FiU 1981/82:21

Finansutskottets betänkande
1981/82:21

med anledning av förnyad behandling av proposition 1981/82:100
bilaga 2 momenten 2 och 4-7 om den kommunala ekonomin

I betänkandet FiU 1981/82:20 behandlade finansutskottet proposition
1981/82:100 bilagorna 1 och 2. Vid kammarbehandlingen av betänkandet den
10 mars 1982 beslöt riksdagen att återförvisa punkt B 2 Den kommunala
sektorn till utskottet.

Utskottet tar här upp det återförvisade ärendet till förnyad behandling.

I proposition 100 bilaga 2 har regeringen (budgetdepartementet) efter
föredragning av statsrådet Rolf Wirtén föreslagit riksdagen att

2. godkänna vad som anförts i propositionen om den kommunala
ekonomin,

4. anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering

av skatt, m. m.,

5. anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1961:436)
om församlingsstyrelse,

6. anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1979:362)
om skatteutjämningsbidrag,

7. anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1979:417)
om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring av rikets indelning i
kommuner, landstingskommuner och församlingar.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1981/82. 5 sami. Nr 21

FiU 1981/82:21

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.1
dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt
skall bestämmas i förhållande till
det antal skattekronor och skatteören,
som enligt länsstyrelsens
beräkning kommer att påföras de
skattskyldiga vid taxeringen det år
skattesatsen skall fastställas, justerat
enligt 2 § och ökat med det
.antal skattekronor, som staten uppskattas
skola tillskjuta enligt lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977:179) annan
skattesats slutligt fastställs än den som har bestämts tidigare, skall den nya
skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till det antal skattekronor
och skatteören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det år
skattesatsen skall fastställas.

2 §3

Vid tillämpningen av denna lag
skall antalet skattekronor och skatteören
som har påförts eller beräknas
bli påförda minskas med, såvitt
avser landstingskommun och kommun,
40 procent och, såvitt avser
annan menighet, 20 procent av det
antal skattekronor och skatteören

1 Lagen omtryckt 1973:437.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.

2 Senaste lydelse 1979: 1161.

3 Förutvarande 2 § upphävd 1979: 1161.

Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt
skall bestämmas i förhållande till
det antal skattekronor och skatteören,
som enligt länsstyrelsens
beräkning kommer att påföras de
skattskyldiga vid taxeringen det år
skattesatsen skall fastställas, ökat
med det antal skattekronor, som
staten uppskattas skola tillskjuta
enligt lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag.

FiU 1981/82:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som har påförts eller beräknas bli
påförda andra skattskyldiga än sådana
som avses i 10 § I mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Vidare skall det sålunda erhållna
antalet skattekronor och skatteören
minskas med fyra procent i fråga
om landstingskommun och en procent
i fråga om kommun.

Vid tillämpning av lagen skall,
såvitt gäller landstingskommun och
kommun, inte medräknas större antal
skattekronor och skatteören, efter
justering enligt första stycket,
än vad som motsvarar 136 procent
av medelskattekraften, beräknad
enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i
fråga om bestämmande av skattesats för år 1983, utbetalning av förskott
under år 1983, slutavräkning för landstingskommun och kommun under år
1985 samt slutavräkning för annan menighet under år 1984, om inte annat
följer av punkterna 2—4.

2. 1 fråga om förskott under år 1983 skall antalet skattekronor och
skatteören enligt taxeringsnämndens beslut vid 1982 års taxering omräknas
till det antal som kan beräknas ha påförts, om grundavdraget enligt 48 § 2
mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370) hade uppgått till
7000 kronor vid nämnda taxering och vad i 2 § sägs tillämpas på det
sålunda beräknade antalet skattekronor och skatteören.

3.1 fråga om slutavräkning för landstingskommun och kommun under år
1984 skall antalet skattekronor och skatteören minskas med 20 procent av
det antal skattekronor och skatteören som har påförts andra skattskyldiga
än sådana som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

4. Vid bestämmande av skattesats för åren 1983 och 1984 skall bestämmelserna
i punkterna 1-3 beaktas.

FiU 1981/82:21

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 84 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Församling är berättigad att under
visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor
och skatteören i församlingen vid
det föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den skattesats
som har bestämts för året före
taxeringsåret. Har skattskyldig enligt
lagen (1951:691) om viss lindring
i skattskyldigheten för den som
inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit
lindring i skattskyldigheten till församlingen,
skall belopp, som församlingen
annars skulle ha varit berättigad
att uppbära av staten, nedsättas
i motsvarande mån.

Församling är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats
som har beslutats för året och det
antal skattekronor och skatteören,
som enligt taxeringsnämnds beslut
rörande det föregående årets taxering
till kommunal inkomstskatt har
påförts de skattskyldiga. Det nu
nämnda beloppet ingår i församlingens
fordran hos staten vid ingången
av året efter det år, då beslutet
fattades. Förskottet avräknas
mot den församlingsskatt, som församlingen
har rätt att uppbära av
staten på grundval av taxeringen

1 Lagen omtryckt 1976: 500.

2 Senaste lydelse 1981: 558.

Församling är berättigad att under
visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor
och skatteören i församlingen vid
det föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den skattesats
som har bestämts för året före
taxeringsåret. Vid beräkning av antalet
skattekronor och skatteören
beaktas bestämmelserna i 2 § första
stycket lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering
av skatt. m.m. Har skattskyldig
enligt lagen (1951:691) om
viss lindring i skattskyldigheten för
den som inte tillhör svenska kyrkan
åtnjutit lindring i skattskyldigheten
till församlingen, skall belopp, som
församlingen annars skulle ha varit
berättigad att uppbära av staten,
nedsättas i motsvarande mån.

Församling är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats
som har beslutats för året och det
antal skattekronor och skatteören,
som enligt taxeringsnämnds beslut
rörande det föregående årets taxering
til! kommunal inkomstskatt har
påförts de skattskyldiga. Vid beräkning
av förskott sbeloppet justeras
antalet skattekronor och skatteören
enligt 2 § första stycket lagen om
kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. Det nu
nämnda beloppet ingår i församlingens
fordran hos staten vid in -

FiU 1981/82:21

Föreslagen lydelse

gången av året efter det år. då beslutet
fattades. Förskottet avräknas
mot den församlingsskatt, som församlingen
har rätt att uppbära av
staten på grundval av taxeringen
under året efter det. då förskottet
enligt bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos
staten enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma år
utanordna till kommun, i vilken församlingen är belägen, med en tolftedel
den 18 i varje kalendermånad. Ar församlingens fordran inte uträknad vid
utbetalningstilifällena i månaderna januari och februari skall vid dessa
tillfällen utbetalas samma belopp sorn utbetalades i december månad föregående
år. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna
att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av de belopp
som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel
av församlingens fordran, skall deri jämkning som föranleds härav ske i
fråga om det belopp som utbetalas i mars månad. Kommunen skall därefter
avlämna medlen till kyrkorådet.

Länsstyrelsen skall senast den 8 mars till församlingen överlämna för
nästföregående år upprättad redovisning över församlingen tillkommande
och till församlingen utanordnad församlingsskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen förordnar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i
fråga örn utbetalning av förskott under år 1983 och slutavräkning under år
1984. om inte annat följer av punkt 2.

2. 1 fråga om förskott under år 1983 skall punkt 2 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1982: 000) om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m. tillämpas.

Nuvarande lydelse

under året efter det, då förskottet
enligt bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.

1* Riksdagen 1981/82. 5 sami. Nr 21

FiU 1981/82:21

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs ätt 2 § lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

I lagen förstås med

bidragsår det år under vilket skatteutjämningsbidrag utgår.

skatteunderlag antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds
beslut rörande taxeringen till kommunal inkomstskatt året före
bidragsåret,

skattekraft kvoten mellan landstingskommuns eller kommuns skatteunderlag
och antalet i landstingskommunen respektive kommunen kyrkobokförda
invånare vid ingången av året före bidragsåret,

medelskattekraft kvoten mellan skatteunderlaget för riket och antalet i
riket kyrkobokförda invånare vid ingången av året före bidragsåret.

Vid tillämpningen av denna lag
skall antalet skattekronor och skatteören
enligt taxeringsnämndens
beslut minskas med 40 procent av
det antal skattekronor och skatteören
som har påförts andra skattskyldiga
än sådana som avses i
10 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.Vidare skall
det sålunda erhållna antalet skattekronor
minskas med fyra procent
vid beräkning avseende landstingskommun
och med en procent vid
beräkning avseende kommun.

Vid tillämpning av 3 och 4 §§
skall inte medräknas större antal
skattekronor och skatteören, efter
justering enligt andra stycket, än
vad som motsvarar 136 procent av
medelskattekraften.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga
om bidragsåret 1983. Vid beräkning för nämnda bidragsår skall antalet
skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämndens beslut vid 1982 års
taxering omräknas till det antal som kan beräknas ha påförts, om grundavdraget
enligt 48 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370)
hade uppgått till 7 000 kronor vid nämnda taxering och vad i 2 § andra och
tredje styckena sägs tillämpas på det sålunda beräknade antalet skattekronor
och skatteören.

FiU 1981/82:21

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning
av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner
och församlingar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:417) om utdebitering och
utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner
och församlingar
dels att nuvarande 4 § skall betecknas 5 §,
dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 4 §, av nedan angivna
lydelse,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

I fråga om ett område som har överförts från en kommun till en annan
skall vid avräkning av uppburna förskott för kommunalskatt på grundval
av taxeringarna under året innan indelningsändringen träder i kraft och det
följande året fordran hos eller skuld till staten påföras den kommun till
vilken området har hört enligt den äldre indelningen.

Om en kommun har delats, skall
en sådan fordran eller skuld påföras
kommunerna enligt den nya indelningen
i förhållande till de olika delarnas
andel av skatteunderlaget i
den odelade kommunen under det
år taxeringen avser. Skatteunderlaget
beräknas med tillämpning av
bestämmelserna i 2 § första stycket
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan
menighets utdebitering av
skatt, m.m.

En fordran eller skuld, som avser en kommun som har lagts samman
med en annan kommun, skall påföras den kommun som bildats genom
sammanläggningen.

4 §

Vid avräkning som avses i 3 §
skall bestämmelsen i 2 § andra
stycket lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m. tillämpas som om
den äldre indelningen fortfarande
gällde.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2. De nya bestämmelserna i 3 § tillämpas första gången vid slutavräkning
under år 1984, varvid dock hänvisningen såvitt avser kommuner och

FiU 1981/82:21

landstingskommuner nämnda år skall avse punkt 3 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1982:000) om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m.

3. De nya bestämmelserna i 4 § tillämpas första gången vid slutavräkning
under år 1985.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande

partimotioner rörande den kommunala ekonomin

1567 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar

3. att godkänna vad som i motionen anförs om den kommunala ekonomin
och avslå vad som därom anförs i proposition 1981/82:100,

4. att avslå de regeringsförslag till lagändringar i proposition 1981/82:100
som följer av ett fullföljande av regeringspolitiken om försämringar för
kommunerna,

1661 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. godkänner vad som i motionen anförts om den kommunala ekonomin,

2. beslutar avslå förslaget i proposition 1981/82:100 till lag om ändring i
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m. m.,

3. beslutar avslå förslaget i proposition 1981/82:100 till lag om ändring i
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

4. beslutar avslå förslaget i proposition 1981/82:100 till lag om ändring i
lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

5. beslutar avslå förslaget i proposition 1981/82:100 till lag om ändring i
lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring av
rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar,

6. hos regeringen anhåller om förslag till system för avsättning till
skatteregleringsfond av kommuns resp. landstings skatteintäktsökning i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2018 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

5. i fråga om den kommunala ekonomin godkänner vad i motionen
anförts,

FiU 1981/82:21

motioner rörande konsekvenser för Jokkmokks kommun av regeringens
förslag

1172 av Per Petersson (m) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att Jokkmokks kommun icke skall drabbas av den
föreslagna indragningen av kommunala skatteinkomster från kraftverk och
regleringsdammar,

2. att riksdagen uttalar att Norrbottens läns landsting skall undantas från
inskränkningar i den kommunala beskattningsrätten,

2130 av Eva Winther (fp) vari - med hänvisning till motiveringen i motion
2129 - hemställs att riksdagen hemställer att regeringen vid fördelning av de
200 milj. kr. beaktar situationen i Jokkmokk,

motioner rörande skattestopp och skattetak

2018 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

6. antar följande

Förslag till

Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta ut skatt för
1983, m. m.

Härigenom föreskrivs följande:

1 §. Vid fastställande av skattesats för år 1983 får kommun eller landstingskommun
ej överskrida den skattesats som kommunen eller landstingskommunen
har bestämt för år 1982.

2 §. Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun påkallar
det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från 1 §. Ansökan inges
till länsstyrelsen senast den 15 september.

3 §. Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej tillämpas vid
fastställande av kommunalskatt eller landstingsskatt för år 1983 enligt
uppbördslagen (1953:272) eller vid utbetalning av sådan skatt för dessa år
enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m. m., om ej regeringen har beviljat
undantag enligt 2 §,

7. hos regeringen hemställer om tillsättandet av en utredning om
kommunalt skattetak,

894 av Esse Petersson (fp) och Bertil Hansson (fp) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om en samordnad
statskommunal enhetsskatt med generell ramfördelning av skattemedel till
kommuner och landsting i enlighet med vad som framförts i motionen,

FiU 1981/82:21

motioner rörande skatteutjämning

1661 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

7. begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgift
att se över det kommunala skatteutjämningssystemet i enlighet med vad som
anförts i motionen,

257 av Torkel Lindahl (fp) och Kerstin Sandborg (fp) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till investeringsstöd till
turistkommuner,

694 av Pär Granstedt (c) och Ylva Annerstedt (fp) vari hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om en översyn av metoderna
för beräkning av skattekraft per invånare i kommuner i enlighet med vad som
anförts i motionen,

1169 av Lars-Erik Lövdén m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att se över
det nuvarande skatteutjämningssystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts i motionen,

1174 av Rolf Rämgård (c) och Börje Hörnlund (c) vari hemställs att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att den med avseende på
planeringen av statsbudgeten för 1983/84 vidtar sådana åtgärder att
kommunernas skatteinkomster från skatteunderlag som härrör från juridiska
personer kan disponeras för reformer inom ramen för den statliga
skattekraftsutjämningen,

2. begär att regeringen skyndsamt utreder frågan om hur och i vilken
omfattning nu utgående speciella statsbidrag kan inordnas i den statliga
skattekraftsutjämningen,

3. begär att regeringen i övrigt gör den översyn av skattekraftsutjämningssystemet
och för riksdagen redovisar de förslag till reformer inom den statliga
skattekraftsutjämningen som de hittillsvarande erfarenheterna ger anledning
till,

1649 av Gösta Andersson (c) och Ivan Svanström (c) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande en översyn av statsbidragen till kommunerna i syfte att
ekonomiskt stärka Kalmar län och andra ekonomiskt missgynnade regioner i
landet,

1659 av Arne Nygren m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att den kommunala grundgarantiutredningen
ges tilläggsdirektiv att också bedöma den påverkan som

FiU 1981/82:21

permanenta strukturella skillnader i insatser för arbete och näringsliv
åsamkar skatteutjämningskommunerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
skyndsamma åtgärder för att motverka den ökade regionala obalans som
1979 års skatteutjämningsreform medfört mellan kommuner i norr och
söder.

Slutligen behandlas vissa övriga motionsyrkanden i detta avsnitt, nämligen: 381

av Mona S:t Cyr (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär
att propositioner som medför kommunala kostnadsökningar i något hänseende
redovisar detta i form av konsekvensbeskrivning och kostnadsanalys,

695 av Britt Mogård (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att uttala att
s. k. stimulansbidrag till kommunerna ej bör förekomma i statsbudgeten,

1164 av Torsten Bengtson (c) och Stina Eliasson (c) vari hemställs att
riksdagen begär att regeringen utreder frågan om kommuns rätt till större del
av avkastning av inom kommunen belägna naturtillgångar,

1167 av Anders Högmark (m) och Karl Leuchovius (m) vari hemställs att
riksdagen begär att regeringen skyndsamt utarbetar direktiv till statliga verk
och myndigheter i syfte att intensifiera deras arbete med förändringar och
förenklingar av gällande norm- och regelsystem, inte minst gentemot
kommun- och landstingssektorn, i enlighet med vad som anförts i motionen.

Konstitutionsutskottet har avgivit yttrande över proposition 1981/82:100
bilaga 2 och motionerna 1981/82:1567, 1661 och 2018 i vad avser konstitutionella
aspekter på förslagen till begränsning av kommunernas ekonomiska
utrymme resp. begränsning i rätten att ta ut skatt. Yttrandet (KU
1981/82:6 y) är fogat som bilaga 2 till detta betänkande.

Representanter för Svenska kommunförbundet och för Landstingsförbundet
har inför utskottet redogjort för kommunernas och landstingskommunernas
ekonomiska situation. Därvid har även skrivelser inlämnats. Dessa
återfinns som bilagorna 4 och 5 till detta betänkande. Vidare har Lidingö
kommun och Stockholms kommun överlämnat skrivelser i ärendet till
utskottet.

FiU 1981/82:21

Propositionen

Föredragande statsrådet anför att den kommunala sektorns växande
betydelse för möjligheterna att nå samhällsekonomisk balans under de
senaste åren alltmer har kommit i blickpunkten. Statsmakterna har
successivt skärpt kraven på denna sektor. Under år 1981 har statsmakterna
fattat beslut om både finansiella och reala åtgärder för att anpassa den
kommunala sektorns utveckling till de samhällsekonomiska förutsättningarna.

Riksdagens beslut inför år 1982 innebär att kommunsektorns finansiella
nettoutrymme för detta år begränsas med närmare 2 miljarder kronor. Till
helt avgörande del är dessa åtgärder av generell karaktär och fördelas relativt
jämnt på enskilda kommuner och landstingskommuner. Dessa åtgärder
följdes upp genom riksdagens beslut om de riktlinjer för utvecklingen av de
kommunala verksamheterna som föreslogs i kompletteringspropositionen.

Resultatet av det kommunala budgetarbetet för år 1982 kan nu överblickas.
Budgetarna innebär en kraftig dämpning av volymökningen och
begränsade höjningar av skattesatserna. Kommunernas sammantagna
volymökning synes kunna närma sig det av statsmakterna uppställda målet ca
1 %, medan den genomsnittliga ökningen för landstingskommunerna kan
komma att uppgå till omkring 2 %, trots att även dessa dragit ned avsevärt på
ökningstakten.

Regeringen har haft överläggningar med företrädare för kommuner,
landstingskommuner och kyrkliga kommuner angående de åtgärder som bör
vidtas på det kommunala området för år 1983 i syfte att begränsa
expansionsutrymmet. Vid dessa överläggningar lämnade kommunförbunden
synpunkter på valet av olika metoder för att åstadkomma begränsningar i
finansiellt utrymme år 1983. Inför överläggningarna hade den särskilda
arbetsgruppen om kommunernas ekonomi, KEA, dels reviderat sin volymrapport
från våren 1981, dels tagit fram en rapport om den finansiella
utvecklingen för åren 1981-1983.

Den reviderade volymrapporten påkallar inte någon ändring i statsmakternas
beslut våren 1981. För år 1983 bör således de fastlagda riktlinjerna
gälla, innebärande att volymökningen begränsas till högst 1 %. Det måste
också slås fast att det inte finns utrymme för statligt beslutade reformer som
ökar de offentliga utgifterna och som innebär att man äventyrar en
begränsning av den kommunala volymökningen till högst 1 % per år. Det
förtjänar här nämnas att den nya hälso- och sjukvårdslag som inom kort
kommer att föreläggas riksdagen inte innebär att krav ställs på nya resurser
till hälso- och sjukvården. Om detta råder samstämmighet mellan regeringen
och Landstingsförbundet.

Den finansiella rapporten från KEA visar hur den finansiella situationen
beräknas komma att utvecklas för kommunsektorn åren 1981-1983. Enligt
rapporten är den finansiella situationen åren 1981 och 1982 god. Senare

FiU 1981/82:21

framkomna uppgifter, vilka också legat till grund för den preliminära
nationalbudgeten, utvisar att det finansiella sparandet nämnda år t. o. m. är
större än vad som framgår av rapporten. Det är landstingskommunerna som
harden generellt sett bättre situationen liksom de haft tidigare under en följd
av år.

Den finansiella situationen skiljer sig dock avsevärt åt mellan enskilda
kommuner resp. landstingskommuner. En relativt stor andel kommuner har
en mycket låg likviditetskvot medan även de landsting som har det sämst
uppvisar en betydligt bättre situation. Det finns också en tendens till att de
som har sämre utgångsläge utvecklas ytterligare i negativ riktning och vice
versa.

KEA har i ett räkneexempel belyst hur det finansiella sparandet under
vissa förutsättningar kommer att utvecklas i kommunsektorn år 1983.
Förutsättningarna är att den kommunala konsumtionsvolymen ökar med
1 % medan investeringsvolymen minskar med 2 %. Pris- och lönekostnadsutvecklingen
har satts till 7 %. Med dessa utgångspunkter har det finansiella
sparandet i kommunsektorn år 1983 beräknats uppgå till över 5 miljarder
kronor. Det är högre än under senare år.

Orsaken till dessa mycket kraftiga förbättringar av det finansiella
sparandet finns att söka dels i den låga volymökningen, dels i att
skatteunderlaget, på grund av eftersläpningseffekter, ökar snabbare än den
antagna pris- och lönekostnadsutvecklingen. En högre pris- och lönekostnadsökning
och en snabbare volymökning skulle givetvis försämra situationen
en del. En procentenhets snabbare pris- och lönekostnadsutveckling
skulle t. ex. innebära en minskning av det finansiella sparandet med drygt 1
miljard kronor. Det kan här nämnas att resultatet av 1981 års allmänna
fastighetstaxering har mycket stor betydelse. Mer än 2 miljarder kronor kan
hänföras till denna faktor genom att den får dubbel effekt år 1983. Den
inverkar då både på förskottsutbetalningarna och på slutavräkningen av
kommunalskatt. Vidare erhålls ett bättre utfall än väntat av den s. k.
förenklade beräkningen av det kommunala skatteunderlaget som innebär att
de skattepliktiga sociala ersättningarna har tillförts det kommunala skatteunderlaget.

Enligt föredraganden behöver vissa åtgärder vidtas för år 1983 för att
begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn. Åtgärderna är ett led i
regeringens besparingsarbete. De i budgetarbetet aktualiserade besparingarna
på vissa specialdestinerade statsbidrag uppgår till sammantaget närmare
600 milj. kr., varav ca 190 milj. kr. är direkt kopplade till minskning i
kommunal verksamhetsvolym. Därutöver bör enligt föredraganden ytterligare
begränsningar göras på omkring 3 miljarder kronor. Neddragningarna
av specialdestinerade statsbidrag finns redovisade i bilagorna för social-,
kommunikations-, budget-, utbildnings-, jordbruks- och arbetsmarknadsdepartementen.

Med hänsyn till att landstingen allmänt sett har en bättre ekonomisk
1“ Riksdagen 1981/82. 5 sami. Nr 21

FiU 1981/82:21

situation än kommunerna och att de i allmänhet har varit mindre
framgångsrika att bromsa sin volymexpansion bör en relativt sett större del
av begränsningen på 3 miljarder kronor falla på dessa. Det är också motiverat
av att en större del av neddragningen i specialdestinerade statsbidrag faller på
kommunerna.

Indragningen av finansiella resurser bör ske genom att på olika sätt
reducera det kommunala skatteunderlaget. Sådana åtgärder har statsmakterna
tidigare beslutat om inför år 1982.

Det finns starka skäl att minska de mest iögonenfallande skillnaderna i
ekonomiska förutsättningar. Därför bör den egna skattekraften minskas för
de kommuner som har den allra högsta skattekraften. Kommuner och
landstingskommuner föreslås därför fr. o. m. år 1983 inte få tillgodoräkna sig
skatteinkomster från den del av det egna skatteunderlaget som överstiger
136 % av medelskattekraften. Denna nivå har valts eftersom den motsvarar
den högsta grundgarantin i skatteutjämningssystemet. Detta system kommer
i sig inte att beröras av den föreslagna begränsningen. Inte heller
beräkningen av medelskattekraften berörs. Sammanlagt innebär denna
åtgärd att statens utbetalningar till kommunerna minskar med över 200 milj.
kr. Åtgärden berör, om man ser till situationen år 1982, fyra kommuner,
nämligen Danderyd, Lidingö, Solna och Stockholm.

Vidare bör vissa mer generellt verkande åtgärder vidtas för att begränsa
det finansiella utrymmet i kommunsektorn för år 1983. En central
utgångspunkt för omfattningen och inriktningen av dessa åtgärder är att de
inte skall behöva kompenseras med kommunalskattehöjningar år 1983. Med
hänsyn till utvecklingen av det finansiella sparandet bör detta vara realistiskt.
En ytterligare reducering av skatteunderlag från juridiska personer bör ske
från 80 % år 1982 till 60 % fr. o. m. år 1983. Härigenom minskar det
finansiella utrymmet med inemot 1,1 miljard kronor, varav ca 640 milj. kr.
för kommuner och ca 440 milj. kr. för landstingskommuner. För att uppnå
totalt ca 3 miljarder kronor är ytterligare åtgärder nödvändiga. Det har legat
närmast till hands att generellt reducera det skatteunderlag som kommunsektorn
får tillgodoräkna sig. Med hänsyn till fördelningen mellan kommuner
och landstingskommuner bör reduceringen göras med högre procenttal
för de senare. Förslaget innebär att de kommunala skatteinkomsterna får
räknas på ett skatteunderlag som, efter neddragning till 60 % av skatteunderlaget
från juridiska personer, reduceras med 1 % för kommuner och med
4 % för landstingskommuner. De senare åtgärderna innebär att det
finansiella utrymmet begränsas med närmare 2 miljarder kronor, varav ca
515 milj. kr. för kommuner och ca 1435 milj. kr. för landstingskommuner.

De kyrkliga kommunerna berörs inte av förslagen. För dessa kommer att
gälla ett skatteunderlag som för de juridiska personernas del uppgår till 80 %
i likhet med vad som gäller för år 1982.

För åren 1983 och 1984 bör åtgärderna förutom att de i berörda delar

FiU 1981/82:21

kommer att ligga till grund för beräkning av medelskattekraft endast avse
förskott på kommunalskatt.

Av tabell 15 framgår de fördelningsmässiga effekterna av de samlade
åtgärderna. I tabellen anges effekterna bl. a. i skattetermer, dvs. vad de
motsvarar i utdebitering. Det skall självfallet inte uppfattas så att kommunerna
och landstingen behöver höja skatten utan är bara ett sätt att ge en
någorlunda rättvisande bild av hur förslagen slår på olika kommuner och
landsting.

På raderna 1 och 4-27 i tabellen redovisas effekterna av åtgärderna för de
kommuner och det landsting som har en skattekraft vilken överstiger den i
skatteutj ämningssystemet garanterade.

När det gäller kommuner och landstingskommuner som får tillskott av
skattekraft genom skatteutj ämningssystemet berörs de relativt sett lika
mycket. Variationer uppkommer enbart till följd av olika skattesatser. Det
bör framhållas att siffrorna är beräknade utifrån 1982 års förhållanden.

I likhet med vad som gäller för år 1982 bör särskild kompensation utgå för
år 1983 i samband med prövning av extra skatteutjämningsbidrag för att
särskilt utsatta kommuners förhållanden skall kunna beaktas. Även om det,
som tidigare redovisats, finns förutsättningar för en generellt sett mycket god
finansiell situation år 1983, också sedan hänsyn tagits till åtgärdernas
effekter, bör 200 milj. kr. avdelas som en särskild ram till kommuner och
landstingskommuner som för år 1983 drabbas hårt av åtgärderna och bedöms
ha en särskilt svag ekonomisk situation.

Det är som nämnts inte acceptabelt att kommuner och landstingskommuner
kompenserar sig genom skattehöjningar. Det finns, anför föredraganden,
bl. a. mot bakgrund av erfarenheterna inför år 1982 års kommunala
budgetar, heller ingen anledning tro att så annat än i undantagsfall skall ske
för år 1983.

FiU 1981/82:21 16

Tabell 1. Effekter för kommuner och landsting av förslag i propositionen till generella
åtgärder1

Landsting Kommuner Län		Begränsning av skatteunderlaget från jur. personer till 60%	Reducering av skatteunderlaget för landsting med 4% och kommuner med 1 %	Maximering av eget skatteunderlag till 136% av medel-skattekraften	Summa
Milj. kr.	kr./skr.2	Milj. kr.	kr./skr.2	Milj. kr.	kr./skr.2	Milj. kr.	kr./skr.2
1		2	3	4	5	6	7	8	9
1. AB läns landsting	143,2	0.24	339,6	0,56	_	_	482,8	0,80
2. Övriga landsting		294,4	0.14	1096,1	0,53	-	-	1390.5	0.67
3. Samtliga landsting	437.6	0.16	1435,7	0.54	-	-	1 873.3	0,70
4. Danderyd	AB	1,6	0,13	1,5	0,12	20,9	1.71	24.0	1.96
5. Huddinge	AB	2.4	0,10	4.0	0.16	-	-	6,4	0,26
6. Järfalla	AB	5,4	0,25	3,2	0,15	-	—	8.6	0,40
7. Lidingö	AB	1,5	0,09	2,1	0,13	16,5	LIK)	20,1	1.22
8. Nacka	AB	1,9	0,08	3,4	0,15	-	-	5,3	0.23
9. Sollentuna	AB	2,3	0,13	2.7	0,15	-	-	5.0	0.28
10. Solna	AB	4.2	0,19	3,1	0,14	19,0	0.85	26.3	1,18
11. Stockholm	AB	111,6	0,39	41,9	0.15	160,2	0,56	313,7	1,10
12. Sundbyberg	AB	1.8	0,16	1.7	0,15	-	-	3.5	0.31
13. Täby	AB	1,4	0,07	2,3	0,13	-	-	3,7	0.20
14. Uppsala	C	5,4	0.11	7,8	0,16	-	-	13,2	0,27
15. Oxelösund	D	0.8	0.17	0.8	0,17	-	-	1,6	0.34
16. Linköping	E	4,1	0,11	6,0	0.16	-	-	10.1	0,27
17. Lund	M	2.9	0.10	4,1	0.15	—	—	7,0	0,25
18. Malmö	M	39,7	0.47	24,8	0,30	-	-	64,5	0,77
19. Göteborg	O	61,1	0,39	45.8	0,30	-	-	106.9	0.69
20. Mölndal	0	2.3	0.14	2.5	0.16	—	-	4,8	0.30
21. Trollhättan	P	i's	0.17	2,7	0,17	-	-	5.5	0,34
22. Karlstad	S	3.4	0,14	4.0	0.16	-	-	7,4	0,30
23. Karlskoga	T	2,5	0,20	2.2	0,18	-	-	4,7	0,38
24. Fagersta	U	1,0	0,19	0,9	0,18	-	-	1.9	0,37
25. Västerås	U	4,7	0,12	6,4	0,16	—	—	11.1	0,28
26. Gävle	X	5,4	0,18	4,8	0,16	-	-	10,2	0,34
27. Jokkmokk	BD	5,5	1,78	0,3	0,08	-	-	5,8	1,86
28. Summa rad 4-27	275,7	0,29	179.0	0,19	216.6	0,23	671,3	0,71
29. Övriga kommuner	360,8	0,18	335.8	0,16	-	-	696,6	0,34
30. Samtliga kommuner	636.5	0,21	514.8	0,17	216,6	0,07	1 367.9	0.45

' Skatteunderlaget från juridiska personer begränsas till 60%. återstående totala skatteunderlag reduceras
med 1 % för kommuner och 4 % för landsting samt eget skatteunderlag maximeras till 136% av medelskattekraften.
Effekterna bygger på preliminär utdebitering för är 1982 och skatteunderlaget för taxeringsåret 1981
enligt RSV:s prognos 1981-11-16.

2 Kronor per skattekrona vid oförändrat utdebiteringsbehov.

FiU 1981/82:21

Motionerna

I motion 1661 av Olof Palme m. fl. (s) anförs att det är nödvändigt att
återskapa ekonomisk balans inte minst för att upprätthålla de ekonomiska
grundvalarna för en stor offentlig sektor och den sociala välfärd som denna
bär upp. Ett inslag i den politik som måste föras är att stimulera en ökad
produktion, vilket i sin tur förutsätter att investeringarna kraftigt kan höjas.
Om utrymme skall beredas för att dels öka investeringarna, dels ta ned
underskottet i bytesbalansen, måste konsumtionen hållas tillbaka. Ökningstakten
för den offentliga konsumtionen måste nedbringas. Enligt motionärerna
bör emellertid den kommunala konsumtionen prioriteras framför den
statliga.

Det finns i den kommunala sektorn två verksamheter som även i det
rådande läget måste tillåtas expandera i viss utsträckning. Det gäller
äldreomsorgen och barnomsorgen. För att en fortsatt utbyggnad skall kunna
ske på dessa båda områden och med hänsyn till vissa automatiska
kostnadsökningar till följd av förändringar i befolkningssammansättningen
m. m., bör den kommunala konsumtionen totalt sett få öka med 2 % om
året. Denna ram innebär en klart lägre ökningstakt än vad som tidigare
realiserats i den kommunala sektorn men ligger å andra sidan högre än den
ram på 1 % årlig konsumtionsökning som regeringen förordat.

För kommunsektorn sammantaget beräknas konsumtionen 1982 stiga med *

1,5 å 2 %, dvs. högre än regeringens mål men nära socialdemokraternas. Det
kan inte uteslutas att den kommunala konsumtionsökningen under 1982 blir
något större än vad de nuvarande prognoserna tyder på.

Kommunernas finansiella situation beräknas bli gynnsammare under 1983.
Kommun- och landstingssektorn kommer totalt sett att få ett mycket
betydande finansiellt överskott 1983. Detta överskott kommer, såvitt nu kan
bedömas, att vara övergående och dessutom att vara mycket ojämnt fördelat
mellan olika kommuner och landsting. Parallellt med denna utveckling pekar
tillgängliga uppgifter på att det statliga upplåningsbehovet fortsätter att öka.
Sparandet kommer således att vara mycket ojämnt fördelat inom den
offentliga sektorn.

Mot den här redovisade bakgrunden är det nödvändigt att vidta åtgärder
som kan utjämna de finansiella över- och underskotten inom den offentliga
sektorn. Detta bör ske på ett sådant sätt att strävandena att bekämpa
inflationen underlättas, att den volymmässiga expansionen inom kommunoch
landstingssektorn ligger inom en samhällsekonomiskt godtagbar ram och
att skattereformen inte äventyras genom fortsatta höjningar av den
kommunala utdebiteringen.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en rad åtgärder för att 1983
begränsa kommunernas och landstingens finansiella utrymme med totalt ca
3 600 milj. kr. Härav avser ca 600 milj. kr. en rad specialdestinerade
statsbidrag. Med hänsyn till det ansträngda statsfinansiella läget accepterar
motionärerna flertalet av dessa besparingsförslag.

2 Riksdagen 1981/82. 5 sami. Nr 21

FiU 1981/82:21

Härutöver föreslås i propositionen andra mera generella åtgärder som
tillsammans begränsar kommunernas och landstingens finansiella utrymme
med 3 000 milj. kr.

Socialdemokraterna avvisar regeringens förslag till generella begränsningar
av kommunernas finansiella utrymme. Skälen är följande. Regeringens
förslag inskränker kommunernas och landstingens beskattningsrätt. Det är
ett principiellt mycket allvarligt steg, som öppnar slussarna för längre gående
ingrepp i framtiden. Härigenom hotas den kommunala beskattningsrätten
och därmed ytterst det kommunala självstyret.

Regeringens förslag är vidare dåligt avpassat till att den finansiella
ställningen varierar kraftigt mellan olika kommuner och landsting. Följden
blir i vissa fall att kommuner och landsting med en mycket stark finansiell
ställning klarar sig relativt lindrigt undan, medan i gengäld andra kommuner
och landsting med en redan i utgångsläget ansträngd likviditet drabbas
mycket hårt. För de sistnämnda kommunerna och landstingen återstår i så
fall som enda utväg att höja utdebiteringen. Detta skulle i sin tur urholka
reformen av inkomstskatten, försvåra kommande avtalsrörelser och därmed
motverka strävandena att bekämpa inflationen och stärka det svenska
näringslivets internationella konkurrenskraft.

Socialdemokraterna yrkar därför avslag på regeringens förslag rörande
begränsning av kommunernas beskattningsrätt.

Socialdemokraterna lägger i stället fram ett annat förslag. Det innebär att
ett belopp om minst 3 miljarder kronor av de kommunala skatteintäkternas
ökning 1983 ”fryses”. Reglerna utformas så att inga ingrepp sker i den
kommunala beskattningsrätten. Hänsyn tas till att de ekonomiska förutsättningarna
varierar kraftigt mellan olika kommuner och landsting. Reglerna
konstrueras så att de skapar goda förutsättningar för att undvika kommunala
skattehöjningar, dock utan att dessa förbjuds eller helt förhindras.

Utifrån dessa utgångspunkter föreslås följande modell:

1. En del av varje kommuns resp. landstings ökning av skatteintäkterna
1983 skall avsättas till en spärrad skatteregleringsfond, varifrån medel får
lyftas endast efter beslut av regeringen. En ev. höjning av kommunalskatten
1983 innebär att avsättningen till skatteregleringsfonden blir desto större.

2. Vid bestämmande av hur stor del av skatteintäktsökningen som skall
frysas tas hänsyn till kommunens resp. landstingets finansiella ställning i
nuläget.

3. Beloppen skall för varje kommun och landsting placeras på särskilt
räntebärande konto i riksbanken. Härigenom kan motsvarande del av
statens upplåningsbehov täckas vid sidan av banksystemet.

4. Hur och när de avsatta medlen skall disponeras får tas upp i de
återkommande överläggningarna mellan regeringen och kommunförbunden.

FiU 1981/82:21

5. Om pris- och löneutvecklingen 1983 markant avviker från vad som nu
kan förutses, skall särskilda överläggningar tas upp mellan regeringen och
kommunförbunden.

Det föreslagna systemet innebär en effektiv spärr mot höjda kommunalskatter
1983. Det förbättrar möjligheterna att undvika skattehöjningar även
under 1984 och 1985 då skattereformen skall fullföljas.

Den totala avsättningen till skatteregleringsfonden bör vara ca 3,5
miljarder kronor. Vid den närmare utformningen av modellen bör för varje
kommun och landsting fastställas en viss andel av skatteinkomstökningen
1983 som skall avsättas till skatteregleringsfond i riksbanken. Denna andel
bör framräknas på följande sätt.

Först framräknas för varje kommun och landsting, som ett mått på den
finansiella ställningen, relationen mellan finansieringskapitalet vid utgången
av 1981 och summan av de externa utgifterna under 1981. Detta relationstal
multipliceras i sin tur med en faktor, vars storlek bestäms så att den totala
avsättningen till riksbanken kommer upp till önskad storlek, dvs. ca 3,5
miljarder kronor. Härav berör ca 1,6 miljarder kronor kommunerna och ca
1,9 miljarder kronor landstingen. Faktorn bör därför, såvitt nu kan bedömas,
sättas till 2,4.

Det tal som därvid erhållits för varje kommun och landsting uttrycker den
andel av skatteinkomstökningen 1983 som skall avsättas till skatteregleringsfonden
i riksbanken.

Den ovan nämnda modellen bör kompletteras med två spärregler.
Kommuner och landsting, för vilka finansieringskapitalet i förhållande till de
externa utgifterna understiger 5 %, skall inte behöva göra någon avsättning
till skatteregleringsfonden. Orsaken är deras ansträngda finansiella läge.
Lägsta förekommande avsättning skulle därmed bli 12 % av skatteinkomstökningen.

Den övre spärregeln motiveras med att ingen kommun och inget landsting
bör riskera att behöva avsätta hela skatteinkomstökningen till skatteregleringsfonden.
Den högsta andel av en skatteinkomstökning som skall kunna
dras in bör sättas till 70 %, vilket motsvarar ett finansieringskapital som
uppgår till drygt 29 % av de externa utgifterna. Detta innebär att en kommun
resp. ett landsting som höjer utdebiteringen under alla omständigheter får
behålla någon del (lägst 30 %) av den intäktsökning som följer av
utdebiteringshöjningen.

I motionen tar man också upp frågor som rör den kommunala skatteutjämningen.

Motionärerna konstaterar att trots de stora insatser som görs via
skatteutjämningen kvarstår en rad problem. Variationerna i kommunal
utdebitering är betydande. Skillnaden mellan högsta och lägsta kommunala
utdebitering uppgår till nästan 9 kr. per skattekrona.

Till en del återspeglar utdebiteringsskillnaderna att ambitionerna mellan

FiU 1981/82:21

olika kommuner faktiskt varierar i fråga om kommunal service o. d. Sådana
skillnader måste accepteras som ett självklart uttryck för den kommunala
självstyrelsen, som socialdemokraterna av hävd slår vakt om. Om utdebiteringen
i en kommun av detta skäl är högre än i andra kommuner uttrycker
detta demokratiskt fattade beslut på kommunnivå som måste respekteras.
Kommuninvånarna har då ett faktiskt utbyte av den högre kommunalskatten.

Det är emellertid knappast troligt att alla skillnader i kommunal
utdebitering kan förklaras på detta sätt. Vissa kommuner kan i högre grad än
andra dra nytta av en hög skattekraft och även, i en del fall, tillgodogöra sig
den service och den näringsstruktur som finns i grannkommunerna. Andra
kommuner kan av sociala och befolkningsmässiga skäl drabbas av extra
kostnader som inte beaktas av skatteutjämningssystemet.

Det finns också inslag i det nuvarande skatteutjämningssystemet som ger
egendomliga resultat. Ett exempel är att vissa kommuner med en utbredd
småhusbebyggelse får en lägre registrerad skattekraft till följd av en riklig
förekomst av underskottsavdrag. I sådana fall kan det övervägas om de
nuvarande metoderna att mäta skattekraften ger ett rättvisande resultat.

Socialdemokraterna förordar mot denna bakgrund att en bred, parlamentariskt
sammansatt utredning tillsätts med uppgift att se över det nuvarande
skatteutjämningssystemet. Utredningen bör bl. a. få till uppgift att undersöka
vilka möjligheter som kan finnas att minska de stora skillnaderna i
utdebitering till den del dessa inte återspeglar faktiska skillnader i
ambitionsnivå. Strävan att åstadkomma en utjämning bör dock, liksom
hittills, inriktas på att utjämna skillnader i kostnadsläge och skattekraft.
Direkta bidrag för att minska hög utdebitering stimulerar inte till god
hushållning med givna resurser.

Socialdemokraterna bedömer det inte som realistiskt att staten i rådande
statsfinansiella läge skulle kunna utöka bidragen till kommunerna genom
skatteutjämningssystemet utöver vad som följer av nuvarande regler.
Däremot bör utredningen pröva möjligheterna att åstadkomma en annan
fördelning mellan kommunerna och landstingskommunerna inom ramen för
de totala inkomster som f. n. går till kommunsektorn.

I motion 2018 av Gösta Bohman m. fl. (m) anförs att den kommunala
konsumtionsökningen enligt finansplanens bedömning också för 1982 skulle
komma att ligga över av statsmakterna angivna ramar - konsumtionsökningen
skulle bli 1,7 % i stället för 1 %. Statsmakterna bör inte tillåta att
uppställda ramar på detta sätt år efter år överskrids.

Två metoder står till buds då det gäller att hålla den kommunala
konsumtionsökningen under 1982 under 1 %. Den ena innebär att en
särskild ”expansionsavgift” införs. Avgiften bör givetvis vara så utformad att
den enbart drabbar de kommuner där konsumtionsökningen överstiger 1 %.

FiU 1981/82:21

Avgiften bör utgå med ett belopp som är lika med 50 % av den del av
konsumtionsutgifterna sorn svarar mot en ökning överstigande 1 %. Dispens
från avgiften bör kunna beviljas av regeringen om synnerliga skäl föreligger.

Alternativet till en ”expansionsavgift” är att motsvarande belopp indras
och ”fryses” på räntefritt konto i riksbanken under viss minimitid, förslagsvis
två år. En förutsättning för att innehållet belopp skall återbetalas är att
vederbörande kommun sedermera anpassat omfattningen av sin verksamhet
till de mål statsmakterna kan komma att fastlägga.

Regeringen redovisar i sitt budgetförslag hur kommunsektorns finansiella
situation beräknas komma att utvecklas 1981-1983. Man påvisar att denna
kan förväntas komma att bli god. För 1983 beräknas den kommunala
sektorns finansiella sparande under förutsättning av en konsumtionsökning
på 1 % komma att uppgå till 5 miljarder kronor. Regeringen föreslår mot den
bakgrunden att åtgärder vidtas i syfte att begränsa kommunsektorns
finansiella utrymme.

Moderata samlingspartiet delar regeringens bedömning att åtgärder bör
vidtas för att begränsa det finansiella utrymmet för kommunerna. All
erfarenhet ger vid handen att det är mycket vanskligt att åstadkomma en
önskad utgiftsåterhållsamhet i en situation där kommunerna står finansiellt
starka.

Storleksordningen av de av regeringen föreslagna åtgärderna utgår som
ovan konstaterats från att den kommunala konsumtionen år 1983 skulle öka
med 1 %. Det kan ifrågasättas om begränsningen till denna nivå är tillräcklig.
Den kommunala konsumtionsökningen har under åren 1980 och 1981 legat
betydligt över den av statsmakterna angivna och av 1980 års långtidsutredning
beräknade utrymmesramen. I motionen förordas en politik som syftar
till att få ner den kommunala konsumtionsökningen till 0 % fr. o. m. 1983.
Trots de av regeringen föreslagna åtgärderna skulle den kommunala sektorns
finansiella sparande vid en konsumtionsökning på 1 % öka med drygt 1
miljard kronor mellan 1981 och 1983. Under sådana omständigheter torde
risken för en konsumtionsökning överstigande 1 % vara betydande.

Vad gäller valet av åtgärder för att åstadkomma den avsedda begränsningen
avvisas den av regeringen valda utformningen. Att beröva kommunerna
en del av de skatteinkomster som deras skatteunderlag faktiskt
genererar framstår som principiellt betänkligt. Det är en avgörande skillnad
mellan att å ena sidan till staten dra in kommunala skatteinkomster och att å
andra sidan dra ner på statliga bidrag till kommunerna. Detta gäller särskilt
beträffande fysiska personer. Vad gäller juridiska personer, för vilka en
begränsning redan inletts, finner motionärerna inte de principiella invändningarna
lika tungt vägande och kan till denna del i princip acceptera en
omläggning av det slag som regeringen föreslår.

FiU 1981/82:21

Moderata samlingspartiet förordar att följande åtgärder vidtas för att
begränsa kommunernas finansiella utrymme:

1. Minskning av skattekraftsgarantin med 2 % för primärkommunerna och
med 1 % för landstingen. Det ger en kostnadsminskning för staten på 950
milj. kr. (700 milj. kr. för kommuner och 250 milj. kr. för landstingen).

2. Begränsning av skatteunderlaget för juridiska personer, för primärkommunerna
från 80 % till 40 % och för landstingskommuner från 80 % till
0%. Det tillför statskassan ca 3,0 miljarder kronor (1,27 miljarder för
kommunerna och 1,75 miljarder för landstingen).

Den sålunda förordade metoden kan komma att innebära att vissa
kommuner och landsting drabbas oproportionerligt hårt. Med anledning
härav synes det motiverat att avsätta 300 milj. kr. som en särskild ram för
bidrag till kommuner och landsting, som för år 1983 drabbas speciellt av
ovannämnda åtgärder och som har en särskilt svag ekonomisk situation.
(Regeringen har för motsvarande ändamål avsatt 200 milj. kr.)

Åtgärderna leder till en neddragning av det finansiella utrymmet för
kommuner och landsting med 3,7 miljarder kronor.

Den förordade ”expansionsavgiften” bör justeras ned för 1983 så att
konsumtionsökning överstigande 0 % avgiftsbeläggs. De budgetmässiga
effekterna härav torde vara begränsade - syftet är ju inte att få in avgifter
utan att bromsa konsumtionsökningen. Ett alternativ utgör även härvidlag
en ”frysning” av vissa kommunala medel.

Motionärerna förordar vidare ett kommunalt skattestopp fr. o. m.1983. I
samband med beslut om ett sådant bör också en utredning tillsättas för att
utarbeta förslag om införandet av kommunalt skattetak. Det är i sammanhanget
av intresse att notera att konstitutionsutskottet i sitt yttrande
1980/81:22 fastslog att grundlagsregleringen av den kommunala självstyrelsen
inte hindrar lagstiftning om skattetak.

I motion 1567 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs att regeringens förslag att
begränsa kommunernas och landstingskommunernas resurser måste tillbakavisas.
Regeringens skäl för de föreslagna åtgärderna är att kommunerna
förväntas få ett stort finansiellt överskott kalenderåret 1983. Detta kan dock
ses som tillfälligt och motiverar enligt motionärerna inte de föreslagna
åtgärderna. Avsikten med regeringsförslagen är att begränsa den kommunala
konsumtionsökningen till 1 %. Men en sådan låg ökning räcker inte ens
till att täcka nuvarande behov och ännu mindre till uppfyllande av angelägna
behov. Indragningen av de specialdestinerade statsbidragen drabbar speciellt
skolsektorn särskilt hårt. De nedskärningar regeringen föreslår
kommer att öka arbetslösheten. De kommer att förvärra krisen. Dessa
regeringsförslag måste av alla dessa skäl tillbakavisas. Motionärerna föreslår
i stället en högre utbyggnadstakt och förbättringar vid dag- och fritidshemmen
samt ökade satsningar på kollektivtrafik.

FiU 1981/82:21

Utskottet

Riktlinjer för den kommunala konsumtionsutvecklingen

Utskottet delar den positiva grundsyn på den offentliga sektorn som
kommer till uttryck i motionerna 2016 och 1661. Enligt vad som anförs i
motionerna måste emellertid utbyggnaden av den offentliga konsumtionen
och av transfereringarna från den offentliga sektorn begränsas med hänsyn
till nödvändigheten att skapa erforderligt samhällsekonomiskt utrymme för
att öka investeringarna och ta ned underskottet i bytesbalansen.

Inom ramen för denna återhållsamma utveckling av de offentliga
utgifterna bör likväl två verksamheter, båda inom den kommunala sektorn,
tillåtas expandera i viss utsträckning. Det gäller äldreomsorgen och
barnomsorgen. För att en fortsatt utbyggnad skall kunna ske på dessa båda
områden och med hänsyn till att kommunerna erfarenhetsmässigt drabbas av
vissa automatiska kostnadsökningar till följd av förändringar i befolkningssammansättningen
m. m., bör den kommunala konsumtionen totalt sett få
öka med 2 % om året.

Utskottet avvisar därmed regeringens riktlinjer för kommunernas ekonomi,
som innebär att den kommunala konsumtionen skall få öka med endast
1 % om året. Självfallet avvisar utskottet också de riktlinjer för kommunernas
ekonomi som anges i den moderata partimotionen 2018 och som
innebär att den kommunala konsumtionen fr. o. m. år 1983 över huvud
taget inte skall få öka.

Kommunernas finansiella situation beräknas bli gynnsammare under
1983. Detta beror på en kombination av att den kommunala utgiftsökningen
bromsas upp, en god inkomstutveckling som följd av bl. a. uppbördssystemets
konstruktion och de kraftigt förhöjda taxeringsvärdena på fastigheter
samt en avtagande inflationstakt. Om ovanstående förutsättningar uppfylls
blir följden att kommun- och landstingssektorn totalt sett kommer att få ett
betydande finansiellt överskott 1983. Detta överskott kommer, såvitt nu kan
bedömas, att vara övergående och dessutom att vara ojämnt fördelat mellan
olika kommuner och landsting. Parallellt med denna utveckling pekar
tillgängliga uppgifter på att det statliga upplåningsbehovet fortsätter att öka.
Sparandet kommer således att vara mycket ojämnt fördelat inom den
offentliga sektorn.

Mot den här redovisade bakgrunden är det enligt utskottet nödvändigt att
vidta åtgärder som kan utjämna de finansiella över- och underskotten inom
den offentliga sektorn. Detta bör ske på ett sådant sätt att strävandena att
bekämpa inflationen underlättas, att den volymmässiga expansionen inom
kommun- och landstingssektorn ligger inom en samhällsekonomiskt godtagbar
ram och att den skattereform som överenskommits mellan socialdemokraterna,
centern och folkpartiet inte äventyras genom fortsatta höjningar av
den kommunala utdebiteringen.

FiU 1981/82:21

Åtgärder för att begränsa den kommunala konsumtionsutvecklingen

I propositionen föreslås vissa generella åtgärder i syfte att begränsa det
beräknade finansiella överskottet för 1983.

Regeringens förslag till generella åtgärder inom kommunsektorn består av
tre komponenter. Det egna skatteunderlaget föreslås maximerat till 136 %
av medelskattekraften. Det innebär att de kommuner som har en egen
skattekraft över den högsta grundgarantin i skatteutjämningssystemet skulle
få skatteunderlaget reducerat till denna nivå. Statens utbetalningar till
kommuner skulle därmed minska med 217 milj. kr.

Den andra komponenten i regeringens förslag är att kommunernas
skatteunderlag från juridiska personer begränsas med 20 procentenheter till
60 % av skatteunderlaget. Detta skulle reducera landstingskommunernas
skatteinkomster med 438 miij. kr. och kommunernas med 637 milj. kr.
räknat på skatteunderlaget för taxeringsåret 1981 och preliminär utdebitering
för år 1982.

Den tredje komponenten innebär att det därefter erhållna skatteunderlaget
skall reduceras med 4 % för landsting och med 1 % för kommuner. Detta
skulle minska landstingens inkomster med 1 436 milj. kr. och kommunernas
med 515 milj. kr. Totalt sett skulle kommunernas inkomster begränsas med
1873 milj. kr. för landstingskommuner och med 1369 milj. kr. för
kommuner.

De kommuner som för 1983 skulle drabbas hårt av åtgärderna och som
bedöms ha en särskilt svag ekonomisk situation föreslås erhålla kompensation
inom en total ram om 200 milj. kr. enligt regeringens förslag. Totala
indragningen netto i kommunala sektorn skulle därmed enligt regeringsförslaget
bli 3 043 milj. kr. år 1983.

Åtgärderna innebär en varaktig indragning av medel till kommunerna och
lagförslag läggs fram som innebär att åtgärderna påverkar utbetalningarna av
förskott redan år 1983.

I den moderata partimotionen 2018 föreslås en längre gående, också
permanent indragning av skatter från juridiska personer. För primärkommunerna
föreslås skatteunderlaget begränsas till 40 % och för landstingskommuner
undandras hela skatteunderlaget från juridiska personer. Enligt
utskottets kalkyler skulle därmed landstingen förlora 1 750 milj. kr. och
kommunerna 1 265 milj. kr. Moderata samlingspartiet föreslår vidare att
skatteutjämningsbidragen till kommunerna begränsas genom att skattekraftsgarantin
sänks med 1 procentenhet för landstingskommuner och 2
procentenheter för kommuner. Därigenom skulle bidragen till landstingen
minska med 243 milj. kr. och till kommunerna med 617 milj. kr.

Sammantaget skulle enligt förslaget medel motsvarande 1 993 milj. kr.
dras in för landsting och 1 882 milj. kr. för kommuner. Med hänsyn till att
denna indragning är kraftigare än den regeringen föreslår avser moderaterna
att sätta av 300 milj. kr. i extra skatteutjämningsbidrag. Därmed skulle

FiU 1981/82:21

nettoindragningen enligt förslaget bli 3 575 milj. kr. Effekterna för de
kommuner och landsting som har en skattekraft vilken överstiger den i
skatteutjämningssystemet garanterade framgår av tabell 2.

För övriga kommuner och landsting gäller att de angivna effekterna
uttryckt i kronor per skattekrona varierar obetydligt kring det genomsnitt
som redovisas i tabellen.

I motion 1661 (s) föreslås en tillfällig indragning av det likviditetsöverskott
i den kommunala sektorn som förutses för år 1983. Av detta överskott avses

3,5 miljarder frysas på räntebärande konton i riksbanken. Medlen föreslås få
lyftas efter beslut av regeringen. Avsättningen beräknas utifrån varje
kommuns finansiella ställning vid årsskiftet 1981-1982. Effekten för några
olika kommuner och landsting av det socialdemokratiska förslaget framgår
av tabell 2.

FiU 1981/82:21

Tabell 2.

Effekter för kommuner och landstingskommuner av regeringens, moderaternas och socialdemokraternas förslag
till generella åtgärder (allt räknat pi 1982 års förhållanden, dvs. 1981 års taxering och skattesatser för år
1982)

Landstingskommuner Kommuner Län		Permanenta åtgärder			Åtgärder för år 1983
Regeringen		Moderaterna	Socialdemokraterna
milj. kr.	kr./skr.	milj. kr.	kr./skr.	milj. kr.	kr./skr.
1		2	3	4	5	6	7
1. AB-läns landstingskommun	482,8	0,80	572,6	0,96	283,0	0,46
2. Övriga landstings-
kommuner		1 390,5	0,67	1 421,1	0,69	1209,9	0,58
3. Samtliga landstings-
kommuner		1 873,3	0,70	1993,7	0,75	1492,9	0,55
4. Danderyd	AB	24,0	1,96	3,2	0,23	6,2	0,44
5. Huddinge	AB	6,4	0,26	4,8	0,20	-	-
6. Järfälla	AB	8,6	0,40	10,9	0,51	-	-
7. Lidingö	AB	20,1	1,22	3,1	0,17	6,7	0,38
8. Nacka	AB	5,3	0,23	3,8	0,16	-	-
9. Sollentuna	AB	5,0	0,28	4,5	0,25	5,0	0,28
10. Solna	AB	26,3	1,18	8,3	0,35	6,3	0,27
11. Stockholm	AB	313,7	1,10	223,2	0,77	61,6	0,20
12. Sundbyberg	AB	3,5	0,31	3,6	0,33	1,9	0,17
13. Täby	AB	3,7	0,20	2,8	0,15	2,7	0,15
14. Uppsala	C	13,2	0,27	10,8	0,22	13,7	0,28
15. Oxelösund	D	1,6	0,34	1,7	0,35	-	-
16. Linköping	E	10,1	0,27	8,3	0,22	-	-
17. Lund	M	7,0	0,25	5,7	0,21	19,0	0,71
18. Malmö	M	64,5	0,77	79,4	0,95	-	-
19. Göteborg	O	106,9	0,69	122,1	0,79	39,3	0,25
20. Mölndal	O	4,8	0,30	4,7	0,29	12,4	0,79
21. Trollhättan	P	5,5	0,34	5,7	0,35	9,0	0,56
22. Karlstad	S	7,4	0,30	6,7	0,27	10,2	0,41
23. Karlskoga	T	4,7	0,38	5,0	0,40	9,5	0,76
24. Fagersta	u	1,9	0,37	1,9	0,38	0,3	0,07
25. Västerås	u	11,1	0,28	9,4	0,23	13,3	0,33
26. Gävle	X	10,2	0,34	10,8	0,37	15,6	0,54
27. Jokkmokk	BD	5,8	1,86	6,5	2,14	4,5	1,41
28. Summa rad 4-27		671,3	0,71	546,9	0,56	237,2	0,24
29. Övriga kommuner		696,6	0,34	1 334,5	0,67	1 080,2	0,53
30. Samtliga kommuner		1 367,9	0,45	1 881,4	0,64	1 317,4	0,44

FiU 1981/82:21

Utskottet behandlade de föreslagna åtgärderna i betänkande 1981/82:20.
Vid riksdagens behandling den 10 mars 1982 återremitterades ärendet i den
del som avsåg den kommunala ekonomin. Som grund för återremitteringen
låg en överenskommelse som träffats mellan företrädare för folkpartiet,
centerpartiet och moderata samlingspartiet om att dra in ett belopp om ca 3,5
miljarder kronor år 1983 från kommuner och landsting. Detta föreslås ske
genom att skatteunderlaget från juridiska personer minskas till 40 % för
kommuner och 0 % för landsting samt genom att återstående skatteunderlag
för såväl kommuner som landsting minskas med 1 %. Särskild kompensation
om 300 milj. kr. bör enligt överenskommelsen utgå till kommuner och
landsting som drabbas särskilt hårt av åtgärderna. Effekterna av de olika
komponenterna i förslaget framgår av tabell 3.

Tabell 3.

Förslag från centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet till provisoriska
åtgärder för år 1983

Milj. kr.

	Kommuner	Landsting	Totalt
1. Minskning av skatteunderlaget från juridiska personer till 40 % för kom-muner och 0 % för landsting	1265	1750	3 015
2. Minskning av återstående skatteun-derlag för kommuner och landsting med 1 %	510	345	855
Totalt 1-2	1775	2 095	3 870
3. Särskild kompensation till kommuner och landsting som drabbas särskilt hårt av åtgärderna Totalt 1-3			X 300 3 570

Åtgärderna avses vara provisoriska för år 1983. I syfte att lägga fram
förslag till en permanent konstruktion av denna indragning liksom till mer
verksamma metoder att påverka kommunernas volymutveckling och motverka
kommunala skattehöjningar föreslås att en särskild expertgrupp
tillsätts. Gruppen skall slutföra sitt arbete i sådan tid att förslag kan
föreläggas riksdagen i 1983 års budgetproposition.

I tabell 4 redovisar utskottet effekterna av de olika komponenter som ingår
i uppgörelsen för de kommuner och landsting som har en skattekraft vilken
överstiger den i skatteutjämningssystemet garanterade. För övriga kommuner
och landsting gäller att de angivna effekterna, uttryckt i kronor per
skattekrona, varierar obetydligt kring det genomsnitt som redovisas i
tabellen.

FiU 1981/82:21

Tabell 4.

Effekter för kommuner och landsting vid begränsning av skatteunderlaget från juridiska personer till 40 % för
kommuner och 0 % för landsting samt reducering av återstående skatteunderlag med 1 % för kommuner och
landsting*

Landstingskommuner Kommuner Län		Begränsning av skatteunderlaget från jur. personer till 0 % för lands-tingskommuner och 40 % för kommuner	Reducering av Summa återstående skatteun derlag med 1 % för både landstingskommuner och kommuner
milj. kr.	kr./skr.	milj. kr. kr./skr.	milj. kr.	kr./skr.
1		2	3	4	5	6	7
1. AB - läns landstingskommun	572,6	0,97	80,6	0,14	653,2	1,11
2. Övriga landstingskommuner		1 177,8	0,57	264,2	0,13	1 442,0	0,70
3. Samtliga landstingskommuner	1 750,4	0,66	344,8	0,13	2 095,2	0,79
4. Danderyd	AB	3,2	0,23	1,5	0,11	4,7	0,34
5. Huddinge	AB	4,8	0,20	4,0	0,16	8,8	0,36
6. Järfälla	AB	10,9	0,52	3,1	0,15	14,0	0,67
7. Lidingö	AB	3,1	0,17	2,1	0,12	5,2	0,29
8. Nacka	AB	3,8	0,17	3,4	0,15	7,2	0,32
9. Sollentuna	AB	4,5	0,26	2,7	0,15	7,2	0,41
10. Solna	AB	8,3	0,36	3,0	0,13	11,3	0,49
11. Stockholm	AB	223,2	0,78	40,8	0,14	264,0	0,92
12. Sundbyberg	AB	3,6	0,33	1,6	0,15	5,2	0,48
13. Täby	AB	2,8	0,15	2,3	0,12	5,1	0,27
14. Uppsala	C	10,8	0,22	7,7	0,16	18,5	0,38
15. Oxelösund	D	1.7	0,35	0,8	0,17	2,5	0,52
16. Linköping	E	8,3	0,22	5,9	0,16	14,2	0,38
17. Lund	M	5,7	0,21	4,1	0,15	9,8	0,36
18. Malmö	M	79,4	0,96	24,4	0,29	103,8	1,25
19. Göteborg	O	122,1	0,80	45,2	0,29	167,3	1,09
20. Mölndal	O	4,7	0,29	2,5	0,15	7,2	0,44
21. Trollhättan	P	5,7	0,35	2,7	0,17	8,4	0,52
22. Karlstad	S	6,7	0,27	4,0	0,16	10,7	0,43
23. Karlskoga	T	5,0	0,40	2,2	0,18	7,2	0,58
24. Fagersta	U	1,9	0,38	0,9	0,18	2,8	0,56
25. Västerås	U	9,4	0,24	6,3	0,16	15,7	0,40
26. Gävle	X	10,8	0,37	4,7	0,16	15,5	0,53
27. Jokkmokk	BD	5,8	1,89	0,5	0,16	6,3	2,05
28. Summa rad 4-27		546,2	0,57	176,4	0,18	722,6	0,75
29. Övriga kommuner		718,6	0,35	335,0	0,17	1 053,6	0,52
30. Samtliga kommuner		1264,8	0,43	511,4	0,17	1 776,2	0,60

* Effekterna bygger på skattesatsen för år 1982 och skatteunderlaget för taxeringsåret 1981 enl. RSV:s prognos
1981-11-16.

Sammanfattande bedömning och förslag

Mot bakgrund av vad utskottet i det föregående redovisat rörande
kommunernas gynnsammma ekonomiska situation 1983 anser utskottet
omfattningen av begränsningarna om netto ca 3,5 miljarder kronor vara väl
avvägd.

FiU 1981/82:21

Vad gäller i vilken form kommunernas finansiella överskott skall
begränsas vill utskottet anföra följande.

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn är mycket ojämnt
fördelat. Enligt utskottets mening är det rimligt att en del av det finansiella
överskottet i kommunsektorn överförs till den statliga sektorn för att minska
det statliga budgetunderskottet. Det nu redovisade förslaget liksom förslagen
i propositionen och motion 2018 har denna karaktär.

Det socialdemokratiska förslaget i motion 1661 innebär att det kommunala
finansiella sparandet till viss del insätts på konton i riksbanken. Därigenom
läggs vissa restriktioner på det finansiella utrymmet i kommunsektorn, men
det minskar inte det statliga budgetunderskottets storlek. Utskottet avvisar
därför det socialdemokratiska förslaget att begränsa likviditetsöverskottet i
den kommunala sektorn och avstyrker således förslaget i motion 1661 om
avsättning av medel till skatteregleringskonton.

Utskottet avstyrker likaså de riktlinjer för den kommunala ekonomin som
föreslås i vänsterpartiet kommunisternas motion 1567, eftersom de innebär
att inte några åtgärder vidtas för att begränsa det finansiella överskottet
1983.

De komponenter som ingår i den träffade överenskommelsen ingår i
propositionen liksom i motion 2018. I propositionen ingår härutöver ett
förslag att begränsa den egna skattekraften till högst 136 % av medelskattekraften
och i motion 2018 ingår ett förslag att sänka skattekraftsgarantin i
skatteutjämningssystemet med 2 procentenheter för kommun och 1 procentenhet
för landsting. Mot dessa senare förslag har rests invändningar från
skilda utgångspunkter. Utskottet har vid sin bedömning funnit det lämpligt
att i stället i större utsträckning begränsa underlaget för juridiska personer.
Genom att göra indragningen större vad gäller landstingen minskar behovet
att göra begränsningar i beskattningsunderlaget från fysiska personer för
landstingens del. Utskottet tillstyrker således att beskattningsunderlaget från
juridiska personer reduceras helt för landstingskommuner och med 60 % för
kommuner. Det därefter erhållna underlaget reduceras med 1 % för både
landsting och kommuner. Då dessa åtgärder beräknas begränsa kommunernas
finansiella utrymme med mer än vad utskottet förordat tidigare, bör de
kommuner och landsting som drabbas särskilt hårt av åtgärderna få särskild
kompensation för detta med totalt 300 milj. kr. Utskottet tillstyrker vidare
att åtgärderna görs provisoriska för 1983 och att en särskild expertgrupp får i
uppdrag att utarbeta förslag till en permanent konstruktion av denna
indragning liksom till mer verksamma metoder att påverka kommunernas
volymutveckling och motverka kommunala skattehöjningar.

Det bör observeras att de kommuner som också har uppgifter som i andra
delar av landet ankommer på landsting har vad gäller inskränkningen i
skatteunderlaget enligt förslaget betraktats som primärkommuner. Det
innebär således att i dessa kommuner (Göteborg, Malmö och Gotland)
reduceras juridiska personers skatteunderlag till 40 % för kommuner medan

FiU 1981/82:21

reduceringen för landstingen sker till 0 %. Den relativt sett förmånligare
ställning som invånarna i Göteborg och Malmö därigenom får kan enligt
utskottet accepteras mot bakgrund av att dessa kommuner under de senaste
åren har tvingats till kraftiga utdebiteringshöjningar på grund av en svag
tillväxt i skatteunderlaget.

De av utskottet förordade åtgärderna återfinns även i det ursprungliga
regeringsförslaget men i andra kombinationer. Det kunde därför te sig
naturligt att utskottet föreslog motsvarande ändringar i de av regeringen
framlagda lagförslagen. Mot bakgrund av att åtgärderna är provisoriska för
år 1983 och att motsvarande åtgärder för år 1984 och åren därefter förutsätts
bli behandlade i budgetpropositionen 1983 föreslår utskottet att ändringarna
för 1983 görs med stöd av en särskild lag.

Utskottets lagförslag innebär följande.

De nya reglerna bör som framgår av 1 § tillämpas i fråga om förskott och
skatteutjämningsbidrag under 1983 och slutavräkning 1985. Vid beräkning
av förskott under 1983 skall underlaget först omräknas efter ett grundavdrag
om 7 000 kr. enligt vad tidigare beslutats för 1982. Underlaget från juridiska
personer skall för landstingskommuner reduceras helt och för kommuner
reduceras med 60 % samt för församlingar reduceras med 20 %. Det därefter
återstående underlaget skall för kommuner och landstingskommuner
minskas med 1 % för beräkning av förskott och skatteutjämningsbidrag 1983
och slutavräknas under år 1985.

Av 2 § i det av utskottet framlagda lagförslaget framgår att vid
slutavräkning för landstingskommun, kommun och församling under år 1984
skall underlaget från juridiska personer reduceras med 20 %, motsvarande
vad som gäller i fråga om förskottet under år 1982. Däremot behövs inte
någon särskild reglering för slutavräkningen med hänsyn till omräkningen till
ett grundavdrag om 7 000 kr. Denna höjning har redan skett vid 1983 års
taxering som ligger till grund för slutavräkningen. (I sammanhanget kan
påpekas att den ytterligare höjning av grundavdraget med 500 kr. som sker
samtidigt balanseras av en sänkning av avdragen för resor till och från
arbetet.)

Bestämmande av skattesats för år 1983 skall ske med beaktande av de
särskilda regler för förskott som gäller för nämnda år.

Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1982.

I motion 2018 begärs skattestopp för år 1983 samt utredning om kommunalt
skattetak. Utskottet vill i dessa frågor anföra.

Konstitutionsutskottet gjorde i betänkande KU 1980/81:22 en redovisning
som enligt utskottet är klarläggande. Grundlagsregleringen av den kommunala
självbeskattningsrätten innebär att kommunerna ges en reell frihet att
bestämma beskattningens storlek. Eventuella begränsningar i beskattningen
måste göras med försiktighet. Konstitutionsutskottet drog slutsatsen att
ingrepp i kommunernas beskattningsrätt bör undvikas.

FiU 1981/82:21

Med hänvisning till vad konstitutionsutskottet anfört i frågan avstyrker
utskottet förslaget i motion 2018 till lag om begränsning i kommuns och
landstingskommuns rätt att ta ut skatt för år 1983 (yrkande 6).

Vad gäller utredning om kommunalt skattetak anser utskottet att det får
ankomma på den föreslagna expertgruppen att överväga verksamma
metoder att motverka kommunala skattehöjningar. Denna utskottets
mening bör med anledning av motion 2018 yrkande 7 ges regeringen till
känna.

Övriga motioner

I motion 1174 av Rolf Rämgård (c) och Börje Hörnlund (c) hemställs
(yrkande 1) att kommunernas skatteinkomster från juridiska personer skall
omdisponeras och användas för reformer inom den statliga skattekraftsutjämningen.
Förslag om förändringar i denna riktning bör framläggas redan i
statsbudgeten för budgetåret 1983/84.

De åtgärder som kan bli aktuella rörande kommunernas finansiella
situation för år 1984 och åren därefter får närmare prövas när deras situation
för dessa år kan bedömas närmare. En preliminär bedömning för 1984
kommer att kunna göras hösten 1982 i samband med arbetet med 1983/84 års
budget.

Utskottet ställer sig tveksamt till att binda regeringen vid att det
kommunala skatteunderlaget från juridiska personer skall disponeras för
reformer inom ramen för det kommunala skatteutjämningssystemet. Utskottet
finner det i och för sig inte orimligt att det vid en framtida reformering av
skatteutjämningssystemet - en fråga som utskottet tar ställning till längre
fram i detta betänkande - övervägs om den då aktuella kommunala skatten
från juridiska personer i viss utsträckning kan tas i anspråk för finansiering av
det kommunala skatteutjämningssystemet. Vissa av de frågor motionärerna
tar upp kan också komma att beröras i den expertgrupp som kommer att
tillsättas. Med det anförda avstyrks motion 1174 yrkande 1.

I motion 894 av Esse Petersson (fp) och Bertil Hansson (fp) begärs att
frågan om införande av en stats kommunal enhetsskatt utreds. I motionen
anförs att samhällsarbetet måste utgå från en totalsyn på statens, landstingens
och kommunernas samlade ekonomi och skatter. Detta talar för en
samordning av den statliga och kommunala beskattningen i form av en
statskommunal enhetsskatt. En helhetssyn på skattepolitiken är viktigare för
samhällsekonomin än vad den formella beskattningsrätten är för den
kommunala självstyrelsen, menar motionärerna. Om borttagandet av den
kommunala beskattningsrätten och införandet av en statskommunal enhetsskatt
kombineras med en generell ramfördelning av skattemedlen enligt
skatteutjämningens principer och en kraftig minskning av den statliga

FiU 1981/82:21

styrningen av den kommunala verksamheten kommer den kommunala
självstyrelsens principer till sin rätt, hävdar motionärerna.

Innebörden i motionsyrkandet är att den kommunala beskattningsrätten
upphävs. Utskottet får därför hänvisa till vad konstitutionsutskottet anfört i
denna fråga (KU 1980/81:22):

Den kommunala självbeskattningsrätten är fastlagd i RF. Den är ett
grundläggande inslag i den kommunala självstyrelsen i vårt land. Ett ingrepp
i kommunernas hittillsvarande rätt att fritt bestämma utdebiteringens storlek
innebär uppenbarligen att den kommunala friheten beskärs hårt i förhållande
till nuläget.

En lagreglering av den kommunala beskattningsrätten får givetvis aldrig
innebära att denna helt upphävs. Dess existens är ovillkorligt skyddad av
grundlagsstadgandet i 1 kap. 7 § RF att kommunerna får ta ut skatt för
skötseln av sina uppgifter. Stadgandet innebär vidare att beskattningsrätten
aldrig får göras enbart formell. Skyddet enligt RF måste ges den innebörden
att beskattningsrätten alltid skall ha ett reellt innehåll.

Som framgår av konstitutionsutskottets betänkande strider införande av
en statskommunal enhetsskatt emot grundlagens stadganden och aktualiserar
sålunda hela frågan om den kommunala självstyrelsen. Utskottet finner
inte skäl tillstyrka så stora ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Med det
anförda avstyrker utskottet motion 894.

I motionerna 1172 och 2130 tas upp konsekvenserna för Jokkmokks
kommun av regeringens förslag att reducera skatteunderlaget för juridiska
personer. Eftersom inemot hälften av det kommunala skatteunderlaget i
Jokkmokks kommun härrör från juridiska personer och från Vattenfall
drabbas kommunen exceptionellt hårt av regeringens förslag. I motion 1172
av Per Petersson (m) hemställs att såväl Jokkmokks kommun som
Norrbottens läns landsting skall undantas från inskränkningar i den
kommunala beskattningen. I motion 2130 av Eva Winther (fp) hemställs att
regeringen vid fördelning av extra skatteutjämningsbidrag beaktar situationen
i Jokkmokk.

Utskottet vill beträffande skatteunderlaget i Jokkmokks kommun framhålla
att kommunens intäkter t. o. m. bidragsåret 1981 har bestämts av dess
skattekraftsgaranti som för närvarande är 136 % av medelskattekraften. Om
de begränsningar som utskottet föreslår vad gäller skatteunderlaget genomförs,
kommer kommunen ändå att garanteras skatteintäkter som motsvarar
136 % av medelskattekraften. Jokkmokks kommun får således i det fallet
inte någon försämring jämfört med tidigare år. Kommunen kommer
däremot, om förslaget genomförs, att i viss utsträckning gå miste om de
förutsedda kraftigt ökande skatteinkomsterna från Vattenfall, som annars
skulle ha gett Jokkmokks kommun den högsta skattekraften i landet.

Utskottet motsätter sig att särskild skattelagstiftning tillämpas för enskilda
kommuner. Kommuner som drabbas särskilt hårt av förslag om indragning
av kommunalskattemedel och som bedöms ha en särskilt ekonomiskt svag

FiU 1981/82:21

situation kan erhålla särskild kompensation för detta inom den ram om 300
milj. kr. som utskottet föreslår för budgetåret 1982/83. Det framgår av de
sammanställningar utskottet gjort att Jokkmokks kommun drabbas hårt av
åtgärderna. Det får ankomma på regeringen att göra den nödvändiga
prövningen.

Genomförs det socialdemokratiska förslaget drabbas inte Jokkmokks
kommun på det sätt motionärerna anger. Det blir i det fallet fråga om att
endast tillfälligt avstå viss andel av skatteintäkterna. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1172 och 2130.

I en motion 1659 av Arne Nygren m. fl. (s) anförs att skatteklyftorna
mellan kommunerna i norra och södra Sverige ytterligare har vidgats genom
1979 års skatteutjämningsreform. Motionärerna hemställer om skyndsamma
åtgärder för att motverka den ökade regionala obalans som skatteutjämningssystemet
medfört. Vidare hemställs att den kommunala grundgarantiutredningen
ges tilläggsdirektiv att också bedöma den påverkan som
permanenta strukturella skillnader i insatser för arbete och näringsliv
åsamkar skatteutjämningskommunerna. Kommuner med förhållandevis
spridd verksamhet drabbas av stora kostnader för administration, vatten och
avlopp samt för skollokaler. Vidare är kostnaderna för sysselsättningsåtgärder
betydande för många kommuner i norrlänen.

I motionen omnämns en utredning som Svenska kommunförbundets sex
nordligaste länsavdelningar gjort om skatteutjämningen under 1975-1981.

De nämnda länsavdelningarna uppvaktade den 20 oktober 1981 representanter
för regeringen och överlämnade då utredningen med skrivelse till
regeringen. Den 29 oktober beslutade regeringen överlämna länsavdelningarnas
skrivelse till den kommunala grundgarantiutredningen. Däremot har
inte, som motionärerna påstår, några tilläggsdirektiv utfärdats med anledning
härav.

Den kommunala grundgarantiutredningen (översyn av statistik och
kalkylmetoder för grundgarantin i skatteutjämningssystemet) har till uppgift
att se över samtliga faktorer som nu ingår i grundgarantin. Vissa faktorer bör
prioriteras, bl. a. vatten- och avloppskostnader, byggnadskostnader och
transportkostnader. Vidare skall utredaren undersöka om det kan anses
lämpligt att införa ytterligare faktorer för att bestämma grundgarantin i
systemet.

De kostnader på grund av spridd verksamhet som motionärerna nämner,
bl. a. vatten och avlopp, är således faktorer av det slag som utredningen har
att se över. När det gäller effekterna av att sysselsättningsinsatserna varierar
kommunerna emellan är det betydligt svårare att väga in sådana faktorer i
systemet. Där har staten möjligheter att genom direkta insatser som t. ex.
beredskapsarbeten vidta de åtgärder som anses nödvändiga.

Utskottet anser det således inte nödvändigt att ge grundgarantiutredningen
några tilläggsdirektiv. När resultatet föreligger från den tekniska

3 Riksdagen 1981/82. 5 sami. Nr 21

FiU 1981/82:21

genomgång som grundgarantiutredningen skall göra kommer det att finnas
underlag att bedöma vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas i
skatteutjämningssystemet. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1659.

I fem motioner som utskottet behandlar i detta betänkande hemställs om
översyn av skatteutjämningssystemet. De motiv för översyn som anförs är
följande.

I motion 1661 av Olof Palme m. fl. (s) anförs att de stora skillnaderna i
utdebitering inte helt återspeglar faktiska skillnader i ambitionsnivå. En
utjämning bör inriktas på skillnader i kostnadsläge och skattekraft. Det är
inte möjligt i nuvarande statsfinansiella läge att utöka bidragen, men man bör
pröva möjligheterna att inom nuvarande ramar åstadkomma en annan
fördelning mellan kommuner och landsting.

I motion 1169 av Lars Erik Lövdén m. fl. (s) anförs att en statlig utredning
bör tillsättas med uppgift att överväga olika modeller för hur skatteutjämningssystemet
skall kunna förändras så att även faktorer som regionala
funktioner och social struktur beaktas av systemet. Dessutom bör sättet att
mäta skattekraften tas med i beräkningarna. Bl. a. underskottsavdragen
skapar egendomliga effekter på fördelningen av skatteunderlaget.

I motion 694 av Pär Granstedt (c) och Ylva Annerstedt (fp) anförs att den
omfattande oreglerade invandringen till vissa kommuner och de långa
handläggningstiderna för ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd medför
särskilda problem för dessa kommuner. Det faktum att dessa personer inte är
kyrkobokförda innebär att de inte räknas med i beräkningen av kommunernas
skattekraft per invånare. Eftersom dessa personer saknar beskattningsbar
inkomst leder detta till att de berörda kommunernas skattekraft
regelmässigt överskattas. Oavsett om invånarna är kyrkobokförda eller inte
är kommunen skyldig att tillhandahålla undervisning och social omsorg. Som
exempel nämns förhållandena i Södertälje kommun. Enligt motionärerna
finns det anledning att pröva möjligheterna att införa en ny metod för
beräkning av skattekraft per invånare som bättre ansluter till det faktiska
antalet invånare i en kommun.

I motion 1174 av Rolf Rämgård (c) och Börje Hörnlund (c) hemställs
(yrkandena 2 och 3) att regeringen skyndsamt utreder frågan om hur och i
vilken omfattning nu utgående speciella statsbidrag kan inordnas i skattekraftsutjämningen.
Man hemställer vidare om att regeringen gör en översyn
av skattekraftsutjämningen och föreslår reformer som erfarenheterna hittills
ger anledning till.

FiU 1981/82:21

I motion 1649 av Gösta Andersson (c) och Ivan Svanström (c) beskrivs
några av de framträdande dragen i den kommunalekonomiska utvecklingen i
Kalmar län. Motionärerna redovisar flera exempel på hur länet missgynnas
av de regler som gäller för vissa statsbidrag. Det gäller skatteutjämningssystemet,
stödet till barnomsorgen, föräldraförsäkringen och sjukförsäkringen.
Motionärerna hemställer om en översyn av statsbidragen till kommunerna i
syfte att stärka Kalmar län och andra ekonomiskt missgynnade regioner i
riket.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande. Utskottet
har i det föregående nämnt den översyn av statistik och kalkylmetoder för
grundgarantier i skatteutjämningssystemet som f. n. pågår i grundgarantiutredningen.
Syftet med genomgången är att skapa underlag för en kommande
översyn av skatteutjämningssystemet. Då det nuvarande skatteutjämningssystemet
beslutades 1979 nämndes att en översyn av systemet borde göras
efter förslagsvis fem år. Genomförandet av reformen skedde i etapper.
Genom beslut av riksdagen våren 1980 uppsköts den sista etappen ett år till

1982. Detta skulle tala för att också översynen sköts ytterligare på
framtiden.

Å andra sidan har mycket hänt sedan systemet beslutades. Den
samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen har drastiskt förändrats.
Kraftiga ingrepp har måst vidtas i den kommunala sektorn och
ytterligare åtgärder måste vidtas för åren framöver i syfte att hålla den
offentliga sektorns efterfrågan inom de ramar som samhällsekonomin
medger. Starka skäl talar därför för att en översyn görs av skatteutjämningssystemet.
Vid utskottets behandling av liknande motionsyrkanden under
föregående riksmöte anförde utskottet att man inte fann det uteslutet att en
översyn kunde påbörjas vid en tidigare tidpunkt än efter fem år. Utvecklingen
under det senaste året har inte ändrat utskottets uppfattning.

Därför bör en översyn ske så snart underlag föreligger från den pågående
grundgarantiutredningen. Den beräknas slutföra sitt arbete om ungefär ett
år. Att påbörja något arbete dessförinnan anser utskottet inte meningsfullt.
En del av de frågor som berörs i motionerna ingår i det uppdrag utredningen
har. Som exempel kan nämnas att den utredning som nämns i motion 1169
och som utfördes av Göteborgs och Malmö kommuner om de merkostnader
som åvilar storstadskommuner och inte beaktas i det nuvarande skatteutjämningssystemet
har överlämnats till grundgarantiutredningen.

Med det anförda avstyrker utskottet de yrkanden om utredning eller
översyn av det nuvarande skatteutjämningssystemet som framförs i motionerna
1661 yrkande 7, 1169, 694, 1174 yrkandena 2 och 3 samt 1649.

I motion 257 av Torkel Lindahl (fp) och Kerstin Sandborg (fp) om
investeringsstöd till turistkommuner anförs att en del mindre kommuner i
landet har att varje år ta hand om ett stort antal turister. För att klara några

FiU 1981/82:21

veckors toppbelastning måste t. ex. vattenledningsnät, reningsverk, sophämtning
m. m. dimensioneras för att klara en befolkning som vida
överstiger den normala helårsbefolkningen på orten. Det vore rimligt, anser
motionärerna, att staten stödde finansieringen av de toppinvesteringar som
turistkommunema måste göra för att ta hand om alla turister. Inkomsterna
för turismen kompenserar inte på långa vägar de merkostnader som
kommunerna har i dessa fall.

Utskottet vill erinra om att i skatteutjämningssystemet bestäms den
grundläggande skattekraftsgarantin av bl. a. bebyggelsestrukturen. Däri
ingår kostnader för vatten och avlopp, gator, vägar och fritidshus.
Fritidsboendekommittén har gjort ekonomiska studier över fritidsboendets
effekter för kommunerna. Enligt dessa är inte konsekvenserna övervägande
negativa. Utskottet motsätter sig specialdestinerade bidrag med denna
inriktning.

Med det anförda avstyrks motion 257.

I motion 695 av Britt Mogård (m) anförs att systemet med s. k.
stimulansbidrag till kommunal verksamhet är uttryck för ett föråldrat
tänkande och innebär ett underkännande av kommunernas vilja att fullgöra
sina uppgifter. Statsbidrag till olika kommunala verksamheter bör - särskilt i
nuvarande ekonomiska läge - grundas på andra faktorer än behov av
”stimulans”.

Kostnadsfördelningen bör diskuteras utifrån statens resp. kommunens
ansvar och faktiska kostnader. Motionären hemställer att riksdagen beslutar
uttala att stimulansbidrag inte bör förekomma i statsbudgeten.

Under de senaste åren har statsbidragen till kommunerna undergått stora
förändringar. Skatteutjämningssystemet har reformerats under åren
1980-1982. Det generella stödet till kommuner och landsting har därigenom
ökat kraftigt. Detta har möjliggjorts genom att ett stort antal specialdestinerade
statsbidrag samtidigt har avvecklats. Därmed har en klar förskjutning
ägt rum från ändamålsbundna bidrag till allmänt finansieringsstöd. Detta har
inneburit att den kommunala handlingsfriheten ökat. Många bidrag knutna
till vissa verksamheter finns dock kvar. Det gäller t. ex. bidrag till
barnomsorg, färdtjänst och social hemhjälp. Dessa kan inte utan vidare
omvandlas till generella bidrag om hänsyn skall kunna tas till de stora
omfördelningseffekter som uppstår. Utskottet anser inte att något uttalande
är påkallat med anledning av vad som anförs i motionen. Motion 695
avstyrks.

I motion 1164 av Torsten Bengtson (c) och Stina Eliasson (c) understryks
att i många kommuner, i synnerhet norrlandskommuner, är de inkomster
kommunerna får av naturrikedomar mycket viktiga. Vattenkraft, borttransportabla
naturtillgångar o. d. fraktas ofta bort från bygden utan ersättning till
kommunen. Motionärerna hemställer att regeringen utreder frågan om

FiU 1981/82:21

kommunens rätt till större del av avkastningen av inom kommunen belägna
naturtillgångar.

Flertalet av de kommuner som berörs av de frågor motionärerna tar upp
har genom skatteutjämningssystemet givits en garanterad skattekraft som
vida överstiger den egna skattekraften. En förstärkning av den egna
skattekraften på det sätt motionärerna tänker sig skulle för flertalet av de
berörda kommunerna således inte medföra någon förändring av den
ekonomiska situationen. Motion 1164 avstyrks.

I motion 381 av Mona S:t Cyr (m) anförs att det alltjämt tycks föreligga
svårigheter i enskilda beslutsärenden att överblicka de yttersta konsekvenserna
i kommunalt ekonomiskt hänseende. Många beslut visar sig ha dolda
effekter. Det är önskvärt att även dessa redovisas. Varje proposition som har
någon som helst effekt på den kommunala ekonomin bör i fortsättningen
innehålla såväl en kompletterande konsekvensbeskrivning som en kostnadsanalys
vad avser kommunalekonomiska effekter.

Utskottet delar motionärens principiella inställning. I ett yttrande till
konstitutionsutskottet med anledning av en motion 1980/81:1123 av Daniel
Tarschys, som yrkade att även s. k. riktlinjepropositioner bör innehålla
uppskattning av framtida kostnader, anförde utskottet följande (FiU
1980/81:6y).

”Kommuner, företag och enskilda personer påverkas i växlande omfattning
av riksdagsbesluten. Det måste enligt utskottets mening konstateras att
det under årens lopp förelegat stora brister när det gäller att klargöra de
kostnadsmässiga effekterna för dessa andra parter av besluten. Finansutskottet
har, som beredande utskott av ärende rörande den kommunala
ekonomin, haft särskild anledning att diskutera effekterna för kommunerna.
”

Ett primärt krav är naturligtvis att statsmakterna i det löpande arbetet
klarlägger olika reformers effekter på den kommunala volymutvecklingen
och på den kommunala ekonomin. Detta krav måste ställas redan på
kommittéerna. Regeringen å sin sida bör se till att ingen proposition läggs
fram utan att eventuella kommunalekonomiska konsekvenser av de framlagda
förslagen är ingående analyserade och utförligt redovisade.

Utskottet avslutade det i det föregående åberopade yttrandet på följande
sätt.

”Det ankommer inte på finansutskottet att bedöma huruvida den i
motionen föreslagna ändringen i riksdagsordningen täcker in också kravet att
de långsiktiga kostnaderna för kommuner m. fl. bör redovisas liksom de
direkta statsutgifterna. Enligt utskottets mening är det angeläget att ett
eventuellt tillägg får en utformning som klart anger att även dessa vidare
kostnadseffekter täcks in.”

Riksdagen godkände ändringen i riksdagsordningen. I budgetförslaget
förordar föredragande statsrådet nu att sådana åtgärder vidtas inom

FiU 1981/82:21

regeringskansliet att även förslag om ändrad eller ny lagstiftning av
riktlinjekaraktär så långt som möjligt redovisar tillförlitliga kostnadsbedömningar.

Utskottet anser det inte påkallat med någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker därmed motion 381.

I motion 1167 av Anders Högmark (m) och Karl Leuchovius (m) anförs att
arbetet med att hejda den offentliga sektorns expansion går alltför långsamt.
Inom den kommunala sektorn beror expansionen i stor utsträckning på att
nya uppgifter ålagts kommunerna samt att staten övervältrat kostnader på
kommunerna. Genom att reducera omfattningen av norm- och regelsystem
till en nivå som tillgodoser rättssäkerhetskrav och vissa nationella minimistandardkrav
borde förutsättningar skapas för stora rationaliseringsvinster.
Motionärerna hemställer att regeringen skyndsamt utarbetar direktiv till
statliga verk och myndigheter i syfte att intensifiera deras arbete med
förändringar och förenklingar av gällande norm- och regelsystem, inte minst
gentemot kommun- och landstingssektorn.

När det gäller de statliga myndigheterna har regeringen genom bl. a.
allmänna verksstadgan, verksinstruktioner, anvisningar för budgetarbetet
vid myndigheterna samt i regleringsbrev möjligheter att styra myndigheternas
verksamhet. En lång rad förändringar i den riktning motionärerna anger
har genomförts de senaste åren. Allmänna verksstadgan har ändrats med
innebörden att myndigheterna skall medverka till minskad detaljkontroll
(1981:306). Myndigheterna ges resurser enligt det s. k. huvudalternativet
som innebär reala besparingar. Vidare har myndigheterna, som utskottet
redovisat i det föregående, i regleringsbreven getts större frihet i användningen
av de tilldelade resurserna.

Vad gäller norm- och regelsystem för den kommunala sektorn vill
utskottet nämna dels den s. k. begränsningskungörelsen (1970:641) som
begränsar myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd,
dels det arbete som den s. k. stat-kommungruppen (Kn 1980:03) bedriver.
Enligt begränsningskungörelsen får de statliga myndigheterna inte utan att
underställa regeringen frågan ge ändrade eller nya föreskrifter, anvisningar
eller råd som kan leda till direkta eller indirekta kostnadsökningar i
verksamheten.

Riksrevisionsverket (RRV) har att följa myndigheternas tillämpning av
begränsningskungörelsen. RRV har därvid funnit att kungörelsen inte
efterlevs på ett tillfredsställande sätt. Bl. a. mot bakgrund härav tillsatte
regeringen i april 1981 den s. k. stat-kommungruppen (Kn 1980:03). Syftet
med gruppens arbete är att den kommunala självstyrelsen skall stärkas och
att sådan statlig normgivning och annan tillsynsverksamhet som medför
ökade kostnader för kommuner och landstingskommuner skall begränsas.
Stat-kommungruppen har hittills lagt fram två delbetänkanden, Besparingar
genom förenklad prövning av el-, vatten- och värmemätare (DsKn 1981:3)

FiU 1981/82:21

samt Statsbidragen till kommuner och landstingskommuner (DsKn 1981:4).
Det senare är en kartläggning av de statsbidrag som finns f. n.

Enligt utskottets mening synes ytterligare åtgärder inte erforderliga från
riksdagens sida. Med det anförda avstyrks motion 1167.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för den kommunala konsumtionsutvecklingen
att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:100
bilaga 2 moment 2 och motionerna 1981/82:1567 yrkande 3 och
1981/82:2018 yrkande 5 godkänner vad som anförts i motion
1981/82:1661 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. beträffande åtgärder för att begränsa den kommunala konsumtionsutvecklingen
att riksdagen med anledning av proposition
1981/82:100 bilaga 2 momenten 4-7 samt motionerna 1981/
82:1567 yrkande 4, 1981/82:1661 yrkandena 2-6 och 1981/
82:2018 såvitt nu är i fråga antar följande

Förslag till

Lag med särskilda bestämmelser angående det kommunala
skatteunderlaget m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid bestämmande av det förskott på kommunalskatt,
landstingsskatt och församlingsskatt enligt 4 § lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m. och 84 § lagen (1961:436) om
församlingsstyrelse som skall utbetalas under år 1983 samt av
skatteunderlag för bidragsåret 1983 enligt lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag skall beräkningen grundas på ett justerat
skatteunderlag enligt följande.

Antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämndens
beslut vid 1982 års taxering skall omräknas till det antal
som kan beräknas ha blivit påfört om grundavdraget enligt 48 §

2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370) hade
uppgått till 7 000 kronor vid nämnda taxering. Vidare skall
antalet skattekronor och skatteören minskas med hela det antal
skattekronor och skatteören som har påförts andra skattskyldiga
än sådana som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt såvitt avser landstingskommun, med
60 procent därav såvitt avser kommun och med 20 procent
därav såvitt avser annan menighet. Slutligen skall därefter

FiU 1981/82:21

återstående antal skattekronor och skatteören minskas med en
procent såvitt avser landstingskommun och kommun.

Vid bestämmande av skattesats för år 1983 skall bestämmelserna
i denna paragraf beaktas.

2 § I fråga om slutavräkning under år 1984 skall antalet
skattekronor och skatteören minskas med 20 procent av det
antal skattekronor och skatteören som har påförts andra
skattskyldiga än sådana som avses i 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

3 § I fråga om slutavräkning under år 1985 skall antalet
skattekronor och skatteören justeras på sätt som anges i 1 §
andra stycket andra och tredje meningarna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

3. beträffande lag om begränsning i kommuns rätt att ta ut skatt att
riksdagen avslår motion 1981/82:2018 yrkande 6,

4. beträffande utredning om kommunalt skattetak att riksdagen
med anledning av motion 1981/82:2018 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande omdisposition av skatt frän juridiska personer att
riksdagen avslår motion 1981/82:1174 yrkande 1,

6. beträffande utredning om statskommunal enhetsskatt att riksdagen
avslår motion 1981/82:894,

7. beträffande konsekvenser för Jokkmokks kommun av regeringens
förslag att riksdagen

a) avslår motion 1981/82:1172,

b) avslår motion 1981/82:2130,

8. beträffande tilläggsdirektiv till grundgarantiutredningen att
riksdagen avslår motion 1981/82:1659,

9. beträffande översyn av skatteutjämningssystemet att riksdagen a)

avslår motion 1981/82:1661 yrkande 7,

b) avslår motion 1981/82:1169,

c) avslår motion 1981/82:694,

d) avslår motion 1981/82:1174 yrkandena 2 och 3,

e) avslår motion 1981/82:1649,

10. beträffande investeringsstöd till turistkommuner att riksdagen
avslår motion 1981/82:257,

11. beträffande stimulansbidrag till kommuner att riksdagen avslår
motion 1981/82:695,

12. beträffande kommuns rätt till naturtillgångar att riksdagen
avslår motion 1981/82:1164,

FiU 1981/82:21

13. beträffande redovisning i propositioner om ekonomiska konsekvenser
för kommunerna att riksdagen avslår motion 1981/
82:381,

14. beträffande förenklade normer för primärkommuner och landsting
att riksdagen avslår motion 1981/82:1167.

Stockholm den 25 mars 1982

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Rolf Rämgård (c), Paul
Jansson (s), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Karl-Anders Petersson (c),
Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Rolf Andersson
(c), Olle Wästberg i Stockholm (fp), Mona S:t Cyr (m), Torsten Karlsson (s)
OCl» {(arin Flodström (s).

FiU 1981/82:21

Reservationer

1. Riktlinjer för den kommunala konsumtionsutvecklingen

Eric Enlund (fp), Rolf Rämgård (c), Karl-Anders Petersson (c), Rolf
Andersson (c) och Olle Wästberg i Stockholm (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”kommunala utdebiteringen” bort ha följande
lydelse:

Riksdagen fastställde våren 1981, på utskottets hemställan, målet att den
kommunala konsumtionen under de närmaste åren framöver skulle begränsas
till högst 1 % per år. Utskottet kan nu konstatera att ökningstakten 1982
visserligen beräknas avta påtagligt jämfört med tidigare men att ökningen
enligt planerna likväl beräknas uppgå till ca 1 1/2 %. Det är framför allt
landstingskommunerna som medverkat till att ökningen sannolikt kommer
att bli något högre än som angavs som riktmärke för 1982.

Betydande ansträngningar har gjorts ute i kommunerna att bryta den
tidigare mycket snabba kommunala expansionen. Ytterligare steg måste
emellertid tas, om den kommunala utgiftsstegringen skall komma ned i en
takt som bättre står i överensstämmelse med vad det samhällsekonomiska
utrymmet tillåter.

Utskottet har i betänkandet FiU 1981/82:20 redovisat perspektiven
härvidlag. Enligt utskottets mening måste åtgärder nu vidtas som leder till att
den kommunala konsumtionsökningen under år 1983 begränsas till 1 %.
Utskottet återkommer i det följande till de konkreta åtgärder som
statsmakterna bör vidta i syfte att åstadkomma en sådan utveckling.

I motion 1661 (s) argumenterar man för en konsumtionsökning på 2 % för
år 1983. Utskottet kan inte finna att motionärerna presenterat någon analys
som gör det troligt att en så snabb kommunal konsumtionstillväxt skulle vara
förenlig med en strävan att återvinna balans i den svenska ekonomin.
Utskottet avstyrker därför de riktlinjer för den kommunala ekonomin som
läggs fram i motion 1661.

I den moderata partimotionen 2018 accepterar man att den kommunala
konsumtionen begränsas till 1 % 1982, men för 1983 föreslås att målet sätts
ännu lägre. Enligt motionärerna bör ingen tillväxt alls ske i den kommunala
konsumtionen under 1983. Utskottet anser att en sådan kraftig neddragning
skulle medföra påtagliga svårigheter för kommunerna att klara sina uppgifter
på ett tillfredsställande sätt. Att försöka målsätta konsumtionstillväxten så
att den understiger vad tillväxten av de rent demografiska faktorerna ger
upphov till anser utskottet inte vara realistiskt. Detta skulle leda till att
drastiska omprioriteringar skulle behöva göras i verksamheten. Sannolikt
underlättas inte heller den kommunala planeringen av att det långsiktiga

FiU 1981/82:21

målet ständigt revideras. Utskottet avstyrker därmed de riktlinjer för den
kommunala ekonomin som anges i motion 2018 yrkande 5.

Med vad utskottet här anfört tillstyrks vad som anförts i propositionen om
den kommunala ekonomin.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den kommunala konsumtionsutvecklingen
att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:1567
yrkande 3,1981/82:1661 yrkande 1 och 1981/82:2018 yrkande 5
godkänner vad som anförts i proposition 1981/82:100 bilaga 2
moment 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Riktlinjer för den kommunala konsumtionsutvecklingen

Lars Tobisson, Lennart Blom och Mona S:t Cyr (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”kommunala utdebiteringen” bort ha följande
lydelse:

Regeringen redovisar i sitt budgetförslag hur kommunsektorns finansiella
situation beräknas komma att utvecklas. För 1983 antas den kommunala
sektorns finansiella sparande, under förutsättning av en konsumtionsökning

FiU 1981/82:21

på 1 %, komma att uppgå till ett så högt belopp som 5 miljarder kronor.
Regeringen föreslår mot den bakgrunden att åtgärder vidtages i syfte att
begränsa kommunsektorns finansiella utrymme.

Storleksordningen av de av regeringen föreslagna åtgärderna utgår
sålunda från att den kommunala konsumtionen år 1983 skulle öka med 1 %.
Det kan ifrågasättas om begränsningen till denna nivå är tillräcklig. Den
kommunala konsumtionen har under åren 1980 och 1981 legat betydligt över
den av statsmakterna angivna - och av 1980 års långtidsutredning beräknade
- utrymmesramen. Enligt utskottets mening bör åtgärder vidtas, som syftar
till att till 0 % begränsa den kommunala konsumtionsökningen under år
1983.

I motion 2018 diskuteras olika metoder för hur denna dämpning skall
kunna åstadkommas. Bl. a. nämns en särskild ”expansionsavgift” för de
kommuner där konsumtionsutvecklingen överstiger den målsatta utvecklingen.
Enligt utskottets mening kan sådana åtgärder komma att aktualiseras för
åren framöver.

Med vad utskottet anfört avstyrks de riktlinjer för den kommunala
ekonomin som föreslås i propositionen. Av det anförda framgår att utskottet
även avstyrker förslaget i motion 1661 om att begränsa den kommunala
konsumtionens tillväxt till högst 2 % för 1983.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den kommunala konsumtionsutvecklingen
att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:100
bilaga 2 moment 2 och motionerna 1981/82:1567 yrkande 3 och
1981/82:1661 yrkande 1 godkänner vad som anförts i motion
1981/82:2018 yrkande 5 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

3. Åtgärder för att begränsa den kommunala konsumtionsutvecklingen

Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland
Sundgren, Torsten Karlsson och Karin Flodström (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Mot
bakgrund” och på s. 30 slutar med ”1 juli 1982” bort ha följande lydelse:

Utskottet avvisar regeringens förslag till generella begränsningar av
kommunernas finansiella utrymme. Skälen är följande. Regeringens förslag
inskränker kommunernas och landstingens beskattningsrätt. Det är ett
principiellt mycket allvarligt steg, som öppnar slussarna för längre gående
ingrepp i framtiden.

Regeringens förslag är vidare dåligt avpassat till att den finansiella

FiU 1981/82:21

ställningen varierar kraftigt mellan olika kommuner och landsting. Regeringens
förslag slår blint utan hänsyn till enskilda kommuners och landstings
situation. Följden blir i vissa fall att kommuner och landsting med en stark
finansiell ställning klarar sig relativt lindrigt, medan i gengäld andra
kommuner och landsting med en redan i utgångsläget ansträngd likviditet
drabbas hårt. För de sistnämnda kommunerna och landstingen återstår i så
fall som enda utväg att höja utdebiteringen. Detta skulle i sin tur urholka
reformeringen av inkomstskatten, försvåra kommande avtalsrörelser och
därmed motverka strävandena att bekämpa inflationen och stärka det
svenska näringslivets internationella konkurrenskraft.

Utskottet yrkar därför avslag på regeringens förslag rörande begränsning
av kommunernas beskattningsunderlag.

De invändningar som utskottet har mot regeringens förslag gäller i än
högre grad de förslag som förs fram i moderaternas partimotion 2018. De där
förordade nedskärningarna uppgår till ett större belopp än vad regeringen
föreslagit, bl. a. föreslås en direkt försämring av skattekraftsgarantin med
2 % för primärkommunerna och 1 % för landstingskommunerna. Utskottet
motsätter sig bestämt sådana ingrepp i det kommunala skatteutjämningssystemet.

Med det anförda avstyrker utskottet de i motion 2018 framförda förslagen
rörande indragning av skattekraft och bidrag från kommunerna.

De borgerliga partierna har sedan utskottet slutbehandlade ärendet om
den kommunala ekonomin den 25 februari kompromissat sig samman om en
ny lösning och därefter röstat igenom en återremiss till utskottet av
ärendet.

Stark kritik måste enligt utskottets mening riktas mot detta sätt att hantera
en för landet ytterligt viktig ekonomisk/politisk fråga. Riksdagens anseende
kräver att utskottsbehandlingen tas på allvar och att de överläggningar som
eventuellt måste äga rum för att forma en majoritet sker inom den tidsram
som är utmätt i riksdagens planering.

Utskottet kan inte ställa sig bakom de förslag varom de tre borgerliga
partierna kommit överens och som publicerats i ett pressmeddelande den 7
mars. Denna kompromiss ligger mycket nära de förslag som fördes fram i den
moderata partimotionen 2018. Förslaget i propositionen att begränsa det
skatteunderlag en kommun får tillgodogöra sig till 136 %, vilket avvisades i
moderatmotionen, har sålunda fått falla. Förslaget i kompromissen att gå
längre i fråga om undandragande av kommunernas skatteunderlag från
juridiska personer överensstämmer vidare helt med moderata samlingspartiets
förslag. Kommunernas skatteunderlag från denna källa inskränks till
40 % och landstingskommunerna mister hela skatteunderlaget från juridiska
personer. Enda medgivandet man på moderat håll behövt göra är att det
därefter erhållna skatteunderlaget enligt kompromissen reduceras med 1 %
för såväl kommuner som landsting - mot i regeringsförslaget 1 % resp. 4 %
— och att i stället skattekraftsgarantin inte rubbas. Den totala indragningen

FiU 1981/82:21

är enligt kompromissen också i enlighet med moderaternas önskemål, totalt
3,9 miljarder kronor, varav 300 milj. kr. på ett något oklart sätt skall gå
tillbaka till kommuner som drabbas särskilt hårt.

Sammanfattningsvis är kompromissen sålunda än mer förödande för
kommunernas ekonomi än det på kommunalt håll ytterst hårt kritiserade
regeringsförslaget. Utskottet har tagit del av en rad meningsyttringar som ger
uttryck härför. De båda kommunförbunden har vid hearing med utskottet
redovisat en rad fakta som entydigt visar att en permanent och blint verkande
indragning av kommunala medel i den storleksordning det här är fråga om
inte kan ske utan svåra ekonomiska verkningar för kommunerna och att det i
en rad fall måste leda till kraftiga skattehöjningar. Utskottet får här hänvisa
till bilagorna 4 och 5 till finansutskottets betänkande 20 och till bilaga 2 i
föreliggande betänkande. Av den sistnämnda bilagan framgår att indragningen
i ett par fall motsvarar ett skatteuttag om mer än 2 kr./ skattekrona
och i medeltal ca 1:40 kr./skattekrona. För en heltidsarbetande skattebetalare
torde det röra sig om i medeltal ca 1 000 kr. som på detta sätt en
skattebetalare via sin kommunalskatt skall fylla på statskassan. Det bör
också erinras om att den nu aktuella indragningen sker samtidigt med att en
rad av riksdagen tidigare beslutade åtgärder för att begränsa kommunernas
verksamhet börjar verka och att ytterligare indragningar föreslås ske i
särskild ordning på framför allt utbildningsområdet.

Utskottet vill i sammanhanget understryka att en definitiv indragning av
medel från kommunerna av denna art innebär ett allvarligt ingrepp i den
kommunala självstyrelsen och i den kommunala beskattningsrätten.

Det råder även efter utgivandet av pressmeddelandet viss oklarhet om
karaktären av de åtgärder som föreslås. Det anges att åtgärderna är
provisoriska för år 1983. Något förslag för kommande år föreligger inte utan
skjuts till en särskild expertgrupp. Det innebär att regeringens uppsatta
sparmål för budgetåret 1982/83 fallit enligt de definitioner regeringen själv
angivit.

Samtidigt förutsätts i pressmeddelandet att syftet med en särskild
expertgrupp är att den skall arbeta fram förslag till ”en permanent
konstruktion av denna indragning”. Tanken är tydligen att beslut senare
skall tas om indragning av kommunala medel av samma dimension men
möjligen med andra komponenter. Följden av denna uppläggning jämfört
med regeringens tidigare förslag är att kommunerna saknar besked om
inriktningen av den planerade indragningen för kommande år och ställs inför
en än omöjligare situation i sin ekonomiska planering än enligt det tidigare
förslaget från regeringen.

Åtgärderna för att begränsa kommunernas finansiella överskott bör enligt
utskottets mening utformas så att inga ingrepp sker i den kommunala
beskattningsrätten. Hänsyn bör tas till att de ekonomiska förutsättningarna
varierar kraftigt mellan olika kommuner och landsting. Reglerna bör vidare

FiU 1981/82:21

konstrueras så att de skapar goda förutsättningar för att undvika kommunala
skattehöjningar, dock utan att dessa förbjuds eller helt förhindras.

Utgångspunkten för utskottets överväganden är, i enlighet med vad som
anförs i motion 1661, att de överskott av skatteintäkter som kan uppkomma i
kommunsektorn 1983 inte bör användas till att bygga ut den kommunala
verksamheten utöver det samhällsekonomiska utrymmet. Utrymmet för den
kommunala konsumtionsökningen bör som nämnts vara 2 % per år.

Utifrån dessa utgångspunkter föreslås följande modell:

1. En del av varje kommuns resp. landstings ökning av skatteintäkterna
1983 skall avsättas till en spärrad skattereserveringsfond, varifrån medel får
lyftas endast efter beslut av regeringen. En eventuell höjning av kommunalskatten
1983 innebär att avsättningen till skattereserveringsfonden blir desto
större.

2. Vid bestämmande av hur stor del av skatteintäktsökningen som skall
frysas tas hänsyn till kommunens resp. landstingets finansiella ställning.

4. Hur och när de avsatta medlen skall disponeras får tas upp i de
återkommande överläggningarna mellan regeringen och kommunförbunden.

5. Om pris- och löneutvecklingen 1983 markant avviker från vad som nu
kan förutses, skall särskilda överläggningar tas upp mellan regeringen och
kommunförbunden.

Den totala avsättningen till skattereserveringsfonden bör vara ca 3,5
miljarder kronor. Vid den närmare utformningen av modellen bör för varje
kommun och landsting fastställas en viss andel av skatteinkomstökningen
1983 som skall avsättas till skattereserveringsfonden i riksbanken. Denna
andel bör framräknas på följande sätt.

Först framräknas, som ett mått på den finansiella ställningen, relationen
mellan finansieringskapitalet vid utgången av 1981 och summan av de
externa utgifterna under 1981. För varje kommun och landsting erhålls
därvid ett relationstal som utgör ett mått på den finansiella ställningen. Detta
relationstal multipliceras i sin tur med en uppräkningsfaktor, vars storlek
bestäms så att den totala avsättningen till riksbanken kommer upp till önskad
storlek, dvs. ca 3,5 miljarder kronor.

Det procenttal som därvid erhållits för varje kommun och landsting
uttrycker alltså den andel - insättningsandelen - av skatteinkomstökningen
1983 som skall avsättas till skattereserveringsfonden i riksbanken.

Den ovan nämnda modellen bör kompletteras med två spärregler.

FiU 1981/82:21

Kommuner och landsting, för vilka finansieringskapitalet i förhållande till de
externa utgifterna understiger 5 %, skall inte behöva göra någon avsättning
till skattereserveringsfonden.

Den övre spärregeln motiveras med att ingen kommun och inget landsting
bör riskera att behöva avsätta hela skatteinkomstökningen till skattereserveringsfonden.
Den högsta insättningsandelen bör sättas till 70 %. Detta
innebär att en kommun resp. ett landsting som höjer utdebiteringen under
alla omständigheter får behålla någon del (lägst 30 %) av den intäktsökning
som följer av utdebiteringshöjningen.

Vissa delar av regeringens förslag rörande kommunernas ekonomi innebär
en lagteknisk reglering av tidigare av riksdagen fattade principbeslut. Det
gäller dels reducering av förskotten till kommunerna för år 1983 som
beräknas som om grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjdes
från 6 000 till 7 000 kr., dels nedsättning av förskotten till kommunerna
fr. o. m. år 1983 samt vid slutavräkningen fr. o. m. år 1984 som följd av att
det skatteunderlag från juridiska personer som kommunerna får tillgodoräkna
sig sattes ned från 100 till 80 %. Utskottet ser ingen anledning att nu gå
emot att den lagtekniska regleringen av tidigare fattade riksdagsbeslut
fullföljs.

Inom utskottet har utarbetats förslag till lag om insättning på skattereserveringskonto.
Förslaget återfinns som bilaga 1 till detta betänkande.

Utskottet avstyrker de riktlinjer för den kommunala ekonomin som
föreslås i vänsterpartiet kommunisternas motion 1567, eftersom de innebär
att inte några åtgärder vidtas för att begränsa det finansiella överskottet

1983.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande åtgärder för att begränsa den kommunala konsumtionsutvecklingen
att riksdagen med bifall till motionerna
1981/82:1567 yrkande 4 och 1981/82:1661 yrkandena 2-5 avslår
regeringens förslag i proposition 1981/82:100 bilaga 2 momenten
4-7 och motion 1981/82:2018 såvitt nu är i fråga samt med
anledning av motion 1981/82:1661 yrkande 6 antar i bilaga 1 till
detta betänkande intagna förslag till

a) lag om insättning på skattereserveringskonto,

b) lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m.,

c) lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

d) lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

e) lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och
utbetalning av skatt vid ändring av rikets indelning i kommuner,
landstingskommuner och församlingar,

FiU 1981/82:21

4. Lag om begränsning i kommuns rätt att ta ut skatt

Lars Tobisson, Lennart Blom och Mona S:t Cyr (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”1 motion 2018”
och på s. 31 slutar med ”(yrkande 6)” bort ha följande lydelse:

En nödvändig förutsättning för att de av utskottet förordade åtgärderna i
syfte att effektivt begränsa den kommunala sektorns expansion skall få
avsedd verkan är att ett kommunalt skattestopp införs år 1983.

Det är i sammanhanget av intresse att notera, att konstitutionsutskottet i
sitt betänkande 1980/81:22 fastslog att grundlagsregleringen av den kommunala
självstyrelsen inte hindrar lagstiftning om skattetak.

Utskottet tillstyrker motion 2018 yrkande 6. En lagstiftning rörande
kommunalt skattestopp för år 1983 bör utformas på det sätt kommunalekonomiska
utredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1977/78:78, bilaga 4, s. 477)
föreslagit.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lag om begränsning i kommuns rätt att ta ut skatt att
riksdagen med bifall till motion 1981/82:2018 yrkande 6 antar
följande

Förslag till

Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att
ta ut skatt för 1983, m. m.

Härigenom föreskrivs följande:

1 § Vid fastställande av skattesats för år 1983 får kommun eller
landstingskommun ej överskrida den skattesats som kommunen
eller landstingskommunen har bestämt för år 1982.

2 § Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun
påkallar det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag
från 1 §. Ansökan inges till länsstyrelsen senast den 15
september.

3 § Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej
tillämpas vid fastställande av kommunalskatt eller landstingsskatt
för år 1983 enligt uppbördslagen (1953:272) eller vid
utbetalning av sådan skatt för dessa år enligt lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m., om ej regeringen har beviljat
undantag enligt 2 §.

4 Riksdagen 1981182. 5 sami. Nr 21

FiU 1981/82:21

5. Utredning om kommunalt skattetak

Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland
Sundgren, Torsten Karlsson och Karin Flodström (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”regeringen till känna” bort ha följande lydelse:

Vad gäller utredning om kommunalt skattetak konstaterar utskottet att ett
skattetak på intet sätt påverkar de bakomliggande faktorerna till den
kommunala expansionen. Ett skattetak skulle snabbt kunna leda till att den
kommunala ekonomin raserades. Utgiftsprövningen skulle begränsas till,
förutom prioritering mellan existerande verksamheter, frågan om utgifterna
kan lånefinansieras eller statsbidragsfinansieras. I det ansträngda statsfinansiella
läge vi nu befinner oss står sannolikt endast lånevägen öppen. Därmed
är risken på längre sikt stor att delar av ansvaret för den kommunala
verksamheten överflyttades på staten. Det är en utveckling som enligt
utskottet inte är önskvärd.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 7 i motion 2018.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utredning om kommunalt skattetak att riksdagen
avslår motion 1981/82:2018 yrkande 7.

6. Tilläggsdirektiv till grundgarantiutredningen och översyn av skatteutjämningssystemet Paul

Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland
Sundgren, Torsten Karlsson och Karin Flodström (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”1 motionen”
och på s. 34 slutar med ”motion 1659” bort utgå,

dels den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”samt 1649” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande. Som
framhålls i motionen 1661 (s) kvarstår en rad problem trots de stora insatser
som görs via skatteutjämningen. Variationerna i kommunal utdebitering är
betydande. Till en del återspeglar detta varierande ambitioner mellan olika
kommuner i fråga om kommunal service o. d. Sådana skillnader måste
självfallet accepteras. Alla skillnader i kommunal utdebitering kan dock inte
förklaras på detta sätt.

FiU 1981/82:21

Av dessa skäl bör, som förordas i motionen 1661, en bred, parlamentariskt
sammansatt utredning tillsättas med uppgift att se över det nuvarande
skatteutjämningssystemet. Utredningen bör bl. a. få till uppgift att undersöka
vilka möjligheter som kan finnas att minska de stora skillnaderna i
utdebitering till den del dessa inte återspeglar faktiska skillnader i
ambitionsnivå. Strävan att åstadkomma en utjämning bör dock, liksom
hittills, inriktas på att utjämna skillnader i kostnadsläge och skattekraft.

Som framhålls i motionen är det knappast realistiskt att staten i rådande
statsfinansiella läge skulle kunna utöka bidragen till kommunerna genom
skatteutjämningssystemet utöver vad som följer av nuvarande regler.
Däremot bör utredningen pröva möjligheterna att åstadkomma en annan
fördelning mellan kommunerna och landstingskommunerna inom ramen för
de totala inkomster som f. n. går till kommunsektorn.

Ett sådant utredningsarbete torde behöva samordnas med det arbete som
f. n. pågår inom den s. k. grundgarantiutredningen.

Genom ett sådant utredningsarbete torde önskemålen i motion 1659
tillgodoses. Vissa av de problem som där nämns ingår redan i grundgarantiutredningens
uppdrag. När det gäller effekterna av att sysselsättningsinsatsema
varierar mellan kommunerna är det betydligt svårare att väga in sådana
faktorer i systemet. Detta bör i första hand vara en uppgift för staten att sköta
direkt eller genom särskilda bidrag till kommunerna. Det kan dock finnas
anledning för utredningen att studera även dessa problem. Även kraven i
motion 1169 torde tillgodoses genom den föreslagna utredningen.

Beträffande motion 694 vill utskottet framhålla de möjligheter till extra
skatteutjämningsbidrag som nu finns liksom andra typer av statliga bidrag.
Det problem motionärerna tar upp kan knappast lösas genom förändrade
beräkningar av skattekraften. Utskottet avstyrker motionen.

Motionen 1174 torde delvis tillgodoses genom vad utredningen nu anfört.
Utskottet vill framhålla att speciella statsbidrag redan i betydande utsträckning
inordnats i skatteutjämningssystemet. Det kan dock inte uteslutas att
det går att komma ytterligare något framåt längs denna väg.

I fråga om motion 1649 vill utskottet anföra att den föreslagna utredningen
bör arbeta förutsättningslöst och inte med något uttryckligt syfte att stärka
just Kalmar län. Det bör också framhållas att Kalmar län tillhör de regioner
som dragit stor nytta av den senaste reformeringen av skatteutjämningssystemet.
Motionen avstyrks.

dels utskottets hemställan under 8 och 9 bort ha följande lydelse:

8. beträffande tilläggsdirektiv till grundgarantiutredningen att
riksdagen med anledning av motion 1981/82:1659 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande översyn av skatteutjämningssystemet att riksdagen
med bifall till motionerna 1981/82:1661 yrkande 7 och 1981/

FiU 1981/82:21

82:1169 och med anledning av motion 1981/82:1174 yrkandena
2 och 3 samt med avslag på motionerna 1981/82:694 och
1981/82:1649 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Stimulansbidrag till kommuner

Lars Tobisson, Lennart Blom och Mona S:t Cyr (alla m) anför:

I motion 695 ifrågasätts om s. k. stimulansbidrag till kommunerna längre
bör förekomma i statsbudgeten. Även om det generella stödet till kommuner
och landsting kraftigt ökat under senare år kvarstår ett betydande antal
särskilda statsbidrag knutna till speciella verksamheter. Dessa bör enligt vår
mening fortlöpande granskas kritiskt. I likhet med motionären finner vi det
särskilt angeläget att kvarvarande renodlade stimulansbidrag, som bidrar till
att expandera den kommunala verksamheten, bedöms restriktivt.

FiU 1981/82:21

Bilaga 1

1. Förslag till

Lag om insättning på skattereserveringskonto

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Landstingskommun och kommun skall år 1983 göra insättning på särskilt
räntebärande konto i riksbanken (skattereserveringskonto) i den omfattning
som framgår av denna lag.

2 § Insättningen skall - om inte annat följer av 7 § - avse viss andel
(insättningsandelen), bestämd enligt 4 - 6 §§, av ökningen av skatteintäkterna
år 1983. Insättningsskyldigheten får dock ej överstiga 70 procent av
ökningen.

3 § Med ökningen av skatteintäkterna avses skillnaden mellan det belopp
som landstingskommunen eller kommunen enligt 4 § lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m. m. och 14 § lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag är
berättigad att uppbära under år 1983 och motsvarande belopp år 1982.
Härvid skall extra skatteutjämningsbidrag ej medräknas.

4 § Insättningsandelen skall motsvara produkten av det finansiella relationstalet
för landstingskommunen eller kommunen enligt 5 § och uppräkningsfaktorn
enligt 6 §. Andelen skall anges i procent och avrundas till en
decimal.

5 § Det finansiella relationstalet motsvarar den andel som finansieringskapitalet,
beräknat som skillnaden mellan omsättningstillgångar och kortfristiga
skulder, enligt bokslutet för kalenderåret 1981 utgör av de externa
utgifterna under samma år. Andelen skall anges i procent och avrundas till en
decimal.

6 § Uppräkningsfaktorn skall bestämmas så att den sammanlagda insättningen
för landstingskommuner och kommuner kan beräknas så nära som
möjligt uppgå till 3 500 miljoner kronor och anges med en decimal.
Regeringen skall senast den 31 januari 1983 fastställa uppräkningsfaktorn.

7 § Understiger det finansiella relationstalet fem procent föreligger ej
insättningsskyldighet.

8 § Länsstyrelsen skall vid varje utbetalning till landstingskommun och
kommun enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. och 14 § lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag innehålla en tolftedel av det belopp

FiU 1981/82:21

som skall sättas in på skattereserveringskonto och inbetala detta till
riksbanken. Vid utbetalning under januari och februari månader får
innehållandet grundas på en preliminär beräkning. Om vad som har
innehållits under dessa månader inte motsvarar en sjättedel av det totala
beloppet, skall därav föranledd jämkning ske vid utbetalningen i mars
månad.

9 § På medel som innestår på skattereserveringskonto beräknas ränta efter
en räntesats som med två procentenheter överstiger gällande diskonto.
Räntan utbetalas vid utgången av varje kalenderår.

10 § Uttag från skattereserveringskonto får ske endast efter medgivande av
regeringen.

11 § Om en kommun delas vid ingången av år 1983 skall insättningsskyldigheten
bedömas för de nya kommunerna gemensamt och fördelas på dem i
förhållande till de belopp som enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m. och 14 § lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag skall utbetalas
till dem under år 1983. Härvid skall extra skatteutjämningsbidrag ej
medräknas. Sammanläggs två eller flera kommuner tillämpas lagen som om
den nya indelningen hade gällt redan vid utgången av år 1981. Sker annan
Indelningsändring bestämmer regeringen hur beräkningen av insättningsskyldighet
skall ske.

12 § Det åligger landstingskommunerna och kommunerna att senast den 30
juni 1982 lämna statistiska centralbyrån de uppgifter som behövs för att
fastställa de finansiella relationstalen. Är bokslutet ej fastställt vid denna
tidpunkt skall preliminära uppgifter lämnas inom nämnda tid och slutliga
uppgifter lämnas så snart bokslutet har fastställts. Har bokslutet inte
fastställts före utgången av år 1982, beräknas det finansiella relationstalet
med ledning av de preliminära uppgifterna.

13 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

FiU 1981/82:21

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.1

dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

1 §2

Skattesatsen för kommuns och Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt skall annan menighets uttag av skatt skall

bestämmas i förhållande till det antal bestämmas i förhållande till det antal

skattekronor och skatteören, som skattekronor och skatteören, som

enligt länsstyrelsens beräkning kom- enligt länsstyrelsens beräkning kommer
att påföras de skattskyldiga vid mer att påföras de skattskyldiga vid

taxeringen det år skattesatsen skall taxeringen det år skattesatsen skall

fastställas, ökat med det antal fastställas, justerat enligt 2 §och ökat

skattekronor, som staten uppskattas med det antal skattekronor, som

skola tillskjuta enligt lagen staten uppskattas skola tillskjuta

(1979:362) om skatteutjämningsbi- enligt lagen (1979:362) om skatte drag.

utjämningsbidrag.

Om enligt 4 kap. 4§ andra stycket kommunallagen (1977:179) annan
skattesats slutligt fastställs än den som har bestämts tidigare, skall den nya
skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till det antal skattekronor
och skatteören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det år
skattesatsen skall fastställas.

Vid tillämpningen av denna lag
skall antalet skattekronor och skatteören
som har påförts eller beräknas
bli påförda minskas med 20 procent
av det antal skattekronor och skatteören
som har påförts eller beräknas
bli påförda andra skattskyldiga än
sådana som avses i 10 § 1 mom.
lagen (1974:576) om statlig inkomstskatt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i
fråga om bestämmande av skattesats för år 1983, utbetalning av förskott
under år 1983 samt slutavräkning under år 1984, om inte annat följer av
punkterna 2 och 3.

2. I fråga om förskott under år 1983 skall antalet skattekronor och
skatteören enligt taxeringsnämndens beslut vid 1982 års taxering omräknas

^Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.
^Senaste lydelse 1979:1161.

^Förutvarande 2 § upphävd 1979:1161.

FiU 1981/82:21

till det antal som kan beräknas ha påförts, om grundavdraget enligt
48 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370) hade uppgått
till 7 000 kronor vid nämnda taxering och vad i 2 § sägs tillämpas på det
sålunda beräknade antalet skattekronor och skatteören.

3. Vid bestämmande av skattesats för åren 1983 och 1984 skall bestämmelserna
i punkterna 1 och 2 beaktas.

FiU 1981/82:21

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 84 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

84 §2

Församling är berättigad att under
visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval
av antalet skattekronor och skatteören
i församlingen vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering,
beräknat efter den skattesats som
har bestämts för året före taxeringsåret.
Har skattskyldig enligt lagen
(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten
för den som inte tillhör
svenska kyrkan åtnjutit lindring i
skattskyldigheten till församlingen,
skall belopp, som församlingen
annars skulle ha varit berättigad att
uppbära av staten, nedsättas i motsvarande
mån.

Församling är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som har
beslutats för året och det antal
skattekronor och skatteören, som
enligt taxeringsnämnds beslut rörande
det föregående årets taxering till
kommunal inkomstskatt har påförts
de skattskyldiga. Det nu nämnda
beloppet ingår i församlingens fordran
hos staten vid ingången av året
efter det år, då beslutet fattades.
Förskottet avräknas mot den församlingsskatt,
som församlingen har

Församling är berättigad att under
visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval
av antalet skattekronor och skatteören
i församlingen vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering,
beräknat efter den skattesats som
har bestämts för året före taxeringsåret.
Vid beräkning av antalet skattekronor
och skatteören beaktas bestämmelserna
i 2 § lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m. m. Har skattskyldig
enligt lagen (1951:691) om
viss lindring i skattskyldigheten för
den som inte tillhör svenska kyrkan
åtnjutit lindring i skattskyldigheten
till församlingen, skall belopp, som
församlingen annars skulle ha varit
berättigad att uppbära av staten,
nedsättas i motsvarande mån.

Församling är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som har
beslutats för året och det antal
skattekronor och skatteören, som
enligt taxeringsnämnds beslut rörande
det föregående årets taxering till
kommunal inkomstskatt har påförts
de skattskyldiga. Vid beräkning av
förskottsbeloppet justeras antalet
skattekronor och skatteören enligt 2 §
lagen om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m. m. Det nu nämnda beloppet

'Lagen omtryckt 1976:500.
^Senaste lydelse 1981:558.

5 Riksdagen 1981/82. 5 samt. Nr 21

FiU 1981/82:21

Av utskottet föreslagen lydelse

ingår i församlingens fordran hos
staten vid ingången av året efter det
år, då beslutet fattades. Förskottet
avräknas mot den församlingsskatt,
som församlingen har rätt att uppbära
av staten på grundval av taxeringen
under året efter det, då förskottet
enligt bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.

Belopp som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten
enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma år
utanordna till kommun, i vilken församlingen är belägen, med en tolftedel
den 18 i varje kalendermånad. Är församlingens fordran inte uträknad vid
utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari skall vid dessa
tillfällen utbetalas samma belopp som utbetalades i december månad
föregående år. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock
förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av de belopp
som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel
av församlingens fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga
om det belopp som utbetalas i mars månad. Kommunen skall därefter
avlämna medlen till kyrkorådet.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen förordnar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i
fråga om utbetalning av förskott under år 1983 och slutavräkning under år
1984, om inte annat följer av punkt 2.

2. I fråga om förskott under år 1983 skall punkt 2 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1982:000) om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m. m. tillämpas.

Nuvarande lydelse

rätt att uppbära av staten på grundval
av taxeringen under året efter
det, då förskottet enligt bestämmelserna
i nästföljande stycke utanordnas.

FiU 1981/82:21

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

2 §

I lagen förstås med

bidragsår det år under vilket skatteutjämningsbidrag utgår,
skatteunderlag antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds
beslut rörande taxeringen till kommunal inkomstskatt året före bidragsåret,

skattekraft kvoten mellan landstingskommuns eller kommuns skatteunderlag
och antalet i landstingskommunen respektive kommunen kyrkobokförda
invånare vid ingången av året före bidragsåret,
medelskattekraft kvoten mellan skatteunderlaget för riket och antalet i
riket kyrkobokförda invånare vid ingången av året före bidragsåret.

Vid tillämpningen av denna lag
skall antalet skattekronor och skatteören
enligt taxeringsnämndens beslut
minskas med 20 procent av det antal
skattekronor och skatteören som har
påförts andra skattskyldiga än sådana
som avses i 10 § 1 mom. lagen
(1974:576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga
om bidragsåret 1983. Vid beräkning för nämnda bidragsår skall antalet
skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämndens beslut vid 1982 års
taxering omräknas till det antal som kan beräknas ha påförts, om
grundavdraget enligt 48 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen
(1928:370) hade uppgått till 7 000 kronor vid nämnda taxering och vad i 2 §
andra stycket sägs tillämpas på det sålunda beräknade antalet skattekronor
och skatteören.

FiU 1981/82:21

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt
vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och
församlingar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1979:417) om utdebitering och
utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner
och församlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

3 §

I fråga om ett område som har överförts från en kommun till en annan skall
vid avräkning av uppburna förskott för kommunalskatt på grundval av
taxeringarna under året innan indelningsändringen träder i kraft och det
följande året fordran hos eller skuld till staten påföras den kommun till vilken
området har hört enligt den äldre indelningen.

Om en kommun har delats, skall
en sådan fordran eller skuld påföras
kommunerna enligt den nya indelningen
i förhållande till de olika
delarnas andel av skatteunderlaget i
den odelade kommunen under det år
taxeringen avser. Skatteunderlaget
beräknas med tillämpning av bestämmelserna
i 2 § lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering
av skatt, m. m.

En fordran eller skuld, som avser en kommun som har lagts samman med
en annan kommun, skall påföras den kommun som bildats genom
sammanläggningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid
slutavräkning under år 1984.

FiU 1981/82:21

Bilaga 2

Effekter för landsting och kommuner av utskottets förslag

Totala efTekterna för landsting vid begränsning av skatteunderlaget från juridiska
personer till 0 % samt reducering av återstående skatteunderlag med 1 %*

Landsting	Minskade intäkter
	1 000-tal kr.	kr./skr.
AB Stockholm	653 229	1,11
C Uppsala	50 695	0,67
D Södermanland	55 381	0,69
E Östergötland	93 097	0,73
F Jönköping	73 912	0,74
G Kronoberg	40 704	0,69
H Kalmar	63 387	0,74
K Blekinge	41 357	0,80
L Kristianstad	63 037	0,66
M Malmöhus	107 260	0,66
N Halland	50 642	0,69
O Göteborgs o Bohus	62 591	0,71
P Älvsborg	98 936	0,71
R Skaraborg	64 533	0,71
S Värmland	75 474	0,74
T Örebro	66 254	0,71
U Västmanland	51 337	0,63
W Kopparberg	64 679	0,64
X Gävleborg	72 216	0,70
Y Västernorrland	67 745	0,67
Z Jämtland	42 762	0,76
AC Västerbotten	61 908	0,66
BD Norrbotten	76 364	0,69
Samtliga landsting	2 097 500	0,79

* Effekterna bygger på skattesatsen för år 1982 och skatteunderlaget för taxeringsåret
1981 enl. RSV:s prognos 1981-11-16.

FiU 1981/82:21

Totala effekterna för kommuner vid begränsning av skatteunderlaget från juridiska
personer till 40 % samt reducering av återstående skatteunderlag med 1 %*

Kommun Minskade intäkter

Län

	1 000-tal kr.	kr./skr.
Stockholms län
1. Botkyrka	14 793	0,53
2. Danderyd	4 713	0,34
3. Ekerö	2 816	0,48
4. Haninge	10 417	0,50
5. Huddinge	8 755	0,36
6. Järfälla	13 945	0,67
7. Lidingö	5184	0,29
8. Nacka	7 213	0,32
9. Norrtälje	6 895	0,49
10. Nynäshamn	3 457	0,50
11. Sigtuna	5 180	0,53
12. Sollentuna	7 252	0,41
13. Solna	11 350	0,49
14. Stockholm	263 970	0,92
15. Sundbyberg	5 266	0,48
16. Södertälje	13 563	0,50
17. Tyresö	5 720	0,51
18. Täby	5 042	0,27
19. Upplands-Bro	3 396	0,51
20. Upplands-Väsby	5 775	0,50
21. Vallentuna	2 977	0,47
22. Vaxholm	5 543	0,50
23. Värmdö	3 219	0,51
S:a Stockholms län	416 441	0,67
Uppsala län
24. Enköping	5 388	0,49
25. Håbo	2 499	0,51
26. Tierp	4066	0,56
27. Uppsala	18 524	0,38
28. Älvkarleby	1849	0,54
29. Östhammar	4149	0,56
S:a Uppsala län	36 475	0,44
Södermanlands län
30. Eskilstuna	16 567	0,55
31. Flen	3 387	0,55
32. Katrineholm	5 505	0,51
33. Nyköping	10 591	0,50
34. Oxelösund	2 507	0,52
35. Strängnäs	3 891	0,49
36. Vingåker	1 608	0,48
S:a Södermanlands län	44 056	0,52

* Effekterna bygger på skattesatsen för år 1982 och skatteunderlaget för taxeringsåret
1981 enl. RSV:s prognos 1981-11-16.

FiU 1981/82:21

1 OOO-tal kr. kr./skr.

Östergötlands län

37. Boxholm 1081 0,52

38. Finspång 4 609 0,56

39. Kinda 1835 0,50

40. Linköping 14 211 0,38

41. Mjölby 4 468 0,50

42. Motala 7 678 0,54

43. Norrköping 22 951 0,56

44. Söderköping 1981 0,50

45. Vadstena 1343 0,51

46. Valdermarsvik 1871 0,58

47. Ydre 783 0,50

48. Åtvidaberg 2 268 0,51

49. Ödeshög 1093 0,51

S:a Östergötlands län 66 172 0,50

Jönköpings län

50. Aneby 1212 0,50

51. Eksjö 3 281 0,53

52. Gislaved 4 797 0,50

53. Gnosjö 1574 0,51

54. Jönköping 17 655 0,50

55. Nässjö 5 418 0,52

56. Sävsjö 1973 0,49

57. Tranås 3125 0,51

58. Vaggeryd 2113 0,50

59. Vetlanda 4 902 0,51

60. Värnamo 5 286 0,53

S:a Jönköpings län 51 336 0,51

Kronobergs län

61. Alvesta 3 348 0,51

62. Lessebo 1687 0,50

63. Ljungby 4 661 0,51

64. Markaryd 2 090 0,51

65. Tingsryd 2 781 0,52

66. Uppvidinge 2155 0,54

67. Växjö 11201 0,52

68. Älmhult 2621 0,50

S:a Kronobergs län 30 544 0,52

Kalmar län

69. Borgholm 1764 0,48

70. Emmaboda 1 907 0,51

71. Hultsfred 3 093 0,51

72. Högsby 1 393 0,50

73. Kalmar 8 840 0,51

74. Mönsterås 2 310 0,53

75. Mörbylånga 2124 0,50

76. Nybro 3 518 0,49

77. Oskarshamn 4 919 0,51

78. Torsås 1291 0,48

79. Vimmerby 2 760 0,51

80. Västervik 7 217 0,52

S:a Kalmar län 41 136 0,51

FiU 1981/82:21

1 OOO-tal kr. kr./skr.

Gotlands län

81. Gotland 19 246 0,92

S:a Gotlands län 19 246 0,92

Blekinge län

82. Karlshamn	5 522	0,52
83. Karlskrona	10615	0,53
84. Olofström	2 624	0,50
85. Ronneby	4 796	0,46
86. Sölvesborg	2 658	0,51
S:a Blekinge län	26 215	0,51
Kristianstads län
87. Bromölla	1748	0,44
88. Båstad	1896	0,48
89. Hässleholm	7 887	0,48
90. Klippan	2 761	0,50
91. Kristianstad	10 727	0,47
92. Osby	2 303	0,49
93. Perstorp	1271	0,51
94. Simrishamn	3 322	0,50
95. Tomelilla	2 025	0,48
96. Åstorp	2180	0,50
97. Ängelholm	4 520	0,46
98. Örkelljunga	1517	0,49
99. Östra Göinge	2 757	0,51
S:a Kristianstads län	44 914	0,48

Malmöhus län
100. Bjuv	2 414	0,48
101. Burlöv	2 373	0,51
102. Eslöv	4 576	0,51
103. Helsingborg	17 162	0,52
104. Höganäs	3 570	0,48
105. Hörby	2 086	0,50
106. Höör	1760	0,48
107. Kävlinge	3 643	0,50
108. Landskrona	6 473	0,54
109. Lomma	2 822	0,49
110. Lund	9 837	0,36
lil. Malmö	103 783	1,25
112. Sjöbo	2 281	0,46
113. Skurup	2 208	0,51
114. Staffanstorp	2 700	0,46
115. Svalöv	2 315	0,52
116. Svedala	2 835	0,52
117. Trelleborg	5 527	0,50
118. Vellinge	3 886	0,48
119. Ystad	3 790	0,49
S:a Malmöhus län	186 041	0,73

FiU 1981/82:21

	1 000-tal kr.	kr./skr.
Hallands län
120. Falkenberg	5 529	0,48
121. Halmstad	11 808	0,48
122. Hylte	1 862	0,48
123. Kungsbacka	6 637	0,46
124. Laholm	3 592	0,51
125. Varberg	6 994	0,48
S:a Hallands län	36 422	0,48

Göteborgs o Bohus län

126. Göteborg	167 312	1,09
127. Härryda	3 771	0,49
128. Kungälv	5 066	0,51
129. Lysekil	2 933	0,58
130. Munkedal	1751	0,50
131. Mölndal	7143	0,44
132. Orust	2 231	0,53
133. Partille	4 574	0,52
134. Sotenäs	1608	0,51
135. Stenungsund	2 916	0,54
136. Strömstad	1608	0,50
137. Tanum	2 030	0,51
138. Tjörn	1927	0,50
139. Uddevalla	8 446	0,57
140. Öckerö	1875	0,52
S:a Göteborgs o Bohus län	215 191	0,87

Älvsborgs län
141. Ale	4155	0,52
142. Alingsås	4 976	0,50
143. Bengtsfors	2121	0,51
144. Borås	17 093	0,50
145. Dals-Ed	1077	0,57
146. Färgelanda	1 309	0,50
147. Herrljunga	1 480	0,48
148. Lerum	5 026	0,49
149. Lilla Edet	2122	0,53
150. Mark	5 376	0,50
151. Mellerud	1 634	0,46
152. Svenljunga	1 928	0,51
153. Tranemo	2 004	0,48
154. Trollhättan	8 340	0,52
155. Ulricehamn	3 854	0,52
156. Vårgårda	1 559	0,50
157. Vänersborg	6 023	0,53
158. Åmål	2 248	0,51
S:a Älvsborgs län	72 325	0,51

FiU 1981/82:21

	1 000-tal kr.	kr./skr.
Skaraborgs län
159. Falköping	5 250	0,50
160. Grästorp	930	0,49
161. Gullspång	1 326	0,57
162. Götene	2115	0,48
163. Habo	1 358	0,46
164. Hjo	1 496	0,50
165. Karlsborg	1 499	0,54
166. Lidköping	5 943	0,51
167. Mariestad	4 201	0,52
168. Mullsjö	1 201	0,50
169. Skara	3 029	0,50
170. Skövde	7 261	0,48
171. Tibro	1 797	0,47
172. Tidaholm	2 075	0,47
173. Töreboda	1706	0,49
174. Vara	3 712	0,48
S:a Skaraborgs län	44 899	0,50

Värmlands län
175. Arvika	4 833	0,54
176. Eda	1706	0,53
177. Filipstad	2 693	0,53
178. Forshaga	2 487	0,56
179. Grums	1967	0,53
180. Hagfors	3150	0,53
181. Hammarö	2190	0,55
182. Karlstad	10 768	0,43
183. Kil	2 046	0,52
184. Kristinehamn	4 734	0,54
185. Munkfors	989	0,55
186. Storfors	963	0,52
187. Sunne	2 392	0,53
188. Säffle	3 436	0,52
189. Torsby	2 982	0,53
190. Årjäng	1835	0,54
S:a Värmlands län	49171	0,51

Örebro län
191. Askersund	2 241	0,56
192. Degerfors	2 206	0,54
193. Hallsberg	3 232	0,55
194. Hällefors	1920	0,52
195. Karlskoga	7 208	0,58
196. Kumla	3 067	0,50
197. Laxå	1570	0,54
198. Lindesberg	4 740	0,54
199. Ljusnarsberg	1323	0,54
200. Nora	1917	0,53
201. Örebro	22 771	0,57
S:a Örebro län	52 195	0,56

FiU 1981/82:21

	1 000-tal kr.	kr./skr.
Västmanlands län
202. Arboga	2 682	0,54
203. Fagersta	2 793	0,56
204. Hallstahammar	3 273	0,54
205. Heby	2 210	0,50
206. Kungsör	1586	0,54
207. Köping	5 140	0,57
208. Norberg	1295	0,55
209. Sala	3 794	0,54
210. Skinnskatteberg	995	0,53
211. Surahammar	2 007	0,51
212. Västerås	15 710	0,40
S:a Västmanlands län	41 485	0,48

Kopparbergs län 213. Avesta	4 920	0,56
214. Borlänge	8 991	0,58
215. Falun	8 728	0,53
216. Gagnef	1988	0,57
217. Hedemora	3 368	0,58
218. Leksand	2 578	0,54
219. Ludvika	6 379	0,59
220. Malung	2 378	0,54
221. Mora	3 875	0,57
222. Orsa	1461	0,55
223. Rättvik	2 126	0,54
224. Smedjebacken	2 604	0,57
225. Säter	1986	0,53
226. Vansbro	1619	0,54
227. Älvdalen	1858	0,57
S:a Kopparbergs län	54 859	0,56

Gävleborgs län
228. Bollnäs	5 328	0,53
229. Gävle	15 510	0,53
230. Hofors	2 636	0,58
231. Hudiksvall	6 522	0,48
232. Ljusdal	4 377	0,56
233. Nordanstig	2 272	0,53
234. Ockelbo	1242	0,54
235. Ovanåker	2 515	0,50
236. Sandviken	8 lil	0,57
237. Söderhamn	6 068	0,54
S:a Gävleborgs län	54 581	0,53

FiU 1981/82:21

	1 000-tal kr.	kr./skr.
Västernorrlands län
238. Härnösand	5 706	0,57
239. Kramfors	5 553	0,56
240. Sollefteå	5 321	0,52
241. Sundsvall	17 558	0,51
242. Timrå	3 508	0,51
243. Ånge	2 619	0,53
244. Örnsköldsvik	11 222	0,51
S:a Västernorrlands län	51 487	0,52

Jämtlands län

245. Berg	1945	0,54
246. Bräcke	2 098	0,57
247. Härjedalen	2 913	0,56
248. Krokom	2966	0,55
249. Ragunda	1 662	0,54
250. Strömsund	4 144	0,59
251. Åre	2 208	0,59
252. Östersund	10 343	0,51
S:a Jämtlands län	28 279	0,55

Västerbottens län

253. Dorotea	1034	0,61
254. Lycksele	3 250	0,53
255. Nordmaling	1621	0,53
256. Norsjö	2 245	0,57
257. Robertsfors	1476	0,51
258. Skellefteå	15 308	0,56
259. Sorsele	981	0,58
260. Stomman	1987	0,56
261. Umeå	17 187	0,59
262. Vilhelmina	2 041	0,55
263. Vindeln	1370	0,49
264. Vännäs	2 381	0,53
265. Åsele	1 197	0,60
S:a Västerbottens län	52 078	0,56

FiU 1981/82:21

	1 000-tal kr.	kr./skr.
Norrbottens län
266. Arjeplog	923	0,53
267. Arvidsjaur	1 748	0,48
268. Boden	6 233	0,51
269. Gällivare	5 912	0,56
270. Haparanda	2110	0,51
271. Jokkmokk	6 333	2,05
272. Kalix	3 674	0,44
273. Kiruna	6 884	0,54
274. Luleå	14 324	0,54
275. Pajala	2 084	0,51
276. Piteå	8 352	0,55
277. Älvsbyn	2158	0,53
278. Överkalix	1215	0,54
279. Övertorneå	1 429	0,50
S:a Norrbottens län	63 379	0,57

S:a Hela riket

1 778 927

0,60

FiU 1981/82:21

Innehåll

Inledning 1

Propositionen 12

Motionerna 17

Utskottet 23

Riktlinjer för den kommunala konsumtionsutvecklingen 23

Åtgärder för att begränsa den kommunala konsumtionsutvecklingen
24

Sammanfattande bedömning och förslag 28

Övriga motioner 31

Hemställan 39

Reservationer:

1. Riktlinjer för den kommunala konsumtionsutvecklingen (c,

fp) 42

2. Riktlinjer för den kommunala konsumtionsutvecklingen (m) . 43

3. Åtgärder för att begränsa den kommunala konsumtionsutvecklingen
(s) 44

4. Lag om begränsning i kommuns rätt att ta ut skatt (m) 49

5. Utredning om kommunalt skattetak (s) 50

6. Tilläggsdirektiv till grundgarantiutredningen och översyn av

skatteutjämningssystemet (s) 50

Särskilt yttrande (m) 52

Bilagor:

1. Reservanternas lagförslag vid reservation 3 53

2. Effekter för landsting och kommuner av utskottets förslag ... 61

T abel Iförteckning

Tabell 1 Effekter för kommuner och landsting av förslag i propositionen
till generella åtgärder 16

Tabell 2 Effekter för kommuner och landstingskommuner av förslag

till generella åtgärder enligt propositionen resp. m och s . 26

Tabell 3 Förslag från c, fp och m till provisoriska åtgärder för år

1983 27

Tabell 4 Effekter för kommuner och landsting vid begränsning av
skatteunderlaget från juridiska personer till 40 % för kommuner
och 0 % för landsting samt reducering av återstående
skatteunderlag med 1 % för kommuner och landsting.... 28

GOT AB 70766 Stockholm 1982