Riksdagens protokoll 1980/81:104

Torsdagen den 26 mars

Kl. 12.00

1 § Justerades protokollet för den 18 innevarande månad.

2 § Föredrogs och hänvisades Redogörelse

1980/81:15 till utbildningsutskottet

3 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1980/81:2047 fill utbildningsutskottet 1980/81:2048 till kulturutskottet 1980/81:2049 fill utbildningsutskottet 1980/81:2050 till jordbruksutskottet 1980/81:2051 fill konsfitutionsutskottet 1980/81:2052 fill utbildningsutskottet 1980/81:2053 till trafikutskottet 1980/81:2054-2056 till finansutskottet 1980/81:2057 till jordbruksutskottet 1980/81:2058 till finansutskottet 1980/81:2059 fill civilutskottet 1980/81:2060 till socialutskottet 1980/81:2061 och 2062 till skatteutskottet 1980/81:2063-2067 fill utbildningsutskottet 1980/81:2068-2079 till näringsutskottet 1980/81:2080 till trafikutskottet 1980/81:2081-2085 till civilutskottet 1980/81:2086 fill näringsutskoffet 1980/81:2087 och 2088 till civilutskottet 1980/81:2089 och 2090 till frafikutskottet 1980/81:2091 och 2092 till socialförsäkringsutskoftet 1980/81:2093 till konsfifufionsutskottet 1980/81:2094 till arbefsmarknadsufskoftet 1980/81:2095-2098 till trafikutskottet

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

4 § Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1980/81:18 om statsbudgeten för budgetåret 1981/82 i vad avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde (prop. 1980/81:100).

Anf. 1 TALMANNEN;

I fråga om defta betänkande hålles gemensam överläggning för samfiiga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samfiiga punkter i betänkandet.

Anf. 2 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr falman! Den borgerliga regeringens brist på ekonomisk polifik leder fill allt större underskott i statens budget. Dessa underskott hotar betydande delar av vårt trygghets- och välfärdssystem, inte minst grundvalarna för den jordbrukspolitik som bedrivits sedan lång fid. Bristen på ekonomisk politik leder fill att riksbanken tvingar fram en kreditmarknadspolifik med järnhårda kreditrestrikfioner och skyhöga räntor. Trots detta upplever vi den snabbaste inflationen i modern fid. Effekterna av detta drabbar konsumenterna med snabbt stigande livsmedelspriser och nyetablerade jordbrukare med övermäktiga kosfnadsstegringar, Def övervägande antalet jordbrukare har dock etablerat sina företag under fider dä kapital- och fastighefskostna-der var betydligt lägre än dagens. Dessa grupper tillförs i nuläget betydande kapitalvinster och drabbas i förhållande till andra grupper mindre av den ekonomiska krisen. Vi får orsak att diskutera dessa frågor senare under vårsessionen.

De budgetalternativ vi socialdemokrater presenterat skulle, om de vunnit riksdagens bifall, sannolikt ha inneburit ett budgetunderskott som varit kanske eff fyrtiotal miljarder lägre än dagens. En sådan bättre balans skulle ha medfört betydande fördelar för både konsumenter och jordbrukare.

Vårt budgetalternativ för jordbruksdepartementets huvudtitel kommande budgetår, som vi diskuterar i dag, innebär, såsom det utsagts i vår parfimotion 1980/81:1860, aft vi prutar ned budgetunderskottet med 210 milj, kr. Delar av dessa förslag behandlas i jordbruksutskottefs betänkande 18, Våra förslag har i huvudsak avvisats av den borgerliga majoriteten i utskottet. Vi har därför vidareutvecklat dem i ett antal reservationer. Jag skall här närmare kommentera reservationerna 1-4.

I reservation 1 kräver vi att kostnaderna för jordbrukefs kursverksamhet skall betalas av jordbrukarna kollektivt. Detta skall ske via införselavgiftsmedel som tillerkänns jordbruket. Def är vikfigt med en effektiv kursverksamhet som eff inslag i en akfiv jordbrukspolitik, men kostnaderna bör täckas av näringen,

I reservation 2 krävs aft domänverket först skall få möjlighet att pröva om man vill inköpa större skogsmarksomräden förvärvade med den statliga markförvärvskrediten. Domänverket är ett statligt medel för atf främja en rafionell skogsmarksarrondering. Särskilt i nuvarande läge, där def råder

brist på råvara fill vår skogsindustri därför aft de enskilda skogsägarna inte anser sig ha anledning att avverka, framträder betydelsen av domänverkets verksamhet särskilt starkt. Vårt krav gäller de större skogsmarksförvärven, som det naturligtvis är helt orationellt aft stycka upp om de väl ansluter sig till domänverkets tidigare markinnehav.

Skördeskadefonden uppgår f. n. fill ca 400 milj. kr. Under hela 1970-talef har utbetalningarna frän fonden inte uppgått fill samma belopp som de årliga avsättningarna. Först i år har det skett en ändring. Def finns alltså betydande resurser i den här fonden. Med hänsyn till det ansträngda budgetläget anser vi därför att det för kommande budgetår inte finns anledning atf anvisa ytterligare medel. Eftersom staten inte skall avsätta några medel, enligt vårt förslag, skall självfallet den andra parfen, jordbruket, inte heller avsätta nägra pengar i fonden under kommande budgetår. Genom vårt förslag skulle staten spara 20 milj. kr. och jordbruket drygt 10 milj. kr. Jag kommer att yrka bifall till reservation 3, som behandlar detta problem.

I reservation 4 föreslår vi aft kostnaderna för administrationen av skördeskadeskyddet skall minskas med 3 milj. kr. I huvudsak skall dessa pengar, enligt regeringens förslag, användas för inhämtande av statistik. Vi anser atf man under drygt 20 år har samlat på sig mycken god statistik på detta område, Def finns alltså ett tillfredsställande underlag för den verksamhet som skördeskadefonden skall bedriva, Skördeskadeutredningen har kommit fram till atf man avsevärt kan minska stafisfikinhämfandet. Vårt förslag ligger i linje med detta.

Herr falman! Mof denna bakgrund ber jag aft få yrka bifall fill reservafionerna 1,

Låt mig fill sist bara få konstatera att ett enigt utskott med undantag av moderater och folkpartister står bakom eft förslag om bidrag till skogsskolan i Gammelkroppa med 150 000 kr. Efter att ha deltagit i jordbruksutskottets resa till skolan förra året är jag övertygad om atf samhället sällan får så mycket fillbaka som man får av detta anslag. De berörda landstingen, skogsbruket och skogsindustrins satsningar, entusiasmen hos skolans ledning och elever bör vara en bra garanti för detta. Moderater och folkparfister får själva förbanna Gösta Bohmans grimmor som hindrar dem från att delta i detta förnuftiga beslut.

Herr talman! I detta liksom i andra avsnitt som inte är berörda i våra socialdemokratiska reservationer ber jag att få yrka bifall till utskottets hemsfällan.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

vid skolan. Skolan är belägen i ett genuint skogsbruksomräde och är dessutom mycket gammal. Den grundades för hela 120 år sedan. Det är således en traditionsrik utbildningsplats, som i enlighet med vad som nu görs gällande skall stå eller falla med ett anslag om 150 000 kr. Utskottets folkpartister och moderater anser inte att så är fallet.

Skogsfeknisk utbildning bedrivs på tre ställen i landet - förutom i Gammelkroppa i Värnamo och i Bispgården. Def är således en utbildning som bedrivs på så pass få ställen aft verksamheten vid Gammelkroppa ocksä ur den synpunkten kan sägas vara väl motiverad.

Anledningen fill aft en anslagsfråga av så förhållandevis liten omfattning har gett upphov fill olika meningar i utskottet bör kanske något närmare förklaras. Efter ett riksdagsbeslut för eft år sedan pågår just nu i regeringskansliet skrivning av direkfiv för en utredning som skall klarlägga behovet av den typ av eftergymnasial utbildning som här åsyftas, nämligen skogsteknisk utbildning. Man kan därför vänta sig eft resultat tidigast om eft par år.

Det är enligt alla partiers mening icke önskvärt att Gammelkroppa av ekonomiska skäl skulle tvingas fill en nedläggning innan denna utredning har avgett sitt betänkande. Även enligt reservanternas mening skulle det vara olyckligt, men vi är likväl av den uppfattningen att anslagsbeloppets storlek inte på ett avgörande sätt tryggar skolans framtid. Vi anser det från principiella utgångspunkter riktigt atf de nuvarande huvudmännen under utredningstiden har ansvaret för skolans fortbestånd.

Def är att märka att skolan, som drivs i stiftelseform, har ett stort antal ekonomiska tillskyndare. Således utgörs de allmänna institutionerna av inga mindre än landstingen i Värmlands och Örebro län, skogsvårdsstyrelserna såväl i Värmlands som i Örebro län, Örebro läns hushållningssällskap, arbetsmarknadsstyrelsen och arbetarskyddsfonden. Härutöver finns en lång rad större och mindre skogsföretag liksom någon kommun - inte mindre än 13 stycken tillsammans.

Från den utgångspunkten, herr talman, anser inte vi reservanter att skolans fortbestånd under de två tre år det kan gälla kommer att hotas om deffa anslag inte beviljas. Som jag antydde tidigare anser vi oss ha en principiellt riktig inställning, då vi vill invänta en utrednings resultat när det gäller huruvida Gammelkroppa i framfiden skall bedriva skogsteknisk utbildning och då vi dessutom tar hänsyn till de riktlinjer som f. n. gäller om strikt ekonomisk återhållsamhet i nuvarande budgetläge.

Herr falman! Jag yrkar bifall till reservafion nr 5 och i övrigt bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

uppgår nu till 405 milj, kr. och ger en ärlig ränfeavkasfning på 50 milj. kr. År 1976 tillsatte chefen för jordbruksdepartementet en utredning om skördeskadeskyddet. I direktiven sades då att det var angeläget atf jordbrukarna själva så långt som möjligt fick ta ansvaret för administrafionen, finansieringen och den närmare utformningen av def framfida skyddet mot skördeskador. Utredningen är numera klar och remissbehandlad, och enligt utskottet bereds den f. n. inom jordbruksdepartementet. Med hänsyn till fondens storlek och möjligheten atf återkomma fill riksdagen, om särskilt stora skador skulle inträffa, yrkar vi, i likhet med vad som skett i den socialdemokratiska mofionen 1860, atf det av regeringen och utskottet föreslagna anslaget pä 20 milj. kr. inte skall beviljas av riksdagen. Dä detta vårt yrkande fillgodoses genom riksdagens bifall fill reservation 3, kommer vi att vid den stundande voteringen stödja reservationen.

Vår mofion 1094 tar upp miljöpolitiken i stort. I det utskottsbetänkande som vi nu behandlar besvaras yrkandena 6 a t. o. m. 6 f, som samfiiga avser anslag under punkt H. Miljövård. Sammantaget innebär yrkandena en anslagshöjning utöver den av regeringen och utskottet föreslagna med 10 273 000 kr. Jag skall i korthet beröra ett yrkande i taget.

Under punkt 32 i utskoftsbetänkandet behandlas anslaget fill statens naturvårdsverk. Vi har funnit verkets anslagsframställan så vägande att vi med hänvisning fill denna framställan förordar anslag i enlighet därmed. Här yrkar vi sålunda aft anslag skall utgå med ett i förhållande fill regeringens förslag med 2 468 000 kr. förhöjt belopp.

Vid punkt 34 i utskoftsbetänkandet. Miljövårdsinformation, har vi också ett yrkande. Vi anser att anslaget skall höjas med 100 000 kr. utöver regeringens och utskottets förslag och att riksdagen samtidigt uttalar att Svenska naturskyddsföreningen bör få sitt anslag höjt till 815 000 kr. Miljöinformation bedömer vi vara vikfig och anser att def är väsentligt att Svenska naturskyddsföreningen kan få ett medelsfillskott som inte blir mindre realt sett.

Vid punkt 37 i jordbruksutskottets betänkande. Miljövårdsforskning, föreslår vi den största höjningen i vad gäller miljöanslaget. Här yrkar vi på en höjning av def av regeringen och utskottet föreslagna anslaget med 5 400 000 kr. Under den här punkten har vår motion också fått sällskap av två socialdemokratiska motioner, där def framställs samma yrkande. Enligt motionerna motsvarar nivån vad naturvårdsverket har äskat. Verket har, enligt vår åsikt, också med vägande skäl mofiveraf sitt äskande. Verket vill genomföra projekt på tre områden, där ny kunskap skall fas fram. Det gäller olje- och kemikalieutsläpp vid sjötransporter, dricksvaftenkvalifef och hälsa samt testsystem för kemiska substanser i vattenmiljön. Alla projekten är angelägna. Om infe verket får anslag i enlighet med sina äskanden, vilka överensstämmer med våra motionskrav, riskerar man åtminstone två av dessa tre angelägna projekt.

Vid punkt 39, Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor, yrkar vi pä en uppräkning av def anslag som regeringen och utskottet föreslagit med 255 000 kr., vilket skulle överensstämma med vad naturvårdsverket för sin

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

del begärt. Också här finns det två socialdemokratiska motioner, där samma krav förs fram. Vi menar atf behovet av undersökningar på detta område är mycket stort och att anslag enligt naturvårdsverkets yrkande därför bör medges. Undersökningarna på området är viktiga för att tillvarata säkerhefsintressena för arbetarna inom den kemiska industrin. De är också viktiga rtied tanke på tillvaratagandet av konsumentintressena.

Vid punkt 40 i utskoftsbetänkandet. Särskilda undersökningar inom miljöområdet, yrkar vi på en höjning utöver vad regeringen och utskottet föreslagit med 650 000 kr. till 10 350 000 kr., vilket också överensstämmer med vad statens naturvårdsverk har äskat. De största posterna under denna rubrik är miljövård i samhällsplaneringen, tekniskt miljöskydd och naturvård med nafurinvenfering. Den höjning vi föreslår leder till atf pågående verksamhet med hård prioritering kan uppehållas på nuvarande nivä. Det menar vi aft den måste få göra.

Även, vid punkt 41 i jordbruksutskoftets betänkande. Program för övervakning av miljökvalitet, påyrkar vi slutligen samma anslag som statens naturvårdsverk begärt. Vi anser aft programmet för övervakning av miljökvalitet har stor betydelse för våra möjligheter att belysa hur föroreningarna påverkar vår miljö och hur de transporteras i luft, mark och vatten. I ett läge när vär miljö sakta men säkert undergår förändringar i negativ riktning är denna övervakning och kontroll ytterst angelägen, varför vi anser def nödvändigt aft anslag beviljas enligt verkefs yrkande.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall fill motionerna 1980/81:1015 och 1094, yrkandena 6 a-6 f, vilket samfidigt betyder yrkande om bifall fill reservationerna nr 3, 6 och 7 vid jordbruksutskottets betänkande nr 18.

Anf. 5 GRETHE LUNDBLAD (s);

Herr talman! Miljön är vår gemensamma egendom. Vi måste solidariskt verka för rent vatten, oförstörd luft, mindre förorenade utsläpp, mindre buller och bättre avfallshantering och för skydd av de ovanligt fina naturvärden som vi har i vårt land.

I en nationell miljövårdspolitik behövs det en lagstiftning där förbud och begränsningar kan fastläggas utan alltför lång tidsutdräkt, främst med hänsynstagande till risker för människor och djur, men också, tycker jag, i en rikfig avvägning mellan defta och önskemål från dem som planerar produktion och distribution inom olika näringar i landet.

Det krävs biologiska och kemiska kunskaper för atf tränga in i de ofta mycket komplicerade orsakssammanhangen inom miljöområdet. Det krävs en ständigt pågående forskning om störningar i naturens eget liv och om faror i den mänskliga fillvaron som kan orsakas av nya kemiska produkter. Också felaktig hantering och användning av olika tekniker och produkter kan medföra risker för oss.

I Dagens Nyheter för i dag beskrivs bl. a. hur en plastprodukt, en s. k. mjukgörare, som används dagligdags av människor över hela landet i olika förpackningsmaterial och inom sjukvården i engångsmaterial, har mycket starkt cancerframkallande egenskaper.

Vi skulle inte kunna uppmärksamma sådana faror utan forskning. De sjukdomssymptom som är en följd av användning av sådana farliga ämnen kommer ofta flera decennier efteråt, och då har redan mänga personer drabbats. Vi behöver ocksä forskning för att rätt kunna avväga storleken av riskerna, för aft finna mindre farliga ersättningsprodukter och även för atf lära oss kanske ofarlig hantering av dessa ämnen, som ändå ibland är nödvändiga för oss.

Det är forskningens uppgift att bidra med vetenskapligt grundat faktaunderlag för initiafiv och beslut i miljövårdsfrägor.

Just forskning i samhällets regi är nödvändig för att vi skall få helt oberoende och objektiva fakta som underlag för politikernas beslut.

Statens naturvårdsverk har begärt 45,7 milj, kr. för miljövärdsforskning under budgetåret 1981/82. Def är en ökning frän föregående budget med 7,7 milj. kr. Av detta går hela 5,7 milj. kr. till pris-och löneomräkning. 2 milj. kr. avser start av några mycket viktiga nya forskningsprojekt, nämligen

1. ett projekt om miljöeffekter av olje- och kemikalieutsläpp vid sjötransporter;

2. ett projekt om dricksvattenkvalitet och hälsa;

3. ett testsystem för kemiska substanser i vattenmiljön.

Det är tre oerhört viktiga områden som dessa projekt omfattar, och det krävs mod för aft bromsa forskningen pä dessa områden.

Vi har i Sverige drabbats av flera katastrofer söm följd av oljeutsläpp frän båtar. Nu har naturvårdsverket utformat ett program för forskning om de långsiktiga miljöeffekterna av upprepade utsläpp av olja och olika kemikalier.

När det gäller sambandet mellandricksvaftnefskvalifef och vår hälsa är def viktigt att få större klarhet i hur hälsan på sikt påverkas när vi dricker grundvatten av sämre kvalitet, t. ex. med otillåtet hög halt av nitrat eller med fungmefallföroreningar som har försurningseffekt.

Def finns här i landet faktiskt geografiska koncentrationer av vissa mag-och farmsjukdomar som kan ha samband med vårt intag av föda, och där kan olika kvaliteter på drickvaffnet ingå som en mycket vikfig faktor, Pä den konferens om mat och cancer som socialstyrelsen nyligen avhöll med internationellt deltagande redogjorde man från flera håll för sina farhågor kring nitrafs, nitrits och nitrosaminers inverkan på hälsan. Därför tycker jag aft vi infe bör bromsa vidare undersökningar på detta område. Vatten är ju en stor del av vår dagliga föda.

Regeringens prutningar i naturvårdsverkets anslag gäller kanske inte några stora belopp, men eftersom de uppgår till mer än summan av kostnaderna för dessa nya forskningsprojekt är det ändå risk för atf forskningsinsatserna blir mycket hårt nedbantade eller helt läggs åf sidan. Vi tycker aft det vore allvarligt med hänsyn till omsorgen om befolkningens hälsa. Förra året prutades 1,1 milj, kr. och i år nära 6 milj. kr. Man kan nästan undra om det är en början fill avrustning av miljövärden. Vi socialdemokrater föreslår i en reservation aft naturvårdsverkets anslag uppräknas med 5,4 milj. kr. Jag yrkar därför bifall till reservafion nr. 6.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jord-b ru ksdepartemen -tets verksamhetsområde

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

När def gäller anslaget till produkfkonfrollnämnden och dess byrås verksamhet påpekar naturvårdsverket aft undersökningsbehovet på defta angelägna område är mycket, mycket stort. Med de resurser som verket har begärt i sina petita täcks bara kostnadsfördyrningar för angelägen projektverksamhet. De olika verken har ålagts besparingar redan innan riksdagen har fått tillfälle att ta ställning till anslaget. Nu ökar jordbruksministern på anslaget med 300 000 kr. i stället för med begärda 555 000 kr. Det måste alltså bli en rejäl bantning i verkets möjligheter till ny verksamhet.

Vi finner det viktigt att produktkontrollnämndens resurser medger ett fullt utnyttjande av hela dess kapacitet, eftersom detta är ett alldeles för viktigt miljövårdsområde för att man skall fillåfa prutningar. Det gäller ju bl. a. aft skaffa underlag för aft man skall kunna begränsa halterna av bly, kadmium och olika farliga bekämpningsmedel, som ständigt tillförs vår miljö och som på sikt kan inverka menligt pä människors hälsa. Vi socialdemokrater vill, vår vana trogna, alltså infe dämpa takten i produktkonfrollens utbyggnad, utan vi vill ge naturvårdsverket vad verket har behov av. Därför yrkar jag, herr talman, också bifall till reservafion nr 7.

Anf. 6 EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Låt mig vid behandlingen av defta betänkande något kommentera vad som sagts av reservanterna. Jag börjar med Åke Wicforssons inledningsanförande, där han slog fast olika orsaker som lett till våra mycket höga livsmedelspriser. Även om vi kommer atf diskutera detta mera ingående så småningom vill jag infe låta Åke Wicforssons påstående här stå helt oemotsagt. Jag tycker attdet har gått litet för mycket av slentrian i uttrycken för vad vär mat kostar.

Låt mig utan atf göra några som helst värdeomdömen huruvida maten är dyr eller billig säga att den mat som näringsfysiologerna rekommenderar och som fyller en vuxen persons dagsbehov kostar tolv minuters arbete i svensk industri, om man utgår från medellönen fören industriarbetare, nämligen 30 kr. Då har förädling, distribution och handel fått sitt. 20 % av beloppet går till själva råvaran, och då återstår alltså betydligt mindre än de tolv minuterna, dvs. 2,4 minuter.

Om vi övergår till aft resonera om vad som är bondens andel, något som alltså berörs i detta betänkande och sorn nu är föremål för så intensiva förhandlingar, så är det 20 % av råvarukostnaden. Hur märkligt det än låter så är det tyvärr sant - eller dess bättre, vilket man vill - atf man då är nere i under en minuts industriarbete om dagen för att man skall få sin basmat betald. Detta är eff faktum som infe går aft bestrida.

Om nägon då säger aft i så fall är det litet väl enkel mat - lifef torftig och litet tråkig - svarar jag, utan att avge något värdeomdöme om detta, atf man kan fa den livsmedelstriangel som Kooperafiva förbundet anvisar och som innehåller både grönsaker, kött, fläsk och lifef mer exklusiva varor. Denna triangel innehåller mer än 1 000 kalorier för mycket per dag för att vara rekommendabel. Enligt Kooperafiva förbundet kostar def 18 kr. Om man alltså vill fillåfa sig denna litet lyxigare levnadsvana, så kostar det 36 minuter

om dagen. Nedräknat till råvaruledet kostar det 7,2 minuter, och nedräknat till böndernas arbetslön, som allfid debatteras och fär stora rubriker och som aldrig räknas i minuter utan i miljoner och miljarder, har du kvar 20 % av kostnaden i råvaruledet. 1 minut och 25 sekunder kosfar det i industriarbete för den exklusiva kost som KF anvisar.

Det enda värdeomdöme jag vill göra på denna punkt är aft vi skall vara väldigt glada och stolta över atf vi har det i särklass i världen mest effekfiva jordbruket. Vi har också den högsta kvalitet man kan finna vid en internafionell bedömning, eftersom vi har - och def är vi stolta över - den mest exklusiva och ambitiösa livsmedelslagstiftningen i världen.

Slutsatsen av detta resonemang blir naturligtvis aft här är inte så mycket mer att pressa. Tvärtom är det så att om fler människor i värt land hade arbetat som jordbrukarbefolkningen arbetar, sä hade vi inte haft några ekonomiska problem i vårt land.

Den låga kostnaden för konsumenten är i mycket hög grad beroende av-som man kan läsa i detta betänkande och som det står i ingressen till propositionen - den ganska kraffiga subventioneringen av konsumentens kostnader för livsmedel. Jag vill i detta sammanhang gratulera jordbruksministern fill att han kunnat stå emot kraven på prutningar. Dessa har frän olika håll varit mycket starka; man har velat pruta på livsmedelssubventionerna. Jag hoppas atf han även i fortsättningen skall kunna klara aft livsmedelssubventionerna inte ytterligare bantas.

Sedan fortsätter Åke Wictorsson med eft resonemang där han i likhet med övriga reservanter utgår ifrån att man skulle kunna ge de olika verken precis vad de begär. Vi vet alla att def inte är möjligt för dem som har regeringsansvaret atf förverkliga detta. Qm man alltid handlade efter den principen är jag inte säker på aft Åke Wicforssons stolta devis om ekonomiska villkor och ekonomiska resurser i längden skulle vara hållbar. Det är väl rätt bekant för alla att prutningar och en granskning måste göras. Jag håller med om att def i vissa fall - tyvärr - infe är bra.

Beträffande reservationerna skulle jag bara vilja säga att det egentligen inte finns mycket aft bråka om. Det kan man uttrycka sin glädje över, för det betyder trots allt aft det när det gäller de tunga bitarna på def hela taget råder stor enighet i fråga om jordbrukefs behov, resurser och möjligheter.

I reservation 1, som rör kursverksamheten, sägs att denna verksamhet borde betalas av jordbruket självt, eftersom rådgivningen innebär en ökad effektivitet för jordbruket, som alltså tjänar på detta. Men det resonemanget är inte hållbart. I förhandlingarna har man nämligen under alla år tagit ut den s. k. rationaliseringsvinsten i förskott. Jordbruket har således avlövats på den vinst som kan uppstå genom rafionalisering. Nu verkar det -förhoppningsvis är det också så - enligt de bud som är kända och som är föremål för förhandlingar som om man inte skulle driva rationaliseringskravet hårdare. Det är ju bra, för jag tror infe aft man kan komma sä mycket längre i def avseendet.

Rationaliseringen fortsätter och tekniken utvecklas. Ja, föralldel, men jag tror ändå atf def blir en ganska marginell åtgärd om man syftar fill att få ned

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

antalet yrkesverksamma i förhållande fill produktionskapaciteten. Jag tror att rådgivning och kursverksamhet i framtiden i allt högre grad kommer att iririkfas på atf eliminera skadeverkningarna av en rafionalisering som har varit litet för hård. Det märker vi nu, och det har vi diskuterat i andra sammanhang. Ibland krifiseras tekniken när det gäller djurfabrikerna. Man är tveksam om hur Djurhälsan klarar detta etc. Det kan hända att rådgivningen i fortsättningen mera måste gå ut på aft förhindra skadeverkningar. Resonemanget om rationaliseringsvinsten är alltså felaktigt. Därmed är också reservationen felaktig.

När def gäller reservation 2 om markförvärv säger reservanterna att def är bra att lantbruksnämnden får en kreditgaranti vid uppköp av mark för rationaliseringsändamål. I första hand bör domänverket anvisas möjligheter att överta sådan mark. Men jag och utskottets majoritet har inte den grundsynen när def gäller markägandet. Jag vill peka på en direkt felaktighet i denna reservation; Om reservanterna menar atf staten skall kunna köpa marken är det inte kreditgarantier sombehövs, utan dä är det nya friska pengar som måste till. Reservanterna kan väl ändå infe mena aft domänverket tjuvhåller på pengar som man har råd aft köpa mark för - man redovisar ju sin vinst. Om man i sak skall kunna hävda att förslaget i reservationen bör genomföras, var då god och anvisa pengar för inköp av mark!

Beträffande reservationerna 3 och 4, som gäller permanent skördeskadeskydd, hänvisar jag till utskottets skrivnirrg. Vi avvaktar - som vi tror - helt nya riktlinjer. Nya riktlinjer för skördeskadeskyddet är nämligen under beredning i departementet. Skulle det vara sä-som reservanterna säger-att onödigt mycket pengar anslås, vill jag ändå framhålla aft de pengarna inte är bortkastade. De är inte förbrukade. Om anslagen verkligen är för stora finns ju pengarna kvar. Utskottets majoritet har alltså ansett att man mäsfe avvakta de nya riktlinjerna innan man går in för kraftiga prutningar.

Vad gäller reservafion 5 om Gammelkroppa skogsskola kan jag helt instämma i def som Åke Wictorsson sade i sitt anförande. Utskoffsmajorifefen ställer sig bakom det blygsamma anslaget på 150 000 kr. Inom parenfes kan jag säga aft vi tyckte atf den första statsmakten skulle ha rätt att bevilja 150 000 kr. till eft angeläget ändamål.

Beträffande reservationerna 6 och 7 kan jag instämma i Grethe Lundblads allmänna fal om värdet av en ambitiös miljöpolitik. Jag instämmer i de omdömen hon fällde om hur viktigt och värdefullt det är att se fill att vi fortsättningsvis håller vår fana lika högt som hittills när det gäller att slå vakt om vår miljö. Departementet har ju också satsat på ökningar på alla de här punkterna. Men jag tycker det är orättvist när Grethe Lundblad säger atf man här inte bör bromsa forskningen. Det är nämligen felaktigt atf säga atf man bromsar forskningen, när man ökar anslagen med ett par tre miljoner i något fall, några hundratusen kronor i något fall och 0,7 milj. kr. i något fall. Jag vågar påstå att det är mer än vad som svarar mot den allmänna kostnadsökningen. Man fär vara till freds med aft det med hänsyn fill den rådande budgetsituafionen, som alla väl känner till, varit möjligt att få fill sfånd så pass stora ökningar av de här anslagen. Jag tycker inte heller aft def

är rikfigt atf säga att man prutade så och så mycket i fjol och att man prutar i år igen. Av ekonomiska skäl går det dess värre infe allfid, som jag redan inledningsvis antydde, att ge de olika verken exakt vad de äskat i sina petita, även om kraven är aldrig så angelägna. Def där är ju ett mönster som vi väl känner igen, oavsett vem som råkar ha regeringsansvaret.

Med deffa, herr talman, ber jag atf få yrka bifall till utskottets hemsfällan på samtliga punkter.

Anf. 7 ÅKE WICTORSSON (s) replik;

Herr talman! Jag kan av naturliga skäl infe ta upp en detaljdiskussion om de intrikata beräkningar som Einar Larsson ägnade sig äf när def gällde frågan om i vilken utsträckning def gick åf industriarbetstid för aft köpa olika livsmedel. Jag vill bara ställa en konkret fråga till Einar Larsson: Var finns den matsedel som innebär att en industriarbetare klarar sitt inköp av basmat för en dag genom en minuts arbefsfid? Def betyder atf han skulle fä den här basmafen för 50 öre. Jag skulle gärna vilja se den matsedeln - ja, def skulle väl infe bara jag utan eff stort anfal industriarbetare. Vi får f, ö, anledning atf ta upp den här diskussionen senare, och jag skall inte fördjupa rnig i den.

Jag vill bara peka på en sak som Einar Larsson sorgfälligt gick förbi, nämligen jordbrukets beroende av atf vi har en fast ekonomisk politik i samhället, en ekonomisk politik som ocksä garanterar en trygg tillvaro för konsumenterna. Vi kan skriva fina formuleringar när det gäller att ange målsättningar för jordbrukspolitiken, men def spelar infe nägon roll om konsumenterna inte har möjlighet aft köpa de produkter som levereras från jordbruket. Och den faktiska utvecklingen är ju sådan i dag atf det är där som skon klämmer. Def är konsumenternas sjunkande" köpkraft som skapar tilltagande svårigheter för svenskt jordbruk. Sä långt tycker jag ändå att det kan finnas skäl atf kommentera situationen också i den här debatten.

Jag uppfattade inte i vilket sammanhang resonemanget om hur mycket pengar verkscheferna skulle ha gällde mig, eftersom man i de reservationer som jag yrkar bifall fill vill ha mindre anslag än vad den borgerliga utskotfsmajoriteten tillstyrkt.

När det gäller frågan om vem som skall betala kostnaden för rationaliseringsverksamheten är det faktiskt så att det argument som Einar Larsson använde, nämligen att man tar uf en viss procent i rationaliseringsvinst i samband med jordbruksprisförhandlingarna, nu har fallit borf. Man har nämligen inte fixerat ett sådant krav i siffror i den uppgörelse som har förkastats av båda parter. Det sker i själva verket inga ytterligare förhandlingar. Uppgörelsen är klar. Därmed faller det argumentet, och det innebär att man, såvitt jag förstår, skulle kunna acceptera Einar Larssons argumentering för att låta kostnaderna för rådgivningsverksamheten bäras av jordbruket som kollektiv.

När det sedan gäller reservafion 2 om markförvärv har vi faktiskt inte sagt aft markområdena i huvudsak skall anvisas domänverket, utan vi har föreslagit att domänverket skall få en förstahandsrätt att yttra sig om huruvida verket är intresserat av ifrågavarande förvärv.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhels-område

Anf. 8 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Jag sade redan i mitt första anförande att def här är fråga om små prutningar, men vikfiga. Just när det gäller miljövårdsforskning räknar naturvårdsverket faktiskt med att bara löne- och kosfnadsuppräkningen uppgår till över 5 milj, kr. Verket behöver alltså därutöver pengar för tre nya projekt, nämligen 2 milj, kr. Nu får naturvårdsverket bara 2,3 miljoner totalt pä denna punkt. Det innebär i klartext att de nya forskningsprojekten är i allvarlig fara. Naturvårdsverket säger sjiilvt att möjligheterna till ytterligare omprioriteringar är mycket begränsade, och den föreslagna ökningen med 2 miljoner är angelägen för atf alla de nya projekten skall kunna startas.

Jag tycker aft det här är små belopp i den stora miljardrullningen, men om vi prutar på dem tror jag att det kan bli dyrt för vår miljö och också för vår hälsa på sikt. Därför tycker jag att miljöforskningen borde vara ett "heligt" område, där vi skulle slippa göra prutningar.

När def gäller produktkontrollnämnden är jordbruksministern synnerligen kortfattad. Han förklarar inte alls hur han anser aft man skall klara de vikfiga undersökningarna beträffande bly och kadmium, och han framför inga önskemål alls orn att vi skall försöka göra plats för viktiga undersökningar. Därför mäste jag också tolka majoritetens förslag sä att majoriteten helst inte vill i detalj gä in pä vad som kommer atf hända om inte dessa viktiga institutioner får sina bidrag.

Vi socialdemokrater har anvisat täckning för alla de ytterligare höjningar i förhällande till regeringens förslag som vi förordar. Vi sfär alltså för uppfattningen atf just dessa två områden är så vikfiga aft inga prutningar är möjliga.

Anf. 9 EINAR LARSSON (c) replik:

Herr talman! Jag skall försöka att kortfattat svara pä nägra frågor.

Till aft börja med vill jag gärna säga till Åke Wictorsson aft jag är helt ense med honom om atf konsumenternas köpkraft naturligtvis är mycket avgörande för jordbrukets situation. Det råder inga delade meningarom det. Därför är det ocksä helt klart atf jag hyser starka förhoppningar om aft ekonomin i vårt land snarast möjligt kan åfersfällas, så att konsumenterna får denna köpkraft. Jag har betonat att det är mycket angeläget att vi till dess kan behålla livsmedelssubventionerna åtminstone pä den nivå som man efter hårda förhandlingar kommit fram till.

Vad sedan gäller Åke Wicforssons fråga beträffande matsedeln vill jag framhålla att det är felaktigt atf tolka den sä som han gjorde. När man går ut och säger aft maten är dyr, då krävs def, tycker jag, aft man gör de analyser som jag tillät mig göra. Den matsedel som efterlyses har vi på ett mycket förtroendefullt och sympatiskt sätt fått redovisad hos KF. Att äta enligt den kostar 36 minuter, har jag sagt, och av det går 1 minut och 25 sekunder fill jordbrukaren som dennes arbetslön. Det läter fantastiskt, men det är faktiskt sant. Def kostar alltså 18 kr. atf äta enligt denna matsedel, och dä har man fått i sig hela livsmedelstriangeln, som innehåller 1 000 kalorier mer än hälsoexperterna rekommenderar.

Beträffande rådgivningen är def rikfigt att rnan inte nu längre tänker pressa jordbrukarna med krav på ökad rationaliseringsvinst. Men dä kan det tänkas - def har jag redan redovisat i mitt första inlägg - att rådgivningen egentligen kommeraff gå i den andra riktningen. Det kan bli fråga om aft eliminera de hårda skadeeffekter i olika sammanhang som delvis är en följd av den för hårda rationaliseringen. Då uppstår inte längre några rationaliseringsvinster.

Beträffande miljövårdsforskningen och miljövårdsinformationen vill jag påminna om att man ändå har ökat fofalanslagef med 2,3 miljoner på en punkt. Anslaget till miljövårdsforskning är uppe i 40,3 miljoner, och det är ändå bara en liten del av det statliga engagemanget i forskningsprojekten. Sedan kan jag hålla med om att man skulle önska att man kunde ge ännu mer, men man är där bunden av faktiska ekonomiska förhållanden.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Anf. 10 ÅKE WICTORSSON (s) replik:

Herr talman! Jag noterar naturligtvis med tillfredsställelse att Einar Larsson hos den borgerliga regeringen skall kämpa för atf vi skall få behålla de livsmedelssubvenfioner som blir kvar efter de prutningar som nu har genomförts. Jag tror aft det är viktigt att man slår vakt om livsmedelssubventionerna och hälsar naturligtvis med fillfredsställelse aft Einar Larsson har de ambitionerna.

För resonemanget orn basmafen vill jag fortfarande sätta eft förhållandevis Stort frågetecken. Def beräknas kosta 5-6 kr. att anskaffa baslivsmedlen på den mattriangel som KF har presenterat och som Einar Larsson tydligen bygger sitt resonemang på. Einar Larsson säger aft def tar 1 minut och 25 sekunder för bonden atf producera detta. Det skulle alltså innebära att bonden för den basmaten får 75-80 öre. Jag tror fortfarande aft det ligger något slags räknefel bakom detta, speciellt om man tar hänsyn till vad dagsbehovet av mjölk kostar i en sådan här diskussion i förhållande till de leverantörspriser lantbrukarna får.

Jag vill också ta upp något som jag tycker är lifef ohederligt i det här resonemanget. Man bortser här nämligen helt från förädlingsindustrin, precis som om den vore en främmande organism som infe har med svenskt jordbruk att göra. Förädlingsindustrin ägs till betydande delar av jordbrukarna. Den är dessutom företrädd i de jordbruksprisförhandlingar som bedrivs. Jag tycker därför atf def är atf vilseleda läsarna när man i stort uppslagna annonser glömmer bort detta förhållande.

Jag tror aft vi har anledning att, som Livsmedelsarbetareförbundef gjorf efter sin kongress, ta upp ett resonemang om hur en total livsmedelspolitik i framfiden skall se ut. Då kan vi infe undgå atf diskutera också det här, men det är en diskussion som vi får återkomma fill.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartemen tets verksamhetsområde

med mycket lättare hand tagit bort inkomster frän staten genom indexreglerade skatter och pä grund av aft man - tydligen utan något särskilt dåligt samvete - stimulerar människor till aft göra avdrag pä skaften för atf öka sitt kapital. För man en sådan ekonomisk polifik leder det till en prufningssi-tuafion. Då kan def t. o. m. - låt vara att det är med mindre belopp - gå ut över något för oss alla så viktigt som vår miljö och vär framfida hälsa.

Anf. 12 EINAR LARSSON (c) replik;

Herr falman! Låt mig mycket kort men mycket bestämt fillbakavisa def felaktiga resonemang som, till min förvåning, även Åke Wictorsson för. Han säger aft annonserna inte ger en riktig redovisning av jordbrukarnas inkomster, eftersom en del av pengarna går till förädlingsföretagen, som är andelsförefag där jordbrukarna är delägare. Jo, visst är def sä, men redovisningen är lika korrekt för det.

Förädlingsförefagen har eff mycket stort anfal människor anställda som verkligen inte är överbefalda. Eller anser Åke Wictorsson det? Förädlingsföretagen går inte med nägon lysande vinst. Tvärtom ser vi i dag i årsberättelserna pä löpande band hur de flesta av jordbruket ägda förädlingsföretag går med förlust. I sådana fall där det går jämnt ihop eller blir någon utdelning till andelsägarna är detta med i kalkylen. Det är redan inräknat i def man befraktar som jordbrukarens arbetslön, och det var den vi diskuterade.

Sedan går det inte för Åke Wictorsson att så vårdslöst tillbakavisa resonemanget om hur många minuter den svenske industriarbetaren har att arbeta för atf tillgodose dagens matbehov, rejält tilltaget med 1 000 kalorier i överkant. Hur mycket har han att arbeta för def totalt, och hur stor del av tiden åtgår för att betala jordbrukarens arbetslön? Jag har redovisat defta korrekt och hänvisar fill protokollet. Det går infe att vifta bort så enkelt som Åke Wictorsson gör.

Till Grethe Lundblad vill jag säga än en gång: Det är inte tal om någon prutning. Det är fal om en kraftig anslagsuppräkning från föregående år, och def tycker jag infe är sä dåligt med hänsyn fill budgetsituafionen.

Talmannen anmälde aft Grethe Lundblad och Åke Wictorsson anhållit att till protokollet få antecknat atf de inte ägde rätt fill ytterligare repliker.

Anf. 13 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! I jordbruksutskottets befänkade nr 18 behandlas under punkt 45 bl. a. mofion nr 231. I denna motion är vi fem centerpartister som tar upp de nya bestämmelserna om självrisk för viltskador som beslöts av förra årets riksmöte. Enligt de nya reglerna skall självrisken beräknas genom aft def genomsnittliga värdet av havre- och kornskörden multipliceras med lantbruksföretagets totalareal. Självrisknivän utgör 2 % av den framräknade summan.

Vi konstaterar i motionen att dessa nya regler visat sig leda fill orimligt höga självriskbelopp. Vi far upp tre konkreta exempel. En lantbrukare i

Örebro län med 60 hektar åker fick 1980 sin självrisk höjd från 200 kr. till 2 745 kr. En arrendator i Östergötlands län fick självrisken höjd från 200 kr. fill 2 500 kr., också han med 60 hektar åker. En bonde i Småland med 20 hektar åker, varav 15 i vall, fick en självrisk på 840 kr.

Vi konstaterar vidare i mofionen aft def är fel atf beräkna självrisken på lantbruksföretagets hela areal, alltså inkl, vall och träda. Eftersom def är ytterst sällsynt att ersättning utgår för skador på vall och naturligtvis hundraprocentigt säkert att den inte utgår på träda, får systemet mycket orättvisa konsekvenser. Ett animalieförefag som använder arealen för grovfoderförsörjning får i förhållande till den besådda arealen, där ersättning kan utgå, en orimlig självrisknivä. Konkret exempel från eft sådant företag visar på en självrisknivå pä 8 %, jämfört med 2 % vid enbart spannmålsodling. Det hör fill bilden atf de företag som drabbas är belägna i sådana områden där animalieproduktion är en förutsättning för sysselsättning och utkomstmöjligheter.

Dessutom konstaterar vi i motionen aft arrendaforerna drabbas särskilt hårt av de nya bestämmelserna. Många av dem arrenderar av domänverket eller skogsbolag, har mycket vilt på och kring gården, har marker som bäst passar för havre, har ingen jakträtt och mycket små möjligheter atf få in viltskadorna på sin plussida när arrendena görs upp.

För atf i någon mån råda bot på felaktigheterna i def nya ersättningssystemet föreslår vi motionärer att vall och träda i fortsättningen utgår vid beräkning av självrisken för viltskador, Def skulle vara vettigare och rättvisare och, mycket grovt beräknat, minska självrisken förde värst utsatta med ungefär en tredjedel.

Utskottet har i sin skrivning nöjt sig med att hänvisa fill den utvärdering av ersättningsreglernas tillämpning som jordbruksministern sagt skall göras. Det är synd att utskottet inte bättre tagit tag i den här frågan, dels därför atf motionen anvisar eft relativt enkelt sätt att rätta till åtminstone en del av missförhållandena, dels därför att det råder stor oro ute i bygderna kring resultatet av de nya beräkningsgrunderna för självrisk vid viltskador. Denna oro har manifesterat sig i flera motioner fill LRF:s länsförbundssfämmor och aktivitet från LRF på riksnivå. Flera förslag har därvid kommit fram för att rätta till de missförhållanden som visat sig vidlåda det nya systemet. Vi har i motion 231 anvisat en väg. En annan kan vara aft sänka procenttalet till 1 % av skördevärdet. En tredje väg kan vara att beräkna självrisken enbart på de skadekänsliga grödorna. Här finns många möjligheter att angripa problemet och många indikationer på aft problemet måste åtgärdas.

Att yrka bifall fill en motion mot eff enigt utskott anser jag meningslöst. Jag kan bara hoppas aft den utvärdering som nu pågår och som utskottet hänvisar till kommer att leda fill förslag fill förändringar av ersättningsreglerna för viltskador, sä aft inte de enskilda lantbrukarna i fortsättningen drabbas av så stora självrisker som under hösten 1980, Jag hoppas också verkligen att dessa förslag kommer så snabbt att nya, för lantbruket bättre regler kan fillämpas fr, o, m, skördesäsongen 1981,

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än utskottets,

2 Riksdagens protokoll 1980/81:104-105

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Anf. 14 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Det finns visst fog för den oro som Anna Wohlin-Andersson ger uttryck för. Däremot kan man nog påstå atf hennes kritik är lifef väl snabbt framförd, eftersom de nya viltskadebestämmelser som skall gälla faktiskt aldrig har tillämpats än.

Jag har ingenting atf erinra mot räkneexemplen. Def kan däremot sägas atf den gamla, generellt gällande självriskgränsen om 200 kr. kanske var i lägsta laget. Att man nu har knutit självrisken till lantbruksföretagets storlek samtidigt som man har tagit bort den övre gränsen, 60 hektar odlad mark, för att viltskadeersäftning över huvud taget skall utgå har alltså utan tvivel visst fog.

Jag vill gärna säga att jordbruksministern i samband med den kritik som har framförts mof de nya reglerna har varit föredömligt snabb och precis. Han har nämligen sagt att visar det sig atf de här reglerna får så negafiva konsekvenser som kritikerna har antytt, kommer han atf ta initiativ till atf de skall ses över. Atf gå längre och med större beredvillighet behandla krifiska synpunkter än vad jordbruksministern gjort i def här fallet kan man inte gärna tänka sig.

Som sagt har dessa regler infe fillämpats någon gång än. Just nu, i dessa månader, fördelar viltskadenämnderna ute i länen de pengar som finns efter ansökningarna, och def kanske vore skäl att vänta tills det är gjort. Det är klart om en månad eller två, och då vet vi precis vilket utfallet har blivit och kan föra en mera meningsfull diskussion än nu.

Anf. 15 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Mycket kort: Jag håller med om aft den gamla självrisken på 200 kr, var för låg, och det tror jag att LRF och alla andra inblandade parter var överens om.

Hösten 1980 har emellertid visat aft de nya bestämmelserna slär väldigt illa för många, framför allt för arrendaforerna.

Då tycker jag atf vi infe bör vara sämre, när vi märker aft ett beslut som vi har fatfat - även om det var så sent som vid föregående års riksmöte - slår snett, än aft vi skyndsamt ser över det, så atf nya regler kan träda i kraft fill skördesäsongen 1981, Det är def viktigaste, och jag hoppas fortfarande att def skall gå.

Anf. 16 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Jag vill erinra om atf krifiken har förts fram så snabbt och så hårt bl, a, i tidningen Land, att vissa jordbrukare med viltskador faktiskt inte har bedömt det som möjligt eller lönt att söka ersättning detta är. Jag känner till några sådana fall,

Defta förhållande tycker jag är olyckligt. Det är ett dåligt sätt atf testa en ny bedömningsgrund, om man kritiserar den så hårt att många avstår från att söka ersättning.

Detta är dock, herr talman, så långt också ett instämmande i den försiktiga kritik som Anna Wohlin-Andersson framför. Jag har ingen annan mening,

men det var onödigt aft dundra så hårt atf man skrämde bort sådana som troligen kunde ha fått ersättning,

Anf. 17 BENGT SILFVERSTRAND (s);

Herr talman! I Sverige används varje årungefär4miljoner kilo växtgiffer i jord- och skogsbruket. Def är eft halvt kilo per person och är. Samfidigt som den lanfbrukskemiska industrin framhärdar i att ensidigt understryka de ekonomiska fördelarna av en ständigt stigande användning av växtgiffer och handelsgödsel, ökar medvetenheten bland polifiker och allmänhet om dess miljömässiga nackdelar.

Skador som framkallas av kemiska ämnen yppar sig inte sällan först efter lång tid, då det kan vara för sent aft ingripa.

Faktorer som knapphet i fråga om energi, livsmedlens tillförlitlighet och omtanken om miljön har bidragit till eff ökat intresse för alternativa odlingsmetoder. Kännetecknande för t. ex. biologisk odling- i vilket ämne inom parentes sagt en stor internationell konferens just avhållifs i Malmö - är att man undviker eller till stor del utesluter användning av syntetiskt framställda gödselmedel, bekämpningsmedel, tillväxtreglerande ämnen och fodermedelsfillsatser. Så långt möjligt använder sig biologiska odlingssysfem av växtföljder, växtavfall, stallgödsel, baljväxfer, gröngödsel, ufifrån kommande avfall, mekanisk bearbetning och olika typer av biologisk bekämpning för atf upprätthålla åkermarkens produktionsförmåga och rtrafjords-skiktet, för att tillföra växtnäring och för att kontrollera förekomsten av insekter, ogräs och andra växtskadegörare.

Trots atf de som dristat sig aft pröva alternativa odlingsformer i sin jordbruksverksamhet ofta hårt motarbetats av den konvenfionella klokskapen på området har flera intressanta sysfem utvecklats för markvård, växtodling, återanvändning av organiskt material, energibesparing och växtskydd.

Eft bra exempel finns i Hörbyfrakfen i mellersta Skåne. Där pågår sedan flera år försök med kemikaliefri odling. Odlingarna bedrivs av praktiskt sinnade lantbrukare och under medverkan av på området sakkunniga.

De för projektet ansvariga hävdar aft spannmålsskördarna ger i stort sett samma ekonomiska resultat som den konventionella odlingen och att potatisodlingen fill och med är lönsammare. På den största gården bärgades en potatisskörd i fjol där visserligen bruttot låg under vad som kan uppnås med intensiv kemikalieanvändning men där man genom mindre utgifter för konstgödsel och bekämpningsmedel och mindre bortsorfering samt bättre kvalitet uppnådde ett bättre nettoresultat.

I mofion 1980/81:320 har jag tillsammans med några andra socialdemokrater föreslagit att Familjejordbrukarnas riksförbund inom befintlig anslagsram skall beviljas medel för inrättande av ett odlingsråd med uppgift aft genom råd och anvisningar söka anpassa odlingstekniken inom jordbruket fill de krav dagens samhälle ställer på ökad miljöanpassning, minskad användning av hjälpenergi och förbättrat utnyttjande av lantbrukets egna resurser. Organisafionen, som saknar bindningar till den lanfbrukskemiska

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

industrin, bedriver sin verksamhet helt utan ekonomiska bidrag från staten eller jordbrukefs föreningsrörelse.

Vi föreslår i motionen ocksä att riksdagen skall uttala sig om behovet av ökad satsning på alternativa odlingsformer. Jordbruksutskottet, som i stora stycken delar motionens syn på behovet av ökad satsning pä alternafiva odlingsformer och forskning kring dessa, har inte ansett sig kunna tillstyrka våra direkta förslag. Mot eff enigt utskott lär även gudarna kämpa förgäves, och jag tänker därför icke yrka bifall till mofionen.

Vad man däremot mäste fråga sig är om ledande företrädare för jordbruksutskottets majoritet verkligen menar vad de skrivit under i betänkandet. Där sägs nämligen bl. a. att det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet på området förtjänar statligt sföd, och det är helt i linje med vad vi har föreslagit. När samma företrädare lämnar riksdagshuset och äntrar centerpartistiska talarstolar finrrs def dock infe mycket kvar av den åtminstone försiktigt positiva synen på miljövänligare odlingsformer. Då efterlyses logiken i framförda krav på ett jordbruk som på eff bättre sätt än def nuvarande står i harmoni med naturen. Då fär vi veta att växterna behöver både näring och medicin i form av konstgödsel och miljögifter. Den ekonomiska katastrofen målas upp som en oundviklig konsekvens av alla förändringar i dagens konventionella odlingssysfem.

Enligt en undersökning på lantbruksuniversitetet skulle en övergång fill ett helt kemikaliefritf - något som vi aldrig förordat - jordbruk kosta 1 1/2-2 miljarder om året. Qm den summan slås uf på hela befolkningen, blir def omkring 200 kr. om året per person och ungefär def dubbla räknat per förvärvsarbetande. Är def defta som kallas ekonomisk katastrof?

Anf. 18 LENNART BRUNANDER (c):

Herr falman! Anna Wohlin-Andersson har här redovisat synpunkter på sin och några andra centerpartisters motion om viltskador och självrisker för vissa viltskador. Jag kan understryka den redovisning hon har lämnat här om hur def fungerar på det området. Det kan naturligtvis anses felaktigt att i underlaget också räkna in vall och träda, som ju inte fär motsvarande skador. Det är, som också Anna Wohlin-Andersson sade, i vårt lands skogs- och mellanbygder som denna typ av jordbruk bedrivs. Det finns infe sä många andra möjligheter; aft bedriva jordbruk där, och def är också där som älgarna finns.

Utskottet har egentligen inte haft någon annan uppfattning än motionärerna om de problem som finns. Jordbruksministern har här i kammaren talat om aft han har uppmärksammat dessa problem och atf han, om def visar sig möjligt, också skall vidta åtgärder. Naturvårdsverket har fått regeringens uppdrag att fa reda på hur def ligger till och även att redovisa detta under nästkommande månad. Därefter kommer regeringen att utvärdera denna redovisning och lägga fram förslag för beslut.

Vi har frän utskottet inte funnit anledning att i def läget tala om hur vi tycker atf man bör lösa dessa problem, utan vi har med tillförsikt lämnat den delen till jordbruksministern och jordbruksdepartementet och tror att frågan

kommer aft lösas på ett fillfredsställande sätt.

Jag villtill Bengt Silfverstrand, som i sitt sista inlägg pläderar för bidrag till Familjejordbrukarnas riksförbund för rådgivning om alternafiva odlingsformer, säga att jag delar hans uppfattning aft def är angeläget att minska både kemikalieanvändningen och annan giftanvändning i jordbruket. I det avseendet har inte heller utskottet haft nägon annan uppfattning. Def är ett enigt utskott som står bakom skrivningen på den punkten.

Nu görs def betydande insatser på detta område. Man bedriver forskningsprojekt och även mera praktiska projekt för aft försöka hitta system för att klara den alternativa odlingen. Vi tycker ocksä från utskottets sida att det är riktigt att den rådgivning som skall ske bör komma den väg vi normalt får rådgivning nämligen genom lantbruksnämnderna. Utredningen om kemikalie- och konstgödselanvändningen i jordbruket håller på och jobbar med detta. Denna utredning skall ocksä redovisa de alternativa metodernas möjligheter.

Bengt Silfverstrand säger atf centerpartisterna när de lämnar denna sal infe har samma uppfattning som i kammaren utan då talar om den katastrof som eft borttagande av de kemiska ämnena skulle leda till. Men det är infe på det sättet. Vi är i allra högsta grad intresserade av dessa frågor och diskuterar dem också ingående. Att det svenska jordbruket ser uf som det gör - med dagens kemikalie- och konstgödselanvändning - måste ses mot bakgrund av den jordbrukspolitik som har förts under många år, då man krävt ökad rafionalisering. I en fidigare diskussion redovisades också de effekter som uppstår när man ställer krav på ökad rafionalisering inom jordbruket.

Jag tror att en minskad kemikalieanvändning hör framtiden fill, och def är vad vi jobbar för. Jag anser att den skrivning soni i deffa sammanhang finns i utskottsbefänkandet är positiv, och jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Anf. 19 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Herr falman! För att ingen skugga skall falla på Lennart Brunander vill jag säga att jag när jag talade om en dubbelbottnad attityd fill alternativa odlingsformer faktiskt syftade på jordbruksutskottets ordförande. Han har på senare fid i offentliga sammanhang, både i pressen och ute på möten, uttalat sig mycket negativt om alternafiva odlingsformer. Det är därför glädjande atf höra att Lennart Brunander, som är utskoffsmajoritetens företrädare i denna fråga, när det gäller alternativa odlingssystem tydligen har i stort sett samma uppfattning som jag.

Men vissa - och jag anknyter då fill vad jag nämnde tidigare om jordbruksutskottets ordförande - ifrågasätter om det kan vara ekonomiskt klokt att gå över fill sådana odlingssysfem. Som så ofta spelar man då ut ekonomi och sysselsättning mof en bättre miljö och bättre resurshushållning. Det har faktiskt gjorts undersökningar när det gäller sysselsättningseffekten. I dessa undersökningar slås fast aft det infe finns någonfing som säger att hårda miljökrav leder till lägre total sysselsättning. Snarare finns det starka

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

skäl som talar för aft åtgärder inom miljövården skapar fler arbetstillfällen än som går förlorade.

Detta torde särskilt vara fallet när det gäller kemikalieanvändningen i samhället, då arbetsintensiteten, dvs. sysselsättningen i förhållande fill produktionsvärdet, i de flesta fall är relativt låg inom den kemiska och kemibaserade .industrin. Dessa industrier fillhör de mest kapital- och kunskapsintensiva branscherna och är dessutom betydligt mer energiintensiva än genomsnittsindustrin. Inom jord- och skogsbruket konkurrerar kemiska bekämpningsmedel ofta direkt med sysselsättningen. Man kan därför lika väl säga: Ju mer gifter, desto färre jobb.

Anf. 21 GUNNAR OLSSON (s):

Herr falman! Reservation nr 5, som moderaterna och folkpartiet står bakom, rör skogsteknikerutbildningen vid Gammelkroppa skogsskola i Värmland. Personligen anser jag reservafionen i hög grad märklig, infe minst med tanke på det besök som hela jordbruksutskottet gjorde på skolan den 21 april förra året.

Besöket var avsett atf ge utskottets ledamöter möjlighet atf bilda sig en uppfattning om Gammelkroppaskolans roll i utbildningsverksamheten.

Vid behandlingen av 1979 års budgetproposition fattade riksdagen beslut om en översyn av hela den eftergymnasiala skogliga utbildningen och uttalade att den utbildning som sker vid skolan i Gammelkroppa måste vägas in såväl i de fortsatta diskussionerna rörande antagningen av studerande till den här utbildningen som i den övergripande översynen av den skogliga utbildningen. Deffa var riksdagen enig om den gången.

Naturligtvis är def av största vikt aft Gammelkroppa hela tiden finns med i bilden när överväganden görs om utformningen av den totala skogsteknikerutbildningen i landet.

Säkert finner man fill slut former där Gammelkroppa i nuvarande eller ändrad skepnad kommer aft passa nafuriigt in. Min bedömning är dock att det kommer att dröja något eller några år innan bilden har klarnat fullt ut.

I väntan på resultatet av den av riksdagen beslutade översynen har ledningen för skolan i Gammelkroppa två år ä rad begärt anslag för att kunna hålla skolan vid liv. För innevarande budgetår begärdes 250 000 kr. och för nästa budgetår 277 000 kr.

I två motioner från Värmlands och Örebro län, mofionerna 469 och 585, har vi krävt att skolan skall erhålla bidrag.

Utskottets majoritet enades om atf föreslå riksdagen aft tilldela skolan 150 000 kr. Socialdemokraterna och centern var eniga om defta, medan moderaterna och folkparfiet har reserverat sig.

Med hänsyn till de positiva intryck som hela utskottet fick vid besöket i Gammelkroppa och som också kom till uttryck i den diskussion om skolans framtid som fördes vid vårt besök, där även moderaterna och folkpartiet deltog, så har den här reservationen väckt stor förvåning i Värmlands och Örebro län.

Det skall därför, herr falman, bli intressant aft se hur moderaterna och folkpartisterna från de bägge nämnda länen kommer atf rösta i fräga om reservation 5,

Jag yrkar på den här punkten bifall till utskottets hemställan.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Punkt 3 (kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m, m,) Utskottefs hemställan bifölls med 146 röster mof 143 för reservation 1 av Svante Lundkvist m, fl.

Punkt 5

Mom. 3 (markförvärv för jordbrukets rationalisering) Utskottets hemställan bifölls med 146 röster mof 144 för reservation 2 av Svante Lundkvist m, fl.

Punkt 15 (bidrag till permanent skördeskadeskydd) Utskottets hemställan bifölls med 145 röster mot 144 för reservation 3 av Svante Lundkvist m, fl.

Punkt 16 (administration av permanent skördeskadeskydd m, m,) Utskottets hemsfällan bifölls med 146 röster mot 144 för reservation 4 av Svante Lundkvist m, fl.

Punkt 25

Mom. I och 2 (Sveriges lantbruksuniversitet: Förvaltningskostnader och Driftkostnader)

Utskottets hemställan bifölls med 211 röster mot 79 för reservation 5 av Arne Andersson i Ljung m, fl.

Punkt 32 (anslag till statens naturvårdsverk)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 16 för motion 1094 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del.

Punkt 34 (anslag till miljövårdsinformation)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mof 16 för mofion 1094 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del.

Punkt 37 (miljövårdsforskning)

Utskottets hemställan bifölls med 146 röster mot 144 för reservation 6 av Svante Lundkvist m, fl.

Anf. 22 MARIE-ANN JOHANSSON (vpk);

Herrfalman! Vpk:ssyn på en svensk datapolitik harvi fört fram i eft flertal motioner vid de senaste riksmötena. Regeringens proposition 1980/81:93 om försäljning av Datasaab till L M Ericsson har gett oss anledning atf återigen aktualisera dessa frågor.

Svensk datapolitik är enligt vår mening i hög grad en fråga om svensk industripolitik och framför allt då om dataindustrin och dess ägande samt inflytandet över den och styrningen av den. Man kan visserligen fä rum med en rad rubriker under huvudrubriken datapolitik, och det är då fråga om sysselsättning, utbildning, forskning, information, sekretess, sårbarhet, fackligt och medborgerligt inflytande osv. Ja, allt detta måste ju tas med som delaspekter, om man skall diskutera svensk datapolitik.

Men vad nyftar det fill aft diskutera allt detta och fä till sfånd fina och kloka beslut, om inte själva grunden-produkten som sådan: datorn, bildskärmen, operativsystemet, roboten eller vad det nu kan vara fråga om - kan påverkas och förändras och om utvecklingen av och forskningen kring den ligger utanför samhällets kontroll?

Dess värre är det vad som nu håller på aft hända. Svensk politik befinner sig i ett startskede när det gäller att formulera en svensk datapolitik, Def kan tyckas vara i senaste laget, men def är trots allt så. Vi har i dag infe någon samlad datapolitik. Datadelegationen har regeringens uppdrag atf komma med ett förslag till åtgärder för atf, som def heter i direktiven, "garantera en posifiv utveckling av datoranvändningen i samhället under demokratisk styrning och kontroll",

I detta läge avhänder sig regeringen det lilla inflytande man faktiskt haft

över svensk dataindustri genom atf sälja ut sin andel i Datasaab fill L M Ericsson, Man behåller visserligen en minorifefspost genom televerket, men inte desto mindre minskar man statens inflytande över dataindustrin genom den här affären.

Regeringen säger visserligen i sin proposifion en del vackra ord om vikten av en ur samhällets synpunkt positiv utveckling av datoranvändningen. Man talar exempelvis om hur viktigt det är att användare och fackliga organisationer får påverka produktutvecklingen. Men sådana deklarafioner blir ju bara tomma ord så länge man inte har några faktiska möjligheter att påverka vilka intressen som skall göra sig gällande i fråga om forskning och produktutveckling. - För vilka garantier har regeringen för atf det faktiskt skall bli så som proposifionen anger? Infe några alls.

En sådan regeringsdeklaration borde följas av ansträngningar atf öka samhällets inflytande över dataindustrin i stället för atf som nu minska det.

Man kan ju då säga att ägandet inte har någon betydelse, att def vikfiga är att vi har en svensk dataindustri med goda utvecklingsmöjligheter. Jag antar aft det är sä regeringen och utskottet har resonerat. Men dä faller hela def statliga engagemanget i Datasaab och de motiveringar som då gavs för att bilda Datasaab med ett hälffenägande av staten.~Då blir denna affär endast en fräga om aft staten skall gå in i denna industri och ta vissa förluster för att, när lönsamheten börjar komma åter, låta def privata näringslivet ta hand om vinsterna. Om det är en sådan industripolitik som regering och riksdag anser atf vi skall föra - dvs. aft staten endast engagerar sig i företag som går med förlust, medan vinstgivande företag snabbt säljs uf till def privata näringslivet - ja, då har medborgarna verkligen skäl att fråga sig om det är de rätta personerna som är satta, att förvalta deras skattepengar.

Datasaab diskuterades i den här kammaren flera gånger under förra året. Industriministern påpekade då vid flera fillfällen atf det visserligen har varit stora problem med Datasaab med ty åtföljande förluster för staten och Saab-Scania att täcka. Industriministern sade exempelvis i januari 1980 följande:

"Datasaab har nu trots svåra förutsättningar och initialproblem kommit över de största svårigheterna och är på god väg aft uppnå det ursprungliga målet, lönsamhet 1982,"

Anfingen har industriministern här vilselett riksdagen - läget var inte så bekymmersfritt som han ville göra gällande - eller också stämmer detta och då är def en händelse som ser ut som en tanke att försäljningen av Datasaab äger rum just nu och med avtalsvillkor som ålägger staten atf stå för viss förlusftäckning även under 1980, Den nye ägaren behöver nu bara fa eventuella förluster under 1981 för att sedan se fram emot eft nytt vinstgivande företag under koncernparaplyn, upparbetat med bl, a, statliga medel..

Industriministern redogjorde också i denna januaridebatt för varför stateri var engagerad i Datasaab. Han sade så här när def gällde målet för def statliga engagemanget:

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Datasaab AB

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Datasaab AB

"Det var atf säkra en dataindustri av tillräcklig bredd som bas för den tekniska utvecklingen i hela det svenska näringslivet. Datoriseringen griper omkring sig, och den sätter sin prägel på hela verkstadsindustrin. För den industriella och tekniska standarden i landet är def angeläget aft vi har vissa basindustrier också inom detta nyckelområde för framtiden,"

Ja, def var då det. Nu stannar visserligen Datasaab inom landet; L M Ericsson är ju ett företag som åtminstone än så länge är i svensk ägo. Men det är liksom övriga dafajättar ett multinationellt företag med tillverkning, forskning och utveckling infe bara i Sverige utan också utomlands. Vilka garantier har staten fått för aft denna industri för framtiden skall förbli svensk? Ja, man har infe ens kunnat skaffa sig garanfier för atf fabriken i Linköping skall bli kvar om den inte är företagsekonomiskt lönsam, Def kommer Nils Berndfson att utveckla senare i debatten.

De garanfier som finns hänförs till vad som är företagsekonomiskt lönsamt. Man skall enligt avtalet fortsätta Dafasaabs verksamhet i nära samordning med närliggande verksamheter hos L M Ericsson och vidareutveckla dessa fill en konkurrenskraffig exportinriktad svensk industri i första hand inom området datakommunikation och databehandling. Så står def i avtalet. Men defta skall ske bara om def är företagsekonomiskt lönsamt. Skulle det alltså vara mer lönsamt aft flytta verksamheten utomlands, så finns def inte nägot i avtalet som hindrar detta, även om den svenska tillverkningen fortfarande skulle vara lönsam.

Från vpk:s sida har vi i vår motion redogjort för vår alternafiva industripolitiska inriktning när det gäller dataindustrin. Vi anser atf inriktningen måste vara att bygga upp en nafionell dataindustri, som står oberoende gentemot mulfinationella företag. Vi anser också att möjligheterna till nordiskt samarbete måste prövas. En sådan inriktning innebär förstås också att upphandlingen måste ägnas större intresse från statens sida. Den offentliga sektorn måste i sin upphandling stödja en sådan svensk industri.

Ett första steg i en sådan utveckling vore om staten i stället för atf sälja ut Datasaab övertog ägaransvaref för hela Datasaab, Ett samarbete med televerket utifrån ett statligt Datasaab är förstås då fullt möjligt och ganska naturligt.

Data- och elektronikindustrin är, som vi pekar på i vår motion, en framtidsindustri, som i sig har vissa sysselsättningsaspekter. Det är också av det skälet - för aft värna om den svenska sysselsättningen inom denna bransch - av vikt atf de basindustrier som jag håller med industriministern om att Sverige bör ha på detta område byggs upp och står oberoende gentemot de stora multinationella företagen. Det är den bästa garantin för atf sysselsättningen stannar inom Sverige,

Herr talman! Låt mig också kommentera utskottets betänkande. Det finns i och för sig inte så mycket att kommentera. Man har inte haft speciellt mycket att tillägga utöver det som regeringen säger i sin proposition, I alla fall avstyrker man två motioner med samma motivering. Det är dels en folkpartimotion, där man vill atf staten säljer hela Datasaab till L M och inte

behäller nägot minoritefsinflytande genom televerket, dels vpk:s parfimotion, i vilken ställs de krav om ett statligt Datasaab som jag tidigare redogjort för. Med andra ord anser utskottet att den nu föreliggande konstruktionen är den optimala och den enda rikfiga. Utskottet understryker i betänkandet värdet av en konkurrenskraftig svensk dataindustri. Man säger atf dataindustrin på eff betydelsefullt sätt påverkar datautvecklingen och dataanvändningen i samhället, något som jag i och för sig till fullo kan instämma i. Man säger också att utvecklingen inom databranschen ställer stora krav på finansiella resurser och på marknadsföringen.

Utifrån dessa kriterier anser man atf just konstruktionen Datasaab-L M-televerket är den bästa, som den nu föreligger i propositionen. Man kan då spekulera i vem som skall stå för vad här. Är def utskottets mening atf staten via sitt minoritetsinflytande skall kunna påverka forskning och utveckling och därmed också datautvecklingen och dataanvändningen i samhället? Menar man aft L M Ericsson är den part som skall stå för de finansiella resurserna? Eller menar man att det kanske kommer aft bli tvärtom?

Staten får ställa resurser fill förfogande i ett bolag där man inte har en sådan ägarstyrka atf man kan påverka forskningen och utvecklingen. Ja, några garantier för atf det inte skall bli det sistnämnda har man inte. Jag vill fråga utskottets talesman varför man avhänder sig ägarinflytande och säljer ut aktier om man nu anser - som det står i betänkandet - att dataindustrin på ett betydelsefullt sätt påverkar datautvecklingen och dataanvändningen i samhället. Vad är det för logik och konsekvens i ett sådant ställningstagande? Vore det infe mera logiskt aft i så fall stödja vpk:s förslag om ett statligt Datasaab, som sedan kan samarbeta med televerket och därmed ocksä indirekt med L M Ericsson?

Utskottet kan väl ändå inte mena atf L M Ericsson kommer in som part enbart av det skälet att företaget skall stå för pengarna. Sä fungerar def ju inte. L M Ericsson kommer atf ta sin hand från Datasaab sä snart detta företag infe är företagsekonomiskt lönsamt. Def har man ju rätt till enligt avtalet.

Herr falman! Det är eft enhälligt utskoffsbefänkande som vi diskuterar; Def innebär aft också socialdemokraterna står bakom denna affär. Det är enligt min mening något egendomligt, speciellt om man läser socialdemokraternas datapolitiska program. Där finns vad gäller Datasaab följande krav inskrivna:

"I enlighet med diskussionen fidigare i detta kapitel är en demokratisk kontroll och styrning av dataindustrin av väsentligt värde. Ett ytterligare krav är därför att samhällsintresset ska ha aktiemajoritet i def nya databolaget." Det nya databolaget är alltså Datasaab.

Också socialdemokraterna har tydligen beslutat sig för att luta sig mot L M Ericsson och förlita sig på det företaget när det gäller atf få en demokrafisk styrning och kontroll av dataindustrin, och därmed har man frångått sitt program. Det är en utveckling atf notera. Noteras bör också att socialdemokraternas uppfattning i deffa fall infe delas av inblandade fackliga

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Datasaab A B

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Datasaab AB

organisationer. I LO-tidningen säger en talesman:

"Regeringen har inte lyckats förverkliga de målsättningar som riksdagen slog fast när Datasaab bildades. Möjligheten till inhemsk utveckling på datorområdet under samhällets kontroll garanteras inte genom den här affären."

Från vpk:s sida instämmer vi helt i den analysen. Våra krav är, som jag sagt tidigare, att det skall bli en helt annan utveckling med en utvidgning av statens inflytande i stället för en inskränkning.

Herr falman! Jag yrkar bifall till vpk-motionen 1944.

Under detta anförande hade ledningen av kammarens förhandlingar för en stund övertagits av tredje vice talmannen.

Anf. 23 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr falman! I en kommentar fill Dafasaabs försäljning fill L M Ericsson skriver LO-tidningen: "Därmed skapas förutsättningar för en verkligt slagkraftig svensk dataindustri. I privata händer." Det är faktiskt det sista som är kärnfrågan. Staten avhänder sig det mesta av def inflytande man hittills haft på defta område och överlämnar det i privata händer.

Marie-Ann Johansson har redovisat de skäl vi anför från vpk för aft riksdagen bör avslå proposifionen, begära förslag om förstatligande av Datasaab AB och göra uttalande om utvecklingen av en svensk data- och elektronikindustri. Vpk-motionen utgör ett alternativ till regeringens förslag.

Ett bifall till denna mofion skulle också undanröja en hel del av den oro som det kan finnas anledning att hysa för utvecklingen i Linköping, därest regeringens förslag genomförs, I en särskild motion har jag berört dessa problem.

Dafasaabs utveckling har kännetecknats av stor osäkerhet. Det har bl. a. funnits oro för att verksamheten skulle komma atf koncentreras fill Stockholmsområdet. Som bekant är en betydande del av Dafasaabs verksamhet förlagd till Järfälla. Huvudkontoret är placerat i Stockholm. Samfidigt har det dock ansetts som en viss garanfi aft staten varit hälffendelägare i Datasaab. Detta borde nämligen öka möjligheterna att också väga in regionalpolitiska bedömningar.

Men om statens engagemang minskar, som nu föreslås, hur blir def då? Den ägarstruktur som föreslås i proposifionen ökar, såvitt jag kan förstå, riskerna för verksamheten i Linköping, Datasaab blir en förhållandevis liten del i L M Ericsson-koncernen, L M Ericsson har koncernledning och andra viktiga funkfioner koncentrerade till Stockholmsområdet, Farhågorna för en centralisering av verksamheten till Stockholmsregionen kan anses öka med ägarskiftet. Vi vet av erfarenhet från liknande fusioner atf de mindre enheterna ofta offras. Jag har i motion 1943 pekat på de negativa konsekvenserna av en nedskärning eller avveckling av Dafasaabs verksamhet i Linköping, Många skäl talar för en statlig satsning med syfte att skapa eft centrum för data- och elektronikindustri i regionen, bl, a, för aft utveckla

alternativ till det militära sysselsättningsberoendet,

Qm riksdagen - mof vpk;s yrkande - skulle anta proposifionens förslag, då menar jag aft ett uttalande bör göras till stöd för fortsatt verksamhet vid Datasaab i Linköping,

Näringsutskoffet avstyrker deffa yrkande med mycket märkliga motiveringar. Utskottet anför aft samgåendet mellan LME och Datasaab syftar till atf stärka den svenska data- och elektronikindustrins ställning. Javisst, men på vems villkor? Aft stärka industrins ställning brukar vara motivet för avveckling av vissa enheter. Utskottet kan infe med def anförda minska oron i Linköping ufan bidrar snarare fill att öka den.

Utskottet anför vidare atf LME enligt avtalet har förklarat atf bolaget avser att inom ramen för vad som är företagsekonomiskt motiverat fortsätta Dafasaabs verksamhet i nära samordning med närliggande verksamheter hos LME och vidareutveckla dessa fill en konkurrenskraffig exportinriktad svensk indusfri. Javisst, Def liknar precis de argument som brukar anföras för att avveckla vissa enheter; def är företagsekonomiskt motiverat, och det ökar konkurrenskraften, brukar det heta. Utskottet kan alltså inte med det anförda minska oron i Linköping utan bidrar snarare till att öka den,

Näringsutskoffet säger sig infe mot denna bakgrund finna anledning atf göra någon särskild framställning till regeringen. Min fråga fill utskottets talesman måste bli; Mot vilken bakgrund? Den bakgrund ni själva tecknar talar i själva verket för nödvändigheten av eff särskilt uttalande om man vill bevara den verksamhet som i dag pågår i Linköping,

Jag yrkar, herr falman, i första hand bifall fill vpk-mofionen 1944, Därest detta yrkande faller, yrkar jag bifall till mofion 1943 om ett särskilt uttalande rörande Dafasaabs verksamhet i Linköping,

I detta anförande instämde Åke Polstam (c).

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Datasaab A B

Anf. 24 BENGT SJÖNELL (c):

Herr talman! När riksdagen nu om en kort stund kommer atf fatta sitt beslut i anledning av näringsufskotfets föreliggande betänkande kommer detta beslut otvivelaktigt aft markera ett viktigt led i den svenska datapolitikens utveckling.

Vi har i riksdagen under eft antal år haft anledning atf diskutera just den svenska datapolitiken, infe minst mot bakgrund av de besvärligheter som har varit förknippade med namnet och företaget Datasaab, Vi har i de lägena prövat olika lösningar, och def förefaller i dag som om man kommit fram till en slutlig lösning som måste anses vara eft viktigt steg i den svenska datapolitikens utveckling och dessutom ett viktigt steg när def gäller aft bevara och befästa en nationell svensk datapolitik,

Näringsutskoffet har, såsom framgått av de fidigare anförandena, behandlat det föreliggande förslaget från regeringen och kommit fram till ett enhälligt betänkande. Men, herr falman, jag vill fästa uppmärksamheten på att det inte bara är ett av riksdagens utskott som har kommit till denna slutsats, utan det är ännu eft utskott, nämligen trafikutskottet. Det är alltså

Nr 104

"Torsdagen den 26 mars 1981

Datasaab AB

tvä av riksdagens utskott som har kommit fill denna enhälliga slutsats. Då mäste man ändå säga aft def är en tung och välmotiverad uppslutning bakom regeringens förslag i den här frågan.

Vad utskotten särskilt har understrukit är def värdefulla i att man - genom att sammankoppla Datasaab med L M Ericsson på def sätt som nu sker, när majoriteten av aktierna försäljs fill L M Ericsson, och feleverket dessutom finns med i bilden - förstärker möjligheterna atf i fortsättningen driva en svensk datapolitik i konkurrens med de stora multinafionella företagen, som ju har gigantiska resurser på området,

Def finns anledning att i det här sammanhanget något tänka pä en detalj som näringsutskoffet inte direkt har pekat på men som indirekt ändå framgår av betänkandet och som är av vital betydelse. Jag avser en detalj som vpk i näsfan alla dessa debatter- av vad slag de vara mä - som rör förstatligande av företag sorgfälligt glömmer borf eller i varje fall inte vill diskutera: I en situafion då man har att göra med en alltmer hårdnande konkurrens från de multinationella företagens sida - det må vara inom dataindustri, stålindustri eller annan indusfri - finns det en avgörande faktor i spelet som heter marknadsföring och försäljning. Man skall inte bara producera varor och tjänster. Man skall också sälja dem. Man skall också finna köpare som är beredda att betala de svenska priserna. Def är en faktor som allfid på något sätt glöms bort eller fördöljs äv vpk i motioner och inlägg.

I det här fallet är det speciellt avgörande aft man kan få fill stånd en effekfiv försäljning. Möjligheterna till det har väsentligt förstärkts genom att L M Ericsson kommit med i bilden. L M Ericsson har sedan gammalt utomordentliga exportmarknader. Man har också visat en osedvanlig skicklighet när det gäller att sälja svenska produkter - det vittnar inte minst den senaste utvecklingen inom L M-koncernen om.

Jag tycker att def skulle vara en trygghet för dem som här försöker misstänkliggöra samarbetet med L M Ericsson atf man därigenom får att göra med eff företag som kan sälja varorna och som kan bjuda de mulfinationella företagen konkurrens och motstånd. Jag tror inte, att de statligt anställda försäljare som enligt vpk;s förslag skulle komma i stället skulle ha samma resurser och samma skicklighet. Detta är en mycket viktig detalj, herr talman, som jag tycker def finns anledning att trycka på, Def är också svaret på en del frågor som Marie-Ann Johansson och Nils Berndtson ställt till mig.

Utskottet pekar på aft samarbetet med L M Ericsson är mycket värdefullt också därför att man därigenom kan fä forsknings- och utvecklingsinsatser gjorda. Ingen kan väl tro att L M Ericsson, om företaget går in i ett sådant här samarbete, pä något sätt släpper sin urgamla ambifion att fota sin utveckling, sin produktion och sin försäljning på ett ambitiöst forsknings- och utvecklingsarbete!

Herr talman! När det gäller mofion 1943, som Nils Berndfson talat för med instämmande av min partikollega Åke Polstam, vill jag säga att utskottets argument ändå måste vara övertygande. Utskottet säger atf def infe finns anledning för riksdagen att göra någon sådan framställning som krävs i

vpk-yrkandet. Utskottet anser atf samgåendet mellan L M Ericsson och Datasaab syftar till att stärka den svenska data- och elektronikindustrins ställning.

Jag har talat om värdet av aft en så stark partner som L M Ericsson kommer in i sammanhanget, en partner som har de kanske främsta forskningsresurserna i den privata industrin här i landet och som dessutom har en marknadsföringsförmäga som få andra företag. Jag vill säga till Nils Berndtson och Åke Polstam aft jag för min del - det har inte utskottet uttalat sig om - tror att tryggheten för de anställda, såväl i Järfälla som i Linköping, kommer atf öka genom detta samgående.

Med dessa ord, herr talman, ber jag atf få yrka bifall till näringsutskottets hemställan i betänkande nr 38,

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Dalasaab AB

Anf. 25 MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Enligt Bengt Sjönell är def enbart multinafionella företag som kan bjuda multinationella företag motstånd. Vi tror inte att def är sä. Vi har därför i vpk-motionen skisserat en annan utveckling. Vi pekar bl. a. på värdet av ett nordiskt samarbete.

Men det förklarar ändå inte varför man avhänder sig eff inflytande för staten. Visst hade det varit fullt möjligt att åstadkomma ett samgående även om staten hade haft kvar def knappa inflytande som man har haft pä Datasaab! Jag tycker alltså inte att def förklarar varför man säljer ut i just det här läget, när Datasaab enligt industriministern gär mot ljusare tider och när svenska politiker håller på och försöker formulera en svensk datapolitik.

Det är motsägelsefullt att i det läget sälja ut sitt inflytande samtidigt som man i betänkandet påpekar hur viktig dataindustrin är för datautvecklingen i samhället. På den punkten är Bengt Sjönell mig fortfarande svaret skyldig. Varför har man gjort så?

Anf. 26 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Bengt Sjönell säger att det beslut vi snart skall fatta kommer aft markera ett viktigt led i datautvecklingen. Tyvärr måste man väl säga ett illavarslande led. Staten avhänder sig sitt hittillsvarande inflytande över en mycket vikfig verksamhet.

Bengt Sjönell åberopar att det är en tung uppslutning, två utskott, kring den linje han själv företräder. Men även två utskott kan nonchalera befintliga risker, och def är defta jag menar aft man har gjort här. Jag tycker, som Marie-Anne Johansson har sagt, att man kan ju inte möta hotet från de multinationella företagen med att staten avhänder sig sitt inflytande och överiåter verksamheten till eff multinationellt företag,

I mitt första anförande har jag refererat till LO-tidningens arfikel om försäljningen av Datasaab till L M Ericsson, och jag tycker nog efter vad vi har fått höra har i debatten atf det finns fog för tidningens påstående atf industridepartementefs enda strävan har varit att sä fort som möjligt bli av med Datasaab, För aft uppnå detta har man offrat målsättningen om en inhemsk utveckling som på fackligt håll har tillmätts stor betydelse, och dä

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Datasaab AB

har man inte heller försäkrat sig om exempelvis att verksamheten i Linköping skall fortsätta.

Det må vara att industridepartementet i sin strävan inte har funnit den saken vara värd någon särskild uppmärksamhet och skrivning, men näringsufskottet har konkret ställts inför frågan att åtminstone göra eft uttalande. Det avstår utskottet ifrån, och det tycker jag är mer allvarligt,

Def är naturligtvis bra atf Bengt Sjönell tror på en framfid även för Linköping, men det vore betydligt bättre om han också kunde markera def i en viljeyttring av def slag som är föreslaget i mofionen, Näringsutskoffet åberopar vad L M Ericsson förklarat i avtalet som skäl för atf avstyrka motionen, men jag kan inte i detta avtal någonstans utläsa någon som helst garanti för att verksamheten i Linköping skall fortsätta. Om Bengt Sjönell kan hitta något sådant inskrivet, vill jag gärna ha det uppläst och få det i protokollet, för def skulle kunna vara till nytta om Linköping i framtiden kommer i fara.

Jag skall, herr falman, mycket noga lyssna fill vad Bengt Sjönell har atf anföra på denna punkt,

Anf. 27 ÅKE POLSTAM (c):

Herr talman! Utskottets argumentering är infe klar för mig vad beträffar Dafasaabs lokalisering i Linköping. Def står faktiskt inte ett ord om Linköping och den oro som finns för dataindustrin där. Att dataindustrins och elektronikindustrins ställning skall stärkas är naturligtvis bara bra, men var skall verksamheten utövas?

Man måste sälja och utveckla produkterna, säger Bengt Sjönell, Ja visst, det är en nödvändighet, och det önskar jag också. Men kommer dét att ske hos L M Ericsson i Stockholm eller skall den delen vara kvar i Linköping?

Samarbetet är inte riskabelt - däremot aft lokaliseringen sker till enbart Stockholm, Jag hoppas att den industriella miljön i Linköping skall vara så pass intressant för L M Ericsson att sammanläggningen fill slut kommer att stärka verksamheten i Linköping, Men jag skulle vara väldigt tacksam om Bengt Sjönell kunde säga någonfing om detta.

En vacker dag kan vi stå, precis som Nils Bendtson har sagt, inför situationen atf man vill rationalisera och strukfurförändra verksamheten på ett sådant sätt aft def inte blir någonting kvar i Linköping, och det är en utveckling som jag är motståndare till.

halsbrytande slutsats.

Vad jag har sagt är endast atf när def gäller så svår konkurrens som man är utsatt för i databranschen är det av utomordenfiigt värde att ha ett företag som L M Ericsson med dess exporterfarenheter och dess omvittnade skicklighet på försäljningsområdet, Def utesluter infe atf även smä företag och statliga företag kan vara med.

Varför avhänder sig staten då ägarinflytandet? Bäde utskottet och jag har ju framhållit vad def finns för motiv, Eff statligt ägarinflytande finns kvar, och jag kan på den punkten bara citera vad trafikutskottet säger i sitt yttrande:

"Utskottet delar den uppfattning som framförs i proposifionen atf televerket bör ges möjligheter till ägarinflytande i Datasaab AB, Den helt dominerande delen av feleverkets utvecklingsverksamhet sker i samarbete med LME genom ELLEMTEL, För televerkets långsikfiga utveckling är samarbetet med LME av avgörande betydelse. Utskottet finner def därför värdefullt att detta samarbete kan utvidgas genom ett gemensamt engagemang i Datasaab AB, Samarbetet kommer också aft öka möjligheterna för televerket att finna nya verksamhetsområden vilket är nödvändigt om def bortfall av arbetstillfällen skall kunna motverkas som övergången till elektronik inom telekommunikafionsområdet innebär,"

Def sista tror jag är en väldigt vikfig slutsats, infe minst när det gäller debatten om huruvida Linköping skall kunna få vara kvar inom L M i fortsättningen. Min övertygelse är att så kommer atf bli fallet. Det är ju naivt aft begära atf jag eller näringsufskottet skall ge garanfier för hur statliga eller privata företag skall kunna agera i framtiden. Man kan bara dra slutsatser av föreliggande fakta och förutsättningar, och min slutsats är, som jag har sagt tidigare, att Linköping och Järfälla kommer atf ha säkrare möjligheter i framfiden, infe minst därför aft L M Ericsson är ett företag som av ålder inte varit främmande för atf förlägga produktion på många olika håll här i landet,

Nils Berndfson säger atf det är illavarslande atf man avhänder sig statligt inflytande. Vi har där, herr talman, helt olika ideologiska uppfattningar, så det är meningslöst aft försöka fortsätta atf debattera pä den linjen. Jag anser aft det är väldigt bra aft man har eff privat företag sådant som L M med i bilden, Nils Berndtson anser att def bara är statliga företag som kan duga någonting till. Där har vi en ideologisk skiljelinje. Jag har ingenting mer atf tillägga i det sammanhanget.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Datasaab A B

Anf. 29 MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Jag tycker inte atf min slutsats var särskilt halsbrytande. Tvärtom upprepar Bengt Sjönell nu att den här svenska dataindustrin måste knytas till L M Ericsson för att utnyttja dess erfarenheter, och L M Ericsson är ju ett multinationellt företag; def tror jag vi kan vara överens om. Dä blir konsekvensen den att Bengt Sjönell menar att man kan bekämpa multinafionella företag enbart med multinafionella företag.

Oavsett defta skulle staten ha kunnat behälla sitt hälffenägande. Min

3 Riksdagens protokoll 1980181:104-105

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Datasaab AB

följdfråga, varför man i stället säljer akfier, har jag infe fått svar på. Jag förmodar atf def är av def skäl som LO-tidningen har skisserat i sin artikel, där man säger atf mer än 9,5 % av aktierna kan def infe bli fråga om aft staten får äga, för i annat fall skulle L M Ericsson bli av med de skatteavdrag som skattelagstiftningen medger för utgifter till eft dotterföretag. Jag antar atf L M Ericsson har ställt def kravet och att avtalet har kunnat komma fill stånd enbart under förutsättning aft samhället avhänder sig inflytande. Det är en sak som vi från vpk inte kan acceptera just med tanke på den betydelse industrin har för hela datautvecklingen. Då är def verkligen av vikt att samhället, riksdag och regering, engagerar sig på eft aktivt sätt, så att vi infe får en utveckling som är negafiv för hela samhället.

Anf. 30 NILS BERNDTSON (vpk);

Herr talman! Bengt Sjönell säger atf han infe kan ge garantier för aft verksamheten i Linköpingskall bli kvar. Jag har faktiskt infe heller begärt det av honom. Däremot har både han och utskottet åberopat avtalet. Jag hade bra gärna velat veta vad man hittar för sföd i avtalet för att avvisa tanken på eff särskilt uttalande om Linköpings verksamhet. Jag har tittat ganska noga pä de avtal som är fogade fill proposifionen, I både 14 § i avtalet mellan staten och LME och 12 § i avtalet mellan Saab-Scania och LME återfinns följande gemensamma formulering:

"Datasaab bedriver idag verksamhet inom ett flertal områden och på olika orter i landet. Produktionen sker i Järfälla och Linköping och marknadsföring genom dotterbolag i Sverige och eff anfal andra länder,"

Detta är ju bara ett konstaterande av nuläget. Det är ingen som helst garanti för att det skall bli så i framfiden. Tvärtom ser jag med oro på vad som i fortsättningen sfär i avtalet, och jag citerar även det:

"LME förklarar aft bolaget avser aft inom ramen för vad som är företagsekonomiskt motiverat fortsätta Dafasaabs verksamhet i nära samordning med närliggande verksamheter hos LME och att vidareutveckla dessa till en konkurrenskraftig exportinriktad svensk indusfri i första hand inom området datakommunikation och databehandling,"

Vad bolaget anser vara företagsekonomiskt motiverat kan ju få allvarliga konsekvenser för verksamheten i Linköping. Def är defta vi har påtalat. Vi vet att sä kan det bli, och def vet också näringsutskoftet, fast man infe låtsas om def.

efterlyst. Det är viktigt om frågan kommer upp igen längre fram - vi vet inte hur länge def dröjer,

Anf. 32 BENGT SJÖNELL (c):

Herr talman! Här är def fråga om ett affärsavtal, som Nils Berndtson har läst upp något stycke av. Jag vill erinra om att när man gör ett affärsavtal, gör man det på affärsmässiga grunder, vare sig det är små eller stora företag som är inblandade. Man utgår då från de faktorer och förutsättningar som gäller i nuläget - def som Nils Berndfson ondgjorde sig över. Man kan infe utgå frän någonfing annat än omständigheterna i nuläget och de erfarenheter man har bakåt i fiden.

Som bekant finns ingenting som är så svårt som atf spå om framtiden. Det ger man sig i varje fall inte in på när man skriver affärsavtal, I sådana sammanhang är det bara rent affärsmässiga synpunkter man kan ta in,

Nils Berndfson och hans kolleger vill ta in rent polifiska faktorer i affärsavtal. Det går inte i det samhällssystem vi har i dag och med de förutsättningar som därmed finns för sådana affärsavtal.

Slutligen några ord om Linköping och de fula potentater som i denna debatt målats på väggen. Som jag sade nyss finns det ingenting så svårt som atf spä, speciellt i fråga om framtiden. För bara eff år sedan skulle folk ha blivit chockade om de hade vetat vad som skulle hända ett år senare, alltså nu, atf Saab i Linköping nyanställer 1 000 personer, 800 män och 200 kvinnor. Jag tror def kan vara en tankeställare för dem som nu försöker måla dessa potentater på väggen.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Datasaab AB

Anf. 33 NILS BERNDTSON (vpk);

Herr talman! Men, Bengt Sjönell, skulle def inte vara av värde, om riksdagen utöver detta affärsmässiga avtal gav till känna en viljeyttring i form av ett uttalande?

Det är vidare infe bara en fråga om huruvida def för ögonblicket är sämre eller bättre med sysselsättningen i Linköping än på andra orter. Det finns ocksä skäl att med statens medverkan utveckla något av eft datacentrum just i Linköping. Man borde på def sättet söka fullfölja den satsning som staten fidigare har gjort.

Mom. 1 (överlåtelse av statens aktier i Datasaab AB, m, m,) Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 16 för motion 1944 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Anf. 34 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I jordbruksutskoftets betänkande nr 20 behandlas fyra motioner. Av dem far två upp slamhanteringen vid avloppsreningsverken. En av dessa senare är vpk:s miljöpolitiska motion, nr 1094. I det nu förevarande betänkandet behandlas motionens yrkande nr 3 om reningsprocesserna och slamhanteringen vid landefs avloppsreningsverk.

Vi konstaterar atf landefs sjöar, vattendrag och grundvatten påverkas och förorenas av utsläpp från bostadsområden, industrier och jordbruk. Länge gick utsläppen direkt uf i våra vatten utan atf ens slamavskiljning skedde i förväg. Detta förorsakade stora olägenheter, och om det hade fått fortgå utan åtgärder, skulle vi i dag ha haft en mycket sämre situation än vi faktiskt har. Staten satsade under ett flertal år i början på 1970-talet stora belopp till stöd för anläggande av kommunala avloppsreningsverk. De första verken var enkla och gjorde i stort sett bara en slamavskiljning. Senare har vi fått verk som kan gå betydligt längre i fråga om rening. Defta är naturligtvis bra, men def är infe problemfritt. Biologiska processer i reningsverken är känsliga för störningar från biogifter i det tillförda avloppsvattnet. Det är viktigt att alla som har sina avlopip kopplade till det kommunala nätet görs medvetna om att dessa störningar kan inträffa och att de vidtar åtgärder för att innehålla de biogifter som kan störa reningsverkens processer.

Men def finns också andra problem. De organiska ämnen som ju slammef i huvudsak består av kan brytas ned gerrom biologiskt aktiva mikroorganismer. Härigenom fås eft slam som på ett naturligt sätt skulle kunna föras fillbaka till jorden. Men här finns komplikationer. Det obehandlade slammef utgörs infe bara av organiska ämnen utan till viss del också av oorganiska ämnen som tunga metaller. Tunga metaller är ofta otjänliga för växterna och är klart olämpliga i vår föda. Därför är det vikfigt aft tillförseln av tungmetaller till landets avloppsreningsverk i möjligaste mån stoppas. Det torde i detta sammanhang vara fördelaktigast om tungmetallerna kan stoppas vid källan och sålunda aldrig släpps ut i de ledningar som leder fram till avloppsreningsverken. Med eft sådant avskiljande av tungmetaller vid källan borde det i en del fall vara möjligt aft återvinna metallerna och låta dem gå tillbaka till de processer de kommit ifrån.

Vi har från vpk fidigare år fört fram krav på atf reningsprocesserna och slamhanteringen vid landets reningsverk skulle ses över. Vi har tyvärr fått avslag på defta krav. Vi anser emellerfid aft denna fråga är så vikfig atf vi

kommer atf driva den vidare tills det verkligen händer något. Det är som eft led i denna vår envetna strävan som vi nu återkommer med vårt motionskrav.

Herr talman! Med det nu anförda yrkar jag bifall fill motionen 1980/81:1094, yrkande 3, som berör reningsprocesser och slamhantering.

Anf. 35 LENNART BRUNANDER (c);

Herr falman! Vi behandlar nu mofioner som rör slamhantering och utnyttjande av multrum.

För atf först beröra den fråga som Per Israelsson här diskuterat, nämligen slamhanteringen, vill jag säga atf det inte bara är i år utan även fidigare är som motioner i detta ämne har väckts. Jordbruksutskottet har i den utredning som sker om sådana här frågor kommit fram till att def är eft alltför litet utnyttjande av det slam vi får i våra reningsverk. Inte mer än hälften av det slammef används för jordbruksändamål eller som täckjord i olika sammanhang. Hälften deponeras och utgör ett miljöproblem. Vi har ju, vilket Per Israelsson redogjorde för, utvecklat reningstekniken vid våra reningsverk ganska bra under de år som vi har hållit på med defta. Det gör att vi har löst problemet rätt bra på den sidan. Men det är ändå inte löst så länge vi infe kan nyttja slammef pä eft vettigt sätt. Genom atf slammef deponeras blir det ju pä nytt eff miljöproblem.

Det jobbas ganska mycket med denna fråga. Naturvårdsverket och olika organ har flera projekt på gång för aft försöka hitta lösningar på problemet och nå resultat, så att slammef i större utsträckning skall kunna nyttjas för jordbruksändamål, vilket ju måste vara det enda rätta. Utskottet har ingen annan uppfattning men vill f. n. inte gå längre än vad vi gjorf, eftersom man vill avvakta resultaten av de undersökningar som pågår innan man gör ett definitivt ställningstagande. Vi anser emellertid att det är mycket angeläget att man når en bättre ordning på det här området.

I några motioner yrkas aft def skall propageras mera för multrumtekniken. Utskottet har den uppfattningen att multrum är ett bra alternativ i många sammanhang. I def sysfem som i dag fillämpas vid avloppshanferingen använder vi en mycket stor mängd friskt vatten för att transportera bort oönskade ämnen. Utskottet tror inte aft det i eft längre perspektiv är möjligt atf fortsätta aft arbeta på def sättet, utan man måste få fram andra sysfem. Friskvaften är en tillgång som i och för sig är ganska riklig hos oss f. n. men som på sikt kanske blir knappare - för många andra länder är tillgängen på friskvaften definitivt knapp redan i dag. Här kommer naturligtvis multrum in i bilden som ett alternativ, men vi tror aft def också kan finnas andra alternafiv som vi måste undersöka. Def gamla torrdasset skall man inte glömma borf, och för de mest tätbefolkade områdena måste man kanske komma fram till andra sysfem där vatten finns med på det ena eller andra sättet. Det vikfiga i def sammanhanget är emellerfid att man på något sätt måste kunna använda slutprodukten i jordbruket, för det handlar ändå om ett jordförbäftringsmedel som har eft högt värde. I den diskussion som fördes tidigare i dag talades def om att vi måste utveckla ett sysfem som möjliggör ett

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Vatten- och avloppsfrågor m. m.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Vatten- och avr loppsfrågor m. m.

mera biologiskt riktigt jordbruk, och def vi nu talar om är då en viktig del av deffa.

Utskottet tycker att de synpunkter som har förts fram när def gäller multrum är vettiga. Vi vill emellertid inte nu gå längre än till att redovisa dessa åsikter. Sedan får vi mot bakgrund av de utvärderingar som kommer atf göras i olika sammanhang se om vi kan gå längre och ställa större krav. Vi måste kräva system där vi använder mindre mängder vatten än i dag för aft spola borf sådant som vi inte vill ha kvar, och vi måste få sysfem som möjliggör för oss att nyttja avfallet pä ett bättre sätt. Det gäller också aft minska de halter av tungmetaller som förekommer i avloppsslammet.

Herr falman! Jag vill därmed yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan i betänkande nr 20,

Anf. 36 PER ISRAELSSON (vpk);

Herr talman! Lennart Brunander säger atf def är viktigt att vi kan använda slammef i dess helhet i jordbruket, och om detta är vi nog överens. Men då måste vi också lösa problemen när def gäller reningsverken. Vidare säger Lennart Brunander att endast ungefär hälften av slammet nu går till jordbruket och atf resten deponeras - deponering av slam är ju ingen bra lösning,

I sak är vi alltså överens om detta. Däremot har jag inte samma uppfattning som Lennart Brunander när def gäller def han sade om aft man nu infe bör gå längre än att fullfölja de undersökningar som pågår. Vi har i motionen krävt en ordenfiig översyn av reningsprocesserna vid avloppsreningsverken, av fillåtligheten när det gäller att släppa uf olika ämnen som behandlas i reningsverken och av vad man kan göra för att stoppa skadliga ämnen vid källorna, Lennart Brunander säger atf man infe är beredd atf gå med på detta, och det sägs också i utskottets skrivning att våra krav infe bör föranleda någon åtgärd.

Jag vill då fråga Lennart Brunander; Vilka undersökningar är det som pågår och som ni vill avvakta? När får vi någon redovisning av åtgärder som skall vidtas? När kan def tänkas komma några förslag i anslutning till de frågor som vi har aktualiserat i vår motion?

Anf. 37 LENNART BRUNANDER (c);

Herr talman! Beträffande de utredningar som f, n, pågår förhåller det sig så, att styrelsen för teknisk utveckling, byggforskningsrådet och Svenska vatten- o, avloppsverksföreningen studerar drift- och underhållsfrågor på vatten- och avloppsområdet. Naturvårdsverket är representerat i programstyrelsen för projektet, som omfattar en rad olika studier.

Ett annat projekt som naturvårdsverket och Svenska vatten- o, avloppsverksföreningen håller på med syftar till atf sammanställa prakfiska erfarenheter av olika metoder för omhändertagande av avloppsslam för jordbruk och anläggningsjord liksom för deponering.

Vidare finns det ett projekt för systemanalys inom VA-sektorn syftande till atf beskriva de från vattenvårdssynpunkt betydelsefulla processerna. Ett

delprojekt behandlar kommunala avloppsreningsverk. Projektet leds och finansieras av naturvårdsverket.

Sedan finns def ett projekt som gäller avloppsvattnets föroreningskällor. Här diskuteras möjligheten aft genom åtgärder på ett tidigt stadium i stadsbyggnadsprocessen kontrollera produktion och transport av farliga ämnen.

Ytterligare ett projekt, som handhas av naturvårdsverket, avser uppföljning av reningsverkens funkfion.

Som herr Israelsson förstår pågår ganska mycket. Att säga någonting definitivt om vilka vägar man bör gå är litet dumt. Man mäste först avvakta resultaten av undersökningarna, eftersom man då säkert kan fatta bättre beslut.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Vatten- och avloppsfrågor m. m.

Anf. 38 PER ISRAELSSON (vpk);

Herr talman! Det är kanske inte så mycket att fillägga. Vi håller fast vid våra positioner.

Lennart Brunander räknade upp en hel mängd saker, men jag kan jnfe se att det kommer aft ske nägon rejäl översyn. Här rör det sig om saker som pågår ständigt. Någon rejäl översyn, med direkfiv och annat om vad man vill uppnå, finns tydligen infe. Därför tycker jag inte heller atf det finns anledning atf frångå det krav som vi fört fram i vår mofion, nämligen kravet på en översyn av processerna vid reningsverken och en undersökning av hur man skall komma fill rätta med slamhantering m, m. Det finns så mycket mindre anledning härfill, då man redan i höstas i samband med framläggandet av sparpropositionen bestämde att det inte längre skall utgå något statligt anslag till kommunala avloppsreningsverk,

I mitt första anförande sade jag aft staten har lagt ned mycket stora summor på det här under 1970-falets första år. Då skulle man väl också kunna lägga ned en liten summa på att utvärdera hur de kommunala avloppsreningsverken fungerar i dag och för aft se efter vad man kan göra för att det skall kunna fungera bättre - vad man skall göra för aft få bort tungmetallerna och för atf slammef i dess helhet skall kunna cirkulera fillbaka till jorden, där det egentligen hör hemma. Därför vidhåller jag mitt yrkande om bifall fill motionen.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 16 för utskottets hemsfällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till mofion 1094 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mom. 2

Utskottefs hemsfällan bifölls.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Avfallshantering

7 § Avfallshantering

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1980/81:19 om avfallshantering,

Anf. 39 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag tror att alla partier i denna riksdag är överens om aft hushållning och återanvändning bör vara grundläggande krav på inriktningen av vär varuproduktion..Ytterst bordet vara producenten som har ansvaret för att avfallsprodukfer från produkfionen tas om hand på eft från både miljö- och resurssynpunkt lämpligt sätt. Men stora mängder miljöfarligt avfall kan inte omhändertas inom den industri där de blir över utan måste transporteras bort och oskadliggöras på annat håll. Här bör samhället ta eff ansvar för att möjligheter finns att lagra, transportera och slutligt förstöra det farliga avfallet.

Redan 1975 beslöt riksdagen på förslag av den socialdemokrafiska regeringen aft def under en femårsperiod skulle bli ett kommunalt insamlingsmonopol för avfallet och atf ett samhällsägt behandlingsförefag skulle byggas upp. Särskilt tillstånd skulle krävas för transport av miljöfarligt avfall.

Vad har nu skeft under dessa fem sex är? Ja, ännu har ingen central behandlingsanläggning startats. Först i år, alltså efter sex år, beslöt regeringen ge SAKAB - Svensk Avfallskonverfering AB - tillstånd atf uppföra en behandlingsanläggning. Efter sex år är def fortfarande bara eff 60-tal kommuner, mindre än 25 % av kommunerna, som har ett utvidgat kommunalt renhållningsmonopol för det miljöfarliga avfallet. Man skulle vilja fräga: Skrämmer inte minnena från BT Kemi-affären och andra avfallsskandaler regeringen och riksdagens majoritet? Vi vet ju att nya skandaler pä def här området är på väg att avslöjas. Här kan man verkligen anklaga regeringen för långsamhef och passivitet, SAKAB har skapat en del mellanlagringsstationer på olika håll, men flera stora industriområden, t, ex, Göteborg och Gävle, saknar fortfarande sådana anläggningar.

Jordbruksutskottet har fidigare givit uttryck för stor otålighet med avfallsfrågornas lösning. Ännu fem år efter riksdagsbeslutet finns det ingen ordentlig plan och ingen struktur för omhändertagande och behandling av miljöfarligt avfall, I många kommuner och i många industrier har man snart gett upp - passiviteten och nonchalansen breder uf sig - men utskottet säger sig räkna med en fortsatt utveckling. Över huvud taget kan man säga att det vilar en anda av fromma förhoppningar över utskottets skrivning, men det finns där inga reella krav på handling.

Vi socialdemokrater vill ge regeringen fill känna att den måste ingripa. Regeringen måste snarast ta upp överläggningar med kommunerna för atf fä en lokaliseringsplan för alla anläggningar för mottagning och lagring av det miljöfarliga avfallet. Diskussioner bör vidare föras med Kommunförbundet om åtgärder för att fä alla kommuner att leva upp till 1975 års riksdagsbeslut.

Inte heller när det gäller den enorma mängd pappersavfall - som kan vara Nr 104 av stort värde som återanvändningsmaferial i ett läge med brist på tillgänglig Torsdagen den råvara för pappersframställning - har def blivit några snabba resultat sedan 26 mars 1981

1975, då riksdagen fattade beslut i denna fråga. Regeringens passivitet och

Avfallshantering "

pappersbrukens bristande intresse för att satsa ekonomiskt på insamling av pappersavfallet - genom atf ge kommunerna ordentlig ersättning - har medverkat fill snigelfarten i denna vikfiga resurshållningsfråga. Också på detta område kräver vi socialdemokrater i utskottet att regeringen omedelbart skall ta upp överläggningar med kommuner, insamlingsföretag och pappersbrirk. Pappersindustrin vill nu ha detta avfallspapper, men det brister i både system och plan för insamlingen.

Med hänvisning till vad jag har sagt här yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2.

Jag skulle till sist vilja tillfoga några allmänna synpunkter kring def här.

De stolta deklarationerna frän centerpartiet och folkpartiet - i både 1976 års val och i 1979 ärs val - om miljövård och resurshushållning blir, herr talman, bara tomma fraser i belysning av jordbruksministrarnas passivitet och tafatta handläggning av frågan om avfallshanteringen av miljöfarligt avfall och återanvändning av avfall. Man kan fakfiskt säga aft dessa parfiers rniljövårdsengagemang avslöjas i verklighetens ljus - det är lika luftigt som kejsarens nya kläder!

Vi socialdemokrater i utskottet har därför funnit anledning aft i ett särskilt yttrande understryka hur angeläget det är att SAKAB nu får alla de resurser som behövs för en fullgod behandling av miljöfarligt avfall. Det åligger alla i denna riksdag att se till att vi inte kommer atf uppleva nya miljöskandaler med avfallshantering, utan samhället bör se till att det finns ordentliga planer för omhändertagandet. Vi socialdemokrater i utskottet avvaktar därför med stor spänning regeringens kommande proposifion om avfallshanteringen.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 40 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr falman! I betänkandet nr 19 från jordbruksutskottet fill innevarande riksmöte behandlas avfallshanteringen här i landet. Det är en årligen återkommande fråga. Vår förhoppning kan härvid vara atf avfallshanteringen för varje års behandling här i riksdagen flyttar sig en bit framåt och då i positiv riktning.

I vpk:s miljöpolitiska mofion nr 1094, yrkande 4, far vi upp frågan om SAKAB:s, dvs. Svensk Avfallskonverferings AB:s, anläggning för behandling av miljöfarligt avfall. Vi yrkar atf riksdagen hos regeringen hemställer atf denna anläggning förses med bästa möjliga tekniska utrustning. Utsläppen skall härvid bevisligen kunna bli sä små att den beslutade inlandslokaliseringen infe leder till oacceptabla miljöstörningar. Om defta infe kan

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

övertygande bevisas anser vi att lokaliseringen till Norrtorp i Kumla kommun bör omprövas.

Sverige har och kommer aft ha en kemisk industri från vilken det kommer miljöfarligt avfall. Def är i första hand denna industris ansvar atf se fill aft denna avfallsmängd blir så liten som möjligt och att sä mycket substans som bara är möjligt går tillbaka i processerna. Det har påståtts, bl. a. från Kemiförbundet, atf kemiindustrin själv skulle kunna ta hand om sitt miljöfarliga avfall. Verkligheten har emellertid visat atf det gör denna industri bara i den mån det är lönsamt. Landets centrala miljövårdande myndigheter och även det polifiskt ansvariga statsrädet, jordbruksministern, är i dag helt på det klara med att SAKAE! måste bygga en central anläggning för behandling av landefs miljöfarliga avfall, ett avfall som det blir allt svårare att exportera för behandling utomlarrds och som det numera anses oförsvarligt atf frakta uf på havet för att där dumpas. Detta är en insikt som på intet sätt är ny. Sedan flera år har det stått klart att landet behöver en anläggning för behandling av miljöfarligt avfall. Frågan har emellertid dragit uf pä tiden samtidigt som kostnaderna harstigit snabbt. Det enda försvar som man kan leta upp för denna förhalning är att det under tiden framkommit -eller i varje fall kan ha framkommit - bättre teknik än om uppförandet av anläggningen skett fidigare. Tillvaratas infe denna möjlighet och fär inte anläggningen den bästa och modernaste teknik, ja dä finns det knappast något alls att anföra till försvar för den förhalning som skett.

Nu har det emellertid visat sig atf SAKAB:s anläggning förbehandling av miljöfarligt avfall så atf säga blivit en het fråga i vad det gäller lokaliseringen. De två sista försöken till lokalisering - det gäller Kramfors och Norrforp i Närke-har båda mötts rned kraftiga motreakfioner från befolkningen i resp. områden. Särskilt hård har varit och är fortfarande reaktionen från befolkningen i Norrtorp. :

Jag har varit på tvä informafionsmötert i Kumla Folkets hus, vars största lokal var fullsatt vid båda fillfällena. Vid det första mötet var det länsstyrelsen i Örebro län som kallat, och i det andra fallet var det centerpartiet som inbjöd till möte i samband med jordbruksminister Anders Dahlgrens besök i Norrtorp och Kumla, Särskilt vid det sista mötet, då jordbruksministern medverkade, var stämningen väldigt bestämd och hård mot SAKAB:s lokalisering till Norrtorp, Jag hade eft intryck av atf man hade tagit en så definitiv ställning emot att def kan komma aft bli mycket svårt att med några som helst sakargument ändra på den inställningen.

Enligt min mening, som också kommer fill uttryck i vårt motionsyrkande, är def sakskälen man alltid måste fa hänsyn till. Nu har anläggningen placerats mitt j en bördig jordbruksbygd, som redan förut varit hårt drabbad av skifferbrytning och utsläpp från def skifferoljeverk som anlades i området under kriget och som drevs också under den första delen av efterkrigsfiden. Man tycker att man fått nog av utsläpp. Man vill helt enkelt vara i fred. Def är en inställning som vi måste ha förståelse för. Å andra sidan har regeringen fattat beslut som sista och högsta instans i funktionen som domstol - ett domslut som inte kan överklagas. Men jag är av den meningen att om det inte

övertygande kan visas att utsläppen från anläggningen blir så små aft den beslutade inlandslokaliseringen till Norrtorp kan försvaras, sä skall regeringen ompröva sitt beslut, Def lär - enligt uppgifter i lokalpressen - också statsministern ha lovat vid sitt besök i länet några veckor före jordbruksministerns besök där.

Omprövas lokaliseringen av SAKAB:s anläggning fill inlandet mäste alternativet vara en glest befolkad kust med förhärskande fränlandsvindar. Min grundläggande inställning har dock sedan länge varit atf man vid all indusf rilokalisering skall ställa så stora miljökrav att också inlandet kan fä del av både nyetablering av industri och utbyggnad av redan befintlig industri. Miljöstörningarna skall infe få vara så stora atf de alls begränsar lokaliseringen. I konsekvens med denna min grundinställning mäste defta, rent generellt, ocksä gälla SAKAB:s anläggning. Men jag har också eft intryck av aft denna fråga hanterats bakvänt redan från början. Innan man bestämde sig för lokalisering fill en viss plats borde man ha tagit kontakt med och informerat berörd befolkning i frågan. En grundförutsättning borde ha varit att befolkningen i det område dit anläggningen lokaliserades åtminstone hade tolererat aft anläggningen placerades där.Nuhar rnan gått den motsatta vägen och tagit beslutet först och förankringen bland befolkningen sedan. Då bäddar man ju för konfrontationer av det slag som blivit ett faktum i fallet Norrtorp.

Herr falman! Med det anförda yrkar jag bifall fill yrkande 4 i motion 1980/81:1094.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

Anf. 41 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr falman! I anledning av jordbruksutskottets betänkande nr 19, som berör avfallshanteringen, har eft antal motioner väckts. Jag vill göra kammaren uppmärksam på hur motionernas klämmar formulerats och hur: reservationer skrivits vid utskottsbehandlingen beträffande sädana frågor som redan efter god förmåga har tillgodosetts av regeringen. Def kan på sätt som nu skeft i den kommunistiska mofionen 1094 låta så här i hemställan

beträffande SAKAB:s anläggning: " förses med bästa möjliga tekniska

utrustning och aft utsläppen härigenom bevisligen blir så små att den av regeringen beslutade inlandslokaliseringen inte leder fill oacceptabla miljöstörningar och, om detta mål inte kan nås, lokaliseringsbeslufef omprövas". Per Israelssorl redogjorde nyss för motionskraven.

I den socialdemokratiska mofionen 1379 yrkas enligt p. 3 aft SAKAB skall ges de resurser som behövs för utbyggnaden av en central behandlingsanläggning för miljöförligt avfall och enligt p. 4 atf regeringen skall uppta överläggningar med kommunerna om mottagnings- och lagringsanläggning-' ar för miljöfarligt avfall.

Motionen är skriven i en anda som avspeglar inställningen atf man mäste gå emot regeringens förslag, aft man infe kan böja sig för det enkla faktum att regeringen har tillgodosett bra mycket av vad som krävs, Def låter sig sägas att def har tagit litet för lång tid, men frågan har ju ändå fått en lösning.

Ja, herr talman, man skulle beträffande samfiiga dessa tre uttalanden

Nr ,104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

kunna fråga sig: Vad är det motionärerna vill? Vad är def som inte är fillgodosett? Är det möjligen pä def sättet, om jag för ett ögonblick fär uppehålla mig vid den kommunisfiska motionen, att kommunisterna tror atf SAKAB;s anläggning med berätt mod infe kommer atf förses med bästa möjliga tekniska utrustning? Och tror kommunisterna inte aft def är regeringens vilja atf utsläppen från anläggningen skall bli sä små som över huvud taget är möjligt? Nej, Per Israelsson, som i dag företräder vpk här i kammaren, era motionsyrkanden är ett förträffligt exempel på vad som menas med att slä in öppna dörrar. Def läter sig sägas atf regeringen har haft problem med lokaliseringen av SAKAB:s anläggning, men att de frågor som tas upp i den kommunistiska mofionen för den skull skulle vara eftersatta är en helt felaktig tanke.

Jag vill nämna någonfing om vad regeringen har haft för målsättning, då den handlagt de här ärendena. De krav som ställts säväl frän naturvårdsverket som frän de båda berörda kommunerna, Kumla och Hallsberg, har regeringen i huvudsak tillmötesgått. Regeringen har sålunda sagf nej till utsläpp av avloppsvatten frän förbränningsugnen. Vatten från rökgasreningen mäsfe indunsfas, eller också måste en torr rökgasreningsteknik tillämpas. Regeringens beslut innebär vidare att kraven i fräga om utsläpp i luften av såväl fluorväte och klorväte som stoff skärpts väsentligt, Grundvattensström-marskall ingående kontrolleras. En särskild sakkunnig, Jan Bergström, skall kontrollera anläggningen. Han har dessutom getts befogenhet atf stoppa driften. Kan man komma så mycket längre, herr Israelsson?

Yrkande nr 3 i den socialdemokrafiska mofionen om att SAKAB skall ges de resurser som erfordras för uppbyggnaden är väl ett av de mer säregna yrkanden som ställts här i kammaren. Tror man verkligen på socialdemokratiskt håll att denna så länge diskuterade anläggning, när den nu änfiigen kommer fill stånd, inte skall ges erforderliga resurser för sin uppbyggnad?

Yrkande nr 4 har gjorts fill föremål för en reservafion, och i den säger reservanterna att man vill betona regeringens ansvar för atf'SAKAB skall ges möjlighet finna lämplig lokalisering av sina planerade anläggningar för tillfällig förvaring av miljöfarligt avfall.

Jag vill fill Grethe Lundblad, som för socialdemokraternas talan, just nu gärna ge eff lugnande besked pä den punkten. Regeringen känner det fulla regeringsansvaret. Den socialdemokratiska oron är i detta fall fullkomligt obefogad. Jag tror snarare att det är pä det sättet aft man frän socialdemokratiskt håll gärna vill skriva regeringen pä näsan aft det har gått långsamt, vilket i och för sig inte är alldeles fel. Def vet regeringen om, och regeringen har också uttryckligen sagt atf def är synd att def har tagit sä lång fid.

Nu är det emellertid pä def viset atf ett stort antal kommuner infört utvidgat kommunalf renhållningsmonopol även vad gäller den här typen av avfall. Således har frågan fått sin lösning i våra största kommuner: Stockholm, Göteborg och Malmö,

När nu frågan om den centrala anläggnirrgen för destruktion av avfall lösts finns det ingen anledning till misstro, att tro att utvecklingen inte kommer aft

fortsätta, så att kommunerna i tillräcklig omfattning kommer aft kunna ta hand om miljöfarligt avfall.

Mot den bakgrunden bör kammaren avvisa yrkandet i den socialdemokratiska reservationen nr 1,

Jag vill härefter med några ord beröra återvinningen av pappersavfall. Utskottet har här infe funnit anledning att förtiga att utvecklingen av pappersinsamlingen har gått långsammare än vad som förutsågs 1975, Det beror bl, a. på atf pappersbrukens prissättning inte möjliggör sådan ersättning fill kommunerna att de fär rimlig täckning för sina insamlings-kostnader. Defta har dock infe hindrat att den insamlade pappersmängden väsentligt ökat under det senaste året. Det finns därför välgrundad anledning att påstå atf vi om nägot är kommer att ha uppnått det 1975 uppsatta målet.

Utskottet konstaterar atf def är olyckligt att returpapperet i dag i en del kommuner gär bland annat avfall till förbränning i värmecentraler. Bränning av papper utgör, enligt utskottet, en kvalitativt sämre form av återvinning än vad fiberåfervinning utgör. En granskning pågår inom statens pris- och kartellnämnd beträffande priset på returpapper. Det finns därför anledning aft ställa sådana förväntningar på denna granskning aft priset på returpapper i fortsättningen förhoppningsvis kommer att vara sådant aft kommunernas kostnader för insamlingsverksamheten skall täckas.

Med hänsyn till vad som här framhållits anser utskottet att det socialdemokratiska yrkandet också pä denna punkt bör avslås.

Herr talman! Jag yrkar på alla punkter bifall till utskottets hemställan.

Jag vill helt kort säga några ord till Per Israelsson om resonemanget beträffande förträfflig lokalisering, som han så finurligt uttryckte det. Han ansäg aft det var lämpligt med en förläggning fill en glest befolkad plats vid kusten, där det skulle vara ständig frånlandsvind. Där skulle anläggningen kunna placeras. Jag tycker att vi skall ta upp ett resonemang om det här i kammaren, Per Israelsson. När frågan för mycket kort tid sedan hade aktualitet var def synd aft ni infe. frän era utgångspunkter, pekade på var den här platsen vid kusten med ständig frånlandsvind och gles befolkning läg någonstans! Jag utgår från aft platsen är så rasande glesbefolkad aft ni inte har för avsikt aft tillfråga befolkningen där, såsom ni nu förebrår regeringen att den inte gjorde beträffande Norrtorp,

Man bestämde lokaliseringen, säger Per Israelsson, och därefter försökte man introducera anläggningen. Det var infe bra, säger han, - Jag tycker atf herr Israelsson skulle utveckla sin syn på hur beslutet borde gä till och peka pä det där förträffliga kustområdet med de ständigt gynnsamma vindarna. Det är verkligt konstruktiva idéer ni för fram - men peka pä var platsen finns!

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

Arrre Andersson i Ljung började med att ställa frågan: Vad vill motionärerna som infe är tillgodosett? - Vi vill ha bästa möjliga teknik, så längt den har kommit i dag. Vi är infe övertygade om att def utan vidare blir den tekniken om def inte finns eft tryck på atf det skall vara det, Arne Andersson säger atf vi slår in öppna dörrar. I så fall höll partikamrater fill bäde statsministern och Arne Andersson på med det när jordbruksministern besökte Norrtorp och Kumla kommun vid de informationsträffar som jag nämnde. Det var nämligen bönder, som säkert röstar med både moderaterna och centern, som var mycket upprörda och alls inte ville ha anläggningen, och def var mycket svårt att övertyga dem om aft det här var eft riktigt beslut.

Arne Andersson påpekade att det har ,>kett skärpningar i miljökraven från det ursprungliga förslaget om Norrforp. Def är positivt - det skall jag erkänna. Men vi är inte övertygade om atf dessa skärpningar och de ytterligare som kan uppnäs är sädana atf en inlandslokalisering mitt i en jordbruksbygd verkligen är försvarlig.

Jordbruksministern gick dessutom vid Kumlamötet med på att tillsätta en särskild utredning som försvarefs forskningsanstalt skall göra och SMHI medverka till. FOA:s utredning skall bl. a. utröna vad som i värsta fall skulle kunna bli resultatet för bygden vid eft haveri eller en brand i anläggningen -jordbruksministern lovade att defta skall utredas.

Frågan är då; Är man beredd aft avvakta utredningen eller skall man börja bygga? År man sä säker pä atf man har rätt, att man kan göra detta? Det är en fråga som jag tagit upp i en interpellafion som kommer aft besvaras senare. Det kanske vi inte kan klara ut här i dag - def är sä atf säga jordbruksministerns bord.

Slutligen vill Arne Andersson att vi skulle anvisa en plats där anläggningen för avfallshantering skall ligga, om vi nu infe vill ha den i Norrforp, Det är jag inte utan vidare beredd att göra - def måste utredas. Men i den debatt som ägde rum i Kumla framlades det faktiskt eft konkret förslag om en plats vid Östersjökusten, vilket jag infe ufan vidare står för. Men skall man ändra lokaliseringen måste det bli fräga om ett kustläge, förslagsvis på östkusten, med gles befolkning.

Anf. 43 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Vi socialdemokrater finner det mycket tillfredsställande atf eft beslut om en behandlingsanläggning nu äntligen har fattats. Vi finner det också mycket välbetänkt att man har ställt långtgående miljövårdskrav när det gäller utsläppen både fill vatten och till luft frän anläggningen. Det tycker jag det finns skäl att understryka.

Men samtidigt som jag säger def vill jag ändå säga att vi inte tycker aft det skulle ha varit så svart för utskottets majoritet att ocksä hålla med oss om det som vi anför i vårt särskilda yttrande, nämligen aft def är viktigt att det nu sätts in tillräckliga ekonomiska resurser för byggandet och inrättandet av anläggningen. I detta trånga ekonomiska läge tror jag def är viktigt aft vi är överens i sådana här frågor.

Arne Andersson i Ljung talade om att det började bli väldigt bra när def gällde mottagningsstationer för miljöfarligt avfall och mellanlagririgsstafio-ner. Jag skulle då ändå vilja fräga Arne Andersson; År def verkligen positivt att endast ett 60-fal kommuner har genomfört speciella insatser till insarhiing av miljöfarligt avfall och infört s. k. utvidgat kommunalf renhållningsmonopol när det gäller miljöfarligt avfall?

Det är trots allt så atf miljöfarligt avfall rätt ofta kommer från industrier som är belägna utanför de stora städerna. Man behöver alltså i oerhört många kommuner göra sådana insatser. Vi tycker att def mycket snabbt borde komma fill sfånd överläggningar med Kommunförbundet i den här angelägenheten.

Egentligen fär man säga atf dét är anmärkningsvärt atf det ansvariga statsrådet inte har varit närvarande i dag i behandlingen av huvudparten av jordbruksdepartementets budget och vid behandlingen av dessa viktiga frågor om avfallshanteringen. Jag tycker att en direkt förklaring fill dröjsmålen med avfallshanferingsfrägan hade varit på sin plats här i dag. Jag kan bara beklaga att vi infe kan fä en sådan förklaring.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

Anf. 44 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik;

Herr talman! Jag har väl ingen anledning aft uppträda som försvarsadvokat åt jordbruksministern, men det är helt klart att frågan hade en lösning-vi har erkänt att den dröjde länge - när motionerna skrevs och när reservafionerna i utskottet skrevs. När då ledamöter i utskottet infe nöjde sig med atf frågan hade en lösning, tog jag mig friheten att peka på hur man mäsfe forma sina yrkanden om man över huvud taget vill vara med i en debatt som i och för sig skulle kunna tonas ner litet grand.

Jag vill gärna ge Grethe Lundblad och Per Israelsson def erkännandet att visst blir debatten litet mattare när man verkligen infe kan framföra den krifik som man avsåg att föra fram. Regeringen har sä småningom fått fill stånd en lösning, och det tycker jag att vi skall vara utomordentligt glada för.

Om Per Israelsson tror atf inte bästa teknik kommer att användas i den här anläggningen med mindre än atf vi trycker på, som han uttryckte det, då har jag förstått vad man menar med motionen och atf motionärerna har utomordentligt liten tilltro till regeringen, Def är i och för sig infe överraskande, men om man antar att regeringen infe avser atf använda bästa teknik sä är def väl en alldeles ovanligt stor misstänksamhet som läggs i dagen.

Detsamma vill jag säga till Grethe Lundblad: Är det infe pessimistiskt i överkant att tro att regeringen inte kommer aft ge fillräckliga resurser för att anläggningen skall komma fill sfånd? Jag tycker aft vi gemensamt borde kunna vara glada över att en sä svår fråga häller pä atf få en tillfredsställande lösning. Glädjen över def borde kunna sträcka sig över blockgränserna här i riksdagen.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Avfallshantering

Anf. 45 PER ISRAELSSON (vpk) replik;

Herr talman! Jag hann infe riktigt med allt förra gängen och skall beta av litet till,

Arne Andersson i Ljung ställde i sitt första anförande frågan fill mig hur vi anser atf def skall gå fill när man lokaliserar en anläggning för hantering av miljöfarligt avfall. Vad är def som har gått sä tokigt? undrade han.

Jag vill påminna om def förslag som föreligger om ändringar i miljöskyddslagen, eff förslag som regeringen faktiskt har lagt fram. Vi har yrkat pä vissa ändringar i det, men det är ändå ett förslag.

Regeringen menar i förslaget att när man i fortsättningen söker koncession enligt miljöskyddslagen skall man först fa kontakt med den lokala befolkningen. De som är berörda av ärendet skall kontaktas först, och deras synpunkter skall tillföras det material som går in med ansökan. Dä kommer de synpunkterna in pä eft fidigt stadium så aft det gär att fa hänsyn fill dem innan man har knutit upp sig i eff lokaliseringsbesluf. Def förfarandet tycker jag är riktigt.

Sedan säger Arne Andersson atf jag tycks ha väldigt liten tilltro fill regeringen, och det uttrycker han förståelse för. Ja, vi är nog överens om hur det är med den saken. Därför anser jag atf def behövs ett visst tryck för aft få bästa teknik.

Aktionsgruppen mot SAKAB;s lokalisering till Norrtorp har nyligen besökt den anläggning med motsvarande funktion som finns i Danmark och vars utrustning liknar den som SAKAB tänker använda. Aktionsgruppen har kommit fram till atf den utrustningen kanske inte fungerar sä bra som SAKAB har sagf. Så def finns anledning att titta på vad som är bästa teknik i def här fallet.

Och def finns som sagf anledning att ta hänsyn till vad befolkningen i området säger. Vid eft möte där sakkunniga från Yrkesmedicin i Örebro var med sade de aft de vågar inte uttala sig om riskerna. Det är nämligen så att det kan komma uf ytterst små mängder av mycket farliga ämnen som dioxiner och dibenzoefuraner. Trots att def kan röra sig om så små mängder atf det rent av kan vara svårt att mäta dem kan de ändå vara farliga. Vid driftstörningar kan sådana gifter komma ut, och det har oroat befolkningen som vill ha säkra uppgifter om atf ett haveri inte kommer atf leda till atf omgivningen blir förgiftad.

Invånarna i området är relafivt överens om att fungerar anläggningen som det är tänkt är det inte sä farligt, men om den infe gör det kan det bli farligt, och det är defta människorna är oroliga för.

när det gäller fortsatta insatser för att öka pappersinsamlingen. Nr 104

Jag tycker aft utskottet i dessa frågor har svansat som katten kring hef gröt Torsdaeen den och inte vågat sägaifrån. Det hade varifbätfreom man hadesagfdirekt ifrån, 26 mars 1981

att nu måste regeringen ta till överläggningar med kommunen och __

A vfallshantering

Kommunförbundet för atf verkligen få en plan.

Vad beträffar resurserna till SAKAB-anläggningen i Närke är def väl ändå sä- och det tror jag också aft Arne Andersson i Ljung erkänner-aft man i en svår ekonomisk situafion tyvärr måste vara pessimist när det gäller om tillräckliga ekonomiska resurser kan anvisas. Därför hade det funnits anledning för utskottet aft verkligen understryka hur oerhört vikfig den frågan är.

Anf. 47 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik;

Herr talman! Jag skall infe replikera Per Israelsson, eftersom han uttryckligen använde sig replikfid till atf fortsätta ett anförande som han för en stund sedan inte hann hälla färdigt.

Jag tycker, Grethe Lundblad, att utskottet på flera av de punkter vi diskuterar har uttryckt precis den försiktighet som ett utskott bör visa när def gäller så utomordentligt svåra frågor. Här finns det inte utrymme för att vara självsäker och slå sig för bröstet och tycka atf det här har vi löst så att det en gång för alla är bra, ufan vi har faktiskt med en viss ödmjukhet umgåtts med problemet. Därför har det naturligtvis varit särskilt svårt att skriva reservationer till detta betänkande, och det framgår - jag har pekat på def -att de får den utformning som de nu har fått när utskottet är så ödmjukt som det har varit, 1 och för sig bådar det gott för def samarbete som vi kanske behöver i de här besvärliga miljöfrågorna.

Tredje vice falmannen anmälde atf Grethe Lundblad anhållit aft till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik,

Anf. 48 BÖRJE STENSSON (fp);

Herr talman! Beträffande de oskuldsfullhetens kläder som Grethe Lundblad draperade sig i när det gällde SAKAB-anläggningen och vår inställning till avfallsfrågor vill jag lämna den kommentaren att modet växlar - inte bara klädmodet utan också modet att kritisera och modet atf fa ansvar. Tanken på SAKAB-anläggningen i Norrtorp var nämligen för länge sedan väckt i regeringskansliet. När nu den nuvarande jordbruksministern angrips i förläggningsfrågan kanske både Grethe Lundblad och jag borde ha haft modet att träda upp till hans försvar för aft på sä sätt låta ett sådant här ärende lifef snabbare komma fill sin fullbordan. Det är möjligt aft vår gemensamma inställning i de här frågorna borde få ett sådant uttryck någon gång.

I anledning av eft särskilt yttrande från Kerstin Sandborg och mig till def jordbruksutskoftets betänkande vi nu har till behandling vill jag anföra några synpunkter.

Under en följd av år har intresset för återvinning och modern avfallshantering varit stort. Flera gånger har i riksdagen betonats atf avfall är en resurs

4 Riksdagens protokoll 1980/81:104-105

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

som i största möjliga utsträckning skall användas. Inte minst från jordbruksutskottets sida har framhållits aft återanvändning måste vara en ledande princip vid omhändertagande och behandling av avfall.

Qch visst har framsteg gjorts på återanvändningsområdef. På skilda håll inom näringslivet sker återvinning av avfall i en utsträckning som kanske skulle överraska, om en kartläggning gjordes. En sådan skulle dessutom i och för sig vara bra, då erfarenheter kunde komma flera till nytta.

Men huvudintrycket är tyvärr att trots ett stort intresse har nog inte det verkliga genombrottet för återanvändningsprincipen skett. Ökade oljepriser t. ex., och därmed ökade ekonomiska förutsättningar, är dock i nuläget starkt pådrivande. I vår marknadsekonomi är det av största betydelse aft det finns ekonomiska fördelar att hämta i tekniker där återanvändningsprincipen är ledande.

I vår motion 1980/81 ;1381, som ligger till grund för det särskilda yttrandet, har Esse Petersson och jag pekat på aft det kan finnas onödiga hinder för eft rationellt återanvändande av avfall.

Återvinning är en metod att reducera Sveriges stora oljeberoende. En stor del av avfallet från hushåll och industrier kan användas som bränsle i fjärrvärmeanläggningar. Sådana är i funktion, och flera projekteras.

Naturvårdshänsyn är också ett viktigt skäl till ökad återanvändning, infe minst när def gäller att förhindra nedskräpning.

Andra miljöskäl för en förnuftig avfallsbehandling är vikten av aft miljöfarligt avfall uppmärksammas och dess väg genom industriprocess och användning följs upp. Det kan då bli möjligt att på olika vägar återsamla det miljöfarliga avfallet, så atf det infe hamnar i naturen eller lagras på arbetsplatser.

Ett annat skäl fill att satsa på återvinning av just miljöfarligt avfall är atf det kan underlätta andra former av återvinning. Hur miljögifferna omhändertas borde klarläggas där produktionsprocessen finns, så aft vi i större utsträckning slipper att ha dessa gifter med i reningsverk och åfervinningsanlägg-ningar. Användningen av rötslam i jordbruket skulle ges bättre förutsättningar, om en bättre sortering av avfall kunde ske.

Likaså kunde t. ex. tungmetallufsläppen, då avfall använts som bränsle, minskas genom att miljöfarliga produkter återsamlas och t. o. m. i vissa fall återvinns. Att låta miljöfarliga produkter genomgå en förbränningsprocess är inte bra och bör undvikas.

Jag vill fastslå några saker;

En bättre avfallshantering är en vikfig del av natur- och miljövården. Återvinning och förbättrad avfallsbehandling är också till stor del en fråga om ekonomi.

Samhället kan utfärda föreskrifter om hur avfall skall hanteras. Men def gäller också att hitta lösningar som har förutsättningar att fungera i praktiken och till rimliga ekonomiska kostnader.

Det kan antas att strävandena atf förbättra återvinningen av avfall i mångt och mycket måste gå ut på atf undanröja hinder som i dag kan finnas i vägen för verksamheten.

Två vikfiga hinder för en fungerande bättre återvinning borde kunna försvinna.

För det första ger nu energipolitiken starka skäl för att ersätta olja med avfall.

För det andra tycks den centrala anläggningen för omhändertagande av miljöfarligt avfall nu komma till sfånd. Där kan en del avfallsåfervinning äga rum i anslutning till själva anläggningen. Anläggningen bör också kunna möjliggöra aft olika miljöfarliga ämnen försvinner ur annat avfall.

Men det kan misstänkas att andra ganska onödiga hinder finns kvar. Av den anledningen har Esse Petersson och jag i mofion 1381 fill årets riksmöte yrkat på att en kartläggning av avfallshanteringens hinder och möjligheter skulle genomföras.

Det är frågor av rent praktisk natur när def gäller ekonomi, juridik och teknik som vi vill ha belysta. Principerna kring återanvändning och avfallshantering har ju riksdagen slagit fast flera gånger.

Herr falman! Vid behandlingen i jordbruksutskottet har vi inte reserverat oss fill förmån för yrkandet i motionen. I vårt särskilda yttrande redovisar vi anledningen till detta.

Naturresurs- och miljökommittén planerar atf fill hösten framlägga ett delbetänkande. Enligt vad vi erfarit kommer där problematiken kring återvinning aft behandlas.

Vid en tidigare behandling i jordbruksutskottet av motsvarande mofion har vi reserverat oss och därvid påpekat atf direktiven för naturresurs- och miljöutredningen är av en så principiell inriktning atf dess arbete inte så mycket gällde def praktiskt inriktade utredningsarbete kring återvinningsfrågorna som vår motion förordar. Åven om denna invändning i och för sig kvarstår, har vi funnit def rimligt aft riksdagen nästa gång i sak behandlar återvinningsfrågorna sedan nämnda delbetänkande avgivits.

Herr talman! I övrigt yrkar jag bifall fill jordbruksutskottets hemsfällan i dess helhet.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

Anf. 49 KARL LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Jag har som motionär begärt ordet enbart för att få anlägga några synpunkter på det avsnitt i utskottets betänkande 1980/81:19 som vi nu behandlar och som berör den kommunala renhållningen. Denna fråga har ju blivit näsfan en följetong här i riksdagen under 1970-talef. Åven om mycket har förbättrats - framför allt för glesbygdens invånare -genom utvidgningen av 1970 års kommunala renhållningslag finns det fortfarande stora problem i många bygder av vårt land. Erkännas kan naturligtvis också aft det finns kommuner där def fungerar alldeles utmärkt.

Även 1979 års renhållningslag har blivit en besvikelse. Den frihet som kommunerna där fick, nämligen atf själva utforma renhållingsordningen, har på många häll infe blivit någon förbättring. I jordbruksutskottets betänkande nr 1978/79:35, vilket låg till grund för riksdagens beslut, tryckfes ganska så starkt på aft hänsyn skulle tas till fasfighetsinnehavarnas möjlighet att själva ta hand om sitt hushållsavfall och på att borfforslingen av defta skulle

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

anpassas till behovet. Utskottet såg def som angeläget aft kommunerna skulle tillvarata lagens möjlighet att smidigt anpassa renhållningsorganisationen till de enskildas behov och önskemål, inom ramen för vad som frän hälso- och miljövåidssynpunkt kan accepteras.

Vi från moderata samlingspartiet trodde infe aft dessa uttalanden skulle räcka, ufan vi begärde i en reservation en laglig räft för fastighetsägarna aft själva få lösa sitt avfallsproblem och omhänderta sitt hushållsavfall.

Nu har det konstaterats att alltför många kommuner har struntat i vad utskottet och riksdagen förutsatte och i stället bara fortsatt med sin tidigare, hårda och osmidiga renhållningsordning. Vissa kommuner - jag kan f. ex. nämna Gotland - klargjorde redan i de samrådsbrev som sändes ut till fastighetsägarna aft kommunen avsåg att utarbeta en renhållningsordning som i huvudsak innebar att dåvarande bestämmelser skulle bibehållas.

Herr talman! I alltför många kommuner finns tyvärr de där problemen fortfarande kvar även efter 1979 års beslut. Många som brevledes eller per telefon begärt råd och upplysningar har varit helt förtvivlade, känt sig hjälplösa och ansett sig safta under förmyndare. Att besvär överklagas och besök av kronofogden sker är fortfarande ganska vanligt, och det har ju t. o. m. hänt uppe i Östersund atf en fasfighetsägare brände ner sitt frifidshus, som protest mot myndigheternas krav på sophämfningsavgifter. Han hade aldrig lämnat nägra sopor till den kommunala sophämtningen, och han hade heller aldrig haft något behov därav,

Def kan bara inte få fortsätta på detta vis, I den motion som vi moderater väckt begärde vi att renhållningslagen ändras på sådant sätt aft innehavare av fastigheter ute i glesbygden ges en lagsfadgad räft att själva fä omhänderta sitt hushållsavfall. Detta vårt yrkande har utskottet inte velat tillstyrka utan har i stället nöjt sig med ett uttalande, där det står så här:

"Utskottet finner skäl atf åter understryka uttalandet från 1979, Kommunerna bör inom ramen för def från hälso- och miljövårdssynpunkt lämpliga anpassa renhållningsorganisationen efter de enskildas behov och önskemål,"

Vi tycker atf def är bra att man ytterligare en gång har understrukit detta självklara förhållande. Vi får väl för tillfället nöja oss med detta besked och hoppas, att kommunerna så småningom skall kunna använda de möjligheter de har att lösa detta problem på ett smidigt, enkelt och bra sätt för invånarna i de kommuner där man råkat fä de stora problem som förekommer på vissa håll.

Herr talman! Jag har inget yrkande,

Anf. 50 LENNART BLOM (m):

Herr talman! Jag skulle vilja göra några reflexioner över vad som hitfills har sagts i debatten rörande SAKAB och den delen av def problem vi nu har aktuellt framför oss. Jag gör det naturligtvis inte som talesman för något utskott, utan mot bakgrund att jag sedan sommaren 1977 är ordförande i detta huvudsakligen statsägda företag - staten äger 85 %,

Grethe Lundblad erinrade i sitt inlägg bl, a, om BT Kemi, Hon sade att det

kan komma fler skandaler och atf det är angeläget att vi kommer till rätta med defta problem. Jag delar fullkomligt hennes synpunkt, men tycker också att det är rikfigt att erinra om vad naturvårdsverkets generaldirektör har framhållit, nämligen att vi infill för infe så många år sedan inte hade någon annan metod för omhändertagande av miljöfarligt avfall. Det t, o. m. rekommenderades att det miljöfarliga avfallet skulle tas om hand genom nedgrävning. På defta område finns gamla synder, och man kan använda ordet skandal. Men vi bör se händelserna i deras tidsmässiga sammanhang -vi har lärt sent.

Den kritik som förs fram i socialdemokraternas reservation 1 och särskilda yttrande hänför sig dels till den försening av den centrala anläggningen som har skett, dels fill svårigheterna aft lösa mottagnings- och lagringsanlägg-ningsfrågorna. På den sista punkten talas def om önskvärdheten av en lokaliseringsplan. Jag som i bolaget under några år har sysslat med dessa frågor kan infe riktigt ansluta mig till de kritiker som använder uttryck som passivitet och fromma förhoppningar - Grethe Lundblad gjorde detta i sitt anförande. Av våra relationer till departementet har def hela fiden klart framgått att man i departementet har arbetat med frågorna men naturiigtvis varit bekymrad över alla komplikationer.

Det bör också sägas att förseningen skall ses mof den bakgrunden aft alla kommuner och alla vettiga människor inser att anläggningar av denna typ behövs, men att de allra flesta anser att de skall ligga i nägon annan kommun än den egna. Det kan kanske - även om def litet avviker från den vanliga ordningen - vara motiverat att direkt påpeka hur vissa kommuner som har ställt sig positiva i sina kontakter med SAKAB mer eller mindre snabbt har svängt under intryck av en beslutsam och uppjagad opinion. Opinionen har ofta varit osaklig, men lyckats få allt fler underskrifter på de cirkulerande uppropen.

I Falkenberg hade alla på den politiska sidan sagt att def var helt all right atf där bygga en tillfällig lagringsanläggning. Det tog några månader, sedan sade alla atf det inte gick. I Kumla kommun var man till en början mycket mer posifiv än vad man sedermera har blivit, trots att ingenfing i sak har förändrats. I Kramfors var man oerhört positiv, men tappade så småningom alltmer modet. Sedan drogs kalken undan från de ansvariga genom att koncessionsnämnden sade nej när det gällde den centrala anläggningen. Jag tror aft vi skall göra det klart för oss atf läget är så här och att def är svårt att hantera denna fråga. Och miljögrupperna, särskilt en del udda sådana som le ver på att odla sådana här kampanjer, är mer övertygade än några andra om att dessa problem skall lösas, men alltid på något annat sätt än vad som föreslås.

Planeringen av Norrforpsanläggningen har dragit uf på tiden, vilket utskottets talesman Arne Andersson i Ljung här underströk. Det är ytterst beklagligt, men nu är anläggningen på gång. Anledningen till förseningen var ju att beslutet i koncessionsnämnden, som sade ja till Norrtorp, överklagades av naturvårdsverket. Qm så inte hade skett, skulle vi redan i dag ha varit på mycket god väg med uppförandet av anläggningen.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

A vfallshantering

Får jag också nämna den synpunkt i fråga om kontakter med kommuner och kommunförbund som framförs i reservafion 1. Jag ställer mig litet tveksam till detta vid en bedömning av hur stora möjligheterna är att på detta sätt uppnå något positivt när det gäller en lokaliseringsplan, som regeringen skulle åstadkomma. Vi tror nog trots allt att vi i bolaget skall kunna klara den delen av problemet, även om det är många stenblock i vägen.

Vad gäller möjligheterna för Kommunförbundet, som är delägare i SAKAB, att påverka kommunerna atf i ökad omfattning ansluta sig fill monopolet, så finns det sådana. Men Kommunförbundet har ju fått lov atf säga atf def tyvärr inte finns några hyggliga mottagningsresurser ännu på ett tag. Det har inneburit att det har tagit sin tid. Vi har inte fått i gång detta arbete som vi hade hoppats. Men jag är helt övertygad om att Kommunförbundet - jag har f. ö. tillhört , Kommunförbundets presidium - och kommunerna på allt sätt kommer att konstruktivt samarbeta för att detta arbete skall komma väl i gång.

Herr falman! Jag skall sluta med några positiva punkter.

SAKAB räknar nu med aft kunna börja bygga på platsen under våren. SAKAB torde få fullt fillfredsställande finansiella resurser i den filläggsbudT-get 3 som inom kort kommer att läggas på riksdagens bord.

De skärpta miljömässiga kraven är SAKAB givetvis berett atf leva upp fill. Det behöver egentligen inte sägas, men SAKAB är en i grund och botten miljövänlig institution. Och den verkställande ledningen är självfallet medveten om sin skyldighet mot omgivningen' vare sig det gäller den centrala anläggningen eller def gäller skilda mottagningsstationer.

För egen del vill jag uttrycka förhoppningen atf riksdagen med deffa för sista gången har diskuterat de här frågorna i ett så kritiskt tonläge. Jag är övertygad om att vi kommer tillbaka fill frågorna, och konstrukfiva förslag är alltid välkomna. Bolaget och vederbörande departementschef är alltid beredda att ta emot konstruktiva förslag. Det här problemet kan vi nu lösa, och vi kommer att kunna göra def, men det är nödvändigt aft vi drar åt samma håll.

Anf. 51 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Min avsikt är inte att rycka i gång debatten och förlänga den nämnvärt. Jag vill bara avslutningsvis göra några konstateranden.

Lennart Blom tog upp en del nya saker. Han påpekade att det bara för några år sedan var en etablerad metod aft gräva ned miljöfarligt avfall. Den utveckling som lett till atf vi inte gör def i dag tyder ju på att någonting har hänt. Att en sådan utveckling har skett visar också detta att det ständigt kan komma fram ny och bättre teknik som vi måste ta hänsyn fill, som jag redan fidigare har påpekat.

Sedan säger Lennart Blom att kommunerna har svängt, och def stämmer nog, speciellt vad gäller Kumla kommun inför det föregående valet.

Lennart Blom sade också någonfing som jag däremot inte är överens med honoin om. Han sade nämligen att ingenfing i sak har förändrats i Kumla, om jag fattade honom rätt. Det gällde alltså lokaliseringen i Norrforp. Det var

nästan bara på grund av detta som jag begärde ordet. Han sade f. ö. samtidigt att naturvårdsverket överklagade koncessionsnämndens beslut om Norrforp och att arbetet med anläggningen därför blev fördröjt, och det är riktigt. Men för att gå fillbaka till det Lennart Blom sade om atf ingenting hade förändrats, vill jag säga aft det har gjort det. Def är ju vad som skett i och med att naturvårdsverket överklagat. Miljökraven har skärpts. Och den hårda opinionen på senaste fiden har lett till att man gör ytterligare kontroller - i varje fall om jordbruksministern lever upp till det han har lovat. Han har nämligen lovat att FOA skall göra en utredning om vad som kan hända vid brand eller haveri i anläggningen. Def hade säkert infe hänt om infe överklagandet gjorts.

Det har alltså hänt en del saker som är posifiva, just genom aft naturvårdsverket m.fl. överklagade det första beslutet. Def var egentligen det som jag ville ha fastlagt i protokollet innan vi slutar.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Sjukförsäkringen

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 (central anläggning för behandling av miljöfarligt avfall) Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 17 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill motion 1094 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (mellanlagrings- och mottagningsstationer för miljöfarligt avfall)

Vid votering genom rösträkning avgavs 140 röster för utskottets hemställan och 140 röster för reservation 1 av Maj Britt Theorin m. fl. 2 ledamöter avstod från atf rösta.

Kammaren beslöt med 140 röster aft betänkandet i dess helhet skulle återförvisas till utskottet. 140 röster avgavs för att mom. 3 skulle avgöras omedelbart genom lottning. 2 ledamöter avstod från att rösta.

8 § Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1980/81; 18 om anslag till sjukförsäkringen och vissa yrkesskadeersättningar (prop. 1980/81:100).

Punkt 1 Sjukförsäkringen

Anf. 52 DORIS HÅVIK (s);

Herr talman! I debatten den 11 december 1980 yrkade jag bifall fill en reservafion, som var fogad till socialförsäkringsutskoftets betänkande 1980/81:14. Utskottets socialdemokratiska ledamöter framhöll aft tilläggsdirektiven fill sjukpenningkommittén, som syftade till besparingar inom sjukförsäkringen, ingav allvarliga farhågor för atf försäkringen skulle komma att försämras och att fördelningssynpunkterna inte skulle komma atf

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Sjukförsäkringen

beaktas. Vi uttalade också en berättigad oro över atf sjukpenningkommiffén skulle ta fram ett underlag, som innebar en urholkning av försäkringsskyddet, under stor brådska. Vi begärde atf direktiven från 1978 och den ursprungliga planläggningen för arbetet fortfarande skulle gälla.

Det är kanske, herr falman, överflödigt att påpeka att reservafionen avslogs. Vi har denna gång avgivit ett särskilt yttrande. Sjukpenningkommitténs betänkande kommer nu inom kort att överlämnas fill socialministern. Vi anser det därför ytterst angeläget atf understryka vikten av aft eventuella ändringar av vårt sociala trygghetssystem sker med socialpolifiska utgångspunkter. Det kan finnas anledning atf befara aft avsikten med sociala reformer och stödåtgärder förbleknar och aft man ensidigt och kortsiktigt fastnar i eff sifferspäckaf material.

Herr falman! Jag har inget yrkande, men jag uttalar förhoppningen att socialministern, även om utredningen fick arbeta under en tidspress som inte kan anses acceptabel - sex månader - låter remissinstanserna få god tid pä sig aft ta ställning till eft måhända svårgenomträngligt material.

Anf. 53 RAUL BLUCHER (vpk):

Herr falman! Ungdomen diskrimineras inom sjukkassan. Det räcker infe om de unga har en inkomst som överensstämmer med eller överstiger det belopp som gäller för sjukpenning, de mäsfe också uppfylla ett ålderskrav, nämligen 16 år. Detta är, enligt den uppfattning som vpk har framfört gång på gång under de senaste årens riksdagar, en så orättfärdig bestämmelse atf den bör undanröjas omedelbart.

Nu skriver utskottet om den här frågan på ett sätt som om den var på väg atf lösas inom kort, Def påpekas pä s, 4 i betänkandet att socialpolitiska samordningsutredningen har föreslagit att 16-årsgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall slopas och atf betänkandet nu efter remissbehandling bereds inom regeringskansliet. För en ännu inte miljöskadad riksdagsledamot ter def sig häpnadsväckande att en sä enkel detalj i def hela skall behöva ytterligare beredas efter aft ha, som def heter, utretts i en statlig utredning. Vari består de invändningar som man ytterligare måste beakta i denna "beredning"? Det är dock fräga om en ganska enkel och lättfattlig rättviseprincip. För de ungdomar som har furen aft komma ut i arbetslivet efter grundskolans slut är det, med nuvarande orimliga ordning, helt avgörande vilken tid på året man är född om man skall få sjukpenning eller ej. Vi har i realiteten alltjämt unga människor som vill uf i arbetslivet vid denna tidpunkt i livet. Som def i dag är med tillgång på arbete, tvingas många i den här situationen att flytta fill annan ort än hemorten. Inkomsten är nu som den är- dvs, så låg atf def jämnt upp går atf klara uppehället om man har inkomst hela tiden. En sjukskrivning innebär ofta rena katastrofen. I den situationen kan då ungdom under 16 år försättas enbart genom en oklok bestämmelse, som nu tyvärr har överlevt årliga påpekanden i riksdagen under slutet av 1970-falef och början av 1980-talet.

Det finns inga skäl atf inte bifalla motion 203 om slopande av 16-årsgränsen

vid allmän försäkring, och jag yrkar därför, herr talman, bifall till den motionen,

Anf. 54 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Socialförsäkringsutskoftets betänkande 1980/81:18 behandlar ett flertal mofioner som har avstyrkts av ett enigt utskott. De flesta mofionerna ryms inom sjukpenningkommifféns arbetsområde, och utskottet anser att man bör avvakta resultatet av dess arbete.

Vad beträffar mofionen av Lars Werner m, fl, om slopande av åldersgränsen 16 år för rätt till sjukpenning vill utskottet avvakta remissbehandlingen av socialpolifiska samordningsutredningens betänkande, i vilket föresläs att den nedre åldersgränsen slopas. Utskottet anser därför infe att något särskilt uttalande är påkallat f, n,

Raul Blucher yrkar trots defta bifall fill mofionen. Jag skall inte säga nägot om det, annat än att jag tycker atf vi kunde ha enat oss om att avvakta den remissbehandling som f. n, pågår.

Den motion som Doris Håvik och Birgifta Johansson har väckt har tillstyrkts av ett enigt utskott. Utskottet delar nämligen den uppfattningen atf en snar översyn bör göras av gällande bestämmelser rörande rätten till sjukpenning. Svårigheten atf tolka sjukdomsbegreppet har infe sällan ställts på sin spets här under kammardebafterna. Vi anser i utskottet att en närmare penetrering av dessa frågor är nödvändig.

När det gäller mofion 302 om ändring av reglerna för rätt fill sjukpenning för atf förhindra fosterskador vill utskottet erinra om att riksdagen har gett regeringen till känna utskottets uppfattning i den frågan genom en riksdagsskrivelse. Vi anser således inte någon ytterligare åtgärd vara påkallad f. n.

Vad beträffar def särskilda yttrande från den socialdemokratiska gruppen som Doris Håvik här talade om ser vi detta närmast som en liten önskelista från den socialdemokratiska gruppen, då något annat yrkande i ärendet infe föreligger. Men naturligtvis kan jag väl säga aft vi alla i utskottet delar uppfattningen att bedömningar i de här frågorna bör göras från socialpolitiska utgånepunkter. Där tror jag att jag kan säga att vi är ganska överens.

Herr talman! Med def anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Sjukförsäkringen

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1980/81:19 om delpensionsförsäkringen.

Anf. 56 DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! I en reservation fill socialförsäkringsutskoftets betänkande 1980/81:14 framförde de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet sin mening i frågan om pensionsnivån inom delpensionsförsäkringen. Vi framhöll att riksförsäkringsverkets rapport om erfarenheter av delpensioneringen visade att delpensionsreformen har fungerat på avsett vis för anställda förvärvsarbetande.

Regeringen hade själv beställt en undersökning av riksförsäkringsverket, och materialet avlämnades av verket den 1 oktober 1980. Det förtjänar påpekas att proposifionen om neddragning kom den 2 oktober 1980.

I riksdagsdebatten den 11 december 1980 uttalade jag min förvåning över att regeringen inte avvaktade riksförsäkringsverkets rapport innan man beslutade aft sänka kompensationsnivän inom delpensioneringen från 65 % fill 50 %. Riksförsäkringsverkets rapport visade klart att antalet delpensionärer motsvarade beräkningarna vid delpensionsreformens genomförande.

Vi yrkar att pensionsnivån för anställda förvärvsarbetande återställs till sin ursprungliga nivå, 65 %, fr. o. m. den 1 juli 1981. Vi kan inte finna att en kompensationsnivå på 65 % är aft anse som stötande hög inom något annat pensionssystem. Varför då just inom delpensionssysfemet?

Delpensionsreformen skall enligt riksdagsbeslut finansieras genom arbetsgivaravgifter. Riksförsäkringsverkets rapport visade atf eff underskott i delpensionsfonden uppstod i slutet av år 1978. Verket föreslog därför redan

1977 regeringen att avgiften skulle höjas från 0,25 % fill 0,45 % fr. o. m. år

1978 för att man skulle undvika underskott.

Ingenting hände. Regeringen negligerade riksförsäkringsverkets förslag. Först fr. o. m. den 1 januari 1980 genomfördes en höjning av avgiften, och den är från denna tidpunkt 0,50 %.

Undertiden har underskottet i delpensionsfonden ökat. Hade regeringen följt riksförsäkringsverkets förslag skulle inkomsterna för år 1979 uppgått fill 940 milj. kr. istället för ca 520 milj. kr. Fondunderskottet skulle då ha stannat på ca 70 milj. kr. i stället för 490 milj. kr. Qm inte delpensionsfonden får erforderligt tillskott kommer underskottet i fonden att år 1980 uppgå till ca

650 milj. kr., 1981 fill ca 790 milj. kr. och 1986 i runda tal fill 1 480 milj. kr.

Riksförsäkringsverket redovisar också att man med en temporär höjning av avgifterna med en tiondels procent kan nå balans under 1982 och 1986 vända fondunderskottet till ett överskott. Därefter skall man kunna återgå till den fidigare uttagsprocenten. Vi har räknat nägot på detta och föreslår en temporär höjning av avgiften med 0,15 %,

Alla data som redovisades av riksförsäkringsverket talade emot förslaget om en sänkt kompensationsnivå. Regeringen trodde atf en besparing på 150 milj, kr. fanns att hämta. Man betonade dock att kostnadsförändringarna var svårbedömbara. Regeringen angav infe heller vid vilken tidpunkt som dessa besparingar skulle kunna göras.

Jag vill erinra om att besparingarna inte påverkar statsbudgeten, eftersom försäkringen i enlighet med riksdagens beslut fortfarande skall vara avgiftsfinansierad.

Kommer det då att bli någon besparing? Jag vill påstå motsatsen.

Antalet delpensionärer har ökaf på eft sätt som för alla utom för regeringen ter sig helt självklart med tanke på de försämrade förmånerna.

I november 1980 var antalet delpensionärer 60 790. I december 1980 var antalet delpensionärer 67 829 och den sista februari 1981 drygt 69 000.

Defta innebär atf prognosen från riksförsäkringsverket beträffande utgifterna för delpensioneringen vida understeg det faktiska utfallet för 1980, som blev 1 239 milj. kr. Prognosen beträffande utgifterna för 1981 är 1 575 milj. kr., dvs. en ökning av kostnaderna från 1980 till 1981 med 330 milj. kr. Det är uppenbart aft den i proposition 1980/81:20 beräknade besparingen på 150 milj. kr. bör glömmas. Förslaget var förhastat.

Herr falman! I proposition 1980/81:20 gör socialministern en bedömning beträffande antalet delpensionärer: "Def synes emellertid rimligt att anta atf den hittillsvarande ökningen av antalet delpensionärer kommer aft bromsas upp. Antalet delpensionärer i slutet av 1980 kan uppskattas till omkring 60 000." Ja, verkligheten blev en annan. Def faktiska antalet delpensionärer som var berätfigade fill en kompensafion på 65 % var per den sista december 68 000.

Vad ansåg då socialministern hösten 1980 beträffande en nödvändig justering av avgifterna till delpensioneringen?

Herr talman! Låt mig citera ur proposition 1980/81:20, bil. 4;

"Jag anser inte att def f. n. finns anledning atf justera avgiften till delpensioneringen som en följd av den ändring av förmånsnivån som jag här har föreslagit. Jag vill här hänvisa dels till det betydande underskottet i delpensionsfonden som successivt skall täckas av influtna avgifter, dels fill ovissheten om hur antalet delpensionstagare och därmed kostnaderna kommer att utvecklas under de närmaste åren."

En felaktig prognos bör leda till en omprövning av slutsatsen beträffande behovet av att justera avgiften fill delpensioneringen. Nu krävs handling. Ingenfing gjordes under åren 1978 och 1979 trots att underskottet i fonden

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Delpensionsförsäkringen

Anf. 57 KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Den borgerliga regeringens politik präglas av snabba initiativ fill förändringar. Enligt löpande-band-principen häller regeringen nu pä atf rasera hela det sociala trygghetssystem som i relativt stor enighet byggts upp under en lång följd av år. Ibland hinner reformerna knappast slå igenom förrän den borgerliga regeringen kommer med färdiga förslag om försämringar. Det gäller inte minst den fråga vi nu behandlar, delpensionen, där de borgerliga partierna helt ändrat uppfattning sedan reformen infördes så sent som den 1 juli 1976.

Detta är lätt atf konstatera, om man går tillbaka och läser de borgerliga motioner som väcktes i anslutning fill proposifion 1975:97 där bl. a. förslag om delpension ingick, eller om man far del av de reservationer från samma håll som fogades till utskottsbetänkandet och där särskilt moderaterna ville ha en vidgning av förmångsfagarkretsen inom delpensioneringen och slopa kravet på eft fastställt timantal för deltidsarbete.

Vid debatten framfördes från moderaterna att det fanns skönhetsfläckar i systemet som borde rättas till. Bl. a. gällde detta kravet på deltidsarbete, och frågan ställdes: Varför skall man ha kvar kravet på deltidsarbete? Detta ifrågasattes med hänsyn till att avgiften för hela delpensionen var betald. Man tyckte inte att myndigheterna hade med detta att göra, om någon ville trappa ner arbetet och begära att fä delpension utan atf överhuvudtaget arbeta.

En annan skönhetsfläck var enligt moderaterna kravet på tio års ATP-grundande inkomst som anställd efter 45 års ålder för aft få delpension. Def var den borgerliga uppfattningen 1975.

Under de gångna åren sedan 1976 har ju möjlighet funnits för de borgerliga i regeringsställning atf sudda ut de skönhetsfläckar som påtalades vid delpensionens införande. I stället har den borgerliga regeringen nu gjort en enda stor skönhetsplump genom sitt angrepp på reformen, med förslag att sänka pensionsnivän från 65 till 50 % för de förvärvsarbetande.

Nu var det slut på omsorgen om dem som haft tunga, monotona och ofta relativt dåligt betalda arbeten, som borde kunna gå i pension något tidigare än andra utan att lida ekonomiskt avbräck. Men så hette det i reservationer och särskilda yttranden 1975.

Det är alldeles riktigt att det är dessa grupper som drabbas. Det är de nämnda grupperna med tunga, monotona arbeten som drabbas, och def är också de som slits ut i förfid. Men dubbelt drabbas de lägst avlönade, som infe tillgodogörs någon skattereduktion vid en delpensionering. Den borgerliga

regeringens skattepolitik innebär ju att de lägst avlönade får höjda skatter, medan de högavlönade får ganska kraffiga skaftesänkningar. Då skattesänkningen är progressiv är det de högst avlönade som får den största förmånen skattemässigt.

I andra sammanhang krävs aft en verksamhet fungerar under en längre fidsperiod, för aft man skall kunna göra en tillförlitlig utvärdering. Men när def gäller delpensionsreformen har den borgerliga regeringen alldeles för snabbt dragit slutsatsen att här finns pengar aft spara - en slutsats som är dåligt ekonomiskt underbyggd. Resultatet torde nämligen bli att det man sparar in genom aft sänka pensionsnivän från 65 till 50 % får i stället betalas i ökaf antal förtidspensionerade och i ökade sjukbidrag. Vad man tar in på gungorna kommer man alltså att förlora på karusellen.

Qch de som drabbas är som vanligt de ekonomiskt sämst ställda i samhället och de som mest har behov av en nedtrappning av arbetstiden. Men detta är ju eff led i den borgerliga regeringens hela ekonomiska politik, som fördelningsmässigt är en omfördelning från de fattiga till de rika, trots aft regeringsparfierna i alla sammanhang säger sig slå vakt om de ekonomiskt svaga i samhället.

Vad regeringen omedelbart uppnådde med sitt s, k, sparförslag var att många anställda, som inte tänkt fa delpension eller tänkt ta den senare, skyndade sig att begära delpension innan reglerna för sänkning av pensionsnivän trädde i kraft, Def visar redovisade siffror, I utskoftsbetänkandet erkänns också aft def syns rimligt anta aft den hitfillsvarande ökningen av delpensionärer kommer aft bromsas upp genom att förmånen försämras.

Vilka grupper är det då som tvingas avstå från delpension? Jo, det är just de som regeringen säger sig värna om - de löntagare som redan med eff heldagsjobb inkomsfmässigt befinner sig pä en nivå motsvarande existensminimum och som inte har räd att avsfä från en enda krona i arbetsinkomst. Vidare har det skapats två olika ersättningsnivåer, beroende på när delpensionen utfaller, Def är ett i högsta grad orättvist system,

Vänsterparfiet kommunisterna finner def angeläget atf slå vakt om den ursprungliga målsättningen, som fanns när reformen genomfördes, nämligen atf alla skulle kunna utnyttja den. Eftersom reformen förutsatte en avgiftsfinansiering finns heller ingen mofivering för en försämring av den målsättningen.

Herr talman! Det kanske är en from förhoppning, men def borde i den här kammaren finnas någon representant för den borgerliga gruppen som påstår sig företräda löntagarna öch som då vill låta förnuftet råda och inte medverka till atf omöjliggöra för vissa löntagare att utnyttja delpensionssystemet och trappa ned sin arbetstid.

Med def anförda yrkar jag bifall fill den socialdemokratiska reservafionen som finns fill detta betänkande och som innebär ett bifall fill vpk-motionen.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Delpensionsförsäkringen

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Delpensionsförsäkringen

Anf. 58 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Socialförsäkringsufskottefs betänkande nr 19 behandlar dels motion 298 av Sven Aspling m. fl., dels mofion 924 av Lars Werner m. fl. gällande delpensionsförsäkringen.

I motionen av Sven Aspling yrkas aft delpensionsnivän skall fastställas fill 65 % fr. o. m. den 1 juli 1981 och att de anställda som fått delpension första halvåret 1981 skall få sin pensionsnivå höjd till den förutvarande nivån, dvs. 65 %. På den punkten sammanfaller yrkandena i den socialdemokratiska motionen och vänsterparfiet kommunisternas motion, vilket också Karin Nordlander påpekat.

Utskottets majoritet har avstyrkt dessa motionsyrkanden med hänvisning till def riksdagsbeslut som nyligen har fattats. Utskottets majoritet vidhåller den uppfattning som kom till uttryck i propositionen och riksdagsbeslutet i december 1980, nämligen atf def var nödvändigt att något sänka förmånsnivån inom delpensionsförsäkringen dels med hänsyn till kostnaderna, dels med hänsyn fill rådande ekonomiska läge. Jag vill verkligen slå fast atf den som har behov av atf något minska sin arbetsinsats alltjämt har ett starkt ekonomiskt stöd i delpensioneringen.

Den socialdemokrafiska motionen kräver också vissa restriktioner i fråga om delpension för egenföretagare. Endast den som är ansluten till ATP-systemet skall kunna få delpension, säger man, och egenföretagares och uppdragstagares genomsnittliga förvärvsinkomst skall beräknas på pensionspoängen för de fem åren före arbetstidsminskningen. Avgiften från dessa kategorier skall tillföras en särskild fond, varur kostnaderna skall betalas, - Det är alltså yrkanden som socialdemokraterna hela tiden har hållit fast vid. Utskottets majoritet vidhåller även i denna fråga sin fidigare uppfattning och yrkar således avslag på motionen,

I den socialdemokratiska motionen föreslås också en höjning av avgiften fill delpensionsförsäkringen med 0,15 %, Eftersom utskoftsmajorifefen avstyrker förslaget om en höjning av kompensationsnivån inom delpensioneringen och utskotfsmajoriteten anser det för tidigt att dra några säkra slutsatser om effekterna av basbeloppssänkningen och sänkningen av kompensationsnivån, avstyrks också detta förslag.

Jag vill säga till Doris Håvik aft den ökning av antalet ansökningar som skedde i december 1980 var väntad - även om naturligtvis prognoserna kan ha slagit nägot fel. Vi har båda sysslat med den här typen avförsäkringar, och vi vet aft när en ny försäkring träder i kraft så görs genast eff stort antal nyansökningar. Jag tror att det är för tidigt att i dagens läge dra några som helst slutsatser av def som hittills skett. Förmodligen blir def en stabilisering och kanske också en tillbakagång av antalet ansökningar.

Jag är övertygad om att regeringen kommer att följa dessa frågor med uppmärksamhet.

Med hänvisning till def anförda, herr talman, ber jag atf få yrka bifall till utskottets hemställan på samfiiga punkter.

Anf. 59 DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! I slutet av sitt anförande sade utskottets talesman aft regeringen kommer aft följa de här frågorna med uppmärksamhet och se vilket utfall sänkningen av kompensationsnivän får.

Regeringen hade givit riksförsäkringsverket i uppdrag aft följa delpensioneringen, som trädde i kraft 1977, och undersöka vilket utfall den fick. Dagen innan regeringen lade proposition 1980/81:20 på bordet fick regeringen den beställda rapporten, som klart visade att utfallet av delpensioneringen överensstämde med prognosen i den proposifion som låg till grund för delpensioneringen. Trots defta genomförde man en sänkning av kompensationsnivän. Man hade alltså infe avvaktat resultatet av undersökningen. Vad är det som ger några garantier för att en uppföljning nu, efter en förhastad sänkning, kommer att leda fill atf regeringen intar en annan ståndpunkt i frågan?

Gullan Lindblad säger också att def var nödvändigt atf sänka kompensationsnivän på grund av def ekonomiska läget. Man beräknade i propositionen - det var infe underbyggt och inte på något sätt klart redovisat ekonomiskt utan mycket diffust - att sänkningen skulle medföra en kostnadsbesparing på 150 milj, kr. Den tidpunkt vid vilken denna besparing beräknades ha gjorts finns inte angiven.

Nu ser vi klart att utfallet blev ett betydligt större anfal ansökningar än normalt. Kostnaderna för 1981 beräknas med 330 milj, kr, överstiga de faktiska kostnaderna för 1980, Då undrar jag: Var finns de 150 sparade miljonerna?

Dessutom är det uppenbart aft, som jag sade i mitt tidigare anförande, alla utom regeringen var på det klara med atf förslaget skulle medföra en höjning av antalet ansökningar. Man bedömde aft antalet ansökningar skulle bli 60 000, och det blev 68 000, Det kan tyckas vara en liten skillnad, men det är det inte mot bakgrund av atf 60 000 utgör ungefär en fjärdedel av de åldersgrupper som kan få delpension. Med hänsyn till det är ytterligare 8 000 en mycket stor grupp, och den har en kompensationsnivå på 65 %,

Karin Nordlander påpekade så riktigt att människor, beroende på detta ogenomtänkta och förhastade förslag, sökte delpension från en tidpunkt som de egentligen inte hade tänkt sig och med en nedskärning av arbetsnivån som nu är ganska liten men som senare kan ökas. Då får man behålla de 65 procenten under fem år, Gullan Lindblad,

Prognosen var alltså felakfig. Ätt man sedan inte drar slutsatserna av aft fonderna behöver tillföras ytterligare medel är aft beklaga. Det är snarast halsstarrigt med tanke på aft man sedan 1977 vetat aft fonderna behöver fyllas på och med tanke på aft underskottet på fonderna på 1990-falef kan beräknas uppgå fill 2 miljarder, om man inte gör någonting. Fortfarande gäller riksdagsbeslutet aft pensionerna skall finansieras via arbetsgivaravgifter. Hur länge skall det gälla?

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Delpensionsförsäkringen

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Delpensionsförsäkringen

Anf. 60 KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Det är svårt aft lita pä de borgerligas löften om uppföljning av utfallet med den varannandagspolitik som de bedriver. Man måste ställa frågan varför förslagen ekonomiskt alltid skall drabba dem som har det sämsta ekonomiska utgångsläget.

Delpensioneringen var ingen lyxreform med en kompensationsnivå på 65 %. Men def var en reform som av löntagarna upplevdes som positiv, då den gav dem möjligheter aft på deltid fortsätta ett jobb fram till folkpensioneringen utan alltför stora ekonomiska uppoffringar. Defta gällde infe minst dem som hade ett långt och strävsamt arbetsliv bakom sig.

Delpensionen har heller infe utnyttjats i större utsträckning än vad sorn fanns med i beräkningarna när den genomfördes. Den ökning som nu skedde under december månad är, som Doris Håvik sagt, ganska kraffig i förhållande fill det totala antalet ansökningar.

Försämringen av delpensionen kommer ofelbart atf leda fill en ökad förfidspensionering, och def är ju en sämre lösning, både från social och från samhällsekonomisk synpunkt. Slutresultatet blir ökade utgifter. Kostnaderna blir på det sättet betydligt högre än om vi återför kompensationsnivän till 65 %, Besparingen vänds i eff underskott, och det är dälig ekonomisk polifik, som vpk infe vill ställa upp på.

Anf. 61 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Låt mig konstatera aft Doris Håvik och Karin Nordlander verkligen har funnit varandra i den här debatten i en djup misstro mot sittande regering. Jag kan väl inte frånta er rätfen aft hysa misstro fill den regering som jag dock tror betydligt mera om än vad damerna gör.

Det är väl alldeles givet atf regeringen kommer aft följa de här frågorna med uppmärksamhet, liksom socialförsäkringsutskoftet och övriga som ansvarar för försäkringssystemet. Vi behöver inte kasta yxan i sjön i dag och måla en viss potentat på väggen. Lät oss avvakta och se vilket utfall def kommer atf bli.

Världen går inte under i dag, det vill jag säga till både Doris Håvik och Karin Nordlander, Att vi inte har samma uppfattning vad gäller pensionsnivån har vi konstaterat förut, men vi är också eniga om att lagt kort ligger.

Anf. 62 DORIS HÅVIK (s):

Herr falman! Jag kan dela Gullan Lindblads uppfattning på ett område: Jag tror inte heller att världen slutar efter denna debatt. Men människor börjar mer och mer hysa oro för hur denna värld kommer att se uf.

Statliga och kommunala delpensionärer är garanterade 65 %. Den omständigheten att man nu i lag har sänkt nivån till 50 % innebär aft staten och kommunerna fär gå in och betala mellanskillnaden på 15 % till sina delpensionärer. Borde man infe se defta samhällsekonomiskt? Det är just det man inte gör.

Låt mig också peka på en vetenskaplig rapport, grundad på ett

forskningsarbete som gäller delpensionärernas yrkesaktivifet. Den visar atf delpensionärerna i väsentlig grad är verksamma inom fillverkningsindusfrin - det är alltså den gruppen det egenfiigen gäller. Det är också värt atf nptera vad rapporten säger om hälsotillståndet, nämligen aft delpension fungerar på ett förebyggande sätt. Och det sägs vidare: "I eft längre perspektiv kan tänkas en mer problemfri ålderdom med bättre hälsa och därmed bättre möjligheter fill en meningsfull tillvaro som ålderspensionär,"

Skulle def inte vara bra om man hade kunnat erbjuda de möjligheterna på den nivå som ursprungligen fastställts? Tycker Gullan Lindblad atf def är stötande med 65 % kompensationsnivå inom delpensioneringen men inte inom någon annan pensioneringsform? Just denna pensionsform, som hade varat från 1977, var man beredd aft kasta sig över, kortsiktigt och ogenomtänkt.

Låt mig fill slut få fråga; Det låter litet oroväckande atf regeringen skall följa den här frågan med största uppmärksamhet. Kommer def att innebära ytterligare nedfrappningar när vi fär se eft förslag på riksdagens bord nästa gång?

Anf. 63 KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag behöver infe upprepa vad Doris Håvik här har sagt. Jag vill bara tillägga atf den borgerliga regeringen måste dömas efter sina gärningar, och där finns det ju tillräckligt med svikna löften atf peka på.

Anf. 64 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Människorna är oroliga för hur def kommer aft bli, sade Doris Håvik bl. a. Jag tror atf människor, åtminstone utanför den här kammaren, i hög grad är på det klara med att det behöver vidtas åtskilliga åtgärder för aft komma fill rätta med Sveriges ekonomi. Jag tror atf även delpensionärerna hyser den uppfattningen.

Vi är alla helt överens om att vi skall slå vakt om de grupper som har det sämst. I det här fallet gäller det de äldre och de arbetsfrötfa. Men jag anser inte, och utskottets majoritet anser infe, att det förhållandet att vi har sänkt kompensationsnivån inom delpensioneringen innebär en social nedrustning på något sätt. Fortfarande handlar def om en god kompensafionsnivå inom socialförsäkringen,

Anf. 65 KARIN NORDLANDER (vpk);

Herr talman! Det är ganska märkligt atf man ständigt upprepar aft man skall slä vakt om de svaga i samhället när man gör precis tvärtemot. Vad hela den här politiken går ut på är ju aft det just är de svaga som hela tiden drabbas, Def hjälper inte att man ständigt upprepar att man skall slå vakt om dem när man gör tvärtom.

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Delpensionsförsäkringen

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Delpensionsförsäkringen

Anf. 67 DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Man kanske ändå kunde begära att Gullan Lindblad infe bara skulle tro att människor uppfattar deffa som en icke väsentlig nedskärning. Det räcker infe att sitta i slutna rum och tro. Man måste nog träffa människorna för atf uppleva deras verklighet och lyssna på deras bekymmer och deras oro.

Def går infe heller att stå här, vare sig man är socialminister eller företrädare för socialförsäkringsutskoftet, och lägga fram förslag om nedskärningar och samtidigt försöka konststycket atf från riksdagens talarstol få dem att framstå som reformer. Det konststycket är genomskådat.

Jag trodde verkligen, Gullan Lindblad, att utskottets talesman skulle ha mer i sak aft säga i denna viktiga fråga än vad som skett. Protokollet kommer att bli avslöjande.

Anf. 68 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Låt oss slå fast att vi har olika uppfattningar, som har redovisats i utskoftsbetänkandet.

Jag befinner mig i samma verklighet som Doris Håvik när jag inte är i denna kammare, och av rapporter från en försäkringskassa vet jag atf delpensionärerna fortfarande anser sig ha en god kompensation,

Anf. 69 DORIS HÅVIK (s):

Herr falman! Def är väl bara aft kort och gott konstatera aft vi har olika syn på människor och deras berättigade behov när def gäller socialförsäkring-

Vid votering genom rösträkning avgavs 139 röster för utskottets hemsfällan och 139 röster för reservationen av Sven Aspling m, fl, 2 ledamöter avstod från aft rösta.

Kammaren beslöt med 140 röster att ärendet skulle avgöras omedelbart genom lottning, 138 röster avgavs för aft ärendet skulle återförvisas till utskottet, 2 ledamöter avstod från atf rösta.

Sedan tredje vice talmannen lagt ned en ja-sedel och en nej-sedel i rösfurnan drog Göthe Knutson (m) ja-sedeln. Kammaren hade alltså fattat beslut i enlighet med ja-propositionen och bifallit utskottets hemsfällan,

10 § Kammaren beslöt atf förhandlingarna skulle fortsättas vid eft senare sammanträde,

11 § Anmäldes och bordlades Propositionerna

1980/81:163 om fortsatt valutareglering 1980/81:174 om vissa anslag ur kyrkofonden, m, m.

12 § Återkallelse av motion

Anf. 70 TREDJE VICE TALMANNEN:

I skrivelse den 26 mars 1981 har Erik Wärnberg m, fl, återkallat den av dem väckta motionen 1980/81:1861 om höjning av skogsvårdsavgiffen. Jag har därför avskrivit denna motion.

Skrivelsen lades fill handlingarna,

13 § Anmäldes och bordlades
Mofionerna

1980/81:2099 av Roland Sundgren och Olle Göransson med anledning av proposifion 1980/81:117 om utbildning för uppdrag i u-land m. m.

1980/81:2100 av Jens Eriksson och Wiggo Komstedt 1980/81:2101 av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:141 om ökade exporffrämjande åtgärder

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Återkallelse av motion

Anmälan av interpellationer

den 25 mars

1980/81:122 av Eivor Marklund (vpk) till statsministern om planerna på uranbrytning i Arjeplog:

LKAB har efter genomförd provbrytning i Pleutajokk gått fill regeringen med ansökan om atf få starta verklig brytning av ca 450 ton uran per är. Def beräknas aft tillgångarna då skulle räcka i 15-20 år. Ende tänkbare köpare är Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF), eftersom den låga uranhalten i Pleutajokk kommer att ge eft pris som ligger långt över det som gäller på världsmarknaden. Denna prisrelafion kommer aft gälla åtminstone fram till sekelskiftet enligt alla bedömningar, dvs. så länge brytningen i Pleutajokk beräknas pågå. SKBF har dessutom nu begärt kompletterande borrningar av LKAB. eftersom man infe anser sig ha fått fillräckliga garanfier för fyndighetens storlek och lokalisering.

Uranbrytning är en verksamhet som möts med allt större motstånd överallt där den förekommer på grund av de risker och allvarliga miljöpåverkningar den medför. Protesterna kommer från fackföreningar, lokala opinioner och lokala och nationella myndigheter. I Canada, som är en av de stora uranproducenterna i världen, har regeringen förbjudit all prospektering och

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anmälan av interpellationer

brytning av uranmalm i delstaten British Columbia under de närmaste sju åren. Skälet är framför allt hälsorisker, främst för gruvarbetarna men också för de kringboende. Också på andra platser där uran har brutits en längre fid har allvarliga hälso- och miljöeffekter uppstått,

LKAB säger sig nu kunna garantera att brytningen i Pleutajokk infe skall få några sådana effekter vare sig för arbetarna eller för miljön och befolkningen i Arjeplog, Def som i efterhand framkommit om bolagets handläggning och redovisning av provbrytningen ger emellertid anledning till stort tvivel om de lämnade uppgifternas trovärdighet. Obekväma och avslöjande fakta har förtigits, provbrytningen har genomförts på ett sätt som inte garanterar att brytning i stor skala kan utföras ufan skadeverkningar, och redan avfallet från provbrytningen betraktas av flera geologer och andra experter som en föroreningsrisk, LKAB har infe på eft trovärdigt sätt kunnat bemöta den kritik som riktats mof bolaget,

Folkomröstningsresultafet och det därpå följande riksdagsbeslutet våren 1980 fastslår att högst tolv reaktorer skall komma fill användning i Sverige och aft a//kärnkraft skall vara avvecklad i landet år 2010. Det är lätt att räkna ut bränslebehovef för de svenska reaktorerna, och det har också gjorts och redovisats- senast i regeringens energiproposition för några veckor sedan. Tillgången på uran i världen är sådan att Sverige inte har några som helst svårigheter att skaffa vad som behövs till vårt begränsade program. Def kan också göras till ett pris som undersfiger allt vad LKAB kan erbjuda från fyndigheten i Pleutajokk, Det är fullt möjligt aft redan nu köpa in allt bränsle som behövs för det svenska programmet och lagra det här hemma.

Mot bakgrund av vad jag här framfört är det en gåta att så mycket pengar och arbete satsas på att få till stånd en uranbryfning i Pleutajokk. Det finns inga rationella skäl, vare sig ekonomiska eller andra, för att Sverige skall fa upp en egen brytning av uran.

Jag vill därför fråga stafsministern:

1. Hur bedömer regeringen pris och tillgång på uran på världsmarknaden för den period som de svenska reaktorerna skall vara i drift?

2. Hur bedömer regeringen riskerna vid uranbrytning med ledning av de internationella erfarenheter som nu redovisas i allt snabbare takt?

3. Avser regeringen att vidta några åtgärder med anledning av de
uppenbara felaktigheter och den felinformafion som LKAB:s provborrning
ar i Pleutajokk givit upphov till?

4. Varför drivs prospektering och krav pä brytning av uran med sådan
intensitet här i landet, när det inte finns några rafionella skäl för en sådan
verksamhet?

bostadsministern om reglerna för

1980/81:123 av Jens Eriksson (m) till beräkning av bostadsbidrag, m. m.:

För atf erhålla statliga och kommunala bostadsbidrag måste man i början av året göra en beräkning av det kommande årets inkomster. Reglerna innebär att om inkomsterna med ett visst belopp överstiger de beräknade föreligger skyldighet aft under året anmäla detta och i förekommande fall återbetala det belopp man erhållit för mycket. Det har vid granskning visat sig att många inte anmält ökade inkomster och därigenom gjort sig skyldiga till bedrägeri. I vissa fall har det lett fill åtal.

Det kan vara svårt att beräkna sin inkomst. Inkomsterna kan variera från ett år fill ett annat, och dét är lätt gjort att glömma bort att skyldighet att anmäla ändrade inkomster föreligger. Att beräkna kommande års inkomster är synnerligen svårt för många småföretagare, såsom jordbrukare, fiskare och liknande, för vilka både inkomsterna och utgifterna kan variera kraftigt och ofta styras av omständigheter varöver man inte råder.

Det föreligger återbetalningsskyldighet om inkomsterna ökar, men enligt vad som upplysts om finns ingen möjlighet aft retroaktivt få ut berättigat bidrag om inkomsterna understiger de beräknade. Detta är en stor brist och måste vara eft fel i systemet, liksom def är fel aft vissa människor kan tillskansa sig för höga bostadsbidrag.

Det finns en möjlighet att enkelt komma till rätta med båda dessa problem. Låt medborgarnas uppgifter till försäkringskassan om beräknad inkomst ligga fill grund för beräkningen av ett preliminärt bostadsbidrag. Genom en slutlig prövning av bostadsbidraget i samband med den årliga inkomsttaxeringen skulle de lämnade uppgifterna kunna kontrolleras och en rättvisare bedömning av reglerna kunna ske. Ett för högt utbetalt bidrag skulle påföras skattsedeln som restskatt, medan för lågt utbetalt bidrag skulle ge återbäring,

I anledning av det anförda anhåller jag om kammarens fillstånd aft till bostadsministern få ställa följande frågor:

1, Är bosfadsministern beredd att låta de till försäkringskassan lämnade uppgifterna om beräknad inkomst ligga fill grund för beräkning av bostadsbidragen?

2, Delar bostadsministern min uppfattning att en slutlig avräkning av bidraget bör ske i samband med fastställandet av slutskattesedeln?

Torsdagen den 26 mars 1981

Anmälan av interpellationer

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Anmälan av interpellationer

tillbaka till krigefs Libanon. Sveriges attityd mot de syrianska kristna flyktingarna har drastiskt skärpts.

Den 12 november 1976 fattade den svenska regeringen två unika beslut. Regerirgen beslöt att samtliga kristna från Turkiet var att befrakta som s. k. B-flyktingar. Detta innebar att den svenska regeringen bedömde läget i Turkiet sådant att de kristna var så utsatta atf de normalt skulle beviljas fristad i Sverige. Denna uppfattning är fortfarande regeringens. Samtidigt fattade regeringen det andra beslutet; Av "särskilda skäl" skulle B-flyktingparagrafen infe fillämpas pä kristna flykfingar från Turkiet efter den 12 november 1976.

Båda besluten var orimliga. Atf betrakta hela den assyriska flyktinggruppen som B-flyktingar är en otillåten generalisering. Det finns bland de syrianska kristna ocksä människor som inte utsatts för förföljelse eller har anledning att frukta förföljelse. Det finns i gruppen människor som har klara A-flyktingskäl, dvs. som är direkt förföljda för sin tros eller politiska uppfattnings skull.

Beslutet atf fillämpa de särskilda skälen innebär att den assyriska/ syrianska folkgruppen behandlas annorlunda än alla andra flyktinggrupper. De utsätts för en negativ särbehandling, som både skadat gruppens relafioner fill svenskarna och orsakat svåra personliga tragedier.

I praktiken har särbehandlingen lett till bristande rättssäkerhet för syrianska kristna flyktingar. Deras fall har blivit behandlade summariskt och i former som gjort att de inte fått juridiskt biträde eller rätt att överklaga-

Nyligen protesterade 20 läkare mot regeringens - som man skrev -"brutala flykfingpolifik" gentemot assyrier/syrianer och främst mot atf läkarintyg om svårt psykiskt lidande direkt nonchalerades av regeringen och invandrarmyndigheten.

Särbehandlingen omfattar enligt regeringsbeslutet endast kristna flyktingar från Turkiet. I praktiken tycks det dock som om liknande bedömningar görs också för assyrier/syrianer från Syrien och Libanon. Någon annan förklaring finns inte fill att kristna flykfingar nu sänds tillbaka till krigsskådeplatsen i Libanon.

Läget i Turkiet har ytterligare förvärrats sedan regeringen fattade sitt särbehandlingsbeslut i nvoember 1976. I stora delar av östra Turkiet har nu kristna kyrkor, kloster och skolor helt övergivits. Den kristna befolkningen har snabbt decimerats.

De syrianska kristna tvingas ha sin religionstillhörighet inskriven i identitetshandlingarna. De får inte inneha offentlig tjänst. De får inte ge sina barn undervisning i det egna språket och i den egna kulfuren. I östra Turkiet utsätts syrianska kristna för svåra förföljelser som den turkiska regeringen inte på något sätt ingriper mot.

Efter militärkuppen i Turkiet i september förra året har en ny lagstiftning införts som innebär att den som söker politisk asyl i ett annat land - vilket de flesta av de assyrier som avvisas vid Sveriges gräns gör - kan dömas fill hårda fängelsestraff.

Invandrarministern har vid flera tillfällen på sistone uttryckt olust inför särbehandlingen av assyrier/syrianer. Det är en fullt begriplig olust.

Vid en frägedebatt i riksdagen den 16 februari i år medgav invandrarministern "atf diskriminering av gruppen kristna från Turkiet förekommer". Om ett svenskt statsråd medger atf vårt land öppet diskriminerar en viss flyktinggrupp - i detta fall syrianska kristna - förefaller det rimligt atf anta att regeringen avser att se fill att diskrimineringen upphör.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Karin Andersson:

När avser regeringen att upphöra med diskrimineringen av kristna flyktingar från Turkiet?

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Meddelande om frågor

15 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 26 mars

1980/81:343 av Per Olof Håkansson (s) till statsrådet Georg Danell om villkorlig fastställelse av stadsplan;

Vid fastställelse av stadsplaner förekommer att länsstyrelsen under rubriken "länsstyrelsens beslut" anger:

1. "länsstyrelsens beslut grundar sig på förutsättningen att sfadsplanebe-stämmelserna revideras"

2. "länsstyrelsen förutsätter att byggnadsnämnden i samband med

byggnadslovsprövningen bevakar aft de bullerdämpande åtgärder som redovisats i ärendet utförs och att ny bebyggelse anpassas till den befintliga, kulturhistoriskt värdefulla miljön",

3. "länsstyrelsen förutsätter att området kommer att bebyggas enligt den
fill plankarfan fogade illustrafionsplanen med hänsynstagande till omgivande
miljö".

Villkorliga fastställelser av den typ som angetts kan ge upphov fill osäkerhet om beslutens innehåll, och tolkningssvårigheter kan förutses. Jag vill därför fråga statsrådet:

Vill statsrådet medverka till att stadsplaner inte fastställs med villkor och förutsättningar som kan medföra osäkerhet om innebörden av fastställelse-beslutet?

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Meddelande om frågor

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga:

När avser regeringen atf lägga fram eff lagförslag i enlighet med riksdagsbeslutet som kommer att innebära en uttrycklig vetorätt eller etableringskontroll för kommunerna beträffande kommersiella och olämpliga ungdomsmiljöer inom fritids- och nöjessektorn?

1980/81:345 av Oswald Söderqvist (vpk) till utrikesministern om regeringsåtgärder med anledning av de politiska förhållandena i Mellanamerika;

I Costa Rica har ledare för den Demokrafiska fronten mof repression (FDCR) i Guatemala arresterats, anklagade för subversiv verksamhet. De arresterade är Miguel Ängel Albizures, en av ledarna för Arbetarnas centralorganisation (CNT), och Israel Marquez, f. d. facklig ledare pä Coca-Colas fabriker i Guatemala City. Båda två ingick i den delegation som för en fid sedan besökte Sverige och träffade representanter för regeringen och olika svenska organisationer.

Def inträffade är ett bevis för det ökade förtrycket i Mellanamerika efter president Reagans tillträde. Regeringen i Costa Rica intar nu en alltmer hårdnande atfityd mot polifiska flyktningar frän Guatemala och El Salvador. Ocksä den tidigare positiva inställningen fill kampen i Nicaragua har förändrats i negafiv riktning.

Jag vill därför fråga utrikesministern;

Tänker regeringen fill presidenten i Costa Rica framföra den kritik som majoriteten av svenska folket riktar mof utvecklingen i Mellanamerika?

1980/81:346 av Bo Siegbahn (m) till statsrådet Karin Andersson om invandrarpolitiken:

Sedan flera år fillbaka existerar en särskild invandrarkvot för flyktingar, som f. n. lär uppgå fill omkring 1 200. Denna sägs särskilt vara avsedd för latinamerikanska flykfingar under det atf jag kunnat konstatera aft flyktingar från Europa, exempelvis Tjeckoslovakien, endast i ytterst begränsad omfattning kan få uppehållstillstånd inom denna kvot.

Med anledning av det anförda vill jag fråga statsrådet: Skulle det inte vara naturligare atf politiska flyktingar från oss närliggande länder hade åtminstone lika stora möjligheter som andra aft finna en fristad i Sverige?

1980/81:348 av Bo Finnkvist (s) till utrikesministern om vissa besparingar inom FOA:

Enligt direktiven i utrikesdepartementefs budget skall FOA redovisa effekterna av en real minskning med 2 % per år under budgetåren 1982/83-1985/86.

FOA föreslår att nämnda besparing bl. a. skall avse den seismologiska mulfipelstationen i Hagfors. Denna stations synnerligen goda kapacitet är av avgörande betydelse för upptäckt av exempelvis kärnvapenprov med svaga laddningar. Den planerade automatiseringen innebär att en del sådana prov inte kommer att upptäckas i framfiden.

Avser statsrådet atf låta besparingsåtgärderna drabba även denna internafionellt viktiga kärnvapenprovsövervakande verksamhet?

Nr 104

Torsdagen den 26 mars 1981

Meddelande om frågor

1980/81:349 av Hans Alsén (s) till utbildningsministern om kostnadsansvaret för undersökningar av fornlämningar:

Kulfurufskoffet förordade i sitt betänkande 1979/80:12 aft regeringen skulle låta företa en översyn av frågan om kostnadsansvaret för undersökningar m. m. av fornlämningar enligt 9 § fornminneslagen. Riksdagen, som följde utskottets förslag, har vid flera fillfällen under 1960- och 1970-talen behandlat frågan. Utskottets ställningstagande, som def kom fill uttryck i nämnda betänkande, var föranlett av åtta motioner. Ingen av motionerna syftade fill att minska skyddet för fornlämningarna, ufan uttryckte önskemål om ändring av kostnadsansvaret, som det är reglerat enligt 9 § fornminneslagen, Mofionärerna menade aft kostnadsansvaret - helt eller delvis - borde överfas av staten, I den frågan fog utskottet ingen ställning, men fann likväl skäl aft förorda en översyn av gällande lagsfiftning. Med hänsyn till att en sådan översyn enligt min mening är synnerligen motiverad och önskvärd finner jag det beklagligt aft regeringen ännu infe vidtagit några åtgärder i frågan,

Med hänvisning fill det anförda vill jag fråga utbildningsministern;

Hur och när avser statsrådet atf fillgodose riksdagens beslut om översyn av frågan om kostnadsansvaret för undersökningar m, m, av fornlämningar enligt 9 § fornminneslagen?

1980/81:350 av Helge Hagberg (s) till statsrådet Britt Mogård om anslaget till hemresor för elever i specialskola;

SÖ har meddelat specialskolorna aft anslaget Specialskolan m, m,: Resor för elever jämte ledsagare enligt budgetdepartemenfets direkfiv inte får överskridas, SÖ har också tryckt på atf specialskolorna skall av andra anslag täcka uppkomna överskridanden.

Beslutet bedöms av berörda som helt orealistiskt av flera skäl: Anslaget är ett förslagsanslag; resp, skolas styrelse har atf själv besluta om omfattningen av elevernas resor; anslagsframställningarna är eft och ett halvt år gamla; om annan ordning skall gälla måste bestämmelserna arbetas om.