Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:39

Regeringens proposition

1980/81:39

om stimulans av aktiesparandet;

beslutad den 23 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen all anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposifionen föreslås åtgärder i syfte alt stimulera akllesparandel och därigenom främja tillgängen på riskkapital i näringslivet. Bakgrunden är att en höjning av soliditeten i förelagen genom nyemissioner framstår som nödvändig, inte minst för alt en ökning av investeringarna skall komma till sländ. Åtgärderna är främst inriktade på att stimulera lill ett ökat sparande i aktier.

I detla syfle föreslås alt fysiska personer och dödsbon skall medges en skaltereduktion, dvs. ell avdrag från inkomstskatten med 30 % av mottagen utdelning fill den del denna inte överstiger 10 000 kr. för ensamstående och 20 000 kr. för makar gemensamt. Den maximala skallereduktionen blir således 3 000 kr. resp. 6 000 kr. Skattereduktionen beräknas på utdelning på svenska börsnoterade aktier och andelar i svensk aktiefond som till minst två tredjedelar består av sådana aktier.

Vidare föreslås alt det s. k. schablonavdraget vid beräkning av skatteplik­tig realisationsvinst för aktier som har innehafts minst två år höjs från 1 000 kr. fill 3 000 kr.

En utökning av möjligheten till aktiesparande inom ramen för det s. k. skaltesparandel föreslås också. F. n. är del högsta sparbdoppet 400 kr. i månaden. Förslagel innebär all maximibeloppet blir 600 kr. i månaden, varav högst 400 kr. får avse banksparande.

Mot bakgrund av alt avsiktligt tillskapade realisationsförluster genom köp och försäljning av premieobligationer har använts för all åstadkomma omotiverade skattelättnader föreslås begränsningar i rätten lill avdrag för sådana förluster. Förlust vid försäljning av premieobligafioner skall i fortsättningen bara få dras av mol vinst vid försäljning av samma slags egendom.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                       2

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1981 och i huvudsak fillämpas första gången vid 1982 års taxering. Begränsningarna i avdragsräl­ten för förluster på premieobligafioner skall dock bara gälla förluster som uppkommer vid försäljningar efter utgången av år 1980.

 

Prop. 1980/81:39                                                                 3

1 Förslag till

Lag om skattereduktion för aktieutdelning

Härigenom föreskrivs följande.

1  § Skattereduktion för aktieutdelning medges fysiska personer och dödsbon enligt bestämmelserna i denna lag.

2  § Med akfieuldelning avses i denna lag utdelning i pengar som utgår på

1.  aktie i svenskt aktiebolag, om akfien vid den fidpunkt då utdelningen
blir tillgänglig för lyftning är inregistrerad vid Stockholms fondbörs,

2.   andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av del år då
utdelningen blir tillgänglig för lyftning fill minst två tredjedelar beslår av vid
Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska akfiebolag.

3 § Aktieutdelning medför rätt till skaltereduktion endast om

1.  utdelningen utgör inläkt av kapital för den skaltskyldige och

2.  denne är skatlskyldig för utdelningen enligt 53 § kommunalskattelagen (1928:370) och 6 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

En delägare i ett handelsbolag eller i ett dödsbo, som i beskattningshän­seende behandlas som ett handelsbolag, har inte rätt till skatteredukfion för utdelning som har uppburits av bolaget eller boet.

4 § Underlag för beräkning av skattereduktion är summan av de aktieutdel­
ningar som har blivit fillgängliga för lyftning under beskattningsåret, dock
högsl 10 000 kronor. I fråga om makar gäller att underlaget för den ena
maken får översfiga 10 000 kronor i samma mån som den andra makens
underlag understiger detta belopp.

Underlaget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

5  § Skattereduktion för aktieutdelning uppgår till 30 procent av underla­get.

6  § I fråga om skattereduktion för aktieutdelning tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Skattereduktion för aktieut­delning skall tillgodoräknas den skaltskyldige före skatteredukfion enligt 2 § 4 och 5 mom. uppbördslagen.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömans­skatt och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall redukfionsbe-loppet minskas med del belopp varmed nedsättning har skett.

7 § Bestämmelserna i denna lag om makar lillämpas på skattskyldiga som
taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

 

Prop. 1980/81:39

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och lillämpas första gången i fråga om utdelning som tas lill beskattning vid 1982 års taxering. I fråga om utdelning som har blivit tillgänglig för lyftning under år 1981 skall med att aktie är inregistrerad vid Stockholms fondbörs likställas att aktien noteras på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

 

Prop. 1980/81:39                                                                  5

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 35 § 3 mom. saml punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 36 § kommunalskalldagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

35 §

3 mom.' Realisationsvinst på grund av avyttring av aktie, andel i aktiefond, delbevis eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk förening eller i handelsbolag eller annan rättighet som är jämförlig med här avsedd andelsrält eller akfie, dock ej aktie eller andel i bostadsaktiebolag eller i bostadsförening som avses i 24 § 3 mom., är i sin helhet skattepliktig, om den skattskyldige innehaft egendomen mindre än två år.

Avyttrar   skatlskyldig   egendom      Avyttrar   skatlskyldig   egendom

som avses i delta moment och som     som avses i detta moment och som

Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrafionalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis, om förelag

den skaltskyldige innehaft två år eller mera, är 40 procent av vinsten skatteplikfig. Från sammanlagda be­loppet av skatteplikfig realisations­vinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med av­dragsgill del av föriusl vid avyttring samma är av egendom som avses i detla stycke, äger skatlskyldig åtnju­ta avdrag med 1 000 kronor. Har den skattskyldige under beskattnings­året varit gift och levt tillsammans med sin make, får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 1 000 kronor. I intet fall får dock skatlskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mot sammanlagda beloppet av skatte­pliktig realisationsvinst enligt della stycke minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnts.

den skaltskyldige innehaft två år eller mera, är 40 procent äv vinsten skattepliktig. Från sammanlagda be­loppet av skattepliktig realisations­vinst enligl detla stycke under ett beskattningsår, minskal med av­dragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i della stycke, äger skattskyldig åtnju­ta avdrag med 3 000 kronor. Har den skattskyldige under beskattnings­året varil gift och levt tillsammans med sin make, får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 3 000 kronor. I intet fall får dock skallskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mot sammanlagda beloppet av skatte­pliktig realisationsvinst enligt della stycke minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnts.

Senaste lyddse 1979:612.

 

Prop. 1980/81:39                                                                     6

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om della senasi den dag avyttringen skeri

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångs­försäljning som anges i 2 § första stycket 1) lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, är- oavsett tidpunkten för förvärvet -endast 40 procent av vinsten skattepliktig.

Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning på egendom som avses i detta moment.

Överlåts aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländskt bolag lill svenskt företag inom samma koncern, skall - där ej annat följer av nionde stycket - beskattning av realisationsvinst inle äga rum, om moderföretaget i koncernen är akfiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna akfien eller andelen innehas som ell led i annan koncernens verksamhei än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. I fall som nu avses skall den överlåtna aktien eller andelen anses förvärvad av det överlagande företagel vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällt för det överlåtande företaget. Om överlåtelsen sker till utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från realisationsvinstbeskattningen. Bestämmelserna i detta stycke om beskattning av realisafionsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisationsförlust. Avdrag för realisationsförlust får dock inte i något fall göras på grund av avyttring av akfier eller andelar till utländskt koncernföretag.

Har fasfighet överlåfits på akfiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening genom fäng pä vilkel lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har ett beslämmande inflytande över bolaget eller föreningen, beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mol aktien eller andelen svarande andel av fasfigheten. Vad nu sagts får inte föranleda alt skatteplikfig realisafionsvinst beräknas lägre eller alt avdragsgill realisations­förlust beräknas högre än enligl reglerna i detla moment. Bestämmelserna i della stycke gäller endast om sådan fastighet ulgör bolagets eller föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avyttring av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i 24 § 3 mom., om avyttringen avser endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fasfigheten. Lika med lagfarlsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande av fångeshandling­en. Om vinsten vid försäljning av aktie eller andel på grund av bestämmel­serna i detta stycke beräknas enligt de regler, som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av faslighet, skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten.

Avyttrar skallskyldig aktie i akfiebolag och finns vid avyttringen obeskal-

 

Prop. 1980/81:39                                                                     7

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

tade vinstmedel i bolaget till följd av alt större delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överlåtils på den skaltskyldige eller annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överiålelse av större delen av bolagels tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåts på den skallskyldige eller honom närslående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skaltskyldige eller honom närstående person har ett beslämmande inflytande. Har överiålelse av fillgång i bolaget ägt rum efler utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisafionsvinst vid avyttringen av akfie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt detla stycke las lill beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning vid avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Riksskatteverket får medge undanlag från detla stycke, om del kan antas att avyttringen av aktien eller andelen skett i annat syfle än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verkel i sådan fråga får talan inle föras.

Avyttrar skallskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna lill huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas - direki eller genom förmedling av juridisk person - av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari aktie - direkt eller genom förmedling av annan - ägs eller inom två år efler avyttringen vid någol tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i del bolag, som förvärvat aktien, anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag, som inom två år efter avyttringen förvärvar slörre delen av tillgångarna i något av fåmans­bolagen. Har överlåtelse av aktie i det förvärvande bolaget eller i bolag, som förvärvat större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen, ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst enligt detla stycke uppkom, får realisationsvinsten las lill beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening eller andel i sådant bolag eller förening liksom teckningsrätt fill aktie eller annan rättighet jämförlig med aktie. Sker avyttringen av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för särskilt fall medge undantag från tillämpning av delta stycke.

Som närstående person räknas i delta moment föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling saml dödsbo vari den skaltskyldige eller någon av

 

Prop. 1980/81:39

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.

Anvisningar

fill 36 §

3. Förlust genom icke yrkesmäs­sig avyttring (realisationsförlust) får avdragas vid inkomstberäkningen i enlighet med punkl 4 nedan. Realisa­fionsförlusl skall beräknas på samma sätt som realisationsvinst enligl punkterna I och 2. Vid förlustberäk­ningen får dock faslighels ingångs­värde icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt punkt 2.a. sjät­te eller sjunde styckei. Ej heller får omräkning göras enligt punkt 2.a. fionde styckei eller tillägg enligl punkt 2.a. tolfte stycket. Har den med förlust avyttrade egendomen innehafts under sådan lid att, om vinst i stället uppstått vid avyttring­en, endast del av vinslen skulle ha räknats lill skattepliktig reaUsations-vinst, medgives avdrag endast för motsvarande del av förlusten. Har förlusten uppkommil vid faslighels-reglering i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 §, medges av­drag endast/ör så slor del av förlus­ten som belöper på vad den skalt­skyldige erhållit i pengar.

Alt avdrag icke är medgivet för förlust som uppkommil före eller i samband med vissa företagsöver­låtelser framgår av punkl 6 av anvis­ningarna till 20 §.

4, / punkt 5 av anvisningarna till

3,   Förlust genom icke yrkesmässig
avyttring (realisationsförlust) får
dras av i den omfattning som anges i
punkt 4 nedan.

Realisationsförlust skall beräknas på samma sätt som realisationsvinst enligt punkterna 1-2 c. Vid förlust­beräkningen får en fastighets in­gångsvärde dock inle beräknas på grundval av ett taxeringsvärde enligt punkt 2 a sjätte eller sjunde stycket. Inte heller får omräkning som avses i punkl 2 a fionde slyckel ske eller tillägg enligl punkt 2 a tolfte styckei göras. Har den med förlust avyttrade egendomen innehafts under sädan lid all, om vinst i stället had t upp­ställ vid avyttringen, endast en del av vinslen skulle ha räknats lill skatte­pliktig realisationsvinst, är endast motsvarande del av förlusten av­dragsgill. Har förlusten uppkommil vid fastighetsreglering i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna lill 35 §, är endast så slor del av förlus­ten avdragsgiU som belöper på vad den skattskyldige har erhållit i peng­ar.

Att avdrag inte år medgivet för förlust som har uppkommit före eller i samband med vissa förelagsöver­låldser framgår av punkl 6 av anvis­ningarna lill 20 §.

4. Avdrag för realisationsförlust.

Senaste lydelse 1979:1146. Senaste lydelse 1976:343.

 

Prop. 1980/81:39

Nuvarande lydelse

18 § angives vad som beträffande icke yrkesmässig avyttring av egen­dom ävensom dellagande i lotteri utgör en särskild förvärvskälla. Av­drag enligt punkl 3 här ovan för realisationsförlust får göras från rea­lisafionsvinst eller lotterivinsl, som under samma beskattningsår upp­kommU i samma förvärvskälla som realisationsförlusten. A vdragför rea­lisationsförlust, som icke kunnat utnyttjas på nu angivet sått, får utnytt­jas genom avdrag från realisations­vinst eller lotterivinst under senare beskattningsår än det varunder för­lusten uppkommU, dock senast under det beskattningsår för vilket taxering sker sjätte kalenderåret efter det då taxering för förluståret ägt rum.

Föreslagen lydelse

beräknad enligl punkl 3 ovan, får göras från sådan realisationsvinst eller lotterivinsl som enligt punkt 5 av anvisningarna IiU 18 § är hänföriig IiU samma förvärvskälla som förlus­ten.

Avdraget skall i första hand göras från den realisationsvinst eller lotteri-vinst som är hänföriig tiU samma beskattningsår som realisationsför­lusten. Har en förlust inte kunnat utnyttjas för avdrag nämnda beskatt­ningsår, får avdrag för förlusten göras ett senare beskattningsår, dock senasi sjätte beskattningsåret efter det till vilkel förlusten år hänföriig. En på detta sätt förskjuten realisations­förlust får dras av endast mot den realisationsvinst eller lolterivinst som det senare beskattningsåret återstår sedan avdrag har gjorts för de reali­sationsförluster som är hänförliga tdl det året.

Avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av premieobliga­tioner, som har utfärdats här i riket, får inte för något beskattningsår göras med större belopp än som motsvarar den till beskattningsåret hänföriiga skattepliktiga realisations­vinst som har uppkommit vid avytt­ring av sådana premieobligationer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och lillämpas första gången såvitt avser punkt 4 Iredje stycket av anvisningarna till 36 § på förlust som uppkommer vid avyttring som sker efter utgången av år 1980 och i övrigt vid 1982 års taxering.

 

Prop. 1980/81:39                                                                 10

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2§

2  mom. I  denna lag förslås med

slutlig skatt; skatt som har         slutlig skatt: skatt som har

påförts vid den årliga debiteringen påförts vid den årliga debileringen
på grund av taxeringsnämnds beslut på grund av taxeringsnämnds beslul
eller på grund av annat beslut, som eller på gmnd av annat beslut, som
enligl gällande föreskrifler skall enligt gällande föreskrifter skall
beaktas vid sådan debitering, och beaktas vid sådan debitering, och
återstår efler iakttagande av bestäm- återstår efter iakttagande av bestäm­
melserna om nedsättning av skatt melserna om nedsättning av skatt
enligt 4 och 5 mom. samt 2 § lagen enligl 4 och 5 mom. samt 2 § lagen
(1978:423) om skattelättnader för (1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer;                         vissa   sparformer   och   5 §   lagen

(1980:000) om skattereduktion för aktieutdelning;

preliminär skatt: i 3 § nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig skall;

kvarstående skatt: skatt, som äterstår att betala, sedan preliminär skatt har avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skall har avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.;

respitränta: ränta enligt 32 §;

anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;

ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 mom.;

restitulionsränta: ränta enligl 69 § 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligl 4 mom.;

särskild skattereduktion: nedsättning av skall enligt 5 mom.;

inkomstår: del kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ell år till och med februari månad nästföljande år;

uppbördsmånad: mars, maj, juli, september, november och januari;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom.

'Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771, Senaste lydelse 1979:489.

 

Prop. 1980/81:39                                                                    11

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

kommunalskatlelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt;

ogift skatlskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången i fråga om skall som påförs på gmnd av 1982 års taxering.

 

Prop.  1980/81:39                                                                   12

4 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 68 och 72 a §§ taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

68 §2       ■

Av taxeringsnämnd beslutade laxeringar skall för varje skattskyldig införas i skattelängd.

I skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på slallig inkomstskall inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fräga om skattskyldiga som avses i 9§ 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomsl eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, samman­räknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla, laxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligl 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det anlal perioder om trettio dagar för vilka den skaltskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, saml sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligl 12 § 4 mom. 'agen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslul i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och

3  mom. kommunalskatlelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 §

4  och 5 mom. uppbördslagen (1953:272),

dels beslut, som avser förutsätt-     dels beslul, som avser förutsäll-

ning för sparskattereduktion enligl ning för skattereduktion enligl 2 §
2 § lagen (1978:423) om skatteläft- lagen (1978:423) om skaftdäftnader
nåder för vissa sparformer,           för vissa sparformer eller 5 § lagen

(1980:000) om skattereduktion för aktieutdelning,

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progres­sionsbestämmelser enligt avlal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om de värden på dels uppgift om skogsbruksvär-
skogsmark och växande skog, varpå de, varpå skogsvårdsavgift skall be-
skogsvårdsavgift skall beräknas,        räknas,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå enligl 11 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

'Lagen omtryckt 1971:399, Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773, Senaste lydelse 1979:1080.

 

Prop. 1980/81:39                                                                    13

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Uppgår den enligt lagen om slallig inkomstskall beräknade taxerade inkomsten lill minst 6 000 kronor för ensamstående och till sammanlagl minst 6 000 kronor för makar, som varil gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga laxeringen med undanlag av särskild fasfighetstaxering anses innefatta taxeringsnämndens beslut,

72 a §3

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutals av taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven fid eller har sädan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skattemyn­digheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig fill följd av

1)  uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2)  uppenbar felaktighet i fräga om uppgift fill ledning för påförande av skogsvärdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde eller avdrag som medges skallskyldig utan särskild utredning,

3)  uppenbar felaktighet i fråga om 3) uppenbar felaktighet i fräga om allmänt avdrag, vars rätta belopp allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, eller avdrag framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som för premier och andra avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskatlelagen (1928:370), kommunalskatlelagen (1928:370), eller motsvarande avdrag enligt 4 § 1 eller motsvarande avdrag enhgt 4 § 1 mom. andra stycket lagen mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskaft (1947:576) om slallig inkomstskaft eller avdrag enligl 46 § 3 mom. eller avdrag enligl 46 § 3 mom. kommunalskatlelagen eller 4 § 2 kommunalskatlelagen eller 4 § 2 mom. lagen om statlig inkomstskatt mom. lagen om statlig inkomstskatt eller i fråga om grundavdrag eller eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar felaktighet till den skatt-     uppenbar felaktighet till den skatt-

3Senaste lydelse 1979:490.

 

Prop. 1980/81:39                                                     14

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

skyldiges nackdel i fråga om sådana skyldiges nackdel i fråga om sådana
förutsättningar för skattereduktion förutsättningar för skattereduktion
eller särskild skattereduktion som enligt 2 § 4 eller 5 mom. uppbördsla-
enligt 68 § skall antecknas i skatte- gen (1953:272), 2 § lagen (1978:423)
längd,                                 om skattelättnader för vissa sparfor-

mer eller 5 § lagen (1980:000) om skattereduktion för aktieutdelning som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,

4)  uppenbar felaktighet, varigenom A-inkomst enligl 9 § 3 mom. lagen om slallig inkomstskatt har betecknats som B-inkomsl,

5)  uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda har taxerats, de skattskyldigas inkomster hell eller delvis har utgjorts av folkpension,

får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten, om ej särskilda skäl föranleder att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna dd.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efler utgången av mars månad året efler laxeringsåret får rättelse enligl denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om del behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skaltskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skaltskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf får ej föras särskilt. Talan mol taxeringen får även i den del beslutet avser föras hos länsrätten i den ordning som föreskrivs i 74, 76, 100 och 101 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och fillämpas första gången vid 1982 års taxering.

 

Prop. 1980/81:39

15

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

12 §

4 m o m . Sjömansskatt enligl 7 § får genom beslut om jämkning ned­sättas i den mån förutsättningarna för skattereduktion enligt lagen (1978:423) om skatteläftnader för vissa sparformer är uppfyllda. Bo­sättning eller stadigvarande vistelse här i riket krävs inte för jämkning enligt detta moment.

4 m o m . Sjömansskatt enligt 7 § fär genom beslut om jämkning ned­sättas i den mån förutsättningarna för skatteredukfion enligt lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller lagen (1980:000) om skattereduktion för akfieuldelning är uppfyllda. Bosätt­ning eller stadigvarande vistelse bär i riket krävs dock inte för jämkningpå grund av bestämmelserna i den först­nämnda lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

'Lagen omtryckt 1970:933, Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777, Senaste lydelse 1978:424,

Prop.  1980/81:39                                                              16

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa

fall

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4 §2

Spärrbelopp enligl 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av slallig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, landsfingsmedel och egenavgifter som beräknats för den skaltskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Med egenavgifter förslås avgifter som avses i första styckei av anvisning­arna lill 41 b § kommunalskattelagen (1928:370).

Är den skaltskyldige berättigad Är den skallskyldige berätfigad

lill nedsättning av statlig inkomst- lill nedsättning av stafiig inkomst­
skatt eller förmögenhetsskatt genom skatt eller förmögenhetsskatt genom
skatteredukfion som avses i 2 § 4 skatteredukfion som avses i 2 § 4
eller 5 mom. uppbördslagen eller 5 mom. uppbördslagen
(1953:272) eller sparskattereduktion (1953:272), 2 § lagen (1978:423) om
enligt 2 § lagen (1978:423) om skatldältnader för vissa sparformer
skattelättnader för vissa sparformer eller 5 § lagen (1980:000) om skatte-
eller genom avräkning av utländsk reduktion för aktieutdelning eller
skatt enligl särskilda föreskrifler, genom avräkning av utländsk skall
skall skattebelopp enligt första enligt särskilda föreskrifter, skall
slyckel beräknas som om skattere- skattebelopp enligt första stycket
duktion eller avräkning av skatt icke beräknas som om skattereduktion
skett.                                 eller avräkning av skall inte hade

skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och lillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1982 ärs taxering.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772. 2Senaste lydelse 1978:427.

 

Prop. 1980/81:39

17

 

7 Förslag till Lag om ändring sparformer

lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2§'

Sparskattereduktion åtnjuts med 20 % av belopp som under inkomst­året har insatts på särskilt lönspar­konto och som vid årets utgång innestår på kontot saml med 30 % av belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonlo och som vid årets utgång motsvaras av ande­lar i aktiesparfond enligl lagen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduk-fion åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts pä kontot under minst sex av inkomstårels månader. Varje insättning skall upp­gå till lägst 75 kronor och högst 400 kronor. Sparskattereduktion får inte beräknas på högre sammanlagl belopp än 4 800 kronor om ej annat följer av andra stycket. Sparskattere­duktion får inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sädan inkomst som anges i 1 §. Öretal som uppkommer vid beräk­ning av sparskattereduktion bortfal­ler.

Har sparande enligl första stycket påbörjats under senare delen av året

Föreslagen lydelse

Sparskattereduktion åtnjuts med 20 % av belopp som under inkomst­året har insatts pä särskilt lönspar-konlo och som vid årets utgång innestår på kontot saml med 30 % av belopp som under inkomståret har insatts pä aktiesparkonlo och som vid årets utgång motsvaras av ande­lar i aktiesparfond enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduk­tion åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonlo har gjorts pä kontot under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall upp­gå fill lägsl 75 kronor och högst 600 kronor. Högsta belopp för insättning på lönsparkonto är dock 400 kronor. Sparskattereduktion får - utom i fall som avses i andra stycket - inle beräknas på högre sammanlagt belopp än 7 200 kronor, varav högst 4 800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto. Sparskattereduktion får inle heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 §. Örelal som uppkommer vid beräkning av spar­skattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första slyckel påbörjats under senare delen av året

'Senaste lydelse 1980:151.

1* Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 39

 

Prop. 1980/81:39

18

 

Nuvarande lydelse

men har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskattere­duktion för sädana sparmedel först vid beräkning av skall för del när­mast följande inkomståret. Spar­skattereduktion enligl detta stycke medges endast om sparandet under del sistnämnda inkomståret uppfyl­ler de förutsättningar som anges i första styckei. Sparskattereduktion fär med fillämpning av detla stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 6 800 kronor.

I fråga om sparskattereduktion lillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Sparskatleredukfion skall tillgodoräknas den skattskyldi­ge före skattereduktion och särskild skattereduktion.

Föreslagen lydelse

men har inle insättningar sketl under sex månader, åtnjuts sparskattere­duktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för del när­mast följande inkomståret. Spar­skattereduktion enligl della stycke medges endast om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyl­ler de förutsättningar som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning av delta stycke beräknas på ett sammanlagl belopp av högsl 10 200 kronor, varav högst 6 800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto.

I fräga om sparskattereduktion fillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skaltskyldi­ge före annan skaltereduktion.

Har skattskyldig under beskatt­ningsåret varit skyldig att erlägga sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt på grund av bestäm­melserna i denna lag, skall reduk­tionsbeloppet minskas med det be­lopp varmed nedsättning har skett:

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1981 och lillämpas första gången på insättningar som berättigar lill sparskattereduktion vid 1982 ärs taxering.

 

Prop.  1980/81:39                                                    19

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET                 PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-23

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Buren­slam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om stimulans av aktiesparandet

1 Inledning

Kapitalvinstkommillén (B 1979:05) tillsattes våren 1979 med uppdrag alt göra en översyn av beskattningen av realisationsvinster vid försäljning av aktier och viss annan lös egendom (Dir 1979:27). Genom tilläggsdirekfiv (Dir 1980:10) har kommittén därefter fått i uppdrag att pröva även frågor angående lindrad beskattning av aktiebolagens utdelade vinster samt att med förtur utarbeta förslag fill provisoriska lättnader för akfiesparandet. I delbetänkandel (Ds B 1980:11) Sfimulans av akfiesparandet har kommittén redovisat förslag i sistnämnda hänseende. Betänkandet bör fogas som bilaga 1 fill protokollet i detta ärende.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttran­dena bör fogas som bilaga 2 till protokollet i detla ärende.

Jag avser nu all ta upp frågan om särskilda åtgärder för att stimulera aktiesparandel. I sammanhanget diskuterar jag också aktiesparandel inom ramen fördels, k. skattesparandet. Slutligen avser jag all behandla rätten fill avdrag för förlust vid försäljning av premieobligationer. Bakgrunden är alt vissa förfaranden har visat sig kunna medföra omotiverade skattelällna-der.

2 Allmän motivering

2.1 Behovet av åtgärder för att stimulera aktiesparandet

De svenska förelagens finansiella situation har successivt försämrats under en följd av år. Soliditeten, dvs. egenkapitalets andel av det totala kapitalet.

 

Prop. 1980/81:39                                                                    20

har fortlöpande sjunkit, från ca 40 % i mitten av 1960-lalel lill under 25 % i dag. Denna utveckling ger anledning lill oro i flera avseenden. En hög skuldsällningsgrad innebär att variationerna i avkastningen pä del egna kapitalet blir kraftigare och företaget får därigenom svårare all stå emot konjunktursvängningar och strukturella störningar. Med ökad skuldsätt­ningsgrad får företagen också allt svårare att anskaffa nytt kapital och villkoren blir allt ogynnsammare. Detta gäller i fråga om såväl upptagande av lån som tillskotl av riskkapital genom nyemission. Både viljan och förmågan alt investera minskar.

Samfidigt befinner vi oss i ett ekonomiskt läge där det är av största vikt att näringslivets konkurrenskraft och produktionskapacitet ökar, i första hand inom den utlandskonkurrerande sektorn. Investeringsvolymen måste därför höjas från de senaste årens alltför låga nivå. En förutsättning för detta är emellertid all soliditeten förstärks och snabba ätgärder i detta syfte behövs således.

En ökning av soliditeten kan ske genom att egna vinstmedel hålls kvar i företaget eller genom all nytt kapital tillförs utifrån vid nyemission. Den nuvarande låga lönsamheten i förelagen gör emellerfid att man inle kan räkna med alt de enbart med egna vinstmedel skall kunna höja soliditeten i någon nämnvärd grad. Detta gäller även om lönsamheten stiger från nuvarande låga nivå. Del är alltså nödvändigt att riskvilligt kapital tillförs genom nyemission.

Under senare år - bortsett från år 1976 - har nyemissionsvolymen legal på en låg nivå. Del är mycket svårt all med någon säkerhet ange vilken nivå som är önskvärd under de närmaste åren, men det är ställt utom allt tvivel att en betydande ökning måsle ske.

Orsakerna till den hittillsvarande utvecklingen får sökas såväl hos företagen som hos akfiemarknaden. För bolagen har- bl. a. med hänsyn till att räntekostnader är avdragsgilla medan utdelningar utgår av beskattade medel - lånefinansiering ställt sig förmånligare än egenfinansiering. Den reala effektiva avkastningen på börsnoterade aktier har under 1970-talet varit negafiv redan före skatt, medan många alternativa placeringar har visat en betydligt gynnsammare bild, någol som givetvis har varil ägnat alt minska utbudet av riskkapital till näringslivet. De enskilda hushållen har under en följd av år minskat sin andel av aktiestocken.

En viklig roll för både efterfrågan av och tillgängen på riskkapital spelar beskattningen av akfiebolagens vinster saml av aktieägarnas utdelningar och realisationsvinster.

Vinster i aktiebolag dubbelbeskatlas, dvs. först beskattas vinsten hos bolaget och därefter - om den delas ut - hos mottagarna. Detta brukar kallas det klassiska systemet för beskattning av bolagsvinster och har fidigare varil allmänt använt. I flera länder, bl. a. i samtliga EG-länder utom Nederlän­derna och Luxemburg samt i Norge, har emellertid numera lättnader i dubbelbeskattningen genomförts.

 

Prop. 1980/81:39                                                                   21

Även i vårt land har åtgärder vidtagits för att underlätta försörjningen med riskkapital. Genom den s. k. Anndl-lagstiftningen, som genomfördes är 1960 och senare utvidgats, har aktiebolag fåll viss rält lill avdrag för utdelning på nyemitterade aktier. Inom ramen för skattesparandet som infördes år 1978 medges skattelättnader vid regelbundet sparande i bl. a. aktiesparfon­der. Regeringen har tidigare denna dag på föredragning av chefen för ekonomidepartementet beslutat att lägga fram ett förslag (prop. 1980/81:45), som innebär all anställda vid ett visst förelag skall kunna spara i särskilda aktiesparfonder som består enbart av aktier i detla företag. Det s. k. sparavdraget som medges fysisk person från nettointäkt av kapital och som är av äldre datum kan givetvis också ge viss lindring i inkomstbeskattningen av utdelningar.

För en närmare redogörelse för nuvarande beskattningsregler och för vissa åtgärder för all främja tillgången på riskkapital som har vidtagits i andra länder hänvisas till betänkandet.

Som jag anförde i prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. leder de nuvarande reglerna för kapitalbeskattning - löpande inkomstbeskattning, realisationsvinstbeskattning och förmögenhetsbeskatt­ning - till stora orättvisor och samhällsekonomiska snedvridningar i en inflationsekonomi. Dessa frägor har diskuterats av 1972 års skatteutredning i dess slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet, av professor Sven-Erik Johansson i bilaga 2 fill kapilalmarknadsutredningens slutbetän­kande (SOU 1978:11-13) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi och nu av kapitalvinstkommillén. Det finns anledning att här betona att skattereglerna för aktier framstår som särskilt ogynnsamma jämförda med dem som gäller för andra placeringar. Åtgärder i fråga om realisationsvinstbeskattningen har nu aktualiserats i flera avseenden. Förslag till ändrade regler för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning, innebärande en skärpning i förhållande lill nuvarande ordning, har nyligen förelagts riksdagen (prop. 1980/81:32). Vidare kan nämnas att det ingår i kapitalvinstkommitténs uppdrag alt se över beskattningen av realisationsvinst vid försäljning av bostadsrätter och aktier samt att jag - som nämndes i prop. 1980/81:20 -anser skäl föreligga att pröva möjlighelen av skärpta regler för realisations­vinstbeskattning i fråga om viss lös egendom (diamanter, guldjetonger o.d.).

Hos hushållen finns betydande finansiella tillgångar som skulle kunna bli ett verksamt bidrag till näringslivels försörjning med riskkapital. Dessa tillgångar uppgår fill drygt 300 miljarder kr., varav ca 10 % eller 30 miljarder kr. utgörs av börsaktier. Med dessa belopp skall jämföras att nyemissionerna under senare år - bortsett från år 1976 då de uppgick till 1,4 miljarder kr. -inte har överstigit 1 miljard kr. utan i stället flera år stannat vid något hundratal miljoner kr. För alt hushållen skall kunna medverka i betydligt ökade emissioner i en utsträckning som motsvarar deras nuvarande, andel i aktiestocken räcker det alltså om en obetydlig andel av sådana finansiella

 

Prop. 1980/81:39                                                                    22

tillgångar som inte är placerade i aktier överförs till aktiemarknaden.

I sammanhanget bör också nämnas att åtgärder har vidtagits för att främja fillskottet av riskkapital från vissa institutionella placerare. Det gäller dels ökade möjligheter för försäkringsbolagen alt utnyttja sina fria fonder för aktieplaceringar, dels betydande tillskott till de medel som förvaltas av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse och används för sådana placeringar. Chefen för ekonomidepartementel har i prop. 1980/81:20 aviserat att förslag om ytterligare fillskott i sistnämnda hänseende kommer att läggas fram inom den närmaste liden.

Kapitalvinslkommitléns uppdrag är främst tekniskt och den har inte haft fill uppgift alt bedöma huruvida lättnader i dubbelbeskattningen bör genomföras eller - om sådana skall ske - omfatlningen av lättnaderna. Kommittén har i sistnämnda hänseende valt alt belysa några olika nivåer. Lagtexterna har utformats efter en nivå, som teoretiskt motsvarar avräkning av hälften av den del av bolagsskatten som belöper på utdelningarna.

Åtskilliga remissinstanser har uttalat sig i frågan om sådana åtgärder bör vidtas och om vilken omfattning som behövs för att uppnå de åsyftade målen.

Det överväldigande antalet remissinslanser har ställt sig positiva lill lindringar i dubbelbeskattningen. Endast ett fåtal har varit negativa. De förra åberopa i huvudsak de av mig nyss anförda omständigheterna avseende företagens behov av riskkapital och den ringa avkastningen pä aktieplace­ringar. Flera av dem framhåller också all det föreligger en överhängande risk att den svenska aktiemarknaden upphör att fungera om åtgärder inle omedelbart vidtas så att förtroendet för aktier som placeringsform kan upprätthållas. De remissinstanser som är negativa anför att problemet bör angripas på andra vägar, att del inte är rimligt alt just nu när besparingar sker på många områden lindra skatten för aktieägare samt alt skatten inte bör vara lägre på arbetsfria inkomster än på arbetsinkomster.

Bland de remissinstanser som ställer sig positiva anser å andra sidan flertalet alt ytterligare åtgärder är påkallade eller alt lättnaderna bör ha större omfattning än enligt den nivå som kommittén främst belyst.

I del föregående har jag redogjort för behovet att stärka soliditeten i företagen genom fillskott av riskkapital, de finansiella tillgångar som finns inom hushållssektorn och de för aklieplaceringar oförmånliga skalleregler-

1. Mot denna bakgrund är del enligt min mening uppenbart att åtgärder för all förbättra villkoren för aktiesparande är starkt påkallade. Del synes också osannolikt att vi skulle kunna behålla en dubbelbeskattning av bolagsvinster, som i större eller mindre ulslräckning lindrats i de flesta andra med Sverige jämförbara länder, ulan att detta leder fill negativa effekter för vår ekonomi.

Med hänsyn lill det anförda anser jag alt åtgärder nu bör vidtas för att åstadkomma en provisorisk lindring av dubbelbeskattningen av bolagsvins­ter i avvaktan på ett mer permanent syslem. Jag vill understryka alt del inle

 

Prop.  1980/81:39                                                                  23

är fråga om att beskatta dessa inkomster lindrigare än andra ulan endast all i viss utsträckning mildra den nuvarande särskilt hårda beskattningen.

När del gäller omfatlningen av lättnaderna vill jag påpeka att det visserligen mäste antas förhälla sig sä alt en slörre stimulans uppnås ju större lättnaderna är. En viss försiktighet är emellertid påkallad i ett provisoriskt syslem, eftersom effekterna aldrig kan hell sammanfalla med dem som permanenta regler föranleder. Avräkning av omkring halva den på utdelningen belöpande bolagsskatten är också en nivå som har valls i flera av EG-länderna. Jag är mol denna bakgrund inte beredd att ge åtgärderna en slörre omfallning än vad som enligt kommitténs beräkningar motsvarar halv avräkning eller 200 - 250 milj. kr.

2.2 Lindringar i dubbelbeskattningen av bolagsvinst

Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster kan lindras genom åtgärder på bolagsnivå eller aktieägarnivå. I det förrra alternalivel kan lättnaderna få form av ett avdrag för verkställd utdelning eller en lägre skatt på den del av vinslen som delas ut. Anndl-lagstiftningen innebär ell avdrag för utdelning. Det är också den väg som har valts i Norge i fråga om den statliga inkomstskatten. Det senare alternativet har i allmänhet utformats som ett avräkningssystem, där aktieägaren i större eller mindre omfattning får fillgodoräkna sig den av bolaget erlagda skallen. Metoderna bör i princip få samma ekonomiska effekt, sett på längre sikt och med hänsyn enbart till inhemska förhällanden. Olika tekniska och administrativa problem uppkom­mer emellertid och det är bl. a. dessa frågor som kommittén har alt belysa i sitt fortsatta arbete.

Vad gäller provisoriska lättnader i dubbelbeskattningen är del givelvis önskvärt all dessa ges en utformning som inte försvårar en övergång lill ett mer permanent system. Vilket detta blir är emellertid inle klart; jag vill erinra om all kommittén har att belysa alternativa utformningar. Det finns också andra synpunkter som del är angeläget att beakta.

Som jag nyss nämnde finns del hos hushållen belydande medel som kan tillföras aktiemarknaden. Det är därför av värde att lättnaderna direki kommer hushållen till del. För att de skall kunna stimulera även sådana bushåll, som tidigare inte innehar aktier, till sparande i denna form bör de utformas så enkelt som möjligl. För att uppnå denna effekt bör vidare reglerna i första hand inriktas på mindre utdelningsinkomster. Härigenom bör en önskvärd spridning av aktieinnehaven kunna befrämjas.

Även administrativa skäl lalar för alt enklast möjliga utformning bör eftersträvas. Ett provisoriskt system som inom några år beräknas komma att avlösas av mera permanenta regler medför givetvis alltid ölägenheter för de fillämpande myndigheterna, liksom för de skallskyldiga. I en situation där behovet av åtgärder är sä trängande alt de inte kan uppskjutas lill dess ett slutligt syslem har hunnit utarbetas, kan en provisorisk lösning inle undvikas.

 

Prop.  1980/81:39                                                                  24

De administrativa synpunkterna får då beaktas vid utformningen av en sädan lösning.

Kommittén anser att provisoriska lättnader inte bör åstadkommas genom ätgärder på bolagsnivå, eftersom della skulle kräva väsentliga ingrepp i nuvarande skatteregler. Del är för det första fråga om behandlingen av utdelning till andra svenska bolag, där samordningen med reglerna om skattefrihet för mottagen utdelning inte synes kunna ges en enkel lösning. Vidare gäller det svårigheten att upprätthålla en rimlig beskattning av vinstmedel som delas ul till aktieägare i utlandet utan att komma i konflikt med våra internationella åtaganden.

Denna åsikt delas - med någol undantag - av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan, varvid också anförts att skattelättnader hos akfieägarna torde vara mer effektiva för alt åstadkomma en spridning av aktieägan-det.

Jag ansluter mig lill denna bedömning. Lättnader i dubbelbeskattningen på bolagsnivå torde i ett provisoriskt system få ges formen av en sänkning av bolagsskatten. En sådan åtgärd saknar emellertid helt den inriktning på smäsparare som bör eftersträvas i syfte att bredda aklieägandet. För att uppnå samma stimulanseffekt för denna grupp som i det förslag jag avser att lägga fram skulle krävas en så stor sänkning av bolagsskatten - om inle rent av ett avskaffande - att ett myckel betydande skattebortfall skulle uppkomma.

Som bakgrund till övervägandena rörande utformningen av skattelättna­der på akfieägarnivå vill jag kort redogöra för den principiella uppbyggnaden av ett avräkningssystem. Ett sådant innebär att aktieägaren till den faktiskt uppburna utdelningen lägger en del av eller hela den bolagsskatt som belöper på utdelningen och redovisar denna summa som inkomst. Aktieägarens inkomstskatt beräknas sedan efter vanliga regler. Frän den uträknade skallen avräknas sedan samma belopp som tidigare lades till inkomsten. Bolagsskatten behandlas således helt eller delvis som innehållen preliminär skall för aktieägaren. Genom alt det belopp som avräknas är lika stort oberoende av aktieägarens inkomst, medan den ytterligare inkomstskatt som tillägget föranleder beror pä marginalskatten, minskar skattelättnaden i kronor genom avräkningen vid stigande inkomst.

De metoder för skattelättnader som kommittén har diskuterat är ett särskilt avdrag från utdelningsinkomst eller en skattereduktion. I fråga om uldelningsavdrag har diskuterats fulll avdrag upp till ett visst belopp, partiellt avdrag med belopp motsvarande viss andel av utddningsinkomslen och avtrappat avdrag innebärande en kombination av de båda första modellerna. För en skatteredukfion har kommittén utformat tvä modeller, A och B. Modell A har konstruerats så att dess verkningar så nära som möjligt överensstämmer med dem som ett avräkningssystem skulle medföra. Enligt modellen bestäms skalteredukfionens storlek av såväl utdelningen som den beskattningsbara inkomsten. Skattereduktion utgår med viss procentuell

 

Prop. 1980/81:39                                                                   25

andel av utdelningsinkomsten. Procentsatsen bestäms på grundval av den beskattningsbara inkomsten efter en skala där procentsatsen sjunker vid stigande inkomst. Om utdelningsinkomsterna överstiger ett visst belopp reduceras den ursprungliga procentsatsen alltmer för överskjutande belopp. Modell B innebär också att skattereduktionen beräknas som en procentuell andel av utdelningsinkomsten men oberoende av övriga inkomster. Reduk­tionen beräknas efter en skala, där procentsatsen sjunker vid stigande uldelningsinkomst.

Kommittén har uttalat all en skattereduktion är att föredra framför ett utdelningsavdrag med hänsyn lill inkomstprofil och stimulanseffekt. Beträf­fande de båda modellerna för en reduktion har kommittén inte gett den ena modellen ett bestämt förord framför den andra men har anfört att modell A har ett försteg såvitt gäller inkomstprofilens överensstämmelse med en avräkning, medan modell B är någol mer gynnsam frän småspararsynpunkf och dessutom har vissa tekniska fördelar.

Remissinstansernas inställning lill kommitténs ställningstaganden är myckel splittrad. En grupp, som främst företräder adminislrativa synpunk­ter, avstyrker en skattereduktion såväl enligt modell A som enligt modell B, eftersom båda anses alltför invecklade för alt passa i ett provisoriskt syslem. Vissa av dessa uttalar alt modell B är något enklare och därför att föredra framför modell A. Det framhålls också alt ett avdrag är enklare för de skattskyldiga och därför i högre grad ägnat att stimulera nya grupper till sparande i aktier. En annan grupp, i huvudsak bestående av företrädare för näringslivet och aktiemarknaden, förordar en skallereduktion enligt modell A. Skälet till delta är främst dess likhet med ett avräkningssystem och dessa remissinstanser ser del i allmänhet som önskvärt att ett sädant system införs senare. Vidare framhålls värdet av att beskattningen här i riket stämmer överens med den som tillämpas i fierlalet EG-länder samt att modellen genom att skattelättnaden är störst vid låga inkomster har en bättre förddningspolilisk prägel. Modell B förordas av remissinstanser som företräder skilda intressen och dessa åberopar i huvudsak att den är enkel att förstå och tillämpa samt har småspararinriklning.

För egen del får jag anföra följande.

Det är uppenbart att ett avdrag från uldelningsinkomst av samma konstruktion som del nuvarande sparavdraget skulle vara enkelt att förstå för de skattskyldiga och att tillämpa för skattemyndigheterna. Ett sädant avdrag skulle också kunna innebära ett kraftigt incitament för den som inte har aktier att förvärva en så stor post att utdelningen kan beräknas motsvara del maximala avdragsbeloppet. Vid ett partiellt eller ett avtrappat avdrag reduceras å andra sidan de angivna fördelarna avsevärt. Kostnaderna i form av skaltebortfall blir emellertid mycket höga om fullt avdrag medges för mer än mycket begränsade belopp. Oavsett hur avdraget utformas kommer ocksä den skattelättnad del medför att stiga i relation till den beskattningsbara inkomsten. Jag anser delta vara en så slor nackdel med denna metod att den

 

Prop.  1980/81:39                                                                   26

inte bör användas för de provisoriska stimulansåtgärderna. I stället bör eftersträvas att utforma en skattereduktion på ett sådant sätt att även den blir enkel och inriktas pä smäsparare.

Modell A har verkningar som till stor del överensstämmer med de system som lillämpas i de flesta länderna i Västeuropa. Om den väljs kan en övergång till ett permanent system av denna art underlättas. Modellen har ocksä fördelningspolitiskt fördelaktiga effekter. Mot dessa fördelar står emellerfid också nackdelar. För att de åsyftade effekterna skall uppnås har modellen måst bli relativt komplicerad. Detta innebär både en slor belastning för skattemyndigheterna och svårigheter för de skattskyldiga att sätta sig in i reglerna och bedöma skattelällnaderna, något som i sin tur kan äventyra effekten särskilt i fråga om smäsparare. Gemensam beräkning måste ske för makar. Eftersom beräkningen av skattelättnaderna grundar sig på den beskattningsbara inkomsten, medför en extrainkomst att reduktionen minskar, något som kan uppfattas som en ytterligare skattebelastning på denna inkomst. Del synes inte heller möjligt all i märkbar utsträckning förenkla utformningen av modell A med bibehållande av de därmed förenade fördelarna. Från administrativ synpunkt kan också framhållas all det i detta avseende inte råder någon likhet mellan modell A och ett avräkningssystem utan hell nya rutiner skulle bli följden vid en övergång mellan dessa system.

Som ett led i inriktningen på hushåll som innehar endast en mindre aktiepost eller som tidigare inte sparat i aktier anser jag alt skattelättnaderna - oavsett den närmare utformningen - bör utgå endast för ett visst högsta utdelningsbelopp. Därigenom försvagas också det argumentet för modell A alt dess verkningar nära stämmer överens med ett avräkningssystem. Jag anser därför att skattereduktionen bör utformas på grundval av modell B enligt kommitténs förslag ehuru med vissa ändringar.

I huvuddragen följer milt förslag den av kommittén utarbetade modellen. Skaltereduktion skall alltså tillkomma fysisk person eller dödsbo för utdelning på börsnoterade aktier eller på andelar i aktiefond som till väsentlig del består av sådana aktier. Förutsättning för skattereduktion är att utdelningen ulgör inkomst av kapital samt att mottagaren är skattskyldig i Sverige för denna. Som jag nyss nämnde anser jag att skattereduktionen bör beräknas pä utdelningen endast lill den del denna inkomst inte överstiger en viss beloppsgräns. Jag föreslår att denna gräns bestäms lill 10 000 kr. för ensamstående och 20 000 kr. för makar gemensamt. Därvid har beaktats önskemålen ä ena sidan att även de som redan innehar aktier får en stimulans att öka sitl innehav och ä andra sidan alt medlen inom den förut angivna kostnadsramen inte främst kommer alt tillfalla aktieägare med mycket stora innehav. För att förenkla beräkningarna föreslår jag en enhetlig reduktions­sats, vilken inom denna ram kan uppgå till 30 %. Härigenom blir det också möjligt att göra den ytterligare förenklingen all underlaget bestäms och reduktionen beräknas för vardera maken för sig. Vid bestämmande av

 

Prop.  1980/81:39                                                                   27

underlag mäste dock andra makens utdelningsinkomster i vissa fall beaktas med hänsyn till att ett gemensamt maximibelopp gäller för makarna. Slutligen vill jag nämna att jag inte är beredd att biträda kommitténs förslag att sparavdraget i viss utsträckning skall avräknas från utddningsinkomsler-na vid bestämmande av underlag för skallereduktion. Förslaget har av adminislrativa skäl mött kraftig kritik från remissinstanserna. Bakgrunden till förslaget är alt det annars i vissa fall kan uppkomma vad kommittén kallar en överstimulans, innebärande att nettobehållningen av utdelningen över­stiger utdelningens bruttobelopp. Det är främst fräga om skattskyldiga med smä utdelningsinkomster och inga andra kapitalinkomster. Överstimulansen bortfaller vid stigande utddningsinkomsl, snabbare ju högre den beskatt­ningsbara inkomsten är. Jag anser att de administrativa betänkligheterna -som också omfattar det förhållandet att systemet kan framstå som svärförstäeligt och rent av orättvist för de skattskyldiga - väger så tungt att den beskrivna överstimulansen får accepteras, sä mycket mer som den i första hand tillfaller smäsparare med låga inkomster, Översfimulansen blir f. ö, något mindre i mitt förslag än enligt kommittéförslagel, som innebär en högre reduktionssats för den allra lägsta delen av en utdelningsinkomst.

Jag återkommer i specialmotiveringen till vissa mindre, i huvudsak tekniskt betonade ändringar i förhällande till kommittéförslaget,

Nägra remissinslanser har föreslagit en kombination av flera åtgärder, t,ex, ett utdelningsavdrag och en skallereduktion. Härigenom skulle man kunna vinna att de allra minsta utdelningsinkomsterna inte skulle tas till beskattning eller leda till beräkning av skaltereduktion. Enligt min mening skulle emellertid en sädan kombination i åtskilliga fall i stället utgöra en administrativ komplikation och jag bedömer inle att sådana fördelar står all vinna med ett sådant alternativ - i allt fall inle inom den angivna kostnadsramen - att jag kan ansluta mig till förslaget.

Några remissinstanser har riktal kritik mot att kommitténs förslag - i enlighet med tilläggsdirektiven - bara har avsett börsnoterade aktier och framhållit att även andra företags situation måste beaktas i det fortsatta arbetet. Som min företrädare anförde i tilläggsdirektiven föreligger i viss mån andra förhållanden i fråga om de mindre förelagen, som gör alt särskilda överväganden är påkallade i dessa frågor. I direktiven anges emellertid också all kommittén i sitl arbete bör ägna uppmärksamhet ål frågan om dubbel-eller enkelbeskattning av småföretagen och riskkapitalförsörjningen inom denna företagssektor samt att kommittén i dessa frågor bör ha nära samråd med 1980 års företagsskallekommitlé (B 1979:13). Chefen för ekonomide­parlementel har nyligen tillkallat en särskild utredare (E 1980:05) med uppdrag att utreda de små och medelstora företagens finansiella situation. Utredaren skall enligt direktiven (Dir 1980:56) bl.a. studera vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra företagens möjligheter alt dra till sig nytt riskkapital. Utredaren skall samräda med de två förut nämnda kommittéer­na.

 

Prop.  1980/81:39                                                                   28

En av kommitténs ledamöter framför i ett särskilt yttrande tanken på skattefrihet under åren 1981 och 1982 för utdelning som används till att teckna nya aktier i det utdelande företaget. Vid beräkning av realisations­vinst skall i gengäld aktierna anses vara anskaffade utan kostnad vid den tidpunkt då teckningen skedde. En framställning av likartad innebörd har inkommit från Aktiespararnas riksförbund.

Flera remissinstanser har tillstyrkt att ett sädant system ingår i de provisoriska åtgärderna, medan några har ansett att det bör prövas i det fortsatta utredningsarbetet. Även andra metoder i syfte att stimulera lill ökat aktieinnehav, t.ex. särskilt avdrag för nytecknade aktier eller för nysparande i aktier, las upp i remissvaren.

Det är i och för sig värdefullt att olika sätt prövas för att stimulera hushållens intresse för aktiesparande. Enligt min mening är det emellertid redan av praktiska skäl uteslutet att för år 1981 införa ett system innebärande skattefrihet vid konver'ering av utdelning till nya aktier. De olika tankar som har förts fram fär därför bli föremål för fortsatta överväganden i annat sammanhang.

Jag vill också nämna all några remissinstanser har ifrågasatt om inte någon lättnad borde ges de reinvesterande aktiefonderna. I dessa lämnas ingen utdelning utan vad som återstår efter inkomstbeskattning hos fonden används för ytterligare aktieförvärv. Andelsägarna fär alltså inte del av lättnader för hushällen i beskattningen av utdelningsinkomster. Det är emellertid enligl min mening knappast möjligl att medge dessa aktiefonder nägon mol den föreslagna skattereduktionen svarande skattelättnad. Däre­mot måste givetvis de reinvesterande fondernas situation beaktas i ett permanent system.

Jag vill slutligen ta upp en särskild fråga angående beskattningen av sjömän. Sjöinkomst beskattas genom sjömansskatten, som är en definitiv källskatt. Denna tas ut efter särskilda tabeller på grundval enbart av inkomsten ombord. Övrig inkomst beskattas i vanlig ordning, skilt från sjömansskatten. En viss samordning föreligger emellertid därigenom att sjömansskatten kan jämkas, om sjömannen vid taxeringen har rätt fill vissa avdrag, bl,a, underskoltsavdrag, och inte har någon landinkomsl mot vilken han kan utnyttja avdragen. Han kan då brgära jämkning av sjömansskatten, varvid kan föreskrivas att denna skall beräknas på inkomsten minskad med avdraget. Har sådan jämkning skett får avdraget inle utnyttjas vid landtaxeringen till den del det har föranlett jämkning. Vid införandel av skaltesparandel beslöts att jämkning av sjömansskatt, innebärande en nedsättning av skatten, skulle kunna ske om sjömannen var berättigad till sparskattereduktion. Utan denna möjlighel skulle sjömännen i huvudsak vara uteslutna från förmånerna i denna sparform.

Med den nu föreslagna skattereduktionen för utdelning förhäller del sig i viss mån annorlunda. Eftersom en förutsättning för rätt lill sädan reduktion är att skattskyldighet för inkomsten här i riket föreligger, måste alltså

 

Prop.  1980/81:39                                                                   29

sjömannen ha en inkomst som skall tas upp vid landlaxeringen. Del kan då hävdas att skattereduktionen bör räknas av mot den skall som påförs på grund av denna taxering. Om han har avdrag som medför att ingen eller låg skatt kommer att påföras, kan emellertid resultatet bli att han inte kan tillgodoräknas skattereduktionen just på grund av all hans huvudsakliga inkomst är sjöinkomst. Jag anser därför alt det finns anledning att pä srmma sätt som gäller i fråga om sparskattereduktion ge möjlighel för sjömän all få sjömansskatten jämkad pä grund av rätt lill skattereduktion för utdel­ning.

2.3 Realisationsvinstbeskattningen

Från den skattepliktiga realisationsvinsten på äldre aktier, dvs. sädana aktier som har innehafts tvä år eller mer, får den skattskyldige göra ett särskilt avdrag med 1 000 kr. Avdraget får inte överstiga den skattepliktiga vinsten, i förekommande fall minskad med förlust vid försäljning av sådana aktier. För makar är maximiavdragel 1 000 kr. för dem gemensamt.

Kommittén har föreslagit en höjning av schablonavdraget lill 2 000 kr. De remissinslanser som har yttrat sig i frägan har i allmänhet fillstyrkt förslaget. Flera har därvid uttalat sig för större höjning, till 4 000 kr. eller 5 000 kr. Några remissinstanser har å andra sidan avstyrkt att beloppet höjs.

Som min företrädare påpekat i huvuddirektiven till kapitalvinstkommillén är reglerna om beskattning av realisationsvinst vid försäljning av aktier komplicerade och i många fall svårtillämpade. Schablonavdraget fyller därför en viktig förenklingsfunktion genom att bespara både de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna arbete med att utreda anskaffningskostnader vid mindre aktieförsäljningar. Särskilt för smäsparare kan det vara av värde att kunna avyttra en mindre aktiepost utan att behöva sälla sig in i realisationsvinstbeskattningens närmare utformning.

Med hänsyn lill det anförda delar jag uppfattningen att en höjning av schablonavdraget nu bör ske. Den omständigheten att kommittén i sitl fortsatta arbete kommer alt behandla realisationsvinstbeskattningens utformning ger - som kommittén påpekat - anledning att låta höjningen bli av tämligen begränsad omfattning. Jag anser dock att den kan göras något slörre än kommittén föreslagit. När schablonbeloppet först infördes är 1966 (prop. 1966:90, BeU 1966:46, rskr 1966:266, SFS 1966:215) innebar det med då gällande regler att aktier upp till ett värde av 5 000 kr. kunde försäljas utan beskattningskonsekvenser. En uppräkning med hänsyn till penningvärdeför­ändringen av denna summa leder fill att schablonavdraget vid nuvarande skatteregler bör bestämmas till 3 000 kr. Jag förordar en höjning till detla belopp.

Som jag nämnde i inledningen har jag ansett det motiverat att i detla sammanhang ta upp också en annan fråga på realisationsvinstbeskattningens område. Det är angeläget att för framtiden hindra vissa förfaranden som

 

Prop.  1980/81:39                                                                   30

genomförs med utnyttjande av svenska premieobligationer.

En försäljning av premieobligationer behandlas, om den inte är yrkesmäs­sig, enligt bestämmelserna i 35 § 4 mom kommunalskattelagen (1928:370), KL. Det betyder att hela den nominella realisationsvinsten är skattepliktig om försäljningen sker inom två år från förvärvet. Vid en försäljning under Iredje, fjärde eller femte året efter förvärvet är 75 %, 50 % resp. 25 % av vinsten skattepliktig. Om försäljningen sker efler fem år eller längre lid är vinsten skattefri. Realisationsförlust pä premieobligationer är avdragsgill i motsvarande omfattning, dvs. hela den nominella förlusten är avdragsgill vid en försäljning efter mindre än tvä ärs innehav varefter den avdragsgilla andelen av förlusten under tredje till femte året sjunker frän 75 % till 25 % och ingen del av föriusten är avdragsgill vid försäljning efter fem år. En realisationsförlust som har uppkommit vid försäljning av premieobligationer får enligl nuvarande regler räknas av mot realisationsvinster på annan lös egendom och även - med vissa begränsningar vid den kommunala beskattningen - mot realisationsvinster på fasligheter. Kan förlusten inte utnyttjas för avdrag under förluståret, får den sparas för att användas till avdrag mot realisationsvinster som redovisas något av de sex följande beskattningsåren.

Kurserna på premieobligationer står regelmässigt högsl vid tiden för dragningen och sjunker relativt kraftigt omedelbart efter dragningen. Detla förhällande har utnyttjats systematiskt av vissa skattskyldiga som har gjort mer belydande realisafionsvinster på t.ex. aktier eller fasligheter. Man har köpt en slörre mängd obligationer före dragningen och säll dem kort tid därefter. Den kursförlust som har uppkommit - och som i princip motsvarar värdet av att delta i dragningen - har hitlills i sin helhet varil avdragsgill och har kunnal utnyttjas lill kvittning mot realisationsvinsterna. Samtidigt gäller att de vinster som utfaller vid dragning på svenska premieobligationer- till skillnad mol vinster på utländska obligationer - inte träffas av inkomstskatt. Det är alt märka all den som köper hela serier av obligationer är garanterad en viss miniminivå av vinster. Del kan i sammanhanget ha intresse att jämföra med de förhållanden som gäller i fräga om aktier. Även aktiekur­serna stiger normalt före utdelningstillfället och sjunker därefter. Här motsvaras emellertid kursnedgången av en skattepliktig uldelningsin­komst.

Det beskrivna sättet alt utnyttja premieobligationer är enligt min mening inle acceptabelt. Som jag framhöll i prop. 1980/81:20 har premieobligatio­nerna tillkommit för alt utgöra en form av statlig upplåning som är riktad specielll fill smäsparare och det är ägnat att inge olust när de på det angivna sättet utnyttjas som spekulationsobjekt.

Jag föreslår därför att rätten till avdrag för realisationsförluster på svenska premieobligationer begränsas. Sådana förluster bör i fortsättningen fä kvittas endast mot realisationsvinster som uppkommer vid en försäljning av svenska premieobligationer. Förslaget föranleder ändring i punkt 4 av anvisningarna

 

Prop.  1980/81:39                                                                   31

till 36 § KL. Jag återkommer till den närmare utformningen i specialmoti­veringen.

De nya reglerna bör gälla i fräga om förluster som uppkommer vid försäljningar efter utgången av år 1980.

2.4 Lönsparandet

År 1978 infördes särskilda skattelättnader för lönsparande (prop. 1977/
78:165, FiU 1977/78:37, rskr 1977/78:436, SFS 1978:42329). Systemet
innebär att löntagare och andra med A-inkomst får en skattereduktion,
sparskattereduktion, beräknad pä grundval av belopp som under året har
sparats på lönsparkonlo i bank eller på aktiesparkonto för förvärv av andelar
i aktiesparfond. Vissa förutsättningar skall vara uppfyllda för att sparskat­
tereduktion skall medges. En sädan förutsättning är att sparandet sker
regelbundet genom minst sex mänadsinsättningar under året pä minst 75 kr.
och högst 400 kr. Räntan pä sparkontomedel är skattefri och för fondspa­
randet finns en regel som innebär skattefrihet för värdestegring pä sädana
fondandelar som har innehafts minst fem är. Om uttag sker från sparkonto
eller fondandelar inlöses före utgången av en tid av fem år från spararet,
återförs de erhållna skatteförmånerna genom ett schabloniserat avdrag vid
utbetalningen,                      '3

Skattereduktion får beräknas pä högst 4 800 kr. Särskilda regler gäller när sparande har påbörjats så sent under ett är att sex månadsinsättningar inle har hunnit göras. Del sparade beloppet fär dä inräknas i underlaget nästa är och skattereduktion får beräknas på högsl 6 800 kr, Sparskattereduktionen uppgick ursprungligen till 20 % av det under året sparade beloppet oavsett sparformen. Genom beslut vid föregäende riksmöte (prop, 1979/80:85, SkU 1979/80:38, rskr 1979/80:279, SFS 1980:151) höjdes procentsatsen för sparande i aktiefond till 30, Bakgrunden till höjningen var angelägenheten av alt främja näringslivets tillgäng pä riskvilligt kapital. Lönsparande i aktier var nämligen - jämfört med banksparande - oförmånligt inle bara frän risksynpunkl utan också från avkastningssynpunkt. Höjningen gäller i princip fr.o.m. 1980 ärs sparande.

I augusti 1980 var antalet konton inom del s.k. skattesparandet omkring 600 000, varav närmare 550 000 bankkonton. På omkring hälften av kontona uppgick sparandet till det maximala beloppet, 400 kr, i månaden.

Efter samråd med chefen för ekonomidepartementel fär jag anföra följande.

Åtgärder för alt främja sparandel i aktier bör vidtas även inom ramen för skattesparandet. Jag anser dock inte att de direkta skatteförmånerna nu bör höjas ytterligare, I stället bör maximibeloppet höjas såvitt avser sparande i aktier till 600 kr, i månaden. Mitt förslag innebär att sparskattereduktion i fortsättningen får beräknas pä högst 7 200 kr,, varav högst 4 800 kr, får avse banksparande.

 

Prop.  1980/81:39                                                                   32

Undantagsregeln för de fall där sparande har påbörjats under senare delen av året bör ändras i motsvarande mån.

De nya reglerna bör tillämpas på sparande som medför rätt lill skattereduktion vid 1982 ärs taxering.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom budgeldepariementet upprättats förslag till

1,   lag om skattereduktion för aktieutdelning,

2,   lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3,   lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4,   lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5,   lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6,   lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skall i vissa fall,

7,   lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparfor­mer.

Med hänsyn till behovet av omedelbara åtgärder för att stimulera sparandel i aktier anser jag att lagrådets yttrande över förslagen inte bör inhämtas. Även lagstiftningens provisoriska karaktär talar för detla,

C

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om skattereduktion för aktieutdelning

Av / § framgär att skattereduktion för aktieutdelning kan medges endast fysiska personer och dödsbon.

I 2 .'S' anges vilka utdelningar som kan medföra rätt till skattereduktion. Först och främst skall det vara fråga om kontant utdelning på aktie i svenskt aktiebolag eller andel i svensk aktiefond. Beträffande aktieutdelning gäller vidare att aktien vid utdelningstillfället skall vara inregistrerad vid Stock­holms fondbörs. Beträffande aktiefond innebär kommittéförslaget ett krav om att fonden till huvudsaklig del består av sädana aktier. Uttrycket "till huvudsaklig del" innebär inte att någon helt bestämd kvotdel anges. Normalt torde med uttrycket avses 70-80 % men i vissa fall har del använts med en annan innebörd (se SkU 1975/76:28 s, 37 f, 1979/80:51 s, 5 f, och Skattenytt 1977 s 68 f,). Det mäste emellertid anses önskvärt att det inte kan bli tvistigt huruvida utdelning frän en viss aktiefond berättigar till skattereduktion. För att i möjligaste män undvika detta har en bestämd kvotdel, tvä tredjedelar, angetts. Kravet har alltså satts nägot lägre än enligl kommittéförslagel. Genom denna avfattning av lagrummet blir det möjligt att redan tidigt under beskattningsåret fä klarlagt vilka aktiefonder som har en sädan sammansätt­ning att reglerna om skattereduktion blir tillämpliga. En aktiefond beslår enligt 9 § första stycket aktiefondslagen (1974:931) av de värdepapper och

 

Prop.  1980/81:39                                                                   33

medel som tillförs fonden, avkastning av sädan egendom saml ur denna härflylande rättighet. Kvotdelen skall alltså beräknas pä grundval av det sammanlagda värdet av den sålunda angivna egendomen.

Enligt 2 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, som trädde i kraft den 1 januari 1980, får fondbörsverksamhet bedrivas bara av Stockholms fondbörs. Den verksamhet som vid ikraftträdandet bedrivs av Svenska fondhandlareföreningen fär dock enligt övergångsbestämmelserna fortsättas i den mån den inle överläs av Stockholms fondbörs, dock längst till utgången av år 1981, Under nämnda år kommer med slöd härav vissa aktier att alltjämt omsättas i denna verksamhet och noteras på den s,k, fondhandlarlistan. Del kan antas att praktiskt taget alla dessa aktier därefter kommer att inregistreras vid Stockholms fondbörs. För att rält till skattereduktion skall föreligga även för utdelning under år 1981 föreskrivs i övergångsbestämmel­serna att notering på fondhandlarlistan under denna tid skall likställas med inregistrering vid Stockholms fondbörs. Skulle i något enstaka fall sådan inregistrering inte komma till stånd upphör rätten fill skattereduktion på grund av utdelning på aktien i fråga.

Ytterligare förutsättningar för rält till skaltereduktion framgår avi §. För det första skall utdelningen utgöra inläkt av kapital för den skaltskyldige. Vidare skall denne vara skattskyldig för utdelningen i Sverige, Slutligen skall rätt lill skaltereduktion inte föreligga för utdelning som tillkommer handelsbolag eller dödsbo, som vid beskattningen jämställs med handelsbo­lag, trols all inkomstbeskattningen sker hos delägarna,

I 4 § definieras det underlag som ligger till grund för beräkningen av skattereduktion. Det utgörs av de aktieutdelningar som har blivit tillgängliga för lyftning under året. Underlaget får uppgå lill högst 10 000 kr, för ensamstående och högsl 20 000 kr, för sammanlevande makar. Genom att den föreslagna samordningen med sparavdraget har slopats och endast en reduktionssats skall gälla har paragrafen kunnal ges en enklare utformning än i kommittéförslaget och den gemensamma beräkningen för makar kunnat avvaras, I stället gäller för makarna att den ena makens underlag fär överstiga 10 000 kr. i samma mån som andra makens underlag understiger detla belopp.

För att ytterligare förenkla systemet föresläs att underlaget avrundas nedåt lill helt hundratal kronor.

Av 5 J framgår att skattereduktionen uppgår till 30 % av underlaget. Genom avmndningsregeln i föregående paragraf blir den av kommittén föreslagna bestämmelsen att skattereduktion utgår endast om utdelningsin­komsten uppgår lill minst 100 kr. onödig.

Genom hänvisningen i 6 § till vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) kommer reglerna från vilka skatter och avgifter avräkning kan ske och när bestämmelserna skall iakttas vid beräkning av skatt alt bli tillämpliga på den nya skalteredukfionen, liksom på de tidigare. Vidare föreskrivs att skattereduktionen skall tillgodoräknas den skaltskyldige före skatlereduk-

1** Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                                    34

tion och särskild skattereduktion enligl uppbördslagen. Däremol skall sparskattereduktion tillgodoräknas före den nya skattereduktionen och jag skall strax återkomma till förslag om detta, slutligen innehåller paragrafen en bestämmelse för det fall att den skaltskyldige är sjöman och sjömansskatten har jämkats på grund av bestämmelserna i lagen. Det belopp varmed denna skatt har nedsatts skall givetvis inte avräknas också från skallen på grund av taxering för landinkomst.

Slutligen ges i 7 ' en bestämmelse av innebörd att med makar förstås de som samtaxeras vid inkomsttaxeringen, dvs. gifta sammanlevande samt vissa andra sammanlevande, nämligen de som har varil gifta med varandra eller har eller har haft barn tillsammans.

4.2 Övriga lagförslag

Höjningen av schablonbeloppet vid beräkning av realisationsvinst vid aktieförsäljning föranleder ändring i 35 § 3 mom. KL.

Bestämmelser om avdrag för realisationsförluster finns i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 36 § KL. Punkl 3 innehåller regler om hur den skattemässiga förlusten skall beräknas. I punkt 4 anges mol vilka vinster och under vilka beskattningsår en i och för sig avdragsgill realisationsförlust får utnyttjas för avdrag.

Jag föreslår vissa rent redaktionella och språkliga ändringar i punkt 3.

De nya bestämmelserna om premieobligationer bör tas in i punkt 4. Jag anser del motiverat att samtidigt förtydliga nuvarande regler i ett avseende. Efter de föreslagna ändringarna innehåller anvisningspunkten tre stycken.

I första stycket föreskrivs att en realisationsförlust - liksom hittills - får dras av endast mol sådana realisationsvinster och vinster på utländskt lotteri som är hänförliga till samma förvärvskälla som förlusten. Bestämmelserom förvärvskällor inom inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet finns i punkl 5 av anvisningarna till 18 § KL. Innebörden av dessa bestämmelser är bl. a. att en försäljning av lös egendom och av fastigheter som är belägna i hemortskommunen samt dellagande i utiändskl lotteri behandlas som en förvärvskälla. Försäljning av fastigheter i andra kommuner än hemortskom­munen utgör en särskild förvärvskälla för varje kommun där en eller flera avyttrade fasfigheter är belägna. Av 46 § 1 mom. KL framgär alt avdrag inte medges vid den kommunala beskattningen för underskott som uppkommer i någon av de nu nämnda förvärvskällorna. Vid den statliga beskattningen får däremot ett sädanl underskott dras av mot överskott i andra förvärvskällor inom samma inkomstslag, däremot inle mot t.ex. inkomst av tjänst eller rörelse.

Enligt bestämmelserna i andra stycket skall avdrag för en realisationsför­lust i första hand göras mot de vinster som har uppkommit samma beskattningsår som förlusten. Om det inte är möjligt all utnyttja avdraget del året, får det förskjutas till något av de sex följande beskattningsåren. Det

 

Prop. 1980/81:39                                                                   35

hitfills anförda överensstämmer i sak helt med de hittills gällande reglerna. På en annan punkl finns del däremol, som jag redan har nämnt, behov av ell förtydligande. Av nuvarande regler framgår inle hell klart vilken turordning som gäller mellan en förlust som har förskjufils till ell senare år och en förlust som har uppkommit det året. Övervägande skäl lalar enligl min mening för all avdrag varje beskattningsår i första hand skall göras för del akluella årels förluster och bara i andra hand, om något utrymme återstår, för de förskjutna förlusterna. Jag föreslär en sådan komplettering av bestämmelserna att lurordningen klart anges.

Tredje stycket innehåller de nya bestämmelserna om premieobligationer. Avdrag för förlust på svenska premieobligationer får inte för något beskattningsår översliga de skatteplikfiga realisationsvinster som samma år redovisas på sådana obligafioner. Innebörden av tredje stycket, samman­ställt med första och andra styckena, kan belysas med ett exempel. Antag att en person år 1 deklarerar skattepliktiga vinster på aktier med 20 000 kr. och på premieobligationer med 4 000 kr. Vidare redovisar han en förlust på premieobligationer med 6 000 kr. Av förlusten kan 4 000 kr. utnyttjas för avdrag medan resterande 2 000 kr. får sparas. År 2 redovisas vinster på aktier med 5 000 kr. och på obligationer med 3 000 kr. saml en förlust på aktier med 7 000 kr. Avdrag görs i första hand för årets föriusl. Därefter kan 1 000 kr. av den förskjutna förlusten utnyttjas. Finns förskjutna förluster avseende såväl aktier som premieobligationer bör den skallskyldige ha rätt att i första hand avräkna de senare. Motsvarande gäller under samma år uppkomna förluster.

12 §2 mom. uppbördslagen (1953:272) finns vissa definitioner. Med slutlig skall skall förstås vad som återstår av viss närmare angiven skatt, sedan de nuvarande formerna av skattereduktion har avräknats. Förslaget innebär att lagrummet kompletteras med den nya skattereduktionen.

Taxeringsnämndens beslul om taxeringar införs i skattelängden. Närmare bestämmelser om vad som skall antecknas i längden finns i 68 § taxerings­lagen (1956:623), TL. Enligt delta lagrum skall i längden antecknas bl.a. beslul som avser förulsätlningar för skattereduktion, särskild skattereduk­tion och sparskatleredukfion. Förslaget innebär att även beslut angående förutsättningar för skatteredukfion för aktieutdelning skall antecknas i längden.

Enligt 72 a § TL får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten rätta vissa uppenbara felaktigheter i beslut av taxeringsnämnden. Det gäller bl.a. uppenbar felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förulsätlningar för skatteredukfion eller särskild skattereduktion som skall antecknas i skattelängden. Ändringen innebär att samma rättelsemöjlighet införs i fråga om förulsätlningar för sparskattereduktion och skatteredukfion för aktieutdelning.

Genom ändringen i 12 §4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt öppnas möjlighet för jämkning av sjömansskatt på grund av rält lill skattereduktion

 

Prop. 1980/81:39                                                                    36

för aktieutdelning. Motsvarande gäller redan i fråga om sparskattereduk­tion. Beträffande denna gäller dessutom ett undanlag från kravet på bosättning eller stadigvarande vistelse i riket för rätt till sparskattereduktion genom jämkning av sjömansskatt. Något motsvarande undantag skall givelvis inte gälla i fråga om skattereduktion för aktieutdelning, eftersom rätlen lill sådan reduktion just är beroende av att utdelningen skall inkomstbeskattas här.

Av redan gällande bestämmelse i 15 § sjömansskattekungörelsen (1958:301) och 68 § TL framgär att underrättelse om jämkningsbeslul skall tillställas taxeringsmyndigheten och antecknas i skattelängden.

I lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa faU ges bestämmelser av innebörd att statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt kan sältas ner, om annars alltför stor del av inkomsten skulle las i anspråk för skatter och avgifter (80/85-procentregeln). Enligt 4 § nämnda lag skall vid tillämpning av lagen bortses frän att den skaltskyldige kan vara berättigad till nedsättning av skatten genom avräkning av utländsk skatt, skattereduktion, särskild skaltereduktion eller sparskatleredukfion. Förslaget innebär all del samma skall gälla i fråga om skattereduktion för aktieutdelning.

De föreslagna ändringarna i 2§ lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer berör tre skilda frågor. För det första höjs maximibeloppet för reduktionsgrundande sparande till 7 200 kr, om året, varav högsl 4 800 kr, får avse banksparande, med en motsvarande ändring för de fall där sparande har påbörjats sent på året, V-dare finns i paragrafen en bestämmelse att Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skaltskyldige före skattereduk­tion och särskild skattereduktion. Bakgrunden till bestämmelsen är all särskilt avdrag vid förtida uttag eller inlösen skall ske bara om den skaltskyldige har tillgodoförts sparskattereduktion för det uttagna beloppet. Genom den föreslagna avfattningen kommer bestämmelsen att innebära att sparskattereduktion skall tillgodoräknas även före skattereduktion för aktieutdelning. Slutligen innebär ändringen alt en uttrycklig bestämmelse införs om att en sjöman som har fått jämkning av sjömansskatten på grund av rätlen lill sparskattereduktion inle har rält all avräkna samma belopp från inkomstskatten på grund av landtaxeringen. Detta gäller givetvis redan nu men framgår bara indirekt av bestämmelserna.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen lill

1.   lag om skatteredukfion för aktieutdelning,

2.   lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370),

3.   lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4.   lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5.   lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt.

 

Prop. 1980/81:39                                                     37

6. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skall i vissa fall,

7, lag om ändring i lagen (1978:423) om skatldältnader för vissa sparfor­
mer.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular alt genom proposilion föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

 

 

 

Prop.  1980/81:39                                                             39

Innehållsförteckning

Proposilion .......................................................       1

Propositionens huvudsakliga innehåll  ....................       1

Lagförslag

1          Förslag fill lag om skattereduktion för aktieutdelning             3

2          Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 5

3          Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)                    10

4          Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)          12

5          Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt         15

6          Förslag lill lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall                   16

7          Förslag lill lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader

för vissa sparformer ......................................     17

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1980-10-23                   19

1          Inledning   .................................................. .... 19

2          Allmän motivering .........................................     19

 

2.1          Behovet av åtgärder för att stimulera aktiesparandet   ..         19

2.2          Lindringar i dubbelbeskattningen av bolagsvinst           23

2.3          Realisationsvinstbeskattningen ................. .... 29

2.4          Lönsparandet ....................................... .... 31

 

3          Upprättade lagförslag   ................................. .... 32

4          Specialmolivering..........................................      32

 

4.1          Förslagel fill lag om skatteredukfion för aktieutdelning    32

4.2          Övriga lagförslag....................................     34

 

5          Hemställan   ...............................................      36

6          Beslut  ....................................................... .... 37

Bilaga 1 Kapitalvinstkommitténs betänkande

Bilaga 2 Remissammanställning

 

 

 

Prop.  1980/81:39

Budget­departementet

Stimulans av aktiesparandet

Delbetänkande av kapitalvinstkommittén

Ds B 1980:11

I Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 39

Bilaga 1

 

 

 

Prop. 1980/81:39

Till statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Den 15 mars 1979 bemyndigade regeringen chefen för budgetde­parternentet att tillkalla en kommitté med högst fyra leda­möter med uppdrag att göra en teknisk översyn av aktievinst-beskattningen och pröva vissa andra frågor angående realisa­tionsvinstbeskattningen av lös egendom. Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag som ledamöter i kommittén departementsrådet Anders Swartling, ordförande, bankdirek­tören Göran Atterwall, skattedirektören Sigvard Berglöf och professorn Anders Hagstedt.

Kommittén har antagit namnet kapitalvinstkommittén.

Den 14 februari 1980 meddelade regeringen kommittén till-läggsdirektiv och bemyndigade chefen för budgetdeparternentet att tillkalla ytterligare en ledanot. Den 15 februari 1980 förordnades direktören Sten Wikander som ledamot.

Som sakkunniga i kommittén ingår fil.kand. Percy Bargholtz (fr.o.m. den 15 mars 1979), departementsrådet Yngve Hallin (fr.o.m. den 15 februari 1980), sekreteraren Anna Hedborg (fr.o.m. den 25 februari 1980), professorn Dag Helmers (fr.o.m. den 15 februari 1980) och departementsrådet Jan Herin (fr.o.m. den 15 februari 1980).

Kommittén biträds av följande experter, nämligen departe­mentsrådet Bertil Edlund (fr.o.m. den 28 maj 1979), hov­rättsassessorn Jan Forsström (fr.o.m. den 10 september 1979), mäklaren Roland Larsson i frågor som rör prisutveck­lingen på bostadsrätter (fr.o.m. den 14 december 1979) och

 

Prop. 1980/81:39                                                      4

civilekonomen Arne Björhn (fr.o.m. den 25 februari 1980). Björhn har i första hand svarat för de undersökningar som redovisas i kapitlen 4 och 5 i detta delbetänkande.

Som sekreterare åt kommittén tjänstgör kammarrättsfiskalen Staffan Andersson (fr.o.m. den 17 april 1979) och kammar­rättsassessorn Gustaf Sandström (fr.o.m. den 15 februari 1980). Andersson svarar i första hand för frågor som rör realisationsvinstbeskattning och Sandström i första hand för frågor som rör lindring i dubbelbeskattningen av utdelade v instmedel.

Genom tilläggsdirektiven den 14 februari 1980 fick kommittén i uppdrag hl.a. att med förtur lägga fram förslag om provi­soriska åtgärder för att stimulera aktiesparandet. I före­liggande delbetänkande redovisas sådana förslag.

Särskilda yttranden har lämnats av Atterwall, Hagstedt, Hedborg och Helmers. Vidare har Atterwall, Herin och Björhn avgett ett gemensamt yttrande.

Stockholm i augusti 1980

Anders Swartling

Göran Atterwall                                     Sigvard Berglöf

Anders Hagstedt                                    Sten Wikander

/Gustaf Sandström     Staffan Andersson

 

Prop. 1980/81:39

IMNEHALL

SAMMAMFATTNIIIG                                                                      7

FÖRFATTNIIICSFÖRSLAG                                                           21

1.      IMLFDMING                                                                         29

2.      NUVARANDE BESKATTNINGSREGLER                                   3 3

 

2.1      Det utdelande bolagets beskattning                               33

2.2      Aktieägarnas beskattning                                             35

 

2.2.1      Hushällen                                                        35

2.2.2      Institutionella placerare m.fl.                            38

 

3.      AKTIFÄGANDET                                                                  4 1

4.      FÖRETAGEIIS EFTERFRÅGAN PÄ RISKKAPITAL                       51

4.1    Företagens situation                                                    51

4.2    Företagens efterfrågan pä riskkapital                            57

5.    UTBUDET AV RISKKAPITAL                                                  57

5.1    In ledning                                                                  6 7

5.2         Hushållens   utbud   av   riskkapital                              67

5.3         Avkastningen   på   aktier   och   andra

placeringar                                                               73

6.    ÄTGÄRDER I UTLANDET                                                      8 1

6.1      Generell lindring av dubliellieskattning                          81

6.2      Andra åtf|ärder                                                           85

7.    ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG                                          3 9

7.1   Allmänna överväganden                                              S9

7.1.1     Bakgrunden                                                    89

7.1.2     Riktlinjer för ott provisorium                             93

7.1.3     Tillämpningsområde n.m.                                 97

7.2   Åtgärder på liolagsnivå                                                99

7.2.1      Inledning                                                       9 9

7.2.2      utdelning till svenska bolag                             102

7.2.3      Utdelning till aktieägare i

utlandet                                                        106

7.2.4    Sann.in fa t tn ing ocli slutsatser                      108

 

Prop. 1980/81:39                                                                6

7.3  Åtgärder på aktieägarnivå                                             110

110

110

1 12

121

140

144

151

160

163

167

169

169

175

176

7.3.1   Reducerad inkomstskatt på
utdelningar

7.3.1.1     Inledning

7.3.1.2     Avräkning

7.3.1.3     Skattereduktion

7.3.1.4     Avdrag vid taxeringen

7.3.1.5     Saraordning med sparavdraget

7.3.1.6     Slutsatser och förslag

 

7.3.2      Lättnader vid aktievinstbeskattningen

7.3.3      Andra åtgärder

7.3.4                   Ikraftträdande
8.  FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

8.1      Skattereduktion

8.2      Schablonavdraget vid realisationsvinst­beskattningen

8.3      Övriga ändringar

SÄRSKILDA YTTRANDEN                                                            179

 

Prop. 1980/81:39                                                      7

SAHMANFATTllING

vårt uppdrag

I Sverige tillämpas det s.k. klassiska systemet för beskatt­ning av bolagsvinster. Systemet innebär att vinsterna blir föremål för dubbelbeskattning. De beskattas nämligen först hos bolaget och därefter - i den mån utdelning sker - hos aktieägarna..

I flera andra länder, där det klassiska systemet tidigare tillämpades, har man gått över till ett system som innebär a 11" dubbelljeskattn ingen av bolagsvinsterna helt eller delvis elimineras. Syftet har främst varit att få ner bolagens kostnader för det egna kapitalet till en nivå som ligger närmare kostnaden för lånat kapital samt att uppnå en större neutralitet i fråga om skattebelastningen på aktier och andra placeringar.

Genom tilläggsdirektiv i våras fick vi i uppdrag att under­ söka möjligheterna att i vårt land gå över till ett system för generell lindring i dubbelbeskattningen. Vi skall stu­dera två huvudmetoder som båda har använts i utlandet. Den ena, differentierad bolagsskatt, innebär att bolagsskatten på utdelade vinster reduceras eller elimineras genom att bolaget får avdrag för lämnad utdelning eller genom att utdelade vinstmedel beskattas efter en lägre skattesats än kvarhållna vinster. Den andra, avräkningsmetoden, går ut på att aktieägarna vid sin beskattning får räkna sig till godo hela eller en del av den bolagsskatt son belöper på utdelade v instmedel.

Frågan om en övergång till ett system för generell lindring i dubbelbeskattningen är komplicerad. Ett relativt omfattan­de utredningsarbete fordras för att klarlägga de materiella och tekniska förutsättningarna. I avvaktan på resultatet av det arbetet skall vi enligt tilläggsdirektiven med förtur

 

Prop. 1980/81:39                                                                8

utarbeta ett förslag till mer kortsiktiga ätgärder för att stimulera aktiesparandet. På samma sätt som när det gäller utformningen av ett permanent system skall vi undersöka såväl möjligheterna att medge lättnader vid det utdelande bolagets beskattning som möjligheterna att lindra aktieägar­nas beskattning. Åtgärderna skall begränsas till de fall då utdelning lämnas av börsnoterade svenska företag. Lättnader på aktieägarnivå skall i första hand komma hushållen till del.

Den ekonomiska bakgrunden

I kap. 4 har vi kortfattat beskrivit de svenska börsföre­tagens finansiella situation. Man kan konstatera att soli­diteten, dvs. egenkapitalets andel av det totala kapitalet, har sjunkit successivt under 1970-talet och nu har nått en mycket låg nivå. Utvecklingen kan få allvarliga konsekven­ser. En låg soliditet gör att företagen blir mer utsatta för risker och får mindre möjligheter att klara konjunktursväng­ningar och strukturella störningar. Finansieringen försvåras och expansionsbenägenheten avtar. Om man inte kan bryta denna utveckling, koramer investeringarna och sysselsättning­en att äventyras.

Egenkapitalet kan ökas genom att vinstmedel hålls kvar i företagen eller genom att nytt riskkapital tillförs utifrån. Det är inte realistiskt att räkna med att Ixirsföretagen i gemen skulle kunna höja soliditeten eller ens stoppa den nedgående trenden enbart med hjälp av egna vinstmedel. Det är därför nödvändigt att företagen tillförs riskkapital uti­från. Nyemissioner av aktier har emellertid under senare år legat på en mycket låg nivå. Vi har gjort olika beräkningar för att belysa hur stort det framtida emissionsbehovet kan bli vid olika antaganden om räntabilitet, expansionstakt och inflation. Även om osäkerhetsmomenten är många, kan man ändå dra slutsatsen att en mycket betydande ökning av emissions­volymen behövs under de närmaste åren. Frågan är då vilka möjligheter sorti finns att öka utbudet av riskkapital. Efter-

 

Prop. 1980/81:39                                                                9

som vi enligt tilläggsdirektiven skall inrikta oss på åt­gärder som stimulerar hushållens aktiesparande har vi i kap. 5 gjort en analys av hushållens möjligheter att tillskjuta nytt riskkapital. Vi har gjort bedömningen att också rela­tivt små förändringar i hushållens sparande och placerings­vanor till förmån för aktier skulle ge företagen ett mycket betydande tillskott av riskkapital.

Hushållens val av sparandeform påverkas naturligtvis av många omständigheter. En faktor av central betydelse är hur stor den effektiva avkastningen på aktier - dvs. direktav­kastning plus värdestegring - är i förhållande till avkast­ningen på andra placeringar. I detta hänseende har utveck­lingen under senare år varit klart oförmånlig för aktiernas del. Den effektiva avkastningen på aktier har kontinuerligt fallit medan många alternativa placeringar visar en betyd­ligt gynnsammare bild.

I detta sammanhang spelar beskattningen en viktig roll. Vi har i likhet med andra utredningar noterat att nuvarande regler ger en mycket ojämn beskattning av olika placerings­former. För aktier är skattereglerna ogynnsamma, bl.a. be­roende på dubbelbeskattningen av utdelade vinster men också på grund av utformningen av bl.a. realisationsvinstbeskatt­ningen och förmögenhetsbeskattningen. Följden blir att ett kapital som har placerats i aktier måste ge en väsentligt högre avkastning före skatt än ett kapital som har lagts ner i alternativa placeringar, om avkastningen efter skatt skall bli densamma. Skattereglernas bristande neutralitet ger snedvridningseEfekter genom att styra sparandet från aktier till lägre beskattade eller obeskattade placeringar.

 

Prop. 1980/81:39                                                               II)

Åtgärder i andra länder

I kap. 6  har vi kortfattat redogjort för olika åtgärder son har vidtagits i utlandet för att lösa bl.a. problem av det här beskrivna slaget.

Av särskilt intresse med tanke på vårt uppdrag är de avräk­ningssystem som har införts i flertalet EG-länder för att lindra dubbelbeskattningen. Gemensamt för dessa system är att aktieägare inom hushållssektorn får räkna sig till godo hela eller en viss del av den bolagsskatt som belöper på utdelningen. Vid full avräkning är dubbelbeskattningen i princip helt eliminerad. I de flesta av de europeiska avräk-ningssystemen har raan dock inte gått så långt som till full avräkning. I t.ex. det franska systemet medges avräkning för halva bolagsskatten.

Tekniskt genomförs avräkningen pä följande sätt. I ett första steg tar aktieägaren i sin deklaration upp summan av den faktiskt uppburna utdelningen och ett belopp motsvarande den bolagsskatt som skall avräknas (tilläggsbeloppet). I ett andra steg reduceras hans sammanlagda uträknade skatt med tilläggsbeloppet. Man kan uttrycka detta så att bolags­skatten helt eller delvis behandlas sora en källskatt som bolaget har innehållit på den verkställda utdelningen. Tek­niken vid tull och halv avräkning framgår av följande exempel (bolagsskattesatsen antas vara 50 % och aktieägarens marginalskattesats 60 %).

 

Prop. 1980/81:39                                                               11

Det klassis systemet

ika

Ha rä

lv av-kning

Full av­räkning

100

 

 

100

 

100

50

 

 

50

 

50

50

 

 

50

 

50

_

 

 

25

 

50

Bolagsvinst

Bolagsskatt

Utdelning

Tilläggsbelopp

Aktieägaren tar
upp till be­
skattning                              50                        75                  100

Aktieägarens skatt

på detta belopp                     30                        45                   60

Avräkning                              -                         25                   50

Aktieägarens skatt

att betala                              30                        20                   10

Total skatt på
utdelade vinst­
medel                    (50+30=) 80      (50+20=) 70   (50+10=) 60

Våra förslag

I kap. 7 har vi dragit upp riktlinjerna för provisoriet och preciserat våra förslag till åtgärder.

Vi har bedömt att följande riktlinjer bör gälla:

-   Åtgärderna bör ha en bred inriktning i den meningen att de bör ge både småsparare och innehavare av större aktieport­följer incitament till nya aktieplaceringar.

-   Lättnadernas fördelning på aktieägare i olika inkomst­klasser eller vad vi har kallat åtgärdernas inkomstprofil bör relativt nära överensstämma med den inkomstprofil som ett permanent system kan väntas ge.

 

Prop. 1980/81:39                                                               12

- Den totala lättnadsnivån och den statsfinansiella kost-nad.sranen bör avpassas så att man verkligen kan räkna ned en positiv effekt på aktiemarknaden. Vi har vid våra beräkning­ar valt att i första liand utgå från en nivå som i princip motsvarar en halvering av bolagsskatten på utdelade vinst­medel .

I enlighet med tilläggsdirektiven har vi till en början undersökt möjligheterna att stimulera aktiesparandet genom lättnader vid det utdelande bolagets beskattning. Lättnader­na kunde åstadkommas exempelvis på det sättet att bolaget vid sin taxering fick avdrag - helt eller delvis - för verk­ställd utdelning. Vi har emellertid funnit att lättnader av detta slag gör det nödvändigt att ganska radikalt omarbeta de komplicerade bestämmelser som reglerar beskattningen i de fall där utdelningen uppbärs av ett annat bolag. Vidare for­dras särskilda åtgärder för att säkerställa en rimlig Ije-skattning i Sverige när utdelningen går till aktieägare i utlandet. Med hänsyn till de väsentliga ingrepp i nuvarande skatteregler som skulle bli nödvändiga ora man vill åstadkomma de avsedda lättnaderna genom åtgärder på bolagsnivå har vi avstyrkt att sädana åtgärder vidtas inon ramen för det aktuella provisoriet. Detta innebär inte att vi har tagit ställning till hur ett permanent systera för lindring i dubbelbeskattningen bör utformas.

Vi har därefter diskuterat olika möjligheter att uppnå den önskade stimulanseffekten genom lättnader vid beskattningen av hushållens utdelningsinkomster. Enligt vår uppfattning är det inte lämpligt att son ett provisorium införa ett avräk­ningssystem av det slag som tillämfias i utlandet. Många frågor behöver utredas ytterligare innan man kan ta ställ­ning till om ett sådant system bör väljas. Detta utesluter inte att de provisoriska åtgärderna utformas så att de fär verkningar som för aktieägarnas del nära överensstänner med effekterna i ett avräkningssysten. Tvärtom har vi funnit att en sådan överensstämmelse är önskvärd, eftersom den är ägnad

 

Prop. 1980/81:39                                                               13

att underlätta en övergång till ett permanent system för lindring i dubbelbeskattningen.

Vi har övervägt två metoder för att uppnå de avsedda lättna­derna, näraligen skattereduktion och utdelningsavdrag. En skattereduktion innebär att aktieägarens framräknade skatt minskas med ett visst belopp (avdrag från skatten). Ett ut­delningsavdrag görs i deklarationen från den redovisade ut­delningsinkomsten (avdrag frän inkorasten). Vi har funnit att en skattereduktion är att föredra framför ett utdelningsav­drag med hänsyn till såväl inkomstprofilen som stimulans­effekterna .

Vi har därför föreslagit att lättnaderna skall medges i form av en skattereduktion. Vi har anvisat två olika modeller för den tekniska utformningen, modellerna A och B. I fråga om båda modellerna har vi i första hand belyst effekterna vid en lättnadsnivå och statsfinansiell kostnadsram som ungefär motsvarar avräkning för halva bolagsskatten. Vi har dock även visat hur modellerna kan utformas vid två alternativa lättnadsnivåer, en lägre och en högre.

Modell A har konstruerats med utgångspunkt i de principer som ligger till grund för de utländska avräkningssystemen och kan i själva verket ses son en starkt förenklad och schabloniserad form av avräkning. Skattereduktion medges med ett belopp som motsvarar viss andel av utdelningsinkoms­ten. Denna andel, reduktionssatsen, mins);ar när aktieägarens beskattningsbara inkomst - och därmed hans marginalskatt -stiger. Avsikten är att reduktionssatsen i olika inkomstlä­gen skall kunna avläsas direkt frän en tabell. Vid en lätt­nadsnivå som motsvarar avräkning för halva bolagsskatten på utdelade vinstmedel har tabellen följande utseende.

 

Prop. 1980/81:39

14

Modell A

Statligt beskattningsbar inkomst (kr.)

Reduktionssats (skattelättnad i % av nottagen utdelning)

 

 

-

36

000

36

100 -

39

000

39

100 -

42

000

42

100 -

45

000

45

100 -

48

000

48

100 -

51

000

51

100 -

54

000

54

100 -

57

000

57

100 -

60

000

60

100 -

63

000

63

100 -

66

000

66

100 -

69

000

69

100 -

72

000

72

100 -

75

000

75

100 -

78

000

78

100 -

81

000

81

100 -

84

000

84

100 -

87

000

87

100 -

90

000

90

100 -

93

000

93

100 -

96

000

96

100 -

99

000

99

100 -

102

000

102

100 -

105

000

105

100 -

108

000

108

100 -

111

000

111

100 -

114

000

114

100 -

117

000

117

100 -

120

000

120

100 -

140

000

140

100 -

160

000

160

100 -

180

000

180

100 -

200

000

200

100 -

220

000

220

100 -

240

000

240

100 -

 

 

45 44 43 42 41 40 39 38 37 36 35 34 33 32 31 30 29 28 27 26 25 24 23 22 21 20 19 18 17 16 15 14 13 12 11 10

 

Prop. 1980/81:39                                                              15

Exenpel: En person som har en beskattningsbar inkomst på 100 000 kr. får enligt tabellen en skattereduktion som mot­svarar 23 % av utdelningsinkorasten.

Tabellen är avsedd att tillämpas så länge utdelningsinkoms­ten uppgår till högst 10 000 kr.  Är inkomsten större, sänks reduktionssatsen med tre procentenheter för varje följande utdelningsskikt på 10 000 kr.  Reduktionssatsen skall dock aldrig sänkas lägre än till 10 %.

Exempel; En beskattningsbar inkomst på 100 000 kr. inklude­rar utdelning på 25 000 kr.  Reduktionssatsen är 23 % för de första 10 000 kr., 20 % för nästa 10 000 kr. och 17 % på de sista 5 000 kr.

För makar gäller att reduktionssatsen bestäms med hänsyn till den högsta av makarnas beskattningsbara inkomster.

I modell B är reduktionssatsen inte beroende av den totala beskattningsbara inkomstens storlek utan avtrappas endast med stigande utdelningsinkomst. Även med denna raodell är avsikten att aktieägaren direkt från en tabell skall kunna utläsa vilken reduktionssats som gäller för honora. Vid en lättnadsnivå som motsvarar avräkning för halva bolagsskatten har vi för makar resp. ensamstående konstruerat följande tabeller.

 

Prop. 1980/81:39

Modell   B,   makar

Sammanlagd   utdel-          Skattereduktion

n ingsinkorast

(kr. )______________________________

0-1 000                                                               45 % av utdelningen

1 000 - 6 000                  450 kr. för 1 000 kr. och 25 % "  återstoden

6 000 -                        1 700 "    "  6 000 "    "  10 % "

Modell B, ensamstående

Utdelningsinkomst         Skattereduktion
(kr. 1__________________________________

O -   500                                                             45 % av utdelningen

500 - 3 000                  225 kr. för   500 kr. och 25 %   "     återstoden

3 000 -                            850 "    "  3 000   "    " 10   % "

Exempel: Två makar har en sammanlagd utdelningsinkomst på 5 000 kr.  De är då berättigade till en skattereduktion på totalt (450 + 25 % av 4 000=) 1 450 kr. Reduktion.sbeloppet fördelas mellan dem i förhållande till storleken av deras utdelnings inkoraster.

För båda modellerna gäller följande:

a)   Förslagen omfattar utdelning från börsnoterade svenska
aktiebolag och utdelning från sådana aktiefonder som
huvudsakligen består av aktier i börsnoterade svenska
akt iebolag.

b)   Berättigade till skattereduktion är fysiska personer som
vid utdelningstillfället är bosatta i Sverige. Även ett
dödsbo efter den som vid tiden för dödsfallet var bosatt

i Sverige kan dock under vissa förutsättningar få skatte­reduktion.

c)                                      Av praktiska skäl har vi   föreslagit att skattereduktion
skall raedges endast i de     fall då den skattskyldiges
totala utdelningsinkomst      under året uppgår till minst
100 kr.

 

Prop. 1980/81:39                                                               17

d)  Vi har ansett att de nya reglerna bör samordnas med det
nuvarande s.k. sparavdraget (800 kr. för ensamstående,

1 600 kr. för makar) så att samma utdelningsbelopp i princip inte ger rätt till såväl skattereduktion som sparavdrag. Av praktiska skäl har vi förordat en regel som innebär att underlaget för skattereduktion schablon­mässigt skall minskas med hälften av det sparavdrag som aktieägaren har utnyttjat (dock högst med ett belopp som motsvarar halva utdelningen).

e)  De ovan återgivna tabellerna har, som nämnts, utformats
så att skattereduktionen skall ge ungefär samma totala
skattelättnader som ett system med avräkning för halva
bolagsskatten. Vi har beräknat att den årliga statsfi­
nansiella kostnaden för en skattereduktion av denna om­
fattning - efter den föreslagna samordningen med sparav­
draget - kommer att uppgå till 200-250 milj. kr. Vi har

i betänkandet också belyst hur de båda modellerna kan anpassas till andra alternativa kostnadsramar.

Vi har gjort bedömningen att båda modellerna är lämpade att ligga till grund för de provisoriska stimulansåtgärderna. Vi har inte ansett att den ena modellen bör ges ett bestämt förord framför den andra.

Effekterna av de båda ovan presenterade modellerna för skattereduktion framgär av följande tabell, som anger skatteminskningen i förhållande till nuvarande regler för en ensamstående person som inte har utnyttjat sparavdraget (lättnadsnivå = halv avräkning).

2 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                              18

Skatteminskning för ensamstående enligt mode 11 A (kr.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utdelnings-

Statligt

beskattning!

3bar

inkomst

(kr.:

1

 

 

inkomst

(kr.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50 000

80

000

110

000

150

000

250

000

 

500

200

 

150

 

100

 

75

 

50

1

000

400

 

300

 

200

 

150

 

100

3

000

1 200

 

900

 

600

 

450

 

300

6

000

2 400

1

800

1

200

 

900

 

600

10

000

4 000

3

000

2

000

1

50 0

1

000

25

000

9 400

6

900

4

400

3

200

2

500

50

000

17 000

12

000

7

200

5

700

5

000

Skatteminskning för ensamstående enligt modell B (kr.)

Utdelningsin-                                                        Samtliga inkomstlägen

komst (kr.)

500      ■                                               225

1 000                                                         350

3 000                                                         850

6 000                                                      1 150

10 000                                                      1 550

25 000                                                      3 050

50 000                                                      5 550

I kap. 7 har vi också tagit upp frägan on lättnader vid beskattningen av realisationsvinster på aktier. En tänkbar åtgärd är enligt vår mening att höja det s.k. schablonav­draget, dvs. det avdrag på 1 000 kr. som får göras mot vinster som framkommer vid försäljning av s.k. äldre aktier (dvs. aktier som innehafts i minst två är). Vi anser att en sådan höjning kan fä gynnsamma effekter. En svårighet är dock att vi ännu inte vet hur realisationsvinstreglerna för aktier konmer att vara utfornade i framtiden. Enligt våra huvuddirektiv skall vi utarbeta ett förslag till nya regler som är enklare än de nuvarande. En förutsättning för att en höjning av schablonavdraget skall kunna göras redan nu är att den inte föregriper resultatet av det fortsatta arbetet.

 

Prop. 1980/81:39                                                               19

Ur denna synvinkel har vi bedömt att en höjning till 2 000 kr. är möjlig.

Beträffande ikraftträdandet av förslagen har vi utgått från att skattereduktion skall kunna medges i fråga on utdel-ningsinkoraster som blir tillgängliga för lyftning efter utgången av år   1980. Vidare har vi ansett att en höjning av schablonavdraget vid realisationsvinstbeskattningen bör gälla i fråga om försäljningar som görs efter årets utgång.

 

 

 

Prop. 1980/81:39

FORFATTNINGSFORSLAG

Modell   A

Förslag till

Lag om skattereduktion för utdelning

Härigenom föreskrivs följande.

1 « Skattereduktion för utdelning medges fysiska personer och dödsbon enligt bestämmelserna i denna lag.

2 § Med utdelning avses utdelning i pengar som utgår på

a)   aktie i svenskt aktiebolag, om aktien vid den tidpunkt då utdelningen blir tillgänglig för lyftning är inregistrerad vid Stockholms fondbörs, och

b)   andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av d(?t år dä utdelningen blir tillgänglig för lyftning huvudsakli­gen består av vid Stockliolr.s fondbörs inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.

3 § Utdelning kan medföra rätt till skattereduktion under förutsättning endast att

a)   utdelningen utgör intäkt av kapital för den skattskyldi­ge och

b)   denne är skattskyldig för utdelningen enligt 53 5 kommu­nalskattelagen (1928:370) och 6 5 lagen (1947:576) on stat­lig inkomstskatt.

 

Prop. 1980/81:39                                                    22

En delägare i ett handelsbolag eller i ett dödsbo, som i beskattningshänseende behandlas som ett handelsbolag, har. inte rätt till skattereduktion för den utdelning som har uppburits av bolaget eller boet.

4  § En skattskyldig har rätt till skattereduktion om han
under beskattningsåret har haft reduktionsgrundande utdel­
ning. Som reduktionsgrundande utdelning anses utdelningar
son enligt 3 § kan medföra rätt till skattereduktion och som
har blivit tillgängliga för lyftning under beskattningsåret,
dock endast om den skattskyldiges sammanlagda utdelningar av
detta slag under året har uppgått till minst 100 kr.

Underlag för beräkning av skattereduktion är den reduktions­grundande utdelningen minskad med hälften av det extra av­drag sora enligt 39 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) har tillgodoförts den skattskyldige vid taxeringen. Om den reduktionsgrundande utdelningen är mindre än det extra av­draget, är underlaget hälften av den reduktionsgrundande utdelningen.

För makar bestäms ett gemensamt underlag. Detta utgörs av summan av makarnas reduktionsgrundande utdelningar minskad ned hälften av de extra avdrag som har tillgodoförts makarna vid taxeringen. Om makarnas sammanlagda reduktionsgrundande utdelning är mindre än avdragen, är underlaget hälften av utdelningen.

5  § Det belopp varmed skattereduktion medges (reduktionsbe­
loppet) utgör en viss procentuell andel av underlaget. An­
delens storlek bestäms enligt följande tabell med hänsyn
till den skattskyldiges beskattningsbara inkomst eller - i
fråga om makar - den högsta av makarnas beskattningsbara
inkoraster enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

 

Prop. 1980/81:39                                                              23

Statligt beskattningsbar                                      Andel

inkomst (kronor)                                                (procent)

-    36 000                                               45

36 100 -    39 000                                               44

39 100 -    42 000                                               43

42 100 -    45 000                                               42

45 100 -    48 000                                               41

48 100 -    51 000                                               40

51 100 -    54 000                                               39

54 100 -    57 000                                               38

57 100 -    60 000                                               37

60 100 -    63 000                                               36

63 100 -    66 000                                               35

66 100 -    69 000                                               34

69 100 -    72 000                                               33

72 100 -    75 000                                               32

75 100 -    78 000                                               31

78 100 -    81 000                                               30

81 100 -    84 000                                               29

84 100 -    87 000                                               28

87 100  - 90   000                                               27

90 100 -     93 000                                               26

93 100 -     96 000                                               25

96 100 -     99 000                                               24

99 100 -   102 000                                               23

102 100 -   105 000                                               22

105 100 -   108 000                                               21

108 100 -   111 000                                               20

111 100 -   114 000                                               19

114 100 -   117 000                                               18

117 100 -   120 000                                               17

120 100 -   140 000                                               16

140 100 -   160 000                                               15

160 100 -   180 000                                               14

180 100 -   200 000                                               13

200 100 -   220 000                                               12

220 100 -   240 000                                               11

240 100 -                                                             10

 

Prop. 1980/81:39                                                     24

Om underlaget överstiger 10 000 kronor, gäller följande. I fråga om det första beloppet på 10 000 kronor bestäms ande­len enligt tabellen. För varje följande skikt på 10 000 kronor är andelen tre procentenheter lägre än i det före­gående skiktet. För ingen del av underlaget är andelen dock lägre än 10 %.

Det för makar beräknade reduktionsbeloppet fördelas mellan dem efter storleken av vardera makens reduktionsgrundande utdelning.

6 § I fråga om skattereduktion för utdelning tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272).

7 § Bestämmelserna i denna lag om makar tillämpas på skatt­skyldiga som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommu­nalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut frän trycket i Svensk f ör fattniihgssaml ing, och tillämpas första gången i fråga om utdelning som tas till beskattning vid 1982 års taxering.

 

Prop. 1980/81:39                                                              25

Modell B

Förslag till

Lag om skattereduktion för utdelning

Härigenom föreskrivs följande.

IS Skattereduktion för utdelning medges fysiska personer och dödsbon enligt bestämmelserna i denna lag.

2 .? Med utdelning avses utdelning i pengar som utgår på

a)   aktie i svenskt aktiebolag, om aktien vid den tidpunkt dä utdelningen blir tillgänglig för lyftning är inregistrerad vid Stockholms fondbörs, och

b)   andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av det år då utdelningen blir tillgänglig för lyftning huvudsak­ligen består av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.

3 § Utdelning kan medföra rätt till skattereduktion under förutsättning endast att

a)   utdelningen utgör intäkt av kapital för den skattskyldige och

b)   denne är skattskyldig för utdelningen enligt 53 § kommu­nalskattelagen (1928:370) och 6 § lagen (1947:576) om stat­lig inkomstskatt.

 

Prop. 1980/81:39                                                               26

En delägare i ett handelsbolag eller i ett dödsbo, sora i Ije-skattningshänseende behandlas som ett handelsbolag, har inte rätt till skattereduktion för den utdelning son har uppbu­rits av bolaget eller boet.

4 § En skattskyldig har rätt till skattereduktion ora han under beskattningsåret har haft reduktionsgrundande utdel­ning. Sora reduktionsgrundande utdelning anses utdelningar som enligt 3 § kan medföra rätt till skattereduktion och som har blivit tillgängliga för lyftning under beskattningsåret, dock endast om den skattskyldiges sammanlagda utdelningar av detta slag under året har uppgått till minst 100 kronor.

Underlag för beräkning av skattereduktion är den reduktions­grundande utdelningen minskad med hälften av det extra av­drag som enligt 39 § 3 raom. kommunalskattelagen (1928:370) har tillgodoförts den skattskyldige vid taxeringen. Om den reduktionsgrundande utdelningen är mindre än det extra av­draget, är underlaget hälften av den reduktionsgrundande utdelningen.

För makar bestäms ett gemensamt underlag. Detta utgörs av summan av makarnas reduktionsgrundande utdelningar rainskad raed hälften av de extra avdrag som har tillgodoförts makarna vid taxeringen. Om makarnas sammanlagda reduktionsgrundande utdelning är mindre än avdragen, är underlaget hälften av utdelningen.

5 S Det belopp varmed skattereduktion medges (reduktionsbe­loppet) är

a) för makar gemensamt

om underlaget uppgår                          45 % av underlaget,

till högst 1 000 kronor:

 

Prop. 1980/81:39

27

 

om underlaget överstiger 1 000 kronor men inte 6 000 kronor:

om underlaget överstiger 6 000 kronor:

450 kronor samt 25 % av den del av underlaget som överstiger 1 000 kronor,

1 700 kronor samt 10 % av den del av underlaget som överstiger 6 000 kronor.

 

b) för övriga skattskyldiga

om underlaget uppgår till högst 500 kronor:

om underlaget överstiger 500 kronor nen inte 3 000 kronor:

om underlaget överstiger 3 000 kronor:

45 % av underlaget.

225 kronor samt 25 % av den del av underlaget sora överstiger 500 kronor,

850 kronor samt 10 % av den del av underlaget som överstiger 3 000 kronor.

Det för makar beräknade reduktionsbeloppet fördelas mellan dem efter storleken av vardera makens reduktionsgrundande utdelning.

6 § I fråga om skattereduktion för utdelning tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272).

7 § Bestämmelserna i denna lag om makar tillämpas på skattskyldiga som taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. koraraunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut frän trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om utdelning som tas till beskattning vid 1982 års taxering.

 

 

 

Prop. 1980/81:39                                                     29

1               INLEDNING

Vårt arbete inon kapifalvinstkommittén (B 1979:05) inleddes våren 1979. Till våra uppgifter hör enligt huvuddirektiven (dir. 1979:27) att lägga fram förslag om ändrade beskatt­ningsregler vid försäljning av aktier.

Enligt beslut vid regeringssararaanträdet den 14 februari 1980 fick vi genom tilläggsdirektiv (dir. 1980:10) i uppdrag att pröva åtgärder för att lindra beskattningen av aktiebolagens utdelade vinster. Enligt tilläggsdirektiven skall vi också med förtur utarbeta förslag till provisotiska åtgärder för att stimulera aktiesparandet. Vi lägger nu fram förslag till sädana provisoriska ätgärder.

I fråga om de provisoriska åtgärderna anförde chefen för budgetdepartementet i tilläggsdirektiven bl.a. följande.

Frågan ora en övergång till ett nytt system för lindring i dubbelbeskattningen är konplicerad. Även om utredningsar­betet och efterföljande remissbehandling och lagstiftnings­arbete sker med stor skyndsanhet kan nan redan nu förutse att ett nytt system inte kommer att kunna sättas i kraft förrän om några är. Vissa ätgärder för att förbättra vill­koren för det sparande som slcer genom placering av risk­villigt kapital i näringslivet behöver vidtas dessförinnan. Komraittén bör få i uppdrag att med förtur utarbeta förslag till provisoriska lättnader för aktiesparandet.

Provisoriska åtgärder

Innan det är möjligt att ta ställning till frågan om en övergång till ett generellt systera för lindring i dubbelbe­skattningen, mäste alltsä en rad frågor utredas. Jag fram­höll tidigare att det 'är angeläget att i avvaktan på resul­tatet av utredningsarbetet vidta mer kortsiktiga åtgärder i syfte att stimulera aktiesparandet. Kommittén bör få i upp­drag att med förtur behandla denna fråga. Åtgärderna bör i första hand inriktas på lättnader i dubbelbeskattningen. Kommittén bör dock vara oförhindrad att i detta sammanhang överväga även vissa åtgärder på aktievinstbeskattningens område. Jag återkommer strax till den frågan.

 

Prop. 1980/81:39                                                              30

Kommittén bör redovisa alternativa förslag till åtgärder som avser lindring i dubbelbeskattningen. Förslagen måste utfor­mas så att de inte försvårar de mer långsiktiga ändringarna. I likhet med dessa kan provisoriska åtgärder tänkas inrik­tade på att ge lättnader antingen vid bolagens eller aktie­ägarnas beskattning. Båda alternativen bör studeras.

Lättnader i bolagens beskattning kan få formen av en lind­ring i skattebelastningen på utdelade vinstmedel. Den ut­vidgning av Annell-avdraget som genomfördes hösten 1978 hade denna inriktning. Kommittén bör undersöka möjligheterna att införa ett provisoriskt avdrag för utdelning eller en till­fällig sänkning av bolagsskattesatsen som fär betydelse även i fräga om sådana utdelningar som inte ger rätt till Annell­avdrag. Av den tidigare genomgången har framgått att sådana lösningar medför svårigheter i olika avseenden, bl.a. när utdelningen lämnas till andra bolag eller till aktieägare i utlandet. Kommittén bör göra en bedömning av om det trots svårigheterna är raöjligt att utan större ingrepp i regelsy­stemet införa provisoriska regler av detta slag.

Lättnader på aktieägarnivå kunde tänkas få formen av ett särskilt sparavdrag för utdelningsinkonster. En annan lös­ning kan vara att undanta viss andel av utdelningsinkons-terna frän beskattning eller att låta aktieägarna få rätt till en särskild skattereduktion som motsvarar viss procent av uppburen utdelning. Konmittén bör belysa vilka effekter sådana alternativa ätgärder kan få. Vidare måste klargöras bl.a. hur de nya reglerna skall samordnas ned nuvarande sparavdrag och hur beskattningen av makar skall ske.

Oavsett om åtgärderna inriktas pä bolagens eller aktieägar­nas beskattning bör de begränsas till de fall då utdelning lämnas av svenska företag som är noterade på börsen eller på Fondhandlareföreningens lista. Lättnader på aktieägarnivå bör i första hand komma hushållen till del. Kommittén bör dock överväga om det är möjligt att med begränsade åtgärder, som inte nedför några väsentliga ingrepp i nuvarande .system, ge även institutionella placerare del av vissa lättnader.

En central fråga är självfallet hur pass omfattande lättna­derna bör vara. Det är angeläget att åstadkomma en verklig stimulans av aktiesparandet. Mot den bakgrunden bör kom­mittén göra beräkningar som belyser bl.a. de statsfinansi­ella och fördelningspolitiska effekterna av lättnader på olika nivåer. Den slutliga avvägningen av lättnadernas onfattning bör därenot falla utanför utredningsuppdraget.

När kommittén överväger olika tekniska lösningar finns          det

anledning att ta del av de erfarenheter som har gjorts            i

andra länder där liknande åtgärder har vidtagits under            se­
nare tid.

 

Prop. 1980/81:39                                                              31

Som jag tidigare anfört bör kommittén vid utformningen av sitt förslag till kortsiktiga åtgärder för stimulans av aktiesparandet vara oförhindrad att överväga även vissa ändringar i aktievinstbeskattningen. Jag vill här nämna möjligheten till viss utvidgning av det schablonavdrag -f.n. 1 000 kr, - som medges vid beskattningen av vinster på äldre aktier. En förutsättning för sädana åtgärder är dock att de inte kan anses försvära de långsiktiga ändringarna.

Den fortsatta framställningen inleds med en redogörelse för de skatteregler sora är av intresse i sammanhanget (kap. 2). Vi redogör också för aktiestockens fördelning på olika ka­tegorier av institutionella placerare och på hushåll i olika inkomstgrupper m.m. (kap. 3). Därefter behandlar vi företa­gens behov av riskkapital (kap. 4) och hushållens utbud av riskkapital (kap. 5). Vi fortsätter med att ge exempel på utländska åtgärder som har till syfte bl.a. att åstadkomma lättnader i dubbelbeskattningen av utdelade vinstmedel (kap. 6).

Efter denna redovisning preciserar vi i kap. 7 utgångspunk­terna för vårt arbete. I samma kapitel analyserar vi olika former av provisoriska lättnader som skulle kunna komma bo­lagen och de aktieägande hushållen till del, varefter vi lägger fram våra förslag till åtgärder.

Ett avslutande kapitel innehåller bl.a. en kommentar till den föreslagna lagtexten (kap. 8).

 

 

 

Prop. 1980/81:39                                                               33

2    NUVARANDE BESKATTNINGSREGLER

I vårt land är aktiebolagens vinster underkastade s.k. eko­nomisk dubbelbeskattning. Nettovinsten beskattas först hos bolaget. Därefter sker•beskattning hos aktieägarna när vinstmedel delas ut till dem. Detta brukar kallas det klassiska systeraet för beskattning av bolagsvinster.

Dubbelbeskattningen upprätthålls dock inte fullt ut. Det första ledet kan lindras genom det s.k. Annell-avdraget. De regler som gäller för beskattningen av utdelningsinkomster (t.ex. sparavdraget) kan få till effekt att det andra ledet i dubbelbeskattningen lindras.

2.1  Det utdelande bolagets beskattning

Enligt 10 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, är statsskattesatsen 40 % för bl.a. svenska aktiebo­lag. Bolaget får vid den statliga taxeringen avdrag för den komraunalskatt som har påförts bolaget under beskattnings­året. Vid en koramunal utdebitering på 30 kr. blir därför den sammanlagda skattesatsen (30 + 40 % av 70 =) 58 %.

Den ekonomiska dubbelbeskattningen medför att en kapitalan­skaffning genom nyeraission blir dyrare än en kapitalanskaff­ning genora län. Annell-avdraget infördes för att underlätta bolagens anskaffning av riskkapital genom att göra de båda formerna av kapitalanskaffning mer likvärdiga i kostnadshän­seende. Avdragsbestämmelserna finns i lagen (1967:94) om av­drag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning (Annell-lagen) .

Annell-reglerna innebär att ett aktiebolag kan få ett visst avdrag för utdelning som lämnas på nyemitterade aktier. Efter den utvidgning av avdragsutrymraet som gjordes hösten 1978 medges ett totalt avdrag som är lika stort som det

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                              34

belopp sora har betalats in för de nya aktierna. Avdraget får fritt fördelas under den 20-ärsperiod som följer efter emissionen. Avdraget får dock inte något år överstiga 10 % av det inbetalade kapitalet och def får inte heller över­stiga den utdelning som samma år belöper pä de nyemitterade aktierna.

I förarbetena till Annell-lagstiftningen fastslogs att av­drag i princip borde vägras när utdelningen lämnas till en aktieägare som är befriad frän skatt på utdelningen men är skattskyldig för ränteinkomster (se vidare avsnitt 7.2.2). Som vi strax skall återkomma till är aktiebolagen i många fall befriade från skattskyldighet för mottagen utdelning enligt bestämmelser sora finns i anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. En saraordning mellan Annell-reglerna och bestäraraelserna i anvisningarna till 54 S KL har ansetts nödvändig. Av praktiska skäl har det inte ansetts möjligt att göra avdragsrätten för den utdelning som lämnas till varje särskild aktieägare beroende av just den aktieägarens skattesituation. I stället har samordningen genomförts med hjälp av relativt grova schablonregler. Dessa finns i 7 S Annell-lagen och har, efter ändringar sora gjor­des förra året, följande innebörd.

Avdragsrätten prövas i två steg. Avdrag vägras i första hand föir utdelning pä aktier som ägs av

a)   svenskt förvaltningsföretag vars innehav raotsvarar mer än 50 % av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande bolaget och

b)   svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening vars innehav motsvarar 25 % eller mer av röstetalet för samt­liga aktier i det utdelande bolaget, om företaget inte visas vara skattskyldigt för utdelningen.

För utdelning på övriga aktier medges avdrag under förut­sättning att rainst 50 % av dessa övriga aktier ägs av en eller flera av följande kategorier av aktieägare:

 

Prop. 1980/81:39                                                              35

a)   annan än svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag,

b)   förvaltningsföretag vars innehav raotsvarar högst 50 % av röstetalet,

c)   svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som visas vara skattskyldig för utdelningen och

d)    utländskt bolag som betalar kupongskatt för utdelningen
med helt eller reducerat belopp.

2.2  Aktieägarnas beskattning

2.2.1  Hushållen

Utdelning på aktier utgör i regel intäkt av kapital (38 § 1 mom. KL). I vissa fall skall utdelningen dock behandlas som rörelseintäkt (punkt 2 av anvisningarna till 28 § KL).

Om någon avyttrar en   rätt till utdelning utan att samtidigt överlåta aktien, behandlas vederlaget för utdelningsrätten i regel som intäkt av kapital. Den som har förvärvat en sådan fristående rätt och lyfter utdelningen frän bolaget skall som intäkt av kapital redovisa skillnaden mellan utdelningen och vederlaget för utdelningsrätten.

En fysisk person är enligt 53 § 1 mom. KL och 6 § 1 mom. SIL skattskyldig för aktieutdelning om han vid utdelningstill­fället är bosatt i Sverige. Om han är bosatt utomlands, är han däremot inte skattskyldig enligt KL och SIL för kapital­intäkter. På aktieutdelning som uppbärs av en utomlands bo­satt person utgår i stället kupongskatt med 30 % (om inte skattesatsen är nedsatt genom dubbelbeskattningsavtal).

Från summan av utdelningsintäkter och andra kapitalintäkter medges enligt 39 S 1 mom. KL avdrag för förvaltningskostna­der och för låneräntor som inte skall hänföras till någon annan förvärvskälla. Uppkommer underskott, är detta avdrags­gillt som allmänt avdrag. Om kapitalintäkterna överstiger förvaltningskostnader och räntor, får en fysisk person göra

 

Prop. 1980/81:39                                                              36

ett extra avdrag enligt 39 § 3 mom. KL, det s.k. sparavdra­get.

Ett sparavdrag infördes redan år 1955. Syftet var både att stimulera sparandet och att förenkla taxeringsarbetet. Av­draget var ursprungligen 100 kr. för en ensamstående person och 200 kr. för makar. Senare har avdraget successivt höjts och det uppgår numera till 800 kr. för ensamstående och 1 600 kr. för makar. Sparavdraget får inte överstiga skill­naden mellan kapitalintäkterna och de avdragsgilla kostna­derna. Avdraget får alltså inte leda till underskott. Makar får fritt fördela avdraget mellan sig.

Avkastning på aktier kan erhållas inte bara i form av utdel­ning (direktavkastning) utan också genom värdestegring. Rea­liserad värdestegring pä aktier beskattas enligt realisa­tionsvinstreglerna i 35 § 3 mom. KL. Dessa fick sin nuvaran­de principiella utformning genom lagstiftning våren 1976. Man skiljer raellan aktier som har innehafts mindre än två år (nya aktier) och aktier som har innehafts två år eller mer (äldre aktier). När nya aktier avyttras beskattas hela den framräknade vinsten. Vid avyttring av äldre aktier är 40 % av vinsten skattepliktig. Beskattningen träffar den nomi­nella vinsten. Indexuppräkning av anskaffningskostnaden raedges alltså inte. Avdrag för förlust på nya och äldre aktier medges på motsvarande sätt med 100 % resp. 40 % av den nominella förlusten. Från skattepliktig vinst på äldre aktier medges ett särskilt schablonavdrag. Avdragsbeloppet uppgår numera till 1 000 kr.

För beräkning av anskaffningskostnaden för äldre aktier finns en regel om genomsnittsberäkning och en särskild schablonregel. Enligt den förstnämnda regeln skall man som anskaffningsvärde för en äldre aktie ta upp den genomsnitt­liga anskaffningskostnaden för samtliga äldre aktier av sam­ma slag som den avyttrade. Vid beräkningen måste hänsyn tas till de tillskott och avyttringar av aktier av ifrågavarande slag som har skett sedan den skattskyldige först förvärvade

 

Prop. 1980/81:39                                                               37

någon av aktierna. Genomsnittsberäkningen är obligatorisk för sädana aktier som inte är noterade på börs eller föremål för liknande notering. Vid avyttring av noterade aktier har den skattskyldige rätt att i stället tillämpa den särskilda schablonregeln. Enligt denna regel får anskaffningskostnaden bestämmas till hälften av den nettolikvid som erhålls för aktien eller andelen. Detta betyder att den skattepliktiga vinsten tas upp till (40 % av 50 % =) 20 % av nettolikviden.

För att underlätta övergången till 1976 års regler har man infört särskilda hjälpregler för beräkning av anskaffnings­kostnaden för sådana aktier som hade innehafts under minst fem år när de nya reglerna började tillämpas. Hjälpreglerna innebär att den skattskyldige har rätt att vid genomsnitts­beräkningen utgå frän vissa schablonvärden i stället för den faktiska anskaffningskostnaden.

Vid beskattningen av makar behandlas kapitalinkomster och realisationsvinster som B-inkomst. I avsnitt 7.3.1.3 åter­kommer vi till de regler som gäller för beskattning av B-inkomster.

Det finns anledning att i detta sammanhang erinra om att särskilda skattelättnader medges inom ramen för det s.k. värdesäkra lönsparandet. Bestämmelserna finns i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. De inne­bär att en s.k. sparskattereduktion medges med 20 % av det belopp som har satts in på lönsparkonto och med - numera -30 % av belopp som har betalats in pS aktiesparkonto och vid årets utgång motsvaras av andelar i aktiesparfond enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår pä konto för inköp av sådana andelar. Vissa förutsättningar näste vara uppfyllda för att sparskattereduktion skall medges. En förutsättning är att sparandet sker regelbundet genom minst sex mänadsinsättningar. Sparskattereduktion får enligt huvudregeln inte beräknas på högre sparbelopp än 4 800 kr. Räntan på sparkontomedel är skattefri och för aktiefondspa-

 

Prop. 1980/81:39                                                               38

randet finns regler som medför skattefrihet för värdesteg­ring på fondandelar som har innehafts rainst fem är. Aktie-sparfonderna lämnar inte utdelning till fondandelsägarna.

2.2.2  Institutionella placerare ra.fl.

Om man i ett system som bygger på principen ora dubbelbe­skattning beskattar aktiebolagen för de vinstmedel som de uppbär från andra aktiebolag i form av utdelning, koramer sådana vinstmedel att beskattas två eller flera gånger inora bolagssektorn innan de ocksä beskattas hos aktieägare utan­för bolagssektorn. En sådan beskattning i tre eller flera led brukar kallas kedjebeskattning. Till en början försökte raan nästan helt förhindra kedjebeskattning. Enligt KL gällde ursprungligen att svenska aktiebolag - med undantag för bl.a. banker och försäkringsföretag - var befriade från skatt på alla utdelningsinkomster. Med tiden har skattefri­heten av olika skäl begränsats. Vi har numera ett ganska komplicerat regelsystem sora innebär att kedjebeskattning eller frihet från kedjebeskattning är beroende av bl.a. det aktieägande företagets verksamhet och aktieinnehavets stor­lek. Bestämmelserna finns i anvisningarna till 54 § KL. De kan sammanfattas enligt följande:

a)  S.k. förvaltningsföretag är i princip skattskyldiga för
mottagen utdelning men kan undgå beskattning genom att
omedelbart vidareutdela medlen. Med förvaltningsföretag
menas här företag som uteslutande eller sä gott som uteslu­
tande förvaltar värdepapper o.d. Bland förvaltningsföretagen
intar investmentföretagen en särställning. De kan fondera

20 % av mottagen utdelning utan att skattefriheten går för­lorad .

b)  Bankföretagen är i princip befriade från skatt på utdel­
ning som belöper på s.k. organisationsaktier men är skatt­
skyldiga för utdelning pä andra aktier. Detsamma gäller
företag som bedriver annan s.k. penningrörelse (t.ex. handel
med värdepapper).

 

Prop. 1980/81:39                                                               39

c)  Ett försäkringsföretag som utgör skadeförsäkringsanstalt
i KL:s mening är fritaget frän beskattning när utdelningen
belöper pä organisationsaktier. För livförsäkringsanstal­
terna finns inte nägon bestämmelse om skattefrihet i anvis­
ningarna till 54 § KL. Den del av deras nettointäkt av ka­
pital- och fastighetsförvaltning som belöper på pensions­
försäkringar är dock undantagen frän beskattning enligt 30 §
2 raom. KL.

d)  För övriga rörelsedrivande företag gäller att de i prin­
cip är befriade från skatt på utdelning under förutsättning
att aktieinnehavet i det utdelande bolaget motsvarar minst
25 % av röstetalet för samtliga aktier i detta bolag eller
betingas av det mottagande bolagets jordbruk, skogsbruk
eller rörelse. Utdelning på övriga aktier, s.k. kapitalpla­
ceringsaktier, är skattepliktig.

Försäkringsföretagen, investmentföretagen och vissa andra förvaltningsföretag samt rörelsedrivande företag sora har kapitalplaceringsaktier brukar räknas till de s.k. institu­tionella placerarna. Till denna grupp hör också aktiefon­derna. Allmänna pensionsfonden och vissa stiftelser. Vanliga aktiefonder beskattas i princip för sina utdelningsinkomster men får avdrag för utdelning son läranas till fondandels­ägarna (punkt 7 av anvisningarna till 38 § och punkt 4 av anvisningarna till 39 § KL). Utdelning som tillfaller aktiesparfond är däremot skattefri hos fonden. Allmänna pensionsfonden är numera helt befriad från skattskyldighet för utdelningsinkomster (53 § 1 mom. första stycket punkt d KL). Detsanma gäller vissa s.k. kvalificerat allmännyttiga stiftelser (53 § 1 mom. första stycket punkt e KL).

När det gäller skattskyldighet för värdestegringsvinster på aktier måste man skilja mellan aktier som utgör omsättnings­tillgångar hos säljaren och andra aktier. Vinsten på aktier av det förstnännda slaget Ijeskattas som rörelse intäkt medan vinster på övriga aktier i regel beskattas enligt realisa-

 

Prop. 1980/81:39                                                              40

tionsvinstreglerna i 35 § 3 mom. KL (se beträffande dessa regler avsnitt 2.2.1 ovan). Liksora när det gäller utdel-ningskomster är dock Allmänna pensionsfonden och de kvali­ficerat allmännyttiga stiftelserna befriade från skatt på realisationsvinster. Aktiefonder beskattas för vinster på nya aktier men är däremot befriade från skatt på vinster som framkommer vid avyttring av äldre aktier (54 § första stycket punkt j KL).

 

Prop. 1980/81:39                                                              41

3    AKTIFÄGANDET

De börsnoterade företagen svarar för mer än hälften av den svenska industrins totala förädlingsvärde. Även med andra mått mätt - antal anställda, investeringar, export ra.m. -representerar dessa företag en betydande del av det svenska näringslivet.

F.n. är aktierna i 98 bolag inregistrerade på Stockholms fondbörs. Av de 98 börsföretagen är 11 banker och försäk­ringsbolag medan 19 tillhör kategorin investmentbolag ("rena" och "blandade"). De inregistrerade aktierna noteras på den s.k. A-listan. Ytterligare 38 bolags aktier noteras pä Svenska fondhandlareföreningens lista (fondhandlarlis­tan) .

Fr.o.m. den 1 januari 1980 gäller nya regler för handeln med värdepapper i Sverige. Enligt de nya reglerna förbehålls fondbörsverksamheten Stockholms fondbörs. Fondhandlarlistan får finnas kvar bara övergångsvis. Avsikten är att det i fortsättningen skall finnas två kurslistor (A:I och A:II) vid Stockholms fondbörs. På vilken lista ett visst lolags aktier skall noteras blir beroende av bl.a. aktiekapitalets storlek och aktiernas spridning.

Kursvärdet av de noterade aktierna var den 30 juni 1980 ca 52 miljarder kr. Av detta värde kan ca 40 % uppskattas falla på hushållen, ca 15 % på investmentföretag, 10-15 % på för­säkringsföretag och lika mycket på övriga företag. Ytter­ligare ca 10 % kan hänföras till AP-fonden, vissa bankers pensions- och personalstiftelser, andra enskilda stiftelser m.n. samt aktiefonder. Återstående ca 10 % belöper på offentligrättsliga ägare (kommuner, myndigheter m.m.), in­tresseorganisationer, utländska ägare m.fl.

 

Prop. 1980/81:39                                                              42

Aktiv Placering AB sammanställer regelbundet material från flera källor om olika placerarkategoriers köp av aktier (inkl. nyteckning av aktier och konvertibla skuldebrev). I skilda sammanhang har uppgifter för tiden t.o.m. år 1977 redovisats', i tabell 3:1 redovisas siffror också för åren 1978 och 1979.

DSOU 1978:13 bil. 3 (t.o.m. år 1976), Torsten Carlsson Aktiemarknadens roll (Aktiespararnas skriftserie nr 7, Stockholm 1979) och expertrapport av Boman & Låftman i SOU 1979:9

 

Prop. 1980/8 J:39

43

 

Ol a,

fN i-o 'T r rvj o

iD ld "a- o CO CO ro (N        <-        fN

\D  iD  '  O  SX) m a>  00 CN  lD —

fN CO CN m   r CTl VD CM fN rn

 

nj

Dl

öl

• r4

-r

l.(

+J

> 

m

:0

VJ

 

OJ

jC

tJ

U

c

0

a

 

 

1.J

4J

01

4J

■a

nj

c

 

0

u

14-1

 

CN - ro - n 00 OD CO *x> "— cn U5 CN        t— •— CN r-

ro ro o 03 r- VD

  CT-  ro  00 (Ti  T-
fN  CN  -—        r- 

vo O r- r CN uo r- r~-      m ro "

T-                            r-   CN)

I+J   4J

■H      

a  

3       cn

n      4J

 

-H

:0

CT» IM

C

JJ

fO

C

cn

QJ

.H

E

I-H

4J

H

Ifi

+J

QJ

 

> 

m TT o CO •'3'
ro <— I— ix> <—
CM —                     «-

■o

4J o

 

o

 

 

 

ro  VD CTl

LO

 

ro

O

VD

n3

 

 

ro [

cn fö   o

CN

1

n3

 

(-0

T

VO

0»

x:  u

,—(

 

 

+J    fO

cn

 

 

c

o   01

n

 

 

CU aj

c

 

 

0

0 c

-H

 

 

i-i   (D

■H

 

 

-

0

4-1

 

 

:0   i-

c

 

 

tfi   .

 

U

 

 

w lO-Q

c

 

 

Cfi T3

OJ -'-'nJ

 

 

[fi  U-.    l-(

:fri

 

 

■H    0

C  J

> 

> 

 

cn j-i OJ

rH

 

 

e u

0:3 1-.

c:

QJ

 

c   c: T!

4J

C

Qj   4J

-1 T3   OJ

0

 

o.

-"   OJ   c

:3

OJ

o

>i C

cn 0 —1

j*:

-O

:C

v.   E   o

rn

t)

 

C   -rH

yi vj A.)

 

QJ

X

J    JJ   U-J

4J

c

n3

> 

H  4J .

> 

TD

O

■a tn

Zi

0

cn

OJ   C

E    c    rT3

fTJ

M

H

tfi    OJ  —'

I-H

U-l

 

e

QJ    -r-,

u

:3

H

IJ     >    4-)

ns

1

v-

E -c

>. > >

fo

j»;

CJ

:0   c .

> 

CL

> 

O   CJ

2   c   n3

> 

U)

2

q-i -H    rn

=

< 

•0

c/)  0

 

ta

a

c

c/l

< 

a,

jjT

0

 

0

;ra

a

cn

 

u

aJ

c

01

OJ

Cl

■ -<

n

XI

OJ

t

 

 

u

01

ra

 

O

n

V4

■v

m    c   :fD    fö .H    ra    C   JJ

>       >    -H    J ■r-l        [fi     ,-H       tfi

+J    JJ    CU    Qj

 

Prop. 1980/81:39                                                    44

Av tabellen framgår bl.a. att investmentföretagen och -framför allt - försäkringsföretagen fortsätter att uppträda son nettoköpare. Dessa placerare har de senaste åren köpt aktier med belopp som betydligt överstiger vad som belöper på dem i fråga om nyteckningar.

Aktiefondernas betydelse på aktiemarknaden ökade starkt i mitten av 1970-talet. Under senare år har denna utveckling dämpats, detta trots att åtskilliga aktiesparfonder har bildats inom ramen för det s.k. värdesäkra lönsparandet. Under år 1979 tillfördes aktiesparfonderna närraare 130 nilj. kr. i kapital frän allmänheten. Bakom siffran 44 milj. kr. i nettoköp av aktier för aktiefonder år 1979 döljer sig därför en betydande inlösen av andelar i vanliga aktiefonder. Denna utveckling har fortsatt under innevarande år.

I gruppen "övriga" ingår hushållen nen också rörelsedrivande företag, stiftelser m.fl. Totalt sett har de som tillhör denna kategori under hela 1970-talet - bortsett från det stora emissionsåret 1976 - antingen nettosålt aktier eller nettoköpt aktier med belopp som väsentligt understiger deras andel av nyemissionsvolymen. Samtidigt vet man att vissa förhållandevis stora placerare, som ingår i gruppen men som ligger utanför hushållssektorn, har varit nettoköpare av aktier. Det finns därför fog för att anta att hushållen under senare år stadigt har minskat sin andel av aktie­stocken. Bedömningen att hushållens andel f.n. inte uppgår till ner än ca 40 % grundas pä bl.a. detta förhållande.

Det finns vissa undersökningar om aktieägandets spridning inom hushällssektorn. Av intresse här är i första hand det material sora fil. dr. Roland Spänt redovisat i sin rapport on den svenska förnögenhetsfördelningens utveckling. Rapporten har utarbetats på uppdrag av utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten och den

 

Prop. 1980/81:39                                                              45

återfinns i SOU 1979:9).

Spants rapport grundas på en deklarationsundersökning för inkomståret 1975. Undersökningen utformades som ett tillägg till Statistiska centralbyråns årliga inkomstfördelnings­undersökning. Deklarationer från ca 8 000 hushåll samlades in och bearbetades. Ett "vanligt" urval skulle ha gett ett otillförlitligt resultat i fråga om aktier och andra till-gängar som erfarenhetsmässigt är ojämnt fördelade och av denna anledning överrepresenterades de förmögna hushållen starkt. Av de 8 000 hushållen bestod således ca 3 000 av ett särskilt "förmögenhetstillägg" medan övriga 5 000 utgjorde ett slumpmässigt, stratifierat urval av "vanliga" hushåll.

Enligt Spants undersökning innehades ca 1/3 av värdet av hushällens sammanlagda innehav av börsaktier3) av hus-häll ned en skattepliktig (netto) f omogenhet på ninst 1 nilj. kr. Ca 3/4 av värdet hänförde sig till hushåll ned en förmögenhet över gränsen för förmögenhetsskatt, 200 000 kr.

Hushällens börsaktier fördelades också på storleksklasser. Det visade sig att ca 1/4 av värdet av hushållens börsaktier hänförde sig till hushåll med högst 100 000 kr. i börs­aktier. Ytterligare ca   1/4 belöpte pä hushåll ned mellan 100 000 kr. och 300 000 kr. i börsaktier medan den reste­rande hälften innehades av hushåll raed aktieinnehav på mer än 300 000 kr.

2)lnon den nämnda utredningen förbereds f.n. en rapport som kommer att innehålla ett mer detaljerat material on aktieägandet i Sverige.

3)l Spants undersökning avses ned börsaktier aktier i bolag som noteras på A-listan och fondhandlarlistan sant andelar i aktiefonder och aktiesparklubbar.

 

Prop. 1980/81:39                                                              46

Enligt Spants undersökning deklarerade 334 000 hushåll innehav av börsaktier vid 1976 irs taxering4). Detta motsvarar 8 % av alla hushåll. De 334 000 hushällen fördelade sig efter "portföljstorlek" på följande sätt.

Tabell 3:2

Värde (kr.)                                        Antal (%)

300 000 -                                               3,3

100 000 -  300 000                                    8

25 000 -  100 000                                  23

5 000 -    25 000                    '             25

1 -      5 000                                  40

4)l vissa andra undersökningar - som inte grundas på deklarationsmaterial - har antalet aktieägare uppskattats till närraare 1 miljon. Spant anger i sin rapport (SOU 1979:9 s. 53ff) några tänkbara förklaringar till de skilda uppgif­terna. Medan Spants undersökning avser hushåll son dekla­rerat innehav av bör.saktier, har man 1 andra undersökningar ofta uppskattat antalet individer som upplever sig som aktieägare. Antalet ägarhushåll underskattas sannolikt i en deklarationsundersökning eftersom åtskilliga aktieägare är befriade från deklarationsskyldighet (främst pensionärshus­håll med låga inkomster). Därtill kommer de som underlåtit att deklarera sitt aktieinnehav eller redovisar innehavet under felaktig rubrik (andel i aktiefond kan t.ex. hänföras till "andel i ekonomisk förening" eller "övrig tillgång"). I sammanhanget kan nämnas att statens industriverk i en utred­ning (SIND 1960:5) redovisat material som ger vid handen att antalet "små" aktieägare har ökat under en följd av år allt­medan hushållens andel av aktiestocken minskat.

 

Prop. 1980/81:39                                                               47

Av Spants rapport framgår inte hur börsaktierna eller utdel­ningarna fördelar sig på olika inkomstgrupper. Vi har ansett det angeläget att på denna punkt göra en kompletterande un­dersökning (1975 Jrs undersökning), baserad på samma data­material som Spänt har använt. Vi har också genom statis­tiska centralbyrån tagit fram material ora sarabandet mellan hushållens inkomster och utdelningar år 1978 (1978 års un­dersökning). Detta material grundas på 1978 års inkorastför-delningsundersökning. Statistiska centralbyråns uppgiftsin­samling för det särskilda tilläggsurvalet av förmögna hus­håll är ännu inte fullt avslutad. Det urval som har stått till vårt förfogande har därför - till skillnad mot urvalet i 1975 års undersökning - inte innehållit något särskilt förmögenhetstillägg utan bestått av närmare 10 000 "vanliga" hushåll.

I bäde 1975 och 1978 års undersökningar är hushällen förde­lade på två kategorier, ensamstående och gifta/sammanboende (ett annat hushållsbegrepp används i taxeringssammanhang). I båda undersökningarna - och framför allt i 1978 års under­sökning - ingär i urvalet bara ett litet antal ensamstående skattskyldiga med utdelningar'. Det är därför för kategorin ensamstående vanskligt att dra slutsatser om sam­bandet raellan utdelning och inkorast. För kategorin gifta/ sammanboende kan däremot redan på basis av det f. n. till­gängliga materialet dras vissa slutsatser. Sålunda visar tabell 3:3 spridningen av aktieägandet i olika inkomst­grupper medan tabell 3:4 visar sambandet mellan utdelnings­inkomstens storlek och beskattningsbar inkomst.

5)Med utdelning avses i 1975 och 1978 års undersökningar bara utdelning från bolag på A-listan och fondhandlarlis­tan.

 

Prop. 1980/81:39                                                              48

Tabell 3:3

Statligt beskattningsbar                  Andel makar/sammanboende

inkomst för make/samman-                med utdelningsinkorast år

boende med den högsta                                             1978 (%)
inkomsten (kr.)

 

100 -

-  40

000

40

000 -

-  60

000

60

000 -

-  80

000

80

000 -

- 100

000

100

000 -

- 150

000

150

000 -

 

 

4,6 5,3 8,7

16

27

42

Tabell 3:4

Makarnas/sanman-            Statligt beskattningsbar inkomst

boendes sanman-              inkomståret 1978 för nake/sanman-

lagda utdelning                  boende ned den högsta inkomsten

(kr.)                                 (kr.)

Nedre       Median       Övre
kvartil                                   kvartil

 

_

0

30 000

50

000

65

000

1 -

400

45 000

60

000

80

000

401 -

1 600

55 000

65-70

000

95

000

1 601 -

4 000

60 000

75

000

105-110

000

(4 001 -

)

 

(90

000)

 

 

Av tabell 3:4 frångår bl.a. att för hälften av de gifta/sam­manboende hushållen i utdelningsintervallet 1 601-4 000 kr, var hushållets högsta statligt beskattningsbara inkomst lägre än 75 000 kr. I fråga ora en fjärdedel av dessa hushåll var denna inkomst lägre än 60 000 kr. och i fråga ora en fjärdedel högre än 105-110 000 kr. Förmögenhetstillägget saknas, som redan nämnts, i 1978 års undersökning och det är därför inte meningsfullt att ange motsvarande värden i högre utdelningsintervall. En motsvarande beräkning på grundval av 1975 års undersökning ger dock vid handen att nedianvärdena fortsätter att stiga även för större utdelningsinkomster än

 

Prop. 1980/81:39                                                               49

4 000 kr. Enligt 1975 års undersökning var således median­värdet för giftas/sanmanboendes sammanlagda statligt taxe­rade inkomst - den inkomstvariabel som fanns tillgänglig -100 000 kr. i utdelningsintervallet 1 601-4 000 kr. och 130 000 kr. i utdelningsintervallet 12 001-50 000 kr.

Varken 1975 eller 1978 års undersökning är särskilt till­förlitlig när det gäller att uppskatta skatteuttaget på hus­hållens utdelningsinkomster. Vi har ändå gjort en sådan uppskattning och kommit till en "genomsnittlig" marginal­skattesats på ca 70 %. Med "genomsnittlig" raarginalskatte-sats avser vi de för hushållen tillämpliga marginalskatte­satserna "vägda" efter storleken av resp. hushålls utdel­ningsinkorast. En beräkning av skatteuttaget pä hushällens hela utdelningssumma bör således ge ett lägre värde än 70 %.

Ändringar i skatteskalor och många andra förhållanden gör att uppskattningen av den genomsnittliga marginalskatte­satsen blir osäkert Det förhällandet att skatteuttaget alltid beräknats med utgångspunkt i den högsta beskattnings­bara inkomsten påverkar t.ex. resultatet, i vilken riktning är dock inte helt givet, vid uppskattningen har hänsyn inte tagits till effekten av begränsningsregeln (80/85-procent­regeln) och sparavdraget. Sparavdraget betyder ganska mycket för det sammanlagda skatteuttaget. Enligt 1978 års under­sökning redovisade ca 250 000 hushåll utdelningar (300 000 hushåll i 1975 års undersökning). Av de hushåll som inte redovisade några utdelningsinkomster utnyttjade endast ca en fjärdedel hela sparavdraget (dvs. med 800 resp. 1 600 kr.). Motsvarande andel för hushåll med aktieutdelningar var ca två tredjedelar. Denna andel franstår sora hög mot bakgrund av att en stor del av de aktieägande hushållen har blygsamma ■utdelningsinkomster. Så var t. ex. enligt både 1975 och 1978 års undersökningar andelen hushåll med raindre än 100 kr. resp. 1 000 kr. i utdelningar 25-30 % resp. ca 65 % av alla hushåll med utdelningar. En motsvarande uppskattning be­träffande 1080 års utdelningsinkomster bör ge något lägre andelar eftersora utdelningarna på grund av höjd genomsnitt­lig direktavkastning har ökat kraftigt de senaste två åren.

4 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 39

 

 

 

Prop. 1980/81:39                                                              51

4                    FÖRt.TAGEN.S   EFTERI-RÅGAN   PÅ   RISKKAPITAL

4.1       Företagens s i tu. t jon

Under 1970-talet har det nkett en omfattande försvagning av börsföretagens soliditet, dvs. en minskning av det egna kapitalets andel av det totala kapitalet. Om denna utveck-. ling tortjiätter äventyriis företagens förmåga till kapital­försörjning och därmed också investeringarna och syssel-sättn ingen,

De fallande soliditetstalon fraragår av tabell 4:1, Den översta raden i tabellen ger uttryck för den i företagens bal an.<;räkn ing.r redovisade soliditeten. Ilasta rad visar hur den juster.=ide soliditeten har utvecklats under den studerade, perioden. Det bokförda värdet på anläggningstillgångar har liär ersatts ned återanskaf f ningsvärdet minskat med ackumu­lerade kalkylmässiga avskrivningar. Vid beräkningen av den justerade .soliditeten har således hänsyn tagits till den dolda förmögenhetsökning som uppstår i inflationstider och som delvis kompenserar skuldökningen', Den juste­rade soliditeten har därför inte fallit i lika hög grad som den i balansräkningarna redovisade soliditeten. Även den justerade soliditeten har emellertid kraftigt försämrats.

Av tabell 4:1 framgår vidare att den genomsnittliga skuld­räntan under den studerade perioden var mycket låg om än stigande. Den låga genomsnittliga räntekostnaden beror pä att i skulderna inräknas även skulder som löper utan ränta, t.ex. skattekrediter och leverantörsskulder. Genom att hela tiden öka skuldsättn inq.',graden kunde företagen hålla avkast­ningen pä eget kapital uppe så länge avkastningen på totalt

llDet bör frji.ihållas att de återan.skaf f n ingsvärden sora har angetts !iär ar schablonmässigt beräknade och utomor­dentligt osäkra.

 

Prop. 1980/81:39                                                               52

kapital översteg den genomsnittliga räntekostnaden. Företa­gens kostnadsökningar åren 1975-1977 medförde att totalav­kastningen då sjönk raer än i tidigare konjunkturnedgångar. När totalavkastningen sjönk till en lägre nivå än den genom­snittliga skuldräntan förbyttes den positiva effekten av en hög skuldsättningsgrad i sin motsats. Den höga andelen skul­der ledde med andra ord till att avkastningen pä det egna kapitalet föll mer än vad som skulle ha varit fallet vid ett raer normalt förhållande nellan eget och främmande kapital. Vinstkollapsen åren 1977-1978 berodde således förutom på kostnadsökningen pä att företagens soliditet hade urholkats. Utvecklingen är ett exempel pä att en hög skuldsättnings­grad, dvs. en låg .soliditet, genom den s.k. hävstångs-effekten) leder till stora variationer i avkast­ningen på eget kapital.

? 1

Hävstångseffekten kan beräknas enligt följande formel:

Rm + (R -  Rg) S/E där Rp = räntabiliteten på eget kapital, R_, = räntabilitet' på totalt kapital, R_ genom­snittlig skuldränta, S/E = relation mellan skulder och eget kapital (skuldsättningsgrad)

 

Prop. 1980/81:39

53

CN      iT»                           t—

ro     ro

CN    ro

c

I

01

C

Ol

,.H

rn

 

,-H

£

0

u

XI

0

Ul

 

u

CTl

■0

<5

XI

.H

 

0

u

XI

;0

w

14-1

CTl

 

C

U'

■.H

C

Ul

.

j.;

rH

:iO

.i;

Ul

o

u

01

;0

> 

M-<

4J

 

 

.,

10

U

JJ

Cl

01

.

aJ

C

-H

fa

,-H

XI

(N    ro

r       (Ti      1—         o

r-     VO     CN         

CN   ro     t-          .-

VD  >-    CO        ro

 

00

r-

.—

ro

rsi

ro

~

~'

00

CN

CO

r-

 

 

 

 

a

CO

vD

r-

 

;r3   CU

cn

x:  rt3

U     rH    

0    O cn

X;    03

1     -H
Ifi     W O

4J      C  -O

QJ    fO  +J

4J     4J    C

■r-* Ifi O

TJ  ■-<    E

■rH    ,—I      JJ

         I  Ul

O      <  QJ

Ui     —   >

VD     •-

              CN

 

k.   01

.

dt   Ul

r-t

Ul   dl

Ul

Oj   v.

Ul

 

0

01

U-i

(TJ 'U

rH

■a ra

O

,-t JJ

4J

0 iJ

 

■D ra

 

=   ,v

O

U)

j<:

5

JZ

o

8

Qi >

 

:ra ra

1.1

f-H

GJ

-1   c

C

■-1 a>

:0

*J    4J

 

14-1

 

TI

01

Q,  :n3

Z3

e x;

C

 

 

,u JZ

E

S 8

Ä

 

 

'v3 -t

1-1

■rH      O

:ra

    4-)

> 

c ■-

Ul

w a

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ul

 

J-J

Xi

 

1

4J

[fi     •

 

 

 

 

 

O

 

4J

 

OJ

Ul

4J

ZJ

 

oV

 

 

 

4-i

 

fO

>—1

[fi

:0

o

■r-l >

 

 

 

 

 

U-l

 

-

fO

1

i*-(

.

(0

 

 

 

 

-

QJ

r3

[fi

4J ■H

:

> 

in

S-

 

3

 

0*D

 

4-t

jj

OJ

a

 

fTJ

QJ

»°.?

 

C

Ul

 

CVO

r3

 

u

fO

 

 

Uj

 

:fTJ

01

 

 

4J

a

■0

Jl

*->

cf>

:0

 

 

Ut

 

Jj

 

 

o

l4H

 

4-1

 

MH

- c

 

T)

4J

QJ

4J

3

j

 

JJ

0

 

 

U   4J

 

 

 

JJ

QJ

tn

 

4J

QJ

-i£

 

4J

0 :3

cH

3

13

■H

jJ

QJ

jj

n3

g"

if}

C

nj

« -1

(T)

 

 

T3

 

u

QJ

+J

Ul

 

4-t

c   01

4J

tfi

> 

 

'O

0

5f

i

 

Q)

Ul   -

—t

:ra g ij  0

 

 

a

.—t

 

4J

13

4-t

> 

4-»    4J

3

a

cn

 

0

 

Jj

 

[fi

(T3

;c

tfi    Qj

[fi

Ul   Ul

13

 

u

lfl

0

OJ

> 

Ot

Ul

U)

D -D

OJ

■c c

-

 

QJ

 

(fi

c

O

Uj

o

4J

t;   u,

Ul

fO  rj

 

4->

C

Xi

 

 

 

 

4J

yj

c :.T3

 

c

4J

4-1

0

fO

TD

4J

ov-

+J

CO

 

■-«   >

4J

4J    CJ

.-H

 

 

w

fD

TJ

 

Q

3

Ul

11    if)

fO

Ul x:

(13

C

in   •

 

u

C

 

C

 

E

— c

C

0

4J

 

{/)    Ul

> 

QJ

jtr

■U

JC

 

C

-i:

 -D

0

 

■rH    J

 

4J

-.fTj

4J

■o

> 

4-1

c     -H

-.03

m

U

 

E

 

[fi

Ul

■T

 

fO

4-1

Ul   rH

Ul

.c u

 

 

 

 

3

QJ

 

,

 

QJ

0 'C

QJ

8S

•a

Qj

cc:

•

CQ

Ifi

0

:2

4J :n

C3

O

2   6

 

 

 

£

4J

■H T3  C

 

Q)

a.rH i2

Ul

4J

r   D   Ul

QJ

 

.It: -St:  Ul

O

ID

Ul   Q)

ca

 

4J   QJ   >

,~i

 

Qj  -tJ :C

a,

0

Qj   iT3 4J

 

[fi

> 

 

-£

 

TJ

4J      Ul   -rH

4-t

fO

f[J             Uj

J>i

Ul

Ul  4-» fn GJ   C  3

< 

Q>

 

4J

4->    O   4J

 

ifl

[fi    4.»   4J

O

3

3   O   O

.-*

   n   rH   Z

rH

 

 

;q

 

 

ic

ftj -Q           0

 

Prop. 1980/81:39                                                              54

Den försämrade soliditeten har således gjort företagen mer utsatta för ekonomiska bakslag. I flera avseenden torde företagens risker ha ökat under senare år - oberäknade ko.-itnadsf ördyringar, större osäkerhet i marknadsutvecklingen valutakursändringar, begränsade kreditmöjligheter, tekniska risker m.m. Detta talar för att företagen snarast skulle behöva en högre soliditet iin tidigare. F.n   tillfredsställande soliditet är emellertid nödvändig inte bara för företagens fortlevnad utan är också en förutsättning för den industri­ella expansion som krävs för att lösa vårt lands externa balansproblem.

Den ökning av industriproduktionen som har ägt rum under efterkrigstiden kan förklaras, förutom av den tekniska utvecklingen, av att kapitalutrustningen per anställd inon industrin har ökat med ca 5 % per år sedan år 1950. Denna ökning har åstadkommits genom en ärlig tillväxt av inve­steringsvolymen med i genomsnitt 4 % per år. En fortsatt tillväxt och omstrukturering av svensk industri kommer även under kommande år att ställa stora krav på företagens för­måga och vilja till investeringar.

Investeringsvolymen i näringslivet påverka."; naturligtvis i första hand av den förväntade lönsamheten. Det finns emellertid flora skäl till att företagen är mindre benägna att expandera om soliditeton uppfattas .åg. Bl.a. är det främmande Kapitalet inte riskvilligt utan kräver avkastning under alla omständigheter, Kär andelen främnande kapital ökar naste företagen därför ställa högre krav på att avkast­ningen framstår som säker vilket leder till att förnågan att gå in i riskfyllda investeringsprojekt minskar. TJär .solidi­teten försämras konmer företagen vidare i en   f inan.<5 iel 11 mer ut.satt situation, vilket ökar risken för långivarna. Detta mecJ f ör att företagens länekostnad inklusive riskko.-tnaden ökar, vilket höjer avkastning.cjkravet pä invostor ingarna. Allt färre av de tänkbara investeringsprojekten ter sig

 

Prop, 1980/81:39                                                              55

alltså acceptabla från företagets synpunkt när soliditeten sjunker.

Den ökade lånefinansieringen - som ar en följd av bl,a, den försämrade räntabiliteten - tenderar sälecies att öka företa­gens kostnad för det främmande kapitalet. Investeringsvoly­men blir i ett sådant läge starkt beroende av tillgången på nytt riskvilligt kapital. Samtidigt har höga marginalskatter och avkastningen på alternativa placeringar drivit upp av­kastningskraven på placeringar i aktier (se avsnitt 5.3). Även företagens kostnad för det egna kapitalet har därför ökat. Sammanfattningsvis har företagens kostnad för kapital vid varje given investeringsnivå blivit högre. Högre kapi­talkostnader leder i sin tur till lägre investeringar.

Den här beskrivna situationen ställer uppenbarligen speci­ella krav på försörjningen med riskvilligt kapital.

Det riskvilliga kapitalet kan ökas genom att vinstmedel hålls kvar i företagen och genom nyemission av aktier. Stor­leken av de egna vinsterna är väsentliga inte bara för före­tagens förmåga till eget sparande. Räntabiliteten bestämmer dessutom företagens möjligheter att öka det riskvilliga kapitalet genom nyemissioner. Det finns därför gränser för möjligheterna att ersätta företagssparande med nyoiiissio-ner.

riyem iss ionsverksamhe ten har sjunkit kraftigt i lörsf öretagen efter 1975-76 års rekordnivåer3)_ Detsamma gäller för övrigt hela industrin. Den kraftigt sjunkantle onissions-volymen beror på faktorer på såväl efterfrågesidan (företa­gena handlande) som utbuds.idan (placerarnas intres.se).

-'Se tabell 4:1. Jfr även tabell 3:1, Det bör observeras att tabell 4:1 - till skillnad mot talicll 3:1 - inte om­fattar banker, försäkringsbolag och invest.nientbolag samt into heller företag som ä'r noterade på fondhandlarlistan.

 

Prop. 1980/81:39                                                               56

Företagens benägenhet att nyemittera minskar när börskurs­erna är låga. Det sammanlagda börsvärdet har stadigt fallit den senaste tioårsperioden och var vid utgången av år 1978 endast ca 40 % av företagens justerade egna kapital. Börs­värdets ras torde bero bl.a. på att aktiemarknaden värderar företagen framför allt med hänsyn till en förväntad effektiv avkastning (efter skatt) och inte efter deras tillgångar.

När börsvärdet försämras sä kraftigt tenderar också företa­gen att skaffa sig anläggningstillgångar genom företagsköp i stället för att nyinvestera, dvs. investeringarna påverkas negativt.

Avslutningsvis bör här betonas att det existerar varken nå­gon efterfrågan eller något utbud av riskvilligt kapital i absolut nening utan frägan är vid vilken nivå utbuds- och efterfrågekurvorna skär varandra. Torsten Carlsson har ut­tryckt saken på följande sätt:

Ju bättre lönsarahetsutsikter desto raindre blir givetvis frågan om utbudets tillräcklighet, eftersom hög lönsamhet för företagen relativt sett minskar behovet av kapitaltill­försel utifrån, samtidigt som det gör kapitalplaceringar i företag mer attraktiva. Problemet är att det just nu ter sig osäkert, om företagens lönsamhet blir sådan, att efterfrågan och utbud spontant möts pä en nivå, som motsvarar den önsk­värda investerings- och expansionstakten. På samma sätt som det finns anledning att diskutera åtgärder för att sänka företagens kapitalkostnader, så att de kan efterfråga kapi­tal, är det motiverat att diskutera vad som kan göras för att öka attraktiviteten och kapaciteten för placeringar i aktier.'''

*'Kapitalmarknadsutredningens betänkande bilaga 3, SOU 1978:13 s, 68.

 

Prop. 1980/81:39                                                               57

4 . 2      Företagens efterfrågan pä riskkapital

Företagens behov av kapital påverkas både av reala faktorer och av prisfaktorer, ökad produktion och kapacitetsutbyggnad ökar den behövliga kapitalvolymen, medan höjda priser ökar de nominella belopp sora raåste bindas i lager, anläggningar, kundfordringar etc. Varje bedömning av det framtida kapital­behovet mäste därför utgå från antaganden ora både den reala expansionstakten och den genomsnittliga prisstegrings­takten.

Ett växande kapitalbehov måste tillgodoses genom en ökning dels av det främmande kapitalet (lånekapitalet), dels av det egna kapitalet. Det egna kapitalet kan i sin tur, som redan nämnts, ökas antingen genom att internt genererade vinstme­del kvariiälls eller genom att nytt riskkapital tillförs genom nyemissioner.

Det är mycket svårt att göra prognoser över hur företagens finansiering i ett längre perspektiv kommer att gestalta sig eftersom antalet osäkerhetsfaktorer är stort. Man kan tänka sig olika utvecklingsförlopp med helt olika mönster för hur företagen komner att finansiera sin verksamhet.

Mot denna bakgrund är det klart att varje försök till beräk­ning av företagens framtida efterfrågan på riskkapital måste få karaktär av räkneexempel. Genon att variera vissa av de antaganden sora görs kan man dock genom dessa exenpel få en viss uppfattning om grundläggande sanband och on storleks­ordningen av olika effekter.

I bilaga 3 till kapitalmarknadsutredningens betänkande (SOU 1978:13 s. 55 ff) redovisas ett räkneexempel för industrins (börsföretagen exklusive banker ocli investment­bolag) finansiering år 1980. I detta räkneexempel antas företagen kunna upprätthålla en viss given .soliditet medan nyemissionerna är den restfaktor son bestäns i kalkylen. Siffermässigt är exemplet överspelat, men en motsvarande

 

Prop. 1980/81:39                                                               58

kalkyl för är 1985 läter sig göra utan svårigheter. Fram­ställningen i det följande ansluter nära till den som har getts i bilagan till kapitalnarknadsutredningens betänk­ande.

Kalkylen, som redovisas i tabell 4:2, bygger på följande förutsättningar:

1.Totala kapitalet (= balansoLislutningen) i börsföretagen växer nominellt med 12 % per år under perioden 1979-85. Den reala tillväxten i industriproduktionen antas bli drygt 4 % och inflationen knappt 8 % per år (för perioden 1973-78 växte balansomslutningen med drygt 13 % per år).

2.Soliditeten ligger kvar på 1978 års nivå (23,2 %)    i

alternativ lA, 2A och 3A. Soliditeten ökar till 1974 års nivå (27,7 *) i alternativ IB, 2B och 3B'. Härigenom kan storleken av det egna kapitalet bestämmas pä rad 3 och förändringen av eget kapital på rad 10.

)I kapitalnarknadsutredningens kalkyl antas soliditeten ligga kvar på 1974 års nivå.

 

Prop. 1980/81:39                                                              59

3.Avkastningen pä det egna kapitalet efter skatt anges på rad 12 '. Tre alternativ används; det låga genomsnittet för åren 1974-1978 = 5 % (lA och IR), 1965-1969 års raer "normala" värde = 7,5 ?;, vilket också ungefär raotsvarar räntabiliteten under perioden 1966-1976 (2A och 2R), samt genomsnittet för 1970 och 1974 års höga avkastning = 10 % (3A och 3B). Med givna antaganden kan nan betäkna vilket nettodriftsöverskott i procent av förädlingsvärdet ( brut tov i;iKt minus kapi tal förs) itn ing ) son svarar mot varje räntabil i tetsantayande. De nännda räntiib il itets-alternativen [lå 5 %,   7,5 * och 10 % motsvarar nettodri f ts-överskottsandelar på ca 16 %, drygt 20 % och drygt 25 %,

4,Prisförändringen på varulagret efter skatt kan beräknas som en viss andel av balansomslutningen, rad 6.

5.Utdelningen bestäms av storleken av det egna kapitalet och effekten av nyemissionerna, rad 7.

6.Uppskrivningsvinsterna pä anläggningstillgångar ignoreras i prognoserna, rad 9.

7,Nyemissionerna framkommer som en restpost, rad 8,

6 'Det här använda vinstmåttet bygger i)å synsättet att det beräknade resultatet definierar vad som finns att dispo­nera för utdelning och expansion. Detta synsätt ligger till grund för Sveriges finansanalytikers förenings rekommenda­tioner och för Aktiv Placering AB:s här använda lönsamhets-beräkningar. För att erhålla ett nominellt räntabil itetsmått son beskriver Cörnögonhet.s förändringen und(?r en [leriod bör vid beräkningen av rän talj i I i teten hänsyn tas till föränd­ringar i priser på Jager och anläggningar. I de lieräkningar som tabell 4:2 grundas på har prisförändringar på lagret beräknats separat (rad 6).

 

Prop. 1980/81:39

60

 

o      CN      CTl ro      .-      .—      |■- 'd'      --'     .—      CI

a~i          vD      VD

T—          CO      CN

 

I--I       in

 

c

c

OJ

:ii

1-

ra

4J

,H

(n

o

(11

XI

> 

Ul

c

u

■r

:n

 

XI

JZ

 

1)

u

0

■0

 

u-l

tv

 

a

XI

r-l

JJ

n

tn

o

a;

ni

Ul

 

 

c

O      CN      O

CO      I—      O     CO

"      —-     .—      CN

o      CN      o

ro     r-     o     CO

         —        r-    CN

"      1

o      CN|      CT»     •■

ro          T-     [-     VD

1—          ro     •—

cn         o    o

        ro     VD

■—       ro     -

•— "

CN         ro           in I

 

«m

rH

 

rn

+J

-rH

T

u

 

QJ

j::

 

 

u :0

C   Ul

■H    O

> -:

C

O XI O

CO    m    t—    CN    CO

"r    CN    1-

«—          r~

»—          m

 

TI

4J

r

rr,

T

4-)

U

.-H

rr

T

 

Ul

•01

Q)

a

Ul

Ul

XI

til

K

'0

 

 

3 .M

>   O

cn      CN      VO

LD          CO     CN     ro

o            T-     o    r-J

•—     o

 

cn

m

 

 

 

■H

Ul

c:

:()

(fi

 

•rH

 

 

Q)

 

13 13

 

Qj

 

0     o

cr\

CO

UD

r-

■

1-

CO

o       t -

r--

VO

CN

o

 

o

,—

T         r-

ro

CN

 

 

1

 

 

QJ   C

Ul :fT3

 

CT»

VO

o

1---

*-

o

CN

■

n

CN

O)

TT

r

■

 

 

o

o

rj

T~

Cl

CN

 

 

1

 

 

p

:0   o      Ul   o      o

13  .ii       fö  J

4J       «.

H    a    4-1

t? t

d,       (U        4-t  

 

0

 

tn

t:

c

t

rl

 

 

r,

■?■

ta

UJ

21   o      CO

|s

 

 

 

 

,

b'   ■"  

 

> 

r3    -

'.1

 

 

rH

II

O   S     •

> 

.-H   (Z

I

G

CJ    4J

t)

01        ■

 

 

 

 

C a

01

C   §   E

u.     •

rö   n

0!

 

-y

 

>  zt    -

C  J

 

H

1        UJ

:i

e   4J

ti

 

Ul     Ui

O   O

 

o   J;  ■.-

■P '

> j

O    ••

d   QJ      O   3

 

r

> 

1

m

r-

 

r-

T-,

CT

 

 

n

 

Ul

Ul

m

:n

 

 

 

 

;),

f\

 

t.

[11

Ul

.-H

O

(Jt

Ul

tD

■<7:8

—           CN

 

Prop. 1980/81:39                                                               61

I tabell 4:3 sammanfattas kalkylens resultat i fräga om hur den behövliga nyemissionsvolymen påverkas av antagandena om soliditet och räntabilitet efter skatt. Störst blir behovet av tillskott av eget kapital utifrån i alt. IB, där ränta­biliteten ligger kvar på 1974-1978 års nivå och soliditeten stiger till 1974 års nivå. Det skulle då behövas nyemissio­ner av storleksordningen 9 miljarder kr. (i 1979 års pen­ningvärde knappt 6 miljarder kr.). On räntabiliteten efter skatt återgår till en mer "normal" nivå - genomsnittet för sista hälften av 1960-talet sora var 7,5 % - skulle ny-eraissionsbehovet ligga på 4,6 - 6 miljarder kr. beroende pä soliditetsantagande (3-4 miljarder kr. i 1979 års penning­värde). Lägst skulle det externa tillskottet av riskkapital bli med en räntabilitet i nivå med genomsnittet för kon­junkturtopparna åren 1970 och 1974, dvs. en jämförelsevis mycket god avkastning på i genomsnitt 10 % efter skatt. En sådan långsiktigt hög vinstnivå innebär att företagen i stor utsträckning skulle klara ökningen av det egna kapitalet genom vinstnedplöjning. Trots detta skulle nyemissionsbe­hovet år 1985  uppgå till 1,8 och 2,6 miljarder kr. i A-resp. B-alternativet. I fast penningvärde innebär det ny­emissioner av ungefär samma storleksordning som rekordnivån 1976 pä 1,4 miljarder kr.

 

Prop. 1980/81:39

62

 

Tabell 4:3

Behovet av nyemibsioner i löpande priser år 198 5 (miljarder kr.); ny-c-,-ii,s'= ion.':bfthovet i 1979 års priser ange.'-, inom parentes

 

■""-.Sol id i te t

R ä n t a b i 1 i te t" efter skatt   "-

■ Alternativ A 2 3,2 *

(=1978 ars nivä)

■ Alternativ B 27,7 %

,( = 1974 .års nivå)

Al tei.-nat iv 1 5 %

(=1974-1978)

7,5   (4,7)

9,3   (5,9)

Alternativ 2 7,5 %

(=1065-1969) (=1966-1976)

4,6   (2,9)

6,0   (3,8)

Alternativ 3

10 %

(=1970 och 1974)

■ .1,8   (1,1)

.2,6   (1,6)

Fn viktig iakttagelse är ntt även om räntabiliteten ligger på "normal" nivå komner de behövliga nyenissionerna för år 19il5 att vida över.stiga 1976 års rekordnivå. Även nyenissio-nernas andel civ ökningen i öget kafiital (rad 11 i tabell 4:2) IxOyser de stora krav som kommer att ställas på den exfrnu tillförseln av riskkapital för att soliditeten skall kunna upprä tthå.l lar,.

Det böt -jter bettinas att mekaniska räkneexempel av detta slag inte pä något sätt kan belysa möjligheten att vid olika rän ta!.u 1 i tetsnivåer faktiskt fä en kapi tal t i 11 försel utifrån av sädan omfattning att expansionstakt och soliditetsnivå

 

Prop. 1980/81:39                                                    63

skall kunna upprä tthåli tis . Oc franriknade nyeni.ss ionssif f-rorna uttrycker endast :-LL teoretiskt l>ehi3v av nyemissioner. Det är t.ex, orealistiskt att tänka sig att fcret.?gGn vid det antagna lågran taiii 1 i te tr;al terna t i vet skall kunna attra­hera kapi ta), utifrån genoin nyepiissitmer av den angivna om­fattningen, 7,5 - 9 miljarder kr, i löpande priser.

Vid beräkningarna av nyomiss iorisbehovet liar hän5:yn oj tagits till möjligheten att öka det redovisacic egna kapitalet genom uppskrivning av anläggningstillgångar vid fontlen ission, Å andra siilan gäller att balansomslutningen hos börsföretagen under senare år har vuxit något snabbare än som rent meka­niskt skulle följa av realkapitalets tillväxt och inflation. Om .så skulle bli fallet även under I98ll-talet mäste - vid oförändrad soliditet - dot egna kapitalet växa fortare än vad Bom förutsatts. Dessutom är det möjligt att antagandet om att tillskottet till det egna kapitalet från prisför­ändringen pä varuLjgret efter skatt, beräkn,=it som en viss andel av balansomslutningen, ger en överskattning.

Räkneexemplet kan i en modifierad form också användas för att belysa hur soliditetsutvecklingen skulle bli on före­tagens nyenissionsbehov inte kn täckas vid givna förut­sättningar i fråga om expansionstakt och räntabilitet utan emi.-js ionsverksamheten antas ligga kvar på en viss nivå. On företagen t.ex. lyckas nyemittera för endast 1,5 niljarder kr, i löpande priser år 1985 (ca 1 miljard kr, i 1979 års priser), skulle soliditeten falla pä följande sätt.

Tabell 4:4

Nyemissionsvolvn år

1935, ndr kr, '                           1,5       1,5       1,5

Räntabilitet efter

skatt, %                                     5               7,5      10

Soliditet år 1985, %                   15,8      18,8      22,5

 

Prop. 1980/81:39

64

Vid "normalvinstalternativet" sjunker soliditeten således med ytterligare ca 4,5 procentenheter till 18,8 % frän 1978 års nivä på 23,2 %. Endast om räntabiliteten hålls uppe på den historiskt höga nivån, 10 % efter skatt, klaras risk­kapitalförsörjningen utan större fall i soliditeten vid ett nyemissionstillskott om 1,5 miljarder kr.

On ökningstakten i balansonslutningen blir en annan än an­tagna 12 % påverkas givetvis nyeraissionsbehovet kraftigt. I tabell 4:5 visas först hur avvikelser i fråga om inflations­takten inverkar. En inflationstakt på knappt 11 % i stället för den antagna om 8 % - vilket ger en ökningstakt i före­tagens balansomslutning med 15 % - ger i "normalvinstalter-nativet" ca 80 % större behov av nyemissioner i löpande priser. Begränsas i stället inflationstakten till knappt 6 %, halveras nyemissionsbehovet. Räknat i fasta priser blir effekterna mindre, raen fortfarande står det klart att efter­frågan på nytillskott av riskkapital är mycket känslig för variationer i inflationstakten. Det bör naturligtvis sam­tidigt noteras att de antagna räntabilitetsnivåerna inte fär samma innebörd vid en inflationstakt om 11 % som vid 8 % eller 6 %.

Tabell 4:5   Behovet av nyemissioner i löpande och fasta

priser år 1985 vid olika inflationsantaganden (miljarder kr.). 1979 års priser inom parentes. Den reala tillväxten antas vara 4 %.

 

~~            Inflation

 

 

 

 

 

Ränta--

 

 

 

 

 

bilitets-

 

 

 

 

 

och   sol id itets'

 

 

 

 

 

alternativ                ~\

6

%

8   %

11

%

(enl.    tab.   4:3)            

 

 

 

 

 

IB

6,0

(4,2)

9,3   (5,9)

14,5

(7,8)

lA

4,8

(3,4)

7,5    (4,7)

11,8

(6,3)

2B

3,0

(2,1)

6,0    (3,8)

10,4

(5,6)

2A

2,3

(1,6)

4,6    (2,9)

8,4

(4,5)

3B

0,1

(0,7)

2,6    (1,6)

6,4

(3,4)

3A

-0,1

(-0,7)

1,8    (1,1)

5,0

(2,7)

 

Prop. 1980/81:39

65

Om man i stället antar att det är den reala expansionstakten som varierar, påverkas behovet av nyemissioner på sätt som framgår av tabell 4:6. Genora att alternativen valts så att de ger samma totala ökning av kapitalet som i föregående tabell blir resultaten i löpande priser desamma, medan be­räkningar till fast pris visar på en större känslighet vid avvikelser från mellanalternativet (4 % realtillväxt).

rabell 4;6   Behovet av nyemissioner i löpande och fasta priser är 1985 vid olika reala tillväxttak­ter (miljarder kr.). 1979 års priser inom parentes. Inflationstakten antas vara 8 %.

 

Rän ta-\eal tillväxt bilitets- \ och sol idi te 13=-. alternativ     \ (enl. tab. 4:3)    \

2 %

4 %

7 %

IB lA 2B 2A 3B 3A

6,0  (3,8) 4,8  (3,0) 3,0  (1,9) 2,3  (1,4) 0,1  (0,6) -0,1 (-0,6)

9,3 (5,9)

7.5     (4,7)
6,0 (3,8)

4.6     (2,9)
2,6 (1,6)
1,8 (1,1)

14,5 (9.1)

11,8 (7,4)

10,4 (6,6)

8,4 (5,3)

6,4 (4,0)

5,0 (3,2)

Ett Självklart samband finns slutligen mellan expansions­takten och totalkapitalet (= balansomslutningen) och in­vesteringsnivån. Om räntabilitet, soliditet, inflationstakt och även finanskvot (förhållandet mellan finansiellt och materiellt kapital) är givna, leder en ökad bruttoinveste­ringskvot till att nyemissionsefterfrågan ökar. En ökad bruttoinvesteringskvot, som är nödvändig för att industri­sektorn skall expandera, leder till kraftigt ökad tillväxt i det totala kapitalet och följaktligen också i behovet av nyemitterat kapital. On företagen inte kan öka det egna kapitalet är deras enda handlingsalternativ att antingen sänka soliditeten eller sänka investeringsnivån. Att fort­sätta att expandera genom sänkt soliditet som skett under 1960~ och 1970-talen är, sora tidigare nämnts, knappast raöjligt. Om inte företagen kan öka sitt egna kapital är risken stor att investeringarna och den industriella expan­sionen hämmas.

5 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                              66

Även om det genomförda räkneexemplet inrynner nånga osäkra antaganden, torde det stå klart att en uthållig industriell expansion under 1980-talet förutsätter mycket stora till­skott av riskvilligt kapital. För att täcka detta behov en­bart genom internt genererade medel skulle krävas en orea­listiskt hög vinstnivå under en följd av är. Slutsatsen blir därför att behovet av kapital utifrån genom nyemissioner kommer att bli stort.

Det bör här också understrykas att en förutsättning för att företagen framgångsrikt skall kunna nyemittera aktier på marknaden är att de kan uppfylla marknadens avkastningskrav. Marknadens anspråk pä förräntning bestäms bl.a. av vad alternativa placeringar kan förväntas ge. Denna fråga be­handlas i kap. 5.

 

Prop. 1980/81:39                                                              67

5               UTBUDET AV RISKKAPITAL

5.1       Inledning

Son framgått av kap. 4 kommer företagens behov av externt riskvilligt kapital att vara betydande under 1980-talet. Även nyemissionernas andel av det egna kapitalets tillväxt behöver under den kommande femårsperioden öka markant jäm­fört med tidigare år. Frågan är då om det är rimligt att räkna med att utbudet av riskvilligt kapital till börsföre­tagen skall kunna öka i takt raed efterfrågan, dvs. till en nivå som i "norraalvinstalternativet" ligger på ca 3-4 mil­jarder kr. är 1985 i 1979 års priser.

En första fräga är om det finns placerarkategorier som kan ställa ett så stort sparande till aktiemarknadens förfogan­de. Avgörande är sedan om de verkligen kan väntas göra det, dvs. koraner de att finna villkoren för aktieplaceringar tillräckligt attraktiva i jämförelse med andra placerings­möjligheter? Den sista frågan återkommer vi till längre fram i detta kapitel (avsnitt 5.3).

Vi har inte haft möjlighet att i detta sammanhang göra be­dömningar av de institutionella placerarnas kapacitet att öka sitt bidrag till näringslivets försörjning med riskka­pital. Sådana bedömningar har pä senare tid gjorts av bl.a. kapitalmarknadsutredningen (SOU 1978:11, 13). Med hänsyn till inriktningen av vårt arbete i detta skede har det också varit naturligt för oss att i första hand se till hushälls-sektorns förhällanden.

5. 2      Hushållens utbud av riskkapital

Bakom hushållens potential för utbud av riskvilligt kapital på aktiemarknaden ligger i första hand deras nettosparande

 

Prop. 1980/81:39                                                              68

(flödet). Emellertid kan också omplaceringar från andra tillgångsslag till aktier spela en viktig roll (ändringar i stocken).

Det årliga hushållssparandet har de senaste åren uppgått till drygt 20 miljarder kr. (år 1979 ca 23 miljarder kr.). Drygt hälften av detta belopp har utgjorts av realt netto­sparande, främst köp av nyproducerade -snå- och fritidshus. Återstoden av det totala nettosparandet (ca 7-8 miljarder kr. enligt finansräkenskaperna) består av finansiellt spa­rande, dvs. placeringar i bank, obligationer, aktier, för­säkringssparande m.m. (se tabell 5:1). Finansiellt sparande innebär att hushållen inte använder hela sin möjlighet att köpa varor och tjänster. Det finansiella sparandet lämnar ett "ledigt" produktionsutrymme för nybildandet av realka-pital i någon annan sektor, t.ex. för investeringar i före­tagssektorn. Det finansiella och reala sparandet påverkar varandra bl,a, genom att hushållens reala sparande (t.ex. köp av småhus) finansieras genom nyutlåning från kredit­marknaden, vilket i sin tur minskar hushållens finansiella sparande.

Medel för placeringar i aktier kan i princip tas från både sparande i reala tillgångar och finansiellt sparande. Av det ärliga finansiella sparandet har hushållen under 1970-talet placerat en mycket liten del i aktier (börsaktier). Hus­hällssektorn har t.o.m. under flera år varit nettosäljare (jfr kap. 3). Det är emellertid samtidigt tydligt att det här finns en betydande potential för ett ökat utbud. Om en­dast 5 % av hushållens nettosparande är 1979 hade placerats i aktier, skulle tillskottet blivit av storleksordningen 1 miljard kr. (10 % ger 2 niljarder kr.). Son jämförelse kan nämnas att rekordåret för hushällens sparande i aktier, år 1976 då ca 1,2 miljarder kr. placerades i aktier, innebar att knappt 9 % av nettosparandet placerades i aktier.

 

Prop. 1980/81:39

69

 

CO   'TT

CN

CN   O

.

t~   rr

 

-rr i-

 

rr ro

O

r-    CO

 

 

 

 

 

■-

cn

VD  CN

 

,

 

—, —,

 

in r--

00

VD CN

VD

m <—

o

CTl 

cn

a r-

ro

ro 0

•-

 

00

VD  1-

 

,—    cn 1- vo    m o

CM      O Cvj

CN CN  O

rj CTl CO

CO CN  o

 

ro o     r-

CN       1—

CO          t-

 

CO

'

cn

CN   G

O

I--

r--

i-

n-) O

,—

1

1

•

O  VO

ro

OD

CN

CN

o o

m

CO

 

r-    O

<—

 

O

o t-

CN           ,—

a>     to .-    c

,—           CN

,—           P,-!

--H

o

O

 

X5

O

JJ

 

 

OJ

'O

0

O

4-1

Ul

C

c

c

r-H

j.;

rj

LT

Ö* 4-J

,—(

m

 

'_j

n  >

O

,-H

Sl

3

cn--

=J

O

u

J2

c     4J

"O

VJ

0

 

-1 .

 

C

a:

1

 

 

< 

 

 

 

u

c

 

 

 

t;j

 

 

< 

j2

 

 

o

 

Ul

 

J

JZ   C

fo

-C

J

O   dl

,-H

U

,-1

0 -D

X

0

t-

C

:Q

 

 

JJ   O

> 

Ul

< 

c   >

Ul

O

J

>, 13

T

C

J

e SZ

e

0

u

0

E

 

       Ul     4.)       >

Q

6 O 01

j-i -o

>-i   rj

■,H    jJ

Cu n :3 Ul

—1      o           t/l 14-1

 

Prop. 1980/81:39                                                              70

Hushällens utbudspotential på aktiemarknaden beror, åtmin­stone på något längre sikt, även pä hushållens stock av ka­pital i form av fastigheter, bankmedel, obligationer m.n. Denna stock är mångdubbelt större än det ärliga nettospa­randet. Marknadsvärdet av hushållens tillgångar uppgick år 1978 till över 900 miljarder kr. (se tabell 5:2). Av dessa tillgångar utgjordes 30 niljarder kr. av börsaktierl'■ Om sä litet som 1 % av hushållens tillgångar skulle föras över till börsaktier skulle det riskvilliga kapitalet öka med ca 9 niljarder kr. Utslaget på t.ex. en femårsperiod skulle detta motsvara ett ökat utbud av nära 2 miljarder kr. om året.

Hushållssektorn sora helhet kan dock inte rainska sina reala tillgångar nämnvärt. Försöker hushållen minska sitt fastig­hetsinnehav pressas priserna ned, såvida inte hushållen kan sälja till någon annan sektor (t.ex. staten eller kommuner­na). Köp och försäljningar av någon tillgång inom en sektor påverkar inte denna sektors kapacitet att erbjuda riskvil­ligt kapital. Hushållens olika tillgångar är alltsä inte i samma utsträckning rörliga och möjliga att transformera till aktier. Även om på lång sikt både realt kapital och finansi­ellt kapital kan omvandlas är det på kort sikt huvudsakligen i fråga om det finansiella kapitalet som detta alternativ finns. I viss utsträckning kan vidare enskilda hushåll be­låna fastigheterna för att göra finansiella placeringar.

1'Posten bestäms residualt - sannolikt var det verkliga värdet mindre (jfr kap. 3),

 

Prop. 1980/81:39                                                               71

Tabell 5:2                 Hushällens tillgångar

________________________ 1970_______________ 1978______

Miljarder Proc.andel Miljarder Proc.andel
kr.       av totala  kr.       av totala
_________________________ . tillgångar____________ tillgångar

Villafastigheter inkl. fritidshus och Ixistadsrätter     109        35        437        48

Hyresfastigheter      23        7        37        4

Jordbruksfastig­
heter                              38        12        126        14

Aktier (noterade på

A-listan)                          16               5               30               3

Försäkrings ford­
ringar (liv-,
pensions-, SPP,
AMF m.m.)                      27              9               67               7

Bankmedel och

kontanter                        86        27        175        19

Obligationer n.m,       8        3        31        3

Fordringar (handels­krediter och övriga fordringar)

 

Summa   tillgångar Skulder

 

314 77

100 25

 

 

912 211

 

100 23

Nettoförmögenhet

237

 

 

 

701

 

 

Källa:   .SNS   Konjun

kt

urrapporten

1979-

■80

(R.

agnar

Bentzi

?1   och

Lennart Rhrsson)

Källor till SNS-materialet: Villa-, hyres- och jord­bruksfastighetsvärdena grundar sig pä fastighetstax-eringsstatistiken. Taxeringsvärdena har uppräknats med ledning av försäljningsstatistik, pä sä sätt har marknadspriserna erhållits. Värdena för aktier, för­säkringsfordringar, bankmedel, obligationer och ford-riniiar är hämtade från finansräkenskaperna.

 

Prop. 1980/81:39                                                              72

De finansiella tillgångarna - aktier, försäkringar, bankme­del, obligationer, fordringar m.m. - uppgick år 1978 till drygt 300 miljarder kr. Om exempelvis 3 % av de finansiella tillgångarna omvandlades till börsaktier skulle det risk­villiga kapitalet öka med 9 railjarder kr.

Statistiken ger alltså en bild av att ganska små föränd­ringar i hushällens spar- och placeringsvanor skulle kunna ge kraftiga utslag i utbudet på aktiemarknaden. Frågan är då i vilken raån det är möjligt att mobilisera den stora poten­tial för placeringar sora hushållen har. För att bedöma detta är det av intresse att försöka klarlägga faktorerna bakom hushållens minskade placeringar i aktier under 1970-talet.

Hushållens val av sparform påverkas av bl.a. förväntad av­kastning, riskvillighet, placeringsformens likviditet och delbarhet m.m. I princip samna överväganden ligger bakom omfördelningar av hushållens tillgångar. Den låga lönsamhe­ten hos företagen under andra hälften av 1970-talet har sä­kerligen bidragit till ett negativt intresse för aktiepla­ceringar. Samtidigt har alternativa placeringar blivit allt mer attraktiva. Inflationen och beskattningssysteraet har gjort placeringar i fastigheter och andra realtillgångar särskilt gynnsamma. Även i fräga ora det finansiella sparan­det har skattereglerna verkat ofördelaktigt för aktiernas del och bidragit till att styra sparandet till lägre bo-skattade placeringsforraer,

Av tabell 5:1 framgär bl.a. att obligationssparandets andel av det totala sparandet i finansiella tillgångar har ökat. Obligationernas andel (till dominerande del premie- och sparobligationer) har stigit från 5 % till 9 % av de finan­siella tillgångarna. Sr 1978 svarade obligationssparandet för nästan 14 % av ökningen av de finansiella tillgångarna (4,6 av 33,6 niljarder kr.). För aktiesparandet gäller mot­satsen. De börsnoterade aktiernas procentuella andel av de

 

Prop. 1980/81:39                                                              73

finansiella tillgångarna har nästan halverats under 1970-talet. Andelen har fallit frän 14 % till 8 %.

För aktierna, där en del av den effektiva avkastningen nor­malt förväntas komma i form av värdestegring, har utveck­lingen inneburit något av en ond cirkel. En minskad avkast­ning efter skatt, såväl absolut som i förhållande till andra placeringsformer, har bidragit till en sjunkande efterfrå­gan. Denna har i sin tur medfört en försämrad värdestegring och därmed en ytterligare sänkt avkastning. A andra sidan borde därför också åtgärder som leder till en förbättrad avkastning efter skatt kunna få en förstärkt effekt och verka gynnsamt på en mobilisering av hushållens utbudspo­tential .

5.3       Avkastningen på aktier och andra placeringar

Att de nuvarande skattereglerna vid inflation ger en mycket ojämn beskattning av olika placeringar har utförligt belysts av professor Sven-Erik Johansson i bilaga 2 till kapital-narknadsutredningens betänkande (ingår i .SOU 1978:13). Pro­blemen har också diskuterats av 1972 års skatteutredning (SOU 1977:91) son framhöll bl.a. att skattereglerna leder till en sanhällsekononiskt olycklig snedvridning av resurs­allokeringen och innebär stora fördeln ingsmä.siga orättvi­sor. En särskild utredare har numera tillkallats för att belysa möjligheterna att komma till rätta med dessa problem genom övergång till ett system med reala län och real be­skattning (realbeskattningsutredningen, B 1978:07).

Det finns inte anledning att här göra nägon ny allmän ge­nomgång av dessa frågor. Viktigt i detta sai.inanhang är frärast det förhållandet att skattereglerna för aktier vid dessa jämförelser framstår som särskilt ogynnsamma, medan villkoren för placeringar i fastigheter, premieobligationer, diamanter, konst, frimärken, etc. är avsevärt förmånligare. Följden blir att ett kapital naste ge väsentligt högre av­kastning före skatt för att kunna ge sanna avkastning efter

 

Prop. 1980/81:39

74

skatt om det placerats i aktier än om det lagts i någon av de alternativa placeringarna.

Till belysning av det sagda kan ett siffermässigt exenpel

återges, som ursprungligen redovisats av Ingenar

2 ) Hansson '• Frågeställningen är här vilken nominell

avkastning före skatt som krävs för att ge en real avkast­ning om 1 % efter skatt. Placeraren antas ha 60 % marginal­skatt och frän sparavdragets inverkan bortses. Resultatet sammanfattas i tabell 5:3.

Tabell 5:3 Nominell avkastning före skatt (%) soin krävs för att en placering skall ge en positiv real avkastning pä 1 % efter skatt

 

\_ Place-I n f 1 a--

Aktier   Bank   Premie-   Små-   Diamanter obliga-   hus   konst m.m tioner

5 %

10 %

15     15      8       7       6 29      28      14       12       11

För diamanter,   konst, etc. är förutsättningen i exemplet att
en försäljning     sker efter så lång tid att skatteplikt ej
föreligger för     realisationsvinsten. Det räcker då att värde­
stegringen med  I % överstigit inflationen.

I fräga om småhusen innebär den löpande inkomstbeskattningen att ca 1 % av marknadsvärdet går bort i skatt. Avkastningen - son tar sig uttryck såväl i ett ärligt boendevärde son i

2)lngenar Hansson: Skattesystenet, inflationen och investeringarna -  Ekonomisk Debatt, Vol 6, nr 4 (1978)

 

Prop. 1980/81:39                                                              75

värdestegring - måste därför vara nägot högre än för den "skattefria" placeringen.

För premieobligationer gäller att beskattningen raotsvarar 20 % av avkastningen oberoende av inflationstakten (och oberoende av ägarens inkomstförhållanden i övrigt). Avkast­ningen - i form av genomsnittlig vinstnivå - raåste därför överträffa kravet efter skatt raed just denna marginal.

Avkastningskraven på bankplaceringar (ränta) och aktiepla­ceringar (utdelning och värdestegring) framstår sora likar­tade. Upp till en viss inflationstakt - med exemplets för­utsättningar ca 7 % - beskattas aktier något lindrigare, däröver hårdare.

Av särskilt intresse för diskussionen här är att se på de antaganden sora ligger bakom exemplets kalkyl i fråga om ak­tierna. Av den totala avkastningen i bolaget antas 30 % re­dovisas som vinst och användas för att betala bolagsskatt (efter 55 %) samt att ge utdelning till aktieägarna-' • Resterande 70 % av avkastningen plöjs ned och antas öka värdet av aktierna raed hälften av beloppet. Aktierna antas bli sålda efter 5 år och 30 % av värdestegringen beskattas4)_

Sedan dessa beräkningar utfördes har Annell-avdraget för aktiebolagen utvidgats. Detta bör nägot förbättra kalkylen för aktiernas del. Å andra sidan tar kalkylen hänsyn endast till inkomstskattens effekter. Som visats i bilagan till kapitalmarknadsutredningens betänkande är aktieplaceringar

3)Då (1978) gällande Annel1-avdrag om högst 5 % antas utnyttjat.

4)siffran 30 % i stället för 40 % motiveras av före­komsten av schablonavdrag och schablonregler för vinstbe­räkningen.

 

Prop. 1980/81:39                                                              76

starkt missgynnade även vid förmögenhetsbeskattningen vid jämförelse med fastigheter, diamanter, konst, frimärken etc. (men inte gentemot banktillgodohavanden eller premieobliga­tioner). Om dessutom marknadsvärdet på aktier inte stiger så mycket som förutsatts i kalkylen när vinstmedel fonderas -vilket synes ha varit fallet under senare år - försämras lönsamheten av detta placeringsalternativ ytterligare.

Det föregående exemplet belyser vad som teoretiskt krävs av olika placeringsformer för att ge en viss avkastning efter skatt. Frågan är dä vilken bruttoavkastning en placerare faktiskt har kunnat räkna med. I tabell 5:4 visas först hur den genomsnittliga avkastningen före skatt på börsnoterade aktier utvecklats under olika tidsperioder. Det måste ob­serveras att det här rör sig om avkastningen i en annan me­ning än i exemplet, näraligen den avkastning son placeraren får och inte den sora bolaget måste skapa på medlen. Effekten av bolagsbeskattningen m.m. är alltsä inte med längre.

Den nominella effektiva avkastningen - kursstegringen plus direktavkastningen - har som synes fallit under den senaste 25-ärsperioden. Vid en uppdelning i femårsgenomsnitt frångår att den effektiva avkastningen har fallit kontinuerligt. Detta gäller även den senaste femårsperioden om den kraftiga kursstegringen år 1975 räknas bort. Direktavkastningen visar dock en svagt stigande tendens. Den försämrade totalavkast­ningen beror alltså på att kursstegringen har minskat kraf­tigt i nominella termer. Tas dessutom hänsyn till att infla­tionen ökat under perioden framstår utvecklingen som drama­tisk.

 

Prop. 1980/81:39

77

 

Tabell 5:4

Genomsnittlig årlig avkastning för samtliga pä A-listan noterade aktier {%)

25 år       10 år        5 år        4 år (1955-1979) (1970-1979) (1975-1979) (1976-1979)

-0,5

Total effektiv avkastning på börsnoterade

aktier

8,

,6

6,

,9

Kursförändring

4,

,6

2,

,5

Direkt avkast-

 

 

 

 

ning

4,

,0

4,

,4

Inflation (KPI)

5,

,8

8,

,8

Real effektiv

 

 

 

 

avkastn ing

2i

,7

-1,

,8

9,3              4,3

4.8            -0,3

4,5              4,6

9.9             9,7

-4,9

 

1955-1959

1960-1964

1965-1969

1970-1974

1975-1979

 

Total effektiv avkastning

5 års genomsnitt

13,

,4

9,1

Inflation (KPI)

3,

,6

3,7

Real effektiv

 

 

 

avkastning

9,

.5

5,2

7,1 4,2

2,8

4,5 7,6

-2,9

9,3 9,9

-0,5

Källa: Svenska Handelsbanken: Avkastningen pä börsnoterade aktier

Under perioden 1970-1979 var den genomsnittliga totalavkast­ningen 6,9 % (kursstegring 2,5 % och direktavkastning 4,4 %) och inflationen 8,8 %. Följaktligen var den reala effektiva avkastningen (före skatt) negativ, (-1,8 %). Med ett anta­gande om att 40 % av värdestegringen på aktier beskattas ger detta en negativ realavkastning efter skatt på nästan 5 % årligen för en genomsnittlig aktieplacerare (vars marginal­skattesats antas vara 60 %).

 

Prop. 1980/81:39                                                              78

Fyraärsperioden 1976-1979 har med samraa antaganden gett en årlig negativ realavkastning pä ca 5 % före skatt och drygt 7 % efter skatt.

Den låga värdestegringen på aktier i kombination med den höga inflationen har inneburit att en genomsnittlig aktie­placerare fått se sin aktie förmögenhet nästan halverad i reala termer under 1970-talet, Det inte helt ovanliga anta­gandet, att marknadsvärdet för aktier stiger i takt med inflationen, har med andra ord ingenting med 1970-talets verklighet att göra.

Avkastningen på förhållandevis säkra placeringar .som obliga­tioner har under 1970-talet varit högre och skillnaden har ökat kraftigt mot slutet av perioden. T.o.m. avkastningen på banktillgodohavanden har överstigit aktieavkastningen både före och efter skatt under de sista åren av 1970-talet. Riskersättningen till aktieägarna har alltsä varit negativ.

Många alternativa placeringar har under 1960- och 1970-talen inte bara beskattats lågt utan också dragit fördel av en värdestegring som legat över inflationen.

Genomsnittspriserna för småhus (egnahem och fritidshus) har, sora framgår av tabell 5:5, mellan åren 1965 och 1978 stigit snabbare än inflationen. De nominella prisökningarna har framför allt under senare hälften av 1970-talet mer än väl konpenserat för penningvärdets fall.

Enbart värdeökningen före ''skatt för småhusen överstiger alltså den totala aktieavkastningen före skatt. Dessutom beskattas endast den reala värdeökningen och en mindre del av direktavkastningen för småhusägarna. Detta innebär att den reala totalavkastningen efter skatt för småhusägarna vida överstigit den för aktieägarna.

 

Prop. 1980/81:39

79

 

Tabell 5:5

Prisutvecklingen pä egnahem och fritidshus (%)

 

Egnahem

Fritidshus

 

Genomsnitt-   Infla-   Real-1ig pris-     tion     värde­förändring'           ökning

Genomsnitt-   Infla-   Real-1ig pris-     tion     värde­förändring '           ökning

1965-1969 1970-1974 1975-1978

7,1         3,9      3,1

8,0         7,6      0,4

14,6        10,0      4,2

8,2         3,9      4,1

9,8         7,6      2,0

21,2        10,0     10,1

Källa; Statistiska meddelanden. Serie P, Fastighetsstatistik

För placeringar i konst, diamanter, mynt, frimärken n.n, är det mycket svårt att fä en uppfattning on värdestegringen då det inte gär att få tillförlitlig statistik på gjorda avslut. List- och katalogpriserna ligger ofta över priserna på avslutade affärer och är bl.a, därför otillförlitliga. Bland branschfolk synes det dock vara en allmän uppfattning att värdestegringen pä dessa typer av placeringar i allmänhet kompenserat för inflationen. Då en för­säljningsvinst ej beskattas när innehavet varat i fem år eller mer, har en placerare här i sä fall ocksä efter skatt kunnat uppnå ett väsenligt bättre resultat än aktieplaceraren.

Det föregående resonemanget har avsett avkastningen på de olika placeringsformerna isolerat. Det är emellertid ett väl känt för­hållande att belåning av kapitalplaceringen i mänga fall ger möj­lighet att uppnå en avsevärd förhöjning av avkastningen på det egna kapital. Eftersom belåningsnöjligheterna är varierande för olika placeringsforraer finns här ytterligare en snedvridande faktor, som framför allt gynnar placeringar i fastigheter och premieobligatio­ner.

5)Genomsnittspriser för hela landet. Prisindex tar inte hänsyn till de förändringar sora skett i husbeständet under perioden, dvs. till förbätt­ringar, ombyggnader m.m. son ökar värdet på husen. Prisutvecklingen, som ett mätt pä värdeökningen, överskattas därför något under perioden.

 

Prop. 1980/81:39                                                     80

Den ogynnsamma beskattningen av aktier leder till att dessa place­ringar måste ge en mycket hög av kastning före skatt för att av­kastningen efter skatt skall vara konkurrenskraftig med den på alternativa placeringar. Eftersora detta krav endast i undantagsfall kan uppfyllas minskas efterfrågan på aktier, vilket gör att kurs­utvecklingen försvagas. Den effektiva avkastningen sjunker därige­nom ytterligare. Slutsatsen för den enskilde placeraren som i första hand ser till den förväntade avkastningen är uppenbar. Samhällsekonomiskt mindre lönsamma placeringar i t.ex. konst, diamanter, mynt, frimärken m.m. väljs framför samhällsekonomiskt mer lönsamma placeringar.

 

Prop. 1980/81:39                                                               81

6               ÅTGÄRDER I UTLANDET

6.1      Generell lindring av dubbelbeskattning

Som framgått av redogörelsen för de svenska beskattningsreg­lerna tillämpas i vårt land det klassiska systemet för be­skattning av utdelade bolagsvinster. Ett svenskt aktiebolags vinst beskattas således först hos bolaget och därefter - i den mån utdelning sker - hos aktieägaren. Från denna dubbel­beskattning har dock vissa undantag medgetts. Annell-regler­na ger således en viss skattelättnad åt bolag som har före­tagit nyemission. Sparavdraget pä 800/1 600 kr. kan ocksä i vissa situationer få till effekt att dubbelbeskattningen 1indras.

I alla EG-länder utom Nederländerna och Luxemburg har lätt­nader i dubbelbeskattningen av raer generell karaktär genom­förts. Syftet med omläggningen av beskattningen av utdelad vinst har varit att få ner bolagens kostnad för det egna kapitalet till en nivå som ligger närmare kostnaden för lå­nat kapital samt att skapa en större neutralitet i fråga ora skattebelastningen på aktieinnehav och andrafinansiella pla­ceringar.

Dubbelbeskattningen av bolagens utdelade vinster kan lindras på bolagsnivä eller på aktieägarnivå. I EG-länderna har lättnaden i princip lagts pä aktieägarnivå inom ramen för ett system som innebär att bolagsskatten räknas av frän ak­tieägarens skatt (integration på aktieägarnivå). Den tek­niska utformningen av systemet har valts med tanke på bl.a. skattekontrollen. Beskattningen av mottagna utdelningar lin­das sålunda endast om aktieägaren rätt fullgör sin deklara-t ionsplikt.

Slopandet eller minskningen av den tidigare dubbelbeskatt­ningen av utdelad vinst sker, som nämnts, genom att bolags­skatt på utdelad vinst räknas av från aktieägarens skatt pä

6 Riksdagen 1980/81. 1 sam/. Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                              82

utdelningen. Tekniken kan enklast illustreras genom ett exenpel med fullständig avräkning, dvs, enkelbeskattning av utdelad vinst efter aktieägarens narginalskatt. I exemplet förutsätts att

-   de vinstmedel son tas i anspråk för utdelning är 100 (årsvinsten kan vara just 100.men lika gärna t.ex, 200 eller 300)

-   bolagets skattesats är 50 %

-   aktieägarens narginalskattesats är 60 %,

Således:

Vinstmedel som tas i anspråk för utdelning                          100

Bolagsskatt pä dessa vinstmedel                                          50

Återstår för utdelning                                                          50

Aktieägaren tar till beskattning upp dels
mottagen utdelning (50), dels belopp mot­
svarande bolagsskatten på utdelningen (50)                        100

Aktieägarens skatt pä detta belopp                                       60

Skatteavdrag (avräkning av bolagsskatten)                         -50

Aktieägarens skatt att erläcjga                                             10

(50 + 10=) 60 (den av bolaget erlagda skatten + den av ak-

>1).

I exemplet blir den totala skatten på utdelade vinstmedel (50 + 10=) 60 (den av bolac tieägaren erlagda skatten)

Vid full avräkning beskattas alltså de vinstmedel som tas i anspråk för utdelning till en fysisk person totalt sett, dvs, hos bolaget och hos aktieägaren, efter aktieägarens marginalskattesats, I de europeiska avräkningssystemen har

1'Slutresultatet blir i princip detsamma om dubbelbe­skattningen elimineras genom att bolaget får avdrag för läm­nad uttlelning (integration på bolagsnivå), Bolagsslatten på de vinstmedel som tas i anspråk för utdelning elimineras dä (dvs, blir 0), utdelningen till aktieägaren blir 100 och ak­tieägarens skatt (60 % av 100=) 60,

 

Prop. 1980/81:39

83

raan i allmänhet inte gått så långt som till full avräkning. I exempelvis det franska systemet, som infördes är 1965, får avräkning ske med halva den bolagsskatt sora belöper pä ut­delningen (avoir fiscal).

Ett exempel belyser det franska systemet. Antag att en fy­sisk per.son fär 50 i utdelning. Eftersom den franska bolags­skattesatsen är 50 % svarar en utdelning pä 50 mot en bo­lagsvinst pä 100 och en bolagsskatt på 50. Aktieägaren tar som inkomst upp utdelningen plus hälften av bolagsskatten, dvs. 50 + 25 = 75. Ora aktieägarens marginalskattesats är 60 % blir skatten (60 % av 75 =) 45. Från detta belopp dras hälften av bolagsskatten, dvs. 25, varefter återstår 20. Om aktieägarens raarginalskattesats i stället hade varit 30 % skulle denne utöver utdelningen kunna få ut ett kontantbe­lopp pä 2,5 (30 % av 75 = 22,5; 22,5 - 25,0 = -2,5). Aktie­ägarens netto blir alltså i detta fall större än den från bolaget utbetalade 'utdelningen.

Det engelska systemet har vissa likheter med det franska systeraet. Avräkning medges med ca 40 « av den bolagsskatt som belöper på utdelad vinst, I Danmark får avräkning ske med 22,5 % av bolagsskatten (bolagsskattesatsen har nyligen höjts till 40 %).

Bland EG-länderna är det bara Västtyskland son på bolagsnivå särbehandlar utdelad vinst. Bolagsskattesatsen för den vinst som hålls kvar i bolaget är 56 % medan skattesatsen för den vinst som tas i anspråk för utdelning är 36 %. I c3et väst­tyska systemet får dessuton aktieägarna full avräkning av den bolagsskatt .son belöper på utdelningen. Detta åstadkoms genon att aktieägaren får räkna upp sin utdelning ned fak­torn 100/64 ned efterföljande rätt till skatteavdrag. Ett exempel (narginalskattesatsen antas vara 50 %):

100

36

Vinstmedel som tas i anspråk för utdelning Bolagsskatt pä dessa vinstmedel

 

Prop. 1980/81:39                                                              84

Återstår för utdelning                                                          64

Aktieägaren tar till beskattning upp

(100/64 av 64)                                                                 100

Aktieägarens skatt pä detta belopp                                      50

Skatteavdrag (avräkning av bolagsskatt)                            -36

Aktieägarens skatt att erlägga                                             14

Total skatt på utdelade vinstmedel                        (36+14=) 50

EG-konmissionen lade år 1975 frän ett förslag son syftade till att sanordna EG-ländernas olika systen för beskattning av utdelad bolagsvinst. Enligt konmissionens rekommendation skall varje medlemsstat tillämpa samma bolagsskattesats för kvarhällen och utdelad vinst. Denna skattesats skall ligga i intervallet 45-55 %. Kommissionen föreslär vidare att lind­ring av dubbelbeskattningen skall ske i form av avräkning. Lägst 45 % och högst 55 % av bolagsskatten pä utdelad vinst skall fä räknas av. Kommissionens krav i dessa delar upp­fylls således t.ex. av det franska systemet men inte av det tyska.

Kommissionens rekommendation har ännu inte antagits ocli för dagen bedöras utsikterna att nå enighet bland medlemmarna om nivån som mycket små. I diskussionen har hävdats att ett likformigt avräkningssystem förutsätter en likabehandling av in- och utländska investeringar. Det kan vidare nämnas att Europaparlamentet uttalat sig för en fullständig och samti­dig harmonisering av bolagsbeskattningen, dvs. såväl bolags­skattens struktur som reglerna för beräkning av den skatte­pliktiga vinsten.

Reglerna om avräkning har kommit till för att lindra dubbel­beskattningen av utdelade vinstmedel. Av praktiska skäl har

 

Prop. 1980/81:39                                                              85

emellertid mottagaren rätt till avräkning oberoende av om den utdelade vinsten faktiskt har beskattats hos bolaget eller ej. I det fall att någon beskattning inte har ägt rum hos bolaget - utdelningen kan t.ex. härröra från skattefria utdelningar från utländska dotterbolag - får bolaget erlägga en kompenserande skatt. Detta sker i Frankrike i form av "précompte" och i Storbritannien i form av "advance Corpora­tion tax" (ACT).

Samtidigt medges i Storbritannien avdrag från den engelska bolagsskatten för de utländska dotterbolagens bolagsskatt. Även i det västtyska systemet tas förskottsskatt ut om vinstmedel delas ut som inte har blivit föremål för tysk bolagsskatt, Västtyskland medger liksom Storbritannien av­drag för utländsk bolagsskatt. Även Danmark har regler som medför att in- och utländska investeringar jämställs.

I Norge har dubbelbeskattningen av utdelade vinstmedel i princip eliminerats. De norska reglerna, som skiljer sig från de regler som tillämpas i EG-länderna, beskrivs längre fram i betänkandet (avsnitt 7.2).

6 , 2       Andra åtgärder

Aktiemarknaden i Frankrike har under senare år stimulerats genom en rad åtgärder pä skatteområdet. Syftet med dessa åtgärder har varit att öka det riskvilliga sparandets andel av det totala husliållssparandet. Beskattningen av räntein­täkter liar således skärpts samtidigt som ak t ieuttleln ingår upp till ett belopp av 3 000 FF gjorts helt skattefria. Vi­ dare har avräkningssystemet kompletterats med regler om av­drag för utdelning som lämnats på nyemitterade aktier. Dessa regler - son påminner om de svenska Annell-reglerna - gäller nyemissioner under åren 1977-1981.

Det som har väckt störst uppmärksamhet är den möjlighet som franska hushåll har fått att köpa aktier med obeskattacJe pengar. Villkoren framgår av lagen den 13 juli 1978 angående

 

Prop. 1980/81:39                                                               86

"1'orientation de l'épargne vers le financement des entre­prises" (den s.k. Loi Monory). I sammandrag gäller följan­de.

Rätten till avdrag avser aktier som förvllrvas under perioden den 1 juni 1978 - den 31 december 1981. För varje år får av­draget uppgå till högst 5 000 FF raed tillägg av 500 FF för vart och ett av de tvä första barnen och med I 000 FF för varje ytterligare barn. Personer som är födda före är 1932 kan köpa aktier på förmånliga villkor även efter år 1981 och pä det sättet bygga upp en reserv till pensioneringen. Av­draget för inköpta aktier kan kombineras med avdraget för utdelning men bara u[)p till ett sammanlagt belopp av 3 000 FF.

Det som ligger till grund för avdrag är varje års nettoköp av aktier. Eventuella försäljningar dras således från in­köpssumman. En förutsättning för avdrag är att aktierna de­poneras i en bank e.d. Medgivna avdrag kan återföras till beskattning om värdet av försäljningarna .senare under peri­oden överstiger inköpen.

Flertalet av den sora deltar i sparprogrammet har gjort sina inköp genom särskilt inrättade företag (SICAV, Société d'Investissements ä Capital Variable), Under den tid son sparprogranmet har varit i kraft har den franska börsen haft en positiv kursutveckling och nyemissionsvolymen varit väsentligt större än de närmast föregäende åren.

Även aktiemarknaden i Norge har på senare tid stimulerats, Bl.a. har reglerna för beskattning av realisationsvinster gjorts mer förmånliga. Åtgärderna skall ses mot bakgrund av nedgången i aktiekurserna under åren 1973-1978 och aktie­marknadens bristande förmåga att förse det norska närings­livet med riskkapital.

Beskattningen av realisationsvinster pä aktier är i Norge fristående från den prtjgressiva inkomstskatten. En särskild

 

Prop. 1980/81:39                                                    87

skatt på 50 % av vinsten tas ut vid försäljning av aktier som innehafts under en viss kortare tid (initialperiod) me­dan vinster på aktier som innehafts under längre tid normalt är skattefria. Fr,o,n, år 1980 har initialperioden kortats ned ned tre år. Endast försäljningar som sker under inköps­året och något av de två följande kalenderåren kan numera föranletla beskattning. Från eventuell skattepliktig netto­vinst får göras ett avdrag på I 000 IJkr, Före år 1980 var motsvarande avdragsljelopp 500 Mkr,

Aktiekurserna i Norge steg kraftigt retlan när det blev känt att regeringen avsåg att vidta ätgärder för att stimulera akt iemarknaden,

 

 

 

Prop. 1980/81:39                                                               89

7               ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

7.1      Allraänna överväganden

7.1.1     Rakgrunden

Enligt tilläggsdirektiven skall de provisoriska åtgärderna ha till syfte att stimulera hushållens aktiesparande och därmed underlätta för börsföretagen att skaffa riskkapital genon nyemissioner.

Den ekonomiska bakgrunden har kortfattat beskrivits i kapitlen 4 och 5. Man kan konstatera att företagens finan­siella situation har försämrats påtagligt under senare år. Soliditeten, dvs. egenkapitalets andel av det totala kapi­talet, har sjunkit successivt under 1970-talet och har nu nätt en mycket låg nivå. Detta kan få allvarliga skadeverk­ningar. En låg soliditet nedför att företagen blir mer ut­satta för risker och får mindre möjligheter att klara kon­junktursvängningar och strukturella störningar. Finansie­ringen - säväl länefinansieringen son anskaffningen av riskkapital - försvåras. Företagens benägenhet och förmåga att expandera minskar. Utvecklingen mot en allt lägre soli­ditet kan på detta sätt hindra eller försvåra den expansion av industrins investeringar scjm behövs för att återställa balansen i svensk ekonomi.

En given slutsats är att man måste försöka bryta den här antydda utvecklingen. Det är viktigt att företagen under åren framöver får ett betydantle tillskott av riskvilligt kapital sä att soliditeten successivt kan föras tillljaka till en acceptalJel nivå. En ökning av riskkapitalet kan i princip ske både genon nedplöjning av vinster och genora nyemissioner. Det är dock orealistiskt att räkna ned att börsföretagen i gemen skulle kunna höja soliditeten eller ens stop[)a den nedåtgående trenden enbart med hjälp av egna

 

Prop. 1980/81:39                                                     90

vinstmedel. Det är därför angeläget att företagen utifrån, dvs, genom nyemissioner, tillförs nytt riskkapital.

År 1976 uppgick nyemissionsvolymen i börsföretagen till 1,4 niljarder kr.  Därefter har emissionerna legat på en låg nivå, I avsnitt 4.2 har vi med nägra räkneexempel försökt belysa hur stort det framtida nyemissionsbehovet kan tänkas bli vid olika antaganden ora räntabilitet, expansionstakt och inflatii'jn. Även ora osäkerhetsmomenten är många, är det ändå uppenbart att en betydande ökning av emissionsverksamheten är nödvändig. Även vid en mycket hög vinstnivå behöver emissionerna föras upp till åtminstone sanma volyn son under rekordåret 1976.

Orsakerna till de låga nyenissionsvolymerna måste sökas pä både utbuds- och efterfrågesidan, Företagens benägenhet och möjligheter att anskaffa kapital genom nyemissioner har min­skat, SamtiiHgt har flera faktorer bitlracjit till att minska aktieplaceringarnas attraktivitet. Utbudet av riskvilligt kapital betingas bl,a. av den förväntade effektiva avkast­ningen på aktier, dvs, utdelning plus värdestegring, och dess förhällande till avkastningen på alternativa place­ringar. Man kan konstatera att den reala effektiva avkast­ningen på börsnoterade aktier under hela 1970-talet har varit negativ redan före skatt och att många alternativa placeringar har visat en betydligt gynnsammare bild.

En allsidig analys av de komplicerade ekonomiska skeenden son kan antas ha lett fram till nuvarande situation ligger utanför ramen för detta delbetänkande. Från de synpunkter som vi har att beakta är det beskattningens roll i sannan-hantjet som tilldrar sig det fränsta intresset.

Utan tvivel har skattereglernas utfornning bitlragit till att hushållssektorn har ninsKat sin andel av den totala aktiestocken i börsnoterade företag. Flera undersökningar har Ijekräftat att värt skattesystem i hög gratl brister i neutralitet vid behandlingen av olika placer ingsftrmer,

 

Prop. 1980/81:39                                                     91

Stora skillnader föreligger såväl när det gäller beskatt­ningen av den löpande avkastningen som i fråga om behand­lingen av värdestegringsvinster. Skillnaderna förstärks med inflationen och ned stigande marginalskatter, I båda avse­endena får aktieplaceringarna anses missgynnade. En viktig faktor är tJen dubl:ielbeska t tning .som träffar utdelade vinst­medel. En annan är att den nominella beskattningen av rea­lisationsvinster på aktier kan få ogynnsamma verkningar i ett läge med låg eller utebliven real värdestegring och hög inflation. Generellt kan man konstatera att riskkapitalet med nuvarande skatteregler och inflationstakt näste ge en extremt hög avkastning före skatt om aktieplaceringarna skall kunna hävda sig i konkurrensen med andra placerings­former. Från företagens synpunkt innebär detta att kapital­kostnaderna för egenkapitalet, dvs. den bruttoförräntning av egenkapitalet som fordras för att möta placerarnas avkast­ningskrav, har drivits kraftigt i höjden.

Samtidigt finns det skäl att anta att en förbättring av villkoren för aktiesparandet skulle mobilisera stora resur­ser. Av vår redogörelse i kap, 5 har framgått att också en mindre omfördelning av hushållssparandet till förmån för aktieplaceringar skulle kunna ge ett avgörande tillskott av riskkapital.

Det är mot tienna iiakgrund .son nan   liör se våra tilläggsdi­rektiv, vår huvuduppgift enligt tilläggsdirektiven är att undersöka möjligheterna att gä över till ett system för beskattning av bolagsvinster som förbättrar bolagens möjlig­heter att attrahera riskvilligt kapital, I detta syfte skall vi pröva två hiivud.iiotoder för lindring i dubbolleskattn ingen av utdelade vinster. Den ena metoden innebär att aktieägar­nas och bolagens beskattning integreras på bolagsnivå. Detta kan ske qenon att bolagen får avdrag helt eller delvis för uttieln ingarna eller genom en nedsättning av bolagsskatte­satsen på de vinstmedel som disponeras för uttlelning. Den andra metotien går ut på att beskattningen integreras pä aktieägarnivå genom att aktieägarna vid sin beskattning

 

Prop. 1980/81:39                                                              92

gottskrivs hela eller en del av den bolagsskatt som kan anses belöpa på utdelade vinstmedel (avräkning).

Ett relativt omfattande utredningsarbete återstår innan vi har behandlat de tekniska och materiella frågor som aktua­liseras vid en övergång till nägot av dessa system. I av­vaktan pä resultatet av det arbetet skall vi enligt till-läggsdirektiven utarbeta ett förslag till mer kortsiktiga åtgärder i syfte att stimulera aktiesparandet. På samma sätt som när det gäller utformningen av ett permanent system skall vi undersöka säväl möjligheterna att raedge lättnader vid det utdelande bolagets beskattning .som möjligheterna att lindra aktieägarnas beskattning. Åtgärderna skall i princip begränsas till de fall då utdelning lämnas av börsnoterade företag. Lättnader på aktieägarnivå skall i första hand komma hushållen till del.

Beträffande avgränsningen av värt utipdratj 'oör följande tilläggas. Vi har redan understrukit att nuvarande skatte­regler visar en påtaglig brist på neutralitet vid behand­lingen av olika placeringsformer och att skillnaderna för­stärks med inflationen. Aktieplaceringarna är missgynnade genom dubbelbeskattningen och även - vid nuvarande relation mellan värdestegring ocl- inflation - genora real isa t ions-viiistreglernas utformning. Det är angeläget från samhälls­ekonomisk synpunkt att ett mer neutralt system kan utforraas. Ett steg på vägen mot detta mål är att lindra beskattningen av aktieplaceringarna. Ett annat steg som kan visa sig nöd­vändigt är att ompröva och delvis skärpa beskattningen av andra placeringsformer. Den övergripande lieciömning som det här blir fråga om ingår dock inte i vårt uppdrag. Vi har till uppgift att anvisa en lämplig teknik för stimulans av akfiesparandet. Behovet av ändring i beskattningsreglerna för andra kapitalplaceringar prövas av statsmakterna i ett större sammanhang. Vi kan erinra oin att regeringen har avi­serat ott förslag om skärpning av realisationsvinstreglerna för fas t igiieter, Det kan också nämnas att vi enligt våra huvudtl irekt i v har i uppdrag att lägga fram förslag om en i

 

Prop. 1980/81:39                                                     93

tiden obegränsad skattskyldighet för realisationsvinst vid försäljning av bostadsrätter. Vi räknar med att inom en snar framtid kunna återkomma meil förslag i den frågan.

7.1.2  Riktlinjer för ett provisoriu.ii

Innebörden av de provisoriska åtgärderna bör vara att genom lättnader vid beskattningen åstadkomma en ökning av den effektiva avkastningen på aktieplaceringar. Son framgår av tilläggsdirektiven kan detta resultat ätminstone teoretiskt - vi bortser tills vidare frän de tekniska problemen - upp­nås genom lättnader vid antingen bolagens eller aktieägarnas beskattn ing.

Lättnader vid bolagens beskattning kan genomföras t,ex, på så sätt att bolagen får rätt att göra avdrag för verkställd utdelning. En sådan avdragsrätt skulle göra det möjligt för bolagen att dela ut ett visst givet utdelningsbelopp till lägre kostnad eller att utan kostnadsökning höja utdel­ningarna ach därmed aktieägarnas direktavkastning.

Åtgärder på aktieägarnivå kan innebära att inkomstskatten på utdelningsinkomster .sätts ner, vilket medför att aktieägar­nas direktavkastning efter skatt ökar även vid oförändrad utdelning. Lättnader vid beskattningen av realisations­vinster på aktier får ocksä till resultat att den effektiva avkastningen pä aktieplaceringarna ökar. En ökning av den effektiva avkastningen genom åtgärder på aktieägarnivå ten­derar i sin tur att sänka kravet pä förräntning av riskka­pitalet, dvs, att reducera bolagens kapitalkostnader.

Det kan alltså förväntas att lämpligt avvägda ätgärder av det slag som vi här har berört får positiva effekter på både utbuds- och ef terfrågesidan. Vi har inte funnit det menings­fullt att försöka göra nägon beloppsmässigt preciserad prog­nos av effekterna i dessa hänseenden. Däremot är det ange­läget att kunna bilda sig en uppfattning om de individuella

 

Prop. 1980/81:39                                                     94

oc;h statsfinansiella effekterna av olika åtgärder. Med hän­syn till tilläggsdirektivens klara inriktning på att uppnå en stimulans av aktiesparandet har vi koncentrerat oss på att belysa vilka effekter åtgärderna kan fä för enskilda aktieägare i olika inkomstlagen. Vi har också uppskattat de statsfinansiella effekterna vid olika lättnadsnivåer. En analys av åtgärdernas l:ietydelse för de enskilda företagens kapitalkostnader skulle naturligtvis också ha intresse i sammanhanget. Med hänsyn till frågans komplicerade natur och den korta tid son vi har haft till vårt förfogande har vi dock tills vidare avstått från en sådan analys, I vårt ner långsiktiga arbete får vi anledning att behandla kapital­kostnadsfrågan.

Vid valet och utformningen av åtgärderna är det viktigt att veta vilka grupper av placerare nan vill nå (inriktningen), hur lättnaderna skall fördelas pä aktieägare i olika inkomstklasser (inkonstprofilen) och vilken lättnadsnivå och kostnadsram nan skall utgå från (omfattningen),

Vi har bedörat det som angeläget att åtgärderna fär en så bred inriktning som möjligt. Det är viktigt att nå den stora gruppen av småsparare, dvs, hushåll son i dag har små eller inga aktieinnehav. Samtidigt är det viktigt att reglerna innehåller incitament till ytterligare aktieplaceringar för innehavarna av de större portföljerna, eftersom dessa om­fattar huvuddelen av den befintliga aktiestocken hos hus­hållen. Målet bör vara att både öka spridningen av aktie­ägandet och stimulera till ett ökat innehav hos dem som redan äger aktier.

Åtgärdernas inkonstprofi I har betydelse frän flera synpunk­ter. En omständighet som vi har ansett oss böra fasta stort avseende vid är att de provisoriska åtgärderna är avsedda att inom något eller några år kunna ersättas av ett perma­nent system, för lindring i dubbelbeskattningen. Det är viktigt att åtgärderna inte får effekter som försvårar en sådan övergång. On åtgärderna får en inkomstprofil son nar-

 

Prop, 1980/81:39                                                               95

kant avviker frän den profil som ett pernanont systen kan tänkas ha, kan vissa grupper av aktieägare komma att träffas av en skatteskärpning vid t'3vergången. Mot denna bakgrund bör man sträva efter att ge åtgärderna en inkomstprofil som kan förväntas stämma relativt nära överens med profilen i det permanenta systemet.

När det gäller åtgärdernas omfattning har i tilläggsdirek­tiven framhållits att den slutliga avvägningen faller utan­för vårt uppdrag. Samtidigt har understrukits att vi skall göra vara beräkningar mot bakgrund av att det är angeläget att åstadkomma en "verklig stimulans av aktiesparandet", I detta raåste ligga att åtgärderna inte skall vara alltför obetydliga. Lättnaderna måste ha en sådan omfattning att man verkligen kan räkna med en positiv effekt på aktiemarknaden. Det är i praktiken knappast möjligt att ange vilka lättnader son behövs för att ge den avsedda effekten på aktienarkna-den. Med hänsyn till bl,a, förhållandena i andra länder har vi valt att vid våra beräkningar i första hand utgå från en lättnadsnivå och kostnadsran son i princip motsvarar en hal­vering av bolagsskatten pä uttlelado vinstnedel, I sannan-hanyet kan det finnas anledning att notera att i runda tal hälften av den bolagsskatt som bolagen betalar pä utdelade vinstmedel går till staten och den andra hälften till kon-munerna. Åtgärder som innebär att ungefär halva bolags­skatten elimineras kan ses som att den statliga dubbelbe­skattningen av utilelningarna upphävs. Går nan utöver denna nivå, kan särskilda frågor on fördelningen av skattened­sättningen nellan stat och konnun aktualiseras. Vi får an­ledning att senare beröra dessa frågor.

För att de eftersträvade effekterna skall uppnås är det en­ligt vår bedömning viktigt att företag och placerare kan uppfatta lättnaderna son en varaktig förbättring av villko­ren för aktiesparandet. Santidigt måste man - som vi redan berört i vårt resonemang on inkomstprofilen - beakta att åtgärderna är provisoriska i den meningen att de är avsedda att avlösas av ett permanent system. Detta får betydelse i

 

Prop, 1980/81:39                                                     96

bl.a, tekniskt hänseende. Det är viktigt att reglerna inte utformas så att de försvårar övergängen till ett permanent system eller pä annat sätt låser den fortsatta utvecklingen. Man bör undvika regler som innebär att företagen eller aktieägarna tvingas att för en begränsad period göra raer väsentliga ändringar i sina redovisnings- eller deklara­tionsrutiner. Så längt möjligt bör också undvikas att skattemyndigheterna belastas genom tillfälliga omläggningar. Åtgärderna bör inte heller i övrigt medföra nägra mer väsentliga ingrepp i regelsystemet.

Ändamålet med de stimulansåtgärder som vi föreslår är ytterst att främja näringslivets försörjning raed deb risk­kapital som lehövs för investeringar och expansion av pro­duktionen. Mot den bakgrunden har det hävdats att det skulle vara en fördel att kunna styra lättnaderna så att de före­trädesvis kommer just det riskkapital till del som placeras i "produktiva" företag till skillnad från företag som kan anses driva en mer "spekulativ" verksamhet. Vi skall inte här diskutera on en sädan distinktion kan upprätthållas på teoretiska grunder. Vad vi med säkerhet kan slå fast är att det måste vara utomordentligt vanskligt att utforma prak­tiskt användbara kriterier för ett urval av företag efter en sådan grund. Tanken har t,ex. väckts att lättnaderna för det enskilda företaget eller dess aktieägare borde göras bero­ende av antalet anställda i företaget. Enligt vär nening kan detta inte vara någon länplig grund, Exenpelvis skulle kapitalintensiva företag i produktionen - dvs. sådana före­tag som relativt sett kan vara mest beroende av en funge­rande riskkapitalförsörjning - missgynnas av en sädan regel. Avgränsningen skulle härigenom fä inte önskvärda styrnings­effekter. Den skulle också snarast motverka en ökning av kapitalmängden per sysselsatt i företagen, dvs. gå rakt enot den utveckling son - enligt vad vi har angett i avsnitt 4.1 - hittills har legat bakom den ökade industriproduktionen. Vår slutsats är att nan i detta sammanhang bör avstå från avgränsningar av det här berörda slaget.

 

Prop. 1980/81:39                                                               97

Det finns anledning att här slutligen beröra frägan om åt­gärdernas finansiering. Enligt direktiv som gäller för alla nu arbetande kommittéer (dir. 1980:20) skall kostnadskrä­vande reformförslag åtföljas av förslag till finansiering. I vårt fall är det knappast möjligt att precisera ett förslag till finansiering. Det samraanhänger raed vad vi tidigare har anfört. De åtgärder som vi skall föreslå utgör ett av flera led i den mer övergripande omläggning som behövs för att åstadkomma en större likformighet vid beskattningen av olika former av sparande. Det finns med andra ord ett påtagligt saraband raellan de åtgärder sora vi skall föreslå och t.ex. de aviserade skärpningarna av realisationsvinstreglerna för fastigheter. Det torde vara nödvändigt att se åtgärderna sora en helhet där skärpningar i ett avseende får finansiera lättnader i ett annat avseende. För vår del kan vi knappast göra mer än att hänvisa till detta samband. Med hänsyn till såväl avgränsningen av värt uppdrag som den översyn av rea­lisationsvinstregler ra.ra. sora görs i annat sammanhang har vi inte ansett det möjligt att närmare än nu har skett gå in på finansieringsfrågan.

7.1.3  Tillämpningsområde m. m.

Fnligt tilläggsdirektiven bör åtgärderna begränsas till de fall där utdelning lämnas av svenska företag som är noterade på börsen (A-listan) eller på fondhandlarlistan. Som nämnts i kap. 3 kommer fondhandlarlistan att upphöra senast vid utgången av år 1981.

Aktiefonderna har den viktiga uppgiften att medverka till en spridning av aktieägandet. Mot den bakgrunden finns det en­ligt vår mening skäl att låta åtgärder sora är inriktade på att reducera skatten pä utdelningsinkomster bli tillämpliga även på utdelning frän svenska aktiefonder. Samtidigt måste beaktas att fonderna kan omfatta även andra värdepapper än aktier i svenska börsföretag, t. ex. obligationer. En för­utsättning för att utdelning från en aktiefond skall få del

7 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                               98

av lättnaderna bör vara att fonden huvudsakligen består av aktier i svenska börsföretag.

När det gäller kretsen av de företag som skall beröras av åtgärderna vill vi slutligen framhålla att frågan om de kooperativa företagens försörjning med riskkapital behandlas av kooperationsutredningen (I 1977:01) och alltså faller helt utanför vårt uppdrag.

Vad härefter beträffar frågan om vilka grupper av aktieägare som skall omfattas av våra förslag gäller enligt tilläggs­direktiven att lättnader pä aktieägarnivå i första hand bör komma hushållen till del. Letta betyder att lättnaderna skall medges när den utdelningsberättigade är en fysisk per­son. Enligt vär uppfattning bör dock även dödsbon i vissa fall kunna fä del av lättnaderna. Av skäl som vi redovisar i kap. 8 har vi gjort bedömningen att lättnader däremot inte bör medges när utdelningen belöper pä aktier som en fysisk person eller ett dödsbo äger indirekt genora ett handelsbolag.

Vi har utgått från att lättnader på aktieägarnivå skall medges bara i de fall dä utdelningen utgör intäkt av kapital för den utdelningsberättigade (alltså inte intäkt av rörel­se) och då denne är skattskyldig för utdelningen enligt 53 S 1 mom, KL och 6 § 1 mom. SIL, Skattskyldighetskravet innebär för en fysisk person att han skall ha varit bosatt i .Sverige när utdelningen blev tillgänglig för lyftning och för ett dödsbo i princip att den avlidne vid tiden för frånfället skall ha varit bosatt här i landet.

Enligt tilläggsdirektiven skall vi också överväga om det är möjligt att raed begränsade åtgärder, som inte medför några väsentliga ingrepp i nuvarande system, ge institutionella placerare del av vissa lättnader. Till institutionella placerare som här kan komma i fråga hör främst investment­företagen, aktiefonderna, försäkringsföretagen samt vissa stiftelser och rörelsedrivande företag. De institutionella

 

Prop. 1980/81:39                                                              99

placerarna spelar en viktig roll på aktiemarknaden och deras andel av aktiestocken i börsnoterade företag har successivt ökat (jfr kap. 3). Vid utformningen av våra förslag till ett permanent .system för lindring i dubbelbeskattningen skall vi enligt tilläggsdirektiven uppmärksararaa dessa placerares situation och beakta intresset av att ge t.ex. investment­företagen tillräckliga incitament och möjligheter att öka sina placeringar av riskkapital i näringslivet.

Delvis mycket komplicerade regler gäller för beskattningen av de utdelningsinkomster och de värdestegringsvinster på aktier som redovisas av de institutionella placerarna. Vi har i enlighet med tilläggsdirektiven diskuterat möjlighe­terna att genom tillfälliga ingrepp i regelsystemet uppnå den avsedda stimulanseffekten. Vår slutsats är emellertid att det knappast är möjligt att utan relativt genomgripande ändringar åstadkomma effekter sora får någon betydelse. Sådana ändringar får övervägas i vårt mer långsiktiga arbete raen lärapar sig inte i ett provisorium.

7 . 2      Åtgärder på bolagsnivå

7.2.1    Inledning

Enligt tilläggsdirektiven skall vi undersöka möjligheterna att stimulera aktiesparandet genom åtgärder pä bolagsnivä. Närmare bestämt skall vi undersöka ora det är möjligt "att införa ett provisoriskt avdrag för utdelning eller en till­fällig sänkning av bolagsskattesatsen som får betydelse även i fräga om sådana utdelningar som inte ger rätt till Annell­avdrag" .

Av detta framgår att vär undersökning skall avse möjlighe­terna att tillfälligt lindra skattebelastningen på utdelade vinstmedel genom åtgärder på bolagsnivå. I uppdraget ingår inte att lägga fram förslag om en sådan temporär nedsättning av bolagsskattesatsen som omfattar även kvarhållna vinster

 

Prop. 1980/81:39                                                    100

och alltså kommer bolagen till del oberoende av om de lämnar utdelning. Vi kan dock notera att en ätgärd av det slaget i och för sig skulle kunna få verkningar som är positiva frän de synpunkter vi har att beakta. En temporär nedsättning av bolagsskattesatsen kan sålunda få en viss soliditetsför­stärkande effekt, t.ex. genom att bolagen under nedsätt-ningsperioden upplöser obeskattade reserver och för över vinstmedel till aktiekapitalet genom fondemission.

Av direktiven framgår ocksä att vi inte liar anledning att överväga någon utvidgning av nuvarande Annel l-avclrag, Ut­rymmet för detta avdrag, som medges endast i fråga om ut­delning pä nyemitterade aktier, fördubblades sä sent som hösten 1978 (med verkan vid nyemissioner som genomförs efter utgången av år 1978), Numera medges ett totalt avdrag som är lika stort som det belopp som har betalats in för de nya aktierna. Avdraget fär fritt fördelas pä en 20-årsperiod, Det fär dock inte nägot är överstiga 10 % av det inbetalade beloppet och det får inte överstiga den utdelning som har förfallit till betalning under året. Det är tveksamt om bolagen i allmänhet skulle kunna utnyttja en ytterligare höjning. En tillfällig höjning kan i varje fall inte väntas ge nägon stimulanseffekt av betydelse.

Vad vi liar att ta ställning till är om det är möjligt att vidta sådana provisoriska åtgärder på bolagsnivå son är generella i den meningen att de omfattar utdelningar på såväl äldre som nyemitterade aktier. De åtgärder som då står till buds är en sänkning av bolagsskattesatsen pä utdelade vinstmedel eller ett avdrag för verkställd utdelning. Dessa metoder skiljer sig åt i formellt ocli tekniskt hänseende. Principiellt har de samma innebörd. En nedsättning av skattesatsen på utdelad vinst till hälften ger samma resul­tat som om avdrag medgavs för halva utdelningen och en ore­ducerad skattesats applicerades på det belopp som återstår efter avdraget. En nedsättning av skattesatsen till en tredjedel är likvärdig med ett avdrag för 2/3 av utdelningen

 

Prop. 1980/81:39                                                              101

etc. Fullt avdrag för utdelning innebär att skattesatsen pä utdelade vinstnedel är noll.

För enkelhetens skull behandlar vi i fortsättningen bara avdragsmetoden. Vad vi säger ora den har giltighet även i fråga om ett system med olika skattesatser för utdelad och kvarhällen vinst.

Ett generellt avdrag för utdelningar innebär att det första ledet i dubbelbeskattningen reduceras eller - vid 100 % avdrag - helt elimineras. Härigenom sänks bolagens kapital­kostnader för egenkapitalet. Avdraget bör bl.a, ge incita­ment till utdelningshöjningar som kan medverka till en ök­ning av utbudet av riskkapital, I våra tilläggsdirektiv ut­talas att det är ett rimligt antagande att en avdragsmetod och ett avräkningssystem på sikt ger likvärdiga ekonomiska resultat.

Det nu sagda gäller i första hand ett permanent avdrags­system. Man kan ställa sig mer tveksam till betydelsen av ett temporärt avdrag. I och för sig torde en sådan åtgärd kunna få en viss positiv effekt pä emissionsverksanhet och aktiekurser. En förutsättning för detta torde dock vara att avdraget blir relativt stort. Ett tillfälligt avdrag som omfattar bara en mindre del av utdelningsbeloppet torde fä ringa effekt. Som enda stimulansåtgärd skulle ett sådant avdrag i varje fall vara helt otillräckligt.

I varje system som bygger på att dubbelbeskattningen skall lindras genom att bolagen får avdrag för verkställd utdel­ning aktualiseras två särskilda frägor. Den ena gäller be­handlingen av utdelning som lämnas till andra inhemska bo­lag. Den andra gäller den utdelning som går till aktieägare i utlandet. I det följande beskriver vi först vilka problem som uppkommer och vilka principlösningar som är tänkbara. Avslutn intjsvis gör vi en bedömning av om det är möjligt att genomföra de erforderliga ändringarna i ett provisorium.

 

Prop. 1980/81:39                                                   102

7.2.2    Utdelning till svenska bolag

Som framgått av redogörelsen i avsnitt 2.2.2 innehåller punkt 1 av anvisningarna till 54 § KL detaljerade regler om hur aktiebolagens utdelningsinkomster skall behandlas. Ett avdrag för utdelning måste samordnas ned dessa regler. Ett system där aktiebolagen fick avdrag för verkställd utdelning och utdelningen utan inskränkning var skattefri hos motta­gande bolag kunde ge inte önskvärda effekter. Om ett moder­bolag har en rörelse förlagd till ett dotterbolag, skulle överskottet av rörelsen kunna helt undgå beskattning i bo­lagssektorn trots att någon utdelning till de slutliga aktieägarna inte sker (dotterbolaget får avdrag för utdel­ning till moderbolaget, moderbolaget beskattas inte för utdelningen).

Samordningen kan ske pä två principiellt olika sätt. En möjlighet kan vara att göra det utdelande bolagets avdrags-rätt beroende av hur utdelningen behandlas hos mottagaren. Den andra vägen är att modifiera de beskattningsregler sora gäller för mottagaren.

I 7 § Annell-lagen finns regler som syftar till att åstad­komma en viss grad av samordning mellan avdraget och bestäm­melserna om skattefrihet för mottagen utdelning (se avsnitt 2.1). En första fråga är om denna samordningsmodell är an­vändbar även i ett system som är generellt i den meningen att avdrag medges för utdelning pä såväl äldre som nyemit­terade aktier.

Till en början bör understrykas att avsikten med Annell-av­draget inte har varit att generellt lindra dubbelbeskatt­ningen av utdelade vinstmedel. Vad man har velat uppnå är en stimulans av nyemissionsverksamheten. Avsikten är att avdrag i princip skall medges bara i de fall då nytt riskkapital har tillförts aktiebolagen från aktieägare utanför bolags­sektorn.

 

Prop. 1980/81:39                                                   103

Med hänsyn till avdragets relativt begränsade karaktär är det naturligt att man inte har försökt uppnå den önskade sanordningen genora att andra reglerna för behandling av aktiebolagens utdelningsinkomster, I stället har man gjort vissa särskilda begränsningar i det utdelande bolagets av­dragsrätt. Utgångspunkten har varit att man vill förhindra att avdrag medges i de fall då en nyemission visserligen har genonförts inom en koncern men något nytt kapital inte har tillförts från aktieägare utanför bolagssektorn. Med denna utgångspunkt har man ansett det motiverat att vägra avdrag när det utdelande bolaget är dotterbolag till ett annat bolag. On nämligen avdrag medgavs i sådana fall, skulle det bli möjligt för en koncern att genom omplacering av till­gångarna inon koncernen få Annell-avdrag trots att något nytt kapital inte har tillförts utifrån,

Sanna resonenang har ansetts tillämpligt även i andra fall där utdelningen uppbärs av ett aktiebolag sora inte är skatt­skyldigt för utdelningen. Som en allmän princip har i för­arbetena till Annell-lagstiftningen fastslagits att avdrag borde vägras i de fall dä aktieägaren är frikallad från skattskyldighet för utdelning men skattskyldig för ränta. Det har dock inte ansetts möjligt att göra avdragsrätten för utdelning till varje enskild aktieägare beroende av just den aktieägarens skattesituation. En sådan ordning skulle tvinga det utdelande bolaget till ett betungande utredningsarbete och det skulle vara svårt eller omöjligt att vid deklara­tionstillfället avgöra hur stort avdragsutrymmet är. Man har därför varit tvungen att arbeta ned relativt grova schablon­regler. Dessa har beskrivits i avsnitt 2,1,

Är dessa schablonregler användbara i ett systen där avdrags-rätten utviäven utdelning på äldre aktier? Enligt vår nening måste svaret bli nekande. Son en särskilfl svårighet kan nännas behandlingen av utileln imjar till förvaltningsföretag. Annell-reglerna innebär att avdracj vägras för utdelning till ett moderbolag son är förvalt­ ningsföretag även om moderbolaget omedelbart vidareutdelar

 

Prop. 1980/81:39                                                    104

(Set mottagna beloppet. Denna begränsning motiveras - som redan antytts - av att man har velat förhindra att dotter­bolaget får Annell-avdrag i det fall då något nytt kapital inte har tillförts koncernen. I ett avdragssystem sora syftar till att ge en generell lindring i dubbelbeskattningen av utdelade vinstraedel är begränsningen däremot inte motiverad och den kan få direkt olämpliga effekter. Även i övrigt leder 7 § Annell-lagen till ojämnheter. I vissa fall medges avdrag för utdelning till en ninoritetsaktieägare som inte är skattskyldig för utdelningen. I andra fall blir resulta­tet det omvända; avdrag för utdelning till en minoritets­aktieägare vägras trots att aktieägaren beskattas för utdel­ningen, sädana ojämnheter har ansetts kunna accepteras så länge avdraget har en begränsad räckvidd. Med ett generellt avdrag blir olägenheterna raer påtagliga.

Vär slutsats är att Annell-lagstiftningens modell för san­ordning av avdraget för utdelning och reglerna för behand­ling av aktiebolagens utdelningsinkonster inte är lämplig i ett system med ett generellt avdrag. Helt allmänt förefaller det mindre lämpligt att i ett generellt avdragssystem för­söka åstadkomma samordningen genom en begränsning i det ut­delande bolagets avdragsrätt. Följden av en sådan begräns­ning blir bl.a. att ett bolag, som har valt att anskaffa kapital genom nyemission och därvid har beaktat effekterna av avdraget, sedermera kan förlora avdragsrätten om en viss del av aktierna i bolaget byter ägare.

Det alternativ som då återstår är att modifiera reglerna för behandling av aktiebolagens utdelningsinkonster. Hur regler­na i så fall skulle utformas blir beroende av an det gene­rella utdelningsavdraget är totalt eller partiellt. I det följande skall vi uppnärksanna hur frågari har lösts i ett par andra länder.

 

Prop. 1980/81:39                                                   105

Fullt avdrag

I detta fall ligger det närnast till hands att upphäva skattefriheten för mottagen utdelning. Aktiebolagen skulle alltså i fortsättningen beskattas för samtliga utdelnings­inkomster. Å andra sidan skulle de få rätt till fullt avdrag för vidareutdelning. I ett sådant system kommer det första ledet i dubbelbeskattningen att elimineras under förutsätt-nincj att bolagen omedelbart vidareutdelar mottagna utdel-nincjar. Om utdelningsinkomsterna fonderas hos det nottagande bolaget, träffas de däremot i princip av beskattning. Det torde vara nödvändigt att införa särskilda regler son gör det möjligt för bolaget att undvika beskattning även när utdelningsinkomsterna fonderas några är.

I detta sammanhang har det intresse att se hur det norska skattesystemet är utformat. I Norge har raan sedan år 1969 regler som i princip medför att dubbelbeskattningen av ut­delade vinstmedel helt elimineras. Vid den statliga taxe­ringen får bolagen avdrag för utdelning som verkställs från årets överskott. Ett bolag sora gör en sådan utdelning har dessutom rätt till avdrag för avsättning till en fond för utdelningsreglering. Detta avdrag fär dock inte överstiga 1 % av aktiekapitalet plus reservfonden vid årets ingång. Utdelning som ett senare år räknas av mot fonden berättigar givetvis inte till nytt avdrag. Har en fondavsättning inte tagits i anspråk inom en femårsperiod, återförs den till beskattning. Vid den proportionella koramunalbeskattningen har man valt en annan lösning. Här får bolagen inte avdrag för utdelning. Första ledet av dubbelbeskattningen har alltsä behållits. I stället är aktieägarna befriade frän komraunalskatt på mottagen utdelning.

Partiellt avdrag

Om bara en viss del av den verkställda utdelningen är av­ dragsgill, är den beskrivna (="norska") modellen inte länp-

 

Prop. 1980/81:39                                                   106

lig. Man kan dä i stället använda en modell som påminner om de regler som f.n. gäller för förvaltningsföretagen. Ett aktiebolag skulle i princip vara skattskyldigt för alla utdelningsinkoraster men skulle undgå beskattning ora vidare­utdelning sker. Även i ett systera av detta slag kan man ha regler som gör det möjligt att utan ofördelaktiga beskatt­ningskonsekvenser fondera mottagen utdelning under några

I Västtyskland tillämpades fram till år 1977 ett system där lindring i dubbelbeskattningen medgavs genon differentiering av bolagsskatten (men utan nuvarande avräkning hos aktie­ägarna). Bolagsskattesatsen var 51 % pä kvarhållna vinstme­del och 15 % pä utdelad vinstD (eftersom underlaget för full bolagsskatt inte reducerades med den skatt som utgick pä den utdelade vinsten, var den effektiva skattesatsen på utdelad vinst i själva verket 23,5 %). Som tidigare nämnts är ett sådant system likvärdigt med ett system med partiellt av­drag. Ett moderbolag var i princip befriat från skatt på utdelning från dotterbolag. Skattefrihet medgavs dock bara under förutsättning att moderbolaget omedelbart vidareut-delade uppburen utdelning. Om medlen inte omeilelbart vidare- , utdelades, träffades de av en särskild skatt på 36 % (s.k. Nachsteuer). Denna skatt rest i tuerades, oht medlen senare delades ut.

7.2.3     Utdelning till aktieägare i utlandet

Den största svårigheten med ett generellt avdragssystem är att upprätthålla en rimlig beskattning av de vinstmedel son delas ut till aktieägare i utlandet. Om det utdelande bo­laget får avdrag för utdelningen och aktieägarna beskattas bara inom ramen för kujiongska tten, kan resultatet bli att det svenska skatteuttaget pä vinstmedlen blir oacceptabelt

Till detta kom en tilläggsskatt pä ca 1,5 resp.

 

Prop. 1980/81:39                                                   107

lågt. Till detta kommer andra olägenheter. I mänga länder är de inhemska bolagen befriade från skatt på utdelning från utländska dotterbolag. Om ett svenskt bolag lämnat utdelning till ett noderbolag i ett sådant land och har rätt till av­drag för utdelningen, får koncernen en betydligt förnånli-gate skattesituation än de svenskägda koncernerna. Dotter­bolaget kan föra över hela sitt överskott till moderbolaget i form av utdelning och kan därigenom reducera eller elimi­nera bolagsbeskattningen i Sverige, Vie! behov kan moderbo­laget reinvestera de utdelade medlen i dotterbolaget genom lån eller tillskott av nytt aktiekapital. Den utlandsägda koncernen kan pä detta sätt driva verksamheten vidare utan svensk bolagsbeskattning trots att inte nägon del av över­skottet delas ut till de slutliga aktieägarna. Problem av detta .slag har gjort att raan i vissa länder har övergett eller avstått från att införa ett generellt avdragssystera.

Det här berörda problemet aktualiserades när Annell-lag-stiftningen skulle genomföras. Som framgär av redogörelsen i avsnitt 2,1 valde man den schablonmässiga lösningen att av­drag i princip vägras om ett eller flera utländska bolag -ensamma eller tillsaramans med t,ex, svenska aktiebolag som inte är skattskyldiga för utdelningen - innehar aktiemajori­teten i det utdelande bolaget. Ett utländskt bolags aktie­innehav kan dock på detta sätt hindra avdrag bara i de fall då bolaget är helt befriat från kupongskatt.

Ännu en gång inställer sig frågan om Annell-lagstiftningens modell är användbar i ett system ned generell avdragsrätt. Flera skäl kan anföras mot detta. För det första är modellen inte särskilt effektiv. Endast i det fätal fall där utdel­ningen pä grund av ett dubbelbeskattningsavtal är helt un­dantagen från svensk kupongskatt kommer enligt 7 S Annell-lagen ett utländskt bolags aktieinnehav att hindra avcJrag. Denna ordning har ansetts acceptabel så länge det är fråga om ett utdelningsavdrag som har Annell-avdragets begränsade räckvitld. Med ett generellt avdrag blir modellen otillräck-lig.

 

Prop. 1980/81:39                                                    108

För det andra är det knappast möjligt att använda Annell-modellen på utdelning till utländska bolag, om nan - i en­lighet ned vad vi nyss förutsatt - skulle avstå från en motsvarande begränsning beträffande utdelning till svenska aktiebolag. En särbehandling av utlandsägda bolag skulle kunna komma i strid med det diskrimineringsförbud som finns i flertalet av våra dubbelbeskattningsavtal.

Det är därför knappast en framkomlig väg att försöka lösa problemet med utlandsägda koncerner genom begränsningar i avdragsrätten. Den metod som då kunde tyckas ligga närmast till hands är att ta ut en tillräckligt hög kupongskatt. Även ora det finns exempel på att en relativt hög källskatte-sats har godtagits i internationella sammanhang, torde dock regelmässigt gälla att man vid förhandlingar ora dubbelbe­skattningsavtal inte kan räkna med att få gehör för en högre källskattesats för utdelning än 10-15 %.

En kupongskatt på 15 % skulle inte ge ett tillräckligt skatteuttag pä de vinstnedel som med avdragsrätt delas ut till utländska moderbolag. Andra åtgärder skulle fä över­vägas. Som tidigare nämnts har man i Norge höjt nivån pä skatteuttaget genom att behålla den kommunala beskattningen av bolagsinkomsten (vid den kommunala beskattningen fär bo­lagen inte avdrag för utdelning; den ekonomiska dubbelbe­skattningen undanröjs genom att aktieägarna är befriade från konmunalskatt på utdelningsinkonsten). Konnunalskatten på det utdelande bolagets vinst plus 10-15 % kupongskatt har i Norge ansetts ge ett skatteuttag av acceptabel storlek. Det bör dock franhållas att kupongskatten inte ger full kompen­sation för statsskatten på bolagsinkomsten.

7,2.4     Sammanfattning och slutsatser

Fnligt tilläggsdirektiven skall vi göra en bedömning av om det är möjligt att utan större ingrepp i nuvarande regel-

 

Prop. 1980/81:39                                                    109

system vidta provisoriska ätgärder på bolagsnivå. De åtgär­der som kommer i fräga är ett provisoriskt avdrag för verk­ställd utdelning eller en tillfällig sänkning av bolags­skattesatsen på utdelade vinster. Eftersom dessa åtgärder i Rak har sanma innebörd har vi begränsat oss till att disku­tera avdragsmetoden,

X inledningen framhöll vi att det finns två särskilda frågor som man mäste ta ställning till när man överväger att införa ett generellt avdrag för verkställd utdelning. Den ena avser behandlingen av utdelning .som läranas till andra svenska bo­lag. Den andra gäller utdelning sora lämnas till aktieägare i utlandet.

Vad först beträffar utdelning till andra svenska bolag har vi konstaterat att ett avdrag mäste samordnas raed de rela­tivt koraplicerade bestämmelser som reglerar aktiebolagens skattskyldighet för mottagna utdelningar (anvisningarna till 54 § KL), De samordningsregler som finns i Annell-1agstift-ningen är enligt vår mening inte lämpade för ett system där avdragsrätten omfattar utdelning på både äldre och nyemit­terade aktier. I stället torde det bli nödvändigt att ganska radikalt omarbeta bestämmelserna i anvisningarna till 54 § KL.

Även när det gäller de utdelningar sora lämnas till aktie­ägare i utlandet har vi funnit att relativt genomgripande ätgärder behövs för att säkerställa en rimlig beskattnings-nivå. Det torde bl.a. bli nödvändigt att fä till stånd så­dana ändringar i våra dubbelbeskattningsavtal med andra länder att en relativt hög kupongskatt kan tas ut i Sverige.

Av det anförda framgår att ett systen med generell avdrags­rätt för verkställd utdelning inte kan införas utan väsent­liga ingepp i nuvarande skatteregler. Vi måste därför av­styrka att åtgärder pä bolagsnivå vidtas inom rånen för det nu aktuella provisoriet, Santidigt vill vi understryka att

 

Prop. 1980/81:39                                                    110

vi därned inte har tagit ställning till hur ett pernanent systen för lindring i dubbelbeskattningen bör utfornas.

7.3       Åtgärder pä aktieägarnivå

I detta avsnitt diskuterar vi olika ätgärder son har till syfte att öka den effektiva avkastningen pä aktier genon lättnader vid aktieägarnas beskattning. Diskussionen avser enbart hushållens innehav av noterade aktier, I första hand är det alltså fråga on lättnader vid de fysiska personernas beskattning. Som tidigare nämnts (avsnitt 7.1,3) anser vi dock att också dödsbon i vissa fall bör kunna få del av lättnaderna.

I enlighet med tilläggsdirektiven lägger vi tyngdpunkten på en undersökning av åtgärder son ger lindring i dubbelbe­skattningen av utdelade vinstnedel (7.3.1). Vi tar dock också upp frågan om lättnader vid realisationsvinstbeskatt­ningen (7,3,2) och diskuterar slutligen vissa andra ätgärder (7.3.3).

7.3.1     Reducerad inkomstskatt på utdelningar

7.3.1.1   Inledning

I avsnitt 7,1,2 har vi dragit upp riktlinjerna för ett provisorium. Vi har utgått från att lättnaderna skall kunna uppfattas som en varaktig förbättring av villkoren för aktiesparandet. Samtidigt har vi understrukit att åtgärderna är provisoriska i den meningen att de är avsedda att inom nägot eller några år avlösas av ett permanent systera. Det är önskvärt att de provisoriska åtgärderna inte får effekter som försvårar övergången till ett permanent system.

Vår huvuduppgift enligt tilläggsdirektiven är att förutsätt­ningslöst pröva tvä huvudalternativ för ett permanent sy­stera, näraligen en differentiering av bolagsskatten och en avräkningsmetod. I avsnitt 7,2 har vi avstyrkt provisoriska

 

Prop. 1980/81:39                                                    111

åtgärder på bolagsnivå men vi har santidigt framhållit att detta inte innebär något ställningstagande för värt fort­satta arbete. Det är alltsä ännu för tidigt att bedöraa ora ett permanent .system bör baseras på den ena eller andra me­toden. Ändå är det enligt vår mening motiverat att vid ut­formningen av provisoriska åtgärder för lättnader pä aktie­ägarnivå sträva efter att uppnå överensstämmelse med effek­terna i ett avräkningssystem. En sädan överensstäramelse är fördelaktig ora det permanenta systemet skulle baseras på en avräkningsmetod, pien den bör även vara ägnad att underlätta en övergång till ett system med differentierad bolagsskatt. I tilläggsdirektiven har framhållits att ett system med differentierad bolagsskatt och ett avräkningssystem åtmins­tone pä sikt - dvs. när bl.a. bolagens utdelningspolitik har anpassats till de nya reglerna - bör kunna ge likvärdiga ekonomiska resultat.

Vi kommer därför till en början att redogöra för den prin­cipiella innebörden av ett avräkningssystem. Som nämnts i avsnitt 7.1,2 har vi valt att vid våra beräkningar i första hand utgä frän en lättnadsnivå som i princip raotsvarar en halvering av bolagsskatten pä utdelade vinstraedel. Tillämpat på avräkningssystemet innebär detta att vi främst inriktar oss på att belysa effekterna av ett systera där avräkning raedges för halva bolagsskatten. Vi har därvid utgått från den "teoretiska" bolagsskattesatsen vid en kommunal utde­bitering pä 30 kr,, dvs. 58 % (jfr avsnitt 2.1) trots att den faktiska skattesatsen kan vara lägre (t.ex, när utdel­ningen avser raedel som inte har beskattats fullt ut i bo­lagssektorn). Vi koramer dock även att visa effekterna vid en lägre och en högre avrakningsgrad (36 resp, 72 % av den "teoretiska" bolagsskatten).  Slutligen diskuterar vi möj­ligheterna att använda ett avräkningssystem som proviso­rium.

Därefter går vi över till att diskutera tvä andra metoder för skattelindring,' nämligen skattereduktion och avdrag vid taxeringen. Även här har vi som utgångspunkt en lättnads­nivå som motsvarar avräkning av halva den "teoretiska" bo-

 

Prop. 1980/81:39                                                   112

lagsskatten, men vi beräknar ocksä effekterna vid de alter­nativa lättnadsnivåer som motsvarar avräkning för 36 resp. 72 % av bolagsskatten.

Sedan vi belyst effekterna av avräkning, skattereduktion och avdrag och diskuterat den tekniska utformningen - bl.a. hur de provisoriska åtgärderna skall samordnas med nuvarande sparavdrag - gör vi en bedömning av de olika metodernas för-och nackdelar och anger vilka lösningar vi vill förorda.

När vi i fortsättningen talar om utdelning syftar vi endast på sådan utdelning som är avsedd att omfattas av de provi­soriska åtgärderna.

7.3.1.2   AvräkjUrig

Vi har i avsnitt 6.1 i korthet beskrivit några av EG-länder­nas avräkningssystem. Gemensarat för dessa systera är att aktieägare inora hushällssektorn fär räkna sig till godo hela eller en viss del av den bolagsskatt som belöper pä utdel­ningen. Tekniken för att ästadkorama detta brukar i utländsk litteratur benämnas "gross-up and credit". Med "gross-up" förstås att aktieägaren till sin utdelningsinkorast lägger hela eller en del av bolagsskatten pä utdelade vinstmedel och i en första omgång skattar för denna uppräknade utdel­ning. I t.ex. Frankrike räknas utdelningen upp med faktorn 1,5 och i Storbritannien med 10/7. I en andra omgång till-godoförs aktieägaren "credit", dvs. ett avdrag från skatten, som är lika stort som det belopp som har lagts till utdel­ningen. Man kan beskriva systemet så att bolagsskatten på utdelade vinstmedel helt eller delvis behandlas som en ytterligare utdelning som bolaget har hållit inne i form av en källskatt. Denna källskatt får aktieägaren räkna av från skatten på summan av den uppburna utdelningen och käll­skatten.

I ett system med full avräkning förekommer i princip inte någon dubbelbeskattning av utdelade vinstmedel. Vid halv

 

Prop. 1980/81:39                                                   113

avräkning får aktieägaren frän den uppräknade utdelningen räkna av hälften av den bolagsskatt som belöper på utdel­ningen. Ett exempel belyser sambanden (ingen del av vinsten hålls kvar i bolaget, bolagsskattesatsen är 58 % och aktie­ägarens marginalskattesats 70 %).

 

Tabell 7:1

 

 

 

 

 

 

Nuvarande regler

Halv avräkning

Full avräkning

Bolagsvinst

 

100

100

100

Bolagsskatt

 

58

58

58

Utdelning

 

42

42

42

Aktieägaren tar upp till beskatt­ning

42

(42-t29=) 71

(42+58=) 100

Aktieägarens skatt

på detta belopp        29,4                             49,7                  70

Skatteavdrag                    -                         29                     58

Aktieägarens skatt

att erlägga                      29,4                      20,7                  12

Aktieägarens
skattesats
för utdel­
ning                (29,4/42=) 0,70  (20,7/42=) 0,49  (12/42=) 0,29

Total skatt pä utdelade vinstmedel  (58+29,4=) 87,4  (58+20,7=) 78,7  (58+12=) 70

I fortsättningen använder vi följande uttryck

- avrakningsgrad: den del av bolagsskatten på utdelade vinstraedel som avräkningen omfattar.

8 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                   114

tilläggsbelopp: det belopp son vid beskattningen läggs till den uppburna utdelningen,

uppräkningsfaktor: den faktor raed vilken utdelningen räknas upp.

Vi koraner i första hand att beräkna effekterna vid halv

avräkning (avräkningsgraden = 0,5). Av exemplet framgår att

uppräkningsfaktorn i ett sådant system - och vid en

bolagsskattesats på 58 % - är (—=) l 69.

42   -----

Som tidigare nännts kommer vi också att belysa effekterna vid en avräkning av 36 resp. 72 % av bolagsskatten. Uppräkningsfaktorn är då 1,5 resp. 2,0.

I ett avräkningssystem räknas tilläggsbeloppet in i under­laget för aktieägarens progressiva inkomstskatt medan av­draget från skatten är lika stort i alla inkomstlägen. Vid en given avrakningsgrad (a) och bolagsskattesats (b) kommer därför aktieägarens skattesats för uppburen utdelning (n) att bli beroende av hans marginalskattesats (m). Saken

kan uttryckas i följande formel:

ab ""u = " - ITb'-"'

Formeln  ger   följande   saraband.

Nuvarande   regler

(a   =   0):          ra     =   n

Halv avräkning

(a = 0,5):      m = m - 0,69(l-n) = 1,69m - 0,69

36 % avräkning

(a = 0,36):     m = m - 0,5(l-m) = 1,5m - 0,5

72 % avräkning

(a = 0,72):     n = n - (l-m) = 2,0m - 1,0

Sambandet  mellan  ra    och   ra  vid   uppräkningsfaktorerna 1,0   (nuvarande  regler)   och   1,69   resp.   1,5  och   2,0 illustreras   i   diagram   7:1.

 

Prop. 1980/81:39

115

Skattesats

oä  utdelning (m )

A

0,8

(1 ) nuvarande regler         ra = m

©

36 i avräkning                    m    = 1,Sm -  0,5

(T) 50 %  avräkning          m = 1,69m-    0,69

(T) 72 %  avräkning          mj = 2,0 m -   1,0

0,7

0,6

0,5

0,4

0,3

0,2

0,1

0,:   0,4   0,5   0,6   0,7   0,8

Marginal-skatte­sats (m)

-0,1

-0,2

 

Prop. 1980/81:39                                                    116

Diagrammet ger en bild av marginaleffekten, dvs. beskatt­ningen av en extra utdelningsinkomst. Diagrammet kan inte utan vidare användas när aktieägaren i;Sr stora utdelnings­inkomster. För att få ett rättvisande totalresultat är det nödvändigt att tänka sig linjerna 2-4 förskjutna något i riktning raot linje 1 i de fall då utdelningen - och därmed också tilläggsbeloppet - har en sädan storlek att en eller flera skatteskiktsgränser passeras.

Aktieägarens skatt på en utdelning och hans behållning efter skatt (utdelningsnettp) framgär av tabell 7:2.

 

Prop. 1980/81:39                                                             117

Tabell 7:2

Den skatt som tas ut                                   Aktieägarens utdel-
hos aktieägaren pä en                                 ningsnetto om ra är
utdelning på 100 om                                    resp.
ra år resp,
_______________ 0,85 0,8 0,7 0,6 0,4          0,85 0,8 0,7 0,6 (),4

Nuvarande reg­ler (linje 1)    85   80  70  60  40     15   20  30  40  60

36 % avräk­ning (linje 2)   78   70  55  40  10     22   30  45  60  90

50 % avräk­ning (linje 3)   75   66  49  32  -1     25   34  51  68 101

72 % avräk­ning (linje 4)   70   60  40  20 -20     30   40  60  80 120

Den nominella lättnad sora ett avräkningssystem ger i för­hållande till nuvarande regler är störst i låga inkomst­lagen. Från tabellen kan man utläsa bl.a. att utdelnings­nettot vid halv avräkning ökar med 41 (från 60 till 101) vid 40 % marginalskatt och med 14 (från 20 till 34) vid 80 % marginalskatt.

Tabellen visar också att utdelningsnettot i ett avräknings­system - jämfört med nuvarande regler - ökar med en faktor som är konstant i alla inkomst lägen, näraligen den faktor som vi här tidigare har kallat uppräkningsfaktorn (nettot vid t.ex. halv avräkning blir 1,69 gånger större än enligt nu­varande regler). Vi kan alltsä konstatera att avräkningen i relativa termer ger samma lättnad i alla inkomstlägen.

 

Prop. 1980/81:39                                                   118

I rubriken till tabell 7:2 markerade vi att tabellvärdena avser skatteuttaget hos aktieägarna. Vid en analys av hur kapitalkostnaden påverkas i ett avräkningssystem - en analys sora vi här raåste avstå frän - är det sararaanlagda skatteut­taget på utdelade vinstmedel av central betydelse. Utan att dra några slutsatser visar vi i tabell 7:3 hur summan av bolagets och aktieägarens skatt varierar med olika avräk-ningsgrader och marginalskattesatser när bolagsskattesatsen är 58 %.

Tabell 7:3

Den sammanlagda skatt som tas ut hos aktieägaren och bolaget om vinstmedel på 100 tas i anspråk för utdelning och m är resp. 0,85    0,8    0,7    0,6    0,5    0,4

Nuvarande regler

93,

,7

91,6.

87,

,4

83,2

79,

,0

74,8

36 % avräkning

90,

.6

87,4

81,

.1

74,8

68,

.5

62,2

50 %

89,

,4

85,8

78,

,7

71,6

64,

,5

57,4

72 %

87,

,4

83,2

74,

,8

66,4

58,

,0

49,6

100 %

85

 

80

70

 

60

50

 

40

Vi har i kap. 3 redovisat visst material om sambandet mellan hushållens utdelningar och deras beskattningsbara inkomster. Med bortseende från bl.a. effekterna av sparavdraget har vi uppskattat att hushållens utdelningsinkoraster "på margina­len" beskattas med en skattesats av 70 %. Denna uppskattning kan användas för att beräkna skattebortfallet i ett avräk­ningssystem. Det är emellertid att raärka att det i e.tt av­räkningssystem är skatteuttaget på tilläggsbeloppet som är det relevanta, dvs. det belopp som läggs till den i vanlig ordning bestämda inkomsten. Tilläggsbeloppet komraer ibland att delvis beskattas efter en högre skattesats än sora svarar raot den "vanliga" raarginalskattesatsen. Slutsatsen av detta resonemang är att det finns anledning att justera siffran 70 % något uppåt när det gäller att bedöraa skattebortfallet i ett avräkningssystem. Vi har ansett det rimligt att utgå frän en skattesats på 70-75 %.

 

Prop. 1980/81:39                                                   119

I   den   följande   tabellen   förutsätts   att   hushållens   årliga utdelningsinkoraster   är   1   300   nilj.   kr.    (år   1980   utbetalade utdelningar   från   bolag   pä  A-listan   och   fondhandlarlistan   har uppskattats   till   2   780  milj.   kr.'-';   hushällens   andel därav   bör   vara   ca   1   100   milj.   kr.).

Tabell   7:4

Skattebortfall vid avräkning i för­hållande till nuvarande regler

36 % avräkning         0,5 x 25-30 % av hushållens

(uppräknings-            utdelningsinkomster, dvs. 160-195 milj,

faktor 1,5):                kr.

50 % avräkning         0,69 x 25-30  % av hushållens

(uppräknings-            utdelningsinkomster, dvs. 225-270 milj.

faktor 1,69):              kr.

72 % avräkning         1,0 x 25-30 % av hushållens

(uppräknings-            utdelningsinkomster, dvs. 320-390 milj,

faktor 2,0):                kr.

I tilläggsdirektiven har understrukits att en övergäng till ett avräkningssystem - liksom till ett system ned differen­tierad bolagsskatt - aktualiserar flera komplicerade frågor. Man måste, som också har framgått av vår redogörelse i av­snitt 6.1, ta ställning till bl,a, hur beskattningen skall ske när de utdelade vinstmedlen inte har träffats av skatt inon bol agssek tt?rn, Vidare må,ste te internationella aspek­terna beaktas. Det säger sig självt att det inte är möjligt att reglera frägor av detta slag inom ramen för ett provi­sorium.

'Affärsvärlden nr 16, 1980

 

Prop. 1980/81:39                                                    120

Det är alltså enligt vår mening uteslutet att införa ett fullständigt avräkningssystem av kontinental modell som ett provisorium. Vad man möjligen kan överväga är att temporärt införa ett förenklat och "ofullständigt" avräkningssystem. Närmare bestämt skulle en sådan lösning innebära att man höll fast vid avräkningens huvudprinciper för behandling av hushållens utdelningsinkomster men avstod från att reglera sådana frågor sora rör bl.a. beskattningen inora bolagssektorn och de internationella förhållandena.

Vi har dock funnit att flera skäl kan anföras mot en sådan lösning:

a)   Det är att märka att även ett ofullständigt avräknings­system av det här skisserade slaget förutsätter att hus­hällen i sina deklarationer redovisar inte bara faktiskt uppburen utdelning utan också tilläggsbeloppen. En sädan omläggning av deklarationsrutinerna kräver relativt bety­dande informationsinsatser. I avsnitt 7.1.2 har vi fram­hållit att man i ett provisoriura bör avstå frän åtgärder sora leder till mer väsentiiga ändringar i nuvarande deklara­tions- och redovisningsrutiner.

b)   En annan fråga är vilken betydelse avräkningen skall få för kommunerna. En genomgående princip för den kommunala beskattningen är att kommunerna får ut skatt på grundval av de beskattningsbara inkomsterna. De hittills använda for­merna av skattereduktion, som ju inte påverkar storleken av beskattningsbar inkomst, har fallit helt på statsskatten. Eftersom avräkningssystemet innebär att de beskattningsbara inkomsterna och därmed kommunernas skatteunderlag höjs med tilläggsbeloppen, blir det nödvändigt att särskilt överväga om inte det avdrag från skatten som görs som ett andra steg i avräkningen bör fördelas mellan staten och kommunerna.

c)   Slutligen bör nämnas att ett avräkningssystem - även ett "ofullständigt" sådant - kan ge upphov till vissa problem vid beskattningen av makar.

Inkorast av kapital utgör B-inkorast och blir därför ofta föremål för gemensam skatteberäkning för makarna. I fråga ora A- och B-inkomster gäller följande. Beskattningsbar A-in­komst och beskattningsbar B-inkomst bestäms för vardera maken. Oavsett inkomstens natur behandlas minst 4 500 kr. av vardera makens beskattningsbara inkomst som beskattningsbar A-inkorast. Om makarnas sammanlagda B-inkomster inte översti­ger 2 000 kr., behandlas samtliga inkomster som A-inkomst. Vid skatteberäkningen läggs raakarnas beskattningsbara

 

Prop. 1980/81:39                                                    121

B-inkomster samraan och beskattas på toppen av den högsta beskattningsbara A-inkomsten. Skatten pä B-inkorasterna fördelas mellan makarna efter storleken av vardera makens beskattningsbara B-inkomst.

Reglerna om B-inkorast kan ge upphov till vissa tröskel­effekter. Effekterna finns redan i dag raen måste särskilt uppmärksaramas vid en övergång till ett avräkningssystem. Även ett obetydligt tilläggsbelopp kan raedföra att en kapi­tal inkorast, som tidigare låg under 2 000-kronorsgränsen och därför behandlades sora A-inkomst, passerar gränsen och "om­vandlas" till B-inkomst. Resultatet kan bli en skatteskärp­ning vid jämförelse med beskattningen enligt nuvarande regler. Det är raöjligt att sädana effekter är acceptabla -eller kan eliraineras - vid en övergäng till ett permanent avräkningssystem. I ett provisoriura, sora har till syfte att stimulera aktiesparandet, är det i varje fall önskvärt att undvika effekter av detta slag.

Vår slutsats är att inte heller ett "ofullständigt" avräk­ningssystem lämpar sig som provisorium.

7.3.1.3   Skattereduktion

En skattereduktion är ett avdrag som görs från skatten, dvs. den ingär som ett led i debiteringen. Till skillnad frän en avräkning päverkar skattereduktionen inte den beskattnings­bara inkomsten. Det är taxeringsnämnden som beslutar om förutsättningarna för de nuvarande formerna av skattereduk­tion. Den lokala skattemyndigheten beräknar sedan reduktio­nen pä grundval av taxeringsnämndens beslut.

I tilläggsdirektiven anges som ett tänkbart provisoriura en "skattereduktion som motsvarar viss procent av uppburen utdelning". En avgörande fråga är hur denna procentandel, reduktionssatsen, skall bestämmas. Vi har funnit det möjligt att utforma en metod för skattereduktion som i fråga ora inkomstprofil n.n. mycket nära ansluter till ett avräknings­system, modell A. Vi har ansett det motiverat att också ut­forma en något enklare alternativ metod, modell B.

I detta avsnitt diskuterar vi de båda modellernas tekniska utformning och belyser deras individuella och statsfinan-

 

Prop. 1980/81:39                                                    122

siella effekter. Modellernas för- och nackdelar frän olika materiella och tekniska synpunkter diskuterar vi närmare i avsnitt 7.3.1.6. Detaljutformningen behandlas i författ­ningskommentaren (kap. 8).

Modell A

Avräkningssystemet innebär ju att utdelningsinkorasten i aktieägarens deklaration ökas raed ett tilläggsbelopp och att skatten pä den beskattningsbara inkomsten reduceras med samma belopp. En sådan metod leder till att aktieägaren får en lägre skatt än om någon avräkning inte hade skett (vi bortser här från eventuella tröskeleffekter vid makebeskatt­ningen). Skatteminskningen motsvarar tilläggsbeloppet min­skat med den skatteökning som tillägget i det första steget har medfört, dvs. marginalskatten pä beloppet. I och för sig skulle det vara fullt möjligt att lägga hela avräkningen pä debiteringssidan. Aktieägaren skulle dä bara deklarera den faktiskt uppburna utdelningen enligt nuvarande regler. Det skulle sedan bli en uppgift för taxeringsnämnd och lokal skattemyndighet att utföra de olika momenten i avräkningen. Med en sådan uppläggning kommer den beskattningsbara inkoms­ten i princip inte att påverkas. En korrekt beräkning av den slutliga skatten förutsätter emellertid att debiteringen föregås av en omräkning av den beskattningsbara inkomsten (tilläggsbeloppet måste räknas in). Därefter mäste skatten på den omräknade inkomsten beräknas. Vid beräkningen mäste i förekommande fall reglerna om makars B-inkomster, begräns­ningsregeln (80/85-procentregeln) och marginalskattespärren beaktas.

Av det anförda framgår att man har kvar de tidigare berörda problemen vid makebeskattningen etc, även om avräkningen läggs över helt på debiteringssidan. Detta gäller dock bara så länge man håller fast vid kravet på att debiteringen skall ge exakt samma resultat som en "verklig" avräkning. Vi har funnit att raan genora att förenkla systemet och införa vissa schablonregler kan komma fram till en modell för

 

Prop. 1980/81:39                                                    123

skattereduktion som ger i huvudsak samma materiella resultat som en avräkning men samtidigt är betydligt enklare att hantera och inte ger upphov till de nyssnämnda tröskel­effekterna.

Vår utgångspunkt är den skatteminskning sora en "verklig" avräkning medför. Denna skatteminskning kan uttryckas som en andel av den uppburna utdelningen, alltsä en reduktionssats (r). Av vad vi tidigare har anfört framgår att följande samband gäller vid halv avräkning:

r = m - m = .ab i_      0,69(l-m) = 0,69 - 0,69n 1-b

I denna formel är ra ett uttryck för den marginalskattesats sora gäller för tilläggsbeloppet. Ora m uppgår till 70 % (= 0,7), ger formeln en reduktionssats av 20,7 % (= 0,207) av den uppburna utdelningen.

Den avgörande frågan är fortfarande hur raarginalskattesatsen (ra) skall bestämmas. Om vi tills vidare bortser från reg­lerna för makebeskattningen och vissa andra förhällanden som vi strax skall återkomma till, gäller följande. Aktieägarens skatt på ett marginellt tilläggsbelopp är beroende av stor­leken av hans beskattningsbara inkoi'ist, den statliga skatte­skalan (basenheten) och den kommunala utdebiteringen. Det är raöjligt att vid en given statsskatteskala och kommunal ut­debitering i tabellform ange raarginalskattesatsen i olika inkomstlägen. Vid en viss grad av avräkning och en given bolagsskattesats är det också i princip raöjligt att ange reduktionssatsen (r) i de olika inkomst lägena.

Ora en sådan tabell skall innehålla inkomstskikt som bestäms i kronor måste man utgä från en basenhet av en viss bestämd storlek. Det finns anledning att i detta sammanhang beakta att de provisoriska åtgärderna är avsedda att tillämpas till dess att en övergång till ett pernanent .system kan ske. Det kan vara en fördel om tabellen är oförändrad under denna

 

Prop. 1980/81:39                                                    124

tid. Mot denna bakgrund har vi valt att utgå från en basen­het på 7 000 kr. (basenheten vid 1981 års taxering är 5 800 kr). Detta skall inte uppfattas som någon prognos can vare sig prisutvecklingen eller provisoriets livslängd.

I övrigt bygger tabellen på att

-   skattesatserna i inkomstskikten är de som gäller vid 1981 års taxering (från effekten av den tillfälliga ändringen av den särskilda skattereduktionen bortses),

-   att kommunalskatt utgår efter en skattesats av 30 %,

-   att halv avräkning medges (dvs. uppräkningsfaktorn är 1,69).

Tabell 7:5

Statligt beskatt-    Marginal-     Reduktionssats
ningsbar inkorast     skattesats     (skattelättnad i % av
(kr.)                              (%)                   faktiskt mottagen

utdelning)

7 000                   31                             47,6

7 100 -     28 000                   32                             46,9

28 100 -     35 000                   34                             45,5

35 100 -     42 000                   35                             44,9

42 100 '     49 000                   38                             42,8

49 100 -     56 000                   41                             40,7

56 100 -     63 000                   44                             38,6

63 100 -     70 000                   50                             34,5

70 100 '     77 000                   52                             33,1

77 100 -    84 000                   56                             30,4

84 100 -    91 000                   60                             27,6

91 100 -     98 000                   64                             24,8

98 100 -   105 000                   69                             21,4

105 100 -  112 00(j                   74                             17,9

112 100 -  119 000                    75                             17,3

119 100 -  140 000                   78                             15,2

140 100 -  210 000                   80                             13,8

210 100 -                                 85                             10,4

Tabellen   kan  ändras   sä   att   reduktionssatsen   faller   jämnt.

 

Prop. 1980/81:39                                                   125

Tabell  7:6

Statligt   beskatt-         Reduktionssats   (%1

ningsbar   inkorast

(kr.)

 

-

36

000

36

100 -

39

000

39

100 -

42

000

42

100 -

45

000

45

100 -

48

000

48

100 -

51

000

51

100 -

54

000

54

100 -

57

000

57

100 -

60

000

60

100 -

63

000

63

100 -

66

000

66

100 -

69

000

69

100 -

72

000

72

100 -

75

000

75

100 -

78

000

78

100 -

81

000

81

100 -

84

000

84

100 -

87

000

87

100 -

90

000

90

100 -

93

000

93

100 -

96

000

96

100 -

99

000

99

100 -

102

000

102

100 -

105

000

105

100 -

108

000

108

100 -

111

000

111

100 -

114

000

114

100 -

117

000

117

100 -

120

000

120

100 -

140

000

140

100 -

160

000

160

100 -

180

000

180

100 -

200

000

200

100 -

220

000

220

100 -

240

000

240

100 -

 

 

45 44 43 42 41 40 39 38 37 36 35 34 33 32 31 30 29 28 27 26 25 24 23 22 21 20 19 18 17 16 15 14 13 12 11 10

 

Prop. 1980/81:39                                                    126

Motsvarande tabeller vid uppräkningsfaktorerna 1,5 (36 % avräkning) och 2,0 (72 % avräkning) kan utformas enligt följande,

Tabell 7:7

Statligt   beskatt-                 Reduktionssats   (%)

ningsbar   inkomst

(kr,)                                     Uppräkningsfaktor

1,5                2,0

000           35                         70

28

100 -

-  32

000

32

100 -

-  36

000

36

100 -

-  40

000

40

100 -

-  44

000

44

100 -

-  48

000

48

100 -

-  52

000

52

100 -

-  56

000

56

100 -

-  60

000

60

100 -

-  64

000

64

100 -

-  68

000

68

100 -

-  72

000

72

100 -

-  76

000

76

100 -

-  80

000

80

100 -

-  84

000

84

100 -

-  88

000

88

100 -

-  92

000

92

100 -

-  96

000

96

100 -

- 100

000

100

100 -

- 104

000

104

100 -

- 108

000

108

100 -

- 112

000

112

100 -

- 116

000

116

100 -

- 120

000

120

100 -

- 150

000

150

100 -

- 180

000

180

100 -

- 210

000

210

100 -

 

 

34                  68

33                  66

32                  64

31                  62

30                  60

29                  58

28                  56

27                  54

26                  52

25                  50

24                  48

23                  46

22                  44

21                  42

20                  40

19                  38

18                  36

17                  34

16                  32

15                  30

14                  28

13                  26

12                  24

11                  22

10                  20

9                  18

8                  16

Tabell 7:5 och 7:6 kan ocksä återges i diagram (för överskådlighetens skull representeras tabell 7:5 inte av en "trappstegslinje").

 

Prop. 1980/81:39

127

 

uo               o

cA

c: o   -  o

 

Prop. 1980/81:39                                                   128

Av diagrammet fraragår att den trappstegslinje sora motsvarar tabell 7:6 ganska väl stäramer överens raed den "teoretiskt riktiga" linje sora raotsvarar tabell 7:5.

Av det hittills anförda har framgått att det är möjligt att utforma tabeller som direkt anger reduktionssatsen vid olika storlek av statligt beskattningsbar inkomst. Som vi redan nämnt har vi dock hittills bortsett från vissa komplicerande faktorer. Det återstår att ta ställning till följande frå­gor:

a) Inkorastskikt m.m.

I tabellerna har inkomstskikten bestämts i fasta belopp. Om inkomsterna höjs från ett är till ett annat, leder detta till att reduktionssatserna överlag blir lägre. Detta kan också uttryckas sä att avräkningsgraden i tabell 7:6 är något större än 50 % sä länge basenheten är mindre än 7 000 kr. och omvänt att avräkningsgraden blir nägot nindre än 50 % om basenheten skulle komma att överstiga 7 000 kr.

Inkorastskikten kan naturligtvis uttryckas i basenheter i stället för fasta belopp. Därigenom får man - till priset av en något mer svåruppfattad tabell - en skattereduktion som ligger kvar på samma nivå även när penningvärdet förändras. Man skall dock ha i minnet att det inte bara är basenhetens storlek som ändras år från år. Ändringar i t.ex. skatteska­lan och kommunal utdebitering kan göra att den nära överens­stämmelsen mellan "trappstegslinjen" och den "riktiga" lin­jen gär mer eller raindre förlorad.

Vad beträffar den koramunala utdebiteringen bygger tabellerna på en enhetlig skattesats för alla skattskyldiga. Av prak­tiska skäl torde en sådan ordning vara nödvändig.

 

Prop. 1980/81:39                                                   129

b) Makars B-inkoraster

Reglerna ora beräkning av skatt pä makars A- och B-inkomster innebär att marginalskatten på ett tillskott till en gift skattskyldigs kapitalinkomster bestäms av storleken av den skattskyldiges egen beskattningsbara inkomst bara i följande tre situationer:

-   tillskottet skall pä grund av 2 000-kronors- eller 4 500-kronorsregeln behandlas som A-inkomst,

-   den andra maken saknar beskattningsbar inkomst,

-   den andra maken saknar beskattningsbar B-inkorast och har en beskattningsbar A-inkorast som är lägre än den egna beskattningsbara A-inkonsten,

I övriga fall kommer marginalskatten på tillskottet i prin­cip att bli beroende av storleken av en inkorast som mot­svarar sumraan av antingen den egna beskattningsbara inkorasten och den andra makens beskattningsbara B-inkomst eller den andra makens beskattningsbara inkomst och den egna beskattningsbara B-inkomsten.

Det skulle vara en stor praktisk fördel om man vid tillämp­ningen av den här diskuterade formen av skattereduktion kunde bortse från inkomsternas karaktär av A- eller B-in­komst. Detta bör också vara möjligt. Enligt vår mening får man ett rimligt resultat om man i makefallen alltid utgår frän den högsta  av makarnas beskattningsbara inkomster när det gäller att med hjälp av den föreslagna tabellen bestämma reduktionssatsen. I flertalet fall torde detta vara fördel­aktigare för makarna än om man skulle utgå från summan av den enas beskattningsbara inkomst och den andras beskatt­ningsbara B-inkomst. Införandet av en skattereduktion av modell A ger inte upphov till nägon skatteskärpning av det slag som vi tidigare har berört.

9 Riksdagen 1980/81. 1 .saml Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                    130

c ) Reduktionssatsen

De reduktionssatser som anges i tabellen för de olika in­komstskikten gäller i princip bara under förutsättning att hela tilläggsbeloppet ligger i samma marginalskatteskikt som den första kronan av beloppet.

Det sagda kan belysas med ett exempel, som baseras på tabell 7:5. Antag att en skattskyldig har en beskattningsbar in­komst på 100 000 kr. Om den uppliurna utdelning soin är inräk­nad i inkorasten uppgår till högst 7 246 kr., kommer till-läggsbeloppet inte att överstiga (69 % av 7 246 =) 5 000 kr. Hela beloppet ligger då inon skiktet för 69 % marginalskatt. Om utdelningen däremot uppgår t.ex. till 10 000 kr. är tilläggsbeloppet 6 900 kr. Av beloppet komraer 1 900 kr, att ligga i skiktet för 74 % marginalskatt.

Av exemplet framgår att den i tabellen angivna reduktions­satsen bör sänkas en eller flera procentenheter, om utdel­ningen och därmed det tänkta tilläggsbeloppet uppgår till ett raer betydande belopp.

Enligt vår nening bör detta förhållande beaktas schablon-raässigt på följande sätt. Tabell 7:6 bör kunna tillämpas så länge utdelningen uppgår till högst 10 000 kr. (vilket mot­svarar ett tilläggsbelopp på 6 900 kr. eller drygt två in­komstskikt i tabellen). För utdelningsinkorast därutöver bör reduktionssatsen sänkas med tre procentenheter för varje 10 000 kr. Beloppet 10 000 kr. bör i förekommande fall ta sikte pä makars sammanlagda utdelning.

 

Prop. 1980/81:39                                                   131

Exempel. Mannen (M) har en beskattningsbar inkomst på 110 000 kr raedan hustruns (H) inkomst är lägre. M uppbär 18 000 kr och H 4 000 kr. i utdelningar. Makarnas utdel­ningssumma är således 22 000 kr. och denna berättigar till reduktion enligt följande.

20 % av 10 000 = 2  000

17 % av 10 000 = 1  700

14 % av  2 000 =     280

3 980 kr.

Det sammanlagda reduktionsbeloppet fördelas med 18/22 på M och 4/22 på H.

Reduceringen med tre procentenheter för varje utdelningsbe­lopp på 10 000 kr. bör inte drivas längre än till den lägsta reduktionssatsen enligt tabellen, dvs. 10 %.

d) Avrundningsregler

Varje beslut ora skattereduktion innebär viss administrativ merbelastning. Det kan därför vara lämpligt att införa avrundningsregler eller raotsvarande bestämmelser som hind­rar att alltför obetydliga utdelningsbelopp leder till re­duktion. För vår del anser vi det rimligt med en föreskrift av innebörd att reduktion inte skall ske ora den skattskyl­diges sammanlagda utdelningsinkorast understiger 100 kr.

Den modell A för skattereduktion som vi här har skisserat innebär sammanfattningsvis följande (uppräkningsfaktor 1,69):

-   utdelningsinkomster berättigar till en skattereduktion sora motsvarar viss procent av inkomsten,

-   reduktionssatsen bestäms enligt en tabell med hänsyn till storleken av den skattskyldiges statligt beskattningsbara inkomst,

 

Prop. 1980/81:39                                                   132

för makar bestäms reduktionssatsen med hänsyn till den högsta av makarnas beskattningsbara inkomster,

ora den skattskyldiges sammanlagda utdelningsinkomster överstiger 10 000 kr. ninskas den reduktionssats son anges i tabellen (tabell 7:6) ned tre procentenheter i varje överskjutande utdelningsskikt pä 10 000 kr., dock till lägst 10 %,

beloppsgränsen 10 000 kr. tillämpas gemensamt för makar,

för varje skattskyldig gäller att nägon reduktion inte medges om den sammanlagcla utdelningsinkomsten understiger 100 kr.

Modellen är utformad på basis av avräkningssystemets prin­ciper. Det innebär att de individuella och statsfinansiella effekterna i mycket hög grad överensstämmer med de effekter som erhålls i ett avräkningssystem. Vi kan därför på denna punkt hänvisa till vad vi har anfört ora avräkningens effekter i avsnitt 7,3.1.2. De skillnader som kan föreligga sammanhänger med de schablonregler som vi har föreslagit. Det går inte att generellt uttala i vilken riktning skill­naderna går.

Modell B

En skattereduktion enligt modell A grundas alltså pä av­räkningssystemets principer och innebär att reduktionssatsen är beroende av aktieägarens beskattningsbara inkomst och därmed av hans marginalskatt (m). Den lösning sora vi nu skall diskutera innebär att reduktionssatsen är oberoende av marginalskattesatsen. En sådan reduktion innebär i princip att utdelningsinkorasten beskattas efter en skattesats som ligger ett visst antal procentenheter under aktieägarens marginalskattesats. Om reduktion medges med ett belopp som motsvarar t.ex. 25 % av en viss utdelningsinkorast, är raar­ginalskattesatsen pä utdelningen 25 procentenheter lägre än aktieägarens marginalskattesats (m =m - 0,25).

Sambandet mellan ra och m vid 25 % skattereduktion illustreras i diagram 7:3 (linje 2 i diagrammet).

 

Prop. 1980/81:39

133

Diagram   7 ; .3

Skattesats

p;i utdelnini;  (m  )

A

Linje Vi)   nuv.Tranclc regler    m

Linje (2 )   2.i °o skattereduktion    m    = m - 0,25
injc \5)   halv avräkning         m    =  l,69ra   - 0,69

0,8

(1,7

0,11

11,.s

0,4

O,."

U, 1

j_______ I_______ I____ .__ I______ L.

0,.i        0,4  0,5        0,6        0,7        0,8

Marginal--1—skatte­sats  (m)

■0,1

11,.'

 

Prop. 1980/81:39                                                    134

I tabell 7:8 visas aktieägarens skatt på utdelningen och hans behållning efter skatt (utdelningsnetto) vid några olika reduktionssatser.

Tabell 7:8

Den skatt som tas ut                                   Aktieägarens utdel-
hos aktieägaren på en                                 ningsnetto om ra är
utdelning på 100 om                                    resp.
ra är resp.
_______________ 0,85 0,8 0,7 0,6 0,4          0,85 0,8 0,7 0,6 0,4

Nuvarande

regler                    85   80  70  60  40     15   20  30  40  60

(Halv avräk­
ning)                    (75   66  49  32  -1)    (25   34  51  68 101)

10 % skatte­reduktion        75   70  60  50  30     25   30  40  50  70

25 % skatte­reduktion        60   55  45  35  15     40   45  55  65  85

45 % skatte­reduktion        40   35  25  15  -5     60   65  75  85 105

Av tabellen kan utläsas att den nom ine 1la lättnaden vid en skattereduktion av denna modell är densamma i alla inkomst­lagen. Om utdelningen är 100 och skattereduktionen 25 %, ökar utdelningsnettot med 25. Den relativa lättnaden är störst i höga inkomstlägen. Vid en marginalskattesats på 80 % (m=0,8) mer än fördubblas utdelningsnettot (från 20 till 45) medan den relativa höjningen vid en marginalskatte­sats på 40 % är betydligt måttligare (frän 60 till 85).

Vi har tidigare i första hand utgått från en total lättnads­nivå sora i princip motsvarar halva bolagsskatten på utdelade vinstmedel. I avsnitt 7.3.1.2 uppskattade vi den statsfi-

 

Prop. 1980/81:39                                                   135

nansiella kostnaden för ett system med halv avräkning till ca 225-270 milj. kr. Inom en sådan kostnadsram skulle det finnas utrymme för en skattereduktion av modell B som mot­svarar ca 17-21 % av uppburna utdelningsinkomster. Inom den kostnadsram son vi har uppskattat för avräkning med fakto­rerna 1,5 resp. 2,0 (160-195 resp. 320-390 milj. kr.) skulle reduktion kunna medges med 12,5-15 resp. 25-30 % av utdelningarna.

Den skattereduktion enligt modell B som vi hittills har be­handlat innebär att reduktionssatsen ar fast och att skatte­reduktion beräknas på hela utdelningsinkorasten oberoende av dess storlek (fast reduktion utan tak). Det finns många andra alternativ. En möjlighet kan vara att förse den fasta reduktionen med ett tak, dvs. föreskriva att endast utdel­ningsinkomst upp till viss beloppsgräns skall berättiga till reduktion (fast reduktion med tak). Ett annat alternativ är att låta reduktionssatsen avtrappas med stigande utdelnings­inkorast (avtrappad reduktion). Även en avtrappad reduktion kan naturligtvis tillämpas raed eller utan tak.

När vi har övervägt dessa olika alternativ har vi funnit att flera skal kan anföras för en avtrappad reduktion utan tak. Dessa skäl, som vi i ett senare avsnitt får anledning att utveckla ytterligare, kan sammanfattas enligt följande:

-   En relativt hög reduktionssats vid låga utdelningsinkoms­ter är ägnad att ge särskild stimulans av småsparandet.

-   Avtrappningen av reduktionssatsen med stigande utdelnings­inkomst är ägnad att ge en inkomstprofil som någorluntla ansluter till profilen i modell A och i ett avräknings­system. Det finns nämligen anledning att anta att utdel­ningsinkomsterna generellt sett stiger - och att reduk­tionssatsen därför kommer att falla - med växande beskatt­ningsbar inkomst (jfr tabell 3:4).

-   Frånvaron av ett tak gör att även innehavare av större portföljer får incitament till ökaile placeringar i aktier.

 

Prop. 1980/81:39                                                    136

Stannar man för en reduktionsraodell som innehåller belopps­gränser i form av tak eller avtrappning, är det nödvändigt att ta ställning till hur gränserna skall tillärapas i raake-fallen. Den tekniskt enklaste lösningen är att beräkna re­duktionsbeloppet separat för vardera maken. Det stäramer dock bättre överens med nuvarande principer för sarabeskattning av makars kapi tal inkoraster att utföra beräkningen gemensamt för makarna.

Med dessa utgångspunkter har vi utformat en modell för av­trappad reduktion utan tak. Vi har ansett det motiverat att i första hand ange ett alternativ som kan förväntas ge i huvudsak sarama inkomstprofil och rymmas inora samraa totala kostnadsram som en reduktion enligt modell A när denna grun­das pä halv avräkning (uppräkningsfaktorn 1,69). Alterna­tivet ser ut så här.

 

Prop. 1980/81:39                                                    137

Tabell 7:9a

Makars sammanlagda        Skattereduktion

utdelningsinkorast

(kr. )__________________________________

O - I 000                                                             45 % av utdelningen

1 000 - 6 000                  450 kr, för 1 000 kr. och 25 % "  återstoden

6 00 0 -                       1 700 "    "6 000 "    "  10 % "

Tabell 7:9b

Ensamståendes utdel-      Skattereduktion
ningsinkorast (kr.)_______________________

O -   500                                                             45 % av utdelningen

500 - 3 000                  225 kr. för   500 kr. och 25 % "  återstoden

3 000 -                           850 "    "  3 000 "    "  10 % "

Det bör framhållas att relativt sraå ändringar i kostnadsramen kan ge betydande utslag i forn av ändrade skiktgänser. Metl en kostnadsram på 225 milj. kr. bör den övre skiktgränsen - vid samma reduktionssatser och med oförändrad nedre skiktgräns - vara ca I 500/3 000 kr. och inte 3 000/6 000 kr. Utgär man i stället från en kostnadsram pä 270 milj. kr. finns det utrymme för att höja den övre skiktgränsen till ca 4 500/9 000 kr. Dessa beräkningar grundas helt på utdelningsinkoinsternas fördelning enligt 1975 års undersökning (jfr kap. 3). Vi har således utgått från att antalet hushåll som deklarerar utiielningsinkomster är detsamma och att utdelningsinkomsterna - omräknade från 1975 års nivå på ca   700 milj, kr, till en nivå av I 300 milj, kr. -fördelar sig på olika utdelningsskikt enligt samma mönster som år 1975. Uppskattningarna är således känsliga inte bara för slunpfel och valet av beräkn ingsmetitl utan också för ändringar i sammansättningen av gruppen av aktieägare.

 

Prop. 1980/81:39                                                   138

Tabell 7:9a (makar) tillämpas enligt följande (mannen antas ha 4 000 kr. och hustrun 1 000 kr. i utdelningar):

Sunna reduktions­
belopp:                           för 1 000     =   450

25 % av 4 000 = 1 000

1 450 kr.

Reduktionsbeloppet

fördelas:                         nannen  4/5 av 1 450 = 1    160

hustrun 1/5 av 1 450 =       290

1 450 kr.

Vi uppskattar att av skattebortfallet faller mindre än en tiondel pä hushåll med en utdelningsinkomst pä upp till 500/1 000 kr., ca en tredjedel på hushåll med en utdelnings­inkomst på nellan 500/1 000 kr. och 3 000/6 000 kr. samt återstoden på hushåll med högre utdelningsinkomst. Kostnaden för reduktionen pä 25 % kan uppskattas till ca 40 % av to­talkostnaden raedan den återstående delen av totalkostnaden fördelar sig ganska järant nellan reduktionen på 45 % och reduktionen på 10 %.

Vill man i stället - med bibehållna skiktgränser - anpassa modellen så att de statsfinansiella effekterna ansluter till en avräkning som är grundad på uppräkningsfaktorerna 1,5 och 2,0 blir resultatet följande:

[■abell 7:10

Utdelningsinkomst                              Reduktionssats (%)

(kr., ensanstående

resp. nakar)                                      Uppräkningsfaktor

1,5______ (1,69)________ 2j0

 

 

0 -

 

500/1

000

35

(45)

70

 

500/1

000 -

3

000/6

000

15

(25)

30

3

000/6

000 -

 

 

 

8

(10)

16

 

Prop. 1980/81:39                                                   139

Av skäl som vi tidigare nämnt är det önskvärt att införa regler som hindrar att alltför obetydliga utdelningsbelopp leder till skattereduktion. Vi förordar sanna regel son för modell A.

Den modell B för skattereduktion som vi här har skisserat kan sammanfattas enligt följande (med samna kostnadsram som vid halv avräkning):

-   utdelningsinkomster berättigar till skattereduktion,

-   reduktionssatsen sjunker med stigande utdelningsinkomst,

-   för makar sker en gemensam beräkning av reduktionsbeloppet enligt tabell 7:9a,

-   för ensamstående beräknas reduktionsbeloppet enligt tabell 7:9b,

-   ora en skattskyldigs utdelningsinkomst inte uppgår till 100 kr., berättigar den inte till reduktion.

Gemensarat för modellerna A och B

Vi vill här göra ett par påpekanden som rör båda reduktions­modellerna.

En gemensara fråga är vilken betydelse skattereduktionen skall få för kommunerna. Vi har tidigare nämnt att kommu­nerna får ut skatt på grundval av de beskattningsbara in­korasterna. En skattereduktion påverkar inte storleken av den beskattningsbara inkomsten och de hittills använda formerna av skattereduktion har fallit helt på statskassan, Sanna lösning bör kunna användas för de här beskrivna reduktions­modellerna A och B så länge reduktionen har en omfattning son inte motsvarar mer än en avräkning för halva bolags­skatten på utdelade vinstmedel (dvs, den del av bolags­skatten som går till staten), On reduktionen däremot får en större omfattning, raåste man ta ställning till om staten skall efterge skattebelopp som tillfaller kommunerna eller om inte reduktionen till viss del måste bäras också av kommunerna,

 

Prop, 1980/81:39                                                    140

Beträffande innel:iörden av reduktionsnodellerna vill vi för tydlighetens skull tillägga följande. Skattereduktionen innebär att ett avdrag görs från den inkomstskatt .son enligt vanliga regler har räknats fram pä aktieägarens sanlade in­komster under utdelningsåret (vi bortser här från att re­duktion kan ske även i fråga om skogsvärdsavgift ra.m.). I enstaka fall kan det inträffa att reduktionsbeloppet över­stiger inkomstskatten. Det bör inte korama i fråga att i ett provisoriskt system låta överskjutande belopp betalas ut kontant (sädan kontantutbetalning kan däreraot förekomma i de utländska avräkningssystemen) eller att låta det avräknas mot tlen skatt som påförs aktieägaren för ett annat inkomst­år ,

7,3.1,4   Avdrag vid taxeringen

Den form av avdrag som vi nu behandlar görs i deklarationen och reducerar den beskattningsbara inkoiasten.

Enligt nuvarande regler fär s.k. sparavdrag göras vid be­räkning av inkomst av kapital. En utvidgning av detta avdrag bör enligt vår mening inte koraraa i fråga i detta sannanhang. Bland hushållens kapitalintäkter doninerar räntorna helt. En höjning av sparavdraget skulle därför vara av värde främst för banksparandet men ha endast en marginell betydelse för akties£iarandet.

Vad vi skall diskutera ar i stället ett särskilt avdrag som får göras bara mot utdelningsinkomster. Ett sådant utdel­ningsavdrag kan konstrueras på nånga sätt:

-   Fullt avdrag upp till ett visst belopp (utdelningar upp till detta belopp är alltså helt skattefria),

-   Partiellt avdrag (avdrag nedges ned ett belopp son motsva­rar en viss andel av utdelningsinkorasten),

-   Avtrappat avdrag (avdrag medges med t,ex, 100 % för utdel­ningar upp till visst belopp, med en lägre procentsats upp till en ny gräns samt - eventuellt - med en ännu lägre procentsats därutöver).

 

Prop. 1980/81:39                                                    141

Både partiellt och avtrappat avdrag kan konstrueras ned eller utan ett högsta tak för avdraget.

Den följande tabellen visar aktieägarens skatt på utdelningen och hans behållning efter skatt (utdelningsnetto).

Tabell 7:11

Den   skatt   som   tas   ut                             Aktieägarens utdel-
hos   aktieägaren  pä   en                  ningsnetto  om  m är
utdelning   på   TÖO   om                                          resp,
ra   är   resp.
_______________ 0,85   0,8   0,7   0,6   0,4 0,85   0,8   0,7 0,6   0,4

Nuvarande

regler           85   80      70  60 40             15        20     30 40  60

(Halv avräk­
ning)           (75   66  49  32  -1)                      (25   34  51 68 101)

50 =s avdrag     42,5  40  35  30  20               57,5  60  65 70  80

25 ■* avdrag      64   60  52  45  30                 36   40  48 55  70

10 % avdrag     76,5  72  63  54  36                23,5  28  37 46  64

Man kan konstatera att skattelättnaden i ett avdragssystem är störst i höga inkomstlagen. Detta gäller i både nominella och relativa termer. Effekterna av ett avdrag skiljer sig alltså väsentligt frän de effekter som erhålls vid avräkning och vid skattereduktion enligt modellerna A och B.

Liksom vid en skattereduktion är det nödvändigt att särskilt överväga hur reglerna för makar skall utformas. Vi anser att varje make i princip skall ha rätt till avdrag i sarama utsträckning som en ensamstående person (makarnas samman­lagda maximala avdrag blir alltså dubbelt sä stort som den ensamståendes). Vad det gäller att ta ställning till är om någon form av gemensam avdragsberäkning skall medges (med rätt för den ena   maken   att tillgodoföra sig avdrag som den andra maken inte har kunnat utnyttja) eller om makarna skall behandlas som helt fristående från varandra.

 

Prop. 1980/81:39                                                    142

Enligt vår raening står det bäst i överensstämmelse raed de principer som i övrigt tillämpas vid beskattningen av makars kapitalinkomster att medge en gemensam avdragsberäkning. I regel medför detta inte några tekniska problem. Vid ett av­trappat avdrag uppkommer dock vissa svårigheter.

Fullt avdrag (upp till ett visst belopp)

I detta fall finns två alternativ. Antingen föreskrivs att vardera maken i första hand skall utnyttja sitt eget avdrag eller också fär makarna fritt fördela det totala avdraget mellan sig. Båda lösningarna är tekniskt genomförbara. Det nuvarande sparavdraget får fördelas fritt.

Partiellt avdrag

Vid denna konstruktion ligger det närmast till hands att föreskriva att vardera maken skall ta "sitt" avdrag. Före­skrivs ett tak, bör den ena makens outnyttjade avdragsut­rymrne få utnyttjas av den andra maken.

Avtrappat avdrag

Vid denna avdragskonstruktion uppkommer vissa problera. Av praktiska skäl torde det inte vara möjligt att beräkna avdrag särskilt för varje utdelningsskikt. I stället måste ett gemensamt totalt avdrag beräknas för makarna. Frägan är om cietta avdrag skall få fördelas fritt eller om en propor­tionering skall ske. Det första alternativet ger utrymme för spekulativa beräkningar och medför kontrollproblem. Det andra medför merarbete vid deklarationen.

När det gäller kostnaderna för olika avdragsmodeller har vi funnit det vara av intresse att belysa vilka avdragsbelopp som kan rymmas inom de i det föregående beräknade alterna­tiva kostnadsramarna.

 

Prop. 1980/81:39                                                    143

Tabell 7:12

Kostnadsram motsvarande uppräkningsfaktorn

_____________________ 1_J__________ 1,69_________ 2,0

Fullt avdrag

upp till ett

belopp av kr.

(ensamstående

resp. makar)     1 100/2 200     1 700/3 400   3 500/7 000

Partiellt av­
drag utan tak
(%)                                 20                   25-30        40

Inom sanma kostnadsram som ett system med halv avräkning skulle finnas utrymme för bl.a. följande form av avtrappat avdrag (ensamstående resp. makar).

100 %    avdrag upp till 500/1 000 kr., 30 %     "i intervallet 500/1 000 - 3 000/6 000 kr., 10 %      "    över 3 000/6 000 kr.

Det kan också ha intresse att se den ungefärliga kostnaden för vissa andra avdragsnivåer (ensamstående resp. makar).

Tabell 7:13

Avdragsbelopp (kr.)                                  Kostnad, milj. (kr.)

100/  200                                                       25

200/  400                                                       45

400/  800                                                       80

800/1 600                                                     140

 

Prop. 1980/81:39                                                    144

7,3,1,5   Samordning raed sparavdraget

Vid säväl utdelningsavdrag som skattereduktion uppkommer frågan hur de nya reglerna skall samordnas med nuvarande sparavdrag.

En redogörelse för sparavdragets konstruktion har lännats i avsnitt 2,2.1. Vi vill erinra om att avdraget görs sist vid beräkningen av kapitalinkomsten, dvs. sedan intäkterna har lagts ihop och avdrag har gjorts för ränteutgifter m.m., och att sparavdraget inte får leda till att underskott uppkommer i förvärvskällan. Har en person kapitalintäkter av flera slag, t.ex. både utdelnings- och ränteintäkter, behöver man f.n. inte avgöra vilka intäkter avdraget skall anses belöpa på. Några särskilda regler om fördelning av avdraget på olika intäktsslag finns följaktligen inte i dag men kan -som vi strax skall utveckla närraare - visa sig behövliga om nya stimulansregler införs.

Samordning med ett utdelningsavdrag

Om ett utdelningsavdrag skulle införas, kan samordningen raed sparavdraget ske på flera sätt. Två huvudalternativ ligger närraast till hands (vid den fortsatta diskussionen utgår vi från ett fast utdelningsavdrag pä 800 kr, för ensamstående och I 600 kr, för raakar).

Det ena alternativet är att ha kvar sparavdraget i oföränd­rad form vid sidan av det nya utdelningsavdraget. Den del av utdelningarna som överstiger uttieln ingsavdrage t redovisas tillsammans raed övriga kapitalintäkter. Om det finns kvar något utrymme efter avdrag för ränteutgifter m.m., medges sparavdrag på samma villkor som hittills. Två raakar som har varken utgiftsräntor eller ränteintäkter men 3 200 kr. i utdelningar skulle således redovisa 1 600 kr. som intäkt av kapital och kunna kvitta detta belopp raot det vanliga spar­avdraget.

 

Prop. 1980/81:39                                                    145

Det andra alternativet innebär att sparavdraget får en mer begränsad omfattning. Utdelningarna bryts ut och får ligga till grund för det nya utdelningsavdraget. Sparavdraget kommer i fortsättningen att avse i stort sett bara räntein­täkter.

Det kan i och för sig vara tilltalande att ha tvä skilda avdrag. Uppdelningen bidrar till att göra systeraet över­skådligt. Alternativet har emellertid ocksä nackdelar. Det kan få effekter som direkt strider mot syftet med de nya reglerna. En separat behandling av utdelnings- och ränte­intäkter kan nämligen ge en aktieägare anledning att ersätta en del av sina aktier med t.ex. ett banktillgodohavande för att kunna dra nytta av båda avdragen. Otn det nya utdelnings­avdraget skulle bestämmas till lägre belopp än sparavdraget, förstärks i vissa fall motivet för sädana omplaceringar. Den som inte har några ränteintäkter men har utdelningar som överstiger det nya utdelningsavdraget skulle träffas av en direkt skatteskärpning om han inte ersätter en del av aktierna med tillgångar som ger avkastning i form av ränta.

Samordning med en skattereduktion

Om man ger det nuvarande sparavdraget en ny konstruktion så att det i fortsättningen fär göras bara mot ränteintäkter (och sådan utdelning som inte omfattas av våra förslag), uppkommer inte några samordningsproblem. Utdelningsintäk­terna behandlas för sig och kan direkt läggas till grund för skattereduktion.

Vi har redan antytt att ett system med separat behandling av ränte- och utdelningsintäkter har vissa nackdelar. Systemet kan t.ex. i vissa fall ge incitament till omplacering frän aktier till räntegivande tillgångar. Vill man mot denna bakgrund behålla sparavdragets nuvarande konstruktion i ett systen där utdelningsintäkterna ger rätt till skattereduk­tion, aktualiseras särskilda samordningsfrågor.

10 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                    146

Vad man i första hand måste ta ställning till är om bäde sparavdrag och skattereduktion skall kunna medges i fräga om en viss del av en utdelningsinkomst. Om man tillåter ett sädant sammanträffande, kan resultatet bli att vissa aktie­ägare får en "överstiraulans" i den meningen att utdelningen ger ett netto på raer än 100 %. Överstimulansen upphör dock när utdelningsinkorasten har nätt en viss storlek och den upphör snabbare för aktieägare i högre än för aktieägare i lägre inkorastlägen. Det anförda kan belysas raed ett exempel. Antag att skattereduktion medges raed 30 % av utdelningsbe­loppet och att den skattskyldige inte använder någon del av sparavdraget mot ränteintäkter. Om hans utdelningar ligger inom sparavdraget, blir hans netto 130 % av utdelningen (full skattefrihet på grund av sparavdrget plus 30 % skatte­reduktion). Om narginalskattesatsen antas vara 80 % resp. 50 % upphör översfimulansen i den här angivna meningen (för tvä makar) vid en utdelningsinkorast pä 2 560 kr. resp. 4 000 kr.

Det kan hävdas att en överstiraulans av detta slag bör för­hindras, eftersom den kan sägas innebära att man går längre än till att eliminera det ena ledet i dubbelbeskattningen. Det kan dock ocksä anföras skäl för att acceptera överstimulansen:

-   de nya lättnadernas karaktär av stimulansåtgärd talar för att de bör komma aktieägarna till del oberoende av vilken beskattning sora tidigare har skett (dvs. oberoende av om sparavdraget redan tidigare har utnyttjats eller ej),

-   överstimulansen får i första hand betydelse för smäspa­rare ,

-   även i ett avräkningssystem av EG-modell kan aktieägaren fä skattefrihet för utdelningen och dessutora ytterligare medel.

 

Prop. 1980/81:39                                                   147

Vill raan ändå eliminera överstimulansen och samtidigt ha kvar sparavdraget i dess nuvarande form, blir det nödvändigt att införa regler som hindrar att en och samma  del av ut­delningsinkomsten både räknas av mot sparavdraget och läggs till grund för skattereduktion. Man raåste då kunna fast­ställa hur stor del av sparavdraget som har utnyttjats mot utdelningsintäkterna. Detta erbjuder inga svårigheter i de fall då den skattskyldige inte redovisar  andra kapitalin­täkter än utdelningar. Har han däreraot också ränteintäkter, blir frågan mer komplicerad. Sora vi tidigare har närant finns det i dag inte några regler om hur sparavdraget skall för­delas på olika kapitalintäkter.  Nya bestämmelser behövs för ändamålet.

De nya bestämmelserna behöver inte medföra att inkomstbe­räkningen i deklarationen ändras. Det räcker att taxerings­nämnden beaktar sparavdraget när underlaget för skattere­duktion fastställs. Detta kan ske pä flera sätt.

Alternativ 1 (schablonregel)

Man kan införa en schablonregel som innebär att en viss bestämd del - t.ex. hälften - av det totalt utnyttjade sparavdraget skall anses hänföriig till utdelningsintäk­terna. En sådan regel är förhållandevis enkel att tillämpa. För att undvika ett alltför oförmånligt resultat vid låga utdelningsinkomster bör schablonregeln dock kompletteras. Man bör föreskriva att den raot utdelningsintäkterna utnytt­jade delen av sparavdraget inte i något fall skall anses överstiga hälften av dessa intäkter.

Alternativ 2 (proportionering)

Det utnyttjade sparavdraget kan proportioneras på de olika kapitalintäkterna. Så stor del av det totalt utnyttjade sparavdraget som utdelningsintäkterna utgör av de sararaan­lagda kapitalintäkterna skulle anses belöpa på utdelnings­intäkterna och alltså dras av från underlaget för skatte­reduktion. Metoden kan anses ge ett materiellt riktigare resultat än alternativ 1, rae-- proportioneringen kan raedföra ett inte oväsentligt merarbece för taxeringsnämnden (sär­skilt vid taxeringen av mal . r ) .

 

Prop. 1980/81:39                                                    148

Både alternativ 1 och alternativ 2 kan i vissa fall få effekter sora från raateriell synpukt är mindre tillfred­ställande. De kan t.ex. raedföra att en person sora redan i dag utnyttjar hela sparavdraget och som investerar i aktier, inte får lägga hela utdelningen pä de nyköpta aktierna till grund för skattereduktion. Det kan därför vara värt att överväga även andra lösningar.

Alternativ 3 (sparavdraget hänförs i första hand till räntenettot).

Man kan göra gällande att ett mer rättvisande resultat uppnås om man gör en jämförelse mellan å ena sidan det sparavdrag som skulle ha gjorts om inga utdelningsintäkter hade förelegat och å andra sidan det avdrag som faktiskt har utnyttjats. Detta kan också uttryckas så att sparavdraget -trots att det får nyttjas mot utdelningar - ändå i första hand skall avräknas mot det eventuella netto sora kvarstår sedan ränteintäkterna har minskats med ränteutgifter ra.m. (räntenettot). Med denna utgångspunkt skulle sparavdraget leda till minskning av underlaget för skattereduktion i endast tvä fall. Det ena fallet är att räntenettot är nega­tivt. Eventuellt utnyttjat sparavdrag skall då i sin helhet anses belöpa på utdelningsintäkterna och alltså räknas av frän underlaget för skattereduktion. Det andra fallet är att räntenettot är positivt raen raindre än det utnyttjade sparav­draget. I det fallet skall den del av det utnyttjade sparav­draget son överstiger räntenettot anses hänföriig till ut­delningsintäkterna. I likhet raed alternativ 2 kan detta alternativ leda till ett inte obetydligt merarbete för taxe­ringsnämnden.

vi har hittills presenterat alternativ som innebär att pröv­ningen läggs hos taxeringsnämnden och att inkomstberäkningen i deklarationen inte ändras. Det är dock möjligt att i stället göra beräkningarna redan i deklarationen. En sådan lösning har den fördelen att den skattskyldige får lättare att själv bedöma slutresultatet. Å andra sidan blir det nödvändigt att göra väsentliga ingrepp i nuvarande deklara­tionsrutiner. För fullständighetens skull vill vi ändå illustrera hur en omläggning kan genomföras.

 

Prop. 1980/81:39                                                   149

Alternativ 4 (modifiering av alternativ 3)

Man kan fortfarande utgå frän principen att sparavdraget i första hand skall anses utnyttjat mot räntenettot. Reglerna för deklaration av kapitalinkomst görs om så att raan redan i deklarationen beräknar underlaget för skattereduktion. Följande scheraa kan följas.

utdelningsintäkter                          ränteintäkter

~ ev. utdelninqsavdrag        - ränteutgifter m.m.

utdelningsnetto                             räntenetto A

-  sparavdrag- '

räntenetto B

+ utdelningsnetto

summa C

-  oujinyttjat   sparav-
drag'______

inkomst/underskott av

kapital

- räntenetto B-'

underlag för skattere-dukt ion.

Vi har här pekat pä nägra alternativ för samordning mellan ett sparavdrag som har nuvarande konstruktion och en skatte­reduktion. Även andra lösningar är tänkbara. En möjlighet som vi har diskuterat är att som huvudregel tillämpa ett systera för separat behandling av ränte- och utdelningsin­täkter men ge den skattskyldige rätt att låta viss valfri del av utdelningsintäkterna behandlas som ränteintäkter.

l)Fär inte överstiga       räntenetto A, Om räntenetto A är

negativt, medges här   inte något sparavdrag,

2)Får inte överstiga      summan C.

3)0n räntenetto B är     negativt, skall det behandlas som

en tilläggspost.

 

Prop. 1980/81:39                                                   150

Alternativ 5 (separat behandling, frivillig överföring)

Innebörden av detta alternativ är att den skattskyldige skulle ha rätt - men inte skyldighet - att "fylla upp" sparavdraget. Följande scheraa skulle följas (exeraplet avser en ensamstående).

 

Utdelningsnetto

2 500

Räntenetto

-500

Överförs

-1 300

Överfört

1 300

 

 

Återstår

800

Inkomst av kapital och underlag för skattereduktion

1 200

Sparavdrag

-800 0

En fördel raed denna lösning är att den inte ger incitament till omplacering från aktier till banktillgodohavande o.d. Möjligheten att efter eget val behandla utdelningsintäkter som ränta gör att metoden blir "neutral" i förhållande till de olika stimulansåtgärderna (dvs. sparavdrag resp. utdel­ningsavdrag eller skattereduktion). En nackdel är att den ställer de skattskyldiga inför svära deklarationsproblem. Det är inte alls givet att det lönar sig att i exemplet föra över 1 300 kr. Om nägon överföring inte sker, höjs inkomsten av kapital till (2 500 - 500 =) 2 000 kr. men mot detta svarar att avräkning/skattereduktion fär beräknas på så mycket som 2 500 kr. En höjning av den beskattningsbara inkomsten raed 800 kr. kompenseras således av att underlaget för skattereduktion ökar med 1 300 kr. Om skattereduktion medges med 30 %, väger de båda alternativen jämnt vid en marginalskatt på 48,75 %. Vid lägre raarginalskattesats är det fördelaktigare att inte föra över beloppet.

När vi i det föregäende illustrerat olika alternativ har vi utgått från att den skattskyldige är ensamstående. Det bör understrykas att förhällandena i regel blir mer koraplicerade när det är fråga om tvä raakar sora båda har kapitalintäkter.

 

Prop. 1980/81:39                                                   151

7.3.1.6   Slutsatser och förslag

Vi liar i det föregående avvisat tanken på att i provisoriets form införa ett avräkningssystem av kontinental raodell. Där­efter har vi utan ställningstagande redovisat effekterna och den tekniska utformningen av två forraer av skattereduktion (modellerna A och B) sant ett utdelningsavdrag. Vi går nu över till att jämföra de båda reduktionsmodellerna och ut­delningsavdraget i olika avseenden. Dessförinnan bör ännu en gång erinras om att vi har valt att i första hand belysa en lättnadsnivä om motsvarar avräkning för i princip halva bolagsskatten på utdelade vinstraedel. Detta innebär i sin tur en total statsfinansiell kostnadsrara på ca 225-270 milj. kr. (före eventuell samordning med sparavdraget).

Inkomstprofil

Vi har tidigare understrukit angelägenheten av att de pro­visoriska åtgärderna utformas så att de inte försvårar över­gängen till ett permanent system. Detta gäller inte rainst i fråga ora lättnadernas fördelning på olika inkomstklasser, dvs. vad vi har kallat åtgärdernas inkomstprofil. Vi har gjort bedömningen att en överensstämmelse med effekterna i ett avräkningssystem skulle vara en fördel från den nu angivna synpunkten.

Ett avräkningssystem ger större nominella lättnader vid låga än vid höga inkomster och lika stora relativa lättnader i alla inkomstlägen. Reduktionsmodell A har konstruerats med utgångspunkt i de principer som ligger till grund för ett avräkningssystem. Reduktionssatsen sjunker med stigande be­skattningsbar inkorast. Modellens profil är nära nog identisk med avräkningssystemets.

Vid en skattereduktion enligt modell B är reduktionssatsen oberoende av den beskattningsbara inkorastens storlek. Detta medför i princip att den nominella lättnaden blir lika stor

 

Prop. 1980/81:39                                                             152

i alla inkomstlägen medan den relativa ökningen av behållen utdelning efter skatt är större vid höga inkomster. Härige­nom kommer inkomstprofilen att avvika från avräkningssyste­mets. Den föreslagna avtrappningen av reduktionssatsen ten­derar dock att minska avvikelserna. Avtrappningen innebär att den genomsnittliga reduktionssatsen blir lägre vid en hög utdelningsinkorast än vid en låg. Eftersom utdelningsin-komsterna generellt sett är större vid högre beskattningsbar inkomst (jfr tabell 3:4), finns det även i modell B ett samband mellan reduktionssatsen och marginalskattesatsen.

I detta saramanhang kan det finnas anledning att ytterligare uppmärksamma de individuella effekterna av de båda reduk­tionsmodellerna. I tabell 7;14a-c visar vi skatterainskningen i förhållande till nuvarande regler vid olika stora utdel­ningsinkomster och marginalskattesatser (tabellen avser effekterna för en ensamstående person; vi bortser från spar­avdraget). I diagram 7:4 jämförs modellernas verkningar i några olika inkorastlägen vid en lättnadsnivä av halv avräkning.

 

Prop. 1980/81:39

153

Tabell 7;14a   Skatteninskning' för ensamstående (kr.), kostnadsnivå motsvarande uppräkningsfaktorn 1,69 (50 % avräkning)

Utdelnings-    Statligt beskattningsbar inkomst (kr.) inkomst (kr.)

50 000  80 000  110 000  150 000  250 000

 

 

500

 

1 000

Modell A

3 000

(tab. 7:6)

6 000

 

10 000

 

25 000

50 000

 

 

200

 

150

 

100

75

50

 

400

 

300

 

200

150

100

1

200

 

900

 

600

450

300

2

400

1

800

1

200

900

600

4

000

3

000

2

000

1 500

1 000

9

400

6

900

4

400

3 200

2 500

7 200

5 700

5 000

17 000  12 000

(samtliga inkomstlägen)

 

 

500

 

1 000

Modell B

3 000

(tab. 7:9b)

6 000

 

10 000

 

25 000

 

50 000

 

 

225

 

3 50

 

850

1

150

1

550

3

050

5

550

Om den skattskyldige antas ha utnytjat hela sitt sparavdrag på 800 kr. blir skatteminskningen vid en beskattningsbar inkomst av 110 000 kr. följande.

Utdeli

Tingsinkomst

(kr.)

 

500

 

1

000

 

3

000

 

6

000

 

10

000

 

25

000

50 000

Skatteminskning (kr.) Modell A       Modell B

 

50

112

120

250

520

750

1 120

1 110

1 920

1 510

4 -344

3 010

7 160

5 510

 

Prop. 1980/81:39

154

 

Tabell 7:14b

Skatteminskning för ensamstående (kr.), kostnadsnivå motsvarande uppräkningsfaktörn 1,5 (36 % avräkning)

Utdelnings-     Statligt beskattningsbar inkomst (kr.) inkomst (kr.)

50 000  80 000  110 000  150 000  250 000

 

500

145

110

 

70

 

55

40

 

1 000

290

220

 

140

 

110

80

Modell A

3 000

870

660

 

420

 

330

240

(tab. 7:7)

6 000

1 740

1 320

 

840

 

660

480

 

10 000

2 900

2 200

1

400

1

100

800

 

25 000'

6 850

5 100

3

100

2

400

2 000

 

50 000'

12 50 0

9 000

5

200

4

400

4 000

 

 

 

500

 

1

000

Modell B

3

000

(jfr tab.

6

000

7:10)

10

000

 

25

000

 

50

000

(samtliga inkorastlägen)

175 250 550 790

1    110

2    310 4 310

rabell   7:14c       Skatteminskning   för   ensanstående   (kr.),   kostnadsnivå notsvarande   uppräkningsfaktorn  2,0   (72   %  avräkning)

Utdelnings-        Statligt   beskattningsbar   inkonst   (kr.)

inkonst   (kr.)

50   000     80   000     110   000     150   000     250   000

 

500

290

220

140

110

 

80

 

1 000

580

440

280

220

 

160

Modell A

3 000

1 740

1 320

840

660

 

480

(tab. 7:7)

6 000

3 480

2 64 0

1 680

1 320

 

960

 

10 000

5 800

4 400

2 800

2 200

1

600

 

25 OOOa)

13 500

10 000

6 000

4 700

4

000

 

50 000'

24 000

17 000

10 100

8 700

S

000

(saintliga   inkomstlagen)

 

 

500

 

1

000

Modell B

3

000

(jfr tab.

6

000

7:10)

10

000

 

25

000

 

50

000

 

 

350

 

500

1

100

1

5G0

2

220

4

620

8

620

a)För   varje   utdelningsskikt   på   10   000  kr.   har   reduktionssatsen   i   ta­bell   7:l4b   sänkts   ned   två   procentenheter   och   i   tabell   7:l4c   ned   fem  pro­centenheter;   dock   inte   lägre   än   till'8   resp.   16   %.

 

Pro,

'"• «0/8/..39

.c t.

 

Prop. 1980/81:39                                                             156

Beträffande utdelningsavdrag av olika slag kan noteras att de ger största nominella och relativa lättnader i höga in­komstlägen. Profilen avviker - även raed ett avtrappat avdrag - markant från avräkningssystemets profil.

Vi gör följande bedömning. FrSn de utgångspunkter som vi tidigare har angett har i första hand reduktionsmodell A en lämplig inkomstprofil. Även reduktionsraodell B står i god överensstämmelse med riktlinjerna för provisoriet. Så är däremot inte fallet med ett utdelningsavdrag.

Vi vill här göra ytterligare ett påpekande. Konstruktionen av modell A medför att reduktionssatsen kan bli hög och reduktionsbeloppet betydande i de fall där en aktieägare har stora utdelningar men låg beskattningsbar inkomst. Denna effekt är inte något specifikt för den här förordade mo­dellen utan kan lika väl uppkomma i de utländska avräknings­systemen. Det bör dock framhållas att modell B inte ger upphov till motsvarande effekter, eftersom reduktionssatsen i den modellen avtrappas relativt snabbt med stigande utdel­ningsinkorast .

Sparstimulans

Vi har ansett det önskvärt att de provisoriska åtgärderna får en bred inriktning i den meningen att de ger incitament till aktieplaceringar både för hushåll raed inget eller ett obetydligt aktieinnehav (småsparare) och för hushåll som redan har en större aktieportfölj.

Reduktionsmodell B ger en hög reduktionssats vid låga utdel­ningsinkoraster. I likhet med ett lOO-procentigt utdelnings­avdrag har modellen därför i denna del en påtaglig småspa-rarinr iktning. Reduktionsraodell A inneljär att reduktions­satsen är hög vid låga beskattningsbara inkomster. Generellt sett är även denna utformning ägnad att ge stimulans åt små­sparandet. Småsparare (eller potentiella smäsparare) i högre

 

Prop. 1980/81:39                                                             157

inkomstlagen får däreraot en mindre skattelättnad nen även i dessa fall torde modellen dock ge en tillräcklig stimulans­effekt.

Båda reduktionsnodellerna bör ge incitament till nya aktie­placeringar vid de större innehaven. Ett lOO-procentigt ut­delningsavdrag (sora med nödvändighet mäste fä en begränsad storlek) får däremot bedömas som en ineffektiv ätgärd i detta hänseende, även om avdraget indirekt - via höjda aktiekurser - kan fä en stimulanseffekt även för innehavare av större portföljer. Ett partiellt eller avtrappat avdrag utan - eller raed ett högt - tak skulle bli mer effektivt raen har olägenheter från andra synpunkter.

Vår slutsats är att de båda reduktionsraodellerna - raen däre­mot knappast ett utdelningsavdrag - uppfyller kravet pä bred inriktning.

Vi vill i detta samraanhang beröra en närliggande fråga. Om en person finansierar en placering genom län, har han rätt till avdrag för ränteutgifterna. I den raån avkastningen pä placeringen inte underkastas full beskattning, rubbas i viss män symmetrin i skattesystemet.

Ett enkelt exempel belyser detta. Antag att en person lånar 10 000 kr. mot 12 % ränta och placerar pengarna i en till­gäng son ger en ärlig avkastning på 800 kr. Om avkastningen beskattas i sin helhet och marginalskattesatsen är 75 %, blir hans kostnad för transaktionen (25 % av 1 200 ./. 800 =) 100 kr. Blir avkastningen skattefri, gör han i stället en nettovinst pä (800 - 25 % av 1 200 =) 500 kr.

En läneeffekt av detta slag kan inträda om skatten på ut­delningsinkoraster reduceras. I och för sig är det inte fräga om något nytt fenomen. Tvärtom förekomraer effekten i stor utsträckning vid raånga alternativa placeringsformer. Det hindrar inte att det kan vara önskvärt att utforma de pro­visoriska åtgärderna så att effekterna vid belåning koramer

 

Prop. 1980/81:39                                                   158

att hållas på en relativt sett låg nivå. Det är dä att märka att attraktiviteten av länetransaktionerna allmänt sett ökar med stigande lättnadsnivä och med stigande marginalskatt. Detta betyder i sin tur att ett utdelningsavdrag är ägnat att ge de mest påtagliga låneeffekterna raedan effekterna är lägre eller i vissa lägen helt eliraineras i reduktionsmo­dellerna.

Tekniska synpunkter

Det kan hävdas att ett avdrag från inkomsten generellt sett medför mindre teknisk belastning vid taxering och uppbörd än olika former av skattereduktion. Detta gäller dock endast i fråga om avdrag av mer traditionell utformning. Ett par­tiellt och än mer ett avtrappat avdrag kan välla betydande svårigheter, inte rainst vid beskattningen av makar.

Skattereduktion är inte någon nyhet för skattemyndigheterna eller för de skattskyldiga. Skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272), särskild skattereduktion och sparskattereduktion förekommer redan. Enligt vår bedöraning bör de av oss presenterade nya reduktionsraodellerna A och B vara relativt lätta att förstå och tillämpa. I båda fallen kan reduktionssatsen utläsas direkt frän en i lag fastställd tabell. Beträffande modell A gäller visserligen att den skattskyldige inte definitivt känner reduktionssatsen förrän han kunnat beräkna sin statligt beskattningsbara inkomst för det aktuella inkorastäret. Vidare kan en taxeringsändring för den make som har högst beskattningsbar inkomst återverka på den andra makens reduktion. Några påtagliga svårigheter bör detta dock inte medföra.

Slutsatser beträffande skattereduktion och avdrag

Den genomgäng som vi nu har gjort leder fram till slutsatsen att en skattereduktion är att föredra framför ett utdel­ningsavdrag ned hänsyn både till inkomstprofilen och till stimulanseffekterna. Inom kommittén har diskuterats möjlig-

 

Prop. 1980/81:39                                                    159

heterna att kombinera reduktionsmodell A med ett visst ut­delningsavdrag. Syftet skulle vara att ytterligare öka mo­dellens sraåspararinriktning. Vi har eraellertid komrait till slutsatsen att en sådan kombination inte är ändamålsenlig, bl.a. med hänsyn till att ett avdrag får anses relativt kostnadskrävande i förhållande till de förväntade effekterna.

Vid en jämförelse mellan de båda reduktionsmodellerna anser vi oss kunna konstatera att modell A har ett försteg såvitt gäller inkomstprofilens överensstäramelse raed en avräkning raedan raodell B är något mer gynnsara från småspararsynpunkf och dessutom har vissa tekniska fördelar. Enligt vär raening är båda modellerna lämpade att ligga till grund för provi­soriska stimulansåtgärder. Vi har inte ansett oss böra ge den ena modellen ett bestämt förord framför den andra. I våra författningsförslag belyser vi båda modellerna.

Samordning med sparavdraget

Det är önskvärt att skattereduktionen samordnas med nuva­rande sparavdrag pä ett sådant sätt att man undviker den i avsnitt 7.3.1.5 beskrivna "överstimulansen".

Vi har redovisat flera olika alternativ för en sådan sam­ordning. Från materiell synpunkt anser vi att det s.k. ■alternativ 3 (sparavdraget anses i första hand utnyttjat raot räntenettot) är att föredra. Det alternativet raedför emel­lertid ett inte obetydligt merarbete vid taxeringen. Av praktiska skäl förordar vi därför den schablonregel son innebär att underlaget för skattereduktion skall minskas raed hälften av det utnyttjade sparavdraget, dock inte med större belopp än som motsvarar halva utdelningen (alternativ 1).

Förslag och statsfinansiella kostnader

Vi föreslår att de provisoriska åtgärderna för lindring i dubbelbeskattningen fär formen av en skattereduktion enligt

 

Prop. 1980/81:39                                                              160

modell A eller B. .Samordning med sparavdraget bör ske genora en schablonregel (alternativ 1).

Vi har för både modell A och B belyst lättnadsnivåer som i statsfinansiellt hänsende svarar mot en avräkning med 36 %, 50 % och 72 % av bolagsskatten pS utdelade vinstraedel. Den statsfinansiella kostnaden för de tre lättnadsniväerna har vi uppskattat till 160-195 milj. kr., 225-270 milj. kr. resp. 320-390 milj. kr. Denna uppskattning har gjorts raed bortseende från effekterna av de föreslagna reglerna för saraordning nellan sparavdrag och skattereduktion. De före­slagna samordningsreglerna bör i modell A och B rainska skattebortfallet med 15-30 milj. kr. vid en lättnadsnivä på halv avräkning, med nägot mindre belopp vid 36 % avräkning och raed något större belopp vid 72 % avräkning (minskningen bör bli något större i modell B än i modell A).

Väger man in effekterna av samordningsreglerna kan det är­liga skattebortfallet - raed en utdelningssumma av 1 300 milj. kr. för hushållen - uppskattas till 150-175 milj. kr. (36 % avräkning), 200-250 milj. kr. (50 % avräkning) resp. 300-350 milj. kr. (72 % avräkning).

7.3.2    Lättna(3er vid aktievinstbeskattningen

I avsnitt 7.3.1 har vi diskuterat olika metoder för att re­ducera skatten pS utdelningsinkomster. En annan möjlighet att höja den effektiva avkastningen på aktieplaceringar kan vara att medge lättnader vid beskattningen av värdesteg­ringen pä aktier. I nuvarande system träffas värdestegringen av inkomstbeskattning först när den realiseras genom att aktien avyttras, dvs. när aktien blir föremål för försälj­ning eller annan onerös överlåtelse. Vi har i avsnitt 2.2.1 lämnat en kortfattad redogörelse för nuvarande aktievinst-regler.

Som framhållits i våra direktiv har aktievinstreglerna kri­tiserats från olika utgångspunkter. Det har visat sig att

 

Prop. 1980/81:39                                                   161

bestämmelserna för beräkning av anskaffningsvärdet kan vara besvärliga att tillämpa. Från materiell synpunkt har kriti­ken inte minst gällt det förhållandet att systemet ger ett ofullständigt inflationsskydd. I de fall där inflationen under innehavet har varit snabbare än värdestegringen, dvs. där nägon real värdestegring inte har skett, kommer nuva­rande förra av norainell beskattning givetvis att verka oförmånligt. Även i de fall där en real värdestegring har skett ger nuvarande systera ofta ett raer oförraånligt resultat än en konsekvent genomförd real beskattning. Utfallet blir dock beroende såväl av relationen mellan värdestegrings- och inflationstakten som av innehavstidens längd.

Enligt våra huvuddirektiv skall vi göra en teknisk översyn av aktievinstreglerna i syfte att försöka utforma ett enklare systera. Genom tilläggsdirektiven har vi fått möj­lighet att överväga lösningar som ger utrymme för en index­uppräkning av anskaffningsvärdet eller för annat inflations­skydd.

Den fräga som vi nu har att ta ställning till är om det är lämpligt att redan i detta sammanhang, dvs. innan resultatet av den pågående översynen föreligger, ändra aktievinstreg­lerna. En viktig synpunkt är enligt vår nening att eventu­ella lättnader mäste kunna uppfattas som varaktiga. Om lätt­nader vid realisationsvinstbeskattningen bara är temporära, är det knappast sannolikt att de ger incitament till nya aktieplaceringar. Snarare kan man vänta att sädana temporära lättnader leder till ett ökat utbud frän hushåll som vill hinna utnyttja lättnaderna innan de upphör. Vad vi kan överväga är alltså inte provisoriska åtgärder i vanlig mening utan snarare definitiva åtgärder sora har en sådan karaktär att de kan genomföras redan nu utan att man före­griper resultatet av den pågående översynen.

Mot den bakgrunden har vi diskuterat tvä tänkbara ändringar, nämligen dels en förkortning av den s.k. initialperioden från två till ett år, dels en höjning av det s.k. schablon-

11 Riksdagen 1980/81. 1 sam/. Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                    162

avdraget (dvs, det avdrag pä 1 000 kr, som får göras mot vinster på äldre aktier).

Det är inte osannolikt att en förkortning av initialperioden skulle få en positiv stimulanseffekt. Vi kan dock inte ute­sluta att åtgärden kan visa sig mindre väl förenlig med ett nytt system för aktievinstbeskattning. F.n. kan vi därför inte förorda åtgärden.

Vad beträffar schablonavdraget vill vi understryka att av­dragets viktigaste funktion är att förenkla förfarandet för den stora grupp av småsparare som bara omsätter mindre poster av aktier, teckningsrätter o.d. I kombination raed den schablonregel som gäller för beräkning av anskaffningsvärdet för börsnoterade aktier och andelar i aktiefonder (anskaff­ningsvärdet får tas upp till 50 % av nettoförsäljnings­priset) medför avdraget att en aktieägare under ett är kan sälja noterade värdepapper för upp till 5 000 kr. utan att behöva räkna med någon realisationsvinstbeskattning (50 % av 5 000 = 2 500 kr., 40 % av 2 500 = 1 000 kr.).

En höjning av avdraget ger administrativa fördelar. Mycket talar för att en höjning också - om den kan uppfattas som varaktig - får en positiv effekt på aktiemarknaden. Höj­ningen kan förbättra den effektiva avkastningen pä aktie­placeringar. Den kan också få gynnsamma psykologiska effekter. För en småsparare som avskräcks av dagens relativt komplicerade aktievinstregler kan en aktieplacering bli be­tydligt mer attraktiv om han vet att han efter två år kan avveckla eller placera om ganska stora poster utan beskatt­ning eller deklarationsbesvär.

Vi bedömer alltså att en höjning av schablonavdraget i och för sig kan få gynnsamma verkningar. Svårigheten är att vi f.n. inte vet hur aktievinstreglerna kommer att vara ut­formade i framtiden. Som redan närants har vi i uppdrag att utarbeta ett system son är enklare än det nuvarande. Sanno­likt behövs schablonregler även i ett framtida system

 

Prop. 1980/81:39                                                   163

men det är inte möjligt att i dag förutsäga den exakta innebörden eller omfattningen av sädana regler. En måttlig höjning av avdraget bör dock kunna göras redan nu. Vi har gjort bedömningen att en höjning till 2 000 kr. bör kunna göras utan att man i någon besvärande mån föregriper resul­tatet av den pågående översynen.

7.3.3  Andra åtgärder

De åtgärder som vi hittills har behandlat har syftat till att öka den effektiva avkastningen efter skatt pä hushållens placeringar i aktier. En högre avkastning bör leda till att hushällens utbud av riskkapital ökar. Ett ökat utbud bör, som vi tidigare framhållit, förbättra företagens möjligheter att genomföra nyemissioner.

En generell lättnad i beskattningen av hushållens aktie­innehav bör således påverka nyemissionerna i positiv rikt­ning. Hur emissionsutvecklingen i verkligheten koraraer att gestalta sig under de närmaste åren är dock självfallet inte enbart beroende av skattereglerna för aktier. Av central betydelse är företagens räntabilitet och avkastningen på andra former av placeringar. Det är alltså inte givet att t.ex. generella lättnader i beskattningen av utdelningsin­komster leder till den erforderliga ökningen av nyemissi­onerna.

Vi har mot denna bakgrund ansett oss också bör pröva möjlig­heterna till selektiva lättnader på aktieägarnivå sora -liksom Annell-reglerna på bolagsnivä - direkt tar sikte på att underlätta företagens anskaffning av nytt kapital.

Det ligger då nära till hands att undersöka om  det är möj­ligt att med hjälp av skattemässiga favörer få aktieägarna att återföra en del av sina utdelningsinkomster till nä­ringslivet i form av riskvilligt kapital.

 

Prop. 1980/81:39                                                   164

En återföring (konvertering) av en del av utdelningssumman till riskvilligt kapital skulle kunna ske om börsnoterade företag fick möjlighet att dela upp utdelningen i en skatte­pliktig kontantdel och en skattefri aktiedel. Följande mo­dell kunde tänkas. Aktieägaren fär välja nellan att ta eraot hela utdelningen kontant eller att ta (förslagsvis) halva utdelningen kontant och resten i form av nyemitterade ak­tier. Kontantdelen av utdelningen beskattas i vanlig ordning medan den del av utdelningen som sker i form av nyemitterade aktier görs skattefri. Emissionskursen sätts så nära börs­kursen som möjligt. Ingångsvärdet för de nya aktierna blir O kr. En del av skattelättnaden tas därigenom - åtminstone i princip - igen när aktierna säljs. Ett exempel belyser hur det hela skulle kunna fungera.

En fierson äger 200 aktier i ett börsnoterat företag. Börs­kursen är 90 kr. Utdelningen föreslås till 5 kr. per aktie. Före bolagsstämman fär aktieägaren från VPC en blankett där han ges raöjlighet att anmäla om han vill att en del av ut­delningen skall konverteras till nyemitterade aktier. Er­bjudandet innebär att hälften av utdelningssumnan, dvs. 500 kr., får konverteras till nya aktier efter en eraissionskurs av 90 kr. Aktieägaren kan således teckna fen nya aktier för sammanlagt 450 kr. Mot ett kontant tillskott av 40 kr. kan aktieägaren teckna en sjätte aktie. Ingångsvärdet för de fera första aktierna blir O kr. och för den sjätte 40 kr.

Ett systen av det här skisserade slaget skulle enligt vår uppfattning ha vissa förtjänster. Det börsnoterade företaget skulle totalt sett få ett betydande tillskott av nytt kapi­tal. Flertalet bolag skulle i aktieägarnas intresse lärana erbjudande on uppdelning av utdelningen i en kontantdel och en aktiedel. Erbjudandet skulle i första hand utnyttjas av de aktieägare som är skattskyldiga för utdelning, dvs. främst av hushållen. Investmentbolag och andra instituti­onella placerare kunde dock också finna det förenligt med sina intressen att utnyttja konverteringsrätten.

 

Prop. 1980/81:39                                                    165

Förslaget är eraellertid inte invändningsfritt. I de företag där direktavkastningen är låg och börsvärdet högt i för­hällande till parivärdet skulle konverteringen leda till en ökning av aktiekapitalet med 1-2 % eller ännu mindre. Det kan ifrågasättas om det är rimligt att genom tillfälliga skatteregler initiera nyemissioner som för det enskilda bolaget har så liten omfattning. Den praktiska hanteringen av oraissionerna skulle sannolikt bli betungande. Särskilt gäller detta om aktieägarna - vilket har antagits ovan -tillåts att göra tillskottsbetalningar när utdelningssumman inte kan konverteras till ett jämnt antal aktier. Ett annat problem, som i och för sig förekonmer vid alla riktade emissioner, är hur emissionskursen skall fastställas. Om börskursen vid konverteringstill fallet är högre än emissi­onskursen gör de aktieägare som inte deltar i emissionen en förlust.

Även frän principiella utgångspunkter kan nan rikta invänd­ningar mot förslaget. Det är inte givet att ilet från allo­keringssynpunkt är lämpligast att riskivilligt kapital för­delas över i stort sett samtliga börsföretag. Det är t.ex. nöjligt att de särskilda emissionerna på ett negativt sätt kan påverka de nyemiss iiner sora inte är förenade raed några skattefavörer.

Dessa principiella invändningar skulle bortfalla ora skatte­favören inte knöts till att nyteckning görs just i det ut­delande bolaget.

Ett alternativt system skulle kunnna utformas på följande sätt, VPC betalar i vanlig ortlning ut hela tlen utdelning som aktieägaren är berättigad till. Aktieägaren beskattas för det nottatjna beloppet. En viss del av   årets iittielningsGumma (t,ex. hälften) blir dock skattefri om aktier nytecknas för motsvarande belopp (partiellt utdelningsavdrag vid nyteck­ning). Nyteckning behöver inte öras just i det eller de bolag som aktieägaren har fått utdelning från. Det har inte heller nägon betydelse on utdelning av det nytecknade kapi-

 

Prop, 1980/81:39                                                    166

talet sker vid ett tidigare tillfälle under året än det då utdelningarna blir tillgängliga för lyftning. Den skatte­favör sora utdelningen i förening raed nyteckningen berättigar till kan naturligtvis utformas på ett annat sätt än som ett partiellt utdelningsavdrag, t.ex. som en skattereduktion.

I ett sådant system skulle några särskilda "konverterings-emissioner" inte förekomma. Bolagen skulle i stället kunna räkna raed en förstärkt efterfrågan pä "vanliga" nyemissio­ner. Följden av detta skulle kunna bli en ökad eraissions-volyra.

Även detta systera har dock nackdelar. En aktieägare som inte har ett tillräckligt spritt aktieinnehav kan bli hänvisad att göra kompletteringsinköp av aktier i nyemitterande bolag eller av teckningsrätter. Eftersom teckningsrätterna är billigare kan det uppkomma en konstlad efterfrågan på dessa. Höga priser pä teckningsrätter kan utnyttjas av institu­tionella placerare sora inte betalar skatt pä utdelningar. Risken för upptrissade priser på teckningsrätter är särskilt stor om nyemissionsvolymen - trots den ökade efterfrågan som man kan räkna ned - blir liten. Vidare kan efterfrågan pä nyemitterade aktier och teckningsrätter störa andrahands­marknaden för aktier.

Man kan således rikta viss principiella invändningar mot båda de här beskrivna modellerna. De torde dessutom raedföra en ganska betydande administrativ belastning. Till detta kommer att de till konstruktionen avviker frän de permanenta system för lindring i dubbelbeskattningen som vi har i upp­drag att undersöka och att de i viss nån kan tänkas försvära en övergång till något av dessa system. Vi kan därför inte förorda att någon av modellerna nu genomförs.

I detta sammanhang vill vi erinra on det avdrag för inköp av aktier som år 1978 infördes i Frankrike genora den s.k. Loi Monory (se avsnitt 6.2). Vi har ansett det föra för längt att i vårt arbete med det aktuella provisoriet närmare

 

Prop. 1980/81:39                                                   167

överväga ett sådant avdrag, eftersom det klart skiljer sig frän de åtgärder för lindring i dubbelbeskattningen som berörs i tilläggsdirektiven.

7.3.4  Ikraftträdande

Enligt tilläggsdirektiven är det angeläget att  provisoriska stimulansåtgärder vidtas i avvaktan på resultatet av värt arbete med de permanenta systemen för lindring i dubbelbe­skattningen. Det förutsätts att den provisoriska lagstift­ningen genomförs i år.

Mot denna bakgrund har vi i våra författningsförslag utgått från att skattereduktion enligt någon av de förslagna mo­dellerna (avsnitt 7,3.1) skall medges i fråga om utdelning som blir tillgänglig för lyftning efter utgången av år 1980 och att en eventuell höjning av det schablonavdrag som med­ges vid realisationsvinstbeskattningen (avsnitt 7.3.2) skall bli tillämplig när en aktieförsäljning sker efter årets utgång.

 

 

 

Prop. 1980/81:39                                                    169

8    FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

Vi har upprättat lagförslag för reduktionsmodellerna A och B, Dessa förslag kommenteras i avsnitt 3.1. Vi har däremot inte ansett det nödvändigt att redovisa särskilda författ­ningsförslag för de ändringar som diskuteras i avsnitten 8.2 och 8.3.

8,1  Skattereduktion

Till största delen sammanfaller förslagen för de båda model­lerna. Vi kommenterar dera därför i ett sammanhang.

Personkretsen (1 §)

Vi har tidigare framhållit att det i första hand är fysiska personer sora bör ha rätt till skattereduktion för utdelning. Även dödsbon bör kunna få skattereduktion i vissa fall. Per­sonkretsen anges i den inledande paragrafen. De närmare för­utsättningarna för reduktion anges i de följande paragrafer­na.

Utdelningsbegreppet (2 §)

Enligt 2 § lagen (1979:749) om Stockholras fondbörs får fond­börsverksamhet i Sverige utövas endast av Stockholms fond­börs. Genom en särskild övergångsbestämmelse,' har Svenska fondhandlareföreningen fått möjlighet att under en kortare tid fortsätta sin fondbörsverksanhet, dock längst till ut­gången av år 1981. Senast vid den titiipunkten skall alltså föreningens fondbörsverksamhet ha övertagits av ftjndbörsen, I den mån denna övergångsbestämmelse skulle komma att ut­nyttjas bör förhållandet lämpligen beaktas genom en särskild förekrift i övergångsbestämmelserna till lagstiftningen on skattereduktion.

I 2 § anges vilken utdelning sora skall omfattas av de nya

 

Prop. 1980/81:39                                                    170

bestämmelserna. Av paragrafens inledning framgär att endast kontantutdelning skall läggas till grund för skattereduk­tion. Förmåner sora utgår i annan förra skall alltså i detta sannanhang inte behandlas son utdelning..

Vidare föreskrivs att utdelningen skall belöpa pä aktier i svenska aktiebolag eller andelar i svenska aktiefonder. I det förra fallet fordras att aktien vid utdelningstillfället är inregistrerad vid Stockholns fondbörs. I det senare fal­let krävs att fonden vid ingången av utdelningsäret huvud­sakligen består av börsregistrerade aktier i svenska aktie­bolag .

Det kan finnas anledning att i detta sammanhang erinra om att de s.k. aktiesparfonderna, som har bildats inom ramen för det värdesäkra lönsparandet, enligt 8 § lagen (1978:428) om aktiesparfonder inte får lämna utdelning till fondandels­ägarna. Något sammanträffande av de skatteförmåner som ges inom lönsparandet och den skattereduktion för utdelning som vi föreslär kommer alltså inte att inträffa.

Allmänna förutsättningar för skattereduktion (3 S)

I 3 § anges de allmänna förutsättningarna för att utdelning skall ge rätt till skattereduktion.

En första förutsättning är att utdelningen utgör intäkt av kapital för den skattskyldige. Härigenom undantas de fall där utdelningen är rörelseintäkt. Bestämmelsen får också be­tydelse i de fall där en person avyttrar en rätt till utdel­ning utan att samtidigt överlåta aktien. Enligt 38 § 1 mom. KL skall överlätaren som intäkt av kapital redovisa det ve­derlag han fär för utdelningsrätten. Detta vederlag bör jäm­ställas med uttlelning och läggas till grund för skattereduk­tion. Den som förvärvar utdelningsrätten skall som intäkt av kapital redovisa endast det belopp varmed utdelningen från bolaget överstiger vederlaget. Endast detta skillnadsbelopp bör dä kunna grunda rätt till skattereduktion.

 

Prop. 1980/81:39                                                    171

En andra förutsättning är att den skattskyldige, dvs. en fy­sisk person eller ett dödsbo som har påförts statlig och kommunal inkomstskatt, är skattskyldig för utdelningen i fråga enligt 53 § KL och 6 S SIL,

För en fysisk person innebär skattskyldighetskravet att han skall ha varit bosatt i Sverige vid den tidpunkt då utdel­ningen blev tillgänglig för lyftning.

Ett dödsbo är i allmänhet skattskyldigt för utdelning endast under förutsättning att den avlidne vid tiden för dödsfallet var bosatt i Sverige. För det beskattningsår då dödsfallet ägde rum kan boet dock bli skattskyldigt även om den avlidne vid tiden för dödsfallet var bosatt utomlands. Detta inträf­far om utdelningen blev tillgänglig för lyftning före döds­fallet men under dödsåret och den avlidne vid utdelnings­tillfället fortfarande var bosatt här i landet. Det hittills sagda avser det fall då dödsboet är ett självständigt skattesubjekt. En annan fråga är vad som skall ske i de fall då dödsboet behandlas som ett handelsbolag. Innan vi disku­terar den frågan finns detdock anledning att ta ställning till hur raan i detta sararaanhang skall behandla utdelnings­inkomster som uppbärs av de "verkliga" handelsbolagen.

Ett handelsbolag är inte skattesubjekt. I stället taxeras delägarna för bolagets inkomst. Detta sker i princip på sä sätt att bolagets netto av varje särskild förvärvskälla för­delas på delägarna. Den fördelade inkomsten skall hos del­ägarna hänföras till den förvärvskälla i vilken bolaget upp­burit inkomsten. Det innebär bl. a. att en inkomst som bola­get har uppburit i förvärvskällan kapital skall behandlas som inkomst av kapital hos delägarna. På flera punkter råder det oklarhet om hur fördelningen på delägarna skall ske, t.ex. i det fall då bolaget har haft inkomst från två eller flera förvärvskällor. Dessa oklarheter har påpekats i direk­tiven (dir. 1979:106) till 1980 års företagsskattekommitté (B 1979:13) som har fått i uppdrag att bl.a. se över just beskattningsreglerna för handelsbolag.

 

Prop. 1980/81:39                                                    172

Mot denna bakgrund har vi övervägt om den nu aktuella skat­tereduktionen bör nedges i de fall då ett handelsbolag har uppburit utdelning och en delägare (fysisk person eller dödsbo) taxeras för viss andel av bolagets kapitalinkonst. Det är i och för sig tekniskt möjligt att nedge skattereduk­tion även i dessa fall. Med hänsyn till att det enligt nuva­rande regler är bolagets nettoinkomst som skall fördelas på delägarna (kapitalintäkter minus ränteutgifter o.d.) och med hänsyn också till de nyss påtalade oklarheterna i rättsläget skulle ett utsträckande av skattereduktionen till dessa fall göra det nödvändigt att utforma särskilda regler för fördel­ningen av utdelningsintäkterna. Sådana regler skulle med nödvändighet bli relativt komplicerade. Med tanke pä de föreslagna stimulansåtgärdernas provisoriska karaktär har vi inte ansett det motiverat eller ens lämpligt att utforma specialregler för handelsbolagen. Vi har i stället föresla­git att delägare i handelsbolag inte skall ha rätt till skattereduktion för utdelning som har uppburits av bolaget (3 S andra stycket).

Det återstår att ta ställning till vad som skall ske när utdelningen uppbärs av ett dödsbo som behandlas enligt reg­lerna för handelsbolag. Detta inträffar fr. o. ra. fjärde beskattningsåret efter det år då dödsfallet ägde rura, om boets statligt taxerade inkorast överstiger 10 000 kr. eller dess skattepliktiga förmögenhet är större än 100 000 kr. I punkt 4 av anvisningarna till 53 5 KL finns vissa bestän­melser om hur inkomsten skall fördelas mellan delägarna, raen särskilda fördelningsregler torde ändå bli nödvändiga om rätten till skattereduktion skall utsträckas till dessa fall. Som vi nyss anförde beträffande handelsiolagen är det mindre lämpligt att införa sådana särregler i ett proviso­riura sv det här aktuella slaget. Till detta kommer att det står bäst i överensstämmelse mod grunderna för nuvarande dödsbciregler att vägra skattereduktion så länije dessa äldre dödsbon hålls oskiftade. I enlighet med det nu anförda har

 

Prop. 1980/81:39                                                   173

vi   föreslagit   att   delägare   i  ett  dödsbo   som   behandlas   son handelsbolag   inte   skall   ha   rätt   till   skattereduktion   för boets   utdelnings inkomster.

Underlaget   för  skattereduktion   (4   §)

De allraänna förutsättningar för skattereduktion sora har an­getts i 2 och 3 §§ kan sammanfattas enligt följande:

a)   Utdelningen skall utgå i pengar och belöpa på börsregis­trerade aktier i svenska företag eller pä andelar i svenska aktiefonder som huvudsakligen består av sädana aktier.

b)   Utdelningen skall utgöra intäkt av kapital för den skat-tskyld ige.

c)   Skattskyldighet skall föreligga för utdelningen enligt 53 § KL och 6 § SIL.

d)  Utdelningen skall i princip ha tillfallit den skattskyl­
dige direkt (inte via handelsbolag eller dödsbo där han är
delägare).

I 4 § finns bestämmelser om hur underlaget för skattereduk­tion skall bestämmas för ett visst beskattningsår.

I ett första steg avgörs för varje skattskyldig (fysisk per­son eller dödsbo) om den skattskyldige under beskattnings­året har haft någon reduktionsgrundande utdelning och hur stor denna i så fall har varit. Reduktionsgrundande för be­skattningsåret i fråga är sådan utdelning som uppfyller kra­ven under a)-d) ovan   och som har blivit tillgänglig för lyftning under beskattningsåret. En ytterligare förutsätt­ning är att den sarananlagda utdelningen under året har upp­gått till minst 100 kr. Denna begränsning har tillkommit av rent praktiska skäl (avsnitt 7.3,1.3),

 

Prop, 1980/81:39                                                    174

Underlag för beräkning av skattereduktion är den skattskyl­diges reduktionsgrundande utdelning minskad raed i princip hälften av det sparavdrag sora har utnyttjats vid taxeringen för det ifrågavarande beskattningsåret.

Vad nu sagts gäller för ensamstående. För makar har vi före­slagit särskilda regler om beräkning av ett gemensarat under­lag. Det skulle i och för sig vara fullt raöjligt att beräkna underlaget separat för varje make enligt sanma regler sora gäller för ensamstående. I modell A kunde därefter redukti­onsbeloppet beräknas individuellt (i modell B skulle de se­parat beräknade underlagen få summeras innan reduktionsbe­loppet fastställs). Att vi ändå har föreslagit en gemensam beräkning sammanhänger med de regler som gäller för sparav­draget. Detta avdrag kan fritt fördelas mellan makarna. Med­gavs individuell beräkning av underlaget för skatteredukti­on, skulle makarna genora fördelningen av sparavdraget kunna påverka storleken av reduktionsbeloppet.

Mot denna bakgrund har vi föreslagit att ett gemensamt un­derlag skall beräknas för raakar. Detta underlag utgörs av summan av makarnas reduktionsgrundande utdelningar minskad med i princip hälften av det eller de sparavdrag som makarna har utnyttjat. För tydlighetens skull bör framhållas att kravet på att utdelningen, för att vara reduktionsgrundande, skall ha uppgått till sammanlagt minst 100 kr. skall till­lämpas på vardera maken för sig. Ora t.ex. en make under be­skattningsåret har utdelningar pä 90 kr. och den andra naken har utdelningar på 500 kr., uppgår deras sammanlagda reduk­tionsgrundande utdelning till 500 kr.

Beräkning av reduktionsbeloppet (5 S)

På denna punkt skiljer sig givetvis de båda modellerna åt. Beträffande utformningen av de tabeller som är avsedda att användas för att fastställa reduktionssatsen kan vi hänvisa till avsnitt 7,3.1.3.

 

Prop. 1980/81:39                                                    175

Det reduktionsbelopp som beräknas för makar på basis av det gemensamma underlaget skall enligt 5 S sista stycket förde­las nellan dem efter storleken av vardera makens reduktions-grundande utdelning.

Övriga bestämraelser (6 och 7 §§)

Hänvisningen i 6.S till vissa bestäramelser i uppbördslagen (1953:272) innebär

a)   att skattereduktion för utdelning får ske endast i fråga ora statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvärds­avgift och skattetillägg,

b)   att bestämraelserna om skattereduktion för utdelning skall iakttas vid debitering av skatt,

c)   att öretal som uppkomraer vid beräkning av reduktionsbe­loppet bortfaller.

Av hä_nvisningen i 7 § till 52 § 1 mom. KL och 11 § 1 mom. SIL följer att bestämmelserna ora makar skall tillämpas dels på gifta skattskyldiga som sammanlever, dels pä andra skatt­skyldiga som taxeras som sammanlevande makar (65 § sista stycket KL).

Ikraftträdande

I enlighet med vad som anförts i avsnitt 7.3,4 har vi före­slagit att bestämmelserna skall bli tillärapliga första gängen i fråga om utdelning som tas till beskattning vid 1982 ärs taxering (inkomståret 1981).

8.2  Schablonavdraget vid realisationsvinstbeskattningen

I avsnitt 7.3.2 har vi gjort bedömningen att en höjning av avdraget kan fä gynnsamma effekter och att en fördubbling av nuvarande avdrag kan göras utan att resultatet av vårt

 

Prop. 1980/81:39                                                    176

fortsatta arbete föregrips. En höjning medför att ett nytt avdragsbelopp skall införas i 35 S 3 raora. andra stycket KL i stället för nuvarande 1 000 kr.

Vi har utgått från att en höjning bör bli tilläraplig på för­säljningar som sker efter utgången av år 1980.

8.3  Övriga ändringar

våra förslag om skattereduktion föranleder följdändringar i flera författningar. I det följande begränsar vi oss till att ange två materiella ändringar .som enligt vår uppfattning är nödvändiga. Vi har däremot avstått från att diskutera ändringar i taxeringslagen (1956:623). Inte heller tar vi upp frägan om samordning med reglerna för sjömansskatt.

Begränsningsregeln (80/8 5-procentregeln)

Enligt lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall, begränsningslagen, skall en jämförelse göras mellan ett spärrbelopp och ett skattebelopp. Spärrbeloppet motsva­rar i princip 80 % av den statligt beskattningsbara inkoms­ten till den del den inte överstiger 30 basenheter sant 85 % av överskjutande belopp. Skattebeloppet är suraraan av den statliga inkomstskatt, förmögenhetsskatt och allraänna kommu­nalskatt samt de   landstingsmedel och egenavgifter sora har påförts den skattskyldige. Ora skattebeloppet är större än spärrbeloppet, nedsätts statlig inkomstskatt, förmögenhets­skatt och allmän arbetsgivaravgift med överskjutande belopp (förmögenhetsskatten får dock inte sättas ner till lägre belopp än skatten på halva förmögenhoten).

Om den skattskyldige är berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genon bl.a. skattereduktion enligt 2 § 4 eller 5 nom. uppbördslagen (1953:272) eller sparskattereduktion gäller enligt 4 § tredje stycket begränsningslagen att skattebeloppet skall beräknas som ora skattereduktion inte hade skett. Den

 

Prop. 1980/81:39                                                   177

skattskyldige får alltså i första hand skattenedsättning en­ligt begränsningslagen och kan därutt?ver få skattereduktion.

Enligt vår mening finns det inte anledning att i detta sam­manhang behandla skattereduktion för utdelning på annat sätt än övriga forraer av skattereduktion. 4 § tredje stycket be­gränsningslagen bör kompletteras i enlighet med detta.

Ordningsföljden mellan olika former av skattereduktion

Enligt 2 § tredje stycket lagen (1978:423) om skattelättna­der för vissa sparformer skall sparskattereduktion tillgodo­räknas den skattskyldige före skattereduktion enligt 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272). Föreskriften behövs med hänsyn till de bestämmelser i lagen vars tillämpning är beroende av om sparskattereduktion har erhållits eller inte. Lagrummet bör kompletteras så att det framgår att sparskat­tereduktion skall gå före även skattereduktion för utdel­ning.

12 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 39

 

 

 

Prop. 1980/81:39                                                   179

1    särskilt yttrande av ledamoten Atterwall

Sammanfattning

Majoriteten inom kapitalvinstkomraittén anser att stimulans av aktiesparande bör ges i formen av en skattereduktion inom en kostnadsram som motsvarar avräkning för halva bo­lagsskatten på utdelade vinstmedel. Vidare anses en höj­ning av det s.k. schablonavdraget från 1 000 kr. till

2  000 kr. få gynnsamma effekter.

Enligt min uppfattning är den av komraittén angivna lätt­nadsnivån inte tillräcklig för att uppnå avsedda stimu­lanseffekter. Vidare inriktas kommitténs förslag huvud­sakligen på aktieägare med relativt stora aktieinnehav. Enligt min mening är det olämpligt att ge stimulansåt­gärderna en sådan inriktning. Detta skulle ytterligare förstärka den obalans som aktiesparandet i vårt land f.n, kan anses ha,

.Jag anser att stimulansåtgärderna i långt större utsträck­ning bör inriktas på att bredda aktieägandet i vårt land. En sådan inriktning innebär att de största lättnaderna kommer sådana hushåll till del som f.n. har begränsade eller inga aktieinnehav. Det enklaste sättet att åstad­komma detta är att göra den effektiva avkastningen, dvs, både direktavkastningen och värdestegringen, på en  börs­portfölj i storleksordningen 20 000 - 30 000 kr. skatte­fri. För större aktieägare ges lättaader i form av skatte­reduktion .

Jag förordar därför att

-   ett särskilt utdelningsavdrag på 800 kr. för ensamståen­de och 1 600 kr. för makar införs,

-   cn skattereduktion utformad i enlighet med avräknings-

 

Prop. 1980/81:39                                                   180

systemets principer (modell A) och med en avrakningsgrad motsvarande minst halv avräkning införs för de utdelnings­intäkter som e] kan utnyttjas mot utdelningsavdrag och sparavdrag ,

-   samordningen med sparavdraget sker på så sätt att den skattskyldige efter eget val kan utnyttja sparavdraget fullt ut eller få skattereduktion,

-   det s.k. schablonavdraget höjs från 1 000 kr. till 4 000 kr.

Jag redovisar ocksä hur en åtgärd kan utformas, som syftar till att på kort sikt förbättra de svenska börs-företaqens soliditet. Bl.a. på grund av den mycket låga soliditeten hos företagen står näraligen det svenska nä­ringslivet s.ämce rustat än någonsin ftirr inför den kon­junkturnedgång som kan förväntas under åren 1981 och 1982, Därmed kan företagens förmåga till industriell ex­pansion och upprätthållande av sysselsättningen äventyras.

Åtgärden inneliär i korthet att skattelättnader ges till aktieägare som använder högst hälften av utdelningen från svenska börsföretag under något av åren 1981 eller 1982 till att teckna nya aktier i det utdelande företaget. Ut­delning som används på detta sätt är skattefri. De ny­emitterade aktierna anses vid realisationsvinstberäkning­en anskaffade utan någon kostnad och vid den tidpunkt då teckningen skedde. Åtgärden riktar sig till alla aktie­ägare, både fysiska och juridiska personer.

Bakgrund

Inom kapitalvinstkommittén råder enighet om att utveck­lingen raot on allt lägre soliditet hos svenska ftiretag är ett avgörande hinder för den industriella expansion som

 

Prop. 1980/81:39                                                   181

behövs under 1980-talet för att återställa balansen i svensk ekonomi. Denna industriella expansion förutsätter betydande tillskott av riskvilligt kapital. Samtidigt som detta behov finns har vi konstaterat att aktie­placeringar genom skattereglernas utformning i hög grad missgynnats i jämförelse med andra placeringsformer och att skillnaderna förstärkts med inflation och stigande marginalskatter. Dessa förhållanden har lett till att hushållssektorn under 1970-talet minskat sin andel av den totala aktiestocken i börsnoterade ftiretag. Någon säker uppgift om hur spritt aktieägandet är inom hushålls­sektorn finns visserligen inte men vissa under siikni ngar indikerar att 20 - 25  av de svenska hushållen äger aktier. Därutöver kan nämnas att antalet mindre aktieägare ökat under en följd av år trots att hushållens sammanlagda aktieinnehav minskat. Vi har gjort den hedtimningen att relativt små förändringar i hushållens sparande till för­mån för aktier skulle ge företaiien ett mycket betydande tillskott av riskkapital. Mot denna baktjrund framlägger nu kommittén sina forslag som siktar till att åstadkomma en verklig stimulans av aktiemarknaden. Stimulansen har fått formen av cn skattereduktion inom en kostnadsram som ungefär motsvarar avräkning ftir halva bol atisskat ten. Kommittén har inte haft något underlag for on bodiimning av vilka effekter en avräkning för halva bolagsskatten kan få på ftiretagens kapitalkostnader samt på aktieägarens av­kastning efter skatt.

Jag har i ett särskilt yttrande tjeraensamt med Arne Bjtirhn och .Jan Herin sökt ungefärligt l:ieräkna effekterna på aktieavkastningen efter skatt vid olika avräkningsgrador, Vår slutsats är att en lättnadsnivä motsvarande halv av­räkning inte synes vara tillräckligt lor att ge avsedda st imul ansof lektor . Erfarenheter från tidiåtgärder i Sverige och i utlandet torde också visa att verkligt kraftfulla åtgärder bohuvs ftir att bryta don hittillsvarande utvecklingen av aktie-

 

Prop. 1980/81:39                                                   182

sparandet.

Förslag_ t_i 11 lättnader för hushåIlen

Enligt min bedömning inriktas komraitténs förslag i reali­teten på aktieägare sora redan har en betydande aktiepott-följ. Man har utgått från att det i denna grupp finns det största gensvaret för stimulanser av aktiemarknaden. En­ligt min mening är det olämpligt att ge stimulanserna en sådan inriktning. Detta skulle ytterligare förstärka den obalans som aktiesparandet i vårt land f.n. kan anses ha.

Jag anser att stimulansåtgärderna i långt större utsträck­ning bör inriktas på att bredda aktieägandet i vårt land. En sådan inriktning skulle innebära att de största skatte­lättnaderna kora sådana hushåll till del sora f.n. har be­gränsade eller inga aktieinnehav.

Endast därigenom kan man enligt min uppfattning få till stånd en mera betydande överflyttning från andra place­ringsformer till aktier och åstadkomma en ur många syn­punkter angelägen spridning av aktieägandet.

Det enklaste sättet att åstadkomma en verklig stimulans
av aktiesparandet är att göra den effektiva avkastningen,
dvs. både direktavkastningen och värdestegringen, på en
begränsad portfölj av börsnoterade aktier skattefri. Där­
igenom ges aktieplaceringar en rimlig raöjlighet att kon­
kurrera raed andra f.n. lågt beskattade eller obeskattade
placeringar. De åtgärder sora erfordras för att åstadkomma
detta är att införa ett särskilt utdelningsavdrag och att
höja det s,k .__ schablonavdraget vid realisationsvinstbe­
räkningen (f.n. 1 000 kr. för äldre aktier) .

Vilken storlek på börsportfölj för ett hushåll som nu diskuterade skattelättnader skall inriktas på kan natur­ligtvis diskuteras. Enligt min mening ligger en lämplig avvägning i storleksordningen 20 000 - 30 000 kr. Detta

 

Prop. 1980/81:39

183

skulle innebära ett utdelningsavdrag på 800 kr, för ensam­
stående och 1 600 kr.__ ftir makar samt höjning av schablon­
avdraget till 4 000 kr,

I motsats till vad kommittén anfört har jag den bestämda uppfattningen att de ovan diskuterade åtgärderna är ända­målsenliga och de statsfinansiella merkostnaderna ringa i förhållande till de effekter som uppnås.

Kommittén har redovisat olika problem vid saraordning raed sparavdraget. Av praktiska skäl har kommittén förordat en schablonregel som innebär att underlaget för skattere­duktion minskas med hälften av det utnyttjade sparavdra­get, dock inte med större belopp an som motsvarar halva utdelningen. Kommittén påpekar själv att förslaget kan få effekter som från materiell synpunkt är mindre tillfreds­ställande. Så kan t,ex, en person som redan idag utnyttjar hela sparavdraget och som investerar i aktier inte lägga hela utdelningen på de nyköpta aktierna till grund för skattereduktion. Dessa effekter skulle ytterligare ftir-stärkas \   det av mig förordade systemet med ett särskilt utdelningsavdrag och delvis förta verkan av inr iktnintjen pä mindre aktieinnehav. Jag förordar i stället att dot av kommittén beskrivna alternativ 5 genomförs, dvs. den skattskyldige skall ha rätt - men inte skyldighet - att behandla utdelningsintakter som ränteintäkter ftir att pä så sätt kunna utnyttja sparavdraget. Detta alternativ .jer i samtliga fall stimulans ftir omplacerinij till aktier och blir neutral i forhållande till andra st imul ansättiä rdor.

Kommittén har utan eget ftirord redovisat ofrokterna tich den tekniska utformningen av tvä former av skattereduk­tion (modellerna A och B) och ansett att iiada .noclollorna är lämpade att licjga till grund för provisoriska stimu­lansåtgärder. Modejl A har konstruerats mod utf,åntis|iunkt i de principer som liinjer till ärmed sttirro nominella lättnader vid latia än vid htitja inkomster eftersora redukt ionssat sen sjunker

 

Prop. 1980/81:39                                                    184

med stigande beskattningsbar inkomst. Modellens inkomst­profil är nära nog identisk med avräkningssystemets. En­ligt raodell B är reduktionssatsen oberoende av den be­skattningsbara inkorastens storlek. Den nominella lätt­naden blir lika stor i alla inkomstlägen medan den rela­tiva lättnaden är större vid höga inkomster. Härigenom kommer inkomstprofilen att avvika från avräkningssyste­mets ,

För egen del vill jag framhålla följande i denna fråga, Koramittén har i uppdrag att lägga fram ett slutligt för­slag till lättnader i dubbelbeskattningen. Oavsett om åtgärderna inriktas på bolagens eller aktieägarnas be­skattning är det ett rimligt antagande att båda metoderna ger likvärdiga ekonomiska resultat. Det måste där.ftör vara lämpligt att redan nu anpassa förslaget till de principer ett slutligt förslag kan förväntas bygga på. Det är också viktigt att utformningen sker med beaktande av det svenska näringslivets struktur. Mod hänsyn härtill förordar jag en skattereduktion utformad enligt modell A. Avräknings­graden bör motsvara minst halv avräkning.

Omvandling av utdelning till nyemitterade aktier

Koramittén har också behandlat vissa andra åtgärder (av­snitt 7.3.3) i syfte att ft."irbättra företatens möjligheter att genomföra nyemissioner. De åtgärder som tidigare har diskuterats har haft till uppgift att öka   den effektiva avkastningen efter skatt pa hushållens placeringar i aktier. Det kan förväntas att - om åtgärderna får avsedd effekt - företagens möjligheter på sikt att attrahera riskvilligt kapital därmed kommer att förbättras.

Jag har tidigare framhållit att utvecklingen raot en allt lägre soliditet hos svenska företag är ett avgörande hinder för den industriella expansion som behövs under 198n-talet för att återställa balansen i svensk ekonomi. Denna indu­striella expansion förutsätter betydande tillskott av riskvilligt kapi tal, Därtill komraer att på grund av den

 

Prop. 1980/81:39                                                   185

mycket låga soliditeten står svenskt näringsliv särare rustat än någonsin förr inför den konjunkturnedgång sora kan förväntas under åren 1981 och 1982.

Enligt min uppfattning kan det därför finnas skäl att överväga om en åtgärd sora syftar till att på kort sikt förbättra företagens soliditet bör införas.

Åtgärden går - som koramittén närmare utvecklat - ut på att skattelättnader ges till aktieägare som använder högst hälften av utdelning från svenska börsföretag under något av aren 1981 och 1982 till att teckna nya aktier i det ut­delande bolaget. Utdelning som används på detta satt är skattefri. De nyemitterade aktierna anses vid realisa­tionsvinstberäkningen anskaffade utan någon kostnad och vid den tidpunkt då teckningen skedde.

Kommittén anser sig inte - mot bakgrund av vissa principi­ella och administrativa invändningar - kunna förorda att denna modell genomförs. Enligt min mening har invändning­arna inte sådan tyngd att åtgärden på dessa grunder bör avvisas. Jag har därför si'ikt utforma författningsförslag och kommentarer till det for att åskådliggöra hur modellen kan tänkas genomföras. Därmed bör möjligheter ges till en raora reell bedömning av modellen. För att underlätta den praktiska hanteringen av nyeraissionerna bör aktieägare inte tillåtas göra tillskottsbetalningar när utdelnings­summan inte kan konverteras till helt antal aktier. Jag anser vidare att allokeringssynpunkter inte kan tillmätas någon avgörande betydelse i den nu rådande situationen och raed tanke pa den korta period under vilken åtgärden ar av­sedd att vara i kraft. Det bör därjämte understrykas att endast sådana företag som lämnar utdelning och därmed i princip redovisar vinst har nytta av åtgärden.

 

Prop, 1980/81:39

186

FORFATTNINGSFORSLAG

Förslag till

Lag om ändring i koraraunalskattelagen (1 928 : 3",'0 )

Härigenora   föreskrivs   att   38   §   1   mom.   och   39   5   3   mom.   konir.iunalskatte-lacen    (1928:370)    skall   ha   nedan   ant5ivna   lydelse.

Gällande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 mom,

Till intäkt

.............  övertagande föreningen.

För fysisk [lerson som haft utdelning i pengar på vid Stockholras fondbörs inrogistre-

rad aktie i

svenskt aktiebolag

och andel i

svensk aktiefond som

huvudsaklig

en består av vid

Stockholms

fondbörs inregistre-

rade aktier

i svenska aktie-

bolag skall

såsom intäkt, om den

skattskyldi

ge direkt äger aktien

eller andel det belopp

en, upptagas endast varmed utdelningen

överstiger

800 kronor. Har den

skattskyIdi

ge varit gift och bott

t illsammans

med andre maken, upp-

tages endast det belopp varmed

suraman av makarnas utdelningar överstiger 1 600 kronor.

39 §

3 mom

2)

Fysisk person

........................  avsedda kostnaderna.

Vid beråkn i ng av avdrag enligt detta moment får den skattskyl-

 

1)

2)

i72

Senaste Ivdelse 19

Senaste   Ivdelse   1975:312

 

Prop. 1980/81:39                                                    187

Gällande lydelse                                Föreslagen lydelse

dige undanta intäkt sora av-ses i 38 § 1 raom. sista stycket helt eller delvis.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen en­ligt uppgift på den kommit ut från trycket i Svensk författnings­samling, och tillärapas första gången i fråga om utdelning sora tas till beskattning vid 1982 års taxering.

 

Prop. 1980/81:39                                                    188

2    Förslag till

Lag om preraiering av visst sparande i aktier

Härigenora föreskrivs följande.

1    §  Skattelättnader enligt denna lag medges den som under åren 1981 och 1982 haft skattepliktig utdelning i peni;ar på vid Stockholms fondbörs inregistrerad aktie i svenskt aktiebolag.

2    §  Utdelning utgör inte skattepliktig intäkt vid taxering en­ligt koraraunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt till den del den i stället för att uppbäras kontant använts för att teckna nya aktier i det utdelande bolaget.

Bestämmelserna i första stycket gäller endast under förutsättning

att

1)        vinst vid avyttring av aktie sora avses i 1 § beskattas enligt bestämraelserna i 35 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) ,

2)        högst hälften av den utdelning som den skattskyldige ägt upp­bära pä samtliga av honom ägda aktier i bolaget använts för att teckna nya aktier,

3)        belopp under 2) som ej använts för att teckna helt antal nya aktier uppburits kontant av den skattskyldige.

Vid tillämpning av bestämmelserna i punkt 1) andra stycket                            av an­
visningarna till 54 § kominunalskattelagen (1928:3/0) skall                            utdel­
ning som avses i första stycket inte anses ha uppburits av                               fore­
taget under beskattningsåret.

3  § vid realisa tionsvinstberakninq enligt bestämmelserna i punkt 2 b
av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) anses

 

Prop. 1980/81:39                                               189

den nya aktien ha förvärvats utan kostnad. Aktien anses anskaffad den dag bindande avtal om teckningen träffats.

Denna lag trädet i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

 

Prop. 1980/81:39                                                    190

Kommentar till författningsförslagen

Laq ora ändring_ i_ kommuna I sk at telagen

Utdelningsavdragot har av lagtekniska skäl införts i 38 § 1 mora. I likhet med det extra avdraget enligt 39 § 3 raom, (sparavdraget) bör utdelningsavdraget endast få åtnjutas av fysiska personer. Därmed undantas diidsbon och farail jestif-telser. Vidare bör klart anges att handelsbolag och dödsbon som i beskattningshänseende behandlas sora handelsbolag också är undantagna. Detta har skett genom att i lagtexten angiva att den skattskyldige skall di rekt äga aktien eller andelen. Avgränsningen av don utdelning sora orafattas av bestämmelser­na har skett på sararaa sätt sora i den föreslagna lagen ora skattereduktion för utdelning.

Utdelningsavdraget har konstruerats sa att endast det belopp varraed utdelningen överstiger 800 kr, eller för m.akar, 1 600 kr,, skall upptagas som intäkt av kapital. Makar får raellan sig fritt avgöra hur de 1 600 kr. skall fördelas på raakarnas utdelningsinkoraster.

Nar dot gäller samordningen med sparavdraget har jag tidiga­re framhållit att dot av kommittén framlagda förslaget dis­kriminerar mindre utdelningsinkomster och motverkar en över­flyttning från andra placeringsformer till aktier. Jag anser att kommitténs farhågor att det av mig förordade alternati­vet ställer de skattskyldiga inför svåra deklarationsproblera är betydligt överdrivna. I samtliga de fall där räntenettot är positivt uppkomraer inga problem för de skattskyldiga. Sparavdrag som ej kunnat helt utnyttjas mot räntenettot an­vänds mot utdelningsintäkten. I de fall där räntenettot är negativt uppkomraer frågan om det är lönsarat att överföra hela eller viss del av utdelningsintäkten för att utnyttja sparavdraget. Sådana beräkningar av marginaleffekter kan i do flesta fall göras tämligen enkelt och schablonmässigt.

Lagtexten har utformats så att den skattskyldige vid beräk-

 

Prop. 1980/81:39

191

ning av sparavdraget efter' eget val får undanta utdelnings­intäkten helt eller delvis och i stället utnyttja bestämmel­serna om skattereduktion på beloppet.

Ett exempel kan illustrera de av mig förordade förslagen. Två makar har intäkt av kapital med 3 200 kr. och skattar f.n. - efter sparavdrag - för 1 600 kr. De kan nu överflytta sitt sparande helt eller delvis till aktier så att maximalt 3 200-kr. blir skattofria utdelningsintäkter. I det av kora­mittén förordade förslaget blir - sodan sparavdraget utnytt­jats - 800 kr. av utdelningsintäkten inte föremål för någon skattelättnad och 800 kr. föremål för skattereduktion. Genom den av mig förordade höjningen av schablonavdraget vid rea­lisationsvinstbeskattningen torde värdestegringen på aktier­na - åtminstone på sikt - kunna   förutsättas bli skattefri.

Lag om preraiering av visst sparande i ii_'l.t_i!l

Den principiella uppläggningen och innebtirden av förslaget har tidigare redovisats.

Personkretsen (1 §)

Skattelättnaden riktar sig både till fysiska och juridiska personer som under aren 1981 och 1982 haft utdelning på svenska börsaktier.

Underlaget för skattelättnaden (2 §)

Utdelning som i stället för att uppbäras kontant använts för att teckna aktier i det utdelande bolaget är skattefri under vissa ytterligare nedan angivna förutsättningar.

Uttrycket "i stället för att uppbäras kontant" innebär att den skattskyldiqe måste ha bundit sig för nyteckningen innan utdelningen blir tillgänglig för lyftning. Har så skett, skall nämligen den del av utdelningen sora svarar raot nyteckningen inte utbetalas kontant till honom utan i stället for hans räk-

 

Prop. 1980/81:39                                                   192

ning användas för betalning av de nytecknade aktierna. Det nu angivna förhållandet bör framgå av emissionsvillkoren.

Ytterligare förutsättningar för att erhålla skattelättnaden är att

1)        vinst vid avyttring av aktie i det utdelande bolaget be­skattas enligt reglerna för realisationsvinst, dvs. s.k. lageraktier är undantagna,

2)        högst hälften av den sammanlagda utdelningen den skatt­skyldige agt uppbära på sina aktier i det utdelande bo­laget använts för nyteckning av aktier,

3)        belopp som ej använts för att teckna helt antal nya ak­tier uppburits kontant av den skattskyldiqe.

Villkoret under 3) innebär att några teckningsrätter inte kan förekomma vid nyeraissionen och att den skattskyldige inte kan göra tillskottsbetalning när den tillåtna utdel­ningssumman inte kan konverteras till ett jämnt antal akti­er. Om en person äger 200 aktier i ett börsnoterat företag med en föreslagen utdelning på 5 kr. por aktie kan han - om priset per ny aktie är 90 kr, - teckna fom nya aktier för sara-.manlagt 450 kr. Skillnaden raellan hälften av utdolningssuraraan, 500 kr,, och ne   använda 450 kr. kan inte utnyttjas for ytter­ligare nyteckning utan 550 kr, raåste utbetalas kontant till den skattskyldiqe.

Det bör har frarahållas att det pris som skall betalas för en ny aktie - i likhet med vad som gäller vid vanliga nyemis­sioner - bestäras av bolagsstämman, Dot ligger i sakens natur att emissionskursen bör ligga så nära börskursen som möjligt så att de aktieägare sora av olika skäl inte kan eller önskar delta i nyeraissionen inte drabbas av några utspädninqseffek-ter. Det bör understrykas att alla aktieägare givetvis skall ha rätt att delta i nyemissionen, även om de inte får några skattelättnader. Några bestämraelser härom har dock inte ansetts erforderliga i denna lag.

 

Prop. 1980/81:39                                                   193

För förvaltningsbolag och investmentbolag har det förtydli­gandet skett att utdelning som använts för nyteckning av aktier inte anses ha uppburits under beskattningsåret och därmed inte inräknas i den utdelning sora för undvikande av bolagsskatteeffekter helt eller delvis måste delas vidare enligt bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 54 § KL.

Realisationsvinstberäkningen (4 §)

För att reducera de statsfinansiella kostnaderna för försla­get och för att motverka att de nya aktierna med bibehållande av skattelättnaden oraedelbart kan försäljas har föreskrivits att ingångsvärdet för den nya aktien är O kr. Vidare anses den nya aktie - oavsett om nyteckningen skett på grundval av äldre aktieinnehav - anskaffad den dag aktieteckningen blev definitiv.

Det bör slutligen påpekas att några ändringar i aktiebolags­lagen till följd av den föreslagna skattelättnaden inte tor­de vara erforderliga enligt kommitténs expert på aktiebolags­rättsliga frägor.

Övriga ändringar

Mina förslag föranleder en följdändring i 4 § i den föreslag­na lagen om skattereduktion för utdelning.

13 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                   194

2               Särskilt yttrande av ledamoten Hagstedt

Komraittén har enligt direktiven i uppdrag att föreslå åtgär­der vilka innebär en reell stimulans för hushåll att spara i aktier. En väg sora i första hand skulle övervägas son alter­nativ var att helt eller delvis undanröja den ekononiska dubbelbeskattningen av aktiebolag. I avvaktan på ett perma­nent system skulle för närmaste året utformas provisoriska åtgärder. Bakgrunden till dessa åtgärder är att raan under en längre tid kunnat iaktta en alltmer accentuerad brist på riskvilligt kapital.

Ett av de frärasta skälen för att en sådan utveckling ägt rura är att det för hushållen ej råder nägon neutralitet i be­skattningen av olika placeringsalternativ. En full jäm­ställdhet av alla placeringsformer kan av olika anledningar sannolikt aldrig uppnäs. Däremot är det ett oundgängligt krav att spännvidden raellan olika investeringar skattemäs­sigt reduceras. Det saknas raöjlighet att tvångsmässigt förmå hushållen att flytta över sina placeringar frän förmånligt beskattade relativt säkra sädana till skattemässigt och vär­demässigt ogynnsamma placeringar. Den väg som mäste väljas är i stället att genom olika typer av stimulansåtgärder, bl.a. en raindre oförmånlig beskattning, förmå hushällen att placera sina tillgångar på samhällsekonomiskt viktiga sek­torer. Man raå gilla det eller inte, men det förefaller klart att det riskvilliga kapitalet kan lockas fram i tillräcklig omfattning endast genom stimulanser - och då stimulanser som har en ordentlig höjd. Det är .symtoraatiskt att man i en rad länder i Norden och i övriga Europa oavsett politisk regim under senare är genomfört väsentliga lättnader i beskatt­ningen av aktiesparandet. Detta har skett i vetskap att åtgärder av detta slag varit samhällsekonomiskt nödvändiga för att näringslivet skall utvecklas på tillfredställande sätt. I vårt land med för närvarande pressad ekonomi före­faller behovet härav vara särskilt påtagligt.

 

Prop. 1980/81:39                                                             195

Frågan blir då ora det förslag som i betänkandet nu läggs fram innebär en tillräcklig stimulans att locka fram ett så breddat aktieägande bland hushållen som raan förväntar. Min bedöraning är den att även om bl.a. innehav av fastigheter och bostadsrättslägenheter kommer att träffas av skärpt rea­lisationsvinstbeskattning, utgör inte förslaget ett till­räckligt incitament att överge andra placeringsformer till förraån för aktiesparande.

Den föreslagna tekniska lösningen att provisoriskt mildra den ekonomiska dubbelbeskattningen av aktiebolag är i och för sig en lämplig metod. Att ge en skatteavräkning i form av en skattereduktion försvårar i princip inte möjligheterna att i ett permanent systera väsentligt lindra och på sikt helt undanröja dubbelbeskattningen. Förslaget innebär i princip att halva den skatt bolaget betalat får avräknas hos aktieägaren. Jag vill emellertid starkt ifrågasätta om inte en högre avrakningsgrad än denna är av nöden raot bakgrund av det ekonomiska läget och det svenska skattesystemets struk­tur. Erfarenheterna från utlandet visar att de förhällande-vis kraftiga lättnader sora genomförts haft en positiv effekt på aktieägandet och tillgången på riskkapital. Jag anser därför att en avrakningsgrad sora motsvarar åtminstone 3/4 av bolagets skatt är påkallad, för att inte stimulansen ska komma för sent och ge för litet.

Beträffande samordningen med sparavdraget föreslär majori­teten att sparavdraget till viss del skall anses utnyttjat mot aktieutdelningar. Eftersom denna regel komplicerar be­skattningen och det avsedda provisoriet är avsett att till­lämpas något enstaka beskattningsår finner jag det inte erforderligt att man pä detta sätt begränsar sparavdraget. En ytterligare lättnad i beskattningen av aktiesparandet bör son ovan anförts i första hand avse en högre avrakningsgrad än halva den skatt bolaget betalat. Vill man därutöver satsa pä en ytterligare stimulans bör i andra hand utredas för ett permanent systera huruvida ett särskilt avdrag raot aktieut­delningar är befogat.

 

Prop. 1980/81:39                                                             196

Beträffande realisationsvinstbeskattningen pä aktier före­slår raajoriteten att avdraget pä 1 000 kr. för aktier sora innehafts mer än tvä år skall höjas till 2 000 kr. För att uppnå ökad stimulanseffekt, underlätta för skattskyldiga med raindre aktieinnehav samt avlasta den byråkratiska apparatu­ren finner jag det lämpligt att detta avdrag höjes till 5 000 kr. Såvitt jag kan bedöma bör en sådan höjning kunna ske utan att allt för mycket påverka förutsättningarna för ett nytt permanent .system. Av samma skäl bör reducering av den skattepliktiga vinsten frän 100 till 40 % inträda efter ett ärs innehav. En dylik tidsperiod förefaller vara lämplig ora man önskar undvika läsningar samt korttidsspekulationer.

 

Pröp. 1980/81:39                                                             197

3        Särskilt yttrande av den sakkunniga Hedborg

Kapitalvinstkommittén har genom tilläggsdirektiv fått i upp­drag att utforma förslag till provisoriska lättnader för ak­tiesparandet i avvaktan pä definitiva förslag till lättnader i dubbelbeskattningen av aktieutdelningar.

De motiv som anförs för säväl permanenta sora provisoriska lättnader pS aktiebeskattningens område gäller dels företa­gens sjunkande soliditet oCh behov av ökat eget kapital dels inflationens och skattesystemets verkningar. Det har blivit gynnsammare att placera i annat än i produktiv verksamhet.

Båda problemen är viktiga samhällsproblem.

Men de kan enligt min mening inte lösas med åtgärder av det slag och av den omfattning som kapitalvinstkommittén före­slär.

Det finns inget annat förmögenhetsslag av nägon betydelse son är så ojämnt fördelat i det svenska Samhället som akti­en Enligt Roland Spants undersökning för 1975 ägde 11,1 % av alla hushåll nägon aktie. Av dessa 455 000 hushåll hade hälften, eller 228 000 hushall, aktier sora tillsanmans var värda mindre än 10 000 kr. Ytterligare 74 000 hushåll hade aktieportföljer värda raellan 10 000 och 25 000.

Börsaktier ägs av 8,1 % av de svenska husliällen. En femtedel av antalet hushåll raed börsaktier ägde mindre än totalt 1 000 kr. i aktier och hälften av liörsaktieägarna raindre än 10 000 kr. Denna halva svarade för 2,5 % av hushällens totala börsaktieinnehav.

Å andra sidan ägde de 5 500 största aktieägarna 40 % av liushållons börsaktier. De 11 000 största börsaktieägarna.

 

Prop. 1980/81:39                                                             198

knappt 3 promille av landets 4 miljoner hushåll, ägde halva aktiestocken.

Generella lättnader till aktieägare har alltså alltid en mycket ogynnsam fördelningsprofil. En mycket liten grupp i samhället får del av lättnaderna, och en ännu raindre grupp får största delen av de belopp, sora anfördelas till aktie­ägarna.

Detta gäller också de förslag som koramittén framlägger. Även en skattereduktion som trappas av med stigande utdelningsin­komster (Modell B) ger de största lättnaderna till dem som har stora aktieinnehav. De får full utdelning av den höga reduktionen vid låga utdelningsinkoraster och därtill den re­ducerade reduktionen vid högre utdelningsinkomster.

I fråga ora utredningens raodell A gäller visserligen.att skattereduktionen är beroende bäde av utdelningens storlek och ägarens raarginalskatt. Om en höginkomsttagare och en låginkomsttagare har lika stora utdelningsinkoraster får dä läginkomsttagaren den största skattereduktionen.

Men hur ofta är det fallet? Den som har låga inkoraster har med stor sannolikhet inga utdelningsinkomster alls, eller i varje fall smä sädana. De stora inkorasterna frän aktieutdel­ningar finns hos höginkomsttagare och hos det fåtal personer sora har stora aktieförraögenheter. Ocksä i modell A koramer därför skattereduktionen att hamna hos en liten välbeställd grupp.

Att aktieägandet är ojämnt fördelat är i och för sig natur­ligt. För de allra flesta framstår aktieägande sora en spar-forra som möjligen kan komma ifråga sedan en rad andra spar­mål har nätts. En bil, ett hus, en kontantreserv pä banken tillhör sädant som för de allra flesta tar i anspråk allt vad raan i bästa fall kan tänkas uppnå genora eget sparande. Den typiske aktieägaren har alltså ofta redan allt

 

Prop. 1980/81:39                                                   199

detta och därtill ett varaktigt överskott. Gruppen blir med nödvändighet liten, och dess storlek påverkas inte särskilt mycket ens av tämligen stora förändringar av förväntad av­kastning på aktier.

Det höga fördelningspolitiska pris sora fär betalas för gene­rella lättnader till aktieägarna motsvaras alltsä inte ens av att man kan vänta sig en så kraftig tillströmning till aktiemarknaden att företagen tillförs nytt riskkapital av någon orafattning.

Att lätta på aktievinstbeskattningen kan i nuvarande läge rent av tänkas leda till motsatsen: Företagen påverkas att dela ut mer än med de gamla reglerna. Men eftersom rangord­ningen mellan t.ex. fastighetsaffärer och aktiemarknaden knappast ändå förändras kanske de ökade utdelningarna flyter över till fastighetsmarknaden i stället för att locka pengar till aktiemarknaden.

Det är inte heller tillräckligt att lätta pä beskattningen av aktieutdelningar för att påverka rangordningen mellan framtida placeringar av kapital. Även fastighetsaffärer och finansiella placeringar kan bedrivas i aktiebolagsform.

Utredningen har inte ens på allvar försökt finna former för eventuella lättnader som direkt tar fasta pä produktiv verk­samhet, exerapelvis genom att knyta skatterabatten till sys­selsättningen i företaget. Utredningens argument att ut­vecklingen not större kapitalintensitet därmed skulle mot­verkas förefaller inte övertygande. Vid val av den ena eller andra produktionstekniken skulle påverkan (inom det möjliga intervallet) vara helt marginell. I valet raellan att använda kapital i produktiv verksamhet eller att göra en rent finan­siell placering kan effekten däremot bli märkbar, vilket var avsikten.

I ett läge ned krav pä återhållsamhet vad gäller lönein­komster är det dock orimligt att tänka sig ytterligare

 

Prop. 1980/81:39                                                   200

lättnader för arbetsfria inkomster, särskilt som stora skat­tesubventioner för aktiesparande redan genomförts.

Med detta skulle raan kunna låta sig nöja och enbart avvisa alla ytterligare lättnader. För att understryka det orimliga i att genomföra ytterligare skattelättnader vill jag dock peka på några effekter som kan tänkas uppstå för aktieägare med förmåga att väl planera sina placeringar.

Antag att en person har ett visst kapital placerat i aktier. Det vanliga är att han då har åtminstone nägot direkt till­gängligt på bankräkning. Men sparavdraget kan han ändå ofta använda för utdelningsinkomster genom att han också har lå­nat pengar.

Den genomsnittliga direktavkastningen på börsaktier kan nu beräknas uppgå till ca 5,5 %. Sparavdraget räcker därmed till fullständig skattefrihet för utdelningen på en aktie­portfölj pä 29 000 kr. (5,5 % på 29 000 = 1 600). Låt oss därtill anta att denne aktieägare maximalt utnyttjar det s.k. aktiefondsparandet, antingen genom nysparande eller genom överflyttning av kapital från annat sparande. Hans sparande premieras (och binds) då i 5 år. Maximalt skatte­stöd får han därmed efter 5 år. Det ligger därefter fast på sarama nivå per är. Dä kan han varje är skattefritt lyfta avkastningen på aktier för åtminstone 24 000 kr. Han kan dessutom varje år lyfta och tillgodogöra sig den skattere­duktion på 30 % av sparbeloppet sora aktiefondsparandet ger (30 % på 4 800 = 1 440 kr.). Den enda "motprestation" han avkrävs för att årligen kunna tillgodoräkna sig dessa för­måner är att han varje år på nytt sätter in de 3 360 kr. sora han en gång själv satsat men kan ta ut efter 5 år.

Väl att märka har varken den utdelning som faller inora spar­avdraget eller som han får från aktiefondsparandet påverkat hans taxerade inkomst. I förhållande till den som raed sanma taxerade inkorast bara har sina arbetsinkomster har

 

Prop. 1980/81:39                                                    201

han alltså dels en betydligt högre disponibel inkorast - det kan realistiskt röra sig om ca 4 500 kr. - dels samraa even­tuellt inkomstprövade förmåner.

Den som använder sig av de förmånliga regler samhället redan nu erbjuder kan alltså räkna med att helt skattefritt lyfta utdelningen frän en aktieförmögenhet på över 50 000 kr. För dessa belopp är alltså dubbelbeskattningen av aktieutdelningar redan avskaffad.

Varje ytterligare päspädning av förmånerna till aktieägare hamnar ovanpå dessa redan utgående förmåner.

Trots detta kan generella lättnader till aktieägarna av den typ sora föreslås varken förväntas nämnvärt bidra till före­tagens riskkapitaltäckning eller till att styra kapital till produktiv verksamhet.

Med hänsyn till de allmänna kraven på återhållsamhet och sparsarahet med offentliga utgifter vore det direkt utmanande ora utredningens förslag genomfördes.

 

Prop. 1980/81:39                                                   202

4        Särskilt yttrande av den sakkunnige Helmers

Av de två alternativ sora koramittén presenterar är alternativ A) ett generellare system i den meningen att det ger klarare uttryck för den underliggande principen. Därav följer ocksä att alternativ A) är mer sammanhängande och konsekvent.

Effekterna av kommitténs förslag skall bedömas från två ut­gångspunkter. Den första är att skattemässigt så långt raöj­ligt järaställa sparande i aktier med andra sparformer. Något skäl kan inte anföras för att sparande i form av tillhanda­hållande av riskvilligt kapital skall beskattas härdare än andra sparalternativ för den enskilde. Den andra och lika viktiga sidan av probleraet är att den skattemässiga belast­ningen på utdelad vinst inte skall vara högre än på räntor. Betydelsen för investering och sysselsättning av lägre kost­nader för eget kapital har belysts av kommittén.

Med kommitténs förslag uppnås inte dessa verkningar, varför förslaget får ses sora ett första steg. En mera permanent lösning skall också avse samtliga aktiebolag.

Valet bland tekniska lösningar för att i möjligaste mån upp­nå nyssnämnda mål måste ske ned beaktande av det svenska näringslivets struktur. Bland annat måste eftersträvas att investeringar i in- och utlandet skattemässigt jämställes. För ett land sora Sverige är detta krav pä bolagsskattens utformning starkare än i de stora industriländerna ned be­tydande inhenska marknader. En framtida lösning får ej ut­formas sä att den påverkar graden av företagsintegration i när ingslivet.

I raotsats till vad kommittén anfört anser jag att en för­kortning av initialperioden till ett är vid beskattningen av realisationsvinst på aktier är en enkel och meningsfull åt­gärd. Initialperioden har tillkommit för att jämställa vins­ter på s.k. spekulativa aktieaffärer med löpande

 

Prop. 1980/81:39                                                   203

inkomst. För detta ändamål är ett år helt tillräckligt. Va­let av två år har influerats av reglerna för beskattning av fastighetsvinster. Denna formella likformighet är emellerticS inte grundad på ekonomiska realiteter.

Sora en biprodukt av utredningsarbetet har framkommit att den nuvarande uppdelningen i A- och B-inkomst motverkar ratio­nella lagstiftningsåtgärder. Detta förhållande som är väl känt borde föranleda inkomstuppdelningens slopande, vilket dessutom skulle raedföra ökad begriplighet och betydande för­enklingar för såväl skattskyldiga som skatteadrainistratio-nen.

 

Prop. 1980/81:39                                                             204

5        Särskilt yttrande av ledamoten Atterwall, den sakkunnige Herin och experten Björhn

Kapitalvinstkoraraittén har enligt tilläggsdirektiven till uppgift att föreslå åtgärder sora medför att dubbelbeskatt­ningen av bolagsvinsterna helt eller delvis elimineras. Syf­tet raed åtgärderna är att sänka företagens kostnader för anskaffandet av eget kapital genom att höja den effektiva avkastningen pä aktier i förhållande till avkastningen pä alternativa placeringar.

Komraittén har utgått från att förslaget till åtgärder bör avpassas så att raan verkligen kan räkna med en positiv ef­fekt pä aktieraarkanden. I sina beräkningar har komraittén valt att i första hand utgå ifrån en total lättnadsnivä och statsfinansiell kostnadsram sora innebär att aktieägare inora hushålssektorn vid beskattning av utdelningsinkorasten får räkna sig tillgodo halva den bolagsskatt sora belöper pä ut­delningen, dvs. dubbelbeskattningen föresläs bli raildrad till hälften. Det har även visats hur tvä alternativ lätt­nadsnivåer kan utforraas, en lägre och en högre.

I betänkandet belyses inte vilka effekter en avräkning för halva bolagsskatten kan få på företagens kapitalkostnader samt på aktieägarens avkastning efter skatt. Det är i första hand dessa effekter som är relevanta för att bedöraa ora åt­gärderna är tillräckliga snarare än de statsfinansiella kostnaderna. Kommitténs majoritet menar emellertid att det i praktiken knappast är möjligt att ange vilka lättnader sora behövs för att ge den avsedda effekten på aktiemarknaden.

En bedöraning av vilken effekt pä aktiesparandet som försla­gen kan förväntas ha beror på en rad osäkra antaganden och är därför svär att göra. Därav följer emellertid inte att det är omöjligt att ungefärligt leräkna effekterna pä aktie­avkastningen efter skatt vid olika grad av lättnad i dubbel-beskattn ingen.

 

Prop. 1980/81:39                                                             205

För att göra en beräkning av hur den effektiva avkastningen efter skatt (direkt avkastning plus värdestegring efter skatt) påverkas av olika lättnadsniväer har följance anta­ganden gjorts. Direktavkastningen antas vara 5,5 « vilket svarar mot genomsnittet för närvarande. Aktieägarnas raargi­nalskatt beräknas uppgå till 70 %. Aktierna behålles i minst tvä år innan försäljningen varvid 30 % av värdestegringen tas upp till beskattning. Att 30 % tas upp till beskattning, i stället för enligt nu gällande regler 40 %, motiveras av förekorasten av schablonavdraget samt av schablonreglerna för realisationsvinstberäkningen. Sparavdraget antas redan vara fullt utnyttjat.

Utgär nan från dessa antaganden råder följande samband mellan grad av lättnad i dubbelbeskattning och ärlig direkt avkastning efter skatt:

Grad av lättnad                               Direkt avkastning

i dubbelbeskattning                         pä aktier efter skatt

0        (för närvarande)
0,36    (36 % avräkning)
0,5     (halv avräkning)
0,72    (72 % avräkning)

1         (hel  avräkning)

 

1,

,65

1   %

2,

,5

%

2,

r8

%

3,

,3

%

3,

,9

%

Halv avräkning innebär sälunda att direktavkastningen efter skatt ökar med 69 %, eller raed 1,15 procentenheter, från 1,65 till 2,8 procentenheter. Hel avräkning medför en ökning frän 1,65 till 3,9 procentenheter, förutsatt att direktavkastning är oförändrad före skatt.

Hur stor den totala avkastningen kan förväntas bli beror dessutom pä vad som liänder med värdestegringen på aktier. Under den senaste 25-årsperioden, dvs. under perioden 1955-79, var den genomsnittliga kursstegringen 4,6 % per är.

 

Prop. 1980/81:39                                                   206

Åren 1960-69 var värdestegringen i genorasnitt pä börsnotera­de aktier 4,5 % per år. Den senaste 10-ärsperioden uppgick värdestegringen endast till 2,5 % per är.

Med givna antaganden raotsvarar de historiska trenderna under perioderna 1955-79 och 1970-79 en värdestegring efter skatt på 3,6 % resp. 2,0 %.

I vilken utsträckning olika grader av lindring i dubbelbe­skattningen päverkar kursstegringen är omöjligt att exakt förutsäga. Ju raer omfattande avräkningsgraden blir desto större [Xisitiv effekt kan förväntas på värdestegringen.

I följande tabell har den effektiva avkastningen efter skatt beräknas vid olika kombinationer av direkt avkastning och värdestegring.

 

Grad

av

Direkt

 

Värde-

Värde-

 

Effektiv

lättnad

avkastning

stegring

stegri

■ng

avkastning

 

 

efter

skatt

före skatt

efter

skatt

efter skatt

 

 

(%)

 

(%)

(%)

 

(%)1)

0

 

1,65

 

2,5

2,0

 

3,65

0,36

 

2,5

 

2,5

2,0

 

4,5

0,36

 

2,5

 

4,6

3,6

 

6,1.

0,5

 

2,8

 

4,6

3.6

 

6,4

0,72

 

3,3

 

4,6

3,6

 

6,9

1

 

3,9

 

4,6

3,6

 

7,5

1

 

3,9

 

6,92)

5,5

 

9,4

l)En korrekt matematisk beräkning enligt den s.k. in-ternränteraetoden ger vid 5 och 10 års innehav nägon eller några tiondels procentenheter lägre avkastning. Kortare innehavstider ger i stort sett sarama resultat sora de i ta­bellen angivna.

2)lnnebär en ökning av den långsiktiga trenden med 50 % från 4,6 % till 6,9 %.

 

Prop. 1980/81:39                                                   207

Ora inga lindringar i dubbelbeskattningen genomförs och vär­destegringen fortsätter i samma takt som under 1970-talet innebär det en effektiv avkastning efter skatt på 3,65 % per är.

Förutsatt att halv avräkning skulle vara en tillräcklig stimulans för att få värdestegringen att återvända till den tidigare långsiktiga trenden - ett enligt vår mening opti­mistiskt antagande - skulle det innebära en effektiv avkast­ning efter skatt pä 6,4 %. Denna avkastningsnivå lär knap­past innebära någon positiv realavkastning vid nuvarande inflationstakt. Det torde ej heller vara tillräckligt för att aktier skall kunna konkurrera med alternativa placering­ar, som t.ex. fastigheter, sparobligationer eller de i be­tänkandet omnämnda obeskattade placeringarna.

Den effektiva avkastningen efter skatt skulle, sora framgår av tabellen, uppgå till 7,5 % vid hel avräkning och en värdestegring som återgår till den långsiktiga trenden. Om hel avräkning genomförs och värdestegringen som en följd härav ökar med 50 % jämfört med den långsiktiga trenden, konmer den effektiva avkastningen stiga till 9,4 % efter skatt. En sådan utveckling torde innebära en positiv real­avkastning på aktieplaceringar, vilket skulle öka konkur­rensförmågan gentemot alternativa placeringar.

En slutsats sora kan dras av dessa kalkyler är att lättnads­nivåer som ligger runt halv avräkning under rimliga anta­ganden inte synes vara tillräckligt för att åstadkoma "en verklig stimulans av aktiesparandet" som enligt tilläggs­direktiven är syftet med komraitténs förslag till ätgärder.

 

Prop. 1980/81:39                                                   208

För att raan skall kunna räkna raed en tillräckligt positiv effekt på aktiesparandet anser vi att det krävs lättnader som motsvarar en fullständig avräkning av bolagsskatten pä utdelade vinstmedel.

De överslagsraässiga beräkningar sora redovisas i betänkandet av de statsfinansiella kostnaderna vid olika grad av lind­ring i dubbelbeskattningen visar dels att kostnaderna inte är speciellt höga i absoluta tal eller i relation till åtgärdernas samhällsekonoraiska betydelse, dels att kostna­derna inte ökar speciellt raycket när man går från halv till full avräkning (ca 250 railj. kr.).

Det förtjänar betonas, att syftet med en lindring av dubbel­beskattningen är ytterst att främja näringslivets försörj­ning med det riskkapital som behövs för investeringar samt expansion av produktion och sysselsättning.

 

Prop.  1980/81:39                                                                 1

BUaga 2

Sammanställning   av   remissyttranden   över   betänkandet   (Ds   B 1980:11) Stimulans av aktiesparandet

Efter remiss har yttranden avgetts av fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, kammarrätten i Sundsvall, bankinspektionen, riksrevi­sionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), allmänna ombudet för mellan-kommunala mål, statens industriverk (SIND), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län, lönspardelegationen (E 1978:01), kooperationsutredningen (I 1977:01), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges fögderitjänstemän. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Stiftelsen Aktiefrämjandet (Aktiefräm­jandet), styrelsen för Stockholms fondbörs. Svensk industriförening. Svens­ka arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen, Svenska fondhandla­reföreningen, Svenska företagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskammarförbundet, Svenska sparbanksföre­ningen, Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet), Sveriges aktiespa­rares riksförbund (Aktiespararna), Sveriges finansanalytikers förening, Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen (SHIO -Familjeföretagen), Sveriges industriförbund, Sveriges värdepappersfonders förening. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänste­männens centralorganisation (TCO).

Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttrande från lokala skattemyn­digheten i Stockholms fögderi och länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från LO-distriktet i Skåne och Skånes handelskammare.

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Svenska för­säkringsbolags riksförbund, Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund har åberopat ett inom Näringslivets skattedelegation (NSD) upprättat yttrande. Svenska bankföreningen har dessutom inkommit med ett eget yttrande. SHIO - Familjeföretagen, som har inkommit med ett eget yttrande, har i detta anslutit sig till de synpunkter som framförs i NSD:s yttrande beträffande såväl den ekonomiska bakgrunden som kommitténs förslag i övrigt.

LRF har åberopat ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat yttrande.

1 Den ekonomiska bakgrunden

Det råder bland remissinstanserna en fullständig enighet om att företagens sjunkande soliditet utgör ett allvarligt problem och att åtgärder för att trygga kapitalförsörjningen är påkallade.

14 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 39

 

Prop. 1980/81:39                                                                     2

Bankinspektionen anför;

Soliditeten hos svenska börsföretag- banker, försäkrings- och investment­bolag undantagna - har under 1970-talet varit ständigt sjunkande. En förutsättning för fortsatt industriell expansion är att företagens behov av riskvilligt kapital underlättas. Detta är nödvändigt bl. a. för att öka investeringarna. I denna del kan inspektionen ansluta sig till kommitténs bedömningar.

Kapitalbehovet kan täckas antingen genom att tidigare uppkomna vinstmedel tas i anspråk eller genom nyemission av aktier. I många företag är vinsterna inte f. n. tillräckliga föratt täcka kapitalbehovet. De låga vinsterna har i hög grad medverkat till att aktiekurserna sänkts. Detta i sin tur har försvårat eller omöjliggjort i och för sig önskvärda nyemissioner. Dessa har sålunda minskat kraftigt under senare år. Kommittén har gjort vissa beräkningar rörande industrins framtida kapitalbehov och funnit att det är betydande.

Bankinspektionen vill från sin erfarenhetssfär understryka vad kommittén anfört om företagens behov av kapitaltillskott. Granskningar av företagens kreditengagemang i bankerna bekräftar att soliditeten många gånger har försämrats på sätt som negativt påverkar viljan och förmågan att göra riskfyllda nyemissioner och som i en del fall också medfört att kreditvärdig­heten kan sättas ifråga. Bankinspektionen finner således från de synpunkter som inspektionen har att beakta att stimulansåtgärder är i hög grad påkallade.

Uttalanden av likartad innebörd görs av fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskonloret, SIND, länsstyrelsen i Malmöhus län, lönspardelegationen, SACO/SR, FAR, Landstingsförbundet, LRF, NSD, Skånes handelskammare, Aktiefrämjandet, styrelsen för Stockholms fond­börs, Svensk industriförening. Svenska bankföreningen. Svenska fondhand­lareföreningen. Svenska företagares riksförbund och Svenska sparbankföre­ningen.

Från lönspardelegationen, styrelsen för Stockholms fondbörs, NSD, Aktiespararna och Sveriges finansanalytikers förening framhålls att proble­men har sin bakgrund i den låga lönsamheten i företagen och att denna måste höjas,

SIND anför:

Allvarligare än en sjunkande soliditet är att företagens bruttomarginal, dvs, rörelseresultatet före avskrivningar i förhållande till omsättningen, har sjunkit kraftigt under 1970-talet, Detta visar på svårigheter att i tillräcklig omfattning generera interna medel för verksamheten. Detta förhållande förändras knappast av om företagen skulle kunna öka soliditeten genom externt tillfört riskkapital.

Åtskilliga remissinstanser diskuterar frågan varför aktiesparande inte är attraktivt för hushållen och anför att detta bl, a, beror på oförmånliga beskattningsregler.

 

Prop.  1980/81:39                                                                    3

Fullmäktige i riksbanken anför:

Även om osäkerheten är betydande om hur stor förtagens framtida efterfrågan på nytt riskvilligt kapital kommer att vara, framstår det som helt klart att det kommer att krävas ett betydande tillskott de närmaste åren och att därför nuvarande stimulansåtgärder är otillräckliga. Fullmäktige vill i detta sammanhang betona att frågan om tillgången på riskvilligt kapital inte främst sammanhänger med det totala sparandets utveckling utan är en fråga om fördelningen av sparandet eller kanske snarare de totala finansiella tillgångarna på riskfyllda och riskfria placeringsformer. Små förskjutningar i placeringarna kan ge betydande effekter på utbudet av aktiekapital. Som kommittén visar skulle år 1978 en omvandling av 3 % av hushållens finansiella tillgångar till börsaktier ha givit ett tillskott till aktiekapitalet med 9 miljarder kr. Detta belopp motsvarar ungefär en femtedel av det totala kursvärdet av noterade aktier. Hushållssektorns upplåning är också bety­dande, en upplåning som i dag placeras främst i reala tillgångar. Tillgängen på riskkapital beror alltså i stor utsträckning på attraktiviteten hos olika placeringsformer. Utvecklingen under 70-talet har delvis som en följd av skattesystemet inneburit att den effektiva avkastningen på aktier inkl, värdestegring varit betydligt lägre än på flertalet alternativa placeringar. Under de sista åren på 70-talet har enligt kommittén aktieavkastningen t, o, m, varit lägre än den på banktillgodohavanden.

Bankinspektionen anför:

Kommittén har framhållit att hushållens årliga sparande uppgår till betydande belopp. Om så bara en mindre del av hushållens nettosparande placerades i aktier, skulle ett avsevärt kapitaltillskott kunna tillföras företagen. Även denna bedömning torde vara riktig.

Nuvarande skattesystem medför att förtagens aktieutdelning dubbelbe-skattas, nämligen dels hos företaget, dels hos aktieägaren. Sparande i aktier är i detta hänseende klart oförmånligare än annat sparande, det må gälla fastigheter, premieobligationer, diamanter eller antikviteter. En låg värde­stegring i kombination med hög inflation har medfört att aktieförmögenhe-terna pä senare år minskat kraftigt för många aktieägare. Till denna utveckling har skattereglernas utformning bidragit. Under femtio- och sextiotalen kompenserades beskattningen mer än väl av höjd produktivitet och en kapitaluppbyggnad som till viss del kunde ske skattefritt. Aktier betraktades som realvärden och kurserna hölls uppe, I och med att rörelseöverskotten minskat under sjuttiotalet och avkastningsvärdet av stora investeringar gått ner eller rentav förbytts i sin motsats, har aktieköp inte längre utgjort något inflationsskydd. Påtaglig risk finns att ett aktieköp blir föriustbringande, även om man bortser från inflationen. Aktiernas värde blir långt mer än tidigare knutet till kortsiktiga förväntningar om utdelning och denna i sin tur träffas av dubbelbeskattningen. Under sådana omständigheter är det inte förvånansvärt att hushållssektorn minskat sitt aktieinnehav i börsnoterade företag,

NSD anför:

Kommittén har belagt det kända förhållandet att aktiesparandet beskattas hårdare än annat sparande. Förhållandet utomlands har tidigare varit detsamma som i Sverige men flertalet länder i Västeuropa har sedan flera år tillbaka  åstadkommit  en  ökad   likformighet   vid   beskattning  av  olika

 

Prop.  1980/81:39                                                                    4

sparformer. Detta har skett genom avskaffande helt eller delvis av dubbelbeskattningen av aktiebolagens utdelade vinst. Olika tekniska lös­ningar har valts, Västtyskland har uppnått enkelbeskattning genom tillämp­ning av avräkningssystemet. Norge har valt en helt annan teknik men åstadkommit samma resultat, nämligen att utdelad vinst beskattas endast en gång. Andra länder i Västeuropa har avskaffat dubbelbeskattningen till hälften. Några av de senare har därutöver vidtagit särskilda sparstimulerande åtgärder på beskattningsområdet för att tillföra företagen nytt kapital.

Ett annat avgörande skäl för avskaffande av dubbelbeskattningen har varit att åstadkomma lägre skattekostnader för eget kapital i företagen. Genom ett sådant avskaffande uppnås att skattebelastningen för eget och lånat kapital blir densamma. Företagsskatteberedningen visade att även med vårt s, k, Annellavdrag skattekostnaden för eget kapital är högre i Sverige än i sådana länder som Frankrike, Storbritannien och Västtyskland,

Skattedelegationen gör sin bedömning mot bakgrunden av ovan nämnda förhållanden och vad som anförts i föregående avsnitt.

Kommittén har ålagts att framlägga förslag till provisoriska åtgärder för att stimulera aktiesparandet. Vi delar kommitténs uppfattning att det är möjligt att påverka inriktningen av hushållssparandet till förmån för aktier genom åtgärder på beskattningens område. Även om det framlagda förslaget inte kan väntas radikalt ändra hushållens placeringsvanor, undanskymmer detta inte det förhållandet att en ökad neutralitet i beskattningen av olika sparformer rimligen bör få positiva verkningar för aktiesparandet.

Aktiefrämjandet anför:

Det finns en betydande potential för en ökning av hushållens aktiespa­rande. De undersökningar som Aktiefrämjandet låtit marknadsundersök­ningsinstitut utföra, tyder på att ca en miljon svenskar, som sparar regelbundet, har övervägt att köpa aktier men f, n, avstår. Till detta skall läggas den mycket stora grupp som av olika skäl - främst bristande kunskap -överhuvudtaget inte övervägt aktiesparande.

Enligt Aktiefrämjandets erfarenheter är det främst tre faktorer som avhåller människor från att spara i aktier.

Bristande kunskaper: Det är väsentligt att nya vägar söks för att nå ut med kunskaper om aktien som sparform. Detta är speciellt väsentligt i samband med att lättnader i beskattningen genomförs. Det s, k, skattefondsparandet framstår i dag som en starkt förmånlig sparform - kanske den mest förmånliga av de regelbundna sparformer som står till buds. Att trots detta inte mer än 8 % av de öppnade kontona inom skattesparandet gäller fondsparandet samt att endast 19 % av befolkningen tycks känna till sparformens existens tyder på brister i informationen.

Krångliga bestämmelser: För många potentiella aktiesparare framstår reglerna för deklaration, reaskatter etc, som krångliga och svåröverskådliga. Detta är en hämmande faktor.

Låg avkastning: Det väsentligaste skälet till det ringa intresset för aktiesparande är självfallet att aktier framstår som en ekonomiskt missgyn­nad sparform. Så länge aktiesparande ger en sämre avkastning än annat sparande är det osannolikt att den överströmning av hushållssparande till aktiemarknaden som kapitalvinstkommittén vill åstadkomma kommer till stånd. Skattereglernas bristande neutralitet styr i dag sparandet från aktier till obeskattade eller mer förmånligt beskattade placeringar.

Som utredningen påpekar skulle en överflyttning av så lite som en procent

 

Prop,  1980/81:39                                                                    5

av hushållens tillgångar från andra sparformer till börsaktier innebära att börsen tillfördes 9 miljarder kr.

Så sent som 1976 placerade hushållen ca 9 % av sitt nysparande i aktier. Under senare år har hushållen varit nettosäljare. Om under förra året enbart ca 5 % av hushållens nettosparande hade placerats i aktier, skulle detta troligen inneburit att tillskottet till aktiemarknaden blivit en miljard kr.

Förmånligare beskattningsregler får mycket positiva effekter på omfatt­ningen och spridningen av aktiesparandet. Det visar en undersökning som IMU våren 1980 gjort på uppdrag av Aktiefrämjandet, Drygt hälften (53 %) av dem som redan i dag sparar i aktier säger att de skulle öka detta sparande om skattevillkoren förbättrades. Var fjärde person (24 %) som inte sparar i aktier skulle börja med detta om villkoren förbättrades. Siffran stiger till 34 % bland dem som är i åldern 36-55 år. Även med en försiktig tolkning av undersökningsresultatet ger dessa siffror ett klart belägg för att en lindring av dubbelbeskattningen eller annan skattelättnad verkligen skulle leda till ett nysparande i aktier.

Mot denna bakgrund förefaller det uppenbart att stimulansåtgärder bör kunna få effekter på hushållens inriktning av sitt sparande. Erfarenheter av de skatteförändringar som under senare år företagits i en rad europeiska länder bestyrker också detta.

Svenska fondhandlareföreningen anför:

Man bör då ha klart för sig att även om det totalt för samhällsekonomin flnns ett underskott på sparande, vilket bl, a, kommer till uttryck i budgetunderskottet och underskottet i bytesbalansen, så råder det i och för sig ingen brist på riskvilligt kapital. Huruvida företagen utifrån skall kunna tillföras ytterligare riskvilligt kapital är en fråga om hur företagsledningen och finansiärer bedömer utsikterna till att uppnå lönsamhet och en avkastning som är konkurrenskraftig i förhållande till de alternativa användningsmöjligheter för kapitalet som flnns.

Till följd av den fallande trend för avkastningen i företagen som rått under de senaste 15 ä 20 åren har placeringar i aktier fått starkt försämrade villkor i förhållande till andra placeringar. Därtill kommer skattereglerna, bl, a, dubbelbeskattningen, som starkt missgynnar aktier i förhållande till andra investeringsalternativ. Att tillförseln av riskbärande kapital väsentligen är en fråga om hur hushåll och institutioner fördelar sina finansiella tillgångar, framgår bl, a, av de mycket betydande belopp som varje år satsas i premieobligationer,

Sveriges finansanalytikers förening anför:

Som utredningen konstaterar är skattereglerna för aktier ogynnsamma beroende såväl på dubbelbeskattningen av utdelade vinster som realisations­vinstbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen. Följden blir att kapital som placerats i aktier måste ge en väsentligt högre avkastning före skatt än vid alternativa placeringar. Under 70-talet har de höjda marginalskatterna inneburit att de avkastningskrav som hushållen har anledning att ställa på en aktieplacering har ökat snabbt. Detta kan illustreras med utgångspunkt från den avkastning efter skatt som erhålles på premieobligationer.

En person med 100 000 kr, inkomst 1978 hade detta år en marginalskatt på 77 %, 1978 års premielån gav en avkastning efter skatt på över 6 %, Föratt få motsvarande behållning av beskattningsbar ränteinkomst måste räntesatsen vara 26 %, För aktier där värdestegring beskattas lägre skulle avkastnings-

 

Prop. 1980/81:39                                                                     6

kravet inte behöva sättas riktigt så högt men skillnaden gentemot förhållan­det tio år tidigare är slående. En person som 1968 hade en inkomst som i 1978 års penningvärde uppgick till 100 000 kr, hade år 1968 en marginalskatt på ca 55 % med andra ord marginalskatten ökade under dessa tio år med ca 20 procentenheter för en oförändrad realinkomst, 1968 års premielån gav endast 4,5 % vilket vid 55 % marginalskatt motsvarar 10 % före skatt. Slutsatsen är entydig även om denna kalkyl innehåller vissa förenklingar; under 70-talet har hushållens avkastningskrav på aktiemarknaden mer än fördubblats.

Eftersom ett höjt avkastningskrav leder till sänkta kurser och därmed på kort sikt, allt annat lika, leder till att den faktiskt erhållna avkastningen sjunker är det inte förvånande att hushållen, som utdelningen redovisar, varit nettosäljare av börsaktier.

Företagens kapitalkostnader påverkas av låneränta och aktiemarknadens avkastningskrav på ett komplicerat sätt som endast under vissa förutsätt­ningar kan preciseras helt entydigt. En diskussion av denna frågeställning skulle bli för lång i ett remissvar. Klart är emellertid att i ett läge där företagens andel eget kapital kommit att bli alltför låg det i första hand är aktiemarknadens avkastningskrav som är av betydelse. Vi har därvid konstaterat att detta, på grund av skattesystemet, ökat ännu mer än räntenivån för lånat kapital. Det är därför angeläget att denna utveckling vändes och det är knappast möjligt att det skall kunna ske på annat sätt än genom ändringar i skattereglerna.

Likartade uttalanden görs av SIND, lönspardelegationen, SACO/SR, LRF, Skånes handelskammare. Svensk induslriförening. Svenska sparbanks­föreningen och Aktiespararna.

2 Huvuddragen i förslaget

Flertalet remissinstanser, fidlmäktige i riksbanken, SIND, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, lönspardelegationen, SACO/SR, LRF, NSD, Skånes handelskammare, Aktiefrämjandet, styrelsen för Stockholms fond­börs. Svensk industriförening. Svenska bankföreningen. Svenska fondhand­lareföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska sparbanksföre­ningen. Advokatsamfundet, Aktiespararna, Sveriges finansanalytikers före­ning och Sveriges värdepappersfonders förening, ställer sig i huvudsak positiva till kommitténs förslag, även om många av dem föreslår längre gående åtgärder.

Fullmäktige i riksgäldskonloret vill inte motsätta sig att åtgärder vidtas för att konkurrensneutraliteten återställs mellan aktier och alternativa sparfor­mer under förutsättning att det klarare än i betänkandet kan visas att förslaget leder till en förbättring av företagens soliditet.

Helt avvisande till de av kommittén föreslagna åtgärderna ställer sig några remissinstanser.

En minoritet inom fullmäktige i riksbanken och en minoritet inom fullmäktige i riksgäldskontoret anför:

De förslag som  kommittén  lägger fram  bör enligt  vår mening inte

 

Prop. 1980/81:39                                                                     7

genomföras. Industrins behov av riskvilligt kapital och behovet att komma bort från de stora satsningarna på improduktiv verksamhet löses inte med de åtgärder som kommittén föreslår. Det vore vidare direkt utmanande att genomföra sådana förslag i en tid när kraven reses på återhållsamhet och sparsamhet med offentliga utgifter. Därför avvisar vi utredningens förslag och vill att betänkandet förblir utan åtgärd.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför:

Utöver vad som kommit fram vid den tekniska genomgången av förslaget har länsstyrelsen också noterat andra verkningar, som gör att länsstyrelsen bestämt motsätter sig ett genomförande.

Av åberopade undersökningar         framgår, att aktieägandet i landet är

ytterst ojämt fördelat. Ett relativt fåtal personer med mycket höga inkomster och stora aktieförmögenheter skulle få en skattelindring av en storlek, som skulle te sig direkt utmanande. Förslagets fördelningspolitiska effekt blir således mycket ogynnsam,

I och för sig är företagens kapitalförsörjning ett viktigt samhällsproblem, men detta kan enligt länsstyrelsens uppfattning inte lösas med de nu föreslagna åtgärderna. Någon större breddning av aktieägandet kan knap­past påräknas genom förslaget. För de flesta hushåll är aktieplaceringar en främmande sparform, som på sin höjd kan bli aktuell sedan en rad andra angelägna sparmål infriats. Det är alltså inte realistiskt att räkna med att företagen skulle tillföras ökat riskkapital i någon betydande omfattning genom att kapital i följd av förslaget styrs över från hushållssektorn till industrisektorn,

1 ett läge med starka krav på återhållsamhet och sparsamhet med offentliga utgifter är det enligt länsstyrelsens uppfattning stötande att införa ytterligare lättnader för aktieplaceringar utöver de betydande subventioner för aktie­sparande som redan genomförts.

En minoritet vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, LO och LO-distriktet i Skåne hänvisar därvid till vad som har anförts i det särskilda yttrandet av kommitténs sakkunniga Anna Hedborg, En annan minoritet vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att skatten på arbetsfria inkomster inte bör lättas utan i stället även aktievinstbeskattningen skärpas i tider av ekonomisk åtstramning,

KF anför:

Enligt tilläggsdirektiven skall de provisoriska åtgärderna ha till syfte att stimulera hushållens aktiesparande och därmed underlätta för börsföretagen att skaffa riskkapital genom nyemissioner.

Nuvarande skatteregler visar en påtaglig brist på neutralitet vid behand­lingen av olika placeringsformer. Aktieplaceringarna är missgynnade genom dubbelbeskattningen och även genom realisationsvinstreglernas utformning, KF delar kommitténs uppfattning att det är angeläget från samhällsekono­misk synpunkt att ett mera neutralt system åstadkommes, KF ifrågasätter emellertid lämpligheten av att nu införa ett relativt komplicerat provisorium, som - vilket kommittén understryker - kan komma att ändras då kommittén har haft möjlighet att taga ställning till hur ett permanent system för lindring i dubbelbeskattningen bör utformas. Enligt KF:s uppfattning är det väsentli­gare  att  kommittén  skyndsamt  utreder  effekterna  av  en   lindring  av

 

Prop.  1980/81:39                                                                    8

dubbelbeskattningen på bolagsnivå och lämnar förslag till en permanent lagstiftning, vilken också bör innefatta en anpassning av beskattningen av aktievinster till de regler som gäller för alternativa investeringsobjekt.

Enligt KF:s bedömning kommer kommitténs förslag oavsett val av modell att ge endast en marginell effekt vad beträffar den enskildes val av investeringar. Det är inte sannolikt att näringslivet skulle tillföras ytterligare riskkapital, om förslaget genomföres. Däremot skulle lättnader i beskatt­ningen av utdelningen på redan gjorda investeringar i aktier, utan att krav ställes på att aktieägarens utdelningsinkomster återinvesteras i aktier, medföra en icke önskvärd obalans i beskattningen av arbetsinkomster och kapitalinkomster,

KF vill framhålla önskvärdheten av att de här aktualiserade frågorna beaktas i fortsatt utredningsarbete även för ekonomiska föreningar.

Sammanfattningsvis anser KF att kommitténs förslag ej bör genomfö­ras.

Landstingsförbundet anför:

Kommittén lägger fram två alternativa modeller för lättnader i beskatt­ningen av hushållens utdelningsinkomster. Åtgärderna är provisoriska i avvaktan på ett mer genomarbetat förslag från kommittén. Förbundet noterar att båda de presenterade alternativen innebär avdrag på den statliga skatten och inte påverkar kommunal-eller landstingsskatten. Det är bra. Det är i första hand en statlig uppgift att åstadkomma lämpligt avvägda villkor för olika placeringsformer. Skall justeringar göras bör de inte drabba kommuner och landsting genom försämrat skatteunderlag.

Men när detta är sagt måste förbundet ändå avstyrka förslaget. Den offentliga sektorn kommer de närmaste åren att tvingas till mycket hårda prioriteringar. Många angelägna krav kommer att få ställas på framtiden, I det perspektivet är inte lättnader i beskattningen av aktievinster en tillräckligt angelägen reform för att kostnaderna skall vara motiverade.

Av samma skäl måste förbundet avstyrka förslaget till lättnader vid beskattningen av realisationsvinster. Kommittén för fram möjligheten att höja schablonavdraget vid försäljning av aktier som innehafts minst två år från 1 000 till exempelvis 2 000 kr. En sådan åtgärd skulle minska hushållens beskattningsbara inkomst och därmed ge landstingen några tiotal miljoner kronor i minskade skatteinkomster. Tillsammans med minskade statsbidrag, höjd mervärdeskatt och andra åtstramningar som drabbat den kommunala sektorn skulle kapitalvinstkommitténs förslag leda till konsekvenser som svårligen kan accepteras,

TCO anför:

Enligt TCO:s mening bidrar inte kapitalvinstkommitténs förslag till lösningen av frågan om företagens behov av riskvilligt kapital, TCO avser att i annat sammanhang särskilt ta upp denna viktiga fråga. Vad däremot gäller de skattemässiga och fördelningsmässiga aspekterna på förslaget vill TCO nu framhålla följande;

Genom en särskild skattelindring för utdelningsinkomster, en skattelind­ring, som inte tillkommer inkomster av tjänst, frångår man principen om "lika skatt för lika inkomst". Detta är ytterligare ett exempel på hur man tenderar att för grupp efter grupp, utom för löntagarna, genom särskilda skattekompensationer lösa problem som egentligen sammanhänger med de höga marginalskatterna. Dessa problem är lika för alla inkomsttagare, även

 

Prop,  1980/81:39                                                                    9

för löntagarna. Att låta inkomst av aktievinst bli förmånligare behandlad än inkomst av arbete, ter sig mycket mer stötande som mottagare av utdelningsinkomster genomgående har större inkomster än de som enbart har inkomst av tjänst.

Frågan om dubbelbeskattning av aktiebolag bör presenteras i ett genomarbetat och samlat utredningsförslag, som behandlar både beskatt­ning av realisationsvinster och beskattning av vinster i form av utdelningar. Utredningen bör visa hur beskattningen slår mellan olika företagsformer. Beskattningen av aktiebolag som särskilt skattesubjekt kan vara motiverat med hänsyn till de förmåner som speciellt utgår till aktiebolag, men också med hänsyn till det allmännas möjligheter att använda beskattningen som ett instrument i den ekonomiska politiken.

Sammanfattningsvis anser TCO att kapitalvinstkommittén bör fortsätta sitt arbete med en översyn av realisationsvinstbeskattningen med beaktande av ovanstående synpunkter,

TCO avstyrker kapitalvinstkommitténs förslag till provisorium.

En minoritet inom Landstingsförbundet anför att den i sak inte har något att invända mot förslaget till lättnader i beskattningen av hushållens utdelningsinkomster men ifrågasätter om det i dag - när en åtstramning drabbar nästan alla samhällsområden - är lämpligt att ge generella skattelättnader till aktieägarna, speciellt med tanke på att endast en liten del av hushållen äger aktier, att en ännu mycket mindre grupp äger största delen av aktiestocken och det tyvärr inte heller är troligt att gruppen aktieägare hastigt kommer att växa även om det blir skattelättnader.

Frågan om de föreslagna lättnaderna är tillräckliga tas upp av bl, a, länsstyrelsen i Malmöhus län, som uttalar att det hade varit önskvärt att kommittén - trots de därmed förenade svårigheterna - hade lagt fram en beloppsmässigt preciserad prognos vad gäller åtgärdernas inverkan på utbud av och efterfrågan på aktier samt att en jämförelse mellan de föreslagna förmånerna och de förmåner skattefondsparandet erbjuder - med skralt utbyte - stämmer till eftertanke. Även lönspardelegationen uttalar att ytterligare analys av stimulanseffekterna hade varit av värde, Z./?Futtalar att de föreslagna åtgärderna knappast är tillräckliga för att få avsedd effekt, att en väsentlig fråga är vad man främst skall sätta in skattelättnaderna samt att ändringar i fråga om realisationsvinstbeskattningen sannolikt skulle få större effekt på aktiesparandet än ändringar beträffande utdelningsbeskattningen. Från NSD anförs att även efter ett genomförande av förslaget skillnaden i avkastning mellan de olika placeringsalternativ som står hushållen till buds utfaller till aktiesparandets nackdel, särskilt så länge inflationen ligger kvar på en hög nivå, och att beskattningen på detta område fortfarande blir långt från neutral,

Skånes handelskammare, styrelsen för Stockholms fondbörs och Aktiespa­rarna anför att den i betänkandet redovisade lättnadsnivån, motsvarande halv avräkning, är otillräcklig och hänvisar till det av kommitténs ledamot Göran Atterwall, sakkunnige Jan Herin och expert Arne Björhn avgivna

 

Prop,  1980/81:39                                                                   10

särskilda yttrandet. Kritisk mot slutsatserna i detta yttrande är däremot Sveriges finansanalytikers förening, som anför:

Utredningen har inte framlagt någon egen uppfattning om kurseffekten av de redovisade förslagen. Ledamoten Atterwall, sakkunnige Herin och experten Björhn har emellertid i ett särskilt yttrande gjort en egen bedömning. Mot bakgrund av de redovisade historiska trenderna för senaste 25- och 10-årsperioderna över värdestegringen för börsnoterade aktier drar man vissa slutsatser för börsnoterade aktier om hur olika avräkningsnivåer skulle kunna påverka motsvarande trender i framtiden. Man anser sig därvid kunna dra slutsatsen att utredningens förslag inte är tillräckligt för att åstadkomma en verklig stimulans av aktiesparandet.

Denna ståndpunkt bygger emellertid på ett tankefel. Den övervägda ändringen kommer att medföra en n/voförändring av aktiekurserna men inte primärt en förändring av tillväxttakten - låt vara att anpassningen till den nya nivån inte sker blixtsnabbt utan kanske kommer att ta något år. Den långsiktiga värdestegringen beror emellertid, allt annat lika, på utdelnings-tillväxlen och inte på den andel därav som går till aktieägarna.

För hushållens del innebär modell A med 50 % avräkning att den behållna utdelningen efter skatt ökar med närmare 70 %, En motsvarande höjning av kursnivån kan emellertid inte väntas. Dels därför att realisationsvinstbe­skattningen inte ändrats på motsvarande sätt, dels för att hushållen endast står för 40 % av aktiemarknaden och en ännu mycket mindre del av den behållna utdelningen efter skatt. Ett grovt överslag av den kursökning som motiveras av lindrad dubbelbeskattning leder till storleksordningen 10-15 %, Men det bör framhållas att detta är ett mycket grovt överslag som bygger på det något tvivelaktiga antagandet att hushållens andel av behållen utdelning efter skatt också är ett uttryck för deras grupps relativa effekt på kurssättningen. Ännu mer betydelsefullt är emellertid att en lindring av dubbelbeskattningen inte bara skulle påverka vissa aktieägares avkastnings­krav. Riksdagens ställningstagande i denna fråga påverkar också i hög grad aktiemarknadens förväntningar om börsföretagets framtida verksamhetsbe­tingelser. Av de kontakter som vi yrkesmässigt såsom finansanalytiker har med kapitalplacerare framgår tydligt att många skulle tolka uteblivna ändringar som bekräftelse på länge hysta farhågor att den svenska aktiemarknaden är på väg att dö. Det är risk för att ett väsentligt kursfall skulle bli resultatet, Å andra sidan skulle ett positivt besked utgöra ett tecken i motsatt riktning och därigenom utgöra en betydelsefull kursstimulans.

Omfattningen av lindringen kan givetvis diskuteras. Det vore i och för sig önskvärt med en längre gående förändring. Uppenbarligen måste emellertid en avvägning ske mellan en mängd olika hänsyn. Det framlagda förslaget är ett steg i rätt riktning. Enligt föreningens uppfattning är det väsentliga att den i utredningsdirektiven gjorda ansatsen snarast fullföljes. Sedan får erfaren­heterna visa på vad sätt eventuella modifikationer skall utformas.

Önskemål om längre gående lättnader framförs även från Aktiefrämjan­det, Svensk industriförening, som hänför sig till det av kommitténs ledamot Anders Hagstedt avgivna särskilda yttrandet. Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska sparbanksföreningen. Advokatsamfundet, SHIO-Familjeföretagen och Sve­riges värdepappersfonders förening, som ansluter sig till det kompletterande

 

Prop. 1980/81:39                                                                    11

förslag som kommitténs ledamot Göran Atterwall framför i ett särskilt yttrande.

Styrelsen för Stockholms fondbörs, som också tar upp realisationsvinstbe­skattningen, anför:

Kapitalvinstkommitténs förslag utgör enligt styrelsens uppfattning ett steg i rätt riktning. Man får emellertid ha klart för sig att de föreslagna åtgärderna inte är tillräckliga för att ge aktierna en ställning som placeringsobjekt, som är fullt konkurrenskraftig med alternativa placeringar. Målet för en skattereform på detta område måste vara att de som tillhandahåller riskvilligt kapital inte skall beskattas hårdare än de som placerar sitt sparande på ett mera riskfritt sätt. Aktieplaceraren fyller en viktig samhällsekonomisk funktion genom att absorbera de risker, som ofrånkomligen är förenade med all ekonomisk verksamhet. Endast om aktiespararna i genomsnitt för sina placeringar kan räkna med en avkastning efter skatt och korrigerad för inflation som medger en riskpremie, kan man i längden upprätthålla ett S3'stem, där riskkapital tillhandahålles av enskilda individer och institutioner.

När beskattningen av värdestegring på aktier skärptes i mitten på 1960-talet, hade man bakom sig en lång period av tillväxt ochgoda vinster i så gott som alla börsföretag. Utvecklingen sedan dess har medfört större spridning- i tiden och företagen emellan - beträffande kursutvecklingen än vad som tidigare var fallet. Aktieplaceringar har. särskilt under 1970-talet. varit förknippade med betydligt större förluster än under de tjugofem åren före 1970. I konsekvens med vad som tidigare sagts om nödvändigheten av riskpremier kan det hävdas att beskattningen av realisationsvinster på aktier radikalt lindras och att den i princip bör avskaffas.

Svenska fondhandlareföreningen anför:

Med tanke på de stora risker som aktieplacerarna tar borde i princip realisationsvinstbeskattningen på aktier helt avskaffas. I varje fall kunde man, såsom nyligen skett i Norge, införa skattefrihet för realisationsvinst på aktier som innehafts i mer än två år - en åtgärd som motiverats med omsorgen om en väl fungerande aktiemarknad. De privatpersoner och institutioner som tar risker med aktieplaceringar fyller en mycket viktig samhällsekonomisk funktion som måste betalas. Att aktieplaceringar kan medföra förluster, inte bara värdestegringsvinster, bär de senaste tio årens utveckling rikliga vittnesbörd om.

Flera remissinstanser anser aft det är nödvändigt att omedelbara åtgärder vidtas. Svenska bankföreningen anför:

För att bryta den hittillsvarande negativa utvecklingen av aktiesparandet i Sverige måste - vilket var utgångspunkten i regeringens tilläggsdirektiv till kommittén - förslag om provisoriska stimulansåtgärder föreläggas riksdagen i höst. Skulle sådana åtgärder ytterligare uppskjutas, flnns det enligt bankföreningens mening risk för att aktiemarknaden i framtiden inte kan fylla sin viktigaste funktion, nämligen att kanalisera riskvilligt kapital till näringslivet. För att stimulansåtgärderna skall få avsedd effekt måste dessa vara så kraftfullt utformade, att därav tydligt framgår en klar viljeinriktning från statsmakternas sida att rätta till den nuvarande diskrimineringen i

 

Prop.  1980/81:39                                                                   12

skattehänseende av aktier jämfört med andra mera gynnsamt behandlade placeringar. Endast därigenom kan förtroendet för och viljan att placera i aktier återställas i så stor utsträckning att någon mera betydande överflytt­ning av sparandet till aktier verkligen kommer till stånd.

Svenska fondhandlareföreniiigen anför:

Slutligen vill styrelsen understryka den centrala roll som aktiemarknaden har i en marknadsekonomi. Den har en viktig roll som förmedlare av riskvilligt kapital och också som mätare av de villkor och utsikter som råder för företagsamheten. Utvecklingen mot det sämre - lägre lönsamhet, stagnerande eller sänkt avkastning, försämrad soliditet, oförändrat börsvär­de i mer än tio år trots kraftig inflation osv. - måste brytas, annars kommer aktiemarknaden inte att kunna fungera längre. Oavsett vilka reformer beträffande företagens försörjning med eget kapital som på längre sikt kan komma till stånd är det viktigt att åtgärder vidtages nu för att sänka företagens kostnader för anskaffning av riskvilligt kapital samtidigt som avkastningen efter skatt på detta kapital i enskilda personers eller institutioners händer förbättras.

Aktiefrämjandel anför:

Under flera år torde hushållen ha varit nettosäljare av aktier. Det är
angeläget att denna utveckling snabbt bryts. Enligt vår bedömning skulle ett
uppskov med åtgärder för att mildra diskrimineringen av aktiesparandet få
starkt negativa effekter,

Efter en lång sammanhängande period av sjunkande soliditet för
börsföretagen och negativ direktavkastning på aktier står aktiemarknaden
sannolikt inför ett avgörande. Om Sverige nu inte följer övriga europeiska
länder och genomför lättnader i beskattningen av aktier i syfte att öka
tillgången på riskkapital för företagen och stimulera hushällen att spara i
aktier torde det få mycket allvarliga verkningar på aktiemarknaden,

Vikten av omedelbara åtgärder framhålls även a\ fidlmäktige i riksbunken. som anför att man dock knappast kan vänta sig någon plötslig och accentuerad ökning i tillgången på riskkapital, FAR, LRF. NSD, som anför att det framstår som ett minimum att det framlagda förslaget nu genomförs och presenteras för allmänheten som ett första steg till dubbelbeskattningens avskaffande samt att kommitténs fortsatta arbete påskyndas, styrelsen för Stockholms fondbörs. Svenska företagares riksförbund. Advokatsamfundet, som anför att det kommer att leda till en kraftig negativ reaktion och kan helt rasera förtroendet för aktier som sparform, om stimulanser uteblir eller av aktiemarknaden uppfattas som obetydliga, Sveriges finansanalytikers före­ning och Sveriges värdepappersfonders förening, som anför:

Konsekvensen av att riskkapitahnarknadens kapitalförsörjningsfunktion avstannar blir att den svenska ekonomin oavsiktligt förs in i ett läge, där näringslivets riskkapital måste fördelas via administrativa eller politiska beslut.

Mot bakgrund härav vill Sveriges värdepappersfonders förening under­
stryka den yttersta vikten av att en reformering av aktieplacerandets
beskattning nu kommer till stånd.      


 

Prop. 1980/81:39                                                                    13

Sammanfattningsvis vill föreningen framhålla den absoluta nödvändighe­ten av att en förändring i aktiebeskattningen nu kommer till stånd. Aktieplacerarna har under senare år funnit aktier allt mindre attraktivt som placeringsalternativ: en följd härav har för aktiefonderna blivit en markant ökad andelsåterlösen. vilket väl torde spegla hushållens attityd till aktie­marknaden i sin helhet.

3 Den närmare utformningen

Kammarrätten i SundsvaU anför att den förslagna provisoriska lagstiftning­en inte föranleder någon erinran från de synpunkter kammarrätten har att företräda.

Kommitténs uppfattning att lättnaderna i ett provisoriskt system skall läggas på aktieägarnivå och inte på bolagsnivå delas av flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan, nämligen länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som uttalar att de frågor som först måste övervägas i motsatt fall är invecklade och av fundamental betydelse för aktiebolagsbe-skaltningen. Aktiefrämjandet, som anför att skattelättnad hos aktieägarna också torde vara långt mer effektiv för att åstadkomma en spridning av ak.tieågandet. Advokatsamfundet och Sveriges finansanalytikers förening. En annan mening redovisas av RRV, som nämner lättnader vid de utdelande bolagens beskattning som exempel på åtgärder som är att föredra i nuläget, eftersom de är väl ägnade att tillgodose de åsyftade målen och samtidigt innebär endast begränsade ingrepp i nuvarande skattesystem, varför de kan antas medföra i stort sett oförändrad belastning på skatteadministratio­nen.

Fullmäktige i riksbanken anför, efter att ha redogjort för kommitténs ställningstagande:

Kommittén avvisar dock inte tanken att på sikt pröva ett system med lättnader i bolagsskatten. I förlängningen av ett sådant system kan man enligt fullmäktige tänka sig ett totalt avskaffande av bolagsskatten. En sådan åtgärd skulle innebära en vä.sentlig förstärkning av bolagens soliditet. Ett eventuellt avskaffande av bolagsskatten i framtiden måste dock ses i sammanhang med hur beskattningen av arbete och kapital utformas.

Vad beträffar den närmare utformningen av skattelättnaderna flnns bland remissinstanserna förespråkare för både utdelningsavdrag, modell A och modell B.

Fullmäktige i riksbanken anför:

Fullmäktige har vid jämförelsen mellan de olika systemen för att åstadkomma en lättnad i dubbelbeskattningen på aktieägarnivå funnit att ett system med skattereduktion har flera svagheter. Fullmäktige ställer sig därför tveksamma till den av kommittén gjorda avvägningen att ett sådant system vore att föredraga framför ett med avdrag från utdelningsinkomsten.

 

Prop.  1980/81:39                                                                   14

Systemet med skattereduktion är både krångligt och svåröverskådligt. En risk flnns att stimulanseffekterna motverkas av att inkomsttagarna fär svårt att överblicka konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna. Detta gäller kanske särskilt inkomsttagare som tidigare saknar aktieinnehav. Ett system med avdrag från utdelningsinkomsten är enklare att se effekterna av och mer överskådligt.

Ett skattereduktionssystem enligt modell A har vidare nackdelen att det påverkar skatteuttaget på vanlig inkomst. En inkomstökning kan nämligen i detta system medföra att reduktionssatsen på utdelningsinkomster faller så att skattereduktionen minskas. Därigenom åstadkoms en icke åsyftad skärpning i skatteprogressiviteten för vanlig inkomst. Samordningen med sparavdraget måste också av praktiska skäl lösas schablonmässigt i skatte­reduktionssystemet, vilket kan ge upphov till mindre tillfredsställande resultat. Vid avdrag från utdelningsinkomsten ger samordningen med sparavdraget inte upphov till några svårigheter av detta slag.

Fullmäktige anser att ett avtrappat utdelningsavdrag av ungefär det slag som redovisas i utredningen borde vara att föredra. Detta skulle kunna ges en enkel konstruktion med ett grundavdrag i botten och med ett avdrag av t, ex, storleken 10 till 20 % på den del av utdelningsinkomsten som överstiger grundavdraget. Från stimulanssynpunkt torde ett sådant system vara fördelaktigt genom att det ger viktiga grupper av hushåll som tidigare saknar eller har små aktieinnehav incitament till en ökad placering i riskkapital. Ett avdragssystem bör - rätt avpassat - i övrigt kunna ge samma stimulansef­fekter som ett skattereduktionssystem.

Fullmäktige i riksgäldskontoret flnner modell A och modell B i stort sett likvärda, varvid en ökad svårighet att överblicka effekterna av modell A kan uppvägas av att denna modell från incitamentssynpunkt kan ha större fördelar än modell B,

Bankinspektionen anför:

Kommittén har lagt fram två alternativa lösningar. Enligt bankinspektio­nens mening kan båda förslagen i och för sig läggas till grund för en lagstiftning av provisorisk karaktär. Båda alternativen leder till i huvudsak lika stor total skattereduktion. Enligt inspektionens mening bör man välja det alternativ som har den starkaste stimulanseffekten. Från den synpunkten anser inspektionen att det s, k, B-alternativet är att föredra. Detta alternativ synes dessutom ha fördelen av att vara något enklare att tillämpa,

RRK betonar att önskemålet om snara effekter på tillgången på riskvilligt kapital bör renodlas, särskilt i en provisoriesituation och att andra synpunkter, t, ex, allmänt beskattnings- och fördelningspolitiska, får anses vara av underordnat intresse. Det gäller, enligt RRV:s mening, att finna en lösning som på enklast möjliga sätt tillgodoser huvudsyftet. Det är för det första väsentligt att så långt som möjligt undvika att införa tillfälliga skatteadministrativa rutiner som är komplicerade och som rör stora grupper. För det andra bör, som kommittén själv framhåller, provisoriet ges en flexibel utformning med avseende på de senare slutliga förslagen vilka inte bör föregripas. Kommitténs förslag innebär att ytterligare ett regelkomplex gällande ett stort antal skattskyldiga tillförs skattesystemet. Nya regler kan

 

Prop.  1980/81:39                                                                   15

komma inom kort, RRV anser att kommittén mot denna bakgrund borde ha övervägt enklare provisorier och nämner som exempel - förutom lättnader vid de utdelande bolagens beskattning - ökat sparavdrag (oavsett sparform eller enbart avseende utdelningar) samt ökat sparavdrag,

RSV anför:

Rent allmänt vill RSV framhålla att tanken att ge stimulans genom reduktion av skatten är tekniskt olämplig, F, n, finns tre olika former av skattereduktion, nämligen skattereduktion enligt 2 §4 mom, uppbördslagen (UBL), särskild skattereduktion enligt 2 § 5 mom, UBL och sparskattere­duktion enligt särskild lag härom (1978:423), Att tillföra ytterligare en form är redan i sig självt en ytterligare komplikation av skattesystemet. Härtill kommer att ingen av de nu föreslagna varianterna kan sägas uppfylla det grundläggande kravet för en faktor av detta slag, nämligen att vara enkel att beräkna - något som bl, a. motverkar dess avsedda stimulanseffekt och orsakar informationsproblem. De föreslagna lösningarna måste således betecknas som krångliga och kräver stora administrativa insatser för att kunna hanteras riktigt. Särskilt gäller detta alternativ A, Mot att genomföra något av dem talar också att det skulle bli ännu svårare för berörda skattskyldiga än det redan är att beräkna sin slutliga skatt. Det är otillfredsställande att den skattskyldige inte utan hjälp av experter eller myndigheter kan beräkna sin skatt.

Av nu anförda skäl anser RSV att ingen av de föreslagna lösningarna bör genomföras.

Om en stimulans av aktiesparandet ändå anses böra genomföras enligt något av alternativen anser RSV det nödvändigt att åstadkomma ett system där underlaget för skattereduktionen kan fastställas på ett enklare sätt. Ett krav är därvid att hänsyn inte skall tas till det s, k, sparavdraget.

En minoritet vid RSV anser att RSV bort inskränka sig till att i sitt yttrande, på sätt nu skett, redovisa de invändningar som från skatteadministrativa synpunkter kan göras mot förslaget utan att ta ställning till om förslaget bör genomföras eller ej.

Även allmänna ombudet för mellankommunala mål ifrågasätter om inte ett avdrag vore att föredra trots de fördelningspolitiska aspekterna, eftersom nya arbetsuppgifter, delvis av komplicerad natur, läggs på skattemyndighe­terna i båda modellerna samt påpekar att samtidig förekomst av rätten till avdrag för viss utdelning och av kommittén föreslagna skattelättnader kan leda till att vinsten i ett bolag kan komma att underkastas lägre total beskattning än andra inkomster. Införandet av ett permanent avräknings­system torde därför aktualisera ett ställningstagande till huruvida nuvarande rätt till avdrag för lämnad utdelning skall finnas kvar.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Till att börja med vill länsstyrelsen kraftigt understryka vikten av att nya eller ändrade regler i skattelagstiftningen blir så enkla som möjligt. De bör vara lätta att förstå för de skattskyldiga och enkla att tillämpa för skattemyndigheterna. Särskilt viktigt är detta i fråga om regler som berör ett stort antal skattskyldiga.

 

Prop,  1980/81:39                                                                   16

De båda modeller som i betänkandet förs fram för att via beskattningen
stimulera aktiesparandet kan inte anses uppfylla det krav på enkelhet som
måste ställas, I modell A knyts skattestimulansen till den totala beskattnings­
bara inkomsten. Detta innebär bl, a, att alla ändringar av taxeringen leder till
att även skattereduktionen måste ändras. Att relatera stimulansen till enbart
utdelningsinkomsten, som i modell B, är därför avgjort bättre från
administrativ synpunkt. Liksom i modell A kompliceras dock förfarandet av
att storleken av skattereduktionen görs beroende av om och i vilken
utsträckning sparavdraget utnyttjats för utdelningsinkomster. Det särskilda
ställningstagande och den beräkning det många gånger innebär att beakta
sparavdraget gör att även modellen B, med den utformning den fått av
kommittén, blir alltför komplicerad att tillämpa,          

Skall aktiesparandet stimuleras via beskattningen bör det alltså ske genom regler som är betydligt enklare att tillämpa än de kommittén föreslår. Inte minst gäller detta mot bakgrund av att reglerna är avsedda att vara provisoriska. Särskilda rutiner med ett betydande merarbete skulle annars under ett par år behöva tillskapas såväl vid den manuella granskningen som vid databearbetningen för att sedan kanske avlösas av helt andra regler.

Förslaget är avsett att vara ett steg på väg mot ett avräkningssystem av EG-modell, Anses särskilda stimulansåtgärder nödvändiga fram till dess en definitiv omläggning av aktievinstbeskattningen har skett bör det eftersträ­vas att åstadkomma detta med så enkla medel som möjligt. Eftersom ett provisoriskt system som har effekter liknande de i avräkningssystemet då inte står att finna bör man enligt länsstyrelsens mening söka anknyta till redan befintliga regler. Från den utgångspunkten ser länsstyrelsen helst att skattefondsparandet görs mer attraktivt genom att procentsatsen för skattereduktion här höjs.

Anses det ändå nödvändigt att införa en ny metod vill länsstyrelsen förorda en skattereduktion enligt modell B, men utan anknytning till sparavdraget.

Som kommittén anför- kan detta i vissa fall ge en "överstimulans", I

enkelhetens intresse bör dock en sådan konsekvens kunna accepteras, särskilt som den uppstår enbart vid relativt låga utdelningsinkomster. Med en sådan metod skulle taxeringsnämndens åtgärd kunna inskränkas till att ange utdelningsinkomstens storlek.

Ytterligare en metod som kan övervägas är att ha ett utdelningsavdrag vid sidan av sparavdraget. För att inte få de effekter med att medel investerade i

aktier flyttas över till banksparande, som kommittén påtalar , så torde

det vara nödvändigt att utnyttja sparavdraget för utdelningsinkomster sedan utdelningsavdraget utnyttjats fullt ut.

Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen de metoder för stimulans av aktiesparandet som kommittén för fram alltför komplicerade för att användas under en kort övergångsperiod. Länsstyrelsen föreslår att stimu­lansen i stället utformas efter någon av de förenklade metoder som ovan redovisats.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför:

Länsstyrelsen ifrågasätter om ändringar som rör de principiella grunderna i beskattningen bör ske genom provisorier, som skall utformas med sikte på att senare kunna anpassas till mera långsiktiga ändringar. För aktieplacerare m, fl, måste det naturligtvis vara av vital betydelse att veta att skattereglerna inte kommer att ändras igen på ett mera drastiskt sätt om något eller några år. Länsstyrelsen menar därför att kortsiktiga stimulansåtgärder i stället bör

 

Prop.  1980/81:39                                                                   17

ansluta fill de åtgärder av sådant slag som redan existerar. Ändringar som rör
de mera fundamentala principerna i systemet bör få anstå till dess förslag till
permanenta lagstiftningsåtgärder föreligger och kan diskuteras,      

Länsstyrelsen bedömer båda modellerna som administrativt svårhanterli­ga. Eftersom systemet är avsett att fungera som ett provisorium under några få år, borde det utformas så att taxeringsnämndernas och de lokala skattemyndigheternas arbetsrutiner inte försvåras i onödan. Ingen av de föreslagna modellerna är utifrån denna utgångspunkt särskilt lämplig. Vid deklarationsgranskningen tillkommer ytterligare ett administrativt arbets­moment. Redan nu upplevs mängden av administrativa göromål som besvärande eftersom tiden inte räcker till för en adekvat materiell granskning.

Uträkningen av skattereduktionen kan i normala fall ske maskinellt på grundval av taxeringsnämndens noteringar på deklarationen. Eftersom skattereduktionen inte kan beaktas i den preliminära skatten får man räkna med ett inte ringa antal fall av jämkningsansökningar och ansökningar om förtidsrestitution, I dessa fall tillkommer ett ökat arbete för de lokala skattemyndigheterna med manuella uträkningar. Ytterligare merarbete kan påräknas i de fall då skattereduktionen av förbiseende inte tillgodoförts i normal ordning utan rättelse måste ske genom beslut enligt 72 a § taxerings­lagen. Risken för fel av sistnämnda slag måste bedömas som ganska stor vid denna typ av undantagsrutiner.

Modell A är utan tvivel det alternativ som är svårast att acceptera. Anknytningen till beskattningsbar inkomst får anses direkt olämplig bl, a, därför att varje ändring av taxeringen också påverkar beräkningsunderlaget och således föranleder omräkning av skattereduktionen. Modellen är även olämplig ur den synvinkeln att den favoriserar skattskyldiga med enbart utdelningsinkomster jämfört med dem som även har inkomster av andra slag. Personer som med hjälp av stora underskottsavdrag kan reducera sin beskattningsbara inkomst skulle också få oberättigade favörer med denna modell,

I modell B är svagheterna mindre iögonfallande. Modellen har inte alla de nackdelar .som är förknippade med modell A, och torde också vara enklare att förstå för de skattskyldiga. Samordningen med sparavdraget är dock en komplikation som föranleder ett avsevärt merarbete för taxerarna. Ett slopande av kravet på denna samordning skulle givetvis i hög grad förenkla hanteringen men leder som kommittén påpekar till en "överstimulans" i vissa lägen.

Ett tredje alternativ som kommittén övervägt men förkastat är ett utdelningsavdrag vid sidan av sparavdraget. Kommitténs huvudmotiv för att förkasta detta alternativ synes vara att det inte överensstämmer med inkomstprofilen vid ett permanent avräkningssystem. Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle ett utdelningsavdrag, konstruerat som ett fast schablon­avdrag, från administrativ synpunkt vara klart bättre än ett system med skattereduktion. Genom ett schablonavdrag av en storleksordning som ungefär motsvarar det nuvarande sparavdraget skulle mindre utdelningsin­komster helt elimineras vilket underlättar taxeringsarbetet. Samordningen med sparavdraget kan lämpligen utformas på så sätt att utdelningsinkomster som överstiger utdelningsavdraget läggs samman med övriga intäkter av kapital, varefter sparavdraget får utnyttjas på vanligt sätt.

Stimulanseffekten med ett utdelningsavdrag bör vara likvärdig med skattereduktionen när det gäller mindre aktieinnehav. Denna omständighet

15 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 39

 

Prop.  1980/81:39                                                                   18

måste anses betydelsefull, eftersom ett huvudsyfte med åtgärderna är att stimulera smäsparare till att göra aktieplaceringar.

Länsstyrelsen anser sammanfattningsvis att båda de metoder för stimulans av aktiesparandet som kommittén föreslår är för komplicerade för att lämpa sig som provisorium under en kort övergångsperiod. Från praktisk och administrativ synpunkt har länsstyrelsen bedömt modell A som komplicerad och svårhanterlig. Enligt kommittén kan modellen ses som en starkt förenklad och schabloniserad form av avräkning. Mot denna bakgrund är det inte utan en viss oro länsstyrelsen ser fram mot kommitténs kommande förslag till ett permanent avräkningssystem. En jämförelse mellan modeller­na utfaller till förmån för modell B. Ett administrativt lämpligare alternativ än de föreslagna är att införa ett utdelningsavdrag vid taxeringen vid sidan av det nuvarande sparavdraget.

Eftersom förslag till generella lättnader i dubbelbeskattningen av aktieut­delningar är att vänta inom en ganska snar framtid är länsstyrelsen dock principiellt tveksam till att provisoriska lösningar genomförs över huvud taget, eftersom dessa kan låsa de senare besluten. Stimulansåtgärder bör därför enligt länsstyrelsens mening i första hand anknytas till redan befintliga system.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att taxeringsnämnderna under senare tid har tillförts allt fler arbetsuppgifter och att det därför är angeläget att kommande provisoriska regler för stimulans av aktiesparandet ges en utformning som minimerar en ytterligare belastning av taxeringsnämnderna med uppgifter vid sidan av och till förfång för egentlig granskning och taxering. Regler som inte onödigt försvårar beskattningsmyndigheternas arbete förstås också lättare av de skattskyldiga och det är, särskilt mot bakgrund av kommitténs ambitioner att söka intressera hushållen för aktiesparande, väsentligt att lagstiftningen blir enkel och lättbegriplig. Enligt länsstyrelsens mening uppfyller inte kommitténs förslag detta krav. Beträf­fande modell A anför länsstyrelsen att det för den som inte känner till att modellen är uppbyggd för att så nära som möjligt ge samma effekter som ett avräkningssystem - gemene man kommer inte att göra det - måste vara förbryllande med en avtrappning i 36 trappsteg med en början vid en beskattningsbar inkomst på 36 000 kr. Få personer på den inkomstnivån torde ha möjligheter att aktiespara, Avtrappningen kunde därför börja vid 80 000 kr,, vilket innebär att en del av tabellen (den som upptar procentsatserna 45-31) helt kapas bort. Det föreligger en risk att den första halvan av tabellen kommer att uppfattas endast som ett medel för ytterligare fördelar åt sådana personer i goda ekonomiska omständigheter som redovisar låga beskattningsbara inkomster. Länsstyrelsen avstyrker den föreslagna samordningen och åberopar de skäl som kommittén själv har anfört för att godta den överstimulans detta kan medföra samt att regeln torde vara svårförståelig för de skattskyldiga och skulle ge taxeringsmyndig­heterna merarbete. Vidare anser länsstyrelsen att reduktionsunderlaget av administrativa skäl borde beräknas individuellt för makar, i vart fall om modell A används. Även om så är fallet kan emellertid ändringar i ena

 

Prop.  1980/81:39                                                                   19

makens taxering komma att leda till att andra makens skattereduktion ändras. Länsstyrelsens påpekanden om modellerna A och B talar övervä­gande till förmån för modell B, Med hänsyn till att kommittén har funnit oöverstigliga hinder föreligga mot att f, n, införa såväl ett fullständigt som ett förenklat avräkningssystem och det kan ifrågasättas om nämna hinder inom överskådlig tid kan bli undanröjda är det tveksamt om det kan åberopas till förmån för modell A att den har verkningar som ligger nära ett avräknings­system. Enligt länsstyrelsens mening har vidare kommittén framställt alternativet med ett utdelningsavdrag i en oförtjänt mörk dager. Ett partiellt avdrag på förslagsvis 50 % med tak vid exempelvis 5 000 kr, för ensamstå­ende och 10 000 kr, gemensamt för makar synes ha ett flertal tekniska fördelar genom att vara lättförståeligt för den skattskyldige, underlätta för den skattskyldige och taxeringsmyndigheterna (den skattskyldige gör avdraget i deklarationen och kan sedan beräkna sin skatt som vanligt på grundval av den beskattningsbara inkomsten, taxeringsnämnden behöver inte vidta någon åtgärd, om avdraget är rätt beräknat, ändringar i ena makens taxering påverkar inte andra makens sparstimulans), kunna arbetas in i 39 § kommunalskattelagen (1928:370) och inte föranleda behov av följdändringar i andra författningar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Länsstyrelsen anser för sin del att modell A är alltför invecklad för att passa in i ett provisoriskt system. Den innehåller en komplicerad skala efter vilken reduktionssatsen skall beräknas. Anknytningen till den skattskyldiges beskattningsbara inkomst innebär vidare att skattereduktionen ändras om taxeringen höjs eller sänks genom besvär av taxeringsintendent eller den skattskyldige.

En annan nackdel med modell A är att den ger hög reduktionssats till aktieägare som har stora utdelningar men läg beskattningsbar inkomst. Den som endast har inkomst av aktieutdelning får en förhållandevis högre skattereduktion än den som även har inkomst av annat slag, exempelvis inkomst av tjänst. En låg beskattningsbar inkomst kan föreligga även om utdelningsinkomsten är hög. Den beskattningsbara inkomsten kan således reduceras genom exempelvis avdrag för underskott i förvärvskälla. Under­skottet kan i sin tur bero på åtgärder som den skattskyldige själv kan styra, exempelvis avdrag för ned- eller avskrivning, gäldränta m, m.

Modell B är mera invändningsfri. Den är enkel och kan varieras pä flera olika sätt. Kommittén förordar att den utformas som ett system med avtrappad skattereduktion utan tak. Detta innebär att skattereduktionen reduceras för högre utdelningsinkomster. Härigenom åstadkommer man en särskild stimulans åt småsparare, medan frånvaron av tak för högre utdelningsinkomster utgör ett incitament för innehavare av större portföljer att öka placeringar i aktier.

Av de skäl som här anförts förordar länsstyrelsen att det provisoriska systemet byggs upp efter de principer som gäller för modell B,

 

Prop.  1980/81:39                                                                   20

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Fråga är om provisoriska åtgärder som om några år skall avlösas av permanenta åtgärder. Syftet med nu aktuella åtgärder är att dessa skall få en bred inriktning och nå stora grupper av småsparare. Det är därför viktigt att de materiella reglerna är enkla. Arbetssituationen för skattemyndigheterna är i dag mycket pressad. Nya skatteregler som kräver förhållandevis stora administrativa insatser bör därför inte utan tungt vägande skäl tillskapas.

Kommittén har lagt fram två modeller utan att förorda någon modell. Länsstyrelsen anser att modell A är mer invecklad än modell B, Ingen av de föreslagna modellerna uppfyller enligt länsstyrelsens mening kravet på enkelhet. Båda modellerna medför inte oväsentlig administrativ belastning på skattemyndigheterna. Länsstyrelsen anser därför att det provisoriska systemet inte skall uppbyggas efter någon av de principer som gäller för modellerna A eller B,

Kommittén har-- diskuterat ett särskilt avdrag som får göras endast

mot utdelningsinkomst. Nuvarande sparavdrag är konstruerat på så sätt att fullt avdrag medges upp till beloppen 800 respektive 1 600 kr. Detta sparavdrag är enkelt att förstå och innebär administrativa fördelar genom bl, a, att mindre räntebelopp inte behöver kontrolleras. Ett avdrag gynnar i princip personer med höga marginalskatter. Skattefördelen uppgår dock till ett begränsat belopp. Länsstyrelsen anser därför att ett särskilt fast avdrag som får göras endast mot viss utdelningsinkomst är att föredra i stället för de modeller som angivits av kommittén.

Ett särskilt sparavdrag för viss utdelningsinkomst leder sannolikt till viss omplacering av förmögenhetstillgångar från bank till aktier och tvärtom. Då ett väsentligt större antal personer disponerar bankmedel än aktieinnehav torde nettoeffekten av omplaceringarna bli att inte oväsentliga bankinnehav omvandlas till aktieinnehav.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi anför:

Det kan konstateras att den föreslagna skattereduktionen, oberoende av modell, kommer att ugöra ett led i debiteringen och därmed direkt ingå i lokal skattemyndighets arbetsområde. Myndigheten finner dock ingen anledning att - från de synpunkter myndigheten har att företräda - helt eller delvis gå emot förslaget.

Framtagandet av underlagsuppgifterna för skattereduktionen i samband med den slutliga taxeringen avses åvila taxeringsnämnderna. Det kan på goda grunder förutsättas att lokal skattemyndighet blir engagerad i detta arbete, främst i samband med beredning av deklarationerna före datare­gistrering. Till den del tjänstegranskning (inom RS-organisationen) sker hos lokal skattemyndighet kan arbetsbelastningen öka ytterligare om den aktuella reformen genomförs.

Det är sålunda att konstatera att den redan nu rikhaltiga floran av arbetsuppgifter som åvilar såväl taxeringsnämnd som lokal skattemyndighet i samband med taxeringsarbetet tillförs ytterligare en betydelsefull och grannlaga sådan.

Vidare får förutsättas att det kan bli aktuellt att ta hänsyn till skattere­duktion i samband med preliminärskattearbetet (preliminärtaxering, B-skattejämkning och förtidsåterbetalning) samt vid exempelvis förhandsut­räkning av skatt och upplysningsverksamhet gentemot de skattskyldiga. Myndigheten föreslår att de föreslagna stimulansåtgärderna inte ska beaktas

 

Prop.  1980/81:39                                                                   21

ex officio vid preliminärskattearbetet utan endast då skattskyldig begär det. Även omdebiteringsarbetet påverkas. Man kan också ifrågasätta om rättelser av felaktiga taxeringsbeslut på denna punkt skall rymmas inom en utvidgad 72 a § taxeringslagen (1956:623) och därmed tillhöra lokal skatte­myndighets arbetsuppgifter.

Rent allmänt kan konstateras att förmögenhetsinnehav och därmed aktieinnehav är relativt rikligt förekommande i Stockholm (med koncentra­tion till vissa församligar). Omfattningen av skattereduktionsarbetet torde därmed, uttryckt i antal fall, bli förhållandevis betydande i Stockholm,

Vad ett genomförande av det aktuella utredningsförslaget skulle innebära i fråga om merarbete i skilda sammanhang är svårt att i dag avgöra. Därmed är det också svårt att bedöma vad ett genomförande kan betyda i fråga om tidsåtgång och därmed personalinsats. Till den frågan torde anledning finnas att återkomma när konsekvenserna på olika punkter av ett införande av dessa stimulansåtgärder bättre kan överblickas,

Lönspardelegationen anför att modell A torde ur incitamentssynvinkel ha större fördelar än modell B men kunna förorsaka ett visst merarbete för taxeringsmyndigheterna genom att skattereduktionen måste räknas om vid ändrad taxering.

Föreningen Sveriges fögderitjänsieinän anför:

De f, n, mycket krångliga regler som gäller för taxering, debitering och uppbörd medför att arbetsbelastningen hos lokal skattemyndighet är mycket påfrestande. De föreslagna skattereduktionsreglerna (modell A och B) är alltför invecklade för att passa in i ett provisoriskt och ännu mindre i ett permanent system. Som exempel kan nämnas att en ändring av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst innebär att skattereduktionen enligt modell A måste ändras. Arbetet med skattereduktion medför även merarbete för deklarationsgranskaren och för personal som handlägger omdebiteringsärenden. Arbetet med jämkning av preliminär skatt, debite­ring av B-skatt m, m, påverkas även av skattereduktionsreglerna.

Föreningen anser därför att de föreslagna reduktionsreglerna (modell A och B) är alltför invecklade för att passa in i ett provisoriskt system. De av

utredningen--- beskrivna  förslagen   för  samordningen   med  ett  fixt

utdelningsavdrag med sparavdraget är däremot lättare att administrera och är dessutom tekniskt betydligt enklare.

En av målsättningarna med de för aktiesparande föreslagna stimulansåt­gärderna är att de skall nå så många skattskyldiga som möjligt. Detta gäller såväl systemet med reduktionsregler som ett fixt utdelningsavdrag. Oavsett vilket av förslagen som genomförs, medför det emellertid ytterligare arbetsuppgifter för lokal skattemyndighet (deklarationsgranskning, skatte­jämkning, debitering, omdebitering m, m,). Som tidigare nämnts är arbetssituationen hos lokal skattemyndighet för närvarande mycket påfres­tande. Varje ny arbetsuppgift som tillförs myndigheten utan personalför­stärkning medför därför en omprioritering av myndighetens arbetsuppgifter. Vissa arbetsuppgifter måste emellertid genomföras, exempelvis utsändandet av preliminära skattsedlar, jämkningsbeslut, kolumnändringar, skattsedlar på slutlig skatt, röstkort etc. För att klara av dessa arbetsuppgifter måste lokala skattemyndigheten därför minska den offensiva verksamheten såsom taxeringsbesök, taxeringsnämndsrevisioner, källskattekontroll etc. Detta medför i sin tur betydande inkomstbortfall i skattemedel för statsverket.

 

Prop.  1980/81:39                                                                  22

Skall stimulans av aktiesparande ske genom lättnader vid beskattning av hushållens utdelningsinkomster förordar föreningen att detta sker genom samordning av ett fixt utdelningsavdrag med sparavdraget. Föreningen understryker emellertid med skärpa behovet av resursförstärkning för varje ny arbetsuppgift som tillförs myndigheten. Tillförs arbetsuppgiften med aktiesparandet måste lokal skattemyndighets personal utökas för att arbetsuppgifterna i övrigt inte skall äventyras på sätt ovan skisserats,

LRF anför:

Vad gäller skattelättnaderna för utdelningsinkomster synes de två föreslagna modellerna till skattereduktion vara likvärdiga när det gäller anpassbarheten till en mer långsiktig lösning. Eftersom det rör sig om ett provisorium bör förslaget vara enkelt att tillämpa. Sett ur den aspekten är enligt delegationens uppfattning modell B att föredra. A-modellen förutsät­ter bl, a, årliga korrigeringar i takt med ändringarna i den inflationsskyddade inkomstskatteskalan.

Enligt förslaget skall en anpassning ske till sparavdraget i de fall skattereduktion medges för utdelningsinkomst. Delegationen anser att en sådan anpassning, som utgör en administrativ komplikation, kan undvaras i det provisorium som det här är fråga om,

NSD anför:

Skattedelegationen delar kommitténs uppfattning att en provisorisk
lagstiftning måste vara enkel och lättbegriplig. Alternativet A, schablonmäs­
sigt utformat såsom halv avräkning, har den principiella fördelen att
skatteförändringen knyts till ägarens inkomstförhållanden. Ser man utdel­
ningen som jämställd med ränta är angivna förhållandet sakligt motiverat,
B-förslaget som endast anknyter till utdelningens storlek kan från tillämp­
nings- och informationssynpunkt sägas vara enklare. Skattedelegationen
finner emellertid att om den framtida beskattningen ges den innebörd som
delegationen förordat, alternativ A naturligare anknyter till en sådan
fortsättning av lagstiftningsarbetet och tillstyrker alternativ A,          

De två alternativförslagen förutsätter inte några ändrade deklarationsru­tiner. Vad skatteadministrationen har att utföra är att komplettera nuvaran­de uppgifter med en notering av utdelningen på svenska börsnoterade aktier. Med denna som utgångspunkt skall den slutliga skatten uträknas på maskinell väg. Tillämpningen förutsätter sålunda endast några förändrade rutiner vilka handhas av tjänstemän. Stora länder som Frankrike, Storbri­tannien och Västtyskland vilka tillämpar avräkningssystemet har uppenbar­ligen löst den därmed förenade administrativa uppgiften.

Vad beträffar den skattskyldiges möjligheter att uträkna sin skatt försvårar alternativ A inte detta i jämförelse med nuläget. Den skattskyldige uträknar sin skatt på vanligt sätt och kan därefter i en tabell finna det belopp vad med den uträknade skatten skall minskas,

Skånes handelskammare förordar att utdelningsinkomster upp till 4 000 kr, görs helt skattefria för fysiska personer och att utdelningsinkomster därutöver blir föremål för skattereduktion i princip enligt modell B, En liknande kombination förordas av Aktiefrämjandel. som anser att ett utdelningsavdrag pä 1 000 kr, skulle underlätta både för småsparare och för skattemyndigheterna, samt att, i valet mellan reduktionsmodeller för belopp

 

Prop.  1980/81:39                                                                  23

däröver, för modell A talar att det nära ansluter till vad som tillämpas inom EG och för alternativ B att det torde vara något mer lättfattligt och okomplicerat, Advokaisamfundel, som för skattereduktionen förordar modell A eftersom denna till sina verkningar bäst överensstämmer med ett avräkningssystem som samfundet förespråkar som permanent lösning och anser att förslaget om samordning inte bör genomföras då den överstimulans som kan uppkomma förefaller vara av begränsad räckvidd medan en samordning skulle väsentligt komplicera beskattningsreglerna, och Aktiespa­rarna, som förordar modell A eftersom den ger större effekter i lägre inkomstskikt och därmed är mera småspararinriktad och har rättvisare fördelningspolitisk prägel.

Svenska fondhandlareföreningen anför:

Vad beträffar de alternativa modeller som utredningen presenterat bör modell A väljas med hänsyn till att denna kommer närmast ett fullt genomfört avräkningssystem. För att svenska företag skall kunna vara internationellt konkurrenskraftiga när det gäller kostnader för anskaffningen av kapital är det ytterst viktigt att det svenska systemet för beskattning av företag och aktieägande så nära som möjligt ansluter sig till det i stort sett enhetliga system som utvecklats inom EG, Såsom kommittén påpekat har flertalet av EG-länderna genomfört avsevärda lindringar av dubbelbeskatt­ningen. Även i Norge har sådana förändringar genomförts under senare år och i september i år har i Finland framlagts ett förslag till lindringar av förmögenhetsskatten och av dubbelbeskattningen av bolag.

Förord åt modell A mot den bakgrunden att den återspeglar det inom EG tillämpade systemet ges också av SACO/SR, styrelsen för Stockholms fondbörs, Sveriges finansanalytikers förening, som understryker vikten av att lindringen utformas så att alla aktieägande hushåll stimuleras till ökat aktieägande, eftersom stimulansen skulle bortfalla för en hushållsgrupp vars beteende har ett betydande inflytande på aktiemarknaden och som f, ö, torde ha varit nettosäljare under senare år, om lindringen endast skulle gälla begränsade innehav, och Sveriges värdepappersfonders förening.

Svenska företagares riksförbund förordar modell A, eftersom skatteför­ändringen knyts till ägarens inkomstförhållanden och den närmare anknyter till det fortsatta lagstiftningsarbetet, och anser att den föreslagna samord­ningen med sparavdraget kan undvaras, då någon risk för överstimulans inte föreligger, regeln skulle komplicera beskattningen och provisoriet skall tillämpas bara något enstaka beskattningsår. Modell B förordas av Svens­ka sparbanksföreningen, som anför att modellen har småspararinriklning, är enkel och därför väl lämpar sig för ett provisoriskt system.

TOR anför:

TOR vill understryka angelägenheten av enkelhet vid införandet av ett system för lindring i dubbelbeskattningen av aktieutdelningar, i synnerhet vid provisoriska regler. Skall en ordning tillämpas enbart för ett fåtal år, kan

 

Prop.  1980/81:39                                                                   24

man inte begära vare sig av skattskyldiga eller beskattningsmyndigheter, att de skall behöva sätta sig in i ett komplicerat system. Till det kommer att de skattskyldiga bör kunna beräkna sin skatt utan alltför stor omgång. TOR finner att de två förslag med skattereduktion som kommittén framlagt var för sig är tillämpliga. Enligt TOR:s mening bör dock snarare modell B väljas framför modell A. I modell B är nämligen reduktionssatsen inte beroende av den totala beskattningsbara inkomsten, varför en ändring av taxeringen inte kommer att föranleda ändrat reduktionsbelopp. Vidare måste för de skattskyldiga en beräkning av skattereduktionen med tillämpning av modell B framstå som väsentligt enklare än modell A,

TOR delar kommitténs uppfattning, att man av praktiska skäl bör bortse från aktieutdelningar i det fall den sammanlagda summan av dessa understiger 100 kronor. Däremot anser TOR att förslaget beträffande uppdelning av det s. k. sparavdraget komplicerar systemet i alltför hög grad. I ett provisoriskt system bör man kunna bortse från sparavdraget alternativt avräkna sparavdraget i första hand från övriga kapitalintäkter.

Förslaget om höjning av schablonavdraget från realisationsvinst vid försäljning av s. k. äldre aktier tillstyrks eller lämnas utan erinran av fullmäktige I riksbanken, bankinspektionen, RRV, länsstyrelserna I Stock­holms, Södermanlands och Jämtlands län, NSD. Sveriges finansanalytikers förening, som anför att det dock är angeläget att utredningsarbetet fortsätts med inriktning på att finna ett system i vilket endast reala och inte nominella värdestegringar beskattas, och TOR.

Större höjning föreslås av fiera remissinstanser, till 4 000 kr, av LRF, Aktiefrämjandet, Svenska fondhandlareföreiiingen. Svenska sparbanksföre­ningen och Aktiespararna, som framhåller att det fortsatta arbetet bör inriktas på att finna praktiska tekniska lösningar och undanröja de inläsningseffekter som uppstår till följd av den nuvarande tvåårsgränsen, till 4 000 kr, eller 5 000 kr, av Sveriges värdeppppersfonders förening, som vill fästa uppmärksamheten på den inkonsekvens som finns mellan schablonav­draget för kapitalinkomster och avdraget för realisationsvinster vad avser äkta makars beskattning, samt till 5 000 kr. av Skånes handelskammare och Svensk industriförening. Även styrelsen för Stockliolms fondbörs, .Advokai-samfundet och SHIO - Familjeföretagen, som också föreslår att initialperio­den vid realisationsvinstbeskattningen förkortas till ett åf, förespråkar en större höjning än den kommittén har föreslagit men anger inte något belopp.

4 Särskilda frågor

Några remissinstanser tar upp frågor som särskilt avser aktiefonder, däribland bankinspektionen, som anför:

De skäl som anförts för allmänna stimulansåtgärder för aktiesparande gör sig inte minst gällande beträffande sparande i aktiefondsandelar, I samman­hanget bör beaktas att denna form för aktivt sparande lämpar sig särskilt väl för småsparare.  Utvecklingen för aktiefonderna har varit stagnerande.

 

Prop.  1980/81:39                                                                  25

Allmänhetens intresse för sparande i aktiefonder har trots betydande skattelättnader inte varit påtagligt. Inspektionen delar kommitténs uppfatt­ning att stimulansåtgärder bör vidtas även i fråga om sparande i aktiefonder. Det kan emellertid ifrågasättas om inte en särskild stimulans skulle vara påkallad i fråga om detta sparande. Eventuellt skulle en större skattereduk­tion för utdelning på andel i aktiefond kunna tänkas.

Från Svenska sparbanksföreningen, Sveriges finansanalytikers förening och Sveriges värdepappersfonders förening riktas kritik mot att förslaget inte beaktar de reinvesterande aktiefondernas beskattning, varigenom dessa kommer i ett relativt sett sämre läge och anser att motsvarande stimulans bör övervägas för dessa. Sveriges värdepappersfonders förening anför:

I föreningens speciella intresse ligger att granska det provisoriska lagförslagets inverkan på aktiefondernas verksamhet. Aktiefonder har blivit en väletablerad form för samförvaltning. Aktiefonderna, vars verksamhet regleras av aktiefondslagen, kan genom samförvaltningen erbjuda spararen en god företagsmässig riskspridning och expertskötsel av aktieportföljen. Fonderna har därför främst kunnat attrahera och fördela det aktiesparande som brukar betecknas som "småsparande". Genomsnittsinnehavet har exempelvis ett värde som klart understiger 10 000 kr.

Aktiefonderna kan indelas i två huvudkategorier:
Utdelande fonder                    219 mkr. (fondvärde 1980-06-30)

Reinvesterande fonder           476 mkr. (      "              "        )

(exkl. utlandsfonder)

Den utdelande aktiefonden vidareutdelar till andelsägarna all erhållen utdelning. Beskattningen läggs i detta fall i sin helhet på andelsägaren.

I en reinvesterande aktiefond läggs erhållen utdelning efter beskattning i fonden (aktiebolagsskatt: ca 57 %) till fondkapitalet varigenom ytterligare aktier kan förvärvas. Utdelningen beskattas alltså dels i fonden, dels genom reinvesteringens höjning av andelsvärdet som realisationsvinst hos andels­ägaren.

Enligt kapitalvinstkommitténs direktiv är det angeläget att kommittén uppmärksammar aktiefondernas situation i ett nytt system.

Kommittén har i sitt förslag beaktat de utdelande aktiefonderna. Utdelning från aktiefond skall enligt förslaget likställas med utdelning från börsbolag.

Flertalet svenska aktiefonder är dock, som ovan framgått, reinvesterande fonder. Dessa fonder faller utanför förslaget och dess effekter för denna fondkategori förefaller inte ha beaktats av kommittén. Det är-om förslaget genomförs utan ändring - uppenbart att de reinvesterande aktiefonderna inte skulle kunna hävda sig jämfört med direktägande av aktier. Sannolikt skulle därmed genom återlösen en avveckling av dessa fonder ske.

Föreningen anser att de reinvesterande aktiefonderna skattemässigt måste
behandlas så att ett indirekt ägande via aktiefond inte missgynnas jämfört
med direkt aktieägande,

Ett enkelt sätt att åstadkomma en likvärdig skattelättnad vore att för de reinvesterande aktiefondernas utdelningsinkomster tillämpa en skattereduk­tionssats som motsvarar den som gäller för medelinkomsttagare, till vilken inkomstgrupp flertalet potentiella andelsägare torde höra. Här måste också beaktas att andelsägaren vid en framtida andelsavyttring även kommer att beskattas för den kurshöjning som - allt annat lika - den återinvesterade utdelningen medför.

 

Prop,  1980/81:39                                                                   26

Ett ökat sparande i de reinvesterande aktiefonderna bör vara angeläget att stimulera även av andra skäl. Fondernas reinvestering innebär att all utdelning efter skatt automatiskt tillförs aktiemarknaden som nytt riskkapi­tal. Utdelningen kan därför inte av andelsägaren disponeras för konsumtion. De återinvesterade utdelningarna kan därutöver fritt placeras i företag som fondledningen bedömer kunna väl förränta medlen; de reinvesterande aktiefonderna kan därför även medverka till en från allokeringssynpunkt riktig riskkapitalförsörjning,

SIND, FAR, NSD, Skånes handelskammare och Svenska företagares riksförbund framhåller vikten av att kommitténs fortsatta överväganden omfattar alla aktiebolag, inte bara de börsnoterade. Svenska företagares riksförbund anför:

Svenska företagares riksförbund har länge påtalat vikten av ett breddat aktiesparande. Detta ur såväl företagens som de enskilda medborgarnas synvinkel. De reformer som redan genomförts eller föreslagits på detta område har emellertid en fundamental brist. De behandlar inte de icke börsnoterade företagens situation (främst familjeföretagens). För denna kategori företag är emellertid behovet av ökad tillgång till riskvilligt kapital om möjligt än större då de saknar tillgång till fondbörsen som förmedlare av riskvilligt kapital. Att som kommittén endast föreslå positiva reformer för de börsnoterade företagen finner förbundet orättvist och olyckligt från flera synpunkter. Dels leder ett börsbolagsanknutet system till att resursalloke­ringen i näringslivet kan bli felaktig, dels försvårar det för den enskilda löntagaren att satsa pengar i det företag han/hon finner bäst. Till detta skall läggas att det i dag torde råda en bred politisk enighet om vikten av att satsa på nya produkter. Detta betyder i sin tur att företagen måste våga satsa på långsiktiga riskfyllda projekt. Sådana satsningar finner förbundet lättast kan genomföras i familjeföretag genom den korta beslutsgången samt avsakna­den av återhållande utomstående engagemang i företagen.

Förbundet hemställer därför att kommittén i sitt fortsatta arbete med att utforma ett permanent system för en generell lindring av dubbelbeskattning­en alternativt avskaffande av densamma, föreslår ett system som är neutralt i förhållandet börsföretag icke börsföretag.

Liknande synpunkter framförs av SHIO - Familjeföretagen, som också ifrågasätter om inte provisoriska lättnader bör genomföras även för familjeföretagen.

Kooperationsutredningen och L/?F framhåller att samma problem i fråga om försörjningen med egenkapital föreligger för de kooperativa företagen. Utredningen anför att den avser att i sitt huvudbetänkande under år 1981 lägga fram ett samlat förslag till åtgärder för att underlätta kooperationens kapitalanskaffning, innefattande även förslag på skatteområdet.

Åtskilliga remissinstanser tar upp frågan om särskilda lättnader knutna till nyteckning av aktier, eventuellt genom skattefrihet eller skattelättnader i den mån utdelningen användes för nyteckning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att ett system där viss del av utdelningen får konverteras utan beskattning härden fördelen att stimulan­sen är riktad - endast den som nytecknar blir skattemässigt gynnad - och

 

Prop.  1980/81:39                                                                  27

därför bör ge det bästa utbytet i förhållande till vad det kostar det allmänna. Som alternativ till att begränsa konverteringsrätten till viss del av utdelning­en framför länsstyrelsen tanken på ett beloppstak eller en avtrappning.

En minoritet Inom Landstingsförbundet anför:

Det råder ingen tvekan om att det behövs en stimulans av aktiesparandet som samtidigt har stimulanseffekter på tillförseln av nytt kapital till företagen. Det är önskvärt att steg i den riktningen kan tas redan 1981, eftersom konjunkturerna då av alla prognoser att döma kommer att mattas. Styrelsen vill därför föreslå regeringen att snabbt låta utreda införandet av speciella "folkaktier". Målsättningen med ett "folkaktiesystem" skulle vara att varje medborgare med förmånliga skattemässiga villkor skulle kunna förvärva ett visst antal aktier med ett högsta sammantaget värde på ett belopp som kan anses lämpligt. Sådana "folkaktier" skulle ges ut endast vid nyemissioner och således stimulera till nya satsningar. Enligt styrelsens mening bör systemet enbart gälla det tillverkande näringslivet och därvid företag som har sin produktion förlagd till Sverige,

LRF. styrelsen för Stockholms fondbörs. Svenska företagares riksförbund och Sveriges finansanalytikers förening anser att frågan om rätt till skattefri konvertering bör prövas i det fortsatta arbetet, Sveriges finansanalytikers förening anför:

Utredningen har avfärdat förslag om rätt att utan skattebelastning i stället för utdelning mottaga nyemitterade aktier i det utdelande bolaget. Före­ningen anser att förändringar av detta slag borde studeras ytterligare med inriktning på sådana lösningar som i görligaste mån innebär att det riskvilliga kapitalet slussas till de företag som har de bästa utvecklingsmöjligheterna. Ett uppslag som kunde övervägas är att utan skattebelastning medge äterinvestering av utdelningar även i andra än det utdelande bolaget. En annan form av stimulans för nyemissioner vore att vid beräkning av beskattningsbar realisationsvinst tillåta ett ingångsvärde som innebär en viss uppräkning av emissionskursen.

Att ett system med skattefrihet vid konvertering skall ingå redan i de provisoriska lättnaderna anser Skånes handelskammare, Aktiefrämjandel, Svenska bankföreningen. Advokatsamfundet, Aktiespararna och SHIO-Fa­miljeföretagen. Handelskammaren och Aktiespararna förordar att det utformas i enlighet med ett av de senare framlagt förslag om s, k, sparaktier.

Svensk induslriförening anser att i det fortsatta arbetet bör prövas möjlighetenatt medge avdrag med t, ex, högst 5 000 kr, per person och år för nytecknade aktier, något som skulle ge en kraftig stimulans även till småsparare att investera i aktier i stället för mindre produktiva objekt. Ett system med avdrag för nysparande i aktier förordas av Aktiespararna, som anför att ett sådant har införts i Frankrike och som anser att det är nödvändigt att få en fullständig belysning av de olika möjligheter som finns att intressera hushållen för aktiesparande.

Skånes handelskammare och Aktiespararna anser att det vore önskvärt

 

Prop.  1980/81:39                                                                   28

med särskilda åtgärder för att underlätta anställdas sparande i aktier i det egna bolaget. Vad som avses rör i första hand beskattningen av räntesub-ventionerade lån till anställda och av förmånsvärdet när den anställde får förvärva aktier till lägre kurs än börskursen. Handelskammaren framför äen tanken på aktier där utdelningen lottas ut och beskattas på samma sätt som vinsten på premieobligationer och anför att situationen är så allvarlig att helt nya initiativ erfordras, varvid det politiska modet kommer att sättas pä prov, att det i exempelvis Norge visade sig bestå detta prov och att det är handelskammarens förhoppning att så skall visa sig vara fallet även i Sverige. Även Aktiespararna gör jämförelser med beskattningen av vinster på premieobligationer.

Jämförelser med beskattningen av andra placeringar gör också Aktiefräm­jandel och anför:

I dag är en rad placeringar av typ konst, äkta mattor, diamanter etc. i stort undantagna från skatt. Det är angeläget att utredningen ges möjlighet att också behandla möjligheten att införa skatt också på sådana placeringar och därmed åstadkomma en större likställdhet i sparhänseende. Mot olika förslag till omsättningsskatt på denna typ av placeringar brukar anföras att det torde vara mycket svårt att kontrollera de transaktioner som görs. Mot detta bör sägas att den största delen av köpen och försäljningarna sker via etablerade företag. Vidare kommer skattereglerna att förändra den kalkyl som både den enskilde och olika placeringsrådgivare gör. Om en beskattning införs kommer kalkylens relativa förmånlighet att minska.

Inflationens inverkan på neutraliteten i beskattningen tas upp av fullmäktige i riksbanken, som anför:

Problemen med den bristande neutraliteten i beskattningen av olika placeringsformer sammanhänger i hög grad med att avkastningen på flertalet flnansiella tillgångar beskattas enligt en nominalistisk princip medan detta inte gäller realtillgångar. Det betyder att större delen av ränteersättningen eller utdelningen endast utgör en kompensation för inflation och att denna kompensation nästan helt dras in i skatt vid höga marginalskatter.

En övergång till ett system med realräntebeskattning skulle innebära att man vid beskattningen deflaterar kapitalinkomsterna, dvs, drar av den del av dessa inkomster som motsvarar stegringen i prisnivån. Ett avdrag från utdelningsinkomsten vid skatteberäkningen kan därför även ses som den lämpligaste vägen om man önskar en successiv övergång mot en realbeskatt-ning av ränte- och utdelningsinkomster resp, av ränteutgifter. Det är en brist att utredningen inte satt in frågan om lättnader i beskattningen av aktieutdelningar i fråga om realbeskattning, eftersom det påverkar synen på hur lättnader på aktieutdelningen bör utformas.

Vid höga marginalskatter och hög inflation blir realbeskattningsfrågan av större betydelse än dubbelbeskattningsfrågan. Den senare frågan är dock mycket viktig eftersom den bestämmer möjligheterna att jämställa företa­gens kostnader för riksvilligt kapital med kostnader för lånekapital. Skall detta uppnås torde det kräva förändringar även i bolagsbeskattningen.

 

Prop.  1980/81:39                                                                   29

Styrelsen för Stockholms fondbörs anför att det är angeläget att de institutionella placerarna också får skattelättnader eftersom dessa, som representerar en indirekt form för allmänhetens placeringar i aktier, är starkt beroende av sina fonders avkastning och därför måste handla strikt affärsmässigt vid sina investeringar, vilket har föranlett många av dem att sälja ut en del av sina portföljer och tills vidare inte investera i aktier. Även Svenska fondhandlareföreningen påpekar behovet av att åtgärder som underlättar för institutionella placerare att förvärva aktier genomförs med hänsyn till den stora betydelse som försäkringsbolag och AP-fonden, dvs, indirekt ett stort antal försäkringstagare och pensionärer, har som aktieäga­re.

Bankinspektionen tar upp frågan om avgränsningen till aktier noterade på Stockholms fondbörs och anför:

Skattereduktion för utdelningar skall bl, a, gälla för aktie i svenskt aktiebolag, om aktien är inregistrerad vid Stockholms fondbörs. Oklarhet uppstår om skattereduktion kan tillåtas på utdelning från aktiebolag, som för närvarande är upptaget på fondhandlarlistan, men som efter utgången av år 1981 inte blir inregistrerat vid Stockholms fondbörs till följd av att bolaget inte uppfyller förutsättningarna härför. Antalet sådana bolag torde å andra sidan inte bli särskilt stort. Möjligen kan denna fråga anstå till det fortsatta utredningsarbetet. Detsamma gäller de invändningar från rättvisesynpunkt som kan anföras i anledning av att utdelning på aktier i utländska bolag ställes utanför det provisoriska systemet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län och Svenska sparbanksföreningen tar upp frågan om åtgärder för aktiesparandet påkallar åtgärder också för bank­sparandet. Föreningen anför:

Föreningen anser det dock väsentligt att stimulansåtgärderna inte utfor­mas så, att det samhällsekonomiskt betydelsefulla banksparandet missgyn­nas. De resurser som måste mobiliseras för aktiesparandet bör i första hand hämtas från hushållens placeringar i premieobligationer och improduktiva investeringar i diamanter, plaketter, frimärken o, d. Det gäller med andra ord att skapa någorlunda skattemässig neutralitet mellan banksparande, aktiesparande och sparande i premieobligationer samt att minska spännvid­den mellan dessa placeringar och de nyssnämnda improduktiva investering­arna.

Sparbanksföreningen har i olika sammanhang         lagt fram förslag till

sparstimulerande åtgärder som riktar sig mot hushållen. Föreningen har därvid särskilt pekat på att de senaste årens starka inflation medfört en påtaglig real värdeminskning av det s, k, sparavdraget. På grund härav har föreningen hos regeringen hemställt om en uppräkning av sparavdraget till dagens penningvärde och en anknytning av detsamma till basbeloppet för framtida värdesäkring. Sparbanksföreningen konstaterar, att föreningens hemställan ännu inte föranlett regeringen att vidtaga någon åtgärd rörande sparavdragets uppräkning och värdesäkring. Föreningen noterar vidare, att kommittén har den uppfattningen att någon utvidgning av sparavdraget inte bör komma ifråga i detta sammanhang. Eftersom räntorna dominerar helt bland hushållens kapitalintäkter skulle en höjning av sparavdraget vara av

 

Prop.  1980/81:39                                                                   30

värde främst för banksparandet och endast ha en marginell betydelse för aktiesparandet.

Sparbanksföreningen kan inte dela kommitténs uppfattning i denna del. Enligt föreningens mening råder det ingen egentlig konkurrens mellan bank-och aktiesparande. Båda sparformerna är lika angelägna och samhällsnyttiga och ett ökat banksparande äventyrar inte ett ökat aktiesparande. Det är förmodligen inte fråga om samma pengar. Såsom föreningen också påpekat bör resurserna för det ökade aktiesparandet tas från annat håll än banksparandet. Härtill kommer att det nuvarande sparavdraget för en ensamstående vid nu gällande högsta bankränta endast motsvarar en skattefri kapitalbas av ca 7 000 kr. Efter omräkning till dagens penningvärde skulle kapitalbasen 1975, då det nuvarande sparavdraget fastställdes, motsvara ca 20 000 kr. Ett belopp av sistnämnda storleksordning anser föreningen vara en rimlig likviditetsreserv för att möta oförutsedda utgifter av skilda slag. Sparbanksföreningen anser sammanfattningsvis att en höjning av sparavdraget inte skulle påverka aktiesparandet i nämnvärd grad.

Beträffande den tekniska samordningen av sparavdraget med någon form av skattereduktion - vilken stimulansmetod sparbanksföreningen föredrar enligt vad som närmare framgår nedan - vill sparbanksföreningen föreslå en ny konstruktion av sparavdraget så att det fortsättningsvis endast får göras mot ränteintäkter. Härigenom undviker man alla samordningsproblem, som enligt vad som framgår av betänkandet kräver relativt komplicerade tekniska lösningar. Kommitténs farhågor att en begränsning av sparavdragets omfattning på sätt föreningen föreslår skulle ge incitament till omplacering från aktier till banksparande är enligt föreningens mening överdrivna,

NSD. Advokatsamfundet och SHIO-Familjeföretagen framför i anslutning till det av kommitténs sakkunnige Dag Helmers avgivna särskilda yttrandet önskemål om att uppdelningen i A- och B-inkomst skall upphöra.

En minoritet inom Landstingsförbundet anför:

Enligt styrelsens mening kommer det att bli nödvändigt att delvis övergå till utgiftsbeskattning. Aktieutdelningar skulle i ett sådant system beskattas först när de konsumeras. Utdelningar som stannar kvar i företagen i form av nya aktier (dvs, arbetande kapital) skulle då inte beskattas förrän vid försäljning eller genom att de på annat sätt förvandlas till intäkt,

5 De ekonomiska effekterna

Några remissinstanser tar upp de fördelningspolitiska effekterna. Lön­spardelegationen anför att det med tanke på fördelningseffekternas betydelse hade varit värdefullt med en analys av de förmögenhetseffekter som åtgärderna kan resultera i. Det första steget i en sådan belysning är en uppskattning av effekten på aktiemarknaden och av hushållens eventuella omplaceringar mellan olika förmögenhetstillgångar. Aktiespararna anser att det bör vara av intresse att erinra om att i höga förmögenhetsklasser och marginalskatteskikt den skattelindring som kommittén föreslår i stort sett kommer att neutraliseras av den ökade förmöeenhetsskatten samt att även

 

Prop.  1980/81:39                                                                  31

arvsskatterna   skulle   komma  att   öka.   Även   Sveriges finansanalytikers förening tar upp frågan och anför:

Utredningens förslag enligt modell A är utformat så att skattereduktionen sjunker med hushållsinkomsten, I högsta inkomstklassen föreslås en reduktion på 10 %,

Förslaget har kritiserats av sakkunniga Hedborg för dess fördelningspoli­tiska effekter. Det förtjänar emellertid att påpekas att förmögenhetsbeskatt­ningen innebär att dessa effekter mildras i förhållande till vad utredningen redovisar.

Förslaget om lindrad dubbelbeskattning syftar till att stimulera aktiebör­sen. Utredningen redovisar ingen egen uppskattning av vad förslaget kan komma att innebära. För att här illustrera en principiell effekt antages att kursnivån höjs med 10 % alternativt 20 %. Enligt en av utredningen citerad undersökning av Roland Spänt stod hushåll med minst 1 milj, kr, skattepliktig förmögenhet för 1/3 av hushållens börsaktieinnehav, 3/4 av hushållens innehav av börsaktier ägs av hushåll med minst 200 000 kr, beskattningsbar förmögenhet,

I högsta förmögenhetsklassen utgår förmögenhetsskatt med 2.5 %. En kurshöjning med 10 % innebär således en skattehöjning med 0,25 % av aktiernas ursprungliga börsvärde. En kurshöjning med 20 % leder till 0,5 % skattehöjning. Detta skall jämföras med den föreslagna skattereduktionen som i högsta inkomstklassen utgör 10 % av mottagen utdelning. Eftersom direktavkastningen i genomsnitt är 5,5 % motsvarar detta 0,55 % av börsvärdet i utgångsläget. Skattereduktionen är således nära nog lika med den ökning av förmögenhetsskatten som i högsta förmögenhetsklass blir följden av 20 % nivåhöjning av kurserna. I den lägsta skattepliktiga förmögenhetsklassen blir skatteökningarna 0,1 respektive 0,2 % vilket innebär att merparten av skattereduktionen får behållas.

Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna diskuteras av några remissin­stanser.

Fullmäktige i riksbanken anför:

I det ekonomiska läge som landet nu befinner sig är det viktigt att åstadkomma en väl avvägd kombination av besparingsåtgärder och tillväxt-stimulerande åtgärder. Syftet med reformer på aktiebeskattningens område är att genom ökad tillförsel av riskkapital till bolagen bryta den ogynnsamma soliditetsutvecklingen och därigenom skapa grunden för en starkare och mer balanserad ekonomisk tillväxt. Även om dessa åtgärder initialt innebär en viss skattelättnad torde de ändå på sikt medföra ökade skatteinkomster.

Styrelsen för Stockholms fondbörs anför:

Kommittén har beräknat den årliga statsfinansiella kostnaden för den föreslagna skattereduktionen till 200-250 milj, kr, per år. Det bör påpekas att man vid bedömningen av effekten av sådana åtgärder som här diskuteras inte enbart bör se till de statsfinansiella konsekvenserna i snäv budgetteknisk bemärkelse. Om de föreslagna åtgärderna stimulerar till expansionsbeslut i företagen genom att förbättra investeringskalkylerna - och det finns anledning tro att de har sådan verkan - är det samhällsekonomiskt inte fråga om en kostnad utan om en vinst.

 

Prop.  1980/81:39                                                                   32

Advokatsamfundet anför:

Kommittén har bedömt att den av kommittén föreslagna skattereduktio­nen efter samordningen med sparavdraget kommer att medföra en årlig statsfinansiell kostnad av 200-250 milj, kr. De ytterligare stimulansåtgärder, som samfundet förordat, kommer givetvis att öka denna kostnad. Eftersom emellertid dessa åtgärder enligt samfundets mening skapar avsevärt bättre förutsättningar för att på kort sikt kraftigt öka aktiesparandet, bör detta rimligen även leda till ökade skatteintäkter: detta på längre sikt även som en följd av den positiva effekt en ökad tillströmning av riskvilligt kapital medför för näringslivet. Nettokostnaden behöver därför inte bli betydande.

Aktiespararna anför;

Enligt vårt förmenande har kapitalvinstkommittén endast gjort en snäv statsfinansiell bedömning av effekterna av den föreslagna stimulansen. Utredningen har endast belyst kostnadssidan, men inte tagit hänsyn till de ökade skatteintäkter som uppstår. Om aktiemarknaden stimuleras bör detta leda till kurshöjningar. Detta leder i sin tur till ökade förmögenhetsskatter och realisationsvinstskatter. Vid till exempel en kurshöjning på 10-20 % skulle därmed den statsfinansiella kostnaden under olika antaganden minska med 40-100 milj, kr. Om aktiemarknaden och näringslivet återfår den framtidstro som är nödvändig torde de skatteintäkter som blir följden av investeringar och sysselsättning mer än väl täcka beräknat skattebortfall,

Sveriges finansanalytikers förening anför att ökningen av förmögenhets­skatten medför att den statsfinansiella belastningen blir mindre än den angivna men att en närmare precisering är svår att ange. Överslagsberäk­ningar ger ett intervall på 30-90 milj, kr, för den ökade förmögenhetsskatten, vilket alltså skall dras bort från det av kommittén uppskattade skattebort­fallet på 200-250 milj, kr.