CU 1981/82:29

Civilutskottets betänkande
1981/82:29

om vissa ändringar i reglerna om stöd för individuell
handikappanpassning av bostäder m. m. (prop. 1981/82:126)

1 Propositionen

Regeringen har i proposition 1981/82:126 (bostadsdepartementet) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de av bostadsministern förordade ändringarna i riktlinjerna
för stödet till handikappanpassning av bostäder,

2. godkänna vad bostadsministern förordat om bostadslån med räntebidrag
för standardhöjande åtgärder i vissa fall,

3. godkänna vad bostadsministern förordat beträffande att decentralisera
vissa beslut om bostadsanpassningsbidrag från länsbostadsnämnderna
till kommunerna,

4. godkänna de ändringar i fråga om inkomstgränserna för förbättringslån
som bostadsministern förordat,

5. medge att räntefria förbättringslån beviljas inom en ram av högst
30 000 000 kr. under år 1982 och preliminärt inom en ram av högst
25 000 000 kr. år 1983,

6. bemyndiga regeringen att besluta om ändringar av den under 5 upptagna
ramen för långivningen under år 1982, om det behövs av sysselsättningsskäl,

7. under trettonde huvudtiteln till Viss bostadsförbättringsverksamhet
m. m. för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 120 000 000 kr.

2 Motionerna m. m.

I detta sammanhang behandlas

dels den under allmänna motionstiden 1982 väckta motionen 1981/
82:1098 av Åke Wictorsson och Wivi-Anne Radesjö (båda s) vari föreslås
att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om åtgärder för att
handikappade skall erhålla förtur till med bostadsanpassningsbidrag ombyggda
lägenheter,

dels de med anledning av proposition 1981/82:126 väckta motionerna
1981/82:

2368 av Birgitta Dahl m. fl. (s) vari hemställs

1. beträffande avskaffande av den s. k. 20 000-kronorsgränsen m. m. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

1 Riksdagen 1981/82. 19 sami. Nr 29

CU 1981/82:29

2. beträffande decentralisering av vissa beslut om bostadsanpassningsbidrag
samt besvärsordning att riksdagen godkänner vad i motionen förordats,

3. beträffande information och utbildning m. m. att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning
av informationsinsatser, m. m.,

2369 av Oskar Lindkvist (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bedömningen av
ärenden om bostadsanpassningsbidrag m. m.

Handikappförbundens centralkommitté (HCK) och De handikappades
riksförbund (DHR) har inför utskottet lämnat synpunkter i ärendet.

3 Utskottet

3.1 Inledning

Målet för samhällets insatser för personer med funktionsnedsättningar
av olika slag är att de skall få möjligheter att leva ett i möjligaste mån
normalt liv. Detta kommer bl. a. till uttryck i socialtjänstlagen. Detta
förutsätter i många fall att den fysiska miljön görs tillgänglig för dessa
personer. I byggnadslagstiftningen finns regler om den generella anpassning
som skall göras vid ny- och ombyggnader.

Staten lämnar stöd i form av bostadsanpassningsbidrag för individuell
anpassning av bostäder. Bidrag kan under vissa förutsättningar förenas
med förbättringslån eller bostadslån.

I den nu föreliggande propositionen föreslås riksdagen godkänna de av
bostadsministern förordade riktlinjerna för stöd till handikappanpassning
av bostäder.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen (s. 5—9) anförts om
vilka som kan beviljas stöd och för vilka åtgärder som stöd kan beviljas.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1098 (s) föreslås
riksdagen besluta att hos regeringen hemställa om åtgärder för att handikappade
skall erhålla förtur till lägenheter som har byggts om med stöd av
bostadsanpassningsbidrag.

Utskottet förutsätter att den i motionen aktualiserade frågan inom ramen
för de hyresrättsliga principerna beaktas på det lokala planet. Motionärernas
syfte skulle därmed kunna anses tillgodosett i väsentlig grad. En
föreslagen åtgärd från regeringens sida är sålunda inte erforderlig.

I motionerna 2368 (s) och 2369 (s) förs fram vissa förslag till ändringar
av vad i propositionen förordats. Dessa frågor behandlas nedan.

3.2 20 000-kronorsgränsen

Enligt 4 § kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag (BAB) kan bidrag
beviljas med belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna, dock

CU 1981/82:29

högst med 20 000 kr. Om särskilda skäl finns, kan bidrag beviljas med
högre belopp.

När bostadsanpassningsbidraget infördes uttalade föredragande statsrådet
att den då gällande gränsen skulle kunna överskridas om den medicinska
och sociala prövningen visade att åtgärderna var nödvändiga med
hänsyn till handikappet. Civilutskottet anförde år 1977 (CU 1976/77:18 s.
48) att beloppsgränsen får anses vara att uppfatta som ett krav på en
särskild prövning av behovets tyngd vid mer kostnadskrävande åtgärder.

Bl. a. DHR och HCK föreslår att 20 000-kronorsgränsen skall slopas. De
båda organisationerna anser att den enskildes behov skall vara avgörande.

Även bostadsministern finnér det naturligt att den enskildes behov skall
vara avgörande för vilka åtgärder som skall berättiga till stöd. 20 000-kronorsgränsen
utgör enligt hennes uppfattning inte något tak för hur stort
bidrag som f. n. kan medges i det enskilda fallet. Bostadsministern ansluter
sig till civilutskottets ovan refererade uttalande och anser bl. a. att det är
nödvändigt särskilt vid mera kostnadskrävande åtgärder, att de handläggande
organen i större utsträckning än eljest beaktar alternativa möjligheter
att tillgodose detta behov. Både med hänsyn till den handikappade och
av samhällsekonomiska skäl anges en sådan mer allsidig prövning angelägen.
I propositionen förordas därför att bostadsanpassningsbidrag i regel
skall medges med högst 20 000 kr. men att högre belopp skall kunna
medges efter särskild prövning.

I motion 2368 (s) föreslås att 20 000-kronorsgränsen avskaffas. Enligt
motionärernas uppfattning skall varje ansökan, vare sig det gäller ett stort
eller litet belopp, ägnas omtanke vid handläggningen. Motionärerna anser
att det genom bättre information och utbildning bör vara möjligt att
administrera och bedöma bidragsgivningen enligt principen om den enskildes
behov av individuell handikappanpassning av sin bostad. Den
nuvarande gränsen anges alltför ofta vara ett tak för bidragsgivningen.

Liksom bostadsministern vill utskottet inledningsvis slå fast att
20 000-kronorsgränsen inte är och inte varit avsedd att vara någon gräns
för hur stort bidrag som kan medges. Tillgänglig statistik om bidragsgivningen
ger också stöd för denna uppfattning. Som exempel kan nämnas att
mera än vart tionde bidrag som beviljades under första halvåret 1980
utgick med 20 000 kr. eller mera.

I departementspromemorian (Ds Bo 1981:5) Översyn av reglerna om
stöd för individuell anpassning av bostäder anförs att 4 § BAB uppenbarligen
tillämpas fel av vissa kommuner och länsbostadsnämnder.

Utskottet vidhåller sin uppfattning från år 1977 om krav på särskild
prövning vid mera kostnadskrävande åtgärder. Någon begränsning av
möjligheterna att tillgodose berättigade anspråk på anpassningsåtgärder
finns inte och från denna utgångspunkt finns sålunda inga skäl att ändra
de regler om särskilda skäl för bidrag. Dessa särskilda skäl riktar sig inte
mot omfattningen av bidraget utan mot ett krav om särskild prövning.

1 * Riksdagen 1981/82. 19 sami. Nr 29

CU 1981/82:29

Utskottet som sålunda kan ansluta sig till vad bostadsministern förordat
finner det emellertid viktigt att berörda handläggare ges bättre utbildning
och information om gällande bestämmelser. Denna senare fråga behandlar
utskottet nedan.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 2368 (s) yrkande
1 i motsvarande del.

3.3 Stödets utformning för standardhöjande åtgärder

I propositionen föreslås att enbart bidrag beviljas för handikappbetingade
standardhöjande åtgärder som inte kostar mer än 20 000 kr. För dyrare
åtgärder föreslås stödet lämnas dels som ett bidrag på 20 000 kr.; dels som
ett bostadslån för den överskjutande kostnaden. Beträffande eget hem
föreslås räntebidrag beviljas för hela lånet när det är fråga om ombyggnadsåtgärder
som är betingade av handikapp. Lånet föreslås motsvara den
godkända kostnaden minskat med bidraget.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen i denna del förordats.

3.4 Styrkande av skälig kostnad

Enligt kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag beviljas bidrag med
belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna. Enligt bostadsstyrelsens
föreskrifter till kungörelsen skall skälig kostnad styrkas t. ex. genom
anbudsförfarande. Handikappinstitutet anser att formerna för styrkande
av skälig kostnad är ett av de stora problemen i handläggningen. Enligt
institutet är det vanligt att länsbostadsnämnden inte godtar den i ansökan
redovisade kostnaden, vilket får till följd att sökanden själv måste finansiera
en del av denna.

Bostadsministern anser att ett anbudsförfarande bör tillämpas vid mera
kostnadskrävande åtgärder medan för mindre åtgärder krav på anbudsupphandling
inte bör ställas. Enskilda skall normalt inte behöva tillskjuta
medel för att täcka del av kostnaden för anpassningen.

I motion 2369 (s) förordas att innebörden av de regler och föreskrifter
som gäller för bidragen ges en sådan tolkning att bidrag verkligen kan utgå
utan krav på att sökanden själv skall tvingas bekosta en del av eller hela
anpassningsåtgärden. Motionären föreslår att riksdagen gör ett uttalande
härom samt även uttalar att bidragsgivningen bör bli mera generös.

Motionären delar den i propositionen framförda uppfattningen att enskilda
normalt inte skall behöva tillskjuta medel för anpassningen. Ett
riksdagens uttalande i frågan är därför inte erforderlig och kan inte anses
tjäna något reellt syfte. Vad i motionen anförts om bedömningen av
bidragsgivningen är enligt utskottets uppfattning alltför allmänt för att
kunna läggas till grund för ett riksdagens uttalande. Dessutom vill utskottet
erinra om vad i propositionen anförts om att frågan om kostnadsbe -

CU 1981/82:29

dömningen kommer att ingå som en viktig del i bostadsstyrelsens planerade
informations- och utbildningssatsning. Motion 2369 (s) avstyrks med
hänvisning till det anförda.

3.5 Decentralisering av beslutanderätten m. m.

I propositionen föreslås en decentralisering av beslut om bidrag från
länsbostadsnämnderna till kommunerna. S. k. kombinationsärenden,
ärenden i vilka det sökta beloppet överstiger 20 000 kr. samt ärenden från
kommunen själv bör enligt förslaget i propositionen överlämnas till länsbostadsnämnden
för beslut. Decentraliseringen föreslås träda i kraft den
1 januari 1984.

Frågan om decentralisering av bidragsgivningen har tidigare behandlats
i skilda sammanhang; bl. a. av bostadsstyrelsen och handikappinstitutet.
Institutet som i en promemoria närmare behandlat frågan anser sammanfattningsvis
att de olika för- och nackdelarna ger uttryck för uppfattningen
att en decentralisering bör genomföras inom 2—3 år och att tiden fram till
dess bör utnyttjas till informations- och utbildningsinsatser för att bl. a.
förbättra kommunernas möjligheter att handlägga och besluta i bidragsärendena.

I motion 2368 (s) föreslås att även ärenden i vilka det sökta beloppet
överstiger 20 000 kr. skall decentraliseras till kommunerna.

Vad i motionen anförts om decentralisering låter sig väl förenas med den
principiella inställning till frågan som redovisas i propositionen. Utskottet
har i huvudfrågan ingen annan uppfattning än den av bostadsministern
och motionärerna framförda; en decentralisering av beslutanderätten till
kommunerna bör kunna förenkla och underlätta handläggningen av bidragsärendena.
Utskottet har sålunda ingen erinran mot förslaget i propositionen.
Innan en decentralisering genomförs måste informations- och
utbildningsinsatser sättas in. Utskottet behandlar denna fråga nedan.

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget i motion 2368 (s) om att
beslut nu skall fattas om decentralisering av beslut även av ärenden i vilka
det sökta bidragsbeloppet överstiger 20 000 kr. Beslut i denna fråga bör
anstå till dess erfarenhet av den i propositionen föreslagna decentraliseringen
vunnits. Det är således enligt utskottets uppfattning lämpligt att
beslut om ytterligare decentralisering åter aktualiseras när den i propositionen
föreslagna handläggningsordningen tillämpats viss tid. Bostadsministern
anser att en utvärdering av den i propositionen föreslagna decentraliseringen
bör göras och att en sådan utvärdering bör ge underlag för en
bedömning av om inte även ärenden i vilka bidrag söks med större belopp
än 20 000 kr. kan decentraliseras. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 2368 (s) yrkande 2 i motsvarande del.

I propositionen anförs beträffande besvär i frågor om bostadsanpassningsbidrag
att huvudkravet måste vara att förfarandet skall vara ordnat

CU 1981/82:29

på ett för både den enskilde och det allmänna betryggande sätt. Detta krav
anser bostadsministern uppfyllt med bostadsstyrelsen som sista besvärsinstans.
I s. k. kombinationsärenden föreslås regeringen bli sista besvärsinstans.

F. n. gäller att talan mot länsbostadsnämndens beslut förs hos bostadsstyrelsen
genom besvär och talan mot bostadsstyrelsens beslut hos regeringen
genom besvär.

I motion 2368 (s) förordas att regeringen även i fortsättningen, i vart fall
under de närmaste åren efter decentraliseringen, bör vara sista besvärsinstans.
Motionärerna anför att ärenden om bostadsanpassningsbidrag ofta
inrymmer frågor som kan kräva en bedömning av den enskildes totala
situation.

Även enligt utskottets uppfattning finns skäl att behålla den nuvarande
besvärsordningen med de förändringar som beror av den av utskottet
förordade decentraliseringen. Detta innebär att länsbostadsnämnden blir
första besvärsinstans i ärenden i vilka kommunen beslutar samt att bostadsstyrelsen
och regeringen blir övriga besvärsinstanser. Utskottet tillstyrker
med det anförda motion 2368 (s) yrkande 2 i motsvarande del.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3.6 Information och utbildning m. m.

Vad i propositionen anförts om inriktningen och omfattningen av informationen
och utbildningen samt om att de ändrade stödreglerna skall
träda i kraft den 1 januari 1983 och att decentraliseringen skall genomföras
ett år efter ikraftträdandet av de nya reglerna dvs. den 1 januari 1984 har
inte mött någon erinran i motioner eller eljest. Utskottet tillstyrker vad i
propositionen förordats.

I motion 2368 (s) yrkande 3 förordas att regeringen i 1983 års budgetproposition
samt därefter fortlöpande lämnar riksdagen en redovisning
för hur informationen och utbildningen har genomförts och vilka ytterligare
insatser som planeras innan de nya beslutsformerna träder i kraft.
Den önskade redovisningen föreslås också omfatta en utvärdering av de
nya reglerna för förbättringslångivningen.

Som framgår av propositionen kommer bostadsstyrelsen under hösten
1982 att påbörja informations- och utbildningsinsatser. Liksom bostadsministern
anser utskottet de planerade insatserna angelägna. Det är enligt
utskottets uppfattning inte nödvändigt att, så som förordas i motion 2368
(s), begära att en redovisning till riksdagen skall göras i 1983 års budgetproposition.
Utskottet förutsätter att regeringen för riksdagen, om så visar
sig erforderligt, redovisar resultat av de vidtagna insatserna. Någon begäran
enligt motionsförslaget behövs därför inte.

I motion 2368 (s) tas också upp frågan om hur och i vilken omfattning
kommunerna och besvärsinstanserna bör motivera sina beslut. Motionä -

CU 1981/82:29

rerna anser att regeringen bör undersöka hur en bättre ordning skall
uppnås.

Utskottet utgår från att även denna fråga kommer att behandlas inom
ramen för den planerade utbildningen m. m. Motionen avstyrks i motsvarande
del.

3.7 Övriga frågor

Vad i propositionen i övrigt anförts och förordats om riktlinjer m. m.
avseende bostadsanpassningsbidrag, samt om anslag till Viss bostadsförbättringsverksamhet
m. m. har inte givit utskottet anledning till erinran
eller särskilt uttalande.

3.8 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande stödtagare och stödberättigade åtgärder att riksdagen
godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

2. beträffande viss företrädesrätt att riksdagen avslår motion
1981/82:1098,

3. beträffande 20 000-kronorsgränsen att riksdagen med godkännande
av vad i regeringsprotokollet förordats avslår motion
1981/82:2368 yrkande 1 i motsvarande del,

4. beträffande stöd för standardhöjande åtgärder att riksdagen
med godkännande av vad i regeringsprotokollet förordats avslår
motion 1981/82:2368 yrkande 1 i motsvarande del,

5. beträffande styrkande av skälig kostnad att riksdagen med godkännande
av vad i regeringsprotokollet förordats avslår motion
1981/82:2369,

6. beträffande decentraliserad beslutanderätt att riksdagen med
godkännande av vad i regeringsprotokollet förordats avslår
motion 1981/82:2368 yrkande 2 i motsvarande del,

7. beträffande besvärsprövningen att riksdagen med anledning av
vad i regeringsprotokollet förordats och med bifall till motion
1981/82:2368 yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande information m. m. att riksdagen med bifall till vad
i regeringsprotokollet förordats avslår motion 1981/82:2368
yrkande 3,

9. beträffande motivering av beslut att riksdagen avslår motion
1981/82:2368 yrkande 2 i motsvarande del,

10. beträffande inkomstgränserna för förbättringslån att riksdagen
godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

11. beträffande ramar m. m. att riksdagen med bifall till vad i
regeringsprotokollet förordats

CU 1981/82:29

a. medger att räntefria förbättringslån beviljas inom en ram av
högst 30 000 000 kr. under år 1982 och preliminärt inom en ram
av högst 25 000 000 kr. år 1983,

b. bemyndigar regeringen att besluta om ändringar av den
under 11 a upptagna ramen för långivningen under år 1982, om
det behövs av sysselsättningsskäl,

12. beträffande anslag att riksdagen under trettonde huvudtiteln
till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 120 000 000 kr.,

13. beträffande övriga frågor i den mån de inte behandlats under
1 —12 ovan att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet
föreslagits och förordats.

Stockholm den 22 april 1982

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Kerstin Ekman (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing
(m), Thure Jadestig (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Maj-Lis Landberg (s),
Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c)
och Bertil Dahlén (fp).

4 Reservationer

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis
Landberg och Birgitta Dahl (alla s) har reserverat sig mot betänkandet i
följande delar.

1 20 000-kronorsgränsen

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets betänkande som på s. 3 börjar ”Liksom
bostadsministern” och på s. 4 slutar ”motsvarande del” bort lyda:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att den nuvarande gränsen
alltför ofta utgör ett tak för hur stort bidrag som skall medges. Inriktningen
av bidragsgivningen måste vara den enskildes behov. Bärande
motiv saknas för att med utgångspunkt från bidragets storlek kräva särskild
prövning av bidragsansökan. Utskottet ansluter sig till vad bl. a.
DHR och HCK anfört om ett slopande av gränsen. Liksom de båda
organisationerna finner utskottet det inte otroligt att beloppsgränsen bidragit
till att många handikappade inte fått stöd till bidragsberättigade
åtgärder. I BAB finns regler om styrkande av skälig kostnad. Denna regel
är ytterligare ett motiv för att slopa 20 000-kronorsgränsen. I detta sam -

CU 1981/82:29

manhang vill utskottet också erinra om vad i departementspromemorian
(Ds Bo 1981:5) om bostadsanpassningsbidragen anförts om att stor osäkerhet
råder hos vissa kommuner och länsbostadsnämnder om hur
20 000-kronorsgränsen skall tillämpas.

Vad ovan anförts innebär att de skäl för en kostnadsgräns som riksdagen
tidigare uttalat sig för och som nu förordas i propositionen inte längre är
så starka att det finns tillräckliga motiv för att behålla den. Dessutom har
det i praktiken visat sig svårt att uppnå enhetlig bedömning hos de handläggande
organen om innebörden av gränsen.

Utskottet anser det nödvändigt att handläggarna och berörda instanser
får bättre utbildning och information för att säkerställa den omsorgsfulla
handläggning av varje enskilt ärende som erfordras. Till frågan om utbildning
och information återkommer utskottet nedan.

Utskottet tillstyrker motion 2368 (s) yrkande 1 i motsvarande del och
avstyrker propositionen.

dels utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande 20 000-kronorsgränsen att riksdagen med bifall till
motion 1981/82:2368 yrkande 1 i motsvarande del inte godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

2 Stöd för standardhöjande åtgärder

Reservanterna anser — under förutsättning av bifall till reservation 1 —
att

dels den del av utskottets betänkande på s. 4 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”del förordats” bort lyda:

Utskottet har ovan med tillstyrkan av motion 2368 (s) föreslagit att
20 000-kronorsgränsen skall avskaffas. De i propositionen föreslagna reglerna
om bostadslån för standardhöjande åtgärder måste därför ändras.
Utskottet har emellertid ingen erinran mot att räntebidrag beviljas för hela
bostadslånet när det gäller ombyggnadsåtgärder i ett eget hem. I övrigt bör
regeringen bemyndigas att närmare utforma de regler för lån för standardhöjande
åtgärder betingade av handikapp som blir följden av ett bifall till
motion 2368 (s) yrkande 1. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels under 4 bort hemställa

4. beträffande stöd för standardhöjande åtgärder att riksdagen med
bifall till motion 1981/82:2368 yrkande 1 i motsvarande del och
med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3 Styrkande av skälig kostnad

Reservanterna anser att
dels den del av utskottets betänkande som på s. 4 börjar ”Motionären

CU 1981/82:29

delar” och på s. 5 slutar ”det anförda” bort lyda:

Som framgått av handikappinstitutets kartläggning är styrkande av skälig
kostnad ett av de stora problemen i handläggningen. De anbud som
kommer in ligger ofta för högt för att anses skäliga t. ex. av länsbostadsnämnderna.
Detta medför i sin tur att det är vanligt att bidragsbeloppet
reduceras vilket ofta medför problem för den handikappade. Enligt institutet
är det vanligt att sökanden får finansiera en del av anpassningen själv.
Inte sällan får detta ske genom banklån.

Bostadsministern anför i propositionen att hon anser det angeläget att
enskilda normalt inte skall bli nödsakade att tillskjuta medel för anpassningen.
Förslagen i propositionen kan emellertid inte anses ha getts en
sådan utformning att de svarar mot bostadsministerns uppfattning att
enskilda inte skall behöva tillskjuta medel.

Liksom motionären finner utskottet det väsentligt med en generösare
bedömning av bidragsärendena så att staten lämnar bidrag till hela anpassningsåtgärden
i större utsträckning än f. n. så att den handikappade i
möjligaste mån kan bo i den egna bostaden. I socialtjänstlagen ges uttryck
för denna uppfattning. Bl. a. anges där (21 §) att socialnämnden skall
medverka till att den handikappade får bo på ett sätt som är anpassat efter
hans behov av särskilt stöd. Det finns skäl att statsmakternas beslut följs
upp så att den enskilde verkligen ges möjligheter att leva som andra i en
egen bostad. I detta sammanhang är det betydelsefullt att bedömningen i
ärenden om bostadsanpassningsbidrag blir mera generös. En sådan mera
generös inställning gör det inte sällan möjligt att undvika institutionsboende.

Utskottet tillstyrker vad i motion 2369 (s) förordats.

dels utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande styrkande av skälig kostnad att riksdagen med bifall
till motion 1981/82:2369 inte godkänner vad i regeringsprotokollet
förordats,

4 Decentraliserad beslutanderätt

Reservanterna anser att

dels det stycket i utskottets betänkande på s. 5 som börjar ”Vad i” och
slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets uppfattning inte tillräckliga skäl att ha olika
beslutsordning i bidragsärenden beroende på om det sökta bidragsbeloppet
överstiger 20 000 kr. eller ej. Utskottet har f. ö. ovan avstyrkt förslaget
i propositionen om att bibehålla 20 000-kronorsgränsen. Redan av detta
skäl finns anledning att tillstyrka förslaget i motion 2368 (s). Dessutom vill
utskottet liksom handikappinstitutet anföra att en decentralisering förkortar
och förenklar handläggningen genom att en handläggande instans
försvinner och att bidragen är en ärendetyp som bygger på lokala förutsätt -

CU 1981/82:29

ningar och bedömningar. Kommunernas ansvar för boendet och bostadsförsörjningen
har kommit till uttryck bl. a. i socialtjänstlagen.

Utskottet tillstyrker den utvidgning av decentraliseringen som förordas
i motion 2368 (s). Detta bör ges regeringen till känna. Till frågan om de
omfattande informations- och utbildningsinsatser som krävs inför den
förestående decentraliseringen återkommer utskottet nedan.

dels utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande decentraliserad beslutanderätt att riksdagen med bifall
till motion 1981/82:2368 yrkande 2 i motsvarande del och
med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5 Information m. m.

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Sorn framgår”
och slutar ”därför inte” bort lyda:

De i propositionen föreslagna förändringarna är viktiga. Dessutom är
kravet på likformig behandling oavsett kommuntillhörighet en av utgångspunkterna
för det ovan förordade förslaget om decentralisering. Det finns
starka skäl för riksdagen att noga följa resultatet av de planerade informationsaktiviteterna.
Farhågor, inte minst från handikapporganisationerna,
om att den föreslagna decentraliseringen kommer att medföra olikartad
bedömning av bidragen beroende på bostadsort måste undanröjas. Det
finns sålunda starka skäl för riksdagen att begära en redovisning av den
omfattning som föreslagits i motion 2368 (s) yrkande 3.

dels utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande information m. m. att riksdagen med bifall till motion
1981/82:2368 yrkande 3 och med anledning av vad i regeringsprotokollet
förordats som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

6 Motivering av beslut

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets betänkande på s. 7 som börjar ”Utskottet
utgår” och slutar ”motsvarande del” bort lyda:

Det finns skäl understryka vad i motion 2368 (s) anförts om hur och i
vilken omfattning myndigheterna bör motivera sina beslut i frågor om
bostadsanpassningsbidrag. Som anförs i motionen bör bl. a. undersökas
hur en bättre ordning skall uppnås. I motionen pekas på att en möjlighet
kan vara att de regionala organen tillförs särskild kompetens för bedömning
av frågor om bostadsanpassningsbidrag, samt att det föreskrivs att
kommunerna och besvärsinstanserna skall ha skyldighet att bättre motivera
sina ställningstaganden. Detta bör ges regeringen till känna.

CU 1981/82:29 12

dels utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande motivering av beslut att riksdagen med bifall till
motion 1981/82:2368 yrkande 2 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

LiberTryck Stockholm 1982