CU 1981/82:3

Civilutskottets betänkande
1981/82:3

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., såvitt avser bostadsdepartementets
verksamhetsområde (prop. 1981/82:30 bilaga 8)
1 Propositionen

Regeringen har i proposition 1981/82:30 bilaga 8 (bostadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats om ändrade grunder för
bostadslån till arbetskostnader vid ombyggnad av småhus,

2. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om avveckling
av statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl.,

3. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats om ändrade grunder för
lån till kommuner som upplåter mark med tomträtt för bostadsbebyggelse,

4. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats om avveckling av lån
till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala
byggnader m. m.

Dessutom har i propositionen intagits en anmälan till regeringsprotokollet.
Sålunda anmäls att bostadsministern avser att föreslå regeringen att
avveckla den möjlighet till räntebidrag för lån till lokaler som de nuvarande
reglerna för statligt bostadslån medger.

2 Motionerna

I detta sammanhang behandlas de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1981182:

10 av Knut Billing m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen med bifall till
förslagen i motionen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
att anslaget till Länsstyrelserna m.m. under budgetåret 1981/82 inte får
utnyttjas till högre belopp än 2540700 kr.,

54 av Olof Palme m.fl. (s) vari, med hänvisning till motiveringen i
motion 1981/82:46, hemställs

1. att riksdagen beträffande tomträttslån till kommunerna med avslag på
regeringens förslag godkänner vad i motionen förordats,

2. att riksdagen beträffande temporära hyresrabatter som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts,

3. att riksdagen beträffande uthyrningsgaranti i nyproduktionen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

1 Riksdagen 1981/82. 19 sami. Nr 3

CU 1981/82:3

4. att riksdagen beträffande underhållslån till allmännyttiga bostadsföretag
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

65 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari, med hänvisning till motiveringen i
motion 1981/82:57, föreslås att riksdagen beslutar

1. att uttala att lånemöjligheter i form av underhållslån skall bibehållas så
att lån kan utgå även för år 1982 och hos regeringen hemställa om erforderliga
åtgärder i enlighet därmed,

2. att uttala att underhållslånen i första hand skall utgå till allmännyttiga
bostadsföretag och avse alla statligt belånade hyreshus,

3. att uttala att möjligheterna till hyresförlustlån skall återinföras så att
lån skall kunna utgå till hyresförluster som uppkommit efter år 1980 och
hos regeringen hemställa om erforderliga åtgärder i enlighet därmed,

4. att hos regeringen hemställa om att förslag snarast föreläggs riksdagen
om ett statligt stöd genom ränte- och amorteringsfria lån till de allmännyttiga
bostadsföretagen avsett att täcka det hyreshöjningsbehov för 1982 som
kvarstår efter förhandlingar,

5. att avslå regeringens förslag till ändrade grunder för tomträttslån,

6. att avslå regeringens förslag till avveckling av bidrag och lån till
energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader
m. m.,

7. att avslå regeringens förslag till avveckling av statskommunala bostadsbidrag
till vissa folkpensionärer m. fl.

Yttrande (bil. 2) har inhämtats från näringsutskottet över motion 10 (m) i
vad denna avser hemkonsulentorganisationen.

3 Utskottet

3.1 Konkreta förslag till riksdagen

3.1.1 Bostadslån för ombyggnad av småhus

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna vissa ändrade grunder för
bostadslån till arbetskostnader vid ombyggnad av småhus. Förslaget innebär
att i låneärenden som inkommit till det kommunala förmedlingsorganet
fr. o. m. den 1 januari 1982 får arbetskostnader ingå i låneunderlaget endast
om arbetena utförs av annan än lånesökanden. De närmare reglerna härför
bör det dock enligt förslaget ankomma på regeringen eller efter dess
bemyndigande bostadsstyrelsen att utfärda.

Det lämnade förslaget innebär att reglerna vid ombyggnad av småhus får
en utformning som motsvarar vad som redan gäller i fråga om lån för
energibesparande åtgärder i småhus.

Genom att energibesparande åtgärder och ombyggnader i stor utsträckning
genomförs samtidigt och dessutom har samma karaktär är det enligt
utskottets mening värdefullt om lånereglema samordnas på det sätt som

CU 1981/82:3

föreslås i regeringsprotokollet. Härigenom uppnås också ett av de syften
som låg bakom införandet av regeländringarna för energistödet, nämligen
att arbetena utförs i sådana former att de sociala åtagandena för arbetskraften
tryggas och att sociala avgifter och skatter betalas.

3.1.2 Bostadsbidrag

Enligt regeringsförslaget skall de statskommunala bostadsbidragen till
vissa folkpensionärer m.fl. (SKBF) avvecklas i och med utgången av år

1981. Förslaget lämnas mot bakgrund av att de statskommunala bostadsbidragen
endast utgör ett komplement till de kommunala bostadstilläggen
(KBT) och att förbättringar inom KBT-systemet medfört att ett minskande
antal pensionärer kommit att uppbära statskommunalt bostadsbidrag. Vidare
anförs att kostnaden för de utbetalade bidragen år 1982 beräknats till
omkring 8 miljoner varav staten svarar för 3 miljoner och att statens
administrationskostnader samtidigt uppgår till omkring 7 milj. kr.

I motion 65 (vpk) yrkande 7 hemställs däremot att regeringens förslag till
avveckling av de statskommunala bostadsbidragen till vissa folkpensionärer
m.fl. skall avslås. I motiveringen, som återfinns i motion 57 (vpk),
anför motionärerna att även om administrationskostnaderna för bostadsbidragen
är stora så har stödet stor betydelse för de flesta av de pensionärer
som uppbär det.

Nu gällande regler medför att SKBF kan utgå med maximalt 200 kr. per
månad. Få bidragstagare torde dock uppbära så högt bidrag. Det genomsnittliga
bidraget uppgår till drygt 100 kr. per månad.

Mot bakgrund av den i sammanhanget höga administrationskostnaden
tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker därmed motion 65
(vpk) yrkande 7.

3.1.3 Tomträttslån

En redogörelse för tomträttslångivningen har tagits in som bilaga 1 till
detta betänkande.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget förordas i regeringsförslaget att
den statliga låneandelen för tomrättslån sänks från 95 till 25 % av beräkningsunderlaget.
Förslaget innebär att kommunerna efter det förordade
ikraftträdandet den 1 januari 1982 blir hänvisade till att finansiera större
delen av sina markförvärv för tomträttsändamål med lån från kreditmarknaden.
I regeringsprotokollet erinras i detta sammanhang om de två s. k.
kommunlåneinstituten, som har tillkommit för att kanalisera långfristiga
krediter till kommunerna. Vidare hänvisas till att det vid överläggningar
mellan företrädare för bostadsdepartementet och riksbanken framkommit
att riksbanken är beredd vidta åtgärder som möjliggör för instituten att öka
sin årliga upplåning i en omfattning som svarar mot minskningen av de
statliga tomträttslånen. Enligt vad utskottet erfarit är riksbanken också
beredd medverka till att Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner får
11 Riksdagen 1981182. 19 sami. Nr 3

CU 1981/82:3

tillstånd till en upplåning på obligationsmarknaden som motsvarar de minskade
statslånemöjligheterna.

Den förordade sänkningen av tomträttslånen föreslås träda i kraft den 1
januari 1982 och därmed tillämpas på lån som lämnas fr. o. m. detta år.

Med hänvisning till motion 46 (s) hemställs i motion 54 (s) yrkande 1 att
regeringens förslag skall avslås och att riksdagen skall godkänna vad i
motionen förordats. Motionsförslaget innebär att de statliga tomträttslånen
helt skall upphöra. De föreslås i stället bli ersatta med prioriterade lån i
bostadsinstituten. Detta för att garantera att kommunerna även i fortsättningen
får tillräckliga krediter för tomträttsändamål till motsvarande ekonomiska
villkor som i dag gäller för tomträttslån.

Avslag på regeringens förslag till ändrade grunder för tomträttslån yrkas
i motion 65 (vpk) yrkande 5. Enligt motiveringen i motion 57 (vpk) innebär
det framlagda förslaget ytterligare försämringar och svårigheter för kommunerna
vad gäller lån inom bostadssektorn och att det i stället är förbättringar
som erfordras.

Utskottet ansluter sig till den principiella linjen att det finns starka skäl
att minska belastningen på statsbudgeten genom att överlåta tomträttsfinansieringen
till låneformer utanför budgeten. En förutsättning för detta är
självfallet att den alternativa långivningen kan ske på sådana villkor att
syftet med krediterna inte förfelas.

De nämnda budgetmässiga skälen är enligt utskottets mening så starka
att den nya långivningen får anses godtagbar även om den sker på villkor
som från låntagarens utgångspunkt är sämre än de villkor som gäller för
nuvarande statliga tomträttslån. De lånevillkor som nu gäller för kommunal
upplåning för andra ändamål via obligationer eller kommunlåneinstituten
har accepterats och bör kunna accepteras även för här aktuellt ändamål.
(Vpk)-motionen avstyrks redan på dessa grunder.

Villkoren för nuvarande långivning från bostadsinstituten är något förmånligare
för låntagaren. Skillnaden är dock inte så markerad (se bilaga 1
s. 14) att endast villkor av denna typ kan godtas som ersättning för
tomträttslånen.

Utskottet har inte anledning till annat än att förutsätta att anspråken på
lån kan tillgodoses utan att krediterna prioriteras. Riksbanken har bestyrkt
denna bedömning. Mot en prioritering av dessa lån — något som riksbanken
kraftigt motsatt sig - talar också tungt vägande principiella skäl. Det
kan t. o. m. sättas i fråga om inte en ytterligare belastning av det prioriterade
kreditutrymmet i realiteten upphäver vissa avsedda effekter av den
åsyftade budgetbesparingen.

I detta sammanhang har utskottet också beaktat att en lösning som
innebär krav på ett nytt förslag från regeringens sida kommer att uppskjuta
genomförandet av en reform och att besparingseffekterna för budgetåret
1982/83 därmed minskas i motsvarande grad.

Utskottet förordar sålunda att den statliga tomträttslångivningen helt

CU 1981/82:3

upphör fr. o.m. år 1982, dvs. i och med att de ansökningar som skall ha
kommit in till länsbostadsnämnden senast den 31 augusti 1981 har slutbehandlats.
Motsvarande kreditanspråk får i fortsättningen tillgodoses genom
oprioriterad upplåning genom obligationer eller via kommunlåneinstituten.

3.1.4 Energisparstöd

Förslag om att avveckla det statliga lånestödet till energibesparande
åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader och anläggningar
lämnas i regeringsprotokollet. Detta med hänvisning till statens
behov av att begränsa utgifterna samt att den fastighetsekonomiska lönsamheten
för energisparåtgärder inom denna sektor bedömts vara hög,
mätt i genomsnittlig besparingskostnad.

Enligt förslaget bör inga beslut att bevilja lån meddelas efter den 31
december 1981. Den för budgetåret 1981/82 fastställda ramen för bidrag
och lån på 175 milj. kr. torde dock inte komma att påverkas eftersom
nästan hela den tillgängliga ramen tas i anspråk av nu inneliggande ansökningar.

Emot regeringsförslaget står endast motion 65 (vpk) yrkande 6 vari, med
hänvisning till motiveringen i motion 57 (vpk), hemställs att energisparstödet
bibehålls. Motionärerna hävdar att en avveckling av stödet skulle leda
till betydande svårigheter för många kommuner att finansiera energisparåtgärder
och därmed möjligheterna till effektivt sparande.

Utskottet delar de bedömningar av energisparåtgärdernas lönsamhet i
det aktuella byggnadsbeståndet som förs fram i regeringsprotokollet, och
regeringens förslag tillstyrks därför. Med beaktande av att ramen för 1981/
82 i huvudsak redan tagits i anspråk torde de omedelbara effekterna för
kommunerna bli begränsade. Utskottets ställningstagande i denna del innebär
att förslaget i motion 65 (vpk) yrkande 6 avstyrks.

3.1.5 Bostadens pris - subventionsnivån

De förslag på bostadsområdet som läggs fram i (s)- resp. (vpk)-motionen
ingår som delar i partiernas samlade motionsförslag i anledning av proposition
30 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. Detta innebär bl. a. att
finansieringen av insatserna på området förutsätts ske genom åtgärder
också inom andra sektorer än bostadssektorn. Den samlade bedömningen
av de ekonomiska paket i vilka åtgärderna på hyresområdet ingår görs av
finansutskottet, som i sitt betänkande FiU 1981/82:1 avstyrker de riktlinjer
för den ekonomiska politiken som dras upp i partimotionerna från (s) och
(vpk).

Införande av temporära hyresrabatter föreslås i motion 54 (s) yrkande 2.
Förslaget, som motiveras i motion 46 (s), är avsett att gälla lägenheter i
flerfamiljshus som upplåts med bostads- eller hyresrätt och som påböijas

CU 1981/82:3

under åren 1982—1984. Hälften av rabatten föreslås bli generell till all
nyproduktion under perioden, medan resterande del skall kunna utnyttjas
bl. a. till en extra rabattering på orter med bostadsbrist. Rabatten föreslås
år 1982 uppgå till 60 kr/m2 för att sedan nertrappas till 40 resp. 20 kr/m2
under de två följande åren.

Det rådande statsfinansiella läget har tvingat fram en rad besparingsåtgärder
inom bl. a. bostadsdepartementets verksamhetsområde. Det är mot
denna bakgrund mindre lämpligt att ytterligare belasta statsbudgeten med
ett nytt statligt bostadsstöd i form av en hyresrabatt. Detta även om
rabatten är temporär. Motion 54 (s) yrkande 2 avstyrks därför.

En förlängning av underhållslånen med ytterligare ett år till att utgå även
under år 1982 föreslås i motion 54 (s) yrkande 4. Enligt motiveringen i
motion 46 (s) skall lån kunna utgå till hyresfastigheter inom allmännyttan
uppförda med statligt stöd under perioden 1962—1971. Lånet föreslås
kunna utgå med högst 10 kr/m2 bostadslägenhetsyta och år.

Motsvarande förslag ställs i motion 65 (vpk) yrkande 1 och 2. Någon
absolut begränsning till de allmännyttiga bostadsföretagen görs dock inte i
detta sammanhang.

Riksdagen har såväl under hösten 1980 som våren 1981 tagit ställning
(CU 1980/81:8 s. 1 resp. CU 1980/81: 29 s. 33) till förslag om bibehållande
av underhållslånen år 1982. Utskottet har vid sin senaste behandling av
frågan intagit ståndpunkten att ytterligare överväganden avseende underhållsfinansieringen
bör anstå tills ett definitivt förslag föreligger och att
pågående utredningsarbete får förutsättas ge underlag för ett sådant beslut.
Den härvid åsyftade underhållsfondsutredningen har under försommaren
1981 avgett delbetänkandet Hyresgästinflytande på målning och tapetsering
(SOU 1981:47) som tar upp frågor kring det inre underhållet. Utredningen
avser dessutom att under våren avge ett slutbetänkande om det
totala fastighetsunderhållet.

Såsom framgår av ovanstående är utredningsarbetet om fastighetsunderhållets
finansiering inne i sitt slutskede. Utskottet finnér det inte motiverat
att i detta läge föregripa utredningen i vad gäller underhållsfinansieringen.
Ytterligare överväganden bör därmed anstå till dess att ett färdigt förslag
föreligger.

Ett statligt stöd genom ränte- och amorteringsfria lån till de allmännyttiga
bostadsföretagen avsett att täcka det hyreshöjningsbehov för 1982
som kvarstår efter förhandlingar föreslås i motion 65 (vpk) yrkande 4.1 sin
motivering i motion 57 (vpk) framhåller motionärerna att ett stöd av detta
slag till allmännyttan genom bruksvärdesbestämmelsema i hyreslagen
även skulle ge lägre hyror i privata hyreshus.

Även i detta fall har utskottet helt nyligen tagit ställning (CU 1980/81:6
s. 16 samt CU 1980/81: 29 s. 3) till motsvarande förslag. Motionsyrkandet
avstyrks.

CU 1981/82:3

3.1.6 Uthyrnings garanti och hyresförlustlån

Även förslagen vad avser uthyrningsgaranti och hyresförlustlån ingår
som delar i partiernas samlade ekonomiska förslag enligt vad som redovisas
i avsnitt 3.1.5.

I syfte att stimulera produktionen av bostäder föreslås i motion 54 (s)
yrkande 3 att en statlig uthyrningsgaranti införs. Förslaget, som utvecklas
närmare i motion 46 (s), innebär att en garanti skall gälla statligt belånade
lägenheter med hyres- och bostadsrätt i flerfamiljshus som påböijas under
åren 1982-1984. Detta betyder att hyresgarantin omfattar samma fastighetsbestånd
som den föreslagna hyresrabatten.

Civilutskottet har även i detta fall nyligen behandlat (CU 1980/81:6 s. 15
samt CU 1980/81:29 s. 40) motsvarande motionsyrkanden. Utskottet har
inte funnit anledning att nu frångå sina tidigare beslut och motionsyrkandet
avstyrks därför.

Ett återinförande av hyresförlustlångivningen krävs i motion 65 (vpk)
yrkande 3 — ett yrkande som utskottet behandlat senast under riksmötet
1980/81 (CU 1980/81:6 s. 15 samt CU 1980/81:29 s. 40). Några nya sakskäl
förs inte fram i motionärernas motivering i motion 57 (vpk), och utskottet
finnér därför inte anledning att i detta sammanhang ställa sig bakom
motionsförslaget.

3.1.7 Besparingar inom kommundepartementets verksamhetsområde

Motion 10 (m) utmynnar i en hemställan som torde avsetts innebära att

anslagen till länsstyrelserna, lokala skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna
samt civilbefälhavarna under budgetåret 1981/82 inte får utnyttjas
till ett högre sammanlagt belopp än 2540700000 kr. - ett belopp som
med 56 milj. kr. understiger vad som ursprungligen anvisats för dessa
ändamål. I motion 8 (m) anges dock att besparingarna avser helt budgetår
och att mindre än halva detta belopp kan bokföras på första halvåret 1982.
Till grund för denna anslagsminskning ligger ett antal i motionen framlagda
besparingsförslag. Förslagen avser decentralisering från länsstyrelserna
till vägförvaltningen av vissa beslut, förenklad administration och regler
för älgjakt, indragning av hemkonsulenterna, samordning av priskontorens
(SPK) och statistiska centralbyråns verksamhet, förenklade regler för beräkning
av pensionsgrundande inkomst, upphörande med utarbetandet av
länsrapporter och länsprogram m. m. samt minskad kungörelseannonsering.

Gemensamt för de förslag som läggs fram i motionen är att de torde
förutsätta personalminskningar för att besparingen skall uppnås. Med avseende
på gällande lagar och avtal inom området torde det dock knappast
vara möjligt att så snabbt minska personalen att någon betydande besparing
uppstår under budgetåret 1981/82. Detta är en synpunkt som också
förs fram i näringsutskottets yttrande (här fogat som bilaga 2) över delförslaget
om en indragning av hemkonsulenterna. I yttrandet tar näringsutt2
Riksdagen 1981182. 19 sami. Nr 3

CU 1981/82:3

skottet dessutom upp behovet av en samlad bedömning av hemkonsulentorganisationen
innan ställning tas till eventuella indragningar. Också för
flera av de övriga förslagen gäller att de är föremål för överväganden i olika
sammanhang. Ett beslut i den riktning som föreslås i motionen skulle
därmed föregripa resultaten av dessa överväganden. Vad avser beräkningarna
av pensionsgrundande inkomst gäller därtill att ersättning utgår från
AP-fonden för de aktuella myndigheternas administration härav. Detta
betyder att någon reducering av myndighetsanslaget inte kan uppnås genom
förenklingar på detta område.

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker civilutskottet motion
10 (m).

3.2 Vissa övriga förslag m. m.

1 en motion till 1980/81 års riksmöte föreslogs en samordning av lånereglerna
för garage till bostäder. Utgångspunkten för förslaget var att gränsen
för att lokaler skall kunna belånas som bostadskomplement är att låneunderlaget
är högst 20000 kr. per ärende och inte per lägenhet. Detta betyder
i normalfallet att garage blir låneberättigat vid byggande av småhus men
inte vid byggande av flerfamiljshus. Vid sin behandling av motionen biföll
utskottet (CU 1980/81:29 s. 39) densamma och detta gavs regeringen till
känna.

I regeringsprotokollet anmäler bostadsministern att förslag om att avveckla
den möjlighet till räntebidrag för lån till lokaler som de nuvarande
reglerna medger kommer att lämnas till regeringen och att ändringen bör
träda i kraft den 1 januari 1982. Enligt vad utskottet inhämtat har förslaget
avgetts och en författning väntas inom kort.

De av regeringen i proposition 30 föreslagna besparingarna inom kommun-
och bostadsdepartementens verksamhetsområden accepteras i motion
8 (m). Därutöver aviseras dock i motionen att ytterligare besparingsförslag
kommer att föreläggas riksdagen under allmänna motionstiden
1982. Dessa sparåtgärder är avsedda att träda i kraft fr. o.m. budgetåret
1982/83.

Enligt vad som anges i motionen skall 2550 milj. kr. sparas genom att
subventionsnivån inom bostadssektorn minskas och stödet ges en fördelningspolitiskt
mer effektiv inriktning. Stödet skall vidare koncentreras till
nybyggda bostäder med lika villkor för olika upplåtelseformer för bostäder
med statliga lån.

Inom kommundepartementets verksamhetsområde aviseras kommande
besparingar på sammanlagt 100 milj. kr. genom att byråkratin minskas och
verksamheter rationaliseras.

CU 1981/82:3

3.3 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadslån till arbetskostnader vid ombyggnad av
småhus att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokoilet förordats,

2. beträffande avveckling av statskommunala bostadsbidrag till
vissa folkpensionärer m.fl. att riksdagen med avslag på motion
1981/82:65 yrkande 7 godkänner vad i regeringsprotokoilet förordats,

3. beträffande ändrade grunder för tomträttslån m.m. att riksdagen
med anledning av regeringens förslag och motion 1981/82:54
yrkande 1 samt med avslag på motion 1981/82:65 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande avveckling av lån till energibesparande åtgärder i
kommunala och landstingskommunala byggnader m.m. att riksdagen
med avslag på motion 1981/82:65 yrkande 6 godkänner
vad i regeringsprotokoilet förordats,

5. beträffande temporära hyresrabatter att riksdagen avslår motion
1981/82:54 yrkande 2,

6. beträffande underhållslån att riksdagen avslår motion 1981/82:54
yrkande 4 samt motion 1981/82:65 yrkandena 1 och 2,

7. beträffande särskilda lån till de allmännyttiga bostadsföretagen
att riksdagen avslår motion 1981/82:65 yrkande 4,

8. beträffande uthyrningsgaranti i nyproduktionen att riksdagen
avslår motion 1981/82:54 yrkande 3,

9. beträffande återinförande av hyresförlustlånen att riksdagen
avslår motion 1981/82:65 yrkande 3,

10. beträffande anslagen under Länsstyrelserna m.m. att riksdagen
avslår motion 1981/82:10.

Stockholm den 5 november 1981

På civilutskottets vägnar

KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c). Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s).
Kerstin Ekman (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Maj-Lis Landberg
(s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i
Hjärtum (c), Bertil Dahlén (fp), Ingvar Eriksson (m), Per Olof Håkansson
(s), Lennart Nilsson (s) och Cecilia Jensfelt (c).

CU 1981/82:3

Reservationer

1 Tomträttslån (3.1.3)

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl, Per Olof Håkansson och Lennart Nilsson, alla (s), anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 4 börjar ”Utskottet
ansluter” och på s. 5 slutar ”via kommunlåneinstituten” bort lyda:

Utgångspunkten för överväganden om att flytta ut tomträttskrediterna
från staten till kreditmarknaden måste vara att den nya långivningen kan
anses uppfylla motsvarande syften som den nuvarande. Detta innebär ett
krav på att tillgången till krediter skall vara helt säkrad i skilda situationer
och att lånevillkoren skall vara de som ligger närmast de nu gällande i fråga
om ekonomisk belastning på låntagarkommunerna.

Av de alternativ som är praktiskt tänkbara i detta hänseende framstår av
naturliga skäl prioriterade lån från bostadsinstituten som den enda lösning
som uppfyller de ställda kraven. Mot en sådan lösning har endast åberopats
allmänna värderingar om att den prioriterade sektorn bör hållas tillbaka
samt att genomförandet av en sådan ordning skulle medföra administrativa
olägenheter. När det gäller prioriteringsfrågan har utskottet beaktat att
de nuvarande lånen i sak utgör en prioriterad långivning och att detta
förhållande inte skulle ändras. Det administrativa merarbete som skulle
kunna uppstå vid själva införandet - bl. a. i regeringskansliet och för
kreditgivarna - är inte ett tillräckligt skäl för att avstå från en lösning som
från andra synpunkter sett anses som bäst.

Mot bakgrund av dessa bedömningar anser utskottet att den statliga
tomträttslångivningen inte endast delvis utan helt bör ersättas med prioriterade
krediter via bostadslåneinstituten. De ändringar som behövs i lagstiftningen
och de initiativ som i övrigt krävs ankommer på regeringen. Det
får förutsättas att riksbanksfullmäktige tar de initiativ som påkallas av ett
riksdagens godtagande av vad utskottet här förordat.

dels utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande ändrade grunder för tomträttslån m.m. att riksdagen
med bifall till motion 1981/82:54 yrkande 1 samt med avslag
på regeringens förslag och motion 1981/82:65 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2 Temporära hyresrabatter (3.1.5)

Reservanterna under 1 (s) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som böljar ”Det rådande”
och slutar ”avslås därför” bort lyda:

De senaste årens nedgång i bostadsbyggandet tillsammans med stigande

CU 1981/82:3

produktionskostnader och därav följande hyreshöjningar har medfört att
de bostadslösas situation försvårats ytterligare. De få lägenheter som
produceras har de inte råd att efterfråga, vilket i synnerhet drabbar unga
människor. Detta innebär att bostadsbyggandet alltmer anpassas till de
betalningsstarkas efterfrågan och på ett mera exklusivt boende. Denna
marknadsanpassning, med ett sjunkande bostadsbyggande som följd, måste
hejdas. Den i (s)-motionen föreslagna temporära hyresrabatten ger härvid
en hyressänkning som medför att även de mindre betalningsstarka får
möjlighet att efterfråga nyproducerade bostäder. Detta i sin tur ger en
nödvändig stimulans till en ökad bostadsproduktion.

Mot bakgrund av vad som här anförts bör riksdagen med bifall till
motion 54 (s) yrkande 2 ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dets utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande temporära hyresrabatter att riksdagen med bifall till
motion 1981/82:54 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

3 Underhållslån (3.1.5)

Reservanterna under 1 (s) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Såsom
framgår” och slutar ”förslag föreligger” bort lyda:

I en situation med en negativ inkomstutveckling och kraftigt höjda hyror
har de allmännyttiga företagen hamnat i en situation där det inte är möjligt
att via hyrorna täcka in också kostnaderna för underhåll. Det är mot denna
bakgrund nödvändigt att behålla underhållslånen även under år 1982. Med
hänsyn till det statsfinansiella läget bör dock lån kunna utgå med högst 10
kr/m2 bostadslägenhetsyta och år. Dessutom bör lånemöjligheten begränsas
till de hyresfastigheter som uppförts med stöd av statliga lån under
perioden 1962-1971. Pågående utredningsarbete bör kunna ge underlag
för en långsiktig lösning på finansieringen av fastighetsunderhållet efter år

1982. Riksdagen bör med anledning av motion 65 (vpk) yrkandena 1 och 2
och med bifall till motion 54 yrkande 4 ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.

dels utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande underhållslån att riksdagen med anledning av motion
1981/82:65 yrkandena 1 och 2 samt med bifall till motion 1981/
82:54 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

CU 1981/82:3

4 Uthyrningsgaranti (3.1.6)

Reservanterna under I (s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar ”Civilutskottet
har” och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Den i motion 54 (s) yrkande 3 föreslagna temporära hyresgarantin ingår
som en del av det åtgärdspaket på bostadsområdet som läggs fram i motion
54 (s). Hyresgarantin utgör i detta sammanhang ett nödvändigt komplement
till den hyresrabatt som också ingår bland de föreslagna åtgärderna.
Utvecklingen av bostadsbyggandet har under senare år varit sådan att alla
möjligheter att öka bostadsbyggandet måste tas till vara. Motionen tillstyrks
därför.

dels utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande uthyrningsgaranti i nyproduktionen att riksdagen
med bifall till motion 1981/82:54 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5 Besparingar inom kommundepartementets verksamhetsområde (3.1.7)

Knut Billing, Bertil Danielsson och Ingvar Eriksson, alla (m), anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 7 börjar ”Gemensamt
för” och på s. 8 slutar ”civilutskottet motion 10 (m)” bort lyda:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att här föreslagna besparingsåtgärder
bör genomföras. Gemensamt för flera av de förslag som framläggs
i motionen är att de förutsätter personalminskningar för att hela besparingseffekten
skall uppnås. Med avseende på gällande lagar och avtal torde
det knappast vara möjligt att så snabbt minska personalen att hela besparingseffekten
uppnås under budgetåret 1981/82. Den avsedda indragningen
kan i vissa fall genomföras på så sätt att innehavarna av tjänsterna utan
uppsägning överförs till andra arbetsuppgifter. Som framgår av näringsutskottets
yttrande har så redan skett i ett fall. Även en förändring av detta
slag förutsätter förhandlingar. Eftersom det vid ett beslut i enlighet med
motionens krav är angeläget att snarast få klarhet i framtida arbetsförhållanden
kan man räkna med stor beredvillighet hos arbetstagarparten att
medverka till att dessa förhandlingar kan genomföras snabbt och till att
lämpliga lösningar kan åstadkommas. En avsevärd del av den i motionen
beräknade besparingseffekten bör sålunda kunna uppnås redan under innevarande
budgetår. Vad gäller beräkningarna av pensionsgrundande inkomst
gäller att ersättning utgår från AP-fonden för de aktuella myndigheternas
administration härav. Det betyder i och för sig att någon reducering
av myndighetsanslaget inte kan uppnås genom förenklingar i enlighet med
motionen. Däremot uppnås naturligtvis en rent samhällsekonomisk vinst.

Med anledning av vad utskottet ovan anfört bör regeringen vidta erfor -

CU 1981/82:3

derliga åtgärder för att de i motionen framförda besparingsförslagen genomförs.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande anslagen under Länsstyrelserna m. m. att riksdagen
med anledning av motion 1981/82:10 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl, Per Olof Håkansson och Lennart Nilsson, alla (s), anför:

Vi har i detta sammanhang ansett oss inte böra gå in på ytterligare
överväganden beträffande förslagen avseende bibehållande av de statskommunala
bostadsbidragen till vissa folkpensionärer m.fl. samt återinförande
av hyresförlustlångivningen. Frågorna torde komma att aktualiseras
framdeles.

CU 1981/82:3

Bilaga 1

Lån för tomträttsändamål m. m.

Statligt tomträttslån

Till kommun kan tomträttslån utgå enligt bestämmelserna i tomträttslånekungörelsen
(1965:905). Lån utgår oavsett om marken bebyggs med
eller utan statligt bostadslån. Lån kan även utgå för fastigheter med byggnader
som skall rustas upp och bevaras.

Tomträttslån utgår inte för mark som upplåtits med tomträtt mer än tio
år före det år då bostadslånet beviljades eller när byggnadsnämndens
slutbesiktning skedde. 1 fråga om genomgripande ombyggnad gäller att lån
inte lämnas när marken upplåtits med tomträtt mer än fem år före det år då
ombyggnaden påbörjades. Lån utgår inte heller om markpriset är så högt
att bostadslån inte kan beviljas.

För statligt belånade hus utgår lån med 95 procent av summan av de
belopp med vilka låneunderlaget minskats på grund av att marken upplåtits
med tomträtt. För hus som inte är statligt belånade utgår lånet med 95
procent av den kapitaliserade tomträttsavgälden.

Tomträttslånet lämnas under kalenderåret efter det år då statligt bostadslån
beviljats. För hus utan statligt lån lämnas tomträttslånet under
kalenderåret efter det år då byggnadsnämnden har besiktigat byggnadsprojektet
eller i fråga om ombyggnad det år då ombyggnaden påbörjades.

Lånen löper med en ränta som motsvarar den för statliga bostadslån,
dvs. 12,75 procent år 1981. Löptiden är 40 år varav de 10 första är
amorteringsfria. Därefter återbetalas lånen på 30 år med rak amortering.

En översyn av bestämmelserna om tomträttsavgäld m. m. har företagits
av tomträttskommittén som i sitt betänkande Tomträtt (SOU 1980:49)
bl. a. föreslagit vissa justeringar av tomträttslånen. Utredningsbetänkandet
som avgavs i början av år 1981 är för närvarande under beredning i
regeringskansliet efter en nyligen avslutad remissomgång.

Tomträttslångivningens omfattning under åren 1966-80 redovisas i tabell
1 (s. 15).

Fördelningen av tomträttslångivningen på kommuner redovisas i tabell 2
(s. 16). Av denna framgår att den i särklass största låntagaren är Stockholms
kommun. Därefter följer kommunerna Göteborg, Västerås och
Malmö i nu nämnd ordning.

Lån i bostadsinstituten

För den prioriterade bottenlångivningen till bostadsbyggandet finns det
tre bostadsinstitut. Dessa är stadshypoteksinstitutionen, BOFAB samt
Spintab. Den oprioriterade långivningen ligger efter riksdagens beslut år
1979 (FiU 1979/80:8) på sex särskilda institut med egen obligationsutgivning.

CU 1981/82:3

Tabell 1: Tomträttslångivningens omfattning åren 1966—80

År för beslut om tomt-rättslån	Lånebelopp, milj kr	Antal lägenheter
Totalt*	därav avseende ombyggnad	Totalt	därav ombyggnad
flerbo- stadshus	småhus
1966	32,6		5495	_	_
1967	72,6	-	13 670	-	-
1968	87,5	—	13701	-	—
1969	99,0	-	14383	-	-
1970	157,3	-	22485	-	-
1971	155,6	-	24191	—	-
1972	221,8	-	30202	-	-
1973	258,7	-	28504	-	-
1974	219,8	2,6	20684	142	-
1975	268,4	1,3	21283	147	-
1976	179,5	6,9	15106	748	36
1977	175.0	2,2	14180	71	15
1978	177,2	4,1	13596	203	3
1979	145,6	19,3	7866	759	14
1980	146,7	14,2	6912	569	2

Källa: Bostadsstyrelsen

* 93 milj kr fördelade på 3 600 lägenheter avser hus utan statliga lån. Under åren
1966-1969 erhölls tomträttslån endast om marken bebyggts med stöd av statliga
bostadslån.

Stadshypoteksinstitutionen består av ett centralt organ — Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa - och ett antal regionala stadshypoteksföreningar.
Verksamheten regleras i en särskild förordning (1968:576).

BOFAB och Spintab är kreditaktiebolag i enlighet med den särskilda lag
(1963:76) som gäller för sådana. Ägare är affärsbankerna respektive sparbanksväsendet.

Bostadsinstituten har alla likartad verksamhet. De skall sålunda lämna
lån mot säkerhet i fast egendom eller tomträtt för finansiering av bostads-,
kontors- och affärsbyggnader. Lån får också lämnas för annan bebyggelse
om den finansierats med statligt bostadslån eller samlingslokallån. Vidare
får lån lämnas för s.k. gemensamhetsanläggningar i anslutning till flera
byggnader av tidigare angivet slag. Någon rätt till utlåning till kommun för
tomträttsändamål föreligger däremot inte för närvarande.

De tre instituten tillämpar vad gäller nyproducerade bostäder samma
lånevillkor. Lånetypen är för nya lån genomgående s. k. serielån, vilket
betyder att amorteringarna under lånens första löptid är något större än för
de tidigare använda annuitet slånen. De är dock inte lika stora som för lån
med rak amortering. Räntesatsen är 13,7 procent inklusive ett förvaltningsbidrag
om 0,2 procent. Lånen har en löptid av 20 år, men amorteringsplanen
är upplagd på 40 år för småhus och på 50 år för flerbostadshus.

CU 1981/82:3

Tabell 2: Tomträttslångivningen (i 1000 kr.) med fördelning på kommuner

Län	Kommun	1977	1978	1979	1980	1966-1980
AB	Botkyrka	_	6107	_	_	81385
	Järfalla	—	—	-	—	3 592
	Nacka	5649	-	-	-	84 340
	Sollentuna	-	-	-	-	6525
	Solna	-	737	—	7 042	92889
	Stockholm	61478	88060	34135	26394	894004
	Sundbyberg	-	-	1 161	-	34470
	Södertälje	1796	2106	4758	6478	29747
	Upplands-Bro	6609	5033	3 250	2637	37977
C	Enköping	-	-	-	-	780
D	Eskilstuna	1346	171	82	807	19466
	Nyköping	956	-	-	260	8270
E	Finspång	2 266	1543	1326	—	9592
	Linköping	-	1402	38	2631	6879
	Norrköping	2029	2939	1704	2952	41223
H	Kalmar	760	354	375	891	12 001
	Västervik	1885	1929	2239	2379	15477
I	Gotland	-	-	-	-	2693
L	Kristianstad	-	-	-	-	3525
	Ängelholm	-	-	-	-	567
M	Landskrona	1763	773	1092	589	15900
	Malmö	6734	-	3574	19062	124156
N	Halmstad	3 679	-	1687	943	35031
O	Göteborg	29872	9708	9877	4477	336073
	Uddevalla	529	—	—	—	6683
P	Borås	-	718	-	-	7 296
	Trollhättan	970	4982	2290	5412	33441
R	Skövde	1301	-	-	-	3406
S	Karlstad	2257	4 899	-	9671	44 802
	Kristinehamn	1703	1213	2307	204	16118
T	Örebro	4717	5244	-	-	23040
U	Fagersta	764	-	-	563	1327
	Arboga	-	-	-	—	31
	Hallstahammar	833	402	1811	834	8323
	Köping	1 158	1 144	2531	3023	11 136
	Västerås	10772	9674	15263	17097	136745
X	Gävle	4030	2793	1072	3847	31099
	Söderhamn	1386	1060	1838	1 102	7044
BD	Boden	4137	5858	8036	5855	34063
	Gällivare	-	1724	1466	4314	12230
	Kiruna	275	908	2422	3 080	16460
	Luleå	11 189	11663	21923	-	56834
	Piteå Samtliga					161
	kommuner	172843	173 144	126257	132544	2 346801

Källa: Bostadsstyrelsen

Kommunernas obligationsupplåning

För landets tre största kommuner Stockholm. Göteborg och Malmö
jämte Stockholms läns landsting gäller att de äger rätt ge ut egna obligationer.
För Stockholms kommun var räntesatsen på det senaste av dessa
obligationslån 14,6 procent och löptiden uppgick till 15 år. Också de två
andra storstadskommunerna har motsvarande villkor för sin obligationsupplåning.

CU 1981/82:3

Lån i kommunlåneinstituten

För att kanalisera långfristiga krediter till kommunerna, och då särskilt
de mindre kommunerna finns det två kommunlåneinstitut. Dessa är Kommunkredit
AB samt Kommunlåneinstitutet AB, vilka bägge är kreditaktiebolag
enligt den särskilda lagen om sådana. De ägs av sparbankerna
respektive affärsbankerna.

Institutens lån löper för närvarande med en ränta som varierar mellan

14,6 till 15 '/8% vartill kommer ett pålägg om 0,1 procent. Löptiden uppgår
maximalt till 20 år. Den genomsnittliga löptiden är dock 13 år. Räntesatsen
är högre vid längre amorteringstid och den högsta räntesatsen gäller t. ex.
för lån till tjärrvärmeanläggningar. Krediterna utgörs dels av serielån, dels
av lån i utländsk valuta.

En stor del av kommunernas upplåning ligger dock utanför kommunlåneinstituten.
Denna upplåning sker företrädesvis i AP-fonden och hos
försäkringsbolagen.

Kapitalkostnaderna för lån till tomträttsändamål enligt olika alternativ
Inom bostadsdepartementet har genomförts vissa beräkningar avseende
kapitalkostnaderna för fyra olika lånealternativ i vad gäller finansieringen
av mark för tomträttsändamål.

För beräkningarna har bl.a. antagits att det totala lånebeloppet är 10
miljoner kronor och att ränta och amortering betalas halvårsvis.

De fyra lånealternativen är följande. De härvid angivna procenttalen
anger procent av ett tänkt beräkningsunderlag.

Alternativ nr

1 25% i enlighet med gällande tomträttsiånevillkor, 13,75%*

70% i form av 15-åriga lån med rak amortering, 14,6%

2 95% i enlighet med gällande tomträttsiånevillkor, 13,75%*

3 95 % i form av 40-årigt serielån, 13,7 %

4 25% i enlighet med gällande ordning, 13,75%*

70% i form av 40-årigt serielån, 13,7%

* För år 1982 antagen statslåneränta.

Flärvid motsvarar alternativ 1 regeringsförslaget för storstadskommun
med egen obligationsuppiåning. Alternativ 2 avser nuvarande tomträttslån.
Alternativ 3 belyser en finansiering med prioriterade bostadslån enligt (s)-motionen och alternativ 4 avser en finansiering enligt nuvarande tomträttsvillkor
för 25 procent av beräkningsunderlaget och resterande del som
prioriterade bostadslån.

Kapitalkostnadernas storlek för mindre och medelstora kommuner vid
ett genomförande av regeringsförslaget redovisas inte. De lånevillkor som
härvid skulle gälla redovisas i det föregående.

Kapitalkostnaden för de fyra alternativen framgår av tabell 3.

CU 1981/82:3

Tabell 3: Kapitalkostnaden vid olika lånealternativ

År Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 Alt. 4

1000-tal kr. 1000-tal kr. 1000-tal kr. 1000-tal kr.

1	1932	1375	1403	13%
2	1861	”	1402	1395
3	1788	**	1401	1394
4	1701	"	1400	1393
5	1645		1398	1392
6	1573		13%	1390
7	1471		1394	1389
8	1428	”	1392	1388
9	1357		1390	1386
10	1285	”	1388	1384
11	1301	1708	1386	1471
12	1296	1662	1383	1456
13	1 131	1617	1380	1442
14	1047	1571	1376	1427
15	963	1525	1372	1412
16	388	1479	1368	1397
17	375	1433	1363	1381
18	364	1387	1358	1366
19	352	1341	1351	1348
20	339	1296	1343	1330
40

CU 1981/82:3

Näringsutskottets yttrande Bilaga 2

1981/82: ly

över motion om indragning av tjänsterna för regionala hemkonsulenter Till

civilutskottet

Civilutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över
motion 1981/82:10 av Knut Billing m. fl. (m) i vad denna motion avser de
regionala hemkonsulenterna. Näringsutskottet får anföra följande.

Motionen

1 motionen, som har väckts med anledning av proposition 1981/82:30 om
vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., hemställs att riksdagen med
bifall till förslagen i motionen som sin mening ger regeringen till känna att
”anslaget till Länsstyrelserna m. m. under budgetåret 1981/82 inte får
utnyttjas till högre belopp än 2540700 kr.”. Det belopp som motionärerna
åsyftar torde vara 2540700000 kr. och gälla summan av de fyra anslagen
under littera B på kommundepartementets huvudtitel, vilka avser länsstyrelserna,
de lokala skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna och
civilbefälhavarna. Av bilaga 1 till moderata samlingspartiets partimotion
1981/82:8 med anledning av samma proposition framgår att de i motion
1981/82:10 föreslagna besparingsåtgärderna är avsedda att träda i kraft den
1 januari 1982. En av dessa åtgärder, med en av motionärerna beräknad
besparingseffekt — synbarligen under budgetåret 1981/82 - av 4 milj. kr.,
är indragning av tjänsterna för regionala hemkonsulenter. Dessa tjänster är
knutna till länsstyrelserna och finansieras över förslagsanslaget (B 1) till
dessa myndigheter. Till motivering för sitt förslag beträffande hemkonsulenterna
anför motionärerna att kommunerna numera har byggt ut en väl
fungerande konsumentservice som till stora delar kan ersätta den verksamhet
som bedrivs av dessa befattningshavare.

Uppgifter om de regionala hemkonsulenterna

Hemkonsulentorganisationen började byggas upp omkring år 1910 i hushållningssällskapens
regi. När hushållningssällskapens statsunderstödda
verksamhet år 1967 överfördes till statliga organ blev hemkonsulenterna
tjänstemän hos lantbruksnämnderna. År 1970 överflyttades organisationen
till länsstyrelserna, och det uppdrogs åt statens institut för konsumentfrågor
att svara för ledningen av konsulentverksamheten. Denna uppgift
övertogs av konsumentverket, när det inrättades år 1973. Året innan

CU 1981/82:3

förstärktes hemkonsulentorganisationen med sex tjänster så att nuvarande
antal tjänster, 39, uppnåddes. Tio län - Södermanlands, Jönköpings,
Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Örebro, Gävleborgs
och Västernorrlands - har vartdera en hemkonsulenttjänst. I Västerbottens
län finns tre sådana tjänster och i övriga län två. Antalet tjänster
är sålunda inte relaterat vare sig till antalet kommuner eller till antalet
invånare i resp. län. Så omfattar t. ex. län med en tjänst i några fall ett
större antal kommuner och invånare än län med två tjänster. Denna fördelning
har delvis historiska orsaker.

Våren 1975 fattade riksdagen beslut om en utbyggnad av den kommunala
konsumentpolitiska verksamheten (prop. 1975:40, NU 1975:26). I samband
därmed behandlades frågan om det konsumentpolitiska arbete på
regional nivå som utfördes av hemkonsulenterna vid länsstyrelserna. Enligt
propositionen skulle betydande delar av detta arbete föras ut i kommunerna.
Samtidigt skulle den statliga verksamheten till stöd för de kommunala
aktiviteterna förläggas till konsumentverket. Mot denna bakgrund och
för att resurser skulle frigöras för de behövliga förstärkningarna hos konsumentverket
föreslogs att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in med verkan
från den 1 januari 1977.

Riksdagen godtog inte regeringens förslag beträffande hemkonsulenterna.
Deras verksamhet på regional nivå fyllde i dåvarande läge en viktig
funktion, konstaterade riksdagen. Den lokala konsumentpolitiska verksamheten
var visserligen under utbyggnad, men det var ännu bara ett
begränsat antal kommuner som mera aktivt bedrev sådan verksamhet.
Inga egentliga garantier ansågs föreligga för att de kommuner som skulle
starta verksamhet på området gjorde det så snart som förutsattes i propositionen.
Riksdagen underströk vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten
byggdes ut i kommunerna. I takt med utvecklingen på det
kommunala planet borde en anpassning av den regionala organisationen
komma till stånd, sades det vidare. Regeringen borde fortlöpande följa
utvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till
sådana organisatoriska förändringar som föranleddes därav.

Efter utredning (SOU 1978:16) framlade regeringen i proposition 1978/
79:57 förslag till riktlinjer för den regionala konsumentpolitiska verksamheten.
Regeringen utgick härvid från att den regionala instansens arbetsuppgifter
skulle anpassas till en utbyggd lokal konsumentpolitisk verksamhet.
Det betecknades som angeläget med så klara gränser som möjligt
mellan kommunal, regional och central konsumentverksamhet. Riktlinjerna
innebar att tyngdpunkten i det regionala arbetet skulle ligga inom
områdena utredning, bevakning och kunskapsförmedling. Även vissa informationsuppgifter,
såsom samordning av allmän information i länet och
anpassning av information till förhållanden inom länet, skulle utföras regionalt.
Den regionala personalen skulle vidare ge stöd till den kommunala
konsumentpolitiska verksamheten och i ökad utsträckning delta i arbetet

CU 1981/82:3

inom länsstyrelsen med frågor som hade konsumentpolitisk anknytning.
Fram till dess att kommunerna hade byggt ut den konsumentpolitiska
verksamheten skulle den regionala personalen även ge vägledning och
information till konsumenter som bodde i kommuner som ännu inte hade
inrättat sådan verksamhet. Den personal som arbetade regionalt med konsumentfrågor
skulle även i fortsättningen vara inordnad i länsstyrelsernas
planeringsavdelningar. Anvisningar för verksamheten skulle utfärdas av
konsumentverket.

Riksdagen anslöt sig till dessa riktlinjer. Med stöd av riksdagsbeslutet
intensifierades fr. o. m. budgetåret 1979/80 ett tidigare inlett samarbete i
projektform mellan länsstyrelserna och konsumentverket. Länsstyrelserna
har sedermera genom hemkonsulenterna medverkat i ca 50 samarbetsprojekt.
I arbetet ingår bl. a. inventering av produktutbud, framtagning av
underlag för konsumentverkets riktlinjearbete, tillsyn av efterlevnaden av
riktlinjer och överenskommelser, hushållsekonomiska utredningar samt
undersökningar av konsumenternas tillgång på kommersiell service. Hemkonsulenterna
deltar vid fortbildning av lärare samt vid framtagning och
utveckling av läromedel. Inom utbildningsområdet sker vidare samarbete
med högskolor, länsskolnämnder, folkhögskolor och studieförbund. Dessutom
medverkar hemkonsulenterna i olika informationsaktiviteter, t. ex.
en hushållsekonomisk kampanj som konsumentverket f. n. bedriver. För
samarbetsprojekten tas knappt hälften av de samlade hemkonsulentresurserna
i anspråk. Resterande resurser disponeras av länsstyrelserna
för egna insatser på konsumentområdet.

Resp. länsstyrelser har under budgetåret 1980/81 vakantsatt en hemkonsulenttjänst
i Kalmar län och en i Jämtlands län samt vid början av det nu
innevarande budgetåret en tjänst i Kopparbergs län. Länsstyrelserna i
Uppsala, Östergötlands och Älvsborgs län har föreslagit att en hemkonsulenttjänst
i vart och ett av länen skall dras in under budgetåret 1982/83. I
Uppsala län är denna nedskärning redan verkställd genom att en hemkonsulent
har överförts til) annan verksamhet. Enligt sina långtidsbedömningar
planerar även länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län indragning
av en hemkonsulenttjänst vardera.

Vid de flesta länsstyrelserna får hemkonsulenterna - i växlande utsträckning
— anlita biträdespersonal inom ramen för planeringskansliernas
resurser. I flertalet län torde en kontorsbiträdestjänst på hel- eller halvtid
stå till förfogande.

I början av år 1981 hade 191 av landets 279 kommuner någon form av
kommunal konsumentverksamhet.

Uttalanden av konsumentverket

Konsumentverket riktade den 9 juni 1981 en skrivelse till regeringen
angående resurser för den regionala konsumentpolitiska verksamheten. I

CU 1981/82:3

skrivelsen anfördes att den arbetsfördelning och samverkan som på grundval
av riksdagsbeslutet år 1979 har etablerats mellan kommuner, länsstyrelser
och konsumentverket har inneburit förbättring och effektivisering av
de konsumentpolitiska insatserna. Mot denna bakgrund sade sig konsumentverket
se med stor oro på att en rad länsstyrelser hade aktualiserat
indragning av hemkonsulenttjänster. Det fanns allvarlig risk för att de
resurser som riksdagen fastställt så sent som år 1979 skulle komma att
kraftigt minskas. En sådan utveckling skulle allvarligt försvaga de samlade
statliga insatserna på konsumentområdet och påtagligt ändra de förutsättningar
och intentioner som låg till grund för riksdagsbeslutet, sade konsumentverket
och fortsatte:

De indragningar av hemkonsulenttjänster som redan skett och som
aviseras i länsstyrelsernas långtidsbedömningar synes i ringa utsträckning
ha sin grund i en klar konsumentpolitisk bedömning av resursbehovet. I
stället synes indragningarna i flera fall bero på att pensionering, sjukdom
eller tjänstledighet ger länsstyrelserna tillfälle att göra besparingar. Det
finns emellertid också skäl förmoda att vissa länsstyrelser p. g. a. den korta
tid som förflutit sedan den nya politiken fastlades av riksdagen inte gjort
helt klart för sig vad denna innebär.

En kraftig minskning av de regionala statliga resurserna på konsumentområdet
skulle tillsammans med den redan föreslagna kraftiga reduceringen
av konsumentverkets anslag innebära en avsevärd urholkning av den
statliga konsumentpolitiska verksamheten. Konsumentverkets arbete som
på många områden bygger på samverkan med länsstyrelserna skulle påverkas
väsentligt. Till följd av nedskärningarna kan resurserna på konsumentområdet
hos de olika länsstyrelserna också komma att variera på ett sätt
som riksdagen inte avsett.

Konsumentverket angav det som nödvändigt att statsmakterna snarast
skulle göra en samlad bedömning av behovet av regionala resurser på det
konsumentpolitiska området. Därvid måste sambandet med konsumentverkets
resurser beaktas. I avvaktan på en sådan samlad bedömning borde
inga hemkonsulenter vid länsstyrelserna dras in.

Konsumentverket har återkommit till ämnet i yttrande den 18 september
1981 över länsstyrelsernas anslagsframställningar för budgetåret 1982/83.
Det sägs i yttrandet att konsumentverket med bestämdhet motsätter sig att
de av länsstyrelserna föreslagna indragningarna av hemkonsulenttjänster
genomförs. En samlad bedömning måste enligt verket göras innan ställning
kan tas till eventuella nedskärningar. Konsumentverket erinrar om att
inget av hittillsvarande beslut om omplacering eller vakantsättning av
hemkonsulenttjänster har skett efter hörande av verket. Det nära samarbete
mellan länsstyrelserna och konsumentverket som förutsattes i 1979 års
riksdagsbeslut kräver, heter det i yttrandet, att verket i tid orienteras om
planerade förändringar av länsstyrelsernas konsumentverksamhet.

CU 1981/82:3

Näringsutskottet

. Förslaget i motion 1981/82:10 om indragning av tjänsterna för regionala
hemkonsulenter aktualiserar tre frågor, som näringsutskottet tar upp i tur
och ordning. Den första frågan gäller kostnaderna för hemkonsulentorganisationen.
Är den i motionen angivna besparingseffekten, 4 milj. kr. under
budgetåret 1981/82, realistisk om man antar att indragningen, såsom motionärerna
menar, kan ske vid årsskiftet 1981-1982? Den andra frågan gäller
de tekniska förutsättningarna för en indragning av hemkonsulenttjänsterna.
Är indragningen genomförbar vid den tilltänkta tidpunkten med hänsyn
till gällande lagar och avtal? Den tredje frågan gäller den regionala konsumentverksamhetens
fortbestånd. Bör riksdagen, oavsett vid vilken tidpunkt
åtgärden kan genomföras, nu ta ställning för en indragning av hemkonsulenttjänsterna? Kostnader

för hemkonsulentorganisationen
Detaljerade uppgifter om kostnaderna för hemkonsulentorganisationen
finns inte tillgängliga hos någon central instans, och tiden har inte medgivit
en rundfråga till länsstyrelserna. Lönekostnaderna - inkl. lönekostnadspålägg
- under första halvåret 1982 för de 39 hemkonsulenttjänsterna
torde grovt räknat kunna anges till 2,5 milj. kr. Därtill kommer kostnader
för resor och andra expenser. Ett totalbelopp av 4 milj. kr. kan möjligen
uppnås om också kostnaderna för biträdespersonal medräknas. Enligt
betänkandet (SOU 1978:16) Regional konsumentpolitisk verksamhet uppgick
under budgetåret 1976/77 de under länsstyrelsernas anslag redovisade
kostnaderna för den regionala konsumentverksamheten till ca 5 milj. kr. I
detta belopp ingick lönekostnaderna för hemkonsulenterna och uppskattade
resurser för ett antal kontorsbiträden samt ett schablontillägg för lokalkostnader,
resor och övriga expenser. Kostnaderna för kontorsbiträden
fanns inte särredovisade utan ingick i planeringskansliernas totala kostnader
för kontorsbiträden. Det kan anmärkas att kostnader för lokalutrymmen
som blir överflödiga vid en personalminskning inte med säkerhet kan
insparas omgående. Bortfall av hemkonsulenternas insatser kan vidare
komma att medföra kostnadsökningar på annat håll inom länsstyrelsen.

Såsom framgår av redogörelsen i det föregående hålls f. n. tre hemkonsulenttjänster
vakanta, vaijämte en hemkonsulent har överförts till annan
verksamhet. Ca en tiondel av den besparing som motionärerna åsyftar med
sitt förslag har alltså redan genomförts, åtminstone vad gäller lönekostnaderna,
något som reducerar nettoeffekten om förslaget kan genomföras.

Tekniska förutsättningar för en indragning av hemkonsulenttjänsterna
Vid uppsägning från arbetsgivarens sida är hemkonsulenttjänsternas
innehavare enligt lagen (1974:12) om anställningsskydd samt allmänna
anställningsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) tillförsäk -

CU 1981/82:3

rade en uppsägningstid av, beroende på ålder, tre till sex månader; den
sistnämnda uppsägningstiden gäller för den som har fyllt 45 år. När det är
fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist måste arbetsgivaren varsla
om uppsägningen minst en månad i förväg. Arbetstagarorganisationerna
har härvid rätt till överläggning med arbetsgivaren; överläggningen skall
påkallas senast en vecka efter varslet. Innan arbetsgivaren beslutar om en
sådan förändring av verksamheten som det här gäller måste han enligt
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet förhandla med arbetstagarorganisation
som han har kollektivavtal med. Av vad nu sagts följer
att det är uteslutet att hemkonsulenterna kan uppsägas från sina tjänster
med verkan från årsskiftet 1981-1982. I själva verket torde de, möjligen
med något undantag, vara tillförsäkrade att få behålla sina tjänster till efter
det nu innevarande budgetårets slut. En indragning av hemkonsulenttjänstema
som innebär att deras innehavare skall skiljas från sina tjänster kan
alltså inte medföra någon nämnvärd ekonomisk effekt under detta budgetår.

Den avsedda ”indragningen” kan också tänkas genomförd på så sätt att
hemkonsulenttjänsternas innehavare utan uppsägning överförs till andra
uppgifter, i första hand vid länsstyrelserna. Som framgår av det föregående
har så redan skett i ett fall. Även en förändring av detta slag förutsätter
förhandlingar, som kan bli tidsödande. I intet fall torde det vara praktiskt
möjligt att genomföra en omplacering av detta slag med verkan från det
stundande årsskiftet. En förutsättning, om förändringen skall kunna genomföras
med avsedd ekonomisk effekt, är också att det vid årsskiftet
finns en lämplig, minst lika hög tjänst ledig på vilken hemkonsulenten kan
placeras. Sådana vakanser kan givetvis låta vänta på sig. Åtminstone när
det gäller vissa hemkonsulenter kan det vidare med hänsyn till deras
utbildning och hittillsvarande inriktning vara svårt att finna alternativa
tjänster. Sammanfattningsvis torde inte heller omplaceringsmetoden möjliggöra
någon betydande besparing inom hemkonsulentorganisationen under
budgetåret 1981/82.

Hemkonsulentorganisationens framtid

Riksdagen har så sent som våren 1979 angivit riktlinjer för den regionala
konsumentpolitiska verksamheten. Dessa riktlinjer innebär en bestämd
arbetsfördelning mellan central, regional och kommunal nivå när det gäller
konsumentpolitiska insatser. Hemkonsulenterna, som svarar för den regionala
verksamheten, fyller en viktig funktion i detta system. Arten av
deras aktiviteter belyses av redogörelsen i det föregående. Inemot hälften
av resurserna tas i anspråk för projekt som genomförs av konsumentverket
och hemkonsulenterna i samarbete. Enligt näringsutskottets mening talar
starka skäl mot en indragning av hemkonsulenttjänsterna. Vad utskottet
har anfört i de närmast föregående avsnitten visar att motionärernas förslag
att en indragning skall genomföras vid det stundande årsskiftet inte är

CU 1981/82:3

realistiskt. Utskottet anser att en sådan åtgärd inte heller bör komma i
fråga på längre sikt.

Motionärerna anför ”att kommunerna numera byggt ut en väl fungerande
konsumentservice som till stora delar kan ersätta” hemkonsulenternas
verksamhet. I anslutning till detta vill utskottet anmärka dels att hemkonsulenterna
huvudsakligen har uppgifter som är specifika för den regionala
nivån, dels att kommunal konsumentverksamhet ännu saknas i ca 30% av
landets kommuner.

Såsom redovisats i det föregående har en rad länsstyrelser tagit initiativ
till en nedskärning av hemkonsulentorganisationen genom vakantsättning
och förslag om indragning av tjänster. De ifrågavarande länen är sådana
där mer än en hemkonsulenttjänst finns inrättad. Konsumentverket - som
uppger att länsstyrelserna har fattat sina nedskärningsbeslut utan dess
hörande - har hos regeringen begärt att statsmakterna inte skall ta ställning
till förslag om nedskärningar inom hemkonsulentorganisationen förrän
en samlad bedömning har gjorts av vilka regionala resurser som behövs
på det konsumentpolitiska området. Näringsutskottet finnér denna begäran
befogad och förutsätter att regeringen tar hänsyn till den vid sin
prövning av länsstyrelsernas anslagsframställningar.

Stockholm den 3 november 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Lennart Pettersson
(s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Karl
Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Christer Eirefelt (fp), Per Westerberg
(m) och Ivar Franzén (c).

Avvikande mening

Erik Hovhammar, Karl Björzén och Per Westerberg (alla m) anser att de
två sista avsnitten i yttrandet bort ha följande lydelse:

Tekniska förutsättningar för en indragning av hemkonsulenttjänsterna

Vid uppsägning (= utskottet) detta budgetår.

Den avsedda indragningen kan i stället genomföras på så sätt att hemkonsulenttjänsternas
innehavare utan uppsägning överförs till andra uppgifter,
i första hand vid länsstyrelserna. Som framgår av det föregående har
så redan skett i ett fall. Även en förändring av detta slag förutsätter
förhandlingar. Eftersom det vid ett beslut av statsmakterna att avveckla
hemkonsulentverksamheten är angeläget för de berörda befattningshavar -

CU 1981/82:3

na att så snart sorn möjligt få klarhet om sina framtida arbetsförhållanden
kan man räkna med stor beredvillighet hos arbetstagarparten att medverka
till att dessa förhandlingar kan genomföras snabbt och till att lämpliga
lösningar kan åstadkommas. En avsevärd del av den i motionen beräknade
besparingseffekten bör sålunda kunna uppnås.

Hemkonsulentorganisationens framtid
Näringsutskottet har i det föregående diskuterat de tekniska förutsättningarna
för ett genomförande av motionärernas förslag. I sakfrågan är
utskottet ense med motionärerna. Hemkonsulentorganisationen fyller numera
inte någon väsentlig funktion och bör därför med hänsyn till det
statsfinansiella läget avvecklas så snart som möjligt.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981