FiU 1981/82:3
Finansutskottets betänkande
1981/82:3
om tvååriga budgetperioder
I detta betänkande behandlar utskottet motion 1980/81:1518 av Torsten
Bengtson (c) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen låter utreda
frågan om tvåårsanslag på vissa utgiftsposter.
Motionen
Det är önskvärt att varje möjlighet tas till vara för att förkorta och
koncentrera riksdagsarbetet, anför motionären. En enkel förändring som
skulle innebära en viss tidsvinst och även ekonomiskt skulle innebära
besparingar är att ge en rad mindre anslag för två år i stället för som nu för
ettårsperioder. En sådan omläggning torde dock förutsätta vissa ändringar i
riksdagsordningen och därför måste frågan utredas.
Nuvarande bestämmelser
Beträffande frågan om budgetårets längd sägs i regeringsformen 9 kap.
Finansmakten 3 §:
Riksdagen företager budgetreglering för närmast följande budgetår eller,
om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod. Besluten
härom upptages i en statsbudget.
Riksdagen kan besluta att särskilt anslag på statsbudgeten skall utgå för
annan tid än budgetperioden.
Vid budgetreglering enligt denna paragraf skall riksdagen beakta behovet
under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel för
rikets försvar.
Det kan i sammanhanget också noteras vad som sägs i samma kapitel
7 §:
Riksdagen kan i samband med budgetreglering eller annars besluta
riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslag till verksamheten
avser.
I propositionen med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning
(1973:90) framhöll departementschefen att det inte är aktuellt att för
normala fall tillämpa annan budgetperiod än 12 månader. Möjligheten att
reglera budgeten för annan period är avsedd för extraordinära förhållanden.
Enligt vad som framhölls i samma proposition krävs det en grundlagsändring
för en definitiv övergång till flerårsbudget.
1 Riksdagen 1981182. 5 sami. Nr 3
FiU 1981/82:3
2
Ärendets tidigare behandling
När motion 1977/78:500 med motsvarande yrkande behandlades av
konstitutionsutskottet avstyrktes detta med hänvisning till att det varken i
budgetutredningens betänkande (SOU 1973:43) Budgetreform eller i
proposition 1976/77:130 med förslag till riktlinjer för modernisering av det
statliga budgetsystemet föreslogs någon förändring i nuvarande ordning
beträffande budgetåret (FiU 1977/78:1). Konstitutionsutskottet fann mot
denna bakgrund inte anledning att förorda en omläggning av budgetåret på
det sätt som föreslogs i motionen (KU 1978/79:3). Riksdagen biföll
utskottet.
Utskottet
Motionären uppger att när yrkandet om tvååriga budgetperioder avslogs
av riksdagen hösten 1978 skedde detta utan motivering. Utskottet vill därför
gå tillbaka till vad budgetutredningen (SOU 1973:43), som därvid åberopades,
kom fram till för slutsatser beträffande budgetårets längd.
Enligt sina direktiv hade budgetutredningen att
- utreda eventuell omläggning av budgetår till kalenderår,
- utreda de krav på budgetsystemet som följer av ökad långsiktighet i
beslutsprocessen,
- pröva anslagstyper vilka skulle kunna göras fleråriga eller eljest sträcka
sig över budgetårsgränsen.
I sitt slutbetänkande anförde utredningen följande (s. 221):
Vi har inte övervägt en längre budgetperiod än 12 månader, främst med
hänsyn till de praktiska planerings- och budgeteringsproblem en längre
period skulle medföra och till de finanspolitiska olägenheter som en för
längre tid fastställd budget skulle innebära. Kravet på ökad långsiktighet i
budgetarbetet bör tillgodoses genom det av oss föreslagna planeringssystemet
utan att budgetperioden behöver förlängas. Vidare är det redan med
nuvarande budgetperiod svårt att överblicka konjunkturläget under hela
perioden. En längre budgetperiod skulle vidare möta problem från
konstitutionell synpunkt. De riksdagar, under vilka budgetbeslut fattas,
skulle binda följande riksdagars handlingsfrihet.
Utredningen ansåg att nuvarande budgetår borde behållas men föreslog
vissa nya anslagstyper. På den senare punkten förordade emellertid
föredragande statsrådet i propositionen att nuvarande anslagstyper skulle
behållas. Anslag till investeringar borde dock i fortsättningen till följd av att
drift- och kapitalbudgetarna föreslogs bli sammanslagna anvisas som
reservationsanslag.
Riksdagen biföll föredragandens ställningstagande på dessa punkter (FiU
1977/78:1).
Det finns i sammanhanget anledning att återge de bestämmelser som gäller
för reservationsanslag. De får inte överskridas men besparingar får användas