Prop. 1980/81:63 Regeringens proposition

1980/81:63

om räntebidrag m. m.;

beslutad den 30 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

BIRGIT FRIGGEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reglerna om räntebidrag ändras. För egnahem föreslås en snabbare höjning av de garanterade räntorna. Höjningen varierar mellan 0,5 och 1,6 procentenheter jämfört med 0,35 enheter enligt gällande regler. För egnahem som uppförs för försäljning skall en särskild garanterad ränta gälla mellan tidpunkten för färdigställandet av huset och utbetalningen av bostadslånet. För lån som avser hyres- och bostadsrätts-hus skall den garanterade räntan under det första årel efter lånets utbetalning sänkas från 3,4 till 3,0%.

Riksdagen 1980181. I saml. Nr 63

Prop. 1980/81:63

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-30

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande:statsrädet Friggebo

Proposition om räntebidrag m.m.

1 Inledning

Samhällels slöd till bostadsproduktion och bosladskonsumtion är betydande. Stödet ges såväl inom bostadspolitikens som inom skattepolitikens ram.

Det bostadspolitiska slödet ges i mänga olika former. De till volymen största stödformerna är bostadslånen saml ränte- och bostadsbidragen.

Bostadsbidragen är inkomstprövade. Förutom inkomsten har antalet barn och bostadskostnaden belydelse för bidragens storlek.

Bostadslån kan beviljas för både bostadsutrymmen och lokaler. Lånet motsvarar normalt mellan 22 och 30% av en beräknad produktionskostnad. Lånels storlek är beroende av vilken kategori låntagaren tillhör. Ca 70% av produktionskostnaden finansieras med hjälp av s.k. bottenlän. Räntebidrag beviljas för den del av bostadslånet och boltenlänet som avser bostadsutrymmen. Bidraget är inle inkomslpröval.

Storleken på räntebidraget utgörs av skillnaden mellan räntekostnaden för nämnda låneandelar och en garanterad ränla beräknad pä ursprungligt belopp av samma låneandelar. Den garanterade räntesatsen för det första årel av lånetiden - den lägsta garanterade räntan — är f. n. 3,4% för hyres-och bosladsrättshus och 5,5 % för egnahem.' Den garanterade räntan skall höjas pä visst sätt för varje följande är. Särskilda regler gäller för sädana hus för vilka lån har beviljats enligt de bestämmelser som gällde före år 1975.

' Med egnahem avses småhus som bebos av låntagaren. Övriga småhus hänförs till kategorin hyres- och bosladsrättshus.

Prop. 1980/81:63 3

Det skattepolitiska bostadsstödet uppkommer i huvudsak genom egnahemsägarens möjlighel att dra av ränteutgifter för fastighetslån vid inkomsttaxeringen. Från en schablonmässigt beräknad inläkt av fastigheten får egnahemsägaren nämligen dra räntor för lån i fastigheten och - om ägaren är mantalsskriven på fastigheten - ell extra avdrag, f.n. på 1000 kr. Om intäkten är mindre än avdragen, får del erhållna underskottet dras av från inkomsten av tjänst eller från inkomsten av någon annan förvärvskälla. Skatteeffekten för egnahemsägaren - och därmed bostadssubventionen — är beroende av dennes marginalskatt. Ju högre inkomst egnahemsägaren har, desto större blir subventionen. Endasl en mindre andel av egnahemsägarna har ett skattemässigt överskott av fastigheten, dvs. intäkten överstiger avdragen. Överskottet läggs dä till inkomsten av andra förvärvskällor. I sammanhanget kan nämnas att de totala underskotten är 1978 uppgick till ca 9,4 miljarder kr., medan överskotten uppgick lill ca 0,3 miljarder kr. Underskotten medförde ett skattebortfall på ca 6,1 miljarder kr., medan överskotten beräknas ha medfört en skalleökning på ca 0,1 miljarder kr.

I följande tablå redovisas utvecklingen av de tre nämnda subvenlionsfor-merna under åren 1975—1978 (miljarder kr.).

1975 1976 1977 1978

Bostadsbidrag' 3,6 4.5 4,8 5,3

Räntebidrag 1,8 2,2 2,8 3,1

Skattesubvention till egnahemsägare 2,7 3,5 4,8 6,0

Summa 8,1 10,2 12,4 14,4

' Innefattar säväl de statliga och de statskommunala bostadsbidragen soni de kommunala bostadstilläggen till folkpension.

Med skattesubvention avses den skatteeffekt som är betingad av skillnaden mellan den schablonmässigt beräknade intäkten och dels avdraget för räntor i fastigheten, dels det extra avdraget. Beräkningarna bygger bl. a. på uppgifter från riksrevisionsverkets taxeringsstatistiska undersökningar avseende åren 1975-1977 och statistiska centralbyråns bostads- och hyresundersökning avseende år 1978. Säväl fastigheter med underskott som fastigheter med överskott har beaktats. 1 sammanhanget kan noteras att en del av skattebortfallet motsvaras av en skatteintäkt, eftersom långivarnas ränteinkomster tas upp till beskattning. Denna skatteintäkt har inte beaktats vid beräkningarna.

Bostadsbidragens andel av de totala bostadssubventionerna har successivt minskat under perioden 1975—1978. Räntebidragens andel har varit i stort sett oförändrad, medan skattesubventionernas andel har ökat. Utvecklingen för de tre subventionsformerna har varil ungefär densamma åren efter är 1978 som under perioden 1975-1978, dvs. skattesubvenlio-nernas andel har ökal ytterligare.

Alt bostadsbidragen har ökat relativt litet beror främst på att inkomstökningarna för pensionärerna har varit belydande och pä alt bidragen alltmer har koncentrerats till barnfamiljer med slor försörjningsbörda. Bostadsbidragen till hushåll ulan barn eller med fä barn har alltsä minskal. ti Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 63

Prop. 1980/81:63 4

Räntebidragens ökning beror dels pä all nya årgångar av hus har tillkommit, dels på alt räntenivåerna har höjts kraftigt..Dessa faktorer har ocksä bidragit till alt skatlesubventionerna har ökal. Till sistnämnda ökning har också bidragit alt det har skett ett stort antal överlåtelser av äldre egnahem. Priserna på sådana har ökat myckel kraftigt. Förvärven har lill viss del kunnat finansieras genom att köparen dels har övertagit de lån som tidigare har beviljats i samband med ny- och ombyggnadsinvesteringar, dels har skjutit lill ett egel kapital. Till belydande del har de dock finansierats med hjälp av nya lån, antingen genom upplåning pä den organiserade kredilmarknaden eller genom exempelvis s. k. säljarreverser. En annan anledning till att skatlesubventionerna har ökat är alt län har beviljats med fastigheten som säkerhet ulan alt användas för investeringar i eller förvärv av en fastighet. Till denna del är det således fråga om subvention av annan konsumtion än boende.

Bostadssubventionernas fördelning på räntebidrag och skattesubventioner beror bl. a. på byggandets inriktning. Under senare år har den slörre delen av bosladsinvesteringarna avsett egnahem. En belydande del av de subventioner som avser nytillkomna årgångar, inkl. ombyggnader, har därför kanaliserats via skattesystemet. Om andelen hyres- och bosladsrättshus hade varit slörre hade en slörre del av subventionerna utgjorts av räntebidrag.

Jag har vid flera tillfällen, bl.a. i årets budgetproposition (prop. 1979/ 80: 100 bil. 16 s. 44), betonat att det inle är rimligt all räkna med väsentligt ökade subventioner i framtiden. Däremot finns del, som jag samlidigl har framhållit, anledning all fortlöpande överväga inriktningen av subventionerna med hänsyn lill såväl de fördelningspolifiska som de bostadspolitiska effekterna och till de ekonomiska konsekvenserna för staten och kommunerna. Mot denna bakgrund anmälde jag alt jag avsåg all under år 1980 lägga fram vissa förslag om ändrade regler för räntebidrag med verkan från år 1981. Jag framhöll samtidigt att förslagen borde läggas när de närmare riktlinjerna för 1981 års allmänna fastighetstaxering kunde preciseras och när regeringen hade haft möjlighet att bedöma hur reglerna för villabeskatlningen borde utformas.

I prop. 1980/81:20 bil. 12 (s. 1) anmälde jag att regeringen hade gjort en samlad bedömning av hur reglerna för räntebidrags- och villabeskattningssystemen borde utformas för all tillgodose de olika bostadspolitiska syftena. Samtidigt anmäldes alt en proposilion med förslag om ändrade regler för villabeskatlningen skulle läggas fram senare under detla är. Vidare anmälde jag all jag avsäg att återkomma lill regeringen med detaljerade förslag om nya regler för räntebidrag.

Prop. 1980/81:63

2 Skattesubventioner

På förslag av chefen för budgetdepartementel har regeringen nyligen beslutat att föreslå riksdagen vissa ändringar i villabeskatlningen (prop. 1980/81:42). Förslagen innebär bl. a. att den lägsta intäktsprocenten sänks från 3 till 2, samlidigl som den lägsta skiktgränsen höjs frän 200000 lill 450000 kr. Den högsta skiktgränsen blir 750000 kr. med en inläktsprocent pä 8. Det extra avdraget höjs frän 1 000 till 1 500 kr. Vidare skall del s. k. repartitionstalet, som är avgörande för den kommunala s. k. garantibeskaltningen, sänkas frän 2 till 1,5%. Den sistnämnda ändringen gäller för alla fasfigheter, dvs. bl.a. egnahem, hyres- och bosladsrättshus.

Schablonbeskattningen var när den infördes i princip en beskattning av en beräknad real kapitalavkastning. Intäktsprocenten motsvarade i huvudsak då gällande räntenivå. Därför uppkom i flertalet fall inga nämndvärda underskott. De föreslagna procentsatserna ligger för flerlalel fastigheter på en nivå som torde motsvara en real avkastning på bosladskapilal. Progressiviteten i villabeskattningssystemel är ett ullryck för all statsmakterna genom detla styrmedel vill påverka prisrelationerna så att byggandet av myckel stora hus blir kostsamt och därför begränsas.

De föreslagna ändringarna i villaschablonen - inläktsprocent, skiktgränser och extra avdrag - kommer vid de nya taxeringsvärdena all leda till att statens och kommunernas inkomsler ökar med ca 800 milj. kr. Kommunernas inkomsler via garantibeskaltningen kommer att öka med ca 400 milj. kr.

Den förhållandevis kraftiga begränsningen av de nya taxeringsvärdenas genomslag på boendekostnaderna bör ses mot bakgrund av fastighetsvärdenas snabba uppgång efter den förra allmänna fastighetstaxeringen. Ett större genomslag av de nya taxeringsvärdena skulle ha fått allvariiga bostadssociala konsekvenser.

Som chefen för budgeldepariementet nämnde vid sin föredragning är det en stor svaghet i del nuvarande systemet för villabeskallning alt del bygger på taxeringsvärden som i princip ligger fasl under en period av fem är. En så lång period innebär inga större problem sä länge takten i villaprisernas ökning är måttlig. Med den prisstegringstakt som har noterats under senare år är däremot förhållandena avsevärt mer problematiska. Den innebär nämligen en snabb urholkning av det avsedda skalteutlagel. Efler varje allmän fastighetstaxering kommer därför krav på mycket slora engångshöjningar av skattebeloppen för att återupprätta den tidigare nivån. Mot denna bakgrund är del naturligt alt pröva om det är möjligl att använda någon metod som medger att villabeskatlningen mer löpande anpassas till prisutvecklingen. En annan svaghet är att schablonen är densamma för hela landet trols att villapriserna varierar myckel kraftigt mellan olika delar av landet.

Prop. 1980/81:63 6

Dagens finansierings- och skattesystem har en i huvudsak nominell uppbyggnad. Vid hög inflation, vilket har varil fallet under de senaste åren, är del svårt att inom ramen för sådana system nå de mål som har ställts upp för bostadspolitiken. En övergång lill ett syslem med real beskallning och finansiering skulle lösa en slor del av de problem som jag har pekat på. En särskild utredare (B 1978:7) ser f.n. över de tekniska möjligheterna att införa en real beskallning av räntor m. m. Åven om del skulle visa sig tekniskt möjligt och från andra utgångspunkter lämpligt all införa en sådan beskallning, kan delta dock sannolikt inle ske förrän ganska långt fram i tiden. I sammanhanget villjag erinra om sambandet mellan den löpande beskattningen och engångsbeskatlningen av de vinster som kommer fram vid en försäljning - realisationsvinstbeskattningen. Prövningen av olika åtgärder inom den ena beskallningsformen bör självfallet göras mot bakgrund av utformningen av den andra. När del gäller den löpande beskattningen bör dessutom sambandet med beskattningen av ränteinkomster beaktas.

I debatten har olika möjligheter att begränsa avdragsrälten framförts. Ett system med begränsningar av avdragsrätten är emellertid förenat med vissa problem. Ett problem är efTekterna på det praktiska taxeringsarbelet. Uppgiften att pröva de skattetekniska förutsättningarna all införa ett system med begränsningar i avdragsrälten har lagts pä en särskild kommitté (B 1980:5). Kommittén har dessulom till uppgift alt bl. a. kartlägga underskottsavdragen och de faktorer som är förknippade med dem. I fråga om de avdrag som härrör från egnahemmen är dock uppgiften i huvudsak begränsad lill de avdrag som avser lån som har beviljats med fastigheten som säkerhet men som inte har använls i fastigheten. All övriga avdrag har lämnats utanför utredningsuppdraget beror på att del har ansetts nödvändigt att pröva dessa från såväl skattetekniska som bostadspolitiska utgångspunkter. I fräga om dessa avdrag kommer kommittén således att enbart pröva de tekniska förutsättningarna för alt begränsa avdragsrätten. Chefen för budgetdepartementel har, som jag nyss nämnde, pekat på vissa svagheter i del nuvarande syslemet för villabeskattning. Del gäller bl.a. behovet av att mer löpande anpassa villabeskattningen till prisutvecklingen samt problemen med de kraftigt stigande underskollsavdragen frän egnahemmen. Mot den bakgrunden anser han alt åtskilligt lalar för alt en mer grundläggande omprövning bör ske för framliden där hänsyn kan las till de ändrade förutsättningar som numera råder jämfört med när grunderna för den nuvarande villabeskatlningen fastställdes.

3 Räntebidrag

En utgångspunkt när det statliga bostadsfinansieringssyslemet ändrades år 1974 var att söka åstadkomma en ökad utjämning mellan besiltningsfor-

Prop. 1980/81:63 7

merna. Detta skulle ske genom all man i anslutning fill lånesyslemet knöt en särskild förmån till hyres- och bosladsrätlslägenhelerna, vilken så längl del var möjligt skulle svara mol de förmåner som egnahemsägarna åtnjöt inom skattesystemets ram.

Om de mål skall nås som ställdes upp för finansieringssystemet när del ändrades år 1974 (prop. 1974:150 s. 404 och 405, CU 1974:36, rskr 1974: 372) måste åtgärder vidtas inom säväl finansierings- som skattesystemet. Jag har i det föregående redovisat vilka överväganden som pågår i fråga om skattesystemets utformning. I fråga om finansieringssystemet bör reglerna för räntebidrag ändras.

Ett av de krav som ställdes upp för finansieringssystemet är 1974 var all del skulle förhindra alt del uppstod slora skillnader i boendekostnader mellan likvärdiga bostäder av olika ålder. Kostnadsökningarna i bostadsbyggandet har emellertid varil så stora att den upptrappning av de garanterade räntorna som har sketl inte har varit tillräcklig för att åstadkomma paritet i kapitalkostnader - med beaktande av standardskillnader - mellan det äldre bostadsbeståndet och de nytillkommande årgångarna av hus. Detla är ett generellt problem som gäller säväl egnahemmen som hyres-och bostadsrätlshusen. Den garanterade räntan för ett nyproducerat hus är så läg alt den närmast kan jämföras med den ränta som skulle tas ut vid ett syslem med reallän. Enligl min mening är det angelägel alt räntebidrags-systemet utformas så att kapitalkostnaderna för äldre fastigheter inte hålls väsentligt under nyproduktionens kostnader.

För en del av hyreshusen har en viss utjämning av kostnaderna skett mellan årgångarna utöver den som har varil betingad av höjningar av de garanterade räntorna. Del gäller framför allt för de lägenheter som ägs av de allmännyttiga bostadsföretagen. Samtliga hyresgäster har där varit med om alt betala de högre koslnaderna i nyproduktionen. Med hänsyn till den hyresuljämning som redan har ägl rum inom större delen av hyreshusbeständet lorde nägon mer omfatiande utjämning av kapitalkostnaderna inte behövas.

För bosladsrätlslägenhelerna och egnahemmen är situationen en annan. Kapitalkostnaderna har genomsnittligt sett visserligen ökat i del äldre beståndet utöver upptrappningen av de garanterade räntorna. Detta beror emellertid inle på att del har skett någon utjämning inom beståndet utan på att överlålelsepriserna har ökat. Den kapitalisering av bostädernas värdeökning som har ägt rum vid överlåtelserna har uppgått lill mycket belydande belopp, särskilt efler den senaste allmänna fastighetstaxeringen.

Enligt min mening är det angeläget att olikheterna i kapitalkostnader mellan olika årgångar av bosladsrällslägenheter och egnahem ylleriigare jämnas ut. Jag föreslår därför all räntebidragen minskas för de äldre årgångarna. Någon motsvarande ändring bör inle nu göras belräffande hyreshusbeständet. För samtliga besillningsformer bör dock räntebidragen i slörre utsträckning koncentreras lill del nyare beståndet.

Prop. 1980/81:63 8

Beträffande den närmare innebörden av mitt förslag vill jag anföra följande.

Skillnaderna i kapitalkostnader mellan nyare och äldre egnahem år så stora att, även om räntebidrag inle skulle beviljas för de äldsta, koslnaderna för dem ändå skulle bli lägre än för de senasi tillkomna årgångarna. Detla gäller även om skillnader i yta och standard beaktas. Jämförelserna gäller koslnaderna för de lån som är ränlebidragsberälligande och då avdragsrätten för räntor har beaktats.

Mot denna bakgrund anser jag att räntebidragen bör tas bort för vissa äldre egnahem. En frän administrativ synpunkt lämplig avgränsning är alt slopa räntebidraget för sådana hus för vilka lån har beviljats enligl de bestämmelser som gällde före år 1975. Om gränsen dras på detla sätt, skulle i slorl sett alla hus som har påbörjats före år 1975 falla ulanför räntebidragssysiemet. Beräkningar som har gjorts inom regeringskansliet visar emellertid alt en sädan lösning skulle leda lill att boendekostnaderna ökar alltför snabbi för vissa hushåll. Med hänsyn härtill och till alt även andra kostnadsposter kan väntas öka, anserjag all bidragen bör avvecklas successivt under en treårsperiod. Jag föreslår att avvecklingen sker genom att upptrappningen av kapilalkoslnadsnivån höjs från 0,35 till 1,6 procentenheter per år under åren 1981-1983.

Genom en sädan upptrappning kommer räntebidraget vid nuvarande räntenivåer alt upphöra i de flesta fallen före utgången av år 1983. I övriga fall bör bidraget upphöra alt ulgå vid 1983 års utgång. Såvitt gäller bidrag som är knutna lill lån med nominella villkor bör beslul härom fallas nu. I fråga om paritets- och ränlelän påbörjas amortering dä räntebidraget upphör. Effekten av mitt förslag om höjd upptrappning av de garanterade kapilalkoslnadsnivåerna blir all amorteringarna på sådana län i de flesta fallen kommer att påbörjas under perioden 1981-1983. Alt behälla den högre upplrappningstakl, som jag har föreslagit, även efter utgången av år 1983 skulle emellertid innebära alltför kraftiga kostnadsökningar för låntagarna, eftersom amorteringar till skillnad från räntor inle är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Efter år 1983 bör enligl min mening upptrappningstakten återgå lill sin nuvarande nivå, dvs. 0,35 procentenheter per år. Sambandet mellan räntebidrag och tekniken för amortering gör att en total avveckling av räntebidragen vid utgången av är 1983 kräver ytteriigare överväganden. Regeringen torde fä återkomma i denna fräga vid en senare fidpunkt.

Åven i fräga om sådana egnahem som har fåll lån enligt bosladsfinan-sieringsförordningen (1974:946, omtryckt 1980:329, ändrad senasi 1980:777) bör den årliga upptrappningen av de garanterade räntesatserna höjas. Jag föreslår all upptrappningen höjs frän 0,35 procentenheter lill 0,50. För hus färdigställda före är 1980 bör, såvida bostadslånet har betalats ut före år 1981, dessutom en extra höjning göras år 1981. Jag föreslår att de garanterade räntorna höjs med följande procentenheter år 1981.

För län som har betalats ut före är 1979 bör höjningen ske den 1 januari 1981. För län utbetalda under åren 1979 och 1980 bör höjningen ske enligt nu gällande bestämmelser, dvs. tvä resp. ett är efler lånets utbetalning.

Som jag har anfört i del föregäende bör räntebidraget minskas också för äldre bosladsrättshus. Ändringen bör gälla alla hus som har färdigställts före är 1977, såvida bostadslånet har betalats ul före år 1981. Jag föreslår alt de garanterade räntorna höjs med följande procentenheter år 1981.

Låneform	Höjning av	den garanterade räntan år 1981
Färdigställandeår	(procentenheter)
	Ärlig upp-	Engangsupp-	Total upp-
	trappnmg	trappnmg	trappnmg
Lån enligt bostads-
finansieringsförordningen
1977-1980	0.25	-	0.25
1976	0,25	0,20	0.45
1975	0.25	0,40	0.65
Paritelslån och nominella
lån enligt 1967 års bo-
sladslånekungörelse
1968-	0.25	0.60	0.85
Räntelån, inkl. de hus
för vilka sädant lån
kunnat utgå men ej sökts
1964-	0,25	1.00	1,25
1958-1963	0,25	1.20	1.45

För lån som har betalats ul före år 1979 bör höjningen ske den I januari 1981. För lån utbetalade under åren 1979 och 1980 bör höjningen ske enligt nu gällande bestämmelser, dvs. två resp. ett år efler lånets utbetalning.

Den ärliga upptrappningen av de garanterade räntorna bör efter är 1981 återgå till vad som gäller idag, dvs. 0,25 procentenheter.

Som jag tidigare har nämnt är behovet av att utjämna kapitalkostnaderna för hyreshusen relativt begränsat. Detta gäller ätminstone pä kort sikt. Jag vill ocksä erinra om alt förhandlingar om 1981 ärs hyror sedan en tid pågår.

På längre sikt bör räntebidragen i större utsträckning koncentreras till de nyare husen. Delta ligger i linje med det krav som ställdes upp år 1974 om att finansieringssystemet skall ge förutsättningar för rimliga boendekosl-

Prop. 1980/81:63 10

nåder i förhållande till betalningsförmågan både i nyproduktionen och i det äldre bestånd som omfattas av långivningen. Jag avser att i ett senare sammanhang återkomma till frägan om omfördelning av de räntebidrag som avser hyreshusen. Den bör enligl min mening göras inom ramen för en i huvudsak oförändrad bidragsvolym. Effekterna av del förslag som jag strax kommer alt lägga fram i fråga om sänkning av den lägsta garanterade räntan för hyreshusen bör därvid beaktas.

Jag har hitlills berört enbart sådana förhållanden som gäller för beståndet av bosläder. I en situation som den nuvarande med slarkl stigande byggkostnader måsle kapilalkoslnadsförutsätlningarna för nyproduktionen ägnas särskilt stor uppmärksamhet. Jag vill erinra om all jag har tillkallat en särskild utredare med uppdrag all la fram underlag för en bedömning av lämpliga åtgärder för all åstadkomma en lugnare kostnadsutveckling inom bostadsbyggandet (Bo 1980:1). I avvaktan pä detla underlag bör åtgärder vidtas inom finansieringssystemet för all boendekostnaderna i nyproduktionen skall bli rimliga.

Det lorde råda allmän enighet om all bostadsbyggandet f. n. ligger på en för låg nivå i förhällande lill del långsikliga behovet. Eftersom småhushållen beräknas öka kraftigt behöver byggandet av mindre lägenheter stimuleras. Dessa hushåll efterfrågar i första hand lägenheter i hyres- och bosladsrättshus. Därför anserjag alt en lämplig ätgärd nu är alt sänka den lägsta garanterade räntan för sådana hus. Jag föreslär all den sänks frän 3,4 lill 3,0%. Sänkningen bör finansieras inom ramen för nyss nämnda omfördelning av räntebidragen. Den lägre räntesatsen bör gälla för hus som börjar byggas efter den 31 oktober 1980 och för sädana ombyggnader i vilka preliminärt beslut om bostadslån lämnas efler den 31 oktober 1980. En sådan sänkning medför en stimulans att öka ny- och ombyggandet. Den medför också bättre förutsättningar för rimliga kostnadsrelationer mellan nyproduktionen och beståndet av lägenheter även på något längre sikl.

För egnahemmen bör den lägsta garanterade räntan, som f.n. är 5,5%, inle sänkas. För alt minska boendekostnaderna i inledningsskedet bör i stället andra ätgärder vidtas. De bör inriktas på all sänka räntekostnaderna för liden mellan fårdigslällandel av huset och utbetalningen av bostadslänet. För hyres- och bostadsrätlshusen lämnas bidrag under denna period. För egnahemmen lämnas bidrag däremol först från dagen för utbetalningen av länet. De räntor som hänför sig lill tiden mellan färdigställandet och länels utbetalning får egnahemsägaren således själv svara för. De är visserligen avdragsgilla vid inkomsttaxeringen, men koslnaderna blir väsentligt högre än när räntebidrag beviljas. För en egnahemsägare som själv är länesökande, dvs. i eltbeslulsärenden, innebär delta normall inget större problem, eftersom tiden mellan färdigställandel och utbetalningen av länet är relativt kort. För egnahem som uppförs för försäljning, dvs. ivåbesluls-ärenden, kan det däremot gå ca ett år, ibland längre tid. innan lånet betalas ut. I dessa fall kan räntekostnaderna bli ett belydande problem. Eftersom

Prop. 1980/81:63 11

den längre tiden i tväbeslulsärendena normall beror på omständigheter som den enskilde egnahemsägaren inle kan påverka, anserjag del rimligt att införa en ytterligare statlig subvention för denna räntekostnad. Mol denna bakgrund föreslår jag att en liknande möjlighet till räntebidrag före bostadslånets utbetalning som f. n. finns för hyres- och bostadsrätlshusen införs för sådana egnahem som uppförs för försäljning. En särskild garanterad ränta bör gälla för beräkningen av räntebidraget i dessa fall. Jag föreslår all den sätts lill två procentenheter under räntan på statliga bostadslån, dock lägsl 9%. Den nya bidragsmöjligheten bör gälla hus för vilka preliminärt beslul om bostadslån lämnas efter utgången av är 1980. Utbetalningen av bidragen bör - till skillnad mot vad som gäller för hyres-och bostadsrätlshusen - påbörjas innan bostadslånet betalas ut.

De ändringar av reglerna för räntebidrag som jag hillills har föreslagit gäller olika lyper av bostadslån. Motsvarande ändringar bör göras för energisparlånen.

De ändringar som jag har föreslagit innebär att utgifterna för räntebidrag minskar med nära 600 milj.kr. under budgetårel 1981/82. Därtill kommer ökade intäkter på grund av tidigareläggningar av vissa amorteringar. För budgelåren 1981/82, 1982/83 och 1983/84 minskar slatens brutloutgifter (minskade räntebidrag och ökade amorteringar) med ca 600, 800 resp. 1 130 milj.kr.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

godkänna vad jag har förordat i fråga om ändrade regler för räntebidrag m.m.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular alt genom proposilion föreslår riksdagen alt antaga del förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Trycken, Stockholm 1980

0,50	-	0.50
0.50	0,25	0.75
0,50	0,45	0.95
0,50	0.65	1.15
0.50	0.85	1.35
0,50	1,05	1.55