Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:86

Regeringens proposition

1980/81:86

om ändring i 6 kap. 3 § jordabalken;

beslutad den 15 januari 1981.

Regeringen föreslär riksdagen alt antaga det förslag som har upplagils bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

Pä regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

HAKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att den s.k. ulmätningsränlan enligl 6 kap. 3 8 jordabalken höjs från 6 till 10 proceni. Lagändringen föreslås träda i kraft den Ijuli 1981.

I    Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 86

 

Prop. 1980/81:86

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs alt 6 kap. 3 8 jordabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föicslagcn lydelse

6 kap.

38

När myndighel vid utsökning el­ler i annat fall fördelar medel mel­lan rättsägare i faslighel, har bor­genär rält all för fordran, som är förenad med panlräll i fastigheten, med den företrädesrätt inteckning­en medför enligl lag få betalning ur medlen intill panlbievels belopp. I den mån detta ej förslår, erhåller borgenären betalning ur medlen ge­nom ett tillägg. Delta fär icke över­stiga femlon proceni av pantbre­vets belopp jämle sex proceni årlig ränta pä delta belopp frän den dag då fastigheten utmättes, konkurs­ansökan gjordes eller de medel ned­sättes som eljesl skall fördelas.

När myndighel vid utsökning el­ler i annat fall fördelar medel mel­lan rättsägare i faslighel. har bor­genär rätt all för fordran, som är förenad med panlräll i fastigheten, med den företrädesrätt inteckning­en medför enligt lag fä betalning ur medlen intill pantbrevels belopp. I den mån della ej förslår, erhåller borgenären betalning ur medlen ge­nom ell lillägg. Della fär icke över­sliga femton proceni av pantbre­vets belopp jämte lio proceni årlig ränta pä della belopp frän den dag då fastigheten ulmälles, konkurs­ansökan gjordes eller de medel ned­sättes som eljesl skall fördelas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och har inteckning­arna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efler varandra, skall bestämmelserna i första stycket om pantbrevels belopp avse pantbrevens sammanlagda belopp.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1981. Om den i tillägget ingående räntan skall bestämmas med ulgångspunkl frän en dag som har infallit före lagens ikraftlrädande. gäller dock 6 kap. 3 8 i dess äldre lydelse.

' Balken omlryckl 1971: 1209.

 

Prop. 1980/81:86                                                                     3

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-11-27

Närvarande: statsrådet Wikslröm. ordförande, och statsråden Bohman. Mogärd, Åsling, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson. Wirtén. Holm. Andersson, Boo, Winberg, Danell. Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss om ändring i 6 kap. 3 § jordabalken

1  Inledning

Panlbrevsutredningen (Ju 1979:02) tillkallades i början av 1979 för all ulreda frägor angående panträltsreglerna i faslighels-, sjö- och lufträtten (1980 års kommiltéberältelse del II s. 9-15). Utredningen' har i en skrivel­se den 18juni 1980 lill justiliedepartemenlel hemställt all den s.k. ulmät­ningsränlan enligt 6 kap. 3 8 jordabalken höjs frän 6 lill 10 proceni. Skrivel­sen har remissbehandlats.

Till prolokollel i della ärende bör fogas dels utredningens skrivelse som bilaga 1. dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställ­ning av remissyttrandena som bilaga 2.

I skrivelser lill juslitiedeparlemenlel den 5 och 14 november 1980 har Konungariket Sveriges sladshypolekskassa. Sparbankernas Intecknings-aktiebolag och Svensk Bostadsfinansiering AB BOFAB resp. bankinspek­tionen framfört ylleriigare synpunkler i ärendel. Skrivelserna bör fogas till prolokollel i della ärende som bilaga 3.

2  Föredraganden

Vid fördelning av medel mellan rättsägare i en faslighel har enligt 6 kap.

3         8 jordabalken en borgenär räll all för en fordran som är förenad med
panlräll i fastigheten få betalning genom ell särskill lillägg. i den män
pantbrevets belopp inle räcker. Delta tillägg får inle översliga 15 proceni
av pantbrevets belopp (del s.k. fasta tillägget)jämle 6 proceni ärlig ränla
på pantbrevets belopp frän den dag fastigheten ulmälles. konkursansökan
gjordes eller medlen nedsättes (den s.k. ulmätningsränlan). Tillägget får

' Särskild utredare f. d. justitierådet Erland Conradi,

 

Prop. 1980/81:86                                                                     4

ulnytljas inle bara för betalning av ränla och andra biförpliklelser utan även för en kapitalfordran, om denna är större än pantbrevets belopp (se prop. 1971: 179 s, 31 och 46). Ränla och andra biförpliklelser fär ocksä tas ut ur pantbrevets belopp.

I en skrivelse den 25 augusti 1977 lill jusliliedeparlementet har Konunga­riket Sveriges sladshypolekskassa hemslällt att tillägget skall höjas med hänsyn till ränleutvecklingen på kapitalmarknaden. Det fasta tillägget före­slogs höjt från 15 till 20 procent och utmälningsräntan frän 6 till 10 proceni, Sladshypolekskassans skrivelse har efter remissbehandling överlämnats lill panlbrevsulredningen. Enligt direktiven bör utredningen mot bakgrund av vad som hat kommil fram vid remissbehandlingen av skrivelsen vara oförhindrad att pröva om del över huvud taget är berätligal att ha en konstruktion med särskill tillägg! 1980 års kommittéberältelse del 11 s, 15). I den nu aktuella skrivelsen anför panlbrevsutredningen alt man inle är färdig med sill definiliva siällningslagande till reglerna om tillägg men att en provisorisk uppjustering av räntenivån lör utmälningsräntan inte be­gränsar de allernaliv till slullig reglering som ulredningen arbetar med. Ulredningen föreslår alltså all utmälningsräntan höjs från 6 lill K) procent. Vid remissbehandlingen har ulredningens förslag fält ett övervägande positivt moUagande. Flera remissinslanser framhåller dock all en höjning av utmälningsräntan lill 10 procent inle är tillräcklig. Sveriges allmänna hypoteksbank och Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges lands-hypoteksinslilulion föreslår att utmälningsräntan höjs lill 15 proceni och del fasta tillägget till 20 proceni. Sveriges föreningsbankers förbund före­slår all utmälningsräntan faslslälls i första hand lill gällande diskonto med ell lillägg av tre procentenheter och i andra hand till 12 proceni. Även andra remissinslanser anser all en anknylning lill diskontot bör övervägas i della lagstiftningsärende eller vid pantbrevsulredningens fortsatta arbete. Domslolsverkel och riksskatleverkel anser all del inte finns behov av någon provisorisk ändring. Ulredningens förslag avstyrks dessutom av Sveriges advokatsamfund och länsbostadsnämnden i Kronobergs län. Ad­vokatsamfundet framhåller bl.a. att de olägenheter som har påvisats kan undanröjas genom all kreditgivaren begär pantbrev på ell högre belopp än lånet.

För egen del vill jag framhälla alt del är angelägel all parterna kan utnyttja hela det inlecknade beloppet vid långivningen. Avsikten med bestämmelserna om ell särskill tillägg lill panlbrevets belopp är att göra delta möjligl. Bestämmelserna utformades emellertid mol bakgrund av de räntor som gällde på kapitalmarknaden under slutet av 1960-lalet. Det fasia tillägget fastställdes så all del väl skulle motsvara tvåårsränlan på nyare inleckningshandlingar. Utmälningsräntan anknöts lill dröjsmålsränian en­ligl då gällande 9 kap. 108 handelsbalken. dvs. 6 procent (se prop. 1970: 20 del B s. 277). Riksbankens diskonio är f n. lio proceni och enligt 6 8 räntelagen (1975:635) molsvarar dröjsmålsränian diskontot med ett lillägg

 

Prop. 1980/81:86                               , ;                                   5

av fyra procentenheter, dvs. f.n, 14 procent. Vid faslighctskrediler ar räntan för bottenlån f, n. minsl 12.7 proceni och för topplän avsevärt högre.

Av vad jag nu har anfört framgär att en längivare i det ränteläge som nu råder inte har full säkerhet för räntor och lilläggsföipliktelser om han länar ul ell belopp som molsvarar hela det inlecknade beloppet. Tillägget funge­rar alltså f. n. inte på del sätt som förutsattes vid jordabalkens tillkomst.

Jag delar ulredningens uppfattning all del är lämpligt att nu höja utmäl­ningsräntan i avbidan på resullalei av ulredningens fortsatta överväganden om panlraltsreglerna i jordabalken.

Vid tillkomslen av räntelagen diskuterades om det i 6 kap. 3 8 jordabal­ken angivna procenttalet 6 procent borde bytas ut mot en hänvisning till ränlelagen (se prop. 1975: 102 s. 109). Del ansågs emellertid inle förenligt med panlrätlskonslruklionen i jordabalken alt knyla utmätningsräntan till en varierande räntefot. Härvid framhölls del bl.a. alt en sådan anknylning skulle leda lill ovisshet hos efterföljande rällsinnehavare när del gäller att bedöma värdel av deras säkerhet.

Enligt min mening bör frågan om en anknytning av ulmätningsränlan lill riksbankens diskonio övervägas yllerligare av panlbrevsutredningen som ell av flera alternativ för all på längre sikt komma lill rätta med de svårigheter som har uppkommit vid tillämpningen av bestämmelserna om tillägg. Jag är alltsä inte beredd att i delta lagstiftningsärende frångå den ståndpunkt som intogs vid räntelagens tillkomst. Det innebär att ulmät­ningsränlan fortfarande bör anges med ell fasl procenltal.

Den av ulredningen som ett provisorium föreslagna höjningen är enligt min mening väl avvägd och jag föreslår alltså all utmälningsräntan höjs till 10 proceni.

Ulredningen anser att det inte behövs nägra övergångsbestämmelser till den föreslagna höjningen av utmälningsräntan. borisen frän del fallet att ell exekuiivi förfarande redan har inletts vid lagändringens ikraftträdande,

Ulredningens bedömningar i fråga om behovet av övergångsbesläm­melser har lämnats ulan erinran av flertalet remissinstanser. Sveriges advokatsamfund och Finansbolagens förening anser dock att det behövs särskilda övergångsbestämmelser med lanke pä äldre inteckningar, efter­som lagändringen försämrar säkerheten för innehavare av loppinleckning-ar.

För egen del vill jag anföra följande belräffande behovel av övergångs­beslämmelser. En höjning av ulmätningsränlan kan inverka på utdelningen till en borgenär, vars fordran är förenad med panlräll som har sämre rält än en annan panthavares. En sädan verkan inträder givetvis endasl om köpe­skillingen och andra medel som skall fördelas inle läcker borgenärernas fordringar. Innehavare av rättigheter i faslighel lorde i praktiken knappast beröras av ändringen.

Även om höjningen av utmälningsräntan undantagsvis kan inverka på tl    Riksdagen 1980/81. I saml Nr 86

 

Prop. 1980/81:86                                                                     6

uidelningen till en panthavare med sämre rätt. torde denna inverkan bli myckel begränsad. Härtill kommer ati den övergängsreglering som skulle behövas, om man helt och hållet vill undgå sådana verkningar, skulle bli komplicerad och vålla praktiska svårigheter. Värdet av den föreslagna lagändringen skulle därmed minska.

På grund av det sagda anserjag liksom de allra flesta remissinstanserna all den nu akluella provisoriska lagändringen inte bör kompliceras genom särskilda övergångsbeslämmelser borisen frän att. som utredningen har föreslagit, utmälningsräntan bör vara 6 proceni om den skall besiämmas med utgångspunkt frän en dag som har infallit före lagändringens ikraftträ­dande.

1 264 8 sjölagen (1891: 35 s. 1) finns bestämmelser som motsvarar 6 kap. 3 8 jordabalken. Utredningen har för sin del inle föreslagit någon ändring av dessa beslämmelser men några remissinslanser anser alt även ulmät­ningsränlan i sjölagen bör höjas frän 6 lill 10 proceni.

För min del anserjag att del inle nu bör göras nägon provisorisk ändring i fråga om utmälningsräntan enligt sjölagen. Bidragande till min stånd­punkt är all behovet av övergångsbeslämmelser är annorlunda när del gäller farlygskrediler än fastighetskrediler. Frågan om en ändring i sjöla­gen får alltså anstä i avvaktan pä ulredningens fortsalla överväganden.

Den nu föreslagna ändringen i 6 kap. 3 8 jordabalken bör träda i kraft den 1 juh 1981.

3    Upprättat lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats ell förslag till lag om ändring i jordabalken.

Förslaget bör fogas lill prolokollel i delta ärende som bilaga 4'.

4   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

5   Beslut

Regeringen beslular i enlighel med föredragandens hemställan.

' Bilagan har uteslutils här. Förslaget är likalydande med det som är fogat till propositionen.

 

Prop. 1980/81:86                                                                     7

Bilaga I

Skrivelse 1980-06-18 från pantbrevsutredningen tili justi­tiedepartementet

I.l Förslag

Ulredningen skall enligl direkliven (Dir 1979: 5) pröva huruvida bestäm­melsen i 6 kap. 3 8 jordabalken (JB) om lillägg bör ändras. Vid fördelning av medel mellan rällsägare i fasiigheien har borgenär rätt all för fordran, som är förenad med panträtt i fastigheten, fä betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. I den mån detla inle räcker får han betalning genom ell lillägg. Tillägget fär inle översliga 15 procent av panlbrevets belopp jämle 6 proceni ärlig ränla pä della belopp räknai från den dag fasiigheien Utmättes eller konkursansökan gjordes. Om medelsfördelningen sker av annan anledning än ulmälning eller konkurs skall ränlan räknas frän den dag då medlen nedsättes.

I skrivelse den 25 augusti 1977 till jusliliedeparlementet har konungari­ket Sveriges sladshypolekskassa hemslälll all liUäggel skall höjas. Den fasla delen av liUäggel föreslås höjd från 15 till 20 procent och den andra delen av tillägget, den s.k. ulmätningsränlan. föreslås höjd från 6 lill 10 procent. Stadshypotekskassan har som skäl för yrkandet äberopai riinle-slegringen på kapitalmarknaden efter JB:s tillkomst.

Utredningen har alltså all pröva om en höjning av tillägget nu kan anses motiverad och är därvid oförhindrad all gä in på frågan om del över huvud taget är lämpligt alt ha en konstruktion med särskilt tillägg.

Ulredningen har hafl överläggningar med banker och kreditorganisa-lioner. Svenska bankföreningen har hemslälll all ulredningen också över­väger om inle tilläggets storlek kan anknytas lill diskontot.

Bankföreningen har framhållit del nära sambandet mellan dröjsmäls­ränta och ulmälningsränla. För en fordran som är förfallen till betalning beräknas enligl 6 8 räntelagen (1975:635) ränta enligl en räntefot som molsvarar del vid varje lidpunkt gällande diskontot med en förhöjning av fyra procentenheier. Storleken av dröjsmålsräntan beror sålunda av dis­kontot. Diskontot avgör därigenom indirekl hur slor säkerhel en borgenär behöver för all vid medelsfördelningen få betalt för sin fordran pä dröjs­målsränta. Den tidsperiod för vilken dröjsmålsräntan beräknas samman­faller hell eller delvis med tidsperioden för beräkning av uimäiningsränlan. Om utmälningsräntan anknyts till diskontot åstadkommer man enligl bank­föreningen en aulomalisk anpassning av tilläggets storlek lill borgenärens behov av säkerhel.

Utredningen har vidare fåll del av en inom riksskatleverkel utarbetad promemoria om översyn av beslämmelsen i 6 kap. 3 8 JB om blockbild­ning. Beslämmelsen åsyftar det fall dä en borgenär har flera pantbrev som säkerhel för sin fordran. Om inteckningarna har samma företrädesrätt eller gäller omedelbart efler varandra skall borgenärens fordran försl las ut av pantbrevens samlade belopp och därefter ur tilläggen. Enligl ett rättsfall från högsta domstolen (NJA 1974 s. 353) skall sammanslagning av pantbre­ven göras även om borgenären endasl har säkerhel i form av andrahands-panl i pantbrev. 1 promemorian framhålls all del visat sig all svårigheier uppslår vid lillämpning av blockbildningsbeslämmelsen. om något panl-brev inom blocket är utmätt. Della har enligt promemorian medfört att beslämmelsen inte lillämpas på samma säll av alla överexekutorer.

 

Prop. 1980/81:86                                                                     K

Utredningen (iverväger möjligheten att lata blockbildningMcgcIn galla endasl i de fall dä samiliga pantbrev har överl;mmais som pniiiarsäkerhet för en och samma fordran. En möjlighet finns ocksä att hell slopa block­bildningen genom all införa en bestämmelse om att fastighetens ägare skall uppbära utdelningen pä tillägget i den män detta inle behovs for att täcka panthavarens fordran. Tillägget skulle dä med avseende pä panisattninti. utmätning och mcdelsftiidelninu följa samma regler som galler for övcihv-potek i pantbrevels belopp. En sädan ordning skulle medföra vissa förenk­lingar i del exekutiva förfarandet genom ati det blir lättare att upprätta sakägari'(M-ieckningcn. Vissa invändningar kan dock riktas mol delta upp­slag.

Utredningen är inle färdig med sin definitiva sliillningslagandc lill regler­na rörande lillägg. Sladshypolekskassan har nu hemställt att inredningen överväger om tillägget provisoriskt kan höjas i avvaktan p;i det slutliga uiredningsresultalet.

För alt bedöma om storleken av lilläggei är tillräcklig hai- utredningen gätt igenom cil antal exekutiva auktioner pä fasiighelei- som hållits under 1979 och under 1980 fram till och med april månad. Hur undersökningen har gjorts redovisas i ett följande avsnitt.

Undersökningen visar att lillaggets storlek, utom i nägra enstaka läll. räckt för ati täcka kreditinrättningarnas fordringar. För län som har med­delats av bottenlåneinstitul ingår i materialet emellertid inte nägra län som löper med högre räntesals än 10.2 procent. Utredningen har sökt beräkna hur utfallet av de exekutiva auktionerna skulle ha blivit om lånen hade löpt med den ullåningsränla på 11.7 procent som sedan den 19 mars 1980 las ul för botlenlån i bosiadshus. Slulsatsen av denna beräkning är att det fasta tillägget borde kunna behållas på nuvarande nivå. 15 proceni. men att ulmätningsränlan mäste höjas till 10 procent för att botlenlåneinsiituten skall få godtagbar säkerhet lör de lån som nu lämnas.

För banker och andra kredilinrättningar som lämnar topplån på vilka räntan ofta överstiger 15 procent är en höjning av utmälningsräntan till U) procent förmodligen inle fulll tillräcklig. Dessa kreditinstitut äremellertid inle på samma sätt som hypoleksinstilulen hänvisade till all som säkerhet hålla sig lill enbarl pantbrevet och tillägget, (m en kreditupplysning visar all det föreligger en viss risk för att den som söker länet kan komma att brista i betalning, finns möjlighelen all begära borgen eller annan tilläggs­säkerhet, l.ex. i form av andrahandspant i framförliggande pantbrev. Behovel av en höjning av tillägget bör därför bedömas i första hand med hänsyn till botlenlåneinslitulens situation.

Utredningen anser starka skäl tala för alt sladshypolekskassans önske­mål om en omedelbar höjning av utmälningsräntan tillgodoses. Förutsätt­ning är dock. alt en sådan åtgärd inte lägger hinder i vägen för slullig reglering av bestämmelserna om tillägget enligt nägot av de allernaliv som nämnis. Della innebär bl.a.. alt några invecklade övergångsbeslämmelser för den provisoriska lösningen inte skall behövas.

Ulredningen har vid sina överväganden kommil lill del resullalei, alt en provisorisk uppjustering av räntenivån för ulmätningsränlan inte begrän­sar de allernaliv till slullig reglering av beslämmelserna som utredningen arbetar med.

 

Prop. 1980/81:86                                                                     9

Av skäl som kommer att redovisas i det följande har utredningen vidare ansett sig kunna konstatera, alt några andra övergängsbestänmiciser inte fordras än all den höjda utmätningsräntan inte skall tillämpas i sådana fall dä exekutivt förtärande har inletts eller, vid medelsfördelning i annat fall. medlen nedsatts före lagändringen.

Med åberopande av vad sålunda anförts lämnar utredningen följande

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap, 3 8 jordabalken skall ha nedan angivna Ivdelse,

Nuvarande lydelse

När myndighet vid utsökning el­ler i annat fall fördelar medel mel­lan rättsägare i faslighel. har bor­genär räll alt för fordran, som är förenad med panlräll i fasiigheien. med den föreirädesräii inteck­ningen medför enligt lag få betal­ning ur medlen intill pantbrevets belopp. I den män delta ej förslår, erhåller borgenären betalning ur medlen genom ell lillägg. Detta fär icke överstiga femton procent av pantbrevets belopp jämle .vev pro­cent årlig ränta pä della belopp frän den dag då fastigheten ulmälles, konkursansökan gjordes eller de medel nedsättes som eljest skall fördelas.

Föreslagen lyddse

När myndighet vid utsökning el­ler i annat fall fördelar medel mel­lan rällsägare i faslighet. har bor­genär rätt att för fordran, som är förenad med panträtt i fastigheten, med den företrädesrätl inteck­ningen medför enligt lag få betal­ning ur medlen intill panlbrevets belopp. I den mån detla ej förslär. erhåller borgenären beialning ur medlen genom ell tillägg. Delta fär icke översliga femlon procent av pantbrevets belopp jämle lio pro­ceni årlig ränta på della belopp frän den dag dä fasiigheien ulmälles. konkursansökan gjordes eller de medel nedsättes som eljesl skall fördelas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och har inteckning­arna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra, skall beslämmelserna i första styckei om pantbrevets belopp avse pantbrevens sammanlagda belopp.

Lagen träder i krafl den , börjal löpa före nämnda dag.

Lagen gäller dock ej i fall då ränlan har

1.2 Om remissbehandling av förslaget

Sladshypolekskassans framsiällning den 25 augusti 1977 om höjning av det fasla tillägget till 20 proceni och ulmätningsränlan till 10 procent har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren har upprättats inom departementet.

Utredningens förslag om höjning av ulmätningsränlan skiljer sig från sladshypolekskassans framställning endasl däri all den fasta delen av tillägget inle föresläs höjd. Frågan kan därigenom anses vara lillräckligl remissbehandlad.

 

Prop. 1980/81:86                                                                 10

2 Ränteutvecklingen för bottenlån i bostadshus

Vid liden för JB:s ikraftträdande var räntan för nya bollenlån i bosiads­hus 6-7 proceni. Fram lill 1975 läg ränlan i nivån 8-9 procent. Vid halvårsskiftet 1979 höjdes räntan lill över 10 procent och den uppgår numera sedan mars 1980 lill 11,7 proceni. (Samma utläningsräntor har tillämpats av övriga bottenläneinslilul.)

Denna utveckling framgår av nedanstående tabell som visar stadshypo­teksinstitutionens utläningsräntor från och med den 1 januari 1966.

 

1966

I/l   -2.S/8

6.45 <-/,

 

26/8 -31/12

6.95 '■/,

1967

I/l  -19/2

6.95 '/f

 

20/2 -14/3

6.45 V,

 

l.s/3 -31/12

5.95 9,

1968

1/1   -1.V2

6.7     '/r

 

16/2  -1-3/10

6.45 9'r

 

14/10-31/12

6.2   9;

1969

1/1   - 2/3

6.2   9?

 

3/3  -13/7

6.95 9?

 

14/7  -31/12

7.45 ''Å

1970

I/l   -31/12

7.45 '7,

1971

I/l   -14/9

7.45 "■/,

 

15/9 -31/12

1.1  

1972

I/l   -31/12

1.1   V,

1973

I/l   -31/12

1.1   9,

1974

1/1   -  8/4

1.1   <-/,

 

9/4  -19/8

1.1    Vr

 

20/8  -31/12

8.2    9,

1975

I/l   -23/4

8.2   9,

 

24/4 -31/12

9.2   9f

1976

1/1   -17/10

9.2   9

 

18/10-31/12

9.7   9

1977

I/l  -31/12

9.7   9,

1978

1/1   -21/2

9.7   9

 

22/2  -23/7

10.2   9

 

24/7 -31/12

9.95 9

1979

1/1   -10/7

9.95 9

 

11/7 -30/9

10.45 9

 

1/10-2.5/11

10.7   9

 

26/11-31/12

10.95 9

1980

I/l   -24/1

10.95 9

 

19/3  -

11.7   9

3    Undersökningen av exekutiva auktioner

3.1  Uppläggningen av undersökningen

Av de fasligheler som utmalts gär bara en mindre del lill exekutiv försäljning. 1 de flesta fall kan fastighetsägaren få lill sländ en uppgörelse med borgenärerna eller själv försälja fastigheten. Borgenärerna kan med­verka lill en överlåtelse genom all låta köparen överta lånen. Enligl uppgift medverkar kredilinslilulen till att gäldenären själv säljer fastigheten endasl om de fär koslnader och förfallna räntor belalda.

Del är bara om fasiigheien försäljs exekutivt som del framgär om säker­heten för länet har varit tillräcklig. Vid frivilliga uppgörelser ställs den saken inle pä sin spels.

 

Prop. 1980/81:86                             ,                                     11

Ulredningen har gent)ml"ört en undersökning av exekutiva auktioner för att la reda pä om tillägget faktiskt räckt till för att täcka kreditinstitutens fordringar. Stadshypoteksföreningarna. Svensk bostadsfinansiering AB (Bofab) och Sparbankernas inlecknings AB (Spinlab) har lämnat uppgift om de exekutiva auktioner vid vilka instituten bevakat fordringar.

Stadshypoteksföreningarna och Bofab har lämnal uppgift om samtliga auklioner under 1979 och under 1980 fram lill och med april månad. Del rör sig för sladshypoieksföreningarna om 36 auktioner och för Bofab om 18 auktioner. Spinlab har lämnat uppgift om auktioner som hållits under liden Ijanuari 1980 011 1 maj 1980. sammanlagt 16 försäljningar.

Utredningen har vidare inhämtat upplysningar från överexekutorerna i Stockholms län och Uppsala län och därvid lagil del av akterna frän exekuliva försäljningar som gjorts under 1979 och förslå månaderna 1980. För Slockholms län rör del sig om 40 och för Uppsala län om 7 försäljning­ar.

3.2       Tidsperioden för beräkning av utmätningsräntan

Ulgängspunklen för beräkning av ulmätningsränlan vid exekutiv försälj­ning är den dag då fastigheten utmäts eller ansökan om konkurs görs. Utmälningsräntan löper sedan fram till dagen för köpeskillingsfördelning­en. Enligt 11 8 lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom bör fastigheten säljas inom fyra månader om hinder inte möler eller an­stånd beviljas. Utan synnerliga skäl fär anstånd inte beviljas utöver ett år. Bestämmelsen gäller inte om fastigheten är utmätt för skatter, böter och andra offentligrätlsliga fordringar.

Vid auklioner där Spinlab eller någon sladshypoleksförening har beva­kat en fordran härden kortaste liden frän utmätningen till köpeskillingsför­delningen varil 96 dagar och den längsta 1 554 dagar. I hälften av försälj­ningarna var handläggningsliden kortare än 340 dagar. Huvuddelen av försäljningarna tog mellan 170 och 430 dagar. I nio fall var handläggningsli­den längre än 500 dagar; i sju av dessa var fastigheten utmätt för skall, då någon tidsfrist för försäljningen inte gäller.

1 Uppsala län såldes under 1979 sju fasligheter. Handläggningstiden uppgick i fem fall lill mellan 194 och 360 dagar. 1 ett fall tog det 679 dagar och i ett 797 dagar. I båda dessa fall hade fastigheten utmälls för skatter.

I Slockholms län såldes under 1979 och januari 1980 tillhopa 40 faslighe­ler. I huvuddelen av fallen. 25. tog försäljningen omkring ett år. närmare bestämt mellan 280 och 400 dagar. Kortaste handläggningstiden var ett halvår. För fem försäljningar var handläggningsliden mer än tvä är. 1 ett fall krävdes närmare tre år och i ell fall översteg tiden fyra är. 1 dessa fall var fasiigheien ulmäll för skaller.

3.3       Tillgängligt tillägg

Hur slorl lillägg lill panlbrevets belopp som vid den exekutiva auktionen kan las i anspråk för alt täcka borgenärens fordran sammanhänger direki med hur lång lid det exekutiva förtärandet lagil. Vid den auktion där utmälningsräntan beräknades för 96 dagar uppgick tillägget (fast tillägg och ulmälningsränla) till ca 17 proceni. vid den auktion där ulmälningsränla utgick under 1 554 dagar var lilläggei ca 41 proceni. Vid hälften av auktio­nerna kunde borgenärerna la i anspråk ell tillägg pä mer än 20 procent av panlbrevets belopp.

 

Prop. 1980/81:86                                                                 12

3.4 1 anspråk tagel tillagg

Tillägget fär tas i anspråk i den män panlbrevets belopp inte räcker till. Vid de försäljningar där Spinlab eller nägon sladshypoleksförening beva­kade fordran behövdes i ca en Ijardedei av fallen inte nägot tillagg lill pantbrevets belopp, 1 ungefär hallien av försäljningarna behövdes mindre än hälften av det framräknade tillägget tas i anspråk, 1 ca en Ijärdedcl av auktionerna behövdes mer än 80 procent av tilliiggei las i anspråk och i fem fall räckle lilläggei inte till ulan kreditinstitiitel fick en föriusl pä i tvä fall 5OOO. i ett fall 3 000. i ell fall 1 000 och i ett fall 200 kronor.

Bofab bevakade foidran på grund av panträtt vid 18 exekutiva fastig-helsförsäljningar under tiden den 1 januari 1979 lill den 1 maj 1980. 1 tvä av fallen översteg kreditinslilutels foidran vad som enligt panträltsreglerna gick all få ul. Förlusten var 5000 respektive 700 kronor.

Akterna från de exekutiva försäljningarna i Stockholms län och Uppsala län visar all kredilinslitulens säkerheter har räckt till utom i två läll. 1 del ena fallet gjorde en sparbank en föriusl pä ca 500 kronor och i del andra en affärsbank en förlust pä ca 15 000 kronor. Sparbanken hade hell kunnat undvika förlusten om den sell lill alt få pantförskrivet lill sig överhypote-kel i ell framförliggande pantbrev som innehades av Sparbankernas bank. Affärsbanken hade på motsvarande säll kunnat reducera sin löriirsi med nägra lusen kronor om den hade haft andrahandspant i ett framförliggande pantbrev.

1 vad män tillägget behöver las i anspråk sammanhänger med ränlan pä länet. Sambandet är dubbelt. Ju lägre räntefoten är ju lägre blir den ränte­fordran som vid försäljningen behöver täckas av lilläggei. Av större bety­delse är emellertid alt den allmänna räntenivån har stigit under senare är och att lån med hög riinla därför är förhållandevis nya och inte hunnil amorteras ned. Panlbrevets belopp gär dä i det mirmaste hell ät för all läcka lånels kapitalbelopp och ränta och koslnader mäsie las ur tilläggei.

Man kan dela upp de försäljningar vid vilka Spinlab eller nägon sladshy­poleksförening bevakat en fordran i tvä grupper, den ena gruppen avser lån med ränlesalser pä mellan 3 och 9 procent, den andra gmppen avser län med räntesatser på mellan 9 och 10.2 procent,

1 den första gruppen, som omfattar 33 försäljningar behövdes i tretton fall inte nägot lillägg las i anspråk och som mest behövdes i fem fall 82-93 proceni av tillägget. 1 den andra gruppen, som omfattar 19 försäljningar, behövde mellan 17 procent och hela tillägget tas i anspråk, i några läll räckte, som nämnis. inte tilläggei lill.

Vid de sammanlagl sju auklioner som ingär i materialet frän Spinlab. Bofab och sladshypolekskassan där tillägget inte har räckt till skulle ul­mätningsränlan ha behövt uppgå till mellan 6.2 och 9.7 proceni för alt förlust inte skulle ha uppställ. Vid de tvä auklioner i Slockholm där tillägget inte räckte till för en sparbank och en aftärsbank skulle utmät­ningsräntan ha behövi vara 7 proceni respektive 9.5 proceni.

Varken Spinlab. Bofab eller nägon sladshypoleksförening har vid en exekutiv försäljning bevakat en fordran som grundar sig på ett län som löper med högre ränta än 10.2 procent. Det sammanhänger med alt botten-län med högre räntesatser började lämnas först under 1979 och 1980 och all nägon faslighel med sådana lån ännu inte hunnit gå till exekutiv försälj­ning.

Ulredningen har sökt bilda sig en föreställning om säkerhelen kan länkas räcka till  för de bottenlän pä  11.7 procents iänt;i som nu lämnas för

 

Prop. 1980/81:86                                                                    13

bostadsfasligheler. Utredningen har tlä ulgätl frän de av Spinlab och stadshypotekskassan redovisade exekutiva försäljningar dar biiltenlänen har löpt med 9 proceni eller högre ranta och omraknal den fordran som kreditinstitutet bevakat till vad den skulle ha varil om den löpt med 11.7 procent ränta. Omräkningen har gjoils genom en enkel piopoitionalise-ring. Har. som i ett fall. länet löpt med cn ränta pä 9.2 procent och den bevakade räntefordran uppgått till 16257 kronor har den hypotetiska ränle-

fordran beräknals lill —'—- ■ 16257 = 20675 kronor. 1 övrigt har alla upp­gifter om försäljningen, säsom kapitalbelopp och storleken pä kostnader och dröjsmälsränta, behållits oföriindiade.

Resullalei av denna beräkning är att tillägget i älta av dessa framräknade fall inle skulle räcka utan uimäiningsränlan skulle behöva höjas för all förlust inle skulle uppslå för borgenären. En ulmälningsränla pä 10 pro­cent skulle klara fem exekuliva försäljningar utan förlust för kreditinslilu-tel. 1 tvä fall skulle utmälningsräntan emellertid behöva vara ca 11.5 proceni och i ett fall 17.5 procent.

4    Utredningens närmare överväganden om höjning av tillägget

Ulredningens undersökning av exekutiva auktioner som hållils under föregående är och början pä delta är visar alt del i 6 kap, 3 {j JB stadgade tillägget inte är lillräckligl högl for att kunna anses bereda kreditinstituten godtagbar säkerhel för lån som meddelas i de räntelägen som nu gäller,

Syflel med lilläggei är bl.a. alt möjliggöra en ordning som innebäratt vid lånets meddelande lånets kapitalbelopp skall vara lika högt som pantbre­vets belopp. Pantbrevet skall med andra ord inle behöva underbelänas. Kredilinslilulen har hillills varit lojala mol delta syfte och inle begärl pantbrev pä högre belopp än lånel faslän högre belopp egenlligen skulle behövas med nuvarande räntor. För statligt belånade bostadshus gäller ocksä beslämmelser som förutsätter en sädan ordning.

Lägel för affärsbanker och sparbanker får ändå anses tillfredsställande. De har möjlighet att begära kreditupplysning om kunden och kan i tvek­samma fall kräva borgen eller annan tilläggssäkerhel. Ofta ser banken lill all fä pantförskrivet lill sig överhypotek pä framförliggande pantbrev som ligger som säkerhel för botlenlån. Bankerna har ocksä i viss män lagt om betalningsrutinerna frän halvårsbelalning lill kvartalsvis betalning. På sä sätt hinner ränlefordringen inle bli sä hög innan indrivningsförfarandel kan inledas mot en fastighetsägare som råkat i belalningssvårigheler.

För bottenlänsinstitulen är situationen en annan. De är helt hänvisade lill "realsäkerhet" för länet och någon kreditundersökning av låntagaren görs i allmänhet inte. Betalning av räntor och amorteringar sker halvårsvis och för landshypoteksföreningarnas del bara en gång om ärel. De lill betalning förfallna räntorna blir därför höga. En omläggning av länen lill kortare betalningsterminer skulle, enligt hypoleksinsiiiuiens bedömning, medföra slora administrativa koslnader och vara till nackdel för länla­garna.

Delta är bakgrunden lill att ulredningen funnit tillägget böra höjas så alt del räcker för all i första hand skydda de län som lämnas av hypoleksför-eningarna och andra bottenläneinslilul. Ulredningen har bedöml all en höjning av uimäiningsränlan lill 10 proceni skulle vara tiUfyllesl. Höjning-t2    Riksdagen 1980/81. I .snml. Nr 86

 

Prop. 1980/81:86                                                                    14

en bör träda i kraft tämligen omgående föi" att förluster inte skall uppslå lör kredilinstiuitcn.

Det är möjligl alt tillägget skulle behöva höjas mer än sä. Det är emeller-lid inte säkert alt räntan föi' fastighelslån i all framtid kommer all ligga kvar pa nuvarande höga nivä och en höjning av utmätningsräntan till hogie nivä än 10 procent kan dä visa sig vara alltfiir kraftig. När det nu är fräga om cn provisorisk iitgärd. b()r procenttalet inle sättas högre än lio.

5    Övergångsbestämmelser

5.1 Jordabalkens promulgaliunsregler

Vid införandet av JB uppkom frägan hur man skulle behandla inteck­ningar som beviljats före ikraftlrädandel. Frägan löstes genom ati i 23 8 JP föreskrevs all en sådan inleckning skall anses som ett panlbrev på samma belopp. Inleckningsräntan ersätts av tillägget.

Bestämmelsen i 23 8 JP kan innebära en förändring av borgenärens rält till betalning på grund av en gammal inteckningshandling. Borgenärens betalningsriill förbättras om inteckningen löper med låg ränta och försäm­ras om inteckningen löper med hög ränta. För alt undvika att bestående rättsförhållanden rubbas har kompletterande bestämmelser införts i 26-28 §8 JP.

En borgenär som vid JB:s ikraftträdande hade en inteckning med hög inleckningsränta och som inte vill se sin säkerhet försämrad hade enligl 28 8 JP rält alt begära tilläggssäkerhel eller säga upp länet till betalning. Stadgandet, som kunde lillämpas till utgången av är 1976. gällde om rättsförhållandet hade grundats före JB:s ikraftlrädande och fordringens förfallolid skulle inträffa efter utgången av 1976,

För fastighetsägaren har i 27 8 JP införts en räll all vid fördelning av medel mellan rättsägare påfordra alt betalning till borgenären skall begrän­sas i enlighel med äldre beslämmelser. Fastighetsägaren kan ha anledning all begära stadgandet tillämpat om han personligen inle är beialningsan­svarig för skulden. Tillämpning av stadgandet förutsätter att panträtten upplåtits före JB:s ikraftträdande. Någon begränsning av bestämmelsens giltighetstid finns inle.

Genom stadgandet i 26 8 JP har även för borgenärer öppnats en möjlig­hel all begära all äldre rätt skall tilllämpas vid medelsfördelningen. Denna räll gäller enligl ordalydelsen lill förmån för 'den vars rält berörs därav". Stadgandet kan åberopas av en borgenär som innehar en inteckning som löper med en hög inleckningsränta. Bestämmelsen kan också åberopas av en borgenär för alt begränsa utdelningen pä framförvarande inteckningar i enlighel med äldre bestämmelser. Del kan länkas vara förmånligt om inteckningsränlan på den framförvarande inteckningen är läg.

Rätten alt enligl 26 8 JP begära tillämpning av äldre lag gäller i fräga om alla inteckningar som beviljats eller förklarats vilande före jordabalkens ikraftträdande oberoende av när borgenärens panträtt upplåtils. Stadgan­det har numera förioral i belydelse. För stadgandets gillighel gäller en femårig övergångslid som gick ut den 31 december 1976. Om en fastighet utmätts dessförinnan kan stadgandet emellertid fortfarande lillämpas. Det­samma är fallet om konkursansökan ingivits eller - vid medelsfördelning i annat sammanhang - medlen nedsatts före nämnda tidpunkl.

 

Prop. 1980/81:86                                                                15

5.2 Utredningens iivervaganden

En inlecknings förmänsläge bestäms av framfoiliggande inteckningais belopp och tillägget pä dessa. Hojs det i 6 kap. 3 8 JD stadgade tillägget fi)rsämras förmänslägcl for de inteckningar i fastigheten som inte har bastå rätt.

Vid JB:s införande kom enligt huviidiegeln i 23 8 JP till.iggei att ersätta inleckningsräntan. Fastighetsägaren gavs dt>ck rätt all begiansa utdelning­en pä cn inteckning i enlighet med äldre ralt, (Jcksa en borgenai- eller annan rällsägare i fasiigheien kunde under en tivergångstid begära all uldelning pä inteckningar med bättre riitt skulle begränsas i enlighet nied äldre räll. Enligl vad utredningen inhämtat frän öveiexekutoisiimbeiel i Slockholm värdet vanligl all sädana framslällningar gjordes.

Del skulle väl sliimma med regelsystemet i JP att läla en höjning av tillägget omedelbart slä igenom på alla pantbrev - och även på inteckning­ar som meddelats före jordabalkens ikraflliädande - men medge fastig­hetsägaren, borgenärer och andra rattsägare i fastigheten riiti att under en övergångsperiod yrka all vid exekutiv försäljning av fastigheten uldehiing-en på panlbrev skall begränsas i enlighet med aldie bestämmelser om panträltsupplätelsen iigt rum före lagens ikiaftiriidandc.

JB innebar emellertid en radikal omläggning av hel;i systemet, och skillnaden mellan den gamla inleckningsränlans belopp och beloppet a\ de nya tilläggen kunde bli avsevärd. Nu iir det trots alll bara fräga om en marginell förändring; utredningens förslag begriinsar sig lill utmätningsriln-tan. och den föresläs höjd bara med nägra fä procent.

Avgörande synes dock framför alll vara följande. För en borgeniir mäste del vara myckel svart all förulse hur stort tilläggei kan tänkas bli vid en eventuell framlida exekuliv auklion. Särskilt gäller detla om utmätnings­räntan. Som framgär av undersökningen av exekuliva auktioner har den lid under vilken ulmätningsränlan utgär varierat frän ett halvt är upp lill fyra är. I Stockholms län finns det fastigheter som varit iitmattii i mei än sju är och ännu inle sålts. En borgenär kan därför inie bilda sig nägon siiker föreställning om inteckningarnas verkliga förmånsläge.

Ytterligare ett förhällande som inverkar pa bedömningen iir utveckling­en av priserna pä fasligheter. Prisstegringen har under senare iir varil mycket stark. En borgeniir som när länet lämnas begär ett pantbrev som ligger inom fastighetens värde får genom inflationen sin siikerhet faktiskt förbättrad. Det kan dä mänga gånger inle ha nägon stöne praktisk betydel­se om panlbrevets förmänsliige till följd av en mindre höjning av tillagget skulle nägoi försämras.

Frägan om behovel av övergångsbestämmelser aktualiserades i remiss­behandlingen av sladshypolekskassans ovannämnda skrivelse den 25 au­gusti till jusliliedeparlementet. Flera remissinstanser - bland dem en hovräll och Svenska Bankföreningen - ansåg all del var nödvändigt all meddela övergångsbestämmelser, om tillägget skulle höjas. Med anledning härav vill ulredningen framhålla, alt det den gängen handlade om höjning bäde av del fasta tillägget och av uimäiningsränlan. Nu är fräga endasl om utmälningsräntan. som är underkastad alla de osäkerhetsfaktorer som nämnis ovan. Saken befinner sig alltsä i ett annat läge nu än som var fallei 1977.

På grund av det anförda har ulredningen kommit lill del resullalei. att några övergångsbeslämmelser inte är eriorderliga. bortsett frän alt hänsyn bör tagas lill redan inledda exekuliva föriaranden.

 

Prop. 1980/81:86                                                                    16

För alt inte försviira handliiggningen av dessa bör nimiligen en iindring av tilläggets storlek inte avse medelsföidelning som iiger rum efter lagänd­ringen, om fastigheten utmiitts eller konkursansökan gjorts före lagiind-ringen. Molsvarande bör giilla vid medelsfördelning i annat fall dii medlen nedsatts före lagändringen. Rätten att enligt 27 8 JP päfordra lilliimpning av inteckningsförordningens regler kvarstiir naturligtvis.

Ulredningen vill slutligen framföra den reflexionen att man möjligen kan se pä utmätningsräntan pä ell annat siitt än utredningen hiir gjort. 1 sina överväganden har utredningen utgäll frän ati bestiimmelsen om iitmiil-ningsränla är av materiell natur och undersökt om höjning av limtan kan anses rubba förulsällningarna för redan ingångna avlal om pantriitt. Del låter sig emellertid måhända siiga, all föreskriften om utmätningsranla naturligen hör mera samman med reglerna om del exekutiva förfarandet och i och för sig skulle ha kunnat inga t. ex. i lagen (1971: 494) om exekuli\ försäljning av fasl egendom. I sä fall skulle man väl - i överensslämmelse med vad som i allmänhet anses gälla om processlags tillämplighel i tiden -knappast ha diskuterat nödvändigheten av nägra övergångsbeslämmelser.

De sakkunniga har deltagit i ularbelandel av denna skrivelse.

 

Prop. 1980/81:86                                                                    17

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena

Efter remiss har yllranden över pantbrevsulredningens skrivelse avgelts av hovrälten för Västra Sverige, domstolsverket, bankinspektionen. Sveri­ges allmänna hypoteksbank, riksskatteverket, bostadsstyrelsen, länssty­relsen i Slockholms län. utredningen (Ju 1972: 12) angående företagsin­teckning. Sveriges advokatsamfund, Sveriges redareförening, Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanks­föreningen. Konungariket Sveriges sladshypolekskassa. Svenska skepps­hypolekskassan. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges lands­hypoteksinstilution. Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges villaägare­förbund. Finansbolagens förening och Svenska kommunförbundet.

Bosladsstyrelsen har bifogat yllranden frän 19 länsbostadsnämnder saml frän länsstyrelsen i Gollands län (enheten för länsbostadsnämnds-ärenden).

Hovrällen för Västra Sverige: Förslagel avser en provisorisk höjning av den s.k. ulmätningsränlan i 6 kap. 3 8 jordabalken. Hovrällen anser sig inle i delta yttrande ha anledning att närmare beröra frågan om lämplighe­ten av nuvarande konstruktion med särskilt lillägg. Påpekas kan endast all en översyn av nuvarande ej hell okomplicerade beslämmelser angående fastighetspanträttens omfattning och innebörd synes erforderiig för att tillgodose kreditgivningens krav på ell rationellt utnyttjande av panlrälls-inslitutel.

Den redovisning över gjorda undersökningar som ulredningen presenle­rar är enligl hovrättens mening ej särskilt omfatiande och ger knappast möjlighel all mera ingående belysa föreliggande problem. Resultatet av undersökningen fär dock anses ge belägg för all den s. k. inleckningsramen efler senare ärs belydande höjnmgar av ullåningsräntan för säväl läng- som korlfrisliga lån ej alllid ger vederbörande kreditgivare förutsatt säkerhel för fordran såvitt avser ränta och andra biförpliklelser. Del sedan länge av vissa kredilorganisalioner framförda kravel pä en höjning av tillägget enligl 6 kap. 3 8 jordabalken förefaller välmotiverat. Del synes ocksä angelägel att beslut om en sådan höjning fattas ulan ytterligare dröjsmål.

En höjning av tillägget enligl 6 kap. 3 8 jordabalken fär även i viss män anses ligga i fastighetsägarnas intresse. Ell av syftena med tillägget är ju att en borgenär vid bristande betalning frän gäldenären skall ha sä slor margi­nal vad gäller säkerhel i form av panlräll all han inle onödigt snabbi tvingas ansöka om exekution av den inlecknade fasiigheien ulan all dess­förinnan ha undersökt gäldenärens möjlighel att frivilligt betala förtallel belopp. Om denna marginal blir knapp, ökar onekligen risken för all exekuliva försäljningar, som eljesl kunnal undvikas, kommer till ständ.

Å andra sidan bör i della sammanhang framhållas angelägenheten av all del exekutiva förfarandet, sedan ansökan härom väl inkommit, ej blir onödigt långdraget. I annat fall kan kreditgivaren av denna anledning vid medelsfördelningen gå miste om sin räll lill full betalning ur fastigheten.

Utredningen har i sill förslag om provisorisk höjning av tillägget enligt 6 kap. 3 8 jordabalken begränsat delta all avse endasl en höjning av ulmät­ningsränlan. Del femlonprocenliga tillägget föresläs däremot tills vidare förbli oförändrat. Ulredningens förslag kan i förstone synas någol förvå­nande, eftersom ulmätningsränlan är tänkt all i första hand tillgodose

 

Prop. 1980/81:86                                                                    IX

borgenärens iniresse att skydda sin riintcfoidran under tid dii det exekutiva förfarandel pägär. Det. jämfört med lörhiillandena vid jordabalkens till­komst, nu radande höga riinielägel borde motivera en höjning iiven av det femlonprocenliga tillägget. Säsom utredningen ftamhällil bör emellertid ett förslag avsett all gälla provisoriskt ej föranleda nägia komplicerade över­gångsbestämmelser. Pä grund härav c)ch dii pä salt utredningen framhällii redan en höjning av utmälningsräntan skulle innebära ett i vart fall för hypoicksinriitlningar och liknande kreditinstitut i stort sett tillfredsställan­de resullal. finner hovrällen ej anledning till erinran mot ulredningens förslag.

En ändring av tillägget enligl 6 kap, 3 8 joidabalken i form av höjning av utmälningsräntan skulle alltså i första hand vara lill nytta lör kreditinslitul som lämnar botlenlån mol säkerhet i pantbrev. För innehavare av pant­brev med sämre förmansrätt innebär förslaget i vissa fall risk för alt deras säkerhet försämras. Viss kompensafion härtör kan sädan kredilgivare dock erhålla genom all till sig fä pantförskrivet överhypotek pä framförlig-gande inteckningar. Risken för förlust lorde vara störsl vid sädana nyligen beviljade lån där säkerheten bedömts efler akluella värderingar och krcdil-givaren med lanke pä den sedan en lid radande siagnalionen av faslig-helspriserna inle säsom lidigare inom en nära framlid kan fömlses fä sin säkerhel förbättrad pä grund av en förväntad inflation. Risken för förlust på grund av den föreslagna höjningen av ulmätningsränlan bör emellertid ej överdrivas. Svårigheten för en borgenär alt med hänsyn lill framförlig­gande pantbrev bilda sig en säker uppfattning om en intecknings verkliga förmänsläge är sä betydande och erbjuder sä mänga osäkerhetsfaktorer alt den nu föreslagna höjningen i flerlalel fall ej kan antas fä annat än marginell belydelse. Hovrällen delar därtor ulredningens upplänning att den före­slagna ändringen ej i sådan grad försämrar dessa längivares panlsäkerhel. alt hinder kan anses föreligga mol all genomföra förslagel utan all särskil­da övergångsbestämmelser för tillgodoseende av dessa kreditgivares riitt utlärdas.

Ej heller i övrigl anser hovrälten det erforderligt all ulfärda övergängs-beslämmelser i vidare män än vad ulredningen föreslagil.

På grund av del anförda lillslyrker hovrätten utredningens förslag.

Doinstolsvcrkei: En justering av tillägget i 6 kap. 3 8 jordabalken bör av uppenbara skäl beslä en längre lid. Här är fräga om en provisorisk lösning som redan del inger betänkligheter mot förslaget. Synnerligen starka skäl måste sålunda tala för förslaget, om det bör genomföras.

Pantbrevsulredningens redovisade undersökning av exekutiva auklioner visar alt vid de 117 granskade försäljningarna räckle lilläggei till i samtliga fall ulom nio. I utredningen nämns inte vad som orsakat förlusterna i varje särskilt fall. Det redovisas exempelvis inte om kreditinstituten kunnat undvika eller viisenlligl reducera förluslerna genom egna äigärder även vid de försäljningar där Spinlab. stadshypoteksföreningarna eller Bofab beva-kal fordringar där förlust uppkommit. Inte heller framgår del om liden frän ulmälning lill köpeskillingsfördelning varil särskill lång i förluslfallen och vad del i sä fall berott pä.

I den grupp av 19 försäljningar vid vilka Spinlab eller någon sladshypo­leksförening bevakat en fordran som grundar sig pä län med ränlesalser mellan 9 och 10,2 proceni räckle tillägget inte till i fem fall. Om dessa botlenlån hafl en rimlesats på i 1.7 procent och om utmälningsräntan varit den föreslagna på 10 procent hade förlust ändå uppställ i tre full. Den föreslagna ändringen synes sålunda endast fä marginell effekl. lät vara all

 

Prop. 1980/81:86

19

en eventuell föriusl naturligtvis blir liigre.

Det som redovisats i ulredningen har inte övertygat domstolsverket om behovel av den föreslagna lagändringen.

Domstolsverket har i remissvar till justitiedepartementet den K) januari 1978 över den i ulredningen omnämnda skrivelsen den 25 augusti 1977 frän konungariket Sveriges sladshypolekskassa med hemställan om höjning av tillägget, berörl olika frägor som rör övergångsbestämmelser vid en höj­ning av lilläggei. Motsvarande synpunkler gör sig nu gällande. Domstols­verket yllrade därvidlag följande.

"Vid en höjning av tillägget i 6 kap. 3 8 JB uppkommei- frägan om iindringen skall ges retroaktiv verkan på iildre pantbrev. Sker det rubbas redan uppkomna rältslillsländ. Vidare kan en iindring som fär relroaktiv verkan, följas av ytterligare motsvarande ändringar i framtiden. En sådan ordning kan jämställas med all knyta den ränta som föieskrivs i 6 kap, 3 8 JB till en varierande räntefot, nägot som redan avvisats. Materi­ella skäl lalar således mol all en eventuell höjning fär retroaktiv verkan, Domslolsverkel vill emellertid framhälla alt en relroaktiv verkan har praktiska fördelar vad gäller arbelel vid inskrivningsmyndigheterna, Frägan huruvida panlbrev. som efler ikraftlriidandet utfärdas till följd av ulslriickning av äldre inleckning eller utbyte av ;ildre pantbrev, skall förses med särskild påskrift om all tillägget skall beräknas enligt äldre lydelse av 6 kap, 3 8 JB. uppkommer ej. Problem uppståt inle heller om hur man lämpligast bör förfara vid sammanföring av en inteckning som sökts före lagändring med en som sökts efter ikraftträdandet. En re-troaklivt verkande bestämmelse är vidare en förutsällning för all lydel­sen av 6 kap. 3 8 andra stycket JB skall kunna kvarstå oförändrad.

Fär en eventuell höjning av tillägget verkan enbart beträftände panl­brev som utfärdas pä grund av inleckning som sökts efter ikiaftlriidan-det. är det angeläget all bestämmelser om särskild påskrift på nya panlbrev undviks. Den text som redan nu skrivs på pantbrev som utfärdas efter utsträckning eller utbyte torde vara tillräckligt upplysan­de, för all den som har nägon vana vid pantbrev skall kunna slula sig till att 6 kap. 3 8 JB i en äldre lydelse är tillämplig. Eventuellt kan pant-brevsblanketlerna pä baksidan förses med förtryckt text som upplyser om innebörden av lagändringen.

Beträffande sammanföring av inleckning som sökts före ikraftliädan-dei med inleckning som sökts därefter, torde även en icke retroaktivt verkande beslämmelse medföra att del förhöjda tillägget omfattar hela den sammanförda inteckningen. En annan ordning torde kräva special­reglering. Därvid kan det exempelvis föreskrivas alt inteckningar sökla före ikraftlrädandel inte fär sammanföras med sädana sökta därefter, eller all olika stora tillägg beräknas på de i sammanföringen ingående inteckningarnas belopp alll eftersom inteckningarna sökts före respekti­ve efter ikraftträdandet. Sädana bestämmelser bör undvikas. Det bör däiför godias all beslämmelsen får retroaktiv verkan i alla fall i dessa situationer. "

Genomförs en ändring av beslämmelsen i jordabalken bör molsvarande stadgande i sjölagen ändras saml ändringen beaklas vid ulformningen av en lag om inskrivning av rält lill luftfartyg.

Bankinspektionen: Konungariket Sveriges Sladshypolekskassa hem-slällde är 1977 om höjning av procenlsalserna i 6 kap. 3 8 förslå slyckel jordabalken till 20 och 10. Inspektionen lillslyrkle sladshypolekskassans framställning i yttrande 1978-01-09. ---

 

Prop. 1980/81:86                                                                    20

Möjligen kan enligt bankinspektionens upplänning iliagasaitas om före­slagen uppjustering är tillräcklig med hiinsyn lill alt räntesatser lör mel-lankrediter och toppkrediier ofta är avsevärt högre an för bottenlän, Ul­redningen är medveten hiiiom men menai- alt de kicditinstiuit som därvid kommer i fräga har möjlighet all om kreditupplysning visar behov härav begära tillaggssäkerhet i form a\ borgen eller andrahandspant. Ofta ar denna möjlighet f()r handen. Emellertid förtjänar framhållas att tillfieds­slällande solvens hos kredittagaren nar kredit beviljas inte alltid varar kredilliden ul och all primiirkredit i form av lilnga annuiletslån ger niimn-varl säkerhetsöverskotl försl efler ganska läng lid. Vidare är del avsett all ocksä bollenlåneinslituten skall kunna medverka i kreditgivning diir ränte­satsen är högre an den som utredningen räknar med. Eftersom ändringen är av provisorisk karaktär och det torde lä förutsättas alt pantbrevsuiied-ningcn relativt snart kommer att framlägga definitivt förslag till bestämmel­ser pä detta område, kan inspektionen dock tillstyrka det nu framlagda förslaget.

Sveriges allmäniiii liypolekshank: Banken har tagit del av det yttrande över skrivelsen som har avgivits av föreningen mellan ombudsmannen hos Sveriges landshypoteksinstitiition och delar de synpunkler som föreningen framför.

Därutöver vill banken framhiilla att banken enligl 25 5 lagen den 6 mars 1970 (nr 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleks­föreningar har att övervaka att föreningainas skuld till banken stiindigi motsvaras av länefordringar för vilka finns säkerhet. Om tillagget inle avpassas lill rådande ränteläge mäsle banken därför överväga all fordra all föreningama betingar sig pantbrev på sä slort belopp att del jiimte tillägget kan beräknas läcka i vari fall lånefordran jämte länlor,

Riksskaiicverkei: Riksskatleverkel (RSV) delar ulredningens princi­piella uppfattning all boltenläneinstitulen normalt bör kunna läkna med full uldelning vid en eventuell exekuliv försiiljning av hos dem belånad faslighet. Likaså anser ocksä RSV. av skiil som anlöits i promemorian, att denna mälsättning inle kan ställas upp betriiftande övriga längivare. Ut­gångspunkten för den fortsatta diskussionen bör därför vara hiinsynen lill kredilgivare som ger botlenlån. Om dessa ofta skulle riskera att lida betydande förluster i samband med exekutiv försäljning av belånade fastig­heter bör höjning av utmätningsräntan - eller annan lagändring - övervä­gas.

Vid bedömningen av del nu framlagda förslagel bör emellertid också följande beaktas. Ulredningen löilsaiter sitl arbete alt mera principiellt se över panirällsreglerna. däribland konslmktionen med särskilda lillägg en­ligl 6 kap. 3 8 JB. Detta kan medföra lagändringar pä inte alltför läng sikl. Behovel av och fördelar med den nu föreslagna provisoriska höjningen av ulmätningsränlan bör därför avvägas mol de komplikationer en iindring medför för kreditlivet, myndigheter m.fl, Slörre tilliigg lorde t,ex. medfö­ra all pantbrev än oftare kommer att pantförskrivas i andra och till och med i Iredje och fjärde hand. Större lillägg och invecklade pantförskriv­ningar försvarar bedömningen av pantbrevens värde som säkerhet. Pant-förskrivningar i flera led komplicerar ocksä överexekutors arbele med sakägareförleckningar. i synnerhet om blockbildning skall ske ocksä i dessa fall. Det kan påpekas all del kunnal konslateras all inle ens banker alllid varil lillräckligl observanla i dessa frägor. Säsom betonats i ulred­ningens direktiv bör man diiriör sä längl möjligt söka undvika ofta före­kommande ändringar pä delta omiäde.

 

Prop. 1980/81:86                                                                   21

Det bör vidaie beaktas alt höjning av tillaggen ytterligaic förstärker de i flera sammanhang diskuterade konsekvenserna av utmiitning av överhypo­tek. Om överhypolekel inle iir pantförskrivet i andra hand torde det vanligaste vara att hypolekel före försäljningen utmäts i allmänt och/eller enskilt mål. Om utmälningsräntan höjs till 10 '/I och försiiljning sker ett är efter utmätning innebär delta alt "ulomstäende" borgenärer kan iriinga sig emellan faslighelskreditgivare med 25 9/ av varje panlbrevsbelopp. Sä länge obelånal överhypotek kan utmätas med den förmånsrätt pantbrevet ger kan faslighelskredilen urholkas härigenom. Denna verkan accentueras om ulmäiningsriintan höjs och den kan komma i strid med principen att fastigheier som kredilobjekl bör i förslå hand komma dem lill godo som lämnal kredit mot säkerhet i fastigheten. Åven om man ansei del rimligl all de längivare som beviljar lopplän fär själva skydda sina fordringar i nuva­rande ränleläge. genom att t, ex, kräva ytterligare siikerhet eller genom att bevilja län först efter inhämtade kreditupplysningar, är därigenom inte sagt all man bör godta att deras situation dessutom försämras genom alt andra borgenärer ges möjlighet all med oprioriterade fordringar förbigå dem i än större ulslräckning än vad för närvarande är fallet.

Stadshypotekskassan har anfört som skäl för yrkad höjning av ulmät­ningsränlan att hypoteksföreningarna därigenom skulle få slörre möjlighe­ter till att ge anstånd vid belalningsdröjsmål. Detta är ovedersägligt vad gäller den längivare som har bäsla förmänsräll. Förhållandet blir emeller­tid del motsatta för de längivare som lämnal lopplän. eftersom mera av fastighetens värde gär lill bättre prioriterade borgenärer om utmätnings­räntan höjs.

Vad härefter angår behovel av höjning av utmälningsräntan vill RSV anföra följande.

Till en början bör konslaleras an anialei ansökningar om exekuliv för­säljning har ökal under senare är. Däremot har antalet genomförda försälj­ningar hållit sig relativt konstant. Exekutivt säljs således allljäml omkring 400 fasligheler per är. Huvuddelen av dessa är fritidshus. Som bekant finansierar stadshypoteksföreningarna inle bebyggande av fritidsfasiig­heter.

Enligl uppgifi i promemorian har stadshypoteksföreningarna och Bofab under 16 månader bevakat fordringar vid sammanlagt 54 auktioner. Spin­lab har under fyra månader bevakat fordringar vid 16 försäljningar. Detla bör sältas i relation lill antalet läneobjekt. Frän sladshypolekskassans årsberättelse 1979 kan inhämtas alt stadshypoteksföreningarnas ute­stående län fördelades pä över 220000 fasligheter.

Enligt uppgifi i promemorian har tilläggen inle räckt lill i sju av de 70 fall där nämnda låneinstitut bevakat fordringar. Förlusterna har i belopp upp­gåll lill sammanlagt 19900 kr. Delta kan jämföras t.ex. med stadshypo­teksföreningarnas utestående länesumma som 1979 uppgick till över 65 miljarder kr. - Det bör ocksä erinras om all det belopp som längivare inte fäll ul vid den exekuliva försäljningen naturligtvis senare kan utsökas hos gäldenären som vanlig oprioriterad fordran. Del är därför inle säkert all föriusl vid exekuliv auklion behöver slulligl stanna pä längivaren.

1 promemorian har vidare närmare undersökls de exekutiva fastighets-försäljningar som 1979 och första månaderna 1980 skell i Stockholms och Uppsala län, sammanlagl 47 försäljningar. Inte i något av dessa fall hade del hänt att botlenlånegivare skulle ha gjort föriusl.

Intressantare för ställningstagandet i förevarande fråga är emellertid den omräkning av  19 försäljningar som ulredningen gjort för all utröna om

 

Prop. 1980/81:86                                                                    22

tilläggen skulle ha räeki om länen hade löpl med den ranla som f, n, iiallci'. Den hypotetiska uträkningen ger vid handen all i 11 fall (58',r) skulle tilläggen, beräknade med 6 Cr utmätningsranla. varil lillräckliga för all ge boUenläneinsliluten full täckning. En höjning av utmätningsiiinlan till 10 % skulle medföil alt ytterligare fem försäljningar hade sken utan Icirlus-ter för bottcnläneinsliluten. I tre fall skulle utmiiiuingsräntan fått höjas till över 10 % för all tilläggen skulle ha räckt.

Del kan anmärkas att om länen i verkligheten löpt med 11.7' limta kunde långivarna lioligcn i nägon män ha anpassat sitt handlande diirefter, Enligl RSVs mening visar det av litredningen presenterade materialet inte alt bollenläneinslitutens behov all läcka förluster vid exekutiv försiilj­ning är av sädan omfattning alt det nu skulle kriivas ätgärder frän statsmak­ternas sida. En räntehöjnings negativa effekter - av vilka somliga påtalats i några yllranden i den lidigare remissomgången - har inle närmare disku­terats av ulredningen. RSV kan därför inle finna skäl att nu genom provi­soriska lagstiflningsälgärder förslärka botlenläneinstitutens ställning

Bosiadssiyrelscn: Svar har inkommit frän 19 st länsbostadsnämnder och länsstyrelsen i Visby, vilka bifogas denna skrivelse. Nästan samtliga lill­slyrker en höjning av ulmätningsränlan från 6 till 10 procent samt all en sädan höjning genomförs provisoriskt i avvaktan pä ell slulligl ställningsta­gande. Flera har uttalat sig positivt över förslagel alt koppla utmätnings-räntans storiek lill diskonlol. Nägon kritik över övergångsbestämmelser­nas ulformning har inte anförts. Bosladsstyrelsen delar denna uppfattning. Bostadsstyrelsen tillstyrker en höjning av utmälningsräntans storlek och ell provisoriskt genomförande av höjningen. Styrelsen har vidare inte nägot alt erinra mol de föreslagna övergängsbestämmelserna. Vad gäller en koppling av utmälningsräntan lill diskontot är slyrelsen positiv lill all frägan ytterligare övervägs inom utredningen.

Vad gäller höjning av den fasla delen av tillägget har bosladsstyrelsen i yttrande 1978-01-04 lill justiliedeparlemenlet lillslyrkl Sveriges Stadshy-poiekskassas förslag. 1 de nu avgivna yttrandena anser flertalet all den fasla delen hillills varit tillräcklig. Nägra tillstyrker en höjning. Niigol flera avstyrker en sådan.

Bosladsstyrelsen anser — bl. a. mot bakgrund av de nu avgivna svaren -alt den fasta delen av tillägget är tillräcklig för bosladsverkets nuvaiande indrivningsverksamhet. Den framtida utvecklingen av ränteläget kan givet­vis ändra situationen. Skulle ulredningen finna att ett allmänt intresse redan nu föreligger för kredilgivare pä fastighetsmarknaden all höja den fasta delen av tillägget i enlighet med det av stadshypotekskassan fram­förda förslagel, lillslyrker styrelsen en sädan höjning.

Länsbostadsnämnden i Uppsala län: Vi har gjort några beräkningar med olika räntesatser för all se om nuvarande lillägg räcker till för nämndens eventuella fordringar. Beräkningar har bl.a. gjorts för ett bostadslån med räntelän där den sammanlagda skulden uppgår till 33 200 kronor och där säkerhelen endasl bestar av ell panlbrev pä 19900 kronor saml överhypo­tek pä boltenlänel. Tack vare överhypolekel pä botienlänel torde nämn­den inte göra någon förlust på ell sädanl lån med nuvarande slorlek pä tilläggen.

Betr. bostadslånen synes det inle föreligga nägon risk för förlust med nuvarande lillägg och nuvarande ränteläge. En anledning lill detta är bl. a. alt räntebidrag utgär för dessa län varför del inle blir nägra stora räntekost­nader för låntagaren att betala.

För de lån som inle är berättigade lill räntebidrag, i. ex. energilänen kan

 

Prop. 1980/81:86                                                                    23

det vara befogal med en höjning av tilliiggen. Med nuvarande liiniesatser kan del knappasl uppstä nägon ('(irlusi. men om rantesalsen förde statliga länen skulle stiga till 13 '//■ kan del bli risk för förlust. 1 dessa ärenden finns del ju inte heller nägot överhypotek pantförskrivet. När del giiller energi­länen ligger säkerheten i cn del ärenden inom ell ganska högt förmänsliige vaiför det inle heller iir bra om tilliiggen höjs för mycket.

Med hänsyn till ovanstående lorde det föi niimndens del räcka med att utmiiiuingsräntan höjs till 10 ''4. Nägra nackdelar med all denna ränla höjs omedelbart kan vi inte finna. Denna höjning borde även kunna behällas permanent.

Länsbostadsitäiiiiideii i Östergiiilands län: Det allmiinna länteliiget har som bekant stigit markant under senaste iiren. Della gäller även den statliga bosladsläneränlan, 1 de flesta bostadsläneiirenden förekommer räntebidrag som betydligt sänker boendekostnaden de första aren. 1 dessa ärenden debileras låntagarna ej nägon kostnad utan bidraget är ofta sä stort alt belopp utbetalas kontant untler de allra första aren. Detta hindrar iindä inte all l.ex. boltenlängivaic kan nödgas begära försäljning av fastigheter tillhöriga låntagare som ar försumliga med all sköta bottenlänekoslna-derna. I dessa fall drabbas liinsbosladsnänmden indirekt vid försäljningen och har alt bevaka sin fordran. Räntesubventionerna iir ett temporiirt slöd, Dessulom förekommer alla län lUan räntebidrag. Sedan I juli 1979 kräver nämnden som regel ej heller andrahandspanlriill till framlörliggande pant­brev.

Nämndens uppfattning iir den all en höjning frän 6 lill 10 procents ulmälningsränla bör fastsliillas. Denna uppfattning styrks av de kontakter nämnden under hand lagil med Sparbanken Östergötland. Norrköpings sladshypoleksförening och länsstyrelsen.

Länshosladsiiiimnden i Kronobergs län: Nämnden hiir lill dagsdalo inte gjort nägra förluster vid exekutiva auktioner pga alt tillägg och ränla enligt JB 6:3 varil otillräckligt, Däremol har vid nägot tillfälle botlenlånegivare åsamkats sådan förlust,

I den nya situation som inträtt i oeh med att nämnden vid utbetalning av nya län endast undantagsvis kriiver andrahandspantiält i framförliggande säkerheter mäste det ur nämndens synpunkl ligga en risk i all tillägg och ränla enligl JB 6:3 blir alltför stort. Nämndens bedömning är all vi har mera alt förlora än all vinna pä en ulökning av nämnda ränla och lillägg.

Vad som. enligl nämndens uppfallning. är den största orsaken till all förluster kan uppslå, är den länga handläggningstiden hos främst överexe­kutor (ÖE). I slällel för en ökning av utmälningsräntan bör alltså en snabbare handläggning hos främsi ÖE prioriteras.

Sammanfallningsvis avstyrker därför länsbostadsnämnden både den till­fälliga ökningen av ulmätningsränlan och den skisserade ändringen av tillägget och ulmätningsränlan.

Länsbosladsnåmndcn i Blekinge län: Antalet exekuliva auklioner i länet avseende slalligl belånade bosiadshus har varit ganska ringa under senare är. Storleken pä de nuvarande tilläggen enligl JB 6: 3 har hittills inle varil något problem för nämndens del. Vi känner inle heller till något fall där bollenkredilgivarna gjort föriuster lill följd av att dessa lillägg skulle vara otillräckliga.

För länsbostadsnämndernas del synes en höjning av lilläggen lill övervä­gande delen medföra nackdelar när del gäller säkerheten för slalslänen eftersom nämndernas inteckningar som regel inle har bästa förmänsräll. De nuvarande tilläggen är också tillräckligl stora för all trygga nämndernas

 

Prop. 1980/81:86                                                                    24

behov av inicckningssäkcrhct med de riitinei som noiiiuilt tillämpas for indiivningsverksamhclen. Del iir också angeliiget all bonciikreilitgivarna inle läter sina indrivningsålgärder droja foi langc da dctla for med sig all förmänsriitien för niimndernas länefoidiingar försämras.

De ändringar st)m företagils det senaste ärei i 3,3 i; UFF och tillimip-ningslöreskrifterna till tlenna 8 iir av stor beiyilelse ifråga om lormaiislagei för niimndernas fordringar. Dessa regler metlfoi alt nämnderna i nya läneärenden som regel inte har någon andrahandspanliall lill imcekniiigar med förmänsriitt framför egna intecknmgar. Samtidigt far man riikna metl all när liinsbostadsniimnderna avstär IVän denna pantralt sä konmici den i slällel all ianspiäktagas av andra långivare (ill säkerhet for topplijii ellei-andra krediter för exempelvis bilköp, saruskulder och resor. De nya reg­lerna enligt 33 8 BFF kan ocksä i särskilda läll inbjuda till nianipulaiionei för an tillgodose enskildas intressen föie tlel allmännas. De angivna be­stämmelserna medverkar således till eii Ibisamiad formiinsrän för niimn­dernas länefordringai.

Pantbrevsulredningens förslag t)m htijning av utmalningsriinlan far emellertid inte bara bedömas med hansyn lill hur nämndernas säkerhclci påverkas, Ulredningen menar att kreditinstituten har svårigheter all metl nu giillande lillägg och riinleläge irygga sina boltenläncfoidiingar. Man hiinvisar lill viss undersökning där man noleral all bankerna i nägra fall gjort förluster, som kunde undvikits om tilliiggen enligt JB 6: 3 varit högre. Del framgår dock inle av undersökningen i vilken mån bankerna själva medverkat lill dessa foriusler genom tidsutdräkt eller anstånd med indrivningsålgärderna.

Del nuvarande höga riinielägel medför naturligtvis behov av större till-lägg an tidigare. En höjning av tilläggen medför samtidigt att dessa kan bli onödigt höga när vi fär ett liigre riinleläge. Man mäste ocksä se till alt kreditinstituten lämnar full belåning av pantbreven när det gäller botlen-län.

Enligl länsbostadsnämndens mening lär det anses rimligt och gt>dtagbart all ulmätningsränlan höjs frän 6 till K) procent. Nägon höjning av den fasta delen av lilläggei bör däremol enligl vär mening inle lillslyrkas frän bo­sladsverkets sida sävitt man inte kan förete synnerligen starka eller tving­ande skäl härför. Den hittills redovisade utredningen ger inle lillriickligt slöd för en sädan höjning. Det kan ocksä ifrågasällas om nägon yllerligare utredning i denna fräga är behövlig.

Länssiyrelsen i Slockholms län: Liinsstyrelsen har den 10 januari 1978 avgelt yllrande över en framställning (Vän konungariket Sveriges sladshy­polekskassa angående ändring av 6 kap, 3 8 jordabalken, Framslällningen avsäg ändring av säväl del fasta lilläggei som den rörliga uimäiningsränlan. Länsstyrelsen ansåg sig vid denna tidpunkt pä anförda skäl inle kunna tillstyrka framställningen.

Om del ansågs att ändring ända borde ske kunde länsstyrelsen - eftersom viss utredning saknades - endasl lillslyrka an uimäiningsränlan höjdes lill 10 proceni.

Sedan sladshypolekskassan gjorde sin framställning och denna remiss­behandlades har förhållandena i flera avseenden förändrats. Räntenivån har stigil ytterligare och sedan ett par är synes värdestegringen pä fastighe­ter ha avtagit. Möjlighelerna att uppta län och skaffa krediter mot säkerhel i fasl egendom har minskal avsevärt, vilkel naturligtvis hämmar omsätt­ningen. Den som av olika skäl mäsle sälja sin faslighet idag och inle har möjlighel all "vänta ul" en köpare kan komma all upptäcka att marknaden

 

Prop. 1980/81:86                                                                   25

är köparens och all han kanske iir tvungen att siilja till lägre pris t)ch ligga kvar med en s. k. siiljarievers.

Alla dessa omständigheter som idag försvarar många frivilliga fastighets­försäljningar inverkar naturligtvis negalivi även pä exekutiva försiiljningar. Förutom all de bidrar lill att antalet ansökningar om exekutiv försäljning ökar. medför de ocksä alt handläggningstiderna blir liingre. eftersom anta­let spekulanter till följd av det ekonomiska klimatet minskat och länsstyrel­sen däri'ör kanske är tvungen all hälla tvä eller t.o. m, tre auktioner innan en faslighel blir säld,

Mol bakgrund av det anförda och dä man inle torde kunna vänta sig nägon väsentlig nedgång i ränteläget inom överskådlig tid. tillstyrker läns­styrelsen den föreslagna ändringen lill 10 procent.

Annan övergångsbestämmelse än den utredningen föreslagit torde inle vara nödvändig.

Ulredningen angående förciiigsintecknliig: Ulredningen ang. förelags-inteckning har tidigare, i december 1977. ytlral sig över sladshypolekskas­sans då remitterade framställning om alt borgenärstilliigget skulle höjas. Den gängen förordade utredningen all tillägget - som enligl ulredningens mening innefattar en problematisk rättslig konstruktion - inte borde höjas, eftersom man därigenom skulle förstärka dess avigsidor. Nägon anledning alt överge den sländpunklen anser sig utredningen inte ha. Men om de problem som föranleti framställningen och pantbrevsulredningens förslag skall lösas genom alt borgenärstillägget höjs på nägot säll. sä är otvivelak­tigt exekutionsränlan den del av lilliigget som kan bojas med minsla för-slärkning av tilläggets avigsidor, Ulredningen vill i sä fall för sin del förorda all exekutionsränlan knyts till diskontot, lex. pä del sätt man gjort i 49 8 sjölagen (1891:35 s. 1). Intill dess slullig ställning tas bör pantbrevsulredningens provisoriska lösning kunna genomföras: det förut­sätter givelvis alt nuvarande ränteläge ej kommer alt sjunka mycket pä kort sikl. Ulredningen ang. företagsinleckning ifrågasätter om inte exeku­tionsränlan lämpligen bör höjas samtidigt i 6:3 JB och 264 8 sjölagen.

Sveriges advokatsamfund: Advokaisamfundel delar uppfattningen, all hela konstruktionen med tillägg kan böra omprövas men avstyrker genom­förande av en provisorisk lagändring.

Inledningsvis vill samfundet beröra de skäl. som talar för tolalomlägg-ning av del nu gällande systemet. Under det lagstiftningsarbete, som ledde fram lill nuvarande beslämmelser diskuterades ingående frägan om pant­rätt skulle innebära säkerhel genom lillägg ulöver pantbrevets nominella belopp. Både departementschefen oeh lagrädet tycks ha haft sympatier för ell syslem, där pantbrev skulle gälla bloll lill sill nominella belopp hell ulan lillägg. Avgörande för den valda lösningen blev emellertid kreditinsli-lulens bestämda önskemål om sädan konstruktion, att länets kapitalbelopp kunde sammanfalla med pantbrevels nominella belopp. Vid konstmk­tionen av tillägget eftersträvades all tillägget läckte de ränleanspiäk m. m. som normalt kunde förväntas men inte avsevärt översteg summan av sädana anspråk. (Av lätt insedda skäl kan även ell för högt beräknat lillägg medföra olägenheler.) Del gällde alltsä all försöka finna ett "lagom" stort och rikligt konstruerat tillägg. 1 medvetande om räntelägets variationer ifrågasattes all låta utmälningsräntan följa diskonlol men denna tanke har slutgiltigt (?) avvisats av köplagsuiredningen. (Se närmasl Westerlind: Kommentar lill Jordabalken 6 kap., sid 294. nol 12a.)

I detta sammanhang kan framhållas, all lagstiftningsarbetet fram till jordabalkens ikraftlrädande präglades av en påfallande osäkerhet beträf-

 

Prop. 1980/81:86                                                                    26

fande just konslruklionen av tilläggei. Här åsyftas siirskill lagäntliingeii SFS 1971:1209. varigenom man snabbt bröt med tankegångar, som tidigare i lagstiftningsarbetet redovisats säsom väsentliga.

Det är uppenbari att det legala tillägget till pantbrevets nominella beltipp kan vara "lagom" avpassat endast om del allmänna ränlelägel är någorlun­da fasl. Sä hade situationen i slort sell ocksä varil under hela cfleikrigsli-den fram till JB:s tillkomst. Därefter har emellertid riintenivän fortsatt att stiga, pä sistone ganska dramatiskt. Nägra väsentliga ändringar av nuva­rande räntenivå kan just nu inle skönjas. Nuvarande riinteliige bör emeller­tid uppfattas som en påminnelse om all räntan kan komma att bäde stiga och sjunka avsevärt i del längre tidsperspektiv som en lagsliftarc har att arbela med. Därmed förändras emellertid förutsäuningarna för tillägg av nuvarande konstruktion oavsett vilka procentsatser man väljer för fast tillägg och för ulmälningsränla.

Det prakliska resullalei av all använda lillägg av nuvarande konstmk­tion (men evenluelll med andra procentsatser) mäste bli. antingen (vid högl ränteläge) all man kan bevilja län endasl med belopp som undersliger panlbrevets nominella belopp eller (vid lägl ränleläge) alt andrahandspanl-sättningar blir en mera frekvent företeelse, varigenom sväröverskädlighc-len lilliar.

De skäl. som enligl advokatsamfundets niening talar mot den föreslagna provisoriska lagstiftningen, är följande:

Provisorisk lagsliflning medför alllid problem och bör lillgripas endasl om starka skäl lalar därför. Samfundet hänvisar till vad som anfördes i lidigare remissyttrande rörande den risk för rättsförluster som en lagänd­ring kan medföra för dem som inte yrkesmässigt sysslar med kreditgivning. Pantbrevsulredningens undersökning av ränteförluster vid exekutivauk-tioner synes visa, all gällande regler inte leder lill förluster av mer påtaglig sloriek och omfattning. Inle heller i övrigl har anförts någol skiil av allmän belydelse förden provisoriska lagändringen. Uppmärksammas skall ocksä de möjligheter som finns alt undanröja påvisade olägenheter inom ramen för gällande lag. Kredilinslilulen lorde kunna ändra sina rutiner sä att pantbrev fordras till högre belopp än länel. I den mån exekuliva försälj­ningar kan dra ut på liden därför alt tidsgräns saknas, dä Kronan ar uimätningssökande såsom skaiteborgenär, har borgenär alllid mtijlighel all själv ingripa genom exempelvis lagsökning.

Föreslagen provisorisk lagstiftning skulle - tvärtemot vad utredningen påslår - medföra sädana risker för innehavare av loppinlcckningar all särskilda övergångsbeslämmelser blir nödvändiga. Här skall inledningsvis påpekas, all fasligheler som gär lill exekuliv försäljning är loppintecknade i större omfattning än normall. Vederbörande faslighelsägare fär anlas ha utnyttjat fastigheternas kreditvärde till det yttersta, innan han tvingas upphöra med ränle- och skattebetalningar. Del ökade skydd som kredilin­slilulen fär genom den föreslagna lagstiftningen kommer däiför att i före­kommande fall medföra molsvarande föriusl för innehavare av inteckning­ar med sämre förmänsläge.

Del finns ingen anledning alt gynna den ena pä den andres bekostnad. Panlbrevsutredningen har uppmärksammat denna frägeställning men anser den av olika skäl sakna belydelse, I första hand anföres all den föreslagna provisoriska lagstiftningen endast avser en marginell ränleändring. 1 sä fall framstår den provisoriska lagstiftningen inte som särskill angelägen. -Del görs vidare gällande säsom ett avgörande faklum. att det även under nuvarande förhällanden är svårt och ibland omöjligi för innehavare av högt

 

Prop. 1980/81:86                                                                   27

liggande inteckningar all bedöma sill verkliga förmänsliige. Deil

Frägan om övergängsbesliinimelscr lär diiriör anses vara bel\delscl'ull.

Utredningens skrivelse redovisar inte ö\crvagandcii oni motsvarande andringar i sjölagens panibrevsregler. Sedan departementet under hand anmodal samfundet alt yttra sig iiven i den frägan anföres följiuidc.

I praktiken har det visal sig all panlbievssystemel efter 1973 ärs andring­ar i sjölagen fungerar mindre väl, Detla sammanhänger huvudsakligen med alt den svenska pantbrevskonslruklionen är myckel säregen vid en inler­nalionell jämförelse och pantbrev i skepp uiiiyitjasju ofta som säkerhet vid upplagande av krediter utomlands. Konstruktionen med en siirskill tillagg har i internationella sammanhaiiu visat sig sväi alt förklara och vallar osäkerhet om sjöpantiätlens innebiird. En iindring av paniicglerna bör övervägas och detla gäller inte minst stadgandel om tillagg enligl 264 8 sjölagen. Emellertid iir frägan t)m lilliigget inle isoleial av sädan betydelse i fråga om kredit i skepp, an en separat ändring pä denna punkl ar moti­verad. Tvärtom skulle sannolikt en ht-ijning av tillagget kunna medföra komplikationer i ätskilliga av de i allmänhet relativt långsiktiga läneavtal som tillämpas pä skeppskrcditomrädet och medföra krav pä ökning av säkerheten frän de kredilgivare som inle innehar panlbrev med bäsla riitt. Samfundet förordar därtor all ändring pä denna punkl sker endasl i sam­band med en allmän revision av sjölagens pantregler.

Sveriges redareförening: Det framgär av remisshandlingarna att ulred­ningen ingående analyserat utfallet av ett anlal exekutiva auktioner pä fasligheter under aren 1979 och 1980 samt alt man därvid kunnat notera en stigande förlusllendens för hypoteksinstituten. Med hänsyn härtill har Redareföreningen inga invändningar mot ulredningens förslagom en ränle-höjning.

Däremot torde icke nägot lika trängande behov föreligga för en ändring av sjölagens motsvarande beslämmelser. 8 264. första stycket, tiedje punk­ten. Föreningen är därför införstådd med all överväganden beträffande sistnämnda paragraf fär anstä till det slulbelänkande som kan väntas relativt snart och förutsätter dä att den nu föreslagna åigärden icke i nägot avseende föregriper utredningens ställningstagande till principfrågor an­gående tilläggen.

Förslaget innefattar icke särskilda övergångsbestämmelser. Dä ätskilliga osäkerhetsfaktorer belräffande utfallet av en exekution alllid föreligger och med hänsyn lill det starka intresset av all en iindring av temporär nalur blir läll alt tillämpa är föreningen införslädd med att särskilda övergångs­bestämmelser icke föresläs.

Redareföreningen ansluter sig således lill den av utredaren föreslagna åtgärden och utgär då ocksä frän alt den vidtages utan dröjsmål, dä avsikten med förslaget annars kan komma all förfelas.

Sveriges Jöreningsbankers förbund: Konungariket Sveriges sladshypo­lekskassa har i skrivelse den 25 augusti 1977 föreslagit all den fasta delen av tillägget höjs frän 15 till 20 proceni och all den s.k. ulmätningsränlan höjs frän 6 lill 10 proceni. Förbundet har i remissyttrande tillstyrkt en sädan ändring.

 

Prop. 1980/81:86                                                                   2X

Ulredningen föreslär nu i avvaktan pä sitl slulliiia sliiUningslagandc som en provisorisk ätgiird ;iil iitmätningsiiintan höjs frän 6 till 10 proceni.

Förbundet vill inledningsvis erinra om de regler som gällde föie ikraft­trädandel av nya JB, Enligl dessa iigde inteekningshavare vid exekutivauk-tion bevaka, utöver inteckningens hela kapital, riinla frän en lidpunkt tvä är före utmätning t.o.m, dagen lor köpeskillingsfördelningen efter den räntesals som angavs i inleckningsreversen. Därutöver ägde borgenären bevaka indrivningskoslnader i den män delta - vilket ofia vai fallei - var stipulerat i inteckningsreversen.

Anda fram till långt in på 196()-ialei var den stipulerade inlecknings­räntan 6 procent, vilket överensstämde med och även översteg den ränte­nivå som gällt under en följd av är. Forsl under senare delen av |96i)-talet kom inleckningsräntan alt höjas och anpassas till de stigande räntorna.

Inom jordabalksutredningen ansågs ;ilt de nya tillaggsreglerna materiellt skulle ge ungefär samma ulfall som de tidigare och i varje fall ge borgenä­rerna ell lillräckligl skydd. Del fasla tilliiggei 15 proceni motsvarande 2 1/2 års ränla efler 6 procent och ulmätningsränlan överensstämde med den dä gällande "lagliga" räntan. Inom bankerna var man dock allmiinl av den uppfattningen all de nya reglerna innebar en försiimring. i synnerhet om det allmänna ränteläget skulle forlsälla all sliga.

Vad som därefter hani är all ränlorna i del niirmaste fördubblals oeh den lagliga ränlan anpassats härefter till gällande diskonio -t- 4 procent (f.n. 14 procent).

Ulredningen anför all behovet av en höjning av lilläggei i första hand bedömes med hänsyn till boltenläneinstitutens situation. Förbundet kan inle dela denna uppfattning. Tvärtom är problemel betydligt allvarligare för de inslitul som lämnar sekundiir- och topplän till diskontoanpassad ränta, som idag stundom kan övcrsliga 15 proceni. Den melod som ulred­ningen anvisar för dessa instilul all säkerställa sig mot förluster av denna lyp genom tilläggssäkerhel i form av bl.a. borgen iir enligl förbiindcis mening hell förkasllig. All begära borgen som komplement till en i och för sig fullgod säkerhel som endast pä grund av lagliga begriinsningar ime kan göras gällande fullt ut är ur bankelisk synpunkt inle godtagbart. Den möjlighel som återstår är att underbeläna pantbreven, en metod som medför stora olägenheler och - som ulredningen framhåller - kredilinslilu­len hitlills lojalt undvikit alt tillämpa.

Ulredningen bygger i alll väsenlligl pä malerial frän btilienläneinsiilu-tens verksamhei och är därtor relevant endast för dessa institut. De kredi­ter som gett upphov lill exekuliva auktioner har genomgående löpl med förhållandevis läg och fasl ränla. inle i nägol fall högre än 10.2 proceni. Trols detta har förluster inle hell kunnal undgås.

För de inslilul som lämnar sekundär- och lopplän är silualionen som redan framgått hell annorlunda. Del malerial som redovisas i utredningen från affärs- och sparbanker är allför knapphändigt för att man därur skall kunna dra nägra bestämda slutsatser. Förbundet vill i slällel belysa det aktuella läget med ell konkret fall som är under handläggning i en för­eningsbank och som fär betecknas som fulll normalt.

Länebelopp 300000 kr., pantbrev på samma belopp. Rimlesats 13 pro­cent, räntetermin 6 män. Ränta lill dagen för köpeskilling jiimie koslnader 84000 kr. (24 män., därav 12 män. handliiggning i länsst.) Pantbrevet lillägg 64 500 kr.

Banken kommer i detla fall alt drabbas av en förlust pä 19500. Vid en ulmälningsränla av U) proceni skulle förluslen bli 4 500 kr. Först vid en räntesats av 11.3 procent skulle banken undgä förlust.

 

Prop. 1980/81:86                                                                   29

Delvis beror förluster av denna typ pä tmiständigheter som långivaren inle själv rader över. Förbundet syfiar hiirvid friimsl pä handläggningsti-dcrna vid länsstyrelserna. Dessa tenderar all bli alll längre och det äi inle ovanligt att man ulnylljar den maximala normala liden en är. Utredningens egen undersökning bekriifiar delta förhållande. Med den stegring av anta­let exekutiva auktioner som redan intriill och som siikerligen kommer att forlsälla kan man inle förvänta en förbäuring av della förhiillande om inle särskilda ätgärder vidtas.

Del nu sagda leder lill slutsatsen alt den föreslagna höjningen av utmäl­ningsräntan lill 10 proceni inle är tillräcklig för all tillgodose alla kreditgi­vares intressen. Men dessas inbördes intressen är i viss män motstridiga, Ell lopplåneinslilul har uppenbarligen behov av ett slörre lillägg än bolten-läneinslilulen. Ur länlagarnas synpunkt kan likaledes motstridiga intressen föreligga. Vid ell högl lillägg mäsle de långivare som lämnar län mot högt liggande panlbrev betinga sig en slörre siikerhelsmarginal som gör all belåningsmöjlighelerna reduceras. Ell lågl lillägg medför å andra sidan alt längivaren vid bristande räntebelalning snabbi mäste tillgripa indrivnings­ålgärder även i situationer där eit betalningsanstånd vore väl moliveral.

Vid en sammanvägning av dessa intressen finner förbundet det moti­verat med en ytterligare höjning av tillägget ulöver vad ulredningen före­slär. Förbundet finner också övervägande skäl lala för alt tillägget diskon-toanpassas pä liknande säll som ränlan enligl ränlelagen.

Med stöd av det sagda föreslär förbundet i första hand den ändringen i utredningens förslag alt del rörliga tillägget fastställs lill gällande diskonto + 3 proceni. I andra hand kan förbundel godla ett fasl lillägg men bör delta dä sällas lill 12 proceni.

Svenska hankföreningen:Enligt bankföreningens mening är det angelä­gel all utmälningsräntans slorlek anpassas lill dagens ränteläge. Bankför­eningen tillstyrker därför den föreslagna lagändringen.

Såsom framgår av ulredningens skrivelse har bankföreningen under utredningsarbetets gång för ulredningen framhållit del nära sambandet mellan dröjsmälsränta och ulmälningsränla, Slorleken av dröjsmålsränian beror bl. a. av diskontot. Om jämväl utmälningsräntan anknyts till diskon­tot åsladkommes. enligl bankföreningen, en aulomalisk anpassning av tilläggets storlek lill borgenärens behov av säkerhel. Bankföreningen vill i förevarande sammanhang än en gäng hemslälla alt denna konstruktion av bestämmelsen övervägs av ulredningen i del forlsatla ulredningsarbeiel. Bankföreningen vill dessulom framhälla all föreningen allljäml har den uppfattningen all även del fasla tillägget bör höjas.

På närmare anförda skäl. bl.a. all fråga är om höjning av endast utmäl­ningsräntan och inte det fasta tillägget, har ulredningen funnit all det inte behövs nägon annan övergängsreglering än en föreskrift om all lagändring­en inle bör omfatta fall dä ränlan har börjal löpa före ikraftlrädandel av den föreslagna beslämmelsen.

Bankföreningen delar ulredningens uppfallning om att i nuläget nägon yllerligare övergångsreglering utöver vad ulredningen föreslagit ej är nöd­vändig.

Avslutningsvis vill bankföreningen framhälla alt jämväl 264 8 sjölagen (1891: 35) bör ändras i enlighel med vad ulredningen föreslagil.

Svenska sparhank.sforeningen: Den f.n. till sex proceni begränsade Ulmätningsränlan, som enligt 6 kap. 3 8 JB fär med slöd av pantbrev bevakas och uttas i samband med faslighelsexekulion. har i dagens höga ränleläge och med hänsyn lill de ofta förekommande onormalt långa vänte-

 

Prop. 1980/81:86                                                                    30

tiderna hos exekutionsmyndigheterna medfört ökad i Isk för kicditförlusler i faslighelskredilgivningeii. Till della hör de ingalunda betydelselösa olä­genheter i förhållandet lill kundkreisen. sttm följer härav och innebar all kreditgivaren tvingas inta en rcstiikiiv stiillning i frägor om anstiuid med betalningen, dä giiklcnarcn läkat i betalningssviirigheter oavsett orsaken till och omständigheterna kring dessa. Dessa i och lör sig icke önskvärda konsekvenser kommer alt ytterligare accentueras betriiftande krediter. st)m utgivits efter den senaste ht)jningen av tliskontot till tit. proceni tich den därav föranledda höjningen av utläningsriintt)rna.

Sparbanksföreningen - som redan tidigare franihiillit oliigcnhcterna av den nuvarande enligl föreningens mening alllför higa uimäiningsränlan -har med tillfredsställelse lagil del av del nu framlagda förslagel all över-gängsvis, i avvaktan pä resultatet av utredningens forlsatla överväganden i denna fråga, omedelbart höja riintesatsen för utmalningsriinlan frän sex till tio procent. Föreningen tillstyrker sålunda ftiislaget men vill samtidigt understryka önskvärdheten av en slutlig lösning enligt vilken ulmiiinings-räntan enligl samma principer som i ränlelagen anknytes till det vid var tid gällande diskontot.

Konungariket Sveriges stadshypoiekskassti: Som framgär av skrivelsen lade sladshypolekskassan genom skrivelse 1977-08-25 lill jusliliedepartc-ineniel fram förslag lill en höjning av pantbrevstilläggel frän 15 till 20 procent och av utmalningsriinlan frän 6 lill K) proceni. Kassans skrivelse överlämnades till panlbrevsutredningen för överviigande. Kassan har se­nare haft möjlighet att redovisa sina synpunkter för ulredningen och har hemsliilll om en provisorisk höjning i avvaktan pä det slulliga ulrednings-resultalet. Mol bakgrund härav är det angeläget för styrelsen alt tillstyrka ulredningens förslag. Behovel av ändringen är sii slort all den bör genom­föras ulan dröjsmål. Annan övergängsbeslämmelse än den som förordas av ulredningen bör enligt styrelsens mening ej ifrägakomma.

Till de skäl för iitgärden som anförs av utredningen vill slyrelsen liigga följande.

Ulvecklingen pä kredilmarknaden har under de är som nya jordabalken varit i krafl varit sädan att räntesatserna har höjts i avsevärd omfallning. Detla framgär av den sammanställning rörande sladshypoleksinstitutio-nens ullåningsränlor avseende prioriterade lån som redovisas i ulredning­ens skrivelse. Av belydelse i sammanhanget är även den utveckling som ägt rum innevarande år avseende bollenläneinslitutens opriorilerade långivning. En höjning av räntenivån har för sådana län skett till 14,5-15 proceni. Del innebär all ulredningens beräkning rörande utfallet vid exe­kuliv försäljning inte direki kan appliceras på denna typ av längivning. Den sälunda förhöjda räntenivån skulle i och för sig kräva all uimäiningsränlan höjs ytterligare utöver de 10 procent som ulredningen föreslår. Slyrelsen utgär emellertid från alt utredningen i sina forlsalta överväganden kommer all beakta de nya omständigheter som tillkommit.

En höjning av ulmätningsränlan på sätt som föreslagits kommer alt få positiva effekter för låntagarna i sä måtto all utrymmet ökas för kredilgi-varna att la hänsyn lill sociala skäl när del gäller att meddela betalningsan­slånd. Enligt stadshypoteksföreningarnas erfarenheler medger nuvarande pantbrevstillägg och ulmälningsränla ej all betalningsanslånd lämnas sä­vitt gäller nyare lån. Den omständigheten alt exekutiva åtgärder rörande restantier måste inledas så gott som omedelbart efter föriallodag upplevs självfallet besvärande i de fall omständigheter av social natur kan åbero­pas.

 

Prop. 1980/81:86                                                                    3|

Svenska skeppshypoiekskawiiii: Svenska Skeppshypotekskassans. Skeppslartens Sekundärlänekassas och Liinenamndens for den mindre skeppsfarten räntesatser för utlåning ligger för närvarande mellan 13.5 och 14.25 C-. Enligl av Kassorna använda reversvillkoi- ligger dröjsmiilsränlan en procentenhet över ullåningsräntan.

Den nu föreslagna höjningen frän 6 till lOCf liicker sälunda icke upplo-pande dröjsmålsränta men innebär dock cn ftirbiillring mol nu gällande reglering. Eftersom ränleliiget i framliden kan antagas komma att fluktuera inom vidare marginaler än vad man kunde förutse nar jorda',ialken tillkom, skulle en anknylning lill diskontot efter den meiod som lillämpas i riintela-gen vara att föredraga.

Väljes icke en sådan lösning tillstyrker Kassan utredningens förslag.

Vidare hemställer Kassan all molsvarande iindring som vidtages i jorda­balken ocksä samtidigt företages i Sjölagen 264 8.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges liiiulshypoteksinslilii-tion: Reglerna om tillägg har till syfte all täcka borgenärens räntor och andra biförpliklelser. Därigenom skall mtijliggöras att säkerhelen för län kan utgöras av panlbrev på samma belopp som lånebeloppet. Nuvarande regler svarar inte mol delta syfte. Ränta och förvaltningsbidrag för hypo­tekslån är f.n. ca 13 procent. Om första årsavgiften ej betalas och utmät­ning sker sex månader efter förfallodagen och om tiden mellan utmätning och medelsfördelning blir ett är uppkommer en förlust för föreningen pä cirka 14 proceni av lånebeloppet. Pantbrevsulredningens förslag skulle reducera förluslen lill cirka lOCf av länebeloppei.

En grundval för hypoteksföreningarnas verksamhei är all betryggande säkerhet skall ställas för varje län. Denna grundregel kan inle uppriillhällas vare sig enligl nu gällande regler eller enligt pantbrevsulredningens förslag med mindre föreningarna betingar sig pantbrev pä belopp som överstiger lånebeloppet.

Föreningen anser all del är angelägel all reglerna ändras och all lilläggei konslmeras så alt det oberoende av ränleläge kan beräknas läcka ränla och dröjsmålsränla. Eftersom panlbrevsulredningen inle definifivl har la­gil slällning till hur sädana regler skall ulformas är del angelägel alt en provisorisk höjning av tillägget kommer till stånd. En provisorisk höjning bör vara av en sädan storleksordning att längivarna utan förlustrisk kan lämna lån mol säkerhel av panlbrev pä samma belopp som länebeloppet. För all della skall vara möjligl fordras för hypoteksföreningarnas del i dagens ränleläge all det fasla tillägget höjs till 20 procent och alt ulmät­ningsränlan höjs lill 15 procent. En provisorisk höjning, som är liigre än den angivna, fär inle medföra all arbelel på en definitiv ändring av reglema om lillägg fördröjs.

Sveriges fastighetsägareförbund: Förbundel delar utredningens uppfatt­ning att tillägget bör justeras upp. På grund av de kraftigt stegrade ränleni-väerna under senare är. har längivarna i alltför många fall kommil att sakna täckning för upplupna räntor då lånlagarnas belalningsförsummelser lell till ell ulmätningsförfarande. Det finns ålminsione tre närliggande möjlig­heter att komma lillräila med delta missförhållande.

1.    Man kan höja del i JB 6:3 stadgade lilläggei eller del därav. t.ex. utmälningsräntan, säsom i föreliggande förslag. Della är emellertid en ätgärd som lopplängivarna inte alltid kommer alt kunna dra nytta av.

2.    Man kan å längivarnas sida ändra de urgamla rutinerna och i fortsätt­ningen skaffa sig säkerhet som läcker inle bara det utlånade kapitalbelop­pet ulan även en förväntad dröjsmälsränta. som i en ulmälningssilualion

 

Prop. 1980/81:86                                                                   32

nu kan tankas hamna ovanför nimuula tillagg - utan täckning. Vad betriif-farde redan giillande liineförbindelserna kan en sådan ny riiiin medloia an långivaren vid niisia omsiiiiningslillfiillc kniver antingen iilerbetalning av viss kapitalandel, med ol't)iiindrad siikerhet for resten, ellei yllerligare säkerhel i nya panlbiev - nägol som dock kan leda lill svärbcm;istrade komplikationer.

3. Man kan å långivarens sida även gardera sig mot förlustrisk i en ulmälningssilualion genom all i fortsatt ningen iakttaga en stiiingarc resl­riklivilel i frägor om ansländ med beialning av förfallna liinioi,

Förbundel bedömer att merparten av de hinlagare. som lästighets;igare-förbundel företräder, är bäst betjänta av en ätgärd enligl alternativ 1. Säviti förbundel kunnal utröna iir kreditgivarnas Ituetriidaie beredda all ätnöjas med den av panlbrevsulredningen nu förordade ht>jningen av ul­mätningsränlan säsom ett provisorium, i avvaktan pii en slullig reglering av ifrågavarande lagrum. Della irols att viss brist iindock kan befaras upp­komma i ätskilliga fall enligt kredilinslilutionens beriikningar,

Ulifrän angivna föriitsällningar biträder förbundet den förordade provi­soriska höjningen av utmalningsriinlan.

Vid den definiliva regleringen av berörda bestämmelser bör enligl för­bundets uppfattning konstruktionen med lillägg och utmätningsranla om­prövas. Nuvarande regler förutsätter uppenbarligen en stabilitet i ränteni­vån som man i dagsliiget inle kan påräkna, Mol bakgrund härav föreslär förbundel att utmälningsräntan i framtiden pä lämpligt satt knyts till giillan­de diskonto,

Sveriges vUliiägiircförbiind: Föibundel har ingel att erinra mot pant­brevsulredningens förslag.

Finansbolagens förening: Utredningens skrivelse berör de av förening­ens medlemmar som efter förmedling frän sii|jföretag finansierar fritidshus med eller ulan tomt eller lämnar ombyggnads och förbiiltringslän i villor. De krediter som dessa medlemmar liimnar utgöres i huvudsak av lån som följer efter primärlän. Medlemmarnas ränteniv;i pä nämnda län uppgår idag lill ca 17',. Med della ränleläge och med hänsyn lagen till normala inkas­sokostnader mäste en exekutiv försäljning av fastigheten frän ekonomisk utgångspunkt ftir finansbolagens del ktunma lill stånd inom ca 12 månader frän den förslå förtalina amorteringen vilkel ej är praktiskt möjligt.

Nuvarande hanterings- och vänlelider ger inle utrymme för normala ruiiner och belalningsanständ till gäldenärerna. Ulredningens förslag inne­bär all liden från första belalningsförsummelsen lill exekuliv auklion under i övrigt samma förulsätlningar i praktiken kan uislräckas lill mer än 25 månader ulan all kredilgivaren gör en ekonomisk förlust.

Ovanslående synpunkter gäller i de fall finansbolagei har panlbrev frän "bollen" i berörd faslighel och således har säkerhet även i tomten, vilket är fallet i vad gäller finansiering av IVilidsfastigheler.

Läget blir emellertid annoriunda betr. fritidsfasiigheter om tomlen är belånad hos annan kredilgivare och läg kontanlinsals erlagts för tomlen under del alt finansbolaget finansierar husleveransen med säkerhet i pant­brev vilka i förmänsläge är belägna "ovanför" panlbrev som hänför sig till lomtköpel. Visseriigen får finansbolaget nominellt samma säkerhel som tidigare rättsinnehavare. Utredningens förslag leder emellertid lill all fi­nansbolaget beloppsmässigt erhåller en i praktiken sanire säkerhelsbild uppgående till ofta ca 25'/f mol nuvarande 15 Vr över del nominella inom­värdet. Däresi ulredningens förslag leder till lagändring blir resultatet alt sekundäriångivaren bevakar all hans säkerhel erhåller ett bättre förmäns-

 

Prop. 1980/81:86                                                                    33

läge i fastigheten. Detta torde i allmimhel inte vaia möjligt. vari'()r förslagel i praktiken leder lill att köparens kontantinsats vid fastighelsköp av säviil fritidshus som villor kommer att öka med ca 4/? mtttsvarande den förbätt­ring utredningen föreslär.

Vad som sagts i föregäende stycke gäller i tillämpliga delar även -möjligen i förstärkt grad - belr. de ombyggnads- och förbätiringslån som finansbolagen beviljar. Dessa lån ligger ofta med sämsia förmånsrällsläge i fasiigheien. Vid lån för ombyggnad och förbäuring av villor mäsle lånta­garen räkna med att beviljat län blir ca 5% lägre iin vad som skulle beviljas med dagens regler.

Enligl föreningens mening moliverar utvecklingen på kredilmarknaden i och för sig alt ulmätningsränlan höjs till den av utredningen föreslagna nivån. Föreningen lillslyrker således i princip förslagel. Emellertid vill föreningen ändock peka pä låntagarens försämrade mtijligheler lill sekun­därlän på sätt som ovan visals som förslaget leder till. Visserligen kan långivaren begära en förstärkning av säkerheten l.ex. borgen. Därvid är det dock inle fråga om fastighelslån utan om personlån,

Däresi den av ulredningen föreslagna ändringen genomföres bör lämpli­gen ändringen frän ikraftlrädandel gälla för alla panlbrev även om dessa utfärdats före lagändringen. Enär ell panlbrevs giltighet ej är tidsbegränsat erhålles eljest pantbrev som kan berättiga till olika stora procentuella lillägg som avses i 6 kap, 3 8 jordabalken.

Del förefaller vara nödvändigl med en övergängsbeslämmelse innebii-rande alt del föreslagna förhöjda lilläggei tilliimpas pä äldre panlbrev sedan viss lid förflutit frän del all den föreslagna lagändringen trätt i kraft. Della enär långivaren belr. de lån som beviljats före lagändringen inle hafl anledning all räkna med en höjning av ränletillägget och ulmätningsränlan varigenom en försämring av panträllens värde uppstår. Denna försämring drabbar sekundärlångivare som bör ges rimlig tid att anpassa dessa län till den föreslagna lagändringen. Vidare mäsle finansbolagen, som refinan­sierar de län som ovan nämnis. beredas lid att ändra sina avlal med tillverknings-, sälj- och byggnadsföretag vilka i sin tur påverkas av den föreslagna lagändringen.

Svenska kommunf örbundet: Slyrelsen finner förslaget väl motiverat var­för slyrelsen för sin del tillstyrker förslaget.

 

Prop. 1980/81:86                                                                    34

Biliigii 3

Konungaril

Enligt 6:3 jordabalken erhåller borgenär beialning ur de medel som fördelas mellan rällsägare i fastighet vid utsökning eller i annat fall genom ell lillägg i den mån pantbrevets belopp ej förslår, Tilläggei fiir inle övcr­sliga 15 9i av panlbrevets belopp jämte 6C ärlig ränta pä dctla belopp fi-;in den dag dä fastigheten ulmälles. konkursansökan gjordes eller de medel nedsaltes som eljest skall fördelas.

Vid stadgandets tillkomst överviigdcs (prop, 1970: 20. B 1 s. 272-278) en lösning som innebar alt inleckningsriitlen skulle utgöras av enbarl ell kapitalbelopp inom vilkel hoigeniircns fordran i dess helhel skulle inrym­mas. Lösningen avvisades bestiimt av löielrädare för kredillivel. De hu­vudsakliga skälen som härvid åberopades var följande. Det skulle vara loienal med bestämda nackdelar att vid det praktiska handhavandet av inleckningshandlingar hos kredilinslilulionerna inte ha nägot bestämt kapi­talbelopp all utgä frän säsom fullt ut tillgängligt för längivning, Vid;ire skulle det ställa sig svårt för allmänhelen all inse att kreditgivaren alltid mäste päfordra all inleckningen skall lyda pä ell högre belopp iin det som anges i omslagsreserven. Härigenom skulle onödiga friktioner sländigl uppslå vid faslighclskredilgivningen.

Mot bakgrund av bl.a. dessa praktiska synpunkter var departements­chefen inle beredd all föreslå att inteckningen skall avse enbart ell kapital­belopp. I stället föreslogs den gällande ordningen med riinieiilliigg, lilläg-geis storlek mäsle enligt departementschefen rymma dels borgenärens ränlefordran fram till den dag fasiigheien las i mäl eller ktinkursansökan görs eller medel som eljesl skall fördelas, nedsätts, dels de biförpliklelser för vilka inleckningshandlingen på grund av innehållet i pantsäiiningsavla-lel Iräffar. Mot bakgrund härav föreslogs all kapilaltilläggel skulle utgöra 15'■f av inteckningens kapilalbelopp. vilket i dåvarande läge rätt val mot­svarade Iväärsräntan på nya inleckningshandlingar, Utmiitningsriinian an-knöls lill dröjsmålsränian enligt dåvarande 9: K) handelsbalken,

Enligl den principiella uppfallning som läg lill grund för deparlemenls-lörslagets panlrättskonsiruktion har del siirskilda lilläggei sitt beiiitligande bl, a. av den anledningen all det bereder parterna möjlighet alt utnyttja hela det intecknade kapitalel vid långivningen.

Jordabalkens panlrällskonslruktion iir i förevarande avseende samord­nad med den lagsliflning som gäller för kredilinslilulen. Sä gäller enligl banklagarna vid beräkning av kapilalkrav all inleckning inom 75 9; av det uppskattade värdel av belånad fastighet eller lomlriiti klassificeras på vissl sätt (ex 57 8 lagen om bankrörelse). Enligt stadshypoiekslagen 30 8 skall inteckning lyda pä minsl det belopp till vilket län beviljas och ligga inom 75% av uppskatlningsvärdel av den fasla egendomen eller av byggnad som hör lill tomlrällen. I kredilakliebolagens bolagsordningar anknyts upplä-ningsrällen bl.a. lill fordringar för vilka säkerhelen ulgöres av panlbrev i fasl egendom eller i lomlrätt till bebyggd fastighet och lill förmänsrälten liggande inom 759 av fastighetens eller tomträttens värde. Av betydelse

 

Prop. 1980/81:86                                                               35

är även 20 8 förordningen om beriikning av liineundeilag tich pantviiide lor bostadslån, enligt vilken bestämmelse panlväide skall motsvara läneim-derlag,

Ulgängspunklen för hiir redovisade sladgandeii iii- all panlbrevcls be­lopp och länebelopp skall stämma överens. Hela del intecknatle kapitalet skall kunna ulnylfjas som säkerhel lör kretliler pa saimna belopp.

Denna förulsiittning iir emellertid inie längre foi lianik-n. Metl del liinic-liige som rader har en längivare inle full siikerhet foi raiilor t)ch lilliiggsföi-pliktelscr om han lånar ut ett belopp som motsvarar heki tlet inlecknatle beloppet. Följande exempel avser aktuella limgfiisijga boltenlän Iriin läs-tighelskredilinsiiiiit. Utgångspunkt för beriikningaina ar ett nyLitlämnat lim pä lOOOOO kronor. Tidpunkten för lagsökningsulslag iir ire månader eller förlällt>dag föi' riinla och amortering och titlptinki loi- fördelning av köpe­skilling är ell är efter utslag. Någon praktisk mtijlighel all iVi lill ständ ell snabbare exekutivt föriarande lorde inle föreligga metl hiinsyn till det långsamma delgivningsförfarandet och överexekutors stora balanser,

Kaiila 15';       R;inla 12.7'.;

(opiidrileiiil      (prinnlcial

smaJuisKuil     sni;ihiislan)

Riinia ftirfallodagen                            7 5011               h.vd

Ranla 1.' månader                              \X1M)            l.sS7>

Summa                                         26 2.=;o          22 22.s

Kapitalskuld                                     100000         lOOUOO

Summa                                         I26 2.';(l       122 22.»;

Hiirtill kommer i båda exemplen dröjsmälsränta. eventuellt skadesländ för förtida betalning samt kostnader. Dessa bikostnadcr kan uppgä till belydande belopp.

Det belopp som är möjligt all bevaka iir nied nuvarande regler 121000 kronor.

Hiir angivna förhällanden har lell lill all kreditinslitulen ser sig nödsa­kade att föranstalta om lagsökning ulan drtusmäl när lesianiier uppkom­mer. Genom amortering uppkommei tiveihypoiek kan heller ej liimnas ut lill fastighetsägaren.

Botlenläneinstitutens förluster till följd av mi angivna föihiillanden har hillills varit begränsade främsi av den anledningen att län st>m hittills bevakats vid exekuliva auktioner inle löper med riinior som överstiger W/r.

De nu angivna följderna har under senare är skärpts successivt alll eftersom ränlenivän höjls. Genom de höjningar som iigi rum innevarande år kan förhållandena sägas vara sädana all forisatt kiediigivning enligl hittillsvarande praxis äventyras. Sävitt gällei det prioriterade bostadsbyg­gandet är boltenläneinstitulen med hänsyn till gällande bosladslånelag-sliflning förhindrade alt betinga sig pantbrev pii stone belopp iin liinebe-loppel,

Mol bakgmnd av skiil som redovisats ovan hemställde Konungariket Sveriges sladshypolekskassa i augusti 1977 hos justitiedepartemenlet om höjning av pantbrevslilläggel till 20% t)ch av ulmälningsränla till 10'/r, Efter remissbehandling överlämnades framstiillningen lill panlbrevsutred­ningen. som i juni 1980 lade fram förslag t)m en höjning av utmatningsiän-

 

Prop. 1980/81:86                                                                    36

tan till I0'4, 1 sin skrivelse anser utredningen slarka skal lala för en on-iedelbar htijning av ulmätningsränlan. En s;idan piovistirisk uppjuste­ring av riintenivän ftir tUmalningsianlan begränsar enligl utredningen inle de alternativ till sliitligregleiing av besiiinmielserna som LUredniiigen arbe­tar med, Nägra invecklade tivcigimgsbesliimmclsei- ftir den piovisoiiska lösningen skall enligl ulredningen inle behtnas,

Ulredningens förslag hai remissbchandlals uch lillslyrkls eller lämnats ulan erinran av flerlalel remissinstansei,

Undertecknade krcdiiinsiiuii. som svarar löv den prioriterade boilenlän-givningen avseentle boslädei. vill med denna skrivelse stryka iindei nöd-vändighelen av all panlbievsutrcdningens förslag angående htijning av uimiitningsiäniiui genomlöis ulan ditijsmäl, lill de skiil som lidigare har anförts i skrivelsen och under lemissbehandlingen kan liiggas följande,

Btisiadsinsliiuien liinar upp sina medel gciitmi t)bligalioner. För dessa obligationer skali gälla fullgtid säkerhet. Del kan inle anses acceptabelt all inieckningsäkerhel som loiuisiiits i lag resp, bolagsordning inle liicker aktuell länefoidring.

För insiiluien giiller vithire all marginalen mellan upp- oeh inlåning som skall läcka insliuilionens forvallningskosinader och avsäilning till erfoi-deiliga fonder, utgär IVän den föruisiitiningen all ftillgtid inteckningssiiker-hel föreligger. Tillgiuigliga ftmder iu avseilda an läcka kiedili iskor och inle risker st)m avser pantbrevens konstiuklion. Fondernas storlek medger heller inle risker av den typen.

Enligl giillande lagstiftning om statliga bostadslän kan bt>stadsinslituten inte kompensera den biisi i säkerhet som f.n, föreligger pä grund av pantbrevskonslruklionen genom all kiava pantbrev pä större belopp än lånefordrinpen.

En omedelbar htijning av utmiitningsriinian lär till följd att kingivare inle behöver lagsöka obetalad fordring tmiedelbarl efter föifalltidag. Nuvaran­de ordning kommer att medföra en slarkl siegiad takt i lagsökningsiiien-dena med åtföljande svårigheter för lingsrätler. dcigivningsmyndighelcr och överexekutorer att handlägga ärendena utan besvarande balanser. Det kan redan konstateras alt iirenden angående exekutiv försiiljning av fastig­het lar sä läng lid att förlustriskerna pä grund av den laga utmiitningsriinian har ökal pälagltgi.

Med hiinsyn till de iiintevillkt)i- stmi gäller for institutens iiiläning är det nödvändigt all en höjning av uimälningsiiinian sker omgående. Instituten har niir det gäller iilläningsvei ksamheten innevarande är utgått ifian den förulsällningen alt panlbrevsiilredningens ifriigavarande förslag skulle ge­nomföras ulan drtijsniäl. Skulle ell sliillningslagandc lill förslagel skjutas upp pä obestämd tid mäsle insiiluien la upp föiuisätlningaina for sin längivning till omprövning, Ell tiefinitivt fiirslag Iriin utredningens sida kan därför inle avvaktas.

Det är likaså för insiiluien nödviindigt all utredningens förslag angiiende övergängsreglering vinner bifall. Skulle en höjd ulmälningsränla inle kun­na lilliimpas pä lån som liimnats ut lidigare än ikrafltriidandet. blir svärig­helerna för instituten belydande.

Enligt instiUilens mening mäste del ligga i cfterloljande borgeniirers intresse all punlbrevskonsuukiiunen är sädan all pantbrev kan ulnyiljas för fulll belopp. Ulmiilningsriinlan kan heller aldrig kalkyleras pa samma säll som det egentliga pantbrevstilläggel. Genom sin processuella karaktär har utmalningsriinlan en annan inneböitl an panlbrevstilliigget. Om en höjning av utmalningsriinlan inle anses kunna ske ulan en övcigängsbe-

 

Prop. 1980/81:86                                                                   37

stämmelse som iindanlar tidigare panlsiitlningar. blir följtlen iiven alt even­tuella kommande förslag frän panlbrevsulredningen inle kommer alt lösa frägan om inslilulens längivning for liden fram lill ikrafllrädandel.

Baniiinspelitionens slirivelse 1980-11-14

Institutens skrivelse 1980-11-05 avser genomförandet av pantbrevs­ulredningens förslag 1980-06-18 till ändring av bestiimmelsen om lillägg i 6 kap. 3 8 jordabalken, Della förslag innebär all den s, k, ulmätningsränlan höjs frän 6 till 10% och skall ses som en provisorisk lösning st>m i avvaktan på lesullatel av pantbrevsiitiedningens forlsatla överväganden tillgodoser ett omedelbart behov av ändring, Kredilinslilulen har med framställningen velal underslryka nödviindighelen av alt förslaget genomförs utan dröjs­mål.

Bankinspektionen tillstyrkte pantbrevsulredningens förslag i yllrande 1980-08-27, Enligl inspektionens uppfattning har framförts utomordentligt starka skäl för alt den föreslagna ändringen genomförs utan onödigt dröjs­mål. An sä sker ligger ocksä i sakens natur, eftersom förslaget lagls fram som en tillfällig lösning just därför att en lagändring i förevarande avseende inte täl uppskov. Inspektionen vill särskill understryka angelägenheten av all åberopade bestiimmelser i lagstiftning och bolagsordningar till siikerhet för insättare och obligationsköpare inle urholkas genom bristande möjlig­heter för kredilinrällningarna all erhålla den siikeihetsliickning för ford­ringar som förutsätls med fastighetsinteckningsinstitutet.

Annan övergångsbestämmelse iin den ulredningen föreslagit är ej heller enligl inspekfionens uppfattning erforderlig.

 

Prop. 1980/81:86                                                                    38

Utdrag
LAGRÅDET                                                           PROTOKOLL

vid sammanlräde 1980-12-22

Närvarande: justilierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner. juslilierädel Persson.

Enligl lagrådel den 10 december 1980 tillhandakommet uldrag av proto­koll vid regeringssammanträde den 27 november 1980 har regeringen på hemslällan av stalsrädet Winberg beslutat inhämta lagrådets yltrande över förslag till lag om ändring i jordabalken.

Förslagel har inför lagrädet föredragils av hovrättsassessorn Lars An­dersson.

Lagrädet lämnar förslagel ulan erinran.

 

Prop. 1980/81:86                                                                   39

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                       PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-01-15

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Krön­mark. Johansson, Wirlén, Holm, Andersson. Boo, Winberg. Adelsohn. Danell, Petri. Eliasson

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om ändring i 6 kap. 3 8 jordabalken

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om änd­ring i jordabalken.

Föredraganden upplyser alt lagrådel har lämnal lagförslaget utan erinran och hemställer alt regeringen föreslär riksdagen

att antaga förslaget.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen all antaga det förslag som föredra­ganden har lagt fram.

Beslut om lagrådsremiss faltal vid regeringssammanträde den 27 november 1980,

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981