Prop. 1980/81:49 6

hetsorganisationen inom energiområdet, utredningen (I 1979:13) om styrmedel för näringslivets energihushållning, fullmäktige i riksbanken. Industrifonden, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Näringslivets energidelegation (NED), Svensk Metanolutveckling AB, Svensk Industriförening, Svenska kommunförbundet. Svenska värmeverksföreningen. Studsvik Energiteknik AB, Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

LO har bifogat ett yttrande från Skogsarbetareförbundet. Svensk Metanolutveckling AB och Studsvik Energiteknik AB har avgett ett gemensamt yttrande.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1 budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 17 s. 113) uttalade jag att en fond för investeringar i energiteknik som snabbi kan ersätta olja borde kunna inrättas under budgetåret 1980/81. I prop. 1979/80:170 om vissa energifrågor uttalade jag att förslag om närmare riktlinjer för en fond för energiteknik borde läggas fram i början av 1980/81 års riksmöte.

Vid min anmälan till propositionen (1980/81: 20 bil. 13) om besparingar i statsverksamheten, m. m. uttalade jag att jag avsåg att förorda att denna fond inrättas den I januari 1981. Jag återkommer nu till denna fråga.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Bakgrund

En huvuduppgift för energipolitiken är att minska beroendet av olja. Detta beroende medför en stor belastning på vår ekonomi. Under år 1979 inträffade till följd av prishöjningarna på olja en väsentlig förändring av förutsättningarna för den ekonomiska politiken. Denna förändring kan illustreras av att enbart ökningen av kostnadema för oljan översteg värdet av hela vår export av lastbilar och personbilar detta år, eller ca 11 miljarder kr. Oljeberoendet medför även stora risker för försörjningstryggheten. Ett avbrott i oljetillförseln till vårt land kan få mycket allvarliga konsekvenser.

Sedan oljekrisen under åren 1973 och 1974 har en rad åtgärder vidtagits från statens sida för att minska användningen av energi och ersätta olja med andra bränslen. Bland dessa åtgärder kan nämnas stödet till energibesparande åtgärder. Sådant stöd lämnas i form av lån och bidrag till åtgärder i befintlig bebyggelse m. m. Statsbidrag utgår vidare bl. a. till omställningsåtgärder för att spara energi i befintliga industriella processer och till prototyper och demonstrationsanläggningar inriktade på bl.a. en effektivare användning av energi, övergång till annat bränsle än olja och viss energiproduktion. Stöd ges också till rådgivning och information till allmänhe-

Prop. 1980/81:49 7

ten, företagen samt statliga och kommunala organ. Vidare ges stöd till utbildning i energifrågor till bl. a. kommunerna och till kurser för yrkesverksamma inom områdena lokaluppvärmning och industriella processer. För att på längre sikt öka försörjningstryggheten bedrivs sedan år 1975 ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet.

De åtgärder som har vidtagits, har verksamt bidragit till att bromsa ökningen i energianvändningen och till att ersätta olja med andra bränslen. Det finns emellertid mycket som talar för att fortsatta prisstegringar och tillförselproblem kan komma att inträffa innan en omställning till andra energislag hinner ske i tillräcklig omfattning. Fortsatta och förstärkta insatser inom detta område är därför angelägna.

2.2 Den principiella uppläggningen av ett nytt stödsystem

Trots de åtgärder som staten redan har vidtagit har det i flera fall visat sig svårt att uppnå en bredare tillämpning av såväl teknik som finns tillgänglig sedan länge som relativt nyutvecklad teknik. Det kan gälla teknik som finns utvecklad i andra länder eller i Sverige. Exempel härpå är projekt för framställning av syntetiska bränslen eller användande av torv.

Orsaken till att en marknadsintroduktion av teknik av detta slag har dröjt kan delvis vara att de former av stöd som finns f. n. inte är tillämpliga. Nuvarande stödformer är utformade så att nya anläggningar som inte är av prototyp- och demonstrationskaraktär inte kan stödjas. Projekt där ny teknik eller känd teknik i nya sammanhang har demonstrerats i en anläggning kan alltså inte bli föremål för stöd, med undantag för de fall nären åtgärd utförs i en befintlig anläggning. Även om en stor del av de tekniska riskerna med en viss åtgärd kan bemästras i en prototyp- och demonstrationsanläggning kommer betydande kommersiella risker att återstå för de tillämpningar som följer närmast därefter. Exempel på projekt som innebär stora kommersiella risker är vissa anläggningar, som utnyttjar teknik som baseras på solenergi, torv, flis, biomassa eller kol samt teknik för framställning av syntetiska drivmedel eller för energiförädling av tunga oljor och restoljor från raffinaderier. Vissa av dessa projekt kan även antas medföra stora tekniska risker och därmed närmast befinna sig på prototypstadiet.

Det kan finnas också andra skäl till att ny teknik införs långsamt. Ett sådant skäl kan vara att bristande benägenhet till kommersiellt risktagande i kombination med höga utvecklingskostnader medför skillnader mellan företagens vilja att ta risker och riskernas storlek. Ett ytterligare skäl kan vara att företag av skilda storlekar och i olika branscher liksom olika huvudmän har varierande möjligheter att ta kommersiella risker. Överväganden av detta slag har angetts som motiv för att inrätta den särskilda fond för främjande av industriellt utvecklingsarbete - Industrifonden - som riks-

Prop. 1980/81:49 8

dagen fattade beslut om år 1979 (prop. 1978/79:123 bil. I, NU 1978/79: 59, rskr 1978/79:415).

Det finns således särskilda hinder när det gäller att finansiera åtgärder som kan minska oljeberoendet och som befinner sig i ett sådant skede att de bör kunna börja föras in på marknaden. Samtidigt är det med hänsyn till vårt stora oljeberoende angeläget att sådana åtgärder snabbt kommer till stånd.

De förhållanden som jag nu har pekat på visar att de nuvarande stödformerna behöver ses över och kompletteras. Detta var bakgrunden till det uppdrag som regeringen lämnade till OED och som OED har redovisat i den nyss nämnda rapporten.

OED:s förslag, som innefattar enbart sådana energikällor och energihushållningsåtgärder som kan beräknas bidra till att ersätta eller minska behovet av olja till år 1990 och endast den typ av investeringar som bedöms kunna komma till stånd under den närmaste femårsperioden, innebär i huvudsak följande.

OED anger i rapporten huvudsakliga riktlinjer för hur stöd villkor kan utformas för att stimulera investeringar i ny energiteknik. Utgångspunkten är att villkoren med hänsyn till de starkt varierande omständigheter som kan föreligga i det enskilda fallet bör kunna utformas inom vida gränser.

OED föreslår att stöd skall lämnas till fyra grupper av objekt. OED har vidare angett hur lånevillkor och i vissa fall bidrag kan utformas för grupperna. Grupperna är

1. prototyper och demonstrationsanläggningar,

2. investeringar i fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker, t. ex. torv, skogsavfall, solvärme, vissa investeringar på transportområdet,

3. speciella övriga investeringar i syfte att övergå till annat bränsle än olja, t.ex. kolpannor i industrin,

4. energibesparande åtgärder i befintliga processer och byggnader i näringslivet.

Stödet bör enligt OED:s förslag huvudsakligen utgå i form av lån. OED bedömer emellertid att bidrag kan behöva utgå till vissa investeringar i fullskaleanläggningar med stora ekonomiska risker.

Stödbehovet för de investeringar i energiproduktion och för energihushållning som OED anser bör stödjas har OED för perioden 1981 -1985 beräknat uppgå till sammanlagt 2 500 milj. kr. Utgångspunkten för beräkningarna är det investeringsbehov som kan utläsas av konsekvensutredningens referensaltemativ.

Med i genomsnitt samma stödbehov varje år under femårsperioden innebär OED:s beräkningar ett finansieringsbehov på 500 milj. kr. om året. OED har emellertid, med hänsyn till bl. a. att det är svårt att precisera behovet av stöd och att det är osäkert hur olika styrmedel inom det energipolitiska området i framtiden kan påverka detta behov, bedömt att behovet av medel uppgår till 300 milj. kr. för det första år stödet kommer att utgå.

Prop. 1980/81:49 9

En sådan minskning motiveras också av att vissa stödbehov inte kommer att aktualiseras förrän i slutet av femårsperioden. OED räknar därför med att behovet av medel successivt kommer att öka under perioden.

OED har inte ansett det falla inom ramen för sitt uppdrag att ta ställning till hur lånesystemet skall finansieras. I rapporten anges emellertid att det finns två huvudsakliga vägar, nämligen finansiering över statsbudgeten elle genom en avgift på oljeprodukter. I det senare fallet beräknar delegationen att en avgift skulle behöva utgå med 11 kr. per m för att kunna ge inkomster på 300 milj. kr. om året.

Vad gäller administrationen av lånesystemet har OED belyst för- och nackdelar med tre organisationsformer, nämligen myndighet, aktiebolag och stiftelse. OED finner att det aktuella lånesystemet har en mycket stark koppling till nuvarande stödformer som administreras av SIND. Med anledning härav anser OED att SIND bör ha hand om verksamheten.

Remissinstansema har i huvudsak tillstyrkt förslaget att inrätta ett sådant stödsystem som OED har föreslagit. Flera remissinstanser har framfört att behovet av medel sannolikt kommer att bli större än vad OED har beräknat och att stödet borde ges en vidare inriktning. Vissa remissinstanser har ansett att en överskattning av behovet av investeringar har skett. När det gäller finansiering av stödet anser flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan att finansieringen bör ske genom en avgift på olja.

Sedan OED:s rapport lades fram har förutsättningama för förslagen i vissa avseenden ändrats. Jag vill i första hand hänvisa till de förslag som förs fram i den proposition om besparingar inom statsverksamheten, m.m. (prop. 1980/81: 20 bil. 13) som regeringen nyligen har förelagt riksdagen. I min anmälan till propositionen har jag förordat att bidragen till energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader och processer i huvudsak skall upphöra den 1 januari 1981. Stöd till sådana åtgärder ingår i OED:s medelsberäkning för de två sista åren av femårsperioden. I besparingspropositionen har jag vidare nämnt att jag kommer att förorda att bidragen till prototyper och demonstrationsanläggningar skall finansieras med medel från en fond för oljeersättning. Detsamma gäller stödet till åtgärder för att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i små vattenkraftverk under den del som återstår av pågående försöksperiod.

I detta sammanhang bör nämnas också det förslag som utredningen om omställbara eldningsanläggningar har lagt fram i betänkandet (SOU 1980: 9) Övergång till fasta bränslen. Utredningen föreslår att det i lag slås fast att eldningsanläggningar med bränsleförbrukning av en viss storlek skall utföras så att de kan eldas med fast bränsle. Detta krav bör enligt utredningen ställas när sådana anläggningar uppförs eller när pannan i en anläggning byts ut. Utredningens förslag begränsas till att omfatta större anläggningar eller anläggningar som skall ingå i störte system, t. ex. Qärrvär-mesystem. Förslaget har nyligen remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet.

Prop. 1980/81:49 10

Min avsikt är att ta upp utredningens förslag senare. Om kommitténs förslag genomförs, kommer alltså genom lag att påbjudas att nya anläggningar skall utrustas så att de kan eldas med fast bränsle. I dessa fall är det givetvis inte motiverat från energipolitiska utgångspunkter att ge bidrag till att uppföra sådana anläggningar. Ett genomförande av utredningens förslag påverkar därmed avvägningen för dessa anläggningar mellan lån och bidrag i ett nytt stödsystem.

Jag delar OED:s och remissinstansemas uppfattning att kompletterande stödåtgärder är angelägna och kommer att bidra till ett snabbare införande av åtgärder som kan ersätta olja. Jag föreslår därför att ett nytt stödsystem införs i detta syfte den I januari 1981. Det innebär att stöd skall kunna utgå till fyra grupper av objekt, nämligen prototyper och demonstrationsanläggningar, investeringar i fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker, speciella investeringar i fullskaleanläggningar med måttliga kommersiella risker samt vissa energibesparande åtgärder i befintliga byggnader och processer inom näringslivet. Stödet bör inriktas på att stimulera introduktion och kommersialisering av åtgärder som snabbt kan minska oljeberoendet. Detta innebär att stödet inriktas på åtgärder som kan få effekt från nu till år 1990 och åren närmast därefter. Stödet bör i huvudsak ges i form av lån, men med möjligheter till bidrag för åtgärder som kan medföra tekniska risker, dvs. prototyper och demonstrationsanläggningar. 1 stället för bidragen till energibesparande åtgärder inom näringslivets byggnader och processer bör en lånemöjlighet införas för vissa åtgärder av detta slag. I likhet med flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan anserjag att den nya stödverksamheten bör finansieras med en avgift på olja. Denna avgift bör tas upp genom att den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter höjs fr. o. m. den 1 januari 1981. De medel som därigenom blir disponibla bör tillföras en särskild fond, benämnd oljeersättningsfonden.

Även i organisatoriskt hänseende har förutsättningarna för OED:s förslag ändrats. Förslaget är utformat med utgångspunkt i den nuvarande organisationen inom energiområdet. Den II juni 1980 lade utredningen om myndighetsorganisationen inom energiområdet fram betänkandet (Ds I 1980:16) De statliga energimyndigheterna - arbetsfördelning och samverkan. Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet.

Det är enligt min mening väsentligt att organisationen av den nya stödformen utformas så att den utan större olägenhet kan passas in i en framtida organisation på energiområdet. I avvaktan på ett ställningstagande till frågan om myndighetsorganisationen inom energiområdet bör organisationen av stödverksamheten ges en provisorisk utformning.

Vad jag nu har anfört innebär sammanfattningsvis att den av mig föreslagna stödverksamheten i vissa delar skiljer sig från OED:s förslag. I det följande lägger jag först fram förslag till allmänna riktlinjer för stödet. Därefter tar jag mer i detalj upp de villkor som bör gälla för olika slag av stöd-

Prop. 1980/81:49 11

objekt, frågan om stödbehov och finansiering samt förslag till organisation av stödverksamheten.

2.3 Allmänna riktlinjer

2.3.1 Stödets syfte och avgränsning

OED har avgränsat den föreslagna stödformen till att omfatta de energikällor och hushällningsåtgärder som beräknas bidra till att ersätta eller minska behovet av olja fram till år 1990. Vidare har endast den typ av åtgärder som bedöms komma att bli utförda inom en femårsperiod innefattats i förslaget.

OED har också gått igenom de stödsystem som finns vid sidan av stödet till energibesparande åtgärder inom näringslivet. OED har därvid konstaterat att det i en första fas inte finns anledning att innefatta investeringar inom byggnadsområdet i ett nytt stödsystem. Eventuella korrigeringar av nuvarande stödprogram är tillräckliga för att stimulera verksamheten inom detta område.

Remissinstansema har inte framfört några erinringar mot den allmänna avgränsning av stödet som OED har gjort. När det gäller avgränsningen mot stödet inom byggnadsområdet delar flertalet av de remissinstanser som har kommenterat förslaget i denna del OED:s uppfattning. STU anser emellertid att experimentbyggandet och demonstrationsverksamheten inom detta område är av liten omfattning och att det därför inte är självklart att man kan gå direkt från denna verksamhet till energisparslöd. Energihushållningsdelegationen framhåller vikten av att man vid stödets utformning beaktar det behov som finns eller efterhand kan uppkomma i byggnadsbeståndet i samband med införandet av en ny teknik inom främst sol värmeområdet.

För egen del finner jag att OED:s förslag till avgränsning i huvudsak kan godtas. Det innebär att syftet med stödet bör vara att stimulera introduktion och kommersialisering av ätgärder som snabbt kan ersätta olja eller spara energi.

Med introduktion och kommersialisering av åtgärder som snabbt kan ersätta olja avser jag att stödet bör inriktas på investeringar i teknik som kommer att få betydelse för att minska oljeberoendet från nu till och med år 1990 och de närmaste åren därefter. Teknik som befinner sig i ett så tidigt utvecklingsskede att detta krav inte uppfylls bör inte stödjas inom ramen för det föreslagna stödsystemet. Vad som nu har sagts ger en avgränsning mot det statliga energiforskningsprogrammet (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341) och mot övrigt statligt stöd till teknisk utveckling inom energiområdet. Det ligger emellertid i sakens natur att en samverkan mellan det nu föreslagna stödsystemet och energiforskningsprogrammet och annat tekniskt utvecklingsarbete inom energiområdet kan bli aktuell i vissa fall när utvecklingsarbetet ger underiag för en snabb

Prop. 1980/81:49 12

praktisk tillämpning. En sådan samverkan kan också gälla i förhållande till det särskilda utvecklingsbolag för energiområdet som riksdagen har beslutat om (NU 1978/79: 59, rskr 1978/79:415) och vilket chefen för industridepartementet enligt vad jag har erfarit avser att ta upp i samband med frågan om nytt energiforskningsprogram för budgetåren 1981/82-1983/84. Projekt som innehåller betydande inslag av forskning eller tekniskt utvecklingsarbete bör således inte stödjas inom ramen för det förordade nya stödsystemet. Vissa inslag av tekniskt utvecklingsarbete bör emellertid få förekomma vid utförandet av prototyper och demonstrationsanläggningar liksom i vissa andra projekt som kan få stöd.

OED föreslår att stödet bör kunna omfatta alla delar av ett energitillförselsystem från utvinning av råvaror till produktion och distribution. Syftet härmed är enligt OED att stödet skall bidra till att undanröja de hinder som kan finnas genom att utvinning av en energiråvara inte kommer till stånd innan avsättning för denna råvara finns i energiproduktionsanläggningar och omvänt. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Föregen del finner jag att stödet bör omfatta dels anläggningar för omvandling och distribution av energi, dels anläggningar och utrustning för utvinning, bearbetning och hantering av olika energislag, inkl. investeringar i infrastruktur, samt i vissa fall också användning av energi.

Stödet bör enligt min mening ges en klart energipolitisk inriktning. Delta innebär att stöd bör ges till teknik som grundas på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Med utgångspunkt i den tidshorisont som bör gälla för stödverksamheten, bör stöd ges till t. ex. teknik som baseras på solenergi, torv, flis, biomassa och kol samt teknik för framställning av syntetiska bränslen. Även större värmepumpar och system för energilagring bör kunna bli aktuella. Till detta kommer teknik som gör det möjligt att på annat sätt spara energi. Vid stöd-givningen är det väsentligt att teknik som grundas på inhemska bränslen prioriteras.

Ett område som f. n. uppmärksammas internationellt är teknik för energiförädling som grundas på utnyttjande av tunga råoljor och restoljor från raffinaderier. Även i vårt land bearbetas flera projekt av detta slag inom industrin. Jag bedömer att ett utnyttjande av sådana energiråvaror kan ge ett väsentligt tillskott till energiförsörjningen under den närmaste tioårsperioden, samtidigt som tekniken i nuläget är förknippad med betydande kommersiella risker. Med hänsyn härtill bör även teknik av detta slag kunna bli föremål för stöd.

Några remissinstanser har tagit upp frågan om miljöaspekter på olika energitillförselsätt. När det t. ex. gäller kolpannor i industrin anser SIND att ett skäl till att industrin vid kapacitetsutbyggnad inte väljer kolallernati-vel är osäkerhet dels om vilka miljövårdskrav, som kommer att ställas, dels om landets energipolitik.

Enligt Uppsala kommun synes hårdare miljökrav ställas på investeringar

Prop. 1980/81:49 13

i kolteknik än på motsvarande anläggning för olja. Därmed uppkommer enligt kommunens krav på merinvesteringar. antingen i infrastrukturen för kol, kolrening och kolpreparering eller för rökgasrening vid hetvattenpannor och kraft värme verk.

Kommunen föreslår att miljö- och infrastrukturbetingade investeringar för koleldning i hetvattencentraler och kraflvärmeverk blir stödberättigade. DFE anser att stödet bör inriktas på sådan teknik som syftar till att minska kolets negativa miljöeffekter.

Statens naturvårdsverk anser att vid långivningen bör de områden prioriteras, där de minsta riskerna för miljön kan förutses. I dagsläget kan från denna utgångspunkt enligt verket förordas bl.a. ökad energihushållning, användning av solvärme samt övergång till syntetiska bränslen. Verket anser vidare när det gäller kol, torv, flis m. fl. bränslen som utgör alternativ till olja att osäkerhet om framtida miljökrav eller om möjligheten att tillgodose väntade krav kan vara ett väsentligt hinder för introduktion och spridning av ny teknik. Det är därför enligt verket nödvändigt att lösningar inom miljöområdet tas fram parallellt med att processtekniken utvecklas. Om detta försummas, försväras såväl miljöproblemen som företagens möjligheter att bedöma vilka förutsättningar de har att uppfylla kraven. Naturvårdsverket vill därför betona att de föreslagna lånen till projekt som avser introduktion och utveckling av teknik för alternativa bränslen måste omfatta också utveckling av nödvändiga naturvårds- och miljöskyddsåtgärder.

IVA konstaterar att tveksamheten bland kommunema är stor inför koleldade kraft- och Qärrvärmeverk. För att undanröja tveksamheten och påskynda utvecklingen vore enligt IVA ett ökat stöd till anläggningar för miljövänlig kolförbränning välkommet.

I den proposition om riktlinjer för energipolitiken som jag kommer att föreslå regeringen att lägga fram senare under detta riksmöte avser jag att redovisa förslag till rikflinjer för introduktion av bränslen som kan ersätta olja. Därvid kommer givetvis avsikten att vara att införa bränslen med minsta möjliga miljöpåverkan. I de fall bränslen förenade med stora föroreningsrisker, t. ex. kol, införs bör bästa möjliga reningsteknik som är ekonomiskt rimlig tillämpas. Kostnadema för reningsåtgärderna bör härvid ses som en del av de totala kostnaderna för att utnyttja ett sådant bränsle och därmed vara stödberättigade på samma sätt som övrig energiteknik. När det gäller det nya stödets utformning finner jag - i likhet med flera remissinstanser - att det är av stort värde om stödet kan omfatta introduktion av viss nyutvecklad utrustning för miljöskyddsåtgärder, t.ex. rök-gasavsvavling.

De åtgärder inom detta område som bör stödjas bör vara av demonstrationskaraktär. Det är av värde att några fullstora anläggningar av denna typ kommer till utförande inom den närmaste femårsperioden.

Ett stort antal remissinstanser har framfört den synpunkten att den före-

Prop. 1980/81:49 14

slagna stödformen bör omprövas och utvärderas efter några år eller ses som tillfällig.

För egen del vill jag anföra följande. Energipolitiken formas i en dynamisk omgivning. Tekniska framsteg när det gäller energitillförsel och energihushållning både i Sverige och i andra länder kan komma att ändra bedömningen av vilken teknik som står nära en marknadsintroduktion och därmed kan komma att omfattas av det nu aktuella stödet. När det gäller byggnadsområdet anserjag att det finns anledning att beakta det stödbehov som kan uppkomma i byggnadsbeståndet i samband med införandet av ny teknik inom främst solvärmeområdet. Till detta kommer att vissa utredningar arbetar med uppgifter som på sikt kan komma att medföra att förutsättningarna för stödverksamheten påverkas. Utredningar som kan bli akluella i detta sammanhang är främst energiskatteutredningen (B 1979:06) och utredningen (I 1979:13) om styrmedel för näringslivets energihushållning, m. m. Även OED:s fortsatta arbete kan givetvis få betydelse.

Möjligheterna att förändringar inträffar medför att en verksamhet av den föreslagna karaktären måste omprövas efter en viss tid. Med hänsyn härtill anserjag att verksamheten bör utvärderas vid en tidpunkt när tillräckliga erfarenheter finns som underlag för att bedöma om inriktningen bör ändras. Jag bedömer att en sådan utvärdering lämpligen bör föreligga i slutet av den första treårsperioden av verksamheten, dvs. under år 1983.

2.3.2 Kretsen av slödmottagare

För den nuvarande stödgivningen till energibesparande åtgärder inom näringslivet gäller som princip att stöd ges till användare av olika anläggningar. SIND har i sitt remissyttrande tagit upp denna fråga. SIND framför därvid att en prototyp- och demonstrationsanläggning kan väntas bli beställd endast om totalkalkylen är positiv i förhållande till andra alternativ. Detta skulle enligt SIND kunna uppnås också om bidraget styrdes till tillverkaren så att denne kan lägga ett konkurrenskraftigt pris åt beställaren. Även Industrifonden tar upp stödsystemet från den tillverkande industrins synpunkt. Industrifonden framför att OED:s förslag i första hand behandlar hur olika statliga stödformer skulle kunna underlätta för producenter och förbrukare av energi att ta ny teknik i anspråk. Däremot behandlas enligt Industrifonden inte frågan om hur situationen ter sig från den tillverkande industrins synpunkt. Särskilt hos den industri som tillverkar komponenter och apparater baserade på ny teknik inom energiområdet råder i dag stor tveksamhet när det gäller att investera i utveckling, tillverkning och marknadsföring. Det är enligt Industrifonden i och för sig inte osannolikt att de förslag som OED för fram och som syftar till att skapa en "normalisering" av de ekonomiska förhållandena för upphandlarna av ny energiteknik också kan få den indirekta effekten att tillverkarna upplever marknaden som normal.

För egen del bedömer jag att stödet i huvudsak bör vara inriktat på an-

Prop. 1980/81:49 15

vändare av anläggningar, m. m. I vissa fall kan det emellertid vara motiverat att rikta stödet till tillverkare för att underlätta för användama att ta ny teknik i anspråk. Detta kan gälla t. ex. projekt där produkten behöver ett stort antal användare för att avsedd demonstrationseffekt skall kunna uppnås.

OED har i allmänna termer behandlat vilka som i övrigt bör vara berättigade till stöd. Bland remissinstanserna har vattenfall berört detta område. Vattenfall påtalar att det av OED:s rapport inte framgår om de av OED föreslagna stödformerna skall gälla även för affärsdrivande verk och statliga bolag. Stödet bör enligt vattenfall i tillämpliga delar gälla även sådana företag. Det är enligt verket väsentligt att vattenfall kan tillförsäkras finansiering på lika förmånliga villkor som de som OED har föreslagit för investeringar i oljeersättande anläggningar.

Principen om vem som skall kunna erhålla stöd bör enligt min mening vara att alla företag, myndigheter eller andra som vill investera i energiteknik som kan ersätta olja eller spara energi skall kunna komma i fråga för stöd.

Stöd bör alltså kunna utgå oberoende av vem som utför en åtgärd. Detta innebär att stöd kan lämnas bl. a. till näringslivet inkl. statliga och kommunala bolag, dvs. industri, jordbruk, trädgårdsnäring, handel, hotell, restauranger m. fl. privata servicenäringar, kommunala och landstingskommunala verk samt statliga verk.

LO pekar i sitt remissyttrande på möjligheten att staten engagerar sig som direktintressent och delägare i projekt i syfte att få till stånd en tidigare startpunkt. Jag anser för min del att både statliga verk och statliga företag har en väsentlig roll i ansträngningarna att minska oljeberoendet. Däremot anserjag att det organ som administrerar stödet inte självt bör engagera sig som direktintressent eller delägare i olika projekt.

2.3.3 Utformn'ngen av lån och bidrag

När det gäller principema för utformningen av lån och bidrag villjag inledningsvis framhålla att det nya stödet kommer att omfatta många slag av verksamheter som befinner sig i olika led av en utveckling från prototyper och demonstrationsanläggningar till projekt som är nära en marknadsintroduktion i stor skala. Detta innebär att stödsystemet måste utformas så att stödet kan anpassas till de omständigheter som råder i det enskilda fallet. Så småningom kommer erfarenheterna av hur stödsystemet har fungerat i praktiken att ge ett fastare underlag för vilka villkor som skall tillämpas för olika slag av projekt.

Några remissinstanser, bl.a. STU och TCO, har framfört synpunkten att den ansträngda ekonomiska situationen i t.ex. många kommuner och företag medför att kraven på lönsamhet hos åtgärder som inte bedöms direkt nödvändiga för den egentliga produktionen ställs mycket högt. Åtgärder för att ersätta olja och för att spara energi får konkurrera om knappa in-

Prop. 1980/81:49 16

vesteringsmedel med åtgärder som bedöms mer nödvändiga för att vidmakthålla och öka produktionen eller för andra angelägna ändamål i kommunerna inom andra sektorer. För att uppnå en nödvändig stimulanseffekt krävs därför att stödet lämnas med vissa inslag av subvention. Jag delar denna uppfattning. Subventionen bör emellertid enligt min mening inte vara större än vad som är absolut nödvändigt för att en åtgärd skall komma till stånd.

Stödformen bör av denna anledning i enlighet med OED:s förslag normalt vara lån med undantag för projekt med stora tekniska risker där bidrag bör kunna förekomma. De subventionsinslag som behövs bör få formen av förmånliga ränte- och amorteringsvillkor. OED har föreslagit olika kombinationer av ränte- och amorteringsanstånd och amorteringstider beroende på vilket slag av projekt det är fråga om. Jag finner att det är väsentligt att reglerna för tillämpningen av stödet blir så enkla som möjligt. Principen bör vara att amorteringstiden inte får överstiga projektets ekonomiska livslängd. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare föreskrifter vad avser villkor för räntor och amorteringar.

För att undvika att de lån som tas upp i alltför hög grad påverkar företagens soliditet och möjligheter att ta upp andra lån föreslår OED att lånen bör ges utan särskild säkerhet. Denna uppläggning har också vunnit anslutning eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Flera remissinstanser har tagit upp effekterna av att lån kan ges utan krav på särskilda säkerheter. Enligt STU förefaller detta att vara en av de allra viktigaste förutsättningama för att låneformen skall bli allmänt accepterad. Även NED redovisar positiva synpunkter på detta förslag. Fullmäktige i riksbanken framhåller att de säkerheter, som det investerande företaget har, kan utnyttjas för lån på den öppna marknaden genom att staten avstår från säkerhet på sina lån. Kronobergs läns utvecklingsfond anser att företagens tillgängliga kreditutrymme inte bör inskränkas genom att staten ställer krav på säkerheter för lämnade lån eftersom detta kan hämma företagens expansion.

Utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning anser att effekten av den föreslagna lånemöjligheten kan bli begränsad när företagen har låg soliditet. Oavsett hur förmånliga lånen är, försämrar de enligt utredningen företagens soliditet ytterligare och minskar därigenom möjligheterna att ta upp lån för investeringar i produktionsapparaten. Det är därför enligt utredningen inte ovanligt, att ett företag ålägger sig självt en begränsning av upplåningen.

Både remissinstansernas synpunkter och erfarenheter från bl. a. den bidragsgivning som SIND bedriver visar enligt min mening att lönsamhels-begreppet är långt ifrån entydigt. Det har t. ex. i flera fall visat sig att företag för s. k. strategiska investeringar, dvs. sådana investeringar som anses ha stor betydelse för företagens överievnad på sikt, ofta kan acceptera betydligt lägre krav på lönsamhet än när det är fråga om investeringar i t. ex.

Prop. 1980/81:49 17

energiteknik som kan ersätta olja. Jag bedömer att de risker som det stora oljeberoendet medför borde få företagen och andra organ att i allt högre grad betrakta investeringar och andra åtgärder som kan minska känsligheten för prishöjningar och för stömingar i tillförseln av olja som strategiska. Detta innebär att lägre krav på lönsamhet borde ställas för sådana investeringar samt att bidrag knappast längre är nödvändiga utom i fall där de tekniska riskema är stora.

Mot denna bakgrund finner jag att lån med relativt sett förmånliga villkor i kombination med att långivningen sker utan krav på särskilda säkerheter bör kunna ge en god stimulanseffekt. Långivningen skulle alltså i princip gå till så att projekten finansieras med företagens egna medel och vanliga lån som tas upp på kreditmarknaden mot företagets säkerheter i kombination med ett slags topplån med relativt förmånliga villkor som erhålls från staten utan säkerhet. Modellen blir således en reguljär bottenfinansiering på den allmänna kreditmarknaden och en toppfinansiering genom statens försorg. Hur djupt ned det statliga topplånet skall sträcka sig får avgöras från fall till fall, beroende på vilket slag av åtgärd det är fråga om.

Att stöd i flertalet fall - utom för prototyper och demonstrationsanläggningar - bör utgå enbart i form av lån medför att stödet normalt bör omfatta projekt där lönsamhet väntas men där denna lönsamhet inte är så säkerställd att projektet genomförs ändå.

Jag finner det också vara av stor betydelse att den som vill genomföra investeringar eller mindre åtgärder inom detta område visar sin tro på och sitt intresse för projekten. Ett väsentligt inslag i stödgivningen bör därför vara att stödet inte skall vara den enda finansieringskällan i ett projekt. I allmänhet bör stödets andel av finansieringen, som OED har föreslagit, uppgå till högst den merinvestering som behövs för en här avsedd anläggningjämfört med motsvarande anläggning avsedd för olja. I vissa fall saknar emellertid begreppet merinvestering tillämpning. Detta gäller bl. a. ofta för prototyper och demonstrationsanläggningar. För att undvika komplicerade diskussioner om vad som är att betrakta som merinvestering bör stödets andel av en investering räknas på totalinvesteringen, varvid merinve-steringen - när den kan beräknas - bör utgöra en övre gräns för lånet. För prototyper och demonstrationsanläggningar bör stödets andel av den totala finansieringen kunna uppgå till högst 75%. För övriga åtgärder bör den uppgå till högst 50%.

I några fall kan det givetvis förekomma att ett projekt kan få stöd från andra statliga organ. Även i dessa fall bör den som vill genomföra ett projekt visa att projektet är angeläget genom att satsa en viss del av de resurser som krävs. Hur stor denna del bör vara får fastställas från fall till fall. Allmänt finns det anledning att vara restriktiv i fall där den statliga finansieringen blir en mycket stor andel av den totala finansieringen. Det nu aktuella stödets andel av finansieringen bör inte i något fall överstiga vad som nyss har nämnts. 2 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 49

Prop. 1980/81:49 18

Enligt OED bör lån med villkorlig återbetalningsskyldighet, dvs, lån där återbetalningen görs beroende av i vilken utsträckning som projektet lyckas, kunna förekomma. Flera remissinstanser är positiva till sådana lån. Industrifonden behandlar också de administrativa problem som kan vara förknippade med lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Enligt Industrifonden är det särskilt viktigt att detta stöd kommer till användning endast i sådana fall där syftet är att åstadkomma ett avlyft av mottagarens risk och inte när i första hand en kostnadsminskning eftersträvas. I dessa fall bör enligt Industrifonden bidrag, räntenedsättning eller andra subventioner i stället utnyttjas.

Jag delar den uppfattning som Industrifonden framför. Villkorliga lån bör reserveras för projekt där riskema är betydande. Sådana lån bör sålunda utgå främst till prototyper och demonstrationsanläggningar, där de tekniska riskema ofta är betydande. I fall där de kommersiella riskerna är betydande för fullskaleanläggningar bör också villkorliga lån kunna utgå. Att ett lån är villkorligt innebär att statens fordran på en låntagare kan komma att efterges. Detta bör ske främst i de fall när en åtgärd inte lyckas, t. ex. beroende på att den tekniskt inte fungerar eller det visar sig att den leder till ekonomiska förluster. Det bör ankomma på regeringen att besluta om de närmare regler som bör gälla för villkorliga lån. I fråga om de administrativa problem som kan uppkomma anserjag att det är väsentligt att de erfarenheter som har vunnits på detta område inom bl.a. Industrifonden, tas till vara när stödverksamheten byggs upp.

Enligt OED bör återbetalningen av lån i tiden anpassas till framtida intäkter eller kostnadsminskningar och räntan för lånen vara marknadsanpassad. OED anser att en utgångspunkt därvid kan vara kommunlåneräntan. RRV och NED har bland remissinstanserna tagit upp frågan om vilken ränta som skall gälla. Båda dessa remissinstanser delar uppfattningen att räntan bör vara marknadsanpassad. Också jag anser att amortering av lånen bör fastställas med hänsyn till den beräknade strömmen av intäkter eller kostnadsminskningar av en åtgärd. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare föreskrifter om vilken ränta som skall gälla.

OED har inte tagit upp frågan om stödsystemet bör förses med en undre beloppsgräns för när stöd kan utgå eller med någon övre gräns när beslut om stöd skall underställas regeringen. Bland remissinstansema har SIND framhållit att en undre gräns för lånens storiek bör finnas för att inte administrationen skall bli alltför ohanteriig. Verket anser att när det gäller investeringar i fullskaleanläggningar bör en gräns på I milj. kr. vara lämplig.

Jag bedömer att det är väsentligt att stödverksamheten koncentreras till projekt av någorlunda stor omfattning. Gränsen bör emellertid inte sättas så högt som SIND anger. Enligt min mening bör stödet avse projekt där stödets andel av investeringskostnaden uppgår till minst 300000 kr. Undantag från den undre gränsen kan emellertid bli aktuella för åtgärder när det kan bedömas att den tänkbara marknaden och den beräknade effekten

Prop. 1980/81:49 19

av stödet är mycket stor. När det gäller frågan om underställande, ankommer det på regeringen att bestämma i denna fråga.

2.4 Villkor för olika slag av stödobjekt

Jag har nyss förordat att stöd skall kunna utgå till fyra grupper av objekt. Dessa är prototyper och demonstrationsanläggningar, investeringar i fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker, speciella investeringar i fullskaleanläggningar med måttliga kommersiella risker samt vissa energibesparande åtgärder i befintliga processer och byggnader i näringslivet.

Det kan naturligtvis i många fall vara svårt att exakt avgöra till vilken grupp av objekt som en viss åtgärd hör. Även inom de olika grupperna kan förutsättningama variera i form av risker och skede när det gäller teknisk utvecklingsnivå. Vidare har tidsperspektivet stor betydelse. En investering t. ex. i en anläggning för framställning av syntetiska bränslen skulle i dag kunna betraktas som en prototyp och demonstrationsanläggning. Om några år bör den emellertid kunna klassas som en investering i en fullska-leanläggning med kommersiella risker. Ett annat exempel kan vara anläggningar för förädling av tunga råoljor och restoljor, som i dag kan betraktas som investeringar med betydande kommersiella risker men som om några år skulle kunna betraktas som speciella investeringar med måttliga kommersiella risker.

1 det följande tar jag upp vilka speciella regler som bör gälla för olika objekt.

2.4.1 Prototyper och demonstralionsanläggningar

Del nuvarande stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar utgår i form av bidrag med högst 50% av godkända kostnader för prototypen eller anläggningen. Enligt OED:s förslag bör det nuvarande stödet kompletteras med en lånemöjlighet. Summan av bidrag och lån bör inte överstiga 75% av totalinvesteringen, varav bidraget inte bör överstiga 50%. Villkorlig återbetalning bör kunna medges. Beslut om eftergift av en del av eller hela lånet bör vidare enligt OED fallas senast tre år efter det att prototypen eller anläggningen har tagits i drift.

Flertalet av de remissinstanser som har behandlat OED:s förslag i denna del är positiva till förslaget. SIND anser alt motivet för nuvarande bidragsgivning i väsentlig grad har varit att kompensera för det risktagande som användningen av oprövad teknik innebär för dessa projekt. SIND har därför i flera sammanhang tidigare anslutit sig till tanken att förbättra det ekonomiska stödet för denna typ av projekt. Vattenfall anser att beslut om att efterge lån bör ske efter längre tid än tre år. Vattenfalls erfarenhet är att underlag för ett sådant beslut inte alllid föreligger efter endast tre år, varför tiden bör utsträckas till fem år. Skellefteå kommun framför att förslaget in-

Prop. 1980/81:49 20

te utgör någon egentlig förbättring av nuvarande stödregler såvida låneandelen inte regelmässigt lämnas med villkoriig återbetalningsskyldighet.

Jag vill beträffande denna fråga anföra följande. För prototyper och demonstrationsanläggningar lämnas f n. stöd enligt förordningarna (1980: 566) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. och (1979:428) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag. För budgetåret 1980/81 har under fjortonde huvudtiteln anslaget E6 Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. 100 milj. kr. beräknats för detta ändamål. Verksamheten administreras av SIND utom vad gäller åtgärder inom trädgårdsnäringen vilka administreras av lantbruksstyrelsen.

De nuvarande bidragen till prototyper och demonstrationsanläggningar syftar till att underlätta framtagande av nya energiekonomiska lösningar genom att demonstrera ny teknik i'-praktisk tillämpning eller känd teknik i nya sammanhang. Bidragen utgår till den första anläggningen i sitt slag. De därefter följande anläggningarna skall vara kommersiellt konkurtenskraftiga och kan inte bli föremål för stöd. Bidragen kompenserar för dels de extra kostnader som en anläggning av detta slag medför jämfört med en anläggning som uppförs med konventionell teknik, dels risken för alt anläggningen fungerar sämre än beräknat. Det ekonomiska åtagandet kan åtminstone på investeringssidan ofta bli betydligt större än om en konventionell lösning hade valts. Sökandens motiv för att ta på sig en högre investeringskostnad kan i så fall vara en förhoppning om att få minskade driftkostnader. Även experimentlusta och intresse för att medverka till att lösa energiproblemen kan ha en stor betydelse.

Intresset för investeringar i prototyper och demonstrationsanläggningar har ökat under senare år. Samtidigt har det i flera fall varit svårt att finansiera projekt som skulle kunna ge goda resultat från energisynpunkt. Detta kan i stor utsträckning bero på att investeringar i prototyper och demonstralionsanläggningar ofta är förknippade med betydande risker. Enligt de riktlinjer för energipolitiken som har antagits av riksdagen (prop. 1979/80: 170, NU 1979/80: 70, rskr 1979/80: 410) skall stödet fill prototyper och demonstrationsanläggningar prioriteras. Detta bör enligt min uppfattning ske genom att stödvillkoren förbättras i huvudsak i enlighet med OEDs förslag. Förutom bidrag bör således lån eller i vissa fall lån med villkorlig återbetalningsskyldighet kunna utgå till dessa slag av projekt.

Därutöver bör i enlighet med vad som tidigare har nämnts stöd i vissa fall kunna ges till tillverkare. I övrigt bör stödet, utöver de allmänna riktlinjer som jag nyss har angett, utgå enligt vad som nu gäller för den bidragsverksamhet som SIND och lantbruksstyrelsen har hand om.

När det gäller de villkor som OED har föreslagit om tid för beslut om eftergift av villkorliga lån bör det som jag nyss har nämnt ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter härför.

Prop. 1980/81:49 21

2.4.2 Fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker
Investeringar i fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker är

aktuella främst i stegel efter demonstration och är därigenom inte stödberättigade i dag. Enligt OED finns det skäl att komplettera de nuvarande stödformerna för dessa fall. Aktuella objekt är i nuvarande kostnadsläge främst nya anläggningar för att utnyttja torv och skogsavfall och vissa anläggningar för solvärme. Därtill kommer kostnader för åtgärder, främst investeringar, i anslutning till storskaliga försök bl.a. på transportområdet. Eftersom den kommersiella risken kan vara betydande, bör stödformen enligt OED vara lån, i vissa fall kombinerade med bidrag. OED föreslår all summan av lån och bidrag inte bör överstiga 50 % av totalkostnaden, att bidragsdelen inte bör överstiga 35% av merkostnaden och att villkorlig återbetalningsskyldighet av lånedelen bör kunna medges i undantagsfall.

Ett mindre antal remissinstanser har behandlat OED:s förslag i denna del. Dessa remissinstanser är positiva till OED:s förslag, med undantag för Skellefteå kommun, som anser att den av OED föreslagna bidragsandelen är otillräcklig. Kommunen anser, att bidragsdelen på 35% av merinveste-ringen bör kompletteras med ett villkoriigt lån så att det sammanlagda stödet uppgår till 100% av merinvesteringen eller alternativt till 60% av totalinvesteringen. Kommunen anser att räntebefrielse bör medges under den period som lånet är villkorligt.

SIND bedömer liksom OED att någon form av subvention är nödvändig för att investeringar av det här slaget skall komma till stånd. SIND anser emellertid att en renodlad låneform är att föredra och att lånen eventuellt bör kunna beviljas till 100% av den aktuella investeringen och således inte enbart till merinvesteringen.

I enlighet med vad jag tidigare har anfört bör bidrag reserveras för projekt där den tekniska risken är stor, dvs. prototyper och demonstrationsanläggningar. Jag bedömer alltså att bidrag inte bör komma i fråga för den typ av åtgärder som kännetecknas av att de inte medför några större tekniska risker även om de kommersiella riskema är betydande. Tillkomsten av sådana åtgärder bör i stället stödjas genom lån. I enlighet med vad jag tidigare har anfört, bordet aktuella stödet inte utgöra enda finansieringskälla. Stödels andel av en investering bör alltså begränsas till 50% av totalkostnaden. Projekt som avser fullskaleanläggningar av nämnt slag, är ofta förenade med avsevärda kommersiella risker. Lån med villkorlig ålerbetal-ningsskyldighel bör därför kunna medges, när de kommersiella riskerna bedöms vara stora. Det bör ankomma på regeringen att närmare föreskriva när sådana lån får ges.

2.4.3 Speciella Investeringar i fullskaleanläggningar med måttliga kom
mersiella risker

Lånemöjligheler bör enligt OED skapas för speciella investeringar i fullskaleanläggningar som innebär måttliga kommersiella risker men är svåra

Prop. 1980/81:49 22

att få till stånd av olika skäl, t. ex. därför att de kräver höga investeringskostnader i förhållande till oljeanläggningar. Aktuella objekt är enligt OED kapacitetsökning i form av kolpannor i industrin. Lånen bör enligt OED inte kunna förenas med villkoriig återbetalningsskyldighet och uppgå till högst 50% av den totala investeringskostnaden.

Ett fåtal remissinstanser har direkt berört dessa investeringar. Enligt naturvårdsverket kommer bl.a. de senaste betydande pris- och skattehöjningarna på olja samt förväntan om framtida höjningar att ge incitament lill företagen att investera i anläggningar för andra bränslen än olja. I många av de processer som är aktuella har vi i Sverige enligt verket inte någon större erfarenhet av att utnyttja kol och av att bemästra de miljöstörningar som då uppkommer. Ett alltför snabbi införande av kol i energisystemet kan ge dåliga tekniska lösningar. Staten bör därför enligt verkets åsikt inte söka att med särskilda stimulansåtgärder ytterligare öka takten i introduktionen av kol. Naturvårdsverket anser därför det olämpligt att lämna ett allmänt stöd till anläggningar för andra bränslen än olja inom industrin. Verket avstyrker att anläggningar med måttliga kommersiella risker av typ kolpannor inom industrin generellt blir stödberättigade.

SIND anser att uppförande av kolpannor i kommuner inte kräver extra stöd. Belräffande industrins kolpannor bedömer SIND att intresset för koleldning inom industrin hittills har varit mycket måttligt. Endast ett fåtal projekt omfattande ombyggnader av befintliga pannor och processutrustningar har genomförts. Koleldning i pannor över en viss effekt är enligt verket troligen ekonomisk redan i dag.

Jag har redan tagit upp frågan om hur stöd bör kunna lämnas till vissa miljöskyddsåtgärder av demonstrationskaraktär. Lån till konventionella anläggningar för andra bränslen än olja bör i övrigt lämnas endast där investeringens storlek jämfört med motsvarande anläggning för olja är så stor att den hindrar investeringens genomförande. Fortsatta höjningar av oljeprisema kan utgöra en viss stimulans till företagen att gå över till andra bränslen än olja och därmed minska behovet av stöd. Eftersom projekt av detta slag medför måttliga kommersiella risker, bör villkorliga lån inte förekomma. Även subventionsinslagen i form av ränte- och amorteringsvillkor bör vara begränsade. Stödets andel av finansieringen av investeringar av detta slag bör uppgå till högst 50 %.

2.4.4 Energibesparande åtgärder i befintliga byggänder och processer

Stöd utgår i dag till energibesparande åtgärder i befintliga processer och byggnader i näringslivet. Stödet utgår i form av bidrag om högst 35% av merinvesteringen. Ett alternativ lill detta stöd är enligt OED en lånemöjlighel. En sådan lånemöjlighet bör enligt OED vara motiverad åtminstone övergångsvis i perioden efter bidragens avvecklande.

Sådana lån bör inte vara förenade med villkorlig återbetalningsskyldighet och bör inle överstiga 50% av investeringskostnaderna. Högst fem års

Prop. 1980/81:49 23

anstånd med amortering och räntebetalning bör kunna medges. Räntan bör då läggas till kapitalet.

Flera remissinstanser är positiva till detta förslag. Naturvårdsverket, SIND och LO för emellertid fram kritiska synpunkter. Naturvårdsverket anser att behovet av att generellt lämna förmånliga lån för energibesparande åtgärder inom näringslivet, om de nuvarande bidragen avskaffas, kan ifrågasättas. Verket anför emellertid att speciella omständigheter, t.ex. problem att organisera det finansiella samarbetet mellan kommuner och industrier i fråga om spillvärmeprojekt, kan motivera alt statliga lån ges i vissa fall. Ett annat exempel - med anknytning lill miljövårdens verksamhetsområde - där detta kan vara motiverat är förbränningsanläggningar för avfall.

SIND har tidigare varil inne på tanken att komplettera bidragsgivningen med lånemöjligheler. Som SIND bedömer det, finns det f n. inga skäl att införa lån som ersättning för bidragen. SINDs erfarenhet visar nämligen att det är lönsamheten och inte finansieringen, som är del normala hindret för genomförandet av en energibesparandet åtgärd. Om lån därför skall vara attraktiva för denna typ av projekt måsle lånevillkoren omfatta sådana subventioner, t. ex. räntefrihet, att de är jämställda med nuvarande bidrag. Om subventioner på detta sätt skall utgå är ett bidragssystem enligt nuvarande modell betydligt smidigare från administrativ synpunkt enligt SIND.

Energisparbidragen lill omställningsålgärder inom näringslivets processer och byggnader har enligl min mening hittills medfört belydande energibesparingar, främst i form av olja. Den återstående besparingspotentialen torde vara av betydande omfattning. Samtidigt ligger det i sakens natur all ett stöd av denna karaktär minskar i betydelse allteftersom industrin ersätter befintliga anläggningar med nya. De under de senaste åren inträffade oljeprishöjningama har också ökat den företagsekonomiska avkastningen på investeringar i oljebesparande syfte.

Avsikten har, som föredraganden anförde i prop. 1978/79:115 bil. I s. 94, NU 1978/79: 60, rskr 1978/79:429, mot denna bakgrund varit att stödet till denna typ av åtgärder skall trappas ned allteftersom oljebesparingspotentialen tas till vara.

I propositionen om besparingar i statsverksamheten, m.m. (prop. 1980/81: 20, bil. 13) föreslås alt stödet lill energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader och processer upphör den Ijanuari 1981. Detta gäller, vilket jag strax återkommer till, emellertid inte stödet till små vattenkraftverk och trädgårdsnäringens byggnader.

De stigande oljepriserna medför att lönsamheten förbättras för åtgärder som kan ersätta olja eller spara energi. Prisstegringama medför också alt åtgärder som tidigare inte har bedömts vara lönsamma kan bli aktuella för genomförande. Vissa projekt blir emellertid trots detta inte genomförda. Detta kan, som naturvårdsverket påpekar, bero på att det kan finnas finansieringsproblem som hindrar projekt som skulle kunna medföra avsevärda

Prop. 1980/81:49 24

besparingar av olja från att komma till stånd. Detta gäller enligt min mening i belydande utsträckning stora spillvärmeprojekt. För att denna besparingspotential skall tas lill vara bör lånemöjligheter införas för sådana investeringar. Eftersom det rör sig om projekt där lönsamheten med relativt stor säkerhet kan väntas bli god, bör lånen inte innehålla några subventionsinslag. Däremol bör de utgå utan att särskilda krav ställs på säkerhet så all konkurrens med andra investeringar undviks. Stödets andel av finansieringen av investeringar av detta slag bör uppgå till högst 50%.

Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har anfört att statligt stöd till energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader och processer i fortsättningen bör utgå endast till vissa spillvärmeprojekt och till de åtgärder som tas upp i propositionen om besparingar i statsverksamheten, m.m. För all säkerställa att ytteriigare delar av den besparingspotential som finns inom detta område tas till vara bör även andra åtgärder vidtas, i första hand för utbildning och rådgivning. Jag återkommer till detta senare.

2.5 Medelsbehov och finansiering

OED har för sitt förslag beräknat ett stödbehov på sammanlagt 2 500 milj. kr. för femårsperioden 1981-1985. Med i genomsnitt samma stödbehov varje år under femårsperioden innebär del ett stödbehov på 500 milj. kr. om året.

OED har med hänsyn bl. a. lill osäkerheten om utvecklingen på det energipolitiska området räknat med stödbehovet till 300 milj. kr. för det första året av stödverksamheten.

Några remissinslanser tar upp de bedömningar av behovet av framtida investeringar som OED har lagt lill grund för beräkningen av behovet av medel.

Vattenfall framför t. ex. att OED:s uppskattning av investeringsbehovet för olika anläggningar för perioden 1981 — 1985 tar upp inte mindre än 800 milj. kr. för solvärmeanläggningar medan det för torveldade kraftvärmeverk inte har redovisats något investeringsbehov. Vattenfall bedömer del föga troligt att utbyggnaden för solvärme blir av så stor omfattning redan före år 1985, medan däremot ett visst investeringsbehov för torveldade anläggningar kommer att föreligga. I detta sammanhang vill vattenfall framhålla att värmepumpar för luft, vatten och mark i vissa fall är ett alternativ till konventionell uppvärmning.

Svensk Industriförening anser all det f. n. sker en myckel snabb utveckling inom energilagringsteknikens område och att ett snabbt genombrott när det gäller t.ex. salter som energilagringsmedium är all vänta. Detta kan enligt föreningen föranleda och initiera investeringsåtgärder redan under den närmaste femårsperioden. Föreningen anser vidare all investeringar i avsikt all förbättra värmepumpars effektivitet, uthållighet och driflsä-

Prop. 1980/81:49 25

kerhet är utomordentligt välmotiverade och därför måste uppmärksammas i detta sammanhang.

Vad gäller transportsektorn pekar både transportforskningsdelegationen och transportrådet på vissa typer av projekt, som inte har beaktats i OED:s beräkningar. Transportrådet anser t.ex. att kompletterande finansiering kan behövas för att möjliggöra försöksdrift med elbilar. Detsamma bör gälla försöksverksamhet kring möjligheterna alt uppnå en förbättrad kollektivtrafik, något som enligt rådet i hög grad kan bidra till en bättre energihushållning.

SIND bedömer att OED har underskattat behovet av stöd för investeringar i infrastruktur liksom i hetvattenpannor för flis och torv.

Fullmäktige i riksbanken tar upp den typ av finansiering som nu lillämpas för fjärrvärmeanläggningar och kraftvärmeverk. Denna finansieringsform infördes år 1977 för att lättare kunna tillgodose värmeverkens behov av långfristiga lån. Lånen finansieras genom att riksbanken årligen ger de båda kommunlåneinstituten. Kommunkredit AB och Kommunlåneinstitutet AB, emissionstillstånd för obligationer. Dessa säljs till bl.a. allmänna pensionsfonden, banker, försäkringsbolag och enskilda. De kreditmedel som låneinstituten på så sätt får in, lånas ut till kommuner och värmeverk för fjärrvärmeutbyggnad. Fullmäktige i riksbanken vill ifrågasätta denna finansieringsforms berättigande framöver. Införandet av ett stödsystem av det slag OED förordar i övrigt gör enligt fullmäktige att den specialdestinering av medel som nu sker genom nyssnämnda finansieringssätt närmast framstår som överflödig. Del behov av samordning, som OED betonar, talar enligt fullmäktige för att denna finansiering bör sammanföras med den övriga stödverksamheten rörande energiinvesteringar.

LRF påpekar att konsekvensutredningen, vars bedömningar har utgjort underlag för OED:s beräkningar, enligt LRF:s uppfattning hade en alltför negativ inställning till olika biobränslens möjligheter att bidra till energiförsörjningen. Denna inställning fär enligt LRF automatiskt ett genomslag i det medelsbehov som kalkyleras. LRF vill mot denna bakgrund understryka det angelägna i att tillräckligt med medel avsätts för verksamheten och att detta behov kan komma att överstiga det som har framräknats med utgångspunkt i konsekvensutredningens beräkningar.

Som jag inledningsvis anförde har förändringar inträffat som gör att bedömningen av OED:s förslag påverkas. Remissinstansemas synpunkter pekar på att behovet av stöd inom flera delområden kan bedömas som större än vad OED har beräknat. Synpunkter finns också som anger att investeringsbehovet i vissa fall kan vara högt beräknat. Tidigare har jag också anfört att kretsen av stödmottagare och stödets omfattning bör vidgas något jämfört med förslaget. Betydelse för behovet av stöd får också den ökade vikt som jag anser bör läggas på investeringar i vissa miljöskyddsåtgärder. Samtidigt har, som framgår av min anmälan till propositionen om besparingar i statsverksamheten, m. m. motivet för vissa delar av stödet

Prop. 1980/81:49 26

bortfallit. Detta gäller huvuddelen av de medel som OED har beräknat för åtgärder i befintliga byggnader och processer.

När det gäller den fråga som fullmäktige i riksbanken har tagit upp vill jag anföra följande.

Det nu aktuella stödels huvudsyfte är all främja introduktion och kommersialisering av teknik som snabbt kan ersätta olja. I detta ligger att stöd inte bör komma i fråga för konventionell teknik som redan tillämpas i Sverige. Detta innebär att lån till konventionell fjärrvärme- och kraflvärmeut-byggnad skulle strida mol stödets syfte. Med anledning härav finner jag att den nuvarande ordningen för att finansiera fjärrvärmeanläggningar och kraflvärmeverk bör behållas.

Som jag redan nämnt har jag förordat att bidragen som utgår från anslaget E6 Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. bör upphöra den I januari 1981, utom vad gäller trädgårdsnäringen. För trädgårdsnäringens byggnader bör stöd kunna utgå även under första halvåret 1981. Från anslaget E6 ulgår f n. också stöd till åtgärder som syftar till alt vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i små vattenkraftverk under en försöksperiod som löper ut den 30 juni 1981. SIND har nyligen redovisat en utvärdering av verksamheten (SIND PM 1980: 23). Jag räknar med att återkomma till frågan om små vattenkraftverk i samband med de energipolitiska förslag som avses bli förelagda riksdagen i början av år 1981. I avvaktan på att ställning tas till eventuella fortsatta stödåtgärder bör bidrag enligt nuvarande regler t. v. lämnas från oljeersättningsfonden för dessa objekt.

Jag har också anfört alt en betydande energibesparingspotenlial finns i befintliga anläggningar i övrigt. En stor del av denna potential kommer all finnas hos mindre och medelstora företag. Erfarenheten av SIND:s verksamhet med rådgivning i energifrågor visar att rådgivning är ett effektivt sätt alt uppnå energibesparingar. Energisparkommittén anser vad beträffar rådgivning vid de regionala utvecklingsfonderna all det nuvarande syslemet kraftigt bör utvecklas och stödjas. Jag bedömer att det finns goda skäl för en betydande satsning på rådgivning inom energiområdet vad gäller främst mindre och medelstora företag. Med hänsyn till de kunskapel och erfarenheter om dessa företag som finns samlade hos de regionala utveck-lingsfondema är del enligl min mening naturligt att fonderna även i fortsättningen utgör basen för den rådgivningsverksamhet inom energiområdet som är riktad mot näringslivet. Enligt bl.a. inventeringar som SIND har gjort finns ett mycket stort behov av utbildning om energisparande för yrkesverksamma. I budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 17 s. 227) anförde jag alt jag skulle ta upp frågan om alt finansiera rådgivningsverksamheten och stöd till utbildningsåtgärder inom energiområdet via den nu aktuella fonden. Jag finner att principen bör vara alt stöd lill utbildning i energibesparingssyfte och rådgivning bör finansieras från oljeersättningsfonden. Utbildnings- och rådgivningsverksamheten bör även i fortsättningen administreras av SIND. Jag återkommer till behov av medel

Prop. 1980/81:49 27

och närmare riktlinjer för rådgivningsverksamheten i den energipolitiska proposition som jag avser att föreslå regeringen att lägga fram senare under detta riksmöte.

Beräkningen av behovet av medel för det nya stödsystemet inrymmer ett visst mått av osäkerhet. Erfarenhet av verksamheter av det här slaget visar också att det behövs en viss tid innan stödgivningen kommer igång i full omfattning. Samtidigt visar t.ex. erfarenheterna från bidragsverksamheten vid SIND att när en verksamhet har pågått några år kan del vara svårt att få medlen att räcka till för de behov som finns. Detta innebär att man bör se till att verksamheten redan från början får ett tillräckligl tillskotl av medel. Den fond som jag tidigare har föreslagit bör bildas för all ha hand om medlen bör konstrueras så att de lånemedel som så småningom återbetalas till fonden kan användas för ny utlåning. Min bedömning är alt behovet av medel för detta område inkl. medelsbehovet för SlND:s verksamhet med rådgivning och utbildning kommer att uppgå till ca 500 milj. kr. för det första året av verksamheten. För den första treårsperioden bedömer jag att 1 700 milj. kr. behövs för del nya stödet.

OED har inte lagt fram något förslag till hur det nya stödet skall finansieras. OED har emellertid visat att en höjning av avgiften på oljeprodukter med 11 kr. per m skulle ge en inkomst på ca 300 milj. kr. om året.

Huvuddelen av de remissinstanser som har behandlat finansieringsfrågan är positiva till en finansiering genom en avgift på olja. Mora kommun föreslår emellertid en finansiering direkt över statsbudgeten. NED anser med hänsyn till kostnadsläget inom den svenska industrin all en finansiering med en oljeavgift inte är acceptabel. Om en oljeavgift anses ofrånkomlig av budgetskäl, förordar NED en höjning av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter, förutsatt att höjningen får inräknas i skattebelastningen vid tillämpning av regeln om nedsättning av den allmänna energiskatten i vissa fall. RRV förordar avgiftsfinansiering eftersom denna även ger en styreffekt genom prishöjningen. Härvid bör enligt RRV:s mening övervägas en konstruktion som innebär att avgift såväl för oljelagring som för den föreslagna oljeersättningsfonden kan tas ut som en gemensam avgift.

Enligt min mening finns det flera skäl som talar för en avgiftsfinansiering av samma slag som infördes år 1973 för beredskapslagring av råolja, främst för s. k. fredskriser, och som gäller även för oljelagringsprogrammel för perioden 1978-1984 (prop. 1976/77:74 bil. 2, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77: 311). Detta system innebär all en avgift eriäggs för vissa oljeprodukter som omfattas av energiskatt. F. n. utgår avgiften med 17 öre per liter bensin (utom flyg- och reabensin) och med 42 kr. per kubikmeter för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja (utom för fartygsdrift i utrikes trafik) Avgiftema fonderas hos riksgäldskontoret i en särskild fond, olje-lagringsfonden. Även den s.k. oljeprospekteringsfonden (prop. 1977/78: 128, NU 1977/78: 70, rskr 1977/78: 343) finansieras med denna avgift.

Prop. 1980/81:49 28

Som jag inledningsvis har framhållit är en av energipolitikens huvuduppgifter att minska vårt stora oljeberoende. Den föreslagna stödverksamheten bör bli ett verksamt medel för att introducera och kommersialisera sådan teknik som snabbt kan få effekt på oljeberoendet. Ett minskat oljeberoende ger stora samhällsekonomiska vinster genom alt belastningen på bytesbalansen minskas. I många fall kan åtgärder av detta slag bli även företagsekonomiskt lönsamma. Åtgärder för att minska oljeberoendet minskar också vår känslighet för stömingar på den internationella oljemarknaden. Att finansiera åtgärder av delta slag genom en avgift på oljeprodukter är enligt min uppfattning principiellt riktigt eftersom behovet av insatser för att ersätta olja och spara energi måsle anses stå i relation till förbrukningen av olja. Avgiften kan belraklas som en försäkringspremie som gör det möjligt för oss att öka tryggheten i vår energiförsörjning genom en övergång till andra bränslen än olja och en minskad energianvändning. Avgiftsuttaget medför också ell incitament lill hushållning med olja genom att priset höjs.

När det gäller frågan om vilka nedsätlningsregler som bör gälla för industrin villjag anföra följande. Skatten på elektrisk kraft är f. n. 4 öre per kWh. För industriell versamhet är skatten dock 3 öre per kWh för den del av förbrukningen som överstiger 40000 kWh om året. Skatten på mineraloljor är 130 kr. per kubikmeter. Skatt på energi som förbrukas i industriell tillverkning skall dock utgå med högsl 3 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Genom särskilda beslut för enskilda företag har regeringen för viss tidsperiod, senast för år 1980 nedsatt denna procentsats fill 1,3%.

För år 1980 har nedsättningsbesluten utformats så alt den del av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter som överstiger 22 kr. per kubikmeter skall räknas som skatt och alltså omfattas av nedsättningen.

I flera sammanhang har framförts att möljigheterna att spara energi och gå över till andra bränslen än olja är mycket goda i näringslivet. En betydande del av de medel som kommer all finnas för den föreslagna stödver-samheten förutses komma att gå till projekt i näringslivet. Mot den bakgrunden finner jag att det är rimligt att även den del av industrin som har nedsättning av energiskatt bidrar lill alt finansiera det nya stödet. De regler om nedsättning av energiskalt som gäller för den tyngre industrin bör alltså inte tillämpas i detta sammanhang.

Efler samråd med cheferna för budget- och handelsdepartementen förordar jag att en avgift för att stimulera åtgärder för oljeersätlning och energisparande tas ut på så sätt att den nuvarande särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter höjs. Härigenom uppnås bl.a. - i likhet med vad RRV har anfört - administrativa fördelar. De inkomster som svarar mot höjningarna av avgiften skall emellertid avskiljas och på samma sätt som nu gäller för oljelagringsfonden och oljeprospekteringsfonden tillföras en särskild fond som i enlighet med vad jag inledningsvis har anfört bör benämnas oljeersättningsfonden.

Prop. 1980/81:49 29

Med hänsyn till de bedömningar av behovet av medel för fondens verksamhet under det första året som jag nyss har redovisat bör den särskilda beredskapsavgiften höjas med 24 kr. per kubikmeter för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja fr. o. m. den I januari 1981.

För en normal lägenhet motsvarar den nya avgiften ca 48 kr. per år i hyreshöjning. För ett småhus blir motsvarande kostnadsökning ca 84 kr. per år.

Idag tas särskild beredskapsavgift ut för motoralkoholer. Från beredskapssynpunkt saknas emellertid f. n. skäl att lagra sädana drivmedel. I lagen om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter bör därför införas en särskild bestämmelse som innebär att sådan avgift inte skall utgå för motoralkoholer.

I proposition 1980 U: 1 om vissa åtgärder på den ekonomiska politikens område föreslogs att den särskilda beredskapsavgiften på bensin skall höjas med 5 öre per liter. I samband därmed anförde föredraganden alt eftersom höjningar av beredskapsavgiften träffar motoralkoholema borde höjningen av bensinskatten på motoralkoholema begränsas, så att det sammanlagda avgiftsuttaget blir hälften så högt som avgiftsuttaget på bensin.

Vid bifall till mitt förslag att särskild beredskapsavgift inte skall utgå för motoralkoholer bör skatten på motoralkoholer höjas så alt den uppgår till hälften av skatten på bensin, dvs. med 8 öre per liter. Detta innebär att avgiftsuttaget på motoralkoholer blir något mindre än hälften av det sammanlagda avgiftsuttaget på bensin. Frågan om erforderiiga styrmedel för en introduktion av syntetiska bränslen kommer jag att la upp i samband med den energipolitiska proposition som jag kommer att föreslå att regeringen förelägger riksdagen senare detta riksmöte.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1973: 1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter och förslag till lag om ändring av lagen (1961: 372) om bensinskatt. Förslagen har upprättats i samråd med chefen för budgetdepartementet.

Med hänsyn till lagstiftningsfrågomas beskaffenhet ärdel enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande om lagförslagen.

Statens stöd till energiforskning m. m. finansieras f. n. över statsbudgeten. För budgetåret 1980/81 har härför anvisats 354 milj. kr. Under hösten 1980 har frågan om att finansiera även energiforskning m.m. genom avgifter på olja övervägts inom regeringskansliet. Som ett räkneexempel kan nämnas att de angivna kostnadema för innevarande budgetårs verksamhet skulle motsvara en avgift av ca 13 kr. per m olja. För treårsperioden 1981/82-1983/84 har av bl. a. DFE i betänkandet (SOU 1980: 35) Energi i utveckling föreslagils kraftigt ökade insatser. Chefen för industridepartementet återkommer enligt vad jag har erfant till denna fråga senare under detta riksmöte i samband med att förslag läggs fram om ett nytt energiforskningsprogram.

Prop. 1980/81:49 30

2.6 Organisation

OED förslår alt organisationen för den nya slödversamhelen skall läggas till SIND. I remissbehandlingen har flertalet remissinstanser som har uttalat sig i frågan tillstyrkt eller lämnat utan erinran OED:s förslag.

Statskontoret, DFE, och utredningen (I 1979: 10) om myndighetsorganisationen på energiområdet anser emellertid att slutlig ställning till organisationsfrågorna bör tas först i samband med att ställning tas lill hur myn-dighetsorganisalionen inom energiområdet bör vara utformad. Utredningen om myndighetsorganisationen på energiområdet anser emellertid att den nya stödverksamheten t. v. bör knytas lill SIND.

Svensk industriförening framhåller att en knytning av del nya stödet till SIND torde ha de flesta fördelama. Enligt föreningen bör emellertid en allvarlig prövning och utvärdering ske av ett stiftelsealternativ eftersom denna form erbjuder en myckel stor flexibilitet. Åven fullmäktige i riksbanken anser att andra utvägar bör undersökas innan beslut fattas i denna fråga. Sålunda bör enligt fullmäktiges mening undersökas om det är möjligt att låta Investeringsbanken ombesörja den statliga långivningen för detta ändamål. Investeringsbanken kommer naturligen med som en av långivarna i fråga om bottenfinansieringen, men en analys bör enligt fullmäktige göras av möjligheterna och förutsättningarna för Investeringsbanken att handha även den toppfinansiering staten skall svara för.

För lantbrukets del anser LRF det naluriigt att lantbruksnämnderna ges en mer konkret uppgift än f. n. och alt energiinvesleringar så långt möjligt handläggs via samma kanaler som övriga investeringar inom lantbruket.

Några remissinstanser har berört de regionala utvecklingsfondernas roll i detta sammanhang bl. a. länsstyrelsen i Uppsala län, Kronobergs läns utvecklingsfond och LRF. Länsstyrelsen anser all inte alltför komplicerade ärenden som rör industrin bör kunna decentraliseras exempelvis till utvecklingsfonderna.

För egen del vill jag anföra följande. I belänkandet (Ds 1 1980: 16) De statliga energimyndigheterna — arbetsfördelning och samverkan läggs fram en rad förslag till förändringar av myndighetsorganisationen inom energiområdet och beträffande statens vallenfallsverks verksamhet. Betänkandet har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet.

Som jag nyss har nämnt bör den föreslagna stödverksamheten få ett vidare verksamhetsområde och en större omfattning än enligt OED:s förslag. Jag ser slödel som ett viktigt energipoliliskt styrmedel och räknar med alt det skall få stor genomslagskraft. Frågan om organisationen av stödverksamheten får därmed stor belydelse och måsle ses i ell slörre sammanhang tillsammans med övriga organisationsfrågor inom området. Eftersom del f. n. inle är möjligt att ta ställning till organisationsfrågan inom energiområdet i stort är jag inte beredd all nu förorda annat än en tillfällig organisation för det nu aktuella stödet. Med anledning härav avser

Prop. 1980/81:49 36
Innehållsförteckning

1 Uppdragets innebörd och avgränsningar....................... 37

I. I Uppdraget ............................................................ 37

1.2 Avgränsningar ....................................................... 37

2 Akluella energiinvesleringar ......................................... ... 38

2.1 Investeringar i energiproduktionssystemet ........... 39

2.2 Investeringar i åtgärder för energihushållning ...... 42

2.2.1 Byggnader ........................................................ 42

2.2.2 Transporter....................................................... 43

2.2.3 Industri .......................................................... 44

2.3 Prototyper och demonstralionsanläggningar ........... 44

3 Stödbehov och stödformer .......................................... ... 45

3.1 Investeringar som faller utanför nuvarande stödsystem 45

3.2 Principiellt tänkbara stödformer .... ..................... ... 46

3.3 Förslag till ramar för länevillkoren ......................... 48

3.3.1 Allmänna riktlinjer ........................................... 48

3.3.2 Stödberättigade åtgärder .............................. 50

4 Finansiering ................................................................. 51

4.1 Finansieringsbehov ................................................ 51

4.2 Bedömning av medelsbehov .................................. 54

4.3 OED:s förslag till medelsberäkning ......................... 55

4.4 Tänkbara finansieringsformer ................................. 55

5 Organisation ............................................................... 55

5.1 Myndighetsalternativel ......................................... 56

5.2 Stiftelsealternativet ................................................ 57

5.3 OED:s organisalionsförslag .................................... 58

Bilagor:

1 Uppdraget...................................................................... 59

2 Vissa befintliga stödformer för tekniska utvecklingsprojekt och energibesparande åtgärder 63

3 Energitillförsel ............................................................ 76

4 Energihushållning i byggnader ..................................... 83

5 Fondmedel för energibesparande åtgärder inom industrin — inklusive prototyp- och demonstrationsanlägghingar 85

6 Utformning av lånesyslem.............................................. 89

Prop. 1980/81:49 37

1 Uppdragets innebörd och avgränsningar

LI Uppdraget

Oljeersättningsdelegationen (OED) har fått i uppdrag (se bilaga 1) att utreda möjlighetema att finansiera investeringar i energiteknik som syftar till alt snabbt minska oljeberoendet. OED skall därvid överväga om en finansienng i form av lån som komplement till nuvarande stödformer kan utgöra ett verksamt medel för att undanröja hindren för en kommersiell spridning av främst ny energiteknik.

OED skall överväga vilka former av energiproduktion som skall omfattas av ett lånesystem och bör också överväga en utformning av ett lånesystem som gör det möjligt att lämna stöd till investeringar som syftar lill energihushållning eller användande av andra bränslen än olja inom industrin, i byggnadsbeståndet och inom transportsektorn.

OED bör redovisa för- och nackdelar med olika tekniska konstrukfioner av ett stöd. Avgränsning till nuvarande stödformer bör också uppmärksammas. Dessutom bör olika möjligheter att finansiera stödet studeras. Administrationen av stödet skall också behandlas.

Arbetet skall redovisas senast den 15 november 1979.

L2 Avgränsningar

Uppdraget har genomförts under kort tid. Bedömningarna vilar därför på ett i flera avseenden översiktligt underlag. Detta har i sin tur inte tillåtit en mera detaljerad analys av behovet av lånefinansiering och hur detta behov kan tänkas utvecklas över en längre tid. Det har heller inte varit möjligt att genomföra en analys av den relativa effektiviteten av stödåtgärder inom energiproduktions- respektive energihushållningsområdena. Kriterier för avvägningar mellan sådana stödåtgärder framstår som angelägna att få fram.

Mot denna bakgrund har följande avgränsningar gjorts. Endast de energikällor och hushållningsåtgärder som beräknas bidra lill att ersätta eller minska behovet av olja fram till 1990 har inkluderats och endast den typ av investeringar som bedöms göras inom en femårsperiod har lagts till grund för bedömning av medelsbehovet. En bedömning av medelsbehovet för längre tid än närmaste femårsperioden är knappast meningsfull med hänsyn till osäkerheten i omfattningen av aktuella investeringar och till den inverkan som andra styrmedel kan komma att få på kriterier och regler för ett lånestöd. I kapitel 2 anges utgångspunkterna för dessa bedömningar.

Det är i första hand investeringar steget efler demonstration som har behandlats. Därutöver ingår också bla investeringar i prototyper och demonstrationsanläggningar (PoD), trots att huvudsyftet med låneformen inte är att stödja sådana investeringar.

Prop. 1980/81:49 38

Betydelsen av ett finansiellt stöd för kommersiellt riskfyllda energiinvesteringar bör också betraktas mot bakgrund av de hinder och osäkerheter av ekonomisk och annan karaktär som allmänt föreligger för att nya energitill-förselsält och energihushållningsåtgärder skall komma till användning. Bland dessa märks t ex

- osäkerhet beträffande priser och marknader för de nya energitillförselsätten,

- stora initialkostnader för påbörjad produktion av nya energiprodukter, svårigheter att få ett samspel mellan en lång kedja av aktörer, leverans-osäkerheter m. m.,

- bristande kunskap hos dem som skall göra investeringsövervägandena,

- osäkerhet om inriktningen av den framtida energipolitiken och ett förlitande pä att samhället skall reda ut situationen vid en oljekris,

- osäkerheter utanför energiområdet, exempelvis den industripoliliska utvecklingen,

- redan bundet kapital i energiteknik hos tillverkare och brukare,

- upphandling till lägsta pris gynnar inte nya energitillförselsätt eller energisparande åtgärder utöver de konventionella,

- kommande miljövärdskrav för fasta bränslen är okända.

Flera av dessa hinder är ekonomiska och utgör faktorer vid kommersiella riskbedömningar i samband med beslut i energiinvesteringar. Andra är inte av ekonomisk natur och kan samtidigt utgöra väl sä väsentliga faktorer som de ekonomiska vid sådana beslul. Hur de senare faktorerna påverkar investeringsbeslut är ytterst en fråga om det enskilda företagets strategiska principer. Osäkerhet om den framtida energipolitiken kan tänkas begränsa investeringsbenägenheten hos vissa företag. Strävan efter tryggad egen energiförsörjning kan å andra sidan tänkas medföra att företag även utan statliga stödåtgärder beslular om investeringar med osäker företagsekonomisk lönsamhet. Förhållanden av dessa slag har uppenbarligen betydelse för hur verksamt medel en läneform med det avsedda syftet kan bli. Det har dock inte varit möjligt att närmare klarlägga effekterna av sådana förhållanden.

Med beaktande av dessa reservationer anser OED all statliga stödåtgärder i form av lån är angelägna och sannolikt utgör ett verksamt medel för all nå en snabbare introduktion av oljeersättande energiteknik.

2 Aktuella energiinvesteringar

OED har fått i uppdrag att med utgångspunkt i en översiktlig analys av olika energislags marknadsförutsättningar under den närmaste tioårsperioden överväga vilka former av energiproduktion som skall omfattas av ett lånesystem. Lånesystemet skall också omfatta investeringar som syftar till ökad energihushållning.

Prop. 1980/81:49 39

2,1 Investeringar i energiproduktionssystemet

OED har genomfört en bedömning av de investeringar som behöver vidtagas under den närmaste femårsperioden. Utgångspunkten för bedömningen är redovisningen i bilaga 3, Energitillförsel. Bilagan bygger bl. a. på beräkningar som gjorts inom konsekvensutredningen (Ds I 1979:10). Utan att ta ställning i övrigt har OED ansett dessa beräkningar vara lämpliga som underlag för bedömning av finansieringsefterfrågan.

I konsekvensutredningens beräkningar ingår investeringar, bl.a. i industripannor, hetvattencentraler, kraftvärmeverk, metanolanläggningar och solvärmeanläggningar. Dessutom ingår investeringar i infrastruktur i form av exempelvis terminaler för skogsråvara och torvhantering samt hamnanläggningar för kol.

Investeringarna under femårsperioden bygger pä följande utgångspunkter när det gäller energibidrag från de nya energitillförselsälten (Tabell 2.1).

Konsekvensutredningen har vidare beräknat utbyggnad av energiomvandlingsanläggningar enligt tabell 2.2.

De totala investeringarna i produktionsanläggningar och infrastruktur fördelar sig enligt tabell 2.3.

Med utgångspunkt från konsekvensutredningens beräkningar kan en uppskattning göras av de merinvesteringar som krävs för de nya energitillförselsälten i relation till oljeinvesleringar. Merinvesleringarna redovisas nedan i tabell 2.4. Två väsentliga avgränsningar har gjorts vid denna beräkning:

- Anläggningar för kondenskraftproduktion har förulsalls uppföras av
statliga, kommunala och privata energiföretag ulan behov av särskilt
lånestöd. (Undantag får möjligen göras för vissa miljöbelingade investe
ringar.)

- Endast merinvesteringar vid en normal kraftvärmeutbyggnad för oljeer
sättande ändamål har medräknats. Vid en kärnkraftsavveckling tillkom
mer ytteriigare kraflvärme- och fjärrvärmeutbyggnad. Enligl proposi
tionerna 1976/77:107 och 1978/79:115 har uppgörelser träffats mellan

Tabell 2.1 Konsekvensutredningen beräkningar för nya energitillförselsätt år 1985, 1990 och 2000 (värden lämnade under hand)

R = referensallernaliv som baseras pä prop. 1978/79:115 A = avveckling av kärnkraften till 1990

Tillförsel (TWh)	1985		1990		2000
Energivara	R	A	R	A	R	A
Solvärme	1	1	3	3	6	6
Spillvärme	2	2	2	2	2	2
Ångkol	21	23	40	90	85	160
Torv	1	1	4	5	15	16
Skogsenergi	4	5	14	17	20	22
Syntetiska drivm.	1	1	3	3	4	4

Tabell 2.2 Utbyggnad av energioinvandlingsanläggningar enligt konsekvensutredningen

R = referensalternativ som baseras på prop. 1978/79:115

A = avveckling av kärnkraften till 1990

(värden lämnade under hand)

Effekluthyggnad (MW) och anläggningstyp för el och hetvatten.

			1985		1990		2000
Anläggningstyp			R	A	R	A	R	A
Solvärmeanläggningar
- individuella			200	=	600	=	1200	=
- fjärrvärme			200	=	600	=	1200	=
Spillvärmeanläggningar			300	=	300	=	300	=
Hetvattencentraler:
- Kol			510	75	860	75	1060	150
- Torv			170	115	600	310	970	445
- Flis			180	90	590	355	1000	650
Ångpannor i industrin
- Kol			1800	1800	3 050	3 050	3 050	3 050
- Flis			160	160	1400	1400	2000	2000
Kolkondensverk			0	0	0	3 600	3000	7200
Kraftvärmeverk (elektrisk effekt)
- Kol			400	700	900	3450	2700	3 100
- Torv			0	0	50	350	200	600
Utbyggnad för syntetiskci	r dri\	•medel (miljoner nr').
Utbyggnad			81-85	86-90	1	91-2000	Befintligt år 2000
Etanol (biomassa frän jordbruket)			0,40	0,14		0,26	0,80
Metanol (importerad)			0,25	0,40		0,65	1,30
Metanol (vac. rester)			—	0,65		-	0,65
Metanol (torv och flis)			-	-		1,20	1,20
Metanol (kol)			-	-		0,60	0,60
Summa			0,65	1,19		2,71	4,55

Tabell 2.3 Investeringsbehov i produktionsanläggningar och infrastruktur enligt konsekvensutredningen (värden lämnade under hand)

Solvärmeanl.

- Individuell

- Fjärrvärme

Spillvärmeanl.

Hetvaltencentr.

- Kol

- Torv

- Flis

Ångpannor i industrin

- Kol

- Flis

Vindkraftverk Kolkondensverk

0.8	0.8	1.6	1.6	2.4	2.4	4.8	4.8
0,4	0,4	0,8	0.8	1.2	1,2	2.4	2,4
0,4	0,4	0,8	0,8	1,2	1,2	2,4	2,4
-.0,1	<0.l	0	0	0	0	<0.l	<0.l
0.7	0.3	0,9	0,4	0,7	0.5	2.3	1.2
0,4	0,1	0.2	-	0,1	0,1	0,7	0,2
0,1	0,1	0,4	0,2	0,3	0.1	0,8	0.4
0,2	0,1	0,3	0,2	0,3	0,3	0,8	0,6
1.4	1.4	1.8	1.8	0,7	0,7	3.9	3.9
1,3	1,3	0,9	0,9	0,3	0,3	2,5	2.5
0,1	0,1	0.9	0.9	0,4	0,4	1.4	1,4
0	0	1.8	1.8	6.0	6.0	7.8	7.8

11.5

9,6 11.5

9.6 23.0

* Penningvärde juli 1979

berörda departement och kredilmarknadens organ belräffande finansiering av kraftvärme- och Qärrvärmeulbyggnad. Behovet av ytteriigare finansiering för dessa ändamål diskuteras vidare under avsnitt 4. Finansieringsbehov.

Som en första ansats har stödbehovet för energiproduktion definierats som merinvesleringarna för att bygga ut energisystemet inklusive erforderlig infrastruktur enligl konsekvensutredningen i förhållande till de investeringar som krävs vid en motsvarande utbyggnad med oljeanläggningar.

Tabell 2.4 Merinvesteringar på grund av nya energitillförselsätt, milj. kr.

Period	1980-85		1986-90
Anläggning	Totalt	Per år	Totalt	Per år
Solvärme
- Individuell	275	55	485	97
- Fjärrvärme	315	'63	555	III
Ångpannor inom industrin
- Kol	510	102	360	72
- Flis, ved	40	8	400	80
Heivallementraler
- Kol	275	55	115	23
- Torv	60	12	300	60
- Flis, ved	155	31	205	41
Oljeersättande kraftvärme	450	90	550	110
Anläggn. för syntetiska drivmedel	1000	200	3000	600
Infrastruktur
- Skogsenergi	-50	10
- Torv	-50	10	T	■1
- Kol	-50	10
- Syntetiska drivmedel	1000	200	0	0
Summa	3 955	791	5 970	1 194
exkl synt drivm	1955	391	2970	594

Prop. 1980/81:49 42

Konsekvensutrednings beräkningar visar alt det under perioden 1981-85 krävs investeringar i nya energilillförselsätl av 6 ä 8 miljarder kr'.

Merinvesteringar, ulöver vad som skulle skell i oljeanläggningar för alt erhålla jämförbara energibidrag, beräknas uppgå till ca 4 miljarder kr'. Därav svarar anläggningar och infrastruktur för syntetiska drivmedel för ca 2 miljarder kr.

Dessa belopp bör vara en rimlig utgängspunkt för en beräkning av erforderliga lånemedel för energiproduktion eftersom del maximala stödbehovet skulle kunna bedömas vara av samma storleksordning som merinvesleringarna.

2.2 Investeringar i åtgärder för energihushållning

När det gäller investeringar för hushållning har del av tidsskäl inte varit möjligt all utgå från konsekvensutredningens material. Sektorsvisa bedömningar har i stället genomförts.

2.2.1 Byggnader

Dagens stöd bygger i huvudsak på slöd till forskning, experimenlbyg-gande och energisparåtgärder i befintlig bebyggelse. Det här behandlade lånesyslemets uppgift skulle vara att erbjuda medel till investeringar som är riskfyllda, dvs åtgärder steget efter experimenlbyggande men investeringar som ännu inte kommit in i energisparsyslemet. Erfarenheterna har emellertid visat all åtgärder som är lämpliga all genomföra inlemmas relativt snabbt i det redan befintliga energisparslödet. (se bilaga 2).

De åtgärder som skulle kunna vara aktuella i detta sammanhang gäller huvudsakligen investeringar i sollagersystem och kombinationer av solvärme och värmepump. Ell införande av någol av dessa system i alla nybyggda hus som inte beräknas bli elvärmda eller fjärrvärmda skulle kräva myckel stora investeringar, totalt mer än I miljard kr/år, se bilaga 4.

Samtliga dessa åtgärder kommer investeringsmässigt att till övervägande del ske perioden efler 1985. Det beror pä att det omfattande experi-mentbyggnadsprogram som nu pågår först bör genomföras och utvärderas. Övriga insatser före 1985 bör täckas av experimentbyggnadsmedel. Åtgärder och produkter som är tekniskt tillförlitliga kommer också med stor sannolikhet att kunna placeras in i energisparslödet. Eventuella investeringar i lågtemperatursystem skulle kunna vara aktuella under femårsperioden, men merinvesteringen uppgår endast till 1 500 kr/lägenhet i nya hus, varför dessa investeringar bör täckas på annat sätt än via det i denna rapport behandlade lånesyslemet.

' Obs att smärre delar av dessa är föremål för stöd redan i dag. Det gäller nuvarande bidrag till investeringar i befintliga industripannor.

Prop. 1980/81:49 43

En i tiden närliggande möjlighet är solfångare som ansluts direkt till fjärrvärmenäten. En prototypanläggning blir färdig under 1979. Sannolikt blir ytterligare investeringar aktuella i sådana anläggningar under den kommande femårsperioden. Detsamma kan gälla s. k. solvärmecentraler och vissa kombinationer av solvärme och värmepump. Investeringar av dessa slag bör delvis kunna finansieras via experimentbyggnadsanslaget, dels via det i denna rapport behandlade lånesystemet. Investeringar i solsystem i anslutning till fjärrvärme har redovisats i avsnitt 2.1 under energiproduktionsanläggningar.

OED finner av dessa skäl inte anledning att i en första fas inkludera investeringar inom byggnadsområdet i ett nytt stödsystem. Eventuella korrigeringar av nu befintligt stödprogram är tillräckligt för all stimulera verksamheten. Detta gäller naturligtvis under fömtsättning alt erforderliga medel ställs till förfogande, dvs. att ramarna för godkända energisparåtgärder ökas vid behov. I denna fråga har samråd under hand skett med sekretariatet till delegationen för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse.

2.2.2 Transporter

För närvarande finns stöd i form av bidrag till prototyp- och demonstrationsanläggningar inom transportområdet.

De i tiden närmast liggande objekten för en lånefinansiering rör användning av syntetiska drivmedel. Investeringar i produktionsanläggningar för detta ändamål har tidigare berörts. Försöksvis drift i representativt stor skala, t. ex. i form av all stora delar av en bussflotta ställs om till metanoldrift och att erforderliga investeringar i infrastruktur för distributionsanläggningar kommer till stånd, kan inte rubriceras eller komma att rubriceras som demonstrationsprojekt i SIND:s mening. Sådana storskaliga försök utgör dock sannolikt nödvändiga led i en introduktionsstralegi för syntetiska drivmedel. Finansieringsbehovet för sådan försöksverksamhet är av storleksordningen 10-15 milj. kr. för ett försök. Flera sådana försök på olika platser kan behöva genomföras.

SIND har lämnat bidrag till driftsförsök med elbilar. Liknande försök i större skala kan bli aktuella med distributionsfordon inom tätorter. Kostnaden för varje sådant försök med ca 100 sådana fordon bedöms till 5-10 milj. kr.

Alternativa framdriflsmetoder i övrigt kommer under den närmaste femårsperioden att befinna sig på utvecklingsstadiet och är inte aktuella för det tänkta stödet.

Försöksverksamhet pågår med STU-stöd kring möjligheterna all uppnå en förbättrad kollektivtrafik inom lokala bussnät. Detta har en indirekt anknytning till drivmedelsbesparing och sammanhänger också med andra motiv än energi. Projekt av denna typ bör huvudsakligen finansieras på andra vägar t. ex. utvecklingsbolag, men det är inte uteslutet att komplette-

Prop. 1980/81:49 44

rande finansiering kan krävas via den nu diskuterade stödformen.

Sammanfattningsvis bedöms transportsektorns stödbehov uppgå till ungefär 100 milj. kr. under femårsperioden 1980-85.

2.2.3 Induslri

För närvarande stöds investeringar för energihushållning med bidrag som maximalt kan uppgå till 35% av merinvesteringen'. Projektkategorier och villkor framgår av bilaga 2. Stöd utgår bl. a. lill åtgärder i industriella processer och byggnader, övergång till fasta bränslen m. m. Stöd lill tekniska förbättringar i konventionell energiproduktion omfattas inte av stödet med undantag för små vattenkraftverk. Avsikten är att denna bidragsverksamhet skall trappas ned. SIND har för perioden 1979/80 - 1983/84 beräknat medelsbehovet för bidrag till 690 milj. kr. I samband med denna nedtrappning anser OED det aktuellt att i stället införa en lånemöjlighet. Lån och bidrag skall emellertid inte kunna utgå samtidigt. Ett stöd genom 100% länefinansiering av merinvesteringen i stället för ett bidrg på maximalt 35% kräver ungefär tre gånger så stort medelsbehov. Införandet av ett lån bedöms dock inte komma att ske fömän under senare delen av femårsperioden. OED har med dessa utgångspunkter bedömt det maximala lånebehovet till ungefär 600 milj. kr. för femårsperioden.

Lånestöd till energihushållande åtgärder i nya processer har OED inte bedömt erforderligt. Tillräckliga företagsekonomiska motiv får anses föreligga för att finansiering på den normala kreditmarknaden skall vara möjlig.

2.3 Prototyper och demonstrationsanläggningar

Del statliga slödel till prototyper och demonstralionsanläggningar utgår för byggnadssektorn via BFR:s experimentbyggnadsanslag och för industrin, transportsektorn och energiproduktionsanläggningar via SIND.

På byggnadssidan är stödet så utformat att merinvesleringarna stöds i form av tån med villkorlig återbetalningsskyldighet. För övriga sektorer utgår bidrag till maximalt 50% av merinvesteringen. Eftersom det i flera situationer har varit otillräckligt med ett bidrag, bör denna stödform kompletteras med en lånemöjlighet. SIND har lämnat förslag till förändrade stödformer. SIND föreslår att nuvarande stöd kompletteras med ett lånesystem och anger nägon form av lån med villkorlig återbetalning som en möjlighet. Låne- och bidragsbehovet till prototyper och demonstralionsanläggningar har av SIND uppskattats till 150 milj. kr/år. Fördelningen mellan lån och bidrag har inte angivits och totalt beräknas endast 75 %> av investeringen finansieras med lån och bidrag. Med utgångspunkt frän en finansiering upp till 100% av merinvesteringen skulle lånebehovet kunna

' Merinvestering är utgångspunkten vid SIND:s bedömning av den godkända kostnaden och sammanfaller vanligen med denna.

Prop. 1980/81:49 45

uppskattas till ca 100 milj. kr/år, dvs. 500 milj. kr. för femårsperioden om halva stödbehovet förutsätts vara lån.

3 Stödbehov och stödformer

Befintliga stödformer inom energiområdet och vissa viktiga industripolitiska stödformer beskrivs i bilaga 2.

3.1 Investeringar som faller utanför nuvarande stödsystem

Endast vissa typer av energiinvesteringar i befintliga anläggningar eller nya anläggningar är föremål för stöd av samhället. I figur 3.1 visas huvudgrupper av investeringar på energiområdet och humvida de omfattas av nuvarande stödsystem eller ej.

Figur 3.1: Nuvarande stödformers tillämplighet.

Typ av stöd och ändamål	Hushållning Byggnader	Industrin	Trans-sporter	Energiprod Närings-	uktion El och
				liv	värme
FoU	X	X	X	X	X
Prototyp och demonstration
bidrag lån	X X	X 0	X 0	X 0	X 0
Steget efter demonstrations-
anläggningar: Befintlig anläggning bidrag Befintlig anläggning lån	X X	X 0	0 0	X 0	0 0
Ny anläggning bidrag Ny anläggning lån	(x)i (x)i	0 0	0 0	0 0	0 0

X = stöd finns idag

O = stöd saknas idag

' En ny bostad betraktas som befintlig när normala fastighetslän är beviljade. Även

sådana bostäder är i princip berättigade till energisparslöd för samma ätgärder som i

befintligt bebyggelse. Undantag förekommer t. ex. för tilläggsisolering.

Stödsystemet år så utformat att nya anläggningar som inte är av demonstrationskaraktär faller utanför samhällets ekonomiska stödåtgärder. Det finns dock vissa andra styrmedel för nya anläggningar. På bostadssidan finns byggnormer som anger vissa ramar för energiutformningen. Tillkomst och lokalisering av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberrävara eller med landets samlade mark- och vallentillgångar prövas av regeringen

Prop. 1980/81:49 46

enligt § 136a byggnadslagen. Vissa slag av investeringar på energiområdet kan ocksä erhålla stöd genom de industripolitiska insatserna. Dessa möjligheter är dock begränsade.

När det gäller befintliga anläggningar finns det bidrag för energiinvesteringar i byggnader saml till processer och energiproduktion inom näringslivet. Bidrag utgår däremot inte till befintliga transportsystem och endast i enstaka undantagsfall till el- och värmeproducerande anläggningar. Lån finns endast till befintliga bostadsfastigheter.

För prototyp- och demonstralionsanläggningar inom näringslivet utgår stöd i form av bidrag. SIND har som tidigare nämnts föreslagit all delta stöd kompletteras med ett lånesystem.

3.2 Principiellt tänkbara stödformer

Ett lånesystem kan variera efler fiera olika typer av variabler. Del gäller bl.a.:

- amorteringsvillkor

- räntevillkor

- säkerhet

- indirekt eller direki lån

- lån kombinerat med bidrag

En närmare redogörelse för tänkbara låneformers egenskaper lämnas i bilaga 6.

Olika aktörer på energimarknaden påverkas olika av samma låneform. En genomgång av de aktuella energitillförselsälten under en kommande 5-årsperiod leder till att i huvudsak följande intressenter kan komma ifråga: Kolimportörer, rederier, hamnar, transportföretag, distributörer av fasta och flytande bränslen, skogsförelag, torvindustrier, processindustrier, pe-trokemiföretag, elproducenter samt hetvattenproducenter. I det följande beskrivs effekterna av låneutformningen på följande huvudkategorier av aktörer, företag, kommunala bolag, kommuner och privatpersoner.

Lånevillkorens effekter på förelagen

Vid bedömningen av vilka stimulanseffekter som kan uppnås med olika låneformer måste hänsyn även las till del individuella företagets totala lönsamhets-, likviditets- och soliditetsställning. Beroende pä ett företags situation i dessa avseenden kan olika låneformer få olika effekt.

Generellt finns följande samband för huvudvariablerna och deras påverkan:

Villkor avseende Päverkar

Amortering Likviditet, soliditet

Ränta Lönsamhet, likviditet (soliditet indirekt)

Säkerheter Indirekt påverkan på lönsamhet, likviditet och soliditet

Prop. 1980/81:49 47

Då investeringskalkyler främst baseras på lönsamhetskriterier borde, rent teoretiskt sett, önskvärda stimulanseffekter uppnås genom att konstmera goda räntevillkor. Under senare år har dock de svenska företagens soliditet i många fall försämrats, vilket har lett till svårigheter alt öka upplåningen. Detta medför i praktiken att lån för att få stimulanseffekt måste vara attraktiva beträffande såväl amorterings-, ränte- som säkerhetsvillkor.

I figur 3.1 har kortfattat beskrivits olika amorteringsvillkors effekt på företag. Generellt kan sägas all de variabler, som har störst attraktionskraft för företag torde vara möjligheten till villkorad återbetalningsskyldighet, visst amorteringsanstånd samt lång amorteringstid.

En låg ränta har i allmänhet positiv påverkan på ett företags lönsamhet. Räntebefrielse har givetvis också positiv effekt. En räntesats som ligger 2-3% under marknadsräntan är ungefär likvärdig med ett bidrag till företaget på 10-15% (vid 20 års löptid och en diskontering till nuvärde med 10%). En räntebefrielse under de tre första åren motsvarar med samma förutsättningar ett bidrag på 24%.

Krav på säkerhet för lån kommer i normalfallet att inkräkta på ett företags möjligheter att erhålla lån för andra lönsamma investeringar.

Att en viss del av en investering finansieras med bidrag innebär för ett företag all in- och utbetalning "möts" i tiden samt att någon ränlekoslnad ej belastar investeringskalkyler på denna del. Skattemässigt är bidrag neutralt i den meningen att bidraget utgör intäkt samtidigt som kostnaderna normalt utgör avdragsgill kostnad.

Effekter för kommunala bolag

De olika effekter skilda låneformer har på förelag, och som beskrivits ovan, torde i allt väsentligt vara giltiga även för kommunala bolag. Dessa bolag drivs normalt utan vinstsyfte och har inte samma krav på soliditet som fristående företag. Det är därför troligt att amorteringstiden har större påverkan på investeringsbeslutet än frågan om säkerheten. Självfallet har även räntesatsen stor belydelse.

Effekter för kommuner

Rent teoretiskt torde såväl de grundläggande kraven vid investeringskal-kylering som olika låneformers effekt vara desamma såväl för kommuner som för företag. Vissa skillnader finns dock i praktiken med hänsyn till möjligheten för kommuner att inom vissa gränser justera lönsamheten av en investering genom taxesättning och/eller förändrat skatteuttag. För ett företag är möjligheterna till förändringar i "utförsäljningspriset" såväl internt som externt begränsade med hänsyn till marknadsprisbildningen.

Inom kommunal verksamhet görs även en skillnad mellan kapital- och driftsbudget, vilket påverkar kommunernas situation. Del bör även no-

Prop. 1980/81:49 49

Återbetalningen av lån bör kunna anpassas till projektels cash flow, dvs. alt återbetalningen tidsmässigt anpassas till de framtida intäkterna eller kostnadsminskningarna i projektet. Anstånd med amortering och räntebetalning skall kunna beviljas, varvid räntan normalt ackumuleras och läggs till kapitalet. I vissa fall bör även räntebefrielse kunna medges under de första åren.

När det gäller själva lånet innebär en läng amorteringstid (20 år för större anläggningar) och med viss amorteringsbefrielse i ett inledningsskede en betydande fördel för låntagaren. Från samhällsekonomisk utgångspunkt finns det heller inget som strider mot amorteringslider av denna längd. Amorteringstiden bör allmänt begränsas till projektets förväntade livslängd. Amorteringsfrihet bör ocksä kunna lämnas upp lill fem år.

När det gäller räntevillkoren innebär en räntenivå som ligger 2-3% lägre än gängse marknadsränta som tidigare nämnts en stimulanseffekt likvärdig med ett bidrag på ca 10-15% räknat över lånels hela löptid. OED har dock funnit alt räntan bör vara marknadsanpassad med undantag för möjlighet till räntebefrielse de första åren. En utgångspunkt kan vara kommunlåneräntan.

När det gäller säkerheten innebär del ett risktagande från statens sida all avstå från någon form av inteckning/säkerhet. Går ett företag i konkurs tvingas staten avstå sina anspråk även om den aktuella energiinvesteringen i sig själv varit lyckad. Ett mycket starkt skäl som talar för att staten skall avstå säkerheten är dock den betydande stimulans som det innebär för ett företag all på detta säll erhålla en lånemöjlighet som ligger utanför den normala soliditelsbedömningen. Därmed underiältas bl.a. övrig belåning av projektet. OED föreslår därför att län normall skall lämnas ulan att säkerheter ställs av låntagaren.

Lån med villkorlig återbetalning har framförts av flera intressenter och av industriverket som en lämplig form av lånesystem. Det finns några paralleller att dra till idag fungerande bidrags- och lånesystem med villkorlig återbetalning. BFR:s experimentbyggnadsprogram innebär bl.a. all villkorliga lån medges till de merkostnader som gäller för aktuell investering. STU:s stödprogram innehåller också en form av villkorliga bidrag. Bägge dessa former av villkorliga bidrag och lån innebär dock alt tidskrävande förhandlingar om hur mycket medel som skall återbetalas måste föras.

OED anser att län med villkoriig återbetalning skall kunna förekomma. Förhandling om att återbetalning inte skall komma till stånd skall tas upp på låntagarens initiativ. I sådana låneavtal bör regler finnas för de kriterier som skall gälla för eventuell avskrivning och för den tidpunkt, inom vilken krav på beslut om avskrivning kan ställas. Därmed bör mängden fall reduceras där förhandlingar kan bli akluella.

Generellt bör lån och i förekommande fall bidrag kunna läcka upp till 100% av merinvesteringen i förhållande till motsvarande anläggning för 4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 49

Prop. 1980/81:49 50

olja i de fall en sådan merinvestering kan anges. Detta är fallet för många energiproduktionsanläggningar och energibesparande åtgärder i industrin. I de fall en merinvestering inte kan anges, bör summan av lån och eventuella bidrag inte kunna uppgå till hela investeringskostnaden. Andelen bör, oavsett om merinvestering kan anges eller inte, bero av projektets riskkaraktär på sätt som närmare anges i följande avsnitt (3.3.2).

3.3.2 Stödberättigade åtgärder

OED har funnit fyra grupper av stödberättigade objekt.

1. Prototyper och demonstrafionsanläggningar. Komplettering av nuvarande stöd med lån.

2. Investeringar i fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker.

3. Speciella övriga investeringar i syfte att övergå fill andra bränslen än olja.

4. Energibesparande åtgärder i befintliga processer och byggnader i näringslivet (övergång från nuvarande bidragssystem lill lånefinansiering).

Det nuvarande stödet till PoD-anläggningar som ulgår i form av bidrag på högst 50% av merinvesteringen bör kompletteras med en lånemöjlighel. Summan av bidrag och lån bör inte överstiga 75% av totalinvesteringen, varav bidraget inte bör översfiga 50%'. Villkorlig återbetalning bör kunna medges. Beslut om eventuell avskrivning av del eller hela lånet skall fattas senast tre år efter anläggningens idriftlagande. Ränte- och amorteringsanstånd bör kunna beviljas under samma tid.

Investeringar i fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker är aktuella främst i steget efter demonstration och är därigenom inte stödberättigade idag. Enligt OED:s mening finns skäl att komplettera de nuvarande stödformerna för dessa fall. Aktuella objekt är i nuvarande kostnadsläge främst nya anläggningar för torv och skogsavfall samt för syntetiska drivmedel och vissa anläggningar för solvärme. Därtill kommer investeringar i anslutning till storskaliga försök bl.a. på transportområdet. Eftersom den kommersiella risken kan vara betydande, bör formen vara lån i vissa fall kombinerat med bidrag. Summan av lån och bidrag bör inte överstiga 50% av totalinvesteringen'. Bidragsdelen bör inte överstiga 35% av merinvesteringen. Villkorlig återbetalning av lånedelen bör kunna medges i undantagsfall. Möjligheter lill ränte- och amorleringsanstånd upp till fem år bör finnas samt lill räntebefrielse högst tre år.

Lånemöjligheter bör också tillskapas för speciella övriga investeringar i fullskaleanläggningar med måttliga kommersiella risker men som är svåra att fä till stånd av olika skäl t. ex. höga investeringskostnader i förhållande till oljeanläggningar. Akluella objekt är kapacitetsökning i form av kolpannor i industrin. Länen bör inle vara villkorliga och bör inte överstiga 50% av totala investeringskostnaden'. Högst fem års anstånd med amortering

' När huvudregeln 100% av merinvesteringen i förhållande till motsvarande anläggning för olja inte kan tillämpas (se 3.3.1).

Prop. 1980/81:49 52

1/4 är nytillskott för tidsperioden 1981-1985. De befintliga ångpannorna inom industrin kan redan idag erhålla statligt stöd för övergång lill fastbränsleeldning i form av ett bidrag upp till 35% av merinvesteringen. Den del som avser byte till kolpannor i befintliga oljeanläggningar bör därmed normalt läckas via de redan befintliga bidragen och med den övergång lill lån som beräknas ske (se rubriken Energihushållning inom industrin nedan). Av de 1960 MW som beräknas byggas till 1985 avser 160 MW övergång till ängpannor för skogsavfall och torv och merinvesteringarna uppgår lill 40 milj. kr. Det är knappast troligt att dessa merinvesteringar kommer att kunna stimuleras tillräckligl av redan befintligt stödsystem, oberoende av om de avser byte av en gammal panna eller en ny anläggning. Investeringarna i kolpannor där det gäller nytillskott i pannanläggning-arna omfattas inte av nuvarande stödformer. Denna utbyggnad kan beräknas till ca 450 MW och kräver merinvesteringar på ca 130 milj. kr. För industrins ångpannor blir därmed stödbehovet i den här diskuterade formen totalt ca 170 milj. kr.

Hetvallencentraler

Beräkningarna i kap. 2 anger totalt en utbyggnad för fastbränsleeldning med 860 MW under perioden 1981-85 som beräknas kräva en merinvestering pä 490 milj. kr. Genom en uppgörelse mellan bostadsdepartementet och parterna på kapitalmarknaden har kredilfrågan för fjärrvärmeulbygg-naden lösts. OED har här förutsatt att det därmed normalt inle skall behövas några extra stödinsatser när det gäller utbyggnad av hetvattencentraler som eldas med kol. Däremot kan de anläggningar som utnyttjar skogsavfall och torv behöva stöd. Merinvesteringen för dessa anläggningar uppgår enligt kap. 2 lill 215 milj. kr.

Kraftvärmeverk

Beräkningarna i kap. 2 anger en utbyggnad av kraftvärme med 400 MW, vilkel innebär merinvesteringar på 450 milj. kr. Detta avser enbart kolanläggningar under perioden 1981-85. Enligl prop. 1978/79:115 har en uppgörelse träffats mellan industridepartementet och riksbanken som motsvarar den som gäller för fjärtvärme. Detta innebär alt finansieringen av koleldade kraflvärmeverk normalt bör kunna genomföras utan särskilt stöd.

Anläggningar och infrastruktur för syntetiska drivmedel

Enligt redovisningen i kap. 2 beräknas investeringar i anläggningar för syntetiska drivmedel uppgå till 1 miljard kr. undertiden 1981-85. Investeringar i infrastruktur för syntetiska drivmedel beräknas ocksä uppgå till I miljard kr., ca 1/3 gäller investeringar i fordon och 2/3 i distributionssystem för bränslet. Investeringar i den här omfattningen förutsätter ett beslut om fullskalig introdukfion av syntetiska drivmedel i landet. I avvaktan på ett

Prop. 1980/81:49 53

sådant beslut bör ändå finansieringsutrymme skapas för en uppbyggnad av anläggningar och infrastruktur för syntetiska drivmedel. Som en grund för stödbehovet de första åren bedömer OED del som rimligt all räkna med investeringar på ca 100 milj. kr/år för syntetiska drivmedel.

Infrastruktur för kol, torv och skogsavfall

Investeringar för infrastruktur för kol, torv och skogsavfall har enligt kap. 2 beräknats till 150 milj. kr. fram till 1985. Investeringarna för kol kan knappast behöva stödjas. Ett stödbehov om 100 milj. kr. för infrastruktur för torv och skogsavfall kan däremot bedömas föreligga.

Prototyper och demonstralionsanläggningar

Det stöd som för närvarande utgär via SIND för prototyper och demonstrationsanläggningar inom industrin, transportsektorn och för energiproduktionsanläggningar bör kompletteras med en lånemöjlighet. Enligl redovisningen i avsnitt 2.3 beräknas lånebehovet uppgå till 500 milj. kr. för femårsperioden.

Energihushållning inom industrin

I samband med en nedtrappning av nuvarande bidrag för energihushållande åtgärder inom industrin redovisas enligt avsnitt 2.2.3 ett finansieringsbehov på totalt 600 milj. kr. i slutet av femårsperioden i form av lånemedel. I dessa medel ingår också övergång till fastbränsleeldning i befintliga industripannor samt stöd till små vattenkraftverk.

Transportsektorn

För transportsektorn beräknas enligt avsnitt 2.2.2 ett stödbehov på ca 100

milj. kr. för femårsperioden.

Tabell 4.1 Stödbehov för energiproduktionsanläggningar och energihushållning 1981-85, milj. kr.

Solvärme, fjärrvärme 315

Ångpannor inom industrin 170

Hetvatteneenlraler 215
Kraflvärmeverk

Syntetiska drivmedel 500

Infrastruktur för torv och skogsavfall 100
Prototyper och demonslrationsanläggningar

(kompletlering av SlNDS:s nuvarande anslag) 500

Energihushållning inom industrin 600

Transportsektorn 100

Summa 2500

Med i genomsnitt samma stödbehov varje år under femårsperioden innebär det ett finansieringsbehov pä 500 milj. kr/är.

Prop. 1980/81:49 54

4.2 Bedömning av medelsbehov

Det finns anledning att vid bedömningen av medelsbehovet endast la hänsyn till en reducerad andel av det totala finansieringsbehovet. En anledning är förekomsten eller tillkomsten av kompletterande styrmedel i form av skatter, prisgarantier, marknadsgarantier eller exempelvis lagstiftning om fastbränsleeldning.

Tre pågående utredningar inom energiområdet - utredningen om omställbara eldningsanläggningar, utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning samt energiskatteutredningen - kan beräknas lämna förslag som pä sikt direkt eller indirekt kan påverka behovet av statligt finansiellt stöd lill energiinvesteringar. Vid bedömningen av de närmaste årens medelsbehov är det inte möjligt att la hänsyn lill effekterna av förslag från dessa utredningar.

Som exempel kan nämnas de samband som finns med utredningen om omställbara eldningsanläggningar som har till uppgift att lämna förslag till lagregler för en övergäng lill fastbränsleanvändning. Med en lagstiftning som är omfattande och innebär att mycket stora delar av pannbesländets nytillskott och ersättning skall eldas med fasta bränslen i stället för olja, påverkas förutsättningarna för ett lånestöd. Det kommersiella risktagandet minskar eftersom ett engergiallernativ - oljan - är utsorterat. Med de ekonomiska utgångspunkter som finns i konsekvensutredningen kommer kolet att bli huvudalternativet. De kommersiella riskerna kommer i slällel att hänföras till torv, skogsavfall, sol m.m. Därmed kan behovet av låneslöd ha reducerats avsevärt om utgångspunkten är ett lån med kommersiellt risktagande.

Slutsatsen att behovet av låneslöd minskar vid en lagstiftning om fastbränsleeldning behöver inte gälla i alla situationer. Del kan fortfarande finnas motiv för särskilda lån till anläggningar som i dag utnyttjar olja. Alternativet för många som står inför ett beslut om att ersätta en gammal oljepanna kan vara alt göra en viss renovering av den gamla pannan eller köpa en ny fastbränslepanna. I denna valsituation kan möjligheten till ett länestöd spela en betydelsefull roll.

Den här diskuterade stödformen kan ocksä vara ett sätt att allmänt förbättra kreditmarknaden för investeringar i nya energitillförselsätt. Då kvarstår ett länebehov även för kol trots en eventuell lagstiftning om fastbränsleeldning.

Dessa förhällanden gör att det är svårt att bedöma humvida en ny stödform som här föreslås skall omfatta kol eller ej. I ovanstående tabell är kolinvesteringar medräknade med ca 130 milj. kr. för nyUllskott av ångpannor inom industrin och en andel av 600 milj. kr. som avses för anslaget betr. energihushållning inom industrin. Totalt kan det röra sig om uppskattningsvis 300-350 milj. kr. i stödbehov för femärsperiden som är medräknade i ovanstående siffror exkl. det stöd som gäller prototyper och demonstrationsanläggningar.

Prop. 1980/81:49 55

4.3 OED:s förslag till medelsberäkning

Pä grund av de osäkerheter som råder belräffande stödbehovets omfattning och all vissa behov enligt ovan inte aktualiseras förrän i slutet av femårsperioden föreslär OED att inte hela det beräknade stödbehovet tillskapas underdel första bugetäret. Medelsutrymmel bör sedan utvidgas med hänsyn till den energipolitiska utvecklingen. OED föreslår därmed att 300 milj. kr. skall avsättas under det första budgetåret för alt genom lån och bidrag stödja investeringar i energiteknik för oljeersättning som en komplettering av nuvarande anslagsformer. Den första femårsperioden bör ses som en försöksverksamhet och en utvärdering bör ske därefter.

4.4 Tänkbara finasieringsformer

Delegationen skall enligt uppdraget studera olika möjligheter att finansi era ett nytt stöd för oljeersättning. I direktiven anges att en avgift på olja förefaller ha flera fördelar. En annan möjlig finansiering är direkt över statsbudgeten.

För flera statliga fonder sker finansieringen via en avgift. Sä gäller för exempelvis byggforskningen, oljelagerutbyggnaden, pensionsfonderna och bilskrotningsfonden. För byggforskningen sker en komplettering genom anslag över statskassan. Med en oljeavgift fär man förutom finansieringsinstrumentet en styreffekt genom prishöjningen.

Med en oljeavgift kan tvä former tänkas, dels en höjning av den nuvarande särskilda beredskapsavgiften, dels all införa en ny oljeavgift. I samband med oljeprospekteringsinsatserna höjdes beredskapsavgiften och samma metod kan utnyttjas för det här akluella stödsystemet.

En avgift skulle komma all behöva uppgå till 11 kr/m olja vilket ger inkomster under det första året på ca 300 milj. kr'.

De nuvarande statliga stödåtgärderna för energihushållning i bebyggelse och i näringslivet, för prototyper och demonstrationsanläggningar samt energiforskningsprogrammet finansieras över statsbudgeten.

OED har inte ansett det falla inom uppdraget att förorda en specifik finansieringsform.

5 Organisation

I uppdraget till OED sågs alt när det gäller administrationen av stödet bör prövas om fonden för industriellt utvecklingsarbete kan tjäna som förebild. Vidare framförs att OED i detta sammanhang även bör överväga hur ett utbyte av kunskaper och erfarenheter kan ske mellan det organ som

' Räknat efter 27 miljoner m' olja.

Prop. 1980/81:49 56

skall administrera stödet och andra organ inom området, i första hand statens industriverk. Möjligheterna att samordna handläggningen av stöd med bidragsverksamheten inom statens industriverk bör också studeras.

Som gemensamma förutsättningar för verksamheten anser OED bör gälla;

— verksamheten bör utformas så att kravet på nya administrativa resurser begränsas. Extern expertis bör utnyttjas för speciella frågor och i övrigt när sä är lämpligt.

— förutsättningar skall skapas för snabba och smidiga kontakter med olika intressenter samtidigt som verksamheten utformas sä att samordning med olika organ inom området kan åstadkommas på ett praktiskt sätt.

— verksamheten bör omges med relativt vida ramar så att möjligheter finns till anpassning till de omständigheter som kan råda i del enskilda fallet. Beslul om stöd över en viss beloppsgräns bör emellertid godkännas av regeringen.

Principiellt kan tre olika organisationsformer tänkas av en verksamhet av det här slaget. Dessa är myndighet, aktiebolag eller stiftelse.

Aktiebolagsformen förefaller vara minst lämpad för en verkamhet av nu aktuellt slag. Ett skäl för detta är att verksamheten inte bör syfta till att ge vinst. Därtill kommer att det är oklart hur aktiebolagsformen fungerar i en verksamhet vars främsta syfle är all ge lån på villkor som i många fall inle kommer att vara affärsmässiga.

Av bilaga 2 framgär hur nuvarande stödsystem är uppbyggt. De organ som handlägger direkt ekonomiskt slöd är industriverket, nämnden för energiproduktionsforskning, transporlforskningsdelegalionen, byggforskningsrådet, bosladsstyrelsen och länsbostadsnämnden saml STU. Samtliga dessa organ fungerar som myndigheter. Den nyligen tillskapade fonden för industriellt utvecklingsarbete är organiserad som en stiftelse.

Här diskuteras myndighets- och stiftelsealternativen.

5.1 Myndighetsalternativet

Om en myndighet skall administrera den nya låneformen ligger SIND närmast till hands. Fördelarna med att knyta stödet till SIND äratt man får en nära koppling till den nuvarande stödverksamheten. Genom knytning till SIND kan också de kunskaper och erfarenheter som finns inom verket enkelt tas till vara i den nya verksamheten. Allmänt sett är det också värdefullt om antalet organ som ger stöd inom energipolitikens ram kan begränsas. Nya stödformer bör därför i största möjliga utsträckning läggas på befintliga organ.

Som framgått ovan administreras de nuvarande energipolitiska stödprogrammen i samtliga fall av myndigheter.

Ett ytterligare skäl för att knyta stödet till en myndighet som har förts fram är alt energipolitiken i allt väsentligt år en statlig angelägenhet. Det

Prop. 1980/81:49 57

kan därför ligga i statsmakternas intresse alt nära följa ett organ som finansierar investeringar i energiteknik. Myndighetsformen ger mycket goda förutsättningar för detta. Staten har vidare ett betydligt större inflytande över förhällandena på marknaden - t.ex. prisbildning på bränslen och kraft — än vad som gäller bl.a. inom industripolitiken. Detta medför att den kompetens som finns inom SIND på prognosområdet bör vara värdefull i sammanhanget.

Att knyta ett lånesystem till SIND skulle i princip innebära alt de nuvarande stödformerna vidgades. Detta kan åstadkommas genom att gällande författning för bidrag till energibesparande ätgärder inom näringslivet ses över. En möjlighet är att länesystemet förs in i denna författning. Alternativt kan en särskild författning utarbetas för de verksamheter som kommer att stödjas inom det tänkta systemet.

Det är väsentligt att intressenter i den nya verksamheten ges möjlighet att medverka i och följa arbetet. Ett rådgivande organ för diskussion av principiella frågor, regelsystemets utformning och kontinuerlig uppföljning av verksamheten bör därför knytas till SIND. I ett sådant organ bör ingå representanter för myndigheter som handlägger andra delar av energiprogrammet, viktigare avnämargmpper samt teknisk och ekonomisk expertis.

Sammanfattningsvis skulle en knytning av det nya stödet till SIND medföra flera fördelar. Dessa är framför allt av samordningskaraktär. Det gäller t. ex. den nära koppling till bidragsverksamheten som blir möjlig och möjligheterna att använda befintlig kompetens. Möjligheterna finns också att ge intressenter tillfälle att medverka i och följa arbetet.

5.2 Stiftelsealternativet

De främsta fördelarna med en stiftelse är den flexibilitet som blir möjlig. För en stiftelse gäller inte - om inte så särskilt föreskrivs - bestämmelserna om t.ex. besvärsmöjligheter, offentlighetsprincipen samt de personal-och ekonomiadministrativa regelsystemen. Stiftelseformen kan medge att medel kan disponeras relativt fritt. Handlingsutrymme kan ges sä att rekrytering och personaladministrativa åtgärder kan skötas på sätt som bedöms lämpligt med hänsyn till verksamhetens art. Därigenom ökar möjligheterna att rekrytera personal med lämplig kompetens. I stiftelsens stadgar kan också inom myckel vida ramar läggas fast de riktlinjer för verksamheten som man anser bör gälla.

Verksamheten vid en stiftelse måste på lämpligt sätt samordnas med andra organ inom området. Detta gäller främst SIND. Även gentemot energiforskningsprogrammet finns ett behov av samordning. Ett sätt att lösa detta problem är att personsamband upprättas mellan berörda organ, i första hand SIND, och stiftelsens styrelse. Detta sker lämpligen genom att stiftelsens kansli knyts till SIND och stiftelsens styrelse blir då i praktiken ett beslutande organ anknutet till verket.

Prop. 1980/81: 9 60

Bilaga

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROMEMORIA

1979-08-23

Uppdrag att utreda möjligheterna att finansiera investeringar i energiteknik som syftar till att snabbt minska oljeberoendet

Den svenska energiförsörjningen är till mycket stor del beroende av importerad olja och oljeprodukter. Vår energipolitik syftar bl.a. lill alt minska detta beroende. Det finns myckel som talar för att avsevärda prisstegringar och tillförselproblem kommer att inträffa innan en nödvändig omställning till andra energislag hinner ske.

En lång rad åtgärder har vidtagits eller kommer att föreslås för att stimulera en sådan omställning. Bland dessa kan nämnas det statliga energiforskningsprogrammet, stöd till energibesparande ätgärder i bostäder, i kommunala och landsfingskommunala byggnader, i statliga byggnader, i allmänna samlingslokaler, i näringslivets byggnader, för industriella processer och till prototyper och demonstrationsanläggningar. Stöd ges också till utbildning, rådgivning och informafion fill allmänheten, företag samt statliga och kommunala organ.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att staten lämnar särskilt stöd dels till energiteknisk forskning och utveckling fram till och med ett projekts demonstrationsskede, dels till energibesparande åtgärder inom bostadssektorn och till åtgärder inom industrin som syftar till en bättre energihushållning eller användning av annat bränsle än olja.

Trots de åtgärder som staten redan har vidtagit har det i flera fall visat sig svårt att uppnå en bredare tillämpning av såväl teknik som finns fillgänglig sedan länge som relativt nyutvecklad teknik. Det kan gälla teknik som finns utvecklad i andra länder eller i Sverige. Exempel på detla är projekt om framställning av metanol, användande av torv och utnyttjande av miljövänlig teknik vid förbränning av kol.

Orsaken till att en marknadsintroduktion av teknik av detta slag har dröjt kan delvis vara att de former av stöd som finns f. n. inte är tillämpliga. Det kan också finnas flera andra skäl till att ny teknik introduceras långsamt. Ett sådant skäl kan vara bristande benägenhet till kommersiellt risktagande i kombination med stigande nivä pä utvecklingskostnaderna medför att gapet ökar mellan företagens förmåga att ta ökade risker och riskernas storlek. Ett ytterligare skäl kan vara att företag av skilda sloriekar och i olika branscher liksom olika huvudmän har varierande möjligheter att ta kommersiella risker. Överväganden av detta slag har angetts som motiv för att inrätta den särskilda fond för främjande av industriellt utvecklingsarbete som riksdagen har fattat beslut om tidigare i år (prop. 1978/79; 123 bil. I, NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415).

Prop. 1980/81:49 61

Det kan således finnas särskilda hinder när det gäller all finansiera projekt som kan minska oljeberoendet och som befinner sig i ett skede när de bör kunna börja introduceras på marknaden. Samtidig! är del med hänsyn till det stora oljeberoendet angeläget att sådana investeringar snabbt kommer till stånd. Delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja - oljeersättningsdelegationen — bör därför med förtur lägga fram förslag till åtgärder som kan undanröja dessa hinder. Detta bör ske med utgängspunkt i följande riktlinjer.

Delegationen bör överväga om en finansiering i form av lån som kompletterar de former av stöd som nu finns kan utgöra ett verksamt medel för att undanröja dessa hinder. Lånesystemet bör i första hand omfatta projekt som befinner sig i ett skede nära introduktion på marknaden eller som avser teknik som redan finns på marknaden men som ännu inte nått slörre spridning. Stödet bör inriktas på projekt som innehåller ett betydande inslag av kommersiella risker. Delegationen bör överväga om stödet skall förses med en nedre gräns för storleken på de projekt till vilka stöd kan Jämnas.

Med utgångspunkt i en översiktlig analys av olika energislags marknads-fömtsättningar under den närmaste tioårsperioden bör delegationen överväga vilker former av energiproduktion som skall omfattas av ell lånesystem. I första hand bör studeras energiproduktion som baseras på kol, torv, flis och skogsavfall samt andra fasta bränslen, sol samt utnyttjande av mindre vattenkraftanläggningar.

Delegafionen bör även överväga en utformning av ett lånesyslem som gör det möjligt att lämna stöd till investeringar som syftar till energihushållning eller användande av andra bränslen än olja i industrin, i byggnadsbestånden och inom transportsektorn. Delegationens förslag till åtgärder som berör byggnader skall utarbetas i samråd med delegationen (Bo 1978:03) för frägor om energihushållning i befintlig bebyggelse.

Delegationen bör redovisa för- och nackdelar med olika tekniska konstruktioner av ett stöd. En möjlighet som bör prövas är en konstruktion som liknar den som skapats genom fonden för främjande av industriellt utvecklingsarbete. Vid prövningen av olika former av stöd bör uppmärksammas de avgränsningsproblem som kan uppkomma vid ett införande av en ny stödform. Det gäller bl.a. avgränsningen mot det stöd som statens industriverk lämnar enligt förordningen (1975:422, omtryckt 1978:339, ändrad senast 1979:554) om statsbidrag lill energibesparande ätgärder inom näringslivet m. m. Bidragsgivningen till näringslivet enligt denna förordning bör enligt vad som sägs i propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79:115, NU 1978/79:60, rskr 1978/79:429) trappas ned. Detta gäller emellertid inte stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar.

Delegationen bör studera olika möjligheter att finansiera stödet. En väg som förefaller att ha flera fördelar är en finansiering genom nägot slag av

Prop. 1980/81:49 64

Energipolitiskt motiverade stödformer

Energiforskningsprogrammet

Stod till teknisk forskning och utveckling inom energiområdet lämnas inom ramen för det s. k. Huvudprogram Energiforskning. Detta är indelat i program och delprogram enligt följande sammanställning.

1. Energianvändning i industriella processer m. m.

- Allmänna studier

- Trä, massa, papper

- Järn och stål

- Övriga processer inom industrin

- Jordbmk och trädgårdsnäring

- Samhällets varuflöden

2. Energianvändning för transporter och samfärdsel

- Ätgärder i transportsystemet

- Energianvändning i drivsystem

3. Energianvänding för bebyggelse

- Effektivare energianvändning

- Värmepumpar

- Solvärmesystem och energilagring m. m.

4. Energiproduktion

- Inhemska bränslen

- Kol

- Syntetiska drivmedel

- Lättvattenreaktorer

- Hetvattenteknik m. m.

- Vindenergi

- Avancerad energiteknik

- Fusionsenergi

5. Allmänna energisystemstudier m. m.

6. Energirelaterad gmndforskning

I regeringens proposition 1977/78:110 om energiforskning angavs forskningsprogrammets övergripande mål för perioden 1978/81 vara:

— Att ge kunskap som underlättar för oss att förutse och möta de problem
som skapas säväl av den svenska och internationella utvecklingen som
av globala strävanden efter tryggare energiförsörjningen samt att öka
kunskapen om energisystemets samband med andra samhällsfunk-
fioner.

- Att ge kunskap som underlag för bedömning av fömtsättningarna för
introduktion av ny teknik eller nya systemlösningar för energiförsörj
ningen.

Prop. 1980/81:49 66

Programorganen beslutar självständigt i stödärenden men om stödbeloppet överstiger en viss summa mäste beslutet godkännas av regeringen.

Vad gäller uppförande av experiment- och försöksanläggningar anförs i prop. 1977/78:110.

Jag fömtser att det för energiforskningsprogrammet också kommer att bli nödvändigt att i viss omfattning uppföra större experiment- och försöksanläggningar med syfte alt få ett säkrare underlag för statsmakternas beslut om fortsalt utveckling inom energiområdet. Huvudregeln i fräga om sädana anläggningar bör vara att de skall ägas och förvallas av sådana organ som kan beräknas komma att i ett senare utvecklingsskede utnyttja motsvarande anläggningar. I de fall detta inte är möjligl eller av andra skäl olämpligt bör staten utöva ägarfunktionerna i särskild ordning. De myndigheter som svarar för energiforskningsprogrammets genomförande bör normalt inte stå som ägare av anläggningar av ifrågavarande slag. Medel från energiforskningsprogrammet bör i första hand få användas för de avskrivningar som kan vara skäliga i varje enskilt fall. Inom huvudprogrammet bör däremot inte finansieras investeringar i laboratorieanläggningar, byggnader o.d.

Vad gäller avgränsning gentemot SIND:s bidrag till prototyper och demonstrationsanläggningar anförs:

Jag fömtsätter att en nära samordning sker mellan verksamheten inom energiforskningsprogrammet och industriverkets bidragsgivning. Inom energiforskningsprogrammet bör därvid stöd lämnas dels till forskning och utveckling som erfordras för att klarlägga eller minska teknisk osäkerhet hos olika projekt, dels för att upprätta tekniska specifikationer för prototyper och demonstrationsanläggningar, dels i vissa fall för planering av utvärdering av sådana anläggningar.

Referenser

Prop. 1977/78:110

Prop. 1978/79:115 bil. 1 s. 266-291

SFS 1979:319.

Energisparstöd till bostäder

Sedan år 1974 utgår stöd till fastighetsägare för energibesparande åtgärder i bostädet. Stöd lämnas för följande typer av ätgärder.

1. Förbättring av värme- och ventilationssystem, dock ej utbyte av värme
panna (man fär dock stöd vid byte till vedeldad panna) eller oljebrän-
nare.

2. Anordningar för individuell mätning av varmvatten, el och gas samt för nattackumulering av varmvatten.

3. Anslutning av fastigheten lill fjärrvärmeanläggning.

4. Förbättring av värmeisolering i väggar, fönster och bjälklag.

5. Åtgärd som är direkt föranledd av åtgärd som anges i 1 -3.

Prop. 1980/81:49 67

Stödet kan utgä i form av bidrag och län. Lägsta kostnad dä stöd utgår är 1500 kr. Energisparbidrag utgår med 35% av den godkända kostnaden, dock högst 3000 kr. per lägenhet och 30 kr./m våningsyta. Regeringen kan under vissa förutsättningar höja bidraget säväl aboslut som relativt. Resterande del av kostnaden kan täckas med energisparlån. Lånet är ett annuiletslån med normal amorteringstid på 20 år. Om den godkända kostnaden överstiger 25000 kr. får låntagaren räntebidrag. Fr. o. m. 1979 gäller detta dock ej småhus.

Stödbeslut fattas av länsbostadsnämnden i resp. län.

Bostadsstyrelsen handhar den övergripande administrationen av stödet.

Energisparstöd till allmänna samlingslokaler

Stöd kan utgå till energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler i form av bidrag om 35% av godkända kostnaden (i vissa fall 50%), dock högst 300000 kr. Stödbeslut fattas av bostadsstyrelsen.

Referenser

Prop. 1978/79:115

Prop. 1977/78:76

SFS 1974:252 (1976:791), 1977: 332 (1977:1184) (1978: 383)

SFS 1975:400 (1976:794) (1977: 337) (allm. samlingslokaler)

BSOFS 1979: 30

Energisparstöd till kommunala och landstingskommunala byggnader

Energisparstöd kan utgå till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader samt vissa byggnader ägda av aktiebolag, ideella organisationer och kommunala stiftelser m.fl. Stödet utgår till åtgärd som syftar till bättre hushållning med energi eller användning av annat bränsle än olja vid uppvärmning av byggnad.

Stödet utgår i form av bidrag med 35% av godkänd kostnad. Bidrag utgår dock med högst 300000 kr. för varje projekt. Stödbeslut fattas av bostadsstyrelsen.

Stödet har fr. o. m. budgetåret 1979/80 kompletterats med län (i mycket begränsad omfattning).

Referenser Prop. 1978/79:115 SFS 1977:346

Stöd till eneriginriktad experiment- och demonstrationsverksamhet

Vid sidan av insatserna i energiforskningsprogrammet ulgår slöd till energiinriktad utvecklings- och demonstrationsverksamhet pä byggområdet i form av

Prop. 1980/81:49 68

- bidrag till prototyp- och demonstrationsverksamhet

- lån till energiinriktat experimentbyggande. Målet är att genom fullskaleexperiment

- ge kunskap om energihushållning som kan fä mer allmän tillämpning inom den närmaste tioårsperioden

- ge förutsättningar för en praktisk utvärdering av långsiktiga utvecklingsprojekt med stor besparingspotential.

Prototyp- och demonstrationsverksamheten omfattar bl.a. kommunal energiplanering och panntrimning. Stödbeslut fattas av statens räd för byggnadsforskning.

Lån tiU energiinriktat experimentbyggande lämnas för den merkostnad som experimentdelen innebär. Lånet riktas till experiment som syftar till effektivare energianvändning och experiment med lokala energikällor - främst solvärme.

Lånet är till en början räntefritt. Beroende pä hur projektet utfaller kan byggforskningsrådet besluta om ränta eller kan regeringen efter framställning från rådet, besluta om eftergift av lånet helt eller delvis.

Låntagare kan vara kommun, samfällighetsförening eller enskild entreprenör. Enskild entreprenör måste kunna ställa säkerhet. Lånebeslut fattas av byggforskningsrådet och länet förvaltas av resp. länsbostadsnämnd.

Referenser

Prop. 1978/79:115 Prop. 1977/78:100 bil. 16 SFS 1965:672(1977:446)

Energisparstöd till trädgårdsföretag

Bidrag lill energibesparande åtgärder i växthus m. m. kan utgä med högst 35 % av godkända kostnader eller 50000 kr. Bidraget administreras av lantbruksstyrelsen och lantbmksnämnderna och kan utgå bl.a. till följande åtgärder.

- Förbättrad värmepanna eller övergång till fastbränsleeldning

- Isolering av växthus

- Styr- och reglerutrustning.

Energisparbidrag i näringslivets byggnader

Stöd för energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader har utgått sedan budgetåret 1974/75. Stödets syfte är att fä till stånd energibesparande projekt i befintliga byggnader vilka från det enskilda företagets synpunkt inte bedöms vara tillräckligt lönsamma.

Prop. 1980/81:49 69

Stöd lämnas för bl. a. följande typer av ätgärder.

—Förbättrad isolering

—Anslutning till fjärrvärme

—Förbättrat värmesystem

—Återvinning av värme ur frånluft

—Övergång från eldning med olja till eldning med annat bränsle

—Tillvaratagande av processvärme för uppvärmning av byggnad Stödet utgär i form av bidrag med högst 35 % av godkända merkostnader

för den energibesparande investeringen. Regeringen fattar beslut om stöd om bidraget kan antas överstiga 4 milj. kr. De regionala utvecklingsfonderna fattar beslut om bidrag som understiger 50000 kr. till företag med högst 200 anställda. Övriga bidragsbeslut fattas av SIND som också administrerar verksamheten. Bidragets storlek bestäms i de flesta fall enligl schablonberäkningar. Vad gäller värmeätervinning och övergång till eldning med annat bränsle än olja anpassas bidraget så att åtgärden nätt och jämnt blir företagsekonomiskt lönsam för beställaren.

Bidrag beviljas inte om energibesparingen är ringa eller om åtgärden genomförs huvudsakligen av andra skäl än energibesparing. Lägsta kostnad som berättigar till bidrag utgör 5000 kr.

SIND uppger att många åtgärder som inte beviljats bidrag ändå genomförts senare och bekostats av företaget självt. SIND räknar med att bidraget trappas ned och upphör år 1984.

Referenser

SIND PM 1979:1

SIND PM 1979:9

Prop. 1975/76:30 s. 346-349

Prop. 1978/79:115 s. 92-95

SFS 1978:399/1975:422(1979:554)

Energisparbidrag i industrins processer m.m.

Stöd till energibesparande åtgärder i industrins processer utgår sedan budgetåret 1975/76 i syfte att fä till stånd energibesparande projekt som är samhällsekonomiskt motiverade men av det enskilda företaget inte bedöms som tillräckligt lönsamma.

Stöd utgår till bl. a. följande typer av åtgärder.

- Värmeätervinning ur rökgaser och andra hela gaser samt ur kylvatten,
avloppsvatten m.m.

— Övergäng till mindre energikrävande processutrustning

~ Omläggning av en del av processkedjan eller eliminering av ett processsteg ~ Utmstning för styrning och reglering av processer

Prop. 1980/81:49 70

- Övergång från eldning med olja, gasol eller liknande i en process till
eldning med fasta bränslen

— Utnyttjande av spillvärme - internt och externt - l.ex. i fjärrvärmesystem

— Installation av mottrycksturbin

- Återvinning av energikrävande varor eller energi ur avfall

Stöd lämnas också till åtgärder som syftar till att vidmakthålla, öka eller fä till ständ elproduktion i smä vattenkraftverk med en effekt mellan 100 och I 500 kW.

Stödet utgår i form av bidrag med högst 35 % av godkända merkostnader för den energibesparande investeringen. Bidragen handläggs av SIND som självständigt fattar stödbeslul om bidraget uppgår till högst 4 milj. kr. Regeringen fattar beslul om bidraget kan antas överstiga detta belopp. Bidragets storlek anpassas så att åtgärden nätt och jämnt blir företagsekonomiskt lönsamt.

Bidrag beviljas inle om energibesparingen är ringa eller om åtgärden genomförs huvudsakligen av andra skäl än energibesparing.

Endast åtgärder i anslutning till befintlig produktion motiverar stöd. Åtgärder som innebär en total omläggning av processen kan heller inte berättiga till bidrag. Åtgärderna skall gälla beprövad teknik utan teknisk risk. Tekniska förbättringar inom konventionell energiproduktion omfattas heller inle av stödet (undantag: smä vattenkraftverk).

SIND uppger att energibesparingen per investerad krona överiag ligger högre för ätgärder i processer än i byggnader.

SIND räknar med att verksamheten skall upphöra i och med utgången av budgetåret 1983/84.

Referenser

SIND PM 1979:1

Prop. 1975/76:30 s. 346-349

Prop. 1978/79:115 s. 92-95

SFS 1978:399/1975:422 (1979:554)

Bidrag till prototyper och demonstrationsanläggningar i industrin

Fr.o.m. budgetåret 1975/76 utgår stöd till prototyper och demonslrationsanläggningar i industrin. Stödet utgår till brukaren av anläggningen och har som syfte alt minska del risktagande som det innebär all införa en anläggning med nya tekniska tillämpningar. Stödet kan endast ulgå för en första anläggning i sitt slag.

Anläggningen eller utrustningen skall ha lämnat FoU-stadiet och det skall påvisas att en potentiell marknad finns för den nya tekniken.

Stödet lämnas för exempelvis

Prop. 1980/81:49 71

- nya framställningsmetoder och tillverkningsprocesser som innebär bätt
re energihushållning,

— ny teknik för energiproduktion eller energiomvandling,

- ny teknik för att tillvarata energi i avfall,

— teknik för effektivare energianvändning vid transporter och samfärdsel,

— anläggningar för återvinning av energikrävande råvara ur avfall,

— system och anläggningar för eldning med fasta bränslen,

— anläggningar som genom användning av annat bränsle än olja har stort demonstrationsvärde.

Stödet utgår som bidrag med högst 50 % av godkända investeringskostnader. Bidragen handläggs av SIND. Stödbeslut fattas av regeringen om bidraget kan antas överstiga 2,5 milj. kr. och i övrigt av SIND.

Ett flertal projekt har inte kunnat realiseras därför att företagen saknat finansiering för den del av kostnaden som inte täcks av bidraget. SIND har därför föreslagit att stödformen ändras så att bidraget kan kompletteras med lån.

En annan begränsning är att stödet inte kan täcka förprojekteringen av anläggningen. I vissa fall har emellertid medel ur energiforskningsanslaget använts för detta.

Brukaren kan inte heller få täckning för driftkostnaden av en anläggning.

Referenser SIND PM 1979:1 SIND PM 1978:6 Prop. 1978/79:115 SFS 1975:422(1979:554)

Industripolitiskt motiverade stödformer

Styrelsen för teknisk utveckling (STU)

STU kan stödja projekt på olika stadier av innovalionskedjan från idé till prototyp.

Det ekonomiska stödet lämnas som bidrag eller som lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Räntan är 3,75 % över diskontot. Stödet lämnas inom följande teknikområden:

— Processteknik

- Tillverkningsteknik

- Socialteknik

- Informations- och systemteknik

- Produkt- och uppfinningsutveckling

Stödbeslul fattas av STU men måste godkännas av regeringen om stödet överskrider ett visst belopp.

STU:s stöd kan inte komma i fråga för investeringar i produktionsutrustning eller drift av en anläggning.

Prop. 1980/81:49 72

De regionala utvecklingsfonderna

De regionala utvecklingsfonderna lämnar rörelselån eller produktutvecklingslån.

Rörelselånet lämnas till anläggnings- eller omsättningstillgångar med upp till 500000 kr. till en och samma låntagare.

Rörelselänet kan på samma utredningsunderlag byggas på med ett s. k. kombinationslån från Investeringsbanken med ytterligare 1 milj. kr. I vissa fall kan utvecklingsfonden bevilja amorteringsfrihet i högst tre år. När det gäller nyetablering högst fem år. Lånets amorteringstid kan utsträckas ända till tjugo är.

Produktutvecklingslånet är på högst 3 milj. kr. och lämnas för att stödja utveckling och marknadsföring av nya produkter, processer eller system för industriell produktion. Produktutvecklingslån får beviljas till högst 50 % - vid särskilda skäl 65 % - av den beräknade projektkostnaden. Vid lån på mer än 500000 kr. skall fonden samråda med STU.

För länet utgår en särskild riskpremie. Om projektet misslyckas kan lånet avskrivas.

Fonderna är stiftelser som har bildats av staten och landstinget i resp. län. Styrelse utses av landstinget. Samordningen av fonderna sköts av SIND.

Stödet riktas främst till företag inom tillverkningsindustrin med mindre än 200 anställda men gränsen är inte absolut. Som förutsättning för stöd gäller vidare att verksamheten har eller bedöms få tillfredsställande lönsamhet.

Referenser

Prop. 1977/78:40 s. 134-167 Prop. 1977/78:111 s. 132-133 SFS 1978:506

Sveriges Investeringsbank AB

Sveriges Investeringsbank AB beviljar lån för finansiering av investeringsprojekt inom näringslivet som inriktas på rationalisering, stmkturför-ändring och utveckling. Bankens finansieringsinsatser skall till betydande del gälla större, långsiktiga och mer riskbetonade projekt. Jämfört med affärsbankerna sker bankens utlåning under betydligt större risktagande. Lånen löper med fast ränta och med möjligheter till amorteringsuppskov i början av kredittiden. Även garantier ställs. Andra former är exportkrediter och kombinationslån där utvecklingsfonderna står för kreditberedningen. Banken finansierar även utvecklingsprojekt, ibland som delägare i utvecklingsintensiva företag. Sådana utvecklingsprojekt måste emellertid ha goda kommersiella utsikter.

Prop. 1980/81:49 76

Bilaga 1:3

Lars Brundin, Proconductor 1979-11-15

Ulf Hagstrand, Bert Rosenqvisl, Ångpanneföreningen

Energitillförsel

1 Inledning

Syftet med denna bilaga är att ge underlag för bedömningar av arten och omfattningen av den verksamhet som kan bli aktuell för det tilltänkta stödet.

Del gäller således att ange vilka nya energilillförselsätl med kommersiella och industriella möjligheter det är fråga om och med utgångspunkt i hypoteser vad avser energibidragen från dessa lämna en översikt över vilka utbyggnader för produktion och distribution av energi som kan bli aktuella. Härigenom blir det möjligt att belysa investeringarnas storiek och behovet av medel för energiproduktion.

Underiag för bedömningarna har under hand hämtats frän konsekvensutredningen. (Ds I 1979:10)

2 Nya energitillförselsätt

Ett energitillförselsätt kan definieras som det totala tillförselförloppel från energikällan till någon form av marknadsenergi. Med nytt energitillförselsätt avses att en ny energikälla och/eller nytt tillförselförlopp i väsentliga avseenden ger nya energibidrag.

Det finns många möjliga vägar från energikällor till slutenergibärare och flera sätt för förädling och omvandling. Användningen av energibärare är mångsidig. Med ovannämnda definition blir därför antalet möjliga energitillförselsätt mycket stort.

En målsättning när det gäller ersättning av olja är att detta sker snabbt. Analysen av energitillförsel bör därför koncentreras till sådan kommersiell och industriell verksamhet som bedöms kunna komma att ge oljeersättande energibidrag till 1990. Av intresse i lidshänseende för den tilltänkta stödverksamheten är därför perioden 1980-85.

Mot ovanstående bakgmnd blir det i första hand fråga om att behandla energitillförselsätt som baseras pä energiråvarorna kol, torv och skogsenergi samt solvärme.

Med utgångspunkt häri redovisas i tabellen sid. 2: 3 de nya energitillför-selsält som kan vara aktuella för det tilltänkta ekonomiska stödet.

Utgående från energiråvaran kan följande sammanfattning göras:

Energiråvaror			Slutenergibärare
D	Kol		FB	FB	D	FG.FV	M = Mekanisk omvandling
M	Kolslurry		FB	FB			D FG = Förgasning
M M	Pellets, briketter		FB	FB		FG,FVD	FV = Förvätskning
D	Stick-, maskin- o	frästorv	FB	FB		FG.FV	FB = Förbränning
M	Flis och träpulver Ko Hetvatten		UU,	FB FB D		FG,FV D	D = Distribution Ko = Koncentration

Med ringar har markerats de skeden och steg som i första hand innehåller verksamhet aktuell för den tilltänkta stödformen. För detta urval har fömtsätts att verksamhet tidigare än i introduktionsskedet, liksom hitlills, stöds genom andra stödformer.

4 Energibidrag

Konsekvensutredningen har räknat med följande energimängder från nya energitillförselsätt i Referensalternativ (R, baserat på energipropositionen 1978/79:115) och Avvecklingsallernativ (A, avveckling av kärnkraften till 1990).

Tillförsel (TWh)
Energivara	1985		1990		2000
	R	A	R	A	R	A
Solvärme	1	1	3	3	6	6
Spillvärme	2	2	2	2	2	2
Ångkol	21	23	40	90	85	160
Torv	1	1	4	5	15	16
Skogsenergi	4	5	14	17	20	22
Syntetiska drivm.	1	1	3	3	4	4

Skeden och steg (X anger normalt förekommande steg inom skeden, (X) anger mindre vanligt förekommande steg)

	Idévärdering	Teknikutv. 0 försök	Introduktion	Användning 0 vidareutv.
Forskning	X	X
Utveckling	X	X
Försök	X	X
Demonstration	(X)	X	(X)
Försöksvis kom-
mersiell drift i
större skala		X	(X)	(X)
Försöksvis kom-
mersiell drift i
repr. slor skala		X	X	X
Normal kommer
siell drift				X

Anläggningstyp	1985		1990		2000
	R	A	R	A	R	A
Solvärmeanläggningar
- individuella	200	=	600	=	1200	=
- fjärrvärme	200	=	600	=	1200	=
Spillvärmeanläggningar	300	=	300	=	300	=
Hetvattencentraler:
- Kol	510	75	860	75	1060	150
- Torv	170	115	600	310	970	445
- Flis	180	90	590	355	1000	650
Ångpannor i industrin
- Kol	1800	1800	3050	3050	3 050	3050
- Flis	160	160	1400	1400	2000	2000
Kolkondensverk	0	0	0	3600	3000	7200
Kraftvärmeverk (elektrisk effekt)
- Kol	400	700	900	3450	2700	3 100
- Torv	0	0	50	350	200	600
För syntetiska drivmedel (Mm)
Utbyggnad	81-85	86-90	91	-2000	Befintligt år 2000
Etanol (biomassa frän jordbruket)	0,40	0,14	0,26		0,80
Metanol (importerad)	0,25	0,40	0.65		1,30
Metanol (vac. rester)	—	0,65	-		0,65
Metanol (torv och flis)	-	-	1,2	:o	1,20
Metanol (kol)	-	-	0,60		0,60
Summa	0,65	1,19	2,71		4,55

Det skisserade programmet för syntetiska drivmedel motsvarar målet 30% av bensin- och dieselförbrukningen år 2000.

Utbyggnadsprogrammet för etanolproduktionen förutsätter alt ca 10-talel anläggningar snarast startas. Visst utvecklingsarbete med hydrolys av cellulosahaltiga råvaror bör även startas för att på sikt bredda råvaruba-sen. Etanolanläggningarna sprids ul i jordbruksbygder med lämpliga råvaror. Metanolsatsningen omfattar sex fullskaliga produktionsanläggningar med en kapacitet på vardera ca 2000 ton/dygn. Metanonfabrikerna kommer sannolikt att lokaliseras med en restolje/kolbaserad anläggning i Stockholmsregionen och en i Göteborgsregionen. Beträffande de torv/ flisbaserade anläggningarna förutsätts en lokaliserad till Söderhamn, Skellefteå eller Kramfors och den andra till Växjötrakten.

6 Investeringar

För utbyggnadsprogrammet enligt p. 5 ovan har uppskattats ett investeringsbehov enligt tabell sid. 3-8. Av tabellen framgår all investeringsbe-

hovet under perioden 1981 -85 är 5 ä 6 miljarder kr. för att under perioden 1986-90 ha ökat till 10-30 miljarder kr. (beroende på om kärnkraften skall avvecklas eller ej).

Investeringarna avser anläggningar för normal kommersiell drift eller försöksvis kommersiell drift i representativt stor skala. Härtill kommer investeringar för infrastruktur avseende

- tillförsel av kol, torv och skogsenergi med 30-50 milj. kr. per år under
början av 80-talet

- syntetiska drivmedel med ca 1 miljard kr. under perioden 1981-85.
Det totala investeringsbeloppet torde under perioden 1981-85 vara 6 ä 7

miljarder kr. med övervägande delen utbetalningar under periodens senare är.

Anläggningstyp	Investeringsbehov i			miljard(	er kronor'
	81-85		86-9*;	)	91-00		81-00
	R	A	R	A	R	A	R	A
Solvärmeanl.	0.8	0.8	1.6	1.6	2.4	2.4	4,8	4.8
- Individuell	0,4	0,4	0,8	0.8	1,2	1,2	2,4	2,4
- Fjärrvärme	0,4	0,4	0.8	0,8	1.2	1,2	2,4	2,4
Spillvärmeanl.	<0.1	<0.1	0	0	0	0	<0.l	<0.l
Hetvattencentraler	0.7	0.3	0.9	0.4	0.7	0,5	2,3	1.2
- Kol	0,4	0,1	0,2	-	0,1	0.1	0,7	0,2
- Torv	0,1	0.1	0,4	0,2	0,3	0,1	0,8	0.4
- Flis	0,2	0,1	0,3	0,2	0,3	0,3	0,8	0,6
Ångpannor i industrin	1,4	1.4	1.8	1.8	0.7	0.7	3,9	3.9
- Kol	1,3	1.3	0,9	0,9	0,3	0,3	2.5	2,5
- Flis	0,1	0,1	0,9	0,9	0,4	0,4	1.4	1.4
Vindkraftverk	0	0	1,8	1.8	6.0	6.0	7.8	7.8
Kolkondensverk	0	0	0	11.5	9.6	11.5	9.6	23.0
Kraftvärmeverk	1,7	3,0	2.4	9.1	8.4	3.9	12,5	16.0
- Kol	1,7	3,0	2,2	7,5	1.1	2,8	11,6	13,3
- Torv	0	0	0,2	1,6	0,7	1,1	0,9	2,7
Anläggningar för synte-
tiska drivmedel	1,0	1,0	3.0	3,0	4,0	4.0	8.0	8.0
Infrastruktur:	1,1	1,1					1.0	1.0
Syntetiska drivmedel	1,0	1,0	0	0	0	0	1,0	1,0
Skogsenergi
Torv	0,1	0,2		Har ej	kunnat	uppskattas
Kol
Summa	6,7	7,6	11,5	29,2	31,8	29,0	49,9	65.7

Penningvärde juli 1979

7 Behov av stödmedel

Utgående från konsekvensutredningens beräkningar kan en uppskattning göras av hur mycket stöd i form av pengar de i utredningen förutsatta oljeersättande åtgärderna skulle behöva ta i anspråk under 80-talet. Därvid har följande antaganden gjorts:

— Anläggningar för renodlad elenergiproduktion, t. ex. kondenskraft, har förutsatts uppföras av statliga, kommunala och privata energiföretag i sådan ordning att en finansiering i form av slöd ej behöver tillgripas.

Prop, 1980/81:49 81

— Kraftvärmeverk har förutsatts behöva stöd enbart vid ett normalt införande för att ersätta oljeeldade hetvattencentraler. För att avgränsa den del av de återstående investeringar som skulle vara i behov av ett stöd har följande resonemang förts. Med kännedom om hur finansieringsbilden grovt ser ut för dagens energianläggningar kan en övre gräns för stödets storlek uppskattas som merinvesteringarna för att bygga ut energisystemet enligt konsekvensutredningen med dess bränslen utöver en fiktiv utbyggnad av samma energisystem enbart baserad på oljeanläggningar. Därvid har således antagits att minst finansieringar av oljeanläggningen, på sätt som sker idag, kan ordnas utan att behöva anlita del diskuterade stödet. Merinvesteringarna jämfört med ett oljealternativ skulle därmed utgöra en approximation av behovet av stöd. En uppskattning av merinvesteringar/stödstorlek har gjorts i tabell sid. 3-10.

Merinvesteringar/stödstorlek

Period	1980-85		1986-90
Anläggning	Totalt	Per år	Totalt	Per år
Solvärme:
- Individuell	275	55	485	97
- Fjärrvärme	315	63	555	111
Ångpannor inom
industrin
- Kol	510	102	360	72
- Flis, ved	40	8	400	80
Hetvatteneenlraler
- Kol	275	55	115	23
- Torv	60	12	300	60
- Flis, ved	155	31	205	41
Oljeersättande
kraflvärme	450	90	550	110
Anläggn. för synte-
tiska drivmedel	1000	200	3000	600
Infrastruktur
- Skogsenergi	-50	10
- Torv	-50	10
- Kol	-50	10
- Syntetiska drivm.	1000	200	0	0
Summa	3955	791	5 970	1 194
exkl. synt. drivmed	1955	391	2970	594

Som framgår av tabellen torde stödets storlek uppgå till totalt ca 850 milj. kr. per år under början av 80-talet.

8 Fondintressenter

För utveckling, produktion och distribution av ny energi finns ett flertal aktörer inom de industriella och kommersiella områdena.

Följande sammanfattning kan göras:

Kolimportörer, rederier, hamnar, transportföretag, distributörer av fas-6 Riksdagen I980I8I. I saml Nr 49

Prop. 1980/81:49		85 Bilaga 1:5
Harald Ljung,	1979-11-15
Svenska Utvecklings AB

Fondmedel för energibesparande åtgärder inom industrin — inklusive prototyper och demonstrationsanläggningar

Allmänt

SIND har i två rapporter (SIND 1976:3 och SIND 1977:6) försökt uppskatta potentialer för energibesparande åtgärder inom industrin.

Vid utvärderingen av statsbidragen till energibesparande åtgärder i näringslivet, gjordes en genomgäng av ovanstående material för all kunna göra en jämförelse med den besparing som bidragsstödda projekt beräknas ge.

Det visade sig då att det föreligger vissa inkonsistenser i materialet. Dessa beror huvudsakligen pä svårigheter att göra entydiga gränsdragningar mot en "naturlig utveckling", dvs. vad som blir gjort av andra skäl. Dessutom är det svårt att göra en entydig avgränsning av branscherna då SNI-koden inte tar hänsyn till energiförbmkningen i de olika tillverkningsleden. För att få ett underiag för beslut om volymen på statliga stödåtgärder är det nödvändigt att försöka avgränsa sådana åtgärder som troligen skulle genomföras även utan statliga styrmedel. Resultatet sammanfattades i utvärderingen i nedanstående tabell.

Bransch Besparingspotential enligt

utredningarna till ca 1985

		Bränsle,	ktoe El,	GWh
Massa- och pappersindustri, exkl.	mottryck	375		500
Elproduktion med mottrycksturbiner		ca 160		1470
Järn- och stålindustri, exkl.
stränggiutning		210		0
Kemisk industri		180		0
Jord- och stenindustri, exkl. övergång
till torr metod		330		0
Trävaruindustri		40		0
Livsmedelsindustri		ca 25		0
Textil- och beklädnadsindustri		10		0
Malmgruvor		5		0
Plast- och gummiindustri		-		-
Järn- och metallgjuterier		-		-
Pappersvaru- och grafisk industri		-		-
Övrigt		300		75
Summa		1315		2059
Summa, ktoe			1758

Härtill kommer att verkstadsindustrin (lokaluppvärmning) har en besparingspotential av ca 85000 toe/är. Antas att verkstadsindustrins lokaler

Prop. 1980/81:49 86

utgör 25 % av industrins lokalbestånd blir den totala besparingspotentialen på lokalsidan ca 350000 toe/år.

I SIND PM 1979:9 konstateras att efter ca fyra budgetår ca 45 % av den tidigare bedömda potentialen fram till 1985 har intecknats.

Industriverket föreslär att bidragsverksamheten fortsätter med i huvudsak oförändrad inriktning, men trappas av för att 1984/85 inte tillföras nya medel.

I det följande görs ett försök alt uppskatta volymen av de fondmedel som kan bli aktuella för att i fortsättningen stödja energibesparande processomläggningar inom industrin samt länemedel för prototyper och demonstrationsanläggningar. Resonemanget förs under två förutsättningar:

- en avtrappningsplan för processbidragen fastställs (i huvudsak enligt SIND:s förslag)

- bidragen till PoD-anläggningar byggs ut successivt.

Lånemöjligheter för processomläggningar

Antagande:

Länemöjlighet införs 1984/85 dä bidragsverksamheten har trappats ned. SIND föreslår följande anslag för perioden.

(beviljat, 75 Mkr avses täcka särskilt stöd under 1979)

1979/80	210 Mkr	(beviljat, '
1980/81	140 Mkr
1981/82	140 Mkr
1982/83	100 Mkr
1983/84	100 Mkr
1984/85	OMkr
Totalt 1975/76	'1978/79	1 504 Mkr
Totalt 1979/80	'1983/84	690 Mkr

Lånemöjlighet införs för omläggningar av processer som stöds enligt nuvarande regler. Med hänsyn till att behovet av stöd till denna typ av investeringar bör vara begränsat efter det att bidragen har trappats ned, bör lån utgå med marknadsmässiga villkor. Möjligen kan - för att konkurrens med övriga investeringar i företagen skall undvikas - lånen ges utan särskild säkerhet.

Maximall medelsbehov

Behov av lån som alternativ till bidrag torde inte finnas under den tid som här är aktuell - den närmaste femårsperioden. Härvid har inte hänsyn tagits till att lån givetvis principiellt kan komplettera bidrag på samma sätt som vid prototyper och demonstrationsanläggningar ovan.

Antages att nuvarande bidragsverksamhet omedelbart avvecklas kan det teoretiskt tänkas uppstä ett årligt länebehov ca 3 ggr större än ovanstående anslag. Ges emellertid detta lån pä marknadsmässiga villkor torde medels-

Prop. 1980/81:49 87

behovet bli ringa. Detta under fömtsättning att den normala kapitalmarknaden fungerar.

Prototyper och demonstrationsanläggningar

Antagande:

De nuvarande PoD-bidragen kompletteras med en lånemöjlighet. Med hänsyn till att subventionen enligt nuvarande regler kan uppgå till 50 % bör inte ytterligare subvention komma i fråga. Företagen själva bör också kunna stå för en viss del av finansieringen. Län och bidrag bör alltså inte tillsammans täcka hela finansieringen. SIND har tidigare föreslagit en lånemöjlighet varierande mellan 70 och 75 %. Principen skulle därvid kunna vara att bidraget kalkyleras på basis av beräknad energibesparing och lånet i princip skulle kompensera företaget för de ökade risker en PoD-anläggning medför.

I det följande antas schablonmässigt att lånebehovet uppgår till 35 % av det totala investeringsbehovet och att bidrag täcker det resterande finansieringsbehovet.

Maximalt medelsbehov

SIND uppskattar i SIND PM 1979:9 stödet - bäde bidrag och lån - till prototyper och demonstrationsanläggningar till:

1979/80	80 Mkr
1980/81	150 Mkr
1981/82	L-iOMkr
1982/83	150 Mkr
1983/84	150 Mkr

Andelen lån och bidrag föreslås inte överskrida 75 % av den bidragsgrundande kostnaden. Lånedelen antages till ca 35 % av den totala bidragsgrundande kostnaden eller ca 320 Mkr pä fem är eller ca 65 Mkr/är.

Lånemöjligheter till nya processanläggningar

Nuvarande bidrag till energibesparande åtgärder i industriella processer utgår till processmodifieringar i befintliga anläggningar. Åven vid projektering av nya anläggningar eller nya processkedjor finns ofta en valmöjlighet mellan etablerad teknik och ny energisnål teknik. Merkostnaden för den nya energisnåla tekniken är med nuvarande bidragsförutsältningar inte bidragsberättigad.

De senaste årens oljeprishöjningar har medfört ett ökat intresse för fastbränsleeldning. Vid utbyte av befintlig utmstning för eldning med olja och gasol osv. utgår statliga bidrag. Pannor för nya anläggningar och processer är inte bidragsberättigade.

Prop. 1980/81:49 92

rapport har effekterna av alternativet lån förenat med bidrag bedömts,
varför ytterligare variabler kan vara följande:
T o förenat med bidrag

utan bidrag

Som nämnts i inledningen till avsnitt 2 är gränsdragningen mellan lån på fördelaktiva villkor och lån förenat med bidrag ur ekonomisk synpunkt ej helt klar. Generellt kan dock sägas att ett län där villkoren avseende amortering, ränta och säkerhet avviker från marknadsmässiga villkor, till låntagarens fördel innehåller ett visst inslag av bidrag eller subvention.

2.7 Övriga variabla parametrar för långivaren

Utöver de handlingsparametrar som angetts ovan finns för längivaren ytterligare tvä enligt följande:

Lån '»i'-''

indirekt

Det ovan sagda innebär att lånet kan ges direkt mellan långivaren och låntagaren eller att "långivaren" kan ställa medel till låntagarens förfogande indirekt. Alternativen här kan vara att ställa säkerhet/garanti för lån till låntagaren eller att ge län via leasingbolag.

3 Grundläggande begrepp vid investeringsbeslut

3.1 Inledning

Dä utredningsuppdraget avser att belysa vissa frågeställningar i samband med investeringen i anläggningar torde det vara av intresse alt först belysa vissa av de grundläggande faktorer, som ingår i beslutsprocessen vid investering saml investeringskalkylering.

Vid beslutsfattande bedöms handlingsalternativen med ledning av sina konsekvenser. Varje beslut innebår att beslutsfattaren (personen, företaget etc.) gör vissa uppoffringar mot att i utbyte erhålla vissa prestationer från någon motpart (den anställde, kunderna etc). Vid lönsamhetsbedömning studerar man de ekonomiska konsekvenserna av olika handlingsalternativ och jämför de intäkter och kostnader som de ger upphov till. Principiellt motsvaras dessa intäkter och koslnader av in- respektive utbetalningar som äger rum förr eller senare.

Behandlingen av ett investeringsärende kan liksom andra beslutsproblem delas upp i ett antal etapper, t.ex. enligt följande grova modell:

1 precisering av mälet för handlandet,

2 val av mått på måluppfyllelse,

3 sökande och precisering av handlingsalternativ.

Prop. 1980/81:49 93

4 kartläggning av alternativens konsekvenser,

5 värdering av alternativens konsekvenser,

6 beslut,

7 genomförande av det valda alternativet.

Investeringsteorin sysslar endast med etapperna två och fem i schemat. Målet för handlandet förutsätts vara lönsamhet, och teorin diskuterar vilket eller vilka mått som kan användas för att mäta en investerings lönsamhet.

Trols att dessa problem är stora och komplicerade, måste konstateras att investeringsteorin endast ger beslutsfattaren en del av den hjälp han behöver. Etapperna tre och fyra i schemat är vid praktiskt beslutsfattande många gånger väl så svåra som nummer två och fem. Hur skall man finna alla "bra" alternativ att analysera och välja bland? Hur skall man kunna kartlägga och beskriva alternativens konsekvenser?

Det karakteristiska för investeringsalternativen är även att de fär konsekvenser under en följd av år, varför prognoserna över deras konsekvenser kommer att präglas av extra stor osäkerhet. Att helt eliminera denna osäkerhet torde inte vara möjligt, men man kan genom omsorgsfulla prognoser få en uppfattning om osäkerhetens storlek och kanske även reducera den.

Investeringar kan indelas i:

1 utbytesinvesteringar,

2 expansionsinvesteringar,

3 investeringar i nya produkter eller produktförbättringar,

4 strategiska investeringar.

Mot bakgmnd av uppdragets syfte att påskynda övergäng lill användning av alternativa energikällor torde aktuella investeringar vara att hänföra till grupperna utbytes och/eller strategiska investeringar, vilket faktum även fär inverkan på låntagarens benägenhet att utnyttja nya lånemöjligheter.

En investering kan möjliggöra och/eller nödvändiggöra finansiella transaktioner, som annars ej skulle ha utförts.

Givetvis måste kapitalanskaffning och kapitalanvändning samordnas, och man måste alltså besluta om finansieringssätt samtidigt med investeringsbesluten. Men i regel avser denna koordinering enbart den lolala kapitalmängden, och man varken kan eller vill koppla samman en viss finansieringskälla med ett visst investeringsprojekt.

Det kan dock förekomma fall där en finansieringskälla är öppen endast för ett visst projekt eller en viss kategori av sädana. Exempel härpå är lokaliseringslån samt vissa lånefonder för fartygsinvesteringar.

Sekundärt har en investering ocksä inverkan på företagets skattebetalningar.

Givetvis bör en investerings inverkan på skattebetalningarna beaktas, men osäkerheten om utgångsläget för bedömingen, dvs. om vilka företa-

Prop. 1980/81:49 94

gets skattebetalningar kommer all bli om man inte gör invesleringen, gör detta beaktande mycket svårt och osäkert.

4 Olika lånevillkors effekter för låntagaren

4.1 Inledning

I detta avsnitt behandlas effekterna av förändringar i de variabla parametrar, som beskrivits i avsnitt 2. Med hänsyn till att effekterna blir olika för skilda grupper av låntagare har dessa indelats i följande huvudgrupper:

—Förelag, till vilken grupp hänförs främst rörelser bedrivna i form av aktiebolag, men även rörelser bedrivna i annan form där beskattning sker på likartat sätt som för aktiebolag

—Kommunala bolag

—Kommuner

—Kommuner och företag i samarbete (normalt i aktiebolagsform)

—Privatpersoner

Ovan nämnda grupper kommer att behandlas var för sig i de följande avsnitten 4.2 till 4.5.

4.2 Effekter för företag

Grundläggande för möjligheterna att genom lån stimulera investeringar i anläggningen för alternativa energikällor måsle vara alt den alternativa anläggningen är lönsam, dvs. att de minskade kostnaderna för energi i vart fall överstiger kostnaderna för lånet. Speciellt hög lönsamhet torde fordras vid s. k. utbytesinvesteringar som sker i förtid innan exislerande anläggningar är oekonomiska. Om beslutet att investera i en ny anläggning är av mera strategisk natur (beroende på företagens förväntningar om framlida tillgäng på olja och priset på denna) bör benägenheten all utföra investeringen kräva en något lägre lönsamhet än i det första fallet. Vid de lönsamhetsbedömningar som här måste utföras av företagen är alltså förväntningarna på den framtida utvecklingen av tillgängen och priserna för olika energikällor av största betydelse.

I detta sammanhang kan alltså investeringar indelas i följande lyper:

a) utbyte av anläggning i förtid ("tvång")

b) utbyte när existerande anläggning är oekonomisk

c) strategiska investeringar

I fallen a) och c) ovan torde för de flesta företag förekomsten av lånemöjligheler på s. k. marknadsmässiga villkor ej vara tillfyllest för att uppnå en snabb övergäng till alternativa energikällor. Speciellt gäller detla då eventuella länemöjligheter endast är avsedda alt finansiera merkostnaderna i invesleringen. Vid fallet b) bör en lånemöjlighel ha någol större stimulanseffekt om investeringen i övrigl är lönsam.

Prop. 1980/81:49 95

Vid bedömningen av vilka stimulanseffekter som kan uppnäs med olika låneformer måste hänsyn även tas till det individuella företagels situation ur lönsamhets-, likviditets- och soliditetssynpunkt totalt sett. Beroende på ett företags situation i dessa avseenden kan olika låneformer få olika effekt.

Mot bakgrund av vad som sagts ovan är det därför troligt att vissa fördelar måste ges till företag för att öka viljan att genomföra investeringen av nu aktuellt slag.

Som beskrivits i avsnitt 2 existerar en mängd variabler, som kan användas i syfte att göra lån attraktiva för företagen. Generellt finns följande samband:

VUlkor avseende Påverkar

Amortering Likviditet, soliditet

Ränta Lönsamhet, likviditet (soliditet indi-

rekt)

Säkerheter Indirekt påverkan på lönsamhet, likvi-

ditet och soliditet.

Då investeringskalkyler främst baseras på lönsamhetskriterier borde, rent teoretiskt sett, önskvärda stimulanseffekter uppnäs genom alt konstruera goda räntevillkor. Under senare är har dock de svenska företagens soliditet i mänga fall försämrats, vilket innebär att en ökad upplåning ej är möjligt ur soliditetssynpunkt. Detta medför i praktiken att lån för att få stimulanseffekt måste vara attraktiva beträffande såväl amorterings-, ränte- som säkerhetsvillkor.

I bilaga 1 har kortfattat beskrivits olika avskrivningsvillkors effekt på företag. Generellt kan sägas att de variabler, som har störst attraktionskraft för företag torde vara möjligheten till villkorad återbetalningsskyldighet, visst amorteringsanständ samt läng amorteringstid.

Olika räntevillkors effekter har intagits i bilaga 2. Här kan konstateras att den största påverkan såväl positivt som negativt uppnäs genom val av räntesats.

Beträffande frägan om säkerhet för lån gäller att ett krav pä dylika i normalfallet kommer att inkräkta pä ett företags möjligheter att erhålla lån för andra lönsamma investeringar.

Som framgått tidigare avses att finansiera en merkostnad vid byte till annan anläggning vilket för företagen innebär ökade avskrivningar och räntor i relation till utgångsläget. För företag med lillfredsslällande lönsamhet torde detta inte innebära något problem under det att problem kan uppstå för mindre lönsamma företag. Det bör i detta sammanhang noteras att såväl avskrivningar som räntor är skattemässigt avdragsgilla. Ökade kostnader kommer därför att till viss del motverkas av minskade skattebe-

Prop. 1980/81:49 96

talningar. Troligen är dock inte de skattemässiga aspekterna av någon primär avgörande betydelse vid beslut om investering eller ej i nu aktuella fall.

Sammanfattningsvis kan konstateras att något exakt svar ej kan ges på frågan hur olika variabla parametrar avseende lån påverkar företag. En sådan analys kan endast göras för varje speciellt fall med hänsyn lagen till:

— investeringsprojektels lönsamhet

- företagets specifika situation (lönsamhet, likviditet) skattemässigt.
Detta talar för alt lånevillkoren om möjligt bör göras flexibla om syftet

att åstadkomma att en snabb övergäng till alternativa energikällor skall uppnås.

Som tidigare nämnts kan ett län för fördelaktigare villkor än marknadsmässiga sägas innehålla en viss del bidrag. Att kvantifiera detta kan dock vara svårt och ett alternativ är därför all definiera bidragsdelens storlek och benämna delta bidrag.

Att en viss del av en investering finansieras med bidrag innebär för ett företag att in- och utbetalning "möts" i tiden samt all någon räntekostnad ej belastar investeringskalkyler pä denna del. Skattemässigt är bidrag neutralt så tillvida alt bidraget utgör intäkt samtidigt som kostnaderna normalt utgör avdragsgill kostnad.

4.3 Effekter för kommunala bolag

De olika effekter skilda läneformer har pä företag, och som beskrivits ovan, torde i allt väsentligt vara giltiga även för kommunala bolag. Då emellertid dessa bolag normall drivs ulan vinstsyfte och ej har samma krav på soliditet som fristående företag för att möjliggöra annan extern upplåning, är det troligt att amorteringstiden är den variabel som har störst påverkan på investeringsbeslutet. Självfallet har även räntesatsen stor betydelse.

4.4 Effekter för kommuner

Rent teoretiskt torde säväl de grundläggande kraven vid investeringskalkylering som olika låneformers effekt vara desamma för kommuner som för företag. Vissa skillnader finns dock i praktiken med hänsyn till att kraven på lönsamhet ej torde vara sä framträdande som för företag. Vidare finns möjlighet all inom vissa gränser justera lönsamheten av en investering genom taxesältning och/eller förändrat skatteuttag. För ett företag är möjligheterna till förändringar i "utförsäljningspriset" såväl internt som exter"gränsade med hänsyn till marknadsvärdet.

Inom kommunal verksamhet görs även en skillnad mellan kapital- och driftsbudget, vilket påverkar kommunernas situation. Det bör även noteras att kommuner ej beskattas i vanlig ordning för rörelsevinst, varför skatteaspekterna torde vara av ringa intresse.

Prop. 1980/81:49 97

Mot bakgrund av kommunernas situation bör även i detta fall variabeln lång amorteringstid ha den största stimulanseffekten. Dock kan län kombinerat med bidrag få än större effekt med tanke pä effekterna på vid fastställande av skatteuttag.

4.5 Effekter för privatpersoner

Under nuvarande skattesystem torde de amorteringsvariabler, som har störst "positiv" effekt vara amorteringstiden samt möjlighet till annuiletslån, där skatteeffekterna av större räntebetalningar nära i tiden påverkar investeringsbeslutet. Räntesatsens storlek är här troligen av mindre betydelse sä länge den inte överstiger marknadsmässig ränta.

5 Olika lånetypers effekt på långivaren

5.1 Inledning

Generellt sett gäller att det som upplevs såsom positivt för en låntagare även innebär en uppoffring ( = kostnad) för långivaren. Hårtill kommer att olika låneformer skapar skilda administrativa för- och nackdelar vid längivning och kontroll av länets återbetalning.

5.2 Ekonomiska effekter

Vid antagande att det totala lånebelopp, som längivaren har till sitt förfogande, är fixerat till sin storlek kommer villkor innehållande t.ex. villkorlig återbetalning eller lång amorteringstid medföra att återbetalning kommer att ske i långsam takt. Detta innebär i sin lur att en eventuell lånefond måste tillföras nya medel i snabbare takt än vad som vore fallet vid ovillkorad återbetalning och kort amorteringstid.

De ovannämnda "negativa" effekterna skulle förstärkas ytterligare om visst amorteringsanstånd ges.

Beträffande räntesats kan noteras att en hög sådan ger snabbare intäktsflöde till långivaren och därmed förbättrar möjligheterna att lämna nya lån.

5.3 Effekter av direkt eller indirekt långivning

Ur låntagarens synpunkt torde skillnaden mellan direkt och indirekt långivning ej ha någon väsentlig betydelse så länge de länevillkor som ges vid indirekta lån kontrolleras av den "verklige" längivaren, dvs. staten.

För statens del är det dock klart att indirekt långivning t. ex. via ställande av garantier har positiva effekter då något utflöde av pengar över budgeten ej blir aktuellt. Med anknytning till vad som sagts ovan måste 7 Riksdagen 1980181. I saml. Nr 49

Prop. 1980/81:49 98

dock viss reservation göras för det faktum att lånevillkoren måsle vara attraktiva och därvid styras av slalen. Detta medför eventuellt att det långivande institutet måste ersättas för skillnaden mellan s.k. marknadsmässiga villkor och av staten fastställda länevillkor.

5.4 Administrativa för- och nackdelar med olika låneformer

Vid långivning föreligger ett antal arbetsuppgifter, vilka i huvudsak omfattar:

- bedömning av investeringskalkyl (lönsamhet, låneunderiag)

- administration av in- och utbetalningar.

Oavsett val av läneform lorde de arbetsuppgifter, som ingår i den första punkten, bli av likartad omfattning.

Troligen blir del för långivaren mest ekonomiskt om dessa uppgifter kan ulföras av något redan nu exislerande organ med erfarenhet pä detta område.

Beträffande administrationen av in- och utbetalningar kan först konstateras all detta arbete blir av liten omfattning vid indirekt längivning. För övriga direkta läneformer kommer arbetets omfattning att bli likartal utom i ett fall, nämligen då län ges med villkorad återbetalning. I dessa situationer kan förhandlingssituationer uppstå, vilket kräver ytterligare arbetsinsatser. En viss möjlighel all reducera detla är att lägga bevisbördan på låntagaren genom all utforma villkoret med någon form av "force-ma-jeure"-klausul. Härvid förutsätts återbetalning ske, men att låntagaren kan få anstånd alternativt avskrivning av lånet om man kan visa att återbetalning skulle medföra uppenbara svårigheter för låntagaren.

Vid lån med villkorad återbetalning uppstår även ell antal praktiska problem. Ett är t.ex. alt finna i vad avseende svårigheter föreligger för låntagaren. Skall man här betrakta långivarens totala situation eller endast "utebliven" lönsamhet på den enskilda investeringen? Om det gäller det sistnämnda, hur skall mätproblemen lösas? Eventuella svårigheter att hantera dessa frågeställningar talar emot att införa lån med villkorad återbetalningsskyldighet.

I båda de fall som beskrivs ovan gäller att man genom möjlighet till villkorad återbetalningsskyldighet kan komma att indirekt ersätta även driftskostnader alternativt ge låntagaren en indirekt garanti för prisutvecklingen på del alternativa energislaget.

Tidigare har konstaterats att skilda lånevillkor har olika effekt pä låntagaren, speciellt om syftet är att stimulera utvecklingen i viss riktning. Vidare är låntagarens enskilda situation av slor betydelse i detta sammanhang. Detta talar för all länevillkoren bör vara flexibla för alt fä största effekt. Alltför flexibla lånevillkor kommer dock troligen all medföra att varje låneärende blir en "förhandling" med åtföljande krav pä ökade resurser hos långivaren för att hantera detla.

Prop. 1980/81:49 99

6 Fördelning av finansiering

Finansieringen av en investering kan ske dels genom egenfinansiering (vinstmedel) dels genom extern upplåning eller genom en kombination av dessa. Från långivarens synpunkt bör normalt krävas att låntagaren finansierar investeringar med egna medel till viss del.

Nu aktuella lånemöjligheter tar sikte på att bidra till finansieringen av merkostnaden vid investeringar i anläggningar för alternativa energikällor. I en situation där låntagaren står inför ett byte av anläggning i "rätt" tid bör kunna krävas att "egenfinansieringen" uppgår till ett belopp motsvarande kostnaden för byte till en anläggning likvärdig den tidigare. Humvida denna "egenfinansiering" delyis sker genom upptagande av andra externa lån torde vara låntagarens ensak under fömtsättning att detta inte leder till en alltför svag soliditet. Situationen torde vara densamma i det läge investeringen gäller en hell ny anläggning, dvs. inle ersätter en redan existerande.

Om syftet med lånemöjligheterna är att stimulera utbyte av anläggningar redan i förtid är läget något annorlunda. Det är i detta fall inte realistiskt att antaga att låntagaren skulle uppleva det som "skäligt" att finansiera ett belopp motsvarande existerande anläggning av egen kraft om det ej kan visas att lönsamheten hos en ny anläggning är betydande.

En fråga man också kan diskutera är humvida ännu en del av merkostnaden för investeringar skall finansieras genom låntagarens försorg. Ett sådant krav kan troligen i många situationer upplevas som mindre fördelaktigt. Särskilt gäller detta om denna del av finansieringen mäste ske genom annan extern upplåning på marknadsmässiga villkor och låntagaren har flera investeringsprojekt med hög lönsamhet, vilka konkurrerar om tillgängligt kapital.

En faktor, som kan underlätta att ställa krav på att låntagaren bidrar till finansieringen, är att avstå från att begära säkerhet i samband med långivning. Genom ett lån från staten försämras visserligen soliditeten hos låntagaren, men om säkerhet ej behöver lämnas kan befintliga sådana disponeras för övrig extern upplåning.

Sammanfattningsvis kan konstateras att något exakt svar ej går att ge på frågan om fördelning av finansiering. Här mäste en avvägning ske mot bakgrund av syftet med lånemöjligheterna och därmed sammanhängande frägor säsom:

- Hur stor är lånefonden?

- Till hur mycket skall den räcka?

- I vilken takt skall investeringar ske?

Vissa av problemen i detta sammanhang kan eventuellt lösas genom att införa en beloppsbegränsning för lånesumman per investeringsobjekt. Om ett sådant sätts för lågt kan detta dock ha en negativ inverkan på låntagarens investerings- och finansieringskalkyl.

Prop, 1980/81:49 100

Härutöver påverkas fördelningen av den individuella låntagarens situation varvid del är troligt att denne eftersträvar att erhålla största möjliga andel av finansieringen till län med gynnsamma villkor.

7 Effekter vid indirekt långivning kombinerat med bidrag

Olika variabla parametrars effekt på låntagare är lika vid direkt eller indirekt långivning. Detta gäller säväl lönsamhet, likviditet som soliditet. Ur längivarens synpunkt är dock skillnaderna i likviditetseffekter betydande mellan direkt och indirekt långivning.

En möjlighet för långivaren att få största möjliga effekt med rimligt likviditetsutflöde kan vara att skapa ett system med indirekt långivning genom ställande av säkerhet för lån på marknadsmässiga villkor kombinerat med bidrag till investeringen. Bidraget kommer att verka positivt på låntagarens lönsamhet och soliditet jämfört med att hela beloppet erhålls i form av lån. Härutöver skulle långivaren även ha möjlighet att disponera egna säkerheter för övrig upplåning.

8 Sammanfattning

Som framgått av detta PM finns ett stort antal variabla parametrar vid utformningen av län och att effekterna av förändringar i dessa upplevs olika allt efter låntagarens situation i ett givet ögonblick och hans förväntningar om framtiden.

Generellt sett torde dock kunna sägas att de variabler som får störst effekt, såväl positiv som negativ, vid en förändring är följande:

- amorteringstidens längd

—räntesatsen

—kravet på säkerhet

Detta gäller påverkan på såväl lönsamhet, likviditet som soliditet hos låntagaren.

Förändringar i övriga parametrar har även denna effekt, men är troligen ur stimulanssynpunkt av mindre omfattning, sä länge som villkoren för de tre ovannämnda avviker i tillräckligt positiv riktning frän marknadsmässiga villkor.

Parametern villkorlig återbetalningsskyldighet är effektiv att använda, men med hänsyn till de praktiska svårigheterna är denna mindre lämplig i nu aktuella fall.

Det kan konstateras att den exakta utformningen av ett lånesystem kan ske utifrån tvä skilda angreppssätt:

- Länevillkor fastställs först och utformas så att syftet med lånet uppnås.

Prop. 1980/81:49 102

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över oljeersätt-ningsdelegationens rapport (Ds I 1979:17) Finansiering av energiteknik för oljeersättning. Förslag till komplettering av nuvarande stödformer.

1 Allmänna överväganden

Flertalet remissinstanser är positiva till OED:s förslag till komplettering av nuvarande stödformer.

Kritik mot förslaget framförs av CTH. som anser att det i dagens situation kan ifrågasättas, huruvida den stödpolitik som direktiv och utredning förordar verkligen befrämjar en utökad ersättning av olja med andra bränslen, som stenkol, flis eller torv. En viss tendens kan, enligl CTH, anas alt företag och kommuner väntar med att vidla i dag klart lönsamma åtgärder tills statligt stöd kan ges.

Några remissinstanser tar upp frågan om lån och bidrag i relation till andra styrmedel. Utvecklingsfonden i Kronobergs län vill därvid understryka att man bör undvika lagstiftning och tvängsvisa regleringar och istället ge stimulans via bidrag och lån. Energiskattekommittén framför att olika styrmedel för energipolitiken fungerar i ett komplicerat samspel samt att OED:s rapport behandlar en begränsad del av detta samspel. Kommittén nämner att det samlade förslag som bl.a. kommittén och utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning kommer att lägga fram av allt att döma innebär att del förslag som redovisas i OED:s rapport kan komma att behöva omprövas. Utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning för fram liknande synpunkter. Flera remissinstanser ansluter sig till synpunkten att den föreslagna stödformen bör omprövas och utvärderas efter några är eller ses som temporär, bl. a. RRV. bostadsstyrelsen. utvecklingsfonden i Kronobergs län, handelskammaren i Vä.s-lerbotlens län, utredningen om myndighetsorganisalionen på energiområdet, Skogsarbetareförbundel, Landstingsförbundet och NED.

OED diskuterar olika hinder av ekonomisk och annan karaktär som allmänt föreligger för att nya energitillförselsält och energihushållningsåtgärder skall komma till användning.

SIND framför att verkets erfarenheter tyder pä att dessa hinder är mer avgörande än rapporten gör gällande. Särskilt gäller detta, enligt SIND, "bristande kunskap hos dem som ska fatta beslut om investeringar" vilket har en direkt återkoppling till verkets ambitioner på utbildningsområdet. Hinder av organisatorisk natur uppträder vidare enligl verket förmodligen i flis- och torvprojekl precis som i spillvärmeprojekt. DFE framhåller all förutom ekonomiska hinder har också t. ex. informalionsmässiga och insti-

Prop. 1980/81:49 103

tutionella hinder stor betydelse. Handelskammaren i Västerbottens län och NED framför liknande synpunkter.

Andra mer allmänna synpunkter på inriktningen av en ny stödform förs fram av några remissinstanser. Mora kommun anser ati man måsle lätta pä det krav som SIND har i sin stödgivning att ett projekt skall vara så bearbetat att tilläggsstöd inle skall behöva begäras. Oförutsedda tekniska problem uppstår alltid vid ny teknik. Att kräva att alla problem skall vara klarlagda redan vid ansökningstillfället kan enligt kommunen vara hämmande för viljan att pröva ny teknik. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att man vid utformningen av stödformen med tanke pä de relativt begränsade resurserna bör prioritera utvecklingen av system för småskalig hantering. En småskalig hantering passar enligt länsstyrelsen bättre de glesbygdsområden där de inhemska bränsletillgångarna finns.

DFE anser att det föreslagna stödet bör utformas på ett sådant sätt all det bidrar till att det totala stödsystemet blir heltäckande, flexibelt och överskådligt. Därvid bör enligt DFE givelvis också uppmärksammas avgränsningen mot energiforskningsprogrammet. Industrifonden tar upp stödsystemet från den tillverkande industrins synpunkt. Därvid konstaterar fonden:

"Delegationens förslag behandlar i första hand hur olika statliga stödformer skulle kunna underlätta för producenter och förbrukare av energi och ta ny teknik i anspråk. Däremot behandlas inle frågan om hur situationen ter sig från den tillverkande industrins synpunkt. Särskilt för den industri som tillverkar komponenter och apparater baserade på ny teknik inom energiområdet finns i dag stor tveksamhet när det gäller att investera i utveckling, tillverkning och marknadsföring. Det är i och för sig inte osannolikt att de förslag som delegationen framför, och som syftar lill att skapa en "normalisering" av de ekonomiska förhållandena för upphandlarna av ny energiteknik, också kan få den indirekta effekten att tillverkarna upplever marknaden som normal. Det hade emellertid varit intressant att se diskussion av detta problem i rapporten, särskilt från Industrifondens synpunkt med tanke på de ansökningar inom området som kommer in till fonden.

I avsaknad av en närmare analys av problemet förefaller en naturlig utgångspunkt för Industrifondens agerande vara att de föreslagna stödformerna - om de genomförs — måste anses skapa så goda förutsättningar för introduktionen av ny energiteknik all de tillverkande förelagen därefter bör kunna fatta sina utvecklings- och investeringsbeslut utan ytterligare statligt finansieringsstöd. Industrifonden bör således enligt delta synsätt kunna vara restriktiv med stöd till industriella utvecklingsprojekt som syftar till framtagande av produkter för den svenska energimarknaden."

LO anser att det vid sidan om del av OED skisserade stödsystemet är väsentligt att peka pä möjligheterna att staten engagerar sig som direktintressent och delägare i projekt med speciella problem och osäkerheter i syfte att fä till stånd en tidigare startpunkt. Här bör möjligheterna för Sveriges Investeringsbank AB till direktengagemang kunna utnyttjas.

Prop. 1980/81:49 104

OED har i sin utredning enligt LO inte berört sambandet mellan sådana projekt för Investeringsbanken och del föreslagna stödsystemet. Kommunförbundet vill erinra om att gasen numera är ett alternativ som mäste beaktas vid utformningen av det finansiella stödet. Studsvik Energiteknik anser i della sammanhang att kol och gas kan bli svåråtkomligt för Sverige likaväl som olja. I första hand bör därför användningen av inhemska bränslen stimuleras och stödet bör relateras lill prisutvecklingen och tillgängligheten av importerade bränslen. SBEF anser all man i dessa sammanhang inte bara ska studera energiproduktions- och hushållnings- och oljeersältningsfrågorna, utan även formerna för stöd till energilagring.

2 Energiinvesteringar inom den närmaste femårsperioden

OECD:s bedömningar av behovet av investeringar för tillförsel och användning av energi för den närmaste femårsperioden.

Endast ett fåtal remissinslanser har berört denna fråga. Skogsarbetare-förbundet framför viss tveksamhet lill några av dessa bedömningar:

"Inom Skogsarbetareförbundet är vi tveksamma till om del är praktiskt möjligl att exempelvis fram till är 1985 åstadkomma ett energilillskott genom ångkol om 21 TWh enligt referensalternativet och 23 TWh enligt avvecklingsalternativel. Bl.a. kan del bli segslitna förhandlingar med de kommuner där kolkraftverken avses att byggas och dessutom tar projektering och byggande i regel längre tid än vad det här är fråga om.

Samma tveksamhet har vi när det gäller tillskottet som baseras på skogsenergi, där man anger att del är 1990 skall kunna utvinnas 14 TWh enligt referensalternativet och 17 TWh enligt avvecklingsalternativel. Om avsikten är att biobränslen från energiskogar skall ge snabba tillskott av energiråvara, så är detta en omöjlighet. Först måste lämpliga marker för odling av energiskog iordningställas. Sedan lar det många år innan man kan få ut nägra större skördar från planteringarna och dessutom måste anläggningar uppföras för förbränning och energiutvinning.

Om man däremot skulle ta i anspråk stora kvantiteter av den skogsråvara som i dag förädlas inom skogsindustrin, gär det givetvis mycket snabbare att få energitillskott frän skogen. Skogsarbetareförbundel motsätter sig dock en sådan utveckling. Delta skulle dels medföra nedläggningar av en rad skogliga förädlingsindustrier med åtföljande arbetslöshet och svåra regionalpolitiska problem. Dels skulle även samhället få räkna med kraftigt minskade exportintäkter."

Fullmäktige i riksbanken framhåller all ett större utnyttjande av kärnkraften självfallet innebär ökade möjligheter att reducera oljeberoendet. När nu dessa möjligheter utnyttjas, får de inte tas till intäkt för begränsningar i satsningen pä ny energiteknik. Både kärnkraften och de nya slagen av energiteknik bör enligt fullmäktige medverka till en minskning av oljeberoendet. Fullmäktige finner det således mycket angeläget att ansträngningarna för tillkomsten och utbyggnaden av ny energiteknik inte

Prop. 1980/81:49 105

reduceras, därför alt kärnkraften nu kommer till användning i ökad utsträckning.

LRF påpekar att konsekvensutredningen — vars bedömningar har utgjort underlag för OED:s beräkningar - enligt förbundets uppfattning hade en alltför negativ inställning till olika biobränslens möjligheter att bidra lill energiförsörjningen. Denna inställning får automatiskt ett genomslag i del medelsbehov som kalkyleras. Förbundet vill mot denna bakgrund understryka del angelägna i att tillräckligt med medel avsätts för verksamheten och att detta behov kan komma att överstiga det som framräknats med utgångspunkt i konsekvensutredningens bedömningar.

Värmeverksföreningen konstaterar all bedömningen av investeringar för hetvattencentraler och kraftvärmeverk i stort sett överensstämmer med föreningens bedömningar sedda som minimivärde och exkluderande kostnader för inte preciserade rökgasreningsanläggningar. Vattenfall anför alt vid sin bedömning av del erforderliga kapitalbehovet för oljeersättande anläggningar har delegationen utgått frän konsekvensutredningens förutsättningar och kostnadsrelationer. Vattenfall vill understryka alt dessa förutsättningar snabbt kan ändras och all det är väsentligt att reglerna för stödet utformas så att förändringar i kostnadsrelationer kan beaktas i praktisk tillämpning. Vattenfall framför vidare alt i den uppskattning av investeringsbehovet för olika anläggningar för perioden 1981-1985 som gjorts av utredningen har för solvärmeanläggningar upptagils inte mindre än 800 milj. kr. medan det för torveldade kraftvärmeverk inte har redovisats något investeringsbehov. Vattenfall bedömer det föga troligt att utbyggnaden för solvärme blir av så stor omfattning redan före år 1985, men anser det däremot sannolikt att visst investeringsbehov för torveldade anläggningar kommer att föreligga. I detta sammanhang vill Vattenfall framhålla att värmepumpar för luft, vallen och mark i vissa fall är ell alternativ lill konventionell uppvärmning. STU anser att man bör räkna med utbyggnad av spillvärmeanläggningar även efler år 1985.

När det gäller behovet av stöd till investeringar i byggnader, framför OED att det inte finns skäl att i en första fas inkludera investeringar inom byggnadsområdet i ett nytt stödsystem. Denna bedömning delas bl.a. av bosladsstyrelsen, energihushållningsdelegationen, energisparkommittén. NED och Svensk Industriförening. Energihushållningsdelegationen vill i detta sammanhang framhålla viklen av alt man vid stödets utformning beaktar del behov som finns eller efterhand kan uppkomma i byggnadsbeståndet i samband med införandet av ny teknik inom främst solvärmeområ-del. Bostadsstyrelsen framför bl. a.:

"Bostadsstyrelsen delar OED:s bedömning att nu befintliga stödformer för byggnader med eventuellt erforderliga korrigeringar i stort sell är tillräckliga för alt stimulera till bättre energihushållning med nuvarande inriktning. Utvärderingar som gjorts tyder emellertid på att det för en tioårsperiod uppsatta sparmålet ej kan komma all näs om inte åtgärdernas

Prop. 1980/81:49 106

omfattning och effektivitet kan ökas. Det är av största vikt att en säker bedömningsgrund erhålles för att avgöra om angivna energisparmål står i överensstämmelse med vad som är möjligt att uppnå och att resultatet av stödåtgärderna redovisas i en kontinuerlig uppföljning. I den män det dä visat sig att nu vidtagna åtgärder inom byggsektorn inte ger beräknat resultat kan en mera genomgripande omprövning av stödets omfattning bli aktuell och därmed en ny prövning av stödet lill införande av ny energiteknik."

BFR anser i detta sammanhang att bebyggelsesektorns problem är till sin art sä klart skilda frän industrisektorns att det är väl motiverat att slöd lill energiteknik för oljeersättning i bebyggelsen samordnas med annat slöd som normalt administreras av bostadsstyrelsen. Även STU behandlar förhällanden mellan olika stödformer inom byggnadssektorn. STU konstaterar därvid att experimentbyggandet och demonstrationsverksamhelen är av liten omfattning och all del därför inte är självklart att man kan gå över direki till energisparstöd. Det tillverkande företaget ser i detla läge, enligt STU, en otillräcklig marknad för all investera i en rationell produktion. Produkterna kommer inte ut pä marknaden därför att de inle är prismässigt konkurrenskraftiga även om köparen kan utnyttja energisparslödet. En del av dessa skulle om de tillverkats i slörre serier haft ett pris som hade gjort en anskaffning lönsam efler avdrag för energisparslödet. En väg att lösa problemet är enligl STU alt låta energisparslödet ha en med tiden avtagande storlek sä att man under en produkts marknadsinlroduktionsskede kompenserar en högre produktionskostnad. STU framför vidare alt en annan metod kan vara att staten går in med stödköp av en produkt för att garantera en rationell seriestorlek. Svensk Industriförening ifrågasätter OED:s bedömning om när investeringar i kombinationer av solvärme och värmepump kan bli aktuella. Föreningen anser att del för närvarande sker en mycket snabb utveckling inom sollagerteknikens område och att ett snabbi genombrott när det t.ex. gäller salt som sollagringsmedium är alt vänta. Della kan enligl föreningen föranleda och initiera invesleringsåt-gärder redan under den närmaste femårsperioden. Svensk Industriförening anser vidare att investeringar i avsikt att förbättra värmepumpars effektivitet, uthållighet och driftsäkerhet är utomordentligt välmotiverade och därför måste uppmärksammas i detta sammanhang.

3 Stödbehov och stödformer

Fiertalel remissinstanser stödjer eller lämnar utan erinran den allmänna uppläggning av det stödsystem som OED föreslår. Vissa synpunkter på avgränsningen av stödet förs fram. ÖEF" anser del vara väsentligt att del nu föreslagna stödet differentieras och att de från beredskapssynpunkt mer angelägna åtgärderna prioriteras. Detta kan innebära att län i vissa fall inte

Prop. 1980/81:49 107

kan ges och att län i andra fall bör kompletteras med bidrag motsvarande det beräknade direkta beredskapsvärdet av att projekt genomförs.

VatlenfaU framför att det av rapporten inte framgär all de av delegationen föreslagna stödformerna skall gälla även för affärsdrivande verk och statliga bolag. Stödet bör enligt Vattenfall i tillämpliga delar gälla även sädana företag. Det är väsentligt att Vattenfall kan tillförsäkras finansiering pä lika förmånliga villkor som de i utredningen föreslagna för investeringar i oljeersättande anläggningar. Vattenfall håller för troligt att, förutom lånefinansiering även möjligheter till bidrag måste förefinnas för alt den åsyftade investeringsverksamheten skall komma i gäng i önskad omfattning.

STU anser att nuvarande stödformer lämnar en rad projekt outnyttjade därför att de enligt reglerna är alltför lönsamma eftersom företagets investeringskalkyler visar sämre lönsamhet än andra alternativ som avser investeringar i produktionen. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) framför en liknande uppfattning och tillägger att den ekonomiska situationen i kommuner och företag nu är ansträngd, vilkel gör kraven pä lönsamhet för icke nödvändiga åtgärder mycket stora. Oljebesparingsprojekt uppfattas enligt TCO än i dag i regel som "icke nödvändiga" och belastas därmed av höga avkastningskrav.

Enligt energisparkommittén bör det övervägas om inte oljeersättande teknik i nya anläggningar bör omfattas av OED:s förslag till stödsystem. Kommittén finner vidare att det bör övervägas om inte nägon form av ekonomiskt stöd bör avsättas för förprojekteringskostnader för andra anläggningar än enbart vissa prototyper och demonslrationsanläggningar.

När det gäller ränta och säkerhet finner OED att räntan bör vara marknadsanpassad med undantag för möjlighet till räntebefrielse för de första åren, samtidigt som lånen normalt ska kunna lämnas ulan säkerhet. Vidare anser OED att län med villkorlig återbetalning skall kunna förekomma. Generellt bör lån och i förekommande fall bidrag kunna täcka upp till 100 % av merinvesteringen i förhållande Ull motsvarande anläggning för olja i de fall en sådan merinvestering kan anges.

Ett flertal remissinstanser har framfört synpunkter på OED:s förslag i denna del. RRV delar OED:s uppfattning att räntan bör vara marknadsanpassad och att något krav på säkerhet för lånet inte bör ställas. RRV anser dock att de villkor som skall gälla för lättnader i form av räntebefrielse och s.k. villkorlig återbetalning bör preciseras närmare. Statens naturvårdsverk påpekar att vissa energiinvesleringar redan i dag stöds genom särskilda lån. Om valet mellan olika investeringsprojekt inte ska snedvridas bör enligt verket löptider och övriga lånevillkor på de nu aktuella länen i fråga om vissa typer av investeringar samordnas med vad som gäller för bl.a. dessa existerande län.

Att län normalt lämnas utan säkerheter förefaller enligt STU vara en av de allra viktigaste förutsättningarna för att läneformen skall bli allmänt

Prop. 1980/81:49 108

accepterad. Företagens möjligheter all låna till investeringar i produktions-ulmstning och marknadsföring påverkas inle och man kan behandla investeringar i induslriprojeki privat.

All vissa lån kan vara förenade med villkorlig återbetalningsskyldighet bedöms av STU som riktigt. Om man har en återbetalning, som är anpassad lill projektets cash-flow, kan det förekomma att intäkterna blir betydligt lägre än vad investeringskalkylerna förutsatt. Projektet kan därför inte återbetalas under sin tekniska livslängd. En liknande situation inträffar enligl STU när förelagets likviditet inte tål de utbetalningar som låneavtalet kräver utan all riskera alt gå i konkurs. Eftersom staten har bidragit till alt investeringen kommil lill, bör staten enligt STU ocksä la sin del av ansvaret och medge befrielse frän återbetalning.

STU instämmer i att bidrag inte bör uppgå lill mer än 100 % av merinvesteringen. Lån bör däremol enligt STU under vissa omständigheter kunna ges ocksä till delar av grundinvesteringen.

Enligt LRF:s uppfattning är det bra om energikredilerna kan ges ulan att försvåra låntagarens möjligheter till andra krediter, dvs. belasta förelagets kreditsäkerheter. Del är LRF:s förhoppning all den vidare behandlingen av OED:s förslag inle ska leda till urvaltning av vilka ätgärder som är stödberättigade och omfatlningen på slödel. Enligl LRF:s uppfattning är del nödvändigt att slalsmakterna under en introduktionsperiod målmedvetet hjälper till med slöd och krediter för att underlätta en övergång till andra bränslen än olja.

Fullmäktige i riksbanken framhåller att genom att slalen avslår från säkerheter för sina lån kan de säkerheter som det investerande företaget har utnyttjas för län på den öppna marknaden. Finansieringen av investeringarna skulle således i mänga fall kunna följa det mönstret att vanliga län las upp på kredilmarknaden mot förelagens säkerheter och ett slags lopplån erhålls från staten utan säkerheter. Enligt fullmäktiges mening är del angelägel all söka åstadkomma just denna fördelning av kreditgivningen, alltså en reguljär bottenfinansiering på den allmänna kreditmarknaden och en toppfinansiering genom slatens försorg. Hur djupt ner det statliga topplånet skulle behöva sträcka sig i det enskilda fallet får avgöras från fall till fall. Genom ett lånesystem av detta slag skulle den segmentering av kreditmarknaden kunna undvikas, som 1. ex. en prioritering av lån innebär. Riksbanksfullmäktige är kritiskt inställda till garantilåneformen och framför:

"Proceduren för att få ett lån beviljat är oftast mera omständig vid garantiförfarande än vid direki långivning. Låneformen är med andra ord administrativt betungande. Längivarna finner därtill ofta de projekt, för vilka de ej själva är ansvariga som långivare, som föga intressanta. Deras krav på ränleersältning brukar inle heller minska därför all slalen lar kreditrisken. En annan olägenhet består däri att låntagaren ofta tror att statligt garanterade lån inte enbart är säkerhetsmässigt garanterade utan

Prop. 1980/81:49 109

även tillgångsmässigt, dvs. att statligt garanterade län alltid skall beviljas av kreditinstituten. Delta kan naturligtvis inte ske. Statligt garanterade lån påverkas av en kreditåtslramning på samma sätt som andra lån. När låntagaren erfar detta känner han sig missräknad på den statliga garanti han erhållit."

Utvecklingsfonden i Kronobergs län anser att förelagens tillgängliga kredilutrymme inte bör inskränkas genom att staten ställer krav pä säkerheter för lämnade lån, eftersom detta kan hämma företagens övriga expansion. Soliditeten i svenska företag har enligt fonden starkt försämrats under senare år vilket hämmar riskbenägenheten och investeringsviljan i stort. Fonden anser vidare att krav på enbart villkorlig återbetalning av lån torde göra många företag tillräckligt riskbenägna för investeringar i ny teknik.

NED har liknande synpunkter och framför därutöver:

"Som tidigare framhållits kommer effektiviteten i de föreslagna lånesystemen i praktiken bli avhängigt av hur väl lånevillkoren kan harmoniseras med företagens bedömningsgmnder. En viktig utgängspunkt är därvid de svenska företagens successivt försvagade soliditet och den begränsning detta kan innebära i möjligheterna och vilja att ta upp lån. Att län normall ska lämnas utan säkerheter ställs av låntagaren är väsentligt för utvärderingen av utredningens förslag till ramar för lånevillkoren.

NED delar uppfattningen att ränta bör vara marknadsanpassad med möjlighet till räntebefrielse i vissa fall. Det vore lämpligt att införa särskild räntenivå för energibesparande investeringar. Det bör dock enligt NED understrykas att marknadsräntan normalt ligger under, och ofta längt under, det krav pä intern ränta, som företagen ställer på alternativa investeringar. Förslagen till lånevillkor mäste bedömas mot bakgrund av det faktum att industrin har, och sannolikt framöver kommer att ha, kalkylrän-tekrav. Detta förhällande kan eliminera en del av innebörden i de utåt sell generösa villkoren för lånefinansiering ... Principen har hittills varil all man genom bidrag reducerat företagens egen investeringsandel, så all lönsamheten höjts till den nivä som det interna kravet förutsätter. Om bidragsdelen ersätts med län för ekonomiskt myckel dåliga energisparpro-jekt, kommer projektets internränta att reduceras sä att det inle längre kan konkurrera med alternativa investeringar. Och således ej kommer till stånd."

Bodens kommun framför att stöd i första hand bör lämnas till insatser söm ligger i gränsområdet till lönsamhet gentemot oljebaserad energiproduktion och som samtidigt som kan väntas ge stora oljebesparingar totalt sett inom landet. Insatser för användning av inhemska bränslen i hetvattencentraler torde i detta avseende inta en särställning när det gäller att snabbt ge slor oljebesparingseffekt. Län och bidrag bör därvid avpassas sä att de slutliga oljekonsumenterna inte drabbas av högre kostnader än om energi produceras med olja. Frän kommunal synpunkt är det enligt kommunen önskvärt att stöd kan lämnas även med hänsyn tagen till de ökade 9 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 49

Prop. 1980/81:49 110

underhålls- och driftskostnader som är förknippade med fastbränsleeldning. Villkorliga lån vore i della avseende en trygghet i det risktagande investeringarna innebär. Kommunen framför vidare att den verksamhei inom energiområdet som kommunerna bedriver borde när del gäller län främjas bäst om långfristiga län pä 20-25 år kan lämnas. Amorleringsliden motsvarar i så fall normall livslid för l.ex. helvallencentraler. Lån för vattenkraftanläggningar kan principiellt ges ännu längre löptid eftersom livslängden för sädana anläggningar erfarenhetsmässigt är 40-50 är.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att lån med villkorlig återbetalning, eventuellt i kombination med bidrag, bör förordas specielll i småska-liga projekt som innebär stora tekniska och kommersiella risker. Även i projekt som ställer krav på stora kapitalinsatser finns enligt länsstyrelsens behov av sådant stöd. Bl.a. Industrifonden behandlar de administrativa problem som kan vara förknippade med lån och villkorlig återbetalning. Enligt fonden är det särskilt viktigt att detta stöd endast kommer lill användning i sådana fall då syftet är att åstadkomma ett avlyft av mottagarens risk och inte i sådana fall där i första hand en kostnadsminskning eftersträvas. I dessa fall bör bidrag, räntenedsättning eller andra subventioner utnyttjas.

DFE anser stödets utformning bör vara beroende av vilken typ av ekonomiskt hinder som anses föreligga. Hänsyn bör också tas till att slörre administrativa resurser krävs för stöd med villkoriig återbetalningsskyldighet knuten till en lönsamhetsbedömning i efterhand. Om hindret är att ett företag pä grund av kapitalbrist tvingas prioritera bland lönsamma investeringar, bör del enligl DFE vara tillräckligl med lån utan säkerhet. I de fall orsaken är att företaget gör sin bedömning utifrån ett kortare tidsperspektiv, än det som är relevant för samhället, bör lån med läng amorteringstid eller amorteringsfrihel under viss lid enligl DFE vara ell verksamt medel. Är hindret osäkerhet om att oljepriset verkligen kommer att öka i framtiden, bör det vara tillräckligt att återbetalningsskyldighet knyts till oljeprisets utveckling.

DFE anser vidare att slödet bör till viss del kunna utgå som bidrag i de fall staten önskar få till ständ investeringar som är olönsamma ur företagsekonomisk synvinkel. Motivet för sådana bidrag bör vara att samhällel av strategiska skäl vill stödja en viss utvecklingslinje. DFE vill i detla sammanhang peka på att lönsamheten för andra bränslen än olja är beroende av energibeskattningens utformning. Villkorlig älerbetalningsskyldighet knuten till en lönsamhetsbedömning i efterhand bör då enligl DFE kunna begränsas till de fall stödet gäller prototyper och demonstrationsanläggningar eller investeringar i fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker. Del är enligl DFE:s mening av vikt att möjlighet finns att komplettera sådant investeringsstöd med förlusltäckningsgaranli. Förlusttäckningsgarantin bör vara tids- och beloppsmässigt begränsad.

STU anser all det, utöver de stödobjekt som OED lar upp, även bör

Prop. 1980/81:49 111

införas stöd för marknadsstödjande åtgärder. Detta stöd bör omfatta hela energiforskningsprogrammet.

3.1 Prototyper och demonstrationsanläggningar

OED föreslår att det nuvarande stödet till prololyper och demonstrationsanläggningar (POD) som utgår i form av bidrag med högst 50 % av merinvesteringen bör kompletteras med en lånemöjlighet. Summan av bidrag och län bör inte överstiga 75 % av totalinvesteringen, varav bidraget inte bör översliga 50 %. Villkorlig återbetalningsskyldighet bör kunna medges. Beslut om eventuell avskrivning av en del av eller hela länet skall fattas senast tre är efler anläggningens idriftlagande. Ränte- och amorleringsanstånd bör kunna beviljas under samma tid.

Flertalet av de remissinstanser som har behandlat OED:s förslag i denna del är positiva till förslagel. SIND anser att för dessa projekt har motivet för nuvarande bidragsgivning i väsentlig grad varit alt kompensera för del risktagande som användningen av oprövad teknik innebär. Verket har därför i flera sammanhang tidigare anslutit sig till tanken att förbättra det ekonomiska stödet för denna typ av projekt. Verkel anför vidare:

"PoD-bidrag har hitlills enbart utgått till den förste beställaren av en ny typ av energibesparande (alternativt oljeersättande) utrusining. Skälet för detta har varit att man härigenom fått bekräftat att utrustningen nätt demonstrationsstadiet, dvs. nära marknadsintroduktionen.

En PoD-anläggning kan förväntas bli beslälld endasl om totalkalkylen (invesleringen och drift) är positiv i förhållande till andra alternativ. Detta skulle också kunna uppnås om bidraget styrdes lill tillverkaren så alt denna kan lägga ett konkurrenskraftigt pris ät beställaren. Funktionsgarantier m. m. skulle förmodligen ocksä lättare kunna fastställas jämfört med nuvarande bidragskonstruktion. Möjlighelen all upprätthålla konkurrensneutralitet underlättas. Industriverket menar alt möjlighet att lämna PoD-slöd även till tillverkaren/leverantören bör öppnas."

Vattenfall anser att beslul om avskrivning av län bör ske efter längre lid än tre år. Vattenfalls erfarenhet är alt underlag för ett sädant beslut inle alltid föreligger efler endast tre år, varför tiden bör utsträckas lill fem år. Skellefteå kommun framför all förslaget inte utgör någon egentlig förbättring av nuvarande stödregler, såvida inte lånedelen regelmässigt lämnas med villkorlig älerbetalningsskyldighet. Kommunen anser att det som f. n. bromsar utvecklingen på området lorde vara alt intressenterna upplever att risken eller det egna ekonomiska engagemanget är för stort. Staten bör alltså enligt kommunen vara beredd alt ta pä sig en ökad risk eller en slörre del av kostnaden. Liknande synpunkter förs fram av Västerbottens länsutvecklingsfond.

Utredningen om styrmedel för näringslivels energihushållning anser all effekten av den föreslagna lånemöjligheten kan bli begränsad när förelagen

Prop. 1980/81:49 112

har låg soliditet. Oavsett hur förmånliga lånen är försämrar de enligt utredningen företagens soliditet ytterligare och minskar därigenom möjligheterna att ta upp lån för investeringar i produktionsapparaten. Det är därför enligt utredningen inle ovanligt, att ett förelag ålägger sig själv en begränsning av upplåningen. Ulredningen anför vidare:

"Med hänsyn till syftet med PoD anser vi det mycket angelägel att beslut om stöd skall innefatta en plan för hur erfarenheterna av anläggningen skall spridas och att dessa erfarenheter mäste redovisas ulföriigl innan beslut om avskrivning av lånet fattas. Det bör kunna krävas av dem som erhåller slöd för PoD att redovisning av erfarenheterna utformas så att den kan utgöra beslutsunderlag för andra förelag."

3.2 Investeringar i fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker

Dessa former av investeringar är aktuella främst i stegel efter demonstration. Sådana investeringar är inte slödberättigade idag. OED föreslår alt ell stöd införs i form av lån i vissa fall kombinerade med bidrag. Summan av lån och bidrag bör inte överstiga 50% av totalinvesteringen. Bidragsdelen bör inte överstiga 35% av merinvesteringen jämfört med motsvarande anläggning för olja. Villkorlig återbetalning av länedelen bör kunna medges i undantagsfall. Möjligheter till ränte- och amorleringsanstånd upp till fem är bör finnas samt lill räntebefrielse i högsl tre år.

Ett mindre antal remissinstanser har behandlat OED;s förslag i denna del, bl.a. SIND, länsstyrelsen i Kronobergs län, Mora kommun, Umeå kommun, Skellefleå kommun och utredningen om styrmedel för näringslivels energihushållning. Dessa remissinslanser är positiva till OED:s förslag, med undantag för Skellefleå kommun som anser all den av OED föreslagna bidragsandelen är otillräcklig. Kommunen anser att bidragsdelen pä 35% av merinvesteringen bör kompletteras med ett villkorligt lån så alt dessa tvä uppgår till 100% av merinvesteringen eller alternativt lill 60% av totalinvesteringen. Kommunen anser all ränlebefrielse bör medges under den period som lånet är villkorligt.

SIND nämner att intresset för en övergång till alternativa bränslen som flis. torv, avfall m.m. har ökat mycket kraftigt de tvä senaste åren, men lönsamheten är fortfarande svag. Verket har främst genom demonsira-tionsbidrag stött ett antal projekt inom området och kommer inom ramen för PoD-anslaget all stödja ytterligre några få. De projekt verket valt att stödja har varit sådana som enligl verkels bedömning kan utvecklas så alt regionala marknader skapas för de nya energirävarorna. Bidrag har utgått både lill system för att ta fram bränslet och till pannorna. Den förväntade lönsamheten i dessa projekt är enligt verkel fortfarande sä osäker alt projekten sannolikt inle kommer lill ständ ännu pä några år ulan bidrag eller annan statlig subvention.

SIND understryker vidare betydelsen av alt nya stödformer etableras

Prop. 1980/81:49 113

för infrastruktur för torv och skogsavfall och inte enbart för pannanlägg-ningar. När det gäller anläggningar för framställning av syntetiska drivmedel i kommersiell skala kommer sådana enligt SIND troligen inle att kunna uppföras förrän beslut fattats om introduktion av syntetiska drivmedel i landet. I den mån syntetiska drivmedel skall produceras av l.ex. biomassa är tekniken enligl SIND ännu sä avlägsen all befinlligt FoU- och PoD-stöd (ev. kompletterat med lån) torde vara tillräckligt ännu ett antal är.

SIND bedömer liksom OED att någon form av subvention är nödvändig för att investeringar av del här slaget skall komma till stånd. Verket anser dock all en renodlad låneform är att föredra och att lånen eventuellt bör kunna beviljas till 100% av den aktuella investeringen och således inte enbart till merinvesteringen. Därutöver framför verkel:

"Subventionen bör placeras i så tidigt led som möjligt främst med hänsyn till administrativ enkelhet och konkurrensneutralitet. En rimlig lånekonstruktion synes vara:

- att amorteringstiden kopplas till brukstiden för projektet,

- att amorteringsanstånd beviljas upp till 25—30% av denna tid, dock
maximalt förslagsvis fem är,

- att låneräntan skall kunna varieras. En möjlighet är alt i initialskedet ta
ut ränta efter diskontot och efler ett antal år (förslagsvis samma som
amorteringsanslåndel) fastställa en marknadsmässig räntesats,

- att räntefrihet under viss tid skall kunna beviljas, förslagsvis inle som ell
urspmngligl villkor.

För all icke få en alltför ohanterlig administration bör lånebeloppen minimeras. Verket anser 1 milj. kr vara en lämplig gräns. För mindre projekt bör erforderlig extern finansiering ske över allmänna kredilmarknaden. Om bankerna av säkerhetsskäl inte kan medverka bör finansieringen kunna lösas via utvecklingsfonderna eventuellt i kombination med statlig industrilånegaranli."

Mora kommun anser att till denna grupp av investeringar bör även inräknas energiproduktionsanläggningar med industri- och hushållsavfall som energikälla. Utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning framför att en utförlig redovisning bör sättas som villkor för erhållande av stöd. Det är också viktigt att administrationen av stödet organiseras så att erfarenheterna kan följas upp, las till vara och spridas vidare.

3.3 Speciella investeringar i fullskaleanläggningar med måttliga kommersiella risker

OED föreslär alt lån till dessa lyper av investeringar inte bör vara villkorliga. Lånen bör inte översliga 50% av den totala investeringskostnaden. Högst fem års anstånd med amortering och räntebetalning bör kunna medges. Räntan ackumuleras i så fall till kapitalet.

Ell fätal remissinslanser har direkt berört dessa investeringar.

Enligt naturvårdsverket kommer bl.a. de senasle belydande pris- och

Prop. 1980/81:49 114

skattehöjningarna på olja samt förväntan om framtida höjningar att ge incitament till företagen att investera i anläggningar för andra bränslen än olja. I många av de processer som är aktuella har vi i Sverige enligt verkel inte någon större erfarenhet av att utnyttja kol och av att bemästra de miljöstörningar som då uppkommer. En alltför snabb introduktion av kol i energisystemet kan ge dåliga tekniska lösningar. Staten bör därför enligt verkets åsikt inte söka att med särskilda stimulansåtgärder ytterligare öka taklen i introduktionen av kol. Verkel anser därför att det är olämpligt all lämna ett allmänt slöd till anläggningar för andra bränslen än olja inom industrin. Verket avstyrker således att anläggningar med måttliga kommersiella risker av typ av kolpannor inom industrin generellt blir stödberättigade.

SIND anser att etablerandet av kolpannor för kommuner inle kräver extra slöd. Beträffande industrins kolpannor bedömer verkel att intresset för koleldning inom industrin hittills har varit mycket måttligt. Endast ett fätal projekt omfatiande ombyggnader av befintliga pannor och processutrustningar har genomförts. Koleldning i pannor över en viss effekt är enligt verkel troligen ekonomisk redan idag. Skälet till alt industrin vid kapacitetsutbyggnad inte väljer kolalternativet är enligt verkets erfarenhet industrins osäkerhet dels om vilka miljövärdskrav som kommer att ställas, dels den allmänna osäkerheten om landets energipolitik. Verkels uppfall-ning är alt stalsmaklerna måste undanröja dessa osäkerheter. När sä skett lorde heller inle behövas nägot stöd.

Nägra remissinstanser lar i detta sammanhang upp OED:s synpunkt att hetvatteneenlraler och kraftvärmeverk för koleldning kan finansieras i annan ordning och att investeringar i infrastruktur för kol knappast behöver stödjas. Uppsala kommun anser all'delta möjligen är riktigt under förutsällning all kol frän miljövärdssynpunkt kan betraktas som ett likvärdigt bränsle med olja. Del förefaller emellertid enligt kommunen som man måsle ställa större krav på kol och därmed uppkommer krav pä merinvesteringar, antingen i infrastrukturen för kol, kolrening och kolpreparering eller för rökgasrening i hetvattenpannor och kraftvärmeverk. Kommunen föreslår all miljö- och infrastrukturbetingade investeringar för koleldning i hetvatteneenlraler och kraflvärmeverk tas med bland slödberättigade objekt. Länsstyrelsen i Uppsala län instämmer i kommunens bedömning. DFE anser att stödet bör inriktas på sådan teknik som syftar till all minska kolets negativa miljöeffekter. Vidare bör krav ställas på att pannorna skall vara omställbara till andra fasta bränslen än kol. Om sådana krav ställs, finner DFE att stöd bör kunna ges även till hetvatteneenlraler som eldas med kol.

IVA konstaterar att tveksamheten bland kommunerna är stor inför koleldade kraft- och fjärrvärmeverk. Man förutser svårigheter att framledes anskaffa kol med extremt läg svavelhalt till rimliga priser. Teknik för rökgasavsvavling och avskiljning av tungmetaller är ännu knappast etable-

Prop. 1980/81:49 115

rad. För att undanröja tveksamheten och påskynda utvecklingen vore enligt IVA ett ökat stöd lill anläggningar för miljövänlig kolförbränning välkommet.

Naturvårdsverket anser att man vid långivningen bör prioritera de områden där man ser de minsta riskerna för miljön. I dagsläget kan man från denna utgångspunkt enligt verket förorda bl.a. ökad energihushållning, användning av solvärme samt övergäng till syntetiska bränslen. Verket anför vidare:

"Naturvärdsverket anser det angeläget alt projekl som syftar lill att introducera ny teknik m. m. på dessa områden ges stort utrymme i ett eventuellt lånesystem. Verkel vill emellertid påpeka att förbäftrade lånemöjligheler i en del fall kan behöva föregås och/eller kompletteras av andra styråtgärder för att den önskade utvecklingen skall komma lill sländ. De föreslagna länen behöver t.ex. troligen kompletteras med andra statliga åtgärder för att metanol skall kunna etableras på marknaden för drivmedel. När det gäller kol, torv, flis m.fl. alternativa bränslen till olja kan osäkerhet om framtida miljökrav eller om möjligheten att tillgodose förväntade krav vara ett väsentligt hinder mot introduktion och spridning av ny teknik. Del är därför nödvändigt att lösningar på miljösidan tas fram parallellt med all processtekniken utvecklas. Om della försummas försvåras såväl myndigheternas formulering av krav på lämpliga lösningar av miljöproblemen som företagens möjligheter att bedöma vilka förutsättningar de har att uppfylla kraven. Nalurvärdsverkel vill därför belöna att de föreslagna lånen till projekl som avser introduktion och utveckling av teknik för alternativa bränslen också måste omfatta utveckling av nödvändiga naturvårds- och miljöskyddsåtgärder."

Även Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att miljöskäl bör väga tungt vid prioriteringen mellan olika alternativ. Utredningen om styrmedel för näringsUvets energihushållning anför:

"Det föreslagna stödet är avsett att snabbt minska oljeberoendet. Strävan all minska oljeberoendet bör enligl vår uppfattning inte leda till all andra samhällsmål glöms bort. Det förefaller rimligt att de kriterier som tillämpas för finansieringsstödet utformas så all de inle leder till investeringar som från l.ex. miljösynpunkt kan vara olyckliga. OED har l.ex. förutsatt att stöd skall kunna ulgå för övergång till koleldning. Direktiven anger som exempel att utnyttjande av miljövänlig teknik vid förbränning av kol borde få bredare tillämpning. Kriterierna för stöd till kolintroduktion bör enligt vår mening innefatta ett sädanl villkor. Med hänsyn till de speciella miljöfrågor som aktualiseras vid kolanvändning bör, enligt vår uppfattning, SIND regelmässigt rådgöra med naturvärdsverket vid behandling av ansökan om lån för kolförbränning."

3.4 Energibesparande åtgärder i befintliga byggnader och processer inom näringslivet

OED föreslår alt de nuvarande bidragen skall ersällas med en lånemöjlighet. En sädan länemöjlighet bör enligt OED vara motiverad åtminstone

Prop. 1980/81:49 116

övergångsvis i perioden efter bidragens avvecklande. Dessa lån bör inte vara villkoriiga och bör inte överstiga 50% av investeringskostnaderna. Högst fem års anstånd med amortering och räntebetalning bör kunna medges. Räntan ackumuleras då lill kapitalet.

Mora kommun. Västerbottens läns utvecklingsfond och Svensk Industriförening år positiva till förslaget. Naturvårdsverket, SIND och LO för fram kritiska synpunkter på förslagel. Naturvårdsverket anser att behovet av att generellt lämna förmänliga lån för energisparande åtgärder inom näringslivet om de nuvarande bidragen avskaffas kan ifrågasättas. Verket anför dock att speciella omständigheter, t.ex. problem att organisera det finansiella samarbetet kommun - industri i fråga om spillvärmeprojekt, kan motivera att statliga lån ges i vissa fall. Ett annat exempel — med anknytning till miljövårdens verksamhetsområde - gäller förbränningsanläggningar för avfall. Bidrag från anslaget till energibesparande åtgärder inom näringslivet har i vissa fall avsett sådana anläggningar. Frän miljösynpunkt är det enligt verket angeläget med en långtgående behandling av avfallet. Ett av de godtagbara sätten att behandla avfall omfattar bl.a. utsortering och förbränning av en bränslefraktion men då med effektiv rökgasrening. Detta har enligt verket rönt stort intresse bl.a. genom den bidragsmöjlighet som har funnits.

Verket framför vidare:

"Förbränningsanläggningar för avfall är mycket kostsamma bl.a. till följd av att kraven på avancerad rökgasrening (Naturvårdsverket har sedan 1978/79 inte beviljat bidrag till förbränningsanläggningar. Se yttrande 1979-10-08 över industriverkels utredning Statens stöd till energihushållning inom näringslivet, SIND PM 1979:9). Om bidragsmöjligheten från anslagel till energibesparande åtgärder inom näringslivet försvinner kan kommunerna få problem med att ordna lämpliga långfristiga lån för att finansiera investeringar i denna typ av anläggningar. En utveckling som är gynnsam från samlad energihushållnings- och miljösynpunkt skulle då kunna hejdas. Det kan därför vara motiverat att staten - liksom fn. sker när det gäller t.ex. fjärrvärmeutbyggnad - gör det möjligt för kommunerna att få lämpliga långfristiga län för denna typ av anläggningar.

Naturvårdsverket menar mot den bakgrund som nu redovisats att ett fortsatt statligt stöd till energibesparande ätgärder i näringslivet inte bör utformas som ett allmänt stöd ulan inriktas på projekt där det - liksom i de båda redovisade exemplen - finns särskilda skäl för statlig medverkan."

SIND har tidigare varit inne pä tanken alt komplettera bidragsgivningen med en lånemöjlighet. Som verket bedömer det för närvarande finns det inga skäl att införa lån som ersättning för bidragen. Verkets erfarenhet visar nämligen att lönsamheten, inte finansieringen, är det normala hindret för genomförandet. Om låneformen därför skall vara attraktiv för denna typ av projekt mäste den innehålla sådana subventioner (t. ex. räntefrihel) att de är att jämställa med nuvarande bidrag. Men skall subventioner på detla sätt utgä är ett bidragssystem enligt nuvarande modell enligt verket

Prop. 1980/81:49 117

betydligt smidigare från administrativ synpunkt. SIND framför vidare att, om del av olika skäl ändå anses att lån skall införas, dessa bör vara marknadsmässiga. Subventioner till ombyggnadsälgärder i befintlig industri bör inle längre förekomma.

Länen bör enligl SIND ges via den allmänna kredilmarknaden eventuellt om så behövs mot statlig garanti. Ett administrativt enkelt sätt alt ta hand om nya lån med slallig garanti vore att inrymma energihushällningsprojekl i den befintliga verksamheten rörande industrigarantilån som handläggs av industriverket. 1 sä fall bör naturligtvis ramen för dessa län ökas i motsvarande grad.

Verket bedömer emellertid all efterfrågan på dessa lån blir liten. Införande av lån som ersällning för bidragen ulan en samtidig kraftig satsning på rådgivningsverksamhet lorde komma alt leda till ett avsevärt avbräck i energihushållningsaktiviteterna i industrin.

När det gäller små vatlenkraftanläggningar anser SIND att gynnsamma län på hela anläggningen är bättre än bidrag. En lämplig form för della kan vara att återuppliva den s.k. Vattenkraftlänefonden. Verket kommer under budgetåret 1980/81 att redovisa erfarenheterna från bidragsgivningen till små vattenkraftverk och föreslå fortsatta åtgärder. Frågan om stödformer för dessa objekt bör enligt verket avvakta denna utvärdering.

Energisparkommittén anser alt del bör undersökas om inte en slödmo-dell baserad på en kombination av bidrag och lån, där bidragels omfallning päverkar länevillkoren, skulle ge maximal flexibilitet. Kommittén anser även att det finns anledning alt överväga en generell möjlighet lill slöd för energibesparande ätgärder gällande anläggningar som skall projekteras. Denna uppfattning delas av Svensk industriförening.

4 Finansieringsbehov, Tmansieringsläget

Flera remissinstanser anser att OED har beräknat stödbehovet alltför knappt.

Inom transportsektorn pekar både Iransportforskningsdelegatioiieii och Iransporlrådel pä vissa typer av projekt som inte har beaktats i OED:s beräkningar.

Transporträdel anser t.ex. all kompletterande finansiering kan behövas för all möjliggöra försöksvis drift med elbilar. Delsamma bör gälla försöksverksamhet kring möjlighelerna all uppnå en förbättrad kollektivtrafik, någol som enligl rådet i hög grad kan bidra till en bättre energihushållning.

Transporträdel delar inle OED:s åsikt alt en årlig total medelsram på 300 milj. kr. skulle vara tillräcklig, sell mol bakgrund av all delegationen har beräknal stödbehovet till 500 milj. kr. Transporträdel ulgår ifrån alt det är ett samhälleligt intresse att genom lån och bidrag medverka till all storska-

Prop. 1980/81:49 118

liga försök all inlroducera icke oljeberoende energileknik kommer lill sländ. och dä räcker sannolikt inte en medelsram på 300 milj. kr. per år.

SIND instämmer i de beräkningar som OED har gjort när det gäller behovet av slöd till PoD-anläggningar.

När det gäller investeringar i infrastruktur liksom hetvaltenpannor för flis och torv anger OED ett stödbehov av 100 milj. kr. för infrastrukturer och 215 milj. kr. för hetvallencentraler. SIND bedömer att detta är en underskattning av behovet.

Som exempel nämner SIND alt kostnaden för en 25 MW fliseldad hetvattenpanna men kringutruslning inkl. en bränslelerminal föratt försörja enbart denna panna är ca 30 milj. kr. En effektulbyggnad lill år 1985 av hetvallencentraler för torv och flis anges i rapporten till 350 MW (referensalternativ) och 200 MW (avvecklingsalternativ). Om man antar alt dessa siffror är riktiga, krävs en total investeringsvolym av 420 resp. 240 milj. kr. Därtill kommer ersättning av gamla oljeeldade hetvatteneenlraler med fastbränsleeldade sådana. En grov uppskattning ger ett totalt investeringsbehov för dessa åtgärder av ca 400-500 milj. kr. under åren 1980-85, eller per år ca 100 milj. kr.

NE vill särskill underslryka betydelsen av skogsenergi, där det, enligl NE:s mening, finns ett stort stödbehov, starka energipolitiska motiv för ett kraftigt slöd och hög sannolikhet för god effekt av stödet. STU anser all möjlighelerna alt utnyttja spillvärme har underskattals i konsekvensutredningens rapport som ligger till grund för OED:s beräkningar.

När del gäller solvärme och fjärrvärme framför Uppsala kommun följande:

"BeträtTande solvärme - fjärrvärme har OED någol oegenlligl räknat med en utbyggnad av 200 MW effekt. Riktigare är väl att räkna solvärme som energi. 200 MW skulle därvid motsvara 200 ä 300 GWh, 315 milj. kr. motsvarar således I ä 1:50 kr/kWh. Lånebehovet torde emellertid vara minst det dubbla, eftersom bara solfångare kostar 2 å 2: 50 kr/kWh. Vidare kan man ifrågasätta om inte den förutsatta energimängden är alldeles för läg. Del torde vara sä att anslutning av solfångare till kommunala fjärrvär-menäl representerar en av de snabbaste och billigaste sätten att snabbi få solvärmen introducerad i landet.

Det är tekniskt möjligt att bara till Uppsalas tjärrvärmenäl ansluta solfångare med en kapacitet av ungefär 180 GWh/år inom en femårsperiod, vilkel skulle erfordra en investering av ålminsione 500 milj. kr. Problemel är att med dagens teknik synes solfångarna bli alldeles för dyra, men å andra sidan, så länge det inte finns någon slörre marknad kan inle heller några störte prissänkningar förväntas. För att på allvar få i gång en marknad torde föreslagna 315 milj. kr. vara alldeles för lite."

Vad gäller energiproduktionsanläggningar anser LO del ännu inle klariagl genom regeringsutlalanden eller genomförda utredningar vilken utveckling som planeras för utnyttjande av spillvärme från kärnreaktorer och för naturgasanvändning. Kraft- och värmeförsörjningen för exempelvis de

Prop. 1980/81:49 119

tre storstadsområdena är inte helt klarlagd och har inte bedömts slutgiltigt av regeringen. LO anser därför inte att OED:s förslag ulan vidare kan tillstyrkas vad avser bedömningen av ersättande kraftvärmeinvesleringar. Delta berör i princip ca 450 milj. kr. av den antydda ramen på 2 1/2 miljarder under femårsperioden. Oavsett valet av energiproduklionssäti bör dock enligl LO inle investeringar i transportsystem för hetvatten fördröjas. Landstingsförbundet anser all del bör övervägas all låta OED:s förslag omfatta även undantagna anläggningar för kondenskraftproduktion och hetvattencentraler. LTH finner ingen anledning all nu redovisa en annan bedömning än OED när det gäller behovet av låneslöd till utbyggnad av fjärrvärme och kraftvärmeverk. LTH vill dock fästa uppmärksamheten på den utomordentligt stora energipolitiska betydelse dessa anläggningar kan fä. Om det nya, men ännu ganska oprövade finansieringssystemet för dessa anläggningar inte visar sig tillräckligl för att åstadkomma den ul-byggnad som ell kraftfullt oljesparprogram kräver, måste nya former av slöd till dessa investeringar skyndsamt kunna insättas.

LRF anser att på drivmedelssidan måste anläggningar skapas för framtagning av flytande drivmedel byggt på inhemska råvaror. LRF vill i detta sammanhang peka pä nödvändigheten av satsningar även pä etanolanlägg-ningar, eftersom denna teknik är lätt tillgänglig och kan ge snabbast resultat.

Fullmäktige i riksbanken tar upp den typ av finansiering som nu tillämpas för fjärrvärmeanläggningar och kraftvärmeverk. Fullmäktige vill ifrågasätta denna finansieringsforms berättigande framöver. Införandet av ell stödsystem av det slag OED förordar i övrigt gör att den specialdestinering av medel som nu sker medelst nyssnämnda finansieringssätt närmast framstår som överflödig. Det behov av samordning, som OED betonar, talar enligt fullmäktige för att här ifrågavarande finansiering bör sammanföras med den övriga stödverksamheten rörande energiinvesleringarna.

När det gäller frågan om finansiering av del föreslagna stödsystemet är huvuddelen av dem som har yttrat sig i sammanhanget positiva lill en finansiering med någon form av avgift. Transportrådet, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Kopparbergs län, Skellefteå kommun. Svensk Induslriförening och Värmeverksföreningen förordar sålunda en finansiering med avgift pä olja. Mora kommun föreslär emellertid en finansiering direkt över statsbudgeten. NED anser med hänsyn lill kostnadslägel inom den svenska industrin all en finansiering med oljeavgift inte är acceptabel. Om en oljeavgifl anses ofrånkomlig av budgetskäl förordar NED en höjning av den särskilda beredskapsavgiflen, förutsatt all höjningen fär, liksom skedde år 1979. inräknas i skattebelastningen vid tillämpning av regeln om nedsättning av allmänna energiskatten i vissa fall. RRV förordar avgiftsfinansiering eftersom denna även ger en styreffekt genom prishöjningen. Härvid bör enligl RRV:s mening övervägas en konstruktion som innebär att avgift såväl för oljelagring som för den föreslagna oljeer-

Prop. 1980/81:49 120

sätlningsfonden kan tas ut som en gemensam avgift. OED har inle berört frägan om den föreslagna fonden skall redovisas över statsbudgeten eller utanför denna. Enligt RRV:s mening är fonden av den storleken att dess verksamhei bör framgå av statsbudgeten.

5 Organisation

Samtliga remissinstanser som har uttalat sig i frägan tillstyrker eller lämnar utan erinran OED:s förslag all SIND bör handha den nya verksamheten. Statskontoret, DFE, och utredningen om myndighctsorganisu-lionen på energiområdet anser att slutlig ställning lill oiganisationens frägor bör las försl i samband med all ställning tas lill hur myndighetsorganisationen inom energiområdet bör vara utformad. Utredningen om myndighetsorganisalionen pä energiområdet anser emellertid all den nya stödverksamheten t. v. bör knytas till SIND.

Svensk Induslriförening framhåller alt en knytning av det nya slödet lill SIND lorde ha de flesta fördelarna. Enligl föreningen bör emellertid en allvarlig prövning och utvärdering ske av stiftelsealternativet, eftersom denna form erbjuder en mycket stor flexibilitet, vilket kan fä stor betydelse i tidsmässigt pressade situationer. A\en fullmäktige i riksbanken anser att andra utvägar bör undersökas innan beslut fattas i denna fräga. Sälunda bör enligt fullmäktiges mening undersökas om det är möjligt att läla Invesleringsbanken ombesörja den statliga långivningen för detta ändamål. Investeringsbanken kommer naturligen med som en av långivarna i fråga om boltenfinansieringen, men en analys bör enligl fullmäktige göras av möjligheterna och förutsättningarna för Investeringsbanken att handha den toppfinansiering staten skall svara för.

Statens naturvårdsverk anser att den ansvariga myndigheten bör samråda med verkel när det gäller projekt då slörre län lill utveckling av miljövärdsätgärder är akluella. ÖEF anser att administrationen av stödet bör ske i nära samarbete mellan SIND och ÖEF, såväl vid regelutformningen som under det löpande arbetet. Energisparkommittén delar OED:s uppfattning att ett rådgivande organ - där representanter för myndigheter som handlägger andra delar av energiprogrammet, viktigare avnämargrupper samt teknisk och ekonomisk expertis ingär - knyts till SIND. NED vill framhälla vikten av att industrin blir allsidigt representerad i de rådgivande organen. Liknande synpunkter framför SBEF.

Några remissinstanser har berört utvecklingsfondernas roll i detta sammanhang, bl.a. länsstyrelsen i Uppsala län och Kronobergs läns utvecklingsfond. Länsstyrelsen anser att inte alltför komplicerade ärenden som rör industrin bör kunna decentraliseras exempelvis till utvecklingsfonderna. Energisparkommittén anser vad beträffar rådgivning och bidragshandläggning vid de regionala utvecklingsfonderna alt del nuvarande sys-

Prop. 1980/81:49 121

temet kraftigt bör utvecklas och stödjas. LRF ser det i detta sammanhang naluriigt all uppgifterna läggs på SIND men med den preciseringen all handläggningen av löpande ärenden under viss storleksordning delegeras till de regionala utvecklingsfonderna. De erfarenheter som hittills vunnits av handläggningen av SIND:s övriga energislöd, torde enligt LRF inte tala emot en sådan lösning.

För lantbrukets del anser LRF det naturligt att lantbruksnämnderna ges en mer konkret uppgift än för närvarande och att energiinvesleringar så långt möjligt handläggs via samma kanaler som övriga investeringar inom lantbmket. LRF har under våren 1980 i en framställan till regeringen krävt att lantbruksnämnderna ska ges ökade uppgifter i sammanhanget och all rådgivningen på energiområdet ska förstärkas.

SIND anser alt en stark koppling lill industriverkets nuvarande bidragsgivning är naturlig. Projektbedömningen blir i allt väsentligt densamma som idag sker för bidragsprojekten inom verkets energibyrå. Därtill kommer utredningar för bedömning av låntagarens kreditvärdighet. Även för detla finns erfarenheter inom industriverket.

Verket påpekar att de föreslagna nya stödformerna kommer att kräva utökade administrativa resurser vid verket. Dels kräver en lånehantering i sig slörre resurser än bidragsgivning, dels kommer som nämnts de nya stödformerna för att bli effektiva att kräva uppsökande, initierande, samordnande och allmänt planerande insatser.

Visserligen kan arbetsinsatserna fördelas över de regionala utvecklingsfonderna via den av verket föreslagna rådgivningsverksamheten, men för att centralt kunna leda och samordna verksamheten pä ett så effektivt sätt att inte övergängen till ett fondsystem leder till avbräck i stödverksamheten torde enligt verket en förstärkning med 5 ä 10 personer komma att behövas. En mer exakt bedömning kan göras först när fondreglerna mer i detalj är kända.

När väl de olika låne- och subvenlionsreglerna har utformats är det enligt verkets mening fördelaktigt att åtskilja den teknisk-ekonomiska projektbedömningen från kreditbedömning av sökanden och den administrativa hanteringen av själva länet.

Vad gäller det senare vill verkel framhålla alt de lånekonstruktioner som diskuterats i hög grad liknar AMS lokaliseringslän. AMS har avtal med affärsbankerna, vilka mot en engångsavgift åtar sig att administrera lånen. Influtna räntor och amorteringar inlevereras lill AMS. Fördelarna med ett sådant system är att man för nu aktuell fond slipper bygga upp en särskild lånehantering. Industriverket anser all mycket lalar för alt ell liknande system bör tillämpas.

Verket anser i likhet med OED att del är viktigt att ett rådgivande organ för verksamheten knyts till verkel.

Prop. 1980/81:49 122

Innehåll

Propositionen ................................................................ I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag ........................................................................ 3

1. Förslag lill lag om ändring i lagen (1973: 1216) om särskild

beredskapsavgift för oljeprodukter ........................... 3

2 Förslag lill lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskall 4

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1980-10-16 5

1 Inledning .................................................................... 5

2 Föredragandens överväganden ................................. 6

2.1 Bakgrund ............................................................... 6

2.2 Den principiella uppläggningen av ett nytt stödsystem 7

2.3 Allmänna riktlinjer ..................................................... 11

2.3.1 Slödels syfte och avgränsning.......................... 11

2.3.2 Kretsen av stödmottagare ............................. 14

2.3.3 Utformningen av lån och bidrag .................... 15

2.4 Villkor för olika slag av stödobjekl ........................... .. 19

2.4.1 Prololyper och demonslrationsanläggningar .. ... 19

2.4.2 Fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker .. 21

2.4.3 Speciella investeringar i fullskaleanläggningar med måttliga kommersiella risker 21

2.4.4 Energibesparande åtgärder i befintliga byggnader och processer 22

2.5 Medelsbehov och finansiering ............................... .. 24

2.6 Organisation .......................................................... .. 30

3 Hemställan ................................................................... 31

4 Beslul .......................................................................... .. 31

Bilaga I

Finansiering av energiteknik för oljesällning. Förslag till kompletle
ring av nuvarande stödformer. Rapport från oljeersättningsdelega
tionen (Ds I 1979: 17) .................................................... 33

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över oljeersättnings-delegalionens rapport (DS 1 1979: 17) Finansiering av energiteknik för

oljeersätlning .................................................................. 102

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Kraftvärmeverk - Kol - Torv	1.7 1,7 0	3.0 3,0 0
Anläggningar för syntetiska drivmedel	1.0	1.0
Infrastruktur: Syntetiska drivmedel Skogsenergi Torv Kol	I.l 1,0 O.l -	I.l 1.0 - 0,2
Summa	6,7	7,6

	Merkostn.	Merkostn.
	M kr/år	kr/lgh
1. 1 befintlig bebyggelse	-	-
2. Nybyggnad, solvärme	600	30000
solvärmepump
(alt. till solvärme)	400	15 000
lågtemp.system	80	1.S00
nya kombinationer	200	18000
3. 1 befintliga fjärrvärmesystem	-	-

Huvudvaria-	Delvariabel
bel
1. Amorte-	a) ovillkoriig
ring	b) villkorad
2. Amorte-	a) inflationsskyd-
ringsbe-	dat
lopp	b) nominellt
3. Amorte-	a) annuiteter
ringsform	b) rak amortering
4. Startpunkt	a) amorteringsfri-
för amor-	het viss tid
tering	b) inget amorte-
	ringsanständ
5. Amorte-	a) kort
ringstid	b) läng

Prop. 1980/81:49		63 Bilaga 1:2
INDUSTRIDEPARTEMENTET	PM
Enheten för teknisk forskning	1979-11-15
och utveckling
Nils Hallerström