförmåner.

Bakgrund

I enlighet med riksdagens beslut (FöU 1977/78:19, rskr 240) har överbefälhavaren
i samarbete med statistiska centralbyrån utfört en undersökning
av de värnpliktigas ekonomiska förmåner. 1 propositionen lämnas redogörelser
för det nuvarande förmånssystemet (s. 149-150), resultatet av överbefälhavarens
undersökning (s. 150-153) och remissyttrandena över denna
(s. 153-155).

Regeringen, som bedömt att frågan om de värnpliktigas förmåner kräver
ytterligare överväganden, har i november 1981 tillkallat en kommitté för
7 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

res. 11 (s)

Kartong: S. lil, mom. 25 Står: forskning Rättat till: försvarsforskning

Föll 1981/82:18

att utreda de värnpliktigas m.fl. förmåner under grundutbildning. Utredningsarbetet
bör enligt utredningens direktiv bedrivas i sådan takt att
överväganden och förslag kan redovisas senast den 1 oktober 1982.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern pekar på att flertalet av remissvaren från myndigheter
och organisationer över överbefälhavarens undersökning av de värnpliktigas
ekonomiska förmåner innehåller krav på åtgärder snarast möjligt
för att komma till rätta med vissa problem inom det nuvarande förmånssystemet.
Försvarskommittén har också förordat vissa angelägna förbättringar
i avvaktan på resultatet av det nyligen inledda utredningsarbetet.
Mot denna bakgrund förordar försvarsministern vissa ändringar av förmånerna
till värnpliktiga m.fl. den 1 juli 1982.

De föreslagna förändringarna avser (s. 156-160)

- höjning av dagersättningen från 17 till 18 kr.

- höjning av det månatliga maximibeloppet för familjepenning från 1 290
kr. till 1440 kr. för maka och från 570 kr. till 630 kr. för barn

- höjning av det maximerade beloppet för näringsbidrag från 150 kr. till
200 kr. per dag

- möjlighet att ge näringsbidrag även till värnpliktiga som driver rörelse i
bolagsform

- höjning av resekostnadsersättning för värnpliktiga med rätt till sådan
förmån från 50 öre till 70 öre per kilometer

- höjning av begravningshjälp till avliden värnpliktigs dödsbo från 2000
kr. till 8000 kr.

- höjning av begravningsbidrag till värnpliktig vars maka eller barn har
avlidit från 2000 kr. till 8000 kr. resp. 1000 kr. till 4000 kr.

- höjning av förplägnadsersättningen inom en ram av 6 milj. kr.

- vidgade möjligheter för de värnpliktiga att få bostadsbidrag

- förbättrade sjukvårdsförmåner för civilförsvarspliktiga.
Familjebidragslagen (1978:520) berörs av de föreslagna ändringarna såvitt
de gäller bostadsbidrag, familjepenning, näringsbidrag och begravningsbidrag.

Motionerna

1981/82:397 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av reglerna för bostadsbidraget till ensamboende
värnpliktiga.

1981/82:398 av Ivan Svanström m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen uttalar
sig för att helt fria hemresor för värnpliktiga, i enlighet med vad som anförs
i motionen, införs fr. o. m. den 1 juli 1982.

FöU 1981/82:18

1981/82:535 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att dagersättningen för värnpliktiga höjs till 30
kr.,

2. att riksdagen beslutar att den nuvarande sexmånadersregeln vid bidrag
till hyra under värnpliktstjänstgöring avskaffas.

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena

12. att riksdagen godkänner den målsättning för ökning av värnpliktsförmånema
som angetts i motionen,

13. att riksdagen beslutar att dagersättningen för värnpliktiga höjs med 4
kr. om dagen den 1 juli 1982.

Utskottet

Riksdagen har - i avvaktan på resultatet av den undersökning om de
värnpliktigas ekonomiska förhållanden som överbefälhavaren har arbetat
med sedan år 1978 - på förslag av utskottet vid flera tillfällen avslagit
motionsyrkanden om förbättringar i olika avseenden av de värnpliktigas
förmåner under tjänstgöring. Överbefälhavaren har nu avslutat sitt utredningsarbete
men försvarsministern har i likhet med flera remissinstanser
förordat att frågan om ett nytt förmånssystem utreds ytterligare. Regeringen
har också i detta syfte tillkallat en kommitté med direktiv att senast den
1 oktober innevarande år redovisa sina överväganden och förslag.

Utskottet anser det angeläget att - såsom nu också sker — ytterligare
underlag som bedöms nödvändigt tas fram med hög prioritet. Det är
nämligen önskvärt att ett mera omfattande ställningstagande rörande de
värnpliktigas förmåner kan göras utan onödig tidsutdräkt. Det är dock,
som försvarsministern anser, nödvändigt att redan nu avhjälpa vissa uppenbara
brister i de värnpliktigas förmåner. Detta ligger helt i linje med
försvarskommitténs uppfattning och har också förordats av flera remissinstanser
i deras yttranden över överbefälhavarens undersökning.

Utskottet skall i det följande uppehålla sig vid de förbättringar av vissa
områden av förmånssystemet som regeringen föreslår.

I propositionen förordas att dagersättningen till värnpliktiga den 1 juli
1982 höjs från 17 kr. till 18 kr. Detta innebär att den sammanlagda ersättningen
— dagersättningen och tillägg till dagersättningen - blir (18+15) 33
kr. fr. o.m. 231 :a t.o.m. 300:e tjänstgöringsdagen. För tjänstgöringstid
därutöver blir den sammanlagda ersättningen för dag (18+30) 48 kr.

I partimotion 2276 (s) föreslås en höjning av dagersättningen till 21 kr.,
dvs. med 3 kr. mer än regeringen föreslår. Motionärerna föreslår vidare att
man som mål bör ha en successiv höjning av förmånerna så att man under
en femårsperiod når upp till förbättringar som motsvarar en till 30 kr. höjd
dagersättning. Detta skulle, anser de, kunna ge en fast grund för den
pågående utredningen om de värnpliktigas m. fl. förmåner under grundut -

FöU 1981/82:18

100

bildning. Vänsterpartiet kommunisterna tar också i sin partimotion 535
upp frågan om dagersättningens storlek genom att upprepa sitt tidigare
framförda förslag om en höjning av denna till 30 kr.

Med hänvisning främst till det pågående utredningsarbetet är utskottet
inte berett att tillstyrka en höjning av dagersättningen utöver regeringens
förslag. Motionerna 2276 och 535 i dessa delar bör därför avslås. Yrkandet
i motion 2276 om att ange ett mål för ökning av värnpliktsförmånerna kan
utskottet inte heller biträda. Även detta motionsyrkande bör därför avslås.

I familjebidragslagens regler för bostadsbidrag till ensamstående värnpliktiga
föreskrivs att den värnpliktige vid tidpunkten för tjänstgöringens
böljan skall ha haft bostaden i minst sex månader för att vara berättigad till
bostadsbidrag. Undantag från denna regel medges endast om särskilda skäl
anses föreligga. Frågan om avskaffande av denna från flera håll kritiserade
bestämmelse tas upp i motionerna 397 (s) och 535 (vpk) som båda har
väckts under den allmänna motionstiden. 1 proposition 1981/82:102 föreslår
försvarsministern att sexmånadersgränsen slopas och att det skall
räcka att den värnpliktige innehar bostaden vid tidpunkten för inryckningen
för att han skall komma i åtnjutande av bostadsbidrag. Föreligger
särskilda skäl kan han få bidrag till kostnaderna för bostaden även om den
skaffas efter nyssnämnda tidpunkt. Utskottet tillstyrker bifall till regeringsförslaget
och till motion 535 i denna del. Något uttalande av riksdagen
i enlighet med motion 397 är inte påkallat.

Reseförmåner utgör en stor del av de sammanlagda kostnaderna för
värnpliktsförmåner. Frågan om de värnpliktigas resor har också behandlats
av utskottet i många olika sammanhang. Ämnet aktualiserades senast
med anledning av en motion om helt fria hemresor för tjänstgörande
värnpliktiga som avslogs av riksdagen (FöU 1981/82:19 s. 30, rskr 291).
Motion 398 (c) innehåller ett förnyat yrkande om fria hemresor för värnpliktiga.

Enligt direktiven till kommittén för utredning av förmåner till värnpliktiga
m. fl. under grundutbildning hör till kommitténs uppgifter att kartlägga
behovet av en eventuell förändring av resesystemet.

Kommittén har att utgå från att de värnpliktigas reseförmåner enbart
skall syfta till att ge de värnpliktiga goda möjligheter att resa mellan
tjänstgöringsstället och hemmet. I avvaktan på resultatet av det pågående
utredningsarbetet föreslår utskottet avslag på motion 398.

Utskottet har inte något att erinra mot övriga delar av regeringens
förslag rörande värnpliktsförmåner. Förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen
bör antas med smärre redaktionella ändringar.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:535, yrkande 2, och med anledning av motion 1981/
82:397 antar det i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade
förslaget till lag om ändring av familjebidragslagen (1978:520),

FöU 1981/82:18

101

2. att riksdagen avslår motion 1981/82:2276, yrkande 12, om mål
för ökning av vämpliktsförmånerna,

3. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:535, yrkande 1, och 1981/82: 2276,
yrkande 13, godkänner vad föredragande statsrådet har förordat
om dagersättning till värnpliktiga m.fl.,

4. att riksdagen avslår motion 1981/82:398 om fria hemresor för
värnpliktiga,

5. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet i övrigt har
förordat om värnpliktsförmåner.

15. Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m. m. — militära försvaret Regeringen

har i budgetpropositionen (bil. 7 s. 11-12) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om utbrytningspunkter
m. m.

I totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 161 -162) har regeringen föreslagit
riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1982/83 med hänsyn till prisutvecklingen enligt försvarsprisindex,

2. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1982/83 på grund av över- eller underutnyttjande av
utgiftsramen för budgetåret 1981/82,

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83 medge överskridande
av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden,
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Utskottet

Utskottet har redan i det föregående, under punkten 7, behandlat regeringens
förslag om utgiftsram (basbelopp) för det militära försvaret budgetåret
1982/83 och motförslag i partimotioner från socialdemokraterna, moderata
samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Utskottets ställningstaganden
där innebär bl. a. att vaije budgetårs utgiftsram skall omräknas
till medelprisläge med hjälp av ett nytt försvarsprisindex (FPI).

Det beräknade utfallet den 30 juni 1983, dvs. den totala medelsförbrukningen
under budgetåret 1982/83, motsvarar utgiftsramen i medelprisläge
för budgetåret. Denna beräknas som utgiftsramen i prisläget februari 1981
med tillägg för beräknade prisregleringsmedel enligt FPI. Liksom regering -

res. 12 (s)
res. 12 (s)

FöU 1981/82:18

102

en räknar utskottet med priskompensation efter en antagen utveckling av
FPI med ca 15%.

Utskottet tillstyrker bifall även till övriga förslag från regeringen under
denna punkt. Möjligheten att föra över outnyttjade medel från ett budgetår
till ett annat begränsas till 2% av utgiftsramen för det tidigare budgetåret
(prop. 1981/82:102 bil. 2 s. 48). Ett överskridande av utgiftsramen avräknas
fullt ut under nästkommande budgetår.

Medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder under tolfte huvudtiteln
förutsätts under budgetåret 1982/83 få disponeras utöver utgiftsramen till
ett belopp av 40 milj. kr.

Anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret är med ett undantag
(A 4 Extra utgifter) förslagsanslag. De får alltså överskridas enligt
beslut av regeringen inom utgiftsramen för budgetåret. Regeringen har att
anpassa utnyttjandet av beställningsbemyndiganden och betalningsmedel
på de olika anslagen till den inriktning av verksamheten samt den planeringsram
och utgiftsram som riksdagen har fastställt.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen lägger till handlingarna vad föredragande statsrådet
i proposition 1981/82:100 har anfört om utbrytningspunkter
m. m.,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för
det militära försvaret för budgetåret 1982/83 med hänsyn till
prisutvecklingen enligt försvarsprisindex,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för
det militära försvaret för budgetåret 1982/83 på grund av övereller
underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1981/82,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1982/
83 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret
samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs
av konjunktur- eller beredskapsskäl.

FöU 1981/82:18

103

16. Anslagsfrågor för det militära försvaret

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen och totalförsvarspropositionen
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1982/83 anvisa medel, lämna beställningsbemyndiganden
m. m. enligt följande sammanställning.

Anslag

Belopp (kr.)

Al. Försvarsdepartementet (prop.
1981/82:100 bil. 7 s. 13)

A 2. Vissa nämnder m. m. (prop.

1981/82:100 bil. 7 s. 14-16)

A 3. Kommittéer m. m. (prop. 1981/82*
100 bil. 7 s. 17)

A 4. Extra utgifter (prop. 1981/82:

100 bil. 7 s. 17)

A 5. Reglering av prisstegringar för
det militära försvaret (prop.

1981/82: 102 bil. 2 s. 165-167)

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
(prop. 1981/82:

102 bil. 2 s. 170-174)

B 2. Arméförband: Materielanskaffning
(prop. 1981/82:102 bil. 2
s. 174-177)

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar
(prop. 1981/82:102
bil. 2 s. 178-182)

B 4. Arméförband: Forskning och utveckling
(prop. 1981/82:102
bil. 2 s. 182-184)

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
(prop. 1981/82:

102 bil. 2 s. 187-190)

C 2. Marinförband: Materielanskaffning
(prop. 1981/82:102 bil. 2
s. 190-193)

C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar
(prop. 1981/82: 102
bil. 2 s. 193-197)

C 4. Marinförband: Forskning och
utveckling (prop. 1981/82: 102
bil. 2 s. 198-199)

Dl. Flygvapenförband: Ledning och

förbandsverksamhet (prop. 1981/82:
102 bil. 2 s. 200-205)

D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning
(prop. 1981/82: 102 bil. 2
s. 206- 209)

förslagsanslag

reservationsanslag

26710000

16635000

2600000

750000

förslagsanslag 2 500 000 000

förslagsanslag 4511 100 000

bemyndigande 2 295 500 000

förslagsanslag I 268 706 000

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

376000000

298700000

180000000

1415000000

1454300000

1034000000

157000000

91700000
87 100 000

2333000000

9120600000

2140000000

FöU 1981/82:18

104

Anslag

Belopp (kr.)

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av
anläggningar (prop. 1981/82: 100
bil. 2 s. 209- 214)

D 4. Flygvapenförband: Forskning och
utveckling (prop. 1981/82:102
bil. 2 s. 214-217)

E 1. Operativ ledning m. m.: Ledning
och förbandsverksamhet (prop.
1981/82:102 bil. 2 s. 218-223)

E 2. Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning
(prop. 1981/82:102
bil. 2 s. 223-225)

E 3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning
av anläggningar (prop.

1981/82:102 bil. 2 s. 225-229)

F 1. Försvarets civilförvaltning
(prop. 1981/82:100 bil. 7 s.

22-25)

F 2. Försvarets sjukvårdsstyrelse
(prop. 1981/82:100 bil. 7 s.

25 -28)

F 3. Fortifikationsförvaltningen
(prop. 1981/82:100 bil. 7 s.

28-32)

F 4. Försvarets materielverk (prop.
1981/82: 100 bil. 7 s. 33-38)

F 5. Gemensam forskning (prop.
1981/82:100 bil. 7 s. 39-43)

F 6. Försvarets radioanstalt (prop.
1981/82:100 bil. 7 s. 43-45)

F7. Vämpliktsverket (prop. 1981/82:

100 bil. 7 s. 45-49)

F 8. Försvarets rationaliseringsinstitut
(prop. 1981/82: 100 bil.

7 s. 49-52)

F9. Försvarshögskolan (prop. 1981/82:
100 bil. 7 s. 52-54)

F 10. Militärhögskolan (prop. 1981/82:

100 bil. 7 s. 55-58)

F 11. Försvarets gymnasieskola (prop.
1981/82: 100 bil. 7 s. 58-60)

F 12. Försvarets förvaltningsskola
(prop. 1981/82:100 bil. 7 s.

60- 63)

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

godkännande

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

215000000

9418390000

700000000

504900000

122600000

78000000

90500000

99100000

22 880000

146250000

650000000

520750000

267 300000
8000000

153900000

800000

100850000

20000000

19420000

2620000

29270000

126000

6860000

1 Avser resultaträkning för förvaltning av fastigheter.

FöU 1981/82:18

105

Anslag		Belopp (kr.)
F 13.	Försvarets läromedelscentral (prop. 1981/82:100 bil. 7 s. 63-66)	förslagsanslag	3630000
F 14.	Krigsarkivet (prop. 1981/82: 100 bil. 7 s. 66-69)	förslagsanslag	5 352000
F 15.	Statens försvarshistoriska museer (prop. 1981/82: 100 bil. 7 s. 69-72)	förslagsanslag	8990000
F 16.	Frivilliga försvarsorganisa-tioner m. m. (prop. 1981/82: 100 bil. 7 s. 72-74)	förslagsanslag	60100000
F 17.	Försvarets datacentral (prop. 1981/82:100 bil. 7 s. 74-77)	förslagsanslag bemyndigande	1201000 4100000
F 18.	Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt (prop. 1981/82: 100 bil. 7 s. 78-79)	förslagsanslag	24400000

Motionerna

1981/82:534 av Björn Körlof (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en prövning av de ekonomiska bestämmelser som reglerar frivilligförsvarets
verksamhet i syfte att ge organisationerna möjligheter att ta ut
avgifter vid längre kurser för ungdomar.

1981/82:730 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att anslaget i proposition 1981/82:100 bil. 7 p. A

5. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret minskas med
1900000000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att anslaget D 4. Flygvapenförband: Forskning
och utveckling minskas med 200000000 kr.

1981/82:1260 av Bertil Lidgård (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att den i motionen berörda konkurrensbegränsningen
bör elimineras.

1981/82:2262 av Gösta Bohman m. fl. (m) såvitt gäller

13. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbands verksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 4541 100000 kr.,

14. att riksdagen till Arméförband: Materielanskaffning anvisar ett förslagsanslag
av 1478 706000 kr.,

15. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m.m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av
2760500000 kr.,

16. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1425000000 kr.,

FöU 1981/82:18

106

17. att riksdagen till Marinförband: Materielanskaffning för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1044000000 kr.,

18. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av
1464300000 kr.,

19. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2343000000 kr.,

20. att riksdagen till Flygvapenförband: Materielanskaffning för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2240000000 kr.,

21. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av
9295600000 kr.

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkande 15, nämligen

a) att riksdagen till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2485000000 kr.,

b) att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 4 541 900000 kr.,

c) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m.m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av
2035500000 kr.,

d) att riksdagen till Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1 230706000 kr.,

e) att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1419000000 kr.,

f) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m.m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av
1379300000 kr.,

g) att riksdagen till Marinförband: Materielanskaffning för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1009000000 kr.,

h) att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2338500000 kr.,

i) att riksdagen bemyndigar regeringen medge att beställningar av materiel
m. m. för flygvapenförband — under de av riksdagen under punkt 9
angivna förutsättningarna - får läggas ut inom en kostnadsram av
8970600000 kr.,

j) att riksdagen till Flygvapenförband: Materielanskaffning för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2089650000 kr.,

k) att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för flygvapenförband - under de av riksdagen under punkt 9 givna förutsättningarna
- får läggas ut inom en kostnadsram av 9382390000 kr.,

1) att riksdagen till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 688000000 kr.,

m) att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning av förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 504950000 kr.

FöU 1981/82:18

107

Utskottet

Utskottet har i det föregående tagit ställning till verksamheten inom det
militära försvarets utgiftsram under budgetåret 1982/83 (punkt 7 i betänkandet).
I detta avsnitt behandlar utskottet anslag för denna verksamhet på
grundval av totalförsvarspropositionen och de till avsnittet hänförda motionerna.
Utskottet kommer i det följande att uppehålla sig vid några av
dessa motionsyrkanden. I övrigt framgår utskottets ställningstaganden av
utskottets hemställan.

I totalförsvarspropositionen yrkas att under anslaget Operativ ledning
m.m.: Ledning och förbandsverksamhet förbudgetåret
1982/83 anvisas 504900000 kr. I den socialdemokratiska partimotionen
2276 föreslås ett anslag om 504950000 kr. Anslagsökningen - 50000 kr. -hänför sig till ett av motionärerna framfört förslag att den värnpliktiga
arbetsgruppen skall tilldelas 50000 kr. för biträdeshjälp. Samma yrkande
har tidigare framförts från socialdemokratiskt håll (mot. 1980/81:349) men
avslagits av riksdagen (FöU 1980/81:19 s. 28, rskr 331).

Enligt gällande regleringsbrev avses för innevarande budgetår 480000
kr. under ifrågavarande anslag till bidrag till värnpliktiga arbetsgruppen.
Utskottet har inhämtat att detta bidrag i sin helhet används för andra
ändamål än det som det socialdemokratiska yrkandet avser. Enligt vad
utskottet har inhämtat kommer i regleringsbrevet för budgetåret 1982/83
överbefälhavaren att åläggas ställa en halv biträdestjänst till arbetsgruppens
förfogande inom ramen för det anslag som föreslås i propositionen.
Därmed torde syftet med motionsyrkandet vara tillgodosett. Motionen bör
avslås i denna del.

I gällande regleringsbrev för anslaget Försvarets materielverk
(F M V) anges att konsulttjänster får beställas hos andra företag än huvudverkstäder
och industriföretag inom en kostnadsram av 48 milj. kr. (prisläge
februari 1981). I motion 1260 (m) hävdar motionären att denna bestämmelse
är särskilt oläglig för konsultföretaget AB Teleplan, som har
bildats av sex industriföretag för att tillgodose behov inom det militära
försvarets materielförvaltning. Motionären har tidigare behandlat samma
fråga i motion 1979/80:1579. Utskottet (FöU 1979/80:13 s. 50) avstyrkte
bifall till motionen med motivering att den då arbetande kommittén för
vissa frågor om försvarets materielverk (MAK 79, Ds Fö 1980:03) väntades
behandla även verkets behov av konsulttjänster och formerna för
utnyttjande av konsulter. Motionären anser det vara tveksamt om angivna
bestämmelser står i överensstämmelse med grunderna för svensk lagstiftning
på området. Riksdagen bör därför, anförs det i motionen, som sin
mening ge regeringen till känna att denna konkurrensbegränsning bör
elimineras.

Utskottet konstaterar att ifrågavarande handlingsregel har tillkommit i
syfte att hindra att besparingar genom personalminskningar vid FMV skall

FöU 1981/82:18

108

reduceras eller helt gå till spillo genom ett ökat konsultutnyttjande. Utskottet
- som i annat sammanhang (FöU 1980/81:19 s. 45) har framhållit
att personalminskningar inom det militära försvaret inte får leda till bestående
kostnadsökningar, t. ex. genom ökat anlitande av konsulter - har
förståelse för denna strävan. En restriktiv användning av konsulter föreslogs
också av MAK 79, som ansåg det vara lämpligt att använda konsulter
för att jämna ut belastningstoppar och för att utnyttja behovet av speciell
kompetens som inte finns eller kan utnyttjas effektivt inom verket. I övrigt
bör FMV enligt MAK 79 lösa sina uppgifter med egen personal eller genom
att klart avgränsade uppdrag läggs ut till industriföretag. Enligt utskottets
mening är det angeläget att angivna syfte i görligaste mån uppnås genom
föreskrifter som inte skapar onödiga olägenheter för berörda företag. Enligt
vad utskottet har inhämtat övervägs f. n. en ändring av handlingsreglerna
beträffande utnyttjande av konsulter under det aktuella anslaget.
Utskottet utgår från att regeringen kommer att väga in sådana synpunkter
som framförs i motion 1260. Något uttalande av riksdagen är inte påkallat.

Från anslaget Frivilliga försvarsorganisationer m.m. finansieras
de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Denna verksamhet
har stor omfattning. Inom vissa verksamhetsområden är det f. n. inte
möjligt att ta emot alla ungdomar som vill vara med. I motion 534 (m)
föreslås att man i denna situation bör pröva att i viss utsträckning ta ut
smärre avgifter av deltagare vid längre lägerkurser för ungdomar. Härigenom
skulle, anför motionären, sannolikt ett avsevärt större antal ungdomar
kunna beredas plats vid dessa mycket populära kurser.

Som förut nämnts anser utskottet att de frivilliga försvarsorganisationernas
ungdomsarbete — liksom deras verksamhet i övrigt — är av stor
betydelse för totalförsvaret. Det är därför enligt utskottet glädjande att allt
fler ungdomar söker sig till den frivilliga försvarsverksamheten. Motionärens
förslag att avgiftsbelägga vissa kurser syftar till att öka organisationernas
ekonomiska möjlighet att i sin verksamhet möta detta ökade intresse.

Statssekreteraren i försvarsdepartementet har inför utskottet upplyst att
man inom regeringskansliet avser att i anslutning till att frivilligpersonalens
förmåner utreds även låta utreda den fråga som motionären har väckt.
Utskottet tillstyrker en sådan prövning. Syftet med motion 534 blir tillgodosett
och någon framställning till regeringen behövs inte.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 26710000 kr.,

2. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 16635000 kr.,

3. att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar
ett förslagsanslag av 2600000 kr.,

4. att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1982/83 anvisar ett
reservationsanslag av 750000 kr.,

FöU 1981/82:18

109

5. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 samt med
avslag på motionerna 1981/82:730, yrkande 1, och 1981/82:2276,
yrkande 15 a, till Reglering av prisstegringar för det militära
försvaret för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
2500000000 kr.,

6. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2262, yrkande 13, samt med bifall till motion 1981/
82:2276, yrkande 15 b, till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
4541900000 kr.,

7. beträffande Arméförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2262, yrkande 15, samt med bifall till motion 1981/
82:2276, yrkande 15 c, bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m. m. för arméförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 2035500000 kr.,

b. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2262, yrkande 14, samt med bifall till motion 1981/
82:2276, yrkande 15 d, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1230706000 kr.,

8. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 376000000 kr.,

9. beträffande Arméförband: Forskning och utveckling

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för arméförband får beställas inom en kostnadsram
av 298700000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 180000000 kr.,

10. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2262, yrkande 16, samt med bifall till motion 1981/
82:2276, yrkande 15 e, till Marinförband: Ledning ochförbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
1419000000 kr.,

11. beträffande Marinförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2262, yrkande 18, samt med bifall till motion 1981/
82: 2276, yrkande 15 f, bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för marinförband får läggas ut inom
en kostnadsram av 1379300000 kr.,

b. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2262, yrkande 17, samt med bifall till motion 1981/
82:2276, yrkande 15 g, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1009000000 kr.,

res. 13 (s)

res. 14 (c, fp)
res. 15 (m)

FöU 1981/82:18

110

12. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 157000000 kr.,

13. beträffande Marinförband: Forskning och utveckling

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för marinförband får beställas inom en kostnadsram
av 91 700000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 87100000 kr.,

14. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2262, yrkande 19, samt med bifall till motion 1981/
82:2276, yrkande 15 h, till Flygvapenförband: Ledning ochförbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 2 338 500 000 kr.,

15. beträffande Flygvapenförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2262, yrkande 21, samt med bifall till motion 1981/
82:2276, yrkande 15 i, bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 8970600000 kr.,

b. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2262, yrkande 20, samt med bifall till motion 1981/
82:2276, yrkande 15 j, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 2089650000 kr.,

16. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
215000000 kr.,

17. beträffande Flygvapenförband: Forskning och utveckling

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 15 k, bemyndigar regeringen
att medge att utvecklingsarbete för flygvapenförband får
beställas inom en kostnadsram av 9418390000 kr.,

b. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:730, yrkande 2, och 1981/82:2276,
yrkande 15 1, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
700000000 kr.,

18. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 15 m, till Operativ ledning
m. m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 504900000 kr.,

19. beträffande Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för operativ ledning m. m. får läggas ut
inom en kostnadsram av 122600000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 78000000 kr.,

res. 14 (c, fp)
res. 15 (m)

res. 13 (s)

FöU 1981/82:18

lil

20. att riksdagen till Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
90500000 kr.,

21. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1982/
83 anvisar ett förslagsanslag av 99 100000 kr.,

22. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 22880000 kr.,

23. beträffande Fortifikationsförvaltningen

a. att riksdagen godkänner den av föredragande statsrådet beräknade
resultaträkningen för förvaltning av fastigheter för försvarsmakten,

b. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 146250000 kr.,

24. beträffande Försvarets materielverk

a. att riksdagen avslår motion 1981/82:1260 om försvarets materielverks
upphandling av konsulttjänster,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att för budgetåret
1982/83 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så
att vid varje tillfälle en kostnadsram av 650000000 kr. inte
överskrids,

c. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 520750000 kr.,

25. beträffande Gemensam försvarsforskning

a. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 267300000 kr.,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1982/83 medge att materiel för forskningsändamål beställs inom
en kostnadsram av 8000000 kr.,

26. beträffande Försvarets radioanstalt

a. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 153900000 kr.,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge ätt datorutrustning
får beställas inom en kostnadsram av 800000 kr.,

27. beträffande Värnpliktsverket

a. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 100850000 kr.,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1982/83 medge att nya datorer beställs inom en kostnadsram av
20000000 kr.,

28. att riksdagen till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 19420000 kr.,

29. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1982/83 anvisar
ett förslagsanslag av 2620000 kr.,

30. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1982/83 anvisar
ett förslagsanslag av 29270000 kr.,

FöU 1981/82:18

112

31. att riksdagen till Försvarets gymnasieskola för budgetåret 1982/
83 anvisar ett förslagsanslag av 126000 kr.,

32. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 6860000 kr.,

33. att riksdagen till Försvarets läromedelscentral för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 3 630000 kr.,

34. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1982/83 anvisar ett
förslagsanslag av 5352000 kr.,

35. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 8990000 kr.,

36. beträffande Frivilliga försvarsorganisationer m. m.

a. att riksdagen avslår motion 1981/82:534 om begärd prövning
av de ekonomiska bestämmelserna som reglerar frivilligförsvarets
verksamhet,

b. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 60100000 kr.,

37. beträffande Försvarets datacentral

a. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1201000 kr.,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av datorutrustning får läggas ut inom en kostnadsram av
4100000 kr.,

38. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 24400000 kr.

17. Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1980/81

Regeringen har i budgetpropositionen (bil. 7 s. 80-81) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten
inom civilförsvaret under budgetåret 1980/81.

Utskottet har ingen erinran med anledning av vad försvarsministern har
anfört och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

18. Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1981/82

Regeringen har i budgetpropositionen (bil. 7 s. 82) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten
inom civilförsvaret under budgetåret 1981/82.

Utskottet har ingen erinran med anledning av vad försvarsministern har
anfört och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

FöU 1981/82:18

113

19. Civilförsvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 231-256) föreslagit
riksdagen att godkänna de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta utveckling
som föredragande statsrådet har angett.

I samma proposition (bil. 2 s. 258) har regeringen föreslagit riksdagen att
för budgetåret 1982/83 fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum
till 312700000 kr. och utgiftsramen för skyddsrum till 270500000 kr.,
båda i prisläget februari 1981.

Föredragande statsrådet

1978 års försvarskommitté har mot bakgrund av genomförd perspektivoch
programplanering lämnat förslag till grunder för den fortsatta utvecklingen
av civilförsvaret och för inriktningen av planeringen för perioden
1982/83-1986/87. Propositionen följer i huvudsak dessa förslag.

Försvarsministern anser att följande allmänna utgångspunkter skall gälla
för planeringen av civilförsvars verksamheten:

o huvudinriktningen skall vara att ge befolkningen skydd mot verkningarna
av konventionella stridsmedel
o skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel skall ägnas ökad uppmärksamhet o

förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp skall ökas.

Denna inriktning ställer ökade krav på beredskap, utbildning, ledning
m. m. inom civilförsvarsverksamheten.

Försvarsministern redovisar vidare aktuella förslag till förändringar
inom civilförsvarsverksamheten, bland vilka kan nämnas
o kommunal ledning av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå
O ny hemskyddsorganisation

o alarmeringsfunktionen i luftförsvarscentralerna överförs till chefen för
flygvapnet

o hårdare styrning av skyddsrumsproduktionen till riskområden och prioriterade
samhällsverksamheter
o regelbunden kontroll av befintliga skyddsrum
o ändrade regler för att fastställa verkskyddsplikt
O utökad självskyddsutbildning

o skyddsmasker till hela befolkningen inom en tioårsperiod
o omprioriteringar inom civilförsvarets krigsorganisation
o eventuell sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd
och riksnämnden för kommunal beredskap till en myndighet.
Beträffande civilförsvarets personal anmäler försvarsministern
o att uttagning och inskrivning av personal måste effektiviseras, bl. a.
genom att befattningsanalyser och kvalifikationskrav utformas för civilförsvarets
krigsorganisation
8 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

114

O att andelen kvinnor i civilförsvarets krigsorganisation bör ökas
o att vapenfria tjänstepliktiga i ökad utsträckning utbildas och krigsplaceras
i civilförsvaret
o att brandväsendets personal bör undantas från tjänstgöring inom försvarsmakten
i krig

o att programansvaret för civilförsvarets sjukvårdsplutoner bör föras över
till socialstyrelsen.

Det råder f. n. viss osäkerhet om vilken utformning civilförsvarets
utbildningsorganisation bör ha på lång sikt. Försvarsministern anser om
utbildningsorganisationen

o att anläggningarna i Rosersberg, Sandö och Revingeby behålls
o att en ny anläggning byggs i Skövde varvid delar av Göta trängregementes
nuvarande etablissement utnyttjas och att den provisoriska utbildningsanläggningen
i Brännebrona behålls tills verksamheten kan
överföras till Skövde
o att anläggningen i Katrineholm behålls tills osäkerheten reducerats om
bl. a. ytterligare decentraliserad övningsverksamhet, hemskyddsorganisationens
utbildningsbehov, omfattningen av utbildningen för vapenfria
tjänstepliktiga och om den framtida brandförsvarsutbildningen.
Beträffande ekonomiska resurser förordas en planeringsram för civilförsvaret
utom skyddsrum av högst 1 780 milj. kr. i prisläge februari 1981 för
perioden 1982/83-1986/87. För budgetåret 1982/83 beräknas behovet av
betalningsmedel till 312,5 milj. kr. i samma prisläge. Mot bakgrunden av
bl. a. de omfattande förändringar som föreslås genomföras inom civilförsvaret
under perioden vill försvarsministern inte nu fördela ramen på
budgetår och ändamål utan anser att detta bör bli föremål för årlig prövning.

Försvarsministern anser att skyddsrumsbyggandet inte skall styras av
en femårig planeringsram. I stället bör årligen fastställas ett beställningsbemyndigande
för kommande budgetår. För budgetåret 1982/83 beräknas ett
bemyndigande om 392 milj. kr. i prisläge februari 1981. Medelsbehovet
beräknas till 270,5 milj. kr.

Prisreglering bör enligt försvarsministern ske på samma sätt som för det
militära försvaret.

Motionerna

1981/82:341 av Ann-Cathrine Haglund (m) och Birgitta Rydle (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder i syfte att öka
rekryteringen av kvinnor till civilförsvaret.

1981/82: 396 av Olle Aulin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till nya ersättningsbestämmelser för anordnande av små
skyddsrum i enlighet med vad i motionen anförts.

FöU 1981/82:18

115

1981/82:2261 av Bonnie Bemström (fp) och Eva Winther (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att i motionen skisserad lösning läggs
till grund för en långsiktig föryngring av civilförsvaret.

1981/82:2262 av Gösta Bohman m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena

22. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om den ökande samordningen
mellan civilförsvaret och den kommunala verksamheten på nytt
underställs riksdagen våren 1984, mot bakgrund av de erfarenheter som då
vunnits av provplanläggningen,

23. att riksdagen godkänner av regeringen föreslagna riktlinjer för civilförsvarets
utveckling med de ändringar som föranleds av vad som anförts i
denna motion.

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkande 16 att riksdagen
godkänner vad som förordats i motionen beträffande resurser för
civilförsvaret under perioden 1982/83-1986/87.

1981/82:2283 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

12. att riksdagen beslutar att den s.k. referensnivån i civilförsvarsstyrelsens
perspektivplan skall ligga till grund för civilförsvarets fortsatta
utveckling,

13. att riksdagen beslutar att ramen för Civilförsvar utom skyddsrum
räknas upp med 8,3 milj. kr. till 320,8 milj. kr. för budgetåret 1982/83,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande av en
kommitté för att utreda en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens
brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap.

Utskottet

I likhet med försvarskommittén anser försvarsministern att huvudinriktningen
av civilförsvarsverksamheten skall vara att ge befolkningen skydd
mot verkningarna av konventionella stridsmedel. Ökad uppmärksamhet
måste dock ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel samt
åt förmågan att möta verkningarna av överraskande angrepp. Detta medför
ökade krav på civilförsvarsorganisationen vad gäller beredskap, utbildning
och ledning. Utskottet biträder denna huvudinriktning.

I moderata samlingspartiets partimotion 2262 (yrkande 23) godkänns den
föreslagna inriktningen av civilförsvarsverksamheten, samtidigt som man
ställer följande ytterligare krav:

- möjligheterna att möta överraskande angrepp ökas och det skall vara

möjligt att bedriva verksamhet innan militär mobilisering är genomförd,

- bättre skydd åt befolkningen i de stora städerna,

- förbättrade ledningsmöjligheter.

Vidare föreslås att de besiktningsmän som regelbundet skall kontrollera
befintliga skyddsrum knyts till länsstyrelserna. Motionärerna hävdar ock -

FöU 1981/82:18

116

så att genomförandet av självskyddsutbildningen också fortsättningsvis i
betydande omfattning bör vara en uppgift för frivilligverksamheten inom
civilförsvaret, även om en ökad självskyddsutbildning kommer till stånd i
grundskolan.

Enligt utskottets mening tillgodoses de första och tredje särskilda kraven
genom förslagen i propositionen.

Vad gäller bättre skydd åt befolkningen i bl. a. de stora städerna pågår
f. n. arbete med att styra skyddsrumsbyggandet till riskområden och
prioriterade samhällsverksamheter. Ett led i detta är försöken med att ta
fram kommunala skyddsplaner. Det är angeläget att detta arbete fortsätter
så att man får underlag för att bygga skyddsrum där de bäst behövs, såväl i
de stora städerna som på andra håll.

1975 års skyddsrumsutredning har föreslagit en särskild besiktningsorganisation
om 25 personer, anställda av civilförsvarsstyrelsen men placerade
vid länsstyrelserna. Försvarsministern föreslår dock - i likhet med
försvarskommittén - att kommunernas byggnadsinspektörer, som redan
nu besiktigar nybyggda skyddsrum, även tar hand om den fortlöpande
kontrollen av det äldre skyddsrumsbeståndet.

Mot bakgrund av kommunernas ökade ansvar för planering av bl. a.
skyddsrumsbehov är det naturligt att dessa administrerar och utför inspektioner
av befintliga skyddsrum. Utskottet förordar därför den av försvarsministern
föreslagna ordningen, enligt vilken kommunerna ansvarar för
kontrollen av både nya och äldre skyddsrum. Tekniskt underlag för sådan
kontroll lämnas av civilförsvarsstyrelsen.

Kurser i självskydd om totalt 14 timmar genomförs f. n. av Civilförsvarsförbundet
(personligt skydd bl. a. mot ABC-stridsmedel), Röda korset
(sjukvård) och Svenska brandförsvarsföreningen (brandförsvar). Årligen
deltar ca 70000 personer. Största delen av utbildningen sker i skolorna. I
en strävan att öka allmänhetens kunskaper i självskydd har genomförts
försök som syftar till obligatorisk självskyddsutbildning i grundskolan.

Frivilligorganisationemas insatser för att öka allmänhetens kunskaper i
självskydd är av stor betydelse. Genom ett införande av obligatorisk
självskyddsutbildning i skolan bör dessa kunskaper kunna förbättras ytterligare.
Hur en sådan utbildning påverkar behovet av frivillig utbildning kan
man knappast nu förutsäga. En tänkbar utveckling kan bli att intresset för
fortbildning i frivilligorganisationemas regi kommer att öka. Utskottet -som i det föregående under punkt 4 har behandlat information om skydd
mot ABC-stridsmedel - anser inte att det finns tillräckligt underlag för
riksdagen att nu uttala sig i frågan.

Försvarsministern anmäler att det f. n. råder osäkerhet om hur civi'(försvarets
framtida utbildningsorganisation bör utformas. Planeringen bör
enligt hans mening inriktas på att behålla anläggningarna i Rosersberg,
Sandö, Revingeby och t. v. även den i Katrineholm samt att bygga en ny
anläggning i Skövde, varvid delar av Göta trängregementes nuvarande

FöU 1981/82:18

117

etablissement utnyttjas. Försvarsministern räknar med att det inom något
år finns underlag för att kunna ta slutlig ställning till om Katrineholmsanläggningen
behövs på längre sikt.

I motion 2262 har moderata samlingspartiet inom ramen för yrkande 23
slutligen begärt att några mer omfattande nyinvesteringar i utbildningsanläggningar
inte skall ske i avvaktan på att frågan om ökad samordning av
utbildning och övning för freds- och krigsräddningstjänst finner sin lösning.

Utskottet anser det riktigt att inte nu genomföra några mer omfattande
nyinvesteringar som med förändrad utbildningsinriktning kan bli obehövliga.
Detta gäller främst Katrineholmsanläggningen. Enligt propositionen
skall större arbeten påböijas i Revinge, Sandö och på det nya övningsfältet
i Skövde, dvs. vid anläggningar som av allt att döma skall vara kvar.
Utskottet bedömer därför inte risken för felinvesteringar vara stor, trots
den nuvarande osäkerheten om civilförsvarsutbildningens omfattning och
inriktning. Mot denna bakgrund finns inte behov av något uttalande av
riksdagen.

Av det sagda framgår att utskottet avstyrker bifall till motion 2262,
yrkande 23.

I propositionen redovisar försvarsministern ett antal förslag till åtgärder
som kommer att medföra betydande förändringar av civilförsvaret. Förslagen
gäller bl. a. ökad samordning med den kommunala verksamheten. I
likhet med försvarskommittén anser försvarsministern att kommunerna
med böljan senast under budgetåret 1984/85 bör ta över ansvaret för
ledningen av civilförsvaret på kommunal nivå i krig och det planläggningsansvar
i fred som hänger samman därmed. För att få ytterligare underlag
för en slutlig uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna
anser han att en provplanläggning bör genomföras. Denna fråga bereds
f. n. i regeringskansliet.

I partimotion 2262 (m), yrkande 22, föreslås att riksdagen hos regeringen
begär att frågan om den ökade samordningen på nytt underställs riksdagen
våren 1984 och då mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits vid
provplanläggningen.

Enligt vad utskottet har inhämtat avser man inom försvarsdepartementet
att ta upp principfrågor rörande civilförsvarets kommunala anknytning i
budgetpropositionen 1984. Frågan om ersättning till kommunerna för deras
arbete beräknar departementet att kunna anmäla i proposition våren 1984.
Vad som föreslagits i motion 2262 i denna del är enligt utskottets mening
tillgodosett utan någon åtgärd från riksdagen.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även begäran i motion 396 (m)
om förslag till nya ersättningsregler för anordnande av små skyddsrum.
Utskottet anser inte att en sådan begäran tjänar något syfte eftersom
förslag från 1975 års skyddsrumsutredning om möjlighet att lämna bidrag
för anordnande av små skyddsrum f. n. bereds i regeringskansliet. Motio -

FöU 1981/82:18

118

nen bör därför avslås. Utskottet anser, liksom motionären, att en förutsättning
för att bidrag till små skyddsrum skall kunna lämnas bör vara att
skyddsrummet behövs enligt kommunens skyddsrumsplan.

Försvarsministern delar försvarskommitténs uppfattning att det är nödvändigt
att öka andelen kvinnor i civilförsvarets krigsorganisation. Frågan
tas upp dels i motion 2261 (fp) om en långsiktig föryngring av civilförsvaret
genom direktrekrytering av yngre män och kvinnor, dels i motion 341 (m)
om ökad rekrytering av kvinnor genom utökad information samt erinran
till kommunerna om skyldigheten att ordna barntillsyn vid civilförsvarstjänst.

Motion 2261 bygger på folkpartiets särskilda yttrande i försvarskommittén.
I det föreslås bl. a. att civilförsvaret årligen skall få grundutbilda 5 000
personer i åldern 20—50 år (varav 1000-1500 kvinnor). Förslaget syftar
ytterst till totalförsvarsplikt och en omfördelning av personaltillgångarna
inom totalförsvaret. Utskottet avvisar förslaget i likhet med försvarskommittén.

En förutsättning för att många kvinnor skall kunna engagera sig i civilförsvaret
är att det i krig finns en väl fungerande barnomsorg. Barnomsorgen
är en del av socialtjänsten. F. n. pågår arbete med att ta fram underlag
för nya allmänna anvisningar och fackanvisningar för beredskapsplanering
av bl. a. socialtjänsten. Enligt utskottets mening tillgodoses därmed syftet
med motion 341. Motionen bör avslås. Bl. a. frågan om beredskapsplanering
av socialtjänsten behandlas ytterligare under punkt 24 om övrigt
totalförsvars fortsatta utveckling.

Försvarskommittén föreslår att en kommitté tillsätts med uppgift att
närmare överväga om en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens
brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap till en ny
myndighet bör komma till stånd. Motsvarande förslag har lämnats av
räddningstjänstkommittén i principbetänkandet (SOU 1981:82) Samhällets
räddningstjänst. Försvarsministern anser att samordningsvinster går att
uppnå inom området räddningstjänst i krig och fred och anmäler att frågan
f. n. bereds i regeringskansliet.

Vänsterpartiet kommunisterna har i sin partimotion 2283 förordat att en
kommitté utreder sammanslagningen av de tre myndigheterna.

Civilutskottet har i yttrande CU 1981/82:6 y behandlat denna fråga och
därvid påpekat att frågan om samordning av samhällets räddningstjänst
övervägs i skilda sammanhang. En riksdagens begäran enligt förslaget i
motionen kan enligt civilutskottets uppfattning inte tjäna något reellt syfte.
Försvarsutskottet instämmer i denna bedömning. Motion 2283 bör avslås
såvitt nu är i fråga.

Såväl försvarskommittén som riksrevisionsverket har framhållit att det
finns stora brister i fråga om styrningen av civilförsvarsverksamheten,
vilket bl. a. har återverkat menligt på krigsorganisationen. Försvarsministern
instämmer i dessa bedömningar och anser att arbetet med att åstad -

FöU 1981/82:18

119

komma fungerande styrmedel när det gäller krigsorganisationen måste
drivas med stor kraft. Han anmäler vidare att utvecklingsarbete rörande
krigsorganisationen har påböijats samt att han i kommande budgetpropositioner
avser att orientera riksdagen om hur arbetet fortskrider.

Under våren 1982 har genomförts en organisationsförändring vid civilförsvarsstyrelsen
som syftar till att bättre samordna arbetet med krigsorganisationens
utveckling.

Utskottet anser att de resurser som satsas på civilförsvaret skall resultera
i att befolkningen får ett väl fungerande skydd i krig. Brister i den
fredstida organisationen och styrningen som resulterar i ett dåligt utnyttjande
av resurserna eller en mindre bra krigsorganisation måste avhjälpas.
Ett första led i detta kan vara den nyligen genomförda omorganisationen.
Ett stort antal förändringar av civilförsvarsverksamheten i fred och i krig
skall genomföras under femårsperioden, vilket ställer stora krav på samordning
mellan fredsverksamhet och krigsorganisation. Det är därför nu
särskilt betydelsefullt att de åtgärder som påbörjats resulterar i en styrning
mot en effektivare krigsorganisation.

Utskottet går nu över till att behandla civilförsvarets ekonomiska resurser
under perioden 1982/83—1986/87.

Med utgångspunkt i förslag av försvarskommittén anser försvarsministern
att den verksamhet inom civilförsvaret som inte avser skyddsrum
under femårsperioden bör genomföras inom en ekonomisk ram av högst
1780 milj. kr. i prisläget februari 1981. För budgetåret 1982/83 beräknar
han behovet av betalningsmedel (basbeloppet) till 312,5 milj. kr. i samma
prisläge. Härtill kommer under budgetåret 0,2 milj. kr. för investeringar för
u-landsutbildning (prop. 102 bil. 2 s. 257). Den slutliga fördelningen av
planeringsramen på budgetår och ändamål bör enligt hans mening inte
fastläggas nu utan prövas vaije år.

1 den socialdemokratiska partimotionen 2276 yrkas att planeringsramen
skall bestämmas till 1780 milj. kr. - inte till högst 1 780 milj. kr. Motionärerna
godtar dock att utgiftsramen för nästa budgetår bestäms till 312,5
milj. kr.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 2283 att den s. k. referensnivån
i civilförsvarsstyrelsens perspektivplan skall ligga till grund för civilförsvarets
fortsatta utveckling. Denna nivå uppgick till 800 milj. kr., varav
420 milj. kr. avsåg skyddsrumsverksamheten (prisläge februari 1979). För
nästa budgetår yrkas i samma motion att utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum skall bestämmas till 320,8 milj. kr. (prisläge februari 1981).

Utskottet anser att planeringsramen för civilförsvar utom skyddsrum
bör bestämmas till 1780 milj. kr. och utgiftsramen för nästa budgetår till
312,7 milj. kr. (prisläge februari 1981). Det innebär att utskottet ansluter
sig till motionsförslaget att planeringsramen liksom tidigare skall bestämmas
till ett visst belopp och i likhet med försvarsministern och samma

FöU 1981/82:18

120

motionärer förordar att planeringsramen för 1982/83-1986/87 inte skall
vara horisontell. Av det sagda framgår att utskottet avstyrker bifall till
motion 2283 (vpk) såvitt gäller planeringsram och utgiftsram för civilförsvar
utom skyddsrum (del av yrkande 12 samt yrkande 13).

Beträffande skyddsrum förordar försvarsministern att verksamheten
inte styrs genom en femårig planeringsram utan genom att ställning tas
årligen till storleken av ett beställningsbemyndigande för det närmast
kommande budgetåret. För budgetåret 1982/83 behövs enligt hans mening
ett bemyndigande om 392 milj. kr. (prisläge februari 1981). Medelsbehovet
— utgiftsramen — beräknar han till 270,5 milj. kr. i samma prisläge.
Bemyndiganden och betalningsmedel avses bl. a. för byggande av skyddsrum
i samband med den löpande byggnadsproduktionen och som ett led i
en planerad bristtäckning samt för kontroll av befintliga skyddsrum. Bemyndiganden
som beräknas för senare budgetår i perioden än 1982/83 bör
enligt försvarsministern beräknas så att de ger utrymme dels för att betala
ersättning till kommunerna för det arbete de beräknas få med att upprätta
skyddsplaner, dels för en provutbyggnad vid någon eller några sjukvårdsanläggningar
av skydd för behandling och vård och av förstärkt teknisk
försörjning.

Utskottet biträder försvarsministerns förslag beträffande resurser för
skyddsrumsverksamheten och avstyrker alltså bifall till motion 2283 såvitt
gäller denna verksamhet (del av yrkande 12). Utskottet har heller inte
något att erinra mot vad försvarsministern har anfört om prisreglering samt
om underutnyttjande och överskridande av utgiftsram.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1981/82:2262, yrkande 22, om en
framställning till regeringen angående viss redovisning,

2. att riksdagen avslår motion 1981/82:341 om en framställning till
regeringen om åtgärder i syfte att öka rekryteringen av kvinnor
till civilförsvaret,

3. att riksdagen avslår motion 1981/82:2261 om metod för en långsiktig
föryngring av civilförsvaret,

4. att riksdagen avslår motion 1981/82:2283, yrkande 14, om utredning
av sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd
och riksnämnden för kommunal beredskap,

5. att riksdagen avslår motion 1981/82:396 om en framställning till
regeringen angående ersättningsregler för små skyddsrum,

6. att riksdagen avslår motion 1981/82:2262, yrkande 23 i denna res. 16 (m)
del, om besiktningsmän knutna till länsstyrelserna,

7. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2262, yrkande 23 i denna del, godkänner
de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta utveckling som föredragande
statsrådet har angett,

8. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102, med

FöU 1981/82:18

121

bifall till motion 1981/82:2276, yrkande 16, och med avslag på
motion 1981/82:2283, yrkande 12 i denna del och yrkande 13,
godkänner att den verksamhet inom civilförsvaret som inte avser
skyddsrum under perioden 1982/83-1986/87 genomförs inom en
planeringsram av 1780 milj. kr. samt för budgetåret 1982/83
fastställer utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum till
312700000 kr. i prisläge februari 1981,

9. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2283, yrkande 12 i denna del, för
budgetåret 1982/83 fastställer utgiftsramen för skyddsrum till
270500000 kr. i prisläge februari 1981.

20. Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m. m. — civilförsvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (bil. 7 s. 83) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om utbrytningspunkter
m. m.

1 totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 257-259) har regeringen föreslagit
riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1982/83 justera utgiftsramen
för civilförsvar utom skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen enligt
försvarsprisindex samt utgiftsramen för skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen
enligt nettoprisindex,

2. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för
budgetåret 1982/83 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna
för budgetåret 1981/82,

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83 medge överskridande
av utgiftsramarna för civilförsvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden,
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Utskottet

Utskottet har redan i det föregående, under punkten 19, behandlat
regeringens förslag om utgiftsramar för civilförsvaret budgetåret 1982/83
och ett motförslag beträffande civilförsvar utom skyddsrum från vänsterpartiet
kommunisterna. Utskottets ställningstaganden där innebär bl. a. att
för civilförsvar utom skyddsrum skall tillämpas ett nytt system för priskompensation,
baserat på en särskilt beräknad försvarsprisindex (FPI).

Det beräknade utfallet den 30 juni 1983 för varje utgiftsram, dvs. den
totala medelsförbrukningen under budgetåret 1982/83 inom ramen, motsvarar
utgiftsramen i medelprisläge för budgetåret. Denna beräknas som

FöU 1981/82:18

122

utgiftsramen i prisläge februari 1981 med tillägg för beräknade prisregleringsmedel
enligt FP1 (civilförsvar utom skyddsrum) eller NP1 (skyddsrum).
Liksom regeringen räknar utskottet med priskompensation efter en
antagen utveckling av FPI och NPI med ca 15%.

Utskottets tidigare ställningstaganden innebär att utskottet i enlighet
med regeringens förslag för civilförsvar utom skyddsrum förordar en utgiftsram
om 312,7 milj. kr. (prisläge februari 1981) och för skyddsrum
förordar en utgiftsram om 270,5 milj. kr. (prisläge februari 1981).

Bland de regeringsförslag som utskottet behandlar under denna punkt
ingår ett bemyndigande att justera lämnade beställningsbemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex. Liksom beträffande
det militära försvaret tillstyrker utskottet att planeringen underlättas genom
ett sådant bemyndigande. Det kommer att gälla regeringens medgivanden
att beställa civilförsvarsmateriel och utge ersättning för anskaffning
av anläggningar under anslaget Civilförsvar samt regeringens medgivanden
att ersättning utgår för anskaffning av skyddsrum under anslaget
Civilförsvar: Skyddsrum.

Utskottet tillstyrker bifall även till övriga förslag från regeringen under
denna punkt. För envar av de båda utgiftsramarna begränsas möjligheten
att föra över outnyttjade medel från ett budgetår till ett annat till 2% av
utgiftsramen för det tidigare budgetåret (prop. 1981/82:102 bil. 2 s. 254).
Ett överskridande av utgiftsramen avräknas fullt ut under nästkommande
budgetår.

Medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder under tolfte huvudtiteln
förutsätts under budgetåret 1982/83 få disponeras utöver utgiftsramarna till
ett belopp av 5 milj. kr.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen lägger till handlingarna vad föredragande statsrådet
i proposition 1981/82:100 har anfört om utbrytningspunkter
m.m.,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1982/83
justera utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum med hänsyn
till prisutvecklingen enligt försvarsprisindex samt utgiftsramen
för skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramarna
för civilförsvaret för budgetåret 1982/83 på grund av över- eller
underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1981/82,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1982/
83 medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret
samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av
konjunktur- eller beredskapsskäl.

FöU 1981/82:18

123

21. Anslagsfrågor för civilförsvaret

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 261-274) föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1982/83 anvisa medel och lämna bemyndiganden
enligt följande sammanställning.

Anslag			Belopp (kr.)
G 1.	Civilförsvar (prop. 1981/82: 102 bil. 2 s. 261-268)	bemyndigande (materiel) bemyndigande (stats-bidrag för anlägg-ningar för krigsorg.) förslagsanslag	190200000 51 000 000 290500000
G 2.	Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar (prop. 1981/82: 102 bil. 2 s. 268-270)	förslagsanslag	22200000
G 3.	Civilförsvar: Skyddsrum (prop. 1981/82: 102 bil. 2 s. 271-272)	bemyndigande förslagsanslag	600000000 270500000
G 4.	Reglering av prisstegringar för civilförsvaret (prop. 1981/82:102 bil. 2 s. 273-274)	förslagsanslag	90000000

Utskottet tillstyrker att riksdagen bifaller regeringens förslag och hemställer 1.

beträffande Civilförsvar

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att civilförsvarsmateriel
beställs inom en kostnadsram av 190200000 kr.,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation
inom en kostnadsram av 51000000 kr.,

c. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 290500000 kr.,

2. att riksdagen till Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 22200000 kr.,

3. beträffande Civilförsvar: Skyddsrum

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en
kostnadsram av 600000000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 270500000 kr.,

4. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för civilförsvaret för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 90000000 kr.

FöU 1981/82:18

124

22. Det ekonomiska försvarets fortsatta inriktning

Regeringen har i totalförsvarspropositionen (bil. 3 s. 1-69, 73-89) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för det ekonomiska försvarets fortsatta inriktning
som föredragande statsrådet har förordat,

2. godkänna de riktlinjer för beredskapslån som föredragande statsrådet
har förordat,

3. godkänna de riktlinjer för beredskapsgarantier som föredragande
statsrådet har förordat,

4. godkänna de riktlinjer för de rörliga krediterna som föredragande
statsrådet har förordat,

5. godkänna förslaget om oljelagringsfondens upphörande,

6. godkänna de riktlinjer för beredskapslagring av gasbensin t.o. m.
budgetåret 1986/87 som föredragande statsrådet har förordat,

7. anta förslag till

— lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för
oljeprodukter,

— lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

— lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt.

Vidare har regeringen i samma proposition berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad föredragande statsrådet har anfört beträffande beredskapslagring
av ångkol och naturgas (bil. 3 s. 69-73, 89) samt föreslagit riksdagen
att godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om inriktningen av
det ekonomiska försvaret inom programmet Livsmedel (bil. 8 s. 1-13).

Motionerna

1981/82:1262 av Karl-Gustaf Mathsson (s) och Thure Jadestig (s) vari
yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att i samband med större verksamhetsförändringar
ge dispens från bestämmelserna i lagen om oljelagring.

1981/82:2212 av Roland Brännström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om lagring
av råolja.

1981/82: 2262 av Gösta Bohman m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 24 att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om tillkallandet
av en utredning om näringslivets medverkan i beredskapslagringen.

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkande 19 att riksdagen
begär att en utredning om ansvarsfördelningen stat-näringsliv i fråga
om lagringsverksamheten inom det ekonomiska försvaret tillsätts skyndsamt.

FöU 1981/82:18

125

Föredragande statsrådet

Vid behandlingen av det ekonomiska försvarets fortsatta inriktning berör
handelsministern inledningsvis (s. 18-46)

O övergripande mål
o inriktning i stort
o långsiktsplaneringen
o handelsutbyte i kriser och krig
o lagringsverksamheten
o forskning och utveckling
o administrativ beredskap
o lån och garantier
o rörliga krediter
o oljelagringsfonden
o clearingfonden för olja.

Efter att ha behandlat de ekonomiska förutsättningarna för planeringen
inom det ekonomiska försvaret (s. 46-48) lämnar handelsministern förslag
för den programvisa inriktningen av det ekonomiska försvaret (s. 48-86).
Härvid behandlas följande program och delprogram:

Livsmedel
Beklädnad m. m.

Energi

Bränslen och drivmedel m. m.

Elkraft

Övriga försöijningsviktiga varor
Kemiska produkter m. m.

Metaller m. m.

Transporter
T ransportsamordning
Järnvägstransporter
Landsvägstransporter
Vägar

Flygtransporter

Sjötransporter

Arbetskraft

Övriga försöijningsviktiga tjänster
Penningmedel och betalningsförmedling
Postal kommunikation
Socialförsäkring
Övrig försäkringsverksamhet
Ledning och samordning m. m.

Slutligen redogör handelsministern för behovet av medel för det ekonomiskaförsvaret
över statsbudgeten för budgetåret 1982/83 och för femårsperioden
1982/83-1986/87 (s. 87-88).

Jordbruksministern behandlar i bilaga 8 till propositionen (s. 1-13) den
fortsatta inriktningen av programmet Livsmedel.

FöU 1981/82:18

126

Utskottet

Bakgrund

Under de senaste decennierna har Sverige genomgått en strukturomvandling
som medfört att förutsättningarna för inhemsk försörjning av
vissa varor och tjänster i en krissituation har försämrats kraftigt. Omvandlingen
har samtidigt varit en förutsättning för den snabba välståndsutvecklingen
vårt land har genomgått. Utvecklingen har medfört ökade krav på
åtgärder för att trygga vårt lands försöijningsförmåga vid kriser och krig.
Denna förmåga brukar benämnas försörjningsberedskap. Försörjningsberedskapen
bygger väsentligen på det fredstida samhällets resurser och
förmåga till snabb anpassning och omställning vid olika krissituationer.
Kompletterande beredskapsåtgärder krävs emellertid för att en tillfredsställande
försörjningsberedskap skall kunna upprätthållas. Alla de åtgärder
som behöver vidtas inom olika sektorer och funktioner i samhället för att
Sverige skall ha en tillfredsställande försörjningsförmåga i kriser och krig
sammanfattas i begreppet ekonomiskt försvar. Det ekonomiska försvaret
berör därför många myndigheter, organisationer och företag. Verksamheten
inom denna totalförsvarsgren är uppdelad i program. Det ekonomiska
försvarets uppgifter hänför sig till tre typer av yttre påfrestningar, nämligen
fredskriser, avspärrning och krig.

Inom regeringskansliet samordnar handelsdepartementet det ekonomiska
försvaret. Det sker i samråd med försvarsdepartementet. Under regeringen
ligger ansvar för planering och samordning på ett antal centrala
myndigheter som lyder under olika departement. Beredskapsförberedelser
genomförs också på regional nivå av landets sex civilbefälhavare, 24
länsstyrelser och av centrala myndigheters läns- och distriktsorganisationer.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) samordnar på myndighetsnivå
hela det ekonomiska försvaret. Inom livsmedelsområdet, energiområdet
och transportområdet har statens jordbruksnämnd, ÖEF resp. transportrådet
samordningsansvar.

1978 års försvarskommitté har i ett första betänkande (SOU 1979:42)
redovisat frågor rörande vår säkerhetspolitik. I delbetänkandet (Ds Fö
1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret har den därefter bl. a. behandlat
planeringsförutsättningarna för det ekonomiska försvaret och dess
allmänna mål och inriktning i stort. I sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14)
Totalförsvaret 1982/1987 återkommer kommittén till vissa övergripande
frågor rörande det ekonomiska försvarets fortsatta inriktning. Mot bakgrund
av den programplanering som har genomförts enligt anvisningar av
regeringen lämnar kommittén i detta betänkande förslag om inriktningen
av planeringen under perioden 1982/83-1986/87. Proposition 1981/82:102
är utformad med utgångspunkt i försvarskommitténs överväganden och
förslag. I den tas också ställning till vissa förslag av 1980 års oljelagrings -

FöU 1981/82:18

127

kommitté (OLK) i betänkandet (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för
kristid.

Övergripande mål

1 1977 års försvarsbeslut bestämdes mål och inriktning för det ekonomiska
försvaret under perioden 1976/77-1981/82 (prop. 1976/77:74, FöU 13,
rskr 311). Det allmänna mål för det ekonomiska försvaret som fastställdes i
detta sammanhang bör enligt 1978 års försvarskommitté gälla alltjämt.
Kommittén föreslog emellertid en omformulering av det övergripande mål
som angavs i 1977 års försvarsbeslut. I propositionen ställer sig handelsministern
helt bakom försvarskommitténs formulering av det övergripande
målet för det ekonomiska försvaret. Den har följande lydelse:

Verksamheten inom det ekonomiska försvaret skall, genom komplettering
av det fredstida samhällets resurser och förberedelser för dess omställning
skapa en sådan försöijningsberedskap att individens överlevnad
och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade
till egna försöijningsresurser.

Tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster
skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika
försörjningsområdena.

Samhällets resurser skall kunna sättas in på det sätt som i vaije enskilt
läge bedöms ge den bästa effekten, när det gäller att mildra påfrestningarnas
konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beaktande
av att befolkningens och de olika samhällsfunktionernas behov av
resurser kan förändras efter hand som ett kris- eller krigsläge utvecklas.

Utskottet anser att det ekonomiska försvarets karaktär av samlingsbegrepp
för olika beredskapsåtgärder på ett riktigt sätt kommer till uttryck i
den föreslagna formuleringen. Markeringen av att åtgärderna inom det
ekonomiska försvaret skall syfta till att säkra individens överlevnad och
samhällets funktion är viktig. Inte heller i övrigt har utskottet något att
erinra mot målformuleringen.

Inriktning i stort

I linje med den nyss behandlade formuleringen av de övergripande
målen för det ekonomiska försvaret förordar handelsministern beträffande
det ekonomiska försvarets inriktning i stort att åtgärder som syftar till att
säkerställa den för individens överlevnad och samhällets funktion viktiga
försörjningen i en avspärrnings- och krigssituation skall prioriteras. Detta
innebär att försöijningsförmågan i första hand skall säkerställas för livsmedel,
beklädnad, värme, hälso- och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner
i form av insatsvaror, arbetskraft, energi och transporter. Vidare
framhålls betydelsen av att den administrativa, organisatoriska och
personella handlingsberedskapen hos berörda myndigheter och i näringslivet
förbättras. Handelsministern framhåller också att det i planeringen är
av vikt att upprätthålla en viss flexibilitet eftersom det är omöjligt att exakt
förutse eventuella krisers karaktär och förlopp.

FöU 1981/82:18

128

Det är enligt handelsministerns mening angeläget att man prövar olika
alternativ till den alltmer kostnadskrävande lagringen. Han pekar på behovet
av forskning för att möjliggöra en utveckling mot ökat utnyttjande av
inhemska ersättningsvaror (s. 27-29). Ett ökat handelsutbyte i kriser och
krig genom avtal redan i fredstid med andra länder, främst de nordiska,
bedöms också i begränsad omfattning kunna bli av betydelse för försörjningsberedskapen
(s. 23—24). Frågan om ansvarsfördelningen mellan stat
och näringsliv när det gäller beredskaps- och fredskrislagring förs också in
i bilden (s. 24-27).

När det gäller ansvarsfördelningen mellan staten och näringslivet i fråga
om beredskap och fredskrislagring anser handelsministern i likhet med
ÖEF och försvarskommittén det vara angeläget att närmare utreda om
man genom att ge näringslivet större ansvar för lagringsverksamheten
skulle kunna åstadkomma förbättringar på detta område. Han förklarar att
han avser att återkomma till regeringen med förslag om hur en sådan
utredning skall genomföras. Han framhåller i det sammanhanget att det är
väsentligt att undersöka hur andra länder har agerat på detta område för att
vi i Sverige skall kunna dra nytta av dessa erfarenheter. Enligt vad han har
erfarit studerar man f. n. denna fråga inom OECD.

Både socialdemokraterna och moderata samlingspartiet har i sina partimotioner
2276 resp. 2262 yrkat att ifrågavarande utredning skall tillsättas
skyndsamt.

Utskottet finnér att de prioriteringar som görs i propositionen är riktiga.
De alternativ till lagring som handelsministern överväger ger inte utskottet
anledning till erinringar. Utskottet vill dock framhålla att trots ökade
satsningar av angivet slag och genom t. ex. höjd handlingsberedskap och
bättre omställningsförberedelser för att minska beroendet av beredskapslagringen
kommer viss lagringsverksamhet att vara nödvändig under lång
tid framåt. Beträffande krisimport är det av vikt att i planeringen beakta
den osäkerhet som är förbunden med varuimport i krissituationer. Särskilda
avtal om krisimport kan dock vara betydelsefulla komplement till andra
åtgärder. Utskottet återkommer till avtal om krisimport i samband med
liv smedelsprogrammet.

Utskottet behandlar härefter motionsyrkandena om en skyndsam utredning
om möjligheter att ge näringslivet ett större ansvar i fråga om lagringsverksamhet.
Vissa fördelar skulle onekligen kunna vara förknippade med
en sådan ordning. Handelsministern nämner möjligheten av en förbättrad
lagringsverksamhet. Ekonomiska och administrativa skäl åberopas också.
Självklart bör eftersträvas ett system som innehåller positiva sidor också
för näringslivet. Utskottet anser i likhet med vad som yrkas i de båda
motionerna att den föreslagna utredningen bör komma till stånd snarast.
Enligt vad utskottet har inhämtat förbereder man inom regeringskansliet
tillkallandet inom kort av en sådan utredning. Någon framställning av
riksdagen är därför inte påkallad.

FöU 1981/82:18

129

Utskottet vill också uppehålla sig något vid planeringen för fredskriser.
Denna planering har blivit en alltmer betydelsefull verksamhet inom det
ekonomiska försvaret.

Samhällets mål i fredskriser bör enligt propositionen vara att undvika
störningar i viktiga samhällsfunktioner samt att så långt möjligt upprätthålla
fredstida sysselsättning, export och konsumtion. De åtgärder som kan
behöva vidtas för att begränsa konsekvenserna av framtida störningar av
fredskriskaraktär bör enligt handelsministern tillkomma i ett nära samarbete
mellan utrikes-, handels-, försvars- och näringspolitik. Utskottet, som
beträffande målet för fredskrisberedskapen delar handelsministerns uppfattning,
finnér det med denna utgångspunkt naturligt att det ekonomiska
försvarets uppgifter i detta avseende bör vara

- att bedöma risker för importstörningar inom olika varuområden

- att hålla en administrativ och organisatorisk beredskap att kunna vidta
reglering och ransonering och

- att genomföra fredskrislagring i den omfattning som anges av statsmakterna.

Lån och garantier

I syfte att trygga försörjningsberedskapen inom främst teko-, läder-,
sko- och gummiskoområdena men också när det gäller rayonfiber har
under åren vuxit fram olika åtgärder för att göra det möjligt för berörda
industrier att upprätthålla en levande produktion eller produktionskapacitet
för tillverkning av vissa för folkförsörjningen viktiga varor. De åtgärder
som har kommit till användning är olika slags lån och garantier, såsom
avskrivnings-, försöijningsberedskaps-, struktur- och offertlån samt garantier
för säsongkrediter och krediter i samband med avskrivningslån. En
redogörelse för den närmare utformningen av dem finns i totalförsvarspropositionen
(bil. 3 s. 30-33).

Sedan år 1973 fram t. o. m. budgetåret 1981/82 har statsmakterna anslagit
drygt 740 milj. kr. som lån för dessa ändamål, varav 680 milj. kr. inom
beklädnadsprogrammet och 60 milj. kr. inom kemiprogrammet. För garantier
har beviljats ramar på totalt 122 milj. kr. De hänför sig helt till
beklädnadsprogrammet.

I propositionen föreslås att angivna låneformer och garantier försvinner
som begrepp och den 1 juli 1982 ersätts av en ny låneform kallad beredskapslån
och en ny form av garantier benämnd beredskapsgarantier.

Beredskapslånen föreslås vara ränte- och amorteringsfria och kunna
skrivas av på mellan 1 och 15 år. Avskrivningarna behöver inte vara lika
stora vaije år utan bör kunna anpassas till det enskilda fallet. Beredskapslån
skall kunna ges som motprestation till att företag förbinder sig att
upprätthålla produktion eller produktionskapacitet under en viss och helst
längre tid eller att genomföra någon annan åtgärd som stärker försöijningsberedskapen,
t. ex. utveckling av substitut eller förberedelse att ta upp
9 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

130

alternativ produktion i krislägen. Låneavtalen skall kunna förses med
villkor om ytterligare åtaganden från företagens sida. Det kan gälla t. ex.
att vidta åtgärder på företagslednings- eller marknadsföringsområdena eller
att förbättra styrsystemen, detta för att öka möjligheterna för företagen
att verkligen fullfölja sina åtaganden. Lånen skall vara konkurrensneutrala
i den bemärkelsen att alla företag skall ha rätt att konkurrera om att sälja
de beredskapstjänster som ÖEF vill köpa för lånen.

Beredskapsgarantin, som avses ersätta nuvarande garantiformer, skall
kunna ges för lån till såväl försöijningsviktiga investeringar som för säsongsmässigt
behov av rörelsekapital till skoindustrin. För beredskapsgarantier
avses gälla samma flexibilitet som för beredskapslånen.

Riksdagen bör enligt förslaget vaije budgetår bemyndiga regeringen eller
den regeringen bestämmer att inom en angiven beloppsram ingå avtal om
beredskapslån som medför utbetalningar över flera budgetår. Beredskapsgarantiema
avses lämnade inom en samlad garantiram som riksdagen
fastställer för vaije budgetår.

Näringsutskottet lämnar i sitt yttrande över totalförsvarspropositionen
utan erinran att nuvarande typer av lån och garantier för försörjningsberedskapsändamål
förenhetligas till låneformen beredskapslån och garantiformen
beredskapsgaranti.

Försvarsutskottet bedömer att de beredskapslån och beredskapsgarantier
som nu föreslås har en sådan utformning att de på bättre sätt än
tidigare former kommer att stimulera till effektivisering av verksamheter
som är viktiga från försöijningsberedskapssynpunkt. De affärsmässiga
uppgörelser det är fråga om innebär att man - vilket ÖEF framhåller som
önskvärt — kommer bort från begreppet ”stöd” i samband med beredskapsplaneringen.
Beredskapslån och beredskapsgarantier blir statens instrument
för att köpa beredskapstjänster på särskilt försöijningsviktiga
områden. Utskottet biträder i likhet med näringsutskottet regeringens förslag
i denna del.

Rörliga krediter

Regeringen har bemyndigats att vid krig, krigsfara eller annan omständighet
av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap för varuinköp disponera
rörliga krediter i riksgäldskontoret om högst 50 milj. kr. inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde och högst 1000 milj. kr. inom
handelsdepartementets område. På livsmedelsområdet görs redan i fredstid
en löpande planering för utnyttjande av krediter. Det åligger jordbruksnämnden
att mot bakgrund av den fortlöpande förändringen av näringslivets
resurser revidera anskaffningsplanen. Av den rörliga krediten på
handelsdepartementets verksamhetsområde avses 650 milj. kr. för köp av
råolja och oljeprodukter och resten, 350 milj. kr., för köp av andra varor
inom handelsdepartementets område. Krediten för oljeinköp har utnyttjats
i samband med krisen i Iran år 1979 men är numera till större delen
återbetald med utnyttjande av medel från oljelagringsfonden.

Föll 1981/82:18

131

Handelsministern förordar efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet
att det bör ankomma på regeringen att fördela användningen av
krediterna på skilda ändamål. Liksom f. n. bör dock jordbruksnämnden
planera för köp av försöijningsviktiga varor på livsmedelsområdet inom en
ram av 50 milj. kr. Regeringen bör enligt handelsministern ges bemyndigande
att använda krediterna vid krigsfara eller annan omständighet av
synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap eller när den fredstida folkförsöijningen
på grund av en tillförselstörning är allvarligt hotad. Krediterna
föreslås också få användas för att tidigarelägga inköp av någon av de varor
som riksdagen har beslutat skall beredskapslagras över ett antal år om så
kraftiga prisstegringar kan förväntas att betydande statsfinansiella besparingar
kan göras vid en tidigareläggning.

Utskottet tillstyrker vad handelsministern föreslår om utnyttjande av de
rörliga krediterna.

Vissa planeringsfrågor

För att samordna verksamheten inom totalförsvaret och ta fram beslutsunderlag
inför det femåriga försvarsbeslutet har tillämpats ett system för
långsiktig planering som i stora delar är uppbyggt på samma sätt för
totalförsvarets olika delar. År 1978 fastställde statsmakterna utformningen
i stort av det planeringssystem som tillämpas inom det ekonomiska försvaret
(prop. 1977/78:100 bil. 14, FöU 20, rskr 241).

Handelsministern konstaterar (s. 22-23) att enligt hans uppfattning är
erfarenheterna av den bedrivna långsiktsplaneringen i huvudsak goda. Han
anser därför att en samordnad långsiktsplanering även fortsättningsvis bör
bedrivas inom det ekonomiska försvaret. Han förordar dock att vissa
förenklingar av planeringsprocessen och begränsningar av resursinsatserna
skall eftersträvas. Bl.a. avses insatserna när det gäller perspektivstudierna
i fas 1 minskas till förmån för planeringen i det femåriga perspektivet.

Handelsministern tar i propositionen (s. 46-47) också upp frågan om de
ekonomiska planeringsförutsättningar som bör gälla inom det ekonomiska
försvaret. Det framgår att han i huvudsak delar försvarskommitténs uppfattning
att det inom det ekonomiska försvaret inte är meningsfullt att
tillämpa den form av fast ekonomisk planeringsram i kombination med
kompensation för prisutvecklingen som kommittén föreslår för försvarsmakten
och civilförsvaret.

Kommittén förordar ett system med en grovt uppskattad ekonomisk
planeringsram för femårsperioden i kombination med en noggrann årlig
prövning av resursbehoven för det ekonomiska försvaret. Inom sådana
områden där samhälls- och prisutveckling spelar en underordnad roll men
där fleråriga insatser är erforderliga kan det vara lämpligt att ge flerårsbemyndiganden
för att fa ytterligare stadga i planeringen och största möjliga
effektivitet för långsiktiga satsningar för försörjningsberedskapen. För

FöU 1981/82:18

132

fortsatt planering under programplaneperioden förutsätts en i stort sett
reell oförändrad årlig ram för kostnader exkl. räntor över statsbudgeten.
Ramen bedöms dock kunna behöva justeras under programplaneperioden.
En sådan justering kan föranledas av eventuellt ändrad ansvarsfördelning
av staten och näringslivet för beredskapsåtgärder av skilda slag. Försöken
att finna inhemska ersättningsvaror m. m. och förändringar i beredskapslagrens
sammansättning och volym kan också ge anledning till sådana
justeringar.

Det bör enligt handelsministern ankomma på regeringen att årligen föreslå
en särskild medelsram för det ekonomiska försvaret. I planeringsanvisningama
bör anges en fast ram för det närmast aktuella budgetåret och en
mer översiktlig ram för övriga år i planeringsperioden. Beträffande driftoch
förvaltningskostnader anser handelsministern att det får ankomma på
regeringen att på vanligt sätt lämna löpande anvisningar för hur dessa skall
behandlas.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det år 1973 påbörjades försök
med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret. Resultaten av
dessa försök låg till grund för 1977 års försvarsbeslut. Redan i samband
med detta beslut uttalade utskottet att det för sin del kunde konstatera att
den dittills bedrivna långsiktsplaneringen hade skapat förutsättningar för
förbättrad samordning såväl inom det ekonomiska försvarets olika program
som mellan ekonomiskt försvar och övriga delar av totalförsvaret.
Utskottet ansåg att det därigenom hade blivit möjligt att i en utsträckning
som aldrig förr göra samlade bedömningar rörande hela totalförsvarets
fortsatta utveckling. I betänkandet FöU 1977/78:20 (s. 3) tog utskottet
ställning för en permanentning av det planeringssystem som hade tillämpats
försöksvis. Utskottet har ingen invändning mot de justeringar som
handelsministern räknar med, bl. a. innebärande en ökad koncentration av
resurserna till planeringen för åtgärder på fem års sikt.

Utskottet har inte heller något att erinra mot vad handelsministern anför
om de ekonomiska planeringsförutsättningarna inom det ekonomiska försvaret.
Även i detta fall är det inte fråga om några avvikelser från den
ordning som har tillämpats hittills. Vad handelsministern anför i frågan
bygger på och ligger i linje med den uppfattning försvarskommittén har
kommit fram till. Utskottet vill särskilt peka på att det för några områden
kan bli aktuellt med långsiktiga satsningar som kräver fleråriga bemyndiganden
av riksdagen.

Programvis inriktning

Utskottet begränsar sina överväganden i det följande till att huvudsakligen
avse programmen Livsmedel, Beklädnad m.m. samt vissa delar av
energiprogrammet och programmet Övriga försöijningsviktiga varor.

Programmet Livsmedel gäller frågor om försörjning med livsmedel,
fodermedel, utsäde, fettråvaror samt handelsgödsel och bekämpnings -

FöU 1981/82:18

133

medel. Inriktningen av programmet behandlas i proposition 1981/82:102
dels av handelsministern (bil. 3 s. 48-50), dels av jordbruksministern (bil.

8 s. 1-13). Minimibehovet av livsmedel måste enligt den förordade inriktningen
under perioden 1982/83-1986/87 kunna tillgodoses med stor säkerhet
även i långvariga försöijningskriser. Målet för livsmedelsprogrammet
bör därför vara att livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om till i
huvudsak självförsörjning. En omställning av jordbruket innebär en förskjutning
från animalie- till vegetabilieproduktion. En viss uppbyggnad
och omstrukturering av beredskapslagren föreslås. Den godtagbara kriskost
som enligt genomförda studier visat sig kunna tillhandahållas efter
omställning av jordbruket föreslås ligga till grund för planeringen. En viss
beredskapslagring är nödvändig. Denna bör avse varor som inte kan framställas
inom landet och som behövs för att klara en omställningsperiod och
ge nödvändig uthållighet i övrigt. I propositionen betonas också betydelsen
av att den regionala försörjningsförmågan uppmärksammas i planeringen.
Därvid bör, framhålls det, ett ökat ansvar läggas på civilbefälhavarna.

Försörjningsberedskapen med gödselmedel är en central del av livsmedelsprogrammet.
En särskild utredning har haft till uppgift att pröva olika
alternativ för försörjningen med gödselmedel och för tillverkning av sådana
medel. Utredaren har bl. a. tagit upp frågan om principöverenskommelser
mellan staten genom ÖEF, Norsk Hydro a. s. och Supra AB om
krisimport av gödselmedel och ammoniak samt rörande förstudie, projektering
och andra förberedelser för att en elektrolysbaserad ammoniakfabrik
skall kunna byggas vid en kris. För att täcka behovet av kväve under
den tid det tar att bygga fabriken (beräknad till högst 2 år) föreslår utredaren
att olja beredskapslagras för den nuvarande ammoniaktillverkningen
i Köping samt en beredskapslagring av kvävegödselmedel.

Handelsministern uppehåller sig i totalförsvarspropositionen ingående
vid frågan om att genom krisimport förbättra försöijningsberedskapen med
gödselmedel. Han konstaterar att den dominerande delen av Sveriges
import av kvävegödselmedel kommer från Norge liksom delar av vår
import av råvaror för tillverkning därav (ammoniak och olja). Det vore
därför, framhåller handelsministern, från beredskapssynpunkt mycket värdefullt
om Sverige kunde avtala om att i kristid få utnyttja norska resurser.
Det svensk-norska jordbruksavtal som undertecknades i december 1980
öppnade möjligheter för en sådan krisimport. I samband med försäljningen
av aktiemajoriteten i Supra AB till Norsk Hydro a. s. har beaktats möjligheten
till krishandel med dessa produkter.

Jordbruksministern förklarar sig inte vara beredd att ta slutlig ställning
till hur beredskapen för vår kväveförsörjning i kriser av olika slag skall
vara utformad. Bl. a. förutsätter förslaget om krisimport, framhåller han,
en överenskommelse med Norge på regeringsnivå innan man slutligt kan
bedöma dess beredskaps värde. Resultatet av de övriga diskussioner som
pågår inom ramen för det svensk-norska jordbruksavtalets ram bör också

FöU 1981/82:18

134

vägas in i den samlade bedömningen. De ansvariga beredskapsmyndighetema
bör också ges möjlighet att lämna synpunkter på utredarens förslag.
För att man skall få bättre underlag för en samlad bedömning bör enligt
hans uppfattning medel anvisas till en förstudie om byggande av den
elektrolysbaserade ammoniakfabriken. I avvaktan på slutligt ställningstagande
bör beredskapslagring av gödselmedel under budgetåret 1982/83
genomföras enligt det i programplanen redovisade förslaget i den av regeringen
anvisade ekonomiska nivån (40 milj. kr.).

Jordbruksutskottet har yttrat sig över den av jordbruksministern föreslagna
inriktningen av programmet Livsmedel och har förklarat sig inte ha
någon erinran mot förslaget.

Försvarsutskottet biträder den angivna inriktningen av verksamheten
inom programmet Livsmedel. Beträffande den träffade principöverenskommelsen
om krisimport av kvävegödselmedel eller ammoniak från
Norge delar utskottet handelsministerns tillfredsställelse att överenskommelsen
har kommit till stånd. Utvecklingen av en kris- eller krigssituation
kan emellertid hindra eller allvarligt försvåra infriandet av en överenskommelse
om krisimport. Andra vägar att klara försöijningen på området
måste därför också prövas. Utskottet är mot den bakgrunden positivt till
tankarna på att skapa beredskap för uppbyggnad av en elektrolysbaserad
ammoniakfabrik. Övrig inhemsk produktion och lagringsverksamhet bör
också föras in i bilden. Utskottet räknar med att det fortsatta arbetet med
frågan om hur beredskapsförsörjning på kvävegödselområdet skall tillgodoses
kan leda fram till en lämplig avvägning mellan alla angivna möjligheter
att trygga försörjningsberedskapen på området. 1 avvaktan därpå bör
beredskapslagras kvävegödselmedel i enlighet med regeringens förslag.

Inriktningen av programmet Beklädnad m.m. behandlas i proposition
1981/82:148 om åtgärder för tekoindustrin, m.m. Försvarsutskottet
har yttrat sig över propositionen och därvid bl. a. godtagit att det skall
göras en översyn av planeringsnormerna för försörjningsberedskapen
inom beklädnadsprogrammet (FöU 1981/82:3 y). Näringsutskottet kan vid
sin behandling av propositionen beräknas ta ställning till inriktningen av de
fortsatta statliga åtgärderna på teko-, läder-, sko- och gummistövelområdena.
Försvarsutskottet kommer senare i betänkandet att behandla frågan
om medel för beredskapslagring och industriella åtgärder för att kunna
upprätthålla de beredskapspolitiskt betingade målen/riktmärkena för programmet.

Programmet Energi består av två delprogram, Bränslen och drivmedel
m.m. och Elkraft. I det följande vill utskottet något uppehålla sig
vid delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m.

Handelsministern föreslår att oljelagringsfonden skall avvecklas den 1
juli 1982.

Det huvudsakliga syftet med oljelagringsfonden är att den skall finansi -

FöU 1981/82:18

135

era den statliga beredskapslagringen av olja. Fonden inrättades genom
beslut av regeringen år 1975. Medel tillförs fonden genom den särskilda
beredskapsavgift på oljeprodukter som utgår sedan den 1 juli 1974 i form
av avgifter på bensin, eldningsolja, motorbrännolja och bunkerolja enligt
lagen (1973:1216, omtryckt 1975:75, ändrad senast 1981:572) om särskild
beredskapsavgift för oljeprodukter (prop. 1973:194, FöU 27, rskr 266).
Både byggande av lagringsanläggningar och inköp av varor, dvs. råolja och
oljeprodukter, samt drift och underhåll av lagren finansieras över fonden.
Sedan ikraftträdandet av lagen om särskild beredskapsavgift på oljeprodukter
har dennas giltighetstid förlängts tre gånger. Lagen gäller nu till
utgången av år 1984.

Den särskilda beredskapsavgiften är f. n. 17 öre per liter för bensin och
118 kr. per m3 för motorbrännolja (mbo), eldningsolja (eo) och bunkerolja
(bo). En del av avgiften avskiljs för att tillföras andra fonder än oljelagringsfonden
för finansieringen av andra åtgärder än beredskapslagring.

Hur den särskilda beredskapsavgiften numera fördelas på olika fonder
framgår av följande sammanställning:

bensin mbo, eo, bo

Oljelagringsfonden 17 öreA 38 kr./m3

Oljeprospekteringsfonden 12 kr./m3

Oljeersättningsfonden 37 kr./m3

Energiforskningsfonden 31 kr./m3

Summa 17 öreA 118 kr./m3

I totalförsvarspropositionen (bil. 3 s. 40-43) konstaterar handelsministern
att de anspråk som de närmaste åren kommer att ställas på oljelagringsfonden
beräknas överstiga de medel som kan beräknas inflyta till
fonden om man inte höjer beredskapsavgiften. Han har övervägt om det
alltjämt är rationellt att behålla oljelagringsfonden som finansieringskälla
för beredskapslagring av olja. Handelsministern har kommit till slutsatsen
att det i dagens statsfinansiella läge är bättre att ordna finansieringen över
statsbudgeten. Som en följd av detta ställningstagande föreslår han att det
beräknade saldot på oljelagringsfonden per den 1 juli 1982, dvs. ca 814 milj.
kr., överförs till inkomsttitel på statsbudgeten, liksom de särskilda beredskapsavgifter
som genom eftersläpningen i redovisningen inflyter i oljelagringsfonden
en tid därefter. Som en konsekvens av sitt förslag förordar
handelsministern efter samråd med chefen för budgetdepartementet att
den särskilda beredskapsavgiften på eldningsolja, motorbrännolja och bunkerolja
den 1 juli 1982 sänks med det belopp som hänför sig till oljelagringsfonden,
38 kr./m3, och att avgiften på bensin, 17 öre/liter, slopas
samma dag. I propositionen förordas vidare att den allmänna energiskatten
på oljor och bensinskatten samtidigt höjs med samma belopp. Handelsmi nistern

framhåller att med dessa åtgärder förbättras statsbudgetens saldo

med de belopp som vid budgetårsskiftena annars skulle ha legat i oljelag -

FöU 1981/82:18

136

ringsfonden som utgående balanser. Förslag till författningsändringar som
sammanhänger med nyss redovisade förslag har upprättats inom handelsdepartementet
och fogats till totalförsvarspropositionen som underbilagor
till bilaga 3.

Skatteutskottet har yttrat sig över propositionen i denna del och därvid
inte funnit anledning till erinran mot de föreslagna åtgärderna. Skatteutskottet
har emellertid i det sammanhanget observerat att de av riksdagen
nyligen beslutade ändringar i bensinskattelagen som trädde i kraft den 1
april 1982 endast delvis har iakttagits i lagförslaget avseende bensinskatten.
Ändringsförslaget i fråga om den särskilda beredskapsavgiften är
ofullständigt konstaterar skatteutskottet vidare. Skatteutskottet har därför
utformat lagtext enligt vad som framgår av bilagor till yttrandet.

I propositionen tas upp frågan om förlängning av det reviderade oljelagringsprogram
som riksdagen fastställde våren 1981 (prop. 1980/81:90 bil.
3, FöU 21, rskr 281) att finansieras över oljelagringsfonden.

Gällande oljelagringsprogram innebär en total inlagring av 6,5 milj. m3
råolja som skall vara slutförd före utgången av 1984. Om marknadsmässiga
och statsfmansiella skäl ger anledning därtill kan inlagringsperioden utsträckas,
dock längst till utgången av år 1986. På grund av brist på medel i
oljelagringsfonden har regeringen medgivit ÖEF att begränsa den för budgetåret
1981/82 planerade inlagringen av varor inom oljelagringsprogrammet.
Handelsministern pekar nu på att en förlängning av inlagringstiden
under vissa förutsättningar angavs vara möjlig enligt 1981 års riksdagsbeslut.
Han anser att förutsättningarna (statsfmansiella skäl) för en sådan
förlängning föreligger och föreslår att lagringsprogrammet förlängs med
två år och avslutas vid utgången av år 1986. Enligt handelsministerns
uppfattning bör i princip en lika stor volym råolja inlagras vart och ett av
budgetåren 1982/83—1985/86 och hälften av denna årsvolym under den
hälft av budgetåret 1986/87 som han föreslår skall omfattas av programmet.
Eftersom 4,1 miljoner m3 råolja återstår att inlagra innebär detta en lagring
med 950000 m3 budgetåret 1982/83, 900000 m3 ettvart av budgetåren 1983/
84-1985/86 och 450000 m3 budgetåret 1986/87.

Med antagande om bl. a ett varupris på råolja, inklusive inlagringskostnad,
om 1240 kr./m3 och en dollarkurs om 5,54 kr., vilken motsvarade
förhållandena i november 1981 medför detta enligt handelsministern en
investeringskostnad i varor och lagringsutrymmen om tillhopa 5348 milj.
kr.

I motion 2212 (s) påpekar motionären att redan inom ett år efter riksdagens
beslut om ett reviderat oljelagringsprogram föreslår regeringen av
statsfmansiella skäl en revidering av inlagringstakten. Inget sägs, påpekar
motionären, om marknadsmässiga skäl för en sådan revidering. Enligt
motionären talar aktuella marknadsmässiga omständigheter snarast för en
snabbare inlagring än den beslutade. Mot den bakgrunden anser han att det
finns skäl för riksdagen att nu klart uttala dels att ytterligare förseningar

FöU 1981/82:18

137

efter år 1986 inte får riskeras, dels att regeringen bör tillse att sådana
avvikelser från den planerade upplagringstakten kan ske som marknadssituationen
motiverar och som kan förkorta tiden tills programmet genomförts.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att ett slopande av oljelagringsfonden
innebär en betydande förändring när det gäller de ekonomiska förutsättningarna
för oljelagringen. Man kan i fortsättningen inte räkna med ett
fast tillflöde av medel som är uteslutande avsedda för oljelagring. Utskottet
utgår dock från att en finansiering över statsbudgeten inte kommer att
medföra en minskad benägenhet att infria ett beslutat oljelagringsprogram.

Besparingsskäl ligger bakom förslaget att förlänga oljelagringsprogrammet.
En tillfällig förstärkning av statsbudgeten blir också följden av att
slopa oljelagringsfonden. Utskottet vill i det sammanhanget framhålla att
svaret på frågan om förlängningen av oljelagringsprogrammet medför besparingar
även på sikt blir starkt beroende av utvecklingen av oljepriserna.
Ett par nackdelar med förlängningen bör också påpekas. Det gäller en
övergående försämring av beredskapen som blir följden. Vidare kommer
vissa lagerutrymmen att stå outnyttjade längre tid än vad som annars
skulle ha varit fallet.

Utskottet motsätter sig emellertid inte slopandet av oljelagringsfonden
och förlängningen av oljelagringsprogrammet enligt handelsministerns förslag.
Utskottet vill, i linje med vad som påpekas i motion 2212 och för att
förlängningen skall ha avsedd besparingseffekt, understryka att regeringen
noga bör följa prisutvecklingen på oljeområdet och vidta åtgärder som
motverkar att avsedda inköp av olja kommer att ske under ekonomiskt
ogynnsamma betingelser. Utskottet pekar på möjligheten att - som handelsministern
uttalar (s. 40) - utnyttja de rörliga krediterna för att tidigarelägga
inköp av någon av de varor som riksdagen har beslutat skall beredskapslagras
över ett antal år om så kraftiga prisstegringar kan förväntas att
betydande statsfinansiella besparingar kan göras med en tidigareläggning.
Någon ytterligare förlängning av oljelagringsprogrammet räknar utskottet
inte med. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Författningsförslagen bör antagas med de ändringar som har förordats
av skatteutskottet.

Utskottet övergår till att behandla motion 1262 (s). Huvuddelen av
landets beredskapsbehov av olja täcks genom tvångslagring. Skyldigheten
att lagra olja åvilar säljare och förbrukare av större kvantiteter olja och
regleras genom lagen (1957:343) om oljelagring m. m. (omtryckt 1977:939,
senast ändrad 1980: 381). Med olja avses i lagen färdigprodukter av råolja i
form av gasol, motorbensin och fotogen med undantag av flygbensin och
flygfotogen, motorbrännolja samt eldningsolja. Regeringen fastställer, enligt
de grunder som riksdagen har godkänt, den mängd olja i vaije grupp
som sammanlagt skall hållas i lager. Utgångspunkt för beräkningen av den

FöU 1981/82:18

138

mängd olja av vissa slag som den lagringsskyldige skall hålla i lager är den
mängd han har sålt eller förbrukat under det s. k. basåret eller, om han sålt
eller förbrukat olja både under basåret och året eller ettvart av de två åren
närmast dessförinnan, vad han i genomsnitt per år sålt eller förbrukat
under den angivna tiden (basmängd).

Beräkningen av den mängd oljeprodukter som skall hållas i lager tas upp
i motion 1262. Motionären pekar på att ett företag med minskande försäljning
enligt nuvarande regler åläggs att hålla ett större oljelager än förbrukningsvolymen
motiverar under tre år efter minskningen av verksamheten.
I motionen yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att i samband med
större verksamhetsförändringar ge dispens från bestämmelserna i lagen om
oljelagring m. m.

Också handelsministern tar i anslutning till energiprogrammet upp frågan
hur man skall beräkna de kvantiteter som de oljelagringsskyldiga skall
åläggas tvångslagra. Övervägandena sker mot bakgrund av den översyn av
dessa problem som har gjorts av oljelagringskommittén. Mot bakgrund av
den stora vikt beräkningen av basmängd m. m. har för tvångslagringen och
hela beredskapen på oljeområdet anser handelsministern att frågan bör
studeras ytterligare.

Med hänvisning till de överväganden som handelsministern aviserar
anser utskottet att riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan. Motion
1262 bör avslås.

Under delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. behandlas i propositionen
också frågan om beredskapslagring av ångkol och naturgas. Detta
sker med utgångspunkt i ett förslag om beredskapslagring av dessa varor
som har utarbetats av oljelagringskommittén (OLK). Handelsministern
anser i likhet med kommittén det vara nödvändigt med en beredskapslagring
på ifrågavarande områden. Lagringsskyldigheten bör när det gäller
ångkol åvila större säljare och förbrukare av ångkol liksom importörer av
denna vara. Skyldighet att tvångslagra naturgas anser handelsministern
böra åläggas distributörer och storförbrukare. OLK anser att en rimlig
försörjningsberedskap i fråga om ångkol uppnås om lagringsvolymen fastställs
till 40% av närmast föregående års försäljning exklusive försäljning
till annan lagringsskyldig, eller förbrukning. Lagringsmängden bör när det
gäller tvångslagring av naturgas utgöra 40% av den mängd naturgas som
har förbrukats eller försålts under föregående kalenderår. Handelsministern
anför att den närmare omfattningen av lagringsskyldigheten måste
bestämmas med beaktande bl. a. av tillförsel- och förbrukningsförhållanden.
Han förklarar sig finna OLK:s förslag i dessa hänseenden väl avvägda.
Han delar också OLK:s uppfattning att beslut om denna lagring
fattas snarast möjligt. Den lagstiftning som erfordras inrymmer emellertid,
anför han, vissa problem från juridisk-teknisk synpunkt. Med hänsyn
härtill avser han att senare återkomma med förslag till en sådan lagstiftning.

FöU 1981/82:18

139

Utskottet anser att en beredskapslagring på dessa områden snarast bör
komma till stånd enligt de principer som anges i propositionen. Utskottet
har ingen erinran mot vad handelsministern har anfört i denna fråga.

Programmet Övriga försörjnings viktiga varor består av delprogrammen
Kemiska produkter m. m. och Metaller m. m.

Vid anmälan av delprogrammet Kemiska produkter m.m. behandlar
handelsministern bl. a. beredskapslagring av gasbensin.

Gasbensin används i vårt land som basråvara vid tillverkning av plastråvaroma
eten och propen, som i sin tur används för att tillverka bl. a.
plastprodukter. Statsmakterna fattade mot bakgrund av försöijningsberedskapsutredningens
slutbetänkande (SOU 1975:57) Varuförsöijning i
kristid beslut om visst statligt beredskapslager av gasbensin för fredskriser
(prop. 1975/76:152, FöU 35, rskr 298). I totalförsvarspropositionen föreslår
handelsministern på grundval av oljelagringskommitténs betänkande
att denna beredskapslagring skall utökas med 330000 ton, dvs. ca 455000
m3. Han anser att inlagringen i nu färdigställda anläggningar bör påböijas
under budgetåret 1982/83 med ca 100000 m3. Samma volym bör inlagras de
tre följande budgetåren och resten under budgetåret 1986/87. Med anledning
av förslaget att slopa oljelagringsfonden förordar handelsministern att
beredskapslagringen av gasbensin skall finansieras över statsbudgeten.

Handelsministern anmäler att den fredskrislagring av metaller som sker
under delprogrammet Metaller m. m. numera är genomförd. Handelsministern
erinrar om att han har förordat att planeringen för det ekonomiska
försvaret skall inriktas på olika omställningsåtgärder, att ansvaret för
lagring skall ses över samt oljelagringsfonden skall upphöra. Han är mot
den bakgrunden inte beredd att förorda att beslut nu skall tas om en ökad
fredskrislagring av metaller som helt finansieras över statsbudgeten. Han
anser att en kommande översyn av lagringsansvaret får lämna underlag för
en mera långsiktig bedömning. Han finner emellertid att lagringen av
legeringsmetaller är en så viktig beredskapsfråga att staten bör finansiera
en viss utökning av nuvarande lager i väntan på mer permanenta åtgärder.
Därför avser han att senare i vår föreslå regeringen att ÖEF får ta i anspråk
35 milj. kr. av befintlig reservation på anslaget F 3 Beredskapslagring och
industriella åtgärder för inköp av legeringsmetaller.

Utskottet godtar vad handelsministern föreslår om lagring av gasbensin.

Frågan om lagring av metaller hänger långsiktigt samman med ansvarsfördelningen
mellan näringslivet och staten när det gäller beredskapslagringen.
I avvaktan på resultatet av den utredning härom som utskottet har
tillstyrkt i det föregående biträder utskottet de åtgärder som handelsministern
har förordat beträffande lagring av vissa metaller. Enligt vad utskottet
inhämtat har regeringen den 15 april 1982 anvisat medel för inköp av
legeringsmetaller i enlighet med vad som förutskickas i propositionen.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra mot vad som anförts om den

FöU 1981/82:18

140

programvisa inriktningen av verksamheten inom det ekonomiska försvaret.

Avslutningsvis vill utskottet peka på att handelsministern uppskattar
kostnaderna för femårsperioden 1982/83—1986/87 för den inriktning av
försörjningsberedskapen som han uttalat sig för till ca 12 miljarder kronor
över statsbudgeten. Därav beräknar han ca 6 miljarder kronor till investeringar
för den fortsatta utbyggnaden av oljelagringen och fredskrislagringen
av gasbensin och ca 3,6 miljarder kronor för räntekostnader för beredskapslagringen.
Han erinrar i sammanhanget om att viss verksamhet
inom det ekonomiska försvaret härutöver bekostas av de affärsdrivande
verken och näringslivet.

Utskottets hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionerna 1981/82:2262, yrkande 24, och
1981/82:2276, yrkande 19, om en framställning till regeringen
beträffande näringslivets medverkan i beredskapslagringen,

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för det ekonomiska försvarets
fortsatta inriktning som föredragande statsrådet har förordat,

3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för beredskapslån som föredragande
statsrådet har förordat,

4. att riksdagen godkänner de riktlinjer för beredskapsgarantier
som föredragande statsrådet har förordat,

5. att riksdagen godkänner de riktlinjer för de rörliga krediterna
som föredragande statsrådet har förordat,

6. att riksdagen godkänner förslaget om oljelagringsfondens upphörande,

7. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och
motion 1981/82:2212 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om inköp av olja och om oljelagringsprogrammets
utsträckning i tiden,

8. att riksdagen godkänner de riktlinjer för beredskapslagring av
gasbensin t. o. m. budgetåret 1986/87 som föredragande statsrådet
har förordat,

9. att riksdagen antar det förslag till lag om ändring i lagen
(1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter som
med beteckningen Utskottets förslag som bilaga 1 är fogat till
skatteutskottets yttrande (SkU 1981/82:4 y) till försvarsutskottet
(bilaga 3 till detta betänkande),

10. att riksdagen antar det vid proposition 1981/82:102 som underbilaga
3:2 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om
allmän energiskatt,

11. att riksdagen antar det förslag till lag om ändring i lagen
(1961:372) om bensinskatt som med beteckningen Utskottets

FöU 1981/82:18

141

förslag som bilaga 2 är fogat till skatteutskottets yttrande (SkU
1981/82:4 y) till försvarsutskottet (bilaga 3 till detta betänkande),

12. att riksdagen avslår motion 1981/82:1262 om visst bemyndigande
till regeringen,

13. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om beredskapslagring av ångkol och naturgas,

14. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat
om inriktningen av det ekonomiska försvaret inom programmet
Livsmedel.

23. Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (bil. 15) och i totalförsvarspropositionen
(bil. 3, 6, 8 och 9) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1982/83
anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden enligt följande sammanställning.

Anslag		Belopp (kr.)
Sjätte huvudtiteln B 9. Statens vägverk: Försvarsuppgifter (prop. 1981/82: 102 bil. 6 s. 3-4)	bemyndigande	10000000
	reservationsanslag	23460000
D 4. Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar (prop. 1981/82: 102 bil. 6 s. 4-5)	reservationsanslag	9000000
F 2. Beredskap för civil luftfart (prop. 1981/82: 102 bil. 6 s. 5-6)	reservationsanslag	10000000
Tionde huvudtiteln C 4. Inköp av livsmedel m. m. för bered-skapslagring (prop. 1981/82:102 bil. 8 s. 13-14)	reservationsanslag	40000000
C 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m. (prop. 1981/82: 102 bil. 8 s. 14-15)	förslagsanslag	86703000
Elfte huvudtiteln F 1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvaltningskostnader (prop. 1981/82: 102 bil. 3 s. 105-106)	förslagsanslag	32990000
F 2. Drift av beredskapslager (prop. 1981/82:102 bil. 3 s. 106-107)	förslagsanslag	444393000
F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder (prop. 1981/82: 102 bil. 3 s. 107-109)	bemyndigande	i
	bemyndigande	200000000
	reservationsanslag	1493 555000
F 4. Särskilda kostnader för oljelag- ringen (prop. 1981/82:102 bil. 3 s. 109)	förslagsanslag	10002
F 5. Förluster på beredskapsgarantier m. m. (prop. 1981/82:102 bil. 3 s. 109)	bemyndigande	125000000
	förslagsanslag	10002
Tolfte huvudtiteln B 5. Totalförsvars verksamhet (prop. 1981/82: 100 bil. 15 s. 98-101)	förslagsanslag	90998000

' Bemyndigandet avser byggnadsarbeten för förrådsanläggningar.
2 Nytt anslag.

FöU 1981/82:18

142

Regeringen har vidare föreslagit riksdagen att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört i fråga om överstyrelsens för ekonomiskt försvar
(ÖEF) organisation (prop. 1981/82:102 bil. 3 s. 98-100).

Dessutom har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad de
föredragande statsråden har anfört om sjöfartsverkets verksamhet inom
det ekonomiska försvaret (prop. 1981/82:102 bil. 6 s. 5), om transportrådets
verksamhet inom det ekonomiska försvaret (prop. 1981/82:102 bil. 6
s. 6) samt om anslaget Totalförsvarsverksamhet inom tolfte huvudtiteln
(prop. 1981/82:102 bil. 9 s. 1-5).

Motionerna

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena

20. att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 523555000 kr.,

21. att riksdagen avslår regeringens förslag om uppförande av ett nytt
anslag, benämnt Särskilda kostnader för oljelagring, på statsbudgeten,

23. att riksdagen till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 30 milj. kr.,

24. att riksdagen beslutar att antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria
tjänstepliktiga för budgetåret 1982/83 fastställs till 700000,

25. att riksdagen till Totalförsvarsverksamhet (arbetsmarknadsdepartementet)
för budgetåret 1982/83 anvisar ytterligare 7 milj. kr.

Utskottet

För budgetåret 1982/83 beräknar handelsministern ett totalt medelsbehov
över statsbudgeten på 2239 milj. kr. för verksamheten inom det
ekonomiska försvaret. Därav avser 1 391 milj. kr. sådana utgifter som
hittills har finansierats över oljelagringsfonden. I driftkostnaderna inräknas
räntekostnader för beredskapslagringen på 434 milj. kr. I enlighet med
försvarskommitténs förslag upptar handelsministern en särskild medelsram
på 210 milj. kr. för industristöd, varuanskaffning och vissa andra
utgifter över statsbudgeten.

Vissa av de anslag som hänförs till det ekonomiska försvaret har tagits
upp i budgetpropositionen och behandlats av riksdagen efter beredning i
andra utskott. Övriga anslag inom det ekonomiska försvaret behandlas i
detta betänkande.

Handelsministern behandlar i anslutning till anslaget Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar: Förvaltningskostnader vissa frågor
rörande ÖEF:s organisation. I samband med 1977 års försvarsbeslut godkände
riksdagen vissa riktlinjer för en ny organisation av ÖEF (prop. 1976/
77:74 bil. 2 s. 211-226 och 231). Beslutet innebar att ÖEF skulle få en
organisation som var anpassad till den programindelning som används vid

FöU 1981/82:18

143

planeringen av det ekonomiska försvaret, t. ex. beklädnad, bränsle och
drivmedel, metaller, kemiska produkter. Den nya organisationen infördes
den 1 juli 1978.

I den utredning som låg till grund för beslutet (Ds H 1976:4) föreslogs att
en utvärdering skulle ske av den nya organisationen när den fått verka
under ett par år. ÖEF har till regeringen anmält att en organisationsöversyn
genomförts och föreslår vissa ändringar i verkets organisation. Förslagen
baseras på de erfarenheter av organisationen som man fått under
senare år, på synpunkter som har lämnats av riksrevisionsverket (RRV)
samt på förslag till inriktning av planeringen som ÖEF har lämnat i programplanen
och som försvarskommittén i allt väsentligt ställt sig bakom.
Handelsministern anser i likhet med ÖEF att det är angeläget att programverksamhetens
inflytande på lagringsverksamheten förstärks och att detaljändringar
i verkets organisation genomförs i syfte att effektivisera
verksamheten. I propositionen anmäls också en granskning av anskaffnings
verksamheten vid ÖEF som RRV har genomfört under åren 1979-1980 (revisionsrapport den 29 april 1981). Handelsministern konstaterar att
han i stort har tillstyrkt de förslag till inriktning av planeringen som
förordats av försvarskommittén utifrån de förslag ÖEF lämnade i programplanen.
Detta innebär, anser handelsministern, att RRV:s synpunkter på
planeringens inriktning till väsentlig del tillgodoses. De åtgärder som ÖEF
redan vidtagit eller avser vidta och som redovisas i ÖEF:s skrivelse i
oktober 1981 bör enligt handelsministerns mening få betydande inverkan
på effektiviseringen av verksamheten vid ÖEF och inom det ekonomiska
försvaret i sin helhet. Handelsministern pekar särskilt på vikten av att
kalkyleringskompetensen ökas och kostnadsmedvetandet skärps. Det är,
konstaterar han, i dagens budgetläge av avgörande betydelse att man väljer
ekonomiskt rationella lösningar av beredskapsproblem. Utskottet har ingen
invändning mot vad handelsministern har anfört om ÖEF:s organisation.

I den socialdemokratiska partimotionen 2276 finns flera yrkanden som
gäller anslag inom det ekonomiska försvaret. Utskottet behandlar nu dessa
yrkanden.

Beträffande anslaget Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring
anför motionärerna att, som har föreslagits i förarbetena
till totalförsvarspropositionen, en omstrukturering skall ske inom livsmedelsprogrammet
så att man minskar lagringen av brödsäd och ökar lagringen
av gödselmedel. Denna senare ökning anser de dock kunna göras något
mindre än vad jordbruksnämnden har föreslagit. Genom en kombination
av dessa åtgärder räknar de med att anslaget kan minska med 10 milj. kr.

Jordbruksutskottet (majoriteten) har i sitt yttrande tillstyrkt att till inköp
av livsmedel m.m. för beredskapslager för nästa budgetår anvisas ett
reservationsanslag enligt regeringens förslag (40 milj. kr.). Jordbruksutskottet
konstaterar att beloppet i sin helhet kommer att utnyttjas för

FöU 1981/82:18

144

investeringar i lager av gödselmedel och bekämpningsmedel. Enligt en
avvikande mening till yttrandet anser jordbruksutskottets socialdemokratiska
ledamöter att utskottet borde ha anslutit sig till motionsyrkandet.

Försvarsutskottet anser i likhet med jordbruksministern (prop. 1981/
82:102 bil. 8 s. 12) att en ytterligare minskning av brödsädslagringen bör
anstå tills frågan om försöijningen med gödselmedel slutligt har klarlagts.
En minskning av anslaget utan denna omstrukturering skulle medföra att
lagringen av gödselmedel blir mindre än regeringen avser.

Försvarsutskottet konstaterar att jordbruksnämnden med ledning av
försvarskommitténs intentioner har föreslagit att 124,8 milj. kr. anvisas
budgetåret 1982/83 för ökning av lagren av kvävegödselmedel och bekämpningsmedel.
Denna lagring är viktig för vår försöijningsberedskap på livsmedelsområdet
och utskottet avstyrker att anslaget bestäms till mindre
belopp än regeringen föreslår. Motionsyrkandet bör avslås.

Under anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder
anvisas bl. a. investeringsmedel för programmet Beklädnad m.m. I
den socialdemokratiska partimotionen hävdas att regeringens förslag på
beklädnadsområdet innebär en väsentlig minskning av ambitionerna, inte
bara i förhållande till medelstilldelningen för innevarande år. Detta medför,
konstaterar motionärerna, risk för att försöijningstryggheten på beklädnadsområdet
äventyras. Ytterligare medel behöver därför enligt deras
mening ställas till förfogande. I motionen föreslås att ytterligare 30 milj. kr.
anslås för insatser beträffande försörjningsberedskapen inom beklädnadsprogrammet.
Dessa medel avses också innefatta eventuellt behövliga åtgärder
på skoområdet. Motionärerna anser vidare att genom ökade satsningar
på beklädnadsprogrammet kan de ointecknade medel som finns
under ifrågavarande anslag användas för insatser för t. ex. stöd och forskning.

Försvarskommittén har konstaterat att behovet av stöd till tekobranschen
inom det ekonomiska försvarets ram i allt väsentligt bestäms av
vilket stöd som lämnas av andra skäl än de försöijningsmässiga. Det stöd
som totalt lämnas till tekobranschen bör inriktas på effektivisering och
rationalisering så att konkurrenskraften stärks. De kostnader som därvid
bör belasta det ekonomiska försvarets ram är enligt försvarskommitténs
mening endast sådana som är betingade av försöijningspolitiska skäl.

Utskottet konstaterar att regeringens beräkning av medel för åtgärder på
området överensstämmer med försvarskommitténs förslag rörande beklädnadsprogrammets
andel av den av försvarskommittén föreslagna och av
handelsministern för budgetåret 1982/83 förordade ekonomiska ramen för
det ekonomiska försvaret (210 milj. kr.). Utskottet kan mot den bakgrunden
inte tillstyrka att ytterligare 30 milj. kr. anvisas under anslaget.

Regeringen har i proposition 1981/82:148 om åtgärder för tekoindustrin
m. m. angett vissa mål/riktmärken som skall vara styrande för den fortsatta
inriktningen av de statliga åtgärderna inom tekoområdet. Dessa motiv är

FöU 1981/82:18

145

grundade på säkerhetspolitiska men också på arbetsmarknadspolitiska och
regionalpolitiska överväganden. Försvarsutskottet har i ett yttrande (FöU
1981/82:3 y) till näringsutskottet godtagit vad i propositionen anförts om
en översyn av planeringsnormema, särskilt beträffande den försöijningsstandard
som bör kunna upprätthållas i kristid.

I totalförsvarspropositionen föreslår handelsministern att ett nytt förslagsanslag
om 1000 kr., benämnt Särskilda kostnader för oljelagring,
skall föras upp i statsbudgeten. Anslaget, som avses stå till
regeringens disposition, föreslås få tas i anspråk för att täcka uppkomna
merkostnader under anslaget F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder
vid beredskapslagring av råolja, gasbensin och flygdrivmedel. I
motion 2276 vänder sig motionärerna mot detta förslag. De erinrar om att
täckningsanslag som regel används när det t. ex. gäller att ha en buffert för
att täcka statliga åtaganden som i förväg inte låter sig preciseras, bl. a. vid
utställande av garantier åt företag. De betecknar förslaget som en typisk
kompromissprodukt, innebärande en ny princip, och påminner om att försvarskommittén
har avvisat tanken på särskilda prisregleringsmedel för
det ekonomiska försvaret. Om priset på aktuella varor skulle stiga väsentligt
och det bedöms nödvändigt att inte ge avkall på beräknade inköpsvolymer
kan medel begäras på tilläggsbudget. Detta ger, framhåller motionärerna,
riksdagen bättre överblick över kostnaderna för det ekonomiska
försvaret. Något nytt anslag av ifrågavarande slag anser de därför inte böra
tillkomma.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt att oljelagringsfonden avvecklas
och framhållit vikten av att det beslutade oljelagringsprogrammet kommer
att fullföljas. I ett läge då priserna i svenska kronor på olja, gasbensin och/
eller flygdrivmedel höjs mer än marginellt genom uppgång av världsmarknadspriserna
och/eller dollarkursen bör ÖEF kunna hemställa hos regeringen
om ytterligare medel för att täcka merkostnaderna för de volymer
som skall inlagras under ett visst budgetår. Enligt vad utskottet har inhämtat
kan tidsförhållandena vara sådana att riksdagsbeslut om tilläggsbudget
inte kan avvaktas. Med det föreslagna anslaget skulle inköpsverksamheten
underlättas. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag och anser att
motion 2276 bör avslås i denna del.

Under anslaget Totalförsvarsverksamhet har i budgetpropositionen
beräknats medel för 650000 tjänstgöringsdagar för grundutbildning
och repetitionsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga. Arbetsmarknadsstyrelsen
hade föreslagit att antalet tjänstgöringsdagar för nästa budgetår
skulle uppgå till 750000. I den socialdemokratiska partimotionen framförs
synpunkten att den av styrelsen föreslagna ökningen i och för sig skulle
vara motiverad men att det inte torde vara möjligt att med ett riksdagsbeslut
i slutet av maj utnyttja en så stor ökning. I motionen föreslås därför att
antalet tjänstgöringsdagar utökas till 700000 för budgetåret 1982/83. Detta
skulle enligt motionärerna bättre motsvara antalet beviljade ansökningar
10 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

146

om vapenfri tjänst och därigenom bidra till en förkortning av den genomsnittliga
tiden mellan ansökan om sådan tjänst och inryckningen, något
som försvarskommittén har förordat. Den föreslagna utökningen av antalet
tjänstgöringsdagar beräknas i motionen medföra en merkostnad om 5 milj.
kr. För den höjning av dagersättningen till bl. a. vapenfria tjänstepliktiga
med 3 kr. utöver regeringens förslag som i annat sammanhang föreslagits i
motionen räknar motionärerna med en kostnadsökning av ca 2 milj. kr.
under detta anslag. I motionen föreslås därför att under anslaget Totalförsvarsverksamhet
anvisas 7 milj. kr. utöver regeringens förslag.

Arbetsmarknadsutskottet, som har överlämnat ifrågavarande anslagspunkt
i budgetpropositionen till försvarsutskottet, tillstyrker i sitt yttrande
propositionens förslag beträffande antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria
tjänstepliktiga under nästa budgetår. I yttrandet framhålls att arbetsmarknadsutskottet
därvid har utgått från att regeringen fortlöpande följer utvecklingen
och föreslår de ytterligare åtgärder som kan komma att krävas.
Arbetsmarknadsutskottets socialdemokratiska ledamöter stöder i en avvikande
mening motion 2276.

Försvarsutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottets majoritet
att verksamheten för vapenfria tjänstepliktiga under budgetåret 1982/83
bör omfatta högst 650000 tjänstgöringsdagar, dvs. vara av samma omfattning
som under innevarande budgetår. Liksom arbetsmarknadsministern
och arbetsmarknadsutskottet räknar försvarsutskottet med att antalet
tjänstgöringsdagar senare under programplaneperioden kan komma att
behöva ökas. Försvarsutskottet har i annat sammanhang avstyrkt bifall till
ett yrkande i den socialdemokratiska partimotionen 2276 om höjning av
dagersättningen med 3 kr. utöver regeringens förslag. Med hänsyn därtill
beräknar utskottet inte medel för sådan höjning. Utskottet föreslår att
motion 2276 avslås även i denna del.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande Statens vägverk: Försvarsuppgifter

a. att riksdagen medger att statens vägverk lämnas det beställningsbemyndigande
som föredragande statsrådet har förordat,

b. att riksdagen under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1982/83
anvisar ett reservationsanslag av 23460000 kr.,

2. att riksdagen under sjätte huvudtiteln till Försvarsinvesteringar
vid statens järnvägar för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 9000000 kr.,

3. att riksdagen lägger till handlingarna vad föredragande statsrådet
i proposition 1981/82:102, bilaga 6, har anfört om sjöfartsverkets
verksamhet inom det ekonomiska försvaret,

4. att riksdagen under sjätte huvudtiteln till Beredskap för civil
luftfart för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
10000000 kr.,

FöU 1981/82:18

147

5. att riksdagen lägger till handlingarna vad föredragande statsrådet
i proposition 1981/82:102, bilaga 6, har anfört om transportrådets
verksamhet inom det ekonomiska försvaret,

6. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 23, under tionde huvudtiteln
till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 40000000
kr.,

7. att riksdagen under tionde huvudtiteln till Kostnader för beredskapslagring
av livsmedel m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar
ett förslagsanslag av 86703000 kr.,

8. beträffande Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvaltningskostnader a.

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
i proposition 1981/82:102, bilaga 3, har anfört om överstyrelsens
för ekonomiskt försvar organisation,

b. att riksdagen under elfte huvudtiteln för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 32990000 kr.,

9. att riksdagen under elfte huvudtiteln till Drift av beredskapslager
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 444393000
kr.,

tO. beträffande Beredskapslagring och industriella åtgärder

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten
för förrådsanläggningar inom de kostnadsramar som föredragande
statsrådet har förordat,

b. bemyndigar regeringen att medge avtal om beredskapslån som
medför utbetalningar under flera år inom en kostnadsram av 200
milj. kr. under budgetåret 1982/83,

c. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 20, under elfte huvudtiteln
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
1493555000 kr.,

11. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 21, under elfte huvudtiteln
till Särskilda kostnader för olje lagring för budgetåret 1982/
83 anvisar ett förslagsanslag av 1000 kr.,

12. beträffande Förluster på beredskapsgarantier m.m.

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beredskapsgarantier
får lämnas inom en ram av 125000000 kr.,

b. att riksdagen under elfte huvudtiteln för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 1000 kr.,

13. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 och med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkandena 24 och 25, under
tolfte huvudtiteln till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 90998000 kr.,

Kartong: S. 147, mom. 11 Står: oljelagringen Rättat till: oljelagring
Kartong pä kartong: S. 147, mom. 13 rad 2 Står: yrkande 25 Rättat till: yrkandena
24 och 25.

res. 17 (s)

FöU 1981/82:18

148

14. att riksdagen i övrigt lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
i proposition 1981/82:102, bilaga 9, har anfört om anslaget
Totalförs varsverksamhet.

24. Övrigt totalförsvars fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen berett riksdagen tillfälle att ta del
av vad föredragande statsrådet har anfört om övrigt totalförsvar m. m. (bil.
7 s. 85-86).

Regeringen har vidare i totalförsvarspropositionen

1. föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för psykologiskt försvars
fortsatta utveckling som föredragande statsrådet har ange» (bil. 2 s.
275-279),

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om polisens roll i totalförsvaret (bil. 4),

3. föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för programmet hälsooch
sjukvården samt socialtjänsten i krig som föredragande statsrådet har
ange» (bil. 5 s. 1-25),

4. föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
av televerkets försvarsberedskap som föredragande statsrådet
har ange» (bil. 6 s. 1-3),

5. föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
av försvarsberedskapen vid Sveriges Radio som föredragande
statsrådet har ange» (bil. 7),

6. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har
anfört om verksamheten inom lantmäteriets program Försvarsberedskap
(bil. 10 s. 1-2).

Motionerna

1981/82:551 av Anita Bråkenhielm (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om åtgärder i syfte att närmare klargöra formerna för
beredskapsplanering för den kommunala socialtjänsten samt frågan om
tjänsteplikt för socialtjänstpersonal.

1981/82:1316 av Kerstin Ekman (fp) och Bonnie Bernström (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att behovet av skyddsrum och skyddade
produktionsplatser särskilt beaktas i den fortsatta planeringen i fråga om
byggnadsarbeten för Sveriges Radios verksamhet i Stockholm.

1981/82:2211 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) och Hans Lindblad (fp)
vari yrkas att riksdagen begär förslag om skyndsam ändring av nuvarande
pliktlagstiftning så att viktig personal inom bl. a. den militära sjukvårdsorganisationen
kan inkallas till tjänstgöring i fred oberoende av kön.

FöU 1981/82:18

149

1981/82:2262 av Gösta Bohman m.fl. (m) såvitt gäller yrkande 26 att
riksdagen fastställer ett femårigt program för förstärkningen av hälso- och
sjukvården i krig i enlighet med försvarskommitténs förslag och vad som
anförts i denna motion.

1981/82:2270 av Göthe Knutson m. fl. (m, c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om införande av utbildningsplikt i fred för kvinnlig
sjukvårdspersonal.

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om totalförsvarets upplysningsnämnds arbetsuppgifter,

22. att riksdagen godkänner att en femårig ram anvisas för hälso- och
sjukvården i enlighet med vad som förordats i motionen.

1981/82:2283 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 15 att
riksdagen beslutar bifalla de anslagsökningar som socialstyrelsen begärt
för programmet Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig, till den
del yrkandet gäller fleråriga resurser.

Utskottet

De delar av totalförsvaret som inte omfattas av det militära försvaret,
civilförsvaret och det ekonomiska försvaret brukar benämnas övrigt totalförsvar.
Övrigt totalförsvar är ett samlande begrepp för ofta sinsemellan
väsensskilda verksamheter för vilka medel anvisas under särskilda anslag
eller som delar av anslag. Verksamheten bedrivs av flera olika myndigheter
i enlighet med den för vårt totalförsvar gällande principen att den som
ansvarar för en uppgift i fred även bör svara för beredskapsplanläggningen
av verksamheten.

Inom regeringskansliet svarar försvarsministern för samordningen av
programplaner och anslag som är hänförda till övrigt totalförsvar. Detta
sker inom ramen för hans uppgift att i fred samordna totalförsvaret i dess
helhet. Enligt riksdagsordningen ligger inom försvarsutskottets beredningsområde
frågor om samordning inom totalförsvaret.

Vilka anslag som bör tas upp under rubriken Övrigt totalförsvar kan
diskuteras. Försvarsministern uppger att han därför avser att snarast se
över denna fråga (prop. 1981/82:102 bil. 1 s. 33).

Inom vissa delar av övrigt totalförsvar har genomförts program- och
verksamhetsplanering enligt regeringens anvisningar. Resultaten har överlämnats
till 1978 års försvarskommitté, som har behandlat vissa verksamheter
inom området Övrigt totalförsvar. Det gäller det psykologiska försvaret
som intar en särställning och därför ofta betraktas som en särskild
totalförsvarsgren. Kommittén har också ägnat stor uppmärksamhet åt
hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig. Dessutom har den tagit

FöU 1981/82:18

150

upp polisen i totalförsvaret samt totalförsvarsverksamheten vid televerket
och statens lantmäteriverksamhet till behandling.

Utskottets ställningstaganden i det följande gäller vad försvarsministern
har anfört om övrigt totalförsvar i budgetpropositionen (bil. 7 s. 85-86)
och om utvecklingen inom de verksamhetsområden inom övrigt totalförsvar
som behandlas av vederbörande ansvarigt statsråd i skilda bilagor i
proposition 1981/82: 102. Vidare behandlas angivna motionsyrkanden.

Psykologiskt försvar

Utskottet vill inledningsvis uppehålla sig något vid de grundläggande
principerna för det psykologiska försvaret.

Utskottet uttalade redan i anslutning till 1977 års försvarsbeslut att det
psykologiska försvaret är av avgörande betydelse för försvarsansträngningarna
(FöU 1976/77: 13 s. 116). 1978 års försvarskommitté har också
understrukit det psykologiska försvarets betydelse. Den anför bl. a.:

Vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda har
avgörande betydelse för omvärldens tilltro till vår vilja och förmåga att
fullfölja neutralitetspolitiken även i situationer med hårt yttre tryck. Denna
vilja och motståndskraft måste grundläggas redan i fred. Detta åstadkoms
dock inte genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar
i stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet
och tryckfrihet i föreningen med fria massmedier. Befolkningens
känsla av solidaritet med samhället har avgörande betydelse för försvarsviljan
och viljan att satsa resurser på samhällets försvar.

Utskottet delar denna grundläggande syn på det psykologiska försvaret.
Ett sådant synsätt präglar också den gällande planeringen för denna viktiga
totalförsvars verksamhet.

Försvarsministern behandlar riktlinjer för psykologiskt försvars fortsatta
utveckling i totalförsvarspropositionen (bil. 2 s. 275-279). Härvid upplyser
han bl. a. om att regeringen har bemyndigat honom att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att se över informationsberedskapen vid krig
och krigsfara m. m. (informationsberedskapsutredningen). Med hänsyn till
den relativt genomgripande översynen rörande det psykologiska försvaret
som denna utredning skall göra anser försvarsministern i likhet med försvarskommittén
att nuvarande generella riktlinjer för det psykologiska
försvarets verksamhet och organisation t. v. skall gälla.

Försvarsministern understryker vikten av att samhället i fred redan har
förberett resurser för att tillgodose de större krav på samhällsinformation
som ställs i ett läge med krig i Europa men då vårt land inte är direkt hotat.

I första hand måste man enligt hans mening lita till de fredstida resurser
som finns inom vaije totalförsvarsgren. Förberedelser har också, anför
han, vidtagits så att en del av det psykologiska försvarets centrala krigsorganisation,
upplysningscentralen, i ett sådant läge kan verka från sin
fredstida uppehållsplats. Han pekar också på att totalförsvarets upplys -

FöU 1981/82:18

151

ningsnämnd (TUN) redan i fredstid har en samordnande uppgift när det
gäller information om totalförsvaret och i det beskrivna läget måste intensifiera
sin verksamhet. Det är också viktigt, tillägger han, att våra folkrörelser,
särskilt de frivilliga försvarsorganisationerna och föreningar som
t. ex. Centralförbundet Folk och Försvar i en orolig tid kan öka sina
insatser.

I motion 2276 (s) vänder sig motionärerna mot att TUN i ett läge med
krig i Europa och då vårt land inte är direkt hotat skulle intensifiera sin
verksamhet. De framhåller att informationen till allmänheten i ett läge som
det beskrivna är en viktig och komplicerad fråga. Om informationen skall
ske genom TUN eller/och genom någon av de andra angivna myndigheterna
eller organisationerna bör bedömas med hänsyn till de särskilda omständigheter
som råder i det akuta läget. Därmed kan man inte bortse från
risken att ett statligt organ i ett krisläge utvecklas till ett propagandaorgan.
Formuleringen att TUN i det beskrivna läget skall ”intensifiera sin verksamhet”
bör riksdagen därför inte ta ställning till, anser motionärerna.

Utskottet anser i likhet med försvarsministern att det bör finnas en viss
beredskap att möta de krav på ökad samhällsinformation som kan förväntas
i det beskrivna läget med krig i Europa utan att vårt land är direkt hotat.
En sådan beredskap kan behöva finnas bl. a. hos TUN. Av betydelse i en
sådan situation är självfallet också folkrörelser som frivilligorganisationerna
för försvarsverksamhet och i särskilt hög grad Centralförbundet
Folk och Försvar. Hur informationsverksamheten under angivna förhållanden
skall utformas bör man dock enligt utskottets mening inte ta närmare
ställning till förrän informationsberedskapsutredningen har slutfört sitt
arbete. Utskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern har
anfört såvitt nu är i fråga. Motion 2276 bör avslås i denna del.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra mot vad försvarsministern har
anfört om riktlinjer för psykologiskt försvars fortsatta utveckling.

Utbildningsministern tar i samma proposition (bil. 7 s. 1-3) upp en
annan fråga av betydelse för det psykologiska försvaret. Det gäller den
fortsatta utvecklingen av försvarsberedskapen inom Sveriges Radio AB
(SR). Han redogör för den verksamhetsplan för perioden 1982/83-1986/87
som SR har upprättat i enlighet med anvisningar av regeringen. Han anser
det vara angeläget att planeringen för SR:s försvarsberedskap utgår från
situationen i fredstid. En strävan i planeringen för beredskap och krig bör
vara att låta verksamheten i krig såvitt möjligt stämma överens med
organisation och ansvarsfördelning i fredstid.

Kulturutskottet har yttrat sig till försvarsutskottet över propositionen i
denna del och förklarat sig dela den uppfattning om betydelsen av en
omsorgsfull beredskapsplanering vid SR som kommit till uttryck i propositionen.
I anslutning till att kulturutskottet avgav sitt yttrande överlämnande
det motion 1316 (fp) att behandlas av försvarsutskottet. I nämnda
motion framhålls vikten av att behovet av skyddsrum och skyddade pro -

Föll 1981/82:18

152

duktionsplatser särskilt beaktas vid den fortsatta planeringen av byggnadsarbeten
för SR:s verksamhet i Stockholm. Kulturutskottet anser för sin del
att det inte är erforderligt att riksdagen gör ett särskilt uttalande som yrkas
i motionen med hänsyn till den starka markering av betydelsen av en god
beredskapsplanering som gjorts i propositionen.

Utskottet har i likhet med kulturutskottet inte någon erinran mot vad
utbildningsministern har anfört om beredskapsplaneringen vid SR och
tillstyrker att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
på området som har angetts i propositionen.

Beträffande motion 1316 vill utskottet - som liksom kulturutskottet
delar motionärernas uppfattning i sakfrågan - peka på att utbildningsministern
mot bakgrund av försvarskommitténs starka betonande av betydelsen
av en god beredskap vid överraskande angrepp har gett byggnadsstyrelsen
i uppdrag att särredovisa förslag till beredskapsåtgärder i samband
med ett planerat tillbyggnadsarbete vid SR:s anläggningar i Stockholm.
Försvarsutskottet anser mot den bakgrunden - i likhet med kulturutskottet
- att riksdagen inte behöver göra något uttalande i frågan och att
motionen bör avslås.

Polisens roll i totalförsvaret

I proposition 1981/82:102, bilaga 4, berör justitieministern de frågor
rörande polisens verksamhet i totalförsvaret som försvarskommittén har
aktualiserat. Han anser att polisen även i fortsättningen bör delta i kuppförsvaret.
Vidare ansluter han sig till vad försvarskommittén har anfört om
värdet av försvarsutbildning inom ramen för polisutbildningen.

Justitieutskottet har yttrat sig över vad justitieministern anfört rörande
polisens uppgifter i krig och förklarar sig inte ha någon erinran. Försvarsutskottet
delar försvarskommitténs och justitieministerns uppfattning om
polisens roll i totalförsvaret. Enligt utskottets mening medför denna roll ett
klart behov av försvarsutbildning i samband med polisutbildningen.

Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig

Statsrådet Ahrland behandlar i bilaga 5 till totalförsvarspropositionen
riktlinjer för programmet Hälso- och sjukvård samt socialtjänsten i krig (s.
1-25).

Hon erinrar inledningsvis om att man genom 1979 års försvarsbeslut
(prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311) för första gången antog gemensamma
grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. Beslutet syftade bl. a.
till ökad flexibilitet vid utnyttjande av sjukvårdsresurserna, bättre utbildning
för den personal som skall verka inom den civila hälso- och sjukvården
i krig samt förstärkt uthållighet.

Statsrådet tar med utgångspunkt i riksdagens beslut våren 1981 (prop.
1980/81:57, SoU 32, rskr 216) om den civila sjukvården i krig upp vissa
frågor som rör ansvarsfördelningen inom området. Hon framhåller därvid

FöU 1981/82:18

153

betydelsen av nämnda riksdagsbeslut, som innebar att ledningen för den
civila sjukvården i krig flyttades över från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen,
dvs. till landstingskommunerna och de kommuner som inte
tillhör någon landstingskommun. Ändringen rubbade dock inte, framhålls
det, de befogenheter och det ansvar som länsstyrelsen har som länets
högsta civila samordnande totalförsvarsmyndighet. Tanken med beslutet
var att sjukvårdshuvudmännen skulle åläggas ett mera aktivt planeringsansvar
för den civila hälso- och sjukvården i krig.

Utskottet anser, att det i linje med nämnda riksdagsbeslut är angeläget
att tillgodose försörjningen av sjukvårdsmateriel - den f. n. angelägnaste
åtgärden för att säkerställa sjukvårdens funktion i kris och krig - genom
att integrera totalförsvarets beredskapsbehov i det försörjningssystem som
är uppbyggt för fredssjukvården. En sådan ordning är enligt försvarskommitténs
uppfattning lämplig mot bakgrund av behovet av att vid överraskande
angrepp kunna möta en tidig lokal överbelastning på sjukvårdssystemet.
Utskottet konstaterar att det sedan år 1979 pågår förhandlingar mellan
statens förhandlingsråd och sjukvårdshuvudmännen om dessas medverkan
i hälso- och sjukvården i krig. Det är angeläget att dessa förhandlingar
snarast leder till resultat (jfr FöU 1979/80:1 y). Utskottet har inte
något att invända mot vad statsrådet Ahrland har anfört om ansvaret för
programmet Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig. När det
gäller socialstyrelsens uppgifter och organisation anmäls i propositionen
att det har tillkallats en särskild utredare med uppgift att utreda vissa
frågor om socialstyrelsens beredskapsuppgifter och lägga fram konkreta
förslag i ämnet.

Beträffande ram för investeringar inom sjukvårdsprogrammet förordar
socialstyrelsen en ram av 370 milj. kr. för investeringar inom ifrågavarande
program under femårsperioden 1982/83-1986/87. Försvarskommittén anser
att en ram om 320 milj. kr. bör fastställas att gälla för ifrågavarande
period, dvs. 64 milj. kr. per budgetår. Statsrådet Ahrland anser att formerna
för ansvarsfördelning mellan staten och sjukvårdshuvudmännen bör
prövas ytterligare. Mot den bakgrunden är hon inte beredd att ta ställning
till försvarskommitténs förslag om en femårig ekonomisk ram för hälsooch
sjukvården i krig. Hon föreslår att medel beräknas för budgetåren
1982/83 — 1983/84 med utgångspunkt i försvarskommitténs förslag
(64+64=128 milj. kr.).

I motionerna 2262 (m) och 2276 (s) hävdas att riksdagen i enlighet med
försvarskommitténs förslag bör godkänna en femårig ekonomisk ram för
investeringar för programmet Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i
krig. I motion 2283 (vpk) begärs att socialstyrelsens förslag skall ligga till
grund för medelstilldelningen.

Socialutskottet har yttrat sig över propositionen jämte motioner i denna
del. Oavsett om den i propositionen förordade prövningen av ansvarsfördelningen
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen på området kom -

FöU 1981/82:18

154

mer till stånd och oavsett om en sådan prövning leder till att minska
kostnadsansvaret för staten och ett ökat kostnadsansvar för sjukvårdshuvudmännen
bör - anser socialutskottet - ställning redan nu tas till storleken
av en ekonomisk ram för hela tidsperioden 1982/83-1986/87. Ramen
bör enligt socialutskottet, i enlighet med försvarskommitténs förslag, vara
320 milj. kr. efter 1982 års löne- och prisläge.

Utskottet vill framhålla att försvarskommittén har pekat på brister i
hälso- och sjukvården i krig, särskilt när det gäller sjukvårdsmateriel av
förbrukningskaraktär, läkemedel och utbildning. Mot denna bakgrund
måste de nödvändiga ansträngningarna på området bäras upp av en fast
planering. Därför bör den av försvarskommittén förordade investeringsramen
om 320 milj. kr. gälla för ifrågavarande program under den angivna
femårsperioden, oavsett om ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
i vissa avseenden ännu inte har blivit fastställd. Detta
bör riksdagen med bifall till motionerna 2262 och 2276, yrkande 22, som sin
mening ge regeringen till känna. Även yrkandet i vpk-motionen 2283 blir
därigenom delvis tillgodosett.

Utskottet vill här särskilt understryka vikten av att utbildningsverksamheten
ges hög prioritet och av att studier, utbildning, övningar och spel
inom sjukvårdsområdet präglas av realism.

Motionerna 2270 (m) och 2211 (m, fp) tar upp frågor som gäller ändringar
av pliktlagstiftningen för främst icke-värnpliktig sjukvårdspersonal. Detta
sker mot bakgrund av att enligt lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal (1981:292) sådan personal visserligen
kan krigsplaceras men inte utbildas och övas i fredstid. Bl. a. är det
endast efter frivilliga åtaganden möjligt att samöva icke-värnpliktig medicinalpersonal
som är krigsplacerad vid militära fältsjukhus med personal
som kan inkallas till dessa sjukhus enligt värnpliktslagen (1941:967).

I motion 2211 pekas också på andra områden där det finns behov att
kalla personal till övning men ingen pliktlag ger möjlighet till sådan inkallelse.
Bl. a. framhålls att militärområdesstabernas krigsorganisationer kan
övas genom repetitionsutbildning enligt värnpliktslagen medan det för de
samverkande civilbefälhavarkansliemas personal inte finns någon sådan
möjlighet. Motionärerna pekar på att frågan tekniskt kan lösas på olika
sätt, t. ex. genom särskild lag för inkallande i fredstid av viss personal eller
genom utvidgning av civilförsvarslagen.

Utskottet vill beträffande icke-värnpliktig medicinalpersonals tjänsteplikt
i fredstid peka på att utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig
(USIK) genom tilläggsdirektiv har fått i uppdrag att göra en översyn av hur
den fredstida utbildningen för personal inom hälso- och sjukvården bäst
skall komma totalförsvaret till godo. 1 direktiven påtalas att flertalet anställda
inom sjukvården under sin yrkesutbildning inte får någon särskild
utbildning om de svårigheter som sjukvården utsätts för vid katastrof eller
krig och att det bör ankomma på utredningen att pröva behovet av särskild

FöU 1981/82:18

155

utbildning för dessa grupper samt ange hur den i princip bör organiseras.

Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande att USIK behandlar den aktuella
frågan. Enligt utskottet talar starka skäl för att man bör kunna
bedriva utbildning i fred för ifrågavarande hälso- och sjukvårdspersonal.
Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet inom USIK anser socialutskottet
att riksdagen inte behöver uttala sig med anledning av motionerna
2270 och 2211.

Försvarsutskottet ansluter sig till socialutskottets bedömning. Utskottet
anser också att resultatet av detta utredningsarbete bör avvaktas innan
frågan vidgas att gälla även annan icke-värnpliktig personal. Utredningen
gäller en särskilt betydelsefull personalkategori och kan därför komma att
utgöra en viktig utgångspunkt för överväganden beträffande andra kategorier
som f. n. inte kan kallas till utbildning eller övning i fred med stöd av
pliktlag. Motionerna 2211 och 2270 bör avslås.

I motion 1981/82:551 (m) framhålls att situationen på personalsidan när
det gäller den kommunala socialtjänstens barnomsorg och äldreomsorg i
krigstid är betydligt allvarligare än exempelvis lokalfrågor. Motionären
anser att det därför bör utredas om man bör införa en tjänsteplikt för
socialtjänstpersonal och eventuellt andra med lämplig vårdutbildning eller
erfarenhet inom socialtjänsten. Hon tar också upp formerna för beredskapsplanering
för den kommunala socialtjänsten, som hon anser bör
klargöras närmare.

Socialutskottet har ingående uppehållit sig vid de båda frågor som har
aktualiserats i motionen. När det gäller formerna för beredskapsplaneringen
anser socialutskottet att främst provplanläggning inom vissa kommuner
av bl. a. socialtjänsten tillgodoser syftet med motionen. Diskussioner mellan
socialstyrelsen, riksnämnden för kommunal beredskap och Svenska
Kommunförbundet för att ge underlag för nya allmänna anvisningar och
fackanvisningar för beredskapsplaneringen framhålls också som viktiga i
sammanhanget. Försvarsutskottet delar uppfattningen att pågående verksamhet
talar för att riksdagen nu inte bör göra något uttalande i denna
fråga. Socialutskottet avstyrker också bifall till motionen till den del den
gäller utredning av en speciell tjänsteplikt för socialtjänstpersonal. Det
sker på grundval av uppgifter som socialutskottet har inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen,
socialstyrelsen och riksnämnden för kommunal beredskap.
Enligt dessa bedöms inte finnas behov av en sådan tjänsteplikt.

Försvarsutskottet delar socialutskottets uppfattning att riksdagen inte
bör göra framställning till regeringen om utredning av frågan om speciell
tjänsteplikt för socialtjänstpersonal. Liksom socialutskottet förutsätter
försvarsutskottet att man uppmärksammar frågan om hur socialtjänstens
behov av personal skall tillgodoses under krig. Motion 551 bör avslås även
i denna del.

I propositionen (bil. 5 s. 20) uppger statsrådet Ahrland att ett antal av de
av försvarsmakten disponerade legitimerade läkarna vid en mobilisering av

FöU 1981/82:18

156

försvarsmakten inte kommer att omedelbart kallas in utan t. v. stanna kvar
i sina fredstida befattningar. Överbefälhavaren har inför utskottet framhållit
att de läkare som är placerade i försvarsmaktens förband med nödvändighet
måste inställa sig vid sina förband. Enligt utskottets mening föreligger
här en samordningsfråga som ännu inte fått sin lösning. Den bör tas
upp inom ramen för det ordinarie arbetet för samordning inom totalförsvaret
och i sista hand avgöras av regeringen.

Fortsatt utveckling av televerkets försvarsberedskap

I proposition 1981/82:102, bilaga 6, behandlar kommunikationsministern
riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av televerkets försvarsberedskap.
Han anför därvid bl. a. att de åtgärder som televerket vidtar i beredskapshöjande
syfte även fortsättningsvis bör finansieras genom att en särskild
ram för försvarsinvesteringar avsätts inom anslaget Teleanläggningar
m. m. varje budgetår.

Utskottet har ingen erinran mot vad kommunikationsministern har anfört.
Utöver den särskilda ramen för försvarsinvesteringar - för budgetåret
1982/83 10 milj. kr. - finansieras beredskapsåtgärder över televerkets
driftstat.

Verksamheten inom lantmäteriet
Lantmäteriverket har stor betydelse för totalförsvaret, eftersom verket
tillverkar det kartmaterial som försvaret behöver både i fred och krig.
Härutöver har verket ett antal andra totalförsvarsinriktade uppgifter. Verket
redovisar sin verksamhet i program. Totalförsvarsuppgiftema redovisas
under programmet Försvarsberedskap. I proposition 1981/82:102, bilaga
10, redogör bostadsministern för verksamheten inom detta program.
Bl. a. framhålls att den ökade vikt som bör fästas vid att myndigheterna
skall var snabbt insatsberedda vid överraskande angrepp motiverar att
förhållanden vid lantmäteriet förbättras. Det som har anförts om verksamheten
inom programmet har inte föranlett något uttalande från civilutskottet.
Försvarsutskottet har inte någon erinran mot vad bostadsministern
anfört i denna fråga.

Utskottets hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen lägger till handlingarna vad föredragande statsrådet
i proposition 1981/82:100 har anfört om övrigt totalförsvar
m. m.,

2. beträffande psykologiskt försvar

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 18, godkänner de riktlinjer
för psykologiskt försvars fortsatta utveckling som föredragande
statsrådet har angett,

FöU 1981/82:18

157

b. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen
av försvarsberedskapen vid Sveriges Radio som föredragande
statsrådet har angett i proposition 1981/82:102, bilaga 7,

c. att riksdagen avslår motion 1981/82:1316 om en framställning
till regeringen beträffande behovet av skyddsrum för Sveriges
Radios verksamhet i Stockholm,

3. beträffande polisens roll i totalförsvaret

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1981/82:102, bilaga 4,

4. beträffande hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig

a. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och
motion 1981/82:2283, yrkande 15 i denna del, samt med bifall till
motionerna 1981/82:2262, yrkande 26, och 1981/82:2276, yrkande
22, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om en ekonomisk ram för investeringar under budgetåren
1982/83-1986/87,

b. att riksdagen godkänner de riktlinjer i övrigt för programmet
som föredragande statsrådet har angett i proposition 1981/
82:102, bilaga 5,

c. att riksdagen avslår motionerna 1981/82:2211 och 1981/
82:2270 om framställning till regeringen beträffande plikttjänstgöring
i fred för viss personal,

d. att riksdagen avslår motion 1981/82:551 såvitt gäller beredskapsplaneringen
för den kommunala socialtjänsten,

e. att riksdagen avslår motion 1981/82:551 såvitt gäller tjänsteplikt
för socialtjänstpersonal,

5. beträffande fortsatt utveckling av televerkets försvarsberedskap
att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet
har angett i proposition 1981/82:102, bilaga 6,

6. beträffande verksamheten inom lantmäteriets program Försvarsberedskap att

riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1981/82:102, bilaga 10.

25. Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar

res. 18 (c, fp)

Regeringen har i budgetpropositionen och totalförsvarspropositionen
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1982/83 anvisa medel och lämna
beställningsbemyndigande enligt följande sammanställning.

FöU 1981/82:18

158

Anslag		Belopp (kr.)
Fjärde huvudtiteln
H 1.	Beredskapsnämnden för psykolo-giskt försvar (prop. 1981/82: 102 bil. 2 s. 280-282)	förslagsanslag	2960000
H 3.	Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål (prop. 1981/82: 100 bil. 7 s. 89- 92)	reservationsanslag	62000000
H 5.	Signalskydd (prop. 1981/82: 102 bil. 2 s. 286-288)	bemyndigande förslagsanslag	8760000 2210000
H 6.	Vissa teleanordningar (prop. 1981/82:102 bil. 2 s. 288 - 290)	förslagsanslag	43615000
H 7.	Vissa skyddsrumsanläggningar (prop. 1981/82: 100 bil. 7 s. 93-95)	förslagsanslag	4535000
H 8.	Identitetsbrickor (prop. 1981/82: 100 bil. 7 s. 95-97)	förslagsanslag	865000
Femte huvudtiteln
H 4.	Beredskapslagring för hälso-och sjukvården m. m. (prop. 1981/82:102 bil. 5 s. 25-27)	reservationsanslag	56802000
H 5.	Driftkostnader för beredskaps-lagring m. m. (prop. 1981/82: 102 bil. 5 s. 27-29)	förslagsanslag	36 240000
H 6.	Utbildning av personal för hälso-och sjukvård i krig m. m. (prop. 1981/82: 102 bil. 5 s. 29-30)	förslagsanslag	7085000
Trettonde huvudtiteln
D 4.	Lantmäteriet: Försvarsberedskap (prop. 1981/82:102 bil. 10 s. 3-4)	förslagsanslag	2631000
Femtonde huvudtiteln
B 4.	Civilbefälhavama (prop. 1981/82: 102 bil. 11 s. 14-18)	förslagsanslag	11 868000

Motionen

1981/82:2283 av Lars Wemer m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 15 i denna
del, att riksdagen beslutar bifalla de anslagsökningar som socialstyrelsen
begärt för programmet Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig till
den del yrkandet gäller anslag för budgetåret 1982/83.

Utskottet

Motion 2283 (vpk) berör under femte huvudtiteln upptagna anslag för
finansiering av programmet Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i
krig, nämligen H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården
m.m., H 5. Driftkostnader för beredskapslagring
m.m. och H 6. Utbildning av personal för hälso- och
sjukvården i krig m.m.

FöU 1981/82:18

159

Socialstyrelsen har - med utgångspunkt i sitt alternativa förslag till
ekonomisk ram för programmet Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten
i krig — för budgetåret 1982/83 föreslagit en medelsanvisning under anslaget
H 4 av 64902000 kr. och under anslaget H 6 av 8000000 kr. Under
anslaget H 5 har socialstyrelsen föreslagit en medelsanvisning av
41785000 kr.

Med utgångspunkt i 1978 års försvarskommittés förslag till ekonomisk
ram för nämnda program föreslår regeringen att för budgetåret 1982/83
56802000 kr. anvisas under anslaget H 4 och 7085000 kr. under anslaget
H 6. Under anslaget H 5 föreslår regeringen en medelsanvisning av
36240000 kr.

I motion 1981/82:2283 (vpk) föreslås att riksdagen skall anvisa de anslag
som socialstyrelsen har begärt.

Utskottet har i det föregående förordat att 1978 års försvarskommittés
förslag till ekonomisk ram för här aktuellt program skall godkännas. Med
hänsyn härtill tillstyrker utskottet i likhet med socialutskottet att riksdagen
för budgetåret 1982/83 anvisar medel under ifrågavarande tre anslag i
enlighet med regeringens förslag.

Under anslaget B 4. Civilbefälhavarna under femtonde huvudtiteln
behandlas bl. a. frågan om civilbefälhavarnas roll i och ansvar för
planeringen inom totalförsvarets civila delar. Denna fråga har varit föremål
för en omfattande utredningsverksamhet.

Redan 1974 tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet sex
sakkunniga med uppdrag att se över det militära försvarets centrala och
högre regionala ledningsorganisation - Försvarsmaktens ledningsutredning
1974 (FLU 1974). FLU lämnade i december 1978 betänkandet (SOU
1978:77) Högre regional ledning. I betänkandet föreslogs bl. a. att civilbefalhavamas
ansvar för att inrikta planeringen inom totalförsvarets civila
delar skulle förstärkas.

År 1978 uppdrog försvarsministern åt dåvarande civilbefalhavaren i
Bergslagens civilområde Bengt Olsson att närmare utreda civilbefalhavarens
uppgifter främst i fråga om den operativa krigsplanläggningen. Utredningsmannen
föreslog i sitt betänkande (Ds Fö H 44/80) Civilbefalhavamas
roll i totalförsvarets krigsplanläggning att civilbefälhavarna redan i fred
borde ges ett klart planläggningsansvar och att civilbefälhavarnas ställning
främst gentemot länsstyrelserna borde preciseras bättre än för närvarande.
Förslagens genomförande förutsatte enligt utredningen personalförstärkning
vid civilbefälhavarnas kanslier.

Vidare har f. d. länsöverdirektör Tore Nyqvist haft regeringens uppdrag
att överarbeta utredningen om civilbefalhavamas uppgifter m. m. I november
1981 lämnade han betänkandet (Ds Fö 1981:11) Civilbefalhavamas
planläggningsuppgifter i fred m. m. I betänkandet föreslogs att civilbefälhavamas
ansvar och befogenheter i fred skulle preciseras och att föreskrifts -

FöU 1981/82:18

160

rätt skulle införas, dels för centrala myndigheter gentemot civilbefälhavarna,
dels för civilbefälhavarna gentemot länsstyrelserna. Vidare föreslogs
att civilbefälhavamas kanslier skulle få en personalförstärkning.

Även 1978 års försvarskommitté underströk i betänkandet (Ds Fö
1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 civilbefälhavamas ökade betydelse för
ledningen av det civila försvaret i krig och för samordningen mellan civil
och militär verksamhet på den högre regionala nivån. Förändringen beror
enligt kommittén på att försvarsmakten i sin planläggning mer än tidigare
utgår från att i krig stödja sig på det civila samhället för sin försörjning.
Detta innebär ökade krav både i fred och krig på en nära samordning av
den civila och militära planläggningen. En förstärkning av civilbefälhavarnas
kanslier är dock enligt kommitténs mening under alla förhållanden
nödvändig. Kommittén tog i sitt betänkande inte ställning till den exakta
fördelningen av personal för totalförsvarsplaneringen mellan centrala, regionala
och lokala myndigheter.

Kommunministern instämmer i den bedömning som har gjorts i tidigare
utredningar om civilbefälhavamas ökade betydelse för ledningen av det
civila totalförsvaret och för samordningen mellan civil och militär verksamhet
på den högre regionala nivån. Han anser också att de utredningar
som har gjorts om civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter tydligt har
visat att nuvarande bestämmelser är otillräckliga liksom civilbefälhavarkansliemas
personella resurser. Enligt kommunministerns mening måste
ansvar och befogenheter preciseras. En sådan precisering kan, anför kommunministem
vidare, göras på olika sätt. Den kan antingen ske genom en
ändring av instruktionen för civilbefälhavare eller genom att bestämmelser
utfärdas om planeringssystemet. Han förordar — i linje med vad utredningen
om civilbefälhavamas planläggningsuppgifter i fred har föreslagit - att
preciseringen sker genom att bestämmelser utfärdas om planeringssystemet
på grundval av utredningens förslag. På så sätt skulle ett planeringssystem
samt förutsättningarna och villkoren för de berörda myndigheternas
handlande bli fastlagda. Vidare skulle, anser kommunministem, civilbefälhavarnas
ansvar på grundval av instruktionen också bli preciserat.

I propositionen anmäler kommunministern att han tillsammans med
försvarsministern avser att initiera en översyn av nuvarande planeringssystem.
Dess resultat förväntas bl. a. underlätta en omfördelning av resurser
från civila totalförsvarsmyndigheter till civilbefälhavarkanslierna
för att ge dessa den nödvändiga förstärkningen. Det är enligt kommunministem
inte nödvändigt att de föreslagna förstärkningarna enbart tillkommer
i form av en utökning av antalet tjänster. Resurstillskott bör enligt
kommunministem ges i en sådan form att civilbefälhavarna får en viss
valfrihet.

Kommunministern har för civilbefälhavarkanslierna räknat med en förstärkning
motsvarande tolv tjänster, varav tre vid vartdera kansliet i Södra
och Östra civilområdet samt två tjänster vid vartdera kansliet i Västra

FöU 1981/82:18

161

civilområdet, civilområdet för Nedre Norrland och civilområdet för Övre
Norrland. Det totala antalet tjänster vid civilbefälhavarkanslierna är f. n.
ca 30, varav ca 20 är avsedda för handläggare.

För budgetåret 1982/83 har under anslaget Civilbefälhavarna endast
tagits upp medel för tre nya tjänster, vilket bedöms motsvara den besparing
som år 1986 görs vid en indragning av Bergslagens civilområde.
Kommunministern räknar efter samråd med försvarsministern med att
erforderliga resurser så långt möjligt omfördelas redan under budgetåret
1982/83 för att finansiera återstoden av den föreslagna förstärkningen av
civilbefälhavarkanslierna. Den slutliga belastningen på anslaget till civilbefälhavarna
blir, anför kommunministern vidare, beroende av den takt i
vilken medel kan frigöras vid andra civila totalförsvarsmyndigheter.

Civilutskottet har yttrat sig över totalförsvarspropositionen såvitt avser
civilbefälhavarna. Civilutskottet har därvid anfört att vad kommunministem
har anfört om civilbefälhavarnas uppgifter inom totalförsvaret inte
givit civilutskottet anledning till erinran. Beträffande anslaget till civilbefälhavarna
för budgetåret 1982/83 konstaterar nivilutskottet att frågan om
den slutliga belastningen på anslaget blir, enligt vad kommunministern
anfört, bl. a. beroende av den takt i vilken medel kan frigöras vid andra
civila totalförsvarsmyndigheter. Anslagsberäkningen utgår, anför civilutskottet
vidare, från att Bergslagens civilområde dras in år 1986. Båda dessa
frågor blir enligt civilutskottets uppfattning beroende av riksdagens beslut
på grundval närmast av försvarsutskottets beredning. Vad i övrigt anförts
om anslag till civilbefälhavarna har inte givit civilutskottet anledning till
erinran.

Försvarsutskottet vill inledningsvis peka på civilbefalhavarens viktiga
roll när det gäller att samordna planeringen av totalförsvaret på högre
regional nivå och den stora betydelse han har för ledningen av totalförsvarets
civila delar inom civilområdet. Detta har också framhållits av 1978 års
försvarskommitté. Med stöd av de utredningar som har sysslat med frågan
delas denna uppfattning också av kommunministern. Försvarsutskottet
har i likhet med civilutskottet inte heller i övrigt funnit anledning till
erinran mot vad kommunministern har anfört om civilbefålhavarens uppgifter.
Utskottet vill dock framhålla att det räknar med att den översyn av
planeringssystemet som övervägs kommer att vara av mindre omfattning
och genomföras inom regeringskansliet och myndigheterna på grundval av
resultaten av tidigare omfattande utredningsarbete. Den bör också ske
skyndsamt om — som förutsätts i propositionen - dess resultat skall kunna
utnyttjas för viss resursfördelning redan under nästa budgetår.

Utskottet vill understryka betydelsen av de personalförstärkningar vid
civilbefälhavarkanslierna som kommunministern har bedömt nödvändiga.
Det är angeläget att de sker snarast. De tre tjänster för vilka medel redan
beräknats under anslaget Civilbefälhavarna bör tillkomma oberoende av
att utskottet i det föregående har förordat att Bergslagens civilområde
11 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

Kartong: S. 163, rad 1 Står: förslagsanslag Rättat till: reservationsanslag

Tillkommer: Stockholm den Persson (c).

Kartong på kartong: S. 163, underskriften Utgår: ERIC HOLMQVIST

Föll 1981/82:18

162

behålls. Det är önskvärt att även andra tjänster kan tillföras civilbefälhavarkansliema
under nästa budgetår. Sådana tjänster bör, som kommunministern
har förutsatt, finansieras genom överskridande av anslaget.

Den sammanlagda förstärkning av civilbefälhavarkansliema som behövs
om Bergslagens civilområde behålls är 14 tjänster eller motsvarande medel.
Detta är två fler än som anges i propositionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 2960000 kr.,

2. att riksdagen undernärde huvudtiteln till Anläggningar m. m.för
vissa militära ändamål för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 62000000 kr.,

3. beträffande Signalskydd

a. att riksdagen bemyndigar regeringen medge att beställningar
av signalskyddsmaterie! får läggas ut inom en kostnadsram av
8760000 kr.,

b. att riksdagen under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 2210000 kr.,

4. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Vissa teleanordningar
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 43615000
kr.,

5. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Vissa skyddsrumsanläggningar
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
4535000 kr.,

6. att riksdagen under fjärde huvudtiteln till Identitetsbrickor för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 865000 kr.,

7. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2283, yrkande 15 i denna del, under
femte huvudtiteln till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården
m.m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 56802000 kr.,

8. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motion 1981/82:2283, yrkande 15 i denna del, under
femte huvudtiteln till Driftkostnader för beredskapslagring
m.m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
36240000 kr.,

9. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 och med
avslag på motion 1981/82:2283, yrkande 15 i denna del, under
femte huvudtiteln till Utbildning av personal för hälso- och sjukvård
i krig m.m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 7085000 kr.,

10. att riksdagen under trettonde huvudtiteln till Lantmäteriet: För -

FöU 1981/82:18

163

svarsberedskap för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 2 631000 kr.,

11. att riksdagen under femtonde huvudtiteln till Civilbefälhavarna
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 11 868 000 kr.

26. Övriga anslagsfrågor

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen och totalförsvarspropositionen
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1982/83 anvisa medel enligt följande
sammanställning.

Anslag Belopp (kr.)

H 2. Beredskapsstyrka för FN-tjänst
(prop. 1981/82: 100 bil. 7 s.
87-89)	förslagsanslag	22492000
H 4. Flygtekniska försöksanstalten
(prop. 1981/82:102 bil. 2 s.
282-286)	förslagsanslag	2400000

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

1. att riksdagen till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 22492000 kr.,

2. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2400000 kr.

Stockholm den 18 maj 1982

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s). Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp). Roland Brännström (s),
Gunnar Oskarson (m). Åke Gustavsson (s), Evert Hedberg (s). Göthe
Knutson (m), Karl-Erik Svartberg (s), Anders Gernandt (c), Holger Bergman
(s), Eric Hägelmark (fp) och Sigvard Persson (c).

FöU 1981/82:18

164

Reservationer

1. Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1980/81
(punkt 5)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg och Holger Bergman (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 30 börjar ”Utskottet
finnér” och slutar ”ett kommande budgetår” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner anledning förorda att riksdagen begränsar regeringens
möjligheter att under ett löpande budgetår fatta beslut av förvaltningskaraktär
som innefattar korrigering av utgiftsram. Enligt utskottets mening
bör bestämmas en beloppsgräns för sådana beslut. Gränsen bör bestämmas
så att korrigeringar över 10 milj. kr. underställs riksdagen i proposition
om tilläggsbudget eller i budgetproposition. Beslut som regeringen
äger fatta bör liksom hittills anmälas för riksdagen i efterhand. Om riksdagen
finner åtgärden olämplig kan detta i så fall påverka ramberäkningen för
ett kommande budgetår. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet nu har anfört om rätt för regeringen att korrigera
utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret under löpande
budgetår.

dels att utskottets hemställan (s. 30) bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:100 och motion
1981/82:939 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om rätt för regeringen att korrigera utgiftsramarna
för det militära försvaret och civilförsvaret under löpande budgetår.

2. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7)

Gunnar Björk i Gävle (c), Hans Lindblad (fp). Anders Gernandt (c), Eric
Hägelmark (fp) och Sigvard Persson (c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 36 börjar ”Utskottet
anser det vara” och slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet godtar för sin del att preciseringar av krigsorganisationens
utveckling görs i den utsträckning som försvarsministern förordar. Härigenom
beaktas den osäkerhet som ligger i de bedömda kostnaderna i fast pris
för inplanerad verksamhet. Motion 1981/82:2262, yrkande 4, bör avslås.

dels att utskottets hemställan (s. 48) i moment 2 a bort ha följande
lydelse:

FöU 1981/82:18

165

2. beträffande krigsorganisationens utveckling

a. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och
med avslag på motion 1981/82:2262, yrkande 4, lämnar utan
erinran vad föredragande statsrådet har anfört om riktlinjer för
krigsorganisationens utveckling i de femåriga försvarsbesluten.

3. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7)

Gunnar Björk i Gävle (c), Hans Lindblad (fp), Anders Gernandt (c), Eric
Hägelmark (fp) och Sigvard Persson (c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 38 böljar ”Utskottet
har” och slutar ”i flygvapenförbanden” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker den inriktning av krigsorganisationens utveckling
som försvarsministern förordar.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 48 börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”senare i betänkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen av 1978 års försvarskommitté (Ds Fö
1981:1 s. 92) att den restriktivitet som framdeles måste tillämpas i fråga om
de statliga utgifterna även måste gälla utgifterna för försvarsändamål.
Detta är en nödvändighet mot bakgrund av den allmänekonomiska och
statsfinansiella situationen. Liksom kommittén anser utskottet därför att
planeringen inom totalförsvaret bör genomföras på en ekonomisk nivå som
motsvarar vad som f. n. anvisas för dessa ändamål.

Utskottet tillstyrker att planeringsram och utgifterna för det militära
försvaret bestäms i enlighet med vad som anges i propositionen. Utgifterna
för nästa budgetår bör alltså bestämmas till 16610 milj. kr. och planeringsramen
för femårsperioden till fem gånger detta belopp, 83050 milj. kr.
(prisläge februari 1981). Riksdagen bör under anslagen inom utgiftsramen
anvisa medel och lämna beställningsbemyndigande i enlighet med vad som
föreslås i propositionen. Utskottet återkommer till anslagsfrågorna senare
i betänkandet.

dels att utskottets hemställan (s. 48) i momenten 2 c och 6 b bort ha
följande lydelse:

2. beträffande krigsorganisationens utveckling

c. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 samt
med avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 5, och 1981/
82:2276, yrkande 4 i denna del, lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört,

6. beträffande ekonomiska resurser under perioden 1982183-1986/
87

b. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 samt med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkandena 11 och 12, och

FöU 1981/82:18

166

1981/82:2276, yrkandena 3 och 14, godkänner att verksamheten
inom det militära försvaret under perioden 1982/83—1986/87 genomförs
inom en planeringsram av 83050 milj. kr. samt för
budgetåret 1982/83 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret
till 16610000000 kr., allt i prisläge februari 1981.

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7)

Per Petersson, Gunnar Oskarson och Göthe Knutson (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 38 böljar ”Utskottet
har” och slutar ”i flygvapenförbanden” bort ha följande lydelse:

Den inriktning av krigsorganisationens utveckling som utskottet tillstyrker
ansluter till partimotionen från moderata samlingspartiet och motsvarar
i stort inriktningen enligt regeringens förslag. Härtill kommer åtgärder
för att förbättra beredskapen och möjligheterna att variera denna. Vidare
ges utrymme för fler stora övningar där olika förband kan samövas. Anskaffningen
av krigsbromateriel utökas. Minst två tunga transportflygplan
anskaffas utöver vad propositionsförslaget medger.

Utvecklingen av krigsorganisationens avgörande delar bör enligt utskottets
mening ske genom att arméstridskrafterna inriktas på att öka
antalet norrlandsbrigader till fem, att behålla fyra pansarbrigader, att organisera
elva moderniserade infanteribrigader och att sätta upp en mekaniserad
brigad och ett antal mekaniserade bataljoner.

För marinstridskrafterna inriktas utvecklingen bl.a. på att successivt
införa en modern sjörobot på så många ytattackfartyg som möjligt.
Det totala antalet ubåtar bör vara minst 13 men om möjligt 14. Resurserna
för övervakning av havsområdet och för ubåtsjakt stärks.

Flygstridskrafterna inriktas bl.a. mot tolv jaktdivisioner (åtta
med JA 37 Viggen), fem och en halv attackdivision AJ 37 och tre flygspaningsdivisioner
S 37.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 48 böljar ”Utskottet
delar” och slutar ”senare i betänkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i partimotionen från
moderata samlingspartiet att säkerhetspolitiska skäl klart talar för att det
militära försvaret borde tilldelas ökade reala resurser under den närmaste
femårsperioden. Med hänsyn till den statsfinansiella situationen stannar
utskottet dock för att förorda att det militära försvaret under perioden
1982/83—1986/87 tilldelas reala resurser som är oförändrade jämfört med
en förlängning av 1977 års försvarsbeslut. Planeringsram och utgifterna för
det militära försvaret bör bestämmas i enlighet med förslagen i motion 2262
(m). Utgifterna för nästa budgetår bör alltså bestämmas till 16980 milj. kr.
och planeringsramen för femårsperioden till fem gånger detta belopp,
84900 milj. kr. (prisläge februari 1981). Riksdagen bör under anslagen

FöU 1981/82:18

167

inom utgiftsramen anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden i
enlighet med vad som föreslås i samma motion. Utskottet återkommer till
anslagsfrågorna senare i betänkandet.

dels att utskottets hemställan (s. 48) i momenten 2 c och 6 b bort ha
följande lydelse:

2. beträffande krigsorganisationens utveckling

c. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102, med
avslag på motion 1981/82:2276, yrkande 4 i denna del, och med
bifall till motion 1981/82:2262, yrkande 5, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

6. beträffande ekonomiska resurser under perioden 1982/83—1986/
87

b. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2276, yrkandena 3 och 14, samt med bifall till motion
1981/82:2262, yrkandena 11 och 12, godkänner att verksamheten
inom det militära försvaret under perioden 1982/83-1986/
87 genomförs inom en planeringsram av 84900 milj. kr. samt för
budgetåret 1982/83 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret
till 16980000000 kr., allt i prisläge februari 1981.

5. Fredsorganisationen för det militära försvaret (punkt 8)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg och Holger Bergman (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 61 böljar ”Utskottet
anser i likhet” och slutar ”2276, yrkande 8, bör avslås.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner att en fördel med att sammanföra försvarsstaben och
försvarsgrensstaberna till en gemensam myndighet är att stabsorganisationen
därigenom ges erforderlig styrka att genomföra såväl nu beslutade
som tillkommande rationaliseringar och organisationsförändringar. Därutöver
kan man få vissa samordningsvinster inom stabsorganisationen. En
utredning bör därför tillsättas med uppgift att snarast lägga fram förslag om
en sådan organisationsförändring.

Vad utskottet har anfört med anledning av motionerna 2276 och 2283 i
berörda delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 70) i moment 2 f bort ha följande
lydelse:

2. beträffande organisationsförändringar inom huvudprogrammen
Gemensamma myndigheter m.m. och Operativ ledning m.m.

f. att riksdagen med anledning av motionerna 1981/82:2276,

FöU 1981/82:18

168

yrkande 8, och 1981/82:2283, yrkande 7, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om sammanslagning
av försvarsstaben och försvarsgrensstaberna.

6. Fredsorganisationen för det militära försvaret m. m. (punkt 8)

Åke Gustavsson (s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 66 böijar ”Sorn
utskottet tidigare” och slutar ”Propositionsförslaget bör bifallas.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet motsätter sig en nedläggning av A 6 i Jönköping. Som påpekas
i motionerna 1981/82:2192 (c, fp) och 1981/82:2266 (s) skulle en nedläggning
i bästa fall från försvarsekonomisk synpunkt leda till ytterst marginella
besparingar. En nedläggning skulle däremot från samhällsekonomisk
synpunkt vara direkt negativ. Detta förhållande har också påtalats av såväl
LO som TCO. Arbetstagarorganisationerna har låtit göra en omfattande
undersökning av de ekonomiska konsekvenserna av en nedläggning. Detta
har inte beaktats i regeringsförslaget.

Arbetsmarknadsläget i Jönköpings kommun är redan i dag allvarligt.
Antalet arbeten inom industrin har under 1970-talet minskat med omkring
2000. Sysselsättningsprognoser, gjorda bl.a. utifrån länsplanering 1980
visar på fortsatt vikande sysselsättning inom industrin, handeln och byggnadsverksamheten.
Ett nedläggande av A 6 år 1985 skulle leda till ytterligare
kraftig ökning av arbetslösheten.

Till detta skall läggas
o de omfattande problem för personalen som en nedläggning orsakar,
o ökade värnpliktssociala kostnader för ca 60% av de värnpliktiga, som
har sin bostadsort mindre än fem mil från förbandet,
o att kontakten bygd-förband försvinner i en region med omkring 150 000
invånare,

o högre kostnader i samband med fortsatt utnyttjande av militärområdesskjutfältet
i Skillingaryd då A 6 ligger endast 4 mil därifrån,
o outnyttjade byggnader i A 6:s omedelbara närhet till ett värde av omkring
100 milj. kr.,

o olösta markfrågor, som kan bli ett problem för såväl staten som kommunen,

o nyorganisering och av därav följande störningar i officersutbildningen,
o artilleriinspektörens uttalande att A 6 bör vara kvar,
o försämrad service och verksamhet för frivilligorganisationerna.

I propositionen konstaterar försvarsministern att ”belastningen på
fredsorganisationen blir något för stor”. Också detta leder till slutsatsen
att A 6 bör behållas, inte minst då intagningen av värnpliktiga fram till år
1987 planeras att öka med omkring 7 000 värnpliktiga.

FöU 1981/82:18

169

Mot denna bakgrund anser utskottet att A 6, militärområdesverkstaden
och artilleriofficershögskolan bör behållas i Jönköping. Vad utskottet har
anfört i denna fråga bör riksdagen sorn sin mening ge regeringen till känna.

I propositionen har inte diskuterats frågan om ersättning av de förlorade
arbetstillfällena i händelse av att A 6 läggs ned. Staten kan inte frånhända
sig ansvaret för ersättning i en sådan situation. Det är därför nödvändigt att
en så drastisk förändring av verksamheten, som regeringen nu förutsätter,
kopplas till nya arbetstillfällen.

dels att utskottets hemställan (s. 70) i moment 4 g bort ha följande
lydelse:

4. beträffande organisationsförändringar inom armén

g. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82: 102 och med
anledning av motionerna 1981/82:2180, 1981/82:2192 och 1981/
82:2266, yrkandena 1 och 3, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om bibehållande av A 6 m. m.

7. Fredsorganisationen för det militära försvaret (punkt 8)

Gunnar Oskarson (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 67 boljar ”Den
föreslagna omlokaliseringen” och slutar ”Motionsyrkandena bör avslås”
bort ha följande lydelse:

Göteborgsområdet — med dess talrika befolkning, varulager med olja
och livsmedel och omfattande verkstadsindustri - är av riksbetydelse från
totalförsvarssynpunkt. Detta ställer stora krav på insats- och mobiliseringsberedskap
hos det militära försvarets enheter på västkusten. Uttunning
av det marina försvaret på västkusten har tidigare skett i olika etapper.
De reduceringar som nu planeras försvagar allvarligt beredskapen i
västra Sverige. Utskottet anser därför att marinens officershögskola i
Göteborg bör vara kvar där. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet nu har anfört.

dels att utskottets hemställan (s. 70) i moment 5 b bort ha följande
lydelse:

5. beträffande organisationsförändringar inom marinen

b. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 samt
med bifall till motionerna 1981/82:2213, yrkande 2, 1981/
82:2268, i denna del, och 1981/82:2275, i denna del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
lokaliseringen av marinens officershögskola i Göteborg.

FöU 1981/82:18

170

8. Anskaffning av nytt flygplan m. m. (punkt 9)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg och Holger Bergman (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 82 böljar ”Utskottet
anser” och på s. 83 slutar ”särskilt tillkännagivande” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar för sin del den grundläggande inställning i fråga om
flygplansanskaffningen som har kommit till uttryck i motion 2276 (s).
Utskottet konstaterar också att det i betydande utsträckning varit möjligt
att vid avtalsförhandlingarna mellan försvarets materielverk och Industrigruppen
JAS uppnå de villkor som har ställts i nämnda motion.

Den genomlysning som JAS-projektet fått genom de avslutande förhandlingarna
har varit värdefull och visar att det finns förutsättningar för att
inom Sverige utveckla och tillverka ett flygplan av JAS-typ som är anpassat
till vårt försvars behov.

Utskottet har emellertid samtidigt funnit att betydande brister kvarstår i
belutsunderlaget. Det gäller framför allt JAS-planets prestanda och kostnader.

Ett fiygplansprojekt låser av naturliga skäl på ett annat sätt än andra
materielobjekt försvarsmaktens kostnader för lång tid. Det är därför nödvändigt
att redan från början klarlägga säkerheten i kostnadsberäkningarna.
Enligt utskottets mening måste - med hänsyn till den samhällsekonomiska
och statsfinansiella situationen - stark restriktivitet iakttas också
med försvarsutgifterna. Några löften om framtida anslagshöjningar till
försvaret kan därför inte ställas ut.

Som en förutsättning för de planeringsramar som utskottet har föreslagit
för det militära försvaret — och därmed också för flygvapnet och dess
materielanskaffning - gäller att om den samhällsekonomiska situationen
skulle förändras under planeringsperioden kan det bli nödvändigt att göra
omdisponeringar. En omprövning av anslagen till det militära försvaret får
inte omöjliggöras genom bindningar som inte kan hävas i ett läge som kan
kräva ytterligare återhållsamhet inom samhällsekonomin.

Ett flygpiansbeslut får därför inte fattas med utgångspunkt i att försvarsramen
höjs för att garantera en realt bevarad köpkraft. Utskottet noterar
att det inom flygvapnet odisponerade utrymmet - dvs. utrymme som inte
har bundits upp genom beslut om organisation, materielanskaffning etc.
under tidsperioden fram till år 2000 - är av samma storlek som det belopp
som skall erläggas i förskott för den produktion av JAS-plan som skall ske
efter år 2000, dvs. ca 900 milj. kr.

Utskottet har mot denna bakgrund särskilt noga granskat kostnaderna
för projektet.

De slutförda förhandlingarna har klarlagt att projektet inte kan förverkli -

FöU 1981/82:18

171

gas inom den kostnadsram som tidigare angivits (24,9 miljarder kronor).
Nu förutsätts en anslagstilldelning av 25,7 miljarder kronor, dvs. 800 milj.
kr. mer än i tidigare beräkningar.

Viss vapenanskaffning, som i projektet tidigare planerats ske före sekelskiftet,
har i förslagets nya utformning förts över till tiden därefter.
Genom denna åtgärd har i realiteten kostnadsökningen inte stannat vid 800
milj. kr. utan torde utgöra 1 100-1 200 milj. kr.

Utskottet noterar vidare att avtalet utgår från en väsentligt lägre dollarkurs
än den nu aktuella.

Av överbefälhavarens skrivelse framgår att i kontraktsförslaget ingår
som option, inom den angivna kostnadsramen, vissa möjligheter att tidigt
avväga kraven beträffande flygtekniska prestanda. Därigenom skulle förbättringar
kunna erhållas i fråga om manöverbarhet, stridsuthållighet och
basanpassning medan toppfart något försämras. Överbefälhavaren anser
det angeläget att man fram till hösten 1982 undersöker den tekniska realiserbarheten
av denna option.

En annan option avser möjlighet till alternativ vingutformning av flygplanet
med den s. k. Rockwell-vingen. Denna version, som skulle ge en
ökad systemeffekt, bedöms medföra en merkostnad i närtid på ca 300 milj.
kr. Även beträffande denna option föreligger ökad klarhet under hösten
1982.

Även på längre sikt föreligger behov av anpassningsåtgärder. 1 det nu
aktuella projektet har vissa eftergifter gjorts i förhållande till tidigare
uppställda krav. Enligt överbefälhavaren bestyrker den nu genomförda
värderingen vikten av anpassningsåtgärder. Skilda meningar har t. ex.
framkommit om behovet av modifieringar av motorn. Särskilda medel
härför finns inte avdelade inom kostnadsramen. Säkrare bedömningsunderlag
på denna punkt föreligger f. n. inte.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de uttalanden som chefen
för armén och chefen för marinen har gjort i anslutning till överbefälhavarens
förslag.

Chefen för marinen anför för sin del i ett särskilt yttrande att det nu
presenterade alternativet i grundversionen fyller de operativa kraven vad
gäller attack och spaning. Beträffande jaktprestanda kan dock enligt denna
mening inte kraven med erforderlig säkerhet uppfyllas i en förändrad
hotnivå. Han hävdar därför att det finns starka skäl för att förutsätta att en
modifiering av projektet måste genomföras tidigt så att erforderliga prestanda
kan uppnås.

Chefen för armén åberopar i en avvikande mening å sin sida de erinringar
som han framfört tidigare, nämligen att projektet från såväl operativa
som ekonomiska utgångspunkter innehåller så stora osäkerheter att han
inte kan förorda alternativet ”Svensk JAS” i dess nuvarande utformning.

Arméchefen konstaterar att genom det nu föreliggande kontraktsförslaget
har säkerheten i ett realiserande av projektet väsentligt ökat. Han

FöU 1981/82:18

172

finnér dock dels att målsättningens krav inte uppfylls till alla delar, dels att
kosnaderna har ökat avsevärt. Chefen för armén kan mot denna bakgrund
inte heller nu biträda överbefälhavarens förslag att beslut fattas våren 1982
om att utveckla och tillverka ett JAS-systern grundat på det träffade
avtalet.

De erinringar som cheferna för armén och marinen har gjort kan enligt
utskottets mening inte lämnas utan beaktande.

Till de oklara punkterna hör även det framtida läget för robotindustrin
liksom möjligheterna att innehålla de personalbegränsningar som förutsätts
ske vid materielverket.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det föreliggande avtalsförslaget
inte ger tillfredsställande garantier för sådana förändringar i projektet
som skulle behövas eller för senareläggningar och omprövningar av
betalningsutfallet.

Utskottets genomgång visar också att den kostnadsram som har uppställts
inte kan innehållas. Man riskerar väsentliga kostnadsöverskridanden,
som inte helt kan täckas genom att ta i anspråk reserverna inom
projektet.

Väsentliga utvärderingar återstår att göra innan flygplanssysterhets slutliga
utformning kan fastställas. Överbefälhavaren utgår från att det ytterligare
underlag som behövs kan framtas så att beslut om flygplanets figuration
m. m. kan fattas under hösten.

Med hänsyn härtill finner utskottet att en förnyad översyn bör göras av
hur man inom försvarsramen kan åstadkomma en lösning med godtagbara
prestanda också i det längre perspektivet. Därvid måste variationer prövas
i serielängd. Denna bedömning - som bör ha JAS-projektet som utgångspunkt
- måste också göras mot alternativ med samproduktion/licenstillverkning.
En viktig utgångspunkt är att utvinna största möjliga sysselsättningseffekt.
Effekterna på robotindustrin måste prövas.

Av industripolitiska skäl måste denna prövning ske snabbt.

För att överbrygga de meningsmotsättningar som framkommit mellan de
olika grenarna av försvarsmakten i bedömningar av planet samt för att ge
även utanför regeringen stående partier möjlighet att vidare studera och ge
sin mening till känna i denna betydelsefulla fråga anser utskottet att en
särskild kommitté bör tillsättas med representanter för bl. a. här angivna
parter. Denna kommitté bör skyndsamt medverka till att ett mera preciserat
förslag kan framläggas till nästa riksmöte. De villkor som angivits i
motion 2276 (s) bör vara vägledande i arbetet.

Överläggningar bör äga rum mellan regeringen och industrigruppen om
en förlängning av offerten liksom om de begränsade kostnader som kan bli
aktuella. Medel för det fortsatta studiearbetet bör anvisas.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här
anfört om JAS-projektet. Därav följer att riksdagen bör avslå motion 2283
(vpk), som anför att något nytt flygplanssystem efter Viggen inte behövs,

FöU 1981/82:18

173

samt motion 2281 (s) som anför att beslut om anskaffning av nytt flygplan
skulle kunna anstå till nästa försvarsbeslut. Av utskottets ställningstagan*
de följer också att utskottet avstyrker propositionens förslag om flygplansanskaffning
liksom motion 1557 (fp) och 2262 (m), yrkande 6 i denna del.

dels att utskottets hemställan (s. 85) i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande flygplansanskaffningen

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2276, yrkande 9,
samt med avslag på proposition 1981/82:102 samt motionerna
1981/82:1257, 1981/82:2262, yrkande 6, 1981/82:2281 och 1981/
82:2283, yrkande 10, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört om JAS-beslutet.

9. Anskaffning av nytt flygplan m. m. — riktlinjer för den flygtekniska
forskningen (punkt 9)

Per Petersson, Gunnar Oskarson och Göthe Knutson (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 85 börjar ”Företrädare
för” och slutar ”av försvarsministern” bort ha följande lydelse:

Företrädare för försvarets materielverk, flygtekniska försöksanstalten,
tekniska högskolan i Stockholm, Saab-Scania AB och Linjeflyg AB har
inför utskottet redovisat underlag och synpunkter beträffande behovet av
en ny vindtunnel. Frågan har anknytning till flygplansanskaffningen för det
militära försvaret men också betydelse för områden som är viktiga för den
civila flygtekniken. Det vore olyckligt om riksdagen inte nu - i samband
med flygplansbeslutet - fattar beslut om att landet skall tillföras en modem
vindtunnel. Ett sådant beslut är uppenbarligen samhällsekonomiskt
motiverat.

Kostnaden för att tillföra flygtekniska försöksanstalten en transsonisk
vindtunnel i anslutning till anstaltens anläggningar i Stockholm är beräknade
till ca 200 milj. kr. Enligt uppgift återstår för en blandad finansiering ett
belopp av 30 milj. kr. Utskottet anser att beloppet bör bestridas inom
utgiftsramen för det militära försvaret, som därmed skulle svara för 80
milj. kr. vid en blandad finansiering där bl. a. Saab-Scania AB medverkar
(prisläge februari 1981). Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen sorn sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 85) bort innehålla ett moment 2 b av
följande lydelse:

2. beträffande den flygtekniska forskningen

b. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
anskaffning och finansiering av en transsonisk vindtunnel.

FöU 1981/82:18

174

10. Underhåll av försvarsmateriel (punkt 11)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg och Holger Bergman (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 90 böljar ”Utskottet
bedömer” och slutar ”Motionsyrkandet bör avslås i denna del.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar inte den uppfattning som framför i propositionen att
huvudverkstadsprincipen bör avskaffas. Detta system har medgivit tillgång
till expertis och kapacitet till en minimerad kostnad. Så har t. ex.
förenade fabriksverken i avtal förbundit sig att ständigt ha resurser disponibla
för försvarets räkning. Därigenom kan också det nödvändiga kravet
på kontinuitet tillgodoses. Samtidigt har försvarets materielverk förbundit
sig att utnyttja dessa resurser.

Självfallet kan en tillfällig konkurrenssituation på kort sikt ge möjlighet
till billigare upphandling. På längre sikt skulle emellertid en sådan upphandling
kunna få allvarliga följder för avancerat materielunderhåll, eftersom
då befintliga resurser lätt riskerar att skingras. Med hänsyn till omfattningen
och komplexiteten av de tjänster som regleras genom huvudverkstadsprincipen
är det svårt att ha underlag för två konkurrerande leverantörer.

Utskottet anser att den hittills gällande huvudverkstadsprincipen alltjämt
bör gälla. Självklart kan den bli föremål för vissa modifieringar, utan
att principen för den skull överges.

dels att utskottets hemställan (s. 91) i moment 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och med
bifall till motion 1981/82:2276, yrkande 10 i denna del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
huvudverkstadsprincipen.

11. Medinflytande för värnpliktiga (punkt 13)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg och Holger Bergman (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 95 böljar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”och olycksfall” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i den socialdemokratiska partimotionen
att frågan om de värnpliktigas ställning som skyddsombud m. m. hittills har
diskuterats främst från principiella synpunkter. Många nya faktorer som
tillkommit sedan lagen började tillämpas har inte blivit beaktade i diskussionen.
Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen bör låta genom -

FöU 1981/82:18

175

föra en fördjupad belysning av frågan i syfte att klarlägga förutsättningarna
för en försöksverksamhet i enlighet med VIK:s förslag. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

I avvaktan på en försöksverksamhet är det, som försvarsministern uttalar,
viktigt att man inom ramen för nuvarande ordning för skydds- och
säkerhetsarbetet ständigt prövar och bevakar möjligheterna att förebygga
att tjänstgörande värnpliktiga utsätts för risker för ohälsa och olycksfall.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 96 bötjar ”Utskottet
vill” och slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker VIK:s förslag om en utökad samhällsinformation
genom de politiska partierna till värnpliktiga under grundutbildning. Särskilt
i ett inledande skede är det viktigt att antalet timmar för de politiska
partiernas deltagande i informationen fixeras på sätt kommittén och den
socialdemokratiska partimotionen har föreslagit. Utskottet delar alltså på
denna punkt inte försvarsministerns uppfattning. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 97) i momenten 2 och 3 bort ha följande
lydelse:

2. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och med
bifall till motion 1981/82:2276, yrkande 11 i denna del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
arbetsmiljöfrågor,

3. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och med
bifall till motion 1981/82:2276, yrkande 11 i denna del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
information till värnpliktiga i samhällsfrågor.

12. Värnpliktsförmåner (punkt 14)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg och Holger Bergman (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 100 börjar ”Med
hänvisning” och slutar ”därför avslås” bort ha följande lydelse:

De socialdemokratiska ledamöterna i försvarskommittén har förordat en
successiv höjning av förmånerna för värnpliktiga under grundutbildning så
att man under en femårsperiod når upp till en förbättring som motsvarar en
till 30 kr. om dagen förhöjd dagersättning. En sådan inriktning har också
föreslagits i den socialdemokratiska partimotionen 2276. Enligt utskottets
mening bör den vara riktmärke för arbetet i den kommitté som regeringen
nyligen har tillsatt för fortsatt utredning om ett nytt förmånssystem för
värnpliktiga under grundutbildning. Som en första etapp mot detta mål bör

FöU 1981/82:18

176

dagersättningen den 1 juli 1982 höjas med 4 kr. Vad utskottet har anfört om
mål för ökning av värnpliktsförmånerna bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 100) i momenten 2 och 3 bort ha
följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och med
bifall till motion 1981/82:2276, yrkande 12, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om mål för ökning
av värnpliktsförmånerna,

3. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:535, yrkande 1, godkänner vad i motion 1981/82:2276,
yrkande 13, har förordats om dagersättning till värnpliktiga m.fl.

13. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkt 16)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg och Holger Bergman (alla s)
anser - under förutsättning att ingendera av reservationerna 3 och 4
vinner riksdagens bifall -

att utskottets hemställan (s. 108) i momenten 5 och 17 bort ha följande
lydelse:

5. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82: 102 och motion
1981/82:730, yrkande 1, samt med bifall till motion 1981/82: 2276,
yrkande 15 a, till Reglering av prisstegringar för det militära
försvaret för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
2485000000 kr.,

17. beträffande Flygvapenförband: Forskning och utveckling

a. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och med
bifall till motion 1981/82:2276, yrkande 15 k, bemyndigar regeringen
att medge att utvecklingsarbete för flygvapenförband får
beställas inom en kostnadsram av 9382390000 kr.,

b. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:730, yrkande 2, samt med bifall till motion 1981/
82:2276, yrkande 15 I, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 688000000 kr.,

14. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkt 16)

Gunnar Björk i Gävle (c). Hans Lindblad (fp). Anders Gernandt (c). Eric
Hägelmark (fp) och Sigvard Persson (c) anser — under förutsättning av
bifall till reservation 3 -

att utskottets hemställan (s. 108) i momenten 6, 7, 10, 11, 14 och 15 bort
ha följande lydelse:

FöU 1981/82:18

177

6. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 13, och 1981/
82: 2276, yrkande 15 b, till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
4511 100000 kr.,

7. beträffande Arméförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 15, och 1981/

82:2276, yrkande 15 c, bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel m.m. för arméförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 2295 500000 kr.,

b. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 14, och 1981/

82:2276, yrkande 15 d, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1268706000 kr.,

10. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 16 och 1981/

82:2276, yrkande 15 e, till Marinförband: Ledning ochförbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
1415000000 kr.,

11. beträffande Marinförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 18, och 1981/
82:2276, yrkande 15 f, bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m.m. för marinförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 1454300000 kr.,

b. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 17, och 1981/
82:2276, yrkande 15 g, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslagav
1034000000 kr.,

14. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 19, och 1981/
82:2276, yrkande 15 h, till Flygvapenförband: Ledning ochförbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 2 333 000 000 kr.,

15. beträffande Flygvapenförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 21, och 1981/
82:2276, yrkande 15 i, bemyndigar regeringen att medge att
beställningar av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas
ut inom en kostnadsram av 9 120600000 kr.,

b. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 och med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 20, och 1981/
82:2276, yrkande 15 j, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 2 140000000 kr.,

12 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

Föll 1981/82:18

178

15. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkt 16)

Per Petersson, Gunnar Oskarson och Göthe Knutson (alla m) anser -under förutsättning av bifall till reservation 4 -

att utskottets hemställan (s. 108) i momenten 6, 7, 10, 11, 14 och 15 bort
ha följande lydelse:

6. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2276, yrkande 15 b, samt med bifall till motion 1981/
82:2262, yrkande 13, till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
4541 100000 kr.,

7. beträffande Arméförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2276, yrkande 15 c, samt med bifall till motion 1981/
82:2262, yrkande 15, bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för arméförband får läggas ut inom
en kostnadsram av 2760500000 kr.,

b. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2276, yrkande 15 d, samt med bifall till motion 1981/
82:2262, yrkande 14, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1478706000 kr.,

10. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2276, yrkande 15 e, samt med bifall till motion 1981/
82:2262, yrkande 16, till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
för hudgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
1425000000 kr.,

11. beträffande Marinförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82: 2276, yrkande 15 f, samt med bifall till motion 1981/
82:2262, yrkande 18, bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för marinförband får läggas ut inom
en kostnadsram av 1464300000 kr.,

b. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82: 2276, yrkande 15 g, samt med bifall till motion 1981/
82:2262, yrkande 17, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1 044000000 kr.,

14. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2276, yrkande 15 h, samt med bifall till motion 1981/
82:2262, yrkande 19, till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 2343000000 kr.,

15. beträffande Flygvapenförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2276, yrkande 15 i, samt med bifall till motion 1981/

FöU 1981/82:18

179

82:2262, yrkande 21, bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 9295600000 kr.,

b. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och motion
1981/82:2276, yrkande 15 j, samt med bifall till motion 1981/
82:2262, yrkande 20, för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 2240000000 kr.,

16. Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkt 19)

Per Petersson, Gunnar Oskarson och Göthe Knutson (alla m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 116 börjar ”Mot
bakgrund av” och slutar ”av civilförsvarsstyrelsen” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att den ordning som har föreslagits av skyddsrumsutredningen,
med besiktningsmän som är knutna till länsstyrelsen, ger större
effektivitet och därför är att föredra. Den bör införas. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 117 böljar ”Av det
sagda” och slutar ”yrkande 23” bort ha följande lydelse:

Av det sagda framgår att utskottet avstyrker bifall till motion 1981/
82:2262, yrkande 23, utom såvitt gäller ordningen för att kontrollera äldre
skyddsrum. I övrigt tillstyrker utskottet de riktlinjer som föredragande
statsrådet har angett.

dels att utskottets hemställan (s. 120) i moment 6 bort ha följande
lydelse:

6. att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2262, yrkande 23 i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om besiktningsmän knutna till länsstyrelserna.

17. Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret (punkt 23)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Karl-Erik Svartberg och Holger Bergman (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 144 böljar ”Försvarsutskottet
anser” och slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser i likhet med socialdemokraterna i jordbruksutskottet
att den omstrukturering inom livsmedelsprogrammet som förordats
i den socialdemokratiska partimotionen bör komma till stånd. Därigenom
kan anslaget Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring minskas med
10 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

FöU 1981/82:18

180

dels att den del av utskottets anförande som på s. 144 böljar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”under anslaget” bort ha följande lydelse:
Situationen inom tekoindustrin inger allvarlig oro. Beklädnadsprogrammet
tillhör de prioriterade områdena inom det ekonomiska försvaret. Enligt
utskottets mening kan målet för samhällets insatser från försöijningsberedskapssynpunkt
inte begränsas på det sätt som föreslås i propositionen.
Under anslaget beredskapslagring och industriella åtgärder bör därför
i enlighet med vad som förordas i motion 1981/82:2276 (s) ytterligare 30
milj. kr. anvisas för beklädnadsprogrammet.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 145 börjar ”Utskottet
har” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i den socialdemokratiska
partimotionen att det föreslagna anslaget Särskilda kostnader för oljelagring
inte bör föras upp i statsbudgeten. Skulle priset på här aktuella varor
stiga väsentligt och det bedöms nödvändigt att inte ge avkall på beräknade
inköpsvolymer kan medel begäras på tilläggsbudget. Härigenom ges riksdagen
en bättre överblick över kostnaderna för det ekonomiska försvaret.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 146 böljar ”Försvarsutskottet
anser” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den i den socialdemokratiska partimotionen föreslagna
ökningen av antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga
till 700000 för budgetåret 1982/83 är väl motiverad. En sådan åtgärd skulle
bidra till att minska tiden mellan beslutet om vapenfri tjänst och inryckningen
till sådan tjänstgöring. Den skulle också innebära en ökning som
motsvarar den utvidgning av utbildningskontingenten av värnpliktiga med
vapentjänst som regeringen har beslutat skall ske. För att täcka de kostnader
som följer av att antalet tjänstgöringsdagar ökas bör anslaget Totalförsvarsverksamhet
under tolfte huvudtiteln räknas upp med 5000000 kr. i
förhållande till regeringens förslag.

Om dagersättningen för vänpliktiga m.fl. genom riksdagsbeslut ökas
med 4 kr. så beräknas detta medföra ett ytterligare medelsbehov under
anslaget om 2000000 kr. Detta behov bör tillgodoses genom att anslaget
överskrids.

dels att utskottets hemställan (s. 146) i momenten 6, 10 c, 11 och 13 bort
ha följande lydelse:

6. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och med
bifall till motion 1981/82:2276, yrkande 23, under tionde huvudtiteln
till Inköp och livsmedel m. m. för beredskapslagring för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 30000000
kr.,

10. beträffande Beredskapslagring och industriella åtgärder

c. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:102 och med

FöU 1981/82:18

181

bifall till motion 1981/82:2276, yrkande 20, under elfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 1 523555000 kr.,

11. att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2276, yrkande 21,
avslår förslaget i proposition 1981/82:102 om ett anslag under
elfte huvudtiteln till Särskilda kostnader för oljelagringen,

13. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:102 och med
bifall till motion 1981/82:2276, yrkandena 24 och 25, under tolfte
huvudtiteln till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 95 998000 kr.

18. Övrigt totalförsvars fortsatta utveckling (punkt 24)

Gunnar Björk i Gävle (c), Hans Lindblad (fp), Anders Gernandt (c), Eric
Hägelmark (fp) och Sigvard Persson (c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 154 börjar ”Utskottet
vill framhålla” och slutar ”delvis tillgodosett” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis peka på att uthålligheten i fråga om sjukvårdens
förbrukningsmateriel kan öka på flera sätt. Detta kan t. ex. ske genom
att man

— i krig eller redan i fred övergår till mer flergångsmateriel

— stimulerar till ökad inhemsk produktion kombinerad med ökad lagring
av råvaror i stället för lagring av förbrukningsartiklar

— förbereder att vid krig ytterligare öka den inhemska produktionen

— tar fram inhemska råvaror.

Sådana åtgärder är också från ekonomisk synpunkt fördelaktiga eftersom
stora lager är den dyraste formen av beredskap utan att ge samma
uthållighet som en ”levande produktion”.

Ett överförande till landstingen av ansvaret och kostnaderna för lagringen
skulle ha samhällsekonomiskt gynnsamma verkningar. Landstingen
skulle få ett klart ekonomiskt intresse av att i sin upphandling av förbrukningsmateriel
också beakta beredskapen genom att minska nuvarande
mycket stora importberoende på området. Ett ökat ansvar för landstingen
när det gäller beredskapen för avspärrning och krig skulle också bidra till
att öka dess beredskap för fredskriser.

Utskottet har i det föregående pekat på att riksdagen redan våren 1981
har beslutat att sjukvårdshuvudmännen skulle ges en mera aktiv roll när
det gäller planeringen av den civila sjukvården i krig. F.n. pågår det
förhandlingar mellan statens förhandlingsnämnd och sjukvårdshuvudmännen
om deras medverkan i lagringen av sjukvårdsmateriel. Det kan förväntas
att dessa förhandlingar kommer att leda till resultat som kan innebära
en annan ansvarsfördelning än den nuvarande. Mot den bakgrunden är det
rimligt att i enlighet med regeringens förslag begränsa den ekonomiska
investeringsramen för statliga åtgärder till de två närmaste åren.

FöU 1981/82:18

182

dels att utskottets hemställan (s. 156) i moment 4 a bort ha följande
lydelse:

4. beträffande hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig

a. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:102 samt med
avslag på motionerna 1981/82:2262, yrkande 26, 1981/82:2276,
yrkande 22, och 1981/82:2283, yrkande 15 i denna del, godkänner
vad föredragande statsrådet har anfört om en ekonomisk ram
för investeringar under budgetåren 1982/83-1983/84.

FöU 1981/82:18

183

Särskilda yttranden

1. Särskilda frågor rörande totalförsvaret (punkt 4) — utnyttjande av de
samlade personaltillgångarna inom totalförsvaret

av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp).

Personalförsöijningen till totalförsvaret, både dess militära och civila
delar, bör enligt folkpartiet på sikt klaras genom en totalförsvarsplikt.
Denna bör vara körisneutral och utgå från individens förutsättningar. Olika
delar av totalförsvaret får konkurrera om personalen. En totalförsvarsplikt
möjliggör ett mer rationellt utnyttjande av landets samlade personaltillgångar
än nuvarande lagstiftning med klara könsgränser och olika åldersgränser
för olika delar av totalförsvaret.

Som en delreform har folkpartiets representanter i försvarskommittén
skisserat en lösning där civilförsvaret föryngras genom en årlig nyrekrytering
av ca 5000 personer i åldern 20-25 år. Detta förslag finns också i
motion 2261 (fp).

Som ett exempel anges att av dessa 5 000 yngre personer bör 1000-1500
utgöras av kvinnor, 1500 av vapenfria män och 2000 av värnpliktiga som
förs till civilförsvaret i stället för till det militära försvaret. Förslaget skulle
på sikt ge civilförsvaret en jämn ålderssammansättning, jämfört med dagens
civilförsvar med alltför hög medelålder. Genom denna föryngring blir
det också mer meningsfullt att kosta på utbildning även av civilförsvarets
manskap, som ju i dag inte alls utbildas. Om individen ska stå kvar i
civilförsvaret kanske 30-35 år blir det mer motiverat att också ge en
ordentlig utbildning för civilförsvarsuppgiftema.

Samtidigt skulle en minskning av antalet grundutbildade inom det militära
försvaret innebära bättre möjligheter till balans mellan kvalitet och
numerär inom försvarsmakten. F. n. tas tusentals värnpliktiga in till utbildning
utan att krigsplaceras inom försvarsmakten (budgetåret 1978/79 krigsplacerades
endast 40000 av de 49900 som ryckte in till grundutbildning).
Vi finnér det principiellt felaktigt att ta ut unga män till förband som inte
kan ges nödvändig beväpning och utbildning för ett krigs mycket hårda
villkor. De skulle redan från början få ett alltför stort underläge mot en
modernt utrustad angripare med stor rörlighet och eldkraft och med pansar
som skydd.

En årsklass 20-åringar består av ungefär 110000 personer. F. n. undantas
drygt hälften, nämligen kvinnorna och de män som frikallas. Från det
militära försvaret undantas vidare de vapenfria männen. Resten kallas in
till militär grundutbildning - varierande mellan 7,5 och 15 månader - men
inte heller alla dessa krigsplaceras. Dagsläget innebär att av en årskull på
110000 krigsplaceras 40000, alltså ungefär 37 procent, inom det militära
försvaret. Därtill krigsplaceras ett antal vapenfria i civila totalförsvarsgrenar.
Vissa yngre kvinnor krigsplaceras, främst genom lagstiftningen
rörande sjukvårdspersonal.

FöU 1981/82:18

184

Med vårt förslag skulle antalet som krigsplaceras inom det militära
försvaret kunna minska från 40000 till 38000. Sannolikt blir minskningen
mindre, eftersom var femte värnpliktig f. n. inte krigsplaceras. Även bland
denna senare grupp i dagens system finns sannolikt en del som från böljan
skulle kunna tas ut för civilförsvaret.

Om andelen till militärt försvar minskades från 37 till 35 procent av en
årskull 20-åringar (samtidigt som civilförsvaret fick fler yngre) har knappast
någon avgörande förändring inträtt som skulle göra att Sverige frångått
”folkförsvaret”. Tvärtom skulle förslaget innebära att fler yngre än i
dag blir krigsplacerade.

I motion 729 (fp) föreslås en gemensam övre åldersgräns för värnplikt
och civilförsvarsplikt. Också detta förslag kan ses som en reform i syfte att
få ett mer rationellt personalutnyttjande. Fördelarna är främst följande:

Genom högre vämpliktsålder blir det möjligt för det militära försvaret att
med stöd av pliktlag behålla särskilt värdefull personal, främst specialister
av olika slag.

En sänkt övre gräns för civilförsvarsplikten skulle underlätta den föryngring
av civilförsvarsorganisationen som är starkt motiverad.

Gemensam övre åldersgräns - i båda fallen med möjlighet till följande
frivillig tjänstgöring - skulle väsentligt öka möjligheterna att låta befattningens
och uppgiftens krav styra krigsplaceringen av individerna. Dagens
system är alltför präglat av att det militära försvaret får långt yngre personal
än civilförsvaret, också i de fall där civilförsvarets uppgifter ställer
stora krav på fysisk styrka.

I särskilt utsatta delar av landet finns genom en höjd vämpliktsålder
möjlighet att få en större lokalrekryterad militär styrka än i dag, främst i
kust- och gränsområden där det finns behov av att öka möjligheterna att
ingripa mot överraskande anfall. Totalt finns ingen brist på soldater i
Sverige, men regionalt kan det finnas behov av större lokalrekrytering.

Genom en för militärt försvar och civilförsvar gemensam övre åldersgräns
får man möjligheter till en smidigare personalhantering. Man slipper
ifrån att 47-årsåldern blir en så starkt styrande faktor som i dag.

Det skisserade systemet skulle bättre ta hänsyn till individens förmåga
och kapacitet, vägd mot olika krigsuppgifters krav. För individen betyder
detta att man upplever att statsmakterna söker ge så meningsfulla krigsplaceringar
som möjligt.

Samtliga våra förslag utgår också från tanken att utbildningen i fred för
krigsuppgifter skall göras så rationell som möjligt. Utbildningstiderna kommer
då rimligen att variera starkt från uppgift till uppgift. I linje med detta
ligger också att man så effektivt som möjligt bör söka utnyttja redan
erhållen utbildning för att pressa kostnader. Motionen pekar på möjligheter
att bättre än f. n. ta till vara civil utbildning och yrkeserfarenhet som är
av betydelse vid militär krigsplacering.

FöU 1981/82:18

185

2. Fredsorganisation för det militära försvaret, m. m. (punkt 8)

av Gunnar Oskarson (m).

I det föreliggande betänkandet har, nu liksom vid många tidigare tillfällen,
i alltför många fall regional- och arbetsmarknadspolitiska bedömningar
lagts till grund för indragning, flyttning och lokalisering av militära enheter.
Ställningstaganden till freds- och krigsorganisationen bör helt grundas
på försvarspolitiska och militära bedömningar. Om dessa sedan kan förenas
med regional- och sysselsättningspolitik är detta en fördel, men får
inte vara avgörande. I flera av de nu föreliggande förslagen har regionalpolitiska
hänsyn i alltför hög grad varit styrande. Därigenom kommer resultaten
att stå i motsatsförhållande till de försvarspolitiska avvägningarna.

3. Fredsorganisationen för det militära försvaret, m. m. (punkt 8)

av Åke Gustavsson (s).

Det är nödvändigt att den centrala militära byråkratin bantas drastiskt.
Sker inte detta blir följden ytterligare omfattande nedskärningar på den
lokala och lägre regionala nivån. Genom att snabbare göra kraftigare
ingripanden i den centrala militära byråkratin skapas också förutsättningar
för att bättre kunna klara fredsorganisationen i övrigt. Jag utgår ifrån att
det militära försvaret också i framtiden skall grundas på den allmänna
värnplikten. Det är viktigt att den del av försvaret som allmänheten kommer
i kontakt med, dvs. utbildningsförbanden, hålls så intakta som möjligt.
I stor utsträckning är just kopplingen bygd-förband också ett viktigt
uttryck för folkförsvaret. Då utskottet anser att kraven i motion 2266, om
utredning om längre gående åtgärder än de som försvarsministern har
aviserat, tillgodosetts genom tillsättandet av en kommitté för att utreda
möjligheten till ökad samordning och/eller sammanslagning av nuvarande
myndigheter, finns nu ingen anledning från min sida till annan mening på
denna punkt.

4. Fredsorganisationen för det militära försvaret, m. m. (punkt 8)

av Hans Lindblad (fp).

Jag tvingas konstatera att det inte tycks finnas politiska förutsättningar
för att göra de rationaliseringar av försvarets fredsorganisation som föreslogs
av försvarskommitténs arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor
(”dödspatrullen”).

Detta är beklagligt, eftersom det leder till en dyrare organisation än som
behövs. Jag anser att det bästa vore att få nedläggning av I 3 i Örebro, P 2 i
Hässleholm, militärområdesstaben i Karlstad och beriden högvakt med
värnpliktiga.

FöU 1981/82:18

186

Nämnda fyra besparingar skulle ge en kvarstående årlig besparing om 60
milj. kr. På sikt innebär det ökade möjligheter att modernisera materielen.
Räknar man med 20 års omsättning av kvalificerad materiel inom armén
ger det 1200 milj. kr. En del av detta går dock till underhåll, varför jag
anger ungefär 900 milj. kr. som möjligt att utnyttja för anskaffning av
materiel. Ett så stort belopp kan betyda skillnaden mellan att få eller inte få
moderna helikoptrar för sjuktransport och pansarvärn.

Beloppen redan de närmaste åren är stora nog för att kunna avgöra om
armén skall få ett nytt handeldvapen eller inte. Görs inte anskaffningen blir
det sannolikt nödvändigt att överväga nedläggning av gevärsfaktoriet i
Eskilstuna. Detta sagt som illustration till det enkla förhållandet att om
man ”räddar” jobb på en ort genom att inte lägga ned förband så slår det i
stället på sysselsättningen på en annan ort. Allmänt kan sägas att regionalpolitiken
inte talar till förmån för att behålla förband och i stället minska
försvarsindustrin. Vi har t. ex. 15 infanteriregementen, varför en nedläggning
av ett sådant förband ger valfrihet i regionalpolitisk! avseende. Däremot
finns oftast bara en industri för ett visst slags utrustning, t. ex. marint
varv i Karlskrona, torpedverkstad i Motala, flygmotortillverkning i Trollhättan,
bandvagnsproduktion i Örnsköldsvik, artilleritillverkning i Karlskoga
och produktion av handeldvapen i Eskilstuna. Jag bestrider därför
att det regionalpolitisk! är positivt med de avsteg som nu görs från ”dödspatrullens”
förslag.

Avstegen leder till ett svagare försvar än vi eljest skulle ha fått. Detta är
beklagligt eftersom vårt försvar i flera avseenden har klara materiella och
andra brister. Och även om man nöjer sig med ett något svagare försvar
hade det likväl varit rätt att göra rationaliseringarna och då i stället minska
budgetunderskottet. Jag har över huvud taget svårt att acceptera att man
inom försvaret inte skall följa regeln att söka använda vaije miljon så
effektivt som möjligt.

Några av argumenten för att följa ”dödspatrullens” förslag kan anges på
följande sätt.

13. Det finns en betydande överkapacitet inom infanteriet. Truppslaget
harf. n. ca 18700 utbildningsplatser, medan grundutbildningskontingenten
värnpliktiga 1980/81 uppgick till 15900. I mitten på 1990-talet beräknas
kontingenten vara under 14 500. Även med en reserv på 5 % betyder det ett
överskott på ca 3 500 platser. Minst två regementen kan dras in till mitten
av 1990-talet.

Dessa tal angavs av arbetsutskottet innan tanken kommit upp att under
1980-talet beta av ”värnpliktspuckeln” som är en följd av de stora födelsekullarna
under 1960-talet. Propositionen föreslår att 7000 värnpliktiga
extra skall utbildas under de närmaste åren, för att undvika att en del
värnpliktiga ska behöva vänta två eller tre år på inryckning. Men i och med
att fler utbildas under 1980-talet slår minskningen av årskullarna igenom
desto hårdare under 1990-talet, eftersom man då inte har en eftersläpning

FöU 1981/82:18

187

av utbildningsbehov från 1980-talet att beta av. Propositionens förslag
innebär därför att vi får ännu större överkapacitet under 1990-talet om inte
ytterligare förband läggs ned.

Överbefälhavaren har konstaterat att det är möjligt att ta in 2 500 värnpliktiga
extra per år de närmaste åren. Det går att beta av ”värnpliktspuckeln”
även om 13 läggs ned 1985, vilket ju var överbefälhavarens och
arbetsutskottets förslag. 13 behövs inte, det går att utbilda alla krigsförband
ändå. En nedläggning av 13 - eller ett annat infanteriregemente - är
därför en rimlig rationalisering. Det kan noteras att försvarets fredsorganisationsutredning
för fem år sedan var mycket nära att föreslå indragning av
ett infanteriregemente, 116 i Halmstad, men att det då fanns för framträdande
politiker i Hallands län för att operationen skulle vara möjlig. Åter
en gång synes nu en rationalisering omöjliggöras.

P2. Pansartruppernas fredsorganisation i Skåne är mycket orationell. På
korta avstånd från varandra finns tre regementen, P6 i Kristianstad, P7 i
Revingehed och P2 i Hässleholm. Vardera sätter upp en pansarbrigad.
Med åtta års krigsplacering per värnpliktig innebär det att man årligen inte
behöver utbilda särskilt många stridsvagnsbesättningar per regemente. Det
säger sig självt att detta blir en mycket dyr och orationell utbildning. Vaije
värnpliktig i pansartruppema kostar drygt 100000 kr. i utbildning. (1
Schweiz finns ungefär lika många stridsvagnar som i Sverige, men där
grundutbildas alla värnpliktiga på ett ställe, mot på sju ställen i Sverige.)
Det allvarligaste synes vara att det lilla utbildningsomfånget per regemente
gör att besättningarna inte får träna sig att uppträda i bataljonsförband.
Först vid första krigsförbandsövning får man den samövning som krävs för
att besättningarna skall kunna krigsplaceras.

En sammanslagning av P7 och P2 till ett förband på Revingehed skulle
ge en klart bättre förbandsutbildning och minska kostnaderna. Utbildningshjälpmedlen
kan utnyttjas rationellare - och denna tanke låg också
bakom riksdagens beslut för några år sedan om utökning av Revingefåltet
och investeringarna där.

Arbetsutskottet fann en sammanslagning av P2 och P7 vara en lösning
som både skulle förbättra utbildningen och sänka kostnaderna. Två regementen
med samma slags utbildning och där vardera är för litet kan ge en
betydande rationalisering om de slås samman. I stället föreslås nu att P2
samlokaliseras med T4, på P2:s nuvarande område. Men samordning av
P2:s pansarutbildning med T4:s sjukvårds- eller slakteriutbildning ger
självfallet inte alls så stora rationaliseringsvinster som när man slår samman
två pansarregementen.

Dessutom innebär förslaget klara nackdelar för trängtruppema. Genom
att också T 4 förs samman med ett annat förband kommer samtliga fyra
trängregementen att upphöra som självständiga myndigheter. Truppslagets
identitet hotas, och det kan få svåra verkningar för utvecklingen inom
trängen. Det har ju redan tidigare visat sig att trängens funktioner varit
eftersatta, främst sjukvårdssidan.

FöU 1981/82:18

188

Vill man kompensera Hässleholm om P 2 tas bort finns goda möjligheter.
Stridsvagnsverkstaden skulle bli kvar, liksom förrådsfunktioner. T 4 kan
tillföras centrala trängfunktioner. Militärpolisutbildningen borde med fördel
kunna läggas till Hässleholm, där den skulle bli av stor betydelse för att
öka möjligheterna att snabbt klara trafikdirigering vid överraskande angrepp.
Vämpliktskontoret i Kristianstad borde kunna flyttas till Hässleholm.

Milo B. Försvarsmaktens ledningsutredning föreslog i sitt betänkande
om den högre regionala ledningen (1978) att Bergslagens militärområde
(milo B) skulle dras in vid de besparingsmål som då angivits av statsmakterna.
Bara om besparingsmålet frångicks borde sex milon behållas, ansåg
utredningen.

I överbefälhavarens perspektivplan (ÖB 80) inför årets försvarsbeslut
föreslogs på den lägre ekonomiska nivån - handlingsväg 3 — att två
militärområdesstaber skulle dras in. Försvarskommittén uttalade att även
vid högre ekonomiska nivåer borde man för milonivån, de centrala staberna
och gemensamma myndigheter söka förverkliga besparingar enligt
handlingsväg 3.

I underlag för fredsorganisationsarbetet föreslog överbefälhavaren att
man borde belysa bl. a. att dra in milo B eller att i fred dra in staberna för
både milo B och milo Väst. I sitt slutliga förslag menade överbefälhavaren
att det senare förslaget var sakligt omöjligt medan indragning av milo B
angavs som en möjlig besparing, även om det fanns nackdelar med den.
Några ytterligare möjliga besparingar på central eller lägre regional/lokal
nivå kunde överbefälhavaren inte ange. Försvarskommitténs arbetsutskott
konstaterade att med försvarsmaktens framtida ekonomi kunde man inte
avstå från möjliga besparingar, alltså borde milo B dras in.

I fyra avseenden anser jag att skälen för nedläggning av milo/civo B har
ökat sedan försvarsledningsutredningens betänkande lämnades:

1) Kraven på besparingar är nu väsentligt större än då, särskilt för högre
regionala och centrala myndigheter.

2) Försvarskommittén har understrukit vikten av att öka förmågan att
möta överraskande angrepp, vilket ställer klart ökade krav i landets norra
och södra delar. Besparingar — t. ex. på militärområdesnivån - bör därför
helst göras i mindre utsatta områden.

3) Kravet på att kunna möta överraskande angrepp innebär även på civil
sida nya behov. Ett sådant är att man mer än förr bör söka möjliggöra för
civilbefälhavare att snabbt omfördela resurser inom sitt civilområde. Detta
innebär stora svårigheter i de två norra civilområdena som är klara bristområden.
Nedre Norrlands civilområde skulle fa ökade möjligheter om
Kopparbergs län fördes till området. För denna lösning talar också att
södra Hälsingland och Gästrikland inom kort förs till milo/civo NN och att
de näringsgeografiska sambanden mellan Kopparbergs och Gävleborgs län
är mycket starka. (Militärt är det också en klar fördel att de två länen hör
till samma milo, eftersom djupet vid försvar mot anfall mot södra Gävleborgs
län är mycket ringa, såvida inte Kopparbergs län finns med i planeringen.
)

FöU 1981/82:18

189

4) Förslag finns om att sätta upp en femte norrlandsbrigad, sannolikt
förlagd till 113 i Falun. Eftersom militärbefälhavama leder förbandsproduktionen
inom armén vore det en fördel om ledningen av 113 kunde ske
från milo NN där man har stor erfarenhet av att utbilda norrlandsbrigader.
Milo B saknar sådan erfarenhet.

Mot indragning av milo B har bl. a. angivits regionalpolitiska skäl. Arbetsutskottet
föreslog kompensation till Kristinehamn genom att artilleriets
officershögskola föreslogs förläggas dit med anledning av att miloförvaltningarna
skulle dras in. Milostaben ligger i Karlstad, som inte hör till
de mest utsatta kommunerna i Värmland. Att behålla milo B innebär att
personalreduktionerna blir större i bl. a. Karlsborg, Skövde, Östersund
och Strängnäs. I Karlsborg måste vaije ytterligare minskning av försvarssysselsättning
ses som ytterst allvarlig. Den ytterligare kostnaden för milo
B bidrar dessutom till att ytterligare besparingar måste göras på andra
delar av försvaret, vilket också i slutändan slår på sysselsättningen på
vissa orter.

Beriden högvakt. Arbetsutskottet föreslog att beriden gamisonstjänst
med värnpliktiga, finansierad inom den militära utgiftsramen, bör utgå.
Arbetsutskottet konstaterade att försvaret inte längre har några beridna
krigsförband. Garnisonstjänsten bör bedrivas utgående från att så små
avsteg som möjligt görs från utbildningen mot krigsuppgifter.

Jag anser att man av principiella skäl måste säga nej till att använda
värnpliktiga för uppgifter som inte har samband med krigsuppgifter. (Detta
var t. ex. orsak till att jag reserverade mig mot inrättandet av militära
musikplutoner i FöU 1979/80:7.)

Vill man ändå ha kvar beriden högvakt borde det kunna gå att lösa.
Kostnaderna bör bestridas av dem som på sistone visat ett så stort intresse
i frågan, alltså Stockholms kommun och olika turistintressenter. Hästar för
uppgiften bör antingen utgöras av statens polishästar, eller också kan
hästar lånas in från den privata sektorn. Det förefaller ytterst orationellt att
ha särskilda hästar enkom för ett mycket begränsat antal högvaktsuppdrag.
Personal bör tas, genom frivilliga avtal, bland den stora mängd som
redan har utbildats för uppgiften under tidigare värnpliktstjänstgöring.
Först långt senare bör rimligen behov av nyutbildning bli aktuellt, och den
uppgiften bör då skötas av någon organisation som har ridundervisning på
programmet. Försvarsmakten kan inte väntas ha hästkompetens i framtiden.

Det bör alltså finnas möjligheter att på frivillig väg och relativt billigt
ordna beriden högvakt. Om uppgiften skall ligga kvar hos försvarsmakten
finns mycket stora risker för att det blir oproportionerligt dyrt. Inte nog
med att man riskerar att få ha kvar en hel uppsättning särskilda högvaktshästar.
Det finns oroande tecken på att fortsatt användande av värnpliktiga
för uppgiften - som inkräktar på utbildningen för krigsuppgifter - också
skulle leda till krav på att de blir förlagda inne i Stockholm, vilket skulle

FöU 1981/82:18

190

binda dyra lokaler. Vidare får man då inte de besparingar som ligger i att
militärpolisutbildningen flyttas till 11. Vi skulle riskera att utbildningen i
stället splittrades på två ställen, vilket skulle fördyra den.

Uteblivna besparingar genom att ovan angivna åtgärder har stoppats kan
beräknas till 60 milj. kr. om året sedan förslagen har genomförts. Så stora
besparingar kan försvarsmakten och staten i längden inte avstå från. Frågorna
torde därför inom kort komma att aktualiseras igen. Problemet är
kanske främst P2, eftersom investeringar för en orationell samordning
med T 4 kan förhindra en framtida bättre lösning av pansartruppemas
fred sorganisation i Skåne.

Tyvärr synes det inte finnas förutsättningar för att nu få ett beslut enligt
arbetsutskottets förslag, vilket gör att jag inte finnér det meningsfullt att
framställa yrkanden i dessa frågor.

5. Anskaffning av nytt flygplan, m. m. (punkt 9)

av Anders Gernandt (c).

Mot bakgrund av personliga tekniska kunskaper och erfarenheter har jag
fortlöpande framfört misstänksamhet mot den tillgängliga motoreffekten i
förhållande till JAS-flygplanens förväntade prestanda. Detta avser de begränsade
möjligheterna att anpassa lastförmåga - avseende såväl skyddsutrustning
som effektiv last - samt fart och manöverförmåga till en framtida
hård stridsmiljö.

Den valda motorn i sig är naturligtvis en utmärkt sådan, men teknik och
kostnader för en förväntad framtida effektförstärkning kan bli besvärande.

Jag har den största uppskattning och respekt för de tekniska och ekonomiska
utredningar som har genomförts av såväl industrigruppen JAS som
av alla berörda myndigheter. Men jag upplever som beklagligt att ett så
stort och viktigt försvarsprojekt som JAS-flygplanen måste pressas in i en
begränsad kostnadsram där ekonomiska lagar kan förefalla att gälla hårdare
än de naturlagar som representeras av aerodynamik, termodynamik och
tyngdlagen.

Med full förståelse för de ekonomiska begränsningarna och vikten av att
snarast komma igång med det fortsatta utvecklingsarbetet och tillverkningen
ger jag - trots teknisk betänklighet - regeringen och propositionen mitt
politiska stöd i voteringen och vill följa utvecklingen med välvilja och
optimism.

6. Underhåll av försvarsmateriel (punkt 11)

av Anders Gernandt (c).

Efter att ha kunnat påverka försvarsutskottets skrivning vid avsnittet
Underhåll av försvarsmateriel i en för huvudverkstadsprincipen gynnsam
riktning får jag därutöver anföra följande:

FöU 1981/82:18

191

Det bör beaktas att man vid ett antal s. k. huvudverkstäder har framtagit
utrustning och metoder som medverkar till mycket förnämliga arbetsresultat.
I vissa fall har utvecklats anordningar för restaurering av mekaniska
och elektriska komponenter till kostnader som avsevärt understiger priset
för nya reservdelar. Härtill kommer en under åren uppnådd mycket betydande
yrkesskicklighet och tekniskt kunnande beträffande underhållsarbete.

Tillsammans utgör dessa faktorer en hög garanti för ett väl utfört arbete
och en god möjlighet att konkurrera rent prismässigt vid anbud på underhåll
av försvarsmateriel. Det bör också beaktas att vissa av de s. k. huvudverkstäderna
måste anses vara bättre lämpade än tillverkningsindustrierna
för den beredskapsmässigt planerade uppsättningen av verkstadsfilialer
m. m. vid mobilisering.

FöU 1981/82:18

B 1

Bilaga 1

Sammanställning av motionsyrkanden

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

reserv.

Väckta under den allmänna motionstiden

1981/82:161 av Kerstin Anér (fp) och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att 8:4 b
riksdagen hos regeringen begär prövning av förutsättningarna att använda
Granhammars slott som lokaler för Stockholms försvarsområdesstab i
samband med dess utlokalisering till Svea livgarde i Kungsängen.

1981/82:162 av Olle Aulin (m) och Göran Allmér (m) vari yrkas att riksda- 7:3 c
gen hos regeringen begär att ett marint hemvärn organiseras i enlighet med
vad i motionen anförs.

1981/82:222 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 8:4 h
P 2 och T 4 skall samlokaliseras i Hässleholm på P 2:s kasemområde.

1981/82:302 av Margot Håkansson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att i kommande försvarsbeslut beaktas vad i motionen anförs

1. om möjligheterna till ubåtsjakt inom marinen både på kort och lång 7:2 d
sikt,

2. om projektering av lämplig fartygstyp för ubåtsjakt, 7:2d

3. om rustning av befintliga jagare, 7:2 d

4. om basering av erforderligt antal helikoptrar för ubåtsjakt i Blekinge. 7:2 e

1981/82:340 av Olle Aulin (m) och Joakim Ollén (m) vari yrkas att riksda- 8: 2 c
gen hos regeringen begär en utredning om försvarets rationaliseringsinstituts
fortsatta verksamhet och organisation i enlighet med vad i motionen
anförts.

1981/82:341 av Ann-Cathrine Haglund (m) och Birgitta Rydle (m) vari 19:2
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder i syfte att öka
rekryteringen av kvinnor till civilförsvaret.

1981/82:342 av Margot Håkansson (fp) och Karl-Anders Petersson (c) vari 11:1
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att större delen av det marina
fartygsunderhållet av försvars- och regionalpolitiska skäl hänvisas till
Karl skronavarvet.

1981/82:343 av Margot Håkansson (fp) och Karl-Anders Petersson (c) vari 8:5 e
yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om lokalisering av sjökrigshögskolan
till Karlskrona.

1981/82:396 av Olle Aulin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 19:5
begär förslag till nya ersättningsbestämmelser för anordnande av små
skyddsrum i enlighet med vad i motionen anförts.

13 Riksdagen 1981/82. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

B 2

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1981/82:397 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos 14:1
regeringen begär en översyn av reglerna för bostadsbidrag till ensamboende
värnpliktiga.

1981/82:398 av Ivan Svanström m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen uttalar sig 14:4
för att helt fria hemresor för värnpliktiga, i enlighet med vad som anförs i
motionen, införs fr. o. m. den 1 juli 1982.

1981/82:399 av Åke Wictorsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening 4:1 a
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändringar
i reglerna för civilförsvar och ekonomiskt försvar.

1981/82:531 av Anders Gernandt (c) och Eivor Nilson (c) vari yrkas att 7: 3 d
riksdagen hos regeringen anhåller att utredning snarast genomförs beträffande
möjligheterna att utnyttja frivillig personal, under lämplig organisationsform,
för marina övervaknings- och incidentorsakade uppgifter.

1981/82:532 av Hans Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar 7:2 e
om en förstärkning av incidentberedskapen i södra Östersjöområdet vad
beträffar ubåtsjakt med helikopter.

1981/82:533 av Hans Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar 8:6 d
att den jaktdivision J 35:or som nu finns detacherad till F 18, Tullinge,
lokaliseras till F 17, Kallinge, i samband med att skolförbandet F 18
upphör.

1981/82:534 av Björn Körlof (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 16:36 a
begär en prövning av de ekonomiska bestämmelser som reglerar frivilligförsvarets
verksamhet i syfte att ge organisationerna möjligheter att ta ut
avgifter vid längre kurser för ungdomar.

1981/82:535 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att dagersättningen för värnpliktiga höjs till 30 14:3
kr.,

2. att riksdagen beslutar att den nuvarande sexmånadersregeln vid bi- 14:1
drag till hyra under värnpliktstjänstgöring avskaffas.

1981/82:551 av Anita Bråkenhielm (m) vari yrkas att riksdagen hos rege- 24:3 d
ringen anhåller om åtgärder i syfte att närmare klargöra formerna för 24:3 e
beredskapsplanering för den kommunala socialtjänsten samt frågan om
tjänsteplikt för socialtjänstpersonal.

1981/82:729 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar att värnplikt och civilförsvarsplikt bör ha en 4:3 a
gemensam övre åldersgräns vid 55 år,

FöU 1981/82:18

B 3

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

2. att riksdagen uttalar sig för att möjligheterna att differentiera utbild- 4:3 b
ningstidema inför krigsplacering belyses.

1981/82:730 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att anslaget i proposition 1981/82:100 bil. 7 p. A 16:5

5. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret minskas med
1900000000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att anslaget D 4. Flygvapenförband: Forskning 16:17 b 13
och utveckling minskas med 200000000 kr.

1981/82:938 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 7:5 e
begär ett sådant tillägg till gällande regler rörande anstånd eller befrielse
från värnpliktstjänstgöring att unga bönder med eget jordbruk ges generösare
möjligheter till anstånd och - efter 28 års ålder - befrielse från
värnpliktstjänstgöringen.

1981/82:939 av Eric Holmqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 5 1

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjande av
prisregleringsmedel.

1981/82:1110 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar 13:1
att full yttranderätt och fullständiga fackliga rättigheter för de värnpliktiga i
enlighet med motionens riktlinjer bör införas.

1981/82:1132 av Eric Holmqvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 8:4 h
mening ger regeringen till känna vad som anförts om en sammanslagning
av trängförbandet och pansarförbandet i Hässleholm till ett arméförband.

1981/82:1257 av Elver Jonsson (fp) och Boije Stensson (fp) vari yrkas att 9:1 a 8

riksdagen snabbt beslutar att JAS-projektet fullföljs i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1981/82:1258 av Björn Körlof (m) och Carl Bildt (m) vari yrkas att riksda- 4:1 b
gen hos regeringen begär en utvärdering av hittillsvarande underrättelseinformationsberedning
och beslutsordning i regeringskansliet under krisförlopp
och att regeringen härefter prövar behovet av organisationsförändringar
för att bättre kunna möta framtida krissituationer.

1981/82:1259 av Karl Leuchovius (m) och Sten Svensson (m) vari yrkas att 8:4 c
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inrättandet av en idrottspluton vid garnisonen i
Karlsborg.

1981/82:1260 av Bertil Lidgård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening 16:24 a
ger regeringen till känna att den i motionen berörda konkurrensbegränsningen
bör elimineras.

FöU 1981/82:18

B 4

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1981/82:1262 av Karl-Gustaf Mathsson (s) och Thure Jadestig (s) vari 22:12
yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att i samband med större verksamhetsförändringar
ge dispens från bestämmelserna i lagen om oljelagring.

1981/82:1316 av Kerstin Ekman (fp) och Bonnie Bernström (fp) vari yrkas 24:1 d
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om vikten av att behovet av skyddsrum och skyddade produktionsplatser
särskilt beaktas i den fortsatta planeringen i fråga om byggnadsarbeten
för Sveriges Radios verksamhet i Stockholm.

1981/82:1586 av Lars Wemer m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen enligt 10:1
motion 1981/82:1585 hos regeringen hemställer om förslag till samhälleligt
övertagande av den svenska krigsmaterielindustrin.

1981/82:1729 av Gabriel Romanus (fp) och Gunilla André (c) vari yrkas att 7:5 f
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om anstånd vid föräldraledighet och svårigheter att ordna barnomsorg.

1981/82:1988 av Kerstin Ekman (fp) och Eric Rejdnell (fp) vari yrkas att 7:3 b
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordningen av övervakning av skärgårds- och kustområden.

1981/82: 2036 av Gösta Bohman m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin 3:1
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida
säkerhets- och försvarspolitiken.

Väckta med anledning av proposition 1981182:102

1981/82:2180 av Anita Bråkenhielm m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 8:4g 6

beslutar att vid förändring av artilleriets fredsorganisation A 1 nedläggs i
stället för A 6.

1981/82:2186 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari yrkas att riksdagen 8:5 c
beslutar att marinens sjukvårdsskola inte omlokaliseras till Karlskrona
utan får kvarstanna i Göteborg.

1981/82:2192 av Arne Fransson m. fl. (c, fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om nedläggning av A 8:4 g 6
6 och militärområdesverkstaden i Jönköping,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om flyttning av artil- 8:4 g 6
leriets officershögskola från Jönköping.

FöU 1981/82:18

B 5

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1981/82:2193 av Olle Grahn (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 8:4d
anhåller om att ett centralförråd för arméns specialreservdelar, lokaliserat
till Karlsborg, inrättas.

1981/82:2199 av Holger Bergman (s) och Anita Persson (s) vari yrkas att 8:6 c
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts i anslutning till förslaget att bastroppen vid F 11 indrages.

1981/82:2200 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari yrkas att riksdagen ger 7:2 f
regeringen till känna vad som anförs i motionen om ett tidigareläggande av
beställningsbemyndigande för ytterligare ett antal robotbåtar typ 90 under
planeringsperioden.

1981/82:2201 av Bernt Ekinge (fp) vari yrkas att riksdagen ger regeringen 8:2 i
till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet
inom Östra civilområdet.

1981/82:2202 av Karl-Eric Norrby m.fl. (c, fp) vari yrkas att riksdagen 8:2h
som sin mening uttalar att Bergslagens militär- och civilområde bibehålls
enligt nuvarande indelning.

1981/82:2210 av Sven Aspling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 8:2 h
mening ger till känna att Bergslagens militär- och civilområde bibehålls
intakt i enlighet med nuvarande geografiska indelning.

1981/82:2211 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) och Hans Lindblad (fp) vari 24:3 c
yrkas att riksdagen begär förslag om skyndsam ändring av nuvarande
pliktlagstiftning så att viktig personal inom bl. a. den militära sjukvårdsorganisationen
kan inkallas till tjänstgöring i fred oberoende av kön.

1981/82:2212 av Roland Brännström (s) vari yrkas att riksdagen som sin 22:7
mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om lagring
av råolja.

1981/82:2213 av Kerstin Ekman m.fl. (fp, c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar ge 8:5 c
regeringen till känna vad i motionen anförts om marinens sjukvårdsskola,

2. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar att marinens 8:5 b 7
officershögskola också i fortsättningen skall vara belägen i Göteborg.

1981/82:2219 av Göthe Knutson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen med 8:2h
avslag på proposition 1981/82:102 i denna del beslutar att Bergslagens
militär- och civilområde skall bibehållas.

FöU 1981/82:18 B 6

1981/82:2260 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar att
östra värnpliktskontoret och marinens värnpliktskontor lokaliseras till Tullinge
i anslutning till nedläggningen av F 18.

1981/82:2261 av Bonnie Bernström (fp) och Eva Winther (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att i motionen skisserad lösning läggs till
grund för en långsiktig föryngring av civilförsvaret.

1981/82:2262 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vikten av att ökad uppmärksamhet fasts vid totalförsvarets uppgifter vid
ett kärnvapenkrig i vilket även Sverige är inbegripet,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
översyn av Instruktion för krigsmaktens uppträdande i fred och neutralitet
(IKFN),

5. att riksdagen ger regeringen till känna att krigsorganisationen skall
inriktas i enlighet med vad som anges i motionen,

6. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
det fortsatta arbetet med JAS-projektet,

7. att riksdagen beslutar att ställningstagande i fråga om inriktningen
och omfattningen av den flygtekniska forskningen uppskjuts i avvaktan på
kompletterande förslag från regeringen,

8. att riksdagen uttalar att det av försvarskommittén uppställda besparingsmålet
för fredsorganisationen på minst 7,9 miljarder kronor t. o. m.
1991/92 läggs fast,

10. att riksdagen avvisar regeringens förslag om nedläggning av Bergslagens
militär- och civilområden,

11. att riksdagen fastställer en planeringsram för det militära försvaret
1982/83—1986/87 på 84900 milj. kr. i prisläge februari 1981,

12. att riksdagen fastställer en utgiftsram för 1982/83 på 16980 milj. kr. i
prisläge februari 1981 för det militära försvaret,

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

8:6 b
19:3

4:5 a
7:4

7:4

7:2 a 2

7:2 c 3,4

9:1 a 8

9:1 b 8

9:2

8:1
8:1
8:2 h

7:6b 3,4

7:6 b 3,4

FöU 1981/82:18

B 7

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.itnom.

13. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet 16:6 14, 15

för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 4541 100000 kr.,

14. att riksdagen till Arméförband: Materielanskaffning anvisar ett för- 16:7 b 14,15

slagsanslag av 1478706000 kr.,

15. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av 16:7 a 14, 15

materiel m.m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av

2760500000 kr.,

16. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet 16:10 14, 15

för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1425000000 kr.,

17. att riksdagen till Marinförband: Materielanskaffning för budgetåret 16:11 b 14, 15

1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1 044000000 kr.,

18. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av 16:11 a 14, 15

materiel m.m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av

1464300000 kr.,

19. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksam- 16:14 14,15

het för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2343000000 kr.,

20. att riksdagen till Flygvapenförband: Materielanskaffning för budget- 16:15 b 14,15

året 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2240000000 kr.,

21. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av 16:15 a 14, 15

materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av

9295600000 kr.,

22. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om den ökande sam- 19:1
ordningen mellan civilförsvaret och den kommunala verksamheten på nytt
underställs riksdagen våren 1984, mot bakgrund av de erfarenheter som då
vunnits av provplanläggningen,

23. att riksdagen godkänner av regeringen föreslagna riktlinjer för civil- 19:6 16

försvarets utveckling med de ändringar som föranleds av vad som anförts i 19:7

denna motion,

24. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts 22: 1
om tillkallandet av en utredning om näringslivets medverkan i beredskapslagringen,

25. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts 3:2
om medel för den frivilliga försvarsverksamheten,

26. att riksdagen fastställer ett femårigt program för förstärkningen av 24:4 a 18
hälso- och sjukvården i krig i enlighet med försvarskommitténs förslag och

vad som anförts i denna motion.

1981/82:2263 av Ulla Ekelund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening 7:5 c
ger regeringen till känna att en översyn av frivilligpersonalens förmånssystem
snarast kommer till stånd och att därvid i motionen framförda synpunkter
beaktas.

FöU 1981/82:18 B 8

1981/82: 2264 av Anders Gernandt (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om utökade åtgärder för information till allmänheten beträffande
tillgängliga metoder och anordningar för att öka den enskildes skyddsmöjligheter
vid krigshandlingar som kan beröra Sveriges befolkning.

1981/82:2265 av Hans Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att sjökrigshögskolan skall lokaliseras till
Karlskrona,

2. att riksdagen beslutar att etablissemang Sparre skall bibehållas för
marinens verksamhet.

1981/82:2266 av Åke Gustavsson m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om nedläggning av
A 6 år 1985,

2. att riksdagen uttalar sig för en skyndsam utredning om den militära
byråkratin i syfte att åstadkomma avsevärt större besparingar än de som
regeringen föreslår i proposition 1981/82:102,

3. att riksdagen — om yrkandet under 1., trots de skäl som anförs i
motionen, inte bifalls - hos regeringen begär att Jönköpings kommun skall
kompenseras med statliga sysselsättningstillfällen.

1981/82:2267 av Lars Henrikson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att T 1 och F 13 M skall behållas och ingå i försvarets framtida organisation.

1981/82: 2268 av Kurt Hugosson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att i proposition 1981/82:102 föreslagna åtgärder vid MKV/KA 4 bör
revideras så att marinens ofFicershögskola och marinens sjukvårdsskola
inte flyttas från Göteborg.

1981/82:2270 av Göthe Knutson m.fl. (m, c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om införande av utbildningsplikt i fred för kvinnlig
sjukvårdspersonal.

1981/82:2271 av Björn Körlof (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts under punkterna A—

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

4:5 b

8:5 e
8:5 d

8:4g 6

8:2 b

8:4g 6

8:4 e
8:6 a

8:5 b 7
8:5 c

8:2 d

24:3 c

8:3b

FöU 1981/82:18

B 9

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1981/82:2272 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att I 3 i Örebro läggs ned, 8:3 c

2. att riksdagen beslutar att P 2 i Hässleholm läggs ned i samband med 8:4 h
att annan verksamhet förläggs till kommunen,

3. att riksdagen beslutar att grundutbildning av värnpliktiga för beriden 8:4 a
högvakt snarast upphör.

1981/82:2273 av Ralf Lindström m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen uppdrar 8:5 f
åt regeringen att i den aviserade propositionen om decentralisering av
offentlig förvaltning särskilt beakta att Karlskrona bör kompenseras för de
neddragningar som skett och som planeras av statliga sysselsättningstillfällen.

1981/82:2274 av Ralf Lindström m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar 10:2
att ubåtsproduktionen snarast möjligt skall överföras till Karlskronavarvet.

1981/82:2275 av Gunnar Oskarson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslu- 8:5 b 7

tar att med ändring av proposition 1981/82: 102 marinens sjukvårdsutbild- 8:5 c

ning och marinens officershögskola bibehåller sin lokalisering i Göteborg.

1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta ut- 3:1
veckling som angetts i motionen,

2. att riksdagen godkänner den grundläggande inriktning för det militära 7:1
försvaret som redovisats i motionen,

3. att riksdagen godkänner vad som i motionen förordats om ekonomis- 7:6 b 3,4
ka resurser för det militära försvaret under perioden 1982/83-1986/87,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 7:2 c 3,4

anförts om krigsorganisationens utveckling, 7:3 b

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 7:4
motionen anförts om beredskapsfrågor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 7:1
anförts om personalorganisationernas medverkan i utredningen om krigs och

fredsorganisationens behov av yrkesbefäl,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 8:2 a
anförts om den tidsmässiga inriktningen av utredningsarbetet om de gemensamma
myndigheterna m. m.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 8: 2 f 5

anförts om samordning av försvarsstaben och försvarsgrensstaberna,

9. att riksdagen godkänner de riktlinjer för flygplansanskaffningen som 9:1 a 8
förordats i motionen,

FöU 1981/82:18

B 10

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio- 11:2 10

nen anförts om vissa underhållsfrågor inom försvaret, 11:3

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio- 13:2 11

nen anförts om de värnpliktigas medinflytande, 13:3 11

12. att riksdagen godkänner den målsättning för ökning av värnplikts- 14:2 12

förmånerna som angetts i motionen,

13. att riksdagen beslutar att dagersättningen för värnpliktiga höjs med 4 14:3 12

kr. om dagen den 1 juli 1982,

14. att riksdagen för budgetåret 1982/83 fastställer utgiftsramen för det 7:6 b 3,4

militära försvaret till 16525000000 kr. i prisläget februari 1981,

15. att riksdagen

a) till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för budget- 16:5 13

året 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2485000000 kr.,

b) till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 16:6 14, 15

1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 4541 900000 kr.,

c) bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. 16: 7 a 14, 15

för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 2035 500000 kr.,

d) till Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisar 16:7 b 14, 15

ett förslagsanslag av 1 230706000 kr.,

e) till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 16:10 14, 15

1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1 419000000 kr.,

f) bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. 16:11 a 14, 15

för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av 1 379300000 kr.,

g) till Marinförband: Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisar 16:11b 14,15

ett förslagsanslag av 1009000000 kr.,

h) till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budget- 16:14 14,15

året 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2338500000 kr.,

i) bemyndigar regeringen medge att beställningar av materiel m. m. för 16:15 a 14, 15

flygvapenförband - under de av riksdagen under punkt 9 angivna förutsättningarna
- får läggas ut inom en kostnadsram av 8970600000 kr.,

j) till Flygvapenförband: Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 16:15 b 14, 15

anvisar ett förslagsanslag av 2089650000 kr.,

k) bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för flygva- 16:17 a 13

penförband — under de av riksdagen under punkt 9 givna förutsättningarna
— får läggas ut inom en kostnadsram av 9382 390000 kr.,

1) till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret 1982/ 16:17 b 13

83 anvisar ett förslagsanslag av 688000000 kr.,

m) till Operativ ledning m. m.: Ledning av förbandsverksamhet för bud- 16:18

getåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 504950000 kr..

FöU 1981/82:18

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

16. att riksdagen godkänner vad som förordats i motionen beträffande 19:8
resurser för civilförsvaret under perioden 1982/83-1986/87,

17. att riksdagen avslår förslaget om inrättande av tjänst som heltidsan- 4:4
ställd sekreterare vid totalförsvarets upplysningsnämnd,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio- 24:1 b
nen anförts om totalförsvarets upplysningsnämnds arbetsuppgifter,

19. att riksdagen begär att en utredning om ansvarsfördelningen stat- 22:1
näringsliv i fråga om lagringsverksamheten inom det ekonomiska försvaret
tillsätts skyndsamt,

20. att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för 23:10 c 17

budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1523555000 kr.,

21. att riksdagen avslår regeringens förslag om uppförande av ett nytt 23:11 17

anslag, benämnt Särskilda kostnader för oljelagring, på statsbudgeten,

22. att riksdagen godkänner att en femårig ram anvisas för hälso- och 24:4 a 18

sjukvården i enlighet med vad som förordats i motionen,

23. att riksdagen till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring för 23:6 17

budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 30000000 kr.,

24. att riksdagen beslutar att antalet utbildningsdagar för vapenfria 23:13 17

tjänstepliktiga för budgetåret 1982/83 fastställs till 700000,

25. att riksdagen till Totalförsvars verksamhet (arbetsmarknadsdeparte- 23:13 17

mentet) för budgetåret 1982/83 anvisar ytterligare 7000000 kr.

1981/82:2277 av Sten Sture Paterson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar 8:5 a
att förändringen av kustartilleriets fredsorganisation sker enligt överbefälhavarens
förslag vad beträffar KA 4 och KA 5.

1981/82:2278 av Karl-Anders Peterson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar 7:2 f
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande tidigareläggning av beställningar av robotbåtar typ 90 till
Karlskronavarvet.

1981/82:2279 av Åke Polstam (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att T 1 bibehålls i Linköping och samlokali- 8:4e
seras med I 4/Fo 41 och A 1 i enlighet med 1978 års riksdagsbeslut,

2. att riksdagen beslutar att, därest punkt 1 icke vinner riksdagens bifall, 8:4 f
konsekvenserna av de fredsorganisatoriska förändringarna för trängtrupperna
närmare utreds i syfte att säkerställa en effektiv underhållstjänstutbildning
inom armén samt att Milo Ö:s krav på beredskap och krigsförberedelsearbete
på underhållssidan säkerställs.

1981/82:2280 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen 8:4e
beslutar att ett trängförband med erforderliga resurser för utbildning inom

FöU 1981/82:18

fältsjukhusen m. m. i enlighet med vad i motionen anförts samlokaliseras
med I 4/Fo 41 och A 1 i Linköping.

1981/82:2281 av Evert Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår 9:1 a
proposition 1981/82:102 i den del som avser anskaffning av nytt flygplan,
hemställan 1.5.5.

1981/82:2282 av Olle Svensson (s) och Svante Lundkvist (s) vari yrkas att 8:2 e
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen har
anförts om avvägningen mellan anställning av egen personal och köp av
tjänster inom fortifikationsförvaltningen.

1981/82:2283 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1981/82:102, 3:1

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att nästa försvarsutredning 3:1
får direktiv enligt de riktlinjer som anges i motionen,

3. att riksdagen beslutar att pansarbrigadernä skall utgå ur organisatio- 7:2 b
nen och att renoveringen av äldre stridsvagnar avbryts,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning om hur 7:3 a
beredskap och övervakning skall förbättras i de svenska skärgårdarna,

5. att riksdagen beslutar att någon automatisk uppräkning av militäran- 7:6 a
slagen enligt FPI inte skall genomföras,

6. att riksdagen fastställer utgiftsramen för budgetåret 1982/83 för det 7:6 a
militära försvaret till 16610 milj. kr. utan priskompensation,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sammanslagning av de 8:2 f
centrala staberna försvars-, armé-, marin- och flygstaben till en enhet,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omorganisation av det 8:2 g
militära försvarets högre regionala ledning innebärande att antalet milosta ber

minskas från sex till fyra enligt motionens förslag,

9. att riksdagen avslår förslaget om förbandsindragningar i fredsorgani- 8: 3 a
sationen utom i vad gäller F 13 och F 18,

10. att riksdagen avslår förslaget om att ett nytt militärflygplan, JAS, 9:1 a
skall byggas,

11. att riksdagen hos regeringen begär att ett program skyndsamt utar- 10:3
betas för civilt utnyttjande av resurser som kan frigöras genom nedskärning
av den militära flygplanstillverkningen och för att trygga sysselsättningen
för de anställda inom militär flygplansindustri,

12. att riksdagen beslutar att den s.k. referensnivån i civilförsvarssty- 19:8
relsens perspektivplan skall ligga till grund för civilförsvarets fortsatta 19:9
utveckling,

13. att riksdagen beslutar att ramen för Civilförsvar utom skyddsrum 19:8
räknas upp med 8,3 milj. kr. till 320,8 milj. kr. för budgetåret 1982/83,

FöU 1981/82:18

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande av en
kommitté för att utreda en sammanslagning av civilförsvarsstyreisen, statens
brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap,

15. att riksdagen beslutar bifalla de anslagsökningar som socialstyrelsen
begärt för programmet Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig.

19:4

24:4 a 18
25:7-9

FöU 1981/82:18

Bilaga 2

Utskottets förslag till
Lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520)

Härigenom föreskrivs att 8, 9, 11, 12, 19-21 och 23 §§ familjebidragslagen
(1978:520) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

8 §

Bostadsbidrag utgår för kostnad

1. för bostad i vilken tjänstepliktig bor tillsammans med maka och barn
som avses i 7 § eller med enbart sådant barn,

2. för bostad i vilken tjänstepliktig bor tillsammans med maka i annat fall
än som avses i 1,

3. för bostad i vilken tjänsteplik- 3. för bostad i vilken tjänstepliktig
bor ensam vid tjänstgöringsti- tig bor ensam vid tjänstgörings dens

böljan, om han vid den tid- tidens början,

punkten har haft bostaden i minst
sex månader,

4. för tjänstepliktigs bostad i annat fall än som avses i 1 - 3, om särskilda
skäl föreligger.

Bostadsbidrag får ej utgå för mer än en bostad.

9 §'

Familjepenning beräknas för må- Familjepennning beräknas för

nåd till högst 570 kronor för barn månad till högst 630 kronor för barn

och till högst 1290 kronor för annan och till högst 1440 kronor för annan

person. Familjepenning för den person. Familjepenning för den

som uppbär ersättning för vård som som uppbär ersättning för vård som

avses i 7 § 7 eller för den som har avses i 7 § 7 eller för den som har

rätt till underhållsbidrag, som tjän- rätt till underhållsbidrag, som tjänstepliktig
är skyldig att utge, får stepliktig är skyldig att utge,får

dock inte överstiga ersättningens dock inte överstiga ersättningens

eller bidragets belopp för månad. eller bidragets belopp för månad.

11 §

Vid bestämmande av familjepenning enligt 7 § 1, 3 och 4 samt bostadsbidrag
enligt 8 § 1 skall från summan för månad av högsta beloppen för
familjepenning enligt 9 § och bostadsbidrag enligt 10 § avräknas den
beräknade inkomsten för månad som belöper på tjänstgöringstiden enligt
följande ordning.

1. Har makan inkomst, avräknas hälften av den del som överstiger 1 000
kronor eller, om inkomsten är mer än 4000 kronor, hälften av den del som
överstiger en fjärdedel av inkomsten.

2. Har barnet inkomst, avräknas, dock högst med belopp som motsvarar
familjepenningen för barnet, inkomst i form av underhållsbidrag och bi -

1 Senaste lydelse 1981:419.

FöU 1981/82:18

B 15

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

dragsförskott i sin helhet samt annan inkomst i den mån den överstiger 500
kronor.

3. Har den tjänstepliktige annan
inkomst än inkomst av arbete som
han utför under fritid eller övningsuppehåll,
avräknas den del av inkomsten
som överstiger 500 kronor.

i. Avräkning enligt I och 2 får
inte ske med större belopp än att
återstoden uppgår till minst hälften
av boendekostnaden enligt 10 §.

4. Har den tjänstepliktige annan
inkomst än inkomst av arbete som
han utför under fritid eller övningsuppehåll,
avräknas den del av inkomsten
som överstiger 500 kronor.

12 §

Vid bestämmande av familjepenning
enligt 7 § 2, 6 och 7 och bostadsbidrag
enligt 8 § 3 och 4 skall
från summan av högsta beloppen
för familjepenning enligt 9 § och
bostadsbidrag enligt 10 § avräknas
den tjänstepliktiges inkomster på
sätt som anges i 11 § i, om ej annat
följer av andra stycket.

Om tjänstepliktigs förhållanden är sådana att familjebidrag skall bestämmas
enligt såväl första stycket som 11 § skall avräkningen av den tjänstepliktiges
inkomster i första hand göras vid bestämmande av bidrag enligt 11
§.

19 §

Har tjänstepliktig sin huvudsakliga
inkomst från näring eller rörelse,
som drivs av honom eller hans
maka, och anlitas under den tjänstepliktiges
tjänstgöring särskilt avlönad
arbetskraft för att helt eller
delvis ersätta den tjänstepliktige,
utgår näringsbidrag för uppkommande
lönekostnad, i den mån
kostnaden är skälig och överstiger
det genomsnittliga normala driftsöverskott
som näringen eller rörelsen
kan beräknas lämna under den
tjänstepliktiges tjänstgöring. Näringsbidrag
utgår dock endast om
det måste antagas att förutsättningar
finns för fortsatt drift av näringen
eller rörelsen.

Har tjänstepliktig sin huvudsakliga
försörjning från näring, som
drivs av honom eller hans maka,
och anlitas under den tjänstepliktiges
tjänstgöring särskilt avlönad
arbetskraft för att helt eller delvis
ersätta den tjänstepliktige, utgår
näringsbidrag för uppkommande
lönekostnad, i den mån kostnaden
är skälig och överstiger det genomsnittliga
normala driftsöverskott
som näringen kan beräknas lämna
under den tjänstepliktiges tjänstgöring.
Näringsbidrag utgår dock endast
om det måste antagas att förutsättningar
finns för fortsatt drift av
näringen.

Första stycket gäller också om
näringen drivs av juridisk person,

Föll 1981/82:18

B 16

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

vari aktier eller andelar till övervägande
del ägs eller på därmed jämförligt
sätt innehas av den tjänsteplikt
i ge eller hans maka.

För lönekostnad som avser tjänstepliktigs eller hans makas barn, som är
under 16 år, utgår icke näringsbidrag. Avser lönekostnad tjänstepliktigs
maka, den tjänstepliktiges eller hans makas barn som har fyllt 16 år eller
deras föräldrar eller syskon, utgår näringsbidrag endast om det föreligger
särskilda skäl.

Frågan om barns ålder bedöms enligt 7 § andra stycket.

20 §

Kan näring eller rörelse som Kan näring som avses i 19 § icke

avses i 19 § icke drivas under den drivas under den tjänstepliktiges

tjänstepliktiges tjänstgöring men tjänstgöring men finns förutsätt finns

förutsättningar för att fortsät- ningar för att fortsätta verksamheta
verksamheten efter tjänstgöring- ten efter tjänstgöringen, utgår nä en,

utgår näringsbidrag för sådana ringsbidrag för sådana kostnader

kostnader under tjänstgöringstiden under tjänstgöringstiden som är

som är nödvändiga för att verksam- nödvändiga för att verksamheten

heten skall kunna återupptagas. skall kunna återupptagas.

21 §2

Näringsbidrag utgår med högst Näringsbidrag utgår med högst

150 kronor för dag. 200 kronor för dag.

23 §

Har med anledning av tjänstepliktigs tjänstgöring familjepenning beviljats
för maka eller barn och avlider makan eller barnet under tjänstgöringstiden,
utgår begravningsbidrag. Även om familjepenning icke har beviljats,
får begravningsbidrag utgå, om behov föreligger.

Begravningsbidrag utgår med Begravningsbidrag utgår med

2000 kronor för tjänstepliktigs 8000 kronor för tjänstepliktigs

maka och med 1000 kronor för maka och med 4000 kronor för

barn. barn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2Senaste lydelse 1981: 419.

FöU 1981/82:18

B 17

Bilaga 3

Skatteutskottets yttrande 1981/82:4 y

Till försvarsutskottet

Sedan försvarsutskottet berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets
fortsatta utveckling får skatteutskottet anföra följande.

Såvitt skatteutskottet kan finna behandlas i propositionen endast en fråga
som berör utskottets ämnesområde, nämligen punkten 7 i avsnittet 7.4
hemställan (s. lil Bilagorna 3-11) i bilaga 3, handelsdepartementet. Där
föreslås den ändringen att den särskilda beredskapsavgift som f. n. utgår på
bensin och vissa oljor för att finansiera oljelagringsfonden skall - i samband
med en samtidigt föreslagen avveckling av denna fond - ersättas med
däremot svarande höjningar av bensinskatten på bensin resp. energiskatten
på vissa oljor.

Utskottet finner inte anledning till erinran mot de föreslagna åtgärderna
men har i sammanhanget observerat att de av riksdagen nyligen beslutade
ändringar i bensinskattelagen som trädde i kraft den 1 april 1982 endast delvis
iakttagits i lagförslaget avseende bensinskatten. Ändringsförslaget ifråga om
den särskilda beredskapsavgiften är ofullständigt. Båda dessa förslag bör
därför ändras på sätt framgår av bilagor till detta yttrande.

Övergången från avgift till energiskatt innebär för oljornas del att
avdragsreglerna vidgas något, vilket inte saknar betydelse från beskattningssynpunkt.
Den mest väsentliga skillnaden mellan de två avdragssystemen
gäller sjöfarten. Avdrag får göras för all energiskatt på oljor som används
inom sjöfarten, alltså även förbrukningen för drift av fritidsbåtar, medan
avdrag för beredskapsavgiften får göras endast för olja som bunkras av fartyg
i utrikes trafik. Det är enligt utskottets mening från administrativa
synpunkter och med hänsyn till kontrollmöjligheterna angeläget att avdragsreglerna
blir lika när det som här gäller en och samma vara. Vilken form av
avdrag man därvid bör fastställa blir närmast beroende av ekonomiska
faktorer. Avgiftsbelastningen på inrikessjöfarten kan beräknas uppgå till ca
10 milj. kr. per år.

Det bör vidare framhållas att den i propositionen föreslagna ändringen
medför att de nedsättningsregler som gäller för den särskilt energikrävande
industrin blir gynnsammare än f. n. på grund av att energiskatten i sin helhet
men endast en viss del av den särskilda beredskapsavgiften beaktas vid
nedsättningen. Utskottet förutsätter att regeringen ändrar de nu gällande
nedsättningsbesluten om riksdagen antar de här behandlade lagförslagen.

14 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

Utskottet har vidare noterat att energiskattesatsen för sådan motorfotogen
som är undantagen från mervärdeskatt eventuellt borde ha justerats i detta
sammanhang. I avsaknad av närmare utredning härom anser utskottet att
prövningen av denna fråga liksom av de här nämnda avdragsproblemen utan
olägenhet bör kunna anstå och äga rum vid ställningstagandet till energiskattekommitténs
betänkande, som väntas inom kort.

Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen i här behandlad del
med de formella ändringar som angivits.

Stockholm den 15 april 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Wilhelm Gustafsson (fp), förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c),
Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m). Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund
(s), Olle Grahn (fp), Egon Jacobsson (s) och Anita Johansson (s).

FöU 1981/82:18

B 19

Bilaga 1 till SkU 1981/82:4 y

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för
oljeprodukter

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att rubriken Härigenom föreskrivs att rubriken
till lagen (1973:1216) om särskild till lagen (1973:1216) om särskild

beredskapsavgift för oljeprodukter beredskapsavgift för oljeprodukter

samt 2 § lagen skall ha nedan angiv- samt lagen skall ha nedan angivna

na lydelse. lydelse.

Lag om särskild avgift för oljeprodukter

Särskild beredskapsavgift erläggs i
den mån skatteplikt föreligger enligt
lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
enligt denna lag för

1. bensin avsedd för motordrift,
dock inte flygbensin, reabensin eller
motoralkoholer

2. motorbrännolja, eldningsolja
och bunkerolja.

Särskild avgift utgör för motorbrännolja,
eldningsolja och bunkerolja
med åttio kronor för kubikmeter.

1 Den nya 2 § motsvarar nuvarande 3 §
ändrats till avgift.

Kartong: S. B 19, 1 § höger spalt Står:
kronor

S. B 21, 2 S höger spalt raderna

Särskild avgift erläggs i den mån
skatteplikt föreligger enligt lagen
(1957:262) om allmän energiskatt
enligt denna lag för motorbrännolja,
eldningsolja och bunkerolja med
åttio kronor per kubikmeter.

Lagen (1957:262) om allmän energiskatt
äger i övrigt motsvarande
tillämpning på avgift enligt denna
lag. 1 deklaration som avses i 23 § l
mom. nämnda lag får dock i fråga
om särskild avgift i stället för vad
som föreskrivs i 24 § i lagen avdrag
göras för bränsle, som

1. i avgiftsbelagt skick förvärvats
för återförsäljning eller förbrukning
i egen rörelse,

2. återtagits i samband med återgång
av köp,

3. förbrukats eller försålts för fartygs
drift i utrikes trafik,

4. av den avgiftspliktige eller för
hans räkning utförts ur riket eller
förts till svensk frihamn för annat
ändamål än att förbrukas där.

med den ändringen att beredskapsavgift

ett hundraarton kronor Rättat till: åttio
3 och 8 Står: 39 Rättat till: 43

Föll 1981/82:18

Regeringens förslag Utskottets förslag

5. avgiftspliktig förbrukat eller
försålt för förbrukning för annat
ändamål än energialstring,

6. avgiftspliktig förbrukat för
framställning av avgiftspliktigt
bränsle,

7. försålts med förlust för den
avgiftspliktige, i den mån förlusten
hänför sig till bristande betalning
från köpare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Förekommer i lag eller annan författning
hänvisning till lagen om särskild
beredskapsavgift för oljeprodukter
skall hänvisningen i stället
avse lagen om särskild avgift för
oljeprodukter.

FöU 1981/82:18

B 21

Bilaga 2 till SkU 1981/82:4 y

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1961:372) om bensinskatt skall ha
nedan angivna lydelse.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

2 §

Skatten utgår med 1 krona 37 öre per liter, om annat inte sägs i andra
eller tredje stycket.

För metanol, etanol och högre
alkoholer samt för etrar av metanol
och etanol utgår skatten med 39 öre
per liter. Ingår sådan alkohol eller
eter i en blandning som avses i 1 §
första stycket a) eller b) utgår
skatten för den inblandade alkoholen
eller etern med 39 öre per liter
och med 1 krona 37 öre per liter för
blandningen i övrigt.

För gasol utgår skatten med 20 öre
per liter.

För metanol, etanol och högre
alkoholer samt för etrar av metanol
och etanol utgår skatten med 43 öre
per liter. Ingår sådan alkohol eller
eter i en blandning som avses i 1 §
första stycket a) eller b) utgår
skatten för den inblandade alkoholen
eller etern med 43 öre per liter
och med 1 krona 37 öre per liter för
blandningen i övrigt.

För gasol utgår skatten med 33 öre
per liter.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock inte
inräknas smörjolja som har tillsatts bensin för motordrift. Kan skatten inte
beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen inte enligt vedertagna
grunder, får beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av

volymen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

FöU 1981/82:18

B 22

Bilaga 4

Justi tieutskottets yttrande 1981/82:2 y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har hemställt om yttrande från justitieutskottet över
proposition 1981/82:102 såvitt gäller bilaga 4. Genom vad som anförs i
den bilagan bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad chefen för justitiedepartementet
har anfört om polisens roll i totalförsvaret.
Justitieutskottet har inte någon erinran mot vad som har anförts.

Stockholm den I april 1982

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m). Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp). Björn Körlof (m), Lilly
Bergander (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s). Göte Jonsson (m), Helge
Klöver (s), Ella Johnsson (c), Bonnie Bemström (fp), Maja Bäckström (s),
Elis Andersson (c) och Ulla-Britt Åbark (s).

FöU 1981/82:18

Utrikesutskottets yttrande 1981/82:2 y

B 23
Bilaga 5

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har genom beslut den 16 mars 1982 hemställt att
utrikesutskottet yttrar sig över vad som i proposition 1981/82:102 anförs
om säkerhetspolitiken.

De delar av propositionen som här ifrågakommer är dels statsministerns
avsnitt Säkerhetspolitiken och totalförsvaret, dels förediagandeavsnittet i
bilaga 1 till propositionen rörande den internationella utvecklingen och
inriktningen av säkerhetspolitiken.

Propositionen (s. 3-8; bil. 1, s. 15—23)

Statsministern konstaterar inledningsvis att det internationella klimatet
sedan föregående försvarsbeslut präglats av tilltagande spänning och osäkerhet.
Avspänningsprocessen mellan supermakterna har avstannat.
Kapprustningen mellan maktblocken fortsätter i uppdriven takt. Samtidigt
har den ekonomiska krisen fördjupats och följts av stagnerande ekonomi.
Osäkerhet, pessimism och tvivel om en fredlig utveckling har vuxit fram
hos många. Medan slutsatsen för någras del blivit krav på ökade rustningar,
samlas andra åter kring nedrustningsparoller i protest mot krigets
vanvett.

Det är mot denna bakgrund försvarskommittén haft att nå bred samling
kring inriktningen av Sveriges säkerhetspolitik och totalförsvarets fortsatta
utveckling fram till nästa försvarsbeslut år 1987. Den internationella
utvecklingen gör det inte möjligt att sänka kraven på vår samlade försvarsförmåga.
Samtidigt sätter de samhällsekonomiska förutsättningarna och
kravet på återhållsamhet inom den offentliga sektorn gränser för de resurser
som kan tilldelas försvaret, heter det i statsministerns anförande.
Det är därför tillfredsställande att en bred politisk enighet har kunnat
uppnås i försvarskommittén i de grundläggande frågorna, säger statsministern
vidare.

”Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara
landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla
lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet
för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt,
ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna

FöU 1981/82:18

B 24

värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning
och en fredlig utveckling”. Så formulerades målet för vår säkerhetspolitik
i 1968 års försvarsbeslut. Det har därefter bekräftats i de följande
försvarsbesluten.

Säkerhetspolitiken syftar till att hindra att Sverige dras in i internationella
konflikter och till att värna våra demokratiska friheter och rättigheter i
en oberoende stat. Den syftar vidare till att lindra verkningarna i vårt land
av kriser och krig i andra delar av världen. Säkerhetspolitiken har också
det långsiktiga målet att i samarbete med andra länder bidra till en fredlig
utveckling i världen, till minskade rustningar, till utjämning av motsättningar
och till större förståelse och mer jämlika förhållanden. Den skall
vidare verka för internationell solidaritet och för en värld där även små
stater kan hävda sina intressen.

I dessa syften bör vår säkerhetspolitik alltjämt formas genom samverkan
mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor,
handelspolitiken och biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken
arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika
delar måste anpassas till varandra i ett samspel. Vilken tonvikt som läggs
vid skilda säkerhetspolitiska medel är därför inte en gång för alla givet utan
måste bestämmas med hänsyn till rådande förhållanden.

I propositionen lämnas fortsättningsvis en redogörelse för de krav den
sålunda beskrivna säkerhetspolitiken ställer på vår utrikespolitik och försvarspolitik.
Alliansfrihet syftande till neutralitet i händelse av krig, strävan
efter social och ekonomisk rättvisa i världen, politisk avspänning,
militär nedrustning och omfattande och förtroendefullt samarbete över
gränserna, liksom medverkan i och stöd för FN:s arbete, nämns som
, viktiga delar i den svenska utrikespolitiken.

Sveriges alliansfria politik, stödd på ett efter våra förhållanden starkt
totalförsvar, utgör en viktig del av det nordiska säkerhetspolitiska mönstret.
Detta har medverkat till att läget i Norden sedan lång tid tillbaka
kännetecknas av hög stabilitet och fredlig utveckling. Det ligger även i
omvärldens intresse att denna Sveriges alliansfria politik fullföljs.

Omvärlden måste vara övertygad om att Sverige i händelse av krig är
berett att fullfölja den deklarerade politiken. Försvaret skall ha sådan
styrka, sammansättning och beredskap att det avhåller från angrepp eller
hot om angrepp. För att det svenska territoriets integritet skall bli respekterat
i fred och under neutralitet krävs att vi har förmåga att upptäcka och
avvisa kränkningar, heter det vidare i statsministerns anförande.

Utskottet

De senaste årens internationella utveckling har präglats av kriser och
tilltagande spänning mellan de båda supermakterna. Stormakternas rustningar
fortsätter, såväl vad gäller konventionella vapen som kärnvapen.

FöU 1981/82:18

B 25

Träffsäkerheten och effektiviteten hos stormakternas kämvapenbärare
höjs fortlöpande. Det nordiska områdets strategiska betydelse har ökat.

I propositionens avsnitt om den internationella utvecklingen lämnas en
starkt koncentrerad redogörelse för några av de händelser som givit dagsbilden
av den internationella situationen särskild dramatik och som bidragit
till att få vaije framtidsbedömning att framstå som osäker.

Det förtjänar enligt utskottets mening emellertid framhållas att det internationella
läget i olika avseenden undergick en försämring redan under
1970-talets sista år. Försvarskommittén uttryckte dock i sitt första delbetänkande
(SOU 1979:42) en förmodan att avspänningsprocessen, trots
växlingar i klimatet mellan supermakterna, på lång sikt kommer att fortsätta
därför att detta ligger i bådas intresse.

Regeringen gör även i den föreliggande propositionen bedömningen att
supermakternas gemensamma intresse av att undvika en öppen konfrontation
med varandra är så starkt att strävan att begränsa spänningen dem
emellan även fortsättningsvis torde komma att utgöra ett viktigt inslag i
supermaktsrelationerna.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att den svenska säkerhetspolitiken
och dess utformning så långt det är möjligt bedöms mot bakgrund
av det långsiktiga och av många skilda faktorer sammansatta perspektiv
som försvarskommittén i sina delbetänkanden sökt anlägga.

Som regeringen konstaterar i propositionen är den spänning och osäkerhet
som präglar det internationella klimatet ett resultat både av olösta
politiska och ekonomiska konflikter runt om i världen och av speciella
utvecklingar inom vapenteknologin, som driver på kapprustningen och
hotar att undergräva det sätt på vilket avskräckningsbalansen hittills fungerat.

Det är i denna situation av en mångfald olikartade hot och möjliga
konfliktsituationer som den svenska säkerhetspolitiken med sina skilda
medel har att verka.

Grundläggande för vår säkerhetspolitik är självfallet alliansfriheten och
det stöd den får i ett efter våra förhållanden starkt försvar. Utrikespolitiken
måste bedrivas så att den inte leder till vare sig misstro eller förväntningar
hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna
någon grund för misstankar att svenskt territorium kan ställas till annan
makts förfogande och bilda utgångsbas för angrepp. Internationella bindningar,
vilka gör det omöjligt för oss att iaktta neutralitet, kan inte godtas.

Totalförsvarets främsta uppgift är att genom sin styrka, sammansättning
och beredskap avhålla främmande makter från angrepp eller hot om angrepp.
Genom denna fredsbevarande förmåga ger totalförsvaret det önskade
stödet åt vår neutralitetspolitik.

Därtill måste vårt försvar redan i fredstid ha möjlighet att upptäcka och
avvisa avsiktliga och oavsiktliga kränkningar av vårt territoriums integritet.

FöU 1981/82:18

B 26

Det alltmer omfattande ekonomiska samarbetet mellan världens länder
leder till ett ömsesidigt beroende som i grunden och på lång sikt bör verka
befrämjande för internationell fred och avspänning.

Samtidigt innebär detta internationella beroende att konflikter och aktioner
som inte är riktade mot vårt land likväl kan drabba vår försörjning.
Delta ställer särskilda krav på vår beredskap.

Utskottet konstaterar att vi. trots de många genomgripande förändringar
som ägt rum i världens politiska struktur under de senaste årtiondena,
fortfarande lever i en värld som säkerhetspolitiskt präglas av öst-västperspektivet.

För små länder som Sverige finns det anledning att med viss oro se på
den tendens som nu gör sig gällande hos supermakterna att betrakta de
talrika lokala motsättningarna och konflikterna i tredje världen främst i
ljuset av sin egen rivalitet. Öst-västperspektivet kan inte erbjuda någon
tillräcklig förklaring eller acceptabel lösning på konflikter i tredje världen.

Utskottet delar regeringens bedömning att en varaktig fred förutsätter
respekt för nationernas självbestämmande, politisk avspänning, militär
nedrustning samt social och ekonomisk rättvisa.

Sverige har på olika sätt möjlighet och tillfälle att bedriva en aktiv politik
på dessa områden och främja en fredlig utveckling i världen.

För vår säkerhetspolitik spelar av naturliga skäl Norden och Europa en
särskild roll. Det nordiska säkerhetspolitiska mönstret utgör en stabiliserande
faktor i vår del av världen.

Som alliansfri stat kan vi tillsammans med andra neutrala och alliansfria
länder spela en roll för att främja freden. Den omfattande kämvapenuppladdningen
i vår egen världsdel inger självfallet särskild oro. Det är därför
naturligt att Sveriges nedrustningssträvanden inte minst tar sikte på den
europeiska situationen. Sverige verkar sålunda i den europeiska konferensen
om säkerhet och samarbete (ESK) för sammankallande av en europeisk
nedrustningskonferens och är berett stå som värd för en sådan. Det är
också mot den europeiska bakgrunden regeringen i kontakt med övriga
nordiska regeringar undersöker om det finns en gemensam grund i våra
länder för att skapa en kämvapenfri zon i Norden som ett led i arbetet på
ett kämvapenfritt Europa.

Kravet på nedrustning måste i första hand riktas mot de båda supermakterna.
De små länderna har emellertid en viktig uppgift när det gäller att
med stöd av en framväxande fredsopinion ge tyngd åt detta krav inom och
utom de internationella förhandlingar som i olika fora förs i säkerhets- och
nedrustningsfrågor.

För det internationella samarbetet mellan självständiga och jämbördiga
stater spelar självfallet FN en central roll. FN bör förbli en hörnsten i den
svenska utrikespolitiken. Sverige bör också genom FN och i direkt samarbete
med utvecklingsländerna fortsätta att verka för internationell solidaritet
genom ett omfattande utvecklingsbistånd och medverkan i arbetet på

FöU 1981/82:18

att upprätta en rättvisare ekonomisk världsordning. Stora ekonomiska
orättvisor inom och mellan länderna hotar i längden fred och säkerhet.

Utrikesutskottet vill sammanfattningsvis anföra att det i allt väsentligt
delar den syn på säkerhetspolitikens uppgifter och totalförsvarets utformning
som kommer till uttryck i propositionen.

Stockholm den 15 april 1982

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m). Gertrud
Sigurdsen (s). Torsten Bengtson (c), Sture Palm (s). Linnea Hörlén (fp),
Olle Göransson (s). Mats Hellström (s), Gunnel Jonäng (c), Per-Olof
Strindberg (m), Jan Bergqvist (s). Sture Korpås (c), Rune Ångström (fp),
Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s) och Carl Bildt (m).

FöU 1981/82:18

B 28

Bilaga 6

Socialutskottets yttrande 1981/82:2 y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har hemställt om yttrande från socialutskottet över
proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets
fortsatta utveckling i vad avser regeringens i bil. 5 (socialdepartementet)
framlagda förslag - nämligen förslag om riktlinjer för programmet
hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig inom verksamhetsområdet
övrigt totalförsvar för tidsperioden 1982/83-1986/87 samt förslag om vissa
anslag för budgetåret 1982/83 - jämte motionsyrkanden i anslutning till
nämnda förslag. Försvarsutskottet har dessutom berett socialutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionen i övrigt jämte därtill anknutna
motionsyrkanden.

Med anledning härav yttrar sig socialutskottet över - förutom förslagen i
nämnda bilaga till propositionen - följande med anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen motion 1981/82:2211 av Gunnar Biörck i Värmdö
(m) och Hans Lindblad (fp) i viss del, motion 1981/82:2262 av Gösta Bohman
m. fl. (m), såvitt avser yrkande 26, motion 1981/82:2270 av Göthe Knutson
m. fl. (m, c), motion 1981/82:2276 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser
yrkande 22, samt motion 1981/82:2283 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt
avser yrkande 15.

Utskottet har den 1 april 1982 beslutat att - under förutsättning av
försvarsutskottets samtycke - överflytta den under allmänna motionstiden år
1982 väckta motionen 1981/82:551 av Anita Bråkenhielm (m) om beredskapsplaneringen
av den kommunala socialtjänsten till försvarsutskottet.
Utskottets yttrande till försvarsutskottet omfattar även denna motion.

Utskottet

Den följande framställningen disponeras så att först behandlas frågan om
riktlinjer för programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig
inom verksamhetsområdet övrigt totalförsvar för tidsperioden 1982/83-1986/
87, därefter frågan om vissa anslag för budgetåret 1982/83 samt slutligen i
vissa motioner upptagna frågor om tjänsteplikt för personal inom hälso- och
sjukvård samt socialtjänst.

Föl) 1981/82:18

B 29

1. Riktlinjer för programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig
inom verksamhetsområdet övrigt totalförsvar för tidsperioden 1982/83-1986/
87

Regeringens förslag om riktlinjer för programmet hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten i krig inom verksamhetsområdet övrigt totalförsvar för
tidsperioden 1982/83-1986/87 bygger bl. a. på en av socialstyrelsen på
uppdrag av regeringen utarbetad och till regeringen år 1981 överlämnad
programplan för femårsperioden samt på överväganden och förslag avseende
planeringen för totalförsvarets olika delar under femårsperioden 1982-1987,
som 1978 års försvarskommitté (Fö 1978:6) redovisat i sitt slutbetänkande
(Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987. Detta betänkande avgavs efter det
att kommittén tagit del av bl. a. socialstyrelsens programplan.

Utskottet behandlar här i särskilda avsnitt frågor om planeringen för
socialtjänsten i krig, om ekonomisk ram föranslag till investeringar för hälsooch
sjukvården i krig under tidsperioden 1982/83-1986/87 samt om riktlinjer i
övrigt för programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig för
nämnda tidsperiod.

Planeringen för socialtjänsten i krig. Kommunernas uppgifter och verksamhet
inom totalförsvaret regleras bl. a. genom lagen (1964:63) om kommunal
beredskap samt genom kommunala beredskapskungörelsen (1964:722). I
dessa författningar förutsätts att den verksamhet, som kommunerna och
landstingskommunerna enligt särskild lag eller författning eller eljest med
stöd av kommunallagen (1977:179) bedriver i fred och som bedöms viktig
från totalförsvarssynpunkt, i möjligaste mån skall upprätthållas under
beredskapstillstånd.

Riksnämnden för kommunal beredskap (RKB), som hör till kommundepartementet
och är administrativt knuten till civilförsvarsstyreisen, har
samordningsansvaret för den kommunala och landstingskommunala beredskapen.
1 allmänna anvisningar utgivna av RKB (Civilförsvarsstyrelsens
författningssamling CFS 1977:5 B 3) ges de grundläggande förutsättningarna
för kommunernas och landstingskommunernas organisation och resurstäckning
av personal i krigstid. För de fackområden som ingår i krigsorganisationen
finns s. k. fackanvisningar, för socialtjänstens del utarbetade av
socialstyrelsen och RKB gemensamt (SOSFS (M o S) 1978:1 bil. B).
Arbetsmarknadsstyrelsen har det övergripande ansvaret för personalförsörjningen
i krig.

Det påpekas i propositionen att socialtjänsten i krig får särskilt stor
betydelse dels när det gäller att tillgodose vårdbehovet för patienter som av
prioriteringsskäl inte kan beredas vård på sjukhus, vilket nödvändiggör en
fördjupad samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, dels
när det gäller insatser med barnomsorg för att möjliggöra ett effektivt
utnyttjande av personal inom totalförsvaret.

FöU 1981/82:18

B 30

Socialstyrelsens ansvar för socialtjänsten under krigsförhållanden bör
enligt propositionen bygga på de riktlinjer som finns i fred. och myndighetens
uppgifter inför beredskaps- och krigsplanering av socialtjänsten är bl. a. att i
samråd med kommunala huvudmän svara för övergripande planering och
utarbeta föreskrifter och allmänna råd som skall bilda underlag för
kommunernas beredskapsplanering.

Det framhålls i propositionen att det är angeläget att fackanvisningarna för
beredskapsplanläggning av socialtjänsten revideras så att kommunerna kan
genomföra den nödvändiga planeringen. Under programplaneperioden bör
barnomsorgen prioriteras men också frågan om samverkan mellan socialtjänsten
och hälso- och sjukvården, särskilt vad avser äldreomsorgen.

I motion 1981/82:551 av Anita Bråkenhielm (m) framhålls att i en
krigssituation kraven på den kommunala socialtjänsten kommer att öka
starkt vad gäller barn- och äldreomsorg. Det bör enligt motionären
övervägas på vilket sätt - i samråd med sjukvårdshuvudman och primärkommunal
socialtjänst - beredskap för socialtjänstens uppgifter i krig skall
planeras. Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig (USIK) eller annan
lämplig instans bör enligt motionären få i uppdrag att överväga frågan om
kommunernas beredskapsplanering för socialtjänsten i krig. Motionen
utmynnar i här aktuell del i en begäran om åtgärder i syfte att närmare
klargöra formerna för beredskapsplanering för den kommunala socialtjänsten.

Från arbetsmarknadsstyrelsen, riksnämnden för kommunal beredskap
(RKB) och socialstyrelsen har utskottet under hand inhämtat bl. a.
följande.

Samtliga kommuner i landet har en beredskapsplan som är upprättad
under 1970-talet. I mänga fall omfattas inte barnomsorgen och äldreomsorgen
av planläggningen. Ett knappt 40-tal kommuner har reviderat sin
planläggning. Planläggningen provas vart 3-4 år vid lokala ledningsövningar
under ledning av länsstyrelsen och berörd militär myndighet.

Försök med olika modeller för planläggning, bl. a. vad gäller barnomsorgen.
har gjorts under de senaste åren. Som exempel kan nämnas att RKB
tillsammans med Filipstads kommun provat en modell som sedan dokumenterats
och delgivits samtliga kommuner av socialstyrelsen. F. n. pågår en
provplanläggning av främst personalplanerna i Sollentuna kommun. Projektet.
som drivs av kommunen, arbetsmarknadsstyrelsen och RKB. följs också
av socialstyrelsen. Uppsala kommun gör en provplanläggning vad gäller
äldreomsorgen under våren 1982. Även denna planläggning följs av
socialstyrelsen. Arbetet är avsett att ge underlag för nya allmänna
anvisningar och fackanvisningar som avses vara klara den 1 juli 1983.
Projektresultaten skall också ge arbetsmarknadsstyrelsen underlag för dess
planeringsarbete vad gäller personaltillgången.

Diskussioner rörande beredskapsplaneringen inom socialtjänsten beträf -

FöU 1981/82:18

B 31

fande bl. a. personal och utformningen av nya anvisningar pågår sedan en tid
mellan socialstyrelsen, RKB och Svenska kommunförbundet.

Totalförsvaret förutsätter en väl fungerande barn- och äldreomsorg i krig.
Ovan redovisade provplanläggningar och diskussioner, som skall ge underlag
för nya allmänna anvisningar och fackanvisningar för beredskapsplanering
av bl. a. socialtjänsten, tillgodoser enligt utskottets mening syftet med
motion 1981/82:551 (m) i här aktuell del. Utskottet avstyrker därför
motionen, såvitt här är i fråga.

Ekonomisk ram för anslag till investeringar för hälso- och sjukvården i krig
under tidsperioden 1982/83-1986/87. Under femte huvudtiteln är uppförda
tre anslag som avser beredskapen för den civila hälso- och sjukvården,
nämligen (1) anslaget H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården
m. m.. från vilket bekostas investeringar i beredskapslager m. m., (2)
anslaget H 5. Driftkostnader för beredskapslagring m. m., från vilket
bekostas förvaring och underhåll av beredskapsutrustning samt drift av
beredskapslager, samt (3) anslaget H 6. Utbildning av personal för hälso- och
sjukvård i krig m. m., från vilket bekostas utbildning av personal som avses
tjänstgöra inom den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

Regeringen uppdrog år 1979 åt statens förhandlingsnämnd att förhandla
med sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan i hälso- och sjukvårdens
försörjningsberedskap. Uppdraget, som avser både sjukvårdsmateriel av
förbrukningskaraktär och s. k. varaktig sjukvårdsutrustning. har hittills lett
till att försöksverksamhet med beredskapslagring av förbrukningsmateriel
igångsatts hos vissa sjukvårdshuvudmän. Statens förhandlingsnämnd och
Landstingsförbundet har under hösten 1981 enats om att ta upp förhandlingar
om sjukvårdshuvudmännens medverkan vid lagring, upphandling och
omsättning av s. k. varaktig sjukvårdsutrustning för beredskapsändamål.

1 ovannämnda programplan för tidsperioden 1982/83-1986/87 redovisade
socialstyrelsen inom en ekonomisk ram för tidsperioden av 222,1 milj. krvilken
enligt regeringens anvisningar skulle vara utgångspunkt för socialstyrelsens
programplanearbete - den inriktning som socialstyrelsen förordade
för investeringar under anslagen H 4 och H 6. Ramen om 222,1 milj. kr.
skulle enligt socialstyrelsen emellertid inte medge att de brister som finns
inom den civila hälso- och sjukvården skulle kunna avhjälpas under
programplaneperioden. Socialstyrelsen framlade därför i programplanen ett
alternativt förslag om investeringar inom en ram av 370.6 milj. kr. för
femårsperioden. Denna ram skulle enligt socialstyrelsen möjliggöra att mål
som 1978 års försvarskommitté angett för hälso- och sjukvården i krig skulle
uppnås. De båda rambeloppen avsåg 1982 års löne- och prisnivå och
innefattade inte kostnader för förrådsanläggningar.

1978 års försvarskommitté föreslog i sitt slutbetänkande att socialstyrelsens
alternativa förslag i vissa avseenden skulle läggas till grund för

FöU 1981/82:18

B 32

planeringen och medelstilldelningen för den kommande femårsperioden och
förordade att en medelsram om 320 milj. kr. skulle anvisas för denna
tidsperiod för hälso- och sjukvård samt socialtjänst i krig. dvs. 64 milj. kr. per
budgetår.

Föredragande statsrådet framhåller i propositionen (bil. 5, s. 24) bl. a. att
sjukvårdshuvudmännen - mot bakgrund av att de sedan den 1 juli 1981 har
ansvaret för ledningen i krig inom sitt verksamhetsområde - bör se
sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning till deras
fredstida ansvar och verksamhet och att detta bl. a. bör leda till att de själva
ansvarar för förberedelser och erforderlig lagring inför en fredskrissituation.
Föredragande statsrådet framhåller vidare att sjukvårdshuvudmännen f. n.
har en mycket låg försörjningsberedskap och att det därför är angeläget att
åtgärder vidtas för att åstadkomma förbättringar.

Enligt föredragande statsrådets mening bör formerna för ansvarsfördelningen
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen prövas ytterligare. Mot
denna bakgrund förklarar hon sig inte vara beredd att ta ställning till 1978 års
försvarskommittés förslag om en femårig ekonomisk ram för hälso- och
sjukvården i krig men föreslår att medel för budgetåret 1982/83 beräknas
med utgångspunkt i kommitténs förslag och att detsamma bör gälla för
budgetåret 1983/84,

I motion 1981/82:2262 (m) i här aktuell del (yrkande 26) och i motion
1981/82:2276 (s) i här aktuell del (yrkande 22) begärs att riksdagen
godkänner en femårig ekonomisk ram för investeringar för programmet
hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig i överensstämmelse med 1978
års försvarskommittés förslag. Ett eventuellt förändrat kostnadsansvar för
investeringarna bör enligt de båda motionerna inte hindra att storleken av
den ekonomiska ramen fastställs.

I motion 1981/82:2283 (vpk) begärs i här aktuell del (yrkande 15 delvis) att
medelsanvisningar för programmet skall ske enligt socialstyrelsens förslag.
Motionärerna framhåller bl. a. att de ökade anslag som socialstyrelsen
begärt för beredskapen inom sjukvårdsområdet måste anses som minimikrav.

Den civila hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för en avsevärt
ökad och förändrad belastning. Grunden för verksamheten i krig är de
resurser som finns under fredstid. De behöver dock kompletteras i olika
avseenden för att klara de ökade påfrestningarna i krig. 1978 års försvarskommitté
har konstaterat att bristerna inom hälso- och sjukvårdens
beredskap endast delvis har kunnat avhjälpas under den tid som gått sedan
1977 års försvarsbeslut togs (prop. 1976/77:74. FöU 1976/77:13, rskr
1976/77:311). Åtgärder för att förbättra denna beredskap är därför enligt
utskottets mening mycket angelägna.

Oavsett om i propositionen förordad prövning av ansvarsfördelningen
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen på området kommer till stånd och

FöU 1981/82:18

oavsett om en sådan prövning leder till ett minskat kostnadsansvar för staten
och ett ökat kostnadsansvar för sjukvårdshuvudmännen bör ställning redan
nu tas till storleken av en ekonomisk ram för investeringar för hälso- och
sjukvården för hela tidsperioden 1982/83-1986/87 för att uppbyggnaden av
bättre beredskap skall få en fast grund. Utskottet förordar därför att en
ekonomisk ram för ändamålet för hela femårsperioden nu godkänns och att
denna i överensstämmelse med 1978 års försvarskommittés förslag får avse
ett belopp av 320 milj. kr. i 1982 års löne- och prisläge. Utskottet tillstyrker
således motionerna 1981/82:2262 (m) och 1981/82:2276 (s) i här aktuella
delar.

Med återopande av det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen - med
bifall till motion 1981/82:2262 yrkande 26 och motion 1981/82:2276 yrkande
22 samt med anledning av regeringens förslag och motion 1981/82:2283
yrkande 15 delvis - godkänner vad utskottet sålunda förordat i fråga om
ekonomisk ram för investeringar för hälso- och sjukvården i krig under
tidsperioden 1982/83-1986/87.

Riktlinjer i övrigt för programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i
krig inom verksamhetsområdet övrigt totalförsvar för tidsperioden 19821
83-1986187. De i propositionen föreslagna riktlinjerna i övrigt för nämnda
program föranleder inte någon erinran från utskottets sida. Utskottet
tillstyrker således att de godkänns i denna del.

2. Anslagsfrågor för budgetåret 1982183

Socialstyrelsen har - med utgångspunkt i sitt alternativa förslag till
ekonomisk ram för programmet för hälso- och sjukvården samt socialtjänsten
i krig - för budgetåret 1982/83 föreslagit en medelsanvisning under
anslaget H 4 av 64 902 000 kr., därvid medel för investeringar i förrådsanläggningar
inräknats, samt under anslaget H 6 en medelsanvisning av
8 000 000 kr. Under anslaget H 5 har socialstyrelsen föreslagit en medelsanvisning
av 41 785 000 kr.

Med utgångspunkt i 1978 års försvarskommittés förslag till ekonomisk ram
för nämnda program föreslår regeringen att för budgetåret 1982/83
56 802 000 kr. anvisas under anslaget H 4 och 7 085 000 kr. under anslaget
H 6. Under anslaget H 5 föreslår regeringen en medelsanvisning av
36 240 000 kr.

I motion 1981/82:2283 (vpk) föreslås i här aktuell del (yrkande 15 delvis)
att riksdagen skall anvisa de anslag som socialstyrelsen begärt.

Utskottet har i det föregående förordat att 1978 års försvarskommittés
förslag till ekonomisk ram för här aktuellt program skall godkännas. Med
hänsyn härtill tillstyrker utskottet att riksdagen - med bifall till regeringens
förslag och med avslag på motion 1981/82:2283 yrkande 15 delvis - under
femte huvudtiteln för budgetåret 1982/83 anvisar

15 Riksdagen 1981/82. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

B 34

a) till (H 4) Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. ett
reservationsanslag av 56 802 000 kr.,

b) till (H 5) Driftkostnader för beredskapslagring m. m. ett förslagsanslag
av 36 240 000 kr.,

c) till (H 6) Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m. m. ett
förslagsanslag av 7 085 000 kr.

3. Vissa frågor om tjänsteplikt för personal inom hälso- och sjukvård samt
socialtjänst

Totalförsvarets personalförsörjning i krig tryggas genom bestämmelser om
värnplikt för män i värnpliktslagen (1941:967), om civilförsvarsplikt i
civilförsvarslagen (1960:74), om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal i lagen (1981:292) härom m. m. samt om allmän
tjänsteplikt i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83). Skyldighet att delta i
utbildning m. m. i fredstid föreligger för dem som är värnpliktiga och
civilförsvarspliktiga samt i fråga om tjänstepliktig hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal för läkare.

Med anledning av motionsyrkanden behandlas i det följande fråga om
tjänsteplikt för socialtjänstpersonal samt fråga om skyldighet att delta i
utbildning i fred för viss hälso- och sjukvårdspersonal.

Tjänsteplikt för socialtjänstpersonal. Någon tjänsteplikt motsvarande den
som gäller för personal inom hälso- och sjukvården finns inte för
socialtjänstens personal.

I motion 1981/82:551 av Anita Bråkenhielm (m) framhålls att situationen
på personalsidan när det gäller den kommunala socialtjänstens barnomsorg
och äldreomsorg i krigstid är betydligt allvarligare än exempelvis lokalfrågor.
Hon anser att det därför bör utredas om tjänsteplikt för socialtjänstpersonal
och eventuellt andra personer med lämplig vårdutbildning eller erfarenhet
inom socialtjänsten bör införas i analogi med den tjänsteplikt som gäller för
hälso- och sjukvårdspersonal.

Enligt uppgifter som utskottet under hand inhämtat från tjänstemän vid
arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen och riksnämnden för kommunal
beredskap har man hos dessa myndigheter följande syn på frågor om
tillgodoseende av personalbehovet inom barnomsorg och äldreomsorg i
krig.

Ett system med registrering m. m. av socialtjänstens personal som en
särskild tjänsteplikt för denna personal skulle medföra innebär en tämligen
omfattande byråkrati, som i vart fall f. n. inte anses behövlig för att tillgodose
personalbehovet.

I första hand räknar man med att den personal som finns i fred skall finnas
kvar i krigstid, då anställningsavtalen beräknas fortsätta att gälla även under

FöU 1981/82:18

krigstillstånd. Huvudparten av de anställda utgörs av kvinnor, och bortfallet
på grund av värnpliktstjänstgöring blir därför mycket begränsat. Vid en
undersökning som gjorts i Uppsala kommun har man kunnat konstatera att
endast 12 % av berörd personal blir aktuell för värnpliktstjänstgöring,
civilförsvarstjänstgöring eller tjänstgöring i frivilliga försvarsorganisationer.
Vid en undersökning i Kristianstads kommun har man beräknat att 95 % av
personalen kommer att finnas kvar i sin vanliga tjänst. Vissa kommuner
sluter avtal med befattningshavare som pensioneras om att de under viss tid
efter pensioneringen skall stå till förfogande för tjänstgöring vid beredskapstillstånd.
I den mån personalbehovet inte täcks på sätt nu sagts räknar man
med att genom arbetsförmedlingen kunna rekrytera personal. Som en sista
utväg för att täcka personalbehovet beräknas tjänsteplikt enligt allmänna
tjänstepliktslagen (1959:83) kunna tillgripas.

Med hänsyn till den nu lämnade redovisningen anser utskottet det inte
erforderligt att frågan om speciell tjänsteplikt för socialtjänstpersonal utreds.
Utskottet förutsätter dock att man fortlöpande uppmärksammar frågan om
hur socialtjänstens behov av personal skall tillgodoses under krig med hänsyn
bl. a. till att andelen kvinnor bland de anställda inom bl. a. barnomsorgen
kan beräknas minska. Utskottet avstyrker sålunda motion 1981/82:551 även i
här aktuell del.

Skyldighet att delta i utbildning i fred för viss hälso- och sjukvårdspersonal.
Personal som omfattas av den särskilda tjänsteplikten för hälso- och
sjukvårdspersonal m. fl. krigsplaceras inte bara inom den civila hälso- och
sjukvården utan även inom försvarsmaktens sjukvård, där denna personal
skall tjänstgöra tillsammans med personal som inkallas med stöd av
värnpliktslagen.

I motion 1981/82:2270 (m, c) påpekas att i försvarsmaktens krigsorganisation
för sjukvård bl. a. kvinnor ingår och att dessa i motsats till värnpliktig
personal i denna organisation inte är underkastade utbildningsplikt under
fredstid. Motionärerna begär därför förslag om införande av utbildningsplikt
i fred för kvinnlig sjukvårdspersonal.

I motion 1981/82:2211 (m, fp) görs ett likartat påpekande som i motion
1981/82:2270 (m, c). Härutöver påpekas det att även inom andra verksamhetsområden
- därvid civilbefälhavarnas kanslier nämns - personal är
krigsplacerad som inte kan inkallas till tjänstgöring i fredstid. Motionärerna
begär skyndsam ändring av nuvarande pliktlagstiftning så att viktig personal
inom bl. a. den militära sjukvårdsorganisationen kan inkallas till tjänstgöring
i fred oberoende av kön.

Utskottet tar upp motion 1981/82:2211 (m. fp) till behandling endast i vad
den avser utskottets beredningsområde, dvs. frågan om utbildningsplikt
under fredstid för hälso- och sjukvårdspersonal.

FöU 1981/82:18

Som nämnts i inledningen till detta avsnitt föreligger för personal som
omfattas av tjänsteplikten för hälso- och sjukvårdspersonal skyldighet att
delta i utbildning m. m. i fredstid endast för läkare.

Genom tilläggsdirektiv år 1979 har den med stöd av ett regeringens
bemyndigande år 1976 tillkallade utredningen (S 1976:05) om sjukvården i
krig (USIK) fått i uppdrag att göra en översyn av hur den fredstida
utbildningen för personalen inom hälso- och sjukvården bäst skall komma
totalförsvaret till godo. En utgångspunkt för utbildningen för totalförsvarets
hälso- och sjukvård bör enligt tilläggsdirektiven vara att den i så stor
utsträckning som möjligt förankras och bedrivs som en del av den reguljära
utbildningen för fredssjukvården. Det påpekas att flertalet anställda inom
sjukvården under sin yrkesutbildning inte får någon särskild utbildning om
de svårigheter som sjukvården utsätts för vid katastrof eller krig och att det
bör ankomma på utredningen att pröva behovet av särskild utbildning för
dessa grupper samt ange hur den i princip bör organiseras.

Inom ramen för nämnda utredningsarbete behandlar USIK frågan om
utbildningsplikt för olika kategorier av hälso- och sjukvårdspersonal. I
ovannämnda programplan har socialstyrelsen framhållit behovet av samträning
för civil hälso- och sjukvårdspersonal som är krigsplacerad vid militära
fältsjukhus med personal som kan inkallas till dessa sjukhus enligt
värnpliktslagen samt framhållit angelägenheten av att USIK utreder
möjligheterna att arrangera sådan samträning. Enligt vad utskottet inhämtat
behandlar USIK även denna fråga.

USIK beräknas redovisa sitt utredningsuppdrag enligt tilläggsdirektiven
under sommaren 1982.

Utskottet anser att starka skäl talar för att utbildning i fred för här aktuell
hälso- och sjukvårdspersonal kan ske. Med hänsyn till det pågående
utredningsarbetet inom USIK är emellertid något riksdagens initiativ med
anledning av ovannämnda motioner inte erforderligt. Utskottet avstyrker
därför motion 1981/82:2270 samt motion 1981/82:2211, såvitt den behandlas
av utskottet.

Stockholm den 22 april 1982

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp). Rune Gustavsson
(c), Mårten Werner (m). Kjell Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Sven-Gösta
Signell (s), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s).
Gunhild Bolander (c), Ann-Cathrine Haglund (m), Maria Lagergren (s),
Anita Persson (s) och Georg Karlsson (s).

FöU 1981/82:18

Avvikande mening

beträffande ekonomisk ram för anslag till investeringar för hälso- och
sjukvården i krig under tidsperioden 1982/83-1986187 och beträffande
anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 av Gabriel Romanus (fp), Rune
Gustavsson (c), Karin Israelsson (c), Kersti Swartz (fp) och Gunhild
Bolander (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Den civila”
och slutar på s. 6 med ”tidsperioden 1982/83-1986/87” bort ha följande
lydelse:

1 likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att formerna för
ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen bör prövas
ytterligare och att ställning därför inte bör tas nu till 1978 års försvarskommittés
förslag om en femårig ekonomisk ram för investeringar för hälso- och
sjukvården i krig. Medel för budgetåren 1982/83 och 1983/84 bör emellertid
såsom föredragande statsrådet föreslagit beräknas med utgångspunkt i
kommitténs förslag.

Utskottet avstyrker således motion 1981/82:2262 yrkande 26, motion
1981/82:2276 yrkande 22 och motion 1981/82:2283 yrkande 15 delvis.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 7 med ”7 085 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående anslutit sig till föredragande statsrådets
mening att medel för investeringar för hälso- och sjukvården i krig för
budgetåret 1982/83 beräknas med utgångspunkt i 1978 års försvarskommittés
förslag till ekonomisk ram för tidsperioden 1982/83-1986/87. Med hänsyn
(= utskottet s. 6 och 7) 7 085 000 kr.

FöU 1981/82:18

B 38
Bilaga 7

Kulturutskottets yttrande 1981/82:2 y

Till försvarsutskottet

Genom beslut den 16 mars 1982 har försvarsutskottet berett kulturutskottet
tillfälle att senast den 15 april 1982 yttra sig över proposition 1981/82:102
om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling.

Kulturutskottet delar den uppfattning om betydelsen av en omsorgsfull
beredskapsplanering vid Sveriges Radio som kommit till uttryck i propositionen
och har ingen erinran mot de uttalanden om planeringsarbetet som
gjorts av föredragande statsrådet. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner
de riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av försvarsberedskapen vid
Sveriges Radio som angetts i propositionen.

I den till kulturutskottet remitterade motionen 1981/82:1316 av Kerstin
Ekman (fp) och Bonnie Bernström (fp) har yrkats, att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av att
behovet av skyddsrum och skyddade produktionsplatser särskilt beaktas i
den fortsatta planeringen i fråga om byggnadsarbeten för Sveriges Radios
verksamhet i Stockholm. Utskottet delar motionärernas uppfattning i sak.
Med hänsyn till den starka markering av betydelsen av en god beredskapsplanering
som gjorts i propositionen anser utskottet för sin del att det inte är
erforderligt att riksdagen gör det särskilda uttalande som yrkats i motionen.
Utskottet anser att motionen bör komma till bedömning i försvarsutskottet i
samband med behandlingen av nu ifrågavarande del av proposition
1981/82:102. Utskottet har därför i särskild ordning beslutat överlämna
motionen till försvarsutskottet.

Stockholm den 30 mars 1982

På kulturutskottets vägnar
KARL-ER1C NORRBY

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Karl-Eric Norrby (c). Tore Nilsson
(m), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Lars Ahlmark
(m), Lars-Ingvar Sörenson (s), Olle Eriksson (c), Elisabeth Fleetwood (m),
Catarina Rönnung (s), Anna Eliasson (c), Kerstin Andersson i Kumla (s),
Bertil Hansson (fp), Ing-Marie Hansson (s) och Maja Bäckström (s).

FöU 1981/82:18 B 39

Bilaga 8

Jordbruksutskottets yttrande 1981/82:2 y

Till försvarsutskottet

Genom beslut den 16 mars 1982 har försvarsutskottet dels berett jordbruksutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1981 /82:102 om säkerhets-
och försvarspolitiken samt totalförvarets fortsatta utveckling jämte
motioner, dels hemställt om yttrande från jordbruksutskottet över den till
propositionen fogade bilagan 8 avseende ekonomiskt försvar: program
Livsmedel.

I fråga om inriktningen inom programmet Livsmedel för perioden
1982/83— 1986/87 anförs i propositionen att minimibehovet av livsmedel
måste kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjningskriser.
Målet för livsmedelsprogrammet bör därför vara att livsmedelsproduktionen
skall kunna ställas om till i huvudsak självförsörjning. En
omställning av jordbruket innebär en förskjutning från animalie- till vegetabilieproduktion.
Genomförda studier har visat att en godtagbar kriskost
kan tillhandahållas efter en sådan omställning. Denna kriskost bör
ligga till grund för planeringen. Sådana varor som inte kan produceras i
eller importeras till landet vid en kris och som erfordras för att klara en
omställningsperiod och för att ge erforderlig uthållighet i övrigt bör beredskapslagras.
I detta sammanhang betonas betydelsen av att kväveförsörjningen
kan tryggas.

Frågan om hur beredskapen för vår kväveförsörjning i kriser av olika
slag skall vara utformad kräver vissa fortsatta överväganden. 1 avvaktan
på slutligt ställningstagande bör enligt propositionen beredskapslagring av
gödselmedel under budgetåret 1982/83 genomföras enligt det i programplanen
redovisade förslaget i den av regeringen anvisade ekonomiska
nivån.

Utskottet har för sin del inte något att erinra mot vad i bilaga 8 till
propositionen förordats om inriktningen av det ekonomiska försvaret
inom programmet Livsmedel. Detta innebär att utskottet också biträder
regeringens förslag till anslagsanvisningar till beredskapslagring av livsmedel
m. m. Utskottet tillstyrker bl. a. att till Inköp av livsmedel m. m. för
beredskapslagring för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 40
milj. kr. Som framgår av propositionen torde beloppet i sin helhet komma
att disponeras för investeringar i beredskapslager av gödsel- och bekämpningsmedel.
I motion 2276 framlagt förslag (yrkande 23) om sänkning av
anslaget till 30 milj. kr. avstyrks således.

Föll 1981/82:18

B 40

Ärendet föranleder i övrigt inte något särskilt uttalande från utskottets
sida.

Stockholm den 15 april 1982

På jordbruksutskottets vägnar
HANS WACHTMEISTER

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Hans
Wachtmeister (m)*, Filip Johansson (c), Gunnar Olsson (s)*, Håkan
Strömberg (s), Märta Fredrikson (c), Martin Segerstedt (s), Esse Petersson
(fp), Jens Eriksson (m)*, Lennart Brunander (c), Jan Fransson (s), Margareta
Winberg (s)* och Åke Persson (fp)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

Maj Britt Theorin, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Martin Segerstedt,
Jan Fransson och Margareta Winberg (alla s) anför:

I motion 2276 förordas, såsom också föreslagits i förarbetena till förevarande
proposition, att en omstrukturering skall ske inom livsmedelsprogrammet
så att en minskning sker av lagringen av brödsäd och en ökning
av lagringen av gödselmedlen. Denna senare ökning bör dock efter företagna
utredningar kunna göras något mindre än vad jordbruksnämnden
föreslagit. Som en följd härav bör enligt motionärernas mening anslaget
Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring kunna sänkas till 30 milj.
kr.

Enligt vår mening borde jordbruksutskottet i sitt yttrande till försvarsutskottet
ha anslutit sig till nyssnämnda motionsyrkande.

FöU 1981/82:18

B 41

Bilaga 9

Näringsutskottet yttrande 1981/82:5 y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets
fortsatta utveckling jämte motioner.

Vad beträffar propositionen har näringsutskottet ägnat uppmärksamhet
åt delar av bilaga 2, nämligen avsnitten 1.5, Anskaffning av ett nytt flygplan
och flygindustrifrågor, och 1.6, Försvarsindustrin, samt av bilaga 3
rörande det ekonomiska försvaret. I detta sammanhang har utskottet tagit
upp motsvarande delar av motion 1981/82:2276 av Olof Palme m.fl. (s)
samt vidare motion 1981/82:2274 av Ralf Lindström m. fl. (s), vilken gäller
ubåtsproduktionen, och yrkande 11 i motion 1981/82:2283 av Lars Werner
m.fl. (vpk), vilket gäller ett program för civilt utnyttjande av resurser som
kan frigöras genom minskad tillverkning av militära flygplan.

I motion 1981/82:1586 av Lars Werner m.fl. (vpk), som väcktes under
allmänna motionstiden och har hänvisats till näringsutskottet, föreslås -med motivering i motion 1981/82:1585 - att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till samhälleligt övertagande av den svenska krigsmaterielindustrin.
Under förutsättning av försvarsutskottets medgivande
överlämnar näringsutskottet denna motion till försvarsutskottet med det
yttrande som avges i det följande.

Innan näringsutskottet redovisar sina egna ställningstaganden redogör
utskottet i särskilda avsnitt dels för två rapporter rörande ”försvarsindustrin”
vilka har publicerats för kort tid sedan och inte hunnit beaktas i
propositionen, dels för tidigare behandling av motioner rörande ”krigsmaterielindustrin”.

Aktuella utredningar om försvarsindustrin

Försvarsindustrikommittén tillkallades år 1979 för att utarbeta långsiktiga
alternativa produktions- och sysselsättningsplaner inom de delar av
försvarsmaterielindustrin som inte omfattas av den militära flygplansindustrin.
Kommittén - vars arbete fortsätter - har i februari 1982 avgivit
betänkandet (Ds I 1982:1) Civil produktion i försvarsindustrin.

Försvarsindustrin avgränsas av kommittén till att omfatta företag som
utvecklar och tillverkar vapen, vapensystem och speciella komponenter
till dem. Dessa företag tar i anspråk huvuddelen av anslagen för den

FöU 1981/82:18

B 42

militära materielanskaffningen och är de som i nämnvärd grad berörs av
förändringar i materielanskaffningen. Till denna kategori hänför kommittén
AB Bofors, förenade fabriksverken, Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor
AB, Telefon AB L M Ericsson, Philips Elektronikindustrier AB, SRA
Communications AB, Karlskronavarvet AB, AB Hägglund & Söner, Telub
AB, Kockums AB, SATT Electronics AB och Standard Radio &
Telefon AB. Förvarsmaterielproduktionens saluvärde motsvarar ca 6% av
verkstadsindustrins och ca 2% av hela tillverkningsindustrins saluvärde.
Sysselsättningen i försvarsindustriföretagen var år 1980 drygt 24000 personer,
varav ca 9000 med militär flygplansproduktion och ca 15000 med
annan försvarsmaterielproduktion. Hos övriga leverantörer till försvaret
och hos underleverantörer - tillsammans flera tusen företag - är sysselsättningen
uppskattningsvis av storleksordningen 8000 personår. De angivna
företagen svarar för praktiskt taget all försvarsmaterielexport. Exporten
gav år 1980 en sysselsättning på 6500 personår — bortsett från
underleverantörerna — vilket motsvarar 27% av de aktuella företagens
hela sysselsättning med försvarsmateriel.

Betänkandet innehåller en allmän översikt över synpunkter på och erfarenheter
av omställning från militär till civil produktion inom försvarsindustrin,
på basis av bl. a. omfattande studier som — delvis på svenskt initiativ
— har genomförts för Förenta nationerna. Ett avsnitt i betänkandet ägnas
åt alternativ produktion. Där redovisas bl. a. erfarenheter av sådan produktion
i Sverige.

Kommittén konstaterar att försvarsindustrins sysselsättning med framställning
av försvarsmateriel för det svenska försvaret troligen kommer att
minska även i framtiden. Sysselsättningen i ett visst företag eller en viss
anläggning är, finnér kommittén, med hänsyn till olika osäkerhetsfaktorer
svår eller praktiskt taget omöjlig att förutsäga på längre sikt än två eller tre
år. Om civil produktion skall bygga på ett utvecklingsarbete som företaget
självt har bedrivit krävs ofta mycket lång förberedelsetid. Mot här angiven
bakgrund anser kommittén att det är angeläget att utvecklingen av förhållandena
i försvarsindustrin följs fortlöpande och att åtgärder syftande till
att skapa civil produktion i försvarsindustrin initieras och planeras på
grundval av de iakttagelser som görs.

I direktiven för kommittén anges att, när försvarets beställningar minskar,
ansvaret för att utarbeta alternativ till den nuvarande produktionen i
första hand vilar på de industrier som tillverkar försvarsmateriel. Där
anförs emellertid också att statsmakterna på detta område liksom på övriga
områden har ett övergripande ansvar om industrin inte lyckas utarbeta
initiativ. Försvarsindustrin står i ett särskilt beroende av statsmakterna,
påpekar kommittén och uttalar att hithörande förhållanden bör beaktas när
det gäller fördelning av ansvar för att alternativ till den militära industriella
produktionen åstadkommes.

Försvarsindustrikommitténs rekommendationer och förslag är i sammandrag
huvudsakligen följande (s. 282 f.):

FöU 1981/82:18

B 43

Försvarets materielverk, statens industriverk, arbetsmarknadsstyrelsen
och styrelsen för teknisk utveckling i första hand samverkar i någon
organiserad form för att följa utvecklingen i försvarsindustrin och skapa
underlag för initiering och planering av åtgärder, som bl. a. skall syfta till
att skapa civil produktion i försvarsindustrin.

En interdepartemental arbetsgrupp samordnar insatser mellan berörda
departement, främst för att ge anvisningar om samarbetet mellan myndigheterna.
Gruppen knyts till försvarsdepartementet eller industridepartementet.

Företag som framställer försvarsmateriel, i första hand de 13 företag
som hänförs till den egentliga försvarsindustrin, verkar för att utveckla en
konkurrenskraftig, lönsam civil verksamhet.

En lokal arbetsgrupp (styrgrupp, ledningsgrupp) i vaije försvarsindustriföretag
stimulerar, samordnar och leder utvecklingen av civil verksamhet.
I gruppen ingår företrädare för företagsledningen och de anställdas lokala
fackliga organisationer i partsgemensamt bestämmande.

Statliga bidrag för utveckling av civil verksamhet utgår till svenska
företag som framställer försvarsmateriel. Medel för bidragen erhålles genom
ett procentuellt påslag, civilpålägg, på alla medel som försvarets
materielverk utbetalar i sin upphandling av försvarsmateriel.

Civilpålägg på betalningar till de 13 företagen i den egentliga försvarsindustrin
utbetalas till dessa företag. Civilpålägg på betalningar till andra
svenska leverantörer av försvarsmateriel och till utländska leverantörer
disponeras av styrelsen för teknisk utveckling. De utbetalas efter ansökan
och prövning till alla svenska leverantörer av försvarsmateriel.

Anslagen för försvarets materielanskaffning räknas nu upp med belopp
som motsvarar civilpålägget så att materielanskaffningen enligt aktuella
kostnadsramar inte minskar. På sikt bör civilpåläggen normalt räknas in
som en del av försvarsanslagen.

Civilpålägget beräknas efter 0,5 procent. För budgetåret 1980/81 skulle
det ha inneburit ett samlat belopp på 30,2 miljoner kronor. Civilpålägget
ses inte som en tillkommande statlig utgift utan som ett ianspråktagande av
medel som frigörs genom förutsatta minskningar av försvarets materielanskaffning.

Avslutningsvis framhålls att teknikupphandling för den civila offentliga
sektorn kan ge en ram för systematiska åtgärder för att tillvarata försvarsindustrins
kompetens och kapacitet i civil verksamhet.

Sektionen för samhällsekonomi inom försvarets forskningsanstalts huvudavdelning
1 har i februari 1982 publicerat rapporten ”Svensk försvarsindustri.
Struktur, kompetens, utvecklingsmöjligheter” (FOA rapport C
10200 - M 5).

I rapporten kartläggs det svenska försvarets betalningar till inhemsk
industri för materielanskaffning, forskning och utveckling samt underhåll.
Även exporten av krigsmateriel behandlas. De totala leveranserna från
svensk försvarsindustri fördelas på olika varugrupper, och produktionen i
olika branscher beräknas. Ett kapitel ägnas åt redovisningar rörande de
viktigare företagen med försvarsindustriell verksamhet. Företagens ut -

FöU 1981/82:18

B 44

vecklingsstrategier diskuteras mot bakgrund av att det svenska försvarets
beställningar tenderar att bli otillräckliga inom vissa områden som bas för
rationell produktion. Fortsättningsvis granskas de produktionsekonomiska
villkoren för svensk försvarsindustri. Den tekniska utvecklingens betydelse
för försvarsmaterielproduktionen behandlas. Vidare diskuteras hur olika
utvecklingstendenser i omvärlden, bl. a. sådana som är knutna till andra
länders politik, kan påverka den svenska försvarsindustrins utveckling. 1
ett kapitel undersöks materielinnehållet i framtida handlingsvägar för försvarets
utveckling samt hur produktionen i olika branscher, liksom sysselsättning
och export, varierar med handlingsvägarna. Därefter tecknas en
bakgrund till försvarsindustrifrågorna som rör den industriella utvecklingen
och industripolitiska frågor i stort.

Rapportens redogörelser för företagens utvecklingsstrategier och produktionsförhållanden
baseras delvis på intervjuer. Ur sammanfattningen
av intervjuresultaten återges här följande som särskilt gäller förutsättningarna
för övergång till civil produktion (s. 205 f.):

Inom elektronikområdet har de svenska företagen sina traditionella militära
marknader främst i Skandinavien. Man syftar till en breddning till fler
geografiska marknader för att kompensera den stagnerade inhemska marknaden.
Man söker minska känsligheten för knappa militära beställningar
genom att tillföra produktion inom andra lämpliga områden, t. ex. rymdområdet.
Inom elektronikområdet finns en viss utbytbarhet mellan civil
och militär produktion.

Företagen inom vapen- och ammunitionsområdet tillämpar en mer renodlad
strategi där man söker lösa problemet med krympande svensk militär
marknad genom satsning på huvudverksamheten och för export.
Breddning till nya civila produktområden är svår, vilket speglar specialiseringsgraden
i denna typ av produktion. Det är de utomeuropeiska marknaderna
som växer snabbast för denna typ av produkter. Inom fordonsområdet
är inriktningen att i första hand skapa en exportmarknad för bandvagnar.

Inom fartygsområdet betonar man affärsområden med kompletterande
produktion, bl. a. inom undervattensteknologi. En växande civil del av
området är inriktat mot off-shore-marknaden, för vilket ubåtsproduktionen
är en bas. Man avser också att göra inbrytningar på exportmarknaden med
ubåtar. Ifråga om övervattensfartyg sker dock en koncentration till det
militära produktområdet.

Inom flygplansindustrin satsar man på uppbyggnad av en civil sektor
som komplement till den militära, vilket sker bl. a. i samarbete med amerikanska
företag. Man kommer att i framtida produktion planera in en större
andel inköp av komponenter och delsystem, vilket är en anpassning med
hänsyn till svenska konkurrensfördelar. En satsning sker också på rymdsidan
inom ramen för Sveriges deltagande i det europeiska rymdsamarbetet.

Inom samtliga intervjuade företag upprätthåller man utveckling och
produktion för både civila och försvarsorienterade marknader, i olika
avvägningar. .

Försvarsbeställningarna bedöms ha betydelse för kompetenstillväxten
inom industrin.

FöU 1981/82:18

B 45

Den förvärvade kompetensen har i relativt betydande omfattning kunnat
nyttiggöras utanför försvarsmaterielområdet. Detta gällde dock i huvudsak
de företag som redan har en stor civil verksamhet.

Flexibiliteten hos produktionsresurserna varierar med systemområde.
Civil och militär produktion i samma anläggning ter sig idag inte attraktivt
för de flesta företagen. Man strävar efter specialiserade verkstäder som
kan utformas funktionellt. Ett undantag kan vara elektronikområdet, där
kvalitets- och prestandakraven på civila produkter nu närmar sig de militära.

Tidigare behandling av motioner om krigsmaterieiindustrin

Motionsyrkanden med samma innebörd som yrkandet i motion 1981/
82:1586 har senast behandlats åren 1979 och 1981 (NU 1978/79:29, 1981/
82:5). Riksdagens beslut år 1979 att avslå den då aktuella motionen var
grundat på följande uttalande av näringsutskottet:

Att Sverige upprätthåller egen produktion av försvarsutrustning är en
förutsättning för tilltron till den svenska neutralitetspolitiken. Det är väsentligt
att den industri som tillverkar utrustning för försvaret är föremål
för stark samhällelig insyn och kontroll. Denna kontroll kan åstadkommas
och åstadkommes också på skilda sätt. Enligt utskottets mening förutsätter
den emellertid inte att staten har ägaransvaret för industrierna i fråga. Det
bör vidare påpekas att den del av produktionen som avser krigsmateriel är
jämförelsevis liten i många företag. Att ett industriföretag till någon del
tillverkar krigsmateriel kan knappast vara ett tillräckligt skäl för förstatligande
av företaget i dess helhet. Att staten övertar endast delar av tillverkningen
vid ett företag torde i regel vara svårgenomförbart, särskilt i de fall
då krigsmaterielproduktionen är nära sammankopplad med civil produktion.
Ett förstatligande av krigsmaterieiindustrin kan inte heller sägas
innebära att förutsättningarna för en omställning till civil produktion blir
enklare.

I det senare betänkandet, i november 1981, lämnade näringsutskottet
uppgifter om krigsmaterieiindustrin på grundval av betänkanden av 1979
års krigsmaterielexportkommitté (SOU 1981:39) och 1979 års militära
flygindustrikommitté (Ds Fö 1981:2). Utskottet framhöll att tillverkning av
krigsmateriel förutsätter tillstånd och även i övrigt är underkastad särskild
statlig kontroll samt att sådan tillverkning, såsom belystes i den redogörelse
som lämnades, för många av de berörda företagen är en mindre del av
deras totala verksamhet. I övrigt hänvisade utskottet till sitt ovan citerade
uttalande i samma ämne år 1979 och avstyrkte därmed motionen, vilken
sedermera avslogs av riksdagen.

Vid flera tillfällen har också förekommit yrkanden om civilt utnyttjande
av krigsmaterielindustrins resurser. Senast var detta fallet år 1979. Då
fanns en motion med väsentligen samma yrkande som det nu föreliggande
yrkande 11 i motion 1981/82:2283 (vpk). Näringsutskottet (NU 1978/79:29)
hänvisade till att regeringen hade tillkallat en delegation för beredning av

FöU 1981/82:18

B 46

frågor om civilt utnyttjande av flygindustriella resurser och beslutat att en
särskild utredare skulle tillkallas med uppgift att ge förslag till alternativ
produktions- och sysselsättningsplanering inom försvarsmaterielindustrin i
övrigt (jfr föregående avsnitt). Mot denna bakgrund konstaterade utskottet
att statsmakterna med uppmärksamhet följde sysselsättningsutvecklingen
inom försvarsmaterielindustrin och att det inte var påkallat för riksdagen
att begära en sådan utredning som motionärerna hade föreslagit. Utskottet
avstyrkte och riksdagen avslog motionen.

Näringsutskottet

Övervägandena om anskaffning av ett nytt militärt flygplanssystem innehåller
väsentliga industripolitiska element. Näringsutskottet har med intresse
tagit del av den diskussion om inriktningen av svensk flygplansindustri
och om industripolitiska konsekvenser av JAS-projektet som förs i
propositionen (bil. 2 s. 115-118). Detta gäller inte minst vad som sägs om
åtgärder för att identifiera underleverantörsföretag med utvecklingsmöjligheter
och för att höja underleverantörers industriella kompetensnivå. Utan
att ta ställning i den försvarspolitiska fråga som är aktuell vill näringsutskottet
understryka att det från industripolitisk synpunkt är värdefullt att
Sverige kan bibehålla en högteknologisk flygindustri.

I avsnittet om försvarsindustrin (s. 120-128) anför försvarsministern
inledningsvis att försvarsmyndigheterna för att förbättra förutsättningarna
för svensk försvarsindustri bör i sin planering såvitt möjligt beakta försvarsindustriella
aspekter. Från denna utgångspunkt rekommenderar han
bl. a. en viss samordning inom försvarsindustrin - speciellt när det gäller
utveckling och produktion av ubåtar, ett ämne som också tas upp i motion
1981/82:2274 (s) — och åtgärder för att i upphandlingssammanhang främja
svensk försvarsindustri. Näringsutskottet instämmer i den inledande deklarationen.
I övrigt finnér utskottet att i det nu berörda sammanhanget de
industripolitiska tankegångarna är så nära sammankopplade med de försvarspolitiska
att utskottet inte lämpligen bör göra något särskilt uttalande
i anslutning till försvarsministerns resonemang.

Försvarsindustrin - eller med en annan term krigsmaterielindustrin -behandlas också i motion 1981/82:1586 (vpk), som näringsutskottet nu
överlämnar till försvarsutskottet, och i motion 1981/82:2283 (vpk). Den
förra går ut på att krigsmaterielindustrin skall förstatligas. I den senare
motionen efterlyses ett program för civilt utnyttjande av resurser som kan
frigöras genom nedskärning av den militära flygplanstillverkningen och för
tryggande av sysselsättningen för de anställda inom denna bransch.

Som framgår av propositionen och av näringsutskottets redogörelse i det
föregående har försvarsindustrin under de senaste åren varit föremål för
flera olika studier. Därvid har inte minst förutsättningarna för en omställ -

FöU 1981/82:18

ning från militär till civil produktion uppmärksammats. Försvarsindustrikommitténs
nyligen avlämnade betänkande (Ds I 1982:1) Civil produktion
i försvarsindustrin innehåller som nämnts en rad förslag till åtgärder i det
syftet. Näringsutskottet finner det naturligt att man t. v. avvaktar vad som
kommer ut av den fortsatta beredningen av bl. a. försvarsindustrikommitténs
förslag. Yrkandet i motion 1981/82:2283 (vpk) om en framställning i
ämnet från riksdagen till regeringen avstyrks alltså. Vad gäller nationaliseringsyrkandet
i motion 1981/82:1586 (vpk) hänvisar näringsutskottet nu,
liksom i motsvarande sammanhang hösten 1981, till sitt i det föregående
citerade uttalande år 1979. Sålunda avstyrks även den sistnämnda motionen.

Med utgångspunkt i en målformulering av försvarskommittén behandlar
handelsministern i propositionens bilaga 3 det ekonomiska försvarets fortsatta
inriktning. Den angivna prioriteringen innebär att vid kriser och krig
försörjningsförmågan i första hand skall säkerställas vad gäller livsmedel,
beklädnad, värme, hälso- och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner.

Ett stort antal förslag rörande två av dessa områden bereds f. n. av
näringsutskottet i andra sammanhang. Härvidlag hänvisar utskottet till
sina kommande betänkanden NU 1981/82:30 om energipolitiken och NU
1981/82:50 om åtgärder för tekoindustrin. Näringsutskottet anser sig i
övrigt kunna med ett undantag avstå från att kommentera de förslag
rörande det ekonomiska försvaret som framställs i propositionen. De olika
typer av lån och garantier för försöijningsberedskapsmål som nu finns har
delvis tillkommit under näringsutskottets medverkan. Med hänsyn därtill
vill utskottet uttryckligen tillstyrka att de sammanförs till låneformen
beredskapslån och garantiformen beredskapsgaranti.

Stockholm den 22 april 1982

På näringsutskottets vägnar •

INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c),
Tage Adolfsson (m), Rune Jonsson (s), Karl Björzén (m), Wivi-Anne
Radesjö (s), Sivert Andersson (s), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson
(s) och Ivar Franzén (c).

FöU 1981/82:18 B 48

Bilaga 10

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1981/82:2 y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har hemställt om arbetsmarknadsutskottets yttrande
över den till proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken
samt totalförsvarets fortsatta utveckling fogade bilagan 9 (arbetsmarknadsdepartementet)
angående Ekonomiskt försvar: programmet Arbetskraft
jämte eventuella motioner.

I den nämnda bilagan behandlas medelsanvisningen under tolfte huvudtitelns
anslag Totalförsvarsverksamhet.

Arbetsmarknadsutskottet får anföra följande.

Regeringen har i årets budgetproposition, bilaga 15 (arbetsmarknadsdepartementet),
underpunkt B 5 (s. 98-101) föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på särskild proposition i ämnet, till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret
1982/83 beräkna ett förslagsanslag av 90 998 000 kr. Anslagspunkten har
remitterats till arbetsmarknadsutskottet.

Därefter har regeringen, efter föredragning av statsrådet Eliasson, i den
aktuella bilagan till proposition 102 föreslagit riksdagen att till Totalförsvarsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90 998 000
kr., dvs. samma summa som enligt budgetpropositionen.

Från anslaget bestrids utgifterna för arbetsmarknadsstyrelsens program
Totalförsvarsverksamhet. Indelningen i delprogram och föreslagna utgiftsförändringar
framgår av följande sammanställning.

1980/81 1981/82 1982/83

Beräknad ändring

AMS

Före draganden -

Försvars- och beredskapsplaneringVapenfria

tjänstepliktiga Förvaltningskost nader -

16 464000 16 200 000 + 1520 000 + 1 600 000

70 831 000 86 378 000 + 22 612 000 + 4 620 000

49 017 000 64 628 000 +18 102 000 + 2 500 000

5 350 000 5 550 000 + 2 990 000 + 520 000

FöU 1981/82:18

B 49

Delprogrammet Försvars- och beredskapsplanering omfattar planering
dels av hur landets arbetskraft skall utnyttjas under beredskaps- och
krigstillstånd, dels av arbetsmarknadsverkets krigsorganisation samt statsbidrag
till frivilliga försvarsorganisationer som är engagerade i utbildning av
personal för arbete i krigstid inom totalförsvarets civila delar.

Delprogrammet Vapenfria tjänstepliktiga omfattar utbildning, redovisning
och registrering av värnpliktiga som har fått tillstånd att fullgöra
vapenfri tjänst. Utbildningen syftar till att de vapenfria skall kunna fullgöra
en för samhället betydelsefull tjänst inom totalförsvaret. Redovisning och
registrering av de vapenfria görs av AMS som också bestämmer vilken tjänst
de skall fullgöra och när. Delprogrammet belastas av kostnader för
ekonomiska och sociala förmåner åt vapenfria tjänstepliktiga samt ersättningar
för vissa utbildningskostnader m. m. till kommuner, organisationer
och affärsdrivande verk som tilldelas vapenfria tjänstepliktiga.

Riksdagen har tidigare i år beslutat att administrationen m. m. av
vapenfrifrågorna inom AMS skall föras över till en nyinrättad myndighet,
nämnden för vapenfriutbildning (prop. 1981/82:100 bil. 15, AU 1981/82:21,
rskr 1981/82:216). Nämnden lokaliseras till Karlstad. I administrativt
avseende skall den nya nämnden samordnas med civilförsvarsstyrelsen.
Omlokaliseringen av AMS vapenfrisektion till Karlstad avses vara genomförd
till den 1 januari 1983.

Medelsbehovet för försvars- och beredskapsplanering för budgetåret
1982/83 beräknas till 6 070 000 kr. Beloppet inkluderar medel för ökade
kostnader för instruktörsarvoden. Frivilligverksamheten bör enligt proposition
102 härigenom kunna behållas på en i huvudsak oförändrad nivå.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del.

Verksamheten med vapenfria tjänstepliktiga föreslås under budgetåret
omfatta högst 650 000 tjänstgöringsdagar, dvs. ha samma omfattning som
under innevarande budgetår. Mot bakgrund av att antalet ungdomar i de
åldrar som kan komma i fråga för vapenfri tjänstgöring under de kommande
åren kommer att växa kan emellertid enligt propositionen antalet tjänstgöringsdagar
senare under programplaneperioden 1982/83-1986/87 komma att
behöva ökas. Medelsbehovet för verksamheten beräknas till 67,1 milj. kr. för
nästa budgetår.

I motion 2276 av Olof Palme m. fl. (s) föreslås att antalet tjänstgöringsdagar
utökas till 700 000 under nästa budgetår. Som skäl härtill anförs att
antalet ansökningar om vapenfri tjänst är väsentligt större än vad som inryms
i det antal tjänstgöringsdagar regeringen föreslår. Merkostnaden för
förslaget beräknas till 5 milj. kr. Socialdemokraterna föreslår även en
höjning av dagersättningen med 3 kr. utöver regeringens förslag, vilket
medför en ytterligare kostnadsökning med ca 2 milj. kr. Som en konsekvens
av de redovisade förslagen föreslås att anslaget Totalförsvarsverksamhet
räknas upp med 7 milj. kr. till 97 998 000 kr.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag beträffande antalet tjänstgö16
Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

B 50

ringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga under nästa budgetår. Som framhålls
i propositionen finns det skäl som talar för att antalet tjänstgöringsdagar kan
komma att behöva ökas senare under programplaneperioden. Utskottet
utgår också från att regeringen fortlöpande följer utvecklingen och föreslår
de ytterligare åtgärder som kan komma att krävas. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 2276 i denna del.

Frågan om dagersättningens storlek till de värnpliktiga prövas av
försvarsutskottet. Utgifterna under anslaget för dagersättning till de
vapenfria tjänstepliktiga bestäms följaktligen av försvarsutskottet och
riksdagens ställningstagande till dagersättningens storlek.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens medelsberäkning.
Anslaget Totalförsvarsverksamhet bör alltså för nästa budgetår föras upp
med det begärda beloppet, 90 998 000 kr.

Ovanstående anslagspunkt B 5 i bilaga 15 till årets budgetproposition
överlämnas till försvarsutskottet.

Utskottet övergår härefter till att kommentera vissa yrkanden i motioner
som lagts fram med anledning av proposition 102. Det gäller yrkanden i
motionerna 2266, 2272 samt 2273 om nya statliga sysselsättningstillfällen till
Jönköpings kommun, Hässleholms kommun samt Karlskrona kommun som
ersättning för den sysselsättningsminskning som följer av propositionens
förslag om nedläggning av förband i dessa kommuner.

Som framhålls i proposition 102 har statsmakterna i samband med
nedläggningar inom försvaret under senare tid i flera fall gett utfästelser om
ersättningsverksamheterutan att dessa har preciserats. Nästan undantagslöst
har ansträngningarna hittills inte gett något resultat. Arbetsmarknadsutskottet
delar därför försvarsministerns uppfattning att det är mindre lämpligt att i
samband med beslut om nedläggningar av förband ge opreciserade löften om
ny sysselsättning.

I proposition 113 om regionalpolitiken - vilken f. n. behandlas i
arbetsmarknadsutskottet - redovisas vissa åtgärder som är aktuella för att
åstadkomma decentralisering av statlig verksamhet till sysselsättningssvaga
delar av landet. I propositionen pekas även ut de sysselsättningssvaga
regioner vilka bör prioriteras vid en decentralisering av statlig verksamhet.
Därvid framhålls att statlig verksamhet i den mån den av verksamhetsskäl
kan förläggas till skogslänen i första hand bör styras till dessa län. I andra
hand bör sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden prioriteras. Dessa regioner
har dels en svag näringslivsutveckling, dels en låg andel statligt sysselsatta.

Arbetsmarknadsutskottet kommer under behandlingen av proposition 113
även att ta ställning till ett stort antal motioner med yrkanden om ny statlig
sysselsättning i skilda delar av landet. Behandlingen i utskottet av det
regionalpolitiska ärendet beräknas vara slutförd i mitten av maj månad.

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning bör några särskilda utfästelser
om ny statlig sysselsättning inte göras med anledning av planerade

FöU 1981/82:18

B 51

förbandsnedläggelser. Utskottet vill emellertid med anledning av de här
aktuella motionsyrkandena erinra om att riksdagen tidigare uttalat sig för att
bl. a. Sydöstra Sverige bör komma i fråga vid en decentralisering av statlig
verksamhet. Yrkandet i motion 2273 om att Karlskrona bör beaktas vid en
decentralisering av statlig verksamhet kan med riksdagens tidigare uttalande
därmed sägas vara tillgodosett och någon åtgärd med anledning av det
yrkandet är därför inte påkallad. Övriga i sammanhanget upptagna
motionsyrkanden bör avstyrkas.

Stockholm den 15 april 1982

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c),
Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s), Pär Granstedt (c),
Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Marianne Stålberg (s), Bo-Gunnar
Ledin (fp), Börje Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Nils-Olof Grönhagen (s)
och Görel Bohlin (m).

Avvikande mening

Anna-Greta Leijon, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Lars Ulander,
Marianne Stålberg, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar ”Utskottet tillstyrker” och
på s. 3 slutar ”90 998 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen 2276 har antalet
beviljade ansökningar för vapenfri tjänstgöring ökat kraftigt. Att - som
regeringen föreslår - hänskjuta den behövliga ökningen av antalet tjänstgöringsdagar
till programplaneperiodens senare del kommer därför att
medföra ökade köer. I sammanhanget vill utskottet erinra om att försvarskommittén
i sitt betänkande (Ds Fö 1981:1) pekar på vikten av att tiden
mellan ansökan om vapenfri tjänst och inryckning hålls så kort som möjligt.
Även AMS föreslår f. ö. att kapaciteten förstärks. Utskottet ansluter sig mot
denna bakgrund till det socialdemokratiska förslaget att antalet tjänstgöringsdagar
utökas till 700 000 under nästa budgetår. Utskottets ställningstagande
innebär en merkostnad på 5 milj. kr.

Utskottet utgår från att det socialdemokratiska förslaget om en höjd
dagersättning till de värnpliktiga vinner bifall. Som en konsekvens härav bör
det här aktuella anslaget räknas upp med 2 milj. kr.

Utskottets ställningstagande med anledning av den socialdemokratiska
partimotionen 2276 innebär att anslaget Totalförsvars verksamhet bör räknas
upp med 7 milj. kr. i förhållande till budgetpropositionens förslag.

FöU 1981/82:18

Bilaga 11

Civilutskottets yttrande 1981/82:6 y

Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har

dels berett civilutskottet tillfälle att senast den 15 april 1982 yttra sig över
proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets
fortsatta utveckling jämte eventuella motioner,

dels hemställt om yttrande från civilutskottet inom samma tid över
proposition 1981/82:102 bilaga 11 såvitt avser civilbefälhavarna.

Civilutskottet behandlar i detta yttrande vad i proposition 1981/82:102
anförts om samordning av havsövervakning (bil. 2 s. 41), om planläggning
av civilförsvarsverksamheten m. m. (bil. 2. 2 s. 230—256), om anslag m. m.
såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde (bil. 10) samt om
anslag m. m. såvitt avser kommundepartementets verksamhetsområde (bil.
11).

I yttrandet behandlas även

dels den under allmänna motionstiden 1982 väckta motionen 1981/
82:1988 av Kerstin Ekman och Eric Rejdnell (båda fp) vari hemställs att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordningen av övervakning av skärgårds- och kustområden,
dels de med anledning av proposition 1981/82:102 väckta motionerna
1981/82:

2201 av Bernt Ekinge (fp) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet
inom Östra civilområdet,

2202 av Karl-Eric Norrby m. fl. (c, fp) vari hemställs att riksdagen som
sin mening uttalar att Bergslagens militär- och civilförsvarsområde bibehålls
enligt nuvarande indelning,

2210 av Sven Aspling m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger till känna att Bergslagens militär- och civilförsvarsområde
bibehålls intakt i enlighet med nuvarande geografiska indelning,

2219 av Göthe Knutson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen med
avslag på proposition 1981/82:102 i denna del beslutar att Bergslagens
militär- och civilområde skall bibehållas,

2262 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs
(10) att riksdagen avvisar regeringens förslag om nedläggning av Bergslagens
militär- och civilområde,

(22) att riksdagen hos regeringen begär att frågan om den ökande samordningen
mellan civilförsvaret och den kommunala verksamheten på nytt
underställs riksdagen våren 1984, mot bakgrund av de erfarenheter som
vunnits av provplanläggningen,

FöU 1981/82:18

2276 av Olof Palme m. fl. (s) vari såvitt nu är i fråga hemställs
(16) att riksdagen godkänner vad i motionen förordats beträffande
resurser för civilförsvaret under perioden 1982/83—1986/87,

2283 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga föreslås
(14) att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande av en
kommitté för att utreda en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens
brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap.

Utskottet

I proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt
totalförsvarets fortsatta utveckling behandlas frågan om inriktningen av
civilförsvarsverksamheten (bil. 2 s. 230—256).

I denna del av propositionen tas bl. a. upp samordningen mellan civilförsvaret
och den kommunala verksamheten. I likhet med försvarskommittén
anser försvarsministern att kommunerna med början senast under budgetåret
1984/85 bör ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten
på kommunal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som
hänger samman härmed. För att få ytterligare underlag för en slutlig
uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna anser han att
en provplanläggning bör genomföras. Denna fråga bereds f. n. i regeringskansliet.

Vad i propositionen förordats har inte givit anledning till erinran i
motioner i annan mån än att i motion 2262 (m) yrkande 22 föreslås att
riksdagen hos regeringen begär att frågan om den ökade samordningen på
nytt underställs riksdagen våren 1984 mot bakgrund av de erfarenheter
som vunnits av provplanläggningen.

Riksdagen kommer ånyo att få ta ställning bl. a. till förslag om den
slutliga fördelningen mellan länsstyrelserna och kommunerna om planläggningsuppgifterna
i fred. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att
riksdagen våren 1984 skall föreläggas förslag i frågan. Vad i motion 2262
(m) yrkande 22 föreslagits är sålunda tillgodosett utan någon riksdagens
åtgärd.

1 motion 2283 (vpk) yrkande 14 föreslås riksdagen begära förslag om
tillsättande av en kommitté för att utreda en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen,
statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap.

1 propositionen lämnas den upplysningen att försvarsministern och
kommunministern i annat sammanhang ämnar återkomma till regeringen
i frågan om en sammanslagning. F. ö. bör erinras om att räddningstjänstkommittén
i sitt i oktober avlämnade betänkande (SOU 1981:82) Samhällets
räddningstjänst ansett det vara en angelägen uppgift att sammanföra
statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen.

FöU 1981/82:18

B 54

Den i motion 2283 (vpk) behandlade frågan om samordning av samhällets
räddningstjänst övervägs således i skilda sammanhang. En riksdagens
begäran enligt förslaget i motionen kan enligt civilutskottets uppfattning
inte tjäna något reellt syfte.

Vad i motion 2276 (s) yrkande 16 anförts och föreslagits om civilförsvaret
har, utifrån de synpunkter civilutskottet närmast har att beakta, inte
givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

I propositionens bilaga 11 tas upp frågan om civilbefälhavarnas uppgifter
inom totalförsvaret. Vad kommunministern där anfört har inte givit civilutskottet
anledning till erinran.

I landet finns f. n. sex militärområden och sex civilområden. Gränserna
för militär- och civilområden sammanfaller. I propositionen föreslås att
Bergslagens militärområde och civilområde utgår ur fredsorganisationen år
1986.

I flera motioner föreslås att Bergslagens militär- och civilområde skall
bibehållas. Förslag med denna innebörd tas upp i motionerna 2202 (c, fp),
2210 (s), 2219 (m) och 2262 (m) yrkande 10.

Civilutskottet, som närmast har att behandla frågan om ett bibehållande
av Bergslagens civilområde, anser att denna fråga blir beroende av riksdagens
ställning till frågan om Bergslagens militärområde skall bestå.
Denna senare fråga faller närmast under försvarsutskottets bedömning. I
de ovannämnda motionerna förs fram förslag om ett bibehållande av
Bergslagens militärområde.

Civilutskottet anser att den principen inte bör överges som tidigare
väglett statsmakterna vid bedömningar om försvarets högre regionala
ledningsnivå och som innebär att indelningen i militär- och civilområden
bör sammanfalla om inte mycket starka skäl talar däremot.

I bilaga 11 behandlas även anslag till civilbefälhavarna för budgetåret
1982/83. Frågan om den slutliga anslagsbelastningen blir, enligt vad kommunministern
anfört, bl. a. beroende av den takt i vilken medel kan frigöras
vid andra civila totalförsvarsmyndigheter. Anslagsberäkningen utgår
också från att Bergslagens civilområde dräs in år 1986. Båda dessa frågor
blir enligt civi lutskottets uppfattning beroende av riksdagens beslut på
grundval närmast av försvarsutskottets beredning. Vad i övrigt anförts om
anslag till civilbefälhavarna har inte givit civilutskottet anledning till erinran.

I motion 2201 (fp) föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarkansliet
inom Östra civilområdet. Motionären anser att motiv finns för en flyttning
av kansliet från Stockholm till Strängnäs bl. a. därför att det enligt motionärens
uppfattning synes ofrånkomligt att civilbefälhavarkansliet måste
söka sig nya lokaler.

Civilutskottet har 1980 (CU 1979/80:7 y) och 1981 (CU 1980/81:24) haft
att ta ställning till motionsförslag om flyttning av civilbefälhavarkansliet

FöU 1981/82:18

B 55

i Östra civilområdet från Stockholm och vid båda tillfällena enigt avstyrkt
motionsförslagen. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning.

Vad i propositionen (bil. 10) anförts om anslag till lantmäteriverket såvitt
avser försvarsberedskap samt om verksamheten inom programmet försvarsberedskap
föranleder inget uttalande från civilutskottet.

1 detta yttrande tar utskottet slutligen upp frågan om organisationen av
havsövervakningen m. m. I den under allmänna motionstiden 1982 väckta
motionen 1988 (fp) hemställs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om samordningen av övervakning
av skärgårds- och kustområden. Motionärerna anför bl. a. att starka skäl
talar för en tillämpning i utnyttjandet av sjöbevakningsresurserna enligt
det i Danmark tillämpade systemet. Huvudansvarig för sjöbevakningen
där är den danska marinen.

1 betänkandet Ren Tur (SOU 1979:43—45) föreslogs att sjöfartsverket
och tullverkets kustbevakning skulle slås samman till en ny organisation.
Statskontoret har, på regeringens uppdrag, tagit fram ytterligare underlag
för ärendets fortsatta beredning. Även statskontoret anser att ett sammanförande
bör ske. Vidare anser statskontoret att den nya organisationen
skall ges en helt ny ledningsorganisation uppbyggd kring marinens nya
radarstyrda sjöövervakningscentraler. Ett försök med en gemensam informationscentral
för sjöövervakning pågår i Malmö.

Förslaget i motion 1988 (fp) ligger i linje med statskontorets förslag i vad
avser ledningsorganistionen. Beträffande förslaget i motionen att marinen
skulle vara huvudansvarig för sjöbevakningsresurserna anser civilutskottet
att det inte finns tillräckliga skäl för ett i motionen begärt tillkännagivande
därom. Bl. a. bör pågående försöksverksamhet avvaktas. Enligt
civilutskottets uppfattning torde det f. ö. vara möjligt att för sjöövervakning
utnyttja marinens resurser utan att ledningsansvaret för övervakningen
åvilar marinen. Civilutskottet vill erinra om vad i propositionen
1981/82:102 anförts (bil. 2 s. 41) om att marinens, tullverkets och sjöfartsverkets
resurser bör ytterligare samordnas i avsikt att effektivisera övervakning
och rapportering. Försvarsministern redovisar sin avsikt att efter
samråd med kommunikations- och handelsministrarna återkomma till
regeringen i frågan.

Stockholm den 15 april 1982

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Kerstin Ekman (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing
(m), Thure Jadestig (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Maj-Lis Landberg (s),
Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c),
Magnus Persson (s) och Bertil Dahlén (fp).

FöU 1981/82:18

Bilaga 12

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde
1982-05-06

Brev till riksdagens försvarsutskott

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Gustafsson, redogör för
innehållet i ett förslag till brev till riksdagens försvarsutskott som upprättats
inom departementet. Brevet har den lydelse som framgår av bilaga till
protokollet i detta ärende.

Regeringen uppdrar åt chefen för försvarsdepartementet att överlämna
ett brev med angiven lydelse till riksdagens försvarsutskott.

FöU 1981/82:18

Bilaga 13

CHEFEN FÖR 1982-05-06

FÖRS V ARSDEPARTEMENTET Försvarsutskottet

Riksdagen

JAS-projektet

Regeringen gav den 3 december 1981 Försvarets materielverk i uppdrag
att slutföra förhandlingarna med Industrigruppen JAS AB och övriga berörda
företag fram till färdigt kontrakt före den 1 maj 1982. Vissa riktlinjer
angavs för förhandlingarna.

I totalförsvarspropositionen (prop. 1981/82:102, s. 110 och 113) angav
jag att jag under förutsättning av att de återstående förhandlingarna löstes
på ett tillfredsställande sätt före den 1 maj 1982 förordade att planeringen
inriktas mot att inom landet utveckla och tillverka ett svenskt JAS-system,
så att ersättning av Viggensystemet kan påbörjas i början av 1990-talet.
Mot denna bakgrund förordade jag att regeringen inhämtar riksdagens
bemyndigande att under budgetåret 1982/83 beställa den utveckling och
anskaffning som kontraktsförhandlingama omfattar. Regeringen anslöt sig
till mina överväganden och beslöt inhämta det av mig förordade bemyndigandet.

Försvarets materielverk har den 30 april 1982 slutfört förhandlingarna
med Industrigruppen JAS AB och övriga berörda företag fram till färdigt,
paraferat kontrakt. I sin skriftliga slutrapport, som redovisades för mig den
30 april, har materielverket redovisat att kraven i regeringens riktlinjer för
förhandlingarna har uppfyllts. Verket anmäler att regeringens förhandlingsuppdrag
den 3 december 1981 rörande det svenska JAS-projektet
därmed är fullgjort. Försvarets materielverk anser att kontraktsförhandlingarna
med Industrigruppen JAS AB och övriga berörda företag lett fram
till avtal som från teknisk, ekonomisk och juridisk synpunkt är godtagbara
för statsmakterna.

Efter granskning av förhandlingsresultatet har Chefen för flygvapnet
förordat bifall till projektet.

Överbefälhavaren har den 30 april redovisat sin värdering och sitt ställningstagande
till det kontraktsförslag som förhandlingarna lett fram till.
Överbefälhavarens granskning och värdering av tillgängligt underlag visar
att

- svensk JAS är tekniskt realiserbar

- grundversionen är operativt godtagbar med i kontraktet inbyggd utvecklingspotential -

givna optioner bör utnyttjas om ökad systemeffekt därigenom kan uppnås -

de kommersiella aspekterna är tillfredsställande lösta

FöU 1981/82:18

- projektet kan finansieras med rimliga förutsättningar för utveckling av
försvarsmaktens ekonomiska ram.

Överbefälhavaren föreslår mot bakgrund härav att beslut fattas våren
1982 om att i Sverige utveckla och tillverka ett JAS-system grundat på
träffat avtal. Detta ger operativt godtagbara flygstridskrafter också på
längre sikt.

Särskild redovisning av förhandlingsresultatet och av Försvarets materielverks,
Chefens för flygvapnet och Överbefälhavarens ställningstaganden
sker inför försvarsutskottet den 6 maj.

Jag konstaterar

- att regeringens riktlinjer för JAS-förhandlingarna har förverkligats och
att ett färdigt kontrakt har paraferats den 30 april 1982,

- att Överbefälhavaren, Chefen för flygvapnet och Försvarets materielverk
anser att förhandlingsfrågoma lösts på ett tillfredsställande sätt och
att de samtliga förordar fullföljande av projektet genom beslut i vår,

- att regeringen dragit samma slutsats och

- att förutsättningarna för totalförsvarspropositionens förord för svensk
JAS därmed är uppfyllda.

Torsten Gustafsson
Torsten Gustafsson

FöU 1981/82:18

B 59

Bilaga 14

ÖVERBEFÄLHAVAREN 1982-05-06 Prog 500:31178

Sida 1 (14)

Regeringen och

Sändlista

Fst/Prog

Överbefälhavarens kompletterande underlag i flygplanfrågan

(En bilaga)

Överbefälhavaren redovisade 1981-10-14 sitt ställningstagande i flygplanfrågan
till Regeringen. Härvid föreslog Överbefälhavaren att beslut
fattas 1982 om att i Sverige utveckla och tillverka ett JAS-system.

Överbefälhavaren förutsatte härvid bl. a. att fortsatta kontraktsförhandlingar
med industrin skulle leda till att kvarstående frågor av teknisk,
ekonomisk och juridisk natur löstes på ett för försvarsmakten godtagbart
sätt innan kontrakt slöts.

Regeringen gav den 3 december 1981 Försvarets materielverk i uppdrag
att fortsätta kontraktsförhandlingarna med industrin. Förhandlingarna
skulle bedrivas så att ett färdigt avtalsförslag föreligger senast den 1 maj
1982.

Överbefälhavaren redovisar i det följande sin värdering och sitt ställningstagande
till det kontraktsförslag som förhandlingarna lett fram till.

1. JAS operativa uppgifter
Grundläggande för JAS-tanken är att systemet skall ge stor operativ
handlingsfrihet genom allsidig användbarhet. Systemets flexibilitet skall
skapa förutsättningar för att dess samlade effekt kan tas ut i de för angriparen
mest ogynnsamma skedena av ett angrepp. Utöver denna grundläggande
förmåga bör stor vikt läggas vid systemets möjligheter att överleva
bekämpning.

JAS-systemet skall kunna utnyttjas för att i samverkan med övriga
stridskrafter

- skydda vår mobilisering och koncentrering samt skapa operativ handlingsfrihet
främst genom luftförsvar.

— begränsa en angripares styrketillväxt främst genom luftförsvar mot luftlandsättningar
och genom attackinsatser mot transporter över havet och
på marken.

- inhämta underlag för operativa och taktiska chefers beslut främst genom
flygspaning.

— i fred och under neutralitet förhindra kränkningar och överflygningar av
vårt luftrum.

FöU 1981/82:18

B 60

Mot bakgrund av ovanstående utformas JAS-systemet för att i samverkan
med övriga stridskrafter:

- kunna hålla hög beredskap under lång tid, såväl i krig som under
beredskap och fred

- under ett förbekämpningsskede kunna tvinga angriparen till en utdragen
flygbekämpning

- kunna försvåra för angripare att upprätthålla luftherravälde över vårt
territorium

- kunna bestrida en angripares luftherravälde främst inom områden och
under skeden som för oss är operativt väsentliga

- ha hög uthållighet på bas

- med samma flygplan utan större tidsfördröjningar på bas, kunna växla
vapen och annan utrustning för jakt-, attack- eller spaningsuppdrag.

2. Beslutsläget

Överbefälhavaren har tidigare redovisat att ersättning av Viggen-systemet
måste påböijas 1992/93 och därefter med i princip en division per år.

Riksdagens och Regeringens ställningstagande till huruvida utveckling
och anskaffning av ett inhemskt JAS-system skall påböijas erfordras i
försvarsbeslutet 1982. Ställningstagandet har avgörande betydelse för flygvapenförbandens
krigsorganisatoriska inriktning under 1990-talet och för
svensk flygindustris framtida inriktning och kompetensnivå.

3. Presenterad systemlösning

Det flygplan som kontraktsförslaget omfattar är ett nosvingeförsett,
relativt litet flygplan med en startvikt omkring hälften av Viggens. Motorn
är en utvecklad version av General Electric 404.

Motorvalet, liksom bl. a. utnyttjande av komposit (kolfiberarmerad
plast), elektriskt styrsystem och miniatyriserad elektronik har bidragit till
att hålla nere storlek och vikt och därmed det totala systemets kostnader.

Vid konstruktionen läggs särskild vikt vid att underlätta service och
reparation samt att uppnå låga driftkostnader. Flertalet av sekretesskäl
särskilt viktiga system, t. ex. målinmätnings-, sambands-, varnar- och motmedelssystemen
måste dock i allt väsentligt utvecklas och tillverkas i
Sverige.

Flygplanet är anpassat till svenskt bassystem med dess specifika egenskaper,
bl. a. kan länsvägar utnyttjas för start och landning. Presentationsoch
manöversystemen har anpassats så att vaije förare skall kunna klara
uppgifterna i såväl jakt-, attack- som spaningsuppdrag.

Första serieleverans kan ske 1992 och leveranserna därefter ske i takt
med utgående krigsdivisioner. Ställning till totalt antal divisioner varken
bör eller kan tas nu.

Starkt styrande för systemutformningen har varit statsmakternas krav
vad avser flygplanets vikt samt kostnadsram.

FöU 1981/82:18

Utöver det flygplankoncept som definierats i kontraktet har även redovisats
varianter med bl. a. förändrad vingutformning. Prestandaprofilen förändras
härvid, bl. a. erhålls vinster vad gäller jaktstridsegenskaper. Alternativen
redovisas som optioner. Ett av alternativen (2111) medför vissa
tilläggskostnader medan det andra alternativet (2110-2) kan genomföras
inom nu redovisad kostnadsram.

4. Materielverkets resp. Chefens för flygvapnet ställningstagande

4.1 Materielverkets ställningstagande

I det följande redovisas i sammandrag Materielverkets ställningstagande
till nu uppnått förhandlingsresultat.

Verket anser att kontraktsförhandlingama med IG JAS AB och övriga
berörda företag lett fram till avtal som ur teknisk, ekonomisk och juridisk
synpunkt är godtagbart för statsmakterna. Verket anser att regeringens
förhandlingsuppdrag av 1981-12-03 rörande det svenska JAS-projektet har
fullgjorts.

Enligt FMV uppfattning är JAS-projektet tekniskt realiserbart inom av
FMV redovisad ekonomi. Denna överstiger den tidigare ansatta ramen
med 800 Mkr. Systemets prestanda överensstämmer i stort med ställda
krav. Utvecklingspotential finns i systemet.

FMV bedömer att motorprestanda behöver förbättras under 1990-talet.

De tekniska åtaganden som erhållits för JAS-systemet är enligt FMV
sådana att de i stort uppfyller ställda funktions- och prestandakrav.

Förutom att ställda krav verifieras under typarbetet ingår i åtagandet
s.k. serieverifiering dvs. typarbetet avslutas först sedan IG JAS verifierat
att kraven uppfyllts. Detta innebär enligt FMV i förhållande till vad som
gällt för tidigare flygplansprojekt ett avsevärt utökat åtagande.

Underhållsåtagandena är enligt FMV bedömning rimliga och acceptabla.
Ett fast grundprisavtal med vinstmaximering har åstadkommits för typarbete
och för en första delserie om 30 flygplan.

Vad som är mycket viktigt icke blott ur teknisk utan även kommersiell
synpunkt är enligt verket att FMV lyckats knyta samman resultatet av
typarbete, serieleveranser, verifiering och modifieringsline till ett definierat
åtagande relaterat till projektspecifikationen.

Priset för flygplanleveranser efter delserie 1 har getts ett uppskattat pris
Härutöver finns ett maximalt pris, 12 % högre.

De i IG JAS ingående delägarföretagen har ställt sig bakom IG JAS
åtaganden genom dels en fullgörandegaranti, dels borgen för återbetalning
vid hävning.

Vid hävning bär industrin ansvaret för egen avveckling. Den risk industrin
tar — återbetalning av garantibelopp och delar av vinst — måste enligt
FMV anses kännbar.

Staten har tillförsäkrats fri nyttjanderätt för totalförsvarets behov av
framtagna konstruktioner och däri ingående uppfinningar.

FöU 1981/82:18

Slutligen har FMV tillförsäkrats full insyn i de grundläggande underlagen
för IG JAS verksamhet.

De i avtalet redovisade formerna för FMV insyn, projektstyrning och
samverkan är enligt FMV uppfattning ändamålsenligt utformade med hänsyn
till kraven på fast ledning av ett projekt av denna omfattning. FMV har
i avtalet tillförsäkrats goda möjligheter för att se till att avtalade rutiner
efterlevs.

4.2 Chefens för flygvapnet ställningstagande

Nedan redovisas i sammandrag Chefens för flygvapnet ställningstagande
till nu uppnått förhandlingsresultat.

CFV bedömer att kontraktets version 2110 är helt godtagbar från taktiska
utgångspunkter i den hotmiljö vi nu kan överblicka. För den hotmiljö
som kan vara aktuell i ett längre perspektiv bedömer CFV att systemets
utvecklingspotential kan behöva utnyttjas. Främst bör därvid systemprestanda
förbättras. Plattformens egenskaper kan innebära att bl. a. motorprestanda
behöver ökas.

Versionerna 2111 och 2110-2 har bättre systemeffekt än grundversionen
av flygplanet. Möjligheterna bör därför tillvaratas att optimera grundversionen.
Möjligheterna att utnyttja optionerna bör enligt CFV närmare
undersökas och tills vidare hållas öppna.

Kostnadsöverdraget om 800 Mkr är enligt CFV inte större än att det kan
hanteras inom Hpg 3.

FMV framhåller osäkerheter f. n. beträffande användning av förhöjda
stridsprestanda i krig. Ytterligare prov kommer att utföras varefter säkrare
bedömningar kan göras. CFV anser emellertid att stridsprestanda i krig
erfordras för versionen 2110. Därav ev. betingade problem avser CFV
möta genom ökad anskaffning av reservmateriel.

CFV förordar bifall till projektet och anser att grunden bör utgöras av
versionen 2110. Möjligheterna bör därvid hållas öppna att utnyttja de
variationer som utan kostnadsökningar kan inrymmas i avtalet. 2111 bör
enligt CFV hållas som option till dess de ekonomiska och tekniska möjligheterna
att realisera detsamma klarlagts.

5. Överbefälhavarens värdering

5.1 Teknisk realiserbarhet

Mot bakgrund av FMV underlag bedömer Överbefälhavaren det svenska
JAS-systemet som tekniskt realiserbart. De uppnådda tekniska och
kommersiella villkoren i kontraktet gör att säkerheten i projektet bedöms
som god.

I enlighet med statsmakternas inriktning av upphandlingen har i kontraktet
inarbetats en täckande teknisk specifikation. Till denna har kommersiella,
övriga villkor och garantier knutits. Härigenom har enligt Överbefälhavarens
uppfattning en stabil grund lagts för projektet.

FöU 1981/82:18

Upphandlingstekniken medför dock också en risk för tidiga låsningar i
det utvecklingsarbete som skall fortgå under avsevärd tid framöver om
beslut härom fattas. Enligt Överbefälhavarens uppfattning skall i det fortsatta
arbetet möjligheterna att ytterligare förbättra det nu definierade flygplanet
tas tillvara i takt med att ny kunskap tillförs. Detta är en naturlig
process under ett utvecklingsarbete.

Överbefälhavaren anser att det kontraktsförslag som nu föreligger skapat
goda förutsättningar för ett fortsatt arbete av detta slag liksom att
arbetet skall kunna ske på ett tekniskt/ekonomiskt kontrollerat sätt.

I detta sammanhang kan bl. a. frågan om JAS-flygplanets vingkonstruktion
komma att aktualiseras. De optimeringsmöjligheter som här syns
föreligga inom nuvarande koncepts ram som optioner med s. k. Rockwellvinge
kan komma att innebära påtaglig ökning av systemeffekten. Fortsatta
undersökningar bör bedrivas för att tekniskt/ekonomiskt klarlägga förutsättningarna
härför.

5.2 Utvecklingspotential

Till följd av JAS-systemets långa användningstid kan olika modifieringsoch
anpassningsåtgärder komma att bli nödvändiga, bl. a. för att möta
framtida stridsmiljö. Överbefälhavaren konstaterade i sitt svar den 14
oktober 1981 att de prestanda för svensk JAS som då kunde förutses gav
godtagbara anpassningsmöjligheter och därmed också en godtagbar risknivå
även på längre sikt.

Enligt FMV redovisning föreligger möjligheter till vidareutveckling inom
ramen för det avtalade utförandet (2110). Utvecklingspotential finns enligt
FMV beträffande flygplanets elektroniksystem bl. a. genom reservkapacitet
och reservutrymmen. Ytterligare inbyggda motmedel kan tillföras.
Motorprestanda kan ökas genom framtida begränsad utveckling av motorn
F404J i en tillväxtversion I. Därutöver kan bl. a. förbättringar i beväpningen
genomföras. Utrustning som inte ingår i grundversionen kan senare
tillföras, bl. a. s. k. FLIR och jaktpacke. Den senare främst för att ytterligare
öka bränslemängden.

I kontraktsförslaget ingår som option vissa möjligheter att tidigt avväga
kraven beträffande flygtekniska prestanda (version 2110-2). Därigenom
skulle förbättring kunna erhållas i fråga om manöverbarhet, stridsuthållighet
och basanpassning medan toppfart något försämras. Förändringarna
kan enligt offererad option åstadkommas inom samma kostnadsram som
för grundversionen 2110. Dessa förändringar kan — efter fortsatt noggrann
prövning - visa sig vara angelägna att genomföra.

En annan ingående option avser en möjlighet till alternativ vingutformning
för flygplanet (version 2111) med den s.k. Rockwell vingen. Denna
version skulle kunna ge en ökad systemeffekt utöver 2110-2. Vidare skulle
en sådan projektlösning medföra ett värdefullt inflöde av flygteknisk kompetens
till landet. Kunskapsnivån beträffande denna tekniska lösning är

FöU 1981/82:18

B 64

emellertid ännu ej sådan att lösningen nu bör läggas till grund för svensk
JAS.

Kunskaperna om och säkerheten i denna version bör enligt Överbefälhavarens
mening förbättras genom en skyndsam undersökning. Om denna
tekniska lösning ekonomiskt och tekniskt kan realiseras bör den bli inriktningen
för svensk JAS.

Överbefälhavaren bedömer att grundversionen 2110 innefattar sådan
utvecklingspotential att risktagningen också på längre sikt blir godtagbar.

5.3 Ekonomisk värdering

Efter nu slutförda förhandlingar uppgår kostnaden för utveckling och
anskaffning av JAS-systemet, inklusive vapen, övrig utrustning och reserver
till följande belopp.

Mdkr 1/81 dollar = 4,58 SEK. Levtakt 20 fpl/år

82-87

87-92

92-00

82-00

Summa enl. tidigare
redovisn.

3,7'

8,0

13,2

24,92

Förändring nu

3,8'

7,8

14,1

25,72

1 0,7 senarelagt till 87—92.

2 Förskott för leveranser efter 00 har inte inräknats (0,9).

Antalet inkluderar fast pris på typutvecklingsarbetet, en första delserie
om 30 flygplan samt vissa optioner. För fortsatt serieleverans finns ett
uppskattat pris samt ett maximalt pris. Avtalet innehåller tillfredsställande
regler för prisreglering samt vinstmaximering.

Överbefälhavaren anser att säkerheten i de redovisade kostnaderna är
avsevärt högre än vid motsvarande tidpunkt i tidigare flygplanprojekt.

I de redovisade kostnaderna ingår av FMV bedömt behov av reserver
för nu ej planerade men möjliga utgifter för att möta tekniska problem eller
andra svårigheter under projektets gång. Avdelade reserver uppgår till
avsevärda belopp. Överbefälhavaren har inte skäl att bedöma behovet av
reserver på annat sätt än FMV. Överbefälhavaren bedömer att andelen
avdelade reserver är tillräcklig för ett säkert genomförande av projektet.

Kostnaderna har redovisats för dollarkursen 4,58 SEK i enlighet med
Regeringens anvisningar. Överbefälhavaren har ej kompetens att bedöma
de internationella valutakursernas långsiktiga utveckling. En långsiktig
dollarkursförändring till 5,00 SEK uppskattas innebära en fördyring om ca
500 Mkr för projektet.

JAS-projektet kommer att ha stor betydelse från såväl operativa som
ekonomiska utgångspunkter under avsevärd tid. Överbefälhavaren har
mot denna bakgrund bl. a. analyserat förutsättningarna för att ekonomiskt
inrymma systemet inom flygvapnets ekonomiska ram. Utgångspunkt har
härvid varit den avvägning och ekonomiska inriktning som förutses som
resultat av 1982 års försvarsbeslut.

FöU 1981/82:18

I analysen har en bibehållen köpkraft för försvarsmakten förutsatts.
Detta är en normal teknik vid all långsiktsplanering inom försvaret. Planeringstekniken
medför att successivt växande reserver avdelas inom den
ekonomiska ramen. Om ett annat system utnyttjades t. ex. nominellt oförändrad
ram skulle det innebära att utrymmet för förnyelse av krigsorganisation
reduceras drastiskt på lång sikt och blir obefintligt på mycket lång
sikt. Det reella medelsbehovet för att genomföra planen är dock ej knutet
till denna metodik. Det är istället beroende av den framtida inflationstakten
ställt i relation till prisutvecklingen för försvarets anskaffningar och
tillämpat priskompensationssystem. Medelstilldelningen avgörs av riksdagen
på vedertaget sätt med beaktande av ovanstående faktorer samt målsättning
och ambitionsnivå i stort för försvaret. En planering som ej är
knuten till ett bibehållande av köpkraften får om den tillämpas över en
längre tidsperiod helt orimliga konsekvenser.

För att bedöma möjligheterna att långsiktigt kunna inrymma projektet
har en hypotetisk fördelning av försvarsmaktens ekonomiska resurser
gjorts utgående från den avvägning som lagts i försvarsbeslutspropositionen.
Detta utgör ingen bindning för framtida avvägningar.

Analysen visar att svensk JAS med gjorda förutsättningar ryms inom
ansatt ekonomi utan att balansen inom försvarsmakten förändras och utan
obalanser inom Hpg 3 krigsorganisation. Avsevärda ekonomiska resurser
- utöver avdelade reserver — har ännu inte planeringsmässigt intecknats.

Detta ger enligt Överbefälhavarens uppfattning rimlig handlingsfrihet för
att kunna möta ev. behov av förbättringar av JAS-systemet. Vid behov kan
därutöver tidpunkten för förbättringarnas genomförande eller begränsade
senareläggningar inom övriga delar av flygvapnets krigsorganisation skapa
ytterligare ekonomisk handlingsfrihet.

Överbefälhavaren konstaterar också att om en flygplankonfiguration
med s. k. Rockwellvinge i närtid skulle beslutas medför detta en merkostnad.
Samtidigt torde dock besparingar på sikt erhållas. Andra optimeringsaltemativ
som också övervägs ryms inom redovisad ekonomisk ram för
systemet. Tekniska undersökningar för att framta erforderligt beslutsunderlag
bör enligt Överbefälhavaren fortsätta. Ev. merkostnader för såväl
dessa undersökningar som utnyttjande av optioner skall i sin helhet tas
inom Hpg 3.

De tidigare angivna kostnaderna omfattar leverans av 140 flygplan inklusive
kringutrustning. Kostnaderna överstiger tidigare ansatt kostnadsram
24,9 Mdr kr. med 800 Mkr om nu avsatta reserver behöver utnyttjas. Av
FMV underlag framgår att en marginell sänkning av leveranstakten under
senare delen av 1990, medför att tidigare ansatt kostnadsram i stort innehålls.
Överbefälhavaren finner att en sådan sänkning ej innebär någon
krigsorganisatorisk förändring. Levererat antal flygplan tillgodoser krigsorganisationens
behov under första nyttjandeperioden. Först senare erfordras
resterande flygplan som ersättningsreserv.

17 Riksdagen 1981182. 10 sami. Nr 18

FöU 1981/82:18

B 66

Överbefälhavaren förordar att ursprunglig leveranstakt och antal flygplan
bibehålls men anser att, om statsmakterna finner att tidigare ansatt
kostnadsram skall innehållas, det är fullt möjligt att reducera antalet före år
2000 levererade flygplan.

Beslut om detta behöver inte fattas nu.

5.4 Operativ värdering
Överbefälhavaren redovisade i sitt underlag i flygplanfrågan 1981-10-14
den hotbild som låg till grund för då redovisad operativ värdering.

Härvid framhölls bl. a. att JAS-systemet kommer att utnyttjas från mitten
av 1990-talet och minst 20 år in på 2000-talet. Prognoser om den
tekniska utvecklingen under så lång tid är naturligen osäkra. Under värderingsarbetet
utnyttjades därför ett antal olika hotnivåer. Dessa sammanfattades
i två huvudnivåer:

- Lägre hotnivå: De flygstridskrafter som sätts in mot oss svarar mot en
kvalitet som finns eller håller på att införas i stormaktsblocken.

- Högre hotnivå: Kvalificerade tunga jakt- och attacksystem har införts.
De medeltunga systemens flygegenskaper och beväpning har förbättrats.
Jakt- och attackföretag kan ledas och samordnas genom flygburna
underrättelse- och ledningssystem.

Om de senaste decenniernas tekniska utveckling och rustningstakt fortgår
eller ökas, angavs betydande inslag av den högre hotnivån kunna
förväntas föreligga omkring eller strax efter sekelskiftet. Även vid en
långsammare utveckling torde den högre hotnivån bli dimensionerande
under JAS-systemets senare livstid.

Överbefälhavaren har efter granskning av hotbildsunderlaget ej funnit
anledning att förändra tidigare gjord bedömning. Riktigheten i tidigare
antaganden har befästs.

Jämfört med systemplanens JAS-koncept har det fortsatta kontraktsarbetet
medfört marginella förändringar av vissa prestanda. Härutöver har
systemet av ekonomiska skäl modifierats på några punkter. De förändringar
som skett påverkar emellertid systemets operativa egenskaper endast i
ringa utsträckning gentemot den lägre hotnivån. Först vid värdering mot
högre hotnivåer ger förändringarna påvisbara effekter.

Överbefälhavaren finner sålunda att den tidigare redovisade värderingen
”att svensk JAS ger tillfredsställande operativ effekt mot den hotnivå som
kan vara aktuell framemot sekelskiftet” alltfort är giltig.

Vad gäller den operativa effekten mot högre hotnivåer underströk Överbefälhavaren
1981-10-14 behovet av en anpassning av såväl JAS-systemet
som ett antal stödsystem. Den nu genomförda värderingen bestyrker vikten
av anpassningsåtgärder. Med ett sådant anpassningsprogram kan systemet
ges samma förutsättningar att verka mot högre hotnivåer som systemplanens
JAS-koncept.

Även i detta avseende finner Överbefälhavaren sålunda den tidigare

FöU 1981/82:18

B 67

bedömningen ”att systemet i kombination med utveckling inom de områden
som kan samverka med och understödja systemet också på längre sikt
ger det svenska JAS-systemet godtagbar operativ effekt” giltig.

Under arbetets gång har möjligheter att optimera eller ytterligare utveckla
JAS-systemet framkommit. Olika varianter av dessa förbättrade
JAS-system har värderats. Utförda värderingar pekar entydigt på möjligheter
att erhålla en,jämfört med kontraktets system väsentligt ökad operativ
effekt - särskilt mot högre hotnivåer - samtidigt som behovet av
anpassningsåtgärder minskar. Från operativa utgångspunkter är det angeläget
att dessa möjligheter utnyttjas.

6. Säkerhetspolitiska faktorer

Överbefälhavaren konstaterade i sitt svar den 14 oktober 1981 att det är
av stort säkerhetspolitiskt värde att fortsätta vår hittillsvarande linje innebärande
anskaffning av nästa flygplan genom svensk utveckling och produktion.

Det är angeläget att anskaffa flygplanssystemet på ett sådant sätt, att vi i
så liten utsträckning som möjligt riskerar att få leveranser av komponenter,
reservdelar och service störda i ett krisläge och därigenom bli känsliga
för påtryckningar.

Det är inte rimligt att sikta mot en total självförsöijning med hela
flygplansystemet. Utländska komponenter i delsystemen måste fortfarande
tolereras och bedöms medge godtagbar säkerhet.

Graden av utlandsberoende blir i fallet svensk JAS avsevärt lägre än vid
köp utomlands eller licenstillverkning.

Överbefälhavaren vidhåller följaktligen att svensk utveckling och produktion
är angelägen från säkerhetspolitiska utgångspunkter.

7. Kontroll och styrning

I avtalet har definierats formerna för den kontroll och styrning av projektet
som erfordras. Projektet skall ingående värderas vid sju projektvärderingstillfallen.
Härtill har formerna för en periodisk kvartalsvis projektvärdering
överenskommits.

Överbefälhavaren anser att de överenskommelser som Materielverket
nått i dessa avseenden fyller de högt ställda krav på insyn och kontroll av
projektet som statsmakterna och militära myndigheter har.

8. Överbefälhavarens sammanfattning och förslag

Avgörande faktorer för Överbefälhavarens ställningstagande är operativ
och taktisk effekt samt finansieringsmöjligheterna. De säkerhetspolitiska
aspekterna är även av väsentlig betydelse.

Överbefälhavarens granskning och värdering av tillgängligt underlag
visar att

- svensk JAS är tekniskt realiserbar

FöU 1981/82:18

B 68

— grundversionen är operativt godtagbar med i kontraktet inbyggd utvecklingspotential —

givna optioner bör utnyttjas om ökad systemeffekt därigenom kan uppnås —

de kommersiella aspekterna är tillfredsställande

— projektet kan finansieras med rimliga förutsättningar för utveckling av
försvarsmaktens ekonomiska ram.

Det underlag och de ställningstaganden som efter ett mycket omfattande
arbete redovisats av Försvarets materielverk och Chefen för flygvapnet
styrker genomförbarheten av projektet.

Överbefälhavaren föreslår mot bakgrund av här redovisade förhållanden
att beslut fattas våren 1982 om att i Sverige utveckla och tillverka ett JASsystem
grundat på träffat avtal (2110). Detta ger operativt godtagbara
flygstridskrafter också på längre sikt.

Ärendet har behandlats i militärledning, varvid Cheferna för Armén,
Marinen, Flygvapnet, Försvarets materielverk och Försvarets forskningsanstalt
har deltagit. Chefen för Armén har avgivit avvikande mening enligt
bilaga 1.

Lennart Ljung
Lennart Ljung

Bengt Lehander
Bengt Lehander

Sändlista (ej här)

FöU 1981/82:18

B 69

ÖVERBEFÄLHAVAREN 1982-05-06 Bilaga 1 till

Prog 500:31178

Chefens för armén avvikande mening i flygplanfrågan

I samband med Överbefälhavarens ställningstagande i flygplanfrågan i
oktober 1981 framhöll jag i min då avgivna avvikande mening bl. a. följande:

De slutsatser jag för egen del drar av genomförda studier och

värderingar är bl. a. att flygsystemet i första hand bör dimensioneras för att

lösa uppgifter i jaktrollen.

För tiden efter sekelskiftet, dvs. under den tid då huvuddelen av systemets
livslängd infaller, är osäkerheterna avseende hotbilden betydande.
Dessa kan endast mötas genom att flygplanssystemet ges en stor utvecklingspotential.
Denna bedöms enligt genomförd värdering behöva omfatta
såväl grundutformning (plattform), motor, elektroniksystem som vapenutrustning.
Genom sin nuvarande utformning är möjligheterna att förbättra

flygprestanda mycket begränsade.

Genom att systemet genomgående har lagts på minimiprestanda kan
modifieringsåtgärder behöva ske tidigt, redan under 90-talet. Detta skulle
medföra att de ekonomiska ramarna i högre grad skulle behöva överskridas,
eftersom inga medel inplanerats för dessa åtgärder före år 2000. Jag
ser inte möjligheterna att genom omplaneringar frigöra medel för modifieringar
under 1990-talet, om balansen i det totala systemet skall bibehållas.

Sammantaget bedömer jag att projektet, såväl från operativa som ekonomiska
utgångspunkter, innehåller så stora osäkerheter att jag ej kan förorda
alternativet ”Svensk JAS” i dess nuvarande utformning.

Mot bakgrund av det ovan anförda bedömer jag det nödvändigt att
undersöka lösningar, som gör det möjligt att även på sikt säkerställa att
erforderliga flygstridskrafter kan disponeras.

Genom nu föreliggande kontraktsförslag har säkerheten i ett realiserande
av en ”Svensk JAS” väsentligt ökat. Det underlag, som stått till mitt
förfogande för granskning, visar emellertid att
dels uppfylls inte till alla delar målsättningens krav,
dels har kostnaderna avsevärt ökat.

Avvikelserna från målsättningens krav kan enligt CFV uppfattning bemästras
eller accepteras. Även om så är fallet innebär enligt min mening
avsteg från vissa egenskaper i systemet under 90-talet behov av ytterligare
modemiseringsåtgärder på sikt.

Enligt FMV underlag erfordras för ett genomförande 26,6 miljarder till
sekelskiftet. Detta innebär en ökning med 2,8 miljarder i förhållande till
den ursprungliga planeringsramen, 23,8 miljarder.

Enligt Överbefälhavarens uppfattning i oktober 1981 kunde genom omplanering
inom flygvapnets ram ”JAS-ramen” höjas till 24,9 miljarder
exklusive de 0,9 miljarder, som enligt FMV uppfattning erfordras som
förskott på leveranser efter år 2000.

FöU 1981/82:18

Härutöver har nu ytterligare fördyringar om 0,8 miljarder redovisats.
Till detta skall fogas att enligt FMV uppfattning erfordras under 1990-talet
medel för förbättringar inom framdrivningssystemet. Dessa medel ingår ej
i FMV reserver.

Min tidigare bedömning att hotbildsutvecklingen kan komma att medföra,
att modemiseringsåtgärder även inom andra delar av systemet måste
ske tidigt kvarstår. Detta kommer också att medföra ytterligare medelsbehov
före år 2000.

Sammantaget innebär detta att man kan förutse att det under den fortsatta
utvecklingen kommer att ställas successiva krav på förbättringar, som ej
ryms inom avtalet och som leder till väsentligt ökade kostnader.

Jag kan mot bakgrund härav inte nu biträda ÖB förslag att beslut fattas
våren 1982 om att i Sverige utveckla och tillverka ett JAS-system grundat
på träffat avtal (2110).

Inom ramen för ett försvarsbeslut våren 1982 bör fortfarande två handlingsvägar
hållas öppna i syfte att inrymma JAS-projektet inom den i
propositionen avdelade ramen.

Ett alternativ bör vara att man fortsätter ansträngningarna att optimera
en ”Svensk JAS” med bättre prestanda och utvecklingspotential. Härvid
måste övervägas en förändring av bl. a. utvecklings- och anskaffningstakten.

Ett annat alternativ bör vara att ett genomarbetat underlag tas fram med
en utländsk anskaffning innehållande en hög grad av svensk industriell
medverkan. Ett sådant alternativ skulle kunna ge en större ekonomisk
handlingsfrihet genom att såväl den inhemska kompetensen för typstöd
m. m., antalet flygplan som leveranstidpunkt kan varieras. Jag måste konstatera,
att detta alternativ ej tidigare tillräckligt granskats, vilket är beklagligt
mot bakgrund av projektets stora betydelse.

FöU 1981/82:18 B 71

Bilaga 15

Ramreglerade militära utgifters andel av totala statsutgifter

Försvarsbeslut	Budgetår	%'	%2
1963	1963/64	17,45
	1964/65	15,97
	1965/66	16,08
	1966/67	14,18
	1967/683	13,38
1968	1968/69	12,83
	1969/70	12,05
	1970/71	12,04
	1971/72	11,26
1972	1972/73	11,88	11,27
	1973/74	11,17	10,59
	1974/75	10,73	9,95
	1975/76	10,07	9,29
	1976/77	9,30	8,45
1977	1977/78	8,97	8,08
	1978/79	8,66	7,80
	1979/80	8,37	7,56
	1980/81	7,90	7,10
	1981/824	7,92	7,13

1 Utgifterna för det militära försvaret inkluderar fr. o. m. budgetåret 1972/73 lönekostnadspålägg,
som dessförinnan låg utanför utgiftsramen. Uppgifterna om andel
fr. o. m. 1972/73 är därför inte jämförbara med tidigare år (jfr FöU 1973: 16 s. 83).

2 Lönekostnadspåläggen uppgick 1972/73 till 24% (ca 370 milj. kr.) 1977/78 till 39%
(ca 1 200 milj. kr.) och 1980/81 till 39% (ca 1 650 milj. kr.). I tabellen lämnas - för
jämförbarhetens skull - uppgifter om andel med korrektion för lönekostnadspålägg.

3 Budgetåret 1967/68 omfattades inte av 1963 års försvarsbeslut.

4 Preliminära värden.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1981/82:18 B 72

Bilaga 16

Försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten (BNP) till faktorpris -

Försvarsbeslut	Budgetår	Totalförsvarets andel	Det militära försvarets andel
1963	1963/64	4,9	4,4
	1964/65	4,9	4,2
	1965/66	5,0	4,5
	1966/67	4,8	4,2
	1967/68	4,6	4,0
1968	1968/69	4,4	3,8
	1969/70	4,3	3,7
	1970/71	4,2	3,7
	1971/72	4,2	3,8
1972	1972/73	4,2	4,0
	1973/74	4,1	3,9
	1974/75	4,1	3,8
	1975/76	4,0	3,7
	1976/77	3,8	3,5
1977	1977/78	4,2	3,7
	1978/79	4,1	3,7
	1979/80	3,9	3,4
	1980/81	3,6	3,4

Anm.

1. BNP är ett mått på landets totala produktion, dvs. produktion av både varor och
tjänster. I BNP till faktorpris ingår ej indirekta skatter och subventioner.

2. I totalförsvaret ingår verksamheter inom bl. a. justitie-, försvars-, social-, kommunikations-,
jordbruks-, handels-, arbetsmarknads- och kommundepartementens
verksamhetsområden. Utgifterna för totalförsvaret inkluderar bl. a. beredskapslagring,
även såvitt gäller särskild lagring för fredskriser.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1981/82:18 B 73

Bilaga 17

Ramreglerade militära utgifters andel av bruttonationalprodukten
(BNP) till marknadspris

Försvarsbeslut	Budgetår	Det militära försvarets andel
1963	1963/64	3,9
	1964/65	3,8
	1965/66	4,0
	1966/67	3,7
	1967/68	3,5
1968	1968/69	3,4
	1969/70	3,3
	1970/71	3,3
	1971/72	3,3
1972	1972/73	3,4
	1973/74	3,4
	1974/75	3,3
	1975/76	3,2
	1976/77	3,2
1977	1977/78	3,3
	1978/79	3,3
	1979/80	3,1
	1980/81	3,1

Anm.

1. BNP är ett mått på landets totala produktion, dvs. produktion av både varor och
tjänster. I BNP till marknadspris ingår indirekta skatter och subventioner.

2. Uppgifterna i SIPRl:s årsbok och i Military Balance om militärutgifternas andel
av BNP i olika länder bygger på att BNP värderas till marknadspris. Värdena i
tabellen är alltså i det avseendet jämförbara med sådana uppgifter.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1981/82:18

B 74

Bilaga 18

Försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten (BNP) till marknadspris
i vissa länder
Procent och index (1965 = 100)

LAND		Procent	Index
1965	1965	1970	1975	1979
Sverige	a	4,1	100	88	83	83
	b	4,4	100	84	77	75
Schweiz	a	2,7	100	81	74	81
	b	2,5	100	84	72	76
Österrike	a	1,2	100	92	100	108
	b	1,2	100	100	86	108
Finland	a	1,7	100	82	82	76
	b	1,7	100	82	82	82
Danmark	a	2,8	100	86	86	86
	b	2,6	100	88	85	77
Norge	a	3,4	100	103	94	91
	b	3,9	100	74	79	79
Västtyskland	a	4,3	100	77	84	77
	b	4,4	100	75	84	75
Frankrike	a	5,2	100	81	73	75
	b	5,6	100	71	70	70
Storbritannien	a	5,9	100	81	85	81
	b	6,3	100	78	78	78
USA	a	7,6	100	105	79	68
	b	8,0	100	98	74	65
Sovjetunionen	a	12,8	100	94	80	-
	b	9,0	100	122	144	133
DDR	a	3,2	100	141	134	138
	b	3,0	100	197	183	210
Tjeckoslovakien	a	4,4	100	89	80	80
	b	5,7	100	102	67	49
Jugoslavien	a	5,4	100	93	109	-
	b	4,5	100	120	124	-
Iran	a	4,9	100	135	267	—
	b	4,4	100	161	395	-
Irak	a	8,8	100	127	133	—
	b	10,2	100	92	77	-
Egypten	a	8,0	100	203	418	-
	b	8,6	100	228	586	-
Israel	a	6,8	100	350	390	282
	b	11,7	100	226	307	198

a = SIPRI

b = Military Balance

Tabellen upprättad inom försvarsdepartementet

FöU 1981/82:18

Innehållsförteckning

SÄKERHETSPOLITIKEN OCH TOTALFÖRSVARET

Statsministern 2

Utskottet 6

DEN SVENSKA SÄKERHETSPOLITIKEN

Föredragande statsrådet 7

Utskottet 8

TOTALFÖRSVARETS FORTSATTA UTVECKLING M. M.

Föredragande statsrådet 9

Motionerna 10

Utskottet 10

SÄRSKILDA FRÅGOR RÖRANDE TOTALFÖRSVARET
Ledning och samordning inom totalförsvaret

Föredragande statsrådet 17

Motionerna 17

Utskottet 17

Administrativ beredskap

Föredragande statsrådet 19

Utskottet 19

Utnyttjande av de samlade personaltillgångarna inom totalförsvaret

Föredragande statsrådet 20

Motionen 21

Utskottet 21

Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Föredragande statsrådet 22

Motionen 22

Utskottet 22

Skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel

Bakgrund 23

Föredragande statsrådet 24

Motionerna 25

Utskottet 25

Försvarsforskningen

Föredragande statsrådet 26

Utskottet 27

Samhällets sårbarhet

Föredragande statsrådet 27

Utskottet 27

Översy nsprojektet

Föredragande statsrådet 27

Utskottet 27

FöU 1981/82:18

Utskottets hemställan 28

VERKSAMHETEN INOM DET MILITÄRA FÖRSVARET UNDER
BUDGETÅRET 1980/81

Motionen 29

Utskottet 29

VERKSAMHETEN INOM DET MILITÄRA FÖRSVARET UNDER
BUDGETÅRET 1981/82

Utskottet 30

DET MILITÄRA FÖRSVARETS FORTSATTA UTVECKLING

Föredragande statsrådet 31

Motionerna 33

Utskottet 35

Grundläggande inriktning för det militära försvaret 35

Krigsorganisationens utveckling m. m 36

Vissa beredskapsfrågor 42

Vämpliktsutbildningen 44

Ekonomiska resurser under perioden 1982/83-1986/87 47

Hemställan 48

FREDSORGANISATIONEN FÖR DET MILITÄRA FÖRSVARET
M.M.

Föredragande statsrådet 50

Motionerna 54

Utskottet 58

Bakgrund 58

Besparingsmål 58

Organisationsförändringar inom huvudprogrammen Gemensamma

myndigheter m. m. och Operativ ledning m. m 59

Besparingar på lokal och lägre regional nivå 63

Organisationsförändringar inom armén 64

Organisationsförändringar inom marinen 66

Organisationsförändringar inom flygvapnet 68

Besparingar inom fredsorganisationen 69

Personalfrågor 70

Hemställan 70

ANSKAFFNING AV NYTT FLYGPLAN, M. M.
Flygplansanskaffningen

Föredragande statsrådet 73

Motionerna 74

Utskottet 74

Riktlinjer för den flygtekniska forskningen

Föredragande statsrådet 83

Motionen 84

Utskottet 84

Utskottets hemställan 85

FöU 1981/82:18

FÖRSVARSINDUSTRIPOLITIKEN

Föredragande statsrådet 86

Motionerna 86

Utskottet 87

UNDERHÅLL AV FÖRSVARSMATERIEL

Bakgrund 88

Föredragande statsrådet 88

Motionerna 89

Utskottet 89

LEKMANNAINFLYTANDE I FÖRSVARET

Bakgrund 92

Föredragande statsrådet 92

Utskottet 93

MEDINFLYTANDE FÖR VÄRNPLIKTIGA

Bakgrund 93

Föredragande statsrådet 94

Motionerna 94

Utskottet 94

VÄRNPLIKTSFÖRMÅNER

Bakgrund 97

Föredragande statsrådet 98

Motionerna 98

Utskottet 99

RAMBERÄKNING FÖR BUDGETÅRET 1982/83 M. M. - MILITÄRA
FÖRSVARET

Utskottet 101

ANSLAGSFRÅGOR FÖR DET MILITÄRA FÖRSVARET

Motionerna 105

Utskottet 107

VERKSAMHETEN INOM CIVILFÖRSVARET UNDER BUDGETÅRET
1980/81 112

VERKSAMHETEN INOM CIVILFÖRSVARET UNDER BUDGETÅRET
1981/82 112

CIVILFÖRSVARETS FORTSATTA UTVECKLING

Föredragande statsrådet 113

Motionerna 114

Utskottet 115

RAMBERÄKNINGAR FÖR BUDGETÅRET 1982/83 M.M. - CIVILFÖRSVARET Utskottet

121

ANSLAGSFRÅGOR FÖR CIVILFÖRSVARET

Utskottet 123

Föll 1981/82:18

B 78

DET EKONOMISKA FÖRSVARETS FORTSATTA INRIKTNING

Motionerna 124

Föredragande statsrådet 125

Utskottet 126

Bakgrund 126

Övergripande mål 127

Inriktning i stort 127

Lån och garantier 129

Rörliga krediter 130

Vissa planeringsfrågor 131

Program vis inriktning 132

Hemställan 140

ANSLAGSFRÅGOR FÖR DET EKONOMISKA FÖRSVARET

Motionerna 142

Utskottet 142

- I

ÖVRIGT TOTALFÖRSVARS FORTSATTA UTVECKLING

Motionerna 148

Utskottet 149

Psykologiskt försvar 150

Polisens roll i totalförsvaret 152

Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig 152

Fortsatt utveckling av televerkets försvarsberedskap 156

Verksamheten inom lantmäteriet 156

Hemställan 156

ANSLAGSFRÅGOR FÖR ÖVRIGT TOTALFÖRSVAR

Motionen 158

Utskottet 158

ÖVRIGA ANSLAGSFRÅGOR

Utskottet 163

RESERVATIONER 164

SÄRSKILDA YTTRANDEN 183

BILAGOR Bl

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982