1 § Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

2 § Svar på interpellationerna 1980/81:94 och 95 om temaforskningen vid universitetet i Linköping

Anf. 1 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Åke Polstam har frågat mig om den ursprungliga målsättningen för temaforskningen i Linköping ligger fast med en stegvis utbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med UHÅ:s långfidsplan.

Per Unckel har frågat mig om jag alltjämt anser att temaforskningen vid universitetet i Linköping har ett sådant värde att utbyggnaden kommer att fortsätta om än i långsammare takt.

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

Behovet av tvär- och mångvetenskaplig forskning är allmänt erkänt. Temaforskningen, som sedan budgetåret 1979/80 bedrivs vid universitetet i Linköping, kan därför bli ett värdefullt tillskott till den svenska forskningen.

Statsmakterna har inte bundit sig för någon utbyggnadsplan avseende temaforskningen. Resurserna för denna har dock successivt ökats under de tre budgetår som den hitfills anvisats egna medel. Anslaget till temaorien-terad forskning föreslås i årets budgetproposition uppgå till 6,8 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

F. n. finns åtta tjänster som professor inom temaforskningen i Linköping. Endast fyra av dessa tjänster har hunnit tillsättas, de övriga fyra är under fillsättning.

Det är självfallet inte möjligt atf föregripa den sedvanliga budgefbehand-lingen inom regeringskansliet. Jag vill emellertid understryka att den positiva grundinställning fill temaforskningen som präglat statsmakternas hittillsvarande satsningar kvarstår inför kommande avvägningar om hur resurserna för den högre utbildningen och forskningen skall fördelas.

4 Riksdagens protokoll 1980/81:89-90

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

öm temaforskningen vid universitetet i Linköping

Anf. 2 ÅKE POLSTAM (c):

Herr talman! Jag ber aft få tacka utbildningsministern för svaret på min interpellation. Anledningen till densamma är atf vi i Linköping, i länet och vid universitetet blev litet frågande - för att inte säga oroade - när vi tog del av medelstilldelningen till femaforskningen i Linköping i årets budgetproposition. Jag tillhör dem som under många år i landsfinget bl. a. arbetade för aft få ett universitet förlagt fill Linköping. Vi glömmer infe heller allt energiskt arbete som vår förre landshövding Per Eckerberg lade ner för att åstadkomma ett universitet i den här regionen. Därför är def självklart att vi både nu och framöver slår vakt om vårt universitet och dess fortsatta utveckling.

Det är således den låga medelsfilldelningen i år till den för inte så länge sedan startade temaforskningen vid filosofiska fakulteten i Linköping som skapat den här oron. Def gäller en ny verksamhet, som alla har mycket stora förväntningar på, inte bara vid vårt universitet utan i hela landet och även utomlands. Det är en nyorientering inom forskningen i Sverige, och den stöds helhjärtat av UHÄ.

Anslagen till den här verksamheten är således infe stora. Som en jämförelse kan nämnas de filosofiska fakulteterna i Umeå, där man nästa budgetår disponerar sju gånger högre anslag än den temaorienterade forskningen i Linköping. Säg nu inte att vi är avundsjuka på Umeå eller att vi vill fa något från universitetet där, för det vill vi inte. Vi är inte heller avundsjuka. Jag bara pekar på detta faktum för att visa atf den temaorienterade forskningen i Linköping inte är omfattande och att den fortfarande befinner sig i inledningsskedet. Men deffa är alls inget negativt. Man måste emellertid då också komma ihåg att de av riksdagen fastställda målen infe heller kan nås utan en planmässig utbyggnad. Och defta är inte bara ■ universitetets uppfattning utan även UHÄ:s, som mycket kraftfullt framhållit den förutsättningen.

Nu är det emellerfid så olyckligt att våra statsfinanser infe är bra, och då måste vi spara in på alla områden - givetvis även när def gäller universiteten och högskolorna. Det ställer vi nog upp bakom litet fill mans, men vi vill inte gärna se att man från statsmakternas sida helt stryper målsättningen för , framtiden. Att man temporärt tvingas till nedskärningar är helt klart. Med den mofiveringen tror jag också att en sådan åtgärd accepteras såväl från universitetet som från regionen i övrigt, vilka emellertid å andra sidan vill ha klara besked om hur man ser på framfiden,

I år kan man väl säga att anslagsökningarna - realt sett - till temaforskningen närmast är symboliska, men det kommer ingen att bråka om, eftersom det finns reservafioner aft utnyttja - och det är ju bra i def ekonomiska läge som vi nu befinner oss i. Det är i stället, som jag sade, den långsikfiga målsättningen som är eller har varit orosmomentet. Den frågan hänger också samman med möjligheterna att rekrytera dugliga forskare, få dem aft stanna kvar och driva utvecklingsarbetet och forskningen vidare och på så sätt skapa kvalitet i arbetet. Det här tror jag att utbildningsministern också ställer upp bakom.

Jag vill även betona - som också utbildningsministern markerat i sitt svar-aft utbyggnaden av temaforskningen främst bör ses i det perspekfivet att landet därigenom tillförs forskning och forskarutbildning inom nya områden, vilka enhälligt bedöms som ytterst angelägna för samhället. Som ett aktuellt och belysande exempel kan jag peka på en av riksdagskollegerna Kersfin Anér, Hädar Cars och Bonnie Bernström väckt motion, vari efterlyses forskning kring datafrågor med befeendevetenskaplig/humanistisk inriktning för atf komplettera den tekniskt inriktade forskningen på området, Defta är ett utmärkt exempel på forskning som ligger centralt inom programmen för såväl temana Teknik och social förändring som Kommu-nikafion.

Av utbildningsministerns svar pä min interpellation drar jag också slutsatsen att man från regeringens sida vill värna om temaforskningen i Linköping, Detta förhållande kan förhoppningsvis ocksä skingra den oro som visade sig när budgetpropositionen lades fram, Atf man inte kan föregripa den sedvanliga budgetbehandlingen inom regeringskansliet är helt klart, men det är minst lika vikfigt att veta att def ansvariga statsrådet har kvar sin positiva grundinställning till temaforskningen i Linköping, när resurserna för den högre utbildningen och forskningen fortsättningsvis skall fördelas. Det är den positiva inställningen jag har utläst av svaret på min interpellation, och därför tackar jag ännu en gång för defta svar.

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om temaforskningen vid universitetet i Linköping

Anf. 3 PER UNCKEL (m):

Herr talman! Jag ber också atf få tacka utbildningsministern för svaret på de frågor som Åke Polsfam och jag ställt om Linköpings universitet.

Även jag tror atf det för alla dem som tror pä Linköpings universitet och på temaforskningens idé är uppmuntrande att få regeringens tidigare positiva inställning till temaforskningen bekräftad,

Åke Polstam har till en del tecknat bakgrunden till att såväl han som jag kände oss föranlåtna atf ställa våra frågor till regeringen. Eft universitet under uppbyggnad, som Linköpings universitet i hög grad är, behöver sfimulans för att nå de nivåer som ett universitet måste nå för att få kvalitet i sin undervisning.

Den markering som regeringen har gjorf i årets budgetproposition inom ramen för de enstaka kurserna är i detta sammanhang utomordenfiigt viktig. Det är emellerfid också viktigt att påpeka att den forskningsverksamhet vid Linköpings universitet som om möjligt ännu mer än universitetet självt befinner sig i sin linda, behöver all den uppmuntran den kan få för att forskningen skall komma över den kritiska gränsen och nå en sådan nivå att ett forskningspolitiskt klimat av någon betydelse etableras. Det är betydelsefullt också för att omgivningen skall acceptera aft universitetet i Linköping i likhet med övriga större universitet i landet har en egen och självständig forskningsverksamhet.

Det är naturligtvis, som Åke Polsfam redan har påpekat, omöjligt för en regering aft utlova anslag i en viss ordning under budgetår som ännu infe har börjat övervägas på allvar. Samtidigt är det självfallet viktigt atf veta att den

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan till flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge

prioritet man inom regeringskansliet är beredd atf ge en viss verksamhet står kvar, vilket utbildningsministern nu har meddelat när det gäller temaforskningen.

Jag vill ställa en fråga om tolkningen av den sista delen av utbildningsministerns svar: Skall den tolkas så att man är beredd aft ge temaforskningen den prioritet som är nödvändig för aft inte sådana förskjutningar skall uppstå i utbyggnaden atf den vitalitet som behövs för forskningsverksamheten går förlorad?

Anf. 4 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Herr talman! Jag är kanske litet förbryllad över att det skulle ha uppstått så plötslig och stor oro i Linköping, för def finns väl knappast något område inom svenskt universifetsväsen där vi har satsat så mycket under de senaste . åren som just när det gäller temaforskningen i Linköping. Och det har ju varit uttryck för ett allmänt utbrett intresse för den här typen av forskning och för principen aft forskningen bör koncentreras till eU lärosäte. Det är väl ingen hemlighet att det finns eft antal andra universitet som infe skulle ha något emot aft också få vara centra för en liknande forskning, men vi har alltså bestämf oss för att låta Linköping få denna forskning.

Jag är för min del inte särskilt orolig för framtiden, i varje fall inte sä länge jag innehar detta ämbete och så länge det finns så vakna företrädare för Linköpings universitets intressen som denna debatt har visat aft det finns.

Anf. 5 ÅKE POLSTAM (c):

Herr falman! Jag ber då atf få framföra ett tack även för det senaste inlägget från utbildningsministern, för def kommer säkerligen aft bidra fill aft stilla den oro som ändå har funnits.

3§ Svar på interpellation 1980/81:97 och fråga 264 om statens medverkan till flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge

Anf. 6 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Lars Henrikson har frågat mig om jag vill redogöra för handläggningen av och motiven för statens medverkan till flyttning av ett verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge.

Nils Berndtson har frågat mig på vilka grunder statsbidrag utgår vid flyttning av ett företag från en ort till en annan.

Jag besvarar frågan och interpellafionen i ett sammanhang.

Riksdagen har senast år 1979 beslutat om målen för regionalpolitiken. Dessa syftar fill att åstadkomma en jämn fördelning av tillgången fill arbete, service och god miljö mellan landets olika delar. Riksdagen har likaledes godkänt atf regionalpolitiskt sföd lämnas till näringslivet som eft led i att uppnå dessa mål. För stödet finns sex stödområden. I särskilda fall kan stöd lämnas även fill verksamheter utanför stödområdet. Stöd kan bl. a. utgå fill

kostnader för flyttning av företag och lämnas normalt endast efter det att olika intressenter på utflyttningsorten fått framföra sina synpunkter.

Flyttningarna av företag från en ort till en annan har under senare år varit jämförelsevis få,

I det nu aktuella fallet har företaget enligt vad jag har erfarit ansett det nödvändigt atf sammanföra sina produkfionsanläggningar. Eftersom behovet av ny sysselsättning i Sölvesborg samfidigt är stort på grund av nedläggningen av varvet, har jag förklarat mig beredd att undersöka möjligheterna fill stöd för en del av merkostnaderna i samband med aft företaget koncentrerar sin verksamhet fill Sölvesborg, Ett stöd av den storleksordning som interpellanten nämner är dock infe aktuellt.

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan tUl flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge

Anf. 7 LARS HENRIKSON (s):

Herrfalman! Anledningen till min interpellafion fill industriministern är-som framgår av motiveringen - den mycket anmärkningsvärda förefagsför-flytfning frän Linköping fill Mjällby som förberetts och som eventuellt kommer att genomföras. Låt mig från början göra fullständigt klart, att jag inser behovet av att arbetstillfällen skapas i Blekinge och inom Sölvesborgs kommun. Detta bör dock rimligen ske genom ett netfotillskoff av arbetstillfällen inom landet. Om man emellertid väljer att genom flyttning av företag försöka lösa aktuella sysselsättningsproblem, måste def ske under full insyn och medverkan från berörd personal. Så har inte skett i det aktuella fallet, och det har skapat en upprörd stämning vid företaget.

Jag sade inledningsvis att frågan är anmärkningsvärd, och jag skall närmare mofivera denna min bedömning. Vi har här att göra med eft sedan länge väl inarbetat verkstadsföretag med ungefär 150 anställda. Under senare år har staten medverkat med medel till personalutbildning fill betydande belopp. Dessa insatser ligger väl i linje med de utfästelser som gjordes då Blackstone förvärvade företaget 1979, Under 1980 investerades för ca 3 milj, kr, för att effekfivisera verksamheten och kunna möta efterfrågan på kylare till lastbilar och personbilar, Alla, såväl företagsledning på platsen som de anställda och deras organisationer, bedömde utvecklingen som positiv och räknade med aft anställningstryggheten var god. Också kommunen gjorde samma bedömning.

Så fill det anmärkningsvärda. Det har nu framkommit att diskussioner sedan flera månader tillbaka förs under medverkan av industridepartementet, varvid erbjudanden har lämnats om betydande statliga bidrag och lån för att flyttningen skall kunna genomföras. Enligt förljudande har beloppen höjts successivt för atf göra företagsledningen intresserad. Vid ett sammanträde på Ronneby Brunn den 30 januari i år kom man tydligen till någon sorts resultat, också då med deltagande av personer från industridepartementet.

Några få dagar därefter blev saken känd också i Linköping, Man brukar säga att en sak slår ned som en bomb, och def passar väl in i detta sammanhang. Upprördheten hos de anställda var och är stor, och deras reaktioner är inte särskilt lämpliga att återge i riksdagens talarstol,

5 Riksdagens protokoll 1980/81:89-90

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan till flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge

Detsamma kan sägas när def gäller kommunens företrädare. Som en parenfes kan kanske nämnas atf dagen innan frågan blev känd i Linköping hade en nyanställd tjänsteman vid företaget kontakt med kommunen för aft ordna sin bostadsfråga.

Att företagsledningen vid Blackstone i Mjällby underlåtit att iaktta lagar och avtal som gäller skall infe diskuteras här. Def kommer aft tas upp i annat sammanhang. Personligen vill jag dock ha sagt att jag finner det upprörande. Arbetstillfällen och anställningstrygghet är och får inte vara en handelsvara. Vad jag vill ta upp gäller regeringens och industridepartementets handläggning av frågan. Som jag ser saken borde det ha varit en förstahandsåtgärd att göra sig underrättad om vilka synpunkter de kan ha som skulle komma aft beröras av en eventuell flyttning. Av allt att döma gjordes ingenting från departementets sida härvidlag. Industriministern bör ge en förklaring.

Så en annan sak. De anställda vid J. V. Torell har samtliga lovats fortsatt anställning efter en eventuell förflyttning. Samtidigt har ny sysselsättning ställts i utsikt för 150 arbetslösa varvsarbetare i Sölvesborg. Här rör def sig alltså om samma arbetsfillfällen. Naturligtvis går inte denna ekvation ihop. Klubbstyrelsens vid företaget i Linköping kommentar är aft def handlar om "eft cyniskt spel med våra anställningar och vår anställningstrygghet". Metall fördömer handlingssättet och framhåller risken för atf en väl fungerande produktionsenhet kan slås sönder.

Så till industriministerns svar som jag ber att få tacka för. I interpellationen har jag begärt aft statsrådet skall dels redogöra för handläggningen, dels redovisa motiven för statens medverkan i det aktuella fallet. Varken det ena eller det andra har skett i det skriftliga svaret. Jag förutsätter därför att herr Åsling nu i muntlig form villfar min begäran. Kanske jag skall nyansera mig så fill vida att industriministern säger atf han har "erfarit att förefagef-anseff def nödvändigt atf sammanföra sina produktionsanläggningar", Atf detta företagets önskemål - om def nu är rikigt - skulle utgöra fillräcklig grund för statsstöd måste nog anses minst sagt tvivelaktigt,

I sammanhanget antyds att industridepartementets ekonomiska åtaganden inte skulle uppgå fill de 30 miljoner som uppgefts och som jag återgivit i interpellafionen. Jag får därför be Nils Åsling atf närmare precisera vad def här är fråga om,

I sitt svar lämnar industriministern en kort redogörelse för riksdagens beslut rörande regionalpolitiken. Av densamma framgår att i "särskilda fall kan stöd lämnas även till verksamheter utanför stödområdet". Jag skall inte närmare kommentera denna del av svaret. Däremot vill jag ta upp vad som nämns om att sföd "lämnas normalt endast efter det att olika intressenter på utflyttningsorten fått framföra sina synpunkter". Som jag redan fidigare framhållit har alla förberedelser för en eventuell flyttning pågått i månadfal utan någon som helst kontakt med intressenter på utflyttningsorten - och detta under medverkan från industridepartementet. Här måste industriministern förklara sig!

En fråga som har rests i Linköping är om industriminister Åsling anser atf arbetsmarknaden i denna del av landet är överhettad. Jag vill då nämna atf

antalet arbetslösa vid senaste räkningen var 2 556 i Linköping och 9 907 i länet som helhet. Distriktsarbetsnämnden har i en särskild skrivelse med anledning av Torell-affären närmare redovisat sina synpunkter. Jag vill gärna återge ett par korta avsnitt av vad distriktsarbetsnämnden säger. Jag citerar alltså ur dess skrivelse;

"En nedläggning av Torells skulle få mycket negativa konsekvenser för arbetsmarknaden inom Linköpings arbefsförmedlingsdistrikt. 150 personer skulle rnistasin anställning, och distriktsarbetsnämnden vill understryka, aft det infe kommer atf bli någon lätt uppgift för arbetsförmedlingen att skaffa personalen nytf arbete. Härfill mister kommunen en industri, som har goda möjligheter att anställa ungdomar och kvinnor, för vilka grupper arbetstillfällena i Linköping redan nu är få. Vidare skulle den försvagning av Linköpings arbetsmarknad som eft nedläggande av Torells kommer att innebära inte bara drabba arbetskraften i Linköping. Arbetssökande från distriktets övriga kommuner, Åtvidaberg, Kinda och Ydre, vilka har en svag arbetsmarknad, skulle fä vidkännas ökade svårigheter aft erhålla arbete.

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan tid flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge

Distriktsarbetsnämndens uppfattning är således, att det infe finns någon orsak att av arbefsmarknadsskäl flytta Torells fillverkning frän Linköping.

Nämnden anser atf det yrkeskunnande, som finns hos de anställda och de möjligheter fill nyrekrytering, som föreligger inom Linköpings kommun med omnejd, bör utgöra fillräckligt starka skäl för företagsledningen att inte flytta bort tillverkningen från Linköping."

Min slutsats i det aktuella ärendet är att något statligt stöd inte bör utgå. Det finns ingen rimlig anledning atf flytta arbetslöshet från ort till ort. Regeringen bör föranstalta om atf ny sysselsättning kommer fill stånd i Blekinge.

Jag nödgas avslutningsvis, herr talman, ställa några kompletterande frågor till industriministern, som jag hoppas få svar på.

1. Från vilket håll väcktes förslaget att flytta J W Torell AB?

2. Varför togs ingen kontakt med kommunledningen och personalorganisationerna på utflyttningsorten, dvs. Linköping?

3. Hur stora belopp - stöd och bidrag - har ställts i utsikt från industridepartementet?

4. Anser industriministern att arbetsmarknaden i Linköpingsregionen lider av överhettning?

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan tdl flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland UU Blekinge

till Blekinge med statligt stöd. Låt mig slå fast att Blekinge är i stort behov av ökad sysselsättning. Men det behövs andra satsningar för att klara de problemen än att transportera omkring olika industriföretag.

Jag har i min fråga hävdat att statliga bidrag för flyttning av företag endast bör utgå om regionalpolifiska och sysselsätfningspolitiska strävanden främjas. Jag anser inte atf dessa kriterier föreligger i det aktuella fallet. Vad finns def för regionalpolifiska eller sysselsättningspolitiska bedömningar i detta fall?

Nils Åsling säger i svaret atf målen för regionalpolitiken "syftar till att åstadkomma en jämn fördelning av fillgången fill arbete, service och god miljö mellan landets olika delar". Uppnår man dessa mål med att flytta ett företag med 150 anställda från Linköping till Sölvesborg? Knappast, De mofiv industriministern antyder för statlig medverkan vid flyttningen är inte övertygande.

En viktig problemsfällning i svaret är att sföd för flyttning normalt endast lämnas efter det atf olika intressenter på utflyttningsorten fått framföra sina synpunkter. Man måste väl då förutsätta att deras synpunkter också skall vägas in i beslutsunderlaget.

Då har också regeringen fått åtskilliga synpunkter som man bör fa hänsyn fill. De fackliga organisafionerna har bestämda synpunkter, men det har visat sig vara svårt att få fillfälle aft framföra dem, Linköpings kommun har synpunkter. Länsstyrelsen i Östergötland har synpunkter. Länsarbetsnämnden har synpunkter.

Jag måste fråga Nils Åsling: Kommer regeringen atf ta del av och pröva dessa synpunkter innan slutlig ställning tas i ärendet?

Det verkar som om regeringen lever i den villfarelsen att arbetsmarknaden är överhettad i Linköping och Östergötland, Därför är det nödvändigt att man noga studerar den verkliga situafionen. Och hur är då den?

Det enda posifiva är ett visst behov av arbetskraft vid Saab-Scania, Men den andra sidan av saken är det grundläggande problemet aft Linköpings starka beroende av milifäranknuten sysselsättning måste minska, bl, a, genom atf andra företag utvecklas. Hur skall detta gå fill om företag flyttas bort? Det orimliga är att flyttningen sker med statligt stöd, trots att staten måste ha eft särskilt ansvar när det gäller aft främja civil produkfion i Linköping,

Def är också så, att industrisysselsätfningen i Linköping har minskat avsevärt under senare delen av 1970-talet, Åtskilliga företag har avvecklats i kommunen.

Man kan heller inte se frågan isolerad från läget i hela regionen, och då blir bilden långt ifrån ljus.

Vart fjärde industrijobb har försvunnit i Motala under några år, Motala Verkstad och Luxor är eff par vikfiga krisföreteelser. Textilindustrins avveckling i Norrköping sätter ännu sina spår. Andra indusfriavvecklingar, senast Goodyears avveckling, har skapat stora svårigheter.

Sysselsättningen i Boxholm är allvarligt hotad och därmed kommunens existens.

Också andra industriorter som Finspång och Valdemarsvik har stora svårigheter med sysselsättningen. De södra länsdelarna har stora sysselsättningsproblem, osv.

"Det är en felakfig uppfattning aft arbetsmarknaden i Linköping är överhettad", skrev länsstyrelsen i ett brev till Nils Åsling nyligen. Som stöd för denna uppfattning kunde man bl. a. åberopa alarmerande siffror om antalet arbetslösa i kommunen. Länsstyrelsen säger bestämt ifrån aft man infe kan acceptera att regeringen använder lokaliseringsstöd som medel att från Linköping flytta industriföretag. Att industriministern läst brevet tar jag för givet. Vilken betydelse tillmäter industriministern dessa synpunkter? Nils Åsling säger ju själv atf stöd skall utgå endast efter def att olika intressenter på utflyttningsorten fått framföra sina synpunkter. Länsstyrelsen mäste väl räknas till intressenterna på utflyttningsorten - och därfill som ett vikfigt organ när def gäller planering.

Aft statliga pengar skall användas för en omflyttning av det slag det här är fråga om kan ifrågasättas dels ufifrån de fakfiska omständigheter jag här beskrivit, men dels också ufifrån gällande bestämmelser.

Jag vill alltså fa fasta på industriministerns uttalande om att stöd kan utgå endast efter det att olika intressenter på utflyttningsorten fått framföra sina synpunkter. Facket har redovisat tungt vägande skäl mot flyttningen och sökt få företaget att tänka om. Kommunen har redovisat en fullständig bild av sysselsättningsläget. Länsstyrelsen har, som jag redan anfört, motbevisat påståendena om en överhettad arbetsmarknad. Länsarbetsnämnden redovisar i den senaste översikten ett ökat antal arbetssökande och ett minskat antal lediga platser.

Min fråga fill industriministern blir då: Vilken betydelse tillmäts dessa faktiska förhållanden när regeringen tar ställning?

Det skulle vara önskvärt att Nils Åsling gav besked om att statliga medel infe kommer att lämnas för att flytta detta företag från Linköping till Sölvesborg. Det beskedet skulle vara betydelsefullt för de anställda, för Linköpings kommun och för Östergötland. Men beskedet skulle kunna vara tillfredställande även för Sölvesborg och Blekinge, om industriministern sade att pengarna i stället skall användas för att skapa nya jobb, något som så väl behövs i den regionen.

Det är faktiskt nya jobb som behövs. Ingen är hjälpt av att jobb och arbetslöshet bollas mellan olika orter i landet. Det har aldrig varit målen för regionalpolitiken. Här ligger nu ett så tungt och övertygande material på bordet atf industriministern borde kunna ge ett klart besked.

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan till fly tt-nitig av visst verkstadsföretag från Östergötland tiU Blekinge

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan tiU flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland tiU Blekinge

det inledande skedet. Det är framför allt företaget och den berörda kommunen som har diskuterat frågan. För företagets del har def uppenbarligen varit en strävan att vinna ökad effektivitet genom aft få en viss koncentration av verksamheten, och man har då valt att göra den koncentrationen fill moderbolagets anläggningar i Sölvesborg,

Det är självfallet inte industridepartementets och regeringens sak atf värdera de företagsekonomiska bedömningar som ligger bakom detta. Jag kan ock'sF förstå att Sölvesborgs kommun med hänsyn till situationen i Sölvesborg var mycket intresserad av atf fa upp denna diskussion med företaget när det presenterade sina planer. Så skedde, och så småningom kontaktades industridepartementet. Anläggningen i Sölvesborg hade delvis fillkommit med lokaliseringsstöd. Vid en utbyggnad av verksamheten på ort där man redan har fått lokaliseringsstöd är det ganska självklart aft man kontaktar arbetsmarknadsverket och industridepartementet för en diskussion om denna utbyggnad. Def är ingen flyttning i egentlig mening, utan den fråga som har behandlats i industridepartementet har berört expansionen av Blacksfones verksamhet i Sölvesborg. Att denna expansion får konsekvenser på andra orter är naturligtvis beklagligt, men säg den åtgärd inom svenskt näringsliv, i syfte att främja effektivitet etc, som inte berör flera orter och även ger negativa effekter. Det är ofrånkomligt att en rafionaliseringsverk-samhet och en strukturförändring också ger negativa effekter på vissa orter.

Får jag mer konkret svara på Lars Henriksons frågor.

För det första var det alltså inte industridepartementet som tog initiativet. Initiativet var företagets och kommunens. Industridepartementet kom med i diskussionen eftersom staten är intressent i anläggningarna i Sölvesborg genom tidigare lokaliseringsstöd.

För det andra ställer Lars Henrikson frågan varför vi inte haft någon kontakt med de anställda. Rutinen är att företaget självt måste klara kontakterna med sina anställda. Självklart går inte staten in som förmyndare i ett företag och sköter de sakerna.

För det tredje frågas hur stora belopp det statliga åtagandet rör sig om. Jag sade i mitt svar att det inte rör sig om belopp i den storleksordning interpellanten förmodade. Jag är inte för dagen beredd, eftersom definitiva beslut inte är fattade, att i detalj redovisa hur expansionen i Sölvesborg har finansierats. Bl. a. av hänsyn fill företaget är jag förhindrad att göra detta.

För det fjärde undras om Linköping är ett överhetfat område. Def finns knappast något överhettat område i vårt land i dag, i varje fall inte inom fillverkningsindusfrin. Men jag noterade den försiktighet med vilken både interpellanten och frågeställaren hanterade frågan om arbetsmarknadens utveckling i Linköping. Ser man Linköpings arbetsmarknad i relation till arbetsmarknaden på andra håll i vårt land kan man säga att arbetsmarknaden i Linköping har relativt tillfredsställande förhållanden, och jag skulle vilja tillägga mycket goda expansionsmöjligheter.

Nils Berndfson kompletterade med att ställa frågan om vi är beredda att ta

hänsyn eller, som han sade, pröva synpunkterna från Linköping. Självfallet prövas allt material, alla synpunkter och framställningar som kommer till regeringen. Men jag vill betona aft detta ur vår synpunkt är en fråga om en industriell expansion i Sölvesborg. Att den sedan får konsekvenser i Linköping är beklagligt, men det är företaget som fritt måste avgöra hur man vill lägga upp sin verksamhet. Det kan staten inte lägga sig i.

Anf. 10 LARS HENRIKSON (s):

Herr falman! Jag måste säga atf den bedömning som industriministern gör, dvs. att hela den diskussion som förts sedan frågan blev känd i Linköping skuUe bygga på ett missförstånd, kan jag inte fatta. Säg fill de människor som jobbat prakfiskt taget hela sin aktiva tid åt företaget J. W. Torell - och det är ett gammalt företag - att def är ett missförstånd att företaget skall flyttas från Linköping till en annan plats i landet! Jag tror inte det är möjligt atf lägga upp argumentationen på det sättet.

Det är inte fråga om något missförstånd. Tanken är att företaget skall flyttas. Tanken är tydligen också att flyttningen skall ske under medverkan av staten via industridepartementet och industriministern och att statliga pengar skall satsas i sammanhanget. Det finns ingen förståelse för påståendet att reaktionerna skulle bygga på ett missförstånd.

Industriministern säger vidare att industridepartement et infe har varit med i förhandlingarna. Det är möjligt att industridepartementet inte var inkopplat från allra första början - jag vet inte det, men hur def förhåller sig med den saken kommer atf klaras ut på annat sätt, för det måste skapas kunskap om hur rollerna har spelats. Att industridepartementet har varit och numera är med i bilden är emellertid obestridligt. Det bestrider inte heller herr Åsling. Då är det fråga om vilken roll industridepartementet skall spela. Den ordning som anges i interpellationssvaret bör gälla, nämligen atf intressenter på utflyttningsorten skall få framföra sina synpunkter. Def är då det statliga organ som skall agera i sammanhanget som skall fa emot dessa synpunkter och bedöma och värdera dem. Det kan inte vara meningen att företaget skall ta emot dessa synpunkter. Företagets roll och skyldigheter är som bekant reglerade på annat sätt.

Påståendet om att det i det aktuella fallet infe skulle röra sig om en flyttning i egentlig mening förtjänar inte någon särskild kommentar. Det hade varit bra om industriministern hållit fast vid det som han själv sagt i interpellafionssvaret, nämligen att statens roll bör vara att hålla en rimlig kontakt med dem som är berörda. Jag återkommer alltså till den frågan när det gäller departementets agerande.

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan till flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan UU flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland UU Blekinge

länsstyrelsen bl. a. Från kommunalf håll går man ännu längre och säger sig se ett mönster i regeringens handlande - eft negativt mönster för Linköpings del.

Jag noterar att herr Åsling säger aft regeringen är beredd atf pröva def material som framlagts. Def är ett tungt vägande material - det vill jag påstå.

Nils Åsling ser inte den här åtgärden främst som en flyttning utan som en indusfriexpansion. Men ännu har vi inte fått besked om vilka nya jobb som skulle skapas genom denna åtgärd.

I sitt svar åberopade Nils Åsling behovet av nya sysselsättningstillfällen i Sölvesborg på grund av nedläggningen av varvet. Då vill jag erinra om att i 1978 års varvsproposition föreslogs vissa sysselsättningsskapande åtgärder för de varvsregioner som drabbas av nedläggningen. Riksdagen antog eft åtgärdsprogram, i vilket ingick ett särskilt anslag på 265 milj. kr. med benämningen Bidrag fill sysselsättningsåfgärder inom varvsregionerna. Jag tror emellerfid inte att någon riksdagsledamot menade att dessa pengar skulle användas för aft flytta över arbetslösheten fill någon annan region i landet. Med sysselsättningsskapande åtgärder måste man väl ändå avse något annat än atf flytta företag från en plats till en annan. Det skapar ju inte nägra nya arbetsfillfällen. Om det är deffa anslag som Nils Åsling ämnar använda för den aktuella flyttningen, anser jag att han vantolkar riksdagens beslut.

Vi vet ju att av de fagra löftena om 400 000 nya jobb blev infe mycket kvar. I stället försvann arbetsfillfällen i rask takt. Det problemet kan man inte lösa genom aft flytta företag från en ort till en annan.

Arbetslösheten avskaffas infe om den roterar mellan olika orter och regioner. Jag tycker det är bra att Nils Åsling ändå tonar ned talet om överhettning av arbetsmarknaden i Linköping. Skulle man nämligen anse att arbetsmarknaden där är överhettad, då har man infe särskilt stora anspråk på hetta.

Nils Åsling säger också att en sådan här satsning måste få konsekvenser på andra orter. Låt oss stanna vid den tankegången och titta på vad def är man håller på med. Vi vet exempelvis att sysselsättningsläget är mycket svårt i Norrlandslänen, särskilt i Norrbotten. Vi vet också att vi håller på att få en Norrbotfenssifuation i en rad andra regioner: Värmland, Bergslagen, Småland, skogs- och träindustriområdena, järnbruksorferna osv.

Menar då Nils Åsling att man skall försöka lösa de här problemen med flyttning av företag från andra regioner, där situationen möjligen infe är lika katastrofal? Den jämna fördelningen mellan landets olika delar som herr Åsling talar om i sitt svar skulle då bestå i atf det blir lika besvärligt i alla regioner. Det är nämligen den enda verkan en sådan politik får. Men det är väl en väldigt passiv hållning? Infe löser man den besvärliga situationen i Blekinge med att stimulera eft Linköpingsföretags flyttning dit, men man skapar möjligen en besvärligare situafion i Linköping och Östergötland. Jag tycker, herr talman, att defta är en maktlöshetens politik. Det är den passiva subventionspolifiken som träder fram i handläggningen av detta ärende. Det

Anf. 12 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag måste säga aft herrar Lars Henrikson och Nils Berndtson nu gör sig skyldiga fill samma enkla generalisering som har gett upphov till mycket beklagliga missförstånd i Linköping och en debatt som ju inte gagnar något vettigt intresse eller på något sätt bidrar till aft klara uf begreppen när det gäller regionalpolitiken.

Debatten i Linköping grundar sig nämligen pä det missförståndet aft man från industridepartementet skulle akfivt ha gått fram fill företaget och sagt: Tag nu och flytta den här Linköpingsenheten fill Sölvesborg så skall ni få så och sä mycket pengar! Den myten odlasi dag i Linköping, trots att man vet atf det är helt fel. Herrarna försöker litet grand aft odla samma myt här i dag! Det är orimligt atf tro atf man från industridepartementets sida skulle säga nej till företag som vill expandera sin verksamhet, som vill orientera om sina enheter för att nå större effektivitet, stärkt konkurrenskraft och därmed ökad trygghet i sysselsättningen och förhoppningsvis också ökad sysselsättning. Det är ju själva det element som vi har att arbeta med för att få vårt svenska näringsliv konkurrenskraftigt. Att det sedan i det här speciella fallet har blivit så aft def har drabbat Linköping, aft företaget gör vissa omdispositioner som drabbar en viss ort, def är naturligtvis beklagligt, men def är en del av den här processen, och den har inte industridepartementet varit inblandat i. Jag ber än en gång att ni alla gör def klart för er och helst också för en bred opinion i Linköping, som är missledd i det här sammanhanget.

Och det är en orimlighet aft vi skall gå in från statens sida för att fa ställning till en expansionsfråga som gäller ett enskilt företag, i enheter som berörs av de här förändringarna. Det förutsätter också ny praxis; att samhället så att säga skulle sätta sig på företagsledningarna och i deras ställe gå in och diskutera lämpligheten av strukturförändringar. Jag tycker aft herrarna måste inse hur orimligt hela det här resonemanget är.

Nils Berndfson talar om att ge det här en vidare aspekt om fagra löften och om 400 000 nya jobb - dvs. sysselsättningsutredningens bedömning av vad vi skulle behöva åstadkomma av nya jobb för aft skapa likartade förutsättningar i landets alla delar -, men han bör då notera vad vi har skrivit i budgetproposifionen i år under industridepartementets huvudtitel, där vi har gjort en utvärdering av vad som har hänt. Tillämpar man samma måttenhet som sysselsättningsutredningen tillämpade i början av 1970-talet, återstår när def gäller strävandena för regional utjämning - dvs. att ge samma chans till jobb i Norrbotten som i Linköping t. ex. - aft skapa 225 000 nya jobb här i landet.

Def skulle inte skada om man försökte höja nivån pä debatten, från det mest lokala perspektivet - där jag kan förstå aft det svider till - och låta den få ett inslag av just solidaritet mellan olika landsdelar, och höja den i så måtto

Om statens medverkan tdl flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland tdl Blekinge

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan till flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland tdl Blekinge

att man frågar sig; Vad är det som stärker svenskt näringsliv? Är det aft låsa def i beflnflig struktur, eller är det aft låta företagen själva försöka hitta den maximala organisationen? Skall staten i så fall avhålla sig från aft medverka till att främja den utvecklingen? Det är ju def frågan gäller. Herrarna anser tydligen att man skall avhålla sig frän att främja en utveckling av svenskt näringsliv, men jag delar inte den uppfattningen.

Anf. 13 LARS HENRIKSON (s):

Herr talman! När det gäller solidariteten mellan olika landsdelar tror jag inte aft vi har så delade meningar. Men vi främjar inte solidariteten och vi löser inte de problem som kan finnas i olika landsdelar genom atf flytta företag runt om i landet. Avsikten har aldrig varit atf använda statliga pengar på def sättet, utan avsikten har .varit att skapa nysysselsättning.

Givetvis kan flyttningar av företag förekomma, men den helt avgörande frågan är på vilket sätt dessa sker. De anställda vid def företag vi här talar om och deras organisafioner - inkl. företagsledningen i Linköping - kände alls infe till frågan trots att den hade diskuterats i månader. Det är någonting som det finns anledning atf vara kritisk mot. Den frågan förbigår Nils Åsling med tystnad, och det kan jag i och för sig förstå. Här har det nämligen inte fungerat så som det borde ha gjorf. Vi ägnar oss infe åt vare sig generalisering eller mytbildning. Det är ingen myt aft man har tänkt sig att flytta företaget från Linköping fill Blekinge.

Jag vill återigen understryka att också jag inser att det är stort behov av att sysselsättning kommer fill stånd i Blekinge -det är inte def som diskussionen handlar om. Skall man syssla med frågor av det här slaget, så måste det ske på ett anständigt sätt och infe så som def har skett i def här fallet.

Jag upprepar frågan: Varför togs ingen kontakt med kommunledningen i Linköping eller med personalorganisationerna? Vidare frågade jag hur stora belopp i form av bidrag och hur stort stöd i övrigt som ställts i utsikt, men det vill Nils Åsling inte svara pä. Han hänvisar fill att han har atf ta viss hänsyn till företaget. Def kan jag i och för sig fill nöds förstå. Men eftersom def här handlar om en offenfiig debatt, som har förts under så pass läng fid och olika uppgifter om beloppet har cirkulerat, vore det ändå bra atf få något litet besked också på den punkten.

Anf. 14 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr falman! Nils Åsling anser att vi gör oss skyldiga till generaliseringar, skapar missförstånd och främjar en felaktig debatt i Linköpingsregionen. På det skall jag bara svara att industriministern genom våra frågor nu har beretts ett alldeles ypperligt tillfälle att bringa klarhet i def hela. Tyvärr tror jag emellertid inte att hans olika inlägg här i dag kommer att lugna opinionen i Linköping. Han har nämligen inte redovisat sådana skäl för regeringens medverkan atf man kommer atf godta dem.

Vi har heller infe beskyllt regeringen för att aktivt ha gått in och stimulerat företaget att flytta. Jag har tvärtom sagt att den här åtgärden är ett uttryck för den passiva subventionspolitik som präglar regeringens handläggning av

sysselsättningsfrågorna. Men verkningarna blir ju desamma oavsett om regeringen har tagit initiativet eller om regeringen har agerat på andra initiativ.

Jag vill också påstå atf vi har sökt höja debatten över det lokala planet, bl. a. genom att vi har efterlyst principerna för regeringens handlande i sådana här frågor. Jag kan inte se fallet Linköping isolerat ifrån den politik regeringen bedriver i övrigt.

En andemening i Nils Åslings resonemang - även om han tonar ner def här med överhettning i regionen - är ändå att han har för sig atf Linköpingsregionen och Östergötland är väl gynnade när det gäller sysselsättningen. Men vi har redovisat aktuella sifferexempel här som visar aft så inte är fallet.

Jag tycker också att det finns anledning för regeringen aft göra klart för sig atf def har skett en allvarlig omställning beträffande sysselsättningen i Östergötland under en period. Vissa branscher och industrier som har utgjort ryggraden i sysselsättningen har avvecklats eller minskat kraftigt i betydelse. Då tänker jag infe bara på textilindustrin, som länge varit dominerande i Norrköping, utan också andra, bl. a. inom mefallbranschen viktiga företag har avvecklats. Jag har redovisat några sifferexempel på det.

Jag återkommer också till den fråga som vi så många gånger har diskuterat, nödvändigheten av atf regeringen aktivt medverkar för att få en bättre balans i sysselsättningen i Linköpings kommun mellan de militärt betingade arbetsuppgifterna och annan sysselsättning.

Sedan vill jag också säga att solidariteten mellan regionerna inte kan bestå i aft man fördelar arbetslösheten, ufan den måste som ett viktigt inslag ha att man skapar nya arbetstillfällen - särskilt på orter som Sölvesborg och andra, som har akuta sysselsättningsproblem. Men jag anser inte atf regeringens handläggning av den här frågan skapar några nya arbetsfillfällen.

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Om statens medverkan UU flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge

Nr 90

Fredagen den 27 februari 1981

Meddelande om fråga

7 § Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 26 februari

1980/81:296 av Georg Andersson (s) till justifieministern om tidpunkten för förslag till åtgärder mot våldsutbud i videogram:

Den inom justitiedepartementet upprättade promemorian Våldet i videogram m. m. - Förslag angående lagstiftningsåtgärder (Ds Ju 1980:14) har remissbehandlats. Atf promemorian utarbetades mycket snabbt och att remisstiden har varit kort har motiverats av ärendets brådskande natur. I förteckningen över kommande proposifioner finns frågan emellertid inte upptagen.

Mof denna bakgrund ber jag aft fill justitieministern fä ställa följande fråga:

Avser regeringen att presentera förslag om åtgärder mot våldsutbud i videogram i sådan fid atf en lagstiftning kan träda i kraft från den 1 juli i år?

8 § Kammaren åtskildes kl. 09.59.
In fidem

Riksdagens protokoll 1980/81:90