Regeringens proposition

1980/81:54

om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, m. m.;

beslutad den 23 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

KARIN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, efter vissa redaktionella ändringar, fär fortsatt giltighet till utgången av år 1981.

I Riksdagen 1980/81. I saml Nr 54

Prop. 1980/81:54

Skall på grund av förordnande enligt 51 tredje stycket utlänningslagen (1954:193) av regeringen meddelat beslut om avvisning eller utvisning ej verkställas, äger 2-5 §§ tillämpning beträffande utlänning som avses med beslutet.

Har enligt utlänningslagen meddelats beslut i andra fall än sädana som avses i första slyckel om avvisning, ./(i/-/;«,s.sn//;j, förvisning eller utvisning och kan beslutet ej verkställas, får regeringen, om sädana omständigheter föreligger be träffande utlänningen som avses i 20 H första och andra styckena samma lag, förordna att 2-5 §§ skall äga tillämpning.

Skall (// av regeringen meddelat beslut om avvisning enligt 30 § eller utvisning enligt 47 § utiänningslagen (1980:376) på grund av förordnande enligt 73 § samma lag ej verkställas, äger 2-5 §§ tillämpning belräffande utlänning som avses med beslutet.

Har enligt utlänningslagen meddelats beslut i andra fall än sådana som avses i första stycket om avvisning eller utvisning och kan beslutet ej verkställas, får regeringen, om sådana omständigheter föreligger belräffande utlänningen som avses i 30 § första och andra styckena samma lag, förordna att 2-5 §§ skall äga tillämpning.

Finnes det vara av betydelse för alt utröna huruvida organisation eller grupp som avses i 30 S andra styckei utlänningslagen (1980:376) planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften, får utlänning, som avses i I §, underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan ufiänning får också lagas fingeravtryck och fotografi.

Finnes det vara av belydelse för att utröna huruvida organisation eller grupp som avses i 20 § andra stycket utlänningslagen (1954:193) planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften, får utlänning, som avses i I §, underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiklning. Av sådan utlänning får också tagas fingeravtryck och fotografi.

Förordnande om åtgärd enligt första slyckel meddelas av polismyndighet. I fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmmelserna i 28 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.

Senaste lydelse 1977:81

Prop. 1980/81:54

Denna lag träder i krafl den I januari 1981.

Beslämmelserna i I § första stycket lillämpas även när regeringen enligl 8 § lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder lill förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund eller 51 § iredje stycket utlänningslagen (1954: 193) har förordnat alt avvisnings- eller ulvisningsbeslul ej skall verkställas. Bestämmelserna i 1 § andra slyckel är tillämpliga ocksä när beslul om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning har meddelats enligt utlännningslagen (1954: 193).

ti Riksdagen 1980/81. I saml. Nr54

Prop. 1980/81:54

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-23

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård. Dahlgren. Åsling, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson. Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Andersson

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, m. m.

Inledning

De inlernalionella terroristdåden under senare är har föranlett ätgärder både i Sverige och utomlands för att söka förhindra sådana gärningar. 1 värt land antog riksdagen är 1973 (prop. 1973:37, JuU 1973:18. rskr. 1973:121, SFS 1973:162) ett förslag lill lag om särskilda åtgärder lill förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (lerroristla-gen). Lagens giltighetstid begränsades ursprungligen till utgången av april 1974. Därefter förlängdes giltighetstiden successivt till utgången av år 1975 (prop. 1974:55, JuU 1974:12, rskr. 1974:150, SFS 1974:178. prop. 1975:72. JuU 1975:17, rskr. 1975:137, SFS 1975: 355). Genom lagstiftning som trädde i kraft den I januari 1976 fördes huvuddelen av beslämmelserna i lerroristlagen med vissa ändringar över till den dåvarande utlänningslagen. De återfinns numera i den nya utlänningslagen (1980:376 - UtlL). Samtidigt beslöts att bestämmelserna i terroristlagen om telefonavlyssning, brevkonlroll m. m. skulle behållas i avvaktan pä del belänkande, som kunde väntas från telefonavlyssningsulredningen (Ju 1974:08) och tills vidare las in i en särskild, tidsbegränsad lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen). Denna lag trädde likaledes i kraft den 1 januari 1976 (prop. 1975/76: 18, JuU 1975/76: 15, rskr. 1975/76: 122, SFS 1975: 1360). Den gällde ursprungligen till utgången av år 1976. Giltighelsli-den förlängdes till en början till utgången av år 1977 (prop. 1976/77:33, JuU 1976/77: 13, rskr. 1976/77:91, SFS 1976: 1069).

I mars 1976 lade regeringen i propositionen 1975/76: 202 fram förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. Förslaget

Prop. 1980/81:54 5

byggde pä lelefonavlyssningsulredningens belänkande (SOU 1975:95) Telefonavlyssning och innebar alt de tidsbegränsade reglerna i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. skulle med vissa ändringar i syfle alt stärka skyddet för den enskildes integritet tas in i 27 kap. rätlegångsbalken (RB) och ges permanent karaktär. Samtidigt föreslogs ändringar i den särskilda spaningslagen i syfte dels att samordna dess regler med de föreslagna nya bestämmelserna i RB om telefonavlyssning, dels att pä visst säll precisera tillämpningsområdet för spaningslagens regler.

Vid riksdagsbehandlingen ansåg justilieutskottel (JuU 1976/77:20) att propositionen borde avslås och att ärendet borde återgå till regeringskansliet för översyn och yllerligare överväganden. Del borde enligt utskottet ankomma pä regeringen alt besluta om formerna för översynen. Utskolld gjorde dock undanlag belräffande förslaget om precisering av spaningslagens tillämpningsområde och hemställde all riksdagen skulle antaga propositionen i den delen. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1976/ 77:129). Lagen (1977:81) om ändring i spaningslagen trädde i krafl den 21 april 1977.

En kommitté, Tvängsmedelskommitlén (Ju 1978:06), har under år 1978 tillkallats för all göra den av riksdagen begärda översynen av lagstiftningen om telefonavlyssning och andra tvångsmedel med sikte på att fä lill stånd en permanent reglering. Kommittén har ännu inte avlämnat något belänkande.

Spaningslagen har senare fält giltighetstiden förlängd till utgången av är 1980 (se prop. 1979/80:52 och där angivna propositioner m. m., JuU 1979/ 80:18, rskr. 1979/80:94, SFS 1979:1075). Ocksä de båda nyssnämnda lagarna om telefonavlyssning från 1952 och 1969 har fått giltighetstiden förlängd lill utgången av år 1980.

Regeringen har nu föreslagit riksdagen i prop. (1980/81:33) att giltighets-liden för dessa senare lagar skall förlängas, i fråga om 1952 års lag till utgången av år 1981 och belräffande 1969 års lag lill utgången av juni månad 1981.

Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse den 1 oktober 1980 redogjort för tillämpningen av de hithörande beslämmelserna i utlänningslagen och i den särskilda spaningslagen under tiden den 3 september 1979 - den 19 september 1980. Innehållet i rikspolisstyrelsens skrivelse sammanfattas i den redogörelse för tillämpningen av terroristlagstiftningen som jag senare denna dag avser all föreslå regeringen alt överiämna till riksdagen. Vidare har inom utrikesdepartementet upprättats en redogörelse för den utveckling som har ägt rum internationelll under det senast förflutna årel beträffande förekomsten av och de fortsatta belingelsernaför den internationella terrorismen samt för de åtgärder som har vidtagits för att bekämpa denna.

Prop. 1980/81:54 6

Gällande ordning

De hithörande beslämmelserna i UtlL och reglerna i den särskilda spaningslagen ger möjligheter all under speciella förutsättningar ingripa med åtgärder som syftar lill att minska riskerna för internationella våldsdåd i Sverige. Samtidigt med att vissa av terroristlagens regler fördes över fill 1954 ärs utlänningslag och andra logs in i spaningslagen preciserades lerroristlagsliftningens tillämpningsområde noggrannare.

I det följande skall försl nämnas något om de här akluella bestämmelserna i UtlL.

Enligt 30 § första stycket UtlL skall en utlänning som kommer till Sverige avvisas om det finns grundad anledning att anta, att han tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som avses i paragrafens andra stycke och om del dessutom, med hänsyn lill vad som är känt om hans föregående verksamhei eller i övrigt, föreligger fara för att han här i riket medverkar lill sådana handlingar som anges i det stycket. Bestämmelsen avser enligt andra stycket en organisation eller gmpp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärningar här i riket. Om det beträffande en utlänning, som uppehåller sig i riket, föreligger sådana omständigheter som nu nämnts, fär han enligt 47 § utvisas. En förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt 30 § första styckei skall enligt samma paragrafs tredje stycke upprättas av rikspolisstyrelsen. Regeringen bestämmer vilka organisationer eller grupper som därvid kommer ifråga.

Beslut om avvisning meddelas av en polismyndighet om utlänningen finns upptagen i rikspolisstyrelsens förteckning och saknar visering eller uppehållstillstånd (32 §). Påstår en utlänning som finns upptagen i förteckningen att han riskerar politisk förföljelse eller åberopar han någon annan omständighet som avses i 33 eller 34 §, skall ärendet i de fall som anges i dessa paragrafer hänskjutas lill statens invandrarverk. Invandrarverket skall med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen (36 §). Samma ordning gäller om utlänningen anses böra avvisas enligt 30 § trots att han inte finns upptagen i den tidigare nämnda förteckningen (32 §). Beslut i ärendet meddelas i dessa fall av regeringen.

Om en utlänning, som har avvisats enligt 30 § eller utvisats enligt 47 §, i samband med verkställigheten av beslutet påstår alt han riskerar politisk förföljelse eller åberopar någon annan sådan omständighet som anges i 85 eller 86 §, skall verkställighetsärendet i de fall som anges i dessa paragrafer hänskjutas fill invandrarverket. Verket har ocksä i della fall att med eget yttrande överlämna ärendet lill regeringen.

En förutsättning för att den som har bedömts vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet pä grund av ell avvisnings- eller utvisningsbeslut är, som tidigare har nämnts, att det inte föreligger något politiskt eller därmed

Prop. 1980/81:54 7

jämställt verkställighetshinder. Enligt 73 § skall sålunda regeringen förordna att beslut om avvisning eller utvisning tills vidare inle får verkställas, om hinder mot verkställighet av beslutet möter på grund av bestämmelserna i 77—80 §§ UllL (politiskt verkställighetshinder) eller om det annars föreligger särskild anledning all verkställighet inle bör äga rum. Har regeringen förordnat att verkställighet inte fär ske, får regeringen enligt 74 § andra stycket meddela föreskrifler om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i riket. I alla sådana ärenden skall förhandling hållas. När del gäller tvångsåtgärder beträffande en presumtiv terrorist har UllL kompletterats med de särskilda regler som fanns i 6 § lerroristlagen och som ger polisen i viss mån vidgade möjligheter lill förvarslagande (52 § andra och tredje styckena). Vidare har straffbestämmelserna i 15 § terroristlagen överflyttats till UllL (96 § andra stycket och 97 §).

Vad härefter gäller den särskilda spaningslagen innehåller den regler som tidigare fanns i 9-13 §§ lerroristlagen. Enligl 1 § första styckei spaningslagen skall en utlänning, som har avvisats eller utvisats som terrorist men beträffande vilken regeringen har förordnal all avvisnings-eller ulvisningsbesluld lills vidare inle får verkställas, kunna bli föremål för viss kontroll och övervakning enligl 2-5 §§ under sin vistelse i Sverige. Detsamma skall enligt I § andra stycket gälla, om del annars har meddelats ett inte verkställbart beslut om avvisning eller avlägsnande i övrigl och regeringen har funnit att del belräffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 30 § första och andra styckena samma lag. Den kontroll och övervakning som i nu nämnda fall skall kunna komma i fråga innebär - förutom sädana särskilda föreskrifler om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i riket som får meddelas av regeringen enligt 74 § andra styckei UtlL - all utlänningen under vissa förutsättningar skall kunna bli föremål för vissa särskilda spaningsåtgärder. 1 sistnämnda hänseende innebär spaningslagen följande.

Om del bedöms vara av betydelse för alt utröna om en lerrorislorganisation eller terroristgrupp planlägger eller förbereder någon åtgärd som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften, fär en utlänning som avses i 1 § spaningslagen underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Äv sädan utlänning får också las fingeravtryck och fotografi (2 §). Det är polismyndigheterna som beslutar om nämnda åtgärder. Om del finns synnerliga skäl kan en polismyndighet för samma ändamål få tillstånd all dels la del av samtal fill och från telefonapparat som innehas eller kan antas komma alt begagnas av utlänningen (telefonavlyssning) och dels närmare undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänningen och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiklning eller som finns hos post-, telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanslall (3 §). Frågan om tillstånd till en sädan åtgärd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisslyrel-'

Prop. 1980/81:54 8

sen. Tillståndet skall meddelas all gälla en viss lid som dock inle får översliga en månad (4 §).

Föredragandens överväganden

När terroristlagen kom till år 1973 skedde del mol bakgrunden av den våg av våldsdåd som under de dä närmast föiflutna åren hade gätt över världen. 1 de tidigare nämnda propositionerna med förslag till föriängning av giltighelsliden för terrorisllagen och sedermera lagen (1975: 1360) om tvångsmedel i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen), redovisas den fortsatta utvecklingen av de internationella terroristdåden. Av redogörelserna framgär all förekomsten av terroristdåd inte avtog utan förblev oförändrat stor. I frågaom perioden den 12 september 1978-den 3 september 1979 anförs sålunda i prop. 1979/80:52 s. 7 att del under denna tid begåtts ytterligare ett stort anlal terrordåd med politisk bakgrund på skilda håll i världen. Länder som Belgien, Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland hade i särskild grad drabbats. Åtskilliga av terrordåden kunde hänföras till den politiska situationen i ett visst land. En annan grupp av politiskt betingande dåd hade samband med konflikten i Mellersta Östern. Ylleriigare ell slorl anlal våldsdåd hade under denna lid utförts av grupper som ägnade sig ät en omfattande terroristverksamhet, l.ex. Baader-Meinhof-ligan i Förbundsrepubliken Tyskland och Röda Brigaderna i Italien. Liksom tidigare hade terrorist-organisationer utfört terrordåd utanför det land eller det område där terro-rislorganisationen hörde hemma och vanligen verkade.

Terrorislbestämmelserna i UllL och den särskilda spaningslagen ger möjlighel all under vissa speciella förulsätlningar vidta åtgärder som har till syfte alt minska riskerna för internationella terroristdåd i värt land. Bestämmelserna ger som framgått möjlighet all avvisa eller utvisa utlänningar som tillhör eller verkar för sådana grupper och organisationer vilka genom sin tidigare verksamhet har visat att de utanför sitl hemland systematiskt använder våld för politiska syften och därför kan befaras göra det också i Sverige. Som ytterligare förutsättning gäller dock att det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhei eller i övrigt föreligger fara att han här i riket medverkar till sådana handlingar. Ett avvisnings- eller ulvisningsbeslul kan emellertid inle verkställas om ett s. k. politiskt eller därmed jämförligt verkställighetshinder föreligger. I slällel kan utlänningen då bli föremål för kontroll och övervakning enligt UllL och spaningslagen. Förutsättningarna för användningen av husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiklning, brevkontroll och telefonavlyssning avviker i dessa fall från vad som enligl RB gäller om användningen av tvångsmedel vid misstanke om brott, eftersom RB;s regler i motsats till reglerna i spaningslagen inle ger möjligheter fill ingripanden uteslutande

Prop. 1980/81:54 9

i förebyggande syfte. Ett flertal garantier mol en alltför vidsträckt tillämpning av spaningslagen har emellertid byggts in säväl i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler som har lill syfle att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen hanleras.

I prop. 1977/78:46 om fortsatt giltighet av spaningslagen erinrade föredraganden om att utredningen (Ju 1974:08) om telefonavlyssning hade funnit, alt det i särskilda fall och kritiska lägen fanns behov av speciella tvångsmedel i terrorislsammanhang (SOU 1975:95). Sådana åtgärder kunde vidare i många fall ha en preventiv effekt. Ulredningen ansåg all tvångsmedelsbestämmelserna borde finnas i en särskild, tidsbegränsad lagstiftning. Utredningens ståndpunkt lämnades i allmänhet ulan erinran av remissinstanserna. Några instanser (riksåklagaren, socialstyrelsen och statens invandrarverk) ifrågasatte emellertid det befogade i all behälla särregler om tvångsåtgärder i terrorislsammanhang.

I den proposition med förslag lill nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. som föranleddes av betänkandet (prop. 1975/ 76:202) intogs också ståndpunkten all den särskilda spaningslagen skulle behållas tills vidare. Föredraganden ansåg inte att frägan om behovet av särskilda tvångsåtgärder i terrorislsammanhang hade kommit i något nytt läge genom utredningens förslag. Vad utredningen hade anfört sades bestyrka att det alltjämt fanns behov av sådana tvångsåtgärder för all förebygga våldsdåd av den art som den speciella lagstiftningen pä området riktar sig mol. Vid riksdagsbehandlingen av förslagen om lelefonavlyss-ningsbeslämmelser i allmänhd riklades emellertid uppmärksamheten speciellt mot frägan i vad mån avlyssnat material skall få utnyttjas när det gällde annan brottslighet än den som hade föranleti tillståndet. Justitieutskottet konstaterade i sitl betänkande (JuU 1976/77:20) att detta problem inte är begränsat lill telefonavlyssning utan alt det kan komma upp också vid utnyttjandet av andra tvångsmedel. En generell lösning för olika lyper av tvångsmedel borde därför eftersträvas. Delta förutsatte emellertid ell mer omfattande beslutsunderlag. Riksdagen beslöl därför på hemslällan av utskolld alt avslå propositionen i de nu berörda delarna. Ärendel återgick i dessa delar till regeringen för översyn och ytterligare överväganden.

Del forlsatla utredningsarbete som riksdagen begärde pågår för närvarande. Översynen skall enligt direktiven ta sikte pä att åstadkomma en ändamålsenlig avvägning mellan samhällets behov av tvångsmedel och de motstående intressen som kan komma alt beröras därav. Möjligheterna all stärka skyddet för den enskildes integritet skall undersökas. En annan av de många frågor som skall utredas är den förut antydda i vilken utsträckning erhållen informalion bör få utnyttjas när den avser annan brottslig verksamhei än den som har legat till grund för beslutet om tvångsåtgärd. Även om intresset vid översynen i första hand knyts lill användning av straffprocessuella tvångsmedel är enligt direktiven förhållandena analoga i mänga fall av Ivångsmedelsanvändning enligt annan lagstiftning. Det gäller bl.a. belräffande den särskilda spaningslagen.

Prop. 1980/81:54 10

När förslag om förlängning av den särskilda spaningslagen tidigare har förelagts riksdagen (prop. 1976/77:33. 1977/78:46. 1978/79:29 och 1979/ 80: 52) har det betonats alt del mot bakgrund av den fortgående internationella terroristverksamheten är angeläget att vi även i fortsättningen håller en hög beredskap för att förebygga våldshandlingar i värt land. I vissa lägen kan del därför behövas tillgäng till de speciella tvångsåtgärder i spaningssyfle som den särskilda spaningslagen medger. Med hänsyn till della och lill att ingenting hade förekommit som gav anledning alt anta alt lagen hade tillämpats pä ett sätt som strider mol dess syfle eller på ell sätt som kan sätta rättssäkerheten i fara, förordades i de nämnda propositionerna förlängning av giltighetstiden för lagen, vid del senaste tillfälld till utgången av är 1980. Justifieutskottet fann (senasi JuU 1979/80: 18) mol bakgrund av den forlsalta utvecklingen av den internationella terrorist-verksamheten alt del alltjämt förelåg ett behov av sådana regler som finns i spaningslagen och tillstyrkte därför föriängning. Riksdagen biträdde jusli-fieutskottds uppfattning (senast rskr. 1979/80:94).

Även under det år som har gått sedan riksdagen senast beslöt om föriängning av spaningslagens giltighetstid har en läng rad terroristdåd med internationell anknytning utförts i skilda delar av väriden. I Europa ä" främst Italien och Spanien som har drabbats men även i Frankrike, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland har ett stort anlal terroristdåd inträffat. Bland övriga länder kan nämnas att El Salvador, Guatemala, Iran och Turkiet. Den utveckling av den inlernalionella terrorismen som redovisas i utrikesdeparlemenlels fidigare nämnda redogörelse och i riks-polisslyrelsens skrivelse visar, all vi måsle räkna med forisatt terroristisk aktivitet i olika delar av världen och att denna aktivitet kan komma all beröra även svenska intressen.

Vad gäller åtgärder på det internationella planet för att motverka terrorism vill jag försl hänvisa lill redogörelsen i propositionen 1979/80: 52 (s. 8) i samband med att spaningslagens giltighetstid senast föreslogs förlängd. Sedan dess har FN:s generalförsamling genom en resolution den 17 december 1979 antagit rekommendationer i syfte all genom praktiska samarbets-älgärder bekämpa inlernalionell lerrorism, vilka hade ularbetas av FN:sad hoc-kommillé om internationell lerrorism. Generalförsamlingen fördömer i resolutionen alla former av internationella terroristdåd och uppmanar medlemsstaterna att ansluta sig lill befintliga konventioner för bekämpande av vissa lyper av internationell lerrorism. Vidare har FN:s generalförsamling samma dag antagil en konvenfion mol lagande av gisslan. Konventionen har undertecknats av Sverige. Riksdagens godkännande har begärts. Den europeiska konvenfionen frän är 1977 om bekämpande av terrorism m.m. har hillills lillträtts. förutom av Sverige, av nio europarådsstater. En överenskommelse har vidare träffals mellan EG:s juslitie-minislrar om tillämpningen av konventionen. Samarbetet mol lerrorism har fortsall inom Europarådet.

Prop. 1980/81:54 11

De synpunkter som tidigare har anförts beträffande behovet av de särskilda reglerna i spaningslagen gör sig enligl min mening alltjämt gällande med samma styrka. Vägen av terroristdåd ute i väriden har under det gångna året inte visat tecken på minskning. Den omständigheten att Sverige har förskonats från internationella terroristdåd under de senaste åren innebär ingen garanti för att vi också i fortsäliningen kommer alt skonas.

Som framgär av den redogörelse för tillämpningen av lerroristlagstift-ningen, som jag senare denna dag avser att föreslå regeringen att överlämna lill riksdagen, har rikspolisstyrelsen i en skrivelse den 1 oktober 1980 redt)gjort för terroristbestämmelscrnas tillämpning underdel senaste året. Någol avvisningsbeslut har inte fatlats. En person har utvisats som presumtiv terrorist. 1 den förteckning som rikspolisstyrelsen enligt 30§ UllL skall upprätta över utlänningar som skall avvisas finns omkring 120 utlänningar upptagna. Beslämmelserna i den särskilda spaningslagen har under det senasle året tillämpats i ett fall. De har tidigare tillämpats i tvä fall. Rikspolisstyrelsen har förklarat all del för bekämpandet av lerrorism är nödvändigt, att det föreligger författningsmässiga förulsätlningar att använda tillgänglig teknik för inhämtande av information. Styrelsen anser del därför vara angeläget all giltighetstiden förlängs. Pä sikt anser man att spaningslagen bör permanentas.

Under det senasle året har alltså spaningslagen pä nytt behövt användas. Alt den hittills har använls i förhållandevis begränsad omfattning bör ses i belysning av garantierna i lagen mot en alltför vidsträckt tillämpning. Sädana garantier har byggts in i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen. Lagen fär exempelvis inle lillämpas i andra fall än dä utlänningen har avvisats eller utvisats som terrorist - eller i visst fall avvisats eller utvisats av annat skäl och enligt regeringens bedömning faller under terrorislrekvisiten - men verkställighetshinder föreligger. En garanti ligger ocksä i ordningen med tidsbegränsad lagstiftning. Den restriktiva användningen kan däremol inte tas till inläkl för all lagen inte behövs. Annan lagstiftning kan antas i fortsättningen på samma sätt som hittills visa sig vara otillräcklig när del gäller all förebygga terroristdåd. Till detla kommer all lagstiftningen kan beräknas ha en förebyggande effekt.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört om en pågående översyn av reglerna om telefonavlyssning och om behovet tills vidare av sådana särskilda bestämmelser om bl.a. telefonavlyssning som spaningslagen innehåller bör enligt min mening den särskilda spaningslagen ges fortsatt tidsbegränsad gillighel. Jag förordar därför all giltighetstiden för lagen förlängs med ytterligare ett år, intill utgången av är 1981. Samtidigt bör vissa av lagens regler underkastas ändringar av redaktionell art med anledning av fillkomsten av den nya UtlL.

Med hänsyn till de föreslagna ändringarnas redaktionella natur och till att förslaget i övrigt avser endast förlängning av giltighetstiden synes något yttrande av lagrådet inle behöva inhämtas.

Prop. 1980/81:54 12

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga del inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslaget till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, dels ändring i samma lag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980