2 § Svar på fråga 1980/81:229 om handläggningen av dispensärenden om investeringar i Sydafrika

Anf. 1 Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Carl Lidborri har frågat mig om skälen för frånvaron av beslut i vissa ärenden om investeringar i Sydafrika.

Lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia, som trädde i kraft den 1 juli 1979, har fill syfte att begränsa svenska företags verksamhet i Sydafrika genom eft generellt invesferingsförbud. Regeringen kan i vissa fall bevilja dispens från investeringsförbudet. Avsikten med denna dispensmöjlighet är att begränsa förluster och undvika friställningar i Sverige. Den skall också ge företagen möjlighet att fortsätta investera i den utsträckning sorn är absolut nödvändig för aft de efter hand skall kunna ersätta försliten utrustning. Dispens kan också ges för investeringar som direkt syftar till att förbättra de sociala arbetsvillkoren för de anställda, t, ex. investering i en hälsocentral.

Vid dispensprövningen måste en rad omständigheter beaktas. Av den anledningen inhämtas yttrande frän kommerskollegium. Berörda fackliga organisationer i Sverige ges tillfälle att lämna sina synpunkter och önskemål. Av detta torde framgå att regeringen vid bedömningen har att ta hänsyn till delvis motsatta intressen, vilket gör lagen svärtillämplig. Därtill kommer att varje investering som upptas i en ansökan måste prövas individuellt. Detta sammantaget gör prövningen till en grannlaga och tidsödande uppgift.

Av de fyra ansökningar som inkom till regeringen under 1980 har regeringen förra veckan avgjort de tre ärenden som inkom under första halvåret. Besluten innebar att Sandvik AB och Fagersta AB fick ersätta vissa maskiner och att Fagersta tilläts bygga en läkarmottagning. Däremot fick Fagersta nej till en maskinanskaffning, och Rederiaktiebolaget Transatlantic tilläts inte att återinvestera pengar som frigjorts genom aktieförsäljning i Sydafrika.

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om handläggningen av dispensärenden om investeringar i Sydafrika

Anf. 2 CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Jag ber atf få tacka handelsministern för svaret pä min fråga.

Isak fick jag svar redan i förra veckan, då regeringen fattade sitt beslut om vissa svenska företags ansökningar orn dispens frän investeringsförbudet i Sydafrikalagen, däribland Sandvik AB;s dispensnnsökan. Beslutet med anledning av Sandviks ansökan var tyvärr ett i sak felaktigt beslut, som dessutom kom vid olyckligaste möjliga tidpunkt. Det fattades efter härda duster i regeringen, om vi fär tro tidningarna. Folkpartistatsräden gjorde något så ovanligt som atf reservera sig mot beslutet i statsrådsprotokollet, därför att de ansåg att det inte stod i överensstämmelse med lagen.

Jag sade att beslutet kom fill vid olyckligaste möjliga tidpunkt. Det kom nämligen strax efter det att Sydafrika hade torpederat ansträngningarna att nå en fredlig lösning i Namibia. Det kom strax efter det att sydafrikanska trupper hade invaderat Mozambique. Det kom också i ett skede när rasförtrycket ytterligare skärps i Sydafrika.

Det var alltså mot denna bakgrund som den svenska regeringen i förra veckan fattade ett beslut som i prakfiken innebär att förbudet n-iot svenska investeringar i Sydafrika nu har luckrats upp. När våra vänner i södra Afrika behöver oss som bäst, bereder vi oss pä att trappa ner vårt engagemang. Det är det intryck som omvärlden måste fä. Det intrycket förstärks också av intervjuuttalanden av statsminister Fälldin, där han hav ställt i utsikt en översyn av och under vissa förutsättningar t. o. m. en avveckling av Sydafrikalagen.

Herr talman! Det är kanske inte uteslutet att regeringen skulle ha besinnat sig, kommit pä bättre tankar eller i varje fall försökt finna pä något sätt att mildra chockverkan av sina utrikespolitiska fadäser. om den hade gett sig tid aft lyssna pä utrikesnämnden. Men t. o. m. kravet att utrikesnämnden skall höras före principiellt viktiga avgöranden enligt Sydafrikalagen fann regeringen för gott aft inte respektera. Detta är, herr talman, ganska uppseendeväckande. Def är dock fräga om ett av riksdagen uppställt krav, som diskuterades ingående i samband med tillkomsten av lagen. Jag måste be om eft klart besked av handelsministern pä den här punkten: Varför gick regeringen förbi utrikesnämnden? Ni kan inte gärna skylla pä tidsbrist när ni länghalade detta ärende i över ett är.

Regeringens handläggning har frän början till slut varit under all kritik, och det är illa. Men ännu värre är farhågorna inför framtiden. Med sikte på framtiden vill jag fråga handelsministern: Inser regeringen inte att det är fel att genom praxis luckra upp Sydafrikalagen och att det är särskilt olämpligt att göra det just när Sydafrikas hållning hårdnat både mof grannarna och mot den egna svarta befolkningen?

Till sist, herr talman, vill jag också gärna veta vad som ligger i statsministerns tal om översyn och eventuell avveckling av Sydafrikalagen om inte den svenska apartheidpolitiken fär tillräcklig internationell uppslutning. Har den frågan diskuterats i regeringen? Finns det i sä fall några konkreta planer i den riktning som statsministern talat om?

Anf. 3 Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Jag vill börja med atf konstatera atf den fräga som herr Lidbom ställde gäller själva handläggningen av ärendet och inte substans-frågorna. Låt mig dock säga, eftersom herr Lidbom talar om atf det är fråga om atf luckra upp lagen, att regeringen har följt det helt opartiska ämbetsverket kommerskollegiums granskning och utlåtande över vad som är en rikfig tolkning av lagen. Det hindrar självfallet inte att regeringen kan ha en annan ståndpunkt. Men den dramatik som herr Lidbom försöker infolka i detta är mot bakgrund av den utredning och granskning sorn har gjorts av kommerskollegium kanske inte så stor.

Def är en svår uppgift atf tolka denna lag. Det finns delvis motstridiga intressen som skall beaktas när man försöker se vad förarbetena innehåller. Det är i sin tur kanske bakgrunden till att riksdagen själv har begärt - innan lagen ens har varit i kraft eft är - en ny utredning som skall granska de erfarenheter man har av lagen och vilka slutsatser man skall dra av dem.

Denna utredning skall också granska hur man skall förhindra överförande av know how fill Sydafrika. Utan atf fördjupa mig i själva sakfrågorna kan jag säga att om ett företag som Sandvik inte har möjlighet aft leva vidare i Sydafrika, aft övervintra - som den utredning som herr Lidbom själv var ledamot av ansåg att man skulle ge förutsättningar för - innebär det att folk kommer atf sluta. Och det kommer sannolikt att leda till ett överförande av know how i en för svenskt näringsliv viktig bransch.

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om handläggningen av dispensärenden om investeringar i Sydafrika

Anf. 4 CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Handelsministern påminner om aft denna debatt gäller handläggningen av ärendet. För det första ställde jag en mycket konkret fråga om handläggningen av ärendet: Varför har regeringen nonchalerat utrikesnämnden? Enligt riksdagens klara anvisningar skall ni i principiellt viktiga avgöranden höra utrikesnämnden. Det har ni inte gittat göra. Finns det någon som helst ursäkt för det beteendet?

För def andra gick handelsministern själv in pä sakfrågorna i sitt svar. När def gäller tolkningen och kommerskollegium, som ni faller fillbaka på, vill jag först och främst slå fast att tolkningen inte tycks vara sä självklar när utrikesministern och hans folkparfistiska kolleger i regeringen gär så långt att de reserverar sig mot beslutet. Det visar klart och tydligt atf i varje fall dessa statsråd har en klar insikt om atf regeringen här inte handlar i överensstämmelse med lagen utan luckrar upp den på ett sätt som icke varit riksdagens avsikt. Och aft det är utrikesministern sorn har rätt och handelsministern som har fel pä den punkten behöver man inte tvivla på - det framgår av materialet.

Vad är det som man framför allt vill hindra med den här lagen? Jo, i första hand de redan etablerade svenska företagens expansion på den sydafrikanska marknaden. Därför skall inga investeringar tillåtas som kan medge en expansion, dvs. ökad produktionskapacitet och ökad försäljning. Ser vi dä pä vad man säger i sydafrikansk press om Sandvik AB, som debatten gäller, finner vi t. ex. i South African Digest för den 12 september 1980 en liten

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om handläggningen av dispensärenden om investeringar i Sydafrika

nyhetsnotis om Sandviks dispensansökan. Där skryts det mycket över den här anläggningen. Det är en enastående anläggning som Sandvik står i begrepp att bygga. Den skall representera högsta teknik pä sitt område när det gäller behandlingen av tungsten. Det är alldeles uppenbart att detta är någonfing utomordentligt intressant för sydafrikanerna och att det är meningen att det skall bli en ny produkt som är intressant för den sydafrikanska marknaden och som befriar Sydafrika frän importberoende. Det är alltså frågan om eft typfall på en ansökan son-i skulle ha avslagits.

Anf. 5 Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Lät mig vad beträffar utrikesnämnden konstatera att det såvitt jag nu drar mig fill minnes infe sfär någonting i propositionens föredragandeavsniff om atf regeringen skall höra utrikesnämnden. Det behöver ju infe hindra att regeringen kunde ha gjort det, men det sfär inte skrivet på det sätt som herr Lidboin försöker göra gällande här.

Herr Lidbom är så fantastiskt tvärsäker när det gäller hur lagen skulle ha tolkats i det här fallet. Men i den fräga som herr Lidbom har ställt till mig står det: "Motivet fill denna dispensmöjlighet är att man velat undvika att företag, som redan var etablerade i Sydafrika, i något eller några fall skulle drabbas oskäligt hårt av investeringsförbudet."

Om nu herr Lidbom är så oerhört tvärsäker om hur lagen skall tolkas i detta fall, borde denna motivering knappast ha tagits med i frågan, utan dä hade det varit rimligare att herr Lidbom klart hade talat om hur det här ärendet skulle ha hanterats.

Anf. 6 CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Handelsministern har fel när det gäller utrikesnämnden. Frågan diskuterades ingående i förarbetena till lagstiftningen. Ett alternafiv man diskuterade var att inrätta en speciell nämnd som regeringen skulle konsultera, men man tyckte inte atf det var särskilt lämpligt, eftersom vi har utrikesnämnden och utrikespolitiken sköts av regeringen. Men det uttalades klart och tydligt atf vid principiellt viktiga avgöranden skulle utrikesnämnden höras. Def har regeringen blankt struntat i.

När def sä gäller tolkningen konstaterar jag - utan någon tvärsäkerhet i övrigt- att när folkpartistatsräden gjorde något så uppseendeväckande som att reservera sig mot regeringens beslut, så gjorde de naturligtvis det därför att de ansåg aft beslutet var lagstridigt. Det är inte sä förfärligt krångligt att inse defta.

Staffan Burenstam Linder försöker smita undan bakom detta att meningen med dispensmöjligheterna är att man skall kunna undvika friställningar, onödiga förluster och liknande. Ja, men det finns en yttersta gräns; Om eft bifall till en investeringsansökning skulle innebära expansion, då måste ansökningen avslås, oavsett vilka frisfällningar eller förluster det kan bli.

Anf. 7 Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER;

Herr falman! Vad beträffar att utrikesnämnden skall höras, herr Lidbom, nämns defta i förarbetena genom att def togs upp i den utredning som herr Lidbom var med i, men det finns däremot inte med i föredragandedelen iden proposifion sorn dåvarande handelsministern skrev - om jag nu påminner mig rätt.

När det sedan gäller herr Lidboms tvärsäkerhet sä utgår herr Lidbom från attdet här skulle vara fräga om en expansion av verksamheten. Men det är ju fel. Personer som har tänkt djupare än herr Lidbom, nämligen tjänstemännen och generaldirektören i komrnerskollegium, som har granskat detta utomordentligt ingående, har kommit till en annan slutsats. Vi är inte alls överraskade över att herr Lidbom är tvärsäker. Men de som har tänkt noggrannare - och det inkluderar sådana opartiska instanser som kommerskollegium och inte bara t. ex. fackföreningarna i Sandvik - har kommit fram till slutsatsen att det infe är fräga om nägon expansion.

Jag säger gärna, herr talman, atf det är svårt att fillämpa denna lag, Def skulle vara klädsamt om också herr Lidbom ville tillstå det och inte vara sä fruktansvärt tvärsäker.

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om handläggningen av dispensärenden om investeringar i Sydafrika

Anf. 8 CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Det skulle kanske vara klädsamt, om handelsministern ville adressera sina glåpord till dem som de är avsedda för. Folkpartistatsräden -utrikesministern och andra - har ju reserverat sig därför att de anser att beslutet inte överensstämmer med Sydafrikalagen. Det är alltså dessa människor som inte kan tänka sä noggrant som herr Burenstam Linder önskar. Nämn personerna vid rätt namn då!

När def gäller den här tolkningsfrågan är def väl sä, att Sydafrikalagen ofta kan vara svår aft tolka. Jag sade bara att det i det här fallet förefaller vara alldeles uppenbart aft folkpartistatsräden har räft och att herr Burenstam Linder har fel, och jag drog fram eft nytt indicium pä detta, nämligen vad sydafrikanerna själva i sin ekonomiska press skriver om den här investeringen. De har stora förhoppningar om att det skall bli en ny produkt som kommer att slå bra på deras marknad, eftersom produkten representerar en teknik som nu infe finns pä södra halvklotet. Def heter vidare att produkten är av sällsynt god kvalitet. Herre Gud, vad är detta om inte just en sådan affärstransaktion som Sverige inte borde medverka i?

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om handläggningen av dispensärenden om investeringar i Sydafrika

skulle ha en utomordentligt stor fördel av om Sandvik tvingades atf mer eller mindre avveckla sin verksamhet i landet.

Anf. 10 CARL LIDBOM (s):

Herr falman! Detta var, herr handelsminister, eft förtjusande försök att täcka reträtten. Handelsministern försöker nu ge sken av att det här är en fråga där alla i regeringen insåg atf def var mycket osäkert hur man borde handla. Efter stor tvekan skulle alltså folkpartisterna ha bestämt sig för aft reservera sig i statsrådsprotokollet mot det här beslutet.

Sä näpet! En sådan här reservation är en hejdundrande manifestation av sensationellt slag. Det har över huvud taget förekommit mycket sällan i svensk historia. Folkpartistatsråden skulle enligt herr Burenstam Linder göra en sådan manifestation mot ett beslut som de själva anser atf det kan ligga mycket i och som, enligt deras mening, kanske t. o. m. är riktigt. Nej, det får ändå vara någon måtta.

Beträffande den nya tekniken åberopade jag förut - som herr Burenstam Linder också nämnde i sitt anförande - en sydafrikansk källa, nämligen South African Digest av den 12 december 1980. I det numret av tidningen skriver man att den anläggning som Sandvik vill uppföra är unik på södra halvklotet och alltså icke finns där redan. Därefter utvecklar tidningen förtjänsterna med anläggningen.

Anf. 11 Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER;

Herr falman! Är def infe häpnadsväckande att herr Lidbom tror så fantasfiskt mycket på vad som står i en tidning i Sydafrika? Jag visste inte att herr Lidbom var så imponerad av den sydafrikanska pressen. Det kan, herr talman, vara värt att påpeka att det sydafrikanska bolaget Boart, som gör precis den här typen av borrutrustningar och växer snabbt på världsmarknaden och som skulle ha stor fördel av om Sandvik inte fick investera, även har sådana framgångar aft företaget kraffigt ökat försäljningen även fill Sverige, Detta måste ändå, herr talman, rimligen betyda att det inte är fräga om nägon oerhört stor tjänst, om man överför den här nya tekniken till Sydafrika.

Anf. 12 CARL LIDBOM (s):

Herr falman! Billigheten om att jag skulle vara imponerad av sydafrikansk press kunde herr Burenstam Linder ha besparat sig. Vad jag refererade var faktauppgifter ur en tidning som är verksam i det land där Sandviken skall placera anläggningen i fråga. Det gäller en ekonomisk tidskrift, som bör vara initierad i detta.

Försök i stället plocka fram något annat material, som övertygande kan stödja er ståndpunkt! Alldeles uppenbart är att herr Burenstam Linder icke lyckats övertyga någon av sina folkpartikolleger i regeringen, och det gäller bl. a. utrikesministern.

Jag vill till sist säga att herr Burenstam Linder tydligen är totalt okänslig för det som jag befraktar som något av en skandal, nämligen att man struntar i att

uppluckringen av lagen sker i samma ögonblick som Sydafrika skärper sitt rasförtryck, faller in i Mozambique och torpederar Naniibiakonferensen. Ni som är ansvariga måste väl ändå inse aft den gjorda tolkningen av lagen är en politisk handling som kommer atf uppfattas sä, atf Sverige trappar ned sitt engagemang just när våra vänner i södra Afrika som bäst behöver värt stöd.

3 § Svar på fråga 1980/81:239 om regeringens ställningstagande till skärgårdsstadsprojektet i Vaxholm

Anf, 13 Statsrådet GEORG DANELL:

Herr talman! Stina Andersson har frågat mig om jag inför riksdagen vill redovisa motiven för aft regeringen beslutat upphäva byggnadsförbudet vid Marsäfra nordost om Åkersberga i Vaxholms kommun, avseende det s. k. skärgårdsstadsprojektet, och sätta den gamla planen frän 1967 i kraft.

Enligt 109 § byggnadslagen fär byggnadsförbud utfärdas om fräga väckts om ändring av byggnadsplan för visst område. Avsikten med sådana förbud är att bereda kommunen skäligt rådrum för planläggningsarbefet. Det förutsätts självfallet att planeringsarbetet kommer att resultera i ett förslag till planändring som kan fastställas inqm rimlig tid.

Den planändring som kommunen önskade åstadkomma i fallet Skärgårds-stad skulle innebära sädana begränsningar i gällande byggnadsräft att överenskommelse måste nås med markägaren för atf planarbetet skulle vara meningsfullt. De upprepade förhandlingar som har skett mellan kommunen och markägaren under läng fid om en ny planutformning har inte lett till någon överenskommelse. Med hänsyn till defta har regeringen funnit att det inte finns tillräckliga skäl för att låta byggnadsförbudet bestå.

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om regeringens ställn ings tågan de till skärgårdsstadsprojektet i Vaxholm

Anf. 14 STINA ANDERSSON (c):

Herr falman! Jag ber att få tacka statsrådet Danell för svaret på min fråga. Jag - och därmed också riksdagen - har fått ett besked om motiven för regeringens ställningstagande i den för Vaxholms kommun så viktiga frågan om skärgårdsstadsprojektet.

Men kommunen lär inte komma att ställa sig bakom det beslut som regeringen fattat, och det gäller i all synnerhet som ett enhälligt kommunfullmäktige gått in för en helt annan linje. Också länsstyrelsen i Stockholms län har en avvikande uppfattning. Genom regeringens beslut att upphäva byggnadsförbudet vid Marsäfra har man, som jag och mänga med mig ser det, helt enkelt nonchalerat de boende i Vaxholm.

Jag vill dä fräga: Skall vi ha kvar så gamla lagar i värt land? Skulle def kunna innebära aft, om exempelvis en 50 eller rent av 100 år gammal plan hade funnits, planministern lika väl skulle ha anslutit fill den? I def aktuella fallet var planen frän 1967 och alltså 14 år gammal. Under en så läng tid har mycket hunnit hända.

Eftersom planministern bor i en till Vaxholm gränsande kommun,

6 Riksdagens protokoll 1980/81:67-70

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om regeringens ställningstagande till skärgårdsstadsprojektet i Vaxholm

nämligen Täby, bör han känna fill de lokala förhållandena, den opinion som föreligger och kommunfullmäktiges i förhällande fill regeringens beslut avvikande ställningstagande. Jag skall kanske inte gå in på några detaljer i sammanhanget. Men varför kunde inte regeringen ha väntat med sitt beslut till dess att vissa olösta frågor blivit uppklarade? Innan regeringsbeslutet fattats hade statsrådet kunnat ta nägon ytterligare kontakt rned Vaxholm.

I svaret sägs bl. a. atf den planändring sorn kommunen önskade åstadkomma i fräga om skärgärdssfadsprojektet skulle innebära sädana begränsningar i gällande byggnadsräft att överenskommelse måste nås med markägaren för att arbetet skulle vara meningsfullt. Jag vill dock peka på att det förekommit överläggningar mellan kommunen och markägarna i detta fall. Enligt de uppgifter jag har fått var kommunen också beredd att återuppta förhandlingarna med markägarna. Varför har dessa inte avvaktats?

Jag vill också hänvisa till en av kvällstidningarna för i gär, som under rubriken "Jag har aldrig ångrat mig" innehöll en intervju med statsrådet Danell, där han har sagt atf han vill aft kommunerna skall bestämma hur bebyggelsen skall utformas. Men samtidigt har statsrådet sagt att kommunalmännen ofta är dåligt informerade, och som svar säger statsrådet bl. a.: "Jag har den största respekt för våra kommunalpolitiker." Men har detta visats i def här fallet?

Anf. 15 Statsrådet GEORG DANELL:

Herr talman! Vad först beträffar den eniga kommunen vill jag, för atf det inte skall råda några missförstånd därvidlag, göra klart atf den enda gången kommunen har varit enig i denna fräga var 1977, när man antog en kommunöversikt och dä man talade om aft man ville dra ned byggrätternas storlek. Man har i ärendet Skärgårdssfad aldrig varit enig i fräga om hur många hus som skall fä byggas.

När det gäller länsstyrelsens ställningstagande till byggnadsförbud har def vid varje tillfälle tidigare varit fråga om att byggnadsförbud skulle tillkomma eller förlängas beroende på atf kommunen höll pä att göra en planändring i enlighet med ramavtal som kommunen hade träffat med byggnadsföretaget. Efter länsstyrelsens ställningstaganden har kommunen vid tvä tillfällen gått ifrån de överenskommelser som dess representanter har träffat med byggföretaget.

Gamla planer har en byggrätt i sig, men den är inte absolut. Mänga av våra beslut vittnar om detta när det görs korrigeringar och förändringar. Men för den förhållandevis nya plan som det nu är fråga om har riksdagen bl. a. uttalat att det måste finnas en överenskommelse mellan markägare och kommun som underlag för att det skall vara möjligt att ändra den.

Jag vill också nämna att regeringskansliet och bostadsdepartementet mycket aktivt har engagerat sig i denna fråga. Vi har under hela ärendets beredning vid minst tre fillfällen haft sammankomster med kommunens företrädare för att uppmana dem att försöka göra en överenskommelse som väl följer deras allmänna inriktning när det gäller byggandet i denna del av

kommunen. Man har helt enkelt inte klarat av detta, beroende på aft man inte vid något fillfälle lyckats komma med förhandlingsöppningar som varit realistiska. Några nya förhandlingar var inte aktuella då regeringen fattade sitt beslut.

Anf. 16 STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag får tacka för de kompletterande besked som statsrådet Danell har lämnat. Det är positivt atf regeringen har haft kontakter med kommunen under tiden innan beslutet har tagits. Men trots allt vill jag nog framhålla att nybyggnadsförbudet kunde ha fått råda i avvaktan på att vissa ouppklarade frågor skulle lösas.

Vi har den sanitära delen. Vi har naturvärden. Och vi har exempelvis risken för att de planerade fritidshusen skall förvandlas till permanentbostäder.

Sedan kan man också med anledning av ett sådant här uppträdande fräga sig: I vilken utsträckning har regeringen tagit hänsyn till den målsättning som vi har i den fysiska riksplaneringen?

Jag vet att riksdagens beslut i det avseendet är rekommendationer, men skall man inte också försöka ta hänsyn till vad riksdagen uttalat beträffande riksplaneringen?

Vidare kommer naturvärdsintressena in i bilden. Vi har i området en vacker och sällsynt natur med tillgäng till kust och vatten, som i och med det här beslutet kan spolieras för framtiden. Vi har dessutom fornlämningar inom vissa områden, sorn har upptäckts efter det att planen kom till 1967.

Vi måste vara oerhört rädda om grönområdena i storstadsregionerna, och def finns valen risk, herr Danell, för atf dessa kommer att försvinna i den här delen.

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om regeringens ställn ings tagande till skärgårdsstadsprojektet i Vaxholm

Anf. 17 Statsrådet GEORG DANELL:

Herr talman! För det första innebär regeringens beslut aft byggnadsförbudet hävs med undantag för det område som innehåller fornlämningar.

För det andra är byggföretag och kommun när det gäller permanentnings-risken helt överens om att det skall vara en begränsning av byggrätten till 60 -f 30 kvadratmeter. I den delen är kommunens intressen helt tillgodosedda.

Vidare skall man komma ihåg aft frågeställningen inte gäller huruvida det skall byggas något eller inte byggas alls i Skärgårdssfad. Alla partier i kommunfullmäktige utom det minsta är redo att bevilja åtminstone 500 byggrätter. Genom de förhandlingar som har förevarit mellan de olika parterna har också regeringen vid beslufstillfället varit medveten om att byggföretaget varit berett att utöver de nedjusteringar som man gjorde förra året vid förhandlingar ta bort ytterligare eft tiotal byggrätter just för att värna om den miljö som Stina Andersson talar om. Därmed gäller diskussionen 560 eller 500 hus, och dä tycker jag aft frågan kommer i eft annat läge än vad massmedia kanske velat ge en bild av.

Nr 69 Anf. 18 STINA ANDERSSON (c):

.o . , Herr talman! Jag är väl medveten om att diskussionen gäller olika antal

Mandagen den "

2 fphriiari 1981_ '"" "" '""' ''" innebär pr-ojektet ytterligare 100 byggrätter inom ett
_____________ oerhört känsligt område.

Om sjukvårdsberedskapen vid

kärnkraftsolvckor P interpellation 1980/81:74 om sjukvårdsberedskapen vid kärnkraftsolyckor

Anf, 19 Statsrådet ELISABET HOLM:

Herr talman! Stina Andersson har frågat varför de aviserade anvisningarna frän socialstyrelsen beträffande beredskapsplanering för sjukvär-den inte redan har kommit uf och när dessa anvisningar beräknas föreligga.

I mitt svar på en fräga av Pär Granstedt förra året om sjukvärdsberedskapen vid reaktorolyckor framhöll jag att när det gäller att ta hand om personer som har skadats eller blivit sjuka till följd av en atomolycka gäller landstingskommunernas allmänna sjukvärdsansvar enligt 3 § sjukvårdslagen (1962:242). Enligt socialstyrelsens anvisningar (Meddelanden från Kungl. Medicinalstyrelsen Nr 116) bör inom varje landstingsområde finnas en särskild medicinsk katastrofkommitté för större katastrofer i fredstid. Kommittén har till uppgift att samordna sjukvärdsberedskapen inom sjukvårdsområdet och bl. a. se till atf def pä varje akutsjukhus finns en aktuell katastrofplan. Enligt vad jag har inhämtat visar en enkät som socialstyrelsen nyligen har gjort till samtliga sjukvårdshuvudmän att den medicinska katastrofberedskapen i landet är god. Katastrofberedskapen avser i första hand stora flyg- och tågolyckor, men även vissa risker för kärnkraftsolyckor har beaktats.

Socialstyrelsen tillsatte är 1979 en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta råd och anvisningar för akut medicinskt omhändertagande av skadade i samband med en eventuell kärnkraftsolycka. Arbetsgruppen har bl. a. haft konferenser med de planeringsansvariga läkarna vid de sjukhus sorn närmast kan beröras av en eventuell kärnkraftsolycka. Arbetsgruppen har därvid kunnat konstatera att åtgärder har vidtagits vid dessa sjukhus för att ta hand om skadade eller sjuka. Utbildning har skett av i första hand akutmottagningarnas personal. Särskilt utbildningsmaterial har också framställts.

Enligt vad jag har inhämtat kornmer arbetsgruppen inom kort att vara klar med ett förslag till råd och anvisningar för hur man skall ta hand om skadade i samband med en kärnkraftsolycka. Förslaget skall därefter remitteras till bl. a. statens strålskyddsinstitut, innan det fastställs av socialstyrelsen. Styrelsen räknar med atf komma uf med anvisningar i ärendet under år 1981.

Anf. 20 STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber atf fä tacka statsrådet Holm för svaret pä min

interpellation. Frågan kan synas vara av mindre betvdelse. men i det stora

sammanhanget är den oerhört viktig.

Anledningen till att jag har ställt interpellationen är den att Stockholms läns landsting med anledning av bl. a. motioner och interpellationer till berört landstingsråd nu har kommit sä långt att man arbetat fram en beredskapsplan för sjukvården. Den har tyvärr inte kunnat göras fullständig, bl, a. beroende pä att socialstyrelsen inte utkommit med sina aviserade anvisningar. Detta är ju i och för sig att beklaga.

En fullständig och infe bara preliminär beredskapsplan borde ha varit klar, när kärnkraftverket Forsmark startades, vilket har skett vid den här tidpunkten. Atf jag nämner defta beror pä att vi från värt parfi anser att kärnkraften är lika farlig i dag som den var tidigare, alltså före kärnkrafts-omröstningen.

1 oktober 1980 uttalade berört landstingsråd bl. a. som svar pä en enkel fråga i Stockholms läns landsfing angående beredskapsplanering för sjukvärden vid en eventuell kärnkraftsolycka vid kärnkraftverket i Forsmark: "Arbetet har dock försvårats genom att aviserade anvisningar från socialstyrelsen angående omhändertagande av kontaminerade personer med samtidig traumatisk skada ännu inte utkommit."

Vidare sägs i svaret: "Planen måste betraktas som preliminär i avvaktan pä att socialstyrelsen utarbetar anvisningar i frågan. Förvaltningen har i skrivelse till socialstyrelsen understrukit nödvändigheten att anvisningar utarbetas snarast eftersom dessa är en förutsättning för sjukvårdshuvudmännens katastrofplanering."

Då risk finns i dag, liksom tidigare vid andra kärnkraftverk, att en olycka kan inträffa bör full beredskapsplan finnas tillgänglig inom sjukvärdens område. Vi har ju ytterligare kärnkraftverk i landet. Därför vill jag ställa ytterligare en fräga till statsrådet Holm: I vilken utsträckning kan statsrådet medverka till aft dessa aviserade anvisningar påskyndas? Det sägs i svaret att man räknar med att komma ut med anvisningar under är 1981, och eft år är långt. Kan man tänka sig en närmare precisering?

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om sjukvårdsberedskapen vid kärnkraftsolyckor

Anf. 21 Statsrådet ELISABET HOLM:

Herr falman! Jag vill först säga att jag ingalunda betraktar denna fråga som mindre vikfig. Tvärtom - jag tycker atf det är en viktig fräga. Men som jag sade i svaret har arbetsgruppen inom socialstyrelsen haft konferenser med planeringsansvariga läkare vid de sjukhus som närmast kan beröras vid kärnkraftsolyckor, och då har man kunnat konstatera att det vidtagits en del åtgärder för atf klara av sådana här fall.

Jag tror inte att jag kan påskynda anvisningarna. Man närmar sig nu en tidpunkt dä man är framme med ett förslag till råd och anvisningar, och sedan skall det förslaget remitteras, innan det fastställs av socialstyrelsen. Det tar ju alltid litet tid, och jag tror därför inte att jag kan påverka tidpunkten för färdigställandet sä värst mycket.

Av mitt svar framgick också aft vi har en god medicinsk beredskap mot olyckor av måttlig omfattning, och vi har prövat katastroforganisationen vid övningar och i samband med större järnvägsolyckor. Dess bättre har vi inte haft anledning aft pröva den vid kärnkraftsolyckor.

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om sjukvårdsberedskapen vid kärnkraftsolyckor

Regeringen kommer inom kort att lägga fram en energiproposition, och i den far man också upp förslag om beredskap mot olyckor vid kärnkraftverk. Förslaget syftar till att ge beredskapsplaneringen en vidare inriktning, sä att också större olyckor skall kunna mötas med effekfiva åtgärder. De aviserade anvisningarna frän socialstyrelsen är en av de åtgärder som syftar till en förbättrad beredskap mot kärnskraffsolyckor.

Anf. 22 STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag fär tacka för det kompletterande svaret. Det var kanske i viss mån bara en upprepning av vad som står i interpellationssvaret.

Jag tycker väl infe att man kan jämföra flyg- och tågolyckor med kärnkraftsolyckor. Det är ju inte samma beredskap som behövs i de olika fallen. Det krävs en mycket mer detaljerad och omständlig katastrofplan vid kärnkraffsolyckor. Socialstyrelsen tillsatte denna arbetsgrupp så sent som 1979, och def är klart att den behöver en viss tid på sig atf arbeta. Men man känner sig litet nedslagen - jag vet inte hur situationen är i andra landsfing som skulle beröras av kärnkraftsolyckor - när man får svaret att vi infe kan göra en fullständig beredskapsplan inom sjukvården för aft socialstyrelsen inte har kommit med sina anvisningar. Det är det jag tycker är beklagligt. Vi kan inte upprätta en fullständig katastrofplan inom vårt landstingsområde pä grund av att dessa anvisningar inte är klara.

Men jag hoppas, och utgår frän, aft statsrådet Holm gör det som kan ankomma på statsrådet - och def vet jag atf statsrådet Holm gör - för atf fä dessa anvisningar klara sä snart som möjligt.

Anf. 23 Statsrådet ELISABET HOLM;

Herr talman! Det är klart att det är en väsentlig skillnad mellan katastrofer vid tågolyckor och liknande och katastrofer vid kärnkraftsolyckor. Men det akuta medicinska värdbehovet vid kärnkraftsolyckor är egentligen inte så stort. Det beräknas föreligga först efter en eller några veckor. Ett kraftigt radioaktivt moln ger enligt expertisen strålskador som fär medicinska konsekvenser först efter ett par veckor. Då blir det medicinska behandlingsproblemet likartat det man får vid strålbehandling av tumörer. Den medicinska kunskapen härom är väl tillgodosedd vid våra radioterapeutiska kliniker. Jag tycker nog att beredskapen är relafivt god även om anvisningarna inte är klara.

Anf. 24 STINA ANDERSSON (c);

Herr talman! Vi har en beredskapsplan som man i och för sig kan säga är fillfredsställande. Men på många områden tror jag det fattas vissa väsenfiiga saker, sådana enkla saker som viss skyddsutrustning och viss utbildning kanske inte kommit i gång tillräckligt. Men det är väl frågor som kommer att tas med i katastrofplanen.

5 § Svar på interpellation 1980/81:82 om den planerade nya Strindbergsutgåvan, m. m.

Anf. 25 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM;

Herr talman! Eva Hjelmström har frågat mig dels om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av kulturrådets beslut om Strindbergsutgåvan, dels enligt vilka kriterier förlag nekas statlig kreditgaranti mot bakgrund av att i bestämmelserna om statligt litteraturstöd målsättningen anges vara att främja mångsidighet och kvalitet i utgivningen.

Eva Hjelmsfröm lämnar en ensidigt mörk beskrivning av den svenska bokbranschens situation. Ännu allvarligare är atf hon helt och hållet förtiger de positiva verkningarna som den statliga litteraturpolitiken har haft.

Statliga kreditgarantier har hjälpt uteslutande små förlag att övervinna tillfälliga krislägen. Av ojämförligt större betydelse för de mindre förlagens fortbestånd är emellertid att deras utgivning får del av det statliga litteraturstödet. Även om utgivningsstödef efter prövning lämnas till den enskilda titeln oavsett förlag har det haft störst verkan för de mindre kvalifetsförlagen. Flera små förlag med kvalitetsutgivning fär litteraturstöd för praktiskt taget hela sin produktion. Jag vill påstå att den statliga litteraturpolitiken med hänsyn till de begränsade resurser som står till förfogande har varit synnerligen framgångsrik.

Def ärende angående Strindbergsutgivningen som Eva Hjelmström tar upp gäller statens agerande gentemot Bo Cavefors Bokförlag AB. Regeringen godkände genom beslut den 27 september 1979 ett av jusfitiekanslern överlämnat förlikningsavtal mellan staten å ena sidan och bokförläggaren Bo Cavefors och Bo Cavefors Bokförlag AB i likvidation å andra sidan.

Bakgrunden till JK:s prövning är följande. 1 skrivelse den 21 juni 1978 begärde kulturrådets styrelse regeringens bemyndigande att förhandla med Bo Cavefors Bokförlag AB om utgivande av August Strindbergs samlade skrifter.

I samband med beredningen av ärendet riktade riksrevisionsverket stark kritik mof kulturrådets behandling av frågan. Bl. a. hade inte bestämmelserna för statlig upphandling beaktats pä ett tillfredsställande sätt. Den allvarligaste bristen läg i att kulturrådet hade förändrat förutsättningarna för upphandlingen efter det att förlag hade valts.

I skrivelse den 16 oktober 1978 återkallade kulturrådet sin skrivelse för att kunna göra en förnyad beredning av ärendet. Den fortsatta behandlingen av ärendet ledde till att kulturrådet föreslog regeringen en annan lösning än den som tidigare förordats.

Med hänsyn till denna utgång begärdes frän Bo Cavefors sida ersättning av staten för visst arbete i samband med den planerade utgivningen. Ärendet överlämnades till jusfitiekanslern för handläggning. Jusfitiekanslern riktade olika erinringar mot kulturrådets behandling av frågan. Kritiken avsäg såväl brister i förberedelserna för beslutet i juni 1978 som bristfällig information frän kulturrådets sida beträffande det rättsliga förhållandet mellan staten och bokförlaget.

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om den planerade nya Strindbergsutgåvan, m. m.

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om den planerade nya Strindbergsutgåvan, m. m.

I ersättningsfrågan träffades genom JK:s medverkan ett avtal om förlikning. Denna innebar att Bo Cavefors och förlaget tillerkändes ersättning för sitt arbete på grundval av de framställda kraven. 1 avtalet förklarade Cavefors och förlaget aft de avstod från alla ytterligare anspråk mot staten i samband med Strindbergsutgivningen.

Regeringen har sorn nyss nämnts godkänt det av JK preliminärt träffade avtalet, och den överenskomna ersättningen har betalats ut.

Genom den förlikning som träffats och den behandling frågan i övrigt fått från statens sida finns nu inte anledning till ytterligare åtgärder från statens sida.

I årets budgetproposition anmälde jag atf utgivningen av August Strindbergs samlade verk har kunnat påbörjas innevarande budgetär sedan regeringen godkänt de avtal som kulturrådet efter ett förnyat upphandlingsförfarande har träffat med dels Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB, dels Sfrindbergssällskapet. Enligt uppgift från kulturrådet kornmer de första volymerna ut i maj 1981.

Eva Hjelmström frågar vidare - även detta med hänvisning till Cavefors -enligt vilka kriterier förlag kan nekas statlig kreditgaranti.

Som Eva Hjelmström nämner kan statligt stöd enligt förordningen om litteraturstöd utgå fill förlag för att främja mångsidighet och kvalitet i bokutgivningen. Beträffande kreditgarantier anges i samma förordning bl. a. att de kan lämnas för aft stödja mindre förlag och för att göra det möjligt att etablera nya förlag. I 1978 års proposition om statligt litteraturstöd uttalade jag atf kreditsfödet inte skall befria förlag frän risktagande eller göra verksamhetens fortbestånd beroende av detta stöd. Den rent företagsmäs-siga bedömningen bör enligt propositionen tillmätas en avgörande betydelse vid beviljande av kreditstöd. Riksdagen hade inget att erinra mot propositionens förslag. I den andra proposifionen om den statliga kulturpolitiken anförde min företrädare i samband med stödets införande att utgivning som, t. ex. på grund av lågprissätfning eller exklusivitet, väntas ge stadigvarande underskott, inte får främjas via denna stödform.

Kreditgarantier beviljas således på grundval av en kulturpolitisk och ekonomisk bedömning. Enligt uppgift frän statens industriverk har sedan stödet infördes 76 ansökningar kommit in. Av dessa har 33 beviljats, 13 återfagifs och 30 avslagits, varav 19 av kulturpolitiska skäl och 11 pä ekonomiska grunder. Vad gäller Cavefors har aren 1976-1979 beviljats kreditgarantier för närmare 900 000 kr. Hösten 1979 tvingades staten till följd av förlagets obestånd infria 700 000 kr. av garantierna. Regeringens beslut att avslå ett ytterligare garantilån togs uteslutande på ekonomiska grunder. Jag delar Eva Hjelmströms bedömning av det kulturpolitiska värdet av Bo Cavefors bokutgivning. Jag kan i sammanhanget också nämna att kulturrådet under en femårsperiod har beviljat Bo Cavefors statligt litteratursföd till ett belopp av drygt 1,5 milj. kr.

Jag kan slutligen meddela att kreditgarantierna till bokförlag f. n. utvärderas av 1980 års bokbranschutredning.

Anf. 26 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tackar Jan-Erik Wikström för det utförliga svaret på min interpellation.

Inledningsvis vill jag citera vad Ingemar Leckius skrev i en artikel i Expressen så sent som i deceniber 1980. Han karakteriserade då Bo Cavefors insatser med följande ord:

"Vänsferförläggare brukar han fä heta, och nog har han hos oss varit vad en Feltrinelli eller en Maspero varit pä kontinenten. Samhällsdebatten vid våra universitet och i våra tidskrifter skulle ha varit betydligt mer outvecklad utan hans metodiska utgivning av tunga, krävande texter, antingen de har signerats av marxister som Antonio Gramsci och Louis Althusser eller av strukturalisfer som Roland Barfhes och Michel Foucault.

Läsarnas intelligens har han förvisso aldrig underskattat.

Men Cavefors har också satsat på kvalificerad skönlitteratur, förunderligt fri från den estetiska trångsynthet som hämmar sä många andra radikala förläggare. Han har givit ut Pablo Neruda och Peter Weiss, men också i vänsferkretsar så ansföfliga figurer som Ernst Jiinger och Ezra Pound.

Han har oavbrutet vidgat sitt synfält, publicerat modern afrikansk prosa och ny amerikansk poesi. Och han har framför allt försökt vara lyhörd för de avvikande rösterna, antingen det gällt en underjordisk klassiker son-i Lautréamont, unga frondörer som Bruno K Öijeroch Rolf Börjlind-eller en sällsam enstöring som Eric Hermelin och hans persiska mystiker.

I den alltmer strömlinjeformade svenska bokutgivningen har Bo Cavefors varit eft utmanande exempel, en förläggare som följt def största motståndets lag. Som väntat har inte heller någon enda av hans mäktiga kolleger lyft ett finger för att bistå honom i hans nuvarande svårigheter."

Ironiskt nog avslutar Ingemar Leckius sin artikel sä här:

"Säkert kommer alla dessa liberaler med undantag för Eliasson att även framgent vid högtidliga tillfällen betyga sin respekt för Cavefors bokförläg-gargärning. Mä ingen förledas av deras retoriska skum. Kulturmord är ordet."

Han blev sannspådd förr än man kunde ana - i dag betygar landets kulturminister i sitt interpellationssvar Cavefors sin aktning. Men faktum kvarstår: kulfurmord är ordet, och interpellationssvaret motsäger inte detta.

Jan-Erik Wikström hävdar i sitt svar att jag har tecknat en ensidigt mörk bild av bokbranschens situation, samtidigt som han framhåller litteraturstödets förträfflighet och betecknar den statliga litteraturpolitiken som "synnerligen framgångsrik".

Jag delar inte denna uppfattning. Visst är min beskrivning av dagsläget mörk, men det är också verkligheten som den ter sig för boken, för det svenska språket. Litteraturstödet är nödvändigt. Det har, det skall villigt erkännas, mänga förtjänster rnen det har också mänga ofullkomligheter sorn gör att det infe kan häva branschens kris i ett läge där de kommersiella krafterna växer sig allt starkare. Litteraturstödet kan snarast jämföras med aft man släpper i väg eft antal skimrande ballonger - några exploderar, några

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om den planerade nya Strindbergs-utgåvan, m. m.

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Om den planerade nya Strindbergsutgåvan, m. m.

seglar vidare mot allt högre sfärer - men ett samlat grepp saknas. Och det saknas framför allt en koppling mellan ufgivningsstöd och distributionsstöd.

Redan litteraturutredningen föreslog på sin tid att ett sföd borde omfatta spridningen i lika hög grad som produktionen. Den föreslog omfattande stödköp av böcker som sedan skulle spridas fill bokhandlare och bibliotek. Krav i den riktningen har vi frän vpk:s sida upprepade gånger fört fram tillsammans med krav på fasta bokpriser, bättre kreditgarantier och ett avskrivningslän till just de mindre förlagen.

Den springande punkten i Jan-Erik Wikströms svar är emellertid synen på vad kulturpolitiken skall syfta till. Riksdagen har enhälligt slagit fast de kulturpolitiska målen, och jag tror atf Jan-Erik Wikström och jag är överens om atf de mål som slår fast den vidgade yttrandefriheten och bekämpar kommersialismens negativa verkningar är de i dag mest angelägna. Det är i frågan om hur de målen skall uppnäs som vi har fundamentalt olika uppfattningar, och därför skiljer sig vår bedömning av handläggningen av Caveforsaffären.

För Jan-Erik Wikström blir tyvärr de här målen enbart en läpparnas
bekännelse. När det kommer till praktisk handläggning av ett ärende får
nämligen de ekonomiska och inte de kulturpolitiska övervägandena fälla
utslaget - eller med utbildningsministerns egna ord: "Den rent företagsmäs-
siga bedömningen bör tillmätas en avgörande betydelse".

Hade avsikten varit att följa riksdagens mål. att vidga yttrandefriheten och att främja mångsidighet och kvalitet, som det sfär på ett annat ställe, borde utgången ha varit given; det borde ha varit ett stöd för Cavefors.

Det är riktigt, som det påpekas i svaret, att Cavefors infe i alla stycken bedrev en företagsekonomiskt lönande verksamhet. För det har han lastats och kritiserats, inte minst av åklagaren Lennart Eliasson. Men trots allt var Cavefors förlagsverksamhet en för samhället angelägen insats.

Utbildningsministerns beskrivning av handläggningen av frågan orn Strindbergsutgåvan är säkert oantastlig, men historien kan också beskrivas utifrån en annan utgångspunkt och pä ett annat sätt. Faktum var ju att Cavefors själv kom med idén, jobbade på den under många år och rekommenderas av ett enhälligt Strindbergssällskap, ett enhälligt kulturråd och även andra att få ge uf den. Men sedan gjordes sakfrågan fill en procedurfråga, liksom i kulturministerns svar.

Nu var Strindbergsutgåvan bara en del av dödsstöten. Nekandet av kreditsfödet fullbordade enligt min uppfattning de kulturpolitiska övergreppen, och nu i dagarna har också Cavefors unika lager av böcker skingrats. Bara det vore värt en egen historia. Det är en skandal utan motstycke i svenskt kulturliv.

Herr talman! Det finns också en rad andra sorglustiga turer i detta spel. Det gäller t. ex. det faktum att svenska författare skrivit böcker som sålts över landet men att de inte får betalt för sitt arbete. De har i lagstiftningen inte ens samma skydd som vanliga löntagare. Det vore något för utbildningsministern att snabbt lägga fram förslag om.

Anf. 27 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Det skulle egenfiigen krävas ett ganska utförligt svar när Eva Hjelmström kommer med sin slutfråga.

Det statliga litteraturstödet har nu fungerat under några är och successivt byggts ut.

Syftet med stödet är att skapa möjligheter för en bred och kvalitetsmässigt god utgivning av böcker, oberoende av konjunkturbetingade omständigheter. Stödet utgår, som jag har sagt förut, till enskilda boktitlar, men det skall ge förutsättningar fill verksamhet för många förlag av olika storlek och karaktär. Genom 1978 års reform har stödet fått en enhetligare utformning som efterhandsstöd. Samtidigt har möjligheter skapats att anpassa stödet till särskilda kostnader i samband med illustrationer, översättningar, utgivning av svenska tecknade serier i original samt litteratur pä invandrar- och minoritetsspråk.

Sedan stödet infördes har totalt drygt 70 milj. kr. utbetalats som ufgivningsstöd, varav enbart under den senaste treårsperioden ungefär 46 milj. kr.

Under samma fid har kreditgarantier fill bokförlag beviljats till ett belopp av totalt 9 milj. kr., fördelat på drygt 30 förlag.

Def är klart aft man kunde önska att man kunde göra mer. I dagens stafsfinansiella läge ser jag emellerfid inte några utsikter för defta. En viss omfördelning av litteraturstödet kan dock ske.

Vi har i år gjort en uppräkning framför allt av stödet till boklådorna, för vi har ansett det vara angeläget. Jag vill hävda att utan statsstödet till litteratur och kreditgarantierna fill bokförlag skulle vi ha haft en avsevärt sämre situation. Det är framför allt de små förlagen som har gynnats. Vi kunde alla önska att man kunde göra mera. Ändå skulle jag vilja säga atf def inte finns något land med en demokratisk samhällsstruktur där man har ett sä omfattande stöd fill litteratur och bokutgivning som vi har i Sverige.

Nr 69 böckerna hamnar i de -skulle man kunna säga-förutbestämda försäljnings-

.»o , , „ succéernas isiga slagskugga. Det här drabbar främst de mindre, udda

Mandagen den & 5 ts

-) f \ , ■ iQQ) förlagen som tvingas slå igen. Det har mänga kulturarbetare, författare och

_____________ andra vittnat om, inte minst i de debatter som förekommit på tidningarnas

/O j / „„„ kultursidor. Detta innebär att en mängd litteratur i en framtid kanske inte
Om den planerade

c. ■ ,, „o kommer aft bli utgiven.

nya Strindbergs-

, o Det är viktigt atf vi har många tidningar, men lika viktigt är det att vi har en

utgåvan, m. m. & & > &

bredd i bokutgivningen. Jan-Erik Wikström hänvisar till det statsfinansiella läget. En oerhört liten summa skulle emellertid behövas till att genomföra några av de förslag som jag fog upp i mitt förra inlägg. Därmed skulle en kvalitativt högtstående bokutgivning kunna räddas. Inte heller skulle det kosta särskilt mycket atf införa ett distributionsstöd kopplat till produktionsstödet.

Herr talman! Förhoppningsvis kommer fallet Bo Cavefors att leda till en pä sikt bättre situation för det svenska språket och för böckernas fortlevnad i vårt land. Tyvärr tvingas man konstatera att det lidande och de övergrepp som Bo Cavefors utsatts för kvarstår.

6S Proposition 1980/81:100 med förslag till statsbudget för budgetaret 1981/82 hänvisades till utskott enligt följande:

Statsbudget för budgetåret 1981/82 ................................... Finansutskottet

Bil. 1 Finansplanen ............................................................ Finansutskottet

Bil. 2 Budgetförslaget ...................................................... Finansutskottet

Bil. 3 För flera huvudtitlar gemensamma frågor Arbetsmarknadsutskottet

med undantag för punkt 10

Användningen av ADB i stats
förvaltningen ....................................................................... Finansutskottet

Bil. 4 Kungl. hov- och slottsstaferna ................................. .. Finansutskottet

Bil. 5 Justitiedepartementet ............................................. .. Justifieutskottet

med undantag för punkterna

G 2 Fideikommissnämnden ... .. Lagutskottet

G 3 Centralnämnden för fastighets
data ....................................................................... .. Civilutskottet

G 4 Datainspektionen ......... .. Konstitufionsutskottet

G 7 Bokföringsnämnden ...... .. Lagutskottet

H 4 och 5 Stöd till politiska partier -

Allmänna val ....................................................................... .. Konstitutionsutskottet

Bil. 6 Utrikesdepartementet ............................................. .. Utrikesutskottet

Bil. 7 Försvarsdepartementet .......................................... .. Försvarsutskottet

Bil. 8 Socialdepartementet ............................................... .. Socialutskottet

med undantag för

Lift. B Allmän försäkring m. m............................................. Socialförsäkringsutskoftet

och punkt

C 3 Bidrag till föräldraförsäkringen Socialförsäkringsutskoftet

Bil. 9 Kommunikationsdepartementet ............................. Trafikutskottet

Bil. 10 Ekonomidepartementet ........... Finansutskottet Nr 69

med undantag för punkterna Måndagen den

B 8-10 Bankinspektionen - Statens fpbnr-iri 1981

krigsförsäkringsnämnd m. m. . Näringsutskottet________________________

Bil. 11 Budgetdepartementet ............. Finansutskottet

med undantag för

Lift. C Skatte- och kontrollväsen .... Skatteutskottet

Lift. F Statlig personalpolitik rn. m. . . Arbetsmarknadsutskottet

samt punkterna

G 3-5 Nämnden för samhällsinforma
tion; Förvaltningskostnader -
Viss informationsverksamhet Konstitutionsutskottet

G 7-10 Bidrag fill vissa internationella
byråer och organisationer m. m.
- Exportkreditbidrag ................ Skatteutskottet

G 11-13 Kostnader för vissa nämnder m. m. - Förberedelser för omlo-

kalisering av statlig verksamhet Arbetsmarknadsutskottet
Bil. 12 Utbildningsdepartementet ........ Utbildningsutskottet

med undantag för punkterna

B 1-21 Statens kulturråd: förvaltnings
kostnader - Filmstöd ............... Kulturutskottet

och avsnittet

Radio och television ............................. Kulturutskottet

B 22-25 Presstödsnämnden - Stöd till

organisationstidskrifter........................... Konstitutionsutskottet

B 26 Sföd till kulturtidskrifter ......... Kulturutskottet

B 27 Stöd fill tidningar på andra språk

än svenska .......................................... Konstitutionsutskottet

B 28-79 Litteraturstöd - Organisations
stöd till vissa nykterhetsorganisa-
fioner m.fl................................... Kulturutskottet

E I Sveriges Radio AB för verksam
het vid Sveriges Utbildningsradio
AB ............................................. Kulturutskottet

Litt. F Studiestöd m.m......................... Socialförsäkringsutskottet

Litf. G Internationellt-kulturellt samar
bete ........................................ Kulturutskottet

Bil. 13 Jordbruksdepartementet ............ Jordbruksutskottet

med undantag för

Lift. 1 Idrott och friluftsliv ................ Kulturutskottet

Bil. 14 Handelsdepartementet ............. Näringsutskottet

med undantag för punkterna

A 6 Nordiska ministerrådets

allmänna budget .................................. Utrikesutskottet

B 1 mom. 1 .......................... Skatteutskottet

Nr 69 Lift. F Ekonomiskt försvar ....... Försvarsutskottet

,,o , , utom sävift avser

Måndaeen den

- „ , " ■ ,nni avsnitt 4.2 och förslagen pä s. 124

2 februari 1981

i motsvarande del ............................................................... Näringsufskottet

Lift. G Tullverket ................................................................ SkafteutskoUef

Bil. 15 Arbetsmarknadsdepartementet .............................. Arbetsmarknadsutskottet

med undantag för

avsnittet Arbetarskydd m. m.

(s. 105-117)

och punkterna

C I och 2 Arbetarskyddsstyrelsen -

Yrkesinspektionen ............................................................... Socialutskottet

Bil. 16 Bostadsdepartementet .............................................. Civilutskottet

Bil. 17 Industridepartementet .............................................. Näringsutskottet

med undantag för punkt

A 6 Åtgärder i etableringsfrämjande

syfte i vissa län .................................................................. Arbetsmarknadsutskottet

Litt. C Regional utveckling ............................................... Arbetsmarknadsutskottet

Bil. 18 Komniundepartementet ........................................... Civilutskottet

med undantag för

Litt. C Kyrkliga ändamål ................................................... Kulturutskottet

Bil. 19 Riksdagen och dess verk m. m.................................... Konstitufionsutskottet

med undantag för punkterna

D 1-4 Riksgäldskontoret .................................................. Finansutskottet

D 6 Riksdagens revisorer och deras

kansli .................................................................................... Finansutskottet

Bil. 20 Räntor på statsskulden, m. m..................................... Finansutskottet

Bil. 21 Oförutsedda utgifter ................................................ Finansutskottet

Bil. 22 Beredskapsbudget för totalförsvaret .... Försvarsutskottet

Proposition 1980/81:101 med förslag orn tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetaret 1980/81 hänvisades till utskott enligt följande;

Bil. 1 Försvarsdepartementet .......................................... Försvarsutskottet

Bil. 2 Socialdepartementet ............................................... Socialutskottet

Bil. 3 Budgetdepartementet ............................................. Finansutskottet

Bil. 4 Utbildningsdepartementet ....................................... Kulturutskottet

med undantag för

punkt 3 Trädgårdsskolan i Norrköping

och punkt 4 Bidrag till byggnadsarbeten inom

skolväsendet m.m.................................................................. Utbildningsutskottet

Bil. 5 Handelsdepartementet ............................................ Försvarsutskottet

med undantag för

punkt 2 Tullverket: Anskaffning av viss
g. materiel .......................... Skatteutskottet

Bil. 6 Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsutskottet Nr 69

Bil. 7 Bostadsdeparfemenfef ........... Civilutskottet Måndaeen den

Bil. 8 Industridepartementet ........... Näringsutskottet 2 februari 1981

7 § Föredrogs och hänvisades

Mofionerna

1980/81:1110-1127 till konstitutionsutskottet

1980/81:1128-1141 fill finansutskottet

1980/81:1142-1177 till skatteutskottet

1980/81:1178-1187 till justitieutskotfet

1980/81:1188 till socialutskottet

1980/81:1189-1196 fill lagutskottet

1980/81:1197-1211 till utrikesutskotfet

1980/81:1212-1219 till försvarsutskottet

1980/81:1220-1234 till socialförsäkringsutskotfef

1980/81:1235-1248 till socialutskottet

1980/81:1249 till justitieutskotfet

1980/81:1250-1256 fill socialutskottet

1980/81:1257-1276 ull kulturutskottet

1980/81:1277-1321 till utbildningsutskottet

1980/81:1322-1356 till trafikutskottet

1980/81:1357-1384 fill jordbruksutskottet

1980/81:1385-1414 till näringsufskottet

1980/81:1415-1441 till arbetsmarknadsutskottet

1980/81:1442-1460 till civilutskottet

1980/81:1461 till utbildningsutskottet

1980/81:1462 till skatteutskottet

1980/81:1463 fill finansutskottet

1980/81:1464 till socialförsäkringsutskottet

1980/81:1465 till civilutskoftef

1980/81:1466 till kulturutskottet

1980/81:1467 till utbildningsutskottet

1980/81:1468 fill näringsufskottet

1980/81:1469 till utbildningsutskottet

1980/81:1470 fill trafikutskottet

1980/81:1471 till jordbruksutskottet

1980/81:1472 till arbetsmarknadsutskottet

1980/81:1473 till konstitutionsutskottet

1980/81:1474 till försvarsutskottet

1980/81:1475 till socialutskottet

1980/81:1476 till utbildningsutskottet

1980/81:1477 till socialförsäkringsutskottet

1980/81:1478 till jordbruksutskottet

1980/81:1479 fill socialutskottet

1980/81:1480 till skatteutskottet

1980/81:1481 till lagutskottet

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81 1980/81

1482 och 1483 till utbildningsutskottet

1484 till arbefsmarknadsufskoftet

1485 fill näringsufskottet

1486 fill trafikutskottet

1487 till näringsutskottet

1488 till finansutskottet

1489 till näringsufskottet

1490 fill utbildningsutskottet

1491 till finansutskottet

1492 till socialförsäkringsutskoftet

1493 till frafikutskottet

1494 till näringsufskottet

1495 fill försvarsutskottet

1496 och 1497 fill arbetsmarknadsutskottet

1498 till utbildningsutskottet

1499 till arbetsmarknadsutskottet

1500 fill socialutskottet

1501 till civilutskoftef

1502 till jordbruksutskottet

1503 till finansutskottet

1504 fill skatteutskottet

1505 fill trafikutskottet 1506-1516 till konsfifufionsutskottet 1517-1526 till finansutskottet 1527-1543 till skatteutskottet

1544 till socialutskottet 1545-1566 till skatteutskottet 1567-1578 till jusfitieutskottet 1579-1586 till lagutskottet 1587-1598 till utrikesutskottet 1599-1605 fill försvarsutskottet 1606-1628 till socialförsäkringsutskottet 1629-1654 till socialutskottet 1655-1675 till kulturutskottet 1676-1719 till utbildningsutskottet 1720-1745 till trafikutskottet 1746-1757 till jordbruksutskottet 1758 till utrikesutskottet 1759-1775 till jordbruksutskottet 1776-1801 till näringsufskottet 1802-1841 till arbetsmarknadsutskottet 1842-1855 fill civilutskoftef

1856 till kulturutskottet

1857 och 1858 till utbildningsutskottet

1859 till arbetsmarknadsutskottet

1860 till jordbruksutskottet

1980/81:1880 t 1980/81:1881 t 1980/81:1882 fl 1980/81:1883 t 1980/81:1884 t 1980/81:1885 t: 1980/81:1886 t: 1980/81:1887 t; 1980/81:1888 fl 1980/81:1889 t 1980/81:1890 t 1980/81:1891 t 1980/81:1892 t 1980/81:1893 t 1980/81:1894 t 1980/81:1895 t 1980/81:1896 t 1980/81:1897 t: 1980/81:1898 t: 1980/81:1899 r 1980/81:1900 t 1980/81:1901 t 1980/81:1902 t 1980/81:1903 t 1980/81:1904 t 1980/81:1905 t 1980/81:1906 t

1980/81:1878 och 1879 fill jordbruksutskottet

kulturutskottet

civilutskottet

skatteutskottet

näringsutskoftet

arbetsmarknadsutskottet

näringsutskottet

civilutskottet

skatteutskottet

näringsufskottet

socialutskottet

näringsutskoftet

utbildningsutskottet

trafikutskottet

socialutskottet

civilutskottet

trafikutskottet

skatteutskottet

justitieutskotfet

lagutskottet

konstitutionsutskottet

finansutskottet

näringsufskottet

civilutskotfet

finansutskottet

konstitutionsutskottet

arbetsmarknadsutskottet

konstitutionsutskottet

finansutskottet

1980/81:1907 t

7 Riksdagens protokoll 1980/81:67-70

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Anmälan av interpellationer

1980/81	1908 t	11 socialutskottet
1980/81	1909 t	11 utbildningsutskottet
1980/81:1910 t		11 civikitskottet
1980/81	1911 t	11 arbetsmarknadsutskoftet
1980/81	1912 t	11 socialutskottet
1980/81	1913 t	II justitieutskoftef
1980/81	1914 t	11 socialförsäkringsutskottet
1980/81:1915 t		11 arbetsmarknadsutskottet
1980/81	1916 t	11 trafikutskottet
1980/81	1917 t	11 konstitufionsutskottet
1980/81	1918 t	11 socialutskottet
1980/81:1919 t		11 jordbruksutskottet
1980/81	1920 t	11 arbetsmarknadsutskottet

8§ Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1980/81:74 med förslag till lag om radioaktiva läkemedel, m. m,

1980/81:87 om vissa frågor om hemslöjden

1980/81:93 om överlåtelse av statens akfier i Datasaab AB till Telefonaktiebolaget L M Ericsson tn. m.

1980/81:96 om avgivande av förklaring enligt artikel 46 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

9§ Anmäldes och bordlades

Redogörelse

1980/81:9 Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för är 1980

10 § Anmäldes och bordlades Motion

1980/81:1921 av Joakim Ollen

med anledning av proposition 1980/81:91 med vissa bestämmelser om hemtillverkning av vin

11 § Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits til kammarkansliet

den 29 januari

Min första fräga i nämnda interpellation var: "Vill industriministern ange det verkliga skälet till att regeringen sade nej till att stödja Kalmar Varv AB enligt överenskommelsen från den 17 september?"

Pä denna fräga gavs följande svar: "Regeringen ansäg sig inte kunna godkänna överenskommelsen därför att de långsiktiga riskerna för staten med fortsatt garantiengagemang för Kalmar Varv bedömdes vara för stora."

Min tredje fräga var: "Är def industriministerns uppfattning att ägaren, Lennart Kihlberg, inte fullföljt sin del av överenskommelsen?"

Följande svar lämnades: "Den nämnda överenskommelsen har infe trätt i kraft, eftersom villkoret om ett godkännande frän regeringen inte föreligger. Följaktligen har det infe varit aktuellt för någon av de parter som deltog i överenskommelsen att uppfylla sin del av denna,"

I programmet Jobbet i radions program 1 den 19 januari 1981, som handlade om regeringens hantering av det uteblivna stödet till Kalmar Varv, yttrade industriministern bl. a. följande:

"Ja jag kunde lika litet som någon annan förutse att uppgörelsen inte skulle kunna hälla eftersom det skulle bli likviditetssvårigheter som inte kunde

klaras ut.-- För om man hade läst mitt uttalande och lyssnat på vad jag sa,

sä hade det stått klart att det fanns en reservation där. Nämligen den att alla parter måste göra sina åtaganden annars kunde inte uppgörelsen gälla."

Detta är således en ny version av anledningen till regeringens nej till det utlovade stödet till Kalmar Varv.

I samma radioprogram uppger Kihlberg atf han har inforrnafioner nu som visar aft säkerheten var tillräcklig.

Med hänvisning fill def anförda vill jag ställa följande frågor till industriministern:

1. Vad var utslagsgivande för regeringens nej fill stöd åt Kalmar Varv: att de långsikfiga riskerna var förstora, som angavs i interpellationssvaret den 24 november, eller atf kreditvärdigheten hos nägon av parterna brast, som angavs i radioprogrammet den 19 januari?

2. Om brister i kreditvärdigheten var det utslagsgivande, undrar jag:

a. Hur vet industriministern, med tanke på svaret på fräga 3 den 24
november, aft Lennart Kihlberg inte kunnat fullgöra sin del av överenskom
melsen?

b. Menar industriministern aft bäde riksgäldskontoret och fartygskredit-
nämnden uraktlåtit atf förvissa sig om kreditvärdighefen hos de inblandade
parterna och trots detta föreslog stödet till varvet?

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

r Anmälan av interpellationer

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Meddelande om frågor

I Täby, där majoriteten av såväl politiker som befolkning är motståndare fill tunnelbaneutbyggnaden - jag hänvisar bl. a. till den folkomröstning som ägde rum i mars 1980, i vilken 72 % av kommunens invånare röstade för en bevarad och upprustad Roslagsbana i stället för tunnelbana - har man velat förhandla med landstinget om eft kommunalt övertagande av Roslagsbanan tillsammans med angränsande kommuner.

Vårt land befinner sig i dag i ett pressat ekonomiskt läge. Om funnelbanebyggandet kommer till stånd kommer staten (vägverket) att bidraga med ekonomiska medel. 1980 års långtidsbudget visade att enbart ett fullföljande av redan fattade beslut och gjorda åtaganden skulle medföra en fortsatt ökning av budgetunderskottet. En sådan utveckling är inte förenlig med en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Def samhällsekonomiska läget kräver stor återhållsamhet såväl av staten som av landsting och kommuner. Det mycket kostnadskrävande tunnelbaneprojektet måste anses svårt att förena med en sådan inriktning.

Mot bakgrund av det anförda hemställer jag att få ställa följande fräga till kommunikationsministern:

Är kommunikationsministern under nuvarande ekonomiskt pressade läge beredd att medverka till atf säga nej till att tvångsinlösa kommunal mark?

1980/81:245 av Lennart Andersson (s) till justitieministern om tidpunkten för förslag om ny namnlag;

Namnlagen är i flera avseenden föråldrad. Bl. a. kan bestämmelserna om makars namn inte anses stå i överensstämmelse med en modern syn på äktenskapet. I olika sammanhang har också här i landet framförts krav pä en reform av namnreglerna. Även i Europarådet har saken aktualiserats, och ministerkommittén har i en rekommendafion från 1978 om makars jämställdhet uttalat sig för att likställdhet bör råda i fråga om makars namn,

Namnlagsufredningen tillkallades år 1972 för atf göra en översyn av narnnlagen. Utredningen avlämnade i mars 1979 ett betänkande med förslag till ny namnlag. Betänkandet remissbehandlades under våren 1979, Trots aft nu drygt ett och ett halvt år förflutit sedan remissbehandlingen avslutades har något förslag fill ny lagstiftning pä området ännu infe förelagts riksdagen,

I Norge har en ny namnlag genomförts år 1980, och enligt uppgift förbereds nya namnlagar i Danmark och Finland,

Med hänvisning fill det anförda ber jag aft få ställa följande fråga till justitieministern:

När avser regeringen att framlägga en proposition pä grundval av namnlagsutredningens betänkande?

Nr 69

Måndagen den 2 februari 1981

Meddelande om frågor

den 29 januari

1980/81:246 av Iris Mårtensson (s) till socialministern om viss ändring i sjukreseförordningen;

Aft enskilda personer drabbas hårt av regeringens förda politik är påvisbart i många hänseenden.

En speciell grupp vars svårigheter sannerligen förstorats är de njursjuka som har behov av dialys fre gånger i veckan. När karensbeloppef för sjukresor höjts från 13 kr, till 30 kr, fär dessa personer en utgift pä 90 kr. i veckan. Tillsammans med höjda kostnader för läkemedel och läkarbesök belastar def en redan tidigare svårt utsatt grupp.

Med hänvisning till def sagda vill jag till socialministern ställa följande fråga:

Är socialministern beredd att medverka till att sjukreseförordningen ändras så, att överlätelsekvitto fär användas vid sjukresor samt att de ökade kostnaderna betraktas som merutgift vid prövning av rätt fill handikappersättning?

Nr 69_________ utredningsman för att studera den utbildning libyska n-iilitära myndigheter
Månd-ieen den_ beställt av 100 ungdomar hos det statliga företaget Telub AB i Växjö.
2 februari 1981_ Anser handelsministern att nägon ytterligare utredning behövs i fråga om
_____________ _____________________________ Telubs utbildning av libyer?

Meddelande om

fråsor 1980/81:248 av Birgitta Rydle (m) till budgetminisfern om utsändningen av

deklarationsblanketter:

300 000 stockholmare har ännu inte den 30 januari fått sina deklarationsblanketter. 1 första hand har gifta kvinnor drabbats. De har i deklarationssammanhang beteckningen "icke huvudmän" och finns registrerade hos länsstyrelserna.

Avser budgetminisfern att mof bakgrund av regeringens strävan efter ökad jämställdhet vidta nägon åtgärd?

1980/81:249 av Karl-Erik Svartberg (s) fill justitieministern om det planerade nya polishuset i Mölndal:

Vid inspektion av gamla polishuset i Mölndal fann länsläkaren arbetsmiljön för personalen vara "i många stycken helt otillfredsställande". Förhållandena för de intagna ansåg han sä undermåliga att han förklarade sig beredd aft understryka det omdöme en tidning använt i ett reportage; "närmast skandalartade".

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga justitieministern: När beräknas def nya polishuset i Mölndal vara klart?

13 § Kammaren åtskildes kl. 12.11.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Anne-Vera Hellerstedt

Riksdagens protokoll 1980/81:69