FiU 1981/82:34

Finansutskottets betänkande
1981/82:34

om datapolitik (prop. 1981/82:123 och 1981/82:100 bil. 11)

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1981/82:123 om samordnad datapolitik jämte bilaga 1
(budgetdepartementet),

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1981/82:2395 av Kerstin Anér (fp) i vad avser yrkandena 1 och 2,
1981/82:2396 av Gösta Bohman m. fl. (m),

1981/82:2398 av Gösta Bohman m. fl. (m) i vad avser yrkande 2,

1981/82:2404 av Bengt Kindbom m. fl. (c),

1981/82:2405 av Göthe Knutson (m) i vad avser yrkandena 1-6, 9—11,

13 och 14,

1981/82:2408 av Olof Palme m. fl. (s) i vad avser yrkande 9,

1981/82:2409 av Lars Wemer m. fl. (vpk) i vad avser yrkandena 3, 4 och
11.

dels proposition 1981/82: 100 bilaga 11 punkt B 2 Anskaffning av ADButrustning,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1981/82:179 av Kerstin Anér (fp) om de statliga datasystemen,

1981/82:1170 av Joakim Ollén m.fl. (m) om användningen av ADB i
statlig verksamhet, i vad avser yrkandena 1-3, 5 och 6,

1981/82: 1664 av Rune Rydén (m) om anskaffningen av ADB-utrustning
inom statsförvaltningen,

1981/82:1665 av Rune Rydén (m) om rationalisering av statlig verksamhet
med hjälp av ADB, m. m.

Näringsutskottet har avgivit yttrande över proposition 123 bilaga 1 i vad
avser avsnitt 4.3 samt hemställan under 2 och 4 rörande teknikupphandling
på dataområdet. Yttrande NU 1981/82:6 y är fogat som bilaga till betänkandet.

1 Riksdagen 1981182. 5 sami. Nr 34

FiU 1981/82:34

Propositionerna

I proposition 123 har regeringen

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om samordnad datapolitik,

dels i bilagorna 1-5 framlagt förslag till åtgärder inom budgetdepartementets,
justitiedepartementets, utbildningsdepartementets, arbetsmarknadsdepartementets
och industridepartementets verksamhetsområden. Bilagorna
2-5 har hänvisats till vederbörande fackutskott.

I proposition 123 bilaga 1 (budgetdepartementet) har regeringen efter
föredragning av statsrådet Olof Johansson

1. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning i
samhället samt om uppläggningen av det datapolitiska arbetet,

2. föreslagit riksdagen att godkänna att ett särskilt organ för teknikupphandling
inom dataområdet inrättas med de uppgifter som angetts i propositionen,

4. föreslagit riksdagen att till Teknikupphandling inom dataområdet för
budgetåret 1982/83 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 10000000 kr.,

5. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om den fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen.

I proposition 1981182:100 bilaga 11 har regeringen (budgetdepartementet)
efter föredragning av statsrådet Rolf Wirtén under punkt B 2 (s. 21 —
67) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för anskaffning och finansiering av ADB-utrustning
som förordats i propositionen,

2. medge att datorutrustning beställs — utöver tidigare medgivet belopp
— till en kostnad av högst 110000000 kr.,

3. till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1982/83 anvisa ett
reservationsanslag av 98000000 kr.

Därefter har regeringen i proposition 1981182:123 bilaga 1 (budgetdepartementet)
efter föredragning av statsrådet Olof Johansson föreslagit riksdagen
att

3. — med återkallande av förslaget i proposition 1981/82:100 bilaga 11 —
till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag
av 93000000 kr.

FiU 1981/82:34

Motionerna

I motion 2395 av Kerstin Anér (fp) hemställs såvitt nu är i fråga att
riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts

1. om de övergripande målen för datapolitiken vad gäller integritetsskydd,
dataarbetsplatsers anpassning till människors förutsättningar, utvecklingen
till fria mångmedier i stället för monopolstyrda massmedier och
ökade sysselsättningsmöjligheter med hjälp av datatekniken,

2. om åtgärder för att ge en klar kompetensbeskrivning mellan å ena
sidan det i propositionen föreslagna nya teknikupphandlingsorganet och å
andra sidan redan befintliga sådana innebärande bl. a. uppdrag till STU att
vidareutveckla pågående arbete inom teknikupphandlingen.

I motion 2396 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
den fortsatta inriktningen av politiska åtgärder på dataområdet,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
de datapolitiska rekommendationer som presenteras i propositionen,

3. att riksdagen avslår förslaget i propositionen att inrätta ett särskilt
organ för teknikupphandling på dataområdet,

4. att riksdagen till anslaget Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 98 000000 kr.,

5. att riksdagen avslår förslaget att till ett nytt anslag Teknikupphandling
inom dataområdet för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag
av 10000000 kr.,

6. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
en aviserad utredning rörande det internationella dataflödet.

I motion 2398 av Gösta Bohman m.fl. (m) hemställs - med hänvisning
till motiveringen i motion 1981/82:2396 —

2. att riksdagen för information om datalagen och skyddet för den
enskildes integritet anvisar ett reservationsanslag om 2000000 kr.

I motion 2404 av Bengt Kindbom m.fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om spridning
av datakraft, kunnande och ansvar.

I motion 2405 av Göthe Knutson (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om tolkningen av riksdagens ställningstaganden i de delar
av propositionens text som inte blir föremål för uttryckliga omnämnanden i
riksdagsbeslutet,

2. att riksdagen ger regeringen till känna

a) att det fortsatta arbetet med att utforma en datapolitik i än högre grad

FiU 1981/82:34

bör beakta den för vår demokrati djupgående skillnaden mellan styrmedlen
inom offentlig, kommunal och privat sektor,

b) att som konsekvens av detta i allt väsentligt normala beslutsmetoder,
ansvarsfördelningar och finansieringssätt skall användas för styrning, datateknikens
tillämpning i exempelvis myndigheter, skolor, företag, forskningsorgan
och arbetsmarknadens parter,

3. att riksdagen — under erinran av att initiativ ankommer på regeringen
— ger som sin mening till känna att ett fristående administrationsdepartement
skulle innebära ett väsentligt steg mot bättre datapolitik, decentralisering,
antibyråkrativerksamhet, rationalisering och personaladministrativa
funktioner,

4. att riksdagen ger regeringen till känna

a) att den s. k. handläggningsordningen bör beakta även riksdagens
beslutspunkter,

b) att en motsvarande ordning bör utarbetas för försvaret,

5. att riksdagen ger regeringen till känna att den förutsätter att vatje
beslut om upphandling av dator- eller programvaruutrustningar för dels
den nya centraliserade datorn för rikspolisstyrelsen, dels vatje steg mot
s. k. konvertering av riksförsäkringsverkets nuvarande datasystem får anstå
till dess att riksdagen tagit ställning till den principiella framtida utformningen
av dessa förvaltningssektorers datarutiner i den ordning som fastlädes
i FiU 1978/79: 34,

6. att riksdagen ger regeringen till känna att riksrevisionsverket bör
återfå sin rätt att förvaltningsrevidera den statliga data- och rationaliseringsverksamheten
utan begränsning,

9. att riksdagen ger regeringen till känna att s. k. registerlagar bör utarbetas
för

a) kronofogdemyndigheternas datasystem,

b) socialförsäkringens datasystem,

c) det föreslagna basregistret för företag och organisationer,

d) förvaltningsdomstolarnas diarieföringssystem,

e) det föreslagna nya systemet för momsredovisning,

10. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
regeringens och myndigheternas redovisning av statens dataverksamhet,

11. att riksdagen ger regeringen till känna att ledningsorganet för rättsväsendets
informationssystem bör avvecklas den 1 juli 1982,

13. att riksdagen angående den s.k. ALLFA-utredningens förslag om
socialförsäkringens datasystem

a) antar följande tillägg i lagen om allmän försäkring av den 25 maj 1962,
första avdelningen, 1 kap. genom tillägg av ett tredje stycke i 4 §:

Allmän försäkringskassa är registeransvarig enligt datalagen för de försäkrade
som är inskrivna hos kassan,

FiU 1981/82:34

b) ger regeringen till känna att den nya systemkonstruktionen bör baseras
på följande utgångspunkter:

- den s.k. SSU-utredningens förslag måste behandlas före ALLFAutredningens;
riksdagen kan inte godta ett nytt datasystem som måste
omkonstrueras från grunden därför att SSU-förslagen inte beaktats från
böljan,

- genomförandetakten måste anpassas efter möjligheterna att fa anslag
och inte tvärtom; detta medför en lång återstående användning av det
nuvarande, föråldrade datasystemet,

- det nya systemet skall baseras på ökad decentralisering relativt nuläget,

c) ger regeringen till känna att försäkringskassornas ställning måtte
utredas i parlamentarisk ordning, varvid särskild vikt bör läggas vid de
problem som följer av decentraliserad systemutveckling,

14. att riksdagen ger regeringen till känna att genomförandeplanen för
kronofogdemyndigheternas nya datasystem bör uppskjutas i avvaktan på
en ny kalkyl och på en registerlag för systemet.

1 motion 2408 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs

9. att riksdagen beslutar att av regeringen begära en översyn av samhällets
organisation på teknikupphandlingsområdet i enlighet med de riktlinjer
som anges i motionen.

I motion 2409 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

3. att riksdagen uttalar sig för övergång till produktionsbeskattning i
enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen uttalar sig för ett genomförande av sextimmarsdagen
med bibehållen lönenivå under åttiotalet,

11. att riksdagen uttalar att de anställda inte bör ges försämrade arbetsuppgifter
som en följd av införande och utnyttjande av datasystem.

I motion 179 av Kerstin Anér (fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande kraven på den offentliga redovisningen av förhållanden
som rör de statliga datasystemen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statskontorets arbetsuppgifter.

I motion 1170 av Joakim Ollén m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen uttalar att ADB-användningen i statlig verksamhet
främst skall syfta till att minska statens administrationskostnader,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en delegation syftande till att
minska medborgarnas uppgiftslämnande tillsätts,

3. att riksdagen hos regeringen begär att datadelegationen skall ges

FiU 1981/82:34

tilläggsdirektiv innefattande uppgift att göra en genomgång av samtliga
större statliga ADB-system,

5. att riksdagen avslår hemställan i budgetproposition 1981/82:100 om
godkännande av de riktlinjer för anskaffning och finansiering av ADButrustning
som förordas av departementschefen,

6. att riksdagen uttalar att riksrevisionsverkets granskningsansvar bör
innefatta ADB-investeringar och ADB-användning.

I motion 1664 av Rune Rydén (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anskaffning av
ADB-utrustning inom statsförvaltningen.

I motion 1665 av Rune Rydén (m) hemställs - med hänvisning även till
motiveringen i motion 1981/82:1525 -

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionerna anförs om möjligheterna att åstadkomma kostnadssänkningar
inom den statliga sektorn genom ökad användning av ADB och hemställer
om ett åtgärdsprogram på detta område,

2. att riksdagen hos regeringen begär en sammanställning, med förslag
till prioriteringar, av resursbehovet för omläggningar o. d. av statliga ADBsystem
under 1980-talet,

3. att riksdagen hos regeringen begär att de i motionen behandlade
frågeställningarna om hur ADB-system påverkar näringsliv, företag och
enskilda medborgare utreds.

Proposition 123

1 huvudpropositionen anförs inledningsvis att användningen av datateknik
och elektronik i det svenska samhället är omfattande och vidgas till att
gälla allt fler områden. Detta gäller både i industrin, i servicesektorn och i
den offentliga förvaltningen. Datatekniken sprids nu även till hemmiljön,
till fritidsverksamhet m. m. Takten i utvecklingen och även i införandet av
ny datateknik är hög.

Erfarenheterna från de omkring 30 år som datatekniken använts visar att
kunskaper om tekniken som sådan växer snabbare än kunskaper om teknikens
konsekvenser, eftersom dessa ofta inte blir synliga samtidigt med att
tekniken tas i bruk. I takt med att kunskaperna om datateknikens konsekvenser
har ökat, har också andra frågeställningar än tekniska och ekonomiska
böljat beaktas. En av de första större frågorna som föranledde
statliga insatser gällde strävan att skydda den personliga integriteten.
Datalagen från 1973 blev den första i sitt slag i världen. På senare år har
också frågor om sysselsättning, arbetsmiljö, användarinflytande och sårbarhet
kommit i förgrunden.

FiU 1981/82:34

Statsmakternas beslut i datafrågor har hittills främst gällt punktvisa och
sektoriella åtgärder. Det finns därför ett behov av särskilda åtgärder för att
åstadkomma en mer samordnad datapolitik.

En samordnad datapolitik bör relateras till och vara underordnad övergripande
samhällsmål, såsom demokrati, ekonomisk tillväxt, full sysselsättning,
ekonomisk, social och kulturell jämlikhet, regional balans, god
arbetsmiljö, medbestämmande i arbetslivet samt jämställdhet mellan kvinnor
och män.

Inom ramen för en samordnad datapolitik kan och bör den datapolitiska
styrningen utföras av många organisationer, grupper och enskilda i samhället.
En av statsmakternas uppgifter vid utformningen av datapolitiken
är att lägga fast datapolitiska mål och ange principer och riktlinjer. På vissa
områden kan sedan statsmakternas styrning ta sig mera direkta former.
Statsmakterna får då avgöra — område för område — hur styrningen bör
äga rum.

Sverige bör ha goda förutsättningar att utforma och tillämpa en modell
för datateknikens positiva utveckling i samhället, vilken utmärks av:

- att man försöker tillämpa en helhetssyn på datafrågorna, dvs. att i ett
sammanhang betrakta tekniken, dess användning och konsekvenserna
av denna användning på människor, organisationer och samhället

- att många parter, grupper och enskilda ges möjlighet att påverka utveckling
och användning av datatekniken

- aktuella problem löses i samverkan mellan berörda parter, grupper och
enskilda

- att det är ett gemensamt intresse för samhället, för företag och myndigheter,
för fackliga organisationer och för enskilda människor att en bred
utbildning med en för dessa syften lämplig inriktning genomförs.

En samordnad datapolitik måste inriktas på klara mål samt vägledas av
principer och riktlinjer. Men detta är inte tillräckligt. Det krävs också
åtgärder och konkreta satsningar. I propositionen redovisas en rad förslag
till åtgärder för att främja en positiv utveckling och undvika de negativa
konsekvenserna av datateknikens utveckling och användning i samhället.
En ökad satsning görs på bred utbildning i datafrågor till allmänheten.
Arbetsmarknadsverket föreslås få rätt att lämna ett bidrag på 20 kr. per
timme till mindre och medelstora företag som utbildar anställda för nya
uppgifter i samband med datorisering. Vidare föreslås ett treårigt forskningsprojekt
rörande modeller för systemutveckling.

Förslag läggs fram om åtgärder som syftar till att underlätta för framför
allt mindre och medelstora företag att utnyttja datorstödd produktionsteknik.
Särskilda utvecklingscentra föreslås byggas upp.

Förslag om den långsiktiga inriktningen för den s. k. fastighetsdataverksamheten
redovisas.

Slutligen föreslås särskilda insatser för att främja teknikupphandling på
dataområdet för den offentliga sektorn.

FiU 1981/82:34

I proposition 123 bilaga 1 understryks inledningsvis att det är vitalt för
vår ekonomi att näringslivet kan utveckla sin internationella konkurrenskraft.
Sveriges ställning som industrination, vår sociala välfärd, den fulla
sysselsättningen och omsorgen om de enskilda medborgarna måste värnas.
Mikroelektronikens utveckling och användning måste i Sverige få en sådan
inriktning att fortsatt social och ekonomisk utveckling understöds. I ett
internationellt perspektiv bör detta vara en tillgång för Sverige.

Det hittillsvarande datapolitiska arbetet kan ses som en första etapp i
utformningen av en samordnad datapolitik. Denna etapp karakteriseras av
att flera grundläggande områden har blivit föremål för utredningar och
undersökningar. Föredraganden konstaterar att de vidgade insikter som vi
har fått om datafrågorna i samhället till en betydande del är utredningarnas
förtjänst. Det finns nu en god grund att stå på inför den andra etappen i
arbetet att utforma och tillämpa en samordnad datapolitik.

Vid redovisningen av vad som bör ingå i etapp två i utformningen av en
samordnad datapolitik ger föredraganden sin principiella syn på utformningen
och tillämpningen av en samordnad datapolitik.

Den fortsatta användningen av datatekniken kan inte vara en fråga om
att säga ja eller nej. I stället kan de relevanta frågorna vara: Hur skall
tekniken användas? I vilka sammanhang? I vilken takt? Vem skall medverka
och besluta? Vilka kunskaper behövs? Hur skall kostnaderna för och
vinsterna av teknikanvändningen fördelas?

Datapolitikens huvudfråga bör då bli: Hur kan vi stimulera till en för
samhället positiv användning av datatekniken och samtidigt undvika de
negativa konsekvenserna?

Den snabba datatekniska utveckling, som bl. a. leder till ökad kapacitet
och funktionsrikedom i datasystem samt lägre kostnader för de elektroniska
komponenterna, kommer helt visst att öka utbudet av datateknik både
inom nuvarande användningsområden och inom helt nya användningsområden.
Många företag, myndigheter och enskilda människor kommer därför
att ställas inför åtskilliga beslut om datateknik skall tas i bruk samt hur
det skall ske, o. s. v. Datapolitikens främsta syfte är att ge vägledning inför
sådana valsituationer och beslut.

Datafrågorna har sammantaget beröringspunkter med en rad sektorspolitiska
områden. Datafrågorna bör därför behandlas med utgångspunkt i ett
tvärpolitiskt synsätt.

I propositionen redovisas de förslag till principer och riktlinjer för datateknikens
utveckling och användning i samhället som datadelegationen i
enlighet med sina direktiv utarbetat. Delegationen har i sin rapport redovisat
50 sådana rekommendationer. Delegationen ställer sig bakom den
allmänna inriktning som dessa har. Delegationen framhåller även att de
datapolitiska principerna och riktlinjerna kan komma att påverka attityder
och värderingar kring datateknikens utveckling och användning i samhället
i takt med att allt fler människor sätter sig in i datafrågor. Principerna och

FiU 1981/82:34

riktlinjerna kan vara underlag för fortsatta överväganden om en mer detaljerad
datapolitisk styrning och konkreta åtgärder på skilda områden.

De föreslagna principerna och riktlinjerna för datateknikens utveckling
och användning berör bl. a. integritet, sårbarhet, sysselsättning, regional
utveckling, arbetsinnehåll och arbetsmiljö. De har indelats i tre områden:

— den enskilde medborgaren

— näringsliv, förvaltning och arbetsliv

— samhället

Med hänsyn till rekommendationernas aktualitetsgrad och den fortsatta
hanteringen av rekommendationerna delar föredraganden in dessa i följande
tre kategorier:

Kategori 1 innehåller de rekommendationer som bör leda till åtgärder av
olika slag under etapp II (1982-1985). Det betyder att dessa rekommendationer
redan nu kan bölja påverka datapolitikens tillämpning. Försök eller
experiment kan igångsättas på vissa områden. I andra fall kan närmare
preciseringar eller tillämpningsanvisningar behöva utarbetas.

Kategori 2 innehåller de rekommendationer som bör leda till utredningar.
En anledning till att utredning förordas kan vara, att det råder delade
meningar om den närmare innebörden av rekommendationen eller att den
bedöms vara beroende av hur andra rekommendationer skall tolkas. I
kategori 2 placeras dock endast sådana rekommendationer där det bedöms
vara angeläget och finns möjligheter att under etapp II initiera en utredning
av värde för det fortsatta datapolitiska arbetet.

Kategori 3 slutligen innehåller rekommendationer där den vidare behandlingen
med fördel kan hänskjutas till etapp III, dvs. efter år 1985.

Datadelegationen har ställt sig bakom denna allmänna inriktning i rekommendationerna
och anser att de anvisar väsentliga utgångspunkter för
det fortsatta datapolitiska arbetet. Föredraganden är för egen del inte nu
beredd att förorda att rekommendationerna får någon annan innebörd än
vad som delegationen har framhållit. Det datapolitiska arbetet avses fortsätta
under en kommande treårsperiod och flera av rekommendationerna
kan under denna period komma att behöva preciseras.

De i datadelegationens rapport uppställda 50 rekommendationerna redovisas
i propositionen, och föredraganden knyter kommentarer till dem
efter hand som de redovisas.

I propositionen lämnas förslag till ytterligare åtgärder för att från statens
sida främja teknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn.

Det har framkommit att både för beställare och för leverantörer behövs
ett ekonomiskt stöd för att understödja teknikupphandling och vinna de
fördelar som därmed kan erhållas. Staten bör svara för ett sådant stöd.

För arbetsuppgifter i anslutning till detta och för att leda och samordna
teknikupphandlingen på dataområdet krävs ett särskilt organ knutet till
regeringskansliet. Ett nära samarbete med de planerade teknikupphandlingsfonderna
för kommuner och landsting förutsätts ske.
tl Riksdagen 1981182. 5 sami. Nr 34

Kartong: S. 40, rad 16 Står: teknikupphandling Rättat till: teknikupphandling.

Teknikupphandling

FiU 1981/82:34

Det hittillsvarande arbetet med teknikupphandling har även visat att det
inte är tillräckligt med ett ekonomiskt stöd till teknikupphandling för att
denna skall fungera på ett framgångsrikt sätt. Det krävs även betydande
personella insatser med särskild kompetens i vad som kan kallas ett samordnings-
och expertstöd.

Staten bör vara beredd att delfinansiera beställararbete vad gäller kravspecifikationer,
visst beställararbete under utvecklingsfasen samt leverantörens
utvecklingsarbete. Det är angeläget att såväl beställare som leverantör
satsar egna resurser i teknikupphandlingsprojektet. Det statliga stödet
skall utformas i enlighet med Sveriges internationella förpliktelser genom
GATT och OECD.

Ett beslut att skapa ett statligt stöd till teknikupphandling bör ha en viss
långsiktighet. Projekten kommer troligen att sträcka sig över flera år, och
för att ge tillräckliga erfarenheter för framtiden bör det särskilda organet
verka åtminstone i fem år.

Det särskilda organet bör främja teknikupphandling på dataområdet där
den offentliga sektorn är beställare. Det framhålls att det ankommer på
varje beställare att självständigt fatta beslut i fråga om upphandlingar.

Föredraganden avser att ta initiativ till överläggningar med företrädare
för kommuner och landsting om lämpliga former för att komma igång med
teknikupphandling på dataområdet med hela den offentliga sektorn som
beställare.

En stor del av första året torde komma att åtgå för att utarbeta förslag till
regler m. m. angående teknikupphandling samt att komma igång med några
nya projekt. Inledningsvis ligger tyngdpunkten i ett projekt på beställarens
arbete med sin kravspecifikation. Resursanspråken för det nya organet bör
då vara relativt blygsamma. Efter ett första sådant år torde resursanspråken
komma att stiga. En sådan modell möjliggör en successiv uppbyggnad
av teknikupphandlingen vilket bör vara av värde.

Statskontoret och STU bör kunna fylla en mycket viktig roll som samordnings-
och expertstöd för olika beställare. SIPU, som är statens centrala
organ för bl. a. personalutbildning, bedriver redan i dag en utbildning i
teknikupphandling och kommer här att få en än viktigare roll i fortsättningen.

Med hänsyn till betydelsen av att teknikupphandling på dataområdet
medverkar till ett förstärkt användarinflytande är det naturligt att företrädare
för arbetsgivare och arbetstagare på den offentliga sektorn erbjuds att
delta i verksamheten. Föredraganden avser att föreslå regeringen att ge
datadelegationen i uppdrag att utarbeta förslag om det särskilda organets
organisation, sammansättning, arbetsuppgifter och verksamhetsformer.

Medelsbehovet för det statliga ekonomiska stödet till teknikupphandling
beräknas till 10 milj. kr. för budgetåret 1982/83 samt 15 milj. kr. för vart
och ett av de fyra därpå följande budgetåren, således ca 70 milj. kr. fram
till och med budgetåret 1986/87.

FiU 1981/82:34

När det gäller finansieringen av dessa medel för teknikupphandling på
dataområdet för den offentliga sektorn förordas att ungefär hälften av
medelsbehovet finansieras genom motsvarande omfördelningar från reservationsanslaget
för ADB-anskaffning till statsförvaltningen. Ett nytt reservationsanslag
bör tas upp i statsbudgeten för detta ändamål. För budgetåret
1982/83 bör medelsbehovet beräknas till 10 milj. kr. Samtidigt bör
förslaget i prop. 1981/82:100 bil. 11 om anvisning av medel till reservationsanslaget
Anskaffning av ADB-utrustning, som disponeras av statskontoret,
minskas med 5 milj. kr.

Den förordade omfördelningen medför främst att man förskjuter 5 % av
utbetalningarna framöver några år. Omfördelningen är således inte direkt
avsedd att vara en besparing.

För statens del bör väl genomförda teknikupphandlingar kunna leda till
produkter och system som är bättre anpassade efter beställarnas krav och
med stor hänsyn tagen till de anställdas krav. Sådana produkter bör få en
längre ekonomisk livslängd och således ge statliga myndigheter ekonomiska
fördelar jämfört med beställningar vid konventionell upphandling.

I olika sammanhang har förts fram förslag om ett nordiskt samarbete på
dataindustriområdet. Sålunda har t. ex. dataeffektutredningen i sitt betänkande
pekat på tillverkning av elektronikkomponenter som ett lämpligt
nordiskt industriellt utvecklingsprojekt.

Föredraganden anser det vara mycket angeläget att vi i Norden samordnar
våra insatser på data- och elektronikens område. Konkreta åtgärder av
detta slag utreds f. n. av en särskild arbetsgrupp under Nordiska ministerrådet,
Datateknologigruppen.

I fråga om framtida etapper i utformning och tillämpning av en samordnad
datapolitik konstateras att datatekniken är en relativt ny teknik med
snabbt växande användning. Mycket talar för att vi sett i ett längre perspektiv
bara står i böljan av en utveckling som saknar motstycke i historien.
Det framväxande informationssamhället kan visa sig vara en av de
största utmaningar mänskligheten någonsin mött.

För en tredje etapp i utformningen och tillämpningen av en samordnad
datapolitik pekas i propositionen på kontroll av den snabbt växande ADBregistrerade
informationsmängden och om informationssamhällets utveckling.
Samtidigt måste man på goda grunder anta, att merparten av de frågor
som i dag är aktuella i den datapolitiska debatten kommer att kräva
ställningstaganden och åtgärder av olika slag från samhällets sida även om
3-4 år.

I sammanhanget berörs också frågan om den institutionella ramen för
den samordnade datapolitiken. Den samordning som regering och riksdag
så här långt har funnit ändamålsenlig, och som utövas av datadelegationen
i enlighet med dess direktiv, utgör en administrativt mjuk form. I direktiven
sägs också att delegationens verksamhet skall utvärderas efter 3-4 år.

FiU 1981/82:34

Föredraganden är inte nu beredd att uttala sig om hur styrningen på
samhällsnivå och samordningen av datapolitiken skall organiseras i ett
längre perspektiv. I ett kortare perspektiv är det innehållet i den praktiska
politiken och strävandena att forma en svensk modell för datateknikens
användning i samhället som bör engagera alla krafter.

I ett särskilt avsnitt behandlas i propositionen den fortsatta användningen
av ADB i statsförvaltningen m.m. Där redovisas vissa kompletterande
principer och riktlinjer till dem som statsmakterna lagt fast åren 1979 och
1980 för datateknikens utveckling och användning inom statsförvaltningen.

I fråga om planeringen och användningen av ADB understryks att det är
angeläget att myndigheterna gör en långsiktig bedömning av tidpunkten då
större förändringar måste genomföras samt tidpunkten då detta förändringsarbete
måste initieras.

Myndigheterna skall i sina anslagsframställningar för budgetåret 1983/84
redovisa tidpunkten då större förändringar av befintliga ADB-system måste
genomföras samt då förberedelsearbetet måste initieras. En sammanställning
och analys av systemförändringsbehoven kommer att göras genom
budgetdepartementets försorg vad gäller bl. a. behov av personella
och ekonomiska resurser.

Det huvudsakliga ändamålet med sammanställningen är att på ett samlat
sätt belysa förutsättningarna att genomföra de systemmoderniseringar
m. m. som kan komma att krävas under 1980-talet. Bl. a. bör sammanställningen
kunna utgöra underlag för en tidsplan för moderniseringsarbetet
och en prioritering mellan olika systemförändringsbehov med hänsyn bl. a.
till de ekonomiska förutsättningarna, tillgång till datateknisk personal hos
de centrala rationaliseringsorganen, myndigheter som t. ex. DAFA samt
hos de stora ADB-användande myndigheterna.

I fråga om kostnadsbedömningar av systeminvesteringar anförs att det
självfallet är angeläget att ADB-investeringar inom den statliga förvaltningen
leder till rationaliseringar av verksamheten. En viktig utgångspunkt
vid dessa bedömningar måste vara att det är verksamhetens totalkostnader
som skall minskas. Mikroelektronikens utveckling har lett till att kostnaden
för själva elektroniken inte längre är den trånga sektorn i investeringen.
Det blir då av mindre vikt att i investeringssammanhang särskilt hålla
nere utrustningskostnaderna. I stället bör intresset kunna fokuseras mot
den totala investeringskostnaden.

Enligt föredragandens mening behöver metoderna för kostnadsbedömning
av systeminvesteringar utvecklas vidare. Initiativ kommer att tas till
ett vidgat metodutvecklingsarbete som skall kunna leda fram till rekommendationer
om beslutsunderlag, kalkylmetoder m. m. som bättre motsvarar
de krav som måste ställas när det gäller rationaliseringsprojekt av
besparingskaraktär.

FiU 1981/82:34

I fråga om utveckling och införande av ADB-system bör man i fortsättningen
eftersträva en projektorganisation som medger att den personal
som skall använda ADB-stödet får ett ökat inflytande på ledningen av det
direkta projektarbetet. För att underlätta ställningstaganden vid investeringsbeslut
är det nödvändigt att de olika medverkande i en systeminvestering
ges möjligheter att utarbeta en kravspecifikation där de skilda kraven
och önskemålen finns redovisade. Vidare är det nödvändigt att besluten
tas successivt och att det inför varje beslutstillfälle görs en bedömning av
hur olika mål och krav uppfylls (s. k. konsekvensbedömningar).

Det anmäls att ett råd för metodfrågor vid statskontoret nu har inrättats
och vidare redovisas vilka åtgärder som vidtagits rörande information om
statsförvaltningens användning av ADB m. m.

Proposition 100 bilaga 11 punkt B 2 Anskaffning av ADB-utrustning

I proposition 100 bilaga 11 punkt B 2 föreslås vissa ändrade riktlinjer för
anskaffning av ADB-utrustning.

Generellt användbar ADB-utrustning, som skall användas av civila statliga
myndigheter, upphandlas sedan slutet av 1960-talet centralt av statskontoret
som också i övrigt svarar för samordning i fråga om användningen
av ADB. Upphandlingsbeslut som avser utrustning med ett köpvärde över
300 000 kr. fattas dock av regeringen. Särskilda regler gäller inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde och inom högskolesektorn. Vidare
upphandlar affärsverken själva sin ADB-utrustning.

Vad gäller den civila statsförvaltningen är enligt nuvarande ordning inte
bara själva upphandlingen, dvs. att ingå avtal om köp eller hyra av ADButrustning,
centraliserad och samordnad utan även finansieringen. Denna
sker över ett centralt utrustningsanslag som statskontoret svarar för. Vidare
är ägaransvaret och en rad förvaltningsuppgifter avseende utrustningen
förlagda till statskontoret. Myndigheterna disponerar utrustningen mot
årliga avgifter till statskontoret eller, vid förhyrning, leverantörerna.

Inom försvarssektorn anskaffas ADB-utrustning på olika sätt beroende
på den avsedda användningen. Upphandlingen är inom försvarssektorn
dessutom klarare avgränsad från anskaffningsprocessen i övrigt än inom
den civila statsförvaltningen. Generellt användbar ADB-utrustning upphandlas
av statskontoret för hela försvarssektorns räkning.

I statskontorets uppgifter ingår således mer än bara själva upphandlingen.
Förutom nyss nämnda uppgifter prövar verket även myndigheternas
utrustningsbehov, bevakar samordningsaspekter, kontrollerar levererad
utrustning m. m. För det vidare ansvar än själva upphandlingen som åvilar
statskontoret används begreppet anskaffning.

Den s. k. ADB-anskaffningsutredningen har haft till uppgift att se över
nuvarande ordning för anskaffning och förvaltning av ADB-utrustning i
statsförvaltningen. Utredningen skulle dock inte arbeta förutsättningslöst,

FiU 1981/82:34

utan skulle baseras på de riktlinjer för anskaffningen som redovisades i
prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i statsförvaltningen och som
inte föranledde någon erinran vid riksdagsbehandlingen.

I propositionen konstateras att det finns väl fungerande rutiner för
anskaffning och finansiering av ADB-utrustning. Det krävs därför starka
skäl, särskilt i dagens statsfinansiella situation, för att i ett steg helt ändra
nuvarande rutiner på detta område och övergå till en ny ordning som
åtminstone övergångsvis i vissa avseenden torde fungera sämre och bli
kostsammare för statsförvaltningen.

Både utredningen och remissinstanserna ger starkt stöd för uppfattningen
att nuvarande ordning för anskaffning av ADB-utrustning i stort fungerar
bra och att statskontoret på ett förtjänstfullt sätt har fullgjort sina
uppgifter. Verkets kompetens i tekniska, ekonomiska och juridiska frågor
framhålls allmänt. Vad som kommit fram i utredningen och remissyttrandena
leder därför till slutsatsen att grunddragen i nuvarande ordning bör
behållas. Däremot bör ansvar och arbetsuppgifter för här berörda frågor i
större utsträckning än nu föras över på de enskilda myndigheterna. Härigenom
kan man dra nytta av den ökade kunskap om och erfarenhet av ADB
som finns hos många myndigheter. I linje med detta bör statskontoret i
ökad utsträckning ge myndigheterna vägledning och annat stöd i dessa
frågor. Sådana förändringar kan dock göras utan att man avstår från de
fördelar som nuvarande ordning innebär.

De förändringar som bör genomföras är i huvudsak att upphandlingen i
vissa fall delegeras från statskontoret till drift- och användarmyndigheterna,
att vissa arbetsuppgifter i samband med anskaffning och förvaltning
av ADB-utrustning förs över till användar- och driftmyndigheterna samt
att antalet upphandlingsärenden, som regeringen prövar, minskas.

I propositionen föreslås nu en ordning som innebär att beslut om upphandling
av ADB-utrustning för den civila statsförvaltningen liksom nu
fattas av statskontoret. Beslut skall fattas i samråd med berörd(-a) myndighet(-er).
Statskontoret bör emellertid bemyndigas att delegera upphandlingar
till resp. drift- eller användningsmyndighet från fall till fall med
hänsyn till berörd utrustnings karaktär, beloppens storlek samt, inte minst,
myndighetens kunnande och förutsättningar i övrigt. I de fall upphandlingsbeslut
delegeras skall myndigheterna tillämpa statskontorets standard
för avtal och, i den utsträckning statskontoret bedömer lämplig, ge statskontoret
tillfälle att granska beslutsunderlaget. Med denna ordning krävs
också att statskontoret får del av de avtal som ingås av drift- och användarmyndigheterna.

I propositionen anges vissa allmänna riktlinjer till ledning för delegeringen.
En strävan bör vara att delegera ersättnings- och kompletteringsanskaffningar
där handlingsalternativen är få och bindningarna inför framtiden
är begränsade. Även andra anskaffningar bör dock delegeras där detta
är lämpligt med hänsyn til myndigheternas kompetens i ADB-frågor, erfa -

FiU 1981/82:34

renhet av annan upphandling samt villighet och resurser att ombesörja anskaffningarna.
Delegeringen bör också ses i ett längre perspektiv och ske
på ett sådant sätt att den successivt kan ökas. Statskontoret förutsätts följa
utvecklingen så att hänsyn fortlöpande kan tas till gjorda erfarenheter.

Vad gäller regeringens prövning föreslås den ordningen att regeringen i
förväg pekar ut de ärenden som skall prövas. Denna regel bör kompletteras
med att alla ärenden avseende belopp som överstiger 2 milj. kr. skall
underställas regeringen. Ett sådant förfarande medför att antalet ärenden
som regeringen skall avgöra kraftigt minskar. Samtidigt ger den regeringen
tillfälle att pröva mer väsentliga kapacitetstillskott eller andra större förändringar.
De upphandlingsärenden regeringen vill avgöra bör kunna pekas
ut med ledning av statskontorets anslagsframställning avseende medel
till de statliga myndigheternas ADB-utrustning.

I fråga om finansieringen av ADB-utrustning sker detta f. n. över ett för
den civila statsförvaltningen gemensamt utrustningsanslag under åttonde
huvudtiteln benämnt Anskaffning av ADB-utrustning. Anslaget, som är ett
reservationsanslag, förvaltas av statskontoret. Myndigheterna betalar årliga
avgifter till statskontoret för den utrustning som köps med medel från
anslaget.

I propositionen föreslås att nuvarande ordning för finansiering av ADButrustning
i allt väsentligt bibehålls. Även de upphandlingar som statskontoret
delegerar skall finansieras över det centrala anslaget. Utrustning med
anskaffningsvärde under 20000 kr. bör dock finansieras över drift- och
användarmyndigheternas egna anslag om det rör sig om enstaka utrustningar
sorn inte ingår i en större anskaffning. Ägaransvaret för utrustning
föreslås överfört till myndigheterna.

I propositionen anges vissa övergripande riktlinjer som bör tjäna som
ledning för statskontorets fortsatta arbete i här berörda delar. En strävan
bör vara att successivt öka drift- och användarmyndigheternas ansvar för
sin anskaffning av ADB-utrustning. Detta kräver att statskontoret tillhandahåller
generell vägledning och generellt stöd, inberäknat utbildning, i
anskaffningsfrågor. Statskontorets arbete bör i ökande utsträckning inriktas
på denna typ av insatser samt på medverkan i större översyner av hur
utrustningsbehovet skall tillgodoses inom enskilda myndigheter och verksamhetsområden.
Som riktmärke för resursinsatsen för statskontorets arbete
med anskaffning av ADB-utrustning samt de olika förvaltningsuppgifterna
bör gälla att insatsen totalt sett inte skall öka, utan — på längre sikt —
minskas.

Vad gäller finansieringsformen föreslås ingen ändring. Övergång till att
finansiera anskaffningsarbetet för de civila myndigheterna över myndighetsanslaget
skulle innebära en ökning av detta anslag med ca 7 milj. kr.
samtidigt som det i praktiken skulle vara svårt att minska myndighetens
anslag med motsvarande belopp.

I fråga om DAFA:s anskaffning föreslås en ökad delegering. Rådande

FiU 1981/82:34

ordning för anskaffning och finansiering av ADB-utrustning inom högskolesektorn
föreslås i huvudsak oförändrad.

Vad gäller försvarssektorn upphandlas generellt användbar ADB-utrustning
nu av statskontoret för hela försvarssektorns räkning. Upphandlingen
sker i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) samt den myndighet
som i vaije särskilt fall skall använda utrustningen. Annan utrustning
— bl. a. sådan ADB-utrustning som utgör integrerade delar i tekniska
system, t. ex. datorer i vapen- och stridsledningssystem — anskaffas av
FMV eller av enskilda försvarsmyndigheter.

I propositionen anses nuvarande ordning i huvudsak fungera tillfredsställande.
Det bedöms som angeläget att anskaffning av ADB-utrustningen
även i framtiden sker i nära samverkan med den civila statsförvaltningen.
Ansvaret för upphandling av ADB-utrustning för operativa och taktiska
ledningssystem bör dock överföras till FMV.

I propositionen beräknas anslagsbehovet för nästa budgetår till 98 milj.
kr. Härutöver begärs riksdagens bemyndigande att beställa ADB-utrustning
till ett värde av 110 milj. kr. utöver tidigare lämnade bemyndiganden.

Vissa motioner rörande riktlinjer för datapolitiken m. m.

I det följande återges vissa avsnitt i partimotioner från moderata samlingspartiet,
socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna.

I motion 2396 (m) framhålls i fråga om den fortsatta inriktningen av
politiska åtgärder på dataområdet att den snabba tekniska utvecklingen
motiverar ett genomtänkt och samlat synsätt på det datapolitiska området.
Denna syn måste framför allt utgå ifrån en strävan att tillvarata de stora
fördelar den nya tekniken erbjuder på olika områden. Hittills har debatten
om datoriseringen, inte minst i politiska sammanhang, i första hand kretsat
kring de negativa effekter som datorernas frammarsch kan medföra. Dessa
risker bör inte negligeras. Men samtidigt är det uppenbart att alltför liten
uppmärksamhet ägnats de möjligheter den data- och elektroniktekniska
utvecklingen representerar.

När regeringen nu av riksdagen begär ett ställningstagande till en första
etapp i en samordnad datapolitik finns det skäl att något uppehålla sig vid
frågan vad politiska organ kan och bör göra för att främja en önskad
utveckling på det aktuella området. Vad som anförs i propositionen kan
leda till tanken att statsmakterna bör söka ställa upp mål för den tekniska
utvecklingen och i förväg ange ramar för hur den skall gestalta sig.

I motionen avvisas ett sådant betraktelsesätt. Att med utgångspunkt från
dagens värderingar fastslå vad som i ett längre perspektiv kan anses vara
en ”positiv utveckling av datoranvändningen" är varken principiellt lämpligt
eller praktiskt möjligt. Att försöka låsa fast den tekniska utvecklingen
med utgångspunkt från dagens värderingar kan bara leda till ett statiskt

FiU 1981/82:34

samhälle i vilket möjligheterna till ytterligare utveckling successivt förkvävs.
Att hävda att datoranvändningen skall utvecklas under ”demokratisk
styrning och kontroll” kan uppfattas som ett uttryck för en tro på att
de representativa politiska organen skulle vara bäst skickade att åstadkomma
en positiv utveckling. Detta är en felsyn. Motionärernas uppfattning är
att en positiv utveckling av datoranvändningen endast kan åstadkommas
om utvecklingen i första hand tillåts styras av önskemålen hos de enskilda
medborgarna och av de många olika företagen, organisationerna och myndigheterna.
Detta bör vara en utgångspunkt för fortsatta åtgärder på det
datapolitiska området.

I motionen noteras att de datapolitiska rekommendationer som utarbetats
inom datadelegationens kansli rörande den framtida utvecklingen på
dataområdet inte antagits av datadelegationen och inte heller har varit
föremål för någon remissbehandling. Redan av detta skäl är deras värde
som underlag för fortsatta ställningstaganden diskutabelt. Till det skall
läggas att rekommendationerna i ett flertal fall är så allmänt hållna eller
självklara att de knappast kan vara vägledande i det praktiska politiska
arbetet. Att genom ett riksdagsbeslut stadfästa eller göra något uttalande
med anledning av rekommendationerna kan enligt motionärernas mening
inte komma i fråga. De får betraktas närmast som en exempelsamling på
önskemål som kan finnas rörande utvecklingen på dataområdet. Denna
uppfattning bör ges regeringen till känna.

I fråga om teknikupphandling på dataområdet finner motionärerna det
anmärkningsvärt att ett förslag om ett särskilt teknikupphandlingsorgan
framläggs trots att datadelegationen f. n. bereder ärendet. Vidare nämns
att styrelsen för teknisk utveckling för förhandlingar med Landstingsförbundet
om inrättandet av två teknikupphandlingsfonder för den landstingskommunal
och kommunala sektorn. Därtill har beslut fattats om inrättandet
av tre statliga aktiebolag för teknikupphandling på transport-, energioch
miljöområdena. En omfattande utrednings- och planeringsverksamhet
har således redan igångsatts för att främja teknikupphandlingen inom den
offentliga sektorn. Redan av angivna skäl finns det anledning att ställa sig
avvisande till förslaget att riksdagen nu skulle fatta beslut om inrättandet
av ett organ vars närmare inriktning och organisation ej preciserats.

Härtill skall läggas att lämpligheten av att formalisera åtgärder för teknikupphandling
kan ifrågasättas. Teknikupphandling kan förvisso vara ett
verkningsfullt medel för att främja den tekniska utvecklingen. Den bör
emellertid utgå från faktiska behov ute hos de olika myndigheterna. Det
skall inte bestridas att en viss samordning kan behövas när det gäller rena
teknikupphandlingsprojekt, alltså sådana som kännetecknas dels av att en
helt ny produkt skall utvecklas och dels av att även andra än den ursprungliga
initiativtagaren kan förväntas kunna efterfråga produkten eller ny
teknik som är ett resultat av ifrågavarande produktutveckling. Det kan
likaledes vara i hög grad motiverat att de centrala statsmakterna i sådana
t2 Riksdagen 1981182. 5 sami. Nr 34

FiU 1981/82:34

sammanhang anslår medel som går utöver vad som rimligen bör belasta
den enskilda myndigheten. Detta motiverar emellertid inte inrättandet av
ett särskilt organ för teknikupphandling. Teknikupphandlingsprojekt bör
stimuleras av statsmakterna främst genom att myndigheterna uppmanas
att initiera sådana projekt inom ramen för den sedvanliga budgetprocessen.
Härvid bör de centrala statsmakterna förutskicka en positiv anslagsbehandling.

Mot denna bakgrund förordas att riksdagen avslår förslaget om inrättandet
av ett särskilt organ för teknikupphandling inom dataområdet. Därför
finns inte heller anledning att anvisa det av regeringen begärda reservationsanslaget
om 10000000 kr. I stället bör till anslaget Anskaffning av
ADB-utrustning uppföras det av regeringen tidigare föreslagna beloppet
om 98000000 kr. Regeringen får i förekommande fall inom ramen för detta
anslag bestrida de kostnader som kan vara förenade med eventuella teknikupphandlingsprojekt
under det kommande budgetåret.

I propositionen aviseras tillsättandet av en särskild utredare med uppgift
att presentera ett utredningsmaterial rörande det internationella dataflödet.
Motionärerna vill i sammanhanget framhålla att en strävan bör vara
att, i de internationella organ där frågan om det internationella dataflödet
behandlas, en samordnad nordisk hållning så långt möjligt åstadkommes.
Denna uppfattning bör ges regeringen till känna.

I motion 2408 (s) anförs att propositionen är en ytterligt svåröverskådlig
och heterogen produkt. Det är enligt motionärerna knappast möjligt att -ens med ett omfattande utredningsarbete - reda ut vad som är sådana
ställningstaganden från regeringen som riksdagen föreslås ställa sig bakom
respektive vad som är en mer allmän redogörelse för utvecklingen inom
dataområdet eller för frågor som ligger inom regeringens kompetens att
själv bedöma.

Det är mot den bakgrunden inte möjligt att ge någon mera heltäckande
kommentar till samtliga de delförslag som kan finnas i propositionen, anför
motionärerna. De har därför valt att koncentrera sina förslag till ett fåtal
områden: datatekniken i industriproduktionen, forskning, utveckling och
utbildning samt datorerna i arbetslivet. Detta innebär självfallet inte att
samtliga förslag från regeringen som i övrigt kan finnas i propositionen
accepteras, heter det i motionen.

Data- och elektronikutvecklingen har fått en alltmer framskjuten plats i
samhällsdebatten såväl i Sverige som i övriga industriländer. Det handlar
främst om sysselsättning, yrkesinnehåll, miljöpåverkan, utbildning, produktivitet,
medbestämmande och information samt integritetsaspekter på
dessa frågor.

En avstannande industriell utveckling orsakad av föråldrad teknik och
sjunkande investeringar utgör ett hot mot socialdemokratins grundläggande
mål: arbete åt alla, ökad välfärd, demokrati i samhälle och arbetsliv,

FiU 1981/82:34

god arbetsmiljö och rättvis fördelning, anför motionärerna. Vi kan inte
säga nej till ny teknik, men genom ökad medvetenhet och bättre kunskaper
kan vi styra tekniken och ta vara på de möjligheter den ger. I motionen
anges sju viktiga utgångspunkter för de åtgärder som behövs för att främja
och styra datateknikens och elektronikens användning i vårt samhälle.

— Datoranvändning för en långsiktig förstärkning av samhällets resurser.

— Datateknik för arbete åt alla.

— Datoranvändning med urskilning.

— Förhindra utslagning, underlätta anpassning.

— Faror och risker i arbetsmiljön skall undanröjas.

— Utveckling av yrkeskunnande.

— Demokratisk arbetsorganisation med datorer som hjälpmedel.

För att uppnå dessa mål krävs att erforderliga resurser ställs till förfogande
under 1980-talet. Samhället måste stödja forskning och medveten
teknikupphandling, förstärkt facklig utbildning på dataområdet och ökat
löntagarinflytande över datateknikens användning samt en bred debatt och
utbildningsverksamhet.

I motionen understryks att teknikupphandlingen intar en central plats i
en socialdemokratisk politik för data- och elektronikområdet. Teknikupphandlingen
innebär att användarens krav är utgångspunkten i arbetet för
att ta fram nya tekniska lösningar. Metoden innebär därmed också att det
finns möjligheter att prioritera teknikutvecklingen på just de samhällsområden
som man bedömer vara mest angelägna. Samtidigt kan önskemål på
områden som arbetsmiljö och arbetsorganisation arbetas in i de krav som
vid teknikupphandlingen ställs på den nya produkten eller det nya systemet.
Teknikupphandling har dessutom visat sig vara ett mycket effektivt
sätt att mer allmänt stimulera den tekniska utvecklingen i industrin.

I motionen erinras om att man från socialdemokratisk sida har i partimotioner
om industripolitik fört fram olika förslag till statliga insatser inom
ramen för offentlig teknikupphandling.

Motionärerna är inte övertygade om att man nu bör bygga upp ett nytt
permanent organ med den speciella uppgiften att stimulera den offentliga
teknikupphandlingen avgränsat till dataområdet. Temporärt anses dock ett
sådant organ som föreslås i propositionen kunna spela en viktig roll, i
första hand genom att inventera aktuella projekt inom det statliga, kommunala
resp. landstingskommunala området.

En central uppgift vid en sådan genomgång bör vara att säkerställa att
teknikupphandlingen organiseras på ett sådant sätt att de anställda får
möjlighet att påverka utformningen av de tekniska och organisatoriska
lösningarna.

Det särskilda organet bör i sin bedömning av vilka projekt som skall
stödjas i första hand prioritera sådan upphandling som kan få en bred
betydelse för användningen inom svenskt näringsliv och förvaltning.
Motionärerna anser att teknikupphandlingen måste ses ur ett bredare

FiU 1981/82:34

perspektiv än det som anläggs i den datapolitiska propositionen. En erfarenhet
av det arbete med teknikupphandling, som bedrivits under senare
år, är att de intressantaste nya datatekniska tillämpningarna ofta är en
kombination av datateknik och andra teknikområden.

Under senare år har intresset för teknikupphandling ökat. Olika samhällsorgan
har byggts upp — främst på socialdemokratiska initiativ, anför
motionärerna. Splittring präglar emellertid i dag teknikupphandlingsområdet.
I motionen föreslås därför riksdagen av regeringen begära en översyn
av samhällets organisation på teknikupphandlingens område. Syftet med
översynen bör vara att utarbeta förslag som leder till en mer lättöverskådlig
struktur på det statliga stödet, en klarare ansvarsfördelning mellan olika
organ och en effektiv resursanvändning. En särskild uppgift inom ramen
för översynen bör vara att utarbeta förslag om hur teknikupphandling
mellan svenska industriföretag skall stimuleras.

I avvaktan på resultatet av den begärda översynen av samhällets organisation
på teknikupphandlingens område ser motionärerna det som positivt
att man inom regeringskansliet avsätter resurser för en översyn av den
offentliga upphandlingen. Självfallet kommer därvid data- och elektronikfrågorna
att inta en framskjuten plats. Datadelegationen bör kunna spela
en viktig roll i sammanhanget.

I motion 2409 (vpk) åberopas vad som anförs i propositionen, nämligen
att en samordnad datapolitik bör relateras till och vara underordnad övergripande
samhällsmål såsom demokrati, ekonomisk tillväxt, full sysselsättning,
ekonomisk, social och kulturell jämlikhet, regional balans, god arbetsmiljö,
medbestämmande i arbetslivet samt jämställdhet mellan kvinnor
och män.

I motionen konstateras att det mest övergripande målet inte nämns i
denna uppräkning, nämligen det mål som är avhängigt av vilket ekonomiskt
samhällssystem som skall vara rådande. Det innebär enligt motionärerna
att propositionen brister i klarhet och analys. Alla dessa vackra
samhällsmål, som är uppräknade ovan, är villkorliga och måste underordna
sig kapitalismens ekonomiska lagar.

De övergripande samhällsmål propositionen nämner är visserligen viktiga.
För att de skall kunna genomföras till fullo fordras dock en radikalt
annorlunda politik än den regeringen står för. En politik som syftar till att
bryta storfinansens makt, som ersätter kapitalismens anarkiska hushållning
med en socialistisk planhushållning och som i verklig mening sätter de
nu nämnda samhällsmålen i första rummet.

Motionärerna riktar en allmän kritik gentemot propositionen. Den är
rörig och svåröverskådlig. Vissa frågeställningar kommer igen på flera
ställen och det är svårt att få klarhet i vad som är förslag och vad som
enbart är tankegångar.

I anslutning till ett i motionen framfört krav att en ny utredning tillsätts,

FiU 1981/82:34

som skall ha till uppgift att lägga fram förslag som skall främja en utveckling
av en inhemsk nationell dataindustri, understryks vikten av att upphandlingsbestämmelserna
för stat, landsting och kommun ändras så att den
offentliga sektorn ges möjligheter att styra sina beställningar till den svenska
industrin.

I fråga om propositionens förslag om teknikupphandling på dataområdet
konstateras i motionen att förslaget utgår från de regler som i dag gäller på
området och alltså tar hänsyn till upphandlingsförordningen, GATT-överenskommelse
etc. och den snäva tolkning dessa regler getts av statsmakterna.
Eftersom det ekonomiska stödet är avsett att gå till kommuner och
landsting motsätter sig inte motionärerna förslaget. De anser dock att
förslaget är alltför begränsat. Teknikupphandlingen bör i än högre grad
sättas in i ett industripolitiskt sammanhang.

Motionärerna anger att de delar uppfattningen i propositionen att datateknikens
effekter på sysselsättningen är underordnade den ekonomiska
politiken. Införandet av datateknik innebär emellertid att de negativa sysselsättningseffekterna
av den rådande ekonomiska politiken förstärks.

I motionen förordas en helt annan inriktning av den ekonomiska politiken.
Viktiga ingredienser i en sådan sysselsättningsskapande politik är:

- program för 100000 nya samhällsnyttiga arbeten inom framför allt offentliga
sektorn under en treårsperiod

- program för 100000 nya industriarbeten under åttiotalet

- inrättande av samhällsfonder för att finansiera ovanstående program

- genomförande av sextimmarsdagen under åttiotalet

- nej till marginalskattereformen. Utredning och övergång till produktionsskatt
där möjligheter att beskatta datorerna också bör undersökas.
Särskilt framhålls i motionen skattepolitikens betydelse för sysselsättningen.
Det är orimligt att som i dag den mänskliga arbetskraften beskattas
hårt, medan däremot industrirobotar inte beskattas. Riksdagen bör därför i
detta sammanhang uttala sig för en övergång till produktionsbeskattning.

Också förslaget om att genomföra sextimmarsdagen under åttiotalet vill
motionärerna lyfta fram i detta sammanhang. De rationaliseringsvinster
som kan göras med datateknikens hjälp bör delvis användas för att genomföra
en allmän arbetstidsförkortning. Riksdagen bör därför i detta sammanhang
uttala sig för ett genomförande av sextimmarsdagen med bibehållen
lönenivå under åttiotalet.

Utskottet

Principer och riktlinjer för datateknikens utveckling i samhället samt uppläggningen
av det datapolitiska arbetet

Utvecklingen inom området datateknik har gått mycket snabbt under
senare år. Datastyrda system och processer har i mycket stor utsträckning
redan införts i svensk industri och handel. På kontorsområdet kan snabba

FiU 1981/82:34

förändringar förutses under 1980-talet till följd av datateknikens genomslagskraft.
Också i hemmen kan man vänta en rad tillämpningar.

Som understryks såväl i propositionen som i flera av de väckta motionerna
är det inte fråga om att säga ja eller nej till den nya tekniken. De
många tillämpningsområden som datatekniken har gör att många företag,
myndigheter och enskilda redan nu och än mer i framtiden ställs inför
åtskilliga konkreta beslut om och hur datatekniken skall användas. Datapolitikens
främsta syfte kan sägas vara att ge vägledning inför sådana
valsituationer och beslut.

1 propositionen konstateras — i nära anslutning till vad datadelegationen
anfört - att en samordnad datapolitik bör relateras till och vara underordnad
de övergripande samhällsmålen. Inom ramen för en samordnad datapolitik
kan och bör den datapolitiska styrningen utföras av många organisationer,
grupper och enskilda i samhället. En av statsmakternas uppgifter
vid utformningen av datapolitiken är att lägga fast datapolitiska mål och
ange principer och riktlinjer. På vissa områden kan sedan statsmakternas
styrning ta sig mera direkta former.

Utskottet delar detta synsätt. Begreppet samordnad datapolitik kan inte
ges en alltför konkret innebörd. Som datadelegationen understrukit finns
det goda förutsättningar att forma en svensk modell för datateknikens
positiva utveckling som utmärks av att man försöker tillämpa en helhetssyn
på datafrågorna, att många parter, grupper och enskilda ges möjlighet
att påverka utveckling och användning av datatekniken, att aktuella problem
löses i samverkan mellan berörda parter, grupper och enskilda samt
att det är ett gemensamt intresse för alla att en bred utbildning med en för
dessa syften lämplig inriktning genomförs. Inledningsvis bör tyngdpunkten
i politiken ligga på utbildningens område, forskningsområdet, frågor som
gäller medbestämmande och användarinflytande samt frågor som gäller
teknikupphandling.

Utskottet anser sig, med ledning av datadelegationens rapport och utifrån
en bedömning av vad som anförs i de väckta partimotionema, kunna
konstatera att betydande enighet råder om att begreppet samordnad datapolitik
bör ha denna avgränsade innebörd. Självfallet kan det inte komma i
fråga att statsmakterna sätter upp mål för den tekniska utvecklingen och i
förväg anger ramar för hur den skall gestalta sig. Farhågorna i motion 2396
(m) att vad som anförs i propositionen skulle kunna tolkas på det sättet
anser utskottet vara ogrundade. Att sådana mål inte bör sättas upp finner
utskottet så självklart att något särskilt uttalande härom knappast erfordras.
Yrkande 1 i motion 2396 samt yrkande 2 i motion 2405 bör därför anses
besvarade med vad utskottet här har anfört.

I propositionen återges de förslag till principer och riktlinjer i 50 rekommendationer
som presenterats i rapporten Samordnad datapolitik. Rekommendationerna
behandlas i propositionen på det sättet att vissa utmynnar i

FiU 1981/82:34

förslag till åtgärder som redovisas i en samlad åtgärdsplan för den kommande
treårsperioden. Andra rekommendationer föreslås bilda utgångspunkt
för utredningsarbete under treårsperioden. En tredje kategori rekommendationer
hänskjuts till det datapolitiska arbetet i tiden efter budgetåret
1985/86.

Enligt samtliga partimotioner samt några av de enskilda motionerna
föreligger det svårigheter att tolka i vilken utsträckning det i propositionen
görs uttalanden i anslutning till de redovisade rekommendationerna som
kan anses bindande för statsmakterna. I motion 2396 vill man att riksdagen
ger till känna att rekommendationerna i ett flertal fall är så allmänt hållna
eller självklara att de knappast kan vara vägledande i det praktiska politiska
arbetet. Att genom ett riksdagsbeslut stadfästa eller göra något uttalande
med anledning av rekommendationerna anser motionärerna inte
kunna komma i fråga.

Inte heller utskottet anser det möjligt att i ett sammanhang som detta ta
ställning till en hel mängd rekommendationer på hela dataområdet. Detta
synes heller inte vara föredragandens avsikt. Riksdagen har beretts tillfälle
att ta del av vad som anförs i propositionen om principer och riktlinjer för
datateknikens utveckling och användning i samhället samt om uppläggningen
av det datapolitiska arbetet. Föredraganden konstaterar i propositionen
att datadelegationen har ställt sig bakom den allmänna inriktningen i
rekommendationerna och ansett att de anvisar väsentliga utgångspunkter
för det fortsatta datapolitiska arbetet. För egen del är han inte nu beredd
att förorda att rekommendationerna får någon annan innebörd än vad
delegationen framhållit. Han anger att det datapolitiska arbetet avses fortsätta
under en kommande treårsperiod och att flera av rekommendationerna
under denna period kan komma att behöva preciseras.

Utskottet konstaterar mot bakgrund av det anförda att det för riksdagens
del inte nu är fråga om något ställningstagande till innehållet i de redovisade
rekommendationerna. De utgör enligt utskottets mening emellertid
sammantagna en god utgångspunkt för fortsatt utredningsarbete och för
överväganden om i vilken utsträckning konkreta åtgärder från statsmakternas
sida kan komma i fråga. Något särskilt tillkännagivande från riksdagens
sida av den art som begärs i motionerna 2396 (yrkande 2) och 2405
(yrkande 1) torde mot bakgrund av vad utskottet här har anfört inte
erfordras.

Också i motionerna tas målfrågor upp till diskussion. I den socialdemokratiska
partimotionen 2408 anges sju utgångspunkter för åtgärder som
behövs för att främja och styra datateknikens och elektronikens användning
i vårt samhälle. De sju punkterna är:

— Datoranvändning för en långsiktig förstärkning av samhällets resurser

— Datateknik för arbete åt alla

— Datoranvändning med urskillning

FiU 1981/82:34

— Förhindra utslagning, underlätta anpassning

— Faror och risker i arbetsmiljön skall undanröjas

— Utveckling av yrkeskunnande

— Demokratisk arbetsorganisation med datorer som hjälpmedel

I motion 2395 (yrkande 1) anges fyra övergripande mål för datapolitiken:

— att statens datorer skall fungera så att de är medborgarna till hjälp och
inte till onödigt obehag,

— att datorerna på arbetsplatserna skall göra livet lättare, inte svårare, för
de arbetande,

— att datatekniken skall användas till att ge mer sysselsättning (antagligen
av nytt slag), inte att minska sysselsättningen totalt,

— att datakommunikationerna skall vara mångmedier, inte monopoliserade
massmedier.

Enligt utskottets bedömning står de återgivna målformuleringarna i samklang
med de utgångspunkter och mål som återfinns i propositionen. I
motion 2408 finns inget yrkande på denna punkt. Någon särskild åtgärd
från riksdagens sida med anledning av yrkande 1 i motion 2395 är enligt
utskottets mening heller inte erforderlig.

I motion 2409 (yrkande 11) begärs att riksdagen uttalar att de anställda
inte bör ges försämrade arbetsuppgifter som en följd av införande och
utnyttjande av datasystem.

Utskottet noterar att det föreslagna uttalandet överensstämmer med en
av de rekommendationer som tagits upp i betänkandet Samordnad datapolitik
(punkt 41). Utskottet har beträffande det stora antalet rekommendationer
som redovisas i propositionen ansett att riksdagen inte i detta
sammanhang bör ta konkret ställning till dessa. Det bör gälla också den
rekommendation som tas upp särskilt i motion 2409. Ett ledmotiv i såväl
betänkandet som i den framlagda propositionen är emellertid att de omställningar
som aktualiseras i samband med införande av ny teknik skall
ske i socialt acceptabla former och att de anställda bör ges möjlighet att
påverka förändringarna genom medbestämmande. Det kan i sammanhanget
noteras att det medbestämmandeavtal på det privata avtalsområdet som
nyligen träffats - liksom tidigare träffade avtal på bl. a. den statliga sektorn
— innefattar bestämmelser som reglerar formerna för de anställdas
möjligheter till inflytande i dessa situationer. Yrkandet om ett uttalande
från riksdagens sida avstyrks.

I motion 1665 (yrkande 3) - som väcktes under den allmänna motionstiden
— begärs att vissa i motionen behandlade frågeställningar om hur
ADB-system påverkar näringsliv, företag och enskilda medborgare utreds.
Yrkandet torde vara tillgodosett med vad som redovisats av datadelegationen
i dess rapport och med vad som presenterats i propositionen i fråga
om fortsatt utredningsarbete.

FiU 1981/82:34

Vad särskilt gäller uppläggningen av det datapolitiska arbetet anser inte
utskottet att det finns anledning göra något särskilt uttalande från riksdagens
sida härom. Det får ankomma på regeringen att göra de närmare
bedömningarna om hur och i vilken takt arbetet skall bedrivas. Den på
riksdagens initiativ särskilt tillskapade datadelegationen bör som hittills
spela en viktig roll i dessa bedömningar.

Bland de frågor som anmäls i propositionen återfinns dataflödet över
gränserna. En särskild utredare avses bli tillkallad med uppgift att presentera
ett brett utredningsmaterial om dataflödet över de svenska gränserna,
vilken betydelse det har för närvarande samt underlag för bedömningen av
utvecklingen på sikt. I motion 2396 (yrkande 6) föreslås att riksdagen gör
ett tillkännagivande av innebörd att en strävan bör vara att åstadkomma en
samordnad nordisk hållning i de internationella organ där frågan om det
internationella dataflödet behandlas.

Utskottet noterar att man i Nordiska rådet tagit upp datafrågorna till
behandling och att ministerrådet tillsatt en särskild arbetsgrupp för i första
hand frågor om nordisk samverkan kring utbildning och forskning. Inom
Nordiska rådet bedrivs sålunda ett arbete som medverkar till en gemensam
nordisk syn på viktiga datapolitiska områden. Utskottet förutsätter att en
gemensam nordisk hållning rörande det internationella dataflödet eftersträvas
i de sammanhang där förutsättningar härför föreligger. Yrkande 6 i
motion 2396 ger därför enligt utskottets mening inte anledning till något
särskilt initiativ från riksdagens sida.

I motion 2398 (m), yrkande 2, begärs att riksdagen för information om
datalagen och skyddet för den enskildes integritet anvisar 2 milj. kr. En
sådan medelsanvisning anses i motionen utgöra en bättre prioritering än
det föreslagna anslaget till bred utbildning i datafrågor där studieförbunden
och vissa andra organ avses medverka.

Utskottet delar inte denna uppfattning. En huvudtanke bakom förslaget i
propositionen är att föra ut kunskaper om datateknikens effekter i vid
mening och inte enbart integritetsaspekterna. Motionärernas förslag har en
mer begränsad målsättning.

Utbildningsutskottet har tillstyrkt att medel anvisas i enlighet med förslaget
i propositionen (UbU 1981/82:28). Med hänvisning härtill och till att
särskilda medel finns- upptagna under justitiedepartementets anslag för
information om lagstiftning m.m. avstyrks förslaget i motion 2398 (yrkande
2) om ett särskilt anslag för information om datalagen och skyddet
för den enskildes integritet.

Den fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen m.m.

I propositionen tas också upp vissa frågor om användningen av datateknik
i den statliga förvaltningen. En redovisning görs av erfarenheter från
tillämpningen av de principer och riktlinjer för användningen av ADB i

FiU 1981/82:34

statsförvaltningen som riksdagen fastställde år 1979. Uppdrag till olika
myndigheter aviseras med syfte att skapa ökad effektivitet, ökat användarinflytande
och förbättrad information resp. service till allmänheten.

Bland de frågor som särskilt tas upp i propositionen är behovet av
långsiktig bedömning av tidpunkten då större förändringar av ADB-system
måste genomföras och tidpunkten då detta förändringsarbete måste initieras.
En särskild redovisning för de myndigheter som har mer omfattande
ADB-verksamhet aviseras. En sammanställning och analys av systemförändringsbehoven
kommer att göras genom budgetdepartementets försorg.

Föredraganden understryker i sammanhanget att stor betydelse måste
tillmätas kostnads- och besparingsaspekterna. En viktig utgångspunkt
måste vara att det är verksamhetens totalkostnader som skall minskas.
Härvid bör beaktas att kostnaden för själva elektroniken inte längre är den
trånga sektorn i investeringen utan att intresset bör fokuseras mot den
totala investeringskostnaden.

I propositionen understryks vikten av att metoderna för kostnadsbedömning
av systeminvesteringar utvecklas vidare. Initiativ kommer att tas
till ett vidgat metodutvecklingsarbete som skall kunna leda fram till rekommendationer
om beslutsunderlag, kalkylmetoder m. m. som bättre motsvarar
de krav som måste ställas när det gäller rationaliseringsprojekt av
besparingskaraktär.

I fråga om utveckling och införande av ADB-system understryks i propositionen
att man i fortsättningen bör eftersträva en projektorganisation
som medger att den personal som skall använda ADB-stödet får ett ökat
inflytande på ledningen av det direkta projektarbetet. Bl. a. för att möjliggöra
detta bör utveckling och införande av ett system ske i flera etapper.
Av stor betydelse är det att de olika medverkande i en systeminvestering
ges möjlighet att utarbeta en kravspecifikation och att det inför vaije beslut
görs en bedömning av hur mål och krav uppfylls, s.k. konsekvensbedömningar.

Utskottet behandlade utförligt beslutsprocessen vid systeminvesteringar
i samband med att riktlinjer för användning av ADB i statsförvaltningen
lades fast av statsmakterna år 1979 (prop. 1978/79:121, FiU 1978/79: 34).
Utskottet underströk i det av riksdagen godkända betänkandet nödvändigheten
av att förbättra statsmakternas insyn i användningen av ADB och att
ge dessa bättre möjligheter att påverka inriktningen av ADB-användningen.
Detta kräver, anförde utskottet, att statsmakterna kommer in redan i
ett tidigt skede av beslutsprocessen för större och viktigare projekt och att
ett lämpligt utformat beslutsunderlag tas fram vid flera olika tillfällen.
Vidare krävs att myndigheterna i sin planering tar hänsyn till att statsmakterna
kan komma att förändra förutsättningarna för ADB-projektet.

Utskottet betonade vidare vikten av att den tilltänkta ordningen för
beslut rörande ADB-projekt i statsförvaltningen utformas med hänsyn

FiU 1981/82:34

tagen till riksdagens särskilda behov. Riksdagen borde ges tillfälle att ta
ställning till större och viktigare systeminvesteringar innan mer kostnadskrävande
aktiviteter, som skulle riskera att inskränka riksdagens handlingsfrihet,
inleddes i ett ADB-projekt. I normalfallet borde riksdagens
ställningstagande följa när resultatet av en s.k. huvudstudie föreligger,
men innan systemkonstruktion påböljats. Givetvis borde riksdagen underställas
ärendet på nytt för den händelse det fortsatta arbetet visade att
huvudstudiens förutsättningar förändrats i viktiga hänseenden. Utskottet
underströk också det angelägna i att arbetet planeras så att beslutstidpunkterna
i så stor utsträckning som möjligt anpassas till budgetprocessen och
till beslutsordningen i riksdagen.

Vissa ytterligare synpunkter rörande beslutsformerna och handläggningsordningen
i dataärenden har framförts av riksdagen på grundval av
finansutskottets betänkande 1979/80:26 med anledning av proposition
1979/80:124 om den centrala organisationen för rationalisering och ADB i
statsförvaltningen.

Utskottet har noterat att de framförda önskemålen i tillämpliga delar har
tillgodosetts i den förordning om investeringar i statliga ADB-system som
sedermera utfärdats (SFS 1981:266).

De synpunkter som förs fram i den nu aktuella propositionen ligger i linje
med de normer för beslutsfattande som lagts fast för statliga investeringar i
ADB-system. De bearbetningar och översikter rörande investeringsbehovet
som aviseras bör enligt utskottets mening förbättra möjligheterna att
överblicka de större ADB-system som finns i statsförvaltningen och därmed
möjligheterna att påverka och förändra dem.

Utskottet anser det vara mycket angeläget med väl utvecklade metoder
för kostnadsbedömningar av systeminvesteringar och att beslutsunderlag,
kalkylmetoder m. m. så långt möjligt förfinas och motsvarar de krav som
måste ställas när det gäller rationaliseringsprojekt av besparingskaraktär.
Kostnads- och besparingsaspekterna kan inte nog betonas. Särskilt viktigt
är det enligt utskottets mening att avstämningar löpande görs av de ekonomiska
vinster som ett system bedömdes medföra när beslutet att införa
systemet fattades. Det är viktigt att rationaliseringsvinsterna tas till vara
och kommer till uttryck också i direkta besparingar.

Vad utskottet i det föregående har anfört om betydelsen av att kostnadsoch
besparingsaspekterna beaktas vid ADB-användning i den statliga sektorn
torde utgöra svar också på det i motion 1170 (yrkande 1) framförda
kravet att riksdagen skall uttala att ADB-användningen i statlig verksamhet
främst skall syfta till att minska statens administrationskostnader. Det
är enligt utskottets uppfattning självklart att ADB-verksamheten bör syfta
till att effektivisera och rationalisera verksamheten så att administrationskostnaderna
begränsas. Något uttalande härom, utöver vad utskottet anfört
i det föregående, är enligt utskottets mening inte erforderligt.

FiU 1981/82:34

Vad slutligen gäller utveckling och införande av ADB-system har också
utskottet den uppfattningen att datakunnandet nu har en sådan bredd att
man systematiskt kan eftersträva en projektorganisation som medger att
den personal som skall använda ADB-stödet får ett ökat inflytande på
ledningen av det direkta projektarbetet. En sådan ordning ligger i linje med
— och torde i själva verket förutsätta — den vidgade roll som myndigheterna
avses få vid anskaffning av ADB-utrustning.

I motion 2404 önskas en riksdagens meningsyttring av innebörd att
fortsatt spridning av datakraft, kunnande och ansvar på dataområdet eftersträvas.
Motionärerna vill att datadelegationen i samverkan med kommunoch
landstingsförbunden skall kartlägga möjligheterna till spridning av
datakraft till olika delar av landet.

Såvitt utskottet kan finna innebär motionärernas önskemål ett understrykande
av de riktlinjer för spridning m. m. av ADB i statsförvaltningen
som lades fast av statsmakterna år 1979 och som följs upp genom uttalanden
av föredraganden i den nu aktuella propositionen. Den tekniska utveckling
som sker på dataområdet möjliggör i allt högre grad spridning av
datordriften, samtidigt som allt större vikt läggs vid decentraliseringsaspekten
när det gäller möjligheterna för användarna av ADB att utöva
inflytande över systemens tillämpning. Utskottet noterar att decentraliseringsutredningen
avses få visst uppdrag på detta område. Utskottet lägger
för sin del stor vikt vid decentraliseringsaspekten och utgår från att datadelegationen
ser som en av sina uppgifter att bevaka möjligheterna till decentralisering
av den statliga data verksamheten. Något särskilt uttalande från
riksdagens sida är enligt utskottets mening inte erforderligt.

Yrkandena 1 och 2 i motion 1665 bör anses vara besvarade med de
redovisningar och uttalanden som gjorts i propositionen resp. med vad
utskottet anfört i motsvarande avsnitt.

1 motion 179 begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen rörande kraven på offentlig redovisning av förhållanden
som rör de statliga datasystemen.

Motionären pekar i motionen på att den enskilde tenderar att komma i
ett kraftigt underläge i förhållande till datasystemen. 1 motionen ges en rad
exempel på sådant som allmänheten behöver veta eller kunna få svar på i
fråga om ett datasystem. Dessa krav bör statskontoret och andra myndigheter
med ansvar för systemen få formulerade för sig, anser motionären.
Statskontoret bör ha ett särskilt ansvar på detta område.

I motion 2405 (yrkande 9) tas samma frågeställning upp. Där begärs att
s. k. registerlagar utarbetas för ett antal statliga datasystem.

Utskottet får här hänvisa till att dessa frågor helt nyligen varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet med anledning av proposition 1981/82:37
om offentlighetsprincipen och ADB. Genom en lagändring som träder i
kraft den 1 juli 1982 har sålunda fastslagits att myndighet i princip har

FiU 1981/82:34

skyldighet att tillhandahålla beskrivningar av sina ADB-register (KU 1981/
82:21). De sålunda fastställda reglerna torde onödiggöra särskild lagstiftning
i vaije enskilt fall.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att ADBverksamheten
vid statliga myndigheter utformas på ett sådant sätt att den
vanlige medborgarens kontakter med myndigheterna inte ytterligare
kompliceras. Vägledande för myndigheternas tillämpning av ADB-systern
bör vara att systemen skall underlätta medborgarens berättigade krav på
service från myndigheterna i sådana former att medborgarna upplever
myndighetskontakten som meningsfull.

Något särskilt tillkännagivande rörande vad utskottet här har anfört med
anledning av de redovisade yrkandena i motionerna 179 och 2405 (yrkande
9) anser inte utskottet vara erforderligt.

I motion 2405 (yrkande 10) begärs att riksdagen ger regeringen till känna
vad som anförs i motionen om regeringens och myndigheternas redovisning
av statens verksamhet. Motionären anser att insynen i statens dataverksamhet
bör förbättras genom att varje nytt större datasystem dokumenteras
i en noggrann tryckt beskrivning. Vidare menar motionären att
nuvarande databilaga i huvudtiteln Gemensamma frågor i stället bör överlämnas
vid höstriksdagens böljan samt att datafrågor bör diskuteras samlat
vid ett tillfälle i riksdagen, tillsammans med decentraliseringsfrågor, antibyråkrativerksamhet,
personaladministration och rationalisering.

Vad utskottet anfört i föregående avsnitt bör utgöra svar på motionärens
första krav. Enligt utskottets mening bör frågor i övrigt som rör i vilka
former de statliga systemen skall presenteras för allmänheten etc. i första
hand diskuteras i datadelegationen, som tillskapats för att ge de politiska
partierna, organisationer m.fl. insyn på dataområdet. Vad gäller den särskilda
databilaga som numera årligen lämnas riksdagen i huvudtiteln Gemensamma
frågor har utskottet tagit ställning till denna i betänkandet FiU
1981/82: 33. Utskottets där uttalade uppfattning är att redovisningen fyller
ett stort behov för riksdagen. Detta torde också vara motionärens uppfattning.
Motionären anser att redovisningen i stället bör lämnas riksdagen vid
höstsessionen. Utskottet anser för sin del att sammanställningen fyller ett
behov som gemensamt underlag för de anslagsäskanden i datafrågor som
finns på skilda håll i budgetpropositionen och att redovisningen således bör
lämnas i denna. Vad slutligen gäller önskemålet om en årlig sammanhållen
debatt i riksdagen i frågor som rör ADB, decentralisering, antibyråkrati,
rationalisering m. m. är det en fråga som får tas upp i talmanskonferens och
andra riksdagens organ där riksdagens arbete planeras. Yrkandet avstyrks.

I motion 2405 (yrkande 4) föreslås vidare dels att riksdagen ger till känna
att den s.k. handläggningsordningen vid ADB-investeringar bör beakta
även riksdagens beslutspunkter, dels att en motsvarande ordning bör utarbetas
för försvaret.

FiU 1981/82:34

Vad gäller den första delen av yrkandet vill utskottet erinra om att
förordningen i fråga (SFS 1981:266) föreskriver vad myndigheterna skall
iaktta i samband med investeringar i statliga ADB-system. Riksdagen har
understrukit för regeringen att riksdagen måste beredas tillfälle att ta
ställning till större och viktigare systeminvesteringar innan systemen låses
fast. Det ankommer på regeringen att se till att så sker.

Motionärens begäran att en handläggningsordning av det slag som nu
finns för den civila statsförvaltningen utarbetas också för försvaret finner
utskottet inte skäl att tillstyrka. Den förut nämnda handläggningsordningen
för civila myndigheter tillämpas också inom försvaret när det gäller
konventionell utrustning. I fråga om datautrustning för operativa och taktiska
ändamål inom försvaret finns en särskild datakraftsplan som underlag.
Det bör också noteras att investeringar i datautrustning för försvaret
ofta är sammankopplade med anskaffning av försvarsmateriel. Yrkande 4 i
motion 2405 avstyrks sålunda.

I motion 2405 tas vidare upp en rad frågor som rör existerande statliga
datasystem.

I yrkande 5 begärs att varje beslut om upphandling av dator- och programvaruutrustningar
för rikspolisstyrelsens nya dator och vaije steg mot
konvertering av riksförsäkringsverkets nuvarande datasystem skall anstå
till dess att riksdagen tagit ställning till den principiella framtida utformningen
av dessa förvaltningssektorers datarutiner.

Utskottet har ingen anledning ifrågasätta att regeringen underställer
riksdagen planerade nya och konverterade datasystem i den ordning som
riksdagen har fastställt. Innan detta skett bör givetvis inga anskaffningar
ske som låser den framtida utformningen av systemen. Däremot bör den
föreskrivna ordningen inte hindra att existerande system underhålls och
kompletteras i den utsträckning detta bedöms ekonomiskt rationellt. Yrkandet
om särskilt tillkännagivande avstyrks.

I yrkande 11 i samma motion krävs att ledningsorganet för rättsväsendets
informationssystem avvecklas. Utskottet får beträffande detta yrkande
hänvisa till riksdagens behandling år 1980 av frågan (JuU 1979/80:23
p. 2) samt vidare konstatera att riksdagen nyligen har beviljat medel till
Kommittéer m. m. på justitiedepartementets huvudtitel, det anslag över
vilket ledningsorganet för rättsväsendets informationssystem finansieras.
Utskottet finner inte anledning för riksdagen att i detta sammanhang, på
grundval av vad som anförts i motionen, ompröva detta nyligen fattade
beslut. Motionsyrkandet avstyrks.

I yrkande 13 begärs att riksdagen gör en rad uttalanden rörande den s. k.
ALLFA-utredningens förslag om socialförsäkringens datasystem.

Utskottet konstaterar att ett omfattande utredningsarbete på senare tid
har verkställts rörande socialförsäkringssystemet och riksförsäkringsverket.
En av utredningarna rör socialförsäkringens datasystem, den s.k.
ALLFA-utredningen (SOU 1981:24). Hela utredningsmaterialet är före -

FiU 1981/82:34

mål för överväganden i regeringskansliet och en proposition om en allmän
socialförsäkring är aviserad. Enligt utskottets mening bör regeringens förslag
avvaktas innan riksdagen tar ställning i de frågor som utretts, varför
motionsyrkandet avstyrks.

I yrkande 14 krävs uppskov med genomförandeplanen för kronofogdemyndigheternas
nya datasystem. Utskottet noterar att hela frågan om
datasystemet för kronofogdemyndigheterna är anmäld i årets budgetproposition.
Riksdagen kommer senare under innevarande session sålunda att
få ta ställning till dessa frågor, efter beredning av civilutskottet. Några
motioner som ifrågasätter den uppläggning som redovisas i propositionen
har inte väckts. Med hänvisning härtill och till vad utskottet i det föregående
anfört om skyldigheten att tillhandahålla beskrivningar av sina ADBregister
avstyrks förevarande yrkande i motion 2405.

Slutligen begärs i yrkande 6 i motion 2405 att riksrevisionsverket skall
återfå sin rätt att förvaltningsrevidera den statliga data- och rationaliserings
verksamheten utan begränsning. I motion 1170 (yrkande 6) finns ett
motsvarande krav, nämligen att riksrevisionsverkets granskningsansvar
bör innefatta ADB-investeringar och ADB-användning.

Utskottet vidhåller sin i tidigare sammanhang uttryckta uppfattning att
RRV:s revisionsansvar inte är inskränkt på det sätt motionärerna hävdar.
Det har ansetts lämpligt att RRV inte går in med revisionsinsatser under
investeringsskedet i ett nytt system. När systemet väl är etablerat och
utgör en integrerande del av myndighetens verksamhet då skall givetvis
revisionen omfatta också denna del. Utskottet avstyrker de båda motionsyrkandena
om ett riksdagens särskilda uttalande härom.

I motion 1170 (yrkande 3) begärs tilläggsdirektiv till datadelegationen att
gå igenom samtliga större statliga ADB-system.

Utskottet avstyrker kravet. Utskottet förutsätter att direktiven i sig inte
hindrar att delegationen söker genomlysa statliga datasystem. Delegationen
har tidigare granskat RS-systemet. Det bör emellertid ankomma på
datadelegationen själv att - inom ramen för givna direktiv - bedöma vilka
arbetsuppgifter som är mest angelägna i delegationens arbete.

Teknikupphandling på dataområdet

I propositionen (momenten 2 och 4) föreslås särskilda insatser för att
främja teknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn. För
budgetåret 1982/83 beräknas 10 milj. kr. för stöd till beställare och leverantörer
i samband med vissa teknikupphandlingsprojekt. Samtidigt föreslås
att i budgetpropositionen begärt anslag om 98 milj. kr. till Anskaffning av
ADB-utrustning för budgetåret 1982/83 minskas med 5 milj. kr. Verksamheten
med teknikupphandling på dataområdet skall enligt förslaget bedri -

FiU 1981/82:34

vas av ett särskilt organ knutet till regeringskansliet. Datadelegationen
avses få i uppdrag att utarbeta förslag om organisation, sammansättning,
arbetsuppgifter och verksamhetsformer för det nya organet. Detta skall
verka i minst fem år. För hela femårsperioden fram till och med budgetåret
1986/87 beräknas det statliga stödet lill teknikupphandling på dataområdet
uppgå till 70 milj. kr.

I motion 2396 (m), yrkande 3, yrkas avslag på förslaget om ett särskilt
organ för teknikupphandling på dataområdet. I motionen hänvisas till att
en omfattande utrednings- och planeringsverksamhet redan satts i gång för
att främja teknikupphandlingen inom den offentliga sektorn. Lämpligheten
av att formalisera åtgärder för teknikupphandling ifrågasätts också.

Teknikupphandlingsprojekt bör enligt motionärernas mening stimuleras
av statsmakterna främst genom att myndigheterna uppmanas att initiera
sådana projekt inom ramen för den sedvanliga budgetprocessen. Till anslaget
Anskaffning av ADB-utrustning bör i konsekvens härmed anvisas
tidigare begärt belopp om 98 milj. kr.

I motion 2408 (s), yrkande 9, betraktas det föreslagna organet som ett
provisorium. Motionärerna är inte övertygade om att man nu bör bygga
upp ett permanent organ med den speciella uppgiften att stimulera den
offentliga teknikupphandlingen avgränsat till dataområdet. Temporärt anser
motionärerna dock att ett sådant organ kan spela en viktig roll, i första
hand genom att inventera aktuella projekt inom det statliga, kommunala
resp. landstingskommunala området. I motionen anges att det särskilda
organet i sin bedömning av vilka projekt som skall stödjas i första hand bör
prioritera sådan upphandling som kan få en bred betydelse för användningen
inom svenskt näringsliv och förvaltning.

Motionärerna anser att teknikupphandlingen måste ses ur ett bredare
perspektiv än det som anläggs i propositionen. En erfarenhet av det arbete
med teknikupphandling som bedrivits under senare år är enligt motionärerna
att de intressantaste nya datatekniska tillämpningarna ofta är en kombination
av datateknik och andra teknikområden. Det gäller exempelvis
mekanik, optik, grafisk teknik, logistik och materialstyrning, CAD (Computer-Aided
Design), transportteknik, signalbehandling och mätteknik.
Någon klar avgränsning av det föreslagna organets verksamhetsområde är
därmed knappast möjlig, menar motionärerna.

I motionen föreslås att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
samhällets organisation på teknikupphandlingens hela område. Syftet med
översynen bör vara att utarbeta förslag som leder till en mer lättöverskådlig
struktur på det statliga stödet, en klarare ansvarsfördelning mellan olika
organ och en effektiv resursanvändning. En särskild uppgift inom ramen
för översynen bör enligt motionärerna vara att utarbeta förslag om hur
teknikupphandling mellan svenska industriföretag skall stimuleras.

FiU 1981/82:34

I motion 2409 (vpk) godtas vad som föreslås i propositionen om teknikupphandling
på dataområdet även om förslaget anses alltför begränsat.
Teknikupphandlingen bör, hävdas det i motionen, i än högre grad sättas in
i ett industripolitiskt sammanhang. I motionen begärs en utredning som
syftar till att främja utvecklingen av en svensk dataindustri. Enligt vad som
anförs i motionen bör också upphandlingsbestämmelserna för såväl stat
som kommun och landsting ändras. Något yrkande härom föreligger dock
inte i nu förevarande sammanhang.

I motion 2395 (yrkande 2) anses ett genomförande av förslaget om ett
teknikupphandlingsorgan på dataområdet kunna få ett antal oönskade konsekvenser
om inte särskilda åtgärder vidtas. Motionären anser det vara
utomordentligt viktigt att kompetensgränserna mellan STU och det tilltänkta
nya organet noga övervägs så att STU inte berövas möjligheten att
fortsätta sina dataupphandlingsprojekt såväl på det nämnda området som
på ett antal andra samhällssektorer. I motionen understryks vidare, på sätt
som sker även i motion 2408, att de intressantaste nya datatekniska tilllämpningarna
ofta är en kombination av datateknik och andra teknikområden.

Näringsutskottet konstaterar i yttrande till finansutskottet i nu berörda
frågor (NU 1981/82:6 y) att det har anförts olika meningar om det lämpliga
i att nu bygga upp ett nytt permanent organ med den speciella uppgiften att
stimulera den offentliga teknikupphandlingen på dataområdet. Invändningarna
gäller främst problem förknippade med ansvarsfördelningen mellan
olika organ inom teknikupphandlingsområdet och med svårigheten att
överblicka strukturen på det statliga stödet för teknikupphandling. En ny
inrättning för teknikupphandling inom dataområdet skulle ytterligare accentuera
denna problematik. De projekt som stöds av redan befintliga
organ för teknikupphandling har ofta betydande inslag av datateknik.
Likaså kan ett särskilt organ för teknikupphandling inom dataområdet
komma att stödja projekt som endast delvis berör dataområdet. Det är
enligt näringsutskottets mening av vikt att den nämnda frågan noga övervägs.

Näringsutskottet anser att ett organ av det slag som föreslås i propositionen
kan spela en roll i första hand genom att inventera aktuella projekt
inom det statliga, det kommunala och det landstingskommunala området.
Ett beslut om att skapa ett statligt stöd till teknikupphandling på dataområdet
bör också enligt näringsutskottets uppfattning ha viss långsiktighet
men utskottet understryker att den nya inrättningen därmed inte skall
betraktas som permanent. Verksamheten bör efter viss tid utvärderas.
Regeringen bör därefter återkomma med frågan till riksdagen, så att denna
får ta ställning till om verksamheten ev. skall förlängas.

Som framgår av de motioner som väckts är det en utbredd uppfattning
att teknikupphandling på viktiga utvecklingsområden bör främjas. Da -

FiU 1981/82:34

taområdet är tveklöst ett teknikområde som utvecklas snabbt. Att inom
ramen för den reguljära budgetprövningen få till stånd en effektiv teknikupphandling
på det offentliga området, så som förordas i motion 2396,
innebär betydande svårigheter. Även om, som framgår av motionerna,
sålunda invändningar kan resas rörande möjligheterna att avgränsa datatekniken
från andra teknikområden vid teknikupphandling vill inte finansutskottet
motsätta sig att ett organ av det slag som föreslås i propositionen
inrättas för teknikupphandling på dataområdet.

Några riktlinjer för det föreslagna organets organisation, sammansättning,
arbetsuppgifter och verksamhetsformer anges inte i propositionen.
Utskottet anser det mot den bakgrunden lämpligt att datadelegationen med
dess breda förankring ges uppdraget att utarbeta förslag i dessa stycken.

Utskottet förutsätter att i det uppdrag som kommer att lämnas datadelegationen
ingår att dra upp gränslinjen mellan de uppgifter som ankommer
på det nya organet för teknikupphandling på dataområdet och uppgifter
som ankommer på de myndigheter som redan sysslar med teknikupphandling,
så som krävs i motion 2395 (yrkande 2). Något tillkännagivande till
regeringen härom anser inte utskottet vara erforderligt.

Verksamheten bör, som näringsutskottet anför, kunna planeras utifrån
att beslutet har en viss långsiktighet inen organet bör därmed inte betraktas
som permanent. Verksamheten bör efter en tid utvärderas så att det kan
klargöras huruvida ett särskilt offentligt teknikupphandlingsorgan på dataområdet
fyller en funktion vid sidan av de organ som handlägger frågor
om teknikupphandling i vid mening på det offentliga området. I avvaktan
på överväganden av denna art bör någon definitiv flerårsram inte fastställas
utan anslagsbehovet får prövas från år till år. Utskottet tillstyrker att ett
anslag om 10 milj. kr. anvisas för budgetåret 1982/83, vilket innebär bifall
till propositionen och avslag på yrkande 5 i motion 2396.

Vad därefter gäller förslaget i motion 2408 (yrkande 9) om en översyn av
samhällets organisation på teknikupphandlingsområdet finner näringsutskottet
i sitt yttrande visst fog för den oro som kommer till uttryck i
motionen att den mångfald av åtgärder som har vidtagits eller planeras av
samhället inom teknikupphandlingsområdet kan leda till vissa problem.
Näringsutskottet förutsätter att regeringen tar de initiativ som erfordras för
att de samhällsstödda insatserna på teknikupphandlingsområdet sammantagna
skall ge största möjliga positiva effekt. Ett sådant initiativ kan vara
att föranstalta om en systematisk översyn av samhällets organisation på
teknikupphandlingsområdet och att vidta de åtgärder som en översyn visar
vara motiverade.

Finansutskottet delar näringsutskottets oro och förutsätter att regeringen
tar de initiativ som erfordras för att kompetenstvister skall undvikas
och för att den organisatoriska bilden skall klarna. Huruvida en systematisk
översyn av samhällets organisation på teknikupphandlingsområdet
erfordras får ankomma på regeringen att bedöma. Vad utskottet här anfört,

FiU 1981/82:34

med anledning av förslaget om en översyn av teknikupphandlingen i motion
2408 och vad som anförs i propositionen i motsvarande del, bör ges
regeringen till känna.

Anskaffning av ADB-utrustning

Det förslag till ändrade riktlinjer för anskaffning och finansiering av
ADB-utrustning i statsförvaltningen som föreslås i propositionen innebär
att grunddragen i nuvarande ordning bibehålls. Mot bakgrund av det vidgade
kunnande på dataområdet som numera finns vid de enskilda myndigheterna
förutsätts en ökad delegering från statskontoret ske. Riktlinjer till
ledning för statskontorets fortsatta arbete på området anges. Även i övrigt
föreslås vissa förändringar bl. a. vad gäller anskaffning för försvarets räkning.
Antalet ärenden som avgörs av regeringen begränsas.

I motion 1664 anses de i propositionen föreslagna övergripande riktlinjerna
vara helt korrekta till sitt innehåll. Däremot anses de konkreta
följdförslagen beträffande tillämpningen inom skilda områden innebära
avsteg från riktlinjerna. Beträffande högskolesektorn, DAFA och försvarssektorn
görs inskränkningar i drift- och användarmyndigheternas ansvar
och statskontorets uppgifter bibehålls i väsentliga avseenden. En bättre
ordning är enligt motionären att det totala och slutliga ansvaret läggs på
drift- och användarmyndigheterna. Statskontorets roll bör begränsas till
enbart råd och vägledning.

I motion 1170, yrkande 5, avvisas de i propositionen förordade riktlinjerna
för anskaffning och finansiering av ADB-utrustning. Motionärerna
vänder sig mot att man i propositionen inte har fullföljt förslagen från den
särskilda utredningen om ADB-anskaffning att överföra kompetens och
ansvar till de olika ämbetsverken, utan i stort sett låter allt förbli vid det
gamla. Motionärerna vänder sig särskilt mot att statskontorets roll rentav
ökar i stället för att minska genom att antalet regeringsärenden begränsas.

Utskottet noterar att de förändringar i hittills gällande riktlinjer för
anskaffning av ADB-utrustning i statsförvaltningen som föreslås i propositionen
är mindre långtgående än vad den särskilde utredningsmannen
föreslog. Vissa steg tas i riktning mot ett mer självständigt ansvar för den
berörda myndigheten men föredraganden vill gå fram successivt och möjliggöra
att graden av delegering av ansvaret kan skifta från myndighet till
myndighet beroende på i vilken utsträckning man har erfarenhet och
kunnande på ADB-området. Statskontoret kommer enligt förslaget att
väsentligen ha kvar totalansvaret för ADB-anskaffningen. Motionärerna är
besvikna över att föredraganden inte velat gå längre.

Utskottet delar föredragandens mer eller mindre uttalade farhågor att
riktlinjer som kunde uppfattas som en total delegering av anskaffningen till
de enskilda myndigheterna skulle kunna leda till att den enskilda myndig -

FiU 1981/82:34

heten, även närden saknar kompetens härför, såg sig nödsakad att hantera
anskaffningen på egen hand. Det skulle kunna medföra betydande kostnadsökningar
för staten, särskilt vid upphandlingen. I sådana fall bör även
i fortsättningen statskontoret svara för anskaffningen. Den försiktiga linje
som valts i propositionen är enligt utskottets mening klok. ADB-anskaffning
är en komplicerad verksamhet och utskottet har den uppfattningen att
det varit till betydande ekonomisk fördel för staten att anskaffningen,
inberäknat upphandlingen, varit samordnad. Den linje föredraganden valt
innebär emellertid inget hinder mot en i vissa fall närmast total delegering
av ansvaret till den enskilda myndigheten, när myndighetens kompetens
på området är uppenbar. Utskottet utgår från att sådana möjligheter till
delegering tas till vara.

Med det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner de i proposition
100 bilaga 11 uppdragna riktlinjerna för anskaffning och finansiering
av ADB-utrustning samt avstyrker yrkandena i motionerna 1664 och 1170
(yrkande 5).

Utskottet har i ett föregående avsnitt av detta betänkande tillstyrkt att
ett särskilt anslag om 10 milj. kr. tas upp till Teknikupphandling inom
dataområdet för budgetåret 1982/83. I konsekvens härmed och med bifall
till proposition 123 i motsvarande del tillstyrker utskottet att anslaget till
Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1982/83 begränsas med 5
milj. kr. i förhållande till vad som begärts i budgetpropositionen (bil. 11,
punkt B 2), och att sålunda 93 milj. kr. anvisas. Det innebär att utskottet
avstyrker yrkande 4 i motion 2396.

Utskottet tillstyrker att det i budgetpropositionen begärda bemyndigandet
att beställa ytterligare datorutrustning ges.

Övriga motioner

I motion 1170 (yrkande 2) begärs att en delegation, syftande till att
minska medborgarnas uppgiftslämnande, tillsätts.

Motionären preciserar inte vilka uppgifter som skulle kunna slopas av
dem som den enskilde nu lämnar. Utskottet förutsätter att berörda myndigheter
så långt det är möjligt begränsar medborgarnas skyldighet att
lämna uppgifter. Något uttalande från riksdagen med anledning av motionen
anser utskottet inte erforderligt.

I motion 2405 (yrkande 3) begärs att riksdagen skall ge regeringen till
känna att ett fristående administrationsdepartement skulle innebära ett
väsentligt steg mot bättre datapolitik, decentralisering, antibyråkrativerksamhet,
rationalisering och personaladministrativa funktioner.

Utskottet vill först anföra vissa tvivel om att så utomordentligt gynnsamma
effekter som motionären gör gällande skulle kunna uppstå genom
inrättande av ett nytt departement. Som utskottet konstaterade när denna

FiU 1981/82:34

fråga behandlades i ett tidigare sammanhang (FiU 1980/81:40) synes utvecklingen
ha gått i riktning mot att koppla samman ansvarsområden av
den art som nämns i motionen. Det bör emellertid ankomma på regeringen
att finna formerna för sitt arbete, och någon meningsyttring från riksdagens
sida i frågan erfordras enligt utskottets mening inte. Yrkande 3 i
motion 2405 avstyrks.

I motion 2409 (yrkande 3) begärs att riksdagen uttalar sig för övergång
till produktionsbeskattning. Motionärerna menar att en skatt på produktionen
blir alltmer oundgänglig i takt med att produktionen automatiseras
med hjälp av datorer och robotar.

Utskottet avstyrker att riksdagen gör ett uttalande i denna fråga i det
sammanhang som nu är aktuellt. Skattefrågorna kommer i sin helhet upp
till behandling senare under innevarande riksmöte med anledning av proposition
1981/82:197 om reformerad inkomstbeskattning. Yrkandet avstyrks.

I motion 2409 (yrkande 4) begärs vidare ett uttalande från riksdagens
sida om ett genomförande av sextimmarsdagen med bibehållen lönenivå
under 80-talet.

Sveriges ekonomiska situation, med stora budget- och bytesbalansunderskott,
är inte sådan att det är möjligt att genomföra stora generella
arbetstidsförkortningar inom överskådlig tid. Frågan om i vilka former och
i vilka steg en generell arbetstidsförkortning kan drivas vidare får diskuteras
i samband med andra arbetstidsfrågor. Yrkandet om ett uttalande
från riksdagens sida avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande principer och riktlinjer för datateknikens utveckling i

samhället samt uppläggningen av det datapolitiska arbetet

a) att riksdagen med anledning av proposition 1981/82: 123 och
1981/82:123 bilaga 1 moment 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

b) att riksdagen avslår motion 1981/82:2396 yrkandena 1 och 2,

c) att riksdagen avslår motion 1981/82:2405 yrkandena 1 och 2,

d) att riksdagen avslår motion 1981/82:2395 yrkande 1,

e) att riksdagen avslår motion 1981/82:2409 yrkande 11,

f) att riksdagen avslår motion 1981/82:1665 yrkande 3,

g) att riksdagen avslår motion 1981/82:2396 yrkande 6,

h) att riksdagen avslår motion 1981/82:2398 yrkande 2,

2. beträffande den fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen
m.m.

Principer och riktlinjer -

ADB i statsförvaltningen -

FiU 1981/82:34

a) att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:123 bilaga
1 moment 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

b) att riksdagen avslår motion 1981/82:1170 yrkandena 1, 3 och
6,

c) att riksdagen avslår motion 1981/82:2404.

d) att riksdagen avslår motion 1981/82:1665 yrkandena 1 och 2,

e) att riksdagen avslår motion 1981/82:179,

f) att riksdagen avslår motion 1981/82:2405 yrkandena 4-6,
9-11, Boch 14,

3. beträffande teknikupphandling på dataområdet

a) att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:123 bilaga 1
moment 2 godkänner att ett särskilt organ för teknikupphandling
inom dataområdet inrättas med de uppgifter som angetts i
propositionen,

b) att riksdagen avslår motion 1981/82:2396 yrkande 3,

c) att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2408 yrkande
9 samt vad som anförs i propositionen i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
översyn av teknikupphandlingen,

d) att riksdagen avslår motion 1981/82:2395 yrkande 2,

e) att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:123 bilaga 1
moment 4 och med avslag på motion 1981/82:2396 yrkande 5
till Teknikupphandling inom dataområdet för budgetåret 1982/
83 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
10000000 kr.,

4. beträffande anskaffning och finansiering av ADB-utrustning

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:1664 och
1981/82:1170 yrkande 5 godkänner vad som anförts i proposition
1981/82:100 bilaga 11 punkt B 2 moment 1,

b) att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 11
punkt B 2 moment 2 medger att datorutrustning beställs -utöver tidigare medgivet belopp - till en kostnad av högst
110000000 kr.,

c) att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:123 bilaga 1
moment 3 och med avslag på motion 1981/82:2396 yrkande 4
till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1982/83 under
åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
93000000 kr.,

5. beträffande minskning av medborgarnas uppgiftslämnande att

riksdagen avslår motion 1981/82: 1170 yrkande 2,

6. beträffande uttalande om administrationsdepartement att riksdagen
avslår motion 1981/82: 2405 yrkande 3,

Teknikupphandling

Anskaffning av
ADB-utrustning

Övriga motioner

FiU 1981/82:34

7. beträffande uttalande om produktionsbeskattning att riksdagen
avslår motion 1981/82:2409 yrkande 3,

8. beträffande uttalande om genomförande av sextimmarsdagen
att riksdagen avslår motion 1981/82:2409 yrkande 4.

Stockholm den 4 maj 1982

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Rolf Rämgård (c), Paul Jansson (s), Arne
Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Karl-Anders Petersson
(c), Anita Gradin (s), Roland Sundgren (s), Rolf Andersson (c), Christer
Nilsson (s), Mona S:t Cyr (m), Karin Flodström (s), Margareta Gard (m)
och Gertrud Hedberg (fp).

Reservationer

Bo Siegbahn, Mona S:t Cyr och Margareta Gard (alla m) har avgivit
följande reservationer:

1. Principer och riktlinjer för datateknikens utveckling i samhället samt
uppläggningen av det datapolitiska arbetet

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”enskildes integritet” bort ha följande lydelse:

I utbildningsutskottet, som bereder frågan om medelsanvisning till bred
utbildning i datafrågor, har moderata samlingspartiets representanter avvisat
förslaget om ett särskilt anslag för ändamålet. Finansutskottet är också
av den meningen att det kan ifrågasättas om det i propositionen framlagda
förslaget utgör en rimlig prioritering av befintliga medel.

Utskottet anser att även en volymmässigt relativt begränsad satsning på
information om den enskildes rättigheter enligt datalagen bör kunna ge
avsevärd effekt och utgöra ett första steg i en information till allmänheten
rörande datafrågor. I syfte att åstadkomma den eftersträvade informationen
bör särskilda medel avsättas för en informatör med placering vid
datainspektionen. Härutöver bör inspektionen ges medel för produktion av
informationsmaterial, exempelvis i form av TV-distribuerad information.
Det samlade medelsbehovet för denna informationssatsning kan beräknas
till 2 milj. kr.

FiU 1981/82:34

dels utskottets hemställan under 1 h) bort ha följande lydelse:

1. h) att riksdagen med bifall till motiQn 1981/82:2398 yrkande 2 till
Information om datalagen och skyddet för den enskildes integritet
för budgetåret 1982/83 under andra huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 2000000 kr.

2. Teknikupphandling på dataområdet

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”Sorn
framgår” och på s. 34 slutar med ”motion 2396" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att ett förslag om ett särskilt teknikupphandlingsorgan
framläggs trots att datadelegationen f. n. bereder
ifrågavarande ärende. En omfattande utrednings- och planeringsverksamhet
har redan igångsatts för att främja teknikupphandlingen inom den
offentliga sektorn.

Utskottet ifrågasätter vidare lämpligheten av att formalisera åtgärder för
teknikupphandling. Teknikupphandling kan förvisso vara ett verkningsfullt
medel för att främja den tekniska utvecklingen. Den bör emellertid
utgå från faktiska behov ute hos de olika myndigheterna. Att i ett centralt
organ samordna olika önskemål kan erfarenhetsmässigt medföra att nya
produkter utvecklas som i så hög grad utgör kompromiss av olika behov att
de tänkta avnämarna inte har något intresse av den färdiga produkten.
Teknikupphandlingsprojekt bör enligt utskottets uppfattning stimuleras av
statsmakterna främst genom att myndigheterna uppmanas att initiera sådana
projekt inom ramen för den sedvanliga budgetprocessen.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört avstyrks förslaget om ett
särskilt organ för teknikupphandling inom dataområdet och det av regeringen
begärda reservationsanslag om 10000000 kr.

dels utskottets hemställan under 3 a)—b) och 3 e) bort ha följande lydelse: 3.

a)—b) att riksdagen med bifall till motion 1981/82: 2396 yrkande 3
avslår regeringens förslag i proposition 1981/82: 123 bilaga
1 moment 2 om inrättande av ett särskilt organ för teknikupphandling
på dataområdet,

3. e) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2396 yrkande 5
avslår regeringens förslag i proposition 1981/82: 123 bilaga I
moment 4 om anslag till teknikupphandling.

FiU 1981/82:34

3. Anskaffning och finansiering av ADB-utrustning

Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservation 2 -att

dels den del av utskottets yttrande på s. 36 som boljar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion 2396” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i ett föregående avsnitt av detta betänkande avstyrkt att
ett särskilt anslag om 10 milj. kr. tas upp till teknikupphandling inom
dataområdet. I konsekvens härmed och med bifall till yrkande 4 i motion
2396 tillstyrker utskottet att anslaget till Anskaffning av ADB-utrustning
förbudgetåret 1982/83 tas upp med det belopp som ursprungligen begärts i
budgetpropositionen (bil. 11, punkt B 2), och att sålunda 98 milj. kr.
anvisas.

dels utskottets hemställan under 4. c) bort ha följande lydelse:

4. c) att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:123 bilaga
1 moment 3 och med bifall till motion 1981/82:2396 yrkande 4 till
Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret 1982/83 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 98000000 kr.

FiU 1981/82:34

Näringsutskottets yttrande Bilaga

1981/82:6 y

över viss del av proposition 1981/82:123 om samordnad datapolitik
jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1981/82: 123 om samordnad datapolitik bilaga 1 (budgetdepartementet)
i vad avser avsnitt 4.3. f (s. 32—35) samt hemställan under
2 och 4 (s. 63) jämte motioner rörande detta avsnitt. Näringsutskottet får
anföra följande.

Propositionen

Förslag

I propositionen föreslås, såvitt här är i fråga,

2. att riksdagen godkänner att ett särskilt organ för teknikupphandling
inom dataområdet inrättas med de uppgifter som föredragande statsrådet
har angett,

4. att riksdagen till Teknikupphandling inom dataområdet för budgetåret
1982/83 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
10000000 kr.

Huvudsakligt innehåll

Särskilda insatser för att främja teknikupphandling på dataområdet för
den offentliga sektorn föreslås. För budgetåret 1982/83 beräknas 10 milj.
kr. för stöd till beställare och leverantörer i samband med vissa teknikupphandlingsprojekt.
Verksamheten med teknikupphandling på dataområdet
skall bedrivas av ett särskilt organ knutet till regeringskansliet. Organet
skall verka i minst fem år. För hela femårsperioden fram t. o. m. budgetåret
1986/87 beräknas det statliga stödet till teknikupphandling på dataområdet
uppgå till 70 milj. kr.

Motioner

Yrkanden
De motioner som behandlas här är:

1981/82:2395 av Kerstin Anér (fp), såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att ge
en klar kompetensbeskrivning mellan å ena sidan det i propositionen
föreslagna nya teknikupphandlingsorganet och å andra sidan redan befint -

FiU 1981/82:34

liga sådana innebärande bl. a. uppdrag till STU att vidareutveckla pågående
arbete inom teknikupphandlingen,

1981/82:2396 av Gösta Bohman m. fl. (m), såvitt gäller hemställan

3. att riksdagen avslår förslaget i propositionen att inrätta ett särskilt
organ för teknikupphandling på dataområdet,

4. att riksdagen till anslaget Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 98000000 kr.,

5. att riksdagen avslår förslaget att till ett nytt anslag. Teknikupphandling
inom dataområdet, för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag
av 10000000 kr.,

1981/82:2408 av Olof Palme m.fl. (s), såvitt gäller hemställan (9) att
riksdagen av regeringen begär en översyn av samhällets organisation på
teknikupphandlingsområdet i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen,

1981/82:2409 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning med uppgift att lägga
fram förslag angående den framtida svenska dataindustrin enligt de riktlinjer
motionen anger.

Motivering

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2408 anförs att teknikupphandling
intar en central plats i en socialdemokratisk politik för dataoch
elektronikområdet. När det gäller regeringens förslag om inrättande av
ett särskilt organ för teknikupphandling på dataområdet säger sig motionärerna
inte vara övertygade om att man nu bör bygga upp ett nytt permanent
organ med uppgift att stimulera den offentliga teknikupphandlingen speciellt
på dataområdet. Temporärt kan dock, menar de, ett sådant organ spela
en viktig roll, i första hand genom att inventera aktuella projekt inom det
statliga, det kommunala och det landstingskommunala området. En central
uppgift vid en sådan genomgång bör vara att säkerställa att teknikupphandlingen
organiseras på ett sådant sätt att de anställda får möjlighet att
påverka utformningen av de tekniska och organisatoriska lösningarna.

De projekt som stöds av redan befintliga organ för teknikupphandling
har ofta betydande inslag av datateknik, fortsätter motionärerna. Omvänt
måste man räkna med att ett organ för teknikupphandling inom dataområdet
skulle komma att stödja projekt som endast delvis hör till dataområdet.
Någon klar avgränsning av verksamhetsområdet för det av regeringen
föreslagna organet är därmed knappast möjlig.

Motionärerna nämner vidare olika samhällsorgan för teknikupphandling
som har byggts upp på senare tid. Av denna redovisning framgår, menar
de, att teknikupphandlingsområdet i dag präglas av splittring. Detta motiverar
en översyn av samhällets organisation på teknikupphandlingens område.
Syftet med översynen bör vara att utarbeta förslag som leder till en

FiU 1981/82:34

mer lättöverskådlig struktur på det statliga stödet, en klarare ansvarsfördelning
mellan olika organ och en effektiv resursanvändning. En särskild
uppgift inom ramen för översynen bör vara att utarbeta förslag till hur
teknikupphandling mellan svenska industriföretag skall stimuleras. Regeringen
bör, i samband med att förslagen redovisas för riksdagen, också ta
ställning till frågan om vilka finansiella resurser som från statens sida skall
ställas till förfogande för stimulans av teknikupphandling.

I moderata samlingspartiets partimotion 1981/82:2396 sägs att det är
anmärkningsvärt att ett förslag om ett särskilt teknikupphandlingsorgan
framläggs trots att datadelegationen f. n. bereder frågan om ett sådant
organ. Vidare nämner motionärerna att styrelsen för teknisk utveckling
(STU) förhandlar med Landstingsförbundet om inrättande av två
teknikupphandlingsfonder, en för den landstingskommunal och en för den
kommunala sektorn. De erinrar också om att beslut har fattats om inrättande
av tre statliga aktiebolag för teknikupphandling på transport-, energioch
miljöområdena. Av angivna skäl ställer sig motionärerna avvisande till
förslaget att riksdagen nu skall fatta beslut om inrättandet av ett organ vars
närmare inriktning och organisation inte har preciserats. De ifrågasätter
också lämpligheten av att formalisera åtgärder för teknikupphandling.
Teknikupphandlingsprojekt borde stimuleras av statsmakterna främst genom
att myndigheterna uppmanas att initiera sådana projekt inom ramen
för den sedvanliga budgetprocessen. Härvid bör de centrala statsmakterna
förutskicka en positiv anslagsbehandling, menar motionärerna.

De förordar mot denna bakgrund att riksdagen avslår regeringens förslag
om ett särskilt organ för teknikupphandling inom dataområdet och om
anslag för detta ändamål. I stället skulle anslaget Anskaffning av ADButrustning
höjas till det av regeringen tidigare föreslagna beloppet om 98
milj. kr. Regeringen skulle i förekommande fall inom ramen för detta
anslag bestrida de kostnader som kan vara förenade med teknikupphandlingsprojekt
under det kommande budgetåret.

Vänsterpartiet kommunisterna säger sig i sin partimotion 1981/82:2409
inte ha någon anledning att motsätta sig förslaget om teknikupphandling i
propositionen, eftersom det ekonomiska stödet är avsett att gå till kommuner
och landsting. De anser dock att förslaget är alltför begränsat.
Teknikupphandlingen borde i än högre grad sättas in i ett industripolitiskt
sammanhang.

I motion 1981/82:2395 (fp) anförs att ett antal oönskade konsekvenser av
regeringsförslaget kan befaras om inte särskilda åtgärder vidtas. Motionären
framhåller att STU f. n. genomför ett större antal teknikupphandlingar.
Det är därför utomordentligt viktigt att kompetensgränsen mellan STU och
det tilltänkta nya organet noga övervägs. Vidare sägs att de intressantaste
nya datatekniska tillämpningarna ofta är en kombination av datateknik och

FiU 1981/82:34

andra teknikområden. Skall teknikupphandlingarna bli intressanta måste
problemens hela räckvidd beaktas. Hur det påtänkta nya statliga organet
skall kunna uppehålla alla dessa kontaktytor kräver noggrant övervägande.

Det har vidare blivit alltmer uppenbart, säger motionären, att leverantörer,
kommunala beställare, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet
m.fl. på senare tid har fått betydligt svårare att orientera sig om
olika statliga aktiviteter när det gäller teknikupphandlingshjälp, finansiellt
stöd m. m. Tillkomsten av ytterligare ett nytt organ för teknikupphandling
inom dataområdet riskerar att förvärra situationen. Olika principer för stöd
till leverantörer och beställare kan leda till konkurrens om de bästa
teknikupphandlingsprojekten mellan olika organ. Det är av största vikt att
det nya statliga organet inte tillåts träda in i en sådan konkurrens, anför
motionären. Det bör i stället få sådana direktiv och regler att STU får
fortsätta det arbete som påböljats och inte blir hindrat i sin verksamhet.

Näringsutskottet

I propositionen föreslås i här aktuell del att ett särskilt organ, knutet till
regeringskansliet, skall inrättas för att leda och samordna teknikupphandling
på dataområdet. Datadelegationen skall få i uppdrag att utarbeta
förslag om det särskilda organets organisation, sammansättning, arbetsuppgifter
och verksamhetsformer. Ett nytt reservationsanslag, benämnt
Teknikupphandling inom dataområdet, föreslås upptaget i statsbudgeten
med 10 milj. kr. för budgetåret 1982/83. I samband därmed skall reservationsanslaget
Anskaffning av ADB-utrustning, som disponeras av statskontoret,
minskas med 5 milj. kr.

I fyra här aktuella motioner framförs synpunkter på regeringens förslag.
Socialdemokraterna säger sig i sin partimotion 1981/82:2408 inte vara
övertygade om att ett nytt permanent organ för att stimulera den offentliga
teknikupphandlingen bör byggas upp med avgränsning till dataområdet.
De anser dock att ett dylikt organ temporärt kan spela en viktig roll.
Motionen mynnar ut i ett förslag om en översyn av samhällets organisation
på teknikupphandlingens område.

I moderata samlingspartiets partimotion 1981/82:2396 sägs att
teknikupphandlingsprojekt bör stimuleras av statsmakterna främst genom
att myndigheterna uppmanas att initiera sådana projekt inom ramen för
den sedvanliga budgetprocessen. Motionärerna vill att riksdagen skall
avslå regeringens förslag om inrättande av ett särskilt organ för teknikupphandling
på dataområdet och om anslag för ändamålet.

Vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig i motion 1981/82:2409 inte
regeringens förslag men hävdar att detta i högre grad borde sättas in i ett
industripolitiskt sammanhang.

I motion 1981/82:2395 (fp) begärs att åtgärder skall vidtas för att åstad -

FiU 1981/82:34

komma en klar kompetensfördelning mellan det av regeringen föreslagna
nya organet och redan befintliga organ inom teknikupphandlingsområdet.

Näringsutskottet vill inledningsvis framhålla att teknikupphandling enligt
utskottets mening spelar en central roll som stimulansfaktor i det
industriella utvecklingsarbetet. Detta synsätt ligger till grund för utskottets
ställningstagande i de här aktuella frågorna.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har regeringens här aktuella
förslag mötts av såväl positiva som negativa reaktioner. En positiv grundinställning
till teknikupphandling genomsyrar motionerna. Invändningarna
gäller främst problem förknippade med ansvarsfördelningen mellan olika
organ inom teknikupphandlingsområdet och med svårigheten att överblicka
strukturen på det statliga stödet för teknikupphandling.

Ansvarsfördelningen mellan olika organ inom teknikupphandlingsområdet
är, som framhålls i motionerna, en viktig fråga. En ny inrättning för
teknikupphandling inom dataområdet skulle ytterligare accentuera denna
problematik. De projekt som stöds av redan befintliga organ för teknikupphandling
har ofta betydande inslag av datateknik. Likaså kan ett särskilt
organ för teknikupphandling inom dataområdet komma att stödja projekt
som endast delvis berör dataområdet. Det är enligt näringsutskottets mening
av vikt att den här nämnda frågan noga övervägs.

Det synes också finnas visst fog för den oro som kommer till uttryck i
motionerna för att den mångfald av åtgärder som har vidtagits eller planeras
av samhället inom teknikupphandlingsområdet kan leda till vissa problem
förutom det nyssnämnda. Näringsutskottet förutsätter att regeringen
tar de initiativ som erfordras för att de samhälls stödda insatserna på
teknikupphandlingsområdet sammantagna skall ge största möjliga positiva
effekt. Ett sådant initiativ kan vara att föranstalta om en systematisk
översyn av samhällets organisation på teknikupphandlingsområdet och att
vidta de åtgärder som en sådan översyn visar vara motiverade.

Det har anförts olika meningar om det lämpliga i att nu bygga upp ett
nytt permanent organ med den speciella uppgiften att stimulera den offentliga
teknikupphandlingen på dataområdet. Näringsutskottet anser att ett
organ av det slag som föreslås i propositionen kan spela en roll i första
hand genom att inventera aktuella projekt inom det statliga, det kommunala
och det landstingskommunala området. En särskild uppgift inom ramen
för en sådan översyn som nämnts bör vara att utarbeta förslag till hur
teknikupphandling mellan svenska industriföretag skall stimuleras. Som
framhålls i propositionen (s. 34) bör ett beslut om att skapa ett statligt stöd
till teknikupphandling ha viss långsiktighet. Utskottet vill dock understryka
att den nya inrättningen därmed inte skall betraktas som permanent.
Verksamheten bör efter viss tid utvärderas. Regeringen bör därefter återkomma
med frågan till riksdagen, så att denna får ta ställning till om
verksamheten ev. skall förlängas.

I propositionen sägs (s. 34) att regeringen skall ge datadelegationen i
uppdrag att utarbeta förslag om det särskilda organets organisation, sam -

FiU 1981/82:34

mansättning, arbetsuppgifter och verksamhetsformer. Näringsutskottet
har inga erinringar mot att datadelegationen ges detta uppdrag. I vad mån
uppdraget skall inrymma även överväganden i de frågor näringsutskottet
nyss har nämnt eller dessa skall behandlas i annan ordning bör regeringen
besluta om.

Näringsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning
för teknikupphandling inom dataområdet.

Motion 1981/82:2409 (vpk) föranleder i här aktuell del inte någon kommentar
av näringsutskottet. Frågan om en utredning om den framtida
svenska dataindustrin behandlar utskottet i sitt betänkande NU 1981/
82:41.

Stockholm den 20 april 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar
(m), Sven Andersson (fp). Nils Erik Wååg (s). Margaretha af Ugglas (m),
Lilly Hansson (s), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m). Lennart
Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson
(s) och Ivar Franzén (c).

Avvikande mening

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Tage Adolfsson (alla m)
anser att den del av yttrandet som börjar med ”Ansvarsfördelningen
mellan” och slutar med ”inom dataområdet” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar inte regeringens uppfattning att ett nytt organ bör
inrättas för teknikupphandling inom dataområdet. Teknikupphandlingsprojekt
bör enligt utskottets uppfattning stimuleras av statsmakterna
främst genom att myndigheterna uppmanas att ta initiativ till sådana projekt
inom ramen för budgetprocessen. Statsmakterna bör härvid förutskicka
en positiv anslagsbehandling.

Näringsutskottet avstyrker således förslaget om inrättande av ett särskilt
organ för teknikupphandling inom dataområdet. I stället bör anslaget
Anskaffning av ADB-utrustning uppföras med det av regeringen tidigare
föreslagna beloppet av 98 milj. kr. Regeringen bör i förekommande fall
inom ramen för detta anslag bestrida de kostnader som kan vara förenade
med teknikupphandlingsprojekt under det kommande budgetåret. Det
sagda innebär att näringsutskottet tillstyrker motion 1981/82: 2396 (m) i här
behandlad del. Det berörda yrkandet i motion 1981/82:2395 (fp) saknar
aktualitet vid ett sådant ställningstagande. Någon allmän översyn av samhällets
organisation på teknikupphandlingsområdet, såsom påyrkas i motion
1981/82:2408 (s), finner utskottet inte skäl att förorda.

FiU 1981/82:34

Innehåll

Inledning 1

Proposition 123 6

Proposition 100 bilaga 11 punkt B 2 Anskaffning av ADB-utrustning . 13

Vissa motioner rörande riktlinjer för datapolitiken m. m 16

Utskottet 21

Principer och riktlinjer för datateknikens utveckling i samhället

samt uppläggningen av det datapolitiska arbetet 21

Den fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen m. m. . .. 25

Teknikupphandling på dataområdet 31

Anskaffning av ADB-utrustning 35

Övriga motioner 36

Hemställan 37

Reservationer (m)

1. Principer och riktlinjer för datateknikens utveckling i samhället
samt uppläggning av det datapolitiska arbetet 39

2. Teknikupphandling på dataområdet 40

3. Anskaffning och finansiering av ADB-utrustning 41

Bilaga:

Näringsutskottets yttrande NU 1981/82:6 y 42

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982