FiU 1981/82:38

Finansutskottets betänkande
1981/82:38

om grundgaranti för nybildade kommuner och om bidrag och
ersättningar till kommunerna (prop. 1981/82:211 och 1981/82:100 bil.
11)

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1981/82:211 om grundgaranti för nybildade kommuner,

dels den med anledning av proposition 211 väckta motionen 1981/82:2559
av Lars Werner m. fl. (vpk),

dels proposition 1981/82:100 bilaga 11 Litt. D Bidrag och ersättningar till
kommunerna,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1981/82:1653 av Tommy Franzén m. fl. (vpk) om statens kostnadsansvar
vid delning av Botkyrka och Vaxholms kommuner,

1981/82:1662 av Margareta Palmqvist m. fl. (s) om statens kostnadsansvar
vid delning av Botkyrka och Vaxholms kommuner,

1981/82:1669 av Alf Wennerfors (m) om statens kostnadsansvar vid
delning av Vaxholms kommun.

1. Grundgaranti för nybildade kommuner. I proposition 211 har regeringen
(budgetdepartementet) efter föredragning av statsrådet Rolf Wirtén föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:

1 Riksdagen 1981/82. 5 sami. Nr 38

FiU 1981/82:38

Lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
6 §

För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Län

Grundgaranti:
skattekraft i
procent av medelskattekraften -

Kommuner

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus
Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

106

103

106

103

106

109

103

106

103

106

109

103

106

115

103

106

103

112

103

106

103

106

103

106

112

Samtliga

Enköping och Uppsala
Håbo, Tierp, Älvkarleby
och Östhammar
Samtliga

Finspång, Linköping, Mjölby,
Motala, Norrköping, Söderköping,
Vadstena, Åtvidaberg och Ödeshög
Boxholm, Kinda och Valdemarsvik
Ydre

Jönköping, Nässjö, Tranås,

Vetlanda och Värnamo

Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö,

Sävsjö och Vaggeryd

Alvesta, Ljungby, Växjö och

Älmhult

Markaryd

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge

Samtliga utom Högsby

Högsby

Gotland

Samtliga

Samtliga utom Hylte
Hylte

Samtliga utom Öckerö
Öckerö

Samtliga utom Bengtsfors,

Dals-Ed och Färgelanda
Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda
Falköping, Grästorp, Götene, Hjo,
Lidköping, Mariestad, Skara,
Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda
och Vara

Gullspång, Habo, Karlsborg

och Mullsjö

Hammarö, Karlstad

och Kristinehamn

Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga,

Grums, Hagfors, Kil, Munkfors,

Storfors, Sunne, Säffle och Åtjäng

Torsby

FiU 1981/82:38

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medel-skattekraften	Kommuner
Örebro	103	Askersund. Degerfors, Hallsberg, Karlskoga, Kumla, Laxå och Örebro
	106	Hällefors, Lindesberg, Ljusnarsberg och Nora
Västmanlands	103	Samtliga utom Norberg och Skinnskatteberg
	106	N orberg
	109	Skinnskatteberg
Kopparbergs	103	Borlänge och Falun
	106	Avesta, Hedemora, Ludvika, Smedjebacken och Säter
	109	Gagnef, Leksand, Mora, Orsa, Rättvik och Vansbro
	115	Malung
	127	Älvdalen
Gävleborgs	103	Gävle och Sandviken
	106	Hofors och Ockelbo
	109	Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn
	112	Ljusdal
Västernorrlands	109	Härnösand, Sundsvall och Timrå
	112	Kramfors och Örnsköldsvik
	115	Ånge
	118	Sollefteå
Jämtlands	112	Östersund
	118	Bräcke
	121	Berg, Krokom, Ragunda och Åre
	124	Härjedalen och Strömsund
Västerbottens	112	Umeå
	115	Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå
	118	Vindeln och Vännäs
	124	Norsjö
	127	Dorotea och Åsele
	130	Lycksele, Sorsele, Stomman och Vilhelmina
Norrbottens	121	Luleå och Piteå
	127	Boden, Haparanda, Kalix och Älvsbyn
	130	Gällivare och Kiruna
	133	Överkalix
	136	Aijeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala och Övertorneå

FiU 1981/82:38

Föreslagen lydelse
6 §

För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Län

Grundgaranti:
skattekraft i
procent av medelskattekraften -

Kommuner

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus
Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

106

103

106

103

106

109

103

106

103

106

109

103

106

115

103

106

103

112

103

106

103

106

103

106

112

103

106

103

106

109

Samtliga

Enköping och Uppsala
Håbo, Tierp, Älvkarleby och
Östhammar
Samtliga

Finspång, Linköping, Mjölby,
Motala. Norrköping, Söderköping,
Vadstena, Åtvidaberg och Ödeshög
Boxholm, Kinda och Valdemarsvik
Ydre

Jönköping, Nässjö, Tranås,

Vetlanda och Värnamo

Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö,

Sävsjö och Vaggeryd

Alvesta, Ljungby, Växjö och

Älmhult

Markaryd

Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge

Samtliga utom Högsby

Högsby

Gotland

Samtliga

Samtliga utom Hylte
Hylte

Samtliga utom Öckerö
Öckerö

Samtliga utom Bengtsfors, Dals-Ed
och Färgelanda

Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda
Essunga, Falköping, Grästorp,
Götene, Hjo, Lidköping, Mariestad,
Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm,
Töreboda och Vara
Gullspång, Habo. Karlsborg
och Mullsjö
Hammarö, Karlstad
och Kristinehamn
Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga,
Grums, Hagfors, Kil, Munkfors,
Storfors, Sunne, Säffle och Åijäng
Torsby

Askersund, Degerfors, Hallsberg,
Karlskoga, Kumla, Laxå
och Örebro
Hällefors, Lindesberg,

Ljusnarsberg och Nora
Samtliga utom Norberg
och Skinnskatteberg
Norberg
Skinnskatteberg

FiU 1981/82:38

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medel-skattekraften	Kommuner
Kopparbergs	103	Borlänge och Falun
	106	Avesta, Hedemora, Ludvika, Smedjebacken och Säter
	109	Gagnef, Leksand, Mora, Orsa, Rättvik och Vansbro
	115	Malung
	127	Älvdalen
Gävleborgs	103	Gävle och Sandviken
	106	Hofors och Ockelbo
	109	Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn
	112	Ljusdal
Västernorrlands	109	Härnösand, Sundsvall och Timrå
	112	Kramfors och Örnsköldsvik
	115	Ånge
	118	Sollefteå
Jämtlands	112	Östersund
	118	Bräcke
	121	Berg, Krokom, Ragunda och Åre
	124	Häijedalen och Strömsund
Västerbottens	112	Umeå
	115	Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå
	118	Bjurholm, Vindeln och Vännäs
	124	Malå och Norsjö
	127	Dorotea och Åsele
	130	Lycksele, Sorsele, Stomman och Vilhelmina
Norrbottens	121	Luleå och Piteå
	127	Boden, Haparanda, Kalix och Älvsbyn
	130	Gällivare och Kiruna
	133	Överkalix
	136	Aijeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala och Övertorneå

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

FiU 1981/82:38

I motion 2559 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen med
avslag på proposition 1981/82:211 som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om prövning av nybildade kommuners
inplacering i skatteutjämningssystemet.

Propositionen

Regeringen beslutade den 22 december 1981 om delning av Botkyrka,
Vaxholms, Vara, Norsjö och Vännäs kommuner den 1 januari 1983. De
nybildade kommunerna måste nu inordnas i skatteutjämningssystemet. I
propositionen läggs förslag fram om grundgarantier enligt lagen (1979:362)
om skatteutjämningsbidrag för dessa.

I 6 § lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag anges vilken grundgaranti,
skattekraft i procent av medelskattekraften, som gäller för de enskilda
kommunerna.

Grundgarantin i skatteutjämningssystemet har fastställts på grundval av
1976 års kommunalekonomiska utrednings förslag (SOU 1977:78 och 79).
Kommunalekonomiska utredningen (KEU) gjorde beräkningar över de
skillnader i kommunernas kostnader som berodde på geografiskt läge och
bebyggelsestruktur. KEU:s beräkningar gjordes för hela kommuner och
avsåg alltså inte delar av kommuner. Underlag saknas därför att föreslå
annan grundgaranti för de nybildade kommunerna än den som gäller för
resp. upplösta kommuner. Detta gäller såväl i fråga om det geografiska läget
som i fråga om bebyggelsestrukturen.

F. n. pågår en översyn av statistik och kalkylmetoder för grundgarantin i
skatteutjämningssystemet inom den kommunala grundgarantiutredningen
(B 1980:02). Syftet med genomgången är att skapa underlag för en
kommande översyn av skatteutjämningssystemet.

Finansutskottet har nyligen uttalat att starka skäl talar för att en översyn
görs av skatteutjämningssystemet. En översyn bör ske så snart underlag
föreligger från den pågående grundgarantiutredningen.

Föredraganden delar utskottets uppfattning om behovet av översyn av
skatteutjämningssystemet och anför att i avvaktan på en sådan översyn bör
inte några åtgärder vidtas som ändrar relationen mellan kommunerna vad
avser inplacering i skattekraftsklasser.

Föredraganden anser vidare att ändringar i grundgarantierna endast kan
göras om ändringarna inte medför ökade kostnader för staten. Det innebär
att en eventuell höjning av grundgarantin för en kommun måste motsvaras av
minskning av grundgarantin för någon annan kommun.

I propositionen föreslås att de den 1 januari 1983 nybildade kommunerna
åsätts samma grundgaranti som gäller för resp. odelade kommuner.

FiU 1981/82:38

Motionen

I motion 2559 anförs att en kommundelning ofta innebär en försvagning av
kommunernas ekonomi. Såväl omedelbara som långsiktiga ekonomiska
verkningar blir följden. I en annan motion från vänsterpartiet kommunisterna
(1981/82:1653) har yrkats att staten tar på sig kostnadsansvaret för vissa
kommundelningar.

Motionärerna kan inte godta de skäl för inplacering i skattekraftsklass som
redovisas i propositionen. I propositionen hävdas att underlag saknas för att
föreslå annan grundgaranti för de nybildade kommunerna än den som gäller
för resp. upplösta kommuner. Även om kommunalekonomiska utredningen
(KEU) gjorde beräkningar för hela kommuner och inte delar av kommuner,
bör det enligt motionärerna vara fullt möjligt att använda beräkningsgrunderna
för de nybildade kommunerna. I flera fall kan man anta att vissa
faktorer får ökad tyngd, enär kommundelningen medför att nybildad
kommun får en annan struktur än den förutvarande kommunen.

Motionärerna kan heller inte godta att den aviserade översynen skulle vara
skäl för att inte redan nu företa en prövning av de nybildade kommunernas
inplacering i skatteutjämningssystemet.

I motionen föreslås därför att riksdagen avslår regeringens proposition och
uttalar att en prövning av de nybildade kommunernas inplacering i
skatteutjämningssystemet företas med KEU:s beräkningsgrunder som
utgångspunkt.

Utskottet

Utskottet har vid flera tillfällen de senaste åren behandlat motioner som
påtalat vissa brister och orättvisor i det nuvarande skatteutjämningssystemet.
Utskottet har ansett att det funnits visst fog för delar av den framförda
kritiken. I betänkande 1981/82:21 uttalade utskottet med anledning härav att
starka skäl talar för att en översyn görs av skatteutjämningssystemet. Det har
skett stora förändringar som påverkat den kommunala ekonomin sedan
skatteutjämningssystemet infördes. Den samhällsekonomiska och statsfinansiella
utvecklingen har drastiskt försämrats. Kraftiga ingrepp har måst
vidtas i den kommunala sektorn, och ytterligare åtgärder måste vidtas även
framöver i syfte att hålla den offentliga sektorns efterfrågan inom de ramar
som samhällsekonomin medger.

Redan när det nuvarande skatteutjämningssystemet infördes var man
medveten om att det fanns vissa brister i det statistiska material som låg till
grund för kommunernas inplacering i skattekraftsklasser i skatteutjämningssystemet.
Av det skälet tillsattes år 1979 en särskild utredare för att göra en
översyn av statistik och kalkylmetoder för grundgarantin i skatteutjämningssystemet
(B 1980:02). Utredningen beräknas ha slutfört sitt uppdrag inom ett
år.

FiU 1981/82:38

Utskottet är liksom motionärerna medvetet om att en kommundelning kan
innebära att skattekraftsförhållandena för de delade kommunerna blir
annorlunda jämfört med den odelade kommunen. Som framhålls i propositionen
saknas emellertid underlag för inplacering i skattekraftsklass för delar
av kommuner. Utskottet anser det inte heller rimligt att nu insamla sådant
material för enbart de delade kommunerna då underlaget för samtliga
kommuner f. n. är föremål för översyn. Också av tidsskäl synes det olämpligt
att bifalla motionärernas yrkande. Ett nytt förslag om inplacering av delade
kommuner i skattekraftsklass baserat på det material motionärerna åsyftar
skulle inte kunna föreläggas riksdagen förrän det kommunala budgetarbetet
avslutats. Med det anförda avstyrker utskottet motion 2559.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2559 antar vid
proposition 1981/82:211 fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

2. Motioner om statens kostnadsansvar vid delning av vissa kommuner. I

motion 1653 av Tommy Franzén m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om kostnadsansvaret
för kommundelningarna i Stockholms län.

I motion 1662 av Margareta Palmqvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om extra
ekonomiskt stöd till Botkyrka och Vaxholms kommuner som kompensation
för de extra kostnader som uppstår på grund av kommundelningarna.

I motion 1669 av Alf Wennerfors (m) hemställs att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen.

Utskottet

I motion 1669 anförs att regeringen bör ge uttryck för ett statligt
övergripande ansvar för delningen av Vaxholms kommun genom att lämna
bidrag till delningskostnaderna. I motionerna 1653 och 1662 anförs att
regeringen bör ta sitt ekonomiska ansvar för den påtvingade delningen av
Vaxholms och Botkyrka kommuner. Kommunerna bör kompenseras för de
extra kostnader som delningen ger upphov till i de båda kommunerna, anser
motionärerna.

Det ankommer inte på utskottet att ta ställning till själva delningen av de
nu aktuella kommunerna. Besluten om delning har skett med stöd av 1 kap.
1 § lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner
och församlingar. Enligt denna bestämmelse får regeringen
besluta om ändring i kommunindelningen, om ändringen kan antas medföra

FiU 1981/82:38

bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra
fördelar från allmän synpunkt. Vid prövning av frågan om indelningsändring
skall särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de
kommuner som närmast berörs av ändringen. Om en sådan kommun
motsätter sig en indelningsändring, får beslut om ändring meddelas endast
om det finns synnerliga skäl. Särskild hänsyn skall också tas till befolkningens
önskemål.

1 propositionen om ny indelningslag (prop. 1978/79:157) framhålls bl. a.
att den lokala opinionen måste vägas mot kraven på tillräckligt befolkningsunderlag,
tillfredsställande service, ekonomisk bärkraft etc.

Regeringens motivering för att dela Botkyrka, Vaxholm och Vara är
likalydande. Regeringen finner att en delning av dessa kommuner skulle
medföra bestående fördel för de nya kommunerna. Dessa har enligt
regeringens uppfattning goda förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt
tillgodose kommunmedlemmarnas behov av service. Vid en samlad bedömning
av för- och nackdelar med en delning finner regeringen att fördelarna
klart överväger. Fördelarna, framför allt från kommunaldemokratisk
synpunkt, har enligt regeringens mening sådan styrka att synnerliga skäl för
en delning föreligger. Regeringen anser sig också ha beaktat befolkningens
inställning såsom den framkommit vid folkomröstningar.

Beträffande delningen av Norsjö och Vännäs konstaterar regeringen att
kommunen själv har förordat resp. begärt en delning av kommunen. Enligt
regeringens mening kan en sådan delning antas medföra bestående fördel,
framför allt från kommunaldemokratisk synpunkt, för de båda kommundelarna.

Frågan huruvida regeringens beslut strider mot indelningslagen och
förarbetena till denna lag har granskats av konstitutionsutskottet (KU
1981/82:35). Konstitutionsutskottets majoritet fann att så inte var fallet och
gjorde i övrigt inte något uttalande med anledning av granskningen. Denna
utskottets mening blev också riksdagens.

Finansutskottet vill med anledning av vad som anförs i motionerna i dessa
hänseenden något beröra den ekonomiska situationen i de delade kommunerna.
Av de utredningar som gjorts i de aktuella ärendena framgår att
delningarna leder till stora kostnadsökningar. Huvuddelen av merkostnaderna
avser utökad administration. Minst tre av kommunerna dras med svåra
ekonomiska problem, vilka bedöms öka vid delningen.

I Botkyrka beräknas delningen leda till en utdebiteringshöjning med 10
öre i Botkyrkadelen och med 1.50-2.00 kr. i Salemsdelen. Av länsstyrelsens
utredning framgår att delningen av Vaxholms kommun leder till kostnadsökningar
motsvarande en utdebiteringshöjning med 8-25 öre i Österåkersdelen
och 25-80 öre i Vaxholmsdelen. Det bör också nämnas att kommundelningen
leder till ökade kostnader för staten i form av ökade skatteutjämningsbidrag.
Merkostnaden beräknas till ca 800 000 kr. räknat på 1982 års
förhållanden.

FiU 1981/82:38

I Vara kommun beräknades delningen medföra krav på höjning av den
kommunala utdebiteringen med 60-70 öre i Varadelen och 70-80 öre i
Essungadelen. Vid en senare beräkning beräknas effekterna bli något lägre,
47-62 öre resp. 62-81 öre. I Norsjö beräknas delningen motsvara en
utdebiteringshöjning med 74 öre för Norsjödelen och 98 öre för Malådelen. I
Vännäs slutligen beräknas motsvarande tal till 30 öre för Vännäsdelen och
1.90 kr. för Bjurholmsdelen.

Utskottet vill också redovisa vissa förhållanden med anledning av de
påståenden som görs i två av motionerna att delningen skett mot de berörda
kommunernas vilja.

Av de kommuner som delades genom regeringsbesluten den 22 december
1981 hade Botkyrka, Vaxholm (i det senast avgivna yttrandet) och Vara
motsatt sig delning.

Folkomröstning anordnades i Botkyrka, Vaxholm, Vara och Norsjö. Vid
folkomröstningen i Botkyrka uttalade sig en majoritet av de röstande i
Botkyrkadelen och i kommunen sedd som helhet mot en delning. I
Salemsdelen var dock majoriteten av de röstande för en delning. Vid
folkomröstningen i Vaxholm röstade en majoritet av de deltagande för en
delning. Resultatet av folkomröstningen i Vara innebar att en majoritet av de
röstande i Varadelen och i kommunen sedd som helhet uttalade sig mot en
delning. I Essungadelen röstade dock en majoritet för delning. Vid
folkomröstningen i Norsjö uttalade sig flertalet i kommunen som helhet för
delning av kommunen. I Norsjödelen var däremot en majoritet mot en
delning.

Av vad utskottet nu redovisat framgår att de ekonomiska konsekvenserna
blir betydande inte bara i de kommuner som berörs i motionerna, dvs.
Botkyrka och Vaxholm. Kravet på utdebiteringshöjning t. ex. i Bjurholm
beräknas bli av samma storleksordning som i Salem. Det kan likaså
konstateras att delningen i Vara skett mot fullmäktiges vilja på samma sätt
som i Botkyrka och i Vaxholm. Av dessa skäl synes det olämpligt att utskottet
särbehandlar de kommuner som berörs i motionerna.

Vad gäller själva sakfrågan, att staten skulle kompensera kommuner för
kostnader som uppkommer vid delningen, vill utskottet anföra följande. Det
statsfinansiella utrymmet för ökade bidrag till kommuner är ytterligt
begränsat. Nya bidrag kan enligt utskottets mening endast tillskapas om
motsvarande nedskärningar kan ske på annat håll. Någon ökning av de totala
bidragen till kommunerna kan det mot bakgrund av den goda finansiella
situation som förutses för kommunerna för år 1983 inte bli fråga om.

Regeringen har i proposition 1981/82:100 bilaga 11 föreslagit att de extra
skatteutjämningsbidrag vars syfte är att ge stöd till kommuner som av olika
skäl har kommit i ekonomiska svårigheter bör beräknas till 100 milj. kr. för
budgetåret 1982/83. Också utskottet anser det nödvändigt att bidrag av detta

FiU 1981/82:38

slag beviljas under budgetåret 1982/83. Utskottet återkommer till anslagsberäkningen
senare i detta betänkande.

Ansökningar om extra skatteutjämningsbidrag skulle vara inlämnade
senast den 31 mars. Enligt vad utskottet erfarit har alla de nu berörda
kommunerna inlämnat sådana ansökningar. Det får därför ankomma på
regeringen att inom den anvisade ramen pröva i vilken utsträckning de nu
berörda kommunerna bör komma i fråga för bidrag.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1653, 1662 och 1669.
Utskottet hemställer

1. beträffande statens kostnadsansvar vid delning av Botkyrka
kommun att riksdagen avslår motionerna 1981/82:1653 och
1981/82:1662 båda såvitt nu är i fråga,

2. beträffande statens kostnadsansvar vid delning av Vaxholms
kommun att riksdagen avslår motionerna 1981/82:1653 såvitt nu
är i fråga, 1981/82:1662 såvitt nu är i fråga och 1981/82:1669.

Anslagsfrågor för budgetåret 1982183
ÅTTONDE HUVUDTITELN
Bidrag och ersättningar till kommunerna

3. Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad tolag. Utskottet tillstyrker
regeringens i proposition 100 bilaga 11 (budgetdepartementet) under punkt
D 1 (s. 95) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad
tolag för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
425 000 kr.

4. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. Regeringen har i proposition
100 bilaga 11 under punkt D 2 (s. 95-97) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att utge kompensation till kommuner och
landstingskommuner för år 1983 i enlighet med vad som förordats i
propositionen,

2. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 10 402 000 000 kr.

Propositionen

Skatteutjämningsbidrag utbetalas till kommuner, landstingskommuner
och kyrkliga kommuner enligt lagen (1979:362, ändrad 1980:340 och
1980:1031) om skatteutjämningsbidrag samt lagen (1981:346) om särskilda
grunder för beräkning av förskott på kommunalskatt m. m. och av
skatteutjämningsbidrag år 1982. Ytterligare föreskrifter för bidragsgivningen
finns i förordningen (1979:363, ändrad 1980:341 och 1981:147) om
skatteutjämningsbidrag.

FiU 1981/82:38

Den omfattande reformering av skatteutjämningssystemet som 1979 års
lag innebär genomförs under åren 1980-1982.

De kyrkliga kommunerna omfattas inte av skatteutjämningsreformen. För
år 1982 skall enligt riksdagens beslut skatteutjämningsbidragen reduceras
med 40 % jämfört med vad som utgår år 1981. För att förhindra att någon
kyrklig kommun drabbas oskäligt hårt år 1982 utges särskild kompensation
inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag.

Föredraganden anmäler att han i samband med behandlingen av
kyrkofondsutredningens betänkande ämnar återkomma till frågan om
ändring i lagen om skatteutjämningsbidrag med anledning därav. Medel för
skatteutjämningsbidrag till de kyrkliga kommunerna har därför inte beräknats
efter år 1982 under detta anslag.

I budgetförslaget föreslås generella besparingar som rör kommunsektorn.
Detta innebär för skatteutjämningsbidragens del att dessa ökar långsammare
än vad som annars vore fallet.

I likhet med vad som gäller för år 1982 förordas att särskild kompensation
skall utgå till ekonomiskt svaga kommuner och landstingskommuner inom
ramen för extra skatteutjämningsbidrag till ett belopp av 200 milj. kr. De
ordinära extra skatteutjämningsbidragen, vars syfte är att ge stöd till
kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter, bör
beräknas till 100 milj. kr.

Medelsbehovet under budgetåret 1982/83 avser bidrag som utbetalas
under andra hälften av år 1982 och första hälften av år 1983. Storleken av de
preliminära skatteutjämningsbidragen för år 1982 och beräknade bidrag för
år 1983 framgår av följande sammanställning.

Skatteutjämningsbidrag åren 1982 och 1983

milj. kr.

	1982	1983
Kommuner	5 481	5 874
Landstingskommuner	4 336	4 525
Kyrkliga kommuner	82	-
Extra skatteutjämningsbidrag	2061	3002
Summa	10 105	10 699

1 Inkl. särskild kompensation med 105 milj. kr.

2 Inkl. särskild kompensation med 200 milj. kr.

Ordinarie skatteutjämningsbidrag beräknas under år 1982 uppgå till
sammanlagt 9 818 milj. kr. Bidragen under år 1983 är beroende av den
fortsatta utvecklingen av skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna
för samma år. De åtgärder som har föreslagits för att reducera
skatteunderlaget för år 1983 påverkar också den medelskattekraft som ligger
till grund för 1983 års skatteutjämningsbidrag i minskande riktning. Vidare
är skatteutjämningsbidraget för år 1983 avhängigt de skattekraftsgarantier
för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid omräkning

FiU 1981/82:38

under sommaren 1982 av åldersstrukturfaktorerna. En särskild osäkerhetsfaktor
härvidlag innebär effekterna på åldersstrukturfaktorn av det nya och
förenklade statsbidragssystem för barnomsorgen som skall tillämpas
fr. o. m. år 1983. Kostnaderna kan alltså inte nu beräknas med säkerhet.

Om man utgår från 1982 års skattesatser och antar en viss höjning av
skatteunderlaget samt av åldersstrukturen m. m. kan de sammanlagda
bidragen för år 1983 beräknas till 10 699 milj. kr. Hälften av beloppen för
resp. kalenderår 1982 och 1983,10 402 milj. kr., utbetalas under budgetåret
1982/83. Föredraganden förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

Utskottet

Riksdagen har den 14 april 1982 beslutat att de generella besparingarna
som rör kommunsektorn bör uppgå till 3 500 milj. kr. för år 1983 (FiU
1981/82:21). Det är 500 milj. kr. mer än som föreslogs i budgetpropositionen
och som antogs vid beräkningen av ifrågavarande anslag. Besparingsåtgärderna
innebar ändringar i lagen om skatteutjämningsbidrag som medför att
skatteutjämningsbidragen med i övrigt samma förutsättningar beräknas bli
något mindre än som föreslogs i budgetpropositionen. Dessa förändringar
bör beaktas vid beräkning av ifrågavarande anslag för budgetåret 1982/
83.

Med hänsyn till att de besparingsåtgärder för kommunsektorn som nu
beslutats är större än de som ursprungligen föreslogs i budgetförslaget anser
utskottet, som framgick redan av utskottets ställningstagande i det nämnda
betänkandet 21, att särskild kompensation om 300 milj. kr. bör utgå till de
kommuner och landstingskommuner som drabbas särskilt hårt av åtgärderna.
Det belopp inom ramen för extra skatteutjämning som syftar till att ge
stöd till kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter
bör i enlighet med bedömningen i propositionen beräknas till 100 milj. kr.
Med dessa förutsättningar kan skatteutjämningsbidragen år 1983 beräknas
till följande belopp.

Skatteutjämningsbidrag åren 1982 och 1983

Milj. kr.

	1982	1983
Kommuner	5 481	5 738
Landstingskommuner	4 336	4 357
Kyrkliga kommuner	82	-
Extra skatteutjämningsbidrag	2061	4002
Summa	10 105	10 495

1 Inkl. särskild kompensation med 105 milj. kr.

2 Inkl. särskild kompensation med 300 milj. kr.

FiU 1981/82:38

Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1982 och 1983 utbetalas under
budgetåret 1982/83. Anslaget bör således beräknas till 10 300 milj. kr.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge kompensation till
kommuner och landstingskommuner för år 1983 i enlighet med
vad utskottet förordat,

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m. m. för budgetåret 1982/
83 anvisar ett förslagsanslag av 10 300 000 000 kr.

Stockholm den 25 maj 1982

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Rolf Rämgård (c), Paul
Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Karl-Anders Petersson (c),
Anita Gradin (s), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Mona S:t Cyr
(m), Torsten Karlsson (s), Margareta Gard (m), Tore Fritzson (c) och Åke
Persson (fp).

Reservation

Punkt 2. Motioner om statens kostnadsansvar vid delning av vissa kommuner Kjell-Olof

Feldt, Paul Jansson, Arne Gadd, Anita Gradin, Roland
Sundgren, Christer Nilsson och Torsten Karlsson (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Vad gäller” och slutar med
”fråga om” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang rikta uppmärksamheten på de
invändningar av principiell natur som reservanterna i KU anför mot
regeringens beslut i de aktuella kommundelningsfallen. I tre av dessa fall har
regeringen ansett sig böra gå emot kommunfullmäktiges mening. Som
reservanterna framhåller, krävs enligt indelningslagen synnerliga skäl för att
en kommun skall kunna delas om kommunfullmäktige motsätter sig delning.
Med hänsyn till att delningen i de aktuella tre fallen leder till betydande
negativa ekonomiska konsekvenser, måste höga krav ställas på de synnerliga
skäl som skulle tala för en delning.

Det är i detta sammanhang att notera att av KU:s granskning framgår att
budgetdepartementets budgetavdelning i sin granskning av ärendena fann att
delning inte borde ske i något av fallen med hänsyn till de stora

FiU 1981/82:38

kostnadsökningar det är fråga om. Huvudparten av merkostnaderna går,
enligt budgetdepartementets promemoria i ärendet, till en utökad administration,
vilket starkt strider mot nuvarande krav på rationalisering och
effektivisering av förvaltningarna.

Som reservanterna påpekar, har regeringen anfört främst kommunaldemokratiska
skäl för sina beslut. I sak innebär dessa att regeringen tillmätt
resultatet från folkomröstningen med lågt valdeltagande större betydelse
som uttryck för befolkningens uppfattning än beslut som fattats av en
representativ församling som utsetts vid allmänna val med 90-procentigt
valdeltagande.

Mot denna bakgrund kan starka principiella skäl anföras för att staten i
särskild ordning kompenserar de kommuner som delats i uppenbar strid mot
kommunens egna medborgares och den politiska majoritetens uppfattning.
Utskottet har dock inte haft möjlighet att fastställa förutsättningarna
härvidlag i de enskilda fallen. Utskottet avstyrker därför yrkandena i motion
1662.

GOTAB 72200 Stockholm 1982