Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsmannens värdering tillämpas dering lillämpas 16 8 andra och 16 8 andra och iredje siyckena. Iredje siyckena. Den tid av cn månad som anges i sisinämnda siycke räknas dock i Jäll då förrättningen har överklagats från den dag då beslul av högre instans vann laga kraft.

Denna lag' iräder i kraft den 1 juli 1979. Samlidigl upphävs lagen (1915:219) om avbelalningsköp.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill eller avses annars däri lagrum som har ersatts genom föreskrifl i den nya lagen skall i. slällel denna lillämpas.

Äldre lag gäller fortfarande i frå- Äldre lag gäller fortfarande i frå-

ga om köp som har ingåtts före den ga om köp som har ingåtts före den
nya lagens ikrafllrädande. nya lagens ikraftträdande. / stället

Jör 10 § fjärde slyckel och 14 § lagen (1915:219) om avbelalningsköp gäller dock 12 § tredje stycket och 16 § nya lagen. Vad som sägs am utsökningslagen i 16 § lagen om avbelalningsköp skall i stället avse utsökningsbalken.

Denna lag- träder i krafl den I januari 1982.

När utmätningsmannen före ikraftträdandet har meddelat beslul i fräga om handräckning eller verkslällighel, lillämpas äldre bestämmelser.

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal' dels att 1118 8 ordet "utsökningslagen" skall bytas ut mot "utsökningsbalken", dels all 58 och 123 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

58 8-Gäller försäkring å gods lill förmån för någon, som till säkerhet för fordran har panträtt i godset, äge han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen, framför ägaren rält att ur utfallande ersättningsbelopp utfå sin fordran, såvida icke ägaren genom att avhjälpa skadan eller på annat

' 1978: 599, Senasle lydelse av öveigångsbeslämmelserna 1978:869.

- 1981:000.

' Senaste Ivdelse av 118 § 1968:622.

- Senaste lydelse 1978:899.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

sätt bereder panthavaren samma säkerhet som han ägt före försäkringsfallel. Lag samma vare. där försäkringen gäller lill förmän för någon, som har räll all kvarhålla godset lill säkerhet för förtallen fordran.

Eisällningsbelopp för gods. som Ersällningsbelopp för gods. som

är utmätl eller har tagits i anspråk är utmätt, belagt med kvarstad eller genom betalningssäkring, skall, om tagel i anspråk genom betalnings-hargenären del vrkar, utgivas lill säkring, skall ulges till kronofogde-iilmälnlngsmaiinen. Avser ersätt- myndigheten, om någon pari begär ningsbdoppei gods, som satts i del. kvarstad eller under skingringsförbud. skall beloppet, där part det äskar, utgivas till överexekutor: och har denne att med beloppet förfara på säll i 160 a utsökningslagen ärför där avsett fäll sladgal.

I fråga om rält för borgenär, som har panlräll i faslighel eller i tomiräll. att njuta betalning ur brandskadeersällning gäller, i stället för föreskrifterna i 56 och 57 88 saml första och andra siyckena i förevarande paragraf, vad som finnes sladgal i 86-88 88 samt i särskild lag.

123 8- Fordran, som på grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring inneslär hos försäkringsgivaren, må ej för gäld tagas i mäl.

Beslämmelsen i första slyckel Beslämmelsen i första stycket

hindrar ej ulmälning enligl vad som hindrar ej utmätning enligl vad som

föreskrives i 67 d § uisökningsla- föreskrives i 7 kap. ulsökningsbal-

gen (1877:31 s. I). ken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 58 8 i dess nya lydelse gäller även sking-rincsförbiid som har meddelats före ikraftträdandet.

30 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet

dds att i 1, 2. 5, 6 och 8 88 ordet "överexekutor" skall bytas ut mol "länsstyrelsen",

dels all i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a 5, av nedan angivna lydelse.

' Senastelydeise 1976: 177.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 40

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

9 a .«•

Talan mol beslut av länsstyrelsen förs i hovrällen genoin besvär.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1982.

Ell ärende om nedsällning som är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet skall även därefter handläggas av överexekutor. dock längst lill utgången av år 1982.

31 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

Härigenom föreskrivs au i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling skall införas en ny paragraf, 12 a 8. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 a §

Vad som sägs i t —11 om dödande av en förkommen handling gäller i tillämpliga delar även när en handling ej har kunnat anträffas vid utmätning av fordringen eller rättigheten eller vid konkurs, om del kan antas alt handUngen undanhålls. Ansökan om dödande görs i sådant Jäll av kronofogdemyndigheten eller konkursboet.

Om det anses behövligt, .skall tingsrätten som villkorför dödande föreskriva alt utmätnings.sökanden eller konkursboet ställer säkerhet enligl vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken Jör den skada som räll innehavare av handlingen kan lida. FöreUgger enligl 2 kap. 27 § tiisök-ningsbalken ej skyldighet att slälla säkerhet, skall tingsrätten i slällel som villkor föreskriva att utmätningssökanden utfäsler sig att ersätta en sådan skada. Säkerheten eller utfästelsen får ej åberopas, om talan väcks senare än tre år från den dag då beslut om handlingens dödande vann laga krafl.

Ny handling skall ej utfärdas med anledning av dödande enligl denna paragraf.

Nuvarande lydelse

1 den mån ej annat är föreskrivet i lag eller annan författning, skall domstol eller annan myndighet i fråga om fordran, som vid bristande betalning eller eljest indrives av utmätningsman såsom fordran i allmänt mål, bestämma kapitalbeloppet lill hell krontal så, att överskjutande öretal bortfaller. Ränta på fordringen skall avmndas tili närmasl högre hela krontal.

Med allmänt mål avses i denna lag mål hos kronofogdemyndighet om uttagande av skatt eller tull, slalen tillkommande avgift eller liknande medel som får utlagas genom utmätning utan föregående dom, böter eller annat som indrives i samma ordning som böter, avgift IiU statsverket enligt vattenlagen (1918:523) eller belopp som eriagts av allmänna medel och enligl domstols beslut skall återbetalas till statsverket.

Föreslagen lydelse

I §

I den mån ej annat är föreskrivet i lag eller annan författning, skall domstol eller annan myndighet i fråga om fordran, som vid bristande betalning eller eljest indrives av kronofogdemyndighet såsom fordran i allmänt mål, bestämma kapitalbeloppet till helt krontal så, all överskjutande öretal bortfaller. Ränta på fordringen skall avrundas till närmasl högre hela krontal.

/ / kap. 6 § utsökningsbalken finns bestämmelser om vad som avses med aUmänt mål.

Förmånsrätt på grund av utmätning har löieträde framför förmånsrätt på grund av inteckning, vilken sökts samma dag som uimätiilngen verksiälldes eller senare.

Utmätning ger förelräde framför senare utmätning av samma egendom. Utmätning för flera fordringar pä en gäng ger lika räll. Om del inbördes företrädel i övrigl mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för vissa fall särskilda bestämmelser.

Förmänsrätt på grund av utmätning har förelräde framför förmånsrätt på grund av förelagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslulet om ulmälning meddelades eller senare, och framför för-månsräll på grund av annan inteckning, vilken har sökts samma Inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om utmätningen har lagits upp eller senare.

Ulmälning ger förelräde framför senare utmätning av samma egendom, om ej annat följer av 4 kap. 30 § andra styckei eller 7 kap. 13 § utsökningsbalken. Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om del inbördes företrädet i övrigl mellan fordringar med samma slag av förmänsrätt finns för vissa fall särskilda beslämmelser.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 43

34 Fiirslag till

Lagom ändring i lagen (1966:454) om företagsinteckning

Härigenom föreskrivs alt 4 8 lagen (1966:454) om förelagsinteckning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

4 8' Företagsinleckning gäller i näringsidkarens lösa egendom, i den män denna hör lill den inlecknade verksamheien och utgöres av

1. inventarier, varor eller andra lösören, dock ej skepp och skeppsbygge, ej heller luftfartyg och sådan reservdel därtill som kan omfattas av inteckning i luftfartyg,

2. byggnad eller annan anläggning som icke hör lill lomlrätl,

3. arrenderätt, hyresrätt, rättighet som avses i 7 kap. 3 8 jordabalken, bostadsrätt eller rätt lill gruva eller annan gruvegendom, om rättigheten kan utmätas,

4. nyltjanderäll lill invenlarier eller andra lösören, om rättigheten kan utmätas,

5. palenl. upphovsrätt eller annan räliighel av immaleriell arl. om rättigheten kan utmätas,

6. fordran pä vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av egendom av sådanl slag. som avses under 1 -5, eller på ersättning med anledning av alt sådan egendom skadats eller gäll förlorad eller lagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande,

7. fordran på vederlag för arbete.

Företagsinleckning, som söks samma dag som egendom beläggs med kvarstad för fordran eller senare, gäller ej I den kvarstadsbelagda egendomen. Överlätes verksamheten, gäller inteckningen i överlålarens fordran på vederlag, i vad della avser egendom som vid överlåtelsen omfattades av inteckningen.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 4 8 i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

'Senaste lydelse 1973: 1067.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 44

35 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. I)

Härigenom föreskrivs att 33. 38, 237, 238. 249. 253. 254 och 283 SS sjölagen (1891; 35 s. 1)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

33 8-Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1. bestämmelsen i 30 8 första stycket ej iakttagits;

2. egendomen ej kan registreras enligt 118;

3. sökanden ej styrker sill förvärv;

4. fångesmannens rätt ej är inskriven i registret, ehuru den hade kunnal inskrivas där, och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5. åberopad överlåtelse slår i strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förtoga över egendomen och överiåtarens åtkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres;

6. egendomen av överlålaren lidigare överlåtits till annan och överiåtarens åtkomst ej var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7. före utgången av den inskriv- 7. egendomen har blivit föremål ningsdag då anmälningen eller an- för kvarstad eller betalningssäkring sökningen göres egendomen blivit lill säkerhet Jör ett anspråk mol föremål för kvarstad, skingrings- överlåtaren och ett ärende anförbud eller betalningssäkring till gående anteckning om åigärden säkerhet för anspråk mot överlä- har lagits upp senasi på den intalen eller denne försalts i konkurs: skrivningsdag då anmälningen eller

ansökningen görs eller i/verlålaren har försatts i konkurs före utgången av nämnda inskrivningsdag:

8. egendomen sålts exekuiivi lill annan än sökanden; eller

9. del är uppenbari all förvärvei av annan grund är ogiltigt eller icke kan göras gällande.

Första stycket 5-7 ulgör ej hinder mol inskrivning av förvärv, om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av samma förvärv.

38 8-1 skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skall antecknas, när 1. lalan väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp

eller skeppsbygge eller om bällre räll lill sädan egendom eller eljesl i fräga.

som angår inskrivning;

' Lagen omtryckt 197.5:1289, - Senastelydeise 1978:886, ' Senaste lydelse 1978:886.

4. registrerat skepp eller skeppsbygge eller inskriven rätt till sädan egendom blivit föremål för kvarstad, skingringsförbud. betalningssäkring eller ulmälning, konkursförvaltare begärt all registrerat skepp eller skeppsbygge skall säljas exekutivt, ägaren enligl 108 andra stycket begärt att registrerat skepp skall säljas exekuiivi eller egendomen sålts exekutivt;

5. beslut som avses under 3 eller 4 om konkurs, kvarstad, skingringsförbud, betalningssäkring eller utmätning upphävts eller ålergålt eller fräga om exekutiv försäljning av registrerat skepp eller skeppsbygge eller inskriven räll lill sådan egendom eljesl förfallit;

4, registrerat skepp eller skepps
bygge eller inskriven rätt lill sädan
egendom blivit föremål för kvar
stad, betalningssäkring eller ul
mälning. konkursförvaltare begärt
alt registrerat skepp eller skepps
bygge skall säljas exekutivt, ägaren
enligl 10 8 andra stycket begärt alt
registrerat skepp skall säljas exeku
tivt eller egendomen sålts exeku
tivt;

5. beslul som avses under 3 eller
4 om konkurs, kvarstad, betal
ningssäkring eller utmätning upp
hävts eller återgåll eller fråga om
exekutiv försäljning av registrerat
skepp eller skeppsbygge eller in
skriven rält till sådan egendom el
jesl förfallit;

Kvarstad eller annan handräckning för fordran, beträffande vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sädan ätgärd skall hävas, om redaren inom riket hos rätten eller överexekutor ställer säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligl 235 8 jämle ell av myndigheten besläml tillägg för •ränta och koslnader i saken. Säkerheten må åberopas genlemol alla borgenärer, för vilkas fordringar gäller begränsning lill samma ansvarighetsbelopp, och skall anses vara ställd lill förmån för alla sädana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett

Kvarstad för fordran, beträffande vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sädan åtgärd skall hävas, om redaren inom riket hos rätlen ställer säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligl 235 8 jämle ett av rällen besläml tillägg för ränla och koslnader i saken. Säkerheten får åberopas gentemol alla borgenärer, för vilkas fordringar gäller begränsning lill samma ansvarighetsbelopp, och skall anses vara ställd lill förmän för alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett

Har i fall som avses i första styckei säkerheten ställts i annan ort än där angives, prövar rällen eller överexekutor med hänsyn lill omsländighelerna. huruvida handräckningsåtgärd, som nu sagts, skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra styckena är stadgat gäller även om den ulom rikel ställda säkerheten icke molsvarar det fulla ansvarighetsbeloppet enligl 235 8 men redaren inom riket hos rätten eller överexekutor ställer betryggande säkerhet för ålersloden jämte ett av rätlen eUer överexekutor bestämt tillägg för ränla och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stadgat om hävande av handråckningsåt-gärd skall äga molsvarande tilllämpning i fräga om frigivande av

Har i fall som avses i första styckei säkerhelen ställts i annan ort än där angives, prövar rällen med hänsyn till omsländighelerna, huruvida kvarstad skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra siyckena är stadgat gäller även om den utom rikel ställda säkerheten icke molsvarar det fulla ansvarighetsbeloppet enligt 235 8 men redaren inom rikel hos rätten ställer betryggande säkerhet för ålersloden jämle ell av rätten bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är sladgal om hävande av kvarstad skall äga molsvarande tillämpning i fråga om frigivande av säkerhet, som ställts

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 47

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

säkerhet, som ställts inom riket lill inom riket lill befrielse från kvar-

befrielse från handräckningsåt- stad.

gärd.

249 8
Säljes farlyg exekutivt i Sverige. Säljes fartyg exekutivt i Sverige,

upphör sjöpanlräll och relenlions- upphör sjöpanträtt och relentions
räll i farlygel sedan köpeskillingen rätt i fartyget sedan försäljningen
erlagts, jörutsalt att försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskil-
bUr bestående. lingen erlagts.

Borgenärerna ha rätt till betalning ur köpeskillingen i den ordning som gäller för ulmätt egendom. Fordran, som är förenad med sjöpanlräll. fär därvid bevakas lill fullt belopp utan hinder av beslämmelserna i 10 kap. om begränsning av redares ansvarighet men ger ej utdelning över det belopp som högst skall ulgå enligl nämnda bestämmelser.

Exekutiv försäljning av farlyg i främmande stat skall erkännas med den verkan som angives i första slyckel, om fartyget fanns inom den statens jurisdiktionsomräde samt försäljningen verkställts i enlighet med den statens lag och i överensslämmelse med beslämmelserna i 1967 års inlernalionella konvention om sjöpanlrätt och fartygshypotek.

253 8

Utlämnas gods, som häftar för fordran, eller säljes gods för fartygets eller lastens behov, upphör sjöpanlrätt i godset.

Säljes gods exekutivt, upphör Säljes gods exekuiivi. upphör

sjöpanlräll däri sedan köpeskilling- sjöpanträtt däri sedan försäljningen

en erlagts. förutsatt all försåljning- har vunnit laga kraft och köpeskil-

eii blir beslående. lingen erlagts.

Den som ulan borgenärens tillstånd lämnal ul gods. som enligt vad han insett eller bort inse häftade för fordran, svarar för vad som lill följd därav ej kan utgå ur godset. Sådan ansvarighet har även mollagaren för fordran, för vilken han eljesl icke skolat svara personligen, om han hade kännedom om fordringen när godset lämnades ut.

254 8

Sjöpanlrätt i inlastat gods upphör när ell år förflutit frän del all fordringen uppkom, om ej före utgången av denna tid anlingen talan väckts i laga ordning eller kvarstad eller utmätning, som sedermera åtföljes av exekutiv försäljning av godset, blivit säkerställd. Preskriptionstiden skall ej löpa medan laga hinder möter mot all godset belägges med kvarstad eller ulmäles för borgenärens fordran.

Har fordran kommil under dispaschörs behandling, anses lalan om fordringen väckt.

Vad i forsla stycket sägs om ver- Vad i första stycket sägs om ver
kan av säkerställd utmätning gäller kan av säkerställd utmätning gäller
ocksä när gods skall säljas exeku- också när gods skall säljas exeku
tivt under konkurs, om försäljning tivi under konkurs, om försäljning
begärts och godset omhändertagils begärts och godset omhändertagits
av utmätningsmannen eller eljesl av kronofogdemyndighelen eller el
salts under hans insegel. jesl salts under myndighetens inse
gel.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 48

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

283 S"* Ansökan om inteckning skall avslås, om

1. beslämmelserna i 282 8 första styckei ej iakttagits;

2. ansökningen strider mol 261 8;

3. ansökningen strider mot sådan pä grund av förvärvsvillkor mol sökanden gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen, som införts i skepps- eller skeppsbyggnadsregistrel eller införes däri samma inskrivningsdag som inteckningen sökes. och ansökningen icke medgivits av den till vars förmän inskränkningen gäller;

4. skeppet eller skeppsbyggel skall avregislreras;

5. sökanden eller, om skeppel eller bygget äges av flera, någon av sökandena är i konkurs eller försattes i konkurs samma inskrivningsdag som inteckningen sökes och det icke visas, all skeppel, byggei eller andelen ej hör lill konkursboel:

6. skeppel, byggei eller andel 6. skeppet, byggei eller andel däri eller villkoriig äganderätt där- däri eller villkorlig äganderätt därtill är föremål för kvarstad, sking- lill har blivit föremål för kvarstad, ring.sförbud, betalningssäkring eller betalningssäkring eller ulmälning utmätning eller blir föremål för så- och ell ärende angående anteck-dan åtgärd samma inskrivningsdag ning om åigärden har lagits upp .som inteckningen sökes; eller senast på den inskrivningsdag då

inteckningen söks. såvida ej i jråga om kvarstad ansökningen har medgetts av kronofogdemyndighelen; eller

7. skeppel, byggei eller andel däri eller villkoriig äganderätt därtill från
gått sökanden genom exekutiv försäljning.

Har ärende angående inskrivning av sökandens förvärv uppskjutits, skall behandlingen av inteckningsansökningen uppskjutas på motsvarande sätt.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 33, 38, 237, 238 och 283 88 i deras nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

När ett mål angående kvarstad handläggs av överexekutor efler ikraftträdandet, lillämpas 237 och 238 88 i deras äldre lydelse.

Senaste lydelse 1978:886.

Ulmäles ägaren tillkommande rått lill andel i itUeckning eller varder ägare, vilken sådan rätt tillkommer, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren, ändå att han betingat sig annat, pliktig all på begäran av .utmätningsmannen eller konkursförvallaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivning, såsom i 298 sägs, av del ägaren fillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda skell, må inleckning å del avskrivna beloppet med ränla meddelas pä ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvallaren, ändå att intecknings-medgivandet icke är tecknat å sädan handling som i 5 8 sägs. Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla all beloppet förfaller lill betalning sex månader efter uppsägning.

Försätts ägare, som har rätt till andel i inleckning. i konkurs, är inteckningshavaren, ändå all han betingat sig annat, pliktig att på begäran av konkursförvallaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivning, såsom i 29 8 sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda skell, får inteckning på det avskrivna belop-pel med ränla meddelas pä ansökan av konkursförvallaren. även om in-leckningsmedgivandel icke är leck-nat på sådan handling som i 5 8 sägs. Handling, på grund varav inleckning sålunda meddelas, skall innehålla all beloppet förfaller lill beialning sex månader efter uppsägning.

Har ett luftfartyg, en lott däri eller inlecknade reservdelar iilmälls eller har enligl 71 § konkurslagen (1921:225) begärts att ett luftfartyg eller inlecknade reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätl sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i inskrivningsboken. Anteckning att egendomen har sålts uimätningsvis skall ske, när handling som visar köpeskillingens fördelning har inkommit. Hur ett luftfartyg, cn lott däri eller intecknade reservdelar belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller har cn sådan åtgärd upphävts eller återgått, skall anteckning därom också göras i inskrivningsboken.

Om inverkan på inleckning av en exekutiv försäljning eller av en myndighets fördelning av medel skall anteckning göras i inskrivningsboken när anmälan, bevis eller förddningslängd som utvisar förhållandel har inkommit.

Då ulmälning skell av liiflfiirlyg eller lott däri eller lill sädanl fartyg hörande, intecknade reservdelar eller då sådan egendom har lagils i anspråk genoin betalningssäkring eller då jämliki 71 § konkurslagen äskats alt liiftfariyg eller inlecknade reservdelar lill sådant fartyg må utmätningsvis säljas, skall, sedan bevis härom inkommit till inskrivningsdomaren, å nästa inskrivningsdag göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken. Visas att utmätningen upphävts eller att frågan om egendomens försäljning eljesl förfalUl eller all betalningssäkringen upphörl all gälla, varde ock det I boken antecknat.

Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av utmätl luftfartyg och av ittmäita, intecknade reservdelar, varde anteckning därom efler vad i första slyckel sägs införd i inskrivningsboken, när handUng som visar köpeskillingens Jördel-ning inkommer lill inskrivningsdomaren. Var egendomen inlecknad, skall i inskrivningsboken tillika antecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 25 § stadgas medjör beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock enligl vad därom är särskill stadgat medel fördelas mellan rättsägare i egendomen, skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkommer.

Har domstol heträffande inleckning i luftfartyg meddelat förklaring som i 26 8 sägs. äligger del domstolen all därom översända bevis till inskrivningsdomaren, som har att ä nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhällandet i inskrivningsboken.

Senasle lydelse 1978:885.

Verkan i förhållande till tredje man av inskrivning, varom förmäles i 2 8, bedömes enligt lagen i den stat där rätlen är inskriven. Där luftfartyg här i rikel utmätts eller belagts med kvarstad eUer skingringsförbud eller luftfartyg omfattas av konkurs, som inlräffat här i rikel. och gäldenären med vetskap därom träffat det avtal, som ligger till grund för inskrivningen, mä denna dock ej lill förfång för ulsök-ningsborgenären eller konkursborgenärerna eller för köparen vid exekutiv försäljning åberopas i vidare män än som följer av svensk lag.

Verkan i förhållande lill iredje man av inskrivning, varom förmäles i 2 8, bedömes enligt lagen i den stat där rätten är inskriven. Där luftfartyg här i rikel utmätts eller belagts med kvarstad eller luftfartyg omfattas av konkurs, som inträffat här i rikel, och gäldenären med vetskap därom träffat del avlal. som ligger lill grund för inskrivningen, må denna dock ej till förfång för utsökningsborgenären eller konkursborgenärerna eller för köparen vid exekutiv försäljning åberopas i vidare mån än som följer av svensk lag.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 52

38 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 8 luftfartslagen (1957:297)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

12 kap.
3 8
Angående frihet från kvarstad Angående frihet frän kvarstad

och skingringsförbud för vissa luft- för vissa luftfartyg är särskill stad-
fartyg är särskill sladgal. gal.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1982.

39 Förslag till

Lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom föreskrivs i fråga om växellagen (1932: 130)' dels all 95 8 skall upphöra all gälla,

dels att i 88 8 ordet "utmälningsmannen" skall bytas ut mot ""kronofogdemyndigheten"".

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982.

40 Förslag till

Lag om ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom föreskrivs i fråga om checklagen (1932: 131)' dels all 73 8 skall upphöra all gälla.

dels all i 66 8 ordet "utmätningsmannen" skall bytas ul mol "kronofogdemyndigheten"".

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1982.

41 Förslag till

Lagom ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975: 1385)' dds all i 6 kap. 6 8 ordet ""utmätningsmannen" skall bylas ul mot "kronofogdemyndigheten",

' Lagen omtryckt 1979:643. ' Senaste lydelse av 88 8 1964: 666. ' Senasle lydelse av 66 8 1964:667. ' Senaste Ivdelse av

6 kap. 6 8 1977:709

14 kap. 10 8 1977:709.

1 avstämningsbolag skall den som med skriftlig handling visar att han lill följd av uppdrag eller panlsällning eller pä grund av villkor i lestamenle eller gåvobrev har rätt alt i slällel för den i aktieboken införda aktieägaren lyfta utdelning och mottaga emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie på begäran upptagas i en särskild förteckning. Delsamma gäller förmyndare eller god man för aktieägare eller vid konkurs konkursförvallaren eller vid utmätning av eller kvarstad på aktier utmätningsmannen.

1 förteckningen skall för sådan person som avses i första slyckel antecknas samma uppgifter som enligt 10 § första slyckel skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rält som tillkommer honom. Sådan anteckning skall avföras, när det visas att rätten upphört.

I avstämningsbolag skall den som med skriftlig handling visar alt han lill följd av uppdrag eller panlsällning eller pä grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rätt all i stället för den i aktieboken införda aktieägaren lyfta utdelning och mottaga emissionsbevis och. vid fondemission, brev på ny aktie på begäran upptagas i en särskild förteckning. Delsamma gäller förmyndare eller god man för aktieägare eller vid konkurs konkursförvallaren eller vid utmätning, kvarstad eller betalningssäkring avseende aktier kronofogdemyndighelen.

1 förteckningen skall för den som avses i första slyckel antecknas samma uppgifler som enligl 10 8 första styckei skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätt som tillkommer den som avses i forsla styckei. Sådan anteckning skall avföras, när det visas all rällen upphört.

Uppgifi ur förteckningen fär ej lämnas till annan ulan samtycke av den som beröres av förhållanden som antecknats i förteckningen.

Denna lag Iräder i krafl den I januari 1982.

Den som med skriftlig handling visar all han lill följd av uppdrag eller panlsällning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och mottaga emissionsbevis och, vid fondemission, brev pä ny aktie, skall pä begäran upptagas i en särskild förteckning. Detsamma gäller förmyndare eller god man för aktieägare eller vid konkurs konkursförvaltaren eller vid ulmälning av eller kvarstad på aktier utmälningsmannen.

I förteckningen skall för sådan person som avses i första stycket antecknas samma uppgifter som enligl 8 8 andra slyckel skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätt som tillkommer honom. Sådan anteckning skall avföras, när del visas att rätten upphört.

Den som med skriftlig handling visar all han lill följd av uppdrag eller panlsällning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rält all i slällel för den i aktieboken införde aktieägaren lyfta utdelning och mottaga emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie skall på begäran upptagas i en särskild förteckning. Delsamma gäller förmyndare eller god man för aktieägare eller vid konkurs konkursförvallaren eller vid ulmälning, kvarstad eller betalningssäkring avseende aktier kronofogdemyndigheten.

I förteckningen skall för den som avses i första styckei antecknas samma uppgifler som enligt 8 8 andra styckei skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skal! även framgå den rätt som tillkommer den som avses i första Slyckel. Sådan anteckning skall avföras, när det visas au rällen upphörl.

Uppgift ur förteckningen får ej lämnas ul till annan ulan samtycke av den som beröres av förhållanden som antecknats i förteckningen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

43 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1934: 239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag

dels att i 2 och 9 8§ ordet "överexekutor" i olika böjningsformer skall bytas ul mol "kronofogdemyndigheten" i molsvarande form,

dels att 3, 4 och 10 8§ skall ha nedan angivna lydelse.

Dä aktier skida säljas efter vad i 2 8 sägs. skall försäljningen ske å offenllig auktion i den ordning varom stadgas I förordningen den 23 oktober 1914 om vad vid försäljning av värdepapper I vissa Jäll skall iakttagas: dock ma överexekutor pä begäran av bulvanen medgiva försäljning i annan ordning, såframt skäl därtill visas.

Försäljning av aktierna å offentlig auktion skall efter överexekutors beslämmande äga rum i Stockholm eller annan stad där särskild av stadens handels- och sjöfarlsnämnd antagen mäklare finnes. På auktionen får bulvanen ej själv inropa aktierna. Inflytande medel skola uppbäras av utmätningsmannen i den stad där försäljningen äger rum. I Övrigl skall i ärendet i tillämpliga delar så anses, som om aktiema utmätts lill gäldande av fordran hos bulvanen. Bestämmelserna i 93 § 2 och 3 mom. utsökningslagen äga dock ej tillämpning i fräga om försäljningen. Åro aktierna pantsatta av bulvanen, skall försäljning ske med bibehållande av panthavarens rält, när ej denne niijes med all för sin betalning hålla sig till köpeskillingen. Bulvanen är pliktig alt betala kosinad som ej kan gäldas ur den försålda egendomen i enlighel med 198 fi utsökningslagen.

Har överexekutor medgivit försäljning i annan ordning än .som siadgas i förordningen den 23 oktober 1914, skola aktierna ställas under värd och förvaltning av god man varom förmäles i lagen omJÖr-mynderskap. Gode mannen vare pliktig att i samråd med bulvanen. inom lid som med hänsyn lill omständigheterna kan anses skälig, föranstalta om försäljning av ak-

Dä aktier skall säljas efter vad i 2 8 sägs, skall försäljningen ske genom fondkommissionär. Kronofogdemyndigheten får dock på begäran av bulvanen medgiva försäljning i annan ordning, såframt skäl därtill visas.

Vid försäljning av aktierna genom fondkommissionär gäller följande. Bulvanen får ej själv köpa aktierna. Inflytande medel skall uppbäras av kronofogdemyndigheten. 1 övrigl skall i ärendel i tillämpliga delar så anses, som om aktierna utmätts lill gäldande av fordran hos bulvanen. Bestämmelsen i 9 kap. 4 i) första stycket utsökningsbalken lillämpas dock ej i fråga om försäljningen. Bulvanen är pliktig atf betala kosinad som ej kan gäldas ur den försålda egendomen i enlighel med 17 kap. 7 § ut.sökningshalken.

Har kronofogdemyndighelen medgivit försäljning i annan ordning än genom jondkonunissionär, skall aktierna ställas under vård och förvaltning av god man som avses i 18 kap. föräldrabalken. Gode mannen är pliktig alt i samråd med bulvanen, inom lid som med hänsyn till omsländighelerna kan anses skälig, föranstalta om försäljning av aktierna. Gode mannen har

Under rättegången mal bulvanen mä domstolen, när skäl därtill äro, förordna, alt de aktier bulvanförhällandet avser skala beläggas med kvarstad, därest de anträffas hos bulvanen eller någon som av bulvanen erhållit dem såsom pant eller som innehar dem för bulvanens eller panthavarens räkning. Åklagaren må ock hos överexekutor begära förordnande om kvarstad, som nyss sagls.

Förordnas om aktiernas försäljning efler vad i 2 8 sägs, skall lillika i utslaget meddelas förordnande om kvarstad å aktierna eller, där sädant förordnande redan givits, förklaring all della skall äga be-slånd. Vinner utslaget laga krafl, skola sedan sex månader därefter förflufit aktierna, om ä dem kvarstad blivit lagd, pä begäran av överexekutor utlämnas till denne, där de ej innehavas såsom pant. Om försäljningsförordnande ej meddelas eller meddelat försäljningsförordnande varder i högre rätt upphävt, pröve domstolen i utslaget, huruvida förut meddelat förordnande om kvarstad skall återkallas eller äga bestånd lill dess utslaget vunnii laga krafl.

Kvarstad varom nu är sagl utgöre ej hinder för bulvanen alt, intill dess sex månader förflutit från del förordnande om försäljning enligl 2 8 vunnii laga kraft, avyttra aktierna lill någon som enligl lag äger förvärva dem; dock /nå aktierna ej utlämnas med mindre överexekutor därom förordnat.

Domstolen kan när det finns skäl därtill, förordna, all de aklier bulvanförhällandet avser skall beläggas med kvarstad, om de anträffas hos bulvanen eller någon som av bulvanen erhållit dem såsom pant eller som innehar dem för bulvanens eller panthavarens räkning.

Förordnas om aktiernas försäljning efter vad i 2 8 sägs, skall lillika i domen meddelas förordnande om kvarstad å aktierna eller, där sådanl förordnande redan givits, förklaring all detla skall äga beständ. Vinner domen laga krafl, skall sedan sex månader därefter förflutit aktierna, om å dem kvarstad blivit lagd, på begäran av den kronofogdemyndighet som avses i 2 och 3 Si) utlämnas lill denna. Om försäljningsförordnande ej meddelas eller meddelat försäljningsförordnande upphävs i högre rält. skall domstolen i domen pröva, huruvida förut meddelat förordnande om kvarstad skall återkallas eller äga bestånd lill dess domen vunnii laga krafl.

Kvarstad varom nu är sagt utgör ej hinder för bulvanen au. intill dess sex månader förflutit från del förordnande om försäljning enligl

2 8 vunnii laga krafl. avyttra aktierna lill någon som enligt lag äger förvärva dem; dock/« aktierna ej utlämnas med mindre den kronofogdemyndighet som avses i 2 och

3 §§ därom förordnal.

Prop. 1980/81:84 Lagför.slagen 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 8

Klagan över överexekutors be- Talan mol kronofogdemyndighe-

slui / ärende som omförmäles i 3 § lens beslul enligl denna tag förs i Jörsta slyckel föres i den ordning den ordnmg som föreskrivs i utsök-som / utsökningslagen stadgas an- ning.sbalken. gående klagan över överexekutors utslag I utsökningsmål.

Mol överexekutors beslut ifråga om kvarstad må talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Har en domstol före ikraftträdandet meddelat ett förordnande som avses i 2 8, skall ärendet även därefter handläggas av överexekutor. dock längst till utgången av år 1982. Ärendet får även dessförinnan överiämnas lill kronofogdemyndighelen, om del är lämpligl. När ärendel handläggs av överexekutor, tillämpas i fråga om uppbärande av medel som inflyter vid en försäljning pä offentlig auktion 3 8 andra styckei iredje meningen i paragrafens äldre lydelse.

Har en åklagare före ikraftträdandet yrkat kvarstad hos överexekutor. skall målel även därefter prövas av överexekutor.

I fråga om lalan mol överexekutors beslut lillämpas 10 8 i dess äldre lydelse.

44 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs all 54 8 patentlagen (1967:837)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 8 Avstår palenthavaren skriftligen hos palenlmyndighelen frän patentet, skall myndigheten förklara patentet upphört.

Är patent ulmätt eller är tvist om Är palenl utmäU, belagt med

överföring av patent anhängig, må kvarstad eller taget i anspråk ge-
paienlel icke förklaras upphört så nom betalningssäkring eller är tvist
länge utmätningen beslår eller tvis- om överföring av patent anhängig,
len icke blivit slutligt avgjord. får patentet icke förklaras upphört

så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten icke blivit slulligl avgjord.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 54 8 i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1937:456, ' Lagen omtryckt 1978: 149,

Om mönslerhavare skriftligen hos regislreringsmyndighelen avslår frän mönsierrätlen, skall myndigheten avföra mönstret ur registret.

Ar mönsierrätl utmätt, belagd med kvarstad eller lagen i anspråk genom betalningssäkring eller är tvist om överföring av registrering anhängig, får mönstret icke på begäran av mönslerhavaren avföras ur registret sä länge utmätningen. kvarstaden eller betalningssäkringen består eller ivisten icke blivit slulligl avgjord.

.Är mönsterrält utmätl eller är ivist om överföring av registrering anhängig. fär mönstret icke pä begäran av mönslerhavaren avföras

ur registret sa länge utmätningen består eller tvisten icke blivit slulligl avgjord.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 33 8 i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

46 Förslag till

Lagom ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Härigenom föreskrivs all 34 8 växtförädlarrättslagen (1971:392) skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1980/81:84 Lagjorslagen 60

Försäkringsanslalt fär kvitta fordran pä självriskbelopp enligt 21 8 mot försäkringstagarens fordran hos anstalten. Fordran pä ersättning som avses i 24 8 andra stycket får kvittas mol fordran som innehas av den försäkringspliklige.

Fordran pä Irafikskadeersätlning med anledning av personskada fär ej i vidare mån än som följer av 19 8 överlåtas innan ersättningen är tillgänglig för lyftning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

49 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:663) om tillägg till vissa traHklivräntor

Härigenom föreskrivs all 16 8 lagen (1967:663) om lillägg lill vissa Irafiklivränlor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

16 8' Fordran hos försäkringsinrältning på lillägg enligl denna lag får ej utmätas.

Beslämmelsen i första slyckel Beslämmelsen i första styckei

hindrar ej ulmälning av livränlebe- hindrar ej utmätning av livräntebe
lopp enligl vad som föreskrives i lopp enligl vad som föreskrives i 7
utsökningslagen (1877:31 s. /). kap. utsfikningsbalken.

I fiåga om förbud mm utmätning sedan tillägg har betalats ul gäller 5 kap. 7 § andra .stycket iilsökningsbalken.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1982.

50 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967:666) om tillägg till vissa trafiklivräntor, som utgår av statsmedel, m.m.

Härigenom föreskrivs all 6 8 förordningen (1967:666) om lillägg lill vissa trafiklivräntor, som utgär av statsmedel, m.m., skall ha nedan angivna lydelse.

Senaste lydelse 1973:216.

Har borgenärs fordran fastställts av domstol eller har domstol enligl lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis all utmätning för fordringen får äga rum. skall denna godtagas som stöd för behörighet all söka gäldenären i konkurs utan hinder av all beslutet ej vunnii laga krafl, om det ej förordnals att beslutet icke får verkställas. Detsamma gäller, när överexekutor meddelat föreskrifl om verkställighet av skiljedom och ej annorlunda förordnals av högre myndighet eller av domstol, där lalan mot skiljedomen är anhängig.

Har borgenärs fordran fastställts av domstol eller har domstol enligl lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis all utmätning för fordringen får äga rum, skall denna godtagas som stöd för behörighet alt söka gäldenären i konkurs utan hinder av alt beslutet ej vunnit laga kraft, om det ej förordnats all be-slulel icke får verkställas. En jörd-ran som har fastställts genom skU-jedom skall också godias. om skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsökningsbalken och en domstol inle har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i samma kapitel.

1 andra fall än som avses i första slyckel skall borgenären styrka fordringen.

' Senaste lydelse av 24 § 1975: 244. ' Senaste lydelse 1975:244.

Föreligga sannolika skäl för bifall till konkursansökan och kan det skäligen befaras all gäldenären undandrager egendom, fär konkursdomaren eller rällen, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad eller skingringsförbud på gäldenärens egendom i avvaktan pä prövning av ansökningen. Därvid skall vad som enligt 15 kap. rättegångsbalken gäller om kvarstad och skingringsförbud äga molsvarande lillämpning. om ej annat följer av denna lag. Konkursdomaren eller rätten får medgiva undantag frän beviljad säkerhetsåtgärd.

Föreligga sannolika skäl för bifall lill konkursansökan och kan det skäligen befaras att gäldenären undandrager egendom, får konkursdomaren eller rätten, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen. Därvid skall vad som gäller om kvarstad för fordran sam beviljas enligl 15 kap. rättegångsbalken äga molsvarande tillämpning, om ej annat följer av denna lag. Detta gäller dock ej bestämmelsen I 16 kap. 15 § andra styckei utsökningsbalken. Konkursdomaren eller rällen fär medgiva undanlag från beviljad kvarstad.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 64

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 8-

Till konkursbo räknas, i den män ej annat följer av 21 8. all egendom, som tillhörde gäldenären när konkursbeslulet meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är av beskaffenhet all kunna utmätas. Till konkursbo räknas även den egendom som kan tillföras boel genom återvinning.

Avlöning eller därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst som innestår vid konkursens början och arbetsinkomst som gäldenären därefter förvärvar fär doek behållas av honom, i den män den ej. sedan skalleavdrag skett enligl vad därom är föreskrivet, uppenbari överstiger vad som åtgår för hans och hans familjs försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigl åvilar honom. Vad som sagts om avlöning äger molsvarande lillämpning i fråga om periodiskt utgående vederlag för utnylljande av rätt till lilierärl eller konstnärligt verk eller annat sådanl och belräffande belopp vilka ulgå som pension eller livränta. Om rättigheten till pension eller livränta är av beskaffenhet att kunna utmätas, fär dock konkursboel förfoga över den.

Gäldenären är skyldig att underrätta förvaltaren om inkomsl som avses i andra slyckel. Vill förvaltaren göra anspråk på inkomslen. skall han därom underrätta arbetsgivare eller annan som skall utgiva förmånen. Innan sådan underrättelse lämnats fär förfallet belopp betalas ul lill gäldenären.

Tvist huruvida nägon del av inkomslen skall tillkomma konkursboet prövas av lillsynsmyndighelen på ansökan av förvaltaren, borgenär, gäldenären eller underhållsberätiigad. Myndigbeten skall därvid inhämta yttranden i den omfallning som behövs för prövningen. Myndighetens beslul länder lill eflerrätlelse, även om lalan föres däremot. Beslulet skall på ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden föranleder del.

Mot tillsynsmyndighetens beslul Mot tillsynsmyndighetens beslul
i ärende som avses i fjärde stycket i ärende som avses i fjärde styckei
får den vars rält beröres av beslutet får den vars rält beröres av beslutet
föra lalan genom besvär. 1 fräga om föra lalan genom besvär. 1 fråga om
sådan besvärsialan äga bestämmel- sådan besvärsialan äga beslämmel
serna i utsökningslagen (1877:31 s. serna i utsökningsbalken om besvär
1) om klagan över ulmälning av av- över utmätning av lön motsvarande
lätting motsvarande lillämpning. lillämpning.

38 8*"
Förmånsräil eller betalning som Förmånsrätt eller betalning som
borgenär vunnit genom ulmälning borgenär vunnit genom ulmälning
går åter, om egendomen tagits i går åter, om förmånsrätten har in
mät senare än tre månader före trätt senare än tre månader före
frisldagen. Har utmätningen sketl frisldagen. Har utmätningen skett
till förmän för gäldenären när- lill förmän för gäldenären när
stående, går förmånsrätten eller be- stående, går förmånsrätten eller be
talningen också åter. om egendo- lalningen också åter, om förmåns
men lagils i mäl dessförinnan men rätlen har inträtt dessförinnan men
senare än tvä är före frisldagen och senare än tvä år före frisldagen och

' Senasle lydelse 1979: 340. "Senaste lydelse 1978:892.

54 8' Förvaltaren får, om det behövs, påkalla handräckning av kronofogdemyndigheten för alt kunna omhändertaga eller annars få tillgäng till gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som röra boet, Kronofogdemyndighelen fär härvid genomsöka hus, rum eller förvaringsställe och. om tillträde behövs till uirymme som är lillslulel. läla öppna lås eller bereda sig tillträde pä annat säll. Kronofogdemyndigheten får även i övrigl använda tvång i den mån del behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person fär dock brukas endast om kronofogdemyndighelen möter molsiånd och i den män del med hänsyn till ändamålet med ingripandel kan anses försvarligt,

I fräga om klagan över kronofog- I fräga om klagan över kronofog-

enligl första stycket äga bestämmelserna i utsökningsbalken om lalan mol utmätning i allmänhet motsvarande lillämpning.

demyndighets beslul eller åtgärd demyndighels beslul eller älgärd enligl första stycket äga bestämmelserna i utsökningslagen (1877:31 s. 1) om klagan över utmätning i allmänhel molsvarande lillämpning.

71 8"

Försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, skall äga rum på auktion eller i annan ordning efler vad förvaltaren finner vara mest fördelaktigt för boel.

Lös egendom, vari borgenär har panlräll eller annan särskild förmäns-rätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än ä auktion, sä framl hans rält är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i andra styckei fordras icke. när förvaltaren vill genom fondkommissionär sälja på fondbörs noterat värdepapper till gällande börspris eller när fråga är om försäljning av lös egendom genom forlsäl-lande av gäldenärens rörelse.

Föreslagen lydelse

Är fräga om försäljning av registrerat skepp, regislreritt luftfartyg eller inlecknade reservdelar lill luftfartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 8 första och andra siyckena sägs äga molsvarande lillämpning.

Nuvarande lydelse

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, av luftfartyg eller av intecknade reservdelar lill luftfartyg oeh finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 8 första och andra styckena sägs äga molsvarande lillämpning.

Skall gäldenären tillkommande rält lill andel i inleckning som belastar hans luftfartyg eller till sådanl farlyg hörande reservdelar säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling ä det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inleckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig all. där ej gäldenären medgiver, alt handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas frän ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 8 sista slyckel äga molsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. 1 sådanl fall skall förvaltaren dessulom. i den mån del är påkallat, i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmånsrätt enligl 10 8 förmånsrättslagen (1970:979) samt genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer pä dennes vägnar.

73 8"

Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, alt egendomen varder såld ä auktion eller, då fråga är om å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär lill gällande börspris; dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum lidigare än fyra veckor efler första borgenärssammanträdel. Försäljning genom borgenärens försorg må ej heller ske. där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboels räkning; åliggande del borgenären all minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den ål förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av farlyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, eller av gods i farlyg eller i luftfartyg eller av inlecknade reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som

Har borgenär lös egendom säsom pant eller eljesl under panträtt i handom. äge han besörja, alt egendomen varder såld ä auktion eller, då fråga är om å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär lill gällande börspris; dock må sådan försäljning ej ulan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor efler forsla borgenärssammanträdel. Försäljning genom borgenärens försorg mä ej heller ske. där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning; åliggande det borgenären alt minsl en vecka innan lian vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den ät förvaltaren lill inlösen. Utgöres egendomen av farlyg eller av gods i farlyg eller i luftfartyg eller av inlecknade reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätl. särskill är stadgad. Skall egendomen

Prop. 1980./81:«4 Lagfitislageii 67

Nuvarande lydelse Foreslagen lydelse

om dylik egendom, den där blivit säljas annorledes än utmätningsvis

utmätt, särskilt är stadgad. Skall och är ej fräga om sådan försäljning

egendomen säljas annorledes än ut- av värdepapper, som enligt vad

mäiningsvis och är ej fiäga om så- nyss sagls mä ske ulan auktion, må

dan försäljning av värdepappet. försiiljningen ej äga rum å annan ort

som enligl vad nyss sagls m;i ske än den. där e.gendomen finnes, med

utan auktion, niä försäljningen ej mindre förvaltaren samlycker där-

äga rum ä annan oil än den. där lill: och läte borgenären förvaltaren

egeni.lomen finnes, med mindre för- minst Ire veckor förut veta. näroch

vaitaien samtycker därtill; och läte viir försäljningen skall ske. Har för-

boigenären förvaltaren minsl tre säljning skell i annan än den för

veckor förut veta. när och var för- utmätt egendom stadgade ordning,

säljniiigen skall ske. Har försäljning vare borgenären pliktig all för för-

skeit i nnnan än den för uimätl valtaren redovisa för vad som influ-

egendom stadgade ordning, vare til.
borgenären pliktig att för förval
taren redovisa för vad som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja. Dock mä inleckning i luftfartyg eller reservdelar lill sådanl fartyg, vilken blivit av ägaren lill den intecknade egendomen lämnad säsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den räll lill andel i inteckningen, som efler ty särskill är stadgat må tillkomma gäldenären.

74 8'"
Skall konkursbos egendom sä|jas Skall konkursbos egendom säljas
ä auktion genom ftirvallarens för å auklion genom förvallarens för
sorg, läte han kungöra auktionen på sorg. läte han kungöra auktionen på
sätt oeh inom lid. som //(«öA/H/i,e.s- sätt och inom lid som gäller för
/((,;,'('/; siadgas för kungörande av kungörande av exekutiv auklion å
auklion å egendom av del slag. egendom av del slag. varom fråga
varom fräga är; dock vare kungö- är: dock vare kungörelsens införan-
lelsens införande i Post- och In- de i Post- och Inrikes Tidningar
rikes Tidningar icke i något fall er- icke i nägot fall eiforderligt.
forderligt.

Vad sälunda stadgats skall äga molsvarande lillämpning beträffande auktion, som enligl 73 8 besörjes av borgenär.

76 8"

Förvaltaren fär. när egendom Förvaltaren får. när egendom

skall säljas pä auktion genom hans skall säljas på auktion genom hans

försorg, läla kungöra auktionen i försorg, läla kungöra auktionen i

mindre ulslräckning än som följer mindre ulslräckning än som följer

av 74 8 första styckei. om han anser av 74 8 första stycket, om han anser

det tillfyllest. Inskränkning i fråga del tillfyllest. Inskränkning i fräga

om kungörande av auklion å fast om kungörande av auklion ä fasl

egendom, registrerat skepp, lufifar- egendom, registrerat skepp, i-egi-

tyg eller inlecknade reservdelar till strerat luftfartyg eller intecknade

luftfartyg mä dock icke äga rum reservdelar till luftfartyg mä dock

'" Senasle Ivdelse 1977:675. " Senastelydeise 1979:340.

81 8'-Finnes i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, skall, sä vitl del inverkar pä de borgenärers räll. som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens värd och försäljning ävensom det arvode som enligl 50 a 8 femte stycket samt 82 och 83 88 skall ulgå för egendomen.

Dä särskild förmänsrätt äger rum Då särskild förmånsrätt äger mm

i boel tillhörig egendom, mä ej till förfång för någon, som äger sådan förmånsrätt eller förmånsrätt, som skall beaklas framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas annan konkurs-kostnad än ovan sagls; dock alt, där den särskilda förmänsrätten grundar sig på förelagsinteckning. av egendomen må bestridas jämväl övriga konkurskoslnader. i den mån boel eljesl ej lämnar tillgång därtill.

i boet tillhörig egendom, må ej till förfång för nägon. som äger sädan förmånsrätt eller förmänsräll. som skall beaklas framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas annan konkurs-kostnad än ovan sagls: dock att, där den särskilda förmånsrätten är sådan som anges i 5 förmånsrättslagen (1970:979). av egendomen må bestridas jämväl övriga konkurskoslnader. i den män boel eljest ej lämnar tillgäng därtill.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I dödsbos konkurs tillkommer förmån som avses i första stycket den dödes efterlevande familj. 1 stället förändra stycket gäller 18 kap. 5 8 andra slyckel ärvdabalken.

208 S'-*
I fräga om jäv mol tjänsteman vid 1 fräga om jäv mot tjänsteman vid

lillsynsmyndighelen gäller ulöver lillsynsmyndighelen gäller ulöver vad som följer av 4 8 förvallningsla- vad som följer av 4 8 förvaltningslagen (1971:290) att den som i mål gen (1971:290) att den som i allom uttagande av skatter, böter el- mänt mål har tagit befallning med ler andra på indrivning beroende indrivning av fordran som göres medel har tagit befallning med in- gällande i konkursen ej fär fullgöra drivning av fordran som göres gäl- lillsynsuppgifi i konkursen, lande i konkursen eller vidlagil exekutiv åtgärd för uttagande av sådan fordran ej får fullgöra tillsyns-uppgift i konkursen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

En fordran, som har fastställts genom skiljedom som avses i 12 8 lagen (1981:000) om införande av utsökningsbalken, skall godtas som slöd för behörighet att söka gäldenären i konkurs, om skiljedomen fär verkställas enligt första meningen i nämnda paragraf och en domstol inte har meddelat ell sädanl förordnande som avses i 3 kap. 18 8 utsökningsbalken. När överexekutor har förordnal om verkställighet av en skiljedom, lillämpas 11 8 i denna lag i dess äldre lydelse.

Vad som sägs om kvarstad i 14 a 8 i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

Beträffande lalan mol tillsynsmyndighetens beslut i ärende som avses i 27 8 fjärde slyckel. vilket har meddelats före de nya bestämmelsernas ikrafllrädande. och beträffande klagan över kronofogdemyndighetens beslut eller älgärd enligl 54 § första stycket, som har meddelats eller vidtagits före ikraftträdandet, lillämpas nämnda paragrafer i deras äldre lydelse.

När gäldenären har försatts i konkurs på grund av en ansökan, som har gjorts före ikraftträdandel, lillämpas 81 8 i dess äldre lydelse,

'■* Senaste lydelse 1979: 340,

Prop. 1980/81:84 L.agjÖrsldgen 70

54 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom föreskrivs all 9 8 lagen (1970: 741) om statlig löiiegaranli vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Fiircslugen Ivdelse

98'
Finner kronofogdemyndighet alt Finner kronofogdemyndighet att
arbetstagarens fordran icke omlät- arbetstagarens fordran icke omfal
tas av garantin, fär arbetslagaren tas av garantin, lär arbetstagaren
eller den lill vilken fordran övergäll eller den lill vilken fordran övergäll
enligt 11 8 föra talan mol bestulet enligt I I 8 föra talan mot beslutet
genom besvär. 1 fräga om sådan .genom besvär, I fräga om sädan
besvärsialan har bestämmelserna i besvärstalan har bestämmelserna i
utsökningslagen (1877:31 s. I) om ulsökningshaikcn om besvär över
klagan över utmätning i allmänhet utmätning i allmänhel molsvarande
motsvarande tillämpning. Mot hov- lillämpning. Mol hovrätts beslut fär
rälls beslul får dock talan icke dock lalan icke föras,
föras.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1982.

I fråga om lalan mol beslul som har meddelats av kronofogdemyndigheten före ikraftträdandet fillämpas 9 8 i dess äldre lydelse.

55 Förslag till '

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs all 11 kap. I och 3 88. 17 kap. 13 8 oeh 36 kap. 4 8 brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. IS' Gäldenär, som förstör eller genom gäva elier annan liknande åtgärd avhänder sig egendom av betydenhet och därigenom försätter sig pä obestånd eller förvärrar sill obestånd, dömes för oredlighet mot borgenärer lill fängelse i högst tvä år. Detsamma skall gälla, om gäldenär genom sådanl förfarande framkallar allvarlig fara för att han skall komma på obestånd.

Gäldenär, som vid konkurs eller Gäldenär. som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord el- förhandling om offentligt ackord ler i förteckning lill ulmälningsed förtiger tillgång, uppgiver obefintlig

'Senastelydeise 1975: 1261. ' Senasle lydelse 1978:894.

Föreslagen lydelse

skuld eller lämnar annan sädan oriklig uppgift, skall ock. om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljesl lägges lill grund för förfarandet, dömas för oredlighet mot borgenärer. Detsamma skall gälla, om gäldenär i samband med annan exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att eriorderlig egendom genom förrättningen tages i anspråk för aft bereda borgenär be talning eller säkerhel.

Nuvarande lydelse

eller lill hclalnlngssäkringsed förtiger lillgäng, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sädan oriktig uppgift, skall ock, om ej uppgiften lättas innan den beedigas eller eljest lägges till grund för förfarandet, dömas för oredlighet mol borgenärer. Detsamma skall gälla, om gäldenär i samband med annan exekutiv förrältning åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindf ar att erforderlig egendom genom förrällningen tages i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhel.

Gäldenär som. dä konkurs är förestående, ur rikel bortför tillgäng av betydenhet med uppsåt all hälla den undan konkursen, sä ock gäldenär, som i konkurs undandrager eller undanhåller konkursförvaltningen lillgäng. dömes likaledes för oredlighet mol borgenärer,

3 8= Gäldenär. som forlsäller rörelse under förbrukande av avsevärda medel ulan molsvarande nylla för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig pä äventyrligt förelag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidlager annan sådan ätgärd och som därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framkallar eller förvärrar obestånd, dömes för vårdslöshet mot borgenärer lill fängelse i högst tvä år.

Prop. 1980/81:84 Lagjorslagen 72

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

försegling eller eljest olovligen öpp-    olovligen öppnar vad myndighet
nar vad myndighet tillslulit eller lillsluiil eller ock överträder annat
ock överträder annat dylikt av   dylikl av myndighet meddelat för
myndighet meddelat förbud, dömes    bud. dömes för överträdelse
för överliädelse av myndig-        av myndighets bud lill böter
hels bud till böter eller fängelse i         eller fängelse i högsl ell år,
högsl ett är.

Vägrar någon inträde som förrätlningsman äger fordra, dömes för hin d-rande a v förrät t ni ng lill böter,

36 kap, 4 8-' Förverkande pä grund av brott av egendom eller dess värde må. om ej annat har föreskrivits, ske hos

a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet.

b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var.

c) den som genom brottet beretts vinning.

d) den som efler brottet förvärvat egendomen pä grund av giftorätt, arv
eller testamente eller genom gåva eller som efler brottet förvärvat egendo
men pä annat säll och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till
anlagande om egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brollel ej någon av dem som anges i första slyckel a)-c). må den ej förklaras förverkad.

Särskild rält till egendom som förklaras förverkad beslår, om ej även den särskilda rällen förklaras förverkad.

Sådan räll som har vunnits genom ulmälning eller betalningssäkring upphör. (7m egendomen förklaras förverkad, såvida ej av särskild anledning förordnas all rätten skall bestå.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1982.

11 kap. 1 och 3 88 i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fräga om orikliga uppgifler som en gäldenär före ikraftträdandet har lämnat eller därefter lämnar i en förteckning till ulmälningsed eller lill betalningssäkringsed.

Bestämmelsen i 36 kap. 4 8 fjärde slyckel gäller inle. när fräga är om broll som har begåtls före ikraftträdandel.

■* Senasle lydelse 1968: 165,

Prop. 1980/81:84 Lagför.slagen 73

56 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken'

dels all i 8 kap, 2 8 och 12 kap. 3 8 ordet "ulmälningsman" skall bytas ul mol "kronofogde".

dds alt i 38 kap. 5 8 ordet "utmätningsmannens"" skall bylas ul mol ""kronofogdemyndighetens".

dels all i 49 kap, 4 8. 50 kap. 8 8. 52 kap. 7 8 och 55 kap. 8 8 orden ""kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning"" skall bylas ut mol "kvarstad eller annan ätgärd enligl 15 kap.",

dels att i 50 kap. 5 8 och 55 kap. 5 8 orden "kvarstad eller skingringsförbud" skall bytas ul mol "kvarstad".

(/e/,v att 9 kap. 88, 10 kap. 178, 15 kap., 16 kap. 68. 17 kap. 148, 25 kap. 1 och 3 88, 26 kap., 27 kap. 10 8, 30 kap. 12 8 och 33 kap. 5 8 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.
8 f-

Då enligt denna balk vite förelägges part eller annan, bestämme rätlen viiel lill belopp, som med hänsyn lill hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigl kan aniagas förmå honom alt iakttaga föreläggandet. Vite må ej bestämmas under tio kronor eller över femlusen kronor. Har vite utdömts och förelägger rätlen nyll vite. mä vitet besiämmas lill högre belopp, dock ej över tiotusen kronor. Vitesföreläggande skall delgivas den som föreläggandel avser.

Bestämmelserna i första stycket om högsta viiesbelopp gäller ej i fråga om föreläggande enligl 15 kap. 3 §.

Vite mä ej föreläggas, dä slraff är utsatt. Ej heller mä vite föreläggas kronan.

Finnes, dä fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

10 kap.

17 S

Ej vare på grund av vad i della kapitel siadgas rätten behörig all upplaga:

1. tvist, som skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller enligt lag eller föri"atlning skall omedelbart prövas av skiljemän;

' Senaste lydelse av

g kap. 2 8 1972:430

13 kap, 3 8 1975: 1288

49 kap. 4 8 1979:242

55 kap. 5 8 1947:616.

- Senaste lydelse 1964: 166.

' Senaste lydelse 1970: 1002.

Föreslagen lydelse

len skaffar undan, väsentligt försämrar eller på annat sätt förfogar (iver egendomen till skada för sökanden, får domstol förordna om kvarstad på egendomen.

Om någon, i annat fäll än som avses i I eller 2§. visar sannolika skäl för all han mol någon annan har ell anspråk, sivn är eller kan antas bU föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning. och det skäligen kan befaras all motparten genom all ulöva viss verksamhei eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar iitiiv-ningen av sökandens rält eller väsentligt förringar dess värde, får domstol förordna om lämplig åt-

Nuvarande lydelse

Jar, förstör eller väsenlligl försämrar egendomen.

Finnes lös egendom, som ställes iindei skingringsjörhiid. hos Iredje man. må denne förbjudas att utgiva egendomen.

Har part. som i räiiegång yrkat helaliiing för fordran, visal sannolika skäl jör sin lalan och kan skäligen befaras, att motparten begiver sig från rikel ulan all efterlämna känd egendom, som svarar mot hans gäld. må förbud meddelas honom att avresa från orlen, med mindre han ställer pant eller horgen för skulden. Reseförbud vare ej gällande utöver tre månader efler delgivningen. Har meddelat rese-Jörbiid före nämnda lids ulgång hävts eller eljest upphört all gälla, mä nylt reseförbiid avse allenast ålersloden av sagda tid.

I beslut om reseförbud skall angivas den ort. där den, mot vilken Jörhiidel gäller, skall uppehålla sig, samt erinras om puJÖljden för över-Iräddse av förbudet. Överträdes reseförbud. äge rätlen på yrkande UV parlen förordna, att motparten skull ålei-häintas och under den tid Jörbudet gäller hållas i häkte.

3 8

Har part i rättegång visal sannolika skäl för sin lalan och kan skäligen befaras, all motparten genom alt ulöva viss verksamhet eller företaga eller underlåta viss handling eller genoin annat sitl förhållande hindrar eller försvårar domens veiksiäUande eller väsentligt förringar dess värde för parten, må vid vite förbud eller unnat föreläggande meddelas motparten eller förordnas om egendoms Jörvalt-iiing av god man eller om annan åtgärd, som Jlnnes erforderlig för

Finnes i rättegång om bättre räll lill egendom purt hava egenmäktigt skilt motparten från egendomen eller eljest själv tagit sig räll. må förordnas, all besinning eller annai förhållande. s(}in rubbats, genasl skall ålerslällas.

5 §

Beslul om åtgärd, som avses i delta kapitel, meddelas av den rätt. där rättegången är.

Fråga om sådan åtgärd må upptagas allenast på yrkande av part.

Yrkande må ej bifallas, med mindre tillfälle lämnats molparlen alt yltra sig däröver. Är fara i dröjsmål, må dock rätten omedelbart bevilja åigärden alt gälla, lill dess annorlunda förordnas.

Framgår del i en räiiegång om bättre rätt lill viss egendom all den ena parten har olovligen rubbat motpartens besittning eller vidlagil någon (innan olovlig åtgärd beträffande egendomen, får domstolen lörordna att besittningen genasl skall återställas eller annan rättelse genast ske.

5 §

Beslul om älgärd som avses i delta kapitel meddelas av den domstol där rättegången är anhängig. År rättegång ej anhängig. gäller i fråga om behörig domstol vad sam är föreskrivet om tvistemål. Vad som sägs om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som skall las upp i annan ordning än inför domstol skall dock ej tillämpas.

Fråga om åtgärd enligl detta kapitel får tas upp endast pä yrkande. Är rättegång ej anhängig. skall yrkandet framställas skriftligen.

Ett yrkande får ej bifallas ulan all molparlen har berells tillfälle all yttra sig. Är det fara i dröjsmål. får dock rätten omedelbart bevilja åigärden all gälla till dess annat förordnas.

Belräffande behandlingen i övrigt av fråga angående en åtgärd sinn avses i 1. 2 eller 3 H då rättegång ej är anhängig tillämpas vad som gäller när en sådan fråga upp-

Prop. 1980/81:84

Nuvarande lydelse

Älgärd. som avses i 1, 2 eller 3 8, må ej beviljas, med mindre part. sinn begärt åtgärden, hos rätten ställer pant eller borgen för skada, som kan tillskyndas motparten. Finnes parlen ur slånd all slälla sådan säkerhet och har han visal synnerliga skäl för sin lalan, må rällen befria honom därifrån. Från ställande av säkerhel vare kronan fri. Om pant och bingen gälle vad i utsökningslagen är stadgat.

6 §

Återkallas eller förfaller talan, för vars säkerställande åtgärd enligl I, 2 eller 3 8 meddelats, eller har, då talan avser fordran, ställts pant eller borgen eller förekomma eljest ej längre skäl för åtgärden, skall den av rätten omedelbart hävas. Då målet avgöres, pröve rätlen, om åtgärden fortfarande skall bestå. Rätten äge ock i samband

Lagförslagen 77

Föreslagen lydelse

kominer i räiiegång. Yrkande av sökandens moiparl om ersättning föir kostnad får dock prövas i samband med avgörandet av frågan am åtgärden.

6 §

En åtgärd som avses i 1. 2 eller 3 8 får beviljas endasl om sökanden hos rällen ställer säkerhet för skada som kan tillfogas motparten. Förmår sökanden ej ställa säkerhet och har han visal synnerliga skäl för sin anspråk, får rätten befria honom därifrån. Staten, kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund behöver ej slälla säkerhet.

I fråga om beskaffenheten av säkerhel gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den ej har godkänts av motparten.

7 S

När en åtgärd som avses 11.2 eller 3 § har beviljats, skall sökanden, mn ej lalan redan har väckls, inom en månad från beslutet väcka lalan i saken vid domstol eller, om anspråket skall prövas i annan ordning, enligl vad som gäller därom. Talan som ej skall prövas av domstol eller annan myndighet anses väckt när prövning har påkallats hos motparten eller förfarandet har inletts i annan ordning.

Väcks ej lalan enligl vad som sägs i jörsta stycket, skall åtgärden omedelbart återgå.

8 §

En åtgärd som har beviljats enligl 1, 2 eller 3 8 skall omedelbart hävas, om säkerhel. som tillgod<7ser ändamålet med åtgärden, ställs eller del annars ej längre finns skäl för åtgärden. Återkallas eller förfaller talan som har väckls i saken, skall åtgärden också omedelbart hävas.

Frågan om hävande prövas av

Prop. 1980/81:84

Nuvarande lydelse

med domen förordna om älgärd, som nu sagts.

Rätlen äge. när skäl äro därtill, pä yrkande av part förordna, all ål-gärd enligl 4 8 skall gå äter.

7 ,

Finnes kvarstad böra läggas å arrende, hyra eller annat dylikl, som utgår av fasl egendom, förordne rätten god man att uppbära medlen: rällen meddele ock den belalningsskyldige förbud alt utgiva något till annan än gode mannen.

Meddelas skingringsförbud å fast egendom och är .synnerlig jara att egendomen genom vanvård eller annorledes väsentligen försämras, äge rällen på yrkande av part. som begärt åigärden. förordna god man all förvalta egendomen; parten åligge all till bestridande av nödig kostnad för egendomens förvaltning erlägga förskott med belopp, som bestämmes av rätten.

I övrigt gälle om verkställande av älgärd. som avses I detta kapitel, vad i utsökningslagen är stadgal.

Lagförslagen 78 Föreslagen lyddse

den domsud där rättegången är anhängig eller, am räiiegång ej är iiii-hängig. av den domsud som först har prövat frågan om åtgärden.

Dä saken är föremål för rättegång och målel avgörs, skall rätten pröva, om åtgärden fortfarande skall beslå. Rätten får även i samband med domen förordna om en älgärd som nu har angetts.

9 §

Rällen får. när det finns skä! till det. på yrkande av någon av parterna förordna all en åtgärd enligt 4 8 skall gä äter.

10 §

I fråga om verkställandet av en åtgärd som nvses i delta kapitel finns bestämmelser i utsökningsbalken. Rällen får meddela närmare föreskrifler om verkställandet, om del behövs.

Rätten äge. när skäl ära därtill, i dom förordna, all den må verkställas utan hinder av all den icke äger laga kraft.

Rätten /(•(/■. när det finns skäl //// del. i dom förordna att den får verkställas ulan hinder av all den icke äger laga kraft. När del finns anledning, skall rätten därvid föreskriva alt säkerhet skall ställas for skadestånd sam piirien kan bli skyldig all utge om domen ändras.

Beslul under rättegången, mol vilkel lalan ej må föras särskilt, skall genast gå i verkslällighel. Delsamma gäller beslul, varigenom rätten

1, avvisat ombud eller biträde,

2, ogillat Iredje mans yrkande all få som intervenient deltaga i rättegången,

3, utlåtit sig angående ersättning eller förskoll till biträde, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är pari eller intervenient,

4. förordnat om någons hållande 4. förordnat om någons hällande
i häkte eller om kvarstad, sking- i häkte eller om kvarstad eller an-
ringsfiirbiid eller annan hand- nan åtgärd enligl 15 kap. eller om
räckning eller om hävande av sädan hävande av sådan åtgärd,

älgärd,

5. lill biträde utsett annan än part föreslagil. eller

6. ullälii sig i annat fall än som avses i 3 eller 5 i fråga som gäller allmän rätlshjälp, dock ej beslul om ersätlningsskyldighel enligl 31 8 rätlshjälpslagen (1972:429).

Prop. 1980/81:84

Nuvarande lydelse

ler sirafl'. men förekommer eljesl ej anledning att anhålla eller häkta honom, må, om det finnes tillfyllest, i stället förbud meddelas honom att utan tillstånd lämna honom anvisad vistelseort. Oberoende av brottets beskaffenhet må ock förbud, som nu sagls. meddelas, om skäligen kan befaras, alt den misstänkte genom all begiva sig frän rikel undandrager sig lagföring eller slraff eUer gäldande uv skadestånd eller annan ersiittning lill målsägande, sinn kan aniagas komnia all på grund av brottet ådömas honom.

Lagfiirsltigeit 80 Föreslagen lyddse

ring eller straff, men förekommer eljest ej anledning att anhålla eller häkta honom. får. om del finnes tillfyllest, i stället förbud meddelas honom att utan tillstånd lämna honom anvisad vistelseort, (oberoende av brottets beskaffenhet //ic oi k-så förbud, som nu sagts, meddelas, om del skäligen kan befaras, att den misslänkie genom att begiva sig frän rikel undandrager sig lagföring eller straff

3 8 Reseförbud meddelas av undersökningsledaien. åklagaren eller rällen. Fråga om reseförbud mä av rällen upplagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren eller då rätten har all besluta om den misstänktes häktning eller hans kvarhållande i häkte. Efter åtalet äge rätten även på yrkande av målsäganden så ock självmant upplaga fråga därom.

/ anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning må undersökningsledaren eller åklagaren ej meddela reseförbud eller has rällen yrka sådant förbud, med mindre anspråket anmälts hos honom: rällen äge allenast på yrkande upplaga fråga inn sådanl förbud.

Väckes vid rätlen fråga om reseförbud, skall, så snarl ske kan, förhandling därom äga rum inför rätten. Om sädan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap. 17 8 är sladgal. Är fara i dröjsmål, må rätten omedelbart meddela reseförbud all gälla, lill dess annorlunda förordnas.

26 kap. Om kvarstad och skingringsförbud Om kvarstad

1 S

Beslul om kvarstad eller skingringsförbud meddelas av rätten.

Fråga om kvarstad eller skingringsförbud må upplagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efler åtalet äge rätten även på yrkande av målsäganden så ock självmant upptaga fråga därom.

I anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning må undersökningsledaren eller åklagaren ej yrka kvarstad eller skingringsförbud. med mindre anspråket anmälts hos honom; rällen äge allenast på yrkande förordna därom.

Väckes fräga om kvarstad eller skingringsförbud, skall, så snarl ske kan, förhandling därom äga rum inför rätten. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap. 17 8 ör stadgat. Är fara i dröjsmål, må rätten omedelbart bevilja åigärden att gälla, lill dess annorlunda förordnas.

Beslul om kvarstad meddelas av rätten.

Fråga om kvarstad jår upplagas på yrkande av undersökningsledaren, åklagaren eller målsäganden. Efler åtalet får rällen även självmant upplaga fråga därom.

I anledning av målsägandens anspråk på skadeständ eller annan ersättning får undersökningsledaren eller åklagaren yrka kvarstad endast om anspråket anmälts hos honom. Rätten/o/- endasl på yrkande förordna därom.

Väcks fråga om kvarstad, skall, så snart del kan ske. förhandling därom äga rum inför rällen. Om sädan förhandling gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 24 kap. 17 8. Är del fara i dröjsmål, får rätten omedelbart bevilja åigärden all gälla lill dess annorlunda förordnas.

Finnes kvarstad höra läggas å arrende, hyra eller annat dylikt, som utgår av jäst egendom, förordne rullen god man alt uppbära medlen: rätten meddele ock den belalningsskyldige förbud att utgiva någol lill annan än gade mannen.

Meddelas skingring.sförbiid ä fäst egendom och är synnerlig fara all egendomen genom van vård eller annorledes väsentligen försämras, äge rällen förordna god man all Jörvalla egendomen. Avser ål-gärden målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning, åligge målsäganden att till bestridande av nödig kosinad för egendomens förvaltning erlägga förskott med belopp, som bestämmes av rätten: i annai .fall skall sådan kostnad utgå uv allmänna medel.

I övrigt gälle om verkställande av kvarstad och skingring.sförbiid vad i utsökningslagen är stadgal: vad där är föreskrivet am pant eller borgen skall dock ej äga lillämpning.

I fråga om verkställandet av kvarstad finns beslämmelser i utsökningsbalken. Rätten får meddela närmare föreskrifter om verkställandet, ant del behövs.

Beslagtaget föremål skall omhändertagas av den som verkställt beslaget eller sällas i förvar under försegling: om det kan ske utan fara och eljest finnes lämpligl. må dock föremålet kvarlämnas i innehavarens besittning.

Kvarlämnas föremål i innehavarens hesiiining. skall förbud meddelas honom att sälja eller skingra föremålet och. om det linnes erforderiigt. della genom anslag eller på annat säll så utmärkas, ati del är uppenbari. all del tagits i beslag. Föremålet må av innehavaren nylljas. om ej förbud däremol finnes böra meddelas.

kap. 08

Beslaglaget föremål skall las i förvar av den som verkställt beslaget. Om del kan ske ulan fara och eljesl är lämpligt../"Å;- dock föremålet lämnas kvar i innehavarens besittning. Ell föremål som lämnas kvar i innehavarens besinning skall förseglas eller märkas som beslagtaget, såvida det ej jramsiår som obehövligt.

Den från vilken beslag har skett får ej överlåta föremålet eller i strid mot ändamålet med beslaget föifo-ga över föremålet på annat sätt. Ett föremål som ej las i förvar eller Jör-seglas får nylljas av innehavaren, om ej annat beslutas.

Föremål, som lagits i beslag, skall väl värdas, och noggrann tillsyn skall hällas däröver, alt det icke förbyles eller föriindras eller annat missbruk sker därmed.

.■?0 kap. 12 8" Beslul under rättegången, mol vilket lalan ej må föras särskill. skall genasl gå i verkslällighel. Delsamma gäller beslut varigenom rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare.

2. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel lill målsägande eller angående ersättning eller förskott lill biträde, försvarare, viltne. sakkunnig eller annan, som ej är pari,

3. utlålil sig angående häktning eller ätgärd. som avses i 25-28 kap.,

4. lill försvarare utsett annan än part föreslagit, eller

5. utlålil sig i annat fall än som avses i 2 eller 4 i fråga som gäller rätlshjälp enligt rätlshjälpslagen (1972:429), dock ej beslul om skyldighet all lill statsverket återbetala kostnad för rättshjälpen.

Rätten äge. när skäl ära därtill, i Rätlen /i;/-, när det finns skäl ////

beslul, varigenom föreläggande <:/c/. i beslul. varigenom föreläggan-

meddelals part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahälla föremål för syn eller besiktning, förordna all beslutet må verkställas utan hinder av att del icke äger laga kraft.

de meddelats part eller annan all förete skriftligt bevis eller all tillhandahälla föremål för syn eller besiktning, förordna all beslutet får verkställas utan hinder av all del icke äger laga kraft. När del finns anledning, skall rätlen därvid föreskriva att säkerhet skall ställas för skadesländ som parten kan bli skyldig all utge om beslutet ändras.

Är särskild föreskrift meddelad därom, all dom eller beslul, som icke äger laga krafl, må verkställas, vare den gällande.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 85

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anledning av en målsägandes anspråk pä skadeständ eller annan ersättning, upphör all gälla när de nya beslämmelserna träder i krafl.

3. 1 fråga om skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet tillämpas vad som är föreskrivet om kvarstad.

4. Vad som föreskrivs i de nya bestämmelserna om förulsätlningar lör kvarstad eller annan liknande säkerhetsåtgärd inverkar ej på giltigheten av en säkerhetsåtgärd som har beviljats före ikraftträdandel,

5. Vad som föreskrivs i 27 kap. 10 8 andra stycket i dess nya lydelse gäller även i fråga om beslag som har ägt rum före ikraftträdandel.

57 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1929: 145) om skiljemän'

dels all i 8-10, 12 och 18 88 ordet ""överexekutor" skall bylas ut mot ■'lingsrälien",

dds all i 22 8 ordet "överexekutor" skall bylas ut mot "kronofogdemyndighelen",

dels alt 26 8 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 8-

Räll domstol vare i mål, som Räll domstol är i mål, som avses
avses 1218, den allmänna under- 1218, den lingsräll. varunder sva
rar/, varunder svaranden lyder i randen lyder i tvistemål, som rör
tvistemål, som rör hans person, och hans person, och i mål. varom för-
i mäl, varom förmäles i 25 8. dimi- mäles i 25 8, lingsrälien i den ort,
stolen i den ort, där skiljedomen där skiljedomen meddelats. Finnes
meddelats. Finnes ej behörig dom- ej behörig domstol efler vad nu är
stol efler vad nu är sagl, upplages sagl, upplages målet av Stockholms
målel av Stockholms tingsrätt. tingsrätt.

Ansökningsärenden enligl 8. 9, Ansökningsärenden enligt 8, 9,

10 och 18 88 upplagas av överexe- 10 och 18 SS upptages av tingsräi-

kulor i den ort, där endera parten ten i den ort, där endera parten har

har sill hemvist. Har enahanda an- sitt hemvisl. Har enahanda ansö-

sökan gjorts hos merän en överexe- kan gjorts hos mer än en tingsrätt,

kulor, vare den överexekutor behö- är den lingsräll behörig, hos vilken

rig. hos vilken ansökan försl ansökan försl gjordes, och beslut,

gjordes, och beslul, som av annan som av annan tingsrätt meddelas,

överexekutor meddelas, ogillt. Har ogillt. Har ingendera parlen hem-

ingendera parten hemvist i Sverige, vist i Sverige, upplages ärendet av

upplages ärendel av överexekutor i Stockholms tingsrätt. Ansökan får

5fo(A7jc'//«. Ansökan wfl ej bifallas, ej bifallas, med mindre sökandens

med mindre sökandens motpart motpart lämnats tillfälle all yttra

lämnats tillfälle alt yttra sig. Avser sig. Avser ansökan skiljemans skil-

' Senasle lydelse av 9 § 1976: 122 18 S 1976:122. - Senasle Ivdelse 1976: 122,

Prop. 1980/81:84 Lagför.slagen 87

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnden utfärda ansvarsförbindelse pä slatens vägnar.

Forsla stycket äger molsvarande Första stycket äger molsvarande
lillämpning i fråga om verksläl- lillämpning i fräga om verkstäl
lighet enligt 41 eller 42 § iitsök- lighet enligt 3 kap. 8 eller 9 utsök
ningslagen. om allmän rättshjälp ningsbalken. om allmän rättshjälp
beviljats i verkställighetsärendet, beviljats i verkslällighelsärendet.

Föranleder ansvarsförbindelsen ulgift för slalen, anses ulgiften säsom kosinad för rältshjälpen.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1982.

När ett mäl handläggs av överexekutor efter ikraftträdandet, tillämpas 5 b 8 i dess äldre lydelse.

Vad som sägs i 10 8 andra slyckel i paragrafens nya lydelse gäller även när säkerhel skall ställas enligl 10 eller 11 8 lagen (1981:000) om införande av ulsökningsbalken.

59 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs alt 3 kap. 7 8 lagen (1974:371) om rättegången i arbelslvisler' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

3 kap.

Ordförande får ensam på arbetsdomstolens vägnar förelaga förberedande åtgärd saml meddela beslul om avskrivning av mål.

Under förberedelse som avses i 4 kap. 9 8 får ordföranden även

1. pröva yrkande om kvarstad 1. pröva yrkande om kvarstad, eller skingring.sförbiid.

2. meddela beslul om avvisande av mäl, om del är uppenbari att rälle-gångshinder föreligger.

3. meddela tredskodom,

4. meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits,

5. stadfästa förlikning.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1982

' Lagen omtryckt 1977: 530.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 88

60 Förslag till

Lagom ändring i förvaltningslagen (1971:290)

Härigenom föreskrivs att 2 8 förvaltningslagen (1971:290) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28' Lagen gäller icke ärende hos

1. regeringen.

2. kommunal myndighet, om ärendel avgöres genom beslul som överklagas genom kommunalbesvär eller besvär hos kommunal besvärsnämnd,

3. överexekutor eller utmät- 3. knmofogdemyndighei. om ningsman, om ärendet avser myn- ärendet avser myndighetens exeku-digheiens exekutiva verksamhei, liva verksamhet, eller

eller

4. polis-, åklagar- eller lullmyndighel, om ärendel avser myndighetens
verksamhei lill förekommande eller beivrande av broll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

När ell mål handläggs av överexekutor efler ikraftträdandet, tillämpas 2 8 i dess äldre lydelse.

61 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Härigenom föreskrivs all 5-7 88 lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

58 Skatteavdrag samt införsel, som beslulals innan lönefordringen förfallit lill beialning, har förelräde framför kvittning enligl denna lag.

Är arbetsgivarens fordran sådan Är arbetsgivarens fordran sädan
alt räll lill kvittning föreligger enligt all räll till kvittning föreligger enligl
3 8 och vill arbetsgivaren kvitta mol 3 8 och vill arbetsgivaren kvitta mot
belopp som han ålagts alt innehålla belopp som han ålagts att innehålla
genom beslut om ulmälning av lön, genom beslut om utmätning av lön,
beslular utmälningstnannen om be- beslular kronofogdemyndigheten
loppets fördelning mellan arbetsgi- om beloppets fördelning mellan ar
varen och utmätningssökanden ef- belsgivaren och ulmätningssökan-
ter fordringarnas storlek. den efter fordringarnas storiek.

1 övrigl får kvittning ej åberopas mol beslul om utmätning av lön.

' Senaste lydelse 1975:672,

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 90

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

20 kap. 68 Försäkrads fordran ä ersättning enligt denna lag. som innestår hos riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa, mä ej utmätas. Försäkrads rätt lill ersällning mä ej heller överlälas. innan ersättningen är tillgänglig för lyftning.

Beslämmelserna i första styckei Beslämmelserna i första styckei

hindra ej ulmälning enligt vad som hindrar ej utmätning enligl vad som

föreskrives i 67 d § utsökningslagen föreskrives i 7 kap. utsökningsbal-

(1877:31 s. I). ken.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1982.

63 Förslag till

Lagom ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom föreskrivs alt i 45 8 rennäringslagen (1971:437) orden "utsökningslagen (1877: 31 s. D" skall bytas ul mot "utsökningsbalken".

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1982.

64 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar

Härigenom föreskrivs all 82 8 lagen (1972: 262) om understödsföreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

82 8 Fordran som pä grund av moderskapsförsäkring innestår hos understödsförening får ej utmätas.

Om ulmätningsfrihet för kapilal-     Om utmätningsfrihel för kapilal
försäkring, sjukhjälp och pension försäkring, sjukhjälp och pension
finns bestämmelser i lagen                  finns beslämmelser i lagen
(1927: 77) om försäkringsavtal och i (1927; 77) om försäkringsavtal och i
utsökningslagen (1877:31 s.l).              5 kap. utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 91

65 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs i frågaom lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift dds all i 9 8 ordet "utmätningsman" skall bylas ul mol ""kronofogdemyndigheten"'. dels alt 13 8 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13                                                                                            S'
Om ej annat följer av denna lag    Om ej annat följer av denna lag
gäller uppbördslagen (1953:272) gäller uppbördslagen (1953:272) i
och InJörscllagen (1968:621) i lill- tillämpliga delar i fräga om felpar-
lämpliga delar i fräga om felparke- keringsavgift. Reglerna om restav-
ringsavgifl. Reglerna / uppbördsla- gift skall dock inle tillämpas. Rege-
gen om restavgift skall dock inle    ringen fär föreskriva avvikelser
lillämpas. Regeringen får föreskri- frän uppbördslagen, när del gäller
va avvikelser från de nämnda la- avkorlning, avskrivning och det ad-
garna. när del gäller avkortning. ministrativa förfarandel i fråga om
avskrivning och del administrativa felparkeringsavgift. Införsel enligt
förtärandet i fråga om felparke- 15 kap. utsökningsbalken får äga
ringsavgifl.                          rum         vid         indrivning         av

felparkeringsavgift.

Äläggande enligl 6 8 andra slyckel får ej utfärdas senare än ell är efter den dag då överträdelsen skedde.

Åtgärd för indrivning av felparkeringsavgift fär ej vidtagas senare än fem år eftei den dag överträdelsen skedde.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982.

66 Förslag till

Lag om ändring i förfogandelagen (1978: 262)

Härigenom föreskrivs att 43 och 44 85 förfogandelagen (1978: 262) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 8 I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning, som fastställts all ulgå för skada på eller avsevärd försämring av faslighel, samt om verkan därav gäller i tillämpliga delar expropriationslagen (1972:719).

Kan flera göra anspråk på betal- Kan flera göra anspråk pä betal
ning ur ersättning, som i annat läll ning ur ersättning, som i annat fall
än som avses i första slyckel fasl- än som avses i första slyckel fasl
slällls enligt denna lag, och enas de ställts enligl denna lag, och enas de

' Senaste lydelse 1979:562.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1982.

Ell ärende om nedsällning enligt 43 5 andra stycket, som är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandel, skall även därefter handläggas av överexekuior, dock längsi till ulgången av år 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 44 8 i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

67 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)'

dels all i 45 8 3 mom.. 61-64, 74 och 76 88 ordet "ulmälningsman" i olika böjningsformer skall bytas ul mol "kronofogdemyndighet"" i molsvarande form,

dels alt i 62 8 orden "lagen om ackordsförhandling ulan konkurs" skall bytas ut mol "ackordslagen (1970: 847)"".

dds all i 65 och 66 SS ordel '"införsellagen"" skall bylas ut mol ""15 kap. utsökningsbalken",

dels alt i 68 8 6 mom. orden "65 S utsökningslagen" skall bytas ut mol "5 kap. 1-3 88 utsökningsbalken"",

dds all 59, 60 och 87 88 skall ha nedan angivna lydelse.

Senastelydeise 1978:900, Lagen omlryckt 1972:75. Senasle lydelse av

62 § 1974:771

63 8 1974:771

64 § 1974:853

65 § 1974:771

66 8 1974:853

68 8 6 mom. 1974:771

74 8 1974:771

lagens rubrik 1974:771.

Beslämmelserna om indrivning av skall skall ocksä tillämpas på indrivning av kvarskatteavgift, restavgift, tilläggsavgift, förseningsavgift eller ränla enligt denna lag.

60 8' / mom. Vad i 6 § utsökningslagen siadgas om jäv mot utmätningsman gälle ock med avseende å den. scmi förrättar utmätning för skatt.

2 mom. Vid utmätning för skall skota, med de förbehåll som i 3 mom. sägs, lända lill efterrättelse utsökningslagens Jöreskrifier om verkställighet av ulmälning och vad därvid må undantagas, om utmätl egendoms försäljning, omfördelning av medel, som IiU följd av ulmälning infiulil, saml om klagan över utmätningsmans förfärande.

3 mom. Beslämmelserna i 88 c § och 198 § 3 mom. utsökningslagen, II § lagen (1971:494) om exekutiv

försäljning av fasl egendom, 3 § lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. saml 3 § lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. skola icke äga tUlämpning vid utmätning för skalt.

4    mom. Införsel enligl införseUa- Införsel   enligl   15   kap.   uisök-
gen får äga rum vid indrivning av     ningsbalken får äga rum vid in-
restförd skall och avgift som anges     drivning av restförd skall och avgift
i 1 8 första slyckel denna lag.              som anges i 1 8 första slyckel den
na lag.

För skall eller avgift, som på grund av föreskrift i annan författning skall indrivas i samma ordning sdm skatt enligt denna lag, fär införsel äga rum endasl om del är särskill föreskrivet.

- Senastelydeise 1979:489. Senasle lydelse av

3 mom. 1973: 1135

4 mom. 1974:771.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

87 S"* Besvär över beslut enligt denna lag eller över laxering inverkar icke på skyldigheten all erlägga den skall, som besvären rör.

Åtgärd enligl denna lag skall verkställas oavselt att del beslut eller utslag som föranleder åtgärden icke vunnii laga krafl. Motsvarande gäller vid verkslällighet enligl utsökningsbalken. Beslut eller utslag i laxeringsmål. där laxeringen faslslällls till lägre belopp än taxerings-inlendenlen yrkal eller medgivii, får dock icke föranleda restitution om laxeringsintendenten anmäll hinder härför. 1 sisinämnda fall får länsstyrelsen på ansökan medgiva restitution, varvid beslämmelserna i 49 8 2 mom. sisla stycket om ställande av säkerhel lillämpas.

melserna 1

49 8

Ätgärd enligl denna lag skall verkställas oavsett alt del beslul eller utslag som föranleder åtgärden icke vunnii laga krafl. Beslul eller utslag i laxeringsmål. där taxeringen faslslällls till lägre belopp än taxeringsintendenten yrkat eller medgivit, får dock icke föranleda restitution om laxeringsintendenten anmäll hinder härför. I sisinämnda fall må länsstyrelsen på ansökan medgiva restitution, varvid besläm-

mom, sista

styckei om ställande av säkerhet tillämpas.

Beslämmelserna i andra styckei om reslilulion äga molsvarande tilllämpning i mål där allmänt ombud har besvärsrält samt i mål om skatlelillägg eller förseningsavgift enligl laxeringslagen.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1982.

68 Förslag tiil

Lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, lullar och avgifter dels att 13-15 88 skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 13 och 15 88 skall utgå. dels alt 10-12 88 skall ha nedan angivna lydelse.

VerksiiiUigheien får ej omfatta försiiljning av egendom eller betalning av fordringen. Beslämmelsen i 183 § 3 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1) om försäljning av lös egendom, som är föremål för kvarstad, lillämpas dock i Jråga om lös egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring.

Gäldenären får inte överlåta egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring, eller till skada för borgenären förfoga äver egendomen på annat sätt. om inte knmofogdemyndighelen medger del av särskilda skäl.

I .fråga om verkan i övrigt av verkställd betalningssäkring gäller vad som föreskrivs om ulmälning i 4 kap. 29 § andra slyckel, 30 och 31 §§ och 12 kap. 6-10 H utsökningsbalken. Att betalningssäkring ger förmånsrätt föreskrivs i förmånsrättslagen (1970:979).

Om lös egendom, som har lagiis i anspråk genoin beialningssäk-ring. hastigt fäller i värde eller kräver alltför kostsam vård. får den på begäran av någon av parterna säljas i den ordning som gäller för ulmäll egendom.

Prop. 1980/81:84 Lagför.slagen 96

69 lörslag till

Lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhet för skaltefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs all 1 8 lagen (1978:882) om säkerhel för skaltefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 8 Vid indrivning av fordran i allmänt mål får kronofogdemyndighet i samband med alt uppskov beviljas med betalning eller med viss indrivningsåtgärd ta emot säkerhel som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge del. annan erbjuder sig alt ställa.

Med allmänt mål avses i denna I 1 kap. 6 § ulsökningsbalken

lag mål hos kronofogdemyndighet finns bestämmelser om vad som om intagande av skall eller liill, avses med allmänt mål. slalen lillkommande avgift eller liknande medel som får tas ul genom utmätning ulan JÖregående dom, böter eller annat som indrivs i samma ordning som böter, avgift lill siatsverket enligt vattenlagen (1918:523) eller belopp som har erlagts av allmänna medel och enligt domstols beslut skall återbetalas lill slatsverkel.

Denna lag träder i krafl den I januari 1982.

70 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskall' dels all i 17 b S ordet "införsellagen" skall bylas ul mol ""15 kap.

ulsökningsbalken", dels alt i 18 8 ordel "ulmälningsman" i olika böjningsformer skall bylas

ul mol "kronofogdemyndighet" i molsvarande form.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1982.

Lagen omtryckt 1970:933.

Senasle lydelse av

18 § 1971:814

lagens rubrik 1974: 777.

Prop. 1980/81:84 Lagförslagen 97

71 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs alt 48 8 lagen (1968:430) om mervärdeskall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 8 Betalas icke skatt i behörig lid och ordning indrives skall och restavgift.

Beslämmelserna i uppbördslagen Beslämmelserna i uppbördslagen
om indrivning, avkortning och av- (1953:272) om indrivning, avkort-
skrivning saml efterkrav och pre- ning och avskrivning samt efler-
skription gäller i tillämpliga delar i krav och preskription gäller i till
fråga om mervärdeskati. Införsel lämpliga delar i fråga om mervärde-
enligt införsellagen den 6 december skall. Införsel enligt 15 kap. uisök-
1968 (nr 621) får äga rum vid in- ningsbalken får äga mm vid in
drivning av mervärdeskatt och rest- drivning av mervärdeskall och rest
avgift på skatten. avgift på skallen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

72 Förslag till

Lagom ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs all i 30 8 vägirafikskallelagen (1973:601)' orden "införsellagen (1968:621)" skall bylas ul mol "15 kap. utsökningsbalken".

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982.

73 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs all i 6 8 lagen (1976: 339) om saluvagnsskatt orden "införsellagen (1968:621)" skall bylas ul mol ""15 kap. utsökningsbalken".

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1982.

' Lagen omlryckt 1979:304.'

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885, ' Lagen omtryckt 1979:280.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 Inledning 99

Utdrag JUSTniEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-06-05

Närvarande: stalsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Bohman, Mundebo, Wikslröm, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenstam Linder, Johansson, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell. Petri

Föredragande: stalsrådel Winberg

Lagrådsremiss med förslag till lag om införande av utsökningsbalken m.m.

1 Inledning

Den 16 mars 1978 beslöl regeringen att lagrådels yttrande skulle inhämtas över ett inom jusfitiedepartementet upprättat förslag till en utsökningsbalk (UB). I en den 28 juni 1979 beslutad remiss till lagrådet föreslogs vissa ändringar i del tidigare remitterade förslaget, vilka hade samband med ny lagstiftning som hade ägl rum efler den fidigare remissen. Sedan lagrådet numera har avgett det begärda yttrandet, har regeringen tidigare denna dag beslulal att genom proposilion lill riksdagen (prop. 1980/81: 8) föreslå en ny UB.

Förslagel till UB innehåller inle övergångsbestämmelser eller följdändringar i annan lagstiftning. Bestämmelser härom har avsetts bli upplagna i ell särskill förslag.

I belänkandet (SOU 1974:55) Utsökningsrätt XllP har lagberedningen lagt fram förslag lill promulgationslag till UB och lill annan följdlagstiftning. Lagförslagen bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 1.

Belänkandet innehåller också ett i huvudsak självständigt avsnitt rörande förslag om upphävande av lagen (1845:50 s. 1) om handel med

' Betänkandet är underlecknal av f.d. justitierådet Gösta Walin. ordförande, numera hovrättsrådet Torkel Gregow, ledamot, och hovrättsassessorn Peter Löfmarck, sekreterare. Vid utarbetandet av belänkandet har som sakkunniga medverkat numera avlidne kronofogden Nils Frykholm, kronodirektören Ragnar Jungkvist, justitierådet Henrik Hessler, direktören Pontus Modigh och justitierådet Lars Welamson.

Prop. 1980/81:84 Nuvarande ordning 100

lösören, som köparen låter i säljarens värd kvarbliva - lösöreköpslagen - och om ny lagsliflning i den lagens ställe. Den frägan las emellertid inte upp i della sammanhang.

Beredningens förslag har remissbehandlats.'' Yttranden har avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrällen för Övre Norrland, domstolsväsendets organisalionsnämnd (DON), riksåklagaren (Rk). slalskonlorel, bankinspektionen, försäkringsinspeklionen. riksskatteverket (RSV), länsslyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Göleborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands. Kopparbergs, Jämllands och Norrbotlens län, köplagsuiredningen (Ju 1963:51). offentlighets- och sekrelesslagsiiftningskommillén (Ju 1970:49), kreditköpkommiiién (Ju 1971:05), konkurslagskommittén (Ju 1971:06), ulredningen (Ju 1972:05) angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m.. utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinleckning, försäkringsrältskommittén (Ju 1974:09), utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m, i skalleprocessen. Svenska handelskammaiförbundel. Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Post- och Kreditbanken, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Tjänstemännens eenlralorganisa-tion (TCO), Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar. Sveriges köpmannaförbund och Sveriges hantverks- och induslriorganisation (SHIO).

Post- och Kreditbanken har anslutit sig lill bankföreningens yttrande. RÄ har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms. Göteborgs och Malmö åklagardistrikt och från vissa länsåklagarmyndigheter. RSV och några länsstyrelser har bifogat yttranden från vissa kronofogdemyndigheter.

En del remissinstanser har begränsai sina yllranden lill alt avse några särskilda frågor.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2 Nuvarande ordning beträffande exekutiva myndigheter

Handläggningen av utsökningsmål i första instans är f n. delad mellan två myndigheter, överexekutor oeh utmätningsmannen. Överexekuior utgörs av länsstyrelsen. Denna kan dock förordna annan alt vara överexekutor för en särskild förrättning. Kronofogde är utmätningsman men kan, enligt beslämmelser som regeringen meddelar, sälla annan tjänsteman vid kronofogdemyndighelen i sill ställe.

1 fråga om uppgifter enligt utsökningslagen (1877:31 s. 1) - UL - och

Här redovisas inle yttranden som endasl avser avsnittet rörande lösöreköpslagens avskaffande m.m.

Prop. 1980/81:84 Nuvarande ordning 101

därtill anslutande lagar ankommer det pä överexekuior dels alt förordna om verkställighet av dom m,m, i vissa särskilt kvalificerade fall. dels att ombesörja exekutiv försäljning av fast egendom, registrerat skepp eller skeppsbygge och luftfartyg m.m, och i samband därmed fördela köpeskillingen, dels ock alt förordna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder samt om avhysning och ann.iu handräckning. Därutöver har överexekutor all pröva klagan över utmätningsmannens beslul och åigärder. Handläggningen av övriga exekutiva uppgifter åvilar utmätningsmannen, dvs i realiteten kronofogdemyndighelen.

Överexekuior har emellertid uppgifler även enligl andra lagar än UL och de som direkt ansluter lill denna. Det ankommer sälunda enligt vissa lagar på överexekuior all förordna om verkställighet, t.ex. enligl lagen (1899:12 s. 9) om verkställighet i vissl fall av utländsk domstols beslul och 5 8 lagen (1959:517) om förlängning av tiden för vissa servilut. Enligl flera lagar åvilar del överexekutor alt förordna om handräckning. Som exempel på sådana beslämmelser kan nämnas 13 kap. 8 § vattenlagen (1918:523), 39 § naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025) och 47 8 miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1972:782).

Överexekutor har också en del uppgifter som inle är av rent exekutiv nalur. Hit hör bl.a. uppgiften alt la emot deposition av pengar enligl lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar och av hyra enligt 12 kap. 21 och 44 8§ jordabalken (JB). Andra exempel är befogenheten enligl lagen (1929:145) om skiljemän att i vissa fall utse eller entlediga skiljeman och all medge uppskov med skiljedom samt uppgiften enligl 17 § lagen (1915:218) om avlal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område all förklara skriftlig fullmakt kraftlös.

Det ankommer också i allmänhet på överexekuior att pröva klagan över beslul som utmätningsmannen (kronofogdemyndigheten) meddelar enligt särskilda lagar. Bestämmelser härom finns l.ex. i 54 8 konkurslagen (1921:225) och 5 § fjärde slyckel lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt. Samma ordning torde gälla utan särskild beslämmelse när uppgifler annars åvilar utmälningsmannen eller kronofogdemyndigheten, om inte annat föreskrivs.

Enligl vissa lagar skall medel betalas till länsstyrelsen, vilken har all fördela dem i princip enligt vad som gäller om fördelning av köpeskilling för fasl egendom som har sålts på exekutiv auklion. Se t.ex. 6 kap. 1 och 18 §8 expropriationslagen (1972:719) och 9 kap. 11 och 24 S§ vattenlagen. Dessa uppgifler ankommer på länsstyrelsen som sådan men brukar handläggas på länsslyrelsens överexekutorsavdelning.

Antalel mål enligl särskilda förfaltningar som överexekutorerna slutligt handlade under år 1978 kan med ledning av tillgänglig statistik beräknas till omkring 1.000. 1 detta antal ingår inte ärenden som ankommer på länsstyrelsen som sådan men handläggs på överexekutorsavdelningen, dvs.

Prop. 1980/81:84 Förslaget lift UB 102

ärenden angående fördelning av medel enligl expropriationslagen, vallenlagen m.fl. lagar samt ansökningar från övriga nordiska länder om indrivning av underhållsbidrag m.m.

3 Innebörden av förslaget till utsökningsbalk i vissa hänseenden

Den i propositionen föreslagna UB avses ersätta, förutom UL och förordningen (1877:31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall (Up), bl.a. införsellagen (1968:621), lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fasl egendom, lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m.. lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. samt lagen (1921:244) om ulmälningsed.

1 propositionen föreslås att överexekutorsinstitutionen skall avskaffas. De uppgifter som åvilar överexekutor enligt UL och därtill anslutande lagar skall i fortsättningen ankomma på kronofogdemyndigheten. Detla gäller dock inte förordnande om säkerhetsåtgärder eller handräckning. Uppgiften att förordna om såväl kvarstad och andra säkerhetsåtgärder som handräckning av det slag som avses i 191 och 192 §§ UL (återställande av rubbad besittning m.m. och avhysning) förutsätts i stället skola ankomma på tingsrätten. Besvär över kronofogdemyndighetens beslul skall enligt förslaget föras direkt i hovrätten.

Den nuvarande ordningen att den exekutiva verksamheten åvilar utmätningsmannen, dvs. kronofogden, som enligt särskilda föreskrifter kan sätta annan i sitt ställe, har övergetts. Enligl förslaget skall handläggningen av utsökningsmål ankomma på kronofogdemyndighelen.

I motsats till vad som är fallet med UL föreslås UB bli direkt lillämplig inte endast på verkställighet av domar och andra exekutionstitlar som rör civilrältsliga förhållanden utan även i fråga om uttagande av böter och viten samt skatter och allmänna avgifter m.m. (allmänna mål).

Av andra nyheter i UB som är av särskild betydelse för frågan om följd ändringar i andra lagar kan nämnas följande. Inträdel av förmånsrätt på gmnd av utmätning regleras på ett annat sätt i UB än f.n. Detta gäller bl.a. i fråga om fast egendom, registrerat skepp och registrerat luftfartyg. Den nuvarande utmätningsfriheten för fordran på vissa slags skadestånd vidgas lill att i viss utsträckning gälla även efter utbetalning av skadeståndet. Enligt förslaget får en fordran eller rätfighet, som grundas på ett löpande skuldebrev eller annat presentationspapper, utmätas utan hinder av att handlingen inte kan anträffas, om det kan antas att handlingen undanhålls eller har förkommit. Enligt UB;s regler om avhysning kan kronofogdemyndigheten träffa avtal om deposition av egendom, som är föremål för avhysning. 1 UB meddelas närmare bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad och om rättsverkan av sådan åtgärd. Förslaget utgår

Prop. 1980/81:84 Lagberedningens förslag 103

därvid från att de nuvarande säkerhetsåtgärderna kvarstad och skingringsförbud skall föras samman till ett institut, benämnt kvarstad.

4 Lagberedningens förslag till följdlagstiftning

I betänkandet (SOU 1974:55) Utsökningsrätt XIII föreslår beredningen lill en början en lag om införande av utsökningsbalken (promulgationslag). Denna innehåller, förutom bestämmelser om ikraftträdande och om upphävande av UL och andra lagar som ersätts av LIB, övergångsbestämmelser av sedvanlig karaktär.

Beredningen föreslår vidare följdändringar i andra lagar. Betänkandet innehåller dock endast förslag i fråga om den viktigaste följdlagstiftningen. Beredningen har förutsatt alt återstoden av arbetel på följdändringar skall utföras inom justitiedepartementet.

Det råder enligt beredningen inte någon tvekan om att kronofogdemyndighelen även ulanför UB:s direkta tillämpningsområde bör träda i överexekutors ställe såvitt angår exekutiva uppgifter. Beredningen nämner därvid bl.a. överexekutors uppgifi enligt särskilda lagar att pröva huruvida verkslällighet får äga rum samt uppgiften att förordna om säkerhetsåtgärder och handräckning. 1 sisinämnda hänseende bör förslaget ses mot bakgrund av att beredningen i betänkandet (SOU 1973:22) Utsökningsbalk, Utsökningsrätt XII, hade föreslagil att överexekutors uppgifler enligt UL att förordna om hithörande åtgärder skulle ankomma på kronofogdemyndighelen.

Utanför del renl exekutiva områdel finns det enligt beredningen skäl att välja mellan olika myndigheier. I vissa fall föreslår beredningen att en uppgift som f n. ankommer på överexekuior skall flyttas över till kronofogdemyndighelen, t.ex. uppgiften att la emot hyra som nedsätts enligt JB eller andra medel som nedsätts enligl lagen om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar samt uppgiften att sälja fast egendom enligt lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom oeh att pröva vissa frågor i samband därmed. Enligt förslaget skall en del andra uppgifter föras över från överexekutor till tingsrätten. Som exempel kan nämnas uppgiften enligl skiljemannalagen alt i vissa fall utse och entlediga skiljeman och att medge uppskov med skiljedom samt befogenheten enligt avtalslagen att förklara en skriftlig fullmakt kraftlös.

Beträffande lalan mot kronofogdemyndighetens beslut enligt särskilda lagar går beredningens förslag ul på att sådan talan skall föras direkt i hovrällen.

Beredningen berör också den uppgifi som åvilar länsstyrelsen att, med tillämpning av reglerna om fördelning av köpeskilling for exekutivt såld fast egendom, fördela medel enligl expropriationslagen, vattenlagen m.fl. lagar. Enligt beredningen kan det synas rationellt att dessa fördelnings-

Prop. 1980/81:84 Föredraganden 104

ärenden flyttas lill kronofogdemyndigheten. Någol förslag härom läggs dock inte fram. Beredningen framhåller all några svårigheter inle torde möta att länsstyrelsen, om ärendena inte flyttas, vid behov anlitar expert pä hithörande frågor hos kronofogdemyndighelen eller på annat håll.

Av andra ändringar som föreslås i belänkandel kan nämnas följande. 1 bl.a. förmånsrättslagen (1970:979), JB och sjölagen (1891:35 s. 1) föreslås ändringar som har samband med att lidpunkten för inträdet av förmånsrätt på grund av ulmälning förutsätts bli reglerad på ett annat sätt än f.n. Till följd av möjlighelen alt utmäta ett löpande skuldebrev eller annat presenlationspapper som undanhålls föreslås alt del i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling förs in beslämmelser som medger alt handlingen dödas i sådant fall. Beredningen föreslår vidare en ny bestämmelse i 12 kap. handelsbalken (HB), som skall ge en depositarie rätt att under vissa fömtsättningar sälja deponerad egendom. Förslaget har samband med reglerna om avhysning, som medger kronofogdemyndigheten att låta deponera en avhysl persons egendom. 1 samband med sistnämnda ändring föreslås all bestämmelserna i 10 kap. 2 § HB om en panthavares försäljningsrätt moderniseras. Säkerhetsätgärderna kvarstad och skingringsförbud föreslås i RB bli sammanslagna till ett institut, benämnt kvarstad. Verkan av kvarstad föreslås bli reglerad i bl.a. JB. Enligl förslaget skall också reseförbud avskaffas som säkerhetsåtgärd med anledning av vanliga fordringsanspråk.

Beredningens förslag har mottagits positivt av remissinstanserna. På enskilda punkter har emellertid vissa remissinslanser förordat andra lösningar. Detta gäller även frågan vilken myndighet som skall överta överexekutors befogenheter.

5 Föredragandens överväganden

Jag vill först underslryka att införandet av UB kräver både ett flertal bestämmelser av övergångskaraktär och åtskilliga följdändringar i annan lagstiftning. Följdlagstiftningen spänner över flera olika lagstiftningsområden. Sammanlagl är det ett 90-tal lagar som behöver ändras.

Beredningens förslag till promulgationslag innehåller dels bestämmelser om ikraftträdande av UB och upphävande av UL och därtill anslutande lagar, dels rena övergångsbeslämmelser. Jag kan i princip ansluta mig till förslaget. Den i propositionen föreslagna UB avviker emellertid på en del punkter från beredningens förslag lill UB. Redan härav följer att vissa avvikelser bör göras från beredningens förslag till promulgationslag. Även i en del andra avseenden finns det skäl att välja andra lösningar än beredningen har föreslagil. Jag återkommer härtill i specialmotiveringen.

Enligt propositionen beträffande UB skall överexekutorsinstitutionen avskaffas. En av de viktigaste frågorna vid följdlagstiftningen till UB är

Prop. 1980/81:84 Föredraganden 105

därför vilken eller vilka myndigheter som bör överta de uppgifler som f.n, åvilar överexekuior enligl andra lagar än UL och därtill anslutande författningar. 1 denna fråga vill jag, i samråd med chefen för kommundepartementet. framhålla följande.

Eftersom överexekutors uppgifter enligt UL och därtill anslutande lagar i princip skall övertas av kronofogdemyndigheten, bör kronofogdemyndigheten i allmänhet träda i överexekutors ställe oekså i fråga om uppgifter av exekutiv beskaffenhet enligt annan lagstiftning. När del gäller befogenheten att förordna om handräckning villjag dock erinra om att regeringen i en den 28 juni 1979 beslutad remiss lill lagrådet har föreslagil en handräck ningslag. Den summariska process som regleras i denna lag gäller dispositiva förpliktelser som inle avser betalningsskyldighet och molsvarar närmasl handräckning enligl 191 och 192 8§ UL. Frågorom handräckning skall enligl förslaget prövas av tingsrätten. I remissen föreslås också all överexekutors uppgift alt förordna om handräckning enligt särskilda lagar, l.ex. vattenlagen (1918:523), naturvårdslagen (1964:822, omlryckt 1974:1025) och miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1972:782), skall flyttas till tingsrätten.

1 likhei med vad sålunda har föreslagits i fråga om avhysning och annan liknande handräckning bör befogenheten all förordna om kvarstad och andra liknande säkerhetsåtgärder över lag ankomma på tingsrätten. En sådan ordning har också förutsatts i UB.

Uppgifter utanför del renl exekutiva områdel som åvilar överexekutor bör enligt min mening i princip inte flyttas lill kronofogdemyndigheten. En sådan överflyttning bör ske endasl då uppgiften har nära samband med den exekutiva verksamheten. Kronofogdemyndigheternas resurser bör nämligen i första hand utnyttjas för indrivning och andra exekutiva uppgifter. De bästa fömtsättningarna för en effektiv handläggning torde också erhållas om de ifrågavarande uppgifterna anförtros en myndighet som redan handlägger liknande uppgifter. I enlighet härmed föreslås att vissa uppgifter av nu aktuellt slag som åvilar överexekutor förs över till kronofogdemyndighelen och andra till tingsrätten eller länsstyrelsen. Jag återkommer närmare till dessa frågor i speeialmotiveringen.

När del gäller talan mot kronofogdemyndighetens beslut enligt särskilda lagar bör efter överexekutors avskaffande, i likhet med vad som har föreslagils i UB, lalan föras direki i hovrätten.

En särskild fräga är om den uppgift att fördela medel enligl expropriationslagen (1972:719), vattenlagen m.fl. lagar som åligger länsstyrelsen som sådan bör föras över lill kronofogdemyndigheterna. Att en sådan överflyttning kan övervägas har sin grund i att fördelningen skall ske enligt vad som gäller om fördelning av köpeskilling för en faslighet som har sålts på exekutiv auktion. Antalet fördelningsärenden har under senare år uppgåll lill omkring 250 om året i hela landel. År 1978 handlades dock närmare 500 sådana ärenden.

Prop. 1980/81:84 Föredraganden 106

Beredningen har framhållit att det kan synas rationellt att dessa uppgifter flyttas över till kronofogdemyndighetema men har inte för sin del lagt fram förslag om en sådan överflyttning. En del remissinstanser, däribland några länsslyrelser. har ansett all ärendena bör flyttas lill kronofogdemyndigheterna. Som skäl anges alt ärendena utgör en mindre arbetsbelastning, om de handläggs av samma myndighet som handhar exekutiv försäljning av fasl egendom. Några andra remissinslanser, bl.a. ett par länsslyrelser, har däremol förordat att ärendena även i fortsättningen får handläggas av länsstyrelsen.

För egen del vill jag framhålla all man sannolikt skulle uppnå en viss arbetsbesparing, om nämnda fördelningsärenden flyttas till kronofogdemyndigheterna och handläggs av tjänstemän som har vana vid att syssla med mäl om exekutiv försäljning av fast egendom däri inräknat fördelning av köpeskillingen. Med hänsyn till del begränsade antalet fördelningsärenden skulle emellertid denna vinst troligen bli ganska blygsam. Härtill kommer all uppgiften att la emot och fördela nedsatta medel har ett mer eller mindre nära samband med andra uppgifter som åvilar länsstyrelsen enligl de ifrågavarande lagama, t.ex. att ta emot och pröva säkerhet, att la emot underrättelser och all förordna om uttagande av vissa belopp. Fördelningsuppgiften kan inte flyttas till kronofogdemyndigheten utan att ståndpunkt tas till i vad mån även dessa andra uppgifter bör föras över. En sådan översyn kan inle lämpligen ske inom ramen för förevarande lagstiftningsärende. Det kan tilläggas att länsstyrelsen även efter överexekutors avskaffande torde kunna bemästra uppgiften. Om länsstyrelsen någon gång skulle anse sig behöva anlita expert på området, bör biträde från en kronofogdemyndighet i länet kunna påräknas. På grund av det anförda föreslås inte f.n. någon överflyttning av uppgiften att fördela medel enligt nu aktuella lagar.

Jag har inte heller funnit anledning föreslå att andra uppgifter som åvilar länsstyrelsen skall föras över lill kronofogdemyndigheten, även om det i vissa fall kan anses föreligga en anknytning till uppgifter av exekutiv natur.

Förslaget till UB påkallar också åtskilliga följdändringar i annan lagstiftning när det gäller annat än organisatoriska frågor. Av viktigare sådana ändringar kan här nämnas följande. Det förhållandet att UB föreslås vara direki lillämplig även beträffade uttagande av böter, skatter m.m. (allmänna mål) påkallar ändringar i bl.a. uppbördslagen (1953:272, omtryckt 1972:75). Vad UB innehåller om tidpunkten for förmånsrättens inträde vid utmätning av fast egendom, registrerat skepp och luftfartyg m.m. föranleder ändringar bl.a. i förmånsrättslagen (1970:979), jordabalken (JB) och sjölagen (1891;35 s. 1). Den utvidgning av utmätningsfriheten för vissa slags skadestånd som har föreslagits i 5 kap. UB bör medföra liknande ändringar i trafikskadelagen (1975:1410) och vissa andra skadeståndsrättsliga lagar. Den i UB föreslagna möjligheten till utmätning av en fordran eller rättighet som grundas på ett presentationspapper, utan

Prop. 1980/81:84 Föredraganden 107

hinder av all handlingen undanhålls och alltså inle kan las i förvar, bör föranleda ell sådanl lillägg i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling all handlingen kan dödas i sådanl fall. UB ulgår från alt säkerhetsätgärderna kvarstad och skingringsförbud förs samman till ett institut, kallal kvarstad. Delta kräver ändringar i åtskilliga andra lagar. bl.a. i rätlegångsbalken (RB), Vidare bör rättsverkan av kvarstad regleras, bl,a. i JB såvitt avser fasl egendom. I UB förutsätts också all reseförbud avskaffas som säkerhetsåtgärd för vanliga fordringsanspråk. Även della påkallar ändring i RB.

Till följd av UB:s regler om möjlighel för kronofogdemyndigheten all träffa deposiiionsavtal i fråga om egendom, som är föremål för avhysning, bör möjlighel införas för en depositarie att sälja deponerad egendom. Den frågan tas emellertid upp försl senare, i samband med planerade ändringar av bestämmelserna i lagen (1950:104) om räll för hantverkare all sälja gods som ej avhämlats. Frågan om en eventuell reformering av reglema om panthavares realisationsrätl (jfr 10 kap. 2 8 handelsbalken, HB) kommer all las upp samlidigl.

UB påkallar också följdändringar av mera formell natur, l.ex. i fråga om beslämmelser som hänvisar till föreskrifler i nuvarande exekulionsrättsliga lagar. Del kan dock knappasl anses nödvändigl att ändra alla sådana beslämmelser. I promulgationslagen tas upp föreskrifler som reglerar sådana fall.

Vissa av beredningens förslag lill följdändringar avser beslämmelser som numera har upphävts eller ändrats. Sålunda har l.ex. lagen (1915:219) om avbetalningsköp numera ersatts av konsumentkreditlagen (1977:981) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. 1915 års lag gäller dock övergångsvis. Allmänna förfogandelagen (1954:279) har ersatts av förfogandelagen (1978:262). I samband med tillkomsten av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, lullar och avgifter har ändring skell av ett flertal bestämmelser som omfattas av beredningens förslag, bl.a. i JB och sjölagen. Nyligen har också sketl omfattande ändringar i konkurslagen (1921:225) - KL - rörande förvaltning och tillsyn i konkurs m.m. Flera av dessa ändringar avser bestämmelser som också berörs av beredningens förslag.

Med anledning av beredningens förslag till ändring i lagsökningslagen (1946:808) vill jag erinra om alt i den lidigare nämnda lagrådsremissen med förslag lill handräckningslag också har föreslagils de ändringar i lagsökningslagen som påkallas av UB. Beredningen har också föreslagil att i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen) skall föras in en ny paragraf, som medger att handlingar i mål hos en kronofogdemyndighet under vissa fömtsättningar inle får lämnas ut. Nyligen har emellertid antagits en ny sekretesslag (1980:100). I denna har tagits upp bestämmelser om sekretess inom exekutionsväsendet (9 kap. 19 8). Det finns därför inte anledning all nu lägga fram något förslag i ämnet.

Prop. 1980/81:84 Lagförslag 108

Vid utarbetandet av förslag lill promulgationslag och andra följdändringar bör utgångspunkten vara den lydelse som U B har enligl den i dag beslutade propositionen. När UB nämns i det följande, avses propositionsförslaget om inle annat anges eller framgår av sammanhanget. Förslagen utgår från all balken skall träda i kraft den 1 januari 1982.

6 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartemenlel upprällals förslag lill

1. lag om införande av ulsökningsbalken.

2. lag om ändring i lagen (1899:12 s.9) om verkslällighet i vissl fall av utländsk domstols beslut,

3. lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkslällighel av dom som meddelats i Schweiz,

4. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,

5. lag om ändring i lagen (1939:6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg,

6. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mol vräkning vid arbetskonflikter.

7. lag om ändring i föräldrabalken,

8. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar,

9. lag om ändring i lagen (1937:81) om intemationella rättsförhållanden
rörande dödsbo,

10. lag om ändring i jordabalken,

11. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

12. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

13. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,

14. lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fasl egendom m.m.,

15. lag om ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fasl egendom,

16. lag om ändring i lagen (1959:517) om förlängning av tiden för vissa servitut,

17. lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gmva m.m.,

18. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),

19. lag om ändring i faslighetsbildningslagen (1970:988),

20. lag om ändring i lagen (1973; 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Prop. 1980/81:84 Lagförslag 109

21. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

22. lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar.

23. lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norriand oeh Dalarna,

24. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän floltled,

25. lag om ändring i lagen (1915:218) om avlal och andra rättshandlingar på förmögenhetsräliens område,

26. lag om åndring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

27. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981),

28. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan
näringsidkare m.fl.,

29. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

30. lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet,

31. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av fbrkommen handling.

32. lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till hell krontal, m.m.,

33. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

34. lag om ändring i lagen (1966:454) om företagsinleckning,

35. lagom åndring i sjölagen (1891:35 s.l),

36. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg,

37. lag om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg,

38. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

39. lagom ändring i växellagen (1932:130),

40. lagom ändringi checklagen (1932:131),

41. lagom ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

42. lag om ändring i lagen (1970:5%) om förenklad akliehanlering,

43. lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag,

44. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

45. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

46. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),

47. lag om ändring i brotlsskadelagen (1978:413),

48. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

49. lag om ändring i lagen (1967:663) om tillägg lill vissa Irafiklivränlor,

50. lag om ändring i förordningen (1967:666) om tillägg fill vissa
irafiklivränlor, som ulgår av statsmedel, m.m.,

51. lag om ändring i lagen (1973:214) om tillägg till vissa
ansvarslivräntor,

52. lag om ändring i kungörelsen (1971:14) om tillägg till vissa statliga
skadelivräntor, m.m..

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen III)

53. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

54. lagom ändringi lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs.

55. lag om ändring i brottsbalken,

56. lag om ändring i rällegängsbalken,

57. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

58. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

59. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

60. lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290),

61. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,

62. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

63. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

64. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

65. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

66. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),

67. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

68. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, lullar och avgifter,

69. lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhel för skallefordringar m.m.,

70. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskall,

71. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

72. lag om ändring i vägirafikskallelagen (1973:601),

73. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

74. lag om ändiing i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Förslagen-bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga J.'

7 Motivering till de särskilda förslagen

7.1 Förslaget till lag om införande av utsökningsbalken

Förslagel lill promulgationslag (UBp) inleds med bestämmelser om ikraftträdandet av UB och om upphävande av ett antal lagar m.m. (1-3 §§). Därefter tas upp vissa gemensamma övergångsbestämmelser om överexekutor och om mål som är anhängiga vid balkens ikraftträdande (4-7 §§). Under särskilda rubriker meddelas härefter övergångsbestämmelser till de kapitel i UB som har ansetls påkalla sådana föreskrifter (8-35 §§). Förslaget innehåller avslutningsvis en del andra bestämmelser som bl.a. gäller uppgifter, vilka åvilar utmätningsmannen eller överexekutor enligt särskilda lagar eller andra förfaltningar (36-42 §§).

Innan jag går in på de enskilda bestämmelserna villjag ta upp en särskild

fråga av lagteknisk natur. Ett par remissinstanser har vänt sig mot att vissa

föreskrifter i beredningens förslag lill promulgationslag inte är av ren över-

' Av bilagan har här endast medtagits förslagen under 1, 10. 15, 26, 28, 31, 33, 36, 43, 55, 56 och 68. Övriga förslag överensstämmer. frånseU vissa redaktionella jämkningar, med dem som är fogade till propositionen.

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 111

gångskaraklär, t.ex. beslämmelsen om valtenfallsrätt i 9 8. och ansett all sådana beslämmelser i stället bör tas upp i UB. Med anledning härav vill jag framhålla all det i och för sig skulle vara en fördel om promulgationslagen kunde begränsas lill bestämmelser, som endasl syfiar lill all överbrygga övergången från äldre till ny lag och däiför har spelat ul sin roll efler en kortare lid från den nya lagstiftningens ikraftlrädande. Vid sidan härav måsle emellertid i samband med införandel av UB även regleras l.ex. förhållanden som har samband med lidigare ändringar i annan lagsliflning. Del kan vara fråga om företeelser som inte längre kan uppkomma men som finns kvar övergångsvis. Del har ansetts mindre lämpligl all beslämmelser i saken meddelas i UB. Särskill då det rör sig om mindre vanliga förhållanden, vilkas anlal minskar efter hand, synes del lämpligl att bestämmelserna las upp i promulgationslagen. Jag kan därför godta beredningens förslag om all även bestämmelser av nu aktuellt slag skall las upp i UBp. Belräffande vatienfallsrätl förtjänar det påpekas att behövliga beslämmelser angående lidigare upplåtna valtenfallsrätter har meddelats i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken (JP). Den här förordade lagstiftningstekniken överensstämmer också med vad som har tillämpats, förutom i JP, även i t.ex. lagen (1946:804) om införande av nya rätlegångsbalken (Rp) och lagen (1964:163) om införande av brottsbalken (BrP).

Allmänna bestiimmelser

1 § Utsökningsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Paragrafen, som molsvarar 1 8 i beredningens förslag, innehåller en bestämmelse om balkens och promulgationslagens ikraftträdande.

Vid beslämmande av tidpunkten för UB:s ikrafllrädande bör hänsyn las till att åtskilliga nya uppgifter läggs på kronofogdemyndigheterna genom UB. Berörd personal bör i god tid före ikraftträdandet ges behövlig utbildning på området. Omkring ett år bör därför förflyta från det att UB har beslutats av riksdagen lill dess att den träder i krafl. Mot bakgrund härav föreslås att UB skall träda i kraft den 1 januari 1982. UBp skall givelvis träda i kraft samlidigl.

2 § Genom ulsökningsbalken upphävs med den begränsning som följer av denna lag

utsökningslagen (1877:31 s. 1),

förordningen (1877:31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall,

lagen (1921:244) om ulmälningsed,

lagen (1949:249) om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag i lagsökningsmål enligl 77 a § utsökningslagen medfört,

införsellagen (1968:621),

lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom,

lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m..

Prop. 1980/81: 84 Promulgariim.slagen 1 12

lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m..

förordningen (1844:46 s. 2) om upphörande av vissa särskilda domstolar.

förordningen (1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar och

förordningen (1863:5 s. 3) angåeniie förnyande av svensk myndighels beslut, som förlorat sin exekutiva kraft i främmande stat.

1 denna paragraf anges vilka lagar som upphävs genom UB. Paragrafen molsvarar 2 8 i beredningens förslag.

Genom UB bör i första hand upphävas UL saml de övriga lagar som direki ansluter lill UL, nämligen förordningen (1877:31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall (Up). införsellagen (1968:621). lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fasl egendom (FfL). lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. (LfL) oeh lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. (Stl). Beträffande upphävandet av Up bör påpekas all rena övergångsbeslämmelser behäller sin giltighet för de förhållanden som de har avsetls all reglera, även om bestämmelserna upphävs för framliden. I fråga om de beslämmelser som förlorar sin giltighet vid upphävande av Up villjag framhålla följande,

1 9 8 Up finns en bestämmelse om del fallet att någol rättsförhållande enligl allmän civillag har gjorts beroende av all hos länsstyrelsen borgen ställs, fordran anges eller utsöks eller klander anmäls mot annans anspråk. Bestämmelsen innebär alt åigärden i sådanl fall i slällel skall ske hos överexekutor. Den lorde numera ha belydelse endasl i fråga om 22 8 förordningen (1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar. Om den som anser alt en handelsräkning är oriktig inte kan anträffa utställaren, har han enligt denna paragraf alt anmäla klander lill länsstyrelsen inom tre månader från mottagandet av räkningen. På grund av 9 8 Up skall anmälan i slällel ske hos överexekutor. Som jag senare skall återkomma till bör de beslämmelser i nämnda förordning som fortfarande gäller upphävas. 9 § Up lorde därt'ör också kunna upphävas.

110 8 4 LJp finns en ålderdomlig bestämmelse om "invisning". Därmed lorde avses en handling, vari någon uppmanas att betala en penningsumma (eventuellt viss varukvantitet) till mottagaren av handlingen, dvs, en betalningsanvisning. Bestämmelsen innehåller alt mottagaren av handlingen vid bristande betalning har rätt alt utfå beloppet med sex procent ränla av utställaren, såvida det inte styrks all mottagaren själv har varit vållande till alt betalning ime skedde i rätt tid.

Bestämmelsen är inle lillämplig på check och inte heller på växel. Även i fråga om andra förekommande anvisningar lorde den sakna självständig betydelse. Ulan särskild beslämmelse lorde gälla all utställaren av en anvisning inte befrias från en skuld som ligger bakom anvisningen förrän den verkligen betalas. En benefik beialningsanvisning kan troligen inte ge någon regressrätt, vare sig den skall anses innebära en överlåtelse av en

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 113

fordran eller inle. Del kan erinras om all enligl 9 8 lagen (1936:81) om skuldebrev den som överlåter skuldebrev inle svarar för fordringens giltighet vid gåva och all överlåtaren aldrig svarar för gäldenärens vederhäftighet ulan särskilt åtagande. Bestämmelsen i 10 8 4 Up lorde sålunda numera vara missvisande och bör upphävas. Efter upphävandet bör i fråga om rånteberäkningen då regressrätt föreligger räntelagen (1975:635) tillämpas.

Up innehåller vidare i 10 § 5 en regel som anger att "missräkning är ingen betalning". Härtill fogas en föreskrift om att missräkningen bör, var helst den har ägt mm, försl råttas och betalning därefter ske. Den rätta innebörden av bestämmelsen har varit omtvistad. Numera anses den ha en mycket begränsad innebörd och närmasl avse rena räknefel i en uppställd räkning o.d. Huruvida regeln ens inom delta område numera kan anses så ovillkorlig som ordalagen anger är tveksamt. 1 närliggande fall, t.ex. när för mycket lön har betalats ut, har i praxis återbetalningsskyldigheten begränsats efter skälighet. Med hänsyn till del sagda bör bestämmelsen upphävas. Felräkningar får rättas ulan att någon särskild föreskrift därom behövs, om inte alldeles särskilda skäl föranleder annat, l.ex. att del framstår som obilligt att efter lång tid kräva ut det aktuella beloppet.

1118 Up finns en bestämmelse om värdering av fast pant enligt äldre JB i fall då panten skulle lagfaras för borgenären. Möjligheten att lagfara sådan pant upphävdes i samband med förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom men kunde ske övergångsvis (se förordningen 1875:42 s. 10 angående ändring av gällande stadganden om lagfart å fast pant). Värdering av fast pant torde inte kunna aktualiseras numera.

Det har emellertid ifrågasatts om inte 11 § Up var tillämplig även i andra fall, bl.a. vid värdering i samband med lösen av fast egendom enligt 12 kap.

7 § äldre ärvdabalken. 1 sistnämnda beslämmelse föreskrevs all når flera
hade fåll del i sätesgård eller annan jord och jorden inte lämpligen kunde
delas eller klyvas, den som ägde den slörre delen hade rätt att lösa ut de
andra efter laga värdering. Hade alla lika del och kunde de inle komma
överens om vem som skulle få begagna utlösningsrätten, skulle de dra lott.
Bestämmelsen upphävdes genom lagen (1933:314) om boutredning och
arvskifte men kan möjligen få tillämpning vid arvskifte efter någon som har
avlidit före den I januari 1934, då boutredningslagen trädde i krafl.
Möjligen finns del även någon annan äldre bestämmelse som hänvisar till
11 8 Up. Det kan emellertid inte komma i fråga att behålla en så ålder
domlig regel. Eventuella värderingsfrågor bör kunna klaras ut på annat
säll.

Enligt 13 § Up (jfr 2 §) skulle en del äldre bestämmelser som hade samband med utsökningslagstiftningen fortfarande gälla. Av dessa bestämmelser har senare vissa upphävts. Beträffande dem som alltjämt gäller kan framhållas följande.

1 4 8 förordningen 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lag-

8 Riksdagen 1980/81. I saml Nr 84

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 114

söknings- och ulmälningsmäl finns en bestämmelse om borgenspreskription (se även lagen 1946:843 om lid för framställande av anspråk mol löftesman enligt nämnda förordning), 5 8 i 1798 års förordning innehåller en bestämmelse om all hustrun i ett äldre äktenskap i visst fall får lagsökas för gäld som hon har ådragit sig i näringsverksamhet. Dessa beslämmelser, som inle har direki anknytning till UB, föreslås emellertid upphävda i prop, 1979/80; 119 med förslag lill en ny preskriplionslag m.m.

Vidare gäller enligt 13 § Up fortfarande vad 4 8 förordningen (1844:46 s. 2) om upphörande av vissa särskilda domstolar innehåller om verkställande av utmätning eller kvarstad på egendom, befintlig inom kungliga slott. Nämnda paragraf innehåller en föreskrifl om att anmälan skall ske hos riksmarskalken eller, i hans frånvaro, chefen för hovstaten, innan ulmälning sker eller kvarstad läggs på egendom som finns inom kungliga slott där konungen eller medlem av den kungliga familjen bor eller för tillfället vistas. Bestämmelsen är otidsenlig och bör upphävas.

Slutligen skall enligt 13 S Up förordningen (1863:5 s. 3) angående förnyande av svensk myndighels beslul, som förioral sin exekutiva krafl i främmande stat, inte anses upphävd genom UL. Förordningen avser fall då utmätning skall sökas i en främmande stal, t.ex. på grund av medgivande i en konvention, men verkslällighet inle kan äga rum därför att exekutionstiteln enligl den främmande statens lag är för gammal för all berättiga till verkställighet. Länsstyrelsen kan då på nyll ålägga gäldenären att utge vad som har ålagts honom i del tidigare beslutet. Sådana förordnanden torde numera förekomma ytterst sällan. Det kan dock inte uteslutas all behov därav kan uppstå någon gång. Jag föreslår att 1863 års förordning upphävs men att en ny bestämmelse i ämnet meddelas. En sådan bestämmelse har lagits upp i 42 8 av förevarande lagförslag. Befogenheten att meddela ett nytt åläggande har där anförtrotts hovrätten.

Giltigheten av de nu anmärkta bestämmelserna, vilka nämns i 13 8 Up, påverkas inte av alt Up upphävs. Eftersom emellertid 1844 och 1863 års förordningar nu bör upphävas, har uttryckliga föreskrifler härom tagits upp i förevarande paragraf.

Enligt 14 § 1 mom. Up skedde inle genom UL någon ändring i vad som var föreskrivet i allmän civillag angående rätt lill utmätning i vissa fall utan dom eller utslag. Bestämmelsen motsvaras av vissa föreskrifter i 3 kap. UB, närmast 1 § första stycket 4-7 och 20 §. 14 § Up innehåller vidare i 2 mom. en bestämmelse om att UL inte är tillämplig i fall då utmätning utan dom eller utslag äger rum för utskylder, allmänna avgifter, expeditionslösen, hantlangning vid laga skifte eller annat sådant saml all härom gäller vad som redan är eller framdeles blir föreskrivet. UB föreslås däremot bli direki tillämplig även i fråga om uttagande av fordringar som har nämnts nu (se I kap. I och 6 §8). 1 vad mån verkställighet får ske ulan att saken behöver prövas av domstol framgår i allmänhel av särskilda bestämmelser (jfr 3 kap. I § första slyckel 6 och 7 UB saml 13 8 i förevarande lagförslag).

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 115

Enligl 15 8 första meningen Up får kvarstad i vissa fall beviljas enligl beslämmelser i några särskill angivna lagar. Dessa lagar är numera upphävda. Även andra meningen i samma paragraf, som anger ail om fast egendom enligl någon lagbestämmelse skall beläggas med kvarstad, i stället skingringsförbud skall tillämpas, lorde numera sakna betydelse. UB utgår från all kvarstad och skingringsförbud förs samman lill ell för såväl lös som fast egendom gemensaml institut, benämnl kvarstad.

UL år direkt tillämplig i huvudsak endasl på del civilrältsliga området. UL:s reglerom verkställighet skall emellertid på grund av 22 8 Up i princip tillämpas också på domar i brottmål, varigenom har dömts lill böter eller vite eller till sådan "påföljd" som innefattar betalningsskyldighet eller till annan "påföljd" av sådan beskaffenhet att domen kan verkställas genom utsökning. UB år däremot direkt lillämplig även på uttagande av sådana anspråk.

Utöver de lagar som jag hittills har nämnt bör även lagen (1921:244) om utmätningsed och lagen (1949:249) om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag i lagsökningsmål enligl 77 a 8 utsökningslagen medfört, upphävas. Förfarandel enligl lagen om ulmälningsed ersätts av bestämmelser i UB om utmälningsgäldenärens skyldighel alt i målel lämna uppgifler om sina tillgångar och att inställa sig till förhör m.m. (2 kap. 10, 12, 15 och 16 §8 och 4 kap. 14 8). Gäldenären kan åläggas att inge förteckning över sina tillgångar och all på heder och samvete skriftligen bekräfta sina uppgifler. Vad nu har sagts skall också tillämpas belräffande kvarstad för fordran (jfr 16 kap. 13 8). I fråga om de närmare skälen till att lagen om utmätningsed bör upphävas kan hänvisas till vad som har anförts i propositionen angående UB i anslulning lill 4 kap. 14 8.

1949 års lag om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag i lagsökningsmål enligt 77 a 8 utsökningslagen medfört, har samband med alt enligt bestämmelser som hade gällt från ingången av år 1948 delgivning av tredskodom eller lagsökningsulslag skulle ske genom rättens försorg endasl om borgenären begärde del. Frågan huruvida exekutiv försäljning fick ske och när utmälningsverkan förföll vid betalningsfastställelse var emellertid beroende av att domen eller utslaget vann laga kraft.

År 1949 gjordes vissa ändringar i RB och lagsökningslagen, som innebar all tredskodom och lagsökningsutslag, varigenom intecknad fordran hade fastställts lill betalning ur fasl egendom, lomlrätl eller valtenfallsrätt, alllid skulle delges genom rättens försorg, såvida inle borgenären begärde all få ombesörja delgivningen. 1 fråga om tredskodomar och lagsökningsutslag, varigenom intecknad fordran hade fastställts till betalning ur fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt och som hade meddelats under liden den 1 januari 1948 — den 30 juni 1949, föreskrevs i nyssnämnda lag av år 1949 alt utmätningsverkan enligl 77 a 8 UL förföll, om inle borgenären före ulgången av år 1949 hade begärt ivångsförvaltning eller exekutiv för-

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 116

säljning av egendomen eller visal all domen eller ulslagel hade delgetts gäldenären. 1949 års lag har sålunda spelat ul sin roll för länge sedan.

Beredningen har också föreslagil att förordningen (1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar skall upphävas. Förslagel har i allmänhel lämnats utan erinran i remissyttrandena. Köplagsuiredningen har uttryckligen tillstyrkt förslagel. Endasl en remissinstans, Svea hovrätt, har ifrågasatt om inle förordningen fortfarande kan ha någon praktisk betydelse. Föregen del villjag försl framhålla all anledningen lill all frågan om förordningens upphävande bör tas upp i detla sammanhang är att en uppgifi enligl förordningen åvilar överexekutor och att förordningen innehåller en ålderdomlig föreskrifl om verkställbarhel. De flesta bestämmelserna i förordningen har upphävts tidigare. Numera gäller endasl 21-24 och 28 §8.

Enligt 21 8 bör handelsräkning som utfärdas av en köpman noggrant överensstämma med hans handelsböcker. Denna bestämmelse kan uppenbarligen utan olägenhet upphävas.

I 22 § ges vissa beslämmelser om kredit mellan köpmän. Där anges att om öppen kredit är avtalad, i allmänhel eller för ett visst handelsförelag, den som har gett kredit är pliktig all tillställa den andre räkning inom den tid som vanligt handelsbruk bestämmer, om inte annat är avtalat. Finner den som mottog räkningen all denna är oriklig, åligger del honom att ulan dröjsmål bevisligen underrätta den som gav räkningen eller, om denne inte kan anträffas, anmäla klander hos länsstyrelsen inom tre månader sedan han mottog räkningen. Om han försummar det och inte heller inom nämnda tid bevisligen har tillställt den som gav räkningen en annan på sina egna böcker grundad räkning, som strider mot den som han mottog, skall han anses ha godkänt räkningen. Vad som i paragrafen sägs om länsstyrelsen skall enligl 9 8 Up avse överexekutor.

Bestämmelserna i 22 8 måste numera anses föråldrade. Det starkt formaliserade reklamationssyslemel enligl paragrafen stämmer inte väl med nutida fria bevisprövning. Vid köp av lös egendom inträder enligt lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom materiella rättsverkningar av försummad reklamafion mol priset i översänd räkning (6 §) eller mot skedd leverans (52 8). Reglema därom bör vara tillräckliga även om öppen kredit har avtalats. 1 övrigt får fritt prövas huruvida underlåtenhet alt utan dröjsmål göra invändningar mot en handelsräkning bör anses utgöra fillräckligt bevis för att räkningen är riktig eller skall anses godkänd.

1 23 § i förordningen meddelas en bestämmelse för del fallet att varor har sålts till en köpman utan avtal om öppen kredit. För sådanl fall föreskrivs alt räkning skall bevisligen tillställas gäldenären inom tre månader efter utgången av del år, under vilket det sålda skrevs in i handelsboken, om inte annat är uttryckligen avtalat. Om räkningen har vederbörligen tillställts sådan gäldenär som nämns i 23 § och denne inle inom tre månader har bevisligen meddelat fordringsägaren att räkningen inte godkänns eller

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 117

instämt klander i saken till den domstol under vilken gäldenären lyder, är enligl 24 8 räkningen lika utmätningsgill som ell förfallet skuldebrev. Detsamma gäller, om gäldenären genom påskrift på räkningen har godkänt denna.

Det synes inte klart vad som skall förslås med all en räkning skall anses godkänd enligl 22 § resp. utmätningsgill som förfallet skuldebrev enligt 24 8- Bestämmelserna bör ses mot bakgrund av de utsökningsrättsliga regler som gällde vid förordningens tillkomst. Del kan erinras om att en fordran enligt UL inte får föranleda verkställighet utan all en dom eller annan exekutionstitel finns, även om fordringen är godkänd av gäldenären. Molsvarande skall gälla enligl UB. Vad frågan närmasl gäller är, om räkningen kan anses som ett skriftligt fordringsbevis och därför ligga lill grund för lagsökning. Olika meningar i denna fråga har uttalats i litteraturen. Att bestämmelserna eventuellt ger borgenären möjlighel aU använda sig av lagsökning ulgör dock knappasl någol skäl alt behålla bestämmelserna.

Slutligen anges i 28 8 i 1855 års förordning att vad som är föreskrivet i förordningen om köpman i alla hänseenden skall gälla även beträffande andra som enligt 1 och 2 §§ bör hålla handelsböcker. Hänvisningen till I och 2 §§ torde numera avse bestämmelser i bokföringslagen (1976:125). Eftersom 21-24 §§ i förordningen bör upphävas, gäller givetvis delsamma 28 §.

1 enlighet med det anförda föreslås i förevarande paragraf att 1855 års förordning skall upphävas.

3 § Förekommer i en lag eller annan författning hänvisning lill en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i utsökningsbalken eller i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

1 paragrafen, som motsvarar 40 8 i beredningens förslag, har på brukligt sätt tagils upp en bestämmelse att om del i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en föreskrifl som har ersatts genom en beslämmelse i UB eller i UBp, den nya bestämmelsen i stället skall tillämpas. Det kan påpekas att departementsförslaget innehåller förslag till ändringar av åtskilliga lagar i vilka hänvisas fill UL eller annan lag som upphävs tili följd avUB.

Gemensamma övergångsbeslämmelser

I denna underavdelning har tagits upp övergångsbestämmelser som inte hänför sig till något bestämt kapitel i UB utan har en mera generell betydelse.

Enligt en allmänt erkänd gmndsals bör processuella bestämmelser i ny lagstiftning i princip tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet, även om de bakomliggande förhållandena härrör från liden dessförinnan. Däremot anses att nya bestämmelser av materiell innebörd som regel bör lillämpas

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 118

endasl i fråga om förhållanden som har inträtt efler den nya lagstiftningens ikrafllrädande.

Utsökningsrätten kan sägas vara till övervägande del av processuell nalur, men den innehåller också åtskilliga beslämmelser av materiell betydelse. Vad som bör hänföras lill den ena eller den andra kategorin kan ibland vara tveksamt. En särskild svårighet ligger i all vissa beslämmelser om förfarandet har nära samband med andra regler och därför inte ulan vidare kan ersällas med nya beslämmelser som bygger på en annan systemalik. Den angivna principen är inte heller alhid tillräcklig, l.ex. när äldre förfaranderegler inle har fått någon motsvarighet i den nya lagstiftningen. De övergångsbestämmelser som föreslås i del följande skall ses mot bakgmnd av del nu sagda.

Beredningen har föreslagil alt överexekuior skall finnas kvar under en övergångstid, bl.a. föratt handlägga mål som är anhängiga vid UB:s ikraftlrädande. Med undanlag för sådana mål som avser klagan över utmätningsmannens förfarande skall överexekuior dock kunna överiämna mål till kronofogdemyndigheten. 1 fråga om vem som övergångsvis skall vara överexekutor föreslår beredningen som huvudregel alt de nuvarande beslämmelserna därom fortfarande skall gälla, men alt regeringen skall kunna förordna annat.

Remissinstanserna har i allmänhel godtagit förslaget att överexekutor skall behållas under en övergångstid. Endast en remissinstans har ifrågasall om inle alla mål som vid balkens ikraftträdande är anhängiga hos överexekutor bör överlämnas till kronofogdemyndigheterna. Å andra sidan har en annan remissinstans ansett att mål som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikrafllrädande över huvud inte bör kunna flyttas till kronofogdemyndigheterna. 1 några remissyttranden har också förordats att närmare anvisningar meddelas rörande den föreslagna befogenheten för överexekutor all överlämna mål till kronofogdemyndigheten. För egen del vill jag anföra följande.

Enligt UB skall överexekutorsinstitutionen avskaffas. Del torde dock inte vara lämpligl att överexekutor ulan vidare upphör att fungera i och med att UB träder i kraft. En sådan ordning skulle nämligen kunna medföra dröjsmål med målens handläggning och även andra olägenheter. För att övergången lill den nya ordningen skall bli så smidig som möjligl bör överexekutor finnas kvar under en övergångstid, i första hand för att slutföra mål som är anhängiga vid balkens ikraftträdande.

Jag godtar förslaget att mål som vid ikraftträdandet är anhängiga hos överexekutor skall kunna överlämnas lill en kronofogdemyndighet som är behörig enligl UB. Som beredningen har föreslagit bör detta givelvis inte gälla mål om klagan över utmätningsmannens beslul. Men inle heller mål som rör handräckning, som ju i fortsättningen skall prövas av tingsrätten, bör kunna överlämnas. Sådana mål torde i allmänhel inte kräva någon längre handläggningstid och det föreligger därför knappast något behov av

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 119

alt kunna överlämna målen. Genom en ordning med möjlighel till överlämnande av övriga lyper av mål synes man kunna uppnå en smidig anpassning lill de nya förhållandena. Några särskilda problem synes inle behöva uppkomma härigenom. Vissa anvisningar i fråga om befogenheten aU överiämna mål kan meddelas av RSV.

Den av beredningen föreslagna befogenheten för regeringen all förordna annan än som nämns i 1 8 UL all vara överexekuior synes syfta lill all de nuvarande överexekutorerna efler viss tid från balkens ikraftlrädande skulle kunna helt avskaffas. Jag delar i princip uppfallningen all överexekuior inle bör få finnas kvar under alllför lång tid. DeUa torde emellertid lämpligen kunna tillgodoses genom en beslämmelse i UBp, i vilken det anges en tid efler vilken överexekutors befallning med mål som var anhängiga vid balkens ikrafllrädande - frånsett mål om klagan - senast skall upphöra. Denna tid synes lämpligen kunna besiämmas lill ell år efter UB:s ikraftlrädande, dvs. lill ulgången av år 1982.

4 8 Beslämmelserna i 1 8 utsökningslagen (1877:31 s. 1) om vem som är
överexekuior skall fortfarande gälla i fråga om mål som skall handläggas
av överexekutor efter ikraftlrädandel av balken.

I denna paragraf regleras vem som skall vara överexekutor under övergångsskedet. Den motsvarar 5 8 i beredningens förslag.

Enligl 1 § 2 mom. UL är länsstyrelsen överexekutor. Regeringen kan dock förordna särskild överexekutor för viss del av ett län. Någon sådan särskild överexekutor finns dock inle numera. Vidare gäller enligt 1 8 3 mom. all länsstyrelsen kan för en särskild förrättning förordna en därtill lämpad person all vara överexekutor.

Vid UL;s upphävande bör den nuvarande organisationen av överexekutorsinstitutionen rubbas så litet som möjligl. I förevarande paragraf anges därför alt beslämmelserna i 1 8 UL om vem som är överexekuior fortfarande skall gälla i fråga om mål som skall handläggas av överexekutor efler ikraftträdandel av UB. Beslämmelsen medger bl.a. att en lämplig person förordnas som överexekutor för en särskild förrältning. Åven ulan särskild föreskrift är det tydligt alt ett sådanl förordnande kan återkallas (jfr 5 S UL).

5 § Mål som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande
skall även därefter handläggas av överexekuior, om ej annat följer av
andra stycket. Beträffande sådana mål gäller äldre lag i fråga om för
farandel men de nya bestämmelserna i fråga om målens prövning i sak, om
ej annat föreskrivs i denna lag.

Överexekutors befallning med mål som ej avser klagan över utmätningsmannens förfarande upphör senast vid ulgången av år 1982. Mål som ej avser handräckning eller klagan över utmätningsmannens förfarande får dock även dessförinnan överlämnas till en behörig kronofogdemyndighet, om del är lämpligl.

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 120

1 denna paragraf, som molsvarar 6 8 i beredningens förslag, regleras behandlingen av mål enligl UL och därtill anslutande lagar som är anhängiga hos överexekuior vid UB:s ikraftlrädande.

Som har nämnis i del föregående bör mål som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande i princip också slutföras av överexekutor. I enlighel härmed anges i första stycket av förevarande paragraf att mål som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande skall även därefter handläggas av överexekutor, om inte annat följer av andra slyckel.

I fråga om målens behandling hos överexekutor har beredningen föreslagit all äldre beslämmelser skall tillämpas beträffande den formella handläggningen men all de nya reglerna i UB i princip skall lillämpas när del gäller den sakliga prövningen. Förslaget har i allmänhet godtagils i remissyttrandena. Ett par remissinslanser har emellertid ansett att äldre bestämmelser bör tillämpas även i materiellt hänseende.

För egen del vill jag först framhålla att när det gäller själva förfarandel hos överexekutor, del knappasl är möjligt att tillämpa annat än de äldre bestämmelsema. I fråga om den sakliga prövningen talar enligt min mening flera skäl för alt de nya bestämmelserna bör tillämpas även i mål som handläggs av överexekutor. Del är sålunda önskvärt att samma regler i materiellt hänseende tillämpas vare sig ett mål handläggs av överexekutor eller av kronofogdemyndigheten. Den materiella bedömningen skulle i annat fall påverkas av att ett mål flyttas över från överexekutor till en kronofogdemyndighet. Del lorde i allmänhet inte medföra några särskilda problem för överexekuior alt tillämpa den nya lagstiftningen. Jag vill erinra om all de nya reglerna om bl.a. exekutiv försäljning av fast egendom i huvudsak överensstämmer micd vad som gäller f.n. Enligt min mening behöver man inle, som en remissinstans har ansett, befara att större svårigheter skall uppstå vid bedömandet huruvida olika frågor är att hänföra till den formella handläggningen eller till prövningen i sak.

I enlighet med det sagda anges i andra meningen av första styckei att beträffande mål som handläggs av överexekutor efter ikraftträdandet gäller äldre lag i fråga om förfarandet men de nya bestämmelsema i fråga om målens prövning i sak, såvida inte annat föreskrivs i UBp. Det kan påpekas att de nya bestämmelser som skall tillämpas av överexekutor i materiellt hänseende finns inte endast i UB. 1 frågaom förordnande om handräckning meddelas sådana nya föreskrifter i RB (15 kap.) resp. i den föreslagna nya handräckningslagen.

Till närmare belysning av det fömt sagda om förfaranderegler resp. materiella bestämmelser vill jag anföra följande. Till bestämmelser i UL som avser den formella handläggningen hos överexekutor hör 86 § 2 mom. (infordrande av vissa handlingar från den som har begärt exekutiv försäljning av fast egendom efter betalningsfastställelse), 195 och 195 a §§ (kommunicering av ansökan om handräckning, interimistiskt beslut i

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 121

sådant mål, delgivning m.m.) saml 205, 206 och 209 8§ (vissa åtgärder i mål som har överklagats lill överexekuior). 1 SfL, LfL och FfL finns vidare åtskilliga beslämmelser som rör åtgärder av överexekutor under förfarandets gång. I den mån åtgärdema inte innefattar ett avgörande i sak skall dessa äldre beslämmelser tillämpas. Till de äldre regler som fortfarande skall lillämpas får också hänföras 6 § UL såvitt avser jäv mol överexekutor och föreskrifterna i 8 8 UL om dagbok hos överexekutor. Däremot blir 11 8 UL, som ger överexekutor befogenhet att la upp frågan om ansvar för missfirmelse m.m., inte tillämplig. Den bestämmelsen kan inte anses hänföriig till den formella handläggningen och någon motsvarande föreskrifl finns inte i UB.

När det i förslagel sägs att ifrågavarande mål skall prövas i sak enligt de nya bestämmelserna, avses inte endasl beslul eller åtgärder, varigenom överexekutor skiljer sig från målet, utan även avgöranden av delfrågor.

Enligt LfL skall ulmätt luftfartyg säljas av överexekutor enligt de särskilda bestämmelser som anges där, oavsett om luftfartyget är registrerat eller inte. LfL motsvaras i UB av 11 kap., som dock endast avser registrerat luftfartyg (och intecknade reservdelar). Oregistrerat luftfartyg skall säljas enligt de vanliga reglerna för utmätl lös egendom. Om mål angående försäljning av oregistrerat luftfartyg är anhängigt hos överexekutor vid balkens ikraftträdande, skall vid överexekutors fortsatta handläggning äldre lag tillämpas i fråga om själva förfarandet, medan den prövning som skall äga mm i sak skall ske enligl ny lag. Detta innebär bl.a. att något skyddsbelopp inte skall fastställas. Även i övrigt skall överexekutor tillämpa UB:s materiella regler om försäljning av oregistrerat luftfartyg.

Enligt flera bestämmelser i UL kan överexekutor förelägga vite (se 38 8 2 mom., 73 8 1 mom., 187 a 8 och 195 8 2 och 3 mom.). "Vidare har i praxis utan stöd av uttrycklig lagbestämmelse ansetts att överexekutor får förelägga vite vid handräckning enligt 191 och 192 88 UL. I ett par av nyssnämnda paragrafer anges uttryckligen att överexekutor också får döma ut vitet. 1 övriga fall är det mera tveksamt om en sådan befogenhet tillkommer överexekutor.

Beredningen har föreslagit att överexekutor i mål som handläggs efter ikraftträdandet av UB skall över lag kunna döma ut vite som han har förelagt. Enligt beredningen talar praktiska skäl för en sådan ordning. Förslaget har kritiserats av Svea hovrätt, som har ifrågasatt lämpligheten av att överexekutor övergångsvis får vidgad befogenhet. För egen del anser jag att det knappast finns något praktiskt behov av den föreslagna utvidgningen. I fall då överexekutor f.n. kan döma ut förelagt vite kan han också göra det i mål som handläggs efler UB:s ikraftträdande, i den mån frågan kan hänföras till det formella förfarandet i målet. Hit får anses höra vite enligt 73 § 1 mom. eller 195 § 2 eller 3 mom. UL. I övriga fall, då vitet rör själva saken, skall frågan om utdömande av förelagt vite enligt UB prövas av domstol (2 kap. 15 8 UB).

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 122

Den övergångslid under vilken överexekuior i princip bör slutföra mål som är anhängiga vid ikraftträdandet bör som lidigare har sagls besiämmas till ell år. 1 enlighel härmed anges i andra stycket av förevarande paragraf all överexekutors befattning med mål som avser annat än klagan över utmätningsmannens förfarande upphör senasi vid ulgången av år 1982. Beslämmelsen innebär all i den mån mål om klagan inte skulle vara avgjorda vid nämnda tidpunkt, överexekutor kommer att finnas kvar även därefter till dess alt klagomålen har prövats. Alt överexekuiorsinslitutionen sålunda inle helt och hållet upphör med ulgången av år 1982 torde knappast kunna undvikas. Nämnda ordning ligger också i linje med all klagan kan ske hos överexekuior efter UB;s ikraftlrädande och i vissa fall förhållandevis lång lid därefter (se 35 8 i förevarande lagförslag).

Som har nämnis i det föregående bör överexekutor även under nämnda övergångslid kunna överlämna ett anhängigt mål till kronofogdemyndigheten, med undantag för mål om handräckning eller klagan. En beslämmelse härom har tagils upp som en andra mening i paragrafens andra siycke.

Enligl förslagel får överlämnande ske, om del är lämpligt. Av betydelse är härvid särskill hur långt handläggningen hos överexekuior har fortskridit. Om l.ex. i ett mål om exekutiv försäljning auktion inle har satts ut före balkens ikraftträdande, bör målet regelmässigt överlämnas. Det bör emellertid beaktas huruvida handläggningen kan väntas bli försenad, om målel överiämnas. Därvid bör också arbetssituationen hos kronofogdemyndighelen beaklas. UB:s ikrafllrädande kommer alt medföra vissa påfrestningar för kronofogdemyndigheterna. Innan överlämnande sker bör överexekutor diskutera saken med vederbörande kronofogdemyndighet. Som har nämnts i det föregående kan RSV meddela behövliga anvisningar för tillämpningen av befogenheten att överlämna mål.

Överlämnande skall ske lill den kronofogdemyndighet som enligl UB är behörig alt la upp saken. År mer än en kronofogdemyndighet behörig, är del lämpligl att sökanden hörs. öm en viss kronofogdemyndighet som är behörig alt överta målet tidigare har haft befallning med saken, l.ex. när del gäller exekutiv försäljning, bör målet i allmänhel överlämnas lill denna. De flesta mål hos överexekuior som inte överiämnas till en kronofogdemyndighet bör kunna avgöras lämligen snarl efter ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. I den mån mål (frånsett mål om klagan) fortfarande är anhängiga hos överexekutor vid utgången av år 1982, framgår av förevarande paragraf att överexekutors befattning med målen skall upphöra. Målen skall då övertas av behörig kronofogdemyndighet eller, i fråga om handräckning, av behörig tingsrätt. Om mer än en kronofogdemyndighet eller tingsrätt kan komma i fråga, bör saken bedömas med ledning av vad som har sagts i det föregående, varvid överexekutor och den kronofogdemyndighet eller tingsrätt som övertar målet bör beslula i samråd. Några närmare föreskrifter härom i UBp kan inle anses behövliga. Vad nu har

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 123

sagls synes närmast få tillåmpning på mål, i vilka överexekutor har mottagit säkerhet m.m. som skall förvaras av myndigheten.

6 § Beträffande mål som är anhängiga hos kronofogdemyndighelen vid
balkens ikraftträdande gäller balkens beslämmelser i fråga om såväl för
farandet som målens prövning i sak, om ej annat föreskrivs i denna lag.
Delsamma gäller mål som enligl 5 8 andra stycket överlämnas lill krono
fogdemyndighelen för handläggning.

I paragrafen ges bestämmelser om behandlingen bl.a. av mål som är anhängiga hos kronofogdemyndighelen vid UB:s ikraftträdande. Paragrafen molsvarar 7 8 i beredningens förslag.

Beträffande mål som år anhängiga hos kronofogdemyndigheten vid balkens ikraftträdande bör uppenbarligen inte endasl UB:s bestämmelser av materiell innebörd utan också de nya förfarandereglerna i UB i princip tillämpas. Vissa undanlag anges dock i följande paragrafer. Delsamma bör givelvis gälla i fråga om mål som med stöd av 5 8 andra styckei överlämnas lill en kronofogdemyndighet för handläggning. Häri innefattas också mål som övertas från överexekuior i och med utgången av år 1982.

Förevarande paragraf har avfattats i enlighet med del sagda.

7 § Vad som föreskrivs i balken om förutsättningar för verkställighet
inverkar ej på giltigheten av åtgärder som har vidtagits före balkens ikraft
trädande.

Denna paragraf, som molsvarar 8 8 i beredningens förslag, innehåller en beslämmelse om del fallet all möjlighelen lill verkslällighet enligl äldre lag saknar motsvarighet i UB.

Att UB i princip skall lillämpas även i mål som har anhängiggjorts före ikraftlrädandel medför inle all balken får retroaktiv verkan i dessa mål. Åtgärder som har vidtagits med slöd av äldre lag bör i princip behålla sin giltighet, även om UB föreskriver andra förulsällningar för motsvarande åtgärd eller motsvarighet lill åigärden saknas.

I förevarande paragraf ges en allmänt hållen regel med tanke på all UB i vissa fall inskränker möjligheten att få verkställighet jämfört med gällande rätt. I paragrafen anges att vad som föreskrivs i balken om förutsättningar för verkställighet inte inverkar på giltigheten av åtgärder som har vidtagits före balkens ikraftträdande. Uttrycket verkställighet avser alla stadier. I fråga om mål om utmätning inbegrips l.ex. även försäljning och fördelning eller utbetalning av influtna medel. Som exempel på fall då bestämmelsen blir tillämplig kan nämnas följande.

Enligl 22 § 1 mom. andra meningen Up 041 8 UL) fåren hovrättsdom, i vilken har förordnats om sakförverkande som särskild rättsverkan av brott, verkställas utan hinder av att domen inle har vunnit laga kraft. Enligl UB får däremol en dom i fråga om ett sådanl förordnande över

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 124

huvud inle verkställas förrän domen har vunnii laga krafl (3 kap. 8 8 andra meningen). I 8 kap. 4 S andra styckei UB föreskrivs principiellt förbud mol exekutiv försäljning, innan exekutionstiteln har vunnit laga kraft, av bl.a. lös egendom som har belydande värde. Någon molsvarande beslämmelse finns inte f n. Beträffande utbetalning av medel i mål om utmätning anges i 13 kap. 14 8 3 UB all utbetalning inte får ske annat än mol säkerhel bl.a. i fall då rätten lill medlen är beroende av besvär, som har anförts över utmätningen eller över den utmätta egendomens försäljning. Enligl 156 8 UL, 23 § SfL och 24 § LfL krävs däremot i gällande rält säkerhet endasl när försäljning av fast egendom, registrerat skepp (resp. skeppsbygge), luftfartyg eller inlecknade reservdelar inte har vunnit laga krafl. Till de beslämmelser i UB som inskränker möjligheten alt få verkslällighel hör också 5 kap. 7 8 andra slyckel, varigenom del nuvarande förbudei mot utmätning av vissa skadestånd har vidgats till att i viss utsträckning gälla även sedan skadeståndet har betalats ul.

Den i förevarande paragraf angivna principen har begränsats lill verkställighet. Det är emellertid ulan vidare tydligt att beslul om handräckning som har meddelats av överexekuior med stöd av UL behåller sin giltighet även sedan UL har upphävts, om inte annat föreskrivs.

Det kan särskill påpekas att enligt 184 § UL kan överexekuior förordna om särskild kvarstad på arrendeavgift, hyra eller annan avkastning av fasl egendom. Därvid skall en syssloman förordnas att uppbära avkastningen. Någon möjlighel all förordna om särskild kvarstad på framtida avkastning ges inte i de nya beslämmelser i ämnet som föreslås i 15 kap. RB. Däremol kan sökanden, när kvarstad har lagts på fast egendom, hos kronofogdemyndigheten begära att avkastningen skall uppbäras av myndigheten eller en särskilt förordnad syssloman (16 kap. 14 och 16 88 saml 12 kap. 8 8). Om före balkens ikraftträdande särskild kvarstad har lagts på avkastning, skall kvarstaden och ett eventuellt förordnande av syssloman fortfarande gälla. När det gäller beståndet av reseförbud som har meddelats av överexekutor föreslås däremot att ett sådanl förbud upphör all gälla när balken träder i kraft (36 8 i förevarande lagförslag).

Det bör understrykas att principen all UB inle skall ha retroaktiv verkan har. även bortseft från vad som i det föregående har sagts om handräckning, giltighet utöver vad som anges i förevarande paragraf. Som exempel kan nämnas alt skyldigheten enligl 2 kap. 29 § UB alt betala ränla på belopp som skall betalas tillbaka inte bör avse tid före ikraftträdandet, när sådan skyldighet inte förelåg enligt äldre lag.

Övergångsbestämmelser tiU I kap. UB

8 § Beträffande mål som är anhängiga hos kronofogdemyndigheten vid balkens ikraftträdande skall äldre bestämmelser tillämpas i frågan huruvida de skall anses som enskilda eller allmänna mål.

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 125

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i beredningens förslag, meddelas en övergångsbeslärrimelse som rör uppdelningen av mål i enskilda och allmänna mål.

Enligt 1 kap. 6 8 UB skall utsökningsmål hos kronofogdemyndighelen handläggas som enskilt eller allm.änt mål. I paragrafen meddelas en beslämmelse om vilka lyper av fordringar som skall drivas in i den ordning som gäller för allmänna mål, varvid det förutsätts all beslämmelserna kompletteras med närmare föreskrifler av regeringen. Enligl paragrafen är annat mål än som avses i beslämmelsen enskilt mål.

Skillnaden mellan enskilda och allmänna mål hänför sig främst lill att borgenären i ell allmänt mål företräds av kronofogdemyndighelen. Vidare gäller olika regler om måls anhängiggörande och redovisning av influtna medel och i viss mån om kostnader. Av belydelse är också all tidsfrister för utmätning och för exekutiv försäljning inte gäller i allmänna mål.

Indelningen av utsökningsmål i enskilda och allmänna mål förekommer även f n. I 1 § utsökningskungörelsen (1971:1098) - USK - föreskrivs att med allmänt mål avses i kungörelsen mål om uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel och mål om betalningssäkring samt att annat mål kallas enskilt mål (jfr 14 och 22 §8 Up).

Innebörden enligt UB av begreppen enskilt och allmänt mål torde inte komma att hell överensstämma med uppdelningen enligl nuvarande ordning. Framför allt får man räkna med att vissa mindre vanliga medelsslag, som f.n. drivs in i den ordning som gäller för allmänna mål, i fortsåll-ningen kommer alt drivas in inom ramen för ett enskilt mål. Det är å andra sidan inte uteslutet att vissa fordringar, som f.n. tas ul i den ordning som gäller för enskilda mål, efter ikraftträdandet av UB skall drivas in enligt ordningen för allmänna mål.

Det torde inte vara lämpligt alt mål som har anhängiggjorts före balkens ikraftträdande och då har lagils upp som enskilt resp. allmänt mål enligt vad som då gällde skall behöva föras över lill den andra gruppen. En sådan ordning skulle medföra praktiska olägenheter, samtidigt som inte mycket skulle slå att vinna. Vad som före UB:s ikraftträdande gällde i frågan huruvida ett mål utgör enskilt eller allmänt mål bör därför även efter ikraftträdandet lillämpas beträffande mål som har anhängiggjorts dessförinnan. En bestämmelse härom har tagits upp i förevarande paragraf

9 § Vad som sägs i balken om tomträtt gäller även vattenfallsrätt som har upplåtils enligt lagen (1907:36 s. I) om nyttjanderätt till fasl egendom.

Paragrafen innehåller en bestämmelse belräffande valtenfallsrätt. Den motsvarar 9 § i beredningens förslag.

Vattenfallsrätt får inte längre upplåtas men finns kvar på grund av upplåtelser före ikraftträdandet av JB. Beträffande sådana upplåtelser skallJB:s bestämmelser om tomträtt i viss utsträckning gälla (12 och 52 §8 JP).

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 126

Genom hänvisning i 52 S JP blir bl.a. 13 kap. 26 8 JB lillämplig även i fråga om vatienfallsrätl. Där sägs all beslämmelserna i bl.a. UL och FfL angående fasl egendom och rättighet däri har molsvarande lillämpning i fråga om tomträtt. Enligl förslagel lill ändring i JB skall föreskriften i slällel avse UB. En liknande hånvisning lill bestämmelserna om fasl egendom har beträffande lomlrätl tagits upp i 1 kap. 11 8 andra stycket UB.

Förevarande paragraf innehåller en beslämmelse om all vad som sägs i UB om lomlrätt även skall gälla valtenfallsrätt som har upplåtits enligt lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätl lill fasl egendom (jfr punkt 8 övergångsbestämmelserna lill FfL). Utan uttrycklig föreskrift får anses följa all vad som sägs i UBp om fasl egendom blir tillämpligt, fömtom på lomtråtl, även på vattenfallsrålt.

Övergångsbestämmelser till 3 kap. UB

10 § Har en domstol efler balkens ikraftträdande med slöd av annan lag än rättegångsbalken förordnat att en dom eller ell beslul får verkställas innan domen eller beslulet har vunnii laga kraft, får kronofogdemyndigheten vid lillämpning av 3 kap. 9 8 i balken föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd om domen eller beslutet ändras.

11 § Har en domstol före balkens ikraftlrädande förordnat att en dom eller ett beslut får verkställas innan domen eller beslutet har vunnii laga kraft, skall 42 § 2 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1) fortfarande lillämpas.

I dessa paragrafer, som molsvarar 11 och 12 88 i beredningens förslag, ges vissa övergångsbeslämmelser med avseende på fall då en dom eller ett beslul enligt domstolens förordnande får verkställas före laga kraft.

Enligt 42 § 2 mom. UL gäller alt när en domstol har förordnat att en dom får verkställas utan hinder av att den inte äger laga kraft, domen går i verkslällighet såsom lagakraftägande, om den vinnande ställer säkerhel för det skadestånd som han kan bli skyldig alt utge i fall domen ändras. Avser förordnandet verkställighet av en hovrätts dom eller av ell beslut, varigenom föreläggande har meddelats någon att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, behöver säkerhel dock inle ställas, såvida inte annat har förordnats i domen eller beslulet.

Nämnda bestämmelser ersätts av 3 kap. 9 8 UB. Av skäl som närmare har utvecklats i motiven till den bestämmelsen har inte för verkställigheten behållits något ovillkorligt krav på att säkerhel skall ställas. Om säkerhet kan anses behövlig, förutsätts det i stället ankomma på domstolen att förordna därom. I 3 kap. 9 8 UB föreskrivs sålunda alt en dom, som enligt ett förordnande av domstolen får verkställas innan den har vunnit laga kraft, verkställs såsom lagakraftägande dom, om inte annat följer av förordnandet. På grund av 3 kap. I 8 andra stycket UB är beslämmelsen tillämplig även på en domstols utslag eller beslul.

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 127

Till följd av nämnda regler i UB föreslås nu vissa ändringar i 17 kap. 14 8 och 30 kap. 12 8 RB, vilka ger domstolen befogenhel alt i samband med ett förordnande om förtida verkställighet av en dom eller ett beslul föreskriva alt säkerhet skall ställas för skadestånd om domen eller beslutet ändras. Andra lagar än RB som ger domstolen möjlighet att förordna om omedelbar verkslällighel har emellertid lämnats oförändrade. 1 stället föreslås i 10 8 i det nu föreliggande förslaget all kronofogdemyndighelen i dessa fall skall vid lillämpning av 3 kap. 9 8 UB kunna föreskriva alt säkerhet skall ställas för skadestånd om domen eller beslutet ändras. Bestämmelsen är begränsad lill domar och beslut som meddelas efler UB:s ikraftträdande. 1 fråga om avgöranden som har meddelats dessförinnan skall 11 8 lillämpas. Del har inle ansetls behövligt all i paragrafen särskill nämna utslag. Ett utslag är lill sin innebörd alt jämställa med en dom.

Del kan nämnas all interimistiska förordnanden om underhållsbidrag enligl 15 kap. 11 8 giftermålsbalken och 7 kap. 15 8 föräldrabalken inte omfatlas av den nu föreslagna bestämmelsen. Sådana beslul verkställs på grund av uttryckliga beslämmelser i nämnda lagrum lika med lagakraftägande dom. Några särskilda villkor för verkställigheten är inte föreskrivna.

Når en domstol före balkens ikraftträdande har förordnal att en dom eller ett beslut får verkställas innan avgörandet har vunnit laga kraft, har domstolen inle prövat huruvida del för verkställighet behöver ställas säkerhet, frånsett när förordnandet har meddelats av en hovräll eller avser ett editionsföreläggande m.m. Äldre beslämmelser bör därför lillämpas, om verkslällighel av ell sådanl förordnande blir aktuell efter ikraftträdandet. En beslämmelse härom har tagits upp i 11 8. I fråga om en hovrätts dom eller beslut saml ett edilionsföreläggande o.d. får bestämmelsen inte någon självständig belydelse.

12 8 Annan skiljedom som enligl lag skall lända till eflerrätlelse än sådan som avses i 3 kap. 15 eller 16 8 i balken får verkställas, om del ej föreligger någon omständighet som gör domen ogiltig, även om lalan ej förs mot domen. I fråga om verkställigheten gäller 3 kap. 17 och 18 88 i balken.

Denna paragraf behandlar verkställighet av vissa legala skiljedomar. Den saknar motsvarighet i beredningens förslag.

1 3 kap. 15-18 88 UB meddelas beslämmelser om verkställighet av skiljedomar. 15 8 avser en skiljedom som grundas på skiljeavtal och 16 § sådan s.k. legal skiljedom som, ulan att skiljeavtal föreligger, med stöd av en bestämmelse i lag har meddelats enligt lagen (1929:145) om skiljemän. 1 17 och 18 88 ges vissa gemensamma föreskrifter, bl.a. om hörande av svaranden och om befogenhel för domstolen, när lalan har väckls mol en skiljedom, alt förordna om inhibition.

I det förslag till UB som remitterades till lagrådet hade även tagits upp en bestämmelse angående annan legal skiljedom än sådan som har nämnts

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 128

i det föregående. Enligl förslagel skulle en sådan skiljedom få verkställas, såvida det inte förelåg någon omständighet som gjorde skiljedomen ogiltig, även om lalan inle fördes mol skiljedomen. Lagrådet har emellertid förordat alt föreskrifter om verkslällighet av en sådan legal skiljedom inle skall las upp i UB ulan i övergångslagslifiningen, eftersom de bestämmelser som föreskriver sådan skiljedom numera torde vara mycket få och småningom torde komma alt mönstras ut. 1 enlighet härmed har bestämmelsen uteslutits i propositionen.

På grund av del anförda föreslås alt en bestämmelse i saken tas upp i UBp. I förevarande paragraf anges sålunda att annan skiljedom som enligt lag skall lända lill efterrättelse än sådan som avses i 3 kap. 15 eller 16 8 UB får verkställas, om det ej föreligger någon omständighet som gör domen ogiltig, även om talan inte förs mot domen. Vidare föreslås alt 3 kap. 17 och 18 8§ UB skall gälla i fråga om verkställigheten.

13 § En förvaltningsmyndighets beslut, som har meddelats enligt en bestämmelse som har tillkommit före balkens ikraftträdande, lår ulan hinder av 3 kap. 1 8 första stycket 6 i balken verkställas, om ett sådant beslul före ikraftträdandel har fäll verkställas utan slöd av särskild föreskrifl. I fråga om verkställigheten gäller 3 kap. 20 8 första stycket i balken.

1 paragrafen, som saknar motsvarighet i beredningens förslag, meddelas en övergångsbestämmelse som rör verkställighet av en förvaltningsmyndighets beslut.

Som har behandlats närmare i motiven till 3 kap. UB lorde en förvaltningsmyndighets beslut, som innefattar ett betalningsåläggande eller en annan förpliktelse, kunna ligga till gmnd för verkslällighet inle endast när del finns en uttrycklig föreskrift därom utan även i vissa andra fall. I vilken omfattning sådana fall förekommer år emellertid oklart.

Enligt UB skall en förvaltningsmyndighets beslut kunna föranleda verkställighet endast när en uttrycklig föreskrift därom kan åberopas (3 kap. I 8 första stycket 6). Detla bör leda till att i ny lagstiftning på det förvallningsrättsliga områdel uttryckliga bestämmelser meddelas om att beslut av viss beskaffenhet får verkställas, när anledning föreligger därtill. UB:s ståndpunkt bör emellertid inte rubba den möjlighet till verkställighet utan stöd av en sårskild bestämmelse som fn. föreligger. .Det torde inte vara praktiskt möjligt att ta upp bestämmelser i saken i de olika lagar som kan beröras. 1 stället bör en generell regel meddelas i UBp.

1 enlighet härmed anges i förevarande paragraf alt en förvaltningsmyndighets beslut, som har meddelats enligt en bestämmelse som har tillkommit före balkens ikraftträdande, får utan hinder av 3 kap. 1 § första stycket 6 UB verkställas, om ett sådant beslut före ikraftträdandet har fått verkställas utan stöd av en särskild föreskrift. Vidare föreslås att bestämmelsen i 3 kap. 20 8 första stycket om villkor för verkställighet av en förvaltningsmyndighets beslut skall gälla även i sådant fall.

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 129

14 § Belräffande verkslällighel av sådana beslul av överexekuior som avses 1518 4 mom. och 52 8 1 mom. andra meningen utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller vad som sägs i balken om en underrätts dom. I fråga om andra beslut av överexekutor tillämpas 46 8 3 och 4 mom. saml 53 och 210 8§ utsökningslagen.

Denna paragraf, som motsvarar 13 8 i beredningens förslag, innehåller beslämmelser om verkställighet av beslut som har meddelats av överexekutor.

Beträffande verkställighet av ett beslut varigenom överexekuior har ålagt betalningsskyldighet hänvisas 1518 4 mom. ULlill bestämmelserna i 37, 39 och 40 §§ UL i vad de avser underrätts dom. Detta innebär bl.a. att utmätning får ske även om beslulet inte har vunnit laga krafl men att gäldenären då kan avvärja utmätningen genom att ställa säkerhet eller nedsätta beloppet. Försäljning får i allmänhet inte ske förrän beslutet har vunnit laga krafl. I fråga om överexekutors utslag varigenom någon har fällts till böter eller vite gäller enligt 52 § 1 mom. andra meningen att beslutet inte får verkställas förrän det har vunnit laga kraft.

1 fråga om verkställighet av en underrätts dom skall enligt det nu föreliggande lagförslaget balkens bestämmelser bli omedelbart tillämpliga vid ikraftträdandet. Detta innebär inte några större ändringar i sak. Del synes lämpligl att de nya bestämmelsema får tillämpas även beträffande sådana beslut av överexekutor som avses i 51 § 4 mom. och 52 8 I mom. andra meningen UL, om verkslällighet av beslutet skall äga rum efter ikraftträdandel. Detta bör givetvis gälla oavsett om beslutet har meddelats före eller efter ikraftträdandet. En bestämmelse i enlighel härmed har lagits upp i förevarande paragraf Förslagel innebär all vad som i särskilda fall är föreskrivet belräffande en underrätts dom också skall iakttas (se t.ex. 3 kap. 23 8 andra slyckel UB).

Enligt 46 § UL ankommer det på överexekutor att förordna om verkslällighet av en skiljedom. När överexekutor har meddelat ett sådant förordnande, skall enligt 3 mom. skiljedomen verkställas som en domstols lagakraftägande dom, om inte högre myndighet eller domstol, där talan mot skiljedomen är anhängig, förordnar annat. Skall eljesl enligt lag eller annan särskild författning en skiljedom lända till efterrättelse, skall den enligt 4 mom. efter överexekutors förordnande verkställas som en domstols lagakraftägande dom, om inte högre myndighet förordnar annat.

Enligl UB skall ansökan om verkställighet av skiljedom göras hos kronofogdemyndigheten, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 15-18 §8 prövar om skiljedomen får verkställas. Balken saknar sålunda direkt molsvarighel till förordnande av överexekuior enligt 46 § UL, men kronofogdemyndigheten skall meddela ett särskilt beslut i verkställighetsfrågan som kan överklagas för sig (se 3 kap. 17 8). Har överexekutor meddelat förordnande om verkställighet av en skiljedom, finns det inte någon anledning

att kronofogdemyndigheten på nytt skall pröva saken, om målel kommer 9 Riksdagen 1980181. I samt. Nr 84

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 130

in lill kronofogdemyndigheten efler balkens ikraftträdande. Skiljedomen bör således på grund av förordnandet få verkställas enligl vad som f.n. gäller enligl 46 8 3 och 4 mom. UL.

Annat av överexekutor meddelat beslut i utsökningsmål än som har nämnis i del föregående går enligl 53 § UL i verkställighet även om del överklagas, såvida inle annat har förordnals eller är särskill föreskrivet. Principen gäller även när överexekutor föreskriver ändring av utmätningsmannens beslut, oavsell i vilken riklning beslutet ändras (210 8 2 mom. första meningen UL). Överexekutor kan dock förordna annat. I 210 8 2 mom. finns vidare som en andra mening en särskild föreskrifl, enligl vilken en redan verkställd åtgärd i ell mål om utmätning inte skall gå åter innan utslaget har vunnit laga kraft, såvida inle överexekutor har förordnat därom.

I fråga om de beslut av överexekuior som inle faller under 46, 51 eller 52 8 UL torde det i och för sig vara länkbart att tillämpa UB:s beslämmelser om motsvarande beslut av hovrätten. Regleringen är i huvudsak densamma (jfr 18 kap. 16 § UB). Undantaget i 210 § 2 mom. andra meningen UL i fråga om mål om utmätning har dock i UB vidgats lill att gälla även införsel. Bl.a. med hänsyn härtill synes del lämpligare alt fortfarande låta 53 och 210 88 UL vara tillämpliga beträffande sådana beslul av överexekuior som avses där. En bestämmelse härom har tagits upp som en andra mening i förevarande paragraf.

15 § För en fordran på gmnd av inrop av lös egendom vid en offenllig auktion, som har ägl rum före balkens ikraftträdande, får utmätning fortfarande ske enligl 55 8 utsökningslagen (1877:31 s. 1).

I paragrafen meddelas en bestämmelse om verkslällighet på gmnd av auklionsprolokoU. Den motsvarar 14 8 i beredningens förslag.

Enligl 55 8 UL får utmätning ulan föregående dom eller beslul ske för en fordran, som enligt protokoll över offenllig auktion härleder sig från ett inrop av lös egendoin och är förfallen till betalning. En förutsättning för utmätning är att gäldenären är närvarande vid utmätningstillfället och utan invändning erkänner skulden. Utmätning torde fortfarande ibland sökas med stöd av ett auktionsprotokoll.

UB innehåller inte någon motsvarighet till 55 8 UL. Det synes emellertid lämpligt att en övergångsbestämmelse meddelas med tanke på redan hållna auktioner. 1 förevarande paragraf sägs därför att verkställighet enligt 55 § UL fortfarande skall få äga rum för en fordran på grund av inrop av lös egendom vid en offentlig auktion som har ägl rum före balkens ikraftträdande. .\v lydelsen framgår att det inte är nödvändigl att ansökan om verkslällighet görs före ikraftlrädandel, ulan verkställighet enligt 55 8 UL får äga rum sä snarl auktionen har hållits dessförinnan.

Prop. 1980/81:84 Promidgationslagen 131

Övergångsbeslämmelser lill 4-6 kap. UB

I fråga om övergångsförhållanden beträffande ell par beslämmelser i 4 kap. villjag framhålla följande.

1 4 kap. 10 8 iredje slyckel UB föreskrivs alt en ansökan om ulmälning är förfallen, om sökanden ger anstånd fler än ivå gånger. Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i gällande rält, bör i fråga om mål som har anhängiggjorts före balkens ikrafllrädande inte tillämpas på anstånd som har löpt ul före ikraftträdandel. Någon särskild övergångsbestämmelse härom kan inle anses behövlig.

UB innehåller nya bestämmelser om tidpunkten för förmånsrättens inträde vid utmätning (4 kap. 30 8). Beträffande lös egendom i allmänhet gäller f n. enligl 77 8 I mom. UL all utmätningen medför förmånsrätt först när den har säkerställts genom egendomens omhändertagande, meddelande av förbud för en sekundogäldenär att betala sin skuld eller annan liknande åtgärd. Delsamma gäller enligl 91 a § 2 mom. beträffande utmätning av pantbrev. Utmätning av ett hår i rikel registrerat skepp eller luftfartyg eller inlecknade reservdelar lill ett sådanl luftfartyg eller av fast egendom medför enligt 77 8 2 mom. och 83 8 1 mom. UL förmånsrätt när beslutet om utmätning har meddelats.

Enligl 4 kap. 30 8 första stycket UB skall ulmälning som regel medföra förmånsrätt i och med beslutet om utmätning. Utmätning av här i riket registrerade skepp och luftfartyg, intecknade reservdelar till sådana luftfartyg eller fast egendom skall dock enligl andra styckei inte medföra förmånsrätt förrän ett ärende om anteckning om utmätningen tas upp på en inskrivningsdag.

Om utmätning av lös egendom i allmänhet har ägl rum före balkens ikraftträdande men inte hunnil säkerställas, bör de nya bestämmelserna i UB medföra alt förmånsrätten inträder i och med ikraftträdandet. Det kan påpekas all det för utmätning av bl.a. lösöre f.n. krävs att egendomen är omedelbart tillgänglig för förrättningsmannen för säkerställande. När ett här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till ett sådant luftfartyg eller fasl egendom har ulmätts före ikraftträdandel, har förmånsrätten inträtt omedelbart. UB:s nya regler i frågan rubbar inte en sådan förmånsrätt (jfr 7 8 i föievarande lagförslag). Några särskilda övergångsbestämmelser om det nu sagda torde inle behövas.

16 § I frågaom verkan av föreläggande, som har meddelats enligt 69 eller 91 a S utsökningslagen (1877:31 s. 1) eller 5 S lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fasl egendom, gäller äldre bestämmelser.

Paragrafen, som motsvarar 16 8 i beredningens förslag, tar upp en beslämmelse angående föreläggande att väcka talan som har meddelats före balkens ikraftträdande.

I 4 kap. 17-26 8§ UB finns regler om förhållandet till tredje man vid ul-

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 132

mätning. Bl.a. ges där beslämmelser om föreläggande i olika fall, när del råder tvist angående utmätt egendom. Bestämmelserna ersätter 69 8 och 91 a 8 4 och 5 mom. UL saml 5 8 FfL. Möjlighelerna all ge föreläggande har emellertid vidgats.

4 kap. 20 8 UB rör del fallet att en Iredje man före eller efter ulmälning av lös egendom har påslåll sig ha bällre rätt lill egendomen. Kronofogdemyndighelen kan då förelägga iredje mannen all väcka lalan mot sökanden och gäldenären inom en månad från del att han delgavs föreläggandet. 1 fråga om verkan av sådant föreläggande medför UB vissa ändringar i förhållande lill vad som nu gäller enligl 69 8 UL.

Om en tredje man har gjort gällande sill anspråk före utmätningen, får enligt 69 8 UL egendomen inte säljas förrän tvisten har blivit slutligt prövad eller liden för väckande av lalan har gått ut. Har han framslälll anspråket försl efter del alt ulmälning har skett, får egendomen säljas såvida inle överexekuior förordnar annat. Om överexekuior hänvisar honom att väcka lalan, gäller om verkan därav detsamma som när föreläggande har meddelats vid utmätningen.

Föreläggande som har meddelats med lillämpning av 4 kap. 20 8 UB innebär enligt 8 kap. 5 8 hinder mol försäljning om inte tredje mannen har samtyckt till all egendomen säljs. Försäljning får dock ske om del kan antas att tvisten inle påverkar köpeskillingen i väsentlig mån. Vidare får lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver alllför kostsam vård säljas, i likhei med vad som f.n. antas gälla ulan uttryckligt lagstöd.

Påföljden av att ett föreläggande inle efterkommes är såväl enligt UL som enligl UB all tredje mannen förlorar sin räll mol sökanden. Om denne själv väcker talan, är dock tredje mannen bevarad vid sin rätt. F.n. är det tveksamt huruvida sökanden i sådanl fall enligl 69 § UL skall ha väckt lalan mol såväl iredje mannen som gäldenären eller om del är lillräckligl all han har väckt lalan mol Iredje mannen. Enligt 4 kap. 20 8 andra styckei UB är det tillräckligl alt sökanden inom den angivna tiden har väckt lalan mot iredje mannen.

De angivna skillnaderna i fråga om verkan av föreläggande enligl 69 8 UL och dess närmaste motsvarighet i UB motiverar alt äldre bestämmelser fortfarande skall lillämpas beträffande dessa verkningar, när föreläggandel har getts före ikraftträdandet.

Om det vid utmätning av pantbrev i fast egendom eller i skepp hos den intecknade egendomens ägare råder tvist huruvida någol finns alt utmäta, kan enligt 91 a § 4 mom. UL utmätningsmannen förelägga sökanden att inom en månad väcka talan mot gäldenären och den som bestrider att något finns att utmäta. Föreläggandel medför förbud mol all den inlecknade egendomen tas i anspråk eller pantbrevet pantförskrivs, om inte domstolen förklarar att hinder inle möter. Om sökanden inle efterkommer föreläggandel och lalan inte heller har väckts av annan part, skall enligl 5 mom. utmätningen gå åter.

Prop. 1980/81:84 Promulgarionslagen 133

Föreläggande enligl 91 a 8 UL motsvaras i balken av föreläggande enligl 4 kap. 23 8 andra stycket. Enligl denna bestämmelse behöver sökanden dock endasl väcka lalan mol iredje mannen. Rättsverkningarna av föreläggande enligt sistnämnda bestämmelse skiljer sig i övrigl från vad som f n. gäller så lill vida all, om sökanden inte efterkommer föreläggande enligl UB. utmätningen slår sig endast under förutsättning all i stället tredje mannen har väckt lalan mol sökanden inom den angivna tiden.

Beträffande föreläggande när någon påstår sig ha bättre rätt lill en utmätl faslighet eller till vad som framstår som tillbehör till en faslighel finns f n. beslämmelser i 5 8 FfL. Dessa innebär att tredje mannen skall inom en månad väcka talan mot sökanden och den som i ärendet har antagits vara ägare. Efterkommes inle föreläggandet, har iredje mannen förioral sin lalan mol sökanden, om inte sökanden själv inom den angivna tiden har väckt lalan mol tredje mannen och den som i ärendet har antagits vara ägare. Om tvisten är av väsentlig betydelse, får fasligheten inte säljas förrän tvisten har slutiigl avgjorts eller liden för väckande av lalan har gått ut.

5 8 FfL motsvaras i balken av 4 kap. 26 §, som hänvisar lill 20 8 i samma kapitel. Skillnaden mellan de äldre och de nya bestämmelserna i fråga om verkan av föreläggandet är att. om tredje mannen inle efterkommer föreläggandet, det enligt UB är tillräckligl för att tredje mannen skall vara bibehållen vid sin rätt att sökanden har väckt talan mot tredje mannen inom den angivna tiden. Förutsällningarna för att egendomen skall få säljas innan tvisten har blivit slulligl avgjord eller fiden för väckande av talan har gått ut anges också på ett annat sätt i UB (8 kap. 5 8), vilket möjligen även innebär en saklig ändring.

De äldre beslämmelserna bör lillämpas även i fråga om verkan av ett föreläggande enligl 91 a 8 UL eller 5 § FfL. I förevarande paragraf har sålunda tagits upp en bestämmelse om att äldre bestämmelser skall gälla i fråga om verkan av föreläggande som har meddelats enligt 69 eller 91 a 8 UL eller 5 8 FfL.

Av 5 8 UBp följer att om t.ex. en tredje man före balkens ikraftlrädande har överklagat en utmätning och överexekuior finner saken tvistig, UB:s beslämmelser skall lillämpas i fråga om ell föreläggande som meddelas efter ikraftträdandet. Detsamma gäller givetvis, om överexekutor efter ikraftträdandet ger ett föreläggande i ett försäljningsärende som har inkommit före ikraftträdandet.

När makars förmögenhetsförhållanden är aft bedöma enligt äldre GB, skall enligt nuvarande regler i stället för 69 § UL tillämpas 70 8 I mom. UL i dess lydelse före år 1921 (se övergångsbestämmelse till lagen 1920:418 om ändring i UL). Om vid utmätning i sådana makars bo någon av makarna vill ta undan viss egendom därför alt den enligt 11 kap. 7 § äldre GB eller lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad inte bör gå i betalning för den gäld som utsöks och det inte med avseende på egendomens och gäldens beskaf-

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 134

fenhel är uppenbart all ulmälning inte får ske, skall vad som är föreskrivet i 69 8 UL för där avsedda fall lända till efterrättelse. Därvid skall dock föreskriften om gäldenärens instämmande inte lillämpas på den andra maken. Del sagda skall även lillämpas, när en make efler vunnen boskillnad vill freda egendom vid utmätning i den andra makens bo.

Det synes inte påkallat alt behålla särskilda regler i fråga om utmätning hos makar i äldre äktenskap. UB:s bestämmelser om föreläggande skall sålunda lillämpas efler ikraftträdandet. De särskilda reglerna om gäldsansvarel i äldre äktenskap skall dock givelvis beaktas. Om föreläggande har gells före balkens ikrafllrädande med stöd av 70 8 1 mom. UL i dess äldre lydelse, skall de äldre bestämmelsema fortfarande lillämpas.

17 § Beslämmelserna i 4 kap. 27 8 i balken gäller ej, när en fordran före
balkens ikraftträdande har fastställts till betalning i annat fall än som avses
i 77 a 8 utsökningslagen (1877:31 s. 1).

Denna paragraf, som motsvarar 15 8 i beredningens förslag, innehåller en bestämmelse rörande en domstols beslut om betalningsfastställelse.

När en domstol har faslslälll alt en förfallen fordran skall ulgå med särskild förmånsrätt i fasl egendom, skall enligt 77 a § UL egendomen anses utmätt. Med fasl egendom likställs tomträtt samt valtenfallsrätt som har upplåtils med slöd av äldre lag (jfr 13 kap. 26 § JB saml 12 och 52 §8 JP).

I UB ges beslämmelser om utmätningsverkan av betalningsfastställelse i 4 kap. 27 6. Utmälningsverkan skall enligl denna bestämmelse inträda även när belalningsfastställelsen avser en fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i registrerat skepp (inkl. skeppsbygge), registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg. Utmätningsverkan beträffande sådan egendom bör inte inträda i fall då betalningsfaslslällelsen har skett före balkens ikraftträdande. En bestämmelse härom har lagits upp i förevarande paragraf.

18 § Bestämmelserna i 4 kap. 33-35 88 i balken gäller åven när
utmätning har skett före balkens ikraftträdande.

I denna paragraf, som motsvarar 18 8 i beredningens förslag, ges en bestämmelse rörande självrättelse.

I 77 § 3 och 4 mom. UL finns bestämmelser om utmätningsmannens befogenhet att själv vidta rättelse av en verkställd utmätning. En sådan befogenhet föreligger efter utmätning av lös egendom, om utmätningsmannen på grund av anspråk som anges i 69 8 eller annars finner att egendomen eller del därav inte borde ha utmätts. Rättelse får dock inle vidtas senare ån två veckor från del alt förrättningen ägde rum.

Bestämmelserna i 77 8 3 och 4 mom. UL motsvaras av 4 kap. 33-35 §8 UB. Möjligheten för kronofogdemyndigheten att vidta självrättelse har

Prop. 1980/81:84 Proinulgauonslagen 135

emellertid vidgats i UB. Den föreslås gälla även fasl egendom och någon lidsgräns skall inle gälla, när rälielse kommer i fråga därför all den utmätta egendomen visas tillhöra en tredje man. Rättelse skall då kunna ske så länge det är praktiskt möjligl. Vidare skall en ulmälning hävas, om försäljning av egendomen eller indrivning av en utmätt fordran inle kan antas ge ett överskott som gör åigärden försvarlig. Den värdering av egendomen som har skett kan t.ex. i efterhand visa sig alllför optimistisk eller egendomen kan vara belastad med en från början okänd förmånsrätt.

Bestämmelserna i 4 kap. 33-35 8§ UB bör kunna lillämpas även i fall då utmätningen har ägl rum före balkens ikraftträdande. I 7 8 UBp föreslås en bestämmelse om att vad som föreskrivs i balken om förulsällningar för verkställighet inle inverkar på giltigheten av en åtgärd som har vidtagits före balkens ikiaftirädande. Eftersom del särskill mol bakgrund härav kan råda någon tvekan huruvida 4 kap. 33-35 88 UB får lillämpas, när utmätningen har sketl före ikraftträdandet, har i förevarande paragraf lagils upp en uttrycklig bestämmelse om all de är tillämpliga. Självrättelse får givetvis inte ske enbart av den anledningen att ulmälning inte hade kunnat äga rum enligt UB.

19 8 Vad som föreskrivs om bostadsrätt i 5 kap. 1 8 6 och 6 kap. 3 § andra stycket i balken lillämpas även i fråga om andelsrält i en förening, som ej är bostadsrättsförening, eller i ett handelsbolag eller ett aktiebolag, om del med andelsrätten följer rätt att besitta eller hyra en lägenhet.

20 § Bestämmelsen i 5 kap. 13 8 första slyckel i balken är ej tillämplig i fall då en hyresvärd eller jordägare enligt 34 8 lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken har rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för en fordran hos en hyresgäst eller arrendator.

Dessa paragrafer innehåller övergångsbestämmelser beträffande viss äldre andelsrält i en förening m.m. resp. viss äldre retentionsrätt. De molsvarar 19 och 20 88 i beredningens förslag.

Till 19 8 har överförts en övergångsbestämmelse till den lag (1971:481) om ändring i UL, varigenom det i 65 8 I mom. 6 UL infördes förbud i vissa fall mot utmätning av en bostadsrätt. Enligt nämnda övergångsbestämmelse har bestämmelsen om utmätningsfrihel motsvarande lillämpning på "sådan andelsrält i förening, som ej är bostadsrättsförening, handelsbolag eller aktiebolag med vilken följer rätt att besitta eller hyra lägenhet" (jfr 79 8 bosladsrättslagen 1971:479 och punkt 16 i övergångsbestämmelsema till samma lag). 65 8 I mom. 6 UL motsvaras i UB av 5 kap. I 8 6.

Enligt 6 kap. 3 § andra stycket andra meningen UB skall bostadsrättsföreningen underrättas om utmätning av en bostadsrätt. Motsvarande bör gälla vid utmätning av sådana andelsrätter som avses i nyssnämnda övergångsbestämmelse. 19 8 i förevarande lagförslag har utformats i enlighel med det sagda.

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 136

Till 20 8 har med en redaktionell jämkning överförts en övergångsbestämmelse lill lagen (1970:981) om ändring i UL. Ändringen avsåg 67 8 I mom. UL. Där föreskrivs nu all bestämmelserna i 65 och 66 88 UL (om undantag från ulmälning) inle hindrar att en pant utmäts för pantfordringen eller all egendom, som borgenären av annan anledning får hålla inne lill säkerhel för sin fordran, utmäts för denna. Enligt den tidigare lydelsen av 67 8 1 mom. var bestämmelsen inte tillämplig i fråga om egendom som en hyresvärd eller jordägare hade räll alt kvarhålla till säkerhet för en fordran hos en hyresgäst eller arrendator. Detla undantag från tillämpningen utgick i samband med all reientionsrätten för en hyresvärd och en jordägare avskaffades. Sådan räll kan emellertid övergångsvis finnas kvar på grund av äldre nyttjanderättsavtal (jfr 34 8 JP). 1 nyssnämnda övergångsbestämmelse lill 1970 års ändring av 67 § UL sägs därför att 67 8 i sin äldre lydelse fortfarande gäller, när en hyresvärd eller jordägare enligt JP har rätt all kvarhålla egendom till säkerhet för en fordran hos en hyresgäst eller arrendator. 67 8 I mom. UL motsvaras i UB av 5 kap. 13 8 första stycket.

1 den mån egendom, som enligt nämnda äldre bestämmelser omfattas av en hyresvärds eller jordägares retentionsrätt, är ulmälningsfri får den enligl 183 8 2 mom. UL inte heller beläggas med kvarstad för fordran. Detsamma bör gälla även efter balkens ikraftträdande och torde följa av den lydelse som 20 8 i del föreliggande lagförslaget har erhållit jämfört med 16 kap. 13 8 första stycket UB.

Övergångsbestämmelser lill 8-12 kap. UB

21 § Bestämmelserna i 8 kap. 12 8 i balken ochl3 § i samma kapitel såvitt avser en fordran som är förenad med förmånsrätt enligl 5 8 första stycket I förmånsrättslagen (1970:979) är ej tillämpliga, när utmätning har skett före balkens ikraftträdande. Detsamma gäller 8 kap. 15 8 andra styckei, om utmätningen avser annan egendom än som nämns i 139 8 4 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1).

Har vid en försäljning före balkens ikraftträdande av egendom som avses i 9 kap. anstånd lämnats med betalningen av köpeskillingen, gäller äldre bestämmelser i fråga om ianspråktagande av erlagd handpenning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa förmånsrättshavares rätt till betalning ur utmätt egendom och om ianspråktagande av lämnad handpenning. Första stycket motsvaras delvis av 22 8 första styckei i beredningens förslag.

Enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott kan den som har beställt en bål - dvs. ett fartyg som inte utgör skepp— och har lämnat eller utfäst sig att lämna fillverkaren förskott av pengar eller byggnadsämnen låta registrera eti därom upprättat skriftligt avtal hos Stockholms tingsrätt. Därefter har beställaren förmånsrätt i byggnads-

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 137

ämnena och vad som har tillverkats för hans räkning med förskottet. Förmånsrätten ulgår enligl 4 8 4 förmånsrättslagen (1970:979). Enligl nuvarande regler kan förmånsrätten inte utan vidare göras gällande, när utmätning av egendomen har skett för en annan borgenärs fordran. Båtbeställaren måsle därför, för att få sin rätt beaktad, själv söka utmätning i egendomen och få till stånd utmätning innan egendomen säljs.

Det sist sagda gäller f.n. också den förmånsrätt som enligt 5 § första stycket 1 förmånsrättslagen tillkommer en hyresvärd eller jordägare i lös egendom, vilken hör till näringsverksamhet som en hyresgäst resp. arrendator driver och i vilken företagsinteckning kan meddelas. Förmånsrätten avser en fordran på grund av hyres- eller arrendeavtalet, dock inte för större belopp än som svarar mol tre månaders hyra eller ell års arrendeavgift. Inle heller denna förmånsrätt kan f n, — i motsats till bl.a. förmånsrätt enligt 5 8 första stycket 2 förmånsrättslagen på grund av företagsinteckning— åberopas när utmätning av berörd egendom har sketl för en annan borgenärs fordran.

1 UB har även sådana förmånsberättigade borgenärer som har nämnts nu tillerkänts rätt att få betalning, när egendom som omfattas av förmånsrätten har blivit utmätt för en annan borgenärs fordran (8 kap. 12 och 13 88). En hyresvärds eller jordägares förmånsrätt har därvid jämställts med förmånsrätt på gmnd av förelagsinteckning. De nya bestämmelserna bör emellertid inle gälla, när utmätningen har ägt mm före balkens ikraftträdande. En bestämmelse härom har lagils upp i första styckei av förevarande paragraf.

I fråga om beaktande av en fordran med allmän förmånsrätt, när egendom skall säljas exekutivt under konkurs, gäller f n. alt en borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen, har rätt till betalning — förutom vid försäljning av egendom som avses i SfL och LfL — endast när försäljningen avser fartyg, som inte är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, eller gods i fartyg eller i luftfartyg (139 8 4 mom. UL). Enligt 8 kap. 15 8 andra stycket UB skall däremot en sådan fordran över lag kunna åberopas vid exekutiv försäljning under konkurs av lös egendom (frånsett tomträtt). Detsamma föreslås gälla när en utmätl fordran drivs in under konkurs. Inte heller den nya bestämmelsen om beaktande av en fordran med allmän förmånsrätt bör emellertid gälla, när utmätning före ikraftträdandet av balken har skett av annan egendom än som avses i 139 8 4 mom. UL. Förevarande paragraf innehåller en föreskrifl även härom.

Det kan påpekas att 139 8 4 mom. UL och 8 kap. 15 § andra stycket UB även avser del fallet att den exekutiva försäljningen äger rum efter begäran av konkursförvaltaren enligt 71 8 fjärde stycket KL. Eftersom en fordran som är förenad med allmän förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen även enligt nuvarande ordning kan åberopas vid exekutiv försäljning av sådan egendom som avses i 71 § fjärde stycket KL, har förevarande övergångs-

Prop. 1980/81:84 Pnmmlgation.slagen 138

bestämmelse begränsats till det fallet att försäljningen har föranletts av utmätning.

I 96 8 3 mom. UL meddelas beslämmelser om ianspråktagande av handpenningen, när vanlig lös egendom har sålts på auktion och anstånd har lämnats med betalningen av köpeskillingen. En förutsättning för ianspråklagande är alt köpet blir ogiltigt lill följd av alt full betalning inte erläggs inom föreskriven tid. Bestämmelserna skall på grund av hänvisning i 96 a 8 lillämpas även vid försäljning under hand.

I UB har beslämmelser om ianspråktagande av handpenning för molsvarande fall lagils upp i 9 kap. 7 8 (jfr 9 8 iredje stycket). De innebär viss ändring av vad som gäller f n. Enligt 96 8 3 mom. UL skall sålunda, när ny försäljning äger mm, handpenningen användas till betalning bl.a. av kostnaderna för vård och förvaltning av egendomen under tiden mellan försäljningarna. Sådan kosinad får däremot enligl 9 kap. 7 8 UB tas ut ur handpenningen endast för tiden från del att inropet blev ogiltigt till dess att den nya auktionen ägde rum. 9 kap. 7 8 UB innehåller vidare bestämmelser om handpenningens ianspråktagande i fall då egendomen inte blir såld vid den nya auktionen och då någon ny auktion inte hålls. Dessa bestämmelser, .som saknar motsvarighet i UL, innebär möjligen ändring i vad som får anses gälla f n.

De nya beslämmelserna bör inle tillämpas, när den försäljning då handpenning har lämnats har ägt rum före balkens ikraftträdande, vare sig tiden för erläggande av återstoden av köpeskillingen har gått ut före eller efter ikraftträdandel av UB. En föreskrifl härom har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf.

22 § Om ett skuldebrev som enligl äldre bestämmelser är intecknat i fartyg eller fast egendom pantförskrivs enligt 9 kap. 15 § i balken, upphör personligt betalningsansvar på grund av skuldebrevet.

I paragrafen, som molsvarar 24 8 i beredningens förslag, ges en bestämmelse rörande äldre inteckningar i fartyg och fast egendom.

I samband med all de nuvarande bestämmelserna om utmätning av pantbrev i fastighet och om åtgärder efter sådan utmätning infördes genom lagen (1971:495) om ändring i UL togs i övergångsbestämmelserna till samma lag upp en särskild föreskrift angående det personliga betalningsansvaret enligt äldre intecknade skuldebrev. I punkt 3 i nämnda övergångsbestämmelser anges sålunda att om skuldebrev som enligt äldre bestämmelser är intecknat i fast egendom pantförskrivs enligt 91 b § UL, personligt betalningsansvar på grund av skuldebrevet upphör. I punkt 4 andra meningen i övergångsbestämmelsema till lagen (1973:1131) om ändring i UL har meddelats en liknande föreskrift beträffande skuldebrev som enligl äldre bestämmelser är inlecknal i fartyg.

Nämnda övergångsbeslämmelser bör föras över lill UBp och har tagits

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 139

upp i lörevarande paragraf. Beträffande molsvarande fråga när pantförskrivning sker av ett utmätt skuldebrev, som är inlecknal i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg, kan hänvisas till 9 kap. 16 8 andra stycket UB.

23 § Om en gäldenärs räft till andel i inteckning i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar har blivit utmätt och ett ärende angående avskrivning av det belopp som tillkommer gäldenären har tagits upp på en inskrivningsdag före balkens ikraftlrädande, skall 9 kap. 16 8 i balken tillämpas belräffande den handling på grund av vilken inteckning har meddelats för del avskrivna beloppet.

När en gäldenärs rält lill inteckning i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar eller till andel däri har utmätts före balkens ikraftlrädande, skall den lid inom vilken sökanden har att framställa yrkande enligt 9 kap. 16 8 första stycket jämfört med 14 8 första styckei räknas från ikraftträdandet.

Paragrafen, som molsvarar 23 8 i beredningens förslag, innehåller övergångsbeslämmelser med anledning av UB:s regler om åtgärder efter utmätning av ett skuldebrev som är inlecknal i luftfartyg eller därtill hörande reservdelar.

Enligl 30 8 lagen (1955:227) om inskrivning av räU lill luftfartyg gäller aft om den rält till andel i inleckning som tillkommer ägaren av ett intecknat luftfartyg eller inlecknade reservdelar, dvs. överhypotek. har blivit utmätt, inteckningshavaren är skyldig all på begäran av utmätningsmannen visa upp inteckningshandlingen för inskrivningsdomaren för avskrivning av det ägaren tillkommande beloppet. Därefter får på ansökan av utmätningsmannen inleckning meddelas på det avskrivna beloppet jämle ränla. En sådan inteckningshandling kan därefter säljas exekutivt. Bestämmelser om utmätningsmannens åligganden och om försäljningen finns 1918 2 mom. UL.

Bestämmelser om åtgärder efter utmätning av pantbrev i skepp eller faslighel har lagils upp i 9 kap. 14 och 15 88 UB. Beslämmelserna, som molsvarar 91 a § 3 mom. och 4 mom. andra meningen och 91 b 8 UL, innebär att antingen den inlecknade egendomen skall direkt tas i anspråk genom försäljning eller det utmätta pantbrevet pantförskrivas till sökanden. Enligt 9 kap. 16 § UB skall dessa bestämmelser tillämpas även i fråga om ägarhypotek i luftfartyg eller reservdelar därtill. Förfarandet med utbrytning av ägarhypotek efter utmätning av ett skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar skall alltså inte tillämpas efler ikraftträdandet av UB.

Om en ny inteckningshandling på det belopp som tillkommer gäldenären redan har hunnit anskaffas före ikraftträdandet av UB, bör 9 kap. 16 § i balken tillämpas med avseende på den nya handlingen. Delsamma bör gälla, om ett ärende angående avskrivning på inteckningshandlingen annars har tagits upp på en inskrivningsdag före ikraftträdandet (jfr övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i 1955 års inskrivningslag).

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 140

Första styckei i förevarande paragraf innehåller en föreskrifl härom. Den innebär alt försäljning av handlingen inle får ske. Sökanden kan i stället begära all själva egendomen tas i anspråk. 1 annat fall pantförskrivs handlingen till honom.

En begäran om all den intecknade egendomen skall las i anspråk skall enligl 9 kap. 14 8 första stycket och 16 8 UB framställas inom en månad från utmätningen. Såvitt avser pantbrev i skepp eller fastighet överensstämmer delta med gällande räll. 1 fråga om ell skuldebrev som är iniecknat i luftfartyg eller reservdelar därtill bör, när utmätningen har ägl mm före UB:s ikraftlrädande, tiden för en sådan framställning räknas från ikraftlrädandel (jfr punkl 2 i övergångsbestämmelserna lill lagen 1971:495 om ändring i UL samt övergångsbestämmelserna till lagen 1971:1211 om ändring i UL). En föreskrifl härom har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf

24 § Om ett skepp, som enligt punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1067) om ändring i lagen (1966:454) om förelagsinteckning omfattas av en sådan inleckning. skall säljas exekutivt enligl 10 kap. i balken, skall borgenären underrättas och fordran som anmäls las upp i sakägarförteckningen.

Paragrafen, som molsvarar 22 8 tredje stycket i beredningens förslag, innehåller en bestämmelse för det fallet alt en förelagsinteckning övergångsvis gäller i registrerat skepp.

Enligt 4 8 första styckei 1 lagen (1966:454) om förelagsinteckning gäller en sådan inteckning inte i bl.a. skepp eller skeppsbygge. Paragrafen erhöll sin nuvarande lydelse genom lag 1973:1067, som trädde i kraft den 1 januari 1976. En företagsinleckning kan emellertid tidigare ha kommit att gälla i egendom som numera är all anse som skepp eller skeppsbygge. För sådana fall föreskrivs i punkl 2 i övergångsbestämmelserna till nämnda lagändring att äldre beslämmelser fortfarande gäller belräffande den egendomen, i fråga om ell skeppsbygge dock inte sedan del har registrerats.

På gmnd härav behövs i fråga om skepp som omfatlas av en förelagsinteckning en bestämmelse hur företagsinteckningen skall beaktas vid exekutiv försäljning enligt 10 kap. UB. En sådan föreskrift har tagils upp i förevarande paragraf.

Jag vill nämna alt det inte har ansetts föreligga anledning aft ta upp någon övergångsbestämmelse med lanke på äldre föriagsinteckningar, som enligt punkt 3 b i övergångsbestämmelserna lill lagen om företagsinteckning övergångsvis gäller i skepp, luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg (jfr 22 § andra stycket i beredningens förslag till UBp; se vidare fjärde stycket i övergångsbestämmelserna lill lagen 1967:140 om ändring i UL. övergångsbestämmelserna till lagen 1967:143 ang. ändrad lydelse av 4 och 7 §8 lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av ulmäll luftfartyg m.m. och punkt 4 i övergångsbestämmelserna

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 141

till LfL; belräffande skepp se prop. 1973:167 s, 222 f). Med hänsyn lill all en förlagsinteckning inte får göras gällande beträffande egendom som avses i nyssnämnda punkt vid utmätning och inle heller i konkurs, som inlräder på grund av en ansökan som görs efter den 30juni 1977, lorde man inle behöva räkna med alt den situation som avses i nyssnämnda punkl 3 b skall uppkomma efler balkens ikraftträdande.

25 8 Bestämmelserna i 10 kap. i balken om tillägg enligt 264 8 sjölagen (1891:35 s. 1) tillämpas belräffande ränta, som enligt punkt Heller 15 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall i stället för sådanl tillägg beräknas på kapitalbeloppet av en inteckning enligt äldre lag.

Vad som sägs i balken om registrerat skepp gäller även i fråga om bål som enligl punkl 5 övergångsbestämmelserna lill lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) är upptagen i skeppsregislret.

I denna paragraf, som motsvarar 25 8 i beredningens förslag, ges vissa ytterligare övergångsbeslämmelser beträffande exekutiv försäljning av registrerat skepp.

Enligt punkt 14 i övergångsbestämmelserna fill lagen (1973:1064) om åndring i sjölagen skall den i 264 8 sjölagen angivna ordningen med ett tillägg till pantbrevs belopp inte alllid tillämpas beträffande en inleckning som har beviljats enligt äldre lag. 1 mål som aktualiseras inom viss övergångstid skall sålunda på yrkande av en sakägare äldre beslämmelser tillämpas i fråga om borgenärens rätt till betalning ur medel som skall fördelas. I punkt 15 meddelas en kompletterande föreskrift beträffande äldre inteckningar. På grund av dessa bestämmelser skall övergångsvis i vissa fall ränta beräknas på en äldre inteckning i stället för tillägg. I enlighet härmed anges f.n. i punkl 3 i övergångsbestämmelserna till SfL att denna lags beslämmelser om lillägg skall lillämpas belräffande ränla, som enligt nyssnämnda övergångsbestämmelser i slällel för sådanl tillägg skall beräknas på kapitalbeloppet av en inteckning enligl äldre lag. En motsvarande regel har tagits upp i första stycket av förevarande paragraf.

I punkl 5 i övergångsbestämmelsema lill lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen föreskrivs alt om en inteckning har sökts eller beviljats i en båt före ikraftträdandel av sjölagsändringarna, båten och inteckningen skall las upp i skeppsregislret. Till följd härav bör dessa båtar i exekutivt hänseende jämställas med regislrere skepp. Punkl 6 i övergångsbestämmelserna till SfL och punkt 4 första meningen i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1131) om ändring i UL innehåller också föreskrifterom aft de nya bestämmelserna om registrerat skepp skall gälla i fråga om en båt, som är upplagen i skeppsregislret enligt punkt 5 i övergångsbestämmelserna till 1973 års ändringar i sjölagen. En motsvarande föreskrift bör meddelas även nu och har tagils upp i andra styckei av förevarande paragraf.

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 142

26 § Beslämmelserna i 12 kap. i balken om lillägg enligl 6 kap. 3 8 jordabalken tillämpas belräffande ränta, som enligt 26 eller 27 8 lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken skall i stället för sådant tillägg beräknas på kapitalbeloppet av en inteckning enligl äldre lag.

27 § Ränla som är inlecknad enligl äldre bestämmelser eller en annan sådan fordran som ej är bestämd lill kapitalel las upp i sakägarförteckningen enligl balkens regler om fordringar med panträtt och beräknas därvid till det belopp som efler fem proceni årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Är del fråga om en livränta, skall dock beräkningen ske med ledning av 3 8 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

28 § Beslämmelserna i 12 kap. i balken om nytljanderätl, servilut och rätt lill elektrisk kraft gäller också annan sådan särskild rättighet som besvärar fast egendom på grund av en upplåtelse enligt äldre bestämmelser.

29 § Skall ersättning utgå till en innehavare av rätt till avkomst eller
annan förmån, som enligl äldre bestämmelser besvärar fast egendom och
ej bibehålls vid försäljning av egendomen, beräknas utdelning för det
kapitalvärde till vilket förmånen i pengar eller varor etter ortens pris
beräknas uppgå på tillträdesdagen. 1 fråga om kapitalvärdets beräkning
tillämpas därvid 27 8.

1 dessa paragrafer meddelas vissa övergångsbeslämmelser fill reglerna i 12 kap. UB om exekutiv försäljning av fast egendom. Paragraferna molsvarar 26 § första styckei och 27-29 §§ i beredningens förslag.

26 8 innehåller bestämmelser om ränta i stället för tillägg på äldre inteckningar. 1 27-29 8§ har tagits upp beslämmelser som avser äldre rättigheter i fasl egendom, vflka har utmönstrats genom nya JB men som på grund av äldre upplåtelser finns kvar övergångsvis. De sålunda föreslagna bestämmelserna i 26-29 §8 UBp molsvarar utan sakliga ändringar punkt 3 och 5-7 i övergångsbestämmelserna till FfL. Med hänsyn härtill torde någon närmare redogörelse för bestämmelserna inte vara påkallad. Det kan påpekas att någon motsvarighet inle behövs till punkt 4 i nämnda övergångsbestämmelser om en ointecknad fordran på ogulden köpeskilling. En sådan fordran kan inte göras gällande vid en fastighetsförsäljning efter balkens ikraftträdande (jfr 5 8 JP).

Beträffande motiven till nyssnämnda övergångsbestämmelser i FfL kan hänvisas till prop. 1971:20 s. 283 ff och 558.

Övergångsbestämmelser tiU 13 och 14 kap. UB

30 § När en exekutiv försäljning har ägt rum eller en utmätt fordran har drivits in före balkens ikraftträdande, gäller äldre lag i de avseenden som regleras i 13 och 14 kap. i balken.

Vad som sägs om återvinning i 153 8 utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller fortfarande, när ett beslut om fördelning har meddelats enligt äldre lag.

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 143

Paragrafen, som molsvarar 30 8 i beredningens förslag, innehåller övergångsbeslämmelser som avser redovisning av influtna medel och verkan av en exekutiv försäljning m.m.

I 13 kap. UB meddelas beslämmelser om redovisning, däri inräknat fördelning och utbetalning, av medel som har influtit i mål om utmätning. Bestämmelserna innebär inte några större sakliga ändringar i vad som gäller f n., men en del olikheter föreligger. Av dessa kan här nämnas följande.

Sammanlräde för fördelning av köpeskillingen m.m. skall vara obligatoriskt endast efter försäljning av egendom som avses i 10-12 kap. I övrigt skall fördelningssammanlräde hållas när del är oklart hur medlen skall földelas (4 8). Befogenheten för överexekuior enligt 151 8 3 mom. UL all i vissa fall själv pröva en tvist har i UB ersatts av en molsvarande befogenhel för kronofogdemyndigheten och därvid vidgats lill alt gälla efler ulmälning av all slags egendom (7 8 tredje slyckel). En s.k. sekundärfördelning behöver inte ske annat än i ett vissl angivet fall (8 8). En generell beslämmelse ges om avräkningsordningen i enskilda mål (13 8). För utbetalning av medel innan ett fördelningsbeslut har vunnit laga kraft krävs enligt UB säkerhet i princip bara när fördelningen har skett vid ett fördelningssammanträde (14 8 4). Motsvarighet saknas till beslämmelsen i 153 8 UL om räll för gäldenären att vid domstol väcka talan om återvinning mol en borgenär, som utan gäldenärens medgivande har tillerkänts betalning ur utmätt egendom, trots alt egendomen inle hade utmätts för hans fordran och denna inle heller var fastställd av en domstol.

Åven om 13 kap. UB inte innehåller så slora nyheter, synes det inte lämpligt att kapitiel tillämpas i mål, i vilka exekutiv försäljning eller indrivning av en ulmätt fordran har ägl rum före ikraftträdandet av UB. Redovisning (däri inräknat fördelning och utbetalning) av influtna medel har ett nära samband med försäljningen resp. indrivningen. Dessutom kan de olika åigärder som innefattas i redovisning ofta inte genomföras i ett sammanhang. Svårigheter kan lätt uppstå, om äldre och nya bestämmelser skall tillämpas på olika led efter en exekutiv försäljning eller efter indrivning av en utmätl fordran. På grund härav föreslås att äldre beslämmelser om redovisning skall gälla, när exekutiv försäljning eller indrivning har ägt rum före ikraftträdandet.

1 14 kap. UB ges bestämmelser om verkan av en exekutiv försäljning m.m., vilka även är av betydelse i fråga om rättsverkningarna av en fördelning och utbetalning av medel. Kapitlet reglerar verkan av en försäljning och en indrivning i förhållande till bl.a. en tredje man. Bestämmelserna saknar till stor del motsvarighet i gällande rätt. Den för rätts-tbljderna avgörande åtgärden är försäljningen resp. indrivningen. De nya bestämmelsema bör inle tillämpas när försäljningen eller indrivningen har ägl rum före balkens ikraftträdande.

I enlighel med det anförda föreskrivs i första styckei av förevarande

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 144

paragraf all när en exekutiv försäljning har ägt rum eller en ulmätt fordran har drivits in före balkens ikraftträdande, äldre lag gäller i de avseenden som regleras i 13 och 14 kap, i balken. I fråga om prövning av en tvist i samband med en fördelning innebär beslämmelsen all vad som sägs i 13 kap. 7 8 tredje slyckel UB inte kan lillämpas. när utmätl egendom har sålts eller en utmätt fordran har drivits in före balkens ikrafllrädande. Däremol får i sådanl fall 151 8 3 mom. UL lillämpas, om fördelningsfrågan är anhängig hos överexekuior.

Som har nämnis i del föregående innehåller inle UB någon motsvarighet lill beslämmelsen i 153 8 UL om rätt för gäldenären att väcka talan om återvinning i vissa fall. Möjligheten all väcka sådan lalan bör slå öppen för gäldenären, när ett fördelningsbeslut har meddelats enligl äldre lag, vare sig före eller efler UB:s ikrafllrädande. En beslämmelse härom har lagits upp som ell andra siycke i förevarande paragraf.

Övergångsbestämmelse till 15 kap. UB

31 § När medel före ikraftlrädandel av balken har innehållils enligl ett beslul om införsel, gäller 24 8 införsellagen (1968:621) i fråga om befrielse för gäldenären från betalningsskyldighet.

Denna paragraf innehåller en övergångsbestämmelse rörande en införselgäldenärs betalningsskyldighet sedan medel har innehållils av arbetsgivaren. Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens förslag.

Enligt 24 8 införsellagen gäller över lag att sedan medel har innehållils av en arbetsgivare på grund av ett beslut om införsel, gäldenären inle längre är betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av del innehållna beloppet, även om della inle kan tas ut hos arbetsgivaren. 1 motsvarande bestämmelse i UB (15 kap. 21 8) har befrielsen från betalningsskyldighet när införsel sker för underhållsbidrag begränsats lill det fallet att införselfordringen tillkommer en allmän försäkringskassa enligl 15 8 lagen (1964:143) om bidragsförskott (omtryckt 1976:277). 1 andra fall av införsel för underhållsbidrag skall gäldenären befrias från sin betalningsskyldighet för innehållet belopp först i och med att införselborgenären får betalt.

När medel före balkens ikraftträdande har innehållits enligt ett beslul om införsel för underhållsbidrag, som tillkommer den underhållsberättigade själv, har gäldenären enligt nuvarande regler befriats från sitl betalningsansvar. Den nya regleringen bör inte tillämpas i sådana fall. En föreskrift härom har tagils upp i förevarande paragraf

Övergångsbestämmelser till 16 kap. UB

I fräga om verkslällighel av kvarstad för fordran skall enligt 16 kap. 13 8 UB flera föreskrifter angående utmätning tillämpas. I 18-20 88 UBp

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 145

meddelas övergångsbetämmelser lill vissa av dessa föreskrifter. Hänvisningen i 16 kap. 13 8 UB till riu ifrågavarande föreskrifter i UB får anses omfatta även övergångsbestämmelserna lill dessa. Några särskilda övergångsbestämmelser till 16 kap. 13 8 UB utöver en som avser skingringsförbud torde därför inte behövas.

32 § När en ansökan om avhysning har gjorts före ikraftträdandel av
balken, skall vid tillämpning av 16 kap. 5 8 i balken den lid om sex månader
som anges där räknas från ikraftträdandet.

I 16 kap, 5 8 UB föreskrivs alt om den som har ansökt om avhysning lämnar anstånd med avhysningen och anståndet varar över sex månader från dagen för ansökningen, denna skall förklaras förfallen, om inte särskilda skäl föranleder all ytterligare anstånd godias. UL innehåller däremot inte någon bestämmelse om anstånd med avhysning som lämnas av sökanden. 1 praktiken lämnar emellertid en sökande ofta anstånd, vilket bmkar godtas av kronofogdemyndigheten. Det är dock tveksamt vad som närmare gäller beträffande ett sådant anstånd.

Del synes inte lämpligl att den nya bestämmelsen i 16 kap. 5 8 UB utan vidare blir tillämplig på mål, i vilka ansökningen har gjorts före UB:s ikraftträdande. 1 så fall skulle vissa ansökningar kunna förklaras förfallna kort tid efter ikraftträdandet eller t.o.m. i och med ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse bör därför meddelas i saken. För enkelhetens skull föreslås för alla fall, när en ansökan om avhysning har gjorts före ikraftträdandet av UB, att sexmånaderstiden i 16 kap. 5 8 skall räknas från ikraftträdandet.

33 § 1 fråga om skingringsförbud som har meddelats enligl utsöknings
lagen (1877:31 s.l) eller annan lag tillämpas vad som sägs i balken om
kvarstad.

I denna paragraf meddelas en bestämmelse om skingringsförbud som har beviljats före balkens ikrafllrädande. Den molsvarar bl.a. 31 8 andra stycket i beredningens förslag.

UB utgår från att de nuvarande säkerhetsåtgärdema kvarstad och skingringsförbud skall föras samman till ett institut, benämnl kvarstad. Denna avsikt fullföljs nu i förslaget till ändring i RB.

Enligt UL beslutas kvarstad och skingringsförbud av överexekuior. Ål-gärderna kan meddelas lill säkerhet antingen för en fordran eller för bättre rätt lill viss egendom. När skingringsförbud har meddelats enligl UL, bör efler UB:s ikraftträdande balkens bestämmelser om kvarstad tillämpas i den mån det låter sig göra. Delsamma gäller skingringsförbud enligt annan lag. En beslämmelse härom har lagits upp i förevarande paragraf

Bestämmelsen innebär att även vad UB innehåller om säkerställande av en kvarstad i princip skall tillåmpas. Det kan därför bli aktuellt för krono-10 Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 Promiilgation.slagen 146

fogdemyndigheten alt vidta kompletterande åigärder. Bestämmelserna i 6 kap. UB ger därvid kronofogdemyndigheten viss frihet all förfara efler omsländighelerna. För all aktuell egendom skall tas i förvar, förseglas eller märkas som kvarstadsbelagd bör krävas att en särskild begäran därom framställs. I fråga om bl.a. fast egendom kan del bli aktuellt att ta i förvar pantbrev som ägaren innehar. Anmälan till inskrivningsmyndigheten bör ske på samma säll som belräffande en kvarstad, vilken har beviljats före balkens ikraftträdande.

Jag vill påpeka all balkens beslämmelser om kvarstad utan vidare är tillämpliga i fråga om kvarstad som har meddelats före ikraftträdandet, vare sig den har beslulals av en domstol eller av överexekutor. Även när beslutet har verkstälUs före ikraftlrädandel, gäller UB:s beslämmelser i tillämpliga delar, l.ex. beträffande rättsverkan av åigärden.

1 UB har fömtsätts att kvarstad på inteckningsbar egendom skall medföra inteckningsförbud (frånsett företagsinleckning) och aft en anteckning om kvarstaden görs i vederbörligt register (jfr f n. belräffande skepp och skeppsbygge 38 § första stycket 4 och 283 8 första slyckel 6 sjölagen). Även kvarstad (och skingringsförbud) som gäller vid balkens ikrafllrädande bör om möjligt antecknas. Föreskrifter om underrättelse lill registermyndigheten kan meddelas av regeringen. Därvid får övervägas om det i sådana fall bör krävas en särskild begäran av den soni har sökt åigärden.

Övergångsbestämmelser liU 17 kap. UB

34 § När ulmälning eller annan verkslällighet har ägt rum före balkens ikraftlrädande, lillämpas äldre lag i fråga om kostnader i målet. Bestämmelserna i 17 kap. 12 § i balken gäller dock, när en tvist vid en fördelning av medel prövas av kronofogdemyndigheten enligt 13 kap. 7 8 tredje stycket.

I mål som efter ikraftträdandel handläggs av överexekutor lillämpas äldre lag i fråga om koslnader även i andra fall än som anges i första stycket.

Denna paragraf, som molsvarar 34 8 i beredningens förslag, reglerar kostnadsfrågan i övergångsförhållanden.

I 17 kap. UB meddelas beslämmelser om förrällningskostnader i utsökningsmål, som skall ersätla 198 och 199 88 UL. Förräuningskostnader motsvaras fn. av exekutionsavgifier — utsökningsavgift, försäljningsavgift och tilläggsavgift — enligt exekutionsavgiftskungörelsen (1971:1027). Liksom hitlills skall någon kostnadsersättning inle tas ul i mål om införsel. Gentemol slalen skall sökanden i princip liksom f n. svara för förrätlningskoslnaderna, men UB innehåller beslämmelser som i vissa fall begränsar kostnadsansvaret (17 kap. 3 och 4 §8). Enligt UB skall som rege! kostnaderna las ut av svaranden. Beträffande annan verkställighet än

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 147

utmätning får kostnaderna f.n. las ut hos svaranden endast om exekutionstiteln innehåller en föreskrift därom (199 8 I mom. UL). Enligt UB får däremol kostnaderna vid sådan verkslällighel utsökas hos svaranden, om inle annat följer av exekutionstiteln (17 kap. 8 S första styckei). 17 kap. UB innehåller även ett par andra nyheter i fråga om koslnader hos kronofogdemyndighelen, bl.a. rörande kosinaden för verkslällighel av en säkerhetsåtgärd (9 8 första stycket).

Del torde inle vara lämpligt att göra de nya beslämmelserna tillämpliga i redan anhängiga mål, i vilka utmätning eller annan verkslällighel redan har sketl vid balkens ikraftträdande. De nya bestämmelserna bör inte heller i annat fall gälla i mål som handläggs av överexekutor efler ikraftträdandet. I UB saknas molsvarighel till den befogenhel som överexekutor har enligl 197 8 UL alt ålägga den förlorande parten skyldighet att ersätta motpartens kostnader i mälet.

I 17 kap. 12 8 UB meddelas beslämmelser om koslnader i en fördelnings-tvist som kronofogdemyndigheten själv prövar enligt 13 kap. 7 8 tredje styckei. Enligl första slyckel i paragrafen skall 18 kap. RB lillämpas i fråga om sädana koslnader. 1 en fördelningstvisl som enligl 151 8 3 mom. UL prövas av överexekuior gäller däremot f n. den allmänna bestämmelsen i 197 8 ULom koslnader i utsökningsmål. 1 andra styckei av 17 kap. 12 8 UB ges en bestämmelse om verkställighet av kronofogdemyndighetens beslut om ersällningsskyldighet enligt första stycket. Bestämmelserna i 17 kap. 12 8 bör lillämpas så snart en fördelningstvist prövas av kronofogdemyndighelen enligt balkens beslämmelser (jfr 30 8 UBp).

1 enlighel med del anförda föreskrivs i första slyckel av förevarande paragraf all när ulmälning eller annan verkslällighet har ägt rum före balkens ikraftträdande, äldre lag skall tillämpas i fråga om koslnader i u.ålet. Beslämmelserna i 17 kap, 12 8 UB gäller dock nären tvist vid en fördelning av medel prövas av kronofogdemyndigheten enligl 13 kap. 7 8 tredje stycket. 1 andra slyckel anges all i mål som efter ikraftlrädandel handläggs av överexekutor äldre lag lillämpas i fråga om koslnader även i andra fall än som anges i första styckei.

Övergångsbestämmelser IiU 18 kap. UB

35 8 I fråga om talan mot beslul som har meddelats av utmätningsmannen före balkens ikraftlrädande och förfarandel hos överexekutor i målet tillämpas äldre lag. Beslämmelsen i 201 8 4 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller dock endasl om egendom som avses där har sålts före balkens ikraftlrädande.

Belräffande lalan mol beslul av överexekutor och förfarandel i hovrätten i målet tillämpas äldre lag.

I fråga om lalan mot hovrättens beslut i mål som har fullföljts från överexekutor och förfarandel i högsla domstolen i målet tillämpas också äldre lag.

Prop. 1980/81:84 Promulgarionslagen 148

I paragrafen ges beslämmelser om klagan över beslul av utmätningsmannen, som har meddelats före balkens ikrafllrädande. saml mol överexekutors beslut och mol hovrättens beslut i mål som har fullföljts frän överexekuior. Paragrafen motsvarar 35 och 36 88 i beredningens förslag.

Enligt 18 kap. UB skall lalan mot kronofogdemyndighetens beslut föras i hovrällen. De nya beslämmelserna bör i princip inle lillämpas, när beslutet har meddelats före balkens ikrafllrädande. Belräffande sådanl beslut bör i stället äldre lag lillämpas och lalan ske hos överexekuior. En annan ordning är knappasl möjlig i praktiken. Även i fråga om den formella handläggningen hos överexekuior bör äldre lag lillämpas (jfr 5 8 UBp).

1 enlighel härmed anges i första styckei första meningen av förevarande paragraf att äldre lag skall tillämpas i fråga om lalan mol beslut, som har meddelats av utmätningsmannen före balkens ikraftlrädande, och i fråga om förfarandet i målel hos överexekuior. Belräffande målets avgörande i sak skall överexekuior däremot tillämpa UB:s beslämmelser med de avvikelser som följer av UBp. Med anledning av vad en remissinstans har anfört vill jag påpeka att med uttrycket ""i fråga om talan"' avses hos vilken myndighet lalan skall ske (överexekuior), förbud mol lalan, säll och lid för talans förande samt vad som har samband härmed. Målets behandling hos överexekutor omfattas däremol inle av nämnda uttryck.

F.n. gäller i allmänhet inte någon bestämd klagolid för en tredje man som vill överklaga en utmätning. Beträffande fasl egendom eller ett skepp, en andel däri eller en villkorlig äganderätt till ett skepp eller en andel däri föreskrivs emellertid i 201 8 4 mom. UL att sedan sådan egendom har sålts exekutivt, utmätningen inte får överklagas annat än i samband med klagan över försäljningen. För exekutiv försäljning som har ombesörjts av överexekutor gäller enligt 213 8 2 mom. UL en besvärslid av tre veckor från försäljningsdagen.

Bestämmelsen i 201 8 4 mom. UL saknar molsvarighel i UB och bör inle lillämpas, när egendom av angivet slag säljs först efter balkens ikraftträdande. En bestämmelse i enlighel härmed har lagits upp som en andra mening i första slyckel.

Enligt nuvarande ordning gäller inte heller någon bestämd klagotid i vissa andra fall än som har angetts i det föregående. Som exempel kan nämnas att klagan över utmätningsmannens beslut enligt införsellagen inle är inskränkt lill viss tid (25 § införsellagen). Detsamma gäller enligt 201 8 3 mom. UL, när utmätning har skett av lön o.d. i den ordning som föreskrivs i 67 a-67 d 8§ eller av annan egendom i fall som sägs i 67 c 8 2 mom. En försäljning som har verkställts av utmätningsmannen kan också överklagas utan tidsbegränsning.

Det är knappast troligt att någon, i fall då klagotiden inte är tidsbegränsad, först efter ulgången av år 1982 (jfr 5 8 UBp) önskar överklaga ell beslut, som har meddelats av utmätningsmannen före balkens ikraftträdande. Det torde därför saknas anledning alt meddela någon särskild

Prop. 1980/81:84 Promulgatiimslagen 149

beslämmelse för sådana fall. Skulle det likväl någon gång inträffa att klagan anförs efler nämnda tidpunkt, skall pä grund av förevarande paragraf i departementsförslaget äldre bestämmelser lillämpas. Del innebär bl.a. au vederbörande länsstyrelse i egenskap av överexekutor skall pröva klagan. En sådan ordning kan inle väntas medföra några olägenheter. Vid behov kan någon utanför länsstyrelsen förordnas att tjänstgöra som överexekuior (jfr 1 8 3 mom. UL).

Det är tydligt all äldre bestämmelser bör lillämpas i fråga om klagan över överexekutors beslut (däri inräknat vad som i UL benämns utslag), vare sig beslutet har meddelats före UB;s ikraftträdande eller meddelas först därefter.

Beträffande förfarandet i hovrätten innehåller UB vissa avvikelser i förhållande lill vad som gäller f n. Det bör också beaktas all UB inle är tillämplig pä frägan om förordnande om säkerhetsåtgärder eller handräckning. Förfarandel i hovrällen bör därför följa äldre lag när talan har ägt rum enligt äldre bestämmelser.

Även balkens bestämmelser om fullföljd av lalan till högsla domstolen avviker något frän vad som gäller nu. Äldre bestämmelser härom bör fortfarande tillämpas i mål som har fullföljts till hovrätten från överexekuior. Ock.så i fråga om förfarandel i högsta domstolen innebär UB vissa mindre ändringar av vad som gäller nu. Dessa ändringar, som har samband med övriga bestämmelser om besvär i utsökningsmål, bör inte tillämpas i mål som härrör från överexekutor.

Andra och tredje styckena i förevarande paragraf har avfattats i enlighet med det sagda. Beträffande prövningen i sak av ett från överexekutor överklagat mål skall hovrätten och högsla domstolen tillämpa UB, med de avvikelser som följer av UBp.

Andra bestämmelser

36 § Reseförbud som har meddelats enligl utsökningslagen (1877:31 s.l) upphör all gälla, när balken träder i kraft.

Frågan om hävande av en säkerhetsåtgärd som har beviljats enligt utsökningslagen prövas av domstol eller, om lalan ej har väckts i saken, av överexekuior.

Enligt 187 § UL kan överexekutor under vissa förutsättningar meddela en gäldenär reseförbud till säkerhet för borgenärens fordran. I det nu framlagda förslaget tiil ändring av 15 kap. RB ges domstol befogenhet att förordna om säkerhetsåtgärder även innan talan har väckts i saken. Därvid har inle tagils upp någon motsvarighet till nämnda bestämmelse om reseförbud. Samtidigt föreslås att den möjlighet att meddela sådanl förbud i anhängiga mål som finns f n. avskaffas.

Till följd härav bör ett re.seförbud, som har ålagts av överexekutor enligl

Prop. 1980/81:84 Promulgarionslagen 150

UL. upphöra all gälla i och med all UB iräder i krafl. En föreskrift härom har lagits upp i första stycket av förevarande paragraf (jfr punkl 2 i övergångsbestämmelserna till förslagel om ändring i RB). Av bestämmelsen följer att även ett evenluelll häktningsbeslut, som kan ha meddelats vid överträdelse av ett reseförbud (187 8 2 mom. andra meningen Ul). upphör att gälla vid balkens ikraftträdande.

Här kan påpekas alt ett beslul av överexekutor enligl 184 8 UL om särskild kvarstad på blivande avkastning av fasl egendom består även efler balkens ikraftträdande, trots att någon molsvarighel lill denna möjlighel inle har lagits upp i de föreslagna nya bestämmelserna om kvarstad yfr 7 § UBp och motiven därtill).

Mål angående kvarstad eller skingringsförbud som är anhängigt hos överexekutor vid balkens ikraftträdande skall enligl 5 8 första stycket UBp fortfarande handläggas av denne. Vid målels avgörande skall de nya bestämmelserna i 15 kap. RB tillämpas. Har sökanden yrkal skingringsförbud, bör överexekutor behandla målet som om kvarstad hade begärts.

En säkerhetsåtgärd som har beviljats av överexekutor förulsätler för sin bestånd att talan väcks inom viss lid vid domstol eller i annan ordning (188 8 UL). Åtgärden kan emellertid hävas, om gäldenären i fråga om kvarstad eller skingringsförbud som har beviljats till säkerhel för en fordran ställer säkerhet eller om skäl för åtgärden annars inle längre föreligger. Frågan om åtgärdens hävande prövas av överexekuior eller av domstolen, om talan har väckls i saken (189 och 190 88 UL). Domstolen prövar också frågan om hävande av en säkerhetsåtgärd som den själv har beslulal (15 kap. 6 8 och 26 kap. 6 8 RB).

Efler balkens ikraftträdande bör frågan om hävande av en säkerhetsåtgärd som överexekutor har beslutat prövas av domstol. Så länge lalan inte har väckts i saken bör dock prövningen lämpligen ankomma på överexekutor.

Eftersom det med hänsyn till bestämmelsen i 5 8 första styckei kan föreligga någon tvekan vem behörigheten skall tillkomma, har en uttrycklig föreskrift i saken tagits upp i andra slyckel av förevarande paragraf Bestämmelsen avser även beslut som har meddelats enligt UL av hovrällen eller högsta domstolen. Om rättegång pågår i saken, tillkommer befogenheten att pröva frågan om hävande av säkerhetsåtgärden den domstol där rättegången är anhängig (jfr 15 kap. 8 § andra stycket i förslaget till ändring av RB). Har talan väckts i annan ordning ån i rättegång, bör den domstol, som enligl 15 kap. RB är behörig att förordna om en säkerhetsåtgärd när rättegång inte är anhängig, också anses behörig att pröva frågan om hävande (jfr 15 kap. 5 § första styckei i nämnda förslag). Några praktiska olägenheter av en sådan ordning torde inte behöva befaras. Den part som vill ha åtgärden upphävd får framställa en begäran härom.

Prop. 1980/81:84 Promulgalion.slagen 151

37 § Vad som i särskild lag eller annan förtättning är föreskrivet om
skingringsförbud skall i slällel avse kvarstad.

Har överexekutor beviljat en säkerhetsåtgärd enligl annan lag än utsökningslagen (1877:31 s. I). tillämpas 36 8.

Denna paragraf, som motsvarar 32 8 i beredningens förslag, ger vissa föreskrifter om säkerhetsåtgärder som meddelas enligt annan lag än UL.

I flera lagar finns del bestämmelser om kvarstad och skingringsförbud som anknyter lill reglerna därom i UL eller RB. I del följande föreslås ändringar i flera sådana lagar. Med tanke på författningar som inle ändras sägs i första stycket av förevarande paragraf all vad som i särskild lag eller annan författning är föreskrivet om skingringsförbud i slällel skall avse kvarstad.

Andra stycket i paragrafen innehåller beträffande säkerhetsåtgärder, som överexekuior har beviljat enligl annan lag än UL, en hänvisning till 36 S. Hänvisningen innebär bl.a. all frågan om hävande av en säkerhelsåigärd när lalan i saken är väckl skall prövas av domstol. Ett meddelat reseförbud skall omedelbart upphöra all gälla vid ikraftlrädandel.

38 § Vad som i särskild lag eller annan författning sägs om utmätnings
mannen skall i stället avse kronofogdemyndighelen.

Talan mol beslul, som efter balkens ikraftträdande meddelas av kronofogdemyndighelen enligl särskild lag eller annan författning, skall föras i hovrätten i slällel för hos överexekutor.

I paragrafen, som molsvarar 37 8 i beredningens förslag, meddelas vissa föreskrifler om mål som enligt särskilda förfaltningar skall prövas av utmätningsmannen.

Termen utmätningsman förekommer i åtskilliga lagar och andra författningar vid sidan av UL och därtill anslutande författningar. I de lagar som nu föreslås ändrade föreslås all termen utmätningsman byts ul mol termen kronofogdemyndighet. På molsvarande sätt avses ordet kronofogdemyndighet användas i stället för utmätningsman i de nya verkställighetsföreskrifter som förutsälls meddelas senare. Man får likväl räkna med all termen ulmälningsman kommer alt finnas kvar i en del lagar och andra förtattningar. För all del skall bli fullt klart vad som i fortsättningen avses därmed föreslås i första stycket av förevarande paragraf en generell beslämmelse om all vad som i särskild lag eller annan författning sägs om utmätningsmannen i stället skall avse kronofogdemyndigheten.

Beträffande lalan mot beslul eller åtgärder av utmälningsmannen anges i vissa förfaltningar uttryckligen all talan skall föras hos överexekutor. 1 andra författningar förutsätts samma ordning gälla utan slöd av någon uttrycklig föreskrift. Som hai framhållits i det föregående bör vid UB:s ikrafllrädande hovrälten över lag bli besvärsinstans i stället för överexekutor. Aktuella författningar bör i allmänhet ändras i enlighel härmed.

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 152

Vissa förfaltningar kan dock bli oförändrade. På grund härav har en föreskrifl i saken lagits upp som ell andra stycke i förevarande paragraf. Beslämmelsen blir tillämplig vare sig författningen innehåller en uttrycklig föreskrift om all talan skall föras hos överexekutor eller della endast är förutsalt. Den sälunda ändrade inslansordningen har emellertid avseende endast på beslut som meddelas efler balkens ikrafllrädande (jfr 35 8 första slyckel och 40 8).

39 § Mål, som enligl särskild lag eller annan författning skall prövas av överexekuior och ej avser klagan över en kronofogdemyndighets beslut, skall i slällel handläggas av kronofogdemyndighelen.

Mål enligl särskild lag eller annan författning som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande skall även därefter handläggas av överexekuior, om ej annat följer av iredje stycket.

Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över beslul av kronofogdemyndighelen upphör senasi vid utgången av år 1982. Mål av sådan art som enligt de nya bestämmelserna skall handläggas av en krono fogdemyndighet får dock även dessförinnan överlämnas till en behörig kronofogdemyndighet, om det är lämpligt.

Denna paragraf innehåller föreskrifler angående mål, som enligl särskilda förfaltningar skall prövas av överexekuior. Den motsvarar 38 8 i beredningens förslag.

Förutom i den lagsliflning som ersätts av UB flnns i åtskilliga andra förfaltningar bestämmelser som ålägger överexekuior uppgifter av skilda slag. 1 allmänhet har dessa uppgifter anknytning till överexekutors exekutiva verksamhet, såsom all förordna om verkställighet eller handräckning eller all sälja fasl eller lös egendom. 1 andra fall är det exekutions-räitsliga sambandet mera lösligt eller saknas sådant samband. Som exempel kan nämnas att överexekutor tar emot nedsättning av pengar enligl lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar eller enligt 12 kap. 21 eller 44 § JB och aU överexekutor i vissa fall utser skiljeman m.m. enligl lagen (1929:145) om skiljemän. Ett annat fall är att överexekutor enligt 17 8 lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område kan förklara en fullmakt som har förkommit kraftlös.

I det föregående (avsnitt 5) har jag anfört vissa synpunkler på frågan vilka myndigheter som bör överta överexekutors uppgifter enligt särskilda förfaltningar. Vad som sägs där innebär att uppgifter som har direkt anknytning till den exekutiva verksamheten, frånseft uppgiften aU förordna om säkerhetsåtgärder och handräckning, bör tillkomma kronofogdemyndighelen, medan övriga uppgifler i allmänhet bör flyttas till andra myndigheter (tingsrätten resp. länsstyrelsen). De nu aktuella lagförslagen och det tidigare remitterade förslaget till handräckningslag m.m. innehåller förslag lill överflyttning av de flesta uppgifter som f.n. ankommer på överexekutor. Förslag framläggs sålunda bl.a. beträffande

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 153

alla de uppgifter som har ansetts böra föras till andra myndigheier än kronofogdemyndigheten.

Med lanke på lagar och andra författningar, som inle föreslås ändrade och beträtTande vilka överexekutors uppgifler bör flyttas till kronofogdemyndigheten, har i första stycket av förevarande paragraf tagils upp en bestämmelse, enligt vilken målen i fortsättningen skall handläggas av kronofogdemyndighelen.

1 paragrafens andra siycke föreslås att mål enligl särskild lag eller annan författning som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande skall även efter ikraftträdandet handläggas av överexekutor, om inte annat följer av tredje styckei (jfr 5 8 första stycket). I tredje stycket föreskrivs att överexekutors befattning med mål som inte avser klagan över beslul av kronofogdemyndigheten upphör senast vid utgången av år 1982. Mål av sådan arl som enligt de nya bestämmelsema skall handläggas av en kronofogdemyndighet får dock även dessförinnan överlämnas av överexekutor lill en behörig kronofogdemyndighet, om det är lämpligl (jfr 5 8 andra slyckel).

Vad som sägs i tredje styckei första meningen om klagan över beslut av kronofogdemyndighelen innefattar även fall då ett beslut, enligt lydelsen i den äldre författningen, har meddelats av utmätningsmannen. Det kan vidare påpekas att i fall då en lag, som ålägger överexekutor en viss uppgifi, föreslås ändrad, övergångsbestämmelser har tagits upp i förslaget till ändring av den aktuella lagen.

40 § Bestämmelserna i 35 8 gäller i tillämpliga delar även i fall som avses i 38 och 39 88.

Paragrafen, som motsvarar 39 8 i beredningens förslag, innehåller bestämmelser bl.a. om klagan över utmätningsmannens och överexekutors beslut som har meddelats enligt särskild lag eller annan författning.

1 paragrafen har beträffande mål som enligl särskild lag eller annan författning skall prövas av utmätningsmannen eller överexekutor tagits upp en hänvisning till 35 8 UBp i tillämpliga delar. Härav följer att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om talan mot utmätningsmannens beslut som har meddelats före balkens ikraftlrädande. Talan skall föras hos överexekutor, såvida inte annan ordning för klagan är föreskriven i den akluella författningen. För många fall gäller f.n. inte någon bestämd klagolid.

Vidare skall talan mol beslut som har meddelats av överexekutor enligt en särskild lag eller annan författning föras med tillämpning av äldre bestämmelser, vare sig beslutet har meddelats före eller efter ikraftträdandet. Förekommer ett fullföljdsförbud, skall det givetvis respekteras. Äldre bestämmelser skall också tillämpas i fråga om förfarandet i hovrätten samt

Prop. 1980/81:84 Promulgationslagen 154

beträffande talan lill högsta domstolen och förfarandel där i fall som avses nu.

41 § Lagen (1921:244) om ulmälningsed lillämpas fortfarande i fråga om
ansökningar enligl lagen som har kommit in till konkursdomaren före
balkens ikraftträdande.

Förordningen (1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar lillämpas fortfarande belräffande handelsräkningar som har utfärdals medan förordningen var gällande.

Denna paragraf, som molsvarar 3 8 i beredningens förslag, innehåller övergångsbestämmelser med anledning av att lagen om utmätningsed och förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar föreslås upphävda.

Enligt lagen om ulmälningsed är det en förutsättning för det där föreskrivna förfarandet med edgång inför konkursdomaren att ett försök till ulmälning inle har lell lill åsyftat resultat. Molsvarande förfarande enligt UB äger rum hos kronofogdemyndigheten i målet om utmätning. Lagen om ulmälningsed bör även efter UB:s ikraftträdande tillämpas, när en ansökan om avläggande av ulmälningsed har gjorts före ikraftträdandet. Det synes däremot inte påkallat all utsträcka lagens fortsatta tillämplighet lill andra fall. En beslämmelse i enlighel med del sagda har tagits upp i första stycket av förevarande paragraf.

1 fråga om förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar föreslås i paragrafens andra siycke att förordningen fortfarande skall lillämpas belräffande handelsräkningar som har utfärdals medan förordningen gällde.

42 6 Har en svensk domstol eller förvaltningsmyndighet ålagt någon
betalningsskyldighet och har så lång lid förflutit efter åläggandet att hinder
möter för verkställighet i en främmande stat, vars lag annars medger verk
slällighet, skall hovrällen på ansökan av borgenären fömya betalningsåläg
gande!, såvida ej hinder föreligger mot verkställighet enligt svensk lag eller
annat särskilt skäl förekommer. Innan ett sådanl beslut meddelas, skall
gäldenären beredas tillfälle att yttra sig.

Förordningen (1863:5 s. 3) angående förnyande av svensk myndighets beslut, som förioral sin exekutiva kraft i främmande stat, gäller fortfarande i fråga om en ansökan som har gjorts hos länsstyrelsen medan förordningen gällde.

Paragrafen, som motsvarar 4 § i beredningens förslag, innehåller bestämmelser om förnyande av en svensk exekutionstitels verkställbarhel i främmande stal.

Beredningen har föreslagit all bestämmelser, motsvarande 1863 års förordning angående förnyande av svensk myndighets beslut, som förlorat sin exekutiva kraft i främmande stat, tas upp i UBp och därvid vidgas till att avse verkställighet av betalningsskyldighet över lag. Befogenheten att

Prop. 1980/81:84 7.2 155

förordna om verkställbarhel (exigibilitet) föreslås åvila hovrätten. Förslagel har i allmänhel godtagits i remissyttrandena. En remissinstans har emellertid ifrågasatt om inte uppgiften att beslula bör ankomma på kronofogdemyndighelen. En annan remissinstans haranselt all endast den hovräll, inom vars domkrets den först beslutande myndigheten är belägen, bör vara behörig att pröva frågan.

För egen del vill jag försl erinra om all del i 2 8 föreslås att de ålderdomliga bestämmelserna i 1863 års förordning upphävs. Nya bestämmelser i saken bör därför meddelas. Den prövning som skall ske innan förordnande meddelas är närmast av judicieU beskaffenhet. Uppgiften bör redan därför anförtros domstol. Bl.a. för att befogenheten inle skall fördelas mellan alllför många domstolar synes del lämpligl att den förläggs lill hovrätten. Några olägenheter av att samtliga hovrätter blir behöriga kan inle befaras.

En borgenär torde endasl undantagsvis ha anledning att begära ell nyll betalningsåläggande för att kunna få verkslällighet i ullandet. Del bör därför kunna godtas alt frågan regleras i UBp. De av beredningen föreslagna beslämmelserna bör emellertid kompletteras med en föreskrift om sättet för frågans anhängiggörande.

1 enlighel härmed anges i första stycket av förevarande paragraf att om en svensk domstol eller förvaltningsmyndighet har ålagt någon betalningsskyldighet och så lång lid har förflutit efter åläggandet all hinder möter för verkställighet i en främmande stat, vars lag annars medger verkställighet, hovrätten skall på ansökan av borgenären förnya betalningsålåggandel, såvida inle hinder föreligger mot verkställighet enligl svensk lag eller annat särskilt skäl förekommer. Vidare anges att gäldenären skall beredas tillfälle att yttra sig, innan ell beslut meddelas om betalningsåläggande. Vad som sägs om annat särskill skäl mot betalningsåläggande än all hinder föreligger mol verkslällighet enligt svensk lag avser i första hand del fallet all borgenären saknar anledning alt söka verkställighet i annat land.

I andra slyckel har lagits upp en övergångsbestämmelse för det fallet att en ansökan enligt 1863 års förordning har gjorts hos länsstyrelsen medan förordningen gällde. Beslämmelsen innebär att vad som sägs i förordningen då skall tillämpas.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1899:12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut

Enligt 1899 års lag om verkställighet i vissl fall av utländsk domstols beslut (jfr kungörelsen 1935:134 ang. tillämpning av nämnda lag) får vissa utländska beslut i vilka en kärande eller en mellankommande part har ålagts alt betala rättegångskostnader verkställas här i riket. Framställning om verkslällighel skall göras hos överexekutor.

Beredningen har föreslagit alt uppgiften att pröva frågan om verkstäl-

Prop. 1980/81:84 7.3 1.56

lighet enligl 1899 års lag skull föras lill kronofogdemyndighelen. Förslaget har i allmänhet godtagils av remissinstanserna. En remissinstans har emellertid, med hänsyn lill det ringa antalel ärenden, ifrågasatt om inle prövningen bör åvila endast en kronofogdemyndighet eller eventuellt Svea hovrätt. En annan remissinstans har förordat att prövningen även i fortsäliningen skall ankomma på länssiyrelsen.

Föregen del villjag försl nämna alt medan frågorom verkställighet här i riket av nordiska domar och beslut som regel skall prövas av en exekutiv myndighet, det i flertalet fall ankommer pä Svea hovrätt alt pröva ansökningar om verkställighet av utomnordiska domar och beslul. Se å ena sidan t.ex. 2 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge, och 9 8 lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privatråilens område samt å andra sidan t.ex. 7 8 lagen (1965:723) om erkännande och verkslällighet av vissa uiländska domar och beslul angående underhåll lill barn och 9 8 lagen (1976:108) om erkännande och verkslällighel av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet.

Trols del nu sagda anserjag alt del inte finns skäl all frångå den i 1899 års lag föreskrivna ordningen, enligl vilken prövningen av verkslällighel som avses i lagen ankommer på en exekutiv myndighet. Vid överexekutors avskaffande bör prövningen anförtros kronofogdemyndighelen. Någon anledning att endasl en viss kronofogdemyndighet skulle vara behörig föreligger inte. Kvalificerade tjänstemän hos kronofogdemyndighelen är skickade att handha uppgiften.

Lagen i sin nya lydelse innehåller inte — lika litet som den nu gällande lydelsen i fråga om överexekuior— någon bestämmelse om vilken kronofogdemyndighet som är behörig all pröva en ansökan om verkställighet. UB:s regler om kronofogdemyndighetens lokala kompetens beträffande utmätning får tillämpas analogt (jfr 4 kap. 8 § UB, se även 2 kap. 4 8).

Om ett mål enligl 1899 års lag är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet av de nya beslämmelserna, bör handläggningen av målet i princip fortgå hos överexekuior, dock längsi till utgången av år 1982. Överexekuior bör emellertid även dessförinnan kunna överlämna ett sådant mål till kronofogdemyndigheten, om del är lämpligl. Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med vad nu har sagts (jfr 39 § andra och tredje siyckena UBp). Ell överlämnande bör ske till kronofogdemyndigheten i det distrikt där verkställigheten lämpligen bör äga rum (jfr vad som har sagts i del föregående om tillämpning av 4 kap. 8 § UB).

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz

Enligt 1936 års lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz kan en dom som i Schweiz har meddelats i ett

Prop. 1980/81:84 7.4 157

uistemål eller, i fråga om annat än straff eller förverkande av egendom, i ett brottmål under vissa förutsättningar verkställas här i rikel.

1 7 8 i 1936 års lag föreskrivs all om lalan anhängiggörs hos en domstol eller överexekutor i en sak. vilken veterligen redan är anhängig vid en schweizisk domstol som enligl 1936 års lag år behörig, den svenska domstolen eller överexekutor skall visa målet ifrån sig. Vad som sägs om talan hos överexekuior lorde avse en ansökan om handräckning. Enligl vad jag tidigare har föreslagil skall överexekutorsinstitutionen avskaffas, och frågan om handräckning skall enligl förslagel till handräckningslag prövas av tingsrätten. På gmnd härav föreslås all vad paragrafen innehåller om lalan hos överexekuior ulgår.

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

Enligt 11 8 nordiska verkställighetslagen sker verkslällighel hos kronofogdemyndighelen av exekutionstitlar som avses i lagen enligt vad som är föreskrivet i fråga om en svensk domstols lagakraftägande dom. I fall som avses i 4 8. dvs. beträffande en dom på betalningsskyldighet som inle har vunnit laga krafl, skall dock verkställigheten ske med iakttagande av 39 och 40 88 UL. Del innebär att utmätning får äga rum, såvida inte gäldenären ställer säkerhet eller nedsätter beloppet, men alt utmätt egendom i princip inle får säljas.

Hänvisningen till 39 och 40 88 UL har ändrats lill all avse vad som gäller i fråga om en dom som avses i 3 kap. 6 8 UB. Del innebär i huvudsak samma begränsningar i verkställigheten som föreskrivs f.n. och därutöver alt influtna medel inte får belalas ul utan alt säkerhel ställs så länge domen inle har vunnii laga krafl (se 3 kap. 6 8, 8 kap. 4 8 första stycket första meningen och iredje slyckel och 13 kap. 14 8 I UB).

148

I 14 8 nordiska verkställighetslagen anges f.n. all om handräckning har beviljats enligt 8 kap. UL, talans väckande vid en dansk, finsk, isländsk eller norsk domstol skall med>avseende på giltigheten av ell sådant beslut vid lillämpning av 188 8 UL jämställas med talans anhängiggörande vid en svensk domstol, såvida domen i den utländska rättegången kan bli gällande i Sverige enligt samma lag.

Enligt vad jag föreslår i det följande skall befogenheten att förordna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder ankomma på tingsrätten och regleras i 15 kap. RB. Paragrafen föreslås ändrad i enlighel härmed.

Någon särskild övergångsbestämmelse torde inle behövas.

Prop. 1980/81:84 7.5-7 158

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg

I 1 8 lagen om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg finns beslämmelser om att kvarstad inte får läggas på vissa slag av luftfartyg, bl.a. sådana som används för statsändamål. 2 8 innehåller vissa föreskrifter om säkerhel som ställs till undvikande av kvarstad. Enligl 3 8 har vad som sägs i 1 och 2 88 molsvarande lillämpning belräffande skingringsförbud.

Uttrycket "pant eller borgen" i 2 8 bör ersällas av termen säkerhel (jfr 2 kap. 25 8 UB). Det kan påpekas att della inle strider mol den konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg, på vilken 1939 års lag grundas.

Vidare föreslås all bestämmelsen om skingringsförbud i 3 8 ulgår. Lagens rubrik föreslås också jämkad.

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter

1 1 8 lagen om skydd mol vräkning vid arbetskonflikter föreskrivs att om en arbetsgivare har yrkat vräkning av en arbetstagare från en lägenhet, som har upplåtits åt honom på grund av hans arbetsanställning, och det upplyses att arbetstagaren deltar i en strejk vid arbetsgivarens företag eller all han är föremål för en lockout från arbetsgivarens sida, yrkandet inte får bifallas förrän tre månader har förflutit från det att arbetstagaren upphörde med arbetel i anledning av konflikten. Bestämmelsen är tillämplig när yrkandet om vräkning har framställts hos en domstol, överexekutor eller skiljemän. Eftersom överexekutorsinstitutionen skall avskaffas och överexekutors uppgifi all förordna om handräckning föras över till tingsrätten, föreslås all vad som sägs i paragrafen om överexekuior utgår.

När en ansökan om vräkning har gjorts hos överexekutor före ikraftträdandel av UB, skall överexekuior även därefter pröva frågan (se 5 8 UBp). En övergångsbestämmelse har lagits upp med lanke på sådana fall.

7.7 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Frågan om verkslällighet rörande vårdnaden om barn eller umgängesrätt och frågan om överflyttning av barn i vissa andra fall prövas av länsrätten och förfarandet regleras i 21 kap. föräldrabalken (FB). Beträffande en parts skyldighet att ersätta motpartens kostnader i ett sådant ärende gäller enligt 11 § första styckei i nämnda kapitel att UL:s bestämmelser om kostnader i utsökningsmål hos överexekuior har motsvarande tillämpning. Hänvisningen åsyftar 197 § UL, där det föreskrivs att överexekutor i ett utsökningsmål bestämmer efter vad som är skäligt om och till vilket belopp den

Prop. 1980/81:84 7.8-9 159

förlorande parten bör betala ersättning till den andre för hans koslnader i målet.

Beslämmelsen i 197 8 UL har inte fåll någon motsvarighet i UB. Del kan erinras om alt förfarandet i mål som avses i 21 kap. FB även regleras av förvallningsprocesslagen (1971:291). Sistnämnda lag innehåller inte någon regel om kostnadsersättning mellan parter.

Hänvisningen i 21 kap. 11 8 FB till UL:s regler om koslnader i mål hos överexekuior bör ersättas av en beslämmelse som direki reglerar ersättningsfrågan. I enlighet härmed anges i paragrafen all länsrätten får. enligt vad som är skäligt, förordna att den ena parten skall ersätta motpartens kostnader i ett ärende enligl 21 kap. Del lorde inte vara behövligt all, som en remissinstans har förordat, meddela mera detaljerade föreskrifter i saken.

Till sitl innehåll överensstämmer förslaget i huvudsak med den nuvarande bestämmelsen. Förslaget ger dock länsrätten större möjligheter aft beakta en försumlig processföring på den vinnande partens sida. Den vinnande bör som regel få ersättning för kostnader som har varit påkallade i målel. För att ersättning skall utgå bör del krävas att parten har yrkat ersällning. Ersättning bör dock ulan yrkande kunna ulgå för kostnaden för utskrift av slutligt beslut i målet (jfr 18 kap. 14 8 RB). Det är tydligt att den föreslagna regeln bör tillämpas även i fråga om kostnaderna i högre instans.

Någon särskild övergångsbestämmelse torde inte behövas.

7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar

1 2 8 första stycket i förevarande lag finns under punkl 13 en föreskrifl om skyldighet för en bank, hos vilken en omyndigs värdehandlingar har nedsatts i öppet förvar, att underrätta förmyndaren, bl.a. då banken har fått en underrättelse från överexekutor om alt exekufiv auklion har blivit utlyst på inlecknad egendom. Vad som sägs om överexekuior föreslås ändrat till att avse kronofogdemyndigheten. Någon särskild övergångsbestämmelse torde inte krävas.

7.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsfiirhållanden rörande dödsbo

1 2 kap. 14 § i förevarande lag finns en bestämmelse om all egendom i ett vissl fall inle får utmätas eller beläggas med kvarstad eller skingringsförbud. Vad som sägs om skingringsförbud föreslås utgå.

Prop. 1980/81:84 7.10 160

7.10 Förslaget till lag »m ändring i jordabalken

1 UB har tagils upp bestämmelser om rättsverkan av kvarstad. På molsvarande säll bör i JB meddelas föreskrifter om förhållandel mellan kvarstad och en ansökan om lagfart eller inleckning m.m. UB föranleder även en del andra jämkningar i JB. Del kan erinras om all i del lidigare remillerade förslagel lill handräckningslag m.m. har lagits upp de ändringar i JB som föranleds av handräckningslagen.

3 kap. 3 och 5 88

Enligt 3 kap. 3 8 andra stycket och 5 8 JB är den som ämnar utföra grävning eller annat liknande arbele på sin mark i vissa fall skyldig all hos länsstyrelsen ställa pant eller borgen enligl UL till säkerhel för skyldigheten all ersätla skada som kan uppkomma på någon annans mark. Hänvisningen lill UL avser bestämmelserna om pant och borgen i 48 8-

Beslämmelserna i 48 8 UL ersätts av de regler om säkerhel som har lagits upp i 2 kap. 25-27 88 UB. I nu förevarande paragrafer bör därför i stället hänvisas lill 2 kap. UB. Av hänvisningen följer bl.a. alt om en bank eller jämförbar penninginrättning skall ställa säkerhel, en utfästelse av penninginrättningen all infria ersättningsskyldigheten får godias. Staten, en kommun, en landstingskommun eller ett kommunalförbund behöver inte ställa säkerhel. Prövningen av en säkerhel, som inte har godkänts av den lill vars förmån säkerheten skall gälla, ankommer på länsstyrelsen.

6 kap. 10 och 12 88

Enligl första slyckel i 6 kap. 10 8 skall ansvarel för en gemensam inleckning fördelas mellan fastigheterna i första hand efter deras laxerings-värden. Om taxeringsvärde inte finns för var och en av fastigheterna när någon av dem skall säljas exekutivt, gäller de värden som överexekutor låter åsätla fastigheterna enligt FfL. Att varje fastighet skall värderas av överexekutor i ett sådant fall framgår av 3 8 FfL.

FfL ersätts av 12 kap. UB. Värdering av en utmätt fastighet skall ankomma på kronofogdemyndigheten (12 kap. 3 8, jfr 8 kap. 1 8 första stycket). Första stycket i 6 kap. 10 § JB föreslås ändrat till överensslämmelse härmed. Del synes inle behövligt all särskilt ange alt värderingen sker genom kronofogdemyndighetens försorg.

Enligl 6 kap. 12 8 blir en inleckning under vissa fömtsättningar ulan verkan, sedan fasligheten har sålts exekutivt. Della gäller dock inte, om överexekuior har förordnat om fortsalt inteckningsansvar. Närmare bestämmelser om ett sådant förordnande finns i 56 § FfL.

1 UB har förutsatts att ett förordnande om fortsatt inteckningsansvar skall meddelas av kronofogdemyndigheten i egenskap av auklionsför-rättare (12 kap. 56 8). Ordet överexekutor i 6 kap. 12 8 bör därför bylas ul mol kronofogdemyndighelen.

Prop. 1980/81:84 7.10 161

7 kap. 16, 17 och 19 §§

1 7 kap. 16 8, 17 8 tredje stycket och 19 8 första stycket hänvisas i fråga om en exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter i fastigheten lill FfL. Dessa hänvisningar föreslås ändrade till att gälla 12 kap. UB.

8 kap. 4 8

Enligl första styckei i denna paragraf skall ell arrendeavtal, som sägs upp med anledning av all arrenderätten är förverkad, upphöra all gälla nästa fardag, om inte rätten eller överexekutor finner skäligt ålägga arrendatorn att avflytta tidigare eller annat följer av 8 kap. 25 8- Eftersom överexekutors befogenhel att förordna om avhysning genom handräckning skall upphöra och motsvarande befogenhet skall tillkomma tingsrätten, föreslås att vad som sägs i bestämmelsen om överexekutor utgår.

I2kap. 21,22, 44 och 67 a §§

En hyresgäst, som anser att han har rätt till nedsättning i hyran eller att han har en molfordran hos hyresvärden och vill dra av motsvarande belopp på hyran, får enligt 12 kap. 21 8 nedsätta beloppet hos överexekutor. Detsamma gäller, när det råder en tvist om storleken av hyra som inte är bestämd till beloppet i avtalet.

Beredningen har föreslagit alt uppgiften att la emot nedsättning av ett hyresbelopp skall vid överexekutors avskaffande flyttas lill kronofogdemyndigheten. Detla har kritiserats av några remissinstanser, som anser att nedsättning i fortsättningen bör ske hos länsstyrelsen. För egen del villjag framhålla att frågan om behörig myndighet vid nedsättning av hyresbelopp bör regleras på samma sätt som motsvarande fråga vid nedsättning enligt lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. Som närmare behandlas i motiven till ändringen av den lagen (avsnitt 7.30) föreslår jag att uppgiften alt ta emot en sådan nedsättning skall tillkomma länsstyrelsen. I enlighet härmed föreslås all nedsättning enligt 12 kap. 21 § JB också skall ske hos länsstyrelsen. 12 kap. 22 och 44 SS, som ansluter till 218, föreslås ändrade på motsvarande sätt.

Förslaget innehåller inle, lika litet som gällande lag i fråga om överexekutor, någon bestämmelse om vilken länsstyrelse som är behörig att ta emot en deposition av hyra ulan fömtsätter all nedsättning kan ske hos vilken länsstyrelse som helst. Del äremellertid lämpligt att hyran nedsätts hos länsstyrelsen i hyresvärdens hemvist eller där den annars skulle ha betalats (jfr 12 kap. 20 § andra styckei) eller hos länsstyrelsen där fastigheten ligger.

I förslaget till ändring i 1927 års lag har tagits upp en bestämmelse om talan mot länsstyrelsens beslut med anledning av nedsättning. Bestämmelsen innebär att talan skall föras i hovrätten genom besvär. En motsvarande bestämmelse föreslås i 12 kap. JB. Beträffande skälen för denna föreskrift (67 a 8) får jag hänvisa till vad som anförs vid 1927 års lag. 11 Riksdagen 1980/81. t saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 7.10 162

13 kap. 26 8

Enligl första stycket i denna paragraf har bl.a. UL:s och FfL:s bestämmelser om fasl egendom och rättighet däri molsvarande tillämpning i fråga om tomträtt. Denna hänvisning föreslås ändrad till att avse UB (jfr 1 kap. 11 8 andra stycket UB).

19 kap. 21 8

Trots all skingringsförbud på fasl egendom eller tomträtt inverkar på rådigheten över egendomen, finns det f n. inle någon föreskrift om att förbudet skall antecknas i fastighetsboken eller tomträttsboken. Härav följer all en sådan anteckning inte får göras (jfr 19 kap. 1 § andra stycket och 21 8 tredje stycket JB; se även NJA 1976 s. 76). I samband med tillkomsten av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter har däremot i 19 kap. 21 § första stycket förts in en bestämmelse om alt ett ianspråktagande av fast egendom eller tomträtt genom betalningssäkring eller ett upphävande därav skall antecknas i fastighetsboken resp. lomträltsboken.

Enligt vad jag föreslår i det följande skall säkerhetsåtgärdema kvarstad och skingringsförbud föras samman till ett gemensamt institut, benämnt kvarstad. Beslul om kvarstad skall medföra förbud för svaranden att överlåta egendomen eller alt till skada för sökanden förfoga över den på något annat sätt, om inte kronofogdemyndigheten medger det (16 kap. 14 8 UB, jfr 16 § andra stycket). 1 det följande föreslås bl.a. att inteckning inte skall få beviljas i en fastighet som är belagd med kvarstad (22 kap. 3 §). Kvarstad på fasl egendom bör därför antecknas i fastighetsboken (jfr 38 8 första stycket 4 och 5 sjölagen 1891:35 s. 1). Motsvarande gäller tomträtt. Bestämmelser om all kvarstad i fråga om fast egendom eller tomträtt skall antecknas i fastighets- resp. tomlrättsboken föreslås införda i första stycket av 19 kap. 21 § JB. En anteckning bör göras även när kvarstaden har upphävts.

Förslaget avser såväl kvarstad för en fordran som kvarstad till säkerhet för bättre rätt till fast egendom eller tomträtt. 1 verkställighetsföreskrifter bör föreskrivas skyldighet för en domstol som har beviljat kvarstad på fast egendom eller tomträtt och för en kronofogdemyndighet som har belagt sådan egendom med kvarstad att göra anmälan till vederbörande inskrivningsmyndighet.

20 kap. 6 8

Paragrafen anger under olika punkter i vilka fall en ansökan om lagfart skall avslås. Enligt punkt 7 skall en lagfartsansökan avslås, om fasfigheten har sålts exekufivt till någon annan än sökanden och försäljningen har företräde framför dennes förvärv enligt 213 a 8 1 mom. UL. Hänvisningen till nämnda lagrum föreslås ändrad till att avse 14 kap. UB.

När egendom har belagts med kvarstad för en fordran, får enligt 16 kap.

Prop. 1980/81:84 7.10 163

14 8 UB gäldenären inle överiåta egendomen, såvida inte kronofogdemyndighelen medger det av särskilda skäl. Överlåtélseförbudel riktar sig i första hand mot gäldenären men får anses gälla även en tredje man, lill vilken en överlåtelse sker i strid med förbudet. En sådan överiålelse är alltså i princip ogiltig. Beträffande frågan humvida den lill vilken överlåtelsen har sketl kan åberopa förvärvet, om han var i god tro, vill jag framhålla följande.

I propositionen beträffande UB har ingående behandlats frågan om företrädet mellan en utmätning av viss egendom och en överlåtelse av egendomen från utmätningsgäldenären (motiven fill 4 kap. 30 8). 1 fråga om fast egendom har på skäl som anges i propositionen förordats att en utmätning skall i och med utmätningsbeslutet gälla mol den som därefter förvärvar egendomen, även om denne är i god tro. Frågan om företrädel mellan kvarstad för fordran på fast egendom och en överlåtelse av egendomen bör uppenbarligen bedömas på samma säll. Det innebär att sedan kvarstad har lagts på fasl egendom, kvarstaden gäller mol den som därefter förvärvar egendomen, även om kvarstaden inle har hunnit antecknas i fastighelsboken och förvärvaren är i god tro. Kvarstad på fast egendom till säkerhel för bättre räll bör ha samma verkan som kvarstad för fordran.

En särskild fråga är om JB behöver ändras med hänsyn till vad jag nu har sagt. Jag vill med anledning därav påpeka att bestämmelserna i 17 kap. om företräde på grund av inskrivning inte gäller i sådana fall som nu avses och att de inte heller kan anses analogt tillämpliga. Bestämmelserna om godtrosförvärv på grund av inskrivning i 18 kap. (se särskilt 1 8 första styckei) är inle, vare sig enligt sin ordalydelse elier med stöd av motivuttalandena (se prop. 1970:20 del A s. 280), tillämpliga på frågan om företrädet mellan kvarstad (f.n. skingringsförbud) på fast egendom och förvärv av egendomen. Inte heller torde del finnas stöd för en analogisk tillämpning av dessa bestämmelser. Vad nu har sagts överensstämmer också med den ståndpunkt som har intagits i motsvarande fråga, när överlåtelse sker av fast egendom som har lagils i anspråk genom betalningssäkring (prop. 1978/79:28 s. 161 f, 215 och 220). Med hänsyn till del anförda anserjag inte all JB behöver ändras. Jag anser inte heller att det behövs någon uttrycklig föreskrift i saken.

Frågan om lagfart på fast egendom som har belagts med kvarstad bör omfattas av punkl 9 i 20 kap. 6 8. Där föreskrivs att en lagfarlsansökan skall avslås, om del är uppenbart att förvärvet av annan grund - dvs. annan grund än dem som anges i föregående punkter - är ogiltigt eller inte kan göras gällande. Det kan påpekas att det hinder mol lagfart som anges under punkt 5 - att en överlåtelse står i strid med en mol överlålaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen - endast åsyftar sådana inskränkningar i förfoganderätten som avses i 20 kap. 14 8 (se prop. 1970:20 del B s. 576).

Prop. 1980/81:84 7.10 164

I enlighet med del sagda bör en ansökan om lagfart på en kvarstadsbelagd faslighel avslås, om överlåtelsen har skell efler kvarstaden. Om sökanden åberopar en överiålelse som har ägt rum före kvarstaden, bör däremol kvarstaden inte i och för sig utgöra hinder mot att lagfart beviljas. Detla bör gälla vare sig kvarstaden har beviljats lill säkerhel för en fordran eller till säkerhel för bällre räll. Särskilt i det förra fallet kan det bli aktuellt att kvarstaden hävs (se 16 kap. 13 8 jfrd med 4 kap. 33 8 UB). öm kvarstaden i det senare fallet har följts av en rättegång om bättre räll lill fastigheten, skall ansökningen förklaras vilande (se 20 kap. 7 8 3 JB). Del kan påpekas att om ett köpebrev har föregåtts av ett köpekontrakt eller en annan liknande köpehandling vari avlal har träffats om överlåtelse av egendomen, del i allmänhel är dagen för upprättandet av denna handling som är avgörande för när egendomen skall anses ha överlåtits.

Det sagda skall också tillämpas belräffande lomlrätl (jfr 21 kap. 7 8 JB).

21 kap. 28

I 21 kap. 2 5 anges i vilka fall en ansökan om inskrivning av en upplåtelse av lomlrätl skall avslås. Enligl punkt 5 skall en sådan ansökan avslås om fastigheten är utmätt.

Även kvarstad bör nämnas som grund för avslag på en inskrivningsansökan (jfr punkt 6). I samband härmed bör även betalningssäkring las upp. Förbudei mol inskrivning bör iaktlas av inskrivningsmyndigheten fr.o.m. den inskrivningsdag, då ell ärende angående anteckning om kvarstaden eller betalningssäkringen tas upp. Den nuvarande bestämmelsen om inskrivningsförbud vid utmätning bör jämkas på motsvarande säll (jfr 4 kap. 30 § andra stycket UB samt vad som sägs i del följande vid 22 kap. 3 § JB).

Punkl 5 121 kap. 2 5 har utformats i enlighel med det sagda.

I denna paragraf ges bestämmelser om inskrivning av ett avlal om en sådan ändring i en inskriven tomträtts innehåll som avses i 13 kap. 21 8, dvs. om en utvidgning eller inskränkning av del område som tomlråtten avser eller om en ändring av ändamålet med tomlrällen m.m. I fråga om en sådan inskrivning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om inskrivning av en upplåtelse av tomträn i 21 kap. 2-4 §8. Från denna hänvisning görs emellertid i 5 S vissa avvikelser.

1 andra stycket av 5 S anges sålunda att om en inteckning förut är beviljad eller sökt i tomträtten eller om inskrivning av en nyttjanderäft, eft servitut eller en rätt till elekirisk krafl förut är beviljad eller sökt i denna eller om en sådan inskrivning söks samma dag, en ansökan om inskrivning av ett ändringsavtal får bifallas endasl om rättighetshavaren har medgett inskrivning av avtalet eller della är väsentligen ulan belydelse för rättighetshavarens säkerhet. Vidare föreskrivs att om fastigheten eller tomt-

Prop. 1980/81:84 7.10 165

rällen har ulmätts eller tagits i anspråk genom betalningssäkring före den dag då inskrivning söks, vad nu har sagts om rättighetshavaren även gäller utmätningssökanden eller den borgenär för vars fordran betalningssäkring har ägl rum.

Beslämmelserna i andra stycket bör vidgas lill all avse även del fallet att fastigheten eller tomträtten har belagts med kvarstad. Förbudet mot inskrivning av ändringsavtal vid utmätning, kvarstad eller betalningssäkring bör iakttas av inskrivningsmyndigheten fr.o.m. den inskrivningsdag då ett ärende angående anteckning om åigärden tas upp. Paragrafen föreslås ändrad i enlighel med det sagda.

Enligt andra stycket i denna paragraf får en ansökan om dödning av en tomlrällsinskrivning i fall som anges i 13 kap. 22 8 - dvs. när faslighets-ägaren och lomlräitshavaren har kommil överens om tomträttens upphörande eller när fastigheten och tomträtten har kommit i samma ägares hand - inle bifallas, om en inskrivning i tomträtten är beviljad eller sökt eller om tomträtten är utmätt. Anledningen lill att en utmätning utgör hinder mol alt tomträttsinskrivningen dödas är att ulmälningsborgenären i annat fall skulle förlora den rält som han har erhållit genom utmätningen.

Av liknande skäl bör en tomträttsinskrivning inte få dödas, om lomt-rällen är belagd med kvarstad. Delsamma gäller betalningssäkring. I enlighel härmed har paragrafen vidgats till att gälla även kvarstad och betalningssäkring. Vidare föreslås att det skall krävas att ett ärende angående anteckning om den exekutiva åtgärden har tagits upp senasi på den inskrivningsdag då dödning söks.

22 kap. 3 8

1 paragrafen anges i vilka fall en ansökan om inteckning i fast egendom skall avslås. Enligt punkt 6 skall en sådan ansökan avslås, om en del av fastigheten är utmätt eller utmäts den dag då inteckningen söks. Bestämmelsen sammanhänger bl.a. med all en utmätt del av en fasfighet kan säljas i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av en utmätt rättighet (64 och 69 88 FfL) och alt utmätningssökanden då skulle kunna lida skada av en ny inteckning.

F.n. medför ulmälning av fast egendom förmånsrätt i och med utmälningsbeslutet (83 8 1 mom. UL). Enligt UB skall en sådan utmätning inle medföra förmånsrätt förrän ett ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på en inskrivningsdag (4 kap. 30 8 andra stycket). På motsvarande sätt bör en utmätning av en del av en fastighet beaklas av inskrivningsmyndigheten fr.o.m. den inskrivningsdag då ett ärende angående anteckning därom tas upp. Bestämmelsen under punkt 6 föreslås jämkad i enlighet härmed. Bestämmelsen avser även utmätning av en villkorlig äganderätt till del av en fastighet. Beträffande det fallet att en inteckning

Prop. 1980/81:84 7.10 166

hinner sökas på en tidigare inskrivningsdag än den då utmätningen antecknas kan hänvisas till vad som sägs i det följande om förhållandet mellan en inteckning och kvarstad.

Enligl punkl 7 i 22 kap. 3 8 gäller all om en del av en faslighel har lagits i anspråk genom betalningssäkring eller tas i anspråk den dag då inteckning i fastigheten söks, ansökningen skall avslås. Bestämmelsen har sin grund i samma förhållande som har föranlett förbudet mot inteckning när en del av en fastighet är utmätt. Den bör ändras på samma sätt som bestämmelsen i punkl 6. Samtidigt föreslås att punkterna 6 och 7 förs samman till en bestämmelse.

Bland de omständigheter som enligl 22 kap. 3 8 JB skall medföra att en ansökan om inteckning i fasl egendom avslås nämns inte skingringsförbud. Föreligger inle någol hinder mol inteckning enligt 3 8 och skall inle heller en ansökan förklaras vilande enligt 4 §, skall enligt 5 § inteckning beviljas. Skingringsförbud synes sålunda inte utgöra hinder mot att en inleckning beviljas i fastigheten. Som förut har nämnts finns det inte heller någon föreskrift om att skingringsförbud skall antecknas i fastighetsboken. Del är emellertid något tveksamt vilken rätt som följer av en inteckning, som har meddelats medan fastigheten är föremål för skingringsförbud.

Del kan erinras om all betalningssäkring medför förmånsrätt i den ianspråktagna egendomen. En sådan åtgärd utgör därför inte något hinder mot att en inteckning beviljas i fastigheten.

Enligt UB ersätts skingringsförbud av kvarstad. Kvarstad för en fordran skall inte i och för sig medföra förmånsrätt. En ny inteckning i en kvarstadsbelagd fastighet skulle därför kunna göra kvarstaden värdelös. Även när kvarstaden avser ett anspråk på bättre rätt fill fastigheten kan en ny inteckning vara till skada för sökanden. Kvarstad bör därför utgöra hinder mol en ny inteckning Ofr 283 8 första stycket 6 sjölagen). I departementsförslaget har en bestämmelse härom tagits upp i förevarande paragraf under punkt 6.

I förslagel nämns kvarstad på fastigheten eller en del därav. Bestämmelsen avses gälla även när kvarstaden endasl gäller någons villkorliga äganderätt till fastigheten eller en del därav. Förbudet mot inteckning skall iakttas av inskrivningsmyndigheten fr.o.m. den inskrivningsdag då ett ärende angående anteckning om kvarstaden tas upp.

Enligt 16 kap. 14 8 Ofr 16 8 andra stycket) UB kan kronofogdemyndigheten, om särskilda skäl föreligger, medge att svaranden i kvarstadsmålet får förfoga över egendomen, t.ex. för att kunna betala sin skuld till kvarstadssökanden. 1 enlighet härmed bör kronofogdemyndigheten kunna medge att en inteckning meddelas för att pantbrevet skall användas för ett sådant ändamål. 1 förslaget har tagits upp en uttrycklig bestämmelse om att kvarstaden inte skall hindra att en inteckning beviljas i ett sådant fall. Ett motsvarande undantag föreslås belräffande utmätning Ofr 4 kap. 29 § UB) och betalningssäkring Ofr förslaget lill ändring av betalningssäkringslagen).

Prop. 1980/81:84 7.10 167

Om en inteckning någon gång skulle hinna sökas efter det all ell beslut har meddelats om kvarstad för en fordran på en fastighet men före den inskrivningsdag då ett ärende angående anteckning om kvarstaden tas upp, bör belräffande rätten till pantbrevet gälla delsamma som när fastigheten har utmätts och en inleckning söks på en tidigare inskrivningsdag än den då utmätningen antecknas (se vad som sägs i motiven till 4 kap. 30 8 UB). Fastighetens ägare bör sålunda inte själv kunna åberopa pantbrevet till stöd för ägarhypotek. Har pantbrevet pantsatts till en tredje man, torde denne vara skyddad om han var i god tro. Vad nu har sagls gäller naturligtvis även vid betalningssäkring. Beträffande det fallet att kvarstad har meddelats till säkerhet för bättre rält lill fastigheten se 6 kap. 8 8 och 18 kap. 2 8JB.

På grund av hänvisningen i 22 kap. 15 8 JB till de föregående paragrafema i kapitlet blir de föreslagna ändringama i 3 8 tillämpliga även belräffande inteckning i en tomträtt.

23 kap. 2 §

I paragrafen anges i vilka fall en ansökan om inskrivning av någon annan nylOanderätt än tomträtt samt av ett servitut och en rätt till elektrisk kraft skall avslås. Paragrafen bör kompletteras med en bestämmelse om del fallet att egendomen är belagd med kvarstad. En sådan bestämmelse har tagils upp som punkt 7. Där anges alt en ansökan om inskrivning skall avslås, om fastigheten har belagts med kvarstad och ett ärende angående anteckning om kvarstaden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning söks Ofr 16 kap. 14 8 UB).

Bestämmelsen gäller såväl kvarstad för en fordran som kvarstad till säkerhet för bättre rätt Ofr 23 kap. 3 § första stycket 2 JB).

Övergångsbestämmelserna

Överexekutor kan övergångsvis handlägga mål efler ikraftträdandet av den nya utsökningslagstiftningen (5 8 UBp). När överexekutor säljer en fastighet exekutivt, bör befogenheten enligl 6 kap. 12 8 att förordna om fortsall inteckningsansvar givelvis fortfarande tillkomma överexekutor. När frågan gäller avhysning av en arrendator, bör 8 kap. 4 8 tillämpas i dess äldre lydelse. Föreskrifter härom har tagits upp i övergångsbestämmelserna.

1 det föregående har jag föreslagit att nedsättning av hyresbelopp enligt 12 kap. 21 8 i fortsättningen skall ske hos länsstyrelsen, öm ett sådant ärende är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, bör det även därefter handläggas av överexekutor, dock längst till utgången av år 1982 Ofr 5 § och 39 § andra och tredje styckena UBp). I övergångsbestämmelserna har tagits upp en föreskrift härom.

Enligt förslagel till ändring av 19 kap. 21 8 skall kvarstad på fast egendom eller tomträtt antecknas i fastighetsboken resp. tomträttsboken.

Prop. 1980/81:84 7.11-12 168

Kvarstad skall enligl förslaget ulgöra hinder mol inskrivning av en tomträtt och vissa andra åtgärder belräffande en tomträtt (21 kap. 2, 5 och 6 §8), mot ny inleckning i egendomen (22 kap. 3 8, jfr 15 8) och mol inskrivning av annan nyftjanderätt än tomiräll m.m. (23 kap. 2 8). Detsamma bör gälla skingringsförbud som har meddelats före ikraftlrädandel av ändringarna. Eu sådant förbud skall i princip anses som kvarstad, vilken har beviljats enligt de nya bestämmelserna Ofr 33 8 UBp och punkl 3 i övergångsbestämmelserna lill ändringama i RB). I tydlighetens iniresse föreslås en uttrycklig beslämmelse i saken.

Del är utan någon särskild föreskrift tydligt att vad som sägs om kvarstad i nyssnämnda bestämmelser även avser kvarstad som har meddelats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

I verkslällighetsbestämmelser bör föreskrivas skyldighet för myndighet som har meddelat skingringsförbud på fast egendom eller tomträtt att underrätta inskrivningsmyndigheten. Del får övervägas om del för en sådan underrättelse bör krävas en begäran av sökanden.

7.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder

Enligl 7 § första styckei lagen om arrendenämnder och hyresnämnder får en arrendetvist, en hyrestvist eller en bostadsrättstvist för vissa angivna ändamål hänskjutas av en part till arrendenämnden resp. hyresnämnden, såvida Ivisten inle är anhängig vid en domstol eller hos överexekutor eller skiljemän. Vad som sägs om en tvist hos överexekuior torde avse ett mål om handräckning Ofr 192 8 UL). Eftersom överexekutorsinstitutionen föreslås bli avskaffad, föreslås att vad som sägs om överexekuior i paragrafen ulgår.

Övergångsvis kan handräckningsmål prövas av överexekutor efler UB:s ikrafllrädande (se 5 8 UBp). På grund härav föreslås en övergångsbestämmelse, som innebär att 7 8 i dess äldre lydelse skall lillämpas i sådana fall.

7.12 Förslaget till lag om ändring i jordfiirvärvslagen (1979:230)

Enligl jordförvärvslagen krävs i princip särskilt tillstånd för förvärv av fast egendom som är taxerad som en jordbruksfastighet. FörvärvstiUstånd behövs dock inte bl.a. om förvärvet sker genom inrop på en exekutiv aukfion (2 § 10). Egendom, som har förvärvats genom inrop på en exekutiv auklion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt köp, skall avyttras inom viss tid, om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tillstånd att behålla egendomen (16 8). Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas på offenllig auktion.

Prop. 1980/81:84 7.12 169

Beträffande en sådan auktion gäller bestämmelsema i 17 8. Enligt 17 8 andra stycket skall samma regler lillämpas som om egendomen hade blivit ulmäll för en fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla befintliga fordringar. Även om det skyddsbelopp som bestäms i enlighet härmed täcks, får försäljning inte ske, såvida inte den bjudna köpeskillingen täcker även det värde som i ärendet har åsatts egendomen enligl FfL eller, om ägaren eller en innehavare av en fordran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat en särskild värdering, det värde till vilket egendomen uppskattas av värderingsmän som överexekutor utser. Vidare anges bl.a. att vad UL i fråga om fördelning av köpeskillingen föreskriver beträffande gäldenären skall i ett ärende som avses här tillämpas på ägaren.

Försäljning av fasl egendom enligt 17 § jordförvärvslagen bör i likhet med exekutiv försäljning av sådan egendom i fortsättningen ankomma på kronofogdemyndigheten. I tydlighetens intresse föreslås en uttrycklig bestämmelse härom i 16 §.

Vad som i 17 § sägs om FfL bör ändras till att avse 12 kap. UB. Enligt UB ankommer det på kronofogdemyndigheten att ombesörja värderingen vid exekutiv försäljning av fast egendom, varvid kronofogdemyndigheten får anlita en särskild värderingsman (12 kap. 3 8).

Bestämmelsen om rätt för ägaren och panthavare att påkalla en särskild värdering har sin motsvarighet i tidigare jordförvärvslagar. Med hänsyn till den vikt som har tillmätts denna värdering (se prop. 1951:24 s. 24, 50ffoch 75 f och prop. 1955:165 s. 109 f och 113) bör befogenheten au utse värderingsmän ankomma på en annan myndighet än den som skall ombesörja värderingen enligt UB (dvs. kronofogdemyndigheten). Uppgiften bör anförtros länsstyrelsen.

Någon motsvarighet till bestämmelsen om att vad UL i fråga om fördelning av köpeskillingen föreskriver beträffande gäldenären skall i ärende som avses i 17 § jordförvärvslagen tillämpas på ägaren torde inte behövas. 1 13 kap. UB, som behandlar redovisning (däri inräknat fördelning) av influtna medel, används f.ö. i allmänhet inte beteckningen gäldenären. Någon oklarhet i tillämpningen torde inte kunna uppstå.

Om ett ärende om försäljning enligt 17 § är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, bör det även därefter i princip handläggas av överexekutor. Överexekutors handläggning bör dock upphöra senast vid utgången av år 1982 och överexekutor bör även dessförinnan kunna överlämna ärendet till kronofogdemyndigheten, om del är lämpligt Ofr 39 8 UBp). En övergångsbestämmelse härom har tagits upp.

Prop. 1980/81:84 7.13-14 170

7.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. får fast egendom, som är taxerad som annan faslighet och som vid taxeringen har betecknats som en hyresfastighet, i princip inte förvärvas utan tillstånd av hyresnämnden (1 8). FörvärvstiUstånd fordras dock inte bl.a. om förvärvet sker genom inrop på en exekutiv auktion (2 8 8). Egendom, som har förvärvats genom inrop på en exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt köp, skall avyttras inom viss tid, om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller imoparen antingen har fått besked från kommunen att någon prövning inte påkallas eller har erhållit hyresnämndens tillstånd att behålla egendomen (6 8). Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av kommunen eller hyresnämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion.

Beträffande en sådan auktion gäller bestämmelserna i 7 §. Dessa överensstämmer i huvudsak med reglema i 17 § jordförvärvslagen och bör ändras på motsvarande sätt. Samtidigt bör 6 § första stycket sista meningen förtydligas Ofr 16 § jordförvärvslagen). Beträffande den närmare motiveringen för ändringama får hänvisas till vad som har sagls i fråga om jordförvärvslagen.

7.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.

Enligl 1 och 2 8§ lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. får utländska medborgare m.fl. inte utan ett särskilt tillstånd förvärva fast egendom (däri inräknat tomträtt) här i rikel. Nämnda bestämmelser utgör dock inte någol hinder mot att förvärva fast egendom genom inrop på en exekutiv auktion (6 8). Fast egendom, som har förvärvals genom inrop på en exekutiv auktion under sådana förhållanden att tillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt köp, skall avyttras inom viss tid, om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har erhållit tillstånd att behålla egendomen (7 8). Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen i allmänhet förordna att egendomen skall säljas på offentUg auktion.

Beträffande en sådan auktion gäller bestämmelsema i 8 8. Enligt 8 8 andra stycket skall samma regler tillämpas som om egendomen hade utmätts för en fordran med bäsla förmånsrätt efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla befintliga fordringar. Vidare anges bl.a. att vad UL i fråga om köpeskillingens fördelning föreskriver beträffande gäldenären skall i ett ärende som nu avses gälla egendomens

Prop. 1980/81:84 7./5 171

ägare samt all bestämmelsen i 40 8 första styckei andra meningen FfL inle skall tillämpas i fråga om egendomens försäljning. Enligl denna bestämmelse får ett inrop inte godtas, om det är sannolikt alt en avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Försäljning av fast egendom enligt 8 8 i 1916 års lag bör i likhet med exekutiv försäljning av sådan egendom i fortsättningen ankomma på kronofogdemyndigheten. I tydlighetens iniresse föreslås en uttrycklig beslämmelse härom 17 8.

Bestämmelsen i 8 8 om att vad UL i fråga om köpeskillingsfördelningen föreskriver beträffande gäldenären skall i ett sådanl ärende som avses i paragrafen gälla egendomens ägare bör ulgå. 1 fråga om skälen för denna ändring kan hänvisas till vad som har anförts i motiven lill molsvarande ändring i jordförvärvslagen. Vidare föreslås att hänvisningen till 40 8 första stycket andra meningen FfL ändras till att avse motsvarande beslämmelse i UB (12 kap. 40 § första stycket andra meningen).

En övergångsbestämmelse bör meddelas beträffande försäljningsärenden som är anhängiga hos överexekutor vid ikraftträdandet av lagändringama Ofr förslaget till ändring av jordförvärvslagen).

7.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom

Om ett förbud i lag att utan tillstånd eller godkännande förvärva eller behålla fast egendom kringgås genom all egendomen innehas av en bulvan, skall enligt 1 8 första stycket lagen om bulvanförhållande i fråga om fast egendom en domstol på talan av en allmän åklagare förordna att överexekutor, sedan sex månader förflutit från det att domstolens beslut vann laga kraft, skall pröva huruvida egendomen skall säljas på en offentlig auklion. Enligt andra stycket i paragrafen skall överexekutor förordna om försäljning, om det inte framgår av fasfighetsboken att egendomen har avyttrats. Visar det sig senare att ett avtal, genom vilket egendomen har avyttrats, inte har blivit bestående, skall överexekutor på nytt pröva huruvida ett förordnande om försäljning skall meddelas.

All uppgiften att förordna om försäljning enligt bulvanlagen åvilar överexekutor torde ha samband med att själva försäljningen ankommer på överexekutor. Vid överexekutors avskaffande bör försäljningen - som sker enligt bestämmelserna om exekutiv försäljning - ankomma på kronofogdemyndigheten. Mol bakgmnd härav är det lämpligt all åven uppgiften alt pröva huruvida försäljning skall ske anförtros kronofogdemyndigheten. Detta överensstämmer med beredningens förslag, vilket har lämnats ulan erinran av remissinstanserna.

Prop. 1980/81:84 7.15 172

I 2 S föreskrivs alt om del, sedan ett förordnande har meddelats om försäljning, framgår all egendomen har avyttrats dessförinnan eller senare, överexekuior får besluta att förordnandet inle skall gå i verkställighet. Åven denna befogenhel bör i fortsättningen ankomma på kronofogdemyndigheten.

I 2 8 regleras i övrigl försäljningen av egendomen. Bestämmelsen i femte meningen om all vad UL i fråga om fasl egendoms försäljning och köpeskillingsfördelningen föreskriver beträffande gäldenären skall i ell ärende enligt bulvanlagen gälla bulvanen bör utgå Ofr förslaget till ändring av jordförvärvslagen). Vidare föreslås att ell par andra hänvisningar till beslämmelser i UL anpassas till de nya bestämmelserna i UB.

Virke som avverkas eller stråfoder som förs bort i strid mot ett förbud enligt 3 § kan enligt 5 8 under vissa förutsättningar tas i beslag och förklaras förverkat. 1 6 8 första styckei meddelas bestämmelser om förfarandet beträffande sådan egendom. Där anges att virke och stråfoder som förverkas skall säljas av åklagaren i den ordning som föreskrivs om utmätta lösören. Begär ägaren av beslagtaget virke eller stråfoder, innan frågan om förverkande har prövats slulligl, att försäljning skall äga mm eller finner överexekutor, på anmälan av åklagaren, att fara föreligger alt virket eller stråfodrel skall förstöras eller att kostnaden för dess förvarande skulle bli slörre än som är skäligt, skall överexekuior förordna att egendomen skall säljas i nyssnämnda ordning. 1 ett sådant fall skall egendomens ägare, om han är känd och bor inom riket, genom åklagarens försorg delges en underrättelse om auktionen minst åtta dagar innan den hålls. Detsamma gäller beträffande ell ombud för ägaren, om denne bor utom riket men inom riket har ett känt ombud, som har rält att la emot stämning och avge svaromål för honom. Vidare föreskrivs att åklagarens anmälan till överexekuior skall vara åtföljd av en fullständig, av två trovärdiga personer styrkt förteckning, som ulvisar egendomens mängd och beskaffenhet.

Beredningen har föreslagit att uppgiften all sälja virke eller stråfoder skall anförtros kronofogdemyndigheten och att denna också skall överta överexekutors uppgift att pröva huruvida beslagtaget virke eller stråfoder skall säljas innan del slutligt har förklarats förverkat. Detla har godtagits av remissinstanserna.

För egen del vill jag framhålla att uppgiften att ombesörja försäljning av förverkat eller beslagtaget virke eller stråfoder ligger vid sidan av en allmän åklagares övriga åligganden. Jag delar därför uppfattningen att försäljningen inle längre skall ombesörjas av åklagaren. Enligt lagen (1974:1066) om fortfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. skall egendom som har tillfallit slalen på gmnd av förverkande säljas av

Prop. 1980/81:84 7.15 173

förenade fabriksverken. Den myndighet som omhänderhar egendomen får dock i vissa fall låta sälja den. Lagen är inle tillämplig, om annat följer av särskilda bestämmelser. Det synes mindre lämpligl all förenade fabriksverken åläggs att sälja upplag av virke eller slräfoder. Det bör också beaktas att en sådan försäljning skall ske med tillämpning av vad som gäller om försäljning av utmätt egendom. Jag förordar därför att försäljningen anförtros kronofogdemyndighelen. Frågan humvida beslagtagel virke eller stråfoder skall säljas innan det slutiigl har förklarats förverkat bör också prövas av kronofogdemyndigheten. Det bör ankomma på åklagaren att till kronofogdemyndigheten anmäla frågan om försäljning.

6 8 första stycket har utformats i enlighel med del sagda. De nuvarande beslämmelserna om underrättelse till ägaren har fåll utgå Ofr 9 kap. 2 8 andra slyckel UB). Någon särskild bestämmelse om den utredning som åklagaren skall lämna i sin framställning torde inte heller behövas.

I andra stycket av 6 8 anges f n. att om beslagtagel virke eller slräfoder säljs innan det har förklarats förverkat, försäljningssumman skall nedsättas i riksbanken till dess frågan om förverkande har blivit slutligt avgjord. Vidare föreskrivs att vad som sägs i 160 8 UL om insättning av sådana medel i bank har motsvarande tillämpning. Efler lagändring år 1971 anges i 160 8 UL att medel som har influtit i utsökningsmål skall utan dröjsmål sättas in i en bank mot ränta. Undantag föreskrivs dock för det fallet att det finns anledning anta att utbetalning kommer att ske inom två veckor från det all medlen inflöt. Några motsvarande bestämmelser har inte lagils upp i UB, men det har fömtsätts att föreskrifter i saken meddelas av regeringen.

Medel som har influtit vid en förtida försäljning enligt bulvanlagen bör liksom f n. betalas ut först när frågan om förverkande har avgjorts slutligt. Medlen bör emellertid inte sättas in i riksbanken. De bör i stället i allmänhet göras ränlebärande genom insättning i bank enligt samma regler som förutsätts komma att gälla i utsökningsmål. På gmnd av hänvisningen i 6 8 första stycket sisla meningen till vad som gäller om exekutiv försäljning lorde dessa regler bli tillämpliga.

1 enlighet härmed anges i andra stycket endast att om beslagtaget virke eller stråfoder säljs innan det har förklarats förverkat, influtna medel inte får belalas ut innan frågan om förverkande har avgjorts slutligt.

12 8

1 12 8 första stycket anges f n. att klagan över överexekutors beslut i ett ärende som nämns i 1 8 förs i den ordning som föreskrivs i UL angående klagan över överexekutors utslag i utsökningsmål. Det föreslås nu en mera generell bestämmelse om att talan mot kronofogdemyndighetens beslut enligl 1925 års lag förs i den ordning som föreskrivs i UB.

Prop. 1980/81:84 7.16 174

13 8

1 andra styckei av denna paragraf har ordet "överexekuior" bytts ut mot "kronofogdemyndigheten".

Övergångsbestämmelserna

1 fall då en domstol enligt I 8 första stycket har förordnat all överexekutor skall pröva frågan om försäljning av viss fastighet, bör det i princip även efter ikraftträdandet ankomma på överexekutor att göra den prövning som anges i I 8 andra stycket och 2 8 och att sälja egendomen. Överexekutors befattning med ärendel bör dock upphöra senasi vid ulgången av år 1982. Överexekuior bör även dessförinnan kunna överlämna ärendel till kronofogdemyndigheten, om det är lämpligl. Föreskrifler härom har tagits upp i första och andra meningama i andra stycket av övergångsbestämmelserna. Det är givetvis ingenting som hindrar alt överexekutor, efter all ha beslutat om försäljning, överlämnar frågan om själva försäljningen till kronofogdemyndigheten.

Enligt en särskild övergångsbestämmelse skall vad nu har sagts också gälla, om ett ärende om förtida försäljning enligt 6 8 första stycket andra meningen är anhängigt hos överexekutor vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande. I praktiken lorde del knappast finnas någon anledning att överlämna ett sådant ärende till kronofogdemyndigheten.

Försäljning enligt 6 8 skall efter ikraftträdandel verkställas av kronofogdemyndigheten. Denna bör redan före ikraftträdandet kunna vidta åtgärder för en försäljning som skall äga rum efter ikraftträdandet. Tredje stycket i övergångsbestämmelserna innehåller en föreskrift härom.

Slutligen har lagits upp en beslämmelse om att 12 8 i dess äldre lydelse skall tillämpas i fråga om talan mot överexekutors beslut Ofr 35 8 andra stycket och 40 8 UBp).

7.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:517) om förlängning av tiden för vissa servitut

Enligt 2 § lagen om förlängning av tiden för vissa servitut är ägaren till en fastighet, som besväras av ett servitut beträffande vilkel tiden förlängs enligl samma lag, i vissa fall berättigad till ersättning av ägaren till den fastighet, till vars förmån servitulel gäller. Frågan om ersättning prövas av en särskild nämnd. Beträffande sådan nämnd gäller, utöver vissa särskilda föreskrifter i 1959 års lag, bestämmelsema i lagen (1929:145) om skiljemän i tillämpliga delar. I 5 8 föreskrivs att sedan tre månader har förflutit från det att nämnden har meddelat beslut, beslutet skall efler överexekutors förordnande gå i verkställighet lika som en domstols lagakraftägande dom.

Vad som föreskrivs om överexekutors förordnande som förutsättning för verkställighet av nämndens beslut bör utgå. 1 enlighet med vad som skall gälla enligt UB beträffande verkslällighet av en skiljedom bör frågan

Prop. 1980/81:84 7.77-/5 175

om verkställighet av nämndens beslul prövas direkt av kronofogdemyndigheten Ofr 3 kap. 15- 18 SS UB). Beträffande förutsäuningarna för verkslällighel synes böra gälla delsamma som i fråga om en skiljedom som, utan all skiljeavtal föreligger, med stöd av en bestämmelse i lag har meddelats med lillämpning av skiljemannalagen. 5 8 föreslås ändrad i enlighet härmed.

1 7 8 ges regler om beaktande av servitut för vilket liden har förlängts vid exekutiv försäljning av den tjänande fastigheten, varvid del hänvisas lill bestämmelser i UL. Paragrafen bör anpassas till bestämmelserna i 12 kap. UB.

Har överexekuior förordnat att ett beslut av nämnden får verkställas, bör frågan om verkställighet inte på nytt prövas av kronofogdemyndigheten. En övergångsbestämmelse härom har tagits upp i departementsförslaget Ofr 14 8 UBp).

7.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av
rätt till gruva m.m.

1 samband med att rätt lill en gruva eller en andel däri enligl lagen om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m. skall mot lösen avstås lill staten eller någon annan kan förordnas att även annan egendom, som är alt hänföra till gruvverksamheten eller som hör till någon i omedelbar anslulning lill gruvföretaget bedriven rörelse, skall lösas. Belräffande rätten till löseskillingen för lös egendom som avstås finns bestämmelser 16 8-1 andra stycket föreskrivs att löseskillingen för lös egendom som är utmätl skall utges till utmätningsmannen, om borgenären yrkar det. Vidare anges att om löseskillingen avser egendom, som har satts i kvarstad eller under skingringsförbud, löseskillingen skall utges till överexekutor, om någon part begär del, och att överexekutor har alt förfara med beloppet på det sätt som är föreskrivet i 186 8 UL för där avsett fall.

Vad som sägs om skingringsförbud bör utgå. Vidare bör betalningssäkring nämnas vid sidan av kvarstad. Vad som sägs om överexekutor bör ändras till att gälla kronofogdemyndigheten. Någon särskild bestämmelse om hur kronofogdemyndigheten skall förfara med löseskillingen för egendom som är belagd med kvarstad m.m. torde inte behövas. I fråga om skälen härför får jag hänvisa till vad som anförs vid förslaget till ändring av motsvarande bestämmelse i 58 8 försäkringsavtalslagen. Bestämmelsema kan samtidigt förenklas något. 6 8 har ändrats i enlighet härmed.

Vad som sägs om kvarstad i paragrafens nya lydelse bör också tillämpas i fråga om skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet. En föreskrift härom har tagits upp i en övergångsbestämmelse Ofr 33 8 UBp).

7.18 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

1 6 kap. 14 § expropriationslagen föreskrivs i fråga om uttagande av viss ersättning att UL;s beslämmelser om verkställighet av en lagakraftägande

Prop. 1980/81:84 7.19-20 176

dom i Ivislemål, genom vilken betalningsskyldighet har ålagts någon, har molsvarande tillämpning. Hänvisningen till UL föreslås ändrad till att avse motsvarande bestämmelseri UB.

7.19 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbiidningslagen (1970:988)

Enligl 9 kap, 4 8 andra slyckel faslighetsbildningslagen får vissa koslnadsbelopp som har tagils upp i en debileringslängd tas ut enligl UL:s beslämmelser om fordran för vilken betalningsskyldighet har ålagts genom en dom som äger laga krafl. Hänvisningen föreslås ändrad lill all avse molsvarande regler i UB.

Belräffande sammanläggning av fastigheter föreskrivs i 12 kap. 4 8 andra slyckel all en fastighet inle får ingå i en sammanläggning, bl.a. om den är utmätt eller annars skall säljas i den ordning som föreskrivs för utmätt fasl egendom. En utmätning som återgår, om sammanläggning kommer till stånd, skall dock inle beaklas. Sisinämnda beslämmelse åsyftar del fallet all en överiålelse av en faslighel är beroende av villkor, som består i att en sammanläggning kommer till stånd, och fastigheten har utmätts för en fordran mot överlåtaren Ofr 82 a 8 UL).

Även kvarstad på en faslighet bör utgöra hinder mot att fastigheten ingår i en sammanläggning. Detsamma gäller betalningssäkring. Paragrafen har kompletterats med föreskrifter härom. Bestämmelsen att en utmätning som återgår, om en sammanläggning kommer till stånd, inte skall beaktas har vidgats till att gälla även kvarstad och betalningssäkring Ofr 16 kap. 13 § första styckei UB och 10 8 första styckei förslagel lill ändring i lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter, lullar och avgifter saml 4 kap. 25 8 UB).

1 övergångshänseende bör beaktas att en fastighet kan vara belagd med skingringsförbud när de nya beslämmelserna träder i krafl. Förbudet mot sammanläggning bör gälla även i ett sådant fall. En föreskrifl härom har tagits upp i en övergångsbestämmelse Ofr 33 8 UBp).

7.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av sam
fälligheter

Enligl 46 8 andra stycket lagen om förvaltning av samfälligheter gäller att debiterat och till betalning förfallet belopp, som en samfällighetsförening har uttaxerat av en medlem, får tas ut enligt UL;s bestämmelser om fordran för vilken betalningsskyldighet har ålagts genom en dom som äger laga kraft, såvida inte den domstol där talan om rättelse är anhängig förordnar annat. Hänvisningen lill UL föreslås ändrad till att avse motsvarande regler i UB.

Prop. 1980/81:84 7.21-23 111

7.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred

32 8

1 32 8 lagen om ägofred ges bestämmelser om verkställighet av ett utlåtande vid en syneförrättning som avser stängselskyldighet eller betesreglering. Enligt första stycket gäller att om en sådan förrättning inte klandras enligt vad som sägs i 31 8, ett därvid meddelat utlåtande, med vissa undantag, går i verkställighet såsom en lagakraftägande dom. Om talan förs mot förtättningen, får enligt andra stycket överexekutor förordna om verkställighet av utlåtandet i vad därigenom någon har förpliktats att uppföra stängsel, såvida sökanden ställer säkerhet enligt 48 § UL för det skadestånd som han kan bli skyldig att utge, om utlåtandet ändras av domstolen.

Vid överexekutors avskaffande bör verkslällighet sökas direkt hos kronofogdemyndigheten. Paragrafen föreslås ändrad i överensstämmelse härmed. Vidare föreslås att hänvisningen till 48 S UL beträffande säkerhet ändras till all avse motsvarande bestämmelser i 2 kap. UB (se 2 kap. 25 och 27 §§).

55 §

I denna paragraf föreslås att ordet "utmätningsmannen" byts ut mot "kronofogdemyndigheten".

I övergångshänseende bör gälla att om överexekutor enligl 32 8 andra stycket har förordnat om verkställighet, kronofogdemyndigheten inte skall på nytt pröva humvida utlåtandet får verkställas. En bestämmelse härom föreslås.

7.22 och 23 Förslagen till lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsall
männingar och lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna

112 8 lagen om häradsallmänningar föreskrivs som villkor för att mark, som har förvärvats av delägama i en häradsallmänning. skall få införlivas med häradsallmänningen bl.a. att marken inte är utmätt (punkt 5). Beträffande motsvarande bestämmelse i den tidigare lagen 1932:107 om häradsallmänningar se prop. 1932:10 s. 115 f

Även kvarstad bör utgöra hinder mot att mark införlivas med en häradsallmänning. Detsamma gäller betalningssäkring. 12 8 har kompletterats med förbud härom.

1 övergångshänseende bör beaktas att en fastighet kan vara föremål för skingringsförbud, när den nya bestämmelsen träder i kraft. Förbudet mot införlivning bör gälla även i ett sådant fall. En föreskrift härom har tagits upp i en övergångsbestämmelse Ofr 33 § UBp).

1118 lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna finns det en liknande beslämmelse såvitt gäller införlivning av mark med en allmänningsskog (punkt 5). Den föreslås ändrad på motsvarande sätt. 12 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 7.24-25 178

7.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled

Enligt 10 8 lagen om flottning i allmän flottled skall frågan om ersättning för en flottningsskada prövas av skiljemän, när en överenskommelse inte kan träffas om ersättningen. 112 8 andra stycket anges all vad de flesta skiljemännen föreskriver skall gå i verkställighet, även om någon av parterna är missnöjd därmed, såvida inte rätten eller överexekutor förordnar annat. Eftersom frågan om verkställighet av en skiljedom enligt UB skall prövas av kronofogdemyndighelen, föreslås att vad som sägs om överexekutor ändras lill alt avse kronofogdemyndighelen.

7.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra
rättshandlingar på Hirmögenhetsrättens område

Enligt 16 § avtalslagen återkallas en skriftlig fullmakt, som är avsedd att innehas av den fullmäktige och företes för tredje man, genom att fullmaktsgivaren återtar eller låter förstöra handlingen. Om fullmaktsgivaren kan visa sannolika skäl för all fullmaklshandlingen har förkommit eller att han av annan orsak inte utan dröjsmål kan återfå den, får handlingen enligt 17 § förklaras kraftlös av överexekutor. Ansökan härom skall göras hos överexekutor i den ort där fullmaktsgivaren bor. Om ansökningen anses kunna bifallas, skall överexekutor utfärda kungörelse om att handlingen efter utgången av viss angiven tid skall vara kraftlös. Det åligger sökanden att låta införa kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Överexekuior kan föreskriva att kungörelsen också skall införas i någon annan tidning.

Uppgiften alt döda en skriftlig fullmakt är inte av exekutiv natur. Det synes inle heller av andra skäl lämpligt att vid överexekutors avskaffande flytta befogenheten till kronofogdemyndigheten. Uppgiften har däremol nära samband med rättskipningen, och en liknande befogenhet tillkommer tingsrätten enligl lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling. Jfr även 5 kap. 13 8 GB och 9 kap. 2 a 8 FB.

Vid avtalslagens tillkomst övervägdes att anförtro uppgiften åt allmän domstol. Som skäl för aft så inte skedde åberopades att det för fullmaktsgivaren kunde vara av största vikt att handlingen utan tidsutdräkt förklarades kraftlös och all med hänsyn till den då gällande rättegångsordningen detta inte skulle kunna ske, om ärendet handlades vid allmän domstol (se förslag till lag om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område m.m., avgivet den 31 jan. 1914, s. 91 f). Något sådant skäl mot att anförtro uppgiften åt allmän domstol föreligger inte numera. På grund härav föreslår jag att uppgiften flyttas till fingsrätten.

Den föreslagna ändringen återverkar på 14 § avtalslagen. Enligl andra stycket andra meningen i den paragrafen kan en fullmaktsgivare i visst fall hos den myndighet som anges i 17 8 erhålla en anvisning hur han skall förfara vid återkallelse av en fullmakt som avses i 14 8.

Prop. 1980/81:84 7.26-27 179

Om ell ärende som avses i 17 8 eller 14 8 andra stycket andra meningen är anhängigt hos överexekuior vid ikraftträdandet av lagändringen, bör del även därefter handläggas av överexekutor, dock längst lill ulgången av år 1982. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom Ofr 39 8 andra och iredje siyckena UBp).

7.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med
lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Om en borgenär gör invändning ("jäv") mot en lösöreköpsavhandling och invändningen framställs vid ett uimälningstillfälle senare än 30 dagar från del att avhandlingen företeddes inför tingsrätten, är borgenären enligt 3 8 lösöreköpslagen skyldig att inom en månad därefter väcka lalan mol säljaren och köparen, om han vill fullfölja invändningen. Talan skall väckas vid den domstol till vilken utmätningsmannens tjänstgöringsområde hör. Egendomen skall beläggas med kvarstad, om sökanden inom 14 dagar efter ulmälningsförrällningen ställer full borgen hos överexekutor för den kostnad och skada som kan följa av kvarstaden.

Forumbeslämmelsen i 3 8 lösöreköpslagen överensstämmer med vad som sägs i 69 8 UL belräffande föreläggande att väcka talan i ett fall som avses där. Bestämmelsen bör ändras till överensstämmelse med vad som föreskrivs i UB beträffande sådan tvist som avses bl.a. i 4 kap. 20 S (se 2 kap. 24 8 första stycket UB). I enlighet härmed föreslås att talan skall väckas vid tingsrätten i den ort där kronofogdemyndighelen finns. Vidare föreslås alt borgen som krävs för att en borgenär skall få till slånd kvarstad skall ställas hos kronofogdemyndighelen.

Efter 1975 års ändringar av KL:s återvinningsregler torde hänvisningen i 3 8 lösöreköpslagen till 39 8 KL rätteligen avse beslämmelserna i 40 b 8 KL. Hänvisningen föreslås ändrad i enlighet härmed.

öm invändning mot en köpeavhandling har framställts vid ell utmätningstillfälle före ikraftträdandel av lagändringen men tiden för talans väckande inte har gått till ända före ikraftträdandet, bör talan alltjämt kunna väckas vid den domstol som var behörig enligt den äldre lydelsen av 3 8- Talan bör emellertid åven kunna väckas vid den domstol som är behörig enligt den nya bestämmelsen. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom Ofr övergångsbestämmelsen lill lagen 1963:256 om ändrad lydelse av 3 8 lösöreköpslagen).

7.27 Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)

I 18 och 20 8S konsumentkreditlagen föreslås alt termen utmätningsman ersätts av ordet kronofogdemyndighet.

Enligl 21 8 tredje styckei får handräckning eller verkslällighel av en dom, varigenom köparen har förpliktats att lämna tillbaka en vara som har

Prop. 1980/81:84 7.28 180

sålts med förbehåll om återtaganderätt, inte beviljas beträffande en vara som enligl 65 8 UL skall undantas från utmätning. Bestämmelsema i 65 8 UL motsvaras i UB av 5 kap. 1-3 88. Hänvisningen föreslås ändrad i enlighet härmed.

7.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

I flera paragrafer i förevarande lag används termen ulmälningsmannen eller böjningsformei därav (10-12, 14-16 och 18 88). Termen bör ersättas av ordel kronofogdemyndighelen.

12 8

I Iredje stycket av förevarande paragraf föreskrivs i fråga om handräckning att bestämmelsema om utmätning i 56, 59, 60 och 60 a 88 UL skall tillämpas. Dessa paragrafer innehåller föreskrifter om behörig kronofogdemyndighet, om underrättelse lill gäldenären innan utmätning verkställs, om gäldenärens frånvaro när utmätning skall äga rum och om provisorisk åtgärd.

Beslämmelser som motsvarar de nu nämnda meddelas i 4 kap. 8, 12 och

13 88 saml 6 kap. 12 8 UB. 1 huvudsak liknande föreskrifler har emellertid
också tagils upp i UB när del gäller verkslällighet som avser annat än betal
ningsskyldighet (16 kap. 10-12 §§). Dessa beslämmelser blir direki
tillämpliga när återtagande av en vara som har sålts genom avbetal
ningsköp skall ske i form av verkställighet av en dom, om inte annat före
skrivs Ofr 18 8 i förevarande lag). Samma regler beträffande förfarandet
bör om möjligt gälla vare sig återtagandet sker genom handräckning eller
genom verkställighet. Även bestämmelsema i 16 kap. 10-12 88 UB
tillgodoser de syften som avses med den nuvarande hänvisningen lill vissa
regler belräffande utmätning.

På grund härav föreslås alt hänvisningen i 12 8 Iredje slyckel i förevarande lag lill vissa bestämmelser i UL om utmätning ändras lill all avse bestämmelserna om s.k. annan verkställighet i 16 kap. 10- 12 8§ UB. Det kan särskilt nämnas att sisinämnda bestämmelser inte innehåller någon uttrycklig föreskrifl rörande betydelsen av svarandens frånvaro vid förrättningen. Det är emellertid även utan någon särskild bestämmelse tydligt att återtagande får ske även om köparen inte är närvarande vid förrättningen, såvida det inle för ulredningen i målet är nödvändigt att han får yltra sig.

16 8

Enligl första slyckel av förevarande paragraf överklagas ell beslul i fråga om handräckning hos överexekuior. Mol överexekutors beslut får talan inle föras.

Vid överexekutors avskaffande bör lalan mot ett beslut av kronofogde-

Prop. 1980/81:84 7.28 181

myndigheten i fråga om handräckning föras genom besvär i hovrälten. Della överensstämmer med vad som skall gälla om talan mot kronofogdemyndighetens beslul enligl UB. Med hänsyn lill de begränsningar som enligl RB gäller för all ell mål skall las upp lill prövning av högsla domstolen bör något särskilt fullföljdsförbud inte ställas upp.

Huvudregeln beträffande lalan mol kronofogdemyndighetens beslut enligl UB är all besvär skall anföras inom tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden (18 kap. 7 8 sista styckei). Denna regel blir lillämplig bl.a. i fråga om verkställighet av en förpliktelse som avser annat än betalningsskyldighet och alltså även belräffande verkställighet av en dom, varigenom en köpare har ålagts att återlämna en vara som har sålts genom avbetalningsköp. Detsamma bör gälla belräffande handräckning för samma ändamål.

1 enlighet med del sagda föreskrivs i första slyckel av förevarande paragraf alt talan mot beslul i fråga om handräckning förs i hovrätten genom besvär samt att besvär skall anföras inom tre veckor från del all beslutet delgavs klaganden.

Enligt 10 § första stycket i förevarande lag gäller alt om köparen vid den avräkning som skall äga rum vid ett återtagande tillgodoräknas ett större belopp än säljaren, varan får återtas endast om säljaren betalar mellanskillnaden lill köparen eller, när varan har värderats av utmätningsmannen, nedsätter mellanskillnaden hos denne. Enligt 15 8 skall utmätningsmannen vid handräckning värdera varan. 1 16 8 andra styckei föreskrivs att om köparen eller säljaren är missnöjd med värderingen eller någon annan åtgärd vid handräckningen, han är oförhindrad all väcka talan mot den andre vid domstol. 1 anslulning härtill anges i tredje styckei av 16 8 att om säljaren inle visar att han har väckt talan vid domstol inom en månad efter det att handräckningen genomfördes eller, om förrättningen inom den liden har överklagats, inom en månad efter det att överexekutors beslut meddelades, köparen fär hos utmätningsmannen lyfta belopp som har nedsatts hos denne.

Beslämmelsen i 16 S tredje styckei bör ses mol bakgmnd av att klagan över handräckning f.n. kan ske utan inskränkning till viss tid. Som framgår av del föregående föreslås nu att besvärstiden skall vara begränsad till tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden. Det synes lämpligl att den nu aktuella bestämmelsen fåi* anknyta till att beslutet om handräckning vann laga kraft. Den ändrade instansordningen påkallar också viss jämkning av bestämmelsen i övrigt.

På gmnd av det anförda anges i tredje stycket att om säljaren inte visar att han har väckt lalan vid domstol inom en månad efter det att beslutet om handräckning vann laga kraft mot honom, köparen får hos kronofogdemyndigheten lyfta nedsatt belopp. Av bestämmelsen följer att kronofogdemyndigheten, när nedsättning har skett, måste ombesörja att beslutet om handräckning delges säljaren.

Prop. 1980/81:84 7.28 182

Fm remissinstans har undrat vad som skall gälla, när frågan om egendomens värde, efler alt först ha prövats av hovrälten på grund av klagan i handräckningsmålet, på nyll prövas av en domstol efter särskild talan i saken. Med anledning härav villjag framhålla att möjlighelen att få värderingsfrågan prövad av domstol i ett tvistemål slår lill buds även om kronofogdemyndighetens beslul har överklagats. Härav följer också alt del är domen i del instämda målet som blir avgörande för del värde som slutligen skall åsättas egendomen. Hovrättens beslul i del överklagade handräck-ningsmålel har alltså inte annan verkan än f.n. överexekutors.

178 1 denna paragraf föreslås alt hänvisningen till UL ändras lill all avse UB.

18 8

I förevarande paragraf ges vissa beslämmelser om återtagande som sker genom verkslällighet av en dom. I paragrafens andra stycke anges vissa bestämmelser i lagen beträffande handräckning, vilka också skall tillämpas vid verkställighet. Bl.a. hänvisas lill 12 8 tredje stycket, som i sin tur f n. hänvisar till vissa beslämmelser i UL rörande utmätning. Enligt vad som har föreslagits i del föregående skall i 12 8 tredje styckei i stället hänvisas till 16 kap. 10-12 8§ UB. Dessa beslämmelser, som avser s.k. annan verkställighet, är direkt tillämpliga på sådan verkställighet som nu avses. På gmnd härav föreslås att hänvisningen till 12 8 tredje stycket utgår.

Belräffande lalan mot utmätningsmannens värdering vid verkslällighel skall enligt andra stycket andra meningen av förevarande paragraf bestämmelsema i 16 8 andra och tredje siyckena lillämpas. I tredje meningen föreskrivs att den tid av en månad som anges i 16 8 tredje stycket dock i fall då förrättningen har överklagats skall räknas från den dag då beslul av högre instans vann laga kraft. Bestämmelsen har sin grund i att någol fullföljdsförbud inte gäller vid verkställighet. Med hänsyn till de ändringar som föreslås i 16 8 kan nämnda bestämmelse ulgå.

Övergångsbestämmelserna till 1978 års lag

1 samband med ikraftträdandet av 1978 års lag om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. upphävdes lagen (1915:219) om avbetalningsköp. Enligt Iredje stycket i övergångsbestämmelserna lill 1978 års lag gäller dock äldre lag - dvs. 1915 års lag om avbetalningsköp - fortfarande i fråga om köp som har ingåtts före ikraftträdandet av 1978 års lag. Hänvisningen avser även bestämmelser i 1915 års lag som gäller handräckning och verkställighet för återtagande av såld egendom.

Av de exekutionsrättsliga bestämmelsema i 1915 års lag hade några ett nära samband med UL. I 10 8 Ijärde stycket angavs sålunda att vad som är föreskrivet i fråga om utmätning i 56, 59, 60 och 60 a §8 UL skulle ha motsvarande tillämpning beträffande handräckning enligt 1915 års lag. Enligt

Prop. 1980/81:84 7.29 183

14 S skulle överklagande av beslul i fråga om handräckning ske hos överexekutor, mol vars beslut klagan inle fick föras (se även andra stycket). Vidare hänvisades belräffande handräckning eller verkslällighel enligt 1915 års lag i 16 S första stycket första meningen generellt till UL:s regler.

1 det föregående har föreslagils att molsvarande bestämmelser i 1978 års lag (12 8 tredje stycket, 16 och 17 88) ändras med anledning av all UL ersätts av UB. På motsvarande säll bör tillämpningen av nyssnämnda beslämmelser i 1915 års lag anpassas lill UB. Detla bör ske genom alt det i övergångsbestämmelsema lill 1978 års lag anges de avvikande föreskrifler från nyssnämnda beslämmelser i 1915 års lag som påkallas. Delta kan lämpligen ske genom hänvisning till 1978 års lag.

I enlighel härmed föreslås ell fillägg i tredje styckei av övergångsbestämmelserna lill 1978 års lag, där del anges att i slällel för 10 8 fjärde stycket och 14 8 i 1915 års lag gäller 12 8 tredje styckei och 16 8 i 1978 års lag samt att vad som sägs om ULi 16 8 i 1915 års lag i stället skall avse UB.

Övergångsbestämmelsema till nu föreslagna ändringar

När beslut i fråga om handräckning eller verkställighet har meddelats före ikraftlrädandet av lagändringen, bör överklagande alUjämt ske enligt de äldre bestämmelsema Ofr 35 8 första stycket och 40 8 UBp). Det innebär all talan även efter ikraftträdandet skall föras hos överexekutor och all någon begränsning av klagotiden inle gäller.

Det är tydligt att äldre bestämmelser skall lillämpas även i fråga om förfarandel hos överexekutor Ofr 35 8 första stycket och 40 8 UBp). Även förbudet mot att föra talan mol överexekutors beslut i fråga om handräckning bör iakttas. Äldre bestämmelser skall också tillämpas vid talan mol överexekutors beslul i mål om verkställighet av dom på återtagande av en vara.

Den nuvarande bestämmelsen i 16 8 tredje stycket om lidpunklen för köparens rält att lyfta belopp som har nedsatts hos utmälningsmannen enligl 10 8 första stycket har samband med att lalan mol utmätningsmannens beslut f n. inte är inskränkt till viss tid. 1 fall då de äldre reglerna om klagan skall gälla bör också den äldre bestämmelsen om lyftning av nedsatt belopp tillämpas.

1 enlighet med det sagda föreslås att när utmätningsmannen före ikraftträdandet av lagändringen har meddelat beslut i fråga om handräckning eller verkställighet, äldre bestämmelser skall tillämpas. Föreskriften är tillämplig även i fråga om eft köp som på grund av övergångsbestämmelserna fill 1978 års lag regleras av 1915 års lag om avbetalningsköp.

7.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Enligt 58 8 andra stycket försäkringsavtalslagen skall ersättningsbelopp för gods, som är utmätt eller har tagits i anspråk genom betalningssäkring.

Prop. 1980/81:84 7.30 184

utges till ulmälningsmannen, om borgenären yrkar det. Om ersättningsbeloppet avser gods, som har satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet utges lill överexekutor, om någon part begär del. Sistnämnda bestämmelse bör ändras på så sätt att vad som sägs om skingringsförbud utgår och att överexekutor ersätts av kronofogdemyndighelen.

I paragrafen sägs vidare att med ersällningsbelopp som har utgetts lill överexekuior skall denne förfara på del sätt som är föreskrivet i 160 8 UL för där avsett fall. Enligl 160 SUL skall medel som har influtit i utsökningsmål utan dröjsmål sällas in i bank mol ränta. Insättning behöver dock inte ske, om del föreligger anledning anla all utbetalning kommer att äga rum inom två veckor från del att medlen har influtit.

Någon motsvarande bestämmelse har inle lagits upp i UB. Influtna medel bör även i fortsättningen i princip sättas in i bank, men en föreskrift härom har ansetts kunna meddelas av regeringen. Försäkringsersättning som inflyter i ett kvarsladsmål bör behandlas på samma sätt som andra influtna medel i ett sådant mål. En särskild lagbestämmelse för just försäkringsbelopp behövs därför inte. Föreskriften härom bör alltså utgå.

Eftersom ersättningsbelopp skall ulges till kronofogdemyndigheten både när egendomen är utmätt eller ianspråktagen genom betalningssäkring och när den är belagd med kvarstad, kan bestämmelsen i 58 8 andra styckei förenklas. För samtliga fall torde kunna föreskrivas att åtgärden skall vidtas på begäran av någon av parterna. Paragrafen föreslås ändrad i enlighet med del sagda.

1118 8 tredje stycket och 123 8 andra stycket försäkringsavtalslagen bör hänvisningen till UL resp. till 67 d § UL ändras till att avse UB resp. 7 kap. UB.

Vad som sägs om kvarstad i 58 § i paragrafens nya lydelse bör tillämpas även i fråga om skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet av lagändringen. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom.

7.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet

Enligl lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar får en gäldenär under vissa förutsättningar fullgöra sin betalningsskyldighet genom att nedsätta beloppet hos överexekutor. 1 prop. 1979/80:119 har, i samband med förslag till en ny preskriptionslag, föreslagits vissa ändringar i 1927 års lag, bl.a. beträffande lagens rubrik. Det nu förevarande förslagel utgår från den lydelse som 1927 års lag skall ha enligt nämnda proposition.

Enligt 1 § i 1927 års lag får betalning ske genom nedsättning, om borgenären vägrar att ta emot erbjuden betalning av en förfallen skuld eller om gäldenären är hindrad att betala sin skuld på grund av borgenärens bortovaro eller sjukdom eller någon annan omständighet som beror på

Prop. 1980/81:84 7.30 185

borgenären. Detsamma gäller, om gäldenären inte vet eller bör vela vem som är borgenär samt då ovisshet råder om vem av två eller flera som är rält borgenär och gäldenären inte skäligen kan anses pliktig att på egen risk bedöma till vem av dem betalningen skall erläggas. Bestämmelser om betalning genom nedsättning hos överexekutor finns också i JB såvitt gäller hyresbelopp (12 kap. 21 8, se även 22 och 44 8§).

Antalet slutligt handlagda ärenden om nedsättning enligt 1927 års lag och JB uppgick under åren 1974-1978 till 659, 697, 1005, 925 resp. 811 för hela landet. Det kan påpekas att flera nedsältningar rörande samma rättsförhållande brukar behandlas som ett ärende, särskilt när det gäller hyra.

Beredningen, som har ansett att valet av behörig myndighet vid överexekutors avskaffande bör stå mellan länsstyrelsen och kronofogdemyndighelen, har föreslagil att uppgiften skall övertas av kronofogdemyndigheten. Som skäl har främst åberopats att uppgiften all la emot nedsättning inle har något närmare samband med länsstyrelsernas huvudsakliga verksamhet men att den har vissl samband med uppgiften att utsöka fordringar. Förslaget har kritiserats av några remissinstanser -bl.a. RSV och kronofogdeföreningen - vilka har förordat att uppgiften anförtros länsstyrelsen. För egen del bedömer jag frågan på följande sätt.

Vid tillkomsten av 1927 års lag utgjordes överexekuior inte endast av länsstyrelserna utan även, i flertalet större städer, av magistraten eller en ledamot av denna, dvs. i realiteten av en domstol (rådhusrätten). Numera är emellertid länsstyrelsen överexekutor i hela landel. Alt vid överexekutors avskaffande anförtro uppgiften att ta emot nedsättning enligt 1927 års lag ål tingsrätten bör inte komma i fråga. Det torde inte finnas någon annan myndighet än länsstyrelsen och kronofogdemyndigheten som kan komma i fråga för uppgiften.

Länsstyrelsen har enligt olika författningar åtskilliga uppgifter, av vilka en del företer likheter med uppgiften att ta emot nedsättning av pengar. Mellan denna uppgift och kronofogdemyndighetens verksamhet kan däremot inte anses föreligga någon närmare anknytning. Mot att låta kronofogdemyndighetema överta uppgiften kan också invändas att det kan framstå som mindre tillfredsställande för parterna att nedsättning skall ske hos en myndighet som kan utmäta medlen, när fömtsättningar därför föreligger. Antalet länsstyrelser är avsevärt mindre än antalet kronofogdemyndigheter. Det måste anses som en fördel om det anlal myndigheter hos vilka nedsättning kan äga rum är begränsat. Vad nu har anförts utgör vägande skäl för att uppgiften bör anförtros länsstyrelsen.

Beträffande klagan över överexekutors beslut i ett nedsättningsärende gäller f n. UL:s bestämmelser om klagan i utsökningsmål. Det innebär att talan skall föras i hovrätten och att talan mot hovrättens beslut förs i högsta domstolen. En sådan fullföljdsordning är också lämplig med hänsyn till att frågor som uppkommer i nedsättningsärenden i princip avser civilrältsliga förhållanden (se t.ex. NJA 1948 s. 828, 1954 s. 268, 1973 s. 752 och 1974 s. 385).

Prop. 1980/81:84 7.31 186

Om uppgiften att ta emot nedsättning anförtros länsstyrelsen som sådan, blir följden att talan mol beslut i ell nedsättningsärende skall föras hos regeringen, om inte annat föreskrivs Ofr 2 8 länsstyrelseinstmktionen 1971:460, omtryckt 1979:234, och 18 8 allmänna verksstadgan 1%5:600). Talan mot beslul i nedsättningsärenden bör emellertid liksom f.n. föras i hovrälten. Del kan påpekas att molsvarande fullföljdsordning föreskrivs l.ex. i lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskatt (se 44 och 60 §8).

På grund av det anförda föreslår jag att överexekutors uppgifter enligl 1927 års lag skall övertas av länsstyrelsen samt att talan mot länsstyrelsens beslut i nedsättningsärenden skall föras i hovrätten genom besvär. 1 sistnämnda hänseende föreslås en särskild beslämmelse, som har tagits upp i en ny paragraf, 9 a 8.

Förslaget förutsätter, liksom nuvarande bestämmelser i fråga om överexekutor, att nedsättning får ske hos vilken länsstyrelse som helst.

Av 21 8 Rp följer att RB;s regler om besvär i hovrätten och om rättegången i ett sådanl besvärsmål blir tillämpliga. Vidare följer av 21 § Rp att talan mot hovrättens beslut får föras i högsla domstolen samt att RB skall tillämpas även i del hänseendet.

Ärenden om nedsättning som är anhängiga hos överexekutor vid ikraftträdandel av de nya bestämmelsema bör även därefter handläggas av överexekutor, dock inte längre än till utgången av år 1982. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom Ofr 39 S andra och tredje styckena UBp).

7.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av forkommen handling

Enligt UB skall en fordran eller rättighet, som gmndas på ett löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av en annan förpliktelse, kunna utmätas, även om handlingen - s.k. presenlationspapper - inte kan anträffas och alltså inte kan tas i förvar (4 kap. 7 § och 6 kap. 2 §). En förutsättning för utmätning i ett sådant fall är att det kan antas att handlingen undanhålls eller har förkommil. Vad nu har sagts gäller även pantbrev och skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar.

Om handlingen kan antas ha förkommit, är lagen om dödande av förkommen handling tillämplig. Enligt denna lag kan ett presentationspapper efter ansökan dödas av domstol, om det kan antas att handlingen har förstörts eller annars förkommit (1 §). Detsamma gäller i fråga om aktiebrev och pantbrev samt en intecknad förskrivning som är ställd till viss man. Lagen är inte tillämplig på banksedlar och obligationer. Ansökan om dödning skall göras av den som har förlorat handlingen. När fordringen eller rättigheten har utmätts, skall kronofogdemyndigheten kunna ansöka om dödande av den förkomna handlingen (4 kap. 31 8 UB). Denna befogenhet kan behöva användas, om utmätningsgäldenären vägrar att medverka

Prop. 1980/81:84 7.31 187

lill en sådan ansökan. I konkurs är konkursförvallaren i denna sin egenskap behörig att begära dödning äv en förkommen handling.

Beredningen har föreslagil att möjlighel införs att låta döda en handling som avses i 1 8 dödningslagen, om den inle kan anträffas vid utmätning av fordringen eller rättigheten eller i konkurs och del kan antas att den undanhålls. Enligl beredningens förslag skall vad som sägs i dödningslagen om dödande av en förkommen handling gälla i tillämpliga delar. Ansökan om dödning skall göras av kronofogdemyndigheten resp. konkursförvaltaren. Förslaget har i allmänhel godtagits av remissinstanserna. Två remissinstanser har dock ifrågasatt om det fmns ett tillräckligt behov att kunna döda en handling som undanhålls. För egen del villjag anföra följande.

Bestämmelserna i UB om möjlighet att utmäta en fordran eller rättighet, som grundas på ett presenlationspapper m.m., när del kan antas att handlingen undanhålls skall ses mot bakgmnd av att det kan inträffa alt en gäldenär undanhåller en bankbok för kronofogdemyndigheten och därigenom försöker hindra utmätning av ett banktillgodohavande som är känt. Det bör emellertid inte godtas att utmätning kan hindras på ett så enkelt sätt. Det kan visserligen tänkas all kronofogdemyndigheten med hjälp av de tvångsmedel som står till buds enligt UB kan förmå gäldenären att uppge var handlingen finns. Denna möjlighet lorde dock inte alltid vara tillräcklig i fråga om en gäldenär som avser att undandra egendomen från sina borgenärer. Det är därför önskvärt att möjlighet införs alt få en handling som gäldenären undanhåller dödad. En sådan ordning torde inle innebära någon större risk för förlust vare sig för en tredje man, som till äventyrs kan vara rätt innehavare av handlingen, eller för den som är förpliktad enligt handlingen.

På grund härav ansluter jag mig lill beredningens mening att möjlighel bör införas att döda en undanhållen handling, när fordringen eller rättigheten har utmätts. Bestämmelserna i UB om utmätning av en undanhållen handling utgår också från att möjlighet införs att döda handlingen i ett sådant fall. Motsvarande möjlighet bör stå till buds i konkurs. Det föreslås alt bestämmelser i saken tas upp i en ny paragraf i 1927 års lag, närmasl efler 12 8.

När det gäller en förkommen handling anges i 1 8 i 1927 års lag som villkor för dödande alt del kan antas att handlingen har förstörts eller annars förkommil. Enligl 6 8 första stycket gäller som en förutsättning för au domstolen skall utfärda offentlig stämning och förelägga sökanden att senare fullfölja ansökningen att sökanden har visat sannolika skäl all handlingen har förstörts eller annars förkommit för honom. När ansökningen har fullföljts, skall domstolen enligt 8 8 andra slyckel besluta om dödning av handlingen, om den finner att någon omständighet inte har förekommit, som ulvisar att handlingen finns i behåll eller ger skälig anledning till antagande att så är fallet.

Molsvarande bör gälla när det är fråga om en handling som kan antas

Prop. 1980/81:84 7.31 188

vara undanhållen. Även i fråga om förfarandet bör gälla delsamma som belräffande en förkommen handling.

Beträffande bankböcker och livförsäkringsbrev finns det i 12 8 i 1927 års lag bestämmelser om ett alternativt och enklare dödningsförfarande. Enligl dessa beslämmelser kan en sådan förkommen handling begäras efterlyst genom bankens resp. försäkringsbolagels försorg. Del synes emellertid inle lämpligt att bestämmelserna i 12 8 görs tillämpliga då en handling kan anlas vara undanhållen. 1 ett sådanl fall bör prövningen förbehållas domstol.

1 enlighel härmed anges i första slyckel av 12 a S att vad som sägs i 1 - 11 88 om dödande av en förkommen handling i tillämpliga delar gäller även när en handling inte har kunnal anträffas vid utmätning av fordringen eller rättigheten eller vid konkurs, om del kan antas att handlingen undanhålls. 1 en andra mening föreskrivs att ansökan om dödande i ett sådanl fall görs av kronofogdemyndighelen eller konkursboet.

Med hänsyn till Iredje mans rält bör en restriktiv tillämpning äga mm. För alt offentlig stämning skall utfärdas och beslul om dödning senare meddelas bör bl.a. krävas att sökanden med en till visshet gränsande sannolikhet kan visa att handlingen tillhör gäldenären och har innehafts av honom Ofr betänkandet, SOU 1925:25, Förslag till lag om dödande av förkommen handling m.m. s. 27). Del bör särskilt uppmärksammas att det fortfarande måste kunna antas att handlingen undanhålls när beslul om dödande skall meddelas. En noggrann undersökning enligt 8 8 första slyckel bör ske innan beslut meddelas. Bevisning kan behöva förebringas, t.ex. genom förhör med utmätnings- eller konkursgäldenären. Om det skulle visa sig sannolikt alt handlingen inte undanhålls utan har förkommit, bör det inle utgöra hinder mot alt handlingen dödas.

Om en tredje man visar i dödningsärendet alt han innehar handlingen, får den inte dödas. Detta gäller även om tredje mannens påstående om grunden till hans innehav inte förtjänar tilltro. 1 en sådan situation kan vid utmätning i stället kronofogdemyndigheten ta hand om handlingen Ofr 6 kap. 7 § UB) och eventuellt förelägga tredje mannen enligt 4 kap. 20 8 att väcka talan. Vid konkurs kan förvaltaren väcka talan mot iredje mannen om bättre rätt till fordringen eller rätfigheten (se även 54 § KL).

När en tredje mans anspråk på äganderätten godias, skall kronofogdemyndighelen häva utmätningen (se 4 kap. 33 8 UB). Detta gäller även om handlingen har hunnit dödas, dock inle sedan beslut om fördelning eller utbetalning av influtna medel har meddelats. Det kan påpekas alt det förhållandet att ansökan om dödande har gjorts och offentlig stämning utfärdats inte torde hindra att ett godtrosförvärv sker så länge handlingen inle har blivit dödad.

Dödande av en förkommen handling enligt 1927 års lag medför inte all den som har ansökt om dödning har vunnit bättre rätt till fordringen eller rättigheten i förhållande till en iredje man än han hade före dödningen.

Prop. 1980/81:84 7.31 189

Detla gäller även om en ny handling enligt 9 S säus i den dödade handlingens ställe. På motsvarande sätt kommer dödande av en handling, som anlas vara undanhållen, inte att medföra bäftre rält för utmätnings- eller konkursgäldenären än denne hade före dödningen.

Om medel som har influtit för den utmätta fordringen eller rättigheten redan har tilldelats utmätningssökanden eller någon annan borgenär genom lagakraftvunnet beslut om fördelning eller utbetalning, när rätt innehavare av handlingen ger sig till känna, har denne rätt till ersättning av borgenären endast under de förutsättningar som anges i 14 kap. 5 8 UB jämförd med 4 8 i samma kapitel. I konkurs torde rätte innehavaren knappasl ha något motsvarande anspråk mot borgenärer som har fått utdelning.

1 fråga om verkan av ett beslut om dödning gäller enligt 9 8 första stycket i 1927 års lag att den omständigheten alt handlingen inte kan företes inte ulgör hinder för dödningssökanden att göra gällande den rätt som har kunnal gmndas på handlingen. Beträffande tillgodohavande på en bankbok är del av betydelse att banklagstiftningen innehåller förbud mot s.k. legitimationsklausul. Enligt 67 8 lagen (1955:183) om bankrörelse får en bank sålunda inte träffa förbehåll om rätt för banken att åberopa betalning till någon annan än räll innehavare av en motbok Ofr 33 8 lagen 1936:81 om skuldebrev). Liknande bestämmelser finns i 35 a 8 lagen (1955:416) om sparbanker och 42 b 8 lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen.

öm en bank sålunda i princip inte befrias från sin skuld genom att fullgöra sin förpliktelse till den som med orätt innehar en motbok, bör en sådan befrielse inte heller kunna inträda i fall handlingen dödas och banken därefter betalar till dödningssökanden, om denne inte var rätt innehavare när handlingen dödades (se prop. 1%9:159 s. 7 och 13). Om sökanden har varit rätt innehavare av handlingen men överlåfit eller pantsatt den, bör banken dock vara fri från sin skuld genom betalningen till sökanden, om banken var i god tro vid betalningen Ofr 29 8 skuldebrevslagen). (Jfr Walin, Lagen om skuldebrev m.m. s. 311 f). Vad nu har sagts bör också gälla när banken, efter dödning av en handling som kan antas vara undanhållen, betalar till kronofogdemyndigheten resp. konkursförvaltaren.

För att rättsläget på den nyss angivna punkten skall klarläggas har en remissinstans förordat att det i nyssnämnda paragrafer i banklagstiftningen förs in bestämmelser om att överlåtelse av en bankbok skall anmälas till banken för att gälla mot banken efter dödning av bankboken. En sådan bestämmelse torde emellertid inte vara behövlig och knappast heller lämplig.

Beredningen har förordat att det efter utmätning skall vara möjligt att döda en undanhållen handling, t.ex. en bankbok, endast i fråga om visst belopp, nämligen det belopp som behöver tas i anspråk i målet. Detta har kritiserats av bankinspektionen, som bl.a. har ansett att en sådan dödning skulle strida mol sakens natur. För egen del anser jag att det knappast

Prop. 1980/81:84 7.31 190

finns något slörre praktiskt behov av all döda en handling endasl lill vissl belopp. En sådan ordning, som i realiteten skulle innebära en nedskrivning av fordringsbeloppel, skulle också kunna vålla problem, samtidigt som den får anses strida mot dödningsinstilutels karaktär. Den föreslagna 12 a 8 utgår alltså från all en undanhållen handling inle kan dödas annat än i sin helhel.

Med hänsyn lill den risk för förlust för rätt innehavare, som dödning av en handling som anlas vara undanhållen någon gång kan medföra, har beredningen föreslagil all domstolen som villkor för dödning skall kunna föreskriva att utmätningssökanden resp. konkursförvaltaren skall ställa säkerhet eller, i fråga om en uimätningssökande som enligl UB är befriad från att ställa säkerhel, att denne skall vara skyldig ersätta en eventuell förlust. Undanlag har emellertid gjorts för motbok hos en bank och livförsäkringsbrev med hänsyn till att dödning av en sådan handling inle anses förenad med någon beaktansvärd risk för en tredje man.

Förslagel rörande säkerhet har i allmänhet godtagits av remissinstansema. En remissinstans har dock anseti att säkerhel regelmässigt bör ställas. För egen del kan jag i princip ansluta mig till förslaget. Trots de fömlsätlningar som skall gälla för dödning av en handling som antas vara undanhållen, kan del inte bortses från all dödningen någon gång kan medföra risk för skada för en tredje man som visas vara rält innehavare av handlingen. Det är då rimligt att domstolen skall kunna kräva säkerhet resp. föreskriva motsvarande ersättningsansvar för den som är befriad från att ställa säkerhet. Det synes lämpligt att domstolen får bedöma huruvida säkerhel kan anses behövlig i det enskilda fallet. Med anledning av vad en remissinstans har anfört villjag påpeka alt ett föreskrivande av skyldighel för en uimätningssökande att ersätla en eventuell förlust för tredje man medför ett strikt ansvar för utmätningssökanden.

Även om jag delar uppfattningen att risken för tredje man är mycket liten när del gäller en bankbok eller ett livförsäkringsbrev, bör enligt min mening något undantag i fråga om möjlighelen att kräva säkerhet inle uppställas för dessa handlingar. I tillämpningen torde emellertid domstolen knappast ha anledning att kräva säkerhet beträffande dödande av en sådan handling. Jag godtar också beredningens förslag att säkerheten eller återbetalningsskyldigheten inte skall gälla utöver tre år. Har en eventuell tredje man inte gjort gällande sin rätt inom den tiden, torde man kunna utgå från att någon skada inte heller har uppkommit. Treårstiden bör räknas från det att dödningsbeslutet vann laga kraft.

Bestämmelser om säkerhet har tagits upp i andra stycket av 12 a § i departementsförslaget. Säkerhet behöver inte täcka den del av ett undanhållet skuldebrevs belopp som överstiger utmätningssökandens fordran och kostnaderna i målet.

1 fråga om rättsverkningama av dödning av en undanhållen handling bör i övrigt göras den skillnaden i förhållande till vad som gäller vid dödning av

Prop. 1980/81:84 7.32 191

en förkommen handling all någon ny handling inle bör utfärdas Ofr 9 8 första stycket i 1927 års lag). En föreskrifl härom har lagils upp i Iredje slyckel av 12 a 8.

Sedan en handling, som har undanhållils vid ulmälning, har blivit dödad, kan del i målel inflyta slörre belopp än som behövs för all utmätningssökanden och andra eventuellt betalningsberättigade borgenärer skall få betalt. Del synes inle lämpligl att överskottet betalas ut till utmätningsgäldenären, som anlas undanhålla handlingen, ulan alt denna återställs. Beloppet bör i slällel avsättas i avvaktan på att den dödade handlingen företes eller all det på annat sätt styrks vem som har räll till beloppet. En beslämmelse härom har lagits upp i paragrafens fjärde siycke. Ytterligare beslämmelser om förfarandel med avsatt belopp, vilkel har förordats av en remissinstans, torde inle behövas.

I 14 8 dödningslagen föreskrivs bl.a. att beslämmelserna i 1-10 88, såvitt de angår pantbrev, har motsvarande fillämpning i fråga om vilandebevis. Denna bestämmelse blir tillämplig även vid dödning enligt den nya l2aS.

Någon särskild övergångsbestämmelse lorde inte behövas.

7.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.

I I 8 lagen om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m., finns beslämmelser om att en fordran som av utmätningsmannen drivs in som fordran i ett allmänt mål skall i fråga om såväl kapitalbelopp som ränta avrundas till helt krontal, i den mån inte annat är föreskrivet. Avrundningen skall göras av den myndighet som fastställer fordringen.

I andra styckei av I 8 regleras innebörden av beteckningen allmänt mål. Där sägs alt med allmänt mål avses i avmndningslagen mål hos kronofogdemyndigheten om uttagande av skatt eller tull, staten tillkommande avgift eller liknande medel som får las ut genom utmätning utan föregående dom, böter eller annat som drivs in i samma ordning som böter, avgift till statsverket enligt vattenlagen eller belopp som har erlagts av allmänna medel och enligt en domstols beslul skall återbetalas till statsverket.

I UB har tagits upp en bestämmelse om vad som avses med allmänt mål (1 kap. 6 8 andra stycket). Den bestämmelsen ansluter nära till 1 8 andra stycket avrundningslagen, men full överensstämmelse föreligger inte. Tillämpningsområdet för avrundningsregeln bör emellertid överensstämma med UB:s regler om i vilka fall utsökningsmål skall handläggas som allmäntål.

I enlighet härmed föreslås alt bestämmelsen i I 8 andra stycket ersätts av en erinran om all det i 1 kap. 6 8 UB fmns bestämmelser om vad som avses med allmänt mål. Det är tydligt att vad där sägs om innebörden av

Prop. 1980/81:84 7.33 192

allmänt mål blir avgörande även för avrundningslagens tillämpningsområde, om inte annat föreskrivs.

Det har förutsatts att regeringen skall meddela närmare föreskrifter om vilka medelsslag som skall drivas in i den ordning som gäller för allmänna mål. Del kan därför förutsättas att en myndighet som fastställer en fordran som tillkommer staten eller en kommun skall utan svårighet kunna avgöra huruvida fordringen omfattas av avrundningslagen.

När del gäller första styckei av 1 8 avrundningslagen föreslås samlidigl att ordet ulmälningsman byts ut mot kronofogdemyndighet.

Någon övergångsbestämmelse torde inte behövas Ofr 8 8 UBp).

7.33 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

I 9 8 förmånsrättslagen ges beslämmelser om den inbördes företrädesordningen mellan särskilda förmånsrätter. I tredje slyckel, som reglerar förhållandet mellan en utmätning av viss egendom och en inteckning i samma egendom, föreskrivs alt förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund av inteckning, vilken har sökts samma dag som utmätningen verkställdes eller senare.

Bestämmelsen i Iredje slyckel innebär att utmätningens antecknande i vederbörande inskrivningsbok saknar belydelse för konkurrensen med en inleckning i egendomen. Det synes något tveksamt om med ordel "dag" i fråga om utmätning numera över lag avses en vanlig kalenderdag utan begränsning till viss tid på dygnet Ofr bl.a. 283 8 första stycket 6 sjölagen). Om termen "dag" har denna innebörd får en utmätning, som verkställs på en kalenderdag som sammanfaller med den inskrivningsdag på vilken en inleckning söks, förelräde framför inteckningen, även om utmätningen sker efler inskrivningsdagens slut.

Enligt UB skall beträffande tidpunkten för inträdet av förmånsrätten på grund av en utmätning som huvudregel gälla att utmätningen medför förmånsrätt i och med beslutet (4 kap. 30 8 första stycket). Denna regel blir tillämplig bl.a. i fråga om egendom som kan omfattas av företagsinleckning. Det kan påpekas att utmätning av egendom som är föremål för företagsinteckning inte antecknas i inskrivningsboken.

Som undanlag från nyssnämnda huvudregel om förmånsrättens inträde gäller enligt 4 kap. 30 § andra stycket UB att utmätning av ett här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, av inlecknade reservdelar till ett sådant luftfartyg och av fasl egendom inte medför förmånsrätt förrän ett ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på en inskrivningsdag. Det föreslås i detta lagstiftningsärende att vissa bestämmelser i JB (bl.a. 22 kap. 3 8 första stycket 6) samt 283 8 första stycket 6 sjölagen och 12 8 lagen (1955:227) om inskrivning av rält till luftfartyg ändras i enlighel med denna princip. En motsvarande ändring bör göras i 9 8 tredje stycket förmånsrättslagen.

Prop. 1980/81:84 7.34 193

I enlighet härmed anges i den föreslagna nya lydelsen av 9 8 tredje stycket att förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på gmnd av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på gmnd av annan inteckning, vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om utmätningen har tagits upp eller senare. Del kan påpekas all beslämmelsen inte gäller utlandsregistrerade skepp och luftfartyg Ofr även 280 8 sjölagen och 3 8 lagen 1955:229 i anledning av Sveriges fillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg).

I 9 8 fjärde stycket första och andra meningarna förmånsrättslagen föreskrivs att en utmätning ger företräde framför en senare utmätning av samma egendom och att utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. 1 första meningen bör göras förbehåll för den avvikelse som följer av den nyssnämnda bestämmelsen i 4 kap. 30 8 andra stycket UB Ofr tredje meningen i 9 8 fjärde stycket förmånsrättslagen, som syftar på bestämmelser i särskilda lagar för olika rättsområden). Även utmätning av lön o.d. bör beaktas. Enligl 7 kap. 13 8 UB skall en sådan utmätning medföra förmånsrätt när det belopp som skall innehållas har förfallit till betalning. Härav följer att om utmätning av lön har beslutats för två eller flera fordringar, de bör få lika rätt inbördes till belopp som förfaller till betalning efter det att utmätningsbesluten meddelades. Utmätning av lön som redan har förfallit till betalning medför omedelbart förmånsrätt.

I enlighet härmed anges i den föreslagna nya lydelsen av 9 8 fjärde stycket att en utmätning ger företräde framför en senare utmätning av samma egendom, om inte annat följer av 4 kap. 30 8 andra stycket eller 7 kap. 13 § UB. Den nuvarande bestämmelsen om att utmätning på en gång för flera fordringar ger lika rätt torde inte behöva ändras. Om ulmälning av samma inskrivningsobjekt sker samtidigt för flera fordringar, skall ett gemensamt beslut meddelas och detta anmälas till inskrivningsmyndigheten. Företrädet kan då inle påverkas av bestämmelsen i 4 kap. 30 8 andra styckei UB.

På grund av bestämmelsen i 9 8 femte styckei fär de nu föreslagna ändringarna betydelse även beträffande betalningssäkring.

Ulan någon särskild föreskrift följer att de nya företrädesreglerna inte medför inskränkning i en förmånsrätt, som redan har inträtt vid ikraftlrädandet av lagändringen Ofr punkt 8 i övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen). Här kan också hänvisas till vad som i motiven till UBp har anförts om tillämpningen i övergångsförhållanden av 4 kap. 30 8 UB.

7.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:454) om foretagsinteckning

F.n. finns det inte någon bestämmelse som reglerar förhållandet mellan kvarstad för fordran och företagsinteckning. Härav torde följa att kvar-

13 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 7.35 194

staden får vika för en företagsinleckning, även om inteckningen söks efler det all kvarstaden ägde rum.

Enligt UB skall kvarstad skydda borgenären såväl mot förfoganden över egendomen från gäldenärens sida som, i viss utsträckning, mol andra borgenärer (se 16 kap. 14 och 15 SS UB). På molsvarande saft bör kvarstad på egendom, som ingår i en näringsverksamhet som kan bli föremål för företagsinteckning, skyddas mot en ny sådan inteckning.

Kvarstad bör inte få hindra alt förelagsinteckning meddelas i den näringsverksamhet till vilken den kvarstadsbelagda egendomen hör Ofr prop. 1966:23 s. 123 ff, 166 f och 172). Däremot bör inteckningen inte bli gällande i nämnda egendom. Med anledning av vad en remissinstans har anfört villjag framhålla att en sådan reglering inte kan anses strida mot 5 S företagsinleckningslagen Ofr 13 8 andra styckei företagsinteckningslagen i paragrafens lydelse före 1970 års ändring).

1 enlighet härmed föreslås att företagsinteckning, som söks samma dag som egendom beläggs med kvarstad för fordran eller senare, inte skall gälla i den kvarstadsbelagda egendomen. Bestämmelsen har tagits upp som ett nytt andra stycke i 4 S.

1 fråga om den föreslagna bestämmelsens närmare innebörd vill jag nämna följande. Får kvarsladsborgenären utmätning i egendomen medan kvarstaden består, omfattas egendomen fortfarande inte av förelagsinieck-ningen. Om egendomen utmäts för en annan borgenärs fordran, bör inteckningen inte heller komma att gälla i egendomen. Den sistnämnde borgenären får visserligen härigenom ett i och för sig omotiverat företräde framför företagsinleckningen, men en annan ordning skulle medföra svårlösta problem. Går kvarstaden åter utan att egendomen har blivit utmätt, upphör kvarstadens skyddande verkan och företagsinteckningen kommer att gälla i egendomen.

Vad som sägs om kvarstad i 4 8 i dess nya lydelse bör också gälla skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet av lagändringen. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom.

Utan någon särskild föreskrifl följer att den nya bestämmelsen inte medför inskränkning i den rätt som redan har uppkommit vid ikraftträdandet.

7.35 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

33 8

Enligt 4 kap. 30 8 andra stycket UB skall utmätning av ell här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar lill ett sådant luftfartyg eller fast egendom inle medföra förmånsrätt förrän ett ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på en inskrivningsdag. Med skepp likställs härvid skeppsbygge (1 kap. 9 8 UB). Bestämmelsen innebär att inteckning i egendom som nu har nämnts får företräde i vissa fall då utmätningen f.n. skulle ge förelräde.

Prop. 1980/81:84 7.35 195

I 33 8 sjölagen anges i vilka fall en anmälan av ell skepp eller skeppsbygge för registrering eller en ansökan om inskrivning av ell förvärv av sådan egendom skall avslås. Enligt punkt 7 i första styckei skall f n. en sådan anmälan eller ansökan avslås, om egendomen före ulgången av den inskrivningsdag då anmälningen eller ansökningen görs har blivit föremål för kvarstad, skingringsförbud eller betalningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot överlåtaren eller om denne har försatts i konkurs.

Vad som sägs om skingringsförbud i paragrafen bör utgå. Vidare bör, i konsekvens med UB:s ståndpunkt beträffande tidpunkten för förmånsrättens inträde, bestämmelsen jämkas så att kvarstad medför avslag på en anmälan för registrering eller en ansökan om inskrivning först fr.o.m. den inskrivningsdag då ett ärende angående anteckning om kvarstaden tas upp. Motsvarande ändring bör göras belräffande betalningssäkring. Det kan påpekas att utmätning av ett skepp eller skeppsbygge inle i och för sig hindrar att egendomen överlåts.

Beträffande förhållandet mellan kvarstad för fordran på skepp eller skeppsbygge och en överlåtelse av egendomen kan framhållas att denna fråga bör bedömas på samma sätt som frågan om företrädet mellan en ulmälning och en överlåtelse av sådan egendom (se motiven lill 4 kap. 30 8 UB). Om en överlåtelse av ett skepp eller skeppsbygge har skett innan kvarstad på egendomen beslöts, bör sålunda förvärvaren få företräde, om han söker inskrivning på en tidigare inskrivningsdag än den då ärendel om anteckning av kvarstaden las upp och vid ansökningen om inskrivning är i god tro. Kvarstaden medför enligt 16 kap. 14 8 UB förbud för gäldenären all överlåta den kvarstadsbelagda egendomen. Överlåter han skeppet eller skeppsbygget trots förbudet, bör förvärvaren få förelräde, om han hinner söka inskrivning på en tidigare inskrivningsdag än den då ärendel om anteckning av kvarstaden tas upp och är i god tro vid ansökningen.

38 8

Denna paragraf innehåller bestämmelser om åtgärder som skall antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. 1 punkl 4 och 5 bör vad som sägs om skingringsförbud utgå.

237 och 238 88

I dessa paragrafer, som har samband med begränsningen av en redares ansvarighet för vissa skador, ges beslämmelser om verkan beträffande kvarstad eller annan handräckning av att redaren ställer säkerhet för ansvarighetsbeloppet. I paragrafema nämns överexekutor vid sidan av domstol. Med hänsyn till att överexekutorsinstitutionen skall avskaffas och överexekutors uppgifi att förordna om handräckning föreslås bli överflyttad till tingsrätten bör vad paragraferna innehåller om överexekutor utgå.

Enligl det nu framlagda förslaget till ändring av 15 kap. RB skall rese-

Prop. 1980/81:84 7.35 196

förbud utgå som säkerhetsåtgärd för civilrältsliga anspråk och skingringsförbud föras samman med kvarstad. Till följd härav kommer kvarstad alt vara den enda säkerhetsåtgärd som står till buds beträffande en fordran. Nu förevarande paragrafer föreslås jämkade i enlighel härmed.

249 och 253 88

I 249 8 första styckei anges f n. att om ell fartyg säljs exekutivt i Sverige, sjöpanlräll och relentionsräll i fartyget upphör sedan köpeskillingen har eriagts, fömtsaU all försäljningen blir beslående. 1 253 S andra slyckel finns en likartad bestämmelse belräffande sjöpanlräll i gods. Lydelsen skall ses mol bakgrund av att exekutiv försäljning av ett annat fartyg än ett registrerat skepp och av gods i ett fartyg ombesörjs av utmätningsmannen och att bestämd besvärstid inte gäller för talan mol en försäljning som har förrättats av utmälningsmannen. Sjöpanlrätlens resp. retenlionsrätlens upphörande har därför inle kunnal anknytas lill laga krafl beträffande försäljningen Ofr i fråga om skepp och skeppsbygge 276 8 första stycket).

Enligl UB skall bestämd besvärstid - tre veckor från försäljningsdagen - generellt gälla i fråga om lalan mol en exekutiv försäljning oavsell egendomens art (18 kap. 7 8 iredje stycket). För undvikande av missförstånd föreslås all 249 och 253 8§ utformas i överensslämmelse med 276 8 första stycket.

254 8

1 denna paragraf föreslås att vad som sägs om utmälningsmannen ändras till all avse kronofogdemyndigheten.

283 8

1 fråga om konkurrensen mellan inleckning i ett skepp eller skeppsbygge och en exekutiv åtgärd gäller f n. enligt 283 8 första stycket 6 sjölagen att en ansökan om inteckning skall avslås, om skeppel, bygget eller andel däri eller villkoriig äganderätt därtill är föremål för kvarstad, skingringsförbud, betalningssäkring eller utmätning eller blir föremål för en sådan åtgärd samma inskrivningsdag som inteckningen söks.

"Vad som sägs i paragrafen om skingringsförbud bör utgå. Lydelsen bör i övrigt jämkas i enlighet med principen i 4 kap. 30 8 andra stycket UB, dvs. så all antecknandet av åtgärden blir avgörande för humvida en inteckning skall beviljas Ofr förslagel lill ändring av 33 8 sjölagen och 22 kap. 3 S JB). Belräffande rällen lill pantbrevet i fall då inleckning har hunnit sökas efler del all egendomen har lagits i anspråk genom kvarstad, betalningssäkring eller utmätning kan hänvisas lill vad som har anförts angående molsvarande fråga vid kvarstad på fast egendom (avsnitt 7.10) resp. vid ulmälning av skepp eller skeppsbygge och av fasl egendom (motiven till 4 kap. 30 SUB).

Prop. 1980/81:84 7.36 197

Enligl 16 kap. 14 8 UB kan kronofogdemyndighelen, om särskilda skäl föreligger, medge all svaranden i ell kvarsladsmål får förfoga över den kvarstadsbelagda egendomen, t.ex. för att kunna betala sin skuld lill kvarstadssökanden. 1 enlighet härmed bör kronofogdemyndighelen kunna lämna medgivande till alt inleckning söks i ett kvarstadsbelagt skepp eller skeppsbygge. På gmnd härav föreslås ell undanlag från intecknings-förbudet när del gäller kvarstad för det fall att kronofogdemyndighelen har medgett ansökningen. Att motsvarande undantag inle föreslås belräffande utmätning och betalningssäkring har samband med alt dessa åtgärder medför förmånsrätt och all en ny inleckning skulle strida mot 1967 års sjöpanträltskonvenlion (se art. 5 punkt I).

Övergångsbestämmelsema

De föreslagna ändringama av 33, 38, 237, 238 och 283 88 blir tillämpliga även när kvarstad har meddelats före ikraftträdandel av ändringama. I fråga om skingringsförbud som har meddelats före ikraftlrädandel föreslås en uttrycklig beslämmelse, som innebär att vad som sägs om kvarstad i nämnda paragrafer i deras nya lydelse också gäller sådanl skingringsförbud Ofr 33 8 UBp saml punkl 3 i övergångsbestämmelserna till förslagel om ändring i RB).

De nya bestämmelsema inverkar inte retroaktivt på den inbördes företrädesordning som kan ha inträtt redan före ikraftträdandet.

Beträffande ändringama i 237 och 238 88 kan erinras om att handräckningsmål som är anhängiga hos överexekuior vid UB:s ikraftträdande i princip skall handläggas av överexekutor även därefter, dock med viss begränsning (se 5 8 UBp). För sådana fall föreslås att 237 och 238 88 sjölagen skall tillåmpas i deras äldre lydelse.

7.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

1 betänkandet (SOU 1976:70) Rätt till luftfartyg m.m. har föreslagils alt 1955 års lag om inskrivning av rätt till luftfartyg skall upphävas och ersällas av en ny lag i samma ämne. Förslaget har hittills inte lett fill ny lagstiftning. Frågan hur panträltsreglerna i fråga om luftfartyg bör utformas övervägs f.n. ytterligare av pantbrevsutredningen (Ju 1979:5).

12 8

1 denna paragraf föreskrivs att en ansökan om inteckning skall avslås, om det upplyses att den egendom som ansökningen avser har utmätts eller lagits i anspråk genom betalningssäkring före den dag då inteckningen söks eller samma dag och det inte visas att utmätningen eller betalningssäkringen har upphört att gälla.

Åven kvarstad bör medföra inteckningsförbud. Kronofogdemyndig-

Prop. 1980/81:84 7.36 198

heten bör dock kunna medge undantag härifrån Ofr 16 kap. 14 8 första stycket UB). All ett motsvarande undantag inle föreslås belräffande ulmälning och betalningssäkring har samband med konventionsbestämmelser på områdel. I fråga om lidpunklen för uppkomsten av hinder mol inleckning bör bestämmelsen vidare jämkas till överensstämmelse med principen i 4 kap. 30 8 andra stycket UB.

I enlighel härmed anges i den föreslagna nya lydelsen att en ansökan om inleckning skall avslås, om den egendom som ansökningen avser har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om åigärden har lagits upp senasi på den inskrivningsdag då inteckningen söks, såvida inte i fråga om kvarstad ansökningen har medgetts av kronofogdemyndigheten.

30 8

I denna paragraf meddelas bestämmelser om utbrytning av ägarhypotek när ägarhypotekel har utmätts eller luftfartygets ägare har försatts i konkurs. Bestämmelsema innebär att inteckningshavaren i sådana fall är skyldig att medverka till utbrytning av ägarhypotekel, dvs. alt uppvisa inteckningshandlingen för avskrivning därav, även om han har förbehållit sig annat. Sedan avskrivning har sketl, får inteckning meddelas på det avskrivna beloppet med ränta på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvallaren.

Enligt 4 kap. 2 S andra styckei UB kan ett skuldebrev som är iniecknat i ett luftfartyg eller reservdelar till ett luftfartyg utmätas hos den inlecknade egendomens ägare i den mån inteckningshandlingen inle utgör säkerhet för fordran. Belräffande åtgärder efler en sådan utmätning finns bestämmelser i 9 kap. 16 8 jämförd med 14 och 15 88. Enligt dessa skall antingen den intecknade egendomen tas i anspråk eller inleckningshandlingen pantförskrivas till utmätningssökanden. Någon utbrytning av ägarhypotekel skall inte äga rum enligt UB.

På grund härav bör vad som sägs i förevarande paragraf om utbrytning av ägarhypotek efter utmätning utgå. Det kan övervägas att avskaffa möjligheten till utbrytning även i konkurs. Med hänsyn lill att hela lagen ses över saknas del dock anledning all nu ta upp den frågan.

41 8

Denna paragraf innehåller beslämmelser om åtgärder beträffande luftfartyg och inlecknade reservdelar som skall antecknas i inskrivningsboken. Paragrafen bör kompletteras med en bestämmelse om antecknande av kvarstad. Samtidigt föreslås att lydelsen anpassas till motsvarande bestämmelser i 19 kap. 21 § JB.

I övergångshänseende föreslås att vad som sägs om kvarstad i 12 och 41 8§ i deras nya lydelse också skall gälla skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

Prop. 1980/81:84 7.37-40 199

Om ett ärende angående avskrivning på en inteckningshandling med anledning av utmätning av den rätt lill andel i inteckningen som tillkommer ägaren har tagits upp på en inskrivningsdag före de nya bestämmelsernas ikraftlrädande, bör 30 8 i dess äldre lydelse lillämpas. En föreskrift härom har tagils upp bland övergångsbestämmelserna. Inteckning på del avskrivna beloppet kan i ett sådant fall meddelas efter ikraftlrädandel.

7.37 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

Vad som sägs om skingringsförbud i 3 8 denna lag föreslås ulgå.

Övergångsvis föreslås att vad som sägs om kvarstad i 3 8 i paragrafens nya lydelse skall gälla även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

7.38 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

1 12 kap. 3 8 luftfartslagen (omtryckt 1979:643) hänvisas till särskilda beslämmelser om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg (se det under 5 upptagna lagförslaget). Vad som sägs om skingringsförbud föreslås utgå.

7.39 och 40 Förslagen till lag om ändring i växellagen (1932:130) och lag om
ändring i checklagen (1932:131)

I 95 8 växellagen och 73 § checklagen finns särskilda bestämmelser om verkslällighet av dom i växelmål resp. checkmål. Nya regler om verkställighet av sådana domar har tagits upp i UB (se 3 kap. 5 8 1,8 kap. 4 8 andra och tredje styckena och 13 kap. 14 8 I). Nyssnämnda bestämmelser i växel- och checklagarna föreslås därför bli upphävda. Vidare föreslås alt ordel utmätningsmannen i 88 8 växellagen och 66 § checklagen byts ul mot ordet kronofogdemyndigheten.

Någon särskild övergångsbestämmelse torde inle behövas. De nya bestämmelserna i UB blir tillämpliga om verkställighet skall ske efter balkens ikraftträdande, även om domen har meddelats före ikraftträdandet. På gmnd av 30 8 UBp skall dock vad som föreskrivs om utbetalning i 95 8 växellagen och 73 8 checklagen tillämpas även efter balkens ikraftträdande, när exekutiv försäljning har ägt mm eller utmätt fordran har drivits in före ikraftträdandet.

Prop. 1980/81:84 7.41 200

7.41 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

3 kap. 12 8 och 6 kap. 6 8

I 3 kap. 12 8 första slyckel aktiebolagslagen föreskrivs i fråga om avstämningsbolag all den som med skriftlig handling visar att han till följd av bl.a. panlsällning har räll att i slällel för den i aktieboken införda aktieägaren lyfta utdelning och mottaga emissionsbevis och. vid fondemission, brev på ny aktie skall på begäran tas upp i en särskild förteckning hos värdepapperscentralen. Delsamma gäller bl.a. konkursförvallaren vid konkurs och ulmälningsmannen vid utmätning av eller kvarstad på aktier.

Molsvarande anteckning bör göras när aktier har tagits i anspråk genom betalningssäkring. Det föreslås all paragrafen kompletteras med en föreskrift härom. Vidare föreslås att ordet utmätningsmannen byts ul mol ordet kronofogdemyndighelen. En ändring i sistnämnda hänseende föreslås även i 6 kap. 6 8 Iredje stycket.

14 kap. 10 8

Enligl 14 kap. 10 8 skall en tvist om moderbolags anspråk att lösa in aktier i ett dotterbolag hänskjutas till skiljemän. De aktieägare mot vilka lösningsanspråket riktas har därvid att ange sin skiljeman. Om inte samtliga dessa aktieägare inom föreskriven tid har angett en gemensam skiljeman, skall enligl iredje slyckel i paragrafen dotterbolagets styrelse hos tingsrätten i den ort där slyrelsen har sitt säte begära förordnande av en god man. Del åligger denne bl.a. all hos överexekuior i nämnda ort ansöka om förordnande av en sådan skiljeman.

Enligl vad som föreslås i della lagstiftningsärende skall överexekutors uppgifter enligt skiljemannalagen, bl.a. alt i vissa fall utse en skiljeman, föras lill tingsrätten. 1 enlighet härmed bör överexekutors befogenhel enligl 14 kap. 10 8 aktiebolagslagen övertas av tingsrätten. Paragrafen föreslås ändrad i överensstämmelse härmed.

14 kap. 13 8

I 14 kap. 13 8 första stycket anges belräffande ett moderbolags inlösen av aktier i ett dotterbolag att om säkerhet har ställts enligt 11 8 eller nedsättning av lösenbeloppel har skett enligt 12 8, moderbolaget är ägare till aktierna. Vidare föreskrivs att innan aktiebreven har överlämnats till moderbolaget, breven i sådant fall endast medför rätt för innehavaren att mol överlämnande av dem till moderbolaget eller överexekutor få ut lösenbeloppet jämle ränta.

Vad som sägs om överexekuior har samband med att nedsättning enligt 12 8 skall ske enligt bestämmelserna i 1927 års nedsättningslag. Enligt vad jag har föreslagit i det föregående skall uppgiften att ta emot medel som nedsätts enligt 1927 års lag flyttas till länsstyrelsen som sådan. Till följd härav föreslås att vad som sägs om överexekutor i 14 kap. 13 8 aktiebolagslagen ändras till att avse länsstyrelsen.

Prop. 1980/81:84 7.42-43 201

Någon särskild övergångsbestämmelse lorde inte behövas Ofr övergångsbestämmelsen till förslaget om ändring av lagen om skiljemän).

7.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:5%) om förenklad aktiehantering

I 12 S lagen om förenklad akfiehantering finns beslämmelser om att bl.a. utmätning av och kvarstad på aktier som omfatlas av lagen skall antecknas i en särskild förteckning hos värdepapperscentraien. Paragrafen, som överensstämmer med 3 kap. 12 S aktiebolagslagen, föreslås ändrad på samma sätt som denna. Ändringen innebär alltså bl.a. all även betalningssäkring skall antecknas.

7.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag

2 och 9 8§

Lagen om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag är tillämplig när nägon, för ati kringgå förbudet för ufiändska medborgare m.fl. att förvärva aktier i vissa svenska aktiebolag, innehar sädana aklier som bulvan för någon mol vilken förbudei gäller. Om bulvanen själv innehar de aklier som bulvanförhällandet avser eller om aktiema är hos någon, som har erhållil dem av bulvanen såsom pant eller som innehar dem för bulvanens eller panthavarens räkning, skall enligt 2 8 domstolen förordna all aktiema skall säljas enligl överexekutors bestämmande, såvida inte bulvanen inom sex månader från det att domstolens dom vann laga krafl visar inför överexekutor att aktiema har avyttrats till någon som enligt lag hade rätt att förvärva dem.

I likhet med vad som föreslås i fråga om överexekutors uppgifter enligt lagen om bulvanförhållande i fråga om fast egendom bör uppgiften att pröva frågan om försäljning av aktier enligt 1934 års bulvanlag flyttas till kronofogdemyndighelen. 2 8 föreslås ändrad i enlighet härmed. 1 följd härav bör föreskriften i 9 8 om att en avskrift av domen skall fillställas överexekutor också ändras Ull alt gälla kronofogdemyndigheten.

3§

Enligt 3 § första stycket skall försäljningen av aktier, som skall säljas för att upplösa ett bulvanförhållande, ske på offentlig auktion i den ordning som anges i förordningen (1914:299) om vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas. Överexekutor kan dock på begäran av bulvanen medge försäljning i annan ordning, om det visas skäl därtill.

Nämnda förordning är ålderdomlig och torde böra upphävas i samband med de ändringar i 10 kap. HB som jag avser att föreslå senare. 1 3 8 första stycket bör i stället anges att försäljningen skall ske genom en fond-

Prop. 1980/81:84 7.43 202

kommissionär Ofr 79 8 andra styckei utsökningskungörelsen). Det fömtsätts alt fondkommissionären ombesörjer försäljningen på det sätt som i det enskilda fallet är del lämpligaste Ofr 7 8 lagen 1914:45 om kommission, handelsagentur och handelsresande). Aktier som noteras på fondbörsen bör naturligtvis säljas på denna. Vidare föreslås att vad som sägs om överexekutor ändras till all avse kronofogdemyndigheten.

I andra stycket av 3 8 föreskrivs att försäljning av akfierna på offentlig auktion skall efler överexekutors bestämmande äga mm i Stockholm eller annan stad, där det finns en särskild mäklare som är antagen av stadens handels- och sjöfartsnämnd. Denna föreskrift bör utgå.

Beträffande försäljningen på auktion föreskrivs vidare i andra stycket följande. Bulvanen får inte själv ropa in aktiema på auktionen. Influtna medel skall uppbäras av utmätningsmannen i den stad där försäljningen äger mm. 1 övrigt skall i ärendet i tillämpliga delar så anses som om aktierna hade utmätts till betalning av fordran hos bulvanen. Bestämmelserna i 93 8 2 och 3 mom. UL - om förbud att godta ett alltför lågt inrop och om nytt försäljningsförsök i ett sådant fall - skall dock inte tillämpas. Om aktiema är pantsatta av bulvanen, skall försäljning ske med bibehållande av panthavarens rätt, om inte denne nöjer sig med att hålla sig till köpeskillingen. Bulvanen är skyldig att betala kostnad som inte kan utgå ur den sålda egendomen enligt 198 § UL.

Bestämmelserna i andra stycket bör i fortsättningen gälla del fallet att försäljningen sker genom en fondkommissionär. Influtna medel bör lämpligen uppbäras av samma kronofogdemyndighet som handlägger frågor rörande försäljningen. Hänvisningen till 93 § 2 och 3 mom. UL bör ändras till att avse bestämmelsen i 9 kap. 4 § första stycket UB om hinder mot att godta ett alltför lågt inrop.

Vad som föreskrivs om en panthavares rätt vid försäljningen ansluter till lidigare bestämmelser i 71 och 92 §§ UL om en panthavares ställning vid exekutiv försäljning av lös egendom i allmänhet. Numera gäller emellertid alt sådan egendom inte får säljas exekutivt med bibehållande av panträtten men att försäljning endasl får ske om köpeskillingen förslår till betalning av panthavarens fordran, såvida inte försäljning skall ske för en fordran med lika eller bättre rätt. Motsvarande regler har tagits upp i UB (8 kap. 11 8 och 9 kap. 4 § andra stycket). Samma ordning bör gälla vid försäljning enligt 1934 års bulvanlag. På grund av hänvisningen i 3 § andra stycket till vad som gäller om försäljning av utmätt egendom blir nämnda bestämmelser i UB utan vidare tillämpliga. Till följd härav bör nyssnämnda föreskrift om panthavares rätt utgå. 1 andra stycket föreslås vidare att hänvisningen till 198 § UL ersäfts av en hänvisning fill 17 kap. 7 § UB.

1 paragrafens tredje stycke föreslås att vad som sägs om överexekutor ändras till att gälla kronofogdemyndigheten och att hänvisningen till 1914 års förordning ändras till att avse försäljning genom en fondkommissionär.

Prop. 1980/81:84 , 7.43 203

Enligl 4 8 första stycket kan under rättegången mot bulvanen domstolen förordna att de aktier som bulvanförhällandet avser under vissa förutsättningar skall beläggas med kvarstad. Vidare anges i andra meningen att åklagaren kan begära förordnande om kvarstad även hos överexekutor.

Enligt vad som föreslås i detla lagstiftningsärende skall överexekutors befogenhel enligt UL att förordna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder föras lill tingsrätten, som skall kunna bevilja en sådan åtgärd även innan lalan har väckts i saken. På grund härav bör andra meningen i 4 S första slyckel ulgå och första meningen jämkas något.

1 andra stycket andra meningen föreskrivs att om domstolens utslag, i vilkel har förordnats om försäljning enligt 2 8 och om kvarstad, vinner laga krafl, aktierna skall sedan sex månader har förflutit på begäran av överexekutor utlämnas lill denne, såvida kvarstad har lagts på aktierna och de inte innehas som pant. Vad som sägs om överexekutor bör ändras till att avse den kronofogdemyndighet som handlägger försäljningsfrågan Ofr beträffande verkställigheten av kvarstadsbeslutel 16 kap. 10 8 UB). Någol undanlag för del fallet alt aktiema är pantsatta bör inte uppställas. Som har nämnts lidigare skall försäljning inle ske med bibehållande av en panträtt, och aktierna kan vid verkställandet av kvarstaden tas i förvar av kronofogdemyndigheten även om de är pantsatta (16 kap. 16 8 jfrd med 6 kap. 7 § UB).

Enligt Iredje styckei i 4 8 utgör kvarstad inte hinder mot att bulvanen själv avyttrar aktierna inom sex månader från det att förordnandet om försäljning vann laga kraft. Aktierna får dock inte utlämnas utan att överexekutor har förordnal därom. Även denna föreskrift bör ändras till att gälla den kronofogdemyndighet som handlägger försäljningsfrågan.

10 8

Enligl 10 8 första stycket skall klagan över överexekutors beslul i ärende som avses i 3 8 första styckei - dvs. om sättel för försäljning - föras i den ordning som i UL föreskrivs om klagan över överexekutors utslag i utsökningsmål. I den föreslagna nya lydelsen anges att talan mol motsvarande beslut av kronofogdemyndigheten förs i den ordning som föreskrivs i UB.

Mol överexekutors beslut i fråga om kvarstad får enligt 10 8 andra styckei talan inle föras. Någol motsvarande förbud bör inte gälla i fortsättningen. Kvarstad skall i fortsättningen alltid meddelas av tingsrätten. Det saknas anledning att uppställa förbud mol lalan beträffande vissa beslut av tingsrätten i fråga om kvarstad.

Övergångsbestämmelserna

1 fall då en domstol före ikraftträdandet har förordnat enligt 2 8 att aktier skall säljas enligt överexekutors bestämmande, bör det även efter ikraftträdandet ankomma på överexekutor att handlägga ärendet, dock längst

Prop. 1980/81:84 7.44-46 204

till utgången av år 1982. Överexekuior bör dock även dessförinnan kunna överlämna ärendel lill kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt Ofr 5 och 39 SS UBp). En föreskrift härom har tagits upp i andra styckei av över-gångsbetämmelserna. Den åsyftar inle endast de uppgifler som åvilar överexekutor enligt 3 8 utan åven överexekutors befogenheter enligl 4 § andra och Iredje styckena i fråga om utlämnande av kvarstadsbelagda akfier.

Det kan påpekas att de nya bestämmelserna i övrigt gäller även när ärendet handläggs av överexekuior. 1 fråga om uppbärande av medel som inflyier vid försäljning på offenllig auklion föreslås dock, i syfle att klargöra vilken kronofogdemyndighet som är behörig, all vad som föreskrivs i 3 8 andra slyckel iredje meningen i paragrafens äldre lydelse skall tillämpas när försäljningsfrågan efler ikraftträdandet handläggs av överexekutor.

öm en åklagare före ikraftträdandel av de nya bestämmelsema har yrkat kvarstad hos överexekutor med stöd av 4 8 första stycket andra meningen men frågan inte har hunnil prövas, bör målet prövas av överexekutor även efter ikraftträdandet. Tredje styckei i övergångsbestämmelserna innehåller en föreskrifl härom.

Slutligen har tagils upp en bestämmelse om att 10 8 i dess äldre lydelse skall tillämpas i fråga om talan mot överexekutors beslul Ofr 35 8 andra stycket och 40 8 UBp).

7.44—46 Förslagen till lag om ändring i patentlagen (1967:837), lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) och lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Enligt 54 § första stycket patentlagen gäller att om en patenthavare skriftligen hos patentmyndighelen avslår från patentet, myndigheten skall förklara patentet upphört. Om ell palenl är utmätt eller om tvist om överföring av ett paient är anhängig, får dock enligl andra stycket patentet inle förklaras upphört så länge utmätningen beslår eller tvisten inle har blivit slutligt avgjord.

Ell paient som är belagt med kvarstad bör inte heller kunna förklaras upphört på grund av avstående från patenlhavarens sida. Detsamma gäller i fråga om betalningssäkring. Det föreslås att paragrafen kompletteras med beslämmelser härom.

I övergångshänseende föreslås att vad som sägs om kvarstad i 54 8 i dess nya lydelse också skall gälla skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

I 33 8 mönsterskyddslagen och 34 8 växtförädlarrättslagen finns del belräffande mönsterrält resp. växtförädlarrätt bestämmelser om avförande ur registret, vilka överensstämmer med 54 § patentlagen. Dessa paragrafer föreslås ändrade på motsvarande sätt.

Prop. 1980/81:84 7.47-52 205

7.47 Förslaget till lag om ändring i brotlsskadelagen (1978:413)

Enligt brotlsskadelagen ulgår under vissa fömlsältningar ersättning av statsmedel för skada till följd av brott. I 16 8 andra styckei föreskrivs all anspråk på brollsskadeersältning med anledning av personskada inle får utmätas för den skadelidandes skuld. Ulmälning av livräntebelopp får dock ske enligl vad som föreskrivs i UL, dvs. i den ordning som anges i 67 d S. I fråga om utbetalad ersällning gäller inle någol särskill utmälningsförbud. Enligl 67 e S UL får utmätning dock inte ske förrän dagen efter utbetalningen.

Enligl 5 kap. 7 8 UB får skadestånd, som tillkommer gäldenären med anledning av bl.a. personskada, inle utmätas medan skadeståndet innestår hos den som skall utge det. Har skadeståndet bestämts alt ulgå som livränta, gäller vad som har sagts nu rätlen lill livräntan. I dessa hänseenden överensstämmer paragrafen med gällande rätt. Enligt andra styckei skall emellertid skadestånd som avses i första styckei i viss utsträckning vara skyddat mol utmätning även efter utbetalning. Där anges sålunda all sedan skadeståndet har betalats ut, vad som hålls avskilt inte får utmätas, om skadeståndet skall tillgodose försörjningsbehov som alUjämt kvarslår eller, i annat fall, om mindre än två år har förflutit från det all medlen betalades ul.

Brotlsskadeersättning har ett så nära samband med skadestånd alt utmätningsskyddet för brotlsskadeersättning med anledning av personskada bör vidgas på samma sätt som i fråga om skadestånd av motsvarande beskaffenhet. 1 enlighet härmed föreslås en ny tredje mening i andra styckei av 16 8, där det anges att i fråga om förbud mot utmätning sedan ersättningen har betalats ut tillämpas 5 kap. 7 8 andra stycket UB.

Vidare föreslås att hänvisningen till UL i fråga om utmätning av livräntebelopp ändras till all avse 7 kap. UB.

Det är utan någon särskild föreskrifl tydligt att del vidgade utmätnings-förbudet inte inverkar på en utmätning av utbetald brotlsskadeersättning, som har ägt mm före ikraftträdandel av lagändringen Ofr 7 S UBp).

7.48-52 Förslagen till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), lag om ändring i lagen (1967:663) om tillägg till vissa trafiklivräntor, lag om ändring i förordningen (1967:666) om tillägg till vissa trafiklivräntor, som utgår av statsmedel, m.m., lag om ändring i lagen (1973:214) om tillägg till vissa ansvarslivräntor och lag om ändring i kungörelsen (1971:14) om tillägg till vissa statliga skadelivräntor, m.m.

Enligt 29 8 första stycket trafikskadelagen får fordran på trafikskadeersättning med anledning av personskada inte utmätas för den skadelidandes skuld. Utmätning av livräntebelopp får dock ske enligt vad som föreskrivs i UL, dvs. i den ordning som anges i 67 d 8. I fråga om utbetalad ersättning gäller inte något särskilt utmätningsförbud. Enligt 67 e 8 UL får utmätning dock inte ske förrän dagen efter utbetalningen.

Prop. 1980/81:84 7.53 206

Som har nämnis i del föregående har i 5 kap. 7 8 andra styckei UB lagils upp en bestämmelse, enligl vilken skadestånd med anledning av bl.a. personskada skall i viss utsträckning vara skyddat mot utmätning även efler utbetalningen. Förbudet mol utmätning av irafikskadeersätlning med anledning av personskada bör vidgas på molsvarande sätt. I enlighet härmed anges i en ny tredje mening i 29 S första styckei att i fråga om förbud mol ulmälning sedan ersättningen har betalats ul gäller 5 kap.. 7 8 andra stycket UB.

Vidare föreslås att hänvisningen i första styckets andra mening lill UL ändras lill att avse 7 kap. UB.

Bestämmelser om utmälningsförbud som överensstämmer med 29 8 första styckei trafikskadelagen finns i 16 S lagen om tillägg till vissa trafik-livräntor, 6 S förordningen om lillägg till vissa Irafiklivränlor, som ulgår av statsmedel, m.m., 11 8 lagen om tillägg lill vissa ansvarslivräntor och 9 8 kungörelsen om tillägg till vissa slalliga skadelivränlor, m.m. Dessa paragrafer föreslås ändrade på motsvarande sätt.

Del är utan någon särskild föreskrift tydligt att det vidgade utmätningsskyddet inte inverkar på en utmätning av utbetalt belopp som har ägt rum före ikraftlrädandel av lagändringen Ofr 7 S UBp).

7.53 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) 118

Enligt 11 8 första stycket konkurslagen (KL) skall i vissa fall en fordran, som en borgenär åberopar, ulan närmare prövning godtas som slöd för hans behörighet att söka gäldenären i konkurs. Detta gäller bl.a. när överexekutor har förordnat om verkställighet av en skiljedom beträffande fordringen och annat inte har förordnats av högre myndighet eller av domstol, där talan mot skiljedomen är anhängig Ofr 46 S UL). 1 andra fall än som nämns i första stycket skall enligt andra stycket borgenären styrka en åberopad fordran.

Beredningen har föreslagit att en fordran som har fastställts genom skiljedom skall godtas som stöd för behörighet att söka gäldenären i konkurs, om skiljedomen får verkställas enligt vad som sägs i UB. Detta har i allmänhel godtagits av remissinstansema. Förslagel har dock kritiserats av konkurslagskommittén, som inte anser det lämpligt att det införs ett krav på prövning från konkursdomarens sida. Enligt kommiltén bör som villkor för behörighet uppställas att kronofogdemyndigheten har funnit att skiljedomen får verkställas och att annat inle har förordnals. För egen del vill jag framhålla följande.

Uppgiften att pröva frågan humvida en skiljedom får verkställas skall enligt UB ankomma på kronofogdemyndigheten, som fömtsätts göra prövningen i själva verkställighetsmålet (3 kap. 15- 18 §8 UB). När hinder inte

Prop. 1980/81:84 7.53 207

möler mol verkställighet, skall kronofogdemyndigheten meddela ett särskilt beslut härom som kan överklagas för sig. Ell sådanl beslul förulsätler emellertid all verkställighet av skiljedomen har sökts. Det är därför inle lämpligl all uppställa en prövning av kronofogdemyndigheten som villkor för att fordringen skall godtas som grund för behörighet att söka gäldenären i konkurs.

Ä andra sidan synes det inte heller lämpligt att en fordran skall utan vidare godtas så snart en skiljedom föreligger. I stället bör konkurs-domstolen få pröva humvida skiljedomen är verkställbar enligl UB:s regler. En sådan ordning torde inte behöva medföra några särskilda problem. Jag godtar sålunda beredningens förslag.

1 enlighet härmed anges i förevarande paragraf att en fordran som har fastställts genom skiljedom skall godtas, om skiljedomen får verkställas enligl 3 kap. 15 eller 16 8 UB och en domstol inle har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 8 i samma kapitel. Om borgenären tidigare har sökt verkställighet av skiljedomen och kronofogdemyndigheten har funnit all hinder inte möter mot verkställighet, kan vad som har förekommit i utsökningsmålet åberopas även i konkursmålet. Konkursdomaren är dock inte bunden av kronofogdemyndighetens beslut.

I4a8

Denna paragraf innehåller bestämmelser om beviljande av säkerhetsåtgärd för tiden mellan en konkursansökan och konkursbeslulet. Om sannolika skäl föreligger för bifall till konkursansökningen och del skäligen kan befaras alt gäldenären undandrar egendom, får sålunda konkursdomaren eller domstolen, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad eller skingringsförbud på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen. Därvid har vad som enligt 15 kap. RB gäller om kvarstad och skingringsförbud motsvarande tillämpning, om inle annat följer av KL Ofr 14 c 8). Konkursdomaren eller domstolen får medge undanlag från beviljad säkerhetsåtgärd.

Enligl förslagel till ändring av RB skall kvarstad och skingringsförbud föras samman till en åtgärd, benämnd kvarstad. I enlighet härmed föreslås att vad som sägs om skingringsförbud i förevarande paragraf ulgår. Vidare föreslås alt hänvisningen till tillämpliga bestämmelser jämkas någol. Det bör sålunda anges att vad som gäller om kvarstad för fordran som beviljas enligt 15 kap. RB har molsvarande lillämpning, om inte annat följer av KL. Denna hänvisning åsyftar även UB:s regler om verkställighet av beslut om kvarstad för fordran (se 16 kap. 10 och 13- 15 SS). Undanlag föreslås dock för vad som föreskrivs i 16 kap. 15 8 andra slyckel UB om att kvarstadsbelagd egendom vid utmätning resp. betalningssäkring för en annan fordran skall anses samtidigt ulmätt för kvarstadsborgenärens fordran. Någon sådan utmätningsverkan bör inle inträda då kvarstaden utgör säkerhetsåtgärd i avvaktan på konkurs.

Prop. 1980/81:84 7.53 208

Det kan påpekas alt UB:s bestämmelser om verkslällighel av kvarstad i viss Ulslräckning medger att åtgärderna för säkerställande anpassas efter förhållandena. Enligl 15 kap. 10 S i förslagel till ändring av RB kan också domstolen vid behov meddela närmare föreskrifter om verkställandet av bl.a. kvarstad.

14 b 8

I denna paragraf ges bestämmelser om meddelande av reseförbud för gäldenären och om häktning för tiden från konkursansökan lill dess alt ansökningen hinner prövas. 1 iredje styckei föreskrivs bl.a. att bestämmelsema om reseförbud i 15 kap. RB har motsvarande lillämpning belräffande sådan säkerhetsåtgärd som avses i paragrafen, om inle annat följer av KL.

Enligl förslaget till ändring av RB skall säkerhetsåtgärden reseförbud i 15 kap. ulgå. De beslämmelser i 15 kap. RB som åsyftas med nyssnämnda hänvisning lorde endast vara 5 och 6 SS, närmasl 5 8 första och fjärde siyckena och 6 8 första styckei första meningen, vilka bestämmelser gäller även andra säkerhetsåtgärder Ofr 14 c § KL). Motsvarande bestämmelser i förslagel till ändring av RB finns i 15 kap. 5, 6 och 8 §8. Hänvisningen bör därför ändras till att avse dessa föreskrifler. Även en annan, mindre jämkning föreslås.

24 8 1 denna paragraf föreslås att en hänvisning lill UL ändras till att avse UB.

27 8

1 fråga om besvär över tillsynsmyndighetens beslul i ärende om ianspråktagande av gäldenärens inkomst hänvisas i sista slyckel av förevarande paragraf till UL:s bestämmelser om klagan över utmätning av lön. Hänvisningen föresläs ändrad lill all avse motsvarande bestämmelser i UB.

38 8

1 paragrafens första stycke föreskrivs f.n. alt förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom utmätning går åter, om egendomen har tagits i mät senare än tre månader före fristdagen. Har utmätningen skett till förmån för någon gäldenären närstående, går förmånsrätten eller betalningen också åter, om egendomen har tagits i mät dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det inle visas alt gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Vad som sägs i paragrafen om att egendom har "tagits i mät" inom viss tid före fristdagen torde innebära att ålervinningsfrislen räknas försl från det att utmätningen har medfört förmånsrätt. Beslämmelser om tidpunkten för förmånsrättens inträde finns i UL (77 8 I och 2 mom., 83 § och 91 a 8 2 mom.; jfr 8 8 förmånsrättslagen). Huvudregeln är att förmånsrätten

Prop. 1980/81:84 7.53 209

inträder först när utmätningen har säkerställts, men vissa undantag finns.

Enligl UB skall som huvudregel gälla alt utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet (4 kap. 30 §). Utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till sådanl luftfartyg eller fast egendom skall dock inte medföra förmånsrätt förrän ell ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på en inskrivningsdag. Undantag gäller också för utmätning av lön o.d.

Återvinningsfristen beträffande utmätning bör även i fortsättningen räknas från det att förmånsrätten inträdde. Lydelsen av 38 8 KL passar emellertid inte till de nya bestämmelserna i UB och bör därför jämkas. I den föreslagna nya lydelsen anges som förutsättning för återgång av förmånsrätt eller betalning på gmnd av utmätning att förmånsrätten har inträtt senare än tre månader resp. två år före fristdagen.

1 paragrafens andra stycke anges f n. att förmånsrätt på gmnd av betalningssäkring går åter, om egendomen har tagits i anspråk senare än tre månader före fristdagen. Det kan påpekas att beträffande tidpunkten för uppkomsten av förmånsrätt på gmnd av betalningssäkring gäller vad som är föreskrivet i fråga om utmätning (14 § första stycket lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, se även förslaget fill ändring av denna lag). Bestämmelsen föreslås ändrad på samma sätt som första stycket.

54 8

I första stycket av denna paragraf regleras kronofogdemyndighetens befogenhet att bevilja handräckning för att en konkursförvaltare skall få tillgång till gäldenärens egendom. 1 fråga om klagan över kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd enligt första stycket har enligt andra stycket bestämmelsema i UL om klagan över utmätning i allmänhet motsvarande tillämpning.

Hänvisningen föreslås ändrad till att avse motsvarande bestämmelser i UB. Förslaget innebär att talan av någon av parterna skall föras inom tre veckor från delgivning av beslutet och att talan av en tredje man får föras utan inskränkning till viss tid.

71,73, 74 och 76 §§

I fråga om försäljning av egendom i konkurs görs i KL, i motsats till vad som föreskrivs om skepp, inte skillnad mellan registrerat och oregistrerat luftfartyg. Detta överensstämmer med vad som f.n. gäller enligt UL och LfL. I UB skiljs däremot mellan registrerat och inte registrerat luftfartyg. Under 11 kap. UB hänförs inte annat än försäljning av registrerat luftfartyg (och intecknade reservdelar), medan försäljning av oregistrerat luftfartyg följer bestämmelsema för lös egendom i allmänhet i 8 och 9 kap. UB.

KL:s försäljningsregler har samband med bestämmelsema om försäljning av utmätt egendom och bör ändras på motsvarande sätt. Änd-14 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 7.53 210

ringarna berör 71 S fjärde och femte siyckena och 76 S-

I 73 8 KL, som reglerar en handpanthavares försäljningsrätt, bör beaklas 10 kap. 7 8 HB, som föreskriver alt skepp, skeppsbygge eller luftfartyg inle får med laga verkan handpanlsättas. Beslämmelsen i första styckei iredje meningen föreslås jämkad i enlighet härmed.

För det fallet alt konkursbos egendom skall säljas på auktion genom förvaltarens försorg föreskrivs i 74 8 KL att förvaltaren skall låta kungöra auktionen på del sätt och inom den lid som anges i UL för kungörande av auklion på egendom av del slag som det är fråga om. Det är dock inte i något fall nödvändigt att kungörelsen förs in i Post- och Inrikes Tidningar. Enligt andra stycket i paragrafen gäller detsamma beträffande auktion som enligt 73 S ombesörjs av en borgenär.

UL innehåller numera inle bestämmelser om kungörande av exekutiv auktion annat än beträffande vanlig lös egendom (90 och 91 §§). 1 fråga om exekutiv auktion på registrerat skepp och skeppsbygge, luftfartyg och intecknade reservdelar lill luftfartyg saml fast egendom finns regler om kungörande av auktionen i SfL, LfL och FfL. Där anges emellertid endasl all auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt eller, i fråga om luftfartyg och intecknade reservdelar, på lämpligt sätt minst sex veckor i förväg (6 8 SfL, 6 8 LfL och 20 8 FfL). Närmare föreskrifter i saken har meddelats i verkställighetsföreskrifter till nämnda lagar. På motsvarande sätt innehåller UB endast allmänt hållna regler om kungörandet av exekutiv auklion, medan närmare bestämmelser förutsätts komma att meddelas i verkställighetsföreskrifter (se 9 kap. 2 8, 10 kap. 6 8,11 kap. 2 8 och 12 kap. 20 8 UB). Detta gäller även vanlig lös egendom.

På grund härav föreslås att hänvisningen i 74 8 KL till UL:s bestämmelser ändras till all hell allmänt gälla vad som är föreskrivet - i UB eller i tillämpningsbestämmelser - om kungörandet av exekutiv auklion på aktuell egendom.

818

I denna paragraf regleras frågan i vad mån konkurskostnader skall las ut ur egendom, i vilken särskild förmånsrätt gäller. Kostnader som hänför sig lill sådan egendom skall tas ut av egendomens avkastning och köpeskilling i den mån det inverkar på de borgenärers rätt, som inte har särskild förmånsrätt i egendomen (första stycket). Å andra sidan får annan konkurskostnad inte las ut av egendomens avkastning och köpeskilling, om det är till förfång för någon, som har särskild förmånsrätt i egendomen eller förmånsrätt som skall beaktas framför den särskilda (andra stycket). Om den särskilda förmånsrätten grundar sig på företagsinteckning, gäller dock från sisinämnda regel det undantaget att av egendomen får bestridas även andra konkurskostnader än sådana som hänför sig lill egendomen, i den mån boet i övrigt inte lämnar tillgång därtill.

Enligt förmånsrättslagen kan ett kollektiv av lös egendom, som hör till

Prop. 1980/81:84 7.53 211

näringsverksamhet i vilken företagsinleckning kan meddelas, vara föremål för förmånsrätt inle bara på gmnd äv en sådan inleckning ulan också på grund av fordran hos en hyresgäst eller arrendator i anledning av ell hyres-eller arrendeavtal angående en lägenhet eller jord som var avsedd för verksamheien (5 8 första stycket förmånsrättslagen). En hyresvärds eller jordägares förmånsrätt är begränsad till ett belopp som svarar mot tre månaders hyra resp. ett års arrendeavgift. Den gäller närmast framför förmånsrätt på grund av företagsinleckning (9 8 första slyckel).

Beredningen har föreslagit att undanlagsregeln i 81 § andra styckei KL vidgas lill alt avse även förmånsrätt för en hyresvärds eller jordägares fordran. Detta har i allmänhet godtagits av remissinstanserna, bl.a. av konkurslagskommittén. Endasl en remissinstans har ifrågasall lämpligheten av förslaget.

För egen del villjag försl nämna alt undanlagsregeln tidigare gällde i fall då den särskilda förmånsrätten var av sådan beskaffenhet att den kunde göras gällande endasl i konkurs. Detta var förhållandel främst i fråga om förlagsinleckning. Bestämmelsen ändrades med anledning av tillkomslen av institutet företagsinteckning. Sådan inleckning kan åberopas vid såväl utmätning som konkurs. Beträffande skälen till nämnda ändring vill jag hänvisa lill vad som anfördes i prop. 1967:113.

Förmånsrätten för en hyresvärd eller jordägare enligt 5 8 första styckei I förmånsrättslagen kan ses som en legal företagsinteckning med bästa rält. Det är därför naluriigt alt den jämställs med företagsinteckning när del gäller uttagandel av konkurskostnader. Härigenom undviks också all allmänna konkurskostnader skall tas ut efter en hyresvärds eller jordägares förmånsberättigade fordran men före en fordran på grund av förelagsinteckning.

Del kan tilläggas att båda dessa förmånsrätter gäller vid såväl utmätning som konkurs. F.n. råder emellertid vid utmätning den skillnaden all en hyresvärd eller jordägare måsle själv söka utmätning för all få sin förmånsrätt beaktad, medan företagsinleckning skall respekteras även vid utmätning för en annan borgenärs fordran (139 8 UL). Enligl UB skall en hyresvärds eller jordägares förmånsrätt likställas med företagsinleckning i detla avseende (8 kap. 13 S UB).

På grund av del anförda godtar jag beredningens förslag.

97 8

Paragrafen reglerar konkursgäldenärens rätt att av konkursboel utfå ulmälningsfri egendom m.m. I första styckei föreslås att hänvisningen lill 65 8 UL ändras till att gälla 5 kap. 1, 2 och 4 88 UB. 1 fråga om utmätning hos ett dödsbo lorde det inte vara behövligt att nämna 5 kap. 3 8 UB. Del synes tillräckligl med bestämmelserna i tredje stycket av 97 S KL. Hänvisningen i paragrafens andra stycke lill 65 8 1 mom. 7 UL föreslås bli ersatt av en hänvisning till molsvarande beslämmelse i 5 kap. 1 8 7 UB.

Prop. 1980/81:84 7.53 212

Det kan påpekas att 97 8 KL enligt förslagel, liksom f.n., inte gäller när en annan juridisk person än ell dödsbo har försatts i konkurs.

208 8

1 denna paragraf meddelas bestämmelser om jäv mot tjänstemän vid tillsynsmyndigheten i konkurs, dvs. vissa kronofogdemyndigheter. Där anges att i fråga om sådanl jäv gäller, ulöver vad som följer av 4 8 förvaltningslagen (1971:290), alt den som i mål om uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs gällande i konkursen eller har vidtagit exekutiv åtgärd för uttagande av en sådan fordran inle får fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen. Uttrycket "mål om uttagande av skaller, böter eller andra på indrivning beroende medel" anknyter lill 1 8 första stycket utsökningskungörelsen och åsyftar allmänna mål.

I UB används i fråga om mål som nu avses beteckningen allmänt mål (se 1 kap. 6 8). Samma uttryck bör användas även i KL. Enligt 2 kap. 30 8 Iredje stycket UB skall ansökan i ett allmänt mål anses gjord, när indrivningshandlingarna har kommit in till kronofogdemyndigheten eller, om myndigheten är ansluten till syslemel för automatisk databehandling inom exekutionsväsendet, när indrivningsuppdraget har förts in i systemet och uppgiftema är tillgängliga för kronofogdemyndigheten. Del innebär att ett utsökningsmål föreligger så snart kronofogdemyndighelen får befattning med indrivningen. Del synes inle behövligt att som jävsgrundande omständighet, vid sidan av all Oänstemannen har lagit befattning med indrivning, särskilt nämna all han har vidlagil exekutiv åtgärd. Befattning med indrivning måste med nämnda utgångspunkt innefatta även exekutiva åigärder.

208 8 föreslås ändrad i enlighet med det anförda.

Övergångsbestämmelserna

Enligt den föreslagna ändringen av 11 8 KL skall en fordran som har fastställts genom skiljedom godtas som slöd för behörighet att söka gäldenären i konkurs under fömtsättning att skiljedomen får verkställas enligt bestämmelserna i 3 kap. 15 eller 16 8 UB och att en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 8 i samma kapitel. 3 kap. UB innehåller emellertid inte någon beslämmelse om verkställighet av en skiljedom, som inte gmndas på skiljeavtal utan som har meddelats med stöd av en föreskrift i lag ulan tillämpning av skiljemannalagen. En sådan bestämmelse har i stället tagils upp i 12 8 UBp. I följd härav föreslås beträffande en sådan skiljedom en övergångsbestämmelse av samma innebörd som den nya regeln i 11 6 KL.

Vidare föreslås att 11 8 i dess äldre lydelse skall tillämpas, när överexekutor har förordnat om verkställighet av en skiljedom. Enligt 5 § UBp kan ett sådanl förordnande meddelas även efter UB;s ikraftträdande, om ansökan enligt 46 8 UL har gjorts hos överexekutor före ikraftträdandel.

Prop. 1980/81:84 7.54-55 213

Skingringsförbud enligl 14 a 8 skall efter ikraftlrädandel inte förekomma som en särskild säkerhetsåtgärd vid sidan av kvarstad. Om skingringsförbud har beviljats före ikraftlrädandel, bör vad som sägs om kvarstad i paragrafens nya lydelse tillämpas. En föreskrifl härom har tagils upp i övergångsbestämmelsema Ofr 33 S UBp saml punkl 3 i övergångsbestämmelsema fill ändringama i RB).

När tillsynsmyndigheten före ikraftlrädandel har meddelat ell beslut enligt 27 8 fjärde slyckel KL i fråga om ianspråklagande av en konkursgäldenärs inkomsl, bör i fråga om talan mot beslutet tillämpas vad som föreskrivs i paragrafen i dess äldre lydelse Ofr 35 8 första styckei och 40 8 UBp). Det innebär bl.a. alt lalan skall föras hos överexekutor. Motsvarande bör gälla, när kronofogdemyndighelen före ikraftträdandel har meddelat ett beslul eller vidtagit en åtgärd enligl 54 8 första stycket. Det föreslås en övergångsbestämmelse av nu angiven innebörd. Den komplelteras av UBp när det gäller förfarandet hos överexekutor och lalan mol överexekutors beslut m.m. (se 40 8 jfrd med 35 S UBp).

Enligt den föreslagna ändringen av 81 8 KL skall även en hyresvärds eller jordägares fordran som är förmånsberättigad enligt 5 8 första styckei

I förmånsrättslagen få stå tillbaka för allmänna konkurskostnader under de
förutsättningar som anges i paragrafen. Detta bör inte gälla, om gäldenären
har försatts i konkurs på gmnd av en ansökan som har gjorts före ikraft
trädandet av de nya bestämmelserna. En föreskrift härom har tagits upp
sist bland övergångsbestämmelserna.

7.54 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti
vid konkurs

1 9 S lönegarantilagen, som innehåller bestämmelser om talan mot kronofogdemyndighetens beslut i en mindre konkurs att en arbetstagares fordran inte omfatlas av lönegarantin, hänvisas till UL:s bestämmelser om klagan över utmätning i allmänhet. Hänvisningen föreslås ändrad till att avse motsvarande bestämmelser i UB. Del kan påpekas alt det förhållandet att överexekutor slopas som klagoinstans och att talan mot kronofogdemyndighetens beslul skall föras direkt i hovrätten inte bör föranleda någon ändring av bestämmelsen i paragrafens sisla mening att talan inte får föras mot hovrättens beslul.

När beslut som avses i 9 8 har meddelats av kronofogdemyndigheten före ikraftträdandel av lagändringen, bör 9 8 i dess äldre lydelse tillämpas. Del föreslås en övergångsbestämmelse härom.

7.55 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

II kap. 1 och 3 8S

Andra stycket i 11 kap. 1 8 brottsbalken (BrB) innehåller i första meningen en bestämmelse om straff för en gäldenär, som vid konkurs eller

Prop. 1980/81:84 7.55 214

förhandling om offentligt ackord eller i förteckning lill ulmälningsed eller lill betalningssäkringsed uppsåtligen förtiger en tillgång, uppger en obefintlig skuld eller lämnar en annan sådan oriktig uppgift. Gäldenären skall då dömas för oredlighet mol borgenärer, om uppgiften inle rättas innan den beedigas eller annars läggs till gmnd för förfarandel. I 3 8 andra slyckel finns en molsvarande beslämmelse i fall då de oriktiga uppgiftema har lämnats av grov oaktsamhet. Broltsbeteckningen är här vårdslöshet mot borgenärer.

1 UB meddelas bestämmelser om skyldighet för en uimätningsgäldenär all lämna de uppgifter om sina tillgångar som behövs i målel och om skyldighel för honom att inställa sig lill förhör inför kronofogdemyndigheten och att upprätta en skriftlig förteckning över tillgångarna. Gäldenären skall också kunna åläggas att på heder och samvete skriftligen bekräfta de uppgifter om sina tillgångar som han har lämnal vid förhör eller i en förteckning (2 kap. 10 S och 4 kap. 14 § UB). De nämnda bestämmelserna skall enligt förslagel lill ändring av lagen om betalningssäkring för skaller, lullar och avgifter gälla även vid verkställighet av betalningssäkring. Med anledning härav föreslås att lagen om ulmälningsed och beslämmelserna om betalningssäkringsed upphävs (se 2 8 UBp och förslaget till ändring av betalningssäkringslagen). Vad som sägs i 11 kap. 1 och 3 88 BrB om ulmälningsed och betalningssäkringsed bör därför utgå.

Beredningen, som i övrigt inte har föreslagit någon ändring av 11 kap. 1 och 3 8S, har utgått från alt en gäldenär, som i samband med ulmälning lämnar orikliga uppgifter om sina tillgångar, kan straffas för osann resp. vårdslös försäkran enligt 15 kap. 10 8, om uppgifterna skriftligen bekräftas på heder och samvete. I likhet med vad som f.n. gäller skall vidare en gäldenär som vid utmätning åberopar en oriklig handling eller ett skenavtal kunna straffas för oredlighet mot borgenärer under de fömtsättningar som gäller enligl 11 kap. 1 8 andra stycket andra meningen.

Beredningens ståndpunkt har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. RÅ har emellertid ansett att alla fall då en uimätningsgäldenär lämnar oriktiga uppgifter i samband med en utmätningsförrättning bör bedömas enhetligt. En lösning är därvid enligt RÅ att enbart bestämmelsen om osann resp. vårdslös försäkran blir lillämplig i sådana fall. Enligt RSV bör en gäldenär som skriftligen bekräftar oriktiga uppgifter inför kronofogdemyndigheten dömas för oredlighet eller vårdslöshet mot borgenärer oavsett om han därvid åberopar en orikfig handling eller ett skenavtal. Frågan huruvida han dämtöver skall dömas för osann resp. vårdslös försäkran torde enligt RSV få bero på om oredligheten i det enskilda fallet kan anses som grov eller inte.

För egen del villjag försl framhålla att straffansvar för oriktiga uppgifter i samband med en exekutiv förrättning bör gälla endast uppgifter som en gäldenär lämnar om sina tillgångar. Vidare bör ansvar kunna ådömas endast för sådana oriktiga uppgifter som gäldenären har bekräftat skrift-

Prop. 1980/81:84 7.55 215

ligen på heder och samvete. Beslämmelserna om osann resp. vårdslös försäkran i 15 kap. 10 8 BrB, vilka är direki tillämpliga i ett sådant fall, får anses innefatta en tillräcklig kriminalisering av de gärningar som avses nu. De brott som avses i 11 kap. 1 S andra stycket andra meningen är av en allvarligare karaktär än alt lämna orikliga uppgifter angående tillgångarna. Åberopandet av en oriklig handling eller ett skenavtal utgör i allmänhet led i ett mera planmässigt förfarande i syfte alt undgå verkslällighet. Dessa förfaranden kan inle anses tillräckligt bestraffade genom all gäldenären döms till ansvar enbart enligl 15 kap. 10 8 BrB. Jag är därför inle beredd att frångå beredningens ståndpunkt i saken.

17 kap. 13 8

Enligl paragrafens första stycke skall den som bryter mol ett förbud alt sälja eller skingra gods eller att utge annans gods, rubbar gods som har blivit satt i kvarstad, tagel i anspråk genom betalningssäkring, utmätt eller beslagtaget, skadar eller tar bort en myndighets anslag eller försegling eller annars olovligen öppnar vad en myndighet har tillslulit eller också överträder ett annat liknande av en myndighet meddelat förbud dömas för överträdelse av myndighets bud lill böter eller fängelse i högst ell år. Andra styckei innehåller en straffbestämmelse för det fallet att någon vägrar en förrätlningsman inträde som denne har rätt att fordra.

Enligt vad som föreslås i della lagstiftningsärende skall skingringsförbud inle längre finnas som en särskild säkerhetsåtgärd vid sidan av kvarstad. Skingringsförbud nämns inte uttryckligen i 17 kap. 13 8 BrB men ordalydelsen i första stycket anknyter lill uttryckssättet i lagrum som f n. ger möjlighet att meddela ett sådant förbud. Lydelsen bör därför jämkas. Bestämmelsen bör även i övrigt närmare anslutas till UB.

I beredningens förslag till ändrad lydelse nämns att någon olovligen rubbar, skadar eller eljesl förfogar över egendom som är föremål för beslag, kvarstad, utmätning, annan verkställighet eller därmed jämförlig åtgärd. Förslaget har i allmänhel godtagits av remissinstanserna. RÅ har emellertid ansett att lydelsen innebär en inle avsedd utvidgning av det straffbara områdel, eftersom beslämmelsen kommer att omfatta även fall som nu bedöms som skadegörelse. Med anledning härav villjag framhålla all det förhållandet att en åtgärd beträffande egendom som avses i paragrafen utgör skadegörelse inte bör hindra att åtgärden även är straffbelagd enligt förevarande paragraf För att ansvar skall komma i fråga för överträdelse av myndighets bud krävs all gärningsmannen har kännedom om myndighetens åtgärd.

Den nu föreslagna lydelsen överensstämmer i huvudsak med beredningens förslag. Betalningssäkring har dock lagts till. Å andra sidan nämns inte särskilt "annan verkställighet". I uttrycket "annan liknande åtgärd" inbegrips införsel och verkställighet enligt 16 kap. UB samt verkslällighet som kan förekomma utanför UB:s område, sålunda även verkställighet

Prop. 1980/81:84 7.55 216

genom en administrativ myndighels försorg, dock endast såvitt den rör viss egendom. Vidare inbegrips en åtgärd som i likhet med de nyss nämnda vidtas av en myndighet och innefattar ett rättsligt ingripande i syfle all begränsa rådighelen beträffande viss egendom.

Bestämmelsen omfattar inle bara all någon handlar i strid mol ell förbud som myndigheien uttryckligen meddelar ulan även att någon bryter mol ett förbud som enligt lag följer av ett visst beslut (t.ex. om utmätning). Straffbestämmelsen inbegriper dock endast olovliga handlingar som begås medan egendomen är föremål för myndighetens åtgärd. Härigenom utesluts handlingar som äger rum försl sedan myndigheten har skilt sig från ärendel. Att någon t.ex. efter fullbordad verkställighet genom överlämnande av viss egendom olovligen lar egendomen i besittning hör inte hit.

Beslämmelser om all kronofogdemyndighetens beslul medför rådighetsinskränkningar finns på flera håll i UB. Som exempel kan nämnas 4 kap. 29 8, 6 kap. 5 och 12 88. 12 kap. 5 och 6 SS. 15 kap. 20 8 saml 16 kap. 14 och 16 SS. Beslämmelser om rättsverkan av beslag finns i 27 kap. 10 8 RB. I betalningssäkringslagen finns bestämmelser om den rådighelsinskränkning som följer av betalningssäkring.

Bestämmelsen om straff för den som olovligen rubbar eller skadar egendomen riklar sig mol envar som uppsåtligen handlar i strid mot myndighetens beslut eller vad som följer av beslutet. Den drabbar sålunda även en iredje man som bryter mot ell förbud att utge viss egendom som han innehar. Den kan emellertid drabba även en hell ulomstående. Tredje mannens åtgärd är då ofta straffbar enligt andra lagrum, l.ex. som stöld eller skadegörelse. I så fall får konkurtensfrågan lösas enligt vanliga regler.

Ordet "förfogar" inbegriper såväl rättsliga som faktiska åtgärder, t.ex. otillåten avverkning på en utmätt fastighet. Termen syfiar i första hand på åtgärder som vidtas av ägaren till egendomen. Straffbestämmelsen kan emellertid bli lillämplig även på t.ex. en nytOanderätlshavare som förfogar över egendomen på molsvarande sätt, om detta förfogande inte innefattar utövning av en räll som är skyddad mot utmätningssökanden. Ett faktiskt förfogande torde fö. i allmänhet innebära att egendomen rubbas eller skadas.

Om en gäldenär överlämnar utmätt egendom till en tredje man, t.ex. till fullgörande av ett tidigare slutet köpeavtal om egendomen, kan det innebära en straffbar handling. Det bör emellertid i sammanhanget erinras om att del förfogandeförbud som följer av särskilda bestämmelser inte alllid är absolut. Enligl 4 kap. 29 8 UB gäller förfogandeförbudei endast sådana åtgärder som är till skada för utmätningssökanden. Överlåtelse av t.ex. en utmätt faslighet inverkar inte på utmätningssökandens rätt och är sålunda inte straffbar enligt förevarande bestämmelse. Att straffbestämmelsen har denna innebörd följer av ordet "olovligen" och torde inte därutöver, vilket en remissinstans har ifrågasatt, behöva anges i lagtexten.

Prop. 1980/81:84 7.55 217

Otillåtna förfoganden blir straffbara så snart ett meddelat beslul skall lända fill efterrättelse. Det fömtsätts alltså inte att beslutet har kommit till uttryck genom märkning eller annat säkerställande av den egendom som är föremål för ingripandet. Endast uppsåtligt handlande är emellertid straffbelagt. Ansvar kommer alltså bara i fråga för den som känner lill beslulet.

Beredningen har behandlal frågan humvida straffbeslämmelsema bör omfatta det fallet att en sekundogäldenär betalar en fordran i strid mol ett av kronofogdemyndigheten meddelat förbud. En sådan betalning torde inte fn. anses straffbar. Enligt beredningen finns del inte tillräcklig anledning att straffbelägga en sådan åtgärd. Kronofogdeföreningen har däremot förordat en straffbestämmelse för detta fall. Föreningen framhåller att utmätta fordringar och rättigheter ofta representerar större värden än t.ex. utmätt lösöre och att behovet av en straffsanktion mol en sekundogäldenär eller annan förpliktad som uppsåtligen neutraliserar verkan av en fordrings- eller rättighetsutmätning inte kan anses mindre än när det gäller andra kronofogdemyndighetens beslut.

För egen del vill jag först understryka att det förhållandet att sekundogäldenären trots förbudet betalar till sin borgenär inte befriar honom från sin förpliktelse. Han är alltså skyldig att betala på nytt tiil kronofogdemyndigheten eller fill den till vilken fordringen övergår. Det är visseriigen tänkbart att sekundogäldenären genom betalningen har satt sig ur stånd att fullgöra sin förpliktelse i behörig ordning. Detta torde emellertid inte utgöra ett tillräckligt skäl att straffbelägga åtgärden. Sekundogäldenären kan ju även genom andra förfoganden över sina medel sätta sig ur stånd att betala. Jag anser sålunda att beredningens förslag att lämna dessa fall utanför det straffbara området bör följas. Att förslaget har den angivna innebörden följer av att det endast är förfoganden över bestämd egendom som har straffbelagts.

Straffbestämmelsen kan dock undantagsvis vara tillämplig i fråga om pengar eller annan generiskt bestämd egendom, nämligen om ett förbud har meddelats beträffande egendom som hålls avskild för fullgörande av en viss förpliktelse (t.ex. redovisningsmedel). ,

I överensstämmelse med gällande lag kriminaliseras vidare alt någon skadar eller tar bort en myndighets anslag eller försegling eller annars olovligen öppnar vad en myndighet har tillslutit eller överträder ett annat liknande av en myndighet meddelat förbud.

36 kap. 4 8

Enligt 36 kap. I S kan utbyte av brott enligt BrB samt förlag för brott, vars mottagande är straffbart enligt BrB, under vissa fömtsättningar förklaras förverkat. Vidare kan enligt 2 § förverkande ske av egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt BrB eller som har frambragts genom ett sådant brott. Detsamma gäller egendom som någon har använt eller annars tagit befattning med på ett sätt som utgör brott enligt BrB. För-

Prop. 1980/81:84 7.55 218

verkande enligl I eller 2 8 kan avse antingen själva den aktuella egendomen (sakförverkande) eller dess värde (värdeförverkande). Enligt 3 § kan förverkande även ske av föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning.

Enligt 4 8 första stycket får förverkande på grund av brott ske hos a) gärningsmannen eller annan medverkande till brottet, b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var, c) den som har beretts vinning genom brottet eller d) den som efter brottet har förvärvat egendomen genom ett familjerältsligt lång eller genom gåva eller som efter brottet har förvärvat egendomen på annat sätt och därvid kände till eller hade skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Enligt andra stycket i paragrafen får förverkande inte ske, om egendomen vid brottet inte tillhörde någon av dem som anges under första stycket a)-c). Det kan påpekas att 4 8 inte är tillämplig beträffande förverkande enligt 3 8 av brottsverktyg.

1 4 8 tredje styckei anges att en särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om inle även den särskilda rätten förklaras förverkad. Med uttrycket "särskild rätt" avses enligt förarbetena begränsade sakrätter, t.ex. panträtt, och en säljares rält till egendom som har sålts under äganderättsförbehåll (se prop. 1%8:79 s. 53 och 63). Med äganderättsförbehåll torde böra jämställas förbehåll om återtaganderält. Däremot inbegrips inte t.ex. nyttjanderätt till lös sak Ofr NJA 1975 s. 528). Utmätning torde inte heller omfattas. Innebörden av att en särskild rätt förklaras förverkad är att rättigheten upphör.

Frågan om förverkande prövas i allmänhet i samband med att domstolen prövar ansvarsfrågan. När frågan om förverkande angår någon annan än den som är åtalad, skall enligt 17 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken (Rp) talan föras mot honom.

Bestämmelser om förverkande finns i flera lagar vid sidan av BrB, t.ex. lagen (1%0:418) om straff för vamsmuggling (9, 10 och 12 §§) och valutalagen (1939:350, 11 8). Bestämmelsema i 36 kap. BrB gäller i stor utsträckning även vid förverkande enligt specialstraffrättsliga bestämmelser.

Enligt 27 kap. I 8 första stycket RB får föremål som skäligen kan antas vara förverkat på gmnd av brott tas i beslag. Detsamma gäller enligt 14 a 8 i fråga om föremål som skäligen kan antas vara förverkat enligt 36 kap. 3 § BrB. I 10 8 finns bestämmelserom hur ett beslag skall säkerställas. Bestämmelsema överensstämmer i stort sett med vad som gäller i fråga om säkerställande av utmätning av lös egendom. Särskilda bestämmelser om beslag finns i en del andra lagar än RB. Beslag används regelmässigt för alt säkerställa ett sakförverkande.

Vid ett sakförverkande kan konkurtens uppkomma mellan förverkandet och en utmätning av samma egendom. Det finns inte f.n. några bestämmelser som reglerar hur den konkurrensfrågan skall lösas. Det har i rätts-

Prop. 1980/81:84 7.55 219

praxis fastslagits alt en utmätning av egendom som har tagits i beslag för alt säkerställa ett sakförverkande inte medför någon rubbning av beslaget (NJA 1965 s. 97 I). Kronofogdemyndigheten är i ell sådant fall förhindrad att omhänderta egendomen och sälja den eller vidla annan motsvarande åtgärd. Om egendomen därefter förklaras förverkad, lorde den räll som har vunnits genom utmätningen ulan vidare upphöra.

RSV har i en skrivelse till justitiedepartementet anfört all det hos kronofogdemyndighetema råder delade meningar hur frågan om konkurrens mellan en utmätning som har skett före beslag och ett förverkande av samma egendom skall lösas. Enligt en uppfattning skall, sedan förverkandefrågan har avgjorts, utmätningsförfarandet fortsätta och ulmälningsborgenären få full betalning innan förverkandeanspråket kan uppfyllas. Enligt en annan uppfattning skall utmätningen alllid vika för statens anspråk på förverkande, i vart fall om utmätningen har skett efler brollel. Oavselt vilken lösning som väljs finns det enligt verkel behov av en klargörande regel i saken.

För egen del villjag först framhålla alt det förhållandet all viss egendom kan komma att förverkas inte bör hindra all egendomen utmäts. Detta gäller även om egendomen har tagits i beslag Ofr NJA 1965 s. 97 1). Möjligheten till utmätning är motiverad redan av att del inle är säkert all egendomen kommer att förverkas. Om egendomen inte har tagits i beslag, bör utmälningsförfarandet fortgå som vanligt. Möjligheten till förverkande lorde då f.ö. inte vara känd för kronofogdemyndigheten. Har egendomen tagits i beslag, bör däremot utsökningsmålet, i enlighel med 1965 ärs rättsfall, vila i avvaktan på prövningen av förverkandefrågan. Det kan påpekas alt en utmätning inte hindrar alt egendomen tas i beslag. Någon uttrycklig beslämmelse om del nu sagda lorde inte behövas. Det kan tilläggas alt vid ulmälning givelvis helst bör tas i anspråk annan egendom än sådan som kan komma att förverkas.

Utmätning medför förmånsrätt i den utmätta egendomen och företer även i övrigt viss likhet med panträtt. Del synes därför lämpligt att frågan om konkurrens mellan utmätning av viss egendom och förverkande av egendomen regleras efter samma grunder som enligl 36 kap. 4 8 tredje stycket BrB gäller vid konkurrens mellan en särskild rätt till egendomen och förverkande. Den skillnaden bör emellertid göras alt del i princip bortses från huruvida utmätningsborgenären kände eller inte kände till egendomens samband med brottet. En utmätningsborgenärs goda eller onda tro saknar nämligen i övrigt i princip betydelse. Utmätningsborgenären bör inte få bättre räll än utmätningsgäldenären. En sådan lösning ansluter nära till vad som i övrigl torde gälla när utmätning och vissa andra rättigheter i samma egendom konkurrerar.

En jämförelse bör också göras med konkurs. Det förhållandet alt ägaren lill viss egendom efter brottet försätts i konkurs torde inte hindra all egendomen under konkursen förklaras förverkad och därmed går förlorad

Prop. 1980/81:84 7.55 220

för konkursborgenärema. Någon anledning lill ändring häri synes inle föreligga. Det fallet att egendomen har utmätts bör i princip behandlas på samma sätt. Det kan bl.a. påpekas alt om konkurs inträffar inom viss lid efler utmätningen, förmånsrätten på grund av utmätningen återgår (38 8 KL).

Del sagda leder fram lill alt en ulmälning som äger mm efler brollet i allmänhet bör stå tillbaka för ell förverkande. Detla gäller inle bara när utmätningsborgenären har medverkat till brottet eller utmätning har sökts i samråd med ägaren för all denne skall undgå de ekonomiska följderna av ett förverkande utan i allmänhet även i andra fall. Undantagsvis kan det dock finnas skäl att inte förverka utmätningen. Lagtekniskt bör frågan lösas genom alt ulmälning i 36 kap. 4 8 BrB likställs med särskild rätt. Del innebär all den rält som har vunnits genom utmätningen måste förklaras förverkad för att upphöra och att talan måste föras mot ulmälningsborgenären.

Vad nu har sagts bör emellertid inte gälla om egendomen var föremål för beslag när den utmättes. Praktiska skäl talar för alt man i del fallet ansluter till den ståndpunkt som har intagits i rättspraxis och alltså låter utmätningen ulan vidare upphöra alt gälla, om egendomen senare förverkas.

Enligt 8 och 9 S§ förmånsrättslagen ger betalningssäkring en med utmätning jämställd förmånsrätt i den egendom som har tagits i anspråk. I fråga om konkurrens mellan betalningssäkring och sakförverkande bör därför gälla samma regler som när utmätning och sakförverkande sammanträffar.

Kvarstad medför inle förmånsrätt. UB innehåller emellertid delvis nya regler om konkurrensen mellan kvarstad - som innefattar även del nuvarande skingringsförbudet - och utmätning resp. betalningssäkring. Bestämmelserna härom i 16 kap. 15 8 innebär alt om egendom som har belagts med kvarstad för fordran utmäts eller tas i anspråk genom betalningssäkring för en fordran som inte är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, denna skall anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran. Det innebär all borgenärerna får lika rätt i egendomen, dvs. i förhållande lill fordringamas storlek.

Kvarstad bör inte i och för sig medföra något skydd gentemot förverkande. När utmätningsverkan har inträtt, bör den ges samma ställning i förhållande till ett sakförverkande som en vanlig utmätning. Någon särskild bestämmelse härom torde inte behövas.

I enlighet med del sagda föreslår jag att det i 36 kap. 4 8 tredje stycket tas upp en ny andra mening, i vilken föreskrivs att vad som i samma stycke sägs om särskild rätt även gäller i fråga om den rätt som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring, såvida inte egendomen hade lagits i beslag när den utmättes eller togs i anspråk genom betalningssäkring. Beträffande tillämpningen kan påpekas alt lydelsen även omfattar det fallet att en utmätning (eller betalningssäkring) har verkställts före brottet. Som

Prop. 1980/81:84 7.56 221

har antytts i del föregående bör emellertid förverkande inle ske i ell sådanl fall.

Slutligen bör nämnas all jag under hand har låtit inhämta synpunkter på nu förevarande förslag från RÅ, rikspolisstyrelsen och RSV. Förslagel föranledde därvid inle någon erinran.

Övergångsbestämmelserna

Straffbestämmelserna i 11 kap. 1 och 3 88 för oriktiga uppgifter i en förteckning till utmätningsed eller betalningssäkringsed bör tillämpas även efter ikraftträdandel, vare sig förfarandet har ägt rum före eller efter ikraftlrädandel Ofr 41 8 första slyckel UBp och övergångsbestämmelserna till ändringarna i betalningssäkringslagen). Det föreslås en övergångsbestämmelse härom.

Den föreslagna bestämmelsen beträffande förverkande av den rätt som har vunnits genom utmätning m.m. torde innebära vissa ändringar i förhållande till vad som gäller f.n. Bestämmelsen bör inte gälla när det aktuella brottet har begåtts före ikraftträdandet av lagändringen. En föreskrift härom föreslås.

7.56 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

UB påkallar ändring av åtskilliga paragrafer i RB, i första hand reglerna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder i 15 och 26 kap. Av andra bestämmelser som bör ändras kan nämnas föreskriftema om förordnande om verkställighet av en dom eller ett beslut som inte har vunnit laga kraft och föreskrifterna om delgivning av tredskodomar.

8 kap. 2 8 och 12 kap. 3 S

I 8 kap. 2 8 tredje stycket RB föreskrivs att bl.a. en utmätningsman inte får anlas till ledamot av advokatsamfundet. Vidare gäller enligt 12 kap. 3 S första stycket att en utmätningsman inte får vara ombud vid allmän domstol, såvida inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ger tillstånd därtill. Sistnämnda förbud avser dock inte den som, under tjänstledighet, i utbildningssyfte tjänstgör som biträde åt en advokat. Vad som sägs i 12 kap.. 3 § gäller även i fråga om ett biträde och en försvarare (12 kap. 22 8 och 21 kap. 3 8 andra stycket).

Förbudet för en utmätningsman att vara ombud har motiverats med den befattning som utmätningsmannen har att ta med verkställighet av domar och beslut. Enligt ett uttalande i förarbetena till RB avsåg bestämmelsen inte s.k. doms verkställare, som enligt tidigare gällande bestämmelser kunde av utmätningsmannen i stad sättas till utmätningsman i hans ställe för ett bestämt fall. Det har sagts att bestämmelsen numera torde gälla även en tjänsteman som en kronofogde kan sätta i sitt ställe som utmätningsman. Ett sådant förordnande kan enligt kronofogdeinslmktionen

Prop. 1980/81:84 7.56 111

(1965:687, omtryckt 1976:893) ges ål en kronofogdesekreterare, den som vid kronofogdemyndigheten fullgör nolarietjänslgöring, en kronokommissarie, en förste kronoassislenl eller en kronoassistent.

Beteckningen utmätningsman har inte bibehållits i UB. Verkställigheten skall åvila kronofogdemyndigheten (1 kap. 3 8). Vidare anges i UB att ett utsökningsmål handläggs av en kronofogde eller en annan Oänsteman hos kronofogdemyndighelen. Vad som sägs om utmätningsman i 8 kap. 2 8 och 12 kap. 3 8 RB bör därför ändras. Det synes inte behövligt att bestämmelsen i 12 kap. 3 8 görs lillämplig även på andra tjänstemän vid kronofogdemyndighelen än kronofogden. Om en sådan tjänsteman undanlagsvis har varil ombud eller biträde åt en part vid domstol, får han inte la befattning med ett utsökningsmål som rör samma sak (1 kap. 4 8 U B jfrd med 4 kap. I3 8 8RB).

På grund härav föreslås att ordet utmätningsman i förevarande paragrafer byts ul mot termen kronofogde.

9 kap. 8 8

1 9 kap. 8 8 första styckei RB föreskrivs att då ett vite enligt RB föreläggs en part eller någon annan, domstolen skall bestämma vitet lill ett belopp, som med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och omsländighetema i övrigl kan antas förmå honom att iaktta föreläggandel. Vidare anges alt ett vite inle får bestämmas under tio eller över 5.000 kr. men all, när ett vite har dömts ut och domstolen förelägger ett nytt vite, della får bestämmas till högre belopp, dock inte över 10.000 kr.

Enligt 15 kap. 3 8 kan en domstol besluta om olika säkerhetsåtgärder, om en part i rättegång har visat sannolika skäl för sin talan och del skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underiåla viss handling eller genom något annat förhållande hindrar eller försvårar domens verkställande eller väsentligt förringar dess värde för parten. Domstolens beslut kan bl.a. bestå i att motparten meddelas ett förbud eller annat föreläggande vid vite. Föreläggande eller förordnande enligl 15 kap. 3 8 får också meddelas, om del i annat fall är av synnerlig vikt för parten och del inle länder motparten till väsentligt förfång. 1 det följande föreslås alt domstols befogenhet att förordna om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § vidgas till att gälla även innan talan har väckts i saken. Samtidigt jämkas lydelsen något.

Bestämmelserna i 9 kap. 8 8 RB om högsta viiesbelopp måste anses gälla även i fråga om ett föreläggande enligt 15 kap. 3 8. Ett sådant föreläggande hänför sig emellertid till själva saken i målel och skiljer sig därmed från vitesförelägganden som avser förfarandel i rättegången, t.ex. ett föreläggande att inställa sig till en förhandling. Beträffande vitesförelägganden enligt 15 kap. 3 8 är ett högsta belopp av 5.000 resp. 10.000 kr. numera uppenbart för lågt. Sådana förelägganden kan ibland avse förhållanden som rör myckel stora värden. Det kan t.ex. vara fråga om att någon till

Prop. 1980/81:84 7.56 113

skada för annan driver en myckel lönande verksamhei i strid med ett avtal.

Del kan erinras om all när beslämmelser i olika lagar uttryckligen medger all ett föreläggande som avser själva saken förenas med vite, någol högsta belopp i allmänhet inle är föreskrivet (se t.ex. 5 8 marknadsföringslagen 1975:1418, 1 8 lagen 1971:112 om förbud mol oskäliga avtalsvillkor och 15 8 firmalagen 1974:156). 1 fråga om UB kan nämnas alt vite i sådant fall som avses i 2 kap. 15 8 inle är begränsat lill vissl belopp.

På gmnd härav anserjag all maximeringen av vite enligl RB till 5.000 resp. 10.000 kr. inle bör gälla i fråga om förelägganden enligt 15 kap. 3 8. I sådana fall bör inte gälla något visst högsla belopp. 9 kap. 8 8 föreslås ändrad i enlighel härmed.

Del kan tilläggas all även vissa andra förelägganden enligt RB som kan förenas med ell vite är av en sådan beskaffenhet all det kan ifrågasättas om inle ett högre vite än 5.000 resp. 10.000 kr. bör kunna sällas ul. Jag avser närmasl förelägganden enligt 38 kap. 5 8 och 39 kap. 5 8 att förete en skriftlig handling som bevis resp. att tillhandahålla ett föremål för syn Ofr 18 8 lagen 1970:417 om marknadsdomstol m.m.). Den frågan får emellertid tas upp i ett annat sammanhang.

10 kap. 17 8

I 10 kap. RB meddelas bestämmelser om forum i tvistemål. Som allmän princip gäller att en domstol vid vilken lalan anhängiggörs skall pröva sin behörighet endast om fråga därom väcks av svaranden (18 8). Från denna regel föreskrivs emellertid vissa undantag. I 10 kap. 17 8 anges sålunda flera fall då domstolen har att självmant pröva sin behörighet. I första stycket punkt 6 nämns bl.a. tvist som angår utmätt lös egendom och för vilken behörig domstol är särskilt angiven. Bestämmelsen åsyftar enligt förarbetena tvister som avses i 69 8 UL, dvs. tvister på gmnd av föreläggande att väcka talan i fråga om lös egendom. Numera kan emellertid föreläggande att väcka lalan vid domstol meddelas även enligt 91 a och 151 88 UL. I fråga om fasl egendom se även 5 8 FfL.

Enligl UB skall föreläggande all väcka lalan vid domstol angående utmätt egendom kunna meddelas i ett flertal fall, se 4 kap. 20-23 och 26 88, 9 kap. 11 8 och 13 kap. 7 8. För dessa fall meddelas bestämmelser om behörig domstol i 2 kap. 24 8 UB. Den domstol som anges där bör vara uteslulande behörig att pröva en tvist på gmnd av ett föreläggande. För att punkt 6 i 10 kap. 17 8 RB skall bli tillämplig på samtliga tvister, för vilka viss domstol är föreskriven i UB, bör bestämmelsen vidgas till alt gälla även tvfst angående annan utmätt egendom än lös egendom. Paragrafen föreslås jämkad i enlighet härmed.

Den föreslagna lydelsen avses omfatta även tvist enligt 13 kap. 7 8 UB, dvs. tvist vid fördelning av medel som har influtit i ett mål om utmätning. I fråga om tvister rörande fast egendom för vilken fastighetsforum skall gälla (2 kap. 24 8 andra stycket UB) se även punkt 4 i förevarande paragraf.

Prop. 1980/81:84 7.56 224

Det kan erinras om all annan sakägare än den som har förelagts all väcka talan inte är bunden av forumreglerna i 2 kap. 24 8 UB.

15 kap.

Förevarande kapitel innehåller beslämmelser om säkerhetsåtgärder i ivislemål. Sådana åtgärder utgörs av kvarstad och skingringsförbud, som båda kan meddelas till säkerhel för en fordran eller för bättre rätt till egendom, reseförbud, föreläggande eller förordnande som avses i 15 kap. 3 8 samt återställande av besittning eller annat förhållande som har rubbats. Beslul om säkerhetsåtgärd meddelas av domstol i en anhängig rättegång. En förulsätlning för ett sådant beslut är alltså att talan har väckts i saken.

Enligl UL kan även överexekuior förordna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder enligt bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med RB:s. Sådana åtgärder kan beviljas av överexekutor vare sig rättegång pågår i saken eller inte. Har talan inte redan väckls när överexekutor meddelar sitl beslut, skall talan väckas inom viss tid från beslutet, vid påföljd att åtgärden annars återgår. I vissa fall är det lillräckligl att talan anhängiggörs i annan ordning än vid domstol. Antalet mål hos överexekutor om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd har under senare år uppgåU fill 100-200 om året.

1 sitt förslag lill UB föreslog beredningen att överexekutors befogenhet att förordna om säkerhetsåtgärd enligt UL skulle flyttas till kronofogdemyndigheterna. I enlighet härmed har beredningen i betänkandet med förslag till följdändringar utgått från att en domstol liksom f n. skall kunna förordna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder endasl i anhängiga mål. I propositionen angående UB har emellertid på skäl som anges där intagits den ståndpunkten all befogenheten all förordna om säkerhetsåtgärder inte bör flyttas till kronofogdemyndigheterna. På grund härav innehåller UB inte några bestämmelser om sådana beslut. 1 propositionen förutsätts att uppgiften förs till tingsrätten.

1 det förslag till en handräckningslag, som har remitterats till lagrådet den 28 juni 1979, har föreslagits att uppgiften att förordna om handräckning i summarisk process, motsvarande återställande av mbbad besittning m.m. och avhysning enligt 191 och 192 8§ UL, anförtros tingsrätten (avsnitt 2.2).

Även beträffande kvarstad och andra säkerhetsåtgärder talar övervägande skäl för all uppgiften bör ankomma på tingsrätten. Frågor om sådana åtgärder innefattar sålunda en prövning av civilrättsliga förhållanden. Beståndet av en beviljad säkerhetsåtgärd förutsätter också, om rättegång inle redan pågår, alt talan i saken väcks inom viss tid, i allmänhet vid domstol. Tingsrätten har redan f n. att besluta om säkerhetsåtgärder i anhängiga mål. Om uppgiften att förordna om säkerhetsåtgärder även innan talan har väckts flyttas till tingsrätten, undviker man kompetenskonflikter och andra olägenheter som föranleds av att mer än en myndighet har

Prop. 1980/81:84 7.56 115>

samma befogenhet. Det krav på skyndsam handläggning som ofta föreligger i fråga om säkerhetsåtgärder torde också över lag kunna tillgodoses i tingsrätterna.

Jag föreslår sålunda att överexekutors befogenhel all förordna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder innan talan har väckts i saken förs till tingsrätten. Härvid bör samma principer gälla som enligt UL. Det bör alltså inte göras någon inskränkning i en rältssökandes möjlighet att få ett anspråk säkerställt i fall då detta skall prövas av skiljemän eller i annan särskild ordning.

UL:s bestämmelser om handräckning torde i princip vara begränsade till att avse civilrättsliga anspråk. Det kan dock ibland finnas ett behov av att säkerställa en senare indrivning av offentligrätlsliga anspråk. Den frågan får emellertid tas upp i ett annat sammanhang. En eventuell befogenhet att förordna om säkerhetsåtgärder i sådana fall synes fö. inte böra tillkomma tingsrätten. Det kan erinras om att genom lagen om betalningssäkring för skatter, lullar och avgifter har införts en möjlighet att säkerställa indrivningen av det allmännas fordringar på viktigare skatter och avgifter.

När det gäller frågan var bestämmelser bör tas upp om meddelande av säkerhetsåtgärder innan talan i saken har väckts, vill jag först nämna att regleringen har ansetts inte böra ske i den föreslagna handräckningslagen. Det synes inte heller lämpligt att bestämmelser i saken tas upp i en särskild lag. Det skulle bl.a. innebära en dubbelreglering i flera avseenden, i den mån inte hänvisning kan ske till RB:s bestämmelser.

Enligt min mening är den enklaste och naturligaste ordningen att bestämmelser i frågan meddelas i 15 kap. RB. Där finns redan motsvarande regler för det fallet att talan har väckts. En komplettering för de fall som nu avses kan bli förhållandevis enkel. En sådan ordning innebär visserligen att RB:s föreskrifter om säkerhetsåtgärder kommer att gälla även i fråga om anspråk, som undantagsvis skall prövas i annan ordning än i rättegång, t.ex. av skiljemän. Detta bör dock inte utgöra någol avgörande hinder mot nämnda ordning, om denna framstår som praktisk och ändamålsenlig. Det kan erinras om att i fråga om brottmål gäller att domstolen kan förordna om bl.a. kvarstad innan åtal har väckts. Jag föreslår alltså att befogenheten för tingsrätten att förordna om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd även i fall då talan inte har väckts regleras i 15 kap. RB.

F.n. kan enligt 15 kap. 1 8 RB till säkerhet för en fordran resp. för bättre rätt till viss egendom beviljas antingen kvarstad eller skingringsförbud. Motsvarande gäller enligt UL. 1 fråga om fast egendom kan dock endast skingringsförbud meddelas. Skillnaden mellan de båda åtgärderna är närmast att medan kvarstad i princip skall leda till att kronofogdemyndigheten tar aktuell egendom i förvar, skingringsförbud endast innebär att den som åtgärden riktar sig mot meddelas ett förbud att sälja eller skingra egendomen. Skingringsförbud beträffande fast egendom kan dock komplelteras med ett förordnande om att själva egendomen skall tas om hand. 15 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 7.56 llfi

Beredningen har föreslagit alt de nuvarande åtgärderna kvarstad och skingringsförbud skall föras samman till en åtgärd, benämnd kvarstad. Detta har genomgående godtagils av remissinstansema. Även jag anser alt det saknas behov av två olika åtgärder för att tillgodose kravet på säkerställande av en fordran resp. bättre rätt till viss egendom. 1 praktiken torde f n. nästan uteslutande kvarstad användas, frånsett fall då fråga är om fast egendom. I enlighel härmed utgår UB från att skingringsförbud skall upphöra som en självständig säkerhetsåtgärd. För säkerställande av kvarstad skall enligt UB samma regler gälla som för säkerställande av utmätning, och dessa ger visst utrymme att handla efter omständigheterna.

Jag föreslår alltså att de olika åtgärder som f.n. kan vidtas i form av kvarstad eller skingringsförbud förs samman till ett institut. Det kan ifrågasättas om inte den åtgärd som skall ske till säkerhet för en fordran och den åtgärd som skall äga mm för att säkerställa bättre rätt till viss egendom borde ha olika beteckningar. Det har dock inte synts lämpligt att på denna punkt bryta med hittillsvarande ordning. Den föreslagna säkerhetsåtgärden betecknas alltså i båda fallen kvarstad.

Som har nämnis i del föregående kan enligt RB även reseförbud meddelas till säkerhet för en fordran (15 kap. 2 %). Sådant förbud kan beviljas, om en part i rättegång angående betalning för en fordran har visal sannolika skäl för sin talan och det skäligen kan befaras att motparten beger sig från riket utan alt efterlämna känd egendom som svarar mot hans skuld. Reseförbud innebär förbud för gäldenären att avresa från orten, såvida han inte ställer pant eller borgen för skulden. Reseförbud gäller inte utöver tre månader från delgivningen. Överträds ett reseförbud, kan domstolen på yrkande av käranden förordna att gäldenären skall återhämtas och hållas i häkte under den tid förbudet gäller. Liknande bestämmelser om reseförbud finns i 187 8 UL.

Beredningen har föreslagit att institutet reseförbud skall avskaffas som säkerhetsåtgärd i tvistemål och all någon motsvarighet lill 187 8 UL inte skall meddelas. Förslagel har ulan undantag godtagits av remissinstanserna. För egen del villjag försl påpeka all någol större praktiskt behov av att kunna utverka ett reseförbud till säkerhet för en fordran inte synes föreligga. Reseförbud för ett sådant ändamål torde sålunda förekomma mycket sällan. Förbudet syftar främst till all hindra en gäldenär att dra sig undan rättegången och verkställighet av en blivande dom. Förbudet, som medför viss press på gäldenären att betala sin skuld eller ställa säkerhet, innebär ett slags personalexekution. Ett reseförbud kan också förorsaka gäldenären skada utan motsvarande nytta för borgenären. Del kan erinras om alt enligt lagen (1917:381) om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket den som var underhållsskyldig mot barn under 16 år tidigare i princip inle hade räll all flytta från riket, om han inte ställde säkerhet för underhållsskyldigheten. Lagen upphävdes emellertid år 1969. På nu anförda skäl godtar jag förslaget att reseförbud skall avskaffas som säkerhetsåtgärd för civilrättsliga fordringar.

Prop. 1980/81:84 7.56 111

Utöver vad som har sagls nu bör i 15 kap. RB göras vissa andra ändringar, bl.a. i syfle att förenkla och förtydliga bestämmelserna. Att skingringsförbud utmönstras som en särskild säkerhetsåtgärd föranleder också en jämkning av rubriken till kapitiel.

Paragrafen innehåller f.n. beslämmelser om kvarstad och skingringsförbud till säkerhel för såväl fordran som bällre räll till viss egendom. 1 departementsförslaget har i 1 8 tagits upp endast regler om kvarstad för fordran, medan kvarstad till säkerhet för bättre räll behandlas 12 8.

1 första styckei av 1 8 föreskrivs f.n. alt om en part, som i rättegång har yrkat betalning för en fordran, har visat sannolika skäl för sin talan och del skäligen kan befaras att motparten genom att avvika eller genom all undanskaffa egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala vad som kan antas komma alt åläggas honom genom domen, kvarstad får läggas på så mycket av hans lösa egendom som svarar mot skulden eller, om det är tillräckligt, egendomen ställas under förbud att säljas eller skingras. Vidare anges att skingringsförbud också får meddelas på fast egendom som tillhör motparten. Om lös egendom som ställs under skingringsförbud finns hos en tredje man, får enligt tredje stycket denne förbjudas att utge egendomen.

Som har nämnts fömt föreslår jag att kvarstad och skingringsförbud förs samman till ett gemensaml institut, benämnt kvarstad. De särskilda bestämmelserna om skingringsförbud i 1 8 saknar därför molsvarighel i departementsförslaget. Kvarstad skall kunna användas inte endasl beträffande lös egendom utan också i fråga om fasl egendom. För verkställigheten av ett kvarstadsbeslut skall, om inle domstolen har meddelat någon särskild föreskrift, gälla vad som sägs därom i UB (16 kap. 13 S) och dessa regler ger ett vissl utrymme att handla efter omsländighetema. Någon särskild bestämmelse i RB om det fallet att gäldenären tillhörig egendom finns hos en tredje man behövs inle Ofr 6 kap. 7 8 och 16 kap. 13 8 UB).

1 enlighel med vad jag lidigare har förordat har den nuvarande förutsättningen för kvarstad i 1 8, alt part i rättegång har yrkal betalning för en fordran, fåll utgå i departementsförslaget. 1 förslaget anges i slällel att någon visar sannolika skål för alt han har en fordran, som är eller kan anlas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning. Med uttrycket "prövning i annan liknande ordning" avses en sådan prövning som kan anses ersätta en domstolsprövning i tvistemål, vare sig prövningen skall äga rum av skiljemän, vid syn, i mål om lagsökning eller betalningsforeläggande eller av en specialdomstol eller annan myndighet Ofr 7 8). Det är tydligt all endasl privaträtlsliga fordringar omfatlas.

Som förutsällning för kvarslads beviljande föreskrivs vidare i förslagel, i saklig överensstämmelse med gällande rätt, att del skäligen kan befaras all

Prop. 1980/81:84 7 J6 228

motparten genom all avvika, skaffa undan egendom eller på annat säll undandrar sig all betala skulden. Del behöver inle nödvändigtvis vara fråga om någol direkt illojalt förfarande från gäldenärens sida. Del är lillräckligl all denne, l.ex. på grund av ell trängt ekonomiskt läge, kan befaras använda sina tillgångar för ett ändamål som är honom mera angelägel än all betala den akluella skulden.

När kvarstad beviljas, skall enligt förslaget beslutet avse så myckel av gäldenärens egendom alt fordringen kan anlas bli täckt. Det innebär bl.a. att även förrättningskostnadema för en blivande utmätning bör tas med i beräkningen. En remissinstans har anseti alt även de rättegångskostnader som kan beräknas uppkomma i målet angående fordringen bör beaklas. Med anledning härav vill jag framhålla alt de nuvarande bestämmelsema om kvarstad i UL och RB inle synes medge all blivande rättegångskostnader beaktas vid meddelande av kvarstad. För egen del anser jag också all det är mindre lämpligl all medge kvarstad för en sådan framlida fordran. Del kan erinras om alt en dom på betalningsskyldighet får verkställas genast, såvida inte gäldenären nedsätter beloppet eller ställer säkerhel (3 kap. 6 8 UB).

Domstolen bör i sill beslut som regel inte ange vilken egendom som skall bli föremål för kvarstad utan endast förordna att gäldenären tillhörig egendom lill så slorl värde, alt ell vissl angivet fordringsbelopp kan antas bli täckt, skall beläggas med kvarstad. Det ankommer därefter på kronofogdemyndighelen att vid verkställighet av beslutet bestämma vilken egendom som skall tas i anspråk. Därvid skall kronofogdemyndigheten tillämpa bl.a. vad som föreskrivs i 4 kap. UB om den ordning i vilken egendom av olika slag skall tas i anspråk samt beneficiereglerna i 5 kap. Ofr 16 kap. 13 S). Undantagsvis bör dock domstolen i sitl beslul kunna ange viss egendom som kvarstaden skall avse, t.ex. om åtgärden riktar sig mot ett utländskt rederi, som äger ett i svensk hamn liggande fartyg vilket är berett all avgå, eller om fordringen är förenad med särskild förmånsrätt i viss egendom och borgenären yrkar all den egendomen skall las i anspråk. Någon särskild föreskrift om det nu sagda lorde inte behövas Ofr 10 8 andra meningen).

F.n. innehåller 2 8 regler om reseförbud för att säkerställa en fordran i tvistemål. Som jag har anfört fidigare bör reseförbud inte längre kunna meddelas för ett sådant ändamål. Som 2 8 i departementsförslaget har i slällel lagits upp beslämmelser om kvarstad till säkerhel för bättre rätt till egendom.

1 fråga om åtgärd lill säkerhet för bättre rätt till viss egendom föreskrivs fn. i 1 8 andra stycket att kvarstad eller skingringsförbud får läggas på egendom, till vilken en part i rättegång har påstått bättre rätt, om han har visal sannolika skäl för sin talan och del skäligen kan befaras att motparten

Prop. 1980/81:84 7.56 119

undanskaffar, förstör eller väsentligt försämrar egendomen. Den lidigare nämnda beslämmelsen i tredje slyckel, att om lös egendom som ställs under skingringsförbud finns hos en iredje man, denne får förbjudas alt utge egendomen, gäller även i delta fall.

Även när del gäller åtgärder lill säkerhet för bättre rätt till viss egendom bör kvarstad och skingringsförbud, i enlighet med vad jag har förordat i del föregående, föras samman lill en åtgärd, kallad kvarstad. På grund härav innehåller 2 8 i departementsförslaget endasl beslämmelser om kvarstad. Paragrafen är lillämplig beträffande såväl lös som fasl egendom och gäller även i fall då egendomen innehas av en tredje man. Med bättre räll åsyftas inle endasl äganderätt utan också en begränsad sakrätt.

Som har nämnts tidigare bör den nuvarande bestämmelsens tillämpningsområde vidgas till att omfatta även fall då talan inle har väckls i saken. Även i övrigt har förutsättningarna för beviljande av åigärden jämkats någol. I departementsförslaget anges sålunda att om någon visar sannolika skäl för att han har bättre räll till viss egendom, som är eller kan anlas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och del skäligen kan befaras att motparten skaffar undan, väsentligt försämrar eller på annat sätt förfogar över egendomen till skada för sökanden, domstol får förordna om kvarstad på egendomen. Vad bestämmelsen innehåller om åtgärder från motpartens sida som förutsättning för beviljande av kvarstad inbegriper både faktiska och rättsliga förfoganden.

Det är tydligt att när kvarstad avser bättre rätt till viss egendom, den akluella egendomen måste anges i domstolens beslut.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om föreläggande och förordnande m.m.

F.n. anges i första meningen att den gäller fall då en part i rättegång har visat sannolika skäl för sin talan och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller genom annat sitt förhållande hindrar eller försvårar domens verkställande eller väsenlligl förringar dess värde för parten. I ett sådant fall får domstolen meddela motparten ett förbud eller annat föreläggande vid vite eller förordna om egendoms förvaltning av en god man eller om någon annan åtgärd som anses behövlig för att säkerställa partens rätt. Ett sådant föreläggande eller förordnande får enligt andra meningen också meddelas, om det i annat fall är för parten av synnerlig vikt och det inte länder motparten till väsentligt förfång. Åtgärder enligt andra meningen anses ha till ändamål inte bara att säkerställa en blivande doms verkslällighet utan all redan under rättegången provisoriskt ordna det stridiga rättsförhållandet.

Enligt 187 a 8 UL kan även överexekutor förordna om sådana åigärder som avses i 15 kap. 3 8 RB.

Prop. 1980/81:84 7.56 230

Beredningen har föreslagit att lydelsen av 15 kap. 3 8 RB jämkas någol. Förslaget har godtagits av remissinstanserna. Även jag anser att paragrafen kan förenklas och förtydligas. Fömtsättningarna för alt ett föreläggande eller annat förordnande skall meddelas i fall som avses i andra meningen synes också alltför restriktiva. Vidare bör tillämpningsområdet vidgas till att omfatta även fall då talan inle har väckls i saken.

Enligl departementsförslaget skall förevarande paragraf inle vara tillämplig i fall som avses i I eller 2 8, dvs. när del är ett fordringsanspråk eller ett anspråk på bättre rätt till egendom som görs gällande. Delta innebär en viss inskränkning av paragrafens nuvarande tillämpningsområde. Kvarstad - såväl kvarstad för fordran som kvarstad till säkerhel för bättre rätt - ger emellertid enligt UB kronofogdemyndighelen en generell befogenhet att vidta de åtgärder beträffande egendomen som behövs för att sökandens rätt skall tas till vara (16 kap. 14 8 andra stycket och 16 8 andra slyckel saml 4 kap. 31 8)- Över huvud ger UB även beträffande kvarstad möjlighel att vid verkställigheten vidta de åtgärder som behövs för att det aktuella anspråket skall skyddas Ofr 16 kap. 13 8 första stycket och 16 8 första stycket saml 6 kap. 10 8 UB).

I enlighet med del anförda anges i första stycket av departementsförslaget alt om någon, i annat fall än som avses i 1 eller 2 8, visar sannolika skäl för all han mot någon annan har ett anspråk, som är eller kan anlas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde, domstol får förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt. Belräffande uttrycket "prövning i annan liknande ordning" får jag hänvisa till vad som har sagts vid 1 8.

Bestämmelsen avses medge inte endast att verkställigheten av en blivande dom eller annan exekutionstitel säkerställs utan också alt sökanden genasl skall kunna komma i åtnjutande av sin rätt. Med hänsyn härtill har någon motsvarighet till den nuvarande andra meningen i paragrafen inte tagits upp i förslaget. Det är även utan en särskild föreskrift tydligt att ett provisoriskt ordnande av rättsförhållandet mellan partema, innan saken har prövats av domstolen eller i annan ordning, inte bör ske utan starka skäl. Partemas motstridiga intressen bör i sådant fall vägas mot varandra.

1 andra stycket av departementsförslaget anges, i saklig överensstämmelse med gällande rätt, att en åtgärd enligl första stycket får innebära förbud vid vite att utöva viss verksamhet eller företa viss handling eller annat föreläggande vid vite att beakta sökandens anspråk. Vidare får domstolen förordna syssloman eller meddela föreskrift som är ägnad att på annat sått förebygga intrång i sökandens rätt. Bestämmelsen avser givetvis inte att medge att svaranden meddelas reseförbud.

Prop. 1980/81:84 7.56 231

I 4 8 föreskrivs f n. alt om del i rättegång om bällre rält till egendom befinns att en part har egenmäktigt skilt motparten från egendomen eller annars själv tagit sig rätt, domstolen får förordna att besittning eller annat förhållande som har mbbats genast skall återställas. Beslämmelsen utgör en motsvarighet till 191 8 UL, som ger överexekuior befogenhet aft, när någon har egenmäktigt pantat något till sig eller skilt någon annan från del han innehar eller annars själv tagit sig rätt, genast återställa besittningen eller annat förhållande som har mbbats.

Beredningen har föreslagit alt bestämmelsen vidgas lill alt gälla även i andra mål än sådana som avser bättre rält till viss egendom. Vidare föreslås alt ingripande skall kunna ske så snart en part olovligen hindrar motparten i utövningen av en rätt lill viss egendom, även om besittning eller någol annat förhållande inte har rubbats. Den föreslagna lydelsen ansluter lill den handräckningsbestämmelse i beredningens förslag lill UB som skulle ersätta 191 och 192 88 UL (17 kap. 17 8).

Som tidigare har nämnts har inte i UB tagits upp någon sådan handräckningsbestämmelse som beredningen föreslog i 17 kap. 17 8. Bestämmelser i ämnet har i stället tagits upp i den föreslagna handräckningslagen, varvid befogenheten alt förordna om handräckning har anförtrotts tingsrätten. Enligl förslagel skall handräckning generellt kunna meddelas beträffande förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, såvida saken är sådan att föriikning är tillåten.

Mot bakgrund härav finns det enligl min mening inte anledning all vidga tillämpningsområdet för 4 8 såsom beredningen har föreslagit. Härtill kommer att behövliga åigärder i fall som nu avses i allmänhet lorde kunna beviljas med stöd av 3 S. Att 3 8 tillämpas i stället för 4 8 får också anses lämpligare, bl.a. med hänsyn lill att del i princip krävs all sökanden ställer säkerhet för att en åtgärd enligl 3 8 skall beviljas, medan detta inte krävs vid förordnande enligt 4 8.

I enlighel härmed har 4 8 i princip behållits oförändrad i sak i departementsförslaget. Där anges sålunda att om det i en rättegång om bättre rätt lill viss egendom framgår att den ena parten har olovligen rubbat motpartens besittning eller vidtagit någon annan olovlig åtgärd belräffande egendomen, domstolen får förordna att besittningen genast skall återställas eller annan rättelse genast ske.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om handläggningen av en fråga om säkerhetsåtgärd. I första stycket föreskrivs f n. att beslut om en åtgärd som avses i kapillel meddelas av den rätt där rättegången är. Fråga om en sådan åtgärd får enligt andra stycket tas upp endast på yrkande av en part. Enligl iredje stycket får ett yrkande inte bifallas, såvida inte motparten har fäft tillfålle aft yttra sig över det. År det fara i dröjsmål, får dock rätten

Prop. 1980/81:84 7.56 232

omedelbart bevilja åigärden all gälla till dess annat förordnas.

Del förhållandel all en åtgärd som avses i 1. 2 eller 3 8 skall kunna beviljas även när rättegång i saken inte är anhängig påkallar ett tillägg till paragrafens första siycke i fråga om behörig domstol i sådana fall. I departementsförslaget har sålunda tillagts en andra mening, där det sägs all om någon rättegång inle är anhängig gäller i fråga om domstols behörig-hel vad som är föreskrivet om tvistemål. Del innebär all frågan i allmänhet skall prövas av en tingsrätt enligt bestämmelserna i 10 kap. RB. Om prövningen av huvudsaken ankommer på en särskild domstol, t.ex. fastighetsdomstol, skall dock denna också pröva frågan om säkerhetsåtgärd. Vad 10 kap. innehåller om alt en domstol inte är behörig all ta upp vissa tvister, l.ex. då ivisten skall prövas av skiljemän Ofr 17 S första stycket I), skall givetvis inte lillämpas. Förslagets syfte är ju just alt domstol skall kunna besluta om säkerhetsåtgärder bl.a. i sådana fall.

Andra stycket första meningen i departementsförslaget, som molsvarar del nuvarande andra stycket, har jämkats något lill följd av att en åtgärd enligt I, 2 eller 3 S skall kunna beviljas även utan att någon rättegång är anhängig.

Av RB:s regler torde följa all en begäran om åtgärd enligt detta kapitel i ett tvistemål kan framställas anfingen skriftligen eller också muntligen vid en förhandling. 1 fall då någon rättegång inte är anhängig bör en begäran om sådan åtgärd endasl få göras skriftligen. En föreskrift härom har tagits upp som en andra mening i andra stycket.

Bestämmelserna i tredje styckei om motpartens hörande har jämkats redaktionellt.

När en fräga om kvarstad eller annan älgärd enligt de nuvarande bestämmelserna i 15 kap. RB kommer upp i ett anhängigt tvistemål, skall den enligl RB behandlas som en rättegångsfråga. Det innebär bl.a. all frågan kan prövas av tingsrätten utan förhandling, men alt vid behov ett särskilt sammanträde kan sättas ut (42 kap. 13 8), att frågan får avgöras utan hinder av att parterna eller någon av dem uteblir från sammanträdet (44 kap. 7 §), att frågan avgörs genom beslut samt att tingsrätten är domför med en lagfaren domare (I kap. 3 8). Har en åtgärd begärts enligt de nya bestämmelserna utan alt någon rättegång pågår, bör frågan lämpligen handläggas i samma ordning. Detla gäller vare sig talan i saken kan anlas komma att senare väckas vid domstolen eller tvisten skall prövas i annan ordning, t.ex. av skiljemän.

1 enlighet härmed anges i Qärde stycket av 5 8 att beträffande handläggningen i övrigl, dvs. i andra hänseenden än de som regleras i första - tredje styckena, av en fråga om beviljande av en åtgärd som avses i 1-3 8S då rättegång inte är anhängig tillämpas vad som gäller när en sådan fråga uppkommer i rättegång. Av bestämmelsen framgår, utöver vad som följer av det tidigare sagda, bl.a. att frågan skall tas upp som ett mål. Bestämmelserna i 52 kap. 7 8 tredje stycket RB blir också tillämpliga. Dessa

Prop. 1980/81:84 7.56 233

ger hovrätten befogenhel att efler besvär förordna interimistiskt om en åtgärd enligt 15 kap. resp. förordna om inhibition.

När domstol beviljar en säkerhetsåtgärd utan att rättegång om huvudsaken är anhängig bör sökanden inle tillerkännas ersättning för sina kostnader för erhållande av åigärden. Detta överensstämmer med vad som nu gäller när överexekutor beviljar en säkerhetsåtgärd Ofr 197 8 UL) och har sin gmnd i att frågan om ersällning för kostnaden har samband med giltigheten av sökandens anspråk. En särskild bestämmelse i saken bör meddelas Ofr 18 kap. 1 8). Av denna bör framgå att den domstol som prövar själva anspråket också kan pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader som rör säkerhetsåtgärden.

1 enlighet härmed sägs i Qärde stycket andra meningen all en fråga om ersättning till sökanden för hans kostnad får prövas endast i samband med prövning av talan om anspråket. Bestämmelsen hindrar inle alt motparten tillerkänns ersättning för sina kostnader med anledning av yrkandet om säkerhetsåtgärd, om yrkandet ogillas. I fråga om kostnaderna i högre instans gäller 18 kap. 15 8. Det innebär att sökanden kan få ersättning för sina kostnader där, om l.ex. svaranden har fullföljt talan mol ett beslut varigenom en säkerhetsåtgärd har beviljats men besvären ogillas.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet i det nuvarande Qärde stycket av 5 8 har med vissa jämkningar lagits upp som 6 8 i departementsförslaget.

6§

1 5 8 Qärde stycket anges f n. all en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 8-dvs. kvarstad, skingringsförbud, reseförbud och föreläggande eller förordnande enligt 3 8 - inte får beviljas såvida inte den part som har begärt åtgärden ställer pant eller borgen hos domstolen för den skada som kan tillskyndas motparten. Om parten befinns vara ur stånd att ställa sådan säkerhet och han har visat synnerliga skäl för sin lalan, får domstolen befria honom därifrån. Enligt Iredje meningen i samma stycke är staten befriad från att ställa säkerhel. Slutligen föreskrivs i Qärde meningen att i fråga om pant och borgen gäller vad som är föreskrivet i UL. Denna hänvisning åsyftar 48 6 UL, som innehåller bestämmelser om pant eller borgen som skall ställas i utsökningsmål.

I 2 kap. UB meddelas bestämmelser om säkerhet som skall ställas i utsökningsmål. Enligt 25 8 första stycket skall sådan säkerhel bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk. Är säkerheten inte godkänd av den till vars förmån säkerheten skall gälla, skall den prövas av kronofogdemyndighelen. Om en bank eller jämförbar penninginrättning skall ställa säkerhel, får enligt andra stycket i samma paragraf godtas en utfästelse av penninginrättningen att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse. Enligt 27 8 första stycket behöver staten, kommun,

Prop. 1980/81:84 7.56 234

landstingskommun eller kommunalförbund inle slälla säkerhet.

RB:s regler om ställande av säkerhel bör anpassas lill UB:s bestämmelser. 1 enlighet härmed har i 6 § första stycket i departementsförslaget bl.a. gjorts den ändringen i förhållande fill 5 § Qärde stycket första meningen att uttrycket "pant eller borgen" har bytts ut mot termen säkerhet. Bestämmelserna innebär all säkerhet i princip krävs för beviljande av kvarstad för en fordran, kvarstad till säkerhel för bättre rätt och föreläggande eller förordnande enligt 3 §. Däremot behöver liksom f.n. säkerhet inte ställas i fråga om åtgärd för återställande av besittning eller annan rättelse enligt 4 8- Som tredje mening i första stycket föreslås att staten, kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund inte behöver ställa säkerhel.

1 paragrafens andra stycke föreslås att i fråga om beskaffenheten av säkerhet gäller vad som föreskrivs i 2 kap. 25 § UB samt att säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten. Detta innebär bl.a. alt en säkerhet som har godkänts av motparten skall godias i målet, även om den inle uppfyller kraven i nämnda paragraf i UB.

Beträffande prövningen bör understrykas att ställd säkerhet vid behov skall kunna realiseras och därvid täcka den skadeståndsskyldighet som avses bli säkerställd. Vid sin prövning har domstolen att bedöma huruvida säkerheten med hänsyn härtill kan anses betryggande. I fråga om en borgensförbindelse följer härav att om borgensmannen inle är känd för domstolen, denna måste skaffa sig underlag för prövningen innan förbindelsen godtas.

1 188 S I mom. UL föreskrivs att när överexekutor har förordnat om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, sökanden skall, om talan inte redan har väckts, inom en månad (vid reseförbud två veckor) från det att förordnandet meddelades anhängiggöra sin talan vid domstol genom ansökan om stämning, lagsökning eller betalningsföreläggande. Gör han inte det eller avvisas, återkallas eller förfaller annars anhängiggjord talan, skall åtgärden gå åter. Del sagda har enligt 2 mom. motsvarande tillämpning, när det enligt lag eller författning åligger den som vill göra gällande en viss fordran eller rättighet att utföra sin talan hos en myndighet i annan ordning. 1 3 mom. i samma paragraf föreskrivs alt om den som har erhållit en säkerhetsåtgärd är enligt bestämmelse i lag eller författning eller enligt dom eller avtal förpliktad att låta sin talan prövas av skiljemän eller om han gör gällande sådant anspråk på ersättning på grund av jordbmksarrende som får styrkas genom syn, det åligger honom att inom nyssnämnda tid skriftligen påkalla skiljedom eller syn samt, om parterna var för sig skall välja skiljemän eller synemän, skriftligen underrätta motparten om sitt val. Vid påkallandet av skiljedom skall också lämnas uppgift om den eller de frågor beträffande vilka skiljedom yrkas. Fullgörs inle vad som nu har angetts, skall åtgärden återgå.

Prop. 1980/81:84 7.56 235

På motsvarande sätt bör sökanden, i fall då en domstol beslutar om en säkerhetsåtgärd utan att lalan har väckts, vara skyldig att inom viss lid väcka lalan i saken, vid påföljd att åtgärden i annat fall återgår. Tiden bör bestämmas till en månad. Som följer av vad som tidigare har sagts skall lalan inte alltid behöva väckas genom ansökan om stämning. Det bör vara tillräckligt att lalan väcks genom ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande eller ansökan om handräckning enligt handräckningslagen, när något av dessa förfaranden står till buds. 1 andra fall kan det åligga den som vill kräva ut en fordran eller göra gällande ett annat anspråk att föra lalan i annan ordning. Som exempel kan nämnas att en part kan på grund av ett avtal eller en bestämmelse i lag vara förpliktad att i viss fråga underkasta sig prövning av skiljemän. Ett annat fall är att vissa frågor enligt 9 kap. 23-28 88 JB skall prövas genom syn. När en viss tvist skall prövas i annan ordning än av domstol, bör del vara tillräckligt att talan anhängiggörs i den sålunda föreskrivna ordningen.

1 enlighet med det sagda anges i första slyckel första meningen av förevarande paragraf att när en åtgärd som avses i I, 2 eller 3 S har beviljats sökanden skall, om inte lalan redan har väckts, inom en månad från beslutet väcka lalan i saken vid domstol eller, om anspråket skall prövas i annan ordning, enligl vad som gäller därom. Talan vid domstol torde i allmänhel komma alt väckas vid den domstol som har beviljat säkerhetsåtgärden Ofr 5 8 första styckei andra meningen i förslaget). Talan skall gå ut på att erhålla en dom eller ett beslut som kan verkställas. När det enligl lag åligger sökanden att föra lalan i annan ordning än vid domstol, bör dock talan i sådan särskild ordning vara tillräcklig, även om den inle kan leda till ell verkställbart avgörande (t.ex. dispasch).

Tidsfristen för alt väcka talan räknas från den dag då beslulet om säkerhetsåtgärden meddelades. Tiden bör räknas från det slutliga beslutet, även om åtgärden försl har beviljats interimistiskt.

Talan i rättegång anses väckt, när ansökan om stämning kom in lill domstolen (13 kap. 4 8 iredje stycket RB). På motsvarande sätt bör talan i mål om lagsökning, betalningsforeläggande eller handräckning och lalan som skall föras vid en annan myndighet än domstol anses väckl, när en ansökan eller motsvarande framställning kom in till domstolen eller myndigheten. I fråga om andra fall föreslås i andra meningen av 7 8 första styckei all lalan anses väckt när prövning har påkallats hos motparten eller förfarandet har inletts i annan ordning. Det förra ledet syftar främst på en tvist som skall prövas av skiljemän Ofr 11 och 27 8§ lagen om skiljemän) eller genom syn enligt JB. Bestämmelsen utgår från att sökanden skall inom den angivna tiden vidta den åtgärd som i varje särskilt fall krävs för att förfarandet skall påbörjas. När någon särskild föreskrift inte finns om hur det skall ske, bör det vara tillräckligt med en åtgärd som tydligt anger att förfarandet skall komma i gång, t.ex. en begäran av sökanden hos motparten aft synemän skall ulses enligt 9 kap. 24 8 JB.

Prop. 1980/81:84 7.56 236

I andra slyckel av förevarande paragraf anges all en beviljad säkerhetsåtgärd omedelbart skall återgå, om talan inte väcks enligt vad som föreskrivs i första stycket. Återgång sker automatiskt, men domstolen är oförhindrad all på begäran av sökandens motpart förklara all åtgärden har förfallit. Det är utan särskild beslämmelse tydligt all med underlåtenhet alt väcka talan inom föreskriven lid likställs att väckt talan avvisas genom beslul som har vunnii laga krafl.

8 och 9 SS

F.n. föreskrivs i 6 8 första slyckel alt en åtgärd som har meddelats enligt 1, 2 eller 3 8 skall omedelbart hävas av domstolen, om talan, för vars säkerställande åtgärden har meddelats, återkallas eller förfaller eller om pant eller borgen har ställts i fall då talan avser en fordran eller om det annars inte längre förekommer skäl för åtgärden. Vidare anges i samma stycke att domstolen när målet avgörs skall pröva om åtgärden fortfarande skall bestå saml alt domstolen även i samband med domen kan förordna om en åtgärd som nu har nämnts. Enligt andra stycket kan domstolen på yrkande av en part förordna att en åtgärd enligt 4 8 skall gå åter, om det finns skäl därtill.

I första styckei av 8 8 i den nu föreslagna lydelsen anges att en åtgärd som har beviljats enligl 1, 2 eller 3 8 skall omedelbart hävas, om säkerhel som tillgodoser ändamålet med åtgärden ställs eller om del annars inle längre finns skäl för åtgärden. Frågan huruvida ställd säkerhet bör föranleda all en beviljad säkerhetsåtgärd hävs får avgöras med hänsyn till det ändamål som åtgärden skall tjäna. Kvarstad för en fordran bör alltid hävas, om tillräcklig säkerhet ställs för sökandens fordringsanspråk. Även i andra fall kan ändamålet med en åtgärd få anses tillgodosett genom att säkerhet ställs, om sökandens anspråk är av enbart ekonomisk belydelse för honom, t.ex. om han påstår bällre rätt till en fordran. I fråga om beskaffenheten och prövningen av en säkerhet som avses i förevarande beslämmelse bör vad som föreskrivs i 6 8 andra styckei i förevarande kapitel jämfört med 2 kap. 25 § UB vara vägledande. Huruvida en erbjuden säkerhet är tillräcklig skall alltså prövas av domstolen, om säkerheten inte har godkänts av sökanden.

Enligt andra meningen i första stycket av 8 8 skall en åtgärd som avses i 1. 2 eller 3 8 också hävas omedelbart, om lalan som har väckts i saken återkallas eller förfaller.

Det kan påpekas att även om sökanden medger all en beviljad säkerhetsåtgärd återgår, det bör krävas ett beslul av vederbörande domstol om hävande av åigärden för alt den inte längre skall bestå. Om den som har blivit föremål för kvarstad för fordran försätts i konkurs, bör det också i princip krävas ett särskilt beslut för att kvarstaden skall upphöra att gälla. Delta får anses följa av den föreslagna lydelsen.

1 andra stycket av 8 8 har lagils upp en beslämmelse om vilken domstol

Prop. 1980/81:84 7.56 131

som har all pröva frågan om hävande av en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 8. Där anges all frågan prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstol som har beviljat åtgärden. Om rättegången är anhängig i hovrätten eller högsta domstolen, tillkommer befogenheten att häva en meddelad åtgärd denna. För det fall att någon räiiegång inte pågår bör däremol hävningsfrågan prövas av vederbörande underrätt, även om åtgärden har beviljats av en överinstans. Detta får anses följa av laglexten, som i det senare ledet åsyftar aktuell domstol i första instans.

Bestämmelserna i nuvarande 6 S första styckei andra och tredje meningarna - att en åtgärds bestånd skall prövas av domstolen når målet avgörs och att domstolen kan förordna om en åtgärd i samband med domen - har med ett par mindre jämkningar tagits upp som ett tredje stycke i 8 8. Jämkningarna är främst föranledda av att en domstol enligt förslaget skall kunna bevilja en säkerhetsåtgärd även i fall då talan i saken inte skall prövas i rättegång. Del fallet att sakens prövning i annan ordning bör föranleda att en beviljad säkerhetsåtgärd hävs hänförs till första styckei i paragrafen.

En särskild fråga är om kvarstad eller en annan säkerhetsåtgärd bör bestå, sedan anspråket har prövats i rättegång eller i annan ordning. Ogillas sökandens talan, bör åtgärden som regel hävas. Om talan bifalls, sammanhänger frågan om åtgärdens bestånd med sökandens möjlighet att få verkställighet av domen eller beslutet (se 3 kap. UB). När sökanden kan få verkställighet för sitt anspråk, har han som regel inte längre behov av säkerhetsåtgärden. Hänsyn måste emellertid tas till att verkställighet ofta i praktiken inte kan äga mm förrän någon tid efter det att ett verkställbart avgörande föreligger. Verkställighet skall som regel föregås av en underrättelse till gäldenären. Det kan också nämnas att en part inte alltid kan få en utskrift av domen eller beslutet samma dag som domen eller beslutet meddelas. En säkerhetsåtgärd bör därför som regel inte hävas förrän någon kortare tid har förflutit från det att ett verkställbart avgörande föreligger.

Den nuvarande beslämmelsen i 6 8 andra stycket om återgång av en åtgärd som avses i 4 8 har tagits upp som 9 8 i det föreliggande förslaget.

10 8

I 7 8 första stycket anges f n. att om kvarstad anses böra läggas på arrende, hyra eller annat sådant som utgår av fast egendom, domstolen skall förordna en god man att uppbära medlen samt meddela den betalningsskyldige förbud att utge något till någon annan än den gode mannen. Bestämmelsen motsvarar 184 8 UL, som ger överexekutor befogenhet att förordna om kvarstad på arrendeavgift, hyra eller annan avkastning som faller av fast egendom.

Möjligheten att erhålla kvarstad på framtida avkastning av fast egendom torde inte ha utnyttjats i någon större utsträckning. Enligt UB skall bl.a. 12

Prop. 1980/81:84 7.56 238

kap. 8 8 gälla när fasl egendom har belagts med kvarstad (16 kap. 14 8 andra stycket och 16 8 andra slyckel). Det innebär att arrendeavgift, hyra eller annan avkastning som förfaller lill betalning under kvarstadstiden skall uppbäras av kronofogdemyndigheten eller den som myndigheien förordnar som syssloman, om borgenären begär det och skäl därtill föreligger. Kronofogdemyndighelen skall i ett sådant fall ulan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att betala till någon annan än kronofogdemyndighelen eller sysslomannen.

Det torde inte finnas någol slörre behov av att kunna få särskild kvarstad på avkastningen av en fastighet, dvs. utan samband med kvarstad på själva fastigheten. Kvarstad på endast framtida avkastning innebär dessutom en tvivelaktig säkerhet, eftersom gäldenären lorde vara oförhindrad att överlåta fastigheten. Framtida avkastning torde då troligen undandras kvarsladsborgenären. Av nu anförda skäl har i departementsförslaget inte tagits upp någon motsvarighet till beslämmelsen i 15 kap. 7 8 första stycket RB. Det kan påpekas att något hinder inte föreligger mol att särskild kvarstad läggs på en redan förfallen arrendeavgift, hyra o.d. som tillkommer gäldenären, i enlighel med vad som gäller om kvarstad på annan fordran.

I andra stycket av 7 8 föreskrivs f n. att om skingringsförbud meddelas på fast egendom och synnerlig fara föreligger för att egendomen genom van vård eller på annat sätt väsentligen försämras, domstolen kan på yrkande av den part som har begärt åtgärden förordna en god man att förvalta egendomen. Därjämte meddelas en föreskrift om förskotlerande av kostnaden för förvaltningen. Samma befogenhet tillkommer enligt 1818 UL överexekutor, när denne har meddelat skingringsförbud på fasl egendom.

Enligt UB skall en motsvarande befogenhet tillkomma kronofogdemyndigheten, när fast egendom har belagts med kvarstad (16 kap. 14 8 andra stycket jfrt med 12 kap. 9 8, se även 16 kap. 16 8 andra stycket). Någon särskild bestämmelse om rätt för domstolen att i samband med ell beslul om kvarstad förordna om förvaltning av en fastighet har därför inle lagits upp i nu förevarande förslag.

I fråga om verkställandet i övrigt av en åtgärd som avses i 15 kap. RB gäller f.n. enligt tredje stycket i 7 8 vad som föreskrivs i UL. På molsvarande sätt bör UB:s bestämmelser gälla i fråga om verkställighet av en säkerhetsåtgärd som har beslutats enligl 15 kap. RB. Detta följer direkt av UB (se 1 kap. I 8 och 16 kap. UB).

Det synes emellertid lämpligl att domstolen i samband med ett beslut om säkerhetsåtgärd skall vid behov kunna meddela en föreskrift rörande verkställigheten av beslutet. Den bör t.ex. vid beviljande av kvarstad till säkerhel för bättre rätt lill viss lös egendom kunna föreskriva att egendomen inte skall las i förvar. I fråga om kvarstad till säkerhet för bättre rält till en faslighel bör domstolen bl.a. kunna förordna en

Prop. 1980/81:84 7.56 239

syssloman att omhänderta och förvalta fastigheten. Domstolen bör härvid ha samma befogenheter som annars tillkommer kronofogdemyndighelen enligt UB (se 16 kap. 13, 14 och l6 8§jfrda med 6 kap. och, belräffande fast egendom, 12 kap. 3-10 SS). Domstolen bör också vid ett förordnande om kvarstad på fast egendom till säkerhet för bättre rätt kunna begränsa kvarstaden till all endasl gälla t.ex. ett förbud mol skogsavverkning. Del kan erinras om att UB även innehåller beslämmelser om rättsverkan av kvarstad (16 kap. 14 och 15 S§ och 16 8 andra stycket).

I enlighet med det sagda anges i förevarande paragraf all i fråga om verkställandet av en åtgärd som avses i kapitiel finns bestämmelser i UB samt att domstolen får meddela närmare föreskrifter om verkställandet, om det behövs. Det kan påpekas alt del ankommer på den som har utverkat ett handräckningsbeslul all hos kronofogdemyndighelen ansöka om verkslällighet av beslutet. Delgivning av l.ex. ett föreläggande enligl 3 8 åvilar dock inle kronofogdemyndigheten. Beslut om säkerhetsåtgärd går enligt 17 kap. 14 8 andra stycket 4 RB genasl i verkställighet.

16 kap. 6 §

I paragrafen föreskrivs att om det i tvistemål uppkommer en fråga om ansvar, utdömande av vite, reseförbud eller någons hållande i häkte, beträffande omröstning därom gäller vad som föreskrivs i 29 kap. Eftersom reseförbud enligt departementsförslaget inte längre skall kunna förekomma i tvistemål, föreslås att vad som sägs om sådant förbud utgår ur paragrafen.

Med anledning av att paragrafen även nämner häktning kan påpekas att en sådan fråga kan komma upp i tvistemål även ulan samband med ett reseförbud (se 5 kap. 9 8 och 36 kap. 21 S).

17 kap. 14 8

Denna paragraf innehåller beslämmelser om verkställighet av en dom eller ett beslul i ivislemål som inte har vunnit laga krafl. Enligt första styckei har en domstol en allmän befogenhel alt, när del finns skäl därtill, i en dom förordna att den får verkställas ulan hinder av alt den inte äger laga krafl. 1 andra stycket finns bestämmelser om beslul som utan något särskill förordnande får verkställas genast. Detta gäller bl.a. i fråga om beslul, varigenom domstolen har förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan säkerhetsåtgärd eller om hävande av en sådan åtgärd (punkt 4). Enligt paragrafens tredje stycke får en domstol, när del finns skäl därtill, i ett beslut, varigenom föreläggande har meddelats en part eller någon annan att förete ett skriftligt bevis eller att tiUhandahålla ett föremål för syn eller besiktning, förordna att beslutet får verkställas utan hinder av att det inte äger laga krafl.

Närmare föreskrifter om villkoren för verkställighet i nu aktuella fall finns i 42 8 UL. Enligt I mom. i denna paragraf gäller att om en dom enligt

Prop. 1980/81:84 7.56 240

lag skall verkställas genasl. den går i fullbordan såsom lagakraftägande. om inte annat är föreskrivet. Det innebär alt en sådan dom i princip verkställs ulan särskilda villkor. 1 2 mom. anges att om en domstol har förordnal att en dom får verkställas ulan hinder av alt den inle äger laga krafl, domen också går i verkställighet såsom lagakraftägande, om den vinnande ställer pant eller borgen för det skadestånd som han kan bli skyldig utge om domen ändras. Avser förordnandet verkslällighet av en hovrätts dom eller av ett beslul, varigenom ett föreläggande har meddelats någon att förete ett skriftligt bevis eller all tillhandahålla ett föremål för syn eller besiktning, krävs dock inle säkerhel, såvida inle annat har förordnals i domen eller beslutet. Vad som sägs om dom i 42 S gäller även bl.a. beslut av en domstol (37 8 1 mom. UL).

Beslämmelserna i 42 8 UL skall ersättas av 3 kap. 9 8 UB. Belräffande det fallet att en domstol har särskill förordnat all en dom får verkställas innan den har vunnit laga kraft utgår UB från all del över lag skall tillkomma domstolen att i samband med ett förordnande om att verkställighet får ske före laga kraft avgöra humvida säkerhet skall ställas för en eventuell skadeståndsskyldighet. 1 enlighel härmed anges i 3 kap. 9 S UB all en dom som enligl ell förordnande av domstolen får verkställas innan den har vunnit laga krafl verkställs såsom en lagakraftägande dom, om inle annat följer av förordnandet. Bestämmelsen är enligt 3 kap. 1 8 andra styckei fillämplig även på en domstols utslag eller beslul.

På gmnd av del anförda bör del i 17 kap. 14 8 RB meddelas en generell föreskrift om att domstolen i nu aktuella fall kan föreskriva alt säkerhet skall ställas. En bestämmelse härom har lagils in som en ny andra mening i första stycket. Vid bedömandet huruvida säkerhel bör föreskrivas som villkor för verkslällighet bör särskilt beaktas sannolikheten för all domen kan komma att ändras i högre räll. En motsvarande ändring föreslås i paragrafens tredje siycke belräffande edilionsföreläggande o.d. Därvid har bestämmelsen fåll hänvisa till första stycket. Sisinämnda ändring innebär inle någon saklig nyhet.

Då skingringsförbud inte vidare skall kunna förekomma som en särskild handräckningsform, föreslås att vad som sägs om sådant förbud i paragrafens andra stycke punkt 4 utgår ur lagtexten.

25 kap. I och 3 8S

25 kap. RB innehåller bestämmelser om reseförbud i brottmål. Enligt 1 § kan f.n. reseförbud beviljas bl.a. om det skäligen kan befaras att den som är skäligen misstänkt för ett brott skall genom att bege sig från rikel undandra sig alt betala skadestånd eller annan ersättning till en målsägande, vilken kan antas komma att ådömas honom på gmnd av brottet. I 3 8 Iredje stycket meddelas vissa föreskrifter om behandlingen av en fråga om reseförbud för ett sådant ändamål.

Som har nämnts i det föregående har institutet reseförbud inte tagits upp

Prop. 1980/81:84 > 7.56 241

i departementsförslaget bland de säkerhetsåtgärder som enligt 15 kap. RB skall stå till buds beträffande fordringar som skall prövas i tvistemål eller i annan liknande ordning. På molsvarande sätt bör även möjligheten att i brottmål erhålla reseförbud till säkerställande av ersättning lill en målsägande upphävas. 1 departementsförslaget har därför vad som i 1 och 3 88 sägs om reseförbud till säkerställande av sådan ersättning utgått.

Det kan påpekas alt det förhållandet att reseförbud inte längre skall kunna meddelas för säkerställande av ersättning till en målsägande inte inverkar på målsägandens rätt att yrka reseförbud av något annat skål (se

25 kap. 3 S andra stycket andra meningen, jfr 24 kap. 17 8 första stycket andra meningen).

26 kap.

Delta kapitel innehåller f n. bestämmelser om kvarstad och skingringsförbud i brottmål. Dessa åtgärder beslutas av domstolen och kan användas endast för att säkerställa fullgörandet av en betalningsskyldighet, som kan antas komma att ådömas den misstänkte på gmnd av brottet (1 8). De fordringsanspråk som omfattas är böter, värdet av förverkad egendom eller annan ersättning till det allmänna och skadestånd eller annan ersättning till en målsägande.

1 det föregående har vid 15 kap. förordats att skingringsförbud avskaffas som en särskild säkerhetsåtgärd i fråga om civilrättsliga fordringsanspråk. Förevarande kapitel bör ändras på samma sätt. Det föranleder också att kapitelmbriken bör jämkas. Kapitlet bör vidare, i likhei med 15 kap., anpassas fill UB i ett par andra hänseenden.

1 förevarande paragraf i förslagel anges, i anslulning till 15 kap. 1 8, alt domstolen under de i paragrafen angivna fömtsättningama får förordna om kvarstad på så mycket av den misstänktes egendom att fordringen kan antas bli läckt. Det innebär bl.a. att även kostnadema för en blivande ulmälning skall tas med i beräkningen. Domstolen bör som regel inte i sitl beslut ange vilken egendom som skall beläggas med kvarstad, utan detla skall bestämmas av kronofogdemyndighelen i samband med verkställigheten. 1 övrigt kan beträffande denna fråga hänvisas till vad som har anförts vid 15 kap. 1 8.

2-7 8§

På gmnd av att skingringsförbud skall utmönstras som en särskild handräckningsform föreslås att vad som sägs om sådant förbud i 2-7 85 får utgå.

Enligt 2 § får frågan om kvarstad (eller skingringsförbud) tas upp. på yrkande av målsäganden endast efter det att åtal har väckts. Detta har motiverats med att sådana åtgärder inte kan beviljas i tvistemål innan talan 16 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 7.56 141

har väckts. Enligt det nu föreliggande förslaget beträffande 15 kap. skall emellertid en domstol kunna bevilja bl.a. kvarstad även om talan inle har väckts i saken. En domstol bör då också enligt 26 kap. kunna bevilja kvarstad på yrkande av målsäganden före åtalet. Andra slyckel i 2 8 föreslås ändrat i enlighet härmed.

I 6 8 första stycket anges f n. all kvarstad (eller skingringsförbud) skall omedelbart hävas av domstolen, bl.a. om pant eller borgen har ställts för skulden. I det föreliggande förslagel har uttrycket pant eller borgen ersatts av termen säkerhel Ofr 15 kap. 8 § i förslaget). I fråga om beskaffenheten av säkerheten bör vad som föreskrivs i 2 kap. 25 5 UB vara vägledande. Humvida erbjuden säkerhet är tillräcklig skall prövas av domstolen, om säkerheten inte har godkänts av den misstänktes motpart i kvarstads-frågan.

1 8 5 första slyckel anges f.n. att om kvarstad anses böra läggas på arrende, hyra eller annat sådant som utgår av fasl egendom, domstolen skall förordna en god man all uppbära medlen och meddela den belalningsskyldige förbud att utge något till annan än den gode mannen. Bestämmelsen motsvarar 15 kap. 7 § första stycket RB och 184 § UL. Enligt vad som tidigare har sagts belräffande 15 kap. RB skall en domstol för fordringar som avses där inte längre kunna förordna om kvarstad endasl på framtida avkastning. På motsvarande sätt bör den nyssnämnda bestämmelsen i 26 kap. utgå.

1 andra styckei av 8 5 föreskrivs f.n. att om skingringsförbud meddelas på fast egendom och del föreligger synneriig fara att egendomen genom vanvård eller på annat sätt väsentligen försämras, domstolen får förordna en god man all förvalla egendomen. Därjämle meddelas en föreskrift om kostnaden för förvaltningen. Enligl UB får kronofogdemyndigheten en motsvarande befogenhel, när fast egendom har belagts med kvarstad. På samma sätt som när del gäller 15 kap. RB innehåller därför inte förevarande kapitel någon motsvarighet till nyssnämnda bestämmelse i 26 kap.

Enligt tredje stycket i paragrafen gäller i övrigt om verkställandet av kvarstad och skingringsförbud vad som föreskrivs i UL, dock att vad som där sägs om pant eller borgen inte skall tillämpas. På motsvarande säll bör UB:s bestämmelser gälla i fråga om verkställandet av kvarstad i brottmål. Detta följer direki av UB. Även rättsverkningama av kvarstad regleras i UB. Liksom enligt 15 kap. 10 5 i departementsförslaget bör domstolen även i brottmål kunna vid behov meddela särskilda föreskrifter rörande verkställandet av kvarstad.

Det kan påpekas att del nuvarande undantaget i tredje stycket från UL:s regler om pant och borgen torde åsyfta föreskriften i 194 § UL om säkerhet som villkor för försäljning i visst fall av egendom som har belagts med kvarstad eller skingringsförbud. Enligl UB skall del emellertid inte krävas

Prop. 1980/81:84 7.56 243

säkerhel. när det undanlags vis blir aktuellt all sälja kvarstadsbelagd egendom.

I enlighel med det sagda anges i 8 8 i den nu föreslagna lydelsen endast att i fråga om verkställandet av kvarstad finns beslämmelser i UB samt alt domstolen får meddela närmare föreskrifler om verkställandet, om del behövs.

Det kan tilläggas alt del ankommer på den som har yrkal kvarstad att hos kronofogdemyndigheten begära alt åtgärden verkställs. När åklagaren har yrkat kvarstad för en enskild målsägandes ersättningsanspråk, får det anses åligga målsäganden själv att söka verkställighet av kvarstadsbeslutel. Åklagaren bör emellertid underrätta målsäganden härom. Har domstolen självmant förordnat om kvarstad, bör den också självmant överlämna beslutet till kronofogdemyndigheten för verkställighet. Beslul om kvarstad går genast i verkställighet (30 kap. 12 8 första styckei 3).

27 kap. 10 8

I 27 kap. 10 8 RB ges beslämmelser om verkställandet av beslag. Ett beslaglaget föremål skall enligl första styckei las om hand av den som har verkställt beslaget eller sättas i förvar under försegling, öm det kan ske utan fara och annars är lämpligl, får dock föremålet kvarlämnas i innehavarens besittning. I sistnämnda fall skall enligt andra stycket förbud meddelas innehavaren att sälja eller skingra föremålet och, om det anses behövligt, detta utmärkas genom anslag eller på annat sätt så att det är uppenbart att föremålet har lagits i beslag. Föremålet får nyttjas av innehavaren, om inte förbud däremot meddelas. 1 Iredje stycket anges att ett föremål som har lagits i beslag skall väl vårdas och att noggrann tillsyn skall hållas över att det inte förbyts eller förändras eller alt annat missbmk sker med det. Paragrafens lydelse ansluter delvis lill UL:s regler om utmätning, kvarstad och skingringsförbud (se 74 8 1 mom., 180 8 1 mom. och 183 8 UL).

Beredningen har föreslagit att paragrafen skall jämkas med anledning av UB. Den föreslagna lydelsen innehåller bl.a. en hänvisning till vissa bestämmelser om kvarstad i UB. Förslagel har kritiserats av RÅ, som har anseti all paragrafen inle bör ändras ulöver vad som föranleds av UB.

För egen del anser jag att slopandet av skingringsförbud som särskild säkerhetsåtgärd och den nya regleringen av kvarstadsinstitutet bör medföra all förevarande paragraf i RB jämkas Ofr även förslaget till ändring av 17 kap. 13 8 BrB). Detta kan emellertid ske utan hänvisning lill UB:s regler om kvarstad. Ändringama bör också begränsas lill vad som direkt påkallas av UB. 1 enlighel härmed anges i första stycket i del nu föreliggande förslagel att ett beslagtagel föremål skall tas i förvar av den som har verkställt beslaget saml all föremålet dock får lämnas kvar i innehavarens besittning, om det kan ske ulan fara och annars är lämpligl. Vidare sägs i första stycket att ett föremål som lämnas kvar i innehavarens

Prop. 1980/81:84 7.56 244

besittning skall förseglas eller märkas som beslagtagel, såvida del inle framstår som obehövligt Ofr 6 kap. 4 S första stycket och 16 kap. 13 8 första stycket UB).

Belräffande rättsverkan av beslag föreslås i andra slyckel, i anslulning till 16 kap. 14 8 första stycket UB, att den från vilken beslag har skett inle får överlåta föremålet eller i strid mol ändamålet med beslaget förfoga över föremålet på någol annat sätt. Vidare föreskrivs all ell föremål som inle tas i förvar eller förseglas får nyttjas av innehavaren, om inte annat beslutas Ofr 6 kap. 4 8 andra stycket och 16 kap. 13 8 första styckei UB).

Del nuvarande iredje slyckel i paragrafen har lämnats oförändrat.

30 kap. 12 8

Paragrafen innehåller beslämmelser i fråga om verkslällighel av beslul i brottmål som inte har vunnii laga kraft. 1 första styckei anges i vilka fall beslul ulan någol särskill förordnande får verkställas genast. Enligt andra slyckel kan domstolen, när del finns skäl därtill, i ett beslut, varigenom ett föreläggande har meddelats en part eller någon annan all förete ett skriftligt bevis eller att tillhandahålla ett föremål för syn eller besiktning, förordna att beslutet får verkställas ulan hinder av att det inle äger laga kraft.

Som har nämnis i del föregående vid 17 kap. 14 § innehåller 3 kap. 9 8 UB föreskrifter om villkor för verkställighet av en dom eller ell beslut som enligt annan lag eller enligt förordnande av domstolen får verkställas innan domen eller beslulet har vunnit laga krafl. Bestämmelserna, som ersätter 42 8 UL, är tillämpliga även i fråga om ett beslul som avses i 30 kap. 12 § andra stycket RB. Jag har tidigare redogjort för de ändringar i 17 kap. 14 8 RB som föranleds av 3 kap. 9 8 UB. Andra stycket i 30 kap. 12 8 RB bör ändras på motsvarande sätt.

I enlighet härmed föreslås en ny andra mening i andra stycket, enligl vilken domstolen, i samband med ett förordnande all ett edilionsföreläggande m.m. får verkställas omedelbart, skall, när det finns anledning lill det, föreskriva alt säkerhet skall ställas för skadestånd om beslutet ändras. Detta tillägg innebär inte någon saklig nyhet Ofr 42 8 2 mom. andra meningen UL).

33 kap. 5 8

Enligl denna paragraf skall en tredskodom delges genom domstolens försorg endast i vissa angivna fall. Ett sådanl fall är att tredskodomen innebär att en fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom eller lomlrätl. Enligl en övergångsbestämmelse till lagen (1971:497) om ändring i RB skall vid tillämpning av paragrafen valtenfallsrätt likställas med tomträtt. Bestämmelserna om delgivning av tredskodom är på grund av 17 5 andra styckei lagsökningslagen tillämpliga även i fråga om lagsökningsutslag.

Prop. 1980/81:84 7.56 245

Beslämmelsen om delgivning av tredskodom vid betalningsfastställelse har samband med 77 a 5 UL, där del föreskrivs all om en domstol har fastställt all en förfallen fordran skall ulgå med särskild förmånsrätt i fasl egendom, egendomen skal) anses utmätt. Denna verkan förfaller emellertid, om inte borgenären senasi två månader efter del all beslutet vann laga kraft har begärt försäljning av egendomen (86 S 1 mom. UL). En tredskodom anses inte ha vunnii laga krafl förrän ålervinningsfrislen, som räknas från delgivning av tredskodomen (44 kap. 9 8 RB), har gått till ända. Enligt 13 kap. 26 8 JB har bestämmelserna angående fasl egendom i bl.a. UL molsvarande lillämpning i fråga om lomlrätt. Delsamma gäller valtenfallsrätt som har upplåtits enligt äldre lag (12 8 och 52 8 andra styckei JP).

Enligl UB skall en domstols avgörande, varigenom en förfallen fordran har fastställts att ulgå med särskild förmånsrätt i viss egendom, medföra omedelbar utmälningsverkan inte bara i fråga om fasl egendom, tomträtt och vatienfallsrätl utan också belräffande registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar lill luftfartyg (4 kap. 27 S första slyckel UB, jfr 1 kap. 11 8 andra styckei UB och 9 8 UBp). Med skepp likställs skeppsbygge (1 kap. 9 8). Enligl 4 kap. 27 5 andra styckei UB skall en inträdd utmätningsverkan förfalla, om inte försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två månader från det alt domstolens beslul vann laga krafl.

Till följd av utvidgningen av fall då en betalningsfastställelse medför utmälningsverkan bör även bestämmelsen om domstolsdelgivning av tredskodomar vidgas. I enkelhetens intresse föreslås all en tredskodom på betalningsfastställelse skall delges genom domstolens försorg, oavsett vad slags egendom belalningsfastställelsen avser. En betalningsfastställelse lorde inle annat än undantagsvis förekomma i egendom som inle omfattas av bestämmelsen om utmätningsverkan i 4 kap. 27 8 UB. Det torde inte medföra någon olägenhet att delgivning sker genom domstolens försorg även i dessa undantagsfall. Del kan erinras om att den part som har yrkal en tredskodom alllid kan begära enligl förevarande paragraf alt tredskodomen delges genom domstolens försorg.

38 kap. 5 8

I paragrafen, som behandlar frågan om föreläggande att förete ett skriftligt bevis, föreslås att vad som sägs om utmätningsmannen ändras till att avse kronofogdemyndigheten. '

49 kap. 4 8, 50 kap. 5 och 8 85, 52 kap. 7 8 samt 55 kap. 5 och 8 85

Paragraferna föreslås ändrade så att vad som sägs om skingringsförbud utgår.

övergångsbestämmelsema

Punkt 1. Under denna punkt har tagits upp en bestämmelse om ikraftträdande av ändringama i RB.

Prop. 1980/81:84 7.56 246

Punkt 2. Enligl departementsförslaget skall institutet reseförbud utgå som säkerhetsåtgärd i ell tvistemål. Reseförbud skall inte heller längre kunna meddelas i ell brottmål för alt säkerställa ersättning till en målsägande. Om reseförbud har meddelats enligl de äldre bestämmelsema, bör det upphöra att gälla i och med att de nya bestämmelserna iräder i kraft. En föreskrift härom har tagits upp som punkt 2 i övergångsbestämmelsema Ofr 36 8 första stycket UBp).

Punkt 3. Skingringsförbud skall enligt förslaget utmönstras som en särskild säkerhetsåtgärd. Om ett sådanl förbud är gällande när de nya bestämmelserna iräder i kraft, bör vad som är föreskrivet om kvarstad lillämpas. En föreskrifl härom har tagits upp som punkl 3 i övergångsbestämmelserna (jfr 33 8 UBp).

1 fråga om kvarstad som har meddelats enligl RB före de nya bestämmelsernas ikraftträdande blir de nya bestämmelsema om kvarstad i RB och UB Ulan vidare tillämpliga.

Punkt 4. Enligl förslagel skall den nuvarande befogenheten att lägga särskild kvarstad på framtida avkastning av fast egendom upphöra. Har sådan kvarstad beviljats före de nya bestämmelsemas ikraftlrädande, bör den emellertid bestå. Med tanke på sådana fall föreslås som punkt 4 alt vad som föreskrivs i de nya beslämmelserna om fömlsältningar för kvarstad inte inverkar på giltigheten av kvarstad som har beviljats före deras ikraftlrädande Ofr 7 5 UBp).

Någon motsvarighet lill bestämmelsen i punkl 4 torde inte behövas i fråga om övriga säkerhetsåtgärder. Ett godmansförordnande som en domstol före ikraftlrädandet har meddelat enligl 15 kap. 7 8 andra stycket eller 26 kap. 8 S andra slyckel i samband med ett skingringsförbud får anses bestå även efler ikraftträdandet.

Punkt 5. I fråga om beslag innehåller departementsförslaget i viss mån nya bestämmelser när del gäller verkställandet och rättsverkningarna. Beslag som har beslulals före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna torde också i allmänhel ha verkställts dessförinnan. I sådana fall skall ny verkslällighet givetvis inle äga mm. Om verkslällighet undantagsvis inte har hunnil ske före ikraftträdandet, skall de nya bestämmelserna tillämpas. Några föreskrifler härom torde inle behövas. De nya bestämmelsema om rättsverkan av beslag bör gälla även i fråga om beslag som har ägl mm före ikraftträdandet. En föreskrift härom har tagits upp som punkt 5. Den synes påkallad av att innehavaren vid tillämpning av det nuvarande andra slyckel har meddelats förbud all sälja eller skingra egendomen.

Det kan här erinras om att bestämmelsen i 33 kap. 5 5 om domstolsdelgivning av en tredskodom, varigenom en fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom eller tomträtt, föreslås vidgad till att gälla all slags egendom. Det är tydligt att den nya lydelsen avser endast tredskodomar som meddelas efter ikraftträdandel. Någon särskild övergångsbestämmelse härom kan inte anses behövlig.

Prop. 1980/81:84 7.57 247

7.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Enligl lagen om skiljemän ankommer vissa uppgifter i ett skiljeförfarande på överexekuior. I några fall skall sålunda överexekutor utse eller entlediga en skiljeman (8 § första stycket, 9 5 andra stycket och 10 S första och tredje siyckena, se även 12 5). 1 ett vissl fall skall överexekuior också i samband med att en skiljeman entledigas förklara skiljeavtalet förfallet (9 S andra stycket). Det ankommer även på överexekuior att pröva frågan om förlängning av liden för en skiljedoms meddelande, när viss lid för meddelandet inle har föreskrivits av partema (18 S andra stycket). Antalel ärenden enligt skiljemannalagen har under senare tid uppgått till närmare 50 om året i hela landet.

Beredningen har under åberopande av bl.a. sambandet med rättskipningen föreslagit alt överexekutors uppgifter enligt skiljemannalagen flyttas till tingsrätten. Detta har i allmänhel godtagits av remissinstansema. Några remissinstanser har emellertid anseti att uppgiftema bör ankomma på länsstyrelsen. Härvid framhålls bl.a. att en domare i allmän domstol kan komma i fråga som skiljeman och alt länsstyrelsen har bättre möjligheter att skaffa sig personkännedom. För egen del vill jag anföra följande.

I förarbetena till skiljemannalagen diskuterades om nämnda uppgifter borde liksom tidigare åvila överexekutor eller om de borde anförtros allmän underrätt. Som skäl för att inte flytta uppgiftema till domstol åberopades bl.a. alt i fråga om städerna en överflyttning i många fall inte skulle innebära någon större förändring, eftersom magistraten eller en ledamot av denna som regel var överexekutor. Beträffande landsbygden anfördes det rådande vikarialssystemet vid häradsrätterna mot en överflyttning.

Uppgiften att utse och entlediga en skiljeman eller att förlänga tiden för en skiljedoms meddelande är inte av exekutiv natur och det är inte heller av andra skäl motiverat att vid överexekutors avskaffande flytta uppgiften till kronofogdemyndighetema. Den har däremot nära samband med rättskipningen. Domstolama prövar åtskilliga andra liknande frågor inom den frivilliga rättsvården som handläggs enligl lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Det ankommer sålunda på tingsrätten att utse skiljeman bl.a. i fall som avses i 4 kap. 6 5 2 mom. vattenlagen och 11 5 lagen om flottning i allmän flotUed. Tingsrätten har också att förordna lämplig person för åtskilliga andra uppdrag, t.ex. synemän enligl 9 kap. 24 § JB och god man enligt 3 § lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt.

Det förhållandet att en domare kan komma i fråga som skiljeman behöver enligt min mening inte orsaka några problem i tillämpningen. En domstol torde kunna erhålla den personkännedom som kan behövas i de ärenden som nu avses.

Altemativet till domstol torde närmast vara länsstyrelsen. På de skäl

Prop. 1980/81:84 7,58 248

som har anförts i det föregående anser jag emellertid all en domstol är mera lämplig för ifrågavarande uppgifter än länsstyrelsen. Av domstolarna får tingsrätten anses bäst lämpad för uppgiften.

På grund härav föreslår jag att överexekutors uppgifler enligt skiljemannalagen i forlsältningen skall ankomma på tingsrätten. Ändringen får belydelse även för skiljeförfaranden som regleras i särskilda lagar, vilka hänvisar lill skiljemannalagens beslämmelser (se t.ex. 3 kap. 3 5 Qärde slyckel aktiebolagslagen).

I 22 S skiljemannalagen anges all om överexekuior finner all en skiljedom är så "mörk" alt verkställighet inte kan meddelas, skiljedomen inle ulgör hinder för parten alt lill domstol instämma den fråga som skiljemännen har prövat. Eftersom verkställigheten av en skiljedom enligl UB skall prövas av kronofogdemyndigheten, föreslås att vad som sägs om överexekutor i 22 8 ändras till all avse kronofogdemyndighelen.

26 8, som innehåller beslämmelser om behörig överexekuior. föreslås ändrad med anledning av att överexekutors uppgifter skall övertas av tingsrätten. Samtidigt föreslås ett par andra, mindre jämkningar i paragrafen.

Om ett ärende angående utseende eller entledigande av en skiljeman eller angående förlängning av tiden för meddelande av en skiljedom är anhängigt hos överexekuior vid ikraftträdandet av de nya bestämmelsema, bör ärendel även efter ikraftträdandel handläggas av överexekutor, dock längst till ulgången av år 1982 Ofr 5 och 39 §5 UBp). Det förslås en övergångsbestämmelse härom.

7.58 Förslaget till lag om ändruig i rättshjälpslagen (1972:429)

5b8

1 förevarande paragraf anges vad som i rättshjälpslagen skall förstås med beteckningen domstol. Enligl paragrafen skall vad som sägs om domstol även gälla vissa andra myndigheier, bl.a. överexekuior. Däremol nämns inle kronofogdemyndigheten. Bestämmelsen är av betydelse bl.a. när det gäller befogenheten att bevilja allmän rätlshjälp och förordna biträde (17 och 21 55) och all fastställa ersättning till biträdet och rättshjälpsavgift (22 och 28 58).

Enligt UB skall överexekutorsinstitutionen avskaffas. Vissa av överexekutors uppgifter, främsi uppgiften att förordna om säkerhetsåtgärder och om handräckning och att pröva klagan över kronofogdemyndighetens beslut, föreslås i fortsättningen ankomma på domstol (tingsrätten resp. hovrätten). 1 dessa fall kommer tingsrätten resp. hovrätten att utan vidare överta överexekutors befogenheter enligl rättshjälpslagen. Andra uppgifter som f n. åvilar överexekutor föreslås, frånsett något undantag, bli överflyttade till kronofogdemyndighelen. Detta gäller bl.a. uppgiften

Prop. 1980/81:84 7.59 249

all förordna om verkslällighel i vissa fall och att ombesörja exekutiv försäljning av fasl egendom m.m., däri inräknat fördelning av köpeskillingen. Det torde emellertid inte finnas anledning all ge kronofogdemyndigheten sådana befogenheter enligt rätlshjälpslagen som överexekutor f n. har Ofr prop. 1978/79:90 s. 143 ff).

På gmnd härav föreslås alt vad som sägs om överexekutor i 5 b 8 rätlshjälpslagen får utgå.

10 8

I 10 S första stycket föreskrivs att om den som har beviljats allmän rätlshjälp skall ställa säkerhet för alt få lill slånd kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning enligt RB, UL eller KL, rättshjälpsnämnden får utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar. Vad som sägs om skingringsförbud i bestämmelsen föreslås utgå. Eftersom överexekutors befogenhet att förordna om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd skall flyttas till tingsrätten och regleras i RB, bör vidare vad bestämmelsen innehåller om UL utgå. Del kan påpekas att säkerhet inte skall krävas för att handräckning skall kunna beviljas enligt den föreslagna handräckningslagen Ofr 192 och I94 85UL).

Enligt andra stycket i 10 5 har första stycket motsvarande tillämpning i fråga om verkslällighet enligt 41 eller 42 5 UL, om allmän rättshjälp har beviljats i verkställighetsärendet. Hänvisningen till nämnda bestämmelser i UL föreslås ändrad till att avse motsvarande fall i UB (3 kap. 8 och 9 55).

33 8

I Qärde stycket av denna paragraf föreslås att hänvisningen till UL ändras till att avse UB.

1 övergångshänseende bör beaklas att mål kan handläggas av överexekutor även efter ikraftträdandet av UB. För sådana fall bör den äldre lydelsen av 5 b S rätlshjälpslagen tillämpas. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom.

Vidare föreslås att vad som sägs i 10 8 andra styckei skall gälla även när säkerhet skall ställas enligt övergångsbestämmelsema i 10 och 11 85 UBp.

7.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

1 3 kap. 7 8 denna lag (omtryckt 1977:530) föreslås att vad som sägs om skingringsförbud utgår.

Prop. 1980/81:84 7.60-65 250

7.60 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290)

Enligt 2 5 förvaltningslagen är lagen inte tillämplig i fråga om bl.a. ärenden hos överexekutor eller utmätningsmannen, om ärendet avser myndighetens exekutiva verksamhei. Bestämmelsen föreslås ändrad till att avse motsvarande ärenden hos kronofogdemyndigheten.

När överexekuior övergångsvis handlägger mål efter balkens ikrafllrädande Ofr 5, 35, 39 och 40 SS UBp), bör 2 8 förvaltningslagen tillämpas i sin äldre lydelse. Del föreslås en övergångsbestämmelse härom.

7.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Enligt 5 8 fjärde stycket lagen om arbetsgivares kvittningsrätt skall talan mot utmätningsmannens beslut enligt andra styckei - dvs. om fördelning mellan arbetsgivaren och utmätningssökanden av belopp, som innehålls på gmnd av ett beslut om utmätning av lön - föras hos överexekutor genom besvär. Bestämmelsen föreslås ändrad så alt talan i stället skall föras i hovrätten .

Vidare föreslås att ordet utmätningsman i 5-7 55 byts ut mot termen kronofogdemyndighet.

När utmätningsmannen före ikraftträdandet av de nya bestämmelsema har meddelat ett beslut enligl 5 5 andra stycket, bör 5 5 tillämpas i sin äldre lydelse. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom. Den innebär att talan mot beslutet även efler ikraftlrädandet skall föras hos överexekutor.

7.62—65 Förslagen till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i rennäringslagen (1971:437), lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar och lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

1 dessa lagar föreslås vissa mindre jämkningar med anledning av att UL m.fl. lagar ersätts av UB. 1 20 kap. 6 5 lagen om allmän försäkring (omtryckt 1977:630) föreslås sålunda alt hänvisningen lill bestämmelserna om utmätning i 67 d 8 UL ändras till att gälla molsvarande beslämmelser i 7 kap. UB. 1 rennäringslagen föreslås att en hänvisning till UL i 45 5 ändras lill all avse UB. Hänvisningen beträffande utmätningsfrihet fill UL i 82 § lagen om understödsföreningar föreslås ändrad till att gälla 5 kap. UB. I lagen om felparkeringsavgift föreslås att ordet utmätningsman i 9 8 och en hänvisning till införsellagen i 13 8 byts ut mot kronofogdemyndigheten resp. 15 kap. UB. Samlidigl föreslås att 13 8 jämkas i förtydligande syfte.

Prop. 1980/81:84 7.66-67 251

7.66 Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

43 8

Enligl 43 8 andra slyckel förfogandelagen gäller all om flera kan göra anspråk på betalning ur ersättning som i annat fall än som avses i första slyckel har fastställts enligt samma lag och de inte enas om hur ersättningen skall fördelas mellan dem, ersättningen skall nedsättas hos överexekutor. I fråga om nedsatt belopp skall i tillämpliga delar iakttas 1927 års lag om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar.

I det föregående har jag föreslagit att uppgiften att la emot nedsättning enligl 1927 års lag skall vid överexekutors avskaffande flyttas lill länsstyrelsen som sådan. På motsvarande sätt föreslås all nedsättning enligt nu förevarande paragraf i fortsättningen skall äga mm hos länsstyrelsen. I prop. 1979/80:119 har föreslagits att 1927 års lag ges en ny rubrik. Motsvarande ändring bör göras i nu förevarande paragraf

448

I denna paragraf föreskrivs att ersällning för egendom som är utmätt eller har tagits i anspråk genom betalningssäkring skall ulges till utmätningsmannen saml all, om ersättningen avser egendom som är belagd med kvarstad eller ställd under skingringsförbud, ersättningen skall utges till överexekutor. Vad som sägs om skingringsförbud bör ulgå. Vidare bör överexekutors uppgift enligt paragrafen överläs av kronofogdemyndigheten. I samband härmed föreslås att paragrafens lydelse förenklas något.

öm ett ärende angående nedsättning enligt 43 8 andra stycket är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet av lagändringarna, bör det även därefter handläggas av överexekutor, dock längsi till utgången av år 1982 Ofr 39 S UBp). Vad som sägs om kvarstad i 44 5 i paragrafens nya lydelse bör tillämpas också beträffande skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandel av lagändringen. Del föreslås övergångsbestämmelser härom.

7.67 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

I 59 och 60 88 uppbördslagen (omtryckt 1972:75) meddelas vissa bestämmelser rörande indrivning av skalt. Bestämmelsema skall ses mot bakgmnd av att UL inte är direki tillämplig på verkställighet som avser skatter och allmänna avgifter.

1 59 8 första stycket föreskrivs att det åligger utmälningsmannen all verkställa indrivning av skatt samt, i en andra mening, att utmätning och införsel därvid får äga mm enligt vad som sägs i 60 8. UB är emellertid direkt tillämplig även vid indrivning av skatter och allmänna avgifter.

Prop. 1980/81:84 7.67 151

under förutsättning att del finns en exekufionstitel Ofr 3 kap. 1 S första slyckel 6 UB). Det föreslås därför alt andra meningen ges den lydelsen att verkslällighel enligl UB får äga mm. Vidare bör vad som sägs om utmätningsmannen ändras till att avse kronofogdemyndigheten.

1 60 § anges i vad mån UL, däri inräknat de särskilda lagarna om exekutiv försäljning av fast egendom, av luftfartyg m.m. och av registrerat skepp m.m.. är lillämplig på utmätning för skall. 1 1 mom. hänvisas i fråga om jäv för den som förrättar utmätning för skall till jävsreglerna i 6 8 UL. I 2 mom. föreskrivs att vid utmätning för skatt skall, med de förbehåll som anges i 3 mom., lända lill efterrättelse UL;s föreskrifter om verkställighet av utmätning och vad som därvid får undantas, om utmalt egendoms försäljning, om fördelning av medel som har influtit lill följd av utmätning samt om klagan över utmätningsmannens förfarande. 3 mom. gör undantag för vissa bestämmelser i UL och de särskilda försäljningslagarna.

Eftersom UB är direkt lillämplig vid indrivning av skatter och allmänna avgifter, behövs del inle några hänvisningar till UB molsvarande dem som meddelas i 1 och 2 mom. De undantag från UB:s beslämmelser som bör göras för allmänna mål har lagits upp direkt i UB. Även bestämmelsen i 3 mom. föreslås därför utgå.

I 60 8 4 mom. första stycket föreskrivs att irvförsel enligt införsellagen får äga rum vid indrivning av restförd skatt och avgift som anges i 1 8 första slyckel. Andra styckei innehåller en kompletterande regel. Dessa bestämmelser bör stå kvar Ofr 15 kap. I S 3 UB). Hänvisningen till införsellagen föreslås dock ändrad till att avse 15 kap. UB.

Enligl 87 5 andra styckei skall, frånsett vissl undantag, åtgärder enligt uppbördslagen verkställas oavsell all det beslul eller utslag som föranleder åtgärden inte har vunnii laga krafl. Denna föreskrift avser även exekutiva åtgärder, dvs. ulmälning eller införsel Ofr 59 8 första styckei).

Som har nämnts i det föregående är UB direki tillämplig även på verkställighet beträffande skatter och allmänna avgifter. Till följd härav bör för tydlighets skull meddelas en uttrycklig bestämmelse om att även verkställighet enligt UB får äga mm innan del aktuella beslutet har vunnit laga kraft Ofr 3 kap. 23 5 andra styckei andra meningen UB). En sådan föreskrifl har tagits upp som en andra mening i 87 8 andra stycket.

En remissinstans har ansett att det bör införas en möjlighel all förordna om inhibition beträffande verkställigheten av ett överklagat beslut om skyldighet alt betala skatt. Den frågan kan emellertid inle las upp i detta sammanhang.

UB påkallar vidare redaktionella jämkningar i en del andra paragrafer. I några paragrafer bör sålunda ordet utmätningsman bytas ul mol kronofogdemyndighet (45 § 3 mom., 61-64, 74 och 76 85). 1 65 och 66 85 bör hänvisningen till införsellagen ersättas av en hänvisning till 15 kap. UB och i 68 5 6 mom. bör hänvisningen till 65 8 UL ändras till all avse motsvarande beslämmelser i UB (5 kap. 1-3 §S). Samtidigt föreslås en annan mindre jämkning av 62 8.

Prop. 1980/81:84 7.68 253

7.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

I 9-15 85 belalningssäkringslagen finns bestämmelser rörande verkställigheten av beslul om betalningssäkring. Åven 16-18 58 - om lagande i förvar och om ställande av säkerhet - rör verkställigheten, men dessa paragrafer berörs inte av att UL upphävs och ersätts av UB.

I 9 5 föreskrivs alt beslut om betalningssäkring får verkställas genasl och att verkslällighet begärs hos kronofogdemyndighelen av sådanl allmänt ombud som avses i 3 S. UB påkallar inte någon ändring av dessa beslämmelser.

Enligt 10 5 gäller i fråga om verkställigheten vad som är föreskrivet om utmätning för fordringen. Verkställighet får dock inte äga rum i lön eller annan förmån som avses i 67 a och 67 d 58 UL förrän dagen efter det att den har betalats ut. Vidare anges att bestämmelsema i 91 a 5 3-5 mom. och 91 b 5 UL (om åtgärder efter utmätning av pantbrev och om föreläggande vid tvist efter en sådan utmätning att väcka talan vid domstol) och vad 69 8 UL och 5 8 FfL innehåller om talan vid domstol inte skall lillämpas vid verkställigheten. Enligt 11 8 första meningen betalningssäkringslagen gäller som ytterligare undantag från hänvisningen lill vad som är föreskrivet om utmätning att verkställigheten inte får - frånsett vissl särskilt fall - omfatta försäljning av ianspråktagen egendom eller betalning av fordringen.

1 stället för nu nämnda bestämmelser bör, i enlighet med vad som har skett i UB belräffande kvarstad, meddelas en hänvisning till akluella beslämmelser i UB om utmätning. Hänvisningen bör omfatta samma bestämmelser som skall gälla i fråga om kvarstad för fordran Ofr 16 kap. 13 8 UB) och dämtöver bestämmelsema i 4 kap. 8 §, 11 8 första stycket och 12 § UB om behörig kronofogdemyndighet, om samtidig utmätning och om underrättelse till gäldenären före utmätning.

Hänvisningen till 4 kap. 8 8 bör inte hindra att frågan om verkställighet av betalningssäkring, i enlighet med de särskilda bestämmelser som f.n. gäller därom (se 6 5 förordningen 1978:881 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter), anhängiggörs hos en annan kronofogdemyndighet än som avses där, under fömtsättning givetvis att verkställighet inte sker i strid med nämnda* behörighetsbestämmelser. Detta överensstämmer med vad som avses gälla i fråga om utmätning i allmänna mål. Bestämmelsen om samtidig verkställighet torde få prakfisk betydelse främst då fråga samtidigt föreligger dels om verkställighet av betalningssäkring dels om utmätning hos samma gäldenär.

Vidare bör de allmänna reglema om verkställighet i 1 och 2 kap. UB gälla. Det bör också klargöras att ett mål om verkställighet av betalningssäkring liksom f.n. skall handläggas som ett allmänt mål Ofr 1 8 första stycket utsökningskungörelsen).Dessutom bör meddelas en särskild före-

Prop. 1980/81:84 7.68 254

skrift som begränsar möjligheten all genom betalningssäkring la i anspråk lön eller annan förmån som kan vara föremål för utmätning i den ordning som anges i 7 kap. UB Ofr 16 kap. 13 8 andra styckei UB).

I enlighel härmed anges i 10 8 första slyckel i dess nya lydelse att i fråga om verkställighet av beslut om betalningssäkring tillämpas I och 2 kap. UB saml vad som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 2-9 88, 11 8 första stycket, 12- 19 88, 22 8 första och iredje siyckena, 24, 25 och 33-35 55, 5 och 6 kap. och 12 kap. 3-5 88 UB. 1 en andra mening i samma siycke föreskrivs alt mål om verkställighet av beslul om betalningssäkring handläggs som allmänt mål. Av sistnämnda föreskrifl följer att endast sådana bestämmelser i 2 kap. som gäller i allmänna mål är tillämpliga vid verkställigheten Ofr 2 kap. 30 5). I andra stycket av 10 5 anges att lön eller annan förmån som avses i 7 kap. UB inte får tas i anspråk genom betalningssäkring innan den har betalats ut och kan utmätas.

Beträffande rättsverkan av verkställd betalningssäkring föreskrivs f.n. i 13 8 att gäldenären inte får överlåta egendom som har tagits i anspråk genom betalningssäkring eller lill skada föv det allmänna förfoga över egendomen på annat sätt. Vidare anges i 14 § första stycket att i fråga om förmånsrätt på grund av verkställd betalningssäkring finns föreskrifter i förmånsrättslagen och att angående tidpunkten för förmånsrättens uppkomst gäller vad som är föreskrivet i fråga om utmätning. Enligt andra stycket i 14 8 gäller beträffande fast egendom att en inskriven rättighet har företräde framför en fordran med förmånsrätt på gmnd av betalningssäkring, om inskrivning har sökts före den dag då verkställigheten ägde mm.

Det föreslås all bestämmelsen om förfogandeförbud las upp som ett första siycke i 11 5. Därvid bör tillfogas en föreskrift om befogenhet för kronofogdemyndighelen alt medge undanlag från förbudet när särskilda skäl föreligger Ofr beträffande kvarstad 16 kap. 14 5 första stycket UB). Anledning att medge undantag kan finnas t.ex. om viss egendom lämpligen bör säljas och bylas ul mol annan egendom som i stället får omfattas av betalningssäkringen.

I fråga om verkan i övrigt av verkställd betalningssäkring hänvisas i andra stycket av II 8 i dess nya lydelse till vad som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 29 8 andrastycket, 30och 31 88 och 12 kap. 6-10 58 UB Ofr beträffande kvarstad 16 kap. 14 5 andra stycket UB). Hänvisningen till 4 kap. 30 5 UB motsvarar de nuvarande beslämmelserna i 14 8 första stycket andra meningen och andra stycket betalningssäkringslagen. Sist i 11 5 andra stycket har tagits upp en erinran om att del i förmånsrättslagen (se 8 8) föreskrivs alt betalningssäkring ger förmånsrätt.

I II 8 betalningssäkringslagen anges f.n., utöver den tidigare nämnda bestämmelsen att verkställigheten inte får omfatta försäljning av ianspråktagen egendom eller betalning av fordringen, att beslämmelsen i 183 8 3 mom. UL om försäljning av lös egendom som är föremål för kvarstad

Prop. 1980/81:84 7.68 255

tillämpas i fråga om lös egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring. Nämnda beslämmelse i UL åsyftar egendom som förslörs eller hastigt faller i värde m.m. I den nya lydelsen av 11 8 har som ell iredje stycke lagits upp en föreskrifl som direkt reglerar della fall. Där anges alt om lös egendom, som har lagits i anspråk genom betalningssäkring, hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, den får på begäran av någon av partema säljas i den ordning som gäller för utmätl egendom Ofr beträffande kvarstad 16 kap. 14 8 Iredje stycket UB).

I fråga om talan mol beslut som rör verkslällighet av betalningssäkring föreskrivs f.n. i 12 8 belalningssäkringslagen att bestämmelserna i UL om klagan över utmätningsmannens förfarande och över utslag i utsökningsmål gäller i tillämpliga delar samt att lalan mot kronofogdemyndighetens beslut inte är inskränkt lill viss tid. Det föreslås all hänvisningen till UL:s regler ersätts av en hänvisning lill bestämmelsema i UB. Någon särskild föreskrift om tidsfristen för talan mot kronofogdemyndighetens beslul har inte ansetts behövlig. Förslaget innebär alt sådan talan i allmänhet skall föras inom tre veckor från det att beslulet delgavs klaganden Ofr 18 kap. 7 8 UB). Härigenom uppnås överensstämmelse med vad som gäller beträffande verkslällighet av kvarstad. Del är tydligt alt bestämmelserna om talan även avser en åtgärd av kronofogdemyndigheten som inle utgör beslul och som inverkar på någons rält Ofr 2 kap. 21 8 UB).

I 15 8 belalningssäkringslagen meddelas bestämmelser om s.k. beialningssäkringsed. De innebär att om vid förrättning för verkställighet av betalningssäkring någon fillgång för att säkerslälla betalning av fordringen inle har anträffats eller om uppgiven tillgång är ivistig, gäldenären skall på begäran av kronofogdemyndighelen upprätta en förteckning över sina tillgångar och med ed bekräfta förteckningens riktighet. Härvid gäller bestämmelserna i lagen om utmätningsed i tillämpliga delar, vilket bl.a. innebär att saken handläggs av konkursdomaren.

I det föregående har föreslagits att vid verkställighet av betalningssäkring skall tillämpas bl.a. vad som föreskrivs i UB om en utmätningsgäldenärs skyldighel alt lämna uppgifter om sina lillgängar och om förhör och om tvångsmedel i form av vite och häktning för alt framtvinga uppgifler av utmätningsgäldenären. Med de möjligheter som kronofogdemyndigheten härigenom får all skaffa behövliga upplysningar om en betal-ningssäkringsgäldenärs tillgångar lorde det inte finnas någol behov av ett särskilt förfarande vid domstol, där motsvarande uppgifter kan begäras. Som har utvecklats närmare i motiven till 4 kap. 14 8 UB har bestämmelsema om utmälningsgäldenärens uppgiftsskyldighel i ell mål om utmätning ansetls kunna ersätta förfarandel med ulmälningsed vid domstol. I enlighet härmed har i 2 8 UBp föreslagils att lagen om utmätningsed upphävs. Av nu anförda skäl föreslås att även bestämmelsema om betalningssäkringsed i 15 8 belalningssäkringslagen upphävs.

Prop. 1980/81:84 7.69 256

Övergångsbestämmelserna

De nya bestämmelsema om verkslällighel av betalningssäkring skall i princip, på samma sätt som UBi mål vilka direki faller under UB, lillämpas även i mål som har anhängiggjorts före ikraftträdandet. Några övergångsbestämmelser i delta hänseende torde inle behövas Ofr UBp).

När kronofogdemyndigheten har meddelal ett beslul enligl belalningssäkringslagen före ikraftträdandel av lagändringarna, bör i fråga om lalan mot beslutet 12 8 tillämpas i sin äldre lydelse. Delsamma gäller beträffande lalan mol beslut av överexekuior, även om beslulet meddelas efter ikraftträdandet. Del föreslås en övergångsbestämmelse härom.

Om en ansökan enligt 15 8 om avläggande av betalningssäkringsed har gjorts hos konkursdomaren före ikraftträdandet av lagändringarna, bör ärendet få fullföljas Ofr 41 5 första slyckel UBp). En föreskrift härom föreslås.

7.69 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m.

Enligt I 8 första styckei lagen om säkerhet för skaltefordringar m.m. får kronofogdemyndighelen vid indrivning av en fordran i ett allmänt mål ta emot säkerhet i samband med alt uppskov beviljas med betalning eller med en viss indrivningsåtgärd. Innebörden av beteckningen allmänt mål i nämnda lag anges i andra stycket av paragrafen. Där sägs att med allmänt mål avses mål hos kronofogdemyndighelen om uttagande av skall eller tull, staten tillkommande avgift eller liknande medel som får tas ut genom utmätning utan föregående dom, böter eller annat som drivs in i samma ordning som böter, avgift till statsverket enligl vattenlagen eller belopp som har erlagts av allmänna medel och enligl domstols beslut skall återbetalas till statsverket. Lydelsen överensstämmer med beskrivningen av allmänt mål i lagen om avmndning av vissa fordringar till hell krontal, m.m.

Tillämpningsområdet för lagen om säkerhet för skattefordringar m.m. bör överensstämma med vad som skall utgöra allmänt mål enligt UB. I kap. 6 8 andra stycket UB innehåller en beskrivning av vad som avses med allmänt mål. Det är tydligt all vad som sägs där blir avgörande även för förevarande lags tillämpningsområde, om inte annat föreskrivs. På gmnd härav bör det endast anges att del i 1 kap. 6 5 UB finns bestämmelser om vad som avses med allmänt mål.

Det kan påpekas att beskrivningen av allmänt mål i 1 kap. 6 § UB kompletteras beträffande övergångsförhållanden med en beslämmelse i 8 5 UBp. Det är tydligt all även den bestämmelsen skall beaktas vid tillämpningen av nu förevarande lag.

Prop. 1980/81:84 Hemställan 257

7.70-74 Förslagen till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lag om ändrmg i väg-trafdiskattelagen (1973:601), lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt och lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m.

I dessa lagar föreslås att vad som sägs om införsellagen ändras till att gälla 15 kap. UB. I lagen om sjömansskatt föreslås även en annan mindre jämkning.

8 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om införande av utsökningsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1899:12 s.9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut,

3. lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz,

4. lag om ändring i lagen (1977:595) cm erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,

5. lag om ändring i lagen (1939:6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg,

6. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter,

7. lag om ändring i föräldrabalken,

8. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

9. lag om ändring i lagen (1937:81) om intemationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

10. lag om ändring i jordabalken,

11. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

12. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

13. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,

14. lag om ändring i lagen (1916; 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.,

15. lag om ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom,

16. lag om ändring i lagen (1959:517) om föriängning av tiden för vissa servitut,

17. lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gmva m.m.,

18.lag om ändring i expropriationslagen (1972:719), 17 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 Hemställan 258

19. lag om ändring i fastighetsbildningslen (1970:988),

20. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

21. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

22. lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar,

23. lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

24. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän floltled,

25. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

26. lag om ändring i lagen (1845:50 s.l) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

27. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981),

28. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan
näringsidkare m.fl.,

29. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

30. lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet,

31. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling,

32. lag om ändring i lagen (1972:180) om avmndning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.,

33. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

34. lag om ändring i lagen (1966:454) om företagsinteckning,

35. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l),

36. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rält till luftfartyg,

37. lag om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg,

38. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

39. lag om ändring i växellagen (1932:130),

40. lag om ändring i checklagen (1932:131),

41. lag om ändring i akfiebolagslagen (1975:1385),

42. lag om ändring i lagen (1970:5%) om förenklad aktiehantering,

43. lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag,

44. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

45. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

46. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),

47. lag om ändring i brotlsskadelagen (1978:413),

48. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

49. lag om ändring i lagen (1967:663) om tillägg till vissa trafiklivräntor,

50. lag om ändring i förordningen (1967:666) om tillägg till vissa trafik
livräntor, som utgår av statsmedel, m.m.,

51. lag om ändring i lagen (1973:214) om tillägg till vissa ansvars
livräntor.

Prop. 1980/81:84 Beslut 259

52. lag om ändring i kungörelsen (1971:14) om tillägg till vissa statliga skadelivränlor, m.m.,

53. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

54. lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

55. lag om ändring i brottsbalken,

56. lag om ändring i rättegångsbalken,

57. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

58. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

59. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

60. lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290),

61. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,

62. lag om ändring i lagen (l%2:38l) om allmän försäkring,

63. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

64. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

65. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

66. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),

67. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

68. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skafter, tullar och avgifter,

69. lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhel för skaltefordringar m.m.,

70. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskaU,

71. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskall,

72. lag om ändring i vägirafikskallelagen (1973:601),

73. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

74. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m.

9 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemslällan.

Prop. 1980/81:84 Bilagal 260

Bilaga I Lagberedningens förslag

Förslag till

Lag om införande av utsökningsbalken

Härigenom förordnas som följer.

Ikraftträdandet av balken

1 5 Den nu antagna ulsökningsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari , . .

2 § Genom balken upphävs med den begränsning som följer av denna lag

utsökningslagen (1877:31 s. 1),

förordningen (1877:31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall,

lagen (1921:244) om ulmälningsed,

lagen (1949:249) om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag i lagsökningsmål enligt 77 a § utsökningslagen medfört,

införsellagen (1968:621),

lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom,

lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. och

lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m.

Vidare upphävs

förordningen (1844:46 s. 2) om upphörande av vissa särskilda domstolar,

förordningen (1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar och

förordningen (1863:5 s. 3) angående förnyande av svensk myndighets beslut, som förlorat sin exekutiva kraft i främmande stat.

3 § 1 fråga om ansökan enligt lagen (1921:244) om ulmälningsed som
inkommit till konkursdomaren före balkens ikraftträdande skall nämnda
lag alltjämt tillämpas.

Beträffande handelsräkning som utfärdats medan förordningen

Prop. 1980/81:84 Bilagal 261

(1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar var gällande skall denna alltjämt tillämpas.

4§ 1 stället för förordningen (1863:5 s. 3) angående förnyande av svensk myndighets beslut, som förlorat sin exekutiva kraft i främmande stat, skall gälla, att om så lång tid har förflutit sedan svensk domstol eller annan svensk myndighet ålagt betalningsskyldighet alt hinder möter för verkställighet i främmande stat, får hovräll efter gäldenärens hörande förnya betalningsåläggandet, om ej särskilda skäl föranleder till annat.

Ansökan som enligt nämnda förordning har gjorts hos länsstyrelsen skall prövas i den ordning som anges i förordningen.

Gemensamma övergångsbestämmelser

5§ Bestämmelserna i 1 § utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall alltjämt gälla i fråga om ärenden som enligt vad som sägs nedan skall handläggas av överexekutor, om ej regeringen förordnar annat.

6 § Ärende som vid balkens ikraftträdande är anhängigt hos överexeku
tor handläggs enligt äldre lag men avgörs enligt vad som i balken sägs om
motsvarande ärende hos kronofogdemyndigheten, om ej annat föreskrivs
nedan, Överexekutor får fälla till vite som han förelagt.

Ärende som ej avser klagan över utmätningsmans förfarande får, om det finnes lämpligt, av överexekutor överiämnas till kronofogdemyndigheten för handläggning enligt balkens bestämmelser.

7 § Ärende som vid balkens ikraftträdande är anhängigt hos kronofogdemyndigheten handläggs och avgörs enligt balkens bestämmelser, om ej annat föreskrivs nedan.

8 § Vad som i balken föreskrivs om villkor för verkställighet eller handräckning inverkar ej på giltigheten av åtgärd som vidtagits före balkens ikraftträdande, om ej annat sägs.

Övergångsbestämmelse till 2 kap.

9 § Vad som i balken sägs om tomträtt gäller även vattenfallsrätt som
upplåtits enligt lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Övergångsbestämmelser tiU 3 kap.

10 § 1 fall dä enligt särskild lag dom eller beslut får verkställas omedelbart sker verkställigheten som om avgörandet vunnit laga kraft, om ej annat följer av samma lag.

11 § När dom eller beslut enligt förordnande som meddelats med stöd av annan lag än rättegångsbalken får verkställas utan hinder av att avgörandet ej har vunnit laga kraft, kan kronofogdemyndigheten vid

Prop. 1980/81:84 Bilagal 262

tillämpning av 3 kap. 11 § andra styckei i balken föreskriva, att säkerhet skall ställas för skadestånd om domen eller beslutet ändras.

12 § I fråga om domslois förordnande all dom eller beslut får verkställas ulan hinder av att avgörandet icke äger laga krafl är 42 8 2 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1) alltjämt tillämpligt, om förordnandet meddelats före balkens ikraftträdande.

13 5 Beträffande verkslällighet av sådana beslut av överexekutor som avses i 51 och 52 8§ utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller vad som i balken sägs om underrätts dom. I fråga om annat beslut av överexekutor tillämpas 46 8 3 och 4 mom. saml 53 och 210 §§ nämnda lag,

14 § För fordran pä grund av inrop av lös egendom som före balkens ikraftträdande sketl vid offentlig auktion får verkslällighel alltjämt äga mm enligt 55 § utsökningslagen (1877:31 s. 1).

Övergångsbestämmelser till5-7kap.

15 § Bestämmelserna i 5 kap. 15 § i balken gäller ej, när fordran har
före balkens ikraftträdande fastställts till betalning i annat fall än som
avses i 77 a § utsökningslagen (1877:31 s. 1).

16 § 1 fråga om verkan av föreläggande som meddelats enligt 69 eller 91 a § utsökningslagen (1877.31 s.l) eller 5§ lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom gäller äldre lag.

17 § Har ansökan om utmätning gjorts före balkens ikraftträdande, skall vid tillämpning av 5 kap. 26 § i balken dagen för ikraftlrädandet räknas som fristdag,

18 § Bestämmelserna i 5 kap. 33-35 §§ i balken får tillämpas även när utmätning skett före balkens ikraftträdande.

19 § Bestämmelsen i 6 kap. 12 § första stycket i balken är ej tillämplig i fall då hyresvärd eller jordägare enligt 34 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken har räll alt kvarhålla egendom lill säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.

20 § De beslämmelser som i 6 kap. 1 § 6 och 7 kap. 3 § andra stycket i balken meddelas om bostadsrätt har motsvarande tillämpning på sådan andelsrätt i förening, som ej är bostadsrättsförening, handelsbolag eller aktiebolag med vilken följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

Övergångsbestämmelser till 9-13 kap.

21 § Om utmätning skett enligt äldre lag i fall då verkställighet ej ännu
skulle ha varit tillåten enligt balken, får egendomen ej säljas, när hinder
mött enligt den äldre lagen.

Prop. 1980/81:84 Bilagal 263

22 8 Bestämmelserna i 9 kap. 12 § i balken är ej tillämpliga på fordran
som avses i 5 8 första stycket 1 förmånsrättslagen (1970:979), om
ulmälning har skell före balkens ikraftträdande.

Är utmätt egendom sådan som enligt punkl 3 b övergångsbestämmelserna lill lagen (1966:454) om företagsinleckning häftar för beviljad eller sökt förlagsinleckning och skall egendomen under konkurs säljas på auklion enligl 1 1 eller 1 2 kap. i balken, skall borgenären underrättas och fordran som anmäls upptagas i sakägarförteckning.

Om ulmäll skepp, som enligl punkl 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1067) om ändring i lagen (1966:454) om företagsinleckning omfaltas av sådan inleckning, skall säljas på auklion enligt 1 1 kap. I balken, skall borgenären underrättas och fordran som anmäls upptagas i sakägarförteckning, även om auktionen ej äger rum under konkurs.

23 5 Om gäldenären lillkommande räll lill andel i inteckning i hans
luftfartyg eller därtill hörande reservdelar blivit utmätt och ärende om
avskrivning på inteckningshandlingen har upptagils pä inskrivningsdag
före balkens ikraftträdande, skall 10 kap. 17 § i balken lillämpas med
avseende på ny handling som svarar mot det avskrivna beloppet.

När gäldenärens rätt till inteckning i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar eller lill andel däri har utmätts före balkens ikraftträdande, skall den tid inom vilken sökanden har att framställa yrkande enligl 10 kap. 1 5 § räknas frän ikraftlrädandel.

24 § Om skuldebrev som enligl äldre bestämmelser är iniecknat i farlyg eller fast egendom pantförskrivs enligl 10 kap. 16 § i balken, upphör personligt betalningsansvar på grund av skuldebrevet.

25 8 Beslämmelserna i 11 kap. i balken om tillägg enligl 264 8 sjölagen (1891:35 s. 1) lillämpas belräffande ränla, som enligl punkt 14 eller 15 övergångsbestämmelserna lill lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen skall i stället för sådant tillägg beräknas på kapitalbeloppet av inteckning enligt äldre lag.

Vad som i balken sägs om registrerat skepp skall även gälla i fråga om båt som enligt punkl 5 övergångsbestämmelserna lill lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen är upplagen i skeppsregistret.

26 § Bestämmelserna i 13 kap. i balken om tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken tillämpas beträffande ränta, som enligt 26 eller 27 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken skall i stället för sädanl tillägg beräknas på kapitalbeloppet av inleckning enligl äldre lag.

Vid tillämpning av förstnämnda kap. anses fordran, för vilken fast egendom vid tiden för bevakningssammanträdet utan inleckning häftar enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken, såsom fordran som är förenad med panträtt. Därvid gälleratt fordringen skall betalas kontant. Första slyckel ovan har motsvarande tillämpning beträffande ränta på sådan fordran.

Prop. 1980/81:84 Bilagal 264

27 8 Enligt äldre bestämmelser intecknad ränla eller annan sådan fordran som icke är bestämd till kapitalet upptages i sakägarförteckning enligt balkens regler om fordran med panträtt och beräknas därvid till det belopp som efter en räntefot av fem procent om årel utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Är fråga om livränta, skall dock beräkningen ske med ledning av 3 § lagen (1967:53 I) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

28 8 De beslämmelser som i 13 kap. i balken meddelas om nytljanderätl, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller också annan sådan särskild rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre bestämmelser besvärar fast egendom.

29 § Skall ersättning ulgå lill innehavare av rält till avkomst ellev annan förmån som enligl äldre beslämmelser besvärar fasl egendom och icke bibehålles vid försäljning av egendomen, beräknas utdelning för det kapitalvärde vartill förmånen i pengar eller varor efter ortens pris beräknas uppgå på tillträdesdagen. I fråga om kapitalvärdets beräkning har därvid 27 § motsvarande tillämpning.

Övergångsbestämmelser till 14 och 15 kap.

30 § När exekutiv försäljning ägt rum eller utmätt fordran har indrivits
före balkens ikraftlrädande, skall äldre lag tillämpas i de avseenden som
regleras i 14 och 1 5 kap. i balken.

Vad som i 153 § utsökningslagen (1877:31 s. 1) sägs om återvinning skall allljäml gälla när beslut om fördelning meddelats enligt äldre lag.

Övergångsbestämmelser IiU 1 7 kap.

31 § Reseförbud som meddelats enligl 187 8 utsökningslagen (1 877:3 I
s. 1) skall upphöra all gälla, när balken träder i kraft.

I fråga om skingringsförbud som meddelats enligt 180 eller 181 § utsökningslagen skall tillämpas vad som i 17 kap. i balken sägs om kvarstad.

I övrigl skall beträffande handräckning som beviljats av överexekutor tillämpas vad som i balken sägs om handräckning som beviljats av rätten. Fråga om hävande av säkerhetsåtgärd skall dock prövas av kronofogdemyndigheten eller rätten enligl vad som sägs i 1 7 kap. 16 § i balken,

32 § Vad som i annan lag eller författning är föreskrivet om skingrings
förbud skall i stället avse kvarstad enligt 1 7 kap. i balken,

I fräga om handräckning som överexekutor före balkens ikraftträdande beviljat enligt annan lag eller författning än utsökningslagen (1877:31 s. 1) har bestämmelserna i 31 § motsvarande lillämpning,

33 § Angående anmälan av beslul om kvarstad eller skingringsförbud för
anteckning i register förordnar regeringen.

Prop. 1980/81:84 Bilagal 265

Övergångsbestämmelse till 18 kap.

34 § När utmätning, annan verkställighet eller handräckning ägt rum
före balkens ikraftlrädande, skall äldre lag tillämpas i de avseenden som
regleras i 18 kap. 1-23 §§ i balken.

Övergångsbestämmelser till 19 kap.

35 § 1 fräga om fullföljd av talan mot beslut som meddelats av
utmätningsman före balkens ikraftträdande och förfarandet hos överexe
kutor i ärendet skall äldre lag tillämpas. Bestämmelsen i 201 § 4 mom.
utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller dock endast om egendom som avses
där har sålts före balkens ikraftträdande.

Angående fullföljd i fall då talan mot utmätningsmans beslut ej är inskränkt till viss tid äger regeringen förordna, att talan skall föras hos hovrätten i stället för överexekutor.

36 § Angående fullföljd av talan mot beslut av överexekutor och
förfarandet i hovrätten i målet tillämpas äldre lag.

1 fråga om fullföljd till högsta domstolen i sådant mål skall också äldre lag tillämpas.

Andra bestämmelser

37 § Vad som i särskild lag eller annan författning sägs om utmätnings
man skall i stället gälla kronofogdemyndigheten.

Talan mot beslut som efter balkens ikraftträdande meddelas av kronofogdemyndigheten enligt sådan lag eller författning skall föras hos hovrätten i stället för överexekutor.

38 § Ärenden som enligt särskild lag eller annan författning skall prövas
av överexekutor skall i stället upptagas av kronofogdemyndigheten, om ej
annat sägs.

Om sådant ärende är anhängigt hos överexekutor vid balkens ikraftträdande, skall det handläggas enligt äldre lag.

Ärende som ej avser klagan över myndighets beslut får av överexekutor överlämnas till kronofogdemyndigheten, om det finnes lämpligt.

39 § Bestämmelserna i 35 och 36 §§ gäller i tillämpliga delar även i fall som avses i 37 och 38 §§.

40 § Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i balken eller denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1980/81:84 Bilagal 266

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1899:12 s.9) om verkstäUighet i visst fall av

utländsk domstols beslut

Härigenom förordnas, att i 2 och 3 §§ lagen (1899:12 s.9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut' ordet "överexekutor" skall bytas ut mot "kronofogdemyndigheten".

Denna lag träder i kraft den 1 januari,

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1932:540) om erkännande och verkställighet av

dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom förordnas, att i 5, 8 och 9 §§ lagen (1932:540) om

erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,

Finland, Island eller Norge, ordet "överexekutor" skall bytas ut mot
"kronofogdemyndigheten".

Denna lag träder i kraft den 1 januari. .

Förslag till

Lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom förordnas, att 95 § växellagen (1932:130) skall upphöra att gälla vid ulgången av . . .

Förslag till

Lag om ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom förordnas, alt 73 8 checklagen (1932:131) skall upphöra aU i9oT:2'l'o''h% 3 §
gälla vid utgången av . . . 1927:70.

Länsrätten bestämmer enligt vad som finnes skäligt i vad mån part skall ersätta motparts kostnader i ärende enligt detta kapitel.

Beträffande parts skyldighet att ersätta motparts koslnader i ärende enligt detta kapitel äga utsökningslagens bestämmelser om kostnader i utsökningsmål hos överexekutor motsvarande tUlämpning.

Kosinad för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket andra punkten, hämtning eller omhändertagande av barn och läkarundersökning belalas av allmänna medel. Fråga om ersättning för sådan kostnad prövas av länsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

Förslag till

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953:272),' dels all i 65 och 66 §§ hänvisningen till "införsellagen" skall bytas ul mol hänvisning till "4 kap. ulsökningsbalken",

dds alt i 68 § 6 mom, hänvisningen till "65 § utsökningslagen" skall bytas ut mot hänvisning till "6 kap. 1-3 5§ utsökningsbalken",

dds all 59 och 60 §5 skall ha nedan angivna lydelse.

/ mom. Vad i 6 § utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman gälle ock med avseende å den, som förrättar utmätning för skatt.

2 mom. Vid ulmälning för skatt skola, med de förbehåU som i 3 mom. sägs, lända tiU efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egendoms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning influtit, samt om klagan över utmätningsmans förfarande.

3 mom} Beslämmelserna i88c § och 198 § 3 mom. utsökningslagen, 11 § lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom, 3§ lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. samt 3 § lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. skola icke äga tillämpning vid utmätning för skatt.

4 mom. Införsel enligt införseltagen får äga rum vid indrivning av restförd skatt och avgift som anges i 1 § första stycket denna förordning.

1 mom. Bestämmelserna i 5 kap. 10 §, 9 kap. 5 §, II kap. 3 §, 12 kap. I § jämförd med 11 kap. 3 § samt 13 kap. II § utsökningsbalken skola icke äga tillämpning vid utmätning för skatt. Bestämmelserna om handräckning i 1 7 kap. utsökningsbalken skola ej heller tillämpas beträffande skatt.

2 mom. Införsel enligt 4 kap. utsökningsbalken får äga mm vid indrivning av restförd skatt och avgift som anges i 1 § första stycket denna förordning.

Prop. 1980/81:84 Bilagal 269

Förslag tfll

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas i fräga om lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

dels att 36 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 35 b §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 b §

Handling i ärende angående verkstäUighet eller handräckning enligt utsökningsbalken må, i den mån den om enskild innehåller upplysning, vars röjande medför intrång i privatlivets helgd eller risk för personlig säkerhet, ej utan hans samtycke utlämnas till annan förrän sjuttio år förflutit från handlingens datum. InnehåUer handling i ärende som nu sagts upplysning om näringsidkares affärs- eller driftförhållanden, vars offentliggörande kan vara till men för honom, må handlingen ej utan hans samtycke utlämnas förrän tjugu år förflutit från handlingens datum.

Hålles förhandling i hovrätten eller högsta domstolen, gäller 36 §.

36 §'

Har förhandling i mål vid domstol hållits inom stängda dörrar, må

protokoll över sådan förhandling jämte annan dylik uppteckning samt

därvid företedda handhngar icke utan domstolens tillstånd utlämnas,

innan målet blivit skilt från dess handläggning. Domstolen äger ock i

avbidan på sådan förhandling besluta att handlingar, som inkomma i

målet, icke utan dess tillstånd må utlämnas; har förhandling hållits inom

stängda dörrar, mä sådant beslut meddelas beträffande handhngar, som

därefter inkomma. ,

Senaste lydelse

Förekommer, då domstolen skil- Förekommer, då domstolen skil- 1965:185.

Nuvarande lydelse

jer målel från sig, handling som enligl första stycket ej må utlämnas, äger domstolen förordna att handling som nu sagts så ock dom eller beslul, som avkunnats inom slängda dörrar, ej må ulan domstolens tillstånd utlämnas, innan viss lid förflutit, i intet fall längre än sjuttio år från dagen för förordnandet. Är handlingen sådan att den enligt bestämmelse i 1 -34 §§ eller föreskrifl, som meddelats med stöd därav, ej må utlämnas till envar, må domstolens förordnande innehålla alt vad sålunda är stadgal om handlingens utlämnande skall äga tillämpning.

Föreslagen lydelse

jer målet från sig, handling som enligl första stycket ej må utlämnas, äger domstolen förordna alt handling som nu sagts så ock dom eller beslut, som avkunnats inom stängda dörrar, ej må utan domstolens tillstånd utlämnas, innan viss tid förflutit, i intet fall längre än sjuttio år från dagen för förordnandet. Är handlingen sådan att den enligl bestämmelse i 1-35 b §§ eller föreskrifl, som meddelats med stöd därav, ej må utlämnas till envar, må domstolens förordnande innehålla all vad sålunda är stadgat om handlingens ullämnande skall äga lillämpning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 10 kap.

17 §2

Ej vare på gmnd av vad i detta kapitel stadgas rätten behörig att upptaga:

6. tvist, som angår utmätl egendom och för vilken behörig domstol är särskilt stadgad; eller

1. tvist, som skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän;

2. tvist, som skall väckas vid viss domstol, om denna enligt lag eller författning är ensam behörig att upptaga sådan tvist;

3. tvist, som enligt lag må upptagas allenast av vissa särskilda tingsrätter, om tvisten väckes vid annan domstol;

4. tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvisten väckes vid annan domstol;

5. äktenskapsmål;

6. tvist, som angår utmätt lös egendom eller gUtigheten av lösöreköpsavhandling och för vilken behörig domstol är särskilt stadgad; eller

7. tvist, som är av beskaffenhet att kunna utan stämning upptagas av domstol.

Ej heller må på grund av vad i detta kapitel stadgas talan väckas vid domstol av annan ordning än den som för tvistens upplagande är i lag föreskriven; vad nu sagts gälle dock ej tvist, som avses i 13 8-

Yrkande om kvittning för fordran må icke upptagas av domstol, som enligt första stycket ej ägt upptaga tvist angående samma fordran.

' Senaste lydelse av 12 kap. 3§ 1956:230,49 kap. 4 § 1972:430,55 kap. 5§ 1947:616.

Senaste lydelse 1970:1002.

Har part, som i rättegång yrkat betalning för fordran, visat sannolika skäl för sin talan och kan skäligen befaras, att motparten genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att gälda vad genom domen kan antagas komma att åläggas honom, må kvarstad läggas å så mycket av hans lösa egendom,, som svarar mot skulden, eller ock, om det är tillfyllest, egendomen ställas under förbud att säljas eller skingras. Skingringsförbud må ock. meddelas å fasl egendom, som tillhör motparten.

Kvarstad eller skingringsförbud må även läggas å egendom, till vilken part i rättegång påstått bättre rätt, om han visat sannolika skäl för sin talan och det skäligen kan befaras, att motparten undanskaffar, förstör eder väsentligt försämrar egendomen.

Finnes lös egendom, som ställes under skingringsförbud, hos tredje man, må denne förbjudas att utgiva egendomen.

Har part, som i rättegång yrkat betalning för fordran, visat sanno-hka skäl för sin talan och kan skäligen befaras, att motparten undandrager sig att betala sin skuld, må förordnas om kvarstad på så mycket av hans egendom att fordringen kan antagas bliva täckt.

2§

Har part, som i rättegäng påstått bättre rätt till viss egendom, visat sannolika skäl för sin talan, må förordnas om kvarstad på egendomen, om det skäligen kan befaras att motparten undanskaffar, väsentligt försämrar eller pä annat sätt förfogar över den tiU skada för parten.

Har part i rättegång visal sanno-hka skäl för sin talan och kan skäligen befaras, att motparten genom att utöva viss verksamhei eller förelaga eller underiåla viss handling eller genom annat sitt förhållande hindrar eller försvårar domens verkställande eller väsentligt förringar dess värde för parten, må vid vite förbud eller annat föreläggande meddelas motparten eller förordnas om egendoms förvaltning av god man eller om annan åtgärd, som finnes erforderlig för säkerställande av partens rätt. Föreläggande eller förordnande, som nu sagts, må ock meddelas, om det i annat fall är för parten av synnerlig vikt och det ej länder motparten till väsentligt förfång.

Har part, i annat fall än som avses i I eller 2 §, i rättegång visat sannolika skäl för sin lalan och kan skäligen befaras, att motparten genom att ulöva viss verksamhei eller förelaga eller underiåla viss handling hindrar eller försvårar utövningen av partens rätt eller väsentligt förringar dess värde, må förordnas om lämplig åtgärd för att säkerställa partens rätt.

Åtgärd enligt första stycket må innebära förbud att utöva viss verksamhet eller annat föreläggande att beakta partens anspråk vid vite, förordnande av syssloman eller meddelande av föreskrift, som år ägnad att på annat sätt förebygga intrång i partens rätt.

Åtgärd, som avses i 1, 2 eller 3 §, må ej beviljas, med mindre part, som begärt åtgärden, hos rällen ställer pant eller borgen för skada, som kan tillskyndas motparten. Finnes parlen ur stånd att ställa sådan säkerhel och har han visal synnerliga skäl för sin talan, må rällen befria honom därifrån. Från ställande av säkerhet vare kronan fri Om pant och borgen gälle vad i utsökningslagen är stadgat.

6§

Återkallas eller förfaller talan, för vars säkerställande åtgärd enligl 1, 2 eller 3 § meddelats, eller har, då talan avser fordran, ställts pant eller borgen eller förekomma eljest ej längre skäl för åtgärden, skall den av rätten omedelbart hävas. Då målel avgöres, pröve rätten, om åtgärden fortfarande skall beslå. Rätten äge ock i samband med domen förordna om åtgärd, som nu sagts.

6§

Åtgärd, som avses i I, 2 eller 3 §, må ej beviljas, med mindre part, som begärt åtgärden, hos rätten ställer säkerhet för skada, som kan tillfogas motparten. Finnes parten ur stånd att ställa säkerhet och har han visat synnerliga skäl för sin talan, må rätten befria honom därifrån. Kronan, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

Rätten prövar, att säkerhet, som ej godkänts av motparten, är sådan som föreskrives 12 kap. 14 § utsökningsbalken.

Åtgärd, som beviljats enligl 1, 2 eller 3 5, skall omedelbart hävas av rätten, om säkerhet, som tillgodoser ändamålet med åtgärden, ställes eller eljest skäl för åtgärden ej längre förekomma. Då målel avgöres, pröve rällen, om åigärden fortfarande skall bestå.

Återkallas eller förfaller talan, som föranlett åtgärd enligt I, 2 eller 3 §, skall åtgärden omedelbart hävas.

8§

7§

Finnes kvarstad böra läggas å arrende, hyra eller annat dylikt, som Utgår av fast egendom, förordne rätten god man att uppbära medlen; rätten meddele ock den betalningsskyldige förbud att utgiva något till annan än gode mannen.

Meddelas skingringsförbud å fast egendom och är synnerlig fara att egendomen genom vanvård eller annorledes väsentligen försämras, äge rätten på yrkande av part, som begärt åtgärden, förordna god man att förvalta egendomen; parten åligge att till bestridande av nödig kostnad för egendomens förvaltning erlägga förskott med belopp, som bestämmes av rätten.

I övrigt gälle om verkställande av åtgärd, som avses i detta kapitel, vad i utsökningslagen är stadgat.

10 §

Om det finnes erforderligt, äge rätten meddela närmare föreskrifter om genomförandet av åtgärd, som avses i detta kapitel. I övrigt gälle därom vad som sägs i utsökningsbalken.

Bilaga 1 116 Föreslagen lydelse

rällen avvisat ombud eller biträde eller ogillat tredje mans yrkande all få som intervenient dellaga i rättegången eller utlåtit sig angående ersättning eller förskoll till biträde, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient, eller förordnal om någons hållande i häkte eller om kvarstad eller annan handräckning eller om hävande av sådan åtgärd eller lill biträde utsett annan, än part föreslagil. Beträffande beslul, varigenom föreläggande meddelats part eller annan alt förete skriftligt bevis eller all tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, äge första stycket motsvarande lillämpning.

Prop. 1980/81:84

Nuvarande lydelse

eller ogillat tredje mans yrkande all få som intervenient deltaga i rättegången eller utlåtit sig angående ersättning eller förskoll lill biträde, viltne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient, eller förordnat om någons hållande i häkte elierom k varslad, 5A:i>in>i.r-förbud eller annan handräckning eller om hävande av sådan åtgärd eller till biträde utsett annan, än part föreslagit. Rätten äge, när skäl äro därtill, i beslut, varigenom föreläggande meddelats part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, förordna, att beslutet må verkställas utan hinder av att det icke äger laga krafl

Är särskild föreskrift meddelad därom, all dom eller beslul, som icke äger laga kraft, må verkställas, vare den gällande.

Är någon skäligen misstänkt för brott, vara fängelse kan följa, och kan med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff, men förekommer eljest ej anledning alt anhålla eller häkta honom, må, om det finnes tillfyllest, i stället förbud meddelas honom att utan tillstånd lämna honom anvisad vistelseort. Oberoende av brottets beskaffenhet må ock förbud, som nu sagts, meddelas, om skäligen kan befaras, att den misstänkte genom att begiva sig från riket undandrager sig lagföring eller straff eller gäldande av skadestånd eller annan ersätt-

Ar någon skäligen misstänkt för brott, vara fängelse kan följa, och kan med hänsyn lill brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen befaras, all han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff, men förekommer eljesl ej anledning all anhålla eller häkta honom, må, om det finnes tillfyllest, i slällel förbud meddelas honom att ulan tillstånd lämna honom anvisad vistelseort. Oberoende av brottets beskaffenhet må ock förbud, som nu sagls, meddelas, om skäligen kan befaras, alt den misstänkte genom att begiva sig från riket undandrager sig lagföring eller slraff.

Senaste lydelse 1964:166.

Prop. 1980/81:84 Bilagal 111

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning till målsägande, som kan antagas komma att på grund av brottet ådömas honom.

3§

Reseförbud meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rällen. Fråga om reseförbud må av rällen upplagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren eller då rällen har alt beslula om den misstänktes häktning eller hans kvarhållande i häkte, Efler åtalet äge rätten även på yrkande av målsäganden så ock självmant upplaga fråga därom,

/ anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning må undersökningsledaren eller åklagaren ej meddela reseförbud eller hos rätten yrka sådant förbud, med mindre anspråket anmälts hos honom: rätten äge allenast på yrkande upptaga fråga om sådanl förbud.

Väckes vid rätlen fråga om reseförbud, skall, så snarl ske kan, förhandling därom äga rum inför rätten. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap. 17 § är stadgat. Är fara i dröjsmål, må rällen omedelbart meddela reseförbud all gälla, lill dess annorlunda förordnas.

26 kap.
Om kvarstad och skingringsförbud Om kvarstad

1 5

Är någon skäligen misslänkl för    Är någon skäligen misstänkt för
brott och kan skäligen befaras, all broll och kan skäligen befaras, all
han genom all avvika eller genom han genom all avvika eller genom
att undanskaffa egendom eller        alt undanskaffa egendom eller
annorledes undandrager sig all       annorledes undandrager sig all
gälda böter, värdet av förverkad     gälda böter, värdel av förverkad
egendom eller annan ersällning lill egendom eller annan ersättning lill
del allmänna eller skadestånd eller del allmänna eller skadestånd eller
annan ersättning lill målsägande, annan ersällning lill målsägande,
som kan antagas komma alt på     som kan antagas komma all på
grund av brottet ådömas honom, grund av brottet ådömas honom,
må kvarstad läggas å så mycket av må förordnas om kvarstad på så
hans lösa egendom, som svarar mot mycket av hans egendom att ford
skulden, eller ock, om det är till-     ringen kan antagas bliva täckt,
fyllest,   egendomen ställas under

Beslut om kvarstad eller skingringsförbud meddelas av rätten.

Fråga om kvarstad eller skingringsförbud må upptagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efler åtalet äge rällen även på yrkande av målsäganden så ock självmant upplaga fråga därom,

I anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersällning må undersökningsledaren eller åklagaren ej yrka kvarstad el ler skingringsförbud, med mindre anspråket anmälts hos honom; rätten äge allenast pä yrkande förordna därom,

Väckes fråga om kvarstad eller skingringsförbud, skall, så snart ske kan, förhandling därom äga rum inför rätlen. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap, 17 § är sladgal. Är fara i dröjsmål, må rätlen omedelbart bevilja åtgärden all gälla, till dess annorlunda förordnas.

Beslul om kvarstad meddelas av rällen.

Fråga om kvarstad må upptagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet äge rällen även på yrkande av målsäganden så ock självmant upplaga fråga därom,

1 anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning må undersökningsledaren eller åklagaren ej yrka kvarstad, med mindre anspråket anmälts hos honom; rällen äge allenast på yrkande förordna därom.

Väckes fråga om kvarstad, skall, så snart ske kan, förhandling därom äga rum inför rällen. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap, 17 § är stadgat. Är fara i dröjsmål, må rällen omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas.

Finnes kvarstad böra läggas å arrende, hyra eller annat dylikl, som utgår av fast egendom, förordne rätten god man att uppbära medlen: rätten meddele ock den betalningsskyldige förbud alt utgiva något till annan än gode mannen.

Meddelas skingringsförbud å fast egendom och är synnerlig fara att egendomen genom vanvård eller annorledes väsentligen försämras, äge rätten förordna god man att förvalta egendomen. Avser åtgärden målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning, åligge målsäganden att till bestridande av nödig kosinad för egendomens förvaltning erlägga förskott med belopp, som bestämmes av rätten; i annat fall skall sådan kostnad utgå av aUmänna medel

I övrigt gälle om verkställande av kvarstad och skingringsförbud vad i utsökningslagen är stadgat; vad där är föreskrivet om pant eller borgen skall dock ej äga tillämpning.

Rätten äge, otn det finnes erforderligt, meddela närmare föreskrifter om genomförandet av kvarstad. I övrigt gälle därom vad som sägs i utsökningsbalken.

Nuvarande lydelse

och eljesl finnes lämpligl, må dock föremålet kvarlämnas i innehavarens besittning.

Kvarlämnas föremål i innehavarens besittning, skall förbud meddelas honom att säUa eller skingra föremålet oeh, om del finnes erforderligt, detta genom anslag eller på annat sätt så utmärkas, att det är uppenbart, att det tagits i beslag. Föremålet mä av innehavaren nyttjas, om ej förbud däremot finnes böra meddelas.

Föremål, som tagits i beslag, skall väl vårdas, och noggrann tUlsyn skall hållas däröver, att del icke förbyles eller förändras eller annat missbruk sker därmed.

Föreslagen lydelse

föremålet kvarlämnas hos innehavaren.

Beträffande genomförandet och rättsverkningarna av beslag skall i övrigt i tillämpUga delar gälla vad som i 17 kap. 6 och 7 §§ utsökningsbalken sägs om kvarstad. Befogenhel, som enligt 6 § i nämnda kapitel tillkommer kronofogdemyndigheten, skall i StäUel utövas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten.

Beslul under rättegången, mot vilket talan ej må föras särskilt, skall genast gå i verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslut, varigenom rällen avvisat ombud, biträde eller försvarare eller utlålil sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersällning eller förskoll lill biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part, eller angående häktning eller ål-gärd, som avses i 25-28 kap., eller till försvarare utsett annan, än part föreslagit. Rätten äge, när skäl äro därtill, i beslut, varigenom föreläggande meddelats part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, förordna, att beslutet må verkställas ulan hinder av all det icke äger laga kraft.

Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må föras särskill, skall gå i verkställighet utan hinder av att det icke äger laga kraft. Vad nu sagts gälle ock beslul, varigenom rätten avvisat ombud, biträde eller försvarare eller utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersällning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part, eller angående häktning eller ål-gärd, som avses i 25-28 kap., eller till försvarare utsett annan, än part föreslagil. Rätlen äge, när skäl äro därtill, i beslul, varigenom föreläggande meddelats part eller annan all förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, förordna, att beslutet må verkställas utan hinder av att det icke äger laga krafl. När anledning föreligger, skall därvid före-

' Senaste lydelse 1972:430,

Prop. 1980/81:84 Bilagal 282

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skrivas, att säkerhet skaU ställas för skadeständ, om beslutet ändras.

Är särskild föreskrifl meddelad därom, alt dom eller beslul, som icke äger laga kraft, må verkställas, vare den gällande.

33 kap.

5 §*

Tredskodom delgives genom Tredskodom delgives genom

rättens försorg endasl rättens försorg endasl

om den innebär att fordran fast- om den innebär all fordran fasl
slälles att utgå med särskild för- ställes att utgå med särskild för
månsrätt i fast egendom eller månsräll i lös eller fast egendom,
tomträtt, om den pari som yrkal l:redsko-

om den part som yrkat Iredsko- domen begär det, eller
domen begär del, eller om part beviljats rätlshjälp ge-
om part beviljats rättshjälp ge- nom beslut av rätlshjälpsnämnden.
nom beslul av rättshjälpsnämnden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .

2. Vad som i 10 kap. 17 § i dess äldre lydelse sägs om behörig domstol i fråga om tvist angående giltigheten av lösöreköpsavhandling skall alltjämt lillämpas belräffande tvist om avhandling som upprättats före ikraftlrädandel av denna lag.

3. Reseförbud, som meddelats enligt 15 kap. eller enligl 25 kap. för säkerställande av skadestånd eller annan ersättning lill målsägande, skall upphöra all gälla, när nya lagen träder i kraft.

4. 1 fråga om skingringsförbud som enligl 15 eller 26 kap. meddelats före nya lagens ikraftlrädande skall tillämpas vad som är föreskrivet om kvarstad.

5. Vad som i nya lagen föreskrivs om villkor för kvarstad inverkar ej på giltigheten av kvarstad som beviljats före nya lagens ikraftträdande.

6. Har beslag ägt rum före nya lagens ikraftträdande, skall 27 kap. 10 § nya lagen gälla i fråga om rättsverkningarna.

* Senaste lydelse 1972:430.

Prop. 1980/81:84 Bilagal 285

Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290)

Härigenom förordnas, att i 2§ förvaltningslagen (1971:290) orden "överexekutor eller utmätningsman" skall bytas ut mot "kronofogdemyndighet".

Denna lag träder i krafl den 1 januari.

Förslag till

Lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954:279)

Härigenom förordnas, att 25 § allmänna förfogandelagen (1954:279) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i förnödenhet, som avstås till kronan, äger han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen, framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Detsamma skall gälla i fråga om den som har rätt att kvarhålla förnödenheten till säkerhet för förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för förnöden- Ersättningsbelopp för förnöden-

het, som är utmätt, skall,om borge- het, som är utmätt e//er fce/ac/ med nären det yrkar, utg,i\as till utmät- kvarstad, skall utgivas till krono-ningsmannen. Avser ersättningsbe- fogdemyndigheten, om part begär loppet förnödenhet, som satts i det. kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där part det begär, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

Denna lag träder i krafl den 1 januari . . ,

Vad som i 25 § i dess nya lydelse sägs om kvarstad gäller även skingringsförbud som meddelats före ikraftträdandet.

Rätt domstol vare i mål, som avses i 21 §, den allmänna underrätt, varunder svaranden lyder i tvistemål, som rör hans person, och i mål, varom förmäles i 25 §, domstolen i den ort, där skiljedomen meddelats. Finnes ej behörig domstol efter vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms rådstuvurätt.

Ansökningsärenden enligt 8, 10 och 18 §§ upptagas av överexekutor i den ort, där endera parten har sitt hemvist. Har enahanda ansökan gjorts hos mer än en överexekutor, vare den överexekutor behörig, hos vilken ansökan först gjordes, och beslut, som av annan överexekutor meddelas, ogillt. Ansökan må ej bifallas, med mindre sökandens motpart lämnats tillfälle att yttra sig. Avser ansökan skiljemans skiljande från uppdraget, bör jämväl skiljemannen höras.

Mot överexekutors beslul, varigenom skiljeman blivit utsedd eller skild från uppdraget eller fråga om förlängning av tiden för skiljedoms meddelande avgjorts, må klagan ej föras.

Rält domstol vare i mål, som avses i 21 §, den tingsrätt, varunder svaranden lyder i tvistemål, som rör hans person, och i mål, varom förmäles i 25 §, tingsrätten i den ort, där skiljedomen meddelats. Finnes ej behörig domstol efter vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Ansökningsärenden enligt 8, 10 och 18 §§ upptagas av tingsrätten i den ort, där endera parten har sitt hemvist. Har enahanda ansökan gjorts hos mer än en tingsrätt, vare den tingsrätt behörig, hos vilken ansökan först gjordes, och beslut, som av annan tingsrätt meddelas, ogillt. Ansökan må ej bifallas, med mindre sökandens motpart lämnats tillfälle att yttra sig. Avser ansökan skiljemans skiljande från uppdraget, bör jämväl skiljernannen höras.

Mot tingsrättens beslut, varigenom skiljeman blivit utsedd eller skild från uppdraget eller fråga om förlängning av tiden för skiljedoms meddelande avgjorts, må klagan ej föras.

Ansvaret för inleckning som beviljats i flera fastigheter vilar på var och en av fastigheterna till det belopp som faller på fastigheten efter förhållandet mellan dennas särskilda värde och sammanlagda värdet av alla fastigheterna. Som fastighets värde gäller därvid taxeringsvärdet för året innan inteckningen söktes eller, om särskilt taxeringsvärde då ej fanns för fastigheten, det taxeringsvärde som därefter först fastställes. Om nägon av fastigheterna skall säljas utmätningsvis och taxeringsvärde som angivits nu icke finns för var och en av fastigheterna, gäller de värden som överexekutor låter äsätta fastigheterna enligt lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom.

Ansvarel för inteckning som beviljats i flera fastigheter vilar på var och en av fastigheterna till det belopp som faller på fastigheten efter förhållandet mellan dennas särskilda värde och sammanlagda värdet av alla fastigheterna. Som fastighets värde gäller därvid taxeringsvärdet för året innan inteckningen söktes eller, om särskilt taxeringsvärde då ej fanns för fastigheten, det taxeringsvärde som därefter först fastställes. Om någon av fastigheterna skall säljas utmätningsvis och taxeringsvärde som angivits nu icke finns för var och en av fastigheterna, gäller de värden som enligt 13 kap. utsökningsbalken åsätts fastigheterna.

Nuvarande lydelse

elektrisk krafl mot den nye ägaren endast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom eller rättigheten enligt samma lag är skyddad utan förbehåll.

Beslämmelser om verkan av underlåtenhet att uppsäga arrende-eller hyresavtal som enligt första stycket ej gäller mot ny ägare finns i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom.

Föreslagen lydelse

elekirisk krafl mol den nye ägaren endast om försäljningen sketl under förbehåll om rättighetens bestånd enligt 13 kap. utsökningsbalken eller rättigheten enligt samma kapitel är skyddad utan förbehåll.

Bestämmelser om verkan av underlåtenhet att uppsäga arrende- eller hyresavtal som enligt första stycket ej gäller rnot ny ägare finns i 13 kap. utsökningsbalken.

Har fast egendom eller tomträtt utmätts eller har beträffande fast egendom eller tomträtt som ingår i konkursbo begärts försäljning i den ordrung som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i fastighelsboken eller lomlrällsboken. Anteckning att egendomen försålts utmätningsvis skall ske när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommit.

Har fasl egendom eller tomträtt utmätts eller har beträffande fast egendom eller tomträtt som ingår i konkursbo begärts försäljning iden ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit eller har fasl egendom eller tomträtt belagts med kvarstad eller sådan åtgärd upphävts, skall anteckning därom göras i fastighelsboken eller tomträttsboken. Anteckning all egendomen försålls uimätningsvis skall ske när hand-Ung som visar köpeskillingens fördelning inkommit.

Om inverkan på inleckning eller inskriven rättighet av exekutiv försäljning eller av expropriation eller liknande Ivångsförvärv eller av myndighets fördelning av medel skall anteckning göras i fastighetsboken eller tomträttsboken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhållandet inkommit.

Förekommer i övrigt i lag eller annan författning bestämmelse om all visst förhållande skall antecknas i faslighelsbok eller lomlrättsbok, gäller bestämmelsen.

20 kap.

6 5

Lagfartsansökan skall avslås, om

1. fångeshandlingen ej ingivits,

2. fångeshandlingen ej är upprättad såsom föreskrives i lag,

3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 8 medför att förvärvei är ogiltigt,

4. förvärvet avser del av fastighet och i 4 kap. 7-9, 28 eller 29 8 eller eljest i lag föreskriven tid för ansökan om fastighetsbildning försuttits eller ansökan därom avslagits eller sådant förvärv eljesl enligl lag är ogiltigt,

5. överlåtelsen står i strid med en mot överiåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart ej var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om

Senaste lydelse 1973:1133.

22 kap.

Ansökan om inleckning skall avslås, om

1. föreskrifterna i 2 § icke iakttagits,

2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckning i fastighetsboken inleckning ej får beviljas i fastigheten,

3. inskrivning av lomlrätl i fasligheten är beviljad eller sökt,

4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande Ivångsförvärv,

5. sökanden är i konkuis eller försättes i konkurs den dag då inteckningen sökes samt fastigheten hör till konkursboel,

6. fastigheten eller del av fastigheten blivit föremål för kvarstad och ärende angående anteckning därom upptagits senast på den inskrivningsdag då inteckningen sökes,

6. del av fastigheten är utmätt eller utmätes den dag då inteckningen sökes,

7. ärende angående anteckning enligt 7 § förköpslagen (1967: 868) att kommun beslutat utöva förköpsrätt i fråga om egendomen upptagits på inskrivningsdag och

7. del av fastigheten blivit föremål för utmätning och ärende angående anteckning därom upptagits senast på den inskrivningsdag då inteckningen sökes,

8. ärende angående anteckning enhgt 7 § förköpslagen (1967: 868) att kommun beslutat utöva förköpsrätt i fråga om egendomen upptagits på inskrivningsdag och

Prop. 1980/81:84 Bilagal 293

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ansökningen göres av den sorn ansökningen göres av den som

överiålit egendomen. överiåtit egendomen.

Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutits till senare

inskrivningsdag, skall behandlingen av ansökan om inteckning uppskjutas
till samma dag.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari . . .

Vad som i 19 kap. 21 § och 22 kap. 3 § första stycket 6 i deras nya lydelse sägs om kvarstad gäller även skingringsförbud som meddelats före ikraftlrädandet.

Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom förordnas, att i 9 kap. 4 § faslighetsbildningslagen (1970:988)' ordel "utsökningslagens" skall bytas ut mot "utsökningsbalkens".

Denna lag träder i kraft den 1 januari

Förslag till

Lag om ändring i skogsvärdslagen (1948:237)

Härigenom förordnas i fråga om skogsvårdslagen (1948:237), dels att i 23 § ordet "överexekutor" skall bytas ut mot "kronofogdemyndigheten", dels att 41, 42 och 44 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 §'

Virke, som enligt denna lag för-                              Virke, som enligt denna lag för
klarats förverkat, skall av åklaga-                         klarats förverkat, skall säljas av
ren försäljas å offentlig auktion, så                  kronofogdemyndigheten.      Innan

kungjord som om auktion å ut- frågan om förverkande av beslag- ' Omtryckt 1971:1035.

mätt lös egendom är stadgat. Be- taget virke slutligt prövats, skall ' Senaste lydelse 1970:

gär, innan frågan om virkes förver- virket säljas av kronofogdemyn- 454.

Nuvarande lydelse

kände slutligen prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner, på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara föreligger för virkets förstörelse eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, skall överexekutor förordna, att virket skall säljas i den ordning nyss sagts; och skall i sådant fall virkets ägare, där han är känd och inom riket boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud, som äger att för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens försorg delgivas underrättelse om auktionen minst åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdiga personer styrkt förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

Föreslagen lydelse

digheten, om ägaren begär det eller fara föreligger för virkets förstörelse eller kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än som är skäligt. Åklagaren skaU hos kronofogdemyndigheten anmäla, när fråga om försäljning uppkommit. Försäljningen äger rum i den ordning som gäller för utmätt lös egendom i aUmänhet.

Finnes, sedan förordnande meddelats enligt 1 § andra stycket, att egendomen dessförinnan eller senare avyttrats, äger överexekutor besluta att förordnandet ej skall gå i verkställighet. 1 övrigt skall sä anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om egendomen ulmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhällandet inträdde och hava förmånsrätt framför alla befintliga fordringar. Egendomen må ej inropas av bulvanen eller den för vars räkning bulvanförhällandet ingåtts. Avgives vid auktionen bud som sålunda må antagas skall försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider det.

Finnes, sedan förordnande meddelats enligt 1 § andra stycket, att egendomen dessförinnan eller senare avyttrats, äger kronofogdemyndigheten besluta alt förordnandet ej skall gå i verkställighet. 1 övrigt skall sä anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om egendomen utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhållandel inträdde och hava förmånsrätt framför alla befintliga fordringar. Egendomen må ej inropas av bulvanen eller den för vars räkning bulvanförhällandet ingåtts. Avgives vid auktionen bud som sålunda må antagas skall försäljning ske även om innehavare av

Senaste lydelse av 13 1946:832.

* Senastelydeise 1967: 267.

Virke och stråfoder, som enligt denna lag dömas förbrutna, skola av åklagaren säljas i den ordning, som om utmätta lösören stadgas. Begär, innan frågan om förverkande slutligen prövats, ägaren av virke eller slräfoder, som tagils i beslag, all försäljning därav skall äga rum, eller finner, på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets eller siråfodrels förstörelse eller alt kosinaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, förordne överexekutor, att godset skall säljas i den ordning nyss sagls; och skall i ly fall godsets ägare, om han är känd och inom riket btfende, eller, där han bor ulom rikel men inom riket har känl ombud, som äger all för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens försorg delgivas underrättelse om auktionen minst åtta dagar innan den hålles. Anmälan, varom här ovan sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdiga personer styrkt förteck-

Virke och slräfoder, som enligt denna lag förklarats förverkat, skall säljas av kronofogdemyndigheten. Innan frågan om förverkande av beslagtaget gods slutligt prövats, skall godset säljas av kro-nofogdemyruiighelen, om ägaren begär det eller fara föreligger för godsets förstörelse eller kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än som är skäligt. Åklagaren skall hos kronofogdemyndighelen anmäla, när fråga om försäljning uppkommil. Försäljningen äger rum i den ordning som gäller för ulmäll lös egendom i aUmänhet.

' Senaste lydelse 1970: 431.

Klagan över kronofogdemyndighetens beslut föres i den ordning som stadgas i utsökningsbalken.

Klagan över överexekutors beslut i ärende, som omförmäles i 1 §, föres i den ordning, som i utsökningslagen siadgas angående klagan över överexekutors utslag i utsökningsmål

Över länsstyrelsens beslut i ärende, varom i 3 § sägs, må ej klagan föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari. . .

Har domstol före nya lagens ikraftträdande meddelat förordnande som avses i 1 § första stycket, skall ärendet handläggas av överexekutor. Verkställandet av försäljningen får dock överlämnas till kronofogdemyndigheten, om det finnes lämpligt.

Ärende som avses i 6 § första stycket andra punkten och vid nya lagens ikraftträdande är anhängigt hos överexekutor skall prövas av denne.

Kronofogdemyndigheten äger före lagens ikraftträdande vidtaga åtgärder för försäljning enligt 6 § som skall äga mm efter ikraftträdandet.

* Senaste lydelse 1967: 267.

Nu är dag ute, och löses ej panten åter; have då panthavaren våld, att den å häradstinget en gång, och i staden å tre måndagar, uppbjuda, och sedan lagligen värdera och mäta låta. ViU då ägaren lösa panten äter; göre del, i staden inom fjorton dagar, och å landet inom en månad, sedan del honom kungjort var, och gälde därtiU den ränla, som han utfäst haver ViU eller gitter han ej; siande honom fritt, vad han hellre ViU låta panten under offentligt utrop UU salu gå, eller låta borgenären den behålla efter värderingen. Varder panten högre värderad, eller försåld, än gälden är; njute då gäldenären det över är: är panten mindre; fylle han bristen.

Borgenär, vilken har lösegendom som handpant, har rätt att, när fordringen är förfallen tiU betalning, sälja panten enligt vad som sägs nedan. Pantsatt fordran skaU dock i StäUet indrivas, närdet kan ske inom rimlig tid. Delta gäller ej obligationer eller andra skuldebrev som uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen. Pantbrev eller annan inleckningshandling fär ej säljas.

Försäljning av pant fär ej utan särskilda skäl äga rum utan att borgenären efler förfallodagen an-manat gäldenären att betala skulden inom viss tid, minst en månad, vid äventyr att panten eljest säljs.

Försäljning skall, såvUl angår fondpapper, ske genom fondkommissionär och eljest på offentlig auktion. Borgenären skaU om möjligt i god tid förut underrätta gäldenären om lid och plals för sådan auktion.

Om anmaning eller underrättelse som avses i andra eller iredje stycket har i rekommenderat brev avlämnats på poslanstalt inom riket för befordran till adress som gäldenären uppgivit eller, om adressen vid tiden för anmaningen eller underrättelsen borgenären veter-

Prop. 1980/81:84 Bilagal 300

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:104) om rätt för hantverkare att sälja gods

som ej avhämtats

Härigenom förordnas, alt 4 § lagen (1950:104) om rält för hantverkare alt sälja gods som ej avhämlats skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Försäljning skall ske på offentlig auktion. Är det uppenbart, att hantverkarens fordran jämte de med auktionen förenade koslnaderna ej skulle kunna ulgå ur köpeskillingen, må försäljning i stället äga rum på annat lämpligl sätt.

Om tid och plats för auktion skall hantverkaren, såvitt ske kan, i god lid förut underrätta beställaren.

Regeringen äger meddela föreskrifter om hur auklion skall kungöras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på

förmögenhetsrättens område

Härigenom förordnas, att i 17 5 lagen (1915:218) om avlal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område ordet "överexekutor" skall bylas ul mol "tingsrätten".

Denna lag träder i kraft den 1 januari . . .

Ärende som är anhängigt hos överexekutor vid nya lagens ikraftlrädande handläggs enligt äldre lag.

10 §'

Säljaren äge hos utmätningsman söka handräckning för godsets återtagande, under fömtsättning all om avbelalningsköpel upprättats en av köparen underskriven handling, som

1) innehåller förbehåll om säljarens äganderätt eller om rält för säljaren all återtaga godset;

2) upptager det pris, lill vilket säljaren skulle varit villig alt sälja godset mol kontant betalning; samt

3) angiver vad köparen har att erlägga och när de särskilda beloppen förfalla till betalning.

Ansökan om handräckning skall göras skriftligen samt innehålla uppgift å den del av avbetalningspriset, som uteslår ogulden, och där säljaren gör anspråk på ränta, gotlgörelse för försäkringspremie eller ersättning, som i 4 § första stycket 5) avses, vad han i sådant hänseende fordrar. Ansökningen skall vara åtföljd av köpehandlingen i huvudskrifl och bestyrkt avskrift.

Kostnaden för handräckningen skall, där utmätningsmannen det äskar, förskjutas av sökanden.

Vad i 56, 59, 60 och 60 a §§ utsökningslagen är föreskrivet i fråga om utmätning skall äga motsvarande lillämpning med avseende å handräckning enligl denna lag.

14 5'

Bestämmelserna i 11 § andra stycket och 12 5 skola äga motsvarande tillämpning beträffande förrättning för verkställighet av dom, varigenom köparen förpliktats utgiva gods, som blivit sålt genom avbetalningsköp.

Vid förrältning, som i första styc
ket avses, skall, där ej i domen
annorlunda förordnats, i fråga om
värdering av godset gälla vad i 13 5
är stadgal. Beträffande talan mot
utmätningsmannens värdering

skola bestämmelserna i 14 8 andra stycket äga motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 11 § andra stycket, 12 5 och 14 § andra stycket skola äga motsvarande tillämpning beträffande förrättning för verkställighet av dom, varigenom köparen förpliktats utgiva gods, som blivit sålt genom avbetalningsköp.

Vid förrättning, som i första stycket avses, skall, där ej i domen annorlunda förordnats, i fråga om värdering av godset gälla vad i 1 3 § är stadgat. Beträffande lalan vid domstol mot värderingen skola bestämmelserna i 14 § iredje stycket äga motsvarande tillämpning.

Prop. 1980/81:84 Bilagal 304

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lörevarande paragraf, vad som finnes stadgal i 86-88 §§ samt i särskild lag.

117a§

Om försäkringstagaren i utmätningsärende finnes sakna andra tillgångar som förslå tål betalning av sökandens fordran, får kronofogdemyndigheten utmäta och hos försäkringsgivaren utkräva belopp som avses i 117 §. Därvid räknas ansökan om utmätning Uka som ansökan om konkurs. Har ej försäkringstagaren samtyckt till beloppets utkrävande, äligger det utmätningssökanden att för prövning av frågan väcka talan mot försäkringstagaren inom en månad frän att beslut om utmätning delgivits honom. Sker ej det, skaU utmätningen hävas.

Denna lag träder i krafl den 1 januari . . .

Vad som i 58 8 i dess nya lydelse sägs om kvarstad gäller även skingringsförbud som meddelats före ikraftlrädandel.

Har ansökan om utmätning gjorts före nya lagens ikraftträdande, skall vid tillämpning av 117 a § dagen för ikraftträdandet räknas som ansökningsdag.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Härigenom förordnas, att i 5 § lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt ordet "överexekutor" skall bytas ut mot "hovrätten".

Denna lag träder i krafl den I januari .

Prop. 1980/81:84 Bilaga I ■ 305

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars

nedsättande i allmänt förvar

Härigenom förordnas, att i I, 2, 5, 6 och 8 §§ lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar ordel "överexekutor" skall bytas ut mot "kronofogdemyndigheten".

Denna lag träder i kraft den 1 januari

Förslag till

Lag om ändring i bgen (1927:85) om dödande av fötkommen handling

Härigenom förordnas, att i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling skall införas en ny paragraf, 15 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Vad som i l-ll §§ sägs om dödande av förkommen handUng skall i tillämpliga delar gälla även handling som ej kunnat anträffas vid utmätning av fordringen eller rättigheten eller vid konkurs, om det kan antagas att handlingen undanhäUes. Ansökan om dödning göres i sädant fall av kronofogdemyndighelen eller konkursförvaltaren. Om det finnes behövligt, skall rätlen som villkor för dödande av annan handling än motbok hos bank eller livförsäkringsbrev föreskriva, att utmätningssökanden eller konkursförvaltaren ställer säkerhet enligt 2 kap. utsökningsbalken för förlust som rält innehavare av handlingen kan lida eller alt utmätningssökande, som enligt 16 § nämnda kap. är befriad frän skyldighet att ställa säkerhet, skall vara pliktig ersätta 20 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 84

33 8'

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1. bestämmelsen i 30 5 företa styckei ej iakttagits;

2. egendomen ej kan registreras enligl 11 §;

3. sökanden ej styrker sitt förvärv;

4. vad angår registrerat skepp eller skeppsbygge, fångesmannens räll ej är inskriven och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5. åberopad överlåtelse slår i strid med en mot överlålaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rält all förfoga över egendomen och överlåtarens åtkomst icke var inskriven när överiåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres;

6. egendomen av överlålaren lidigare överlåtits till annan och överlålarens åtkomst ej var inskriven när sökandens förvärv ägde mm eller, om så var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes för del lidigare förvärvet;

283 5''

Ansökan om inleckning skall avslås, om

1. beslämmelserna i 282 5 första stycket ej iakttagits;

2. ansökningen strider mot 261 §;

3. ansökningen strider mot sådan på grund av förvärvsvillkor mot sökanden gällande inskränkning i hans rält att förfoga över egendomen, som införts i skepps- eller skeppsbyggnadsregistrel eller införes däri samma inskrivningsdag som inteckningen sökes, och ansökningen icke medgivils av den lill vars förmån inskränkningen gäller;

4. skeppet eller skeppsbyggel skall avregistreras;

5. sökanden eller, om skeppet eller bygget äges av flera, någon av sökandena är i konkurs eller försättas i konkurs samma inskrivningsdag

Senaste lydelse 1973:1064. * Senasle lydelse 1973:1064. Senaste lydelse 1973:1064.

Nuvarande lydelse

varder ägare, vilken sådan rätt tillkommer, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren, ändå att han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren uppvisa inleckningshandlingen för avskrivning, såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta meddelas på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå all inleckningsmedgivandel icke är lecknaf å sådan handling som i 5 5 sägs. Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

Föreslagen lydelse

kurs, vare inteckningshavaren, ändå att han betingat sig annat, pliktig all på begäran av konkursförvaltaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivning, såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda sketl, må inleckning å det avskrivna beloppet med ränta meddelas på ansökan av konkursförvallaren, ändå att inleckningsmedgivandel icke är tecknat å sådan handling som i 5 5 sägs. Handling, på grund varav inleckning sålunda meddelas, skall innehålla alt beloppet förfaller till betalning sex månader efler uppsägning.

Då utmätning skett av luftfartyg eller lott däri eller IiU sädant fartyg hörande, intecknade reservdelar, eller dä jämlikt 71 § konkurslagen äskats att luftfartyg eller intecknade reservdelar UU sådant fartyg må uimätningsvis säljas, skall, sedan bevis härom inkommit UU inskrivningsdomaren, å nästa inskrivningsdag göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken. Visas att utmätningen upphävts eller att frågan om egendomens försäljning eUest förfaUit, varde ock del i boken antecknat.

Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätla, intecknade reservdelar, varde anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivningsboken, när handling

Har luftfartyg, lott däri eller intecknade reservdelar eller villkorlig äganderätt till sädan egendom utmätts eller har enligt 71 § konkurslagen (1921:225) beträffande dylik egendom begärts försäljning i den ordning som gäller för utmätt egendom eller har utmätningen upphävts eller frägan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit eller har egendom som nyss nämnts blivit föremål för kvarstad eller beslag eller sådan ätgärd upphävts, skall anteckning därom göras i inskrivningsboken. Anteckning att egendomen sålts utmätningsvis skall ske, när hand-Ung som visar köpeskillingens fördelning inkommit.

Om inverkan på inteckning av exekutiv försäUning eller av myndighets fördelning av medel skall

' Senaste lydelse 1970:986.

Nuvarande lydelse

som visar köpeskillingens fördelning inkommer till inskrivningsdomaren. Var egendomen intecknad, skall i inskrivningsboken tilllika antecknas den verkan som försäUningen enligt vad i 25 § stadgas medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock enligt vad därom är särskill stadgat medel fördelas mellan rättsägare i egendomen, skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkommer.

Har domstol belräffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som i 26 § sägs, åligger det domstolen all därom översända bevis till inskrivningsdomaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhällandel i inskrivningsboken.

Föreslagen lydelse

anteckning göras i inskrivningsboken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhällandet inkommit.

Har domstol belräffande inleckning i luftfartyg meddelal förklaring som i 26 § sägs, åligger det domstolen all därom översända bevis lill inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken.

Förekommer eljest i lag eller annan författning bestämmelse om att visst förhällande skall antecknas i inskrivningsboken, gäller beslämmelsen.

Vad nu sagts har ej tillämpning på utmätning för underhåll enligt giftermåls- eller föräldrabalken annat än om den underhållsberättigade gynnats otillbörligt.

71 §'

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdel låta försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan ombudsmannen meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion, så framl hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i första och andra styckena fordras icke, när förvaltaren vill genom fondkommissionär sälja på fondbörs noterat värdepapper till gällande börspris. Samtycke enligt andra styckei fordras ej heller för försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Skall fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, gods i fartyg eller gods i luftfartyg säljas, äge förvaltaren, där egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, av luftfartyg eller av intecknade reservdelar till luftfartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning.

Skall fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, luftfartyg, som ej är registrerat, gods i fartyg eller gods i luftfartyg säljas, äge förvaltaren, där egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den ordning som gäller för utmätl sådan egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller inlecknade reservdelar till luftfartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning.

Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljesl under panträtt i handom, äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, dä fråga är om å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris; dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenärens försorg må ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning; åliggande det borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i molsvarande utländska register, eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av intecknade reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av värdepapper, som enligl

Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljesl under panträtt i handom, äge han besörja, alt egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris; dock må sådan försäljning ej ulan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor efter första borgenärssammanträdel. Försäljning genom borgenärens försorg må ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning; åliggande det borgenären att minsl en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den ål förvaltaren lill inlösen. Ulgöres egendomen av fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i molsvarande utländska register, eller luftfartyg, som ej är registrerat, eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av intecknade reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än utmätningsvis och är ej fråga om sådan

* Senaste lydelse 1973:1132.

Nuvarande lydelse

vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samlycker därtill; och late borgenären förvaltaren minst tre veckor förut vela, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än den för ulmätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig all för förvaltaren redovisa för vad som influtit.

Föreslagen lydelse

försäljning av värdepapper, som enligt vad nyss sagls må ske ulan auktion, må försäljningen ej äga mm å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker därtill, och late borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning sketl i annan än den för utmätl egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig alt för förvaltaren redovisa för vad som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren däron besöria. Dock må inleckning i luftfartyg eller reservdelar till sådanl farlyg, vilken blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tillkomma gäldenären.

74 §

Nuvarande lydelse

i mindre ulslräckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egendom, registrerat skepp, luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg må dock icke äga rum utan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som avses i förmånsrättslagen (1970:979), med mindre den borgenär samtycker därtill.

Föreslagen lydelse

i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av rätlens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egendom, registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg må dock icke äga rum utan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som avses i förmånsrättslagen (1970 : 979), med mindre den borgenär samtycker därtill.

Prop. 1980/81:84

Nuvarande lydelse

utsökningslagen undantages från utmätning.

I stället för 65 § 1 mom. 6 utsökningslagen skall dock gälla att, om annan utväg till försörjning saknas, nödigt underhåll får ulgå av konkursboet till gäldenären och hans familj eller annan underhållsberältigad under en månad från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades, eller, om synnerliga skäl äro, under längre lid.

Bilaga I 321

Föreslagen lydelse

1, 2 och 4 §§ ulsökningsbalken undantages från utmätning.

1 stället för 6 kap. 1 § 7 ulsökningsbalken skall dock gälla att, om annan utväg till försörjning saknas, nödigt underhåll får ulgå av konkursboet till gäldenären och hans familj eller annan underhållsberältigad under en månad från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades, eller, om synnerliga skäl äro, under längre tid.

Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller i förteckning UU ulmälningsed förtiger tillgång, uppgiver obefinllig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, skall ock, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljesl lägges till grund för förfarandet, dömas för oredlighet mot borgenärer. Detsamma skall gälla, om gäldenär i samband med annan exekutiv förrättning åberopar oriklig handling eller skenavtal och därigenom hindrar alt erforderlig egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

Gäldenär, som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord förtiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, skall ock, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest lägges till gmnd för förfarandet, dömas för oredlighet mot borgenärer. Detsamma skall gälla, om gäldenär i samband med annan exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 3lA

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden

Allmänna synpunkter

Beredningens förslag fill promulgationslag till utsökningsbalken (UB) och lill annan följdlagsliftning har över lag fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Sålunda framhåller t.ex. kronofogdeföreningen att förslagen är väl genomarbetade och motiverade. TCO anser all förslagen är väl förenliga med lidigare reformer inom utsökningsväsendet och med beredningens förslag til] UB samt tillstyrker förslagen i dess helhel. Enligl länsstyrelsen i Norrbottens län år förslagen, sedda mot bakgmnd av beredningens förslag till UB, väl motiverade. Liknande uttalande görs av länsstyrelsen i Södermanlands län.

Beträffande frågan vilka myndigheter som bör överta överexekutors uppgifter utanför UB:s direkta tillämpningsområde anser hovrätten för Övre Norrland, i likhet med beredningen, naturligl all kronofogdemyndigheten även här träder i överexekutors ställe när uppgiftema är av exekutiv natur. Vad gäller ärenden utanför det rent exekutiva området är en överflyttning till kronofogdemyndighetema inte lika naturiig. Antalel sådana ärenden torde emellertid inte vara så stort att det nämnvärt skulle påverka organisationen. Hovrätten instämmer därför i beredningens förslag att flertalet av dessa ärenden bör överflyttas till kronofogdemyndigheten. Statskontoret anser i och för sig bärande skäl föreligga för beredningens förslag i nämnda hänseenden, men förordar på någon punkt en annan lösning än beredningen. RSV erinrar om att verket redan i sitt yltrande över beredningens förslag till UB har framhållit som önskvärt att fill kronofogdemyndighetema inte flyttas sådana överexekulorsuppgifter som inte har direkt samband med den exekutiva verksamheien. Enligl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör länsstyrelsen i större utsträckning än vad beredningen föreslår överta överexekutors uppgifter. Även kronofogdeföreningen förordar att de uppgifter av allmänt rättsvårdande karaktär som nu åvilar överexekutor alltjämt anförtros länsstyrelsen.

Vad gäller länsstyrelsens uppgifter att fördela medel enligt vissa lagar (expropriationslagen 1972:719, vattenlagen 1918:523 m.fl.) tar flera remissinstanser upp beredningens uttalande att ett överförande till kronofogdemyndighetema av denna uppgift kan synas rationellt, men att beredningen för sin del inte framlägger något förslag därom. Till dem som förordar att nämnda ärenden förs över till kronofogdemyndigheten, om denna myndighet får hand om exekutiv fastighetsförsäljning, hör RSV samt länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Älvsborgs och Jämtlands län. RSV anför sålunda att fördelningsärendena utgör en

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 325

mindre belastning för den myndighet som har all handlägga både försäljnings- och fördelningsärenden. Fördelningsärendena torde enligt RSV bli mera arbetskrävande, om sambandet mellan ärendegmppema bryts. Länsstyrelserna i Göleborgs och Bohus saml Norrbollens län anser, i likhet med kronofogdeföreningen, all dessa ärenden alltjämt bör vara kvar hos länsstyrelsen.

Enligl RSV bör kronofogdemyndighelen överta länsslyrelsens uppgifter enligl lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rällen alt förvärva fasl egendom m.m. och jordförvärvslagen (1965:290) såvitt avser beviljande av anstånd med försäljning samt förordnande om fastighelsförsäljning. Dessa länsslyrelsens uppgifler liknar uppgifter som enligt lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fasl egendom och lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag tillkommer överexekutor och som enligt vad beredningen förordar skall överföras till kronofogdemyndighelen. RSV föreslår också all den försäljningsuppgifl som tillkommer länsstyrelsen enligt förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m.m., förs över till kronofogdemyndigheten. Försäljningsuppgifter enligt nämnda förordning avser fastigheter tillhöriga allmänna arvsfonden. Antalet årliga sådana försäljningar uppskallas till cirka 50. Länsstyrelsen uppdrar ofta ål överexekutorspersonal att sälja en sådan fastighet. Det förekommer också att försäljningen uppdras åt en kronofogde. Vidare menar RSV att det närmare bör övervägas humvida länsslyrelsens uppgifter enligl vissa förfaltningar som rör verkställighet i intemationella förhållanden bör kvarligga hos länsstyrelsen eller föras över till kronofogdemyndigheten.

Förslaget till lag om införande av utsökningsbalken

Förslaget till lag om införande av ulsökningsbalken (UBp) har i allmänhet mottagits positivt. Hovrätten för Övre Norrland uttalar sålunda all förslaget är väl ägnat all läggas till gmnd för lagstiftning. Såvitt hovrätten har kunnat finna behandlas i förslagel samtliga frågor som påkallar särskilda övergångsbeslämmelser.

2 5

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter det lämpliga i att bestämmelsen om "invisning" i 10 § punkt 4 förordningen (1877:31 s.51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall (Up) upphävs. Genom bestämmelsen medför en anvisning, som i och för sig innefattar endast en betalningsanmodan, även en förpliktelse att betala. Ett isolerat upphävande av bestämmelsen skulle enligt länsstyrelsen innebära en tillbakagång från lagstiftningssynpunkt. Svea hovräll anser däremot i likhet med beredningen att beslämmelsen saknar betydelse och

Prop. 1980/81:84 Bilagal 326

utan olägenhet kan upphävas. Mncipen om regressrätt vid utgivande av penninganvisning slår fast utan uttrycklig beslämmelse. och regeln hör systematiskt inte hemma i utsökningsrätten.

Svea hovrätt tillstyrker vidare alt beslämmelsen om all missräkning inle är betalning i 10 § punkt 5 Up och beslämmelsen om värdering av fast pant i II 5 Up upphävs. Däremot ställer sig hovrällen mera tveksam lill förslaget all upphäva förordningen (1855:66 s. I) angående handelsböcker och handelsräkningar. Enligl hovrättens uppfattning kan kvarstående bestämmelser i denna förordning tänkas ha en viss praktisk betydelse i fräga om kontokuranl, där lagstiftning i övrigt saknas. Hovrätten ifrågasätter om inte frågan om avskaffande av förordningen bör tas upp i ell annat sammanhang, där konsekvenserna kan övervägas från allsidiga utgångspunkter. Köplagsuiredningen tillstyrker för sin del alt nämnda förordning upphävs.

4 5

Enligl länsstyrelsen i Malmöhus län har nya bestämmelser som skall ersätta förordningen (1863:5 s. 3) angående förnyande av svensk myndighets beslut, som föriorat sin exekutiva kraft i främmande stat. inle sin plats i UBp utan i en särskild lag. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte befogenheten alt förordna om exigibilitet skulle kunna ankomma på kronofogdemyndigheten i stället för hovrätten.

Svea hovrätt och länsstyrelsen i Älvsborgs län förklarar uttryckligen all de inle har någon erinran mot all prövningen av ifrågavarande ärenden överflyttas lill hovrällen. Hovrätten fömtsätter att endast den hovrätt, inom vars domkrets den domstol eller annan myndighet som försl har ålagt betalningsskyldighet är belägen, skall vara behörig att uppta ärendel. För att undvika att ärendel kommer att handläggas i den för tvistemål föreskrivna ordningen bör anges all anhängiggörandel skall ske genom ansökan. Hovrälten föreslår vidare att det i klarhetens intresse sägs ul att betalningsåläggandet skall förnyas, om hinder mot verkställighet enligl svensk rätt inle föreligger.

5 och 6 55

Svea hovrätt ansluter sig till den i motiven anförda allmänna principen att processuella bestämmelser kan träda i kraft genast, medan materiella bestämmelser i regel bör gälla endast i fråga om förhållanden som inlräder efter lagstiftningens ikraftträdande. Hovrätten anmärker att principen inte generellt har uttryckts i lagförslaget. 1 stället föreslås i 7 5 att UB skall in dubio gälla i samtliga fall, såväl i materiellt som i processuellt avseende. Denna metod nödvändiggör att man i samtliga fall särskilt anger i vilka avseenden lagen inte skall gälla i fråga om tidigare vidtagna åtgärder, vilket medför risk för förbiseenden. Detta gäller speciellt som principen om icke-retroaklivitet inle finns upptagen i lagen utan endast i motiven, där

Prop. 1980/81:84 Bilagal 327

del sägs all den som har blivit berättigad till någol enligt äldre lag inle bör gå miste därom på grund av nya regler. Hovrätten finner oklart vad som avses här.

Förslagel att överexekuior skall behållas under en övergångslid har i allmänhel godtagils av remissinstanserna. Hovrätten för Övre Norrland ullalar sålunda alt det från både organisatorisk och ekonomisk synpunkt är lämpligt att överexekutor finns kvar under en övergångsperiod och all dess nuvarande organisation inte mbbas mer än vad som kan anses nödvändigt med hänsyn till bestämmelserna i UB. Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter dock om inle del vore lämpligast att alla hos överexekutor vid balkens ikraftträdande anhängiga ärenden överförs till kronofogdemyndigheten. Med beredningens förslag all ärendena, om de behålls av överexekutor, skall handläggas enligt äldre lag men avgöras enligl balkens beslämmelser blir följden att olika regelsystem skall tillämpas i ett och samma ärende, något som enligt länsstyrelsens mening inte bör ifrågakomma. Del framstår enligl länsstyrelsen som onödigt slöseri med arbetskraft att tjänstemän hos länsstyrelsen skulle tvingas sälta sig in i en ny och omfattande lagstiftning som de endast kommer att tillämpa under en kort övergångstid. Att utforma bestämmelserna så att handläggningen hos överexekutor i sin helhet skall ske enligl äldre lag skulle å andra sidan få till konsekvens alt överexekutor och kronofogdemyndighelen genom överenskommelse om överlämnande skulle kunna bestämma humvida nya eller gamla materiella regler blir tillämpliga. Ett sådant syslem synes inte rimligt.

Övervägande antalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan delar beredningens uppfattning att de ärenden som överexekutor övergångsvis behåller skall i princip handläggas enligl äldre lag men avgöras enligt balkens bestämmelser samt att överexekutor får lill kronofogdemyndigheten överlämna ärenden, om det finnes lämpligt. RSV anför dock att det hos hörda kronofogdemyndigheter har yppats viss tvekan rörande befogenheten att överlämna mål. Verket anser för egen del att förslaget medger en anpassning till de skiftande förhållanden som kommer att föreligga under övergångsskedet. Överexekutor måste emellertid iaktta restriktivitet i fråga om överlämnande, så att kronofogdemyndighetema inle blir överbelastade pied gamla mål i reformens inledningsskede.

Hovrätten för Övre Norrland påpekar all den lämplighetsprövning som överexekutor skall göra innan ett ärende överlämnas kan komma att utfalla olika hos skilda överexekutorer. Delta kan i sin tur medföra en ojämn arbetsbelastning mellan olika kronofogdemyndigheter. Samma slags ärenden kan också komma att handläggas på olika sätt, beroende på om överexekutor har överlämnat ärendet eller inte. Hovrätten ifrågasätter därför om det inte är lämpligt att närmare - eventuellt i en förordning som meddelas av regeringen - reglera vilka ärenden som överexekutor får överlämna till kronofogdemyndigheten. Även länsstyrelsema i Krono-

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 328

bergs och Värmlands län anser alt klara regler bör meddelas om när överlämnande av ärende skall ske. Sisinämnda länsstyrelse anför alt utgångspunkten bör vara all övergångsskedet blir så kort som möjligl. Handräckningsärenden enligl 191 och 192 55 UL bör vara kvar hos överexekutor eftersom handläggningsliden för dessa ärenden inle är lång. Ärenden angående exekutiv försäljning av fast egendom bör överlämnas om auktion inle har kungjorts eller om anstånd har beviljats enligl 11 5 lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fasl egendom. Fördelningsärenden, frånsett fördelning efler exekutiv auktion, bör enligt länsstyrelsen överlämnas oavsell i vilket handläggningsskede ärendena befinner sig.

Hovrätten för Västra Sverige anser att den föreslagna ordningen inle är rationell och att den kan komma att medföra onödiga svårigheter för såväl överexekuior som kronofogdemyndighelen . Enligl hovrättens mening bör de ärenden, som vid balkens ikraftträdande är anhängiga hos överexekutor, handläggas och avgöras av denne enligl de äldre bestämmelserna. Någon räll för överexekutor att överflytta ell sådant ärende till kronofogdemyndigheten bör inte finnas. Härigenom blir visserligen övergångstiden längre än enligt beredningens förslag, men skulle ett ärende i något fall vara oavslutat hos överexekutor under alltför lång tid efler införandel av UB kan regeringen enligl 5 5 förordna om överflyttning till kronofogdemyndigheten. Kronofogdeföreningen befarar att de föreslagna reglerna kommer att leda till osäkerhet vid handläggningen. Övergångsbestämmelsema bör ha den innebörden att mål vari exekutiv försäljning har aktualiserats före balkens ikraftträdande bör kvarligga hos överexekutor och hell handläggas enligl de äldre reglerna. Enligt föreningen förefaller del föga rationellt att befattningshavare hos överexekutor, som i framtiden inle skall handlägga exekutiva ärenden, måste sätta sig in i del omfattande regelkomplex som UB med följdförfattningar utgör.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som uttryckligen förklarar sig dela uppfattningen alt överexekutor bör tillämpa äldre bestämmelser beträffande den formella handläggningen av målen men att dessa skall avgöras i sak enligt UB:s bestämmelser, understryker att del ibland kan vara svårt att avgöra vilka regler i utsökningsrätten som skall anses till övervägande del vara av processuell resp. materiell natur. Länsstyrelsen är sålunda inte övertygad om att exempelvis bestämmelsema om ställande av säkerhet som fömtsättning för viss handräckning kommer att, såsom beredningen utgår från, självklart uppfattas som en föreskrift av materiell art.

Svea hovrätt framhåller att den i 6 5 första stycket andra meningen föreslagna bestämmelsen torde innebära att överexekuior under den tid myndigheten finns kvar efter UB;s ikraftträdande får vidgad befogenhet att döma ut vite som överexekutor själv har förelagt. Hovrätten ifrågasätter lämpligheten härav.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 329

Länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker betydelsen av alt frågan vad som skall hända med den länsstyrelsepersonal som blir övertalig när kronofogdemyndighetema har övertagit överexekutors ärenden ordnas i god tid före organisalionsändringen pä ell för personalen lillfredsslällande sätt.

9-11 55

Ett par remissinslanser påpekar att vissa beslämmelser i UBp inle är av ren övergångskaraktär. Sålunda anser lånsstyrelsen i Stockholms län att de bestämmelser som har tagits upp i 9-11 5§ i stället bör las upp i balken. Länsstyrelsen framhåller alt en promulgationslag inle ägnas lika stor uppmärksamhet som den lag till vilken den ansluter. Detta gäller framför allt sedan någon tid har förflutit efter huvudlagens ikraftträdande, då det knappast längre finns anledning alt leta efter självständiga bestämmelser i promulgationslagen. Placering av sådana beslämmelser i en promulgationslag kan därför medföra risker från rättssäkerhetssynpunkt. Länsstyrelsen i Älvsborgs län gör ett liknande påpekande i fråga om 11 5.

Beträffande den i 10 § upptagna bestämmelsen alt i fall då enligt en särskild lag dom eller beslut får verkställas omedelbart verkställigheten sker som om avgörandet har vunnit laga kraft framhåller Svea hovrätt alt den distinktion i UB som ligger till gmnd för bestämmelsen är konstmerad och svårbegriplig. Denna distinktion - som hovrätten inte uppmärksammade i sitt remissyttrande rörande UB - har tydligen samband med all beredningen har funnit bestämmelsema om verkställighet i 42 5 2 mom. UL vara alltför restriktiva. Den är inle heller konsekvent genomförd. Hovrätten anser att nuvarande regler om verkställighet och ställande av säkerhet i 42 5 UL är lämpligare och bör behållas.

När det gäller 11 5 i förslaget, som ger kronofogdemyndigheten möjlighel att kräva säkerhet vid verkställighet i vissa fall, befarar Svea hovrätt alt bestämmelsen kan ge upphov lill godtycke och rättsosäkerhet, eftersom del inte ges några närmare föreskrifter om när kronofogdemyndigheten skall kräva säkerhet. Bestämmelsen är emellertid en konsekvens av de i UB föreslagna reglema om verkslällighet av icke lagakraftvunna domar och beslut. Den torde därför inte kunna göras tvingande för kronofogdemyndigheten eller på annat sätt ändras annat än i samband med att dessa regler omarbetas. Hovrätten föreslår att så sker.

17 5

RSV undrar, med hänvisning till den oklarhet som råder om när ansökan skall anses ha skett i ett allmänt mål, hur den föreslagna bestämmelsen skall tillämpas i sådana mål. RSV erinrar om att verket i sitt yttrande över beredningens förslag till UB har som ansökningsdag förordat den dag då indrivningsuppdraget kommer in till kronofogdemyndigheten eller, om målen databehandlas, den dag som målet registreras. Samma fråga har

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 330

aktualiserats vid tillämpningen av 64 5 uppbördslagen (1953:272, omtryckt 1972:75) i lydelse enligl lag 1974:853, där del sägs bl.a. att ränla inle skall ulgå på en viss staten tillkommande fordran under lid då den är föremål för indrivning. Enligt vad verkel underhand har inhämtat skall bestämmelsen uppfattas så att ränla inte utgår efter den dag då indrivningsuppdraget har överlämnats till kronofogdemyndigheten (jfr 27 § andra stycket fjärde meningen lagen 1959:92 om förfarandel vid viss konsumtionsbeskatlning).

31 5

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län anser att det inle bör tillkomma kronofogdemyndigheten att häva en säkerhetsåtgärd som har beviljats av överexekuior. Vid hävande av en säkerhetsåtgärd bör enligt länsstyrelsen konceptet till beslutet saml akten vara tillgängliga. Dessa finns hos länsstyrelsen. Därtill kommer alt ett interimistiskt beslul meddelas i de flesta fall och all det därefter ofta sker en uppgörelse mellan parterna. När ärendel sedan avskrivs på gmnd av återkallelse, ingår en återkallelse av det interimistiska beslulet som ett delmoment i avskrivningsbeslutet. Det skulle enligt länsstyrelsens mening uppenbarligen vara olämpligt att inte låta överexekutor handlägga ärendet i dess helhet.

33 5

Med anledning av beredningens uttalande att även kvarstad och skingringsförbud som gäller vid ikraftträdandet bör antecknas i vederbörligt register erinrar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län om att någon förteckning över dylika beslul inte f.n. förs hos överexekutor.

35 och 36 55

Länsstyrelsen i Stockholms län anmärker att del inte klart framgår vad som avses med uttrycken "i fråga om fullföljd" och "angående fullföljd". Bestämmelserna kan enligt länsstyrelsen missförstås på så säll alt äldre lag skall tillämpas i alla delar beträffande ifrågavarande fullföljd smal, något som dock inte torde vara avsikten.

Beträffande bestämmelsen i 35 § andra stycket anmärker Svea hovrätt att bestämmelser av regeringen för den avsedda situationen, d.v.s. närmast när fullföljd mot ett äldre beslut aktualiseras vid en tidpunkt då någon överexekutor inte längre finns att tillgå, knappast torde kunna gå ut på annat än att nya lagens bestämmelser skall tillämpas. Hovrätten ifrågasätter därför om det inte hade varit enklare att föreskriva att så skall ske sedan överexekutor inte längre finns alt tillgå. Detsamma kan i viss mån sägas om bestämmelsen 15 5.

38 5

Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter, på samma sätt som beträffande 6 5, om det inte borde närmare regleras vilka ärenden som överexekutor får överlämna till kronofogdemyndigheten.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 331

Förslaget om ändring i lagen (1899:12 s.9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut

Hovrätten för Övre Norrland påpekar att ärenden enligt förevarande lag förekommer mycket sparsamt. Del kan därför enligt hovrätten ifrågasättas om inte prövningen borde läggas på en viss kronofogdemyndighet i stället för att spridas ut på samtliga kronofogdemyndigheter. Det är också tänkbart att låta ärendena handläggas av Svea hovrätt, som redan har att pröva ansökningarom verkställighet av utomnordiska domar och beslut.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förslaget att överföra verkställighetsprövningen lill kronofogdemyndigheten skulle innebära en försämring i förhållande till vad som gäller nu. Länsstyrelsen innehar både som ämbetsmyndighet och som överexekutor sedan gammalt en välkänd ställning som ett regionalt kontaktorgan gentemol utländska myndigheter, särskilt i vad angår grannländerna. Där utgår man från alt del i inter-skandinaviska verkställighetsfrågor o.d. alltid kan tas kontakt med vederbörande länsstyrelse.

Förslaget om ändring i föräldrabalken

Enligt länsstyrelsen i Norrbollens län innebär den föreslagna bestämmelsen en påtaglig förbättring. Länsstyrelsen anser att förslaget bör genomföras snarasl möjligl utan att genomförandet av UB avvaktas.

Hovrätten för Övre Norrland anser att den föreslagna lydelsen är alltför generell. Hovrätten, som biträder vad beredningen har anfört i motiven, föreslår alt paragrafen ges en något mera preciserad lydelse.

Förslaget om ändring i uppbördslagen (1953:272)

RSV anser, i enlighet med vad verket har anfört i sitt remissyttrande över förslaget till UB, att det bör framgå direkt av UB i vad mån de däri upptagna bestämmelserna är tillämpliga i enskilda resp. allmänna mål. För exekutionsväsendet är det ytterst besvärande att bestämmelserna för handläggning av allmänna mål är splittrade på olika författningar. Det är ett önskemål att indrivningen får en systematisk reglering i en särskild lag. Verket har emellertid inte någol att invända mot lagstiftningstekniken i 60 § 2 mom., som avser fall när vissa men inte alla allmänna mål omfattas av bestämmelser i UB. Även kronofogdeföreningen ser helst att grundläggande föreskrifter beträffande allmänna mål förs samman till en fristående författning. Föreningen är emellertid inte främmande för tanken på att de allmänna målen behandlas i ett särskilt kapitel i balken.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län beklagar att beredningen inte har tagit upp

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 332

till behandling frågan om möjUghet all även beträffande skaller förordna om inhibition av verkslällighet av överklagade beslul. När del gäller skatter tar det ofta lång lid alt få ett grepp om vad den skattskyldige verkligen resterar för. Innan man har kommit så långt är det svårt, att få den skaltskyldige att göra avbetalningar. Detta medför att de som handlägger exekutiva försäljningar ändå - trots avsaknad av beslämmelser -anser sig tvungna alt avvakta viss utredning. Länsstyrelsen anser att det är nödvändigt med liberalare regler om inhibition av verkställighet belräffande skatter än vad som nu gäller.

Förslaget om ändring i rättegångsbalken

15 kap.

1 5

Svea hovrätt ifrågasätter om inle ändringen i 15 kap. 1 5 av fömtsättningama för kvarstad lill att det skall kunna skäligen befaras alt motparten undandrar sig att betala sin skuld innebär en alltför långtgående uppluckring. En gäldenär torde enligt hovrätten kunna undandra sig att betala sina skulder utan att han därför behöver vidta någon illojal åtgärd med sin egendom eller disponera över denna så att borgenären blir missgynnad. Motsvarande ändring har inte föreslagits i 26 kap. 1 5. Bestämmelsema om kvarstad i 15 kap. och 26 kap. RB bör så långl möjligl överensstämma. Med hänsyn lill dessa omständigheier föreslår hovrätten att den nuvarande lydelsen av 15 kap. I § bibehålls i nu aktuellt hänseende.

Hovrätten för Västra Sverige lar upp frågan vad som skall förstås med uttrycket att kvarstad skall läggas på så mycket av svarandens egendom att "fordringen kan antagas bliva täckt". Enligt motiven innebär bestämmelsen bl.a. att även kostnader för en blivande utmätning bör tas med i beräkningen. För all fordringen skall bli täckt måste enligt hovrättens mening kvarstaden omfatta även de rättegångskostnader som kan beräknas uppkomma för erhållande av exekutionstitel. Detta bör klart utsägas. Även Svea hovrätt anser att nämnda lydelse är otillfredsställande. Om en borgenär yrkar kvarstad på egendom till vilken han har särskild förmånsrätt, bör enligt hovrätten domstolen begränsa förordnandet enligt yrkandet, något som bör framgå av bestämmelsen. Eventuellt bör detta också gälla i fall då t.ex. åigärden riktar sig mot en utländsk ägare av ett avgångsklart fartyg, även om särskild förmånsrätt i fartyget saknas. Har borgenären sjöpanlrätt eller annan begränsad sakralt, skall f.n. liksom enligt förslagets 15 kap. 2 5 handräckning ges på grund av bättre rätt till den belastade egendomen. Enligt hovrättens mening skulle det för klarheten vara lämpligare att även detta fall fördes under 1 5.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 333

4 5

Lånsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att den föreslagna lydelsen av 15 kap. 4 5 innebär att rätten får befogenhel att interimistiskt förordna om avhysning. Länsstyrelsen anser visserligen alt något missbmk av den utökade befogenheten inte behöver befaras men ifrågasätter likväl om det från allmän rättssäkerhetssynpunkt bör föreligga en lagfäst rätt om interimistisk vräkning i tvister av den art som avses i bestämmelsen.

6 5

Bestämmelsen i andra stycket om rättens prövning av säkerhet som inte har godkänts av motparten kan enligt Svea hovrätt läsas som om den åsyftade endasl en prövning i formellt hänseende. 1 klarhetens intresse bör anges att prövningen även omfattar alt säkerheten är tillräcklig.

I fråga om hänvisningen i samma stycke till 2 kap. 14 5 UB erinrar hovrätten för Övre Norrland om vad hovrätten i sitl yttrande över förslaget till UB har anfört angående möjlighet för en borgensman att åtminstone i viss omfattning begränsa sitt åtagande till en del av det belopp som skall säkerställas.

7 5

Hovrätten för Övre Norrland anser att det i laglexten direkt bör sägas ul att del, för att kvarstad för en fordran skall upphöra att gälla, fordras ett hävningsbeslut av rätten, även i fall då käranden medger att säkerhels-åtgärden återgår eller då svaranden försätts i konkurs. Denna ståndpunkt överensstämmer nämligen inte med vad som har uttalats i förarbetena till RB. Uppmärksamhet bör enligt hovrätten också ägnas åt frågan humvida en särskild underrättelseskyldighet bör åläggas en konkursförvaltare som finner att i konkursboet ingår egendom som är föremål för kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd.

10 5

Domareförbundet fömtsätter att domstolarna endast i undantagsfall kommer alt meddela föreskrifter rörande genomförandet av en handräckningsåtgärd, eftersom kronofogdemyndigheten i allmänhet har betydligt större fömtsättningar att bedöma sådana frågor.

17 kap.

14 §

Svea hovrätt erinrar vid förevarande paragraf om vad hovrätten har anfört i anslutning till 10 och 11 §§ UBp. Vidare anmärker hovrätten att förslaget inte ger något exempel på när anledning att föreskriva säkerhet skall anses föreligga. Hovrätten, som utgår från att beredningen inte har avsett

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 334

all domstolen för tillämpning av den föreslagna bestämmelsen skall anse sin dom så svagt gmndad all möjlighetema till ändring bedöms som slora, påpekar alt om den vinnande partens slällning är stabil och hans anseende i övrigt gott, del kan förväntas alt ell eventuellt skadestånd kan las ul ulan att säkerhel ställs. Är motsatsen fallet kan befaras alt han inle kommer all prestera någon säkerhet, i vilkel fall en föreskrifl om säkerhel skulle göra förordnandet om omedelbar verkställighet meningslöst. Enligt hovrättens uppfattning kan det föreslagna tillägget medföra att domstolama i stor utsträckning avstår från att förordna om omedelbar verkställighet, något som motverkar beredningens avsikl all verkställighet av inte lagakraftvunna domar skall underlättas.

26 kap.

1 fråga om 26 kap. 1 § kan hänvisas till yttrandena över 15 kap. 1 5.

27 kap.

10 5

RÅ , som inte har någon erinran mot att skingringsförbud slopas som särskild handräckningsform, ifrågasätter om den nya regleringen av kvar-stadsinslitutet ger anledning all jämka även reglerna om beslag. RÅ erinrar om alt beslag i brottmål tillgodoser andra ändamål än kvarstad. Den föreslagna lagtexten har enligl RÅ fått en onödigt komplicerad ulformning genom hänvisningen till bestämmelser i UB. som i sin tur innehåller vidare-hänvisningar. Övervägande delen av de bestämmelser lill vilka det hänvisas i 17 kap. 6 5 UB torde sakna all aktualitet vid beslag. 1 vissa hänseenden är hänvisningen till UB inte helt riktig. I 17 kap. 7 5 första stycket UB behandlas sålunda fordran. Eftersom beslag läggs på ell föremål, kan tilllämpning av denna del av beslämmelsen aldrig ifrågakomma.

Med anledning av beredningens uttalande, all kronofogdemyndighelen på begäran av en part skall söka driva in vad som är förfallet till beialning om ell skuldebrev har lagils i beslag, framhåller RÅ att det med hänsyn till de fall då beslag kan förekomma är svårt att tro att frågan någonsin skulle kunna aktualiseras i praktiken. Skulle mol all förmodan så ske, måste enligt RÅ:s mening intresset av förundersökningens bedrivande uppenbarligen ges företräde framför borgenärens önskemål om all få ut fordringsbeloppet. Någon särskild beslämmelse om rätt eller skyldighel all sälja egendom, som hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, är enligt RÄ inle behövlig. Om del anses all föreskrifler bör ges, erinrar RÅ om all en annan lösning i fråga om försäljningssätlet har valts belräffande förverkad egendom och hittegods m.m. Sammanfallningsvis förklarar RÄ att han inle är beredd all godta beredningens förslag lill

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 335

lydelse av paragrafens andra siycke utan förordar att beslämmelsen ulformas i enlighel med nu gällande föreskrifter, med de redaktionella ändringar som kan föranledas av beredningens förslag i övrigl.

Länssiyrelsen i Stockholms län framhåller all del någon gång kan bli aktuellt med förtida försäljning av egendom som har tagils i beslag. Försäljningsuppgiflen torde i detta fall f.n. åligga allmän åklagare. Enligl länsstyrelsen bör åklagaren befrias från försäljningsuppgiflen även då den uppkommer i brottmål och uppgiften i stället överiämnas till kronofogdemyndighelen. Fall, då förtida försäljning av egendom som har lagits i beslag kommer i fråga, är sällsynta och försäljningsuppgiflen ligger helt vid sidan av en allmän åklagares övriga tjänsteåligganden.

Förslaget om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Förslaget att lill tingsrätten överföra överexekutors uppgifler enligt skiljemannalagen har av de flesta remissinstansema lämnats ulan erinran. 1 några remissyttranden förordas emellertid att uppgiftema i slällel förs över till länsstyrelsen.

Statskontoret, som förordar att uppgiftema anförtros länsstyrelsen, åberopar som skäl för sin ståndpunkt dels vad beredningen har anfört om att domare i en allmän domstol kan komma i fråga som skiljeman, dels länsstyrelsens mera omfattande personkännedom. RSV anser alt länsstyrelsen är minsl lika lämpad som en domstol för uppgiften. Bl.a. framhåller verket att en flyttning inom länsstyrelsens organisation ter sig som en smidigare lösning än ett överförande till en annan myndighet. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det förhållandet att en domare i allmän domstol kan komma i fråga som skiljeman inte behöver vålla några slörre problem, men alt länsstyrelsen med sina vittförgrenade kontakter i samhället får anses ulgöra den lämpligaste myndigheien för dessa ärenden. Även länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län anser att överexekutors funktioner enligt skiljemannalagen bör övertas av länsstyrelsen och inte av tingsrätten. Sistnämnda länsstyrelse påpekar att uppgiften att utse skiljeman har ansetts så betydelsefull att den skall fullgöras av en avdelningschef.

Förslaget om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag

1 fråga om utseende av skiljeman enligt 223 5 aktiebolagslagen anser länsstyrelsen i Stockholms län, i enlighet med vad lånsstyrelsen har förordat beträffande motsvarande uppgift enligl skiljemannalagen, att uppgiften i fortsättningen bör ankomma på länsstyrelsen. Samma uppfattning har länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 336

Enligl nämnda länsslyrelser bör även nedsättning av lösenbelopp jämlikt 223 § 2 mom. fjärde slyckel aktiebolagslagen efter överexekutors avskaffande äga mm hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller all sådan nedsällning under senare år har sketl ell flertal gånger, ofta avseende slora belopp vilka efler noggrann prövning skall belalas ut lill alla de aktieägare som anmäler sig efter hand. Även RSV förordar att nämnda nedsättningsärenden skall handläggas av länsstyrelsen.

Förslaget om ändring i jordabalken

12 kap.

21, 22 och 44 55

Länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län förordar att uppgiften att motta deposition av hyra får stanna kvar hos länsstyrelsen om överexekutor avskaffas. Della överensstämmer med vad nämnda länsstyrelser förordar beträffande nedsättning enligt lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att hithörande ärenden kan hos en storstadslänsstyrelse vara en mycket betungande arbetsuppgift. 1 samband med hyreskonflikter kan massnedsättning förekomma. Varje nedsättning kräver en särskild prövning av fömtsättningama för nedsättning och ett särskilt beslut. Framställningar om utbetalning kan vara myckel talrika. Ett intimt samarbete äger i vissa hithörande hänseenden mm mellan länsstyrelsens överexekutorsavdelning och dess medels-förvaltningsavdelning. Med hänsyn till länsstyrelsens centrala roll på medelsförvaltningens område skulle det te sig mycket naturligt om länsstyrelsen uppställdes som ett altemativ till överexekutor.

19 kap.

21 5

DON och länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar sin tillfredsställelse över förslaget att kvarstad skall antecknas i fastighetsboken.

Hovrätten för Övre Norrland påpekar att de frågor som hovrätten har tagit upp i anslutning till 15 kap. 7 § RB även anmäler sig vid förevarande paragraf.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 337

Förslaget om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

DON uttalar att nämnden inte har någon erinran mot att uppgiften alt förklara förkommen fullmakt kraftlös överflyttas till tingsrätten.

Förslaget om ändring i lagen (1915:219) om avbetalningsköp

10 5

SHIO och köpmannaförbundet anser att kronofogdemyndigheten självmant bör ta ut kostnaderna för förfarandet hos svaranden. Myndigheien bör även svara för dessa tills de har betalts av svaranden.

14 5

Hovrälten för Västra Sverige ifrågasätter om det är motiverat att införa möjlighet att överklaga hovrättens beslut om handräckning. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller all besvär över handräckning utgör en ganska stor ärendegmpp. Att flytta upp prövningen av ärendegmppen på den föreslagna nivån förefaller enligt länsstyrelsen all stå i dålig överensstämmelse med nutida strävanden att nedbringa antalet mål i högre instans.

Enligl förslaget kan, påpekar advokatsamfundet, värderingsfrågan komma att prövas av domstol redan i handräckningsärendet, samtidigt som en part liksom hittills skall vara oförhindrad att väcka talan vid domstol. Samfundet efterlyser uttalande om hur de kollisionsfall som kan uppkomma mellan prövning av hovrätten i handräckningsärendel och av domstolen efter särskilt väckt talan i värderingsfrågan skall lösas.

16 5

Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter det lämpliga i att frågan när en ansökan skall förklaras förfallen görs fakultativ. Enligt hovrättens mening bör man eftersträva så bestämda regler som möjligt och inte låta myndigheterna stå säljaren till tjänst med ett fortlöpande hot mot köparen. Även RSV och kronofogdeföreningen förordar att en ansökan får förfalla automatiskt när fömtsättningama föreligger. Enligt föreningen skulle den av beredningen föreslagna ordningen komma att medföra ett inte obetydligt merarbete i distrikt med ett stort antal mål.

Förslaget om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Försäkringsinspektionen liksom försäkringsrättskommUtén och Svenska försäkringsbolags riksförbund förklarar uttryckligen att de inte har någon erinran mot de föreslagna ändringama i försäkringsavtalslagen.

22 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 338

58 §

Enligl hovrätten för Västra Sverige bör i UB uttryckligen anges alt pengar som har belagts med kvarstad eller eljesl influtit i anledning av kvarstad, varvid inkluderas ersällningsbelopp som avses i 58 5 försäkringsavtalslagen, skall sällas in i bank mol ränla, om medlen inle skall belalas ul inom kort.

117a 5

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län anser sig inte kunna biträda förslaget att utvidga reglerna 1117 5 försäkringsavtalslagen till all gälla även vid utmätning. Länsstyrelsen, som tidigare har avstyrkt förslaget i UB om återvinning vid utmätning, anser all tillämpningen av sådana bestämmelser skulle bli myckel arbetskrävande för kronofogdemyndigheterna, eftersom dessa själva skall pröva om fömtsättningar för återkräv föreligger.

RSV påpekar att oklarhet råder om hur bestämmelsen all en ansökan om utmätning skall räknas lika som en ansökan om konkurs skall lillämpas i allmänna mål. RSV hänvisar till vad verket har anfört i anslutning till den föreslagna 17 5 UBp.

Förslaget om ändring i lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar

Flera remissinslanser är kritiska till förslaget att kronofogdemyndighelen skall överta överexekutors uppgifi all la emot deposition enligl 1927 års lag. RSV delar inle beredningens uppfattning all antalet depositionsärenden inle är så stort att det behöver inverka på kronofogdemyndighetens organisation. Del årliga antalet deposilionsärenden ger dessulom enligl RSV inle en rättvisande bild av den arbetsbelastning som dessa ärenden för med sig. Om en person månadsvis nedsätter hyra, bokförs nedsätlningarna som ett enda ärende, trots att del under ell år egentligen är fråga om tolv ärenden. Handläggningen omfattar inte bara mottagandet av nedsättning utan även utbetalning av medlen. Begäran om lyftning framställs f.ö. i många fall mycket lång tid efter det att nedsättning har skett. RSV kan inle finna all deposilionsärendena har något samband med kronofogdemyndighetens nuvarande eller framtida uppgifler. RSV vill för sin del förorda att depositionsärendena handläggs av länsstyrelsen. Som altemativ vill verkel föreslå hyresnämnden.

Även länsstyrelsen i Stockholms län understryker all ifrågavarande ärenden omfattar minsl två beslul, nämligen prövning av nedsätlnings-ansökningen och av lyftningsansökningen. 1 ett flertal ärenden blir del fråga om åtskilliga beslul. Enligt länsstyrelsen har beredningen inle anfört tillräckliga skäl för att lägga uppgiften alt ta emot deposition på kronofogdemyndigheten. Dessa ärenden bör handläggas av en mera

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 339

central myndighet än kronofogdemyndighelen. Nedsättning kan nu ske vid valfri länsstyrelse. Någon olägenhet härav har inte märkts vid läns-slyrelsemas handläggning av ärendena, men en spridning av deposi-lionema på ett avsevärt antal valfria myndigheier kan befaras medföra ökade svårigheter för deponenten och betalningsmottagaren all nå varandra. Enligt länsstyrelsens mening bör ärenden angående nedsättning enligt 1927 års lag liksom enligt 12 kap. JB stanna kvar hos länsstyrelsen, om överexekutor avskaffas. Liknande synpunkter anförs av lånsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län, som framhåller att ett intimt samarbele nu äger mm mellan länsslyrelsens överexekutors- och medelsförvaltnings-avdelningar i fråga om anordningar och utbetalningar saml bevakning av preskriptionstiden enligl 7 5 i 1927 års lag. Även kronofogdeföreningen anser del lämpligast alt deposilionsärendena får vara kvar hos länsstyrelsen.

Förslaget om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

Svea hovrätt ifrågasätter om behovet att komma ål undanhållna fordringshandlingar motiverar så slora avsteg från det vanliga dödnings-syslemel som förslaget innebär. Hovrätten anser sig emellertid sakna underlag för en avvägning av delta behov. Även RSV hyser tvekan angående behovet av den föreslagna regleringen. Verkel erinrar om att kronofogdemyndighelen enligl 5 kap. 30 5 UB föreslås få befogenhel alt begära dödning av en handling som har förstörts eller annars förkommil. När en handling inle kan påträffas vid utmätning, lorde gäldenären nästan alllid göra gällande alt han inte vel var den finns eller alt den har förkommit. Den omständigheten att gäldenären enligl UB får en straffsanktionerad upplysningsplikt torde inte medföra någon ändring häri.

Vad gäller konkurs är konkurslagskommittén för sin del inte övertygad om all det finns någol praktiskt behov av den föreslagna möjligheten. Som har anmärkts i betänkandet är del möjligl alt en konkursförvaltare redan enligt gällande lag kan begära dödning av en handling, som gäldenären undanhåller konkursboet. Under alla förhållanden är del enligt kommittén önskvärt att de olika dödningsfallen behandlas på ett likartat sätt. 1 praktiken kan det nämligen vara svårt att skilja mellan fall då handlingen har förkommil och fall då den undanhålls.

RSV anser all den skillnad som förslaget medför belräffande förkomna resp. undanhållna handlingar inle kan godtas. Dödningsförfarandel bör vara delsamma oavsett vilket fall som är aktuellt. Beträffande bankböcker bör därför del enklare dödningsförfarandel enligl 12 5 dödningslagen kunna användas även vid undanhållande.

Svea hovräll anför kritik mol att förutsättningama för att den undan-

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 340

hållna handlingen skall anlas vara i gäldenärens ägo inle har angetts. Antagligen är meningen all man skall tillämpa principen i 6 5 dödningslagen, nämligen all handlingen skall ha förstörts eller förkommit "för honom" (sökanden), vilkel enligl motiven till dödningslagen innebär all sökanden med en till visshet gränsande sannolikhet skall visas ha innehaft handlingen. Tillämpat på förslagel skulle delta innebära alt kronofogdemyndighelen med en lill visshet gränsande sannolikhet skall styrka att utmätningsgäldenären har innehaft handlingen vid någon lidpunkt. (lienom en sådan regel, som borde framgå av laglexten eller åtminstone av motiven, undgås kanske risken all utmätningssökanden pådyvlar utmätningsgäldenären fordringar, som denne inte har ägl. Dessutom bör krävas all del inle är sannolikt att gäldenären sedermera har överlåtit fordringen.

Svea hovräll framhåller vidare all genom dödningen bryts en godtroende förvärvares legitimation att kräva betalning. Tydligt är att man vid vanlig dödning måste kunna hålla en dödningssökande, som har överlåtit handlingen, ansvarig för godlrosförvärvarens förlust. Dödandet var obehörigt och därmed även sökandens uppbärande av betalning. Vid dödning genom kronofogdemyndighetens försorg kan ulmälningsborgenären, för vars räkning dödningen sker, inle rimligen komma i bättre ställning än den fome skuldebrevsinnehavaren själv. Han bör därför bli ansvarig gentemot godtrosförvärvaren eller dennes successor. Risken för att sådana situationer skall uppslå förefaller enligt hovrätten påtaglig. Det är därför väsentligt att säkerhet regelmässigt ställs.

Enligt Svea hovräll kan ansvar för ett obehörigt dödande inle ifrågakomma, om utmätningsgäldenären i själva verkel har hafl handlingen i sin besittning men förioral den. Under sådana omständigheter är det knappasl möjligl att, som beredningen föreslår, redan i samband med dödandet föreskriva att en borgenär som inle är skyldig att ställa säkerhet skall åläggas att betala den förlust som en tredje man kan lida. Detta ansvar bör bero på huruvida dödandet var behörigt eller inte och detta kan inle fastställas förrän det har klariagts hur handlingen har kommit ur utmälningsgäldenärens besittning. Om någon generell föreskrift skall ges om detla, bör den vara av bevisbördekaraktär. En sådan regel kan emellertid inle begränsas till att gälla för subjekt som enligt UB är befriade från att ställa säkerhet.

Beredningens ullalanden angående verkan av att en bankbok har dödats på ansökan av orätt borgenär tas upp av hovrälten för Västra Sverige. Vad beredningen har anfört om del fallet att sökanden före utmätningen har överiåtit (eller pantsatt) bankboken och banken efter dödningsbeslutet i god tro betalar till kronofogdemyndighelen - alt banken då måste kunna åberopa betalningen gentemot rätte borgenären - ifrågasätts av hovrätten under hänvisning till 67 5 andra stycket lagen (1955:183) om bankrörelse. Om emellertid ett resultat i enlighet med beredningens slutsats anses önsk-

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 341

värt, synes det enligl hovrätten lämpligl all den rekommendalion om anmälan lill banken om en överlåtelse som finns i nämnda paragraf och motsvarande beslämmelser i annan banklagstiftning byts ut mot ell krav på denuntiation för all överiålelsen skall bli gällande mol banken efter dödning av motboken. Ell sådanl krav skulle medföra vissa fördelar. Kronofogdemyndigheten skulle snabbi få reda på vem som har dispositionsrätt till en motbok som är utställd på utmätningsgäldenären. Någon avsättning av ett överskoll enligl 15 5 sista slyckel i förslagel skulle inle behöva förekomma i delta fall, eftersom överskottet alltid skulle tillkomma utmätningsgäldenären.

Den av beredningen förordade möjligheten all döda t.ex. en bankbok endast delvis kritiseras av bankinspektionen. Inspektionen framhåller att det möjligen avses alt därigenom underlälta för rättsinnehavaren att disponera motboken förden händelse den påträffas. Skäl kan sålunda i och för sig finnas för all medge partiell dödning. Enligl inspektionen är det emellertid oklart under vilka former dödningsproceduren i ett sådanl fall skall praktiskt fullföljas, bl.a. med hänsyn till all en ny handling inle skall utfärdas. Del synes vidare i viss mån strida mol sakens nalur alt en handling, som inte kan anträffas, endasl delvis blir föremål för dödning. Delta talar enligt inspektionen för att ett dödningsbeslut, som ju innebär en presumtion för all handlingen som sådan inte kan anträffas, bör avse hela handlingen. I vart fall synes delta lämpligl såvitt gäller bankbok. Skall möjlighet lill partiell dödning finnas, måste enligl inspektionen formema härför utredas närmare. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter för sin del om inle möjligheten alt endasl delvis döda en bankbok bör komma till uttryck i lagtexten.

Belräffande förslaget om krav på säkerhet undrar konkurslagskommittén om säkerhelen vid konkurs skall ställas av förvaltaren personligen eller av konkursboet, företrätt av förvaltaren. Enligl kommitténs mening bör det inle rimligen begäras all förvaltaren skall riskera egna medel i nu avsedda fall. Om säkerheten skall utgöras av borgen och boet som sådant är borgensman, kan del diskuteras om del härigenom uppslår en (villkorad) konkurskostnad eller en (villkorad) massafordran. Enligl kommittén ligger del närmasl lill hands att räkna utgiften som en konkurskosinad.

Svea hovräll anmärker på den föreslagna tidsbegränsningen för ianspråktagande av säkerhet lill tre år från dödningsbeslutet. Ansvar bör enligl hovrällen gälla till dess fordringen har preskriberats och bör under inga omständigheter bortfalla förrän innehavaren på gmnd av inträdd förfallodag har fått anledning att höra av sig. Alt transaktionen därmed kan få en lång avvecklingslid utgör enligt hovrätten ett särskilt skä! lill tveksamhet humvida systemet lämpligen bör införas.

Konkurslagskommittén framhåller för sin del all en konkurs uppenbarligen inle bör fördröjas i avvaktan på ulgången av treårsfristen, men all del kan innebära olägenheter att frågan om säkerhetens öde hålls svävande så länge.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 342

Belräffande beslämmelsen i 15 § sisla slyckel om överskott anser/««.?-styrelsen i Kronobergs län all det även bör meddelas en föreskrifl om hur det skall förfaras med avsatt överskott sedan viss tid har förflutit. Konkurslagskommiiicn påpekar all ingenting har sagts om vad som skall gälla om konkurs ger överskott. Sådana fall är emellertid sällsynta och kommiltén anser för sin del att en särskild föreskrift i ämnet kan undvaras.

Förslaget om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Utredningen angående inskrivning av räll till luftfartyg tillstyrker beredningens förslag till ändringar i sjölagen med den reservationen all beslag såsom inskrivningshinder bör uttryckligen anges under punkl 7 i 33 § och inte som beredningen föreslår regleras av punkl 9.

Med anledning av beredningens uttalande all underrättelseskyldigheten enligl 69 5 bör gälla varje åtgärd som innefattar kvarstad eller beslag oavselt hur den betecknas framhåller nämnda utredning att anspråken på befälhavarens lolkning av den rättsliga innebörden av en främmande myndighets ingripande mol hans skepp inle kan ställas högt. Det bör vara nog att rapportera sådana ingripanden som betecknas som kvarstad, utmätning eller beslag eller som för befälhavaren själv framstår som sådana. Den närmare juridiska analysen får läggas på registermyndigheten. Tydligt är alt ell myndighetsingripande t.ex. i enda syfle all främja sjösäkerheten, såsom ell nyiljandeförbud. inle bör rapporteras i denna ordning.

Förslaget om ändring i lagen (1966:454) om företagsinteckning

Utredningen angående företagsinleckning framhåller att den föreslagna lösningen av frågan om konkurrens mellan en förelagsinteckning och kvarstad möjligen strider mol grunderna för 5 § företagsinteckningslagen. enligl vilken bestämmelse företagsinleckning inte får meddelas så att den lill omfattningen avviker från en annan inteckning som är meddelad eller sökt i samma näringsverksamhet.

Förslaget om ändring i konkurslagen (1921:225)

13 5

Förslaget att fordran som har fastställts genom skiljedom skall godtas som stöd för behörighet att söka gäldenären i konkurs, om domen får verkställas enligt vad som sägs i 3 kap. 17-20 §5 UB, kritiseras av konkurslagskommittén. Denna anser att del är mindre lämpligt alt införa

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 343

ett prövningsmoment i 13 5. Verkställighetsfrågor som avses i 3 kap. 17-20 55 UB kan tänkas bli tvistiga, och i sådana fall mbbas delvis gmnden för regleringen i 13 5 andra stycket. Del ter sig också något främmande att låta konkursdomaren avgöra, om fömtsättningama för verkställighet enligt UB föreligger. Enligl kommitténs mening bör man, i nära anslulning till vad som nu gäller, som förutsättning för behörighet uppställa att kronofogdemyndighelen har funnit att skiljedomen får verkställas och annat inte har förordnats.

35 5

KonkurslagskommUtén framhåller att trols att det i motsvarande bestämmelse i ett till lagrådet remitterat förslag till ändringar i KL (38 5) används uttrycket "tagits i mät", beslämmelsen bör ändras på sä» som beredningen har föreslagit.

81 5

Enligt Svea hovräll är de av beredningen åberopade skälen för den föreslagna försämringen av jordägares och hyresvärds rättsställning inte övertygande. Förslaget tillstyrks däremot av konkurslagskommittén, som påpekar att del ligger i linje med vad kommittén har uttalat i belänkandel (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m.m. (s. 155 f).

Förslaget om ändring i brottsbalken

11 kap.

I och 3 55

Enligl RÅ innebär förslaget inte någon i alla avseenden helt tilltalande lösning. Eftersom 11 kap. 1 5 andra stycket andra meningen inte ändras, kan gäldenären även i fortsättningen straffas för oredlighet mot borgenärer, om han i samband med en annan exekutiv förrättning än konkurs och förhandling om offentligt ackord - t.ex. utmätning - åberopar en oriktig handling eller ett skenavtal och därigenom förorsakar att förrättningen helt eller delvis misslyckas. Under vissa omständigheter kan förfarandel bli att bedöma som grovt, varvid straffet är fängelse lägst sex månader och högst sex år. Vidhåller gäldenären sålunda lämnade oriktiga uppgifter när han vid utmätning underskriver en förteckning över sina tillgångar, torde den osanna försäkran som han då gör sig skyldig till vara att bedöma som grov. Straffet härför är fängelse högst två år. Enligt RÅ:s uppfattning bör lämnandet av oriktiga uppgifter i samband med en utmätningsförrältning bedömas enhetligt, vilkel inte blir fallet med beredningens förslag. Frågan hur oriktiga eller vilseledande uppgifter under en utmätningsförtätlning skall bestraffas bör därför övervägas ytterligare. En

Prop. 1980/81:84 Bilaga 2 344

lösning är all man från brottet oredlighet mol borgenärer avför alla fall då en gäldenär lämnar orikliga uppgifter vid utmätning och i slällel låter beslämmelsen om osann resp. vårdslös försäkran bli det enda straffrättsliga korrektivet för sådana uppgifter.

RSV anser för sin del alt ansvar för oredlighet resp. vårdslöshet mot borgenärer bör kunna ådömas en gäldenär som skriftligen bekräftar oriktiga uppgifter inför kronofogdemyndighelen oavsett om han därvid åberopar en oriklig handling. Frågan humvida gäldenären dämlöver bör dömas för osann eller vårdslös försäkran torde bl.a. få bero på om oredligheten i det enskilda fallet är alt anse som grov eller ej.

1 fråga om övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i 11 kap. brottsbalken påpekar RÅ att på grund av nämnda ändringar lämnandet av orikliga uppgifter i samband med en utmätning i ell visst hänseende hänförs under en mildare straffbestämmelse. Det kan då ifrågasättas om de föreslagna övergångsbestämmelserna, enligt vilka äldre lag alltjämt skall gälla i fråga om en gärning som någon har begått före ikrafl-trädandel eller därefter begår i ett ärende på vilket lagen om utmätningsed fortfarande är tillämplig, står i överensstämmelse med principen i 5 5 andra stycket i brottsbalkens promulgationslag. Enligt den bestämmelsen skall ny lag lillämpas om den leder lill frihet från straff eller lindrigare straff. En tillämpning av denna princip i nu förevarande fall skulle kunna medföra att gärningen mbricerades som oredlighet mot borgenärer men straffet bestämdes enligt straffskalan för osann försäkran. Beredningens förslag har emellertid enligt vad RÅ vidare framhåller sin motsvarighet i övergångsbestämmelserna till annan strafflagstiftning.

17 kap.

13 5

RÅ ifrågasätter om inte lagtexten formellt sett innebär en icke åsyftad utvidgning av det straffbara området. RÅ ansluter sig i den delen till ett av överåklagaren i Stockholm avgivet yttrande, vari denne framhåller att den föreslagna bestämmelsen kommer att omfatta även fall som nu torde bedömas som skadegörelse. Som exempel nämns att någon med vetskap om att en fastighet är belagd med kvarstad krossar fönster i fastigheten eller på annat sätt skadar den av illvilja eller hämndlystnad mot ägaren/gäldenären. En sådan utvidgning av det straffbara området synes dock inte ha varit åsyftad. Bestämmelsens uteslutande syfte att komrna till rätta med överträdelser av en myndighets beslut synes böra komma till klarare uttryck.

Enligt hovrätten för Västra Sverige bör bestämmelsen, såvitt rör förfoganden över egendom som är föremål för utmätning, avfattas så att den direkt tar sikte endast på sådana förfaranden som är förbjudna enligt 5 kap.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 346

Bilaga 3 De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om införande av utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Utsökningsbalken och denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1982.

2 5 Genom ulsökningsbalken upphävs med den begränsning sorn följer av denna lag

utsökningslagen (1877:31 s. 1),

förordningen (1877:31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall, lagen (1921:244) om ulmälningsed,

lagen (1949:249) om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag i lagsökningsmål enligl 77 a 5 utsökningslagen medfört, införsellagen (1968:621),

lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom, lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m., lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m., förordningen (1844:46 s. 2) om upphörande av vissa särskilda domstolar, förordningen (1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar och

förordningen (1863:5 s. 3) angående fömyande av svensk myndighels beslul, som förlorat sin exekutiva kraft i främmande slal.

3 § Förekommer i en lag eller annan författning hänvisning lill en före
skrift som har ersatts genom en beslämmelse i ulsökningsbalken eller i
denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Gemensamma övergångsbestämmelser

4 § Bestämmelserna i 1 5 utsökningslagen (1877:31 s. 1) om vem som är överexekutor skall fortfarande gälla i fråga om mål som skall handläggas av överexekutor efter ikraftlrädandel av balken.

5 5 Mål som är anhängiga hos överexekuior vid balkens ikraftlriidande skall även därefter handläggas av överexekutor, om ej annat följer av andra stycket. Beträffande sådana mål gäller äldre lag i fråga om förfarandet men de nya bestämmelsema i fråga om målens prövning i sak, om ej annat föreskrivs i denna lag.

Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över utmätningsmannens förfarande upphör senasi vid utgången av år 1982. Mål som ej

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 347

avser handräckning eller klagan över utmätningsmannens förfarande får dock även dessförinnan överlämnas lill en behörig kronofogdemyndighet, om det är lämpligl.

6 § Beträffande mål som är anhängiga hos kronofogdemyndigheten vid balkens ikraftträdande gäller balkens bestämmelser i fråga om såväl förfarandel som målens prövning i sak, om ej annat föreskrivs i denna lag. Detsamma gäller mål som enligt 5 5 andra stycket överlämnas till kronofogdemyndighelen för handläggning.

7 § Vad som föreskrivs i balken om fömlsätlningar för verkslällighel inverkar ej på giltigheten av åtgärder som har vidtagits före balkens ikraftlrädande.

Övergångsbestämmelser till 1 kap. utsökningsbalken

8 5 Beträffande mål som är anhängiga hos kronofogdemyndigheten vid balkens ikraftträdande skall äldre bestämmelser tillämpas i frågan humvida de skall anses som enskilda eller allmänna mål.

9 5 Vad som sägs i balken om tomträtt gäller även vattenfallsrätt som har upplåtils enligl lagen (1907:36 s. I) om nyttjanderält lill fasl egendom.

Övergångsbestämmelser till 3 kap. utsökningsbalken

10 5 Har en domstol efter balkens ikraftträdande med stöd av annan lag än rättegångsbalken förordnal att en dom eller ett beslut får verkställas innan domen eller beslutet har vunnii laga kraft, fär kronofogdemyndighelen vid tillämpning av 3 kap. 9 5 i balken föreskriva alt säkerhet skall ställas för skadestånd om domen eller beslutet ändras.

11 § Har en domstol före balkens ikraftträdande förordnat att en dom eller ett beslut får verkställas innan domen eller beslulet har vunnit laga kraft, skall 42 5 2 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1) fortfarande tillämpas.

12 5 Annan skiljedom som enligt lag skall lända lill efterrättelse än sådan som avses i 3 kap. 15 eller 16 § i balken får verkställas, om det ej föreligger någon omständighet som gör domen ogiltig, även om talan ej förs mol domen. 1 fråga om verkställigheten gäller 3 kap. 17 och 18 55 i balken.

13 5 En förvaltningsmyndighets beslut, som har meddelats enligt en bestämmelse som har tillkommit före balkens ikraftträdande, får utan hinder av 3 kap. 1 5 första stycket 6 i balken verkställas, om ett sådant beslut före ikraftträdandet har fått verkställas utan stöd av särskild föreskrift. 1 fråga om verkställigheten gäller 3 kap. 20 5 första stycket i balken.

14 5 Beträffande verkställighet av sådana beslul av överexekutor som avses 1515 4 mom. och 52 5 I mom. andra meningen utsökningslagen (1877:31 s. I) gäller vad som sägs i balken om en underrätls dom. 1 fråga om andra beslul av överexekutor tillämpas 46 5 3 oeh 4 mom. saml 53 och 210 55 utsökningslagen.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 348

15 5 För en fordran på gmnd av inrop av lös egendom vid en offentlig auklion, som har ägl mm före balkens ikraftlrädande, får ulmälning fortfarande ske enligl 55 5 utsökningslagen (1877:31 s. 1).

Övergångsbestämmelser till 4—6 kap. utsökningsbalken

16 § 1 fråga om verkan av föreläggande, som har meddelats enligt 69 eller 91 a 5 utsökningslagen (1877:31 s. I) eller 5 5 lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom, gäller äldre bestämmelser.

17 § Bestämmelserna i 4 kap. 27 § i balken gäller ej, när en fordran före balkens ikraftträdande har fastställts till betalning i annat fall än som avses i 77 a 5 utsökningslagen (1877:31 s. 1).

18 § Bestämmelsema i 4 kap. 33-35 55 i balken gäller även när utmätning har sketl före balkens ikraftträdande.

19 § Vad som föreskrivs om bostadsrätt i 5 kap. I 5 6 och 6 kap. 3 5 andra styckei i balken tillämpas även i fråga om andelsrält i en förening, som ej är bostadsrättsförening, eller i ett handelsbolag eller ett aktiebolag, om det med andelsrätten följer rätt aft besitta eller hyra en lägenhet.

20 5 Bestämmelsen i 5 kap. 13 5 första stycket i balken är ej tillämplig i fall då en hyresvärd eller jordägare enligt 34 5 lagen (I970:9>5) om införande av nya jordabalken har rätt att kvarhålla egendom lill säkerhet för en fordran hos en hyresgäst eller arrendator.

Övergångsbestämmelser till 8—12 kap. utsökningsbalken

21 § Bestämmelsema i 8 kap. 12 5 i balken och 13 5 i samma kapitel såvitt
avser en fordran som är förenad med förmånsrätt enligt 5 § första stycket 1
förmånsrättslagen (1970:979) år ej tillämpliga, när utmätning har sketl före
balkens ikraftträdande. Delsamma gäller 8 kap. 15 5 andra stycket, om
utmätningen avser annan egendom än som nämns i 139 5 4 mom. utsök
ningslagen (1877:31 s. 1).

22 § Om ett skuldebrev som enligt äldre bestämmelser är inlecknal i fartyg eller fast egendom pantförskrivs enligt 9 kap. 15 5 i balken, upphör personligt betalningsansvar på gmnd av skuldebrevet.

23 § Om en gäldenärs rätt till andel i inteckning i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar har blivit utmätt och ett ärende angående avskrivning av det belopp som tillkommer gäldenären har tagils upp på en inskrivningsdag före balkens ikraftträdande, skall 9 kap. 16 5 i balken tillämpas beträffande den handling på gmnd av vilken inteckning har meddelats för det avskrivna beloppet.

När en gäldenärs rätt till inteckning i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar eller till andel däri har utmätts före balkens ikraftträdande.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 349

skall den tid inom vilken sökanden har all framställa yrkande enligl 9 kap. 16 5 första styckei jämfört med 14 5 första stycket räknas från ikraftträdandet.

24 § Om ett skepp, som enligt punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1067) om ändring i lagen (1966:454) om företagsinteckning omfattas av en sådan inleckning, skall säljas exekutivt enligt 10 kap. i balken, skall borgenären underrättas och fordran som anmäls tas upp i sakägarförteckningen.

25 5 Bestämmelsema i 10 kap. i balken om tillägg enligl 264 5 sjölagen (1891:35 s. I) tillämpas belräffande ränta, som enligl punkl I4eller 15över-gångsbestämmelsema lill lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall i stället för sådant tillägg beräknas på kapitalbeloppet av en inteckning enligt äldre lag.

Vad som sägs i balken om registrerat skepp gäller även i fråga om båt som enligt punkt 5 övergångsbestämmelsema till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. I) är upptagen i skeppsregistret.

26 5 Bestämmelsema i 12 kap. i balken om tillägg enligl 6 kap. 3 5 jordabalken lillämpas beträffande ränla, som enligl 26 eller 27 5 lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken skall i stället för sådant tillägg beräknas på kapitalbeloppet av en inteckning enligt äldre lag.

27 § Ränta som är intecknad enligt äldre bestämmelser eller en annan sådan fordran som ej är bestämd till kapitalel las upp i sakägarförteckningen enligl balkens regler om fordringar med panträtt och beräknas därvid till det belopp som efler fem procent årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Är det fråga om en livränta, skall dock beräkningen ske med ledning av 3 5 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

28 § Bestämmelsema i 12 kap. i balken om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk krafl gäller också annan sådan särskild rättighet som besvärar fast egendom på gmnd av en upplåtelse enligl äldre beslämmelser.

29 5 Skall ersällning utgå till en innehavare av rätt till avkomst eller annan förmån, som enligl äldre beslämmelser besvärar fast egendom och ej bibehålls vid försäljning av egendomen, beräknas utdelning för det kapitalvärde till vilkel förmånen i pengar eller varor efler ortens pris beräknas uppgå på tillträdesdagen. I fräga om kapitalvärdets beräkning tillämpas därvid 27 5.

Övergångsbestämmelser till 13 och 14 kap. utsökningsbalken

30 5 När en exekutiv försäljning har ägt rum eller en utmätt fordran har drivits in före balkens ikraftlrädande, gäller äldre lag i de avseenden som regleras i 13 och 14 kap. i balken.

Vad som sägs om återvinning i 153 5 utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller fortfarande, när ett beslut om fördelning har meddelats enligt äldre lag.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 350

Övergångsbestämmelse till 15 kap. utsökningsbalken

31 5 När medel före ikraftlrädandet av balken har innehållits enligl ett
beslut om införsel, gäller 24 5 införsellagen (1968:621) i fråga om befrielse
för gäldenären från betalningsskyldighet.

Övergångsbestämmelser till 16 kap. utsökningsbalken

32 § När en ansökan om avhysning har gjorts före ikraftlrädandel av balken, skall vid tillämpning av 16 kap. 5 § i balken den tid om sex månader som anges där räknas från ikraftträdandel.

33 § 1 fråga om skingringsförbud som har meddelats enligt utsökningslagen (1877:31 s.l) dier annan lag tillämpas vad som sägs i balken om kvarstad.

Övergångsbestämmelser till 17 kap. utsökningsbalken

34 § När ulmälning eller annan verkslällighel har ägl rum före balkens
ikraftträdande, lillämpas äldre lag i fråga om koslnader i målel. Bestäm
melserna i 17 kap. 12 5 i balken gäller dock, när en tvist vid en fördelning
av medel prövas av kronofogdemyndigheten enligt 13 kap. 7 5 tredje
stycket.

1 mål som efter ikraftträdandel handläggs av överexekutor lillämpas äldre lag i fråga om kostnader även i andra fall än som anges i första slyckel.

Övergångsbestämmelser till 18 kap. utsökningsbalken

35 § I fråga om lalan mol beslul som har meddelats av ulmälnings
mannen före balkens ikraftträdande och förfarandel hos överexekuior i
målet lillämpas äldre lag. Beslämmelsen i 201 5 4 mom. utsökningslagen
(1877:31 s. 1) gäller dock endast om egendom som avses där har sålts före
balkens ikraftträdande.

Beträffande lalan mol beslul av överexekuior och förfarandel i hovrällen i målel lillämpas äldre lag.

I fråga om lalan mol hovrättens beslut i mål som har fullföljts från överexekutor och förfarandet i högsla domstolen i målel tillämpas också äldre lag.

Andra bestämmelser

36 5 Reseförbud som har meddelats enligl utsökningslagen (1877:31 s.l)
upphör att gälla, när balken träder i kraft.

Frågan om hävande av en säkerhetsåtgärd som har beviljats enligl utsökningslagen prövas av domstol eller, om lalan ej har väckls i saken, av överexekuior.

37 § Vad som i särskild lag eller annan författning är föreskrivet om
skingringsförbud skall i stället avse kvarstad.

Har överexekutor beviljat en säkerhetsåtgärd enligt annan lag än utsökningslagen (1877:31 s. 1), lillämpas 36 5.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 351

38 5 Vad som i särskild lag eller annan författning sägs om utmätnings
mannen skall i slällel avse kronofogdemyndighelen.

Talan mol beslut, som efter balkens ikraftträdande meddelas av kronofogdemyndighelen enligl särskild lag eller annan författning, skall föras i hovrällen i slällel för hos överexekuior.

39 5 Mål, som enligl särskild lag eller annan författning skall prövas av
överexekuior och ej avser klagan över en kronofogdemyndighets beslul,
skall i stället handläggas av kronofogdemyndigheten.

Mål enligt särskild lag eller annan författning som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikrafllrädande skall även därefter handläggas av överexekuior, om ej annat följer av tredje slyckel.

Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över beslut av kronofogdemyndigheten upphör senasi vid ulgången av år 1982. Mål av sådan art som enligt de nya bestämmelsema skall handläggas av en kronofogdemyndighet får dock även dessförinnan överiämnas lill en behörig kronofogdemyndighet, om det år lämpligt.

40 5 Bestämmelsema i 35 5 gäller i tillämpliga delar även i fall som avses i 38 och 39 55.

41 5 Lagen (1921:244) om ulmälningsed tillämpas fortfarande i fråga om ansökningar enligt lagen som har kommit in lill konkursdomaren före balkens ikraftträdande.

Förordningen (1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar tillämpas fortfarande beträffande handelsräkningar som har utfärdats medan förordningen var gällande.

42 6 Har en svensk domstol eller förvaltningsmyndighet ålagt någon
belalningsskyidighet och har så lång lid förflutit efter åläggandel att hinder
möter för verkställighet i en främmande stat, vars lag annars medger
verkställighet, skall hovrätten på ansökan av borgenären fömya betal
ningsåläggandet, såvida ej hinder föreligger mot verkslällighet enligt
svensk lag eller annat särskill skäl förekommer. Innan ett sådant beslul
meddelas, skall gäldenären beredas tillfälle all yttra sig.

Förordningen (1863:5 s. 3) angående fömyande av svensk myndighels beslul, som förioral sin exekutiva kraft i främmande slal, gäller fortfarande i fråga om en ansökan som har gjorts hos länsstyrelsen medan förordningen gällde.

10 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels alt i 6 kap. 12 5 ordet "överexekutor" skall bytas ut mol "kronofogdemyndighelen",

dels att i 7 kap. 17 och 19 55 orden "lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom" skall bytas ut mot "12 kap. utsökningsbalken".

' Balken omlryckl 1971: 1209, 12 kap. omlryckl 1979:252. Senasle lydelse av 7 kap. 19 § 1975: 1085.

3 kap. 3 5 Den som ämnar ulföra grävning eller liknande arbele på sin mark skall vidtaga varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för alt förebygga skada på angränsande mark. Han skall ersätta skada som uppkommer till följd av att han eller någon som han anlitat underiålil alt vidtaga sådan åtgärd eller i annat hänseende brustit i omsorg vid arbetets ulförande.

Medför skyddsåtgärd uppenbarli- Medför skyddsåtgärd uppenbarli-

gen högre kosinad än den skada gen högre kosinad än den skada

som åigärden avser all förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall dock ersättas. Om del begäres, skall säkerhet enligt vad som sägs 12 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet börjar.

som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall dock ersättas. Om det begäres, skall pant eller borgen enligt utsökningslagen (1877:31 s.l) ställas hos länsstyrelsen //// säkerhet för ersättningen innan arbetet börjar.

Är byggnad eller annan anläggning som hör till angränsande mark, till följd av vårdslöshet vid uppförandet eller brist i underhållet, av sådan beskaffenhet all särskild skyddsåtgärd är nödvändig för all förebygga skada med anledning av arbete som icke slräckes nedanför vanligt källardjup, skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare.

Ansvarel för inteckning som beviljats i flera fasligheler vilar på var och en av fastigheterna lill del belopp som faller pä fastigheten efter förhållandel mellan dennas särskilda värde och sammanlagda värdel av alla fastigheterna. Som faslighels värde gäller därvid taxeringsvärdet för året innan inteckningen söktes eller, om särskilt laxerings-värde dä ej fanns för fastigheten, det taxeringsvärde som därefter försl faslslälles. Om nägon av fastigheterna skall säljas uimätningsvis och taxeringsvärde som angivits nu icke finns för var och en av fastigheterna, gäller de värden som åsätts fastigheterna enligt 12 kap. utsökningsbalken.

Ansvarel för inteckning som beviljats i flera fastigheter vilar på var och en av fastigheterna lill del belopp som faller på fastigheten efter förhällandel mellan dennas särskilda värde och sammanlagda värdel av alla fastigheterna. Som faslighels värde gäller därvid taxeringsvärdet för årel innan inteckningen söktes eller, om särskilt taxeringsvärde då ej fanns för fastigheten, det taxeringsvärde som därefter försl fastställes. Om nägon av fastigheterna skall säljas utmätningsvis och taxeringsvärde som angivits nu icke finns för var och en av fastigheterna, gäller de värden som överexekuior låter åsätla fastighetema enligt lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom.

Kan borgenär ej erhålla betalning ur köpeskillingen för intecknad faslighel med del belopp för vilket fastigheten svarar enligl första stycket, svarar de övriga fastigheterna för återstoden av beloppet med fördelning efter där angivna gmnder. Kan ur nägon av dessa fasligheter betalning ej erhållas för dess andel i återstoden, fördelas brislen på samma sätt mellan de återstående fastigheterna.

7 kap. 16 5

Efter exekutiv försäljning av fastighet gäller upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt lill elektrisk kraft mol den nye ägaren endast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom eller rättigheten enligt samma lag är skyddad utan förbehåll.

Beslämmelser om verkan av underiåtenhet att uppsäga arrende- eller hyresavtal som enligt första stycket ej gäller mot ny ägare finns i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom.

Efter exekutiv försäljning av fastighet gäller upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk krafl mol den nye ägaren endasl om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens beständ enligt 12 kap. utsökningsbalken eller rättigheten enligl samma kapitel år skyddad utan förbehåll.

Bestämmelser om verkan av underlåtenhet att uppsäga arrende- eller hyresavtal som enligt första stycket ej gäller mot ny ägare finns i 12 kap. utsökningsbalken.

Uppsäges arrendeavtal med anledning av all arrenderätten är förverkad, upphör avtalet all gälla pä den fardag som inträffar närmast efler uppsägningen, om ej rätlen finner skäligt ålägga arrendatorn all avflytta lidigare eller annat följer av 25 §.

8 kap 45 Uppsäges arrendeavtal med anledning av att arrenderätten är förverkad, upphör avlalel alt gälla på den fardag som inträffar närmasl efter uppsägningen, om ej rällen eller överexekuior finner skäligt ålägga arrendatorn all avflytta lidigare eller annat följer av 25 5.

Om arrendeavtal uppsäges av annan orsak som ger jordägare eller arrendator rätt att frånlräda avtalet, upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar närmasl efter sex månader från uppsägningen. Sker uppsägningen innan arrendatorn tillträtt arrendestället, upphör avlalel dock genast att gälla.

Fardag är den 14 mars.

12 kap.

67 a § Talan mot beslut av länsstyrelsen med anledning av nedsällning enligt 21 § förs i hovrätten genom besvär.

13 kap. 26 5

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 355

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utmätningen upphävts eller frågan mens försäljning av annat skäl för-
om egendomens försäljning av an- fallit, skall anteckning därom göras
nal skäl förfallit eller har betal- i fastighetsboken eller lomlrätlsbo-
ningssäkringen upphörl att gälla, ken. Anteckning all egendomen
skall anteckning därom göras i fas- försålls uimätningsvis skall ske när
tighelsboken eller lomlrällsboken. handling som visar köpeskillingens
Anteckning att egendomen försålts fördelning inkommit. Har fast
uimätningsvis skall ske när hand- egendom eller tomträtt belagts med
ling som visar köpeskillingens för- kvarstad eller tagits i anspråk ;?e-
delning inkommit. nom betalningssäkring eller har en

sådan åtgärd upphävts, skall anteckning därom också göras i fastighelsboken eller tomlrättsboken.

Om inverkan på inleckning eller inskriven rättighet av exekutiv försäljning eller av expropriation eller liknande Ivångsförvärv eller av myndighets fördelning av medel skall anteckning göras i fastighetsboken eller tomlrättsboken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhällandel inkommit.

Förekommer i övrigt i lag eller annan författning bestämmelse om alt vissl förhällande skall antecknas i faslighelsbok eller lomlrättsbok, gäller bestämmelsen.

20 kap. 6 5-' Lagfartsansökan skall avslås, om

1. fängeshandlingen ej ingivils,

2. fängeshandlingen ej är upprättad såsom föreskrives i lag,

3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 5 medför alt förvärvei är ogiltigt.

4. förvärvet avser del av faslighet och i 4 kap. 7-9, 28 eller 29 5 eller eljesl i lag föreskriven tid för ansökan om fastighetsbildning försuttits eller ansökan därom avslagils eller sådanl förvärv eljesl enligl lag är ogiltigt.

5. överlåtelsen står i strid med en mol överlålaren gällande inskränkning i hans rält alt förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart ej var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsboken av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

6. fasligheten lidigare överlåtits till någon vars förvärv enligl 17 kap. I eller 4 5 äger företräde framför sökandens förvärv,

7. fastigheten sålts exekutivt till 7. fastigheten sålts exekuiivi lill annan än sökanden och försäljning- annan än sökanden och försäljningen enligl 213 a § I mom. utsök- en enligl 14 kap. utsökningsbalken ningslagen (1877:31 s. I) äger före- äger företräde framför dennes för-träde framför dennes förvärv, värv,

8. för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras myndighets tillstånd och i lag föreskriven lid för sökande av sådant tillstånd försuttits eller ansökan därom avslagits,

9. det är uppenbart alt förvärvet av annan gmnd är ogiltigt eller ej kan göras gällande.

' Senastelydeise 1973: 1133.

21 kap. 25 Ansökan om inskrivning skall avslås, om

1. upplåtelsehandlingen ej ingivils,

2. föreskrifierna i 13 kap. I -4 och 6 §5 ej iakttagits,

3. lagfart ej är sökt för upplåiaren,

4. inskrivning i fastigheten är beviljad eller sökt,

5. fastigheten är utmätt, 5. fastigheten har utmätts, be-

lagts med kvarstad eller tagUs i anspråk genom betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om åtgärden har lagits upp senasi på den inskrivningsdag då inskrivning söks,

6. det är uppenbart att upplålelsen på annan grund är ogiltig eller ej kan
göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare inskrivningsdag, skall behandlingen av ansökan om inskrivning av tomträtten uppskjutas lill samma dag.

5 5" Ansökan om inskrivning av avlal om sådan ändring i tomträttens innehåll som avses i 13 kap. 21 5 får göras av fastighetsägaren eller lomlräitshavaren sedan tomträtten inskrivits. Om sådan inskrivning gäller i tillämpliga delar 2-4 55 med följande avvikelser.

Är inteckning fömt beviljad eller sökt i tomträtten eller är inskrivning av nyttjanderätl, servilut eller rätt till elektrisk kraft fömt beviljad eller sökt i denna eller sökes sådan inskrivning samma dag, får ansökan om inskrivning av avtal som avses i första styckei bifallas endasl om rättighetshavaren medgivit inskrivning av ändringsavtalet eller detta är väsentligen utan betydelse för rättighetshavarens säkerhet. Om fastigheten eller tomträtten utmätts eller tagits i anspråk genom betalningssäkring före den dag då inskrivning sökes, gäller vad som sagts nu om rättighetshavaren även utmätningssökanden eller den borgenär för vars fordran betalningssäkring ägt mm.

Är inteckning fömt bevilj,ad eller sökt i tomträtten eller är inskrivning av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft fömt beviljad eller sökt i denna eller sökes sådan inskrivning samma dag, får ansökan om inskrivning av avtal som avses i första stycket bifallas endast om rättighetshavaren medgivit inskrivning av ändringsavtalet eller detta är väsentligen utan betydelse för rättighetshavarens säkerhet. Om fastigheten eller tomträtten har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om åtgärden har lagits upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning sökes, gäller vad som sagts nu om rättighetshavaren även utmätningssökanden eller den för vars anspråk kvarstad eller betalningssäkring ägt mm.

22 kap. 3 5' Ansökan om inteckning skall avslås, om

1. föreskrifterna i 2 5 icke iakttagits,

2. på gmnd av särskild föreskrift eller enligt anteckning i fastighetsboken inteckning ej får beviljas i fasligheten,

3. inskrivning av tomträft i fastigheten är beviljad eller sökt,

4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

5. sökanden år i konkurs eller försäftes i konkurs den dag då inteckningen sökes saml fasligheten hör till konkursboel,

6. del av fastigheten är utmätt eller utmätes den dag då inteckningen sökes,

1. del av fasligheten har tagits i anspråk genom betalningssäkring eller tages i anspråk den dag då inteckningen sökes.

6. en del av fastigheten har utmätts eller tagits i anspråk genom

8. ärende angående anteckning enligt 7 5 förköpslagen (1967:868) att kommun beslutat utöva förköpsrätt i fråga om egendomen upptagits

betalningssäkring eller fasligheten eller en dd av fastigheten har belagts med kvarstad och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckningen söks, såvida ej ansökningen har medgetts av kronofogdemyndigheten,

7. ärende angående anteckning enligt 7 5 förköpslagen (1967:868) att kommun beslutat utöva förköpsrätt i fråga om egendomen upptagits

'Senastelydeise 1978:884.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 358

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

på inskrivningsdag och ansökning- på inskrivningsdag och ansökning
en göres av den som överlåtit egen- en göres av den som överlåtit egen
domen, domen.

Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutils till senare inskrivningsdag, skall behandlingen av ansökan om inleckning uppskjutas till samma dag.

23 kap. 25 Ansökan om inskrivning skall avslås, om

1. den handling på vilken rättigheten grundas ej ingivits,

2. föreskrifl i lag beträffande sådan upplåtelse som ansökan angår icke iakttagits och föreskriften ej avser giltigheten av endast vissl förbehåll,

3. upplåtelsen står i strid med en mot upplåtaren gällande inskränkning i hans rätt alt förfoga över egendomen och, när upplåtelsen skedde, lagfart ej var beviljad för upplåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighelsboken av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag.

4. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt,

5. fastigheten före upplåtelsen överiåtits lill någon vars förvärv enligl 17 kap. I eller 4 5 äger företräde framför upplåtelsen,

6. fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

7. fastigheten har belagts med kvarstad och ett ärende angående anteckning om kvarstaden har tagits upp senasi på den inskrivningsdag då inskrivning söks,

7. upplåtelsen avser arrende eller 8. upplålelsen avser arrende eller
hyra som enligt förbehåll i upplä- hyra som enligt förbehåll i upplå
lelsehandlingen icke fär inskrivas, lelsehandlingen icke får inskrivas,

8. upplålelsen avser rätt till elek- 9. upplålelsen avser rätt lill elektrisk krafl och skriftligt medgivande trisk kraft och skriftligt medgivande till inskrivning icke föreligger, till inskrivning icke föreligger,

9. det är uppenbart all upplåtel- 10. det är uppenbart att upplåtelsen av annan grund är ogiltig eller sen av annan grund är ogiltig eller att rättigheten upphört eller av an- att rättigheten upphörl eller av annat skäl ej kan göras gällande. nat skäl ej kan göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutils lill senare inskrivningsdag, skall behandlingen av ansökan om inskrivning uppskjutas lill samma dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Om en faslighel säljs exekutivt av överexekutor efter ikraftträdandel av de nya bestämmelserna, gäller 6 kap. 12 5 i dess äldre lydelse.

När ett mål angående avhysning av en arrendator handläggs av överexekutor efter ikraftträdandet, tillämpas 8 kap. 4 5 i dess äldre lydelse.

Ett ärende om nedsättning av hyresbelopp enligt 12 kap. 21 5, som är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandel, skall även därefter handläggas av överexekutor, dock längst till utgången av år 1982.

Nuvarande lydelse

Finnes, sedan förordnande meddelats enligl I 5 andra stycket, all egendomen dessförinnan eller senare avyttrats, äger överexekutor besluta att förordnandet ej skall gå i verkställighet. I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om egendomen utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhällandet inträdde och hava förmånsrätt framför alla befintliga fordringar. Egendomen må ej inropas av bulvanen eller den för vars räkning bulvanförhällandet ingåtts. Avgives vid auktionen bud som sålunda må antagas skall försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingens fördelning i övrigt stadgar beträffande gäldenären skall i ärende som nu avses gälla bulvanen. Denne skall även vara pliktig att betala kostnad som ej kan gäldas ur den

2 5

Föreslagen lydelse

Finnes, sedan förordnande meddelats enligt I 5 andra slyckel, alt egendomen dessförinnan eller senare avyttrats, får kronofogdemyndigheten besluta att förordnandet ej skall gå i verkställighet. I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om egendomen utmätts för fordran med bästa förmänsrätt däri efler, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhållandel inträdde och har förmånsrätt framför alla befintliga fordringar. Egendomen/år ej inropas av bulvanen eller den för vars räkning bulvanförhällandet ingåtts. Avgives vid auktionen bud som sålunda/Å/-antagas skall försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider det. Bulvanen är pliktig att betala kostnad som ej kan tas ut ur köpeskillingen för den försålda egendomen, behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. Bestämmelsen i 12 kap. 40 § första stycket andra meningen utsökningsbalken äger

Virke och slräfoder, som enligl denna lag dömas förbrutna, skola av åklagaren säljas i den ordning, som om utmätta lösören stadgas. Begär, innan frågan om förverkande slutligen prövats, ägaren av virke eller slräfoder, som tagils i beslag, all försäljning därav skall äga rum, eller finner, på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets eller stråfodrets förstörelse eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, förordne överexekutor, alt godset skall säljas i den ordning nyss sagts; och skall i ty fall godsets ägare, om han är känd och inom riket boende, eller, där han bor utom riket men inom rikel har känt ombud, som äger att för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens försorg delgivas underrättelse om auktionen minst åtta dagar innan den hålles. Anmälan, varom här ovan sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdiga personer styrkt förteckning, utvisande godsets mängd och beskaffenhet.

Säljes i beslag taget virke eller stråfoder, innan det dömts förbrutet, skall, till dess frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall vad i 160 § utsökningslagen sägs om sådana medels insättning i bankinrällning äga motsvarande tillämpning.

Virke eller slräfoder, som har
förklarats förverkat enligl denna
lag, skall säljas av kronofogdemyn
dighelen. Innan frågan om förver
kande av virke eller slräfoder, som
har lagits i beslag, har prövats slut
ligt, skall egendomen säljas av
kronofogdemyndigheten, om

ägaren begär det eller fara j'örelig-ger alt egendomen förstörs eller kosinaden för dess förvarande skulle bli större än som är skäligt. Åklagaren skaU hos kronofogdemyndighelen anmäla, när en fråga om försäljning har uppkommU. Försäljningen äger rum i den ordning som gäUerför utmätt lös egendom i allmänhet.

Säljes i beslag taget virke eller stråfoder innan det har förklarats förverkat, får influtna medel inte betalas ut innan frågan om förverkande har avgjorts slutligt.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 361

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

125"
Klagan över överexekutors be- Talan mot kronofogdemyndighe-

slul i ärende, som omförmäles i I §, lens beslut enligt denna lag förs i föres i den ordning, som / utsök- denordningsom föreskrivs i utsökningslagen stadgas angående kla- ningsbalken. gan över överexekutors utslag i utsökningsmål.

Över länsstyrelsens beslul i ärende, varom i 3 5 sägs, mä ej klagan föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Har en domstol före ikraftträdandet meddelal ett förordnande som avses i I 5 första stycket, skall ärendet även därefter handläggas av överexekutor, dock längst lill utgången av år 1982. Ärendet får dock även dessförinnan överiämnas till kronofogdemyndigheten, om del är lämpligt. Detsamma gäller, om ett ärende som avses i 65 första stycket andra meningen är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandel.

Kronofogdemyndigheten får före de nya bestämmelsernas ikraftlrädande vidta åtgärder för en försäljning enligt 6 5, som skall äga rum efter ikraftträdandet.

I fråga om talan mol överexekutors beslul tillämpas 12 5 i dess äldre lydelse.

26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs alt 3 5 lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens värd kvarbliva', skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

3 5
Är köpeavhandling så upprättad Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som i 1 5 sägs, men och behandlad, som i 1 5 sägs, men
inträffar utmätning inom trettio da- inträffar utmätning inom trettio da
gar efter det avhandlingen inför rät- gar efter det avhandlingen inför rät
ten företeddes, eller försättes säl- ten företeddes, eller försätts säl
jaren i konkurs efter ansökning, jaren i konkurs efter ansökning,
som gjorts inom sagda tid, vare den som gjorts inom sagda tid, är den
sålda egendomen ej fredad från att sålda egendomen ej fredad från att
utmätas eller att till konkursboet utmätas eller att räknas till kon-
räknas. Detsamma gäller, när ansö- kursboet. Detsamma gäller, när an-

Senaste lydelse 1967: 267.

' Senaste lydelse av lagens mbrik 1977:673.

Senastelydeise 1970:853.

Prop. 1980/81:84

Nuvarande lydelse

kan om förordnande av god man enligl ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt pä ansökan, som gjorts inom tre veckor från det alt verkan av godmansförordnandel förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Göres efter utgången av den i första punkten angivna tid jäv mol köpeavhandling, vilken befinnes så upprättad och behandlad, som nyss sagls, vare, där jävel göres vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig all, om han vill fullfölja jävel, inom en månad därefter väcka talan mol såväl säljaren som köparen vid den domstol, till vilken utmätningsmannens tjänstgörings-område hör, eller vare all lalan i ty mål kvUt; och stånde godset i kvarstad, däresi sökanden inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos överexekuior ställer full borgen för den kostnad och skada, som av kvarstaden följa kan; var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 39 § konkurslagen äga molsvarande tilllämpning.

Bilaga 3 362

Föreslagen lydelse

sökan om förordnande av god man enligl ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor frän del all verkan av godmansförordnandel föri'öll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mol köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagls, är, om jävet görs vid uimälningstillfälle, fordringsägaren skyldig alt, om han vill fullfölja jävel, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. Gör han inte det. har han förlorat sin lalan. Godset skaU beläggas med kvarstad, om sökanden inom fjorton dagar efler utmälningsförrätlningen hos kronofogdemyndigheten ställer full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 40 b § konkurslagen (1921:225) äga motsvarande tilllämpning.

Prop. 1980/81:84 ., Bilaga 3 363

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

dels att i 11, 14 och 15 55 ordel "utmätningsman" i olika böjningsformer skall bylas ut mot "kronofogdemyndigheten",

dels att 10, 12 och 16-18 55 samt övergångsbestämmelserna skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

10 5
Om köparen vid avräkningen till- Om köparen vid avräkningen till-

godoräknas ett störte belopp än säl- godoräknas ett större belopp än säl
jaren, får varan återtagas endast om jaren, får varan återtagas endast om
säljaren betalar mellanskillnaden säljaren betalar mellanskillnaden
till köparen eller, när varan har vär- till köparen eller, när varan har vär
derats av utmätningsman, nedsät- derats av kronofogdemyndighelen,
ter mellanskillnaden hos denne. nedsätter mellanskillnaden hos

myndigheien.

Har säljaren för att kunna återtaga varan eller för att denna efter återtagande skall kunna bmkas pä avsett sätt måst betala skuld som åvilar köparen, får säljaren vid tillämpning av första slyckel avräkna sådan betalning mot mellanskillnad köparen lill godo.

Tillgodoräknas säljaren ett större belopp än köparen, får säljaren inle kräva ut mer än mellanskillnaden (reslskulden).

12 5 Ansökan om handräckning skall göras skriftligen. Den skall innehålla uppgift om hur stor del av kreditfordringen som uteslår obetald. Om säljaren gör anspråk på dröjsmålsränta eller, i fall då avlalel innehåller förbehåll som avses i 6 5 andra stycket, ersättning för reparation eller annan åtgärd beträffande varan, skall i ansökningen också uppges vad säljaren fordrar i den delen. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling som anges i 11 5.

Exekutionsavgift skal! förskol-   Exekulionsavgift skall förskot
teras av sökanden, om utmätnings-   teras av sökanden, om kronofogde
mannen begär det. Betalas inte för-   myndigheten begär det. Betalas
skott inom förelagd tid, får hand- inte förskott inom förelagd tid, får
Täckningen inställas.                  handräckningen inställas.

1 fråga om handräckning enligt I fråga om handräckning enligt
denna lag tillämpas bestämmelser- denna lag tillämpas bestämmelser
na om utmätning i 56, 59, 60 och 60 na om verkstäUighet i 16 kap. 10-
a §§ utsökningslagen (1877:31 s. 12 §§ utsökningsbalken.
1).

16 5
Beslut i fråga om handräckning Talan mot beslut i fråga om hand-

överklagas hos överexekutor. Mot råckningförs i hovrätten genom be-

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 365

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

för 10 § fiärde stycket och 14 § lagen (1915:219) om avbetalningsköp gäller dock 12 § tredje stycket och 16 § nya lagen. Vad som sägs om utsökningslagen i 16 § lagen om avbetalningsköp skall i stället avse utsökningsbalken.

Denna lag' träder i kraft den 1 januari 1982.

När utmätningsmannen före ikraftträdandet har meddelat beslut i fråga om handräckning eller verkställighet, tillämpas äldre bestämmelser.

31 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

Härigenom föreskrivs att i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling skall införas en ny paragraf, 12 a 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 a §

Vad som sägs i I —11 §§ om dödande av en förkommen handling gäller i tUlämpliga delar även när en handling ej har kunnat anträffas vid utmätning av fordringen eller rättigheten eller vid konkurs, om det kan antas att handlingen undanhåUs. Ansökan om dödande görs i sådant fall av kronofogdemyndigheten eller konkursboet.

Om det anses behövligt, skall tingsrätten som villkorför dödande föreskriva att utmätningssökanden eller konkursboet ställer säkerhel enligt vad som sägs i 2 kap. ulsökningsbalken för den skada som rätt innehavare av handlingen kan lida. Är utmätningssökanden enligt 2 kap. 27 § utsökningsbalken befriad från skyldighet att ställa säkerhet, skall tingsrätten i stället föreskriva att han är skyldig att ersätta en så-

2 1981:000.

Prop. 1980/81:84

Nuvarande lydelse

teckningshavaren, ändå att han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmätningsmannen eller konkursförvallaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivning, såsom i 29 5 sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda sketl, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta meddelas på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvallaren, ändå att inteckningsmedgivandet icke är tecknat å sådan handling som i 5 5 sägs. Handling, på gmnd varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

Bilaga 3 368 Föreslagen lydelse

ran av konkursförvaltaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivning, såsom i 29 5 sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda skett, får inteckning på det avskrivna beloppet med ränta meddelas på ansökan av konkursförvaltaren, åven om inteckningsmedgivandet icke är tecknat på sådan handling som i 5 5 sägs. Handling, på gmnd varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

Då utmätning skett av luftfartyg eller lott däri eller till sådant fartyg hörande, intecknade reservdelar eller då sådan egendom har tagits i anspråk genom betalningssäkring eller då jämlikt 71 § konkurslagen äskats att luftfartyg eller intecknade reservdelar IiU sådant fartyg må utmätningsvis säljas, skaU, sedan bevis härom inkommU tiU inskrivningsdomaren, å nästa inskrivningsdag göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken. Visas att utmätningen upphävts eller all frågan om egendomens försäljning eljest förfallit eller att betalningssäkringen upphört att gälla, varde ock det i boken antecknat.

Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar, varde anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivningsboken, när handUng som visar köpeskillingens fördelning inkommer till inskrivningsdomaren. Var egendomen intecknad, skall i inskrivningsboken lillika an-

Har ett luftfartyg, en lott däri eller intecknade reservdelar utmätts eller har enligt 71 § konkurslagen (1921:225) begärts att ett luftfartyg eller intecknade reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skaU anteckning därom göras i inskrivningsboken. Anteckning att egendomen har sålts uimätningsvis skaU ske, när handling som visar köpeskillingens fördelning har inkommit. Har ett luftfartyg, en lott däri eller intecknade reservdelar belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller har en sådan åtgärd upphävts, skall anteckning därom också göras i inskrivningsboken.

Om inverkan på inteckning av en exekutiv försäljning eller av en myndighets fördelning av medel skall anteckning göras i inskrivningsboken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhållandet har inkommit.

Bilaga 3 369

Prop. 1980/81:84

Föreslagen lyddse

Nuvarande lydelse

tecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 25 § siadgas medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock enligt vad därom är särskilt stadgal medel fördelas mellan rättsägare i egendomen, skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkommer.

Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelal förklaring som i 26 5 sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis lill inskrivningsdomaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhållandet i inskrivningsboken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 12 och 41 55 i deras nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftlrädandet.

Om ett ärende angående avskrivning på en inteckningshandling med anledning av utmätning har tagits upp på en inskrivningsdag före ikraftlrädandet, gäller 30 5 i dess äldre lydelse.

43 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1934: 239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag

dels alt i 2 och 9 §5 ordet "överexekutor" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "kronofogdemyndigheten" i motsvarande form,

dels att 3, 4 och 10 §5 skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1980/81:84

Nuvarande lydelse

kulor på begäran av bulvanen medgiva försäljning i annan ordning, såframt skäl därtill visas.

Försäljning av aktierna å offentUg auktion skall efler överexekutors bestämmande äga rum i Slockholm eller annan stad där särskUd av stadens handels- och sjöfarlsnämnd anlagen mäklare finnes. På auktionen får bulvanen ej själv inropa aktierna. Inflytande medel skola uppbäras av utmätningsmannen i den stad där försäljningen äger rum. 1 övrigl skall i ärendet i tillämpliga delar så anses, som om aktierna utmätts lill gäldande av fordran hos bulvanen. Bestämmelserna i 93 § 2 och 3 mom. utsökningslagen äga dock ej tillämpning i fråga om försäljningen. Äro aktierna pantsatta av bulvanen, skall försäljning ske med bibehållande av panthavarens rätt, när ej denne nöjes med allför sin betalning hålla sig nll köpeskiUingen. Bulvanen är pliktig att betala kostnad som ej kan gäldas ur den försålda egendomen i enlighel med 198 § utsökningslagen.

Har överexekutor medgivii försäljning i annan ordning än som stadgas iförordningen den 23 oktober I9I4, skola aktierna ställas under vård och förvaltning av god man varom förmäles i lagen om förmynderskap. Gode mannen vare pliktig att i samråd med bulvanen, inom tid som med hänsyn till omständigheterna kan anses skälig, föranstalta om försäljning av aktierna. Gode mannen har att, då ärsräkning eller sluträkning avgives, insända en avskrift av räkningen till överexekutor.

Bilaga 3 370

Föreslagen lydelse

Vid försäljning av aktierna genom fondkommissionär gäller följande. Bulvanen får ej själv köpa aktierna. Inflytande medel skall uppbäras av kronofogdemyndighelen. 1 övrigl skall i ärendet i tillämpliga delar så anses, som om aktierna utmätts lill gäldande av fordran hos bulvanen. Bestämmelsen i 9 kap. 4 § första stycket utsökningsbalken tUlämpas dock ej i fråga om försäljningen. Bulvanen är pliktig att betala kostnad som ej kan gäldas ur den försålda egendomen i enlighel med 17 kap. 7 § Ulsökningsbalken.

Har kronofogdemyndigheten medgivii försäljning i annan ordning än genom fondkommissionär, skall aktierna ställas under vård och förvaltning av god man som avses i 18 kap. föräldrabalken. Gode mannen är pliktig all i samråd med bulvanen, inom lid som med hänsyn lill omständigheterna kan anses skälig, föranstalta om försäljning av aktierna. Gode mannen har alt, då ärsräkning eller sluträkning avgives, insända en avskrift av räkningen till kronofogdemyndigheten.

Prop. 1980/81:84

Nuvarande lydelse

hållandet avser skola beläggas med kvarstad, däresi de anträffas hos bulvanen eller någon som av bulvanen erhållit dem såsom pant eller som innehar dem för bulvanens eller panthavarens räkning. Åklagaren må ock hos överexekutor begära förordnande om kvarstad, som nyss sagts.

Förordnas om aktiernas försäljning efter vad i 2 5 sägs, skall lillika i utslaget meddelas förordnande om kvarstad å aktierna eller, där sådant förordnande redan givits, förklaring alt detta skall äga beständ. Vinner utslaget laga kraft, skola sedan sex månader därefter förflutit aktierna, om å dem kvarstad blivit lagd, på begäran av överexekutor utlämnas lill denne, dår de ej innehavas såsom pant. Om försäljningsförordnande ej meddelas eller meddelat försäljningsförordnande varder i högre rält upphävt, pröve domstolen i utslaget, humvida fömt meddelat förordnande om kvarstad skall återkallas eller äga bestånd till dess utslaget vunnii laga krafl.

Kvarstad varom nu är sagl utgöre ej hinder för bulvanen att, intill dess sex månader förflutit från det förordnande om försäljning enligt 2 5 vunnii laga kraft, avyttra aktierna till någon som enligt lag äger förvärva dem; dock må aktierna ej utlämnas med mindre överexekutor därom förordnal.

Bilaga 3 371 Föreslagen lydelse

gas med kvarstad, om de anträffas hos bulvanen eller någon som av bulvanen erhållit dem säsom pant eller som innehar dem för bulvanens eller panthavarens räkning.

Förordnas om aktiernas försäljning efter vad i 2 5 sägs, skall tillika i domen meddelas förordnande om kvarstad ä aktierna eller, där sådanl förordnande redan givits, förklaring alt detla skall äga bestånd. Vinner domen laga krafl, skall sedan sex månader därefter förflutit aktierna, om ä dem kvarstad blivit lagd, på begäran av den kronofogdemyndighet som avses 12 och 3 §§ utlämnas till denna. Om försäljningsförordnande ej meddelas eller meddelat försäljningsförordnande upphävs i högre rätt, skaU domstolen i domen pröva, humvida förut meddelal förordnande om kvarstad skall återkallas eller äga bestånd till dess domen vunnit laga krafl.

Kvarstad varom nu är sagl utgör ej hinder för bulvanen alt, intill dess sex månader förflutit från det förordnande om försäljning enligt

2 5 vunnit laga kraft, avyttra aktierna lill någon som enligl lag äger förvärva dem; dock får aktierna ej utlämnas med mindre den kronofogdemyndighet som avses i 2 och

3 §§ därom förordnat.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 372

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1982.

Har en domstol före ikraftträdandet meddelat ett förordnande som avses i 2 5, skall ärendet även därefter handläggas av överexekutor, dock längst till utgången av år 1982. Ärendet får dock även dessförinnan överiämnas till kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt. När ärendet handläggs av överexekuior, tillämpas i fråga om uppbärande av medel som inflyter vid en försäljning på offentlig auklion 3 5 andra stycket tredje meningen i paragrafens äldre lydelse.

Har en åklagare före ikraftträdandet yrkat kvarstad hos överexekutor, skall målet även därefter prövas av överexekutor.

1 fråga om talan mot överexekutors beslul lillämpas 10 § i dess äldre lydelse.

55 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 och 3 §5, 17 kap. 13 § och 36 kap. 4 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 15' Gäldenär, som förstör eller genom gåva eller annan liknande åtgärd avhänder sig egendom av betydenhet och därigenom försätter sig på obestånd eller förvärrar sitt obestånd, dömes för oredlighet mot borgenärer lill fängelse i högsl två år. Delsamma skall gälla, om gäldenär genom sådant förfarande framkallar allvarlig fara för att han skall komma på obestånd.

Gäldenär, som vid konkurs eller Gäldenär, som vid konkurs eller
förhandling om offentligt ackord el- förhandling om offentligt ackord
ler i förteckning IiU ulmälningsed förtiger tillgång, uppgiver obefintlig
eller till betalningssäkringsed för- skuld eller lämnar annan sådan
tiger tillgång, uppgiver obefintlig oriktig uppgift, skall ock, om ej
skuld eller lämnar annan sådan uppgiften rättas innan den beedigas
oriktig uppgift, skall ock, om ej eller eljest lägges till gmnd för för
uppgiften rättas innan den beedigas farandet, dömas för oredlighet mot
eller eljest lägges till gmnd för för- borgenärer. Detsamma skall gälla,
farandet, dömas för oredlighet mot om gäldenär i samband med annan
borgenärer. Detsamma skall gälla, exekutiv förrättning åberopar orik-
om gäldenär i samband med annan tig handling eller skenavtal och där-
exekutiv förrättning åberopar orik- igenom hindrar att erforderiig egen-
tig handling eller skenavtal och där- dom genom förrättningen tages i
igenom hindrar att erforderlig egen- anspråk för att bereda borgenär be-

' Senaste lydelse 1978:894.

17 kap. 13 5'

högst ett år.

Vägrar någon inträde som förrätlningsman äger fordra, dömes för hin d-rande av förrättning till böter.

Den som bryter mot förbud att sälja eller skingra gods eller att utgiva annans gods, rubbar gods som blivit salt i kvarstad, tagel i anspråk genom betalningssäkring, utmätt eller beslaglaget, skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling eller eljest olovligen öppnar vad myndighet tillslulit eller ock överträder annat dylikl av myndighet meddelal förbud, dömes för överträdelse av myndighets bud till böter eller fängelse i

Den som olovUgen rubbar, skadar eller annars förfogar över egendom som är föremål för utmätning, kvarstad, betalningssäkring, beslag eller annan liknande åtgärd, skadar eller borttager myndighels anslag eller försegling eller eljest olovligen öppnar vad myndighet tillslulit eller ock överträder annat dylikt av myndighet meddelal förbud, dömes för överträdelse av myndighets bud till böter eller fängelse i högsl ett år.

Prop. 1980/81:84 BUaga 3 374

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 4§" Förverkande på gmnd av brott av egendom eller dess värde må, om ej annat har föreskrivits, ske hos

a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet,

b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

c) den som genom broUet berefts vinning,

d) den som efter brottet förvärvat egendomen på grund av giftorätt, arv
eller testamente eller genom gåva eller som efler brottet förvärvat egendo
men på annat säu och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till
anlagande om egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges i första styckei a)-c), må den ej förklaras förverkad.

Särskild rält till egendom som Särskild rält till egendom som

förklaras förverkad består, om ej förklaras förverkad består, om ej
även den särskilda rällen förklaras även den särskilda rätlen förklaras
förverkad. förverkad. Motsvarande gäller i

fråga om den rätt som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring, om ej egendomen hade tagtts i beslag när den utmättes eller togs i anspråk genom betalningssäkring.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982.

11 kap. 1 och 3 55 i sin äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om orikliga uppgifter som en gäldenär före ikraftträdandet har lämnat eller därefter lämnar i en förteckning lill ulmälningsed eller till betalningssäkringsed.

Bestämmelsen i 36 kap. 4 5 tredje styckei andra meningen gäller inte, när fråga är om brott som har begåtts före ikraftträdandel.

"Senastelydeise 1968: 165.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 375

56 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken'

dels att i 8 kap. 2 § och 12 kap. 3 5 ordet "utmätningsman" skall bytas ul rnot "kronofogde",

dels all i 38 kap. 5 5 ordel "utmätningsmannens" skall bytas ut mot ' 'kronofogdemyndighetens",

dels au i 49 kap. 4 5, 50 kap. 8 5, 52 kap. 7 5 och 55 kap. 8 5 orden "kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning" skall bytas ut mot "kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap.",

dels att i 50 kap. 5 § och 55 kap. 5 § orden "kvarstad eller skingringsförbud" skall bytas ut mot "kvarstad",

(/e/5 au 9 kap. 8 5, 10 kap. 17 5, 15 kap., 16 kap. 6 5, 17 kap. 14 5, 25 kap. 1 och 3 55, 26 kap., 27 kap. 10 5, 30 kap. 12 5 och 33 kap. 5 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.
8 5-

Då enligt denna balk vite förelägges part eller annan, bestämme rätten vitet till belopp, som med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigl kan aniagas förmå honom att iakttaga föreläggandet. Vite må ej bestämmas under tio kronor eller över femtusen kronor. Har vite utdömts och förelägger rätten nytt vite, må vitet bestämmas lill högre belopp, dock ej över tiotusen kronor. Vitesföreläggande skall delgivas den som föreläggandet avser.

Bestämmelserna i första stycket om högsta vitesbelopp gäller ej i fråga om föreläggande enligt 15 kap.3§.

Vite må ej föreläggas, då straff är utsatt. Ej heller må vite föreläggas kronan.

Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

10 kap.
17 5'

Ej vare på gmnd av vad i delta kapitel stadgas rälten behörig att upptaga:

1. tvist, som skall upptagas av annan myndighet ån domstol eller av särskild domstol eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän;

' Senaste lydelse av 8 kap. 2 § 1972:430

12 kap.3 § 1975:1288

49 kap. 4 § 1979:242

55 kap. 5§ 1947:616. Senaste lydelse 1964: 166. ' Senaste lydelse 1970:1002.

far, förstör eller väsentligt försäm- ten skaffar undan, väsentligt för-

sämrar eller på annat sätt förjagar över egendomen //// skada för sökanden, får domstol förordna om kvarstad på egendomen.

rar egendomen.

Finnes lös egendom, som ställes under skingringsförbud, hos tredje man, må denne förbjudas att utgiva egendomen.

2§

Har part, som i rättegång yrkat betalning för fordran, visat sannolika skäl för sin lalan och kan skäligen befaras, att motparten begiver sig från riket utan att efterlämna känd egendom, som svarar mot hans gäld, må förbud meddelas honom att avresa från orlen, med mindre han ställer pant eller borgen för skulden. Reseförbud vare ej gällande utöver tre månader efter delgivningen. Har meddelat reseförbud före nämnda tids utgång hävts eller eljesl upphört att gälla, må nytt reseförbud avse allenast återstoden av sagda tid.

I beslul om reseförbud skall angivas den ort, där den, mot vilken förbudet gäller, skall uppehålla sig, samt erinras om påföljden för överträdelse av förbudet. Överträdes reseförbud, äge rätten på yrkande av parten förordna, att motparten skall återhämtas och under den tid förbudet gäller hållas i häkte.

3 5

Finnes i rättegång om bättre räll lill egendom part hava egenmäktigt skilt molparlen från egendomen eller eljesl själv tagit sig rätt, må förordnas, alt besittning eller annat förhållande, som rubbats, genasl skall återställas.

5 §

Beslut om åtgärd, som avses i detta kapitel, meddelas av den rått, där rättegången är.

Fråga om sådan åtgärd må upptagas allenast på yrkande av part.

Yrkande må ej bifallas, med mindre tillfälle lämnats motparten att yttra sig däröver. Är fara i dröjsmål, må dock rätlen omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas.

Framgår del i en rättegång om bättre rätt lill viss egendom alt den ena parten har olovligen rubbat motpartens besittning eller vidlagil någon annan olovlig åtgärd beträffande egendomen, får domstolen förordna all besittningen genasl skall älerslällas eller annan rätidse genast ske.

5 §

Beslul om älgärd som avses i detla kapitel meddelas av den domstol där rättegången är anhängig. Är rättegång ej anhängig, gäller ifråga om domstols behörighet vad som är föreskrivet om tvistemål.

Fråga om sådan åtgärd får las upp endast på yrkande. Är rättegång ej anhängig, skall yrkandet framställas skriftligen.

Ett yrkande får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig. Tål frågan ej uppskov, får dock rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess annat förordnas.

Beträffande handläggningen i övrigt av fråga om beviljande av en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § då rättegång ej är anhängig tillämpas vad som gäller när en sådan fråga uppkommer i rättegång. Fråga om ersättning tiU sökanden för hans kostnad får prövas endasl i samband med prövning av talan om anspråket.

Prop. 1980/81:84

Nuvarande lydelse

Åtgärd, som avses i 1, 2 eller 3 5, må ej beviljas, med mindre part, som begärt åtgärden, hos rätten ställer pant eller borgen för skada, som kan tillskyndas motparten. Finnes parten ur stånd att ställa sådan säkerhet och har han visal synnerliga skäl för sin talan, må rälten befria honom därifrån. Från ställande av säkerhel vare kronan fri. Om pant och borgen gälle vad i utsökningslagen är stadgat.

6 §

Återkallas eller förfaUer talan, för vars säkerställande åtgärd enligt 1, 2 eller 3 5 meddelats, eller har, då talan avser fordran, ställts pant eller borgen eller förekomma eljest ej längre skäl för åigärden, skall den av rätten omedelbart hävas. Då målet avgöres, pröve rätten, om åtgärden fortfarande skall beslå. RäUen äge ock i samband med domen förordna om åtgärd, som nu sagts.

Bilaga 3 379 Föreslagen lydelse

6 §

En åtgärd som avses i I, 2 eller 3 5 får beviljas endasl om sökanden hes rätlen ställer säkerhet för skada som kan tillfogas motparten. Förmår sökanden ej slälla säkerhel och har han visat synnerliga skäl för sitt anspråk, får rälten befria honom därifrån. Staten, kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

Ifråga om beskaffenheten av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den ej har godkänts av motparten.

7 §

När en åtgärd som avses i I, 2 eller 3 § har beviljats, skall sökanden, om ej talan redan har väckts, inom en månad från beslutet väcka talan i saken vid domstol eller, om anspråket skall prövas i annan ordning, enligt vad som gäller därom. Talan som ej skall prövas av domstol eller annan myndighet anses väckt när prövning har påkallats hos motparten eller förfarandet har inletts i annan ordning.

Väcks ej talan enligt vad som sägs i första stycket, skall åtgärden omedelbart återgå.

8 §

En åtgärd som har beviljats enligl I, 2 eller 3 5 skall omedelbart hävas, om säkerhet, som tiUgodoser ändamålet med åtgärden, stäUs eller det annars ej längre finns skäl för åtgärden. Återkallas eller förfaller talan som har väckls i saken, skall åtgärden också omedelbart håvas.

Frågan om hävande prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstol som har beviljat åtgärden.

Då saken är föremål för rättegång och målet avgörs, skall rätlen

Nuvarande lydelse

Rälten äge, när skäl äro därtUl, på yrkande av part förordna, att åtgärd enligt 4 5 skall gå åter.

7 §

Finnes kvarstad böra läggas å arrende, hyra eller annat dylikt, som utgår av fasl egendom, förordne rälten god man att uppbära medlen; rätten meddele ock den betalningsskyldige förbud att utgiva någol IiU annan än gode mannen.

Meddelas skingringsförbud å fast egendom och är synneriig fara att egendomen genom vanvård eller annorledes väsentUgen försämras, äge rälten på yrkande av part, som begärt åtgärden, förordna god man att förvalta egendomen; parlen åligge att tiU bestridande av nödig kostnad för egendomens förvaltning erlägga förskott med belopp, som bestämmes av rätten.

I övrigt gälle om verkställande av åtgärd, som avses i detta kapitel, vad i utsökningslagen är stadgat.

Föreslagen lyddse

pröva, om åtgärden fortfarande skall bestå. Rälten får även i samband med domen förordna om en åtgärd som nu har angetts.

9 §

Rätten får, när det finns skäl /(// det, på yrkande av någon av parterna förordna att en åtgärd enligl 4 § skall gå åter.

10 §

I fråga om verkställandet av en åtgärd som avses i delta kapitel finns bestämmdser i utsökningsbalken. Råtlen får meddela närmare föreskrifter om verkstållandet, om det behövs.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skriva att säkerhet skall ställas för skadestånd om domen ändras.

Beslul under rättegången, mol vilket lalan ej mä föras särskill, skall genast gå i verkslällighet. Detsamma gäller beslut, varigenom rätten

1. avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat tredje mans yrkande alt få som intervenient dellaga i rättegången,

3. utlåtit sig angående ersättning eller förskott till biträde, viltne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient,

4. förordnal om någons hållande 4. förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad, sking- i häkte eller om kvarstad eller an-ringsförbud eller annan hand- nan åtgärd enligt 15 kap. eller om räckning eller om hävande av sådan hävande av sådan åtgärd, åtgärd,

5. till biträde utsett annan än part föreslagit, eller

6. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 eller 5 i fråga som gäller allmän rättshjälp, dock ej beslut om ersättningsskyldighet enligl 31 5 rättshjälpslagen (1972:429).

Är någon skäligen misstänkt för brott, vara fängelse kan följa, och kan med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff, men förekommer eljest ej anledning att anhålla eller häkta honom, må, om det finnes tillfyllest, i stället förbud meddelas honom att utan tillstånd lämna honom anvisad vistelseort. Oberoende av brottets beskaffenhet må ock förbud, som nu sagts, meddelas, om skäligen kan befaras, att den misstänkte ge-

Är någon skäligen misstänkt för brott, varpå fängelse kan följa, och kan med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff, men förekommer eljest ej anledning alt anhålla eller häkta honom,/år, om del finnes tillfyllest, i stället förbud meddelas honom all utan tillstånd lämna honom anvisad vistelseort. Oberoende av brottets beskaffenhet/år oci-å förbud, som nu sagts, meddelas, om det skäligen kan befaras, alt den misstänkte ge-

3 5

Reseförbud meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rällen.

Fråga om reseförbud må av rälten upptagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren eller då rällen har all beslula om den misstänktes häktning eller hans kvarhållande i häkte. Efler åtalet äge rätten även på yrkande av målsäganden så ock självmant upptaga fråga därom.

/ anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning må undersökningsledaren eller åklagaren ej meddela reseförbud eller hos rälten yrka sådant förbud, med mindre anspråket anmälts hos honom; rätten äge allenast på yrkande upptaga fråga om sådanl förbud.

Väckes vid rätten fråga om reseförbud, skall, så snart ske kan, förhandling därom äga mm inför rälten. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap. 17 5 är stadgat. Är fara i dröjsmål, må rätten omedelbart meddela reseförbud att gälla, till dess annoriunda förordnas.

26 kap.
Om kvarstad och skingringsför- Om kvarstad

bud

I 5

Är någon skäligen misstänkt för brott och kan skäUgen befaras, att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att gälda böter, värdet av förverkad egendom eller annan ersättning lill det allmänna eller skadestånd eller annan ersättning till målsägande, som kan antagas komma att på grund av brottet ådömas honom, må kvarstad läggas å så mycket av hans lösa egendom, som svarar mot skulden, eller ock, om del är tillfyllest, egendomen stäUas under förbud alt säljas eller skingras. Skingringsförbud må ock meddelas åfast egendom, som tillhör den misslänk-te.

År någon skäligen misstänkt för brott och kan det skäligen befaras, att han genom alt avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att betala böter, värdel av förverkad egendom eller annan ersättning till del allmänna eller skadestånd eller annan ersättning till målsägande, som kan aniagas komma att på grund av brottet ådömas honom, får det förordnas om kvarstad på så myckel av hans egendom alt fordringen kan anlas bU täckt.

Beslut om kvarstad eller skingringsförbud meddelas av rätten.

Fråga om kvarstad eller skingringsförbud må upptagas pä yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet äge rätten även på yrkande av målsäganden sä ock självmant upptaga fråga därom,

I anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning må undersökningsledaren eller åklagaren ej yrka kvarstad eller skingringsförbud, med mindre anspråket anmälts hos honom; rätten äge allenast på yrkande förordna därom.

Väckes fråga om kvarstad eller skingringsförbud, skall, så snart ske kan, förhandling därom äga mm inför rätten. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap. 17 5 är stadgat. Är fara i dröjsmål, må rälten omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas.

Beslul om kvarstad meddelas av rätlen.

Fråga om kvarstad får upptagas pä yrkande av undersökningsledaren, åklagaren eller målsäganden. Efler åtalet får rällen även självmant upplaga fråga därom.

1 anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning får undersökningsledaren eller åklagaren ej yrka kvarstad, med mindre anspråket anmälts hos honom. Rätten får endast pä yrkande förordna därom.

Väcks fråga om kvarstad, skall, så snart det kan ske, förhandling därom äga mm inför rätten. Om sådan förhandling gäller i tillämpliga delar vad som sågs i 24 kap. 17 §. Är det fara i dröjsmål, får rälten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess annorlunda förordnas.

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 385

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

något till annan än gode mannen.

Meddelas skingringsförbud å fast egendom och är synnerlig fara att egendomen genom vanvård eller annorledes väsentligen försämras, äge rätten förordna god man att förvalta egendomen. Avser ål-gärden målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning, åligge målsäganden att till bestridande av nödig kostnad för egendomens förvaltning erlägga förskott med belopp, som bestämmes av rätten; i annat fall skall sådan kostnad ulgå av aUmänna medel.

I övrigt gälle om verkstäUande av kvarstad och skingringsförbud vad i utsökningslagen är stadgat; vad där är föreskrivet om pant eller borgen skall dock ej äga tillämpning.

27 kap.
10 5
Beslagtaget föremål skall omhän- Beslagtaget föremål skall tas i

dertagas av den som verkställt be- förvar av den som verkställt besla-
slagel eller sättas iförvar under för- get. Om del kan ske ulan fara och
segling; om det kan ske utan fara eljest är lämpligt,/år dock föremå-
och eljest finnes lämpligt, må dock let lämnas kvar i innehavarens be-
föremålet kvarlämnas i innehava- sittning. Ett föremål som lämnas
rens besittning. kvar i innehavarens besUtning skall

förseglas eller märkas som beslag
laget, såvida det ej framstår som
obehövUgt.
Kvarlämnas föremål i innehava- Den från vilken beslag har skett

rens besittning, skall förbud med- får ej överlåta föremålet eller i strid delas honom att sälja eller skingra mot ändamålet med beslaget förfoföremålet och, om det finnes erfor- ga över föremålet på annat sätt. Ett derligt, delta genom anslag eller på föremål som ej tas iförvar eller för-annat sätt så utmärkas, att det är seglas får nytijas av innehavaren, uppenbart, att det tagits i beslag. om ej annat beslutas. Föremålet må av innehavaren nyttjas, om ej förbud däremot finnes böra meddelas.

Föremål, som tagits i beslag, skall väl vårdas, och noggrann tillsyn skall hållas däröver, att det icke förbytes eller förändras eller annat missbmk sker därmed.

25 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 Bilaga 3 386

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

30 kap. 12 5'' Beslut under rättegången, mot vilket talan ej mä föras särskilt, skall genast gå i verkställighet. Detsamma gäller beslut varigenom rätlen

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare,

2. utlåtit sig angående ersättning eller förskolt av allmänna medel lill målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part,

3. utlåtit sig angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.,

4. till försvarare utsett annan än part föreslagit, eller

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 2 eller 4 i fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429), dock ej beslul om skyldighel att lill statsverket återbetala kostnad för rättshjälpen.

Rätten äge, när skäl äro därtiU, i Rätten får, när det finns skäl ////

beslut, varigenom föreläggande t/e/, i beslut, varigenom föreläggan-
meddelats part eller annan att före- de meddelats part eller annan att
te skriftligt bevis eller att tillhanda- förete skriftligt bevis eller att till
hålla föremål för syn eller besikt- handahålla föremål för syn eller be-
ning, förordna att beslutet må verk- siktning, förordna alt beslutet får
ställas utan hinder av att det icke verkställas utan hinder av att del
äger laga kraft. icke äger laga krafl. När det finns

anledning, skaU rätten därvid föreskriva att säkerhel skaU ställas för skadestånd om beslutet ändras.

Är särskild föreskrift meddelad därom, alt dom eller beslut, som icke äger laga krafl, må verkställas, vare den gällande.

33 kap. 5 5'

Tredskodom delgives genom rät- Tredskodom delges genom rät-

tens försorg endast tens försorg endast

om den innebär att fordran fast- om den innebär all fordran fast-

ställes att utgå med särskild för- ställs att utgå med särskild förmånsrätt i fasl egendom eller tomt- månsrätt i lös eller fast egendom, rätt,

om den part som yrkat tredsko- om den part som yrkat tredsko
domen begär det, eller domen begär det, eller

om part beviljats allmän rätts- om part beviljats allmän rätts-

hjälp, hjälp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. Reseförbud, som har meddelats enligt 15 kap. eller enligt 25 kap. med anledning av en målsägandes anspråk på skadestånd eller annan ersättning, upphör att gälla när de nya bestämmelserna träder i kraft.

3. I fråga om skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandel lillämpas vad som är föreskrivet om kvarstad.

" Senaste lydelse 1979:242. ■' Senasle lydelse 1979:242.

Ifråga om verkställigheten gäller vad som är föreskrivet om utmätning för fordringen. VerkstälUghet får dock ej äga rum i avlöning eller annan förmån som avses i 67 a och 67 d §§ utsökningslagen (1877:31 s. I) förrän dagen efter det att den har utbetalats. Vid verkstäUigheten lillämpas ej beslämmelserna i 91 a §3—5 mom. eller 91 b § utsökningslagen och ej heller vad 69 § samma lag och 5 § lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom innehåller om talan vid domstot.

/ fråga om verkställighet av beslul om betalningssäkring tillämpas I och 2 kap. utsökningsbalken samt vad som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 2-9 §§, II § första styckei, 12-19 §§, 22 § första och iredje styckena, 24, 25 och 33-35 §§, 5 och 6 kap. och 12 kap. 3-5 §§ samma balk. Mål om verkslällighet av beslut om betalningssäkring handläggs som aUmänt mål.

Lön eller annan förmån som avses i 7 kap. ulsökningsbalken får ej tas i anspråk genom betalningssäkring innan den har betalats ul och kan utmätas.

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yllrande 389

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanlräde 1980-11-28

Närvarande: justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner, justilierådet Persson.

Enligl utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 1980 har regeringen på hemslällan av stalsrådel Winberg beslutat inhämta lagrådets yllrande över förslag till

1. lag om införande av ulsökningsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1899: 12 s. 9) om verkslällighel i vissl fall av utländsk domstols beslut,

3. lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkslällighet av dom som meddelats i Schweiz,

4. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkslällighet av nordiska domar på privaträttens område,

5. lag om ändring i lagen (1939:6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg,

6. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mol vräkning vid arbetskonflikter,

7. lag om ändring i föräldrabalken,

8. lag om ändring i lagen (1924: 322) om värd av omyndigs värdehandlingar,

9. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

10. lagom ändring i jordabalken,

11. lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

12. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

13. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,

14. lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m..

15. lag om åndring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom,

16. lag om ändring i lagen (1959:517) om föriängning av tiden för vissa servitut,

17. lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av räU till gruva m.m.,

18. lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719),

19. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

20. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrande 390

21. lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred,

22. lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar,

23. lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norriand och Dalarna,

24. lag om ändring i lagen 11919:426) om flottning i allmän floltled.

25. lag om ändring i lagen (1915:218) om avlal och andra rättshandlingar på förmögenhetsräliens område,

26. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

27. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981).

28. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbelalningsköp mellan näringsidkare m.fl..

29. lag om ändring i lagen (1927: 77) öm försäkringsavtal,

30. lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet,

31. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

32. lag om ändring i lagen (1972: 180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.,

33. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

34. lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinleckning.

35. lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. I),

36. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

37. lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationelll erkännande av rätt till luftfartyg,

38. lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297),

39. lag om ändring i växellagen (1932: 130),

40. lag om ändring i checklagen (1932: 131),

41. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385),

42. lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering,

43. lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aklier i vissa bolag,

44. lag om ändring i patentlagen (1967; 837),

45. lag om ändring i mönslerskyddslagen (1970:485),

46. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),

47. lag om ändring i brotlsskadelagen (1978:413),

48. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

49. lag om ändring i lagen (1967:663) om tillägg till vissa Irafiklivränlor,

50. lag om ändring i förordningen (1967:666) om tillägg till vissa trafiklivräntor, som utgår av statsmedel, m. m.,

51. lag om ändring i lagen (1973: 214) om tillägg till vissa ansvarslivränlor.

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrande 391

52. lag om ändring i kungörelsen (1971: 14) om tillägg till vissa statliga skadelivräntor, m. m..

53. lag om ändring i konkurslagen (1921: 225).

54. lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranii vid konkurs.

55. lag om ändring i brottsbalken.

56. lag om ändring i rätlegångsbalken,

57. lag om ändring i lagen (1929: 145) om skiljemän,

58. lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429).

59. lag om ändring i lagen (1974: 371) om räliegängen i arbetstvister,

60. lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290).

61. lag om ändring i lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt.

62. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

63. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

64. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar.

65. lag om ändring i lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift,

66. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),

67. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

68. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skaller, lullar och avgifter,

69. lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhel för skallefordringar m.m.,

70. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskall,

71. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskall.

72. lag om ändring i vägirafikskallelagen (1973:601).

73. lag om ändring i lagen (1976: 339) om saluvagnsskatt,

74. lagom ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28 juni 1979 beslöl regeringen inhämta lagrådets yttrande över förslag till handräckningslag, lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808), lag om ändring i jordabalken, lag om ändring i bostadsrällslagen (1971:479), lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, lag om ändring i vattenlagen (1918:523), lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar, lag om ändring i lagen (1942:350) om fornminnen, lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen, lag om ändring i lagen (1963:537) om gravrält m. m., lagom ändringi naturvårdslagen (1964:822), lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387), lag om ändring i väglagen (1971:948). lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mol dumpning av avfall i vallen, lag om ändring i gruvlagen (1974:342), lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheler, lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m., lag om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar. Över dessa förslag avgav lagrådet yltrande den 23 maj 1980, utom såvitt avser ändring i

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrande 392

1. 10 och 36 §S lagsökningslagen.

2. 36 5 bosladsrättslagen.

3. 9 kap. 22 5, 11 kap. 83 5 saml 13 kap, 9 och 17 S5 vattenlagen.

4. 40 5 Ijärde styckei och 106 5 andra slyckel lagen om enskilda vägar,

5. 39 5 andra slyckel naturvårdslagen,

6. 47 5 Iredje slyckel miljöskyddslagen.

7. 72 § andra och Iredje siyckena väglagen,

8. 4 kap. 36 5 andra stycket gruvlagen.

9. 8 5 andra slyckel lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.

saml de övergångsregler som hänför sig lill dessa lagrum.

Inför lagrådet har de förslag som omfatlas av remissen den 5 juni 1980 föredragils av hovrätlsrådel Torkel Gregow och de förslag som uppläs i remissen den 28 juni 1979 men över vilka lagrådel ej redan yttrat sig föredragils av l.f. departementsrådet Peter Löfmarck.

Förslagen föranleder följande yllrande av lagrådel:

A. Förslagen i remissen den 5 juni 1980

Förslaget till lag om införande av utsökningsbalken

5 och 6 §5

Mål som är anhängiga hos överexekuior vid balkens ikrafllrädande skall enligl 5 5 även därefter handläggas av överexekuior, om de ej enligt paragrafens andra siycke överiämnas lill kronofogdemyndighet. 1 de hos överexekutor kvarvarande målen skall enligl huvudregeln i förslagel de nya beslämmelserna lillämpas i malerielll hänseende medan äldre lag skall reglera den formella handläggningen. Den föreslagna ordningen avviker från vad som brukar gälla vid ikraftträdandet av ny lag, nämligen alt nya regler för förfarandel blir omedelbart tillämpliga. Den valda lösningen av övergångsproblemen i samband med avvecklingen av överexekutorsinstitutionen synes emellertid ändamålsenlig och föranleder inle någon erinran i sak från lagrådets sida.

1 lagtexten har gränsdragningen mellan de äldre och de nya bestämmelsernas tillämplighet hos överexekutor uttryckts så att äldre bestämmelser anges gälla "i fråga om förfarandel" men de nya beslämmelserna "i fråga om målens prövning i sak", om ej annat anges i lagen. Utformningen av lagtexten ger anledning att beröra själva grunddragen för den ordning, i vilken övergången från det gällande till det nya utsökningssyslemel skall ske. Dessa grunddrag bildas av föreskrifterna i I § UBp att UB och UBp Iräder i kraft den 1 januari 1982 och i 2 5 att UL och vissa andra lagar samtidigt upphävs. För all efler den angivna lidpunklen en beslämmelse i balken inle skall tillämpas krävs i princip all en övergångsbestämmelse gör undantag från balken, och för alt en beslämmelse i UL m. fl. lagar alltfort skal! tillämpas fordras att en övergångsbestämmelse gör undantag från del

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yllrande 393

generella upphävandet. När däremol balkens beslämmelser skall lillämpas - vare sig del är fråga om mål som påbörjats före balkens ikraftlrädande eller om nya mål - följer detta självfallet omedelbart av den generella ikrafiträdandeföreskriften.

Vad som sägs i del remillerade förslagels 5 5 första slyckel andra meningen om alt de nya bestämmelserna skall lillämpas av överexekutor i fråga om de kvarvarande målens prövning i sak följer i enlighel med vad nu sagls redan av ikraftlrädandeföreskriflen. Delsamma är fallet med vad som upptagils 16 5.

Den lidigare nämnda principen alt en ny lag blir lillämplig i säväl materiellt som formellt hänseende i och med ikraftlrädandel kan emellertid genombrytas av vissa allmänna räitsgmndsatser, exempelvis i fråga om ny lags återverkningar på redan etablerade rättsförhållanden. Intresset av att lagen ger ett direkt och otvetydigt besked i någon fråga om tillämpligheten av ny eller gammal lag, där någon allmän rättsgrundsats kan tala för gammal lags tillämplighet, kan på någon punkl föranleda behov av bestämmelser, som annars i och för sig måsle anses överflödiga.

Med hänsyn till del anförda synes inte föreligga någol behov att i uttryckliga bestämmelser slå fasl alt balkens regler skall gälla. Den föreslagna lydelsen av 5 och 6 55, som innebär alt balkens bestämmelser gäller, om ej annat föreskrivs i denna lag (dvs. UBp), kan snarasl verka vilseledande därigenom alt den ger intryck av alt de undantag som skall beaktas har reglerats uttömmande i UBp. Så är emellertid inle fallet. Av olika uttalanden i remissprotokollel framgår att pä vissa punkler undanlag frän balkens bestämmelser skall gälla pä grund av allmänna regler som inle kommer till uttryck i lagtexten. Lagrådet föreslär därför att 5 5 första styckei andra meningen begränsas till att endast föreskriva att beträffande nu avsedda mål äldre lag gäller i fråga om förfarandel och alt 6 5 ulgår helt.

Vad som i utsökningsmålen skall hänföras lill "förfarandel" kan vara svårt all avgöra. Alt dra en klar gräns mellan förfarandefrågor och sakfrågor i utsökningsmål är vanskligt och att ge en sådan gräns ett otvetydigt uttryck i lagtext erbjuder än större svårigheter. Vissa frågor, som kan uppkomma i utsökningsmålen, kan också närmasl betecknas som frislående frägor, vilka inle på ell naturligt sätt låter inordna sig vare sig under handläggningsfrågor av lypen infordrande av yttrande och föreläggande all förete originalhandling eller under "sakavgöranden" som exempelvis vägran att godta exekutionstitel. Exempel på sädana särskilda frågor ulgör avvisande av ombud (2 kap. 65 UBjoch slraffför missfirmelse av överexekutor (II 5 UL). Med den av lagrådet förordade lydelsen av 55 blir det emellertid - till skillnad från vad som blir fallei med del remillerade förslagels text - inle nödvändigl alt hänföra varje fråga som inle anses höra lill förfarandel till kategorien sakfrågor.

I remissprotokollel (s. 23 f) exemplifieras hur olika frågor bör klassificeras som hänförliga till det formella förfarandel eller till utsökningsmålet i

Prop. 1980/81:84 Lagrådels yttrande 394

övrigt. Exemplifieringen lorde ge tillräcklig ledning för hur uppkommande frågor i övergångsskedet skall handläggas av överexekuior (och hovrätt, se 35 S), med lillämpning av äldre lag eller enligl balkens bestämmelser. Lagrådet finner del inle påkallat alt i lagtexten närmare precisera vilka frågor som skall hänföras lill del formella förfarandel.

1 5 § andra stycket föreskrivs all överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över utmätningsmannens förfarande upphör senasi vid ulgången av är 1982. Av de nya beslämmelserna i UB. RB och handräckningslagen framgår vilka myndigheier som skall ta över handläggningen av olika slag av oavslutade mål. Hur del närmare skall förfaras med dessa mäl vid denna tidpunkl lämnas öppet för alt regleras administrativt. I samma stycke bör ordet "dock" utgå. Någon molsällning till det i slyckel förut sagda är ej för handen.

I enlighel med det anförda föreslår lagrådet all 5 5 fär följande lydelse:

"Mål som är anhängiga hos överexekuior vid balkens ikrafllrädande skall även därefter handläggas av överexekuior. om ej annat följer av andra styckei. Vid denna handläggning lillämpas i fråga om förfarandet äldre lag.

Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över utmätningsmannens förfarande upphör senasi vid ulgången av år 1982. Mål som ej avser handräckning eller klagan över utmätningsmannens förfarande får även dessförinnan överlämnas till en behörig kronofogdemyndighet, om del är lämpligl."

7 5

En grundtanke bakom föreskrifterna i UBp är, såsom lagrådel uivecklai under 5 och 655, all balkens regler, även de som är av materiell innebörd, i princip skall slå igenom i tillämpningen i och med balkens ikraftträdande. 75 i del remitterade förslagel får ses mot bakgrund härav. Paragrafen lar sikte på vissa speciella situationer, nämligen när före ikraftträdandet av balken nägon älgärd avseende verkslällighel har vidtagits med slöd av då gällande lag men förutsättningarna för all vidla en sådan älgärd är snävare enligl balken eller balken saknar molsvarighel lill dylik åtgärd. För sädana fall skall balkens regler inte kunna slå igenom med verkan att åtgärden är all anse som förfallen eller skall rivas upp.

Till en början är att notera att stadgandet enligt sin lydelse avser endast "åtgärd". Meningen lorde emellertid vara all detla ullryck skall täcka inle bara faktiska åtgärder av de exekutiva myndighelerna utan även beslul, som inte samtidigt tar sig ullryck i en faktisk åtgärd. Terminologin bör överensstämma med den som används i UB. 1 2 kap. 21 5 UB talas om såväl "beslul" som "åtgärd" av kronofogdemyndighelen. 1 förarbetena lill den paragrafen nämns som exempel på faktiska åtgärder, som inle utåt framstår som beslut, säkerställande av ulmälning, ulbelalning av medel som har influtit efler utmätning, försäljning som pä kronofogdemyndighe-

Prop. 1980/81:84 Lagrådels yllrande 395

lens uppdrag förrättas av någon annan. Även i remissprotokollel rörande UBp förekommer uttalanden, vari skiljs på "beslut" och "åigärder" (se t.ex. s. 24).

I enlighel med del anförda bör lydelsen av 7 § jämkas så att den omfattar säväl "beslut" som "åtgärd".

I remissprolokollet har räckvidden av 7 5 belysts genom vissa exempel, som samtliga utmärks av alt ell beslul om verkslällighel som meddelais eller en faklisk verkställighelsätgärd som vidtagits före balkens ikraftlrädande inle skulle kunna meddelas eller vidtas med stöd av balkens regler. Beträffande dessa exempel är endasl all anmärka all i del fall som avses med hänvisningen lill 13 kap. 14 5 3 UB en lillämpning av 7!) knappasl blir aktuell på grund av stadgandel i 305 UBp.

Ytteriigare nägra exempel för alt belysa innebörden av 7 8 kan anföras. 16 kap. 15 5 första styckei andra meningen UB innebär all möjligheten all få utmätning eller kvarstad i redan kvarstadsbelagd egendom inskränks i viss mån i förhällande lill gällande räll. Delta kan emellertid - på grund av 7 5 UBp - inte påverka giltigheten av en redan förelagen ulmälning. - 3 kap. 22 5 UB innebär i förhällande lill gällande räll den ändringen i fråga om fömtsättningarna för återgång av en verkslällighetsåtgärd, när exekutionstiteln har upphävts, all i mål om ulmälning eller införsel verkställigheten i princip inle skall återgå, förrän del beslul varigenom exekutionstiteln upphävts har vunnit laga kraft. Återgång kan ses som en form av verkställighet (jfr 3 kap. 22 5 andra slyckel UB). Kravel på laga kraft kan inle leda lill all, om en verkslällighetsåtgärd har återgått enligt nuvarande regler, detta skall kunna rivas upp. - Av 23 5 UBp jfrd med 9 kap. 168 UB följer att en utmätt inteckningshandling avseende överhypotek inle får säljas exekutivt. Har emellertid försäljning skett med slöd av nu gällande regler slår sig denna försäljning ulan hinder av de nya reglerna.

Belräffande de utvidgade möjligheter lill rättelse av utmätning som 4 kap. 33-35 85 tillhandahåller har i remissprolokollet under 185 UBp uttalats att del särskilt mot bakgrund av 7 5 kan råda någon tvekan, huruvida dessa bestämmelser fär lillämpas när utmätningen har skell före ikraftlrädandet. Med hänsyn härtill har i 18 5 föreslagils en uttrycklig föreskrifl som gör nämnda regler i UB tillämpliga, ocksä när utmätningen skell före balkens ikraftträdande. Enligt lagrådels mening är emellertid denna föreskrifl närmast ägnad alt skapa osäkerhet om räckvidden av 7 5. Lagrådet ulgår frän all 7 5 avser fömtsätlningarna för all en verkslällighetsåtgärd eller ett verkslällighelsbeslut — och därmed jämställda åtgärder för ätergäng av verkställighet (se ovan) — skall komma till stånd. All de nya rällelsereglerna blir tillämpliga pä utmätning, som sketl före ikraftträdandet, slår helt i överensstämmelse med vad lidigare anförts om principerna för balkens tillämplighel och någon kollision med 75 - om dess innebörd uppfattas som nyss angivits - föreligger inte. Lagrådet anser därför alt den föreslagna 18 5 bör ulgå.

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrattde 3%

Tillämpningen av 7 8 kommer främst alt aktualiseras då ett beslut eller en ätgärd har överklagats och är under prövning av högre inslåns -överexekutor. hovrätt eller Högsta domstolen - när balken iräder i kraft. Situationen är alltså den att del har skell en ulmälning. försäljning el. dyl., som inle skulle ha kunnal ske om balkens regler varil tillämpliga, och all överinstansen enligl lidigare angivna principer har att lägga balkens regler lill grund för prövningen. Tillämpningen av 7 8 innebär då all överinstansens prövning inle får leda lill en ändring på den grunden all förulsätlningar för beslutet eller åtgärden saknas enligl balken. Naluriiglvis kan 7 5 inte medföra att ett felaktigt beslut blir lagenligt. Stadgandet är alliså lillämpligt bara på beslul och åtgärder som i och för sig slår i överensslämmelse med de regler som gällde när besluten meddelades eller åtgärderna vidtogs.

Som nämnts omfattar 7 8 endast beslul och åigärder som avser verkslällighet. Hit hör också verkställighet på grund av handräckningsbeslut som meddelats av överexekuior eller domstol, l.ex. beslut om kvarstad eller avhysning. Vad gäller själva handräckningsbesluien kommer sådana i fortsättningen inte alt meddelas av överexekuior (bortsett från övergängsför-hällanden). 1 remissprotokollel har under 7 8 (s. 27) anförts alt del utan vidare är tydligt all beslut om handräckning som har meddelats av överexekutor med stöd av UL behäller sin giltighet även sedan UL har upphävts, om inte annat föreskrivs. Det lorde visserligen vara rikligt all ett tidigare beslul av överexekutor inte förlorar sin gillighel bara därför att överexekutor inte kan meddela ell sådanl beslut enligt de nya reglerna. Ett handräckningsbeslut har ju karaktär av exekutionstitel och i 14 5 UBp har föreslagits regler om sädana besluts verkställbarhel efler balkens ikraftträdande. Men för det fall alt förutsättningarna för en handräckning ändras genom balken så all ell tidigare meddelal beslul inle skulle kunna meddelas enligt de nya bestämmelserna lorde - om motsvarighet till 7 8 saknas för handräckningsfallen — principerna för de nya bestämmelsernas Ullämp-lighel medföra alt beslutet skall upphävas vid en prövning som sker efler balkens ikraftlrädande.

1 lagberedningens förslag lill promulgationslag hade 8 8 - som motsvarade 75 i det nu remitterade förslagel - en vidare innebörd och omfattade såväl verkställighet som handräckning. Denna konstruktion får ses mot bakgrund av att kronofogdemyndigheten enligl lagberedningens förslag lill utsökningsbalk också hade vissa befogenheter all förordna om handräckning. 1 det nu föreliggande balkförslaget finns däremol inga andra regler om handräckning än sådana som avser verkslällighel och rättsverkningar av handräckningsbeslut. 1 fråga om förutsättningarna för handräckningsbeslut finns enligt del föreliggande förslaget regler dels i rättegångsbalken, såvitt gäller kvarstad och andra säkerhetsåtgärder, dels i handråckningsla-gen, såvitt gäller andra åtgärder som omfaltas av termen "handräckning" i utsökningslagen (avhysning och återställande av rubbad besittning). Om man anser alt det för handräckningsfallens del ("handräckning" då

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrande 397

tagel i utsökningslagens vidare mening) behövs en övergångsreglering, säsom lagberedningen menade, synes en sådan reglering böra ske i 7 8 UBp, trots all de nya maleriella reglerna kommer all finnas i rättegångsbalken och handräckningslagen.

Vad beträffar behovet av en övergängsreglering för handräckningsfallen vill lagrådel anföra följande. Av de nuvarande säkerhetsåtgärderna enligl UL utmönstras skingringsförbudet i de nya beslämmelserna. Avsikten är alt löpande skingringsförbud efter balkens ikraftlrädande skall behandlas som kvarstad och belräffande verkställighet och rättsverkningar följa reglerna för kvarstad (33 8 UBp. jfr p 3 i övergångsbestämmelserna lill förslagel om ändring i rätlegångsbalken). Däremol finns del ingen särskild regel för det fallet att ett beslut om skingringsförbud har överklagats och skall omprövas av hovrätt eller Högsta domstolen. Avsikten lorde emellertid inle vara alt beslutet skall upphävas enbart därför all de nya reglerna saknar motsvarighet lill institutet skingringsförbud. Den lämpliga lösningen torde här vara att beslutet slår sig, om det i och för sig stod i överensslämmelse med reglerna i UL, men all det i fortsättningen skall anses som ell beslut om kvarstad. Motsvarande betraktelsesätt lorde få anläggas för del fall all syssloman förordnats enligt 181 5 UL.

Ell liknande övergångsproblem föreligger belräffande regeln i 184 8 UL om befogenhet för överexekuior alt lägga kvarstad pä arrendeavgift o. dyl. Någon direkt motsvarighet härtill finns inte i de nya kvarsladsreglerna. Inte heller i della fall är del meningen all ett meddelal kvarstadsbeslut skall upphöra pä grund av de nya beslämmelserna (remissprolokollet s. 27). Även här aktualiseras alltså en övergångsregel (jfr p 4 i övergångsbestämmelserna till förslaget om ändringar i RB).

Vad gäller förulsåltningarna enligl de nya reglerna för säkerhetsåtgärder i övrigl (bortsett från reseförbud som särskill regleras i 36 8 UBp) synes del knappasl vara fråga om skärpningar i förhällande lill UL:s regler i annat hänseende än alt tillämpningen av 15 kap. 3 8 RB blir begränsad till andra fall än som avses i 1 och 2 58 i kapitiel. En övergångsreglering lorde emellertid lämpligen böra göras generell så att den omfattar säkerhetsåtgärder överhuvudtaget.

När del gäller handräckning enligl handräckningslagen är det oklart om reglerna innebär någon saklig ändring i förhållande till vad som nu gäller enligt 191 och 192 58 UL. För all emellertid undvika att ett i och för sig korrekt handräckningsbeslul upphävs på grund av att de nya reglerna bedöms inle medge åtgärden framstår även här en övergångsregel av den typ som lagberedningen tänkte sig motiverad. En för säkerhetsåtgärder och handräckning gemensam övergångsregel kan lämpligen intas som ett nyll andra stycke i 7 5.

Lagrådet föreslår alliså dels alt i paragrafen orden "beslul om verkställighet som har meddelats eller" skjuts in mellan "giltigheten av" och

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yUrande 398

"åtgärder" dds att till paragrafen fogas ett nyll andra stycke med följande lydelse:

"Vad som, efler upphävandet av utsökningslagen (1877:31 s. 1). gäller enligl rättegångsbalken eller handräckningslagen (1981: ) i fräga om förutsättningar för kvarstad eller annan liknande säkerhetsåtgärd eller för handräckning inverkar ej på giltigheten av handräckning som har beviljats enligt utsökningslagen, om ej annat föreskrivs i denna lag."

Belräffande paragrafens ulformning kan framhållas följande. Uttrycket "beslul om verkslällighel" har valls framför enbart "beslul" för all markera att det skall vara fråga om positiva beslul. Lokutionen "kvarstad eller annan liknande säkerhetsåtgärd" överensstämmer med uttryckssättet i 1 kap. 1 5 första slyckel UB. Med "om"-satsen i del nya andra slyckel åsyftas 36 8 första styckei UBp.

Övergångsbestämmelser till 3 kap. UB

I denna avdelning av del remitterade förslaget upptas bestämmelser som kompletterar vad i 3 kap. UB siadgas om exekutionstitlar. I 12 - 15 88 i förslaget anges under vilka förutsättningar verkställighet kan ske i fall då en exekutionstitel enligl UB ej åberopas. Någon fullständig reglering av verkställigheten sker ej genom bestämmelserna i förslagel lill promulgationslag. 1 de fall då verkslällighel kan ske enligl dessa beslämmelser, skall UB:s regler om verkställigheten tillämpas om inle annat utsagts. Del innebär bl.a. all de i 3 kap. 21 och 22 85 UB upptagna beslämmelserna, vilka är av allmän karaktär och hänför sig till all verkställighet, blir tillämpliga även vid verkslällighet som sker på grund av de i promulgationslagen upplagna bestämmelserna.

108

Denna paragraf ger kronofogdemyndigheten befogenhel att föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd som sökanden kan bli skyldig att utge lill svaranden när verkslällighet skell av en dom eller ell beslul, som inle vunnit laga krafl men som ändå får verkställas enligt domstols förordnande med stöd av annan lag än rättegångsbalken, och domen eller beslutet ändrats efter verkställigheten. Paragrafen avser endasl domar och beslut som meddelats efler UB:s ikraftträdande.

Mol paragrafens avfattning kan anmärkas att den kan läsas som om den gav den rättsliga grunden också för den skadeslåndsskyldighel, för vars fullgörande säkerheten kan föreskrivas. Så är emellertid inte fallet. Ska-deståndsskyldighelens rättsliga grund och dess omfattning regleras i 3 kap. 22§ UB. Lagrådel förordar att det skadestånd, för vilket säkerhet enligt 105 UBp skall kunna föreskrivas, i paragrafen anges med orden "skadestånd som sökanden kan bli skyldig att utge om domen eller beslulet ändras".

Till motsvarande spörsmål då förtida verkställighet sker på grund av

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrande 399

förordnande med slöd av rättegångsbalken återkommer lagrådel vid behandlingen av ändringarna i 17 och 30 kap. i denna balk.

Övergångsbestämmelser lill 4-6 kap. UB

Enligl 4 kap. 108 Iredje stycket UB är ansökan om ulmälning förfallen, om sökanden ger anstånd fler än två gånger. Nägon särskild övergångsbestämmelse lill delta stadgande har inle upplagils i del remillerade förslaget. Föredragande stalsrådel ullalar, all i fråga om mål som anhängiggjorts före balkens ikraftlrädande beslämmelsen inte bör lillämpas på anstånd som löpl ul före ikraftlrädandet. För all vad föredraganden uttalal skall iakttagas vid tillämpningen lorde emellertid krävas en uttrycklig bestämmelse om undanlag från vad balken stadgar. Lagrådel. som inle har någon erinran mol vad som åsyftals. förordar all före 16 8 i del remillerade förslagel upptas en beslämmelse av förslagsvis följande lydelse: "Vid lillämpning av 4 kap. 10 5 tredje stycket i balken skall hänsyn ej tas lill anstånd som löpl ut före ikraftträdandet."

UB:s beslämmelser i 4 kap. 30 8 om lidpunklen för förmånsrättens inträde vid ulmälning avviker från vad för närvarande gäller. I remissprotokollel görs vissa uttalanden angående vad de nya beslämmelserna kommer att leda lill när ulmälning ägl rum före balkens ikraftträdande. Sålunda sägs, att om utmätning av lös egendom i allmänhet har ägt rum före ikraftträdandet men inle hunnil säkerställas, de nya beslämmelserna bör medföra att förmånsrätten inlräder i och med ikraftlrädandet. Vad här uttalats angående förmånsrättens inträde innebär enligl lagrådets mening en godtagbar lösning av övergångsproblemen. En sådan lillämpning av beslämmelserna lorde emellertid inle utan vidare följa av balkens ikraftträdande. Ett uttryckligt stadgande synes därför vara erforderligt för all rättsläget skall bli klart.

När det gäller utmätning av lön som skell före balkens ikraftträdande lorde vad som föresläs i fråga om förmånsrättens inträde vid ulmälning av lös egendom i allmänhel kunna lillämpas. om den i 7 kap. 13 8 UB angivna tidpunkten - dvs. när del belopp som skall innehållas förfallit lill betalning - inträffat före ikraftträdandet. I annat fall torde vid löneutmälning vad UB stadgar fä tillämpas.

I fråga om ulmälning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar lill sådanl luftfartyg eller fasl egendom innebär UB:s bestämmelser all förmånsrätten inträder vid en senare tidpunkt än för närvarande. Balkens ikraftträdande bör säsom anförts i remissprotokollet inle medföra försämring för dem som fält utmätning före ikraftlrädandel. Att ikraftträdandet ej skall medföra någon mbbning av förmånsrättens inträde i dessa fall bör slås fast i en övergångsbestämmelse; del i 78 i förslagel upplagna stadgandet har inte avseende på nu berörda fråga.

Lagrådet förordar, med anledning av vad nu anförts, all efter 17 5 i det remillerade förslagel upptas ett stadgande av förslagsvis följande lydelse:

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yllrande 400

"Om utmätning har beslutats före balkens ikrafllrädande. gäller äldre beslämmelser i fråga om inlrädel av förmänsräll eller i fräga om företräde i fall som avses i 4 kap. 308 Iredje slyckel i balken. Har enligl dessa bestämmelser förmånsrätt ej inlräll när balken iräder i kraft, medför utmätningen förmånsrätt i och med ikraftlrädandel eller, vid utmätning av lön som förtaller lill betalning efler ikraftlrädandel. när förfallotiden inlräll."

Övergångsbeslämmelser till 8-12 kap. UB

I 9 kap. 10 5 UB meddelas bestämmelser angående försäljning av utmätt egendom som gäldenären förvärvat på kredit under förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren. Paragrafens andra siycke anger hur kreditgivarens fordran skall bestämmas för bedömningen av om försäljning får ske. Därvid föreskrivs bl.a. alt, om konsumentkreditlagen (1977:981) eller lagen (1978: 599) om avbelalningsköp mellan näringsidkare m.fl. ej är tillämplig på avtalet, fordringen likväl skall besiämmas enligl 5 8 sisinämnda lag; jämkning får då ske efler vad som är skäligt.

Enligl övergångsbestämmelserna till lagen om avbelalningsköp mellan näringsidkare m.fl. skall i fräga om köp som ingåtts före lagens ikraftträdande äldre lag - 1915 års lag om avbelalningsköp - fortfarande gälla. 1915 års lag innehåller beslämmelser som angående beräkning av säljarens fordran vid återtagande eller förlida betalning avviker från vad som stadgas i den nya lagen. En lillämpning av den i 9 kap. 108 andra styckei UB upptagna bestämmelsen leder i fråga om äldre avbelalningsköp lill all i del fall som regleras i paragrafen lagen om avbelalningsköp mellan näringsidkare skall lillämpas medan eljesl för sådanl köp gäller beslämmelserna i 1915 års lag. En sådan ordning synes inte vara ändamålsenlig.

Lagrådel förordar att en beslämmelse uppläs om undanlag från vad 9 kap. 10 8 andra styckei UB stadgar när fråga arom äldre avbelalningsköp. Beslämmelsen, som lorde kunna placeras efler 21 8 i promulgationslagen, kan ges förslagsvis den lydelsen, all har ulmälning skett av egendom som gäldenären har förvärvat på kredit under förbehåll om ålerlaganderäll för kreditgivaren och är lagen (1915:219) om avbelalningsköp lillämplig på avtalet, skall vid lillämpning av 9 kap. 108 i balken kreditgivarens fordran bestämmas enligl 6 8 tredje slyckel nämnda lag.

35 5

Avfattningen av denna paragraf och motiven till denna ger vid handen att vad som sägs angående talan mot beslul av ulmälningsman, överexekutor eller hovrätt inle har avseende på tillämpningen av särskilda rättsmedel. Beträffande dessa upptas inle nägon särskild övergångsbestämmelse. Del innebär att när del gäller resning, återställande av försullen lid och besvär över domvilla de i 18 kap. 205 i balken upplagna beslämmelserna blir omedelbart tillämpliga, vilkel har någon egentlig belydelse endasl i

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yltrande 401

fräga om iredje slyckel. Lagrådel finner ej anledning lill erinran mol denna ordning.

1 andra meningen av paragrafens första siycke ges en beslämmelse angående tillämpningen av vad i 201 8 4 mom. UL siadgas om klagan över utmätning. Förslaget leder till all, när utmätning av egendom som där avses sketl före balkens ikraftlrädande men försäljning försl därefter, klagan över utmätningen skall ske hos överexekutor medan försäljningen (ombesörjd av kronofogdemyndighelen enligt 5 5 andra slyckel UBp eller av överexekuior) överklagas i hovrätten. De komplikationer som denna ordning någon gång skulle kunna medföra vid samtidigt överklagande torde kunna undvikas om målel i den ena instansen fär vila i avvaktan på avgörandet i den andra. Lagrådet anser förslaget i denna del kunna godtagas.

Godtages vad lagrådet i det föregående föreslagil vid 5 - 7 58 saml vid övergångsbestämmelserna till 4-6 kap. UB och 8-12 kap. UB, skall 7 -15 85 i förslaget betecknas 6 - 14 55 och förslagets 22 - 42 55 erhålla beteckningen 23 - 43 55, varjämte hänvisningarna i 29, 37 och 4085 (enligt lagrådets förslag 30, 38 och 41 55) fär ändras i enlighel härmed.

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

19 kap. 21 5

Den föreslagna ändringen i denna paragraf innebär all, lill skillnad från vad som nu gäller, anteckning skall göras i fastighelsboken eller lomlrällsboken när fast egendom eller tomträtt har belagts med kvarstad eller när en sådan älgärd har upphävts. Dessutom har vidtagits den redaktionella ändringen att reglerna om anteckning rörande betalningssäkring förts samman med de nya bestämmelserna rörande kvarstad.

Lagrådet har ingen invändning mol förslaget alt ocksä beslul i fråga om kvarstad skall antecknas. En sådan ordning har otvivelaktigt en funktion alt fylla med hånsyn till de förbud som stadgas mol överiålelse av saml inteckning och inskrivning i en kvarstadsbelagd fastighet. Den föreslagna regeln synes emellertid ha fåll en något för snäv innebörd i följande avseende. Ett beslut om kvarstad kan upphöra att gälla inle bara genom ett formligt upphävande utan också automatiskt i det fall all talan inle väcks inom den lid som anges i 15 kap. 7 5 RB i förslaget; underlåtenhet alt väcka lalan medför nämligen all åigärden skall "omedelbart återgå". Ocksä i sådana fall då kvarstaden lagls pä villkorlig rält lill fast egendom kan kvarstaden utan särskilt beslul komma alt upphöra att gälla i själva fastigheten. Motsvarande gäller i fråga om betalningssäkring. Vad nu anförts bör beaktas vid utformningen av den nya föreskriften i förevarande paragraf, jfr 38 5 första stycket 5 sjölagen. Lagrådet föreslår därför den jämkningen att orden "eller återgått" läggs till omedelbart efter "upphävts".

I remissprotokollet har förulsalls att det i verkställighetsföreskrifler 26 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 Lagrådels yttrande 402

kommer all fastslås skyldighel för domstol och kronofogdemyndighet all göra anmälan om kvarstad lill inskrivningsmyndigheten. Någon molsvarande skyldighel kan inle föreskrivas för de fall då en kvarstad automatiskt återgår. Här fär i slällel förutsättas att fastighetens ägare, i vars iniresse del ligger all fä del ändrade förhållandet antecknat, själv lar initiativ lill della. Underlag för en begäran om anteckning kan han, om så är behövligt, skaffa sig genom att hos den domstol som beviljat kvarstaden utverka en förklaring att åigärden har förfallit (jfr remissprotokollel s. 139).

Övergångsbestämmelserna

Enligt förslaget skall 6 kap. 12 5 i dess äldre lydelse alltjämt gälla om en
fastighet säljs exekuiivi av överexekutor efler ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna. Förordnande om forlsall inleckningsansvar skall alltså i
den angivna situationen meddelas av överexekuior och inle av kronofog
demyndigheten. Begäran om förordnande som avses i 6 kap. 12 5 skall
enligl 12 kap. 56 5 UB framställas senast vid sammanlrädel för köpeskil
lingens fördelning. Av 5 5 UBp följer all överexekutors befattning med
exekutiv försäljning av fastighet upphör senasi vid ulgången av år 1982. I
fall då fördelningssammanträde efler exekutiv auklion äger rum senare än
1982 - sammanträdet hålls då alllid av kronofogdemyndighelen - synes
del inle lämpligt att frågan om förordnande enligl 6 kap. 12 8 JB kan
komma all handläggas av överexekutor. Tillämpningen av den äldre lydel
sen av 6 kap. 12 5 torde därför böra anknytas till hållandel av fördelnings-
sammanträdet. Lagrådet föreslår att förevarande övergångsbestämmelse
får följande lydelse: "Om fördelningssammanlräde efler exekutiv auklion
hälls av överexekutor efter ikraftträdandet äldre lydelse."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom

1 förevarande lag föreslås ändringar i 1, 2, 6, 12 och 13 55. 1 lagens II 5 hänvisas beträffande klagan över domstols beslut i visst fall till vad i RB är stadgal om handräckning. Hänvisningen torde avse vad som gäller för talan mot beslut angående kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning enligl 15 kap. RB. Enligt det förslag till ändring i RB som framläggs i förevarande lagrådsremiss kommer att för kvarstad och andra åtgärder enligt 15 kap. RB inte att användas benämningen handräckning. Med hänsyn härtill torde bestämmelsen i 11 § i förevarande lag lämpligen jämkas så att hänvisning göres lill vad som i RB är stadgat om kvarstad.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Gällande lydelse av 3 5 innehåller en föreskrift om kvarstad på gods, som omfattas av lösöreköp mot vilket en utmätningssökande gör invändning vid utmätningsförrättning mer än trettio dagar efter det köpeav-

Prop. 1980/81:84 • Lagrådets yllrande 403

handlingen företeddes inför rälten. Vill sökanden fullfölja sin invändning skall han enligl paragrafen väcka lalan mol parterna i köpeavtalet inom en månad frän ulmälningstillfällel. Enligl beslämmelsen "siande godset i kvarstad" om sökanden inom fjorton dagar från utmälningsförrätlningen ställer full borgen för den skada och kostnad som kan orsakas av kvarstaden. Lagtextens ordalydelse lämnar otvivelaktigt uirymme för skilda tolkningar i fråga om lidpunklen och villkoren för kvarstadens inträde. Nägot klarläggande prejudikat synes inle föreligga och vilken praxis som kan ha utvecklat sig är inte belyst i lagstiftningsärendet. I doktrinen har uttalats (Tryggers kommentar lill utsökningslagen 2 uppl. 1916 s. 243 f) att egendomen skall sällas i kvarstad i avbidan pä all liden för fullföljandet av invändningen går lill ända eller instämd lalan blir slutligen avgjord men att kvarstadens fortvaro är betingad av all borgenären ställer den föreskrivna borgen.

Den sakliga ändring i gällande ordning som det remillerade förslagel åsyftar i nu aktuellt hänseende är endasl att sälla in kronofogdemyndighelen som mottagare av den föreskrivna säkerhelen i överexekutors siälle. Den lydelse som paragrafen givits i del remitterade förslaget innebär emellertid en ändring också såtillvida all ställandet av säkerhel blir en förulsällning redan för kvarstadens inträde och alltså inle endasl för dess fortbestånd, vilkel fär anlas vara den sländpunkl gällande rält intar. Lagrådel förordar att till undvikande av slörre sakliga ändringar än som direkt föranleds av ulsökningsreformen den akluella meningen ges lydelsen: "Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill alt åtgärden skall beslå, inom Qorton dagar efler ulmälningsförrällningen hos kronofogdemyndighelen slälla full borgen för den kosinad och skada, som kan orsakas av kvarstaden." I förhällande lill gällande lydelse innebär den förordade lydelsen - förutom alt överexekutor byts ul mol kronofogdemyndighelen — all del blir klargjort att kvarstaden skall formligen beslutas, någol som lorde kunna bidraga till all ge kvarstaden den avsedda effeklen. Alt kvarstaden upphör utan särskill beslul om sökanden inte ställer säkerheten inom fjortondagarsfristen lorde inle behöva uttryckligen utsägas lika lite som del är utsagt alt den förfaller om lalan inle väcks inom föreskriven tid.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

16 8

Enligl denna paragraf i dess nuvarande lydelse får beslul i fråga om handräckning överklagas hos överexekuior. Mol överexekutors beslul fär lalan ej föras. Denna ordning, som enligl hänvisning i 22 8 konsumentkreditlagen gäller även i de fall som omfaltas av den lagen, har varit gällande alltsedan tillkomsten av 1915 års lag om avbelalningsköp (14 5 i 1915 års lag). Au lalan mot överexekutors beslul inle lillälils har motiverats med målens enkla beskaffenhet.

Prop. 1980/81:84 Lagrådels yttrande 404

Enligl den nu föreslagna lydelsen av paragrafen skall lalan mol handräckningsbeslul föras i hovrällen genom besvär. Någol fullföljdsförbud belräffande hovrättens avgöranden har inle föreslagits. Molivei till den ändrade inställningen i fräga om möjligheten all föra mål av denna art under Högsla domstolens prövning är enligl remissprotokollel (s. 84), all del med hänsyn lill de begränsningar som enligt RB gäller för att ett mål skall tas upp till prövning av Högsta domstolen inle bör ställas upp någol särskilt fullföljdsförbud.

Redan den omständigheten all besvär i fortsäliningen skall anföras i hovrällen i stället för hos överexekuior innebär en kvalitaliv förstärkning av fullföljdsförfarandet. Nägra sakliga skäl för alt dessulom tilläla fullföljd till Högsta domstolen och därmed avvika från ell sedan länge beslående ivåinstanssyslem, har inle anförts i lagstiftningsärendet. Del mä ocksä erinras om den möjlighel som enligl andra stycket i paragrafen slår parterna till buds att väcka talan vid domstol i vissa frågor som uppkommer vid en handräckning. Med hänsyn lill del nu anförda föreslär lagrådet all fullföljdsrätten begränsas i likhet med vad som nu gäller. I paragrafens första stycke bör därför som tredje mening intas ett stadgande av följande lydelse: "Mot hovrättens beslut får lalan ej föras."

Den föreslagna ändrade lydelsen av tredje stycket kan godtas även om fullföljden begränsas pä sätt lagrådet förordat. Den lid av en månad som säljaren har på sig för alt väcka lalan kan härigenom, i fall av överklagande, bli att räkna från den dag då hovrättens beslut meddelas.

I remissprotokollel har anförts (s. 84), all av beslämmelsen i 16 8 tredje stycket följer all kronofogdemyndigheten, när nedsällning har skett, måsle ombesörja all beslutet om handräckning delges säljaren. Till della uttalande bör fogas den kommentaren alt del lorde krävas en uttrycklig föreskrifl för att en sådan skyldighet som avses med uttalandet skall åvila kronofogdemyndighelen. Frågan kan lämpligen regleras i administrativ ordning.

18 8

Både enligl nuvarande ordning och enligt det remitterade förslagel kan återtagande av avbelalningsgods också ske genom verkställighet av en dom, som förpliktar köparen all åleriämna gödsel (18 5). Delsamma gäller i fråga om förhällanden som regleras i konsumentkreditlagen (22 5 i sistnämnda lag). Vad som avses är uppenbarligen domstols avgörande efter en ordinär rättegäng. Den frågan inställer sig emellertid huruvida också den föreslagna handräckningslagen kan utnyUjas för att erhålla ell verkställbart avgörande om återtagande av avbelalningsgods. 1 lagrådsremissen rörande handräckningslagen har föredragande statsrådet visserligen uttalat (s. 45), all av 17 § i handräckningslagen följer all lagen inte omfattar fall då fråga om handräckning skall tas upp av annan myndighet, och som exempel nämns bl.a. kronofogdemyndighet enligt 20 5 konsumentkreditlagen och 11 8 lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Detta utta-

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrande 405

lande kan emellertid inte anses gälla den nu berörda frägan, huruvida säljaren kan med direki tillämpning av handräckningslagen utverka ell verkställbart avgörande i stället för alt anlita den mer omständliga väg som en ordinär rättegång innebär. Den allmänt hållna beskrivningen av lagens tillämpningsområde i 1 5 synes inle lägga någol hinder i vägen för att tillämpa den i älertagandefall. Inle heller lagens innehåll i övrigt lorde utgöra något hinder. Av betydelse i sammanhanget är ocksä all del varken enligt avbelalningsköplagen eller konsumentkreditlagen krävs all rätlen vårderar godset (15 8 och 18 8 andra stycket respektive 22 8). Den omständigheten att ett avgörande enligl handräckningslagen kallas utslag i slällel för dom bör inle hindra att 18 8 avbelalningsköplagen blir direkt lillämplig (jfr 3 kap. 1 8 andra styckei UB). De starkt begränsade möjlighelerna alt föra bevisning i en summarisk process torde emellertid medföra all den praktiska betydelsen av all kunna utnyttja handräckningslagen blir liten.

Lagrådet har intet all erinra mol de föreslagna ändringarna i paragrafens andra stycke. Det ligger i sakens nalur alt i verkslällighetsfallen liden för väckande av talan rörande värderingen skall räknas från det verkslällig-hetsförrättningen vann laga kraft mot säljaren.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

De nya bestämmelser i UB (4 kap. 7 8 första slyckel och 6 kap. 2 § tredje stycket) som medger utmätning av fordran eller rättighet även om handling, vars föreleende ulgör villkor för räll att kräva betalning eller fullgörande av annan förpliktelse, inle kan påträffas har föranlett förslag lill åndring i förevarande lag. Lagberedningen anförde som motivering för bestämmelserna i UB, att gäldenären enligt vad erfarenheten visar har kunnat hindra utmätning av banktillgodohavande som är känl för kronofogdemyndighelen genom all undanhålla bankbok, och departementschefen uttalade att utmätning av banktillgodohavande eller annan liknande tillgång inte borde fä hindras genom att löpande skuldebrev eller annat presentationspapper undanhölls.

UB ger kronofogdemyndighelen möjlighel all använda tvångsmedel för alt förmå gäldenären att lämna upplysning om var handlingen finns (se 4 kap. 14 § samt 2 kap. 10, 15 och 16 85). Kronofogdemyndigheten harockså möjlighel att begära dödning av förkommen handling.

Det förslag all vidga möjlighelerna till dödning av handling som nu framläggs ger enligt lagrådels mening anledning till vissa betänkligheter. Förslaget innebär alt dödande skall kunna ske av en handling som inte förmodas vara förstörd eller eljest förkommen utan förutsälls vara i behåll men ej åtkomlig. En sådan ordning ökar den risk för skada för Iredje man om är förbunden med dödande av presenlationspapper.

Behovet av att den föreslagna dödandemöjligheten står till buds som ett led i genomförandet av utmätningen har inte närmare belysts. Under

Prop. 1980/81:84 Lagrådels yttrande 406

remissbehandlingen har riksskatleverkel uttalat tveksamhet i denna fräga. Lagrådel har inle möjlighel alt bedöma behovet av lagändringen. Finnes ell verkligt behov föreligga, anser sig lagrådel emellertid trols de angivna betänkligheterna kunna godtaga den föreslagna ordningen.

Beträffande förslaget får lagrådet vidare anföra följande.

För dödning enligl den grund som nu föresläs skall i tillämpliga delar gälla 1-1188 i lagen. Härav lorde bl.a. följa att rällen i stämning som utfärdas skall ange alt sannolika skäl föreligger all gäldenären undanhåller handlingen. 1 remissprolokollet framhålls alt om det vid den slulliga prövningen skulle visa sig sannolikt all handlingen inle undanhålls utan har förkommil della inle bör ulgöra hinder mot all handlingen dödas. Nägot uttryckligt krav på all stämningen hafl del innehåll 6 8 andra slyckel anger har inle uppställts för dödning enligl 8 8- Enligl lagrådels mening bör emellertid förutsättningen för dödning av handlingen vara all grunden härför funnits angiven i stämningen. Det kan därför finnas anledning all den av rätlen utfärdade stämningen i förekommande fall ulformas så all den täcker båda de möjligheter till dödning som kan föreligga.

Enligl 14 kap. 5 8 jämförd med 48 andra slyckel UB kan borgenär under vissa förutsättningar bli skyldig att ersätta skada för Iredje man som föriorar sin räll genom indrivning av ulmäll fordran. Vad som här sägs kan få tillämpning när den handling, vars företeende ulgör villkor för rätt att kräva betalning, dödals.

Del nu framlagda förslaget om dödning av undanhållen handling upptar beslämmelser som leder till ökat ansvar för ulmälningsborgenären. Som villkor för dödning enligt del nya stadgandet skall kunna uppställas, all sökanden ställer säkerhel för skada som räll ägare kan lida. Säkerhelen skall gälla skada lill följd av dödningen, oberoende av om någol skadeståndsansvar eljest föreligger för utmätningssökanden. Det ansvar för skada som följer med att säkerhel ställs blir beroende av om borgenären accepterar det uppställda villkoret. Vill han inte del, blir följden all någon dödning, på sätt som avses med del nya stadgandet, inle kommer lill slånd.

När del gäller uimätningssökande som enligl 2 kap. 27 5 UB är befriad från all slälla säkerhel föreslås en annan ordning. I sädanl fall skall rällen kunna föreskriva att sökanden är skadeståndsskyldig. En sökande skall alltså kunna åläggas svara för rätt innehavares skada, i fall då någon skadeslåndsskyldighel eljesl inle skulle föreligga för sökanden. Enligt lagrådels mening bör skyldigheten att svara för skadan inle föreligga i andra fall än då sökanden accepterat ett av rätten för dödningen uppställt villkor om sådanl ansvar, molsvarande vad som föreskrivits i fråga om ställande av säkerhet. Av den föreslagna lagtexten följer att ulmätningssökandens ansvar för skada inte inskränker sig till återbetalning av uppburen betalning; den skada den rätte innehavaren kan lida genom dödningen kan vara större än vad som svarar mol fordringens belopp.

Med hänsyn till vad här anförts förordar lagrådet, all andra meningen i

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrande 407

andra slyckel får lydelsen: "Föreligger enligl 2 kap. 27 8 ulsökningsbalken ej skyldighel alt slälla säkerhel, skall tingsrätten i stället som villkor föreskriva all utmätningssökanden utfäsler sig att ersäiia en sådan skada." 1 Iredje meningen i stycket bör därvid ordel "förpliktelsen" utbytas mot "utfästelsen".

1 fjärde styckei har upplagils en beslämmelse om avsällande av överskoll som uppkommer vid indrivning av utmätt fordran angående vilken handlingen dödats. Syftet med bestämmelsen är tydligen att gäldenären skall förmås överlämna den dödade handlingen, så all den inte kan komma i omlopp och missbrukas.

Effekten av bestämmelsen kan ifrågasättas. Någol absolut krav på all handlingen företes för räll att lyfta beloppet kan inte uppställas; handlingen kan vara förkommen, och någon ny dödning enligt förfarandet för förkommen handling kommer inle i fråga.

Dödande enligl del nya stadgandet bygger på förutsättningen att gäldenären är räll ägare lill fordringen. Del kan då inle gärna krävas någon ytterligare utredning härom när fråga är om all betala ut överskollel. Enligl stadgandets avfattning blir gäldenären då berättigad alt lyfta överskottet, även om handlingen inle företes. För övrigt kan anmärkas all om absolut krav på alt gäldenären företedde handlingen skulle uppställas, någon svårighet att neutralisera della knappasl kan föreligga. Gäldenären kan överlåta överskottet, som ju får förutsättas tillhöra honom, lill någon som med åberopande av en överlälelsehandling kräver all fä beloppet utlämnat till sig.

Lagrådet vill vidare framhålla, att föreleende av den dödade handlingen i och för sig knappast kan vara tillräcklig grund för utbekommande av överskollel - vilket den föreslagna lagtexten synes ge vid handen - om en annan person än gäldenären åberopar den.

Det kan slutligen anmärkas att det för att förebygga missbruk kan vara av intresse alt en dödad handling återställs även i det fallet att någol överskott inte uppkommil utan fordringens hela belopp lagits i anspråk för ulmätningsborgenärens räkning.

Den föreslagna bestämmelsen synes kunna avvaras.

Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

UB:s bestämmelser om förmånsrättens inträde vid utmätning innebär ändringar av vad som för närvarande gäller. Lagrådel har i del föregäende vid förslaget lill lag om införande av ulsökningsbalken (under rubriken övergångsbestämmelser lill 4-6 kap. UB) förordat att i lagen upptas ell särskill stadgande med vissa övergångsbeslämmelser angående förmånsrättens inträde. De övergångsproblem som lagrådel därvid berört har aktualitet även när det gäller den ändring som föresläs i förmånsrättslagen. Enligt lagrådets mening bör genom en uttrycklig beslämmelse klargöras vilken belydelse de nya bestämmelserna i UB får för tillämpningen av 95

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yllrande 408

förmånsrättslagen i fall då utmätning beslutals före nya lagens ikraftlrädande. Utgångspunkten skall, i enlighel med vad som framhålls i remissen, vara alt de nya reglerna inle medför nägon inskränkning i en förmänsräll, som redan inträtt vid ikraftlrädandel.

Med anledning av vad nu anförts föreslår lagrådet all lill lagen fogas övergångsbestämmelser med följande lydelse: "Om ulmälning har beslulals före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Var utmätningen inte fullbordad vid ikraftlrädandel, skall utmätningen anses ha skett i och med ikraftträdandet eller, vid utmätning av lön som fört'aller till betalning efter ikraftträdandet, när förtallotiden inträtt."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

41 5

I första slyckel iredje meningen bör. i överensslämmelse med vad lagrådel föreslagil under 19 kap. 21 5 förslaget till ändring i jordabalken, orden "eller återgått" läggas lill omedelbart efter "upphävts".

Förslaget till lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag

10 5

Den ordning för fullföljd av talan mol kronofogdemyndighetens beslut som föreslås i denna paragraf innebär all UB:s regler blir tillänipliga. Emellertid avser paragrafen enligt sin lydelse endast talan i ärenden som anges i 3 5 första styckei i lagen, dvs. fullföljdsordningen gäller endast kronofogdemyndighetens beslul angående medgivande lill försäljning av aktierna på annat sätt än genom fondkommissionär. Belräffande klagan över andra beslut av kronofogdemyndigheten enligt lagen, exempelvis vägran att utlämna kvarstadsbelagda aktier (jfr 4 5 tredje stycket), blir med den angivna begränsningen oklart vilken fullföljdsordning som skall lillämpas. UB:s fullföljdsregler bör vara tillämpliga på alla kronofogdemyndighetens beslut enligt lagen. Lagrådel förordar i detta syfte att paragrafen får samma lydelse som i remissen föreslagils som ny lydelse av 12 5 lagen (1925: 221) om bulvanförhållande i fräga om fast egendom.

Lagrådet har ingen erinran mol all del nuvarande fullföljdsförbudel med avseende på kvarstadsbeslut av överexekutor inte får någon motsvarighet när enligt den nya ordningen kvarstadsbeslutel fattas av tingsrätt.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

36 kap. 4 5

Del föreslagna tillägget i paragrafens iredje siycke har enligt remissprotokollel föranletts av all del hos kronofogdemyndigheterna råder delade meningar hur frågan om konkurrens mellan en utmätning som har skett

Prop. 1980/81:84 ■ Lagrådets yttrande 409

före beslag och ett förverkande av samma egendom skall lösas. (Avser utmätningen beslagtagen egendom anses rättsfallet NJA 1965 s. 97 1 allljäml vägledande.) Den reglering av frågan som nu föreslås innebär en anknytning lill stadgandet i Iredje styckei att en särskild rält till egendom som förklaras förverkad består, om inle också den särskilda rällen förklaras förverkad. Enligl vad som uttalats i motiveringen lill det nya stadgan-del (s. 123) bör en utmätning (eller betalningssäkring) som äger rum efler brottet i allmänhel slå tillbaka för ett förverkande.

Fastän det inte framgår av lagtexten fär det anses klarl all frägan om förverkande av en särskild rätt skall bedömas i enlighel med de regler som gäller för förverkande av själva egendomen (SOU 1960: 28 s. 131 och 135 samt prop 1968:79 s. 40, 53 och 63). Delta innebär att särskild talan måste föras mot rättighetens innehavare, om denne inle är tilltalad i mälet (17 8 Rp), och att han skall tillhöra någon av de grupper som anges under a)-d) i paragrafens första stycke. Med hänsyn härtill framstår den i remissprolokollet valda lösningen som mindre lämplig. Del synes vara bäst överensstämmande med förslagets syfte och även malerielll sett riktigast att -som nytt stycke i paragrafen - införa en regel som anger alt utmätning och betalningssäkring i princip viker för ett förverkande. Ett fall då undantag från denna huvudregel kan vara befogat är det i remissprolokollet särskilt nämnda (s. 123 O, att utmätningen (eller betalningssäkringen) har verkställts före brottet. Möjlighelen till undanlag även i andra fall bör hållas öppen.

I enlighet med det anförda föreslår lagrådet att som nytt Qärde stycke tas upp en regel med följande lydelse: "Sådan rätt som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring upphör, om egendomen förklaras förverkad, såvida ej av särskild anledning förordnas att rätlen skall bestå."

Förslaget föranleder, om del godtages, en jämkning av sista styckei av övergångsbestämmelserna.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

15 kap.

En av fömtsättningarna för paragrafens tillämplighet enligl den föreslagna lydelsen är all "del skäligen kan befaras att motparten genom att avvika, skaffa undan egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala skulden". De åtgärder från gäldenärens sida som anges är - fränsett några språkliga avvikelser - beskrivna pä samma sätt i paragrafens nuvarande avfattning. Ordalagen leder närmast tanken till illojala förfaranden av gäldenären. Förarbetena lill det nuvarande stadgandel ger inte något klart besked humvida detta varit avsikten eller inte. Någol prejudicerande avgörande i frågan fmns inte och lagrådel har inte heller tillgång till malerial som belyser domstolarnas tillämpning av stadgandel i denna del. I den juridiska litteraturen finns emellertid uttalanden som stöder en vidsträck-

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yllrande 410

lare lolkning än ordalagen synes ge grund för. (Se l. ex. Gärde m. fl.. Nya rättegångsbalken, s. 153. och Ekelöf. Rättegång 111. 3 uppl, s. 13). 1 remissprotokollel förekommer ullalanden som ansluter sig lill den mera vidsträckta tolkningen av stadgandet. Föredragande deparlemenlschefen anför sålunda (s. 131). alt del inle nödvändigtvis behöver vara fråga om någol direki illojalt förfarande från gäldenärens sida, ulan all del är lillräckligl att denne, l.ex. på grund av ell trängt ekonomiskt läge. kan befaras använda sina tillgångar för ell ändamål som är honom mera angelägel än att betala den aktuella skulden.

Från saklig synpunkl finns det enligl lagrådels mening goda skäl för all ulsträcka stadgandets tillämplighel utöver åigärder som är av illojal arl. Lagtexten bör emellertid jämkas så all della syfte kommer lill klarl ullryck. En lösning som i och för sig kan övervägas är all. efler förebild av betalningssäkringslagen, föreskriva alt del skall föreligga "påtaglig risk för all gäldenären inle kommer all betala fordringen". Mot della kan dock invändas all denna formulering skulle leda längre än vad som enligt remissprolokollet avsells. Den lösning som valls i betalningssäkringslagen får dessulom ses mol bakgrund av de speciella förhällanden som där regleras, någol som underslrukits i förarbelena lill lagen (prop. 1978/79:28 s. 115). Lagrådet har därför stannat för en medelväg, som innebär all gäldenärens förfarande beskrivs med det mera neutrala uttryckssättet "sälier sig ur slånd all betala skulden" i stället för del föreslagna "genom all avvika" etc. Härigenom lorde del bli klarl att del förutsätts ett handlande - eller en underlåtenhet — frän gäldenärens sida men att hans åtgöranden inle behöver vara dikteilfce av någon sabolageavsikl. Lagrådet föreslår all paragrafen omformuleras på sätt nu anförts. Molsvarande ändring bör göras i 26 kap. I 5. Om lagrådels förslag inle godias bör i varje fall en språklig jämkning göras så att "förfara" skjuls in omedelbart före orden "på annat säll".

Även på en annan punkt vill lagrådel förorda en jämkning av den föreslagna lydelsen. Enligl förslagel fär domstol förordna om kvarstad på "så mycket av motpartens egendom all fordringen kan anlas bli täckt". 1

den gällande lydelsen heter del i molsvarande del "så mycket som

svarar mot skulden". Meningen med den ändrade lydelsen är all också förrätlningskoslnaderna för en blivande ulmälning skall beaklas; förrältningskoslnaderna gär ju alltid före ulmätningsfordringen. Det är emellertid inle läll att läsa ut detla av den föreslagna laglexten. Innebörden av stadgandel blir klarare om man lägger till orden "vid utmätning" sist i paragrafen, vilkel också gäller belräffande 26 kap. I 8.1 delta sammanhang bör erinras om beslämmelsen i 17 kap. 95 UB, som innebär all även koslnaderna för kvarsladsförtätlningen kan bli all beakta vid utmätningen.

Med anledning av vissa andra uttalanden i remissprotokollel under denna paragraf vill lagrådet anföra följande. Såsom förklaring lill uttrycket "prövning i annan liknande ordning" anförs (s. 130). alt därmed avses en

Prop. 1980/81:84 ■■' Lagrådets yttrande 411

sådan prövning som kan anses ersätta en domstolsprövning i tvistemål, och som exempel nämns bl. a. prövning som skall äga rum vid specialdomstol. Härmed avses tydliglvis bl.a. arbetsdomstolen och bostadsdomslolen. Handläggningen vid dessa domstolar är emellertid "räiiegång" [se lagen (1974:371) om räliegängen i arbetstvister och lagen (1974: 1082) om bostadsdomslol]. Frågan är inle bara av terminologiskt iniresse ulan har direki belydelse för tillämpningen av andra stadganden i kapillel, 1. ex. 5 8. Lagrådel återkommer härtill under sisinämnda paragraf.

1 anslulning lill nu berörda ullalanden anförs i remissprolokollet all del är tydligt alt endasl privalrältsliga fordringar omfattas. Detta påslående är emellertid alllför kategoriskt. Del finns också betalningsanspråk av offenlligrättslig nalur, som realiseras på samma säll som privaträtlsliga fordringar. Som exempel kan nämnas avgifter enligl lagen (1970:244) om vallen-och avloppsanläggningar och lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar saml lagen (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter. Det torde vara avsett all även fordringar av della slag enligl det föreslagna stadgandet, pä samma sätt som nu är fallet, skall kunna säkerställas genom kvarstad. Anspråk av delvis annan arl än nu nämnis. vilka ocksä kan säkerställas genom kvarstad, är sådana betalningsanspräk som enligl 77 a 8 uppbördslagen riktas mot förelrädare för juridiska personer. Här kan också betalningssäkring komma i fråga (prop. 1978/79:28 s. 143).

5 8

I första slyckel av förevarande paragraf upptas bestämmelser om behörig domstol för prövningen av fräga om älgärd enligt kapillel. För fall dä rättegång ej är anhängig anges, alt i fråga om behörigheten skall gälla vad som är föreskrivet om tvistemål. Med denna forumregel uppnås att fråga om åtgärden skall upplagas av domstol som är behörig alt pröva det anspråk som säkerhetsåtgärden skall trygga. Den föreslagna beslämmelsen omfaliar emellertid enligl sin lydelse även vad som gäller om inskränkning i domstols behörighet. Den medför därför alt nägon behörig domstol inte anges för de fall dä huvudsaken är undandragen domstols prövning, så som fallet är t. ex. vid tvist som skall upptagas av statens va-nämnd eller prövas av skiljemän. En sådan inskränkning i behörigheten är inle förenlig med förslagels syfte. Föredragande statsrådet ullalar ocksä alt vad 10 kap. RB innehåller om all en domstol inle är behörig att upptaga vissa tvister inle skall lillämpas.

För all det angivna syflel skall nås lorde det vara erforderligt all stadgandets lydelse jämkas sä, all undanlag uttryckligen görs i fräga om lilllämpningen av beslämmelser som inskränker behörigheten i fall dä anspråket skall prövas i annan ordning än inför domstol. Görs ett sådanl undantag skulle innebörden av stadgandet, såsom torde vara avsett med del remillerade förslagel, bli all fräga om säkerhetsåtgärden upptas av den domstol som - enligl beslämmelserna i 10 kap. RB eller annan lag som reglerar

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrande 412

domstols behörighet — skulle vara behörig all pröva huvudsaken om inle särskild ordning gällt för den prövningen.

Lagrådel föreslår med hänsyn lill vad nu anförts att andra meningen i första stycket fär lydelsen: "Är rättegång ej anhängig, gäller i fräga om behörig domstol vad som är föreskrivet om tvistemål; dock skall vad som sägs om inskränkning av domslois behörighet i fräga om Ivisl som skall upptagas i annan ordning än inför domstol ej lillämpas."

Enligl det föreslagna fjärde stycket i paragrafen skall belräffande handläggningen av fräga om beviljande av en älgärd enligl 1, 2 eller 3 8 då rättegång ej är anhängig tillämpas vad som gäller när en sådan fråga uppkommer i räiiegång. i den män inle de i paragrafen meddelade särskilda bestämmelserna är tillämpliga. 1 andra meningen i samma stycke föreslås en särskild beslämmelse angående prövningen av sökandens kostnadsersättning. Denna bestämmelse och vad som i remissprolokollet uttalas om ersättning till motparten för kostnader ger vid handen, all kostnadsfrågorna bedömts såsom om domstolen vid avgörandet av fråga om säkerhetsåtgärd inle beslular i en fråga i pågående rättegång ulan skiljer målet från sig genom slulligl beslul. En sådan uppläggning av beslämmelserna om behandlingen av frågor om säkerhetsåtgärd synes ägnad all komplicera tillämpningen. Enligl lagrådets mening skulle tillämpningen underlättas, om regleringen av kostnadsfrågorna sker från samma utgångspunkt som när det gäller regleringen i övrigl enligl förevarande siycke, dvs. kostnadsfrågorna behandlas på samma sätt som kostnadsfrågor i samband med säkerhetsåtgärder som uppkommer i rättegång.

Ulformas beslämmelserna i enlighet härmed blir en särskild regel angående sökandens koslnader ej behövlig, eftersom koslnadsanspråk i en rätlegängsfråga av förevarande slag inle prövas separat (18 kap. 14 8 andra styckei RB); beträffande kostnader i högre rätt blir 18 kap. 15 8 andra styckei RB att tillämpa. För alt tillgodose vad som enligl förslagel är avsett alt gälla för sökandens motpart krävs emellertid en uttrycklig beslämmelse om att motparten skall kunna få koslnadsanspråk prövat. Sådan prövning får ske med tillämpning av beslämmelserna i 18 kap. RB.

När i första meningen i slyckel talas om "handläggningen" av fråga om åtgärd synes däri i och för sig kunna inbegripas även frågor om koslnader för förfarandet. För all del klart skall framgå all beslämmelsen. såsom lagrådet förordar, skall ha ett vidare tillämpningsområde än vad som avses med del remitterade förslaget torde dock ordel "handläggningen" lämpligen utbytas mot "behandlingen".

Den här förordade ordningen för behandlingen av kostnadsfrågor medför att en sökande, som fåll bifall till sitl yrkande om säkerhetsåtgärd, inte kan tillerkännas ersättning för sina kostnader i de fall då någon lalan inle väcks. Har rättshjälp beviljats part följer av 32 8 rätlshjälpslagen alt fråga om ersättningsskyldighet enligt 31 8 rättshjälpslagen inte aktualiseras förrän rällen, när rättegång inletts, genom slutligt avgörande skiljer saken från

Prop. 1980/81:84 ' Lagrådets yttrande 413

sig. Den föreslagna möjlighelen all tillerkänna sökandens motpart ersättning för kostnader bör emellertid medföra alt beslut i fräga om skyldighel att ersätta rättshjälpskostnader fär meddelas när rätlen avgör frägan om säkerhetsålgärden. Beslämmelse härom bör upplagas i 32 8 rätlshjälpslagen.

I förslagel upptas inga beslämmelser om handläggningen av fråga om hävande av säkerhetsåtgärd enligt 8 5 i fall då rättegång ej är anhängig. För behandlingen av sådan fråga lorde kunna gälla vad som föreslagits i förevarande paragrafs fjärde siycke. Dess beslämmelser lorde därför böra ges en sä allmän avfattning att de äger tillämpning inle endasl när fråga är om beviljande av säkerhetsåtgärd. Härigenom blir det också klart att lalan mol rätlens beslul skall föras enligt de regler som gäller för beslul under rättegången.

Med hänsyn lill vad nu anförts föreslår lagrådet att fjärde styckei i paragrafen får följande lydelse:

"Beträffande behandlingen i övrigt av fråga angående en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 5 då rättegång ej är anhängig tillämpas vad som gäller när en sådan fråga uppkommer i rättegång. Yrkande av sökandens motpart om ersällning för kosinad får dock prövas i samband med avgörandet av frågan om åtgärden."

En kvarstad eller en åtgärd enligt 3 5 som beviljats innan lalan väckls skall enligl 7 8 återgå om talan ej väcks inom en månad frän beviljandet. I remissprotokollel (s. 138) uttalas att talan skall gä ul pä all erhålla en dom eller ett beslul som kan verkställas. Av uttalandet följer all även vid sådan tvist om bättre rätt till viss egendom, där enligt 2 8 kvarstad kan komma i fråga, den kvarstadssökande parlens anspråk skall innehålla ett krav på fullgörelse, exempelvis ett krav att motparten skall lämna frän sig den egendom, vartill sökanden påslår bättre rält. All kvarstad inle skulle kunna komma i fråga vid en fastslällelsetalan utan något fullgörelsemo-ment framgår emellertid inle av ordalydelsen i den föreslagna 2 8. Denna uppställer sålunda inte någol hinder mol ett kvarstadsbeslut exempelvis i sådana fall dä den som påslår bättre råtl lill egendom, som annan innehar, inte har något behov av fullgörelse, därför all besittningen av egendomen inte skall ändras även om lalan vinner bifall. Den kvarsladssökandes lalan går då endast ul pä att få den bSltre rällen fastställd, med den effeklen att alla de rättsregler som skyddar samma rätt - del må vara äganderätt eller någon begränsad sakrätt - automatiskt träder till utan några särskilda verkställighetsålgärder. Ett kvarstadsbeslut kan emellertid också i nu berörda fall ha betydelse för den part som påstår bättre rätt i del alt kvarstaden hindrar motparten från att utnyttja den rält han faktiskt innehar lill förfång för kvarstadssökanden. Säsom framgår av exemplet kan det endasl vara fråga om undantagssituationer när en förbudstalan inte är sakligt påkallad.

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrande 414

Lagrådet konstaterar sammanfallningsvis alt den föreslagna 2 8 ger möjlighet att använda kvarstad även när fråga endasl är om fastslällelsetalan. Eftersom emellertid krav på risk för skador för kvarstadssökanden genom någol förfarande av motparten alllid skall gälla synes del inle behöva befaras all en lillämpning av paragrafen efler dess lydelse skulle leda lill kvarsladsingripanden i andra fall av fastslällelsetalan än där åigärden har en funktion att fylla.

I paragrafens andra siycke föreskrivs alt åtgärden omedelbart skall återgå om lalan inle väcks enligl vad som sägs i första slyckel, dvs. inom en månad. Bestämmelsen lorde avse också situationen efler ett interimistiskt beslul, när lalan inte väcks inom den föreskrivna tiden. Avlöses del interimistiska beslutet inom en månad av ett slulligl beslut skall, såsom anförs i remissprotokollel, liden för talans väckande räknas frän del slutliga beslutet.

8 8

Enligl den föreslagna paragrafens första siycke skall en beviljad säkerhetsåtgärd omedelbart hävas om vissa i stadgandel angivna förhållanden inträffat. Förutom att säkerhel ställs eller den lalan som har väckls i själva saken återkallas eller förfaller nämns som hävningsgrund att det annars ej längre finns skäl för åigärden. Slyckel överensstämmer i alll väsentligt med nuvarande 6 5 första slyckel första meningen. Som exempel på häv-ningsgrunder som inte särskilt anges i lagtexten nämns i remissprotokollel (s. 139), alt sökanden medger all säkerhetsåtgärden återgår och alt den som blivit föremål för kvarstad för fordran försätts i konkurs. Båda dessa fall skulle alltså falla in under uttrycket "det annars ej längre finns skäl för åtgärden". Vad gäller konkursfallel har föredragande departementschefen uttryckt sig så, att det bör "i princip krävas ell särskill beslul för all kvarstaden skall upphöra att gälla". Della komprimerade uttryck skall uppenbarligen inle uppfattas pä del sättel, alt kvarstadsbeslutel i vissa fall skulle upphöra automatiskt i och med konkursbeslulet. Meningen måste antas vara att del alllid skall krävas ett särskill hävningsbeslut för att kvarstaden skall falla men att prövningen ibland kan leda lill att kvarstaden fär bestå trots konkursen.

De i remissprotokollel berörda medgivande- och konkursfallen berördes också av processlagberedningen i motiven till nuvarande regler i 15 kap. 65 (SOU 1938:44 s. 205). Vad beredningen där uUalat lyder närmasl på att beredningen menat att säkerhetsåtgärden upphör automatiskt genom medgivandet eller konkursbeslulet. Hur uttalandet skall uppfattas synes emellertid inte helt klart.

Enligl lagrådets mening föreligger goda skäl för den ståndpunkt som intagits i remissprotokollet. Ståndpunkten är väl förenlig med lagtexten. Att kräva ett hävningsbeslut i ifrågavarande fall är ägnat alt ge störte stadga åt systemet och kan inte anses betungande vare sig för parterna

Prop. 1980/81:84 Lagrådets yttrande 415

eller för domstolen. Det bör ocksä påpekas all de sedan 1972 gällande reglerna i 24 5 konkurslagen - vilka innebär bl. a. alt verkställigheten av en före konkursen skedd utmätning i princip skall fortgå även efter konkurs-beslutet - i någon män ändrat de förutsättningar som processlagberedningen hade all utgå ifrän. Lagrådet kan alltsä med ovan angivna förtydligande ansluta sig lill den sländpunkl som inlagils i remissprolokollet.

Frågan om hävande skall enligl det föreslagna andra stycket i paragrafen, när rättegång inte är anhängig, prövas av den domstol som har beviljat åtgärden. I motiven anförs (s. 140) att hävningsfrågan skall prövas av vederbörande underrätt även om åigärden har beviljats av en överinslans. 1 sak har lagrådel ingel alt invända mot denna ståndpunkt. Lagtexten måste dock ändras sä all syflel kommer lill klart uttryck. Lagrådet föreslår därför all ullrycket "den domstol som har beviljat åtgärden" utbyts mol "den domstol som först har prövat frågan om åigärden".

1 anslulning lill den föreslagna 8 5 lar föredragande statsrådet upp frägan hur länge en säkerhelsåigärd kan och bör bestå. Problemet aktualiseras när rällen i samband med målets avgörande prövar frågan om säkerhetsåtgärd. Processlagberedningen har berört också della problem (s. 205). Enligl beredningen synes säkerhetsåtgärden - i fall då den inle hävs - böra beslå "till dess domen vunnit laga kraft eller eljesl kan verkställas eller högre räll förordnar annoriedes". Frågan har sedan dess varit omstridd i doktrinen (se l.ex. ä ena sidan Hellners i SvJT 1979 s. 137. vilken i princip ansluter sig lill processlagberedningens ståndpunkt, och å andra sidan Beck-Friis i SvJT 1962 s. 63 och Ekelöf, Rättegång 111, 3 uppl, s. 13, vilka båda företräder en ståndpunkt som i huvudsak överensstämmer med vad föredragande statsrådet uttalat i del föreliggande remissprolokollet).

Enligl lagrådets mening talar starka praktiska skäl för del förfarande som rekommenderas i remissprolokollet. Någol hinder häremoi kan enligt lagrådets mening inle anses föreligga vare sig med hänsyn lill stadgandets avfattning eller frän allmänna processrältsliga synpunkler. Lagrådel vill emellertid göra det förtydligandet att, när i remissprotokollel talas om all en säkerhetsåtgärd som regel inte bör "hävas" förrän någon kortare lid förflulil, med det citerade uttrycket säkerligen inle åsyftas all domstolen skall behöva meddela ell särskill beslul. Meningen är uppenbarligen all domstolen, när den skiljer sig frän målel, skall kunna föreskriva all åtgärden skall beslå viss lid efler domens meddelande. Åtgärden upphör all gälla ulan vidare när tiden gått till ända eller verkslällighel av domen dessförinnan skell.

1 allmänhel torde tiden kunna sällas förhållandevis kort. Syftet är endast alt säkra verkslällighet när del föreligger risk för att, om säkerhetsåtgärden upphör, gäldenären hinner vidla åtgärder sä att verkslällighel blir meningslös. När del gäller kvarstad i brottmål (26 kap. RB) har ibland föreskrivits anmärkningsvärt långa lider för alt l.ex. möjliggöra verkställighet av bötesdomar. Förklaringen härtill lorde vara del tidsödande indrivningsför-

Prop. 1980/81:84 Lagrådels yttrande 416

farandet i dessa fall med sammanställande och utsändande av saköreslängder. Del förtjänar därför påpekas att verkslällighel undantagsvis kan ske enbarl pä grundval av den lagakraftvunna domen (jfr prop 1978/79:40 s. 33).

17 kap. 148

Med slöd av denna paragraf kan rätten genom särskill förordnande medge verkslällighel av dom ulan hinder av att den inle äger laga krafl. När förlida verkställighet sketl med slöd av sådanl förordnande och domen därefter upphävs av högre inslåns blir 3 kap. 22 8 UB tillämplig, dvs. redan vidtagen åtgärd för verkställighet skall såvitt möjligt återgå och för sökanden inlräder skyldighel all ersätta skada som svaranden lidit genom verkställigheten. Rällen skall med stöd av nu föreslagna beslämmelse i RB kunna uppställa krav alt säkerhet skall ställas för eventuellt skadestånd till svaranden vid ändring av domen. Samma ordning skall enligl paragrafens tredje siycke gälla med avseende pä edilionsföreläggande m. m.

På samma skäl som lagrådet angivit vid 10 5 UBp, kan avfattningen av nu förevarande paragraf kritiseras i fråga om beskrivningen av skade-ståndssitualionen. Lagrådel förordar därför alt det skadestånd, för vilket säkerhel skall kunna föreskrivas i della fall, anges i paragrafens första stycke med orden "skadestånd som parten kan bli skyldig att utge om domen ändras".

26 kap. I 8

Paragrafens lydelse bör, såsom lagrådel anfört vid 15 kap. I 5, jämkas på sätt som föreslagils beträffande nämnda paragraf

30 kap. 12 5

Vad lagrådet anfört under 17 kap. 14 8 RB är tillämpligt ocksä på verkställigheten av editionsföreläggande och dylikt i brottmål. Lagrådet förordar alt lydelsen av 30 kap. 12 8 andra stycket jämkas till överensstämmelse med vad som föreslagits under 17 kap. 14 8 RB.

Övergångsbestämmelserna

Stadgandet i punkt 4 har, enligl vad som utvecklas i remissprolokollet, tillkommit med tanke pä alt nuvarande regler om särskild kvarstad på framtida avkastning av fasl egendom bortfaller. I linje med den princip som 7 5 UBp bygger på skall detta inte inverka på giltigheten av redan beviljad kvarstad. Molsvarande övergängsproblem uppkommer enligt lagrådets mening också i andra fall, t. ex. genom all skingringsförbud avskaffas som särskilt institut och förutsättningarna för åtgärd enligt 15 kap. 3 8 RB blir snävare enligt de nya reglerna. Lagrådet kan här i huvudsak hänvisa till vad lagrådet anfört under 7 5 UBp.

1 nära överensslämmelse med vad som förordats under sistnämnda

Prop. 1980/81:84 ■ Lagrådets yttrande 417

paragraf vill lagrådel föreslå all punkt 4 får följande lydelse: "Vad som föreskrivs i de nya bestämmelserna om förulsätlningar för kvarstad eller annan liknande säkerhetsåtgärd inverkar ej på giltigheten av en säkerhelsåigärd som har beviljats före ikraftträdandet."

Det förtjänar framhållas all förhållandel mellan punkterna 4 och 3 i förevarande övergångsbeslämmelser är delsamma som mellan 7 och 33 88 UBp. Även i den delen kan hänvisas lill vad lagrådel anfört under 7 8 UBp.

Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Godtages vad lagrådet föreslagit beträffande 15 kap. 5 8 Ijärde stycket i förslaget lill lag om ändring i rätlegångsbalken bör, såsom lagrådet anfört vid förslaget, i 32 8 rätlshjälpslagen upplagas en bestämmelse om att, dä rättegång ej är anhängig, beslul i fråga om skyldighel alt ersätta rätlshjälpskostnader får meddelas när rätten avgör fräga om säkerhetsåtgärd. Bestämmelsen, som har avseende pä rätlshjälpskostnader för sökandens motpart, torde kunna upplagas i en andra mening med förslagsvis följande lydelse: "Detsamma skall gälla när rätten, dä rättegång ej är anhängig, avgör fråga om åtgärd enligt 15 kap. I, 2 eller 3 5 rätlegångsbalken."

Dä rätlen vid avgörandet av fräga om säkerhetsätgärd inte har att pröva någon fråga om sökandens kostnader kommer - i fall då rättegång ej anhängiggöres - något beslul orti betalningsskyldighet beträffande rätlshjälpskostnader som kan ha uppkommit på sökandens sida inte att meddelas. Anspråk pä ersättning för arbele som biträde enligl rätlshjälpslagen ål sökanden kan ha nedlagt i fråga om säkerhetsåtgärden får, om rättegång ej kommer till slånd, fastställas av rättshjälpsnämnden.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

125

Enligt den föreslagna lydelsen av denna paragraf anges fullföljdsordningen vid talan mot beslul som rör verkställigheten av beslul om betalningssäkring genom en hänvisning lill utsökningsbalken ulan närmare anvisning om vilka beslämmelser däri som blir tillämpliga. För själva verkställigheten gäller enligl 10 och 11551 förslaget vad som föreskrivs om utmätning i vissa lagmm i balken. Det kan dä ligga nära lill hands all anta all också i fullföljdshänseende skall gälla de beslämmelser i balken som hänför sig till utmätning. Detla torde dock inte ha varit avsikten. Enligl lagrådels mening skulle vad som avses gälla för fullföljd av lalan framgå klarare om hänvisningen till UB utformades mera preciserat, nämligen som en hänvisning lill balkens bestämmelser om talan mot beslut angående kvarstad. Härigenom skulle bl.a. göras klart att fullföljdsförbudel enligl 18 kap. 5 8 UB i fråga om beslut om rättelse av kvarstad får giltighet också vid verkslällighel av betalningssäkring.

27 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 84

Prop. 1980/81:84 Slutprotokoll 419

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-01-15

Närvarande: stalsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen. Bohman, Wikslröm, Friggebo, Mogärd. Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: stalsrådel Winberg

Proposition med förslag till lag om införande av utsökningsbalken m. m.

1 Anmälan av lagrådsytlrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill

1. lag om införande av ulsökningsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1899:12 s. 9) om verkslällighet i visst fall av utländsk domstols beslul,

3. lagom ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz,

4. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,

5. lag om ändring i lagen (1939:6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg,

6. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mol vräkning vid arbetskonflikter,

7. lag om ändring i föräldrabalken,

8. lag om ändring i lagen (1924:322) om värd av omyndigs värdehandlingar,

9. lag om ändring i lagen (1937: 81) om inlernalionella rätlsförhällanden rörande dödsbo,

10. lag om ändring i jordabalken,

11. lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

12. lag om ändring i jordförvårvslagen (1979:230),

13. lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 5 juni 1980.

Prop. 1980/81:84 SlutprotokoU 420

14. lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rällen all förvärva fasl egendom m.m.,

15. lag om ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fasl egendom,

16. lag om ändring i lagen (1959:517) om förlängning av liden för vissa servitut,

17. lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av räll lill gruva m. m.,

18. lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719),

19. lag om ändring i faslighetsbildningslagen (1970:988).

20. lagom ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheler,

21. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

22. lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar,

23. lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

24. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän floltled,

25. lagom ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

26. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

27. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981),

28. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl..

29. lag om ändring i lagen (1927; 77) om försäkringsavtal.

30. lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsällning av pengar hos myndighet,

31. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

32. lag om ändring i lagen (1972: 180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.,

33. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

34. lag om ändring i lagen (1966:454) om företagsinleckning,

35. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

36. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

37. lagom ändring i lagen (1955:229) i anledningav Sveriges tillträde lill 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rått till luftfartyg.

38. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

39. lag om ändring i växellagen (1932:130),

40. lag om ändring i checklagen (1932:131),

41. lagom ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).

42. lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad akliehanlering.

43. lag om ändring i lagen (1934: 239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.

Prop. 1980/81:84 Slutprotokoll 421

44. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

45. lag om ändring i mönslerskyddslagen (1970:485).

46. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971: 392).

47. lagom ändring i brotlsskadelagen (1978:413),

48. lag om ändring i trafikskadelagen (1975: 1410),

49. lagom ändring i lagen (1967:663) om lillägg till vissa irafiklivränlor.

50. lag om ändring i förordningen (1967:666) om lillägg lill vissa irafiklivränlor, som ulgår av statsmedel, m. m.,

51. lag om ändring i lagen (1973: 214) om tillägg lill vissa ansvarslivräntor,

52. lag om ändring i kungörelsen (1971: 14) om lillägg lill vissa statliga skadelivräntor, m.m.,

53. lagom åndring i konkurslagen (1921:225),

54. lagom ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranii vid konkurs,

55. lag om ändring i brottsbalken,

56. lag om ändring i rätlegångsbalken,

57. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

58. lagom ändring i rätlshjälpslagen (1972:429),

59. lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,

60. lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290),

61. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrält,

62. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

63. lagom ändring i rennäringslagen (1971:437),

64. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

65. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

66. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),

67. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

68. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skaller, tullar och avgifter,

69. lag om åndring i lagen (1978:882) om säkerhel för skaltefordringar m.m.,

70. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskaU,

71. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskati,

72. lag om ändring i vägirafikskallelagen (1973:601),

73. lag om ändring i lagen (1976: 339) om saluvagnsskatt,

74. lag om ändring i lagen (f959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Förslaget till lag om införande av utsökningsbalken

I 5§ första stycket andra meningen i förslaget lill lag om införande av utsökningsbalken (UBp) föreskrivs beträffande mål som överexekuior övergångsvis skall handlägga efler ikraftträdandel av ulsökningsbalken

28 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81:84 SlutprotokoU 411

(UB) all äldre lag gäller i fråga om förfarandel men de nya beslämmelserna i fråga om målens prövning i sak, om inle annat föreskrivs i UBp. Beträffande mål som är anhängiga hos kronofogdemyndighelen vid UB:s ikraftlrädande eller som överexekutor enligl 5 8 andra slyckel överiämnar lill kronofogdemyndighelen för handläggning anges i 6§ alt UB:s bestämmelser gäller i fråga om säväl förfarandel som målens prövning i sak, om inle annat föreskrivs i UBp.

Lagrådet, som inle har någon erinran i sak mol denna reglering, har framhållit all del redan av beslämmelsen i 18 om UB:s ikraftträdande följer all de nya beslämmelserna skall tillämpas efler ikraftlrädandel även i fråga om mål som har anhängiggjorts före ikraftträdandet, om inte annat föreskrivs. Det synes därför inle behövligt all i uttryckliga beslämmelser slå fasl all UB:s regler skall gälla. Den föreslagna lydelsen av 5 och 6 55 kan enligl lagrådel snarasl verka vilseledande genom att den ger intryck av alt de undantag som skall gälla regleras uttömmande i UBp, vilkel inte är fallet. Lagrådet föreslår därför alt 5 5 första styckei andra meningen begränsas till alt ange alt äldre lag gäller i fråga om förfarandel och all 68 utgär.

Med anledning härav vill jag framhålla att del visserligen är rikligt alt del i och för sig inle behövs nägon uttrycklig föreskrift om alt UB:s regler efter ikraftträdandet skall tillämpas även i mål som var anhängiga vid ikraftträdandet. 1 fråga om mål som övergångsvis handläggs av överexekuior skall emellertid under alla förhållanden las upp en bestämmelse i 5 5 om all äldre lag tillämpas i fräga om förfarandet. Del är dä naluriigt att en bestämmelse också meddelas om vilka föreskrifler som är tillämpliga i materiellt hänseende. Lagrådels uppfattning alt en sådan bestämmelse skulle kunna verka vilseledande kan jag inte dela. I stället anserjag att bestämmelsen bidrar till all undanröja evenlueUa oklarheter. Jag vill tillägga all avsikten är all överexekuior i materiellt hänseende skall tillämpa inte bara de nya reglerna i UB utan också, när det är fråga om säkerhetsåtgärd eller handräckning, de nya reglerna i 15 kap. rällegängsbalken (RB) och handräckningslagen.

Med anledning av lagrådets uttalande om vanskligheten av att dra en klar gräns mellan förfarandefrägor och sakfrågor i utsökningsmål vill jag påpeka all eftersom äldre lag skall gälla i fråga om förfarandet, denna fråga föreligger oavsell om en uttrycklig föreskrifl meddelas om de nya bestämmelsernas tillämpning på sakprövningen.

Jag är sålunda inle beredd all läla nämnda föreskrift i 5 5 i fråga om överexekuior utgä. Den bör dock förtydligas så all del klart framgår alt inte bara UB utan ocksä de nya reglerna i RB och handräckningslagen kan bli tillämpliga. Jag anser det vidare lämpligl alt även motsvarande övergångsfrågor beträffande mål hos kronofogdemyndigheterna regleras uttryckligen. Detta lorde underlätta kronofogdemyndigheternas handläggning. Den föreslagna 6 5 bör således stå kvar.

Prop. 1980/81:84 SlutprotokoU 423

Den jämkning av 5 8 andra stycket andra meningen som lagrådet har förordat godtar jag.

Beträffande 7 S biträder jag lagrådets mening att beslul om verkslällighel bör utlryckligen nämnas vid sidan av faktiska åtgärder och att lill paragrafen bör fogas ett nylt andra siycke av innebörd att de nya bestämmelserna i RB och handräckningslagen om förutsättningar för säkerhetsåtgärd eller handräckning inle inverkar på gillighelen av handräckning som har beviljats enligt UL, såvida inle annat föreskrivs i UBp. De ullalanden angående innebörden av 7 5 som lagrådet har gjort föranleder inle någon erinran från min sida.

Vad lagrådet har anfört om UB:s tillämpning vid verkslällighel av de exekutionstitlar som anges i 12- 15 88 ansluter jag mig lill. Jag godtar också den jämkning av 10 § i förtydligande syfle som lagrådel har föreslagil.

1 fräga om övergångsbestämmelserna lill 4 kap. UB har lagrådel förordat dels att bestämmelsen i 18§ angående självrältelse fär ulgå säsom onödig, dels all del las upp uttryckliga övergångsbestämmelser lill reglerna i 4 kap. 105 Iredje stycket UB om anstånd med utmätning och 308 om lidpunklen för inträdet av förmånsrätt pä grund av utmätning. Lagrådel har härvid anslutit sig till de ståndpunkter i sak som har uttalats i remissprolokollet. Jag biträder lagrådets förslag såväl när det gäller slopandet av 18 8 som beträffande ytterligare övergångsregler. Den nya övergångsbestämmelsen rörande anstånd bör betecknas 168, hittillsvarande 16 och 17 88 bör betecknas 17 och 18 55 och den nya övergångsbestämmelsen angående inträdet av förmånsrätt bör betecknas 19 8. Vidare föreslår jag att hittillsvarande 19 och 20 88 förs samman lill en paragraf, 20 8.

Jag delar lagrådets mening all del bör meddelas en övergångsbestämmelse lill 9 kap. 105 andra stycket UB sävitt avser avbelalningsköp som omfattas av den numera upphävda lagen (1915:219) om avbelalningsköp. Beslämmelsen bör tas upp närmasl efler 218 i del remitterade förslagel. Till följd härav förskjuls numreringen av de närmasl följande paragraferna. För alt undgå alllför mänga förskjutningar föreslär jag all beslämmelserna i 24 och 25 88 i det remillerade förslaget förs samman lill en paragraf, betecknad 25 8.

Vad lagrådel har anfört om innebörden i vissa avseenden av 35 § föranleder inle nägon erinran frän min sida.

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Som lagrådet har påpekat bör i 19 kap. 21 § det fallet att kvarstad eller betalningssäkring har återgått utan särskill beslut uttryckligen nämnas vid sidan av upphävande av sådan åtgärd. Jag biträder också lagrådels förslag lill jämkning av andra styckei i övergångsbestämmelserna. Avgörande för huruvida 6 kap. 12 5 skall tillämpas i sin äldre lydelse bör alltså vara om fördelningssammanirädet hålls av överexekuior.

Prop. 1980/81:84 Slutprotokoll 424

Förslaget till lag um ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom

Jag godtar lagrådets förslag all hänvisningen i ll§ lill RB:s regler om handräckning ändras till alt avse vad som i RB föreskrivs om kvarstad.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Lagrådet har förordat alt den föreslagna föreskriften om kvarstad i 3 8 första styckei femte meningen jämkas så all den bällre överensstämmer med gällande ordning. Jag biträder detla förslag.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl.

Belräffande beslämmelsen i 16§ Jörsia siyckei om talan mol beslul i fråga om handräckning har lagrådet vänt sig mot all hovrättens beslut skall kunna överklagas lill högsla domstolen. Enligl lagrådels mening finns del inte skäl all avvika frän ett sedan länge beslående ivåinstanssyslem. Jag kan ansluta mig lill denna uppfallning. 1 16 8 första styckei bör därför som en tredje mening tas upp en beslämmelse om att talan inte fär föras mol hovrätlens beslul.

Vad lagrådel i anslulning lill 18§ har anfört om lillämpning av handräckningslagen föranleder inte någon erinran frän min sida.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förlkommen handling

Den föreslagna möjlighelen all döda en handling som undanhålls vid utmätning eller i konkurs ger enligt lagrådets mening anledning till vissa betänkligheter. Om det föreligger ell verkligt behov därav, anser sig lagrådet dock kunna godta den föreslagna ordningen. Med anledning härav vill jag framhälla följande.

Som framgår av vad lagberedningen har anfört har det inträffat alt ulmätningsgäldenärer som har banktillgodohavande undanhåller bankboken. Även om sådana fall inle lorde förekomma i någon slörre ulslräckning, får förhållandena anses motivera en särskild lagstiftningsåtgärd i fråga om presenlationspapper vid sidan av de tvångsmedel som slår lill buds enligt UB.

De betänkligheter som kan anföras mot införande av en möjlighel till dödning av en undanhållen handling har, som lagrådel har nämnt, sin grund i en eventuell risk för att tredje man skall lida skada. Den frågan har behandlats utförligt i remissprotokollel. Som framgår av vad som sägs där

Prop. 1980/81:84 Slutprotokoll 425

torde nämnda risk vara mycket liten, och för de fall dä någon risk för skada bedöms föreligga i del enskilda fallet innehåller förslaget bestämmelser om säkerhel m. m. Det bör också nämnas all UB, som ger möjlighel all ulmäla en fordran eller rättighet som grundas på ell presenlationspapper även när handlingen undanhålls, ulgår frän all handlingen skall kunna dödas i ell sädanl fall. Jag anser sålunda all förslagel bör genomföras. Tilläggas kan att möjlighelen lill dödning förutsätts fä belydelse främsi pä så sätt att en illojal gäldenär avslår från eventuella planer på all undanhålla en bankbok eller annat presenlationspapper.

Jag ansluter mig lill lagrådets mening alt tingsrätten kan ha anledning all utforma den offentliga stämningen sä alt den täcker även del fallet all handlingen är förkommen. Så bör ske så snarl del föreligger någon oklarhet huruvida handlingen undanhålls eller har förkommit. Det förhållandet att endasl undanhållande nämns i stämningen bör emellertid inle ulgöra hinder mot att handlingen dödas, även om det vid ärendets fullföljande framstår som sannolikt all den i stället har förkommil.

Beträffande bestämmelsen i I2a§ andra styckei andra meningen — all tingsrätten i fråga om en uimätningssökande, som enligl 2 kap. 27 § UB är befriad från att ställa säkerhel, skall kunna föreskriva all han är skyldig att ersätta en eventuell skada för tredje man - har lagrådet framhållit all sådan skyldighel inte bör inträda i andra fall än dä sökanden har accepterat ansvaret som ett villkor för dödning. Lagrådel har därför förordat alt beslämmelsen ges den innebörden all tingsrätten skall som villkor föreskriva att utmätningssökanden utfäsler sig all ersätta skadan. En sädan ändring tillgodoser syftet med den föreslagna bestämmelsen, som ulgår frän att sökanden skall få tillfälle att yttra sig innan tingsrätten föreskriver ersättningsansvar. Jag godtar alltså lagrådets förslag. Della föranleder en mindre jämkning av iredje meningen i andra slyckel.

Enligt fiärde stycket i 12 a 5 skall ett överskott som uppkommer vid utmätning avsättas i avvaktan pä att den dödade handlingen företes eller att del pä annat säll blir utrett vem som har rält till beloppet. Lagrådet anser all effeklen av beslämmelsen kan ifrågasällas. eftersom någol absolut krav på alt handlingen företes inte kan uppställas för rätt alt lyfta beloppet. Eftersom dödandet bygger på förutsättningen alt utmätningsgäldenären är rätt innehavare av fordringen, kan det dessutom enligt lagrådet inle krävas någon ytterligare utredning härom i fråga om ett överskott. Lagrådel anser därför alt beslämmelsen kan avvaras. För egen del vill jag framhålla följande.

Sedan en handling har dödals representerar den inle längre någol värde för innehavaren. Bl. a. ulgör dess föreleende inte längre villkor för rätt att kräva betalning eller fullgörande av annan förpliktelse. En dödad handling som finns i behåll kan emellertid missbrukas av utmätningsgäldenären. Del är därför lämpligl alt handlingen om möjligt las om hand eller förses med anteckning om betalningen. När någol överskott inte uppkommer vid

Prop. 1980/81:84 SlutprotokoU 426

utmätning slår knappast någon möjlighet lill buds för kronofogdemyndigheten all förmå utmätningsgäldenären alt förete handlingen. Däremot kan den diskuterade beslämmelsen bidra lill all handlingen företes i fall dä utmätningen har lämnal ell överskott. Som ell ylleriigare skäl för regeln vill jag tillägga att det enligl min mening skulle framstå som stötande all ulan vidare betala ut överskottet lill utmätningsgäldenären, som ju förutsälls undanhålla handlingen. Även om effekten av beslämmelsen lorde vara begränsad, är jag därför inle beredd att låta den utgä.

Vad lagrådel har anfört i fräga om de närmare förutsällningarna för ulbelalning av ett överskott för del fall all man har en beslämmelse i saken ansluter jag mig till. Den föreslagna bestämmelsen bör därför jämkas. Det bör föreskrivas all ell överskoll inle får belalas ul lill utmätningsgäldenären ulan alt den dödade handlingen företes eller att utmätningsgäldenären gör sannolikt att han inle har handlingen i behåll.

Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Jag biträder lagrådets mening all lill lagen bör fogas övergångsbeslämmelser med lanke på utmätningar som har beslutals före ikraftlrädandel. En mindre jämkning bör dock ske av den av lagrådel föreslagna lydelsen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av ratt till luftfartyg

Jag godtar lagrådets förslag alt man i 41 § första styckei iredje meningen uttryckligen nämner återgång av kvarstad eller betalningssäkring utan särskill beslul vid sidan av upphävande av sådan åtgärd.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag

Lagrådel har förordat all fullföljdsregeln i 10§ vidgas till all gälla alla beslul av kronofogdemyndigheten enligl 1934 års lag. Jag biträder della förslag, vilkel överensstämmer med den föreslagna besvärsbeslämmelsen i 12 5 lagen om bulvanförhållande i fräga om fasl egendom.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

1 stället för den föreslagna beslämmelsen i 36 kap. 4§ tredje styckei om förverkande av den rält som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring har lagrådet ansett alt det i ett nytt fjärde siycke bör föras in en regel om alt sådan räll över lag upphör ulan vidare om egendomen förklaras förverkad, såvida inte domstolen av särskild anledning förordnar an-

Prop. 1980/81:84 Slttljvotokoll 427

nat. Jag ansluter mig lill detta förslag. Jag ulgår härvid från att en verkställd ulmälning eller betalningssäkring är känd för den domstol som beslutar om förverkande. Det får anses åligga åklagaren all upplysa därom.

Nämnda ändring föranleder en jämkning av iredje styckei i övergångsbestämmelserna .

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Belräffande 15 kap. 1 § har lagrådel framhållit alt del finns goda skäl för ståndpunkten all den åtgärd - däri inräknat underlålenhel - från gäldenärens sida som kan grunda kvarstad inte behöver vara av illojal art. Enligt lagrådet bör della komma lill klarare uttryck i lagtexten. Lagrådel föreslår därför all förslagels lydelse "genom alt avvika, skaffa undan egendom eller pä annat sätt undandrar sig all betala skulden" ersätts med uilryckel "sätter sig ur slånd alt betala skulden". Molsvarande ändring föreslås i 26 kap. I §. Med anledning härav villjag framhälla följande.

Som framgår av remissprolokollet utgår förslagel från att del inle nödvändigtvis behöver vara fräga om ell direki illojalt förfarande från gäldenärens sida för all kvarstad skall kunna beviljas. Å andra sidan är avsikten inle att varje ätgärd, varigenom gäldenären sälier sig ur stånd all betala den aktuella skulden, skall kunna grunda kvarstad. Den kvarsladsgrun-dande åtgärden bör sålunda vara sådan all den kan anses klandervärd, t.ex. genom alt den kan bli föremål för återvinning i konkurs. Den av lagrådet förordade lydelsen torde därför föra för långl. Den åsyftade innebörden är däremot enligl min mening väl förenlig med lydelsen av del remitterade förslagel. Denna överensstämmer också i princip med den nuvarande bestämmelsen, vilken inle heller torde anses innebära krav på någol illojalt syfte frän gäldenärens sida. Jag är därför inle beredd all godta lagrådets förslag lill ändrad lydelse. Den remitterade lydelsen bör emellertid, som lagrådet i andra hand har förordat, jämkas någol.

Jag godtar den jämkning i förtydligande syfte av sista ledet i 1 5 som lagrådet har förordat. Jag ansluter mig också lill de uttalanden som lagrådet i övrigt har gjort i anslulning lill paragrafen.

Beträffande regeln i 15 kap. 5 § första slyckel andra meningen om forum för prövningen av en fråga om säkerhetsåtgärd när rättegång inte är anhängig har lagrådet, för att förslagets syfle skall uppnäs, förordat att undantag uttryckligen görs för bestämmelser som inskränker domstols behörighet i fall dä anspråket skall prövas i annan ordning än inför domstol. Jag biträder detla förslag. Jag kan också godta lagrådets förslag till ändring av fjärde styckei i samma paragraf. Det innebär att första meningen i stycket ges ett någol vidare tillämpningsområde och all beslämmelsen i andra meningen angående ersättning för sökandens kostnader ulgår och ersätts av en bestämmelse rörande motpartens kostnader.

Prop. 1980/81:84 Slutprotokoll 428

I anslutning lill 15 kap. 7§ har lagrådel berört ell uttalande i remissprotokollel om all lalan. som skall väckas för att en beviljad säkerhetsåtgärd skall beslå, skall gå ul på alt erhålla en dom eller ell beslul som kan verkställas (fränsetl fall då det enligl lag åligger sökanden all föra lalan i annan ordning än vid domstol). Lagrådet framhåller all lydelsen av 2 8 inle hindrar att kvarstad lill säkerhel för bällre räll används även vid fastslällelsetalan. Enligt lagrådet kan behov av kvarstad undanlagsvis föreligga i sådana fall.

Vad lagrådet sålunda har anfört föranleder inle någon erinran frän min sida. Jag vill dock underslryka all kvarstad enligl 2 5 kan komma i fråga i samband med fastslällelsetalan endasl i särskilda undanlagsfall, då sökanden inle rimligen kan föra en lalan som leder lill ell verkställbart avgörande.

Vad lagrådet har anfört om tillämpningen av andra slyckel i 7 8 vid interimistiska beslul föranleder inle någon erinran från min sida.

Lagrådet har ansett att beslämmelsen i 15 kap. 8§ andra slyckel om behörig domstol i fråga om hävande av en säkerhetsåtgärd, när rättegång inle är anhängig, bör jämkas för all syftet skall komma till klarl ullryck. Jag ansluter mig lill lagrådets förslag. 1 beslämmelsen bör alltså anges all frågan i sådanl fall prövas av den domstol som försl har prövat frågan om åtgärden.

Jag godtar den jämkning i förtydligande syfte av 17 kap. 14 § första slyckel som lagrådet har förordat. Delsamma gäller motsvarande jämkning av 30 kap. 12 § andra slyckel.

Belräffande lagrådets förslag till jämkning av 26 kap. I § får jag hänvisa till vad som i det föregående har anförts i fråga om 15 kap. 1 §.

Jag ansluter mig till lagrådets mening att punkt 4 i övergångsbestämmelsema bör vidgas till att gälla även annan säkerhetsåtgärd än kvarstad.

Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Som har berörts i del föregående har lagrådel förordat att i 15 kap. 5§ fjärde styckei RB las upp en bestämmelse om att motparten till den som har yrkat kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd skall kunna få ett yrkande om kostnadsersättning prövat i samband med avgörandet av frågan om säkerhetsåtgärd, när rättegång inte är anhängig. 1 anslulning hårtill har lagrådel föreslagil all i 32 § rättshjälpslagen förs in en föreskrift om alt beslul i fråga om skyldighel all ersätla rätlshjälpskostnader får, då rättegång inte är anhängig, meddelas när domstolen avgör en fråga om säkerhetsåtgärd.

1 sak ansluter jag mig till lagrådets mening alt domstolen vid avgörandet av frågan om säkerhetsåtgärd skall kunna pröva frägan om skyldighel all ersätta rätlshjälpskostnader, när någon rättegång inte är anhängig. Enligl min mening behövs del dock inle någon särskild bestämmelse härom.

Prop. 1980/81:84 Slutprotokoll 429

Avgörandet av frågan om säkerhetsåtgärd när rättegång inle är anhängig fär nämligen anses som ett avgörande av målel i den mening som avses i 32 8 rättshjälpslagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Jag godtar lagrådets förslag till ändring av besvärsbestämmelsen i 12 §. Det innebär att bestämmelsen hänvisar till vad som gäller enligt UB om talan mot beslut belräffande kvarstad för fordran.

Utöver vad som har nämnis i del föregående bör vissa redaktionella ändringar göras i lagförslagen.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:84 430

Innehåll

Proposilion ................................................................ ......... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1

Lagförslag .................................................................... 2

1. lag om införande av ulsökningsbalken ............. 2

2. lag om ändring i lagen (1899: 12 s. 9) om verkslällighet i vissl

fall av utländsk domstols beslut ........................... 7

3. lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz .............................................................................. 8

4. lag om ändring i lagen (1977: 595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område ................................................................. ......... 8

5. lag om ändring i lagen (1939:6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg 9

6. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mol vräkning

vid arbetskonflikter ............................................ ......... 9

7. lag om ändring i föräldrabalken ......................... ....... 10

8. lag om ändring i lagen (1924:322) om värd av omyndigs värdehandlingar 11

9. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo 11

10. lag om ändring i jordabalken .............................. 11

11. lag om ändring i lagen (1973; 188) om arrendenämnder och hyresnämnder 19

12. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) .. 19

13. lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m 21

14. lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rällen alt förvärva fasl egendom m.m 23

15. lag om ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i

fråga om fasl egendom ....................................... 25

16. lag om ändring i lagen (1959:517) om förlängning av liden

för vissa servilut ................................................... 28

17. lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av

rätt till gruva m.m.................................................. 28

18. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719) 29

19. lag om ändring i faslighetsbildningslagen (1970: 988) 29

20. lagom ändringi lagen (1973; 1150) om förvaltning av samfälligheler 30

21. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred 30

22. lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar 32

23. lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna 32

24. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flotfled 33

25. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område 33

26. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören,

som köparen låter i säljarens värd kvarbliva ........ 34

27. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981) 35

28. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl 36

29. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal 38

Prop. 1980/81:84 431

30. lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsällning av pengar

hos myndighel ..................................................... ....... 39

31. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling 40

32. lag om ändring i lagen (1972: 180) om avrundning av vissa fordringar lill helt krontal, m. m 41

33. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) ........... 42

34. lagom ändring i lagen (1966:454) om förelagsinteckning 43

35. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) .......... 44

36. lag om ändring i lagen (1955: 227) om inskrivning av räll lill luftfartyg 49

37. lag om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationelll erkännande av räll lill luftfartyg .. 51

38. lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297) ....... ....... 52

39. lag om ändring i växellagen (1932: 130) ........... ....... 52

40. lag om ändring i checklagen (1932: 131) .......... ....... 52

41. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) ....... 52

42. lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad akliehanlering 54

43. lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i

fråga om aktier i vissa bolag ................................ ....... 54

44. lag om ändring i patentlagen (1967; 837) ........... ....... 57

45. lag om ändring i mönslerskyddslagen (1970:485) 58

46. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392) 58

47. lag om ändring i brotlsskadelagen (1978:413) . 59

48. lag om ändring i trafikskadelagen (1975: 1410) 59

49. lag om ändring i lagen (1967:663) om tillägg lill vissa trafik-livräntor 60

50. lag om ändring i förordningen (1967:666) om lillägg lill vissa Irafiklivränlor, som utgår av statsmedel, m.m .............................................................................. 60

51. lag om ändring i lagen (1973:214) om lillägg lill vissa ansvarslivränlor 61

52. lag om ändring i kungörelsen (1971: 14) om tillägg till vissa slalliga skadelivränlor, m.m 61

53. lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) ...... ....... 62

54. lag om ändring i lagen (1970:741) om slallig lönegaranii vid konkurs 70

55. lag om ändring i brottsbalken ............................... ...... 70

56. lag om ändring i rättegångsbalken ...................... ...... 73

57. lag om ändring i lagen (1929: 145) om skiljemän 85

58. lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429) .... ...... 86

59. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister 87

60. lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290) .... ...... 88

61. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt 88

62. lagom ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 89

63. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) .. ...... 90

64. lagom ändringi lagen (1972: 262) om understödsföreningar 90

65. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift .. 91

66. lag om ändring i förfogandelagen (1978: 262) .... 91

67. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272) .... 92

Prop. 1980/81:84 432

68. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skaller, lullar och avgifter 94

69. lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhel för skattefordringar m.m 96

70. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt 96

71. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskall 97

72. lag om ändring i vägirafikskallelagen (1973:601) 97

73. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt 97

74. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m.m 98

Utdrag av regeringsprotokollel den 5 juni 1980 ......... ....... 99

1 Inledning 99

2 Nuvarande ordning beträffande exekutiva myndigheter 100

3 Innebörden av förslaget till utsökningsbalk i vissa hänseenden 102

4 Lagberedningens förslag lill följdlagsliftning ............ ..... 103

5 Föredragandens överväganden 104

6 Upprättade lagförslag ............................................. ..... 108

7 Motivering till de särskilda förslagen ......................... ..... 110

7.1 Förslagel lill lag om införande av ulsökningsbalken 110

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1899: 12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslul ,.,, 155

7.3 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz 156

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977: 595) om erkännande och verkslällighet av nordiska domar på privaträttens område .......................................... 157

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg ............................................................ 158

7.6 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd

mol vräkning vid arbetskonflikter ........................ 158

7.7 Förslaget lill lag om ändring i föräldrabalken .... ...... 158

7.8 Förslagel till lag om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar 159

7.9 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella räUsförhällanden rörande dödsbo 159

7.10 Förslaget till lag om ändring i jordabalken .......... 160

7.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder 168

7.12 Förslaget till lagom ändring i jordförvärvslagen (1979:230) 168

7.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv

av hyresfastighet m. m........................................ 170

7.14 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa
inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendom m.m. .. 170

7.15 Förslaget till lagom ändringi lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fasl egendom 171

7.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:517) om föriängning av tiden för vissa servitut 174

7.17 Förslagel till lagom ändringi lagen (1949:658) om inlösen i

vissa fall av rätt till gmva m.m............................. 175

7.18 Förslaget lill lag om ändring i expropriationslagen (1972:719) 175

7.19 Förslagel till lag om ändring i faslighetsbildningslagen (1970:988) 176

Prop. 1980/81:84 433

7.20 Förslagel lill lagom ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheler 176

7.21 Förslaget till lagom ändring i lagen (1933:269) om ägofred 177

7.22 och 23 Förslagen lill lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar och lag om ändring i lagen (1952: 167)

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna ... 177

7.24 Förslagel lill lagom ändringi lagen (1919:426) om flottning

i allmän floltled .................................................. ....... 178

7.25 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal

och andra rättshandlingar pä förmögenhetsrättens område 178

7.26 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1845:50 s. I) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens värd kvarbliva ................................................... 179

7.27 Förslagel lill lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981) 179

7.28 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1978: 599) om avbelalningsköp mellan näringsidkare m.fl 180

7.29 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal 183

7.30 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1927: 56) om nedsättning av pengar hos myndighel 184

7.31 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande

av förkommen handling....................................... 186

7.32 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1972: 180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m ............................................................................ 191

7.33 Förslaget lill lag om ändringi förmånsrättslagen (1970:979) 192

7.34 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1966:454) om företagsinleckning 193

7.35 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) .... 194

7.36 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt lill luftfartyg 197

7.37 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt lill luftfartyg 199

7.38 Förslagel till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) .. 199

7.39 och 40 Förslagen till lag om ändring i växellagen (1932: 130) och lag om ändring i checklagen (1932: 131) .. 199

7.41 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 200

7.42 Förslagel till lag om ändring i lagen (1970; 596) om förenklad aktiehantering 201

7.43 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1934: 239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag 201

7.44-46 Förslagen lill lag om ändring i patentlagen (1967:837). lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) och lag

om ändring i växtförädlarrättslagen (1971: 392) 204

7.47 Förslaget lill lag om ändring i brotlsskadelagen (1978:413) 205
7.48-52 Förslagen till lag om ändring i trafikskadelagen
(1975:1410), lag om ändring i lagen (1967:663) om lillägg
till vissa Irafiklivränlor, lag om ändring i förordningen
(1967:666) om lillägg till vissa trafiklivräntor, som utgår av
statsmedel, m.m., lag om ändring i lagen (1973:214) om
lillägg lill vissa ansvarslivräntor och lag om ändring i kun
görelsen (1971: 14) om tillägg lill vissa slalliga skadelivrän
tor, m.m..................................................................... 205

Prop. 1980/81:84 434

7.53 Förslaget lill lag om ändring i konkurslagen (1921:225) .. 206

7.54 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1970:741) om slallig lönegaranii vid konkurs 213

7.55 Förslaget lill lag om ändring i brottsbalken .. .... 213

7.56 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 221

7.57 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1929: 145) om skiljemän 247

7.58 Förslagel lill lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429) 248

7.59 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbelslvisler 249

7.60 Förslaget lill lagom ändringi förvaltningslagen (1971:290) 250

7.61 Förslagel till lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt 250

7.62-65 Förslagen till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437), lag om ändring i lagen (1972:262) om under
stödsföreningar och lag om ändring i lagen (1976: 206) om
felparkeringsavgift ............................... 250

7.66 Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262) 251

7.67 Förslaget till lagom ändringi uppbördslagen (1953; 272) , 251

7.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 253

7.69 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhet

för skaltefordringar m. m............................ 256

7.70-74 Förslagen lill lag om ändring i lagen (1958:295) om
sjömansskatt, lag om ändring i lagen (1968:430) om mer
värdeskatt, lag om ändring i vägirafikskallelagen
(1973:601), lag om ändring i lagen (1976:339) om salu
vagnsskatt och lag om ändring i lagen (1959:552) om upp
börd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring,
m.m....................................................... 257

8 Hemställan ................................................. 257

9 Beslut ......................................................... 259

Bilaga I Lagberedningens förslag ....................... 260

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden ...... 324

Bilaga 3 De remitterade förslagen ...................... 346

Utdrag av lagrådets protokoll den 28 november 1980 389

Utdrag av regeringsprotokollel den 15 januari 1981 419

1 Anmälan av lagrådsytlrande ........................... 419

2 Hemställan ................................................. 429

3 Beslut ......................................................... 429

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981