Regeringens proposition

1980/81:92

om ändring i miljöskyddslagen (1969:387);

beslutad den 22 januari 1981.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga det förslag som har lagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

Pä regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

Miljöskyddslagen, som trädde i kraft den I juli 1969, syfiar lill all sä långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligl förebygga vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar. Mot bakgrunden av de erfarenheter som har gjorts vid lagens tillämpning och av den skärpning av samhällets syn på miljöskyddsfrågor som har ägt rum sedan lagens tillkomst förordas i propositionen vissa ändringar i fråga om lagens syslem för förprövning, tillsyn och påföljder.

Förprövningen av miljöfarlig verksamhet sker i dag hos koncessionsnämnden för miljöskydd, om inte statens naturvärdsverk eller i vissa fall länsstyrelsen medger dispens frän förprövningspliklen. Denna dispensrätl föreslås nu bli upphävd. I fräga om sådan miljöfarlig verksamhet som innebär mindre allvarliga störningar har del hitlills räckt med en anmälan till länsstyrelsen. Anmälningsförfarandel skall enligl propositionen ersättas av en tillståndsprövning. För att berörda myndigheier och allmänheten skall få tillfälle att ta del av planerna på att inrätta miljöstörande anläggningar sä tidigt som möjligl föresläs att ett särskilt informations- och samrädsförfarande skall föregå själva tillståndsprövningen. Under samrådsförfarandet, som den planerade anläggningens innehavare skall svara för, skall allmänheten beredas möjligheter att framföra synpunkler på anläggningen och dess inverkan pä miljön. För alt förbättra möjligheterna att bedöma en planerad miljöfarlig verksamhet införs skyldighel för sökanden i ett lillslåndsärende att lämna en beskrivning av miljöeffekterna av verksamheten. I Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92

Prop. 1980/81:92 2

För alt främja bl. a. ett ökal kommunalt inflytande på miljövårdsområdet föreslås i propositionen alt kommunerna genom ett frivilligt åtagande kan läla hälsovårdsnämnden ta över ansvarel för den löpande tillsynen av vissa slag av miljöfarliga verksamheter från länsstyrelsen. .

Beträffande påföljdssystemet föresläs alt en skärpning genomförs. Slraffmaximum för brott mol lagen föresläs bli höjt. Enligt propositionen bör päföljdssystemet förstärkas med en avgiftspäföljd (miljöskyddsavgifi). Syftet med en sådan avgift är att eliminera de ekonomiska fördelar som överträdelser av lagen kan medföra. Miljöskyddsavgifien skall tas ut vid överträdelser som har medfört betydande störningar för omgivningen eller risk för sådana störningar. Avgiften skall enligl förslaget i princip motsvara de ekonomiska fördelarna av en överträdelse och påföras den fysiska eller juridiska person som utövar den verksamhei i vilken överträdelsen skedde. Uppgiften alt pröva frågor om uttagande av miljöskyddsavgiften föresläs ankomma pä koncessionsnämnden pä talan av naturvårdsverket.

Lagändringarna föresläs träda i krafl den 1 juli 1981.

Regeringen kan föreskriva, att

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar ej får anläggas,

2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning ej fär utsläppas.

3. fast avfall eller annat fast ämne ej fär utsläppas eller uppläggas så att vattendrag, sjö eller annat vattenområde kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning ej fär ändras på sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som eljest är av betydelse frän störningssynpunkl

utan att koncessionsnämnden lämnat tillstånd enligt denna lag el-

Regeringen får meddela föreskrifter otn att

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte fär anläggas,

2. avloppsvallen av viss mängd, art eller sammansätlning inte fär släppas ut,

3. fasl avfall eller annat fasl ämne inle fär släppas ut eller läggas upp sä att vallendrag, sjö eller annat valtenomräde kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning inte fär ändras på ett säll som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som i annat avseende år av belydelse frän störningssynpunkt

utan att koncessionsnämnden har lämnal tillstånd enligt denna lag

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som fordras för bedömande av den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet, omfattning och verkningar.

Ansökan skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första styckei eller har den ej ingivas i tillräckligl anlal ex-

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla

/. de uppgifter, rUningar och tekniska beskrivningar som behövs Jör att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och omfallning,

2. en beskrivning av miljöeffekterna såsom arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra,

3. förslag tUl de skyddsåtgärder eller andra Jörsiktighetsmått som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten,

4. en redogörelse för del samråd som har ägt rum enligt 12 a § och vad som därvid har kommil fram.

Ansökningen skall inges i det anlal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Uppfyller ansökningen inle vad som föreskrivs i första styckei eller har den inte givUs in i tillräckligt

Har tio är förflutit från det tillståndsbeslut vunnit laga kraft eller har dessförinnan förhållandena ändrats väsentligt, kan koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt.

Om särskilda skäl föreligger, kan nämnden efler utgången av tid som anges i första stycket även ompröva tillständ att utsläppa avloppsvatten i visst vattenområde.

Har lio år förflutit från det all ett tillståndsbelut har vunnit laga kraft, får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt.

Redan dessförinnan får sådana villkor föreskrivas av nämnden efter vad som är skäligt, om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt eller om användningen av ny process- eller reningsteknik i verksamheten skulle medjöra en väsentlig förbättring från miljöskyddssynpunkt.

Om särskilda skäl föreligger, får nämnden efter utgången av den tid som anges i första stycket även ompröva tillstånd att släppa ut avloppsvatten i ett visst vattenområde.

Har regeringen fastställt villkor för tillstånd, fär koncessionsnämnden vid tillämpningen av 24, 25 eller 27 § icke avvika väsentligt frän villkorel utan att regeringen medgivit del.

29 Tillstånd förfaller, om den med tillståndet avsedda verksamheten ej satts i gäng inom lid som föreskrivits med stöd av 18 § andra stycket.

Visas giltigt skäl för dröjsmål eller skulle synnerligt men uppstå genom att tillståndet förfaller, kan koncessionsnämnden förlänga ti-

Har regeringen fastställt villkor för ett tillständ. fär koncessionsnämnden vid tillämpningen av 24, 25, 27 eller 29§ andra slyckel inle avvika väsentligt från villkoret ulan alt regeringen har medgivii det.

Ett tillständ förfaller, om den med lillständei avsedda verksamheten inte har satts i gång inom den lid som har föreskrivits med stöd av 18 § andra stycket.

Visas giltigt skäl för dröjsmålet eller skulle synnerligt men uppstä genom att tillståndet förfaller, får koncessionsnämnden förlänga ti-

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

skiU eljest föreligger får föreläggandet ges omedelbart och i annat fall först sedan det visat sig att rättelse ej kan vinnas genom råd och anvisningar.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar icke länsstyrelsen från att meddela sådan brådskande föreskrift som år nödvändig till följd äv särskilda omständigheter.

Om tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillständsbeslutet, kan länsstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad eller förelägga honom att själv vidtaga rättelse.

I beslut om föreläggande enligt denna paragraf kan länsstyrelsen utsålla vite.

Föreslagen lydelse

rigt finns särskilda skäl fär föreläggandet ges omedelbart och i andra fall först sedan det visat sig att rättelse inte kan vinnas genom räd.

Tillsländsbeslul enligt denna lag hindrar inte en tiUsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande föreskrifter som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.

Om en tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillstånds-beslutet, får en tillsynsmyndighet förordna om rättelse på hans bekostnad eller förelägga honom att själv vidtaga rättelse.

1 beslut om föreläggande enligt denna paragraf/år en tillsynsmyndighet sälta ut \ite.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sädana bestämmelser som avses i 2 § fjärde stycket,

2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen meddelat enUgl 10 första stycket utan att undantag har medgivits med stöd av 10 § andra stycket eller 17 § andra stycket, eller

3. åsidosätter villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av 10 § andra stycket eller 17 §, 18 § första stycket, 19-21, 24, 25, 27

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som har meddelats med slöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av 2 § fjärde stycket,

2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med slöd av 10 §,

3. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av 17 §, 18 § första stycket, 19-21 §, 21 a § andra styckei, 23-25, 27 §,

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

eller 41 §, så att allmän eUer enskild rätt kan kränkas.

dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första stycket, dömes till böter.

Föreslagen lydelse

29 § andra styckei eller 41 §,

4. underlåter alt fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första stycket eller i ansökan eller annan handling som avges enhgt denna lag eller enligt föreskrifl som har meddelats med slöd av lagen lämnar vederbörande myndighet oriktiga uppgifler rörande ell förhållande av belydelse för prövning av en fråga om lillslånd eller för tillsynen.

I ringa fall döms inle lill ansvar.

TUl an.svar enligt första stycket döms inle, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

tredje slyckel eller rörande förbud vid vite enligt 51 § föres hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslut av koncessionsnämnden, naturvårdsverket eller länsstyrelsen enligl denna lag föres hos regeringen genimi besvär.

För alt tillvaralaga allmänna inlressen får naturvårdsverket föra talan mot koncessionsnämndens eller länsstyrelsens beslul ifråga om tillstånd enligt lagen, mot koncessionsnämndens beslut i fråga som avses 141 § och mol länsstyrelsens beslut ifråga som avses i 40 § eller 43 § andra styckei.

Föreslagen lydelse

verk. Dock överklagas beslut om ersättning för kostnader enligt 14 § femte stycket andra meningen eller 43 § tredje stycket eller beslut om förbud vid vite enligt 51 § hos kammarrätten genom besvär. Om klagan över beslut i frågor om miljöskyddsavgifi finns särskilda bestämmelser i 59—62 §§.

Naturvårdsverket Jår föra talan mot beslul .som har meddelats i frågor om tillständ och i frågor som avses i 40, 41 eller 43 § andra stycket.

Rätt alt föra lalan mol beslut sotn har meddelats i frågor om tillstånd har också kommuner och sådana lokala arbetstagarorganisationer som organiserar arbetstagare i den verksamhet som avses med beslulet.

Prop. 1980/81:92 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skada, bestämma att länsstyrelsens     myndighetens beslut inte får verk-
eller hälsovårdsnämndens beslut ej    ställas förrän tillståndsfrågan har
får verkställas förrän tiUståndsfrå-    avgjorts eller koncessionsnämnden
gan   avgjorts   eller   koncessions-     föreskriver något annat,
nämnden föreskriver annat.             Vad som sägs i första styckei

skall gälla också sådana beslut om ingripanden mot miljöfarlig verksamhet som hälsovårdsnämnden meddelar med slöd av hälsovårdsstadgan (1958:663).

Miljöskyddsavgift

52 §

En särskild avgift (miljöskyddsavgift) skall ulgå, om en föreskrifl som avses 145 § första stycket 1—3 har överlrälts och överträdelsen har medfört dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten, dels betydande störningar för omgivningen eller riskför sådana störningar.

Miljöskyddsavgiften tUlfaller staten.

53 §

Miljöskyddsavgiften skall påföras den fysiska eller juridiska person som utövade den verksamhet i vilken överträdelsen skedde.

54 §

Miljöskyddsavgiften skall bestämmas till ett belopp som svarar mot de ekonomiska fördelarna av överträdelsen.

Kan full bevisning otn storleken av de ekonomiska fördelarna inte alls eller endast med svårighet läggas fram, uppskattas fördelarna IiU ett skäligt belopp.

55 §

Miljöskyddsavgifien får sättas under vad som följer av 54 § eller efterges, om särskUda omsländigheter föreligger.

Prop. 1980/81:92 13

Föreslagen lydelse

56 §

Frågor om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden på lalan av statens naturvårdsverk. Talan väcks genom ansökan. Om koncessionsnämnden gäller vid prövningen beslämmelserna i II och 15 §§. Dock skall vid en omröstning där lika röstetal uppkommer den lindrigaste meningen gälla.

Miljöskyddsavgift får ej påföras, om ansökningen inle har delgivits den som anspråket riktas mol inom tio år från del de i 52 § angivna förutsättningarna för påförandel inträtt.

57 §

Till säkerställande av anspråk på miljöskyddsavgifi får koncessionsnämnden på yrkande av statens naturvårdsverk förordna om kvarstad. Därvid gäller i tillämpliga delar vad i 15 kap. rättegångsbalken är föreskrivet om kvarstad för jord-ran.

58 §

Om förfarandel vid koncessions
nämndens prövning av frågor om
miljöskyddsavgifi gäller utöver fö
reskrifterna i 56 och 57 §§ denna
lag vad som föreskrivs 13—6 §§, 8—
26 §§, 29 §, 30 §, 31 § första
styckei, 32 S och 38-53 §§ förvall
ningsprocesslagen (1971:29l).
Därvid skall vad som sägs om räl
ten och länsräll gälla koncessions
nämnden. I stället för de i 40 §
nämnda lag angivna högsta vites
beloppen får koncessionsnämnden
bestämma beloppen lill högsl fem
tiotusen respektive etthundratusen
kronor.

Koncessionsnämndens beslut om miljöskyddsavgifi eller om kvarstad till säkerställande av anspråk på sådan avgift verkställs som domstols dom eller beslut.

Prop. 1980/81:92

Föreslagen lydelse

59 §

Koncessionsnämndens beslut i mål om miljöskyddsavgift överklagas hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansätlning som vattenöverdomstol. I fråga om sådan talan gäller följande.

Koncessionsnämndens beslut som innebär ell avgörande av saken överklagas genoin vad. Delsamma gäller beslul vari nämnden i samband med avgörande av saken har avgjort frågor om kvarstad eller ersättning lill en part eller skyldighel för en part all utge ersällning. En särskild vadeanmälan behövs inte.

Koncessionsnämndens beslut överklagas genom besvär då nämnden har

1. ogillat invändning om jäv mol
en ledamot i nämnden eller invänd
ning om alt hinder föreligger Jör
talans prövning,

2. avvisat ett ombud eller ett biträde,

3. avvisat en ansökan om åläggande av miljöskyddsavgifi,

4. avskrivit ett ärende om åläggande av miljöskyddsavgift,

5. förelagt någon all medverka på annat sätt än genom inställelse inför nämnden och underlåtenhet att iaktta föreläggandet kan medföra en särskild påföljd för honom.

6. utdömt vite eller annan påföljd för underiåtenhet att iaktta föreläggande eller ådömt slraffför en förseelse i förfarandet eller ålagt ett vittne eller en sakkunnig att ersätta kosinad som har vållats genom försummelse eller tredska,

7. förordnal angående undersökning av egendom eller annan liknande åtgärd,

8. förordnal angående ersättning för någons medverkan i målet eller

9. ulan samband med avgörande
av saken utlåtit sig om kvarstad el
ler ersättning IiU en part eller skyl-

Prop. 1980/81:92 15

Föreslagen lydelse

dighet för en part att utge ersättning.

Andra beslul får överklagas endast i samband med överklagande av ett beslul som innebär avgörande av saken.

60 §

Vadeinlagan eUer besvärsinlagan skall ha kommit in till hovrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslulet. Om en vadeinlaga eller en besvärsinlaga före fullföljdstidens utgång har givits in IiU koncessionsnämnden, hindrar detta inte alt talan las upp till prövning. Det ankommer på hovrätten alt avgöra om det finns hinder mot att pröva talan.

61 §

Beträffande rättegången i hovrälten och högsla domstolen i mål om miljöskyddsavgift gäller, med nedan angivna avvikelser, i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål vari förlikning inte är tillåten och om besvär.

I fråga om rättegångskostnaderna gäller rättegångsbalkens bestämmelser om allmänt åtal i till-lämpliga delar. Beträffande naturvårdsverket gäller i stället för beslämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande för part och parts utevaro i tvistemål vad som är föreskrivet för åklagare.

I SläUet för de i 9 kap. 8 § rättegångsbalken angivna högsla vites-beloppen får rätten bestämma vilesbdoppen lill högsl femliolusen respektive etthundralusen kronor.

62 §

Beslul av naturvårdsverket i frågor som gäller miljöskyddsavgiften får inle överklagas.

Prop. 1980/81:92 16

Föreslagen lydelse

63 §

En påförd miljöskyddsavgifi bortfaller i den mån verkstäUighet inte har skett inom tio år från det an beslulet vann laga kraft.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2. 1 fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3. Bestämmelserna i 52-63 §§ tillämpas endasl i fråga om överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

4. Den som efter ikraftlrädandet uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter villkor eller föreskrift som har meddelats med stöd av 10 § andra stycket eller 17 § andra stycket i äldre lydelse, döms till böter eller fängelse i högst två år.

1 ringa fall döms inte till ansvar.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

5. Har en föreskrift som avses i punkten 4 första styckei överträtts efter
ikraftträdandet och har överträdelsen medfört dels ekonomiska fördelar
för den som utövar den miljöfarliga verksamheten, dels belydande stör
ningar för omgivningen eller risk för sädana störningar, skall miljöskydds
avgift utgå. Beträffande miljöskyddsavgiften gäller i övrigt bestämmelser
na i 52-63 §§.

Prop. 1980/81:92 17

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-30

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Lagrådsremiss med förslag till ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga' för all göra en översyn av miljöskyddslagen (ML). De sakkunniga, som anlog namnet miljöskyddsutredningen, avlämnade i december 1978 delbetänkandel (SOU 1978:80) Bällre miljöskydd 1. 1 belänkandel läggs förslag fram om ändringar i ML:s förprövnings-, tillsyns- och påföljdssystém.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels miljöskyddslagen och miljöskyddskungörelsen (1969: 388) som bUaga 1, dels miljöskyddsulredningens samfnanfaltning av belänkandet som bilaga 2, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 3. Belräffande nuvarande förhällanden saml utredningens närmare överväganden hänvisas i övrigl till betänkandet.

Efter remiss har yllranden över miljöskyddsulredningens belänkande avgetts av jusliliekanslern, riksåklagaren, Svea hovräll, kammarrätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rädet, socialstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket, linjenämnden för hälso- och miljövärdsutbildning vid Umeå universitet, lanlbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, stiftelsen industrins vatten- och luflvärdsforskning, kommerskollegium, arbetarskyddsstyrelsen, statens planverk, sta-

' Riksdagsledamöterna Bengt Gustavsson, ordförande, Tage Adolfsson, Birgit Friggebo, Per Olof Håkansson, Lars-Åke Larsson, Kjell A. Mattson samt Maj-Britt Theorin. Sedan Gustavsson och Friggebo avsagt sig sina uppdrag tillkallades som sakkunniga i deras ställen kammarrättspresidenten Cari Axel Petri. ordförande, fr. o. m. den 21 december 1976 och riksdagsledamoten Torkel Lindahl fr. o. m, den 1 november 1976,

2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 18

tens industriverk, delegationen för företagens uppgiftslämnande, slatens provningsanstall, miljöskadeulredningen (Ju 1978:08), ulredningen om den regionala laboratorieverksamheten (Jo 1976:04), samtliga länsstyrelser, länsslyrelsernas organisationsnämnd, kommunerna Botkyrka, Eskilstuna, Gislaved, Helsingborg, Järfälla, Kalix, Karistad, Kristianstad, Kungsbacka, Nora, Norrtälje, Stenungsund, Slockholm, Sundsvall, Södertälje, Täby, Vilhelmina och Växjö, samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikels slörre kommuner. Svenska kommunförbundel. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges industriförbund. Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR. Landsorganisationen i Sverige, Kooperativa förbundet. Svenska hälsovärdstjänste-mannaförbundet. Lantbrukarnas riksförbund. Riksförbundet för allmän hälsovård, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcenirum samt Vatten-värnet.

Riksåklagaren har bifogal yttranden från överåklagarna i Slockholm och Göteborg saml länsåklagarmyndigheterna i Malmöhus, Älvsborgs och Gävleborgs län. Vidare har socialstyrelsen bifogal yllranden från omgivningshygieniska avdelningen vid slatens nalurvårdsverk saml länsläkaror-ganisationerna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Gollands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbotlens län. Fiskeristyrelsen har överlämnat yttranden från fiskeriintendenlerna i övre norra, nedre norra, östra, västra och nedre södra distrikten saml från havsfiskelaboraloriets avdelningar i Göteborg och Lysekil. Kommerskollegium har bifogat yllranden frän Sveriges grossislförbund saml handelskamrarna i Skåne och Slockholm. Länsstyrelserna har överlämnat yllranden från bl.a. Slockholms läns landstingskommun, länsläkarorganisationen i Östergöllands län, länsveterinären i Jönköpings län. Svenska kommunförbundets länsavdelningar i Jönköping och Kalmar, kommunerna Ale, Berg, Bjuv, Borlänge, Borås, Bräcke, Emmaboda, Falkenberg, Golland. Göteborg, Halmstad, Hylte, Hässleholm, Högsby, Jokkmokk, Kalmar, Karlshamn, Karlskoga, Karlskrona, Kiruna, Krokom, Laholm, Landskrona, Lessebo, Lindesberg, Luleå, Lycksele, Lysekil, Malmö, Mjölby, Nordmaling, Norrköping, Norsjö, Nyköping, Nässjö, Olofslröm, Pajala, Piteå, Ragunda, Robertsfors, Ronneby, Skellefteå, Storuman, Strömsund, Strängnäs, Svalöv, Söderhamn, Sölvesborg, Trollhättan, Umeå, Varberg, Vännäs, Västervik, Åre, Ängelholm, Örebro, Örnsköldsvik och Östersund. Vidare har från länsstyrelserna bilagts yttrande från bl.a. samarbetsgruppen i hälsovårdsfrågor för Torne och Kalix älvdalar, Gotlands naturvärdsförening, Kalmar läns naturvärdsförbund, Karlskrona naturvänner. Mellersta Blekinges naturvårdsförening. Gollands, Kronobergs och Blekinge, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare. Utvecklingsfonden i Gotlands län, Boliden Metall AB samt Mo och Domsjö AB.

Prop. 1980/81:92 19

Härutöver har yttranden ingivils från statistiska centralbyrån, högskolan i Kalmar, Naturvärdsdirektörers förening, kommunerna Boden, Luleå, Piteå och Älvsbyn i samråd. Centerns ungdomsförbund. Biologsamfundet, Fältbiologerna, Norrlands naturvärn och allmänheten.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill prolokollel i detta ärende som bilaga 4.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 29 oktober 1971 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga' för utredning rörande koslnaderna för miljövården. De sakkunniga, som anlog namnet utredningen om kostnaderna för miljövården (miljökostnadsuiredningen), avlämnade i april 1978 sitt slutbetänkande (SOU 1978:43) Miljökostnader, Miljön i samhällsekonomin - kostnadsslag, kostnadsfördelning, styrmedel. Utredningens sammanfattning av betänkandets innehåll bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Efter remiss har yttranden över miljökoslnadsutredningens belänkande avgetts av socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket, universitets- och högskoleämbetet, statens naturvärdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen, statens planverk, statens industriverk, Sveriges lantbruksuniversitet, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, lantbmksstyrelsen, fiskeristyrelsen, konsumentverket, slyrelsen för teknisk utveckling, länsstyrelserna i Slockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Krislian-stads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorriands, Västerbotiens och Norrbotlens län, naturresurs- och miljöutredningen (Jo 1978:01), miljöskyddsutredningen (Jo 1976:06), Centralorganisationen SACO/SR, Kooperativa förbundet. Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas riksförbund. Svenska kommunförbundel. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation. Tjänstemännens centralorganisation. Kemikontoret, Svenska Trä-forskningsinstitutet, Naturvetenskapliga forskningsrådet, Södertälje kommun och Svenska vatten- och avloppsföreningen.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 6.

Jag kommer i det följande att först under avsnittet Inledande synpunkter (2.1) ta upp vissa allmänna utgångspunkter för reformer på miljövårdsområdet i anslutning till en redogörelse för miljökoslnadsutredningens betänkande. I de därpå följande avsnitten behandlas miljöskyddsutredningens förslag till ändringar i miljöskyddslagen.

Generaldirektören Valfrid Paulsson, ordförande, riksdagsledamöterna Birger Rosqvisl, Jan Bergqvist, Inga Thorsson, Staffan Burenstam Linder, Sören Norrby och Sven Eric Åkerfeldl. Sedan Inga Thorsson och Burenstam Linder avsagt sig sina uppdrag tillkallades i deras ställen den 10 juni 1974 riksdagsledamoten Lennart Pettersson och den 20 december 1974 riksdagsledamoten Ingrid Sundberg.

Prop. 1980/81:92 20

2 Allmän motivering

2.1 Inledande synpunkter

Miljövårdsarbetet i Sverige har utvecklats starkt under 1970-talet. Miljövården är numera en viktig del av samhällets uppgifter. Även om betydande insatser redan gjorts och fortlöpande görs för att lösa olika miljövårdsproblem kommer behovet av ytterligare insatser att vara stort inom många områden. Samtidigt mäste vidtagna åtgärder utvärderas och pågående verksamheter följas upp och ses över.

Ett av de viktigaste redskapen för miljövårdsarbetet är miljöskyddslagen som varit i kraft sedan den 1 juli 1969. Lagen syfiar Ull all förebygga vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar.

Kostnaderna för miljövården är stora, men de är med hänsyn bl. a. till att miljövårdsinsatserna i allt högre grad integreras i andra åtgärder ofta svåra att urskilja och beräkna. Ännu svårare att beräkna är i allmänhet miljövårdens intäktssida. Det är emellertid viktigt att vi, när kostnaderna för olika miljövårdsåtgärder diskuteras, också beaktar de betydande långsiktiga vinsterna för samhället av ett förebyggande miljövårdsarbete.

Beslut om reformer och åtgärder inom miljövårdsområdet har hittills i stor utsträckning avsett sådana frågor där klart definierade problem förelegat och där godtagbara tekniska lösningar funnits lill rimliga kostnader. Enligt min uppfattning har det också varit naturligl att i del inledande skedet av miljövårdsarbetet direkt angripa de konkreta problemen pä delta sätt.

Allt eftersom flera av de mest påtagliga miljöproblemen angripits och delvis kunnal lösas, ökar behovet såväl av en mer noggrann prövning av fördelningen av resurserna inom ramen för miljöpolitiken som av att de samlade insatserna kan vägas mot satsningar inom andra sektorer. Del år samtidigt angeläget att effektiviteten i miljöskyddslagens system för förprövning, tillsyn och påföljder ses över. Betydande brister föreligger ännu när det gäller kontrollen av bl.a. sådana föroreningar som härrör från industrin.

Jämsides med strävandena alt kontinuerligt effektivisera det löpande miljövårdsarbetet måste vi i framtiden rikta ökad uppmärksamhet mot mera långsiktiga och därmed ofta mera svårgripbara hot mol miljön. Vissa av dessa såsom försurningen framstår redan nu som påtagliga och konkreta miljöproblem. Andra frågor som i framtiden kommer att bli allt viktigare är bl. a. luftens ökade koldioxidhalt som en följd av den omfattande förbränningen av fossila bränslen, hoten mot ozonlagret saml kontrollen av sådana kemiska ämnen som redan i myckel smä koncentrationer i ett mera långsikfigt perspektiv kan skada människor och miljö.

Det är vidare angeläget att vi i framtiden kan anlägga ett vidare perspektiv på miljövårdspolitiken. Vi måste kunna fatta våra beslut mot bakgrund

Prop. 1980/81:92 21

av en mera samlad bedömning oeh prioritering av behovel av åigärder inom hela miljövårdsområdet. Det är också nödvändigl all vi genom bättre och mer långsiktig planering i större ulslräckning än f. n. söker förebygga miljövårdsproblem genom att åstadkomma en bättre hushållning med naturresurserna. Många av miljöstörningarna har nämligen sin grund i ett direki slöseri med naturresurser. Det är en viktig uppgift för den av mig är 1978 tillsatta naturresurs- och miljökommittén alt bl. a. frän denna utgångspunkt dra upp allmänna riktlinjer för en samlad långsiktig svensk naturresurs- och miljöpolitik.

Flera utredningar har under de senasle aren behandlal frägor av betydelse frän de utgångspunkter jag nu berört. Miljöskyddsuiredningen har fåll i uppdrag bl.a. mot bakgrund av de erfarenheter som har gjorts vid miljöskyddslagens tillämpning att se över lagen och föreslå de ändringar som behöver göras föratt ytterligare förbättra samhällets möjligheler att ingripa mot och konlrollera miljöfarlig verksamhei. Miljöskyddsuiredningen har redovisat ett första resultat av sin översyn i del nyss nämnda delbetänkandel Bättre miljöskydd 1. Däri har lagts fram förslag om ändringar i lagens system för prövning, tillsyn och påföljder. Jag behandlar dessa förslag i det följande i avsnitten 2.2-2.4. Sitl fortsatta arbete ägnar miljöskyddsuiredningen ät bl.a. de mycket vikliga frågorna om ytteriigare äigärder mol bullerstörningar och ätgärder för alt återställa skadad miljö. Samtidigt pågår en översyn också av lagens ersättningsregler. Den uppgiften handhas av miljöskadeutredningen och syftar till att bl. a. förbällra möjlighelerna för enskilda att få ersättning för miljöskador.

Frägor om bl.a. fördelningen av kostnadsansvaret för miljövärdsätgär-derna och principerna för användningen av olika styrmedel inom miljövårdsarbetet har behandlats av miljökostnadsutredningen som under är 1978 lade fram sitt slutbetänkande Miljökostnader. Miljökostnadsutredningen har utifrän sina i direktiven angivna uppgifter all studera kostnaderna för miljövårdsinsatserna, principerna för kostnadsfördelningen saml användningen av olika styrmedel på miljövårdsområdet gjort en bred genomgång av miljövärdspoliliken.

Mot denna bakgrund har ulredningen lagt fram förslag om främjande av forskning rörande samhällsekonomisk värdering av miljöpolitikens koslnader och intäkter. Utredningen har också förordal dels införandel av en särskild avgift på utsläpp ulöver i lillståndsbeslut medgivna mängder som komplement lill den tillståndsprövning som även fortsätlningsvis föresläs vara del centrala styrmedlet, dels en längre gående tillämpning av principen om förorenarens kostnadsansvar genom införande av en prövnings-och lillsynsavgift. Vid sin genomgäng av styrmedel har utredningen funnit övervägande skäl lala mol en mera generell användning av subventioner. Utredningen har vidare förordal en vidgad långtidsplanering av miljövårdsarbetet.

Frågor rörande användningen av olika styrmedel i miljövärdspoliliken

Prop. 1980/81:92 22

har varil föremål för omfatiande diskussioner i olika sammanhang under miljövårdsarbetets uppbyggnadsskede. Diskussionerna har därvid bl.a. gällt i vad mån de styrmedel som i första hand använls, nämligen lagsliflning och vissa ekonomiska stödåtgärder, skulle kompletteras med olika slag av avgifter på miljöfarlig verksamhet.

Genom det arbete som bedrivits inom ramen för miljökostnadsuiredningen har det varit möjligt för företrädare för politiska partier, organisationer och myndigheter att gemensamt studera frägor om ansvaret för koslnaderna för miljövården och styrmedlen för miljövårdspolitiken. Del är milt intryck att därvid en betydande samstämmighet har uppnåtts i fråga om den grundläggande synen på mänga av dessa frågor inkl. avvägningen mellan ekonomiska och administrativa styrmedel. Detta arbete har därför i sig haft ett stort värde.

Den principiella utgångspunkten när det gäller fördelningen av kostnaderna för miljövärdsätgärder bör enligl min mening vara alt kostnaderna för den påfrestning pä miljön som produktionen av varor och tjänster medför skall inräknas i priset för dessa varor och tjänster. Genom all priset påverkar konsumenternas val av varor och tjänster kan härigenom produktionen styras mol ett slörre hänsynslagande till miljön. Svårigheterna alt fulll ut genomföra den angivna principen är emellertid uppenbara. De samhällsekonomiska miljökostnaderna kan indelas i koslnader för all fastställa och genomdriva krav pä minskning av föroreningarna, kostnader för att uppfylla ställda krav och koslnader för den miljöstörning som äger rum trots vidtagna åtgärder. Del första av dessa slag av koslnader bärs i dag av miljömyndigheterna, del andra av förorenaren och det tredje av dem som utsätts för miljöstörningen. I enlighel med den internationellt vedertagna principen att förorenaren skall betala bör möjligheterna att i ökad ulslräckning överföra även det första och det tredje slaget av kostnader till förorenaren fortlöpande prövas. En väg att åstadkomma sädan kostnadsöverföring är enligt min mening all kontinuerligt skärpa miljökraven och utvidga deras tillämpningsområde. Härigenom kommer miljöstörningarna att minska, dvs. kosta mindre, medan koslnaderna för att uppfylla ställda krav ökar. Självklart är all man genom skärpning av miljökraven sä småningom kan nä en gräns där koslnaderna för alt uppfylla kraven inle bedöms motsvara fördelarna från miljöskyddssynpunkl.

Miljökostnadsutredningen har funnit all prövningen i del enskilda fallet av vilka miljökrav som skall gälla alltjämt måste vara miljövårdspolitikens grundläggande styrmedel. Generella styrmedel kan i vissa fall vara användbara, främst för att angripa nationella och regionala föroreningsproblem. Liksom huvuddelen av remissinslanserna instämmer jag i ulredningens allmänna bedömning på denna punkl. Viktigt i detta sammanhang är att prövningssystemel görs sä smidigt och effektivt som möjligt. Där sä är möjligt bör också generella styrmedel prövas.

Miljökostnadsuiredningen har behandlal möjlighelerna att införa av-

Prop. 1980/81:92 23

gifter för s.k. överutsläpp och restutsläpp. Överuts/äpp beskrivs därvid som utsläpp som genom olyckshändelser, oaktsamhet m. m. sker utöver de i tillståndsbeslut medgivna mängderna, medan restutsläpp är de utsläpp som medges i tillståndsbeslut. Utredningen förordar dock avgift endast för överutslåpp. Ett styrsystem med ulsläppsavgifler förutsätter att påfrestningarna pä miljön av dessa utsläpp verkligen kan värderas i kronor. Utredningen har själv påvisat hur svär en sådan värdering är. Naturvårdsverket och åtskilliga andra remissinstanser har ännu inle funnit tiden mogen för ett sådant styrsystem. Jag delar denna bedömning. Ulredningen har emellertid ocksä behandlat frågan om avgifter för överutsläpp som ett sanktionsmedel för att åstadkomma en skärpt lillämpning av gällande lagstiftning. I delta avseende har den föreslagna övemtsläppsavgiften samma syfte som den miljöskyddsavgifi som föreslagils av miljöskyddsutredningen. Jag återkommer därför till denna fråga vid behandlingen av miljöskyddsulredningens förslag om skärpta påföljder (avsnitt 2.4).

Principen all den som förorenar ocksä skall betala miljövårdskostnaderna tas av utredningen som utgångspunkt för en diskussion ocksä av avgifter för att täcka myndigheternas kostnader för prövning och tillsyn. Ett antal remissinstanser lar upp och tillstyrker allmänt denna princip. Enligt min mening är del en naturlig konsekvens av principen om förore-narnas kostnadsansvar att kostnaderna för prövning och tillsyn i högre grad överförs pä förorenaren. Miljökoslnadsutredningens förslag om en avgift för prövning och tillsyn förtjänar därför att prövas noga. Ett antal remissinstanser har uttryckt oro över att en prövningsavgift kan leda till motstånd hos företagen mot alt läla pröva sin verksamhet och att en tillsynsavgift kan försämra det goda samarbetet mellan företagen och tillsynsmyndigheterna. Nalurvärdsverkel framhåller dock i sitt remissvar all avgifterna kan och bör utformas på ett sådanl sätt att de inle negativt päverkar beteendet hos dem som skall betala avgifterna. Utformningen av avgiftssystemet är därför av stor betydelse. Regeringen har i juni 1979 uppdragit ål nalurvärdsverkel att, under medverkan av riksrevisionsverkel och riksskatleverkel, utforma ett förslag till avgiftssystem. En första etapp av detla utredningsarbete har redovisats i rapporten Avgift på prövning och fillsyn enligt miljöskyddslagen (SNV PM 1310). Rapporten remissbehandlas f. n. Sedan remissbehandlingen har avslulals avser jag all återkomma lill frägan.

Mot bakgrunden av vad jag nu har sagl vill jag understryka all de ställningstaganden som jag senare kommer att redovisa rörande frägor om olika slag av avgifter pä miljövårdsområdet inte skall ses som någon slutpunkt i arbetet med dessa frågor. Enligt min mening är det viktigt att detta arbele drivs vidare.

En av de frågor som miljökostnadsutredningen särskilt har studerat är hur koslnaderna skall bestridas vid återställande av skadad miljö. Ulredningen har främsi uppehållit sig vid sjörestaureringar. I en särskild rapport

Prop. 1980/81:92 24

har utredningen presenterat bl. a. den väl utprovade teknik som i dag fmns för att kunna restaurera skadade sjöar och vattendrag. Under perioden 1969-77 har statsbidrag utgått med totalt 5,8 milj. kr. Ull drygt 40 kommunala restaureringsprojekt. Bidrag har i allmänhet utgått med 50 % av kostnaderna. Ulgångspunkl för kommuns beslut om sjörestaurering har i allmänhet varit den insats som bedömts rimlig för kommunens egna invånare. Miljökostnadsuiredningen framhåller att i sädana fall då en sjö är av stor betydelse för människor utanför den berörda kommunen kan mer långtgående restaureringsåtgärder mycket väl vara motiverade från en regions eller från hela landets synpunkt än vad kommunen anser sig ha råd med. 1 dessa fall kan det, enligt miljökostnadsutredningen, vara motiverat med statsbidrag, som i så fall bör slä i proportion till de positiva effekterna utanför kommunen.

Enligt min mening är del .mgeläget alt möjligheterna att restaurera förorenade sjöar tas till vara ocksä i fortsättningen. Det mest akula problemet gäller i dag försurningen av sjöar och vattendrag orsakad av nedfall av svavel vilket främst kommer från källor i andra länder. Eftersom delta problem berör en allt större del av Sverige och dä det i mänga fall är ett klart nationellt intresse att förhindra fortsatt försurning inom ett område är ett statligt stöd till kalkning enligt min mening motiverat. Statliga insalser kan ocksä vara motiverade när del gäller vissa andra enstaka stora restaureringsföretag av klart riksintresse. Jag avser därmed ett sädanl fall som restaureringen av Hornborgasjön där staten lagt ned slora kostnader pä ulredningar och riksdagen ullalat sig om den restaurering som bör genomföras. När det gäller restaurering i allmänhet av sjöar som förorenats genom kommunala eller industriella utsläpp och där restaureringen är ett lokalt intresse anserjag däremot inle att det är rimligt att staten helt eller delvis skall bära kostnaderna. Det bör i sådana fall vara den som svarat för utsläppen eller i andra hand den som har det närmaste intresset av restaureringen som får ta pä sig kostnaderna för restaureringen. Jag vill i detta sammanhang framhålla att det är angeläget att frågorna om ansvaret för alt äterställningsåtgärder vidtas i sådana fall där miljöstörningar ägt rum prövas vidare. Denna fräga är ocksä som jag nyss har sagl en av huvudfrågorna i miljöskyddsutredningens fortsatta arbete.

En mer finavstämd fördelning av resurserna inom miljöpolitiken och en eventuellt utökad användning av ekonomiska styrmedel skulle underlättas betydligt av ökade kunskaper om miljöpolitikens kostnader och intäkter. Miljökostnadsutredningens analys är, som många remissinslanser framhåller, en värdefull början. Som ulredningen framhåller uppstår kostnader för att fastställa och genomdriva miljökrav, för alt förhindra föroreningar, för forskning, undervisning och information, för att återställa förstörd miljö, för att skapa nya miljövärden, för all bevara områden för naturvärds- och friluftsändamäl samt för resterande miljöförstöring. Intäkter uppstår bl.a. där miljöstörningar har kunnal undvikas, där miljön äter-slällts eller nyskapats och där värdefull natur bevarats.

Prop. 1980/81:92 25

Många av dessa kostnader och intäkter är självfallet myckel svåra all mäta men även grova uppskattningar kan ofta vara av värde. Miljökostnadsuiredningen har föreslagil att forskning rörande samhällsekonomisk värdering av miljöpolitikens kostnader och intäkter främjas. Jag delar uppfattningen att sådan forskning bör ges högre prioritet än hitlills. Därvid kan man också undvika att intresset hell inriktas pä sådana miljöstörningar som är lättast att identifiera och kostnadsberäkna. Naturvårdsverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 med hänvisning bl.a. lill utredningens förslag begärt medel under anslaget lill miljövärdsforskning bl.a. för start av ett nytt projektområde med inriktning på miljöekonomi. Vid min medelsberäkning under anslaget har jag ocksä utgått frän att en. ökad satsning på miljöekonomisk forskning skall kunna komma lill ständ.

Med utgångspunkt i sin allmänna genomgång av hittillsvarande miljö-värdsinsatser har miljökostnadsuiredningen föreslagil en ökad långtidsplanering inom miljövärden. Ett slorl antal remissinstanser har instämt i detta förslag. Enligt min mening är en långsiktig planering av miljövärden mycket angelägen. Långtidsplaneringen bör genom samlade redovisningar och bedömningar ha till syfte alt pä ett tidigt stadium peka på de viktigaste miljöproblemen, ange hur olika problem bör prioriteras och vilka insatser som bedöms vara nödvändiga pä olika omräden. En sädan långlidsplän bör syfta lill att underlätta långsiktiga politiska beslut pä miljövärdsomrädel. I direktiven till naturresurs- och miljökommittén har jag ocksä framhållit all dess arbete bör ses som inledning till en planmässig utredningsverksamhet inom naturresurs- och miljöområdet. 1 direktiven framhålls vidare att kommittén skall pröva möjligheterna att upprätta ett samlat program för framtida insalser när det gäller skyddel av den yttre miljön. Jag förutsätter mot denna bakgrund att formerna för en långtidsplanering inom miljövården kommer att mer ingående behandlas av denna kommitté.

Jag går nu över till alt behandla de förslag lill ändringar i miljöskyddslagen som har lagts fram av miljöskyddsutredningen.

2.2 Förprövningssystemet

2.2.1 Allmänna synpunkter

Förutsättningarna för att man skall fä driva verksamhet eller vidta älgärd som faller under ML anges i vissa tillåtlighetsregler. 1 dessa fastslås bl. a. att för miljöfarlig verksamhei skall väljas sädan plats att ändamålet med verksamheten kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan att kostnaden blir oskälig. Den som utövar eller ämnar utöva sädan verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning och iaktta alla andra försiktighetsmått som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet genom verksamheten.

Med stöd av bemyndiganden i ML har regeringen genom beslämmelser i miljöskyddskungörelsen (MK) infört förprövningsplikl i fråga om olika

Prop. 1980/81:92 26

slag av miljöfarlig verksamhet som närmare anges i MK. För sådan miljöfarlig verksamhei som kan medföra de allvarligaste riskerna för miljön gäller skyldighet att söka tillständ hos koncessionsnämnden för miljöskydd. I beslut om tillständ meddelas föreskrifter om försiklighetsmäll och de villkor i övrigl som skall gälla för den prövade verksamheien. För annan i MK närmare angiven verksamhet där riskerna inte har bedömts vara fullt så allvarliga gäller skyldighel all göra anmälan hos länsstyrelsen i god tid innan verksamheien påbörjas. I anledning av en anmälan har länsstyrelsen möjlighet att bl.a. meddela räd och anvisningar eller föreläggande om försiktighetsmått. Skyldigheten all söka tillstånd eller alt göra anmälan gäller inte bara när en ny fabrik eller annan inrättning skall anläggas utan ocksä när en befintlig anläggning eller inrättning av del slag som anges i MK skall ändras, om ändringen kan medföra att störningen eller föroreningen ökar eller får en annan sammansättning eller att sättel för utsläppet ändras.

Beträffande alla företag som är tillsländsplikliga har statens nulurvårds-verk befogenhet alt efter prövning i varje särskilt fall medge undantag från skyldigheten att söka tillstånd (dispens). Dispensprövningen, som lillkom för att tillgodose behovet av ett snabbt och smidigt prövningsförfarande, sker under friare former än lillständsprövningen men är i princip lika omfatiande, eftersom samma lillätlighetsregler skall lillämpas. En viss dispensprövning har lagts också på länsslyrelserna. Antalel dispensärenden har minskat under senare år.

Som jag tidigare har nämnt redovisas den nuvarande lydelsen av ML oeh MK i bilaga I, till vilken jagvill hänvisa för en mer detaljerad information om innehållet i de aktuella beslämmelserna.

Förprövningen av miljöfarlig verksamhei är en mycket viktig del av miljöskyddsarbetet. I likhet med utredningen och remissinslanserna anser jag alt det nuvarande förprövningssystemet behöver förenklas och effektiviseras i olika avseenden. Jag ansluter mig lill utredningens förslag att naturvårdsverkets och länsstyrelsernas dispensrätl nu tas bort och alt prövningen framdeles skall ske hos koncessionsnämnden och länsslyrelserna. Naturvårdsverkets uppgifter som förprövande myndighel bör sälunda upphöra. Verket bör därigenom kunna koncentrera sina insalser som central tillsynsmyndighet och som företrädare för miljöskyddsintresset i miljöskyddsärenden. Enligt utredningens förslag bör det nuvarande anmälningsförfarandet förstärkas och kombineras med en förprövning av verksamheten i fräga hos länsstyrelsen. Förslaget innebär all en miljöfariig verksamhet inte skall få påbörjas, innan det föreligger ell besked från länsstyrelsen om de villkor pä vilka verksamheten skall få bedrivas.

I likhet med flera remissinslanser anserjag att övervägande skäl lalar för att formerna för förprövningen i princip bör vara desamma vid länsstyrelserna som vid koncessionsnämnden. Ulredningens förslag om en anmälningsskyldighet för företagen kombinerad med förprövning av länsslyrel-

Prop. 1980/81:92 27

serna bör ersättas med en reglering genom tillståndsprövning. Varken för företagaren eller prövningsmyndighelen lorde ett tillsländstvång vara mera betungande än den av utredningen föreslagna regleringen under förulsällning att prövningsförfarandet såsom jag förordar i det följande anpassas till ärendenas art.

Koncessionsnämndens uppgift i förprövningssystemet bör även i fortsättningen vara att pröva sådan miljöfarlig verksamhet som bedöms kunna medföra de allvarligaste ölägenheterna för miljön och där prövningen av tillåtlighetsfrägan således kräver särskild kompelens.

I likhet med vad som gäller f. n. bör det ankomma pä regeringen att med stöd av ett bemyndigande i ML beslula om vilka slag av miljöfarlig verksamhet som över huvud tagel skall vara underkastade förprövningsplikl och vilka av dessa som skall prövas av koncessionsnämnden resp. länsslyrelserna.

För riksdagens information villjag i korthet redovisa hur bemyndigandet enligt min mening bör användas. Jag delar utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning all förprövningsskyldigheten i fortsättningen i huvudsak bör omfatta de skilda slag av miljöfarlig verksamhet som i dag är underkastade tillstånds- eller anmälningsplikt enligl MK. Belräffande ärendenas fördelning mellan koncessionsnämnden och länsstyrelserna kan jag i stort sett ansluta mig till utredningens förslag. Förslaget innebär att vissa slag av miljöfarliga verksamheter, som nu är tillsländsplikliga och som av utredningen bedöms vara av mindre allvarlig art, i forlsältningen skall prövas av länsstyrelserna i stället för av koncessionsnämnden.

Utredningen föreslår att ett anmälningsärende som skall prövas av länsstyrelsen skall kunna hänskjutas lill koncessionsnämnden för prövning, om länsstyrelsen anser det motiverat pä grund av ärendets principiella vikl eller om naturvårdsverket begär del. Jag har samma uppfallning som utredningen att ärenden som är av den lyp som normall skall prövas av länsstyrelsen kan komma att visa sig vara så komplicerade eller kontroversiella med hänsyn Ull omständigheterna i del särskilda fallet all det finns anledning att ta i anspråk den kompelens som finns hos koncessionsnämnden. Det bör därför vara möjligt att hänskjula sådana ärenden lill nämnden. Enligt min mening bör del ankomma pä länsstyrelsen att själv avgöra när underställning skall ske. Därvid bör givetvis naturvårdsverkets uppfattning i fråga om behovet av underställning tillmätas stor betydelse.

Naturvårdsverket kan uppenbarligen inte yltra sig i samtliga tillståndsärenden hos länsstyrelserna. Verket bör emellertid kunna underlätta länsslyrelsernas prövning även av ärenden vari yttranden inte avges, om verket såsom jag förutsätter meddelar råd och anvisningar i fråga om de försiktighetsmått som i allmänhet bör gälla vid skilda slag av miljöfarlig verksamhet. Enligt min mening är det värdefullt om sådana anvisningar innehåller bl. a. exempel pä sådana föreskrifter som normall bör knytas lill tillstånd till miljöfarlig verksamhet av olika slag. Dylika standardiserade

Prop. 19180/81:92 28

villkorsföreskrifter bör som regel kunna tillämpas i sådana ärenden där tillståndsfrågan från miljöskyddssynpunkt framstår som relalivl okomplicerad och där det till följd därav gär att tillämpa en viss schablonmässighet vid bedömningen. För tydlighels skull vill jag påpeka alt det slag av räd och anvisningar som jag här har diskuterat självfallet inte är bindande för prövnihgsmyndigheterna.

Några remissinstanser har väckt frägan alt införa förprövningsplikl enligt ML för fasta trafikanläggningar såsom flygplatser och vägar. Med hänsyn tiU att miljöskyddsuiredningen enligt sina direktiv har i upprag att överväga denna fråga och enligl vad jag har inhämtat avser all i ett kommande betänkande lägga fram förslag, som syfiar till en från miljöskyddssynpunkt effektivare prövning av dessa anläggningar, är jag inle beredd alt nu ta slällning lill hur miljöskyddsprövningen i dessa fall bör "vara utformad.

Som jag nyss har redovisat har regeringen enligt ML befogenhet att föreskriva anmälningsplikt beträffande miljöfarlig verksamhei som inte är tillståndspliktig. En sådan befogenhet bör finnas kvar. Som naturvårdsverket anför i sitt remissyttrande kan det beträffande viss slags verksamhet som normalt sett är mindre miljöfarlig än den lillslåndspliktiga vara tillräckligt från kontrollsynpunkl med anmälningsplikt.

Var och en som utövar eller ämnar ulöva miljöfariig verksamhet för vilken tillståndsplikt inte råder har enligt ML rätt att begära prövning hos koncessionsnämnden, humvida han får driva verksamheten och under vilka villkor del får ske. En sådan ordning med frivillig tillståndsprövning bör finnas ocksä i ett reformerat prövningssystem.

2.2.2 Förprövningsförfarander

Enligt MK bör den som planerar att anlägga en förprövningspliktig miljöfarlig verksamhei i god tid inhämta räd och anvisningar från naturvårdsverket eller länsstyrelsen. Genom sädana räd och anvisningar fär företagaren kännedom om bl.a. vilka skyddsåtgärder som normall brukar krävas för en verksamhet av aktuellt slag. Dessulom kan företagaren fä allmän information om tillståndsprövningen. En ansökan om tillständ skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma verksamhetens beskaffenhet, omfattning och verkningar. Samma krav i fråga om innehållet ställs ocksä på en anmälan lill länsstyrelsen. Om ansökningshandlingarna visar sig vara ofullständiga kan koncessionsnämnden förelägga sökanden alt vid vite komplettera dessa. Även länsstyrelsen kan begära att ofullständiga handlingar i ett anmälningsärende kompletteras. Är verksamheten sädan att regeringen skall pröva den enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, får koncessionsnämnden inle behandla ansökan innan regeringens prövning skett. Koncessionsnämnden skall enligt ML sörja för att varje ärende blir fullsländigl utrett. Nämnden skall genom kungörelse i

Prop. 1980/81:92 29

en eller flera ortstidningar eller pä annat lämpligt sätt bereda den som kan beröras av den miljöfarliga verksamheien tillfälle att yttra sig. Vidare skall nämnden samråda med de myndigheter som har väsentliga inlressen att bevaka i frågan. Koncessionsnämnden är skyldig alt hälla sammanlräde med den saken angår och besiktning pä platsen, om del inle är uppenbari Onödigt. Även länsstyrelsen har möjlighet att besiktiga platsen för en miljöfarlig verksamhet.

Jag har i det föregäende (avsnitt 2.2.1) föreslagit att formerna för förprövningen i princip bör vara desamma vid länsstyrelserna och koncessionsnämnden. För länsstyrelsernas tillståndsprövning bör därt'ör gälla samma bestämmelser som för koncessionsnämnden, om inle särskilda skäl föranleder annat. Samtidigt måste emellertid beaklas att de ärenden som länsstyrelserna avses få pröva blir av myckel varierande svårighetsgrad. I vissa fall kan ärendena såsom lidigare har antytts vara sä komplicerade att de i det närmaste kan jämföras med de ärenden som skall prövas av koncessionsnämnden. 1 flera andra fall kommer det redan på ett fidigt stadium av handläggningen att framgå att den akluella miljöfariiga verksamheten medför inga eller endasl obetydliga olägenheler för miljön. Följaktligen måste bestämmelserna om förfarandet vara sä utformade all de medger en flexibel handläggning. De enklaste ärendena bör. såsom ocksä har fömtsätts av utredningen, kunna handläggas i stort sett pä samma sätt som i dag sker i vissa anmälningsärenden.

Föreskriften i ML om skyldighet för prövningsmyndighelen att sörja för en fullständig utredning av ärendena kan inle anses strida mot önskemålet om att handläggningen vid länsstyrelserna skall anpassas till omständigheterna i varje särskilt ärende. Föreskriften syftar ytterst lill att värna om miljön men tar främst sikte pä den situationen all det i ärendet rader osäkerhet om vilken inverkan pä miljön som den akluella verksamheten kan ha. Kravel pä ulredningen i ett ärende skall därför inte drivas längre än vad som är nödvändigl för att tillgodose miljöskyddsintressel. Del nu sagda innebär för länsslyrelsernas del att de i enklare ärenden kan företa en mera summarisk prövning utan att de därmed kan anses åsidosätta föreskriften om ulredningsplikt. Om riskerna för miljöolägenheler är lilen, torde nämligen tillståndsfrågan i de flesta fall regelmässigt kunna avgöras på ett tillräckligt säkert sätt utan alt ett omfattande utredningsmaterial behöver tas fram.

Med hänsyn till alt de ärenden som länsslyrelserna avses fä pröva är av sä vitt skilda arter bör länsstyrelserna ha frihet att bedöma i vilka fall del behövs sammanträde med sökande och sakägare. Den föreskrifl som gäller i dag för koncessionsnämnden i delta avseende, nämligen all sammanträde och besiktning skall hällas i alla de fall där del inle är uppenbari onödigt, är med hänsyn till att lokalkännedomen är god och all många ärenden kommer att vara okomplicerade inte fulll tillämplig för länsstyrelsernas del. Huvudregeln bör vara att sammanlräde skall hållas men enligl min mening

Prop. 1980/81:92 30

bör länsstyrelserna inte vara skyldiga att hälla sammanlräde och besiktning i ärenden där det inte behövs för ulredningen. Avsikten med en sådan regel är att länsstyrelserna regelmässigt skall hälla sammanträde och besiktning i ärenden av invecklad beskaffenhet eller där sakägare kan antas resa invändningar mot den aktuella verksamheten medan sammanlräde och besiktning bör kunna undvaras i de enklare ärendena.

Information och samråd

Ulredningen föreslår att förprövningen alllid skall föregås av ett informations- och samrådsförfarande. Syftet med förslaget är enligl utredningen att ge allmänheten, sammanslutningar saml kommunala och statliga myndigheter möjlighet att på ett tidigt stadium sätta sig in i verkningarna av en planerad miljöfarlig verksamhei och kunna påverka verksamhetens lokalisering och utformning frän miljösynpunkt. Den närmare innebörden av förslaget är alt en förelagare som planerar att inrätta en förprövningspliktig anläggning skall inhämta råd och anvisningar frän naturvårdsverket eller länsstyrelsen i huvudsaklig överensslämmelse med vad som nu gäller. Han skall vidare safnräda med berörda myndigheier och medverka till att information om den planerade verksamheten lämnas till den del av allmänhelen som kan komma all beröras av verksamheien. Därvid skall allmänheten ges möjlighet att framföra synpunkter.

Behovet av ett ökat samråd har över lag vitsordats under remissbehandlingen. Ocksä jag anser det angelägel att berörda myndigheier och allmänheten fär tillfälle att la del av planerna pä en miljöfariig verksamhei sä tidigt som möjligt. Detta gäller särskilt i fråga om sådan verksamhet som kan medföra betydande miljöstörningar eller där man av annan anledning kan förvänta sig alt verksamhetens miljöpåverkan kan komma all tilldra sig särskill iniresse hos allmänheten. De föreslagna åtgärderna för samråd bör vara ägnade aU öka förståelsen mellan parterna och lorde i många fall medföra även den fördelen för företagaren alt själva prövningsförfarandet kommer att gä snabbare. Såsom har underslrukits från flera håll under remissbehandlingen fär ett samrädsförfarande inte bli ett självändamål och tillämpas slentrianmässigt. 1 vad mån ätgärder för samråd skall vidtas får bedömas från fall till fall. Ytlersl bör det ankomma pä den myndighet som senare skall pröva lillsländsfrågan att avgöra om erforderligt samråd har ägl rum.

Jag tillstyrker utredningens förslag att förelagaren i tillståndsansökningen skall redogöra för vilka samrädsätgärder som vidtagits och vad som förekommit vid samrådet. När en ansökan har kommil in, blir del lill-sländsmyndighelens sak alt avgöra om sökanden har fullgjorl sin samrådsskyldighet. Finner tillsländsmyndighelen att så inte är fallet, måsle myndigheten la ställning till om bristerna i fräga om samråd bör avhjälpas under prövningsförfarandet eller om sökanden skall åläggas att vidla behövliga samrådsåtgärder innan handläggningen fortsätter. Enligt min me-

Prop. 1980/81:92 31

ning bör således i ML införas en befogenhet för tillståndsmyndigheten att förelägga sökanden att vid vite se till alt kraven på samråd blir uppfyllda.

Med den av mig förordade uppläggningen av samrådsförfarandet ligger det i företagarens eget intresse alt alltid inleda samrådet genom att ta kontakt med naturvärdsverket eller länsstyrelsen för att fä upplysningar om hur samrådsskyldighelen i fortsättningen lämpligen bör fullgöras. I annat fall riskerar han all få vidta samrådsåtgärder sedan ansökan har ingetts och därmed drabbas av de förseningar och andra ölägenheter som detta kan medföra för honom.

Beslutsunderiaget

För all beslutsunderlaget i förprövningsärendena skall bli bättre och mera fullständigt än f. n. föreslår utredningen vissa kompletteringar av ML:s bestämmelser om vad en ansökan om tillstånd skall innehålla. Förslaget innebär i huvudsak att sökanden redan i ansökan skall lämna en beskrivning av arten och omfattningen av de störningar som den aktuella verksamheten kan medföra (miljöeffektbeskrivning). Sökanden skall vara skyldig att i ansökningen också lämna förslag till de skyddsåtgärder och andra försiklighetsmält som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheler av verksamheten. I det sammanhanget har utredningen granskat det system med miljöeffektbeskrivningar — environmental impacl statements - som fillämpas i USA. Enligt utredningen finns det knappast anledning att ta efler det amerikanska systemet.

Utredningens överväganden och förslag rörande beslutsunderlaget i för-prövningsärenden tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser, bl.a. Svenska naturskyddsföreningen och Svea hovrätt, anser att förslagen inle är tillräckligt långtgående. Enligt naturskyddsföreningens mening måsle i varje ansökningsärende tas fram ett sä komplett underlagsmaterial alt allmänhelen har en möjlighet alt sätta sig in i frägan och bedöma vad den akluella verksamheten fär för miljökonsekvenser. För detta ändamål behövs många gånger ett betydligt fylligare material än det som prövningsmyndigheten behöver för sin prövning. Det är enligl föreningen inte tillfyllest att låta myndigheterna frän fall lill fall avgöra om en miljöeffektbeskrivning skall krävas eller inte. En/igt hovrätten borde prövningsmyndigheten ha möjlighet all ålägga sökanden alt presentera alternafiv i fråga om lokaliseringen av den verksamhei som avses med en ansökan om tillstånd.

För egen del villjag i dessa frägor anföra följande. Syftet med tillståndsprövningen är att samhällel skall ges tillfälle att på förhand bedöma om effekterna av en planerad miljöfarlig verksamhet är sådan att verksamheten kan tillåtas. För den skull mäsle utredningen i ett lillslåndsärende sä långt möjligt klarlägga den inverkan på miljön som den aktuella anläggningen kan medföra. Jag ansluler mig till miljöskyddsutredningens och remissinstansernas uppfattning att ML bör komplelteras med bestämmelser som

Prop. 1980/81:92 32

ålägger sökanden en skyldighet att som beslutsunderlag i ett tillståndsärende förebringa en beskrivning av miljöeffekterna och att lämna förslag fill skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått. Hur långt sökandens skyldighet i dessa hänseenden bör sträcka sig i det enskilda fallet kan emellertid inte anges på förhand i författningsbestämmelser utan den frägan måste avgöras av prövningsmyndigheten med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall i enlighet med vad som f. n. gäller på ML:s område.

Erfarenheterna från BT Kemi-fallet har lärt oss att det i utredningen i ett miljöskyddsärende måste finnas uppgifter om hur det avfall som uppkommer i verksamheten skall hanteras. Det räcker därvid inte med att uppmärksamma bara det avfall som uppstår när produktionen fungerar normalt utan också det avfall som kan uppkomma när produkfionsprocessen misslyckas. Det är således viktigt att avfallsfrågorna blir belysta i en miljöeffektbeskrivning. Därigenom fär prövningsmyndigheterna bättre möjligheter än f. n. att meddela föreskrifter om hanteringen av främst det miljöfarliga avfallet. Trots de särskilda föreskrifter som numera gäller i fråga om insamling, transporter och slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall, bör enligt min åsikt föreskrifler om hanteringen av miljöfarligt avfall regelmässigt övervägas vid tillståndsprövningen. Sådana föreskrifter bör vara inriktade på att det genom tiUsynen skall vara möjligt att kontrollera att hanteringen sker på ett från miljöskyddssynpunkt betryggande sätt.

Med anledning av naturskyddsföreningens synpunkter villjag understryka att det är angeläget att både sökanden och prövningsmyndigheten söker beakta allmänhetens intressen när ställning tas lill frågor om framläggande av utredning i ell tillståndsärende. Det ligger i sakens natur alt utredningsmaterialet kan vara bäde omfaUande och komplicerat. Mot den bakgrunden bör strävan vara all lämna en öppen och för allmänheten begriplig redovisning av miljökonsekvenserna av en planerad miljöfarlig verksamhet. Enligt min bedömning kommer den av mig nu förordade lösningen att pä ett enklare sätt tillgodose allmänhetens intressen än om ett obligatoriskt system med formaliserade miljöeffektbeskrivningar efter amerikanskt mönster skulle genomföras.

Som jag nyss nämnt ifrågasätter Svea hovrätt om inte sökanden borde vara skyldig att i ett tillståndsärende redovisa alternativ til| den valda förläggningsplatsen. Enligt tiUätlighetsreglerna i ML skall man välja sådan pjats för verksamheten att ändamålet med denna kan iiås med minsta möjliga intrång och olägenhet utan att kostnaden blir oskäMgl hög, För tillämpningen av denna regel är det nödvändigt att kQncessionsnämnden beaktar sådana alternafiv fill den av sökanden valda lokaliseringen som kan ha framförts i ärendel, även om tillståndsprövningen inte är upplagd sä att nämnden i ett och samma ärende kan välja mellan olika lokaliseringsalternativ. Bedömningen är i stället inriktad på att avgöra huvuvida den av sökanden valda platsen kan godtas från miljöskyddssynpunkl. Med hänsyn härtill kan koncessionsnämnden inte med stöd av gäljapde bestämmelser

Prop. 1980/81:92 33

avkräva sökanden en lika omfattande utredning rörande miljöeffekterna av en alternativ lokalisering som när det gäller den föriäggningsplats som anges i tillståndsansökan. Men om frägan om en alternativ lokalisering kommer upp i ett fillståndsärende — t.ex. efter invändning från naturvårdsverket — har koncessionsnämnden befogenhet alt avkräva sökanden ett utredningsmaterial som är så utförligt alt nämnden kan bilda sig en uppfattning om humvida den av sökanden valda platsen kan godtas. Kan sökanden i ärendet inte visa att den förläggningsplats som han har valt är lämplig med hänsyn till befarade olägenheter av verksamheien, riskerar han att fä sin tillståndsansökan ogillad.

Det finns således redan enligt gällande bestämmelser möjligheter för koncessionsnämnden att avkräva sökanden utredning om allernaliv lokalisering av verksamheten. Enligt min bedömning är nuvarande bestämmelser med den av mig tidigare föreslagna kompletteringen tillräckligt långtgående för att säkerställa att förprövningen blir effektiv frän miljöskyddssynpunkt även i det nu aktuella hänseendet. Därtill kommer atf det övervägande flertalet förprövningsärenden avser ändring av redan befintliga anläggningar där frågan om en ändrad lokalisering knappast blir aktuell.

Handläggningstiden

Enligt min mening måste industrin i planeringen av en utbyggnad av miljöfarlig verksamhet inte bara avsätta tid för utrednings-, projekterings-och byggnadsarbeten utan också ta hänsyn till den tid som själva tillsländs-prövningen tar. Vid särskilt slora industriutbyggnader är det ofrånkomligt att en noggrann miljöskyddsprövning tar ganska lång tid i anspråk. Då länga handläggningstider kan medföra kostnader och andra problem för företagaren är det angeläget att ta till vara de möjligheter som finns att minska handläggningstiderna.

Utredningen har i sitt betänkande lagit upp frågan om handläggningstiderna i miljöskyddsärenden. Utredningen föreslär att det nuvarande förbudet för koncessionsnämnden att inleda prövningsförfarandet enligt ML beträffande en anläggning som ocksä skall prövas av regeringen enligt 136 a § byggnadslagen eller lagen om vissa rörledningar skall tas bort. Därigenom blir det möjligt att påbörja handläggningen enligt ML samtidigt med regeringens prövning. I likhei med remissinstanserna biträder jag förslaget. Självfallet bör såsom utredningen föreslår fill slånd sfrägan enligt ML inte få avgöras innan regeringens prövning har sketl.

För att mildra olägenheterna av långa handläggningstider föreslär utredningen att koncessionsnämnden och länsstyrelserna i tillståndsärenden under vissa fömtsättningar skall få medge att vissa arbeten fär sättas i gång, innan frågan om tillständ slutligt har avgjorts. Ett sådant igångsättningsmedgivande bör enligt utredningen få meddelas bara om synnerliga skäl talar för det och om det är uppenbart att verksamheten kan anses fillåtlig. 1 ett beslut om igångsältningsmedgivande skall anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen. 3 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 34

Flertalet remissinstanser är positiva lill eller har inte någol alt erinra mot ulredningens förslag om igångsältningsmedgivande. Ett fätal instanser är kritiska mot förslaget och menar all ett meddelat igångsältningsmedgivande skulle kunna påverka den slutliga prövningen.

Jag vill erinra om att frägan om igängsältningstillständ tidigare har behandlats av 1973 års riksdag. Riksdagen avslog dä ett förslag om alt i ML införa bestämmelser om igängsältningstillständ (prop. 1973: 141, JoU 1973:50, rskr 1973:338). Enligt utskottet skulle regler om igängsätt-ningstillstånd medföra risker för felinvesteringar och föranleda svårigheter att i ett senare skede vägra vederbörande företag tillstånd.

Som jag lidigare framhållit är förprövningen en mycket viktig del av miljöskyddsarbetet. Den grundläggande principen bakom förprövningen är all miljöeffekterna av en viss verksamhet skall vara fulll klarlagda innan verksamheten fär påbörjas. Först då kan ställning las till de villkor pä vilka verksamheten skall fä bedrivas. Del kan emellertid inte förnekas att den nuvarande ordningen innebär att igängsättningsarbetet ibland fördröjs i onödan, eftersom inte ens schaktning eller liknande åigärder fär påbörjas innan prövningen har avslutats. Inte ens i de fall då en anläggnings tillkomst och lokalisering har avgjorts enligt 136 a § byggnadslagen fär anläggningsarbetena påbörjas. Det är inte heller lagligen möjligt alt sätta igång installationsarbeten för reningsanordningar vid en befintlig anläggning även om det inte råder någon tvekan om att miljöskyddet därigenom skulle förbättras. Med hänsyn härtill och till att dispensprövningen föresläs bli slopad samtidigt som tillståndsplikten utvidgas till nya slag av miljöfarlig verksamhet anser jag att sökanden i undantagsfall och under särskill angivna förutsättningar bör kunna fä påbörja anläggningsarbeten, innan prövningen har slutförts i alla detaljer. Utredningens förslag kan enligt min mening inte anses innebära ett avsteg från de grundläggande principerna bakom förprövningen. Enligt förslaget får igångsättningsmedgivanden lämnas bara i undantagsfall då del är uppenbart att tillstånd lill den aktuella anläggningen eller åtgärden kommer att lämnas. Medgivandet avses gälla endasl utförandet av en viss i medgivandet angiven del av anläggnings-eller byggnadsarbetena, däremot inte bedrivandet av sådan verksamhet som omfattas av lagen. Jag vill vidare understryka att sökanden, om han utnyttjar ett igångsättningsmedgivande, själv står all risk för att det i det slutliga tillslåndsbeslutet kan komma alt ställas krav pä att anläggningen utformas på ett annat sätt än som fömtsätts i medgivandet. Ett igångsältningsmedgivande innebär sålunda inle något för förprövningsmyndigheten bindande ställningstagande till de villkor som skall gälla för verksamheten. Jag kan således ansluta mig fill utredningens förslag samtidigt som jag fömtsätter att tillämpningen av bestämmelser om igångsäliningsmedgivanden blir restriktiv.

Säsom utredningen föreslår bör i ett beslut om igångsältningsmedgivande anges de villkor som skall gälla för utnyttjandet av medgivandet.

Prop. 1980/81:92 35

Tillståndsbesluts rättskraft

I ett tillståndsbeslut enligt ML läggs intresseavvägningen fast mellan bl.a. företagare- och miljöskyddsintressena. Förelagsekonomiska skäl lalar för att ett tillsländsbeslul blir gällande under läng tid. Däremot talar miljöskyddsskäl för att ett beslut skall kunna ändras så snart förhållandena föranleder det. Denna intressekonflikt har i ML lösts pä följande sätt.

Ett tillständ gäller i princip för all framtid. Del kan återkallas bara om villkor som har meddelats i beslutet har blivit åsidosatta. Även om själva tillståndet alt driva viss miljöfarlig verksamhet således i allmänhet inte kan återkallas, är det möjligt att i miljöskyddets iniresse företa en omprövning av verksamheten då tio år har förflutit sedan tillslåndsbeslutet vann laga kraft. Dä får nämligen koncessionsnämnden pä lalan av naturvårdsverket föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt (24 § ML). Men ocksä under denna tioårsperiod kan en omprövning ske av viUkoren för verksamheten, om förhållandena har ändrats väsenlligl eller om verksamheien ger upphov till belydande olägenheler som inle fömtsågs när tillståndet lämnades (24 och 25 §§ ML).

På tillståndshavarens ansökan kan koncessionsnämnden upphäva eller mildra ett villkor, bl.a. om det är uppenbart att det inte behövs eller är strängare än nödvändigt.

Utredningen konstaterar att det i vissa avseenden rader osäkerhet om tolkningen av de bestämmelser som gäller ett tillståndsbesluls rältskrafl. Enligt utredningen har möjligheterna att under nämnda tioårsperiod ompröva villkor på gmnd av väsentligt ändrade förhällanden i praktiken blivit alltför begränsade med hänsyn till att de närmasl ansetls gälla sädana förändringar som har anknytning till recipienten. Mol bakgrund härav förordar utredningen att det genom ändring i 24 § ML klargörs att även andra ändrade förhållanden än sådana som berör recipienten skall kunna medföra omprövning i skärpande riktning. Som exempel pä sådana förhällanden nämns att det har skett en utveckling i fråga om renings- eller processteknik som ger ökade möjligheter att begränsa störningarna frän en anläggning. Vidare föreslår utredningen att ett åsidosättande av föreskrivna villkor skall kunna föranleda inte bara som nu att tillståndet förklaras förverkat ulan också att de villkor som har meddelats i samband med beslutet skärps. Utredningen föreslår ocksä alt koncessionsnämndens nuvarande praxis att i vissa fall meddela tidsbegränsade tillstånd bör lagfästas genom en komplettering av 18 § ML.

Tillämpningen av ML:s bestämmelser om rättskraften i lillståndsbeslut får betydande konsekvenser för både företagen och tillsynsmyndigheterna. Det är därför angeläget att så långt möjligt söka undanröja de svårigheter som har uppkommit vid bestämmelsernas fillämpning.

Jag har inledningsvis framhållit att samhällets syn på miljöskyddet har skärpts under de år ML har varit i kraft. Detta får konsekvenser ocksä för omprövningsreglerna. Utredningens förslag till ändring av de nuvarande

Prop. 1980/81:92 36

bestämmelserna ligger i linje med denna utveckling. Industriförbundet och några andra remissinstanser som företräder industri- och näringslivsintressen kritiserar förslaget att en ny process- eller reningsteknik skall kunna föranleda omprövning före tioårsperiodens ulgång. Man menar att förslaget innebär en inte godtagbar försvagning av tillståndsbeslutens rättskraft genom att industrin inte fär planeringsutrymme och tillräcklig säkerhet för sina investeringar.

Med hänsyn till att utvecklingen pä olika områden i samhället gär snabbt kommer de förhållanden som i olika avseenden förelåg när ett tillståndsbeslul meddelades att kunna ändras på avgörande punkter under en tioårsperiod. Ett fillståndsbeslut får enligt min mening inte innebära en rätt att fortsätta att förorena miljön också sedan teknikens utveckling har gjort del möjligt att i väsentlig utsträckning eliminera störningen frän en tillslåndsgi-ven verksamhet. Det är därför enligt min mening angeläget att bestämmelserna förtydligas så att det klart framgår alt också en utveckling på teknikens område under vissa fömtsättningar kan ligga till grund för en omprövning. Jag vUl betona att möjligheten att ompröva villkoren i sådana fall bör kunna komma till användning bara när en betydande minskning av störningen från en verksamhet kan uppnås genom tillämpningen av ny teknik beträffande reningsformer eller produktionsmetoder. Avsikten är alltså inte att varje ny teknisk lösning som kommer fram under en tioårsperiod inom en industribransch skall kunna aktualisera en omprövning av gällande villkor för industrier inom branschen. Som en förutsättning för omprövning på gmnd av den tekniska utvecklingen bör därför i lagen anges att en övergång till ny process- eller reningsteknik skall medföra en väsentlig förbättring från miljöskyddssynpunkt. Vid den skälighetsbedömning som skall ske i det enskilda omprövningsfallel mäste givetvis ocksä stor vikl fästas vid kostnaderna för övergången till den nya tekniken och till den tid som behövs för övergången. Med den tillämpning som jag nu har förordat för ifrågavarande omprövningsregel behöver man enligt min bedömning inte frukta att skäliga krav från industrins sida pä planeringsutrymme och säkerhet för investeringar inte kan tillgodoses. Jag vill framhålla att också företagen har rätt att påkalla sådana ändringar i villkoren som möjliggör tillämpning av ny teknik som ger lägre kostnader.

Den säkerhet och trygghet som bestämmelserna om tillståndsbeslutens rättskraft syftar till att ge företagarna bör som utredningen anför inte kunna göras gällande av den företagare som har åsidosatt gällande villkor. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att det i sådana fall bör vara möjligt att inte bara såsom nu återkalla tillståndet utan även föreskriva nya eller strängare villkor. Såsom koncessionsnämnden har påpekat bör dock en omprövning i sådant fall inte få ske annat än om avvikelsen är betydande.

Koncessionsnämnden har fäst uppmärksamheten pä att ML saknar bestämmelser om giltighetstiden för villkor som har föreskrivits vid en om-

Prop. 1980/81:92 37

prövning. Jag delar nämndens uppfattning att delta förhållande kan komma att medföra praktiska olägenheter och att del därför bör klargöras under vilka fömlsältningar en förnyad omprövning kan ske. Enligt min mening bör lagen komplelteras med en regel som innebär att omprövningsbeslut likställs med tillsländsbeslul. Därigenom fär förnyad omprövning av villkor normall inte ske förrän tio år har förflutit frän det alt ett omprövningsbeslut vann laga kraft.

Jag biträder utredningens förslag att den praxis som utvecklats vid koncessionsnämnden att meddela tidsbegränsade tillständ bör lagfästas i 18 § ML. Möjligheterna att meddela ett tidsbegränsat fillstånd bör självfallet utnyttjas bara i undantagsfall såsom i fräga om en befintlig verksamhet där osäkerhet råder om verksamheten pä sikt bör tillåtas pä den plals där den hittills har drivits.

Innan jag lämnar omprövningsreglerna vill jag framhälla att frägan om vilken faktisk betydelse dessa regler kommer att få för miljöskyddet och för industrin blir beroende av hur naturvärdsverket kommer att handla, eftersom en omprövning kan komma till ständ bara efter framställning frän naturvårdsverket. Med hänsyn fill alt ML numera varit i kraft drygt tio är kommer villkoren för alll fler tillståndsprövade verksamheter att kunna omprövas med stöd av tioårsregeln i 24 §. Naturvärds verket kommer med anledning härav att behöva ägna ökad uppmärksamhet ål dessa frågor. Jag förutsätter att verkel kommer alt koncentrera sina insalser pä de fall där nyttan är störst från miljövärdssynpunkt.

Bevisskyldigheten

Enligt utredningen har det under de är miljöskyddslagsliftningen varit i kraft hänt att företag som varil underkastade förprövningsplikl har inrättats och tagits i drift utan att nägon prövning dessförinnan har skett. Hotet om slraffför brott av detta slag har enligt utredningen inle varil tillräckligt effektivt. För att avhålla företagarna från all begä sädana brott föreslär utredningen inte bara att påföljden för sädana brott skall skärpas utan också alt del skall införas en särskild bevisregel som skall lillämpas vid fiUståndsprövningen av företag som påbörjai miljöfarlig verksamhet utan föregäende prövning. Jag ämnar nu behandla den föreslagna bevisregeln och återkommer i det följande (avsnitt 2.4) till förslagel om en skärpning av påföljderna.

Den föreslagna bevisregeln, som har utformats efler förebilder i vattenlagen, innebär i huvudsak följande. Om viss miljöfarlig verksamhet som är förprövningspliktig har börjat utövas ulan tillstånd, skall de olägenheter som därefter uppkommer inom ett område som kan bli utsatt för störning frän verksamheten anses föranledda av denna. Detta gäller dock inte om företagaren kan bevisa att det inte föreligger nägot samband mellan hans verksamhet och olägenheterna. Av de exempel som utiredningen anger för att belysa hur regeln är tänkt alt tillämpas framgär att regeln skall användas

Prop. 1980/81:92 38

av prövningsmyndigheten när osäkerhet råder om sambandet mellan den aktuella miljöfarliga verksamheien och konstaterade olägenheter i recipienten. Tillåtlighetsfrågan skall således bedömas som om det vore klarlagt att verksamheten orsakat olägenheterna.

Enligt utredningen bör bevisregeln gälla ocksä när sakägare för talan vid fastighetsdomstol om ersättning för skada lill följd av en miljöfariig verksamhet som har påbörjats utan tillstånd.

De flesta remissinstanserna som har yttrat sig över förslaget om bevisregeln tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Miljöskadeutredningen är dock kritisk mot att den föreslagna regeln redan nu skulle införas för att gälla vid skadeståndskrav mot miljöfarliga företag. Enligl miljöskadeutredningen är det från skadeslåndsrätlslig synpunkt ett långtgående steg av slor principiell betydelse som har föreslagits, ulan alt man i belänkandel pä något sätt diskuterar konsekvenserna av den nu aktuella regeln. Del bör enligt miljöskadeutredningen lämnas åt den att la upp frågan om lämpligheten av att införa presumtionsi egler av förevarande slag, när utredningen i enlighet med sina direktiv mera allmänt prövar reglerna om bevisning rörande samband mellan miljöskada och skadegörandé handling.

För egen del vill jag anföra följande. Enligt miljöskyddsutredningen är syftet med bevisregeln att förmå förelagarna alt efterkomma förprövnings-plikten. Den förelagare som fullgör sin skyldighel skulle således inle riskera att regeln tillämpas mol honom. Ett införande av den föreslagna regeln skulle därför innebära ett ställningstagande från lagstiftarens sida lill hur frägan om bevisskyldigheten skall lösas ocksä i normalfallen då förprövningspliklen inte har åsidosatts. För att utredningsförslaget skall kunna bedömas mäste därför enligt min mening frägan om bevisskyldigheten vid prövning enligt ML las upp lill en mer ingående granskning än vad utredningen har gjort. Man bör då skilja mellan frågor som gäller tillåtligheten och skadeståndsfrägor. Som jag lidigare har sagt föreligger en skyldighet för prövningsmyndighelerna alt sörja för alt ulredningen i lillsländsären-den blir fullständig. Trots della är del oundvikligt att del i vissa fall inle helt kan klarläggas vilken inverkan på miljön den akluella miljöfarliga verksamheten har. Delta har förutsetts av lagstiftaren som för den skull i ML har infört bestämmelser som gör det möjligl för prövningsmyndighelen att skjuta upp den slutliga utformningen av villkoren till dess man fått erfarenhet av ett företags verkningar. För uppskovstiden fastställs provisoriska villkor till skydd för miljön. Osäkerhet om miljöeffekterna kan emellertid kvarstå även efler uppskovstiden. Prövningsmyndighelerna behöver således en bevisregel för .att kunna fastställa såväl provisoriska som slulliga villkor.

När del i ett miljöskyddsärende råder osäkerhet om sambandet mellan den miljöfariiga verksamheten och dess effekter pä miljön, dvs. i fall där det finns grundad anledning misstänka att verksamheten orsakat eller kan orsaka viss olägenhet men där delta inte kan bevisas, finns det i allmänhet

Prop. 1980/81:92 39

en konflikt mellan företagarintresset och miljöskyddsintressel. Av förarbetena till ML framgår att prövningsmyndigheten aldrig får läla en osäkerhet i beslutsunderlaget gä ut över människors hälsa och miljö. När sådan osäkerhet föreligger är det följaktligen företagarens sak att bevisa att hans verksamhet inte medför risker för hälsa och miljö. Denna gmndsals framhölls av föredraganden vid ML:s fillkomst (prop. 1969:28 s. 210). Den av utredningen föreslagna bevisregeln speglar sälunda i allt väsentligt innehållet i gällande rätt vid tillståndsprövningen av miljöfarlig verksamhet och den gäller givetvis vare sig verksamheten har påbörjats utan tillstånd eller inte. Nägot skäl för att i ML uttryckligen ange att företagarna har bevisskyldigheten också i det fåtal fall då den miljöfarliga verksamheten har påbörjats utan tillstånd föreligger därför inte.

Vad åter angår prövningen av skadeståndsfrågor enligt ML skulle det innebära en förändring av rättsläget lill de skadelidandes förmån om en bevisregel av det slag som här diskuteras skulle införas. Till en sådan förändring ställer jag mig positiv. Något underlag för ytterligare ställningstaganden i denna fråga finns emellertid inte i detta lagstiftningsärende. Man kan inte se frågan om bevisbördan för orsakssammanhang isolerad från övriga skadeståndsregler. Problemet sammanhänger nära bl.a. med frågorna hur stora beviskrav som bör stäUas i fall av denna typ och hur man skall bedöma det praktiska fallet när också andra faktorer än en miljöfarlig verksamhet kan anlas ha medverkat lill hela eller en del av skadan. Det är här fråga om ett invecklat problemkomplex som lämpligen bör behandlas i ett sammanhang. Detta gör f.n. miljöskadeutredningen, som enligt sina direktiv skall allmänt pröva reglerna om samband mellan miljöskada och skadegörande handling. Man kan räkna med att ulredningen om något år kommer att lägga fram ett förslag om skärpta regler rörande företagares ansvar för miljöskador. Det förslaget bör inte föregripas. Som miljöskadeutredningen har föreslagit bör frågan om en bevisregel av den föreslagna typen överiämnas till den utredningen.

2.2.3 Besvärsrätten

Ett av koncessionsnämnden meddelat tillståndsbeslut enligl ML kan överklagas till regeringen av sökanden eller sakägare. Enligl gmndläggande principer på förvaltningsrättens område anses fysisk ellerjuridisk person kunna i egenskap av sakägare överklaga ett beslut endast under fömtsättning att beslutet angår personen i fråga och att det gätt honom emot. Som sakägare anses den som kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet genom den miljöfarliga verksamhet som avses i ett tillståndsbeslut. För att ta till vara allmänna intressen får naturvårdsverket överklaga ett fillståndsbeslut. Beslut i dispensärenden kan enligt gällande ordning över huvud taget inte överklagas. Detsamma gäller i princip ocksä länsstyrelsernas beslut om råd och anvisningar i anmälningsärenden.

Prop. 1980/81:92 40

Som jag tidigare har anfört (avsnitt 2.2.1) bör formerna för förprövning i princip vara desamma vid länsstyrelserna som vid koncessionsnämnden. Inte heller i fråga om besvärsrätten finns det f. n. anledning att stäUa upp särskilda regler för besvär över tillståndsbeslut som meddelas av länsstyrelserna. Detta innebär att länsstyrelsernas tillståndsbeslut bör överklagas till regeringen och att besvärsrätt skall tillkomma dem som enligt gällande ordning har sådan rätt och dessutom dem som i enlighet med vad jag kommer att föreslå i det följande bör tilläggas sådan rätt.

När jag i fortsättningen diskuterar besvårsrättens omfattning och innehåll i fråga om fillståndsbeslut är resonemanget tillämpligt också på beslut om igångsättningsmedgivande och beslut rörande omprövning av vUlkor.

En vikfig utgångspunkt för utredningen har varit att underlätta för allmänheten att få insyn i och inflytande på de beslut som rör den egna miljön. 1 det sammanhanget har utredningen prövat frågan om att utvidga möjligheterna att överklaga tillståndsbeslut. Enligt utredningen bör kommunerna tilläggas besvärsrätt även i de fall där en kommun inte är sakägare. Med en sådan besvärsrätt skulle enligt utredningen kommunmedlemmarnas miljöskyddsintresse kunna tillgodoses bättre än hittills. Närdet gäller frågan humvida besvärsrätt bör tillkomma organisationer som inte är sakägare har utredningen stannat för att tillägga endast fackliga organisationer en sådan rätt. Utredningen anser att sådana organisationer inte bara skall kunna påverka den inre miljön utan även bör ha möjlighet att anföra besvär över beslut som avser den yttre miljön i anslutning fill den egna arbetsplatsen. Den föreslagna besvärsrätten bör enligt utredningen tillkomma lokal arbetstagarorganisation.

Förslaget att ge kommunerna besvärsrätt tillstyrks över lag av remissinstanserna. Även jag ansluter mig till detta förslag. Kommunernas besvärsrätt bör ses som ett led i strävandena att stärka kommunernas ställning på ML:s område. Såsom utredningen har antytt ger en besvärsrätt för kommunerna en möjlighet att ta till vara kommunmedlemmarnas intresse av en god miljö. Eftersom ett tillståndsbeslut enligt ML inte fär stå i strid med kommunala planer skall det inte behöva bli aktuellt att utnyttja besvärsrätten i de fall kommunen inte accepterar lokaliseringen av en viss miljöfarlig verksamhet. Miljön inom en kommun kan påverkas inte bara av störningar från miljöfarlig verksamhet inom kommunen utan också av störningar från sådan verksamhet i närbelägna kommuner. För att på bästa, sätt kunna skydda den egna miljön måste en kommun enligt min uppfattning ges besvärsrätt även i fråga om lillståndsbeslut som gäller miljöfarlig verksamhet i en närliggande kommun.

Med anledning av att man i flera remissyttranden har tagit upp frågan om vilken kommunal myndighet som skall utöva kommunens besvärsrält vill jag framhålla att den frägan bör varje kommun ha frihet att själv bestämma om.

Jag är i likhet med flertalet remissinstanser positivt inställd till att d"

Prop. 1980/81:92 41

fackliga organisationerna nu ges rätt att överklaga tillståndsbeslul enligt ML. Kammartätten i Stockholm och nägra andra remissinslanser har av principiella skäl ifrågasatt en sädan utvidgning av besvärsrätten. De har därvid hävdat att förhållandena i den yttre miljön knappast berör medlemmarna i en facklig organisation mer än andra människor. Jag anser dock att det ansvar som de fackliga organisationerna har för arbelsmiljöfrågorna motiverar att de ges inflytande i sådana fall dä det krävs en samordnad lösning för att på bästa möjliga sätt tillgodose både den yttre och den inre miljöns intressen. Jag förutsätter att detla inflytande regelmässigt kommer att göras gällande vid planeringen hos det berörda företaget. Den nu föreslagna besvärsrätten bör öka möjligheterna att fä frågor om sambandet mellan arbeismiljö och yttre miljö allsidigt prövade. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag om besvärsrätt för lokal arbetstagarorganisation.

Svenska naturskyddsföreningen och flera andra ideella organisationer är i sina remissyttranden kritiska till utredningens ställningstagande alt ideella organisationer inte bör ges en särskild besvärsrätt. Flertalet övriga remissinstanser delar utredningens uppfattning eller lämnar den utan erinran. Naturskyddsföreningen, som inte kan acceplera att ideella organisationer generellt utesluts från att föra talan, anser att man av prakliska skäl bör begränsa besvärsrätten till rikstäckande eller regionala organisafioner. Föreningen anser att den i varje fall för egen del bör få besvärsrätt. Enligt Vattenvärnet är det de centrala miljöskyddsorganisationerna som är bärare av det allmänna miljöskyddsintresset och som därför bör få komma till tals besvärsvägen.

Jag anser att ideella föreningar och andra organisationer på miljöskyddets och naturvårdens område utför ett betydelsefullt arbete. Det är vikfigt att ta till vara dessa organisafioners erfarenheter i miljövårdsarbetet. När det gäller lillständsprövningen av miljöfarlig verksamhet sker detta i mänga fall genom alt organisationer som har medlemmar som berörs av sådan verksamhet ges tillfälle att lägga fram sina synpunkter inför prövningsmyndigheten. Allmänt sett gäller att möjligheterna att öva inflytande på innehållet i beslut enligl ML är större ju tidigare man kommer till tals i saken. Med det av mig förordade informations- och samrädsförfarandet kommer således möjligheterna för organisationerna alt öva inflytande pä beslutsprocessen i miljöskyddsärenden att förbättras. Hittills har besvärsrätt för ideella organisationer som sådana inte ansetts föreligga, men i den praxis som tillämpas av regeringen tillåts en ideell organisation att som ombud föra talan för sakägare. De ideella organisationerna ges därmed möjligheter att få sina synpunkter beaktade i prövningsförfarandet. Jag vill här ocksä erinra om del uppdrag som naturresurs- och miljökommittén har fått att se över formerna för ett vidgat inflytande för allmänhelen över beslut som rör deras miljö. Jag är inte beredd att tillstyrka att man på ML:s område gör avsteg från allmänna förvallningsrättsliga principer genom alt låta de ideella organisafionerna över lag få en självsländig besvärsrält. Inle

Prop. 1980/81:92 42

heller är del lämpligt att tillerkänna vissa utvalda organisationer sädan rätt. Jag ansluter mig sålunda till miljöskyddsulredningens ståndpunkt i denna fräga.

Jag ansluter mig också till utredningens förslag att naturvårdsverkels besvärsrätt i fortsättningen inte skall vara begränsad av kravel att klagan skall röra ett allmänt intresse. I stället bör miljöskyddsintressel som sådant vara avgörande för om ett överklagande bör ske. Därmed kommer möjligheterna för naturvårdsverket all överklaga tillståndsbeslut i viss män att vidgas.

2.2.4 Resursfrågor

De ändringar av förprövningssystemet som jag i det föregående har förordat får konsekvenser för berörda myndigheter. För naturvårdsverkets del kommer dispensprövningens upphörande alt frigöra personal. 1 likhet med utredningen anser jag all verket bör koncentrera sina insatser pä förprövnings- och tillsynsområdena. Beträffande förprövningen krävs som jag fidigare har antytt att verkel som förelrädare för miljöskyddsintresset för talan inte bara såsom nu är fallet i tillståndsärenden hos koncessionsnämnden utan i framtiden ocksä i en hel del tillståndsärenden hos länsstyrelserna. Jag räknar dock inte med att det skall behövas någon förstärkning av verkets resurser för arbetsuppgifter som har samband med prövningen av tillständsfrägor.

Koncessionsnämndens arbetsbörda torde komma att öka till följd av alt naturvårdsverkets dispensrätl upphör. Genom alt vid fördelningen av ärenden mellan nämnden och länsstyrelserna föra vissa grupper av ärenden från koncessionsnämndens prövning till prövning hos länsslyrelserna bör det enligt min mening vara möjligl att hälla nämndens arbetsbörda i huvudsak oförändrad jämfört med nuläget.

Den tillståndsprövning som skaU ulföras av länsslyrelserna kan enligl utredningen inte klaras med nuvarande personalresurser på naturvärdsenheterna. Även remissinstanserna anser att en förstärkning måsle ske. Utredningen bedömer att länsstyrelserna sammantaget bör förstärkas med tio årsarbetskrafter för förprövningsverksamheten. För en förstärkning i denna storleksordning har också riksdagen uttalat sig vid behandlingen av civilutskottets betänkande med anledning av proposition 1979/80: 100 i vad avser anslag till länsstyrelserna m. m. jämte motioner (CU 1979/80: 27, rskr 1979/80:268). Till de anslagsfrågor som detta föranleder återkommer kommunministern i ett senare sammanhang.

Som jag tidigare har sagt kan länsstyrelsernas beslul i anmälningsärenden i princip inte överklagas. Dä länsslyrelserna i stället nu kommer alt meddela tillståndsbeslut som gär att överklaga, räknar jag med att regeringen framdeles får pröva ett ökat antal överklagade miljöskyddsärenden. Enligt min mening är det inte önskvärt att den del av regeringsarbetet som utgörs av prövning av förvaltningsärenden ökar i omfattning. Jag är dock

Prop. 1980/81:92 43

f.n. inte beredd att förorda åtgärder för att begränsa möjligheterna att överklaga länsstyrelsernas tillståndsbeslut till regeringen. Förändringar i den riktningen kan emeUertid behöva övervägas när man efter någon tid ser närmare hur den nya ordningen fungerar i praktiken.

2.2.5 Övergångsfrågor

De förändringar som jag nu har föreslagit i förprövningssystemet torde inte behöva föranleda andra övergängsproblem än sädana som hänger samman med dispensprövningens upphörande. Att denna prövning upphör innebär givetvis inte att meddelade dispensbeslut förlorar sin giltighet. Tillståndsprövning av sådana miljöfarliga anläggningar som drivs med slöd av dispensbeslut kan förr eller senare komma alt aktualiseras. I första hand kommer detta att ske i anledning av att man planerar att genomföra sädana ändringar som omfattas av förprövningspliklen. I sädana fall är det enligt min mening från miljöskyddssynpunkt viktigt att koncessionsnämnden såsom hittiUs har varit fallet låter prövningen avse den aktuella miljöfarliga verksamheten i dess helhet och inte bara den del som avses bli ändrad.

Ansökningar om dispens som inte har hunnit avgöras före ikraftträdandet kan inte handläggas och avgöras som dispensärenden därefter, såvida inte särskilda övergångsregler meddelas om detta. Jag anser inte att det finns något behov av sädana regler då jag räknar med alt de allra flesta dispensansökningarna kommer att hinna avgöras före ikraftträdandet. Oavgjorda ärenden får överlämnas till vederbörande fillståndsmyndighet för handläggning som lillslåndsärende.

2.3 Tillsynssystemet

Enligt bestämmelser i ML skall till skydd mot miljöfarlig verksamhet som kan medföra fara för allmänna intressen tillsyn utövas av naturvårdsverket och länsstyrelserna. Naturvårdsverket har den cenirala tillsynen, samordnar länsstyrelsernas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. Länsstyrelsen skall fortlöpande ulöva tillsyn inom länet.

När råd och anvisningar från en tillsynsmyndighet om lämpliga åtgärder för att motverka olägenhet från en viss anläggning inte följs, kan enligt ML mer ingripande åtgärder vidtas. Om tillständ enligl lagen inte har lämnats, kan länsstyrelsen meddela föreläggande om sådana försiktighetsmått eller förbud som är uppenbart behövliga för att lagens bestämmelser skall efterlevas. Vidare kan naturvårdsverket vid koncessionsnämnden föra talan om förbud eller försiktighetsmått.

Mot en tillståndsgiven verksamhet kan länsstyrelsen ingripa med föreskrifter dels när särskilda omständigheter påkallar ett brådskande ingripande, dels när en tillståndshavare har åsidosatt villkor som har getts i tillståndsbeslutet. Eflerkoms inte sådana föreskrifter kan åtgärder vidtas på den försumliges bekostnad.

Prop. 1980/81:92 44

En tillsynsmyndighet har rått att få tiUträde till ett fabriksområde och att avkräva en företagare de upplysningar som behövs för tillsynen. De undersökningar rörande en miljöfarlig verksamhet och dess verkningar som kan behövas för tillsynens fullgörande behöver inte utföras eller bekostas av tillsynsmyndigheten. Myndigheten kan förelägga företagaren att genomföra sådana undersökningar. Men myndigheten kan också om det är lämpligare utse någon annan, t.ex. ett konsultföretag, att utföra undersökningarna. Den som utövar den miljöfarliga verksamheten är i båda fallen skyldig att svara för undersökningskostnaderna.

I tillsynsärenden skall samarbete ske med hälsovårdsnämnden. Nämnden är formellt inte tUlsynsmyndighet enligt ML men nämnden har ändå viktiga tillsynsuppgifter på miljöskyddsområdet. Enligt hälsovårdsstadgan (1958:663) svarar hälsovårdsnämnden för att det vidtas erforderiiga och skäliga åtgärder för att motverka bl. a. vattenförorening, luftförorening och buller inom kommunen. Vidare kan hälsovårdsnämnden ingripa mot en miljöfarlig verksamhet med stöd av hälsovårdsstadgan. Ingripanden får dock inte ske, om verksamheten drivs i överensstämmelse med ett tillstånd som har lämnats enligt ML. I betänkandet (SOU 1978:44) Kommunalt hälsoskydd har föreslagits att hälsovårdsstadgan skall ersättas med en ny lag, hälsoskyddslagen. Betänkandet bereds f. n. inom regeringskansliet.

Enligt miljöskyddsutredningen är det på tiUsynsområdet som de allvarligaste bristerna i miljöskyddet finns. Tillsynsorganisalionen måste enligt utredningen effekfiviseras och tillföras ökade resurser. Utredningen föreslår att hälsovårdsnämnderna nu ges ställning som tillsynsmyndigheter enligt ML med ansvar för den löpande tillsynen inom kommunen. Utredningen föreslår att hälsovårdsnämndernas tillsynsuppgift i ett första skede skall begränsas till dels sådana slag av miljöfarlig verksamhei som är förprövningspliktig hos länsstyrelsen, dels sådan miljöfarlig verksamhet som inte är underkastad förprövningsplikl. 1 fråga om naturvårdsverkets tiUsynsansvar föreslår utredningen den utvidgningen att verket på motsvarande sätt som f. n. gäller för länsstyrelserna fär möjlighet att tillsynsvägen ingripa med förelägganden eller förbud i enskilda fall. Utredningen lägger vidare fram förslag om viss förstärkning av resursema hos naturvårdsverket och länsstyrelsema.

Förslaget att hälsovårdsnämnderna nu bör bli tillsynsmyndigheter enligt ML tUlstyrks eller lämnas utan erinran av en stor majoritet av remissinstanserna. Några instanser, blund dem Stockholms kommun, anser att tillsynen över alla slag av miljöfarliga verksamheter bör föras över fill hälsovårdsnämnderna. Svenska kommunförbundet anser att en decentralisering av tillsynen till kommunerna kommer alt medföra en större effektivitet i tiUsynen. Men förbundet framhåller i likhet med flera andra remissinstanser att de ekonomiska fömtsättningarna bör klargöras, innan förslaget genomförs.

För egen del vill jag framhålla följande. Jag delar den allmänna bedöm-

Prop. 1980/81:92 45

ningen hos ulredningen och remissinslanserna att den nuvarande situationen på tillsynsområdet inte är tillfredsställande. En bristande tillsyn över miljöfarlig verksamhet innebär risker för skador såväl på människor som pä miljön. Jag vill i detta sammanhang också framhälla att skador som uppkommer genom olika slag av föroreningar ofta har direkta ekonomiska konsekvenser vid sidan av de mera långsiktiga negativa hälso- och miljöeffekterna. Även om det i flertalet fall är svårt att med nägon noggrannhet beräkna kostnaderna för miljöskador är det dock klarl att dessa i många fall representerar betydande ekonomiska värden. En av erfarenheterna från bl.a. BT Kemi-fallet är alt kostnaderna för att i efterhand sanera och återställa en förstörd miljö blir mycket höga.

Mänga skäl talar således för att tillsynen bör effektiviseras. En väg att åstadkomma detta är att pä det säll som utredningen föreslär ge hälsovårdsnämnden större befogenheter och ansvar i fråga om tillsynen. Kommunerna får därmed på ett viktigt område ökade möjligheter alt påverka förhållandena för innevånarna. Hälsovårdsnämnderna bör därför som utredningen föreslår ges ställning av tillsynsmyndigheter enligt ML. Med hänsyn tiU att inte alla kommuner har ekonomiska och personella möjligheter att nu ta på sig en sådan uppgift bör reformen göras frivillig.

1 mänga kommuner lägger hälsovårdsnämnderna redan i dag ned ett betydande arbete på miljö- och hälsoskyddsfrågor. Att i dessa fall ocksä ge hälsovårdsnämnderna de formella tillsynsbefogenheterna enligt ML skulle bidra till både en effektivare tillsyn och ett bättre utnyttjande av de samlade resurserna hos statliga och kommunala organ. 1 de kommuner som så önskar bör därför hälsovårdsnämnden kunna ges ställning som tillsynsmyndighet enligt ML. Därigenom får hälsovårdsnämnden jämfört med nuläget vidgade befogenheter att ingripa mot miljöfarlig verksamhet. Vidare kan nämnden lägga kostnaderna för en hel del av de undersökningar som behövs för tillsynens utförande på den som bedriver miljöfarlig verksamhet. En klarare ansvarsfördelning uppnås ocksä.

Miljöskyddsutredningen föreslog som jag lidigare berört all hälsovårdsnämndernas tillsynsuppgifter i ett första skede skulle avse sädana slag av miljöfarlig verksamhet som kommer att vara förprövningspliktig hos länsstyrelsen samt sädan verksamhei som inte är underkastad förprövningsplikl. Med den lösning jag här förordal kommer kommunerna själva alt fä besluta om när de vill ta pä sig ett formellt tillsynsansvar enligl miljöskyddslagen. Miljöskyddsulredningens förslag lill uppdelning av tillsynsarbetet mellan länsstyrelser och hälsovårdsnämnder bör kunna vara en lämplig utgångspunkt när det gäller att avgöra vilka slag av miljöfarliga verksamheter som den kommunala tillsynen kan avse i första hand. Samtidigt mäste självfallet ansvarsfördelningen vara sä flexibel att hänsyn kan tas till de särskilda förhållandena i de olika kommunerna.

Avsteg från den här angivna huvudprincipen för fördelningen av tillsynsansvaret bör således kunna ske i båda riktningarna. I sådana fall där

Prop. 1980/81:92 46

särskild kompetens finns hos hälsovårdsnämnderna bör dessa således kunna ulöva tillsyn även över sådan verksamhet som i allmänhet skulle ankomma på länsstyrelsen. Om å andra sidan ett tillsynsärende eller en grupp av ärenden bedöms vara av särskill komplicerat slag från t.ex. teknisk ellerjuridisk synpunkt bör kommunen kunna låta tillsynen ligga kvar hos länsstyrelsen i just dessa fall även när kommunen i övrigt är beredd att ta på sig det tillsynsansvar det här gäller. Samma sak kan gälla om kommunen inte bedömer det som lämpligt att hälsovårdsnämnden utövar tillsyn över t. ex. en anläggning som drivs av kommunen själv.

FormeUt bör den ordning med en frivillig kommunal fillsyn som jag här förordat genomföras pä så sätt all i ML tas in bestämmelser som innebär att länsstyrelsen efter åtagande av vederbörande kommun får överiåta ät hälsovårdsnämnden att utöva fortlöpande tillsyn enligt ML och alt de föreskrifter i lagen som gäller för tillsynsmyndighet skall gälla också hälsovårdsnämnden när sådan överlåtelse har skett.

Den ordning jag nu har förordat bör göra det möjligt att låta kommunerna ta över tillsynsansvar i miljöskyddsfrågor i den takt som den enskilda kommunen själv bedömer lämpligt med hänsyn lill sina resurser och förutsättningar i övrigt. Samtidigt innebär systemet, vilket enligt min uppfattning är myckel viktigl, en klar ansvarsfördelning pä det sätlet att del alllid skall vara helt klart vilken myndighet som har det formella tillsynsansvaret när det gäller varje enskild miljöfarlig verksamhet och därmed förslahands-skyldigheten alt ingripa när sä erfordras.

I det hittillsvarande tillsynsarbetet har som jag tidigare nämnt mänga hälsovårdsnämnder gjort betydande insatser genom ett informellt samarbete med länsslyrelserna. Jag vill här understryka betydelsen av all myndigheterna också i fortsättningen tar till vara alla möjligheter att genom ett nära samarbete i bl. a. det dagliga rutinarbetet utnyttja tillgängliga resurser effektivt. Särskilt viktigt är därvid att länsslyrelserna i det inledande skedet på olika sätt kan bistå hälovårdsnämnderna i deras tillsynsarbete. Eftersom länsstyrelserna ocksä undec överskådlig tid kommer att vara de organ som svarar för skötseln av det ADB-system som utnyttjas i tillsynsarbetet, och som jag ytterligare berör i del följande, blir del också en viktig uppgifi för länsslyrelserna att biträda hälsovårdsnämnderna genom all tillhandahålla den information frän detla system som behövs i det löpande Ullsynsarbetet. Det bör också vara angeläget att behålla och utveckla de samarbetsformer som innebär att hälsovårdsnämnderna bistår länsslyrelserna vid den löpande tillsynen av sådana anläggningar där länsstyrelserna har kvar det formella tillsynsansvaret. Det kan bl.a. vara naturligl all hälsovårdsnämnden utför besiktningar och inspektioner i sådana fall där närheten till verksamheten och nämndens lokalkännedom gör det rationellt att arbeta på sådant sätt.

Den reform när det gäller tillsynsansvarets fördelning som jag här förordat ger enligt min mening förutsättningar för en utveckling som innebär ett

Prop. 1980/81:92 47

större kommunalt ansvar för miljöskyddstillsynen. För att underlälta bl. a. kommunernas framtida arbete med tillsynen är det enligt min mening angeläget att kostnaderna i ökad utsträckning täcks genom avgifter. Naturvårdsverket bedriver f. n. på regeringens uppdrag ett utredningsarbete om prövnings- och tillsynsavgifter på miljöskyddsområdet. En första rapport i frågan har nyligen redovisats och remissbehandlas f. n. När remissbehandlingen har avslutats, avser jag att föreslå regeringen att uppdra äl verkel att fullfölja utredningsarbetet och att lägga fram förslag om avgifter som här avses. Jag räknar med att sådant förslag kan föreligga under år 1982. Det år naturligt att frågor som rör bl. a. ansvarsfördelningen för tillsynen enligt ML ses över i samband med att ställning tas till kommande förslag om tillsynsavgifter. Därvid bör också resultatet av det kompletterande utredningsarbete när det gäller frågan om organisationen av besiktnings- och mätverksamheten enligt ML som jag tar upp i det följande vara ett viktigt underlag.

Den delvisa förändring av tillsynsansvaret som jag föreslagil bör innebära en viss effektivisering av tillsynen. Det är emellertid nödvändigt att tillsynsverksamheten också effektiviseras pä annat sätt. För naturvårdsverkets del har jag tidigare nämnt att viss personal kan frigöras för tillsynsarbete när dispensprövningen upphör. Verket bör vidare ges möjligheter att vid behov kunna bistå länsstyrelserna med särskild kompetens i kvalificerade tillsynsärenden. Ett särskilt uttalat behov av sädant bistånd torde enligt min mening föreligga vid tillsynen av anläggningar inom vissa industribranscher såsom gruvor, järn- och stålverk, metallverk, massa- och pappersfabriker och kemiska fabriker. Särskild kompetens hos naturvårdsverket kan vidare behövas för åtgärder vid svårare akuta miljöstörningar. Miljöskyddsutredningen har beräknat att 2 milj. kr. bör under ett första verksamhetsår ställas till naturvärdsverkets förfogande för kvalificerade tillsynsuppgifter.

När det gäller naturvårdsverkels befattning med den löpande tillsynen i övrigt bör verket i enlighet med vad miljöskyddsuiredningen föreslär också ha möjligheter att ingripa i enskilda fall. Med hänsyn till att naturvårdsverket inte bör ha ett förslahandsansvar i den löpande tillsynen skall verket självfallet inte gripa in i denna tillsyn annat än i särskilda fall och företrädesvis på begäran av länsstyrelsen eller i förekommande fall hälsovårdsnämnden. Jag tänker då främst på tillsynen av sådana från miljösynpunkt besväriiga anläggningar som jag nyss nämnde. Uppgiften all väcka lalan hos koncessionsnämnden om förbud mot miljöfariig verksamhet som inte har tillstånd bör även i fortsättningen ligga enbarl hos naturvårdsverket.

I fråga om länsstyrelsernas resurser har utredningen bedömt att en sammanlagd ökning med 15 årsarbetskrafter behövs. Också riksdagen har uttalat sig för en förstärkning i denna storleksordning i samband med behandlingen av prop. 1979/80: 100 i vad avser anslag till länsstyrelserna m. m. jämte motioner (CU 1979/80:27, rskr 1979/80:268).

Prop. 1980/81:92 48

En ytterligare väg att förbättra länsstyrelsernas tillsynsresurser är att öka inslaget av ADB-teknik i fillsynsverksamheten. I det ADB-system (MI-01) som successivt håUer på att inråttas vid länsstyrelserna för stöd i tillsynsverksamheten enligt ML samlas fortlöpande alla väsentliga uppgifter om sådana anläggningar som har prövats enligt ML. Med ADB-teknik kan t.ex. behandlas de uppgifter som företagen lämnar om den egenkontroU som föreskrivs i kontrollprogrammen. Erfarenheterna av systemet från de länsstyrelser som hittUls har utnyttjat detta är i huvudsak goda. Effektiviteten i systemet minskar emellertid om vissa län under mycket lång tid kommer att stå utanför. Enligt min uppfattning är det därför angeläget att systemet byggs ut. Ytteriigare några län bör nu anslutas. Vid naturvårdsverkets fortsatta planering av ifrågavarande ADB-system, vilket bör ske efter samråd med länsstyrelsernas organisationsnämnd, bör särskilt beaktas alt systemet på sikt också bör kunna betjäna hälsovårdsnämnderna.

De anslagsfrågor som föranleds av vad jag nu har anfört kommer att tas upp i ett senare sammanhang.

En bidragande orsak till bristerna i tillsynen enligt ML är enligt miljöskyddsutredningen den splittring som råder när det gäller organisationen av undersöknings- och mätverksamheten. 1 anledning därav diskuterar utredningen i sitt betänkande frågan om att inrätta en särskild organisation som skulle vara gemensam för besiktning och recipientkontroll och som skulle ha till uppgift att samordna de laboratorieresurser och andra resurser som finns på området. Visst ansvar för forsknings- och utvecklingsarbete skulle vidare ligga på en sådan organisation. Enligt ulredningen skulle därigenom en riksprovplats för miljön skapas. Detta skulle starkt underlätta tillsynsmyndigheternas arbete utan att minska deras ansvar för tillsynen. Med hänsyn till att inrättandet av en sådan organisation enligl utredningen framstår som komplicerat föreslås att de frågor som här är aktuella utreds vidare i särskild ordning.

Tanken på att i särskild ordning utreda hithörande frågor ytterligare får stöd av flera remissinstanser. Frågor som gäller organisationen av laboratorieresurser för bl. a. miljökontroll har övervägts också av utredningen om den regionala laboratorieverksamheten (LAB 76) som i betänkandet (SOU 1979:3) Regional laboratorieverksamhet har lagt fram förslag dels om utbyggnad av regionala laboratorier inom ramen för ett rikstäckande företag, dels om att ett auktorisationssystem beträffande här aktuella laboratorier skall införas för att tillgodose samhällets krav på kvalitet i laboratorieverksamheten. LAB 76 har i sitt remissyttrande över miljöskyddsutredningens förslag ansett att en ytterligare organisationsutredning i enlighet med utredningens förslag inte behöver genomföras med hänsyn till att de förslag LAB 76 har utarbetat i stort sett tillmötesgår syftet med en sådan utredning.

Prop. 1980/81:92 49

För egen del vUl jag anföra följande. Kontroll av miljöstörande anläggningar och av miljön kring sådana anläggningar sker genom bl.a. besiktningar och mätnings- och undersökningsverksamhet. Eftersom denna kontroll utgör den grund på vilken tillsynen enligt ML vilar, är del av avgörande belydelse för tillsynen att denna kontrollverksamhet fungerar på ett tillfredsställande sätt. Det är i delta hänseende angeläget att befintliga resurser utnyttjas så effekfivt som möjligt samtidigt som mät- och undersökningsresultaten måste hålla en hög kvalitet. Jag anser att samhällets stråvan på detta område bör inriktas på alt åstadkomma största möjliga effektivitet och samordning av resurserna inom en organisationsform som på ett smidigt sätt kan samverka med tillsynsmyndigheterna och de företag som utövar miljöfarlig verksamhet. Med en effektivt fungerande mätnings-och kontrollverksamhet kan också tillsynsmyndighetens arbete underlättas avsevärt. Vissa av de förslag som lagts fram av LAB 76 kan vara av betydelse för att få en förbättrad kontrollverksamhet också inom miljövårdsområdet. Sedan remissbehandlingen av nyss nämnt betänkande frän LAB 76 har avslutats har jag filisatt en arbetsgmpp med uppdrag att utreda AB Svensk laboratorietjänsts (Svelab) framlida organisation och verksamhet. Inom ramen för detta uppdrag kan man dock inle lösa alla de problem som miljöskyddsutredningen pekat pä som angelägna all utreda vidare. Jag anser därför att frågor som rör organisationen av den undersöknings- och mätverksamhet som behövs enligt ML bör utredas vidare. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till denna fråga.

2.4 Påföljdssystemet

2.4.1 Allmänna synpunkter

Enligl ML är straffet för den som bryter mot förbud mot viss miljöfarlig verksamhet eller underlåter att iaktta förprövningspliklen genom att inrätta eller driva någon form av miljöfarlig verksamhet ulan tillstånd böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som åsidosätter villkor eller föreskrifter som har meddelats i ett tillståndsbeslul. I de sistnämnda fallen krävs för straffansvar dessutom att gärningen inneburit risk för kränkning av allmän eller enskild rätt. Till böter döms den som inte lämnar en tiUsynsmyndighet behövliga upplysningar om en anläggning som kan befaras vara miljöfarlig. För att straff skall inträda krävs i samtliga fall att gärningen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Tiden för åtalspreskrip-fion för de brott som här är aktuella är två är. 1 vissa fall kan ett handlande som innebär en överträdelse av nu redovisade bestämmelser ocksä vara belagt med straff i brottsbalken. De bestämmelser som främst är tillämpliga är bestämmelserna i 13 kap. om spridande av gift eller smitta, förgöring eller vårdslöshet med gift eller smittämne.

Juridiska personer kan inle dömas lill brottspåföljd. När en överträdelse av ML:s bestämmelser har skett i en miljöfarlig verksamhei som utövas av 4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 50

en juridisk person, är del sålunda en fysisk person som i straffrättsligt avseende bär ansvaret för gärningen. I aktiebolag är det vanligtvis den verkställande direktören som bär detta ansvar.

Miljöskyddsutredningen har granskal fillämpningen av ML:s straffbestämmelser. Enligt utredningen rymmer den straffrättsliga delen av sanklionssyslemel i ML påtagliga brister. Den avhållande effekten anses ha varit lilen. Flera omständigheter anses ha bidragit till detta förhällande. Såväl tillsynsmyndigheterna som polis- och åklagarmyndigheterna kanske inte alltid har haft tillräckliga resurser. Attityden hos många fillsynsmyndigheler har av olika orsaker varit sådan att överträdelser mot ML inte ansetts böra mera regelmässigt anmälas till åtal. Föreskrifter i tillstånds-beslut har inte alllid utformats så att det varit möjligt att på ett enkelt och säkert sätt avgöra om en överträdelse har skett. Vidare har den för straffbarhet i vissa fall uppställda förutsättningen att gärningen skall ha inneburit en risk för kränkning av allmän eller enskild rält försvårat tillämpningen. Den korta preskriptionstiden anses ha begränsat straffbestämmelsernas användbarhet. När fällande dom har meddelats, har de utdömda bötes-päföljderna i flera fall varit förhållandevis beskedliga. Inte i nägot fall har påföljden för brott mot ML bestämts till fängelse. Enligl ulredningen är del en allvarlig brist i päföljdssystemet alt en ekonomisk sanktion inle kan riktas mot en juridisk person ens när denne hafl vinning av en överträdelse av ML:s bestämmelser.

1 syfte att åstadkomma en väsentlig effektivisering av påföljdssystemet föreslår miljöskyddsuiredningen att en avgift kallad miljöskyddsavgift skall införas som påföljd för överträdelser av ML. Avgiften skall i princip ersätta straffet och ulgöra den huvudsakliga påföljden för brott mol ML. Bara i vissa fall, till vilka jag strax återkommer, bör enligl utredningen straff dömas ut vid sidan av avgiften.

I fräga om den närmare utformningen av systemet med miljöskyddsavgift förordar utredningen att avgiften skall kunna tas ut så snart en överträdelse föreligger, även om uppsåt eller oaktsamhet inte kan bevisas. Vidare skall avgiften påföras den som utövar den miljöfarliga verksamheten i fråga, vilket innebär att avgiften till skillnad mot vad som gäller straff skall påföras en juridisk person i de fall denne utövar verksamheten. Enligt förslaget skall avgiften bestämmas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet till ett belopp som motsvarar högsl två gånger det vid tiden för överträdelsen gällande basbeloppet. Ny avgift skall påföras för varje påbörjat dygn som överträdelsen fortgår. Om vinningen av överträdelsen översfiger vad som kan bestämmas enligt sistnämnda regel, fär avgiften enligt förslaget fastställas till ett belopp som molsvarar vinningen. Orii särskilda skäl föreligger, kan avgiften enligt utredningens förslag nedsättas eller efterges.

Frägor om miljöskyddsavgiften bör enligt ulredningen inte prövas av de allmänna domstolarna utan av koncessionsnämnden för miljöskydd.

Prop. 1980/81:92 51

Nämnden arbetar under domstolsliknande former och den har enligt utredningen den erfarenhet och den särskilda kompetens som behövs för alt bedöma de frågor som här avses. Talan om uttagande av en miljöskyddsavgift skall enligl förslaget väckas av naturvårdsverket.

Som jag nyss antydde anser ulredningen att straff inte hell kan undvaras som påföljd för brott mot ML:s bestämmelser. Straffet bör enligt ulredningen behällas för sädana fall av uppsätliga eller grovt oaktsamma överträdelser, där det skulle vara stötande för det allmänna rättsmedvetandet om inte påföljden bestämdes lill fängelse. För slraffbarhel bör enligt utredningen krävas att gärningen kunnat innebära betydande kränkning av miljöskyddsintresset. Samtidigt föreslår utredningen att straffskalans maximum höjs från fängelse ett är till fängelse två år. Därigenom förlängs preskriptionstiden till fem år.

Miljöskyddsutredningen anser att brottsbeskrivningarna i 13 kap. brottsbalken är otidsenliga och olämpliga för att beivra miljöbrott. Utredningen förordar därför att en översyn görs och att därvid beslämmelser som kriminaliserar miljöfarligt handlande införs i balken.

Som jag tidigare har redovisat har frägan om avgift vid vissa överträ-' delser av beslut enligt ML också tagils upp av miljökostnadsutredningen som föreslår att det bör införas en särskild avgift pä sädana överutslåpp som görs vid anläggningar som har prövats enligt ML. En sådan avgift syftar tiU att motverka överträdelser av villkor eller föreskrifter som har meddelats i samband med fillstånd till miljöfarlig verksamhet. Avgiften är inte avsedd att ersätta vanliga straffpåföljder. Den bör enligl miljökostnadsuiredningen tas ut oavsett om överutsläppet inneburit en straffbar handling eller inte. Genom avgiften bör överutsläpp alltid bli olönsamma. Hur avgiften i det enskilda fallet skall beräknas bör enligt utredningen fastställas i förväg i samband med tillståndsprövningen av den miljöfariiga verksamhet som det gäller.

Någol i detalj utarbetat förslag har inte lagts fram av miljökostnadsuiredningen. Utredningen beräknar att det krävs en period pä tre lill fem är för att utarbeta och införa ett sådanl avgiftssystem. Ulredningen förordar alt ett principbeslut bör fattas om att införa avgifter pä övemlsläpp och alt samtidigt naturvårdsverket får i uppdrag att svara för att utarbeta ett avgiftssystem.

För egen del villjag anföra följande. Samhällets syn pä miljöbrotlslighe-ten har skärpts under de år ML har varit i krafl. Skyddet av den yttre miljön har under senare tid varit föremål för allmän debatt bl.a. mot bakgrund av det som inträffat vid BT Kemi i Teckomatorp. Att det föreligger behov av ytterligare åtgärder mot miljöbrottsligheten understryks av flertalet remissinstanser. Jag delar denna uppfattning.

När det gäller att förändra det nuvarande straffrättsliga systemet i ML är jag emellertid inte beredd att gå sä långt som har föreslagits av miljöskyddsutredningen. Enligt min mening är det frän samhällssynpunkt vär-

Prop. 1980/81:92 52

defullt att på ML:s område behälla det straffrättsliga ansvaret för enskilda individer, eftersom ett sådant ansvar säkerligen verkar avhållande inte bara pä grund av hotet om straff utan också på grund av de moraliska krav som därigenom stäUs på de människor som svarar för driften av miljöfarliga verksamheter. Att som utredningen har förordat ersätta straffet med en avgift för alla brott mot ML utom för de grova fallen skulle kunna ge underlag för en uppfattning enligt vilken det i det stora flertalet fall inte längre blir moraliskt förkastligt alt bryta mot gällande bestämmelser. Respekten för bestämmelsernas efterlevnad skulle därmed tonas ned och avgiften skulle lätt kunna uppfattas som en omkostnad för driften av verksamheten. Jag anser därför i likhet med koncessionsnämnden, brottsförebyggande rådet och andra remissinstanser att det straffrättsliga ansvaret bör behållas i nuvarande omfattning. Det är emellertid nödvändigt att straffbestämmelserna ändras sä att en strängare och mer effektiv fillämpning möjliggörs.

Överträdelser av ML:s bestämmelser kan enligt min mening i många fall anses innebära så allvarliga brott att de bör beivras med stöd av regler i brottsbalken. Jag ansluter mig därför till miljöskyddsutredningens och remissinstansernas uppfattning att särskilda straffbestämmelser till skydd för miljön bör införas i balken. Med det syftet har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria med förslag till ändringar i brottsbalken (PM 1980-02-11 i anslutning till brottsförebyggande rådels PM (1979:6) Kriminalisering av föroreningar av miljön, m.m.). Enligt departementspromemorian bör i 13 kap. brottsbalken införas beslämmelser om ett allmänt miljöbrott av i huvudsak följande innehåll. Den som förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som kan antas medföra betydande olägenhet i miljön döms för miljöbrott till böter eller fängelse i högst tvä år. Om en sådan gärning varit ägnad att vålla varaktiga skador av stor omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, döms för grovt brott till fängelse lägst sex månader och högst sex är. Har gärningen begåtts av grov oaktsamhet döms för vårdslöshet med miljön till böter eller fängelse i högst två år. Förslaget innebår att enbart brottsbalkens bestämmelser skall tillämpas på gärningar som faller under såväl brottsbalkens som ML:s straffbestämmelser. Om däremot en gärningsman gjort sig skyldig tUl en oaktsamhet som inte kan anses grov eller om hans gärning inte är av så allvarlig beskaffenhet att betydande olägenhet i miljön kan antas ha uppstått, blir enbart ML:s bestämmelser tiUämpliga. I fråga om åtalspreskription medför de i promemorieförslaget upptagna straffskalorna att preskriptionstiden blir tio år för grova brott och fem år för övriga brott.

Promemorian har remissbehandlats och därvid fått ett i huvudsak gynnsamt mottagande. Avsikten är att riksdagen skall kunna ta ställning till ett förslag till ändringar i 13 kap. brottsbalken i sådan tid att ikraftträdandet kan samordnas med genomförandet av förslagen i förevarande lagstiftningsärende.

Prop. 1980/81:92 53

Såsom miljöskyddsutredningen och remissinstanserna har framhållit kan överträdelser av ML:s bestämmelser vara frän ekonomisk synpunkt mycket fördelaktiga för den som utövar den miljöfarliga verksamheten. Det kan t. ex. vara fråga om att en viss verksamhet drivs trots att förbud mot verksamheten råder eller trots att driften borde ha stoppals med hänsyn lill att reningsutmstningen gått sönder. Därigenom kan den som utövar verksamheten göra en ekonomisk vinning som inte skulle ha uppkommil om han handlat på ett laglydigt sätt. Frestelsen att bryta mot beslämmelserna kan i vissa fall antas vara så stark att risken för ett straffrättsligt ingripande inte verkar tillräckligt avhållande. Stor enighet tycks råda om all det bör införas en avgiftspåföljd som syftar till att eliminera den ekonomiska vinningen av miljöbrott. Jag ansluter mig lill denna uppfattning, som bygger på den gmndläggande principen att del inle fär löna sig alt begä brott. Syftet med en sädan avgift skulle alltsä vara att genom en indragning av vinslen av en överträdelse av ML molverka att den som bedriver miljöfarlig verksamhet frestas att bryta mot lagen av ekonomiska moliv. Såsom bl.a. koncessionsnämnden och brottsförebyggande rådet har förordat bör en sådan avgiftspäföljd utformas som en frän straffet frislående påföljd och ses som ett komplement till det nuvarande päföljdssystemet. Till skillnad mot vad som gäller i fråga om straff bör avgiftspäföljden - som bör benämnas miljöskyddsavgift - åven kunna drabba aktiebolag och andra juridiska personer, när gärningen har begåtls i verksamhet som drivs av en sådan person. Att en miljöskyddsavgifi införs och utformas på detta sätt har dessutom fördelar från konkurrenssynpunkt. Ett förelag som l.ex. drar ned sina kostnader genom att inte iaktta gällande föreskrifter för verksamheten kommer därigenom inle i en bättre ekonomisk situation än sina laglydiga konkurrenter.

I detla sammanhang villjag ta upp frägan om företagsböter. Denna fräga som gäller möjlighelerna att införa ell straffansvar för juridiska personer har diskuterats såväl av miljöskyddsutredningen som av en del remissinslanser i samband med behandlingen av påföljdsfrågorna. Efler remissbehandling av betänkandet (Ds Ju 1978:5) Förelagsböter och den inom justitiedepartemenlet upprätlade promemorian (Ds Ju 1979: 10) Förelagsböter - förslag till lagtexter har numera i prop. 1979/80: 100 (bil. 5 s. 15) konstaterats att förslagen inte utan ytteriigare överarbetning kan läggas lill grund för några åtgärder. Denna överarbetning pågår f. n. inom justitiedepartementet. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet har jag kommil till den uppfallningen alt frågan om att införa en miljöskyddsavgift bör kunna bedömas utan att resultatet av dessa överväganden avvaktas.

Jag övergår nu till att mera i detalj redovisa de förändringar i ML:s påföljdssystem som jag föreslår.

2.4.2 Ändringar i ML.s straffbestämmelser

Flertalet remissinstanser tillstyrker miljöskyddsutredningens förslag om en höjning av straffmaximum för broU mot ML:s bestämmelser från nuva-

Prop. 1980/81:92 54

rande fängelse i ett år fill fängelse i tvä är. Några remissinstanser bland dem några länsåklagarmyndigheter anser att slraffmaximum för grova brott borde sättas högre. Frän vissa håll kopplas önskemål om en ytterligare höjning av straffmaximum ihop med frågan om preskriptionstidens längd. Många remissinstanser anser att en förlängning av preskriptionstiden från nuvarande två år till fem är inte är fillräcklig utan förordar en tioårig preskriptionstid.

Vid bedömningen av frågorna om straffmaximum och preskriptionstidens längd måste enligt min mening hänsyn tas fill det förslag till ändringar i brottsbalken som har lagts fram i justitiedepartementets nyss nämnda promemoria. Om förslaget genomförs, kommer för grova miljöbrott att gälla ett straffmaximum på sex ärs fängelse och en preskriptionstid på tio år. Som förut har berörts riktar sig brottsbalkens straffbestämmelser bara mot uppsätliga eller grovl oaktsamma gärningar som kan antas ha medfört betydande olägenhet i miljön. Det finns ett uppenbari iniresse av att även i andra fall kunna tillämpa kännbara påföljder för brott mot ML. Jag förordar därför att straffmaximum i ML lämpligen bestäms till tvä är, vilket medför en preskriptionslid på fem år. De fall där del framslär som befogat med högre straff och längre preskriptionstid torde ulan undantag gälla brott som faller under de i brottsbalken föreslagna bestämmelserna för grova miljöbrott.

Som jag lidigare har redovisat har miljöskyddsutredningen framhållit att påtagliga lillämpningssvårigheter föranletts av det nuvarande kravet pä att vissa gärningar — t.ex. överträdelser av villkor eller föreskrifler i tillståndsbeslut — skall ha kränkt allmän eller enskild rätt för all föranleda straffansvar. Jag föreslår all detta krav slopas. Sådana överträdelser som här är aktuella mäste enligt min mening anses straffvärda, även om varje enskild gärning betraktad för sig inte kan anses ha orsakat nägon slörre miljöskada. Den sammanlagda effeklen av flera sädana överträdelser kan emellertid bli allvariig för miljön. Slopas detta krav, framstår också gränsen mellan det straffbara oeh det inle straffbara omrädel som klarare, vilket bör underlätla tillämpningen för åklagare och domstolar. Det är emellertid inte rimligt att kriminalisera varje överträdelse av ett lillståndsbeslut. Bagatellartade förseelser bör enligt min mening inle vara straffbara.

I ML finns en bestämmelse om upplysningsplikt, som innefattar en skyldighet för den som utövar miljöfarlig verksamhet alt lämna tillsynsmyndigheterna behövliga upplysningar. Utredningen föreslär att bestämmelsen skall utvidgas till att gälla också i förhållande fill prövningsmyndigheterna. Vidare föreslås beträffande brott mot upplysningsplikten att straffskalans maximum höjs frän nuvarande böter till fängelse i tvä år. Enligl ulredningen bör samma slraff kunna ådömas när upplysningsplikten visserligen har fullgjorts men där lämnade uppgifter varil oriktiga. Förslagen i denna del har under remissbehandlingen mottagits positivt.

Syftet med upplysningsplikten är att — sä långl det är möjligt - tillför-

Prop. 1980/81:92 55

säkra berörda myndigheter ett tillfredsstäUande beslutsunderlag. Enligt min mening är en särskild föreskrift om skyldighet att lämna upplysningar till prövningsmyndigheterna överflödig. I fråga om prövningen av en lill-ståndsansökan kommer prövningsmyndigheterna såsom jag i annat sammanhang redovisar (avsnitt 4) att få fullt tillräckliga medel för att komma till rätta med den situationen att utredningen i ett ärende är bristfällig. Jag ansluter mig däremot till uppfattningen att den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet bör kunna straffas, om han lämnar orikliga uppgifter till en prövnings- eller en tillsynsmyndighet. Den begränsningen bör dock gälla att uppgifterna skall ha lämnats i en skriftlig handling och rört ett förhällande av betydelse för den fråga som myndigheten har prövat. Jag tillstyrker vidare utredningens förslag om höjning av straffmaximum i fråga om brott som här avses.

Jag har nyss förordat att bagatellartade överträdelser av villkor eller föreskrifter i fillståndsbeslut inte bör vara straffbara. Också när del gäller andra brott mot ML:s beslämmelser såsom brott mot förprövningspliklen bör obetydliga förseelser undantas från det straffbara området. Jag föreslår följaktligen att lagens straffbestämmelser kompletteras med en föreskrift som innebär alt ansvar för brott mot ML inte skall ådömas i ringa fall.

För att inga oklarheter skall uppstå vid tillämpningen i de fall då en gärning faller under såväl brottsbalkens som ML:s brottsbeskrivningar bör särskilt anges att straffbestämmelserna i ML skall tillämpas endast subsidiärt till brottsbalken, dvs. ansvar enligl dessa bestämmelser inträder inle, om ansvar för gärningen kan ådömas enligl brottsbalken.

2.4.3 Miljöskyddsavgifi

Syftet med en miljöskyddsavgift är som jag nyss har framhållit att det inte skall vara lönsamt att begå brott mol ML. Denna grundtanke ligger också bakom de båda förslag lill avgiftssystem som jag tidigare har redovisat. Den väsentligaste skillnaden frän principiell synpunkt mellan förslagen ligger i det sätt pä vilket avgiften skall fastställas. Miljöskyddsutredningens förslag innebär att avgiften bestäms efter en skönsmässig prövning ay omständigheterna i det särskilda fallet. Enligt miljökoslnadsutredningens förslag bör avgiften fastställas efter en i förväg bestämd taxa och baseras på storleken av överutsläppen. Just pä denna punkt har miljökostnadsutredningens förslag mött kritik under remissbehandlingen. Inte heller jag tror att detta förslag är praktiskt genomförbart inom en överskådlig framtid. Enligt min uppfattning finns vidare risk för att miljökostnadsutredningens avgiftssystem skulle få ogynnsamma konsekvenser från miljöskyddssynpunkt. Bl.a. skulle såsom koncessionsnämnden har päpekal tyngdpunkten i tillståndsprövningen kunna förskjutas till frågorna om överutsläppsavgifternas storlek. De utsläppsvärden som skulle komma att fastställas skulle också behöva inrymma betydande marginaler för normala driftstörningar, vilket i sin tur skulle kunna leda till en allmän höjning av

Prop. 1980/81:92 56

den faktiska störningsnivån. Jag är följaktligen inte nu beredd att förorda avgifter på överutsläpp i enlighet med miljökostnadsutredningens förslag.

Gmndprincipen vid miljöskyddsavgiftens utformning bör enligt min uppfattning vara att avgift skall tas ut bara i sådana fall dä en överträdelse av ML har medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamhet i vilken gärningen har begåtts. Eftersom avgiftens syfte är att eliminera dessa ekonomiska fördelar, bör den uppskattade storleken av dessa ligga till gmnd för beräkningen av avgiften. Med hänsyn till detla år det inte möjligt att fastställa miljöskyddsavgiften efter schablonmässiga grunder. Miljöskyddsavgiften bör således bestämmas med hänsyn till de ekonomiska fördelarna i varje särskilt fall. Med ekonomisk fördel avses den förbättrade ekonomiska ställning som en gämingsmän eller någon i vars ställe denne är uppnår genom en överträdelse. Fördelen utgörs således av en uppskattad skillnad i förmögenhetsställning mellan den situation som har uppkommit genom överträdelsen och den som skulle ha rått om överträdelsen inte hade skett.

Med hänsyn till att det är många och skiftande förhållanden som inverkar på bedömningen av hur stora de ekonomiska fördelarna har varit i det enskilda fallet, kan det ibland tänkas uppstå svårigheter att fastställa avgiften. I sådana fall bör miljöskyddsavgiften få uppskattas tUl skäligt belopp. Därvid bör enligt min mening såväl allmänna som enskilda intressen vägas in. Från allmän synpunkt är det angeläget att avgiften bestäms så att överträdelser alltid blir olönsamma.

Miljöskyddsavgiften kommer sålunda till sin karaktär att påminna om en straffrättslig sanktion. Med hänsyn härtill och för att alla skall kunna garanteras en sä lika behandling som möjligt inför lagen talar övervägande skäl för att reglerna ges en obligatorisk utformning. Under ML:s straffbestämmelser faller emellertid många olika slags gärningar. Om man ser till riskerna för miljön, omfattar bestämmelserna allt frän ordningsförseelser och andra gärningar som över huvud taget inte inverkar på miljön tUl gärningar som medför allvarliga skador i miljön. Jag anser att det av administrativa och samhällsekonomiska skäl inte kan vara rimligt att utforma avgiftssystemet så att frågan om uttag av en miljöskyddsavgift måsle utredas och prövas beträffande alla slags överträdelser. Därför är det enligt min mening nödvändigt att utöver den avgränsning som kravel på ekonomisk fördel innebär införa ytteriigare begränsningar av det avgiftsbelagda området. Från miljöskyddssynpunkt är det självfallet mest angeläget att avgift tas ut för överträdelser som orsakar miljöstörningar. Andra gärningar, vilka för övrigt mera sällan torde medföra några ekonomiska fördelar, bör kunna undantas frän avgiftsplikt. Även brott mot förprövningspliklen, vilka brott ofta anförs som exempel på brott som medför ekonomiska fördelar, bör således falla utanför det avgiftspliktiga området om den tillståndspliktiga verksamheten inte har påbörjats och några miljöstörningar således inte har uppkommit. Genom ett resolut uppträdande från till-

Prop. 1980/81:92 57

synsmyndighelernas sida bör det enligt min mening inle vara möjligt för företagen att vinna tid och därmed ekonomiska fördelar genom att påbörja byggandet av t.ex. en industrianläggning innan tillståndsfrågan har avgjorts. Sädana handlingar lorde knappast kunna genomföras utan all myndigheterna får kännedom om dem. 1 en del fall torde dessulom ell sådanl handlingssätt innebära ocksä brott mot byggnadslagstiftningen. En avgift kan då påföras och ingripanden i övrigt ske med stöd av lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Miljöskyddsavgiften bör sålunda förbehållas gärningar som orsakar störningar i miljön. Men inte ens alla sädana gärningar bör beläggas med avgift. Jag anser att det skulle bli alltför betungande frän administrativ synpunkl att låta alla överträdelser som medför miljöolägenheter omfaltas av avgiftsplikt. I många fall kan det med hänsyn till det sätt på vilket föreskrifter i tillständsbesluten är utformade vara svårt att avgöra i vilken omfattning otillåtna utsläpp har skett. Därtill kommer enligt vad som påpekats frän många remissinstanser att mät- och kontrollmöjligheterna inte alltid är av tillfredsställande kvalitet. Jag anser med hänsyn till dessa förhållanden alt avgiften skall tas ut bara i de fall då det är hell klarl att verksamheten inte varit tillåten. Men även i sådana fall kan ibland ett otillätel utsläpp av ett ämne anses vara mindre allvarligt för miljön. De i ett tillståndsbeslut medgivna utsläppen av ämnet i fråga kan t.ex. vara slora. Den extra belastning på miljön som det otillåtna utsläppet har orsakat kan därför i sädana fall bedömas vara av mindre betydelse, även om överträdelsen som sådan inte kan anses bagatellartad utan bör föranleda en brottspåföljd. För att inte binda administrativa resurser för prövning av sädana fall behöver det införas ett krav som anger att avgiften skall användas enbart i sådana fall där gärningen innebär ett allvarligt hol mot miljön. Jag förordar således att avgiftspåföljden bestäms till att gälla överträdelser som utöver ekonomisk fördel även skall ha medfört belydande störning för omgivningen eller risk för sådan störning. Att ocksä en risk för störning bör omfatlas motiveras bl. a. av att nedgrävning eller annan otilläten deponering av miljöfarligt avfall bör kunna föranleda en avgiftspäföljd, innan störningen har inträffat. Med begreppel störning avser jag inte själva den konkreta skada eller del men för människors hälsa som en miljöfarlig verksamhei kan medföra, utan den mera allmänna inverkan på omgivningen som verksamheten för med sig. Denna inverkan kan ibland medföra skadliga effekter, ibland bara risk för skada eller hälsorisker.

Till skillnad mot ett straff bör miljöskyddsavgiften som jag tidigare har sagt kunna tas ut även av juridiska personer. Det avgörande för vem som skall påföras avgiften i det särskilda fallet är vem som har utövat den miljöfarliga verksamhet i vilken gärningen har begåtls. Subjekt för avgiften kommer således att vara bäde fysiska och juridiska personer. 1 den sistnämnda kategorin ingår såväl privaträtlsliga subjekt såsom bolag och föreningar som offentligrätlsliga subjekt säsom kommunala och statliga inrättningar av olika slag.

Prop. 1980/81:92 58

I de fall en miljöfarlig verksamhet drivs av en fysisk person bör denna vid en överträdelse av ML drabbas av bäde slraff och miljöskyddsavgift. Jag vill erinra om att brott i många andra fall kan föranleda inte bara brottspäföljd ulan ocksä förverkande eller annan särskild rättsverkan.

För alt de av mig förordade miljöskyddsavgifterna skall fä avsedd effekl bör de kunna åläggas redan när utredningen visar att man i verksamheten har åsidosatt de stipulerade villkoren, driver förbjuden verksamhet e.d. Även miljöskyddsutredningens förslag innebär att miljöskyddsavgifien bör las ut enligt principen om sirikl ansvar. Ett företag bör alltså, vare sig det ägs av t. ex. ell aktiebolag eller av en enskild näringsidkare, kunna påföras en miljöskyddsavgifi sä snart det konslateras att en överträdelse som kan medföra en avgift har begåtts ulan att del behöver bevisas all nägon för överträdelsen ansvarig handlat uppsåtligen eller av oaktsamhet. Den strikta tillämpningen bör emellertid kunna mildras genom att olika omständigheter i det enskilda fallet i viss utsträckning beaktas. Det kan länkas förekomma fall där omständigheterna i övrigt - särskilt överträdelsens art - är sådana att det framstår som obilligt att ta ut avgiften. En regel som medger att avgiften nedsätts eller efterges bör sålunda införas. Som naturvärdsverket har anfört bör regeln tillämpas restriktivt och hänsyn tas endast till särskilda omständigheter, när del framstår som obilligl alt ta ut avgiften.

Brottsförebyggande rädet har väckt frågan om hänsyn vid beräkning av avgiftens storlek skall tas lill eventuella skadestånd enligt ML eller koslnader för återställande av förstörd miljö. Miljöskadeutredningen och någon ytterligare remissinslans har diskuterat huruvida avgiftssystemet kunde ges en reparativ funktion. 1 dessa frågor vill jag för egen del anföra följande. Det förhåller sig visserligen så all den ekonomiska fördel som avgiften skall träffa och eliminera till en del kan sägas vara en följd av att förelagen enligt nuvarande ordning ofta inle bär de samhällsekonomiska konsekvenserna av de miljöstörningar som en viss gärning ger upphov lill. Men avgiften kan fördenskull inte anses ulgöra ersättning för uppkomna miljöskador. Avgiften måste här ses som en form av förverkande som utnyttjas för alt i effektiviserande syfte komplettera de normala brottspåföljderna. Jag anser inte att man helt kan bortse från att det finns en risk för att sakägare som fillfogats skada genom den avgiftsgmndande gärningen kan ekonomiskt bli lidande om den ekonomiska fördelen dras in till staten genom miljöskyddsavgiften. När del gäller förverkande har den konflikten lösts så att vinning som motsvaras av skada för enskild inte får förverkas. Vid de gärningar för vilka miljöskyddsavgifien kan utgå kan den ekonomiska fördelen emellertid inte anses avspegla skador för enskilda pä del säll som är karakteristiskt för t. ex. formögenhetsbrotten i brottsbalken. Nägol hinder mot att ta ut miijöskyddsavgiften när talan om skadestånd mot den avgiftspliktige har väckls eller kan komma alt väckas bör lämpligen inle ställas upp. Sädana omständigheter bör i viss utsträckning kunna beaktas

Prop. 1980/81:92 59

vid tillämpningen av den nyss förordade regeln om nedsättning eller eftergift av avgiften.

I fråga om förhållandet mellan miljöskyddsavgifien och skadestånd är jag sälunda inte beredd att förorda att man vid miljöskyddsavgiftens bestämmande bör beakta skadeständsrättsliga aspekter i vidare män än vad jag nyss har sagl. Jag vill dock inskjuta den reservafionen alt detla ställningstagande kan behöva omprövas sedan närmare erfarenheler vunnits av avgiftssystemets lillämpning. En sådan omprövning kan också aktualiseras av kommande förslag från miljöskyddsutredningen om äterställningsåtgärder och från miljöskadeutredningen rörande framtida ersättningsregler för miljöskador.

Av rättviseskäl bör det inte komma i fräga att låta ett företags mer eller mindre dåliga ekonomi inverka på miljöskyddsavgiftens slorlek. Inte heller sysselsättningsskäl eller andra skäl som hänger samman med ekonomin bör fä beaktas när avgiftens storlek bestäms. Jag är medveten om att ett påförande av miljöskyddsavgift kan tyckas vara meningslöst, dä ett företag saknar tillgångar eller med all sannolikhet kommer alt försältas i konkurs pä grund av andra skulder ån avgiften. Dessa fall får dock antas komma att bli så sällsynta att de inte bör föranleda någon särskild undantagsreglering.

Med hänsyn till miljöskyddsavgifiens syfte att eliminera den ekonomiska fördelen av en överträdelse av ML och lill att avgiften i del särskilda fallet i princip skall molsvara storleken av denna fördel bör enligl min mening sambandet mellan avgift och fördel upprätthållas säväl före som efter skatt. Av detta följer att avgiften måste beaktas vid inkomsttaxeringen. Någon uttrycklig bestämmelse om detta torde inte behövas.

När det gäller frågan vilken myndighet som skall handha prövningen av frågor om miljöskyddsavgifterna står valet mellan de allmänna domstolarna och koncessionsnämnden. På domstolarna ankommer att avgöra frågor om förverkande pä grund av brott. Det föreslagna avgiftssystemet skiljer sig åtminstone i ett väsentligt avseende från förverkande genom att det för att avgiften skall kunna tas ut inte krävs bevisning om alt den aktuella gärningen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Den omständigheten innebär i sin tur att en samordning av prövningen av åtalsfrågan med prövningen av frågan om påförande av miljöskyddsavgiften för en och samma gärning inte framstår som självklar. Enligt min mening är det mycket vikfigt att fillämpningen av de nya bestämmelserna blir enhetlig och att den kommer att handhas av ett organ som har sakkunskap i och erfarenhet av sådana miljöskyddsfrågor som del här är fråga om. Koncessionsnämnden har en sammansältning som frän rättssäkerhetssynpunkt gör nämnden likvärdig med de allmänna domstolarna. Jag förordar därför i likhet med miljöskyddsuiredningen att koncessionsnämnden anförtros uppgiften att pröva frågor om miljöskyddsavgiften.

Avgiftsfrågorna bör inte tas upp av koncessionsnämnden självmant utan det bör ankomma på naturvårdsverket att väcka talan hos nämnden genom

Prop. 1980/81:92 60

ansökan. Som tidigare har sagts bör tillämpningen av avgiften vara obligatorisk. För naturvårdsverkets del innebär delta att verket är skyldigt alt ansöka om uttagande av en avgift så snart tidigare angivna förutsättningar föreligger. Någon lämplighetsbedöming av humvida en avgiftslalan bör väckas eller inte fär alltså inte ske.

Prövningen av mål om miljöskyddsavgift är en rättskipningsuppgift och som sådan av annan karaktär än den prövning av tillståndsfrågor som varit koncessionsnämndens hittiUsvarande huvuduppgift. De förfaranderegler som nu finns i ML lämpar sig inte för prövningen av avgiftsmål. Prövningen måste enligt min mening bygga på förhandlingsprincipen och vara ackusatorisk. Koncessionsnämnden bör alltsä i sitt avgörande inte få gå utöver yrkandena i målet. Det bör i första hand vara parterna - dvs. naturvårdsverket och den som utövar den aktuella miljöfarliga verksamheten — som har att sörja för utredning och bevisning i ett mäl. Med nyss angivna utgångspunkter bör förfarandet i avgiftsmål med fördel kunna regleras av de bestämmelser som finns upplagna i förvaltningsprocesslagen (1971:291). Lagen gäller rättskipningen i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Däri regleras bl.a. måls anhängiggörande och handläggning, vissa bevismedel, beslut och besvär. Vissa mindre modifieringar krävs dock. Bl.a. bör med hänsyn till de ekonomiska intressen som gör sig gällande i avgiftsmål gränserna för de högsta vitesbelopp som får besiämmas enligt nämnda lag avsevärt höjas. Beträffande besvär över beslut om miljöskyddsavgift kommer den ordningen att gälla att överklaganden sker hos kammarrätten. Denna besvärsordning, som överensstämmer med vad som har föreslagils av miljöskyddsutredningen, är enligt min åsikt lämplig. I ML bör sålunda föreskrivas att reglerna i förvaltningsprocesslagen med vissa modifieringar skall gälla i fråga om förfarandet i avgiftsmål.

Enligt bestämmelser i 26 kap. rätlegångsbalken kan kvarstad läggas pä lös egendom och skingringsförbud meddelas beträffande fast egendom, om det skäligen kan befaras att den som är misstänkt för brott undanskaffar egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala bl.a. värdet av förverkad egendom eller annan ersåttning till det allmänna. Beslut om nu angivna säkerhetsåtgärder meddelas av rätten. Även om den prakfiska nyttan inte skall överdrivas, anser jag i likhet med naturvårdsverket att dessa åtgärder bör vara möjliga att vidta för att säkra betalningen också av miljöskyddsavgiften. En sådan åtgärd bör i förekommande fall beslutas av koncessionsnämnden pä talan av naturvårdsverket. Behövliga bestämmelser bör tas in i ML och utformas efter mönster av bestämmelserna i 26 kap. rättegångsbalken.

I ML bör också tas in bestämmelser om hur miljöskyddsavgiften skall betalas. Om betalning inte eriäggs inom två månader efter det att ett beslut om avgiften har vunnit laga kraft, bör avgiften kunna indrivas pä samma sätt som gäller för skatter. Avgiften bör bortfalla, om indrivning inte har skett inom tio år.

Prop. 1980/81:92 61

2.4.4 Förhållandet mellan avgifts- och brottmålsförfarande

Som jag tidigare har anfört skall miljöskyddsavgiften ses som en förstärkning av päföljdssystemet och som ett komplement till de vanliga brottspåföljderna. Förslaget innebär alt avgiften tas ul genom ett från brottmälsförfarandet frislående förfarande. Till skillnad från vad som gäller slraff kan avgiften ädömas juridiska personer. En ytterligare skillnad är att det för avgiftens utdömande inte skall krävas bevis om att den akluella gärningen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Nu anförda omständigheter ger vid handen att brottmåls- och avgiftsförfarandena kan genomföras oberoende av varandra. Av prakliska och ekonomiska skäl finns anledning att överväga om inle en viss samordning är motiverad.

Vinster av en samordning torde kunna hämtas främst i utredningsskedet. I den mån en förundersökning av åklagare sker i anledning av en misstanke om brott mot ML, torde det sä gott som alllid finnas skäl för naturvårdsverket att avvakta att undersökningen färdigställs, innan verket lar ställning till frågan om avgiftstalan skall väckas. 1 åklagarens utredning lorde uppgifter av betydelse för avgiftsfrågan mänga gånger redovisas. Utöver åklagarens utredning kommer självfallet att krävas utredning av frågor som direkt har samband med förutsättningarna för avgiftens uttagande säsom frågor om vinningen och om omfattningen av miljöstörningarna i det aktuella fallet. Den utredningen får naturvårdsverket sörja för genom att anlita egna och tillsynsmyndigheternas resurser. Vid behov bör självfallet sådant utredningsmaterial ställas till polis- och åklagarväsendets förfogande.

Jag anser att avgiftslalan bör kunna väckas, innan del har blivit klart om åtal väcks. För koncessionsnämndens del finns knappast anledning avvakta utgången av brottmålet. I de allra flesta fall kommer avgiftstalan alt riktas mot en juridisk person. I dessa fall kommer del straff som kan komma all utdömas i brottmålet inte att påverka bestämmandet av avgiften. Gäller avgiftstalan en fysisk person kan diskuteras huruvida nämnden bör beakta del slraff som personen i fräga kan riskera för samma gärning. Men eftersom avgiften syftar lill att eliminera den ekonomiska fördelen av brottet och dä denna inte minskar i storlek i anledning av ett slraff, bör avgiften bestämmas utan hänsynslagande lill straffet. Däremol kan del vara skäligt att domstolen i brottmålet med tillämpning av de principer som gäller för straffmätning i allmänhet beaktar alt en miljöskyddsavgift har tagits ut.

Det lorde knappast komma alt bli aktuellt att tillämpa brottsbalkens förverkanderegler i fråga om brott som avses i ML:s straffbestämmelser. Skulle detta ändå inträffa och därjämte gälla en överträdelse för vilken frågan om uttagande av en miljöskyddsavgift har uppkommit, bör problemet enligt min mening lösas så att avgiftsfrågan prövas först. Med hänsyn till att möjligheterna till uttag av miljöskyddsavgiften är slörre än förver-kandemöjligheterna och då förverkande inte får ske om det är uppenbari

Prop. 1980/81:92 62

obilligt, lorde ett avgörande av avgiftsfrågan nästan alllid innebära att fömlsätlningar för ett förverkande inte kan anses föreligga.

En näraliggande fråga är frägan om behovet av en eventuell samordning mellan ett vite och miljöskyddsavgiften. Det fallet kan tänkas att ett företag ålagts av en tillsynsmyndighet att vid vite upphöra med viss miljöfartig verksamhet. Företaget efterkommer inte föreläggandel och talan om vilels utdömande väcks vid domstol. Samtidigt tas frägan om uttag av en miljöskyddsavgifi för samma gärning upp i koncessionsnämnden. Inte heller i sådana fall behöver nämnden vänta på domstolens avgörande. Med hänsyn till de skilda syften som vitet resp. miljöskyddsavgifien skall tillgodose bör avgiften kunna bestämmas ulan hänsyn lill ulgången av vilesmä-lel.

2.4.5 Skyldighet att beivra brott mot ML

För att laglydnaden hos dem som utövar miljöfarlig verksamhei skall kunna förbättras har miljöskyddsutredningen föreslagil all i ML bör införas bestämmelser som ålägger en tillsynsmyndighet att så snart misstanke om en överträdelse föreligger utreda frågan och i förekommande fall vidta åigärder för att beivra överträdelsen. En hälsovårdsnämnd eller en länsstyrelse som får kännedom om att en överträdelse har skett skall vidare enligt miljöskyddsutredningens förslag rapportera överträdelsen till naturvårdsverket.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan fillstyrker förslaget att ML kompletteras med en allmän skyldighel för tillsynsmyndigheterna att beivra brott mol lagen. Även jag tillstyrker detla förslag.

Med det förslag som jag lidigare har lagt fram i päföljdsfrågorna finns inte behov av en rapporteringsskyldighet som är sä långtgående som den som miljöskyddsutredningen har föreslagit. TiU naturvårdsverket bör bara allvarliga fall rapporteras. För övriga fall ankommer det pä varje tillsynsmyndighet att självständigt bedöma om saken skall anmälas till åtal. I princip får sådan anmälan med det föreslagna stadgandet inte underlåtas i andra faU än dä misstanken om brott visat sig ogrundad eller då överträdelsen bedöms ha varit sä ringa all slraffrihet kan påräknas.

Jag anser att de nu förordade åigärderna lillsammans med tidigare föreslagen förstärkning av tillsynsiesurserna bör leda till att brott mot ML beivras i väsentligt större utsträckning än som hittills har sketl.

2.4.6 Resursfrågor

Den reform av ML:s påföljdssystem som jag nu har föreslagil kommer att innebära att arbetsbelastningen ökar hos berörda myndigheier och domstolar. Jag räknar som tidigare nämnts med att ett större antal lagföringar för miljöbrottslighel kommer alt genomföras framdeles. Även om ökningen sett från miljösektorns synpunkl blir stor behöver detta inle leda till att arbetsvolymen för olika enheter inom polis-, åklagar- och domstols-

Prop. 1980/81:92 63

sektorn ökar till den grad att resurserna där behöver stärkas. En närmare bedömning av frågan kan självfallet inte göras i nuvarande läge utan bör anstå tills erfarenheter av reformen erhållits.

För tUlsynsmyndigheternas del krävs ökade insatser för all på olika sätt beivra brott mot ML. Jag bedömer att dessa insalser bör kunna ulföras inom ramen för de resurser som finns tillgängliga sedan den av mig föreslagna förstärkningen av tiUsynsresurserna har genomförts.

De arbetsuppgifter som föranleds av förslaget om miljöskyddsavgiften kommer i huvudsak att ligga på naturvårdsverket och koncessionsnämnden. Jag har redan vid utformningen av avgiftssystemet tagit stor hänsyn fill att tillämpningen inte får bli alltför betungande för de båda myndigheterna. Jag anser att arbetsuppgifterna bör kunna klaras utan resursförstärkning.

2.4.7 Övergångsfrågor

Av 2 kap. 10 § regeringsformen följer att de av mig nyss förordade nya bestämmelserna om ansvar och om miljöskyddsavgift inte fär lillämpas pä överträdelser som har skett före ikraftträdandet av bestämmelserna.

Att dispensprövningen upphör medför som jag i det föregående har sagt inte att tidigare meddelade dispensbeslut förlorar sin verkan. Under lång tid framöver kommer sålunda de villkor och föreskrifter som upptagits i dispensbeslutet att vara normerande för driften av ett stort antal miljöfarliga verksamheter. Att bryta mot sådana föreskrifter är enligt gällande ordning straffbelagt i samma omfattning som brott mot tillståndsbeslul. Den ordningen måste självfaUet bibehållas även för framtiden. Straffbestämmelser som avser brott mot dispensbeslut begångna efter ikraftträdandet av här föreslagna lagändringar bör därför tas upp i övergångsbestämmelserna lill lagen. Straffmaximum bör även för dessa brott höjas till två års fängelse. När sådana brott har begåtts före ikraftträdandet måste självfallet de nuvarande bestämmelserna alltjämt gälla, om lagföringen sker efter den tidpunkten.

Enligt min mening kan det inle anföras någol skäl för att undanta brott mot dispensbeslut från tillämpningen av miljöskyddsavgiften. Den som efter avgiftens införande bryter mot ett dispensbeslut bör alltsä i de fall dä gärningen har medfört ekonomisk fördel och betydande störning för omgivningen kunna påföras en avgift. Behövliga föreskrifter om delta bör även tas upp bland övergångsbestämmelserna.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anförl har inom jordbmksdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387). Förslagel bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Prop. 1980/81:92 64

4 Specialmotivering

9 §

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten efter prövning enligt denna lag.

Skall frågan om tillkomsten eller lokaliseringen av viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) eller om framdragandet eller begagnandet av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövas av regeringen, får frågan om fillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett.

Första stycket överensstämmer med den gällande lydelsen.

I andra stycket har viss ändring gjorts. För att minska handläggningstiderna har nuvarande förbud att över huvud taget ta upp ärenden som här avses till prövning enligt ML tagits bort. Innebörden av detta stycke är att handläggningen av sådana miljöskyddsärenden får påbörjas, men att ärendena inte får avgöras innan regeringens prövning har skett. Samtidig handläggning hos regeringen och koncessionsnämnden blir därmed i fortsättningen möjlig. Det får fömtsättas alt nämnden kontinueriigt håller sig underrättad om läget i regeringsärendet så att handläggningen i miljöskyddsärendet kan anpassas fill detta. Möjligheten till samtidig handläggning av miljöskyddsärendet bör givetvis inte utnyttjas av koncessionsnämnden när åtgärden kan medföra olägenheter från allmän eller enskild synpunkt. Så kan vara fallet t.ex. om olika lokaliseringsalternafiv diskuteras i ett 136 a §-ärende eller om tillåtlighetsfrågan i regeringsärendet av andra skäl framstår som svårbedömd. I sådana fall kan finnas risk för att arbete och kostnader skulle komma att läggas ned i anledning av en handläggning som senare visar sig onödig. Stor betydelse mäste fillmätas sökandens inställning. VUl han inte gå med på en samtidig handläggning av miljöskyddsärendet och 136 a §-ärendet bör koncessionsnämnden vänta med handläggningen av miljöskyddsärendet till dess regeringen har avgjort tillåtlighetsfrågan.

10 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte får anläggas,

2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning inte får släppas ut,

3. fast avfall eller annat fast ämne inte får släppas ut eller läggas upp så att vattendrag, sjö eller annat vattenområde kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning inte får ändras på ett sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som i annat avseende är av betydelse från störningssynpunkt

utan att koncessionsnämnden har lämnat tillstånd enligt denna lag eller anmälan har gjorts hos den myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. 1980/81:92 65

Som en följd av att dispensprövningen föreslås upphöra har andra stycket av förevarande paragraf tagits bort. De kvarvarande bestämmelsema överensstämmer i allt väsenlligl med första styckei av paragrafen i dess nuvarande lydelse. Såsom jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) skall i fortsättningen i princip gälla lillståndsplikt även för de slag av miljöfarlig verksamhet för vilka i dag gäller anmälningsplikt. Det anmälningsförfarande som hittills har gällt kommer sålunda all upphöra. Det har ansetts praktiskt att ha kvar en möjlighel alt införa anmälningsplikt för vissa slag av miljöfarliga verksamheter som inte bedöms vara av så allvarligt slag alt de bör lillständsprövas, ulan där del från miljöskyddssynpunkt kan vara lillräckligl att tillsynsmyndigheten känner till all verksamheten kommer att sättas igång. Bemyndigandet för regeringen all föreskriva anmälningsplikt har därför behållits. Då tanken är att också hälsovårdsnämnden i framtiden skall kunna vara anmälningsmyndighel har utformningen av bemyndigandet ändrats.

Regeringen kan med stöd av 11 kap. 12 § regeringsformen för särskilda fall medge undantag från lillständsplikt enligt denna paragraf. Det kan i enstaka fall visa sig lämpligt alt kunna lämna ell sådant medgivande. Jag tänker på sådana fall där förhållandena är alldeles speciella och där en tillståndsprövning framstår som opraktisk. Som exempel kan nämnas att det i ett forsknings- och utvecklingsarbete uppkommer ett behov av all vidta en tillfällig ätgärd som är förprövningspliktig. Ell medgivande om undantag som här avses kan givetvis förenas med behövliga föreskrifter om försiktighetsmått.

12 a §

Den som avser alt ulöva sådan miljöfarlig verksamhei för vilken krävs tillstånd enligt föreskrifler som har meddelats med stöd av 10 § skall, innan ansökan görs om tiUstånd, i skälig omfattning och på lämpligt säll samräda med de statliga och kommunala myndigheier, organisationer och enskilda som kan ha ett intresse i saken.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i nuvarande lag, handlar om det informations- och samrädsförfarande som utgör en förberedelse lill för-prövningsförfarandel. Enligl paragrafen åligger del den förelagare som planerar en miljöfarlig verksamhei för vilken tillståndsplikt råder alt samråda dels med berörda samhällsorgan, säsom naturvårdsverket, planverket, länsstyrelsen, byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden, dels med andra som kan ha intresse i saken, såsom berörd del av ortsbefolkningen och miljö- och natprvårdsorganisalioner pä orten.

För företagare innebär bestämmelsen en skyldighet både att lämna informafion till myndigheter och allmänhel om den planerade verksamheien och att bereda dessa tillfälle alt framföra synpunkter pä verksamhetens lokalisering och bedrivande. Syftet därmed är att ge myndigheier, sakägare och allmänhet möjligheter fill ett ökat inflytande vid prövningen av miljöfarlig verksamhet. 5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 66

Avgörande för hur omfattande samråd som behövs i varje enskilt fall och sättel för delta mäste vara de konsekvenser för omgivningen som den akluella verksamheten kan befaras medföra. Betydelse bör också tillmätas vad som är känl om inställningen till den planerade verksamheten hos sakägare och allmänhet. Behovel av samråd kommer följaktligen alt variera högsl avsevärt med hänsyn till den planerade verksamhetens arl och närmare utformning. Del kan förutsättas alt kravel pä mera omfattande samrädsätgärder föreligger främst i fråga om de slag av miljöfarlig verksamhet som skall prövas av koncessionsnämnden. Särskill gäller della vid en nyetablering av en verksamhet eller i fräga om en verksamhet med stora störningar eller där man är osäker pä störningarnas karaktär eller omfallning. Belräffande de slag av miljöfarlig verksamhei som skall lillständsprövas av länsstyrelserna lorde generellt sett behovet av samrädsätgärder under förberedelseskedet inle vara lika långtgående. Del kan förutses alt del kommer att föreligga ett förhållandevis slort anlal fall där störningarna framstår som sä beskedliga att det knappast är moliveral med ell förberedande samråd utöver kontakt med länsstyrelsen eller naturvårdsverket. Allmänhetens skäliga iniresse av information och inflytande kan i dessa fall som regel tillgodoses genom ätgärder under prövningsförfarandel enligl 14 § ML. Föreligger en sakägareopinion mol den planerade verksamheten, bör detta emellertid vara en omständighet som motiverar samråd med sakägarna före prövningen.

På samma sätt som den som ämnar bedriva miljöfarlig verksamhei bör inhämta räd och anvisningar från naturvärdsverket eller länsstyrelsen om den planerade verksamheien bör han inhämta råd om hur samrådsskyldigheten skall fullgöras. Jag utgår ocksä från all naturvärdsverket kommer att meddela anvisningar för tillämpningen av beslämmelsen.

Samrådet under förberedelsen bör bedrivas i sä fria former som möjligl. Det är givetvis önskvärt alt företagarna i så stor utsträckning som möjligl tar direki kontakt med dem som kan ha iniresse i saken. Antalet berörda myndigheier utöver miljömyndigheterna brukar i allmänhel inte vara större än att en direkt kontakt kan las från förelaget. När det gäller kontakten med allmänhelen kan del ibland räcka med sädana ätgärder som rundskrivelser eller annonsering i ortspressen. En annan möjlighel är alt ordna informationssammanträden. En utställning om den planerade verksamheten är en annan väg alt nå ut med informalion. Genom att en kontaktman utses pä det berörda företaget bör enskilda personer och sammanslutningar kunna fä tillfälle alt mera formlöst framföra synpunkter pä den planerade verksamheten och miljöfrågorna i anslutning därtill.

Förekommande meningsmotsättningar bör ofta vara lättare att utjämna under en förberedelse och en företagare bör kunna dra nytta av framförda synpunkter för den fortsatta planeringen och därmed minska riskerna för att krav ställs pä lids- och kostnadskrävande undersökningar när tillständsförfarandet har inletts. Enligt min mening finns del sålunda goda möjlighe-

Prop. 1980/81:92 67

ler till all ett väl avvägt samrådsförfarande skall kunna bidra lill att beslutsunderlaget, inte minsl när det gäller miljökonsekvenserna, är sä fullständigt som möjligt redan när ansökan om tillständ ges in. Detta lorde möjliggöra en snabbare handläggning hos tillsländsmyndighelen, vilket regelmässigt lorde medföra ekonomiska fördelar för sökanden.

När det gäller kostnaderna för olika samrädsätgärder är det förelagaren som svarar för kostnaderna för de åtgärder han har vidtagit. Däremot svarar han inle för myndigheters, organisationers och enskildas kostnader för samråd.

Enligt 13 § skall en ansökan om tillständ lill den miljöfariiga verksamheten innehålla uppgifter om vidtagna samrädsätgärder och om vad som har framkommit vid samrådet. Om samrådsskyldighelen inte har fullgjorts, får tillståndsmyndigheten förelägga sökanden vid vite all vidla de samrädsätgärder som behövs.

13 § Ansökan om tillständ skall vara skriftlig. Den skall innehålla

1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs föratt bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och omfattning,

2. en beskrivning av miljöeffekterna såsom arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra,

3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiklighetsmält som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten,

4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligl 12 a § och vad som därvid har kommit fram.

Ansökningen skall inges i det anlal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har den inte givits in i tillräckligt antal exemplar, skall koncessionsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet fär vite sältas ut. Efterkommer sökanden inte ell föreläggande, får nämnden besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekoslnad eller, om bristen är så väsentlig att ansökan inle kan ligga lill grund för prövning av ärendet, avvisa ansökningen.

Har erfordeligt samråd enligt 12 a § inte ägt rum, får koncessionsnämnden vid vite förelägga sökanden att vidta de ätgärder som behövs.

Av 17 § i detta lagförslag följer att bestämmelserna i förevarande paragraf gäller också när länsstyrelserna handlägger tillståndsärenden. Vad som sägs om koncessionsnämnden skall följaktligen i förekommande fall gälla vederbörande länsstyrelse.

Första styckei har omarbetats i redaktionellt avseende. Enligt punkterna 2 och 3 som har tillagts i detta lagstiftningsärende är sökanden skyldig att beskriva miljöeffekterna av verksamheten och skall också lämna förslag till hur störningarna bör motverkas. Självfallet skall även samverkande och sammanlagda effekter beaktas och beskrivas. Hur omfattande beskrivningar som behöver göras beror naturligtvis pä störningarnas art och omfattning samt karaktären pä den omgivning som kan påverkas. En

Prop. 1980/81:92 68

miljöeffektbeskrivning skall inte bara ge koncessionsnämnden en fullständig och rättvisande bild av de störningar verksamheten kan medföra och hur dessa skall förebyggas eller mildras utan skall även kunna ligga liU grund för ställningstaganden lill och synpunkter på verksamheten frän andra berörda myndigheter och från sakägare och allmänheten. Det är därför viktigt att beskrivningen utformas så alt den blir lättbegriplig och kan förstås utan särskild sakkunskap. Det ankommer pä koncessionsnämnden att se fiU att dessa krav uppfylls av sökanden. Uppfyller en ingiven ansökan inte dessa krav, ankommer det pä nämnden alt med stöd av bestämmelsema i tredje stycket förelägga sökanden att komplettera ansökan. Ett sådant föreläggande kan alltså innebära en skyldighel för sökanden att utarbeta en "populär" version av miljöeffeklbeskrivningen eller av andra för aUmänheten viktiga delar av ansökningen.

Enligt punkten 4 som är ny skall ansökningshandlingarna innehålla uppgifter om vilka förberedande samrådsåtgärder som har vidtagits enligl 12 a § i förslaget och vilka synpunkter som under samrådet har förts fram på den aktuella verksamheten. Sådana uppgifter ger koncessionsnämnden en uppfattning om huruvida liamrådsskyldigheten enligt 12 a § har fullgjorts av företagaren och ger vidare ledning för bedömandet av vilka åtgärder för ärendets beredning som behövs under prövningsförfarandet enligt 14 §.

Tredje stycket. Om en ansökan om fillstånd är ofullständig, skall koncessionsnämnden enligt den nuvarande lydelsen av detta stycke förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Efterkommer sökanden inte ett sädant föreläggande, har koncessionsnämnden möjlighet att antingen på nytt förelägga sökanden att komplettera ansökan och förena föreläggandel med en vitespåföljd eller låta avhjälpa bristen på sökandens bekoslnad. Miljöskyddsutredningen har föreslagit en ändring i delta stycke som innebär alt koncessionsnämnden - i stället för att kunna avhjälpa bristen i en ansökan på sökandens bekostnad - fär befogenhet att avgöra ärendel i befintligt skick.

Oftast ligger det i sökandens eget intresse att komplettera ansökningshandlingarna i de hänseenden som krävs av tiUståndsmyndigheten. 1 de flesta fall torde därför en komplettering komma att ske utan alt myndigheten behöver tillgripa ett formellt föreläggande med vitessanklion Självfallet kan fall tänkas då sökanden inte har vilja eller förmåga att tillmötesgå myndighetens begäran om komplettering. För sådana fall behövs utöver vitesmöjligheten också en möjlighet att avhjälpa bristen på sökandens bekostnad. Detta kan l.ex. ske genom all myndigheien uppdrar ät en sakkunnig att verkställa särskild utredning enligt 14 § fjärde stycket. Skulle en befogenhet i sistnämnda avseende inle föreligga, lorde myndigheten knappast kunna iakttaga skyldigheten enligt 14 § första stycket att sörja för fuUständig utredning av ärenden som kommer under myndighetens prövning. Även om sålunda förevarande kompletteringsmöjlighel behålls, finns

Prop. 1980/81:92 69

det enligl min uppfattning anledning att överväga all i linje med utredningens förslag införa ytterligare möjligheter att komma till rätta med bristfälliga ansökningshandlingar. Behovel härav föranleds främsi av att tillståndsprövningen utökas till alt avse åven de slag av miljöfarlig verksamhet som i dag år underkastade anmälningsplikt. De fall i vilka del enligl min mening kan vara aktuellt för en lillståndsmyndighet att kunna skilja sig från ett ärende är fall där ett föreläggande om komplettering inte har efterkommits och dår ansökan år sä ofullständig alt den inte kan ligga till grund för en prövning av ärendet. Har denna situation uppkommil bör tillsländsmyndighelen rimligen få avvisa en ansökan utan prövning i sak. Av allmänna principer på förvaltningsrättens område torde följa alt myndigheten i de fall som nu avses har befogenhet alt avvisa en ansökan, även om föreskrifl om delta saknas i den författning som är aktuell. I klarhetens intresse bör en särskild föreskrifl nu införas i ML. Tredje styckei i förevarande paragraf har utformats med hänsyn lill nu anförda omständigheter.

I delta sammanhang vill jag knyla an lill de synpunkler som jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) har fört fram om innebörden av tillståndsmyndighelernas utredningsplikt enligt 14 § och av bevisskyldigheten i tillständsärenden. Jag har där sagt alt utredningskravet inle skall drivas längre än vad som behövs föratt tillgodose miljöskyddsintresset och att en osäkerhet i beslutsunderlaget i ett tillståndsärende inte fär gå ut över människors hälsa och miljön. En tillämpning av dessa principer ger tiUståndsmyndigheterna vissa ytterligare möjligheler all avgöra ärenden i vilka det föreligger brister i utredningen lill följd av all sökanden inle har tillmötesgått myndigheternas krav pä kompletlering av ansökningshandlingarna. Som alternativ till att läla avhjälpa bristerna på sökandens bekostnad mäste tillståndsmyndigheterna enligl min uppfattning ha befogenhet att med tillämpning av den nämnda bevisregeln ogilla tillsländsansökan eller förena tillståndet med villkor som är sä utformade all de säkerställer att miljöskyddskraven tillfredsställs, trots den föreliggande osäkerheten i beslutsunderlaget. Sökanden, som alltså fär stå sitl eget kast i dessa fall, har givelvis möjlighet all överklaga beslutet och därvid lägga fram den utredning som saknades. Men han har ocksä möjlighel att fä lillslåndsfrä-gan omprövad i första instans, om han ger in en ny ansökan som har kompletterats i det aktuella hänseendet.

Fjärde styckei. Av beslämmelsen framgår all koncessionsnämnden får förelägga sökanden vid vite alt fullgöra samrådsskyldighet enligt 12 a §, om det av ansökan om lillslånd eller eljest framgär all företagaren brustit i detta avseende.

17 §

Regeringen fär föreskriva att frågor om tillstånd beträffande vissa slag av ärenden skall prövas av länsstyrelsen. I fräga om ärenden som sälunda prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om ärenden som prövas av koncessionsnämnden. Vad som sägs i 14 §

Prop. 1980/81:92 70

andra stycket 3 skall dock fillämpas endasl om det behövs för utredningen i ärendet.

Paragrafen motsvarar med vissa ändringar nuvarande 17 § första stycket. Andra stycket har lagils bort som en följd av att dispensprövningen upphör.

Bemyndigandet i första meningen ger regeringen möjlighet alt lägga en viss del av tillståndsprövningen på länsslyrelserna i enlighet med vad jag har förordat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Såsom framhölls vid lagens tillkomst (prop. 1969:28 s. 273) avses med frägor om tillständ inte bara frågor om att lämna tillstånd efler ansökan ulan ocksä frägor om omprövning av tillståndsbeslut. Åt länsstyrelserna kan således uppdragas att också pröva frågor som avses i 23-25, 27 och 29 §§ delta lagförslag.

Jag har i den allmänna motiveringen uttalat all förfarandel vid länsstyrelsernas tillståndsprövning bör följa samma beslämmelser som gäller för koncessionsnämndens prövning, om inle särskilda skäl föranleder annat. Denna princip avspeglas i paragrafens andra mening. Den skillnad som har angetts i iredje meningen gäller skyldigheten att hälla sammanlräde och besiktning pä platsen. För koncessionsnämnden gäller att sammanträde och besiktning skall hållas så snart det inle är uppenbart onödigt. Skälen till alt ifrågavarande skyldighet för länsstyrelsernas del inle är lika långtgående är säsom jag har redovisat i den aUmänna motiveringen alt länsslyrelserna måste ha större frihet alt bedöma i vilka fall del behövs sammanträde och besiktning med hänsyn till alt de ärenden som länsstyrelserna avses fä pröva är av mycket varierande slag. Det är viktigt all länsstyrelserna hushållar med sina prövningsresurser genom all anpassa handläggningen lill förhållandena i det enskilda ärendel. Ifrågavarande bestämmelse innebär att länsstyrelsen kan avgöra ell ärende ulan sammanlräde eller besiktning, om länsstyrelsen bedömer all en sädan ätgärd inte skulle tillföra utredningen i ärendel nägot av betydelse.

18 §

I ett tillståndsbeslul skall noggranl anges den miljöfariiga verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla. Om särskilda skäl föreligger, fär tillständ lämnas för begränsad lid.

I beslulet skall fastställas en viss tid, högst tio är, inom vilken den med tillståndel avsedda verksamheien skall ha satts i gång.

Första stycket. Genom ett tillägg i denna paragraf har öppnats möjlighel att tidsbegränsa ett tillstånd. Säsom jag har nämnt i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) innebär tillägget att den praxis i denna fräga som har utvecklats vid koncessionsnämnden blir lagfäst. Möjligheten alt tidsbegränsa ett tillständ skall i överensstämmelse med koncessionsnämndens praxis användas bara i undantagsfall. Särskilda skäl för att begränsa ett tillstånd kan anses föreligga - förutom när sökanden har begärl del —

Prop. 1980/81:92 71

t.ex. när en befintlig miljöfarlig verksamhet är olämpligl lokaliserad och driften därför inte pä sikt bör få fortsätta på den aktuella platsen. Ett tidsbegränsat tUlstånd kan i sådana fall användas för att medge en skälig avvecklingstid. Tidsbegränsning av tillståndet bör enligt min mening inle ske i fall där en planerad verksamhei bedöms vara tillåtlig men där del råder viss osäkerhet om störningarna. I sädana fall bör lillslåndsmyndighelen i stället med stöd av 21 § i lagen skjuta upp avgörandel i viss del och meddela provisoriska föreskrifler om skyddsåtgärder för uppskovstiden.

Andra stycket. Regeln i detta stycke har ändrats frän att vara fakultativ till obligatorisk. Dessulom har tidsperiodens längd begränsats lill högst tio är. Enligt 29 § förfaller tillståndel om den fastställda tiden inle iakttages. Såsom har anförts vid lagens tillkomst (prop. 1969:28 sid. 274, 373) är bestämmelsen tillämplig bara i fråga om tillsländsbeslul som avser nyetablering eller ändring av en miljöfarlig verksamhet. Ett beslut som innehåller föreskrifter om skyddsåtgärder beträffande ett befinlligt förelag, vilket beslut kan meddelas efter frivillig ansökan eller efler framställning frän naturvärdsverket enligt 41 §, kan av uppenbara skäl inte lämpligen förses med fastställd frist inom vilken verksamheten skall ha satts i gäng. Däremol är det såsom framhölls i 1969 års lagstiftningsärende påkallat att i sådana fall föreskriva en viss tid inom vilken skyddsåtgärderna skall ha ulförts. Ett äsidosältande av en sådan föreskrift föranleder inte all tillståndet förfaller utan aktualiserar en lillämpning av de påföljder som enligl lagen gäller för brott mot villkor i lillståndsbeslut.

21 a §

1 ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet får lillslåndsmyndighelen på ansökan besluta att vissa arbeten fär påbörjas utan hinder av all fillståndsfrågan inte har blivit slulligl avgjord. Ett sådanl beslut (igångsältningsmedgivande) får meddelas endast om särskilda skäl föreligger och del är uppenbari att tillstånd kommer att lämnas.

I igångsäliningsmedgivanden skall noggranl anges de villkor som skall gälla i avvaktan pä den slulliga prövningen.

1 fräga om ansökningar om igängsätlningsmedgivande gäller 13 §. En sådan ansökan handläggs i samma ordning som en ansökan om tillstånd. Sammanträde eller besiktning behöver dock inle äga rum. Har regeringen lämnat lillslånd till verksamheten i fråga enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) eller lagen (1978:160) om vissa rörledningar får igångsättningsmedgivande lämnas utan hinder av att 14 § andra stycket 1 och 2 inle har iakttagits, om särskilda skäl lalar för det.

Paragrafen är ny och har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Frägan om igångsättningslillstånd har behandlats i ett tidigare lagstiftningsärende av 1973 års riksdag (prop. 1973: 141. JoU 1973:50, rskr 1973:338).

Första stycket. Av ulformningen av detla siycke framgär att igångsäliningsmedgivanden kan lämnas bara i tillståndsärenden. Del krävs således att sökanden har gett in en fullständig ansökan om lillslånd lill den akluella

Prop. 1980/81:92 72

verksamheten till koncessionsnämnden eller länsstyrelsen. Av syftet med denna paragraf följer att frågan om igångsältningsmedgivande inte är aktuell i ärenden som gäller ansökningar om tillständ till sädan miljöfarlig verksamhet som inte är förprövningspliktig.

Ett igångsättningsmedgivande kan aldrig avse ett medgivande till att själva den miljöfarliga verksamheten får påbörjas exempelvis så att en viss del av en fabrik tas i drift. Ett medgivande som här avses kan i princip gälla bara viss del av anläggnings- eller byggnadsarbetena.

För att inte påverka den slutliga prövningen bör ett igångsältningsmedgivande inte omfatta sådana arbeten som gäller reningsanordningar eiler utformningen av processtekniken. Jag anser dock alt medgivande lill installation av reningsanordningar i undantagsfall bör kunna lämnas l.ex. när en äldre fabrik som orsakar kraftiga föroreningar skall byggas om och förses med modern reningsteknik. Vad jag nu har sagt utgör givetvis inget hinder för tUlståndsmyndigheterna att enligt utarbetad praxis meddela delbeslut beträffande en viss del av den miljöfarliga verksamheten.

För att ett igångsättningsmedgivande skall fä meddelas mäste det i det enskilda ärendet vara fullt klart att påbörjandet av de anläggningsarbeten varom fråga är medför en vinst från miljöskyddssynpunkt eller frän annan allmän synpunkt. Vidare måste det vara uppenbart att nägon tveksamhet inte föreligger i tillåtlighetsdelen. Har regeringen lämnat tillständ till lokaliseringen av en anläggning enligt 136 a § byggnadslagen, måste det givetvis anses uppenbart att tillständ enligt ML kommer att lämnas.

Andra stycket. Det är angelägel att de provisoriska villkoren utformas sä att de inte förhindrar eller fördyrar den från miljöskyddssynpunkt lämpligaste lösningen av hur störningarna från den aktuella anläggningen skall begränsas när de slutliga vUlkoren skall fastställas. Såsom har påpekats i den allmänna motiveringen får den omständigheten att vissa arbeien redan har utförts inte påverka det slutliga avgörandet i ärendel. Om del vid den slutliga prövningen skulle visa sig att vissa arbeten inte borde ha fåll utföras, är det sökanden som får ta konsekvenserna av det inträffade. Utnyttjar han ett igångsältningsmedgivande, står han alltså risken för alt de arbeten som har utförts eller påbörjats kan föranleda en merkostnad vid uppfyllandet av de slutliga villkoren. Den som bryter mot provisoriska villkor kan drabbas av påföljder i samma utsträckning som gäller för brott mot de slutliga villkoren.

Tredje stycket. 1 vilket skede av handläggningen av ett lillslåndsärende som beslut om igångsättningsmedgivande bör meddelas får avgöras från fall till fall med beaktande av att beslutet innebär ett ställningstagande för att tillstånd kommer att lämnas. Enligt föreskrifterna i detla siycke skall handläggningen av en ansökan om ett igångsältningsmedgivande ske i samma ordning som gäller i fråga om fillståndsansökan. Dock behöver varken sammanträde eller besiktning hållas. Sannolikt torde det komma att visa sig praktiskt att begäran om igångsältningsmedgivande framställs

Prop. 1980/81:92 73

samtidigt med att tUlståndsansökan ges in och att en gemensam handläggning sker av de båda frågorna. Frågan om igängsätlningsmedgivande torde i många fall inte kunna prövas i sin helhel förrän berörda myndigheier och sakägare beretts tillfälle alt yttra sig över tillsländsansökan.

Vid en 136 a §-prövning av miljöfarlig verksamhet och vid en tillståndsprövning av en rörledningsanläggning enligt lagen om vissa rörledningar har berörda myndigheier och sakägare hafl möjlighel att framföra synpunkter på den planerade verksamheten i regeringsärendet. Om regeringens avgörande i ett sådant ärende föreligger när ansökan om igångsättningsmedgivande ges in, kan det med hänsyn till den utredning som redan har tillförts ärendet i vissa fall innebära en onödig tidsutdräkt all kungöra och remittera ansökan. Därför har tillståndsmyndighetema enligl föreskrift i förevarande stycke fått befogenhet att underiåla dessa handläggningsäl-gärder. För att särskilda skäl skall anses föreligga mäste vidare krävas att den brådska med arbetenas igångsättande som föreligger betingas av starka samhälls- eller företagsekonomiska skäl.

I 49 § andra stycket har föreskrivits att beslut om igångsättningsmedgivande gäller med omedelbar verkan. Av 48 § följer att ett sådanl beslut kan överklagas till regeringen och alt rätt att klaga tillkommer bl. a. naturvårdsverket. Det torde mycket sällan bli aktuellt att ett igångsältningsmedgivande kommer att lämnas mot naturvärdsverkets beslridande.

22 §

Den som fält tillstånd enligl denna lag lill miljöfarlig verksamhet kan ej pä grund av bestämmelse i lagen eller i hälsovårdsstadgan (1958:663) eller i renhållningslagen (1979:596) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseende på denna vidtaga försiktighetsmått ulöver vad som anges i tillståndsbeslutet, om ej annat följer av 23-25 §, 29 § andra styckei eller 40 § andra stycket.

Ändringen i förevarande paragraf är en konsekvens av den ändring som har gjorts i 29 § andra styckei.

23 §

Åsidosätter nägon villkor som har angivits i ett tillståndsbeslul och är avvikelsen belydande, får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheien eller förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet.

Paragrafen har utöver redaktionella jämkningar ändrats med anledning av miljöskyddsulredningens förslag om att en omprövning bör kunna ske av villkoren när ett tillståndsbeslut har åsidosatts. Under remissbehandlingen har ifrågasatts om det är principiellt riktigt all omprövning skall kunna ske lill följd av att vUlkor har åsidosatts. Med anledning härav vill jag till ledning för tillämpningen framhålla följande. Befogenheten att ompröva villkoren i här avsedda fall skall inte ses främst som en extra påföljd

Prop. 1980/81:92 74

mot den som har brutit mot föreskrifterna i ett tillståndsbeslul. Vid sådana brott skall i första hand ingripanden ske enligl ML:s bestämmelser om tillsyn och ansvar. Ytterst kan förbud att fortsätta verksamheten meddelas företagaren. Även vid ganska svåra överträdelser torde många gånger vederbörande myndighets utredning av händelsen komma att visa att ett sädant förbud av olika skäl inle framstår som en realistisk älgärd. Ulredningen torde ibland komma att ge vid handen att del däremol framstår som påkallat att se över de villkor som gäller för den aktuella verksamheien. Regelmässigt har flera villkor fastställts och vissa av dessa är kopplade lill varandra. Enligt nuvarande lydelse av lagen kan en omprövning ske bara i mildrande riktning på företagarens begäran. För att kunna tillgodose ocksä miljöskyddsintresset har förevarande möjlighet att ändra villkoren även i skärpande riklning öppnats. Därmed fär koncessionsnämnden räll all genomföra en förutsättningslös omprövning som ell allernaliv fill att förbjuda verksamheten.

24 §

Har tio år förflutit frän det all ett tillsländsbeslul har vunnii laga kraft, fär koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt.

Redan dessförinnan fär sådana villkor föreskrivas av nämnden efter vad som är skäligl, om förhällandena i omgivningen har ändrats väsentligt eller om användningen av ny process- eller reningsleknik i verksamheien skulle medföra en väsentlig förbättring från miljöskyddssynpunkl.

Om särskilda skäl föreligger, får nämnden efter utgången av den tid som anges i första stycket även ompröva tillstånd att släppa ul avloppsvallen i ett visst vattenområde.

Utöver redaktionella ändringar har paragrafen förtydligats genom att del i andra stycket har lagits upp den omprövningsmöjlighet som gäller ny process- eller reningsteknik och som jag har behandlal i den allmänna motiveringen i avsnittet om lillsländsbesluls rältskrafl (avsnitt 2.2.2). Det förhållandel att den leknik i fråga om reningsformer eller produktionsmetoder som skall kunna föranleda strängare villkor har angetts som "ny" betyder inte att tekniken skall vara ny i den bemärkelsen att den har uppfunnits först efter det att det akluella tillståndet lämnades. Tekniken i fräga kan mycket väl ha varit känd vid lillständsprövningen. Anledningen till att föreskrifler om användningen av denna teknik då inle meddelades kan ha varit t.ex. att tekniken ansågs för outvecklad för alt kunna lillämpas vid storskalig produktion. Det kan ocksä ha varit så att kostnaderna för alt installera och utnyttja tekniken i fråga inte bedömdes som rimliga. Vid det tiUfälle då omprövningen är aktuell kan bedömningen utfalla pä annat sätt. Såsom jag har uttalat i den allmänna motiveringen skall därvid slor vikt fästas vid kostnaderna för övergången till den nya tekniken och lill den tid som behövs för övergången.

Av andra stycket följer att nya eller strängare villkor fär föreskrivas

Prop. 1980/81:92 75

ocksä när förhållandena i den miljö som omger verksamheten har ändrats väsentligt. Innebörden är alt alla förhällanden i omgivningen som har ändrats väsentligt och som medför att störningarna frän viss verksamhet för framtiden inte bör tålas i samma utsträckning som lidigare kan utgöra grund för en omprövning. Lägel kan vara del alt del efler tillständsbeslutet för viss verksamhet tillkommit utsläpp frän andra industrier eller anläggningar i samma vatten- eller luflområde. Med hänsyn härtill kan riskerna för människors hälsa och för miljön ha ökat pä grund av alt mängden föroreningar har ökal eller på grund av alt effekten av föroreningarna har blivit kraftigare genom samverkan mellan olika förorenande ämnen (s. k. synergism). Del kan vidare förhälla sig sä att den omgivande miljön efter tillståndsbeslutet har blivit mer känslig för störningarna frän verksamheten. Ell exempel härpå är när bostadsbebyggelse har uppförts på ett tidigare obebyggt område i närheten av den störande anläggningen.

Att sädana förändringar som nu har angetts inträffar bör enligl min mening i stor utsträckning kunna motverkas genom en förnuftig planering. Störningarna från redan tillståndsgivna anläggningar mäste givelvis beaktas säväl vid miljöskyddsprövningen av planerad verksamhei som vid samhällsplaneringen i övrigt. Såsom har påpekats av föredraganden vid ML:s fillkomst (prop. 1969:28 s. 217) har eU fillståndsbeslut den prioritetsverkan att innehavaren av tillståndel inte kan tvingas upphöra med den miljöfarliga verksamheten på grund av att ny bebyggelse har vuxit upp i närheten. Men han kan enligl den nu behandlade bestämmelsen bli skyldig alt vidta yllerligare skyddsåtgärder för att minska störningarna. När en fråga om omprövning aktualiseras utgör prioriteten bara en av flera omsländigheter som skall beaktas vid den skälighetsavvägning som görs av koncessionsnämnden.

28 §

Har regeringen fastställt villkor för ett tillständ, fär koncessionsnämnden vid tillämpningen av 24, 25, 27 eller 29 § andra stycket inte avvika väsentligt frän villkoret ulan att regeringen har medgivit det.

Den sakliga ändring som har vidtagits i denna paragraf är en konsekvens av den ändring som har gjorts i 29 § andra styckei.

29 §

Ett tillständ förfaller, om den med tillståndet avsedda verksamheten inle har satts i gång inom den tid som har föreskrivits med stöd av 18 § andra stycket.

Visas giltigt skäl för dröjsmålet eller skulle synnerligt men uppstå genom att tiUståndet förfaller, får koncessionsnämnden förlänga liden med högsl tio är, om ansökan därom görs innan den föreskrivna tiden gär ut. Nämnden får därvid föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheien efter vad som är skäligt.

Prop. 1980/81:92 76

Utöver redaktionella justeringar har i andra stycket av denna paragraf tillagts en bestämmelse enligl vilken koncessionsnämnden i samband med föriängning av den för igångsättningen fastställda tiden får ompröva de i tillståndsbeslutet angivna villkoren i skärpande riktning. Eftersom nämnden alltid kan tvinga fram en omprövning genom att avslå en begäran om förlängning, torde bestämmelsen inte innebära någon ändring av gällande rätt. Den skall ses som ett förtydligande som är motiverat av praktiska skäl. Om det vid tidpunkten för prövningen av frägan om förlängning har gått en längre tid frän det tillständsbeslutet meddelades, finns risk för att de ursprungligen fastställda villkoren inte svarar mol de miljöskyddskrav som ställs på likartade verksamheter vid det senare tillfället. Det framstår i sådana fall som praktiskt både för sökanden och berörda myndigheter att omprövningen sker i samband med att förlängningsfrågan avgörs.

29 a §

Koncessionsnämndens beslut om villkor eller föreskrifter enligt 23-25, 27 § eller 29 § andra styckei andra meningen har samma verkan som ett tillståndsbeslul.

Paragrafen har tillagts i detta lagstiftningsärende. Motivet till att införa bestämmelsen har jag redovisat i avsnittet om fillståndsbesluts rättskraft i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Beslämmelsen avser alt ge företagaren skäligt skydd mot en ny omprövning i skärpande riktning. Den gällgr vid all omprövning som leder till alt nya eller ändrade villkor eller föreskrifter meddelas. En omprövning i skärpande riktning före skyddstidens utgång kan emellertid ske, om någol sådanl förhållande föreligger som kan föranleda omprövning av villkoren i ett tillståndsbeslut.

38 §

Slatens naturvårdsverk och länsstyrelserna utövar tillsynen av miljöfarlig verksamhet.

Naturvårdsverket har den centrala liUsynen, samordnar länsstyrelsernas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet.

Tillsynsmyndigheterna skaU samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för fillsynsverksamheten. Det åligger tillsynsmyndigheterna alt verka för att överträdelser av denna lag beivras.

1 första stycket har den nuvarande förutsättningen för tillsynens utövande, att fara för allmänna intressen skall föreligga, tagits bort på grund av att den ansetts innebära en onödig inskränkning i tillsynsbefogenheterna. Dessutom har en redaktionell justering gjorts.

Genom tillägget av sista meningen i tredje styckei har införts en allmän skyldighet för fiUsynsmyndigheterna att se till alt överträdelser mot ML beivras. Jag har behandlat frägan i den allmänna motiveringen (avsnitt

Prop. 1980/81:92 77

2.4.5). Föreskriften riktar sig i första hand lill länsstyrelsen och i förekommande fall (44 a §) hälsovårdsnämnden, eftersom del är dessa myndigheter som har huvudansvaret för den löpande fillsynen. När misstanke om alt en överträdelse har sketl har uppkommit hos en tillsynsmyndighet, måste myndigheten med anledning av förevarande beslämmelse la upp saken och utreda den så att myndigheten kan bedöma om anmälan till åtal skall ske. Visar sig misstanken vara befogad, mäste sådan anmälan göras såvida inte överträdelsen är så bagaleUartad att den kan anlas gä fri frän straff enligl 45 § andra stycket.

I skyldigheten att verka för att överträdelser beivras ingår ocksä en skyldighet för länsstyrelsen och i förekommande fall hälsovårdsnämnden att rapportera allvarligare överträdelser lill nalurvärdsverkel. Detta är en förutsättning för att naturvårdsverket skall kunna fullgöra sina uppgifter alt hos koncessionsnämnden väcka talan om förverkande av tillstånd eller om uttagande av miljöskyddsavgift i fall som avses i 23 resp. 52 §. Det ankommer på regeringen all meddela behövliga föreskrifter om hur denna rapportering skall gå tUl.

39 §

Finner en tillsynsmyndighet att olägenhet uppkommer eller kan uppkomma genom miljöfarlig verksamhet, får myndigheten meddela råd om lämpliga ätgärder för att motverka olägenheten.

Genom en ändring som har gjorts i denna paragraf ulgör del inte längre en förutsättning för åtgärden alt meddela räd all olägenheten bedöms vara av betydelse från allmän synpunkt. De regler som en myndighet kan meddela enligt denna paragraf är lill sin karaktär sädana all de anvisar en företagare hur han lämpligen kan förfara i vissa hänseenden men där det likväl står honom fritt all välja en annan väg för att nä del önskade resultatet. Då termen "anvisningar" inte längre bör användas som beteckning för sådana regler har termen lagits bort i denna och nästföljande paragraf (se prop. 1975/76: 112 s. 66 och 67).

40 §

Om tillstånd inle har givils enligl denna lag, får en tillsynsmyndighet meddela ett föreläggande om sädanl försiklighetsmält eller förbud som uppenbart behövs för att lagens beslämmelser skall efterlevas. I brådskande fall eller när det i övrigt finns särskilda skäl får föreläggandet ges omedelbart och i andra fall först sedan det visal sig att rättelse inte kan vinnas genom råd.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar inle en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande föreskrifter som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.

Om en tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillständsbeslutet, får en tillsynsmyndighet förordna om rättelse på hans bekostnad eller förelägga honom att själv vidtaga rättelse.

I beslut om föreläggande enligt denna paragraf fär en tillsynsmyndighet sätta ut vite.

Prop. 1980/81:92 78

I denna paragraf har gjorts vissa justeringar av redaktionell karaktär. Vidare har ordet "länsstyrelsen" genomgående bytts ul mot "en tillsynsmyndighet". Såsom har föreslagits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör befogenheten att ingripa mol miljöfarlig verksamhei med slöd av denna paragraf i framtiden tillkomma ocksä naturvärdsverket. En sädan befogenhet fillkommer också en hälsovårdsnämnd, när tillsynsuppgifter har överlåtils lill nämnden enligt vad som sägs i 44 a §. Formellt kommer därigenom den centrala, den regionala och den lokala tillsynsmyndighetens befogenhet att ingripa att vara lika omfatiande och alt sammanfalla i ett enskilt tillsynsärende. Detla bör som regel inte föranleda nägra problem med hänsyn till det samarbele och det samråd som får förutsättas komma att ske i tillsynsfrågor av större vikl. Huvudregeln bör naturligtvis vara att den myndighet bör ingripa som har ansvarel för tillsynen över den anläggning som är aktuell. 1 det särskilda fallet kan t. ex. länsstyrelsen ha begärl bistånd av naturvårdsverket när ett ingripande övervägs mol en frän tillsynssynpunkt besvärlig anläggning, t. ex. inom den kemiska industrin. Vid uppenbar passivitet frän nägon tillsynsmyndighets sida bör annan tillsynsmyndighet kunna gä in med ett föreläggande. Den omständigheten att nägon tillsynsmyndighet anser att annan tillsynsmyndighet i ell visst fall borde ha ingripit med kraftfullare åtgärder än som skett ulgör enligt min uppfattning inle skäl för den försl nämnda myndigheten all ingripa. För naturvärdsverkets del gäller i sådant fall att verket har möjlighet alt överklaga tiUsynsbeslut som har meddelats av länsstyrelsen eller hälsovårdsnämnden.

44 a §

Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta ål hälsovårdsnämnden alt ulöva fortlöpande tillsyn enligt denna lag. Sker sädan överlåtelse, skall vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet gälla hälsovårdsnämnden.

De överväganden som ligger bakom beslämmelserna i denna paragraf har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3). Av bestämmelsens ulformning följer att tiUsynsuppgifter inle kan delegeras lill hälsovårdsnämnden i en kommun i slörre omfattning än vad kommunen har åtagit sig. Det får förutsättas att samråd mellan kommunen och länsstyrelsen sker, innan ett sädant åtagande görs. Kommunen svarar själv för att del finns resurser och kompetens för tillsynen. Länsstyrelsen skall därför inle pröva den frägan.

Enligl andra meningen blir ML:s regler om tillsynsmyndighet fillämpliga i fräga om hälsovårdsnämnden, när tillsynsuppifler har överlåtits på nämnden. Därvid får hälsovårdsnämnden de befogenheter och skyldigheter som framgär av föreskrifler i bl.a. 38-43 §§. Rörande samspelet mellan tillsynsmyndigheterna villjag hänvisa till vad jag i della avseende tidigare har anförl i specialmotiveringen till 38 och 40 §§.

Prop. 1980/81:92 79

En överlåtelse av vissa tillsynsuppgifter på hälsovårdsnämnden innebär inte att allt ansvar för den delen av tillsynen tas bort från länsstyrelsen. Enligt 38 § tredje stycket åligger det länsstyrelsen att på olika sätt bistå hälsovårdsnämnden i dess verksamhet. Delta kan särskill vara påkallat om förhållandena i ett tillsynsärende är komplicerade frän leknisk eller juridisk synpunkt.

45 §

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av 2 § fjärde stycket,

2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelal med stöd av 10 §,

3. åsidosätter villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av I7§, I8§ första styckei, 19-21 §, 21 a§ andra styckei, 23-25, 27§, 29§ andra stycket eller 41 §,

4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första stycket eller i ansökan eller annan handling som avges enligl denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar vederbörande myndighel orikliga uppgifter rörande ell förhällande av betydelse för prövning av en tillstånds- eller tillsynsfråga.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan ädömas enligt brottsbalken.

Bestämmelserna i första styckei överensstämmer till stora delar med den nuvarande lydelsen av stycket. Slraffmaximum har höjls till två ärs fängelse. Kränkningsrekvisitet i punkten 3 har slopats. Vidare har punkterna 2 och 3 ändrats som en följd av förslagel alt dispensprövningen skall upphöra och av andra föreslagna ändringar i prövningssystemet. I punkten 4 som är ny har förts in den beslämmelse om brott mol upplysningsplikten som nu finns i paragrafens andra stycke samlidigl som lämnandet av oriktiga uppgifter har straffbelagts.

Bakgrunden till höjningen av straffmaximum har jag redovisat i den allmänna motiveringen. Nägra remissinstanser har ifrågasatt om inle brotten i förevarande paragraf borde delas in i åtminstone tvä grader, en för svåra brott och en för ordinära brott. Av vad jag har sagt i den allmänna motiveringen framgår att jag förordar alt vissa ändringar görs i 13 kap. brottsbalken som innebär att ansvar för grova miljöbrott skall kunna ådömas enligt brottsbalken. Med hänsyn till bl.a. detta bör en särskild slraffskala för grova brott inle införas i ML,

Eftersom den föreslagna straffskalan i ML gäller för samtliga brottstyper, kommer straffmaximum för broll mot upplysningsplikten (punkten 4) alt höjas väsentligt, från nuvarande böter till två års fängelse. Enligt Svea hovrätt bör samma straffskala gälla för delta brott som för normalfal-

Prop. 1980/81:92 80

let av brottet osann försäkran enligt 15 kap. 10 § första stycket brottsbalken, vilket skuHe innebära fängelse i högst sex månader. Jag kan inte dela hovrättens uppfattning. Att lämna oriktiga uppgifter i ett miljöskyddsärende kan i vissa fall få omfattande konsekvenser för samhället, vilket BT Kemi-fallet är ett belysande exempel på. Hovrätten har också tagit upp frågan om konkurrens mellan ett brott mot upplysningsplikten och övriga brott i paragrafen. Därvid har hovrätten pekat på möjligheten av att ett åsidosättande av upplysningsplikten kan utgöra ett led i ett förfarande som resulterar i ett annat brott mot ML. Enligt min mening följer av den utformning som straffbuden har fått i denna paragraf att domstolarna i de nu berörda fallen måste döma för två brott. Det är alltså frågan om vad som bmkar kallas olikartad brottskonkurrens. Den omständigheten att t.ex. en överträdelse av ett tillståndsbeslul föregåtts av att oriktiga uppgifter har lämnats tUl vederbörande myndighet skaU följaktligen inle ses bara som ett försvårande led i överträdelsen utan skall bedömas som ett brott för sig.

Straffbudet om brott mot upplysningsplikten (punkten 4) beskriver två skilda slags gärningar. Enligt det första ledet straffas den som underlåter att lämna en tillsynsmyndighet behövliga upplysningar om den miljöfarliga verksamheten när myndigheten begär del såsom föreskrivs i 43 §. Syftet med denna upplysningsplikt är att ge en tillsynsmyndighet tUlfredsställande underlag för att bedöma om verksamheten är miljöfarlig och om det fill följd därav krävs ingripande från myndighetens sida. Mot bakgrund härav är det enligt min mening uppenbart att brott mot upplysningsplikten begås inte bara när den som bedriver verksamheten vägrar att lämna upplysningar utan också när han lämnar oriktiga uppgifler genom att t.ex. utelämna betydelsefull informafion eUer lämna direkt felaktiga uppgifter. Att på sådant sätt lämna en tillsynsmyndighet vilseledande besked kan således inte anses innebära att innehavaren har fullgjort sin skyldighel att lämna "behövliga upplysningar".

1 det andra ledet av punkten 4 straffbeläggs förfarandet att lämna oriktiga uppgifter i en ansökan eller annan handling som avges enligl ML till en tillstånds- eller tillsynsmyndighet. Här krävs inte att uppgifternas lämnande skall ha skett på begäran av en myndighet. En sådan skyldighet kan naturligtvis föreligga. Den regleras då inte av 43§ utan av t.ex. 13§ eller föreskrifter som kan ha meddelats i tillståndsbeslut. Som ett prakfiskt exempel på uppgifter vars riktighet slraffsanktioneras genom bestämmelsen i fråga kan nämnas uppgifter om utsläpp vilka skall avges till en tillsynsmyndighet enligt ett fastställt kontrollprogram. Straffbestämmelsen i detta led omfattar bara oriktiga uppgifter som lämnas i skriftliga handlingar. Något praktiskt behov av att låta muntliga utsagor vid förhandlingar omfattas av bestämmelsen torde knappast föreligga. Andra än den som utövar den miljöfarliga verksamhei varom fräga är kan inle bestraffas för oriktiga uppgifter enligt denna bestämmelse.

Prop. 1980/81:92 81

Bl.a. som en följd av att kränkningsrekvisitet slopas har i andra styckei av denna paragraf angetts att gärningar som är ringa faller utanför del straffbara området. Även med hänsyn till den i 38 § lagförslaget upptagna skyldigheten för tillsynsmyndigheten att beivra brott är en sädan avgränsning enligt min bedömning nödvändig, om arbetsbelastningen hos dessa myndigheter skall kunna hållas på en rimlig nivå.

47 §

Har någon begått en gärning som avses i 45§ första stycket 1-3, kan överexekutor meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligl 191 § utsökningslagen (1877:31 s. 1).

Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av statens naturvårdsverk eller annan myndighel som ärendel angår.

Eflerkoms inte ett föreläggande enligt 40 § första eller andra styckei, skall kronofogdemyndigheten på anmodan av tillsynsmyndigheten ombesörja att åtgärd vidtas på den försumliges bekostnad.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag.

I tredje stycket har en följdändring gjorts. Övriga ändringar är av redak-fioneU karaktär.

48 §

Beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av hälsovårdsnämnden, och hos regeringen, om beslutet har meddelats av länsstyrelsen, koncessionsnämnden eller statens naturvårdsverk. Dock överklagas beslut om ersättning för koslnader enligl 14 § femte stycket andra meningen eller 43 § tredje stycket eller beslul om förbud vid vite enligt 51 § hos kammarrätten genom besvär. Om klagan över beslut i frågor om miljöskyddsavgift finns särskilda beslämmelser i 62 §.

Naturvårdsverket får föra talan mot beslut som har meddelats i frägor om tillständ och i frägor som avses i 40, 41 eller 43 § andra slyckel.

Rätt att föra talan mot beslut som har meddelats i frägor om tillständ har också kommuner och sädana lokala arbetstagarorganisationer som organiserar arbetstagare i den verksamhet som avses med beslutet.

Första stycket. Detta stycke ersätter de tre första styckena i paragrafens nuvarande lydelse. De sakliga ändringar som har vidtagits föranleds bl.a. av förslagen om att dispensprövningen skall tas bort och att tillsynsuppgifter kan överlåtas på hälsovårdsnämnderna. Den huvudsakliga innebörden av detta stycke är att beslut i Ullständs- och tillsynsfrågor överklagas hos regeringen, dock att besvär över hälsovårdsnämndens tillsynsbeslut i första hand prövas av länsstyrelsen. Med beslul i tillståndsfrågor avses här liksom på andra håll i lagen inte bara egentliga tillståndsbeslul utan också andra beslul som gäller frågor som hör ihop med ett tillstånd, säsom beslut i frågor om igångsättningsmedgivande och i frågor om omprövning av villkor. Enligt gällande ordning som har behållits i detta förslag överklagas 6 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 82

vissa beslut lill kammarrätten och i sista hand sker prövning av regeringsrätten. Beslut om miljöskyddsavgiften överklagas också till kammarrällen. Särskilda bestämmelser om besvär gäller för sädana fall enligl förvaltningsprocesslagen (1971:291) vartill hänvisning sker i 62§. En erinran härom har lagils in i första styckei.

Andra stycket. I detta stycke som motsvarar tjärde stycket i paragrafens nuvarande lydelse regleras den särskilda besvärsrätt som tillkommer naturvårdsverket. NyU är alt verkels besvärsrält inte längre begränsas av att bara allmänna inlressen får tUlvaratas.

Tredje styckei. Den besvärsrätt som föreslås tillkomma kommuner och lokala arbetstagarorganisafioner ulan att dessa berörs som sakägare av det beslut som överklagas las upp i delta stycke. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3). Kommunernas besvärsrätt är säsom tidigare har sagts inte begränsad till beslut som rör en miljöfarlig verksamhet som är lokaliserad lill kommunens eget område. Den avgörande förutsättningen för om besvärsrält föreligger är om kommunens yttre miljö kan bli utsatt för störningar frän den aktuella verksamheien eller denna pä annat sätt berör ett miljöskyddsintresse hos kommunmedlemmarna. Beslut om att överklaga fattas av kommunfullmäktige, såvida fullmäktige inte har delegerat beslutanderätten tUl kommunstyrelsen eller annan nämnd enligt 5§ kommunallagen (1977:179).

Med uttrycket lokal arbetstagarorganisation bör förstås en sådan sammanslutning av arbetstagare som skulle vara part i en lokal förhandling med den arbetsgivare som är aktuell i sammanhanget enligl lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

49 §

Beslut i frågor om tillstånd enligl denna lag, beslut i frägor som avses i 41 § eller 43 § andra stycket och beslut enligt 14 § femte stycket andra meningen eller 43 § tredje stycket blir gällande när beslutet har vunnii laga kraft. I beslutet får föreskrivas att det skall gälla med omedelbar verkan.

Igängsättningsmedgivanden och beslut i frågor som avses i 40 § gäller med omedelbar verkan, om vederbörande myndighet inte föreskriver annat i beslutet.

I paragrafen har utöver redakfionella ändringar gjorts den sakliga ändringen alt igångsättningsmedgivanden enligt 21 a§ i detta lagförslag har hänförts till sådana beslut som enligt andra stycket i förevarande paragraf blir gäUande utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga krafl. Denna lösning har ansetls mest följdriktig med hänsyn till det ändamål som bär upp bestämmelserna om igångsättningsmedgivanden. Överklagas ett sädant beslut har regeringen möjlighet alt förordna om inhibition och därmed hindra att medgivandet tas i anspråk, innan besvären har prövats.

Prop. 1980/81:92 83

50 §

Haren tillsynsmyndighet med stöd av 40§ första styckei förbjudit miljöfarlig verksamhei eller ålagt den som utövar eller ämnar ulöva sådan verksamhet att vidta försikfighelsmätt och begär han tillständ till verksamheten enligt denna lag, kan koncessionsnämnden, om sökanden ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma alt tillsynsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillslåndsfrägan har avgjorts eller koncessionsnämnden föreskriver nägot annat.

Vad som sägs i första stycket skall gälla också sädana beslut om ingripanden mol miljöfarlig verksamhet som hälsovårdsnämnden meddelar med Slöd av hälsovårdsstadgan (1958:663).

Ändringarna i denna paragraf utgör till en del en konsekvens av de ändringar i tillsynssystemet som jag har föreslagit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) och är i övrigt av redaktionell karaktär.

Miljöskyddsavgift

52 §

En särskild avgift (miljöskyddsavgift) skall utgä, om en föreskrift som avses i 45 § första stycket 1-3 har överlrälts och överträdelsen har medfört dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten, dels betydande störningar för omgivningen eller risk för sädana störningar.

Miljöskyddsavgiften tillfaller staten.

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om miljöskyddsavgiften. Avgiften har knutits till sådana överträdelser som avses i punkterna 1-3 i 45 §. Miljöskyddsavgiften skall som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen tillåmpas enbart pä överträdelser som kan medföra dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten, dels allvarligare störning för omgivningen. Den lypen av gärningar ryms inte i de beskrivningar som ges i 45 § första slyckel 4.

Begreppet ekonomisk fördel betyder inte detsamma som begreppet vinning i brottsbalken. Det karakteristiska för sistnämnda begrepp är alt del avser den nettovinst eller förmögenhetsökning som en gärningsman eller någon i vars ställe denne är tillförs omedelbart på gmnd av den brottsliga handlingen. Någon sådan omedelbar vinning torde inte uppkomma genom det slags överträdelser som omfattas av ML:s straffbestämmelser. De ekonomiska fördelar som kan uppkomma vid dessa överträdelser och som miljöskyddsavgiften avser att träffa är i allmänhet bara en indirekt följd av överträdelsen.

"Ekonomisk fördel" får vidare inte förväxlas med "vinst" i förelagsekonomisk mening. Ett brott mol ML kan mycket väl ha inneburit ekonomiska fördelar för den som utövar den berörda miljöfarliga verksamiheten, fastän verksamheten har gått med förlust frän förelagsekonomisk synpunkt. Ett exempel på detta är när produktionen vid en anläggning inte

Prop. 1980/81:92 84

stoppas utan fortsätts trots att reningsutrustningen gätt sönder. Även om rörelsen går med förlust uppkommer ekonomiska fördelar i ell sädanl fall, eftersom värdet av produktionen bidrar till täckning av arbetslöner och andra fasta kostnader som skulle ha uppkommit även om produktionen -såsom bort ske — stoppats under den tid som reningsutmstningen reparerades. Att förlusten blivit mindre genom överträdelsen än vad den skulle ha blivit vid ett laglydigt handlande utgör sålunda den ekonomiska fördelen i detta exempel.

Underlåter någon att iaktta förprövningspliklen (45 § första stycket 2), kommer som jag har sagt i den allmänna motiveringen de fall då gärningen har bestått enbart av att byggandet av en anläggning har påbörjats utan tillständ inle att omfattas av förevarande paragrafs tillämpningsområde. 1 sådana fall kan visserligen ekonomiska fördelar ha uppkommit men eftersom nägon verksamhet inle har satts i gäng är kravel på att gärningen skall ha medfört belydande störning för omgivningen inle uppfyllt. Inte heller kan någon risk för sådan störning anses föreligga. Det förhållandel att det förelåg risk för att verksamheien vid anläggningen så småningom skulle ha påbörjats utan att tillstånd erhällits, om inle ingripande hade skett, ulgör inte en sådan risk för miljöstörning som här avses. Risken skaU ha manifesterat sig direkt genom den otillåtna åtgärden. Jag har i den allmänna motiveringen som exempel på här avsedd risk anfört del fallet att miljöfarligt avfall grävs ned eller deponeras på ett otillåtet sätt. Någon omedelbar miljöstörning uppkommer inte sä länge det emballage i vilkel avfallet är inneslutet är i tillfredsställande skick. Men redan genom den otillåtna deponeringen kan i många fall den bedömningen göras att det fanns risk för att fariiga ämnen efter en lid kan komma ut i miljön. För sädana fall skall miljöskyddsavgiften således kunna fillämpas.

Om själva verksamheten eller produktionen påbörjas vid en anläggning som har byggts utan tillstånd, när det krävs sådant, kan däremot förpröv-ningspliktens åsidosättande resultera i att utsläpp från anläggningen föranleder olägenhet av väsentlig belydelse för omgivningen. Delta måste anses vara fallet, även om utsläppen till art eller omfattning inte har avvikit från vad som godtas i ett senare meddelat tillståndsbeslut. När utsläppen skedde var de otillåtna och den omständigheten att verksamheten sedermera tillåts, t.ex. därför att företaget medför fördelar som frän allmänna och enskilda synpunkter avsevärt överväger olägenheterna (6 § ML), bör alltså inte påverka bedömningen i avgiflsfrågan.

En risk för miljöstörning kan anses föreligga också i vissa fall dä en företagare underlåter att efterkomma en föreskrift om uppförande av särskilda säkerhetsanordningar t. ex. en skyddsdamm som syfiar till att hindra skadliga utsläpp vid tekniska missöden. Eftersom anordningen har bedömts vara nödvändig, måste underlåtenheten anses ha medfört en akut risk för störning, även om något missöde som orsakat utsläpp ännu inte hunnit inträffa.

Prop. 1980/81:92 85

Jag har i den allmänna motiveringen understmkit vikten av att prövning och uttag av miljöskyddsavgiften endast kommer all ske i de fall som framstår som allvarliga frän miljöskyddssynpunkt. Detla har i laglexten uttryckts sä att gärningen skall ha medfört betydande störningar för omgivningen eller risk för sädana störningar. Därvid skall beaklas l.ex. vad del är för område som har drabbats av den otillåtna störningen - om det är ett bostadsområde eller ett industriområde, om det är ett särskilt känsligt naturskyddsområde osv. — samt arten och omfattningen av de skador som har inträffat eller befaras. Det är inte bara de akluella verkningarna som bör beaktas utan hänsyn bör även las till hur förhållandena kan komma all utveckla sig i framtiden. Särskilt lungl väger hälsorisker som kan vara förknippade med den otillåtna verksamheien. Tillämpningen av regeln bör inte bereda några större svårigheter. Både naturvårdsverket och koncessionsnämnden har numera en över tioårig erfarenhet av tillämpning av ML.

Som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen räcker del för uttag av miljöskyddsavgiften att en överträdelse objektivt sell har konstaterats föreligga. Förhandenvaron av ett subjektivt rekvisit - uppsåt eller oaktsamhet — behöver således inte bevisas. Även vädahändelser kommer därmed att falla under tillämpningen av denna paragraf. Eftersom sädana händelser kan medföra ekonomisk fördel, bör del vara möjligt att också i dessa fall ta ut en miljöskyddsavgifi. Obilliga verkningar av en sådan strikt tillämpning kan mildras med stöd av 55 §.

Den omständigheten alt straffbestämmelserna i 45 § första stycket 1-3 skall tillämpas endast subsidiärt till brottsbalken inverkar givetvis inte pä möjligheten alt i förekommande fall ta ut en miljöskyddsavgift.

53 §■

Miljöskyddsavgiften skall påföras den fysiska eller juridiska person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.

För tydlighetens skull har i denna paragraf angetts all ocksä juridiska personer är subjekt för miljöskyddsavgiften.

Det avgörande för vem som i det enskilda fallet skall påföras avgiften är vem som i ekonomiskt avseende har svarat för utövandet av den miljöfarliga verksamhet som är aktuell. Det är ju hos den personen, oavsell om han är en fysisk ellerjuridisk person, som de ekonomiska fördelarna skall ha uppkommit enligt 52 §. Jag har i den allmänna motiveringen uttalat mig för alt alla slag av juridiska personer, oavsett vad de fyller för funktion, bör kunna vara subjekt för avgiften. En kommun kan sålunda i princip åläggas en miljöskyddsavgift för t.ex. brott mot ML i samband med driften av en avloppsreningsanläggning.

Tvekan kan uppstä om vem som är rätt avgiflssubjekt när en rörelse har överlåfits efter del att gärningen begicks men före avgiftstalans väckande. Drevs rörelsen av en fysisk person när gärningen begicks, skall han svara

Prop. 1980/81:92 86

för avgiften likaväl som för det slraff som kan dömas ul för gärningen. Han har ju tillgodogjort sig fördelarna, även om han har överlåtit rörelsen. 1 fräga om verksamhet som drivs av aktiebolag eller andrajuridiska personer kan åtskillnad göras mellan det fall dä överlåtelsen gäller själva bolagel som sädant och det fall dä överlätelsen avser den verksamhet, l.ex. en fabrik, vari överträdelsen har begåtts. Anspråket på miljöskyddsavgiften riklar sig mot den förmögenhetsmassa som hälls samman av t.ex. ett aktiebolag. Att bolagel överläts inverkar sålunda inte ens i fall som gäller fåmansbolag pä frågan om vem som är rätt avgiflssubjekt. Av samma skäl kan inle heller en överlåtelse av själva den anläggning vari överträdelsen har begåtts befria det överlätande bolagel frän ansvarel för miljöskyddsavgiften.

54 §

Miljöskyddsavgiften skall besiämmas lill ett belopp som svarar mot de ekonomiska fördelarna av överträdelsen.

Kan full bevisning om slorleken av de ekonomiska fördelarna inle alls eller endast med svårighet läggas fram, fär miljöskyddsavgiften besiämmas till ett skäligl belopp.

Enligl vad jag har sagt i specialmotiveringen lill 52 § karakteriseras de överträdelser för vilka miljöskyddsavgiften kan ulgå av att en miljöfarlig verksamhet uiövas antingen otillåtet - dvs. det råder ett förbud mot verksamheten eller också alt lillslånd inte sökts trols alt förprövningsplikl gäller - eller på ett otillåtet sätt - dvs. meddelade föreskrifter om försiktighetsmått åsidosätts. När miljöstörningarna från en anläggning överskrider vad som är tillåtet enligt tillständsbeslulel, åligger del innehavaren så snart saken inle är bagatellartad att vidla omedelbara åigärder för all rätta lill felel. I många fall, särskill när störningarna kan bli allvarliga, torde den enda adekvata åigärden vara att stoppa driflen. Om sä sker torde del knappasl bli aktuellt att ta ul en miljöskyddsavgift, även om straffansvar för överträdelsen kan komma all utkrävas. Nägon vinning för företagaren eller allvarlig störning på omgivningen uppstår väl knappast. Tillämpningen av miljöskyddsavgiften torde i stället komma att gälla i huvudsak enbart fall där det i efterhand kan släs fasl att den miljöfarliga verksamheien inle borde ha utövats därför alt verksamheten var olillälen i nägot av de hänseenden som nyss har sagts.

Innebörden av begreppet ekonomisk fördel har jag kommenterat i den allmänna motiveringen och vid 52 §.

När det gäller att i särskilda fall avgöra storleken av den ekonomiska fördelen kommer förhällandena alt vara mångskiftande och gestalta sig olika från fall till fall. I fräga om nedgrävning eller annan oUllåten kviii-blivning av miljöfarligt avfall torde del regelmässigt vara lätt att uppskatta fördelen. Vad företaget sparar genom den otillåtna åtgärden är kostnaden för ett rikligl omhändertagande av avfallet. Slorleken på den kosinaden

Prop. 1980/81:92 87

kan i de flesta fall avläsas i de taxor som tillämpas av Svensk Avfallskon-vertering AB (SAKAB) och andra seriösa behandlingsföretag. I princip samma bedömning lorde kunna göras vid otillåten deponering av annat avfall och vid ett enstaka otillåtet utsläpp av t.ex. en processkemikalie, varigenom företaget slipper kostnaderna för att hålla inne och rena en processvätska.

I fråga om gärningar som beslår i att någon form av industriell verksamhet bedrivs varaktigt otillåtet eller på ett otillåtet sätt kan del vara svårare att bestämma den ekonomiska fördelen. För att beräkna den ekonomiska fördel som gärningen har medfört skall i princip en jämförelse göras mellan det ekonomiska utfallet av verksamheten under den tid som det otillåtna handlandet pågick och den ekonomiska situation som skulle varil för handen om överträdelsen inte hade begåtts. Det faktiska ekonomiska utfallet av verksamheten lorde så gott som alltid kunna klariäggas med ledning av företagets räkenskaper. Men att utreda de ekonomiska följderna av ett rättsenligt, hypotetiskt handlande kan vara besvärligare. I fall av förbud mot verksamheten liksom i fall där förprövningspliklen har åsidosatts skulle företagarens tänkta handlande ha inneburit att han avstått från att driva verksamheten och därmed också från de intäkter som verksamheten gett upphov till. Om han inte drivit verksamheten skulle han å andra sidan kunnal bespara sig en del av de verkliga kostnaderna som han hafl. 1 andra fall beslår gärningen i att en tillståndsgiven anläggning drivits en viss tid på ett otillåtet sätt t.ex. genom att utsläppen av vissa ämnen varit för höga. Dä skulle det tänkta handlandet med vilket gärningen skall jämföras ha inneburit att företagaren vidtagit ätgärder för att förhindra att utsläppen blev för höga. 1 sådana fall kan skilda uppfattningar föreligga om vilken åtgärd som frän miljöskyddssynpunkt skulle ha krävts. Ibland torde bedömningen utfalla så att den riktiga åtgärden skulle varit att stoppa driften. I andra fall kan anses att en mindre ingripande åtgärd varil tillfyllest. Med hänsyn lill nu anförda omständigheter kan det i en hel del fall antas bli svårt att beräkna den ekonomiska fördelen genom en sädan jämförelse av tvä händelseförlopp som jag nu har talat om. Del är mot denna bakgrund som regeln om skälighetsuppskattning i andra stycket av förevarande paragraf skall ses.

Regeln innebär en lättnad i det beviskrav som annars skulle ha riktats mol naturvårdsverket. Givetvis ankommer det på naturvärdsverket att i ett avgiftsmål utforma yrkandet till aft avse ett bestämt belopp och alt ange vilka omständigheter som åberopas till stöd för delta. Det är också verkels uppgift att så långt det är möjligt och rimligt lägga fram utredning rörande de förhällanden som i det speciella fallet bör inverka pä avgiftens storlek.

Av den hänvisning som i 62 § detta lagförslag görs till 29 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) följer att miljöskyddsavgiften inte fär bestämmas till högre belopp än vad som har yrkats av naturvårdsverket och inte heller till lägre belopp än vad som har medgivits av motparten. 1 det sistnämnda fallet får dock avgiften sättas lägre, om särskilda skäl föreligger.

Prop. 1980/81:92 88

55 §

Miljöskyddsavgiften får nedsättas eller efterges, om särskilda omständigheter föreligger.

Som jag har anfört i den allmänna mofiveringen bör avgiftsreglerna tillämpas obligatoriskt och strikt. För att mildra effekten av en sådan tillämpning har införts en befogenhet att sätta ned avgiften helt eller delvis, när särskilda omständigheter föreligger.

Att avgiften nedsätts torde såsom jag har anfört i den allmänna mofiveringen, bl. a. kunna komma i fråga när särskilda omständigheter i fråga om gärningens art motiverar det eller når skadestånd döms ut i anledning av samma gärning. Det kan t. ex. tänkas förekomma fall där driften omedelbart inställs vid ett övemlsläpp i en tillåten verksamhet, men där gärningen ändå medför viss ekonomisk fördel och betydande störning. 1 sådana fall kan det framstå som rimligt att sätta ned avgiften. Att jämkning är möjlig endast i undantagsfall och att regeln skall tillämpas reslrikfivt markeras genom kravet på att särskilda omständigheter skall föreligga.

Rörande förfarandet i avgiftsmål har jag tidigare uttalat att det är parterna som skall sörja för utredningen och bevisningen i målen. Koncessionsnämnden kommer således i avgiftsmål inte att såsom gäller i tillståndsärenden enligt ML vara skyldig att se fill att utredningen blir fullständig. Enligt 8 § förvaltningsprocesslagen, vartill hänvisning görs i 62 § lagförslaget, åligger det nämnden att se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Avgiftsmålens beskaffenhet gör att nämnden inte torde ha anledning att vara särskilt aktiv när det gäller att komplettera utredningen eUer bevisningen. Detta innebär bl.a. att svaranden i ett avgjftsmål får anses skyldig att förebringa bevisning rörande de omständigheter som kan föranleda nedsättning av avgiften.

56 §

Frågor om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden efter ansökan av statens naturvårdsverk. Om koncessionsnämnden gäller därvid bestämmelsema i 11 och 15 §§. Dock skall vid en omröstning där lika röstetal uppstår den lindrigaste meningen gälla.

Miljöskyddsavgift får ej påföras, om ansökan inte har delgivits den som anspråket riktas mot inom tio är från det gärningen begicks.

Med anledning av bestämmelsen i första stycket bör observeras att de jävsbestämmelser som enligl 12 § gäUerför tillståndsärenden inte kommer att gälla i fråga om avgiftsmålen. I stället kommer genom den hänvisning som görs i 62 § lagförslaget Ull 41 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) rättegångsbalkens jävsregler alt gälla.

Den i andra stycket föreslagna preskriptionstiden för avgiftstalan kommer att överensstämma med preskriptionstiden för åtal för grova miljö-broU, om det förslag fill ändringar i 13 kap. brottsbalken som jag tidigare redovisat genomförs.

Prop. 1980/81:92 89

57 §

Föreligger sannolika skäl för alt någon skall påföras en miljöskyddsavgifi och kan det skäligen befaras alt han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala avgiften, fär kvarstad läggas pä sä mycket av hans lösa egendom som svarar mot skulden. Om del räcker, fär egendomen i slällel slällas under förbud alt säljas eller skingras. Skingringsförbud fär ocksä meddelas pä fast egendom som tillhör honom.

Finns lös egendom som har ställts under skingringsförbud hos tredje man, fär denne förbjudas alt lämna ul egendomen.

58 §

Beslut om kvarstad eller skingringsförbud meddelas av koncessionsnämnden. Frägor om kvarstad eller skingringsförbud fär las upp pä yrkande av statens naturvärdsverk.

Frägor om kvarstad eller skingringsförbud skall prövas så snarl del kan ske. Är fara i dröjsmål, får nämnden omedelbart besluta åtgärden alt gälla till dess annat förordnas.

59 §

Då koncessionsnämnden förordnar om kvarstad eller skingringsförbud skall, om inle ansökan om miljöskyddsavgift redan har gjorts, nämnden bestämma den tid inom vilken sådan ansökan skall göras. Tiden får inte bestämmas längre än som oundgängligen behövs.

Är den utsatta liden otillräcklig, fär nämnden medge förlängning av liden, om framställning om delta görs före lidens ulgång.

60 §

Har inte inom den tid som avses i 59 § ansökan kommil in till koncessionsnämnden och har inle heller framställning om förlängning av liden gjorts eller förekommer inte längre skäl för kvarstad eller skingringsförbud, skall åtgärden omedelbart hävas. Dä nämnden avgör frägan om påförande av miljöskyddsavgift, skall nämnden samtidigt avgöra om säkerhetsålgärden fortfarande skall bestå. Nämnden fär ocksä i samband med beslut om miljöskyddsavgifi förordna om sådana säkerhetsåtgärder.

61 §

Finner koncessionsnämnden att kvarstad bör läggas pä arrende, hyra eller annat dylikt som utgär av fasl egendom, skall nämnden förordna en god man alt uppbära medlen. Därvid skall nämnden ocksä meddela den betalningsskyldige förbud att utge nägot till annan än den gode mannen.

Meddelas skingringsförbud på fast egendom och är del synnerlig fara alt egendomen genom vanvård eller pä annat säll väsentligen försämras, fär nämnden förordna en god man att förvalta egendomen. Kostnad som behövs för egendomens förvaltning utgår av allmänna medel.

I övrigt gäller om verkställande av kvarstad och skingringsförbud vad som sägs i utsökningslagen (1877: 31 s. I). Vad där är föreskrivet om pant eller borgen skall dock ej äga tillämpning.

Bestämmelserna om kvarstad och skingringsförbud i 26 kap. rättegångsbalken har utgjort förebilder vid utformningen av 57-61 §§.

Prop. 1980/81:92 90

62 §

Om förfarandet vid prövning av frågor om miljöskyddsavgift gäller utöver föreskrifierna i 56-61 §§ denna lag vad som föreskrivs i 3-26 och 28-53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291). Därvid skall vad som sägs om rälten respektive länsrätt gälla koncessionsnämnden. I slällel för de i 40 § nämnda lag angivna högsla vitesbeloppen om femtusen och tiotusen kronor fär koncessionsnämnden bestämma beloppen lill högst femtiolusen respektive högst etlhundralusen kronor.

Beslut av naturvårdsverket i frågor som gäller miljöskyddsavgiften får inte överklagas.

Naturvårdsverket får föra talan mol beslul i frågor om miljöskyddsavgift.

Enligt min mening är del en fördel att i fräga om förfarandel i avgifismål kunna falla tillbaka pä det regelsystem som finns i förvallningsprocesslagen (1971:291). Sä gott som samtliga bestämmelser i den lagen torde med fördel kunna lillämpas för avgiftsmälen även om behovel av vissa beslämmelser kan sättas i fräga med hänsyn lill de förhällanden som kommer alt råda i avgiftsmålen. Undantag har dock behövi göras för bestämmelserna i 1, 2 och 27 §§. Vidare bör koncessionsnämnden ha befogenhel alt sälla ul viten som uppgår lil! högre belopp än vad som föreskrivs i 40 § förvallningsprocesslagen. Anledningen till del är att mycket stora ekonomiska värden kan slä pä spel och att beloppen, om vitet skall vara effektivt, måsle kunna anpassas efler detla.

Enligl 9 § förvallningsprocesslagen är förfarandet skriftligt. Muntlig förhandling kan hållas sä snart det är till fördel för utredningen eller om svaranden begär det. 1 de flesta fall torde muntlig förhandling vara av belydelse för ulredningen i avgifismål. Att svaranden uteblir från en muntlig förhandling hindrar inle målels handläggning och avgörande (14 § förvallningsprocesslagen).

Del har inle ansetls lämpligt alt göra det möjligt för svaranden att överklaga naturvårdsverkets beslul att väcka lalan om miljöskyddsavgifi. Inte heller andra beslul av verket i avgiftsfrågor bör kunna överklagas. Fördenskull har föreskriften i andra stycket av förevarande paragraf införts. Självfallet får svaranden överklaga koncessionsnämndens beslut i avgifismål enligt bestämmelserna om besvär i förvaltningsprocesslagen.

Enligt tredje stycket har naturvårdsverket tillagts befogenhel all föra lalan mol koncessionsnämndens och kammarrätts beslul i avgiftsfrågor. Jag vill erinra om att naturvårdsverket f.n. enligl 48 § har talerätt i bl.a. tillständsfrägor.

63 §

Miljöskyddsavgifien skall betalas till länsstyrelsen inom tvä månader från del att beslutet vann laga kraft.

Betalas inte miljöskyddsavgiften inom angiven tid, fär avgiften jämle restavgift, beräknad enligt 58 § I mom. uppbördslagen (1953:272), indrivas i den ordning som enligt nämnda lag gäUerför indrivning av skatt.

Prop. 1980/81:92 91

En påförd miljöskyddsavgift bortfaller i den män indrivning inte har skett inom tio år från det att beslutet vann laga kraft.

1 paragrafen har tagits upp bestämmelser bl. a. om miljöskyddsavgifiens betalning och indrivning.

I detla sammanhang bör anmärkas att miljöskyddsavgifter inte avses bli förenade med sädan förmånsrätt som enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) har föreskrivits i fräga om fordran pä skatt eller allmän avgift.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2. 1 fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3. Bestämmelserna i 52-63 §§ lillämpas endast i fräga om överträdelser som har begåtts efler ikraftträdandet.

4. Den som efter ikraftträdandet uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter villkor eller föreskrift som har meddelats med stöd av 10 § eller 17 § i deras äldre lydelse, döms till böter eller fängelse i högsl två år.

I ringa fall döms inte lill ansvar.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

5. Har en föreskrift som avses i punkten 4 första styckei överlrälts efter
ikraftträdandet och har överträdelsen medfört dels ekonomiska fördelar
förden som utövar den miljöfarliga verksamheten, dels belydande störning
för omgivningen eller risk för sådan störning, skall en miljöskyddsavgifi
utgä. Beträffande miljöskyddsavgiften gäller i övrigt bestämmelserna i 52-
63 §§.

Motiven fill övergängsbestämmelserna har jag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.7).

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget lill lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387).

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1980/81:92 93

Bilaga 1

Nuvarande lydelse av miljöskyddslagen (1969:387) och miljöskyddskungörelsen (1969:388)

Miljöskyddslagen

Inledande bestämmelser

1§ Denna lag är tillämplig på

1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

2. användning av mark, byggnad eller anläggning pä sätt som eljest kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om användningen ej utgör byggande i vatten,

3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sädant, om störningen ej är helt tillfällig.

Lagen är icke tillämplig på sådant utsläppande av avfall som avses i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten eller på störning i ra-diomottagningsapparat. Ej heUer är lagen tillämplig i fråga om joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning, varom särskilda bestämmelser gäller.

Åtgärd eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet.

2§

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrives i hälsovårds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning. I fräga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen d. 16 sept. 1971 mellan Sverige och Finland.

Har regeringen enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385)prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövat frägan om framdragande eller begagnande av sädan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

I fräga om byggande i vatten för att motverka vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eUer annan anläggning för avloppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen (1918:523).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.

3§ Med avloppsvatten avses i denna lag 1. spillvatten eUer annan flytande orenlighet,

Prop. 1980/81:92 94

2. vallen som använls för kylning vid driften av fabrik eller annan inrättning,

3. vallen som avledes för sådan torrläggning av mark inom sladsplan eller byggnadsplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,

4. vallen som avledes för torrläggning av begravningsplats.

Tillåtlighetsregler

4§ För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats alt ändamålet kan vinnas med minsla intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

5§

Den som utövar eller ämnar ulöva miljöfarlig verksamhei skall vidlaga de skyddsåtgärder, låla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i övrigl som skäligen kan fordras för alt förebygga eller avhjälpa olägenhet.

Omfatlningen av åliggande enligl första stycket bedömes med ulgångspunkl i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av del slag som är i fråga och med beaklande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Vid avvägningen mellan olika inlressen skall särskild hänsyn lagas lill å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksamheten samt kosinaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiklig-hetsmåtl som kommer i fråga.

6§

Kan miljöfarlig verksamhei befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiklighelsmåll som avses i 5 § iakttages, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten att ell slort anlal människor får sina levnadsförhållanden väsenlligl försämrade eller att betydande förlust från naturvärdssynpunkl uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, fär verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig belydelse för näringslivet eller för orlen eller eljest från allmän synpunkt.

Beslämmelserna i första och andra siyckena gäller ej verksamhei, vars tillkomst eller lokalisering prövats enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385), eller rörledning, vars framdragande eUer begagnande prövats enligl lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Första stycket eller andra slyckel första punkten hindrar ej alt sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, användes för avsett ändamål.

7§ Avloppsvatten av följande slag får icke utsläppas i vattendrag, sjö eller an-

Prop. 1980/81:92 95

nat vattenområde om del ej är uppenbari alt del kan ske utan olägenhet, nämligen

1. avloppsvallen som kommer från vallenklosetl eller härrör frän tätbebyggelse och som ej undergått längre gående rening än slamavskiljning,

2. pressaft från siloanläggning,

3. urin från djurstall,

4. vassle,

5. ytbehandlingsbad i metallindustri eller koncentrerat sköljvallen från sådanl bad.

Regeringen kan föreskriva att vad som sägs i första stycket skall gälla även avloppsvallen av vissl annat slag.

Är del av särskild belydelse från naturvärdssynpunkl eller eljesl med hänsyn lill allmänt iniresse, kan regeringen med avseende på viss del av landel förbjuda allt utsläppande av avloppsvatten, fasl ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vallendrag, sjö eller annat vattenområde, om det kan ske utan oskäligt intrång för innehavare av fabrik eller inrättning som anlagts innan beslutet meddelats eller för kommun eller annan som dessförinnan börjat avleda avloppsvatten.

Tillståndsprövning

9§

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar ulöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten efter prövning enligt denna lag.

Skall fråga om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhei enligl 136 a § byggnadslagen (1947:385) eller om framdragande eller begagnande av rörledning enligl lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövas av regeringen, får ansökan ej upplagas av koncessionsnämnden, innan sådan prövning sketl.

10 § Regeringen kan föreskriva, all

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar ej får anläggas,

2. avloppsvatten av viss mängd, arl eller sammansätlning ej får utsläppas,

3. fast avfall eller annat fast ämne ej får utsläppas eller uppläggas så all vattendrag, sjö eller annat vattenområde kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning ej får ändras på säll som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som eljesl är av belydelse från. störningssynpunkl

ulan alt koncessionsnämnden lämnal lillslånd enligt denna lag eller anmälan gjorts hos statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen.

Naturvårdsverket får, efler prövning i varje särskilt fall enligt denna lag, medge undantag från sådan skyldighel alt söka tillstånd som föreskrivits med

Prop. 1980/81:92 96

slöd av första stycket. I beslut om medgivande skall anges de villkor som skall gälla.

H §

Koncessionsnämnden består av ordförande och tre andra ledamöter. Vid förberedande åtgärd och vid prövning av fråga om avvisning av ansökan eller om avskrivning av ärende kan nämnden bestå av ordföranden ensam.

Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. En ledamot skall ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor. En ledamot skall ha erfarenhet av frågor som faller inom verksamhetsområdet för slatens naturvårdsverk. Den fjärde ledamoten skall ha erfarenhet av industriell verksamhet. Om ärendet enligt ordförandens bedömande i huvudsak avser kommunala förhållanden, skall som fjärde ledamot i slällel ingå person med erfarenhet av kommunal verksamhet.

Regeringen förordnar ordförande, övriga ledamöter och, i den utsträckning det behövs, ersättare för dem. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

Regeringen kan föreskriva all i koncessionsnämnden skall finnas flera avdelningar. Beslämmelserna om koncessionsnämnd gäller i tillämpliga delar avdelning.

12 §

Bestämmelserna i 4 kap. rätlegångsbalken om jäv mot domare äger molsvarande tillämpning på ledamot i koncessionsnämnden. Ledamot är dock icke jävig på den grund alt han

1. i vattendomstol lagil befattning med ärende om samma miljöfarliga verksamhei som är under prövning hos koncessionsnämnden,

2. hos annan myndighel än vallendomslol tagit befattning med sådant ärende utan att fatta beslut varigenom ärendel avgjorts.

13 §

Ansökan skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövUgt.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket eller har den ej ingivils i tillräckligt antal exemplar, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet kan utsättas vite eller påföljd alt brislen avhjälpes på sökandens bekostnad.

14 §

Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning.

Prop. 1980/81:92 97

Nämnden skall

1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt säll bereda dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheien tillfälle att yltra sig,

2. samråda med de statliga och kommunala myndigheier som har väsentliga intressen all bevaka i frågan,

3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen, om det ej är uppenbart onödigt,

4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle alt yttra sig däröver, om ej annat följer av 15 § förvaltningslagen (1971:290).

Nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna alt hålla sammanlräde eller besiktning enUgt andra styckei 3.

Nämnden kan uppdraga åt sakkunnig att verkställa särskild utredning.

Kosinad för kungörelse och för utredning enligl fjärde stycket belalas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheien. Nämnden fastställer på yrkande ersättning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge yttrande lill regeringen i ärende enligl 136 a § byggnadslagen (1947:385), äger beslämmelserna i första—femte styckena motsvarande tillämpning.

15 §

Yppas vid koncessionsnämndens överläggning lill beslul skiljaktiga meningar, skall omröstning ske. Uppkommer därvid fråga om tillämpligheten av denna lag eller fråga om vidtagande av förberedande åtgärd eller fråga om underslällning enligt 16 §, skall särskild omröstning ske beträffande sådan fråga.

Vid omröstning gäller den mening som fåll de flesta rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

16 §

Finner koncessionsnämnden vid prövning av ansökan om tillstånd enligl denna lag att hinder mot tillstånd möter enligl 6 § andra slyckel första punkten men att det föreligger sådana omständigheter som anges i samma siycke andra punkten, skall nämnden med eget yttrande underställa frägan regeringens avgörande.

17 §

Regeringen kan uppdraga åt länsstyrelsen att pröva fräga om tillstånd beträffande visst slag av ärenden. I fråga om ärenden som sålunda prövas av länsstyrelsen gäUer i tiUämpliga delar bestämmelserna i denna lag om ärenden som prövas av koncessionsnämnden.

Regeringen kan uppdraga ät länsstyrelsen alt belräffande vissl slag av ärenden medgiva undanlag som avses i 10 § andra slyckel. 7 Riksdagen 1980/81. I saml Nr 92

Prop. 1980/81:92 98

TUlståndsbeslut

I8§

I lillståndsbeslut skall noggranl anges den miljöfarliga verksamhei som tillståndet avser och de villkor som skall gälla.

I beslutet kan fastställas viss tid, i regel ej över lio år, inom vilken den med tillståndel avsedda verksamheten skall ha satts igång.

19 §

Lämnar regeringen tillstånd i fall som avses i 6 § andra slyckel, kan regeringen meddela särskilda villkor för all tillgodose allmänna ändamål i bygden.

20 §

Om regeringen lämnar tiUstånd, kan regeringen uppdraga åt koncessionsnämnden eller länsstyrelsen att fastställa närmare villkor för tillståndet.

21 §

Om det när lillslånd lill miljöfarlig verksamhet lämnas ej tillräckUgt säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i visst avseende, får avgörandel i denna del uppskjutas lill dess erfarenhet av verksamheten vunnits.

I samband med uppskov enligl första slyckel skall provisoriska föreskrifler om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas, om det är nödvändigt för all molverka olägenhet. Uppskjuten fråga skall avgöras så snart del kan ske.

22 §

Den som fått lillslånd enligl denna lag liU miljöfarlig verksamhet kan ej på grund av bestämmelse i lagen eller i hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseende på denna vidlaga försiktighetsmått utöver vad som anges i tillslåndsbeslutet, om ej annat följer av 23—25 § eller 40 § andra stycket.

23 §

Åsidosätter någon villkor som angivils i lillståndsbeslut och är avvikelsen belydande, kan koncessionsnämnden förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet.

24 §

Har tio år förflutit från del tillståndsbeslul vunnit laga krafl eller har dessförinnan förhåUandena ändrats väsentUgt, kan koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheien efler vad som är skäligt.

Om särskilda skäl föreligger, kan nämnden efler utgången av tid som anges i första stycket även ompröva tillstånd att utsläppa avloppsvatten i vissl vattenområde.

Prop. 1980/81:92 99

25 §

Uppkommer genom miljöfarlig verksamhei belydande olägenhet som icke förutsågs när lillslånd lämnades, kan koncessionsnämnden meddela föreskrift som är ägnad att förebygga eller minska olägenheten för framliden.

26 §

Fråga som avses i 23—25 § prövas efler framställning av statens naturvårdsverk.

27 §

Efter ansökan av tillslåndshavaren kan koncessionsnämnden upphäva eller mildra villkor i tillståndsbeslul, om det är uppenbart alt villkorel ej längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omständighet som icke förutsågs när tillståndet meddelades.

28 §

Har regeringen fastställt villkor för tillstånd, får koncessionsnämnden vid tillämpning av 24, 25 eller 27 § icke avvika väsenlligl från villkoret utan all regeringen medgivii del.

29 §

Tillstånd förfaller, om den med tillståndet avsedda verksamheien ej salts i gång inom lid som föreskrivits med stöd av 18 § andra slyckel.

Visas giltigt skäl för dröjsmål eller skulle synnerligt men uppstå genom all tillståndet förfaller, kan koncessionsnämnden förlänga tiden med högst tio är, om ansökan därom göres innan den föreskrivna liden går ut.

Ersättning m. m.

30 §

Den som orsakar olägenhet genom miljöfarlig verksamhet skall utge ersällning härför. Har olägenheten ej orsakats genom försumlighet, skall dock ersällning ulgå endasl om olägenheten är av någon belydelse och bara i den mån den ej skäligen bör tålas med hänsyn lill förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Om ej annat följer av vad nedan sägs, skall ersättningen besiämmas enligt allmänna skadeståndsregler.

31 §

Kan i fråga om skada eller olägenhet som drabbar egendom ersättningens belopp lämpligen uppskaltas på förhand, skall ersällning besiämmas för framlida skada, om part begär det.

Om det finns skälig anledning, kan ersättning för framtida skada på egendom besiämmas all ulgå med vissl årligt belopp. Ersällning som beslämls på sådant säll kan jämkas efler vad som är skäligl, om ändrade förhållanden påkallar det.

Prop. 1980/81:92 100

32 §

Medför miljöfarlig verksamhei all faslighel eller del av faslighet blir onyttig för ägaren eller alt synnerligt men uppkommer vid begagnandet, skall fasligheten eller fastighetsdelen lösas, om ägaren begär det.

33 §

Fastighetsägare som vill fordra inlösen enligt 32 § skall väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den miljöfarliga verksamheien i huvudsak uiövas eller skall utövas.

I fråga om inlösen gäller expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning ifråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det lalan väcktes vid domstol. Ogillas yrkande om inlösen, lillämpas allmänna regler om rättegångskostnad.

34 §

Den som vill framslälla ersättningsanspråk eller annat enskilt anspråk på grund av miljöfarlig verksamhei skall väcka lalan vid fastighetsdomstol som anges i 33 §. Även den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet kan påkalla prövning av ersättningsfråga på säll som nu sagls. Han skall därvid ange de ersättningsbelopp som han erbjuder.

35 §

1 fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning, som faslslällls att utgå på en gång för framtida skada på fastighet och som tillkommer ägaren av fastigheten eller innehavare av tomträtt i denna, saml om verkan därav gäller i tillämpliga delar expropriationslagen (1972:719).

Om borgenär som har panträtt i fasligheten lider föriusl därigenom all ersättning blivit för lågl beräknad och ersällningen lill följd av överenskommelse mellan den ersältningsskyldige och den ersätlningsberältigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol, har borgenären räll att av den ersältningsskyldige få gottgörelse för förluslen mol avskrivning på fordringshandlingen. Talan om sådan gottgörelse skall väckas vid faslighelsdomslol som anges i 33 §.

36 §

Väcker någon talan vid faslighelsdomslol om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller om äläggande för den som utövar eller ämnar ulöva sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och är fräga om tillstånd till verksamheten enligt denna lag under prövning eller kommer den under prövning innan fastighetsdomstolen avgjort målel, skall domslolen förklara målel vilande lill dess frågan avgjorts.

Prop. 1980/81:92 101

37 §

I mål enligl 34 § andra punkten äger bestämmelserna om kosinad i expro-prialionsmål molsvarande lillämpning.

Ogillas lalan som avses i 36 § på den grund att svaranden efler talans väckande sökt och erhållil tillstånd enligt denna lag, skall domslolen efler omsländighelerna förordna all vardera parlen skall själv bära sin rättegångskostnad eller att full eller jämkad ersättning skall tilläggas endera.

Tillsyn

38 §

Till skydd mot miljöfarlig verksamhei som kan medföra fara för allmänna inlressen skall tillsyn uiövas av statens nalurvårdsverk oeh länsslyrelserna.

Naturvårdsverket har den cenirala tillsynen, samordnar länsstyrelsernas fillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länel.

Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra saml med sådana statliga och kommunala organ som har alt utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som eljesl fullgör uppgifler av belydelse för tillsynsverksamheten.

39 §

Finner tillsynsmyndighet alt olägenhet av betydelse från allmän synpunkt uppkommer eller kan uppkomma genom miljöfarlig verksamhei, kan myndigheten meddela råd och anvisningar om lämplig åtgärd för all motverka olägenheten.

40 §

Om lillslånd icke givils enligl denna lag, kan länsstyrelsen meddela föreläggande om sådanl försiklighelsmått eller förbud som är uppenbart behövligt för all lagens beslämmelser skall efterlevas. I brådskande fall eller när särskill skäl eljesl föreligger får föreläggandet ges omedelbart och i annat fall först sedan det visal sig att rättelse ej kan vinnas genom råd och anvisningar.

Tillståndsbeslul enligl denna lag hindrar icke länsstyrelsen från alt meddela sädan brådskande föreskrift som är nödvändig lill följd av särskilda omständigheter.

Om tillståndshavare åsidosätter villkor som angivils i liUslåndsbeslulel, kan länsstyrelsen förordna om rättelse på hans bekoslnad eller förelägga honom all själv vidtaga rättelse.

I beslul om föreläggande enligl denna paragraf kan länsstyrelsen utsätta vite.

41 §

Har lillslånd enligl denna lag icke meddelats, äger koncessionsnämnden på hemslällan av slatens naturvårdsverk besluta om förbud mot miljöfarlig verksamhei, som ej är tillåtlig enligt denna lag, eller meddela föreskrifl om

Prop. 1980/81:92 102

försiklighetsmält. Vid prövningen äger 14 och 16 §§ molsvarande tillämpning.

42 §

För all ulöva tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet rätt all vinna tillträde till fabrik eller annan anläggning vare sig den är i bruk eller ej, saml all förelaga undersökning inom anläggningen eller område som hör lill denna.

Behövs undersökning på annan plals, har myndigheten rätt all vinna tillträde dit för att ulföra undersökningen. Della gäller dock ej hus, tomt eller trädgård.

Första och andra siyckena gäller även den som skall utföra undersökning som avses i 43 § andra slyckel andra punkten.

43 §

Kan verksamheien vid en anläggning befaras vara miljöfarlig, är innehavaren skyldig alt på begäran lämna tillsynsmyndighet behövliga upplysningar om anläggningen.

Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig all ulföra för tillsynens fullgörande behövliga undersökningar av verksamheten och dess verkningar. Tillsynsmyndighet kan i slällel, om del finnes lämpligare, föreskriva all sådan undersökning skall ulföras av annan än den som utövar verksamheien och utse någon all göra undersökningen.

Det åligger den som utövar verksamheten all ersätla kosinad för undersökning som avses i andra stycket andra punkten med belopp som tillsynsmyndigheten fastställer.

I beslul om föreläggande enligt andra stycket får tillsynsmyndighet utsätta vite.

44 §

Den som lagil befallning med tillsyn enligl denna lag får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet som därigenom blivit känd för honom eller driftanordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landels försvar varom han sälunda fått kännedom.

Ansvar, handräckning och besvär m. m.

45 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mol förbud som meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som avses i 2 § fjärde stycket,

2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen meddelat enligt 10 § första slyckel utan alt undanlag har medgivils med stöd av 10 § andra stycket eller 17 § andra stycket, eller

Prop. 1980/81:92 103

3. åsidosätter villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av 10 § andra slyckel eller 17 §, 18 § första stycket, 19—21, 24, 25, 27 eller 41 §, så aU allmän eller enskild räll kan kränkas,

dömes lill böter eller fängelse i högsl ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter alt fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första styckei, dömes till böter.

46 §
Upphävd g. Lag 1975 nr 727.

47 §

Har någon begått gärning som avses i 45 § första styckei 1—3, kan överexekutor meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligl 191 § utsökningslagen.

Berörs allmänna inlressen, får ansökan om handräckning göras av slatens nalurvårdsverk eller annan myndighel som ärendet angår.

Efterkommes ej föreläggande enligt 40 § första eller andra stycket, skall ulmälningsmannen på anmodan av länsstyrelsen ombesörja alt åtgärd vidtages på den försumliges bekoslnad.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligl denna lag.

48 §

Mol beslul som meddelas av statens naturvårdsverk enligt 10 § andra styckei eller av länsstyrelsen enligt 17 § andra styckei får lalan ej föras.

Talan mol beslul enligl 14 § femte slyckel andra punkten eller 43 § tredje stycket eller rörande förbud vid vite enligt 51 § föres hos kammarrätten genom besvär.

Talan mol annat beslul av koncessionsnämnden, naturvårdsverket eller länsstyrelsen enligl denna lag föres hos regeringen genom besvär.

För all tillvarataga allmänna inlressen får naturvårdsverket föra talan mol koncessionsnämndens eller länsstyrelsens beslut i fråga om tillstånd enligl lagen, mol koncessionsnämndens beslul i fråga som avses i 41 § och mol länsslyrelsens beslut i fråga som avses i 40 § eller 43 § andra slyckel.

49 §

Beslut i fråga om tillstånd enligt denna lag, beslut i fråga som avses i 41 § eller 43 § andra stycket och beslul enligl 14 § femte styckei andra punkten eller 43 § Iredje stycket blir gällande när beslutet vunnit laga krafl. 1 beslulel kan förordnas all del skall lända till efterrättelse omedelbart.

Beslul i fråga som avses i 40 § länder lill efterrättelse omedelbart, om ej annorlunda förordnas.

Prop. 1980/81:92 104

50 §

Har länsstyrelse med stöd av 40 § första slyckel eller har hälsovårdsnämnd förbjudit miljöfarlig verksamhei eller ålagt den som utövar eller ämnar ulöva sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och begär han tillstånd till verksamheten enligt denna lag, kan koncessionsnämnden, om sökanden ställer säkerhet för kosinad och skada, bestämma att länsstyrelsens eller hälsovårdsnämndens beslut ej får verkställas förrän tillståndsfrågan avgjorts eller koncessionsnämnden föreskriver annat.

51 §

Vill någon för att utreda verkningarna av miljöfarlig verksamhet som han utövar eller ämnar utöva företaga mätning eller annat undersökningsarbete på fasl egendom som annan äger eller innehar, kan länsstyrelsen, om skäl föreligger, föreskriva att tiUträde fill egendomen skaU lämnas under viss tid. Behöver mälapparat eller liknande instrument utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att rubba eller skada instrumentet.

Föreskrift som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av den som skall utföra undersökning som avses i 43 § andra stycket andra punkten.

Undersökningsarbetet skall ulföras så alt minsta skada och intrång vällas. För skada och intrång skall ersättning lämnas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheien. Talan om ersättning väckes vid fastighetsdomstol som anges i 33 §.

52 §

Upphävd g. Lag 1975 nr 461.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i krafl den 1 juli 1969, då lagen den 30 november 1956
(nr 582) om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden skall
upphöra all gälla.

2. Mål som vid lagens ikraftträdande är anhängigl vid allmän domstol eller vattendomstol och som rör fråga, varom bestämmelse meddelas i denna lag, handlägges och bedömes enligl äldre bestämmelser.

3. Har före ikraftträdandet förrätlningsman förordnats enligt 10 kap. 32 § 4 mom. vattenlagen för all handlägga fråga varom bestämmelse meddelas i denna lag, skall äldre bestämmelser lillämpas på förrättningen.

4. Har vattendomstol genom laga krafl ägande beslut eller har synemän i ufiåtande varvid skall bero lämnat medgivande att kloakvatten eUer industriellt avloppsvatten utsläppes eller alt fasl avfall utkastas, ulsläppes eller upplägges, anses medgivande som tillstånd enligt denna lag. Beslut som i annat fall enligl förul gällande ordning meddelats om åtgärd till skydd mot miljöfarlig verksamhet äger lillämpning lill dess annorlunda förordnas.

5. Uppkommer i ärende enligt denna lag fräga om åtgärd till skydd mot miljöfarlig verksamhei som påbörjats före lagens ikraftträdande och efler

Prop. 1980/81:92 105

ikraftträdandet fortsalt ulan all medföra ökad eller ny olägenhet, kan koncessionsnämnden medge del anstånd med åtgärdens genomförande som är oundgängligen nödvändigl.

6. Bestämmelsen i 32 § äger ej tillämpning i fråga om miljöfarlig verksamhet, som börjat före lagens ikraftlrädande öch som efter ikraftlrädandel forlsall ulan all medföra väsentligt ökal men.

7. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den beslämmelsen tilllämpas.

Miljöskyddskungörelsen Prövnings- och anmälningsskyldighet

1 §

Med tillstånd avses i denna kungörelse sådanl tillstånd till miljöfarlig verksamhet som lämnas av koncessionsnämnden för miljöskydd efter prövning enligt miljöskyddslagen.

Medgivande av undanlag från skyldighel all söka tillstånd kallas i dehna kungörelse dispens. Dispens lämnas av statens naturvårdsverk eller, i fall som anges i 12 §, av länsstyrelsen.

2§ Följande slag av fabriker eller andra inrättningar får ej anläggas utan tillstånd eller dispens: 1. gruva eller anrikningsverk, 2. sintrings-, järn- eller stålverk eller ferrolegeringsverk, 3. metallverk eller meiallraffinaderi, 4, anläggning för kemisk eller termisk ytbehandling, beläggning med metall eller belning av metall eller anläggning för avfettning där mer än 25 lon organiska lösningsmedel förbrukas varje år, 5. cementfabrik, 6. anläggning för framställning av kalk genom skifferbränning, 7. mineralullsfabrik, 8. träsliperi, pappersbruk, cellulosa-eller wallboardfabrik, 9. sockerfabrik, 10. stärkelsefabrik, 11. mejeri, torrmjölk-, glass- eUer chokladfabrik, 12. slakteri, kött-konservfabrik eUer anläggning för destruktion av animaliskt avfall eller raffi-. nering av animaliskt fett, 13. fiskmjöls- eller fiskoljefabrik eller fabrik för beredning eller konservering av fisk eller skaldjur, 14. fabrik för beredning eller konservering av grönsaker, rotfrukter, frukter eller bär, 15. margarinfabrik eller anläggning för raffinering av vegetabiliskt fett, 16. jästfabrik, 17. benmjöls- eller hudlimsfabrik, 18. bryggeri, maltfabrik, 19. fabrik för beredning eller färgning av textilier, ulltvätleri, 20. tvätlinrätlning för mer än 10 000 kg tvättgods per dygn, 21. garveri eller annan anläggning för skinnberedning, 22. fabrik för framställning av baskemikalier, 23. fabrik för framställning av gödselmedel, 24. fabrik för framställning av plast, konstfiber eller syntetiskt gummi, 25. anläggning för verkstadsindustri med en tillverkningsyta överstigande 5 000 kvadratmeter, 26. kimröksfabrik, 27. läkeme-

Prop. 1980/81:92 106

delsfabrik, 28. krut- eller sprängämnesfabrik, 29. fabrik för raffinering av oljor, 30. fabrik för framställning av färg, harts, fernissa eller lösningsmedel, 31. iväitmedelsfabrik, 32. fabrik för framställning av bekämpningsmedel, 33. atomkraftanläggning, 34. ångkrafianläggning eller annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 50 MW, 35. kol-eller spaltgasverk, 36. upplag eller anläggning för behandhng av avfaU såsom slam, bark eller avfall från fabrik eller hushåll, om den tillförda avfallsmängden överstiger 50 lon om årel, eller upplag eller anläggning för behandling av oljeavfall, kemiskt avfall eller annat specialavfall, 37. ladugård, stall eller annan anläggning för djur med uirymme för mer än 100 djurenheter, varvid som en enhet anses ett fullvuxet nötkreatur, två ungnöt, tre suggor, lio slaktsvin, tio pälsdjur eller 100 fjäderfän, 38. anläggning för torkning av gödsel från djur, 39. fabrik för framställning av glas.

3§

1 fråga om åtgärd som innefaltar ändring av inrättning som anges i 2 § 1—24 eller 26—38 eller ändring av användningen av sådan inrättning gäller följande.

Kan åigärden på en gång eller efler hand medföra ökning av förorening eller annan störning som avses i miljöskyddslagen eller ändring av förorenings sammansätlning eller sättet för dess utsläppande, får den ej vidtagas ulan fillstånd eller dispens, om det ej är uppenbart alt verksamheten vid inrättningen eller den av åtgärden berörda delen av inrättningen efler åtgärdens vidtagande kan ske utan störning av belydelse från hälso- eller naturvärdssynpunkl eller med hänsyn lill annat allmänt intresse.

Åtgärd som icke är förenad med prövningsskyldighet enligl andra styckei men som likväl är av väsentlig betydelse från störningssynpunkl får ej vidtagas ulan att i god lid dessförinnan anmälan gjorts hos länsstyrelsen.

4§ Skall inrättning som anges i 2 § ulföras eller ändras så att avloppsvattnet från inrättningen leds till avloppsanläggning som tillhör annan, får denne ej utsläppa avloppsvattnet från avloppsanläggningen ulan tillstånd eller dispens.

5§ Avloppsvatten av följande slag från mark, byggnad eller anläggning får ej utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller ledas till annan tillhörig avloppsanläggning ulan tillstånd eller dispens: 1. avloppsvatten från tätbebyggelse med mer än 200 invånare, 2, avloppsvatten från kasern, hotell eller därmed jämförlig inrättning som ej ingår i tätbebyggelse med mer än 200 invånare och som är avsedd för mer än 200 personer, 3. avloppsvatten från sjukhus, 4. pressaft från siloanläggning, 5. urin från djurstall, 6. vassle, som ej är av endast spillkaraktär, 7. yibehandlingsbad i metallindustri eller kon-

Prop. 1980/81:92 107

centrerat sköljvallen frän sådanl bad.

6§ Har tillstånd all avleda avloppsvatten som anges i 5 § lämnats enligl miljöskyddslagen eller enligl lidigare gällande ordning eller har dispens meddelats beträffande sådanl avledande, får avloppsvatten icke ulan lillslånd eller dispens utsläppas lill större mängd, av annan art eller sammansättning eller på annat sätt än som tidigare har bestämts, om det ej är uppenbart att det kan ske ulan olägenhet av belydelse från hälso- eller nalurvårdssynpunkl eller med hänsyn till annat allmänt intresse.

7§ Fast avfall eller annat fasl ämne från mark, byggnad eller anläggning får ej utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vallenområde ulan lillslånd eller dispens, om del ej är uppenbari alt det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso- eller naturvärdssynpunkl eller med hänsyn lill annat allmänt intresse. Vad som har sagls nu äger motsvarande tillämpning i fråga om uppläggande av fast ämne så att vattenområde kan förorenas.

8§ Följande slag av fabriker och andra inrättningar fär ej anläggas utan alt i god lid dessförinnan anmälan gjorts hos länsstyrelsen: 1. gjuleri, 2. kabelfabrik, gummifabrik, 3. krossverk, makadamverk, sienhuggeri, 4. asfaltverk, oljegrusverk, 5. anläggning för framställning av kalk eller kalkproduk-ler, 6. krilbruk, 7. fabrik för framställning av byggnadsmaterial på mineralbas, 8. läkt av fasl berg, block, sten, grus, sand, lera eller morän med undantag av husbehovsläki och sidotag i samband med vägbyggnad, 9. porslins-, kakel-eller lergodsfabrik, 11. träimpregneringsverk, 12. fabrik för framställning av färdiglagad mal, rökeri, 13. kafferosleri, 14. spritfabrik, 15. läskedrycksfabrik, 16. fabrik för impregnering av papper eller plast- eller konstfibermaterial, 17. fabrik för framställning av plastprodukter, 18. fabrik för framställning av eleklrodkoks, grafit eller grafiteleklroder, 19. fabrik för filler- eller pigmenlframslällning, 20. acelylengasverk, 21. Ivällinrätlning för mer än 1 0(X) kg tvättgods per dygn, 22. vattenverk för mer än 5 000 personer, 23. gasiurbinkraflanläggning, 24. skrotupplag eller anläggning för skrolhanlering, 25. anläggning för central uppsamling av oljeavfall, kemiskt avfall eller annat specialavfall, 26. sågverk för framställning av mer än 14 000 kubikmeter trävaror per år, 27. plywood- eller spånskivefabrik,

28. anläggning för ytbeläggning med färg eller lack, där mer än 25 kg färg eller lack förbrukas varje timme och torkningen sker vid förhöjd temperatur,

29. ackumulalorfabrik, 30. laboratorium för framkallning av mer än 20 000 rullar fotografisk film per år eller för framställning av mer än 300 000 pappersbilder per år, 31. anläggning där mer än 200 kg klor lagras eller användes varje dygn, 32. motorsport- eller bilprovningsbana för stadigvarande bruk.

Prop. 1980/81:92 108

33. skjulbana som är sladigvarande inrättad för skarpskjuining utomhus.

Anmälan enligl första stycket behövs ej, om prövningsskyldighel enligl 2 § föreligger.

P. 10. upphävd g. F 1976 nr 330.

9§

1 fråga om åtgärd som innefattar ändring av inrättning som anges i 8 § eller ändring av användningen av sådan inrättning gäller följande.

Kan åigärden på en gång eller efter hand medföra ökning av förorening eller annan störning som avses i miljöskyddslagen eller ändring av förorenings sammansätlning eller sättet för dess utsläppande, får den ej vidtagas utan att i god tid dessförinnan anmälan har gjorts hos länsstyrelsen, om det ej är uppenbart alt verksamheten vid inrättningen eller den av åigärden berörda delen. av inrättningen efter åtgärdens vidtagande kan ske ulan störning av betydelse från hälso- eller nalurvårdssynpunkl eller med hänsyn till annat allmänt intresse.

Åtgärd för vilken anmälningsskyldighet enligl andra slyckel icke föreligger men som likväl är av väsentlig belydelse från störningssynpunkl får ej vidtagas ulan att i god tid dessförinnan anmälan har gjorts hos länsstyrelsen.

10 §

Avloppsvatten, som härrör från kasern, hotell eller därmed jämförlig inrättning eller från hushåll och som ej avses i 5 § 1 eller 2, får ej utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde utan att i god tid dessförinnan anmälan har gjorts hos länsstyrelsen. Hälsovårdsnämnden kan dock befria från anmälningsskyldighet i fråga om avloppsvatten från enstaka hushåll, om del är uppenbari att olägenhet ej kan uppkomma.

11 §

Den som planerar all anlägga inrättning eUer vidlaga annan åtgärd som är förenad med prövnings- eller anmälningsskyldighet bör i god tid inhämta råd och anvisningar från statens nalurvårdsverk eller länsstyrelsen.

Prövning av länsstyrelsen

12 §

Fråga om dispens prövas av länsstyrelsen, såviti avser

ångkrafianläggning eller annan anläggning för eldning med fossilt bränsle, om den tillförda effekten ej överstiger 300 MW,

upplag eller anläggning som avses i 2 § 36, om den tillförda avfallsmängden ej överstiger 10 000 lon om året,

anläggning som avses i 2 § 4, 37 eller 38,

utsläppande av avloppsvatten från tätbebyggelse med mer än 200 men högst 2 000 personer,

utsläppande av avloppsvatten som avses i 5 § 2—5 eller 7,

Prop. 1980/81:92 109

utsläppande eller uppläggande av ämne som avses i 7 §.

Har ärende som enligt första slyckel skall prövas av länsstyrelsen samband med dispensärende hos naturvårdsverket, skall länsstyrelsen hänskjula ärendel till verkel för avgörande. Även annat ärende får hänskjutas lill verkel, om särskilda skäl föreligger.

Förfarandet hos koncessionsnämnden

13 §

Kungörelse enligt 14 § andra stycket 1 miljöskyddslagen skall innehålla uppgift om

1. arten av verksamheten och platsen för denna,

2. plals där handhngarna i ärendel hålles tillgängliga för den som önskar taga del av dem,

3. den tid inom vilken yltrande över ansökningen eller framställningen skall avges.

I fråga om framställning som avses i 26 eller 41 § miljöskyddslagen eller ansökan om ändring av tillstånd skall kungörelsen innehålla uppgifi också om den åtgärd eller ändring som yrkas.

Om av ansökningen eller framslällningen framgår all ärendet rör endasl viss eller vissa personer eller företag, är del tillräckligl alt var och en av dessa tiUslälles underrätlelse med ovan angivet innehåll i rekommenderat brev.

14 §

Ell exemplar av handlingarna i ärendet och av kungörelse eller underrätlelse enligt 13 § skall genast sändas till den plals där handlingar skall hållas tillgängliga.

Meddelande om ansökan skall genasl tillställas statens nalurvårdsverk, länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Meddelande om framställning som avses i 26 eller 41 § miljöskyddslagen skall genast lillslällas länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden.

15 §

Koncessionsnämndens ordförande planlägger och leder arbelel med ärende som inkommer liU nämnden. Den tekniskt sakkunnige ledamoten biträder ordföranden och kan efler ordförandens beslämmande leda undersökningsarbete och vara föredragande inför nämnden. Ordföranden kan även uppdraga åt annan tjänsteman hos nämnden att vara föredragande.

16 §

Besked om tid och plats för sammanlräde eller besiktning meddelas parterna genom kungörelse i ortstidning eller genom underrättelse i den ordning som anges i 13 § iredje styckei. Länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden skall på lämpligl säll underrättas.

Prop. 1980/81:92 110

17 §

Chefen för statens planverk eller den han sätter i sill ställe får närvara vid koncessionsnämndens sammanträde med rält all yllra sig och få sin mening antecknad men ej att deltaga i nämndens beslut.

18 §

Koncessionsnämndens beslul, som innebär avgörande av saken, sättes upp särskilt och skrives under av ordföranden. Om beslul går sökanden eller annan, som fört lalan i ärendel, emot, skall i beslutet anges de skäl på vilka det grundas, i den mån det ej är uppenbarligen obehövligt. Beslul skall innehålla besvärshänvisning.

Har ledamot i koncessionsnämnden skiljaktig mening, skall denna antecknas.

I ärende hos koncessionsnämnden föres protokoll när sammanträde eller besiktning enligl 14 § andra stycket 3 miljöskyddslagen hålles, när skiljaktig mening förekommer eller när nämnden eljest finner protokoll erforderligt.

19 §

Koncessionsnämndens beslut skall sändas lill statens nalurvårdsverk, länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Har nämnden samrått med annan myndighel i ärendet, skall beslutet sändas också till den myndigheten.

Förfarandet hos statens naturvårdsverk

20 §

I fråga om ansökan hos statens naturvårdsverk om dispens äger 13 § första och andra siyckena miljöskyddslagen motsvarande lillämpning.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrivs i 13 § första styckei miljöskyddslagen skall sökanden föreläggas att avhjälpa brislen inom viss tid vid äventyr att ärendet avgöres i befintligt skick.

21 §

Kungörelse om ansökan om dispens skall innehålla uppgift om arten av verksamheten och platsen för denna. Kungörelsen införes genom statens naturvårdsverks försorg i ortstidning på sökandens bekostnad.

Om ansökan rör endast viss eller vissa personer eller förelag äger 13 § tredje slyckel molsvarande tillämpning.

22 §

I dispensärende skall statens naturvårdsverk samråda med de slalliga och kommunala myndigheier som kan antagas ha väsentliga inlressen all bevaka i ärendet. Meddelande om ansökan skall genasl sändas till länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden.

Finner naturvårdsverket att dispensärende pä grund av ärendets principiella vikl eller annan särskild omständighet ej bör prövas i sak, skall ansökning-

Prop. 1980/81:92 111

en omedelbart avslås.

Naturvårdsverket skall föranstalta om besiktning på platsen eller om sammanträde med parterna om del är nödvändigl för ulredningen. Besked om tid och plals för besiktning eller sammanlräde meddelas parterna på lämpligt säll. Besked skall även lämnas länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden.

23 §

Beslul som statens naturvårdsverk meddelar med anledning av ansökan om dispens skall sändas lill länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Har naturvårdsverket samrått med annan myndighel i ärendet, skall beslulel sändas också till den myndigheten.

Förfarandet hos länsstyrelsen

24 §

1 dispensärende hos länsstyrelsen äger 20—23 §§ molsvarande tillämpning. Därvid skall vad som sägs om länsstyrelsen i 22 och 23 §§ avse statens nalurvårdsverk.

25 §

Anmälan enligl 3 eller 8—10 § skall göras skriftligen. Anmälningshandlingen skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för bedömande av den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet, omfattning och verkningar.. AnmälningshandUngen skall inges i det anlal exemplar som länsstyrelsen anser behövligt.

26 §

I anmälningsärende skall länsstyrelsen samråda med de statliga och kommunala myndigheier som kan antagas ha väsentliga inlressen att bevaka i ärendel. Meddelande om anmälan skall genasl sändas lill statens nalurvårdsverk och hälsovårdsnämnden. 1 fråga om takter som avses i 8 § 8 behöver dock meddelande lill naturvårdsverket sändas endasl i form av månatlig sammanställning över inkomna anmälningar.

27 §

1 anmälningsärende skall länsstyrelsen, så snart ärendet är tillräckligt ut-reU,

meddela råd och anvisningar som avses i 39 § miljöskyddslagen eller

meddela föreläggande om åtgärd eller förbud enligl 40 § första styckei miljöskyddslagen eller

lämna besked om att anmälan icke föranleder någon åtgärd från länsstyrelsens sida.

28 §

Länsstyrelsen skall samråda med slatens naturvårdsverk, innan länsslyrel-

Prop. 1980/81:92 112

sen meddelar råd och anvisningar enligt 39 § miljöskyddslagen (1969:387) eller föreläggande enligl 40 § samma lag. Samråd med naturvårdsverket skall också ske, innan länsstyrelsen begär handräckning enligl 47 § iredje stycket nämnda lag, om det kan befaras att kostnaden för handräckningen ej kan ullagas av den försumlige. Vad som sagts nu gäller ej, om saken är så brådskande att samråd ej hinner ske.

29 §

Statens naturvårdsverk och hälsovårdsnämnden skall underrättas om åtgärd som länsstyrelsen vidtager med anledning av anmälan. Har länsstyrelsen samrått med annan myndighet i ärendet, skaU också den myndigheien underrättas.

30 §

Länsstyrelsen skall underrätta statens naturvårdsverk om förhåUande inom länel som kan föranleda tillämpning av 23—25 eller 41 § miljöskyddslagen.

Särskilda bestämmelser

31 §

Den som hos koncessionsnämnden, statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen lagit befattning med tillstånds-, dispens- eller anmälningsärende får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet som därigenom blivit känd för honom eller driftanordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landels försvar varom han sålunda fått kännedom.

32 §

Slatens nalurvårdsverk skaU föra register för anteckning om ansökningar, anmälningar, beslut och andra åtgärder i fräga om miljöfarlig verksamhei.

Så snart naturvårdsverket har fått underrättelse från koncessionsnämnden eller länsstyrelse om ansökan eller anmälan som inkommit tiU myndigheien eller om myndighetens beslut eller åtgärd i övrigt eller från fastighetsdomstol om talans väckande eller domstolens beslut med anledning av sådan lalan, skaU anteckning härom göras i registret. Även ansökan hos naturvårdsverket saml verkets egna beslut och åtgärder skall antecknas i registret.

33 §

Väcker någon lalan vid fastighetsdomstol enligt miljöskyddslagen oeh avvisas ej lalan, skall domstolen genast underrätta statens naturvårdsverk därom. Så snarl naturvårdsverket har motlagil sådan underrättelse, skall verkel meddela domstolen vad registret innehåller rörande den inrättning eller det företag som lalan avser.

Fastighetsdomstolen skall också underrätta nalurvårdverkel om beslut som domstolen meddelar med anledning av talan som avses i första stycket.

Prop. 1980/81:92 113

Om ny anteckning rörande samma inrättning eller företag införes i registret sedan naturvårdsverket lämnal sådanl meddelande som avses i första slyckel men innan verkel har mottagit underrättelse om fastighetsdomstolens beslut i målet, skall verkel genasl lämna domslolen besked om anteckningen.

34 §

Statens naturvårdsverk meddelar närmare föreskrifter angående ansökan om dispens eller anmälan enligl 3 eller 8—10 §.

35 §

Har statlig myndighel sökt handräckning som avses i 47 § miljöskyddslagen (1969:387), får kostnaden för handräckningen på begäran av utmätningsmannen förskjutas av allmänna medel.

Övergångsbestämmelser

1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1969. Genom kungörelsen upphäves kungörelsen av den 30 november 1956 (nr 583) om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m.

2. Prövnings- eller anmälningsskyldighet enligt 2—11 §§ föreligger icke, om ej annat följer av 3 nedan, beträffande åtgärd vartill tillstånd lämnats eller varom anmälan eller ansökan gjorts enligt äldre beslämmelser. Anmälningsskyldighet enligl 10 § föreligger ej heller i fråga om avloppsvatten som börjat utsläppas före den 1 juli 1969, om anmälningsskyldighet ej förelegat enligt äldre beslämmelser.

3. Har avloppsvatten från tätbebyggelse med mer än 1 000 invånare börjat utsläppas före den I juli 1969 utan alt tillstånd lämnats enligt äldre bestämmelser, får utsläppandet ulan hinder av 5 § fortsättas lill ulgången av juni 1972. Göres dessförinnan ansökan om tillstånd eller dispens, får utsläppandet fortsättas intill dess beslul meddelats i ärendel.

8 Riksdagen 1980/81. I snml Nr 92

Prop. 1980/81:92 115

Bilaga 2

Miljöskyddsutredningens sammanfattning av betänkandet (SOU 1978: 80) Bättre miljöskydd I

Inledning

När miljöskyddslagen-ML-(1969:387) trädde i kraft den Ijuli 1969 infördes lor första gången i vårl land en samlad lagsliflning lill skydd mol vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar från fast egendom.

Under den tid som gått har samhällets syn på miljöskyddet skärpts, bl. a. genom gjorda erfarenheter och ökade kunskaper. Krav pä ändringar i miljöskyddslagsliftningen har också förts fram vid flera tillfällen från skilda håll bl. a. från riksdagen och myndigheter som har prövnings- eller tillsyns-uppgifter enligt ML och från andra organ saml från allmänhelen.

Det åligger utredningen att mot bakgrund av erfarenheterna av ML:s tillämpning överväga vilka förändringarav lagstiftningen som behöver göras för att ytteriigare förbättra samhällels möjligheler all gripa in mol och kontrollera miljöfariig verksamhei.

I detla delbetänkande lägger utredningen fram förslag angående förprövnings-, tillsyns- och påföljdssystemen saml besvärsrätlen. I ett särskilt avsnitt - 9 Resursbehovet för bättre miljöskydd - behandlas de omedelbara konsekvenserna på resurssidan med anledning av ulredningens förslag. Vissa frågor i anslutning till de som omfaltas av förevarande belänkande kan komma att behandlas ocksä under utredningens fortsalla arbele.

1 bilaga 3 till belänkandet lämnas - mol bakgrund av i oklober 1977 erhållna tilläggsdirekfiv - en kronologisk redogörelse för vad som inträffat vid BT Kemi KVK Aktiebolag i Teckomatorp. I övrigl har tilläggsdirektiven inle föranleti några särskilda avsnitt, utan har ulredningens förslag i anledning av dessa arbetats in under respektive avsnitt.

Förprövningssystemet

Miljöskyddslagsliftningen är lillämplig på s. k. miljöfarlig verksamhet, varmed enligl ML förstås

1. utsläppande av avloppsvatten, fasl ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

2. användning av mark, byggnad eller anläggning på säll som eljesl kan medföra förorening av vallendrag, sjö eller annat vattenområde, om användningen ej ulgör byggande i vallen,

3. användningav mark, byggnad elleranläggning pä sätt som kan medföra

Prop. 1980/81:92 116

störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådanl, om störningen ej är hell tilirällig.

ML är dock inie tillämplig på all miljöfarlig verksamhet. Vissa undanlag finns angivna i lagen. ML reglerar inie heller exklusivt alll som gäller för miljöfarlig verksamhei. Parallellt med ML:s beslämmelser gäller också vad som siadgas i bl. a. hälsovårds-, byggnads- och naturvårdslagstiftningarna.

Utredningen har granskal ML:s tillållighetsregler, d. v, s. de beslämmelser som anger kraven för all en miljöfarlig verksamhet skall lå påbörjas, forlsälla eller ändras. Man har därvid funnit all det grundläggande syslemel med en individuell prövning av olika miljöfariiga verksamheter efter generella måltslockar fungerar väl. Della kan bl. a. utläsas i de förbättringar av miljön som kunnal åstadkommas under den lid ML lillämpais. Den fortlöpande ulvecklingen på det tekniska och ekonomiska områdel läcks hela liden in genom reglernas ulformning och komplelleras väl med av statens nalurvårdsverk utarbetade riktlinjer för olika branscher.

Ulredningen har som allmän ulgångspunkl för sill arbele med översynen av prövningssystemel inriktat sig på all effektivisera förprövningen genom au nedbringa såväl anlalel prövningsformer som antalet prövande myndigheter.

Iden nuvarande lagstiftningen krävs all man inhämtar lillslånd innan man påbörjar eller ändrar i miljöskyddskungörelsen - MK - (1969:388) särskill uppräknade miljöfarliga verksamheler. Sådanl tillstånd meddelas av koncessionsnämnden för miljöskydd. Samma slags anläggningar kan emellertid också bli föremål för s. k. dispens. Detla innebär all statens nalurvårdsverk och i vissa fall länsstyrelsen - med fastställande av villkor för verksamheien -lämnar dispens från skyldigheten all söka tillstånd för verksamheten. Tanken bakom dispenssysiemel var att man härigenom skulle kunna erbjuda ett enklare, snabbare och smidigare sätt alt få prövat under vilka villkor en miljöfarlig verksamhei kunde få bedrivas. För vissa uppräknade miljöfarliga verksamheler krävs s. k. anmälan till länsstyrelsen, innan verksamheien får påbörjas. Slutligen har hälsovårdsnämnden räll alt befria från anmälningsskyldigheten i vissa fall.

Ulredningen föreslår all syslemel förenklas så alt endasl två myndigheter, koncessionsnämnden och länsstyrelsen, verkställer förprövningen till vissa miljöfariiga verksamheter. Därvid skall de stora, lunga och besväriiga verksamheterna allljäml prövas av koncessionsnämnden. Övriga förpröv-ningspliktiga verksamheler skall prövas av länsstyrelsen efler anmälan. Länsstyrelsen skall genom ell besked, som måsle föreligga innan den anmälda verksamheien får påbörjas, fastställa vilka villkor som skall gälla för verksamhetens bedrivande. Säväl nalurvårdsverkels som länsslyrelsens dispensgivning föreslås sålunda försvinna.

Vad gäller nalurvårdsverkels roll i förprövningsdelen föreslås verket i fortsäliningen uppträda som part lill skydd för miljön. Della skall självfallet gälla inför koncessionsnämnden. Naturvårdsverket ges också räll alt påkalla all ell anmälningsärende vid länsstyrelsen skall överlämnas lill koncessionsnämnden för tillståndsprövning.

Ulredningen föreslår också införandel av ett informations- och samråds-förfarande, som i liden skall föregå ansökans/anmälningens behandling vid den förprövande myndigheien. Syftei med della förslag är an ge allmänhelen.

Prop. 1980/81:92 117

sammanslutningar, kommuner och myndigheier möjlighel att på ett tidigt stadium sätta sig in i verkningama av en planerad miljöfarlig verksamhet och kunna påverka verksamhetens lokalisering och ulformning ur miljösynpunkt.

Tillsynssystemet

Tillsyn över miljöfarlig verksamhet har allmänt ansetls som del område där de största bristerna inom miljöskyddet f. n. finns. Bristerna sägs ha sin grund i otillräckliga resurser, en splittrad laboralorieorganisalion m, m.

Vidare har man från många håll framhållit att oklarheten om var gränserna för tillsynsansvaret mellan länsslyrelserna och hälsovårdsnämnderna går också bidragit lill den bristande tillsynen.

För utredningen har det varil angelägel all fillskapa en lillsynsorganisalion som på eu effeklivl säu kan ulöva tillsyn över miljöfariig verksamhei. En grundläggande tankegång har härvid varit all i sådanl syfle la lill vara hälsovårdsnämndernas kännedom om de lokala förhållandena. Hälsovårdsnämnden är ofta den myndighel som försl lår reda på om någol inle fungerar på avsett sätt och den myndighet som snabbast kan rycka ut för all rätta lill eventuella missförhållanden.

Utredningen föreslår därför alt hälsovårdsnämnden görs till lokal tillsynsmyndighet enligl ML med tillsynsansvar för dels all icke förprövningspliktig miljöfarlig verksamhei dels sådan miljöfarlig verksamhet som förprövas av länsstyrelsen efler anmälan. Pä sikl menar utredningen all tillsynsansvaret över all miljöfarlig verksamhei kan överföras lill hälsovårdsnämnderna.

Mot bakgrund av del faklum au landels hälsovårdsnämnder står olika rustade för all axla ell tillsynsansvar föreslår ulredningen all kommunen under en övergångsperiod av fem år skall äga rätt alt överlåta delar av sill tillsynsansvar lill länssiyrelsen.

Ulredningen är medveten om alt ett överförande av tiUsynsuppgifter lill hälsovårdsnämnderna innebär en ökande ekonomisk belastning på kommunerna. 1 ell kortsiktigt perspektiv anser ulredningen alt denna fråga kan lösas bl. a. inom ramen för den allmänna utjämningen mellan stal och kommun. I ell längre perspektiv bör del bli aktuellt med ett system av s. k. finansieringsavgifter för tillsynen av den typ miljökostnadsuiredningen (Jo 1971:08)-MIKO - föreslagit i sill slulbelänkande - Miljökostnader, SOU 1978:43.

Utredningen har funnit att en stor brist i fråga om tillsynen är att del inle finns någon samordnad organisation för besiktning och kontroll. Därför föreslås all en särskild utredning lillsäits för att ulreda en framtida organisation härav i anslulning till eu alternativ som diskuieras i bilaga 2 lill belänkandel.

Vad gäller nalurvårdsverkels slällning som central tillsynsmyndighet föreslår ulredningen inga förändringar däri. De resurser som frigörs vid nalurvärdsverkel i och med att verkels dispensprövning upphör bör överföras till bl. a. arbetet med riklvärden för miljökvalitet och riktlinjer för recipientkontroll. Denna del av verkels verksamhet framstår som yiieriigt viklig för all en effektiv tillsyn skall kunna bedrivas.

För alt bättre än nu förse lokala och regionala tillsynsmyndigheter med

Prop. 1980/81:92 118

experthjälp vid tillsyn av tekniskt komplicerad miljöfarlig verksamhet företrädesvis inom kemisk industri samt järn-, stål- och cellulosaindustri föreslår utredningen att medel ställs till naturvårdsverkets förfogande föratt användas till all knyla expertis på speciella områden lill verkel. Utredningen menar all del bör ankomma på naturvårdsverket självt att närmare bedöma vilka områden man bör prioritera saml hur verksamheten skall organiseras.

På lillsynssidan föreslår utredningen även all länsstyrelsen lills vidare får del direkta tillsynsansvaret över sådan miljöfariig verksamhei som tillstånds-prövas av koncessionsnämnden. Härvid vinner man, menar ulredningen,en koncentration av länsstyrelsens resurser lill de besvärligaste lillsynsfallen. Länsslyrelsens tillsynsansvar är emellertid inle begränsai till denna uppgift. Del åligger också länsstyrelsen all fastställa kontrollprogram för sådan miljöfariig verksamhei som prövas efler anmälan och som skall ligga till grund för hälsovårdsnämndernas tillsyn. Särskill under de första åren av hälsovårdsnämndernas tillsynsansvar räknar utredningen med att länsstyrelsen på olika säll måste slödja hälsovårdsnämnderna i deras tillsynsverksamhet. Om möjlighelen för kommunerna all under en femårig övergångstid överlåta delar av tillsynsansvaret lill länsstyrelsen har redan talats.

Samordningen av recipientkonlrollen är en regional uppgift och föreslås som hitlills ankomma på länsstyrelsen.

Påföljdssystemet

Utredningen vill inledningsvis erinra om alt påföljd endasl riktar sig mol ell relalivl litet anlal lagöverträdare och iniedrabbardel slora flerlalel utövare av miljöfarlig verksamhei som lojall rättar sig efler miljöskyddslagsliftningen. För den som överträder beslämmelserna rymmer ML:s sanklionssyslem såväl adminislrativa som straffrättsliga påföljder.

Bland de förra kan nämnas förordnande om rättelse och förbjudande av fortsall verksamhei. I vissa situationer kan även vite och handräckning tillgripas. Det anses allmänt all de administrativa påföljderna väl fyller sin plals i ML, men all de borde utnyttjas i slörre ulslräckning än vad som nu är fallet.

Ytterst är det emellertid hotet om slraff som skall garantera all prövnings-och tillsy nsmyndigheiernas påbud efterkommes. I stort sell kan fyra lyper av bron mot ML urskiljas. Dessa är överträdelse av förbud mol miljöfarlig verksamhei, underlålenhel all iakttaga förprövningsplikl, åsidosättande av villkor eller föreskrift samt underlålenhel all fullgöra upplysningsplikt. För straffansvar krävs au åklagaren kan visa att gärningen läcks av den tilltalades uppsåt eller oaktsamhet. Vid åsidosättande av villkor eller föreskrift fordras dessutom bevisning om all risk för kränkning av allmän eller enskild rält förelegal. Broll mol upplysningsplikten kan medföra eu bötesstraff. 1 övriga fall av överträdelse kan påföljden bli böter eller fängelse i högst ell år. Härav följer all ålalspreskriptionstiden är två år.

Den straffrättsliga delen av sanklionssyslemel i ML anses rymma påtagliga brisler. Man har samlidigl framhållit all vissa otillåtna angrepp på den yttre miljön är av den arten att de bör hänföras lill ekonomisk brottslighet och

Prop. 1980/81:92 119

därmed också ges högsla prioritet. I genomsnitt ivå fällande broiimålsdomar enligl ML per år anses dock inte svara mol antalet överträdelser. I slällel ifrågasätts om inte bl. a. det låga antalel domar speglar siraffbesiämmelsernas ineffektivitet.

Eu vidgat och skärpt straffansvar har efterlysts såvitt avser utövarens plikt all på begäran lämna behövliga upplysningar om den miljöfarliga verksamheten. Erfarenheterna sägs också lala för införande av en lagstadgad skyldighel för fillsynsmyndighet att rapportera iakttagna broll lill polis eller åklagare.

Andra frågor som väckts rör åtalspreskripiionstidens längd och möjligheterna all ulkräva ansvar a v andra än fysiska personer. Bevisfrågor, slraffmätning och slraffmaximum har också diskuterats. Man har även ifrågasall den preventiva verkan av straffsanklionerdär betydande ekonomiska intressen är involverade. En bötesstraff som endasl uppgår lill en bråkdel av del kalkylerade ekonomiska utbytet anses knappast kunna verka avhållande på utövare av miljöfarlig verksamhei från åigärder som strider mot miljöskydds-bestämmelserna. Förelrädare av den åsikten menar alt ekonomiska sanktioner, som inle var maximerade och som riktade sig direki mot utövaren skulle lå slörre effekl än nuvarande böiespåföljder. BrB:s möjligheler i vad avser skyddel av den yttre miljön har också varit föremål för debatt bl, a, med bakgrund till del vid BT Kemi i Teckomatorp inträffade.

Vid sin granskning har ulredningen funnit alt kritiken i stora delar är beräiiigad.

Samhällels syn på miljöskyddet har skärpts under de år ML varit i kraft. Erfarenheterna från lagens lio första år har visat på nödvändigheten av en effekliviielshöjning och en allmän åtstramning i den del av ML:s sanktions-system som nu är i fråga.

Ell effektivare sanklionssyslem kan åstadkommas bl. a. genom en utvidgad och skärpt upplysningsplikt saml genom införande av en lagstadgad rapporteringsskyldighet för tillsynsmyndighet, men framför alll genom att rättstillämpningen även såvitt avser påföljd förs ul lill de myndigheter som dagligen sysslar med och har störst erfarenhet av de ofta komplicerade miljöskyddsfrågorna. Utredningen har bedöml del nödvändigt all, på en relativt kort till buds slående tid, ta fram ett påföljdssystem som bör råda bot på de allvarligaste bristerna i nu gällande ordning. Detla har enligl utredningens uppfallning kunnal ske utan avkall på rättssäkerheten.

En allmän åtstramning kan nås bl. a. genom alt vid sidan av de mera traditionella påföljderna införa en sanktion som bällre än böter svarar mol de ekonomiska överväganden som kan ligga bakom ell olillålel angrepp pä den yttre miljön. Sanktionen bör vidare vara direki riktad moi den som kan ha iniresse av en överträdelse. Ofta har också denne de bäsla förutsäuningarna all hindra överträdelsen.

Mot denna bakgrund föreslår ulredningen en utvidgad och skärpt plikt för utövare av miljöfarlig verksamhet att på begäran lill prövnings- och tillsynsmyndighet under straffansvar lämna behövliga upplysningar om verksamheien och anläggningen.

Vidare föreslår ulredningen införande av en lagstadgad skyldighel för tillsynsmyndighet au vid grundad misstanke om överträdelse undersöka om sådan skeu. Tillsynsmyndigheten skall också i princip vara skyldig att ta

Prop. 1980/81:92 120

sådana inilialiv all en överträdelse beivras.

Inte något fall har kommit lill ulredningens kännedom där påföljden för broll mol ML beslämls till fängelse. De utdömda böiespåföljderna har i flera fall varil förhållandevis beskedliga. Ulredningen har den uppfattningen all samhällels reaktion på otillåtna angrepp riktade mol den yilre miljön generellt sell måsle skärpas för all lilllron lill ML:s möjligheler inle skall urholkas.

Med hänsyn härtill föreslår ulredningen alt påföljden för överträdelser som i dag skulle resulterat i ett bötesstraff ersätts av en s. k. miljöskyddsavgift. I princip skall sådan avgift las ul så snart man på objektiva grunder kan konslalera all överträdelse av ML skell. Avgiften skall bättre kunna svara mol de ekonomiska kalkyler och värden som kan ligga bakom överträdelser av del här slaget. Den skall nå även juridiska personer, vilkel ej är fallet med slraff av mera traditionellt slag. Miljöskyddsavgiften föreslås bli relaterad lill penningvärdet samt utgå med f. n. högsl ca 25 000 kr för varje dygn som överträdelsen fortgår. Skulle överträdarens vinning överstiga det framräknade totalbeloppet kan miljöskyddsavgiften besiämmas lill ett belopp som molsvarar vinningen i fråga. Vid bagatellartade överträdelser å andra sidan kan påföljden nedsättas eller efterges. En lämplig preskriptionslid anses vara fem år.

Naturvårdsverket föreslås lå en förstärkt partsstäUning och skall i egenskap av central fillsynsmyndighet ta inilialiv till en avgiftsprövning. Enligt förslagel bör det ankomma på den domstolsliknande koncessionsnämnden med sin allsidiga och kvalificerade sammansättning all besluta i ärenden rörande miljöskyddsavgifi.

Syftet med miljöskyddsavgifien är sålunda alt den skall göra en överträdelse olönsam och därmed också verka effektivt avhållande i jämförelse med nuvarande ordning. Samlidigl har flera rällssäkerheisgaraniier byggis in i syslemet, bl. a. kan ett beslul om avgift genom besvär prövas av kammarrätt och i vissa fall av regeringsrätten,

Ulredningen har vid sin granskning funnit all det straffrättsliga sanklionssyslemel i ML inte hell kan undvaras. Tvärtom anser ulredningen att Slraffmaximum bör höjas lill fängelse i två år och älalspreskriplionsliden förlängas lill fem år vid överträdelser som kunnal innebära belydande kränkning av miljöskyddsinlresse och som läcks av gärningsmannens uppsåt eller grova oaktsamhet. I dessa fall bör enligl ulredningens uppfattning påföljden med hänsyn till allmän laglydnad regelmässigt besiämmas lill fängelse.

Ulredningen delar också den uppfattningen att brottsbalken, BrB, bör lå en sådan ulformning alt lagens bestämmelser bällre kan svara upp mol kravet på ett fullgott miljöskydd. Dock avslår ulredningen från alt f. n, lägga ell förslag i den delen, eftersom brottsförebyggande rådet arbetar med samma fråga.

Besvärsrätlen

Enligt ML lår beslul av nalurvärdsverkel eller länssiyrelsen i fråga om dispens från tillslåndsprövning inte överklagas. Besvärsrält finns däremol beträffande beslut av koncessionsnämnden rörande tillstånd. Länsslyrelsens

Prop. 1980/81:92 121

möjlighel all meddela lillslånd har inte uinyltjals i praktiken. Beslul i anmälningsärenden av länsstyrelsen kan som regel överklagas. Dock är det mera tveksamt om länsslyrelsens inle förpliktigande råd och anvisningar i ell anmälningsärende kan föras vidare lill en fuUföljdsinstans.

Besvärsrält har som regel den som beslulel rör om della har gått honom emot. Sökanden men också en förhållandevis vidslräckl grupp av sakägare har sålunda besvärsrält enligl ML. I lagen har oCkså naturvårdsverket tillagts rän all anföra besvär.

Bortsett från en diskussion om besvärsrält belräffande länsslyrelsernas beslul i anmälningsärenden förefaller inle någon särskild debatt ha förts om vilka beslut enligt ML som över huvud laget bör vata möjliga all överklaga.

Med utredningens förslag försvinner dispensförfarandel och möjlighelerna för länsstyrelsen alt meddela lillslånd. Förprövningsformerna blir i fortsättningen tillstånd och besked. En utvidgning av besvärsrätlen sker genom utredningens förslag att tillåta fullföljd mot båda dessa former av beslut.

Till ulredningen har också framförts förslag avseende ökade möjligheter för bl. a. enskilda all påverka i och för sig överklagbara beslul rörande den yl Ire miljön. Förslagom eit informations-och samrådsförfarande är ett av de säll på vilkel ulredningen vill tillgodose önskemål om ökade möjligheler för t. ex, enskilda all kunna påverka ell beslul innan del fattats. Ulredningen anser emellertid au möjligheterna även bör ökas för enskilda och andra att fä ell sådanl beslul prövat i en andra instans. Besvärsrält har därvid också efteriysts för bl. a. länsslyrelser och kommuner samt för fackliga och ideella organisationer.

Ulredningen har funnit övervägande skäl lala för all även kommunerna bör lå besvärsrält enligt ML. Däremol har ulredningen stannat för all låta naturvårdsverket även i fortsäliningen vara exklusiv statlig myndighet med besvärsrält men vill samlidigl erinra om andra slalliga myndigheters möjlighel au hos naturvårdsverket begära ell överklagande.

I annan ML närliggande lagsliflning bar besvärsrält införts för fackliga organisationer. Sälunda har de fackliga organisationerna erhållil besvärsrält i den nyligen ikraftträdda arbelsmiljölagen (1977:1160), som rör den inre miljön, Ulredningen har inte funnit annat än all de fackliga organisationerna bör tå möjlighel all anföra besvär i fråga om beslul som rör också den yttre miljön. Skälen har däremot inte ansetts tillräckligt starka för att frångå förvallningsrätlen i övrigl och ge de ideella organisationerna en ytterligare utvidgad besvärsrält. Samlidigl har ulredningen kunnat konslalera all problemel inte förefaller alltför stort, eftersom regeringens praxis i dessa frågor är tillmötesgående.

Resursbehovet för bättre miljöskydd

1 stort innebär de förslag ulredningen behandlar i detta delbetänkande alt koncessionsnämnden kan komma an lå någol ökade arbetsuppgifter. Nalurvårdsverkels uppgifter på prövningssidan bortfaller men i ställer ökar den del av verkets uppgifter som främ.si består av utfärdandet av cenirala anvisningar. För länssiyrelsenas del ökar arbetsuppgifterna på förprövnings-

Prop. 1980/81:92 122

sidan medan en avlastning sker av fillsynsuppgifler lill hälsovårdsnämnderna. På lillsynssidan innebär vidare ulredningens förslag all en uibyggnad av hälsovårdsnämndernas resurser måste ske.

Vad gäller koncessionsnämnden antar ulredningen att den ökade belastningen främst kommer alt ligga på prövning av miljöskyddsavgifier. Den förstärkning av nämnden som kan komma all behövas i anledning härav torde inte kräva någol särskill förslag från ulredningens sida. Behovel kan i slällel tillgodoses inom ramen för den normala budgelbehandllngen.

Vid naturvårdsverket frigörs cirka 11 årsarbetskrafter i och med all verkets dispensprövning föreslås upphöra. En del av dessa årsarbetskrafter beräknas kunna sättas in på alt förstärka verkets insalser inom tiUsynsområdet. Förstärkningar behövs också av verkets fackprövning av ärenden inför koncessionsnämnden och länsstyrelsen. Del är också vikfigt att naturvårdsverket ges möjlighel alt intensifiera arbetel med all la fram riklvärden för miljökvalitet och recipientkontroll.

För atf kunna tillskapa en av utredningen föreslagen specialiststab vid naturvårdsverket för tillsyn m. m. av specielll svåra miljöfarliga verksamheler föreslår ulredningen all naturvårdsverket under del första budgetårel lillförs 2 Mkr, Därefter lår utbyggnadstakten av staben, vilket bl. a. sammanhänger med vilka projekl som blir akluella, visa det ytteriigare behovet.

När det gäller länsslyrelsernas och kommunernas behov av resurser innebär ulredningens förslag behov av betydande förstärkningar.

Länsstyrelsernas tillsynsverksamhet kommer alltjämt all ha eft behov av förstärkning trots att hälsovårdsnämnderna blir lokala tillsynsmyndigheter och därmed lar över en slor del av länsslyrelsernas tidigare tillsynsuppgifter. En ökning av länsslyrelsernas personal med minst 15 tjänster för tillsynsverksamhet anser ulredningen motiverad. Detla innebär att ungefär varannan länslyrelse kan fä en extra person för tiUsynsuppgifter.

Vad gäller länsstyrelsernas utökade förprövningsverksamhet beräknar ulredningen behovel av personalförslärkning lill ungetar 10 personer.

Belräffande hälsovårdsnämnderna har statskontoret på uppdrag av utredningen beräknal del omedelbara förslärkningsbehovel lill cirka 50 årsarbetskrafter, Ulredningen lägger emellertid inte fram någol konkret förslag i den delen. Del får i stället ankomma pä vederbörande kommun att bedöma om och i så fall vilka resurser som måsle lillföras hälsovårdsnämnden för att den skall kunna fullgöra uppgiften som lokal tillsynsmyndighet enligt ML. Om möjligheterna all finansiera behovel av resursförstärkning har redan talats.

Reservationer och särskilt yttrande

Till betänkandet har fogats dels en gemensam reservation av ledamöterna Håkansson, Larsson och Theorin, alla (s), dels en reservation av ledamoten Lindahl, (fp), dels ock ett särskill yllrande av experten Helmerson.

Ledamöterna Håkansson, Larsson och Theorin framhåller i sin gemensamma reservation bl. a. följande. Genom majoritetens lolkning av direkliven omöjliggörs dessvärrre den översyn som ulredningen redan i delta delbelänkande bort göra. Ledamöterna framhåller vidare att som en första reform beträffande tillsynen borde naturiigtvis med hänsyn lill vunna

Prop. 1980/81:92 123

erfarenheler ell kraftfullt förslag ha lagls belräffande resursförstärkning av bl. a. sådan tillsyn som avser tekniskt komplicerade anläggningar. Vidare borde arbetet med det i bilagan 2 lill belänkandel skisserade "AB Svensk Miljökontroll" redan nu ha fullföljts. Härigenom skulle bl. a. hela tillsynen direkt ha kunnal överföras till hälsovårdsnämnderna. 1 påföljdsdelen ser reservanterna del med hänsyn lill vunna erfarenheler-bl, a. från del vid BT Kemi inträffade - närmasl som självklart att utredningen skulle lägga fram förslag om skärpningar i BrB samt all ålalspreskriptionstiden bör besiämmas lill 10 är i slällel för av majoriteten förordade 5 år. Reservanterna ansluter sig principiellt lill tanken på miljöskyddsavgifter men beklagar all majoriteten inle velal la lid på sig an yllerligare konkretisera förslagel som med den utformning det nu fått torde vara i behov av ytteriigare överväganden föratt bli verkligt effektivt.

Ledamoten Lindahl ullalar sig i sin reservation för au vissa ideella föreningar som tillvaratar miljöintressen borde kunna fillerkännas besvärsrält.

Experten Helmerson ställer sig i siu särskilda yllrande avvisande lill ulredningens förslag om införandel av en miljöskyddsavgift.

9 §3

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten efler prövning enligt denna lag.

Skall frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhei enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) eller om framdragande eller begagnande av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa röriedningar prövas av regeringen, lår ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden, innan sådan prövning skett.

Skall frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhei enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) eller om framdragande eller begagnande av rörledning enligl lagen (1978:160) om vissa röriedningar prövas av regeringen,/dryrågaw om tillstånd ej avgöras av koncessionsnämnden, innan sådan prövning skeu.

10 §* Regeringen kan föreskriva, all

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar ej lår anläggas,

2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning ej lår utsläppas,

3. fasl avfall eller annat fast ämne ej lår utsläppas eller uppläggas så att vattendrag, sjö eller annat vattenområde kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller 4. vissa slag av inrättningar eller

' Lagen omlryckt 1972:782

Tidigare 46 § upphävd g, Ug 1975:727,

■' Senasle lydelse 1978:161.

Senasle lydelse 1975:461.

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

deras användning ej får ändras pä sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som eljesl är av belydelse från störningssynpunkl

utan att koncessionsnämnden lämnat tillstånd enligt denna lag eller anmälan gjorts hos statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen.

Naturvårdsverket får, efter prövning i varje särskilt fall enligt denna lag, medge undaniagfrån sådan skyldighet all söka tillstånd som föreskrivits med stöd av första stycket. I beslul om medgivande skall anges de villkor som skall gälla.

126

Föreslagen lydelse

deras användning ej fär ändras på sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som eljest är av betydelse från störningssynpunkl

utan att koncessionsnämnden, efter ansökan, meddelat tillstånd enligl denna lag eller länsstyrelsen, efter anmälan, lämnat besked om de villkor som skaU gälla.

Ansökan om tillstånd skaU vara skriftlig. Den skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som fordras for bedömande av den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet, omfattning och verkningar.

13 §

Ansökan eller anmälan omförprövning skall vara skriftlig. Den skall innehålla

1. uppgifter, ritningar och tekniska
beskrivningar rörande den miljöfarliga
verksamhetens beskaffenhet och om
fattning,

2. beskrivning av arten, styrkan och
räckvidden av de störningar som verk
samheten medför eller kan befaras
medföra,

3. förslag tiU skyddsåtgärder, begränsning av verksamheien och försiktighetsmått i övrigt för att förebygga eller avhjälpa olägenheter av verksamheten,

4. uppgift om de åtgärder som vidtagits enligt 12 a § samt om vad som huvudsakligen förekommit med anledning av dessa åtgärder.

Ansökan skall inges i det antal, exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket eller har den ej ingivits i tillräckligt antal exemplar, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen inom viss lid. I föreläggandet kan utsättas vite eller påföljd att bristen avhjälpes pä sökandens bekostnad.

Handlingarna skall inges i det anlal exemplar som förprövningsmyndigheten anser behövligt.

Uppfyller handlingarna ej vad som föreskrives i första stycket eller har de ej ingivits i tillräckligt anlal exemplar, skall sökanden eller den som gjort anmälan föreläggas att avhjälpa brislen inom viss lid. I föreläggandet kan utsättas vite eller påföljd alt ärendel avgöres i befintligt skick.

17 §5

Regeringen kan uppdraga åt länsstyrelsen att pröva fråga om tillstånd beträffande visst slag av ärenden. I fråga om ärenden som sålunda prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om ärenden som prövas av koncessionsnämnden.

Regeringen kan uppdraga äl länsstyrelsen att beträffande visst slag av ärenden medgiva undantag som avses i 10 § andra stycket.

Länsstyrelsen skall i anmälningsärende samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i ärendet.

Om det är nödvändigl for utredningen i ärendel kan länsstyrelsen

1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligl sätt bereda dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheien tillfälle att yttra sig.

2. hålla sammanträde med dem saken angår och besiktning på platsen,

3. lämna den som gjort anmälan eller framstäUt erinran underrättelse om det som tillförts ärendel genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle att yttra sig däröver, om ej annat följer av 15 § förvaltningslagen (1971.290J

Kostnad for kungörelse betalas av den som gjort anmälan.

Finner länsstyrelsen att anmälan på grund av ärendets principiella vikt eller av annan omständighet ej bör prövas av länsstyrelsen, skall länsstyrelsen överlämna ärendel till koncessionsnämnden JÖr tillståndsprövning enligl denna lag. Anmälningsärende skaU alltid överlämnas tiU koncessionsnämnden, om naturvårdsverket påkallar det innan länsstyrelsen avgjort ärendet.

17 a §

/ ärende om Jör prövning av miljöfarlig verksamhei kan efter ansökan respektive anmälan beslut fattas om att vissa arbeten får påbörjas utan hinder av att ärendet icke prövats slutligt. Sådanl beslul (igångsältningsmedgivande) får lämnas endast om synneriiga skäl talar for det och det är uppenbart att verksamheten kommer att anses tillåtlig.

Medgivande skall innehålla de foreskrifter som skaU gälla i avbidan på den slutliga prövningen.

I fråga om ansökan respektive anmälan som avser igångsättningsmedgivande gäller 13-15 §§ och 17 § i tillämpliga delar. Sammanträde och besiktning behöver dock ej äga rum. Har regeringen enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) prövat frågan om lokalisering av verksamheten, får igångsältningsmedgivande lämnas utan hinder av att 14 § andra stycket 1 och 2 ej iakttagits, om synnerliga skäl lalar Jör det.

17b§

Har miljöfarlig verksamhet, for vilken skyldighet föreskrivits alt söka tillstånd eller göra anmälan, börjat utövas utan föregående prövning av koncessionsnämnden eller länsstyrelsen och uppkommer därefter olägenheter eller kan sådana befaras uppkomma inom område som kan bU utsatt for störning från verksamheten, skall olägenheterna anses föranledda av verksamheten, där ej annat visas eller framgår av forhållandenas natur.

38-

Till skydd mot miljöfarlig verksamhet som kan medföra fara for allmänna inlressen skall tillsyn uiövas av slatens naturvårdsverk och länsstyrelserna.

Tillsyn över miljöfariig verksamhet skall utövas av hälsovårdsnämnderna, länsstyrelserna och naturvårdsverket. Hälsovårdsnämnden utövar den lokala tillsynen inom kommunen, om inte regeringen bestämmer annat.

Länsstyrelsen har den regionala tillsynen Inom länet, samordnar hälsovårdsnämndernas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna. Naturvårdsverket har den cenirala Naturvårdsverket härden cenirala tillsynen, samordnar länsslyrelser- tillsynen, utarbetar anvisningar och nas tillsynsverksamhet och lämnar riktlinjer, samordnar länsstyrelser-vid behov bistånd i denna verksam- nas tillsynsverksamhet och lämnar hel. Länsstyrelsen utövar fortlöpande vid behov bistånd i denna. tillsyn inom länet.

Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra saml med sådana statliga och kommunala organ som har all ulöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som eljesl fullgör uppgifter av belydelse för tillsynsverksamheten.

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

meddela sådan brådskande föreskrift som är nödvändig lill följd av särskilda omständigheter.

Om tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillslåndsbeslutet, kan länsstyrelsen förordna om rälielse på hans bekoslnad eller förelägga honom all själv vidlaga rälielse.

I beslut om föreläggande enligl denna paragraf kan länsstyrelsen utsätta vite.

132

Föreslagen lydelse

meddela sådan brådskande föreskrift som är nödvändig lill följd av särskilda omständigheier.

Om tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillståndsbeslul, kan idlsynsmyndighet förordna om rättelse på hans bekostnad eller förelägga honom alt själv vidlaga rättelse,

1 beslul om föreläggande enligl denna paragraf kan tillsynsmyndighet utsätta vite.

43§'*

Kan verksamheten vid en anläggning befaras vara miljöfarlig, är innehavaren skyldig att på begäran lämna tillsynsmyndighet behövliga upplys-itingar om anläggningen.

Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhei som kan befaras vara miljöfarlig all ulföra för tillsynens fullgörande behövliga undersökningar av verksamheien och dess verkningar. Tillsynsmyndighet kan i stället, om del finnes lämpligare, föreskriva alt sådan undersökning skall ulföras av annan än den som utövar verksamheten och utse någon an göra undersökningen.

Det åligger den som utövar verksamheten all ersälla kosinad för undersökning som avses i första Slyckel andra punkten med belopp som lillsynsmyndighelen fastställer.

Del åligger den som utövar verksamheten all ersälla kosinad för undersökning som avses i andra slyckel andra punkten med belopp som lillsynsmyndighelen fastställer.

I beslul om föreläggande enligl andra stycket lår tillsynsmyndighet ulsälia vite.

»Senaste lydelse 1973:927, 'Senaste lydelse 1973:927,

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sådana bestämmelser som avses i 2 § fjärde slyckel,

2. underiåter alt iakttaga föreskrift som regeringen meddelat enligt 10 § första stycket ulan att undanlag har medgivits med slöd av 10 § andra Slyckel eller 17 § andra styckei, eller

3. åsidosätter villkor eller före
skrift som meddelats med stöd av
10 § andra stycket eller 17 §, 18 §
första styckei, 19-21, 24, 25, 27 eller
41 , så att allmän eder enskild rält

45§

sio

Den som

1. bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter bestämmelser som avses i 2 § fjärde stycket,

2. underiåter att iakttaga föreskrift som regeringen meddelal enligt 10 § ulan alt Igångsältningsmedgivande har meddelats, eller

3. åsidosätter villkor eller föreskrift som meddelats för tillstånd eller besked eller med.stöd av 17a § andra

stycket, 21, 23-25, 11 eller 41 ,skaU losenasie lydelse
påföras miljöskyddsavgift. 1975:461 och 727,

Prop. 1980/81:92 134

Nuvaiande lydelse Föreslagen lydelse

kan kränkas,

dömes till böter eller fängelse i högst ett dr.

Den som uppsåtligen eller av oakt- Den som uppsåtligen eller av grov
samhet underlåter att fullgöra vad som oaktsamhet gör sig skyldig UU överträ-
åligger honom enligt 43 §.forsla styck- delse som avses i första stycket dömes,
et, dömes tUl böter. om gärningen kunnat innebära bety-

dande kränkning av miljöskyddsintresse, IiU böter eller fängelse i högst två år.

46 §"

Miljöskyddsavgifi bestämmes med hänsyn till omsländighelerna i det särskilda fallet till ett belopp som motsvarar högst rvd gånger det vid tiden för överträdelsen gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ny avgift skaU påföras för varje påbörjat dygn överträdelsen fortgår.

Överstiger den vinning överträdelsen medfört i första stycket angivet maximibelopp, kan miljöskyddsavgifien bestämmas UU belopp som motsvarar vinningen.

Framstår överträdelsen som ringa må miljöskyddsavgiften nedsättas eller heU eftergivas. Beslut om eftergift kan meddelas även när det av särskilda omständigheter finnes uppenbart att påföljd ej är erforderlig.

Fråga om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden efter ansökan av naturvårdsverket. Bestämmelserna ill, 12 och 15 §§ äger molsvarande tillämpning på förfarandet.

Miljöskyddsavgifi tillfaller staten.

Har ansökan om miljöskyddsavgift ej inkommit UU koncessionsnämnden inom fem år från del överträdelsen begicks, får avgift ej påföras.

n Upphävd g. Lag

47 §'2 1975:727,

Har någon begått gärning som Har någon gjort sig skyldig lUl över-

avses i 45 § första stycket 1-3, kan trädelse som avses i 45 §, kan över- Senaste lydelse

1975342 Överexekutor meddela handräck- exekutor meddela handräckning för

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

ning för att åstadkomma rättelse. 1 fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligt 191 § utsökningslagen.

Berörs allmänna intressen, lår ansökan om handräckning göras av statens naturvärdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkommes ej föreläggande enligl 40 § första eller andra stycket, skall utmätningsmannen på anmodan av länsstyrelsen ombesörja all åtgärd vidtages på den försumliges bekostnad.

Del åligger polismyndighet all läm utövande av tillsyn enligl denna lag

135

Föreslagen lydelse

att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligt 191 § utsökningslagen.

Ansökan om handräckning får göras av naturvårdsverket eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkommes ej föreläggande enligt 40 § första eller andra slyckel skall ulmälningsmannen på anmodan av tillsynsmyndighet ombesörja all åtgärd vidtages på den försumliges bekostnad, na den handräckning som behövs för

Prop. 1980/81:92 137

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

51 §'5

Vill någon föratt utreda verkningarna av miljöfariig verksamhet som han utövar eller ämnar utöva företaga mätning eller annat undersökningsarbete på fasl egendom som annan äger eller innehar, kan länsstyrelsen, om skäl föreligger, föreskriva att tillträde fill egendomen skall lämnas under viss tid. Behöver mätapparat eller liknande instrument utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att rubba eller skada instrumentet.

Föreskrift som avses i första Föreskrift som avses i första
stycket kan meddelas även på ansö- slyckel kan meddelas även på ansö
kan av den som skall utföra under- kan av den som skall utföra under
sökning som avses i 43 § andra sökning som avses i 43 § första
slyckel andra punkten. stycket andra punkten.

Undersökningsarbetet skall ulföras så alt minsta skada och intrång vållas. För skada och inträng skall ersättning lämnas av den som utövar eller ämnar ulöva den miljöfariiga verksamheien. Talan om ersättning väckes vid fastighetsdomstol som anges i 33 §.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1980.

Beslämmelserna i 17b§ gäller inte miljöfariig verksamhet som börjat uiövas före ikraftlrädandel.

Beslämmelserna i 44 a och 45 §§ tillämpas endasl i fråga överträdelse som sketl efter bestämmelsernas ikraftträdande. Beträffande överträdelse som skell före bestämmelsernas ikraftträdande skall äldre bestämmelser lillämpas.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom beslämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya beslämmelsen.

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

Avdrag mä icke ske för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänföriiga utgifter, däruti inbegripet vad skallskyldig utgivit som gåva eller såsom periodiskt underslöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning lill person i sitl hushåll;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhel utförts av den skatlskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränla å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhel nedlagda kapilal;

svenska allmänna skaller;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligl 8 kap. sludieslödslagen (1973:349);

avgift enligl lagen (1972:435) om överiastavgift;

avgift enligl lagen (1976:666) om påföljder och ingripande vid olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilkel arbetsgivare är ansvarig enligl 75 § uppbördslagen (1953:272);

avgift enligl lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

föriust, som är au hänföra till kapitalförlust.

138

Föreslagen lydelse

Avdrag må icke ske för:

den skatlskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga ulgifter, däruti inbegripet vad skallskyldig utgivit som gåva eller såsom periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitl hushåll;

värdet av arbele, som i den skaltskyldiges förvärvsverksamhel utförts av den skatlskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta ä den skatlskyldiges egel, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapilal;

svenska allmänna skaller;

kapitalavbetalning å skuld;

avgift enligt 8 kap. sludiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överiastavgift;

avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripande vid olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligl 75 § uppbördslagen (1953:272);

avgift enligl lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

miljöskyddsavgift enligt miljöskyddslagen (1969:387);

föriusl, som är all hänföra lill kapitalföriusl.

Prop. 1980/81:92 139

Bilaga 4

Remissammanställning över betänkandet Bättre miljöskydd I

Innehåll

1 Allmänna synpunkter...................................................... .... 127

2 Förprövningssystemet..................................................... 132

2.1 Allmänna synpunkler....................................................... .... 132

2.2 Förprövningen vid länsstyrelsen m. m............................. .... 144

2.3 Informalion och samråd m.m........................................... .... 154

2.4 Beslutsunderlag, miljöeffeklbeskrivningar m. m............... 172

2.5 Parallell handläggning enligl byggnads- och miljöskyddslagsliftningen 177

2.6 Igängsätlningsmedgivande............................................. 177

2.7 Fördelning av förptövningsplikliga ärenden m. m............ 181

2.8 Särskild bevisregel.......................................................... 189

2.9 Nya eller strängare villkor............................................... 191

2.9.1 Åsidosättande av gällande villkor ......................... .... 191

2.9.2 Förändringar i t.ex. renings- eller processteknik .. .... 192

10 Övriga frägor ................................................................. .... 195

3 Tillsynssystemel.............................................................. .... 197

3.1 Allmänna synpunkter...................................................... .... 197

3.2 Hälsovårdsnämnden som tillsynsmyndighet.............................. 200

3.3 Kommunens möjlighet att frånlräda tillsynsansvaret under en övergångsperiod 222

3.4 Länsslyrelsetillsyn över hälsovårdsnämnd m. m............. .... 228

3.5 Naturvårdsverkets ställning............................................ .... 232

3.6 Maktbefogenheter m. m.................................................. .... 236

3.7 Experlslab vid naturvårdsverket..................................... .... 242

3.8 AB Svensk Miljökontroll................................................... .... 244

3.9 ADB-systemet MI-OI ...................................................... .... 254

3.10 Övriga frågor................................................................... .... 256

4 Påföljdssystemet ........................................................... .... 258

4.1 Allmänna synpunkter...................................................... .... 258

4.2 Miljöskyddsavgift som påföljd......................................... .... 265

4.3 Miljöskyddsavgiftens tekniska lösning............................ .... 280

4.4 Slraff i miljöskyddslagen.................................................. .... 295

4.5 Ålalspreskriptionstiden i miljöskyddslagen...................... .... 301

4.6 Brott mol upplysningsplikten i miljöskyddslagen............. .... 305

4.7 Rapporteringsskyldighet .............................................. .... 308

4.8 Miljöbrott i brottsbalken.................................................. .... 315

4.9 Övriga frågor................................................................... .... 319

5 Besvärsrätlen.................................................................. .... 321

5.1 Allmänna synpunkter...................................................... .... 321

5.2 Besvärsrält vid olika beslut............................................. .... 322

5.2.1 Besvär vid förprövningsbeslut av länsstyrelse ..... 322

5.2.2 Besvär vid igångsältningsmedgivande ................. 323

5.3 Kretsen av besvärsberäliigade....................................... 324

Prop. 1980/81:92 140

5.3.1 Besvärsrält för kommuner....................................... ... 324

5.3.2 Besvärsrält för fackliga organisationer.................... 329

5.3.3 Besvärsrält för ideella organisationer ::.................. ... 332

5.3.4 Besvärsrält för slalliga myndigheter ..;.................... 335

5.4 Övriga frågor............................... :;............................... 337

6 Resurser ............................................. ;.......................... 339

6.1 Allmänna synpunkler.......................... ;........................... ... 339

6.2 Resurser vid naturvårdsverket........... i............................ 344

6.3 Resurser vid länsstyrelserna........................................... ... 345

6.4 Resurser vid hälsovårdsnämnderna................................ ... 347

6.5 Finansieringsavgifier........................................................ ... 359

6.6 Övriga frågor................................................................... ... 362

7 Övrigt ............................................................................ ... 367

7.1 Samordning med annan lagstiftning................................ ... 367

7.2 Grundvalienfrågan........................................................... 373

Prop. 1980/81:92 141

1 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser är positiva lill eller har inle någol alt erinra mot merparten av miljöskyddsutredningens förslag i förprövnings-, tillsyns-, påföljds- och besvärsavsnilten. Naturligtvis framförs synpunkler och erinringar pä enskildheter i betänkandet, i. ex. beträffande i vilken omfattning hälsovårdsnämnd kan göras till tillsynsmyndighet, åtalspreskripiionstidens längd saml den tekniska ulformningen av påföljden miljöskyddsavgifi. Bara belräffande förslagen i resursavsnitlel är kritiken mer allmän.

Del finns emellertid också remissinslanser som menar all förslagen inle ger någon lillfredsslällande lösning av problemen inom miljöskyddsområdet.

1.1 Justitiekanslern: BT Kemi-fallei var i vissa avseenden särpräglat
.De brister i miljöskyddslagsliftningen och de svårigheier vid lill
lämpningen av denna som jag kunde konstatera vid min utredning är dock
till slor del av allmängiltig karaktär .

1.2 Riksåklagaren: Miljöskyddsulredningens förslag lill ändringar i miljöskyddslagen bygger på de erfarenheler som vurinijs sedan lagen trädde i kraft den 1 juli 1969. Under denna lid har även ökade kunskaper om bl.a. orsaker till förändringar i vår miljö saml vissa inträffade häridelser skärpt samhällels syn på miljöskyddet. Det förefaller mig helt klart att en översyn av lagstiftningen är befogad.

1.3 Svea hovrätt: Hovrälten kan i huvudsak ansluta sig till de av ulredningen angivna allmänna utgångspunkterna för översynen, De förslag till ändringar i miljöskyddslagen som ulredningen lägger fram ger dock i flera fall anledning lill erinringar och synpunkter.

1.4 Rikspolisstyrelsen:-- Samhällets syn på miljöskyddet har skärpts.

Del delbetänkande som miljöskyddsuiredningen lagt fram belyser de allvarligaste problemen och svårigheterna för alt få vårl skydd av livsmiljön effektivare.

1.5 Linjenämnden för hälso- och miljövårdsutbildning: I stort instämmer lin
jenämnden med ulredningens förslag och anser del positivt alt koncessions
nämnden och länsstyrelsen verkställer prövningen av miljöfarlig verksamhei
och all tillsynen läggs på hälsovårdsnämnden och statens naturvårdsverk.

Behovel av utbildning lorde i slorl kunna tillgodoses med den nuvarande treåriga grundutbildningen av hälsovårdsinspektörer .samt forU och vidareutbildning av dessa och de nu yrkesverksamma hälsovårdsinspektörerna.

1.6 Lantbruksstyrelsen: Om utredningens förslag i sin helhet kommer alt ge
nomföras sä är del lanlbruksslyrelsens uppfattning all på sikt så kommer
prövnings- och tillsynsverksamheten all få dimensioner som är bättre anpas-

Prop. 1980/81:92 142

sade till jordbruksverksamhel och dess positiva och negaiiva påverkan på omgivningsmiljön.

1.7 Statens naturvårdsverk: Miljöskyddsuiredningen föreslår vissa förändringar i miljöskyddslagen för alt ytterligare förbättra samhällels möjligheler all gripa in mol och konlrollera miljöfarlig verksamhet. Statens naturvårdsverk ställer sig positivt till merparten av utredningens förslag som verkel anser väl svara mot de erfarenheler och de kunskaper som verkel fåll genom tio års miljöskyddsarbete.

1.8 Miljöskadeutredningen: I alll väsentligt synes förslagen i betänkandet välmotiverade. De stämmer väl med miljöskadeutredningens allmänna inställning.

1.9 Länsstyrelsen i Södermanlands län: I delbetänkandet framläggs

väsenlliga och betydelsefulla förändringar i förhållande lill nuvarande miljö-
skyddslagstiflning.-----

Länsstyrelsen konstaterar dock att utredningen inle framlagt någol förslag till lösning av frågan om reglering av buller från vägar och flygplatser. I del fortsatta utredningsarbetet förutsätter länsstyrelsen att denna fråga ges hög prioritet.

1.10------------------------------------- Länsstyrelsen i Gotlands län: Det nu framlagda delbetänkandel

innehåller många för miljöskyddsarbetet betydelsefulla synpunkter och förslag till förändringar. Dessa är myckel intressanta och i vissa avseenden att beteckna som radikala.

-------- Med hänsyn till alt föreslagna förändringar är av genomgripande

karaktär hade en redovisning av målsättningen för del framlida miljöskydds
arbetet varil av stort värde. Redan med nuvarande lagstiftning finns viss
oklarhet härvidlag.-----

1.11---------------------------------------------- Emmaboda kommun: Enligl kommunens uppfattning kan föreliggande
delbetänkande av miljöskyddsutredningen läggas till grund för änd
rad lagsliflning inom miljöskyddsområdet.

Kommunen vill dock betona vikten av alt kommunerna erhåller ekonomisk kompensation för de arbetsuppgifter som därvid kommer att överföras från staten lill kommunerna.

1.12 Gislaveds kommun: Sammanfattningsvis tillstyrker Gislaveds kommun
miljöskyddsulredningens förslag vad avser förändring av förprövningssyste
met, tillsynssystemel, påföljdssystemd och besvärsrätlen.

Kommunen vill emellertid starkt underslryka alt om utredningens förslag, vad avser hälsovårdsnämndens uiökade befogenheter inom tillsynsområdet, genomförs, måsle ekonomisk kompensafion erhållas. Ålminsione under en

Prop. 1980/81:92 143

övergångsperiod måsle såväl regionala som centrala myndigheter bistå hälsovårdsnämnden med teknisk expertis inom de områden som är mera komplicerade ur miljövärdssynpunkt.

1.13 Hylte kommun: Ulredningens strävanden all förenkla nuvarande
tillstånds-, anmälnings- och tiUsynssystem saml alt effektivisera päföljdssy
stemet är positiva. Införande av ett informations- och samrådsförfarande fö
re behandling av ansökan/anmälan bör kunna ge allmänheten m. fl. intresse
rade godtagbar insikt för alt kunna framföra synpunkter beträffande plane
rad miljöfarlig verksamhei och påverka beslul om dess lokalisering och ut
formning ur miljösynpunkt. Dock får ett ärende ej fördröjas alllför länge.

1.14 Högsby kommun: Med undanlag för påtalade resursförhållanden har kommunen i övrigl, i sak, inga invändningar mol ifrågavarande utredning och förslag.

1.15 Kristianstads kommun: Ulredningens lagändringsförslag undanröjer många av de brister som vidlått nuvarande miljöskyddslagstiftning. Förenklingen av ansökan/anmälan och överförandel av tillsynen lill de lokala hälsovårdsnämnderna är av .stort värde.

Det skärpta päföljdssystemet och den förenklade besvärsgången underlättar åtgärdandet av miljöfaror.

1.16 Luleå kommun: Vad belräffar tillsynen, så bör den ulformas så alt den
ej delas på flera organ innan man utarbetat klart utsagda gränser för tillsyns
verksamheten. Möjligheten alt väcka åtal mol den försumlige bör förstärkas
så att preskriptionen blir minsl lio år.

För alt kunna hjälpa kommunerna bör någon lyp av statligt företag bildas, vilket skall kunna åtaga sig uppgiften all arbeta fram beslutsunderlag ål det lokala lillsynsorganel och all en rådgivandegrupp bildas inom naturvårdsverket lill vilken kommunerna kan vända sig med komplicerade lillsynsfall.

För all kostnaderna för förprövningar och tillsyn ej skall överföras på skattebetalarna bör en avgift avkrävas den som anmäler alt han kommer att driva miljöfarlig verksamhei.

1.17 Lysekils kommun: Miljöskyddsulredningens arbele syftar till del vällov
liga målel all förbättra samhällets möjligheter all skydda vår miljö. Del är
allmänt omvittnat att nuvarande miljöskyddslagstiftning — samtidigt som
den ofta upplevs som komplicerad i lillämpningshänseende — anses föga ef
fektiv ur påföljdssynpunkt. I föreliggande delbelänkande lägger utredningen
fram förslag, som med undanlag av resurs- och finansieringssidan i allt vä
sentligt förefaller goda i fråga om såväl förprövning och tillsyn som påföljd
och besvärsrält.

Prop. 1980/81:92 144

1.18 Mjölby kommun: Allmänt anser kommunen att utredningsförslaget är i slorl bra och bör förbättra den mindre goda situation som råder i dag främst vad beträffar tillsynen och påföljden. Ett villkor är emellertid all de personella resurser som krävs tillgodoses.

1.19 Norrköpings kommun: — — — anser alt med hänsyn till de många och komplicerade frågorna på miljöområdet och det samband med varandra

dessa frågor pfla har, en allmän översyn av miljöskyddslagen - ■. borde

ha sketl i el) sammanhang. Utredningen borde vidare ha utrett frågan om en riksomfattande lillsynsorganisalion innan det föreslagna tillsynssyslemet genomföres. Förslagel om miljöskyddsavgifter är inte helt genomarbetat och borde ytterligare ha utretts.

1.20----------------- Ragunda kommun: = — anser all del föreslagna förprövnings- och

påföljdssystemet torde komma all förbättra samhällets möjligheler att ingripa mot och kontrollera miljöfarlig verksamhet.

Beträffande besvärsrätlen bör den fplja övriga förvaltningsrättsliga principer.

Kommunen delar ej utredningens uppfattning, att tillsynen skulle fungera
bättre, bara för att hälsovårdsnämnden övertar denna .En resurs
förstärkning bör i stället ske på länsstyrelserna-- . Hälsovårdsnämn
derna i de större kommunerna torde kunna överta de föreslagna tillsynsupp
gifterna utan slörre problem eftersom man där har en uppbyggd organisation
av miljötekniker m. fl. och redan i dag kontrollerar viss miljöfarlig verksam
het.

1 de mindre kommunerna däremot - finns inte samma resurser,

varken personella, ekonomiska eller erfarenhelsmässiga, för alt överta en så omfatiande och ansvarsfull liUsyn som det ju ändå är fråga om.

1.21 Växjö kommun: — :;— Ur kommunal synpunkt är miljöskyddsutred
ningens föreliggande förslag ett e.xempel på sådan uppgiftsöverföring. Kom
munen vill underslryka nödvändigheten av att kommunerna i alla sådana
sammanhang tillförsäkras full ekonomisk kompensation för sina ökade in
salser.

Den teknisk-ekonomiska utvecklingen, den ökade kunskapen om miljöstörningarnas konsekvenser och den lidvis intensiva debatten om hithörande frågor mofiverar en översyn av lagstiftningen angående miljöskydd m. m. Ytterst gäller det all skydda den enskilda människans integritet och intressen. För henne är del likgiltigt om en skyddsåtgärd är statlig eller kommunal.

Ulöver vad som redovisas i det följande har kommunen ej några erinringar mot de förslag som framlägges i belänkandet.

1.22 Örnsköldsviks kommun: Tolall sett innebär föreliggande förslag till för
ändringar i miljöskyddslagen ett steg mol en bättre ansvarsfördelning inom

Prop. 1980/81:92 145

miljövården. Det är därför angelägel att förslaget i den delen kommer lill ulförande. Ännu bättre vore om minoritetens uppfattning om alt tillskapa ett AB Svensk Miljökontroll kunde förverkligas. Härigenom skulle målet, ett tolall kommunall engagemang i miljöfrågorna, kunna förverkligas snabbare. — Endast på en punkt ställer sig kommunen helt avvisande till förslaget, nämligen i vad avser införande av miljöskyddsavgifier i den föreslagna for-

1.23 Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet: Förbundet ställer sig posi
tivt lill principerna i föreliggande förslag. Enligl all erfarenhet av hittills be
driven tillsynsverksamhet ligger det avgörande fördelar i alt tillsynsmyndig
heten finns nära de objekt som tillsynen omfattar. Härvid las den i ärenden
av här aktuell lyp så vikliga kännedomen om lokala förhållanden lill vara.

De påpekanden som i fortsättningen görs får således ses som detaljanmärkningar.

1.24 Lantbrukarnas riksförbund: Enligl LRFs uppfattning behövs en effektiv miljöskyddsverksamhet. Rådgivning och tillsyn bör vara de väsentligaste bitarna i detla system. Hotet om slraff bör inle som ulredningen gjort lyftas fram som en central målsättning för päföljdssystemet. Enligt LRFs uppfattning måste kravel på likabehandling och rättssäkerhet ges större vikl än vad utredningen gjort i sill betänkande. Förbundel vill vidare med skärpa framhålla all insaiserna inom miljöskyddet måsle förbehållas de verkligt allvarliga miljöstörningarna medan däremol mera bagatellartade störningar måsle accepteras. Principen att påföljd vid överträdelser skall kunna drabba även juridisk person anser förbundet välmotiverad. Förbundet anser att de insalser för miljöskyddet som görs på lokal nivå är väsentligast och bör prioriteras.

1.25 Riksförbundet för allmän hälsovård: FAH hälsar med tillfredsställelse de förslag lill ändringar som framlagts i belänkandet. Ulredningens redovisning i de olika avsnitten återspeglar de betydande insalser som under senare år åstadkommits för alt förbättra vår miljö samtidigt som brislfälligheler rörande lagsliflning och organisation blivit belysta och penetrerade.

1.26 Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Som sammanfallande omdöme belräffande betänkandets innehåll anser jag alt de framförda förslagen inte ger någon tillfredsställande lösning av problemen inom miljöskyddsområdet.

1.27 Omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk: Sammanfallningsvis vill vi framhålla att de föreslagna förändringarna i miljöskyddslagsliftningen synes vara välmotiverade. Vissa svårigheter kan dock förutses uppslå främst inom hälsovårdsnämnderna som enligl förslagel får väsenlligl vidgade uppgifler. Detla kommer alt nödvändiggöra förstärkning K) Riksdagen 1980/81. I snml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 146

av hälsovårdsnämndernas resurser och kompetens, bl. a. genom omfatiande
vidareutbildning av personal inkl. hälsovårdsinspektörer och dislriktsläkare
m. fl. Avdelningen är beredd engagera sig i denna utbildning. Förslagel kom
mer att slälla krav pä samarbete i olika former och på olika nivåer.

1.28 Svenska kommunförbundets länsavdelning i Kalmar: Länsavdelningen tillstyrker i allt väsentligt ulredningens förslag, som ligger väl i linje med länsavdelningens allmänna uppfattning, att cenirala och regionala uppgifter i slörre utsträckning bör överföras lill kommunerna. Lliredningens förslag är realistiska och väl anpassade till kommunernas möjligheter. Länsavdelningen vill dock starkt understryka, att kommunerna måsle få ekonomisk kompensation för de nya uppgiftema genom justering av det allmänna skatteutjämningsbidraget.

1.29 Stockholms läns landsting: Landstingets allmänna omdöme om delbetänkandet är all det förordar en försiktig reformering av miljöskyddslagens

formregler i stället för alt ta det bredare grepp som reservanterna

anser all direktiven syftade till. En mera omfattande översyn över hela miljö-skyddslagstiftningen torde ocksä behövas i syfte inte bara alt få en enhetlig syn på miljöskyddet i de olika författningar som reglerar del, utan också all få lill sländ en bättre bevakning av miljöfrågorna över lag. Landstinget räknar med all ulredningen i sill fortsatia arbete kommer an göra en sådan bredare översyn och lägga fram förslag som reellt flyttar fram positionerna i miljöskyddsverksamheten .

2 Förprövningssystemet

2.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna sluter över lag upp bakom miljöskyddsutredningens förslag att förprövningssystemet skall förenklas genom att antalet prövningsformer minskas varvid bl. a. nuvarande dispensprövning tas bort och genom ■ all prövningen i fortsättningen skall ligga enbart hos koncessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelserna.

Se 10 och 18 §§ ML i utredningens lagförslag.

2.1.1 Justitiekanslern: Miljöskyddslagens regelsystem för förprövning av miljöfarlig verksamhet är krångligt, svåröverskådligt och, i vari fall för den inle väl initierade, delvis svårbegripligt. Del är därför angeläget att åsiadkomma en förenkling och effektivisering av syslemel. Ulredningens förslag i förevarande hänseende innebär, såvitt jag kan bedöma, en belydande förbättring.

2.1.2 Riksåklagaren: Det är enligl mjn mening tillfredsställande att förprövningen läggs på bara två myndigheter inte minst därför att naturvårdsverket frigörs från uppgiften att tillåta miljöfarlig verksamhei.

Prop. 1980/81:92 147

2.1.3 Kammarrätten i Stockholm: Kammarrällen lillslyrker förslaget all av
skaffa de nuvarande reglerna om naturvårdsverkets och länsslyrelsernas dis
pensgivning.

Vidare finner kammarrätten i likhei med ulredningen att koncessionsnämndens tillstånd liksom hitlills skall krävas belräffande de stora, tunga och besvärliga miljöfarliga verksamheterna saml alt möjlighelen alltjämt skall stå öppen alt frivilligt ansöka om lillslånd lill sådan miljöfarlig verksamhet som ej är underkastad tillslåndstvång.

2.1.4 Lantbruksstyrelsen: Del föreslagna prövningssystemel är jämfört med
nuvarande en förenkling som många gånger kommer alt minska riskerna för
dubbelarbete vid utredningar. Vidare bör länsstyrelsen i många fall ha lättare
än naturvårdsverket och koncessionsnämnden all få allmänhetens och andra
regionala och lokala synpunkler belysta. Det planerade förfarandel lorde
också vara till fördel för annan regional och lokal planering.

Förenklingen får dock inle medföra att sakkunskapen vid prövningen utarmas vilket exempelvis kan leda lill en oenhetlig prövning mellan län och likaså oenhetlig tillsyn och oenhetliga krav från olika hälsovårdsnämnder. Såväl länsslyrelser som hälsovårdsnämnder bör helst ha tillgång till jordbruks-utbildad personal. Samråd med lantbruksnämnderna bör regelmässigt genomföras när jordbruksverksamhel på ett eller annat säll uppmärksammas enligl miljöskyddslagsliftningen.

2.1.5----------------------------------------------- Fiskeristyrelsen: Inför en ändring av nuvarande syslem ansluter sig fis
keristyrelsen till de principer som redovisats . Slyrelsen ulgår därvid

ifrån alt de synpunkler verkligen beaklas som ulredningen framfört ifråga
om sådan miljöfarlig verksamhet som — typiskt sell — är lämplig all länssty
relsen förprövar. Även de enklaste förelag kan i vissa fall på grund av sin
omfallning, speciella inriktning eller på grund av lokala förhållanden vara
nog så förödande för miljön. Sådana ärenden måsle därför ges en allsidigare
prövning än den mera summariska förprövning som sker i samband med an
mälan. Styrelsens ställningslagande förulsälter vidare alt del föreslagna
skärpta anmälningsförfarandet genomförs, dvs. den anmälda verksamheien
får inle påbörjas förrän villkor fastställts för densamma.

2.1.6---------------------------------- Statens nalurvårdsverk: lillslyrker miljöskyddsutredningens

förslag om att enbart två myndigheier, koncessionsnämnden och länsstyrelsen, i forlsältningen skall pröva miljöfarlig verksamhei saml alt, som en konsekvens härav, den nuvarande dispensprövningen vid naturvårdsverket och länsstyrelsen upphör. En absolut förutsättning härför är emellertid all naturvårdsverket fär möjlighet all påkalla alt ell prövningsärende vid länsstyrelsen skall överlämnas lill koncessionsnämnden för prövning i enlighel med ulredningens förslag. Delta förutsätter självfallet all verkel rutinmässigt underrättas om alla sådana ärenden. Detla är särskill viktigl eftersom länsstyrelsernas

Prop. 1980/81:92 148

resurser skiftar och de dessutom som påpekats i belänkandel , har

all iaktta andra inlressen än miljöskyddets och all därför svåra avvägningsproblem kan uppstå vid prövningen.

Enligl 18 § i förslagel får koncessionsnämnden tidsbegränsa tillslåndsli-dens längd. Della innebär endast all gällande praxis lagfästes. Enligt naturvårdsverkels mening bör denna möjlighel finnas även vid länsstyrelsens förprövning.

Utredningen har i övergångsbestämmelserna inle föreslagit nägon särregel för anhängiga dispensärenden vid lagens ikraftlrädande. Del innebär, som naturvårdsverket uppfattar det, all pågående dispensärenden skall överlämnas lill vederbörande prövningsmyndighel, när lagändringarna träder i kraft. Naturvårdsverket har inte någon erinran mot delta. Det är inle ovanligt att det i dispensvinkor har föreskrivits, alt sökanden skall redovisa vissa uppgifter lill naturvårdsverket och att naturvårdsverket därefter skall la ställning lill om del behövs yllerligare skyddsåtgärder. Vidare kan del ha föreskrivits, all sökanden tillsammans med länsstyrelsen skall lösa en viss fråga och all i händelse av tvist frågan får underställas naturvårdsverket för avgörande. I sådana och liknande fall krävs ell klargörande av vad som skall gälla sedan dispensverksamheien upphört. Enligl naturvårdsverkets uppfattning bör också dessa frågor föras över lill aktuell prövningsmyndighel för handläggning.

Även om naturvårdsverket i princip tillstyrker ulredningens förslag belräffande förprövningssystemet vill naturvårdsverket ifrågasätta om inle del nuvarande anmälningsförfarandet kan behållas belräffande vissa enklare lyper av sädan miljöfarlig verksamhet, som nu uppräknas i 8 § miljöskyddskungörelsen.

Nuvarande syslem innebär att miljöfarliga verksamheler delas i tre kategorier — förprövningsplikliga (sådana som medför så påtagliga risker för miljöstörningar all villkoren för verksamheien bör besiämmas på förhand), an-mälningsplikliga (nägot mindre miljöslörande anläggningar vars existens tiUsynsmyndighelerna dock bör känna till så att de vid behov kan ingripa med råd och anvisningar) och övriga. 1 och med utredningens förslag om ett s. k. förstärkt anmälningsförfarande, som i realiteten är ett förprövningssystem, försvinner mellankategorin helt. Det föreslagna förprövningssystemet är visseriigen avsett att innebära en förstärkning för miljövården. Det går emellertid inte alt bortse från att länsslyrelsernas ökade provningsverksamhet kommer alt la inle oväsentliga resurser i anspråk och det kan vara risk för all dessa kommer all tas från de resurser som avsatts för lillsynsarbeiel. Såsom utredningen funnit i sill arbele hänför sig de allvarligaste bristerna i nuvarande syslem till tillsynen och länsstyrelsernas uppgifi alt utöva den faktiska tillsynen över miljöfarlig verksamhei har visal sig övermäktig med nuvarande resurser. Den förstärkning av resur.serna som utredningens förslag innebär är emellertid inle så stor all den kommer alt förslå lill ett tillfredsställande tillsynsarbete. 1 ett sådant läge är del nödvändigl alt resurserna fördelas så alt

Prop. 1980/81:92 149

de kan sältas in där de gör den största nyttan.

Naturvårdsverket anser på grund härav all anmälningsförfarandel bör fin
nas kvar för vissa enklare typer av miljöfarlig verksamhet.

Naturvårdsverket anser att hälsovårdsnämnderna bör anförtros uppgiften
all handlägga ovannämnda anmälningsärenden, dock med möjlighet för na
turvårdsverket och länsstyrelse alt påkalla förprövning av verksamheten, an
tingen generellt eller i det särskilda fallet beroende på den enskilda hälso
vårdsnämndens resurser. De verksamheter, som bör göras anmälningsplikti
ga, är sådana, där del normall bör räcka all hälsovårdsnämnden i förväg
känner lill all en viss verksamhet skall påbörjas. Hälsovårdsnämn
den bör också ha möjlighet all överlämna ärendel till länsstyrelsen för för
prövning.

2.1.7 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden tillstyrker de föreslagna ändringarna av förprövningssystemet, innebärande i huvudsak alt dispensförfarandet avskaffas och att anmälningsförfarandet stramas upp.

2.1.8 Statens planverk: Planverket anser del välbetänkt alt man koncentrerar förprövningen lill endasl två myndigheier. Skillnaden mellan koncessionsnämndens lillslånd och naturvårdsverkels dispens har på många håll upplevts som oklar. All dispenserna ej har kunnal överklagas torde ha varil en komplicerande faktor. Den föreslagna ändringen får anses som en lag- och rältsteknisk förbättring.

2.1.9 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: Utredningen föreslår att man skall förenkla syslemel så alt endast två myndigheier, koncessionsnämnden och länsstyrelsen, verkställer förprövningen lill vissa miljöfarliga verksamheler. DEFU ställer sig positiv till förslaget bland annat på grund av all antalet kontakter med olika myndigheier därmed minskar för företagen.

2.1.10 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen lillslyrker förslagel all naturvårdsverkets förprövning skall upphöra och att beslutsformen dispens skall försvinna. Länsstyrelsen anser emellertid all man dessulom bör kunna överväga all göra även hälsovårdsnämnderna lill prövningsmyndigheier, särskill för sådana verksamheter, där nämnderna redan i dag har visst ansvar. Syslemel kunde ulformas flexibelt så att länsstyrelsen delegerade prövnings-ansvaret för vissa verksamheler till nämnderna efler bedömning av de enskilda nämndernas resurser.

2.1.11 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen delar utredningens strävan att decentralisera och förenkla förprövningen så långt möjligt är, för alt därigenom minska krångel och riskerna för oklarheter och missförstånd. Utredningens förslag all endasl två myndigheier, koncessionsnämnden för

Prop. 1980/81:92 150

miljöskydd och länsstyrelsen, verkställer förprövning bör genomföras.

---------- Från många håll har framförts all även hälsovårdsnämnden bor
de vara prövningsmyndighel. Länsstyrelsen anser all skäl kan finnas för
överförande av viss förprövning till hälsovårdsnämnderna. Utredningen ger
emellertid hälsovårdsnämnderna så betydelsefulla och resurskrävande upp
gifler i tillsynsverksamheten alt det f. n. måste anses tveksamt all nu ytterli
gare belasta nämnderna även.med tidsödande och betungande förprövnings-
uppgifter.

2.1.12 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen lillslyrker förslagel om koncessionsnämnden och länsstyrelsen som förprövningsmyndigheler. Genom all dispenssystemet försvinner undanröjs en vanlig källa till missförstånd hos allmänhelen.-----------------

2.1.13 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen anser all utredningens förslag till ändringar i nuvarande prövningssystem är rikliga. Del nuvarande dispenssystemet har fyllt en viktig funktion genom all del kunnal minska anlalel ärenden hos koncessionsnämnden och gett sökanden ett snabbare beslut. Benämningen dispens har emellertid varit olämplig, då innebörden lätt har missförståtts genom alt många missletis all iro att dispens innebär undslip-pande av miljöskyddskrav. Den rättsliga regleringen med dispensprövning har också varit olillfredsslällande. Dispensbeslulens rättsverkningar har av många uppfattals som oklara. Vidare har del varit en brist, att dispensbesluten inte kunnat överklagas.

2.1.14 Länsstyrelsen i Gotlands län: De synpunkler ulredningen framfört beträffande ändringar i prövningssystemel lorde i huvudsak inle behöva förorsaka någon diskussion. Det finns dock anledning all närmare kommentera vissa avsnitt.

Utredningen har bl. a. uppehållit sig vid förhållandet all länsstyrelserna på grund av sin slällning som regionala organ "alllid kommer all tvingas väga in jämväl andra faktorer än det rena miljöskyddet". Della belyser än mer behovet av en målsättning för miljöskyddel. Samma behov måste anses föreligga

vad gäller den föreslagna nya rollen för statens naturvårdsverk som

"miljöskyddsombudsman".

2.1.15 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen ansluter sig fiU ulredningens förslag om förenkling av förprövningssystemet så alt endasl koncessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelsen verkställer förprövning lill vissa miljöfarliga verksamheler.--

2.1.16 Länsstyrelsen i Hallands län: I likhei med utredningen anser länsstyrelsen att en förenkling av förprövningssystemet är önskvärd och lillslyrker

Prop. 1980/81:92 15'

därför förslaget att dispenssysiemel slopas. Erfarenheten ger vid handen all
innebörden av de olika prövningsformerna i många fall varil oklar för såväl
företag som allmänhel.----

2.1.17 Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Förslaget all ersätta nuvarande prövningssystem med ell system där enbart koncessionsnämnden och länsstyrelsen blir beslutande myndigheter är välgrundat. Dispensförfarandel var lämpligl i samband med miljöskyddslagens tillkomst för all avlasta koncessionsnämnden. Dispensprövningen har emellertid klara nackdelar och har dessutom givit allmänheten fel föreställning om hur lagen fungerar.

2.1.18 Länsstyrelsen i Värmlands län: '■ — Ulredningen anför alt en viss

osäkerhet rån om möjligheten att lämna ett tidsbegränsat tillstånd. Man har därför gjort ell lillägg i 18 §. Detta tilläggs lydelse bör ändras lill: Tillstånd kan meddelas för begränsad tid.

-------- En del av dessa anmälningsärenden skulle enligl länsstyrelsen

evenluelll kunna handläggas av hälsovårdsnämnden med rält för denna all överlämna dem lill länsstyrelsen.

2.1.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen som i huvudsak bilräder de förslag belräffande förprövningen som redovisas i betänkandet, får samlidigl erinra om all handläggningen av anmälningsärendena enligl del nya syslemel innebär uiökade arbetskrävande ruiiner med bland annat obligatoriskt samrådsförfarande, avhållande av förberedande sammanträden saml kungörelsedelgivning.

2.1.20 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker i princip förslaget om ett förenklat förprövningssystem innebärande att prövningsformerna reduceras till två, tillståndsprövning och prövning efler anmälan. De största fördelarna med del nya systemet är att det är enklare än del nuvarande, att fastare regler införs i anmälningsärendena--------------------------------- .

2.1.21 Länsstyrelsen i Västerbotiens län: Länsstyrelsen har för sin del inlel att invända mol att nuvarande dispens- och anmälningsförfarande försvinner. Begreppel "dispens" har ofta missförståtts och oklarhet har ofta förelegat angående rättsverkningarna av de föreskrifler länsstyrelsen meddelal i samband med anmälan. En uppenbar fördel är dessulom alt prövningen kommer att ske av två myndigheter i stället för tre.

2.1.22 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Den föreslagna ändringen att dispens slopas och alt prövning endasl skall ske hos länsstyrelsen eller koncessionsnämnden tillstyrks. Den föreslagna möjlighelen för naturvårdsverket alt få anmälningsärende överlämnat lill koncessionsnämnden för tillståndsprövning accepteras, under förutsällning all naturvårdsverket utnyttjar möjlighe-

Prop. 1980/81:92 152

len återhåUsaml, dvs. endasl då förhållandena klart motiverar del eller ärendel kan vara principielll viktigt.

2.1.23 Botkyrka kommun:---- Såväl länsstyrelse som naturvårdsverket

kan överlämna resp. påkalla överlämnande av ell anmälningsärende lill koncessionsnämnden för tillståndsprövning. Enligt kommunens mening borde även hälsovårdsnämnden kunna påkalla att ett anmälningsärende överlämnas till koncessionsnämnden. Motivet härtill är hälsovårdsnämndens kännedom om de lokala förhållandena samt närheten lill den lokala opinionen.

2.1.24--------------------------------------------------------------------- Eskilstuna kommun: Prövning av miljöskyddsärenden skall enligt ut
redningens förslag göras av koncessionsnämnden och länsstyrelsen.

Detla ger klarare regler för vilken beslutsmyndighet som skall handlägga respektive ärendetyp. Uppdelningen i två beslutsformer — lillslånd och besked — synes ändamålsenlig. Redan av beslutets form framgår i de flesta fall ärendetyp och beslulsmyndighet.

Kommunen vill hävda att det mot bakgrund av de överväganden som i reformarbetet med ny byggnadslagsfiflning görs angående kommunens ansvar för planläggning och plangenomförande skulle innebära fördelar om en kommunal myndighet, hälsovårdsnämnden, vore beslulsmyndighet för vissa ärendegrupper. Detla kan exempelvis gälla mindre avloppsreningsverk. Andra prövningspUkliga verksamheter är till sin art sådana att hälsovårdsnämnden med fördel kunde vara prövningsmyndighel. Hit hör krossverk, asfaltverk, motorsport- och bilprovningsbanor, skrotupplag samt livsmedelsanläggningar. Kommunen föreslår all länsstyrelsen får möjlighel alt delegera rällen att förpröva sådana verksamheter till hälsovårdsnämnden.

2.1.25 Göteborgs kommun: Göleborgs kommun delar ulredningens uppfattning alt det är värdefullt all en begränsning av anlalel prövningsformer och antalet prövande myndigheter genomförs.

2.1.26 Hylte kommun: Om tillsynen trots alll skulle överföras, bör hälsovårdsnämnderna även förpröva den akluella verksamheien---------------------------------------------------- .

2.1.27 Hässleholms kommun:---- Man kan dock konslalera all ulredningens förslag innebär ell förenklal förprövningsförfarande men också ett mera omsorgsfullt prövnings- och anmälningssystem vilket bör stärka förulsällningen all åsiadkomma ell bällre miljöskydd.

2.1.28 Karlstads kommun: Förprövningssystemet kommer säkert all innebä
ra en effektivisering genom föreslagen uppdelning av arbetsuppgifterna på
prövande myndigheier och expertorgan.

Prop. 1980/81:92 153

2.1.29 Kungsbacka kommun: Förslagel att slopa förfarandet med dispensgivning avseende skyldighet alt söka tillstånd för viss miljöfarlig verksamhet tillstyrkes. Det nuvarande syslemet kan för såväl länsstyrelserna som naturvårdsverket leda till intressekonflikter genom all myndighelerna dels skall företräda miljöskyddsintressel, dels meddela dispenser från plikten all söka tillstånd.

2.1.30 Laholms kommun:--- finner föreliggande förslag om all endasl

tvä prövningsinstanser inrättas lämpligl. Nuvarande förhållande med tillstånd resp. dispens och anmälan har vållat en hel del huvudbry för såväl idkare av miljöfarlig verksamhei som allmänhel.

2.1.31------------------ Lycksele kommun: — Yllerligare effektivisering skulle dock

kunna ske genom överförande av vissa ärenden för lokal prövning i hälsovårdsnämnd.

2.1.32 Lysekils kommun: Del är således bra alt den begreppsförvirrande s. k.
"dispensprövningen" föreslås försvinna helt och än bättre är förslaget om
all endasl koncessionsnämnden och länsstyrelsen skall verkställa förprövning
lill miljöfarlig verksamhet medan nalurvårdsverkels funktion som förprö
vande myndighet avses upphöra. MiljöskyddslagsliAningens tillåtlighets
prövning kommer härigenom alt upplevas som belydligl klarare och mera
lättförståelig.

2.1.33 Malmö kommun:---- tillstyrker alt förprövningssystemet förenklas lill alt omfatta endasl två myndigheier, koncessionsnämnden och länsstyrelsen. Uppdelningen i vilka ärenden som skall prövas av vilken myndighel bör klart framgå av miljöskyddskungörelsen. Dock bör som föreslagits naturvårdsverket kunna påkalla all ell anmälningsärende vid länsstyrelsen i stället tillståndsprövas i koncessionsnämnden.

2.1.34 Nora kommun:---- Alt överföra förprövningen av miljöfarlig

verksamhet till hälsovårdsnämnderna är, som utredningen påpekar, olämpligt då hälsovårdsnämnderna föreslås få en utökad tillsynsverksamhet och därigenom en ökad arbetsbelastning.

2.1.35 Norrköpings kommun:--- finner den av miljöskyddsutredningen föreslagna förändringen rörande instanser och prövningsformer vara befogad. Länsslyrelsens beslul bör dock kunna innefalla förbud mot etableringen av en icke önskad verksamhei.

2.1.36 Norrtälje kommun: Kommunen delar utredningens mening all endasl koncessionsnämnden och länsstyrelsen blir prövningsinstanser och att sådana uppgifter ej skall överföras tiU hälsovårdsnämnderna.

Prop. 1980/81:92 154

2.1.37----------------------------- Nyköpings kommun: - finner i slort sett detla syslem tillfreds
ställande. Dock bör vissa erinringar göras. Om en effektivisering av miljö
vårdsärenden skall komma till stånd vore del lämpligt att vissa ärendegrup
per också förprövades av hälsovårdsnämnden. Därmed skulle man vinna att
länsslyrelserna kunde avlastas oeh därmed få lid över för andra uppgifler.

-------- Kommunen anser all hälsovårdsnämnden i forlsältningen bör få

förpröva ärenden rörande miljöfarlig verksamhei vid krossverk, makadamverk, asfaltverk, oljegrusverk, olika slag av läkt, fabrik för framställning av färdiglagad mat, rökeri, tvättinrättning, skrotupplag, anläggning för uppsamling av oljeavfall m. m., molorsportbana och skjutbana. Dessulom bör den nuvarande rätten enligl 10 § miljöskyddskungörelsen bibehållas.

Därutöver anser kommunen alt förprövning av verksamhet enligl 2 § MK
vid ladugård, stall eller annan anläggning mycket väl kan handläggas vid häl
sovårdsnämnderna --- . Hälsovårdsnämnderna har hittills också själva

handlagt ärenden rörande utsläpp av pressaft från siloanläggning och urin frän djurstall även om lagstiftning härom saknas. Del är således rimligare att hälsovårdsnämndens befogenheter i delta avseende fastställes i lag än att de hell borltas.

2.1.38-------------------------- Nässjö kommun: Det finns verksamheter vilka borde kunna

förprövas av hälsovårdsnämnderna. Exempel härpå är djurstallar, viss livsmedelsindustri där nämnden redan nu har att meddela tillstånd enligt annan lagstiftning samt skjulbanor. En sådan ordning skulle dessulom medverka lill ytterligare decentralisering av beslulsfallandel.

2.1.39-------------------------------- Stockholms kommun: tillstyrker alt endasl koncessions
nämnden och länsstyrelserna blir prövningsinstanser .

Kommunen instämmer hell i ulredningens bedömning all prövningsupp-gifier inte skall överföras lill hälsovårdsnämnderna.

2.1.40 Storumans kommun: Storumans kommun har i princip ingen invändning mol del av ulredningen framlagda förslagel, under förutsättning att förslagel medför en enklare och snabbare handläggning av miljöskyddsärendena. Enklare ruiiner får givetvis ej medföra, all kvaUlén på de bedömningar som göres av förprövningsmyndigheten eftersattes.-----------------------------------------------

2.1.41 Strömsunds kommun: Det rationellare förprövningsförfarande! mellan koncessionsnämnden, naturvårdsverket och resp. länsstyrelse samt den breddning av inflytandekretsen vid prövning av miljöskyddsfrågor, som ulredningen föreslår, är ell steg i rätt riktning. Del är inte bara ett klokt förslag, del inrymmer ocksä en medvetenhel om betydelsen all alll fler, myndigheter, ideella organisationer och enskilda, ges möjlighel att få vara med all utforma och skydda det totala samhällels yttre miljö.-----------------------------

Prop. 1980/81:92 155

2.1.42 Umeå kommun: Det är välkommet med den strukturering av lagstift
ningsområdel som gjorts. Principen all koncessionsnämnden och länsstyrel
sen verkställer prövningen av miljöfarlig verksamhet och all naturvårdsver
ket och hälsovårdsnämnden får en mer renodlad slällning i tillsynsverksam
heten är positiv.

Vissa typer av anmälningsärenden borde redan nu kunna prövas av hälsovårdsnämnden, 1. ex. asfaliverk.

2.1.43----------------------------- Väslerviks kommun: Det bör sålunda särskilt poängteras alt

de i utredningsförslaget angivna förprövningsmöjligheterna synes vara avsevärt bättre och för allmänhelen entydigare än den nuvarande ordningen.

2.1.44 Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större kommuner: Kommittén lillslyrker i likhei med hälsovårdsnämnderna förslaget av utredningen att förprövningen av miljöfarliga verksamheler handlägges av två insianser, koncessionsnämnden och länsstyrelsen, med den uppdelning av ärendena dem emellan som skisserats samt all nuvarande dispensprövning las bort.

2.1.45 Svenska kommunförbundet: -. lillslyrker de föreslagna förenklingarna i förprövningssystemet.

2.1.46 Svenska naturskyddsföreningen: Föreningen vill inledningsvis instämma i ulredningens konstaterande att bl. a. nuvarande dispensprövning ibland missuppfattas och kanske också av andra skäl mer och mer spelat ul sin roll. En reformering av prövningssystemel på bl. a. denna punkl är alltså önskvärd.

Liksom ulredningen vill föreningen för sin del förorda all de komplicerade
ärendena handläggs av koncessionsnämnden och att besvär mot koncessions
nämndens beslul föres hos regeringen. Däremol är föreningen iveksam till
förslagel all låla länsslyrelserna bli prövningsmyndighel för övriga ärenden.
Del finns i huvudsak två skäl lill denna tveksamhet från föreningens sida.
Tyngst vägande är att länsslyrelserna är ett samordningsorgan som har alt fö
reträda även andra inlressen än miljövård. Inte minsl det faklum att länssly
relsernas kontroversiella beslul regelmässigt fallas av länsslyrelsernas lek
mannastyrelser vilka har sådan sammansättning att stimulans till
industrialiserings- och andra ulvecklingsprojekl snarare än kraftfullt försvar
av miljön är att vänta gör det olämpligl alt länsslyrelserna anförtros denna
vikliga miljövårdsuppgifi. Alldenslund så gott som samtliga miljövårdsmyn
digheter är underbemannade och tyvärr kan väntas förbli sä under lång tid
framöver finns del också en annan mycket allvarlig risk med all låla länssty
relsen vara prövningsmyndighet. Förklaringen lill della är all länsstyrelsen
skulle få hand om såväl prövnings- som tillsynsfrågor. Om inte re
surserna är lillräckliga,---- f.r del i denna situation troligt alt länsslyrel-

Prop. 1980/81:92 156

serna anser sig vara tvungna all prioritera prövningen framför tillsynen. Ef
tersom de största bristerna redan i dag finns pä tillsynssidan är detta en myc
ket olycklig utveckling. Alll detla talar enligl föreningens mening för alt
förprövnings- och tillsynsuppgifterna bör skiljas ål, varvid del enligl för
eningens mening är lämpligl alt länsslyrelserna behåller de senare .

Föreningen är väl medveten om att det å andra sidan finns fördelar med att
låta länsslyrelserna vara prövningsmyndighel. Föreningen menar emeUertid
att de ovan redovisade nackdelarna är så avgörande att de knappast kan vä
gas upp av dessa fördelar. I varje fall borde enligt föreningens mening mera
noggranl utredas om det finns en alternativ regional förprövningsorganisa-
tion där relationen mellan för- och nackdelar är mera gynnsam. Vad för
eningen därvid i första hand tänker på är ett system med fristående regionala
koncessionsnämnder.--

2.1.47 Sveriges industriförbund: Förslaget alt upphäva dispensinslitutet samt att all förprövning skall göras av endera koncessionsnämnden eller länsstyrelsen är ändamålsenligt. Industriförbundet har intet alt invända mot de i betänkandet skisserade riktlinjerna för valet mellan prövningsformerna ansökan-tillstånd resp. anmälan-besked. Förbundet förutsätter härvid att länsslyrelserna utvecklar en lämplig praxis i vad som gäller handläggningen av anmälningsärenden av olika karaktär och grad av komplexitet. Emellertid anser förbundet att ordet "anmälan" korresponderar dåligt med det utvidgade prövningsförfarandet. Missuppfattning kan uppkomma. Någol hinder för alt använda ordet "ansökan" även i detta fall torde inte föreligga.

2.1.48 Centralorganisationen SACO/SR:- tillstyrker förslagel om

koncessionsnämnden och länsstyrelsen som förprövningsmyndigheler. Nägra
allvarliga anmärkningar kan visserligen inle riktas mol del nuvarande sysle
mel. Utredningens förslag bör dock medföra en förenkling av handläggning
en i många ärenden och dessulom i åtskilliga ärenden medföra en för den för-
prövningspliktige välkommen decentralisering av beslutsfattandet.

2.1.49 Landsorganisationen i Sverige: De förslag som lagts beträffande för
prövning dvs. att koncessionsnämnden blir enda myndighet som har att läm
na tillstånd och alt länsstyrelserna ger besked med villkor i anledning av an
mälan och skärpningen vad avser igångsättning är motiverade.

2.1.50 Svenska hälsovärdstjanstemannaförbundet: Förbundets allmänna
uppfattning är alt man bör så långl möjligt renodla länsstyrelsens ställning
som prövande myndighet och hälsovårdsnämndens som tiUsynsmyndighet.

Ändock lalar praktiska skäl för-- att hälsovårdsnämnden blir för-

prövningsmyndighet rörande mindre avloppsanläggningar — eventuellt genom delegation från länsstyrelsen.

Prop. 1980/81:92 157

2.1.51 Lantbrukarnas riksförbund: LRF delar utredningens uppfattning att del grundläggande systemet med individueU prövning om miljöfarlig verksamhet skaU få påbörjas, fortsätta eller ändras bör behållas,

2.1.52 Riksförbundet för allmän hälsovård: FAH konstaterar alt utredningen föreslår ett förenklal prövningssystem, som i huvudsak inte ger anledning till speciella invändningar. Den föreslagna ordningen att länsstyrelsen skall lämna besked om de villkor som skall gälla innan anmäld verksamhet får påbörjas finner förbundet betydelsefull. FAH ser emellertid som angelägel att prövningssystemet inte blir kvar vid vad utredningen föreslår. Systemet bör ägnas fortsatt uppmärksamhet för att i möjligaste mån vara anpassat till krav och utveckling. Alt miljövården får god anknytning på lokal nivå, dvs. med kommunal förankring, är en fråga av stor betydelse.

2.1.53 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundel kan i princip ansluta sig lill den föreslagna ändringen vad gäller förprövning vid miljöfarlig verksamhet. En förutsättning är dock att utredningens synpunkter härvidlag i allo beaklas och alt även till synes små ingrepp ges en allsidig prövning. Erfarenhetsmässigt står det nämligen klart att också sådana kan få en ofta katastrofal inverkan, inle minst vad gäller fiskebestånd,

2.1.54 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum: delar

utredningens uppfattning att förprövningssystemet bör förenklas så att endast två myndigheter, koncessionsnämnden och länsstyrelsen, i framliden verkställer förprövning angående vissa miljöfarliga verksamheter. Vi ställer oss dock synnerligen kritiska lill att förprövningspliklen f. r\, och enligl det nu aktuella förslaget endasl gäller vissa fabriker och inrättningar, som finns

uppräknade i miljöskyddskungörelsen. vi hävdar att all verksamhet,

som kan leda till skador på människor och miljö bör förprövas.

2.1.55--------------- Vattenvärnet: FörenkUngen vad beträffar arbetsfördelningen

mellan koncessionsnämnden och länsstyrelserna innebär en ralionaUsering som kommer det samlade miljöskyddet till godo.

2.1.56 Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Frän åklagarsynpunkt finns inget att erinra mot de föreslagna ändringarna som inngbär en förenkUng och effektivisering i förhållande till nuvarande system, Av vikt är emellertid att villkor som uppställs för bedrivande av viss miljöfarlig verksamhet så långt möjligl preciseras för att undvika de bevissvårigheler som vanligtvis förekommer i utredningar om miljöbrott.

2.1.57 Stockholms läns landsting:- För landstinget förefaller denna

uppsortering naturlig. Den bör göra det möjligt för koncessionsnämnden att koncentrera sig på de största och mest miljöpåverkande aktiviteterna, samli-

Prop. 1980/81:92 158

digt som del slora flertalet fall kan prövas snabbi genom decentraliseringen lill länsstyrelserna. Strukturomvandlingen i den svenska industrin gäller i hög grad miljöstörande verksamheter — t. ex. järn- och stålverk, trä- och massaindustri — och kan kräva myckel kvalificerade avgöranden om miljöeffekterna, där en centraliserad prövning är nödvändig. 1 fråga om den regionala prövningen instämmer landstinget i utredningens uppfattning all länsslyrelserna är all föredra som prövningsmyndighel framför ett tänkt system med regionala koncessionsnämnder med den nuvarande koncessionsnämnden som överinslans. Frågor där miljöintressena måsle vägas mol andra samhällsintressen bör då avgöras i förtroendemannastyrelsen, medan mera renodlade miljöfrågor kan beslutas i länsförvaltningen.

2.1.58 Karlskrona naturvänner: Framlagt förslag tolkas som en förenkling och biträds.

2.1.59 Kronobergs och Blekinge handelskammare: Utredningen har

inriktat sig på att effektivisera denna förprövning genom all minska såväl anlalel prövningsformer som anlalel prövande myndigheter. Med lanke på all handläggningstidema härigenom kan förkortas avsevärt tillstyrker handelskammaren utredningens förslag på denna punkl.

2.1.60 Nalurvärdsdirektörers förening: Föreningen har inget alt erinra emot alt del nuvarande dispenssysiemel försvinner.------------------------------

2.1.61 Biologsamfundel:---- finner förslaget om ändring i förpröv-

ningsförfarandet vara ett sieg i rätt riklning. Genom all huvuddelen av ären
dena kommer alt prövas av länsstyrelsen, ökar ansvarslryckel genom närhe
ten lill problemen, samtidigt som den regionala överblicken kan bättre ut
nyttjas. Förutsättningen för att detla system skall fungera är 1) alt centrala
anvisningar och direktiv blir så enhetliga som möjligl och 2) alt naturvårds-
enheternas tillgång lill naturvetenskaplig expertis väsentligen ökar.

2.2 Förprövningen vid länsstyrelsen m.m.

Många remissinslanser menar all yllerligare förenkling av förprövningssystemet bör kunna ske genom alt prövningen hos länsstyrelsen i likhet med prövningen hos koncessionsnämnden utformas som ett tiUståndsförfarande och inle såsom utredningen har föreslagit som ett modifierat anmälningsförfarande.

Se 10, 17, 20 och 28 §§ ML i utredningens lagförslag.

2.2.1 Svea hovrätt:- När det gäller utformningen av förprövningsför-

farandel vid länsstyrelsen vill emellertid hovrätten ifrågasätta om man inle bör gå ell steg längre än utredningen föreslagil. Enligt förslaget skall koncessionsnämnden meddela beslut efter ansökan medan länsstyrelsens beslut kal-

Prop. 1980/81:92 I "9

las besked och lämnas efter anmälan. Vidare föreslås all anmälningsförfarandel förstärks och ges mera av reell förprövningskaraklär än f. n. I huvudsak avses gemensamma beslämmelser gälla för förfarandel i ansökningsärenden inför koncessionsnämnden och anmälningsärenden inför länsstyrelsen. Enligl hovrätlens mening bör man dock överväga att la steget fulll ut och införa ell enhetligt ansökningsförfarande. Regelsystemet kan på så säll ytterligare förenklas och länsslyrelsens slällning stärkas. För förelagen är del även en fördel om länsslyrelsens beslul omfattas av rältskrafl på samma säll som beslul av koncessionsnämnden. Självklart bör prövningssystemel göras så flexibelt all handläggningen kan smidigt anpassas till omständigheterna i del enskilda ärendet. På så säll bör kunna förebyggas all ett enhetligl ansökningsförfarande leder lill ökad byråkrati.

2,2.2 Kammarrätten i Stockholm: Förslaget innebär att vissa slag av miljöfarlig verksamhet skall "anmälas" till länsstyrelsen och inte får påbörjas innan länsstyrelsen lämnal "besked om de villkor som skall gälla" (10 §). Den som överträder föreskriften riskerar särskilda påföljder enligl 45 §. Även om det inte sägs vare sig i den föreslagna förfallningsiexlen eller i motiven, synes del uppenbari alt, om länsstyrelsen finner den anmälda verksamheten inte kunna tillåtas ens om villkor föreskrivs, länsstyrelsen måste lämna ell sådant negativt besked med anledning av anmälan och att den påtänkta verksamheten då inte får bedrivas.

Vad ulredningen sålunda föreslagil innebär i verkligheten att för miljöfar
lig verksamhei av ifrågavarande slag krävs tillstånd av länsstyrelsen. Enligl
kammarrättens mening bör då också i klarhetens iniresse länsslyrelsens be
slul i lagtexten kallas beslul om "tillstånd" och anmälan betecknas som "an
sökan". -------

Om alltså--------- tillstånd skall meddelas i vissa fall av koncessionsnämn
den och i andra fall av länsstyrelsen men lillståndsbesluten, såsom ulredning
en tänkt sig, skall ha olika rättsverkningar, uppkommer vissa problem. De
rättsverkningar och den trygghet för sökanden som ett tillstånd av konces
sionsnämnden medför framgår någorlunda klarl av lagtexten. Där
emol framgår inle av den föreslagna laglexten vad som i delta hänseende
skall gälla beträffande länsslyrelsens beslut i "anmälningsärende".

Enligt kammarrättens mening är det emellertid principiellt otillfredsställande alt, om man har ell syslem med tillslåndstvång där koncessionsnämnden skall besluta i vissa fall och länsslyrelserna i andra, ge lillståndsbesluten hell olika innebörd beroende på vilken myndighel som meddelal beslutet. I de fall tillslåndstvång anses böra finnas bör enligt kammarrättens mening meddelade tillstånd ha samma rättsverkningar och alliså bereda sökandena samma trygghet. I annat fall skulle en person, som enligl gällande regler av länsstyrelsen fått sill obligatoriska besked om lillslånd lill viss verksamhet, därefter också behöva söka tillstånd av koncessionsnämnden för alt få den

Prop. 1980/81:92 160

större tryggheten. En sådan ordning skulle säkerligen vara obegriplig för flertalet sökande.

Om, såsom nu förordals, koncessionsnämndens och länsstyrelsernas till
ståndsbeslul skulle få samma rättsverkningar, skulle den frågan uppkomma
huruvida, i sådana fall då tillslåndstvång inte gäller, frivilliga ansökningar
om tillstånd alltid liksom nu borde prövas av koncessionsnämnden eller om
möjligen ansökningar i enklare fall skulle kunna prövas av länsstyrelsen.
Denna fråga skulle behöva regleras i författningstexten.

Av skäl som nu anförts avstyrker kammarrätten utredningens förslag att länsstyrelsen i vissa fall efter anmälan skall lämna besked om de villkor som

skall gälla.------- vill kammarrällen för sin del i stället föreslå ett syslem

som------- innebär all länsslyrelserna i vissa fall skall meddela tillstånd till

miljöfarlig verksamhet och att sådant lillslånd i princip skall medföra samma rättsverkningar som tiUstånd av koncessionsnämnden.

2.2.3------------------------ Socialstyrelsen: Enligl styrelsens uppfattning är dock den av

ulredningen föreslagna terminologin olyckUgt vald. Det bedöms sålunda mindre lämpligt alt kalla länsslyrelsens beslul i ett ärende där miljöfarlig verksamhei prövats "besked" liksom att länsstyrelsens förprövning skaU ske efter "anmälan". Redan av den anledningen att "anmälan" för närvarande används för en prövning som lill sitt innehåll är annorlunda än den föreslagna motiverar att ett annat begrepp används. Det finns annars risk att länsslyrelsens beslut i anmälningsärende före och efter den föreslagna förändringen förväxlas.

Eftersom länsslyrelsens prövning kommer all ha karaktären av tillståndsprövning, bör delta klarl framgå av benämningen. Länsstyrelsen bör sålunda meddela "tillstånd" och inle "besked".

2.2.4-------------------------- Kammarkollegiet: — Lagförslaget ger sken av att "anmälan" är

något annat än "ansökan" och "besked" något annat än "tillstånd". Någon begreppsmässig skillnad mellan uttrycken synes dock ej vara avsedd. För all undanröja missförstånd vid tillämpningen bör, enligl kammarkollegiets mening, ell enhetligt uilryckssäit väljas, förslagsvis "ansökan" och "tillstånd".

2.2.5------------------------- Riksrevisionsverket: 1 detta sammanhang vUl RRV peka på en fråga
som berör besvärsmöjligheierna och rättskraften i de av länsstyrelsen lämna
de beskeden. Länsstyrelsens besked ges enligt utredningens förslag inte sam
ma rättskraft som ett tillstånd av koncessionsnämnden. Ett länsstyrelsebeslut
i form av ett besked hindrar således inte alt frågan om tillåtlighet kan prövas
av koncessionsnämnden och alt nämnden efter framställning från SNV enligl
41 § miljöskyddslagen---- kan fastställa hårdare villkor för den miljö
farliga verksamheten. Till skillnad från de nuvarande dispensbesluten skall
besvär kunna anföras hos regeringen över ett beslut om besked.

Prop. 1980/81:92 161

Om man önskar ändring av villkoren i ett länsslyrelsebesked har således såväl sökanden som SNV möjlighel all välja mellan besvär till regeringen eller begäran om prövning i KN.

Enligt RRVs mening bör konsekvenserna av denna dubbla möjlighel lill överprövning närmare övervägas under den fortsatta beredningen av ulredningens förslag.

2.2.6 Linjenämnden för hälso- och miljövårdsutbildning: — anser

dock att yllerligare förenklingar är befogade. För all rationalisera och förenkla ärendehandläggningen och underlälta för allmänheten all förstå vad prövningen innebär vill nämnden föreslå alt enbarl tillstånd bör utfärdas. Det föreslagna begreppel "besked" — som skall kunna överklagas och vara grundläggande för frågor om avgift eller slraff vid överträdelse av i beskedel lämnade villkor — synes ägnat alt skapa oklarhet kring rättskraften i prövade ärenden.

2.2.7 Lantbruksstyrelsen: Rättssäkerheten för den anmälningspliktige bör
vara densamma som i nuvarande syslem, dvs. alt ell besked från en länssty
relse skall ge samma säkerhet som ett lillslånd enligl nuvarande system ger.
En förelagsekonomiskl rimlig avskrivningstid för gjorda invesleringar måsle
nämligen säkras. Under förutsättning att verksamheten bedrivs enligt de vill
kor som givils för den bör verksamheien inle kunna stoppas ulan all de före
tagsekonomiska konsekvenserna utreds och regleras.

Ell allernaliv kan vara att länsslyrelserna bemyndigas att för viss verksamhet lämna lillslånd och med samma rättssäkerhet som tillstånd från koncessionsnämnden och regeringen ger.

Lanlbruksstyrelsen kräver i en del fall, när statligt stöd lill omfatiande animalieproduklion prövas, all lillslånd enligl miljöskyddslagsliftningen skall inhämtas innan beslut i ärendel kan fallas. Lanlbruksstyrelsen är även av detla skäl angelägen om att länsslyrelsens prövning enligt det förslagna systemet ger oförändrad rättssäkerhet. Om så ej blir fallet kommer lantbruksstyrelsen även i forlsältningen all kräva tillstånd från koncessionsnämnden för alt säkra slalliga garantiåtaganden.

2.2.8 Statens naturvårdsverk: finner det vara positivt att miljö
skyddsutredningen föreslår en förenkling av tillslåndsbegreppen. Begreppen
"lillslånd" från koncessionsnämnden respektive "besked" från länsstyrel
sen täcker någorlunda väl innebörden av de båda myndighelernas beslut.
Verket vill dock förorda en ytterligare förenkling så alt begreppet "tillstånd"
används för både koncessionsnämndens och länsstyrelsens beslul. Verkel vill
vidare ifrågasätta om begreppet "anmälan" bör behållas för prövningsplikti
ga anläggningar.----- Verket föreslår all begreppel "anmälan" i sam
band med prövning ersätts av del gemensamma begreppet "ansökan" samt
att myndigheternas beslul benämnes "tillstånd".

11 Riksdagen 1980/81. / saml Nr 92

Prop. 1980/81:92 162

Länsstyrelsens beslul föreslås ej få samma rättskraft som koncessions
nämndens beslut. Detta innebär t. ex. all föreläggande kan meddelas enligl
40 §, lalan väckas enligl 36 och 41 §§, trots att verksamheten har prövats av
länsstyrelsen enligt miljöskyddslagens tillållighetsregler. En konsekvens av
denna skillnad i rättskraft kan bli all förelagare väljer koncessionsnämnden i
stället för länsstyrelsen som prövningsmyndighet. Enligt nalurvårdsverkels
mening finns del ej skäl all göra denna skillnad, särskill som del föreslås alt
länsslyrelsens besked skall kunna överklagas till regeringen. Natur
vårdsverket menar alt den förenkling som ulredningen åsyftat belräffande
förprövningssystemet även bör slå igenom på detla område så all rättskraften
blir densamma både för koncessionsnämndens och länsslyrelsens beslul.

2.2.9 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Formerna för förprövningen borde
ytterligare kunna förenklas om även länsstyrelsens beslul benämndes lill
slånd. Den skillnad i rällsverkan mellan koncessionsnämndens och länssly
relsens beslul som alltjämt kvarslår, markerar vilken myndighet som lämnal
tillstånd. Någon risk för missförstånd borde därför inle föreligga. 1 lagtexten
markeras delta vid behov genom införandel av "koncessionsnämndens till
stånd" respektive "länsslyrelsens lillslånd".

2.2.10------------------------------------------- Länsstyrelsen i Östergötlands län: anser alt ordel "besked"

är mindre lämpligt som lerm för länsslyrelsens beslut som ofta lorde innehål
la relativt komplicerade villkor. Ordet besked används i annan lagsliflning
som beteckning för ell förhandsulialande inför ell kommande beslul
-------- . Alla prövningsbeslut torde oavsett benämning i allmän
het uppfattas som tillstånd att på vissa villkor bedriva viss verksamhei. Om
de råd och anvisningar som nu meddelas ej följs kan länsslyrelsens lillsynsbe-
foge.iheter med förbud och förelägganden aktualiseras. Härigenom får även
dessa råd och anvisningar i realiteten en sådan lyngd och verkan all de kan
jämställas med tillståndsvillkor. Det synes därför lämpligl att endasl använda
formen lillslånd med därtill knutna villkor för alla beslul som blir följden av
provningsverksamheten hos både länsstyrelserna och koncessionsnämnden.
-------- Att vissa skillnader föreligger i rättsverkningarna mellan länsslyrel
sernas och koncessionsnämndens beslul ulgör inget hinder all kalla båda lill
slånd.

2.2.11 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Del föreslagna syslemel med

anmälan till länsstyrelsen kan dock även i forlsältningen medföra viss osäkerhet hos utövaren rörande vilken väg som skall väljas vid förprövningen. Om den akluella anläggningen enligl miljöskyddskungörelsen skall prövas genom anmälan till länsstyrelsen, kan ändock tillstånd sökas hos koncessionsnämnden. Länsstyrelsen skall vidare, om man finner all anmälan på grund av ärendets principiella vikt eller av annan omständighet ej bör prövas

Prop. 1980/81:92 163

av länsstyrelsen, överlämna detsamma lill koncessionsnämnden för tillståndsprövning. Om länsstyrelsen prövar ärendet och sökanden ej är nöjd med länsslyrelsens beslul kan denne antingen söka lillslånd hos koncessionsnämnden eller överklaga länsslyrelsens beslul till regeringen. Denna olägenhet skulle kunna undanröjas genom att såväl koncessionsnämnden som länsstyrelsen gjordes till tillståndsmyndigheler med molsvarande uppdelning av ärendena enligt utredningens förslag. Länsstyrelsen finner dock den föreslagna lösningen medföra sådana uppenbara fördelar ur förprövningssyn-punkt jämfört med nuvarande syslem alt föreliggande förslag tillstyrkes.

2.2.12------------------------------------------ Länsstyrelsen i Kronobergs län: Att länsslyrelsens besked

måsle avvaktas innan den miljöfarliga verksamheten får påbörjas är mycket positivt. På så sätt markeras anmälningsförfarandets belydelse i miljövårdsarbetet. Länsstyrelsens handläggning av anmälningsärenden bör kunna gå snabbt, normall inom två månader.

2.2.13 Länsstyrelsen i Kalmar län: Del bör noteras att anmälan enligl föreliggande ändringsförslag får en annan innebörd än anmälan enligl nuvarande system. Della kan komma alt ge anledning lill missförstånd. Vidare kan det ur språklig synpunkl diskuteras om länsstyrelsens beslut skall benämnas "besked". Delta begrepp kan ge upphov lill tveksamhet, då man inom andra rättsområden ibland talar om förhandsbesked, vilka anses inte kunna överklagas. Det kan ifrågasättas om inle beskedel i vanlig ordning bör kunna benämnas beslut.

2.2.14 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Även länsslyrelsens prövning bör ske som tillstånd med samma rättsverkningar som vid koncessionsnämndens prövning, särskilt som del är avsett att länsslyrelsens ställningstaganden skall kunna överklagas. Möjligheten för länsstyrelsen all överlämna ärenden av principiell vikl o. d. lill koncessionsnämnden bör kvarstå. Däremot saknas motiv för alt såsom utredningen föreslår ge naturvårdsverket rätt all påkalla alt ell ärende, som handlägges hos länsstyrelsen, skall överlämnas lill koncessionsnämnden.

2.2.15 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Ulredningen inför ulan särskild motivering ett nytt begrepp, kallat besked, som skall utgöra resultatet av länsslyrelsens förprövning av ett anmälningsärende. Eftersom ett dylikl länsstyrelsens besked avses meddelas med villkor och besvärsrält på samma säll som varje annat länsstyrelsens beslut ifrågasattes om inte länsstyrelsens handläggning av ett anmälningsärende kan utmynna i ett beslut. I detla sammanhang vill länsstyrelsen framhålla all del av den reviderade lagtexten bör framgå tydUgare än som visals i ulredningen vilka rättsverkningar som är förknippade med ett tillstånd och ett besked efler beslul av länsstyrelsen.

Prop. 1980/81:92 164

2.2.16--------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: anser alt den föreslagna för
stärkningen av anmälningsförfarandet är en klar förbättring från miljö
skyddssynpunkl men vill i sammanhanget framhålla följande. Ulredningens
förslag att tillståndsbesluten utan att avvakta en tioårsperiod skall under vis
sa omsländigheter kunna förenas med nya och strängare villkor innebäi- en
försvagning av tillståndsbeslutens rättskraft. Skärpningen av anmälningssy
stemet medför ä andra sidan all länsstyrelsens besked i anmälningsärende får
anses komma all tillerkännas en viss grad av rättskraft. Ulredningen fram
håller sålunda bl. a. att villkoren i beskedel — om föreslagel avgiftssystem
införes — blir grundläggande för avgiftsfrågor. Vidare sägs all särskilda skäl
bör föreligga för att i samband med tillsyn skärpa de villkor, som föreskrivits
i beskedet. Besked skall dessulom kunna överklagas. Även om besked i
rätlskraftshänseende inle är helt likställda med tillstånd, är skillnaderna en
ligl länsslyrelsens mening i detla avseende relativt små. Vidare är kraven på
innehållet i tillståndsansökan och anmälan identiska. De föreslagna pröv
ningsformerna företer alltså slora Ukheler. Länsstyrelsen anser därför all en
ytterligare förenkling av förprövningssystemet bör genomföras, innebärande
ett renodlat tillslåndssyslem med prövningen fördelad mellan koncessions
nämnden och länsslyrelser.

2.2.17 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Begreppen "anmälan" och "besked" är inte särskill lämpliga. "Anmälan" ger intrycket att man kan starta verksamheten så snarl man anmält den. Länsstyrelsen föreslår därför att även prövningen hos länsstyrelsen betecknas som "ansökan om tillstånd" och att tillståndsbeslut av länsstyrelsen ges samma rättskraft som tillsländsbeslul av koncessionsnämnden.

2.2.18 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Den rättsliga verkan av de villkor som

länsstyrelsen meddelar vid ett beslut om besked synes något oklar.

Skälet till att utredningen föreslagit ett syslem med så vag rättsverkan framgår inte av texten. Det lorde dock inle vara omöjligt att man ansett all länsslyrelserna inte kan ha expertis inom alla de områden som omfatlas av lagstiftningen. Del skall således finnas en viss möjlighet alt göra bedömningar på bristfälligt underlagsmaterial. Om dessa bedömningar sedermera visar sig vara felaktiga, kan dessa rättas lill inom tillsynens ram.

Enligl den nu gäUande miljöskyddskungörelsen (3 §) finns det möjligheler att företa mindre ändringar vid fabrik eller anläggning efter enbart en anmälan lill länsstyrelsen. Denna anmälan kan behandlas på ell enkelt och smidigt sätt. Del framgår inle av utredningen om del är avsikten att ha denna enklare prövningsform kvar. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör del finnas möjligheler lill ett sådanl enklare prövningsförfarande.

2.2.19-------------- Länsstyrelsen i Värmlands län: Genom föreslagen begränsning av till
ståndens rättskraft-- och den samtidiga betoningen av all beskeden

Prop. 1980/81:92 165

skall vara avgiftsgmndande och alt man kan anföra besvär över dessa m.m. gör att skillnaderna mellan instituten blir ganska små. Del finns en betydande risk alt skillnaden meUan tillstånd och besked framstår som oklar för både de

direkt berörda och en slörre allmänhel.--

Ovan nämnda oklarheter skulle enligl län.sslyrelsen kunna undanröjas och
en förklaring uppnås om en modifierad form av ulredningens alternativ 1
väljs. Enligt delta alternativ lämnas ansökan till koncessionsnämnden eller
till länsstyrelsen med rätt för länsstyrelsen att överiämna ett ärende till kon
cessionsnämnden om omständigheterna så påkallar. Beslulen får i båda in
stanserna formen av tillstånd. Vissa anläggningar behandlas i detla allernaliv
genom anmälan på samma sätt som för närvarande.

2.2.20------------ Länsstyrelsen i Örebro län: Vissa fabriker och inrättningar vars stör
ningar bedöms som inte allt för miljöfarliga får inte anläggas utan att länssty
relsen efler anmälan lämnat besked om vilka villkor som skall gäUa (10 §
ML). Dessa villkor torde liksom villkor i tillstånd vara bindande. Besvär får
anföras över länsstyrelsens beslut. I övrigt är verkan av beskedet om villkor
mer oklart.------- Möjligheten all senare skärpa viUkoren bör enligl läns
styrelsens mening anges i laglexten på samma sätt som skett i 24 § ML belräf
fande lillslånd. Frånvaron av molsvarande beslämmelse i fråga om villkor i
besked skulle för övrigt kunna tolkas så alt möjlighel all skärpa villkoren inte
finns.

Ulredningen anför all villkor som meddelats i besked utgör en naturlig ut
gångspunkt vid tillsynen. Hälsovårdsnämnden skall på grundval av dessa vill
kor meddela föreläggande eller förbud-------- . Eftersom 40 § tredje slyckel

ML endast nämner villkor i tillståndsbeslul, synes eventuella ingripanden få ske med slöd av 40 § första slyckel. Om villkor i besked skall ha den direkta verkan, som utredningen anger, bör detta framgå av laglexten.

---------- Enligt förslagel kan länsslyrelsens lämnade besked i ell anmäl
ningsärende överklagas hos regeringen. Eftersom all miljöfarlig verksamhei
kan prövas av koncessionsnämnden skulle överprövning av besked kunna ske
i nämnden. Del bör klargöras om denna möjlighet lill överprövning i två in
stanser skall vara möjlig. Enligl länsslyrelsens mening vore del bättre från så
väl rättssäkerhets- som tillsynssynpunkt om länsstyrelsen kunde meddela lill
slånd med bindande villkor som endasl kunde överprövas av regeringen.
Även för anläggningens ägare vore sannolikt en sådan prövning att föredra.
Med hänsyn lill de rättsverkningar ell lillslånd av koncessionsnämnden har
kan dock ägaren tänkas föredra ell sådanl lillslånd.

2.2.21 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Den prövning av anmälningsären
den som föreslås ske vid länsstyrelsen har många likheter med koncessions
prövning. Därför är del knappasl lämpligl all ha skilda benämningar på de
två prövningsformerna. Också vid länsslyrelsens prövning bör därför ordel
lillslånd användas. Även prövningsförfarandel hos länsstyrelsen bör ske ef-

Prop. 1980/81:92 166

ter ansökan och inle efler anmälan. Härigenom undviker man missförstånd på grund av sammanblandning med nuvarande anmälningsförfarande.

2.2.22 Länsstyrelsen i Västernorriands län: Förslagel alt länsstyrelsen skall
lämna "besked" med erforderliga villkor i anmälningsärende vid länsstyrel
sen föranleder viss tveksamhet. Om anmälningsförfarande skall råda vid

länsslyrelseprövning---- kan ordel "medgivande" anses ha ett klarare

innehåll än del nya ordet "besked". Men skäl lalar också för all man skulle sträva efter att helt jämställa prövning vid koncessionsnämnden och vid länsstyrelsen och kalla båda beslulen för "lillslånd". Della kan leda till all de formella prövningskraven på länsstyrelsen ökar något med hänsyn till

rättskraften i tillslåndsbeslutet- . Å andra sidan bör en prövning hos

länsstyrelsen, med beaklande av alla möjligheler lill äterförsäkring av beslu
len, inte behöva ha ell handikapp i form av sämre rättskraft än ett beslut av
koncessionsnämnden. Även vid prövning av ett anmälningsärende hos läns
styrelsen är ambitionerna höga alt tillgodose krav på inflytande från kommu
nerna, naturvårdsverket och allmänhelen m. fl. Om skillnaden i prövnings
förfarande reellt sett är liten, bör båda prövningarna resullera i tillstånd. En
någol mer summarisk prövning på länsslyrelsenivå innebär inle nödvändigt
vis alt prövningen har lägre kvalilel.--

2.2.23----------------------------------------- Länsstyrelsen i Norrbottens län: Med hänsyn lill föreslagna

ändringar bör dock anmälan lill länsstyrelsen ersättas av lillslånd. Som skäl för ändring av anmälan till lillslånd kan bl. a. anföras all begreppel anmälan allmänt lorde uppfattas som mindre förpliktande. Del är också inkonsekvent alt enligl ulredningens förslag prövning av kommunala avloppsreningsanläggningar skall ske endast efler anmälan (oavselt storlek) medan anordnande av vattentoalett enligl hälsovårdsstadgan kräver tiUstånd av hälsovårdsnämnden.

Någon ändring i förhållande till utredningens förslag av länsstyrelsens handläggning av sådanl ärende, som normalt lorde bli mindre omfattande än prövningen hos koncessionsnämnden, erfordras inle. Beslämmelserna i 24 och 27 §§ miljöskyddslagen för omprövning av tillståndsbeslul kan möjligen anföras som skäl emot all anmälningsärendena blir tillståndsärenden. För alt göra det möjligt alt något lättare ändra villkor i lillslånd från länsstyrelsen kan vissa kompletteringar införas som möjliggör en önskvärd smidighet i lilllämpningen. Om anmälningsförfarandel behålls trots del ovan anförda bör övervägas all kalla länsslyrelsens beslut för medgivande.

2.2.24------------------------------ Eskilstuna kommun: 17 § i ulredningens förslag ger före
skrifler för länsslyrelsens handläggning av anmälningsärenden. Kommunen
menar alt hälsovårdsnämndens uppgifter som tillsynsmyndighet i anmäl
ningsärenden underlättas och befrämjas av största möjliga öppenhet och
kontakt gentemol sökande och sakägare redan vid förprövningen. Därför fö-

Prop. 1980/81:92 167

reslås alt anmälningsärenden handläggs efler i huvudsak samma regler som
gäller för tillståndsärenden enligt 14 § ML.

2.2.25 Hässleholms kommun: Ordel "besked" får anses som ell alllför vagt ullryck vid prövning av miljöfarlig verksamhei och kan av allmänhelen uppfattas som mindre krävande och förpliktigande än tillstånd. Med anledning härav bör även länsslyrelsens prövning utmynna i ell lillslånd i slällel för besked om villkor för verksamheien.

2.2.26 Norrköpings kommun: De föreslagna benämningarna på förpröv-ningsförfarandel hos länsstyrelsen är mindre lämpliga. Så bör "anmälan" kallas för vad den egenlligen är, nämligen "ansökan". Länsslyrelsens beslut bör få en klarare bestämning. Om man inte vill använda "tillständ" utan förbehålla det för koncessionsnämndens beslul lorde "medgivande" bällre beskriva vad beslulel innehåller.

2.2.27 Olofsiröms kommun: Utredningen föreslår med anledning av all dispensförfarandel missuppfattas att tillståndsansökan till länsstyrelsen skall kallas anmälan. Anmälan är enligt allmänt språkbruk någol annat och termen kommer därför säkert att missuppfattas i stil med "att det räcker med bara en anmälan". Eftersom länsslyrelsens prövning egentligen innebär en tillslåndsprövning bör den också kallas ansökan resp. beslul om tillstånd. Om del finns anledning särskilja koncessionsnämndens tillstånd kan della benämnas koncession.

2.2.28 Västerviks kommun:----- Del kan dock ifrågasällas om inle den

föreslagna anmälningsskyldigheten också kan misstolkas. En enligt kommunens mening bättre och tydligare formulering är all de ifrågavarande anläggningarna inle finge anläggas förrän länsstyrelsen på begäran lämnal besked över de villkor som skall fjälla.

2.2.29 Skellefteå kommun: Till skillnad från lidigare anmälningsförfarande, måsle länsslyrelsens besked — enligl den föreslagna ändringen — avvaktas innan anmäld verksamhet får påbörjas. Sistnämnda förhållande bör innebära, all anläggningar som anmälan gäller i högre grad än för närvarande får en ur miljöskyddssynpunkl riklig ulformning.

2.2.30 Svenska kommunförbundet:-- Allmänhel och förelag lorde få

svårt alt förstå skillnaden mellan ell koncessionsnämndstillstånd och ell länsslyrelsebesked, särskill som del skall föreligga särskilda skäl för all vid tillsynen kunna skärpa de ställningstaganden som föregått även ett besked.

Enligt förbundel finns det anledning överväga yllerligare ell steg mot ett förenklat och effektiviserat prövningssystem. Sålunda bör lillslånd kunna ges av koncessionsnämnden beträffande anläggningar enligl 136 § a i bygg-

Prop. 1980/81:92 "68

nadslagen,---- . För övriga anläggningar bör länsstyrelsen kunna medge

tillstånd. Vid tveksamhet om lämpUg prövningsmyndighel bör koncessionsnämndens uppfattning vara utslagsgivande.

Med ett regelsystem, som medger en omprövning av tillstånd under löpande 10-årsperiod, om speciella förhållanden så kräver, lorde denna förenklade tillståndskonstruktion kunna tiUgodose både företagens, aUmänhetens och myndigheternas intressen.

2.3 Information och samråd m. m.

Det övervägande antalet remissinstanser är positiva lill eller har inle någol alt erinra mot utredningens förslag som syfiar till all allmänheten, sammanslutningar, kommuner och myndigheier dels skall få möjlighet att på ett tidigt stadium sätta sig in i verkningarna av en planerad miljöfarlig verksamhet, dels kunna påverka verksamhetens lokalisering och utformning ur miljöskyddssynpunkt.

Många instanser anser emellertid alt utredningens förslag om information och samråd är alltför långtgående.

Se 12 a och 17 §§ ML i utredningens lagförslag.

2.3.1 Justitiekanslern: Vid min utredning av BT Kemi-fallet kunde jag notera
att det rådde missnöje från ortsbornas sida med informafionen lill allmänhe
ten om koncessionsärendena och om verksamheten vid fabriken. Man tyckte
att den information man fick var alltför knapp och kom på ell för senl sta
dium. Man föreföll hysa den åsikten alt allmänheten i realiteten knappasl ha
de några möjligheler att komma fill tals och utöva inflytande.

Informationsfrågan har uppmärksammats av utredningen, som i en ny be
stämmelse, 12 a §, föreslår regler om ökat samråd och förbättrad informa
tion. Förslaget innebär tvivelsutan en väsentUg förbättring. Till ulredningens
uttalande---- att endasl lillslåndspliktiga ärenden normalt bör bli före
mål för ett mera fullständigt informaiionsförfarande ställer jag mig dock frå
gande.

2.3.2----------------- Riksåklagaren: Länsstyrelsens allmänna skyldighet enligt den

föreslagna lydelsen i 17 § att samråda med berörda myndigheter synes mig böra kompletteras med en särskild bestämmelse om att länsstyrelsen, då anledning därtill förekommer, bereder naturvårdsverket tillfälle yttra sig i anmälningsärende före länsstyrelsens avgörande. Detla skulle skapa en garanli för att ett överlämnande tiU koncessionsnämnden sker vid behov.

2.3.3--------------- Svea hovrätt: föreslår att 12 a § fjärde styckei får sådan ul
formning att "den som kan komma att beröras av företaget" skall få tillfälle
att framställa de angivna önskemålen. Vidare synes de sammanslutningar
som nämns i tredje styckei böra få motsvarande möjlighet alt framställa öns
kemål.

Prop. 1980/81:92 169

2.3.4 Kammarrätten i Stockholm: Vad först gäller frågan om inhämtande av
råd och anvisningar kan kammarrällen inle finna annat än alt bestämmelsen
därom i nuvarande 11 § miljöskyddskungörelsen är tillräcklig. Något behov
av att flytta denna bestämmelse till miljöskyddslagen och dessutom föreskri
va att inhämtandet av råd och anvisningar skall vara obligatoriskt föreligger
inle.

Vad härefter gäller de i 12 a §--- föreslagna reglema om informa-

fionsplikt m. m. synes de enligt kammarrättens mening gå för långt. Det är i och för sig viktigl att information lämnas men det bör lämpligen ske i vederbörande myndighets regi sedan ärendel anhängiggjorts där. Regler därom har intagits i 14 § och i den föreslagna nya lydelsen av 17 § miljöskyddslagen. Dessa regler måsle anses tillräckliga. Att dessutom i 12 a § införa beslämmelser om ell liknande förfarande redan före ärendets anhängiggörande synes ägnat alt skapa onödigt krångel.

2.3.5--------------------------- Kammarkollegiet: Det förberedande informationsarbetet be
höver kanske inle alltid bli så omfatiande som förfatlningsrummet enligl sin
ordalydelse kan synas förutsätta. Dels kan det finnas skäligen enkla fall, som
inte påfordrar något mera kostsamt informationsförfarande, dels kan ibland
ett alllför omfattande förberedelsearbete visa sig föga gagna prövningsmyn
dighelerna i deras utrednings- och beslutsverksamhet.

-------- Utredningens avsikl kan knappast ha varil att en förelagare i alla

förekommande fall skall behöva vända sig både tiU naturvårdsverket och länsstyrelsen. En rimlig tolkning borde vara alt råden och anvisningarna skall inhämtas från naturvårdsverket i sådana faU, då koncessionsnämnden ger fillstånd efter ansökan, och från länsstyrelsen i sådana fall, då länsstyrelsen lämnar besked efter anmälan.

-------- Samma tidsfrist — i god tid innan — har kommit att anges i såväl

första som Iredje siyckena av del nu föreslagna förfaltningsrummel. Givetvis skall dock de i första slyckel angivna föreskrifterna först iakttagas, innan kommuner och myndigheter bereds tillfälle att yttra sig enligt andra stycket och informalion om förelaget lämnas enligt tredje stycket. I tredje slyckel utsäges inle klarl, i vad mån de sammanslutningar och den ortsbefolkning liU vilka informalion skaU lämnas även skall beredas tillfälle att framlägga sina synpunkter; jfr beträffande den efterföljande informationsverksamheten i länsstyrelsen 17 § utredningens lagförslag och i koncessionsnämnden 14 § miljöskyddslagen. En precisering av författningstexten i angivna hänseende

synes påkallad.---- "Utövaren" i sista styckei bör lill förebyggande av

missförstånd utbytas mot det i förfaltningsrummels föregående stycken
-------- använda ordet "företagaren". Även detta stycke lorde avse ell för
beredelsemoment. Del är säkerligen inte utredningens niening alt stycket
skall lillämpas på ell företag som redan drivs i enlighet med ett vederbörligen
lämnat medgivande.----

De statliga och kommunala myndigheier som anges i förfaltningsrummels

Prop. 1980/81:92 170

första siycke är enligl ordalydelsen snävare avgränsade i jämförelse med vad som nämns i 12 a § andra styckei förfallningsförslagel. Det får i sammanhanget påpekas alt del ofta inte är ovikfigl alt samråd sker med de myndigheter som har alt bevaka de lokala planfrågorna.

Den föreslagna lydelsen av 17 § kan i sina huvuddrag sägas överensstämma med vad som gäller för koncessionsnämnden enligt 14 § miljöskyddslagen. 14 § är dock enligl ordalydelsen inle fullt lika restriktiv, när det gäller all höra dem som kan beröras av den miljöfarUga verksamheien — vilkel också verkar befogal med hänsyn lill all det ofta är anläggningar av större allmänt intresse och med allvarligare konsekvenser ur miljösynpunkt som kommer under koncessionsnämndens prövning.

2.3.6 Fiskeristyrelsen: Förslagel alt införa ett informations- och

samrådsförfarande som i liden skall föregå ansökan/anmälningens behandling tillstyrkes. Del måsle vara myckel positivt för allmänhet, sammanslutningar, kommuner och myndigheter alt så tidigt som möjligt erhålla informalion om en planerad miljöfarlig verksamhei för all kunna påverka dess lokalisering och ulformning.

2.3.7 Statens naturvårdsverk: tillstyrker ulredningens förslag om

informations- och samrådsförfarande i samband med prövningen.

Naturvårdsverket anser att del är viktigt all kontakter mellan förelagen, berörda myndigheter och sammanslutningar och allmänhelen blir så goda som möjligt.

Enligl 12 a § i förslaget skall den som vill påbörja eller väsentligen ändra miljöfarlig verksamhei, som är förprövningspliktig enligt miljöskyddslagen, i god tid innan ansökan eller anmälan därom ges in, inhämta råd och anvisningar från naturvårdsverket och länsstyrelsen. Enligl naturvårdsverkets uppfattning torde del vara lillräckligl att råd och anvisningar inhämtas antingen från naturvårdsverket eller länsstyrelsen, vilkel f. n. siadgas i 11 § miljöskyddskungörelsen.

1 17 § miljöskyddslagen föreslås bl. a. alt länsstyrelse skall kunna kungöra ett ärende om det är nödvändigl för utredningen. Det är ofta svårt all på ell tidigt stadium av ärendets handläggning avgöra om del är nödvändigl alt kungöra ärendel och ofta visar del sig först efler en kungörelse om ärendel är kontroversiellt. På grund härav och för att garantera förbättrad information anser naturvårdsverket all del i princip skall vara obligatoriskt all kungöra ärendel, eftersom del är del enklaste och säkraste sättel ati nå dem som kan beröras av en miljöfarlig verksamhet.

2.3.8 Koncessionsnämnden för miljöskydd: De nya bestämmelserna

om information och samråd--- är enligl koncessionsnämndens mening

i oeh för sig ändamålsenliga, när fråga är om förelag som kan antagas föranleda mera belydande omgivningsstörningar eller andra olägenheler. Beaklas

Prop. 1980/81:92 '71

bör emellertid all åtskilliga förprövningsplikliga förelag, såväl industriella som kommunala, är föga ingripande, varför för deras del en särskild informations- och samrådsprocedur före tillstånds- eller anmälningsförfarandet skulle innebära en hell onödig men ganska tidsödande omgång. Koncessionsnämnden anser all det är lillräckligl med en föreskrifl om all den som planerar ell förprövningsplikligl förelag i god tid skall inhämta råd och anvisningar från naturvårdsverket eller länsstyrelsen (jfr 11 § miljöskyddskungörelsen) jämle en beslämmelse av innebörd all länsstyrelsen kan ålägga företagaren all före ingivande av ansökan eller anmälan informera kommuner, myndigheier, sammanslutningar och ortsbefolkning om den planerade verksamheien.

2.3.9 Stiflelsen industrins vatten- och luftvårdsforskning: Den information som föreslås i 12 a § har likhet med sådan information som ges i vatlenmäl enligl vattenlagen. Viktigt är all deUa institut inle slentrianmässigt växer ul till en andra koncessionsförhandling med den lid och kosinad detla kan medföra. I de flesta fall torde den informalion som ges i samband med koncessionsförhandlingen vara fulll tillräcklig.

2.3.10 Statens planverk:--- Förslagel främjar bl. a. miljögruppernas

möjligheler att komma lill tals. Dessa är ofta synneriigen aktiva i konces
sionsärenden och har känt det som en brist alt de alltför sent kommit in i mil
jöskyddsprövningen. Samrädsförfarandet är dock inte tillfyllest för bygg
nadsnämndernas bedömning av planfrågorna .

---------- Enligt planverkels erfarenhet från remissyttranden i koncessions
ärenden är del inle ovanligt all problem uppstår med anledning av bristande
samordning mellan miljöskydds- och planprocessen.

-------- Angeläget är alt--------- slällningstaganden till miljöstörande

verksamheter föregås av översiktliga konsekvensbeskrivningar frän miljö-
vårdssynpunkl, så all koslnaderna för erforderliga tekniska miljövårdsåtgär
der kan vägas mot nyttan av förändringar och så att effektiva åtgärdspro
gram kan upprättas.---- planverket har även förutsatt att dessa frågor

uppmärksammas i den pågående översynen av plan- och byggnadslagstiftningen och all berörda myndigheter ges uppdiag och resurser att utarbeta råd och vägledning för kommunernas och länsslyrelsernas arbete i dessa hänseenden.

Obligatoriska remissinstanser i miljöskyddsärenden bör — som hillills enligl koncessionsnämndens praxis — vara kommunstyrelsen och hälsovårdsnämnden, men även byggnadsnämnden, som hittills regelmässigt lämnats utanför, bör höras. Även länsslyrelsernas planenheter bör delges då de ofta är ovetande om de nylokaliseringar som sker enligl miljöskyddslagen, genom all endasl nalurvårdsenheten yttrar sig. Planverket har i ell slorl antal remissvar påpekat vikten av alt de lokala planmyndighelernas yttranden föreligger. Del hade varil önskvärt om det i molivutlalandena lill nuvarande lag

Prop. 1980/81:92 172

slagits fast betydelsen av att plansynpunkter förs fram genom byggnadsnämnden och planenheten.

-------- Även om man inte kan gå så långt som lill alt kräva fastställd

plan före varje miljöskyddsprövning bör dock någon form av planarbeie vara igångsatt och plan förslagets inriktning vara känd vid miljöskyddsprövningen. Förhållandet synes böra föranleda ändring i lagtexten så alt byggnadsnämndens lidiga medverkan inskrivs som ett obligatorium. Ulredningens förslag i 12 § synes därför inle tillfyllest för att garantera byggnadsnämndens medverkan. Vidare bör i lagen inskrivas all lokalisering av nyanläggning bör föregås av planmässig prövning.

2.3.11 Delegationen för förelagens uppgiftslämnande: Långa handläggningslider, bland annat på grund av nuvarande lagstiftning, orsakar industrin problem bland annat på exportmarknaden. DEFU anser det angeläget att det ökade samrådet sker på ett sådant sätt och i sådana former alt handläggningstiderna inle förlängs ulan i stället förkortas. Del är därför viktigt att kontakter mellan företagen, myndighelerna, sammanslutningar och allmänheten inte formaliseras i onödan. En anpassning bör ske lill omständigheterna i det enskilda fallet.

2.3.12 Länsstyrelsen i Stockholms län: Förslagel om ell informations- och samrådsförfarande som skall föregå behandUngen av en anmälan eller ansökan tillstyrks. Ordalydelsen bör dock ändras så all det klart framgår

all informations- och samrådsfrågan inte skall behandlas schablonmässigt utan att hänsyn skall tas lill omständigheterna i varje särskill fall.

I anmälningsärende skall länsstyrelsen samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsenthga intressen att bevaka i ärendel. Det är angelägel att dessa samråd kan ske så snabbt och enkelt som möjligl, särskill i rutinärenden och i ärenden av mindre vikt.

2.3.13---------------- Länsstyrelsen i Södermanlands län: delar utredningens upp
fattning om det angelägna i att bred information i miljöfrågor lämnas all
mänhelen sä tidigt som del är praktiskt möjligt, särskilt då det är fråga om
stora och omgivningspåverkande anläggningar. De föreslagna reglerna är
emellertid så ambitiösa, all länsstyrelsen ställer sig tvivlande till om del går
att leva upp till den tänkta ambitionsnivån. Såväl företag som länsstyrelsen
kommer all slällas inför slora krav och svåra avvägningsfrågor. Detla gäller
inle minst länsstyrelsen, som skall bedöma, vilket informations- och sam
rådsbehov som kan föreligga. 1 många fall kan företagens förebärande av
sekretesskrav i fråga om exempelvis produktion, i del tidiga informaiionsske-
de del är fråga om, innebära särskilda problem. Länsstyrelsen vill också be
tona all ulredningens förslag kan komma all leda lill ökad formalisering och
byråkratisering, saml alt handläggningstiderna för ärendena kan komma att
öka väsentligt.------

Prop. 1980/81:92 173

---------- Det bör därför övervägas, om inle lagtexten i 12 § a bör omarbe
tas — mildras — i vissa avseenden, så all inle kraven blir större än att myn
digheterna och förelagen kan klara erforderlig informafion i de verkligt stora
och betydelsefulla miljöskyddsärendena.

Länsstyrelsen anser vidare att det knappast kan vara meningsfullt att den som planerar miljöfarlig verksamhet före ansökan eller anmälan skall tvingas inhämta råd och anvisningar från såväl naturvårdsverket som länsstyrelsen.

-------- Första styckei 12 § a bör därför ändras lill innebörden att råd och

anvisningar skall inhämtas från länsstyrelsen som vid behov kan påkalla bistånd från naturvårdsverket och samråda med hälsovårdsnämnd.

---------- Länsstyrelsen konstaterar all även 17 § ML innehåller vissa av
vägningsfrågor. Således sägs i andra slyckel: Om del är nödvändigt för utred
ningen i ärendel kan länsstyrelsen etc. Troligen avses härmed all i väsenlliga
och betydelsefulla fall av miljöfarlig verksamhet skall de, som kan beröras
härav, beredas tillfälle all yttra sig före beslul. Ordvalet (nödvändigt) synes
inle tillämpligt, då del anlyder någol objektivt påvisbart medan del i realite
ten är en bedömningsfråga.

2.3.14------------------------- Länsstyrelsen I Östergötlands län: — Del förefaller vidare onö
digt alt den som vill påbörja eller väsentligt ändra miljöfarlig verksamhei
som är förprövningspliktig före ansökan skall inhämta råd och anvisningar
från både länsstyrelsen och naturvårdsverket. Samråd med länsstyrelsen bor
de vara fulll tillräckligt.-----

De föreslagna formerna för informalion och samråd synes oklara. Del förefaller föga meningsfulll all kräva all ell företag skall informera och eventuellt även hålla .sammanträde på platsen i ell så tidigt skede som ulredningen tänkt sig. Det borde i stället räcka alt förelagaren ifråga samråder med länsstyrelsen varefter ansökan inges. Sedan ansökningshandlingarna eventuellt kompletterats kungörs ärendet. 1 kungörelsen kan tid för sammanträde med informalion från sökanden meddelas. Efler det all skriftväxling avslutats sker sammanträde med parterna. Ny besiktning hålls endast om del framstår som nödvändigl.

2.3.15--------------------------------------- Länsstyrelsen i Jönköpings län: Den föreslagna samrådsplik
ten är i och för sig önskvärd. Underiålenhet all fuUgöra samrådsskyldighelen
är enligl förslagel osanklionerad. Del oakiat är det värdefullt all sådan skyl
dighel skrivs in i lagen. Det bör emellertid vara fullt lillräckligl all samråd
sker endasl med länsstyrelsen. 1 de fall länssty;elsen önskar erhålla synpunk
ler från naturvårdsverket bör della kunna ske ulan att samråd med natur
vårdsverket föreskrivs i lagen.

Del informationsförfarande, som enligl utredningens förslag skall föregå ansökans resp. anmälans behandling, synes någol komplicerat. Det borde räcka all sökanden samråder med länsstyrelsen varefler ansökan eller anmälan inges. Sedan handlingarna kompletterats kungörs ärendet. 1 kungörelsen

Prop. 1980/81:92 174

kan lid för information från sökanden och sammanträde utsättas. Detla sammanlräde bör i princip ledas av prövningsmyndighelen. Sedan skriftväxling avslutats sker sammanträde med parterna. Ny besiktning kan härvid hållas om detla framstår som nödvändigl.

2.3.16 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Belräffande de delar av förfallnings
förslagel som rör prövningen ställer länsstyrelsen sig myckel tveksam lill stör
re delen av den föreslagna lydelsen av 12 a §. Det förefaller märkligt

att naturvårdsverket, som föreslås få klar parlställning, skall påverka utformningen av en ansökan. Ell samråd med länsstyrelsen borde vara fulll lillräckligl.

---------- Vidare föreslås företagaren bli skyldig alt före ansökan eller an
mälan bereda kommuner, myndigheier, sammanslutningar, ortsbefolkning
och enskilda personer möjlighel alt påverka densamma. Della kommer

-------- att medföra slora praktiska problem. Förslagel bäddar för en

omfattande korrespondens innan sökanden kommil in med ärendel till prövningsmyndigheten. Detla kommer sannolikl att uppfattas som besvärande för sökanden, som vanligtvis inte vill offentliggöra sina planer förrän ell färdigt förslag föreligger. Dessutom skulle prövningen försvåras om remissinstanserna band upp sig redan i detla skede.

Del sagda skall inte tolkas så alt länsstyrelsen motsätter sig ett vidgat samråds- och informaiionsförfarande — tvärtom. Men detta bör i stället ske under inledningsskedet av myndighetens behandling av ansökan/anmälan. Beslämmelserna om samråd bör därför i tillämpliga delar föras över lill 17 §.

2.3.17 Länsstyrelsen i Kalmar län:- I de flesta fall lorde här samråd

med länsstyrelsen vara fulll tillräckligl. 1 övrigl är de former för information och samråd som anges i denna paragraf oklara. Länsstyrelsen anser del väsentligt all det kommer lill slånd en ökad information om miljöfarlig verksamhet och all det därmed också ges ökade möjligheter att framställa synpunkter och önskemål om denna. För att informalion och eventuellt sammanträde på platsen skall kunna ge avsett resultat bör vetskapen om verksamheten och dess eventuella effekter vara relativi fullständig. Det förefaller därför mindre meningsfullt att informera på det sätt som ulredningen tänkt sig i ett alllför tidigt skede. Del borde räcka all sökanden efter samråd med länsstyrelsen på sätt som sker i planärenden inger ansökan. Sedan ansökningshandlingarna evenluelll kompletterats kungörs ärendel. I kungörelsen kan tid för information från sökanden och tid för sammanlräde anges. Sådan informalion och eventuellt sammanlräde bör hållas i god lid innan lid för slutligt yltrande lill prövningsinstansen har gått ut enligl kungörelsen. Sedan skriftväxlingen avslulals sker sammanlräde med parterna. Ny besiktning hålls endasl om del framstår som nödvändigt. Genom ett sädanl förfaringssätt får allmänhelen tillfälle alt slälla frågor och sökanden får möjlighet att

Prop. 1980/81:92 175

rätta till eventuella missförstånd i ett betydligt tidigare skede i handläggningen än med nuvarande system.

2.3.18-------------------------------------- Länsstyrelsen i Blekinge län: ställer sig po,sitiv till ett ökat

samrådsförfarande i enlighet med vad som föreslås i 12 a § första stycket miljöskyddslagen.

-------- Risk föreligger dock att en omfattande skriftväxling fördröjer

projekteringstiden och beslutsprocessen med fördyringar som följd. Sökan
den kan uppfatta förfarandel som besvärande, då man ofta inte vill offentlig
göra sina planer förrän ett färdigl förslag föreligger. Det kan knappast heller
vara realistiskt all räkna med all remissinslanserna kan inta sin slutliga släll
ning i ett så pass tidigt skede.-

Länsstyrelsen föreslår i stället alt den som avser att utföra förprövningspliktig verksamhei inledningsvis samråder med naturvårdsverket och länsstyrelsen varefter ansökan/anmälan inges. Sedan ansökningshandlingarna eventuellt kompletterats kungörs ärendet. I kungörelsen bör tid för information från sökanden och för sammanträde utsättas. Prövningsmyndighelen bör leda sådant vidgat samråds- och informationsförfarande. Sedan skriftväxling avslutats hålls sammanträde med parter och andra berörda, varvid ny besiktning om så erfordras kan företas.

2.3.19----------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: anser all det av utredningen

i 12 a § föreslagna samråds- och informalionsförfarandel hell bör ulgå, eftersom ell tillämpande därav skulle leda till en omfallande byråkratisering och väsenlligl ökad lidsåtgång för genomförande av ell miljöskyddsärende. Del kan inle vara rimligl all en sökande blir skyldig all innan ansökan inges inhämta råd och anvisningar från såväl naturvårdsverket som,länsstyrelsen. Ell samrådsförfarande med länsstyrelsen lorde vara fulll tillräckligl. I mer komplicerade fall är del naturligt att länsstyrelsen tar konlakl med naturvårdsverket för samråd, vilkel är en självklarhet som del synes överflödigt all lagstifta om.

Sisla slyckel i ovannämnda paragraf, dvs. att utövare skall på lämpligt säll bereda enskilda personer tillfälle all framslälla önskemål om åigärder och försiktighetsmått, synes direkt olämpligt. Ett sådant förfaringssätt torde inte bidra lill alt få till slånd en konstruktiv behandling av frågan om lämpliga miljöskyddsåtgärder.

Det föreslagna samråds- och informationsförfarandet innan ansökan inlämnas bör ersällas med erforderliga föreskrifler om samråd och informalion med den förändringen all länsstyrelsen bör avgöra informationens omfattning och verkställande. Om sammanträde befinnes nödvändigt bör della hållas så snart som möjligl efler del all ansökan inlämnats och alltså varken så som ulredningen föreslår innan denna lidpunkt eller så som nu sker vid koncessionsärenden efter det att såväl myndigheter som sakägare avgett skriftliga yttranden. Koncessionsnämndens sammanträden synes närmasl va-

Prop. 1980/81:92 176

ra en kvarleva från tidigare lagstiftnings mer formella domslolsförfarande och knappasl nödvändiga vid en adminislraliv tillståndsprövning.

2.3.20------ Länsstyrelsen i Hallands län: Belräffande frågan om samråd och in
formalion delar länsstyrelsen ulredningens uppfattning alt kommuner, myn
digheter, sammanslutningar och allmänhet bör få ökade möjligheter all sätta
sig in i verkningarna av en planerad miljöfarlig verksamhet. Det föreslagna
samråds- och informationssystemet bör ge ökade möjligheter att på ett tidigt
stadium beakta frågor, som regleras av annan näriiggande lagsliflning exem
pelvis räddningstjänst enligt brandlagen. Reglerna för samråd och informa
tion bör emellertid kunna förenklas och förtydligas. Det synes

exempelvis knappasl ändamålsenligt att den som planerar en prövningsplik-lig verksamhei skall inhämta råd och anvisningar både från naturvårdsverket och länsstyrelsen. Del borde räcka med alt samråd sker med länsstyrelsen, som därvid kan förmedla synpunkler från naturvårdsverket.

2.3.21----------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget om en utökad in
formationsplikt ------ kan i stort sett lillslyrkas. Lagtexten kan dock inge

uppfattningen alt även tillkomsten av relativt små anläggningar skall föregås

av omfattande och tidskrävande information. Av belänkandel-

framgår dock att ulredningen inle tänkt sig en sådan lolkning. Lagförslaget
bör därför justeras så att delta framgår av den slutliga lagtexten. Sökande el
ler anmälare föreslås — vara skyldig att i god tid innan ansökan och

anmälan inges inhämta råd och anvisningar från naturvårdsverket och länsstyrelsen. Denna skyldighel bör kunna begränsas till att avse endasl råd och anvisningar från länsstyrelsen.

2.3.22--------------------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Ett samråd med länsstyrelsen

borde vara fulll tillräckligl. De former för informalion och samråd som anges i samma paragraf är för övrigt oklara. Enligt länsslyrelsens uppfattning kan den utvidgade informationsplikten rimligen endasl avse större verksamheter. Detla bör komma lill direki uttryck i lagtexten. Vidare bör del ankomma på länsstyrelsen all leda informationssammaniräden och svara för annonsering i lokaltidningar m. m.

2.3.23--------------------------------------- Länsstyrelsen i Värmlands län: Det kan t. ex. inte anses vara

nödvändigt alt vid förberedelserna av ett ärende samråda med både statens nalurvårdsverk och länsstyrelsen.

2.3.24-------------------------------------------- Länsstyrelsen i Väslmanlands län: Föreskrifierna i paragra
fen förefaller onödigt detaljerade och det finns risk att ell lungl system till
skapas.

All detla egenlligen inle varit ulredningens avsikl framgår av avsnitt 5.3.1. 1 Slällel har man avsett att informations- och samrådsfrågan i ett tidigt skede

Prop. 1980/81:92 177

skall läggas i länsslyrelsens hand. Detta bör emellertid klart komma till ullryck i laglexten. Som utredningen påpekar är det viktigt all del ökade samrädsförfarandet inte formaliseras. Länsstyrelsen bör i varje enskilt fall ha möjlighel att bestämma informationens omfattning. Relalivl snart kommer praxis för detta att ha utbildats.

1 samma paragraf föreskrivs obligatoriskt samråd med naturvårdsverket och länsstyrelsen. Också delta förefaller vara onödigt. Naturvårdsverket kan knappasl vara intresserat alt förhandsdiskulera alla ärenden. Länsstyrelsen bör få ansvaret för alt verkel blir inkopplat på ett tidigt stadium i slörre eller kontroversiella ärenden.

2.3.25---------------------------------------- Länsstyrelsen I Gävleborgs län: tillstyrker i princip alt regler

om förhandsinformation införs men föreslår att de görs enklare och klarare än i utredningens förslag. E.xempelvis borde det räcka alt den som vill påbörja en miljöfarlig verksamhet inhämtar råd och anvisningar från en instans, nämligen länsstyrelsen. Naturvårdsverket kan sedan kopplas in när så bedöms önskvärt. Den obligatoriska informationen bör kunna lämnas samtidigt och på samma säll lill kommuner och myndigheier och lill sammanslutningar och ortsbefolkning och samtliga intressenler bör ha möjlighet att därvid framföra önskemål om verksamheten innan ansökan slutligt utformas. Där offentligt sammanträde skall hållas, eventuellt efter länsslyrelsens beslämmande, bör det anordnas av huvudmannen för verksamheien och inte

-------- av länsstyrelsen. Underrätlelse om den tilltänkta verksamheien bör

av prövningsmyndighelen lillslällas ägarna till de fasligheler som gränsar till den där verksamheten skall bedrivas. För all delta skall underiältas bör uppgift om vilka dessa fasligheler är obligatoriskt ingå i ansökan eller anmälan.

2.3.26 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Det tidiga informationsförfarandet i prövningsärenden på länsnivån tillstyrks i huvudsak. Delta får dock inte bli alltför slell och omständligt utan måste i någon mån få anpassas till omständigheterna.----

2.3.27 Länssiyrelsen i Västerbottens län:- Bestämmelsen förefaller

onödigt byråkratisk och kan vara vilseledande. Samråd med länsstyrelsen borde här vara tillräckligt. Länsstyrelsen kan ju ändå i tveksamma fall samråda med naturvårdsverket om delta skulle visa sig vara nödvändigt.

1 fråga om informationsskyldigheten föreslår ulredningen all innan anmälan eller ansökan inges till länsstyrelsen respektive koncessionsnämnden skall företagaren medverka till att information om verksamhetens omfattning, ulformning och störningar ur miljösynpunkt lämnas till sammanslutningar som verksamheten kan beröra och till orlsbefolkning. Utredningen har tänkt sig att det skall kunna ske vid sammanlräde, genom ortspressen eller på annat lämpligl sätt. Enligl länsslyrelsens mening bör all dylik informalion ledas av prövningsmyndighelen. 1 lillslåndsärenden bör koncessionsnämnden kunna 12 Riksdagen 1980/81. t saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 178

uppdra ål länsstyrelsen att ombesörja erforderlig informalion. I många fall torde kungörelseförfarande vara tillräcklig information om planerade verksamheler.

2.3.28 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Den föreslagna lydelsen av 12 a § finner länsstyrelsen vara mer långtgående än som anges i speciaimotiveringen. Länsstyrelsen delar de synpunkler som anförs i speciaimotiveringen. Lydelsen av 12 a § bör ändras så att avsikten med samråds- och informationsplikten tillgodoses ulan onödig byråkratisering. Normalt bör samråd med länsstyrelsen vara tillräckligt. Därvid bör även behovel av sammanträde eller annan form av informalion för allmänhelen diskuteras. Vid behov bör då även kommunens eventuella synpunkter på informationsbehovet beaklas.

2.3.29 Eskilstuna kommun:----- Den uppfallning ulredningen i anslutning härtill uttrycker i den allmänna motiveringen om viklen av lidigare kontakter mellan förelagen och berörda myndigheier, delar kommunen. Lagtexten återspeglar dock inle hell utredningens uppfattning. Således sägs i 12 a § andra stycket alt företagen i samråd med länsstyrelsen skall kontakta bl. a. kommunen när förutsättningarna för verksamheten i stort har klarlagts. Enligl kommunens uppfallning bör kontakt på lidigasl möjliga stadium las också med kommunen. 1 12 a § första styckei bör därför föreskrivas samrådsskyldighet inte bara med naturvårdsverket och länsstyrelsen, ulan också med hälsovårdsnämnden i den kommun dit verksamheten avses lokaliseras. En positiv följd av all den kommunala lillsynsmyndighelen på detla sätt blir informerad är bl. a. alt den nödvändiga kopplingen till kommunens översiktliga planering kan göras på ell tidigt skede.

2.3.30 Falkenbergs kommun:--- Det bör inle ankomma på den sökande alt i detla skede ingå i polemik med allmänhet och aktionsgrupper. Kungörandet bör i stället ankomma på prövningsmyndighelen genom någon form av kungörelse eller remissförfarande och berörda sammanslutningar, myndigheter och enskilda personer sålunda ha all lill prövningsmyndighelen inge sina synpunkler i ärendet.

2.3.31------------------------------ Gislaveds kommun: Införandet av ett informations- och

samrådsförfarande som ett led i förprövningssystemet är angeläget och kan innebära bättre möjligheler för framför alll allmänhelen alt få insyn i ärendena och därmed möjlighel lill påverkan. Enligt kommunens mening bör dock primärkommunernas inflytande på tillståndsprövningen förslärkas, förslagsvis genom alt beslämmelser finns om all kommunens yltrande regelmässigt skall inhämtas i samrädsförfarandet.

2.3.32 Göteborgs kommun: 1 fråga om de föreslagna informations- och sam
rådsreglerna anser kommunen alt hälsovårdsnämnden alltid bör höras, även i

Prop. 1980/81:92 179

fråga om enkla anmälningsärenden. Detta är nödvändigt för att hälsovårdsnämnden skall kunna ulföra de föreslagna lillsynsuppgifterna.

2.3.33 Kungsbacka kommun: 1 förslagets 12 a § bör begreppel "väsentligen ändra" preciseras. Uttrycket synes oklart, och kan därför ge anledning lill tolkningssvårigheler.

2.3.34 Malmö kommun:------ anser all del föreslagna informations- och

samrådsförfarandet bör införas. Särskild vikl bör fästas vid hälsovårdsnämndernas roll i planeringsskedet.

Kommunen har funnit att behandling av miljövårdsärenden stundom försvåras på grund av alt ägandeförhållandena är oklara. Kommunen vill därför föreslå alt dessa svårigheter undanröjs genom någon åtgärd, exempelvis införandet av någon form av deposilionsavgift för utövaren av miljöfarlig verksamhet.

2.3.35 Skellefteå kommun: Del informations- och samrådsförfarande som utredningen föreslår, och som skall föregå behandlingen vid förprövande myndighels handläggning av ansökan/anmälan är vällovligt. Texten i förslagels 12 § a Iredje styckei bör dock göras tydligare . . . "skall förelagare medverka lill all informalion . . . Här bör klarl framgå vem som är ansvarig för informationen.

2.3.36 Stenungsunds kommun:--- Remisstiden för de organ som skall

yltra sig vid prövning måsle dock förlängas i förhållande lill nuvarande
ordning. Tidpunkl för företagels informationsskyldighet bör förläggas före
samrädsförfarandet---- .

2.3.37----------------------------- Strängnäs kommun: finner del vidare av slor betydelse all

ulredningen föreslår regler för ökat samråd och förbättrad informalion. Kommunen anser emellertid att samrädsförfarandet bör vara så ordnat all kommunerna redan inför klarläggandel av förutsättningar för miljöfarlig

verksamhei får avge synpunkler däröver. I uppräkningen borde

därför även ingå hälsovårdsnämnden i egenskap såväl av lokal tillsynsmyndighet enligl ML som kommunal myndighet ur hälsoskyddshänseende.

2.3.38------------------------------ Sundsvalls kommun: det är angeläget att kommunen kan

komma in på ett så tidigt stadium "som möjligl.

1 ell etableringsärende är väl också förhållandet del, alt förelagare redan från början lar kontakt med den kommun som berörs av verksamheten för att ta reda på planförulsältningar m. m. för lokalisering av en miljöslörande verksamhei inom kommunen. Om del gäller alt ändra en redan pågående verksamhei, som dock ej innebär en väsentlig ändring, kan däremot möjligen

Prop. 1980/81:92 180

konlaklerna med kommunen komma försl efler det alt råd och anvisningar inhämtats från natuivårdsverkel och länsstyrelsen.

Eftersom det sålunda är en viklig förulsällning all lokaliseringsfrågan diskulerats före det en miljöslörande verksamhei skall etableras, är det för senl alt låta kommunen komma in försl efler del förulsällningarna i övrigt i slort sell skulle ha klarlagts.

Kommunen föreslår därför alt beslämmelserna omformas så att kommunen får vara med redan på ett tidigt stadium.

2.3.39 Södertälje kommun: I 12 a § bör del även framgå på vilket eller vilka säll som enskilda personer kan framföra sina önskemål om åigärder eller försiklighelsmåll i de fall informationsmöten inte kommer till slånd genom länsslyrelsens försorg.

2.3.40 Vilhelmina kommun:----- Syftet är att ge allmänhelen och kommuner för all ta några exempel möjlighet all på ett tidigt stadium kunna sälta sig in i problemen och kunna påverka verksamhetens lokalisering och ulformning.

Del senare bedömer kommunen som tillfredsställande eftersom kommunen och allmänhelen slår för den lokala kännedomen och därför ofta har slora möjligheter all bedöma vilka eventuella problem som kan uppslå vid den miljöfarliga verksamheien.

2.3.41----------------------------- Västerviks kommun: Utredningsförslaget all naturvårdsver
ket som tillsynsmyndighet har möjlighel all beslula all en "anmälningsären
de" hos länsstyrelsen skall överlämnas till koncessionsnämnden för till
slåndsgivning får dock förhoppningsvis den effeklen att en länsslyrelsepröv
ning ej kommer att ske i panik och enbart ur regionalpoliliska synpunkler.

2.3.42 Åre kommun: Del föreslagna samråds- och informalionsförfarandel ser kommunen också positivt på. Kommunen anser del rikligl alt delta befästes i lagtexten så all "utövaren" av den planerade verksamheien vel vad han har att rätta sig efler.

Kommunen anser del också viktigt att allmänhelen, i likhei med förslagel, informeras innan den miljöprövande myndigheien behandlar ärendel.

2.3.43 Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets slörre kommuner: I vad avser förslaget om ell utvidgat informations- och samrådsförfarande har kommittén inlel väsentligt all erinra — dock bör påpekas all från flera håll understrukits nödvändigheten av alt hälsovårdsnämnden höres, innan länsstyrelsen fastställer kontrollprogram, inte minsl med hänsyn lill hälsovårdsnämndens tiUsynsuppgifter enligl förslagel. Del utvidgade

Prop. 1980/81:92 181

informations- och samrädsförfarandet vid förprövning kommer också all slälla krav på ökade insalser från hälsovårdsnämndernas sida.

2.3.44 Svenska naturskyddsföreningen:- Föreningen tillstyrker

-------- men vill betona all det i ett molivutlalande lill lagtexten måsle slås

fast att detta inte innebär någon inskränkning i den redan i dag rådande skyldigheten för alla som ämnar inleda miljöfarlig verksamhei att samråda med tillsynsmyndigheterna.

Enligt föreningens mening är det viktigl all de personer, organisationer Och myndigheter som kan komma all beröras av planerad miljöfarlig verk.samhel får kännedom om denna på ett så tidigt stadium som möjligt. Utredningens förslag om vidgad samråds- och informationsplikt för företagarna är därför välkommet och tillstyrks av föreningen. Enligt föreningens mening bör det klarl utsägas all det är länsstyrelsen som ansvarar för all informationssammaniräden kommer till stånd. Protokoll skall föras vid sådant sammanlräde och bli offenllig handling. I förberedelserna för prövningsmyndighetens handläggning av en ansökan eller anmälan skall också enligt föreningens mening ingå en minsl tre veckor lång utställning av handlingarna. Under utställningstiden inkomna synpunkter skall bli en del av underlagsmaterialet och beaklas vid prövningen.

1 sammanhanget måsle betonas alt vidgad informalion frän företagarens
sida och/eller ell informaiionssammanträde i länsstyrelsens regi inte kan er
sätta ------ miljökonsekvensbeskrivningar--- .

2.3.45----------- Sveriges industriförbund med instämmande av Slockholms handels
kammare: ------ ställer sig------- tveksamt lill den nya lagstadgade in
formationsplikten — som förslagel nu är utformat. Gällande lagstiftning ger
förvisso ett mycket gott utrymme för allmänhetens insyn och argumentation.
Del är också lill fördel för såväl industriföretag som myndigheter att allmän
heten inle bara är väl informerad ulan även förslår den ofta komplicerade
tekniskt/naturvetenskapliga informalion som lämnas i samband med ett
prövningsärende. En information rätt utformad och lämnad vid rält tid
punkt, kan undanröja många missförstånd och l. o. m. underlätta ett pro
jekts genomförande.

Den föreslagna ulformningen av 12 § kan dock ge incitament lill förlängda förhandlingar — specielll som länsslyrelserna i förslaget ej ges någon inslruklion om hur den stipulerade informalionsaklivilelen skall ulformas. Praktiska riktlinjer för länsslyrelserna måsle därför utarbetas. Detta ger en garanti

för en likartad handläggning över hela landel. Förbundets förslag är

följande:

"Den som vill påbörja eller väsentligen ändra miljöfarlig verksamhet som är förprövningspliktig enligl denna lag, skall i god lid innan ansökan eller anmälan därom inges inhämta råd och anvisningar från länsstyrelsen.

I samband med all ansökan eller anmälan ges in lill koncessionsnämnden

Prop. 1980/81:92 182

resp. länsstyrelsen skall förelagaren medverka lill att information rörande verksamhetens omfallning, ulformning och slömingar ur miljösynpunkt lämnas sammanslutningar och enskilda, som verksamheten kan komma all beröra, samt ortsbefolkningen vid särskill sammanträde, genom ortspressen eller på annat lämpligl sätt.

Länsstyrelsen i del län där verksamheien skall bedrivas får enligt gällande regler bestämma att sammanlräde skall anordnas."

Förbundel förutsätter, precis som utredningen, alt en fullständig informa
tion ------- skall krävas enbarl i slörre liUsiåndsärenden.

2.3.46--------------------------------------------- Centralorganisationen SACO/SR: är positiv till ett ökat

samrådsförfarande i enlighet med vad som föreslås i 12 a § första stycket. Den ökade informationsskyldigheten enligl iredje styckei är enligl centralorganisationens mening likaså i och för sig positiv, men del finns dock en påtaglig risk all della förfarande kan fördröja projekteringstid och beslutsprocess på ell säll som innebär avsevärda fördyringar.

2.3.47 Landsorganisationen i Sverige:- vill i della sammanhang underslryka viklen av vad som utredningen föreslår rörande informalion och samråd i anslutning lill förprövning. Del är väsentligt att organisationerna ges möjlighel lill samråd och information om miljöskyddsärende för att kunna använda besvärsrätlen i bevakningen av medlemmarnas totalmiljö.

2.3.48 Kooperativa förbundet: Med hänsyn lill all nuvarande förhållanden inle är tillfredsställande anser KF all ulredningens förslag om utvidgad informationsskyldighet bör accepteras trots den ökade belastningen på förelagen som följer härav. Värdet av informationen ökar ju lidigare den ges. Av hänsyn lill målgrupperna måsle informationen begränsas lill en översiktlig presentation av den planerade verksamheten, länkbara miljöskyddsåtgärder saml positiva och negaiiva effekter på miljön. Härav följer all någon skyldighet alt i detalj redovisa tekniska lösningar och miljöeffekter varken kan eller bör föreligga. Därför bör av förarbelena klart framgå att den lämnade informationen inte binder föreiagei i det fortsatta utvecklingsarbetet saml att brott mol informationsskyldigheten icke föreligger enbarl på grund av att ej redovisade lösningar slutligen väljes.

För alt bli meningsfull och nå fram måste informationen såväl vad avser omfattning som innehåll anpassas till de tiUtänkla åtgärdernas miljöskadan-de effekter. Om i lag eller riktlinjer ges föreskrifter för informationens ulformning finns risk för all i många fall informationsplikten blir formellt uppfylld utan all syftet uppnås samtidigt som i andra fall informationen blir onödigt betungande. Man kan ej heller bortse från alt framför allt i anmälningsärenden kan förekomma fall där information icke erfordras. KF finner all den icke formbundna lösning ulredningen valt är att föredra. 1 enskilda ärenden kan det dock vara svårt för företagen att avgöra hur informationsplikten

Prop. 1980/81:92 183

skall fullgöras eller om informalion kan underlåtas. KF föreslår därför att länsstyrelsen på begäran i enskilt ärende skall meddela anvisningar för informationens ulförande saml alt länsstyrelse skall äga rätt befria från informationsplikt i de ärenden där informalion ej erfordras.

2.3.49 Svenska hälsovårdsljänsfemannaförbundel: Beträffande det föreskrivna samrådet i samband med förprövning bör det framgå av lagtexten all samråd med hälsovårdsnämnden är obligatoriskt.

2.3.50-------------------------------------- Lantbrukarnas riksförbund: -■ Avsikten är alt allmänhelen,

sammanslutningar, kommuner och myndigheier skall få möjlighel all pä ett tidigt stadium sälla sig in i verkningarna av en planerad verksamhei och kunna påverka verksamhetens lokalisering och ulformning ur miljösynpunkt.

LRF ställer sig tveksamt till möjligheterna alt uppnå denna målsättning, men vill inte molsälla sig det föreslagna syflel under förulsällning all del inle medför orimliga krav på den som vill ulöva viss verksamhei.

2.3.51-------------------------------------------- Sveriges fritidsfiskares riksförbund: ställer sig vidare positivt

lill del av ulredningen föreslagna--- införandet av ell informations-

och samrådsförfarande som skall föregå ansökningens och anmälningens behandling vid den förprövande myndigheien. Del framstår som en svår brist i miljöskyddslagsliftningen alt inle aUmänheten, sammanslutningar, kommuner och myndigheter från början gells denna möjlighel all på ell tidigt stadium erhålla information om och sälla sig in i effeklerna av en planerad miljöfarlig verksamhet. Myckel av den miljöförslörelse som sketl skulle härigenom ha kunnat undvikas eller mildras.

2.3.52-------------------------------------------------- Länsåklagarmyndigheten i Älvsborgs län: För all säkerslälla

all--------- naturvårdsverket verkligen ges möjUghet all överlämna anmäl
ningsärenden till koncessionsnämnden bör direkt anges att länsstyrelse alltid
skall samråda med naturvårdsverket innan ett anmälningsärende avgöres.

2.3.53 Omgivningshygieniska avdelningen vid slatens naturvårdsverk: Enligl
vår erfarenhet har miljöfrågorna ofta kommit in på ett så sent stadium i pla
neringsprocessen att en förutsättningslös diskussion med utgångspunkt i mil
jöaspekten inle kunnat genomföras. Del är viktigt att miljömedicinska
aspekter kommer in på ell så tidigt stadium som möjligl i planeringsproces
sen.

När det gäller samråds- och informalionsförfarandel i övrigl ställer vi oss tveksamma till om de föreslagna reglerna skapar lillräckliga förulsätlningar för att ge berörda sammanslutningar och enskilda möjlighet att påverka beslutsprocessen. Erfarenheterna visar, all det knappasl är möjligl för berörd iredje part att direki i samband med t. ex. ett av länsstyrelsen anordnat offentligt möte hinna sälta sig in i de ofta komplexa problemen på ett sådant

Prop. 1980/81:92 184

sätt all man kan presentera så väl underbyggda argument att de kan bli beaktade. En uppföljning i flera steg parallellt med den fortlöpande planeringen borde prövas för alt effektivisera informationsulbytel.

2.3.54------------------------------------ Skånes handelskammare: Beträffande informations- och

samrådsplikten bör en uttalad målsättning vara all denna skall kunna resultera i en förkortad lid för hanteringen av ärenden hos myndighelerna.

2.3.55------------------------------------ Slockholms läns landsting: tillstyrker utredningens förslag

att den som planerar en miljöfarlig verksamhei skall medverka till all ortsbefolkningen och berörda sammanslutningar före ansökan lill koncessionsnämnden eller anmälan lill länsstyrelsen får informalion om verksamhetens omfattning, utformning och miljöstörningar. Även förslagen om samråd med naturvårdsverket, länsstyrelsen och berörda kommuner och myndigheter kan tillstyrkas.

2.3.56 Svenska kommunförbundets länsavdelning i Jönköping: Införandel av ett informations- och samrådsförfarande som ett led i förprövningssystemet är ett vällovligt försök att komma lill rätta med framför alll allmänhetens insyn och möjlighet alt påverka miljöskyddsärenden. Enligt länsavdelningens mening bör dock kommunernas inflytande på tillståndsprövningen förstärkas i första hand, exempelvis genom all sälla som krav alt kommunens yttrande regelmässigt skall inhämtas i samrådsförfarandet.

2.3.57 Kalmar läns naturvårdsförbund: Kravet på att den som ansöker om förprövning skall informera orlsbefolkning, sammanslutningar och liknande om verksamhetens omfallning, utformning och störningar ur miljösynpunkt

-------- är utmärkt, men det måste framgå av lagtexten all sökanden skall

sträva efter alt göra informationen begriplig för vanliga människor. En uppenbar fara med alt låla sökanden ansvara för informationen är att miljöolägenheterna undervärderas.

Lydelsen i 12 a § all "utövaren skall på lämpligl sätt bereda enskilda personer tiUfälle att till honom framslälla önskemål" osv. måsle enligt vår mening ändras till "bereda enskilda personer, föreningar, organisationer och liknande tiUfälle alt".

2.3.58------------------------------------ Gollands handelskammare: vill även tillstyrka ulredningens

förslag lill ett nyll informationsförfarande. Allmänhel, sammanslutningar, kommuner och myndigheter ges ökade möjligheler alt tidigt sälla sig in i verkningarna av en planerad miljöfarlig verksamhet för all kunna påverka

lokalisering och utformning med hänsyn lill kravel på miljöskydd.

Men kammaren vill dock i anslutning lill detta avsnitt av belänkandet uttala sin bestämda uppfattning, all den särskill lagfästa informalionspUklen måsle tillämpas på sådant sätt, all handläggningstidema förkortas och icke för-

Prop. 1980/81:92 185

längs. Del är enligl kammarens mening en förutsättning för att kunna acceptera det breddade informationsansvaret.

2.3.59 Kronobergs och Blekinge handelskammare: vill slarkl betona vikten av alt della förfarande inle byråkratiseras och formaliseras med ökade handläggningslider och onödig pappersexercis som följd. 1 stället bör de redan etablerade kontaktvägarna — formella och informella — utgöra ett viktigt element i det dagliga arbetet även i framtiden.

2.3.60 Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare: Del

tänkta informations- och samrådsförfarandet kan accepteras under förutsällning alt det icke göres så invecklat att uppskov med investeringsbeslut ger konkurrenter i andra länder uppenbara kostnadsfördelar.

2.3.61------------------------------------------- Utvecklingsfonden i Gotlands län: För undvikande av miss
förstånd föreslås textändring i författningsförslagets 12 a § första stycket
"inhämtas råd och anvisningar från naturvårdsverket och länsstyrelsen".

Utvecklingsfonden vill särskill underslryka betydelsen av att effektiva samråd kommer lill slånd och all förulsätlningar ges för en snabb och god information. Därmed kan förhoppningsvis planerade projekl mot vilka invändningar reses på ett tidigt stadium korrigeras så alt effeklivitetsförlusier och fördyringar i görligaste mån undvikes.

2.3.62 Boliden Metall AB: Den nytillkomna paragrafen om informationsplikt (12 a §) innebär ell i förhållande lill vår erfarenhet onödigt formaliserat förfarande. Del är angeläget all kontakter med berörda myndigheier kan tas och fortgå på ett informellt sätt, i synnerhet i inledningsfasen av ett förpröv-ningsärende. Försl dä ansökan inlämnats finns alla relevanta handlingar tillgängliga, varför den föreskrivna informationen "i god lid innan ansökan eller anmälan ges in" inte alltid är möjlig på ett formellt riktigt sätt. Dessutom vill vi förorda alt informationsplikten gentemot myndighelerna begränsas till länsstyrelsen.

2.3.63 Mo oeh Domsjö AB:------ Man kan konslalera all i dag är liden

för handläggning av ett koncessionsärende så lång all det i allmänhet finns myckel god tid för intresserade alt la del av de handlingar, som sökanden lämnat in. Förfarandel får inle innebära yllerligare tidsutdräkt.

2.3.64----------------------------------------- Naturvårdsdirektörers förening: Ell samråd med länsstyrel
sen bör vara tillräckligl, då länsstyrelsen vid behov kan rådfråga naturvårds
verket. 1 övrigl är de former för informalion och samråd som anges i nämnda
paragraf oklara. Det förefaller föga meningsfulll att kräva alt ell förelag
skall informera och evenluelll även hålla sammanlräde på platsen i ell så ti
digt skede som utredningen tänkt sig. Enligl föreningens uppfattning borde

Prop. 1980/81:92 186

det räcka alt företagaren ifråga samråder med länsstyrelsen varefter ansökan inges. Sedan ansökningshandlingarna eventuellt kompletterats kungörs ärendel. I kungörelsen kan tid för särskild information från sökanden och sammanlräde utsättas, där det bedöms moliveral. Nämnda verksamheler bör i princip ledas av prövningsmyndighelen. Del bör dock i tillståndsärenden kunna uppdragas ål länsstyrelsen alt sköta nämnda frågor. Sedan skriftväxlingen avslutals sker sammanlräde med parterna och besiktning, om della anses befogal.

2.4 Beslutsunderlag, miljöeffektbeskrivningar m. m.

Miljöskyddsutredningen har föreslagil all prövningsmyndighelens skyldighet all sörja för fullständig utredning borde kompletteras med en utvidgad skyldighet för den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet all beskriva de miljöeffekter som verksamheien medför eller kan befaras medföra. Enligl utredningen skall utövaren även vara skyldig all lämna förslag lill bl. a. skyddsåtgärder och begränsningar av verksamheten. Förslagel tiUstyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinslanser. Flera insianser framhåller dock att förslagen inte är lillräckligl långtgående.

Se bl. a. 13 § ML i utredningens lagförslag.

2.4.1 Justitiekanslern: 1 BT-Kemi-fallet log tillåilighelsprövningarna mycket
lång lid. Delta berodde till största delen på ärendets komplexitet och stora
omfallning men lill en del också på bolagels sätt all förhålla sig. Bolaget till-
lämpade enligl många bedömares mening en medveten förhalningslaktik.
Ansökningshandlingarna var ofullständiga. Bolaget efterkom visserligen fö
reläggande om kompletlering men också del lillkommande materialet var
ofullständigt. Myndigheten hade alltså all på nyll begära komplettering som
också den, när den väl inkom, visade sig behäftad med brisler osv.

De korrektionsmedel som anvisas i 13 § miljöskyddslagen är vitesföreläggande och avhjälpande av brislen på sökandens bekoslnad. Båda föga effekfiva. När del gäller vite kan ju företagel förväntas invända att kompletteringen faktiskt ingavs inom föreskriven lid och att den såviti företagel kunde bedöma innehöll de nödvändiga uppgifterna. Au anlita utomstående lorde långl ifrån alllid medföra lidsvinst. Ulredningen har ägnat della dilemma endasl obetydlig uppmärksamhet. I den föreslagna lydelsen av 13 § heter del emellertid au prövningsmyndighelen i föreläggande om kompletlering kan utsätta, förutom vite, påföljd all ärendel avgörs i befintligt skick. Della är en förbättring.

2.4.2 Svea hovrätt: Det har från olika håll anförts all del beslutsunderlag
som är tillgängligt för prövningsmyndigheten ofta är bristfälligt. Man har så
lunda bl. a. diskuterat om det inte finns skäl all efler amerikansk förebild
ålägga den som bedriver eller avser all bedriva miljöfarlig verksamhei att re-

Prop. 1980/81:92 187

dovisa s. k. miljöeffeklbeskrivningar. Ulredningen har i enlighel med direkliven övervägt frågan och föreslagit vis,sa ändringar av bestämmelserna om vad ansökan skall innehålla. Hovrällen har inle någon erinran mol dessa förslag. Emellertid har kritiken till stor del avsett det förhållandet all prövningsmyndigheten endasf har att la ställning till ell utarbetat förslag medan allernaliv, exempelvis beträffande lokalisering, inte ulan förnyad ansökan kan komma under myndighetens bedömning. Någon ändring i della hänseende innebär ulredningens förslag inle. Enligl hovrättens mening finns del skäl all la fasla pä den framförda kritiken. För alt effeklerna av miljöslörande verksamhet skall kunna bli föremål för en allsidig bedömning bör olika allernaliv kunna vägas mol varandra. Hovrälten ifrågasätter därför om prövningsmyndighelen inte bör få möjlighel all ålägga sökanden all presentera allernaliv för den sökla verksamheten.

2.4.3------------------- Kammarkollegiet: I della sammanhang har av ulredningen

----- särskill nämnis de i USA föreskrivna s. k. environ mental impacl

statements. Ulredningen har funnit ell system uppbyggt med del amerikanska som modell alllför omfattande och speciellt för att införlivas med den svenska lagstiftningen. De fordringar pä ansökans eller anmälans innehåll som uppställs i utredningsförslaget kan också i de flesta fall sägas fullt ul uppfylla skäliga krav på miljöeffeklbeskrivningar. Krav på mera utförliga ulredningar blir knappasl motiverade, när det gäller de anmälningsärenden som länsstyrelsen kommer all beslula i. 1 den mån del i andra ärenden kan visa sig befogat alt införskaffa mera ingående ulredningar, bör koncessionsnämnden kunna föranstalta härom med lillämpning av 14 § miljöskyddslagen.

2.4.4-------------------- Lantbruksstyrelsen: Så kallade miljökonsekvensbeskrivningar

enligl amerikansk förebild anser lanlbruksslyrelsen ej behövliga för jordbruksverksamhel. Nuvarande system ger lillräckliga möjligheler all allsidigt belysa jordbruksärenden. En fördel med s. k. miljökonsekvensbeskrivningar kan dock vara all ärendenas inte bara negaiiva utan också positiva effekter från miljösynpunkt kan bli belysta och alt hänsyn också kan las lill andra fakiorer än renl förelagsekonomiska, biologiska och tekniska sådana.

2.4.5------ Koncessionsnämnden för miljöskydd: De ändrade bestämmel
serna om innehållet i ansökan eller anmälan (13 § ML) lorde inle innebära nå
gon egentlig förändring mol vad som redan nu lillämpas beträffande ansök
ningar ----- . Nämnden ifrågasätter dock, om förslagel all i kompletle-

ringsföreläggande skall kunna utsättas påföljd all ärendet avgöres i befintligt
skick----- är förenligt med stadgandet i 14 § första slyckel ML au kon
cessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärenden som kom
mer under nämndens prövning.

Prop. 1980/81:92 188

2.4.6---------------------------------------- Länsstyrelsen i Stockholms län: anser det angeläget att denna

modernare syn på miljöskyddel fär komma till uttryck i lagens tillåtlighets-
regler. Detla kan exempelvis ske sä all 5 § ges en förtydligad lydelse enligl vil
ken särskild hänsyn tas lill arten, styrkan, räckvidden och varaktigheten av
de skadeverkningar som en störning orsakar. Med sådan innebörd skulle 5 §
verksaml kunna bidra lill alt prövningen av utsläpp i framtiden blev mer reci-
pientanpassad än vad som hillills ibland varil fallet.

1 överensslämmelse med ovanstående föreslår länsstyrelsen vidare all andra punkten i den föreslagna 13 § ML formuleras så att det klart framgår all en ansökan eller anmälan även skall innehålla uppgifler om varaktigheten av de skadeverkningar som den planerade verksamheien kommer all orsaka.

2.4.7----------------------------------------- Länsstyrelsen i Kronobergs län: anser alt utredningen inte gi
vit frågan om krav på "redogörelse för miljöpåverkan"-- en lill
fredsslällande behandling.

Att beskriva alla de länkbara miljöeffekter som följer av en planerad verksamhet och au redovisa alla realistiska alternativ för alt nå samma syfte och miljöeffekterna av dessa, måsle belraklas som självklarheler i en samhällsplanering som strävar mol en ekologisk grundsyn. Del bör åligga myndighelerna alt ta fram sådanl beslutsunderlag.

Enligl den föreslagna lydelsen av 13 § punkl 2, skall ansökan/anmälan innehålla beskrivning av arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten medför eller kan befaras medföra. Detla är enligt länsslyrelsens uppfattning ändå ett steg i rält riktning. Del är dock oklart öm med störning även avses synergistiska och kumulativa effekter med redan befintliga utsläpp.

2.4.8 Länsstyrelsen i Blekinge län: I 13 § förslagel lill miljöskyddslag anges
att ansökan eller anmälan om förprövning bl. a. skall innehålla beskrivning
av arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten medför
eller kan befaras medföra.

Utredningen har icke närmare än så angett vilka krav på redogörelse för
miljöpåverkan som avses. Del är oklart om med störning även avses samver
kande (synergistiska) och sammanlagda (kumulativa) effekter.

2.4.9 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Innehållet i den föreslagna 13 § punkl 2
synes enligt länsslyrelsens uppfattning kunna medföra vissa tolkningspro
blem. Framför allt är det tveksamt vad som innefattas i begreppel "räckvid
den". Länsstyrelsen anser att punkt 2 bör förtydligas så alt klara gränser kan
uppsättas när del gäller kraven pä ansöknings- och anmälningshandlingarnas
innehåll.

2.4.10---------------------------- Botkyrka kommun: Genom all beskriva miljöeffekterna av

en viss verksamhet belyses både kort- och långsikliga direkta och indirekta

Prop. 1980/81:92 189

fysiska, ekonomiska och sociala effekter av verksamheten i fråga. Förhopp
ningsvis blir då eventuella miljörisker kända och kan utgöra underlag för be
slul. Någol direki förslag om miljöeffekibeskrivning har ej kommit från ul
redningens sida. Kommunen anser all miljöeffekibeskrivning skall föregå al
la slörre verksamheters förprövning.-

2.4.11 Eskilstuna kommun:----- För all ge prövningsmyndighelen möjlighet alt av sökanden begära in komplellerande underlag, utöver vad som framgår av den föreslagna lydelsen i 13 § iredje stycket, föreslår kommunen att i lagtexten tas in en generell befogenhel för prövningsmyndighelen av ungefärlig lydelse: "Uppfyller handlingarna ej vad som föreskrives i första stycket eller är handlingarna annars otillräckliga som underlag för prövning ..."

2.4.12 Norrtälje kommun: Del synes positivt all man i lagen inför en skyldighet att i ansökan skall angivas de miljöeffekter som uppstår på grund av den sökla verksamheten saml vilka åigärder och begränsningar som skall förelagas i ell vidare perspektiv för att förebygga olägenheler.

2.4.13 Slockholms kommun:----- Del är en förbättring all del i lagen införs en utvidgad skyldighel all i ansökan ange miljöeffekter på grund av den miljöfarliga verksamheten saml skyddsåtgärder och begränsningar för all förebygga eller avhjälpa olägenheter.

2.4.14 Södertälje kommun:---- anser del väsenlligl all en ansökan som

inte är fullständig kompletteras innan den prövas och inte avgörs i befintligt skick för såvitt inle ulgången i ärendet är hell klar. Sisla meningen i 13 § i förfallningsförslagel bör ha samma lydelse som den nuvarande. Vidare anser kommunen det borde vara möjligl all avslå en ansökan som är ofullständig.

2.4.15------------------------- Täby kommun: föreslår all s. k. miljöeffeklbeskrivningar

skall införas. Sådana används i USA sedan flera år och har även in
förts i en del andra länder. Del är ju lill sist ändå miljöeffekterna som såväl
förprövningen som tillsynen gäller och därför är det en beskrivning av dessa
som bör vara den viktigaste grunden för förprövningen.

2.4.16------------------------------------------ Svenska naturskyddsföreningen: Det är visseriigen sant alt

prövningsmyndighelen med stöd av gällande lag har möjlighet all kräva relalivl omfallande underlagsmaterial, men del finns ingenting i lagen som säger alt prövningsmyndighelen regelmässigt skall göra della. Det är en av de väsenlliga brisler som råder f. n. Enligt föreningens mening måsle ell så komplelt underlagsmaterial las fram i varje ansökningsärende alt allmänhelen har chans all sätta sig in i frågan och bedöma vad den sökta verksamheien får för miljökonsekvenser. För della erfordras många gånger ett belydligl fylli-

Prop. 1980/81:92 190

gare malerial än del prövningsmyndighelen, som ofta har erfarenhet av liknande ärenden, anser sig behöva. Med nuvarande och av ulredningen föreslagna krav pä underlagsmaterial finns del risk för all materialet blir alltför

tekniskt och svårgenomträngligt för alla utom experter.

------- Detta visar enligl föreningens mening all miljökonsekvensbe
skrivningar behövs i Sverige lika väl som i USA . Innan de tas i bruk

i .Sverige behöver de emellertid anpassas till svenska behov, till svensk rättstradition och till svenskt prövningsförfarande. Enligl föreningens mening måste initiativ omgående tas i ulredningen eller regeringen för att genom forskning få till stånd erforderligt utvecklingsarbete. En del i detla arbete måsle vara all skapa klara regler om all allernativredovisningar skall kunna krävas och att miljökonsekvensbeskrivningar skall kunna granskas vid offentliga utfrågningar elc. Inom ramen för delta utvecklingsarbete bör också övervägas om miljökonsekvensbeskrivningar skall krävas vid alla prövningsärenden eller om användningen kan inskränkas till framför allt principiella frågor och större ärenden. Under alla förhållanden måsle lagtexten sedan resultatet av dessa överväganden föreligger formuleras,på sådanl sätt att det klarare framgår när miljökonsekvensbeskrivningar skall göras. Del är inle tillfyllest att låla prövningsmyndighelen från fall lill fall mer eller mindre godtyckligt avgöra om en miljökonsekvensbeskrivning skall krävas eUer inle, vilkel skulle bli fallet om nuvarande eller av ulredningen föreslagna regler följs.

2.4.17 Centralorganisationen SACO/SR: Förslagel till utformning av 13 § tillstyrkes. Dock borde utredningen här på eti mera ulföriigl sätt ha redovisat och exemplifierat innehållet i de krav på miljöeffekibeskrivning som skall åtfölja ansökan. Sådan effektredovisning skall beskriva alla länkbara miljöeffekter, som följer av den tilltänkta åigärden. Vidare skall aUa reahstiska alternativ för att nå samma syfle redovisas.

2.4.18 Sveriges industriförbund:- godtar att det i författningstexten

ges uirymme för den i 13 § meddelade preciseringen av vad en ansökan bör innehålla, dock med förbehållet att texten i anslulning lill punkt 2 i första stycket bör arbetas om.

----- Förbundel vill därför föreslå följande formulering:

"2. Beskrivning av arten av de störningar som verksamheten väntas medföra saml bedömning av styrkan och räckvidden av dessa slömingar."

Orden "begränsning av verksamheien" i punkten 3 är överflödiga eftersom de inle utgör annat än en exemplifiering av vad som sägs med formuleringen "skyddsåtgärder . . . och försiklighelsmåll i övrigt". Del är för övrigt inle att vänta alt sökanden skall föreslå en begränsning av verksamheien om inte förhällandena är klart och tydligt exceptionella.

Prop. 1980/81:92 191

2.5 Parallell handläggning enligt byggnads- och miljöskyddsiagstift-ningen

De remissinstanser som direki uttalar sig i frågan delar utredningens bedömning att belräffande en och samma anläggning parallell handläggning bör kunna ske av lokaliseringsfrågan enligt 136 a § byggnadslagen och tillståndsfrågan enligl miljöskyddslagen.

Se 9 § ML i utredningens lagförslag.

2.5.1 Koncessionsnämnden för miljöskydd:- Den föreslagna änd
ringen i 9 § andra stycket ML, innebärande alt lokaliseringsprövning enligt
136 a § byggnadslagen m. m. inte skall omöjliggöra en parallell handlägg
ning vid koncessionsnämnden, tillstyrkes. Nuvarande utformning av lagrum
met har i många fall medfört att prövningen enligt ML onödigtvis försenats.

2.5.2------------------------------------------------------------ Stiftelsen industrins vatten- och luftvårdsforskning: En paral
lell handläggning enligl båda lagarna skulle spara lid och rekommenderas av
stiftelsen.

2.5.3 Länsstyrelsen i Värmlands län: tillstyrker all koncessions
nämnden för miljöskydd får räll att pröva ärenden enligt 136 a § BL paral
lellt med regeringens prövning.

2.5.4 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Utredningen föreslår vidare att koncessionsnämnden skall få möjlighet att parallellt med regeringens prövning av 136 a § byggnadslagen fortsätta handläggningen av ett koncessionsärende. Förfarandel synes kunna bidraga till att avsevärt förkorta handläggningstiderna.

2.5.5 Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handelskammare: Förbundel tillstyrker förslaget att koncessionsnämnden

får rätt att samlidigl med regeringen handlägga ärenden som faller under
136 a § BL.------

2.5.6----------------------------------- Skånes handelskammare: För näringslivet är del av särskild

vikt att handläggningsfiden kan förkortas. Man bör därför även eftersträva att de ärenden som prövas jämlikt både miljöskyddslagen och 136 a § byggnadslagen behandlas enligt de två lagarna parallellt.

2.6 Igångsättningsmedgivande

Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inle någol att erinra mol miljöskyddsutredningens förslag alt medgivande lill all påbörja vissa arbeten skall kunna lämnas innan prövningen av tillståndsfrågan i sin helhet slutförts. Ett fåtal av de hörda är emellertid kritiska mot förslagel och hänvisar

Prop. 1980/81:92 192

bl. a. lill att ett igångsältningsmedgivande negativt skulle kunna påverka den slulliga prövningen. Se 17 a § ML i ulredningens lagförslag.

2.6.1 Riksåklagaren: Vad belräffar igångsällningstillslånd enligl den föreslagna 17 a § lorde reservationerna "synnerliga skäl lalar för" och "uppenbart alt verksamheien kommer alt anses tillåtlig" innehålla tillräcklig säkerhet för all ett sådanl tillstånd inte meddelas som sedan binder myndigheten vid den slutUga prövningen.

2.6.2 Kammarrätten i Slockholm: Förslaget all särskilt beslul om igångsältningsmedgivande skall kunna meddelas vUl kammarrätten inte motsätta sig, eftersom sådanl medgivande skall få lämnas endasl då synnerliga skäl föreligger.

2.6.3 Brottsförebyggande rådet: BRÅ ställer sig kritiskt mol förslaget till rält lill igångsältningsmedgivande.

----- Ulredningen har kopplat samman igängsältningstillståndel med

förslagel om alt avskaffa dispensinstilulel. De uppgifter ulredningen lämnar
angående dispensinstilutets användning som "täckmantel" för igångsält
ningsmedgivande lyder emellertid inte på att detla skett i någon större
omfattning.----

------ I övrigt bör behovel av igångsältningslillstånd kunna fillfredsstäl-

las genom den praxis med delbeslul som har utvecklats vid prövningsmyndigheten.

Utredningen har dessutom föreslagil all igångsältningsmedgivande i de flesta fall skall ges försl efler del all ansökan kungjorts och berörda rnyndigheter och sakägare berells tillfälle all yttra sig. Större delen av handläggningsliden av ärendel har då gått. Sökandena kan därför inle räkna med att göra någon större tidsvinst. Del är därmed troligt all de — icke sä få — överträdelserna av bestämmelserna om förprövningslvång inle kommer alt upphöra på grund av den föreslagna bestämmelsen. Av rättsliga avgöranden på den punkten framgår att arbetet ofta påbörjas i ell tidigare skede t. o. m. före det prövningsansökan har gjorts.

2.6.4 Statens nalurvårdsverk: Med hänsyn till all dispensmöjlighelen, som
ibland har utnyttjats för all snabbi lösa angelägna frågor om igångsättande
av miljöfarlig verksamhet, föreslås upphöra är del angelägel att prövnings
myndighelerna får möjlighel alt lämna igångsättningsmedgivande. De re
striktioner som ulredningen föreslår för alt koncessionsnämnden och läns
styrelserna skall kunna lämna sådanl medgivande, bedömer naturvårdsverket
vara tillfyllest för all förhindra olägenhet från miljöskyddssynpunkl. Natur
vårdsverket tillstyrker därför ulredningens förslag om igångsältningsmedgi
vande.

Prop. 1980/81:92 193

2.6.5------------------------------------------------- Koncessionsnämnden för miljöskydd: Också förslagen om

igångsältningsmedgivande-- bör enligl koncessionsnämndens mening

genomföras. Möjligheten all lämna igångsältningsmedgivande kan bl. a. få stor betydelse för sådana brådskande förelag för vilka dispensförfarandet nu kan ulnytljas för att få lill slånd en snabb prövning.

2.6.6 Stiftelsen industrins vatten- och luftvårdsforskning: Igångsältningsmedgivande skulle på ett tillfredsställande sätt minska den nu rådande stel-beniheten i handläggning av tillståndsärenden enligl ML. Genom ell sådanl medgivande kan byggnationer i begränsad skala komma till stånd i fall där tillåtligheten är klar, trots att villkoren i detalj inte hunnit fastställas.

2.6.7 Länsstyrelsen i Stockholms län:--- tillstyrker förslagen all an-

mälningspliklig verksamhet inte skall få påbörjas förrän s. k. besked föreligger, och att länsstyrelsen i särskilda fall skall kunna medge igångsäiinings-fillstånd.

2.6.8--------------------------------------------- Länsstyrelsen i Södermanlands län: ställer sig positiv till ut
redningens förslag att igångsältningsmedgivande skall kunna lämnas. 1 ett
mycket begränsai anlal fall kan del vara lill väsentlig fördel ur såväl miljö
skyddssynpunkt som ur företags- och samhällsekonomisk synpunkt all an
läggningsverksamhel får påbörjas innan miljöskyddsfrågan slutligt prövats.
Särskill i ärenden där lokaliseringsfrågan prövats enligl 136 a § BL, vilkel
normall tar avsevärd tid och föregås av omfattande utredningar och flera all
männa sammanträden, kan skäl finnas all denna möjlighet utnyttjas. Även i
anmälningsärenden kan i enstaka fall behov föreligga all lämna igångsält
ningsmedgivande.

Skillnaden i skrivningen i 49 § ML första och andra styckena belräffande igångsältningsmedgivande i liUslånds- respektive anmälningsärenden synes oförklarlig. Såväl besked i anmälningsärende som igångsättningsmedgivande i sådanl ärende bör bli gällande försl sedan beslulel vunnii laga kraft. I dessa fall synes i allmänhel skäl saknas alt förordna alt beslulet skall lända lill efterrättelse omedelbart. För beslul enligl 40 § ML måsle dock nuvarande ordning gälla.

2.6.9----------------------------------------- Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen ges emellertid

tillfälle att meddela igångsältningslillstånd. Detsamma gäller koncessionsnämnden i tillståndsärenden. I vissa fall kan della vara lill fördel. Störningar från en befinthg miljöfarlig verksamhet kan t. ex. lidigare undanröjas eller minskas genom att reningsanläggningen på delia säll snabbare kan börja byggas. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag angående igångsäti-ningstillstånd.

2.6.10 Länsstyrelsen i Örebro län: Möjlighelerna all lämna igångsältnings-
13 Riksdagen 1980/8/. I snml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 194

medgivande innan besked lämnas bör endasl ges i de fall del är fråga om mindre ändring av pågående verksamhei. Detta för all eliminera riskerna för urholkning av lagstiftningen.

2.6.11---------------------------------------- Länsstyrelsen i Jämfiands län: anser alt det i vissa fall —

framför alll i brådskande lokaliseringsslödsärenden — kan vara av belydelse att sådant medgivande kan lämnas. Förutsättningen bör dock vara all igångsältningsmedgivande endasl skall ges när del är uppenbari all det inle föreligger några risker från miljöskyddssynpunkt. Det bör också understrykas att förfarandel skall tillämpas med reslriklivilel. Om så inle sker finns risk för att grundtanken i prövningssystemel — förprövningen — förfelas.

2.6.12---------------------------------------------- Länsstyrelsen i Västerbottens län: Ulredningen föreslår

också alt prövningsmyndighet skall ges möjlighet all besluta om igångsältningsmedgivande. Enligl länsslyrelsens mening bör ell dylikl förfarande — förutsatt all det tillämpas med varsamhet — kunna bidraga till all påskynda igångsättningen av lill exempel ur sysselsättningssynpunkt angelägna företag.

2.6.13 Länsstyrelsen i Norrbotlens län: Förslaget att besked måsle avvaktas före påbörjande är lämpligt och tillstyrks. Förslagel om igångsällningstillslånd tillstyrks. Restriktiv lillämpning förutsätts.

2.6.14 Karlskoga kommun:----- Trots all det understryks all reslriklivilel skall ske vid tillämpningen kan man fråga sig om inte del faklum all möjlighelen förefinnes kan komma att verka urholkande på lagstiftningen.

Del lorde vara bättre om prövande myndigheier tillfördes sådana resurser all ärendena kunde prövas inom sådan rimlig lid all igångsättningsmedgivande blev överflödigt.

2.6.15------------------------------------------ Svenska naturskyddsföreningen: uttryckte oro för

alt ett igångsältningsmedgivande i vissa faU skulle kunna komma att påverka
den slulliga prövningen eUer i varje fall minska tilltron till denna.

Föreningens-------- oro kvarslår allljäml. Även i dag är föreningen myc
kel tveksam till att prövningsmyndigheten skall ges möjlighel alt ge igång
sältningsmedgivande. Föreningens tveksamhet förstärks också av det faklum
att de situationer — byggande av exlerna reningsanläggningar vid befintlig
miljöfarlig verksamhei — där igångsätlningsmedgivandel i första hand var
tänkt att användas inte längre är lika vanligt förekommande som under la
gens första år. Då behovel av igångsältningsmedgivande sålunda synes mins
ka samlidigl som del blir allt viktigare att stärka lilllron till miljöskyddslagen
gör att föreningen för sin del avstyrker all förslagel genomförs.

2.6.16------------ Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels
kammare: ------ ansluler sig ävenledes lill förslagel om s. k. igångsätt-

Prop. 1980/81:92 195

ningsmedgivande. Den restriktiva lillämpning av della inslilul som motiven
synes förorda förefaller alldeles omotiverad.-

2.6.17-------------------------------- Kooperativa förbundet: vill underslryka all möjlighelen till

igångsältningslillstånd i vissa fall kan vara av slorl värde, förutom i ärenden som prövats enligl 136 a § byggnadslagen även vid prövningar av om- och tillbyggnader av befintliga anläggningar. I sisinämnda fall är det regelmässigt fråga om förbättringar av det befintliga miljöskyddel. Även om några meningsskiljaktigheter inle föreligger belräffande önskvärdheten av åigärderna kan prövningen av delaljvillkoren dra ul på liden. I dessa fall vore det lill fördel både för föreiagei och miljöintressena om förberedelsearbeten kunde komma igång snabbare med slöd av,ett igångsällningstillslånd.

2.6.18----------------------------------------------------- Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Det synes dock

tveksamt om del är lämpligl att låta vissa arbeien enligl 17 a § påbörjas ulan hinder av all ärendel inte prövats slulligl.

2.6.19 Länsåklagarmyndigheten i Älvsborgs län: Föreslagna 17 a § angående
igångsältningsmedgivande tillstyrkes. Det lorde inle föreligga någon nämn
värd risk för alt alllför tidig igångsättning skulle binda myndighelerna vid de
ras prövning.

2.7 Fördelning av förprövningspliktiga ärenden m. m.

Mol utredningens förslag lill fördelning av förprövningsplikliga ärenden mellan koncessionsnämnden och länsslyrelserna synes flertalet remissinslanser inte ha någol att erinra. En del insianser bl. a. huvuddelen av länsslyrelserna anser att flera ärendetyper borde flyllas från koncessionsnämnden till länsslyrelserna. Andra remissinstanser pekar på miljöfarliga verksamheler som enligl deras mening borde vara förprövningsplikliga, t. ex. olika trafikanläggningar och vissa kraftledningsanläggningar.

2.7.1 Riksrevisionsverket: En central myndighel kan skaffa sig en avsevärt högre kompetens i miljöskyddsfrågor än vad man kan göra på regional nivä. Delta gäller frågor om såväl miljöskyddsteknik och miljöeffekter som ekonomi. Samlidigl har man på regional nivå större kunskaper om de regionala och lokala förhållanden som bör påverka ställningstaganden i miljöskyddsfrågor. Vikliga kriterier vid en fördelning av prövningen av miljöfarlig verksamhet mellan central och regional nivå är enligl RRVs mening miljöfarlighet, miljöeffekternas geografiska begränsning och den miljötekniska utvecklingen. Tillgång till utvecklad och vederlagen miljöskyddsteknik inom en bransch är t. ex. skäl all låla prövningen ske på regional nivå.

Mot denna bakgrund anser RRV att en fördelning av förprövningsärenden mellan koncessionsnämndsprövning och länsstyrelseprövning inle bör ses som någon slullig lösning. Allteftersom miljöskyddstekniken och kunskaper-

Prop. 1980/81:92 196

na om miljöeffekter ulvecklas bör fördelningen förändras. Det bör enligt RRVs uppfattning närmast ankomma på naturvårdsverket alt aktualisera förändringar i fördelningen mellan koncessionsnämndsprövning och länsstyrelseprövning.

En viklig aspekt i samband med prövning på länsslyrelsenivå är enhetligheten i besluten mellan olika län och regioner. Givelvis bör lokala och regionala förhällanden beaklas, men i övrigl skall man kunna räkna med alt en anläggning bedöms likartat oberoende av i vilkel län den skall ligga. En viklig förutsättning härvidlag är all del finns centralt utfärdade anvisningar för länsslyrelsernas prövning rörande de branscher som det här gäller. För att ge ökad tyngd åt sådana anvisningar bör det övervägas all i miljöskyddskungörelsen under rubriken "Förfarandet vid länsslyrelserna" föreskriva att naturvårdsverket skall ulfärda anvisningar för sådan prövning.

2.7.2 Lantbruksstyrelsen: I detta sammanhang får lantbruksstyrelsen också framhålla att verksamhei som nu ej tillståndsprövas enligl miljöskyddslagsliftningen i fortsättningen bör prövas. Här kan exempelvis nämnas väg- och kraftledningsförelag.

2.7.3 Koncessionsnämnden för miljöskydd:-- har inte heller funnit

anledning fill erinran mol att fördelningen av de förprövningsplikfiga ärendena mellan tiUstånd och anmälan sker i huvudsak på sätt föreslagils i bilagan 4 i belänkandet.

2.7.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Med del förprövningssystem som utredningen föreslår kan såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket påkalla koncessionsnämndens prövning av anmälningspliklig verksamhet. Med hänsyn härtill behöver förteckningen över generellt tillståndspliktig verksamhei ej göras alllför omfallande. Vid den slulliga ulformningen av miljöskyddskungörelsen bör därför övervägas, om inle ytterligare förenkling kan ske genom alt fler ärenden förs över till länsstyrelserna så att förteckningen över tillståndspliktig verksamhet enligl miljöskyddslagen kunde fås all mer överensstämma med verksamhet, för vilken föreligger prövningsplikt enligl 136 a § byggnadslagen.

2.7.5 Länsstyrelsen i Östergötlands län: anser all ytterligare ärenden

bör föras över lill länsslyrelserna. Med det system som nu föreslås kan såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket påkalla koncessionsprövning av en verksamhet. Med hänsyn härtill saknas skäl all göra listan på verksamheter som generellt skall prövas av koncessionsnämnden alltför omfattande.

Många prövningsärenden rörande lung industri är relalivl enkla och skulle
kunna prövas av länsstyrelserna. Enligl länsstyrelsens uppfallning skulle lis
tan med lillslåndspliktiga industrier enligt miljöskyddslagen kunna

fås all mer överensstämma med de verksamheter för vilka föreligger prov-

Prop. 1980/81:92 197

ningsplikt enligl 136 a § byggnadslagen . Härigenom skulle systemet

ytterligare kunna förenklas samlidigl som möjligheterna lill decentralisering bällre tillvaratogs.

2.7.6 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Förprövning bör dessutom krävas för husfabriker, för ytbehandling genom irumling inom metallindustrin samt för anläggning för förbränning av döda sällskapsdjur.

2.7.7 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Fördelning av ärendegrupper mellan koncessionsnämnden och länsstyrelsen är självfallet beroende av de resurser för ändamålet som ställs lill respektive myndigheters förfogande. Borisen frän delta finns del knappast anledning all göra listan över tillståndspliktig verksamhei längre än vad som kan anses nödvändigl med hänsyn till ärendegruppens normala svårighetsgrad, eftersom såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket föreslås kunna påkalla tillståndsprövning av en anmälningspliklig verksamhei.

2.7.8 Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligt länsstyrelsens mening bör vissa justeringar kunna göras i 2 § MK som anger de generellt tillsländsplikliga anläggningarna. En del verksamheler inom de tiUståndspliktiga anläggningarna kan vara relativt enkla och skulle därför kunna prövas av länsstyrelsen. Exempel på anläggningar som skulle kunna undantas från generell tillslåndsplikt är gruva eller anrikningsverk, sockerfabrik, stärkelsefabrik och verkstadsindustri med en tillverkningsyta överstigande 5000 m.

I förteckningen över anmälningspliktiga verksamheter enligl 6 § MK bör vissa justeringar sannolikl aktualiseras. Exempelvis bör det ökande anlalel fiskodlingar bli föremål för prövning genom anmälan. Även anläggningar eller verksamheter som inte finns upplagna i förteckningen, men ändå är av betydelse ur miljösynpunkt, bör kunna bli föremål för samma prövning i de fall då länsstyrelsen finner anledning all påkalla sådan.

2.7.9--------------------------------------- Länsstyrelsen i Blekinge län: Ett flertal ärendegrupper som

det nu krävs koncessionsnämndens lillslånd för föreslås i slällel bli anmäl-
ningsplikliga lill länsstyrelsen. Då såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket
föreslås kunna påkalla koncessionsprövning av en anmälningspliklig verk
samhet, saknas enligl länsslyrelsens uppfattning skäl all göra listan på gene
rellt lillslånd.splikliga verksamheler alltför omfallande.

2.7.10------------------------------------------ Länsstyrelsen i Kristianstads län: har inle lagil ställning till

-------- förslaget till fördelning av förprövningsärenden mellan konces
sionsnämnden och länsstyrelsen m. m. ulan förutsätter alt delta förslag, som
innebär en ändring av miljöskyddskungörelsen, remissbehandlas i särskild
ordning. Länsstyrelsen vill dock redan nu påpeka all läkt av fasl berg, grus
m. m. helt saknas bland föreslagna förprövningsplikliga verksamheler. Mo-

Prop. 1980/81:92 198

livering härför har ej lämnats.

2.7.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län:- vill dock ifrågasätta om gruppen av fabriker eller andra inrättningar som ej får anläggas ulan koncessionsnämndens lillslånd måsle vara så omfatiande som utredningen föreslår. Det är numera sällan fråga om nyetablering utan utvidgning eller ändring av befintliga anläggningar. Ofta är därför prövningen ej särskill omfallande. Nära 10 års tillämpning av miljöskyddslagen har givit länsstyrelsen tillräcklig erfarenhet för all bedöma svårighetsgraden i förprövningsärenden. Decentralise-ringsslrävanden och möjlighelen alt skapa förulsätlningar för en längre gående förenkling av prövningssystemel bör tillvaratas. Med hänsyn härtill samt lill all del föreslagna prövningssystemel innebär all såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket kan överlämna ett anmälningsärende till koncessionsnämnden för prövning bör antalet lillslåndspliktiga anläggningar kunna begränsas till sådana som är förprövningsplikliga enligl 136 a § i byggnadslagen.

2.7.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Den föreslagna uppdelningen av ärenden mellan koncessionsnämnden och länsstyrelsen lycks i slort vara väl avvägd . Det kan möjligen ifrågasällas om inte flera typer av

verksamhei skulle kunna behandlas av länsstyrelsen. Motivet härtill skulle vara all sådana ärenden på begäran av företagaren, naturvårdsverket eller länsstyrelsen alllid kan hänskjutas lill koncessionsnämnden, för avgörande, medan ansökningsärenden hos koncessionsnämnden, oavselt hur obetydliga de är, aldrig kan delegeras lill länsstyrelsen för avgörande.

Med föreslagen lydelse kommer 10 § miljöskyddskungörelsen fortfarande inte all innefatta infiltration av avloppsvatten i marken. Därför bör inskjutas att avloppsvatten av där angivet slag "ej får utsläppas i mark, vattendrag etc".

Hälsovårdsnämndens prövning av utsläpp av avloppsvallen borde kunna utökas till "avloppsvatten frän upp lill 5 hushåll, om del etc". I vart fall bör anlalel hushåll klarl anges. Nuvarande uttryck, "enstaka hushåll", har medfört tolkningsproblem.

På liknande sätt borde hälsovårdsnämnden enligt 5 § kungörelsen kunna få medge tippning av upp lill 2000 m muddermassor från områden som länsstyrelsen i särskild ordning angivit såsom icke förorenade av tungmetaller elc. Därmed skulle ett stort antal ärenden om fördjupning av småbåtshamnar kunna behandlas på lokal nivå. Ett förtydligande bör vidare ske i 5 § kungörelsen så alt det klart framgår all paragrafen avser bl. a. dumpning av muddermassor. För närvarande kan lagen (1971:1154) om förbud mol dumpning av avfall i vallen även lillämpas på sådan verksamhet. Den bör dock behandlas enligl miljöskyddslagen. Vidare bör muddring och mudderlippning om möjligt prövas i ett sammanhang.

Tillkomslen av parkeringshus medför ofta så betydande miljöstörning att

Prop. 1980/81:92 199

en förprövning av länsstyrelsen är motiverad. Sådana anläggningar — över en viss angiven storlek — bör därför las med i listan av anläggningar i 6 § miljöskyddskungörelsen.

2.7.13-------------------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: 1 princip bör den centrala mil
jöskyddsprövningen i första hand förbehållas verksamheler av iniresse från
rikssynpunkl dvs. sådana verksamheler som angivits i 136 a § byggnadslagen.

-------- Med hänsyn lill all såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket skall

kunna påfordra prövning av ell anmälningsärende inför koncessionsnämn
den borde enligl länsslyrelsens uppfallning listan på tillståndspliktig verk
samhet kunna göras kortare än vad som föreslagils.

2.7.14 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Enligl länsstyrelsens uppfallning bör övervägas om ytterligare decentralisering och förenkling av prövningsverksamheten kan ske genom all någol begränsa antalet tiUståndspliktiga verksamheler som kräver koncessionsnämndens lillslånd. Därigenom skulle yllerligare ärenden föras över till länsslyrelserna. Delta borde kunna ske utan risk eftersom både naturvårdsverket och länsstyrelsen kan påkalla koncessionsprövning.

2.7.15 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Genom slopandet av dispenssystemet kommer anlalel ärenden troligen all öka hos koncessionsnämnden och framför alll hos länsslyrelserna. Då prövningen vid koncessionsnämnden av i varje fall enklare och mera okomplicerade ärenden är lämligen formbunden och tidsödande, finns det skäl alt föra över behandlingen av ytterligare ärenden lill länsslyrelsens styrelse från koncessionsnämnden. Med det system som nu föreslås kan nämligen såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket påkalla koncessionsprövning av en anmälningspliklig verksamhei. Det är därför enligt länsstyrelsens bedömande av vikt all man anpassar listan över generellt tillståndsplikliga verksamheter på ett sådant sätt att man uppnår en bällre avvägd arbets- och ansvarsfördelning mellan koncessionsnämnden å ena sidan och länsslyrelserna å den andra.

2.7.16 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: När del gäller fördelningen mellan tillståndsärenden, som prövas av koncessionsnämnden, och anmälningsärenden, som prövas av länsstyrelsen, medför de föreslagna reglerna att onödigt många frågor måsle behandlas av koncessionsnämnden. Många ärenden även belräffande lung induslri är relativt enkla och skulle mycket väl kunna prövas av länsslyrelserna. I första hand gäller detla när del är fräga om ändring av befintlig verksamhei. Länsstyrelsen föreslår all samtliga ändringar av normall lillslåndspliktiga verksamheter medför anmälningsplikt i slällel för lillståndsplikl ulom när angivna storleksgränser i gällande tillstånd överskrids. På så vis kan koncessionsnämnden avlastas ell antal ärenden av mind-

Prop. 1980/81:92 200

re principiell vikl samtidigt som möjligheterna till decentralisering ulnytljas bättre. Eftersom både naturvårdsverk och länsstyrelse kan bestämma alt ett anmälningsärende skall överlämnas lill koncessionsnämnden för tillståndsprövning finns ändå garantier för all ändringar blir tillståndsprövade när så behövs.

2.7.17 Länsstyrelsen i Väslernorriands län: En schablonmässig uppdelning av förprövningsärenden mellan koncessionsnämnden och länsstyrelsen är dock svår alt göra. Det förordas därför att endasl ärenden enligl 136 a § byggnadslagen regelmässigt prövas av koncessionsnämnden, men all länsstyrelsen belräffande övriga anläggningstyper och verksamheler får befogenhel att i nära samråd med naturvårdsverket hänföra dessa till länsstyrelsen eller koncessionsnämnden, med beaktande av ärendets karaktär. Ell sådanl förfarande främjar troligen effektiviteten i hanteringen av förprövningsärenden. Även samverkan med naturvårdsverket torde främjas.

2.7.18 Länsstyrelsen i Jämtlands län:- anser all ytterligare ärendelyper efter hand bör kunna överföras från koncessionsnämnden till länsslyrelserna.

2.7.19 Botkyrka kommun:------ Större vägar, flygplatser och kraftledningar återfinns ej i miljöskyddslagsliftningen och är således ej förprövningspliktiga. 1 dag återfinns i el-lagen bestämmelser om framdragande eller begagnande av elektrisk starkslrömsledning. För delta erfordras lillslånd som meddelas av regeringen eller av sialens industriverk. Genom all en kraftledning kan medföra negativa effekter på människor, djur och växter faller del sig, enligl kommunens åsikt, naturligt att dylik verksamhei prövas enligl miljöskyddslagstifiningen. Slörre vägar och flygfält medför inle enbarl bullerstörningar utan påverkar även till exempel grund- och ytvatten, djurliv osv. Kommunen anser att såväl kraftledningar som slörre vägar och flygplatser skall vara förprövningsplikliga enligt miljöskyddslagsliftningen.

-------- Något som i del föreliggande förslagel ej berörs är transporter lill

och från en förprövningspliktig verksamhei. Dessa kan beslå av olja eller andra miljöfarliga ämnen. Visserligen regleras iransporter i viss mån av "Förordning om miljöfarligt avfall" (SFS 1975:346). 1 vissa fall upplever kommunen det som otillfredsställande all transporterna ej prövas i samband med verksamhetens övriga behandling. Transporterna i och för sig kan ju även medföra störningar av miljön, ex. oljeiransporter. Kommunen föreslår att miljöskyddslagen kompletteras med regler för samtidig prövning av transporter till och från en förprövningspliktig verksamhei.

2.7.20 Kungsbacka kommun: 1 bilaga 4 har utredningen framfört förslag till
fördelning av förprövningsärenden mellan lillslånd och anmälan. Enligt för
slagel skall sten- och grustäkter ej längre anmälningsprövas. Kommunen fin-

Prop. 1980/81:92 201

ner della olyckligl, då grusläklsverksamhet kan ge upphov till svåra omgivningshygieniska olägenheter t. ex. genom fordons- och maskinbuller, dämning samt grundvattenförorening. Kommunen anser därför alt det finns all anledning att behålla nuvarande ordning med prövningsskyldighet för berg-, sten-, grus- och sandtäktsverksamhel. Härtill bör också jordtäktsverksamhet fogas.

2.7.21 Norrtälje kommun: 1 förslagel lill fördelning av förprövningsärenden finns ej medtaget "större kraftledningar", "flygplatser", hetvattenledningar m. m. Kommunen anser all dessa objekt är av en sådan karaktär alt de bör förprövas enligl miljöskyddslagen.

2.7.22 Sundsvalls kommun: Gränsdragningen mellan ärenden, som skall prövas av koncessionsnämnden eller av länsstyrelse, synes ha beslämls i hög grad utifrån målsättningen att uppnå en ungefär oförändrad belastning på koncessionsnämnden. Detta kan möjligen vara en någol tveksam metod. Enligt förslaget har dock naturvårdsverket en absolut rätt få ärenden överförda från länsstyrelse till koncessionsnämnden för tillståndsprövning. Kommunen anser i samband härmed att i lagens förarbeten bör uttalas att om hälsovårdsnämnd på grund av särskilda lokala omständigheter hos naturvårdsverket anhåller om alt verket skall överföra ärende till koncessionsnämnden för tillslåndsprövning så skall normall en sådan framställning villfaras av verkel.

2.7.23 Täby kommun:------ Del är väl känl att större vägar och flygplatser medför omfallande störningar och dessa borde därför göras förpröv-ningsskyldiga. Vidare borde även slörre kraftledningar obligatoriskt förprövas på grund av de risker för djur och växter som följer av de höga eleklriska fältsiyrkorna i omgivningarna.

Fortfarande finns ell anlal "oprövade" förelag kvar från tiden före miljöskyddslagens tillkomst. Det borde nu vara dags alt införa beslämmelser i lagen om att dessa förelag skall prövas så all man får en ordentlig kontroll även över dessa.

2.7.24 Cenlrdorganisationen SACO/SR: Eftersom både länsstyrelsen och naturvårdsverket föreslås kunna påkalla koncessionsprövning av en anmälningspliklig verksamhei, saknas skäl all göra listan på generellt lillslåndspliktiga verksamheter alllför lång. Viss risk kan dock föreligga all resurserna vid koncessionsnämnden i alllför hög grad bindes vid prövning av ärenden som är av mindre belydelse från miljöskyddssynpunkl.

2.7.25 Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet: Miljöskyddskungörelsens ulformning bör övervägas yllerligare. Således verkar den gräns (5000 m) under vilken mekanisk verkstadsindustri ej skall behöva prövas för högl .satt.

Enligt hälsovårdsljänsiemännens erfarenheter kan större åkeriföretag som

Prop. 1980/81:92 202

är lokaliserade inom eller i närheten av områden för bostadsbebyggelse orsaka stora olägenheler. Del bör därför övervägas om inle dessa ofta mycket bullrande verksamheler borde förprövas.

Förbundel ifrågasätter även om inle täktverksamhet även forlsätlningsvis bör bli föremål för förprövning.

Belräffande djurstallar med mindre än 100 djurenheter har i en hel del fall olägenheter för omgivningen uppstått. En av svårigheterna här är alt byggnadslov ju inle erfordras för ekonomibyggnader för lantbruket. Eftersom nuvarande hälsovårdsstadga dessulom inle ger möjligheler lill att påverka planerad verksamhei får hälsovårdsnämnden i planeringsstadiet nöja sig med all ge råd och rekommendationer. Detta förhållande har i vissa fall inneburit att då nämndens rekommendalion inle följts har ingripande fått ske sedan anläggningen lagils i bruk vilkel inte får anses tillfredsställande.

Förprövning bör därför ske av anläggningar ned lill 20 djurenheter.

2.7.26 Vatlenvärnet: Ulredningen har i denna fas ej sett över 10 § miljöskyddslagen. Enligt Vallenvärnets mening bör emellertid ramen för förpröv-ningslvångei vidgas. Ej endasl utsläpp av spillvatlen bör kunna utlösa regeringsbeslut om förprövningslvång. Man måsle i högre grad än tidigare beakta del fall alt en planerad anläggning lar i anspråk slora mängder vallen som resurs i sin verksamhei. Behovet av stora kvantileler vallen i en anläggning bör därför kunna utlösa en förprövning av den arl som avhandlas i 10 § ML.

2.7.27 Naturvårdsdirektörers förening:- r kan emellertid länka sig all

ytterligare ärenden förs över till länsstyrelserna som anmälningsärenden.
Med del syslem som nu föreslås kan nämligen såväl länsstyrelsen som natur
vårdsverket påkalla koncessionsprövning av en anmälningspliklig verksam
het. Med hänsyn härtill saknas enligl föreningens uppfattning skäl att göra
listan på generellt lillslåndspliktiga verksamheter alllför omfattande. Många
prövningsärenden rörande tung industri kan vara relativt enkla och skulle
utan vidare kunna prövas av länsslyrelserna. Enligl föreningens uppfattning
skulle listan med lillslåndspliktiga industrier enligl miljöskyddslagen
-------- kunna fås alt mer överensstämma med de verksamheler för vilka fö
religger prövningsplikt enligt 136 a § byggnadslagen . Härigenom

skulle systemet ytterhgare kunna förenklas samlidigl som möjlighelerna till
decentralisering bällre tillvaratogs.-

2.7.28---------------------------------------------------------------- Boden, Luleå, Älvsbyn och Piteå kommuner i samråd: anser

att prövningssystemet bör utformas i enlighel med utredningens förslag men all antalet prövningspUkliga anläggningar komplelteras med verkstadsindustri av betydenhet som undersfiger 5000 m, större garage och bensinstationer samt anläggningar för djurhållning av betydenhet som undersliger 100 djurenheter.

Prop. 1980/81:92 203

2.8 Särskild bevisregel

Miljöskyddsulredningens förslag om en särskild bevisregel lämnas ulan erinran av flertalet hörda. Förslaget innebär all den som påbörjar miljöfarlig verksamhei ulan all dessförinnan ha inhämtat föreskrivet tillstånd blir bevisskyldig för att inträffade olägenheter inte beror på verksamheten. Flera remissinslanser bl. a. miljöskadeutredningen tvekar när del gäller regelns lill-lämplighel vid skadeståndstalan mot utövare av miljöfarlig verksamhei.

Se 17 b § ML i utredningens lagförslag.

2.8.1 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Den föreslagna bevisre
geln bedömer koncessionsnämnden vara av värde framför alll genom all den
kommer att innebära en ökad motivation för att uppfylla förprövningsplik
len.

2.8.2 Miljöskadeutredningen:-- Regeln motiveras väsentligen av dess

värde vid tillämpningen av tillåtlighetsreglerna i lagen och från den
na synpunkl synes del inle finnas någol att invända mol den. Emellertid an
lyder motiven, närmast i förbigående-- , all den skall bli lillämplig

också då skadeståndstalan förs mol den miljöfarliga verksamheten. Man skulle alltså på grund av företagarens försummelse att söka lillslånd presumera ell orsakssammanhang med en inträffad miljöskada eller kanske rentav med ell förekommande missförhållande i miljön. Naluriiglvis skulle della innebära en förbättring i de skadelidandes situation, som i och för sig ligger i linje med de reformer som miljöskadeulredningen syfiar till. Emellertid är del från skadeslåndsrätlslig synpunkl ett långtgående steg av slor principiell belydelse som föreslås, ulan alt belänkandel på någol sätt diskuterar konsekvenserna av en sådan regel. 1 litteraturen har visserligen påpekats tendenser lill en sådan bedömning i skadeslåndspraxis när en skyddsföreskrift av något

slag åsidosatts---- . Men det bör framhållas all i de nu avsedda fallen del

varil fråga om brislfälligheler i fråga om anordningar, som varit ägnade alt förebygga just den inträffade skadan; ell orsakssammanhang har alltså redan med hänsyn till skadeförloppel tett sig sannolikl. Om någol sådanl är inle fråga i de fall som miljöskyddsuiredningen har i sikte.

Förebilder för den föreslagna bestämmelsen är vissa regler i vattenlagen,
som går ut på att den som utan föregående domstolsprövning låtit utföra vat-
lenföreiag blir bevisskyldig beträffande de dessförinnan rådande förhållan
dena i vattnet------ . Emellertid synes inte heller denna bevisskyldighei

utan vidare kunna jämföras med den bevisregel som nu föreslås. Vattenlags-regeln tillämpas i en situation, där de rådande förhållandena i vattnet är av bestående art och också de faktiska omständigheterna vanligen ger ett starkt slöd för all vallensituaiionen i viss utsträckning påverkals av del förprövningsplikliga företaget. De olägenheler som skulle omfattas av ML:s regel kan däremol inle sällan ha inträffat i det förflutna, kanske under relalivl kort

Prop. 1980/81:92 204

lidrymd (t. ex. vissa personskador på grund av förgiftning eller buller); det förhällandel som påslås ha ullöst skadan kan ha varit av momentan natur och svårt all ulreda i efterhand; och presumtionen skulle uppkomma redan då ett område "kan bli utsatt för störning genom verksamheten" — del skulle synbarligen inle ens behöva vara sannolikt att någon sådan påverkan förekommit, bara all den var möjlig. Att märka är här all skadeståndsregeln i miljöskyddslagen också omfattar skadefall som mycket väl kan ha naturiiga orsaker — t. ex. sprickor i hus, vilka påslås bero på skakning från sprängning i trakten. Räckvidden av regeln beror visserligen lill stor del av hur de citerade orden, och orden "förhållandenas natur", närmare kommer an tolkas i praktiken. Man får dock räkna med alt en skadelidande med stöd av regeln kommer all kunna kräva skadestånd också i fall, där i verkligheten företagel inle (nämnvärt) bidragit lill den inträffade skadan.

Det kan naluriiglvis sägas all från preventionssynpunkt en regel som den föreslagna har sill värde. Skadeslåndspåföljden skulle emellertid träffa på ett sätt som ofta blir slumpartat öch ibland obilligl hårl. 1 vart fall bör man tänka sig för väl, innan man på en viss punkt för in en sådan särpräglad princip i miljöskyddslagens ersättningssystem. Del är mera naluriigt alt lämna ål miljöskadeutredningen alt ta upp frågan om lämpligheten av sådana presum-lionsregler, när ulredningen i enlighet med sina direktiv mera allmänt prövar reglerna om bevisning rörande samband mellan miljöskada och skadegörande handling.

Övervägande skäl synes alliså lala för alt bevisregeln tills vidare inle bör gälla vid skadeståndskrav mol miljöfariiga förelag.

2.8.3------------------------------------------ Länsstyrelsen i Kronobergs län: Den föreslagna bevisregeln

-------- är bra, men bör även omfatta sådan miljöfarlig verksamhet som inle

är förprövningspliktig.

2.8.4 Sundsvalls kommun: Den särskilda bevisregel med s. k. omvänd bevisbörda för förelag, som startar miljöfarlig verksamhet ulan tillstånd, som föreslås, tillstyrkes då den bör verka kraftigt återhållande när det gäller alt starta verksamhei innan förprövning har skett.

2.8.5 Landsorganisationen i Sverige: Den diskussion som förs om särskild bevisregel finner LO intressant och värdefull och vill därför tillstyrka användandet av denna vid fastsläUandel av ansvar för uppkommen olägenhet. Del måsle vara den som bedriver verksamhet som skall bevisa att det inle finns ell samband mellan föroreningen och verksamheten, och inle som nu alt myndighelerna eller sakägare skall bevisa sambandet.

2.8.6 Sveriges industriförbund:--- eftersom förbundel inle vill försvara all prövningspliktig verksamhei påbörjas ulan vederbörligt tillstånd accepteras förslaget om bevisregel.

Prop. 1980/81:92 205

2.9 Nya eller strängare villkor

Miljöskyddsulredningens förslag all del i fråga om gällande tillståndsbeslul skall införas en möjlighel att föreskriva nya eller strängare villkor på grund av åsidosättande av gällande villkor eller vid l. ex. förändringar i renings- eller processteknik får ell blandat mottagande av det relativi fåtal remissinstanser som har uttalat sig i frågan.

Se 23 resp. 24 § ML i utredningens lagförslag.

2.9.1 Åsidosättande av gällande villkor

2.9.1.1---------------------- Svea hovrätt: finner den föreslagna ändringen principielll

diskutabel. Om det befinnes vara omöjligt all med hjälp av 40 § förmå en illojal företagare att vidtaga rättelse bör verksamheten förbjudas. Skulle förelagaren finna del svårt att efterleva villkoren är det honom obetagel all enligt 27 § hos koncessionsnämnden ansöka om ändring av dessa. Utredningen har ej heller visal att del föreligger ett egentligt behov av en lagändring på denna punkl. Hovrälten ifrågasätter även onri en sådan medför all länsslyrelsernas handlande underlättas i någon väsentlig mån.

2.9.1.2---------------------------------------------- Koncessionsnämnden för miljöskydd: kan i huvudsak godla

förslagen lill ändringar i 23 § ML. Beträffande 23 § anser nämnden dock att där införd möjlighet att ompröva lillslåndsvillkoren bör gälla endast om avvikelsen från tidigare föreskrivna villkor är betydande. Orn varje avvikelse, hur ringa den än är, skulle kunna medföra omprövning av aUa gällande villkor, försvagas väsentligt den rällskraftsverkan som reglerna j 22—26 §§ ML är avsedda att ge. Koncessionsnämnden föreslår därför all 23 § ges följande

lydelse------ : Åsidosätter någon villkor .som angivils i tillståndsbeslul och

är avvikelsen betydande, kan koncessionsnämnden ompröva frågan om vilka villkor som skall gälla för lillslåndet eller förklara tillståndel förverkat och förbjuda fortsatt verksamhei. '

2.9.1.3------------------------------------------ Länsstyrelsen i Stockholms län: I den nya lydelsen anges

emellertid all koncessionsnämnden även skall kunna ompröva vjjlkoren i beslulel, om dessa åsidosätts av innehavaren. Motiven för denna nya beslämmelse förefaller inte helt klara. Om de ursprungligen givna villkoren varit miljömässigt och tekniskt riktiga, synes det omotiverat alt ändra dem med den motiveringen all företagel brutit mot dem. Då bör i stället påföljden bli all miljöskyddsavgifi las ul och, om överträdelsen skell med uppsåt eller genom grov oaktsamhet, all gärningen anmäls lill åtal. Om avvikelsen däremot berott på att villkoren varit felaktiga och omöjliga att fplja, bör utövaren med stöd av 27 § ML begära omprövning av villkoren, Gör han della ulan onödig tidsutdräkt skall självfallet inga påföljder komma i fråga. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma bör sålunda 23 § kvarstå i sin hillillsvarande lydelse.

Prop. 1980/81:92 206

2.9.1.4-------------------------------- Stenungsunds kommun: kräver därför att både lillslånd och

villkor i den nya ML kan tidsbegränsas även lill lider kortare än 10 år.

---------- Utredningens förslag beträffande omprövning föreslås omarbe
tas så all alla tillsynsmyndigheter dvs. även länsstyrelser och hälsovårds
nämnder skall kunna begära omprövning av respektive verksamhet. Alterna
livl kan en skyldighet införas i lagstiftningen där SNV i varje enskilt fall mås
te höra och kräva synpunkter av länsstyrelse och hälsovårdsnämnd innan de
själva lar slällning i frågan. Skyldigheten alt taga ställning i omprövningsfrå
gan skall alltid finnas.

Från kommunens sida är del också viktigt all lagstiftningen kompletteras, så all nya villkor skall kunna krävas under lillståndsperioden om skador misslänks på mark, vallen, luft eller befolkning, och om nya reningsmetoder kan lillämpas.

Den erfarenhet som finns i kommunen beträffande utbyggnad av s. k. miljöfarlig verksamhet visar att bolagen fidsmässigl ofta ansöker långt i förväg. Delta medför att vissa villkor knyls lill utbyggnaden, trots att villkor för nuvarande verksamhet borde införas/sättas. Della medför all då utbyggnaden är klar gäller villkor, som inle är relevanta, dvs. efter sin lid. Därför måsle den nya ML ge möjligheter lill omprövning om en eventuell uibyggnad inte sker inom 5 år. Alternativt kan en total omprövning av hela verksamheien ske då utbyggnaden lages i bruk. På så sätt kan de missförhållanden/oklarheter undvikas belräffande villkor knutna till en uibyggnad.

Från kommunen finns flera exempel på alt koncessionsnämnden knutit villkor lill en uibyggnad som sedan ej blivit av, varför avsedda villkor saknas för delar av nuvarande verksamhet t. ex. vad gäller buller och luftulsläpp. Della är oacceptabelt från kommunens sida.

2.9.1.5--------------- Svenska naturskyddsföreningen: Ulredningen föreslår vissa omfor
muleringar i 23----- § miljöskyddslagen. Genom dessa omformuleringar

blir del klarare i vilka situationer omprövning av lillslånd kan bli aktuell. Della är i och för sig välkommet, men föreningen menar för sin del all reglerna härvidlag borde ha skärpts så att tillståndet inle endasl kan ulan skall dras in vid betydande avvikelse från gällande villkor. Vidare menar föreningen all strängare villkor på motsvarande säll inle endasl kan ulan skall krävas om förhållandena ändrats väsentligt.

2.9.1.6---------------------------------- Sveriges industriförbund: Med den möjlighel en tillstånds
havare har alt med slöd av 27 § begära ändring av orealistiskt satta villkor
kan förbundel godta den föreslagna skärpningen av 23 §.

2.9.2 Förändringar i t. ex. renings- eller processteknik

2.9.2.1 Svea hovrätt: 1 sin nu gällande lydelse behandlar lagrummet bl. a. fall då förhållandena väsentligen ändrats efter det ett lillståndsbeslut vunnit laga

Prop. 1980/81:92 207

kraft. Förslagel syfiar främsi lill all även ändringar efler ett tillståndsbeslul i fråga om process- eller reningsteknik skall kunna föranleda omprövning. Häremot har hovrälten inte någol all erinra. Enligt vad som anges i motiven

-------- bör emellertid också ogynnsamma effekter som man inte räknade

med eller var medveten om vid tillståndsgivningen av företaget kunna föranleda omprövning. Befogenheten all meddela föreskrifler när olägenheler uppkommer som inle förutsågs när tillstånd lämnades regleras f. n. i 25 §. Då en klar gränsdragning mellan de båda lagrummen är önskvärd bör 25 § ändras såvida stadgandets nu gällande bdelse ej anses vara tillfyllest i detta avseende.

Första slyckel i 24 § synes böra bearbetas redaktionellt.

2.9.2.2---------------------------------------------- Koncessionsnämnden för miljöskydd: kan i huvudsak godla

förslagen till ändringar i--- 24 §. 24 § ML innehåller inte, vare sig i gäl
lande lydelse eller enligt ulredningens förslag, några bestämmelser om giltig
helsliden för villkor som föreskrivits vid en omprövning med tillämpning av
paragrafen. Denna brist har hittills inte medfört några praktiska olägenheler,
eftersom det ännu inle gäll 10 år sedan ML trädde i krafl och omprövning av
villkor i skärpande riklning därför inle förekommit i någon större utsträck
ning. 1 framliden kan emellertid sådan omprövning bli vanlig, och konces
sionsnämnden anser all förutsättningarna för omprövning i skärpande rikt
ning av villkor, som fastställts med tillämpning av 24 § ML, bör närmare an
ges. Också med avseende på villkor, som föreskrivits med slöd av 23 § (i före
slagen lydelse) eller 25 § ML bör förutsättningarna för omprövning klargö
ras. Omprövningsreglernas innebörd lorde i huvudsak böra ansluta till den
av ulredningen föreslagna utformningen av 24 § första slyckel.

2.9.2.3--------------------------------------------- Stiftelsen industrins vatten- oeh luftvårdsforskning: konsta
terar att skyddet för företagen ytterligare urholkas genom de nya möjlighe
ler som föreslås för upprivande av koncessionsbeslut.' De tekniska lösningar
förelagen kan acceplera för sitt lillslånd förutsattes kunna avskrivas under
den tioårsperiod som gäller för lillslåndet.--

För företagens planering vore det ytterst allvarsamt om den säkerhet som nu föreligger när företag fåll koncessionsbeslut skulle minska eller i praktiken hell försvinna. Under en tioårsperiod får man räkna med att några akluella tekniska lösningar kommer fram och företagel därför skulle tvingas ulreda lämplighet i det enskilda fallet och kostnader för metodens genomförande.

Stiflelsen molsäller sig bestämt denna'försvagning av koncessionsbeslutens rättskraft.

2.9.2.4--------------------------------------------- Länsstyrelsen i Södermanlands län: har noterat att genom

ändring av 24 § ML sker en väsentlig urholkning av rällsverkan i koncessionsnämndens tillståndsbeslul genom all väsenlligl ändrad process- eller re-

Prop. 1980/81:92 208

ningsleknik föreslås kunna vara skäl till omprövning redan inom 10-årsperioden från lagakraftvunnet beslul. Vid oklarhet om process- och reningsteknik har hillills frågan behandlats av koncessionsnämnden så all tillstånd givits under en prövotid, under vilken erforderliga utredningar och bedömningar skall ske. Detta förfarande synes ha fungerat väl. Såväl företag som myndigheter är redan vid lillslåndets lämnande medvetna om föreliggande oklarheter och osäkerheter. Del kan ifrågasättas, om nu gällande ordning inte är tillfyllest. Den föreslagna ändringen av 24 § ML torde även komma all innebära att förelagare i fortsättningen blir mindre benägna att frivilligt söka tillstånd hos koncessionsnämnden.

2.9.2.5------------------------------------------ Länsstyrelsen i Västerbottens län: ställer sig tveksam lill här

föreslagen skärpning av lagen, För flertalet verksamheter torde med säkerhel kunna förutses alt ändrade förhållanden kommer att inträffa relativi snart med hänsyn till den tekniska ulvecklingen. Konsekvensen av bestämmelsen kan komma att leda lill dels en viss återhållsamhet i fråga om investeringar (man avvaktar de eventuella strängare krav som ändå kan komma) och dels försvåra en långsiktig planering. Länsstyrelsen är därför av den meningen all nuvarande lydelse - -r- bör bibehållas.

2.9.2.6--------- Svenska naturskyddsföreningen: Utredningen föreslår vissa omfor
muleringar i -- — 24 §. Genom dessa omformuleringar blir det klarare i

vilka situationer omprövning av tillstånd kan bli aktuell. Detta är i och för sig

välkommet, men föreningen menar - alt reglerna härvidlag borde ha

skärpts så att lillslåndet inte enda.st kan utan skall dras in vid betydande avvikelse från gällande villkor. Vidare menar föreningen att strängare villkor på molsvarande säll inle endast kan ulan skall krövas om förhållandena ändrats väsenlligl.

2.9.2.7 Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels
kammare: Förslagel all ny process- eller reningsleknik skall kunna leda till
villkorsändringar i koncessionsbeslut molverkar däremot det tidigare åbero
pade effeklivitelskravei. Industrin måsle ha planeringsutrymme och rimlig
säkerhel för sina investeringar i minst tio år. Detta slogs med all rätt fasl re
dan av de "immissionssakkunniga", och lagfästes också i miljöskyddslagen.
Industrin — och kreditgivarna r. behöver alltjämt en tioårig rättskraft i lill
ståndsbeslut för fall där produktionsförhållandena ej nämnvärt ändras. Här
har för övrigt en praxis etablerats av koncessionsnämnden som i sjna beslut
kan låla vissa avgöranden och föreskrifter bli beroende på en "prövotid" in
nan del slutgiltiga avgörandet träffas. Detta system — som redan tillämpas
lill övermått av nämnden —r kan till nöds beslå och fylla det behov som ut
redningen vill läcka med sitt egel förslag. Mol denna bakgrund avstyrker för
bundet bestämt förslaget om villkorsändringar inom tio år med hänsyn till ny
leknik.

Prop. 1980/81:92 209

2.9.2.8 Skånes handelskammare: Den av utredningen föreslagna försvagningen av koncessionsbeslulens rältskrafl, vilken blir konsekvensen av alt koncessionsbeslulen skall kunna rivas upp innan koncessionsliden löpl ul, ger enligt Handelskammarens mening anledning lill stark oro. De investeringar i ny teknik som företagen gör är normalt beräknade att avskrivas under den lid koncessionen gäller. Ur ekonomisk synvinkel skulle ell genomförande av förslagel leda lill en osäkerhet som måsle bedömas som oacceptabel. Samtidigt vill Handelskammaren erinra om all berörda företag kontinuerligt tillgodogör sig ny leknik inom del miljövårdande området. De tekniska landvinningarna lorde byggas in i processerna så snart den miljömässiga nyttan bedöms molsvara de koslnader som tekniken medför. Handelskammaren avstyrker således den föreslagna lagändringen i detla avseende.

2.9.2.9 Boliden Metall AB: -j-- För de flesta verksamheler kan man

med säkerhel förulse alt sådana ändrade förhållanden kommer alt inträffa relalivl snarl på grund av den tekniska ulvecklingen. Ur förelagens synpunkt måsle del dock med lanke på planering och ekonomi upplevas som såväl osäkert som orimligt alt sådana förändringar när som helst kan leda till strängare krav.

Det kan dessulom med säkerhel förutses alt företagen själva tillgodogör sig den tekniska ulvecklingen på lämpligl sätt. Det är emellertid mycket väsentligt all den i beslul fasllagda lillslåndsramen slår fast och rubbas endasl i de fall, då väsenlliga störningar i miljön uppträtt.

2.9.2.10 Mo och Domsjö AB: Koncessionsbeslut har hillills gällt i minsl lio
år och endast varit möjliga att riva upp om allvarlig, oförutsedd miljöpåver
kan kunnal konstateras. Nu föreslås att "väsentligt ändrade förhållanden i
fråga om renings- eller processteknik" skall vara lillräckligl. Vid en förhand
ling gör den sökande ekonomiska överväganden då del gäller vilka krav som
är möjliga att gå med på. Del är då nödvändigl för den sökande alt veta hur
lång tid tillståndel kommer all gälla. Hur skall den sökande slälla sig lill krav
på avancerad och dyrbar reningsutrustning om han velatl beslulel kan rivas
upp endasl av den anledningen all en ny reningsmetod uppfunnits? Del är då
naturligt att en ekonomisk säkerhetsmarginal byggs in för all kunna klara
evenluelll tillkommande miljökostnader då ett beslut rives upp.

2.10 Övriga frågor

2.10.1 Statens planverk: Ell särskill problem är behovel av skyddsområden kring miljöslörande anläggningar. I miljöskyddsärenden sker ofta en bedömning all skyddsområde behövs men någon möjlighel all påfordra all del akluella företaget inlöser eller på annat sätt kompenserar berörd faslighet finns ej i miljöskyddslagen. En lämplig ordning kunde vara alt fillståndsmyndigheten kunde avgränsa det område, inom vilkel företaget skulle ha lösenskyldig-14 Riksdngen 1980/81. I snml Nr 92

prop. 1980/81:92 210

hel som kunde utlösas av den enskilde utan att denne skulle ha bevisbördan för onyttighel eller synnerligt men. En ändring av 32 § miljöskyddslagen i nämnd riktning får anses önskvärd.

2.10.2----------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: önskar i samman
hanget la upp en fråga som ej närmare berörs i belänkandet men som länssty
relsen ofta möler i sin praktiska verksamhei. Som ett viktigl led i tillsynsverk
samheten anmodas den som utövar miljöfarlig verksamhei alt — exempelvis i
samråd med länsstyrelsen — utarbeta ell "kontrollprogram" belräffande

verksamhetens miljöpåverkan i omgivningen . Kontrollprogrammet

"fastställes" sedan av länsstyrelsen. Trots att denna procedur och terminologi använts regelmässigt av såväl länsstyrelserna som koncessionsnämnden i stort sett ända sedan miljöskyddslagens tillkomst saknas direkta beslämmelser därom i miljöskyddslagen. Della framstår naturligtvis som egendomligt för andra än väl initierade fackmän. Det lagliga stöd som finns för länsslyrelsens handlande i nu berörl hänseende återfinns i 43 § andra styckei första punkten miljöskyddslagen, som lyder: "Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig att ulföra för tillsynens fullgörande behövliga undersökningar av verksamheten och dess verkningar." I bestämmelsen nämns.ej någol om skyldigheten för förelagaren all upprätta "kontrollprogram" än mindre någol om länsslyrelsens "fastställelse" av programmel. Enligt länsstyrelsens mening är tiden nu mogen att bringa teori och praktik i bällre överensstämmelse med varandra. Här beskrivet förfarande och använd terminologi bör således komma till uttryck i författningen.

2.10.3 Länsstyrelsen i Västmanlands län:-------- vill påpeka angelägenheten av att man vid förprövningen i slörre ulslräckning än hittills beaktar alt driftstörningar i reningsanläggningar inträffar.

2.10.4 Karlskrona kommun: Enligl ulredningen åligger del länsstyrelsen att fastställa kontrollprogram för sådan miljöfarlig verksamhei som prövas efler anmälan och som skall ligga lill grund för hälsovårdsnämndernas tillsyn. Ur kommunernas synpunkl är del angeläget att hälsovårdsnämnderna beredes tillfälle att medverka vid utformandet av kontrollprogrammet.

2.10.5 Täby kommun:---- Erfarenhelsåterföring från det praktiska lillsynsarbeiel har hillills inte kommit lill slånd i någon större utsträckning. Ett system för sådan återföring borde tas fram för att misstag vid förprövningar ej skall behöva upprepas.

2.10.6 Södertälje kommun:-- anser att utredningen borde närmare ha

studerat Naturskyddsföreningens framförda förslag om att 6 § miljöskyddslagen också borde hävda nyltoövervikt från allmän synpunkl för all miljö-

Prop. 1980/81:92 211

farlig verksamhei skall komma ifråga.

2.10.7 Kalmar läns naturvårdsförbund: Såvitt vi kan se har ulredningen inle berörl problemel med alla befintliga anläggningar som inle är prövade enligl miljöskyddslagen. Här krävs en kraftinsats för all klara av alla dessa anläggningar, men hur del skall gå lill framgår ej av ulredningen.

3 Tillsynssystemet

3.1 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser är positiva lill eller har inte någol alt erinra mol ulredningens förslag alt hälsovårdsnämnderna, länsslyrelserna och naturvårdsverket skall vara fillsynsmyndigheler samt att tillsynen skall omfatta all miljöfarlig verksamhei. Flera kritiska röster finns emellertid också. Dessa avser främsi hälsovårdsnämndernas roll enligt miljöskyddslagen.

Se bl. a. 38 och 39 §§ ML i ulredningens lagförslag.

3.1.1 Kammarrätten i Stockholm: 1 38 § första stycket miljöskyddslagen (jfr 39 § och 48 § sista stycket) föreslår utredningen den ändringen att tillsynen skall avse all miljöfarlig verksamhei och inle blott sådan som kan medföra fara för allmänna inlressen. Kammarrätten tillstyrker detla förslag. Härigenom sker en anpassning till vad som gäller enligl hälsovårdsstadgan.

3.1.2 Brottsförebyggande rådet: BRÅ anser all den dåliga eflerievnaden av ML främsi beror på dels all tillsynen av miljöfarlig verksamhet inle är lillräckligl effektiv, dels all straffbestämmelserna i ML i vissa avseenden är oklara och inte täcker alla miljöfarliga gärningar. Övervakningen av miljöfarlig verksamhet bör därför skärpas och överträdelser regelmässigt anmälas till åtal. Tillsynen bör enligl BRÅ ligga på den myndighel som kan förväntas ha de bästa resurserna såväl lekniskl som personalmässigt all förebygga överträdelser och upptäcka dem.

3.1.3 Socialstyrelsen:----- delar ulredningens uppfallning alt del finns

förulsällningar att uppnå en effektiv lillsynsorganisalion genom att ansvarel fördelas mellan central, regional och lokal nivå.

Slyrelsen får betona nödvändigheten av att en noggrann fördelning av
uppgifterna mellan de olika tillsyhsorganen görs.

Innan en fördelning av lillsynsuppgifterna sker, bör dessa noggranl analyseras vad gäller behov av kompelens, omfattning elc. Enligl slyrelsens uppfallning är del vid en sådan analys lämpligl att skilja mellan de fillsynsuppgifler som avser alt kontrollera efterlevnaden av de villkor länsstyrelsen meddelat i samband med sin prövning och sådan tillsyn som riktas mol miljöfarlig verksamhei som inle är prövningspUklig.

Prop. 1980/81:92 212

3.1.4 Kammarkollegiet: 1 den mån resurser kan finnas disponibla bör i prin
cip inlel vara all erinra mol ulredningens förslag att hälsovårdsnämnderna,
länsstyrelserna och naturvårdsverket skall vara tillsynsmyndigheter och all
tillsynen skall omfatta all miljöfarlig verksamhet.

I 39 § miljöskyddslagen kommer enligl ulredningens förslag alt stå "olägenhet uppkommer" i stället fördel nuvarande "olägenhet av betydelse från allmän synpunkl uppkommer". Det bör vara av vikt all tillsynsmyndigheten ges tillfälle att ingripa så tidigt som möjligl för all förebygga mera allvarliga komplikationer. Ändringsförslaget fillstyrkes därför.

3.1.5 Riksrevisionsverket: Tillsynens läge har sannolikl påverkals av den
kraftiga ärendetillslrömningen i form av bl. a. prövning enligl ML. Härige
nom har utrymmet för såväl direkta övervaknings- och kontrollinsatser som
planering och uppföljning av tillsynen påverkals negativt.

Anlalel miljöfarliga anläggningar är myckel slort. Genom kontrollprogrammen produceras en mängd data gällande var och en av dessa anläggningar. En utvidgad recipientkontroll i enlighel med ulredningens förslag kommer all öka de datamängder som tillsynsmyndigheterna har alt hanlera. I denna situation kan del enligl RRVs mening vara mindre relevant all uppställa mäl av lypen "varje miljöfarlig anläggning skall besökas en gång per år". Snarare ställs krav på alt lillsynsinsatserna inriktas mol de mest angelägna områdena. Del är enligt RRVs uppfallning angelägel all denna lyp av prioriteringar kommer till slånd.

RRV konstaterar i delta sammanhang att berörda tillsynsmyndigheter har att bedriva tillsyn eller tillsynsliknande aklivileler enligt flera olika förfaltningar (förutom ML bl. a. lagen om hälso- och miljöfarliga varor, naturvårdslagen och hälsovårdsstadgan). Utrymmet för tillsyn enligl ML på t. ex. regional nivå lorde sålunda påverkas av vilka krav som ställs på lillsynsinsal-ser enligl andra lagar. Della kräver enligl RRVs uppfattning en samordnad planering av lillsynsinsalser enligl olika författningar.

Resurserna för tillsyn bör enligt RRVs mening även kunna utnyttjas mera effektivt om lillsynsbegreppet och de olika tillsynsmyndigheternas uppgifter kunde ges ett mer konkret innehåll än vad som görs i ulredningens förslag. Viktigt är bl. a. att del centrala tillsynsansvaret också kommer att innebära ett ansvar för samordning, planering och prioritering av lillsynsinsatserna. Det bör därför övervägas all, i likhei med vad som nu gäller för tillåtlighets-prövningen, i miljöskyddskungörelsen föra in konkreta föreskrifter om tillsynen.

3.1.6 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden har i slorl
sett inle funnit anledning lill erinran mot ulredningens förslag i denna del.

3.1.7 Helsingborgs kommun:--- konstaterar med lillfredsslällelse alt

Prop. 1980/81:92 213

ulredningen ingående penetrerat frågan om tillsynen. Man har bl. a. riktat
uppmärksamheten på otillräckliga resurser saml oklarheter om gränsdrag
ningen för tillsynsansvaret mellan länsslyrelserna och hälsovårdsnämnderna.
Med hänsyn lill den avgörande belydelse för miljöskyddel, som ligger i ut
övandet av en fullgod tillsyn, finner kommunen ulredningens synpunkter och
förslag till lösningar i allt väsentligt godtagbara. Utredningens konstateran
den belräffande värdel av hälsovårdsnämndernas lokalkännedom, förulsäll
ningarna alt som första part komma i kontakt med uppkomna problem och
snabbi kunna rycka ul när så erfordras, är fakta som kommunen anser all
man på sikl inte kan negligera. För alt dessa förulsällningar skall kunna nå
full ulnylijandegrad, förulsätler kommunen i likhet med ulredningen all
kvalitativa och kvantitativa resurser måsle tillgodoses. Ulredningen ger emel
lertid viss anvisning lill lösning genom all påminna om alt kommunförbun
det gör vikliga regionala insalser när del gäller alt samordna hälsovårds
nämndens verksamhet. En inventering belräffande behov av och förutsätt
ningar för inlerkommunalt samarbete i olika former bör vara en an
gelägen uppgift i syfle att förverkliga ell meningsfulll och effektivt arbele in
om miljöskyddet. Att varje kommun skall eftersträva att göra sig oberoende
genom all tillgodose hela resursbehovet inom egen hälsovårdsnämnd skulle
sannolikl inle leda fram lill den tillsyn som situationen kräver och ulredning
en avser med sina förslag. Tillsynen i vad avser såväl omfattning som kvalité
måste------- vara avgörande fakiorer.----

3.1.8------------------------------- Hässleholms kommun: Man har därvid påtalat de otillräckliga

resurser samt de oklarheter som i dag föreligger i vad avser gränsdragningen
för tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnderna. Utred
ningens konstateranden vad beträffar hälsovårdsnämndernas lokalkänne
dom, deras möjlighet alt som första myndighet komma i kontakt med upp
komna problem och all snabbt kunna rycka ut när så erfordras, är fakta som
måste tillmätas mycket stor belydelse. För att dessa förutsättningar skall
kunna ulnytljas till fullo förutsätter kommunen i likhet med utredningen alt
såväl kvalitativa som kvantitativa resursbehov måsle fillgodoses. Enligl kom
munens bedömning bör i samband härmed en utredning rörande behov av
Och förutsättning för ett samarbete mellan kommunerna vara en angelägen
uppgift.-------

3.1.9------------------------------- Norrköpings kommun: anser alt förslaget till lillsynsorganisa
lion bort anslå till dess en riksomfattande organisation för besiktningar,
provlagningar och analyser hunnil byggas upp, men ansluler sig dock lill ul
redningens uppfattning, att tillsynen över miljöfarlig verksamhet är det
område inom miljöskyddel, som hillills visat de största bristerna.

3.1.10------------------------------- Slockholms kommun: Del är också angeläget all klara råd

och anvisningar för tillsynsverksamheten utfärdas för hela landet för att en

Prop. 1980/81:92 214

så Ukformig bedömning som möjligt skall göras i landels kommuner. Risk föreligger annars alt miljöskyddsfrågor kan få slå tillbaka för ekonomiska bedömningar i en kommun.

3.1.11 Landsorganisationen i Sverige: Av utredningen föreslås förändringar i
38 och 39 §§ ML så au tillsynen skall omfatta all miljöfarlig verksamhei och ej
som hittills, enbart när denna kan medföra fara för allmänna inlressen, saml
all myndigheien skall kunna ingripa när olägenhet uppkommer. Detla syn
sätt anger förändringar i ambitionsnivån i lagstiftningen, ett synsäll som LO
kan instämma i.

Ulredningen har emellertid inle fullföljt della synsätt eller rättare sagt gjort det svårt all leva upp till del genom att exempelvis i fråga om förslagen rörande tillsyn inle lägga fram ett lillräckligl enhetligt förslag.

3.1.12--------------------------------------------------- Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: 1 belänkandel har

inle föreslagits någon form av sådan — som jag ser del — mycket angelägen
inspeklionsskyldighel. Vad gäller naturvårdsverkels tillsynsskyldighet före
slår ulredningen inga förändringar. Inte heller regionall uiövas — på grund
av brist pä resurser — sådan intilialivverksamhel i önskvärd omfattning. Ej
heller i detla hänseende har några förbältringsålgärder föreslagils. Del är i
dessa avseenden, som enligt mill förmenande de största bristerna förelegal i
gällande tillsynsverksamhet.--

3.2 Hälsovårdsnämnden som tillsynsmyndighet

Flertalet remissinstanser är positiva lill eller har inle någol all erinra mol ulredningens förslag att hälsovårdsnämnden görs lill tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen. Däremol framförs många kritiska synpunkter på omfallningen av nämndernas ansvar. Regelmässigt görs också en koppling mellan frågorna om tillsyn och resurser.

3.2.1 Justitiekanslern: Del råder en för såväl myndigheter som allmänhelen besvärande oklarhet om hälsovårdsnämndernas slällning som tillsynsorgan med avseende på miljöskydd. Det är därför angeläget att hälsovårdsnämndernas roll klargörs och preciseras.

Starka skäl lalar för att hälsovårdsnämnderna, såsom ulredningen föreslår, ges slällning som ansvarig lokal tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen. Övervakning av miljöfarlig verksamhet ligger väl i linje med hälsovårdsnämndernas uppgifler i övrigt. För allmänhelen ler del sig naturligt all i första hand vända sig till en lokal myndighel i miljöskyddsfrågor. Vinster i effektivitet kan göras. Åtskilliga skäl härutöver skulle kunna anföras.

Del är således lätt all argumentera för alt hälsovårdsnämnderna tilldelas ett formellt tillsynsansvar enligl miljöskyddslagstiftningen, men del är utomordentligt svårt all avgöra var gränsen mellan länsslyrelsernas och hälsovårdsnämndernas tillsynsansvar skall dras. Svårigheten bottnar i att de kom-

Prop. 1980/81:92 215

munala hälsovårdsnämnderna är i hög grad heterogena med avseende på erfarenhet av myndighetsutövning, sakkunskap och kapacitet, vilket är en — hell naturlig — följd av att de lokala behoven är högst skiftande.

Jag tror all del finns anledning befara all utredningen här lagil ell alllför slorl första steg. Många hälsovårdsnämnder kan förväntas — med viss resursförstärkning — klara de föreslagna lillsynsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt, men det finns säkert åtskilliga hälsovårdsnämnder för vilka dessa uppgifter är övermäktiga. Lokalisering n av miljöfarlig verksamhet är ingalunda knulen till slörre kommuner och det är högst osäkert om små kommuner med bara ell fåtal tiUsynsobjekt — som dock kan kräva tillgång lill belydande och skiftande sakkunskap — kommer all anse sig kunna förse sina hälsovårdsnämnder med den sakkunniga personal som krävs för en effektiv och ändamålsenUg övervakning.

Vill man beakta hälsovårdsnämndernas högst varierande förutsättningar all på ett fullgott säll klara någol mera krävande tillsynsuppgifter måste man — utan all avkall görs på kravel på klara gränser — försöka åsiadkomma ell tiUsynssystem som inrymmer en viss flexibilitet. Här finns givetvis flera alternativ, t. ex. följande. Hälsovårdsnämnderna ges ett självsländigl tillsynsansvar för all icke förprövningspliktig verksamhet, och på länsstyrelserna ankommer tillsynen över sädan miljöfarlig verksamhet som prövas av koncessionsnämnden. Så långl ser jag inga slörre problem. Svårigheterna är koncentrerade lill mellangruppen, dvs. verksamhei som förprövas av länsstyrelsen. Belräffande sådan verksamhei skulle tillsynsansvaret primärl kunna läggas på länsstyrelsen, som emellertid efler prövning i varje enskilt fall skulle äga överlåta ansvarel lill hälsovårdsnämnden om denna enligl länsstyrelsens bedömning har förulsällningar all klara av tillsynen. Alternalivl kan tillsynsansvaret i lagen läggas på hälsovårdsnämnden men länsstyrelsen ges möjlighet att i samband med förprövningen förbehålla sig själv tillsynen.

3.2.2 Riksåklagaren: Med hän.syn till de övriga tiUsynsuppgifter som tillkommer hälsovårdsnämnderna är del naturligt alt de som utredningen föreslår lillförs tiUsynsuppgifter enligl miljöskyddslagen. För en stor del av tillsynen krävs emellertid tillgång till kvalificerade experter. Härtill kommer de svårigheter som kan uppstå för ell kommunalt organ vid avvägningen mellan arbetsmarknadspoliliska inlressen och miljöskyddsintressen. Av dessa skäl bör alltjämt såväl länsstyrelsens som naturvårdsverkets tillsyn bibehållas och utbyggas.

3.2.3 Svea hovrätt:-- Del är givelvis angeläget att tillsynen bedrivs effekfivt. En bidragande orsak lill all den f. n. inle fungerar lillfredsslällande är bristen på personal vid länsstyrelsernas naturvårdsenheler. Emellertid anför ulredningen i annat sammanhang--- all länsslyrelserna även med

tillräckliga personalresurser har och förmodligen alltid kommer all ha en

Prop. 1980/81:92 216

svår slällning vid sin kontrollulövning, exempelvis ur arbelsmarknads- och sysselsättningsaspekter. Vad ulredningen uttalat torde emellertid även och kanske i än högre grad gälla hälsovårdsnämnderna. Nämnderna och deras personal kan vid fullgörandet av lillsynsuppgifterna myckel lätt komma i lojalitetskonflikter som kan bli besvärande. Allmänt framstår del som mest naturligt all tillsynen åvilar statliga och inte kommunala organ. Tilläggas må också all man inle får en ens ungefärlig uppfallning om vad tillsynen enligt den lösning utredningen föreslår kommer att kosta.

Hovrätten efterlyser en mera ingående diskussion med olika alternafiv aUsidigt belysta. Hovrälten ställer sig alltsä iveksam till förslaget all göra hälsovårdsnämnderna till tillsynsmyndighet.

3.2.4 Kammarrätten i Stockholm: Som en nyhet föreslår ulredningen all även hälsovårdsnämnderna skall vara tillsynsmyndighet enUgt miljöskyddslagen. Kammarrätten finner del lämpligt att detta slås fast i lagen. Hälsovårdsnämnderna bör kunna fullgöra vikliga uppgifler i den föreslagna egenskapen. Emellertid torde detla förslag i själva verket knappasl innebära någon slörre nyhet i sak, eftersom hälsovårdsnämnderna redan är tillsynsmyndigheter enligt hälsovårdsstadgan och i sådan egenskap har skyldigheter all ingripa i det slora flertalet fall då ingripande också kan ske med stöd av miljöskyddslagen. Ett problem för såväl hälsovårdsnämnden som länsstyrelsen torde hillills ofta ha varit att avgöra vilkendera författning som i del särskilda fallet lämpligast borde tiUämpas. Sådana problem kommer alt kvarstå, men del kan ändå vara en fördel all miljöskyddslagen och hälsovårdsstadgan har samma regionala och lokala tillsynsmyndigheter.

3.2.5 Brottsförebyggande rådet:-- anser det från brottsförebyggande

synpunkl vara tveksamt med en fullständig delegering av lillsynsansvaret lill hälsovårdsnämnderna.

-------- En överflyttning av tillsynsansvaret med möjligheler lill ivångsin-

gripanden till en myndighet som del för dem som berörs av miljöfarlig verksamhet i många fall är naturligast att la kontakt med är naturligtvis i och för sig positiv. Detta innebär emellertid inle omedelbart en effektivisering av tillsynen. Del finns ivärlom skäl som lalar för alt effektiviteten skulle minska. Hälsovårdsnämndernas personalresurser är klart otillräckliga för en utvidgning av arbetsområdet. Dessulom är personallillgången och resurserna i övrigl mycket ojämnt fördelade mellan de olika kommunerna. Del är ytterst oklart i vilken takt resurserna kan öka. Skall överträdelser mot ML:s bestämmelser motverkas fordras effektiva ingripanden genom förelägganden m.m. från lillsynsmyndighelen. Hälsovårdsnämnderna har därvid inle tillgång till jurister i samma ulslräckning som länsslyrelserna. Helt naturUgt fmns inle möjligheler alt ha miljöexperter knutna lill varje hälsovårdsnämnd. Inte heller den tekniska utrustningen lär kunna nå samma höga standard som en mera centraliserad tillsynsmyndighet kan förfoga över. Även om hälsovårds-

Prop. 1980/81:92 217

nämnderna har möjlighel lill bistånd från naturvårdsverket i speciella ären den är det den kontinuerliga kontrollen av miljöfarlig verksamhei som är viktigast för eflerievnaden av ML:s bestämmelser. En svaghet med en decentrali sering av tillsynen är dessulom alt risken ökar för hänsynslagande lill andra faktorer än de miljöskyddsmässiga.

BRÅ anser sig inte kunna ta direkt ställning mot en överflyttning av tillsynsansvaret till hälsovårdsnämnderna eller föreslå någon allernaliv lösning.

3.2.6 Riksrevisionsverket: finner del rimligl au låla hälsovårds
nämndernas tillsyn också omfalla miljöskyddslagen bl. a. för an man på det
la sätt bällre skall kunna utnyttja de resurser som lolalt kan disponeras för
tillsynen. Del är dock enligl verkels uppfallning väsenlligl att i första hand
överväga andra åtgärder än en resursökning för alt åstadkomma en bättre
fungerande tillsyn.

RRV delar ulredningens uppfallning all en fungerande tillsyn kräver alt tillsynsmyndigheternas arbete huvudsakligen får karaktär av initiativverksamhet. RRV delar också ulredningens åsikt alt, i de fall då det finns behov av särskild expertis, sådan bör utnyttjas i ökad utsträckning när utövaren av miljöfarlig verksamhei har kostnadsansvaret enligt ML.

3.2.7 Lantbruksstyrelsen: Ell överförande av en stor del av tillsynsansvaret
lill hälsovårdsnämnderna är också enligt lanlbruksslyrelsens mening en posi
tiv åtgärd, dock med det förbehållet all hälsovårdsnämnderna åläggs all
skaffa sakkunskap för sina bedömningar.

Länsslyrelserna och naturvårdsverket skulle också därigenom få ökade resurser för tillsyn av sä/skilt miljöfarlig verksamhei. Utredningens redovisning av rättsfall där den ej särskiU miljöfarliga jordbruksverksamhelen är väl företrädd talar också för en resursomfördelning för mer effektiv tillsyn av särskilt miljöfarlig verksamhei.

3.2.8------------------------ Fiskeristyrelsen: Förhållandena kan ofta vara mycket kompli
cerade inom ett vattensystem. Att till en början splittra upp tillsynsansvaret
som utredningen föreslår i två delar, länsstyrelse och hälsovårdsnämnd, är
från fiskets utgångspunkter ingen acceptabel lösning. Även om förslagel på
sikt syfiar lill all överföra all tillsynsverksamhet lill hälsovårdsnämnderna
avstyrkes förslagel. Även inom en kommun kan miljöskyddsproblemen vara
mycket skiftande och i fråga om tillsyn kräva tillgång lill en väl rustad lill
synsorganisalion. Överförandel av tillsynsarbetet kommer all medföra en
ökad ekonomisk belastning på kommunerna. Slyrelsen anser all del är orea
listiskt att räkna med att kommunerna generellt kommer att ha möjlighet att
satsa resurser i erforderlig ulslräckning. 1 tillsynsfrågor måste dessulom ofta
hela vattensystem eller i vart fall slora delar av vattensystem behandlas som
en helhel. 1 ell sådanl sammanhang anser slyrelsen alt kommunen ulgör en

Prop. 1980/81:92 218

för liten administrativ enhet. Att lägga del generella ansvarel för tillsynen på kommunen anser slyrelsen därför vara fel. Ur samordningssynpunkl borde i StäUet en huvudman ha ansvaret för ett helt vattensystem. Med hänsyn liU den nuvarande administrativa indelningen av landel saml till önskemålet om alt så slora vattenområden som möjligt kan kontrolleras av en och samma huvudman bör länsstyrelsen även i forlsältningen vara tillsynsmyndighet.

3.2.9 Statens naturvårdsverk: Del är uppenbari all tillsynsorganisalionen måste effektiviseras och tillföras ökade resurser. Naturvårdsverket tillstyrker därför utredningens huvudförslag i della avsniu, nämligen all hälsovårdsnämnderna ges ställning som tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen.

1 förfatlningsförslagels 38 § lalar utredningen om lokal, regional och central tillsyn, vilket på ell naturligt sätt anknyter lill berörda myndigheters slällning inom förvaltningen. Vid studium av kompetensfördelning och samarbetsformer behöver emellertid även en uppdelning göras i cenirala, dvs. styrande funktioner, och löpande tillsyn.

Bland de skäl utredningen åberopar för alt göra hälsovårdsnämnderna fill tillsynsmyndigheter kan särskill understrykas alt arrangemanget medför ett resurslillskoll. Den goda lokalkännedom som finns inom nämnderna och bland dess tjänstemän är mycket värdefull. Hälsovårdsnämndernas resurser bör därför, som ulredningen påpekar, i slor ulslräckning användas för initia-tivverksamhel i form av inspektioner. De nu exislerande oklarheterna om vilken författning som är lillämplig i ett visst fall bör i huvudsak kunna undanröjas och därigenom minskar även risken för dubbelarbele. När del gäller fördelningen av arbetsuppgifter mellan de tre tiUsynsmyndighelerna förordar emellertid naturvårdsverket ell mer flexibelt syslem än det som ulredningen anger.

Alt fastställa kontrollprogram för alla slag av anläggningar bör som utredningen förordar allljäml vara en uppgifi för länsstyrelserna. Kontrollprogrammet utgör grunden för tillsynsverksamheten och även för det ADB-system inom tiUsynsområdet, Ml-01, som håller på alt införas vid vissa länsstyrelser. Naturvårdsverket anser i likhei med ulredningen att ansvarel för delta syslem bör ligga kvar hos länsslyrelserna och självfallet även all all erforderlig service skall ges till hälsovårdsnämnderna.

Utredningens mening alt tillsynsansvaret för all miljöfarlig verksamhet så
småningom bör överföras lill häl.sovårdsnämnderna kan naturvårdsverket ej
biträda.-------

Naturvårdsverket anser det självklart alt dubbelarbete skall undvikas och att samarbeisregeln i 38 § skall lillämpas både då naturvårdsverket deltar i löpande tiUsyn och då länsstyrelse medverkar i ärende som normall ankommer på hälsovårdsnämnd.

I överensslämmelse med vad som f. n. siadgas i 10 § bör i författningen anges att regeringen kan föreskriva efler vilka grunder tillsynsansvaret skall

Prop. 1980/81:92 219

fördelas mellan länsslyrelserna och hälsovårdsnämnderna. Även nalurvårdsverkels initiativrätt bör fastställas i detla sammanhang och avse såväl centrala funktioner som löpande tillsynsverksamhet. Ellsådant stadgande i miljöskyddslagen skulle resultera i att miljöskyddskungörelsen kom all innehålla konkreta föreskrifler för myndigheternas verksamhei på tiUsynsområdet och inte som nu enbart på prövningsområdel. Del kan ej uteslutas all della förhållande ibland bidragit lill all tillsynsfrågorna gells för låg prioritet.

3.2.10-------------------------------------------------------------- Stiftelsen industrins vatten- och luftvårdsforskning: finner

del ytterst tveksamt att engagera hälsovårdsnämnderna som tillsynsmyndighet. Redan i dag har reningsverken kontrollverksamhet rörande de företag i kommunerna som avleder sitl avloppsvatten till reningsverken. Denna kontroll är eller skall vara samordnad med kontrollen enligl miljövårdslagen. All inom kommunerna bygga upp ytterligare kompetens och kapacitet på områdel förefaller vara onödigt dubbelarbete, specielll som hälsovårdsnämnderna redan belastas hårt.

För mindre industrier där tillsynen inle behöver bli speciellt omfatiande, kan det kanske vara praktiskt att överlåta detta arbete ät hälsovårdsnämnden.

Med hänsyn till nödvändig kompetens och distans till lokala opinionsyttringar anser stiftelsen att länsstyrelsen bör handha tillsyn av koncessionspliktiga företag.

3.2.11----------------------- Delegationen för företagens uppgiftslämnande: anser, lik
som ulredningen, all----- skälen starkt lalar för en decentralisering av

tillsynsansvaret. En överflyttning av huvuddelen av tillsynsansvaret till hälsovårdsnämnden ökar förutsättningarna för en effektiv tiUsyn. Förslaget innebär en klar förbättring jämfört med nuvarande förhållanden men är enligl delegationen inle tillräckligl långtgående. Hälsovårdsnämnderna bör redan nu få ansvaret för tillsyn av all miljöfarlig verksamhei.

De fördelar som DEFU viU framhålla med en överföring av lillsynsansvaret från regional lill lokal nivä hänger framför alll samman med alt möjligheterna till en effektiv och mindre byråkratisk tillsyn ökar. Kontinuerlig kontakt mellan berörl företag och tillsynsmyndighet är ett av de absolut vikligas-le inslagen i miljövård.sarbelel. Ell slort avstånd mellan tillsynsmyndighet och utövare av miljöfarlig verksamhet medför uppenbara risker för att alltför slor vikl läggs vid uppgiftsinsamlande och skrivbordskonlroll. Ell lokalt tillsynsansvar ger också möjligheler all tillvarata den samlade kunskapen inom kommunen genom samordning med t. ex. gatukontoret, byggnadsnämnden och brandförsvaret. Enligt delegationens mening är del framför allt god lokalkännedom oeh fältarbete som ger förutsättningarna för en effektiv tillsyn. Det har för övrigt även framkommit i utredningsarbetet alt det bäsla sätlel all förbättra tillsynen är alt öka antalet tillsynsbesök.

Prop. 1980/81:92 220

3.2.12---------------------------- Länsstyrelsen i Stockholms län: anser alt den kontrollerande

tillsynen bör delegeras lill hälsovårdsnämnden, så som ulredningen föreslagil. Beslut om att delegera även ansvaret för tillsynen av tillståndsplikliga verksamheler bör dock inle fallas förrän erfarenhet vunnits av det första stegel av reformen.

3.2.13 Länsstyrelsen i Uppsala län: Som redan framhållits är det länsstyrel
sens erfarenhet alt en fungerande tiUsyn kräver regelbunden kontakt och
kunskap även hos den kontrollerande myndigheten.

Ulredningens förslag alt göra hälsovårdsnämnderna till tillsynsmyndighet kan i vissa avseenden innebära en rationalisering i form av kortare resvägar, samordning med besiktning enligl annan lagsliflning elc. Vinsten lorde dock från resurssynpunkl vara marginell. Till nackdelarna hör alt tillsynsarbetet splittras på flera händer.

3.2.14-------------------------------- Länsstyrelsen i Södermanlands län: delar utredningens för
slag att förutom naturvårdsverket och länsstyrelserna även hälsovårdsnämn
derna blir tillsynsmyndighet enligl miljöskyddslagen. Hälsovårdsnämnderna
besitter god lokalkännedom, vilkel kommer att underlätla deras övertagande
av lillsynsuppgifterna.

3.2.15 Länsstyrelsen i Östergötlands län: delar utredningens uppfattning om att hälsovårdsnämnderna bör kunna tilldelas tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen. Hälsovårdsnämndernas lokalkännedom lorde vara till stor nytta i tillsynssammanhang. Hälsovårdsnämnderna har redan i dag i slor utsträckning tagit på sig sådana uppgifter. Länsstyrelsen ifrågasätter däremot förslaget om alt all tillsyn på sikl bör läggas på kommunal nivå. Det kan inle vara rimligl att inom landels drygt 270 kommuner skaffa fram all den expertis som erfordras för tillsyn av alla sorlers miljöfarliga anläggningar. Ett sådant överförande av tillsynsansvaret kräver bl. a. en samordnad central organisation för rådgivning, besiktning och kontroll. Frågorna om denna organisations uppbyggnad och uppgifter måste klarläggas innan något beslul kan las om ansvarel för tillsynen.

3.2.16 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Läget inom tiUsynsområdet är i alla delar ej tillfredsställande men att som utredningen säger uppgiften blivit länsslyrelserna övermäktig är betydligt överdrivet.

----- länsstyrelsen har svårt all godla ell sådant radikalt överförande

av tillsynen från länsslyrelserna till hälsovårdsnämnderna som ulredningen föreslagil. Länsstyrelsen delar emellertid ulredningens uppfattning att det är förenat med stora fördelar att en stor del av tillsynsarbetet ulförs av hälsovårdsnämnderna, men det förulsälter förutom ovan angiven resursförstärkning även en stor utbildningsinsats. Enligt länsstyrelsens mening bör fördelningen av tillsynsarbetet mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd ske på ett

Prop. 1980/81:92 221

mer elastiskt sätt och bedömas från fall lill fall beroende på hälsovårdsnämndernas resurser och inle minsl de typer av anläggningar som finns i de olika

kommunerna.------ Huvudansvaret för tillsynsarbelet bör ligga kvar på

länsstyrelsen. I sammanhanget vill länsstyrelsen helt allmänt underslryka vik
ten av en bättre samordning av den yttre och inre miljön .

3.2.17------------------------------------ Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligl länsslyrelsens mening är

det en riklig utveckling all också hälsovårdsnämnderna tilldelas tillsynsan
svar enligl miljöskyddslagen. Hälsovårdsnämndernas lokalkännedom och
möjligheter lill snabba kontakter med verksamheterna inom kommunen las
redan nu ofta i anspråk i samband med tillsynsarbetet som sker i gott samar
bele mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnderna. Länsstyrelsen ställer sig
emellertid ytterst tveksam till en uppdelning av tillsynsansvaret på det säll
som ulredningen föreslår. Dels beror del på alt den resurs- och kompetensni
vå som skulle krävas i dag sannolikt finns endasl hos ell fåtal slörre kommu
ner. En utbyggnad av nödvändiga resurser hos alla hälsovårdsnämnder skulle
la åtskillig tid och kräva stora ekonomiska salsningar. Dels måsle man också
beakta den bredd i arbetsuppgifter som begreppet tillsyn innefaltar. Ulred
ningen har sannolikl inle på ell lillfredsslällande sätt för sig klargjort omfall
ningen av lillsynsbegreppet. Del kan här bara som exempel nämnas del vä
senlliga arbele som berör samråd mellan tillsynsmyndigheter och anlägg
ningsansvariga vad gäller erfarenheter om drift, funktion, förbättringar och
ändringar för all driva produktion och reningsanläggningar på ell sådanl säll
all utsläppen hålls nere på lägsta möjliga nivå.

3.2.18 Länsstyrelsen i Gotlands län: Föreslagna förändringar får ur resurs
synpunkl anses både nödvändiga och efterlängtade. Den mest omfallande
förändringen är den som erhålles genom all även hälsovårdsnämnderna in
volveras i syslemel. Denna förändring har dessulom kombinerats med en
ändring av kriterierna för ingripande. Allmänfarlighetsrekvisilet har slopats.

En effektivitetsvinst som utredningen inte närmare berörl är de fördelar som erhålles genom att hälsovårdsnämnden är ett kommunalt organ. En viklig informationskälla är därvid del interna remissförfarandet som normalt sell föregår en byggnadslovsprövning. Hälsovårdsnämnden får god kännedom om såväl nya som förändrade industribyggnationer. Fördelen är också att behovel av byggnadslov är en i alla kretsar etablerad företeelse.

3.2.19----------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: anser del både naturligt och

angeläget att hälsovårdsnämnderna ges tiUsynsuppgifter enligt miljöskyddslagen. Redan i dagsläget fullgör många hälsovårdsnämnder sådana tillsyns-uppgifter ulan alt vara formellt ansvariga härför. Länsslyrelsens tillsynsarbete bedrives i stor ulslräckning i intimt samarbele med hälsovårdsnämnderna, vilkas lokalkännedom och närhet till fillsynsobjekten ofta är en värdefull tillgång i tillsynsarbetet.

3.2.20--------------------------------------- Länsstyrelsen i Malmöhus län: Enligt länsslyrelsens mening

bör emellertid tillsynsbefogenhetema ligga kvar hos länsstyrelsen. De pro
blem som uppkommer i tillsynsverksamheten är ofta av sådan tekniskt och
juridiskt kvalificerad nalur all kommunerna i regel har betydande svårigheter
all inom en ram, som slår i rimligl förhåUande till kommunernas ekonomiska
resurser, skaffa den expertis och — vanligtvis kostsamma — utrustning, som
erfordras för uppgifternas fullgörande.-

3.2.21-------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Del synes i och för

sig vara en riktig utveckling all hälsovårdsnämnderna mera aktivt deltar i till
synsarbetet även om konfliktsituationer kan uppslå när hälsovårdsnämnden
skall kontroUera kommunala anläggningar. Länsstyrelsen är emellertid skep-
fisk till tanken all hälsovårdsnämnderna åtminstone f. n. kan ta över viss del
av tillsynen. Denna skepsis grundas främst på bristande personalresurser men
också på risken för splittring av tillsynsarbetet.

Länsstyrelsens erfarenheler av tillsynsverksamheten är alt den kräver allt
mera specialiserad arbelskrafl. Delta gäller inte bara den verksamhei som fö
reslås bli prövad av koncessionsnämnden utan också de relalivl kvalificerade
anläggningar som föreslås bli prövade av länsstyrelsen. Det förefaller vara ell
resursslöseri att ett mycket slorl antal specialister skall tillföras hälsovårds
nämnderna med ett ofta dåligt utnyttjande som följd. Särskild uppmärksam
het bör ägnas del förhållandel att hälsovårdsnämnderna i regel saknar lill
gäng till juridisk expertis. Det är länsstyrelsens erfarenhet att juridisk expertis
myckel ofta anlitas inte bara vid tillståndsprövning ulan också i lillsynsarbe
iel med l. ex. förelägganden.---

3.2.22---------------------------------------- Länsstyrelsen i Äivsborgs län: delar i princip ulredningens

uppfattning om att hälsovårdsnämnden bör bli tillsynsmyndighet inom mU-
jöområdel. Hälsovårdsnämnderna har redan i viss ulslräckning lagit på sig
denna uppgift med gott resultat. Länsstyrelsen är emellertid inte beredd all
biträda ulredningens förslag belräffande uppdelningen av lillsynsansvaret
mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Många hälsovårdsnämnder
har redan nu kompetens att svara för tillsynen av komplicerade anläggning
ar. Andra har mycket begränsade resurser.

3.2.23 Länsstyrelsen i Värmlands län: Brisler i tillsynen kan enligt länsstyrelsens uppfattning inte i första hand hänföras till brister i utformningen av den nuvarande organisationen. Länsstyrelsen anser dock i likhet med ulredningen att del är motiverat all modifiera denna så att hälsovårdsnämnderna får vissa tillsynsuppgifter enligt miljöskyddslagen. Del finns dock påtagliga begränsningar i möjlighelerna alt lillgodogöra sig de tänkbara fördelar som ligger i en lokal lillsynsorganisation.

-------- Länsstyrelsen tillstyrker all hälsovårdsnämnderna tilldelas upp-

Prop. 1980/81:92 223

gifter enligl ML men avvisar besläml tanken alt på sikt överlåta hela tillsynen enligt ML på nämnderna.

3.2.24 Länsstyrelsen i Örebro län: De angivna bristerna lalar för att

en förbättring av tillsynen måste komma till stånd.--- Tillsynen bör en
ligl länsstyrelsens uppfallning läggas på den myndighel, som vid en samlad
bedömning av de olika momenten i tillsynen och av resurserna kan förväntas
ha de största förutsättningarna all fullgöra den på tillfredsställande säll. Del
erfordras också en noggrann karlläggning av hälsovårdsnämndernas nuva
rande arbetsuppgifter och deras faktiska möjlighet att sköta dessa. Därefter
bör klargöras för- och nackdelarna av all del lill dessa arbetsuppgifter läggs
även tillsynen enligt miljöskyddslagen. Slutligen bör det klargöras vilken ut
ökning av nämndens personella resurser — såväl kvantitativt som kvaUlalivt
— som en överflyttning av tillsynen på hälsovårdsnämnderna skulle behöva
medföra. Enligl länsstyrelsens uppfattning har utredningen inte gjort en till
räcklig analys av ovannämnda frågor. Därför finns del inte tillräckligt under
lag för det ställningstagande som utredningen gjort.

Del bör närmare utredas om del blir någon slörre vinst med att kombinera
olika slags tillsyn vid ett besökstillfälle. Utredningens uppfattning i denna
fråga synes inle grunda sig på någon djupare analys.

-------- Enligl länsslyrelsens mening måsle krävas att man säkert vel alt

nämnderna får lillräckliga resurser, innan ytterligare tillsynsuppgifter flyttas över på nämnderna. I nuläget lorde endast några få av landels hälsovårdsnämnder ha resurser all klara tillsynen enligt miljöskyddslagen.

Utredningen har lagit alll för lätt på frågan om hälsovårdsnämndernas för
måga att klara åtgärdsfrågan från formell synpunkt. Länsslyrelsens mångåri
ga erfarenhet av handläggning av besvärsärenden visar alt del ofta brister i
nämndernas formella handläggning. Detta gäller även i relalivl enkla ären
den. ------ Dessa erfarenheter gör all länsstyrelsen är kritisk mol förslagel

att hälsovårdsnämnderna skall fä befogenhel alt utfärda förelägganden och
förbud enligt miljöskyddslagen.--

Trols de kritiska synpunkler som förs fram anser länsstyrelsen all en slor
del av tillsynen enUgl miljöskyddslagen på sikl kan föras lill hälsovårdsnämn
derna. Redan i dag medverkar nämnderna med viss övervakning. Endasl be
lräffande kvalificerat miljöfarliga verksamheter, varav bara ett fåtal finns i
varje län, bör länsstyrelsen ha tillsynsansvar. Länsstyrelsen bör där
för i likhei med vad som sker med vissa ärenden enligl byggnads- och natur
vårdslagen ges möjligheter att delegera tillsynsuppgifter till hälsovårdsnämnd
alll efler det nämnden får kvaniilaliva och kvalitativa personella resurser att
klara uppgiften. En sådan lösning eliminerar också risken för all tomrum i
tillsynen uppstår under del övergångsskede på fem år som ulredningen före
slagil. -------

Prop. 1980/81:92 224

3.2.25------------------------------ Länsstyrelsen i Västmanlands län: Flera hälsovårdsnämnder

skulle enligl länsstyrelsens uppfallning redan nu kunna ta på sig mer kompli
cerade tiUsynsuppgifter. Om fördelningen av tillsynsansvaret mellan länssty
relsen och hälsovårdsnämnden skedde genom delegation skulle ett

smidigare och betydligt klarare syslem tillskapas som bl. a. innebar möjlighel till längre gående tillsynsansvar än vad ulredningen hittills tänkt sig för hälsovårdsnämnder med bättre resurser. Detla alternativ bör därför närmare övervägas. Länsstyrelsen är i princip positiv till all på sikl lägga så stor del av tillsynsverksamheten som möjligt på lokal nivå. För stora eller komplicerade miljöfarliga anläggningar lorde del dock vara mesl rafionellt att liUsynen ligger kvar på länsslyrelserna. Denna fråga bör bli föremål för ytterligare överväganden i samband med det fortsatta utredningsarbetet.

3.2.26----------------------------- Länsstyrelsen i Kopparbergs län: delar den uppfattningen all

hälsovårdsnämnden mera aklivi än f. n. bör i myndighetsslällning della i tillsynen enligt miljöskyddslagen men ställer sig iveksam till lämpligheten av att all tillsyn på sikt avses komma alt överföras lill nämnderna. De i belänkandel föreslagna övergångsbeslämmelserna som innebär all länsstyrelsen bibehåller tillsynen över en koncessionsprövad anläggning synes innebära ändamålsenlig fördelning av tillsynsuppgifterna och bör därför bli bestående på sikl.

3.2.27 Länsstyrelsen i Gävleborgs län:- tillstyrker alt hälsovårdsnämnderna blir tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen. Härigenom fär hälsovårdsnämnderna rätt all besöka alla anläggningar i kommunen och utöva tillsyn där.

3.2.28 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Hälsovårdsnämndernas roll i miljövården bör stärkas. Som grund för detla bör en klarare offenlligrättslig ställning för hälsovårdsnämnderna eftersträvas, vilket kan ske genom att hälsoskyddsutredningens förslag snarast genomförs. För att optimera miljövårdsinsatserna på den regionala nivån förutser länsstyrelsen all en ökad kontakt mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnder och en målmedveten samverkan måsle komma lill stånd. Med hänsyn till att hälsovårdsnämnderna fortfarande har mycket varierande förutsättningar alt självständigt handlägga miljövårdsfrågor förefaller dock lämpligast all överföringen av tillsynsuppgifter till hälsovårdsnämnderna sker i den takt och omfallning som länsstyrelsen finner rimlig i överenskommelse med kommunerna, allt inom de ramar utredningen föreslår. Därvid bör förekomsten av anvisningar i bedömningsfrågor (naturvårdsverket) saml hälsovårdsnämndernas resurser av personal och expertis beaktas.------------------

3.2.29 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Att i allt större utsträckning tilldela hälsovårdsnämnderna ett ökal tillsynsansvar är i och för sig en riklig utveckling. De har också i nära samarbete med länsstyrelserna påtagit sig en icke

Prop. 1980/81:92 225

oväsentlig del av den nuvarande tillsynsverksamheten, där deras lokalkännedom är en värdefull tillgång.

Länsstyrelsen ställer sig dock Iveksam lill att all tillsyn på sikt överförs lill
hälsovårdsnämnderna. Del kan knappasl vara rimligl alt samtliga landels
kommuner själva skaffar sig den expertis som erfordras för utövande av till
syn av alla slags miljöfarliga anläggningar. Det borde därför ur samhällels
synpunkler vara betydligt mindre kostsamt alt i slällel förslärka länsslyrel
sens resurser i del avseendet.

Förläggande av all tillsyn på lokal nivå kommer sannolikt alt leda lill all inriktningen och omfatlningen av tillsynen kommer all variera inom vida gränser mellan de olika kommunerna. En dylik utveckling av tillsynsverksamheten är knappast önskvärd. Ett visst beroendeförhållande kan ej heller uteslutas exempelvis i fråga om tillsynen av kommunala avloppsreningsverk eller i förhållande lill en för viss ort hell dominerande induslri.

Enligt länsslyrelsens mening bör tillsynen av den miljöfarliga verksamhei som kommer alt falla under koncessionsnämndens prövning även i framliden åvila länsstyrelsen.

3.2.30------------------------ Bergs kommun: är övertygad om att större kommuner har

hälsovårdsförvaltningar som med rimliga förstärkningar kan överta lillsynsansvaret. I mindre kommuner med industrianläggningar av okomplicerad art ifrågasätts dock lämpligheten av att överföra tillsynen lill hälsovårdsnämnd. Mol ell sådanl tiUsynssystem i små kommuner lalar också all huvudparten av anläggningar där miljöskyddslagen är lillämplig drivs av kommunen.

Kommunen anser alt tillsynen i mindre kommuner kan utövas av länsstyrelse och alt resurserna med fördel samlas på regional nivå samtidigt som samarbetet mellan hälsovårdsnämnd och länsstyrelse förbättras.

3.2.31 Borlänge kommun: Del måste anses naturligt och rationellt att tillsynen enligt miljöskyddslagen till slor del övertages av kommunerna även om hälsovårdsnämnderna i dag har varierande resurser och kunnande inom områdel.-------

3.2.32 Botkyrka kommun:------ finner del synnerligen lillfredsslällande

alt hälsovårdsnämnden erhåller den lokala tillsynen och tillstyrker förslagel.

3.2.33 Bräcke kommun: Utredningen föreslår att hälsovårdsnämnden tilldelas lillsynsansvaret för all miljöfarUg verksamhet. Principiellt måste del uppfattas som riktigt att tillsynsansvaret förlägges till den myndighel som har den bästa kännedomen om lokala förhållanden men detta medför också att man måsle slälla krav på alt erforderliga resurser kan lillföras kommunerna

och deras hälsovårdsnämnder.-

15 Riksdagen 1980/81. I .sand. Nr 92

Prop. 1980/81:92 226

3.2.34---------------------- Emmaboda kommun: delar hell utredningens uppfattning

att hälsovårdsnämnderna på sikl bör överta tillsynen av all miljöfarlig verk
samhet. Förslagel ligger hell i linje med de allmänna strävandena all överföra
ansvar frän central och regional nivå liU kommunerna. Det förefaller också
välmotiverat att tiUs vidare dela ansvarel mellan länsstyrelsen och hälsovårds
nämnderna på det sätt som föreslås av utredningen. Den föreslagna möjlig
heten för kommun att själv avgöra vilka anläggningar som under en över
gångslid skall Ugga under länsstyrelsens tillsyn medger en praktisk anpass
ning lill varje enskild kommuns förhållande. Belräffande de lokala hälso
vårdsnämndernas praktiska möjligheter all genomföra en adekvat tillsyn
konslaleras alt det är hell nödvändigt med en långtgående vidareutbildning
av hälsovårdsnämndernas personal. Staten måste vara beredd all la ett eko
nomiskt ansvar för denna vidareutbildning.

3.2.35 Eskilstuna kommun: Ulredningens ståndpunkt alt hälsovårdsnämn
derna bör ges slällning som lokal tillsynsmyndighet enligl miljöskyddslagen
tillstyrks. Kommunen vill särskill betona förslaget all tillsynsansva
ret på sikt bör gälla alla anläggningar.

— — — Koinmunen menar alt lidpunklen för överförandel av all lokal tillsynsverksamhet lill hälsovårdsnämnden bör läggas fast redan nu.

------- Så länge hälsovårdsnämnden inle har all tillsyn bör del föreskri
vas alt länsstyrelsen lill kommunen regelbundel redovisar föroreningssilua-
lion och miljöskyddsåtgärder avseende de verksamheler, för vilka länsstyrel
sen har tillsynen.

3.2.36------------ Kalix kommun: Belänkandet är till synes en anpassning av miljö
skyddslagsliftningen till den utveckling som skett från lagstiftningens till-,
komst år 1969. Nuvarande lagstiftning är svårförståelig för främst allmänhe
ten som är van att vända sig lill hälsovårdsnämnden med klagomål på miljö-
och omgivningshygieniska problem. Kontaktvägen från allmänheten lill till
synsmyndigheten — länsstyrelsen — och berörd befattningshavare för aktu
eU verksamhei på länsstyrelsen är för lång och besvärlig för all kunna nyttjas
i praktiskt bruk. —-

Förhållandena har förorsakat dels ett väsentligt merarbete för hälsovårdsnämnden vid medverkan för att om möjligl vidarebefordra från allmänheten framförda klagomål, samt dels en orationell medverkan i tillsynsverksamheten och vid erfarenhetsålerföringen lill både regionala och cenirala myndigheter. All myndighetsansvaret i enlighel med föreslagen ändring av 38 och 39 §§ överföres på hälsovårdsnämnden är av grundläggande betydelse för att en serviceinriktad och funktionell tillsyn skall erhållas.

3.2.37-------------------- Laholms kommun: instämmer helt i miljöskyddsutredning
ens konstaterande all hälsovårdsnämnden oftast är den myndighel som försl
får reda på om något ej fungerar på avsett sätt och därvid snabbast kan rycka

Prop. 1980/81:92 227

ut för alt rätta till missförhållanden, att hälsovårdsnämnden ofta har en lo
kalkännedom som bör tillvaratagas och att oklarheten mellan tillsynsansva
ret mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden vållat problem.

Kommunen finner det därför lämpligt att hälsovårdsnämnden blir lokal
tillsynsmyndighet enligl miljöskyddslagen och alt den föreslagna fördelning
en av tillsynen mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden, är lämplig un
der ett övergångsskede.--

Kommunen förulsälter vidare att----- vid komplicerade tillsynsären
den kommer expertis från länsstyrelsen oeh cenirala verk alt slå lill hälso
vårdsnämndens förfogande.

3.2.38 Landskrona kommun: Ulredningens förslag om utökad tillsyn såsom
grund för framlida miljövårdsarbete kan i och för sig synas riktigt, med ut
gångspunkt från all tiUsynsresurserna har en väsentlig betydelse för effektivt
miljövårdsarbete. Härvidlag måste givelvis naturvårdsverk och länsstyrelser

få utökade resurser.---- Denna s. k. steg-för-steg-metod, varigenom

hälsovårdsnämnderna i inledande skede blir lokal tillsynsmyndighet för ej
förprövningspliktig verksamhei och sådan miljöfarlig verksamhet som prö
vats av länsstyrelsen, kan synas motiverad med hänsyn till kommunernas
skiftande resurser. För av koncessionsnämnden prövad verksamhet överföres
ju ej heller omedelbart tillsynen från länsstyrelserna lill hälsovårdsnämnder
na. Men ostridigl innebär förslaget att kommunen tillföres väsentligt ökade
uppgifter och kostnader för skydd av lolalmiljön, särskilt på sikt.

3.2.39---------------------------- Lindesbergs kommun: ■. delar utredningens uppfaUning att

tillsynen enligt miljöskyddslagen är ett område som behöver stärkas och att
hälsovårdsnämnden kan vara lämpad att ta över tillsynen genom sin goda
kännedom om lokala förhållanden. Hälsovårdsnämnden är ofta som påpe
kas den myndighel som först får reda på missförhållanden.

3.2.40 Lysekils kommun: Att hälsovårdsnämnden bör bli tillsynsmyndighet
enligl miljöskyddslagen är säkerligen rikligl ur allmän samhällssynpunkt. 1
vilken omfattning och inom vilken lidsrymd tillsynen kan överföras från
länsstyrelsen lill kommunen behöver dock klarläggas bättre, inte minsl ur
resurs- och finansieringssynpunkt. På samma sätt som kommunen under en
femårig övergångsperiod enligt ulredningen föreslås få rätt all överlåta delar

av delta nya fillsynsansvar till länsstyrelsen, kan det också vara

lämpligt alt kommunen ges räll alt åta sig hela lillsynsarbeiel om förutsättningar därtill finnes eller kan skapas.

3.2.41-------------------------- Malmö kommun: Det får därför anses vara ell välmotiverat

förslag att göra hälsovårdsnämnderna till lokal tillsynsmyndighet. Med sin lokalkännedom och som del organ som ofta först nås av allmänhetens klago-

Prop. 1980/81:92 228

mål, bör hälsovårdsnämnden vara den myndighet som snabbast kan rätta till missförhållanden.

Kommunen tillstyrker förslaget all en uppdelning av länsslyrelsens och hälsovårdsnämndens tillsynsobjekt görs så att hälsovårdsnämnden har tillsynsansvar för all icke förprövningspliktig miljöfarlig verksamhei och för sådan miljöfarlig verksamhei som förprövas av länsstyrelsen efler anmälan.

3.2.42 Mjölby kommun:----- En förstärkning av resursema som mol
svarar behovel kan vara svår alt få till slånd främst i de minsla kommunerna
. 1 många fall är det emellertid möjligl för flera kommuner att sam
arbeta om en tjänst vilkel bör påpekas. Resursbehovet kan också variera
kraftigt beroende på bl. a. industrins struktur inom kommunen.

En viss effektivisering av tillsynen kan troligen uppnås genom en överflyttning av tillsynen lill hälsovårdsnärimderna främsi genom förkortade resor, alt dubbelbesök undviks samt den lokala kännedom som hälsovårdsnämnderna har.

3.2.43 Nora kommun: När det gäller tillsynssyslemet anser kommunen att hälsovårdsmyndigheternas lokalkännedom bör utnyttjas. Del förefaller naturligt alt hälsovårdsnämnderna görs till lokal tillsynsmyndighet för all miljöfarlig verksamhet, med undanlag för vissa tekniskt komplicerade anläggningar.

3.2.44 Nordmalings kommun:------ Hälsovårdsnämnderna har icke så

väl utbildad personal all den kan ta över tillsynen över miljöfarlig verksam
het. -------

3.2.45 Nyköpings kommun: Del är i tillsynssyslemet som de största bristerna finns i nuvarande miljöskydd. Det är därför positivt all ulredningen föreslår en effektivisering av lillsynsorganisationen genom all tillsynsansvaret för miljöfarlig verksamhei läggs över från länsslyrelserna till hälsovårdsnämnderna. En allvarlig brist är dock att ulredningen — inte har gjort en total översyn av tillsynssystemel och lagt fram ett genomarbetat förslag orn hur tillsynen skall fungera i praktiken och framför allt hur resursförstärkningen till hälsovårdsnämnderna skall ske.

3.2.46 Nässjö kommun: Alt hälsovårdsnämnden ges ställning som tillsynsmyndighet enligt ML är ett länge närt önskemål. Härigenom undanröjes den oklarhet som f. n. råder rörande vem och enligt vilken lagstiftning ingripande skall genomföras. 1 vissa fall är della enbarl en bekräftelse av rådande förhållanden.

3.2.47 Robertsfors kommun:---- instämmer i betänkandets huvudprin-

Prop. 1980/81:92 229

ciper angående överföring av tillsyn lill hälsovårdsnämnderna men förulsälter all ekonomiska resurser ställs lill kommunernas förfogande för de ökade arbetsuppgifter som påförs kommunerna.

3.2.48----------------------------- Skellefteå kommun: avstyrker vidare av principiella skäl alt

länsstyrelsens tiUsynsuppgifter överföres till kommunerna.

3.2.49 Stockholms kommun: Hälsovårdsnämndernas arbete inom miljö-vårdssektorn har utökats kraftigt under senare år. Ansvarsfördelningen mellan hälsovårdsnämnder och länsslyrelser har dock varit oklar varför tillsynen över miljöfarlig verksamhei inom vissa områden inle har fungerat hell tillfredsställande. Genom att överföra tillsynen helt till hälsovårdsnämnderna las nämndernas kunskaper och kännedom om de lokala förhållandena tillvara.

3.2.50 Storumans kommun:---- anser alt man genom att överföra tillsynsuppgiften från länsstyrelsen till hälsovårdsnämnden tillskapar ell tiUsynssystem som borde fungera bättre än del som finns i dag, under förulsällning all vidareutbildning anordnas för de tjänstemän som skall handha tillsynen.

---------- Storumans kommun anser vidare ulredningens farhågor belräf
fande tillsynen av kommunens egna anläggningar vara ogrundade.

3.2.51------------------------------ Strängnäs kommun: I tillsynsorganisalionen föreslås ingå

naturvårdsverket, länsslyrelserna och hälsovårdsnärimderna. Utredningen föreslår vidare all hälsovårdsnämnderna göres lill lokal tillsynsmyndighet enligl ML. Kommunen ansluter sig lill ulredningens mening men vill starkt betona alt kommunen ser det angeläget att all lokal tillsyn på sikt underställes hälsovårdsnämnderna. Därigenom borde största möjliga effektivisering kunna erhållas, då hälsovårdsnämnderna lorde vara den av tillsynsmyndigheterna, som har lättast att kunna följa utvecklingen ur miljöskyddshänseende inom en kommun.

3.2.52------------------------------ Sundsvalls kommun: tillstyrker förslaget om alt tillsynen

över miljöfarlig verksamhei läggs över från länsstyrelserna på kommunernas hälsovårdsnämnder när del gäller verksamhet i kommunen.

Alt kommunerna ej haft möjligheler all gå in med kontroll av om de föreskrivna villkoren verkligen efterföljts när del gällt en miljöstörande verksamhet i den egna kommunen har upplevts som en stor brist.

3.2.53 Södertälje kommun: För alt ge stadga ål hälsovårdsnämndens arbets
uppgifter enligt miljöskyddslagen är del nödvändigl att på sikl all tillsyn
läggs på hälsovårdsnämnderna. Under de första åren av kommunal miljö
skyddstillsyn är del ofrånkomligt med en viss regional medverkan från läns-

Prop. 1980/81:92 230

slyrelsen. På sikt lorde hälsovårdsnämnderna komma alt få hela tillsynsan
svaret. En parallell med bygg- och planfrågorna och deras tyngdpunklsför
skjutning till kommunen kan ses som förebUd.--------

Kommunen delar utredningens ståndpunkt att hälsovårdsnämnden på sikl skall bli lokal tillsynsmyndighet för alla ärenden enligt miljöskyddslagen. Denna lösning torde bli den effektivaste genom all utnyttja del kontaktnät och den lokalkännedom som en lokal myndighet har.

Kommunen anser att det tydligare borde ha framförts all kommunen själv kan begära hos regeringen att få hela tillsynsansvaret faslslälll när kommun byggt upp erforderliga personella och eventuella tekniska resurser. Enligt kommunens uppfattning hade det varit önskvärt all utredningen redan nu lagt fast när hälsovårdsnämnderna skall la hela ansvaret för tillsynsverksamheten inom miljöskyddsområdet.

3.2.54 Umeå kommun: Tillsynen enligl miljöskyddslagen är en verksamhet
som har stor belydelse för kommunens möjligheter att observera och kon
lrollera faktorer av vikl för hälsa och miljö.

Utredningens förslag alt överföra en viss del uppgifter enligl miljöskyddslagen till hälsovårdsnämnderna medför en ökad ekonomisk belastning för kommunerna.

Kommunen vill ändå tillstyrka all en del av de statliga tillsynsfunktionerna och därtill hörande myndighetsuppgifter överförs lill hälsovårdsnämnderna. Detla måsle dock innebära att molsvarande resurser överföres lill kommunen.

3.2.55 Växjö kommun: Eftersom besiktnings- och konlrollorganisalionen skall utredas kan det enligl kommunens mening ej vara lämpligl all nu göra ändringar i tillsynssystemel. Sådana ändringar bör övervägas försl sedan den förutnämnda ulredningen är slutförd.

3.2.56 Örebro kommun:------ Kommunen tror på en förbättrad tiUsyn

genom hälsovårdsnämndens medverkan. Förutsättningarna är dock

1. all belydande personalförslärkningar med specialkunskap ställs lill för
valtningens förfogande;

2. all personalen på hälsovärdsförvaltningen i övrigl under en övergångstid får tillfälle fördjupa sina kunskaper beträffande de specieUa arbetsuppgifter och den lagsliflning som hör samman med ML;

3. all en organisation i huvudsak enligt nu föreliggande utredningsförslag från organisationsavdelningen kommer till ulförande saml

4. all anvisningar utfärdas för hälsovårdsnämnderna belräffande ärendenas praktiska handläggning.

3.2.57 Östersunds kommun: Förslagel om all hälsovårdsnämnderna skall gö-

Prop. 1980/81:92 231

ras lill lokal tillsynsmyndighet för miljöskyddslagen löser problemet med oklarheter om var gränserna för lillsynsansvaret mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd går. All övergängen skall ske successivt under en femårsperiod synes lämpligl.

3.2.58 Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större kommuner: lillslyrker i princip förslagel att överflytta den lokala tillsynen enligt miljöskyddslagen lill hälsovårdsnämnderna, som därigenom ges ett samlat ansvar för miljölillsynen enligt såväl miljöskyddslag som hälsovårdslagstiftning. Del kan ifrågasättas om del inle vore riktigast all redan från början fastställa en tidpunkt, då hälsovårdsnämnderna skall överta ansvarel för tillsyn av all miljöstörande verksamhet så att nämnderna får en ulgångspunkl för sin planering för de utökade arbetsuppgifterna. Viss tveksamhet har också uttalats från flera hälsovårdsnämnder beträffande förslaget att nämnderna skall kunna föra över vissa tillsynsobjekt till länsstyrelsen under en övergångslid. En sådan ordning kan medföra oklarheter i fråga om ansvar för tillsynen och kompetenslvisler till förfång för en effektiv tillsyn.

3.2.59 Svenska kommunförbundet: Att hälsovårdsnämnderna blir lillsynsor-gan enligt miljöskyddslagen kan innebära flera fördelar. Hälsovårdsnämnderna har en god kännedom om lokala förhållanden och rika tillfällen alt göra iakttagel.ser av betydelse för miljöskyddet. Även om miljöskyddslagstiftningen 1969 bröts ul ur hälsovårdsstadgan och tillsynen lades på länsstyrelserna, har för allmänheten hälsovårdsnämnderna fortsatt all vara del organ som man i första hand vänder sig lill, då en miljöfarlig verksamhei i kommunen ger anledning till klagomål eller farhågor.

Från allmän, kommunal synpunkl finns del flera fördelar med all hälso
vårdsnämnderna får ett direklansvar för miljöskyddslillsynen. Bl. a. innebär
det ökade möjligheter att kontrollera utsläpp och andra faktorer av betydelse
för arbetsmiljö, underhåll och drift vid de kommunala anläggningar som till
kommit för alt tillgodose väsenlliga samhällsintressen .

Det finns dock synpunkter som kan tala mot ett sådant överförande av tiU
synsuppgifterna. Framför alll är del kommunernas nuvarande ekonomiska
situation som gör del tveksamt, öm kommunerna f. n. bör åläggas ytterligare
arbetsuppgifter inom miljöskyddet.-

Även om viss tveksamhet-- kan föreligga beträffande överförandet

på hälsovårdsnämnderna av den lokala tillsynen över miljöfarlig verksamhet anser förbundel alt den decentralisering av tillsynsverksamheten som därigenom sker till kommunerna kommer att medföra större effektivitet i tillsynen. Förbundel ställer sig därför positiv lill förslaget. Innan det genomförs bör dock de ekonomiska förutsättningarna klarläggas.

3.2.60----------------------------------------- Svenska naturskyddsföreningen: Det sagda innebär emeller
tid inte all föreningen instämmer i miljöskyddsulredningens förslag att prak-

Prop. 1980/81:92 232

tiskt taget all tillsyn enligl miljöskyddslagen skall föras över lill hälsovårdsnämnderna. Tvärt om finns del enligl föreningens mening starka skäl som ta-

lar för att tillsynsuppgifterna liksom f. n. skall fördelas mellan hälsovårdsnämnderna, länsstyrelserna och i någon mån naturvårdsverket.

----- De kommunala hälsovårdsnämnderna och deras personal har

möjlighet alt så småningom bygga upp kunskap om den egna kom
munen medan länsslyrelserna och deras personal knappasl har möjUghet all
bygga upp en lika god kunskap om ell helt län. Dessutom har hälsovårds
nämnderna snarlika tiUsynsuppgifter på bl. a. hälsovårds- och arbetsmiljö-
området vilkel gör alt hälsovårdsnämnderna och deras personal dels mer eller
mindre "på köpet" fär kunskaper om den yttre miljön och de verksamheter
som påverkar den, dels har goda möjligheter att samordna olika tillsynsverk
samheter och därmed minska den totala arbetsinsatsen.

Om sålunda hälsovårdsnämndernas bättre kännedom om den egna kommunen lalar för all vissa lillsynsuppgifter skall ligga hos dem, lalar andra omständigheier för att andra tiUsynsuppgifter skall ligga hos länsstyrelserna. Detla gäller främsi den fortlöpande tillsynen av redan förprövad miljöfarlig verksamhet som bedrivs i stor skala eller som är av komplicerad nalur.

Ytterligare ett skäl varför länsstyrelsen bör sköta liUsynen av slörre indu
strianläggningar är all de aktuella industrierna ofta har en mycket domine
rande slällning i orlen. Av kommunalekonomiska skäl, sysselsättningsskäl
etc. råder det ofta mer eller mindre uttalade beroendeförhållanden mellan
dessa industrier och kommunen.

Enligl föreningens mening bör lillsynsuppgifterna enligt miljöskyddslagen fördelas så mellan hälsovårdsnämnderna och länsstyrelsen att de senare får hand om tillsynen av mera storskalig och komplicerad miljöfarlig verksamhet medan hälsovårdsnämnderna får sköta tillsynen av de mindre och enklare anläggningarna. Den exakta gränsdragningen skulle anlingen kunna åstadkommas genom att i miljöskyddskungörelsen las in en katalog över vilka verksamheler som skall tillses av den ena eller andra myndigheten eller också kunde prövningsmyndigheten i samband med förprövningen från fall lill fall besluta om vilken myndighel som skall sköta tiUsynen. NaturUgtvis skulle prövningsmyndighelens beslul i detta fall styras av vägledande riktlinjer i miljöskyddskungörelsen. För miljöfarlig verksamhet som över huvud taget inte förprövats skulle i detta fall hälsovårdsnämnden generellt kunna bli tillsynsmyndighet.

3.2.61 Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels
kammare: ---- avstyrker emellertid förslaget att det nu fasllägges alt

hälsovårdsnämnderna på sikl skall ha hand om all tillsynsverksamhet enligl miljöskyddslagen. Erfarenheterna visar att det tagit lång tid för länsslyrelserna att till sig knyta erforderlig leknisk expertis för kontroU och tiUsyn av tung

Prop. 1980/81:92 233

processindustri. Alt upprepa en sådan besvärlig rekryleringsprocess på kommunnivå Och att skaffa kompetent personal förefaller orimligt alt klara av inom överskådlig lid.

Hälsovårdsnämnderna bör rustas upp personellt för alt på sikl kunna la
om hand tillsynen för de s. k. beskedsärendena.

3.2.62--------------------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation: är tveksam till att lägga

ett så stort ansvar för en effektivare tillsyn på hälsovårdsnämnderna. För all en effektiv tillsyn skall kunna utföras måsle goda resurser och kompelens finnas. Del lorde vara svårt all bygga upp en heltäckande kompetens som kan mäta sig med de resurser som står lill förfogande för "motparten". Om man mot förmodan skulle lyckas bygga upp en stor kompetens på de områden som kan bli akluella inom varje kommun, lorde uinylljandel av vissa specialister bli begränsat, eftersom personer med specialkunskaper normall endasl kommer au ulnytljas under en begränsad lid på "sitt" område.

3.2.63------------------------------------------- Centralorganisationen SACO/SR: tillstyrker all hälsovårds
nämnderna ges tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen.

3.2.64------------------------------ Kooperativa förbundel: '— Däremot tror inle KF alt del är

lämpligl alt överföra tillsynen till hälsovårdsnämnderna i den omfallning som ulredningen föreslår. Endasl de allra största kommunerna torde kunna anställa och effeklivl utnyttja personal med de specialistkunskaper inom skilda områden som erfordras för en väl fungerande tillsyn. KF ser också en fara i all hälsovårdsnämnderna, framför alll på mindre orter, kommer i konflikt med kommunens intresse av arbelstillfällen. KF föreslår all länsstyrelserna blir tillsynsmyndighet för sådan miljöfarlig verksamhet som prövas av koncessionsnämnden samt för de större och besvärligare anmälningsärendena.

3.2.65----------------------------------------------------- Svenska hälsovårdstjänslemannaförbundel: anser att en vä
sentlig effektivisering av tillsynen kommer all kunna ske i och med att hälso
vårdsnämnden blir tillsynsmyndighet.

Dock vill förbundet starkt underslryka all effektiviteten är beroende av all arbetsfördelningen mellan olika myndigheier är klar och entydig. Av den anledningen bör som ovan berörls länsslyrelsens roll som prövande myndighel och hälsovårdsnämndens som tillsynsmyndighet renodlas. Detla är inte minsl viktigt ur allmänhetens synpunkt som då har en myndighet — hälsovårdsnämnden — all vända sig lill vid klagomål eller förfrågningar.

Myckel av den kunskap som hälsovårdsnämnden erhåller under utövandet av tillsyn måste återföras lill olika planeringsprocesser inom kommunen.

Allt lalar för alt all tillsyn enligl miljöskyddslagsliftningen inom den i betänkandet föreslagna femåriga övergångstiden bör åläggas hälsovårdsnämnden.

Detta torde på sikt beträffande kunskapsbehovet inte behöva ulgöra någol

Prop. 1980/81:92 234

problem eftersom del förutsätts alt fillsynsmyndigheten kan erhålla experthjälp frän centralt håll.

3.2.66------------------------------------- Lantbrukarnas riksförbund: delar utredningens uppfattning

om alt tillsynen bör i så stor utsträckning som möjligt ske lokall. Hälsovårds
nämnden är en lämplig instans för att utöva tillsynen under förutsättning att
lillräckliga resurser ställs lill hälsovårdsnämndens förfogande.

3.2.67 Riksförbundet för allmän hälsovård:- anser ulredningens synpunkler och förslag lill lösningar av tillsynen i princip acceptabla. Konstateranden beträffande del värde som ligger i hälsovårdsnämndernas lokalkännedom, förulsällningarna att som första pari komma i konlakl med uppkomna problem och snabbi kunna rycka ul när så erfordras, är fakta som FAH anser så tungt vägande all de pä sikt måste bli beaktade och inordnade i ett praktiskt handlingsmönster.--------------

3.2.68 Sveriges fritidsfiskares riksförbund:-- Från fritidsfiskets sida

ställer vi oss dock ytterst tveksamma till att en sådan effektiv organisation skall kunna åstadkommas genom utredningens förslag all tillsynsansvaret över all miljöfarlig verksamhet på sikt skall överföras till hälsovårdsnämnderna. Som utredningen påpekar är del visseriigen sant all kommunernas hälsovårdsnämnder är de som bör äga bäsla kännedomen om de lokala förhållandena, men i de kärva ekonomiska förhållanden som råder, och med sannolikhet kommer all råda under lång tid, inom de allra flesta av landels kommuner, är det inle realistiskt alt räkna med alt dessa skall kunna avsätta de belydande medel som krävs, personellt, laboratoriemässigl m. m., för en fungerande och kontinuerlig tillsyn.

Till delta kommer------- alt miljöfarlig verksamhei inom en kommun

ofta medför effekter långt ulanför dennas gränser, exempelvis i hela vallensystem. Kommunen utgör därmed en alltför snäv administrativ enhet.

3.2.69 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcenirum: delar

i princip utredningens uppfattning att hälsovårdsnämnden i fortsättningen
görs lill lokal tillsynsmyndighet enligl miljöskyddslagen i stället för länssty
relsen. ------ En överföring av den lokala tillsynen över miljöfarlig verk
samhet lill hälsovårdsnämnderna kräver odiskutabelt kraftiga förstärkningar
av hälsovårdsnämndernas resurser både på den personella sidan och labora
toriesidan.

Vår uppfattning att tillsynsverksamheten bör övergå till hälsovårdsnämnderna bottnar i all dessa hälsovårdsnämnder självfallet känner de lokala förhållandena bäst. Å andra sidan bör det poängleras all hälsovårdsnämnderna i sin tillsynsverksamhet i vissa fall på grund av sin lokala politiska förankring kan komma att sätta arbetsmarknadspoliliska frågor och partipolitiska frå-

Prop. 1980/81:92 235

gor före miljöfrågorna. Den enskildes möjligheter all föra sin lalan i den händelse han drabbas av miljöfarlig verksamhei bör därför förstärkas.

3.2.70 Stockholms läns landsting: Enligl landstingets mening är ambitionen att bättre utnyttja hälsovårdsnämndens lokala kännedom för tillsynen över miljöfarlig verksamhet i och för sig riklig, men de flesta kommunerna i landel är små och har knappa resurser för tillsynsarbetet. Många miljöfarliga verksamheter ligger i småkommuner och hälsovårdsnämnderna torde behöva ett slarkl stöd av regional och central sakkunskap för all genomgående kunna ta på sig ett så stort ansvar som ulredningen föreslår.-------------

3.2.71 Svenska kommunförbundels länsavdelning i Jönköping: Under förulsätlning all kommunerna erhåller ekonomisk kompensation i enlighet med utredningens förslag är länsavdelningen positiv till alt tillsynsarbelet överförs till kommunerna. Avdelningen vill dock ifrågasätta om kraftigt utökad tiUsyn, bekostad av kommunerna, är räll väg all komma lill rätta med miljöproblemen. Större krav på att förelagen själva på sikl tar ett ökat ansvar för miljöskyddet borde ställas.

3.2.72--------------------------------------------------------------- Svenska kommunförbundels länsavdelning i Kalmar: delar

ulredningens uppfattning, alt hälsovårdsnämnderna på sikl bör överta tillsynen av all miljöfarlig verksamhet. Detta förslag ligger väl i linje med de allmänna strävandena att överföra ansvar från central och regional nivå lill kommunerna.

Länsavdelningen finner del välmotiverat alt tiUs vidare dela ansvaret mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnderna på del sätt som föreslås av utredningen. Med hänsyn till hälsovårdsnämndernas nuvarande personalresurser är det rimligt att tillsynen av de slörre objekt, som förprövas av koncessionsnämnden, lills vidare sköts av länsstyrelsen.

3.2.73 Samarbetsgruppen i hälsovårdsfrågor för Torne- och Kalix älvdalar:

-------- SHTK anser vidare att hela tillsynsansvaret bör åvila hälsovårds2_

nämnderna, i synnerhet bör della gälla kommuner där de miljöfarliga verksamheterna (i regel) är av mindre omfattning.

Vid behov eller vid mer komplicerade objekt förutsätls hell naluriigt möjligheterna lill konsultation och samråd med t. ex. naturvårdsverket eller länsstyrelserna.

---------- En sådan i hälsovårdsnämnderna ulbyggd och samlad organisa
tion för beslul och tillsyn bör bidra till ralionella fördelar, bäde personellt
och ekonomiskt, samt föra miljö- och naturvårdsproblemen närmare allmän
heten.

3.2.74--------------------------------------------------- Mellersta Blekinges naturvårdsförening: Belräffande till
synssystemel är vi tveksamma lill förslaget att helt överföra detta på lokala

Prop. 1980/81:92 236

hälsovårdsnämnder. Det ligger ett värde i decentralisering och närhet men hänsyn mäste även lagas lill möjlighelerna alt samla kunskaper och resurser, denna verksamhet bör innehålla ett vissl mått av lokalt oberoende och enhetlighet i bedömningen. Vi ser del således som en styrka om länsstyrelserna fortsatt behåller en slor del av ansvarel för tillsynsverksamheten men i intimt samarbete med de lokala hälsovårdsnämnderna.

3.2.75----------------------------------------------- Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare: är

synnerligen tveksam till att förlägga tillsynsverksamheten till kommunerna.
Såväl kommuner som industrier lar miljön i anspråk. Dessulom är trots allt
antalel miljöslörande verksamheter i det stora flertalet kommuner så begrän
sade, men samtidigt kanske så komplicerade, all hälsovårdsnämnderna svår
ligen kan behärska materien utan betydande personeUa förstärkningar. Del
lorde därför finnas anledning ifrågasätta, om inte länsstyrelserna borde vara
de organ, som ansvarar för tillsynen.

3.2.76--------- Boliden Metall AB: Det är hell orimligt alt begära att hälsovårds
nämnderna ---- skall kunna besitta erforderlig teknisk kompetens för

att utöva tillsyn av komplicerade anläggningar, i första hand processindustrier. Dét lorde av resurs- och kostnadsskäl inle heller vara möjligt att inom rimlig tid höja den tekniska kunskapsnivån inom hälsovårdsnämnderna i erforderlig grad. Länsstyrelsen bör därför vara primär tillsynsmyndighet med möjlighet alt delegera tillsynen av enklare verksamhet till hälsovårdsnämnderna.

3.3 Kommunens möjlighet att frånträda tillsynsansvaret under en övergångsperiod

Av föregående avsnitt framgår all flertalet remissinstanser inte har något alt erinra mol utredningens förslag alt hälsovårdsnämnderna genom kommunen under en femårig uppbyggnadsperiod skall ha möjlighel alt frånträda delar av sitl tillsynsansvar som avser all icke förprövningspliktig verksamhet och den verksamhei som förprövas vid länsstyrelsen. En del av remissinslanserna, främst länsstyrelserna, har emellertid också kritiska synpunkler på förslagel och menar i motsats till utredningen alt hälsovårdsnämnderna bör få sina tillsynsuppgifter genom delegering från länsstyrelsen.

3.3.1 Svea hovrätt: Utredningen föreslär vidare att hälsovårdsnämnderna under en övergångstid skall kunna överlåta delar av sitt tillsynsansvar till länsstyrelsen. Enligl förevarande paragraf utövar emellertid hälsovårdsnämnden den lokala tillsynen inom kommunen om inte regeringen bestämmer annat. På sikt avses hälsovårdsnämnderna få tillsynsansvaret för all miljöfarlig verksamhei. Del avses ankomma på regeringen alt bestämma när tillsynsansvaret kan överflyitas till hälsovårdsnämnderna. Säsom redan framgått meddelas dock enligt regeringsformen föreskrifter om kommunernas befogenheter och åligganden i lag.

Prop. 1980/81:92 237

3.3.6 Länsstyrelsen i Blekinge län:- För all utföra tillsynen och de ytterligare arbetsuppgifter lillsynsmyndighelen åläggs enligt ulredningens förslag krävs ell ekologiskt och lekniskl kunnande som del knappast är troligt att landels 277 hälsovårdsnämnder var för sig får lill förfogande. Med hänsyn härtill och lill vad kommunema i länel framfört är del enligl länsstyrelsens uppfattning mest ändamålsenligt att fördelningen av tillsynsansvaret mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd sker genom delegation på likartat säll som sker i vissa frågor rörande naturvårdslagen .

3.3.7 Länsstyrelsen i Kristianstads län:- föreslår all fördelningen av

tillsynsansvaret mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd i stället sker genom delegation av länsstyrelsen på sätt som sker i vissa frågor enligt naturvårdslagen. Sådan delegering bör ske efter överenskommelse mellan länsstyrelsen och vederbörande kommun, varvid hänsyn bör las lill kommunens möjligheler all ulöva tillsyn mot bakgrund av resurser och förekomst av speciella miljöfarliga verksamheler inom kommunen.

3.3.8---------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: För den händelse

utredningens förslag genomförs i della avseende anser länsstyrelsen all ell alternativ till denna uppdelning, som framstår som stelbent, skulle vara någon form av delegering av lillsynsuppgifterna lill hälsovårdsnämnden i den takt hälsovårdsnämnderna får erforderliga resurser. I den föreslagna 38 § miljöskyddslagen anges all hälsovårdsnämnden skall ulöva den lokala tillsynen inom kommunen och att länsstyrelsen skall utöva den regionala tillsynen inom länel. Vad delta innebär är oklart. Detla måsle klarläggas så att lillsynsuppgifterna fördelas och samordnas på lämpligl sätt.

3.3.9---------------------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Enligt länsslyrelsens uppfatt
ning bör fördelningen av lillsynsansvaret mellan hälsovårdsnämnden och
länsstyrelsen avgöras från fall fill fall och ske genom delegationsbeslut fatta
de inom respektive län och inte genom central kungörelse.

3.3.10 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Ansvarsfördelningen i lUlsynsarbelet
mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd blir av större iniresse försl när del
gäller alt avgöra vem som ansvarar för att tiUräcklig tillsyn bedrivs vid viss
verksamhet och vem som skall meddela erforderliga förelägganden och för
bud. Här kommer också frågorna om de olika hälsovårdsnämndernas resur
ser och kompetens in. Dessa frågor torde bäsl kunna bedömas av de berörda
kommunerna och hälsovårdsnämnderna själva. Länsstyrelsen föreslår att
tillsynsansvaret i här berörda avseenden får ligga kvar hos länsstyrelserna
men att dessa fär möjlighet att efter framställning frän hälsovårdsnämnd helt
eller delvis delegera tillsynsansvaret, exempelvis inom vissa branscher, till
hälsovårdsnämnderna. Härigenom fär dessa möjlighet att själva avgöra hur
mycket ekonomiska och personella resurser som de skall satsa på tiUsyns-

Prop. 1980/81:92 238

3.3.2 Kammarrätten i Stockholm: Utredningen föreslår (38 § andra slyckel) alt hälsovårdsnämnden utövar den lokala tillsynen inom kommunen, "om inte regeringen bestämmer annat". Man har tänkt sig en övergångstid av fem år, då tillsynsansvaret åtminstone delvis inte skaU behöva ankomma på hälsovårdsnämnden. Med hänsyn lill att hälsovårdsnämnden fakfiskt redan har fullt tillsynsansvar enligt hälsovårdsstadgan, även om nämndens resurser för ändamålet ibland kan vara otillräckliga, anser kammarrätten att de föreslagna orden "om inte regeringen bestämmer annat" bör ulgå.

3.3.3 Riksrevisionsverket:-- avstyrker utredningens förslag att kommunerna till länsslyrelserna under en övergångstid skall ha ensidig rätt all flytta över tillsynsansvaret för vissa eller i mycket speciella fall alla anläggningar. Om länsstyrelserna får någon form av tUlsynsansvar över hälsovårdsnämnderna bör det vara möjligt för länsstyrelsen att vid behov slödja nämnderna inom ramen för en sådan tillsyn.

3.3.4 Länsstyrelsen i Uppsala län: är inte negaliv lill alt hälsovårdsnämnderna ges ökade befogenheter men fördelningen av tillsynsansvaret bör självfaUet ske genom delegation på sätt som nu sker i vissa frågor enligt naturvårdslagen. Att som ulredningen föreslår på sikl överföra allt tiUsynsan-svar på hälsovårdsnämnderna lorde i praktiken leda till antingen en sämre tillsyn eller resursslöseri i kommuner som måste bygga upp särskilda resurser för tillsynen av enstaka och komplicerade verksamheter. Behov kan också finnas att hänskjula en fråga till överordnad instans.

3.3.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län: delar också i stort sett utredningens förslag att hälsovårdsnämndernas tUlsynsområde i delta skede skall omfatta icke förprövningspliktig och icke tillståndspliktig verksamhet — således huvudparten av all miljöstörande verksamhet — samt att kommunerna under en övergångsperiod av fem år skall äga rätt att överlåta delar av siu tillsynsansvar fill länsstyrelsen. Länsstyrelsen vill dock varna för en allt-. för stelbent begränsning av tillsynsansvaret, samtidigt som det mäste framhåUas det angelägna i att full klarhet alltid finns om vilken tillsynsmyndighet som har ansvaret för ett vissl tillsynsobjekt. Fördelningen av lillsynsansvaret mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd bör därför ske genom delegation i princip på sätt som nu sker i vissa frågor rörande naturvårdslagen. Övertagandet av tillsynsuppgifterna bör härjämte ske efter en av kommunen framlagd tidsplan. Länsstyrelsen anser alt erfarenheterna av hälsovårdsnämndernas överlagande av nu akluella tillsynsuppgifter bör få bilda underlag för om och när tillsynsansvaret för alla miljöfarliga anläggningar skall läggas på lokal nivå. I en överarbetad miljöskyddskungörelse är del nödvändigl att samverkan i tillsynsfrågorna mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd närmare regleras.

Prop. 1980/81:92 239

verksamheten och individuella och smidiga lösningar av ansvarsfördelningsfrågorna borde bli möjliga. En fördelningsgrund som därvid på sikl kan komma alt bli vanlig är alt länsstyrelsen har ansvarel för tillsynen vid anläggningar där fortlöpande mätningar sker och hälsovårdsnämnderna vid övriga anläggningar. Härigenom skulle de bearbelningsmöjligheter av mätvärden som håller på att skapas inom miljövårdens informationssystem (Delprojekt Ml-01) utnyttjas på bästa sätt.

3.3.11 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Behovet av ökade insatser för tillsyn
inom miljöskyddsområdet har länge framhållits och ökade resurser har också
tiUkommit. Ytterligare förstärkning av tillsynsverksamheten kan behövas i
vissa län. Den av utredningen föreslagna utökningen av tillsynsorganen ge
nom att även hälsovårdsnämnderna formellt skall ulöva tillsyn enligl miljö
skyddslagen är i princip lämplig. Hälsovårdsnämnderna deltar redan i viss ut
sträckning i tillsynsarbetet inom miljöskyddel. Deras resurser är dock be
gränsade. För alt en överflyttning lill hälsovårdsnämnderna av tillsynsansvar
enligl miljöskyddslagen skall medföra någon förbättring är del nödvändigl
att hälsovårdsnämnderna har lillräckliga personella resurser och
kunskaper/sakkunskap belräffande akluella tillsynsobjekt. Della är oftast

inle fallet i dag.--- Riskerna för all de nu begränsade resurserna för

tillsyn .splittras är uppenbara och måste beaktas. Ett successivt överflyttande av fiUsynsuppgifter till hälsovårdsnämnderna bör därför ske i den takt personella resurser ställs lill förfogande. Formerna för della bör utredas (t. ex. delegering av länsstyrelsen efler framställning från kommunen på liknande sätt som enligt naturvårdslagen, vissa grupper av anläggningar och verksamheler).

Enligt utredningens förslag skall länsstyrelsen som tillsynsorgan vid behov bistå hälsovårdsnämnderna i deras tillsynsarbete och informera om delta. För att länsstyrelsen skaU kunna fullgöra dessa uppgifter är del nödvändigl att länsstyrelsen också får syssla med direki tiUsynsverksamhet för alt kunna bibehålla och utveckla sitl kunnande i väsenlliga avseenden.

Detla bedömer länsstyrelsen vara angeläget även för att länsstyrelsen som besluts- och remissorgan i prövningsärenden skall kunna motsvara skäliga krav på kännedom om praktiska driftsförhållanden och resultat. Länsstyrelsen bör därför även i fortsättningen ha lillsynsansvaret för vissa typer av anläggningar. Länsstyrelsen föreslår därför att tillsynen belräffande anläggningar som tillståndsprövats av koncessionsnämnden även framdeles skall utövas av länsstyrelsen.

3.3.12 Länsstyrelsernas organisationsnämnd: Enligt utredningen bör tillsyns
ansvaret på sikt överföras till hälsovårdsnämnderna. Inledningsvis föreslås
att tillsynsansvaret begränsas lill icke förprövningspliktig miljöfarlig verk
samhet och sädan verksamhet som prövas av länsstyrelsen efter anmälan.
Sistnämnda ansvar skall hälsovårdsnämnd efter eget bedömande kunna över-

Prop. 1980/81:92 240

låta till länsstyrelsen i länet avseende särskilt angivna anläggningar. LON förordar i stället samma lösning som i byggnads- och naturvårdslagstiftningen. Della innebär att länsstyrelserna delegerar sin befogenhel angående tillsyn och beslutanderätt i samband därmed lill de hälsovårdsnämnder som förfogar över erforderUg sakkunskap.

3.3.13------------------------- Kiruna kommun: Fördelningen mellan fillsynsmyndigheterna

av tUlsynsobjekten under en övergångstid om högsl fem år tiUstyrkes av kommunen som under denna lid hinner arbeta in en organisation för handläggande av samtliga miljöfarliga verksamheler som finns inom kommunen.

3.3.14 Kungsbacka kommun: Förslaget om successiv övergäng av tillsynen från länsstyrelsen lill hälsovårdsnämnden tillstyrkes. Förfarandet synes utgöra en praktisk lösning och bör göra del lättare för båda parter att planera, dimensionera och anpassa sin verksamhet.

3.3.15 Lessebo kommun:----- Ell generellt överförande av lillsynsuppgifter som förprövals av länsstyrelsen synes något tveksamt. Viss speciell verksamhet med ett fåtal enheter inom länet bör lämpligen ligga kvar hos länsstyrelsen. Hälsovårdsnämnder bör i sådana fall ha rätt all begära tillsyn från länsstyrelsen, varom beslul kan fallas i varje enskilt ärende. För mindre kommuner med en eller två tjänstemän hos hälsovårdsnämnden kan viss tillsyn som kräver komplicerade mätningar bli ett problem. Denna tillsyn bör för sådana nämnder kunna lösas, dels genom fortlöpande samarbele med länsslyrelsens personal, dels genom anlitande av konsultfirmor. Angelägel i tillsynsarbetet är nära kontakter mellan tillsynsorgan och förelag samt att om möjligt samma personal handlägger frågorna. Detla bör kunna ske genom hälsovårdsnämndens arbete.

Överlagandet av viss miljölillsyn anser kommunen vara möjlig i takt med
att resurser stäUs till förfogande. För små kommuner som Lessebo måste hela
tiden ett nära samarbete-- fortlöpande ske med länsmyndigheten.

3.3.16 Malmö kommun: Landets hälsovårdsnämnders resurser för att i dag överta denna funktion är mycket olika. Del är därför rimligt all de under en övergångsperiod kan överlämna tillsynsansvaret lill länsstyrelsen. Nämnderna bör emellertid i sin planering verka för alt successivt kunna överta uppgiftema. Huruvida hälsovårdsnämnderna på längre sikt skall kunna överta all tillsynsverksamhet är en fråga som i dag är svår alt ta slällning lill. Den ökade ekonomiska belastning som detta.innebär för kommunerna måste lösas anlingen med direkta slalliga subventioner eller via något avgiftssystem.

3.3.17 Skellefteå kommun: Den möjlighet som ges för kommunerna att under de första fem åren efter lagändringen överlåta delar av tillsynsansvaret på länsstyrelserna synes betänksam. Delta kan komma att nyttjas av de flesta

Prop. 1980/81:92 241

kommunerna. Följden kan bli all länsslyrelserna i allt för hög grad fär arbeta med de mindre tiUsynsobjekten och därför ej får tillräcklig tid över för de mera tidskrävande uppgifterna i fråga om slörre miljöslörande verksamheter.

Med avseende på ovan sagda synes det rättare att kommunerna — om lillsynsuppgifter enhgt miljöskyddslagen skall överföras på hälsovårdsnämnderna — fick ett anlal år på sig för all tillskapa resurser innan lillsynsuppgifterna övertages. Som förslaget nu är utformat kan följden bli all varken länsstyrelsen eller hälsovårdsnämnden känner sig skyldig all utöva tillsyn av vissa objekt.

3.3.18 Stockholms kommun:--- anser inle alt del är nödvändigl alt i

Stockholms kommun under en övergångsperiod låta länsstyrelsen svara för delar av den tillsyn som enligl utredningen föreslås för hälsovårdsnämnder-

3.3.19-------------------------------------------- Centralorganisationen SACO/SR: Denna konstruktion på

fördelningen av ansvar mellan länsstyrelse och kommuner kan starkt ifråga
sättas. För att inom fem år överföra den direkta tillsynen på hälsovårds
nämnderna krävs i vissa fall myckel omfatiande resursförstärkningar vid
nämnderna. För alt utföra tillsynen och de ytterligare arbetsuppgifter som
tillsynsmyndigheten åläggs enligt utredningens förslag krävs ett ekologiskt
och lekniskl kunnande som innebär en omfallande uibyggnad av nämnder
nas personal. SACO/SR anser alt den mesl ändamålsenliga fördelningen av
tillsynsansvar mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd sker genom delega
tion på likartat sätt som i vissa frågor rörande naturvårdslagen . Del
ta skulle innebära att länsstyrelsen på kommunens ansökan delegerar tillsyns
ansvaret i den takl som hälsovårdsnämnderna byggs ul med nödvändig och
kvalificerad expertis.

3.3.20 Riksförbundet för allmän hälsovård:--- Mol denna uppläggning vill FAH invända och anser att hälsovårdsnämnden bör svara för miljöskyddstillsynen i hela dess vidd, men alt tidpunkten för övertagande av denna uppgifi skulle fastläggas lill förslagsvis tre lill fem år efter riksdagsbeslut. Under denna fid skulle alla de ändringar som en omläggning kommer att innebära kunna utvärderas och planeras. En förbättrad tillsyn förutsätter såväl kvalitativa som kvantitativa resurser, vilket från skilda synpunkter kräver en "inkubafionsfid" för alt skapa reella förutsättningar.

3.3.21 Svenska kommunförbundets länsavdelning i Kalmar: anser

utredningens förslag, att kommunerna under en femårig övergångslid skall kunna överlåta tillsynsansvaret för vissa anläggningar till länsstyrelsen, realistiskt och väl anpassat till kommunernas möjUgheter att successivt överta tillsynsansvaret. Länsavdelningen anser det särskilt positivt, alt respektive 16 Riksdagen 1980/81. I snml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 242

kommun själv får avgöra vilka anläggningar som under övergångstiden skall ligga under länsslyrelsens tillsyn. Detta medger en praktisk anpassning lill varje enskild kommuns förhållanden.

3.3.22 Nalurvärdsdirektörers förening: delar utredningens uppfall
ning om att hälsovårdsnämnderna bör ges tillsynsansvar enligt miljöskydds
lagen. Bl. a. hälsovårdsnämndernas lokalkännedom lorde vara lill stor nylla
i tillsynssammanhang. Anmärkas bör all hälsovårdsnämnderna redan i dag i
slor utsträckning har lagil på sig denna uppgift. Föreningen vill emellertid
framhåUa vissa svårigheier med en formell uppdelning av tillsynsansvaret på
föreslagel sätt mellan i första hand hälsovårdsnämnd och länsstyrelse. Bl. a.
måsle lösas hur krav på ålerföring av tillsynserfarenheier till prövningsmyn
digheten (länsstyrelsen) skall tillgodoses. Ell närmare samverkansförfarande
måsle ulvecklas. Förulsällningarna alt bedriva tillsyn av en viss sorls verk
samhet varierar också från nämnd lill nämnd. Många hälsovårdsnämnder
har ulan tvekan redan nu kvalifikationer för komplicerade tillsynsuppgifter.
En stelbent begränsning av tillsynsansvaret på föreslaget säll förefaller dock
direki olämpligl. Naturligare är all fördelningen av tillsynsansvaret mellan
länsstyrelse och hälsovårdsnämnd sker genom delegation på säll som sker i
vissa frågor rörande naturvårdslagen.

3.4 Länsstyrelsetillsyn över hälsovårdsnämnd m. m.

Av föregäende avsnitt framgår alt flertalet remissinslanser inle har någol alt erinra mol ulredningens ställningslagande alt hälsovårdsnämnderna bör kunna fullgöra tillsyn även över kommunal miljöfarlig verksamhet utan att länsslyrelserna därvid behöver fungera som tillsynsmyndighet över hälsovårdsnämnderna. Det finns emellertid flera instanser som är kritiska mot en sådan lösning. Dessa förordar alt ansvaret i stället läggs på länsslyrelserna vid kommunal miljöfarlig verksamhei.

3.4.1 Socialstyrelsen: Ulredningen har berörl frågan om del är lämpligl att hälsovårdsnämnden utövar tillsyn över sådan miljöslörande verksamhei som kommunen har driftansvar för. Frågan synes dock inle ha varit föremål för någon mer ingående analys. Enligl socialstyrelsens mening är det angelägel att denna fråga upptas till en ingående diskussion. Särskilt med lanke på de miljöskyddsavgifier som föreslås utgå, lorde kommunerna vara mer benägna alt satsa på en intern driftskonlroll än på en offenllig tillsyn genom hälsovårdsnämnden. Vidare medför den effektivisering av tillsynen som ulredningen föreslagil och de strängare slraff, som utredningen diskuterat, en klarare åtskillnad mellan driftansvar och tillsynsansvar. Det måste också uppfattas som mindre tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt alt den myndighet som skall utöva tillsyn är beroende av ekonomiska medel som ställs till förfogande av den myndighet som tillsynen riktas mot. Utredningen bör därför kompletteras med en djupare analys av hälsovårdsnämndens roll som

Prop. 1980/81:92 243

myndighet gentemot den egna kommunen saml en vidare diskussion om finansieringsfrågan. Del finns skäl alt pröva om inte finansieringen åtminstone delvis bör ske på ett sådant sätt att hälsovårdsnämnden blir oberoende av anslag frän dem som tillsynen berör. Ett annat alternativ är att tillsynen över kommunalt bedriven verksamhei utövas av länsstyrelsen.

3.4.2---------------- Statskontoret: Länsstyrelsen bör dock tillförsäkras tillräckligt

inflytande över tillsynens utformning och omfattning även vid de anläggningar, som hälsovårdsnämnden kommer att ha tillsynsansvar för. Länsstyrelsen skall inte bara fastställa kontrollprogram för samtliga anläggningar i länel utan bör också ha möjlighet att vid behov ingripa i tillsynsarbetet. Länsstyrelsen ges därigenom ett övergripande ansvar för tillsynen i länel.

3.4.3 Riksrevisionsverket: Ulredningen anser att länsstyrelsernas verksamhei

inle skall innebära all de-- skall vara tillsynsmyndighet i förhållande

till hälsovårdsnämnderna. Två fakiorer lorde spela roll vid bedöm
ningen av denna fråga. Dessa faktorer gäller dels möjligheten alt få till stånd
en enhetlig standard på hälsovårdsnämndernas tillsyn, dels eventuell påver
kan på den lokala tillsynsmyndighetens arbete med hänsyn till att en betydan
de del av della arbete kommer all avse kommunala anläggningar. RRV anser
alt dessa fakiorer lalar för all en lösning övervägs enligt vilka länsstyrelserna
får någon form av tillsyn över hälsovårdsnämnderna.

3.4.4 Statens naturvärdsverk: I delta sammanhang konstaterar utredningen att länsstyrelserna ej — som fallet är enligl hälsovårdsstadgan — bör vara tillsynsmyndighet i förhållande lill nämnderna. Naturvårdsverket delar denna uppfattning. Det föreslagna systemet med möjlighel för hälsovårdsnämnderna alt under en tid av högsl fem år till länsstyrelsen överlåta liUsynsansvarel för vissa eller i mycket speciella fall för alla anläggningar bedömer verkel dock som otillräckligt och dessulom som onödigt stelt. 1 stället bör föreskrivas all länsslyrelserna och hälsovårdsnämnderna efter överläggningar skall dela upp tillsynsansvaret mellan sig och även reglera formerna för samverkan i de fall båda myndighelerna bör della i visst slag av tillsynsärende. Del bör ankomma på länsstyrelsen all fördela tillsynsansvaret.. Hälsovårdsnämnderna bör dock inte ensidigt ha rält att frånsäga sig det liUsyns-ansvar som utredningen föreslår.

3.4.5 Länsstyrelsen i Uppsala län:- Andra problem som återstår all

lösa är frågan om kommunen indirekl via sin hälsovårdsnämnd skall konlrollera sig själv när det gäller de egna anläggningarna eller om länsstyrelsen skall göra detta.

3.4.6 Länsstyrelsen i Blekinge län: Enligt länsslyrelsens uppfallning är del
ofiUfredsställande att hälsovårdsnämnden svarar för tillsynen av kommunens

Prop. 1980/81:92 244

egna anläggningar.

3.4.7 Länsstyrelsen i Hallands län: Utredningen synes ej vara främmande för
att länsstyrelsen kan behöva ingripa mol en hälsovårdsnämnd men anser alt
"eventuella missförhållanden torde normalt kunna klaras upp ulan all läns
styrelsen formellt har tillsynsfunktion i förhällande tUl nämnderna". Läns
styrelsen anser emellertid att rält till ingripande bör vara författningsenligt
reglerad och att föreskrifter härom bör inlagas i miljöskyddslagen.

Mol bakgrunden av det anförda bör enligt länsslyrelsens mening huvudan
svaret för miljöskyddslillsynen Ugga kvar hos länsstyrelsen i avvaktan på till
komslen av en auktoriserad miljökontrollorganisalion. En successiv överfö
ring av tillsynsansvaret till hälsovårdsnämnderna kan dock lämpligen ske be
träffande vissa verksamheler och då i första hand sådana där tillsynen för
enas med annan kontroU, som redan åvilar nämnderna. Under alla

förhållanden bör länsstyrelsen vara tillsynsmyndighet i förhållande till hälsovårdsnämnden.

3.4.8 Länsstyrelsen i Västerbotiens län: Ulredningen anser inte alt länsstyrelsen skall vara tillsynsmyndighet i förhållande lill nämnderna som nu är fallet enligt hälsovårdsstadgan. Utredningen anser all nämnderna bör ha en sådan ställning och organisation som gör all tillsyn av della slag inle är erforderlig. Eventuella missförhållanden anser man normalt skaU kunna klaras upp ulan att länsstyrelsen formellt har tillsynsfunktion i förhåUande till nämnderna. Som ett sista — och fulll tillräckligl — korrektiv anser man vara att en tillsynsfråga besvärsvägen kan bringas under länsstyrelsens prövning. Utredningens förslag torde sannoUkt leda lill alt del nära samarbele som nu är rådande mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd successivt kommer alt urholkas och länsstyrelsen alltmer får karaktären av besluts- och besvärsinstans. En sådan utveckling är knappast någon part betjänt av.

3.4.9 Gotlands kommun: I ulredningen framföres farhågor för konfliktsituationer då hälsovårdsnämnd skall ha tillsyn över kommunala anläggningar. Kommunen får här konslalera att dessa situationer redan finns vid tiUsyn enligl hälsovårdsstadgan och andra författningar, varför miljöskyddslagsliftningen i denna del inte innebär någon nyhet.

3.4.10 Kristianstads kommun:-- Beträffande tillsynen borde del finnas kvar en lagstadgad möjlighet för länsstyrelsen alt på egel initiativ ingripa om uppenbar olägenhet ej kunnat rättas lill av lokal tillsynsmyndighet.

3.4.11 Norrtälje kommun:--- Vad gäller tillsynen av kommunens egna

anläggningar såsom reningsverk o. d. bör tillsynsverksamheten emellertid kvarstå vid länsstyrelsen för att lokala intressekonflikter ej skall uppstå.

Prop. 1980/81:92 245

3.4.12 Ronneby kommun:----- Hälsovårdsnämnden må ej vara tillsyns-organ för kommunens egna anläggningar.

3.4.13 Sundsvalls kommun:---- har särskill tagit upp del problem som

kan uppslå genom all den som speciallagsreglerad nämnd har all ulöva tillsyn också vid miljöstörande verksamhet för vilken andra kommunala nämnder har ansvar.

Kommunen tror för sin del ej all några svårigheier härvidlag skall behöva
uppslå.-- ■--

3.4.14----------- Söderhamns kommun: Farhågorna all en jävsiluation skulle kunna
uppstå vid hälsovårdsnämndernas utövade tillsyn över kommunens egna an
läggningar ----- är överdrivna och bör inle fälla frågan om en överföring

av tillsynsansvaret till häl.sovårdsnämnderna.

3.4.15 Svenska naturskyddsföreningen: Till länsslyrelsens tiUsynsuppgifter bör också höra alt kontinuerligt följa hälsovårdsnämndernas tillsynsarbete. Vid behov skall länsstyrelsen ha möjlighel alt tvinga fram åtgärder från hälsovårdsnämndernas sida eller också ha rätt all själv ta över sådana ärenden som inte sköts tillfredsställande av hälsovårdsnämnderna.

3.4.16 Vatlenvärnet: I och för sig är den ökade klarheten i tillsynsorganisalionen av godo. Vaitenvärnet ställer sig dock frågande lill möjligheten all hell anförtro hälsovårdsnämnderna den lokala kontrollen. Tveksamheten gäller icke endast nämndernas renl tekniska utrusining, som kan vara otillräcklig, liksom de personella resurserna, utan även nämndernas slällning. Hälsovårdsnämnden är en kommunal nämnd som är politiskt sammansatt. Erfarenheterna visar all en dominerande industri på orten, lill vilken de kommunala myndighelerna av bl. a. sysselsällningsskäl måste la hänsyn, kan påräkna överseende hos olika kommunala nämnder med sin verksamhet. Det kan därför befaras att den kommunala tillsynen i vissa fall blir mindre effektiv. Enligl Vallenvärnets mening bör därför länsstyrelserna ges ett direkt ansvar för all hälsovårdsnämnderna på ell effektivt sätt sköter sin lillsynsuppgifi med möjlighel för länsstyrelserna alt lokall ingripa.

Besvärsrätlen lill länsstyrelsen är därvidlag icke tillräcklig ulan en direki lillsynsplikl all hälsovårdsnämnderna fullgör sina uppgifter bör föreskrivas för länsslyrelserna.

3.4.17--------------------------------------------------------------- Svenska kommunförbundets länsavdelning i Kalmar: anser

del också myckel positivt, all beslämmelserna i hälsovårdslagstiftningen om att länsstyrelsen skall vara tillsynsmyndighet i förhållande lill hälsovårdsnämnderna föreslås slopade. Dessa bestämmelser speglar ett föråldral förhållande och fyller ingen funktion.

Prop. 1980/81:92 246

3.4.18 Kalmar läns naturvårdsförbund: 1 många kommuner finns stora företag som dominerar ekonomin genom alt ge mänga arbete och vara stora skattebetalare. En nitisk hälsovårdsnämnd kommer därför eventuellt alt motverka kommunens eget iniresse av stort skatteunderlag från företaget. Det är vidare känt alt förelagen i krafl av sin slällning kan idka påtryckning i den kommunala förvaltningen. Föreiagei kan t. ex. hota med alt flytta till en annan kommun. Tillsynspersonalen kan därför räkna med all råka i konflikt mellan sin uppdrag att sköta tillsynen effektivt och sin arbetsgivare (kommunen) som vill ha goda relationer med företagen. Och hur gör man i de fall då kommunen själv driver tillståndspliktig verksamhei, t. ex. avloppsreningsverk eller soptipp.

3.4.19 Utvecklingsfonden i Gollands län:--- Tillsyn över kommunalt

bedriven verksamhei borde enligl vår mening i första hand åvila länsstyrelsen.

3.5 Naturvårdsverkets ställning

Miljöskyddsutredningens förslag att ge naturvårdsverket en mera renodlad ställning som central tillsynsmyndighet för skyddel av den yttre miljön får ett i huvudsak positivt mottagande.

3.5.1 Jusliliekanslern: Enligt den föreslagna ordningen kommer naturvårdsverket inte längre att tillhöra prövningsmyndighelerna. Som jag ser det — bl. a. med BT Kemi-fallet i åtanke — kommer emellertid verket enligt förslaget alt spela en mycket viktig roll vid prövningsförfarandet. Särskilt betydelsefulla blir nalurvårdsverkels insalser vid länsslyrelseprövning, där verkel med dess tillgäng till expertis kan bola eventuella brister i länsslyrelsetjänste-männens sakliga kunnande och där verket bör vaka över att regional praxis inte blir olikartad. Vikten av att verket får tillräckliga resurser bör framhållas.

3.5.2 Kammarrätten i Stockholm: I belänkandel sägs att utredningen inle föreslår några förändringar av naturvårdsverkets ställning som central tillsynsmyndighet. Kammarrätten delar ulredningens uppfattning att sådana förändringar inte bör ske.

3.5.3 Riksrevision.sverket:---- delar ulredningens uppfattning att statens naturvårdsverks roll som miljöskyddspari bör stärkas. RRV

ifrågasätter dock ulredningens förslag all naturvårdsverket skall kunna påkalla att ett prövningsärende vid länsstyrelsen överlämnas lill koncessionsnämnden, innan länsstyrelsen meddelal sitt beslut. Enligt RRVs uppfattning skulle en sådan regel onödigt komplicera prövningssystemet. Risken torde också vara slor all naturvårdsverkets förhandsbevakning av länsstyrelsernas handläggning skulle kräva belydande personalresurser. Om en sådan bevak-

Prop. 1980/81:92 247

ning skall vara effektiv, måsle rimligen samtliga ärenden översiktligt granskas inom naturvårdsverket redan innan länsstyrelsen prövat ärendet. Såvitt RRV kan finna bör naturvårdsverkets möjlighel att anföra besvär över länsslyrelsernas beslul ulgöra en tillräcklig garanli för att en ändamålsenlig praxis i prövningen skall åstadkommas. RRV vill även erinra om länsslyrelsernas möjligheler, enligl ulredningens förslag, alt lill koncessionsnämnden föra över sådana ärenden som är svåra från miljöskyddssynpunkt.

3.5.4 Statens naturvärdsverk: Miljöskyddsulredningens förslag innebär en
förändring av naturvårdsverkets roll i miljöskyddsarbetet lill alt mer renodlat
föra miljövårdens lalan vid framför alll koncessionsnämndens men även vid
län.sslyrelsens prövning. En viklig förutsällning såväl för alt länsstyrelserna
skall kunna klara en förprövning av den omfattning som ulredningen förut
salt som för all uppnå en enhellighel i bedömningarna mellan länsstyrelserna
är all naturvårdsverket utfärdar centrala råd och anvisningar för prövning
och bedömning. Enligt naturvårdsverkets uppfattning faller de råd och an
visningar som verkel ger ul ej in under 1 § begränsningskungörelsen.

-------- Om regeringen skulle finna all begränsningskungörelsen omfattar

verkels råd och riktlinjer enligl miljöskyddslagen och ej medger undanlag från kungörelsen skulle della arbele avsevärt försvåras.

3.5.5 Länsstyrelsen i Gollands län: Utredningen har bl. a. uppehållit sig vid förhållandel all länsstyrelserna på grund av sin slällning som regionala organ "alllid kommer alt tvingas väga in jämväl andra fakiorer än del rena miljöskyddel". Delta belyser än mer behovet av en målsätlning för miljöskyddel. Samma behov måsle anses föreligga vad gäller den föreslagna nya rollen för slatens nalurvårdsverk som "miljöskyddsombudsman".

3.5.6 Länsstyrelsen i Kristianstads län:-- Del synes vara en fördel

-------- att naturvårdsverkels verksamhet renodlas som ell centralt expert
organ utan egna förprövningsuppgifler.

3.5.7--------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Naturvårdsverkets

nya roll som "miljöombudsman" blir klarare och torde ge verket möjlighet lill ell kraftfullt agerande.

3.5.8---------------------------------------- Länsstyrelsen i Gävleborgs län: De största fördelarna med det

nya syslemel är----- all slatens naturvårdsverk ges en mer uttalad parts-
ställning än för närvarande.

3.5.9---------------------------------------------- Länsstyrelsen i Väslernorrlands län: Del är angelägel all na
turvårdsverket arbetar med sikte på fördjupat branschkunnande och olika —
principiella snarare än detaljerade — åtgärdsrikllinjer. Effektsludier, riktlin
jer för miljökvalitet och övergripande prioriteringsdiskussioner i miljövården

Prop. 1980/81:92 248

blir allt nödvändigare, och länsslyrelsens behov av direki slöd från SNV i handläggningen av olika sådana spörsmål kommer snarast alt öka, bl. a. i samband med all miljösektorn får ökal uirymme i länsplaneringen.

3.5.10------------------------------ Falkenbergs kommun: Om naturvårdsverket ges karaktär av

part i miljövårdssammanhang kommer delta alt medföra, alt verkels krav alllför ensidigt inriktas på miljövårdens inlressen ulan den nyanserade bedömning som ekonomiska och andra fakiorer kan ge anledning lill. Del är sannolikl all nalurvårdsverkels synpunkter, i dess egenskap av centralt ämbetsverk, kommer all tillmätas stor belydelse, inle minst med hänsyn lill att verket förfogar över expertis i en omfallning som inle slår molparlen lill buds. Enligl kommunens uppfallning skall naturvårdsverket i miljösammanhang uppträda med den avvägning och balans som ett objektivt ställningslagande kräver.

3.5.11------------------------------ Göteborgs kommun: Särskilt viktigt anser kommunen vara

att naturvårdsverkets roll renodlas alt vara inriklad på skyddel av miljön.

3.5.12 Karlskrona kommun: Nalurvårdsverkels slällning som central tillsyns
myndighet bibehålles. Verkets arbete med utarbetande av riktvärden för mil
jökvalitet och riktlinjer för recipientkontroll bör förstärkas. Detla är ytterst
angeläget för hälsovårdsnämndernas möjligheler alt effektivt utföra tillsyns
arbetet enligt ulredningens förslag.

---------- Vidare måste det anses positivt all statens nalurvårdsverk i fort
sättningen får rollen all inför koncessionsnämnden uppträda som part till
skydd för miljön.

3.5.13 Kungsbacka kommun: Förslagel i 39 § innebär all hälsovårdsnämnden kan meddela räd och anvisningar för all motverka olägenhet. 1 utredningen har begreppet "olägenhet" inte närmare definierats. Ej heller är begreppet klarlagt i rättspraxis på säll, som kan jämföras med begreppet "sanitär olägenhet" i hälsovårdsstadgan. Det är därför angeläget all nalurvårdsverkels arbele med utfärdande av normer och riktlinjer intensifieras.

3.5.14 Laholms kommun:----- finner vidare all statens nalurvårdsverk

givits en sådan roll att, trots all dess formella dispensprövning upphör, naturvårdsverkels roll blir starkare.

3.5.15----------------------- Nora kommun: Eftersom länsslyrelser stundtals i alllför hög

utsträckning tar hänsyn lill näringslivets utveckling i den egna regionen på bekoslnad av miljöskyddels krav, bör som utredningen föreslagit naturvårdsverkets ställning som förelrädare för miljöskyddet stärkas. Naturvårdsverket bör ges möjlighel alt åsiadkomma en överprövning av länsslyrelsernas beslut hos koncessionsnämnden eller regeringen.

Prop. 1980/81:92 249

3.5.16 Norrtälje kommun: Utöver naturvårdsverkets uppgifi all utarbeta anvisningar i enlighel med ulredningen anser kommunen att naturvårdsverket även skall anvisa av verket godkända konsultföretag lill hjälp för kommunernas tillsynsverksamhet.

3.5.17 Skellefteå kommun; Beträffande statens nalurvårdsverk synes det tillfredsställande all verket genom befrielse från dispensprövning i ökande omfallning kan nyttja sina resurser för alt bl. a. utfärda generella anvisningar som kan nyttjas vid förprövning och tillsyn.

3.5.18 Storumans kommun:----- Naturvårdsverkets roll i framtiden förefaller något diffus. Verkels möjlighel all föra ett ärende inför koncessionsnämnden bör endast lillgripas i de fall då del är oundgängligen nödvändigl ur miljösynpunkt. Naturvårdsverket skall ansvara för och utarbeta riktlinjer och anvisningar för tiUsynsmyndighelerna. Hälsovårdsnämnderna har i sin nya roll som tillsynsmyndighet ell slorl behov av klara riktlinjer och anvisningar för sin verksamhei. Fortbildningskurser och annan utbildningsverksamhet för personal vid hälsovårdsnämnderna är också enligl kommunens uppfattning en synnerligen angelägen uppgift som bör komma igång snarast efter lagens ikrafllrädande.

3.5.19 Södertälje kommun:---- De friställda resurserna vid naturvårdsverket anser kommunen bör utnyttjas till utbildningsverksamhet för tillsynsområdet .som kommunen anser bör ha en myckel hög prioritet. Inom naturvårdsverkets omgivningshygieniska avdelning finns redan en undervisnings-sektion som myckel snabbi skulle kunna las i anspråk för korla aklualilels-och vidareutbildningskurser av persona! vid länsstyrelser och hälsovårdsnämnder eftersom nuvarande utbildning av hälsovårdsinspektörer upphör inom kort.

3.5.20 Östersunds kommun: Belräffande riklvärden för miljökvalitet och riktlinjer för recipientkontroll är det ytteriigt viktigt att naturvårdsverket får uiökade resurser på delta område. Della för all hälsovårdsnämnderna skall kunna bedriva effektiv tillsyn.

3.5.21 Svenska naturskyddsföreningen: Belräffande nalurvårdsverkels uppgifler i tillsynssammanhang instämmer föreningen i stort i vad utredningen föreslår. Behovel av den experipool som utredningen föreslår minskar dock väsenlligl om mera komplicerade lillsynsuppgifter även i fortsättningen sköts av länsstyrelserna såsom föreningen föreslår. Viss expertmedverkan från nalurvårdsverkels sida kommer dock alltid alt krävas. 1 stort bör dock verkets fillsynsarbete såsom ulredningen föreslår koncentreras på att utarbeta råd och anvisningar för övriga prövnings- och tillsynsmyndigheters arbele.,

Prop. 1980/81:92 250

3.5.22----------- Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels
kammare: ------ Industrin har heller ingel alt invända mol utredningens

förslag all "dispensinslitutet" upphävs. Åtgärden kan innebära en ytterliga
re effektivisering i och med alt naturvårdsverket får en mer renodlad roll i
den framlida miljöadminislralionen.---

3.5.23 Centralorganisationen SACO/SR:--- Nalurvårdsverkels slällning som högsla myndighet för bevakning av samhällets miljövård renodlas. De resurser som härigenom frigöres lorde bli en välkommen förstärkning av verkels insalser för alt i ökad utsträckning kunna meddela råd och anvisningar för miljöskyddslagens prakliska tillämpning.

3.5.24 Kooperativa förbundet: Belräffande de organisationsförändringar utredningen föreslår för lillsynsverksamhelen, biträder KF förslagel att naturvårdsverket frikopplas från del direkta tillsynsarbetet. Naturvårdsverkets specialistkunskaper kommer säkerligen alt utnyttjas rationellare, om de kan inriktas på riktlinjearbeten och biträda i särskilt besvärliga ärenden.-------------------------------------------

3.5.25 Länsåklagarmyndighelen i Älvsborgs län: Naturvårdsverket

kommer all slippa tillåta miljöfarlig verksamhei, något som är oförenligt med nalurvårdsverkels slällning som central myndighet med strävan all förbättra miljövården. Vidare får naturvårdsverket starkare partsstäUning i miljöfrågor än för närvarande.

3.5.26 Stockholms läns landsting: Länsstyrelsens möjlighet alt överlämna
ärenden till koncessionsnämnden för tillslåndsprövning liksom förslaget att
stärka naturvårdsverkets ställning som parisorgan företrädande miljöintres
sena kan lillslyrkas som en naturlig konsekvens av utredningens förslag.

3.6 Maktbefogenheter m. m.

Flertalet remissinstanser har inte något all erinra mol miljöskyddsulredningens förslag att den tillsynsmyndighet som handhar tillsynen i det enskilda fallet också skall ha räll att använda i lagen tillgängliga maktmedel. Krilik framförs emellertid även mol förslaget och avser främsi hälsovårdsnämndernas och naturvårdsverkets möjligheler som bedöms bli alllför omfallande. Andra remissinstanser anser att det för ett föreläggande om förbud eller försiklighelsmåll bör räcka med au åigärden är behövlig för all lagens beslämmelser skall efterlevas och inle som i dag uppenbari behövlig.

Se bl. a. 40 § ML i ulredningens förslag.

3.6.1 Kammarrätten i Stockholm:--- Emellertid har genom förslaget

till ändrad lydelse av 40 § och 47 § iredje slyckel miljöskyddslagen, möjligen

Prop. 1980/81:92 251

oavsiktligt, naturvårdsverket fåll vissa befogenheter, som hillills endasl tillkommit länsstyrelse, bl. a. alt meddela förbud och föreläggande vid vite. Enligl kammarrättens mening bör naturvårdsverket inle få sådana befogenheler. Jämlikt 41 § kan naturvårdsverket i där angivna fall hemslälla hos koncessionsnämnden om ingripande med förbud eller föreskrifl. Därjämte bör naturvårdsverket anses oförhindrat att, om så skulle finnas påkallat, anmäla till länsstyrelsen all behov föreligger av ett ingripande med slöd av 40 §. Dessa naturvårdsverkets möjligheler finner kammarrätten tillräckliga.

Enligl den föreslagna ändringen av 40 § miljöskyddslagen skall även hälsovårdsnämnden få befogenhel all använda vissa tvångsmedel, bl. a. förbud och föreläggande vid vite. Ell genomförande av della förslag skulle visserligen innebära en anpassning till molsvarande nu gällande regler i hälsovårdsstadgan och skulle därför från denna synpunkl kunna anses som en förbättring, men kammarrällen hyser ändå starka betänkligheter däremol av följande skäl.

Kammarrätten har erfarenheler av hälsovårdsnämndernas verksamhei beträffande tillämpningen av såväl hälsovårdsstadgan som även vissa andra författningar. Kammarrällen har kunnal konslalera, all hälsovårdsnämnderna i allmänhet gör goda insatser då det gäller att övervaka att gällande bestämmelser efterlevs. Nämnderna saknar emellertid i flertalet fall juridiska kunskaper och de har därför uppenbara svårigheier att, då ingripanden behöver göras, utforma sina beslul därom på ett tillfredsställande sätt. Såviti framgåll av de hälsovårdsmål som under en följd av år kommil under kammarrättens prövning, har hälsovårdsnämnderna endasl i undanlagsfall förmält ge sina beslul om ingripande enligl hälsovårdsstadgan en godtagbar avfattning. Detta förhållande har inneburit mycket stora olägenheter. Dels har den enskildes rättssäkerhet kunnat bli lidande därav, dels har nämndernas ingripanden inte alltid blivit effektiva och dels har överinstanserna nödgats lägga ner mycket mera arbele och tankemöda under målens handläggning än vad som skulle ha krävts, om de överklagade beslulen varil lillfredsslällande avfattade.

På grund av del anförda avstyrker kammarrällen förslagel alt ge hälso
vårdsnämnderna befogenhet all använda sådana tvångsmedel som sägs i
40 §. Endasl länsslyrelserna bör enligl kammarrättens mening ha denna befo
genhel. ------

Enligl den nuvarande ordalydelsen av 40 § fjärde styckei miljöskyddslagen kan vite utsättas endasl i beslul om föreläggande. Eftersom även förbud bör kunna meddelas vid vite, bör detla klarl utsägas i lagtexten.

3.6.2 Statens naturvårdsverk: När del gäller prövningssystemel anser ulredningen att dispensinslitutet bör utmönstras och all naturvårdsverket i slällel bör ges en starkare ställning som "miljöskyddsombudsman", bl. a. med slöd av 17 § sisla styckei och 48 § sista slyckel. Inom påföljdssysiemei före-

Prop. 1980/81:92 252

slås verket få liknande uppgifler. Del vore därför naturligt alt ge naturvårds
verket full iniiialivrätt även pä tiUsynsområdet. Den cenirala myndigheten
skall också kunna medverka i löpande tillsyn på sätt som ulredningen före
slår ------- .

3.6.3 Stiftelsen industrins vatten- och luftvårdsforskning: Stiftelsen finner det ytterst oroande alt naturvårdsverket som uttryckligen föreslås få en mera utpräglad partsstäUning och hälsovårdsnämnderna skall kunna ulfärda förbud mol en verksamhei med de konsekvenser ell sådanl kan få även för arbetskraften. Stiftelsen anser därför att länsstyrelsen med sin allsidiga sammansättning och översikt över näringslivet även i fortsättningen exklusivt skall ha ifrågavarande befogenheler.

3.6.4 Länsstyrelsen i Slockholms län: Den åtgärdande tillsynen kräver självfallet hell andra resurser än den kontrollerande. Länsstyrelsen anser därför all den åtgärdande tillsynen även i forlsältningen bör utövas av länsstyrelsen.

3.6.5 Länsstyrelsen i Östergötlands län: 1 40 § anges att förelägganden om försiktighetsmått och förbud endast får meddelas om det är uppenbari behövligt för all lagens beslämmelser skall efterlevas. Del är alltså egenlligen endast i kvalificerat klara fall som tillsynsmyndigheten kan använda rättelse-medlen. Del bör i stället, som i andra tillsynssammanhang, t. ex. hälsovårdslagstiftningen, räcka med all åtgärden är behövlig för att beslämmelserna skall efterlevas.

3.6.6 Länsstyrelsen i Kalmar län:--- anser all del är principielll riktigt

att hälsovårdsnämnden blir lokal tillsynsmyndighet, men ulredningens för
slag är i många avseenden- oklart och ger ell någol stelbent intryck.

Ulöver vad som tidigare anförts vill länsstyrelsen peka på att utredningsförslagets oklarheter kan ge upphov lill flera gränsdragningsproblem. I 40 § miljöskyddslagen, som reglerar rälten för tillsynsmyndigheterna alt ingripa med tvångsmedel — föreläggande, förbud m. m. — anges endast att "tillsynsmyndighet" har dessa befogenheter. Såväl statens naturvårdsverk, länsstyrelsen som hälsovårdsnämnden kan således ingripa i visst faU. Enligt specialmotiveringen till 40 § ML är del enligt ulredningen meningen med beslämmelserna i denna paragraf "all den tillsynsmyndighet som har tillsynen i det enskilda fallet också skall ha möjlighel att använda sig av alla de tvångsmedel som paragrafen innehåller". För all undvika kompetenskonflikler är del lämpligl att paragrafen i varje fall utformas så alt det klart framgår vad som är avsett.

Utredningen ullalar vidare, all om en länsstyrelse beträffande viss anläggning meddelal ett "besked", innehåUande vissa villkor, kan hälsovårdsnämnden på grundval av dessa villkor meddela föreläggande eller förbud.

Prop. 1980/81:92 253

Besvär över hälsovårdsnämndens beslul anföres enligl förslagel till 48 § sista styckei ML hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan då som besvärsmyndighel få pröva t. ex. ett föreläggande om att vidtaga åtgärder, som länsstyrelsen själv redan beslulal om i anmälningsärendet. Besvärsrätlen i della led i besvärsprocessen synes härvid bli illusorisk.

För all komma lill rätta med vissa av de problem, som ovan berörls, torde en lösning vara att miljöskyddslagsliftningen utformas så, all länsstyrelsen skall ha tillsynsansvaret när det gäller anläggningar, som skall prövas av koncessionsnämnden, saml ha räll all vid behov ingripa med tvångsmedel mol sådana anläggningar. Länsstyrelsen skall även ha sisinämnda befogenhel belräffande övriga enligl miljöskyddslagstiftningen förprövningsplikliga anläggningar, där tillsynsansvaret inte övertagils av hälsovårdsnämnden. Hälsovårdsnämnden skall således kunna ingripa med tvångsmedel dels beträffande sådan miljöfariig verksamhet som inte är förprövningspliktig och dels i den ulslräckning tillsynsansvaret överförts från länsstyrelsen till hälsovårdsnämnden. En sådan överföring skulle exempelvis kunna ske genom delegation på sätt som sker i vissa frågor rörande naturvårdslagen. I de fall hälsovårdsnämnden ingriper med räd och anvisningar, föreläggande eller förbud bör della ske efter samråd med länsstyrelsen såvida inte slarkl brådskande föreskrifl eller förbud anses behövas.

I övrigl kan det mot bakgrunden av innehållet i nuvarande miljöskyddslag och dess tillämpning ifrågasällas om del verkligen varit avsikten au — vilkel utredningens förslag innebär — även naturvårdsverket skall kunna ingripa med föreläggande och förbud m. m. enligl den föreslagna ulformningen av 40 § ML. Kompetensfördelningen härvidlag mellan olika berörda fillsynsmyndigheler synes inle alls vara berörd i belänkandel.

3.6.7 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: länsslyrelsen ställer sig också Iveksam lill förslagel om all såväl hälsovårdsnämnd, länsstyrelse som naturvårdsverket skall äga rän att meddela förbud och föreläggande om försiktighetsmått. För närvarande är del endasl länsstyrelsen som äger rätt all göra detta. Det rimmar enligt länsslyrelsens uppfattning illa med ulredningens uttalande i olika sammanhang om alt naturvårdsverkets partslällning bör förstärkas all verket samtidigt ges befogenhet att utfärda förbud och förelägganden. Enligt nuvarande ordning skall naturvårdsverket underställa ett dylikl ärende koncessionsnämndens prövning. Enligl länsslyrelsens uppfattning bör ifrågavarande befogenheter förbehållas myndigheier som har kompetens att bedöma verkningarna — framför alll från sysselsättningssynpunkt — av ell dylikt beslul. Av de akluella tiUsynsmyndighelerna är del endast länsstyrelsen som har denna kompetens. Länsstyrelsen har däremot ingel all erinra mol att samtliga tillsynsmyndigheter ges rält all meddela råd och anvisningar för att komma lill rätta med uppmärksammade missförhållanden.

3.6.8 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: 1 lagförslaget lill 39 och 40 §§ är inte

Prop. 1980/81:92 254

närmare angivet vad som menas med tillsynsmyndighet. 1 specialmofivering
en ------- är dock angivet all avsikten med bestämmelserna är att del är den

tillsynsmyndighet som har tillsynen i det enskilda fallet som har möjlighet alt använda dessa bestämmelser. EnUgt länsstyrelsens uppfattning borde detta förhållande framgå av laglexten.

3.6.9 Länsstyrelsen i Väslerbollens län: Enligt nuvarande regler skall tillsyns
myndighet kunna dels ingripa med råd och anvisningar och dels med föreläg
ganden. Utredningen föreslår att hälsovårdsnämnderna skall kunna utnyttja
samma befogenheter. Länsstyrelsen har intet att invända häremot. Nämnden
bör dock ges rält alt i besvärligare ärenden överlämna fråga om föreläggan
den eller förbud lill länsstyrelsen för prövning. Del bör också föreligga skyl
dighet för hälsovårdsnämnden all i de fall ingripanden sker med slöd av
nämnda lagrum rapportera detta till länsstyrelsen.

3.6.10----------------------------------------- Länsstyrelsen i Norrboltens län: Utredningen har redovisat

vissa svårigheier som hälsovårdsnämnderna kan komma all få all utforma beslul i tillsynsärenden och i sammanhanget menat all länsstyrelsen bör kunna lämna viss juridisk information och bistånd. Eftersom länsstyrelsen föreslås bli besvärsmyndighet för sådana beslut torde sådan hjälp från länsstyrelsen endast kunna bli myckel begränsad och allmän. All hälsovårdsnämnden överlämnar de besvärliga beslulen i tillsynsärenden lill länsstyrelsen är ingen lämplig ordning. 1 så fall skulle i stället hälsovårdsnämndens roll som tillsynsorgan enligt miljöskyddslagen begränsas lill löpande bevakning med rapportering till länsstyrelsen, som sedan får följa upp och vid behov ingripa på lämpligl säll, 1. ex. med åläggande eller förbud.

Hälsovårdsnämnden skulle enligl förslaget komma all fatta rättsligt bindande beslul i ofta komplicerade tekniska frågor med långtgående ekonomiska konsekvenser. Riskerna för myckel olika ulfall i likartade ärenden kommuner emellan lorde vara slora, vilkel kan medföra därpå följande prövningar av besvär. Avsevärda resurser kan komma att krävas för sådana prövningar. Även detta talar för all tillsynsansvaret beträffande anläggningar som tillståndsprövats av koncessionsnämnden fortsättningsvis bör ligga kvar hos länsstyrelsen.

3.6.11---------------------------- Botkyrka kommun: anser an miljöskyddslagens 40 § befrias

från den begränsning som ordet "uppenbart" innebär .

3.6.12----------------------------- Eskilstuna kommun: I sammanhanget bör noteras att repre
sentanter för de hälsovårdsnämnder som ulredningen varit i kontakt med
nästan undantagslöst ansett an hälsovårdsnämnderna bör få lillsynsuppgifter
enligt miljöskyddslagsliftningen med ett egel klarl avgränsat ansvar. Man har
därvid ofta understrukit att man också vill ha tillgång till maktmedel och inte
endasl ha lill uppgift all rapportera vidare vad man iakttagit. Den mening

Prop. 1980/81:92 255

som här framkommit delas hell av kommunen.

3.6.13 Kungsbacka kommun: Den föreslagna lagtexten i 51 § bör få sådan lydelse, alt även hälsovårdsnämnd får rält att ulfärda vitesföreläggande för all skydda sin mätutrustning.

3.6.14 Norrtälje kommun: Kommunen anser all den föreslagna 40 § första stycket ändras så all ordet "uppenbari" borttages.

3.6.15 Södertälje kommun:---- 151 § anser kommunen att även den lokala tillsynsmyndigheten skall ha möjlighel föreskriva tillträde lill egendomen under viss lid.

Kommunen vill framhälla att de råd och anvisningar som tillsynsmyndigheten kan meddela enligt 39 § kommer alt få lika lilen rällsverkan som de råd och anvisningar länsstyrelsen i dag meddelar vilket har upplevts som en stor brist. Orsaken lill denna kritik är all råd och anvisningar som meddelas inte kan överklagas. Därför kan fillsynsmyndigheten enligt 39 § inte föreskriva all vissa skyddsåtgärder skall genomföras utan all endasl vissa åtgärder bör vidtas. Först genom nästa steg med föreläggande enligl 40 § kan kraven göras tvingande. Kommunen anser all denna fråga är av slor vikl för lillsynsmyndighelen och all ulredningen borde ingående diskuterat denna frågeställning.

3.6.16 Täby kommun: När del gäller föreläggandeparagrafen i miljöskydds
lagen, 40 §, är del viktigt att uppmärksamma den avsevärda begränsning som
finns jämfört med hälsovårdsstadgan. Enligt 40 § får tillsynsmyndighet med
dela föreläggande eller förbud endasl om del är "uppenbart behövligt" för
all lagens beslämmelser skall efterlevas.

Kommunen anser att ordet "uppenbari" bör ulgå ur lexlen i 40 §.

3.6.17----------- Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels
kammare: ------ EmeUertid bör föreläggande och förbud enligt 40 § an
komma enbart på länsstyrelse. Della ter sig som naturligt eftersom det ankom
mer på länsstyrelsen alt i samråd med sökanden upprätta kontrollprogram och
rimligen även som enda statliga myndighet föreskriva om undersökning. Talan
mot sådana beslut bör enligt förbundets uppfattning alltid föras hos den mest
sakkunniga miljöinstansen — koncessionsnämnden — och ej i kammarrätten.

3.6.18 Naturvårdsdirektörers förening:- Såviti framgår av special
motiveringen lill paragrafen skall det ankomma på den myndighel som har
lillsynsansvaret för en viss verksamhei alt också meddela förelägganden för
verksamheien i fråga. Samma resonemang lorde gälla för råd och anvisning
ar enligt 39 §. Detla innebär all del i praktiken endasl kan bli fråga om all
hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse, som ju sinsemellan kommer att dela allt

Prop. 1980/81:92 256

tillsynsansvar för anläggningar, kan utnyttja befogenheterna i nämnda paragrafer. För klarhetens skull bör delta komma lill direki uttryck i lagtexten. Enligl föreningens uppfattning bör hälsovårdsnämnd vidare äga rätt alt i besvärligare ärenden överlämna fråga om föreläggande eller förbud lill länsstyrelsen för prövning. Vidare bör rapporteringsskyldighet förehgga för hälsovårdsnämnd lill länsstyrelse i de fall ingripanden sker med stöd av nämnda paragrafer för verksamheten som prövats av länsstyrelsen.

3.7 Expertstab vid naturvårdsverket

Miljöskyddsutredningens förslag om inrättande av en experlslab vid naturvårdsverket får ett i stort sett positivt mottagande. En del remissinstanser menar doek alt delar av staben borde kunna föriäggas lill regioner med specielll miljöfarlig verksamhet.

3.7.1 Rikspolisstyrelsen: Förslagel innebär bl. a. all statens nalurvårdsverk

-------- till verket kan knyta expertis på specieUa områden av miljöstörande

verksamhet och att resurser frigörs för SNVs arbete med bl. a. riktvärden för miljökvalitet och riktlinjer för recipientkontroll. Delta arbete anser rikspolisstyrelsen vara viktigt för en effektiv tillsyn och har således inlel att erinra mot den delen av förslagel.

3.7.2 Riksrevisionsverket: Ulredningen föreslår vidare att tillsynsorganisalionen förstärks med expertis på speciellt komplicerade miljöfarliga anläggningar. Om en sådan förstärkning anses nödvändig, bör resurserna enligl RRVs mening samlas centralt tiU nalurvärdsverkel. Mol bakgrund av alt problemen med den miljöfarliga industrin förändras relalivl snabbt bör dessa resurser ställas lill förfogande i form av medel för att anlita konsulter. Förutom till löpande lillsynsinsalser bör sådana medel också kunna användas för utvärdering av lillsynsinsatserna:

3.7.3 Statens naturvårdsverk:-- Om man vill bygga upp en effektivare

tillsyn torde det därför vara nödvändigl alt utnyttja den sakkunskap som finns inom verkel för de branscher som kan bedömas kräva kvalificerad tillsy nsexpertis. Naturvårdsverket anser därför att utredningens förslag om att verket tillförs ökade resurser för kvalificerad tillsyn inom vissa branscher är ett viktigt steg mot en effektivare tiUsyn.

Naturvårdsverket har gjort vissa överväganden belräffande behovet av resursförstärkning. Tillsynsverksamheten bör koncentreras till

— fortlöpande regelbunden tillsyn inom vissa branscher med svåra miljöproblem

— snabbingripande vid svåra akula utsläppssilualioner

— stickprovskontroll inom alla områden där miljöfarlig verksamhet bedrivs

— medverkan i andra komplicerade ärenden, exempelvis där åtalsanmälan kan bli aktuell

Prop. 1980/81:92 257

— medverkan i ulbildning av lillsynspersonal.

Gruvor, järn- och stålverk, metallverk, massa- och pappersindustri saml kemisk industri bedöms av ulredningen vara besvärliga ur tillsynssynpunkt. Naturvårdsverket delar ulredningens uppfattning.

Personalbehovet kan överslagsmässigt med utgångspunkt i alt alla anläggningar inom de berörda branscherna kontrolleras en gång per år genom besök beräknas lill ell tiotal personer. Viss del av anslagel bör därutöver användas lill att anlita ulomstående expertis för provtagning, undersökning och utredning samt lill resor m. m. Del av utredningen förordade beloppet om 2 milj. kr. är därför ett minimum.

Beträffande den organisatoriska frågan har naturvårdsverket övervägt om inte ansvaret för att göra upp årliga lillsynsprogram, leda oeh samordna tillsynsverksamheten och hålla kontakt med undersökningslaboratorier, velenskapliga institutioner m. m. bör ankomma på den lillsynsenhel som ingår i tekniska avdelningens nuvarande organisation. En samordning av tillsynsfrågorna med branschansvariga och övriga handläggare inom avdelningen är dock nödvändig. 1 vart fall fordras en ledningsgrupp för att utforma program för tillsynsverksamheten och svara för all resurserna utnyttjas på avsett sätt genom årlig rapportering angående verksamhetens bedrivande. Naturvårdsverket är dock inte berett all nu lägga fram förslag lill organisation utan det lorde få ankomma pä verket att självt utforma organisationen.

3.7.4---------------------------------------- Länsstyrelsen i Slockholms län: Länsstyrelsen anser också alt

en experlslab bör bildas vid naturvårdsverket enligt ulredningens förslag.

3.7.5 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Enligt länsstyrelsens mening

bör vissa delar av den föreslagna nya experlslaben inle knytas lill

naturvårdsverket, utan lill länsstyrelser i län där speciellt miljöfarlig verksamhet är koncentrerad. I flera sammanhang har denna länsstyrelse exempelvis påtalat de problem som den petrokemiska industrin i länel medför. Länsstyrelsen anser således all särskild resursförstärkning för denna industribransch bör slällas liU länsstyrelsens förfogande.

3.7.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Ulredningens förslag att en specialist-stab skapas vid naturvårdsverket för tillsyn vid svåra anläggningstyper lill-styrks. Länsstyrelsen ulgår då från alt länsstyrelsen vid behov skall ha möjlighel alt få bistånd vid sin tillsyn och alt centralt beslutade tillsynsaklivileter sker i samråd oeh samarbete med berörda länsslyrelser och hälsovårdsnämnder.

3.7.7 Stenungsunds kommun:--- Som komplement och hjälp för tillsynsmyndigheterna bör en central enhet finnas för experthjälp och med tillgång till avancerade laboratorieresurser.

17 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 258

3.7.8 Sundsvalls kommun:--- anser att det är angeläget all ulredning
ens förslag om särskilda medel till naturvårdsverket för anskaffande av ex
perter på den särskill miljökänsliga industriverksamheten snarast förverkli
gas.

3.8 AB Svensk Miljökontroll

Flerlalel remissinstanser är positiva lill eller har inte något alt erinra mol miljöskyddsulredningens förslag om tillsällande av en särskild utredning som skall undersöka möjlighelerna alt samordna den särskilda expertis som anlitas för mätnings- och undersökningsverksamhet. En del instanser molsäller sig tanken på inrättandet av ell monopolförelag och menar alt någon form av auktorisation är fullt tillräcklig. Andra tycker att en organisationsutredning över huvud tagel är obehövlig.

3.8.1 Socialstyrelsen: För arbetet vid hälsovårdsnämnderna är också ställningstagandet lill organisationen för besiktning och recipientkontroll inom tillsynen enligt miljöskyddslagen av slor belydelse. Enligt styrelsens uppfallning skulle uppbyggnaden av en sådan organisation lösa många av de problem som f. n. råder i samband med liUsynen enligl miljöskyddslagsliftningen. Bl. a. skulle man genom del föreslagna systemet få till stånd en opartisk lillsynsorganisalion och slippa all i så slor utsträckning som f. n. vara hänvisad alt lita på all utövarna av miljöfarlig verksamhet rapporterar korrekta uppgifler. För hälsovårdsnämndernas tillsynsverksamhet skulle en uppbyggnad av nämnda organisation dessulom medföra att man inte blir så beroende av all anställa personal med processtekniska kunskaper som man annars bedöms bli.

3.8.2 Kammarkollegiet: 1 bilaga 2 lill utredningen har diskuterats ett allernaliv lill organisation av besiktning och recipientkontroll i form av riksprovplats och regionala laboratorier. Kollegiet vill liksom ulredningen förorda att del närmare utformandet av en på dylikl säll sammansatt samordnad organisation särskill utreds. De med en sådan organisation förenade kostnaderna bör dock inte underskattas.

3.8.3 Statskontoret: Slalskonlorel anser liksom ulredningen all de organisatoriska frågorna bör belysas vidare i den mån de inle redan har behandlats av utredningen om den regionala laboratorieverksamheten (LAB 76). Vi vill dock betona all länsstyrelsen även fortsättningsvis bör ges stort inflytande över ulformningen av recipientkonlrollen. Länsstyrelsen har överblick över de emissioner som förekommer i länel och bör därför bäst kunna samordna recipienlkonlrollen med kontrollprogrammen för de miljöstörande anläggningarna.

Prop. 1980/81:92 259

3.8.4----------------- Fiskeristyrelsen: Ulredningen har föreslagil att organiserandet

av en sådan verksamhet blir föremål för en särskild utredning. Hithörande frågor kan också diskuteras i anslutning lill remissbehandlingen av ulredningen LAB 76 (SOU 1979:3).

3.8.5---------------------- Statens naturvårdsverk: Om ett statligt bolag inrättades kunde

därigenom på sikt en välbehövlig resursförstärkning erhållas. Att införa ytterligare en tung instans i miljövårdsarbetet kan emellertid innebära nya risker för byråkratisering. Detta är bl. a. skälet till all miljövården lills vidare undantagits från systemet med riksprovplalser. Av allra största vikl är också att frågan om kunskapsåterföring från lillsynsverksamhelen lill miljövårdsmyndigheterna beaklas.

Som miljöskyddsuiredningen påpekar behandlas liknande frågor av utredningen om den regionala laboratorieverksamheten — LAB 76. Sedan denna avslutat sitl arbete bör enligl verkets mening miljöskyddsulredningens förslag om särskild utredning av hithörande ganska komplicerade organisatoriska problem aktualiseras. Om en utredning tillsätts bör denna förutsätlnings-löst studera hur en besiktnings- och kontrollorganisalion bör organiseras. Därvid bör framför allt två frågeställningar belysas, dels det uppenbara behovel av en väl fungerande, regionall organiserad besiktnings- och kontrollorganisalion, dels behovel av en fortsatt tillgång till expertis vid den centrala myndigheten som har ell övergripande ansvar för miljökontroll och tillsyn.

3.8.6 Stiftelsen industrins vatten- och luftvårdsforskning: Stiflelsen molsäl
ler sig besläml inrättande av ett monopolförelag med de påtagliga risker det
la för med sig för slelbenthet och ökade kostnader. DärtiU kommer förelagen
trots allt att behöva nuvarande organisationer för mellanliggande kontroll.
Erfarenheler av monopol manar ej lill efterföljd.

Stiftelsen vill i och för sig inle molsälla sig en utredning, men finner del hell klart alt en auktorisation av ell anlal seriösa förelag är det enda som fordras för en lillfredsslällande lösning av de problem som bl. a. på kvalitetssidan finns i dag. Enbarl risken alt få sin auktorisation indragen bör ulgöra tillräcklig garanti för att sådana företag skall vinnlägga sig om noggrannhet och opartiskhet.

3.8.7 Statens planverk:-- En sådan bör kunna komma till slånd genom att anläggningar som kräver särskild sakkunskap underkastas officiell provning i form av leknisk provning, kontroll eller besiktning vid riksprovplats enligt lagen om riksprovplalser (SFS 1974:896). En sådan riksprovplats bör utses för miljöskyddsärenden. Riksprovplalser lorde även kunna utgöra eti slöd för de mindre kommuner, som saknar egen sakkunskap.

3.8.8 Statens provningsanstalt: vill konslalera att ulredningen inte

lagt fram någol förslag i en av de viktigaste frågorna, nämligen hur behovet

Prop. 1980/81:92 260

av provning och kontroll skall läckas. Del är angeläget alt denna fråga får en lösning som går ulanför de snäva områdesgränser som begränsai de diskussioner som hitlills förts på olika håll. SP föreslår därför all stalsmaklerna nu beslular all riksprovplalslagsliflningen skall lillämpas även på de områden som lills vidare slår ulanför denna. Därmed får man möjligheler lill den totala samordning av provnings- och konlrollresurserna som är önskvärd. SP är beredd att därefter ulreda frågan om den framlida organisationen för provning och kontroll och lägga fram förslag lill regeringen om denna.

3.8.9 Utredningen om den regionala laboratorieverksamheten: LAB

76 anser------ alt de förslag till organisation av regional laboratorieverk
samhet och lill auktorisation av laboratorier vilka redovisas i LAB 76:s be
tänkande (SOU 1979:3) Regional laboratorieverksamhet bör ligga lill grund
för den regionala laboratorieverksamheten på miljöskyddsområdet.

I sill belänkande föreslår LAB 76 en uibyggnad av ett antal regionala laboratorier med kompelens och utrustning för alt ulföra laboralorieundersök-ningar inom två eller flera av ämnesområdena livsmedelskontroll, miljökontroll, konsumlionsvattenkontroll, veterinärmedicinsk diagnoslik och lantbrukskemi och med ett upptagningsområde som hell eller delvis sammanfaller med vissa administrativa indelningar (t. ex. länen).

För att i första hand tillgodose samhällets krav på en kvalitativt godtagbar laboratorieverksamhet föreslår LAB 76 utvidgad auktorisation av laboratorier inom sill ulredningsområde. Enligt LAB 76:s uppfattning skall en auktorisation av ett laboratorium för vissa undersökningar inte bara vara en kompetensförklaring från den ansvariga cenirala myndighetens sida ulan även vara konsumenlvägledande och utgöra en form av konsumentgaranli. LAB 76 föreslår vidare alt cenirala tillsynsmyndigheter inom ulredningsområdel skall kunna anvisa regionala och lokala tillsynsmyndigheter de auktoriserade laboratorier, som i första hand skall anlitas i lillsynsverksamhelen (anvisningsla-boralorier).

LAB 76 har------- lagt särskild vikt vid behovet av att ha kapacitet för

undersökningar inom flera ämnesområden sammanhållna vid de regionala laboratorierna och finner del olämpligl alt genom en särskild riksprovplats e. d. för miljöundersökningar särskilja den laboralorieverksamhel som därvid erfordras.

I-------- miljöskyddsutredningens belänkande heter det all syslemel med

riksprovplalser för officiell provning är intressant när det gäller formerna för anlitande av särskild expertis för undersöknings- och mätverksamhet inom besiktning och recipienlkonlroll enligt miljöskyddslagen. En organisation med riksprovplatssystemel som förebild skulle inom områdel

— läcka behovet av besiktning och recipientkontroll inom landel

— ansvara för all verksamheten bedrivs sakkunnigt, effeklivl och objektivt

— ansvara för att den som utför besiktning och recipientkontroll har den

Prop. 1980/81:92 261

kunskap och erfarenhet som behövs

— ansvara för att utrusining som används är lämplig och tillförlitlig

— upprälla och på begäran tillhandahålla skriftliga beskrivningar av de meioder som lillämpas

— på lämpligl säll sprida kännedom om erfarenheler av allmänt iniresse som vunnits

— i den mån erfarenheterna från besiktning och miljökontroll ger anledning lill åtgärder särskill uppmärksamma myndighelerna på della

— genom egen forskning och utvecklingsverksamhet eller på annat lämpligl säll säkerslälla all verksamheien på sikl kan bedrivas sakkunnigt och effektivt.

LAB 76:s förslag i auklorisations- och organisationsfrågorna torde tillgodose de sex första kraven.

Belräffande den föreslagna skyldigheten att uppmärksamma myndigheterna på anmärkningsvärda iakttagelser anser LAB 76 all en sådan skyldighel är svår all förena med kravet på objektivitet. En anmälningsskyldighet av delta slag skulle också försvåra del förtroendefulla samarbetet mellan de regionala laboratorierna och avnämarna, ell samarbele som är viktigt all åstadkomma för all på ell tidigt stadium kunna spåra olika missförhållanden även ulanför den officiella provningen. Anmälningsskyldigheten bör därför vila på inlämnaren.

LAB 76 anser del vidare inle vara realistiskt alt kräva forskning och utvecklingsverksamhet vid de regionala laboratorierna. Sådan verksamhei bedrivs nu vid universilelel och andra forskningsinstitutioner samt på centrallaboratorier vid vissa myndigheier. Det bör ingå i tillsynsmyndighetens ansvar all föra ul relevanta forskningsrön till de regionala laboratorierna.

LAB 76 har även prövat att organisera den regionala laboralorieverk.sam-heten efler mönster av riksprovplalser. Dessa är dock så starkt anpassade lill leknisk provningsverksamhet all de inte blir ändamålsenliga för kemiskbiologisk provning.

LAB 76 finner------- yllerligare en organisationsutredning vad avser

den regionala (decentraliserade) laboratorieverksamheten inom miljökon-
Irollområdet vara obehövlig. Belräffande samordningsansvaret för denna
verksamhei anser LAB 76----- all delsamma bör åvila statens natur
vårdsverk i egenskap av central tillsynsmyndighet på miljövårdsområdet.

3.8.10 Länsstyrelsen i Slockholms län: i- Del är betänkligt all ulredningen inle utarbetat någol förslag till en framtida, sammanhållen tillsynsorganisation. En ny utredning i denna fråga innebär en onödig försening. Under rådande omständigheter lillslyrker dock länsstyrelsen förslaget alt en sådan utredning tillsälts.

3.8.11 Länsstyrelsen i Uppsala län:-- Den nuvarande splittringen vad

gäller mälresurserna och undersökningsverksamheten är därför olycklig.

Prop. 1980/81:92 262

Standardisering av analysmetoder och auktorisation av laboratorier är en utveckling som bör främjas. I första hand gäller detla i fråga om besiktning av miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen delar i övrigt ulredningens uppfallning all den samordnade recipientkonlrollen är en regional uppgifi.

3.8.12 Länsstyrelsen i Södermanlands län: För alt bl. a. åstadkomma en bällre tillsynsorganisation och samtidigt därmed underlätta för hälsovårdsnämnderna i överlagandel av tillsynsan-svaret hade del varil värdefullt, om utredningen redan nu klarlagt frågan om "AB Svensk Miljökoniroll". Ulredningen anser emellertid all undersöknings- och mälverksamhetens organisatoriska problem måsle bli föremål för en särskild utredning innan en lillfredsslällande lösning kan åstadkommas. Enligl länsslyrelsens mening bör frågan skyndsamt utredas. I sammanhanget må framhållas att del vid Sludsvik i Södermanlands län finns avsevärda resurser vad gäller mätlekniskl kunnande och utrustning för mätning, inlerkalibrering och övrig kontrollverksamhet hos de företag, myndigheter och institutioner, som där bedriver olika slags verksamhet.

3.8.13 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen delar utredningsmajoriletens uppfattning alt frågan hur undersöknings- och mätverksamheten skall organiseras är komplicerad och ingen lösning framstår som självklar. Dessa frägor behandlas också, som ulredningen anger, av ulredningen om den regionala laboratorieverksamheten. Länsstyrelsen vill dock understryka all problemel bör lösas skyndsamt.

3.8.14 Länsstyrelsen i Hallands län:- En generell överflyttning av tillsynsansvaret på kommunerna förutsätter tillskapandet av en auktoriserad miljökontrollorganisalion .

---------- Den skisserade organisationen bör enhgt länsstyrelsens uppfatt
ning kunna vara av slort värde när del gäller kontroll och övervakning inom
miljöskyddsområdet. Förslagel förtjänar därför all närmare bearbetas lill
sammans med de förslag som kommer alt framläggas av utredningen om den
regionala laboratorieverksamheten.

3.8.15--------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: vitsordar behovel

av en samordnad organisation för undersökningar och kontroll och all en särskild utredning tillsätts för detla. Likväl vill länsstyrelsen påpeka att vissa orienterande undersökningar även framdeles lämpligast kan företas av länsstyrelsens personal.

3.8.16---------------------------------------- Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen anser även att

ölägenheterna av den nuvarande decentraliserade undersöknings- och mätverksamheten har överdrivits.

Besiktning av miljöfarliga anläggningar och recipienlkonlroll är lill sin ka-

Prop. 1980/81:92 263

raklär relalivl olikartade verksamheler. Del har inle motiverats varför just dessa delar av tillsynsverksamheten skulle behöva samordnas i en särskild organisation. Den samlade kompetensen inom respektive område kan inle i nämnvärd omfattning väntas öka genom en sammanslagning. Tvärtom föreUgger det en risk för motsatsen. Besiktning av processindustri ulförs i dag delvis av förelag som har myckel slorl specialkunnande lack vare all de aktivt arbetar med utveckling av processteknik och projekterar anläggningar inom industrin. Det vore olyckligl om delta samband skulle försvinna vilkel till slor del skulle bli följden om ulredningens intentioner fullföljdes. Hur ambitiöst en central organisation än byggs upp kommer man ändå alt i viss utsträckning vara beroende av utomstående expertis. Vidare kan sammanslagningen lill en slor monopolorganisalion leda lill all grogrunden för nya idéer och iniitaliv försämras. Del skulle dessutom uppslå svåra gränsdragningsproblem mellan monopolföretagets och myndighelernas ansvarsområden.

En slor del av------ problemen bör man kunna komma lill rätta med

genom förbättrade ADB-ruliner inom miljövården och genom all skapa ell prövningssystem för formell auktorisation av de laboratorier o. d. som arbetar inom miljövårdsområdet.

-------- Länsstyrelsen anser därför att utredningens betänkande inte ger

tillräckligt underlag för beslut såviti avser tillsynens organisation och utövande. Ell utredningsuppdrag bör således inte begränsas lill att omfalla frågan om en organisation för besiktning och kontroll utan omfatta hela tiUsynsområdet.

3.8.17-------------------------------------------- Länsstyrelsen i Västmanlands län: En väg all åsiadkomma

större enhellighel som nämns av utredningen är alt upprätta ett organ, som skall bistå de lokala och regionala myndigheterna i tillsynsfrågor, svara för besiktningar m. m. Ulredningen föreslår alt denna fråga skall bli föremål för en grundligare utredning innan man kan la slällning. Länsstyrelsen tillstyrker delta.

3.8.18 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Utredningen har föreslagit en utredning om en samordnad organisation för besiktning och kontroll, "AB Svensk Miljökontroll". En sådan kan antas få både fördelar och nackdelar. Den största fördelen vore all erfarenhetsålerföringen skulle effektiviseras. En nackdel kan vara att organisationen skulle kunna bli en flaskhals i miljövårdsarbetet om den inte får lillräckliga resurser. Under alla omständigheter får organisationen absolut inte utvecklas till ytterligare en miljövårdsmyndighet. Risk för della kan utläsas ur betänkandets bilaga 2, enligt vilken organisationen i praktiken skulle få ett avgörande inflytande över programmen för de regelbundna undersökningarna av vallen- och luftkvalitet i anslulning lill miljöfarlig verksamhet.

3.8.19 Länsstyrelsen i VästernorHands län: Inrättande av AB Svensk Miljö-

Prop. 1980/81:92 264

kontroll skulle medföra en bällre genomsnittlig kvalité på mäl- och besiki-
ningsverksamheten vid olika anläggningstyper. Då brister i mäl- och kon
trollhänseende varil ell av de huvudsakliga skälen mol olika slag av miljö
skyddsavgifter, vilket bl. a. länsstyrelsen åberopat i samband med miljökosl
nadsutredningens förslag, föreslås att inrättandet av AB Svensk Miljökon
troll eller liknande besiktningsorgan kommer lill stånd.

3.8.20------------------------------------------ Länsstyrelsen i Västerbottens län: —■ finner för sin del nödvän
digt all först studera de förslag som kan komma an redovisas i LAB 76 innan
någol klarl ställningstagande till formerna för den fortsatta undersöknings-
och mätverksamheten är möjlig. För att nå jämförbara resultat måste givet
vis en standardisering ske av undersöknings- och mätverksamheten såväl i
fråga om metodutvecklingen som utveckling av apparatur m. m. Denna sam
ordning bör kunna ske inom ramen för den verksamhet som statens nalur
vårdsverk f. n. bedriver. Inom landel finns ett flertal laboratorier av hög
standard. Det förslag som skisserats innebär en monopolisering av verksam
heten.

För de konsultföretag som utför besiktningar, kontroller m. m. betyder förslagets genomförande bortfall av en stor marknad. Del förefaller vara en rikligare utveckling all de företag som nu bedriver konsultverksamhet genom någon form av auktorisation får forlsälla sin verksamhei. Härigenom kunde ett vissl konkurrensförhållande upprätthåUas. Den nuvarande ordningen där utövare av miljöfarlig verksamhei upprättar förslag lill kontrollprogram som sedan fastställts av länsstyrelsen har fungerat väl. Härigenom har omfattningen av undersöknings- och mätverksamheten i varje särskilt fall kunnal anpassas till de faktiska förhållandena. Det finns enligt länsstyrelsens mening ingen anledning all införa en organisation som knappast skulle leda lill annat än ökad byråkrati och ökade koslnader för såväl kommuner som företag. Såvitt nu kan bedömas vore en riktigare utveckling alt nuvarande ordning bibehålles och den del av statens naturvårdsverk som nu sysslar med bl. a. metodutveckling, standardisering och inlerkalibrering lillförs ökade resurser.

3.8.21 Eskilstuna kommun: Den undersöknings- och mälningsverksamhet som föreskrivs i kontrollprogram skall, enligl kommunens mening, inle utföras av hälsovårdsnämndens personal. En centralt placerad resurs, eventuellt som ell särskilt "AB Svensk Miljökontroll", skulle här kunna vara lill slor hjälp.

3.8.22 Kalmar kommun:------- anser all om inte kommunerna skall få

"klä skon" för fortsatt bristfällig tillsyn av miljöfarlig verksamhet så bör ovan nämnd organisation för undersöknings- och mätverksamhet försl tillskapas innan kommunerna lar över någol tillsynsansvar.

3.8.23------------------------------- Karlshamns kommun: Del blir också nödvändigt alt nämn-

Prop. 1980/81:92 265

derna får tillgång lill expertis för undersöknings- och mätverksamheten. Den
modell lill expertorgan, som skisseras kan därför livligt tillstyrkas.

3.8.2 Lessebo kommun:----- anser alt tillskapandet av ett nytt verk

skulle skapa ny splittring i lillsynsarbeiel samlidigl som inleniionerna all tillsynen skall ligga så nära källan som möjligl äventyras. Den förenkling av gränsdragningar som utredningens förslag innebär, skulle sannolikl försvinna.

3.8.25 Lycksele kommun: Ulredningens iakttagelser angående brisler förorsakade av all samordnad organisation för besiktning och kontroll saknas bör snarast bli föremål för särskild utredning. Del är av yttersta vikl all koniroll-och mätverksamheten uppfyller alla krav på opartiskhet och oberoende.

3.8.26 Malmö kommun: Ulformningen av den framlida organisationen för besiktning och kontroll är av största belydelse för hälsovårdsnämndernas långsikliga planering. Vissa hälsovårdsnämnder, främst i storstadsområdena, har redan i dag resurser för kvalificerad mätverksamhet. Den merbelastning del ökade lillsynsansvaret innebär kan då läckas antingen genom en utbyggnad av redan befintliga mälresurser eller genom all en ny laboralorieorganisalion för recipienlkonlroll byggs ul. Kommunen vill i delta sammanhang även avvakta del förslag som kommer alt framläggas av ulredningen "LAB 76".

3.8.27 Stockholms kommun: Kommunen anser inte att ulredningen ger lillräckligl underlag för att ta ställning lill om del är lämpligt all inrätta en riks-läckande organisation för besiktning och recipientkontroll. De konkreta förutsättningarna för alt bilda en sådan organisation bör dock snarast utredas.

3.8.28 Storumans kommun:----- En förbättrad tillsyn på fältet måste

följas av enhetlig och skicklig undersöknings- och mälningsorganisation, i annat fall kan hela tillsynsarbetet äventyras då effeklen av miljöfarlig verksamhet ofta i detalj måste undersökas.

3.8.29 Sundsvalls kommun: Det är uppenbart att knappasl nägra nämnder i
dag har resurser att övertaga tillsynsuppgifterna utan resursförstärkning. Del
är också så att förutsättningarna är myckel skiftande mellan nämnderna när
det gäller framför allt alt skaffa sig de resurser, som erfordras för att lill
fredsslällande klara den tekniska kontrollen. Kommunen beklagar därför att
ulredningen inle närmare studerat möjligheterna all tillskapa ett konirollfö-

relag------- . Denna fråga bör enligl kommunens mening utredas snarast

möjligt. Om hälsovårdsnämnderna i gemen får lillgäng lill erforderlig experthjälp, bör del vara möjligt all överföra all tillsyn lill hälsovårdsnämnderna. I avvaktan på alt så sker bör det anses självklart all länsslyrelserna utför

Prop. 1980/81:92 266

sin tillsyn av större objekt i nära samverkan med hälsovårdsnämnderna om nämnderna så önskar. Genom ell sådanl förfarande underiältas ett senare överförande av tillsynen lill hälsovårdsnämnderna.

3.8.30 Söderhamns kommun: De nya formerna för undersöknings- och mät
verksamhet som skis.serals i betänkandet måsle ha klara fördelar genlemol
det system som lillämpas i dag. Tillsynsmyndigheterna får med del nya sysle
mel ett gott slöd, samtidigt som misstankarna om alt felakiiga mät- och
proviagningsresuliai skulle redovisas i det närmaste bortfaller.

3.8.31--------------------------------------------------------------------- Umeå kommun: Enligl kommunens uppfattning har del

framförda organisalionsaliernafivel för besiktning och recipienlkonlroll många fördelar framför nuvarande ordning. Framför alll skulle man kunna komma lill rätta med snedvridningar i prissättning, tveksamheler i fråga om opartiskhet och farhågor belräffande kvalitén på kontroll- och mätverksamheten.

För att uppfylla krav på opartiskhet och oberoende förefaller utredningens förslag alt med anknylning lill de bestämmelser som gäller för riksprovplats etablera regionala organ för dessa uppgifter väl befogal. Kommunen finner del liksom ulredningen tveksamt huruvida man bör välja alt formellt inrätta riksprovplalser för besiktning och recipientkontroll. 1 slällel bör man la fasta på del bästa i systemet och välja något annorlunda organisationsform. Härvid bör de regionala laboratorierna utgöra en väsentlig resurs, som på vissa platser, möjligen i anslulning lill universiteten, bör bilda basen i den regionala organisationen för undersöknings- och mätverksamhet. Det är angeläget alt en utredning av bl. a. organisationsfrågan snarasl görs.

Kommunen vill i della sammanhang peka på del arbete som pågår inom länsstyrelsen alt bl. a. lillsammans med befintliga laboratorier, Umeå kommuns laboratorium och statens lanlbrukskemiska anstalts norrlandsfilial, skapa en kompetens- och resursmässigt stark organisation. Samverkan med Umeå universitet och där pågående forskningsverksamhet är också en väsentlig del i länsslyrelsens arbete.

Vad gäller finansieringen av verksamheien vill kommunen enbart påpeka del angelägna i all uirymme skapas för alt täcka kostnader för kvalilelskon-iroll och utvecklingsarbete.

3.8.32 Samarbetskommitlén för hälsovårdsnämnderna i rikels större kommuner: Kommitién understryker angelägenheten av all frågorna rörande undersöknings- och mätverksamheten (expertis, laboratorieresurser, regionalt samgående etc.) löses snarasl möjligl, varvid den skiss som presenteras i bilaga 2 lill betänkandet bör kunna tjäna lill ledning.

3.8.33 Svenska kommunförbundet: Beträffande frågan om behovel av en "riksprovplats för miljön" och därmed förknippade organisaioriska och

Prop. 1980/81:92 267

ekonomiska problem tillstyrker förbundel alt frågan utreds ytterligare. Remissbehandlingen av utredningen om den regionala laboratorieverksamheten — LAB 76 — bör dock avvaktas innan en ny organisationsutredning dras igång.

3.8.34----------- Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels
kammare: ----- motsätter sig bestämt att ett centralt monopolföretag för

miljökontroll byggs upp. Den dagliga tillsynen kan och bör som hillills självklart bedrivas av förelagen själva enligt uppgjorda kontrollprogram. Den är hell enkelt en del av löpande processkonlroll. Slörre årliga genomgångar sköts som regel av en Iredje part. Här kommer de konsulterande laboratorierna/instituten in.

Förbundel finner del hell klarl all en auktorisation av ett anlal seriösa förelag är del enda som fordras för all få lill slånd en lillfredsslällande lösning vad gäller en garanterad kvalitet på den service som dessa förelag kan erbjuda.

3.8.35 Tjänstemännens centralorganisation: TCO anser all den organisation

av lillsynsverksamhelen som skissas- på ell bra säll löser de problem

som-------- diskuterats.

Ett "AB Svensk Miljökontroll" skulle kunna ulgöra ett värdefullt slöd för myndighelerna, lokala såväl .som centrala, när det gäller samordning och utveckling av tillsynen och genom all man på ell ralionelll sätt inom ramen för en sådan organisation också kan upprätthålla en god kompetens på många olika områden. Med en sådan organisation bör också hälsovårdsnämndernas möjligheter all ulöva myndighetsansvar förbällras väsentligt.

3.8.36 Landsorganisationen I Sverige: Frägan om en kommunal myndighets
möjlighel all svara för tillsynen av en lags efterlevnad har bl. a. föranleti LO
all kräva den kommunala tillsynens (av arbelsmiljölagen) överförande lill yr
kesinspektionen. I konsekvens med detta kan knappast ulredningens förslag
om hälsovårdsnämnden som tillsynsmyndighet anses lyckat. Denna tillsyn
bör vara en uppgifi för länsstyrelserna eller molsvarande.

Eit införande av systemet med riksprovplalser för miljökontroll skulle kunna garantera kvalilel och kontinuitet av verksamheten samlidigl som ovälden ej skulle behöva sättas ifråga. En sådan ordning skulle på ell rationellt sätt ha förutsättningar att samordnas med besiktning och kontroll av den inre miljön i förelagen, varigenom de totala resurserna på ell effektivt sätt kunde utnyttjas.

3.8.37----------------------------------- Stockholms läns landsting: Del är alltså högst moliveral att

vidareutveckla de förslag till organisation av kontroll och övervakning som
skisseras i en bilaga till betänkandet.

Prop. 1980/81:92 268

3.9 ADB-systemet MI-01

Flera remissinslanser anser att det ADB-system, Ml-01, som miljöskydds-utredningen bedömer som värdefullt och som håller på all införas vid vissa länsslyrelser, kommer alt underlätta lillsynsarbeiel också för hälsovårdsnämnderna. Andra är kritiska och ifrågasätter om den effektivitetsvinst som MI-01 är tänkt all ge till stor del kommer att gå förlorad med MI-01 vid länsslyrelserna och den lokala tillsynen vid hälsovårdsnämnderna.

3.9.1 Socialstyrelsen: För hälsovårdsnämnderna kommer den lyp av uppgifter som ovan beskrivits att bl. a. ställa krav på uppläggning av administrativa ruiiner för registrering och uppföljning som de flesta nämnder saknar. Hur dessa rutiner skall läggas upp är beroende av uppbyggnaden av miljövårdens informalionssyslem, projektet MI-01 hos miljödalanämnden. Enligl slyrelsens uppfattning är en uppbyggnad av detla projekl mycket angelägen för att underlälta för hälsovårdsnämnderna alt registrera och bevaka miljöstörande verksamhei.

3.9.2 Statskontoret: 1 detta sammanhang kan nämnas, all MI-01 skulle kunna användas för all förse hälsovårdsnämnderna med i slorl sett samma rapporter om tiUsynsobjekten som länsstyrelserna får i dag. Den inskränkningen måsle dock göras, alt de terminalrutiner för vissa utdatarapporler, som i del modifierade MI-01-syslemel kommer att finnas på länsslyrelserna, inte utan vidare kan införas på hälsovårdsnämnderna. I anslutning till den utredning som pågår inom MI kan hälsovårdsnämndernas behov utredas och MI-01-rutinerna anpassas tiU dessa.

Ulredningen påpekar alt en samlad återföring av erfarenheter från tiUsynen saknas. Några av orsakerna till detla anges vara, att mät- och laboratorieverksamheten är splittrad pä ell slort antal laboratorier samt att formellt underlag för kvalitetskontroll av laboratorie- och besiktningspersonal saknas.

Slalskonlorel vill i delta sammanhang peka på att även konlroUprogram-mens ulformning är av slor belydelse för möjligheten alt utnyttja resultat från tillsynsverksamheten för sammanställningar och miljöstatistik av olika slag. Detla gäller både vid manuellt genomförda bearbetningar och i än högre grad vid automatisk databehandling (ADB).

1 del datasystem, Ml-01, som har utvecklats för tillsynsmyndigheterna, samlas bl. a. resultat från mätverksamheten inom tillsynen. Uppgifterna i Ml-01 kan användas för att göra t. ex. branschvisa eller områdesvisa sammanställningar, som kan användas bl. a. som underlag för nya prövningsbeslut. Jämförelse mellan mätvärden från olika anläggningar försvåras dock om kontrollprogrammen inte är enhetliga. En ökad standardisering av kontrollprogrammen för de miljöstörande anläggningarna skulle öka möjlighelerna alt få jämförbara resultat.

Prop. 1980/81:92 269

3.9.3 Länsstyrelsen i Uppsala län: Möjlighelerna alt hålla samman, skapa överblick och återföra informalion från tillsynen till andra funktioner på miljöskyddsområdet har inte närmare studerats av ulredningen. Såvitt länsstyrelsen kan finna utgör här miljövårdens informalionssyslem Ml-01 del instrument varigenom arbetel skulle kunna hållas samman. Frågor som rör in-och uttag ur syslemet bör dock studeras särskilt men framför alll måsle en mer målmedveten satsning göras än som f. n. sker om systemet skall bli rikstäckande inom överskådlig lid.

3.9.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Ulredningen bedömer MI-OI — del ADB-syslem som håller på att införas för tillsynsarbelet bl. a. i Södermanlands län — som värdefullt i den nya lillsynsorganisationen. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. De hittillsvarande erfarenheterna av Ml-Ol-arbetet är positiva, och del bör i den nya tillsynsorganisationen bli möjligt att med hjälp av databearbetningar samordna och systematisera den lokala tillsynsverksamheten.

3.9.5 Länsstyrelsen i Jönköpings län:- Vid en överföring av tillsynen

lill hälsovårdsnämnderna på det radikala sätt utredningen föreslagit kommer svårigheier att hålla materialet i Ml-01 ä jour alt uppstå då ansvarel för syslemet kommer att ligga kvar på länsstyrelsen. Informationsutbyte måsle ske av obearbetat malerial från hälsovårdsnämnd lill länsstyrelse och av bearbetat material i motsatt riktning vilket inte tagits hänsyn till i ulredningen. För att systemet skall utnyttjas optimalt krävs omedelbar närhet till användarna och förutsätter en terminal vid varje hälsovårdsnämnd. Ml-01 i den form som syslemel befinner sig i efter modifieringen är alltså dåligt anpassal till del förslag fill överföring av tiUsynen som föreligger frän utredningen. Ansvaret och underhållel av Ml-01 bör ligga på samma myndighel som har ansvar för tillsynen.

3.9.6 Länsstyrelsen i Kalmar län:---- Utredningen har alltför lätt behandlal frågan om miljövårdens informalionssyslem (MI-01), som f. n. håller på all byggas upp inom ett anlal länsstyrelser i landet, och dess belydelse och framtida utnylljande i tillsynsarbetet. Vidare har effeklerna i miljön (recipientkonlrollen) och dess återkoppling till de miljöfarliga anläggningarna och deras tiUsyn föga behandlats i frågan om hur tillsynen i den miljöfarliga verksamheten skall effektiviseras.

3.9.7 Länsstyrelsen i Blekinge län: Vid länsstyrelserna håller ett ADB-system inom tiUsynsområdet Ml-01 på alt införas. Ulredningens motivering om nyttan av att ha kvar detla syslem är oklar. Om huvuddelen av tillsynen förs över till hälsovårdsnämnd kommer den effektivitetsvinst som Ml-01 är tänkt att ge till stor del att gå förlorad. Det kan ime vara rationellt att bygga vidare på ett ADB-system där sisla länken i informationsflödet utgörs av telefon-

Prop. 1980/81:92 270

kontakt mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd.

3.9.8 Stockholms kommun: Införandet av datasystemet Ml-01 bör påskyndas så all ell fungerande syslem finns klarl när den nya miljöskyddslagen träder i kraft.

3.9.9 Storumans kommun: Ml-01 måste som ett led i tiUsynsarbetet snabbi införas inom varje län.

3.9.10 Södertälje kommun: Utbytet av erfarenheter från tillsynssidan har hitlills nästan undantagslöst saknats, vilkel är en allvarlig brist i nuvarande tillsynsarbete. Kommunen anser att tillsyns- och analysrapporter som under årens lopp samlals hos länsslyrelserna blir utvärderade och sammanställda så att i framtiden mer ändamålsenliga kontrollprogram kan ularbetas. Här vill kommunen framhålla all del är väsentligt att uppbyggnaden av Ml-01-systemei utformas på sådant säll att systemet inte bara blir en länsstyrelsean-gelägenhet ulan all även hälsovårdsnämnderna får tillgång lill systemet och dess lagrade uppgifler.

3.9.11 Täby kommun: Del datasystem som är under uppbyggnad och som är avsett all underlälta och effektivisera tillsynen — Ml-01 — är anpassal lill den gällande lagstiftningen och betjänar därför länsslyrelserna. Ett naturiigt krav är att en ändring sker så att även hälsovårdsnämnderna får tillgång lill MI-01 genom terminaler i kommunerna samt genom den anpassning som i övrigl kan bli nödvändig.

3.9.12 Stockholms läns landsting:-- lillslyrker vidare all miljövårdens

informationssystem Ml-01 snarasl byggs ut och införs i alla län.

3.9.13--------------------------------- Statistiska centralbyrån: vill framhäva vikten av all jämfö
relser och översikter las fram som ett underlag för all välja miljöskyddsåtgär
der och utvärdera deras effekter. Statistik över miljöfarliga anläggningar,
emissioner och avfall är en del i ett sådanl underlag. För all sådan informa
lion skall kunna erhållas från Ml-01 krävs alt Ml-01 omfattar samtliga län,
att alla anläggningar som har en påvisbar miljöstörande effekl ingår samt ati
såväl flöde som hall och drifttid inrapporteras. På alternativa uppgiflsinsam-.
lingar måste samma krav ställas.

3.10 Övriga frågor

3.10.1 Kammarrätten i Slockholm: Enligl 41 § miljöskyddslagen har koncessionsnämnden befogenhel all i vissa fall ingripa mol miljöfarlig verksamhei genom förbud eller föreskrift om försiktighetsmått. För överträdelse av sädana beslul har i 45 § nu gällande lydelse stadgals böter eller fängelse. Enligl ul-

Prop. 1980/81:92 271

redningens förslag skall vid sådan överträdelse i slällel för slraff eller därutöver påföras miljöskyddsavgift. Koncessionsnämnden kan däremot inte stadga vite i dessa fall.

Ulredningen har inle föreslagit någon ändring av koncessionsnämndens befogenheler enligt 41 §.

Enligl kammarrättens mening bör koncessionsnämndens egentliga uppgifi vara alt meddela beslul om lillslånd och villkor i förprövningsärenden m. m., inte alt i konkurrens med länsslyrelserna meddela beslul orn ingripanden av i stort sell samma slag som vanligen förekommer med stöd av 40 § miljöskyddslagen och tillämpliga beslämmelser i hälsovårdsstadgan.

Enligt vad kammarrätten inhämtat tillämpas 41 § nästan aldrig i praktiken.

Kammarrällen föreslår alt beslämmelsen i 41 § utrensas ur miljöskyddslagen. Den initiativrätt, som tillkommer statens naturvårdsverk enligl delta lagrum och .som kammarrätten tidigare berört, synes med fördel i stället kunna utövas genom anmälan lill länsstyrelsen om behov av ingripande med slöd av 40 §.

3.10.2 Statens nalurvårdsverk: Uttrycken allmänna inlressen i 38 § och allmän synpunkt i 39 § föreslås utgå. Detta tillstyrker naturvårdsverket.

3.10.3 Länsstyrelsen i Blekinge län:- delar utredningens uppfattning

all samordning av kontrollen av omgivningspåverkan (s. k. recipientkon
troll) är en regional uppgifi, som liksom hillills bör ankomma på länsstyrel
sen. -------

3.10.4 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsens roll i tillsynssysle
met tillstyrks. Bland annat med hänsyn lill brislen på personal för tillsyn upp
levs förulsällningarna för länsstyrelsen att bedriva ändamålsenlig teknisk till
syn på slörre komplicerade processindustrier som begränsade. Förslagel all
inrätta en central enhet vid naturvårdsverket för tillsyn bl. a. på cellulosain
dustrin och den tyngre kemiska industrin är därför rimligl. Del är dock tvek
samt om detta bör genomföras innan man tagit ställning till organiserandet
av ell "AB Svensk Miljökontroll". Länsstyrelsen bedömer som ändamålsen
ligt all ett sädant besiktningsorgan för mätning och teknisk kontroll i första
hand inrättas lill slöd för länsslyrelsens och hälsovårdsnämndernas adminis
lrativa tillsyn. Della är inle enbart en resursfråga. Fördelarna med en sådan
organisation är också all den kan åstadkomma enhellighel i mätnings-,
redovisnings- och utvärderingshänseende, vilkel också ökar värdel i det
framtida nyttjandet av miljövårdens datasystem Ml-01. Den kan alltså melo
diskt bidra till ett allt bättre kunskapsunderlag för administrativa beslut i oli
ka miljöskyddsärenden.

---------- För alt nå ett bällre resursutnyttjande på länsnivå vill länsstyrel
sen föreslå att länshälsovårdskonsulenten nu införlivas med naturvårdsenhe-

Prop. 1980/81:92 272

len. För della lalar del nära sambandet mellan hälsovårdsnämnder och länsstyrelse i den nya tillsynsorganisalionen, liksom behovel av förstärkt miljö-medicinsk bevakning, hanteringen av frågor om hälso- och miljöfarUga ämnen m. m.

3.10.5 Centralorganisationen SACO/SR:- delar ulredningens uppfattning att samordningen av kontrollen av omgivningspåverkan, s. k. recipienlkonlroll, är en regional uppgifi och all denna liksom hillills bör ankomma på länsstyrelsen.

3.10.6 Kalix kommun: Med hänsyn lill den enorma belydelse erfarenhelsåterföring och epidemiologiskt arbete hafl för uppmärksammandet av miljörisker såsom fenoxisyror, bly i bensin, asbest, radon m.fl. vore det av värde om länsläkarorganLsalionens resurser liksom länsslyrelsens resurser inkopplades i arbelel. 38 § miljöskyddslagen bör utformas i enlighet härmed.

4 Påföljdssystemet

4.1 Allmänna synpunkter

Miljöskyddsutredningens förslag om en allmän åtstramning av påföljdssystemet får ett i stort sett positivt mottagande. Dock riktar många remissinstanser kritik mot särskilt den tekniska ulformningen av påföljden miljöskyddsavgifi. Vidare anser instanserna allmänt att åtalspreskriptionstiden för brott mol miljöskyddslagen bör förlängas till lio och inle fem år som ulredningen föreslagit. Dessutom finns del remissinstanser som menar att den föreslagna rapporteringsskyldigheten är alltför långtgående.

4.1.1 Riksrevisionsverket: Målsättningen med översynen har i fråga om päföljdssystemet varit all komplellera det nuvarande sanklionssyslemel i miljöskyddslagen med beslämmelser som bättre kan förmå potentiella överträdare att avstå från en otillåten handling. Ulredningen föreslår här bl. a. vissa förändringar vad avser straffpåföljden. RRV har ingen erinran mol utredningens förslag i denna del.

4.1.2 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden instämmer

i ulredningens bedömning- all ML:s nuvarande sanklionssyslem inte

har lillräckligl avhållande verkan och att påföljden vid en överträdelse bör kunna bestämmas så att överträdelsen framstår som olönsam. Enligl nämndens mening följer emellertid inte härav att överträdelserna av ML:s regelsystem bör avkriminaliseras. Såsom närmare utvecklas nedan bör i slällel nuvarande straffbestämmelser bibehållas men göras mer effektiva, där så är befogal, och dessulom komplelteras med skyldighet att i vissa fall erlägga s. k. miljöskyddsavgift.

Prop. 1980/81:92 273

Tanken med en miljöskyddsavgift, som bestämmes med beaklande av den vinning som överträdelsen medfört för utövaren av en miljöfarlig verksamhet, anser koncessionsnämnden vara riklig.

Enligl koncessionsnämndens mening bör ML:s påföljdssystém omfalla två från varandra fristående reaktionsformer: dels straffbestämmelser med sådan ulformning alt de kan antagas verka effektivt avhållande i förhållande till "normala" överträdelser, dels därutöver en särskild miljöskyddsavgift som skall ullagas vid överträdelser av vinningstyp och är avsedd all eliminera vinningen och därigenom minska frestelsen all begå sådana broll. Koncessionsnämnden anser för sin del inle all del ligger någol slötande i all för samma brott kunna tillgripa två skilda samhällsreaklioner; avsikten med miljöskyddsavgiften är alt förhindra all någon genom brott bereder sig en oräii-mälig vinning, och avgiften tjänar sålunda samma syfle som förverkandebestämmelser har vid vissa andra brott av vinningslyp.

De "vanliga" straffbestämmelserna bör givelvis handhas av de allmänna
åklagarna och domstolarna. I fråga om miljöskyddsavgiften synes däremot
ulredningens förslag alt naturvårdsverket skall föra talan vid koncessions
nämnden innebära betydande fördelar, inte minst från bevisningssynpunkt,
och nämnden ansluler sig därför lill della förslag.

4.1.3 Stiftelsen industrins vatten- och luflvärdsforskning: Stiftelsen har intet att erinra mol de strängare rättsreglerna vid överträdelse av lagen.--------------------------------------------

4.1.4 Länsstyrelsen i Slockholms län:- tillstyrker i stort utredningens

förslag Ull ändrat påföljdssystem, och noterar med särskild tillfredsställelse
att överträdelser skall kunna leda lill påföljd ulan all man visat alt allmän el
ler enskild rätt kränkts.----

Ulredningens förslag om miljöskyddsavgift är betydligt mer genomarbetat än miljökoslnadsutredningens förslag om avgifter på s. k. överutsläpp. Frägor om avgiftens slorlek kunde dock belysts utförligare.

4.1.5-------------- Länsstyrelsen i Uppsala län: Vad däremol gäller frågan om in
förande av olika sanktioner i form av avgifter etc. lorde dessa sakna allmän
preventiv betydelse eftersom de problem som förekommer huvudsakligen är
av tillfällig eller oförutsedd nalur. I första hand gäller det all lösa ell pro
blem. Della betyder dock inte all lagens sanklionsbeslämmelser är överflödi
ga. 1 fall av åsidosättande eller uppenbar underlålenhel måsle ett effeklivl in
gripande från samhällel kunna ske. En förlängning av preskriptionstiden för
miljöbrott är enligt länsslyrelsens uppfattning synnerligen angelägen efter
som möjlighelerna alt bevisa att broll föreligger både är resurskrävande och
tidsödande.------

4.1.6 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — delar hell ulredningens

uppfattning all påföljden vid brott mol miljöskyddslagen måste avsevärt 18 Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 274

skärpas. 1 ulredningen föreslås all delta skall ske genom införande av s. k.
miljöskyddsavgifi.------

4.1.7 Länsstyrelsen i Kronobergs län:-- delar uppfattningen alt påföljden vid brott mol miljöskyddslagen måsle ändras för all få brottsförebyggande effekt.

4.1.8 Länssiyrelsen i Gollands län: Till utgångspunkt för en diskussion om påföljd vid överträdelse av ML är del angelägel fastslå alt kontroll av miljöfarlig verksamhet även fortsätlningsvis måsle bygga på ell ömsesidigt förtroende mellan myndighel och industri. För del fåtal utövare av industriell verksamhet som inle anses ha erforderligt miljöansvar bör emellertid finnas sådan påföljd som avskräcker från broll mol meddelade föreskrifler. Den föreslagna miljöskyddsavgifien synes ur denna synpunkt fylla ställda krav.

4.1.9 Länsstyrelsen i Blekinge län:-- delar helt ulredningens uppfattning alt päföljdssystemet vid brott mot miljöskyddslagen måste förslärkas. Vad gäller straffpåföljd enligt miljöskyddslagen anser länsstyrelsen, främsi med hänsyn lill all effekterna av utsläpp i den yttre miljön ej sällan kan fastställas förrän efter ett flertal år, att preskriptionstiden bör utsträckas lill 10 år.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag i 45 § om miljöskyddsavgifi för överträdelse av förbud mol miljöfarlig verksamhei och underlåtenhet att iaklla förprövningsplikl samt för åsidosättande av villkor eller föreskrift som meddelats med slöd av miljöskyddslagen.

För all avgiften skall kunna uppfylla det angivna syftet krävs all den i klara fall av överträdelse snabbt kan tas ut av utövaren av den miljöfarliga verksamheten. Det är därför nödvändigt all förutsättningar ges för en effektiv lillämpning av den föreslagna 45 § miljöskyddslagen. Länsstyrelsen delar därför ulredningens förslag om all koncessionsnämnden — med sin erfarenhet av bedömningar på miljöskyddsområdet — bör vara beslutande organ i frågor om miljöskyddsavgift.

Länsstyrelsen har lidigare i yltrande över koslnaderna för miljövården (SOU 1978:43) avstyrkt förslaget om uttagande av avgift för överutslåpp. Länsstyrelsen har därvid framfört svårigheten all lekniskl fastställa överutsläppens slorlek saml alt värdera ell vissl överulsläpps omgivningspåverkan specielll i kombination med andra utsläpp. Avancerad teknisk utrusining och kvalificerad personal krävs.

Länsstyrelsen anser del nödvändigt för bibehållande av allmänhetens tilltro lill lagstiftningen och med slöd av densamma givna villkor alt en sådan avgift — som kan ha ett klart förebyggande syfte — kan uttas för nämnda förseelser.

4.1.10 Länsstyrelsen i Kristianstads län: delar ulredningens uppfäll-

Prop. 1980/81:92 275

ning alt nuvarande straffbestämmelser vid överträdelser enligl miljöskyddslagstiftningen inte är tillräckligt effektiva. Hittillsvarande erfarenheler även från flagranta fall av överträdelser lyder på all nuvarande system är uddlöst och har låg preventiv effekl.

4.1.11---------------------------------------- Länsstyrelsen i Malmöhus län: delar ulredningens uppfall
ning alt påföljden vid brott mol miljöskyddslagen måsle skärpas. Införandet
av en miljöskyddsavgift ulgör ell lämpligl instrument för alt avskräcka från
överträdelser av föreskrivna utsläppsvillkor.

Del straffräusliga syslemel är dock ett nödvändigl komplement. Utredningen föreslår här all slraffmaximum höjs lill fängelse i två år och alt ålalspreskriptionstiden förlängs till fem år. Med hänsyn till all långtidseffekten av vis.sa utsläpp kan vara svår att bedöma samt att verkningarna av bl. a. av-fallsdeponeringar och nedgrävning av avfall kan påvisas försl efter lång tid och då del av utredningstekniska skäl kan vara tidsödande all påvisa miljöbrott ansluler sig länsstyrelsen till reservanternas förslag om en preskripiions-fid av 10 år.

4.1.12--------------------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: anser alt erfarenheterna från

de gångna årens miljöskyddsarbete klarl visar att påföljden vid brott mol
miljöskyddslagen måsle avsevärt skärpas. Länsstyrelsen har heller i princip
inget all invända mot alt ett avgiftssystem införs för broll mot miljöskydds
lagen. ------

4.1.13 Länsstyrelsen i Värmlands län: Att påföljdsmöjligheterna utnyttjas i
myckel lilen utsträckning beror framför allt på all det straffrättsliga syslemel
har en mindre lämplig uppbyggnad.

De straffrättsliga påföljderna är allmänt betraktade som relativt verkningslösa. Den föreslagna skärpningen av straffsatserna vid miljöbrott och förlängningen av preskriptionstiderna vore därför välkomna förbättringar liksom införandel av ett avgiftssystem.

4.1.14-------------------------------------------- Länsstyrelsen i Västmanlands län: delar ulredningens upp
fattning att påföljden vid brott mol miljöskyddslagen måsle skärpas avse
värt. Utredningen föreslår att en miljöskyddsavgifi skall tas ul när förelag
åsidosätter villkor i beslut eller på annat säll bryter mol miljöskyddslagen.

Det finns ingel all erinra mol denna målsättning.---

4.1.15 Länsstyrelsen i Gävleborgs län:- delar utredningens uppfallning all ett effeklivl påföljdssystém är en viklig förutsättning för miljöskyddsarbetet och att nuvarande system inle fungerar lillfredsslällande. Ulredningens förslag tillstyrks i huvudsak.-----------------------

4.1.16 Länsstyrelsen i Jämtlands län:--- delar ulredningens uppfäll-

Prop. 1980/81:92 276

ning all påföljden vid brott mot miljöskyddslagen måste avsevärt skärpas. Den föreslagna påföljdsskärpningen synes lämpligt avvägd.

Reglerna för fastställande av miljöskyddsavgifierna kan dock ytterligare böra klarläggas. Förutsättningen för en tillförlitlig och rättvis bestämning av avgiftens slorlek är all pålitlig kontroll- och mätutrustning finns alt tillgå. Av den anledningen är det angeläget att instrument och meioder för övervakning och mätning av miljöeffekterna utvecklas.

4.1.17 Falkenbergs kommun: Belräffande påföljdssysiemei anför ulredningen viklen av alt påföljden för brott mot miljöskyddslagen utformas på ell sådanl säll alt en överträdelse blir olönsam. Kommunen delar i princip utredningens uppfattning i della avseende. Liksom del är viktigt att en effektiv tillsyn utövas är det viktigl att brott mot meddelade föreskrifter beivras.

4.1.18--------------------- Järfälla kommun: Även päföljdssystemet i den nuvarande miljö
skyddslagen har visat sig helt otillräckligt. Klara och upprörande miljöbrott
har inte bestraffats.---- Della visar på nödvändigheten av alt straffbe
stämmelserna för miljöbrott skärps.

-------- Men med hänsyn till vilken tid det kan ta alt upptäcka och ulreda

skadorna av miljöfarlig verksamhei bör preskriptionstiden förlängas till lio år.

4.1.19---------------------------- Laholms kommun: delar i princip betänkandets grundtanke

om au straffet för ett miljöbrott skäll stå i proportion lill vinningen av ett sådanl. Kommunen instämmer även i alt preskriptionstid och slraffmaximum för miljöbrott bör höjas.

Kommunen instämmer i all vid broll mol miljöskyddslagen bör böter eller avgifter kunna uttas av juridiska personer, men är av den uppfattningen att dessa bör utdömas av domstolarna liksom tidigare och all koncessionsnämnden bör bibehåUas som ell organ för leknisk och miljömässig prövning av miljöfarlig verksamhet.

4.1.20--------------------------- Lysekils kommun: delar utredningens uppfattning att miljö-
skyddslagstiftningens påföljdssystem bör skärpas. Kommunen vill också an
sluta sig till förslaget om införande av en s. k. miljöskyddsavgifi som ersäll
ning för bötesstraff. Att straffmaximum höjs till fängelse i Ivå år och ålals
preskriptionstiden förlängs till fem år synes ej vara tilltaget i över
kant.

4.1.21 Karlskoga kommun:------ Till skillnad från lidigare skall

—----- ansvar kunna utkrävas även av juridisk person. Della får anses vara

en klar fördel jämfört med lidigare då ansvarel endast varit riktat mot fysisk person. Man behöver då inle efterforska i samma omfattning vem som varit

Prop. 1980/81:92 277

närmast ansvarig för överträdelsen. Den avgift som föreslås för övemlsläpp kan vara svår att tillämpa.

4.1.22--------------------------- Nyköpings kommun: .— Ulredningen föreslår en rad positiva

förbättringar i syfle att få ett effektivare sanktionssystem. Med hänsyn lill erfarenhelema från bl. a. det som inträffade vid BT Kemi i Teckomatorp, borde dock ulredningen ha lagt fram ell förslag om skärpning i brottsbalken. Av samma skäl är den föreslagna höjningen av slraffmaximum lill fängelse i två år att betrakta som alltför mild slraffskärpning.

4.1.23 Strängnäs kommun: Ulredningen föreslår som straffsanktion dels uttagande av miljöskyddsavgifter, dels böter eller fängelse. Kommunen har inget alt invända emot föreslaget syslem med särskilda miljöskyddsavgifter, som därigenom direki kan slällas i relation lill miljööverlrädelsens ekonomiska vinning. Kommunen finner även alt ulredningens förslag om 5 års preskriptionstid för miljööverträdelser vad avser särskild miljöavgift kan anses som rimlig.

4.1.24 Växjö kommun: Enligt spridd uppfallning är de adminislrativa och straffrättsliga påföljder som miljöskyddslagens sanktionssystem inrymmer alllför milda. I synnerhet har de milda straffdomar som meddelats i vissa fall uppfattats som närmasl utmanande. Åtgärder för skärpning av påföljderna kan därför förväntas få stöd i den allmänna räilsuppfaliningen.

4.1.25 Samarbelskommiltén för hälsovårdsnämnderna i rikets slörre kommuner: Utredningens förslag till skärpning av sanktionerna vid överträdelse mol miljöskyddslagstiftningen tillstyrkes.

4.1.26 Svenska kommunförbundet:--- lillslyrker alt brottsbalkens beslämmelser om skydd för miljön ses över med målet att precisera straffbar, miljöfarlig verksamhet. Vidare förutsätts all utredningsarbetet kring miljöskyddsavgifter fortsätter sä att del klarläggs om en sådan avgift lämpligen bör komplettera nuvarande bötesstraff, och vilken effekl en sådan avgift kan få på miljövårdsarbetet.

Preskriptionstidens längd är givelvis också av betydelse för påföljdssyste-mets effektivitet som hjälpmedel i miljöskyddet. Förbundel är medvetet om att frågan om preskriptionstidens längd är komplicerad med hänsyn till både principiella och prakliska skäl men menar att frågan bör ytterligare övervägas.

4.1.27 Svenska naturskyddsföreningen: Ulredningens förslag all någol rekvi
sit om kränkning av allmän eller enskild räll inle skall uppställas, vare sig i
fråga om miljöskyddsavgift eller i fråga om straff tillstyrks av föreningen.

Prop. 1980/81:92 278

4.1.28-------------------------------------------- Centralorganisationen SACO/SR: delar helt utredningens

uppfattning all påföljdssysiemei vid broll mol miljöskyddslagen måsle förslärkas. Vad gäller straffpåföljd anser förbundel att, främsi med hänsyn till att effeklerna av utsläpp i den yiire miljön ofta inle kan fastställas förrän efter ell flertal år, preskriptionstiden bör avsevärt förlängas med hänsyn tiU sena effekter.

4.1.29 Lantbrukarnas riksförbund:---- finner del märkligt att utredningen som moliv för skärpning av påföljdssysiemei använder sig av del förhållandet all så få personer har fällts lill ansvar för brott mol miljöskyddslagen i del nuvarande syslemet. Detta argument borde rätteligen höra hemma i diskussionen om tillsynsmyndigheten och dess resurser och inle i första hand i avsnillet om påföljdssysiemei. De allvarliga händelser som inträffat bl. a. vid BT Kemi moliverar enligl LRFs uppfallning vissa skärpningar. Förbundel vill därför inle motsätta sig den ulökning av såväl möjligl fängelsestraff som ulslräckning av ålalspreskriptionstiden som ulredningen föreslagil. Enligt LRFs uppfallning är den föreslagna miljöskyddsavgiften riktig lill sin princip men förbundel finner många oklarheter i det föreslagna systemet och ifrågasätter om ulredningen verkligen lyckats föreslå ell syslem som garanterar rättssäkerheten hos den enskilde och undanröjer risken för godtycklig behandling.

4.1.30 Vaitenvärnet: En skärpning av päföljdssystemet torde vara nödvändig. Administrativa avgifter av påföljdsnalur kan inge oro ur rältssäkerhelssynpunki. Ulredningens förslag om miljöskyddsavgifier synes dock vara omgärdat med så många garantier ur rättssäkerhetssynpunkt alt dylika belänkligheler får vika. Tanken alt del icke får löna sig alt överträda miljöskyddsregleringar är riklig och måste nu förverkligas.

4.1.31 Slockholms läns landsting: Utredningen föreslår skärpta påföljder för överträdelser mot miljöskyddslagen, och landstinget har ingen anledning all motsätta sig dessa förslag. Ulredningens redogörelse för hur mill det nuvarande påföljdssystemet verkat och inle minst beskrivningen av händelserna vid BT Kemi lyder pä alt sanktionerna inte längre svarar mot del allmänna rättsmedvetandet.

Utredningen föreslår att sanklionssyslemel utvidgas med en miljöskyddsavgift på upp lill 25 000 kr. per dygn som överträdelsen pågår, eller del högre belopp som molsvarar del ekonomiska utbytet av överträdelsen. Avgiften har flera fördelar framför ell bölessystem. Dels kan den drabba även juridiska personer, dels kan den bli så slor alt företagel får ett ekonomiskl incila-ment all slula med föroreningen.

Förslagel svarar mol en utveckling mot avkriminalisering och avgifter inom andra områden, t. ex. trafiken, och kan i princip tillstyrkas. Induslrins representant i ulredningen pekar dock på flera tekniska brister i förslagel.

Prop. 1980/81:92 279

som moliverar alt del ytterligare övervägs innan del blir lagfäst. Landslingel finner denna försikliga hållning väl motiverad.

4.1.32------------------------------------------- Kalmar läns naturvärdsförbund: välkomnar förslaget på

slraffskärpning. Del skall inte under några omständigheter löna sig ekonomiskl att bryta mol lagen. Preskriptionstiden som föreslås bli 5 år anser vi vara för kort, minsl 10 år måsle den vara.

4.1.33----------------------------------------------- Utvecklingsfonden i Gollands län: anser att man bör

-------- slimulera lill frivilliga skyddsåtgärder genom information och ut
ökat samarbete med företagen i syfte all förebygga oavsiktliga överträdelser.
Det är enligt vår mening lämpligt att börja med en inkörningstid av
förprövnings- och tillsynsverksamheten så att erfarenheler av dessa verksam
heter kan ligga till grund för ell omarbetat påföljdssystém.

4.1.34----- Naturvårdsdirektörers förening: delar hell ulredningens upp
fattning all påföljden vid broll mol miljöskyddslagen måsle avsevärt skär
pas.

4.2 Miljöskyddsavgift som påföljd

Miljöskyddsulredningens förslag alt införa påföljden miljöskyddsavgift för alt göra en lagöverträdelse olönsam och i syfte alt kunna kräva ul ansvar även av andra än fysiska personer hälsas med lillfredsslällelse av ett stort antal remissinstanser. Såsom framgår av detla och följande avsnitt har många instanser emellertid kritiska synpunkter på den tekniska lösningen. Ett mindre antal av de hörda är kritiska mot förslaget av principiella skäl.

Se 45 och 46 §§ ML i utredningens lagförslag.

4.2.1 Justitiekanslern:--- Liksom utredningen anserjag alt starka skäl

talar för införandet av en avgiftspäföljd av detta slag.

Liknande avgifter kännetecknas vanligen av en långtgående schablonise
ring. ------- Utredningen har i stället strävat efter höggradig individuell an
passning. Följden har blivit ganska krångliga regler, som kan befaras visa sig
svåra all praktisera. Jag kan-- peka på all det kan vara nog så besvär
ligt all utreda och bedöma ett förelags ekonomiska förhållanden .

Avgiftspäföljden är baserad på tanken alt överträdelser alllid skall vara olönsamma för förelaget. Påföljden har emellertid den eftersträvade avhållande effekten endast om företagel är "solvent", dvs. har ekonomisk möjlighet att erlägga den utdömda avgiften. BT Kemi-fallet visar all man måste räkna med att det finns företag, som åsidosätter villkor och föreskrifter och som, när överträdelserna väl uppdagas, visar sig vara konkursmässiga. Del kan mycket väl vara så all föreiagei avsiktligt driver sin ekonomi i bollen för

Prop. 1980/81:92 280

alt undgä de ekonomiska följderna av den otillåtna miljöförstöringen — i BT Kemi-faUet rörde del sig om äterslällningskostnader om liolals miljoner kr. Utredningen har inte tagit upp det nu antydda problemet lill undersökning och diskussion. Jag ulgår från att ämnet måste las upp vid del fortsatta utredningsarbetet.

4.2.2 Riksåklagaren: De nuuda kriminalpoliliska strävandena går ut på en
avkriminalisering av de områden där så är möjligl. Införandel av avgifter
som sanktion är av stor principiell belydelse inle minsl för att uppnå enhetlig
het vid bedömningen och för alt med ett sirikl ansvar för överträdelser kom
ma åt ell allvarligt åsidosättande av samhällets krav.

Den av miljöskyddsuiredningen föreslagna ordningen innebär en långl gå
ende depenalisering. Fråga är-- dels om miljöskyddslagens område

-------- är lämpat för en depenalisering pä föreslaget sätt, dels om tiden kan

anses mogen för en så genomgripande förändring av sanklionssyslemel på

detta avgränsade område.- Vad utredningen framlägger i form av ett

förslag har av ulredningen om koslnaderna för miljövården i slutbetänkan-del (SOU 1978:43) Miljökostnader ansetls böra bli föremål för ytterligare utredning. I jusliliedepartemenlels promemoria (Ds Ju 1978:5) Företagsböter har sketl en kartläggande undersökning om korporalivt ansvar och dragits upp riktlinjer för ett eventuellt lagstiftningsarbete på områdel.

Såsom ulredningen konstaterar måsle sanklionssyslemel under den lid mil
jöskyddslagen tillämpats sägas ha varit tämligen ineffektivt. Svårigheterna
att upptäcka och beivra brott har varit avsevärda. Del objektiva kränknings
rekvisitet har varit svårtolkat. Även det subjektiva rekvisitet har vållat svårig
heter. Del föreslagna avgiftssystemet med ell närmast sirikl ansvar skulle en
ligt min mening medföra belydande fördelar. Della gäller inle minst i fråga
om effektivitet. Med den föreslagna förstärkningen i fråga om tillsynen skul
le upptäckt av en överträdelse kunna ske på ell tidigt stadium. Beslutet om
avgiftens slorlek och omfattning i övrigt skulle läggas på ell enda genom sin
sammansätlning väl kvalificerat och domstolsliknande organ. En betydande
fördel skulle slutligen vara alt en avgift skulle kunna drabba inle en enskild
person ulan del företag, vari vinslen uppkommit, med stor krafl. Ulredning
ens förslag ger emellertid i vissa avseenden anledning till tvekan. Flera av de
statsåklagare som hafl all yttra sig över utredningens förslag har med skärpa
lagit avstånd från avgiftssystemet.

Förslaget om beräkningsgrunderna för avgiftens storlek synes vagt. Med nuvarande mätningsmetoder och den mängd särskilda omständigheter som kan påverka mätningens resultat torde svårigheier föreligga all bestämma ett överutsläpps slorlek. Alt beräkna den vinning en överträdelse kan ha medfört förefaller även det förenat med osäkerhet. Eftersom avgiften skall bestämmas med hänsyn lill omständigheterna i det särskilda fallet blir prövningen även diskretionär. Dessa svårigheter, som redan förutselts av utredningen, lorde emellertid i myckel kunna aniagas vara av övergående natur.

Prop. 1980/81:92 281

Vad som i viss mån talar emot en depenalisering på grundval av enbart det föreliggande delbetänkandel är all den nuvarande lagstiftningen tillämpats under en relalivl kort tid och att det försl nu är möjligl alt sammanställa de erfarenheler man kunnat draga av tillämpningen. En effektivisering av straffbestämmelserna är enligt min mening möjlig att genomföra genom främsi ett borttagande av kränkningsrekvisitet samt en höjning av straffmaximum med en därav följande förlängning av preskriptionstiden. Jag vill i samma syfle även framföra tanken på en uppdelning av brott mot miljöskyddslagen i grovt broll och ordinärt brott. 1 sådant fall skulle kränkningsrekvisitet kunna bibehållas som ett kriterium på grovl broll. För sådant broll är en höjning av straffmaximum till fängelse i högst två år angelägen. Om man stannar för all avgränsa del straffbara områdel på sätt som föreslagits i betänkandet bör — för all lagstiftningen skall få önskad effektivitet — del subjektiva rekvisitet bibehållas i oförändrad omfattning.

---------- Del framstår som ytterst angeläget all med ledning av hitlills vun
na erfarenheler och kunskaper motverka miljöförstöringen. Enbarl strafflag
stiftningen torde inle ens med de av mig antydda ändringarna kunna bli ett
lillräckligl effekfivt och återhållande instrument. Däremot finner jag utred
ningens grundtanke bärande, att en överträdelse ej skall kunna framstå som
lönande för utövaren av den miljöfarliga verksamheten. Även med beaktan
de av de av mig ovan nämnda utredningarna om miljökostnader och före
tagsböter samt de av mig berörda svårigheterna av praktisk-teknisk natur
framstår således skälen för ett antagande av utredningens förslag som så star
ka att jag anser mig böra bilräda förslagel. Samhällets möjligheler lill ett ef
fektivt ingripande synes ej heller böra skjutas på framtiden. Förslagel bör
därför i denna del läggas lill grund för lagstiftning.

4.2.3 Svea Hovrätt:------ anser all om en effektivisering av miljöskyddslagens sanklionssyslem skall uppnås bör ansvarel — såsom ulredningen funnit — läggas på utövaren av den miljöfarliga verksamheien. Enligl hovrättens uppfallning får ell system med miljöskyddsavgifier godtagas.--------------------

4.2.4 Kammarrätten i Slockholm:---- har liksom ulredningen den uppfattningen att nuvarande sanklionssyslem måsle förstärkas för alt vidmakthålla tilltron till miljöskyddslagstiftningens effektivitet. De skäl utredningen anförl lill slöd för sill förslag alt införa miljöskyddsavgifi är dock enligl kammarrättens mening ej tillräckliga för att uppväga påpekade nackdelar. ■

Kammarrätten har erfarenheler av flera olika lyper av administrativa av
gifter, särskilt skattetillägg och förseningsavgifter enligt taxeringslagen. Erfa
renheterna är ej odelat positiva. Avgifterna är i och för sig inte svåra all be
räkna men tillämpningen har ändå medfört problem.

Vad ulredningen anförl om del nuvarande straffsystemets bristande effektivitet och de skäl som åberopats för att införa ett syslem med sanktioner genom avgifter synes i lika hög grad kunna gälla vårt straffrättsliga syslem i

Prop. 1980/81:92 282

stort. Problemen synes vara desamma vad gäller s. k. ekonomisk brottslighet. Dessa problem lorde böra lösas i ett större sammanhang och inte genom införande av avgifter på skilda områden. 1 synnerhet bör man inle införa en sådan avgift av helt ny lyp som utredningen föreslagit. I avbidan på en lösning i slörre sammanhang borde del enligl kammarrättens mening gå att nä en viss effekl genom den föreslagna höjningen av sirafflatiluden i miljöskyddslagen och därav följande längre preskriptionslider i kombination med effektivare tillsyn och kontroll. Den aviserade översynen av brottsbalken kan möjligen också leda till förbättringar. Även den i 17 b § föreslagna bevisregeln lorde få en viss belydelse.

Med hänsyn till det anförda avstyrker kammarrätten förslagel om miljöskyddsavgifi.

4.2.5 Rikspolisstyrelsen:----- lillslyrker ell påföljdssystem med miljöskyddsavgifter i väsentlig omfattning.

4.2.6 Brottsförebyggande rådel:-- avstyrker den form av administrativa avgifter som utredningen föreslår. BRÅ anser alt det från kriminalpolitisk synpunkl inle är motiverat all depenalisera vissa överträdelser av ML:s beslämmelser. Ett avgiftssystem på miljövårdsområdet bör endast komplettera ett straffrättsligt ansvar. Del föreslagna avgiftssystemet är enligl BRÅ behäftat med en rad oklarheter och brister och står i slrid mot flera av de allmänna principer som BRA anser bör vara vägledande vid en depenalisering. Förslagel lill avgiftssystem synes vidare enligl BRÅ innebära all ett slags korporalivt ansvar införs i svensk räll utan de överväganden av principiell och praktisk nalur som skulle behövas för en sådan reform. Med hänsyn lill att denna fråga utreds inom justitiedepartementet anser BRÅ alt ett syslem av den arl utredningen föreslår f. n. ej skall genomföras. BRÅ ställer sig däremol i princip positivt till en fortsatt utredning av förutsättningarna för all införa ett avgiftssystem.

-------- En önskad effektivisering av sanklionssyslemel bör inle

vara ett tillräckligt skäl för depenalisering. Kan en effektivisering inle komma till stånd på annat säll kan man i slällel överväga all utnyttja både ell straffrättsligt ansvar och ett aygiftssystem.

-------- Beräkningen av vinningen kommer säkerligen att innebära en rad

svårigheter.-----

Utredningen behandlar inte frågan om hänsyn vid beräkningen av avgif
tens slorlek skall tas till eventuella skadestånd enligt ML eller koslnader för
återställande av förstörd miljö. Ulredningen nämner inte heller om skalte
mässiga hänsyn skall las vid bestämmandet av vinningen.

BRÅ anser vidare att utredningen ställer upp alllför vida ramar för bedöm
ningen av om avgiften skall las ut eller ej.

En av svagheterna med företagsböler kan enligl BRA vara den möjlighel förelaget har alt byta identitet eller genom andra skentransaktioner undgå

Prop. 1980/81:92 283

ansvar.------- Utredningen går inte in på frågan om förutsättningar finns

för att genom bestämmelser i ML söka motverka sådana transaktioner ulan
förutsätter att överträdelserna i sådana fall är av sådan beskaffenhet att de
kunnat medföra betydande kränkning av miljöskyddsintresse. I sådana fall
bör enligt ulredningen straffansvar kunna utkrävas av den fysiska person
som är direkt ansvarig. Denna slutsats är emellertid enligl BRÅ myckel osä
ker. -------

En annan icke behandlad risk med företagsböler kan även vara att del inle bUr förelagsledningen eller förelagsägarna som främsi drabbas av sanktionen utan att kostnaderna övervältras på arbetstagare och konsumenter.

BRÅ anser all dessa och andra svagheter med korporalivt ansvar på miljö
skyddsområdet bör utredas innan ett sådanl ansvar införs.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker BRÅ att administrativa sanktioner
införs i den form ulredningen föreslår.--

4.2.7----------------------- Statskontoret: har lidigare i annat sammanhang uttryckt sin

tveksamhet till s. k. övemtsläppsavgifler, som tas ul vid varje konstaterat
fall av överutsläpp.-----

Miljöskyddsuiredningen föreslår, att avgiften skall prövas i efterhand under domstolsliknande former i koncessionsnämnden och bestämmas med hänsyn liU omständigheterna i del särskilda fallet. Med denna utformning av avgiftssystemet är statskontoret nu berett att tillstyrka förslaget inklusive förslagel om övemtsläppsavgifler. Tillämpningsproblem kommer alt finnas, men del är också möjligl, all sanklionssyslemel tvingar fram ökade insalser och därmed snabbare utveckling inom mäl- och analysmeiodområdel.

4.2.8 Riksrevisionsverket: Den grundläggande tanken i denna del är att mil
jöskyddslagen skall fä en sådan utformning all en överträdelse skall framstå
som klart olönsam i jämförelse med kostnaderna för all följa med slöd av la
gen meddelade förbud, villkor eller föreskrifter. Ulredningen föreslår därför
att en miljöskyddsavgift införs. Även miljökostnadsuiredningen har

-------- föreslagil att en särskild avgift skall införas för all minska de s. k.

överutsläppen.

Skillnaden i sak mellan de två utredningarnas förslag gäller såväl avgifternas slorlek som formerna för avgiftsbesluten. Om avgifter skall användas som ett ekonomiskt styrmedel i enlighet med miljökostnadsutredningens förslag, bör avgiften för utsläpp vara känd på förhand. Miljöskyddsutredningen tycks dock mera se avgiften som en del i ett påföljdssystem. Avgiften kan därför enligl delta förslag mycket väl sättas i efterhand och då också tillåtas variera utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. I detla syslem kan också avgift ulgå vid brott mot fastlagd administrativ ordning, t. ex. alt förprövningspliklen inle uppfyllts.

RRV har ytlral sig över miljökoslnadsutredningens förslag — ■ . Ver
ket anförde då att flera problem var förbundna med införandet av en över-

Prop. 1980/81:92 284

uisläppsavgift och förordade därför en närmare utredning. Det kan konstateras att flera av de i detta yttrande nämnda problemen inle torde gäUa den av miljöskyddsutredningen föreslagna avgiften. Detta system lorde därför vara lättare all införa. Å andra sidan kommer en sådan avgift sannolikt att • innebära att en något större del av tillsynsmyndigheternas resurser måste användas för att administrera avgiften.

Ulgängspunklen för båda avgiftsförslagen har varil all minska överulsläp-pen. Om problemen med överutsläppen bedöms kräva en snabb lösning, anser RRV mol bakgrund av vad som nyss sagls att miljöskyddsulredningens avgifisförslag är all föredra.

4.2.9 Fiskeristyrelsen: Ett påföljdssystem, som medger kännbara ekonomis
ka vidräkningar, synes i många faU vara del enda sättet all ge miljöskydds
frågorna dignitet hos de industrier som är obenägna att bära sill samhällsan
svar. I likhet med vad som förs fram i betänkandena från såväl miljökost
nadsuiredningen som miljöskyddsuiredningen anser slyrelsen all slraff och
avgift skall finnas sida vid sida. Beträffande avgiftssystemels ulformning an
sluler sig slyrelsen i princip lill del framförda förslagel.

4.2.10----------- Statens naturvårdsverk: Någon tvekan om alt en avgift skul
le vara ett effektivt styrmedel i delta fall råder knappast. Naturvårdsverket
vill därför-------- lillslyrka införandet av någol slags miljöskyddsavgifi.

Naturvårdsverket förespråkar ett avgiftssystem på miljökostnadsutred
ningens grunder, dvs. ett system som i största möjliga utsträckning bygger på
att vissa på förhand bestämda avgifter utgår oberoende av omständigheterna
i del enskilda fallet.-----

Risken med ett avgiftssystem av den lyp miljöskyddsuiredningen föreslår är alt stora resurser hos naturvårdsverket och koncessionsnämnden binds vid administration och prövning av avgifterna. Den enkelhet som miljökostnadsutredningen eftersträvat i fastställandet av avgiftens slorlek går helt förlorad i miljöskyddsutredningens förslag.

Det kan vidare föreligga risk för att förorenarnas ansträngningar mer inriktas på att argumentera för låga eller inga avgifter än på att försöka förhindra respektive avhjälpa överutsläpp och andra förseelser.

Enligt naturvårdsverkels uppfattning fyller utredningens avgiftsförslag inte de krav man på sikt kan ställa på ett effektivt system med tonvikt lagd på förebyggande effekter.

Inle desto mindre måste verket konstatera all utredningens förslag innebär väsentliga förbättringar jämfört med nuvarande bölessystem. Ofta svårbevisbara rekvisit som uppsåt eller oaktsamhet saml risk för kränkning av aUmän eller enskild rält föreslås slopade. Genom att avgiften föreslås belasta i första hand utövaren av miljöfarlig verksamhet (den juridiska personen) torde avgifterna kunna göras betydligt mer kännbara än nuvarande personliga böter. Väsenlligl är också att rättstiUämpningen överförs tiU de myndigheter som

Prop. 1980/81:92 285

har bäst kännedom om miljöskyddslagsliftningen och dess prakliska lillämpning. Andra fördelar med ulredningens förslag är all miljöskyddsavgifien utgår också för broll mot förprövningspliklen och när villkor angående utformning av och lid för färdigställande av reningsanläggningar inle hålls. En stor del av inträffade övemlsläpp lorde ha sin orsak just i alt sådana viUkor inle respekteras. Vidare bör det — till skillnad mot miljökoslnadsutredningens förslag som beräknas kräva en övergångsperiod på 3—5 år — vara möjUgt alt ganska omgående införa del avgiftssystem, som ulredningen föreslår. Med hänsyn till alt en snabb förbättring av nuvarande sanklionssyslem är önskvärd är naturvårdsverket villigt att i huvudsak tillstyrka att utredningens förslag lillämpas under en övergångsperiod.

En ny utredning bör snarasl tillsättas för att få fram ett avgiftssystem med en mer förebyggande karaktär enligt miljökoslnadsutredningens principer.

4.2.11 Kommerskollegium:--- Mycket .synes emellertid lala för all behov föreligger all också få lill stånd ett sanklionssyslem med effektivare verkan än det nu tillämpade. Renl principielll har kollegiet ingel att invända mol förslaget all tillgripa ett miljöavgifissyslem för detta syfte. Syslemet synes ligga i linje med den internationellt tagna principen om förorenarens kostnadsansvar och kan i varje fall på del inhemska planet bidra till en ökad konkurrensneutralitet.

4.2.12 Statens planverk:-- Då förslaget innebär att effektivare medel

ställs lill förfogande för att bekämpa brott enligt miljöskyddslagen vill plan
verket tillstyrka delsamma. Tillämpande av ett kännbart avgiftssystem i stäl
let för böter kan förhoppningsvis begränsa benägenheten hos företagen alt
kalkylera med utgiften utan att någon förbättringsåtgärd vidtas.

4.2.13---------------------------------- Miljöskadeulredningen: Vad angår den översyn av päföljdssystemet
som sker i betänkandet, är från miljöskadeutredningens synpunkl den före
slagna miljöskyddsavgiften av särskill iniresse. —. Mot att en sådan av
gift införs synes del inle vara något all erinra. Här kan dock erinras om alt —
såsom ofta framhållits i den internationella debatten — ett avgiftssystem
också kan länkas fylla en viss reparativ funktion; genom avgifterna kan vissa
skadelidande kompenseras som inle kan få skadestånd enligl vanliga regler,
kanske därför all del skadegörande förelaget inte kan identifieras med till
räcklig säkerhet eller har upphört med sin verksamhet. Sådana avgifter torde
då knappasl kunna begränsas lill övemlsläpp. Det är tänkbart all miljöska
deulredningen kommer all finna, alt ell fullgott skydd för de skadelidande är
svårt att åsiadkomma utan att på längre sikl ett system av detta slag införs.
Att ulreda detta ligger visserligen knappasl inom ramen för miljöskadeuired-
ningens nuvarande direkfiv, och det är över huvud laget svårt all nu säga nå
got närmare om utredningsresultaten i detta avseende. Men under alla

Prop. 1980/81:92 286

omständigheter har del värde om ett avgiftssystem konstrueras med lanke på all det evenluelll i en framtid kan behöva ändras så all del också fyller en er-sällande funktion.

4.2.14 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningens förslag att en miljöskyddsavgift införes, som skall tas ut när del på objektiva grunder konstaleras alt överträdelse sketl av ML:s bestämmelser, bör verksaml kunna bidra ull ett bällre miljöskydd. Föreslagna regler för fastställande av miljöskyddsavgift synes också betydligt klarare, än vad som lidigare föreslagils av miljökostnadsuiredningen.

4.2.15 Länsstyrelsen i ÖstergöOands län: I det fåtal fall som vederbörande ej alls är benägen all vidla rättelse kan dock påföljderna bli verkningslösa. Möjlighelerna att genom besvär och kringgående manövrar fördröja förfarandel är i sådana fall ganska stora. De straffrättsliga sanktionerna, med låga bötesbelopp som trolig ulgång, är ej heller avskräckande.

Mol bakgrund härav och av erfarenheterna från annan lagsliflning är införande av ell avgiftssystem en påkallad och ändamålsenlig åtgärd. Det är härvid angelägel alt avgiftsbeslut kan ske så snabbi och enkelt som möjligt men naturligtvis samtidigt också på ell tillfredsställande rätlssäkeri sätt.

4.2.16----------------------------- Länsstyrelsen i Jönköpings län: Med den utformning ulred
ningens förslag givils har ulredningen uppenbart strävat efler all uppnå den
effeklen all en överträdelse av i förslaget angiven art måste framstå som
olönsam för företagaren. Liksom utredningen finner länsstyrelsen att mycket
lalar för att ett avgiftssystem, bättre än nuvarande ordning, skulle verka av
hållande vid merparten av de överträdelser, som i dag resulterar i böiespå
följder. De i ulredningen refererade fallen får med all tydlighet anses visa all
del nuvarande påföljdssysiemei inle kan anses ha den avhållande verkan som
önskvärt vore. Om avgiftssystemet införes måste förprövningsmyndigheler-
na forlsätlningsvis i högre grad utforma villkor och föreskrifter med lanke på
att de skall användas vid avgifisprövning. De svårigheter som i dag föreligger
att för vissa branscher, t. ex. ytbehandlingsindustrin, i samband med dis
pensprövningar och prövningar i anmälningsärenden precisera villkor res
pektive råd och anvisningar måsle lösas. Som utredningen sagl får man också
räkna med alt både mätteknik och metoder förbättras efter hand. Oakiat all
så kommer an ske lorde det ändock i en del branscher under ell antal år
framåt kvarstå problem av ovanslående art.

Sammanfattningsvis ställer sig länsstyrelsen positiv till införande av en mil
jöskyddsavgift. Vissa med avgiften sammanhängande frågor bör emellertid
ytterligare utredas med sikte bland annat på alt undanröja här angivna olä
genheter och länsstyrelsen kan inle tiUstyrka att ett avgiftssystem införes in
nan så skell.----

Prop. 1980/81:92 287

4.2.17----------------------------- Länsstyrelsen i Kronobergs län: Nuvarande påföljdssystém

har en slor brist i det all slraff inle kan utkrävas av juridisk person. Den föreslagna miljöskyddsavgiften är i delta avseende ett önskvärt komplement liU del straffrättsliga sanklionssyslemel. Om avgiften införs är del knappast nödvändigt alt höja straffskalans maximum.

4.2.18----------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: delar ulredningens

uppfattning att hillillsvarande påföljdssystem inle varil effektivt för miljö
vården. Det föreslagna avgiftssystemet kan sannolikt få en mera avhållande
effekl än del nuvarande straffsystemet.

4.2.19---------- Länsstyrelsen i Örebro län: delar i princip utredningens upp
fattning men är Iveksam om s. k. övemlsläpp alllid kan avgiftsbeläggas. I
tillståndsbeslul och andra beslut angivna gränser för utsläpp i luft och vatten
är ofta salta som månadsmedelvärden eller också finns inga utsläppsnivåer
angivna. Svårigheier kan därför uppstå om överutslåpp skett under någon
tid. Vidare är kontroll- och mätutrustning samt mätmetoder än så länge be
gränsade och kommer sannolikt att vara det under lång tid framöver. Om
ell misslänkl överutsläpp förnekas kan frågan om avgift knappast las upp till
behandling förrän skuldfrågan blivit klarlagd i domstol. Länsstyrelsen anser
också alt alla överutsläpp som orsakats av försummelse skall betraktas som •
broll mol miljöskyddslagen med straffsanktion även om skadan på naturmU-
jön är ringa.----

4.2.20 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Föreslagna regler för fastställande av
miljöskyddsavgift är betydligt klarare än de som tidigare föreslagits av miljö
kostnadsuiredningen. Länsstyrelsen accepterade i sitt yttrande över nyss
nämnda utredning införandel av en miljöavgift vid överutsläpp under förut
sättning all ett avgiftsuttag kan konstrueras och tillämpas pä ett ur allmän
rättvisesynpunkt godtagbart sätt.

Enligt länsslyrelsens mening föreligger dock fortfarande brister när del
gäller kontroll- och mätutrustning. Del är vidare oklart hur syslemet med
miljöavgift skall tillämpas i vissa fall.

4.2.21--- Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Införande av miljö
skyddsavgifi bör emellertid ske utan att detta avvaktas. Som har belysts i in
ledningen talar länsstyrelsens erfarenheter för att straffavgifter bör förutses
som enstaka företeelser snarare än som ett brett tUlämpal, administrafivt in
strument. Möjligheten att ta ut avgift i föreslagen ordning är dock befogad
att införa, främst med syfte på de fall där misstanke om ofillbörUg ekono
misk vinning av överträdelse eUer andra särskilda behov av påföljd förelig
ger.

4.2.22------------------------------ Länsstyrelsen i Västerbottens lan: Ehuru länsstyrelsen som

Prop. 1980/81:92 288

lidigare antytts är av den uppfattningen att påföljden av brott mot miljö
skyddslagen bör skärpas ställer sig dock länsstyrelsen tveksam till införande
av en s. k. miljöskyddsavgifi, EnUgl länsstyrelsens mening löses flertalet
problem genom att industrierna vjd maskinhaveri eller andra störningar re
gelmässigt kontaktar länsstyrelsen för samråd om lämpliga åtgärder. Ett av
giftssystem skulle uppenbart motverka de öppna kontakter mellan länsstyrel
se och industri som nu är rådande.- Del bör i lagen föreskrivas all

ansökan om miljöskyddsavgift inte får inlämnas lill koncessionsnämnden utan hörände av länsstyrelsen. Länsstyrelsen är vidare av den uppfattningen all del många år framöver kommer att finnas allvarliga brister i fråga om kontroll- och mäiningsutruslning Uksom svårigheten alt bedöma huruvida det är fråga om medveten överträdelse eller tillfälliga störningar. I den mån den presumtive misstänkte förnekar all skuld lorde ej heller miljöskyddsavgift kunna utdömas förrän skuldfrågan blivit prövad av domstol. I den mån miljöskyddsavgifi införs bör tillämpningen ske med stor varsamhet.

4.2.23 Länsstyrelsen i Norrbottens län: En gärning är ett brott endast om gärningen medför fällande dom vid allmän domstol. Genom utredningens förslag kommer således sådana överträdelser mot miljöskyddslagen som sker av oaktsamhet inte längre att vara brottslig gärning. I stället för en straffrältslig påföljd skall för sådan gärning utgå en administrativ avgift. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte en sådan ordning får en verkan som är motsatt ulredningens syften.

Genom att avkriminalisera överträdelsen mot miljöskyddslagen återstår för förelagaren inle någon annan återhållande faktor än den av utredningen omtalade vinningsberäkningen. Det står alltså företagaren fritt alt exempelvis väga den kostnadsmässiga vinsten av en minskad skötsel och tillsyn över förelagels utrustning och processer mot den miljöskyddsavgift som skulle ulgå om någon överträdelse mol miljöskyddslagen skulle uppslå på grund av sådan bristande skötsel och tillsyn. EU sådanl förfarande från företagarens sida är inte fel enligl ulredningens säll att resonera. Företagaren handlar inle moraliskt fel. Huvudsaken är — någol spetsigt uttryckt att han betalar vad del kostar.

Länsstyrelsen vill emellertid inte förneka all det kan finnas behov av någon
form av miljöskyddsavgift. Den främsta fördelen med en sådan avgift lorde
vara alt den, till skillnad mot ett åtal, kan riktas mot företagel såsom juridisk
person. Mol bakgrund av vad som ovan anförts om värdet av alt bibehålla
domstolen som medel för all visa samhällets ogiUande får länsstyrelsen där
för föreslå all miljöskyddslagens straffbestämmelser till sin konstruktion be
hålles oförändrade samt alt åigärder för att påföra någon miljöskyddsavgift
får vidtas först sedan lagakraftvunnen dom på brott mot miljöskyddslagen
föreligger. Härigenom undanröjs även risken för att ett förelag kan påföras
miljöskyddsavgifi för t. ex. ett otillåtet utsläpp som skett av ren olyckshän
delse eller eljest av omständigheter över vilket företagel inte råder.

Prop. 1980/81:92 289

4.2.24 Länsstyrelsernas organisationsnämnd: Fråga om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden efter ansökan av naturvårdsverket, 46 § fjärde slyckel lagförslaget. LON anser all länsstyrelserna bör kunna anförtros uppgiften att göra ansökan om miljöskyddsavgift i de fall de i sin tillsyn uppmärksammat och utrett frågan om överträdelse. Länsstyrelsen förfogar över erforderlig juridisk och miljöteknisk sakkunskap. Utredningens förslag i denna del innebär enligt LON en onödig centralisering. Även om naturvårdsverket ensamt kan göra ansökan måste likväl länsstyrelsen utföra förberedelsearbetet. Att på detla sätt låta två myndigheter arbela med samma sak innebär bl. a. samordningsproblem med risk för att prövningsförfarandel fördröjs.

4.2.25 Mjölby kommun: Den föreslagna miljöskyddsavgifien är positiv dels på grund av avgiftens storlek, dels därför att den även kan användas mol juridisk person.

4.2.26 Nora kommun: Vad gäller påföljdssystemet stöder kommunen förslagel om att ett system av miljöskyddsavgifter ersätter de nuvarande förhållandevis beskedliga bötesstraffen, som erfarenhetsmässigt inte visat sig ha den avskräckande verkan som vore önskvärt. Det måste komma att framstå som mer ekonomiskt lönsamt att följa lagen än att göra sig skyldig lill lagöverträ delser.

4.2.27 Norrtälje kommun:---- anser att miljöskyddsavgifterna är ett

bättre påtryckningsmedel än nuvarande påföljdssystem.

4.2.28 Olofströms kommun: Frågan om att sätta ett pris på miljön har disku
terats fliligl under senare år och del har funnils principiella invändningar mol
all ett förelag så att säga skall kunna köpa sig rätlen att förstöra miljön. Ris
ken för byråkratiskt krångel har även framhållits. Den föreslagna miljö
skyddsavgiften skall användas enbart vid överträdelser av ML och är därför
lättare alt acceptera.

Självfallet uppstår annorlunda relationer mellan utövare och tillsynsmyndighet om utövaren vet all myndigheien rapporterar misstankar om överträdelse av ML. Man kan vänta sig mindre öppenhet och en viss obenägenhet alt diskutera inträffade utsläpp av misstag.

4.2.29 Stenungsunds kommun: Utredningens förslag om avgifter vid överträ
delse av faststäUda vUlkor är tveeggat. Sådana sanktioner kan enligt vår upp
fattning väsentligt försvåra tillsynen och undergräva förtroendet mellan före
tag och myndigheter. Det kan bli svårare att få reella uppgifter om vad före
lagen har för möjlighet all begränsa utsläpp, då förelagen vid tillståndspröv
ning kan komma alt begära större marginaler för sin verksamhet än i dag.

Mätningar och analyser enligt kontrollprogram kan förfuskas genom att 19 Riksdagen 1980/81. I snml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 290

dessa genomförs vid en för företaget lämplig tidpunkl. Risk finns att företagen ej öppet redovisar nya metoder för l. ex. rening m. m. Del är fel att en enskild miljöskandal (BT Kemi) skall medföra straffsanktioner, som ej kommer all bli rättvisa eller adekvata för övriga företag.

Villkoren för ett förelags verksamhei kan i stället utformas så all

en målsättnings nivå och en straffpåföljds nivå sälls. Överskrides slraffpå-följdsnivån skall miljöskyddsavgifi ulgå i enlighet med ulredningens förslag.

Enda möjligheten till all få ett rättvisande slraffpåföljdssystem är, an villkoren för likartade/jämförbara industrier jämställs inom landel. F. n. är villkoren myckel olika utformade för respektive verksamhei och region. En sådan jämställning skulle även ge ell bällre bedömningsunderlag och underlälta tillsynsverksamheten.

4.2.30------------------------------ Stockholms kommun: anser det viktigt all påföljdssysiemei

ändras så alt påföljd kan riktas mol juridisk person, alt preskriptionstiden förlängs och att kravel på bevisning om alt risk förelegat för kränkning av allmän eller enskild rätt las bort.

Kommunen har ingel principielll att invända mol att del införs en s. k.
miljöskyddsavgift.-----

4.2.31----------------------------- Södertälje kommun: anser all miljöskyddsavgift även skall

kunna tas ul vid överträdelse mol förbud meddelade med stöd av 40 §.

Ulredningen föreslår alt miljöskyddsavgiften skall fillfalla staten. Kommunen förordar i slällel alt miljöskyddsavgiften fonderas. Medel från fonden kan därefter t. ex. las i anspråk för sanering av miljöskador som bl. a. tillkommit före miljöskyddslagens tillkomst m. m.

4.2.32 Väslerviks kommun: Miljöskydd.savgiflen bör enligl kommunens mening bli ell verksamt medel för tillsynen-av den yttre miljön. Kompletterad genom den föreslagna skyldigheten för regional och lokal tUlsynsmyndighet all anmäla verkliga överträdelser mot lagstiftningen lill naturvårdsverket förstärker också lagstiftningen på ell avgörande sätt.

4.2.33 Svenska naturskyddsföreningen: anser det angeläget all den

sanktion som utdöms vid broll mot miljöskyddslagen är så kännbar all en
överträdelse av beslämmelserna inte framstår som lönsam. De båda utred
ningarnas förslag om en miljöskyddsavgifi har förutsättningar alt bli ell så
danl sanklionssyslem och tillstyrks av föreningen.

4.2.34-------------------- Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels
kammare: Industrin motsätter sig definitivt den föreslagna miljöskyddsavgif
ten på överutslåpp---- . Förslagel kommer — om del genomförs — att

avsevärt reducera och försvåra den nödvändiga löpande kontakten mellan myndigheier och förelag. Förbundel har i sitt yllrande lill departementet

Prop. 1980/81:92 291

över MIKO-------- utvecklat skälen mot miljöavgifter — alla kategorier.

4.2.35 Centralorganisationen SACO/SR: Vad gäller den föreslagna miljöskyddsavgiften anser SACO/SR alt den kan länkas bli en effektivare sanktion än de sällan tillämpade botes- och fängelsestraffen. Förslagel fillstyrkes därför.

4.2.36 Landsorganisationen i Sverige: En princip som angetts av ulredningen och som LO delar är all en lagöverträdelse skall framstå som olönsam i förhållande lill all följa lagvillkor eller föreskrifter. Den föreslagna utformningen av miljöskyddsavgiften förefaUer LO tilltalande eftersom den knyter an lill uppfattningar som framförts av LO i yttrande över arbetsmiljöutredningens förslag. Del är emellertid LOs uppfattning att ulredningen här har skyndat fram för hastigt. 1 förslagel anges alt ell avgiftssystem skulle kunna medföra hårdare förhandlingar i koncessionsnämnden, och all denna åtminstone på kort sikt kan komma att inta en tolerantare hållning i dessa frågor. Vidare att man skall la hänsyn lill den ansvariges ekonomiska förhållanden saml på vilket sätt överträdelsen skell vid beslämmande av avgifterna. Även om några exempel redovisats för hur man bör göra bedömningen förefaller det behövas bättre preciseringar av principer för avgifterna. 1 förslaget anges att hänsyn bör las till den felandes ekonomi när avgiften besiämmes. LO ulgår från all ett sådanl hänsynslagande ej sker på ett sådanl säll all brott mol miljöskyddslagsliftningen i något fall kommer att framstå som lönsamt.

Ytterligare konsekvenser av miljöavgifterna kan bli alt förelagen, på grund av den kraftiga kosinaden, innehåller föroreningarna. Då det f. n. inte finns molsvarande styrka i päföljdsmöjligheter i arbetsmiljölagen, kan detla medföra en förhöjd risk för de anställda. Ulredningens förslag i denna del bör därför samordnas med en molsvarande lagändring på arbetsmiljöområdel.

4.2.37 Kooperativa förbundel:---- har i yttrande över miljökoslnadsutredningens betänkande "Miljökostnader" accepterat all en särskild avgift Ullas av företagel vid övemlsläpp. Härvid anslöt sig KF lill principen, all den som gör ett övemlsläpp skall betala för den skada som orsakats. 1 begreppet skada inbegripes i della sammanhang även risken för framlida skadeverkningar av utsläppet. Däremol finner KF inle motiverat med den automatiskt verkande avgift ulredningen föreslagil. En ren "polisiär" avgift gagnar inle ell positivt och förtroendefullt arbete mellan industrins och myndighelernas handläggare, som båda kan dra nytta av kunskapsutbyte och gemensamt främja bättre miljövård.

4.2.38 Riksförbundet för allmän hälsovård: Förslaget alt påföra en miljöskyddsavgift finner FAH inlressanl och välmotiverat.------------------------------------------------

Prop. 1980/81:92 292

4.2.39 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Det är i dag ell välkänt faklum all, ur mer kortsiktiga aspekter, brott mol miljöskyddslagen ofta är i hög grad lönsamt genom de vanligen hell obetydliga påföljderna. Förbundel delar helt ulredningens uppfallning all en belydande straffskärpning är nödvändig. Vidare fillstyrks den föreslagna miljöskyddsavgifien, avsedd alt tas ut när del på objektiva grunder kan konslaleras att brott mol miljöskyddslagen skett. Slraffskärpning saml avgift bör tillsammans kunna göra överträdelser olönsamma och därmed verka som starkt preventiva medel.

4.2.40 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcenirum: delar

i övrigt ulredningens uppfattning all personligt slraff för de ansvariga vid miljöbrott bör kopplas till någon form av ekonomiska sanktioner mol företaget i fråga.

4.2.41 Överåklagaren i Slockholm: Överträdelser av miljöskyddslagen kan vara dikterade av renl ekonomiska överväganden. Ett förelag kan vinna myckel på all t. ex. underlåta all installera ett reningsverk eller att förbättra ell redan exislerande. En sådan underlålenhel kan sedan medföra omfallande skador på miljön. För all förhindra och beivra sådana allvarliga broll är den av ulredningen föreslagna miljöskyddsavgifien onekligen en effektiv och kraftfull sanktionsform.---------------

4.2.42 Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Uppdelningen på ell adminislralivt sanktionssystem, avsett för normalfallen av överträdelser, och ell straffrättsligt förfarande förbehållet grövre fall tillstyrks. En miljöavgift bör få god preventiv effekl. Avgiften skall enligl förslaget påföras även juridisk person som utövar miljöfarlig verksamhei. Möjligen borde delta uttryckas klarare i lagtexten. Det bör dessutom övervägas om inte bestämmelsen kunde komplelleras så all fysisk person, .som företrätt juridisk person vilken ålagts avgift, kunde jämte den juridiska personen åläggas belalningsskyidighet. Möjlighet lill jämkning eller eftergift skulle föreligga. Della kunde få betydelse för fall där den juridiska personen upphört med verksamhei eller avgift av annat skäl inle kan tas ut men där företrädaren gjort sig vinst av överträdelsen.

4.2.43---------------------------------------------------- Länsåklagarmyndighelen i Malmöhus län: lar besläml av
stånd från förslaget att koncessionsnämnden skall kunna utdöma "miljöav
gifter" efter ett sanklionssyslem, som bygger på så osäkra och invecklade be
räkningsgrunder, som förslagel innebär. Del ter sig slötande ur rällssäker
hetssynpunkt att ålägga administrativ myndighel en funktion av så typiskt
domstolskrävande arl. Därtill kommer alt den administrativa avgiften skulle
kunna påföras "verksamhetsutövaren", även om denne är ell bolag, och lill
belopp som skyhögt överstiger straffrättsliga bölessanklioner.

-------- De skäl som anförts i betänkandet för all ålägga koncessions-

Prop. 1980/81:92 293

nämnden den besvärliga prövningen av frågan om påförande av avgiflssank-lion och bestämmande av dess storlek är ej övertygande. Förslagel ger i denna del närmast intryck av all ha tillkommit i förhastande.

-------- Varför behövs inle "rältssäkerhelsmekanismer", när del gäller

prövningen av de oerhört höga sanktionsavgifierna. Att som i belänkandet
gjorts jämslälla kommande praxis i koncessionsnämnden med domslolsprax
is förefaller inte riktigt med hänsyn till att avgöranden i koncessionsärenden
icke har tillnärmelsevis samma genomslagskrafl som rättsfallen i de allmänna
domstolarna. Härtill kommer all proceduren i koncessionsnämnden i princip
är skriftlig och all den redan nu har en tendens all bli långdragen. Upprepade
remisser och ålerremisser i slora och besvärliga avgiftsärenden bidrager defi
nitivt till långa processuella förfaranden.

---------- Fastställande av gällande sanktionsavgifier — även sådana avgif
ter om skattetillägg och byggnadsavgifter — har på ett helt annat säll kunnal
knytas an lill prövning av schablonartad karaktär. Härtill kommer att del för
miljöavgifterna kan gälla oerhört stora belopp, upp lill 25 000 kr. per dygn.

Miljöskyddsutredningens förslag om möjlighel all utdöma avgift för bolag ulan avvaktande av ett mera principielll ställningstagande i saken, som kan förväntas i anledning av betänkandet om "företagsböler", ter sig närmasl självrådigt.

4.2.44 Svenska kommunförbundets länsavdelning i Jönköping: För all råda bol på bristerna i sanktionssystemet föreslår ulredningen all en s. k. miljöskyddsavgifi införs. Avgiften skall bättre än nuvarande bötesstraff kunna svara mot de ekonomiska kalkyler och värden som kan ligga bakom överträdelser mol miljöskyddslagstiftningen. Slyrelsen är i princip positiv lill förslaget, även om vissa svårigheter kan förutses vad belräffar beräkning av avgiftens slorlek.

4.2.45 Svenska kommunförbundels länsavdelning i Kalmar: — konstaterar med lillfredsslällelse all den aulomatiskl verkande miljöskyddsavgifi, som föreslogs i miljökostnadsuiredningen, reviderats i delta utredningsförslag. Det avgiftssystem som nu föreslås kan accepteras, förulsalt all tillämpningen blir smidig och all regelsystemet ulnytljas i syfle all stoppa större medvetna broll mol lagstiftningen.

4.2.46------------------------------------------------------ Kronobergs och Blekinge handelskammare: är här av den

uppfattningen att ett genomförande av detta förslag avsevärt skulle försvåra och reducera de nödvändiga löpande konlaklerna mellan förelag och myndigheter. Del torde i dag knappasl föreligga några tekniska möjligheter att med större säkerhel bestämma när ell övemlsläpp som bör avgiftsbeläggas har förekommit. All utveckla en leknik härför lorde sannolikl medföra oproportionerligt höga koslnader. Vidare skulle den föreslagna avgiften en-

Prop. 1980/81:92 294

ligt handelskammarens mening leda lill en avsevärd olikhet i del rättsliga utgångslägel mellan olika förelag. En sådan brist på rättslig jämlikhet kan handelskammaren inle acceplera varför utredningens förslag på denna punkt avstyrkes.

4.2.47 Nalurvärdsdirektörers förening: anser alt den föreslagna på
följdsskärpningen i och för sig är lämplig. Föreslagna regler för fastställande
av miljöskyddsavgifi är belydligl klarare än vad som lidigare föreslagils av
miljökostnadsuiredningen. Föreningen vill dock underslryka alt allvarliga
brister fortfarande finns — och av alll all döma kommer att finnas under åt
skilliga år framöver — vad gäller kontroll- och mätutrustning. Vidare förelig
ger oklarheter i hur föreslagel system skall kunna tillämpas i vissa situationer.
I samtliga de fall som redovisas- förhåller del sig så alt den försumli
ge erkänt alt otillåtna utsläpp skell eller all han på annat säll brutit mol mil
jöskyddslagen. Även om förhållandena i flertalet fall måhända är sådana fö
rekommer emellertid inle sällan alt den som är misstänkt förnekar all brott
blivit begånget. I sådana fall synes fråga om miljöskyddsavgifi knappasl
kunna väckas förrän skuldfrågan blivit klarlagd i allmän domstol.

4.3 Miljöskyddsavgiftens tekniska lösning

Även om ell stort anlal remissinslanser synes föredra miljöskyddsavgifien framför miljökostnadsutredningens s. k. överutsläppsavgift, har ändå en hel del instanser kritiska synpunkter på framför allt avgiftens tekniska utformning.

Se 46 § ML i ulredningens lagförslag.

4.3.1 Svea hovrätt: Utgångspunkten vid avgiftssystemets ulformning har enligl ulredningen varil all överträdelser av miljöskyddslagens beslämmelser skall bli olönsamma; förelagaren skall i princip erlägga vad del hade koslat all följa lagen. Emellertid blir denna regel endast en hjälpregel i förslagel. Enligl huvudregeln skall miljöskyddsavgiften beräknas per dygn. Tanken är alt en sådan beräkningsgrund skall bidra till all en pågående överträdelse snarasl avbryts. Della är självfallet en beaktansvärd synpunkt. Emellertid

kan man inte bortse från all--- överutsläpp eller andra överträdelser i

många fall knappasl kan relateras liU ett bestämt antal dagar. Huvudregeln är då över huvud tagel inle möjlig all tillämpa. Förseelselidens längd synes vidare många gånger vara ell dåligt mått på hur allvarlig överträdelsen är. Förslaget all avgift skall beräknas per dygn är således långl ifrån invändningsfritt.

Den nyssnämnda hjälpregeln blir enligt förslagel lillämplig när vinningen överstiger del maximibelopp som i särskilt fall kan besiämmas enligt huvud-

Prop. 1980/81:92 295

regeln. Stadgandet synes förutsätta att avgiften kan beräknas per dygn.

-------- Här må framhållas au inle heller vinningen alllid är ett tillförlitligt

mått på hur allvarligl man skall se på en viss överträdelse. Den som saknar reningsanläggning och lillfälligl behöver släppa ul ell giftigt ämne i ell vallendrag kan tjäna slora summor på all underiåla all vidla reningsåtgärder medan vinningen i ell fall där vederbörande redan har en fungerande anläggning kan vara ringa trots all utsläppen i övrigt är likartade. Tydligt är all ulredningens förslag inte tillfredsställande fångar in del fall alt ell allvarligt överutsläpp både pågår kort lid och medför ringa vinning.

Utformningen av avgiftssystemet bör med hänsyn till det anförda övervägas ytterligare. En utväg skulle kunna vara all man nöjer sig med en mer allmänt hållen regel av innehåll all miljöskyddsavgift skall bestämmas främsi med hänsyn lill den vinning överträdelsen medfört, eventuellt med tillägg all avgift där så kan ske skall påföras för varje dygn överträdelsen fortgått. Del får aniagas att koncessionsnämnden kommer all tillämpa en sådan bestämmelse med försiktighet tiUs närmare erfarenhet vunnits av avgiftssystemet. Någon maximering av avgiften synes därför ej erforderlig. Önskas emellertid en sådan kan denna sältas lill förslagsvis 100 gånger del vid liden för överträdelsen gällande basbeloppel enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. En regel om maximibelopp bör komplelteras med möjlighet att fastställa avgiften till högre belopp, om särskilda skäl föreligger därtill, t. ex. att vinningen är avsevärt högre än maximibeloppet.

45 §: Föregående lagrum (44 a §) stadgar liksom andra slyckel förevarande paragraf straff för den som (fysisk person) begår viss förseelse. I första styckei föreskrivs att den som begår viss förseelse skall påföras miljöskydds-avgift. I paragrafen bör inlagas föreskrifl alt miljöskyddsavgifi kan påföras såväl fysisk som juridisk person.

46 §: Som framgåll i del föregående förordar hovrällen en lösning som i väsenlliga delar avviker från vad utredningen föreslagit. I fräga om del förslag till lagtexl som ulredningen har lagt fram vill hovrällen anföra följande.

Avsikten synes vara all miljöskyddsavgiften skall beräknas per dygn i de

fall där sä kan ske----- . Reservationen synes böra komma till uttryck i

lagtexten.

All avgiften skall besiämmas med hänsyn lill omständigheterna i del särskilda fallet är självklart och behöver inle utsägas i lagtexten.

Andra stycket synes vara avsett att tillämpas inte bara när vinningen över
stiger del maximibelopp som kan fastställas enligt första styckei, ulan också
när avgiflsberäkning per dygn inle kan ske . Det senare fallet har in
le kommil lill uttryck i lagtexten.

I anslutning lill exempel 1----- anförs bl. a. att del gällde att förmå fö
retaget alt upphöra med pågående överträdelse, varför miljöskyddsavgifien
bestämdes till ett högre belopp än som eljest var motiverat. Uttalandet ger in
tryck av alt avgiften skall bestämmas också med hänsyn lill all företaget kan
aniagas fortsätta överträdelsen även sedan avgift påförts. En sådan lagtill-

Prop. 1980/81:92 296

lämpning är givetvis inle godtagbar.

Miljöskyddsavgifter kan enligt förslagel komma alt uppgå till betydande belopp och avgifternas stäUning i förmånsrätlsUgl hänseende vid konkurs därigenom få inle oväsentlig betydelse. Då avgifterna, bl. a. med hänsyn till syflel all vara sanklionsmedel, på många sätt är alt jämställa med böter saknas anledning alt tillerkänna dem bättre förmånsrätt än sådana. Det bör därför siadgas alt miljöskyddsavgifier skall ha förmånsrätt vid konkurs enligt 19 § förmånsrättslagen (1970:979).

4.3.2- Kammarrätten i Slockholm: En administrafiv sanktionsavgifl bör enligl
kammarrättens mening vara så konstruerad att dess slorlek kan beräknas på
ell enkelt schablonmässigt säll. Avvägningsproblem kan visserligen enligl
kammarrättens erfarenhet inte undgås när på grund av särskilda skäl eftergift
eller nedsättning av avgift kan komma i fråga, men ett system där avväg
ningsproblem uppkommer redan vid bestämmandel av avgiften i normalfal
let är enligl kammarrättens mening inte lämpligt. Ett sådant system kan befa
ras leda lill godtycke och ojämnhet i rällslillämpningen. Detta förhållande är
specielll oroande på grund av de myckel slora belopp det kan bli fråga om.
Införandel av ett avgiftssystem kommer alt verka hämmande på fö
retagarnas spontana kontakter med myndigheterna och försvåra det samar
bete som är önskvärt. Om förslagel härom likväl skulle anses böra genomfö
ras, vill kammarrätten belräffande ulformningen av den föreslagna lagbe
stämmelsen om påförande av miljöskyddsavgifi anföra följande.

Av motiven framgår att miljöskyddsavgifien skall kunna påföras ej endast fysiska personer utan även juridiska personer. Detta framgår dock inte av den föreslagna laglexten, som snarare tyder på motsatsen.

De föreslagna beslämmelserna i 45 § bör ges en annan avfattning. Om möjligt bör klargöras bättre vem som skall drabbas av miljöskyddsavgifien.

Om det föreslagna avgiftssystemet blir infört, tillstyrker kammarrätten förslaget lill ändring av 20 § kommunalskattelagen.

4.3.3---------------- Kammarkollegiet: Miljöskyddslagsliftningen rör områden där i och för
sig obetydliga misstag och urakllålenheter ofta kan förorsaka accelererande
skadeverkningar. Häri kan visserligen Ugga ett moliv lill alt — såsom utred
ningen förordar — införa ett mera strikt verkande avgiftssystem. Systemets
huvudsyfte bör emellertid vara att förebygga och motverka alla skador på
miljön. Effektiva kontrollmöjligheter måste stå tUl buds, om ett system upp
byggt helt i enlighet med ulredningens förslag skall kunna fylla detta syfte.
Tillfredsställande resurser lorde i vart fall f. n. inle finnas. Enligt vad ulred
ningen själv anförl---- verkar de nuvarande mätmetoderna knappast

all vara lillräckliga. Man har i själva verkel alt realistiskt räkna med all de i
många fall svårbemästrade miljöproblemen fordrar ett förtroendefullt sam
arbete mellan företagare och sakkunniga myndigheter för alt kunna lösas.
----- Inrapporterar företagaren lojalt ett genom olyckshändelse eller av

Prop. 1980/81:92 297

misstag inträffat åsidosättande av miljöskyddsföreskrift, riskerar han

-------- likväl att drabbas av sanktioner som inle alltid ler sig så oväsentliga

ur ekonomisk synpunkl. Han kan sålunda lockas alt dölja om något felaktigt inlräffat. Hans handlande kan visserligen då komma att överskrida gränsen lill vad som är straffbart. När och om hans förfarande sent omsider blir uppdagat, erbjuder emellertid de straffrättsliga sanktionerna knappasl någon tillfyllestgörande bol mot de kanske svårreparabla skadeverkningar som hans uraktlåtenhet kan ha förorsakat. Ofta har kanske också preskriptionstiden utgått. Visserligen synes ulredningen ha utgått från alt i vissa situationer ursäktliga överträdelser inte skall behöva medföra miljöskyddsavgifter

-------- . Till bättre gagn för miljöskyddsintressel vore dock förmodligen all

i lagtexten införa ett klarl uttalande av innebörd att miljöskyddsavgifi inle skall påföras för försummelse, som inte beror på vare sig uppsåt eller oaktsamhet, om företagaren skyndsamt inrapporterar del inlräffade lill lillsynsmyndighelen och om han dessulom snarasl vidtar de åtgärder som skäligen kan påfordras av honom för alt förebygga ell upprepande och vidare skadeverkningar.

Kollegiet finner ulredningens förslag beträffande nytt påföljdssystém i och för sig värt beaklande. Förslagel bör dock göras fill föremål för ytterligare genomarbetningar och överväganden, innan det kan läggas lill grund för lagstiftning.

4.3.4 Statens naturvårdsverk: Vid avgiflsprövningen bör omständigheier i det enskilda fallet bedömas myckel restriktivt. Till dessa omständigheier räknas då självfallet inte överlrädelsens/överutsläppels omfallning. Hänsyn lill olika omständigheter bör endasl las när del synes uppenbart obilligt all inle göra det. Naturvårdsverket erinrar om all hänsyn lill t. ex. förorenarens vilja au avhjälpa ett fel las redan genom avgiftens konstruktion. Den som snabbi åtgärdar en överträdelse betalar avgift för kortare lid än den som agerar långsamt.

I vissa fall ger ulredningens förslag uirymme för beslut om avgifter på förhand. Detta gäller främsi reningsanläggningar som inle färdigställs i lid. Här bör det vara möjligl all redan i prövningsvillkoren ange en avgift som skall utgå för varje dygns försening. Sådana "förseningsavgifter" lillämpas sedan länge i byggbranschen.

Någon kontinuerlig uppmätning och analys av utsläppen är oftast inte möjlig för en rimlig kosinad. Kontrollen måste därför i regel baseras på stickprov.

-------- 1 de flesta fall sker mätningar och provtagningar inte varje dag

utan med vissa intervaller. Ulsläppsvillkoren är ofta utformade som vecko-och månadsmedelvärden eller ibland anges att ett utsläpp "normall" inle får överskrida ett vissl värde. Om medelvärdet överskrids måsle enligl naturvårdsverkets uppfattning avgift kunna påföras för varje dygn i perioden. Även i de fall där utsläppsmängderna är maximerade och alltså aldrig får

Prop. 1980/81:92 298

överskridas, men provtagning sker med vissa intervaller, bör avgift kunna påföras för varje dag under en period, trots att man inie med mätningar har påvisat all överskridande sketl varje dygn. I sådana fall får mätresultaten anses utgöra indicier på all reningsutrustningen inte fungerat på rätt sätt under en viss period. Den föreslagna utformningen av 46 § första slyckel kan möjligtvis tolkas så, all del måsle visas genom mätresultat e. d. för varje dygn all överträdelsen skett för att dygnsavgifi skall kunna påföras. Antingen måsle lagtexten omarbetas eller också måste del av förarbelena klarl framgå an avgiften skall kunna besiämmas per dygn i ovan angivna fall. Utsläppen av vissa parametrar går inle att mäta med någon slörre precision. Som redan framhållits i miljökoslnadsutredningens yttrande bör endast mätlekniskl säkerställda överskridanden föranleda miljöskyddsavgifi.

I många fall kan del vara lämpligast all koppla såväl villkor som avgifter till reningsutrustningen och dess kvalitet snarare än till själva utsläppen.

Några exempel skall nämnas pä detla.

— Föreskriven reningsutrustning har ej färdigställts i räll tid. Avgiften kan besiämmas med hänsyn lill uppskjutna kapilal- och driftskostnader.

— Reningsutrustning visar sig ha lägre kapacitet än vad som föreskrivits. Avgiften kan besiämmas med hänsyn lill kapitalkostnaden, som regel skillnaden mellan aktuell kosinad och vad som borde nedlagts.

— Reningsanläggningen har ojämn funktion. Detla beror ofta på en kombination av konslruklionsbrisler, otillräckligt underhåll och dålig skötsel. Även här går del all få fram ett renl tekniskt-ekonomiskt underlag för all bestämma avgiften.

I ovan relaterade fall skulle man ej i första hand behöva studera själva överulsläppel. Därigenom undvikes ocksä problem med mätnoggrannhet o. d. och rätt använd kan avgiften i dessa fall väntas få den önskvärda förebyggande effekten. Givelvis måste också själva överulsläppel läggas lill grund för bestämning av miljöskyddsavgifi, l.ex. i sådana fall där de tekniska sambanden är mindre uppenbara. Ocksä i de fall utsläppen beror på brist på kemikalier får en annan bedömning än den rent teknisk-ekonomiska göras, eftersom kosinaden för kemikalier är ganska ringa medan effekten kan vara stor.

-------- Nalurvårdsverkels mening är också alt miljöskyddsavgifi inle

skall vara regel utan endasl skall drabba sådana fall där påföljd redan nu är önskvärd från miljöskyddssynpunkl, men där nuvarande system ej fungerar. Ulredningens förslag, som är otillräckligt underbyggt på denna punkt, skulle emellertid leda till ett helt annat resullal.

-------- Här saknas emellertid det vanligaste fallet, nämligen övemlsläpp

av begränsad omfattning.--

Det förekommer ofta alt utövare hafl problem med driftstörningar utan all dessa varil av haverikaraklär och med tillfälliga övemlsläpp som följd. Dessa innebär formellt sådan överträdelse som avses i förslaget lill 45 §. Ofta leder sådana begränsade utsläpp ej till de direkta miljöeffekter som beskrivs i

Prop. 1980/81:92 299

utredningens exempel. I de flesta fall kan den berörda utövaren anses ingå i den majoritet som lojalt försöker följa miljöskyddslagen. Eftersom del normall inte är risk för att allmän eller enskild räll kan kränkas eUer del som regel ej rör sig om uppsåt eller oaktsamhet har det varken funnits möjlighet eller anledning att koppla in de rättsvärdande myndighelerna. 1 slällel anges i naturvårdsverkets aUmänna råd för tillsyn enligt miljöskyddslagen, RR 1978:4, avsniu 3,5: Driftstörningar, fel på reningsutrustning eller oljeutsläpp genom olyckshändelse o. d. av sådan omfattning alt de kan leda till slörre överskridanden av tillåtna utsläpp skall omgående anmälas lill länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden.

4.3.5 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämndens invänd
ningar mot utredningens utformning av reglerna om miljöskyddsavgift grun
dar sig främst på att avgiften föreslås bli den enda påföljden vid alla överträ
delser av miljöskyddslagens regler med undanlag för de allra grövsta. Förslä
gel skulle möjligen kunna accepteras, om del vore så all flertalet överträdel
ser utgjorde vinningsbrolt, dvs. förövades i avsikt all uppnå ekonomiska för
delar. Koncessionsnämndens uppfattning är alt detta inte är fallet. Det över
vägande anlalel överträdelser av gäUande lillslåndsvillkor beslår säkerligen
av, var för sig, relativi obetydliga försummelser som i många fall kan återfö
ras på bristfälliga instruktioner till driflpersonalen och otillräcklig övervak
ning. Denna lyp av överträdelser kan inte med framgång bekämpas med en
miljöskyddsavgifi, molsvarande värdel av företagarens vinning genom över
trädelsen, eftersom någon sådan vinning i regel inle uppkommer. För alt
över huvud taget få lill slånd någon samhällsreaktion mol dessa överträdelser
— vilka sammantagna medför betydande miljöskador och som dessutom le
der till att respekten för gällande lillslåndsvillkor försvagas — skulle man bli
tvungen all överge avgiftens anknylning lill vinningsbegreppet och basera av
giften på en mycket fri skälighetsbedömning. Detta måsle emellertid innebä
ra en klar försämring i förhållande till dagsbolssystemel, som dock har den
fördelen alt reaktionen genom alt vara anpassad till den ansvariges betal
ningsförmåga uppfattas som någorlunda "rättvis". Härtill kommer att var
ken naturvårdsverkels eller koncessionsnämndens organisation är lämpad för
att handlägga det stora anlal småförseelser som — om respekten för lagstift
ningen skall upprällhällas — bör bli föremål för prövning.

I detla sammanhang vill koncessionsnämnden också beröra del förslag till
avgifter på s. k. övemlsläpp som framlagts av miljökostnadsuiredningen i
dess sluibetänkande (SOU 1978:43) "Miljökostnader". Enligl delta förslag
-------- bör avgift utgå i samtliga fall då överutsläpp konstaterats och avgif
ten skall vara känd i förväg, vilket åsladkommes genom all den fastställs i
samband med prövningen av verksamheien och efler hand revideras med
hänsyn lill penningvärdes- och andra kostnadsförändringar. — Förslaget är
enUgt koncessionsnämndens mening oacceptabelt. Del är bara en del av lill-

Prop. 1980/81:92 300

slåndsvillkoren som kan och bör formuleras i sådana termer alt de kan läggas lill grund för en taxa på övemlsläpp. I många fall går villkoren ut på ati vissa skyddsåtgärder e. d. skall genomföras ulan att deras effekt i förväg kan anges i form av maximala ulsläppsvärden. Också där del är möjligt all konstruera en taxa, skulle arbetet därmed innebära en mycket slor belastning på koncessionsnämndens i förhållande till arbetsuppgifterna begränsade kapacitet. Risken är uppenbar alt tyngdpunkten i prövningen blev förlagd liU frågorna om överutsläppsavgifternas slorlek. Med hänsyn till att avgifterna är avsedda alt utgå hell oberoende av om utsläppen subjektivt sett är ursäktliga eller ej, måste de maximalt tillåtna utsläppsvärdena inrymma betydande marginaler för "normala" driftstörningar, vilket kan befaras leda till en allmän höjning av den faktiska störningsnivån. Härtill kommer den enligt koncessionsnämndens mening myckel betydelsefulla konsekvensen all i förväg fastställda avgifter på övemlsläpp kommer alt uppfattas som ett godkännande från samhällets sida av att övemlsläpp sker, förutsatt att vederbörande förelagare är beredd att betala härför. En dylik "ransonering med plånboken" kan befaras få myckel olyckliga verkningar, när del gäller allmänhetens lilltro till de miljövårdande myndigheternas opartiskhet och oberoende av ekonomiska inlressen, och starkt nedsätta de vanliga människornas vilja alt för egen del

undvika onödiga utsläpp.---

Miljöskyddsavgifien bör------- reserveras för överträdelser av vinnings
typ och torde därför komma i fråga endasl i ett begränsat antal fall. Avgiften
bör drabba den fysiska eller juridiska person som utövar den ifrågavarande
verksamheien, eftersom det är utövaren som kan bereda sig vinning genom
all bryta mot ML:s bestämmelser eller gällande lillståndsvillkor. Avgiftens
slorlek bör så nära som möjligl molsvara vinningen, men givetvis blir del
ofta nödvändigl med skönsmässiga uppskattningar. De exempel på avgifts-
bestämning som lämnats i miljöskyddsulredningens specialmolivering
-------- synes kunna tjäna till ledning vid rättstillämpningen.

4.3.6 Stiftelsen induslrins vatten- och luftvårdsforskning: Avgifter
na motsätter sig stiftelsen emeUertid bestämt. De sanktioner som lagen med
ger och en förbällrad tillsyn bör enligt stiftelsens mening vara tillräckUga för
all komma till rätta med notoriska överträdelser-------- .

Med hänsyn lill de högsl varierande tillslåndsregler som föreligger, är del
ytlersl svårt annat än i vissa specifika fall att fastställa vad som är normalul-
släpp.-------

1 dag har i många, för att inle säga i de flesta, företag utbildats en praxis att konlakl las med tillsynsmyndigheten om någol sker som påverkar utsläppet negativt. Härigenom kan förelaget få råd och anvisningar och tillsynsmyndigheten vidtaga mått och steg med hänsyn till omständigheterna.

Liknande kontakter tas ofta med reningsverken då förelagen är anslutna lill sådana. Dessa kontakter är informella och kan tas av personal.

Prop. 1980/81:92 301

Om föreiagei kan belastas med en avgift är del troligt all rapporteringen läggs på ett annat plan i föreiagei och därmed försenas. En möjligast öppen kommunikation mellan förelagen och tillsynsmyndigheten är i hög grad önskvärd.

4.3.7 Kommerskollegium:--- Genomförbarheten i praktiken av en sådan ordning har kollegiet emellertid svårt alt bedöma, då de grunder på vilka avgifterna skulle baseras inle mera ingående konkretiserats i ulredningen. Åtskilliga svårigheier lorde möta. Även i sitt yltrande över MlKOs belänkande Miljökostnader där ocksä förslag om ett avgiftssystem framfördes fann kollegiet anledning framhålla alt olika prakliska konsekvenser inle föreföll tillräckligt belysta. Kollegiet vill ifrågasätta om inte ett beslut om ett sådanl syslem bör anslå tills i sammanhanget berörda myndigheier fått närmare studera och praktiskt utforma ett syslem mera i detalj för all möjliggöra en säkrare bedömning.

4.3.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen beskriver i speeialmotiveringen lill 46 § ett anlal tänkta fall där miljöskyddsavgifi skulle ulgå och anger ocksä hur stor avgiften kunde ha blivit i de olika fallen. Länsstyrelsen har inga väsentliga invändningar mol dessa beskrivningar, men anser alt ulredningen valt fall där del vore relalivl lätt all bedöma en skälig miljöskyddsavgifi. Bland ulredningens exempel återfinns sålunda inte den överträdelse som torde vara vanligast, nämligen otillåtna utsläpp från en anläggning med godkänd och funktionsduglig reningsanläggning. Dessa överträdelser beror ofta på bristande uppmärksamhet hos drift personalen, och medför vanligen inga nämnvärda ekonomiska fördelar för företaget. Alt då bestämma miljöskyddsavgiftens storlek med ledning av dessa ekonomiska fördelar vore inle rimligl; avgiften skulle bli så låg att hotet om den inte skulle verka avskräckande.

Avgiftens slorlek bör vidare på riågol säll relateras lill den miljöskada som överträdelsen orsakat. Otillåtna utsläpp av beständiga eller svärnedbrylbara föroreningar bör sålunda resultera i särskill höga avgifter och delta även om överträdelsen ej medfört ekonomiska fördelar för utsläpparen.

Länsstyrelsen menar vidare att utredningen borde ha berört de svåra bevisfrågor som kan uppkomma, särskill vad gäller utsläpp lill luft och utsläpp av komplicerade blandningar av organiska substanser.

Länsstyrelsen anser sig dock kunna förorda all beslut fallas om all ett sy
stem med miljöskyddsavgifter införs. De oklarheter som länsstyrelsen berört
----- bör dock dessförinnan övervägas yllerligare.

4.3.9------------------------------- Länsstyrelsen i Södermanlands län: vill dock understryka all

allvarliga brister fortfarande finns vad gäller kontroll- och mätutrustning, och all dessa brisler torde komma att finnas under åtskillig lid framåt.

Del bör vidare understrykas alt avgiftsgrundande faktorer måste vara av

Prop. 1980/81:92 302

otvetydig art. Underlålenhel att inge erforderlig ansökan/anmälan eller brott mol tidsbestämda villkor i tillstånd och besked kan här betraktas som försummelser av den arl, som bör avgiftsbeläggas. All avgiftsbelägga överutsläpp är däremot mycket svårt eftersom det i de flesta fall lorde komma alt saknas en hell invändningsfri ulsläppskonlroll. Det lorde erfordras alt re-ningssteg hell eller lill väsentliga delar kommil ur funktion, som medför sådan klarhet i överutsläppssilualioner, alt förfarandet med nalurvårdsverkels anmälan lill koncessionsnämnden leder lill alt miljöavgift döms ut. Del lek-, niska konsialerandel erfordras således som komplement till mätvärden från ulsläppskontrollen. Principen att innehavaren av miljöfarlig verksamhei själv ansvarar för drift- och ulsläppskonlroll kan medföra all en avgift för övemlsläpp frestar lill alt rapportera orikliga mätresultat.

Vad gäller brott mot lidsbundna villkor, uteblivna mälvärdesrapporier elc. bör ell enklare avgifisförfarande kunna införas där länsstyrelsen direki beslular om avgift enligl en förutbestämd taxa Oämför förseningsavgifter vid deklaration, felparkering, haslighetsöverlrädelser).

4-3.10 Länsstyrelsen i Östergötlands län: De nu föreslagna reglerna

för fastställande av miljöskyddsavgift är betydligt klarare än vad som tidiga
re föreslagils av miljökostnadsuiredningen. Länsstyrelsen vUl dock under
slryka all allvarliga brisler fortfarande finns — och av allt att döma kommer
att finnas under åtskilliga år framöver — bl. a. vad gäller kontroll- och mät
utrustning. ------

LänsslyreLsen anser det angelägel all ett avgiftssystem kan införas sä snart som möjligl. Det föreslagna systemet kan i och för sig vara lämpligt men bör snarasl preciseras.

4.3.11------------------------------------- Länsstyrelsen i Gotlands län: Miljöskyddsavgifien kan dock

förväntas medföra minskad benägenhet från industrins sida att vid pröv-ningstillfällel acceplera miljöskyddskrav l. o. m. sådana som redan är etablerade. Dessa krav har ju tillkommit under förhållanden som måsle betraktas som mera "toleranta". En sådan diskussion riskerar all förlänga prövningstiden och också ta i anspråk ökade resurser från samtliga inblandade parter — industrin samt prövnings- och tillsynsmyndigheterna.

Vissa svårigheier kan också uppkomma alt formulera kraven för verksamheten så precist all bedömningen av om överträdelse har sketl kan bli hell entydig. Kan delta inle åstadkommas följer en inte oväsentlig adminislraliv ärendehantering.

Länsstyrelsen vill för sin del förorda en yllerligare utveckling av frågeställningen och en exemplifiering av hur krav på olika miljöfarliga verksamheter skall formuleras innan definitiv slällning lages i denna del.

4.3.12------------------------------------------ Länsstyrelsen i Malmöhus län: Införandel av en miljö
skyddsavgifi ulgör ett lämpligl instrument för att avskräcka från överträdd-

Prop. 1980/81:92 303

ser av föreskrivna utsläppsvillkor.

4.3.13------------------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: Visserligen är föreslagna regler

för beslämmande av miljöskyddsavgifi väsentligen klarare än vad som tidigare föreslagils av miljökostnadsuiredningen (SOU 1978:43). Fortfarande föreligger dock påtagliga brisler i fråga om exempelvis basdala och kontroll- och mätutrustning. Frågan om införande av avgifter inom miljövårdsarbetet bör därför bli föremål för yllerligare utredning.

4.3.14--------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Ell avgiftssystem

för överutsläpp kan dock medföra nackdelar som noga bör övervägas innan
eti sädant system införs. Det bör också studeras vad avgiftssystemet kommer
att innebära t. ex. för en viss industribransch med många enheter och många
kända föroreningar.----

Det nuvarande päföljdssystemet måsle alltså förslärkas. Detla skulle, som ett alternafiv till avgiftssystemet, kunna lösas genom all ell strikt straffrättsligt ansvar införes för överträdelser utan nuvarande bevisbörda all överträdelsen har medfört skada.

4.3.15 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Erfarenheterna från de gångna årens
miljöskyddsarbete visar alt påföljden vid brott mol miljöskyddslagen måste
avsevärt skärpas. I Älvsborgs län har förekommit flera fall av allvarliga över-
utsläpp av miljöfarliga ämnen till naturmiljön. I samtliga fall rör det sig om
utsläpp som skett i slrid mol beslul som meddelats av koncessionsnämnden
för miljöskydd. 1 ingel fall har emellertid dessa utsläpp lell lill fällande dom.
Anledningen härtill har oftast varil alt åklagaren inle kunnal styrka all ut
släppet ifråga lett till skada. Del krävs nämligen alt åklagaren skall kunna vi
sa dels att det varit fråga om oaktsamhet, dels att allmän eller enskild rätt

kunnat kränkas.----- Delta visar klart all nuvarande påföljdsregler är

relativt verkningslösa. Reglerna i 45 § miljöskyddslagen kan givelvis ändras pä sådanl sätt all olägenhetsrekvisilet slopas. Det skulle då för fällande dom räcka med oaktsamhet och alt utsläpp sketl i strid med meddelade villkor.

Ell allernaliv till sisinämnda förslag utgör del avgiftssystem som föreslagits av miljöskyddsuiredningen. Avgiften skall kunna ullagas oavsett om utsläppet skett lill följd av oaktsamhet eller utsläppet lell till skada eller ej. Problemen med ett avgiftssystem är att allvariiga brister fortfarande finns ifråga om kontroU- och mätutrustningar. Många av de beslul som fattats under de år som miljöskyddslagen funnits är heller inle utformade på sådanl säu att eit avgiftssystem direkt kan knytas lill dessa. Det föreligger vidare oklarheter beträffande de olika myndigheternas roll i ell avgiftssystem. 1 nuvarande syslem ankommer det i första hand på polismyndighet och åklagare att säkra bevisning och driva ärendet inför allmän domstol. Avgiftsprövningen kommer emellertid alt ske med koncessionsnämnden som prövningsmyndighet i första instans samt med kammarrällerna och regeringsrätten som be-

Prop. 1980/81:92 304

svärsinslanser. Det skall ankomma pä naturvårdsverket alt hos nämnden väcka fråga om avgift. Med hänsyn lill att utredningen många gånger torde bli komplicerad bör möjlighet finnas för tillsynsmyndighet alt påkalla polismyndighets medverkan i utredningsarbetet.

I Ukhet med utredningen anser länsstyrelsen att avgift inle skall lagas ul om
en överträdelse är tveksam och att systemet endasl skall lillämpas på de klara
fallen.--------

4.3.16 Länsstyrelsen i Värmlands län: Ell administrativt avgiftssystem kan räll använt leda till belydande förbättringar av respekten för ML. Avgifter skall enligl utredningen påföras vid

1) överträdelse av förbud

2) underlåtenhet att iakttaga förprövningsplikl

3) åsidosättande av villkor eller föreskrifl.

Överträdelsen behöver enligt förslagel inte vara uppsåtlig eUer ha sketl av oaktsamhet för all avgift skall utgå. Länsstyrelsen anser det vara en fördel alt utredningen — i motsats lill miljökostnadsuiredningen — inle föreslår alt avgift skall påföras automatiskt ulan försl efter prövning av omsländighelerna i del enskilda fallet. Länsstyrelsen välkomnar förslaget och tror att tillämpningen vad gäller 1 och 2 relativt snart skall kunna få fastare former. Vad gäller punkl 3 lorde dock tillämpningen vålla problem.

Belydande svårigheter kan här förutses när det gäller all tillräckligt invändningsfritt fastställa t. ex. omfallningen av ell överskridande. Länsstyrelsen anser alt man av rättssäkerhetsskäl måsle slälla högre krav på underlaget för avgiftsberäkning än vad utredningen antyder. Länsstyrelsen anser det emellertid samlidigl vara mycket angelägel alt man undviker att skapa ett system där fastställandet av villkor och ulformningen av kontrollen, på bekostnad av andra angelägna syften, alltför hårt styrs av kraven på rättvisa påföljder.

Länsstyrelsen anser införandel av miljöskyddsavgifier vara ett mycket angeläget komplemenl lill nuvarande påföljdssystém. Länsstyrelsen anser dock alt varken miljökostnadsuiredningen eller denna utredning anvisat helt godtagbara vägar för införande av avgifter för åsidosättande av villkor eller föreskrifter. Problemen inom della område måsle utredas ytterligare.

Länsstyrelsen vill slutligen i delta sammanhang anföra en viss tveksamhet beträffande ulredningens ofta återkommande betoning av ekonomiska motiv, när del gäller överskridande av en gräns för högsta tillåtna utsläpp. Det kan visserligen finnas ett visst fog för alt betrakta driftstörningar och olyckshändelser, som leder till överskridande av villkor, som ekonomiskl betingade om man förulsälter all de kunnal undvikas genom t. ex. buffertsystem, bättre drifiinslruktioner eller bättre underhåll. Det ter sig dock inte realistiskt att generellt beteckna dessa typer av överskridanden som orsakade av medvetna ekonomiska överväganden i avsikt all erhålla en vinning på miljöns bekoslnad. Många exempel kan anföras på alt överskridanden i stället kan medföra

Prop. 1980/81:92 305

betydande kostnader för utövaren t. ex. i form av återställningsåtgärder.

4.3.17--------------------------------- Helsingborgs kommun: Del ifrågasattes emellertid om de

mäitekniska förutsättningarna är eller inom rimlig tid kommer alt vara så ut
vecklade alt möjlighel föreligger all uppnå sådana mätresultat all man vid
rättslig prövning kan infria de krav på exakthet som då ställs. Även andra
omständigheier i samband med övemlsläpp kan bidraga till all försvåra den
bedömning och utvärdering som skall läggas till grund för uttag av miljö
skyddsavgifi. Gränsvärden i belydligl slörre utsträckning än vad som f. n.
finns alt tillgå är en viklig förulsätlning. Del ryms emellertid så mycket posi
tivt i förslaget till miljöskyddsavgift all del finns anledning hoppas alt de svå
righeter som påtalats skall kunna lösas. Naturvårdsverkels delvis ändrade
uppgifler med bl. a. fastställande av riktlinjer och gränsvärden i tillsynsarbe
tet lorde kunna underlätta utdömandet av miljöskyddsavgift.

4.3.18 Hässleholms kommun:---- Förslaget alt påföra en miljöskydds-avgift är inlressanl och välmotiverat. En förulsällning är dock att mättekniken är så utvecklad all kraven på exakthet vid en rättslig prövning kan infrias. Dessulom bör gränsvärden i myckel slörre omfattning än vad som nu är fallet finnas att tillgå. Förslaget om miljöskyddsavgift är dock så positivt att del finns anledning all hoppas all påtalade problem kan lösas.

4.3.19 Norrköpings kommun:----- anser alt del föreslagna påföljdssysiemei inte är helt genomarbetat. Förslagel med miljöskyddsavgifier ger upphov lill vissa svårigheier och borde bällre ha utretts och konkretiserats. Sannolikt måste beslämmelserna komplelteras för all kunna tiUämpas på ett effektivt sätt.

4.3.20 Slockholms kommun:------ De praktiska problemen med en sådan avgift anser kommunen dock ännu inle vara lösta. Del krävs en utredning om ell avgiftssystem är möjligt att införa med lanke på tillgänglig mätteknik, utformningen av villkor för prövade verksamheter och uppläggningen av tillsynen.

4.3.21 Svenska naturskyddsföreningen:- Utredningens förslag all

avgiften skall utdömas av koncessionsnämnden efler ansökan av naturvårdsverket är dock mera tveksamt. Bättre vore om en avgiftsnorm kunde fastställas redan i samband med förprövningen och avgiften sedan automatiskt kunde påföras av tillsynsmyndigheten med möjlighet att i förekommande fall få frågan om nedsällning prövad i efterhand. Frågan hur avgiften skall beräknas när ell fasl ämne, en vätska eller en gas successivt lagras upp i behållare eller liknande och sedan vid ell tillfälle släpps ut i slor mängd måsle också klarläggas. Vidare måste det klarl slås fast att nedsättning av avgiftsbeloppets storlek inte skall användas annat än i speciella undantagsfall och att avgifts-20 Riksdagen 1980/8/. I saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 306

beloppet inle endast kan ulan skall höjas om förelagarens vinning med överträdelsen är slörre än den normala avgiften. Den särskilda omröstningsregel beträffande miljöskyddsavgifi som föreslås i 15 § synes inle motiverad och bör utgå. Vidare anser föreningen all avgift bör kunna påföras ända upp till 10 är efler del all överträdelsen begicks.

4.3.22----------- Sveriges industriförbund med instämmande av Slockholms handels
kammare: ------ menar vidare, alt de tekniska förutsällningarna alt med

någon säkerhet bestämma när ett övemlsläpp bör avgiftsbeläggas ofta är ytlersl små. Här kan förhållandena vara olika för olika anläggningar. Den rättsliga osäkerheten blir således en av de mest stötande konsekvenserna av ulredningens förslag. Härtill kommer, all tillstånden långl ifrån alllid innefattar ell givet "avgiftsunderlag". Ett överutsläpp kan f. ö. bli ylterst svårt alt definiera även om ett avgiftsunderlag kan konstrueras fram. Besluten kan vara grundade på ell anlagande om funktion av vissa anordningar. Denna funktion kan, när väl ell nytt system körs igång, visa sig ej svara mol uppställda specifikationer och krav. Tillstånden kan också baseras på månadsmedelvärden, årsmedeltal eller konjunkturvarialioner. Del blir följaktligen enligl förbundels bedömning svårt för naturvårdsverket alt föra lalan om övemlsläpp inför koncessionsnämnden. All denna lyp av processer därtiU undandrar kapacitet — personell och ekonomisk — från det praktiska miljövårdsarbetet är höjt över allt tvivel. Avgiflsidén måsle därför avvisas i alla avseenden.

I slällel bör händelser av berörl slag — som praxis redan är — bli rapporterade lill tillsynsmyndigheten. Företaget försöker i samråd med denna vidtaga åtgärder för att få ner utsläppen samlidigl som myndigheten vidtar de mått och steg som omständigheterna moliverar.

På samma sätt bör incidenter med oavsiktliga utsläpp behandlas. Driftstörning måsie med självklarhet belraklas som en ursäktlig avvikelse vilket ej bör leda lill någon form av sanktion.

Förbundel kan ej heller finna det nödvändigt alt miljöskyddsavgift ulgår
enligl 45 § första och andra siyckena.-

4.3.23---------------------------------------------- Riksförbundet för allmän hälsovård: Det kan emellertid, en
ligt förbundels uppfallning, ifrågasällas om de mäitekniska förulsällningar
na är eller inom rimlig lid kommer alt vara så utvecklade alt möjlighet före
ligger att uppnå sådana mätresultat att man vid rättslig prövning kan infria
de krav på exakthet som då ställs. Även andra omständigheier i samband
med överutsläpp kan bidraga lill all försvåra den bedömning och utvärdering
som skall läggas lill grund för uttag av miljöskyddsavgifi. Tillgång lill gräns
värden i betydligt slörre ulslräckning än vad som f. n. finns är en annan vik
lig förutsättning. Det ryms emellertid så myckel positivt i förslagel lill miljö
skyddsavgifi all del finns anledning hoppas alt de svårigheter som anförts
skall kunna lösas. Naturvårdsverkets föreslagna delvis ändrade uppgifter

Prop. 1980/81:92 307

med bl. a. fastställande av riktUnjer och gränsvärden i tillsynsarbetet torde kunna skapa förutsättningar för tillgång lill underlag vid krav på miljöskyddsavgift.

4.3.24 Överåklagaren i Stockholm:- Miljöskyddsavgiften kan emellertid kritiseras i flera hänseenden. Så bör det t. ex. vara svårt att bestämma ett överutsläpps storlek, eftersom — vilkel ulredningen själv anser — mätmetoderna ännu ej är tillräckligl utvecklade och exakla. Det torde likaledes vara svårt alt avgöra hur länge ett överutsläpp pågått. Vidare förhåller det sig så att många av koncessionsnämndens hillills meddelade lillslånd ej innehåller kvanlitetsuppgifter ulan uppgifter om reningsprocesser eller andra villkor, vilka bör vara svåra alt lägga lill grund för en rättvis miljöskyddsavgifi. Till della kommer att avgiften per dygn skall kunna uppgå till ell så högt belopp som två gånger basbeloppel eller f. n. 26 200 kr. Om företagets vinning av att åsidosätta miljöskyddslagens bestämmelser varil större, kan miljöskyddsavgifien dessutom bestämmas till del högre belopp som vinningen ulgör. Med hänsyn till bl. a. dessa synpunkter anser jag att del finns så många osäkerhetsfaktorer förenade med bestämmande av avgiftens slorlek alt riskerna för felaktiga beslut får anses vara alllför slora. Enligl min mening bör därför frågan om införande av en miljöskyddsavgifi utredas yllerligare.

4.3.25 Länsåklagarmyndigheten i Älvsborgs län: De nämnda typerna av avgifter är avsedda alt användas i relativi okomplicerade situationer. Den föreslagna miljöskyddsavgiften (som väl borde kallas miljöskadeavgifl) är tänkt all användas för även invecklade fall där det oftast kan vara stridigt mellan naturvårdsverket och utövare av verksamheten om överträdelse sketl och än mer om de närmare omständigheterna och omfattningen av övemlsläpp.

----- Avkriminalisering av överträdelser som faller under förslagets

45 § första stycket medför alt dessa icke kommer att utredas av polis och
åklagare. Därför måsle naturvårdsverket tillföras utredningsresurser som er
fordras för beredande av lalan inför koncessionsnämnden.

------- Avgifterna kan i vissa fall gälla betydande belopp. Delta kan gö
ra del nödvändigt för utövaren av verksamheten all lägga ned slora koslna
der för att söka hävda alt överträdelse ej förekommit eller i vart fall hafl
långl mer begränsad omfattning än vad molparlen naturvårdsverket gör gäl
lande i sin ansökan lill koncessionsnämnden enligl 46 § fjärde styckei. Om
utövaren skulle få gehör för sin uppfattning av koncessionsnämnden synes
han ej kunna få sina utredningskoslnader och koslnader för förande av lalan
ersatta. Detla kan leda lill alt utövaren gör en avvägning och avslår från alt
föra sin lalan, som han anser berättigad, eftersom han räknar med att det blir
billigare att betala avgiften. Det är icke försvarbart ur rättssäkerhetssyn
punkt att han tvingas all foga sig på delta säll av den anledningen att bevis
bördan fakliskl skjutits över på honom genom att kravet på oakrsamhet och

Prop. 1980/81:92 308

uppsåt borttagits och ersatts med strikt ansvar.

-------- Lämpligheten av att koncessionsnämnden anförtros uppgiften att

pröva fråga om miljöskyddsavgifi har inte närmare utretts och ej heller vilken belastning och vilka koslnader detla skulle draga med sig för nämnden.

---------- Vad blir konsekvenserna för de fall som avses i 45 § andra slyc
kel, som gäller de mest graverande fallen. Tydligen avser utredningen att
brottmål mot ansvarig gärningsman skall löpa parallellt med en avgiftspro
cess i koncessionsnämnd-kammarrätl-regeringsräll mol samma gärningsman
eller mol annan fysisk eller juridisk person för samma överträdelse. Ulred
ningen anser alt koncessionsnämnden eller domstol för alt hindra "dubbel
bestraffning" bör kunna lindra påföljd--- . Men vem skall vänta på

vem.-------- 1 sådanl fall blir det naturligt alt den allmänna domstolen

kommer alt avvakta med att avgöra brottmålet lill dess lagakraftvunnet be
slul föreligger i den administrativa processen, dels för all kunna la hänsyn till
ålagd avgift, dels — och viktigare — för att kunna väga in de sakkunniga in
stansernas prövning vid avgörandet av brottmålet. Domstolen vill ej gärna
komma i den situationen att fällande dom ges i brottmålet och "friande" ul
slag ges i del administrativa målel. Risken blir att läget blir delsamma som i
förhållandel skatlemål-skatlebroltmål med mycket lång fördröjning innan
slullig dom föreligger.-----

-------- Införande av avgiftssystem för miljökränkning bör sältas in i sitl

sammanhang med den tveksamma frågan om företagsböler.

---------- Ulredningen ullalar att den vill nå ökad effektivitet vid bekäm
pande av miljökränkningar ulan att göra avkall pä rättssäkerheten. Del är
tveksamt om förslaget kan främja varken det ena eller det andra.

4.3.26 Mo och Domsjö AB: Då del gäller uppenbara överträdelser av lyp
Teckomatorp, är strängare straffen naturlig påföljd. Däremol kan man släl
la sig frågande lill hur ell avgiftssystem skall kunna tiUämpas vid tillfälliga
störningar i löpande produktion med gällande lillslånd och med den mättek
nik som finns tillgänglig i dag. Många tillstånd är givna som månads- eller
årsulsläpp. Hur skall man i sådana fall konslalera och värdera tillfälliga höga
utsläpp.-------

Om en fabrik har problem med att klara ett tiUstånd på grund av t. ex. ett maskinhaveri, kan man i dag rådgöra med länsstyrelsen eller naturvårdsverket för att komma överens om vilka åtgärder som skall vidtagas. Skulle ett avgiftssystem införas kommer den myndighet man rådgör med att vara tvungen all rapportera vidare lill koncessionsnämnden. Ett avgiftssystem skulle därför kunna försämra de öppna och goda kontakter som vi i dag har.

Problemet all exakt mäta "överutslåpp" och svårigheten all jämföra en anläggning med en annan, gör alt vi vill tillbakavisa tankarna på alt införa en miljöskyddsavgifi.

Prop. 1980/81:92 309

4.4 Straff i miljöskyddslagen

Remissinstanserna delar i allmänhet miljöskyddsutredningens uppfattning att straffbestämmelserna i miljöskyddslagen måste skärpas. Den krilik som riktas mol förslaget rör i huvudsak enskildheter.

Se 45 § ML i ulredningens lagförslag.

4.4.1 Justitiekanslern: Mol bakgrund av vad ulredningen anför om all domstolarna har en benägenhet all döma mill i mål om broll mol miljöskyddslagen och om att annan påföljd mot del föreslagna brollel än fängelse skulle vara stötande framstår del som någol förvånande all ulredningen vill behålla böter i straffskalan. Är i ell enskilt fall omsländighelerna sådana alt fängelse ej bör komma i fråga, finns möjligheten all döma till villkorlig dom och böter.

4.4.2 Svea hovrätt: Utredningen ullalar all åklagaren bör väcka åtal för broll mol miljöskyddslagen endasl då han har anledning all räkna med alt domslolen kommer att döma lill fängelse. Enligt utredningens förslag skall böter ändock ingå i straffskalan. Utredningen anför härvid att under domslolsförfarandet gärningen någon gång kan framstå i en för gärningsmannen fördelaktigare dager eller kan belräffande gärningen framkomma nya mildrande omständigheter. Emellerfid torde väl domstolen vid sådanl förhållande finna all "betydande kränkning av miljöskyddsintresse" ej förelegat och ogilla åtalet. Med hänsyn lill att endasl flagranta överträdelser skall bli föremål för allmänt åtal kan del ifrågasättas om inte endast fängelse bör kunna följa för brott mol 45 § andra slyckel miljöskyddslagen. Om del ändock skulle befinnas vara lämpligl all böter ingår i straffskalan för sådant broll bör straffbestämmelsen omformuleras så att det framgår alt fängelse skall vara normal-slraffet.

4.4.3 Rikspolisstyrelsen:----- tillstyrker vidare den föreslagna höjningen

av påföljden för broll mol miljöskyddslagen lill fängelse i högst två år.

4.4.4 Brottsförebyggande rådel: BRÅ lillslyrker förslagel lill höjning av
straffmaximum lill tvä år i beslämmelsen i 45 § ML.

-------- För mindre allvarliga angrepp mol miljön i form av överträdelser

av föreskrifler, förbud eller villkor, som salts upp lill skydd för miljön, bör del finnas kvar straffbestämmelser i ML. Ohörsamhet mol myndigheier och föreskrifter bör betraktas som .straffvärt när del gäller ell så viktigt område som miljöskyddet. Eventuellt kan dessa straffbestämmelser komplelleras

med administrativa sanktioner.-- De lindrigaste överträdelserna kan

undanlas från slraff genom en regel om all ansvar ej skaU utdömas för ringa broll.

BRÅ ställer sig------ positivt lill en fortsatt utredning av frågan om av-

Prop. 1980/81:92 310

gifter som ett komplemenl lill straffbestämmelserna.

En ändring bör även göras i lydelsen av slraftbeslämmelserna i ML. Överträdelser av förbud, villkor eller föreskrifler som meddelats till skydd för miljön är enligt BRÅ straffvärda även om gärningarna inle var för sig kan sägas innebära risk för skador i miljön eller hota några miljöskyddsinlressen. Överträdelsernas sammanlagda effekl kan bli förödande för miljön. Del är därför viktigt all den miljöfarliga verksamheien bedrivs inom de ramar som myndigheterna ställer upp. För all straffbestämmelserna skall få den effeklen bör krav inle slällas på all gärningen — som f. n. är fallet — kan kränka allmän eller enskild räll eller — som föreslås — kunna innebära betydande kränkning av miljöskyddsintresse. Del är oklart vad dessa rekvisit egenlligen innebär. Som utredningen påpekar har denna oklarhet säkerligen inneburit all tillsynsmyndigheten dragit sig för att anmäla överträdelser till åtal. Även för utövare av miljöfarlig verksamhet bör del framstå som osäkert vilka överträdelser som är kriminella. En straffbestämmelse ulan dessa rekvisit bör enligl BRÅ medföra all gränsen framstår som klarare mellan straffbara och tillåtna handlingar på miljöskyddsområdet. Däremot finns del anledning all som ulredningen föreslår höja slraffmaximum i beslämmelsen i 45 § ML lill två år.

4.4.5 Statens nalurvårdsverk:-- delar utredningens uppfallning alt

straffet för fysisk person bör bibehållas för fall av uppsåtliga eller grovt oaktsamma överträdelser, där del skulle vara stötande för del allmänna rälismed-velandel om inle påföljden bestämdes till fängelse. Det är därför riktigt all skärpa straffet. Böter eller fängelse högsl två år, som utredningen föreslår, indikerar dock inte alt denna påföljd är tänkt för de grövsta överträdelserna. För delta krävs i vart fall att bötespåföljden utmönstras ur straffskalan.

4.4.6 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Beträffande straffbestämmelserna anser koncessionsnämnden all nuvarande stadganden i 45 § ML bör ändras i två hänseenden. Dels bör kravet på bevisning om all allmän eller enskild rätt kunnal kränkas genom överträdelsen borttagas; della rekvisit innebär stora bevisningssvårigheler för åklagaren och lorde ha bidragit till all åklagare och även domstolar alltför ofta handlat enligl maximen "hellre fria än fälla". Dels bör slraffmaximum höjas från ell till två års fängelse, så alt preskriptionstiden förlängs lill fem år och möjlighet ges lill verkligt kännbara slraff för grova överträdelser som ingår i en systematisk brottslighet av vinningslyp. — Anledning saknas all ändra nuvarande subjektiva rekvisit i 45 § ML, "uppsåtligen eUer av oaktsamhet". Koncessionsnämnden vill framhålla all oaktsamheten vid miljöskyddsförseelser ofta kan beslå i bristfälliga instruktioner och otillräcklig övervakning.

4.4.7 Miljöskadeulredningen: Belräffande straffpåföljd för brott mol miljöskyddslagen framhålls i belänkandel att lagstridig handling eller underlåten-

Prop. 1980/81:92 311

hel bör åtalas bara när åklagaren har skäl all räkna med ell fängelsestraff; all
påföljden böter medtagits synes bero på all gärningen efler åtalet kan kom
ma all le sig mindre allvarlig än försl antogs . Emellertid verkar del

moliveral all åtal väckes också när på grund av den skyldiges speciella personliga förhållanden del finns skäl all vänta att domslolen trots alll dömer lill skyddslillsyn eller villkorlig dom i förening med böter. Man kan sällan med säkerhel ulgå från all frihetsberövande alltid följer på vissl brott, även om hänsyn till allmän laglydnad kan lala för della (jfr bl. a. NJA 1976 s. 334, NJA 1977 s. 535). När överträdelsen är av den allvarliga nalur som anges i 45 § andra stycket lagförslaget bör den under alla omständigheier komma under domstols bedömande — inle minsl för all man skall inskärpa rättsordningens stränga syn just på miljöbrott, även innan de önskvärda ändringarna i 13 kap. brottsbalken kommit till stånd. Härvid bör man också beakta den fördel det kan innebära för en skadelidande att i samband med åtal föra talan om skadestånd för en miljöskada, evenluelll genom åklagaren. — Om den föreslagna straffbestämmelsen kan f. ö. anmärkas, alt med kommitténs inställning del vore naturligl all i lagtexten markera att fängelse skall vara normalstraffet och böter endast ådömas i ringa fall.

4.4.8 Länsstyrelsen i Jönköpings län:- 1 preventivt syfte föreligger

även skäl all skärpa nu gällande fängelsepåföljd. Länsstyrelsen finner en skärpning åtminstone i enlighel med ulredningens förslag vara påkallad.

4.4.9 Länsstyrelsen i Gotlands län: Beträffande straffräusliga påföljder och
där föreslagna skärpningar finns i princip ingel att erinra. Med de förbätt
ringar i tillsynen av ML:s efterlevnad som bör åstadkommas uppfattas också
föreslagen preskriptionstid som rimlig. Om tillsynen är så bristfällig all broll
mot ML inle upptäcks inom fem år måste den betecknas som misslyckad.

4.4.10------------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: Om ett avgiftssystem införes

bör denna ändring inte kombineras med en avkriminalisering av föreslaget omfång. Med den utformning som straffbestämmelserna fått i utredningens förslag kommer endast de mycket grova överträdelserna att bli straffsanktionerade medan flertalet av de överträdelser som nu är belagda med straff inle skulle träffas av straffrältslig påföljd. Enligt länsstyrelsens mening rimmar detta illa med den skärpta syn på miljöbrottslighel som samhällel numera intar. 1 den mån straffpåföljder för andra än bagatellartade miljöbrott ersätts med en avgift kan della inle utan fog komma att uppfattas som ell påföljds-system, som medger all överträdaren köper sig fri från påföljd. Länsstyrelsen anser därför all straffbestämmelserna ej bör vara så snävt avgränsade som föreslagils av ulredningen.

4.4.11--------------------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Eftersom avgiftssystemet en-

Prop. 1980/81:92 312

dast kan tillämpas i begränsad ulslräckning ifrågasätter länsstyrelsen om inte
straffet för brott mol förbud, villkor eller föreskrifter bör bibehållas i varje
fall i samma omfallning som i dag.---

4.4.12------------------------------------------ Länsstyrelsen i Kopparbergs län: som anser den föreslagna

påföljdsskärpningen angelägen får dock ifrågasätta om inle ålalspreskrip-
tionsfiden borde förlängts fiU att gäUa i tio år.

4.4.13 Gislaveds kommun: Ulredningen föreslår vidare alt maximistraffet
för miljöbrott höjs lill fängelse i två år saml att preskriptionstiden utökas
från två lill fem år. Gislaveds kommun tillstyrker ulredningens förslag.

4.4.14 Lycksele kommun: Belräffande de straffrättsliga påföljderna synes såväl skärpningen av den maximala fängelsestraffliden tiU två år som den utökade preskriptionstiden till fem år nödvändig. Del torde t. o. m. kunna ifrågasällas om icke grov oaktsamhet skulle kräva ytterligare skärpning riktad mol fysisk person. Tidigare nämnd avgiftssanktion kommer ju troligen alt i slörre utsträckning drabba juridiska personer.

4.4.15 Skellefteå kommun: Beträffande de straffrättsliga påföljderna synes skärpningen av både längden på maximala fängelsestraffliden lill två år och den utökade preskriptionstiden lill fem år vara vikfiga, då avgiflssanktionen troligen kommer all i stor utsträckning drabba juridiska personer. Därför bör man vid grovt oaktsamma överträdelser av miljöskyddslagen ha möjlighet all döma fysisk person.

4.4.16-------------------------------- Stockholms kommun: tillstyrker ulredningens förslag om

skärpning av de straffräusliga sanktionerna, som innebär all fängelsestraffet
ökas lill högsl två år.-----

4.4.17---------------------------- Vännäs kommun: Ett förlängt slraffmaximum till två år

kombinerat med förlängd ålalspreskriptionstid till fem år torde dessutom på ell bättre sätt än i dag motverka de överträdelser av ML som f. n. förekommer.

4.4.18----------------------------------- Sveriges industriförbund: har ingen anledning alt ursäkta

överträdelser av det slag som åsyftas i andra slyckel och har därför intet all erinra mot den föreslagna straffskärpningen.

4.4.19 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum:

---------- menar all fängelsestraff kanske inle har någon slörre avskräc
kande effekt när del gäller yrkesbrottslingar som dynamilarder, knarklanga
re och liknande. Vi hyser dock uppfattningen att hårda fängelsestraff när det

Prop. 1980/81:92 313

gäller avancerade miljöbrott av lypen BT Kemi skulle ha en klarl avskräckan
de effekt på ansvariga företagschefer på grund av deras sociala slällning i
samhället.------

Vi hävdar att hårda fängelsestraff vid svåra miljöbrott dessutom är motiverade av att sådana broll är en avancerad och synnerligen osmaklig form av ekonomisk brotlslighel; offren saknar ofta helt möjlighel alt värna sig mol sådana brott.

---------- Vi kan inte acceplera utredningens förslag alt höja maximistraf
fet vid miljöbrott från sex månaders fängelse lill två års fängelse. Vi menar
istället all livslids fängelse skall utdömas vid svåra miljöbrotl.

4.4.20 Överåklagaren i Stockholm: Brott mot miljöskyddslagsliftningen har visat sig kunna vara av mycket aUvarlig karaktär. Svårigheterna att upptäcka och beivra dessa broll har också varil slora. På grund härav ser jag positivt på den föreslagna slraffskärpningen, vilken ju också medför en förlängning av ålalspreskriptionstiden.

4.4.21 Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län:------- Det svårbestämda

rekvisitet "så att allmän eller enskild rätt kan kränkas" bör kunna utgå. Överträdelser av villkor för undvikande av förgiftningar av jord, vatten eller luft bör i och för sig vara lillräckligl allvarligl och straffas utan annat rekvisit än att uppsåtligt eller oaktsamt åsidosättande av sådan regel sker. Miljöskyddslagens bestämmelser innefattar — i synnerhet i sin nuvarande lydelse — överträdelser, som icke enbart har karaktären av ordningsförseelser. Strafftiden för normalbrotlel bör vara böter eller fängelse i högst två år. För grovt brott bör fängelse — liksom för allvarligare förmögenhetsbrotl — kunna sältas tiU sex år med angivande av de kvalifikaiionsgrunder i tillämpliga delar som gäller vid dessa brott. T. ex. att brottet varit av särskilt farlig art genom att det medfört stor fara eller orsakat slor skada eller inneburit avsevärd ekonomisk vinning. Härmed följer automatiskt alt preskriptionstiden för dessa brott blir fio år.

---------- 1 stället synes del vara uppenbari att den fastslagna straffskärp
ningen tillkommit med enda syfte att förlänga preskriptionstiden, som med
rätta ansetls alllför kort. Om delta skall anses utgöra moliv nog för alt höja
strafflalituden skall del klart anges och icke iklädas missvisande lagregler om
höga straff. För egen del tror jag, när del gäller grova överträdelser av mil
jöbrott, alt fängelsepåföljd bör vara ell oundvikligt medel i preventiv syn
punkt att avhålla kallt beräknande presumtiva brottslingar från att begå så
dana brott. Vi måste därför inse all en sådan effekl icke kan ersättas med
aldrig så höga administrativa avgifter. Vinningsaspeklerna av alt underlåta
åigärder eller bryta mot villkor i industriella sammanhang kan vara avsevär
da. 1 regel har vi inle heller här att göra med de invändningar som eljesl i den
allmänna debatten brukar anföras mot fängelsestraff, såsom att det använ
des mol socialt utslagna människor belräffande vilka en frihetsberövande på-

Prop. 1980/81:92 314

följd har föga preventiv verkan och för vilka frihetsstraff lätt blir en ytterligare fixering i kriminalitet i stället för ell återhållande och ett förbättrande korrektiv för framtiden. De lagbrytare vi här har all göra med är i regel socialt väletablerade personer, som kanske när del gäller all chansa på del här omrädel är beredda alt spela med höga ekonomiska riskmöjligheler men knappasl med risken alt få ett frihetsstraff. Ell sådanl slraff bör ur allmänpreventiv synpunkl le sig minsl lika näraliggande som vid t. ex. skallebedrägeri och rattfylleri.

4.4.22---------------------------------------------------- Länsåklagarmyndigheten i Älvsborgs län: Bevissvårigheler

vid överträdelse av villkor eller föreskrifl föreligger i dag beträffande rekvisi
tet risk för kränkning av allmän eller enskild rält. Oklarhet och skilda upp
fattningar råder om vad rekvisitet innebär, objektivt sell.

En grundläggande förutsättning för att miljöskyddslagens ansvarsbestämmelser skall fungera bällre är att man slopar rekvisitet risk för kränkning av allmän eller enskild rält. Redan ett uppsåtligt eller oaktsamt överträdande av viUkor eller föreskrift i beslut enligt ML borde medföra straffansvar. Denna lösning ler sig naturlig med hänsyn lill de noggranna avvägningar koncessionsnämnden och länsstyrelsen föruisältes göra vid meddelande av villkor eller föreskrifl. Oftast lorde också redan i villkorel eller föreskriften föreligga en så all säga av samhällel deklarerad skaderisk. Genom slopandet av rekvisitet får koncessionsnämndens och länsslyrelsernas villkor och föreskrifler en hell annan lyngd än som är fallet för närvarande. Förslaget torde också medföra att utövarna av miljöfarlig verksamhei blir mer medvetna om vikten alt hålla sig inom de ulsläppsgränser som uppställts.

---------- Vid ett bibehållande av nuvarande sankfionssystem för miljö
brott borde della med hänsyn lill allmänpreventiva synpunkter ändras så att
man vid överträdelser av villkor eller föreskrifl uppdelar överträdelserna i två
svårighetsgrader, normalfall och grova fall. För normalfallen bör stadgas bö
ter eller fängelse i ett år medan för de grova fallen endasl bör stadgas fängelse
med ett straff maximum högre än vad som föreslagils av ulredningen, 45 §
ML. Del bör i ringa fall vara möjligt beslula all åtal ej skall ske.

4.4.23 Länsåklagarmyndigheten i Gävleborgs län: Det finns enligt min mening inle orsak all nämnvärt inskränka kriminaliseringen av miljöbrotl. Jag har den uppfattningen all miljöbrotten med skallebrollslagslift-ningen som förebild borde uppdelas i tre grader; grovt broll, ordinärt brott och ringa broll. Gärningens omfattning och farlighet för miljön samt vinningen av gärning bör främsi vara omsländigheter som styr brottet till någon av de tre graderna. Påföljderna kan lämpUgen bli desamma som för molsvarande brott i skatiebrotlslagen.

4.4.24 Boliden Metall AB: Vid uppsåtligt utsläpp eller utsläpp som skett på grund av grov oaktsamhet bör givetvis straffsanktion kunna lillämpas och vi

Prop. 1980/81:92 315

motsätter oss ej den skärpning som här förordas.

4.5 Ätalspreskriptionstiden i miljöskyddslagen

Belräffande ålalspreskriptionstiden anser ell slorl antal remissinslanser alt miljöskyddsulredningens förslag om en förlängning till fem år inte är tillräcklig, utan förordar lio år i samband med vissa broll mot miljöskyddslagen.

4.5.1--------------------------- Rikspolisstyrelsen: Från olika håll har framförts synpunkter

på att straffet för här avsedda broll lorde böra sättas ännu högre med lanke på preskriptionsreglerna. Enligt slyrelsens uppfattning kan ett sådant resonemang inle vara rikligl. Det slraff som bör följa på ett broll skall besiämmas med hänsyn till hur samhällel uppfattar brottet. Preskriptionsreglerna är en följd av brottets svårighetsgrad. Det får inle bli så all preskriptionsreglerna bestämmer påföljden. Är det fel på preskriptionsreglerna bör dessa ändras.

4.5.2-------------------------------- Statens naturvärdsverk: Då del gäller miljöbroll kan det dröja

lång tid innan effekterna av brottet uppträder. Detta innebär i sin lur alt
brottet kan hinna bli preskriberat innan det upptäcks, om preskriptionstiden
är för kort. Preskriptionstiden är i dag 2 år, men kommer alt förlängas lill 5
år om ulredningens förslag om slraffskärpning går igenom. Enligl natur
vårdsverkets uppfallning är även en 5-årig preskriptionstid väl kort. Förutom
att del kan dröja lång lid innan brottet upptäcks är miljöbrott typiskt sett
svårare alt utreda än andra broll. Naturvårdsverket delar därför re
servanternas uppfattning, att preskriptionstiden bör besiämmas lill 10 år.
Detta kan lämpligen ske genom att en särskild preskriptionsregel av den lyp
man har i skattebroltslagen införes.

4.5.3 Länsstyrelsen i Södermanlands län:- I övrigl anser länsstyrelsen att starka skäl talar för att preskriptionstiden för miljöbrott förlängs från föreslagna fem år lill lio år.

4.5.4 Länsstyrelsen i Östergötlands län: anser att preskriptionstiden

bör förlängas till lio år i slällel för föreslagna fem. Huvudskälet är alt del ofta lar lång tid innan effeklerna av brott mot miljöskyddslagen blir märkbara.

4.5.5------------------------------------------ Länsstyrelsen i Jönköpings län: Genom en sådan skärpning

skulle en längre preskriptionstid erhållas och därmed oekså möjlighelen lill noggrannare utredningar vinnas. Frågan är dock om ens den förlängda tiden av fem år är tillräcklig och länsstyrelsen vill förorda ytterligare överväganden om möjlighelerna att förlänga den.

Prop. 1980/81:92 316

4.5.6---------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: De ärenden som i första hand

är av iniresse i delta sammanhang är de där villkor meddelade i miljöskyddsbeslut överskrides. Normall regleras genom dessa villkor hur myckel av olika ämnen som får släppas ul med rökgaser eller med avloppsvattnet. En överträdelse av ett dylikt viUkor kommer normall till tillsynsmyndighetens kännedom i samband med den månadsrapportering som regelmässigt sker. Självfallet skall lillsynsmyndighelen när man får kännedom om ell dylikl förhållande omedelbart väcka fråga om åtal eller miljöskyddsavgift. I dessa s .k. normalsituationer torde en förlängning av preskriptionstiden till fem år vara tillräcklig. Emellertid kan det i vissa fall inträffa att en överträdelse av ett meddelat villkor först uppdagas efler lång lid. 1 första hand lorde del bli fråga om fall då avfall deponerats i strid mot meddelade föreskrifter. För fall av denna karaktär skulle erfordras en avsevärt längre preskriptionstid.

4.5.7 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Vad gäller preskriptionstiden för brott mol miljöskyddslagen vill länsstyrelsen förorda tio är snarare än fem år, med hänsyn till frågans allvar oeh svårigheterna att tidigt upptäcka brott. Det normala sambandet mellan straffmaximum och preskription bör därför kunna frångås.

4.5.8 Länsstyrelsernas organisationsnämnd: Preskriptionstiden — 5 år enligl utredningens förslag — synes enligt LONs mening vara för knapp. I vart fall bör den vara längre — förslagsvis 10 år — vid grava överträdelser, som regelmässigt måsle föregås av tidsödande utredningar .

4.5.9 Botkyrka kommun:-- föreslår att preskriptionstiden för miljöbrotl förlängs till 10 år.

4.5.10 Bräcke kommun: Åtalspreskripiionstidens längd för brott mol miljöskyddslagen har av utredningen föreslagils lill fem år. Ärendet avseende BT Kemi i Teckomatorp har dock visat att det även i väsentligt längre lidsperspektiv måste vara angelägel alt från samhällets sida kunna beivra flagranta angrepp på miljön. En åtalspreskriptionstid av minst tio år förordas därför.

4.5.11 Hässleholms kommun:-- Föreslagen ökning av preskriptionstiden från två tiU fem år är enligt kommunens bestämda uppfattning otiUräcklig med hänsyn lill den långa lidsrymd som kan förflyta innan ett miljöbrott upptäcks. En preskriptionstid på 10 är bör därför vara ett rimligl krav.

4.5.12 Kalix kommun: Med anledning av svårigheterna all få brott mol mil-jövårdslagsliftningen handlagda och svårigheterna all inom 5 år påvisa följderna av dessa brott, borde ålalspreskriptionstiden ha förlängts lill 10 år.

4.5.13 Mjölby kommun: Många överträdelser mot miljöskyddslagen kom-

Prop. 1980/81:92 317

mer inle till tillsynsmyndighetens kännedom förrän efler ganska lång lid, även utredningarna kan i vissa fall ta lång lid. Del är därför positivt alt preskriptionstiden förlängs till fem år.

4.5.14 Nora kommun: Preskriptionstiden bör kraftigt förlängas, från nuvarande två år lill ca tio år. Miljöeffekterna av en lagöverträdelse kan visa sig först efler del att en längre lid förflutit och den därpå följande utredningen kan bli tidskrävande, på grund av sin komplicerade nalur.

4.5.15 Nyköpings kommun:----- Med hänsyn lill den långa lid som ofta

kan förflyta mellan del att ett miljöbrotl begås och fill dess skador på miljön visar sig och brottet kan avslöjas, är en förlängning av preskriptionstiden till ålminsione lio år befogad.

4.5.16-------------------------------- Stockholms kommun: tillstyrker utredningens förslag om

skärpning av de straffräusliga sanktionerna, som innebär att pre
skriptionstiden förlängs till fem år.

4.5.17 Södertälje kommun: Effeklen av ett miljöbroll kan visa sig långl efler det all den brottsliga handlingen har begåtts. Kommunen anser därför att den föreslagna preskriptionstiden är för kort och föreslår all den förlängs till minsl 10 år.

4.5.18 Täby kommun:------- Eftersom brott mol miljöskyddslagen ofta

kan vara av sådan karaktär att del dröjer lång lid innan de upptäcks (hur lång tid lar del 1. ex. för nedgrävda tunnor all rosta sönder) borde ulredningen ta i övervägande en förlängning jämfört med förslaget.

4.5.19 Växjö kommun: Eftersom vissa miljöbroll genom olika åigärder går all dölja relativt länge anser kommunen alt preskriptionstiden för sådana broll bör utsträckas lill lio år mol av ulredningen föreslagna fem år. 1 överensslämmelse härmed förordar kommunen på grund av sambandet mellan straff och preskriptionstid en skärpning av påföljden fängelse lill all gälla högsl tre år.

4.5.20 Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets slörre kommuner: Vidare må framhållas att från flera nämnder föreslagils en

förlängning av preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen till 10 år, detla på grund av att följderna av överträdelse mången gång visar sig först lång lid efler del gärningen begåtts.

4.5.21----------------------------------------- Svenska naturskyddsföreningen: Miljöbrott upptäcks många

gånger förhållandevis sent därför att effekterna inte visar sig förrän efler några år. Det är därför enligt föreningens mening nödvändigt att preskrip-

Prop. 1980/81:92 318

tionsliden är 10 år. Anlingen måste en undantagsregel skapas med denna innebörd eller också måsle straffskalans maximum höjas i erforderlig utsträckning.

4.5.22 Tjänstemännens centralorganisation: När del gäller påföljdssysiemei anser TCO all ålalspreskripiionen vid överträdelser som kunnal innebära belydande kränkning av miljöintresset och som läcks av gärningsmannens uppsåt eller grova oaktsamhet bör vara lio år i stället för av ulredningen föreslagna fem år.

4.5.23 Landsorganisationen i Sverige: Som ulredningen själv redovisar kan en lagöverträdelse upptäckas eller effeklen av denna visa sig försl flera år efler brollet. Ulredningen föreslår därför förlängd preskriptionstid. LO anser all denna lid är för kort och bör utsträckas lill 10 år. Denna lid bör också gälla åtgärd för indrivning av avgift, saml åialspreskriplion.

4.5.24 Svenska hälsovärdstjänslemannaförbundet: Preskriptionstiden fem år är i kortaste laget om det inle är möjligl att få beräkna liden från del brottet uppdagals i stället för som nu den dag brollet begåtts. Är della inte möjligl bör preskriptionstiden utsträckas till lio år med lanke på de ofta myckel tidskrävande utredningar som följer på uppdagandet av miljöbrotl. Man kan förvänta sig en förbättrad undersökningsteknik som i framliden gör del möjligl all spåra gamla utsläpp.

4.5.25 Riksförbundet för allmän hälsovård:--- ansluler sig lill utredningens förslag om förlängning av preskriptionstiden för miljöbrott, men anser del tveksamt om en förlängning av preskriptionstiden till fem år är tillräcklig.

4.5.26 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcenirum: I lagstiftningen finns ell direki samband mellan straffsatsen och preskriplionsli-den. En straffsats vid miljöbrott på maximall 2 års fängelse leder lill en preskriptionstid på 5 år. Denna preskriptionstid är alldeles för kort, emedan det kan la många år innan nedgrävda gifttunnor rostar sönder och flera år innan giftet når ul i t. ex. dricksvatten. Del lar dessutom ca 15—25 år all utveckla cancer från exponeringstillfällel. Med andra ord behövs snarare en preskriptionstid på ca 20—25 år vid svåra miljöbrott, vilkel stämmer väl överens med vår uppfattning all svåra miljöbrotl bör leda tiU livstids fängelse för de ansvariga.

4.5.27 Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Den brist som förelegat i den förhållandevis korla preskriptionstiden för brott mol miljövårdslagen har genom den föreslagna straffskärpningen undanröjts. Eventuella krav på ytterligare förlängning av preskriptionstiden kunde lämpligen

Prop. 1980/81:92 319

åstadkommas genom en särskild föreskrift i miljöskyddslagen. Med den nära kontakt mellan tillsynsmyndighet och utredare som förutsattes ser jag dock inte någol behov av en längre preskriptionstid.

4.5.28 Länsåklagarmyndighelen i Älvsborgs län: Gällande preskriptionslid
för brott mot miljöskyddslagen är för kort. För normalfallen bör preskrip
tionstiden vara 5 år och för de grova fallen 10 år.

4.5.29---------------------------------------------------- Länsåklagarmyndighelen i Gävleborgs län: Preskriptionsti
den bör inte understiga 5 år. Det kan ifrågasättas om den inte bör vara 10 år.
För ringa brott kan lämpligen gälla särskild åtalsprövning, dvs. åtal må
endasl ske, där så är påkallat från allmän synpunkt.

4.6 Brott mot upplysningsplikten i miljöskyddslagen

Miljöskyddsulredningens förslag om en utvidgad upplysningsplikt för utövare av miljöfarlig verksamhet mol tillsyns- och förprövningsmyndighel får ett i slorl sett positivt mottagande av remissinslanserna.

Se 44 a § ML i ulredningens lagförslag.

4.6.1 Justitiekanslern: Förslagel om en utvidgad och skärpt upplysningsplikt för utövare av miljöfarlig verksamhei är ägnat alt bota brisler i miljöskyddslagen som BT Kemi-fallet också demonstrerar.

4.6.2 Svea hovrätt: Enligl del föreslagna stadgandet skall — förutom liksom f. n. tillsynsmyndighet — även prövningsmyndighel kunna infordra handlingar från den som avser alt ulöva miljöfarlig verksamhei. Det synes hovrällen oklart vilka handlingar — utöver dem som prövningsmyndighelen kan infordra med slöd av 13 § — som avses. Del kan vidare ifrågasällas vilkel intresse prövningsmyndigheten kan ha av handlingar från en företagare efler det tillslåndsbeslutet har meddelats. Enligt hovrättens mening lorde det inle vara erforderligt att prövningsmyndighelen har rält att infordra handlingar enligl detla stadgande.

Enligt 15 kap. 10 § första stycket brottsbalken straffas den som gör sig skyldig till osann försäkran med böter eller fängelse i högsl sex månader. För sådanl brott skall bl. a. den dömas som under edlig förpliktelse uppsåtligen lämnar osann uppgifi. Mol bakgrund härav synes den nu föreslagna påföljden för broll mol upplysningsplikten enligt miljöskyddslagen anmärkningsvärt sträng. Enligt hovrättens mening bör i normalfallet samma slraffskala gälla för sådant brott som för brottet osann försäkran. Påföljden fängelse i högst två år synes böra förbehållas fall, där brottet är grovt. Det torde vidare kunna förmodas att lagstiftningens syfle bättre tillgodoses om underlåtenhet att fullgöra upplysningsplikt medför föreläggande att vid vite fullgöra upp-

Prop. 1980/81:92 320

giften än om påföljden utgöres av straff.

Ulredningen har inte alls berörl frågan om konkurrens mellan broll mot

44 a § första stycket och broll mot 45 § första stycket. Det bör kunna vara möjUgt all bedöma ett åsidosättande av upplysningsplikten enligt 44 a § som ett led i förfarandet och en försvårande omständighet vid överträdelse av

45 §.

4.6.3------------------------ Brottsförebyggande rådet: tillstyrker utredningens förslag om

en slraffsanktionerad utvidgad och skärpt plikt för utövare av miljöfarlig verksamhet att lämna behövliga upplysningar om anläggningen och verksamheten. BRÅ anser emellertid att det inte minst mot bakgrund av företagsledningens agerande i BT Kemi-ärendet finns anledning att gå ett steg vidare och ålägga utövaren all i vissa situationer lämna behövliga upplysningar även utan särskild begäran.

1 beslämmelserna i 13 § ML uppräknas vissa uppgifler som ansökan eller anmälan om förprövning skall innehålla. För den händelse utövaren äger kunskap om vissa skadliga effekter som kan bli följden av verksamheten och som sedermera inträffar men utelämnar dem i ansökan är det osäkert om straffbestämmelsen i 44 a § blir tillämplig. En icke seriös utövare kan även underlåta alt upplysa tillsynsmyndigheten eller lämna orikliga uppgifler om verksamheten som myndigheten inte ansett sig föranlåten att begära vilket inte hindrar att uppgiften skulle varil av största betydelse för den fortsatta tillsynen. BRÅ anser att del är väl förenligt med ML:s syfle att ålägga utövaren en utvidgad upplysningsplikt i sådana situationer. BRÅ är medvetet om att det mot ett sådant förslag kan anföras all utövaren ställs inför en alltför svår uppgift att välja ut de fakta som kan ha belydelse i del enskilda fallet. För ansvar bör därför krävas alt utövaren handlat uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Utövaren eller den som ämnar utöva verksamhei bör således i beslämmelsen även förpUktas alt på eget initiativ lämna de behövliga upplysningar som påkallas av förhållandena. Straffbestämmelsen bör även omfatta sådana situationer.

4.6.4------------------ Fiskeristyrelsen: tillstyrker förslagel alt införa en utvidgad

oeh skärpt plikt för utövare av miljöfarlig verksamhet att på begäran och under straffansvar lämna behövliga upplysningar om verksamhet och anläggning.

4.6.5 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Utredningens förslag (44 a § ML) alt gällande upplysningsplikt i förhållande till tillsynsmyndighet skall utsträckas all gälla också genlemol prövningsmyndighet tillstyrkes. Den därmed förenade straffbestämmelsen .synes dock kunna överföras till 45 §.

4.6.6 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: Det är naturligt att den myndighet som skall pröva om en fabrik eller annan inrättning skall få anlag-

Prop. 1980/81:92 321

gas bör tillförsäkras ett fullläckande och korrekt beslutsunderlag. Det har givetvis stor betydelse alt uppgifterna från den som tänker ulöva miljöfarlig verksamhei är korrekta så långt denne har möjlighet att konlrollera. Samlidigl vill delegationen, framför alll då del gäller tillsynen, varna för en övertro på information via blanketter och andra dokument. Delegationen anser del befogal med en skärpt vaksamhet mol alt alltför slor tilltro fäsls vid informafion pappersvägen på bekostnad av behövliga insatser för att lösa de faktiska problemen.

4.6.7 Länsstyrelsen i Stockholms län:- tillstyrker förslaget om utvidgad och skärpt upplysningsplikt för utövare av miljöfarlig verksamhet.

4.6.8 Malmö kommun:------- Som synnerligen angelägen anser kommunen skyldigheten för utövaren av miljöfarlig verksamhet all lämna behövliga upplysningar om verksamheten och anläggningen.

4.6.9 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum: BT Kemi
skandalen har i övrigl visal all del är oerhört viktigt att förelag som bedriver
miljöfarlig verksamhet lämnar korrekt information om verksamhetens art
och inriktning lill den tillslåndsgivande myndigheten. BT Kemis fabrik i Tec
komatorp torde över huvud laget aldrig ha fått drifllillstånd om korrekt in
formalion lämnats från början från företagsledningen angående verksamhe
ten. Vi delar därför ulredningens uppfattning alt samhället för all markera
den vikl man fäster vid upplysningspliktens fullgörande bestämmer straff
skalans maximum vid lämnande av felaktiga uppgifter lill fängelse i högst två
år. Evenluelll skulle vi vilja se all man tillämpade en ändå högre straffsats.

4.6.10------------------------------------------------------ Länsåklagarmyndigheten i Gävleborgs län: Underlåtenhet

all lämna upplysningar fill tillsynsorgan, alt dokumentera miljöverksamhe-len och att bevara sådan dokumentation, allt enligl vad författning och tillstånds- eller liUsynsorgan föreskriver, bör vara kriminaliserat, förslagsvis som "försvårande av miljökontroll" (jämför försvårande av skattekontroll i skattebroltslagen).

4.6.11 Gotlands handelskammare: Del förslag lill vidgad och skärpt plikt för
utövare av miljöfarlig verksamhet, att till prövnings- och tillsynsmyndigheter
lämna upplysningar om verksamheten oeh anläggningen, finner handelskam
maren slå i överensslämmelse med direktivens föreskrifl "att överväga vilka
förändringar av denna lagstiftning, som behöver göras för all ytterligare för
bättra samhällets möjligheler att ingripa mol och kontrollera miljöfarlig
verksamhet".

21 Riksdagen 1980/8/. I saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 322

4.7 Rapporteringsskyldighet

En flertal remisinstanser anser att den av miljöskyddsutredningen föreslagna skyldigheten för tiUsynsmyndigheten alt rapportera en lagöverträdelse

är alltför omfatiande. Men det finns också en del instanser som hävdar att den förslagna skyldigheten inte är tillräckligt långtgående. Se 43 a § ML i ulredningens lagförslag.

4.7.1-------------------------------------- Justitiekanslern: Förslagel om den föreslagna skyldigheten för

tillsynsmyndighet all vid grundad misstanke om överträdelse göra undersökning härom är ägnat all bola brisler i miljöskyddslagen som BT Kemi-fallel också demonstrerar.

4.7.2 Svea hovrätt: Enligl motiven--- föreligger inle endasl en skyldighel för lillsynsmyndighelen all undersöka om en överträdelse sketl när grundad misstanke härom uppkommil ulan i princip även en skyldighel all la sådana initiativ att en överträdelse kommer att beivras. Del kan ifrågasättas om laglexten lillräckligl tydligt avspeglar intentionerna. Paragrafen bör även ses över redaktionellt.

4.7.3 Brottsförebyggande rädet:--- föreslår en utvidgad anmälningsplikt för fiUsynsmyndighel. Tillsynsmyndigheten skall när del finns anledning lill misstanke om brott göra anmälan därom lill åklagare eller polismyndighet.

---------- 1 många fall förekommer del säkert all anställda känner lill över
trädelserna men ati de underlåter alt rapportera saken till polis eller tillsyns
myndighet på grund av lojalitet mol förelaget. Allt detla medför alt tillsynen
över miljöfarlig verksamhei är av största belydelse för att motverka broll
mot ML. Eflerievnaden av ML beror troligen främsi på hur effektiv tillsynen
är. Enligl BRÅs mening finns det ett stort uirymme för angelägna förbätt
ringar på den punkten.

-------- Troligen har intentionen hos de lokala tillsynsmyndigheterna att

bygga tillsynen på utövarnas frivilliga medverkan medfört att myndighelerna dragit sig för kraftfulla ingripanden och åtalsanmälningar. Därtill bidrar del faklum all tillsynsmyndigheten inle har någon författningsregleräd allmän skyldighet alt anmäla brott till åtal. De lokala tillsynsmyndigheterna tänker säkerligen inle heller i slrafflermer vid övervakningen av de miljöfarliga verksamheterna. Anmälningar till åtal görs därför oregelbundet och inkonsekvent. För utövaren måste slraffholet framstå som avlägset. 1 många fall lorde del även vara oklart var gränsen går mellan straffbara och tillåtna handlingar. Såväl straffbestämmelserna i ML som i 13 kap. brottsbalken är i många avseenden oklara. Det fordras slora och invecklade ulredningar för fällande domar. Därtill kommer de rätlsvårdande myndigheternas ovana vid denna lyp av brott.

Broll enligl ML hör under allmänt åtal. Emellertid upptäcks inle sällan ef-

Prop. 1980/81:92 323

feklerna försl när lång lid har gått sedan gärningen begicks och det är då svårt alt åsiadkomma en lillfredsslällande utredning t. ex. angående vem som är gärningsman. I många fall finns inle heller några målsägande. Det är därför av största vikl alt tillsynsmyndigheten som har direkt konlakl med utövarna och känner lill miljöns beskaffenhet anmäler misstanke om broll till åtal. Sedan ML:s tillkomst har emellertid få överträdelser rapporterats lill polis och åklagare.

När avsikten nu är att förbättra kontrollen av miljöfariig verksamhet och förebygga överträdelserna bör tillsynsmyndighet enligt BRÅ åläggas all till polis eller åklagare anmäla misstanke om brott. Förebild för en sådan skyldighel finns i annan lagstiftning t. ex. i taxeringslagstiftningen. Oavsell om förslagel om införande av miljöskyddsavgifier anlas bör därför 43 a § kompletteras med en bestämmelse om skyldighet för tillsynsmyndighet att när del föreligger anledning lill misstanke om brott göra anmälan därom lill åklagare eller polismyndighet. 43 a § jämte den ovan föreslagna kompletteringen bör för övrigt inle införas i ML ulan i miljöskyddskungörelsen.

4.7.4 Fiskeristyrelsen: Förslagel att införa lagstadgad skyldighel för tillsynsmyndighet att vid grundad misstanke om överträdelse undersöka delta tillstyrkes.

4.7.5 Statens naturvårdsverk:-- anser i denna del alt en strikt tillämpning av 43 a §, 45 § och 46 § skulle medföra att tillsynsmyndigheterna fick avdela stora resurser för alt hanlera ell stort antal småärenden av mycket litet iniresse för miljövårdsarbetet. För naturvårdsverkets del skulle — med den föreslagna rapporteringsskyldigheten för hälsovårdsnämnd och länsstyrelse — avsevärda resurser få avsättas för att gå igenom och pröva om rapporterad överträdelse är ringa eller ej. De angivna paragraferna måsle därför omarbetas så au rapporteringsskyldigheten till naturvårdsverket begränsas och att naturvårdsverket ges rält att utfärda anvisningar belräffande rapporteringsskyldigheten. Del är också viktigt all reglerna ulformas så, att avgiften kan fastställas skönsmässigt ulan alllför stor bundenhet vid utsläppens slorlek. Naturvårdsverkets möjligheter att enligt 43 a § avskriva ett ärende måste också utvidgas eller också måste i förarbelena lill lagen mer preciserat anges vad som menas med "ringa". Del bör också framgå om naturvårdsverket skall fatta särskilt beslul om att inle föra lalan om avgift och om i så fall delta beslut skall kunna överklagas.

Naturvårdsverket anser alt det bör övervägas om inte ell institut motsvarande strafföreläggande bör införas.

4.7.6------------------------------------------------ Koncessionsnämnden för miljöskydd: Nämnden anser dock

att den i 43 a § ML föreslagna rapporteringsskyldigheten bör be
gränsas lill omständigheier som hälsovårdsnämnden resp. länsstyrelsen bedö
mer vara av väsentlig belydelse.

Prop. 1980/81:92 324

4.7.7 Stiflelsen industrins vatten- och luftvårdsforskning: Ifråga om rapporteringen av "övemlsläpp" förutsätter stiftelsen att ulredningen avser flagranta fall. De exempel som anges i specialmoliveringarna tyder på delta, medan skrivningen i 45 § talar om "åsidosättande av villkor eller föreskrift". Det är nödvändigl att tillämpningsföreskrifter klart definierar alt del måsle vara fråga om grava och flagranta fall aV överträdelse.

4.7.8 Länsstyrelsen i Slockholms län:- anser all erfarenheterna hitlills väl moliverar all skyldigheten för tillsynsmyndighet all ingripa mol överträdelser stadgas i lag. Paragrafens formulering bör emellertid modifieras så all tillsynsmyndighet inle blir ovillkorligt skyldig alt utreda och rapportera rent obetydliga överträdelser. Förslaget skulle annars kunna orsaka mycket arbele lill lilen nytta för miljön.

4.7.9 Länsstyrelsen i Uppsala län: Utredningens förslag om obligatorisk anmälan av överträdelser till naturvårdsverket synes orealistiskt och lorde ytterst vara en fråga om var bedömningen av begreppet överträdelse skall ligga — hos den myndighel som handhar tillsynen eller på central instans. Under alla förhållanden måsle frågan om vad som är en överträdelse utredas och närmare definieras mot bakgrund av hillills fattade beslul. En central anvisning härom lillsammans med den samrådsplikl som nuvarande lagstiftning föreskriver i tillsynsärende lorde fullt ut garantera enhetliga bedömningsgrunder.

4.7.10 Länsstyrelsen i Östergöllands län: I utredningen föreslås all rapporle-ringsplikl lill naturvårdsverket införs för hälsovårdsnämnd och länsstyrelse. Sådan plikt bör endast föreligga för överträdelser av någon belydelse. Det bör i första hand ankomma på lokal eller regional tillsynsmyndighet att bedöma om så är fallet. Det bör vidare i första hand ankomma på de lokala och regionala tillsynsmyndigheterna att bedöma om anmälan lill åklagare eller koncessionsnämnd skall göras. Del Iredje stycket i den föreslagna 43 § bör utgå eftersom det anlyder att en formell prövning skall ske även av naturvårdsverket i frågan om åtal skall väckas.

4.7.11 Länsstyrelsen i Kalmar län: 1 utredningen föreslås enligt 43 § ML all generell rapporleringsplikt till naturvårdsverket införs för hälsovårdsnämnd och länsstyrelse vad gäller överträdelse som avses i 45 § ML. Delta klarlägger i och för sig skyldighel, som åvilar tillsynsmyndighet, vilken erhåller kännedom om överträdelse enligt nämnda paragraf. Sådan rapporleringsplikt bör emellertid inte vara urskiljningslös. Det bör i första hand ankomma på lokal och regional fiUsynsmyndighel all bedöma om överträdelse är uppenbar eller av någon belydelse. Del bör vidare i första hand ankomma på de lokala och regionala tillsynsmyndigheterna alt bedöma om ett ärende skall lämnas till ålalsprövning eller inle.

Prop. 1980/81:92 325

4.7.12 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Enligl länsslyrelsens uppfattning innebär förslagel en myckel långl gående centralbyråkrati och onödig pappersexercis. Förslagel andas dessulom en ogrundad misstro mol länsslyrelsens kompelens och omdöme. Länsstyrelsen anser alt förutsättningarna för bedömning av dylika överträdelser är minst lika goda hos länsstyrelserna som hos naturvårdsverket. Länsstyrelsen föreslår att sista slyckel får följande lydelse: Framstår överträdelsen som ringa kan tillsynsmyndigheten låta saken bero.

4.7.13 Länsstyrelsen i Malmöhus län:- Med hänsyn lill länsslyrelsens

mångåriga erfarenhet som tiUsynsmyndighet och tillgången på teknisk och juridisk expertis hos länsstyrelsen borde det — ulan att man åsidosätter miljöskyddslagens krav — vara lillräckligl alt låla länsstyrelsen ta slällning till om man skall låla saken bero eller rapporl bör överlämnas lill naturvårdsverket för vidare åtgärd.

4.7.14--------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Liksom f. n. bör

del ankomma på lillsynsmyndighelen att göra en egen bedömning av vilka överträdelser som är så allvarliga alt de bör komma ifråga för påföljd. Ett okritiskt rapporterande av överträdelser lill naturvårdsverket kommer att innebära en mängd onödigt administrativt arbele. Därtill kommer alt tillsynsmyndigheten i fall, där naturvårdsverket finner anledning att hos koncessionsnämnden väcka fråga om påföljd, fortlöpande måsle förse naturvårdsverket med nödvändiga faktauppgifter som verkel i sin lur skall vidarebefordra lill koncessionsnämnden. Endasl tillsynsmyndigheten med sin kännedom om omständigheterna kring överträdelsen lorde nämligen ha tillgång lill relevant faktamaterial. Det anförda lalar för att lillsynsmyndighelen, ulan någol administrativt mellanled, skall ha rält att själv begära hos koncessionsnämnden att den ansvarige påföres en miljöavgift.

4.7.15 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: 1 ulredningens förslag lill 43 a § anges att om lokal eller regional tillsynsmyndighet får kännedom om en överträdelse skall rapporl lämnas lill naturvårdsverket. Texten kan lydas så alt denna bestämmelse skall vara ovillkorlig. Del är naturvårdsverket som skall avgöra om överträdelsen är ringa. Det kan dock inle bortses ifrån att det alltid har legat och alllid kommer att ligga ell ansvar även på tillsynsmyndigheten all avgöra om överträdelsen är ringa. Det kan inle vara ell intresse från tillsynsmyndighetens sida all rapportera småsaker. Beslämmelsen bör således komplelteras med en passus att tillsynsmyndigheten även får avgöra om överträdelsen är bagatellartad.

4.7.16 Länsstyrelsen i Värmlands län:-- anser en rapporteringsskyldighet vara väl motiverad. Den utgör en förulsällning för att statens naturvårdsverk skall kunna fullgöra sina uppgifler som samordnande miljö-

Prop. 1980/81:92 326

skyddsmyndighei. En rapporteringsskyldighet av i lagförslaget angivet slag riskerar dock att försämra samarbetet mellan tillsynsmyndigheter och utövare. Utövaren kan bli mindre benägen att öppet diskutera förekommande problem i fråga om miljöskyddet och eventuellt även bli mera återhållsam, när del gäller uppgifler om verksamheien i övrigl, om del finns en för myndigheten tvingande skyldighet all vidarerapportera även obetydliga avvikelser från givna villkor. Resultatet kan ytterst bli förseningar i miljöskyddsarbetet och en begränsning av utbytet av erfarenheter mellan tillsynsmyndighet och utövare.

Vid sidan av nämnda samarbetssvårigheler riskerar en tillsynsverksamhet som verkar i enlighet med de föreslagna bestämmelserna all minska i effektivitet på grund av en för hårt bindande formalisering. Därtill kommer att respekten för en myndighel, som saknar rätt all göra även de enklaste skälighetsbedömningar i avgiflsfrågan, löper risk all urholkas.

Länsstyrelsen anser därför all föreskriften om rapportering bör få en annan ulformning. En första bedömning av om en överträdelse är bagatellartad bör ankomma på ansvarig tillsynsmyndighet. Den föreslagna ärendegången i övrigl förefaller ändamålsenlig.

4.7.17-------------------------------------------- Länsstyrelsen i Väslernorrlands län: 1 detta sammanhang av
styrker dock länsstyrelsen den föreslagna plikten för hälsovårdsnämnd och
länsstyrelse alt anmäla allehanda överträdelser av miljöskyddsvillkor lill na
turvårdsverket för prövning. En konsekvent Ullämpning av detla förfarande
bedöms som orealistiskt av prakliska skäl. Också av principiella skäl är för
slagel föga ägnat att främja en positiv utveckling av miljövården, som delvis
framgått av inledningen. Då det knappast är möjligl eller önskvärt all bedri
va en polisiär tillsyn över all miljöfarlig verksamhei, främjas miljövården
bäsl av ell så öppet samarbetsklimat som möjligt mellan myndigheter och fö
relag eller molsvarande. Della utesluter inle all det bör ankomma på länssty
relse eller hälsovårdsnämnd när uppenbara överträdelser mol miljöskyddsla
gen föreligger all ta initiativ till påföljd hos naturvårdsverket.

Det är också uppenbari nödvändigl all så sker för alt ett förstärkt på
följdssystem skall få någon verkan. Länsstyrelserna kommer i sin prövnings-
och lillsynsroll all vara beroende av ett alll mer fördjupat samråd med natur
vårdsverket i olika frågor. Della bör otvivelaktigt också gälla frågor om
överträdelser av föreskrifler och villkor.-

4.7.18----------------------------------------------- Länsslyrelsernas organisationsnämnd: Om länsstyrelsen får

kännedom om överträdelse som avses i 45 § lagförslaget skall rapporl avges

till naturvårdsverket---- . Sådan rapport skall enligt utredningen lämnas

även om länsstyrelsen bedömer all överträdelsen inle kommer all beivras. Della framstår för LON som onödigt. Med hänsyn till länsslyrelsernas stora erfarenhet av miljöskyddsarbete bör de kunna befrias från all avge rapport l. ex. i bagatellartade fall eller där preskriptionstiden för påförande av miljö-

Prop. 1980/81:92 327

skyddsavgifi uppenbarligen överskridits. Detsamma bör i princip gälla även i fråga om hälsovårdsnämnds rapporteringsskyldighet.

4.7.19 Eskilstuna kommun: Ulredningens förslag i 43 a § om initiativ- och rapporteringsskyldighet för lillsynsmyndighelen slår i samklang med liknande skyldigheter som t. ex. byggnadsnämnden har enligt lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. Beslämmelsen kan väntas främja en enhetlig rättstillämpning och ge effektivare tillsyn.

4.7.20 Gislaveds kommun:----- instämmer i utredningens förslag men

vill framhålla svårigheten för tillsynsmyndigheten att konslalera om överträdelse skell. Förmodligen kommer slora arbetsinsatser med åtföljande dryga koslnader att vara nödvändiga för all få en misstanke om överträdelse av miljölagstiftningens beslämmelser bekräftad. Det är väsenlligl att hälsovårdsnämnderna får erforderligt stöd från regionala och cenirala myndigheter i sådana fall.

4.7.21 Malmö kommun: För tillsynsmyndigheten bör skyldighet finnas att undersöka om överträdelse sketl när grundad misstanke härom föreligger. För hälsovårdsnämndens del bör della innebära att företa en undersökning om orsakerna till en eventuell överträdelse och även uppmana utövaren av miljöfarlig verksamhei alt inkomma med förklaringar och alt åsiadkomma rättelse. Om misstanke om broll mol miljöskyddslagen föreligger eller rättelse av konstaterad överträdelse inle kan uppnås, bör nämnden i egenskap av tiUsynsmyndighet rapportera lill länsstyrelsen och/eller naturvårdsverket där sedan uttagande av straffavgift kan påkallas eller rapportering ske lill polis eller åklagare.

4.7.22 Norrtälje kommun:------ kan ej tillstyrka alt absolut rapporleringsplikt åläggs lill naturvårdsverket om överträdelse sker enligl vad som anges i 43 a §. Såsom tillsynsmyndighet bör hälsovårdsnämnden kunna avgöra vilka ärenden som behöver rapporteras.

4.7.23 Stockholms kommun:------ avstyrker att tillsynsmyndigheterna

åläggs absolut rapporteringspUkt lill naturvårdsverket om överträdelse (43 a §). Denna absoluta rapporteringsskyldighet går sfick i stäv mot utredningens uttalade önskemål om att göra tillsynen decentraliserad och all undvika krångel och pappershantering.

4.7.24 Södertälje kommun: Utredningen föreslår vidare all den lokala lill
synsmyndighelen skall få det fulla ansvaret även för kommunala anläggning
ar där s. k. besked har lämnats. Genom alt initiafiv- och rapporteringsskyl
digheten enligl 43 § liknar skyldigheten för byggnadsnämnder vid olovligt
byggande bör förslagel främja en enhetlig rättstillämpning och därigenom en

Prop. 1980/81:92 328

effektivare liUsyn.

4.7.25 Åre kommun: Den föreslagna skyldigheten för tillsynsmyndighet att rapportera fråga om överträdelse lill naturvårdsverket belyser ytterligare hälsovårdsnämndens dilemma vid övertagande av tillsynsansvaret. Hälsovårdsnämnderna kommer enhgt utredningen uppenbarligen att få denna lagsfifta-de skyldighet trots att de flesta nämnder ej har resurser tiU detla. Detta sätter hälsovårdsnämnderna och deras tjänstemän i en fullständigt ohållbar situation, nämnden är skyldig att rapportera men saknar resurser att utöva fillsynen som behövs som underlag för en eventuell rapport och evenlueUa överträdelser kommer därigenom inte all beivras.

4.7.26 Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större kommuner: Dock måsle sällas ell frågetecken för den i 43 a § föreslagna

rapporteringsskyldigheten, vilken många av hälsovårdsnämnderna funnit vara alltför långtgående, inte minst mot bakgrund av de av utredningen konstaterade svårigheterna all någorlunda tillförlilUgl konstatera överträdelse, med hänsyn både till bristfälligheter i mälmelodik och ofullständiga utsläppsvillkor. Dessutom synes bestämmelsen strida mol del av utredningen i andra sammanhang eftersträvade lokala inflytandet.

4.7.27---------------------------------- Sveriges industriförbund: anser att den i 43 a § föreskrivna

rapporteringsskyldigheten bör komplelteras med en skälighetsregel.

4.7.28-------------------------------------------- Centralorganisationen SACO/SR: tillstyrker i princip den

föreslagna 43 a §, men vill samtidigt framhålla risken för en alllför stor känslighet gentemot t. ex. tillfälliga lokala opinioner saml risken för att tillsynsarbelet i vissa fall långsiktigt kan försvåras, när bagatellartade överträdelser måsle rapporteras.

4.7.29 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum: Inom ramen för Miljöcentrums projekl "miljörältsröta" har vi för övrigt konstaterat att myndighelerna ofta ser mellan fingrarna när företag bryter mot miljöskyddslagen. Miljöskyddsutredningen säger att lillsynsmyndighel i princip skaU vara skyldig att ta sådana initiativ att överträdelser beivras. Vi hävdar med bestämdhet all myndighel skall vara skyldig all vidta sådana initiativ att överträdelser beivras.

4.7.30 Överåklagaren i Stockholm:--- Den i 43 a § miljöskyddslagen

inskrivna rapporteringsskyldigheten bör vara en garanti för alt upptäckta brott även beivras.

4.7.31---------------------------------------------------- Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Från åklagarsyn
punkt kan anmärkas all ett nära samarbele mellan polis-, åklagar- och till-

Prop. 1980/81:92 329

synsmyndighet är en förutsällning för effeklivl beivrande av miljöbrott. Den i 43 a § införda rapporteringsskyldigheten till naturvårdsverket — som i egenskap av central tillsynsmyndighet bör vara bäsl skickad alt bedöma om en överträdelse ej bör föranleda åtgärd eller bör beivras genom avgift eller straffrättsligt förfarande — är tillfredsställande om, som utredningen förulsälter, lokal eller regional tillsynsmyndighet vid misstanke om brott därjämte gör polisanmälan. Delta tillgodoser kravel på alt polis och åklagare kan ingripa i ett så tidigt skede .som möjligl. Regionalt bör dessulom sådan kontakt finnas mellan tillsynsmyndigheter och utredare — polis och åklagare — alt ett organiserat samarbele är väl förberett.

4.7.32-------------------------------------------------- Länsåklagarmyndigheten i Älvsborgs län: Risken för att vid

den regionala eller lokala tiUsynen miljöskyddsinlressena inte lillräckligl beaklas minskar genom den i 43 a § föreslagna rapporteringsskyldigheten lill naturvårdsverket.

-------- Det har iakttagits att länsstyrelserna som tillsynsmyndighet varil

obenägna alt till åtal anmäla fall där de haft kännedom om alt utsläpp sketl. Anledningen kan ha varit att länsslyrelserna inte velal förstöra möjlighetema alt samarbelsvägen komma till rätta med utövaren av den miljöfarliga verksamheten, alt överträdelsen inle ansetts tillräckligl kvalificerad, eller alt osäkerhet förelegat om risk för kränkning av allmän eller enskild rätt varil för handen. En beslämmelse i enlighet med den föreslagna 43 a § i ML kunde medföra att nämnda skäl i framliden inte kommer att få så stor styrka samt att praxis vad gäller åtalsanmälningar ulvecklas efler mer enhetliga linjer.

4.7.33 GoOands handelskammare:-- Hell naturiigt synes----- vara, att tillsynsmyndigheterna skall vara skyldiga att ta initiativ i akluella fall, så alt överträdelser kan beivras.

4.7.34 Nalurvärdsdirektörers förening: I utredningen föreslås att rapporteringspUkt införs för hälsovårdsnämnd och länsstyrelse. Sådan plikt bör endast föreligga för överträdelser av någon belydelse. Del bör i första hand ankomma på lokal eller regional tillsynsmyndighet att bedöma om så är fallet. Det bör vidare i första hand ankomma på de lokala och regionala lillsyns-myndighelerna all bedöma huruvida ett ärende skall lämnas lill ålalsprövning eUer ej.

4.8 Miljöbrott i brottsbalken

1 likhet med miljöskyddsuiredningen framhåller flera remissinslanser vikten av att skyddel av den yttre miljön ges en framträdande roll även i brottsbalken.

4,8.1 Rikspolisstyrelsen: Vid grövre överträdelser mot miljöskyddslagen har åklagare och polis alt svara för ulredningen. Polisens beredskap i sådana faU

Prop. 1980/81:92 330

alt ulreda kvalificerade brott mol miljöskyddslagen är inle särskill god. Erfarenheler från BT Kemi visar bl. a. alt utbildningen måsle ökas på delta område. Della är — inom ramen för de särskilda enheterna för bekämpning av ekonomisk brottslighet — också avsikten.

Enligt rikspolisstyrelsens mening bör man vidare, beträffande konkurrensen mellan påföljdsbestämmelser i brottsbalken och miljöskyddslagen, ställa frågan om inle samtliga påföljder för miljöbrotl bör återfinnas i miljöskyddslagen. Ell sådanl förfaringssätt torde också ligga väl i linje med konkurrensen mellan beslämmelser i brottsbalken och annan speciallagstiftning. Bestämmelserna i 13 kap. brottsbalken bör därvid revideras så att de framgent inle avser miljöbrott.

4.8.2----------------------------------- Brottsförebyggande rådet: anser all samhällels strängare syn

på angrepp mot miljöskyddet bör återspeglas i straffsystemet. En uppvärdering av miljöbrott bör därför resultera i att straffbestämmelser lill skydd för miljön snarasl införs i BrB. Dessa synpunkler har utförligare diskuterats i en promemoria som upprättats vid den översyn av organiserad och ekonomisk

brotlslighel som pågår inom BRÅ.---- I den promemorian diskuteras

förslag lill ändringar i 13 kap. 8—9 §§ BrB som tar sikte på främsi föroreningar av miljön. Vidare pekas där på vissa ofullsländigheler i ML:s straffbestämmelser. På sikl bör emellertid enligt BRÅ en mer omfatiande översyn av vissa lagrum i 13 kap. BrB ske för alt i BrB åstadkomma ell lillfredsslällande skydd för miljöskyddsinlressen.

Ett fortsatt sådant utredningsarbete bör enligt BRÅ resullera i all straff
bestämmelserna till skydd för miljön på lång sikl får en annan ulformning än
vad f. n. är fallet. Allvarligare angrepp mol miljön bör i framtiden beivras
enligl BrB.-------

På kort sikl bör emellertid enligl BRÅ vissa ändringar göras i straffbestämmelserna för all molverka angrepp mot miljöskyddet. En ändring av 13 kap. 8—9 §§ BrB bör snarasl genomföras så alt bevissilualionen för polis och åklagare underlättas belräffande kravel på all miljöföroreningar skall vara farliga för den omgivande miljön.

4.8.3--------------------------------------------------------------- Kammarkollegiet: Ulredningen har framhållit såsom angeläget att 13
kap. BrB snarast får en mera tidsenlig utformning för att kunna möta den all
varligaste delen av miljöbrotlslighelen. Ulredningen har emellertid avstått
från att lägga fram ell konkret förslag i denna fråga, med hänsyn lill alt be
stämmelserna i angivna kapitel redan är föremål för brottsförebyggande rå
dels översyn och lill att en revidering sannolikt kommer att beröra även an
nan lagsliflning än miljöskyddslagen. Til| vad ulredningen anfört i

denna fråga lorde det bli anledning att återkomma, sedan brottsförebyggande rådel slutfört sin översyn. Del torde få förutsättas alt detla arbele bedrives med all nödvändig skyndsamhet.

Prop. 1980/81:92 331

4.8.4 Länsstyrelsen i Slockholms län: Utredningen diskuterar behovel av all ge 13 kap. i BrB en mera tidsenlig ulformning. Länsstyrelsen understryker behovel av alt en ändring och skärpning av lagstiftningen snabbi kommer lill stånd.

4.8.5 Länsstyrelsen i Gollands län: Föreslagen ändring i brottsbalken fär mot bakgrund av all dessa beslämmelser anses ha "högre" moralbildande effekl ses som riktig och understryker därmed samhällels värdering av den miljövårdande verksamheten.

4.8.6 Länsstyrelsen i Kristianstads län:- finner det däremot befogat

att påföljderna för miljöbrotl skärps genom ändring i brottsbalken. Inle minsl BT Kemi-affären understryker behovet av en slraffskärpning.

4.8.7-------------------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Samtidigt bör bestämmelserna i

13 kap. brottsbalken snarast ses över.

4.8.8------------------------------ Eskilstuna kommun: anser att del är olyckligt att en översyn

av brottsbalkens beslämmelser, främst 13 kap. om allmänfariiga broll, inle har kunnal göras parallellt med miljöskyddsulredningens arbele. En reform

av det slag som antyds-- skulle effeklivl komplettera miljöskyddslag-

stiflningens sanklionsmöjligheler.

4.8.9 Stenungsunds kommun: Enligt kommunens uppfattning är ML en lag,

som skall reglera miljöverksamhel inom vissa givna gränser. Brott

genom medveten handling eller grov ovarsamhel skaU därför hänfö
ras lill brottsbalken. Brottsbalken bör därför omarbetas i detla avseende.
Bl. a. bör längre preskriptionslid (gärna 10 år) införas liksom hårdare straff
satser.

Del har tyvärr visal sig att brott mol speciallagstiftning sällan kunnat beivras eller haft någon kännbar verkan.

4.8.10 Södertälje kommun:----- vill angående påföljdssystemet framhålla alt det många gånger är svårare att upptäcka och ulreda frågor om miljöbroll än annan kriminalitet. Vidare konstaterar kommunen all det pågår ett utredningsarbete angående miljöbrott inom brottsförebyggande rådel. Kommunen förutsätter, att detla arbete leder till alt påföljden för miljöbrott skärps.

4.8.11 Växjö kommun:------ vill underslryka viklen av all en revidering

av 13 kap. brottsbalken sker beträffande miljöbroUen i den riktning som utredningen redovisar.

4.8.12 Landsor.ganisationen i Sverige: Del får anses förvånande all utred-

Prop. 1980/81:92 332

ningen så starkt understryker nödvändigheten att för vissa typer av brott
kunna använda 13 kap. BrB, och att del härför är nödvändigl med en änd
ring eller ett tillägg i detta kapitel, men sedan avstår från att lägga någol för
slag. ------

4.8.13-------------------------------------------------------------------- Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum: I

sammanhanget bör också påpekas att polis och åklagarmyndighet renl generellt saknar ekonomiska och personella resurser för att ulreda miljöbrott. Vi anser därför all polisens och åklagarnas resurser för att utreda miljöbrott bör förstärkas på samma sätt som samhället under senare år har förstärkt polisens och åklagarnas möjligheter att utreda traditionella ekonomiska brott. Vi understryker dessutom viklen av att det snarast i brottsbalken införs en särskild paragraf angående miljöbroll, emedan det har visat sig alt 13 kap. 7—10 §§ brottsbalken (vårdslöshet med gift) ej är tillämpligt vid miljöbrotl.

Enligt vår uppfattning bör en paragraf i brottsbalken om miljöbrott vara så allmänt hållen att del för fällande dom räcker med all brottet allmänt sett har utgjort en fara på samma sätt som när domstolarna systematiskt fäller bilförare för rattfylleri till fängelsestraff om de har haft över en viss pro-miUehalt i blodet, oberoende av om de åstadkommit skada eller inte i samband med att de kört alkoholpåverkade.

4.8.14-------------------------------------- Överåklagaren i Stockholm: vill liksom miljöskyddsuired
ningen framhålla all brottsbalkens 13 kap. bör underkastas en översyn.

7—9 §§------- skulle efler vissa ändringar kunna bli effektiva sanktioner

mot den aUvarUga miljöbrotlslighelen.

4.8.15 Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: De grövsta faUen av brott mot miljön bör, som ulredningen föreslagit, beivras genom beslämmelser i brottsbalken. Här saknas förslag från utredningen vilket är en viss brist, då de nuvarande bestämmelserna visat sig otUlräckliga. Det vore olyckligt om omarbetningen av 13:e kapitlet i brottsbalken skulle dröja.-------------------------------------------------------

4.8.16 Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Beträffande brottsbalksbe-stämmelserna i 13 kap. har utredningen funnit angeläget att de snarasl bör få en mer tidsenlig ulformning. Denna uppfattning delar jag helt. Dessa bestämmelser har ju tiUkommit långt innan debatten om miljöfarliga gifter från industriella anläggningar aktualiserats. I del numera riksbekanta s. k. BT Kemi-målet har olika domstolsprövningar visat all det är vanskligt att tolka farerekvisitet. Även i de fall då överträdelse om koncessionsbestämmelser förelegat eller företagel medelst vilseledande kunnat påvisas ha erhållit kon-cessionstillständ på oriktiga grunder har t. ex. avsevärt utspridande av gift i vatten icke ansetts innebära allmän fara. Detta med hänsyn lill att åklagaren icke ansetts kunna visa att giflmängden varit så stor — i förhållande till för-

Prop. 1980/81:92 333

oreningar av annan allmän arl — all tillskollel i och för sig haft sådan effekt. Farerekvisitet borde tydligare ulformas, möjligen med anlitande av presumtionsregel för allmänfara under vissa angivna förutsättningar. I praxis finns endast ett refererat HD-prejudikat (NJA 1959 s. 254 "isolopfallet"), där den konkreta allmänfaran dock icke närmare avhandlats.

Ändringar i brottsbalken kan förväntas ta avsevärd tid. All som ulredningen gjort skjuta detla vikliga lagstiflningsproblem på framliden är icke tillfredsställande.

4.8.17----------------------------------- Länsåklagarmyndigheten i Älvsborgs län: Det är att beklaga

att ulredningen icke närmare behandlat de ändringar som bör ske i 13 kap. brottsbalken ulan skjutit frägan ifrån sig till BRÅ. Nödvändiga straffrättsliga reformer bör ej rimligen försenas på grund av BRÅs existens.

4.8.18 Länsåklagarmyndigheten i Gävleborgs län: Utredningen har inte
framlagt förslag om ändring av de bestämmelser i 13 kap. brottsbalken vilka
bl. a. avser spridande av gift eller smitta. Skälet härtill är att BRÅ arbetar
med frågan. Det är tveksamt om skäl finns att göra ingrepp i brottsbalkens
kapitel om allmänfarliga brott. Möjligheten att vid sidan därav ha en läckan
de miljöbroltslagsliflning bör försl övervägas.

4.9 Övriga frågor

4.9.1 Kammarkollegiet: Omröstning. Utredningen föreslår såsom lillägg till
nuvarande omröstningsregler att i ärende angående miljöskyddsavgifi (45
och 46 §§ förslagel lill lag om ändring av miljöskyddslagen) skall vid lika rös
tetal den lindrigaste meningen gäUa.

Häremot bör i princip intet vara att erinra. Koncessionsnämndens sammansättning enligt 11 § miljöskyddslagen skulle dock kunna ge anledning till en viss tveksamhet härvidlag. Vid denna paragrafs tillkomst framhöUs inom lagrådet att ledamoten med erfarenhet inom naturvårdsverkels verksamhetsområde och den fjärde ledamoten med viss rätt kunde sägas representera motstående inlressen. Deras fullständiga opartiskhet i alla lägen skulle enligl denna åsikt kunna sällas i fråga. Faran härför bör dock vara ringa. Säväl ordföranden som ledamöterna och ersättarna för dem förordnas av regeringen. Jävsbestämmelserna i 12 § miljöskyddslagen får också beaklas.

4.9.2-------------------------- Riksskatteverket: Indrivning. — Grundläggande beslämmelser

om uppbörd och indrivning av skatt och avgifter som påförs av myndigheier
återfinns i lag. I fråga om indrivningsåtgärder, inbegripet beslul om påföran
de av restavgift, lorde det direki strida mol regeringsformen att i en förord
ning införa bestämmelser härom.

----- Med hänsyn lill det anförda anser RSV att regler om

uppbörd och indrivning av miljöskyddsavgifi skall inarbetas i miljöskyddslagen.

Prop. 1980/81:92 334

4.9.3 Statens naturvårdsverk: Indrivning. 1 46 § i förslaget stadgas all miljöskyddsavgifi tillfaller staten. Enligl utredningen skall beslul om miljöskydds-avgift översändas lill länssiyrel.sen i dess egenskap av uppbördsmyndighel. Vidare har föreslagils att avgiften jämle restavgift skall kunna indrivas i samma ordning som skatt enUgi 64 § uppbördslagen, men åtgärd för indrivning bör inle få vidtas sedan fem år förflutit från det avgiflsbeslulet vann laga krafl. Indrivning skall emellertid inte äga rum förrän tidigast två månader efter del beslutet vann laga kraft eller vid den tidigare tidpunkt som kan ha föreskrivits med stöd av miljöskyddslagen. Naturvårdsverket tillstyrker i princip del föreslagna indrivningsförfarandet, men anser att vissa frågor bör utredas. Särskilt i de fall då lagakraftägande beslul måste föreligga för att indrivning skall fä ske kan enligl naturvårdsverkets mening sådana situationer uppstå all åtgärder som kvarstad och skingringsförbud eller annan handräckning kan behöva aktualiseras. Frågan uppslår då också om vilken myndighel som skall begära sådan handräckning. Utredningen har inte heller berört huruvida avskrivning respektive avkorlning av påförd avgift skall kunna ske. Naturvårdsverket vill understryka viklen av all dessa frågor utreds och att uttryckliga lagregler ges härom samt om verksiällighetsförfarande och eventuellt handräckningsförfarande.

Dispensöverträdelse. I utredningens förslag till lydelse av 45 § har överträdelse av dispensvillkor inte medtagits. Givelvis bör även överträdelse av dispensvillkor kunna medföra att miljöskyddsavgifi påföres. 45 § bör därför ändras i överensslämmelse härmed.

FuUföljdsinstans. Enligl ulredningens förslag skall koncessionsnämnden besluta i ärenden rörande miljöskyddsavgift saml kammarrätt och regeringsrätt vara överinslans i sådana ärenden. Naturvårdsverket delar hell utredningens uppfattning alt koncessionsnämnden med sin stora erfarenhet av miljöskyddsprövningar bör vara beslutsmyndighd. Däremol delar naturvårdsverket inle ulredningens uppfallning att kammarrätt, som saknar erfarenhet av miljötekniska åtgärder skall vara överinstans. Naturvårdsverket anser i stället alt besvär bör föras direkt hos regeringen på samma sätt som besvär mol tillståndsprövning föres hos regeringen.

4.9.4----------------------------------------------------------------- Koncessionsnämnden för miljöskydd: FuUföljdsinstans. Som

överinslans i ärenden om miljöskyddsavgifi har ulredningen föreslagil kammarrällen i Stockholm, varifrån lalan skall kunna fullföljas lill regeringsrätten. Koncessionsnämnden anser emellertid alt dessa ärenden har sådanl samband med lillsiåndsprövningen all besvär över koncessionsnämndens beslut bör föras hos regeringen.

4.9.5 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: FuUföljdsinstans.
Länsstyrelsen tillstyrker all koncessionsnämnden blir den myndig
het som i första instans beslutar i avgiftsfrågor. Genom sin verksamhet och
kvalificerade sammansätlning är nämnden väl skickad för uppgiften. Genom

Prop. 1980/81:92 335

alt ansvarel av samtliga avgiftsfrågor i landet läggs på en myndighel bör, vilkel ulredningen också påpekar, kontinuitet och en för hela landet enhetlig bedömning av avgiftsfrågor kunna skapas. Ulredningen har emellertid utan närmare motivering föreslagit alt koncessionsnämndens beslul i en avgifts-fråga skall kunna överklagas lill kammarrätt. En sådan ordning kan dock allvarligl ifrågasättas. Kammarrätten saknar helt expertis i miljöskyddsfrågor. Genom all överprövningen kommer all äga rum i fyra olika kammarrätter i landel motverkas dessulom i hög grad den eftersträvade enhetligheten i bedömningen av dessa frågor. Länsstyrelsen anser därför alt nämndens beslul endasl bör kunna överprövas av regeringsrätten med den fullföljdsbegräns-ning som där gäller. Ett alternativ skulle kunna vara att överprövning sker av valtenöverdomstolen, som förfogar över erforderlig expertis för ändamålet.

4.9.6 Länsstyrelsen i Värmlands län: FuUföljdsinstans. Länsstyrel
sen anser all besvär över miljöskyddsavgifi i likhet med vad som gäller miljö
skyddslagen i övrigt skall anföras hos regeringen och ej hos kammarrätten.

5 Besvärsrätten

5.1 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran miljöskyddsutredningens förslag om alt alla typer av förprövningsbeslut skall kunna överklagas och alt kommun och lokal arbetstagarorganisation får besvärsrält. Ell antal remissinslanser menar emellertid all ulredningens förslag inle går lillräckligl långl när del gäller ideella organisationers räll all fullfölja talan.

Se 48 § ML i utredningens lagförslag.

5.1.1----------------- JusUtiekanslern: har inga erinringar mot ulredningens förslag

i denna del.

5.1.2 Riksåklagaren: Beträffande del föreslagna besvärssystemel har jag intet all erinra.

5.1.3 Koncessionsnämnden för miljöskydd: I förslagel tiU ändrad lydelse av 48 § ML anges i sisla styckei att talan mol beslut av hälsovårdsnämnd enligt ML föres hos länsstyrelsen genom besvär. Koncessionsnämnden viU påpeka att i vissl hänseende, nämligen såviti gäller lalan mol beslut enligt 43 § andra stycket ML, lalan skall föras hos kammarrätten. I övrigt har koncessionsnämnden inte funnit anledning lill erinran mot utredningens förslag i hithörande frågor.

5.1.4 Länsstyrelsen i Östergötlands län:---- fillstyrker den föreslagna

utvidgningen av besvärsrätten att gälla även länsstyrelsernas beslut. Utred-

Prop. 1980/81:92 336

ningens överväganden i fråga om de besvärsberältigades krets med besvärsrätt för kommun, naturvårdsverket oeh fackliga organisationer synes vara rimliga och väl avvägda bl. a. med hänsyn fill den förvallningsrättsliga praxis som gäller på andra områden.

5.1.5 Karlskrona kommun: Vad gäller besvärsrätlen har ulredningen konstaterat behov av en vidgad besvärsrätt och föreslår att även kommunen får rätt att besvära sig över beslut. Vidare föreslås att fackliga organisationer som nu har besvärsrätt enligt arbelsmiljölagen även får möjlighel alt anföra besvär i frågor som rör den yttre miljön. Detta tillstyrkes. Dessutom bör föreningar och organisationer som berörs kunna fillerkännas besvärsrätt.

5.1.6 Mjölby kommun: I betänkandet föreslås att besvärsrätten utökas att gälla även för kommuner och fackliga organisationer. Detta bör vara tillfyllest även för ideella organisafioner och enskilda personer som inte direkt berörs av beslulet, eftersom de kan framföra sina argument till de förtroendemän som representerar kommunen eller den fackliga organisationen.

5.1.7 Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets slörre kommuner: har inga andra synpunkter på ulredningens förslag i denna del

än att det synes naturligl att den föreslagna kommunala besvärsrätlen delegeras till hälsovårdsnämnderna.

5.1.8---------------------------------------------- Riksförbundet för allmän hälsovård: har i princip intet att in
vända mol föreslagna ändringar rörande besvärsrätlen.

5.2 Besvärsrätt vid olika beslut

De remissinslanser .som uttalar sig beträffande fullföljdsrätten vid förprövningsbeslut av länsstyrelse saml vid igängsätlningsmedgivande ser i huvudsak positivt på förslaget om utvidgad besvärsrält.

5.2.1 Besvär vid förprövningsbeslut av länsstyrelse

5.2.1.1 Kammarrätten i Stockholm:- tillstyrker förslagel----- att

talan inte skall få föras mot länsstyrelsens beslul som avser fråga om överlämnande av anmälningsärende lill koncessionsnämnden. Samma regel bör gälla i fråga om överlämnande fill koncessionsnämnden om, såsom kammarrätten tidigare förordat, länsstyrelsens förprövning skall avse fråga om tillstånd efter ansökan i stället för besked i anmälningsärende.

Kammarrätten anser del vara självklart alt länsstyrelsens slutliga avgöranden i förprövningsärenden skall kunna överklagas vare sig beslulen, såsom utredningen föreslagit, kallas besked i anmälningsärenden eller, såsom kammarrätten förordat, betecknas såsom beslut om tillstånd (efter ansökan).

Prop. 1980/81:92 337

5.2.1.2 Länsstyrelsen i Jönköpings län: hälsar den av ulredningen

föreslagna fuUföljdsrätlen mol beslut i tillstånds- och anmälningsärenden
välkommen. Genom den utökade fullföljdsrätten åsladkommes en väsentlig
utveckling av besvärsrätlen i jämförelse med nuvarande ordning.

5.2.1.3 Svenska naturskyddsföreningen: tillstyrker för sin del att besvärsrält skall finnas för alla lillståndsbeslut oavsett vilken den förprövande myndigheten är. Däremot bör det enligt föreningens mening noga övervägas om inte länsstyrelsernas-- beslul skall överklagas lill koncessionsnämnden i första besvärsinslans och endast i undantagsfall behöva fullföljas fill regeringen i andra besvärsinslans. Det förefaller enligt föreningens mening naturligt att den prövningsmyndighet som anförtros uppgiften alt förpröva stora och komplicerade ärenden också skulle kunna anses kompetent att överpröva och därmed skapa en praxis för de mindre och enklare ärendena.

5.2.1.4 Laholms kommun:---- anser att såväl tillståndsbeslut som anmälningsbesked bör kunna överklagas av de olika besvärsberätfigade. -- Besked bör lämpligen överklagas tiU koncessionsnämnden.

5.2.2 Besvär vid igängsätlningsmedgivande

5.2.2A Kammarrätten i Stockholm: I likhet med utredningen finner kam
marrätten övervägande skäl tala för att igångsättningsmedgivande skall få
överklagas, men i motsats till utredningen anser kammarrätten att en förut
sättning härför bör vara att igångsättningsmedgivandet skall gälla utan hin
der av alt det inte vunnit laga kraft.

5.2.2.2------------------------------ Länsstyrelsen i Stockholms län: Vidare har länsstyrelsen

inget att erinra mot förslaget att besvär skall fä föras hos regeringen mot beslut i fråga om igångsättningsmedgivande, oavselt om del meddelats av koncessionsnämnden eller länsstyrelsen.

5.2.2.3 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Vad avser utredningens förslag om införande av möjligheten för såväl koncessionsnämnden som länsstyrelserna att meddela igångsältningstillstånd delar länsstyrelsen ulredningens mening att beslut i fråga om dylikt tillstånd skaU kunna överklagas.

5.2.2.4 Svenska naturskyddsföreningen: Skulle ändå denna möjlighet med igångsältningsmedgivande öppnas tiUstyrker föreningen ulredningens förslag att sådant medgivande skall kunna överklagas. I sådant fall bör också reglerna vara så utformade att viss tid förflyter innan medgivandet vin-

22 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 338

ner laga kraft. Den av ulredningen föreslagna ordningen att igångsältningsmedgivande som ges av länsstyrelsen skall lända till efterrättelse genasl kan inte accepteras av föreningen.

5.3 Kretsen av besvärsberättigade

Miljöskyddsutredningens förslag alt tillerkänna kommuner och lokal arbetstagarorganisation, men ej ideella organisationer, utvidgad besvärsrält får ett i huvudsak positivt mottagande. Avvikande uppfattningar i dessa frågor finns emellertid också.

5.3.1 Besvärsrält för kommuner

5.3.1.1 Kammarrätten i Stockholm: Som en nyhet har föreslagits att även kommun skall ha besvärsrält i samtliga fall, då sådan räll tillkommer naturvårdsverket, utom i ärenden om miljöskyddsavgift. Kammarrätten har ingenting alt erinra häremoi. Vederbörande kommun har då möjlighet all tillvarata sina invånares behöriga intresse av ett gott miljöskydd inom kommunen. Det i 48 § sista slyckel föreslagna tiUägget "i den mån saken rör miljöskyddsintresse" synes vara onödigt och bör därför utgå ur lagtexten.

5.3.1.2 Socialstyrelsen:-- Utredningen har också funnit övervägande

skäl tala för all även kommunerna skall tilldelas sådan besvärsrält. Styrelsen får i anledning därav framhålla att del är angeläget att även den lokala tillsynsmyndigheten, nämligen hälsovårdsnämnden, tilldelas besvärsrält.

5.3.1.3---------------------- Statens naturvärdsverk: instämmer i utredningens förslag att

kommunerna, i sin egenskap av företrädare för del allmänna intresset pä lokal nivå, bör tillerkännas besvärsrält över beslut enligl miljöskyddslagen.

5.3.1.4 Statens planverk: Ulredningens förslag att kommunen skulle få be
svärsrält i miljöskyddsärenden finner planverket välbetänkt. Härigenom kan
kommunen få tillfälle att reagera mol lokaliseringen av anläggningar, som in
te prövats i samband med den fysiska planeringen.

5.3.1.5 Länsstyrelsen i Stockholms län: Vad gäller de besvärsberältigades krets anser länsstyrelsen del särskilt värdefullt att utredningen föreslär besvärsrält enligt ML för kommun i syfte att tillgodose kommunens och därmed kommuninnevånarnas miljöskyddsintresse.

5.3.1.6 Länsstyrelsen i Uppsala län: Vad gäller förslaget om utökad besvärs-rätt har länsstyrelsen svårt att finna något skäl till varför speciellt kommun

----- skall ges sådant förelräde. Dessa intressen har redan i dag möjlighel

att påverka beslutet i samband med remissförfarandet eller i exempelvis länsstyrelsens slyrelsebehandling.

Prop. 1980/81:92 339

5.3.1.7------------------------------- Länsstyrelsen i Jönköpings län: Såvitt avser beslut i

tillstånds- och anmälningsärenden samt i ärenden rörande igångsältningsmedgivande bör — enligt länsstyrelsens uppfattning — kommunerna tillerkännas besvärsrätt. I dessa typer av ärenden kan kommunerna ha ett visst intresse att bevaka såväl sina egna som kommunmedlemmarnas intressen. Att kommunerna skulle tillerkännas rätt att föra talan mot beslut rörande föreläggande, förbud eller föreskrifter ställer sig länsstyrelsen däremot mera tveksam till. Något egentligt motiv för generell besvärsrätt för kommunerna i dylika fall synes inte finnas.

5.3.1.8 Länsstyrelsen i Kronobergs län: ställer sig positiv till förslaget alt ge besvärsrätt för kommun. Denna besvärsrätt bör lämpligen tillkomma hälsovårdsnämnden eftersom nämnden är kommunens miljövårdsorgan.

5.3.1.9 Länsstyrelsen i Kalmar län:- tillstyrker att — förutom sakägare — även kommuner tillerkännes besvärsrätt enligl förslaget till

ändrad lydelse av 48 § sista stycket ML.

Det kan ifrågasättas om de besvärsberältigades krets bör utvidgas härutöver. Alltför många besvärsberättigade kan bl. a. medföra ibland onödiga fördröjningar av tiUkomsten av viktiga anläggningar.

5.3.1.10----------------- Bergs kommun: anser det riktigt att kommun erhåller be
svärsrätt.

Med hänsyn fiU hälsovårdsnämndernas ställning och möjlighet att ingripa med stöd av hälsovårdsstadgan i miljöärenden bör även hälsovårdsnämnd tillförsäkras besvärsrält.

5.3.1.11 Botkyrka kommun:-- anser att kommunen även erhåller besvärsrält rörande beslul angående miljöskyddsavgifi saml sådan miljöfarlig verksamhei som är belägen utanför kommunens egna gränser men i något avseende påverkar dess miljö------ .

5.3.1.12 Eskilstuna kommun:--- anser att den besvärsrätt enligt ML

som kommunen får enligl utredningens förslag kommunalt bör delegeras till hälsovårdsnämnden. För denna ståndpunkt talar att besvärsrätlen gäller i den mån saken rör miljöskyddsintresse. Det stämmer också väl överens med hälsovårdsnämndens uppgifter som tillsynsmyndighet. Den relativt korta besvärstiden talar också för att den kommunala tillsynsmyndigheten får föra kommunens lalan.

Ideella organisationers intressen inom miljövården torde ofta kunna tUlvaratas härigenom. Detta kan exempelvis ske genom att organisationerna knyts Ull en beredning med uppgift alt bevaka miljö- och naturvårdsfrågor.

5.3.1.13---------------------- Falkenbergs kommun: Även kommuner bör en-

Prop. 1980/81:92 340

ligl utredningen tilläggas besvärsrält. Kommunen har inget att erinra mot utredningens förslag i denna del. Det är enligl kommunens bedömning angelägel alt alla som kan vara berörda ges tillfälle att besvärsvägen få ett ärende prövat. Delta kan visserligen innebära en belastning på besvärsinstansen men innebär samlidigl en rättssäkerhet för den enskilde och bör inte avsevärt försena ett ärendes handläggning. Det bör dock observeras, att besvärsrält inle bör tilläggas andra än de som är berörda i ett ärende. Lokaliseringen av en industri till en viss landsända kan för därav berörda vara så betydelsefull att mera allmängiltiga synpunkter må tillmätas avgörande belydelse. Inte minst av detla skäl bör kretsen av besvärsberättigade begränsas på sätt som angivits.

5.3.1.14----------------------------- Gislaveds kommun: Förutom direkta sakägare får t. ex.

kommunen alltid rält att föra besvär över koncessionsnämndens och länsstyrelsernas beslut i prövningsärenden.

Kommunen instämmer i ulredningens förslag och vill starkt underslryka viklen av att kommunen får möjlighet att bevaka invånarnas inlressen i miljöskyddsfrågorna.

5.3.1.15 Göteborgs kommun: Ulredningens förslag att ge kommunerna besvärsrätt är välmotiverat. Göleborgs kommun anser att hälsovårdsnämnden bör ulöva denna rält.

5.3.1.16 Kungsbacka kommun:---- biträder utredningens förslag att besvärsrätten bör kvarligga hos kommunstyrelsen, som har alt avväga skilda inlressen i ärenden av detla slag.

Kommunen anser det angeläget att inte endast den kommun där viss verksamhet sker eller planeras får besvärsrätt ulan också grannkommun. Det är nämligen icke ovanligt att immissioner av olika slag fill största delen drabbar en grannkommun.

5.3.1.17---------------------------- Laholms kommun: vill beträffande besvärsrätlen anföra

alt såväl kommun som hälsovårdsnämnd bör ha besvärsrält.

5.3.1.18 Landskrona kommun: Den kommunen tillagda besvärsrätlen enligl
miljöskyddslagen hälsas givetvis med liUfredsställelse.

1 sammanhanget viU kommunen peka på kommunens möjligheter

att genom tillskapande av beredningsgrupper av skilda slag låta aUmänheten få tillfälle att utan alltför byråkratiska handläggningsrutiner informeras om planerad, miljöfarlig verksamhet.

5.3.1.19-------------------------- Lessebo kommun: finner kommunens rätt all väcka besvär

riktig. Däremot är det oklart vilken besvärsrält hälsovårdsnämnden som tiU-synsorgan har. Det förefaller naturligl att hälsovårdsnämnden får besvärsrätt

Prop. 1980/81:92 341

inom miljöområdet, någol som måsle klarläggas under beredningsarbetet.

5.3.1.20 Nora kommun: När del slutligen gäller besvärsrätlen stöder kommunen förslaget om att kommunerna bör ha en generell besvärsrält och inle som nu är fallet endast då kommunen är all betrakta som sakägare.

5.3.1.21 Norrtälje kommun:------- Det synes särskilt betydelsefullt att

även kommunerna får besvärsrätt.

5.3.1.22 Stenungsunds kommun: Utredningens förslag tiU besvärsrält måsle
omarbetas. Det bör vara en självklarhet att tUlsynsmyndigheter enligt ML
dvs. länsstyrelse och hälsovårdsnämnd, liksom de parter som berörs av
koncessions- eller länsslyrelsebeslut skall kunna överklaga detta. All som ul
redningen föreslår kommunen och inte hälsovårdsnämnden skall få anföra
besvär är olämpligl, eftersom hälsovårdsnämnden ofta är tillsynsmyndighet
gentemot kommunen.

Om inte hälsovårdsnämnden får besvärsrätt måsle besvärsliden förlängas till minst åtta veckor så alt hälsovårdsnämnden genom normal kommunal beslutsprocess kan få sina synpunkter beaktade, då kommunen skall överklaga ett beslut av koncessionsnämnden eller länsstyrelsen.

5.3.1.23------------------------------ Stockholms kommun: anser det särskilt betydelsefullt alt

även kommuner får besvärsrätt.

5.3.1.24------------------------------ Storumans kommun: Kommunens rält att anföra besvär

enligt ML, bör enligl Storumans kommuns mening åvila kommunfullmäktige, men med lagstadgad rättighet för fullmäktige att delegera besvärsrätlen lill hälsovårdsnämnden.

5.3.1.25---------------------------- Södertälje kommun: anser att besvärsrätten bör utökas till

all berörd kommun skall ha besvärsrätt, med lanke på luftföroreningar och andra vidsträckta störningar.

5.3.1.26 Sölvesborgs kommun: Den egendomliga konstruktionen av begrän
sad besvärsrält i nuvarande miljöskyddslagstifining har dessbättre föreslagils
bli ändrad. Det viktigaste härvid är givetvis att "kommunen" har tillerkänts
besvärsrätt. Begreppel "kommunen" borde dock ha analyserals.

Hälsovårdsnämnden bör givetvis alllid äga besvärsrält på grund av i förslaget tillerkända befogenheter.

Kommunstyrelsen bör även ha besvärsrält inle enbart som ansvarig för kommunens markinnehav ulan även som ansvarig för kommunikationer, ledningsnät och recipienler.

Byggnadsnämndernas besvärsrätt och talerätt bör särskill uppmärksammas. Del kan inle ligga någon mening i — vilkel vid flera fillfällen förekom-

Prop. 1980/81:92 342

mit — att koncessionsnämnden eller annan myndighet skaU syssla med ett företags eventuella skadeverkningar, då förelaget av plan- eller byggnadstekniska skäl ändå aldrig kommer att medges. TUl förebyggande av meningslösa ulredningar inom prövningssystemel borde byggnadsnämnd tillerkännas vetorätt eller sökande till koncession föreläggas all förete bevis om all hinder enligt byggnadslagstiftningen inte föreligger.

5.3.1.27---------------------- Trollhättans kommun: Det föreslås sålunda att kommun

ges möjlighet alt föra miljöfråga under regeringens prövning genom besvär.
Trollhättans kommun finner alt förslagel härom är välgrundat och i god
överensstämmelse med rättsuppfattningen.

5.3.1.28 Täby kommun: När det gäller kommuns besvärsrält bör denna

----- ej vara begränsad till den kommun där den störande verksamheten

är belägen utan gälla berörd kommun överhuvud. En stor industri i närheten av en kommungräns kan ju direkt störa flera grannkommuner.

Vidare borde undantaget i besvärsrätten beträffande miljöskyddsavgift slopas.

5.3.1.29 Vilhelmina kommun:---- anser också att hälsovårdsnämnderna som tillsynsorgan bör ha rätt alt anföra besvär.

5.3.1.30 Vännäs kommun: Utredningens förslag alt ge kommunerna besvärsrält bör därför enligl kommunens uppfattning ändras så att hälsovårdsnämnden som tiUsynsmyndighet ges den rätten.

5.3.1.31 Svenska kommunförbundet:- välkomnar förslaget all låta

kommunerna få besvärsrält enligl miljöskyddslagen.

5.3.1.32 Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handelskammare: förulsälter all den föreslagna besvärsrätten mol koncessionsnämndens eller länsslyrelsens beslul enbart skall innefatta den kommun inom vilken den prövade verksamheien är avsedd att bedrivas.

5.3.1.33 Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet: I konsekvens med den rapporteringsskyldighet som ålägges hälsovårdsnämnden bör nämnden också tillerkännas besvärsrält. ,

Vidare bör bringas större klarhet i kommunens besvärsrält i förhållande lill angränsande kommuner.

5.3.1.34----------------------------------------------- Svenska kommunförbundets länsavdelning i Jönköping:---------------------------------------------

finner det lillfredsslällande alt ulredningen genom alt tillerkänna kommunerna besvärsrält ger dessa en möjlighel alt bevaka kommuninvånarnas intresse i de för flertalet människor angelägna miljöfrågorna.

Prop. 1980/81:92 343

5.3.1.35 Svenska kommunförbundets länsavdelning i Kalmar: anser

del välmotiverat alt kommunerna — genom sin speciella stäUning — får be
svärsrält. ---

5.3.2 Besvärsrält för fackliga organisationer

5.3.2.1 Kammarrätten i Slockholm: Förslaget att medge besvärsrätt även för

lokal arbetstagarorganisation har motiverats med att ulredningen

finner det "lämpligt att de som representerar arbetstagarna inte bara skall kunna påverka den inre miljön, utan även ges möjlighet att anföra besvär över beslut som avser den yttre miljön i anslutning fill den egna arbetsplatsen". Denna motivering kan inte övertyga kammarrätten om lämpligheten av att i strid med allmänna förvallningsrätlsliga principer ge arbetstagarorganisation besvärsrätt i mål enligt miljöskyddslagen. Den yttre miljön ulanför arbetsplatsen berör inle arbetslagarna mer än andra medborgare, t. ex. egna företagare, pensionärer och studerande. Om kommunen fär besvärsrält, kan traktens samtliga invånares intressen tillvaratas av kommunen. Dessutom finns alllid möjlighet för envar, som anser ett miljöskyddsinlresse hotat, alt anmäla saken till kommunen eller naturvårdsverket och hemställa om ell överklagande. Kammarrätten avstyrker förslaget att i miljöskyddslagen ge lokal arbetstagarorganisation en särskild besvärsrält,

5.3.2.2 Statens naturvärdsverk:- delar också utredningens uppfattning all fackliga organisationer bör ha besvärsrätt på miljöskyddslagens område. De fackliga organisationerna har givetvis ett särskilt iniresse för frågor som rör den inre arbetsmiljön, men även den yttre miljön i anslutning lill den egna arbetsplatsen är av intresse för de fackUga organisationerna. Förslagel tillstyrkes därför.

5.3.2.3 Länsstyrelsen i Uppsala län: Vad gäller förslaget om utökad besvärsrält har länsstyrelsen svårt att finna något skäl till varför specielll-------------------------- lokal arbetstagarorganisation skall ges sådant företräde. Dessa intressen har redan i dag möjlighet att påverka beslulel i samband med remissförfarandet eller i exempelvis länsstyrelsens styrelsebehandling,

5.3.2.4 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Enligl motiveringen för förslaget i fråga synes denna besvärsrält endast vara avsedd att kunna utnyttjas vad gäller beslut rörande den yttre miljön i anslutning tiU den egna arbetsplatsen. Länsstyrelsen anser en medverkan av den fackliga organisationen i delta sammanhang värdefull och tillstyrker förslaget.

5.3.2.5 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Utredningen föreslår även besvärsrätt för lokal arbetstagarorganisafion. Detta avstyrkes av länsstyrelsen. Alt ge en kategori intresseorganisationer särskilda rättigheter synes.helt omolive-

Prop. 1980/81:92 344

ral. Förhållandena i den yttre miljön berör knappast medlemmarna i en facklig organisation mer än andra människor. Länsstyrelsen anser att nuvarande möjUghet för juridisk person alt agera som ombud för någon besvärsberätfi-gad är helt tillfyllest från rättssäkerhetssynpunkt.

5.3.2.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Belräffande de fackliga organisationerna
är det naturligl, att besvärsrält för dessa införts i arbetsmiljölagen och inom
vissa andra rättsområden, när det gäller bl. a. den inre miljön.

----- I propositionen 1969:28 med förslag till miljöskyddslag m. m. ulr

talade departementschefen- att begreppet omgivningen inte omfattar

den störande anläggningen, "Personer som är verksamma inom själva störningskällan skyddas genom arbetarskyddslagstiftningen. Det torde inte komma all bereda några svårigheier alt avgränsa miljövårdsorganens kompetensområde från arbetarskyddsorganisationens,"

Det kan mol denna bakgrund ifrågasättas om det inte är tillräckligt om sakägare — grannar och andra närboende beroende pä störningarnas räckvidd eller de som mer eller mindre regelbundel vistas eller rör sig i områden som kan beröras av störningen — samt kommuner och naturvårdsverket erhåller besvärsrält. Ur juridiska synpunkter är det angelägel alt gränsdragningen meUan miljöskyddslagens och arbetsmiljölagens tiUämpningsområde beaktas,

5.3.2.7-------------------- Göleborgs kommun: Det förslag om besvärsrätt för de fack
liga organisationerna som utredningen lägger fram bör följas av att de även
ges räll lill yttrande i förprövningsärendet,

5.3.2.8--------------------- Storumans kommun: Kommunens uppfattning är att en

fackförenings besvärsrält enligt ML icke genereUt bör anges tUl all omfatta den yttre miljön. Fackels besvärsrält bör inskränkas tUl frågor som rör åtgärder eller utsläpp från den egna industrin som negativt kan påverka den yttre eller inre arbetsmiljön för de anställda. Fackförening och förelag bör även ges besvärsrält i fall där en närbelägen induslri eller molsvarande, negativt kan komma all påverka de anställdas yttre och inre arbetsmiljö.

5.3.2.9 Sölvesborgs kommun: Facklig organisation bör av naturliga skäl inte
tillerkännas besvärsrält i koncessionsmäl. Däremot torde man inte kunna
överskatta betydelsen av alt de fackliga organisationerna gör sina medlem
mar medvetna om och uppmärksamma på miljöfariig verksamhet. Del lorde
inte vara möjligt att bedriva sådan verksamhet utan att arbetstagare medver
kar eller har kännedom om förhållandet. Rätten all göra anmälan hos ansva
rig myndighel finns givelvis alllid.

5.3.2.10------------------------- Svenska kommunförbundet: ifrågasätter dock förslaget att

låta lokal arbetstagarorganisation erhäUa besvärsrätt. Med den vida omfatt-

Prop. 1980/81:92 345

ning arbetstagarorganisations besvärsrält skulle få torde följden bli all del omgående reses krav på besvärsrält även från andra grupper i samhällel, som kan ha skäl alt bevaka skyddet av miljön. Risken all förslagel öppnar väg för en ännu mera omfattande, tidsödande och dyrbar förprövningsverksamhet är uppenbar.

Utredningen hänvisar till alt i den nya arbelsmiljölagen stadgats besvärsrätt för skyddsombud och arbetstagarorganisation. Förbundel vill här påpeka att denna besvärsrält avser den enskilda, konkreta arbetsplatsens inre och yttre miljö. Den generella besvärsrätt, som ulredningen vill ge lokal arbetstagarorganisafion har ej begränsats lill en enskild arbetsplats utan synes avse all miljöfarlig verksamhet i kommunen.

5.3.2.11--------- Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels
kammare: ------ På samma säll förutsätter förbundet att lagstiftaren med

"arbetstagarorganisation" enbart avser organisation inorii sökande företag (48 §). Cenirala arbetstagarorganisationer (eller motsvarande regionall) skall ej ha talerätt.

5.3.2.12 Tjänstemännens centralorganisation: instämmer i utredningsförslaget all de fackliga organisationerna får besvärsrält i fråga om beslul som rör den yttre miljön.

5.3.2.13 Centralorganisationen SACO/SR: Ulredningens förslag lill utökad besvärsrält tillstyrkes. Med de betydelsefulla uppgifler som de fackliga organisationerna har inom arbetsmiljöområdet får det anses vara naturligt all dessa utlryckligen tillerkännes besvärsrätt i ärenden som prövas enligt miljöskyddslagen.

5.3.2.14 Landsorganisationen i Sverige: Vad utredningen anför om all de

fackliga lokalorganisationerna-- får föra lalan mot beslul, anknyter

till lidigare av Landsorganisationen framförda synpunkter i samband med
yttrandet över arbelsmiljöulredningen.

5.3.2.15-------------------------------- Kooperativa förbundet: Mot bakgrund av att de anställda

på ett tidigt stadium genom medbestämmandelagen kan påverka förelagets planer, ser inle KF någol speciellt skäl till all de fackliga organisafionerna erhåller besvärsrätt. Dessa har ju även möjligheter att via arbetsmiljölagen påverka tekniska lösningar.

5.3.2.16------------------------------------- Lantbrukarnas riksförbund: Enligl LRFs uppfallning är

ulredningens diskussion om den utvidgade besvärsrätlen summarisk och bristfällig. LRF har ingen anledning att på nuvarande stadium ifrågasätta besvärsrält för de fackliga organisationerna. Åtminstone inle om det avser lo-

Prop. 1980/81:92 346

kala organisationer med medlemmar inom berörl förelag. Förbundel vill dock framhålla alt andra grupper t. ex. lantbrukets organisationer i många fall borde ha minst likartade möjligheter alt överklaga ett beslut som i framtiden kan komma att påverka luft, mark och vatten, kanske t. o. m. på relativt stort avstånd från en planerad ulsläppspunkt. Rätten alt uppträda som sakägare då skada redan inträffat, innebär inle att möjlighelerna alt i förväg undvika skada får begränsas.

5.3.2.17 Karlskrona naturvänner: Av ulredningen framförda åsikter biträds i huvudsak. Vi kan emellertid icke finna del adekvat, att ge fackliga organisationer besvärsrält enligt ML. Framförda motiv är icke bärande. Arbetsmiljölagen ger fackliga organisationer besvärsrält inom arbetsmiljön oavsell denna är inne eller ute.

5.3.3 Besvärsrält för ideella organisationer

5.3.3.1 Kammarrällen i Slockholm: I likhei med ulredningen anser kammarrätten all anledning saknas all tillerkänna ideella organisationer särskild besvärsrätt.

5.3.3.2 Brottsförebyggande rådet:- Lokala arbetstagarorganisationer

är inle i första hand intressenter för miljöskydds- och naturvårdsintressen. 1
många fall kan t. o. m. intressekonflikter belräffande miljöskyddet uppträ
da. Nalurvårdsverkels funktion skall enligt utredningen i fortsättningen vara
att uppträda som part för miljöskyddsintressen. Verkel kan emellertid som
central lillsynsmyndighel även behöva la andra hänsyn. En utvidgning av be
svärskretsen lill organisationer som renodlat företräder miljöskyddsintressen
borde därför innebära ell förstärkt skydd för ML:s regler. Eftersom besvärs
rätlen i många avseenden under senare år utvidgats bör del inte — trols vissa
tekniska problem — vaia omöjligt att ge yllerligare ideeUa organisationer så
dan räll.-------- Från miljöskyddslagstiftning i USA finns det exempel på

alt enskilda personer och organisationer har möjligheter till inflytande i miljöskyddsärenden bl. a. genom besvärsrält. Erfarenheterna därifrån lär vara positiva på så sätt all farliga verksamheler på miljöorganisationers inrådan förbjudils.

Mol bakgrund härav finns det enligl BRÅ anledning all ytterligare utreda om inte ideella organisationer i viss begränsad omfattning kan tillerkännas besvärsrält.

5.3.3.3----------------------- Socialstyrelsen: Korporationer som lokala miljöskyddsgrup
per, hyresgästföreningar och andra kan mycket väl hävda all de bör ges möj
lighet all påverka sin närmiljö genom besvärsrält.

Det mesl konsekventa är all lagstiftaren anlingen är generös genlemol alla slags korporationer eller alt inga korporationer lillerkänns besvärsrält.

Prop. 1980/81:92 347

5.3.3.4 Linjenämnden för hälso- och miljövärdsutbildning: Bortsett frän fackliga organisationer har utredningen inle velal ge ideella organisationer någon besvärsrält, bl, a. av del skälet all en reell sådan besvärsrält redan föreligger. Del kan emellertid starkt ifrågasällas om inte åtminstone vissa organisationer av detla slag som oegennyttigt offrar massor av tid och arbete på alt förbällra den yttre miljön borde tillerkännas även formell besvärsrält.

5.3.3.5 Statens naturvårdsverk: Miljögrupper och andra ideella föreningar gör i allmänhel en positiv insats i miljövårdsarbetet och del är självfallet av intresse all i samband med prövning av miljöfarlig verksamhet höra föreningar, som har medlemmar som berörs av verksamheten. All låla sådana föreningar få självsländig besvärsrält har naturvårdsverket i och för sig ingen erinran mol. Däremol anser naturvårdsverket all del inte finns skäl att ideella föreningar över lag, .som tillvaratar miljöskyddsinlressen, lillerkänns besvärsrält. Med hänsyn till de gränsdragningssvårigheler som ulredningen pekar på och lill den liberala praxis regeringen tillämpar ansluler sig naturvårdsverket lill ulredningens bedömning, all de ideella organisationerna inte bör få någon vidgad besvärsrält.

Naturvårdsverket vill i della sammanhang erinra om all verkel efler hänvändelse från t. ex. ideell förening har rätt att besvära sig mol beslul enligl miljöskyddslagen. Den inskränkning i besvärsrätlen, som f. n. gäller (allmänt iniresse) föreslås utgå. Naturvårdsverket lillslyrker della. Om denna ändring genomförs kommer alltså nalurvårdsverkels besvärsrält all vidgas. Delta stämmer väl överens med vad som tidigare sagts om naturvårdsverkels roll som "miljöskyddsombudsman" inom förprövnings- och tiUsynsområdet.

5.3.3.6 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Givetvis innebär del slora problem alt ge ideella organisationer besvärsrält. Vad är l. ex. en ideell organisation. Enligl länsstyrelsens uppfallning bör denna fråga prövas i ell vidare perspektiv.

5.3.3.7 Väslerviks kommun:----- En reservant anser all del i utredningsförslaget även borde inlagas en beslämmelse om all vissa ideella miljöorganisationer borde tillerkännas bevärsräll. Kommunen anser att della är direki olämpligl. Vilka föreningar som i så fall skulle vara besvärsberättigade är

svårbedömbart. Möjlighel för sådan organisation alt genom att någon enskild medlem i organisationen på sakägares uppdrag besvärar sig om ombud finnes. Nalurvårdsverkels förstärkta slällning måsle också borga för tillvaratagande av de allmännas iniresse.

5.3.3.8--- Svenska naturskyddsföreningen med instämmande av Fältbiologer
na: Däremol är föreningen myckel kritisk lill utredningens behand
ling av organisationernas besvärsrätt. Del förefaller föreningen som om ut
redningen på denna punkt mera sneglat på hur annan lagsliflning löst denna

Prop. 1980/81:92 348

fråga än gett sig in på en saklig bedömning av det berättigade i att ge ohka kategorier organisationer besvärsrätt. Det är enligt föreningens mening självklart att en fackförening skall ha besvärsrätt när del gäller arbelsmiljöfrågor. Lika självklart borde det vara att naturvårds- och miljöorganisationer skall ha besvärsrält när del gäller yttre miljö. Utredningens slulsals alt den som ansetts lämplig all ha besvärsrätt enligl arbelsmiljölagen också är lämpUg all ha del enligl miljöskyddslagen har föreningen svårt att förstå. Långl bättre vore all förSöka kartlägga de olika organisationernas arbete och därav dra slutsatser om vilka som bör ges besvärsrätt. Föreningen skulle ha förståelse för om en sådan kartläggning av prakliska skäl måsle begränsas till rikstäckande eller regionala organisationer och besvärsrätt följaktligen bara kunna ges till sådana, men kan inle acceptera alt naturvårds- och miljöorganisationer generellt utestängs från all få föra lalan. 1 varje fall yrkar föreningen för egen del ätt få besvärsrält.

5.3.3.9------------------------------------ Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Vad gäller möjlighelerna all
föra talan rnot beslut enligl miljöskyddslagen har lill ulredningen framförts
krav på att sådan besvärsrätt bl. a. bör ges till ideella organisationer. För
bundet finner det hell otillfredsställande alt utredningen inle hörsammat
denna begäran. En sådan besvärsrält borde således som en självklarhet till
komma fritidsfiskets riksorganisation. t—

5.3.3.10------------------------------------------------- Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum: Miljödebat
ten under 60- och 70-lalel är i slor ulslräckning en följd av de ideella miljöor
ganisationernas upplysnings- och informationsverksamhet. Det faklum all
det har tillsalls en miljöskyddsuiredning är likaledes i stor utsträckning en
följd av de ideella miljöorganisationernas arbele.

Vi hävdar med bestämdhet all det i en demokrati bör vara självklart att ideella miljö- och hälsoorganisationer skall ha besvärsrätt enligt miljöskyddslagen. Vi delar alltså inle utredningens uppfattning i denna fråga.

Vi erinrar i sammanhanget om de missförhållanden, som avslöjades inom olika myndigheter i samband med BT Kemi-skandalen. Besvärsrält för ideella miljöorganisationer enligl miljöskyddslagen är en självklar del i vaklslag-ningen över vår demokrati.

5.3.3.11 Vatlenvärnet:--- Miljöskyddssammanslutningar på riksplanet

bör tillerkännas besvärsrält i miljöskyddsmål. Kommuner och fackliga organisationer har specialintressen att företräda och företräder ej miljöskyddssynpunkter. De cenirala miljöskyddsorganisalionerna är bärare av del allmänna miljöskyddsintressel som bör få komma till tals besvärsvägen. För att undvika svårigheier i praktiken kunde besvärsrätlen begränsas till sådana organisationer som efler anmälan uppförts pä en av statlig myndighel förd förteckning över besvärsberättigade organisationer.

Prop. 1980/81:92 349

5.3.3.12 Gotlands naturvårdsförening: Beträffande besvärsrätlen finner föreningen att det bör finnas inskriven besvärsrätt även för ideella föreningar, som är partipolitiskt oeh fackligt oberoende.

5.3.3.13 Kalmar läns naturvårdsförbund: Även om den ideella nalurvården får möjligheter alt påverka prövningen anser vi del vara myckel viktigt alt besvärsmöjligheten över länsstyrelsens beslut finns även för ideella natur-vårdsorganisaiioner och liknande.

5.3.3.14 Karlskrona naturvänner: Däremol finner vi del angelägel, alt ideella föreningar, som tillvaralar miljöintressen, ges besvärsrält.------------------------------------------------

5.3.3.15 Mellersta Blekinges naturvårdsförening: Det vore en brist

att inte bättre tillvarata den ideella natur- och miljörörelsens engagemang och lokalkännedom där man tidigt engagerar dessa. Att ge dessa organisationer besvärsrätt skulle snarare minska konflikterna än öka dem. Vi vill påpeka den avgörande roll dessa ideella rörelser hafl för vår debatt och insikt i ekologins livsviktiga belydelse. Tidvis har ju denna verksamhet varil den enda faktorn som gett utvecklingen den vändning som vi nu efteråt med tacksamhet kan se tillbaka på.

5.3.3.16 Norrlands naturvärn: Ideella föreningar, t. ex. Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård, Älvräddarna m. fl., bör ha rätt alt överklaga beslul om tillstånd och även räll all föra lalan i brottmål. Det förefaller som om åklagarna hittills i de få fall där åtal väckts icke har fört talan vidare när domstolen utmätt för milda straff.

5.3.4 Besvärsrätt för statliga myndigheter

5.3.4.1 Kammarrätten i Stockholm:-- Naturvårdsverket bör, såsom

ulredningen föreslagil, kunna överklaga koncessionsnämndens och länsslyrelsens avgöranden i förprövningsärenden, såväl slutUga beslut som igångsäliningsmedgivanden, samt tillsynsmyndighets beslut i fråga om förbud och förelägganden m. m. Om ulredningens förslag belräffande möjligheter alt på ansökan av naturvårdsverket påföra miljöskyddsavgift blir genomfört,

-------- bör naturvårdsverket självfallet i egenskap av sökande få överklaga

koncessionsnämndens avgörande i sådant ärende. Detta torde väl inte behöva direkt utsägas i lagtexten, men kammarrätten har ingenting emot alt en beslämmelse därom, såsom föreslagits, för fullsländighetens skull tas med i 48 § sista styckei.

Prop. 1980/81:92 350

5.3.4.2 Fiskeristyrelsen: Vid miljöslörande verksamhet, främsi då sådan som
avser vallen, är fiskel vanligen den pari som lider den ojämförligt största di
rekta skadan. Fiskeristyrelsen är den fackmyndighet som företräder såväl yr
kesfisket som fritidsfisket, dvs. det allmänna fiskeintressel. Av den anled
ningen anser styrelsen det vara synnerligen olillfredsslällande att fiskeintres
set inte kunnal ges en molsvarande slällning inom miljöskyddslagstifiningens

ram som inom ramen för gällande vattenlag . Det borde t. ex. vara

möjligt för den fackmyndighet som företräder del allmänna fiskeriinlresset — bl. a. en fiskerinäring av slor belydelse för landels försörjning — alt föra lalan mol beslul i olika prövningsärenden. Det är likaså nödvändigt all formalisera fiskeriiniressets möjligheler all påverka utformningen av villkoren för all anmälningspliklig verksamhei skall få påbörjas. Delsamma gäller även utformningen av de kontrollprogram som ingår i den tillsynsverksamheten.

5.3.4.3 Statens nalurvårdsverk: Slalliga myndigheters besvärsrält bör, som ulredningen påpekar, inte vidgas lill alt avse även andra myndigheter än naturvårdsverket.

5.3.4.4 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Genom den i 48 § miljöskyddslagen intagna befogenheten för naturvårdsverket all i där angivna fall lillvarala de allmänna intressena anser länsstyrelsen — i likhei med ulredningen — all besvärsrätten inle bör utvidgas alt omfalla även andra statliga myndigheier.

5.3.4.5 Länsstyrelsen i Kalmar län:-- lillslyrker alt — förutom sakägare — även statens naturvårdsverk tillerkännes besvärsrält enligl

förslagel lill ändrad lydelse av 48 § sisla stycket ML.

5.3.4.6----------------------------------------- Länsstyrelsen i Krislianslads län: har vid flera tillfällen upp
levt avsaknaden av besvärsrält som en nackdel. 1 vissa fall har länsslyreLsen
haft en annan uppfattning än naturvårdsverket innebärande mer skärpta
krav på miljöskyddsåtgärder. 1 sådana fall synes del föga meningsfullt för
länsstyrelsen alt vända sig till naturvårdsverket och begära ett överklagande.
Länsstyrelsen anser inte all de av utredningen åberopade skälen på effektivi
tet i det rättsliga förfarandet är lillräckligl slarka för all besvärsräiten inte
skall utvidgas lill all omfalla även länsslyrelserna. Länsstyrelsen förordar så
lunda att även dessa får besvärsrält.

5.3.4.7------------------------------------------ Svenska naturskyddsföreningen: Vad gäller de besvärsberättigades
krets lillslyrker föreningen ulredningens förslag alt naturvårdsverket som en
da slalliga myndighel bör ha besvärsrält.

Prop. 1980/81:92 351

5.3.4.8 Sveriges frilidsfiskares riksförbund:-- finner det egendomligt

att fiskeristyrelsen som fackmyndighet inte gells möjlighel alt föra talan mot
beslul i olika prövningsärenden.--

5.3.4.9 Svenska kommunförbundets länsavdelning i Jönköping: En annan nyhet är ätt naturvårdsverket ges myckel slora befogenheler ifråga om besvärsrätt. Bl. a. får verkel räll att anföra besvär över vissa beslul som fallas av hälsovårdsnämnd. DeUa innebär för hälsovårdsnämndernas del att ytterligare en myndighet utöver länsstyrelsen har tillsyn över del av verksamheten. Slyrelsen ifrågasätter om inte länsslyrelsens tillsyn är tiUfyllesl även i dessa fall.

5.4 Övriga frågor

5.4.1 Kammarrätten i Stockholm: Ulredningen har föreslagil all talan mol koncessionsnämndens beslul i ärenden om miljöskyddsavgifi skall föras hos

kammarrätten (48 § andra stycket). Om ett sådant system skulle bli

infört, anser kammarrätten i likhet med utredningen att det skulle vara riktigast att göra kammarrätten till besvärsinstans i mål om dessa avgifter.

Enligl nu gällande bestämmelser (48 § iredje slyckel) skall lalan mol beslul enligt 40 § miljöskyddslagen om föreläggande och förbud saml om rättelse på den enskildes bekoslnad föras hos regeringen. Kammarrällen har lidigare erinrat om alt likartade beslul kan meddelas också med slöd av hälsovårdsstadgan och all talan mol sådana beslul kan fullföljas lill kammarrällen och regeringsrätten. Mål av nu ifrågavarande slag synes vara mindre väl ägnade för en politisk prövning av regeringen. Det synes också mycket otillfredsställande all mol likartade ingripanden av länsstyrelserna talan skall kunna föras skilda vägar beroende pä vilken författning (miljöskyddslagen eller hälsovårdsstadgan) länsstyrelsen i del särskilda fallet vall alt åberopa, ell val som troligen ofta kan vara i viss mån slumpartat. För all undanröja nu påtalade olägenheler och i någon mån åstadkomma en bällre samordning mellan miljöskyddslagsliftningen och hälsovårdsstadgan föreslår kammarrällen an beslul enligl 40 § miljöskyddslagen i fortsättningen skall överklagas hos kammarrätten i stället för hos regeringen.

Av delvis samma skäl som nu anförts i fråga om beslut enligt 40 § vill kam
marrätten ifrågasätta om inte även sådana beslut som koncessionsnämnden
med slöd av 41 § kan meddela om förbud och föreskrifler borde överklagas
hos kammarrätten och inle hos regeringen.

Prop. 1980/81:92 352

Belräffande frågan vilka beslul som skall lända lill efterrättelse omedelbart ulan hinder av all de inte vunnit laga kraft (49 §) viU kammarrätten anföra följande.

Enligl nu gällande lydelse av 49 § första slyckel blir koncessionsnämndens beslul i fråga om tillstånd gällande försl när beslulel vunnii laga kraft, men i beslulel kan förordnas all det skall lända lill efterrättelse omedelbart. Häri har Ulredningen inte föreslagil någon ändring.

I 49 § andra stycket har utredningen däremol föreslagil en ny beslämmelse om att besked i s. k. anmälningsärende hos länsstyrelsen skall lända lill efterrättelse omedelbart, om ej annorlunda förordnas.

---------- Enligl kammarrättens mening saknas anledning alt i 49 § behand
la koncessionsnämndens lillståndsbeslut och länsslyrelsens motsvarande be
slut olika då det gäller frågan när besluten skall lända lill efterrättelse.

Visserligen torde del inom förvallningsrätlen vara vanligl all lillståndsbeslut länder till efterrättelse omedelbart utan hinder av all de inte vunnit laga krafl Gfr 1. ex. byggnadslov), men belräffande nu ifrågavarande beslut enligl miljöskyddslagen fär kanske övervägande skäl anses tala för en motsatt regel. Kammarrällen föreslår därför, dock med en viss tvekan, all såväl koncessionsnämndens lillståndsbeslut som länsslyrelsens molsvarande beslul skall bli gällande försl när besluten vunnii laga kraft men att i varje beslul skall kunna förordnas alt det skall lända lill efterrättelse omedelbart.

Emellertid vill kammarrällen i delta sammanhang fäsla uppmärksamhelen på följande. En förutsättning för ell stadgande om alt ett sådant lillståndsbeslut av koncessionsnämnden eller länsstyrelsen skall gälla försl sedan det vunnit laga krafl måsle vara alt den som vill utnyttja tillståndel med säkerhel kan veta när beslutet vunnit laga kraft. I annat fall riskerar han påföljder för överträdelse av lagen. Eftersom de besvärsberältigades krets ofta är stor och inle sällan svår alt exakt bestämma, torde i sådana fall kungörelsedelgivning av beslutel bli nödvändig. Enligt vad kammarrätten inhämtat tillämpar koncessionsnämnden f. n. regelmässigt ell sådant delgivningsförfarande.

Eftersom igångsältningsmedgivande enligl 17 a § endasl skall få lämnas om synnerliga skäl lalar för det och om det är uppenbari alt verksamheten kommer all anses tillåtlig, anser kammarrätten att ett sådanl medgivande, i likhet med vad som vanligen gäller belräffande interimistiska beslut, i normalfallet bör lända till eflerrätlelse omedelbart, vare sig medgivandel lämnats av koncessionsnämnden eller av länsstyrelsen. Beslutsmyndigheten eller, efter besvär, regeringen bör dock kunna förordna annorlunda.

Ulredningen har föreslagil att beslul i fråga som avses i 45 § första styckei,
dvs. beslut i fråga om påförande av miljöskyddsavgifi, i allmänhel inle skall
bli gällande förrän del vunnii laga kraft men att i beslulel skall kunna förord
nas alt det skall lända till efterrättelse omedelbart. Kammarrätten

finner att det skulle vara olillfredsslällande från rällssäkerhetssynpunkt om en sådan avgift i något fall skulle kunna las ut innan beslulel om avgiftens påförande vunnii laga kraft. Kammarrätten avstyrker därför förslaget härom.

Prop. 1980/81:92 353

Enligt nu gällande lydelse av 49 § andra slyckel länder sådanl beslut av
länsstyrelse som avses i 40 § lill efterrättelse omedelbart, om ej annorlunda
förordnas. Häri har ulredningen inle föreslagil någon ändring. Om emeller
tid utredningens förslag lill ändrad lydelse av 40 § skulle bli genom
fört, skulle i framtiden även beslut av naturvårdsverket och av hälsovårds
nämnd om ingripande enligt 40 § bli gällande omedelbart, om ej annorlunda
förordnades.

Enligt kammarrättens mening skulle det vara klart olämpligl om en hälso
vårdsnämnds beslul av detta slag i allmänhel skulle lända lill efterrättelse
omedelbart. Kammarrätten vill som skäl för denna åsikt åberopa vad kam
marrätten fidigare-- anförl om sina erfarenheler av hälsovårdsnämn
dernas svårigheter all rätt utforma beslut om ingripanden enligl hälsovårds
stadgan. Av principiella skäl och för att om möjligl uppnå samstämmighet
med de likartade ingripanden, som hälsovårdsnämnd och länsstyrelse kan be
sluta om med slöd av hälsovårdsstadgan, vill kammarrätten föreslå att beslut
enligt 40 § miljöskyddslagen, oavsell vilken myndighel som meddelat del, in
le skall gälla förrän del vunnii laga krafl, men all vederbörande myndighel
skall ha räll alt, om det är påkallat av särskilda skäl, förordna att beslulel
skall gälla omedelbart. En sådan regel skulle också bättre överensstämma
med vad som gäller belräffande koncessionsnämndens likartade ingripanden
med stöd av 41 §.

6 Resurser

6.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna anser i allmänhel all miljöskyddsutredningens förslag i resursdelen är ofillräckliga. Särskill kopplas frågorna om tillsyn och resurser samman. Kritiken är specielll stark när det gäller hälsovårdsnämndernas bristande resurser.

6.1.1 Justitiekanslern: I min utredningsrapport i BT Kemi-fallet uttalade jag att tillsynsorganens resursbehov måsle uppmärksammas och föranleda någon form av åigärder. Jag konstaterar därför med lillfredsslällelse all ulredningen undersökt behovet av resursförstärkningar. Huruvida de beräkningar som gjorts är realistiska undandrar sig mill bedömande.

6.1.2 Riksrevisionsverket: Utredningen föreslår för all tillgodose ett försla-handsbehov att länsslyrelserna förstärks med 25 tjänster och alt hälsovårdsnämnderna tillförs resurser molsvarande 50 årsarbetskrafter. Ulredningen konstaterar alt dessa beräkningar är osäkra. Till denna osäkerhet bidrar enligt RRVs mening att frågan om vad som kan anses som en rimlig ambitionsnivå i tillsynen inle närmare diskuterats. RRV har också tidigare i avsnittet om tillsynen pekat på andra åigärder än resurstillskoll för att åsiadkomma en bällre tillsyn.

23 Riksdagen 1980/81. t snml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 3.>4

Mol bakgrund av vad som sagls anser RRV del inte möjligl all nu ta slällning till ulredningens förslag om ökade resurser. Resursbehovet bör enligt RRVs mening prövas inom ramen för den årliga budgetprocessen.

6.1.3 Lanlbruksslyrelsen: Utredningens förslag innebär all tillsynsverksam
heten för jordbrukets del flyttas ner på regional och lokal nivå i en slörre
omfallning än som hitiniills varil fallet. Lanlbruksstyrelsen anser alt för
jordbrukets del är en sådan omfördelning av resurserna en fördel dock under
den förutsättningen all det inle kommer all medföra någon prutning på en
sakkunnig handläggning och bedömning av jordbruksärenden.

Lanlbruksslyrelsen delar i princip utredningens mening att den verksamhet
som orsakar miljöförstöring också skall bära de koslnader för prövning och
tillsyn som förorsakas.----

6.1.4------------------------------------------------ Koncessionsnämnden för miljöskydd: har inle möjlighet all

bedöma, om del av ulredningen angivna förstahandsbehovet av resursför
stärkningar lill naturvårdsverket, länsslyrelserna och hälsovårdsnämnderna
-------- är tillräckligt. Nämnden vill dock framhälla all en myckel belydan
de insats krävs för att radikalt förbällra lillsynsverksamhelen oeh alt denna
fråga måste ges mycket hög prioritet.

6.1.5-------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Stockholms län: Som framgått ställer sig läns
styrelsen i allt väsenlligl positiv till ulredningens förslag. Länsstyrelsen anser
emellertid besläml alt förslagen varken kan eller bör genomföras innan man
gjort en seriös uppskattning av resursbehoven och försäkrat sig om alt dessa
kommer all kunna tillgodoses. Del synes föga meningsfulll all stifta ambitiö
sa lagar och därvid väcka förhoppningar om stora förbättringar, om man in
le samtidigt ser lill all de myndigheier som skall arbeta enligt de nya besläm
melserna får erforderliga resurser.

Förslagel innebär---- all handläggningen vid länsslyrelserna kommer

alt kräva belydligl större resurser än nu, både på nalurvårdsenheten och juridiska enheten. Häremot skall givelvis vägas all länsstyrelserna enligl förslagel befrias från slora delar av nuvarande tillsynsansvar. Detla lorde emellertid inle komma alt innebära all resurser av nämnvärd omfattning frigörs för handläggningsuppgifter: den tillsyn som hillills bedrivits har, åtminstone vid länsstyrelsen i Slockholms län, varit av myckel begränsad omfattning.

6.1.6 Länsstyrelsen i Östergöllands län: 1 föreliggande utredning anges all det
aktuella behovel av förstärkningar vid hälsovårdsnämnderna för all klara
miljötillsynen uppgår endasl till ca 50 tjänster. Någon mer långsiktig bedöm
ning av vilka resursförstärkningar som behövs redovisas inle. Enligl länssly
relsens uppfattning måste behovel av resurser på central, regional och kom
munal nivå — liksom den ovan nämnda organisationsfrågan — klarläggas in
nan några mer långtgående beslut fattas om ansvarel för tillsynen. Likaså bör

Prop. 1980/81:92 355

möjligheterna all underlätta tillsynsarbetet genom införande av tekniska hjälpmedel — ADB-system etc. — klarläggas innan dylika beslut fattas.

Länsstyrelsen vill i detla sammanhang underslryka del utomordentligt slora behov som föreligger av uiökade resurser för miljölillsyn inom samhällel i

stort.------- Den sammanlagda förstärkningen för länsstyrelserna totalt

med 15 tjänster på lillsynssidan som utredningen föreslår är ytlersl

angelägen liksom den föreslagna förstärkningen med 10 tjänster för den utvidgade prövningsverksamheten vid länsstyrelserna. Det bör understrykas att dessa förstärkningar enbart avser behovel för tillkommande arbetsuppgifter och inte kan väntas ge ökade möjligheter att avhjälpa dagens brister.

6.1.7 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Oavsett hur fördelningen av tillsynsansvaret kommer all ske, slår del klarl alt myndigheterna lolall sett måsle få betydande resursförstärkningar inom miljöskyddssektorn för alt de redan beslutade miljöpolitiska målen skall kunna förverkligas.

6.1.8 Länsstyrelsen i Kalmar län: Ulredningen har synbarligen pä ett otillräckligt säll penetrerat resursbehovet i personal och kunskaper vid landets hälsovårdsnämnder för att dessa skall kunna klara tillsyn av alla de slag av miljöfarlig verksamhei som kan finnas inom kommunen. De 50 tjänster som ulredningen anger som personalförstärkning vid landels hälsovårdsnämnder måste vara hell otillräckligt och de kan knappast fördelas på ett ändamålsenligt sätt. Man borde vid resonemang om förstärkning av lillsynsresurser anlägga samhällsekonomiska perspektiv. Belräffande tillsynen av åtskilliga verksamheler torde del vara betydligt mindre kostsamt för samhällel all förstärka regionala tillsynsorgan för all effektivisera tillsynen lill en av statsmakterna uppställd ambitionsnivå.

6.1.9 Länsstyrelsen i Blekinge län: Oavsell hur fördelningen av tillsynsansvaret kommer all ske, slår del klarl all myndighelerna totalt sell måste få belydande resursförstärkningar inom miljöskyddsseklorn för all de miljöpolitiska målen skall kunna förverkligas.

Belräffande tillsynen kan del med hänsyn till tillgängliga resurser knappasl vara realistiskt alt tänka sig all alla kommuner skaffar sig nödvändig expertis. Det måsle vara betydligt mindre kostsamt att förstärka länsstyrelsens naturvårdsenheler för all nå samma mål.

6.1.10 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Förslagel alt all tillsyn på sikl skall
läggas på hälsovårdsnämnderna förefaller vara både irrationellt och kost
samt. Redan nu har hälsovårdsnämnderna i länet bristande resurser alt klara
de arbetsuppgifter som de är ålagda. För dessa måsle lillsynsverksamhelen —
om inle betydande personalförslärkning sker — bli omöjlig all fullgöra på ett
någorlunda tillfredsställande sätt. Del kan inle vara rimligl all inom landets
drygl 270 kommuner skaffa fram all den expertis som erfordras för tillsyn av

Prop. 1980/81:92 356

alla slags miljöfarliga anläggningar.-

Länsstyrelsen anser därför all ulredningens övervägande om tillsyn och förstärkning av tiUsynsresurserna måsle sältas in i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Del lorde med säkerhel förhålla sig så alt del blir belydligl mindre kostsamt för samhället all förstärka länsstyrelsens tillsynsresurser än hälsovårdsnämndernas för all nå uppsatt mål.

6.1.11 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Oavsett hur reglerna för miljöskyddsarbetet utformas och hur ansvaret fördelas mellan olika myndigheter är resultatet i högsta grad beroende på vilka resurser som salsas, i första hand på tillsynsarbelet. Med de blygsamma resursförstärkningar, som ulredningen angivit och som dessulom belräffande hälsovårdsnämnderna är beroende av beslul i respektive kommuner, kan miljöskyddsarbetet inte fungera pä sådant säll som ulredningen förutsatt. Enligl en nyligen gjord uppskattning har länsstyrelsens behov av förstärkningar enbarl för tillsyn enligt miljöskyddslagen bedömts vara 2 till 3 personer även om vissl tillsynsarbete överförs till hälsovårdsnämnderna. Resursbehovet synes därför behöva övervägas yllerligare. Givetvis bör därvid ambitionsnivån ställas i relation lill de resurser som man är beredd att satsa på uppgiften.

6.1.12 Länsstyrelsernas organisationsnämnd: 1 fråga om resursbehov inom länsstyrelserna för dessa ärenden vill LON erinra om all LON------------------------------------------------- erhållil regeringens uppdrag att utreda nalurvårdsenheternas organisation och resurser. LON har anledning all i detla utredningsarbete även beakta de förslag miljöskydddsulredningen framlagt.

6.1.13 Lycksele kommun: Väsentliga förstärkningar måste lill centralt för samordnande funktioner, riklvärden m. m. Regionall för samordning, tillsyn och förprövning saml lokall för belydligl ökande lillsynsuppgifter.

6.1.14 Pajala kommun:----- uttalar att på grund av alt genomförande av

utredningsförslaget kommer att medföra ökade kommunala kostnader kan det ej tillstyrkas.

6.1.15 Storumans kommun:---- vill sammanfallningsvis framhålla vikten av all framlagda förslag genomförs i en takt som resursmässigl kan anpassas lill kommunens ekonomi och tillgång på personal.

6.1.16 Strängnäs kommun:----- saknar visserligen riktigt underlag för

att kunna bedöma det av statskontoret framräknade behovet, men vill dock starkt ifrågasätta om denna resurs verkligen är tillräcklig ens under en övergångsperiod. Kommunen finner utredningens mening riktig att hälsovårdsnämndens tillsynsansvar enligt ML får utbyggas under en femårig övergångstid med hänvisning till nämndernas i dag olika resurser. Kommunen finner

Prop. 1980/81:92 357

del därför lämpligl alt länsslyrelserna under den femåriga övergångstiden får ta hand om en del av nämndernas tillsynsansvar.

6.1.17------------------------------- Sundsvalls kommun: Del är måhända möjligl all i viss

omfallning med slöd av 43 § ML ålägga den som bedriver den miljöfarliga verksamheien all bekosta undersökningarna.

6.1.18 Svenska naturskyddsföreningen: Oavsell hur tillsynen organiseras måsle del med skärpa framhållas all tillsynsmyndigheterna måste få väsenlligl slörre resurser än i dag. Tillsynspersonalen måsle också få en ulbildning som svarar mot behovel. Som föreningen redan framhållit torde just tillsyns-organisationens bristande resurser vara ell av dagens allvarligaste problem i miljöskyddssammanhang. Del är absolut nödvändigt all delta får en snar lösning. De personalförstärkningar utredningen föreslår är självklart mycket välkomna men är enligl föreningens mening helt otillräckliga för alt lösa bristsituationen. För att någon kommunal lillsynsorganisalion av värde skall kunna tillkomma erfordras enligl föreningens uppfallning alt slalliga stimulansbidrag ålminsione i inledningsskedet lämnas för avlöning av kommunala tjänstemän för tillsynsverksamheten.

6.1.19 Centralorganisationen SACO/SR: Oavselt hur lillsynsansvaret kommer alt fördelas slår del klart att myndighelerna tolall sett måsle ges belydande resursförstärkningar för alt de miljöpolitiska målen skall kunna förverkligas. Det av slalskonlorel beräknade behovel av nya ijänsier innebär en grov underskattning och kan inle accepteras som ett realistiskt menat förslag. Såväl regionala som kommunala myndigheter måsle ges resurser som på ell rimligl säll molsvarar lagstiftningens ambitioner. För all undvika alllför slora variationer av tillsynens kvalilel och omfattning mellan olika kommuner bör ell särskill statsbidrag tillskapas som kompenserar kommunerna för deras ökade utgifter i samband med övertagandet av tillsynen.

6.1.20 Lantbrukarnas riksförbund:--- Enligt LRFs uppfallning har ulredningen inle fulll ut lagit konsekvenserna av sina rekommendationer eftersom ulredningen avstått ifrån all föreslå resurstilldelning lill hälsovårdsnämnderna. Däremot föresläs ökade resurser såväl ål naturvårdsverket som ål länsstyrelsen. Dessa ökade resurser föranledes i första hand av ökad ambitionsnivå. LRF vill emellertid påpeka att denna ökade ambitionsnivå bör kunna uppnås inom nuvarande ramar eftersom ulredningens förslag innebär en avservärd avlastning av såväl nalurvärdsverkel som av länsslyrelserna.

6.1.21 Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Såväl naturvårdsverket
som länsstyrelserna bör ha erforderlig personal för "iniiialivverksamhet".
Även en myckel liten tilldelning av personal på denna sektor bör kunna göra
slora insalser på ell område som i slorl sett hittills lell sig obevakat.

Prop. 1980/81:92 358

All i en situation där huvudansvaret på tillsynsverksamhet före
slagits bli överfört på hälsovårdsnämnderna överlåta ål kommunerna själva
an avgöra "om" och i så fall vilka resurser som måste tillföras hälsovårds
nämnderna är inle ägnat all skapa garantier för alt någon förändring sker till
det bättre i praktiken.

6.1.22 Samarbetsgruppen för hälsovårdsfrågor i Torne- och Kalix älvdalar:

Ifall det är ulredningens mening all fullfölja intentionerna i framlagt förslag

bör hell naturligt resursbehovet säkerställas.

---------- Det kan även i frägasätlas om ej ett resurstillskott direki via stat
liga medel — löner — borde ulgå lill kommunerna.

6.1.23----------------- Västernorriands och Jämllands läns handelskammare: Handelskam
maren har redan---- påtalat behovel av att begränsa resursförstärkning
en så myckel som möjligt, eftersom bl. a. koslnaderna för prövning, tillsyn
etc. dels lar i anspråk resurser som kan användas för miljöinvesteringar och
dels kan onödigtvis fördröja näringslivets beslutsprocess.

6.2 Resurser vid naturvårdsverket

I sitl remissyttrande pekar naturvårdsverket på att miljöskyddsuiredningen överskattat den arbetsbesparing man kan göra genom alt verkets roll som tillsynsmyndighet renodlas. Flertalet remissinstanser har emellertid inte något att erinra mol utredningens bedömningar i denna del.

6.2.1 Slalskontoret: Utredningen föreslår, all naturvårdsverkets resurser skall förstärkas dels genom alt verket befrias från dispensverksamheten utan att anslagen minskas, dels genom all resurser ställs lill förfogande för inrättande av en experlslab för tillsyn. Under första budgetåret bör 2 milj. kr. avsällas för della ändamål. Därefter får omständigheterna visa det yllerligare behovel. Vidare pekar utredningen på all de resurser, som frigörs vid nalurvårdsverkels omgivningshygieniska avdelning när hälsovårdsinspektörsui-bildningen fr. o. m. budgetåret 1979/80 överförs lill Umeå, skulle kunna användas för vidareutbildning av hälsovårdsnämndernas tjänstemän i frågor som har alt göra med tillsyn enligl miljöskyddslagen.

Statskontoret lillslyrker resursomdisponeringarna enligl förslaget saml resursförstärkningen för första budgetåret men vill samtidigt peka på, all naturvårdsverket sedan sin tillkomst genom nya och/eller ändrade arbetsuppgifter har ställts inför betydande anpassnings- och ändringsproblem ifråga om sin organisatoriska och adminislrativa uppbyggnad. Del är naluriigt att för en så dynamisk organisation vid några tillfällen låla göra en mer genomgripande översyn av arbets- och organisationsformer. En sådan översyn skulle ge ett bällre underlag för en bedömning av del framlida resursbehovet.

Prop. 1980/81:92 3.59

6.2.2 Statens nalurvårdsverk: Enligl naturvårdsverkets uppfattning har ut
redningen överskattat den arbetsbesparing som ett slopande av dispenspröv
ningen innebär. De jurister, som svarar för handläggningen av dispensären
den, har redan i dag andra uppgifler ulöver dispensprövningen. Sålunda bi
lräder de vid handläggningen av ärenden som skall prövas av regeringen samt
med juridisk rådgivning inom tekniska avdelningen. Denna verksamhei mås
le givelvis fortgå även efler del att dispensprövningen upphörl. Koncessions
ärendena tenderar också all bli alltmer komplicerade varför behovet av ju
ristmedverkan vid handläggningen av sådana ärenden blivit större. De perso
nalresurser som friställs på jurislsidan är därför mindre än vad ulredningen
beräknat. På leknikersidan kommer del inte all friställas några resurser, ef
tersom de ärenden naturvårdsverket i dag prövar i stället kommer all prövas
av koncessionsnämnden eller länsstyrelsen. Naturvårdsverket blir i dessa fall
remissmyndighet och kan då inte självt planera resursulnylljandel. Della
kommer inle all medföra någon resursbesparing för verkel.

För naturvårdsverkets del kommer det att behövas resurser både på jurist-

och leknikersidan för all handlägga avgiflsärendena . Utredningen

har också inskärpt vikten av ell effektivare utnyttjande av lagens adminislra
tiva maktmedel. Även här krävs juristernas medverkan. Inriktningen på ar
betet med centrala råd och riktlinjer, som föreslås för nalurvårdsverkels del,
medför också behov av nya resurser på leknikersidan. Vidare måsle verkels
fackprövning av främsi länsslyrelseärenden förslärkas. De resurser som fri
ställs genom att dispensprövningen upphör är alliså betydligt mindre än vad
ulredningen beräknal och de kommer dessulom all behöva las i anspråk för
----- nämnda arbetsuppgifter.

6.2.3-------------------- Gislaveds kommun: lillslyrker förslagel till uiökade resurser

för naturvårdsverket och länsstyrelserna inom de områden där särskild expertis måste finnas.

6.3 Resurser vid länsstyrelserna

Ett förhållandevis litet antal remissinstanser har erinran mot miljöskyddsulredningens bedömning all länsslyrelserna har ett omedelbart behov av resursförstärkning med 25 tjänster för förprövning och tillsyn.

6.3.1 Statskontoret: Utredningen föreslår att länsstyrelserna förstärks med
cirka 15 tjänster för tillsyn och cirka 10 tjänster för förprövning. Detla för
slag baseras delvis på beräkningar av resursbehovet som statskontoret lidiga
re gjort och vi lillslyrker därför förslaget.

6.3.2 Länsstyrelsen i Kalmar län: Ulredningens förslag innebär också väsent
ligt ökade arbetsuppgifter för länsstyrelserna på förprövningsområdet. Vida
re kommer de redan nu underdimensionerade resurserna för tillsyn alt få

Prop. 1980/81:92 360

oförändrad eller ökande belastning under ålminsione en betydande tid fram
åt trots, att vissa tillsynsuppgifter övertas av hälsovårdsnämnderna. En för
utsällning för all förslagel skall kunna genomföras i sina huvudlinjer med en
förbättring av nuvarande förhållanden som mål är att länsstyrelserna erhåller
lillräckliga resurser för sina uppgifter. En förstärkning av naturvårdsenheter
na är här helt nödvändig. Länsstyrelsen viU vidare erinra om alt den ökade
arbetsbelastningen också berör vissa andra enheter inom planeringsavdel
ningen, främst den juridiska enheten.

6.3.3-------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Malmöhus län: Ulredningen räknar med att länsstyrel
sen behöver förstärkas med ca 25 tjänster, varav 15 för tillsyn och 10 för för
prövning. Även denna resursförstärkning är på sikl hell otillräcklig.

Länsslyrelsens ökade engagemang i miljöskyddsfrågor kräver en personalökning som, såvitt nu kan bedömas, klart överstiger vad utredningen har föreslagil.

6.3.4--------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: vill vidare framhålla all de kraf
tigt ökade arbetsuppgifter inom förprövningsområdet som länsstyrelserna
kommer att tilldelas enligl belänkandet ställer krav på personalförstärkning
ar såväl inom nalurvårdsenheten som på juristsidan.

Vad sedan gäller länsslyrelsernas Ullsynsresurser förhåUer det sig så att dessa är otillräckliga oavsett om hälsovårdsnämnderna engageras i lUlsynsarbelet eller ej, Della framhålles också av ulredningen,

6.3.5------------------------------------------- Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen vill erinra om

all resursbehovet inom nalurvårdsenheten är akut,

----- En ökning av länsslyrelsernas personal med minst 15 personer för

tillsynsverksamheten och 10 för förprövningen såsom föreslås i föreUggande betänkande anser länsstyrelsen otiUräckligt.

6.3.6 Centralorganisationen SACO/SR: Länsstyrelsernas pressade arbetssituation inom natur- och miljövårdsarbetet torde vara välkända företeelser. Redan i dag föreligger behov av förstärkning framför alll inom naturvårdsenheten men i vissa fall även inom de juridiska enheterna. Den förändrade funktion länsstyrelsen föreslås få i förprövningen kräver medverkan i slörre utsträckning än f. n. av juridiskt utbildad personal. De flesta kommunerna har inga egna jurister varför hälsovårdsnämnderna när del gäller handläggningsfrågor och tolkningsfrågor kommer att i hög grad vara hänvisade till länsstyrelserna. Den av miljöskyddsutredningen föreslagna utökningen av personalen med sammanlagt 25 tjänster för såväl förprövning som tillsyn är under alla förhållanden hell otillräckUg.

6.3.7 Gollands naturvårdsförening: Länsstyrelsernas resurser för tillsyn bör utökas så att varje länsstyrelse får åtminstone en ny tjänst.---------------------------

Prop. 1980/81:92 361

6.4 Resurser vid hälsovårdsnämnderna

Kritiken från remissinstanserna är kraftig belräffande miljöskyddsulredningens bedömning av hälsovårdsnämndernas resursbehov.

6.4.1 Socialstyrelsen: Självfallet måsle vissa s. k. rationaliseringsvinster uppnås i samband med överförandet av lillsynsuppgifterna enligl miljöskyddslagsliftningen till hälsovårdsnämnderna, Bl. a. har hälsovårdsnämnderna redan tillsyn över flera av de akluella anläggningarna i andra avseenden. Möj-lishelerna att uppnå ralionaliseringsvinsler begränsas emellertid av alt del ofta inte är samma personal som utför den nuvarande tillsynen som samtidigt kommer all ulöva tillsyn enligt miljöskyddslagsliftningen. Det måsle också konstaleras alt hell nya uppgifler kommer all åläggas hälsovårdsnämnderna. Dessa uppgifter beslår i bevakning och regislreringsarbele i samband med uppföljning av att de villkor länsstyrelsen meddelal vid sin prövning uppfylls. Vidare kommer alt slällas krav på all hälsovårdsnämnderna förser sig med personal med lämplig ulbildning inom del processtekniska områdel. Enligt styrelsens uppfallning har ulredningen underskattat hälsovårdsnämndernas behov av ökade resurser i samband med ett överlagande av det lokala tillsynsansvaret enligl miljöskyddslagstiftningen.

6.4.2 Statskontoret:----- vill understryka vikten av alt hälsovårdsnämnderna ges lillräckliga resurslillskoll i samband med all visst tillsynsansvar enligl miljöskyddslagen läggs över på nämnderna. Statskontoret har lidigare i den utredning, som gjordes på uppdrag av miljöskyddsuiredningen, uppskattat lillsynsbehovel för de anläggningar, som hälsovårdsnämnderna förutsatles få tillsyn över, till omkring 50 årsarbetskrafter. Miljöskyddsutredningen föreslår att hälsovårdsnämnderna skall lillföras dessa resurser.

Del tillsynsansvar, som ulredningen nu vill lägga på hälsovårdsnämnderna, förefaller dock vara mer omfallande än vad slalskonlorel baserade denna resursuppskailning på.

6.4.3 Statens nalurvårdsverk: Utredningen har inle lagt fram någol konkret
förslag lill resursförstärkning för hälsovårdsnämnderna utan anser all del får
ankomma på kommunerna all bedöma vilka resurser som måste lillföras häl
sovårdsnämnderna. Del omedelbara förslärkningsbehovel har dock beräk
nals till ca 50 årsarbetskrafter.

Naturvårdsverket vill underslryka vikten av all hälsovårdsnämnderna ges tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sina lillsynsuppgifter. För delta krävs betydligt större resurser än vad utredningen synes ha antagit. Vilket tillsynsansvar hälsovårdsnämnderna skall ha under den femåriga övergångsperioden är en förhandlingsfråga mellan länsslyrelserna och hälsovårdsnämnderna. Om inle hälsovårdsnämnderna får ordentliga resurser anser naturvårdsverket alt endast ett myckel begränsai tillsynsansvar kan överlåtas pä hälsovårdsnämnderna.

Prop. 1980/81:92 362

6.4.4 Delegationen för förelagens uppgiftslämnande: Delegationen är medveten om all del finns stora skillnader i fråga om nämndernas resurser. Kvaliteten på tillsynen är avhängig de resurser som finns i form av personal, analyser och mätinstrument. Flera nämnder kommer därför all behöva såväl ulbildning som ökade resurser för att på egen hand kunna skapa tillfredsställande förhållanden. Enligt DEFU bör detla inle avgöra frågan om att tilldela nämnderna hela lillsynsansvaret. Tillfredsställande lösningar bör övergångsvis kunna uppnås genom all hälsovårdsnämnderna i särskilda fall tillkallar expertis från länsstyrelsernas naturvårdsenheler och även från naturvårdsverket.

6.4.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Ulredningen anser att den ökande ekonomiska belastningen på kommunerna genom överförandel av lillsynsuppgifter enligl miljöskyddslagen i ett kortsiktigt perspektiv kan lösas bl. a. inom ramen för den allmänna utjämningen mellan stal och kommun. I ell längre perspektiv bör del enligl utredningen bli aktuellt med ett system av s. k. finansieringsavgifter av den lyp miljökostnadsuiredningen föreslagil. Länsstyrelsen delar dessa uppfattningar. Det måsle dock konslaleras alt i de hittillsvarande överläggningarna om utjämning av kostnaderna mellan stat och kommun har miljöskyddsfrågorna inle tillhört de prioriterade. Inle heller har ambitionerna i nya lagar och lämnade direktiv inom miljövårdsområdet följts upp i budgetpropositionerna och beslut i budgetfrågor. Om miljöskyddsulredningens förslag lill bättre miljöskydd skall få den effekl som direktiven lill ulredningen förespeglar krävs all staten ställer ökade resurser lill förfogande.

6.4.6 Länsstyrelsen i Jönköpings län:- Del kan starkt ifrågasällas om

man genom denna myckel ringa resursförstärkning lever upp lill utredningens mål alt tillskapa en lillsynsorganisalion som på ett effektivt säll kan utöva tillsyn över miljöfarlig verksamhei. Länsstyrelsen har gjort en konkret genomgång av länets kommuner med hänsyn lill hälsovårdsnämndernas resurser och befintliga branscher och därvid kommil fram lill all, vid en överföring av tillsynsansvaret enligt ulredningens förslag, förstärkningen för länels del bör uppgå till cirka 20 tjänster.

6.4.7------------------------------------ Länsstyrelsen i Kalmar lan: Länsstyrelsen vill emellertid ytter
ligare peka på de stora merkostnader som ell genomförande av ulredningens
förslag skulle medföra för kommunerna. Koslnaderna måste uppenbari bli
betydligt större än de som ulredningen anlyder. En av förutsättningarna för
en ändring av tillsynsansvaret på det sätt som ulredningen anger är därför alt
kommunerna erhåller ekonomisk kompensation för de ökade resurser som
de måste införskaffa.

6.4.8 Länsstyrelsen i Gotlands län: Den största missbedömningen återfinns

Prop. 1980/81:92 363

sannolikt i uppskattningen av resurserna för den lokala tillsynen.

Enligt utredningen finns i landets 277 kommuner ca 650 hälsovårdstjänstemän. Del framgår också alt merparten av hälsovårdsnämnderna är underbemannade med hänsyn lill de arbetsuppgifter som enligt annan lagstiftning faller inom deras ansvar. Vidare anges att endast "en mycket ringa del" av personalen är sysselsatt med tillsyn av miljöfarliga anläggningar. Att i della sammanhang beskriva 50 yllerligare årsarbetskrafter som "belydande" förstärkning måsle även vid en försiktig bedömning anses som en klar överdrift.

6.4.9 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Ulredningen ulgår från att länsstyrelsen
skall kunna lämna bistånd med rådgivning lill hälsovårdsnämnderna bl. a. i
juridiska frågor. Med hänsyn lill alt länsstyrelsen är besvärsinslans förulsäl
ter länsstyrelsen att rådgivningen ej avser enskilda ärenden hos hälsovårds
nämnderna. Förutom all länsstyrelsen givelvis är beredd alt lämna allmänna
råd i frågor, som gäller lagtolkning, är länsstyrelsen införstådd med all råd
givning kan erfordras även i tekniska frågor. Della får dock inle innebära alt
man med hänsyn lill de nya arbetsuppgifterna enligt lagförslaget underlåter
all i erforderlig omfallning förslärka hälsovårdsnämndens resurser.

I övrigl anser länsstyrelsen alt ulredningen räknai alllför lågl när man anger en förstärkning av hälsovårdsnämndernas resurser med 50 årsarbetskrafter. Med kännedom om de resurser som finns på hälsovårdsnämnderna f. n. för all klara lillsynsverksamhelen enligl annan lagstiftning och del faklum alt lillsynsverksamhelen hos länsstyrelsen har hållits på en myckel låg nivå under den tid som nuvarande lagstiftning lillämpais, anser länsstyrelsen att hälsovårdsnämnderna behöver ell väsenlligl slörre resurslillskoll än vad ulredningen föreslår.

6.4.10 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Enligt länsstyrelsens upp
fallning har ulredningen gjort en grov felbedömning av erforderlig resurs
förstärkning lill hälsovårdsnämnderna för all ulredningens intentioner med
hälsovårdsnämnderna som tillsynsmyndighet skall kunna genomföras.

-------- Felbedömningen kommer, ålminsione under de närmaste åren, att

innebära ökad belastning på länsstyrelserna. Man kan ifrågasätta

om 50 personer fördelade på 270 hälsovårdsnämnder och 25 personer på 24 länsslyrelser kan anses innebära belydande förstärkning. Om man ulgår från all samtliga hälsovårdsnämnder skulle behöva förslärkas med minsl en ny tjänst — ett ganska rimligt anlagande — kan man starkt ifrågasätta om inle en molsvarande personalökning hos länsslyrelserna skulle ge en totalt sell bättre miljökontroll. Om varje hälsovårdsnämnd skall byggas ut med erforderlig specialistkapaciiei för ett fullgott tillsynsarbete inom resp. kommun kommer specialisterna alt utnyttjas dåligt. Länsstyrelsen kan däremol — om erforderliga resurser ställs lill förfogande — anpassa sin personalstyrka så all den blir bällre utnyttjad för länets samtliga kommuner. Den av ulredningen föreslagna uppläggningen av lillsynsarbeiel kommer av anförda skäl att an-

Prop. 1980/81:92 364

lingen försämras eller medföra mycket starkt ökade kostnader för samhällel
— oavselt om finansieringen sker med skattemedel eller med avgifter enligt
del syslem som miljökostnadsuiredningen föreslagil.

6.4.11 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Av vad som framgår av inhämtade yttranden från angivna kommuner i länet hyser man här en allvarlig oro för de merkostnader kommunerna skulle drabbas av om förslaget i tillsynsdelen genomföres. Ell genomförande av förslagel i denna del förutsätter att kommunerna är betedda på all salsa betydande resurser på miljövården under kommande år. En förutsättning härför synes vara all kostnadsansvaret mellan stal och kommun klarlägges. Innan så skell bör ell överförande av yllerligare arbetsuppgifter på kommunerna ej komma ifråga.

6.4.12 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: - Ulredningen har beräknal all

det erfordras ca 50 nya tjänster vid hälsovårdsnämnderna för all klara till
synsuppgifterna. Detla torde vara en bedömning av det omedelbara behovet
under den första liden efter lagändringen.

6.4.13------------------------------------- Länsstyrelsen i Värmlands län: Det lorde vara helt orealisliskl all mer
arbetel för hälsovårdsnämnderna skulle kunna klaras med ett tillskott av 50
tjänster till landels 277 kommuner.--

Utgångspunkten för ulredningen är enligl direktiven alt skapa ett bällre
miljöskydd än det nuvarande. Alt, som ett led i strävan att uppnå det målet,
överföra hela tillsynen på hälsovårdsnämnderna kan inte vara samhällseko
nomiskt försvarbart. Självfallet finns alltid möjlighelen all låta hälsovårds
nämndernas uppgifter i realiteten skötas av andra t. ex. en slor centralt upp
byggd besikiningsorganisalion av del slag som redovisats . Även det
ta allernaliv ställer sig länsstyrelsen dock Iveksam till av såväl prakliska som
principieUa skäl.

6.4.14 Länsstyrelsen i Örebro län: Den av statskontoret beräknade förstärk
ningen av hälsovårdsnämnderna med ca 50 årsarbetskrafter torde ej på långt
när räcka.

Enligl länsslyrelsens uppfattning innebär också överförande av tillsynen på hälsovårdsnämnderna ytterligare ett fall av övervältring av statens koslnader

på kommunerna.----- Mol bakgrund av all hälsovårdsnämnderna redan

är underbemannade måste enUgt länsslyrelsens mening frågan om hur kom
munerna skall finansiera de ökade kostnaderna för hälsovårdsnämndernas
tillsyn vara klarlagd innan kommunerna fär dessa uppgifter.

6.4.15-------------------------------------------- Länsstyrelsen i Väslernorrlands län: Man klarar dock inte be
hovet av förbättrad tillsyn genom all formellt överflytta tillsynsansvar till
hälsovårdsnämnderna. Den delvisa överföringen av tillsynsansvaret till
nämnderna måsle rimligen följas av en uppgörelse mellan staten och kommu-

Prop. 1980/81:92 365

nerna om resursförstärkningar för hälsovårdsnämnderna.

6.4.16 Länsstyrelsen i Norrbottens län:- För att man skall fä ett lillfredsslällande underlag för beslut krävs ytterligare ulredningar. Oklarheten är störst då det gäller hälsovårdsnämnderna. Behoven där är också beroende av resultatet av bl. a. hälsovårdsstadgeulredningens förslag och samordningen med annan lagsliflning. De av ulredningen föreslagna förstärkningarna i övrigt för all läcka förstahandsbehovet lillslyrker länsstyrelsen.

6.4.17 Borlänge kommun:----- Den förväntade förbättrade miljölillsynen i revideringen av miljöskyddslagen kan hell utebli om man inte på ett bättre sätt än ulredningen föreslagil tillser all hälsovårdsnämnderna får den personalförstärkning som är nödvändig för tillsynen. Statliga insalser i exempelvis slatsbidragsform för kommuner som aktivt överlager miljölillsynen från länsstyrelsen torde kunna slimulera kommunerna lill ökade insatser som utredningen förväntar sig.

6.4.18 Borås kommun:------ vill erinra om den överenskommelse som

träffades mellan regeringen och de båda kommunförbunden i juni 1978, en
ligl vilken den kvantitativa utbyggnaden av barnomsorg och äldrevård skall
prioriteras. Den förutsatta dämpningen av den kommunala expansionen in
nebär att förbättringar inom andra områden än de prioriterade, exempelvis
inom miljövården, enligt regeringsöverenskommelsen får genomföras endast
i den utsträckning som är möjlig inom i huvudsakliga resurser.

6.4.19 Botkyrka kommun:----- Kommunen motsätter sig ett överförande av lillsynsuppgifter på hälsovårdsnämnden om ej statlig kompensation för kommunens ökade kostnader kan erhållas.

6.4.20 Emmaboda kommun: Genom ulredningens förslag åläggs kommunerna ell vidgat ansvar på miljövårdsområdet. Det förefaller väl moliveral all så blir fallet. En absolut förutsällning för att kommunen skall kunna överta ansvaret för miljöskyddstillsynen är all kommunen erhåller ekonomisk kompensation för de uppgifter som då överförs från slalen lill kommunerna. Kommunen är synnerligen skeptisk till den beräkning av hälsovårdsnämndernas resursbehov som redovisats i utredningen.-------------------------

6.4.21 Eskilstuna kommun:----- instämmer i ulredningens uppfallning

alt överförandel av lillsynsuppgifter på hälsovårdsnämnderna innebär en ökande ekonomisk belastning på kommunerna. Däremot är kommunen myckel tveksam inför utredningens bedömning all frågan kan lösas inom ramen för den allmänna utjämningen mellan stal och kommun. Vissa kommuner fär i förhällande lill andra en oproportionerlig andel tillsynskostnader pä grund av induslrislrukturella skillnader mellan kommunerna, däresi omför-

Prop. 1980/81:92 366

delningen av ansvar genomföres på föreslagel säll. Skalteuljämningssyslemet lar ingen hänsyn härtill, åtminstone inle i del förslag som kommunalekonomiska ulredningen redovisat. En ny beräkningsvariabel som lar hänsyn lill industristrukturen behöver därför lillföras om en rättvis omfördelning av kostnaderna skall kunna uppnås. 1 den kommande propositionen, med förslag om ändring av miljöskyddslagen, bör den här redovisade problemaliken uppmärksammas och konkreta förslag lill lösningar redovisas.

6.4.22---------------------------- Gislaveds kommun: anser inle all kostnadstäckning för till
synsarbelet skall ingå i den uppgörelse som eventuellt kommer all ske mellan
Slalen och kommunerna och som är en del av den proposilion om den kom
munala ekonomin som framlagts för riksdagen. Alla kommuner behöver inle
avsätta lika stora resurser för tillsynsarbetel och därför bör hänsyn tagas lill
den enskilda kommunens ökade koslnader.

Huruvida kostnadstäckning skall ske genom all berörda företag finansierar tillsynen eller genom att statsbidrag utgår är ur kommunens synpunkl ointressant, då del väsenlliga är all kommunen erhåller full kostnadstäckning.

6.4.23---------------------------- Gollands kommun:------ Överföring av ytterligare ansvar för till
syn på hälsovårdsnämnderna utan att man förvissar sig om att resurser här
för har tillskapats kan leda till alt tillsynen ytterligare försämras och all and
ra områden inom nämndernas verksamhei blir lidande.

-------- Även om den nytillkomna tillsynen kan samordnas med befintlig

tillsyn är det kommunens bestämda uppfattning all de beräknade resurserna inle kan ge en sådan standard på tillsynen inom miljöskyddet som allmänheten och cenirala myndigheier kräver.

6.4.24--------------------------------- Helsingborgs kommun: Enligt kommunens uppfattning är

del tänkta tillsynssyslemet miljöbefrämjande genom all lokala problem bevakas på lokal nivå med de förulsätlningar della innebär från effektiviielssynpunkl. Del förulsälter emellertid resurser som saknas i dag hos flertalet hälsovårdsnämnder. Resurserna måste tillgodoses om hälsovårdsnämnderna skall infria den tillsyn som avses komma till slånd för att avhjälpa nuvarande

brister.------- Vidare bör förutsättningen vara att tillsynsverk.samheten i

dess helhet skall åvila hälsovårdsnämnden. Det måste understrykas att den
kvalité som måsle inrymmas i ett utökat tillsynsansvar är en fråga om perso
nal, undersökningar och leknisk utrustning. Då del inte kan vara rimligl eller
ens möjligl all varje mindre hälsovårdsnämnd skall kunna vara självförsör
jande i hithörande sammanhang, bör del vara av största intresse all undersö
ka behov och förulsällningar till inlerkommunalt samarbete för att lösa till
synsfrågan för dessa hälsovårdsnämnder.

6.4.25 Hylle kommun: Det torde bli i del närmaste omöjligt för de flesta

Prop. 1980/81:92 367

kommuner att tillsätta erforderlig och sakkunnig personal. Vidare saknas ofta erforderliga matningsutmstningar m. m. inom kommunerna.

Ett syslem med ständigt utnyttjande av konsulter bedömes fungera dåligt. Detsamma torde gälla bistånd av personal från länsstyrelsen, som redan har slor arbetsbörda. Decentralisering av beslutsfattandet kostar slora pengar.

Personell brist och annan resursbrist vid länsstyrelsen fär ej utgöra orsak lill all lillsynsverksamhelen överflyllas till hälsovårdsnämnderna.

6.4.26 Hässleholms kommun: Enligl kommunens uppfattning har del före
slagna tillsynssystemel, som innebär all lokala problem bevakas på kommu
nal nivå, slora fördelar ur effekliviielssynpunkt. Della förutsätter emellertid
resurser som i dag saknas hos flertalet hälsovårdsnämnder. Av årsberättelser
na framgår, att man i flera kommuner icke på ett tillfredsställande sätt kan
bedriva den tillsynsverksamhet som i dag krävs på grund av avsaknaden av
resurser. För all infria den tillsyn som avses komma lill slånd måsle hälso
vårdsnämnderna tillförsäkras betydande resursförstärkningar. Ett ställnings
tagande belräffande överförande av tillsynen lill kommunal nivå måste grun
das på de resurser som ställs till förfogande.

-------- Då man icke kan begära all en hälsovårdsnämnd i en mindre

kommun skall vara självförsörjande i delta avseende bör som lidigare nämnis behovel och förutsättningen för ett samarbele mellan närliggande kommuner undersökas för all lösa tillsynsfrågan för dessa nämnder.

6.4.27-------------------------- Kalmar kommun: anser au den ekonomiska belastningen på

kommunen blir sådan all den inle kan anses lösas tUlfredsslällande enbarl inom ramen för den allmänna utjämningen mellan stat och kommun. 1 del lagförslag som läggs fram bör därför ingå ett förslag om särskilda bidrag och/eller ell konkret förslag till finansieringsavgifter för tillsynen.

6.4.28 Karlshamns kommun: Utredningen har ganska väl redovisat bristerna inom den nuvarande miljöskyddslagsliftningen och föreslår de ändringar som anses behövliga. Man har dock ej med nödvändig tyngd påpekat vilka resursförstärkningar som erfordras för all åsiadkomma en välbehövlig effektivitet, särskill på lillsynssidan. Med skärpa måsle understrykas all lillsynsuppgifterna ej kan läggas på de kommunala hälsovårdsnämnderna förrän erforderliga resurser skapats på den personella sidan. Inte minsl viktigt är utbUdning av redan befintlig personal.

6.4.29 Karlskrona kommun: Den resursförstärkning för hälsovårdsnämnderna som räknats fram av statskontoret uppgår lill ca 50 årsarbetskrafter för hela landel. Della synes vara för knappt tilltagen resursförstärkning. Med hänvisning till vad ovan anförts tillstyrkes i princip utredningens förslag, under förulsällning, all kommunerna erhåller full kostnadstäckning för de ökade ulgifter, som del vidgade lillsynsansvaret innebär.

Prop. 1980/81:92 368

6.4.30------------------------------------- Karlstads kommun: Tillsynssystemels grundtanke, alt flytta tillsynen
så nära den miljöfarliga verksamheten som möjligl, är riklig, men kräver en
ordenflig personalförstärkning. Della lorde gälla även påföljdssystemet oeh
uttagandel av miljöskyddsavgifter.-

Utredningens förslag lill ell bättre informations- och samrådsförfarande saml en utökad besvärsrätt bedömes rikfigt ur allmänrättslig synpunkl. Men även delta förslag kräver, om del skall bli meningsfulll, en resursförstärkning.

Utredningens förslag alt lägga tillsynsfunktionen på hälsovårdsnämnden
bör inte lillslyrkas förrän resursfrågorna lösts. Samordningsmöjlig
heterna med andra hälsovårdsnämndsuppdrag är begränsade med tanke på
de olika kompetensområdena.

6.4.31 Lessebo kommun: På personalsidan innebär förslaget ökade behov av
resurser. Syslemet med ensaminspeklörer måsle hell slopas. Ingen hälso
vårdsnämnd kan i fortsättningen klara sig med en tjänsteman. Splittringen av
arbetsuppgifter inom hälsovårdsnämndens arbeisområden är så omfatiande
alt viss arbetsfördelning måste komma till stånd genom alt ytterligare en
tjänst tillkommer. Fördelarna i del nya lagförslaget är dock sä stora alt den
na begränsade resursförstärkning synes helt motiverad.

6.4.32 Lindesbergs kommun:-- Det är dock helt klart all hälsovårds
nämnden inle kan la på sig dessa lillsynsuppgifter utan ekonomiska förstärk
ningar. Nämnden har under en lång lid pålagts uppgifter genom ändrade el
ler nytillkomna lagstiftningar och icke kompenserats ekonomiskl för dessa
arbetsuppgifter.

Det finns därför sannolikl ett uppdämt behov av tjänster som innebär att statskontorets beräkning av 50 årsarbetskrafter inte aUs läcker del verkliga behovel inom hälsovårdsnämnderna.

Kommunen anser därför all klara besked bör ulgå om, på vilket sätt resurser skall tiUföras hälsovårdsnämnden, för att den skall kunna fullgöra uppgifter som lokal tillsynsmyndighet enligl miljöskyddslagen. Innan sådana uppgifler föreligger kan och bör inte föreliggande ändringar i miljöskyddslagen genomföras eftersom de i sådana fall inte kommer all innebära en effektivisering av tillsynen av miljöfarlig verksamhei.

6.4.33 Malmö kommun: Del är helt klart som lidigare framhållits all kommunen måste lillföras ökade resurser om hälsovårdsnämnden skall överta tillsynsansvaret enligl miljöskyddslagen, särskill som hälsovårdsnämnden på längre sikt beräknas överta liUsynsansvarel för samtliga anläggningar som utövar miljöfarlig verksamhei. Del måsle ankomma på varje kommun all själv bedöma della ökade resursbehov. All i dag räkna fram ett omedelbart för-

Prop. 1980/81:92 369

stärkningsbehov för landel i sin helhel förefaller hell orealistiskt.

Ett ökal utbildningsbehov för hälsovårdsnämndernas personal får ej heller glömmas bort i detla sammanhang.

6.4.34-------- Nora kommun: Del måsle dock starkt poängteras att de öka
de koslnader som uppslår i och med alt statliga uppgifler överförs till kom
munerna inle får belasta kommunerna ekonomiskt ulan måsle finansieras
med ett heltäckande statsbidrag. Kommunen är med anledning av della kri
tisk lill att ulredningen inle utarbetat något konkret förslag lill statsbidrags
system. ------

Reformen innebär ett behov av betydande personalförslärkningar. Hur stort behovel är kan vara svårt för en kommun att bedöma, bl. a. med bakgrund av all resursbehovet ej enbart är relaterat lill antalet invånare i kommunen ulan även till näringslivets verksamhet och omfattning. Frågan bör utredas i samråd med länsstyrelsen.

6.4.35------------------ Norrtälje kommun: Därest den nya reformen skall kunna ge
nomföras i praktiken krävs dock en rejäl resursförstärkning vid hälsovårds
nämnderna. Statskontorets beräkning i belänkandel belräffande behov av
nya tjänstemän vid hälsovårdsförvaltningarna är helt orealistisk, om den i ul
redningen föreslagna tillsynsuppgiflen skall bli meningsfull och ej enbart en
pappersprodukl.-----

Kommunen anser alt det i dagens trängda ekonomiska läge är svårt all slälla erforderliga resurser lill förfogande och förulsälter alt resurser förs över lill kommunerna från staten i de allmänna ekonomiska uppgörelser som sker med jämna mellanrum.

6.4.36---------------------------- Ronneby kommun: Den resursförstärkning för hälsovårds
nämnderna som framräknats uppgår lill ca 50 årsarbetskrafter för hela lan
det. Detta torde vara en siffra som är tilltagen i underkant.

Innan lillsynsuppgifterna lägges på hälsovårdsnämnderna måste erforderliga resurser skapas på den personella sidan. Vidare måste befintlig berörd personal erhålla kompletterande ulbildning.

Däresi tiUsynsuppgifterna skall delas mellan hälsovårdsnämnderna och länsstyrelserna skall delningen ske efler fastställda regler. Detla får dock icke innebära alt hälsovårdsnämnderna skall ha de minst attraktiva lillsynsuppgifterna.

6.4.37-------------------------------- Stenungsunds kommun: Förslaget innebär dock en avsevärd

belastning på kommunens personella och ekonomiska resurser. Detla liksom
ulbildning och anskaffning av kompetent personal bör belysas bällre i ulred
ningen. Finansieringen av den uiökade kommunala tillsynen måsle lösas in
nan förslaget till ML träder i kraft, dä det inle enbart går att hänvisa till den
allmänna utjämningen mellan slal och kommun.

24 Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 370

Del bör dock påpekas all tiUsynsuppgifterna kommer alt variera starkt mellan olika kommuner. Statliga bidrag erfordras för kommuner av lyp Stenungsund med flera miljöstörande industrier.

6.4.38------------------------------------------------------------- Slockholms kommun: För att förslaget skall kunna genomföras som
planerat krävs dock all nämnderna får ökade resurser. I utredningen har inte
någon konkret beräkning gjorts av vilka resurser som erfordras hos hälso
vårdsnämnderna när dessa åläggs ökade arbetsuppgifter. Det är

nödvändigl all resursanspråk och finansieringsfrågor för ell överförande av tillsynsansvaret lill hälsovårdsnämnderna klaras ut innan ulredningens förslag genomföres.

6.4.39----------------------------- Storumans kommun: Miljöskyddsutredningen har diskuterat

flera olika möjligheter lill finansiering, bl. a. har införandel av ell särskill
statsbidrag behandlats. Storumans kommun anser i motsats lill ulredningen
att införande av ell statsbidrag skulle ge kommunerna bättre möjligheler att
snabbt bygga upp tillsynsverksamheten. Statsbidraget bör kunna utgå med
förslagsvis 50% under en femårsperiod.

6.4.40 Sundsvalls kommun: Kommunen som sålunda i princip är med på att
tillsynsverksamheten överflyttas från länsstyrelsen till kommunerna vill beto
na viklen av alt en överflyttning ej sker med mindre att också ekonomiska re
surser tillförs kommunerna så att dessa kan ta på sig den ökade kontrollen.

Resurserna kan enklasl förslärkas genom alt statsbidrag ulgår för de ökade koslnader som kommunerna får.

6.4.41--------------------------- Svalövs kommun: vill starkt underslryka vikten av dels att

staten ersätter kommunen för de engångskostnader som uppslår i samband med anskaffande av viss utrustning och för den erforderliga uiökade tillsyns-personalen, dels all möjligheter beredes för ålminsione de mindre kommunerna all även i forisätiningen utnyttja länsstyrelsens expertis för handläggningen av komplicerade ärenden.

6.4.42----------------------------- Södertälje kommun: Det är dessulom viktigl att utredningen

slår fast all resursbehovet i fråga om tillsynen skall omprövas varje år. Därigenom är del möjligl alt bygga upp en för kommunen väl anpassad lillsynsorganisalion.

6.4.43------------------------------- Trollhättans kommun: Trollhättans kommun som i sak delar

utredningens uppfattning om att hälsovårdsnämnderna utgör en naturlig tillsynsresurs i miljövårdsärenden finner det angeläget att betona alt kommunernas ekonomi kan försvåra skapandet av erforderliga resurser.

6.4.44 Täby kommun: När det gäller frågan om hur erforderliga resurser

Prop. 1980/81:92 371

skall kunna lillföras kommunernas hälsovårdsnämnder menar utredningen att det får ankomma på "vederbörande kommun alt bedöma om och i så fall i vilken utsträckning resurser måste tillföras hälsovårdsnämnden för att den skall kunna fullgöra uppgifter som lokal tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen". Enligt kommunens uppfattning är det ej godtagbart att resursfrågan behandlas på detta sätt. Frågan är hur det skall kunna garanteras att den föreslagna förändringen verkligen genomförs fullt ut — dvs, att även de resurstillskott sker som behövs för att förändringen skaU få avsedd effekl, Ell rimligt krav vore t, ex. att utredningen skulle belysa möjligheterna lill statsbidrag för erforderliga resursförstärkningar hos kommunerna — en statlig uppgift blir ju enligt förslagel kommunal.

6.4.45 Umeå kommun: Hälsovårdsnämnden måste få resurser som kun-skapsmässigt möjliggör en kvalificerad utvärdering av de rapporter som blir resultatet av kontrollen genom kontrollprogrammen. För detta krävs ett reellt tillskott av resurser.-

6.4.46 Varbergs kommun: Hälsovårdsnämnderna har redan i dag sådan arbetsbelastning att en prioritering av de arbetsuppgifter som åläggs nämnden enligt lag eller centrala myndigheter måste göras, vilket således innebär att endast en viss kvot av lillsynsuppgifterna kan fullgöras av hänsyn lill de i allmänhel bristfälliga personalresurserna. För en ytterligare ulökning av lillsynsuppgifterna måste därför krävas att del säkerställes att tillsynsmyndigheten erhåller tillräckliga resurser även i ett långsiktigt perspektiv, för att kunna fullgöra uppgiften, Ulredningen borde därför mer konkret ha anvisat hur hälsovårdsnämndernas resurser långsiktigt kan säkerställas,

6.4.47 Växjö kommun: Skulle---- tillsynsskyldigheten ändras på det

säll som föreslagits i belänkandel, kommer detta att nödvändiggöra en belydligl slörre ökning av resurserna på hälsovårdsnämnderna än vad utredningen har räknat med. Kommunen avslår från all söka beräkna behovel av resurstillskoll i en sådan situation men konstaterar all i belänkandel redovisat förslärkningsbehov på ca 50 årsarbetskrafter är hell orealisliskl.

6.4.48---------------- Åre kommun: — anser del rikligt alt tillsynen enligt miljö
skyddslagen på sikl överförs lill hälsovårdsnämnden.

För att hälsovårdsnämnden på ett effektivt säll skall kunna sköta denna tillsyn krävs resurser i form av statsbidrag eller motsvarande, ulbildning av personal och ledamöter och samordning av besiktningsverksamheten typ riksprovplalser "AB Svensk Miljökontroll".

6.4.49 Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större kom
muner: Även om kommittén tillstyrker förslaget om all hälsovårdsnämnder
na skall ta ansvaret från länsstyrelserna för den lokala tillsynen över miljöfar-

Prop. 1980/81:92 372

lig verksamhei, vUl kommiltén starkt underslryka vad som framkommit i samtliga remissvar från de deltagande nämnderna, nämligen att ett sådanl överförande av arbetsuppgifter från stal lill kommun oundgängligen kräver all kommunerna kompenseras för de merutgifter som blir följden av förslaget. Särskill för de slora kommunerna med en ur miljöskyddssynpunkl besvärlig verksamheisstmklur kommer förslagel all innebära betydande ekonomiska konsekvenser. Kommitién beklagar alt ulredningen gått förbi de kommunalekonomiska följderna av förslaget ulan att avge något konkret förslag lill lösning.

6.4.50 Svenska kommunförbundet: För de lillsynsuppgifter som enligt utred
ningen i första omgången skall läggas på hälsovårdsnämnderna, beräknar
slalskonlorel ett behov av 50 årsarbetskrafter. Däresi nuvarande tillsyn är
behäftad med så allvarliga brisler som görs gällande, finner dock förbundel
denna beräkning vara tveksam. En märkbar ökning av tiUsynsaklivileterna
lorde kräva minst 100—150 årsarbetskrafter.

Hälsovårdsnämndernas verksamhet kostar f. n. kommunerna ca 200 milj. kr./år. Om ökningen av resursbehovet är 150 personer kommer denna kostnad all stiga med ea 10%. Härtill skall läggas koslnader för utbildning, spe-cialtjänsier, instrumenluirustning m. m.

Utredningen anser all den ökande ekonomiska belastningen på kommunerna lill följd av överförande av lillsynsuppgifter på hälsovårdsnämnderna bl, a, bör kunna finansieras inom ramen för den allmänna utjämningen mellan stal och kommun. Skalleutjämningssystemet ger emellertid ingen automatisk kompensation för kostnadsökningar som uppstår när nya arbetsuppgifter lillförs kommunerna.

Sammanlaget bör en realistisk bedömning av finansieringsfrågan leda liU alt kommunerna i alll väsentligt själva kommer att få stå för kostnadsökningar lill följd av ökade tillsynsuppgifter.

6.4.51 Centralorganisationen SACO/SR:--- Om den föreslagna förändringen skall få någon praktisk effekt är del därför hell nödvändigt alt den kommande propositionen på allvar lar itu med frågan om hur erforderliga resurser på hälsovårdsnämnderna skall kunna garanteras.

6.4.52 Riksförbundet för allmän hälsovård:--- Ett ställningslagande

tiU överförande av tillsynen lill kommunal nivå måsle därför grundas på de resurser som ställs lill förfogande. Vidare bör förutsättningen vara all tillsynsverksamheten i dess helhet skall åvila hälsovårdsnämnden. Det måste understrykas alt den kvalitet som måsle inrymmas i ett utökat tillsynsansvar är en fråga om personal, undersökningar och teknisk utrustning. Då del inle kan vara rimligt eller ens möjligt alt varje mindre hälsovårdsnämnd skall kunna vara självförsörjande i hithörande sammanhang vill FAH understryka angelägenheten av alt behov och förutsättningar till inlerkommunalt samar-

Prop. 1980/81:92 373

bete undersökes för att få tillsynsfrågan löst på ett från resurssynpunkl lämp
ligl säll. Om resursbehovet inte blir lillgodosell anser FAH all tillsynsansva
ret inte bör överföras lill hälsovårdsnämnden.

6.4.53------------------------------- Svenska kommunförbundets länsavdelning i Kalmar: Kommunerna
ålar sig genom ulredningens förslag ell vidgat ansvar på miljöskyddsområ
det. Länsavdelningen har i della yttrande i alll väsentUgt lillslyrkl utrednings
förslaget. Detla sker emellertid under den viktiga förutsättningen, att kom
munerna får ekonomisk kompensation för de uppgifler, som nu överförs
från staten lill kommunerna.----

Länsavdelningen delar ulredningens uppfattning, alt denna kompensation bör ulgå som en del i del allmänna skalleuljämningsbidragel och inte som ell specialdestinerat bidrag.

Länsavdelningen är mycket skeptisk lill den beräkning av hälsovårdsnämn
dernas resursbehov, som redovisas i utredningen . Det kan ifrågasäl
las om del är meningsfulll all över huvud tagel försöka precisera anlalel
tjänster.------

6.4.54 Nalurvärdsdirektörers förening: Föreningen är inle beredd att accep
tera förslaget om att all tillsyn på sikt bör läggas på lokal nivå. Det kan inte
vara rimligl all inom landets drygt 270 kommuner skaffa fram all den exper
tis som erfordras för tillsyn av alla sorters miljöfarliga anläggningar som kan
finnas inom kommunen. Föreningen anser att ett resonemang om förstärk
ning av tiUsynsresurserna måsle sältas in i ett samhällsekonomiskt perspek
tiv. Belräffande tillsynen av vissa verksamheler lorde del nämligen förhålla
sig så alt del är betydligt mindre kostsamt för samhället alt förstärka länssty
relsernas tillsynsresurser än att förslärka hälsovårdsnämndernas för att upp
nå ett vissl uppsatt mål. Utredningen lorde ha varil medveten om della efter
som man föreslagit ell 15-lal ytterligare tjänster vid länsslyrelserna för lill
synsuppgifter. För övrigl anges i belänkandel all del akluella behovel av per
sonalförstärkningar vid hälsovårdsnämnderna för all klara miljölillsynen en
dasl uppgår lill ca 50 tjänster, dvs. en person vid var själie hälsovårdsnämnd.
Enligl föreningens mening förutsätter en målmedveten decentralisering till
hälsovårdsnämnderna dels att kommunerna vill ge miljövårdsarbetet hög
prioritet, dels all i princip varje hälsovårdsnämnd får personalförslärkning
och möjlighet att utbilda personal.

6.5 Finansieringsavgifter

Även om en del remissinslanser är negativa till s. k. finansieringsavgifter vid förprövning och tillsyn förefaller flertalet hörda inte ha någol all erinra mot miljöskyddsulredningens ställningstagande all utövaren av miljöfariig verksamhei i slörre utsträckning än hitlills skall svara för kostnaderna i samband med förprövning och tillsyn.

Prop. 1980/81:92 374

6.5.1 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Ulredningen nämner alt miljökostnadsutredningen föreslagil avgiftsbeläggning av tillsynsverksamheten. Länsstyrelsen har i yttrande över betänkandet (SOU 1978:43) avstyrkt tillsynsavgifter. Om hälsovårdsnämnden får vissl tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen, och denna tillsyn avgiftsbeläggs, kan avgränsningsproblem uppslå huruvida tillsynen i det enskilda fallet sker enligl miljöskyddslagen, hälsovårdsstadgan, livsmedelslagsliflningen eller annan författning.

6.5.2 Länssiyrelsen i Västmanlands län: Ett led i målsättningen att varje för-orenare skall stå för de kostnader hans verksamhei orsakar samhällel är alt

generella prövnings- och lillsynsavgifier tas ul. Det skulle enligl

länsslyrelsens uppfattning vara möjligt all införa sådana avgifter.

6.5.3------------------------------ Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I yltrande över miljökosl
nadsutredningens belänkande tog länsstyrelsen avstånd från avgiftsbelägg
ning vare sig den avsåg tillslåndsprövning eller tillsynsverksamhet.

Länsstyrelsen ansåg att koslnader för miljöprövning av ärenden och tillsyn skulle bestridas av del allmänna, dvs. stal och kommun.

6.5.4 Bergs kommun: Ett syslem där hälsovårdsnämndens fillsynsverksamhet
finansieras genom slatiigl anvisade medel vore enligl vår uppfattning en bätt
re garanli för en fungerande tillsyn inom nämndernas ansvarsområde.

Så kallade finansieringsavgifier som i dag delvis lillämpas inom livsmedelskontrollen är enligt vår mening icke ägnad att öka förståelsen för tillsynsverksamheten.

6.5.5 Eskilstuna kommun:--- föreslår dessutom, att man i propositionen redovisar ell alternativ med en avgiftsfinansierad tillsynsverksamhet, som täcker kommunernas framtida koslnader för den föreslagna verksamheten.

6.5.6 Falkenbergs kommun:-- tillstyrker förslagel angående finansiering av tillsynen med avgifter.

6.5.7 Kalix kommun: Man måsle dock därvid enligl Kalix kommuns mening förulsätla, all statliga medel ställes till förfogande i sådan omfattning, all kommunerna kan utföra de arbetsuppgifter som tillkommer. En avgiftsfinansierad tillsyn medför risker för en arbetskrävande administration, som kan la i anspråk en del av tiUsynsresurserna.

6.5.8 Lessebo kommun:--- anser del svårt all införa avgifter av detla

slag. Skall tjänstemannen ute i kommunen effeklivl kunna sköta tillsynen får inle en iveksam avgift utgöra ett hinder. Skall avgifter ullagas för miljökrä-vande verksamhet bör den fastställas till en årlig avgift vid förprövningen och

Prop. 1980/81:92 375

ställas i relation till verksamhetens omfattning.

6.5.9 Lysekils kommun: Avgörande för om en i praktiken effektiv kommunal tillsynsverksamhet skall kunna tillskapas är frågan om hur det erforderliga resurstillskottet skall finansieras. Utredningen har inle lillräckligl beaktat

detta faklum.--- Att avgiftsfinansiering kan vara en lösning på sikl vill

kommunen inle hålla för otroligt, men att man — som ulredningen gör gäl
lande — kan anta alt kommunerna överlag skulle vara så välvilliga all de är
beredda betala för alt överta ett betungande tillsynsansvar från länsstyrelser
na, synes närmast få betecknas som önsketänkande från utredningens sida.
------ Kommunen menar för sin del att miljöskyddsutredningen i sill forl
salta arbele närmare bör studera finansieringsproblemaiiken och därvid ulgå
från förutsättningen alt kommunerna måsle ges full kostnadstäckning för en
lokal tillsynsverksamhet enligl miljöskyddslagen.

6.5.10----------------- Nora kommun: 1 händelse av alt statsbidrag ej blir aktuellt

bör finansiering ske genom avgifter.

6.5.11----------------- Nässjö kommun: När det gäller finansieringen av de utökade

resurserna är del enligl kommunens mening angeläget att ett system med avgiftsfinansiering på sikl inrättas. Del bör dock framhållas att statliga resurs-garantier måsle ges i avvaktan på alt ett sådant syslem kommer till stånd.

6.5.12----------------------- Stenungsunds kommun: Miljöfinansieringsavgifter kan i och

för sig vara en kompletlering.-

6.5.13--------------------- Sundsvalls kommun: Enligt kommunens uppfattning borde

kostnaderna för kontroll och tillsyn påföras förelagen, helst genom någon generell avgift, anpassad till respektive verksamhet, varigenom avgift och inspektion och kontroll inle direki sammankopplas.

6.5.14 Södertälje kommun: Om landels hälsovårdsnämnder åläggs tillsynsan
svar enligl miljöskyddslagen, är del lämpligl alt finansieringen av dessa nya
arbetsuppgifter kan ordnas inom ramen för de förslag som MIKO framlagt.
Del kan inle vara en rimlig ordning att kräva ett tillsynsarbete av kommuner
nas hälsovårdsnämnder, ell arbele som f. n. åvilar staten, men inte till nämn
derna destinera medel som enligl MIKO föreslås inflyta till staten i form av
prövnings- resp. lillsynsavgifier.

6.5.15 Östersunds kommun: Överföringen av lillsynsuppgifter till hälso
vårdsnämnderna innebär en ökad ekonomisk belastning för kommunerna, 1
ett längre perspektiv bör systemet med s, k, finansieringsavgifter för tillsynen
enligt miljökostnadsutredningen bli aktuellt.

Prop. 1980/81:92 376

6.5.16 Svenska kommunförbundel: Belräffande finansiering i ett längre perspektiv hänvisar utredningen till möjligheten med ell syslem med s, k. finansieringsavgifier av den typ miljökostnadsuiredningen föreslagit. Förbundel har i sitt yttrande över sistnämnda utredning ställt sig tveksamt lill lämpligheten av sådana avgifter och gör nu samma bedömning. Utredningen ger inte heller underlag för någon beräkning av i vilken utsträckning eventuellt sådana avgifter kan bidra till finansieringen.

6.5.17 Landsorganisationen i Sverige: En för LO grundläggande princip är all insalser rörande miljöfrågorna i sin helhel måste vara förebyggande. Koslnaderna för miljöfarlig verksamhet säväl när det gäller förprövning som tillsyn skall den som bedriver eller tänker bedriva verksamhei svara för. Dessa koslnader bör därvid ha en sådan ulformning att någon vägningsmöj-lighet mellan detla och all förstöra miljön inte kan uppslå.

6.5.18 Svenska hälsovårdstjänslemannaförbundet: Om ulredningens förslag resulterar i ett riksdagsbeslut innebär della alt hälsovårdsnämnden har att utöva tillsyn över åtskilliga objekt som äges av den egna kommunen.

Kommunerna känner säkert sitl ansvar för dessa frågor men i allmänhetens rättsmedvetande kan det måhända uppfattas som slötande all tillsynsmyndigheten är hell beroende av anslag från den som äger tiUsynsobjekten. Säkerställande av hälsovårdsnämndens resurser bör i princip ske i form av lillsynsavgifier som fastställs samtidigt med kontrollprogram antingen som ett engångsbelopp för hela lillståndsperioden eller som en ärlig avgift.

6.5.19------------------------------------- Stockholms läns landsting: har i yttrande över miljökost
nadsutredningens sluibetänkande tillstyrkt förslagel om miljöavgifter, dvs.

all förorenaren skall betala för prövning och tillsyn. Landstinget

har ingen anledning all nu ta någon annan ståndpunkt när miljöskyddsutredningen i sitl belänkande hänvisar till miljökoslnadsutredningens förslag.

6.5.20 Boden, Luleå, Älvsbyn och Piteå kommuner i samråd: För all koslna
derna för förprövningar och tillsyn ej skall överföras på skattebetalarna bör
en avgift avkrävas den som anmäler att han kommer all driva miljöfarlig
verksamhei.

Finansieringsavgiften får inle innebära att utövaren kan köpa sig rält att förstöra miljön.

6.6. Övriga frågor

Bland övriga frågor rörande resurserna lar remissinstanserna bl. a. upp utbildningssituationen.

6.6.1 Socialstyrelsen:--- Det finns enligt slyrelsens uppfallning anled-

Prop. 1980/81:92 377

ning att fästa uppmärksamheten pä att hälsovårdsnämnderna kommer att ställas inför uppgifter som principiellt skiljer sig från de lidigare. Hitlills har hälsovårdsnämndens tillsyn varil effeklorienlerad, dvs. nämnderna har ställt krav med utgångspunkt i befarade effekter på framför alll befolkningen. För denna uppgifi har nämndernas personal en lämplig ulbildning. Ulredningen föreslår nu alt hälsovårdsnämndernas tillsyn även skall vara processinrikiad. Della kräver en i grunden annan kompelens hos nämnderna. Delta problem har såvitt framgår av belänkandet inte behandlats. 1 och för sig torde det vara möjligl att nyanställa personal vid hälsovårdsnämnderna med en lämplig leknisk ulbildning för denna tillsyn. Det synes också vara möjligl alt på sikt vidareutbilda den personal, som för närvarande tjänstgör vid hälsovårdsnämnderna. Slyrelsen anser del nödvändigl att peka på alt tillsynen enligl miljöskyddslagen kräver en kompelens som inte annat än i undanlagsfall finns vid landets hälsovårdsnämnder. Del är också enligl slyrelsens uppfattning tveksamt om del i framtiden är möjligl all i en och samma grundulbildning meddela lillräckliga kunskaper för såväl effeklorienlerad som process-orienterad tillsyn. För att samhäUets lillsynsorganisation skall förfoga över personal med tillfredsställande kompelens bör därför möjlighelerna alt införa olika utbildningslinjer för tillsynspersonalen övervägas.

6.6.2 Linjenämnden för hälso- och miljövärdsutbildning: Linjenämnden ansvarar för planeringen och genomförande av den treåriga grundutbildningen till hälsovårdsinspektörer samt fort- och vidareutbildning av yrkesverksamma hälsovårdsinspektörer. Dessa utbildningar skall primärt tillgodose hälsovårdsnämndernas behov av utbildad personal, hälsovårdsinspektörer och molsvarande.

Miljöskyddsulredningens förslag innebär alt omfattande och svåra arbetsuppgifter överflyttas till hälsovårdsnämnderna.

Delta kommer att medföra behov av ytterligare utbildning inom hälso- och miljövårdsområdet. Linjenämnden finner det därför naturUgt alt delta förhållande framför allt måste beaktas i den fortsatta utbildningen av personal .som skall ansvara för dessa arbetsuppgifter.

Den treåriga utbildningen av hälsovårdsinspektörer syns till slor del läcka in den föreslagna utvidgningen av arbetsuppgifter som läggs på hälsovårdsnämnderna.

1 utbildningen ingår moment som skall ge översiktliga kunskaper inom industriella processer och tekniker, olika industrisektorers utsläpp lill luft, mark och vatten, bullerproblem och arbetsmiljö samt miljöeffekter, behandlingsmetoder och mätteknik.

Vissa förändringar lorde emellertid vara nödvändiga för all i stort kunna täcka in det behov av kunskap som krävs för arbetsuppgifterna.

Yllerligare ulbildning ulöver grundutbildningen bör kunna erhållas genom fort- och vidareulbildningskurser av den typ som nu ges för yrkesverksamma hälsovårdsinspektörer. De nuvarande kurserna i t. ex. miljökemi och vatten

Prop. 1980/81:92 .78

och vattenvård bör med viss omdisponering av innehållet kunna tillgodose della.

Det är viktigl att resurser ges utbildningsmyndigheter och hälsovårdsnämnder i sådan omfattning alt kunskaper och experthjälp kan erhållas för all arbetsuppgifterna som överflyitas lill hälsovårdsnämnderna kan lösas på tillfredsställande säll. Linjenämnden får därför föreslå alt frågan rörande resursbehov (personal, utbildning, laboratorier m.m.) blir föremål för ylleriigare utredning och klarläggande.

6.6.3-------------------------------- Statens nalurvårdsverk: anser att den föreslagna decentralise
ringen av tillsynen kommer all slälla slora krav på en omfatiande utbild
ningsverksamhet. Denna verksamhet, som bör omfalla både grundläggande
ulbildning och efterutbildning, bör naturvårdsverket svara för i egenskap av
central tillsynsmyndighet. Ulredningen menar all utbildningsresurser kom
mer all frigöras när hälsovårdsinspekiörsutbildningen överförs lill Umeå.
Om så inle skulle bli fallet måsle väsenlliga utbildningsresurser tillföras na
turvårdsverket.

6.6.4 Länsstyrelsen i Kalmar län: Förutom ulbildning och resursförstärkningar kommer ulredningens förslag all kräva vidareutbildning av hälsovårdsnämndernas nuvarande personal. Länsstyrelsen anser att de belydande salsningar på ulbildning, som därvid kommer all krävas, kan spridas lill flera högskoleorter. Inom södra högskoleregionen har Kalmar högskola ell kursutbud inom naturvetenskap och leknik med tonvikt på miljö i vid bemärkelse. En god bas finns således för att utforma lämpliga sekloriella vidareulbild-ningar. Utbildningen vid Kalmar högskola tar sikle på — förutom planerings-, rådgivnings- och tillsynsfunktioner — frågor rörande immission och emission av föroreningar. Detla ger också möjlighel lill tjänstgöring även inom olika funktioner inom industrin.

6.6.5 Länsstyrelsen i Gotlands län: Ulredningen har som en åtgärd för att förbällra tiUsynen pekat på behovet av ökad ulbildning för myndighelsperso-nalen. Detta är förvisso en väsentlig uppgift för naturvårdsverket och länsslyrelserna. Vad som inte berörts och som sannolikl skulle kunna anses minsl lika värdefullt är utbildningen av den personal som på industrierna sköter de reningsanläggningar som är en följd av ställda miljöskyddskrav. Vilkel ansvar och vilka initiafiv bör myndigheier ta i denna fråga.

6.6.6 Länsstyrelsen i Skaraborgs län:- För att kunna bedriva tillsyn

inom miljöskyddsområdet erfordras vittgående kunskaper inom många discipliner. I en mindre kommun kan del finnas anläggningar med myckel olika inrikiningar allt ifrån komplicerade kemisk-tekniska fabriker lill enkla jordbruksanläggningar. 1 vissa fall kan dock de sistnämnda vara nog så komplicerade t. ex, vid skälighetsbedömningar.

Prop. 1980/81:92 379

---------- Oberoende av vilken bedömning som görs av behovel av hälso
vårdsinspektörer kommer del alt inom några år finnas ett stort behov av häl
sovårdsinspektörer med en bred utbildning. Del är angelägel all den nuva
rande utbildningen byggs ut till att motsvara denna framtida efterfrågan. Un
der de närmaste åren kommer även behovet av vidareutbildning av hälso
vårdsinspektörer med den kortare. grundutbUdningen all vara stort.

Utbildningen av hälsovårdsinspektörer har under de senasle åren förlängts och ingår nu som en utbildningslinje vid universitetet i Umeå, Underlag finns emellertid för utbildning av hälsovårdsinspektörer även i andra delar av landet.

Länsstyrelsen får därför i delta sammanhang peka på skrivelsen den 16 maj 1975 som länsstyrelsen oeh Skövde kommun tillställt utbildningsdeparlementet med förslag alt anordna en hälso- och miljövårdslinje vid den blivande högskolan i Skövde, I anslagsframställning för högskolan 1979/80 underströk Skaraborgs läns landsting och Skövde kommun vikten av alt bl. a. en dylik linje inrättas. Regionslyrelsen för västra högskoleregionen har också tillstyrkt att en sådan linje inrättas. Länsstyrelsen vill än en gång understryka angelägenheten härav.

6.6.7 Gotlands kommun: Hälsovårdsnämndernas övertagande av vissl tillsynsansvar skapar ett stort behov av vidareutbildning av nämndernas tjänstemän. Denna fråga är av så väsentlig belydelse för nämndernas möjUgheter att klara del nya ansvarsområdet alt den bör ägnas särskild uppmärksamhet i del forlsatla utredningsarbetet.

6.6.8 Kalmar kommun: Utredningen betonar att förslagel att göra hälsovårdsnämnderna lill tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagsliftningen skapar ett slorl behov av vidareutbildning av nämndernas tjänstemän.

Kommunen vill kraftigt underslryka all för all underlätta dellagande i vidareutbildningen bör denna inle koncentreras lill Stockholmsregionen. Högskolan i Kalmar t. ex. synes med sill kursutbud vara synnerligen lämpad för att ge nu nämnd ulbildning.

6.6.9-------------------------------- Stockholms kommun': anser all om hälsovårdsnämnderna

görs lill tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen kommer det all finnas ell permanent behov av vidareutbildning inom miljöområdet för nämndernas personal. Kommunen tillstyrker all en sådan ulbildning knyts till nalurvårdsverkels omgivningshygieniska avdelning.

6.6.10------------------------------ Vilhelmina kommun: anser all skall en sådan överföring av

tiUsyn överföras från länsstyrelsen till hälsovårdsnämnden krävs en mycket god utbildning av hälsovårdsnämndens personal och kanske också en förstärkning.

Prop. 1980/81:92 380

6.6.11------------------------------------- Svenska kommunförbundet: vill även peka på behovel av en

utredning om hur lillsynspersonalens grund- och vidareutbildning skall planeras, genomföras och bekostas.

6.6.12----------------------------------------------------------------- Svenska kommunförbundels länsavdelning i Kalmar: vill

slarkl understryka del behov av fortbildning för hälsovårdsnämndernas personal, som ulredningens förslag innebär. Staten måste vara beredd att la ett ekonomiskt ansvar för denna fortbildning.

Flera av ulredningens förslag — t. ex. ansvarsfördelningen inom tillsynen och fortbildningen — ställer ökade krav på samverkan mellan länsstyrelsen och kommunerna. Många problem kan sannolikt lösas på länsplanel. Länsavdelningen förutsätter, all genomförandet av ulredningens förslag sker i samverkan mellan länsstyrelsen och länsavdelningens hälso- och miljövårdsdelegation.

6.6.13 Institutionen för nalurvelenskap och teknik vid högskolan i Kalmar:

Högskolereformen den 1 juli 1977 innebar bl. a. all i Kalmar inrättades en lo
kal linje. Miljö- och Naturveiarlinjen. Utbildningen är treårig .Av

särskilt intresse för de av utredningen framlagda förslagen är miljötekniker-
grenen, varianten för tillsyn. Utbildningen här avser att förbereda för verk
samhet inom vad som i dag åvilar kommuner enligl arbetsmiljölagstiftning'
och vad som enligl hälsovårdssladgeuiredningen och denna utredning före
slås överföras från länsstyrelse till kommun inom miljöskyddslagstiftningens
område. Det kan tilläggas alt även övriga varianter i Miljö- och Naturveiar
linjen innehåller många beröringspunkter med det arbetsfält, som behandlas
av miljöskyddsuiredningen.---

Allmänt kan sägas alt undervisningen i Kalmar tar sikte på all utbilda eleverna så att de ej blott kan ha planerings- och tillsynsfunktioner inom kommunal verksamhet utan även kan syssla med frågor rörande emission och immission av föroreningar. De bör alltså kunna tjänstgöra även på olika funktioner inom industrin. Ett framgångsrikt tillsynsarbete förenklas och effektiviseras lill berörd allmänhels och personals bästa med lämpligt utbildad personal både vid driftsanläggning och myndighet.

För alt den med ulredningens förslag avsedda förbättringen av tillsynsverksamheten skall bli en verklighet, måste en myndighetsuppföljning ske, så alt föreslagna resursförstärkningar genomförs. Det hade varit önskvärt med konkreta anvisningar eller rekommendationer (t, ex, kopplade liU överföring av medlen för allmän utjämning mellan slal och kommun) om dessa medels användning för förstärkning inom hälsovårdsnämndens fillsynsarbete.

Mol bakgrund av vad som framförts---- vill vi betona att de resurs
förstärkningar, som sedan länge anmälts av dem som nu sysslar med frågor
rörande tillsyn, är nödvändiga för alt nå de med lagstiftningen avsedda må
len. Vidare krävs ulbildning av personal. Utbildningen vid högskolan i Kal
mar synes oss väl lämpad att i della sammanhang beaklas såväl vad gäller ny-

Prop. 1980/81:92 381

utbildning som fort- och vidareutbildning av redan tjänstgörande personal.

7 Övrigt

7.1 Samordning med annan lagstiftning

Flera remissinstanser framhåller vikten av att miljöskyddslagen samordnas med annan miljö- och hälsoskyddslagsliflning.

7.1.1 Kammarrätten i Stockholm:--- 1 samband med tillkomsten av

miljöskyddslagsliftningen 1969 överfördes vissa bestämmelser om sådan förprövning från 1958 års hälsovårdsstadga till miljöskyddslagsliftningen. 1 övrigt vidlogs endasl några smärre ändringar i hälsovårdsstadgan. Bl. a. infördes i några paragrafer (38, 42, 63 §§) hänvisningar till miljöskyddslagsliftningen. I 2 § miljöskyddslagen infördes samtidigt en erinran om förekomsten av viss annan lagstiftning, däribland hälsovårdslagstiftningen. Därutöver synes knappasl ha gjorts något försök fill samordning mellan hälsovårds- och miljöskyddslagstiftningen. Uppmärksamhelen har sannolikt varil mera inriklad på vattenlagstiftningen.

Resultatet har bhvit att bestämmelser om skydd mot vad som i miljöskyddslagen kallas miljöfarlig verksamhet nu finns såväl i hälsovårdsstadgan som i miljöskyddslagstiftningen. De särskilda författningarna är konstruerade på oUka sätt och täcker inte hell samma områden, men i del stora flertalet faU, då ingripande mol miljöfarlig verksamhei kan ske enligl miljöskyddslagen, lorde ingripande i samma syfte också kunna ske med stöd av hälsovårdsstadgan.

Vissa regler om skyldighet alt söka tillstånd eller göra anmälan finns alltjämt i hälsovårdsstadgan.

Central tillsynsmyndighet enligt hälsovårdsstadgan är, såvitt nu är i fråga, socialstyrelsen. Naturvårdsverket har däremol formellt ingen funktion enligt hälsovårdsstadgan, men verkels råd och anvisningar, som ulfärdals med stöd av miljöskyddslagstiftningen, kan ofta vara av stort iniresse i hälsovårdsmål. I övrigt är länsstyrelserna och hälsovårdsnämnderna tillsynsmyndigheter enligl hälsovårdsstadgan och kan bl. a. ingripa med förelägganden och förbud

vid vite.------- Talan mot sådana beslut kan fullföljas till kammarrätten

och regeringsrätten. Likartat ingripande med vitesföreläggande eller vilesförbud kan göras av länsstyrelsen enligl 40 § miljöskyddslagen, men beslutet överklagas då i stäUel hos regeringen. Vid prövning av mål enligl hälsovårdsstadgan måsle man ofta beakta även vissa regler i miljöskyddslagstiftningen (t. ex. 7 § miljöskyddslagen) ulan alt detla anges i hälsovårdsstadgan. Beträffande vissa avlopp krävs enligt hälsovårdsstadgan (42, 46 §§) anlingen tillstånd av hälsovårdsnämnden eller anmälan fill nämnden. Belräffande samma avlopp krävs i många fall enligt 10 § miljöskyddskungörelsen anmälan lill länsstyrelsen. Hälsovårdsstadgan saknar regler om möjlighel lill frivil-

Prop. 1980/81:92 382

lig förprövning motsvarande bestämmelsen i 9 § miljöskyddslagen, men ett
tillstånd av koncessionsnämnden enligt delta lagrum medför hinder för häl
sovårdsnämnden och länsstyrelsen alt ingripa med stöd av hälsovårdsstad
gan. Della framgår av 22 § miljöskyddslagen, men därom sägs ingenting i
hälsovårdsstadgan. —

I ett nyUgen framlagt betänkande (SOU 1978:44) har hälsovårdssladgeuiredningen lämnal förslag till ny hälsovårdslagstiftning, avsedd att ersätta 1958 års hälsovårdsstadga. Ell genomförande av della förslag skulle emellertid enligt kammarrättens mening inle medföra några påtagliga förbättringar i fråga om samordningen med miljöskyddslagsliftningen. Nu berörda problem skulle i alll väsenlligl finnas kvar.

Den troligen enda möjlighelen all lösa dessa problem synes vara en total och samordnad översyn av hälsovårds- och miljöskyddslagsliftningen och därmed i övrigl sammanhängande lagstiftning. Kanske skulle del bli möjligl all på så sätt få lill stånd en enhetlig och genomtänkt "hälso- och miljöskyddslag" och därmed i huvudsak komma ifrån de nuvarande svårigheterna. Kammarrällen vill föreslå all utredningsarbete i sådanl syfle snarasl påbörjas.

En sådan mera långsiktig lösning skulle emellertid kräva tidsödande och kvalificerade arbetsinsatser. 1 avvaktan därpå kan del finnas skäl alt vidta vissa särskill angelägna partiella ändringar i den nuvarande lagstiftningen, men arbetet därmed bör enligt kammarrättens mening inle få fördröja den nödvändiga lolala och samordnade översynen.

7.1.2------------------------ Socialstyrelsen: Tillsyn över sådan miljöstörande verksamhet

som inte är förprövningspliktig, sammanfaller till viss del med den tillsyn som hälsovårdsnämnderna hillills utövar enligt hälsovårdsstadgan. 1 många fall är del lill och med svårt att dra en gräns mellan miljöskyddslagens och hälsovårdsstadgans tillämpningsområde. Ett flertal ärenden som blivit föremål för prövning under senare år har visal på dessa svårigheter. Visserligen undanröjs några av de problem som råder för närvarande genom all hälsovårdsnämnden blir första instans enligl de båda förfaliningarna. De huvudsakliga problemen kvarstår dock. Del har nämligen stor betydelse för den enskilde om en viss störning bedöms otillåten enligl hälsovårdsstadgan eller enligt miljöskydd,slagsliftningen. Socialstyrelsen har därför bl. a. i sill yttrande över hälsovårdsstagdeulredningens belänkande "Kommunalt hälsoskydd" föreslagit all den framlida hälsoskyddslagstiftningen skall bli en renodlad immissionsrält och miljöskyddslagsliftningen en emissionsräti. Genom en sådan gränsdragning skulle de tolkningsproblem som ovan redovisats helt undanröjas. Såvitt slyrelsen har fält sig bekant, stämmer en sådan gränsdragning mellan de båda författningarna med de erfarenheler som hälsovårdsnämnder och länsslyrelser i olika sammanhang redovisat.

7.1.3 Statens naturvårdsverk: Miljöskyddsuiredningen har i sill utrednings-

Prop. 1980/81:92 383

arbete brutit ut frågan om prövning av vägar och flygplatser till ett kommande belänkande. Naturvårdsverket delar utredningens bedömning att denna fråga kan behandlas för sig. Verket vill dock underslryka att genomförandet av nu föreslagna lagändringar inte behöver invänta utredningens bedömning i denna fråga. Ulredningen har inle gått igenom de inlernalionella överenskommelser på det yttre miljöskyddels område, som Sverige undertecknat efler miljöskyddslagens ikraftträdande. Naturvårdsverket förulsälter att ulredningen gör en sådan genomgång i sill kommande arbete. Vidare förulsälter naturvårdsverket att miljöskyddsprövningens roll beaklas i del fortsatta arbelel med en ny plan- och byggnadslag.

7.1.4 Länsstyrelsen i Jönköpings län:- Av många skäl vore det önskvärt med en samordningsregel som klargjorde att miljöskyddsprövningen bör föregå byggnadslovsprövningen, dock bör regeln förses med erforderliga föreskrifler för all jämka de värsta olägenheterna med en sådan huvudregel. DeUa spörsmål bör bli en angelägenhet för utredningen att dryfta i del fortsatta arbetet med bl. a. samordningsproblem i förhållande till annan lagstiftning.

7.1.5 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen erinrar om all vi i yttrande över betänkandet kommunall hälsoskydd (SOU 1978:44) föreslagit all miljöskyddslagen, hälsovårdsstadgan och kommunala renhållningslagen efler översyn samordnas lill en ny lagsliflning som träder i kraft samtidigt.

7.1.6 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: En genomgång och förbättring av gällande miljöskyddslagstifining är i och för sig välbehövlig. Utredningen har i enlighet med direkliven föreslagil att nu gällande lagstiftning skall omarbetas i tillämpliga delar. Det kan dock ifrågasättas om del inte nu varit ell lämpligt tillfälle att belysa miljövårdsfrågorna i ell vidare perspektiv t. ex. samordningen med hälsovårds- och arbelsmiljölagsliflningen saml behovel och inriktningen av miljövårdsforskning.

7.1.7 Länsstyrelsen i Väslernorrlands län: föreslår också alt man nu

samtidigt lar ställning liU prövningsförfarandel enligl miljöskyddslagen och prövningsförfarandel enligl 1977 års vallenlagsulredning, om detla inle leder lill oacceptabla tidsförskjutningar. Från länsslyrelsens synpunkl framstår en samordnad behandling av dessa frågor som ändamålsenlig.

7.1.8-------------------------------------------- Länsstyrelsen i Västerbottens län: Del nu avlämnade belän
kandet kan sägas ingå i ett större sammanhängande lagsliflningskomplex in
nefattande lidigare avlämnade förslag till "Ny renhållningslagsliflning" och
"Kommunalt hälsoskydd". Vad belräffar förslagel lill "Ny renhållnings-
lagstiftning" har delta utsatts för kritik vilkel också är fallet med förslagel
"Kommunalt hälsoskydd". Länsstyrelsen ansåg i yttrandet lill socialdeparte-

Prop. 1980/81:92 384

mentet över della all renhållning-miljöfrågor-hälsoskydd hade ett sådant ad
minislrativl och lagtekniskt samband alt frågorna borde övervägas i ett sam
manhang. Med hänsyn härtill och med åberopande av då pågående översyn
av miljöskyddslagen ansåg sig inte länsstyrelsen kunna tillstyrka att förslaget
till hälsoskyddslag slutbehandlades. Länsstyrelsen är fortfarande av den upp
fattningen all hela lagstiflningskomplexet inklusive de ytterligare delbetän
kanden, som aviserats bör övervägas i ett sammanhang. Länsstyrelsen vill
därför uttala samma tveksamhet om lämpligheten av all slutbehandla förelig
gande delbetänkande som tidigare ullalades i fråga om kommunall hälso
skydd ---- .

7.1.9 Länsstyrelsen i Norrboltens län: Ändring av prövningen enligt miljö
skyddslagen bör så vitl möjligt samordnas med ändring av prövningssystemel
enligl vallenlagsutredningens förslag.

7.1.10-------------------- Botkyrka kommun: Som tidigare nämnis försvinner hälso
vårdsnämndens möjligheler alt agera mot störningar i den yttre miljön enligt
38 § hälsovårdsstadgan. 1 stället hänvisas hälsovårdsnämnden till 5 och 40 §§
miljöskyddslagen.

Kommunen befarar dock all hälsovårdsnämndens möjligheter alt motver
ka miljöstörningar på samma sätt som tidigare kommer att försvåras. Hälso
vårdsstadgans 38 § bör inarbetas i miljöskyddslagen .

7.1.11 Eskilstuna kommun:--- föreslår alt ändringarna i miljöskyddslagen samordnas tidsmässigt med den nya hälsoskyddslagen, så all dessa båda lagar iräder i krafl samtidigt.

7.1.12 Göteborgs kommun: Kommunen anser att det är nödvändigt all miljöskyddsulredningens förslag vid proposilionsarbetel samordnas med hälsovårdsstadgeulredningens förslag lill ny hälsovårdslag (SOU 1978:44) eftersom det senare förslagel bygger på all tillsynen enligt miljöskyddslagen överföres liU hälsovårdsnämnden.

7.1.13 Hylte kommun:---- Miljöfarlig verksamhet kan många gånger

med nuvarande lagsliflning angripas enligt hälsovårdsstadgan t. ex. 38 § eller ML/MK. Samordning mellan dessa båda lagar är alltså nödvändig.

7.1.14 Järfälla kommun:- Enligl förslaget till ny hälsoskyddslag skall

hälsovårdsstadgans 38 § försvinna. Del innebär alt vissa problem inle kan bearbetas med vare sig hälsoskyddslagen eller miljöskyddslagen. Dessa båda lagar måsle därför samordnas. Även formerna för utdömande av vite bör samordnas.

Prop. 1980/81:92 385

7.1.15------------------------------ Laholms kommun: Slutligen måsle beträffande tillsynen

poängteras alt ett överförande av denna lill hälsovårdsnämnden ger en samordnad tillsyn med stöd av olika lagar. Sålunda kan tillsynen samordnas mellan t. ex. livsmedelslagen och miljöskyddslagen, lagen om hälso- och miljöfarliga varor och miljöskyddslagen samt djurskyddslagen och miljöskyddslagen. Just tillsynen enligl lagen om hälso- och miljöfarliga varor har kommil ål sidan genom den splittrade tillsynsorganisalionen.

7.1.16 Landskrona kommun: Under del forlsalta utredningsarbetet bör ytterligare åtgärder för ett förenklal och effektiviserat prövningssystem övervägas, därvid särskilt bör beaklas pågående utredning om ny plan- och byggnadslagstiftning liksom utformningen av de beslämmelser, som skall ersätla 136 a § byggnadslagen.

7.1.17 Norrtälje kommun:----- anser det angeläget all det fortsatta arbetel med miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen samordnas och all de båda lagarna träder i krafl vid samma lidpunkt.

Hälsovårdsnämnden har i dag i 38 § hälsovårdsstadgan ell bra styrmedel vid all miljöstörande verksamhet. Denna paragraf är föreslagen all ulgå i samband med det nya förslagel till hälsoskyddslag. Paragrafen med dess vidsträckta möjligheler bör i någon form överföras lill den nya miljöskyddslagen.

7.1.18-------------------------------- Stockholms kommun: — anser del myckel angeläget att del

fortsatta arbetet med miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen samordnas och alt de båda lagarna Iräder i krafl vid samma tidpunkt.

Samordning bör ocksä ske med det fortsatta arbetel med miljökostnadsutredningens förslag och med de förslag som kommer all lämnas av ulredningen LAB 76.

7.1.19 Storumans kommun:----- delar lill fullo synpunklerna vad beträffar samordningen av lagstiftningen mellan den yttre och inre miljön med rätt för skyddsombuden att ingripa både inom den inre och den yttre miljön kring den egna arbetsplatsen.

7.1.20 Strängnäs kommun:---- Hälsovårdsnämnderna kan därvid, vilket också framhållits i belänkandel angående ny hälsoskyddslag (SOU 1978:44), i tveksamma fall tillämpa antingen miljöskyddslagen eller hälsoskyddslagen. Kommunen får därför trycka hårl på all ikrafllrädandel av dessa båda lagar samordnas i tiden.

7.1.21 Södertälje kommun:---- vill även ta upp frågan om samordning

mellan tillkomsten av ny hälsoskyddslag och här föreslagna ändringar i miljöskyddslagen. Enligt 38 § hälsovårdsstadgan kan hälsovårdsnämnden ingripa med föreläggande som gällt den yttre miljön. (Exempelvis störningar från

25 Riksdagen 1980181. I snml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 386

grann faslighels grundvattenförorening, byggarbetsplatser m. m.). I förslagel till ny hälsoskyddslag har denna möjlighet försvunnit. I stället hänvisas till miljöskyddslagen. Användningen av miljöskyddslagen är belydligl mer omständlig och restriktiv eftersom mängder av hänsyn skall tas enligt 5 § miljöskyddslagen.

Därför bör enligl kommunens uppfattning andemeningen i nuvarande 38 § hälsovårdsstadgan på något sätt inskrivas i förfallningsförslagel för all kunna användas vid ärenden av lägre dignitet.

7.1.22 Täby kommun: En bättre samordning mellan förändringarna i miljö-
skyddslagstiftningen och hälsovårdslagstiftningen måsle ske. I nuvarande
hälsovårdssladga har 38 § lillsammans med 71 och 75 §§ kunnal användas
för förelägganden som gällt den yttre miljön (t. ex. i fråga om störningar
från byggarbetsplatser, från förelag i grannfasligheler, i fråga om dagvatten
m. m.). Sanitär olägenhet har ej behövt föreligga enligt 38 §. 1 förslagel lill
ny hälsoskyddslag bortfaller 38 § och en renodlingiill sanitära olägenheter
sker med undantag för nämndens allmänna åligganden enligl 4 §. Föreläg
ganden belräffande störningar i den yttre miljön blir i slorl sett inle möjliga,

1 slällel är det meningen alt hälsovårdsnämnderna i dessa frågor skall arbeta med miljöskyddslagen. Motsvarande paragrafer för 38 § och 71 och 75 §§ blir då miljöskyddslagens 5 och 40 §§.

Enligt kommunens uppfattning bör hälsovårdsstadgans 38 § med eventuella erforderliga justeringar föras över lill miljöskyddslagen.

7.1.23------------------------ Växjö kommun: vill i detla sammanhang framhålla viklen av

samordning av åigärder med anledning av del här behandlade betänkandet och del tidigare av hälsovårdssladgeuiredningen lämnade betänkandet Kommunalt hälsoskydd, (SOU 1978:44). Med utgångspunkt i kommunens här ovan redovisade uppfattning om ändring i tillsynssyslemet skulle en sådan samordning innebära all nuvarande beslämmelser i 38 § hälsovårdsstadgan behålles lill dess hälsovårdsnämndens liUsynsskyldighel enligl miljöskyddslagen har reglerats.

7.1.24-------- Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikels slörre kom
muner: ------ vill erinra om all kommittén i sill yllrande över hälsovårds
stadgeulredningens belänkande (SOU 1978:44) framhöll nödvändigheten av
all miljöskyddsulredningens förslag samordnas med hälsovårdsstadgeulred
ningens förslag vid departementens propositionsarbele. Härvid bör upp
märksammas all 38 § i nuvarande hälsovårdssladga föreslås slopad i hälso
vårdsstadgeulredningens förslag till hälsoskyddslag. Enligt kommitténs upp
fattning bör en molsvarighel fill 38 § finnas kvar, eftersom hälsovårdsnämn
derna eljest förlorar lagstöd alt ingripa mol vissa slag av störningar, som inle
härrör från fasl egendom.

Prop. 1980/81:92 387

7.1.25 Centralorganisationen SACO/SR: 1 belänkandel "Kommunall hälsoskydd" (SOU 1978:44) föresläs "miljöparagrafen" (38 §) försvinna med tanke på alt hälsovårdsnämnderna blir tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen. SACO/SR:s bedömning är all miljöskyddslagen inle ger hälsovårdsnämnderna samma möjligheler all agera i vissa omgivningshygieniska ärenden som den nuvarande hälsovårdsstadgan. Det kan därför ifrågasällas om inle en paragraf med text liknande 38 § hälsovårdsstadgan borde införas i miljöskyddslagen.

7.1.26 Landsorganisationen i Sverige: Del förhållandel all gränsvärden för den inre miljön baserar sig på en normalarbetsdag, gör det angelägel all begränsa förekomsten av miljörisker också i den yttre miljön. En bättre samordning och uinytljande av resurserna för mätning och kontroll är därför önskvärd.

De risker som vi utsätts för i arbetsmiljön kan inle belraklas isolerat från den yttre miljön. Förekomsten av kemiska ämnen och produkter innebär en möjlig påverkan både i arbetel och under fritiden. Exempelvis bullersituationen under fritiden har på grund av en alll slörre förekomst av mekaniserade produkter förvärrats. De insalser som görs för all minimera risker av arbelel kan riskera all äventyras av alt avvägningar och insatser inte sker mellan yttre och inre miljö.

För att skapa bra arbetsförhållanden i förebyggande syfte har skyddsombuden som fackliga förelrädare getts räll all della i planeringen. Denna rätt måsle för att få ell lolalgrepp över miljön också inbegripa de yttre miljöfrågorna.

7.2 Grundvattenfrågan

Flera remissinslanser har pekat på all man i miljöskyddslagen bör s!å fast au även grundvattnet skall skyddas mol störningar från miljöfarlig verksamhei.

7.2.1 Länsstyrelsen i Stockholms län: Definitionen av begreppel miljöfarlig
verksamhet i 1 § ML omfattar endasl emissioner i luft och vattenområde.
Länsstyrelsen anser all paragrafen bör formuleras om så alt den även avser
förorenande av mark och grundvatten.

7.2.2 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Genom alt både koncessionsnämn
den och länsstyrelserna föreslås bli enda prövningsmyndigheier har möjlighe
ten till samordning tillskapats vid prövning av i. ex. byggande i vallen och
anläggande av miljöfarlig verksamhei. Della borde närmare ha utretts i före
liggande belänkande. Della gäller också skydd mol förorening av grundvat
ten vid exempelvis utsläpp — infiltration — av avloppsvatten.

Prop. 1980/81:92 3jj,

7.2.3 Länsstyrelsen i Kalmar län: 1 direkliven uppdras åt ulredningen att bl. a. behandla vissa samordningsproblem med annan lagsliflning. Särskill omnämns i direkliven samordningsfrågor som rör miljöskyddslagen och vattenlagen. I vattenlagen finns endasl vissa allmänna regler om skydd mot förorening av grundvatten och miljöskyddslagen innehåller heller inga uttryckliga beslämmelser i dessa avseenden även om viss praxis här har utvecklat sig. En annan samordningsfråga som direktiven anger är frågan om tippning av fasla ämnen i vattenområde, som f. n. prövas enligl såväl miljöskyddslagen som vattenlagen. Detla är två exempel på oklarheter som ofta vållar problem och merarbete i del prakliska miljövårdsarbetet. Länsstyrelsen anser del vara en brist att ulredningen här inle följt direkliven och försökt lösa ett par myckel ofta återkommande frågeställningar vid prövning av miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen anser del angelägel att dessa frågor inte skjuls åt sidan. Det är därför väsentligt att de las upp i miljöskyddsulredningens kommande belänkande.

7.2.4 Länsstyrelsen i Kristianstads län: En viklig fråga som länsstyrelsen i Krislianslads län därvid framförde gäller miljöskyddslagens tillämpningsområde. Miljöskyddslagen är f. n. ej lillämplig på förorening av grundvatten. Detla medför vissa svårigheier när del gäller alt förhindra utsläpp av föroreningar på och i marken.

Länsstyrelsen anser del vara en brist alt denna väsenlliga fråga ej beaktats av ulredningen.

7.2.5 Länsstyrelsen i Väslerbollens län: Det synsäll som utvecklats sedan mil
jöskyddslagens tillkomst om i vilken mån grundvaltenskyddssynpunkier
skall vägas in i prövningen av ärenden enligl miljöskyddslagen har inle varil
enhetligt. Således har kunnat konstaleras all synsättet ofta varierat från ell
generellt förbud mot påverkan av grundvattnet lill ett mera nyanserat syn
sätt, där utgångspunkten varit om frågan gällt ett ur vallenförsörjningssyn-
punkl skyddsvärt eller icke skyddsvärt grundvatten,

7.2.6 Göleborgs kommun: Vad gäller prövningspliklens omfallning anser Göleborgs kommun alt del bör övervägas om inte grundvaltenskyddel bör fillgodoses inom miljöskyddslagens ram,

7.2.7 Kalmar kommun: Miljöskyddsuiredningen har hänskjutil frågan om skydd mot förorening av grundvallen lill ell kommande belänkande.

Hälsovårdsnämnderna har f,n. med slöd av 7 kap, 38 § i hälsovårdsstad
gan kunnal föreskriva åigärder lill skydd mot föroreningar av grundvatten,
I förslag lill ny hälsoskyddsstadga---- har denna paragraf utmönst
rats.

Kommunen förulsätler att del forlsatla arbelel med ovan nämnda lagsliflning samordnas så alt inle möjlighelerna att skydda grundvattnet lillfälligl bortfaller.

Prop. 1980/81:92 389

7.2.8 Kristianstads kommun: De inledande bestämmelserna i miljöskyddslagen anger de naturliga resurser som man viU skydda med lagen. Man anger där bl. a. i flera paragrafer "vattendrag, sjö eller annat vattenområde". Hälsovårdsnämnden har ständigt återkommande ärenden där risken för grundvattenförorening är aktueU och har i en del fall haft svårigheter finna lagUgt stöd för beivrande av sådan förorening. Det har ifrågasatts huruvida man icke skulle till ovan angivna vattenbegrepp även kunna foga "grundvatten".

7.2.9 Södertälje kommun: Det är i dag praxis att vid prövning enligt miljöskyddslagen öven beakta företagets inverkan på grundvattnet trots att det inte finns stöd för detta i lagen. Kommunen finner detta otillfredsställande och föreslår att 1 § andra stycket får följande lydelse: "användning av mark, byggnad eller anläggning på så sätt som eljest kan medföra förorening av grundvatten, vattendrag, sjö eller annat vattenområde ..."

Om även grundvattenfrågan kunde prövas enligt miljöskyddslagen borde minskad byråkrati kunna åstadkommas. För närvarande måste ett flertal ärenden prövas bäde enhgt miljöskyddslagen och vattenlagen.

7.2.10----- Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större kom
muner: ---- vill för egen del understryka vad som framkommit i ett par

yttranden, nämligen att frågan om grundvattenskyddet inom miljöskyddslagstiftningens ram löses genom komplettering av 7 och 10 §§ miljöskyddslagen.

Prop. 1980/81:92 390

Bilaga 5

Miljökostnadsutredningens sammanfattning av betänkandet (SOU 1978:43) Miljökostnader, Miljön i samhällsekonomin — kostnadsslag, kostnadsfördelning, styrmedel

Inledning

Utredningens arbele har inriktats på dels en allmän, översiktlig karlläggning av kostnaderna för miljövården, dels studier av ell anlal problemområden, 1 de senare har slorl iniresse ägnats styrmedelsfrågorna. Utredningens delbetänkanden har remissbehandlats liksom en del av det övriga malerial som utarbetats. De synpunkler som därvid förts fram har utredningen således kunnal dra nytta av i sitt arbele med sluibelänkandel. Huvuddelen av slulbeiänkandel har ägnats en ekonomisk analys av miljöpolitikens olika koslnader och inläkler, hur dessa koslnader fördelas och hur olika styrmedel påverkar kostnadsfördelningen och möjlighetema all nå miljöpolitiska mål till lägsta samhällsekonomiska kostnad. De lidigare betänkandena, remissbehandlingen av dessa samt den ekonomiska analysen har lell fram till de slutsatser och förslag som redovisas i kapitel 14 och 15,

Miljöproblem och miljövårdsåtgärder i Sverige

Utsläpp av föroreningar oeh andra ingrepp i miljön förorsakar problem av olika slag, I många fall märks påverkan förhållandevis snabbt och framförallt i utsläppens närområden. Ofta är också effekterna sådana all de så småningom försvinner sedan utsläppet upphört, 1 andra fall kan effeklerna av viss lororeningsllllförsel bli märkbara försl efter hand. när påverkan nån en viss nivå. Påtagligast blir de i utsläppens närområden, men också områden långl från uisläppskällorna berörs efter hand. Övergödning av sjöar och vattendrag, försurning, anrikning av tungmetaller o. dyl. i näringskedjomaär exempel på denna typ av miljöeffekter. De återgår i allmänhel myckel långsami sedan utsläppen upphörl. Svårast all komma ål är långiidseffek-lerna, dvs. den påverkan som blir märkbar försl efter myckel lång lid och oftiisl är myckel långvarigi beslående eller irreversibel och spridd över slora områden.

Övergödning av sjöar och vattendrag förorsakas i första hand av närsalter. Utsläppen av sådana från den kemiska industrin och framför alll från de kommunala avloppsanläggningurna har under de senasle åren nedbringats avsevärt. De viktigaste källorna lill fosforutsläpp är en lOO-lal kemiska industrier, ca 1 400 kommunala avloppsanläggningar och ca 130 000 jordbmksföretag, Utlakningen av närsaller från jordbrukel har ökat under de

Prop. 1980/81:92 391

senasle åren.

Övergödningen av sjöarna påverkar också deras syrehushållning. Ungefär samma effekt har utsläppen av syreförbrukande organisk substans. Huvudsakliga källor lill sådana utsläpp är ett 100-tal massa- och pappersfabriker saml avloppsanläggningarna, genom vilka även utsläppen från de flesta av 700 livsmedelsfabriker sker. Utsläppen från alla dessa verksamhetsområden har minskat kraftigt de senasle åren.

Tungmetaller har visal sig kunna anrikas i näringskedjorna. Utsläpp av sådana ämnen förekommer främsi från ell 40-lal järn-, stål- och metallverk, ca I00gjuterierochca700ylbehandlingsinduslrier, Kvicksilverulsläppen har minskat mycket påtagligt under senare år. Huvuddelen av resterande utsläpp härrör från ca 7 000 landläkare, några få batteri fabriker, ell 100-lal kemiska fabriker, några 10-ial gruvor och metallverk samt från förbränning av fossila bränslen. Huvudsaklig källa för blyulsläpp är landets 3,8 milj. motorfordon. En stor källa är också några få metallverk. Ämnen med liknande förmåga all anrikas i organismerna ärde klorerade organiska föreningar som förekommer i vissa bekämpningsmedel i jord- och skogsbruk samt i utsläpp från ett 50-lal massa- och pappersindustrier och ell 10-lal petrokemiska induslrier.

Giftiga ämnen har ofta långtidseffekter. Bl, a. har många lillsalskemikalier inom industrin visat sig ha del. Rester av sådana kemikalier förekommer i avloppsvallnel från bl, a. ca 60 gruvor. 100 massa- och pappersfabriker, 40 lexlilfabriker, 1 600 ivätlerier, några I OOO-tal verkstadsindustrier och några 100-lal kemiska fabriker. Avgaserna från motorfordon bidrar med andra sådana ämnen. Kunskaperna om dessa giftiga ämnen är brisilälliga. Alll fler har upptäckts och del bedöms sannolikt all ell stort antal produkler som f. n. används inom industrin kan komma all visa sig ha sådana egenskaper.

Försurning av mark och vallen förorsakas främsi av svaveldioxider från förbränning av olja och från vissa industriprocesser saml av kväveoxider från dessa källor och från molortrafiken. Huvudsakliga källor är 1-1,2 miljoner enskilda oljepannor för uppvärmning, ca 100 energiproducerande anläggningar, några få cemenifabriker och ca 40 järn-, slål- och metallverk, Processvavel kommer främst från ett 50-tal massafabriker och en 30-ial andra induslrier. Mer än 50 "> av del svavel som faller ner över Sverige beräknas härröra från utländska källor.

Motorfordon ulgören väsentlig källa till såväl föroreningen av tätortsluften som bullerproblemen i tätorterna. Förbränning av olja för uppvärmning påverkar också starkt luften i tätorterna. Till bullerproblemen bidrar flygtrafiken kring de 220 flygplatserna i landel. Buller alstras också vid de större induslrikomplexen.

Föroreningssilualionen i landel som helhel speglas främst genom redogörelser för övergödnings- och försurningsförhållanden i sjöar och vatlendrag saml för luftkvaliteten i lälorlerna. Av landels omkring 100 000 sjöar är huvuddelen förhållandevis opåverkade av Pöroreningsutsläpp. I norra Sverige beräknas några få proceni vara övergödda av närsaller medan i södra Sverige 10-20 proceni visar lydliga tecken på övergödning, I högre eller lägre grad försurade sjöar finns i hela landel, dock främsi i de sydvä.slra delarna. Koncentrationen av svaveldioxid i lälorternas luft ligger i allmänhel på en 10-20 gånger högre nivå än bakgrundsnivån långl från föroreningskällor. Observerade koncentrationer i de största tätoriema ligger i allmänhet lägre än

Prop. 1980/81:92 392

nalurvårdsverkels riktvärde för högsla godiagbara hall. I några tätorter överskrids dessa dock regelmässigi, Foiokemiska smogreaktioner förekommer i siorsiäderna.

Miljövården bedrivs genom åigärder av tre principiellt skilda slag. Det förslå är skydd av vissa områden genom fysisk planering eller andra former av säkersiällande. Del andra är skydd av naturmiljön mot negativa effekter av mänsklig verksamhei, främsi genom förebyggande tekniska åtgärder, miljöskydd. Del Iredje, slutligen, är återskapande eller nyskapande av önskvärd miljö.

Grovl räknat har närmare 1 miljard kronor årligen investerats i miljövårds-åtgärder, framför allt miljöskydd, sedan 1969. De årliga drift- och käpiial-kostnaderna för kommuner och industrier kan uppskattas till 1,5-2,0 miljarder kronor. Dessa miljövårdsinsalser molsvarar sammanlagl ca 0,7 procent av bruilonationalproduklen år 1974. Resultaten av de gångna årens miljöskyddsinsatser har framför alll kunnal registreras i form av minskade utsläpp av föroreningar. Beräkningar visar t, ex, all utsläppen av olika organiska och suspenderade ämnen till sjöar och vatlendrag minskal lill närmare hälften under perioden 1969-1974, Sloftulsläppen lill atmosfären har halverats. Utsläppen av svaveldioxid har kunnal minskas i viss utsträckning. Praktiskt laget alll avloppsvatten från tätorterna behandlas nu i reningsverk med längre gående rening än slamavskiljning. Molsvarande redovisning av effekterna i miljön saknas i ston sell. Rent allmänt står del dock klart att den tidigare negaiiva ulvecklingen kunnat brytas i fråga om många föroreningstyper och även alt miljösiiuaiionen avsevärt förbällrals på många håll.

Miljöpolitiska styrmedel i Sverige

1 den svenska miljövärdspoliliken ligger tyngdpunkten på administrativa styrmedel med fysisk planering och tillståndsprövning som de viktigaste. Generella förbud mot eller regler för viss verksamhet förekommer på en del områden, dock ibland med möjligheler till undantag efter särskild prövning. Lokaliseringsprövning förekommer för bl, a. ett anlal lyper av lyngre industrietablering, Produkinormer lillämpas i några fall. Direkta utsläpps-normer lillämpas endasl i fråga om motorfordon. För vissa slag av utsläpp, främsi lill luften, har emellertid riktlinjer uiarbeiais. vilka i kombination med lillsiåndsprövningen får styrande effekt. För en anlal verksamheter gäller anmälningsskyldighet.

Den fysiska planeringen styr lokaliseringen i stort av olika samhällsakti-viieier som induslri verksamhei, bostadsbyggande, medan tillståndsprövning, utsläppsnormer m, fl, regler kan sägas ange förutsällningarna för olika verksamheler i del enskilda fallet.

Ekonomiska styrmedel används endast i begränsad ulslräckning, och då som komplement lill de administrativa. De san k tioner som iinvänds förall ge eftertryck ål administrativa styrmedel är t, ex, ofta ekonomiska Ivite, böter, skadestånd), Exislerande avgifter las mestadels ul i finansieringssyfie. i, ex. för alt läcka de företagsekonomiska kostnaderna för avfallshantering eller provtagning och laboratorieanalys. Någon ansats lill avgift med styrande

Prop. 1980/81:92 393

syfle finns också medan däremol avgifter som relateras lill de samhällsekonomiska kostnader som en miljöstörning orsakar, dvs, avgifter som täcker kostnaderna för exlerna effekter, inle förekommer. Subventioner knyts främsi till genomförande av åtgärder som föreskrivs i tillståndsbeslul el. dyl.

Vid sidan av de administrativa styrmedlen i form av l, ex. generella regler och förbud eller villkor efter särskild prövning och de ekonomiska, l. ex, subventioner, finns andra vägar för styrning i olika avseenden. De kan samlas under rubriken insamling och spridning av kunskap, dvs, forskning, ulbildning och infomiation.

Miljövårdsarbete utomlands och i internationella organisationer

Miljöproblem är inlernalionella i flera avseenden. De flesta länder, särskill de på ungefär samma utvecklingsnivåer, möler l.ex. i huvudsak samma slags föroreningar. Dessa härrör från egen produktion och konsumtion, men beror också på all föroreningar med vindar och valienslrömmar sprids mellan länderna. Handeln med miljöfarliga varoroch ämnen medverkar också lill all miljöproblem sprids. Ett enskilt land kan .således endasl i begränsad omfallning lösa sina miljöproblem självt, Inlernationellt samarbele kan därför ibland vara ell nödvändigl medel för all nå även nationella miljömål med avseende på immissionsbegränsningar. Med hänsyn till de omfallande insatser i fråga om forskning, teknikutveckling m, m, som krävs innebär samarbele länderna emellan också ell effekfivare resursutnyttjande. Skyddel av de gemensamma naturresurserna som världshaven och lufthavet kräver gemensamma mål. Även skyddel av resurser, som väl ligger under nationell jurisdiktion, men som har avgörande belydelse för hela jorden, är i stor Ulslräckning en inlernalionell angelägenhet.

Det inlernalionella samarbetet pä naturvårdens och miljövårdens omräden har också efter hand fått en allt slörre omfallning. Praktiski tagel alla mellansiailiga organisationer, både de med världsomspännande och de med regional räckvidd har i slörre eller mindre ulslräckning sådana frågor på sina program, S;imarbeie i mindre grupper av stater och en mängd bilaterala avlal och överenskommelser hör också lill bilden, liksom mera informella kontakter, inte minsl på forskningens område.

Flerlalel av FNs fackorgan, kommissioner m, m. sysslar i någon ulslräckning med naturvårds- och miljövårdsfrågor. Som ett av resullalen av konferensen om människans miljö i Stockholm 1972 inrällades UNEP, Slyrelsen för FNs miljöprogram, för alt leda det inlernalionella miljösamarbetet. UNEP skall samordna miljövårdsprogrammen inom FN-systemet. Ulöver FN-syslemet finns ett anlal andra organisationer med världen som verksamhelsområde och miljö- och naturvård på programmet. Medlemskapet varierar, men i de flesta fall är dessa organisationer inle mellanstatliga, ulan räknar bland sina medlemmar ideella organisationer, velenskapliga institutioner och andra internationella organisationer. Även regeringar och ämbetsverk kan dock della. Många av dessa organisationer återfinns på naturvård sområdet.

Prop. 1980/81:92 394

De gemensamma problemen och förulsällningarna för samarbele och likartade lösningar gäller kanske i än högre grad för regioner eller grupper av länder på samma utvecklingsnivå än globall. Flera organisationer med främst västeuropeiska medlemmar har gett miljövårdsfrågor ston utrymme. Det slarka sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöproblem har medfört att organisationer som skapats för all främja ekonomisk utveckling efter hand fåll en mycket omfattande miljövårdsverksamhet. Delta gäller bl. a, OECD,

197 anlog OECD ell antal vägledande principer rörande internationella ekonomiska aspekter pä miljöpolitik, i första hand den s. k, Polluter Pays Principle, PPP, dvs. principen om förorenarens kostnadsansvar. PPP är enbart en effektivitetsprincip som syftar till all uppsatta mål skall nås lill lägsta samhällsekonomiska kostnad. Den säger ingenting om hur förorenarens betalningsansvar skall utkrävas, dvs, hur styrmedlen skall ulformas. 1 programmel för OECDs fortsalla arbele på miljövårdsområdet iniar frågor om förorening över gränserna - transfrontier pollution - en central plals.

Del nordiska .samarbetet på miljövårdsområdet leds under nordiska ministerrådet av den nordiska ämbelsmannakommitién för miljövårdsfrågor. Huvudpunkterna i ulvecklingen av del nordiska samarbetet är en samordning av miljövårdsålgärder i de nordiska ländema när så är lämpligl, ett genomförande av gemensamma nordiska projekt på miljövårdsområdet och ell utbyte av informalion om miljövårdsarbetet i de enskilda länderna, Ell viktigt resultat av del nordiska miljövårdssamarbetet är den nordiska miljöskyddskonvenlionen,

Arbetel i de inlernalionella organisationerna utmynnar oftast i rekommendationer lill medlemsländerna om riktlinjer och principer förderas nationella miljövårdsarbete, Dessulom samlas ett riki malerial av utredningar, översikter och informalion.

För all hårdare binda ländernas politik i en viss fråga sluts konventioner mellan berörda stater. De länder som ansluler sig till konventionen förbinder sig all vidta eller avslå från vissa preciserade åtgärder. Staterna förutsälls genom nalionell lagstiftning och övervakning svara för att reglerna i konventionen efterlevs. Resultaten av konventionen blir således hell beroende av de enskilda staternas sätt all genomföra sin del av överenskommelsen, Deenda sanklionsmöjligheler som finns ärdeolika ländernas sanktioner mol egna medborgare som överträder de nationella bestämmelserna, Däremol saknas sanklionsmöjligheler mol stater som inle fullgör sina åtaganden.

Konventionerna på miljövårdsområdet gäller främsi skyddet av haven och särskilda havsområden. Svenska kustvatten berörs av sju olika konventioner.

Inom ramen för det inlernalionella miljövårdsarbelei görs också översikter över medlemsländernas nationella miljövårdsarbete.

En strävan alt samla reglering av olika miljövårdsfrågor i en övergripande miljöskyddslagsliftning kan därvid noteras, liksorn en önskan om en samlad miljöadministralion genom miljömyndigheter, ministerier eller samordningsorgan. Miljöskyddslagar av ramlagsiyp rapporteras ha iräll i krafl eller hålla på all utarbetas i flera länder. För tillämpningen av sådan lagstiftning utnyttjas i en del fall och för vissa ämnen eller utsläppstyper generella.

Prop. 1980/81:92 395

bindande normer och standards. 1 andra fall bygger laglillämpningen främsi på bedömningar i det enskilda fallet, ofta med ledning av vägledande standards och riktlinjer för utsläpp. Bland de styrmedel som redovisiis intar regleringar och tillståndsprövning i olika fomier en central plats. Del samlade inlryckel av de olika ländernas redogörelser är emellertid ell ökal iniresse för avgifter. De exislerande avgifternas huvudsakliga funktioner är finansiering och kostnadsfördelning. Avgifter infördes tidigast på vatienvårdsområdel, medan avgifter på andra lyper av miljöstörningar .som luftföroreningar, buller, industriavfall m, m, har börjal tillämpas under de senasle åren,

PPPanges i många länder vara ledande för fördelningen av kostnaderna för de miljövårdsålgärder som beslutas, I flertalet fall tillämpas dock olika former av slöd (subsidier, förmånliga lån) till sådan induslri som varil i verksamhei då respektive regleringar införts.

Miljö och ekonomi

Miljöproblem är inte några nya föreieelser, men de har under de senasle årtiondena blivii fler och även av andra orsaker kommil all uppmärksammas alltmer. Den ökande koncentrationen till tätorter har ökal punklbelasiningen på miljön, Konsumiionsslandarden har ökal med slörre tryck på miljön som följd. Produktionstekniken har under lång tid varil miljöslösande på grund av all användningen av miljöfaktorerna länge varit kostnadsfria lill skillnad från andra produktionsfaktorer som arbetskraft och råvaror. Ökad och mera spridd kunskap om föroreningars miljöeffekter har också bidragit till den växande uppmärksamhelen, liksom del slörre utrymmet för iniresse för god miljö sedan de grundläggande maleriella behoven läckts. Välfärden har alltmer kommil all bli beroende av tillgång lill god miljö vid sidan av konsumtion av varor och tjänster,

I en ekonomi av svensk typ med i de flesta fäll decentraliserade produktions- och konsumiionsbeslui fungerar i vissa sammanhang prissysteniet som en styrorgan för all uppnå en i någon mening effektiv' produktion och konsumtion. Priset på en vara kan sägas ulgöra ell mån på den uppoffring (i form av råvaror, arbelskraft osv,) som sker i olika led fram till dessatt konsumenten köper varan. Om alla dessa uppoffringar avspeglas i prissättningen kommer ingen all föriora på att någon köper varan, dvs, alla dessa uppoffringar kompenseras. Såväl produktions- som konsumiionssek-lorn ulnylljar skilda slag av miljöresurser och släpper ut restprodukter i miljön. En del av denna användning av miljön medför uppoffringar. Om ersällning inte erläggs för dessa uppolTringar kommer varornas priser inte att ge korrekt information, och prissystemeis styrande och kompenserande egenskaper försämras.

Miljöproblem är exempel på fall då prissysiemel inle vidarebefordrar korrekt informalion, Detla ger upphov lill s, k, negaiiva externa effekter. En negaliv extern effekl föreligger då eit eller flera förelags produktion och/eller en eller flera individers konsumtion försämrar produktionsvillkoren för T e,x, en produktion övriga företag och/eller levnadsstandarden för andra individer ulan att

och konsumtion som ger största möjliga totala betalning erläggs av den eller dem som åsladkommer effekten. Den negaiiva välfärd enligt någon mäi-

exlerna effeklen är således en kosinad som drabbar andra än den som meiod.

Prop. 1980/81:92 396

åstadkommer effeklen, Della kan i. ex, vara förhållandel vid produktion av en viss vara. Därmed uppslår en skillnad mellan de kostnader producenten räknar med och de verkliga kostnaderna för varan, mellan den privaleko-nomiska och den samhällsekonomiska kosinaden. Sambandet mellan dessa båda kostnader och externa effekter kan förenklal beskrivas: .samhällsekonomiska kostnader - privaiekonomiska koslnader ■¥ exlerna effekter.

Den samhällsekonomiska kostnadskalkylen används emellertid sällan som underlag vid prissälining o. dyl. Skälen härtill är främst svårigheterna all fastställa värdel på de externa effeklerna och det faklum all någon entydig äganderän lill miljöfaktorer som luft och vallen inte finns.

Produktions- och konsumlion.sakiiviieler ger ofta upphov till.restprodukter. Restprodukterna kan tas om hand som returprodukter eller avfall, eller släppiis ul som föroreningar i miljön. Den totala kostnaden som drabbar samhällel lill följd av all reslproduklcr bildas beslår av koslnader för att förhindra utsläpp, koslnader för all förhindra skador till följd av au utsläpp sker och slutligen de koslnader som skador och olägenheler till följd av utsläpp innebär. För en effektiv miljöpolitik gäller del alt finna den koslnadskombinalion som ger den lägsta lolala kosinaden. Del behöver inte-innebära all mängden föroreningar blir noll. En koslnadsminimering kan mycket väl innebära all en viss mängd restprodukter tillåls bli föroreningar. Det gäller sådana fall där koslnaderna för all förhindra utsläpp är slörre än kostnadema för all förhindra skador plus välfärdsförluslerna till följd av all skador ändå uppstår.

En viss miljöpolitik ger upphov lill flera olika slags koslnader men också inläkler. För val av miljöpolilisk inrikining behövs alliså en karlläggning av dess koslnader och inläkler. Grovt kan en indelning göras i miljövårdens kostnader och intäkter samt miljöförstöringens kostnader.

Miljövårdens kostnader och intäkter

Kostnaderna för miljövården kan hänföras lill sex olika grupper.

Den första utgörs av koslnader lor att reglera vilka restprodukter som får ta formen av föroreningar, och för att kontrollera all reglerna följs. Dvs. främsi myndighelernas kostnader för tillståndsprövning, tillsyn och kontroll. Även de verksamheler som prövas förorsakas koslnader av della slag, nämligen för all utarbeta lillsiåndsansökningar och för den löpande kontroll som föreskrivs.

Den andra gruppen av kostnader utgörs av alternalivvärdel av de resurser som tas i anspråk för alt förhindra utsläpp, dvs, kostnader för reningsutrustning, processändringar, produkiionsomläggning o, dyl.

Den iredje gruppen av kostnader hänför sig till forskning, undervisning och informalion kringolika föroreningars förekomst och effekter saml medel och meioder an motverka dessa. Den offentliga forskningen kan dels syfta lill all ge allmän tillgång lill vikliga forskningsrön med hänsyn lill de samhällsekonomiska vinster som görs om de tillämpas, dels syfta lill all göra del möjligl alt bedöma uppgifter om egenskaperna hos en särskild produkt eller process.

Den Oärde gruppen ärs, k, ålerslällningskoslnader. Hit hör kostnader för

Prop. 1980/81:92 397

sjöresiaurering, sanering av oljeskador, återsiällning av grustäkter elc, Möjlighelerna alt identifiera förorenare och kräva ut kostnadsansvar är här myckel varierande. En princip för kostnadsfördelning kan här i slällel vara all de som får intäkterna av åigärden direkt eller via en offenllig budget svarar för koslnaderna. Restaurering lill följd av olagliga utsläpp där förorenaren kan identifieras och slällas lill ansvar bör dock hell bekostas av förorenaren.

Den femte kosinadsgruppen omfattar koslnader för all skapa nya miljövaror som t, ex, vandringsleder och bassängbad, anlingen som subslilul för förstörd miljö eller på grund av alt den allmänna höjningen av välståndet gör del möjligl.

Den sjätte gruppen, sluiligen, kan benämnas bevarandekosinader Här avses koslnader för avsättande av mark- och vattenområden för bl, a. naturvårds- och friluflsändamål. Bevarandekostnaden utgörs i huvud.sak av markens värde vid allernaliv användning.

På samma säll som miljövårdens kostnader kan spaltas upp i ett antal delkostnader kan iniäkterna delas upp. Intäkterna av åigärder för all förhindra utsläpp utgörs av all skador och olägenheler lill följd av utsläpp undviks. Intäkterna av återställande åtgärder är värdel för framliden av all skador och olägenheler som orsakals av lidigare utsläpp upphör.

Den Iredje och fjärde gruppen iniäkier avser värdel av de tjänster som nyskapade miljövaror och bevarade naturområden kommer alt avkasta.

Miljöförstöringens kostnader

Utformningen av en miljöpolitik måsle bygga på en bedömning av denna politiks konsekvenser i olika avseenden. Konsekvenserna kan anges som koslnader och intäkter. Varje miljövårdsåtgärd innebär all begränsade resurser tas i anspråk. För all de begränsade resurserna skall användas så effeklivl som möjligl är del viktigt alt intäkterna av en miljövårdsålgärd kartläggs. En ulformning av miljöpolitiken kan innebära au vissa miljöstörningar undviks medan andra kvarslår. 1 en kalkyl över denna miljöpolitik ingår värdel av de undvikna miljöstörningarna som en inläkt. Omvänt ulgör resterande stömingar koslnader - miljöförstöringens koslnader.

Det går emellertid oftast endasl i begränsad omfattning att dels objektivt fastställa en aktivitets miljöpåverkan, dels objektivt värdera denna påverkan. Flera metoder för all beräkna olika lyper av koslnader har dock utvecklats, beroende på vad som skall värderas och vilken informalion som finns tillgänglig. Även om dessa metoder sällan ger mera exakta värden kan även grova uppskattningar ibland vara värdefulla, särskilt när alternativet oftast är att hell avslå från försök till uppskattning.

Miljöförstöringens kostnader kan vara direkta-t. ex, kostnader lill följd av påverkan från ell föroreningsulsläpp - eller indirekta - koslnader för all förhindra alt skador uppkommer på grund av de utsläpp som sker. I båda fallen kan koslnaderna vara finansiella - t. ex. i form av ökade ulgifter eller minskade inkomsler - eller s. k. övriga välfärdskoslnader - l.ex. ökade bullerstörningar eller sämre badvatten.

De metoder som finns för beräkning av koslnader och inläkler på miljöområdet, och inte minsl beräkning av miljöförstöringens kostnader, är

Prop. 1980/81:92 398

myckel varierande och ofta myckel oexakia. De kan innefatta alll från faktiska kvaniifieringar av vissa företeelser till politiska värderingar av andra. 1 Canada, Italien, Storbritannien och USA har l, ex. försök gjorts all beräkna koslnader till följd av luftförorening. De visar bl. a, all olika meioder all mäta samma delkostnad, l, ex, hälsoskador, kun ge mycket olika resullal.

Väsentligt för uppskattningen av välfärdskostnaderna är värderingen av olika kvalilel på miljöfaktorer som vatten, luft, landskap osv. Då del gäller privata nyltigheler, dvs, varor och tjänster, återspeglas konsumenternas värderingar delvis genom faktiska köp av dessa varor och tjänster, I fråga om kollekliva nyltigheler, som Hertalel miljöfaktorer, kan emellertid inle konsumenternas värderingar observeras på samma direkta sätt då dessa nyltigheler inle är föremål för direkta köp på någon marknad. I slällel måsle försök göras all uppskatta den s. k. marginella belalningsvillighelen. Den anger vad konsumenterna är beredda alt betala för en viss miljöförbällring, eller vad de kräver i ersättning för en försämring.

Om en enkel och entydig kurva över den marginella belalningsvillighelen för olika miljöfaktorer fanns tillgänglig skulle miljöpolitiska beslut i hög grad förenklas. Varje miljövårdskosinad skulle då kunna balanseras mol en på förhand känd miljövårdsintäkl. Några sådana kurvor har emellertid hillills inie kunnal utarbetas. Vad som skett är all miljöförstöringens koslnader indelats på olika säll, t, ex, i finansiella och övriga välfärdskoslnader för alt sedan karlläggas med hjälp av olika meioder. Då metoderna främsi för karlläggningen av övriga välfärdskoslnader är relalivl outvecklade (med undanlag för vissa meioder för all beräkna värderingar av förändrade rekrealionsmöjligheier, som närmare redovisas i kapillel om sjöresiaurering) är steget fortfarande långt till målel att kartlägga den marginella belalningsvillighelen för miljöförändringar, '

Val av styrmedel vid begränsad information

Diskussionen om fördelar och nackdelar med olika miljöpolitiska styrmedel förs ofta med den utgångspunkten att miljövårdens marginella intäkter och koslnader är kända. När så är fallet kan den optimala miljökvaliteten fastställas och lämpligaste styrmedel väljas. I verkligheten är dock kunskaperna om främst miljöförstöringens koslnader högsl begränsade. Utredningen har i sin analys utgått från detla förhållande. Tillgången på information är nämligen betydelsefull för valet av styrmedel.

De miljöpolitiska styrmedlen klassificeras ofta som administrativa eller ekonomiska. De administrativa förutsätls direki reglera beteendet hos den de riktas mot, medan de ekonomiska syftar till all indirekl via ekonomiska överväganden leda lill önskat beteende. Såväl administrativa som ekonomiska styrmedel kan vara generella eller individuella.

Utredningen har också utgått från direktivens uttalande om all de miljöpolitiska målen skall nås med så små uppoffringar som möjligt, dvs. till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Den typ av miljöpolitiska mål som behandlas är kvantitativa, operationella mål. De kan ses som delmål, underordnade del kvalitativt formulerade, övergripande miljöpolitiska målet "all garantera alla en livsvänlig miljö". I idealfallet med fullständig

Prop. 1980/81:92 399

information sätts dessa delmål så att de marginella koslnaderna för politiken motsvaras av de marginella iniäkterna. På grund av kunskapsbrislerna i fråga om de marginella kostnaderna och än mer om de marginella inläklerna kan dock den prakliska målformuleringen skilja sig från vad som teoreiiskl vore önskvärt.

Miljöavgifter har i debatten ofta setts som ett alternativ lill regleringar av olika slag. Det teoretiskt mest önskvärda är att en sådan avgift direki motsvarar värdel av de exlerna effekter som l. ex. en föroreningsulsläpp förorsakar. Då skulle den som beslular om en verksamhels omfallning få la hänsyn lill de verkliga samhällsekonomiska kostnaderna i sina kalkyler och komma all välja den föroreningsgrad där de marginella reningskostnaderna motsvarade de marginella exlerna effeklerna.

Av samma skäl som i frågaom regleringar kan inte sådana perfekta avgifter sältas. Det hindrar dock inle att även i della fall ell miljö|X)litiski mål fastställs, varefter en avgift väljs som bedöms molsvara de marginella reningskostnaderna för önskad reningsnivå, I teorin skulle genom justeringar av avgiften del fastställda målet kunna nås. Verkligheten kompliceras dock av att graden av ulsläppsreduktlon sällan förändras kontinuerligt ulan i intervall saml alt invesleringar i viss reningsutrustning hindrar eller fördröjer en anpassning till avgiftsändringar.

Vid båda slagen av styrmedel utgörs de samhällsekonomiska koslnaderna av koslnader för all fastställa miljövårdskrav, välja styrmedel och administrera del, koslnader för all uppfylla ställda krav på föroreningsredukijon saml kostnader för den miljöstörning som allljäml tillåts, 1 båda fallen kommer kostnaderna av del första slaget huvudsakligen att biiras av någon miljömyndighet och koslnaderna av del andra slaget av förorenaren. Den iredje kosinaden drabbar dem som utsätts för miljöstörningen, men i avgiljsfallei får förorenaren också betala för den föroreningsmängd som släpps ul. Utsläppen fär sålunda inte ske gratis, Della kan vara önskvärt från moralisk synpunkl, men har också effeklen av ett sländigl tryck på förorenaren all söka minska utsläppen för all minska sina koslnader.

Med utgångspunkten all de miljöpolitiska målen skall nås med så små uppoffringar som möjligl kan slyrmedelsvalei vid verklighetens ofullständiga kunskap besiämmas av den föroreningssiluaiion som skall angripas, 1 del fall en verksamhei svarar för hela föroreningsmängden är del troligt au regleringsmeloden snabbare leder fram till det miljöpolitiska målel. Om flera verksamheler svarar för föroreningen och det saknar belydelse vem som minskar sina utsläpp, och om de vidare, som normalt är, har olika gränskoslnader för föroreningsredukiion kan en avgiftslösning vara effektivast. Avgiftslösningens lolala koslnader beror dock påi vilken grad felakiiga resursallokeringar uppkommer då avgiften stegvis Hyllas i riklning mol den rätta avgiftsnivån. Ingel av de båda styrmedlen kan här generellt sägas vara överlägset del andra.

Föroreningssilualionen är i de flesta fall en kombination av de båda fallen. Lokall kän utsläppen från en eminent ha avgörande betydelse för miljöförhållandena, medan del med hänsyn till den totala föroreningsbilden kan sakna belydelse om en viss utsläppsminskning sker där eller någon annanslans. Valet av styrmedel behöver således inle vara eti aniingen-eller utan bör snarare vara ett både-och. Ulsläppsbegränsning med hänsyn lill lokala'krav

kan ske genom individuell prövning och reglering medan därutöver styrning med hänsyn lill den totala föroreningsmängden skulle kunna göras med t. ex. generella avgifter på resterande utsläpp.

Ekonomiska styrmedel kan också ha formen av subventioner. Under förutsättning all subvention utbetalats per reducerad föroreningsenhel och all dess rätta slorlek kan fastställas utan felallokering av invesleringar i reduceringsteknik leder detta styrmedel fram till alt det miljöpolitiska målet uppnås lill lägsta kosinad. Som lidigare visats gäller della under likartade förhållanden - god informalion om kostnader m. m. - även för andra styrmedel. Från koslnadsfördelningssynpunkl innebär subventioner all den miljöstörande verksamheten inte bär sina kostnader fullt ut. Ep del av dem övertas i slällel av samhällel.

Subventioner kan inle sägas vara överlägsna avgifter eUer regleringar som styrmedel, men kan väljas då en annan kostnadsfördelning eftersträvas än en där förorenaren svarar för kostnaderna. Ell nära lill hands liggande motiv är farhågor för sysselsättningsproblem om t. ex. en företagare skulle välja att lägga ner en verksamhei framför alt vidla erforderiiga miljöskyddsåtgärder. Orsakssammanhangen är dock ofta mer komplexa än ett direkt beroende miljövårdsåigärder-sysselsälining, och lösningar med mera renodlade styrmedel, dvs. ell styrmedel för vart och ett av målen förbättrad miljö och bibehållen sysselsätlning är ofta effektivare. Subventioner av sysselsällningsskäl är också ell arbeismarknadspoliliski eller regionalpolitiskl styrmedel snarare än ell miljöpolitiskt.

Däremol förefaller det rimligl att subventionera utveckling och ulprovning av nya miljösparande processer. Motivet härtill äratt nya forskningsrön oftast kommer hela samhällel till godo,

I den miljöpolitiska debatten om lämpliga styrmedel saknas en väsentlig del så länge meioder all bestämma och värdera olika miljöstörningar inte utvecklats mer än på myckel begränsade områden. Del är angelägel all utveckla sådana meioder som underlag såväl för beslul om miljöpolitiska mål som för val av lämpligaste styrmedel. Utredningen har i sin diskussion av olika styrmedel utgått från all informationen är begränsad. 1 framliden behöver dock inte denna informalionsbrisl alllid råda, vilkel kan leda till andra val av styrmedel. Den informalion som finns tillgänglig om bl. a, exlerna effekter och koslnaderna för alt reducera utsläpp är, som framhållits, av belydelse för vilkel styrmedel som är lämpligast.

Återställande av förstörd miljö

Prop. 1980/81:92 401

den totala intäkten (nyttan) av åtgärden är större än den totala kostnaden för att genomföra den (lotalkraven). Hur långt en återställande åtgärd skall drivas avgörs av de marginella intäkterna och koslnaderna.

Återställande åtgärder medför både intäkter och kostnader. Koslnaderna kan fördelas på åtminstone två olika kostnadsbärare. Kostnaderna kan bäras av dem som har nytta av att de återställande åtgärderna genomförs (iniäktsfinansiering). Detta förutsätter emellertid att de som har nylla av en åtgärd är kända och möjliga att på något sätt debilera vissa kostnader. Kostnaderna kan också bäras av dem som, genom utsläpp el. dyl., gjort de återställande åtgärderna nödvändiga (förorenaren betalar).

1 fråga om restaureringsbehov på grund av redan gjorda utsläpp har utredningen av flera skäl utgått ifrån all del i flertalet fall inte går all upprätthålla principen om att förorenaren skall betala. I stället måste intäktsfinansiering väljas. Då det gäller förutsebara ålerställningsbehov till följd av utsläpp eller andra ingrepp är det länkbart att, som i fråga om t. ex. gmstäkl, göra ell tiUstånd beroende av alt återställningsåtgärder garanteras. Här kan aUtså principen om förorenarens kostnadsansvar lillämpas.

Vid iniäktsfinansiering är del endasl i undantagsfall möjligl att debitera just dem som har verklig nytta av att en restaurering genomföras. Resiau-reringsobjekten - en badsjö, landskapsbild el. dyl. - är kollekliva nyltigheler, och avgifter för användningen kan endasl i undanlagsfall las ul (fiskekori). 1 stället får kollektiv finansiering med offentliga medel tillgripas. Del är därvid viktigt att intäkternas storlek och geografiska spridning kartläggs. Intäkternas storiek (dvs. nyttan av åtgärderna) används för all avgöra om dessa bör genomföras, medan intäkternas geografiska spridning används för att avgöra över vilken/vilka offentliga budgetar de skall finansieras.

Ulredningen har vall restaurering av sjöar och vallendrag lill ulgångspunkl för sin diskussion om kostnadsfördelning och styrmedel i samband med återställande av förstörd miljö. Restaurering av en sjö kan leda till all del dels skapas förutsättningar för vissa redan förekommande aklivileler lill lägre samhällsekonomisk kosinad än lidigare, dels kan rörulsäilningar för helt nya aktiviteter eller produkler skapas. Dessa positiva effekter-intäkter-kan vara av lokal karaktär(kommunens badsjö), men de kan också vara nationella eller inlernalionella (Hornborgasjön), Verksamheter som ger upphov till positiva exlerna effekter tenderar all vid privatekonomiskl grundade beslul få en omfattning som är mindre än den samhällsekonomiskt optimala eftersom de privaiekonomiska iniäkterna understiger de samhällsekonomiska. Beslut om reslaureringsålgärder måsle därför, för all garantera en optimal omfallning, fattas på andra grunder än sådana som vilar på individuella beslut i en marknadsekonomi.

En traditionell organisationsform för beslul om verksamheler av detla slag är kommunen. Kommunala beslul om sådana åigärder kan emellertid i vissa fall även förväntas leda lill felakiiga reslaureringsbeslui när effeklerna har Slor geografisk spridning. Då kan ett krav på en fullständig finansiering över den kommunala budgeten resullera i au kommunens vilja all genomföra en restaurering minskas, trols att projektet kan vara samhälsekonomiskl motiverat. En politik på riksnivå för all undvika delta är all använda subventioner som styrmedel. Principen för en sådan politik grundar sig på en modell förersältning till kommunen förde postiva externa effeklerna genom 26 Riksdagen 1980/81. 1 .saml Nr 92

Prop. 1980/81:92 402

all tillföra den ett molsvarande bidrag. Därigenom kan en samhällsekonomiskt optimal omfallning av verksamheien erhållas.

Statsbidrag och miljöpolitik

Problemen med bidrag - subventioner - har belysts med utgångspunkt i sjöresiaurering. Del framgår bl, a, all ell bidragssystem med stark bindning till koslnader kan leda lill felakiiga beslut. Dessa skulle kunna undvikas om bidragen i stället knöls lill eventuella positiva exlerna effekter.

Del kommunala beslulel om an genomföra en restaurering av ell vattendrag grundas normall på en undersökning av limnologiska förutsättningar, val av teknik och beräknade koslnader. Om eil bidragssystem lillämpas, som i genomsnitl innebär 50 procenls bidrag per projekl, ulgår kommunen i sin bedömning från en i slorl sell halverad kosinad. Bidraget räknas i den kommunala kalkylen som en intäkt trots all det rör sig om en transferering som kanske inte alls eller endast delvis motsvaras av samhälls-ekonoiniska intäkter. Della kan leda lill all samhällsekonomiskt icke lönsamma projekl bedöms som lönsamma i kommunen och därför genomförs. Del kan också medföra all en bidragskö bildas om anslagen för bidrag är begränsade. Ätgärder, som utan bidrag kanske skulle genomförls omgående uppskjuts i väntan på bidrag.

En bidragsgivning molsvarande eventuella positiva exlerna effekter skulle ge kommunen eii slörre incitament an hushålla med sina resurser på ett samhällsekonomiskt bällre säll. Del skall poängleras all detla förulsälter all de kommunala myndighelerna har tillgång lill ett beslutsunderlag som kan ge anvisningar om hur projektets kostnader förändras vid olika restaurerings-grader. De detaljerade kostnads- och inläkiskurvorna från ulredningens teoretiska exempel kommer dock i praktiken att motsvaras av ganska grova approximationer, där några punkter på kurvan och i bäsla fall dennas huvudsakliga form är kända.

Svårigheterna i bedömningen av den samhällsekonomiska lönsamhelen i ell restaureringsprojekl. såväl lokall som nationellt, hänger samman med all de skapade nytligheierna i de flesta fall är av kollekliv karaktär och därmed omöjlig att sälja på vanligt sätt. När så är fallet avviker det samhällsekonomiska värdel betydligt från det privaiekonomiska, och kompletterande värderingsmetoder måsle utnyttjas för en uppskattning av resursinsatsernas effekter och lönsamhet. Många av effeklerna av en sjöresiaurering är s, k, rekreaiionseffekier. Betydelsen av dessa är stor för flertalet restaureringsprojekl. De utgör huvuddelen av de observerade effeklerna i flera undersökningar i USA, I kommunernas resiaureringsplaner här i landel anges rekreation och friluftsliv som primär reslaureringsanledning i ca tre fjärdedelar av planerade projekt,

Belydande iniresse har i den ekonomiskl inrikiade miljövårdslilteraluren ägnats ål all finna meioder all värdera de rekreaiionseffekier som saknar marknadspriser. De meioder som utvecklats kan hänföras lill någon av tre huvudgrupper. Den första utgörs av meioder som baseras på en direki uppskattad betalningsvillighei genom frågor lill dem som använder rekrea-lionsresursen. Metoden kan ulformas på olika säll, men alllid med risk alt

Prop. 1980/81:92 403

realismen i svaren kan vara svår all fastställa. Den andra gruppen omfattar meioder som baseras på någon form av indirekt uppskattad betalningsvillighei. Utgångspunkten är där en karlläggning av nyltigheler som normall marknadsförs och som slår i viss relation lill de rekreaiionseffekier som skall värderas. Marknaden för komplemenlvaror kan t. ex. studeras. De inläkler som genereras av miljöförbättringen kan också antas sprida sig lill en marknad där prisförändringar kan observeras, t. ex. mark och byggnader. Den Iredje gruppen meioder innebär ell rimlighelsresonemang om storleken på icke prissalla effekter i förhållande lill koslnader och de inläkler som kan kvantifieras. T, ex. kan från de beräknade koslnaderna dras de effekter som kan värderas lill marknadspriser. Den eventuella skillnad som då uppkommer ställs mol de icke prissalla effekter som projektet väntas ge upphov lill.

Miljöpolitik i internationellt perspektiv

Slutsatserna av utredningens genomgång av frågor rörande inlernalionella miljöproblem i internaiionelll perspektiv och inlernalionella miljövårdsproblem kan sammanfallas enligl följande.

Oavsell ekonomiskl syslem i övrigl förulsätler en aktiv miljöpolitik i många fall en hög grad av centralisering. Della hänger samman med miljövarornas kollekliva karaktär. Centralism på miljövårdsområdet behöver inle vara oförenlig med långtgående decentralisering av beslutsfallandet i övrigt om produktion och konsumtion av varor och tjänster. Behovet av central styrning av miljöpolitiken bör vara till fördel för samarbetet mellan länder med olika ekonomiska system.

Det är från miljösynpunkt inte alllid moliveral med samma produkt-normer i samtliga länder med avseende på miljöfariiga produkter. Det gäller miljörisker som endasl berör del land där varan används. En nalionell miljöpolitik vad gäller sådana produktkrav slår inle i koriflikt med strävan att lösa inlernalionella miljöproblem. Olika produkinormer i olika länder kan dock påverka den inlernalionella handeln trots alt alla produkler, som importeras eller tillverkas inom landet, möler samma produktkrav i ett visst land.

Del enskilda landet kan göra samhällsekonomiska vinsler genom en nalionell miljöpolitik utan att del föreligger någon internationell samordning i fråga om del miljöpolitiska målel. Om det är känl all även andra länder, med vilka konkurrens förekommer, avser all skärpa sin miljöpolitik, bör dock möjlighelerna till en tidsmässig samordning undersökas för att omställningsproblem i göriigaste mån skall undvikas. Med tanke på den internationella arbetsfördelningen bör också styrmedel som ger samma placering av kostnadsansvaret för miljövårdsåtgärderna väljas. Gemensamma principer för miljöpolitiken, som t, ex. principen om förorenarens kostnadsansvar bedöms därför som värdefulla.

Där miljöresurserna är gemensamma globall eller för flera länder är del nödvändigt med gemensamma miljöpolitiska mål vad avser miljöresursernas kvalilel. 1 övriga fall bör utgångspunkten vara att del enskilda landet bestämmer sin miljökvalitet. Med hänsyn lill spridningen över gränserna av

Prop. 1980/81:92 404

föroreningar kan dock della vålla svårigheier, inte minsl i fråga om fördelningen mellan länderna av miljövårdskosinaderna.

För Sveriges del innebär della all del är angeläget all dels definiera vilka inlernalionella miljöresurser som berör flera länder (däribland Sverige) och som bör ha en viss miljökvalitet, dels diskutera hur ell förorenande land (internationella föroreningar) skall la hänsyn lill miljökraven i del land som förorenas. Del förorenade landels miljöpolitiska målsättning, kompensationskrav från de inblandade länderna osv, är frågor som därvid bör behandlas.

Utredningens slutsatser av det samlade utredningsarbetet Utformning av miljöpolitik

Ulredningens slutsatser av del samlade utredningsarbetet hänför sig främsi lill kostnader, intäkter och styrmedel i miljöpolitiken saml till koslnadsför-delningsfrågor.

Målel för samhällels miljöpolitik som det uttrycks i bl. a, ulredningens direktiv är all garantera alla en livsvänlig miljö, hejda miljöförstöringen och så långl möjligl ålerslälla förstörd miljö. Della skall göras med så små uppoffringar som möjligl. Det kan också uttryckas så an miljöpolitiken skall drivas på ell sådanl säll all inläklerna av insatta resurser blir så stora som möjligl. Uppskattningar av kostnader och inläkler saml resurslillgången bestämmer således ulformningen av delmålen i miljöpolitiken.

Utredningen har i sin karlläggning av kostnader och intäkter funnit sådana av flera olika slag med varierande möjligheler all värdera i pengar. Koslnaderna består av uppoffringar, skador, olägenheler elc. En del av dem, t, ex, kostnader för en reningsanläggning, för reparation av en korrosionsskada, eller för kalkning av en sjö, kan direki anges i pengar - monetärt. Andra koslnader beslår också av uppoffringar, men av resurser som är svårare all värdera, l, ex. hälsa, trivsel, estetiska värden och icke prissätta naturresurser. Alt direkt ange ell monetärt värde på dessa kostnader-uppoffringar-är sällan möjligl, men genom meioder för indirekl värdering kan i vissa fall objektiv värdering i pengar göras av även sådana koslnader. Eu sätt alt värdera koslnader som måste tillgripas då objektiva värderingsmetoder saknas är politiska värderingar, Molsvarande gäller för inläkler. De består således inte endast av inkomsler i pengar av en viss åtgärd, utan av fördelar i form av god miljö, hälsa, trivsel, rekreaiionsmöjligheter, glädjen av en rik fauna och flora etc.

En någorlunda god uppfattning om koslnaderna för olika miljövårdsåtgärder är en nödvändig förulsällning för all samhällsekonomiska bedömningar av och prioriteringar rnellan miljövårdsinsalser och mellan miljövårdsinsalser och andra invesleringar skall kunna göras. Kännedom om koslnader för åigärderna enbart är däremot inie lillräckligl för sådana bedömningar. De förväntade inläklerna av åigärderna måsle ocksä vara kända. Dessa inläkler beslår lill slor del av miljöskador som undviks eller skadad miljö som återställs genom de miljövårdande insaiserna eller av positiva värden som bevaras eller skapas. Kunskaper om effekterna av olika miljöstörningar- föroreningsulsläpp, ingrepp i naturen elc, -och skyddsåi-

Prop. 1980/81:92 405

gärder är således cenirala för en samhällsekonomiskt grundad miljövårdspo-lilik.

Svårigheterna alt beräkna koslnader och intäkter beror dels på att lillräckliga kunskaper om effeklerna i miljön av ell visst föroreningsutsläpp eller annat ingrepp ofta saknas, dels på all meioder all beräkna värdel av dessa effekter finns i än mindre ulslräckning,

Slora resurser salsas och kommer alt salsas på effektsludier vilkel kommer att leda till ökade möjligheter till miljöeffektbeskrivningar i framtiden. Miljöförstöringens kostnader - och de inläkler del innebär all undvika dessa koslnader - kommer således all i ökad ulslräckning kunna identifieras och beskrivas kvalitativt, I de samhällsekonomiska bedömningar som utgör grunden för beslul om miljöpolitikens inriktning kommer de emellertid alt vägas mot miljövårdens kostnader, som huvudsakligen uttrycks monetärt. Det är därför viktigt all så långl möjligl redovisa miljöförstöringens koslnader i jämförbara termer och klart ange vilka posler som kunnal ges en sådan värdering, Ulredningen anser all redan myckel grova uppskattningar av miljöpolitikens kostnadsposter oftast är bättre än inga alls. Betydelsefullt är också att samtliga kostnadsposter redovisas, även om deras värden inte kan anges monetärt.

Utredningen finner det angeläget alt möjligheterna all uppskatta miljöpolitikens inläkler och koslnader väsenlligl förbällras för alt de önskvärda samhällsekonomiska avvägningarna skall kunna göras. Della kräver kunskaper dels om de fysiska effekterna av föroreningsulsläpp och andra miljöeffekter, dels om hur dessa effekter skall värderas. En belydande del av miljövårdsforskningen satsas och kommer att satsas på problem kring de fysiska effekterna. Ulredningen anser au den bör komplelleras med forskning och ulvecklingsarbele rörande samhällsekonomisk värdering av dessa effekter och av konsekvenser i övrigl av miljöpolitiska åigärder,

I avsaknad av möjligheler all monetärt ange direkta och indirekta koslnader och intäkter av en miljöstörning, måste denna värdering göras politiskt utifrån tillgängliga kvalitativa effeklbeskrivningar. Del politiska beslulet innebär att ekonomiska vikter läggs på de faktorer där objektiv värdering saknas. Även med betydligt mer utvecklade meioder än dagens för en mera objektiv värdering av olika komponenter i beslutsunderlaget kommer siora områden au finnas kvar där sådana politiska värderingar måsle göras.

Dessa politiska värderingar får framför alll göras i form av övergripande miljöpolitiska beslul. Ulredningen bedömer all miljövården i framliden kan väntas bli ställd inför svårare prioriteringsproblem än lidigare, framför allt på grund av all uppmärksamhelen i ökande utsträckning måste riktas mol de mera långsiktiga och därmed ofta också mera svårgripbara miljöstörningarna. Tillsammans med kravel på siimhällsekonomiska avvägningar även gentemol andra samhällssektorer visar delta enligl ulredningens uppfattning klart på behovel av en långsiktig miljöpolitik. En långtidsplanering på miljövårdsområdet ger ett instrument för all slälla samman och utvärdera tillgängliga kunskaper om miljöeffekter öch värderingen av dem, tekniska och andra möjligheter all molverka negaiiva effekier etc, som underiag för beslul om miljöpolitikens inriktning. Resultatet av delta arbele blir en plan över den miljöpolitik som skall föras.

Prop. 1980/81:92 406

Kommiltén för riktlinjer förden framlida naturresurs- och miljöpolitiken, som lillsaites i början av 1978, har enligl sina direkfiv som en väsentlig uppgift all finna lämpliga former föreit planeringssystem på miljövårdsområdet.

Syftet med långtidsplaneringen äratt ge underlag förövergripande polifiska beslul om miljövårdspolilikens inrikining under kommande planeringsperiod och för miljövårdsområdeis avslämning gentemot andra samhälfssekto-rer. Planeringen bör omfalla hela miljövårdsområdet, dvs. naturvård, miljöskydd, produkikontroll saml rekreafion och friluftsliv. Den bör innehålla följande huvudmomenl:

- redovisning av del akluella läget inom miljö och miljövård som ulgångspunkl för vidare åigärder

- identifiering och beskrivning av långsiktiga miljöproblem

- redovisning av olika möjligheter all lösa dessa problem och kostnader för dessa åigärder

- redovisning av alternativa ålgärdsplaner för olika miljövårdsområden inklusive konsekvensbeskrivningar med avseende på såväl effekier i miljön som budgelmässiga och samhällsekonomiska koslnader,

Ulredningen har funnit del önskvärt all den långsikliga miljövårdsplaneringen blir en integrerad del av det löpande miljövårdsarbetet. En myckel viktig ulgångspunkl för planeringsarbetet är enligl utredningens uppfattning en utvärdering av den hillills bedrivna miljöpolitiken. På samma sätt måsle uppföljning och utvärdering av planernas genomförande ulgöra eit centralt inslag i del fortsatta planeringsarbetet.

h/Iiljöpoliiiska siyrm edel

Genomförandet av miljöpolitiken kräver styrmedel. De mest använda styrmedlen är regleringar, I ett fåtal fall, som t. ex, i fråga orn svavelhallen i bränslen och blyhallen i bensin används generella regleringar, 1 allmänhel sker emellertid regleringen av miljöslörande verksamhei elc, genom prövning och föreskrifter om villkor i del enskilda fallet. Ekonomiska styrmedel förekommer nästan uteslutande i form av subventioner.

Problemen vid val av styrmedel hänger samman med att de har olika effektivitet och medför olika kostnader au använda. Såväl regleringar som avgifter har ekonomiska konsekvenser - kostnader - för de styrda. Koslnaderna fördelas emellertid på skilda säll för olika styrmedel. Styrmedel måsle sålunda väljas dels med hänsyn till effektiviielen, dels med hänsyn lill den kostnadsfördelning som betraktas som önskvärd.

Med hänsyn lill arten av flertalet av de problem miljöpolitiken är inriktad på och lill de olika för- och nackdelar hos olika styrmedel som framkommit under utredningsarbetet har ulredningen funnit all reglering i det enskilda fallet allljäml måsle vara del grundläggande styrmedlet. Generella styrmedel (regleringar eller avgifter) kan i vissa fall vara användbara, främsi för all angripa nationella eller regionala föroreningsproblem. De måste dock oftast komplelleras med åtgärder i det enskilda fallet för alt lösa lokala problem. Exempel härpå är lagstiftningen om svavelhalt i bränslen, som måste komplelleras med tillståndsprövning för slora bränsleförbrukare och

Prop. 1980/81:92 407

planering av uppvärmningen i tätorter.

Generella styrmedel är således användbara och lämpliga i de fall t, ex. totala uisläppsmängder skall reduceras och del saknar belydelse var reduktionen sker - del råder utbytbarhet mellan utsläppsreduklionerna. Ell exempel på full utbytbarhet är utsläppen av freonet som påverkar ozonlagrel i atmosfären.

Generella, bindande normer är inie lämpliga då del gäller lokala problem, eftersom de inle möjliggör hänsynstagande lill speciella, lokala förhållanden.

De begränsningar som gäller för generella regleringar gäller även för generella avgifter.

Ulredningen anser däremol alt vägledande riktlinjer är värdefulla komplemenl till den enskilda prövningen. Denna lyp av riktlinjer motiveras inte av utbytbarhet mellan utsläppsreduklionerna, ulan av likartade förhållanden.

En allvarligl problem i miljöpolitiken är de s, k. överulsläppen. Genom olyckshändelser, oaktsamhet elc. sker utsläpp ulöver de i tillståndsbeslul medgivna mängderna. Dessa utsläpp förorsakar samhället koslnader i form av miljöstörningar, obehag för kringboende elc. Ulredningen anser del nödvändigl med skärpta åigärder för all komma lill rätta med detta förhållande dels i form av ulbyggd fillsyn och skärpt tillämpning av befintlig lagstiftning, dels i form av särskild avgift på överutslåpp. Avgiften bör utgå i administrativ ordning i samtliga de fall då överutsläpp konstaterats, oavsett om överulsläppel berott på uppsåt, oaktsamhet, olyckshändelse eller haft annan orsak. Avgiften har till främsta syfte att göra det direkt olönsamt all överskrida fastställda ulsläppsgränser och lönsamt all med olika medel öka driftsäkerhet och kontroll i reningsanläggningar och processer. Den är däremol inle av,sedd all ersälla den straffpåföljd som skall följa på ulsläpp genom uppsåt eller oaktsamhet. Inte heller ersäller den skade.siånd för skada på egendom eller person. Avgiften måste besiämmas så all den blir minsl så hög som koslnaderna för all innehålla motsvarande mängd föroreningar. Del får således Inie bli ekonomiskl lönsamt all ens för en kortare period välja ulsläpp mol avgift i slällel förde föreskrivna miljöskyddsåtgärderna. Genom de kostnadskalkyler som görs i samband med tillstånds- eller dispensprövning bör del vara möjligt all ungefär beräkna avgiftens slorlek.

En vanlig invändning mot avgifter på ulsläpp är att sådana skulle innebära all förorenare kan köpa sig rällen all förorena. Enligt ulredningens uppfattning kan ett avgiftslöst syslem sägas innebära alt förorenare får tillstånd att göra ulsläpp gratis trots all även dessa tillåtna utsläpp medför koslnader för samhället. Om principen all den som utnyttjar naturresurserna också skall betala för della skall hävdas fulll ul aktualiseras avgifter på s, k, restutsläpp,

Ulredningen har studerat problemen med all fastställa en sådan avgift och konstaterat all sådana värderingsmetoder som skulle behövas som underlag för ett syslem med avgifter på restutsläpp inle finns lill förfogande. Till skillnad från en avgift på överutsläpp kan en avgift på restutsläpp inte beräknas alltför schablonmässigt. För all en reslulsläppsavgift skal! kunna upplevas som någoriunda rättvisande måsle den slå i god proportion lill den faktiska miljöbelastningen. På grund av dessa svårigheter har utredningen inle lagit upp denna lyp av avgift bland sina förslag. Ulredningen under-

stryker emellertid det angelägna i att principen om fullt kostnadsansvar för utnyttjande av naturresurser får utgöra en utgångspunkt i del fortsatta miljöpolitiska arbetet.

Enligl ulredningens uppfallning bör för ianspråklagande av naturmiljön i princip gälla samma villkor som för övriga produktionsfaktorer, nämligen all ersättning skall lämnas för de uppoffringar som görs. Överutsläpps- och reslulsläppsavgifter har i olika grad styrande efleki. De ulgör en väg all informera om den samhällsekonomiska värderingen av miljöförstöringens koslnader-* och la in dessa i de förelagsekonomiska kalkylerna, Samlidigl innebär de all koslnaderna för ianspråkiagandel av miljön i ökad ulslräckning får bäras av dem som lar den i anspråk. Från koslnadsfördelningssynpunkl måste emellertid påpekas att de koslnader i form av miljöstörningar och andra olägenheler som de avgiftsbelagda utsläppen medför allljäml också bärs av dem som drabbas, Teoreiiskl skulle de drabbade kunna kompenseras med de inbetalade avgifterna, I praktiken är del däremol i stort sett omöjligt all identifiera dem och deras olägenheter av olika delar i den totala föroreningsbilden och värdera dessa olägenheler.

Kostnadsfördelning

Vägledande för utredningens arbele, liksom för miljövärdspoliliken hitlills har varil principen om att förorenaren skall betala (PPP), Sedan statsbidragen lill miljöskyddsåtgärder inom industrin i slort sett upphört, tillämpas PPP också i stor utsträckning med avseende på koslnaderna för miljöskyddsåtgärder. Statsbidrag ulgår dock alltjämt lill kommunala avloppsreningsverk.

En ulslräckning av förorenarens kostnadsansvar till all avse flera av de koslnader som förorsakas av att miljöslörande verksamhei bedrivs, får olika effekt, beroende på vilka koslnader som väljs. Om kostnadsansvaret utsträcks lill all gälla myndigheiskosinaderna, dvs. koslnaderna för prövning, tillsyn, forskning och undersökning blir resultatet i första hand enbarl en omfördelning av kostnaderna. Om förorenaren åläggs att betala för överutsläpp och restutsläpp blir resultatet främst en styrande effekl.

Ulredningen anser alt del från koslnadsfördelningssynpunkl är lämpligt all belägga tillståndsprövning och tillsyn enligl miljöskyddslagen med avgifter för all täcka de direkta myndigheiskosinaderna för denna verksamhet. Till dessa koslnader bör även föras forsknings- och undersökningsverksamhet som erfordras för behandling av sådana frågor. En omläggning enligt samma principer av de regislreringsavgifter som ulgår enligt lagen om hälso-och miljöfariiga varor bör också övervägas.

Enligt utredningens uppfallning bör en prövnings- och lillsynsavgift kunna införas inom en relativt kort lid. Efter ett principbeslut om en sådan avgift återstår arbete med ulformning i detalj av avgiften, i. ex. noggrannare kostnadsberäkningar och fastställande av olika avgiftsklasser saml utarbetande av uppbördssyslem.

Ulredningen har i sin diskussion av styrmedel av flera skäl lagil avstånd från en mera generell användning av subventioner, men anser att de kan vara befogade i vissa situationer. I de fall del är angeläget alt föra ut information om all vissa åtgärder vanligen är lönsamma all genomföra kan bidragsgivning

3 Överulsläppsavgiflerna är dock mindre hårt kopplade till värdet av de externa effekterna än restulsläppsavgifterna.

Prop. 1980/81:92 409

i vissa fall fungera som ell informalionsmedel. Andra skäl för bidragsgivning kan vara all de subventionerade åigärderna även ger inläkler i form av positiva exlerna effekier som t, ex, kunskaper och erfarenheter som kan nyttiggöras vid andra företag av liknande slag. Subventioner lill försöksanläggningar är därför enligl ulredningens uppfallning motiverade, Samma uppfallning gäller för återställning av förstörd miljö, som har positiva effekter utanför kommungränserna, t, ex. försöksprojekt där kunskap görs tillgänglig för landel som helhel, projekt av riksintresse - ofta projekl av vetenskaplig karaktär, eller då prioriteringar mellan projekl måsle göras för landet som helhel. Subventionen kan då ses som betalning för någol samhällel önskar få ulfört. Subventioner lill miljövårdsålgärder av sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl kan också vara befogade. Subventionen ulgör emellertid då inle ell miljöpolitiskt styrmedel utan en regionalpolitiskl.

Utredningens ställningstaganden och förslag

Sammanfattning

De slutsatser ulredningen dragit av sina olika studier och remissbehandlingen av dem har lell fram lill dels ell antal preciserade förslag, dels rekommendationer och synpunkler som del enligl ulredningens uppfallning är angelägel all beakta och vidareutveckla i det forlsalta miljöpoliliska utredningsarbetet.

Ulredningens direkta förslag omfattar

främjande av forskning rörande samhällsekonomisk värdering av miljöpolitikens koslnader och inläkler,

införandet av en särskild avgift på överulsläpp som komplemenl till den tillståndsprövning som även fortsättningsvis föreslås vara del cenirala styrmedlet,

längre gående lillämpning av principen om förorenarens kostnadsansvar genom införande av en prövnings- och tillsynsavgift, bestående av en engångsdel och en årlig del.

Utredningen avvisar specialdestination av de medel som tas in via de föreslagna avgifterna.

1 sin genomgång av styrmedel har utredningen funnit övervägande skäl lala mol en mera generell användning av subventioner.

Utredningen harockså under sitt arbete blivit övertygad om behovet även långtidsplanering av miljövårdsarbetet. Ulredningen har därvid avsett politiskt fastställda, övergripande långtidsplaner för avvägningar mellan.miljövårdskrav och behovel inom andra samhällssektorer och för avvägningar mellan miljövårdens olika områden.

Under våren 1978 tillsattes en kommitté för att utarbeta riktlinjer för den framlida naturresurs- och miljöpolitiken. En central uppgift för denna kommiité är att utarbeta ell syslem för långsiktig planering på miljövårdsområdet. Utredningen har därför begränsai sig till all redovisa sin syn på syftet med en sådan planering, och de krav som ulredningen under sill arbele funnit väsenlliga. Utredningen vill dock framhålla det angelägna i alt en långtidsplanering av det slag utredningen förordat kan inledas snarl.

Ulredningen har i sina diskussioner om styrmedel och om tillämpning fullt

Prop. 1980/81:92 410

ul av principen om förorenarens kostnadsansvar behandlat frågan om avgifter på reslulsläpp, men inle lagt fram förslag om en sådan avgift eftersom sådana värderingsmetoder saknas som skulle behövas som underlag för ell system med avgifter på restutsläpp. Ulredningen anser det dock angeläget au hithörande problem uppmärksammas i del forlsalta miljöpolitiska arbelel.

Genomförande

Genomförandel av ulredningens förslag har olika tidsdimensioner. Den miljöekonomiska forskningen bör inledas omedelbart. Delsamma gäller förberedelsearbetet för prövnings- och lillsynsavgiften samt den särskilda avgiften på överulsläpp. Införandel av avgifterna, däremol, kräver en viss övergångslid, med hänsyn lill dels den detaljutformning som ålerslår att göra, dels den tid för anpassning lill nya förhållanden som krävs för all övergångsproblemen skall bli så små sotn möjligl.

Ulredningen har inle lagt fram någol konkret förslag om organisationen av den miljöekonomiska forskningen, men har redovisat de utgångspunkter som bör gälla och pekat på ell för en femårsperiod anvisat anslag via i. ex, anslagel för miljövårdsforskning som en möjlig väg. Utredningen har beräknat de årliga personalkostnaderna förden föreslagna miljöekonomiska forskningsverksamheten till 0,7 miljoner kronor i 1978 års kostnadsläge.

Den föreslagna prövnings- och tillsynsavgiften bör kunna införas på relativi kort sikl. Del arbele med detaljutformning som krävs bedömer utredningen kunna slutföras på 1 ä 1 1/2 år. Det omfaliar bl, a. en noggrannare kostnadsberäkning än den ulredningen genomfört,

Ulredningen föreslår att principbeslut fattas om au införa avgift på prövnings- och tillsynsverksamhet enligt miljöskyddslagen, lagen om hälso-och miljöfarliga varor samt 3 !; lagen om förbud mol dumpning av avfall i vallen och att naturvårdsverket i samarbele med övriga berörda myndigheter ges i uppdrag all utarbeta förslag lill avgiftssystem,

Förslagel om särskild avgift på överulsläpp kräver längre lid för sill genomförande. Med hänsyn lill del arbele som erfordras för all utforma ett sådant syslem, den föreslagna anknytningen till rikllinjearbetet saml den övergångsperiod som är nödvändig bör en 3-5-årsperiod beräknas för genomförandel.

Ulredningen föreslår all principbeslut fallas om införandel av avgift på överulsläpp och om ungePäriig tidpunkt för dess genomförande, samt alt arbelel med all utforma avgiftssystemet omedelbart inleds. Med hänsyn lill delta arbetes mera långsikliga karaktär saml dess anknylning till såväl miljöforskning som nalurvårdsverkels rikllinjearbele saml miljöekonomisk forsknings- och utvecklingsverksamhet föreslår ulredningen all naturvårdsverket i samarbele med övriga berörda myndigheier skall svara för ulvecklingen av syslemel.

Konsekvenser

Ulredningens förslag syftar lill all de lolala samhällsekonomiska koslnaderna för miljöpolitiken skall minskas genom all va! av mål och medel efter hand görs med bättre kännedom om miljöpolitikens olika koslnader och iniäk-

Prop. 1980/81:92 411

ler.

En av ulredningens grundtankar har varil all ianspråktagandet av resurser i form av miljö på samma sätt som då del gäller kapilal och arbelskraft bör belasta den akluella verksamheien som en kosinad. Samtliga produklions-faktorer har ell alternafivvärde. Denna inställning, som innebär en ökad jämställdhel mellan olika produktionsfaktorer i fråga om ersällningen för deras utnylljande, kan i vissa fall leda lill problem förde verksamheler som på delta säll får sin kostnadsbild förändrad. Genom den föreslagna övergångstiden bör dock dessa problem kunna bemästras. Det bör dessulom påpekas an de samhällsekonomiska omställningskoslnader som kan uppkomma bör ses moi bakgrund av framtida inläkler lill följd av minskade miljöstörningar.

Ulredningens förslag kommer all påverka statsfinanserna genom att både inkomsler och utgifter skapas. Utredningen bedömer all de statsfinansiella inläklerna från tillsyns- och prövningsavgifien kommer alt ligga i storleksordningen 100 milj. kronor. På utgiftssidan har beräknals 0,7 milj. kronor för den föreslagna miljöekonomiska forskningen. Därtill kommer koslnader för ökad l-illsynsverksamhet, vars omfaUning ulredningen dock inte tagit ställning till.

Prop. 1980/81:92 412

Bilaga 6

Remissammanställning över betänkandet Miljökostnader, Miljön i samhällsekonomin — kostnadsslag, kostnadsfördelning, styrmedel

Innehåll

1 Analys av miljöpolitikens intäkter och kostnader .... . 399

2 Förslaget om främjande av forskning rörande samhällsekonomisk värdering av miljöpolitikens kostnader och intäkter ......................................................... . 402

3 Styrmedel i miljövårdspoUtiken .......................... . 404

4 Avgift på överutsläpp ...................................... . 407

4.1 Svårighetema att definiera överutsläpp .......... . 407

4.2 Övriga invändningar mot avgift på överutsläpp . . 409

4.3 Avgifter på restutsläpp ................................ . 410

5 Miljöpolitikens kostnadsfördelning.......................... . 411

6 Avgift på prövning och tillsyn ............................. . 412

6.1 ViUigheten att komma tUl prövning .................. . 413

6.2 Samarbetet mellan företagen och tillsynsmyndighetema 414

6.3 Motiv ur de tiUstyrkande remissvaren ............. 418

7 Långtidsplanering av miljövården........................... 419

Prop. 1980/81:92 413

1 Analys av miljöpolitikens intäkter och kostnader

Endast ett fåtal remissinstanser har tagit upp utredningens analys av kostnader och intäkter. Flera av dessa sätter stort värde på analysen (exempelvis länsstyrelserna i Malmöhus och Västemorrlands län). Andra reser invändningar mot metodema för analysen.

Företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet: För att genomföra samhällsekonomiska överväganden vid miljövård använder sig utre-dama av traditionell makroekonomisk teori som bygger på att prisema är det bästa styrmedlet för att uppnå effektiv produktion i marknadssystemet.

---- Genom utredningens syn på priser som bra regulatorer blir ett

huvudmål vid fullständig information att uppnå ett läge där marginalintäk-tema är lika stora som marginalkostnadema. Problemet är givetvis att, som påpekas i utredningen, man ej har denna fullständiga information om

utseendet på kurvorna för marginalkostnader och marginaUntäkter.

Trots detta bygger en övervägande del av den ekonomiska analysen på antaganden om fullständig information om kostnadskurvomas utseende (se kap 7-12). Detta är en aUtför förenklad bild av de ekonomiska sammanhangen. Därigenom bygger de resultat som tas fram på orealistiska antaganden och analyser. Vad som framför allt saknas är:

- En beskrivning av ett "verkligt ekonomiskt system."

- En beskrivning av miljöproblemens tidsmässiga bundenhet, dvs. vad som sker i dag bestämmer i stor utsträckning vilka handlingsmöjligheterna är i framfiden.

- En mer detaljerad konsekvensbeskrivning där man försöker analysera vilka målkonflikter som kan uppkomma pä grund av det stora antalet aktörer som finns i dessa sammanhang.

Sveriges lantbruksuniversitet: Utredningens framstäUning baseras i stor utsträckning på nationalekonomins välfårdsteori. Sveriges lantbmksuniversitet anser denna veua en vikfig utgångspunkt för en ekonomisk analys av miljöproblem. De modeUer som presenteras kan dock oftast endast betraktas som en iUustrering av principieUa variabelsamband. Den praktiska tillämpningen av dessa principer våUar ofta sådana problem att delvis andra vägar måste sökas. Så tiU exempel är en fömtsättning for teorins tillämpning att enskilda konsumenter anser att subsfitutionsmöjligheter föreligger mellan bättre miljö och marknadsförda nyttigheter.

Ofta torde den enskilde ha sådan osäkerhet om sina preferenser därvidlag att en direkt jämförelse med de skilda nyttighetema blir spekulativ och därför föga meningsfull.

Sveriges lantbmksuniversitet anser att utredningen i större utsträckning borde ha studerat även andra metoder för analys av miljöföroreningamas

prop. 1980/81:92 414

betydelse för välfärden. Multimålmetoder, institutionell ekonomi och den typ av flerdiménsionella riskanalyser som används i bl. a. energi- och miljökommitténs betänkande (SOU 1977:67) kan nämnas. I konkreta beslutssituationer med stor osäkerhet, flerdiménsionella konsekvenser och betydande motsättningar mellan olika intressenter är ofta någon av de altemafiva metodema lämpligare eller i varje fall ett värdefullt komplement till välfärdsteorin.

Uppsala universitet: Den ekonomiska teori och det sätt att se på värderingen av altemativa åtgärder inom miljövården som framhävs i utredningen

kan ifrågasättas i vissa avseenden. Som exempel på angreppssätt,

vilka inte aUs berörs, kan nämnas de miljöeffektbeskrivningar, som

krävs i samband med vissa federala projekt i USA. 1 lagtexten sägs uttryckligt att man skall arbeta tvärvetenskapligt vid utarbetandet av

nämnda miljöeffektbeskrivningar. Vid undervisning i miljöekonomi

inom ramen för Uppsala universitets miljövårdsutbildning betonas förekomsten av flera altemativa metoder som i väsentliga avseenden liknar den cost-benefitanalys som utredama förordar, nämligen s. k. multimålmetoder där man likaledes arbetar med en endimensionell målfunkfion. I stället för att maximera nuvärdet i penningmässiga termer, maximerar man nyttan med hjälp av en additativ eller multiplikativ nyttofunktion. Att inte alls uppmärksamma sådana altemativa möjligheter synes vara ett utslag av en slags renlärighetssträvan. Det bör i sammanhanget påpekas att man även inom ekonomemas krets finner flera skolbildningar. Vid sidan av

konventionell ekonomi kan man t. ex. peka på institutionell ekonomi.

- Renodlingen av ett angreppssätt i den teoretiska delen gör det svårare att ta ställning till utredarnas rekommendationer. En mindre ensidig teori-och metodgenomgång hade med andra ord sannolikt resulterat i ett bättre beslutsunderlag. Betoningen på penningmässiga effekter i den teoretiska analysen leder mycket riktigt till penningmässiga rekommendationer, nämligen avgifter som medel till att styra företag och konsumenter mot ett i miljöavseende bättre beteende.

Vissa remissinstanser reser invändningar mot två speciella inslag i värderingen av intäkter och kostnader. Den första gäller värderingen av flora och fauna.

Svenska naturskyddsföreningen: I synnerhet när det gäller behandlingen av miljöpolitikens intäkter anser föreningen att uredningen tagit alltför lätt på svårighetema att åstadkomma sådana mätmetoder. Bitvis tyder utredningens resonemang t. o. m. på att den inte gjort klart för sig, vad som skaU inkluderas i miljövårdens intäkter. Som exempel kan nämnas att det huvudsakliga värdet av ostörda naturmiljöer och en balanserad flora och fauna inte - som utredningen tycks föreställa sig - ligger i det rekreations-

Prop. 1980/81:92 415

värde och de skönhetsupplevelser som kan hänföras till områdena utan i de väl fungerande ekosystemens betydelse som en livsgmndval för oss själva och aUa andra levande varelser. En kalkyl över miljöpolitikens intäkter får enligt föreningens mening inle endast ta med i tiden närliggande och/eller lättvärderade poster utan mäste utvidgas tiU att också omfatta mera svårgripbara och svårvärderade poster.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför liknande synpunkter.

Den andra invändningen gäller värderingen av oåterkaUeliga ingrepp.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Dessa exempel (tre av länsstyrelsen anförda exempel) antyder att konventionell ekonomisk teori inte ger någon ledning då det gäller att angripa de verkligt svåra miljöproblemen, dvs. sådana som avser permanenta, irreparabla miljöskador. Det kan därför, enligt länsstyrelsens mening, ifrågasättas om ekonomisk teori aUs bör användas i miljövården. En sådan användning kan kanske t.o.m. innebära en risk därigenom att man frestas att i första hand ta itu med akuta, övergående miljöskador eftersom man för just dessa kan föra sådana intäkts-utgiftsavvägningar som skisserats i betänkandet. Detta skulle i så faU motverka den omprövning av synen på miljöskyddet som pågår i vårt land och utomlands och som innebär att uppmärksamheten alltmer förskjuts från akuta, lokala miljöproblem till de kroniska och globala.

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Umeå universitet: Fakultetsnämnden kan inte utan reservationer acceptera utredningens uppfattning att den miljöpolitiska målsättningen kan formuleras som ett ekonomiskt

maximeringsproblem.- Om man definierar miljövårdens intäkter (på

det sätt utredningen gjort) har man i realiteten reducerat miljövården tiU en fråga om vad nu levande generationer anser väsentligt. Detta är förmodligen av mindre betydelse när det är fråga om reversibla ingrepp men det ekonomiska betraktelsesättet räcker inte när det är fråga om irreversibla ingrepp. Här bör i stället ett ekologiskt betraktelsesätt ligga tiU gmnd för StäUningstagandet.

Liknande synpunkter framförs av statskontoret. Svenska kommunförbundet och Svenska naturskyddsföreningen. En remissinstans tar upp ett resonemang kring en del invändningar.

Prop. 1980/81:92 416

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket stöder utredningens åsikt att ökade ansträngningar bör göras att kartlägga konsekvensema av miljöförstöring och miljövårdande åtgärder. Verket anser liksom utredningen att miljövårdspolitiken kan utformas effektivare med hjälp av sådan information. Med den osäkerhet som råder beträffande miljövårdens marginella kostnader och intäkter ger dock de samhäUsekonomiska teorierna f. n. inte mycket stöd vid faktiska val och dimensionering av insatser på miljöområdet. Som utredningen påpekar måste okunnigheten om miljöförstöringens kostnader ofta leda till att man gör en politisk värdering av vad som kan vara en rimlig nivå för utsläpp m. m. I den mån sådana mål eller restriktioner inte fastställts politiskt blir det i stället miljömyndighetemas sak att välja ambiUonsnivå. Enligt verkets mening får svårighetema att på objek-fiva gmnder formulera mål för miljövårdspolitiken inte leda till att man avstår därifrån.

Naturvårdsverket vill betona att svårighetema att fylla ekonomiska modeller med adekvata kostnads- och intäktsdala inte hindrar att utrymme finns för ett ökal ekonomiskt tänkande på miljövårdens område. Inte minst bör det vara möjligt att förbättra den relativa värderingen av olika insatser.

2 Förslaget om främjande av forskning rörande samhällsekonomisk värdering av miljöpolitikens kostnader och intäkter

Praktiskt taget samtliga remissinstanser behandlar förslaget om främjande av forskning och alla dessa instämmer i behovet av ökad forskning. Flera remissinstanser ser det största värdet med fortsatt forskning i att den kan ge ett underlag för allmänna avvägningar inom miljövårdspolitiken (exempelvis länsstyrelsema i Västmanlands och Västemorrlands län och Sveriges industriförbund). Dämlöver behandlar en del remissinstanser frågan om anslag tiU forskningen, forskningens inriktning samt dess organisation.

I fråga om anslag fill miljöekonomisk forskning avstyrker Sveriges industriförbund att särskilda medel ställs till förfogande och anför att studier av föreslagen typ skall ingå i de ordinära ekonomisk-vetenskapliga forskningsprojekten. Kooperativa förbundet avstyrker forskning, som syftar till att utforma principer för avgiftsbeläggning, men avvisar inte annan typ av miljöekonomisk forskning som då bör stödjas med hjälp av bidrag från aUmänna forskningsmedel. Flera remissinstanser yrkar å andra sidan på större anslag än de 0,7 milj. kr. som utredningen föreslagit (exempelvis statskontoret, fiskeristyrelsen och länsstyrelsen i Blekinge län).

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen finner det i och för sig befogat med utvecklingsarbete angående miljövårdens ekonomiska

Prop. 1980/81:92 417

aspekter men anser det angeläget att ett sådant arbete knytes an tiU den konkreta verkligheten inom miljövårdens olika områden och tiU de reella prakfiska lösningar på problemen, som finns.

Länsstyrelsen i HaUands län anför liknande synpunkter.

Statens naturvårdsverk: En stor del av det pågående forskningsprogrammet inriktas på att studera, särskilt identifiera, effekter av olika ämnen och åtgärder i den yttre miljön. Det är väsentligt att en utvidgad samhällsekonomisk miljöforskning kopplas till nämnda effektstudier eller Ull projekt inom ramen för det tekniska miljöskyddet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför praktiskt taget detsamma.

Koncessionsnämnden för miöskydd: Med hänsyn till att medelstilldelning
en för forskning ej är obegränsad bör enligt nämndens mening — i

vart fall under ett inledningsskede - sådan forskning prioriteras som avser att utröna vilka effekter i miljön som olika föroreningsutsläpp kan ha.

Sveriges naturvetareforbund: Det är nödvändigt att kvalificerad

ekologisk sakkunskap deltar även i den mera rent ekonomiska forsknings-och utredningsverksamheten.

Universitets- och högskoleämbetet: Denna forskning måste som utredningen understryker betraktas som ett komplement till den synnerligen angelägna teknisk-naturvetenskapliga miljövårdsforskningen på vars resultat mycket av den miljöekonomiska forskningen måste bygga. Denna starka koppling innebär också att den föreslagna forskningen måste bli tvärvetenskaplig till

sin natur.---

UHÄ tillstyrker--- förslaget att forskningen förläggs tiU högskolan.

UHÄ delar däremot inte utredningens åsikt att forskningen skall styras av miljövårdsmyndigheterna. Enligt UHÄ bör de forskningsbeställande och forskningsutförande funktionema i princip vara åtskUda. Detta utesluter givetvis inte samarbete. Den miljöekonomiska forskningen måste planeras och genomföras i samråd mellan högskolan och miljövårdsmyndigheterna.

Uppsala universitet: Utan att ta ställning till fmktbarheten för aktuell typ av miljöekonomisk forskning viU Uppsala universitet rekommendera en bredare syn på de samhällsvetenskapliga forskningsinsatser, som behövs inom miljöområdet. Utöver konvenfioneU ekonomisk teori (välfärdsteori, cost-benefitanalys) bör fmktbarheten i andra nationalekonomiska ansatser 27 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 418

(institutionell ekonomi) och i mer tvärvetenskaplig forskning prövas. Flera samhällsvetenskaper utöver nationalekonomin kan tänkas lämna värdefuUa bidrag. Utöver den normafiva forskning (utvärdering av altemafiva miljövårdsåtgärder) som ulredningen föreslår är en mer historiskt beskrivande analys av olika miljöärendens handläggning angelägen.

Sveriges lantbruksuniversitet: Ett av forskningens huvudsyften bör vara att
ta fram material fiU den föreslagna långtidsplanen för miljövården. Härvid
bör bl.a. frågan hur en viss miljövårdsbudget bör fördelas mellan olika
miljövårdsåtgärder ägnas stor uppmärksamhet. Även besluts
processen bör vara föremål för forskning och integreras med den ekono
miskaforskningen. -- Utvärdering av det hittillsvarande miljövårdsar
betet beträffande styreffektivitet inom olika områden av miljövården bör
vara en viktig del av forskningen. Den miljöekonomiska forskningen bör
ha nära anknytning tiU naturvetenskaplig och teknisk forskning. Den mil
jöekonomiska forskningen bör ha en bredare ansats än den som präglar
utredningen.

3 Styrmedel i miljövårdspoliitiken

Ett stort antal remissinstanser har tillstyrkt fortsatt allmän inriktning på administrativa styrmedel med ekonomiska styrmedel som komplettering i en del faU. Endast två har dock penetrerat frågan närmare.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket instämmer i att en individuell prövning av utsläpp m. m. liksom hittills bör ligga till gmnd för beslut om miljöstörande verksamheter. Endast genom sådan prövning kan tiUräcklig hänsyn tas tUI varierande lokala förhållanden.

Generella styrmedel bör användas främst i de faU det är mindre viktigt från miljöskadesynpunkt var reduktioner av utsläppen sker, dvs. när det gäller att angripa regionala eller nationella föroreningsproblem.

Många gånger kan en kombination av individuell prövning och mera generella styrmedel (typ avgifter) vara effektiv. Olika styrmedel kan komplettera varandra såväl när det gäller att åstadkomma effekter av delvis olika slag som när det gäUer att hålla kostnadema för samhällets styming på rimlig nivå. Som jämförelse kan nämnas den nuvarande regleringen av svavelutsläpp genom en kombination av produktnormer (högsta svavelhalt i olja) och prövning av större anläggningar som förbränner olja (t.ex. oljekraftverk och Qärrvärmeverk).

Avgifter som styrmedel i miljövårdspolitiken behöver icke nödvändigtvis vara relaterade tiU utsläpp av föroreningar utan kan kopplas tiU för-bmkningen av naturresurser, miljöfarliga råvaror, fillsatser, konsumtionsvaror, förpackningar etc.

Prop. 1980/81:92 419

På vissa andra samhällsområden används avgifter (och deras motsats -subventioner) åtminstone delvis för att påverka efterfrågan på varor och tjänster. Som exempel kan nämnas punktskatter på vissa hälsofarliga varor (sprit, tobak, godsaker) å ena sidan och de låga taxorna inom sjukvården å den andra sidan.

På miljöområdet används däremot i dagsläget inte sådana avgifter. Förpackningsavgiften var, som MIKO påpekade i rapporten (SOU 1974:44) Effekter av förpackningsavgiften, primärt ett led i finansieringen av ett prisstopp på livsmedel, även om ett miljöpolitiskt bisyfte fanns med i bilden.

Naturvårdsverket har i sitt yttrande över energikommissionens betänkande (SOU 1978:17) foreslagit att energiproduktionen skall beskattas på ett sätt som bl. a. tar hänsyn till olika energikällors miljöfarlighet. Detta kan ske genom att skatteuttaget knyts till energirävarorna (olja, kol, kärnbränsle, vatten etc). Liknande punktskatter eller avgifter bör övervägas för ämnen som konstgödsel, vissa bekämpningsmedel etc, vars aUmänna användning är angelägen att begränsa från miljövårdssynpunkt. I dessa fall är en mer individueU prövning eUer bindande normer ofta tänkbara. Inte heller är användningen av "mjuka" styrmedel som utbildning, råd och rekommendationer alltid tillräcklig. Ett mer påtagligt incitament som avgifter behövs i förening med nämnda styrmedel.

Avgifter på miljöfarliga varor av olika slag kan motiveras på i princip samma sätt som du-ekt utsläppsrelaterade avgifter men har dämtöver den fördelen att man slipper besvärliga mätproblem.

Naturvårdsverket anser att genereUa styrmedel över huvud taget bör få en större roll i miljöpolitiken. En vidgad användning av dessa styrmedel bör samordnas med en motsvarande satsning på forskning och utvärdering beträffande deras effekter.

Svenska naturskyddsföreningen: Föreningen kan för sin del hålla med utredningen i dess resonemang (rörande administrativa och ekonomiska styrmedel). Föreningen är väl medveten om att det många gånger kan vara svårt att fastställa en avgift som är riktig, men liksom utredningen anser föreningen att denna svårighet inte är större än exempelvis den i dag bemästrade svårigheten att ålägga en företagare skyddsåtgärder upp tiU en ekonomiskt rimlig nivå. Det bör också enligt föreningens mening framhållas att om en avgift sätts för högt blir resultatet att förorenaren får högre kostnader än som motsvarar de skador han förorsakar. Om å andra sidan avgiften sätts för lågt blir resultatet att vissa samhällsekonomiska kostnader övervältras på samhället. Ingetdera altemativet är helt optimalt, men från samhällets synpunkt måste det ändå vara väsentligt bättre att förorenaren belastas med ungefår de kostnader han förorsakar samhäUet än att han inte får några kostnader alls. Även om varje enskilt beslut inte blir optimalt, så kan ändå systemet att lägga kostnaden på förorenaren genom

Prop. 1980/81:92 420

avgifter och/eller skyddsåtgärder visa sig vara det optimala systemet -fömtsatt att spridningen mnt det rätta värdet blir så liten som möjligt och framför aUt lika stor på båda sidor.

Många av de invändningar som i den allmänna debatten framförs mot ekonomiska styrmedel - framför aUt mot en särskild avgift på restutsläpp - tycks bero på en rädsla för att avgiften i något fall skaU sättas högre än det opfimala värdet. Föreningen vill med anledning härav framhålla att en avgift utgör ett incitament för företagaren att utveckla bättre teknik som sänker utsläppsnivån och därmed den kostnad restavgiften förorsakar. Den för högt satta avgiften kan i ännu högre grad än en opUmalt eUer för lågt satt avgift initiera framtagandet av ny teknik som gagnar såväl den enskilde företagaren som samhället. Enligt föreningens mening finns det mot denna bakgmnd ingen anledning alt se en i något fall för högt satt avgift som ett avgörande hinder mot införande av ekonomiska styrmedel. Från samhällsekonomisk synpunkt kan det t.o.m. vara så att det är lämpligare att tillåta en större felmarginal över än under del optimala värdet.

Ytterligare en omständighet som talar för att avgifter bör utnyttjas i störte utsträckning än hittills är enligt föreningens mening att samhäUets kostnader för individuell prövning av miljöstörande verksamhet blir allt mer kostsam. Visserligen kan dessa kostnader, som utredningen föreslår, delvis lyftas över på förorenama, men från samhäUsekonomisk synpunkt måste det ändå vara bättre att satsa pengama på exempelvis miljöförbättrande åtgärder än på ett aUtför kostnadskrävande individuellt prövnings-förfarande .

Bland de administrativa styrmedlen bör enligt föreningens mening kvalitetsnormer komma till användning i större utsträckning än i dag. Detta gäUer i synnerhet för vatten- och luftområden. Kvalitetsnormer bör kunna variera från ett område till ett annat allt efter de lokala ekologiska och andra förhåUandena. Enligt föreningens mening bör kvalitetsnormer kunna komma fill användning såväl inom ramen för miljöskyddslagsfiftningen som vid central planering av markanvändningen, vattenanvändningen etc.

Dessutom har två remissinstanser anmält avvikande mening rörande subventioner i miljövårdspolitiken.

Lantbrukarnas riksförbund: Det är väsentligt att generösa bestämmelser tiUämpas för statsbidrag fill miljövårdande åtgärder, såväl till reningsanläggningar av olika slag, framtagning av ny teknik som för restaurering av landskap och sjöar. Förbundet delar således inte utredningens restriktiva syn på subventioner som medel inom miljöpolitiken.

Prop. 1980/81:92 421

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Det kan konstateras att erfarenheterna av att använda subventioner som stimulans vid utbyggnad av kommunala avloppsanläggningar och avfallsanläggningar och som stimulans åt industrin vid utförande av extema miljöförbättringar har varit i hög grad positiva. Miljövårdseffektema har varit snabba och påtagliga. Man bör ej bortse från behovet av motsvarande sådan stimulans i lämplig utformning även i fortsättningen. Ett område där sfimulans kan rekommenderas är till utredningar och undersökningar av regional karaktär samt till genomförande av önskvärda regionala lösningar. Man skulle därigenom i många fall underlätta en ur miljösynpunkt angelägen samordning över kommun- och länsgränser.

4 Avgift på överutsläpp

Bland remissinstansema råder starkt delade meningar om förslaget om avgift på överutsläpp med en betydande övervikt för de tveksamma eller negativa. Konsumentverket, några fä länsstyrelser. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Lantbmkamas riksförbund och Svenska naturskyddsföreningen är klart positiva. Den övervägande delen av länsstyrelsema och de statliga myndighetema liksom också Svenska kommunförbundet är tveksamma eller negativa. Industrins organisationer är starkt negafiva med undantag av Sveriges hantverks- och induslriorganisation — Familjeföretagen. Statens naturvårdsverk intar en särställning genom att inte finna tiden mogen för ett styrsystem med utsläppsavgifter men förespråkar avgifter som sanktionsmedel mot överträdelser av miljöskyddslagen. Även andra remissinstanser ser frågan om avgift på övemlsläpp huvudsakligen som ett sanktionsmedel och hänvisar tiU miljöskyddsutredningens arbete. Många remissinstanser, särskill bland de statliga myndighetema, begär över huvud taget fortsatt utredning av frågan.

4.1 Svårighetema att definiera överutsläpp

Den dominerande invändningen mot förslaget om avgifter på övemlsläpp är svårighetema att definiera vad som är övemlsläpp. Den invändningen har i sin tur två aspekter dels sägs det att villkoren ej är uttryckta i utsläppsvärden, dels hävdas det att mätmetoder saknas. Några remissinstanser har uttryckt en oro för att avgiften skaU framtvinga beslut just i utsläppstermen i stäUet för, som nu är vanligt förekommande, i form av specifikationer av vilken teknik som skall användas.

Sveriges industriförbund: Avgifter på övemlsläpp utgör den del av utred
ningens "förslagspaket" som förbundet betraktar som oacceptabelt.

Prop. 1980/81:92 422

- Förslaget om en avgift på övemlsläpp bygger på ett flertal missuppfattningar, varav förbundet viU belysa två. Den första är att det finns utsläppsvärden givna i tillstånd enligt miljöskyddslagen. Så är ingalunda aUtid

fallet.---

Den andra missuppfattningen gäller tron på en i dag redan väl fungerande konfinuerlig mätteknik. KontroU för en eventuell avgiftsberäkning förutsätter ständig registrering av ett stort antal parametrar. En sådan situation föreligger i praktiken inte och fömtsätts ej heUer i nuvarande kontroU-

program.--- För att kontinuerligt kunna mäta vid utsläppspunkten

krävs en omfattande utveckling på instmmentsidan. Även om sådana instmment inom en acceptabel tid kom ut på marknaden skuUe avgiftema även här leda till en orimlig insats av mätningar, debiteringskontroU, revision av mätinstmment och analysmetoder.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningens förslag om särskild avgift för

s. k. övemlsläpp saknar övertygelse i sin motivering. Det bör här

framhållas svårigheten att definiera övemlsläpp. För vissa anläggningar och vissa typer av utsläpp kan övemlsläpp definieras men i flertalet fall är det mycket svårt och ofta är det omöjligt med hänsyn tiU anläggningens art och utformningen av givna viUkor. Dessutom tillkommer ofta stora mäitekniska problem.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Flera omständigheter synes tala mot en avgiftsbeläggning även vad avser s.k. övemlsläpp. Sålunda har såväl koncessionsnämnden som slatens naturvårdsverk hitintills visat sig obenägna att faststäUa s.k. gränsvärden. Nödvändigtvis måste en sådan gränsvärdesbestämning utgöra en gmndfömtsättning för ett beslut om avgiftsuttag.

Problemen att definiera och/eller mäta övemlsläpp har framhållits i övrigt bl. a. av följande remissinstanser, nämligen länsstyrelsema i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Västemortlands, Västerbottens och Nortbottens län, statskontoret, statens industriverk, riksrevisionsverket, Sveriges kemiska industrikontor. Svenska träforskningsinsti-tulet, Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser det i princip riktigt att avgiftsbelägga utsläpp av föroreningar - även s. k. restutsläpp. Mot bakgmnd av de mätmässiga problem som relaterats ovan är det emellertid för tidigt att nu införa utsläppsavgifter. Man skuUe då riskera dels att orimligt stora resurser satsades på mätteknisk utveckling, dels att mätningama inriktades på sådana peu-ametrar som är relativt lätta att mäta. Detta skulle

Prop. 1980/81:92 423

leda tiU att intresset koncentrerades till utsläpp av ämnen som är mindre intressanta från miljösynpunkt.

Tiden är alltså inte mogen för ett styrsystem med utsläppsavgifter.
Naturvårdsverket inkluderar härvid inte avgifter som sanktionsmedel vid
fillämpningen av miljöskyddslagen.

---- Det krävs att ett enkelt och effekfivt sanktionssystem införs som

gör det klart olönsamt att bryta mot prövningsvillkoren. Det domstolsförfarande som nu - i säUsynta fall - används vid brott mot miljöskyddslagen uppfyller inte dessa krav.

Sanktionssystemet behöver inte utformas med målsättningen att skapa en hundraprocentig efterlevnad av viUkoren eller exakt rättvisa. Det väsentliga är att man åstadkommer en aUmän förstärkning av respekten för prövningsvillkoren. Kort sagt får det inte löna sig att bryta mot villkoren.

Mätsvårigheter behöver härvid inte utgöra något större problem. 1 de fall mätningar måste genomföras kan alltid mätnoggrannheten "skänkas" tiU förorenaren. Det är inte marginella övemlsläpp som i första hand skall förhindras utan de stora överutsläppen som beror på att utmstningen mer eller mindre är ur funkfion, att kemikalier inte uHsätts etc.

Att miljöskyddsbeslut numera normalt innehåller krav på viss teknik behöver inte försvåra en avgiftsbeläggning. En teknisk funktionskontroll torde tvärtom i regel vara lättare att genomfora än en mätning av de faktiska utsläppen (jfr ovan).

Fördelen med en inriktning av kontroUen mot den tekniska reningsutmstningen (motsv.) är att man på ett relativt enkelt sätt (t.ex. genom inspekfioner) kan få kännedom om störte övemlsläpp. Behovet av stora och ofta dyrbara system för övervakning av utsläppen kan tonas ned.

4.2 Övriga invändningar mot avgift på överutsläpp

Länsstyrelsen i Jönköpings län: De övemlsläpp som nu förekommer -oavselt deras orsak - rapporteras nästan undantagslöst fill tiUsynsmyndighet utan dröjsmål. Enligt länsstyrelsens mening skuUe införande av en övemtsläppsavgift minska benägenheten att internt och externt rapportera överskridanden och därmed försvåra tUlsynsarbetet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Förslaget om införande av en särskild

straffavgift för övemlsläpp är i hög grad lösligt och diskutabelt. Det

normalt goda och nödvändiga kreativa samarbete, som i dag sker meUan partema på miljövårdsfåltet, skulle sannolikt komma att helt spolieras.

Länsstyrelsen 1 Västemorrlands liin: Den rent administrativa hanteringen av avgiftema, inbegripet utvecklande och fillämpning av avgiftsprinciper, inger betänkligheter vad gäller användningen av resurser. Både hos förore-

Prop. 1980/81:92 424

nare och myndigheter inställer sig risken att avgiftsfrågan träder i förgmnden i olika situafioner, vilket kan leda fill att sakfrågan i viss mån kan skymmas.

Statens industriverk: Ett ökat kostnadsansvar ger rent generellt ett högre kostnadsläge för olika industribranscher. Exportindustrins och den för importkonkurrens utsatta industrins konkurrensläge gentemot utlandet kan försämras om övriga konkurrentländer inte ändrar sina miljöpolitiska krav i motsvarande grad.

Svenska kommunförbundet: Styrelsen finner det principieUt även
tyrligt att introducera ett system med avgifter for övemlsläpp, eftersom
det ger intryck av att samhället accepterar miljöföroreningar i det fall där
den verksamhet, som vållar föroreningen, är så lönsam att den kan bära
kostnaden för en särskild avgift.

Dessa invändningcU" hcU" tagits upp även av en del andra remissinstanser.

4.3 Avgifter på restutsläpp

Landsorganisationen i Sverige: LO anser dessutom att frågan om avgifter på restutsläpp inte helt bör avfärdas. Det är främst på praktiska gmnder som MIKO avvisat denna form av avgift. Möjligheter att undanröja dessa svårigheter bör göras föremål för studier bl. a. inom ramen för det fortsatta forsknings- och utredningsarbete som MIKO föreslår.

Svenska naturskyddsföreningen: Till skillnad från vad utredningen föreslår viU föreningen föreslå en särskild avgift på s. k. restutsläpp. Föreningen anser alt dessa utsläpp förorsakar samhället sådana kostnader som enligt den tidigare diskuterade principen om förorenarens kostnadsansvar bör belasta den som gör utsläppet". En rimligt beräknad restavgift måste enligt föreningens mening bidra tiU att företagen i sina företagsekonomiska kalkyler tvingas sätta ett pris på recipientkapacitet m. m. som betydligt bättre än dagens noll-värde svarar mot det samhällsekonomiska värdet av resursen. Resultatet härav borde enligt föreningens mening bli att industriprocesser m.m. fortlöpande kontrolleras och tekniken utvecklas i en från både miljövårdssynpunkt och mera allmän samhällsekonomisk synpunkt positiv riktning. Föreningen är väl medveten om den av utredningen påtalade svårigheten att beräkna en optimal restavgift, men anser att även en ganska grovt uppskattad avgift är bättre än ingen alls. Risken att avgiften på ett oriktigt sätt skall snedvrida konkurrensen mellan två företag borde enligt föreningens mening kunna hållas på en rimlig nivå.

Prop. 1980/81:92 425

Även länsstyrelsen i Kronobergs län förordar avgift på restutsläpp, dock endast för verksamheter som prövas enligt 6§ miljöskyddslagen.

Statens naturvårdsverk: Som utredningen framhåller bör avgifter på restutsläpp gmndas på en värdering av utsläppens miljöskador. Svårigheten att värdera dessa skador behöver som tidigare nämnts inle utesluta att avgifter används.

Det är däremot troligt att svårigheten att värdera restutsläppens skadeverkningar leder till att ev. avgifter endast skuUe få en symbolisk karaktär. Även om det vore önskvärt att i en avgift inkludera kostnader för olika miljörisker och för svårbelagda långtidseffekter skulle det bli svårt att motivera och få gehör för sådana avgifter. Enligt verkets bedömning är del just svårfångade effekter av det nyss nämnda slaget som normalt bör väga tyngst i en restavgift. Om bara påtagliga miljöeffekter beaktas när avgiften bestäms skulle avgiften sannolikt bli låg. Därmed skuUe avgiften inte heller nämnvärt påverka teknisk utveckling eller miljövårdsinsatsema i övrigt.

S Miljöpolitikens kostnadsfördelning

Principen att den som förorenar också betalar miljövårdskosinaderna (PPP) tas av utredningen som utgångspunkt för diskussionen av såväl avgifter för prövning och Ullsyn som för avgifter för övemlsläpp och restutsläpp. Ett antal remissinstanser tar upp och tillstyrker allmänt denna princip (länsstyrelsen i Uppsala län, Sveriges lantbmksuniversitet, lantbmksstyrelsen. Svenska naturskyddsföreningen. Landsorganisationen i Sverige och statens naturvårdsverk).

Statens naturvårdsverk: MIKO:s mofiv för att föreslå en avgiftsfinansiering av samhällets kostnader för miljövården är som redan nämnts en konsekvent tillämpning av PPP. Denna är inte något självändamål utan baseras bl. a. på antagandet att samhäUsekonomiskt rikfiga lösningar beträffande produktionen av varor och tjänster kräver att alla kostnader inkl. s. k. extema kostnader beaktas vid beslut om produkten. Om alla kostnader inte beaktas vid prissättningen av olika produkter fmns risk för att produktionen blir störte än vad som är samhäUsekonomiskt motiverat. Till de extema kostnadema för miljöstörande verksamhet kan räknas såväl kostnader för förstörd miljö som samhällets kostnader för att reglera och kontroUera miljöstörande verksamheter.

En annan viktig aspekt av PPP är att åstadkomma rättvisa mellan olika förorenare och därvid också gynna en konkurrens på lika villkor mellan företag nationeUt och intemafionellt.

Prop. 1980/81:92 426

Svenska naturskyddsföreningen: Föreningen instämmer helt i den princip om förorenarens betalningsansvar som legat fill gmnd både för utredningsdirektiven och utredningens arbete och förslag. Denna princip bör i så stor utsträckning som möjligt läggas till gmnd också för den framtida miljöpolitiken.

Sveriges lantbruksuniversitet: Principen alt den som förorenar också betalar miljövårdskostnadema (PPP) las som utgångspunkt av utredningen (exv. sid. 36, 159 och 302). Principens tiUämpning torde ej vålla några större svårigheter när det är fråga om föroreningar från geografiskt koncentrerade utsläpp eller när del är fråga om substanser vilka är främmande för den omgivande naturliga miljön. Sveriges lantbmksuniversitet instämmer därför i att denna princip normalt bör ligga lill grund för beslämmande av ansvarsfrågan för miljöförbättrande åtgärder.

Vad som är att betrakta som förorening är dock i vissa fall beroende av hur omvärlden, dvs. andra företag, organisationer och hushåll, agerar. Inom lantbmket förekommer ofta restprodukter, vilka ej är främmande för den naturliga miljön, men som ändock påskyndar olika ekologiska processer, t.ex. ökad biologisk aktivitet i vattendrag och sjöar. Likaså kan lantbmkets produktionsaktiviteter medföra kortare eller längre förändringar av landskapsbilden, t. ex. igenbuskning av hagmarker vilka tas ur betes-drift, öppning av ett skogsområde genom kalhygge osv., vilka kan upplevas som estetiska miljöföroreningar långt innan de får sådan omfattning att de kan sägas medföra ekologiska förändringar av sådan art att produk-lionsmetodema från denna utgångspunkt måste förändras. Tillämpningen av PPP i dessa situationer vållar påtagliga svårigheter fömtom att det reser frågetecken från såväl välfärdsekonomiska som fördelningspolifiska aspekter.

6 Avgift på prövning och tillsyn

Bland remissinstansema råder starkt delade meningar om förslaget om avgift för prövning och tiUsyn. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och Svenska naturskyddsföreningen ställer sig positiva liksom aUa centrala statliga myndigheter utom kommerskollegium och koncessionsnämnden för miljöskydd. Bland länsstyrelsema är nio negativa, åtta positiva, två tiUstyrker en avgift på prövningen men inte på tillsynen och tre lar inte ställning. Svenska kommunförbundet och Svenska vatten- och avloppsverksföreningen är tveksamma. Lantbmkarnas riksförbund, Kooperativa förbundet och industrins organisationer är negativa med undantag av Sveriges hantverks- och industriorganisation -Familjeföretagen.

Det är framför allt tre problem remissinstanserna lar upp, nämligen

Prop. 1980/81:92 427

ViUigheten att komma fiU prövning, samarbetet meUan företagen och fill-synsmyndighetema samt praktiska svårigheter och rättvisesynpunkter. Dessa problem belyses av följande representativa exempel ur remissvaren.

6.1 Villigheten att komma till prövning

Koncessionsnämnden för miljöskydd: Även om avgiftsreglerna skuUe ges en sådan utformning att de inte påverkar valet av prövningsförfarande, anser sig koncessionsnämnden böra avstyrka tanken på avgiftsbeläggning. Från allmän miljösynpunkt är det angeläget att miljöfarlig verksamhet i största möjliga utsträckning underkastas ett prövningsförfarande, där möjlighetema att genom reningsanordningar och/eUer ändringar i fabrikafions-processer etc. minska stömingama för omgivningen blir allsidigt belysta. Detta gäUer inte bara med avseende på nya företag och störte utbyggnadsåtgärder utan är minst lika betydelsefuUt i fråga om äldre företag som fortsätter verksamheten utan genomgripande förändringar. En mycket väsentlig del av koncessionsnämndens arbete gäller prövning av pågående Verksamhet i ärenden som anhängiggjorts av företagen själva efter mer eUer mindre kraftiga påtryckningar från tillsynsmyndighetema. En avgiftsbeläggning skulle sannolikt drastiskt minska företagens benägenhet att underkasta sig annan prövning än den direkt obligaton°ska. En sådan utveckling skulle enligt koncessionsnämndens åsikt innebära ett steg bakåt i strävandena att förbättra vår yttre miljö.

Länsstyrelsen i Jönköpings län: För närvarande resulterar kontakter på samrådsbasis meUan företag och myndigheter inte så sällan i att verksamheter kommer tiU prövning även om det är tvivelaktigt om prövningsskyldighet de facto föreligger. Man har anledning att fräga sig om villigheten att komma lill prövning både i dessa fall och där klar skyldighet föreligger kommer att bestå efter ett eventuellt införande av en obligatorisk prövningsavgift.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Ett sådant avgiftssystem kan knappast påverka antalet ansökningar nämnvärt. Som utredningen påpekar, följer det av författning och inte av ekonomisk drivkraft att ansökan görs. Möjligen kan prövningsbenägenheten komma att minska i de fall där tveksamhet råder om en verksamhet är förprövningspliktig. Sådana fall har dock varit mycket ovanliga i Kronobergs län. Experten Helmerson anför i sin reservation att industrin kan tänkas undandra sig förpliktelser, om den därmed sparar pengar på det. Detta är allvarligt och måste förebyggas genom t. ex. information. Ä andra sidan bmkar industriförbundet annars deklarera att företagama gäma är laglydiga, varför problemet kanske aldrig uppstår.

Statens naturvårdsverk: Tanken att låta olika verksamheter betala även samhäUets kostnader för resp. verksamhet har alltmer vunnit insteg på

Prop. 1980/81:92 428

olika samhällsområden (kämkraftproduktionen betalar för kämkraftsin-spekiionen, bankema för bankinspektionen etc).

En viktig begränsning i dessa strävanden är självfaUet att uttaget av avgifter från olika verksamheler inte får motverka syftet med de statliga insatserna. En avgift för prövning av miljöfarlig verksamhet får t. ex. inte försvåra eUer försena prövningen.

Av RRV:s undersökningar, som refereras av utredningen, framgåratt en ökad avgiftsbeläggning av myndighetemas verksamhet bör kunna ske utan att syftet med verksamheten äventyras.

Avgörande är dock enligt naturvårdsverkets mening att avgiftema utformas på ett sådant sätt att de inte negativt påverkar beteendet hos dem som skall betala avgiftema. Huvuddelen av en prövningsavgift bör då inte knytas till själva prövningsförfarandet utan bör utgå årligen och baseras på de kostnader som en normal prövning och tillsyn anses kräva. Dessa kostnader kan i sin tur antas variera med förorenarens miljöstörande effekt, produktionsapparatens komplexitet, antal anläggningar etc. Vidare bör avgiften utformas så att den kan utgå oberoende av om en miljöstörande industri (motsv) hunnit bli prövad eUer ej.

Riksrevisionsverket: Om de stora kostnadsskillnader meUan olika prövningsförfaranden som redovisas av utredningen också skuUe återspeglas i prövningsavgiftema, torde man inte kunna utesluta att valet av prövningsförfarande påverkas. Från miljöskyddssynpunkt skulle det vara tiU nackdel om detta skulle innebära att företag skuUe bli mindre benägna att pröva

miljöfarlig verksamhet i koncessionsnämnden. ■ — RRV vill peka på att

det finns altemativa former för en avgiftsfinansiering av prövningsverksamheten. Ett sådant altemativ är att låta den årliga tiUsynsavgiften täcka myndighetemas kostnader för miljöskyddsprövningen.

6.2 Samarbetet mellan företagen och tillsynsmyndighetema

Länsstyrelsen i Jönköpings län: Den gmndläggande basen i det nuvarande tillsynsarbetet är fortlöpande och öppna kontakter mellan förorenama och tillsynsmyndighetema. Dessa kontakter har många gånger varit av informell art vilket enligt länsstyrelsens mening ofta givit snabbare och bättre resultat än om ett mer formellt förfarande skulle ha tiUämpats.

TiUsynen har många gånger också initierats av förorenaren som velat ha diskussion och erhåUa rådgivning om aktuella problem i stället för att gå vägen över t. ex. konsult.

En avgiftsbeläggning skulle avsevärt förändra företagets benägenhet för sådana kontakter. Därmed skulle också en av de stora tiUgångama i det svenska miljövårdsarbetet gå förlorad.

Prop. 1980/81:92 429

Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen avstyrker utredningens förslag att införa en prövnings- och tillsynsavgift på miljövårdsområdet. Det hittiUsvarande praktiska miljöskyddsarbetet är i väsentliga delar byggt på ett gott samarbete meUan företrädarna för de organ som bedriver den s. k. miljöfarliga verksamheten och tiUsynsmyndighetema. Det får anses viktigt att detta samarbete får fortsätta som hittiUs för att underlätta arbetet på miljöskyddsområdet. Införandet av en prövnings- och tiUsynsavgift torde därför enligt länsstyrelsens mening motverka det avsedda syftet. Risker föreligger nämligen att avgiftsplikten ifråga kan försvåra de nuvarande umgängesformerna meUan de i miljöskyddsarbetet inblandade partema.

Kommerskollegium: Vad gäller utredningens förslag om att principbeslut fattas om att införa avgift på prövnings- och tillsynsverksamhet enligt miljöskyddslagen, lagen om hälso- och miljöfarliga varor samt 3 § lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten kan den kommentaren göras, att det för framgång i miljövårdsarbetet är angeläget att ett förtroendefuUt samarbete upprätthåUes mellan tillsynsmyndigheter och företag och kommuner. Ett införande av ett avgiftssystem i linje med det av utredningen förordade kan medföra negativa konsekvenser utan att motsvarande samhällsekonomiska fördelar uppnås.

Sveriges industriförbund: Förbundets avgörande invändning mot denna avgiftsbeläggning är risken för en markant försämring av det i miljöskyddslagen fömtsätta samrådet mellan industri och myndigheter. Det formeUa samrådet kommer sannolikt att minimeras med hänsyn tiU kostnadema. Det informeUa (och kanske viktigaste) samrådet industri myndighet emellan kommer att försvåras och förlora sin traditionellt öppna karaktär. Allt tiU men för miljön.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: I enlighet med principen om förorenarens betalningsansvar för åtgärder att motverka förorening och att ersätla ev. skador som uppkommit genom förorening skall enligt förslaget förorenaren betala kostnader for bl. a. prövning och tiUsyn av miljöfarlig verksamhet. Ett sådant betalningsansvar överensstämmer med avgiftsbeläggning av annan statlig verksamhet. Länsstyrelsen tiUstyrker förslaget om sådana avgifter men viU dock understryka att formema for avgiftema måste vara sådana att de inte förhindrar ett förtroendefuUt samarbete meUan de företag som bedriver miljöfarlig verksamhet å ena sidan och tillstånds- och fillsynsmyndigheter å den andra. En avgiftsbeläggning av t.ex. tiUsyns-verksamheten torde - rätt utformad - kunna medföra att företagen genom rationeUa och effektiva kontroUfunktioner aktivt verkar för en förenklad och totalt sett mindre kostnadskrävande kontroUverksamhet.

Riksrevisionsverket: För att avgiftema inte skall störa kontaktema mellan berörda företag och tiUsynsmyndigheter anser RRV, i likhet med utred-

Prop. 1980/81:92 430

ningen, att "tidsskrivning" för tillsynen inte bör lillämpas vid avgiftsdebiteringen. TiUsynsavgiften skulle enligt RRV:s mening kunna differentieras efter den branschindelning som tillämpas i 2, 5 och 8§§ miljöskyddskungörelsen och efter anläggningens storlek.

Sveriges kemiska industrikontor: När det gäller förslaget som sådant kan slutligen sägas att det är ett uttryck för benägenheten att ställa "samhälle" och industri i motsats tiU varandra. Utredningen förefaller att betrakta ett företags ambition att med ett visst risktagande investera i en utbyggnad eUer nyanläggning som något ovidkommande och inte som en möjlighet fill samhällsintäkter i form av ökad sysselsättning, ökad export m.m. på för "samhället" förmånliga viUkor. Att "samhäUet" bestrider utgifterna för den av ML:s bestämmelser påkallade prövningen och tiUsynen av verksamheten borde enligt Kemikontorets synsätt betraktas som en självklar form av medverkan i en i nuläget särskilt önskvärd utveckling.

Med förslaget begär ulredningen ett carte blanche att få utforma ett system som ökar industrins miljöskyddskostnader i ingalunda blygsam mån. Om den av ulredningen angivna årliga kapital- och driftkostnaden på 2000-2500 Mkr för industrins miljöskydd under perioden 1975-1980 är kortekt skuUe prövnings- och tillsynsavgiftema sålunda öka årskostnaden med minst 100 Mkr eUer fem procentenheter. Att det nuvarande ekonomiska läget gör att åtskilliga företag kommer att uppleva marginaleffekten av den nya pålagan som besvärande noterar utredningen endast i förbigående (sid. 312).

Sveriges industriförbund: Förbundel kan ej heller se någon möjlighel alt realisera rättvisa schabloner för avgiftsuttag. En del mycket stora förore-ningsmål är både administrativt och lekniskl enkla medan andra - ytligt sett små ärenden - kan fordra mycket arbete både för koncessionsnämnd och nalurvårdsverk eller länsstyrelse. Detla faktum slår genom de flesta branscher. Att få en något så när rättvisande taxa synes då synnerligen svårt. Man skulle få en stor spännvidd på avgifterna mellan olika branscher.

Enligt förbundels mening rör del sig i själva verkel här om en ny typ av punktskatt baserad på en skäligen skönsmässig och osäker grund. Bristerna i rättssäkerheten är framträdande. Det bör också påpekas att ett avgiftssystem av denna karaktär inle är en princip som direki anknyter lill miljövårdspoUtiken. Här bör statsmakterna således avvakta den översyn av de offentliga laxoma som görs av den s. k. förvallningsulredningen.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningens förslag om allmän prövnings-och lillsynsavgift syns inte ha någon förankring i del praktiska miljövårds-

Prop. 1980/81:92 431

arbetet på det regionala och lokala planet. En allmän prövningsavgift i den utformning som utredningen skisserat skulle försvåra den regionala miljövårdsmyndighetens arbete och avgiftema skuUe drabba skilda tillståndssökande mycket olika. Särskilt skulle mindre företag drabbas hårdare.

En allmän lillsynsavgift skulle tvivelsutan innebära ett allvarligt avbräck i nuvarande tillsynsarbete. Sedan miljöskyddslagstiftningens fillkomst har tillsynsarbelet successivt byggts upp som ett i stort sett väl fungerande förtroendefullt samarbete. Den regionala tillsynsmyndigheten fungerar som en tillsyns-, kontakt- och rådgivningsinstans, som försöker lösa miljöfrågorna i samförstånd med förelag och kommuner. En allmän tillsynsavgift skulle allvarligt riskera att förändra del hitfills uppbyggda arbetssättet. Därmed riskerar man också att få en markant minskad effekfivitet i miljöskyddsarbetet. En ökad administration med försämrade kontakter och omfattande avgiftsförhandlingar skulle kunna medföra en omöjlig arbetssituation för de redan nu starkt underbemannade naturvårdsenheterna.

Den förmodade statsfinansiella inkomstförstärkningen skulle sannolikl snabbt ätas upp av ett ökal personalbehov och minskade miljöinläkter i form av försämrad miljö som resultat av försämrade och minskade kontakter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län: Oavsett om man sätter prövningsavgiftens storlek schablonmässigt baserad på t.ex. ärendelyp och branschfillhörig-het eller försöker fä täckning för myndighetens verkliga koslnader lär kraftiga orättvisor mellan olika sökande komma att uppstå. I det första fallet debiteras företagen lika oavsett om verksamheien eller störningen är liten eller stor. I det andra fallet kan, även om verksamheien miljöstörningen och lokaliseringen är likartade, två företag få högst olika kostnader beroende på handläggningssättel. Detta kan ju komma alt avsevärt påverkas av slumpartade omständigheter, t. ex. av miljöopinioner.

En minskning av den på frivilligt initiativ baserade tillsynen skulle kräva mera aktiva insatser från myndighetens sida innebärande krav på avsevärda resursförstärkningar. Att arbeta i motvind kräver mer än arbela i medvind.

Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden anser det inle nödvändigt att närmare gå in på de svårigheter av praktisk art som uppkommer om man skall försöka konstmera ett avgiftssystem, men nämnden är övertygad om att de blir mycket stora. Erfarenhelema av liknande uppgifter i vattenrättsskipningen är inte uppmuntrande, och ändå är det där fråga om en synnerligen homogen gmpp av företag. Med den spännvidd miljöskyddslagen har blir det nödvändigl att jämföra företag av de mest skilda slag, från de största fill de minsta och inom nästan alla områden av näringslivet. HärtiU kommer alt man — från rättvisesynpunkt — måste överväga att avgiftsbelägga också de kommunala företagen, såsom

Prop. 1980/81:92 432

avloppsreningsverk och avfaUsbehandlingsanläggningar. Om dessutom de ofta förekommande ändringarna i äldre tillstånd och naturvårdsverkets framstäUningar om prövning jämlikt 41 § miljöskyddslagen skall beaktas vid avgiftssystemets utformning, lorde del vara uppenbart att fråga blir om ett utomordentligt komplicerat och svårhanterligt förfarande.

Fiskeristyrelsen: Fiskeristyrelsen tillstyrker en avgiftsbeläggning av tillståndsprövning och tillsyn. Införandet av en sådan avgift fömtsätter självklart en motprestation i form av en bättre tillsynsverksamhet. Denna måste effektiviseras och ges vidgade resurser. Vidare krävs förbättrade övervakningsmöjligheter i form av kontinuerligt registrerande instrument, standardiserade analysmetoder etc. Även undersökningsinsatsema måste utökas liksom möjlighelen att i anslutning till en fillståndsgivning kräva undersökningar för alt åstadkomma ett bättre bedömningsunderlag.

Länsstyrelsen i Örebro län: I fråga om införandet av en prövnings- och tiUsynsavgift är länsstyrelsen i princip av samma mening som utredningen. Dock anser länsstyrelsen att avgifterna måste vara mera schablonmässiga än vad utredningen angett. Fastställandet av avgiftens storlek i vaije enskilt fall får inte innebära så omfattande bedömningar och administrativt arbete att förtjänsten med avgiften därmed mer eller mindre går förlorad. Dessutom måste det från sökandens synpunkt sett vara av fördel att direkt kunna erhålla klart besked om kostnademas storlek. Länsstyrelsen föreslår därför att avgiftema i princip utformas som en stämpelavgift för prövningsdelen och en fast årsavgift för tillsynen. Avgiftema bör härvid med säkerhet sättas så lågt att de av sökanden inte uppfattas som oskäliga.

6.3 Motiv ur de tillstyrkande remissvaren

De flesta av de remissinstanser som tillstyrker förslaget om avgift för prövning och tillsyn lämnar ingen utförlig motivering för sitt ställningstagande utan instämmer i utredningens överväganden. Följande exempel kan dock lämnas på motiv ur de tillstyrkande remissvaren.

Landsorganisationen i Sverige: Principen om strikt kostnadsansvar anser LO riktigt och MIKO:s förslag måste anses vara en logisk konsekvens av denna princip varför LO tillstyrker förslaget.

Riksrevisionsverket: Enligt RRV:s uppfattning ligger detta förslags

principer i linje med rådande avgiftspraxis i statsförvaltningen. RRV tiUstyrker att statens naturvårdsverk får. i uppdrag att med medverkan av berörda myndigheter utarbeta förslag till ett avgiftssystem inom området.

---- När det gäller avgifter för tillsyn enligt miljöskyddslagen torde det

vara möjligt alt genom årsavgifter få ett godtagbart avgiftssystem. Avgift-

Prop. 1980/81:92 433

erna skulle enligt RRV:s mening kunna differentieras efter lillsynsbehovet inom olika industribranscher.

Svenska naturskyddsföreningen: Det är i dag dokumenterat att tiUsynsmyndighetema och ibland också prövningsmyndigheterna har myckel begränsade resurser. Vidare torde många myndigheter ha uppfattningen att ansökningar bör prioriteras i förhållande fill planerings- och tillsynsuppgifter. Resultatet blir att mycket viktiga planerings- och fillsynsuppgifler i dag blir eftersatta.

Mot denna bakgmnd och vad som tidigare sagts om principen om förorenarens kostnadsansvar delar föreningen utredningens uppfattning att kostnadema för prövningsförfarandet och en stor del av tiUsynsverksam-heten bör bäras av den förorenande verksamheten. Då det statsfinansiella läget synes vara en av de tyngst vägande orsakema till underbemanningen hos prövnings- och tiUsynsmyndighetema skuUe en sådan överflyttning av kostnadsansvaret kunna skapa fömtsättningar för en betydligt bättre och mera riktigt prioriterad verksamhet hos de berörda myndighetema. Någon ökad risk för att förorenande verksamhet startas utan föregående prövning till följd av avgiftsbeläggningen torde knappast föreligga då ju reformen kommer att ge tillsynsmyndigheten ökade resurser att kontrollera efterlevnaden av gällande lagar. Om tillsynsavgiften inte utformas som en timav-gift utan som en fast årlig avgift eUer som en avgift vars storlek bestäms av produktionen torde heUer inte finnas någon risk att den för föroreningen ansvarige endast av kostnadsskäl drar sig för att kontakta tillsynsmyndigheten.

7 Långtidsplanering av miyövården

Ett tjugotal remissinstanser har tagit upp utredningens förslag till långtidsplanering på miljövårdsområdet. Samtliga dessa är positiva till vidgad långtidsplanering men endast ett mindre antal har kommenterat förslaget närmare.

Landsorganisationen i Sverige: Vad gäller miljöpolitiken i stort förordar MIKO att denna framdeles i ökad utsträckning gmndas på en mer långsiktig planering. MIKO:s argument för detta är övertygande och LO kan instämma i vad som anförs om miljöpolitikens allmänna inriktning. Allt eftersom de värsta, sedan lång tid tillskapade miljöproblemen angripits, ökar behoven av en mer finavstämd fördelning av resursema inom ramen för miljöpolitiken samtidigt som de samlade insatsema mäste vägas mot satsningar inom andra sektorer. Prioriteringsproblemen kommer därmed att bli svårare. Dessa måste som påpekas av MIKO i stor ulslräckning lösas genom övergripande polifiska beslut. En effektiv långtidsplanering 28 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 434

kommer därvid att öka fömtsättningama för en ur samhällsekonomisk synvinkel gynnsam avvägning mellan olika insatser både inom ramen för miljöpoUfiken och mellan dessa och satsningar inom andra samhällssektorer.

MIKO har inte närmare gått in på hur ett långsiktigt planeringssystem bör utformas, utan hänvisar till "Kommittén för riktlinjer för den framlida naturtesurs- och miljöpolitiken". Detta får inte innebära att uppbyggandet av en mer långsiktig miljöpolitik skjutes alltför långt på framtiden.

Sveriges industriförbund: Förbundel tiUstyrker tanken på övergripande långUdsplaner (t. ex. vart femte år) för avvägningar mellan miljövårdskrav och behovet inom andra samhällsområden.

Enligl förbundets uppfattning skulle en sådan övergripande långtidsplanering uttryckas i "vägledande riktlinjer" på politisk nivå. Ell sådanl system kan vara till fördel för företagens långsiktsplanering - både emit-lenter och produkttillverkare. Även ur samhällets synpunkl är del önskvärt alt få en översiktlig bild av miljövårdsinsatserna i form av rullande femårsplaner och då kopplade lill långtidsutredningarna. På så sätt kan miljöinsatsemas del i nationalbudgelen tänkas framstå tydligare och vägning följaktligen ske gentemot andra samhälleliga åtaganden.

Sveriges kemiska industrikontor: Kemikontoret har i och för sig intet att invända mot tanken på en långlidsplän för miljövården. Om den knyls till långtidsutredningarna eller ej är en fräga av enbart praktisk art. För att arbetet på en sådan plan skall kunna tillföra miljöskyddsområdets industri-del något av värde måste ämnesområdet dock breddas till att inkludera även anspråk hänförliga lill arbetarskyddet, energiutnyttjandet och sysselsättningsförmågan. Att miljöskyddet och dess resursanspråk behandlas som en isolerad företeelse går;inte längre för sig. Resultatet blir felaktigt vare sig perspektivet är samhällsekonomiskt eller företagsekonomiskt.

Statens industriverk: Industriverket anser i likhet med miljökostnadsutredningen att en långsiktig planering av miljö och politiken är nödvändig för att lösa miljövårdsproblemen. Av å ena sidan arbets- och naturmiljöpolitiska och å den andra regionalsysselsättnings- och industripolitiska skäl är del nödvändigt att få till stånd en fungerande långtidsplanering av miljövården. Framför allt bör effeklerna av allt mer skärpta miljökrav beaktas. En sådan långtidsplanering förutsätter bl.a. en miljöekonomisk forskning utifrån både teori och empiri. Långtidsplaneringen bör dock inte separeras från övrig samhällsplanering, utan bör integreras med såväl fysisk som ekonomisk planeringsverksamhet. Industriverket anser också i likhet med miljökostnadsutredningen att man i miljövårdsplaneringen och - forsk-

Prop. 1980/81:92 435

ningen skall uppmärksamma sambandet mellan den yttre miljön (naturmiljö) och den inre (arbetsmiljö).

Statens naturvårdsverk: Naturvärdsverket anser att en långsiktig planering av miljövården är myckel angelägen och snarast bör komma till stånd.

Liksom utredningen anser verket att grundläggande miljökrav bör beak
tas vid planeringen inom alla samhällssektorer. De hänsyn som bör tas
gäller enligl verkel miljövård och hushållning med naturresurser i vid
mening, dvs. såväl begränsning av utsläpp och minskad användning av
fariiga ämnen som utnyttjandet av mark och vatten.

Långsiktsplaneringen bör genom samlade redovisningar och bedömningar främst ha till syfte alt på ett fidigt stadium klargöra för berörda parter var de stora miljöproblemen ligger, hur olika problem prioriteras och ungefär hur stora ekonomiska insalser som bedöms vara nödvändiga på olika områden. En långtidsplan bör få en sådan form att den möjliggör långsiktiga polifiska beslul på miljövärdsomrädet.

Statens planverk: Enligt planverket är det en angelägen uppgift att i den fortsatta fysiska riksplaneringen utveckla former för geografisk beskrivning, analys och utvärdering av de miljövårdsproblem som kan påverka den regionala utvecklingen. Det torde vara särskilt angeläget att utveckla metoder för ett arbete på regional nivå som belyser förväntade risker och potenfiella möjligheter i olika länsdelar till ledning för såväl den kommunala som den nationeUa miljövårdspolitiken. Planverket fömtsätter att tillräckliga resurser avsätts för ett sådant arbete och all riktlinjer för arbetet formuleras av statsmakterna inom ramen för den fortsatta fysiska riksplaneringen. Den kommunala planeringen omfattar både förändringar av markens användning och bevarande av viktiga miljöer och markresurser. Planema får därför en stor belydelse för miljövården.

Den fysiska planeringens arbetsformer behöver emellertid utvecklas på sådanl sätt att den bättre än hittiUs kan tjäna som instmment även för miljövårdspolitiken. Planverket ser de översiktliga fysiska planema i huvudsak som beskrivningssystem som for politiska beslutsfattare, allmänhet och olika intressenter klart och översiktligt bör redovisa de beteenderegler som samhäUet genom offentliga beslut knyter liU utnyttjandet av marken inom geografiskt identifierade områden. I den fysiska planeringen är pågående markanvändning utgångspunkt. Planeringsarbetet avser att ge underlag för planbeslut om ändrad markanvändning. 1 princip är endast sådana markanvändningsförändringar tiUåtna som anges i planbeslutet. Miljösituafionen är emellertid beroende av en rad förändringar som kan inträffa utan kommunala beslul. Det är angeläget att de miljövårdsproblem som är förknippade med pågående markanvändning beskrivs bättre än vad som nu sker i den översiktliga fysiska planeringen. Länsstyrelsema bör i

Prop. 1980/81:92 436

ökad ulslräckning biträda kommunerna i detta arbete så att för stat och
kommun gemensamma utgångspunkter för handläggningen av miljövårds
ärenden kan utvecklas.

I fysiska planer avsedda förändringar verkställs först när resurser för erforderliga åtgärder avsatts i något organs budget. Planverket har därför anledning att fortlöpande uppmärksamma sambanden mellan den fysiska och den ekonomiska planeringen. Det har därvid visal sig att den fysiska planeringen ensam står för långtidsaspekten i den kommunala planeringen. Alla andra kommunala planeringsformer är utpräglat kortsiktiga. För miljövården, där tidsperspektivet i många fall torde vara utomordentligt långsiktigt, är det därför nödvändigt att finna nära anknytningar till den kommunala fysiska översiktsplaneringen. Den miljövårdande kompetensen finns främst företrädd hos statliga organ, centralt hos koncessionsnämnden och naturvårdsverket och regionalt hos länsstyrelsema. TiU bilden hör att miljöstömingar sprids utan hänsyn till administrativa gränser och att studieobjekten utgörs av naturliga kretslopp eller öppna ekosystem som i många fall är betydligt störte än kommuner och län. Det är väsentligt att den statliga miljövårdsadminisirationen på regional nivå avsätter tiUräckliga resurser för analys av sådana miljövårdsförhållanden som bör utgöra extema fömtsättningar för kommunernas planering.

Regeringen kan föreskriva, att

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar ej får anläggas,

2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning ej får utsläppas,

3. fast avfall eller annat fast ämne ej får utsläppas eller uppläggas så att vattendrag, .sjö eller annat vattenområde kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning ej fär ändras pä sätt som kan medföra ökad eller ny

Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte får anläggas,

2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning inte får släppas ut.

3. fast avfall eller annat fast ämne inte får släppas ut eller läggas upp så att vattendrag, sjö eller annat vattenområde kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning inle får ändras på ett sätt som kan medföra ökad eller

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som fordras för bedömande av den miljöfarUga verksamhetens beskajfenhet, omfattning och verkningar.

Ansökan skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla

/. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och omfattning,

2. en beskrivning av miljöeffekterna såsom arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medjöra,

3. förslag IiU de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för alt förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten,

4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 12 a § och vad som därvid har kommit fram.

Ansökningen skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket eller har den ej ingivits i tillräckligt antal exemplar, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet kan utsättas vite eller påföljd att bristen avhjälpes på sökandens bekostnad.

439

Föreslagen lydelse

Uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har den inte givits in i tillräckligt antal exemplar, skall koncessionsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet/år vite sättas ut. Efterkommer sökanden inte ett föreläggande, får nämnden besluta alt bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller, om bristen år så väsentlig att ansökan inte kan ligga IiU gnmd för prövning av ärendet, avvisa ansökningen.

Har erforderUgt samråd enligt 12 a § inte ägt rum, får koncessionsnämnden vid vite förelägga sökanden att vidta de åtgärder som behövs.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 a§

/ ärenden om tillstånd till miljöfarUg verksamhet får lillslåndsmyndighelen på ansökan beslula an vissa arbeten får påbörjas utan hinder av att tillståndsfrågan inte har blivit slutligt avgjord. Ell sådanl beslut (igångsältningsmedgivande) får meddelas endast om särskilda skäl föreligger och del är uppenbart alt tillstånd kommer att lämnas.

I igångsättningsmedgivanden skall noggrant anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slulliga prövningen.

I fråga om ansökningar om igångsältningsmedgivande gäller 13 §. En sådan ansökan handläggs i samtna ordning som en ansökan om tiUstånd. Sammanträde eller besiktning behöver dock inte äga rum. Har regeringen lämnat tillstånd till verksamheten i fråga enUgl 136 a § byggnadslagen (1947:385) eller lagen (1978:160) om vissa rörledningar får igångsältningsmedgivande lämnas utan hinder av att 14 § andra styckei I och 2 inle har iakttagits, om särskUda skäl talar för del.

Har tio år förflutit frän del tillståndsbeslut vunnit laga kraft eUer har dessförinnan förhåUandena ändrats väsentligt, kan koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt.

Om särskilda skäl föreligger, kan nämnden efter utgången av tid som anges i första stycket även ompröva tillstånd att utsläppa avloppsvatten i visst vattenområde.

Har tio är förflufit frän det att ett tillståndsbeslul har vunnii laga kraft, får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare viUkor för verksamheten efter vad som är skäligl.

Redan dessförinnan får sådana villkor föreskrivas av nämnden efter vad som är skäligt, om förhållandena i omgivningen har. ändrats väsentligt eller om användningen av ny process- eller reningsleknik i verksamheten skulle medföra en väsentUg förbättring från miljöskyddssynpunkt.

Om särskilda skäl föreligger, får nämnden efler utgången av den fid som anges i första styckei även ompröva tillständ att släppa ut avloppsvatten i ell visst vattenområde.

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

brådskande fall eller när särskUt skäl eljest Jöreligger får föreläggandet ges omedelbart och i annat fall först sedan det visat sig att rättelse ej kan vinnas genom råd och anvisningar.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar icke länsstyrelsen från att meddela sådan brådskande föreskrift som är nödvändig till följd av särskilda omständigheter.

Om tillståndshavare åsidosätter villkor som angivils i tillståndsbeslutet, kan länsstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad eller förelägga honom alt själv vidlaga rättelse.

1 beslut om föreläggande enligt denna paragraf kan länsstyrelsen utsätta vite.

443

Föreslagen lydelse

I brådskande fall eller när det i övrigt jlnns särskilda skäl fär föreläggandet ges omedelbart och i andra fall försl sedan del visal sig alt rättelse inte kan vinnas genom råd.

Tillståndsbeslut enligl denna lag hindrar inle en tillsynsmyndighet frän alt meddela sådana brådskande föreskrifler som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.

Om en tillståndshavare åsidosätter villkor som angivils i tillståndsbeslutet, får en tillsynsmyndighet förordna om rättelse pä hans bekostnad eller förelägga honom alt själv vidtaga rättelse.

I beslut om föreläggande enligt denna paragraf/år en tillsynsmyndighet sätta ut vite.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mol förbud som medde
lats med stöd av 8, 23 eller 41 § eller
åsidosätter sådana bestämmelser
som avses / 2 § fjärde slyckel,

2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen meddelat enligt 10 första stycket ulan att undantag har medgivits med stöd av 10 § andra stycket eller 17 § andra styckei, eller

3. åsidosätter vUlkor eller föreskrift som meddelats med stöd av 10§ andra stycket eller 17§, 18§

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som har meddelats med slöd av 8, 23 eller 41 § eller åsidosätter sädana beslämmelser som har meddelats med slöd av 2 § fjärde stycket,

2. underiåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 10 §,

3. äsidosälter villkor eller föreskrifler som har meddelats med stöd av 17 §, 18 § första stycket.

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

första stycket, 19-21, 24, 25, 27 eller 41 §, så all allmän eller enskild rätt kan kränkas,

dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter alt fuUgöra vad som åligger honom enligt 43 § första stycket, dömes till böter.

444

Föreslagen lyddse

19-21 §, 21 a§ andra styckei. 23-25. 27§, 29§ andra stycket eller 41§,

4. underiåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 43 § första Slyckel eller i ansökan eller annan handling som avges enUgl denna lag eller föreskrifl som har meddelats med slöd av lagen lämnar vederbörande myndighel oriktiga uppgifter rörande ett förhåUande av betydelse för prövning av en tillstånds- eller liUsynsfråga.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Till ansvar enligl första stycket döms inle, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Prop. 1980/81:92

Nuvarande lydelse

vid vite enligt 51 § föres hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslut av koncessionsnämnden, naturvårdsverket eller länsstyrelsen enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär.

För att tillvaralaga allmänna intressen får naturvårdsverket föra lalan mot koncessionsnämndens eller länsstyrelsens beslut ifråga om tillstånd enligl lagen, mol koncessionsnämndens beslul i fråga som avses i 41 § och mot länsstyrelsens beslul i fråga som avses i 40 § eller 43 § andra stycket.

.445

Föreslagen lydelse

ersättning för kostnader enligl 14 § femte styckei andra meitingen eller 43 § tredje styckei eller beslut om förbud vid vite enligt 51 § hos kammarrätten genom besvär. Om klagan över beslul i frågor om miljöskyddsavgifi finns särskilda beslämmelser i 62 §.

Naturvårdsverket får föra talan mot beslul som har meddelats i frågor om lillslånd och i frågor som avses i 40. 41 eller 43 § andra slyckel.

Räll att föra lalan mol beslul som har meddelats i frågor om tUlslånd har också kommuner och sådana lokala arbetstagarorganisationer som organiserar arbetstagare i den verksamhei som avses med beslutet.

Prop. 1980/81:92 446

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verkställas förrän lillsländsfrågan     avgjorts eller koncessionsnämnden
avgjorts eller koncessionsnämnden     föreskriver något annat,
föreskriver annat.                            Vad som sägs i första siyckei

skall gälla också sådana beslut om ingripanden mot miljöfarlig verksamhet som hälsovårdsnämnden meddelar med slöd av hälsovårdsstadgan (1958:663).

Miljöskyddsavgift

52 §

En särskUd avgift (miljöskydds-avgift) skall ulgå. om en föreskrift som avses 145 § första styckei 1-3 har överträtts och överträdelsen har medfört dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheien, dds betydande störningar jör omgivningen eller riskför sådana störningar.

Miljöskyddsavgiften tillfaller slalen.

53 §

Miljöskyddsavgiften skall påföras den fysiska eUer juridiska person som utövar den verksamhei i vilken överträdelsen har begåtls.

54 §

Miljöskyddsavgifien skall bestämmas lill ell belopp som svarar mot de ekonomiska fördelarna av överträdelsen.

Kan full bevisning om slorleken av de ekonomiska fördelarna inte alls eller endast med sviirighel läggas fram, får miljöskyddsavgiften besiämmas lill ell skäligl belopp.

55 §

Miljöskyddsavgiften får nedsättas eller efterges, om särskUda omständigheter föreUgger.

Frågor om miljöskyddsavgifi prövas av koncessionsnämnden efler ansökan av statens naturvårds-

Prop. 1980/81:92 447

Föreslagen lydelse

verk. Om koncessionsnämnden gäller därvid bestämmelserna i 11 och 15 §§. Dock skall vid en omröstning där lika röstetal uppslår den lindrigaste meningen gäUa.

Miljöskyddsavgifi Jår ej påföras, om ansökningen inte har delgivits den som anspråket riktas mot inom lio år från det gärningen begicks.

57 §

Föreligger sannolika skäl för att någon skall påföras en miljöskyddsavgift och kan det skäUgen befaras att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala avgiften, får kvarstad låggas på så mycket av hans lösa egendom som svarar mot skulden. Om del räcker, får egendomen i stället ställas under förbud all säljas eller skingras. Skingringsförbud får också meddelas på fast egendom som tillhör honom.

Finns lös egendom som har ställts under skingringsförbud hos tredje man, får denne förbjudas att lämna ut egendomen.

58 §

Beslut om kvarstad eller skingringsförbud meddelas av koncessionsnämnden. Frågor om kvarstad eller skingringsförbud får tas upp på yrkande av statens naturvårdsverk.

Frågor om kvarstad eller skingringsförbud skall prövas så snart det kan ske. Är fara i dröjsmål, får nämnden omedelbart besluta åtgärden att gälla till dess annat förordnas.

59 §

Då koncessionsnämnden förordnar om kvarstad eller skingringsförbud skall, om inte ansökan om miljöskyddsavgift redan har gjorts, nämnden bestämma den lid inom vilken sådan ansökan skall göras.

Prop. 1980/81:92 448

Föreslagen lydelse

Tiden får inte bestämmas längre ån som oundgängligen behövs.

Är den utsatta liden otillräcklig, får nämnden medge förlängning av tiden, om framställning om detta görs före tidens ulgång.

60 §

Har inte inom den tid som avses i 59 § ansökan kommit in till koncessionsnämnden och har inle heller framställning om förlängning av tiden gjorts eller förekommer inte längre skäl för kvarstad eller skingringsförbud, skall åtgärden omedelbart hävas. Då nämnden avgör frågan om påförande av miljöskyddsavgift, skall nämnden samtidigt avgöra om säkerhetsåtgärden fortfarande skall bestå. Nämnden får också i samband med beslut om miljöskyddsavgift förordna om sådana säkerhetsåtgärder.

61 §

Finner koncessionsnämnden alt kvarstad bör läggas på arrende, hyra eller annat dylikl som utgår av fast egendom, skall nämnden förordna en god man att uppbära medlen. Därvid skall nämnden också meddela den betalningsskyldige förbud alt utge något IiU annan än den gode mannen.

Meddelas skingringsförbud på fast egendom och är det synnerlig fara att egendomen genom vanvård eller på annat sätt väsentligen försämras, får nämnden förordna en god man att förvalta egendomen. Kosinad som behövs för egendomens förvaltning ulgår av allmänna medel.

I övrigt gäller om verkställande av kvarstad och skingringsförbud vad som sägs i utsökningslagen (1877:31 s. 1). Vad där är föreskrivet om pant eller borgen skall dock ej äga tillämpning.

Prop. 1980/81:92 449

Föreslagen lydelse

62 §

Om förfarandet vid prövning av frågor om miljöskyddsavgifi gäller utöver föreskriftema i 56—61 §§ denna lag vad som föreskrivs i 3— 26 och 28—53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291). Därvid skall vad som sägs om rätten respektive länsrätt gälla koncessionsnämnden. I stället för de i 40 § nämnda lag angivna högsta vitesbeloppen om femtusen och tiotusen kronor får koncessionsnämnden bestämma beloppen tdl högst femliolusen respektive högst etthundratusen kronor.

Beslut av naturvårdsverket i frågor som gäller miljöskyddsavgiften får inte överklagas.

Naturvårdsverket får föra lalan mol beslul i frågor om miljöskyddsavgifi.

63 §

Miljöskyddsavgifien skall belalas lill länsstyrelsen inom två månader från det alt beslutet vann laga kraft.

Belalas inte miljöskyddsavgiften inom angiven tid, får avgiften jämte restavgift, beräknad enligt 58 § I mom. uppbördslagen (1953:272), indrivas i den ordning som enligl nämnda lag gäller för Indrivning av skatt.

En påförd miljöskyddsavgifi bortfaller i den mån indrivning inte har skett inom tio år från det all beslutet vann laga krafl.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2. I fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3. Bestämmelserna i 52-63 §§ tillämpas endasl i fråga om överträdelser som har begåtts efter ikraftträdandet.

4. Den som efler ikraftträdandet uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter villkor eller föreskrifl som har meddelats med slöd av 10 § eller 17 § i deras äldre lydelse, döms fill böter eller fängelse i högsl två är.

29 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 451

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1980-12-19

Närvarande: juslilierädel Holmberg, regeringsrådet Hellner, justilierådet Persson.

Enligl lagrådet den 14 november 1980 tillhandakommet uldrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30 oklober 1980 har regeringen pä hemställan av statsrådet Dahlgren beslutat inhämta lagrådels yllrande över förslag lill lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387).

Förslagel har inför lagrådel föredragils av hovrättsassessorn Arne Kar-deU.

Förslaget föranleder följande yllrande.

Lagrådet:

Del till lagrädet remitterade förslagel innefattar ändringar i miljöskyddslagens system för förprövning, tillsyn och påföljder. I sistnämnda hänseende innebär förslagel bl. a. alt vid överträdelser av föreskrifler, förbud och viUkor som meddelats med stöd av lagen en särskild avgift, miljöskyddsavgifi, under vissa förutsättningar skall kunna påföras den som utövar den miljöfarliga verksamheien.

Lagrädet finner de nu föreslagna ändringarna av miljöskyddslagen böra godtagas. Införandet av möjlighelen all uttaga miljöskyddsavgifi som en förstärkning av päföljdssystemet vid överträdelser av lagen möler ingen erinran. Den nya sanklionsmöjlighelen lorde kunna medverka lill att icke önskvärda störningar av miljön förebyggs.

I fråga om ordningen för prövningen av frågor om uttagande av miljöskyddsavgift och de särskilda bestämmelserna i övrigt i förslaget får lagrådet anföra följande.

40 och 44a §§ Lagrådet:

De ändringar i bestämmelserna om tillsyn som skall göra del möjligt för kommunerna all frän länsslyrelserna överta lillsynsuppgifter au fullgöras av hälsovårdsnämnderna syftar lill alt åstadkomma - förutom en effektivisering av tillsynen - "en klar ansvarsfördelning pä del sätlel all del alllid skall vara helt klart vilken myndighet som har det formella tillsynsansvaret när det gäller varje enskild miljöfariig verksamhet och därmed försla-handsskyldigheten all ingripa när sä ertbrdras" (s. 32 i remissprolokollet). Den föreslagna lagtexten i 44aS svarar väl mol vad föredragande departementschefen sälunda uttalat. Paragrafen lalar nämligen om all länsstyrelsen fär "överlåta" äl hälsovårdsnämnden att ulöva fortlöpande tillsyn, och

Prop. 1980/81:92 452

speciaimotiveringen till paragrafen uppehåller sig lill yttermera visso vid frågan i vilken omfattning tillsynsuppgifter kan delegeras till hälsovårdsnämnd. Enligt vanliga regler för delegation medför denna alt delegator-ganel blir ensamt kompetent pä delegaiionsomrädet och alt befogenhet för det delegerande organet all ingripa i ell enskilt ärende förutsätter ett återtagande av delegationen. Överlåtelse av tillsyn enligl 44 a § leder följaktligen enligl del sagda lill alt länsstyrelsens befogenhel upphör i samma män som hälsovårdsnämnden tilläggs kompetens.

I specialmotiveringen till 40 § förekommer emellertid vissa uttalanden som inte är förenliga med vad nu anförts om innehållet i 44a§ och effeklerna av en delegation. Del uttalas sålunda all den regionala och den lokala tillsynsmyndighetens befogenhel all ingripa "formellt" kommer all vara lika omfattande och sammanfalla i ett enskilt tillsynsärende men alt "huvudregeln" bör vara all den myndighet bör ingripa som har ansvaret för tillsynen över den anläggning som är aktuell. Om del i den allmänna motiveringen angivna syftet all åstadkomma en klar ansvarsfördelning skall nås kan enligt lagrädels mening endast gälla den ordning som 44 a § anvisar enligt sin ordalydelse och som ansluter till vedertagen ordning vid delegation. Remediet vid fall av passivitet av en hälsovårdsnämnd fär i enlighet härmed vara återtagande av delegationen - någol som f. ö. alllid mäsle vara möjligt om tillsynen skall vara säkrad — och ingripande av länsstyrelsen säsom pä nytt primärl ansvarig lillsynsmyndighel.

Delegation av lillsynsuppgifter lill hälsovårdsnämnd skall enligl vad som anförs i remissprotokollel lill 44 a § inle förutsätta all länsstyrelsen vid prövning funnit att kommunen har resurser och kompelens för tillsynen. Den kommun som vill lägga tillsynsansvar på sin hälsovårdsnämnd skall i slällel själv svara för all del finns resurser och kompelens. Den tänkta ordningen synes innebära all länsstyrelsen aldrig skall kunna — på skäl som hänför sig lill saken - avböja en framställning frän en kommun om överlåtelse av tillsynsuppgifter och heller aldrig kunna återta en genomförd delegation. Lagrådet kan inle finna att någol skäl anförts för att pä della område, där en förbättring av tillsynen eftersträvas, inte upprällhålla det vanliga kravet på lämplighet hos förvallningsbeslut i de hänseenden, där rätislig bundenhet inte är för handen.

52, .54 och 55 SS

Lagrådet:

Förutsättningarna för alt miljöskyddsavgift skall ulgå är att en överträdelse, som objektivt sell utgör en broUslig gärning enligl 45 § första stycket 1 — 3, har ägt rum saml alt överträdelsen har medfört ä ena sidan ekonomiska fördelar för utövaren av den miljöfarliga verksamheien och ä andra sidan betydande störningar för omgivningen eller risk för sädana störningar. Alt en överträdelse har sketl torde det i regel inte möta nägra problem

Prop. 1980/81:92 453

att konstalera. Inte heller behöver del i allmänhet möta nägra slörre svårigheter alt konstatera förhandenvaron av de andra två förulsällningarna. Alt betydande störningar uppkommit eller riskeras framgär ofta omedelbart vid en besiktning pä platsen eller av företagna mätningar och kontroller. Och all den som gjort del otillåtna utsläppet hafl ekonomisk fördel därav på del ena eller andra sättet kan i de flesta fall anlas på goda grunder utan närmare undersökningar.

Frågan om de ekonomiska fördelarna blir mer komplicerad när det gäller alt tillämpa 54§. Miljöskyddsavgiften skall enligt denna paragraf i första-hand bestämmas till ell belopp som svarar mol de ekonomiska fördelarna av överträdelsen. Häri framträder det grundläggande syftet med avgiften; genom den skall den som begått överträdelsen berövas de ekonomiska fördelarna av denna.

I remissprotokollet har, bäde i den allmänna motiveringen och i anslutning lill 52 och 54§§, närmare utvecklats synpunkter på frägan hur den ekonomiska fördelen skall beräknas. Som en grundläggande formel har angivits (s. 42) att fördelen utgörs av en uppskattad skillnad i förmögen-hetsslällning mellan den situation som har uppkommil genom överträdelsen och den som skulle ha rått om överträdelsen inte hade skett. Del kan ifrågasättas om denna formel, som tydligen hämtats frän del skadeslånds-rältsliga områdel, ger någon ledning för bedömningen i alla de situationer som här är i fråga. För alt uppskatta vilken vinst den skyldige kan ha av ett otillåtet ulsläpp torde det knappasl komma i fråga alt göra en närmare utredning om förelagets ekonomiska utveckling dels i del verkliga förloppet och dels i ett hypotetiskt allernaliv. Alllför mänga svårutredda fakiorer kan inverka på det ekonomiska utfallet av ett företags verksamhei för alt nägon tillförlitlig beräkning skall kunna ske pä denna väg. I stället torde man som regel få stanna vid mera omedelbara bedömningar av inbesparade kostnader o.d. faktorer. Alt della får anlas vara tanken bakom förslaget framgär av de exempel som ges och av det resonemang som förs om de skattemässiga konsekvenserna av all miljöskyddsavgifi belalas (s. 45).

Det nu anförda kan belysas med nägra typfall. Om nägon bygger ul en befintlig anläggning eller ändrar driften vid en anläggning i slrid mol förprövningspliklen och det sker ett utsläpp som medför betydande störning lorde ell fastställande av miljöskyddsavgifi aktualiseras när utsläppet har kommit under kontroll anlingen genom frivilliga åtgärder frän förelagarens sida, vilka godtas frän miljöskyddssynpunkt, eller genom föreskrifter som meddelas i tillsynsväg eller av koncessionsnämnden. Vid bedömandet av de ekonomiska fördelarna har man då en fasl utgängspunkt i kostnaderna för de åtgärder som utförls eller älagls. Samma resonemang kan i och för sig föras när det gäller nyanläggningar av förprövningspliktiga företag. I sädana fall är emellertid, såsom antytts i remissprotokollel, utsikterna betydligt större all kunna upptäcka överträdelsen och ingripa med förelägganden och förbud innan nägol utsläpp har hunnil ske.

Prop. 1980/81:92 454

Ett annai lypfall av överträdelser är alt nägon åsidosätter meddelade villkor och åstadkommer ett ulsläpp med belydande olägenheler som följd. Även här får man räkna med all del förr eller senare sker ell ingripande mol del olillälna utsläppet, om inle förelagaren självmant vidtar godtagbara åtgärder, och koslnaderna för de anordningar som avkrävs honom kan dä läggas till grund för uppskaUningen av de ekonomiska fördelarna av utsläppet. En ekonomisk vinst kan han också ha gjort genom all inbespara driftskostnaderna för en reningsanordning som han underlåtit all utnyttja. Om del gär att visa all förelagaren haft nägon yllerligare fördel av överträdelsen, l.ex. att den gett honom ekonomisk möjlighet all göra en vinstgivande affär, lorde också della böra beaklas. Del säger sig emellertid självt alt man här i regel lorde stöta på oöverkomliga ulredningssvårigheler.

Miljöskyddsavgifi skall enligl förslagel - på skäl som i och för sig får anses godtagbara - kunna påföras även om det olillälna utsläppet beror på en ren vädahändelse, l.ex. att ell reningsfiller gäll sönder ulan någons förvällande. Om förelagaren dä handlar lojall och stoppar driflen eller vidtar behövliga motåtgärder så snart felet upptäcks torde del. såsom även framhällits i remissprotokollel, knappasl bli aktuellt med nägon miljöskyddsavgift. Även om utsläppet hinner orsaka olägenheler är del svårt all se att förelagaren skulle kunna dra någon ekonomisk fördel av händelsen, särskilt om kosinaden för reparation av skadan avräknas. Om han däremol utnyttjar situationen och låter utsläppet forlsälla sedan felel uppläckls och bort åtgärdas bör bedömningen i princip bli densamma som i del fallet alt ett otillåtet utsläpp sketl medvetet frän början.

Det anförda torde ge vid handen all bestämmandel av miljöskyddsavgifien ofta får grundas på en bedömning av vilka reningsanordningar och andra åigärder som enligl miljöskyddslagens regler skäligen kunnal krävas av den som begått överträdelsen. Eftersom avgiften kommer all faslslällas i efterhand bör bedömningen då vanligen kunna bygga pä de faktiska förhällandena att vissa föreskrifler och villkor fastställts av tillsyns- eller prövningsmyndigheter. 1 huvudsak blir det alltså fråga om bedömningar från fall lill fall inom ett brett fält av olikartade företeelser och del är enligl lagrådets mening godtagbart att man valt all inte binda de myndigheter som har all handlägga avgiflsfrägorna med närmare regler för prövningen.

Det kan ocksä länkas fall då man inle kan åstadkomma en någorlunda tillförlitlig beräkning av de ekonomiska fördelarna äv en överträdelse. Ell exempel är del tidigare berörda all en överträdelse på goda grunder kan anlas ha möjliggjort vinstgivande dispositioner som inle går att ulreda närmare. Ett annat är alt en anläggning ulförs och drivs i slrid mol gällande förprövningsplikl och alt verksamheien förbjuds av myndighelerna sedan förhällandet uppdagats. Företagel har kanske inte alls drivits med någon förtjänst under denna lid och i varje fall kan del förtida driftstoppet innebära ett betydande företagsekonomiskt bakslag. Del är möjligt all man i en sädan situation, trots all anläggningen aldrig skulle ha lillälils vid en

Prop. 1980/81:92 455

förprövning, fär göra en beräkning av vilka reningsanordningar som skulle ha krävts, när nu anläggningen trots alll finns till. Men om inle heller della anses ge ett tillfredsställande resullal finns som en andrahandsulväg den i andra stycket av 54 § intagna skälighelsregeln. Dess förebild torde vara 35 kap. 5§ rällegängsbalken. Lagrådel anser alt regeln är behövlig och ändamålsenlig. Dess innebörd blir dock tydligare om den formuleras om så all orden "får miljöskyddsavgiften bestämmas"-byls ul mol "uppskaltas fördelarna".

Omständigheterna i ett enskilt fall kan vara sådana all del framstår som alllför hän mot den som begått överträdelsen alt påföra honom en avgift som fulll ut motsvarar de ekonomiska fördelarna. Den föreslagna 55 § ger dä möjlighel att bestämma ett lägre belopp än som molsvarar fördelarna eller alt avslå frän alt fastställa någol belopp. Avsikten med stadgandet är att det skall tillämpas av prövningsmyndigheten i avgiftsärendet. Det kan alltsä inte komma i fråga att, efter det avgift har fastställts, nedsätta eller efterge avgiften med slöd av stadgandet. Denna innebörd av paragrafen framträder klarare om den ges förslagsvis följande lydelse: "Miljöskydds-avgiften fär sättas under vad som följer av 54 § eller efterges, om särskilda omständigheter föreligger."

56 § Lagrådet:

Frågan vilken myndighet som skall handha prövningeri av frågor om miljöskyddsavgifi har i förslaget lösts så, att uppgiften lagts pä koncessionsnämnden. Koncessionsnämnden har en sädan sammansättning att nämnden är väl kvalificerad för uppgiften. Av betydelse för ställningstagandet till förslagel är emellertid ocksä alt reglerna för handläggningen av ärenden om miljöskyddsavgift är så utformade all rättssäkerhelsinlressena blir tillgodosedda. 1 detta avseende föreslås, säsom framgär av 62 §, att förvallningsprocesslagens bestämmelser skall bli tillämpliga i slällel för de förfaranderegler som enligt miljöskyddslagen gäller för nämndens handläggning av hittillsvarande uppgifter. Vad här föreslagits synes, säsom lagrädet närrriare utvecklar under 62 §, godtagbart. Med hänsyn till del anförda och dä den föreslagna ordningen även i övrigl synes ändamålsenlig för handläggningen av nu förevarande ärenden finner lagrädet sig böra godtaga all prövningen får ankomma på koncessionsnämnden.

Väckande av lalan om påförande av miljöskyddsavgifi skall ankomma pä naturvårdsverket. Enligt vad föredragande slalsrådet ullalar skall naturvårdsverket vara skyldigt att väcka talan sä snarl de i den allmänna motiveringen angivna förutsättningarna föreligger.. Det tilläggs all någon lämplighetsprövning huruvida avgiftslalan bör väckas inte får ske.

Naturvårdsverket har givetvis att, innan talan väckes, för sin del la slällning lill om överträdelse enligt vad som sägs i 52 § föreligger och om överträdelsen medfört ekonomiska fördelar för den som utövar verksam-

Prop. 1980/81:92 456

heten och betydande störningar för omgivningen eller risk för sädana störningar. Någol hinder för naturvårdsverket att vid övervägandel av om talan skall väckas beakta även sådana särskilda omständigheter som enligt 55 § kan medföra alt miljöskyddsavgift efterges föreligger inle enligl den Ulformning bestämmelsema om miljöskyddsavgifi fåll i förslagel. Det kan knappasl heller finnas någol starkt iniresse av all talan väcks i fall då enligl verkets mening miljöskyddsavgift skall efterges.

Om emellertid avsikten är alt nalurvärdsverkel inte skall la hänsyn lill vad som sägs i 55 § när frägan. huruvida lalan skall väckas, övervägs, torde en uttrycklig bestämmelse härom böra meddelas. En sädan bestämmelse upptas lämpligen i första slyckel av 56 §, som därvid förslagsvis kan ges följande lydelse; "Frågan om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden på talan av statens naturvårdsverk. Naturvårdsverket skall väcka lalan om de i 52 § angivna förutsättningarna för att miljöskyddsavgift skall ulgä föreligger. Talan väcks genom ansökan. Om koncessionsnämnden gäller vid prövningen bestämmelserna i 11 och 15 SS. Dock skall vid omröstning där lika röstetal uppkommer den lindrigaste meningen gälla."

Enligl den i andra stycket av 56 § upptagna preskriptionsbeslämmelsen får miljöskyddsavgift inle påföras om ansökningen inte har delgivits den mol vilken anspråket riktals inom lio är frän del gärningen begicks. Vad. som åsyftas med uttrycket "gärningen begicks" framgär ej klart av remissen. Enligt förslaget skall miljöskyddsavgifi kunna påföras även vid vädahändelser. Sädana kan knappasl karakteriseras som gärningar. 1 52 S betecknas de förtaranden och händelser som kan föranleda påförande av miljöskyddsavgift som överträdelser: en föreskrifl, ett förbud eller ett villkor som avses i 45 § första styckei 1-3. skall ha överlrälls. I enlighel härmed borde, om den grundläggande omständighet som överträdelsen utgör skall vara utgångspunkten för beräkningen av preskriptionstid, uttrycket "gärningen begicks" utbytas mot "överträdelsen skedde".

Utgångspunkten skulle med en sådan avfallning av stadgandel bli densamma som gäller för beräkning av åialspreskriplion beträffande broll enligt 45 § första stycket 1-3. I det enskilda fallet lorde beräknandet av preskriptionstiden för påförande av miljöskyddsavgift fä ske enligt de allmänna principer som lillämpas i fråga om åialspreskriplion. Av belydelse blir därvid arten av den föreskrift som överträdelsen gäller; beaktas fär huruvida överträdelsen innebär ett handlande eller en underiålenhet och om överträdelsen skall anses fortgå sedan föreskriften först överträddes.

Med ullrycket "gärningen begicks" i den föreslagna lagtexten kan emellertid ha avsetls att beakta all det för all miljöskyddsavgift skall påföras inte är lillräckligl att en föreskrift överträlts. För påförande av avgift förutsattes därutöver all överträdelsen medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten och belydande störningar för omgivningen eller risk för sädana störningar. Del händelseföriopp som

Prop. 1980/81:92 457

kan föranleda alt miljöskyddsavgift päföres har alltså inle utspelats förrän de ekonomiska fördelarna och miljöstörningarna, eller risken, uppkommit. Man kan jämföra med brott, vilka för sin fullbordan förutsätter alt viss verkan inträtt. Preskriptionstid för sädant brott räknas frän del verkan inträdde (35 kap. 4 § BrB). I detla sammanhang kan även uppmärksammas del till lagrädet nu remitterade förslaget till ändring i brottsbalken, som upptar stadgande om straff för miljöbrott. 1 förslagel har, i syfle alt utgångspunkten för beräkning av preskriptionstid för miljöbrott skall förskjutas lill en senare lidpunkt än då själva handlingen företogs, eftersträvats att utforma brottsbeskrivningen så att den omfattar även del fall att viss effekt inträtt.

Det kan med hänsyn lill del nu anförda finnas anledning att preskriptionstid för påförande av miljöskyddsavgifi inte skall börja löpa innan fömlsätlningar för påförandet föreligger. Enligt lagrådets mening talar goda skäl för en sådan ordning. Den leder emellertid fill att preskriptionstid i vissa fall kan komma att börja löpa först efter en myckel lång lid.

Skall preskriptionstiden beräknas på säll nu angivits bör lydelsen av andra stycket i 56 § jämkas. Beslämmelsen torde böra avfattas så alt preskription inlräder om ansökningen inle har delgivits den som anspråket riktas mot inom tio år frän det de i 52 § angivna förutsättningarna för påförandet inträtt.

Persson är skiljaktig såvitt framgår av följande yttrande:

Koncessionsnämnden är en förvaltningsmyndighet. Förfarandet vid nämnden regleras i miljöskyddslagen och miljöskyddskungörelsen. Dessa regler suppleras av bestämmelser i förvaltningslagen. Utmärkande drag i förfarandet är att nämnden med myckel begränsade undanlag håller offentliga sammanträden och besiktningar på platsen för de företag som prövas, att förhandlingarna inför nämnden sker i tämligen fria former och att nämnden har ett eget utredningsansvar i ärendena. Den ordning som nu föreslås för handläggningen av frågor om miljöskyddsavgifi innebär alt nämnden i dessa ärenden kommer att fungera som en domstol. Nämnden skall sålunda, till skillnad från vad som gäller för dess verksamhei i övrigt, kunna höra vittnen och sakkunniga på ed, förelägga och även döma ut viten till betydande belopp, döma till böter för rättegångsförseelser, besluta om editionsförelägganden mot parter och andra, förordna om säkerhetsåtgärder etc.

Enligt min mening är koncessionsnämnden genom sin sammansättning och sin förtrogenhet med bedömningar av den art som kan anlas komma i fråga i avgiflsärenden väl skickad alt handlägga sådana ärenden. Men jag kan inte inse aU det är vare sig behövligt eller lämpligt aft förvandla nämnden till en specialdomstol för handläggningen av avgiftsfrågor. Följden av denna ordning blir att nämnden kommer alt uppträda i olika uppenbarelseformer inom skilda sektorer av sin verksamhet, dels som domstol i

Prop. 1980/81:92 458

avgiftsärenden och dels som förvallningsmyndighel med hell andra handläggningsformer i övriga ärenden. Del märkliga i denna ordning accentueras av att del ocksä inom den sisinämnda gruppen förekommer ärenden som principielll sett inte skiljer sig från avgiflsärendena. Jag tänker pä de fall där naturvårdsverket inför nämnden för talan mol en företagare om förbud eller äläggande av nya eller strängare skyddsåtgärder. Del kan myckel väl länkas att ell sådant ärende handläggs samtidigt med ell av-giflsärende mol samme företagare.

Det kan också ifrågasättas om förslagel är förenligt med den sedan länge tillbaka och särskilt i samband med lingsrälls- och faslighelsdomslolsrefor-men tillämpade principen all inle inrätta specialfora om inle starka skäl av speciell art lalar för delta. I varje fall bör avsteg frän den principen föregås av mer ingående överväganden, innefattande en undersökning av alternativa lösningar, än som har skell i delta lagstiftningsärende.

Förslaget har närmast motiverats med rättssäkerhetsskäl. Vad man därvid tänkt på är tydligen de företagare och andra som kan bli påförda avgift. Men samma argument kan med vissl fog åberopas av dem som blir föremål för förbudslalan och liknande ingrepp enligl miljöskyddslagen. Och sä småningom kanske ocksä enskilda och organisationer som uppträder på den skadelidande sidan i lillslåndsärenden ställer frågan varför inle också deras rättssäkerhet väger lika lungl och moliverar en domstolsmässig behandling av deras angelägenheter. En utveckling mot en formalisering av koncessionsnämndens arbetsformer också i tillståndsärenden kan inle vara önskvärd.

Enligt min mening kan nämnden väl klara den nya uppgiften inom ramen för det nuvarande beprövade handläggningssystemel ulan all del behöver innebära nägon risk för rättssäkerheten (jfr också miljöskyddsutredningens förslag s. 185 f). Säsom framgår av vad som i remissprotokollel och av lagrädet anförts i anslulning lill reglerna om avgiftens beslämmande kan antas att det i avgiflsärendena i stor utsträckning kommer all bli fräga om bedömningar av samma art som sker i andra miljöskyddsärenden. De enda avvikelser från de vanliga förfarandereglerna som kan vara motiverade är all en särskild omröslningsregel pä sätt som föreslagils lillämpas, alt ersättning för sakkunnig som ulses av nämnden bör utgå av allmänna medel och möjligen alt det bör föreskrivas att nämnden skall vara bunden av parternas yrkanden. Däremol ser jag ingen anledning alt jämka på regeln om nämndens ansvar för att ulredningen blir fullständig. Den hänvisning som i den delen i förslagel görs lill 8 § första styckei förvaltningsprocesslagen innebär knappasl något annat. Även sistnämnda stadgande avser en officialprövning, och all nämnden inte har anledning ägna mer möda åt ett avgiftsärende än "dess beskaffenhet kräver" är självklart. Jag menar också att miljöskyddslagens regel om att sammanträde med parter och besiktning i princip bör hällas är lämplig för avgiflsärendenas del. I detta avseende är förslagel inkonsekvent, eftersom man samlidigl som

Prop. 1980/81:92 459

rättssäkerhetsaspekterna betonas föreslär att nuvarande förfarande ersätts med en ordning - m innebär att förfarandet som huvudregel skall vara skriftligt. Beträffande säkerhetsåtgärderna får jag hänvisa till vad som anförs under 57-61 §§.

En parallell som ligger nära lill hands är slatens va-nämnd. Den handlägger mål enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt mål enligt lagen om fjärrvärmeanläggningar. Nämnden är en förvaltningsmyndighet (prop. 1971:176 s. 51 och 1975/76; 149 s. 86) utan de vittgående domstolsmässiga befogenheter som nu föreslagits för koncessionsnämnden men handlägger trots delta inle bara renl va-rättsliga frägor ulan ocksä frågor av allmänrättslig art, såsom frägor om ogiltighel av avtal och lolkning av avtal samt skadeståndsskyldighet. Nämndens beslut överklagas till Svea hovrätt i dess egenskap av vattenöverdomstol.

Lagtekniskt kan vad jag nu förordat lösas sä att i 56 § efter den första meningen införs regler av innebörd alt belräffande förfarandet vid koncessionsnämnden tillämpas vad som i allmänhel gäller för nämnden med de avvikelser som ovan berörts, dvs. i fräga om omröstning, ersällning lill sakkunnig och bundenhet av parternas yrkanden. Det faller av sig självt att vissa förfaranderegler i lagen inle kan få lillämpning på avgiftsärenden utan att detta behöver sägas ul, l.ex. att ansökningar skall kungöras i ortstidning.

Om man emellertid anser att frågan om miljöskyddsavgift bör handläggas i domstolsmässiga former är det enligl min mening riktigast och mesl konsekvent alt prövningen anförtros åt befintliga domstolar. Detla är också den vanliga ordningen i de fall då avgifter av sanklionskaraktär förekommer och prövningen av avgifterna är av mer skönsmässig karaktär eller förutsätter en bedömning av subjektiva moment. Som exempel kan nämnas varselavgifl enligl lagen om vissa anslällningsfrämjande åigärder, vilken avgift åläggs av allmän domstol pä talan av arbetsmarknadsstyrelsen, och tilläggsavgift enligt lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m., som fastställs av allmän domstol på lalan av allmän åklagare efter begäran av byggnadsnämnden. 1 de fall avgift fastställs av förvaltningsmyndighet rör det sig om avgifter av mindre ingripande karaktär vilka bestäms efler schablonmässiga grunder. Här kan nämnas byggnadsavgift och särskild avgift enligt nyssnämnda påföljdslag, där fastställandet ankommer på byggnadsnämnden, och skattetillägg enligl laxeringslagen som fastställs av den lokala skattemyndigheten. Att miljöskyddsavgiften hör till den förstnämnda, mera kvalificerade kategorin lorde vara obestridligt.

Ett från kompetenssynpunkt fulll godtagbart alternativ lill den i remissen föreslagna ordningen får man om prövningen anförtros ål fastighetsdomstolarna eller kanske ännu hellre vattendomstolarna. Vad först gäller vattendomstolarna sä har dessa en för ändamålet lämplig sammansältning av jurister och tekniker som har erfarenhet av bedömningar av liknande

Prop. 1980/81:92 460

art. Del lämpliga synes då vara att avgiflsfrägorna handläggs i den ordning som gäller för brotlmål enligl vallenlagen. Man fär därigenom en färdig handläggningsordning, att koppla på. En fördel med denna lösning är att ocksä rättegångskoslnadsfrågor kan beaktas, vilket inte är möjligt enligt del remitterade förslagel eller det äv mig förordade koncessionsnämndsal-lernativel. Om vid det pågående arbetel med en vatlenlagsreform brottmålen utmönstras ur vattenlagen kan man i stället läla mälen handläggas i den ordning som gäller för andra stämningsmål enligt vattenlagen.

En annan och mycket väsentlig fördel med valtendomslolsalternalivet vinner man genom att målen kommer att i andra instans prövas av den för hela rikel gemensamma valtenöverdomstolen, som utgörs av Svea hovrätt i den för vattenmål föreskrivna sammansättningen. F. n. handläggs vatten-målen på två av hovrättens avdelningar. Också ledamöterna i valtenöverdomstolen, som utgörs av jurister och tekniker, har den erfarenhet och sakkunskap som krävs för prövningen av frägor av förevarande lyp. Valtenöverdomstolen handlägger f. ö. inte bara vatlenmäl utan ocksä andra slag av fastighelsmål. Av särskill intresse i sammanhanget är all en av avdelningarna prövar de miljöskyddsmål som fullföljs från fastighetsdomstolarna inom hovrättens domsområde. Frän valtenöverdomstolen sker fullföljd lill Högsta domstolen som sista instans.

Valtendomstolsorganisationen och valtenöverdomstolen lorde kunna klara den nya uppgiften utan någon förstärkning. Om del remitterade förslagel genomförs krävs däremol som en minimiåtgärd.all kammarrätten tillförs ledamöter med teknisk sakkunskap.

Någol hinder mol alt behålla nalurvärdsverkel som ensam behörig sökandepart också vid vattendomstolsalternativet synes inte föreligga (jfr den ovan berörda varselavgiften). En annan lösning är all lalan utförs av allmän åklagare pä begäran av nalurvärdsverkel, vilkel motsvarar del system som gäller i fräga om tilläggsavgiften enligt den fidigare nämnda påföljdslagen.

Den lagtekniska lösningen blir enkel. Del lorde räcka med all del i 56 § föreskrivs alt frågan om miljöskyddsavgifi prövas av vattendomstol pä lalan av slatens naturvårdsverk och att belräffande behörig domstol, förfarandet och fullföljd av talan fillämpas vad som gäller om brottmål enligl vattenlagen (alternativt: andra slämningsmål enligt vattenlagen. Vid detta alternativ kommer på grund av 20 § rättegångsbalkens promulgationslag vissa brotlmälsregler ändå att bli tillämpliga, bl.a. i fräga om rättegångskostnader och fullföljd). Vidare krävs vissa regler i fråga om säkerhetsåtgärder (se under 57—61 §§).

Det tredje alternativet - faslighelsdomsiolama - ligger i linje med att fastighetsdomstolarna handlägger ocksä andra mål enligt miljöskyddslagen, framför allt mäl om skadestånd och andra enskilda anspråk (34 § miljöskyddslagen). Även med denna lösning får man behövlig teknisk sakkunskap i både första och andra instans. Det lämpligaste synes här vara

Prop. 1980/81:92 461

att samma förfaranderegler görs tillämpliga som gäller för fastighetsdomstols handläggning av andra mål enligt miljöskyddslagen. För detta behövs bara en hänvisning i den föreslagna 56 § till vad som gäller i fråga om mål om enskilda anspråk enligt miljöskyddslagen. Såsom anmärkts ovan vid vattendomstolsalternativet kommer emeUertid vissa brottsmålsregler att bli tillämpliga, vUket måste anses som en fördel.

57-61§§ Lagrådet:

Till säkerställande av del allmännas anspråk på miljöskyddsavgift skall enligl dessa paragrafer kvarstad eller skingringsförbud kunna lillgripas. Behovet av att ha tillgång till sädana säkerhetsåtgärder har visseriigen inte närmare belysts i lagstiftningsärendet men ä andra sidan är det ocksä svårt att finna några skäl varför möjligheten lill säkerhetsåtgärder inte bör slä till buds. I enstaka fall kan del vara angeläget med ingripande på ell tidigt stadium för att förhindra att vinster som gjorts pä överträdelser av miljö-skyddsföreskrifter görs oåtkomliga för del allmänna. Lagrådel har därför ingen erinran mot att möjlighel införs all i särskild ordning säkerslälla det allmännas anspråk på miljöskyddsavgifi.

De föreslagna beslämmelserna om kvarstad och skingringsförbud har hämtat sitt sakliga innehall från rättegångsbalkens molsvarande regler. Det är tydligt att tanken är all största möjliga överensstämmelse med balkens bestämmelser om kvarstad och skingringsförbud skall föreligga. Lagrådel ansluler sig helt till denna tanke. Emellertid vijl lagrådet föreslå att den förverkligas på ett enklare sätt än genom en fullständig, med rällegängsbal-kens bestämmelser parallell reglering i miljöskyddslagen, nämligen genom en direki hänvisning lill dessa bestämmelser. Väljes en sådan leknik, som ju är en garanli för överensslämmelse, vinns samtidigt alt ändringar i rättegångsbalken automatiskt slår igenom i fräga om säkerställande av anspråk pä miljöskyddsavgifi. Denna synpunkl har omedelbar aktualitet med hänsyn til! de förestående ändringarna i rättegångsbalkens regler om säkerhetsåtgärder i samband med utsökningsbalkens ikraftträdande, planerat lill den I januari 1982, dvs. redan sex månader efter ikraftträdandet av ändringarna i miljöskyddslagen.

Ändringarna i rättegångsbalken innebär bl.a. att skingringsförbud försvinner säsom säkerhetsåtgärd samtidigt som tillämpningsområdet för kvarstad utvidgas så alt kvarstad kan läggas ocksä på fasl egendom. Del synes praktiskt att vjd de nu aktuella ändringarna i miljöskyddslagen utforma bestämmelserna med tanke på kvarstadsinslitulets blivande räckvidd och alltså hell förbigå skingringsförbud. Om ändringarna i miljöskyddslagen och i rättegångsbalken träder i krafl säsom planerat blir det härvid endast en fördröjning på sex månader av införandet av möjligheten att göra fast egendom till föremål för säkerhetsåtgärd i samband med anspråk pä miljöskyddsavgift. Denna fördröjning lorde sakna praktisk

Prop. 1980/81:92 462

belydelse. Lagrädet föreslär i enlighet med del anförda all miljöskyddslagens beslämmelser om säkerhetsåtgärder begränsar sig lill regler om kvarstad och i delta hänseende ulformas som en hänvisning till rättegångsbalken.

Enligl nu gällande ordning kan kvarstad beslutas av domstol och av överexekutor. Ulsökningsreformen innebär all endasl domstol kommer att ha kompetens att besluta om kvarstad. Även betalningssäkring - som företer stora likheter med kvarstad - kan beslutas endasl av domstol. 1 remissen föreslås all kvarstad lill säkerställande av anspråk på miljöskyddsavgift skall beslutas av koncessionsnämnden. Denna kommer som förvallningsmyndighel att fä en unik slällning med den föreslagna befogenheten. De principiella överväganden som föregått förslagel pä denna punkt har inte redovisats i remissprotokollel.

Säsom framgår av del föregäende kan del godtagas all koncessionsnämnden som förvallningsmyndighel tillägges befogenhel alt fastställa förpliktelse all erlägga miljöskyddsavgift. Samma skäl som besläml della ställningstagande lalar för all godla nämnden säsom beslutande också i fråga om säkerhetsåtgärder. Därtill kommer inlressel av att undvika alt bedömningen av samma frägor - överträdelse av miljöskyddsföreskrift, betydande störningar för omgivningen eller risk för sådana samt ekonomiska fördelar för verksamhetens utövare - skall göras på flera häll, vilkel blir fallet om kvarstadsbeslut inle skulle få fallas av koncessionsnämnden och av instanser som överprövar dess beslut om miljöskyddsavgifi. Någol bällre alternativ än nämnden erbjuder sig inle enligl lagrädels mening. Lagrädet tillstyrker därför förslagel att ocksä kvarsladsfrågor i ärenden om miljöskyddsavgifi prövas av koncessionsnämnden.

Den föreslagna ordningen såväl i sak som i fräga om kvarstad bygger på all leknisk och industriell sakkunkap är företrädd vid prövningen. Sä är fallet vid prövning i koncessionsnämnden. Vid kammarrättens överprövning saknas emellertid denna sakkunskap. Lagrädet finner detta vara en allvariig brist, särskill som det kan förutses all det inle sällan kommer all vara tvistigt vilkel lekniskl allernaliv lill vad som faktiskt förevarit som skall ligga lill grund för beräkningen av den ekonomiska fördel som företaget hafl av överträdelsen. Bristen bör enligl lagrådels mening botas genom att kammarrällen vid prövning av mål angående miljöskyddsavgifi lillförs särskilda sakkunniga. En beslämmelse härom bör upplagas i miljöskyddslagen i anslutning lill regleringen av förfarandet i ärenden om miljöskyddsavgift.

Det allmännas anspråk på miljöskyddsavgift är till sin karaktär ett betalningsanspräk. När avgiften slutiigl beslämls är silualionen entydigt den alt slalen har en fordran pä den som begått, överträdelsen. Även om skyldighet all erlägga miljöskyddsavgifi har åtskilligt gemensamt med förverkande som påföljd för brott synes avgiftsskyldighelens karaktär av betalningsförpliktelse böra leda lill all rättegångsbalkens kvarstadsbesläm-

Prop. 1980/81:92 463

melser vid krav på betalning för fordran skall vara de beslämmelser som tillämpas när fräga är om säkerställande av miljöskyddsavgift. Lagrådel förordar i enlighet härmed att miljöskyddslagens hänvisning till rättegångsbalken avser dess bestämmelser om kvarstad i tvistemål.

Såsom föreslås i remissen bör nalurvärdsverkel vara exklusivt behörigt att yrka kvarstad för miljöskyddsavgifi.

Lagrädet föreslär pä grund av det anförda att kvarsladsbestämmelserna i miljöskyddslagen fär följande lydelse:

"Till säkerställande av anspråk på miljöskyddsavgifi får koncessionsnämnden och domstol som prövar besvär över beslut angående sådan avgift pä yrkande av slatens naturvårdsverk förordna om kvarstad. Därvid gäller i tillämpliga delar vad i 15 kap. rätlegångsbalken är föreskrivet om kvarstad för fordran."

Persson är skiljaktig och anför;

Jag har under 56 § förordat i första hand all avgiftsfrågorna skall handläggas av koncessionsnämnden och att därvid skall lillämpas i huvudsak samma förfaranderegler som i övrigt gäller för nämnden. I andra hand har jag föreslagit all uppgiften anförtros ål vattendomstolarna eller faslighets-domstolarna. Om man följer de senare alternativen löser sig frägan om säkerhetsåtgärder på ett enkelt sätt. Vattendomstolarna har, på gmnd av hänvisningen i 11 kap. I § sista stycket vattenlagen, befogenhel alt i brottmål som de handlägger enligt vattenlagen besluta om säkerhetsåtgärder enligt 26 kap. rättegångsbalken. Såvitt gäller miljöskyddsavgifien behövs därför endast regler som dels innehåller - i stället för vad som stadgas i 26 kap. 1 § rättegångsbalken - de speciella förutsättningama för kvarstad på förevarande område (jag utgår dä från alt bestämmelserna redan nu utformas med tanke pä den situation som föreligger efler ikrafllrädandel av ulsökningsbalken och följdlagstiftningen till den), dels anger de paragrafer i 26 kap. som inte skall tillämpas (2 § andra och tredje styckena samt 3 och 4 §§), dels innehåller att kvarstad beslutas pä yrkande av naturvårdsverket. Att vad som i 26 kap. sägs om åtal skall ha tillämpning på naturvårdsverkets talan i målel faller av sig självt ulan särskilt påpekande. Beslämmelserna om kvarstad kan lämpligen bilda 57 §.

Skall avgiftsmålen prövas vid vattendomstol enligt reglerna för andra stämningsmål än brottmål eller vid fastighetsdomstol får behandlingen av kvarstadsfrågan ske pä samma sätt som i övrigt gäller för dessa domstolars befattning med sådana frägor. En hänvisning bör dä göras till vad som enligt 15 kap. RB gäller i.fräga om kvarstad för fordran. Det kan nämnas att enligl förslagel till ändring i rättegångsbalken i anslutning lill ulsökningsreformen vattendomstolarna och fastighetsdomstolarna får befogenhet att handlägga kvarsladsfrågor säväl före som efler det rättegång inletts.

Om koncessionsnämnden skall pröva avgiftsfrågorna enligl nuvarande förfaranderegler och alltså behäller sin karaktär av förvaltningsmyndighet

Prop. 1980/81:92 464

anser jag del uteslutet att kvarsladsfrågor skall handläggas av nämnden. Enligl nuvarande system kan kvarstad inte beslutas av andra organ än överexekuior och domstol och efler ulsökningsreformens genomförande blir endast domstol behörig. Kvarstad i anslulning till avgiftsärenden bör därför vid detta alternativ på vanligl sätt prövas av tingsrätt enligt de regler som kommer att gälla från ikraftträdandet av utsökningsbalken. Reglerna om miljöskyddsavgift bör även dä innehålla en hänvisning till vad som enligl 15 kap. rättegångsbalken gäller i fråga om kvarstad för fordran.

Också om nämnden omvandlas till ell slags specialdomstol enligl del remitterade förslaget anserjag det bäsl överensstämmande med den ordning som blir den gällande efter utsökningsbalkens ikraftträdande att kvarstadsfrågan handläggs av fingsrätt enligl reglerna för kvarstad för fordran i 15 kap. rättegångsbalken. Nägon molsvarighel till det föreslagna systemet torde inte finnas. Att hänvisa till avgiflsärendenas speciella nalur är knappasl heller något bärkraftigt argument mol att tillämpa del normala prövningssystemet. Tingsrätterna kommer efter ulsökningsreformen alt få pröva kvarsladsfrågor också i andra speciella sammanhang, som kan erbjuda väl så komplicerade bedömningar, t. ex. i omfattande och invecklade patenttvister eller entreprenadtvister som skall avgöras av skiljemän.

62 § Lagrådel:

Såsom lagrådet anfört i del föregäende är det av avgörande betydelse för all koncessionsnämnden skall tilläggas kompetens all fastställa förpliktelse all utge miljöskyddsavgift och all besluta om kvarstad till säkerhel för sädan alt förfarandet hos nämnden tillgodoser rältssäkerhelsinlresset. I remissen föresläs att nämnden skall tillämpa reglerna för förvaltnings-processen i inte oväsentlig utsträckning. Förfarandet i nu avsedda ärenden får härigenom en domstolsmässig prägel och kommer därför att bli ett främmande inslag i koncessionsnämndens verksamhet som förvaltningsmyndighet. Formaliseringen främjar emellertid otvivelaktigt rältssäkerhelsinlresset. Lagrådet finner det konsekvent och ändamålsenligt all redan handläggningen i första instans av frägor om miljöskyddsavgifi får den domstolsmässiga prägeln.

Utformningen av paragrafen enligl del remitterade förslaget föranleder emellertid anmärkningen att hänvisningen lill 28 § förvallningsprocesslagen bör utgå, eftersom denna paragraf inle rör handläggningen i första instans. Vidare anmärkes alt förvallningsprocesslagens regler i 35-37§§ blir tillämpliga utan särskild föreskrifl därom i och med alt kammarrällen sälls in som besvärsinstans. Också hänvisningen till dessa paragrafer bör därför ulgå.

I den föreslagna paragrafens tredje stycke stadgas fullföljdsrätt för naturvårdsverket. Av verkets egenskap av part med taleräll i frågor om miljöskyddsavgift följer automatiskt rätt att fullfölja talan när ett avgöran-

Prop. 1980/81:92 465

de gått verket emot. Stycket bör alltsä utgä. Däremot bör paragrafen tillföras en bestämmelse om att talan fär föras särskilt mol beslut i fråga om kvarstad.

Höjningen av maximibeloppen för viten enligt förvaltningsprocesslagen bör i mål om miljöskyddsavgift gälla oavsett i vilken instans vilesföreläggandet blir aktuellt.

I enlighet med det anförda föreslår lagrådet all 62 § - som om lagrådets förslag i fråga om kvarstad till säkerhet för miljöskyddsavgifi följs skall betecknas 58 § - ges följande lydelse;

"Om förfarandet vid koncessionsnämndens prövning av frägor om miljöskyddsavgift gäller utöver föreskrifierna i 56 och 57 §§ denna lag vad som föreskrivs i 3-26, 29-34 och 38-53 §§ förvallningsprocesslagen (1971; 291). Därvid skall vad som sägs om rälten och länsrätt gälla koncessionsnämnden. 1 stället för de i 40 § nämnda lag angivna högsla vilesbelop-pen om femtusen och tiotusen kronor skall i mäl om miljöskyddsavgift gälla högst femtiotusen respektive högst etlhundralusen kronor.

Mot beslut i fråga om kvarstad får talan föras särskilt.

Beslut av statens naturvärdsverk i frägor som gäller miljöskyddsavgifi får inte överklagas."

I anslutning fill 57-61 §§ har lagrådet redovisat behovet av särskild sammansättning av kammarrätten vid prövning av mäl angående miljöskyddsavgift. Sammansättningen, som får aktualitet endast vid avgöranden i sak och i kvarsladsfrågor, bör regleras i en särskild paragraf omedelbart efter förfarandereglerna. Paragrafen, som om lagrådets förslag följs får beteckningen 59 §, synes kunna utformas efter mönster i viss utsträckning av den paragraf, 165 §, i taxeringslagen som reglerar kammarrättens sammansättning vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering, och 13a§ lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (i lydelse enligl SFS 1980:274), där sammansättningen vid handläggning av kommunalbesvärsmål är föreskriven. Lagrådet föreslår föjande lydelse:

"Vid handläggning i kammarrätten av mål angående miljöskyddsavgifi skall deltaga tre av rättens ledamöter, varav minsl två ordinarie, samt tvä av regeringen för högst fem år i sänder förordnade ledamöter, varav den- ene skall ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frägor och den andre erfarenhet av industriell verksamhet.

Kammartätten är dock domför utan de särskilda ledamöterna

1. vid prövning av besvär över beslut som ej innebär att målet eller fråga
om kvarstad avgöres,

2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande,

3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig frän målel ulan alt detta prövats i sak."

En bestämmelse enligt vad nu förordats föranleder jämkning också av 11 § tredje stycket och 12 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna 30 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 92

Prop. 1980/81:92 466

förvaltningsdomstolar.

Lagrådet föreslär för 11 § tredje styckei följande lydelse: "Om särskild sammansättning av kammarrält vid behandling av mål om fastighetstaxering och om miljöskyddsavgifi finns beslämmelser i taxeringslagen (1956:623) respektive miljöskyddslagen (1969:387). Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av kommunalbesvärsmål finns i 13a§." Med avseende pä 12 § fjärde stycket föreslås lydelsen: "Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering och mål om miljöskyddsavgifi finns beslämmelser i taxeringslagen (1956:623) respektive miljöskyddslagen (1969:387). Bestämmelser om domförhet vid behandling av kommunalbesvärsmål finns i 13 a §." Persson hänvisar lill vad han anfört vid 56S och 57-61 §S.

63 § Lagrcidel:

1 paragrafen skall enligl del remitterade förslagel verkställigheten av beslut om miljöskyddsavgift regleras, varjämte upptas en preskriptionsregel med avseende pä fastställda förpliktelser alt betala sädan avgift.

Enligl vad lagrådet lidigare antytt kan äläggande all utge miljöskyddsavgifi i vissa hänseenden jämställas med en förverkandepäföljd, varigenom vinningen av ett lagslridigt förfarande fräntages den som begäll överträdelsen. I vart fall ligger del avsevärt närmare lill hands all jämslälla miljöskyddsavgifien med förverkande än all betrakta den som likställd med en skatt eller annan sådan betalningsskyldighet lill det allmänna. Den i remissen föreslagna ordningen för verkslällighel av beslul om miljöskyddsavgifi inordnar emellertid verkställigheten under de för skatter gällande reglerna. Lagrädet vill förorda att verkställigheten i stället ansluts till vad som gäller för verkställighet av domstols dom, varigenom belalningsskyidighet ålagts. En sädan ordning möjliggör direki lillämpning av utsökningsbalkens verkslälligheissyslem och synes slå i bättre överensstämmelse med intentionerna bakom ulsökningsreformen. Direkt verkställbarhel i fråga om säväl själva beslulel om miljöskyddsavgift som beslut om kvarstad till säkerställande av anspråk pä avgift nås genom all i miljöskyddslagen föreskrivs alt verkslällighel fär ske i den ordning som gäller för domstols dom eller beslut. Någon särskild anpassning av verkslällighetsreglerna till den gällande ulsökningsordningen under tiden frän ändringen i miljöskyddslagen till utsökningsbalkens ikraftträdande torde inte vara påkallad.

Verkställighet av beslut om miljöskyddsavgift bör handläggas som allmänt mäl. I verkslällighelsföreskrifter till utsökningsbalken, utfärdade med stöd av dess 1 kap. 6§, kan den närmare regleringen härav ske.

Lagrådet föreslär all paragrafen (60 § enligt lagrädels förslag) fär följande lydelse.

Prop. 1980/81:92 467

"Beslul om miljöskyddsavgift eller om kvarstad till säkerställande av anspråk pä sådan avgift verkställs som domstols dom eller beslut.

En påförd miljöskyddsavgift bortfaller i den mån verkställighet inte har sketl inom lio år från det att beslutel vann laga kraft."

Persson hänvisar vad gäller kvarstaden till vad han anfört vid 57-61 §§.

Övergångsbestämmelserna Lagrådet:

Genom 12 a § införs som en nyhet en skyldighet för den förprövnings-skyldige att anordna ett förberedelseförfarande innan ansökan ges in. Denna bestämmelse blir tillämplig i och med lagens ikraftträdande. En följd härav är att den som planerar att ge in en ansökan kort tid efter ikraftlrädandet blir nödsakad att skjuta upp ingivandet till dess han hunnit med det föreskrivna samrådsförfarandet. Han riskerar annars att få ett föreläggande enligt det nya fjärde stycket i 13 §. Det framgår inte av remissprotokollet om det som nu berörts kan medföra några olägenheter för parter och prövningsmyndigheter. Det är naturligtvis inget som hindrar att sökanden, fastän någon skyldighet inte föreligger, anordnar erforderligt samråd redan före ikraftträdandet. Skulle det anses att den nya ordningen kommer att medföra olägenheter under ett övergångsskede kan övervägas att låta 12 a § och de härtill accessoriska reglerna i 13 § första stycket 4 och fjärde stycket inte blir-tiUämpliga på ansökningar som görs före en viss senare dag än ikraftträdandedagen. På detta sått löstes övergångsproblemen när det förberedelseförfarande, som utgör förebilden för det nu föreslagna, infördes i vattenlagen 1953 (se lagen 1952:235 om ändring i vattenlagen och kung. 1953; 177 ang. förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen).

Biträdes vad lagrådet föreslagit i det föregående bör i punkterna 3 och 5 "bestämmelserna i 52—63 §§" ändras lill "bestämmelserna i 52-60§§".

Prop. 1980/81:92 468

Uldrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-01-22

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Winberg, Adelsohn, Danell. Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387).

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

I anslulning till 40 och 44 a §§ i lagförslaget uttalar sig lagrädet om innebörden av den delegation av lillsynsansvaret som skall kunna ske enligt 44 a §. Jag har i sak ingel att erinra mot vad lagrädet anför i den delen. Om tillsynen har överiåtits pä hälsovårdsnämnden och det i något undanlagsfall skulle inträffa att nämnden visar passivitet, är således remediet att länsstyrelsen återtar delegationen innan den ingriper. Jag vill tillägga att ett sädant återtagande i brådskande fall givelvis måsle kunna ske med omedelbar verkan.

I specialmotiveringen lill 44 a § uttalar jag att kommunen själv svarar för att del finns resurser och kompetens för den tillsyn man vill åta sig och all länsstyrelsen inte skall pröva den frågan. Med detla uttalande har jag inte - säsom lagrådet synes ha uppfattat del - avsett alt länsstyrelsen skall bortse från lämplighetsaspekler vid prövningen av frägor om överlåtelse av lillsynsuppgifter. Av vad jag i denna del har anförl i den allmänna motiveringen framgår att fördelningen av tillsynsuppgifter mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden måste ske med utgångspunkt i vad som är lämpligt med hänsyn både lill lillsynsverksamhelen i stort och till de skiftande lokala förhållandena. Vad jag främst velat markera med mitt uttalande är alt länsstyrelsen har att ulgä från att en kommun är beredd alt salsa de resurser som behövs för de lillsynsuppgifter som kommunen har beslutat att åla sig. Länsstyrelsen fär alltså inte som villkor för en överlåtelse av sädana uppgifter slälla krav pä alt kommunen t.ex. skall ha ett vissl antal

' Beslut om lagrådsremiss fatlat vid regeringssammanträde den 30 oktober 1980.

Prop. 1980/81:92 469

tjänstemän anställda för den aktuella tillsynen eller att dessa tjänstemän skall ha viss utbildning eller kompetens. Med de förtydliganden som jag nu har gjort bör prövningen av frågor om överlåtelse av tillsynsuppgifter inte föranleda några problem.

Innan jag lämnar tillsynsfrågorna vill jag fäsla uppmärksamheten på att den tillsynsordning som har föreslagits fill en del får ses som ett provisorium. Som jag har antytt i remissprotokollet bör frågan om ett större kommunalt ansvar för miljöskyddstillsynen tas upp i samband med att ställning tas till kommande förslag om tillsynsavgifter.

Jag har ingen erinran mot vad lagrådet anfört och föreslagit vid granskningen av 52, 54 och 55 §§.

1 anslutning tUl 56 § har lagrådet diskuterat frågan huruvida naturvärdsverket - innan talan om påförande av miljöskyddsavgifi väcks - skall beakta även sådana särskilda omständigheier som enligt 55 § kan medföra att avgift efterges. Enligt min mening saknas skäl att ålägga naturvårdsverket skyldighet att väcka talan i de fall då miljöskyddsavgifi enligl verkets mening bör efterges. Såsom lagrådet anmärkt lägger bestämmelserna i lagförslaget inte heller något hinder i vägen för verket att beakta sådana särskilda omständigheter som avses i 55 §.

I fråga om preskriptionsbestämmelsen i 56 § andra stycket har lagrådet föreslagit en viss jämkning. Jag kan ansluta mig till den föreslagna utformningen av lagtexten.

Jag anser att lagrådets förslag till ändring av kvarsladsbestämmelserna i 57—61 §§ innebär vissa förbättringar. Jag förordar därför all lagrådets förslag genomförs. Viss justering i texten behöver dock göras med hänsyn till vad jag i det följande föreslär i fräga om prövningen i högre instanser av mål om miljöskyddsavgift. Jag förordar sålunda att kvarsladsbestämmelserna las upp i en paragraf som bör betecknas 57 § och ges följande lydelse.

57 §

Till säkerställande av anspråk på miljöskyddsavgifi fär koncessionsnämnden på yrkande av statens naturvårdsverk förordna om kvarstad. Därvid gäller i tillämpliga delar vad i 15 kap. rättegångsbalken är föreskrivet om kvarstad för fordran.

Enligt lagrådet är det en allvarlig brist att kammarrätten, som enligt del remitterade lagförslaget är överinstans i mål om miljöskyddsavgift, inle har den sakkunskap i tekniska och industriella frågor som finns företrädd i koncessionsnämnden. Lagrådet föreslår därför i anslutning till 62 § att kammarrätten vid prövningen av sådana mål fär en särskild sammansättning genom att den förstärks med två sakkunniga ledamöter. Med anledning av de synpunkter som kommit fram vid lagrådsgranskningen i denna fråga föreslår jag efter samråd med chefen för justitiedepartementet och statsrådet Petri att mål om miljöskyddsavgifi i andra instans bör prövas av

Prop. 1980/81:92 470

valtenöverdomstolen i stället för kammarrätten. Säsom har påpekats av en av lagrådets ledamöter finns i Svea hovrätt i dess sammansätlning som vattenöverdomstol den erfarenhet och sakkunskap som krävs för prövning av frågor av det här aktuella slaget. Förebild till den nu föreslagna ordningen, som även innebär att avgiftsmälen i sista instans kommer att prövas av högsta domstolen, finns i lagen (1976:839) om statens va-nämnd.

Rättsmedlet mot koncessionsnämndens beslut varigenom saken avgörs bör vara vad. Mot vissa andra beslut som är av den karaktären all de bör få överklagas särskill bör rättsmedlet vara besvär. Fullföljdstiden bör bestämmas på det sätt som är gängse i förvallningssammanhang, nämligen tre veckor efter den dag då klaganden fått del av beslutet. Särskild vadeanmälan bör inte krävas. 1 fråga om rättegången i hovrätten och högsta domstolen bör i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål vari förlikning inte är tillålen och om besvär med vissa undantag.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag i fråga om det remitterade lagförslaget dels att 62 § ändras och betecknas 58 S, dels att fyra nya paragrafer tas in och betecknas 59-62 §§. Paragraferna bör erhålla följande lydelse.

58 §

Om förfarandet vid koncessionsnämndens prövning av frågor om miljöskyddsavgift gäller utöver föreskrifterna i 56 och 57 §§ denna lag vad som föreskrivs i 3-6 §§, 8-26 §§, 29 §, 30 §, 31 § första styckei, 32 § och 38-53 §§ förvallningsprocesslagen (1971:291). Därvid skall vad som sägs om rällen och länsrätt gälla koncessionsnämnden. I stället för de i 40 § nämnda lag angivna högsta vitesbeloppen får koncessionsnämnden bestämma beloppen till högsl femliolusen respektive etlhundralusen kronor.

Koncessionsnämndens beslut om miljöskyddsavgifi eller om kvarstad lill säkerställande av anspråk pä sädan avgift verkställs som domstols dom eller beslut.

59 §

Koncessionsnämndens beslut i mål om miljöskyddsavgift överklagas hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrällen i dess sammansältning som vaUenöverdomstol. I fråga om sådan talan gäller följande.

Koncessionsnämndens beslut som innebär ett avgörande av saken överklagas genom vad. Detsamma gäller beslut vari nämnden i samband med avgörande av saken har avgjort frågor om kvarstad eller ersällning fill en part eller skyldighet för en part att utge ersällning. En särskild vadeanmälan behövs inle.

Koncessionsnämndens beslut överklagas genom besvär då nämnden har

1. ogillat invändning om jäv mot en ledamot i nämnden eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning,

2. avvisat ett ombud eller ett biträde,

3. avvisat en ansökan om åläggande av miljöskyddsavgift,

4. avskrivit ett ärende om åläggande av miljöskyddsavgift,

5. förelagt någon all medverka på annat sätt än genom inställelse inför nämnden och underlåtenhet att iaktta föreläggandet kan medföra en särskild påföljd för honom.

Prop. 1980/81:92 471

6. utdömt vite eller annan påföljd för underiåtenhet att iaktta föreläggande eller ådömt slraffför en förseelse i förfarandet eller ålagt ell viltne eller en sakkunnig att ersätla kosinad som har vållats genom försummelse eller tredska,

7. förordnat angående undersökning av egendom eller annan liknande åtgärd,

8. förordnal angående ersättning för någons medverkan i mälet eller

9. ulan samband med avgörande av saken utlåtit sig om kvarstad eller ersättning lill en part eller skyldighel för en part att utge ersättning.

Andra beslul får överklagas endast i samband med överklagande av ell beslul som innebär avgörande av saken.

60 §

Vadeinlagan eller besvärsinlagan skall ha kommil in lill hovrälten inom tre veckor från den dag dä klaganden fick del av beslulet. Om en vadeinlaga eller en besvärsinlaga före fullföljdstidens utgång har givits in lill koncessionsnämnden, hindrar detla inte all talan las upp lill prövning. Del ankommer på hovrätten att avgöra om det finns hinder mot att pröva lalan.

61 §

Beträffande rättegången i hovrällen och högsta domstolen i mål om miljöskyddsavgift gäller, med nedan angivna avvikelser, i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i rällegängsbalken om tvistemål vari förlikning inte är lillälen och om besvär.

I fräga om rättegängskoslnaderna gäller rättegångsbalkens bestämmelser om allmänt ätal i tillämpliga delar. Belräffande naturvårdsverket gäller i stället för beslämmelserna i rällegängsbalken om föreläggande för part och parts utevaro i tvistemäl, vad som är föreskrivet för åklagare.

I stället för de i 9 kap. 8 § rättegångsbalken angivna högsta vitesbeloppen får rätlen bestämma vilesbeloppen till högst femliolusen respektive etlhundralusen kronor.

62 §

Beslul av naturvårdsverket i frågor som gäller miljöskyddsavgifien får inte överklagas.

Till 58 § andra slyckel har med viss redaktionell ändring flyttats den verkslällighelsregel som lagrådel förordal i anslutning lill 63 S i del remitterade förslaget. Verkslällighel av avgifts- och kvarstadsbeslut bör handläggas som allmänt mål. Som lagrådel uttalar torde för den gällande ul-sökningsordningens del inte behövas nägon särskild föreskrift om detta och för den kommande utsökningsbalkens del kan den akluella frägan regleras i verkställighetsföreskrifler som regeringen meddelar. Som lagrådet päpekar behövs ingen uttrycklig bestämmelse om naturvårdsverkels rätt alt överklaga koncessionsnämndens beslut i avgifismål när beslulel har gått verkel emot.

Med anledning av bestämmelserna i 59-61 S§ villjag framhålla all del är ivislemålsreglerna som gäller i fråga om rällsmedlel vad med undantag av all vadeanmälan inle behöver göras och att utgångspunkten för fullföljdstiden beräknas på särskilt sätt enligt 60 §. Om ena parten har vädjat, har

Prop. 1980/81:92 472

alltsä motparten möjlighet all anslulningsvädja enligt 50 kap. 2 § rättegångsbalken inom en vecka efler fullföljdstidens utgång. Med hänsyn lill innehållei i 61 § saknas utrymme för fillämpning av 20 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken. Naturvårdsverket kommer alltså alt företräda det allmänna ocksä i högsta domstolen. Rättegångskostnads-regeln i 61 § medför bl.a. att om naturvårdsverkets lalan ogillas, kan den mol vilken talan om påförande av miljöskyddsavgift har väckts få ersättning för sina kostnader i högre instanser lill skillnad mot vad som gäller i koncessionsnämnden.

Till följd av vad jag nyss har förordat i fräga om 58 § andra stycket bör som 63 § las upp den regel om preskription av betalningsskyldigheten för miljöskyddsavgifi som i det remillerade förslagel lagils upp i 63 § andra styckei.

I anslutning till granskningen av övergångsbestämmelsema har lagrådet pekat på möjligheten av att den i 12 a § föreskrivna samrådsskyldighelen under en övergångslid skulle kunna föranleda olägenheler för parter och prövningsmyndigheter. Jag anser inte att några större problem skall behöva uppslå, om myndigheterna säsom jag utgär från tillämpar de nya beslämmelserna på ett praktiskt och förnuftigt säll. Några särskilda över-gängsregler i fräga om samrådsskyldighelen lorde därför inte krävas.

Utöver vad som har nämnts i det föregäende bör vissa redaktionella ändringar göras i del remitterade lagförslaget. Jag vill samtidigt nämna att förslag lill ändring av 47 § ML nyligen lagts fram för riksdagen i prop. 1980/ 81: 88 med förslag till handräckningslag, m. m.

Jag vill erinra om att regeringen numera i budgetproposilionen (prop. 1980/81: 100) har lagt fram förslag i de anslagsfrågor som har föranlelts av de resursförstärkningar som jag förordade i remissprotokollel. Pä jordbruksdepartementets huvudtitel (bil. 13) har föreslagils att pä anslagel H 1. Slatens naturvårdsverk I milj. kr. anvisas till en utvidgad tillsynsverksamhet och lill en utbyggnad av Ml-01-syslemel. Pä kommundeparlemenlels huvudtitel (bil. 18) har föreslagits alt naturvärdsenhelerna förstärks med 15 handläggartjänsler för att möta de nya arbetsuppgifterna. En ytterligare förstärkning av naturvärdsenhetema sker också genom det i samma sammanhang framlagda förslaget att de 26 länshälsovårdskonsulenterna fr. o. m. kommande budgetår skall vara inordnade i naturvårdsenheterna.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslär riksdagen

all antaga del av lagrådet granskade förslaget lill lag om ändring miljöskyddslagen (1969:387) med vidtagna ändringar.

Prop. 1980/81:92 474

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens lagförslag ................................... 3

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30 oklober 1980 .. 17

1 Inledning ................................................... 17

2 Allmän motivering............................................ .. 20

2.1 Inledande synpunkter ............................... 20

2.2 Förprövningssystemet ................................. .. 25

2.2.1 Allmänna synpunkter ........................... .. 25

2.2.2 Förprövningsförfarandet ...................... 28

2.2.3 Besvärsrätlen ................................... 39

2.2.4 Resursfrågor ....................................... 42

2.2.5 Övergångsfrågor ................................ 43

2.3 Tillsynssystemet ........................................ 43

2.4 Påföljdssystemet ..................................... .. 49

2.4.1 Allmänna synpunkter ........................... .. 49

2.4.2 Ändringar i ML;s straffbestämmelser ...... .. 53

2.4.3 Miljöskyddsavgifi ................................ .. 55

2.4.4 Förhållandet mellan avgifts- och brottmälsförfarande 61

2.4.5 Skyldighet att beivra brott mot ML ....... 62

2.4.6 Resursfrågor ....................................... .. 62

2.4.7 Övergångsfrågor ................................ .. 63

3 Upprättat lagförslag ...................................... .. 63

4 Specialmotivering ......................................... .. 64

5 Hemställan .................................................. .. 91

6 Beslut ........................................................ .. 91

Bilaga 1 Nuvarande lydelse av miljöskyddslagen (1969:387) och

miljöskyddskungörelsen (1969: 388) ........ .. 93

Bilaga 2 Miljöskyddsutredningens sammanfattning av betänkan
det (SOU 1978; 80) Bättre miljöskydd I ... 115

Bilaga 3 Miljöskyddsutredningens lagförslag ....... 125

Bilaga 4 Remissammanställning över betänkandet Bättre miljö
skydd I ............................................. 139

Bilaga 5 Miljökostnadsutredningens sammanfattning av belänkandet (SOU 1978:43) Miljökostnader, Miljön i samhällsekonomin — kostnadsslag, kostnadsfördelning,

styrmedel ........................................... 390

Bilaga 6 Remissammanställning över betänkandet Miljökost
nader, Miljön i samhällsekonomin ........... 412

Bilaga 7 Det remitterade lagförslaget ................ 437

Utdrag av lagrådets protokoll den 19 december 1980 451

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 22 januari 1981 . 468

HemstäUan ...................................................... 472

Beslut ............................................................. 473

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981