Riksdagens protokoll 1980/81:96

Måndagen den 16 mars

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

1 § Anf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN;

Först på dagens föredragningslista har vi två svar på interpellationer. På grund av flyghinder kan budgetminister Rolf Wirtén inte inleda debatten. Vi gör därför den ändringen att svaret på Lars Werners interpellation till statsministern om sysselsättningspolitiken lämnas först.

2 § Svar på interpellation 1980/81:81 om sysselsättningspolitiken

Anf. 2 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Herr talman! Lars Werner har frågat statsministern om "en i internationell jämförelse låg arbetslöshet" är regeringens nya sysselsättningsmål. Han har vidare frågat vilka konkreta åtgärder regeringen avser att föreslå riksdagen för atf öka sysselsättningen i Norrbotten och Värmland samt vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att tvinga storföretagen ätt öka industriinvesteringarna och sysselsättningen i Sverige. Interpellationen har överlämnats fill mig.

Att trygga rätten fill arbete och förbättra den regionala balansen är enligt 1979 års regeringsförklaring ett huvudmål för regeringens politik. Detta mål står fast och bildar en utgångspunkt för de åtgärder med sikte på att nå samhällsekonomisk balans som har redovisats i 1980 års regeringsförklaring, i årets finansplan och i regeringens ekonomiska handlingsprogram.

För aft sysselsättningen skall kunna tryggas under 1980-talet är det nödvändigt att industriproduktionen ökar. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder med syfte aft hålla uppe industriinvesteringarna trots lågkonjunkturen. I höstas beslöt riksdagen på regeringens förslag om ett extra investeringsavdrag för både statlig och kommunal skatt avseende investeringar under perioden oktober 1980-december 1981. Investeringsfonderna kommer att vara frisläppta under hela 1981 för industriföretag. De nya vinstfonderna kommer atf få utnyttjas redan i år, och reglerna för

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om sysselsättningspolitiken

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

öm sysselsättningspolitiken

skattefondssparandet har ändrats för atf förbättra investeringsklimatet. Som en ytterligare sfimulans fill industriinvesteringar ställs 600 milj. kr. till den fjärde AP-fondens förfogande över en fyraårsperiod.

I def budgetförslag som riksdagen snart skall behandla har jag framhållit den stora osäkerhet som vidlåder arbetsmarknadsufsikterna inför det närmaste året. Det är dock klart att vi nu går mot en sämre konjunktur. En hög arbetsmarknadspolifisk beredskap är nödvändig. De arbetsmarknadspolifiska insatserna kan med kort varsel ökas lokalt eller i hela landet. Def kan gälla t. ex. arbetsmarknadsutbildning, bidrag fill utbildning i företag vid hot om permittering eller uppsägning, beredskapsarbeten eller åtgärder för äldre och handikappade. Regeringen disponerar en finansfullmakt för att vid behov kunna anvisa ytterligare medel för sysselsättningsskapande åtgärder. Regeringen undersöker f. n. möjligheterna att fidigarelägga statliga investeringar under nästa vinter för att stödja sysselsättningen i landet, infe minst i Norrbottens och Värmlands län.

Om eff par dagar kommer regeringen att i särskild proposifion redovisa förslag om arbetsmarknadspolifikens framtida inriktning.

Anf. 3 LARS WERNER (vpk):

Herr falman! Jag börjar med att tacka statsrådet Eliasson för svaret.

Vi vet aft arbetslösheten i Sverige är hög och aft den kommer atf bli högre. Vi är raskt på väg in i en ny lågkonjunktur, och ännu har inte regeringens åtstramningspolifik fått full effekt.

I allt fler dokument från regeringen falas def numera infe om en polifik för full sysselsättning. Det gör inte heller arbefsmarknadsministern i sitt svar här i dag. Man talar i stället om "en i internationell jämförelse låg arbetslöshet". Det var bakgrunden till min fråga om detta är regeringens nya sysselsätfningspolitiska mål.

Arbefsmarknadsministern svarar med att hänvisa till 1979 års regeringsdeklaration. Han förklarar att det som där skrivits står fast. Men det lugnar varken mig eller de många arbetslösa särskilt mycket, om man håller i minnet vad den Ingemar Eliasson närstående partiledaren Ola Ullsten sade i valrörelsen 1979. Han förklarade då aft vad man skriver i valmanifest och regeringsdeklarationer inte är något som man till punkt och pricka lovar att genomföra under en speciell tidrymd. Därför tror jag inte atf def som står skrivet i regeringsdeklarationen tas så allvarligt av regeringen i dag.

"För att sysselsättningen skall kunna tryggas under 1980-falet är def nödvändigt att industriproduktionen ökar", säger arbetsmarknadsministern och räknar sedan upp en mängd olika åtgärder som man har vidtagit. Jag vet inte om det var av blygsamhet som han avstod från att berätta om resultatet av regeringens politik. Sanningen är ju den att omfördelningen av kapital infe har medfört en förhållandevis lika betydande sysselsättningsökning inom industrin. Tvärtom fortsätter ju antalet sysselsatta inom industrin att minska. Jag tycker därför att det var ett ganska magert svar som arbetsmarknadsministern gav.

Jag frågade också vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att öka

sysselsättningen. De åtgärder som ni har vidtagit har ju inte ökat sysselsättningen, trots det uttalade målet atf så skall ske. Jag upprepar därför min fråga: Vilka åtgärder avser regeringen atf vidta för att öka sysselsättningen inom industrin?

Häromdagen presenterade industriminister Åsling regeringens nya industripolitiska proposition vid en presskonferens, och sedan rusade han i väg till Anders Walls födelsedagsfest och uppvaktade med ett exemplar av denna proposifion. Jag vet inte om man skall se detta symboliskt, men troligen är Anders Wall mera nöjd med den propositionen än jag är.

Jag anser atf det är mycket märkligt atf regeringen inte anger något konkret mål för sin egen industripolitik. Om det är ett prioriterat mål atf öka industriproduktionen och industrisysselsättningen och om de hitfills vidtagna åtgärderna har misslyckats borde man ju i en industripolitisk proposition ange som eft mål att öka antalet anställda inom industrin, genom exempelvis 100 000 nya jobb under en viss period. Men så är def icke - ingensfans i proposifionen står def att läsa något sådant.

Def märkliga och kanske litet ofurliga inträffade också efter det att Nils Åsling på morgonen hade presenterat industriproposifionen med den fromma förhoppningen att sysselsättningen skall öka. "Det våras för svensk industri", sade Nils Åsling. Men bara någon timme senare lade budgetministern fram förslag som direkt ökar arbetslösheten. Det finns därför skäl för "den stora osäkerhet som vidlåder arbefsmarknadsufsikterna inför det närmaste året", för atf citera arbetsmarknadsministern.

Så mycket är klart att arbetslösheten kommer atf öka, inte bara som ett resultat av lågkonjunkturen utan också som en direkt följd av den politik som regeringen bedriver - något som t. o. m. Svenska arbetsgivareföreningen numera öppet erkänner.

Jag hävdar att den politik som regeringen för ökar arbetslösheten. Men ändå åker olika statsråd land och rike runt och inskärper att svenska folket måste arbeta mer. Def är inte länge sedan Rolf Wirtén vid eft fillfälle sade att alla nu måste sätta skuldran fill och arbeta så att vi kommer ut ur krisen, samtidigt som man vid företag efter företag talar om att man skall permittera tusentals människor i sommar. Regeringen anser att det är viktigare aft sänka marginalskatterna. Men jag tror inte att det är någon stor fråga för de hundratusentals människor som går utan jobb och kommer att bli permitferade framöver.

Vi har i dag 100 000 människor som är öppet arbetslösa. Vi har särskilt hög arbetslöshet i Norrlands- och skogslänen. Värmland och Norrbotten, som jag har pekat på, tillhör de värst drabbade länen. Bara på den korta tid som gått sedan jag framställde interpellafionen har den faktiska arbetslösheten i Norrbotten och Värmland ökat med totalt nästan 2 000 personer, och alla bedömningar pekar på att arbetslösheten i dessa län kommer att öka ytterligare. Det ligger en mängd varsel, och man har hot om avskedanden i Norrbotten. Kommer LKAB att permittera nästan 4 000 anställda under åtta veckor i sommar? - Det här är en något märklig version av den fulla sysselsättningens politik.

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om sysselsättningspolitiken

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om sysselsättningspolitiken

Arbetsmarknadsministern säger i sitt svar att regeringen är beredd att vidta alla möjliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att bistå t. ex. Värmland och Norrbotten inför den nu ökande arbetslösheten. Människorna i de här länen är ju vana vid arbetsmarknadspolifiska åtgärder. Och visst behövs de. Men de är det enda regeringen har att erbjuda dessa människor. När skall det någon gång komma konkreta åtgärder för atf öka sysselsättningen och för aft skapa nya jobb, och infe bara de ständiga brandkårsutryckningarna när arbetslösheten ökar?

Arbetsmarknadsministern säger visserligen att regeringen om ett par dagar skall lägga fram en proposition om arbetsmarknadspolifikens framtida inriktning, och jag kan förstå att Ingemar Eliasson vill vänta med att redovisa detaljerna i den. Men nog skulle han väl kunna ge oss litet insyn i regeringens övergripande målsättningar. Qm regeringen vill göra någonfing åf arbetslösheten i Värmland och Norrbotten, så krävs helhjärtade och kraftfulla satsningar. När kommer regeringen med sådana? Vilka är era planer när det gäller aft skapa full sysselsättning? Eller är sanningen den, atf ni inte har några sådana planer, att ni inte har för avsikt att lägga fram några sådana därför att den liberala filosofin avhåller er från att göra def, eftersom ni är så helt inriktade på och sätter er lit till de marknadsekonomiska krafterna och kapitalismens självläkande krafter? Är det så, statsrådet Eliasson?

Anf. 4 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Herr talman! Lars Werner gör en stor sak av att formuleringarna i olika dokument som behandlar regeringens ambitioner när det gäller sysselsättningen har varierat. Låt mig därför så klart det är möjligt slå fast att regeringens ambition är en och entydig: att göra allt som går för att hålla uppe sysselsättningen. Den fulla sysselsättningens politik ligger fast, men det finns svårigheter som måste lösas och bemästras för att man skall kunna klara den politiken. De svårigheterna går Lars Werner förbi som om de inte alls existerade.

Inget av de mål som angivits i regeringsdeklarationen eller i andra sammanhang tas på större allvar än målet den fulla sysselsättningen. Eft absolut villkor för aft det skall uppnås på längre sikt är att industrins investeringar ökar. På annat sätt kan vi inte nå balans i den svenska ekonomin. De åtgärder som jag nämnde i svaret till Lars Werner syftar just till atf skapa den effekten. Så här långt har åtgärderna dock ännu inte hunnit få avsedd effekt - dels därför att de nyligen har införts, dels därför att vi är på väg in i en internationell lågkonjunktur som har minskat efterfrågan på svenska företags produkter. Visar det sig att åtgärderna är otillräckliga, är regeringen beredd aft pröva ytterligare åtgärder för att uppnå syftet att få en högre volym på industriinvesteringarna.

Det är fakfiskt inte så, Lars Werner, atf en ökning av sysselsättningen har uteblivit. Trots de osedvanligt svåra förhållanden som har gällt för den svenska ekonomin under senare år har sysselsättningen fortsatt att öka, om än i långsammare takt. Den har ökaf med 20 000 personer från februari i fjol fill februari i år. Vi vet att under hela perioden från 1976, då vi har haft att

brottas med de internafionella - och svenska - svårigheterna i ekonomin, har sysselsättningen oavbrutet ökat. Def är också ett faktum som Lars Werner går förbi som om det inte existerade.

Lars Werner är infe nöjd med den indusfripolitiska proposifion som industriministern på regeringens vägnar har redovisat. Nå, det hade jag inte väntat mig atf Lars Werner skulle vara. Lars Werner är ju kommunist och förespråkar ett helt annat ekonomiskt system. Vi har inte några som helst ambitioner att försöka göra Lars Werner tillfredsställd när det gäller industripolitiken - helt enkelt därför atf regeringen avser att hålla fast vid marknadshushållningen och inte gå över till en genomreglerad byråkratisk planekonomi av det slag som Lars Werner vill ha.

Regeringen har alltså redovisat den industripolitiska delen, och den del som rör arbetsmarknadspolifiken kommer att redovisas senare i veckan. Senare under våren kommer regeringen atf lägga fram en komplefteringsproposifion som innehåller riktlinjerna för den långsiktiga ekonomiska polifiken. Den propositionen faller tillbaka på långfidsutredningens bedömningar. Jag har inte anledning att här i dag redovisa något ställningstagande i det avseendet. Låt mig bara påpeka att långtidsutredningen har kommit fram fill atf om vi skall ha balans i den svenska ekonomin 1990, så kommer det att krävas ca 100 000 fler personer i industrin. Det är alltså det rätta tillfället, Lars Werner, för regeringen att redovisa sin bedömning av vilken sysselsättningsökning i industrin som är både nödvändig och önskvärd för atf balansen skall återställas.

Men låt oss inte ett ögonblick sticka under stol med aft de närmaste 12-18 månaderna kommer att bli osedvanligt svåra för den svenska arbetsmarknaden, dels därför att vi har en öppen ekonomi som är mycket känslig för svängningar i den internationella konjunkturen - och den konjunkturen är på väg nedåt - dels därför aft den åtstramning som genomförs i den offentliga efterfrågan också samtidigt sätter sina spår på arbetsmarknaden. Trots att så sker är den åtstramningen nödvändig för atf def skall ges utrymme för industrins investeringar. Den här svackan måste vi försöka överbrygga med arbetsmarknadspolitiska åtgärder - och vi har, som jag redovisat i svaret, för avsikt att så långt det någonsin är möjligt se till att så sker.

Men inte heller vid något annat tillfälle, när jag eller någon annan redovisar deffa, tror jag att Lars Werner kommer att bli till freds med svaret, helt enkelt därför att den som aldrig behöver fa ansvar för sina ekonomiska förslag heller aldrig behöver redovisa några realisfiska förslag.

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om sysselsättningspolitiken

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om sysselsättningspolitiken

att fillfredsställa mig när def gäller de här frågorna! Tillfredsställ de hundratusenfals människor som går ufan jobb! Det är ju bara def jag begär. För egen del är jag nöjd i dag.

Om det bara vore så, herr Eliasson, att det var formuleringarna det skilde på i olika dokument, så skulle inte jag vara så orolig. Men verkligheten är ju en helt annan. Ni driver i dag en kvalitativt annorlunda polifik. Ni vidtar åtgärder som direkt ökar arbetslösheten - och det gör ni med öppna ögon. Jag tror def var Ingemar Eliasson själv som i en intervju i Expressen förklarade aft det måste bli sämre, innan def kan bli bättre. Om man vill vara lustig i det här sammanhanget kan man ju fråga: Hur mycket sämre måste det bli, och hur bra blir det när det en gång blir bättre? Man undrar om def inte redan är tillräckligt illa ställt i Värmland och Norrbotten som det är i dag, utan en ytterligare försämring.

Värmland och Norrbotten behöver ett bredare näringsliv. Länen behöver fler industrier nu när basnäringarna inte längre kan sysselsätta befolkningen som fidigare. Det naturliga hade därför enligt min enkla uppfattning varit aft regeringen hade gjort särskilda indusfri- och arbetsmarknadspolifiska satsningar i länen. Jag vet att arbetsmarknadsministern hävdar att de stora satsningarnas tid är förbi i Norrbotten. Men de små satsningarna - kan vi inte få veta hur de ser ut då? De är väl ändå inte så små aft de infe märks?

Jag påstår inte atf regeringen ingenting har gjorf, men regeringen har inte åstadkommit någonting som på eft avgörande sätt har ändrat villkoren för människorna i t. ex. de här två länen. Låt mig därför på nytf fråga: Hur många nya jobb kommer ni att skapa i Norrbotten? Hur många nya jobb kommer ni aft skapa i Värmland? Hur många kommer atf tvingas att förbli arbetslösa?

Jag kan erkänna att det är eft grovt sätt att fråga, men tyvärr är också verkligheten mycket grym och grov. 16 000 människor är utan arbete i Norrbotten. Qm regeringen kommer med 1 000 beredskapsjobb, innebär det atf fortfarande 15 000 människor är utan jobb där uppe. Jag begär inte att arbetsmarknadsministern eller regeringen skall ta fram 16 000 nya jobb i Norrbotten på en vecka, en månad eller ett år. Men jag kräver konkreta besked från regeringen om vilka planer ni har för nya etableringar och satsningar i Norrbotten. Ni måste någon gång börja göra någonting. Ni talar alltid vackert och ni är alltid mycket förstående för de här problemen - och fortsätt gärna med det. Men gör äntligen någonfing för att skaffa nya jobb, och börja i de här två hårt drabbade länen.

Sedan säger Ingemar Eliasson att industriinvesteringarna måste öka. Det tycker jag också. Och de har ökat-infe i Sverige men utomlands. En av mina frågor var: Om de kapitaltillgångar som finns i de svenska företagen inte investeras här i Sverige, vilka åtgärder kommer ni i så fall atf vidta? Det är en fråga som jag tror att mångavill ha svar på.

till freds. Annars kunde jag säga att också jag vet vad def innebär att gå arbetslös. Jag har heller infe talat om personen Lars Werner när jag har talat om industripolitiken och våra möjligheter atf göra Lars Werners nöjd på den punkten, utan om kommunistledaren Lars Werner som företrädare för en annan ideologi än den regeringen och regeringsparfierna företräder. I den meningen har vi inga ambitioner atf försöka göra kommunistledaren eller några andra kommunister nöjda med vår industripolitik, helt enkelt därför atf vi vill hålla fast vid marknadshushållningen.

Men när vi kommer över till vad som ryms av åtgärder inom ett bibehållet ekonomiskt sysfem, kan vi ju föra en saklig diskussion om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Då är jag överens med Lars Werner om att allt som går aft göra skall göras för att bredda näringslivet i Norrbotten och Värmland. De båda länen har lidit svårt av att ha ett tämligen ensidigt näringsliv, och de har drabbats svårt när man har fått strukturella och konjunkturmässiga problem när def gäller skogen, stålet och malmen. Def är precis det som åtgärderna har gått uf på.

När Lars Werner säger att nägon gäng mäste ni väl ändå börja med åtgärder i de här båda länen, så vet ju Lars Werner själv atf defta är en ytteriigt orättvis betraktelse. Sanningen är att det har lagts fram paket efter paket för att sfimulera sysselsättningen i Norrbotten. Jag kan gott säga aft vi har bottenskrapat möjligheterna att hjälpa upp situationen i Norrbotten. Det som har safts in av skattebetalarnas medel i Norrbotten kan räknas i många miljarder, Lars Werner, och anledningen till det är aft vi menar att de som är svårast ansatta också skall kunna påräkna mest hjälp. Den hjälpen har infe bara varit avsedd för den lilla skaran, utan det har också gällt aft satsa pengar i malmen i kulsinterverk, i skogsindustrin i ASSI och i stålrörelsen i Luleå, och alldeles nyligen har regeringen lagt fram nya förslag till riksdagen om hjälp för över en miljard kronor för att hjälpa upp situationen inom LKAB.

Därutöver presenterade regeringen år 1979 ett Norrbottenspaket som fortfarande håller på atf genomföras i Norrbotten, där åtgärder, både i den lilla och i den stora skalan, har satts in och håller på att ge sysselsättning åf flera tusen människor. Trots detta är problemen stora - de är snarast tilltagande i Norrbotten - och som jag redovisade i mitt svar håller vi just nu på att undersöka vilka åtgärder som är möjliga aft vidta inför nästa höst och vinter för att hålla sysselsättningen på byggarbetsmarknaden uppe i det länet Hksom i Värmlands län och några ytterligare län.

Lars Werner frågar också vilka åtgärder regeringen har för avsikt att vidta för atf förmå företagare atf investera - man har på sina håll en ganska god likviditet - i Sverige i stället för utomlands. Låt mig säga att hela den ekonomiska polifiken nu går ut på att förbättra investeringsklimatet i Sverige. En av anledningarna till att den investeringsverksamheten är låg är att ränteläget är högt. Detta beror i sin fur på atf vi har eff stort underskott i statens budget. För aft möjliggöra en ökad investeringsverksamhet i Sverige är det angeläget att komma fill rätta med statens budgetunderskott. Vi har inte outsinliga källor att ösa ur, men vad vi har kommer vi att använda, bl. a.

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om sysselsätt-ningspoUtiken

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om sysselsättningspolitiken

för att försöka hålla sysselsättningen uppe. Jag vill redovisa def och än en gång understryka, Lars Werner, atf det på den punkten inte finns några sänkta ambitioner. Regeringen har inga andra ambifioner än dem vi har redovisat och gett tyngd och verklighet åt under de år som den här regeringen har funnits till.

Anf. 7 LARS WERNER (vpk);

Herr talman! Jag har aldrig gjort det här till en personlig fråga. Nu är def faktiskt så att jag representerar ett parti som har mycket nära kontakt med många av de människor som drabbas av regeringens politik och som drabbas av arbetslösheten. Qm det nu är så att också Ingemar Eliasson vet hur det är att gå utan jobb, så kan väl han förmedla de erfarenheterna till de övriga i regeringen-, då har vi klarat av den personliga delen av det här resonemanget.

Det har lagts fram paket efter paket till Norrbotten, säger Ingemar Eliasson. Ja, men under en debatt för några månader sedan konstaterade vi att det mest har varit vackra omslag men att paketen varit rätt innehållslösa -fortfarande ökar ju arbetslösheten i Norrbotten. Def var vid det fillfället som statsrådet Eliasson sade att de stora satsningarnas tid nu var förbi och att vi skulle satsa i smått. Qch så säger han: Nästa vinter skall vi ordna så atf arbetsmarknaden bhr bättre. Men sedan 1976 går det som en röd tråd genom debatten, atf när man står mitt uppe i byggarbetslösheten i Norrbotten säger de folkparfistiska arbetsmarknadsministrarna, allfifrån Per Ahlmark till Ingemar Eliasson: Nästa vinter skall vi fidigarelägga olika jobb.

Det kan ju inte vara någon hemlighet, ens för er, att det i Norrbotten är särskilt besvärligt på byggarbetsmarknaden. Då måste man väl ha någonting av det som vi så fint kallar framförhållning, så aft man hinner planera i fid.

Det var det.

Ingemar Eliasson säger aft det har varit en huvuduppgift att försöka skapa ett investeringsvänligare klimat här i landet. Ja, men det har samtidigt varit ett huvudmål för regeringen att styra över kapital till näringslivet, riskvilligt kapital till investeringar för nya jobb, och i alla dokument från regeringen har defta inskärpts. Många miljarder har också omfördelats sedan den borgerliga regeringen kom till 1976. Företagens kapitaltillgångar har ökaf, och de har i dag ett betydande likviditetsöverskott, något som också arbetsmarknadsministern känner till. Men vi behöver inte bråka om den saken och diskutera omfattningen av det här överskottet - om det är för stort eller för litet - utan låt oss i stället diskutera hur företagen använder det kapital de har. Vi är säkert överens om att investeringarna har förblivit på en ofillräcklig nivå, trots den omfattande omfördelning av kapital som skett.

Nu ökar visserligen investeringarna något, men de är infe av den storleksordning som man har anledning att vänta sig, och på den punkten har regeringens politik misslyckats rejält. Företagen använder inte sina kapitaltillgångar fill atf bygga nya industrier och fill att skapa nya jobb; de använder dem i stället för olika spekulationsaffärer och finansplaceringar. Detta borde

väl också oroa regeringen och i synnerhet arbetsmarknadsministern - kanske också budgefministern.

Av regeringens politik atf döma drar dock regeringen bara den slutsatsen att def behövs mer kapital, nya miljarder till företagen, för att få fart på investeringarna. Men vad är det som får er att tro det? Företagen har ju redan kapital men använder det inte. Att bara ösa över företagen mer kapital medför ju inte automatiskt någon förändring, och på den punkten kräver jag ett bättre besked från regeringens sida.

Låt mig bara till sist få säga atf jag förstår att arbetsmarknadsministerns svar här i dag i vissa fall, av formella skäl, blir litet kortfattade. Men lägg nu de bitarna åt sidan och låt oss få diskutera de viktiga frågorna, för både jag och Ingemar Eliasson vet ju atf människorna i Värmland och i Norrbotten är oroliga för framfiden. De är också besvikna på regeringen för dess passivitet och ovilja aft göra någonfing konkret som förändrar situationen i de här landsändarna.

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om sysselsättningspolitiken

Anf. 8 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON;

Herr talman! Det verkar som om Lars Werner tror atf vi har lagt alla pengar på omslagen, när vi har slagit in paketen. Jag skall fala om för Lars Werner att omslaget till Norrboftenspakefet kostade inte en miljard kronor, utan det var innehållet som kostade så mycket. Det innehållet har successivt gett ett par tusen människor jobb i Norrbotten.

Jag tycker att det är aft inta en något nedlåtande attityd att säga atf alla dessa pengar har gått till vackra omslag, när det i själva verket har varit så att vi har tagit fasta på alla realistiska förslag som kommit från människorna i Norrbotten för atf hjälpa dem till nya jobb.

Det är alldeles rikfigt att jag tror att en del av pengarna måste användas för atf fa vara på de många små idéer som kan skapa jobb också ute i glesbygderna, i stället för att lägga alla ägg i en korg, som ju skedde bl. a. i Stålverk 80-planen. Man får infe leva så farligt som man gjorde den gången, så att det visar sig att vi, om planerna går i stöpet, har halkat efter i stället för atf ha tagit eft steg framåt. Det var ju precis vad som skedde. När vi började hantera de här problemen 1976 var läget värre än det hade varit i början av 1970-talef, just därför atf planerna hade spruckit.

Vi måste, som Lars Werner själv var inne på i ett fidigare inlägg, försöka sprida ut riskerna, diversifiera näringslivet i alla landsändar. Det innebär att vi skall ge också de små företagen utvecklingsmöjligheter.

Framförhållning, Lars Werner, är precis vad det handlar om när jag nu talar om atf vi bereder frågan och överväger vilka beslut som skall fattas för atf hålla uppe byggsysselsäftningen i Norrbotten och på andra håll nästa vinter. Vi har infe bara talat om detta, jag och mina företrädare, utan vi har också föreslagit regeringen att fatta vissa beslut, och regeringen har fattat beslut år efter år för aft förbättra sysselsättningsläget. Lars Werner vet möjligen att sysselsättningen på byggarbetsmarknaden skulle ha varit ungefär hälften av vad den nu varit i Norrbotten utan de särskilda insatser som regeringen gjort. Denna beredning gjordes inför den här hösten och

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om sysselsätt-ningspoliUken

vintern, liksom den görs inför varje höst och vinter. Det är på senvintern och våren som den beredningen måste ske just för atf klara den framförhållning som jag försfår atf Lars Werner också gillar.

Jo, Lars Werner, jag och andra i regeringen oroas mycket över aft indusfriinyesteringarna ännu infe skjuter fart. Det är precis därför vi har vidtagit alla de åtgärder som jag redovisat i svaret. Nu kommer de - det är jag ganska säker på - att successivt ge sådana resultat. Gör de inte det får vi se över dem igen och se vad vi ytterligare kan göra. Men den grundläggande frågan är: Går def att sälja produkterna i konkurrens här hemma eller i utlandet? Av den anledningen måste den ekonomiska politiken mynna ut i en förstärkt konkurrenskraft för svensk indusfri - annars får vi aldrig någon ökad investeringsverksamhet. Grunden till det onda är bl. a. statens budgetunderskott, som driver upp ränteläget. Att strama åt den offentliga efterfrågan för att komma in i en mer balanserad utveckling är därför, Lars Werner, förenligt med att trygga den fulla sysselsättningen på sikt.

Det vore roligt om Lars Werner fill slut kunde erkänna atf så ser sambanden ut och sådana är problemen för svensk ekonomi, i stället för atf låtsas som om inga bekymmer alls fanns i den världen.

Anf. 9 LARS WERNER (vpk);

Herr talman! Nog är det väl att ta i litet grand då arbetsmarknadsministern talar om aft jag och företrädare för vårt parfi skulle se nedlåtande på sysselsättningsskapande åtgärder i Norrbotten. Jag tycker det är så dåligt att jag inte ens behöver bemöta det. Ingemar Eliasson känner också till vilka det var som hade det hett om öronen när vi senast var i Tornedalen.

Ja, jag vill ha framförhållning, men jag vill inte ha den sortens framförhållning atf regeringen, när t. ex. byggnadsindustrins folk i Norrbotten står mitt uppe i en stor arbetslöshet, börjar planera för nästa år. Då kunde ni ha börjat planera redan 1976, under Per Ahlmarks tid som arbetsmarknadsminister. Han sade precis samma sak som Ingemar Eliasson säger i dag. Jag vet inte om Rolf Wirtén också har sagt det, men det är mycket möjligt. Ni kommer ju alltid ett år för sent. Ingemar Eliasson säger atf vi hade haft dubbelt så stor arbetslöshet - i förhållande till vad? Den största byggarbetslösheten har vi i Norrbotten i dag. Vi vet sedan fem år tillbaka atf det är på det här sättet. Då måste väl ändå planeringen kunna göras innan man är mitt i en situation, så aft man infe varje år då vi har en sådan här debatt behöver säga att nästa år skall vi planera för en bättre sysselsättning.

När representanter för den borgerliga regeringen blir pressade av de höga arbetslöshetssiffrorna kommer alltid argumentet atf aldrig tidigare har så många varit sysselsatta som i dag. Men vad ni konsekvent glömmer bort eller underlåter att tala om är atf vi heller aldrig har haft så många deltidssyssel-satta och så många förtidspensionerade och utslagna från arbetslivet som nu. Jag tycker därför att ni skall vara litet varsamma när ni använder det här argumentet i olika debatter.

Den ökade frånvaron, som framför allt borgerliga polifiker och arbetsgivare skäller så intensivt på medverkar ju till en ökning av antalet sysselsatta.

Def skall då på en gång sägas att huvuddelen av frånvaron inte beror på pappaledighef, fackliga kurser eller olovliga konflikter, som def ibland påstås, utan framför allt på sjukdom och olycksfall i arbetet.

Veckans Affärer, en tidning som knappast kan anses vara ett organ för vårt parfi, skrev i en artikel den 11 september förra året, att ufan bl. a. den ökade frånvaron skulle arbetslösheten vid den tiden ha varit ända uppe 18%. Den skulle t. o. m. ha varit högre än den av Berfil Ohlin på sin tid förordade arbetslösheten på 5 %.

Den fakfiska verkligheten bakom de siffror som arbetsmarknadsministern och andra borgerliga polifiker svänger sig med är ju annorlunda än man får anledning att tro, när man hör er fala i olika debatter. Sysselsättningen, dvs. antalet sysselsatta personer, har ökaf. Ändå har vi en rekordhög arbetslöshet i dag. Ökningen av antalet sysselsatta beror främst på att den offenfiiga sektorn har ökaf antalet anställda - oftast deltidsanställda och då oftast deltidsanställda kvinnor. Atf antalet deltidsanställda ökaf mycket kraftigt beror också det på den ökade sjukfrånvaron.

'Sedan menar jag, Ingemar Eliasson, aft sysselsättningsläget alltid skall jämföras med den arbetslöshet som existerar för tillfället. Det är den enda korrekta jämförelsen. Resultatet av den jämförelsen är i dag sannerligen inte fördelaktigt vare sig för näringslivet eller för regeringen och allra minst för de hundratusenfals arbetslösa här i landet.

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om sysselsättningspolitiken

Anf. 10 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Herr talman! Får jag redovisa, eftersom Lars Werner återkommer till de planerade åtgärderna för Norrbotten, några axplock av vad de planerna har mynnat ut i.

Under de senaste tre åren har den planeringen inneburit aft statliga investeringar har tidigarelagts när det gäller vägar för 45 milj. kr. och när det gäller husbyggnader, skolor etc. för 19 milj. kr. Norrboftenspakefet innehöll som bekant 1 000 milj. kr. Planerna har innehållit fidigarelagda landstings-investeringar för 500 milj. kr., en senare etapp av skolbyggen och andra husbyggnader för ytterligare 20 milj. kr., diverse statliga byggen åt domänverket och andra för 18 milj. kr. Till introduktionsstöd i företag i Norrbotten har det utgått ca 20 milj. kr. Ufbildningssföd fill företag har utgått med 300 000 kr., sysselsättningsstöd med 5 milj. kr. och tillfälligt sysselsätfningsstöd med näsfan 3 milj. kr. Och för varje år har det utgått ungefär 1 miljard kronor i beredskapsmedel. Jag skulle kunna göra listan ännu längre.

De planer som jag och mina företrädare har redovisat har inte stannat vid planer ufan har mynnat ut i konkreta beslut. Det har i sin tur inneburit att ungefär hälften av dem som har varit sysselsatta på byggarbetsmarknaden i Norrbotten har varit det tack vare dessa beslut. Det är redovisningen och sammanhangen, Lars Werner. När jag därför nu talar om planerna inför nästa höst och vinter är det just för atf vara ute i god fid.

Får jag sluta med, herr talman, atf säga att jag tycker aft det finns goda skäl både för den här regeringen och fakfiskt också för andra regeringar under

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om slopande av skatt på läskedrycker och lättöl

1960- och 1970-talen att hänvisa fill erfarenheterna av den förda arbetsmarknadspolitiken, helt enkelt därför att de är så goda att de innebär en internafionell förebild.

När vi har lyckats bemästra våra sysselsättningsproblem bättre än många andra industriländer i motsvarande situation, så är det bl. a. fack vare en utvecklad och omfattande arbetsmarknadspolitik. Def är bra aft veta att den fungerar när vi nu går in i ett försämrat sysselsättningsläge.

Regeringen har infe låtit talet om den fulla sysselsättningen stanna vid vackra formuleringar - de kan ha varierat från fid till annan; Lars Werner har ju gjort affär av det - utan viktigare är atf det har mynnat ut i konkreta åtgärder just för att ge sysselsättning åt människor i Värmland eller Norrbotten eller i andra delar av landet. Den politiken kommer vi att fullfölja.

Anf. 11 LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Det var en väldigt lång rad av åtgärder som den nuvarande arbetsmarknadsministern räknade upp. Trots dessa åtgärder går nästan 16 000 människor arbetslösa i Norrbotten. Regeringens inställning beror bl. a. på den formulering som den kostade på sig i def senaste Norrboftenspakefet. Där framhålls att den nuvarande arbetslösheten och den låga sysselsättningsfrekvensen i länet främst beror på ett totalt sett för litet antal arbetstillfällen. Def står faktiskt så i Norrbottenspaketet. Jag måste, som Alf Lövenborg gjorde på sin tid, ställa frågan; Vem kan väl bestrida denna slutsats?

Vad Ingemar Eliasson talar om är ju att sysselsättningen skall upprätthållas, men var finns då initiativen till de nya jobben? Låt mig också citera vad en ledamot på Norrbottensbänken sagt om Norrbottenspaketet: "Även om det s. k. Norrbottenspaketet innehåller en hel del positiva åtgärder är påfallande många av förslagen av kortsiktig karaktär. Det är mycket vikfigt för Norrbottens framtid att satsningar görs som ger långsiktig sysselsättning och som förstärker näringslivets struktur." Ja, det var inte jag som sade det, och det var inte heller en vpk:are eller en socialdemokrat, utan det var moderafen Per Petersson. Det visar ju hur litet värda Norrboftenspakefen har varit och hur dåligt innehållet i dessa har varit.

Till slut: Trots alla åtgärder som ni talar om aft ni skall vidta för Norrbotten sätter ni ändå på nytt flyttlasspolitiken i högsätet. Tågen söderut med arbetslös norrbottnisk ungdom skall börja rulla på nyft under en folkpartistisk arbetsmarknadsminister och en borgerlig regering.

3 § Svar på interpellation 1980/81:99 om slopande av skatt på läskedrycker och lättöl

har lagts fram och när eft förslag kommer aft lämnas. Thure Jadestig har också frågat om förslaget kommer att innebära eft slopande av skaften på läskedrycker och lättöl eller, om så icke är fallet, vilken uppläggning som kommer att tillämpas vid beskattningen av de alkoholfria dryckerna.

En övergång från alkoholdrycker till alkoholfria drycker är ett viktigt mål för alkoholpolifiken. Jag tror personligen att deffa mål måste uppnås främst genom en starkare påverkan på framför allt ungdomens attityd till alkoholdrycker. Dessutom måste i enlighet med den hittills förda prispolifi-ken skatteinstrumenfet användas aktivt för att påverka alkoholkonsumtionens storlek och sammansättning. Jag är däremot infe övertygad om att ett slopande av dryckesskatten på läskedrycker och lättöl skulle ha en märkbar alkoholpolifisk effekt. Skillnaden i pris mellan alkoholdrycker och alkoholfria drycker är redan med nu gällande beskattningsregler mycket stor. Den prisnedsättning som skulle vara möjlig om skaften på läskedrycker och lättöl slopades är inte särskilt stor och kan därför enligt min uppfattning endast leda fill marginella förskjutningar av dr;yckesvanorna. Jag är alltså tveksam fill det alkoholpolifiska värdet av en skaftesänkning på detta område.

Mof de marginella alkoholpolitiska fördelar som eff slopande av dryckesskatten på läskedrycker och lättöl skulle kunna innebära får ställas den ytterligare belastning på statsfinanserna som skattebortfallet skulle leda till. Dryckesskatten på dessa drycker beräknas för budgetåret 1981/82 uppgå fill ca 240 milj. kr. Enligt min uppfattning finns det infe utrymme för en inkomstminskning av denna storleksordning.

Jag har därför inte för avsikt att f. n. föreslå aft dryckesskatten på läskedrycker och lättöl slopas.

Det finns all anledning atf räkna med att vi även i fortsättningen kommer att få uppleva höjningar av skaften på alkoholdryckerna. De två senaste höjningarna av dryckesskatten har omfattat endast alkoholdryckerna. Härigenom har skatten på läskedrycker och lättöl blivit förhållandevis mindre betungande. En sådan princip bör enligt min uppfattning övervägas även vid kommande höjningar av dryckesskatten.

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om slopande av skatt på läskedrycker och lättöl

Anf. 13 THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Jag ber aft få börja med atf tacka statsrådet för svaret.

Min interpellation omfattade inte mindre än fyra maskinskrivna sidor, och de är redan dokumenterade i riksdagens protokoll. Därför finns def ingen anledning för mig atf i alltför hög grad upprepa de argument som talar för ett slopande av den beskattning som i dag råder på läskedrycker och lättöl.

Jag ställde två frågor. Den första frågan var när ett förslag skulle framläggas i ärendet. På den frågan svarade statsrådet kort och gott att han inte nu har för avsikt att föreslå att dryckesskatten slopas. Det betyder i sak aft riksdagen inte har atf emotse att regeringen följer upp def beställnings-uppdrag som regeringen faktiskt har fått - aft snarast komma med eff sådant förslag. Riksdagen gav nämligen regeringen ett sådant uppdrag den 26 oktober 1979.

Att regeringen ändå har tagit saken på ett visst allvar visas av frågans

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om slopande av skatt på läskedrycker och lättöl

handläggning. Ärendet har varit ute på remiss. Bl. a. har socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor, som ju är eft av regeringen tillsatt samarbetsorgan i dessa frågor, som har ett brett folkrörelseinflytande och där även arbetsmarknadens parter är representerade, i en skrivelse i mars 1980 framhållit nödvändigheten av atf den särskilda skatten avförs. Ett annat intressant dokument bland de många i denna fråga är Stockholms kommuns alkoholpolitiska rapport, som också innehöll ett förslag om att denna beskattning skulle försvinna.

Def som har föranlett min interpellafion är svaret från förre budgetministern Mundebo, som i april 1980 sade atf det pågick ett arbete i departementet och att förslag skulle framläggas under år 1980. Det finns alltså en skillnad i de båda budgetminisfrarnas tankegångar. I sak kan jag inte annat än beklaga statsrådets inställning, men jag hoppas att han modifierar sig i eventuellt kommande repliker och blir mera posifiv i sakfrågan.

Som svar på min andra fråga ger statsrådet ändå ett något så när posifivt besked. Han utlovar - indirekt i alla fall - att någon förhöjning av dryckesskatten på läskedrycker och lättöl infe kommer aft ske. Han säger; "De två senaste höjningarna av dryckesskatten har omfattat endast alkoholdryckerna. Härigenom har skaften på läskedrycker och lättöl blivit förhållandevis mindre betungande." Det ligger ju en viss sanning i detta, men på några punkter är det fel, för 1979 lade regeringen fram ett förslag som betydde höjd skatt både på lättöl och på läskedrycker. Skatteutskottet föreslog emellertid att den höjningen infe skulle gälla läskedrycker, och kammaren beslutade i enlighet därmed. Faktum är dock att 1979 fick vi en skaftehöjning på lättöl. Däremot är def riktigt aft regeringen 1980, i samband med att skattesatserna på alkoholdrycker skärptes, föreslog atf lättölet och läskedryckerna skulle komma undan. Def är väl den filosofin som statsrådet ämnar fortsätta med, och def är alltid något.

Statsrådet argumenterar rent allmänt så, aft def endast skulle vara marginella alkoholpolifiska fördelar med ett slopande av den här diskuterade beskattningen. Def är eff synsätt som jag infe kan ansluta mig till. Mot detta allmänna fal skulle jag som motargument kunna anföra aft det är nödvändigt att vi i det förebyggande arbetet försöker aft på olika vägar nedbringa den alltför höga alkoholkonsumtionen, och på sikt gäller def för oss att förändra våra atfityder till dessa frågor. Då finns def inga enkla metoder, då finns det ingen patentmedicin. Man kan infe säga aft det här är enda vägen att lösa dessa frågor, utan man måste utnyttja de många lösningarna för att komma till resultat. Det jag här talar om tror jag är en sådan god lösning.

Jag vill i sakfrågan peka på tre tmg:

1. Läskedryckerna har som alkoholfria drycker en klart posifiv alkoholpolitisk effekt, därför att de är tilldragande för den unga generationen, framför allt tonåringarna.

2. Beskattningen på de kolsyrade dryckerna skapar en konkurrensojämlikhet gentemot likartade drycker som infe är beskattade, t. ex. juice och saft. Ja, t. o. m. snabbvinsatserna, som var utgångspunkten för förra veckans alkoholpolitiska debatt, spelar en negafiv roll i def här hänseendet.

3. Bryggerinäringen är i en situafion som i dag faktiskt kräver branschstöd, och jag tror att det bästa branschstöd som näringen kan få är en översyn av beskattningen på näringens produkter.

Det finns gemensamma utgångspunkter för statsrådet och mig, och jag tror aft det även gäller herr tredje vice falmannen. Ungdomens alkoholvanor är oroväckande. Vi har svårt att finna metoder för att stänga alla de vägar som alkoholen söker sig fram på. Därför delar jag statsrådets uppfattning när han säger: "En övergång från alkoholdrycker till alkoholfria drycker är eff viktigt mål för alkoholpolitiken." Jag delar också statsrådefs uppfattning aft "defta mål måste uppnås främst genom en starkare påverkan på framför allt ungdomens attityd till alkoholdrycker".

Nu innebär ju konsumtion av alkohol för många ungdomar ett slags rituellt inträdesprov till de vuxnas värld. Det är här vi möter svårigheter. Vi måste avdramatisera alkoholens roll, och det gör vi effektivast genom att skapa alternativa dryckesmönster med drycker som har en slagkraft som är lika stor som eller större än alkoholens. Och faktum är atf de kolsyrade läskedryckerna är de drycker som i första hand kan bryta in bland ungdomen. SIFO har under de senaste tre åren gjort attitydundersökningar som visar aft fre av fyra ungdomar som när de träffar sina kamrater dricker alkoholdrycker kan tänka sig aft ersätta alkoholdryckerna med just läskedrycker. Andra alkoholfria drycker har däremot infe samma aftrakfivitet.

Under statsrådets bortovaro på grund av svårigheter i flygförbindelserna mellan Jönköping och Stockholm hade jag möjlighet atf studera en dagsfärsk SIFO-undersökning, som kommer att publiceras någon av de närmaste dagarna. Jag vet att jag infe begår någon oförrätt, om jag nämner något ur siffermaterialet i den undersökningen. Det gäller en uppföljning av frågorna i de fidigare SIFO-undersökningarna. Vad som är glädjande är aft trenden att 12-15-åringarna tycker atf läskedrycken är ett bra alternativ fortsätter. Något som också är mycket glädjande är aft det är pojkarna, infe flickorna; som visar def största intresset för att byta uf alkoholdryckerna. Detta tycker jag är väldigt intressant. Det är något som vi politiker skall försöka atf dra nytta av.

Ungdomarna har också fått svara på en uppföljningsfråga om vilken alkoholfri dryck de som ibland dricker alkoholdrycker helst skulle vilja ersätta dessa med. Det visar sig faktiskt aft läsken, lättölet och juicen f. n. har den största attraktionskraften. Det har under de senaste åren inträffat en förskjutning i inställningen, innebärande atf läskedryckerna fått eff bättre utgångsläge. Det är en förändring som borde uppmärksammas. Kan vi genom att göra läskedryckerna mera populära bryta ett atfitydmönster när det gäller dryckesvanorna, bör vi också ta den chansen. Jag tror att det är vikfigt att vi gör det.

Den praktiskt taget alkoholfria maltdrycken lättöl är ett självklart alternativ för många människor, som inte vill dricka öl med större alkoholsfyrka. De senaste årens utveckling beträffande läskedrycker och lättöl har visat aft def faktiskt är nödvändigt med en ökad sfimulans för att man skall kunna gynna konsumfionen av dessa drycker. Försäljningen av

2 Riksdagens protokoll 1980/81:96-98

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om slopande av skatt på läskedrycker och lättöl

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om slopande av skatt på läskedrycker och lättöl

läskedrycker har under 1980 ökat med ungefär 2 % medan försäljningen av lättöl har minskat med några procent. Def är alltså nödvändigt att finna någon faktor som kan stimulera konsumtionen av dessa drycker, om vi skall kunna utnyttja den positiva framtoning som de tycks ha enligt gjorda atfitydundersökningar.

Ungdomens preferens av just läskedrycker som alkoholalternativ bekräftas också av det statistiska material som jag fidigare hänvisat fill. Allt fler ungdomar uppger att de betraktar läskedrycken som en fullvärdig ersättare för alkoholdrycker i kamratgäng där sådana förkommer. Det är också ur opinionsynpunkt värdefullt aft konstatera hur äldre människor ser på dessa frågor. Jag drar mig t. ex. inte som socialdemokrat för atf hänvisa fill aft kungaparet har anammat just läskedryckerna vid festliga fillfällen liksom fill att det vill lära sina egna familjemedlemmar att det finns ett dryckesmönster som är befriat från alkoholtradifionen.

Jag tror att vi har anledning att hålla fram också sådana uppgifter i denna debatt.

Jag vill därför upprepa vad jag betonade i den förra interpellationsdebatten - låt vara atf jag förde den med Ingemar Mundebo - nämligen aft de alternativa dryckerna måste gynnas. Atf läskedryckerna i dag har en klar acceptans i den stora konsumentgrupp som våra tonåringar utgör anser jag vara skäl nog att ta bort produktionsskatten, som motverkar en övergång till alkoholfria drycker.

Def andra skälet, vars betydelse man inte kan bestrida, är att ett slopande av den speciella produktionsskatten märkbart skulle underlätta situationen i bryggeribranschen, som är hårt trängd, och då främst för de mindre enheterna, som är belägna på orter där sysselsättningen redan i dag är hårt drabbad.

Statsrådet säger i sitt svar en del om beskattningen. Det är klart att produktionsskatten på läskedrycker och lättöl är en orättvis beskattning. De skattefria dryckerna som juice och saft har en konkurrensfördel, inte av tillverkningsskäl eller beroende på konsumenternas val utan på grund av aft läskedrycken och lättöl är utsatta för rent fiskala styrmedel. Det är infe acceptabelt från rättvisesynpunkt.

Det finns också andra tendenser som vi bör uppmärksamma. Utländska fabrikanter och multinafionella företag som fillverkar läskedrycksapparafer kan i dag sälja liknande drycker utan beskattning och därigenom konkurrera ut den inhemska industrin. Pulvermetoden att fillverka drycker är också beskaffningsfri.

Statsrådet säger i sitt svar att def finns anledning att i framfiden räkna med höjda alkoholskatter. Men då bör en översyn göras och beskattningen konstrueras så, aft de alkoholpolitiska målen kan uppnås i så stor utsträckning som möjligt. Jag är medveten om att det stafsfinansiella läget är ansträngt, och jag har full förståelse för atf statsmakterna tvekar inför en reform som innebär lägre direkta skatteintäkter. Men det behöver den infe innebära. Om man höjer skatten på alkoholvarorna så kan def väl täcka bortfallet av de inkomster som staten i dag far in på icke alkoholhaltiga

drycker som beskattas efter samma metod. Med ändrade attityder på det här området följer också någonting annat - minskade utgifter för alkoholskadade ungdomar. Dessutom kan man lindra sysselsättningsproblemen i glesbygdsorter, där bryggerierna i dag i många fall ligger.

Anf. 14 Budgetminisfern ROLF WIRTÉN:

Herr falman! Jag är övertygad om atf Thure Jadestig och jag i denna fråga i mångt och mycket har samma värderingar. Thure Jadestig säger atf han vill pröva alla vägar för atf nedbringa alkoholkonsumtionen, i synnerhet bland ungdomar. Jag är den förste atf hålla med om att man bör göra det. Jag vill göra vad jag kan för atf vi skall nå def målet.

Nu är emellertid inte den här frågan så lätt atf hantera från beskattnings-mässig utgångspunkt. Jag värdesätter det nyanserade sätt, på vilket Thure Jadestig för debatten i frågan.

Regeringen har, som Thure Jadestig mycket riktigt påpekade, inte skjutit den här frågan ifrån sig efter det atf riksdagsdebatten i ärendet senast fördes. Tvärtom - jag har suttit långa stunder och diskuterat med mina handläggare, vilken väg som är den lämpliga atf gå för att få fill stånd de avvägningar som Thure Jadestig visat är nödvändiga att göra. Det handlar här om såväl alkoholpolifiska som näringspolitiska och statsfinansiella avvägningar.

Det är alltså en rad faktorer som skall vägas samman för att man skall få ett så bra slutresultat som möjligt i denna fråga. Det har vi verkligen jobbat med. Vi har också låtit andra fundera över dessa frågor - det påpekade Thure Jadesfig mycket riktigt - genom att skicka ut dem på remiss.

Jag har - det är riktigt uppfattat - stannat för aft inget göra i fråga om beskattningen av läskedrycker och lättöl. Det är infe att vara passiv, utan det är faktiskt ett led i försöken atf nå ett polifiskt resultat i enlighet med de syften som vi båda här har talat för.

Om vi höjer beskattningen av alkoholdryckerna men icke beskattningen av de alkoholfria dryckerna blir avståndet i beskattningshänseende dem emellan större för varje gång vi genomför en sådan höjning av alkoholbeskattningen, och def skall vi göra i takt med prisförändringarna. Vi gjorde en höjning hösten 1980, och med den prisutveckling vi har i landet kommer det med stor sannolikhet aft bli nödvändigt att företa en ny förändring under det kommande året för aft infe få för stora prishöjningar, när sådana beslut fattas. När tiden är lämplig för detta är en sak som jag infe alls vill fa upp till diskussion i dag, men vi vet av erfarenhet att det sker en skärpning av alkoholbeskaffningen med jämna mellanrum beroende på prisutvecklingen. Om man samtidigt infe företar några förändringar när det gäller skaften på läskedrycker och lättöl får def en alkoholpolitisk effekt som blir allt starkare.

Det kan, herr talman, vara av värde att visa på hur skatterna såg uf 1965 och hur de ser uf i dag. Den 1 oktober 1965 var skattesatsen för starköl 1:41 per liter. I dag är den 5:25. Det skall jämföras med att skattesatsen för kolsyrade läskedrycker den 1 oktober 1965 låg på 0:33 kr. Efter den senaste höjningen, den 1 maj 1977, är den 0:60 kr. Där ligger den sfill.

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om slopande av skatt på läskedrycker och lättöl

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om slopande av skatt på läskedrycker och lättöl

De här siffrorna visar klart på min filosofi: Avståndet växer för varje gång man gör en förändring, om man håller fast vid den här polifiken.

Detärinfesåaff jag-jag tror inte atf Thure Jadestig menade det, men det kunde möjligen uppfattas så - nonchalerar skaften på kolsyrade läskedrycker och lättöl och tror att den inte har någon nykterhefspolifisk effekt. Om man tar bort de 60 öre som skatten är på kolsyrade läskedrycker och de 52 öre som den är på lättöl får det väl någon effekt. Men den effekten är, som jag har sagt i svaret, troligen rätt marginell.

Den bedömningen är jag infe ensam om. Jag vill gärna erinra om att skaffeufskotfet när man 1978/79 behandlade frågan efter mofioner av bl. a. Thure Jadesfig hade den här uppfattningen:

"Utskottet vill uttala sin uppskattning av den målsättning som kommer till uttryck i motionerna men tvingas samtidigt konstatera aft de marginella prissänkningar som den förordade skatfeavvecklingen skulle medföra knappast kan vänfas styra konsumfionen i den avsedda riktningen. Det skulle kunna göras gällande i fråga om ungdomens dryckesvanor, som mofionärerna särskilt vill förbättra genom de föreslagna åtgärderna, att de dyraste läskedryckerna i den mest kostsamma förpackningen, burken, i stor omfattning blivit attraktiva ungdomsdrycker och delvis slagit ut de traditionella läskedryckerna i returglas. Uppenbarligen styrs inte ungdomens konsumtionsvanor i huvudsak av ekonomiskt tänkande, vilket mofionärerna förutsätter."

Def här var alltså skatteutskottets skrivning med anledning av propåer från Thure Jadesfig m. fl. för ett par tre år sedan. När def gäller effekten tror jag atf det är en realisfisk bedömning skafteufskoftet gör beträffande skatterna på lättöl och kolsyrade läskedrycker. Def är då denna marginella effekt som jag har vägt emot det bortfall av statsinkomster som det ändå skulle bli fråga om. Med den ekonomiska situation som vi har i dag känns det fel att dra eff pennstreck över de 240 miljonerna. Därför har jag valt den här linjen, och om inga särskilt starka argument förs fram emot den, kommer jag att i varje fall under närmaste fiden fullfölja den politiken.

Thure Jadestig förde också in andra synpunkter som jag tycker atf det är viktigt aft fundera över. Han framhöll att läskedryckerna - def var framför allt dem som han talade om - har konkurrens från safter, juicer och andra moderna drycker som är fria från beskattning. Jag medger att det här föreligger en svårighet, och jag har också grubblat rätt mycket över problemet. Men man kan inte komma ifrån att def skattetekniskt är en besvärlig, för att infe säga mycket besvärlig, fråga. Det är möjligt att vi kan komma till rätta med problemet, om vi tycker aft det är mycket angeläget aft beskatta de här dryckerna ungefär på samma sätt som vi beskaffar läskedrycker och lättöl. Förvisso är det förenat med stora svårigheter. Troligen skulle det bli fråga om en hel del skattesvinn och andra ölägenheter. Skulle man emellertid vidta sådana åtgärder, skulle det få sysselsättningseffekter av ganska besvärande slag. Thure Jadestig pekade på bryggerinäringens trängda läge, särskilt då de mindre bryggeriernas situation. Jag är medveten om aft def finns svårigheter, men dem arbetar jag med i ett annat

sammanhang. Ett förverkligande av Thure Jadestigs förslag skulle dock få negativa effekter.

Herr talman! Sammantaget tycker jag atf den redovisning som jag har gett visar att man bör hålla fast vid den linje jag talat för, nämhgen att man bör höja skatten på alkoholdrycker, inte röra någonfing på det nämnda området och inte föra in ett alltför komplicerat problem genom beskattning av de nya dryckerna. På det sättet får man inte något bortfall av statsinkomster, men man får en alkoholpolitisk effekt som jag tror är rikfig. Det blir sannolikt inte heller större sysselsätfningspolitiska problem än vad som skulle bli fallet, om man valde den linje som Thure Jadestig pläderar för.

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Om slopande av skatt på läskedrycker och lättöl

Anf. 15 THURE JADESTIG (s):

Herr falman! Efter statsrådets senaste inlägg har vi i alla fall på ett konkret sätt gjorf klart var vi står, och vi känner väl respekt för varandras utgångspunkter. Jag delar kanske inte helt statsrådets filosofi aft man bör låta det ligga sfilla på ett område, medan man låter det rulla vidare på andra. Jag tror nämligen aft alkoholbeskaffningen infe är rättvis mot läskedryckerna, vilket skapar konkurrensfördelar för annan tillverkning.

Jag hade nästan förväntat mig atf statsrådet skulle komma in på en frågeställning som det lär viskas om litet varstans. På departementet funderar man visst över en ny form av beskattning. Man skulle väl kunna kalla det för en utvidgad produktionsskatt, dvs. såväl juicer och safter som läskedrycksapparater och pulverdrycker skulle bli föremål för något slags sockerbeskaff-ning. Detta skulle skapa bättre jämvikt, om det nu över huvud taget är tekniskt möjligt att införa ett sådant system. Jag är inte kompetent aft avgöra den saken.

En viktig och central punkt som statsrådet går runt som katten kring het gröt är detta aft det väl ändå skall redovisas någon gång i riksdagen. Regeringen har ändå haft en beställning. När regeringen kommer med de olika förslagen, får väl riksdagen ta ställning. Jag tycker att det fiskala intresset har fått betyda mer än det alkoholpolitiska i själva sakfrågan. Det är ingen tillfredsställande utveckling.

Anf. 16 Budgetministern ROLF WIRTÉN:

Herr falman! Jag har infe låfit det fiskala intresset ta överhand. För mig är de nykterhetspolitiska målsättningarna centrala, och som jag sade i min replik har def skett en sammanvägning.

På Thure Jadestigs fråga när riksdagen får en redovisning kan jag säga att det kommer en sådan. Såvitt jag förstår är det lämpligt att detta sker nästa gång vi diskuterar alkoholbeskaffningen. Då är det också rimligt att ta upp den här frågan till belysning.

Nr 96_________ 5 § Föredrogs men bordlades åter
Måndaeen den_ Konstitutionsutskottets betänkanden 1980/81:17 och 18
16 mars 1981 Skatteutskottets betänkanden 1980/81:21, 28 och 30
_____________ Lagutskottets betänkanden 1980/81:10 och 12

Näringsufskotfets betänkanden 1980/81:34 och 35

Civilutskottets betänkande 1980/81:24

6 § Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningarna 1980/81:111 och 112

7 § Anmäldes och bordlades Proposifionerna

1980/81:121 om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt, m. m.

1980/81:139 med förslag om skattefrihet för vissa inkomster av bär- och svampplockning samt om ändrade regler för beräkning av existensminimum, m. m.

1980/81:142 om vissa pensionsfrågor m. m.

8 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1980/81:2000 av Gunnar Biörck i Värmdö

med anledning av proposition 1980/81:95 om ändrat huvudmannaskap för Karolinska sjukhuset, m. m.

1980/81:2001 av Stig Alemyr m. fl. 1980/81:2002 av Lennan Andersson m.fl. 1980/81:2003 av Christina Rogestam och Kerstin Göthberg 1980/81:2004 av Birgitta Rydle m.fl. 1980/81:2005 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposition 1980/81:97 om skolforskning och personalutveckling

1980/81:2006 av Sven-Erik Nordin

med anledning av proposifion 1980/81:98 om medelstillskotf fill Norrlands Skogsägares Cellulosa AB

1980/81:2007 av Stig Genitz m.fl. 1980/81:2008 av Gabriel Romanus 1980/81:2009 av Karl-Erik Svanberg m.fl. 1980/81:2010 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposifion 1980/81:107 om den statliga skoladministrationen m. m.

9 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 13 mars

1980/81:318 av Ulf Sivertun (vpk) till industriministern om åtgärder mot centralisering av livsmedelsproduktionen;

Farmek Ekon. Fören. har beslutat lägga ned sin slakterifabrik i Johan-neshov (Stockholm) och i stället överföra produktionen till en blivande jätfefabrik i Linköping. Många yrkeskunniga arbetare förlorar härmed sitt arbete. Livsmedelsproduktionen blir alltmer centraliserad fill jätfeanlägg-ningar med långa transporter som följd.

Den här utvecklingen måste även bedömas med hänsyn fill landets möjligheter att klara livsmedelsförsörjningen i en krissituafion.

Stockholms län har under senare år upplevt en kraftig avindustrialisering. Farmeks nedläggelse av sin fabrik i Stockholm innebär en fortsättning av denna utveckling. Den fackliga organisationen, som motsatt sig nedläggel-sen, har inte fått gehör för sina synpunkter.

Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att möta den allt större centraliseringen av livsmedelsproduktionen och bryta avindusfrialiseringen av Stockholms län?

Nr 96

Måndagen den 16 mars 1981

Meddelande om frågor

1980/81:319 av Tore Claeson (vpk) till statsrådet Cari Axel Petri om statligt sföd fill kol värmeverket i Igelsfa:

Enligt uppgifter i massmedia har den statliga oljeersättningsfonden (OEF) sagt nej till ett ekonomiskt stöd för miljöförbättringar till det nya kolvärmeverkef i Igelsfa i Södertälje kommun. Motivet för deffa synes vara att kommunen i stort sett lyckats erhålla lån eller utfästelser om lån till kostnaderna för kolvärmeverket med de nödvändiga reningsanläggningarna. Def bidrag man sökt, 40 milj. kr., uppgår fill ungefär hälften av kostnaderna för nödvändiga reningsanläggningar.

Mot bakgrund av innehållet i regeringens nyligen framlagda energiproposition och vad som där uttalas om vikfen av stöd till sådana anläggningar, de stora belopp (1 700 milj. kr.) som finns till förfogande och de nya medel som avses tas ut i skaft och avgifter till oljeersättningsfonden, är OEF:s ställningstagande mycket förvånande.

Igelsfaverkef är ett verk som nu byggs helt i enlighet med regeringens riktlinjer, för att minska oljeberoendet och satsa på ersättningsbränslen. Anläggningen i Södertälje är den första i sitt slag i Sverige och många delar erhåller en helt ny teknik. Eff slutgiltigt avslag på stöd från OEF till miljöförbättringar skulle innebära, om projektet kan fullföljas, att Södertälje kommuns skattebetalare får betala hela kostnaden för vad som allmänt uppfatfas vara en angelägenhet för staten genom OEF.

Nr 96 Jag vill fråga energiministern:

Måndaeen den_ Avser energiministern att vidta någon åtgärd med anledning av oljeersätt-
16 mars 1981__ ningsfondens besked om att bidrag infe kan erhållas fill miljöförbäftringsåt-
_____________ gärder vid Igelstaverket i Södertälje?

Meddelande om

fråsor * Kammaren åtskildes kl. 12.22.

In fidem

BENGT TORNELL

/Solveig Gemert