FiU 1981/82:26

Finansutskottets betänkande
1981/82:26

om bemyndigande rörande försäljning av staten eller allmänna
arvsfonden tillhörig fast egendom (prop. 1981/82:100 bil. 11)

I proposition 1981/82:100 bilaga 11 (budgetdepartementet) har regeringen
efter föredragning av statsrådet Rolf Wirtén under punkt E 4 Inköp
av fastigheter m. m. (s. 118—119) föreslagit riksdagen att

2. medge — med ändring i denna del av tidigare lämnade bemyndiganden
— att regeringen utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall beslutar
om försäljning eller byte av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast
egendom.

Utskottet har inhämtat yttrande i ärendet från konstitutionsutskottet.
Yttrandet (KU 1981/82:10 y) återfinns som bilaga till betänkandet.

Propositionen

Enligt 1809 års regeringsform (77 §) fordrades riksdagens samtycke för
försäljning eller annan avhändelse av statens fasta egendom. Sådant samtycke
lämnas sedan år 1942 genom generella försäljningsbemyndiganden.
Enligt gällande regeringsform, 9 kap. 8 §, gäller att statens medel och dess
övriga tillgångar står till regeringens disposition. Grunder för förvaltningen
av statens egendom och förfogandet över den fastställs dock enligt 9
kap. 9 § av riksdagen i den omfattning som behövs. Enligt övergångsbestämmelserna
till den nya regeringsformen har förutsatts att tidigare givna
bemyndiganden skall gälla till dess riksdagen bestämmer annorlunda.
Enligt det senast givna bemyndigandet (prop. 1975/76:25, FiU 1975/
76:13, rskr 1975/76:92) får regeringen i varje särskilt fall besluta om
försäljning eller byte av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast
egendom om taxeringsvärdet eller, om taxeringsvärde inte är åsatt, egendomens
saluvärde uppgår till högst 2 milj. kr. Vidare har riksdagen bemyndigat
regeringen att delegera sin beslutanderätt inom värdegränser, som
regeringen bestämmer till centrala förvaltningsmyndigheter som förvaltar
staten tillhörig fast egendom. Beslutanderätten i frågor som gäller allmänna
arvsfondens egendom får delegeras till länsstyrelserna.

Värdeutvecklingen inom fastighetsområdet har lett till att värdegränsen
enligt gällande bemyndigande får anses alltför låg och leder till att riksdagens
medverkan krävs i en omfattning som inte kan vara motiverad.

Vid föregående riksmöte har statsmakterna beslutat (prop. 1980/81:150,
CU 1980/81:35, rskr 1980/81:361) att statens bestånd av bostadsfastigheter
för permanent bruk skall avvecklas, bl. a. genom försäljning. I fall där

1 Riksdagen 1981/82. 5 sami. Nr 26

FiU 1981/82:26

taxerings- eller saluvärdet överstiger gränser för gällande bemyndigande
blir det således, trots riksdagens beslut om avveckling, nödvändigt att
underställa riksdagen ett antal frågor om försäljning av sådan fastighet.

I propositionen föreslås att riksdagens nu gällande bemyndigande ändras
på så sätt, att frågor om överlåtelse av fast egendom generellt får
avgöras av regeringen. Liksom hittills bör regeringen kunna delegera sin
beslutanderätt inom värdegränser som regeringen fastställer för varje särskild
förvaltningsmyndighet.

Genom budgetdepartementets försorg har årligen lämnats redogörelser
till riksdagen för de försäljningar som med stöd av givna bemyndiganden
har skett under närmast föregående kalenderår. Dessa redogörelser fyller
mot bakgrund av ett generellt försäljningsbemyndigande inte längre någon
uppgift. Avlämnandet av sådana redogörelser bör därför upphöra.

Utskottet

Av 9 kap. 9 § regeringsformen framgår att riksdagen i den omfattning
som behövs skall fastställa grunder för förvaltningen av statens egendom
och förfogandet över den. Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärd av
annat slag ej får vidtas utan riksdagens tillstånd. Av motiven framgår att
regeln skall läsas så att den innebär en skyldighet för riksdagen att fastställa
grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den.
I propositionen heter det (prop. 1973:90, s. 348):

Oberoende av vilka allmänna dispositionsregler som riksdagen fastställer,
är regeringens och övriga myndigheters handlingsfrihet vid förvaltningen
av och förfogandet över statens egendom begränsad. I fråga om
likvida tillgångar, medel, är bestämmelsen i 2 § första stycket direkt tilllämplig.
Av samma bestämmelse får emellertid vidare anses följa att egendom
som har anskaffats för medel, anvisade av riksdagen, inte får disponeras
på sätt som strider mot riksdagens anslagsbeslut. I praxis har egendom,
som har förvärvats enligt riksdagens beslut för att för framtiden vara
statsegendom, inte ansetts kunna säljas utan riksdagens hörande. Obrukbar
eller obehövlig materiel kan försäljas, men regeringen torde inte ensidigt
kunna genom försäljning av materiel reducera t. ex. den av riksdagen
beslutade försvarsorganisationen. Vad jag har föreslagit i denna paragraf
syftar inte till rubbning av nu nämnd praxis.

Mot bakgrund av numera gällande bestämmelser i regeringsformen får
tidigare bemyndiganden ses som inskränkningar i regeringens dispositionsrätt
beträffande statens egendom. Dessa inskränkningar är, förutom
värdegränser, vissa riktlinjer som anger vad regeringen har att iaktta vid
försäljning av fast egendom.

I samband med utfärdande av riktlinjer för en avveckling av statens
bestånd av uthyrningsbostäder gjordes en genomgång av gamla bemyndiganden
och av de riktlinjer för förfarandet vid fastighetsförsäljning som
riksdagen tidigare meddelat (prop. 1980/81:158, CU 1980/81:35, rskr

FiU 1981/82:26

1980/81:361). Av genomgången framgår att de principer beträffande prissättningen
som 1942 års riksdag bestämde alltjämt gäller i väsentliga delar
(prop. 1942:241, JoU 1942:55, rskr 1942:388). Enligt dessa principer skall
tillses att försäljningarna i prishänseende blir så fördelaktiga för staten
som möjligt och att försäljning till underpris inte äger rum. Försäljningarna
skall alltså ske under full affärsmässighet. Riksdagen har senare medgivit
vissa undantag från denna huvudregel.

Sammanfattningsvis kan konstateras att riksdagens samtycke för försäljning
av staten tillhörig fast egendom enligt nya regeringsformen inte
krävs. Riksdagen har däremot skyldighet att fastställa efter vilka riktlinjer
försäljning bör ske. Enligt övergångsbestämmelserna till den nya regeringsformen,
som trädde i kraft i januari 1975, skall dock tidigare givna
bemyndiganden gälla tills riksdagen bestämmer annorlunda.

Utskottet har, med anledning av förslaget att riksdagens samtycke till
försäljning i varje enskilt fall inte längre skall erfordras, inhämtat yttrande
i ärendet från konstitutionsutskottet. I sitt yttrande anför konstitutionsutskottet
att en ändring i enlighet med förslaget skulle innebära att av
nuvarande reglering skulle komma att kvarstå de riktlinjer som knutits till
tidigare bemyndiganden. Dessa riktlinjer har dock lagts fast mot bakgrund
av att det för regeringens möjlighet att avyttra statens fasta egendom gällt
beloppsmässiga begränsningar. Ett slopande av nu gällande värdegränser
innebär i förhållande till gällande ordning en betydande utvidgning av
regeringens dispositionsrätt beträffande statens fasta egendom. Det är med
hänsyn härtill oklart i vilken omfattning gällande riktlinjer är tillräckliga
för att ange ramarna för regeringens förfogande över den fasta egendomen.
Konstitutionsutskottet förordar att det inom regeringskansliet görs
en översyn av gällande bemyndiganden och riktlinjer. Resultatet av en
sådan översyn bör kunna leda till att riktlinjerna anpassas till de krav som
bör ställas med hänsyn till bestämmelserna i nu gällande regeringsform.

Konstitutionsutskottet anser att värdegränserna inte bör slopas förrän
frågan om grunderna för förfogandet över statens fasta egendom har
närmare setts över. I avvaktan på resultatet av en sådan översyn kan
nuvarande värdegränser höjas. Konstitutionsutskottet framhåller vidare
att en fortsatt redovisning till riksdagen av regeringens fastighetsförsäljningar
måste anses vara av betydelse för riksdagens bedömning av hithörande
frågor.

Också enligt finansutskottets mening skulle en viss oklarhet kunna uppstå
om hittills av riksdagen givna riktlinjer är tillräckliga om de gamla
bemyndigandena upphävs på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet
delar därför konstitutionsutskottets uppfattning att man inom regeringskansliet
bör göra en översyn av gällande bemyndiganden och riktlinjer
med beaktande av bestämmelserna i nu gällande regeringsform. I
avvaktan på en sådan översyn kan det enligt utskottets mening finnas skäl

FiU 1981/82:26

att tills vidare behålla gamla bemyndiganden. Dock bör, med hänsyn till
prisutvecklingen på fastigheter sedan nu gällande bemyndigande lämnades,
nuvarande värdegräns höjas från 2 milj. kr. till 5 milj. kr.

I samband med att de tidigare bemyndigandena och riktlinjerna ses över
får också övervägas huruvida ett system med särskilda kalenderårsvisa
redogörelser för de försäljningar som har skett med stöd av givna bemyndiganden
skall lämnas till riksdagen om de gamla bemyndigandena upphävs.
Utskottet anser att riksdagens möjlighet att följa utvecklingen av de
statliga försäljningarna inte får försämras. Om regeringen skall ges vidgade
befogenheter att avyttra statlig egendom utan riksdagens medverkan
finns enligt utskottets mening ett behov av att de försäljningar som faktiskt
har skett redovisas i efterhand i någon form.

Vad utskottet anfört i dessa stycken bör ges regeringen till känna. Utskottet
hemställer

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1981/82:100 bilaga 11 punkt E 4 moment 2 och med bifall till
utskottets förslag medger att regeringen t. v., utan riksdagens
samtycke i varje särskilt fall, får besluta om försäljning eller byte
av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, om
taxeringsvärdet på egendomen — eller, om taxeringsvärde inte
är åsatt, egendomens saluvärde — uppgår till högst 5 000 000
kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört rörande översyn av gällande regler för försäljning
av staten tillhörig fast egendom, m. m.

Stockholm den 20 april 1982

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Rolf Rämgård (c), Paul Jansson (s), Arne
Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Karl-Anders Petersson
(c), Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christer
Nilsson (s), Mona S :t Cyr (m), Torsten Karlsson (s), Britta Hammarbacken
(c) och Gertrud Hedberg (fp).

FiU 1981/82:26 5

Konstitutionsutskottets yttrande Bilaga

1981/82:10 y

över proposition 1981/82:100 bilaga 11 punkt E 4 Inköp av
fastigheter m. m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 11 mars 1982 beslutat inhämta konstitutionsutskottets
yttrande över proposition 1981/82:100 bilaga 11 punkt E 4 Inköp
av fastigheter m. m. i vad avser moment 2. I propositionen i denna del
föreslås riksdagen besluta — med ändring av tidigare lämnade bemyndiganden
— att regeringen utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall skall
besluta om försäljning eller byte av staten eller allmänna arvsfonden
tillhörig fast egendom.

Hittills gällande bemyndiganden i fråga om försäljning m. m. av statens
fasta egendom innebär bl. a. att regeringen utan värdemässig begränsning
får besluta om försäljning av mark till kommun för samhällsbyggnadsändamål.
Enligt det senast givna bemyndigandet (prop. 1975/76:25, FiU
1975/76:13, rskr 1975/76:92) får regeringen i varje särskilt fall besluta om
försäljning eller byte av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast
egendom om taxeringsvärdet eller, om taxeringsvärde inte är åsatt, egendomens
saluvärde uppgår till högst 2 milj. kr. Regeringen har vidare
medgivits att delegera sin beslutanderätt till förvaltningsmyndighet. Som
skäl för förslaget anförs bl. a. att värdeutvecklingen inom fastighetsområdet
lett till att värdegränsen enligt gällande bemyndigande får anses alltför
låg och leder till att riksdagens medverkan krävs i en omfattning som inte
kan anses vara motiverad. Vidare har statsmakterna vid föregående riksmöte
beslutat (prop. 1980/81:158, CU 1980/81:35, rskr 1980/81:361) om
avveckling av statens bestånd av bostadsfastigheter för permanent bruk. I
de fall där taxerings- eller saluvärdet överstiger gränserna för gällande
bemyndigande blir det, trots riksdagens beslut om avveckling, nödvändigt
att underställa riksdagen ett antal frågor om försäljning av sådana fastigheter.

De försäljningar som har skett med stöd av givna bemyndiganden
redovisas till riksdagen genom budgetdepartementets försorg. Enligt propositionen
fyller en sådan redovisning inte längre någon funktion mot
bakgrund av ett generellt försäljningsbemyndigande. Avlämnandet av dessa
årliga redogörelser bör därför enligt propositionen upphöra.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Enligt 1809 års regeringsform (77 §) fordrades riksdagens samtycke för
försäljning eller annan avhändelse av statens fasta egendom. Nu gällande
regeringsform (RF) innehåller i 9 kap. 8 § en regel enligt vilken statens

FiU 1981/82:26

medel och dess övriga tillgångar står till regeringens disposition. Ordet
disposition innefattar både förvaltningsåtgärder — rättsliga och faktiska
— och förfogandeåtgärder såsom avhändelse och pantsättning. Undantag
har dock gjorts för tillgångar som är avsedda för riksdagen eller dess
myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning. Bemyndiganden
som gjorts före ikraftträdandet av RF blir enligt övergångsbestämmelserna
gällande till dess riksdagen bestämmer annorlunda.

Av 9 kap. 9 § RF framgår att riksdagen i den omfattning som behövs
skall fastställa grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet
över den. Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärd av annat slag ej
får vidtas utan riksdagens tillstånd.

Mot bakgrund av numera gällande bestämmelser i RF får tidigare bemyndiganden
ses som inskränkningar i regeringens dispositionsrätt beträffande
statens fasta egendom. Dessa inskränkningar är förutom värdegränser
vissa riktlinjer som anger vad regeringen har att iaktta vid försäljning
av fast egendom.

En ändring i enlighet med förslaget skulle innebära att av nuvarande
reglering skulle komma att kvarstå de riktlinjer som knutits till bemyndigandena.
Dessa riktlinjer har dock lagts fast mot bakgrund av att det för
regeringens möjlighet att avyttra statens fasta egendom gällt beloppsmässiga
begränsningar. Ett slopande av nu gällande värdegränser innebär i
förhållande till gällande ordning en betydande utvidgning av regeringens
dispositionsrätt beträffande statens fasta egendom. Det är med hänsyn
härtill oklart i vilken omfattning gällande riktlinjer är tillräckliga för att
ange ramarna för regeringens förfogande över den fasta egendomen. Enligt
utskottets mening bör inom regeringskansliet göras en översyn av
gällande bemyndiganden och riktlinjer. Resultatet av en sådan översyn
bör kunna leda till att de riktlinjer som skall gälla för regeringens förfogande
över fast egendom anpassas till de krav som bör ställas på sådana
riktlinjer med hänsyn till bestämmelserna i nu gällande regeringsform.

Utskottet anser att värdegränserna inte bör slopas förrän frågan om
grunderna för förfogandet över statens fasta egendom har närmare setts
över. I avvaktan på resultatet av en sådan översyn kan nuvarande värdegränser
höjas. I motsats till vad som sägs i propositionen rörande redovisningen
till riksdagen av regeringens fastighetsförsäljningar vill utskottet
vidare framhålla att en fortsatt redovisning måste anses vara av betydelse
för riksdagens bedömning av hithörande frågor.

Stockholm den 30 mars 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

FiU 1981/82:26

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik
Nordin (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt
Ove Johansson (s), Bengt Kindbom (c), Daniel Tarschys (fp), Kerstin
Nilsson (s), Jan Prytz (m) och Anita Modin (s).

LiberTryck Stockholm 1982