Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:35

Regeringens proposition

1980/81:35

om internordiska konkurser;

beslutad den 23 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mellan de nordiska länderna om ändringar i 1933 ärs nordiska konkurskon-venlion. Överenskommelsen innebär bl.a. alt konkurskonvenlionen an­passas till 1967 års internationella sjöpanlrältskonvenlion.

Ändringarna i konkurskonventionen föranleder ändringar i den gällande lagstiftningen om internordisk konkurs.

Den nya lagstiftningen föresläs träda i krafl den dag regeringen bestäm­mer.

I    Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 35

 

Prop. 1980/81:35                                                                 2

1    Förslag till

Lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Om någon som försätts i konkurs här i riket har egendom även i
Danmark, Finland, Island eller Norge, skall konkursen omfatta denna
egendom.

1 fråga om sådan egendom skall, om inle annat följer av denna lag, svensk lag lillämpas i följande hänseenden: den verkan konkursen medför beträffande gäldenärens rätt alt råda över sin egendom, vad som ingår i konkursboet och återvinning till konkursboet, gäldenärens rättigheter och skyldigheter under konkurs, konkursboels förvaltning, borgenärers betal­nings- och förmånsrätt, utdelning, ackord saml avslutande av konkurs. I konkursboet skall dock inte ingå egendom som enligl lagen i det land där den finns över huvud inte fär tas i anspråk av ägarens borgenärer.

2 S Inträffar här i riket en konkurs som omfattar egendom i ell annat
nordiskt land, skall konkursdomaren ulan dröjsmål läla kungöra konkurs­
beslutet i den för offentliga meddelanden avsedda tidningen i del andra
landet.

Om ett beslul om offentlig ackordsförhandling utan konkurs meddelas här i riket och gäldenären har egendom i ett annat nordiskt land. skall beslutet kungöras i del andra landet i enlighet med vad som sägs i första stycket.

3   § Uppkommer i en svensk konkurs fräga om återvinning till konkurs­boet av ell skepp, ett skeppsbygge eller ett luftfartyg som är registrerat i ell annat nordiskt land eller av en andel i sådan egendom, lillämpas lagen i del land där egendomen är registrerad. Delsamma gäller i frågan huruvida inskrivning i offentligt register har belydelse för giltigheten gentemot kon­kursboet av gäldenärens förfogande över egendom av angivet slag.

4   § Om lös egendom som inle omfattas av 3 § är salt lill underpant för skuld i enlighet med lagen i ett annat nordiskt land och egendomen vid liden för konkursbeslulet är kvar i della land, tillämpas det landels bestäm­melser om verkan mol konkursbo av alt inskrivning (tinglysning) av pant­sättningen har skett eller försummats.

5   § Vilken verkan en konkurs skall ha på den rält som har vunnits genom ulmälning (ullegg) i ett annat nordiskt land och pä ett där påbörjat utmät­ningsförfarande bedöms enligt del landets lag.

6   § Om egendom som vid tiden för konkursbeslutet fanns i ett annat nordiskt land är pantsatt eller om den enligl det landets lag får kvarhållas lill säkerhet för fordran, skall det landets lag tillämpas i fräga om rätlen att la ul fordringen ur egendomen.

7   § Försäljning av konkursboets egendom i ell annat nordiskt land skall ske enligl del landets lag.

8   §    Fråga huruvida särskild förmånsrätt äger rum i egendom som vid

 

Prop. 1980/81:35                                                                     3

liden för konkursbeslulet fanns i ell annat nordiskt land saml fråga om företrädel mellan flera särskilda förmänsrätter i sådan egendom avgörs enligl del landels lag. Särskild förmånsrätt har företräde framför allmän förmånsrätt när det gäller angiven egendom.

Beträffande förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad gäller ulan hinder av första stycket 259. 260 och 280 S§ sjölagen (1891:35 s. I). Det­samma gäller beträffande annan verkan i förhållande till tredje man.

Fräga huruvida förmånsrätt äger rum för skatt eller avgift som pålagts i ett annat nordiskt land bedöms enligt det landets lag. Allmän förmånsrätt som sålunda skall gälla omfattar inte annan egendom än den som vid tiden för konkursbeslulet fanns i del andra landet. Ur denna egendom får inle med den allmänna förmånsrätten las ul mer än vad som ålerslår sedan frän värdet av egendomen har frånräknats en andel av summan av fordringarna mot konkursboet och konkursfordringar med annan allmän förmånsrätt än den som följer med skall eller avgift. Den andel som skall frånräknas bestäms så, all den motsvarar förhållandel mellan egendomen i del andra landet och all den egendom som ingår i konkursboel. Skall finsk lag tillämpas enligt första meningen i delta stycke, gäller, utan hinder av första styckei andra meningen, vad som i finsk lag föreskrivs om företrädet mellan allmän förmånsrätt för skall och särskild förmånsrätt för annan fordran.

9 § Vid tillämpningen av denna lag anses en konkursgäldenärs fordran
finnas där fordringshandlingen är, om fordringen grundas på ett löpande
skuldebrev eller ett annat fordringsbevis som måste företes vid krav på
betalning. Andra fordringar anses som befintliga här i riket.

I ett nordiskt land registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg anses befintligt i det land där del är registrerat, dock inle vid tillämpning av 7 §.

10   S Bestämmelserna i denna lag om skepp och skeppsbygge eller fartyg och lärtyg under byggnad gäller även egendom som utan all vara fartyg eller fartyg under byggnad har registrerats i skeppsregisler eller i skepps­byggnadsregister i någol av de nordiska länderna. Bestämmelserna i denna lag om luftfartyg gäller även reservdelar som har intecknats gemensamt med luftfartyget.

11   § Denna lag tillämpas inle på frågan om ett konkursbos rätt eller plikt att tillträda ett av gäldenären slutet avtal som inte var fullgjort från båda sidor vid liden för konkursbeslulet.

12   § I fräga om återvinning vid en offentlig ackordsförhandling här i riket som omfattar egendom i ett annat nordiskt land lillämpas svensk lag. Beträffande sädan egendom som avses i 3 § tillämpas dock den paragrafen.

13   § Har i ett beslut om konkurs eller om inledande av offenllig ackords­förhandling ulan konkurs angetts att rätten eller konkursdomaren grundat sin behörighet på annan omständighet än alt gäldenären har eller vid sin död hade sitl hemvist här i riket, tillämpas inle denna lag.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses ha hemvist här i riket, om styrelsen har sitt säte där.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sällas i krafl i förhållande lill två eller tre av de länder som anges i lagen.

 

Prop. 1980/81:35                                                      4

Genom lagen upphävs lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge, Sätts lagen i kraft i förhällande till endast tvä eller tre av de länder som anges i lagen, gäller dock den gamla lagen fortfarande i förhållande till de övriga län­derna.

Den gamla lagen gäller fortfarande i fräga om konkurser och förhandling­ar om offentligt ackord ulan konkurs som har beslutats före den nya lagens ikraftträdande.

2   Förslag till

Lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs följande,

1 § Om nägon försätts i konkurs i Danmark, Finland, Island eller Norge,
skall konkursen omfatta även gäldenärens egendom här i riket. Utan
hinder av beslut om konkurs i annat nordiskt land fortgår dock konkurs
som dessförinnan beslutats här i riket,

I fråga om sådan egendom skall, om inte annat följer av denna lag, lagen i det andra landet (konkurslandel) tillämpas i följande hänseenden: den verkan konkursen medför belräffande gäldenärens rält att råda över sin egendom, vad som ingår i konkursboel och återvinning lill konkursboel, gäldenärens rättigheter och skyldigheter under konkurs, konkursboels för­valtning, borgenärers betalnings- och förmånsrätt, utdelning, ackord saml avslutande av konkurs, I konkursboet skall dock inte ingå egendom här i riket som enligt svensk lag över huvud inle får las i anspråk av ägarens borgenärer.

Med konkurs jämställs i denna lag sädan offentlig likvidation av bank som enligt lagen i det nordiska land där banken har sitt säte utesluter konkursförfarande.

2 § Begär konkursdomstol eller konkursförvaltning i konkurslandel hos
konkursdomare här i riket, inom vars tjänstgöringsområde gäldenären äger
tillgångar, alt den här befintliga egendomen skall upptecknas, skall kon­
kursdomaren förordna en lämplig person alt upprätta bouppteckning över
gäldenärens tillgångar och de skulder som särskilt belastar sådana tillgång­
ar.

På begäran av konkursdomstol eller konkursförvallning i konkurslandel skall konkursdomaren även förordna en lämplig person att la hand om gäldenärens egendom här i riket lill dess den kan övertas av konkursför­vallningen. Det åligger den som har förordnals all även försälja egendom som inte lämpligen kan bevaras.

Konkursdomslol eller konkursförvallning i konkurslandet kan här i riket påkalla sådan handräckning som avses i 54 § konkurslagen (1921: 225).

3 § Har begäran gjorts hos en konkursdomare om åtgärd enligt 2 §, får
konkursdomaren av den som begärt åtgärden kräva förskott för kostnaden
med skäligt belopp. Är en handling avfattad på finska eller isländska, skall
den vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska.

 

Prop. 1980/81:35                                                      5

4 § Uppkommer fräga om återvinning lill konkursboel av fast egendom
här i riket eller huruvida inskrivning i domslolsprotokoll eller fasfighelsbok
är av betydelse för giltigheten gentemot boet av gäldenärens förfogande
över sådan egendom, avgörs frågan enligt svensk lag.

Uppkommer motsvarande fråga beträffande skepp, skeppsbygge eller luftfartyg, som är registrerat här i riket eller i ell annat nordiskt land, eller belräffande andel i sädan egendom, lillämpas lagen i det land där egendo­men är registrerad.

5   § Har lös egendom som fillhör gäldenären och som inte omfattas av 4 § blivit såld men förblivit i gäldenärens värd och är egendomen vid tiden för konkursbeslutet kvar här i riket, skall svensk lag tillämpas när del gäller att bedöma om avtalels verkan mot borgenärer är beroende av att del i föreskriven ordning har kungjorts eller införts i offentligt register.

6   § Vilken verkan en konkurs skall ha pä den rält som vunnits genom utmätning här i riket och på ett här påbörjat utmätningsförfarande bedöms enligl svensk lag.

7   § Om egendom som vid liden för konkursbeslutet fanns här i riket är pantsall eller om den enligl svensk lag får kvarhållas till säkerhet för fordran, skall svensk lag lillämpas i fråga om rätten alt ta ut fordringen ur egendomen.

8   § Försäljning av konkursboets egendom här i riket skall ske enligt svensk lag.

9   § Om del här i riket uppslår fråga humvida särskild förmånsrätt äger mm i egendom som fanns här vid tiden för konkursbeslulet eller fråga om företrädet mellan flera särskilda förmånsrätter i sådan egendom, avgörs frågan enligt svensk lag. När del gäller angiven egendom har särskild förmånsrätt företräde framför allmän förmånsrätt som skall beaktas enligt 1§.

Beträffande förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad gäller utan hinder av första stycket lagvalsreglerna i konkurslandets sjölag vid kon­kurs i Danmark, Finland eller Norge. Detsamma gäller beträffande annan verkan i förhållande till Iredje man.

10 § Vid tillämpningen av denna lag anses en konkursgäldenärs fordran
finnas där fordringshandlingen är, om fordringen grundas på ett löpande
skuldebrev eller ett annat fordringsbevis som måste företes vid krav på
betalning. Andra fordringar anses som befintliga i konkurslandet.

I ell nordiskt land registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg anses befintligt i del land där det är registrerat, dock inle vid tillämpning av 8§.

11 § Bestämmelserna i denna lag om skepp och skeppsbygge eller fartyg
och fartyg under byggnad gäller även egendom som ulan all vara fartyg
eller fartyg under byggnad har registrerats i skeppsregister eller skepps­
byggnadsregisler i något av de nordiska länderna. Bestämmelserna i denna
lag om luftfartyg gäller även reservdelar som har intecknals gemensamt
med luftfartyget.

 

Prop. 1980/81:35                                                      6

12   § Denna lag tillämpas inle på frågan om ett konkursbos rätt eller plikt att fillträda ett av gäldenären slutet avlal som inte var fullgjort från båda sidor vid liden för konkursbeslulet.

13   § Ett ackord som har blivit fastställt i en konkurs eller efter en offentlig ackordsförhandling utan konkurs i någol av de andra nordiska länderna gäller här i riket. I fråga om återvinning vid en offenllig ackords­förhandling tillämpas lagen i det land där förhandlingen äger mm. Beträf­fande sådan egendom som avses i 4 § tillämpas dock den paragrafen.

14   § Är en offenllig ackordsförhandling utan konkurs inledd i ett annat nordiskt land, får inte, så länge förhandlingen pågår, beslul om konkurs eller om inledande av offentlig ackordsförhandling meddelas här i riket. I fråga om utmätning och utmätt egendoms försäljning tillämpas svensk lag vad gäller egendom som finns här.

15   § Har i ett annat nordiskt land meddelats beslut om konkurs eller om inledande av offenllig ackordsförhandling utan konkurs och har i beslutet angivils att gäldenären inte har eller vid sin död inle hade sitt hemvist i det landet, tillämpas inte denna lag.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses ha hemvist i det land där bolaget, föreningen eller sfiftelsen har sitt säte.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sältas i kraft i förhållande till två eller tre av de länder som anges i lagen.

Genom lagen upphävs lagen (1934:68) om verkan av konkurs som inträf­fat i Danmark, Finland, Island eller Norge. Sätts lagen i kraft i förhållande fill endast två eller tre av de länder som anges i lagen, gäller dock den gamla lagen fortfarande i förhållande till de övriga länderna.

Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om konkurser och förhandling­ar om otTenlligl ackord ulan konkurs som har beslutats före den nya lagens ikraftträdande.

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

Härigenom föreskrivs all 7§ lagen (1977:595) om erkännande och verk­ställighet av nordiska domar på privaträttens område skall ha nedan an­givna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

7§
Lagen tillämpas icke belräffande Lagen tillämpas icke beträffande
I. dom eller förlikning i mål an- 1. dom eller förlikning i mäl an­
gående boskillnad, legal separation, gående boskillnad, legal separation,
äktenskapsskillnad, återgång av äk- äktenskapsskillnad, återgång av äk­
tenskap, antagande av adoptivbarn lenskap, antagande av adopfivbarn
eller adoplivförhållandes hävande, eller adoptivförhållandes hävande.

 

Prop. 1980/81:35

Nuvarande lydelse

omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i mål angående bo­delning eller skadestånd med anled­ning av legal separation, äkten­skapsskillnad eller återgång av äk­tenskap, om ej fråga är om verkstäl­lighet av dom som skall gälla här i riket enligl 22 § förordningen (1931:429) om vissa inlernalionella rättsförhållanden rörande äkten­skap, adoption och förmynderskap,

2.   dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rält till umgänge med barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fräga är om verkställighet enligt 6§,

3.   dom eller förlikning rörande familjerättslig underhållsskyldig­het,

4.   dom eller förlikning rörande faderskapet till barn,

5.   dom eller förlikning angående rätt på gmnd av arv eller testamen­te, efterlevande makes rält, bo-utredning eller skifte med anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa stater,

6.   dom eller förlikning angående gäldenärs försättande i konkurs, in­ledande av förhandling om offent­ligt ackord ulan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdom-slols prövning beroende frågor el­ler rättshandlings eller annan åt­gärds ogiltighet på grund av kon­kurs, om ej domen eller förlikning­en rör rättshandlings ogiltighet el­ler återgång på grund av konkurs, som har inträffat i Danmark, Fin­land, Island, Norge eller Sverige, och gäldenären hade hemvist i nå­gon av dessa stater.

1. dom eller förlikning i mål som skall upptagas omedelbart av sär­skild domstol för handläggning av tvister rörande kollekfivavtal.

Föreslagen lydelse

omyndighetsförklaring eller dess hävande eller i mål angående bo­delning eller skadestånd med anled­ning av legal separation, äkten­skapsskillnad eller återgång av äk­tenskap, om ej fräga är om verkstäl­lighet av dom som skall gälla här i riket enligt 22 § förordningen (1931:429) om vissa inlernalionella rättsförhållanden rörande äkten­skap, adopfion och förmynderskap,

2.  dom eller förlikning rörande vårdnad om eller rätt till umgänge med barn eller överlämnande av barn i annat fall, om ej fråga är om verkställighet enligl 6§,

3.  dom eller förlikning rörande familjerätlslig underhällsskyldig­het,

4.  dom eller förlikning rörande faderskapet lill barn,

5.  dom eller förlikning angående rätt på grund av arv eller testamen­te, efterlevande makes rätt, bo-utredning eller skifte med anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, om ej den avlidne var medborgare i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i någon av dessa stater,

6.  dom eller förlikning angående

 

a)   gäldenärs försättande i konkurs,

b)   inledande av förhandling om of­fentligt ackord utan konkurs,

c)    andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroen­de frågor eller

d)  rättshandlings eller annan åt­
gärds ogiltighet eller återgång på
grund av konkurs eller förhandling
om offentligt ackord utan konkurs i
något av de nordiska länderna, om
av konkursbeslulet eller beslutet
om offentlig ackordsförhandling
framgår att gäldenären inte hade
hemvist i något av de nordiska län­
derna.

1. dom eller föriikning i mäl som skall upptagas omedelbart av sär­skild domstol för handläggning av tvister rörande kollektivavtal.

 

Prop. 1980/81:35                                                      8

Lagen fillämpas ej heller i övrigl, i den män della följer av särskilda bestämmelser om erkännande och verkställighet av avgöranden eller för­likningar på särskilda rättsområden.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sällas i kraft i förhållande till två eller tre av de övriga nordiska länderna.

Sätts lagen i kraft i förhällande till endast två eller tre av de övriga nordiska länderna, gäller dock äldre bestämmelser fortfarande i förhållan­de till de övriga länderna.

4   Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1934:69) om erkännande och verkstäl­lighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar

Härigenom föreskrivs följande.

Lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar skall upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer.

Denna lag får sättas i kraft i förhållande lill två eller tre av de övriga nordiska länderna. Sätts lagen i kraft i förhållande till endast två eller tre av dem, gäller den gamla lagen fortfarande i förhållande till de övriga län­derna.

 

Prop. 1980/81:35                                                      9

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-09-11

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten. Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder. Krön­mark, Burenstam Linder, Johansson. Wirtén, Holm, Andersson. Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: Statsrådet Winberg

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i lagstiftningen om internordisk konkurs

1    Inledning

Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge ingick den 7 november 1933 en konvention om konkurs (den nordiska konkurskonvenlionen). Syftet med konventionen är att en konkurs som inträffar i ett nordiskt land skall ha giltighet också i de andra länderna. Konventionen har införlivats med svensk rätt genom tre skilda lagar, nämligen lagen (1934:67) med bestämmdser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland. Island eller Norge, lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge samt lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar.

Under de år som har förflutit sedan konventionen tillkom har viss intern lagstiftning i de nordiska ländema skapat ett behov av revidering av konventionen i somliga delar. För Sveriges del är det närmast de nya reglerna om registrering av skepp och om sjöpanträtt m.m. i sjölagen (1891:35 s. 1) (se prop. 1973:42, LU 22, rskr 272 och SFS 1973: 1064) saml 1970 års ackordslag (1970:847) (se prop. 1970:136, ILU 65, rskr 449) som ger anledning till en sådan översyn. Redan under förarbetena lill denna lagstiftning har lagts fram förslag lill ändringar i konventionen eller redovi­sats behov av sådana ändringar. Sålunda har sjölagskommittén i betänkan­det (SOU 1970:74) "Registrering av fartyg. Sjöpanlrätt och fartygshypo­tek. Partrederi" lagt fram vissa ändringsförslag. 1 betänkandena (SOU 1968:41) Utsökningsrätt VII och (SOU 1969:5) Utsökningsrätt IX har vidare lagberedningen angett behövliga ändringar i konventionen i anslut­ning till förslag om ny ackordslagstiftning resp. ny förmänsrällslagslift-

 

Prop. 1980/81:35                                                     10

ning. Under den remissbehandling som förevarit i de nämnda lagstiftnings­ärendena har de förslag m. m. angående den internordiska konkurslagslift­ningen som lagts fram lämnats ulan erinran.

Med anledning av de frågor om revidering som sålunda uppkommit har förhandlingar ägt rum mellan företrädare för de nordiska justitieminisle-rierna om ändringar i konventionen. Efter slutförda förhandlingar har under sommaren 1980 träffals en överenskommelse om ändringar i flera arfiklar i konventionen. Regeringen har tidigare denna dag beslutat alt överenskommelsen skall undertecknas med förbehåll om ratifikation.

Under förhandlingarna har i ett tidigare skede träffats en separat över­enskommelse om ändring i artikel 10 av konventionen. Ändringen gjordes i anslutning fill den år 1977 ingångna konventionen mellan de nordiska staterna om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträt­tens område. Ändringen i konkurskonventionen har föranleti ändring i den tidigare nämnda lagen om erkännande och verkställighet av vissa, i anled­ning av konkurs meddelade utländska domar (prop. 1976/77:128, LU 30, rskr 348 och SFS 1977:596).

2   Gällande ordning

Gmndtanken i den nordiska konkurskonventionen är att en konkurs som inträffar i ett nordiskt land skall omfatta all den egendom som gäldenären har i de nordiska länderna (art. 1). Konventionen blir dock inle tillämplig om den som meddelar konkursbeslutet har gmndat sin behörighet pä annan omständighet än att gäldenären har hemvist i landet (art. 13). Kon­ventionen omfattar alltså enbart s. k. domicilkonkurser. Om konventionen är tillämplig, är en särkonkurs i ett annat nordiskt land utesluten. Principi­ellt blir all egendom att behandla enligl lagen i det land där konkursen inträffar (art. 1).

Om det blir aktuellt att tillämpa konventionen durtör att gäldenären har egendom i något annat nordiskt land, skall konkursen kungöras i del landet. Konkursen skall också på vederbörligt sätt antecknas i fastighets-böcker och offentliga register och borgenärer i del andra landet skall fä meddelanden om konkursen (art. 2).

Vissa undantag görs i art. I och 4-7 frän principen att all egendom skall behandlas enligt lagen i det land där konkursen inträffar. Sålunda är det l.ex. lagen i det land där egendomen finns som blir tillämplig i fråga om vilka särskilda slag av tillgångar som är skyddade mot borgenärerna (art. I Iredje slyckel). Delsamma gäller rätten alt under konkursen ta ut fordran ur egendom som är pantsatt eller föremål för retentionsrätt (art. 5 första stycket) och förfarandet vid försäljning av egendom (art. 6). Hur konkur­sen verkar i fräga om beståndet av rätt som vinns genom utmätning och hur konkursen skall inverka på fortgången av ulmätningsförfarande bedöms

 

Prop. 1980/81:35                                                                   11

enligt lagen i det land där utmätningen har ägt rum (art. 4 iredje styckei och art. 5 andra stycket).

Enligt första stycket i art. 4 skall i vissa sakrättsliga frågor rörande fast egendom, registrerat fartyg eller luftfartyg eller lott i sådant fartyg lilläm­pas lagen i det land där fastigheten är belägen resp. lagen i fartygets hemland.

De frågor del här gäller är huruvida inskrivning i fastighetsbok eller domslolsprotokoll utgör rörulsällning för att gäldenärens före konkursen träffade förfogande över egendomen skall gälla mot konkursboet eller är av belydelse för förhindrande av gäldenärens förtogande under konkursen. Också ålervinningskrav i fråga om egendom av det berörda slaget avgörs enligt lagen i del land där fastigheten är belägen resp. lagen i fartygets hemland.

Andra styckei i art. 4 anger alt lagen i det land där viss lös egendom finns skall lillämpas i vissa sakrätlsliga frågor när den lagen för sakrältslig verkan av överlåtelse eller för sliftande av underpant i egendomen förut­sätter införande i domstolsprotokoll, annat inskrivningsförtärande eller kungörande.

Från konventionens huvudprincip att lagen i det land där konkursen inträffar reglerar frågor om förmånsrätt görs i art. 7 några undantag. Belräffande särskild förmånsrätt skall sålunda tillämpas lagen i del land där egendomen finns. Den särskilda förmånsrätten skall dock alltid, utom i ell undanlagsfall som strax skall beröras, gä före allmän sådan.

Förmånsrätt för skatt eller allmän avgift som har pålagts i ell annat fördragsslutande land än del där konkursen inträffar kan medges endast enligt lagen i del landet. Förmånsrätten kan ocksä endast omfatta egendo­men i samma land. Förmånsrätt för hyra av fastighet belägen i annat fördragsslutande land än det där konkursen inträffar kan medges endast enligl lagen i det landet och kan endast omfatta egendomen i samma land. Om sådan förmånsrätt för skatt, allmän avgift eller hyra som nu har berörts är allmän, gäller den före annan allmän förmånsrätt. Lagen i det land där skallen har pålagts kan emellertid bestämma all skallen skall ha förelräde också framför fordran med särskild förmånsrätt.

1 art. 7 anges vidare alt konventionen utöver vad nu har sagts inle berör frågan om rätt att i konkurs göra gällande fordran för allmän avgift som pålagts i annat fördragsslutande land än det där konkursen inträffar.

Eftersom det för konvenlionsregleringen i flera fall är av belydelse var egendom befinner sig och denna fråga ibland kan vara svär att ta ställning till. har i art. 8 uppställts vissa presumtioner. 1 artikelns första stycke anges var en konkursgäldenärs fordran skall anses befintlig. I andra styckei sägs all registrerat fartyg eller luftfartyg, utom i fall som avses i art. 6 (förfarandet vid försäljning), skall anses befinna sig i del land där del har hemort (flagglagsfiktion).

Frågor om erkännande och verkställighet av dom behandlas i art. 10.

 

Prop. 1980/81:35                                                                   12

som enligt vad som har angetts inledningsvis har ändrats år 1977 till följd av den nya konventionen angående erkännande och verkställighet av nor­diska domar. I fråga om erkännande och verkställighet av dom eller förlik­ning rörande rättshandlings ogiltighel eller återgång pä grund av konkurs, som är anhängig i fördragsslulande land, gäller enligt den nya lydelsen av artikeln lagen i det land där erkännande eller verkställighet begärs.

1 art. 11 finns en regel om konventionens tillämplighet pä dödsbokon­kurs.

Enligl art, 15 har konventionen tillämpning också på offentliga ackords­förhandlingar utan konkurs. Har en offentlig ackordsförhandling inletts i ett konventionsland. får sädan förhandling och konkurs inle äga rum i annat konvenlionsland. En förutsällning för konventionens tillämplighel är att gäldenären har hemvist i det land där förhandlingen beslutas (art. 15 Iredje styckei jämfört med art. 13). Om förhandlingen leder lill tästsiäl-lande av ackord, gäller ackordet också i de undra länderna.

3    Reformbehov m. m.

3.1  1967 års internationella sjöpanträtis- och skeppsbyggnadskonventioner

Sjöpanlrätt i fartyg skall enligl 1967 års inlernalionella sjopanlrättskon-vention (art. 4) gälla till säkerhet för vissa fordringstyper som kan uppkom­ma i samband med farlygsdrifl. De konvenlionsbetingade sjöpanträtlerna skall ha bästa förmånsrätt, i princip närmast åtföljda av fartygshypotek (art. 5). Konventionen medger alt nationella sjöpanlräller erkänns utöver de konvenlionsbetingade. Nationella sjöpanträtter måste då slå tillbaka både för de konvenlionsbetingade och för hypoieken (an. 6). Undanlag medges endast för sädan säkerhelsrält som - under beteckningen panträtt eller retenlionsrätt - kan tillkomma byggnads- eller reparalionsvarv pä grund av tillverkning eller reparation av fartyg. Sädan säkerhelsrätl skall visseriigen i förmånsrältshänseende sältas efter de i konventionen före­skrivna sjöpanträtlerna men får sättas före de inskrivna hypoieken (art. 6:2). Konventionen skall tillämpas vare sig fartyget är registrerat i ett konventionsland eller inle (art. 12:1). Det innebär m.a.o. ail konvenfionen gör anspråk pä generell tillämpning.

Fartyg som avses alt byggas eller som är under byggnad får enligl 1967 års intemationella skeppsbyggmidskonvention (arl. I) registreras i bygg­nadslandet. Äganderätt och hypotek som därefter inskrivils i ett register i enlighet med byggnadslandels lag skall erkännas i övriga konventions-länder med förmånsrätt enligt nämnda lag (art. 9). Förmånsordningen mellan å ena sidan inskrivna hypotek i skeppsbygge och å andra sidan annan panträtt och retenlionsrätt skall alltid bestämmas enligl de regler som är tillämpliga på fartyg, registrerade i färdigbyggt skick (arl. 7).

De båda konventionerna har tilllrätls av Sverige. Konvenlionsreglerna

 

Prop. 1980/81:35                                                                   13

har införlivats med svensk rält genom ändringar bl. a. i sjölagen (1895: 35 s. I), se SFS 1973: 1064. Ändringarna har trätt i kraft den Ijanuari 1976 (SFS 1975:898). De innebär bl.a. alt antalet sjöpanträllsliga fordringar i fartyg begränsats och att endast sädana sjöpanlräller som betingas av sjöpani-rätlskonvenlionen erkänns.

För all uppfylla konvenlionsåtagandena har det för svensk del och som berörs senare (avsnitt 4.1) även för dansk och norsk del varil nödvändigt all skapa särskilda regler för lösningen av de lagkonflikler som kan upp­komma. För sjöpanlräller och retentionsrälter som kan förekomma enligt sjölagen anvisas i princip svensk lag (259S första styckei sjölagen). För sådan nationell sjöpanlrätt. retentionsrätt eller liknande rättighet som den svenska sjölagen inte känner gäller dock regislreringslandels lag. Sådan rättighet skall dock stå tillbaka för konventionsbelingad sjöpanlrätt och hypotek som stämmer med konventionen och skall i övrigl inle medföra bättre rätt än den sjöpanlrätt eller relentionsräll i sjölagen mot vilken den närmast svarar (259 § andra styckei). I fräga om skeppsbygge gäller samma regler från del all fartyget sjösätts medan för tiden dessförinnan byggnads­landets lag tillämpas (260 §). För främmande inskrivna panträtter lilläm­pas, sä långt del är förenligt med de tidigare reglerna, registreringslandets lag(280§).

I betänkandet (SOU 1970:74) "Registrering av fartyg. Sjöpanträtt och fartygshypotek. Partrederi" (s. 144) har sjölagskommilién framhållit att 1933 års nordiska konkurskonvenlion och den därpå gmndade lagstiftning­en inte är förenlig med 1967 ärs intemationella sjöpanträtis- och skepps­byggnadskonventioner. Enligt kommittén kan konkurskonvenfionens nu­varande bestämmelser om tillämpning av lagen i del land där egendomen befinner sig således leda till konflikt med sjöpanträttskonvenlionens an­språk på generell tillämplighet, ifall inte samtliga nordiska länder ansluter sig även till den senare konventionen. Bl. a. medför konkurskonvenlionens regel om tillämplig lag beträffande särskilda förmånsrätters uppkomst och inbördes företräde (art. 7 första slyckel), i förening med flagglagsfiklionen (art. 8 andra stycket), att vid konkurs i Sverige ett i konkursen indraget, här befintligt fartyg hemmahörande i annat nordiskt land blir underkastat det sist nämnda landets lag i nämnda hänseenden. Om det landet då inle filllrätt sjöpanlrättskonvenlionen, uppslår konflikt med denna i den svens­ka konkursen. Vidare skall ett skeppsbygge, som utförs i annat nordiskt land för svensk beställares räkning och som är i dennes ägo, i beställarens konkurs här i landet följa byggnadslandets lag. Sjöpanträttskonvenlionens regler kan emellertid behöva tillämpas av den svenska myndigheten.

Kommittén har i sill belänkande utarbetat förslag till lagar om ändring i lagarna (1934:67 resp. 68) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island och Norge, resp. om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark. Finland, Island och Norge (se SOU 1970:74 s. 48 och 49). Förslagen innebär bl.a. att bestämmelserna om

 

Prop. 1980/81:35                                                                   14

flagglagsfiktion upphävs och att förbehåll görs om alt sjölagen skall lilläm­pas i fräga om sjöpanlräller.

I prop. 1973:42 (s. 196) har angetts all de problem som uppstår vid konflikt mellan sjölagens lagvalsregler och nordisk konkurslagstiftning skall lösas i särskilt sammanhang.

3.2 Lagberedningens betänkanden

År 1970 infördes ett nytt offenfiigt ackordsförfarande. Bestämmelserna härom finns i ackordslagen (1970:847). En nyhet i lagen är att återvinning enligl reglerna i konkurslagen (1921:225) kan komma till stånd, om offent­ligt ackord fastställs (16§). I belänkandet (SOU 1968:41) Utsökningsräu VII, som ligger fill grund för lagstiftningen, har lagberedningen uttalat (s. 82) att del självfallet är önskvärt att sådan återvinning fär gälla även egendom i annan nordisk stat. Konventionen bör därför ändras för att återvinning efler offentligt ackord skall kunna genomföras i annan nordisk stat.

1 betänkandet (SOU 1969:5) Utsökningsrätt IX, som ligger fill grund för den nya förmånsrättslagen (1970:979), erinrar lagberedningen om att den nordiska konkurskonventionen innehåller vissa specialregler om bl.a. lill­lämpningen av förmånsrätt för skatt eller annan avgift och att det kan bli nödvändigt att revidera konventionen, om nya förmånsrättsordningar ge­nomförs i de nordiska länderna (s. 46).

4    Överenskommelsen om ändring i 1933 års nordiska konkurskon­vention

4.1 Sjö- och lufträttsliga frågor

Samtliga nordiska länder utom Island har undertecknat de båda sjörätts-liga konventionerna. Sverige och Norge har tilliräli dessa. Sjöpanlrätts­konvenlionen har tilllrätls även av Danmark.

Som framgått i avsnitt 3.1 har konventionsreglerna införlivats med den svenska sjölagen. Motsvarande är fallet beträffande den norska sjölagen. Även Finland har i sin sjölag infört bestämmelser som överensstämmer med konventionsbestämmelserna. Sjöpanträttskonvenlionens regler har inarbetats i den danska sjölagen. Island har däremol inle genomfört några motsvarande ändringar i sin lagstiftning.

Del är särskilt sjöpanträttskonventionen som är av intresse i delta sam­manhang. Enligt denna konvention är varje konventionsland förpliktat att tillämpa konventionen på alla fartyg vare sig de är registrerade i ett kon­venlionsland eller inle. Detta anspråk på generell tillämplighet har såvitt gäller konventionsbelingad sjöpanlrätt och relentionsräll för svensk del kommil lill uttryck i 259 § sjölagen. Där föreskrivs all svensk lag oberoen-

 

Prop. 1980/81:35                                                     15

de av ell fartygs nationalitet skall tillämpas när en konvenlionsbefingad sjöpanlrätt eller retentionsrätt åberopas inför en svensk myndighet. Mot­svarande lagvalsregler har givits i de danska (265 §), finska (227 §) och norska (265 §) sjölagarna.

Sjöpanträttskonventionen står, som framhållits av .sjölagskommittén (avsnitt 3.1), i strid med den ordning som gäller enligt konkurskonven­tionen och därpå grundad lagstiftning (se för svensk del 8 lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Fin­land, Island eller Norge). Delta har praktisk betydelse i förhållandel mel­lan å ena sidan Island, som varken anslutit sig till sjöpanlrättskonven­lionen eller infört bestämmelser i överensstämmelse med konventionen i sin interna sjörätt, och å andra sidan övriga nordiska länder. Vid de nordiska överläggningarna har det rält enighet om alt konkurskonven-fionen bör ändras så att de nordiska länder som har tillträtt sjöpanlrätts­konvenlionen fullt ut kan uppfylla de skyldigheter som denna konvention medför. Del har också rält enighet om att den lämpligaste tekniska lösning­en härvidlag är att i konkurskonvenlionen föra in en hänvisning till lagvals­reglerna i dessa länders sjölagar. Denna hänvisning har lagils in som ett andra stycke i art. 7. Eftersom Island inte har anpassat sin lagsliflning lill sjöpanträltskonvenlionen har man emellertid varit ense om alt för för-månsrätlsfrågor beträffande fartyg och fartyg under byggnad som uppkom­mer i en isländsk konkurs behålla den nuvarande regleringen i konkurskon­venlionen i fråga om särskild förmänsrätt (se art. 7 första slyckel och art. 8 andra styckei).

Enighet har ocksä rått om att den särskilda regleringen i art. 4 om verkan av inskrivning i register m.m. kan lillämpas utan hinder av de nya bestäm­melserna. Däremot lalar den gällande svenska texten lill art. 4 och även arl. 8 andra slyckel i konkurskonvenlionen om "registrerat fartyg". Här­vid torde vid konventionens tillkomst endast ha avsells fartyg som blivit föremål för registrering med privaträtlsliga verkningar, dvs. förts in i ett register där registrering ulgör gmnd för bl. a. fartygsinleckning. Efler 1973 års ändringar i sjölagen betecknas i Sverige fartyg vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter skepp. Andra fartyg kallas båtar. Endast skepp är föremål för en registrering med privaträtlsliga verkningar, nämligen i skeppsregistret (2§ sjölagen). Båtar registreras endast av offenlligrältsliga skäl och kan inle bli föremål för fartygsinteckning.

Vid överläggningarna har del vidare rätt enighet om att art. 4 och art. 8 andra stycket endast bör omfatta fartyg som är registrerat i skeppsregister eller annat register där registreringen har privaträtlsliga verkningar, dvs. med svensk terminologi "registrerat skepp". I överenskommelsen har därför i den svenska konventionstexlen (art. 4 och art. 8 andra slyckel) "fartyg" bytts ut mot "skepp". Någon motsvarande ändring har inte behövts i de danska, finska, isländska och norska texterna. I artiklarna har dessutom registrerade skeppsbyggen likställts med skepp.

 

Prop. 1980/81:35                                                     16

I detta sammanhang kan påpekas all de sjöpanträllsliga reglema gäller alla fartyg, dvs. — med svensk terminologi — både skepp och bålar och alt den nya regeln i arl. 7 andra slyckel som betingas av sjöpanträttskonven­tionen har utformats i enlighet med della.

Vidare har arl. 4 förtydligats så alt med hemlandet för registrerat skepp och skeppsbygge avses regislreringslandet. I anslutning härtill har i art. 8 andra slyckel införts regeln att registrerat skepp och skeppsbygge skall anses befinna sig i registreringslandet. Motsvarande ändringar har gjorts i fråga om luftfartyg.

Den nordiska konkurskonventionen utsäger inte direkt vilkel lands lag som skall tillämpas för all avgöra vad som är fartyg och berör inte heller rättsförhållandena i fråga om sådan egendom som, utan all vara fartyg, dock behandlas såsom fartyg i ett konventionsland. Frågan har praktisk betydelse med hänsyn till att viss egendom enligt ett nordiskt lands lag kan vara att belrakta som ell fartyg men inte enligl de andra ländernas lagar. Vid de nordiska överläggningarna har i denna del överenskommits att konkurskonvenlionens regler om skepp resp. om fartyg bör gälla egendom som i något av konventionsländerna har tagits upp i skeppsregisler. Här­igenom blir t.ex. en i Norge registrerad oljeborrplattform att anse som fartyg eller skepp vid tillämpning av konventionen. Vad nu har sagts skall ha tillämpning även belräffande skeppsbygge och fartygsbygge (arl. 11 första stycket).

Enligl den internafionella konvention rörande internafionellt erkännan­de av rätt till luftfartyg som ingicks år 1948 skall äganderätt och panträtt m. m. till registrerat luftfartyg, om regislreringslandels lag så anger, omfat­ta också reservdelar lill luftfartyget (jfr 4§ lagen (1955:227) om inskrivning av rätt fill luftfartyg). En förutsällning härför är dock alt vissa formalia har iakttagils. I den nordiska överenskommelse som nu har träffats jämställs intecknade reservdelar lill luftfartyg med luftfartyget (art. 11 andra stycket). Detta får betydelse för art. 4 första stycket och art. 8 andra stycket.

4.2 Förmånsrätt för skatt m. m.

Art. 7 i konventionen, som behandlar frägor om förmånsrätt, avser endast förmånsrätt i egendom som vid konkursutbroltet finns i en annan fördragsslutande stat än den där konkursen inträffar. Förmånsrätt för skatt och avgift har, som tidigare berörts, fått en särskild reglering i artikelns andra stycke. Om lagen i den stat där skatt eller avgift har pålagts (skåne­landet) ger skatten eller avgiften en särskild förmånsrätt, fär fordran tas ut enligl i stort sett samma regler som om en särkonkurs (jfr avsnitt 2) hade inträffat i den slalen. Annorlunda är fallet om skatten eller avgiften har allmän förmånsrätt enligt skatldandels lag. I del fallet är nämligen för­månsrätten utan hänsyn till det berörda landels interna förmånsrättsord-

 

Prop. 1980/81:35                                                     17

ning placerad före alla andra allmänna förmånsrätter. Ett skattekrav kan härigenom komma i bättre läge än vid en särkonkurs. Förmånsrätten för skall eller avgift kan dock aldrig svälla ut till att gälla i egendom i en annan stat.

När konkurskonvenfionen tillkom hade skaller och avgifter allmän för­månsrätt i alla de nordiska ländernas interna lagsfiftning, även om inget land hade den ordningen att de ifrågavarande kraven gavs bästa allmänna förmånsrätt. Skatteprivilegiet har senare minskat väsentligt i betydelse i Danmark och Norge. Med hänsyn till att den nuvarande regeln inte har­monierar med förmånsrätlsordningen i de nationella lagarna har man vid överläggningama ansett all konventionens regler angående förmånsrätt för skatter och avgifter bör ändras. Enighet har rått om alt frågan huruvida förmånsrätt äger mm alltjämt måste avgöras enligt skånelandets lag. Vi­dare har man varit ense om all förmånsrätten liksom hitfills bör omfatta blott egendomen i skattelandet. Ett avsteg frän hitfillsvarande principer har emellertid ansetts behövligt i fråga om möjligheten att ta ut fordran för skatt eller avgift ulan hänsynslagande till konkurskostnader, andra massa­fordringar och fordringar med allmän förmånsrätt. Enligt den föreslagna lydelsen av art. 7 tredje stycket får sålunda fordran för skatt eller avgift med allmän förmånsrätt tas ut ur egendomen i den stat där skallen eller avgiften har pålagts först sedan från värdet av denna egendom har frånräk­nats en andel av fordringarna mot konkursboet (dvs. massafordringar) och av fordringar som utan att avse skatt eller avgift har allmän förmånsrätt. Nämnda andel skall bestämmas så, att den motsvarar förhållandet mellan egendomen i skattelandet och all egendom i konkursboet. Den nya regle­ringen kan belysas med följande exempel.

I en konkurs i Danmark finns tillgångar på 200.000 kr., varav tillgångar i Sverige på 50.000 kr. Fömtom inteckningsfordringar finns fordringar med allmän förmånsrätt om totalt 180.000 kr. Härav avser 100.000 kr. svenska skattekrav (här bortses från massafordringar). Egendomen i Sverige ulgör 1/4 av boet. 1/4 av 80.000 kr. eller 20.000 kr. skall alltså ulgå ur de svenska fillgångarna innan det svenska skattekravet kan tillgodoses ur dessa.

Art. 7 i konventionen upptar f. n. också en särskild regel om förmånsrätt för hyra av faslighet som är belägen i ett annat land än det där konkursen inträffar. Regeln har betydelse endast i fråga om allmänna förmänsrätter. Då numera de nordiska länderna i den interna lagstiftningen inte längre har kvar sådana förmånsrätter har vid de nordiska överläggningarna överens­kommits att bestämmelsen skall utgå.

I sista meningen i art. 7 andra slyckel anges f.n. all konventionen inte utöver vad som tidigare har sagts berör frågan om rält alt i konkurs göra gällande fordran för allmän avgift som har pålagts i annan fördragsslutande stat än den där konkursen inträlTade. Enligt ett särskilt avtal den 9 novem­ber 1972 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om hand­räckning i skatteärenden jämte tilläggsavtal den 21 juli 1976 äligger del 2    Riksdagen 1980/81. I .saml Nr 35

 

Prop. 1980/81:35                                                     18

numera länderna att lämna varandra handräckning för bl.a. uppbörd och indrivning av skatt (se SFS 1978:723 och 724). Mot bakgmnd härav har det vid de nordiska överläggningarna rått enighet om alt den nu akluella bestämmelsen som närmast är av upplysande karaktär kan ulgå.

4.3 Konkurskonventionens tillämplighet

Den nuvarande regeln i arl. 13 i konvenfionen, där konventionens tillämplighel indirekt anges, utgär frän den tidigare i alla nordiska länder gällande ordningen alt konkursforum i princip finns där gäldenären har sill hemvist. Som framgått i avsnitt 2 är konvenfionen inte fillämplig i de fall rätten eller konkursdomaren grundat sin behörighet på annan omständig­het än att gäldenären har sitt hemvist i landet (jfr för svensk del 10 kap. 1, 3 och 4 §§ RB). Regeln i art. 13 innebär all konkurs i hemvistlandet (domicil-konkurs) medför hinder mol en särkonkurs i ett annat konvenlionsland men ej påverkar fortgången av en i ett annat land redan inledd särkonkurs. Regeln i arl. 13 gäller enligt art. 15 iredje slyckel även i fråga om beslul om offentlig ackordsförhandling ulan konkurs.

I Danmark har genom den nya danska konkurslagen en ny ordning införts under år 1978 i fräga om konkursforum. Avgörande är i princip var gäldenären driver förvärvsverksamhet.

En följd av den nuvarande regeln i art. 13 är all konventionen i regel inle är tillämplig på konkurser som beslutas i Danmark. Om man i Norge, såsom f. n. övervägs (se NOU 1972:20 s. 226 ff och 404), inför en ordning liknande den danska, kommer motsvarande att gälla belräffande de norska konkurserna.

Vid de nordiska överläggningarna har dessa betydande inskränkningar i konventionens tillämpningsområde uppmärksammals (jfr även prop. 1975:6 s. 121). Olika lösningar har diskuterats och man har stannat för att t. v. inte göra annan ändring än alt utesluta tillämpning av konkurskonven­fionen i det fall gäldenären saknar hemvist i konkurs- eller ackordslandet under fömtsättning all della förhållande har angivits i beslutet om konkurs eller ackordsförhandling. Delta innebär fill skillnad från nuvarande regle­ring alt del avgörande blir om gäldenären faktiskt haft hemvist i konkurs-eller ackordslandel eller inle. Vad rätlen eller domaren grundat sin behö­righet på spelar alltså inte längre någon roll.

Mot bakgmnd av det anförda har enighet uppnåtts vid de nordiska överläggningarna om följande innehåll av arl. 13. Om en konkurs beslutas i ett nordiskt land belräffande en gäldenär som saknar eller vid sin död saknade hemvist i det landet eller beträffande en juridisk person utan säte i landet, skall detta anges i beslutet. Där så skett, skall konvenfionen ej tillämpas på konkursen. Denna får fortsätta ulan hinder av konkurs i ett annat nordiskt land.

 

Prop. 1980/81:35                                                                   19

4.4 Återvinning vid ackord m.m.

Genom tillkomsten av den svenska ackordslagen (1970:847) har möjlig­het öppnats lill återvinning när offentligt ackord fastställs. Likartade möj­ligheter har skapats i Danmark och övervägs i Norge. Det har vid de nordiska överläggningarna framstått som önskvärt all konventionsregle­ringen rörande offentliga ackord byggs ut så all återvinning som kommer lill sländ vid sådana ackord får gälla egendom också i annat konvenlions­land än del där ackordet fastställs (jfr avsnitt 3.2). För all återvinning efter offentligt ackord skall kunna genomföras i ell annat nordiskt land innehål­ler överenskommelsen ett tillägg till arl. 15 andra slyckel. Enligt liUäggel skall de bestämmelser om återvinning vid ackord som har meddelats i det land där ackord fastställs lillämpas i fråga om egendom i de andra län­derna. Även vid nu förevarande ätervinningsfall har ett ullryckligt undan­lag från huvudregeln ansetts påkallat i fråga om sädan egendom som behandlas i arl. 4. I fräga om erkännande och verkställighet av återvin-ningsulslagel har en hänvisning lill arl. 10 införts i tredje slyckel av artikeln.

Vid revideringen av arl. 15 har också uppmärksammals all inledande av offentligt ackord i ett land f. n. inle behöver offentliggöras i annat nordiskt land där gäldenären har tillgångar. Med hänsyn till rättsverkningarna av ackord har det vid de nordiska överläggningarna ansetts följdriktigt att ackordsförhandlingen offentliggörs pä samma sätt som konkurs. Därför har överenskommits att man i art, 15 tredje slyckel lar in en hänvisning lill art, 2.

4.5 Övrigt

Den i art. 11 upptagna regeln om att konventionen skall äga tillämpning pä dödsbos konkurs endast i händelse av att de fördragsslutande staterna överenskommer hur dödsbo i övrigt skall behandlas saknar belydelse sedan 1934 ärs nordiska arvskonvenlion har tillkommit. Regeln har därför fält utgä ur konventionen.

Överenskommelsen om ändringar i konkurskonvenlionen bör fogas fill protokollet i detla ärende som bilaga 1. Konkurskonventionen i dess helhet - med överenskomna ändringar - bör fogas lill protokollet som bilaga 2.

5    Föredraganden

5.1 Allmänna synpunkter

Den nordiska konkurskonventionen ingicks år 1933. Pä grundval av konventionen har i de nordiska staterna utfärdats särskilda lagar med

 

Prop. 1980/81:35                                                     20

avseende på internordisk konkurs. I Sverige finns sålunda lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Fin­land, Island eller Norge, lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danm.ark, Finland, Island eller Norge samt lagen (1934:69) om erkännande och verkslällighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar.

Konkurskonventionen och därtill anslutande intern lagstiftning har se­dan konventionens tillkomst inte genomgått någon väsentlig förändring. På senare år har emellertid behov av ändringar i konventionen gett sig till­känna pä flera punkter.

Ett ändringsbehov sammanhänger med den nya sjörältsliga lagsliflning som har tillkommit i Sverige liksom i Danmark, Finland och Norge mol bakgrund bl.a. av 1967 års internationella sjörättsliga konventioner. Av särskilt intresse är här sjöpanträttskonventionen, lill vilken hitlills Dan­mark, Norge och Sverige har anslutit sig. Del är angeläget att undanröja den nu föreliggande konflikten mellan ä ena sidan denna konvention och å andra sidan konkurskonvenlionen.

Även i andra avseenden kräver den nya interna sjörättsliga lagstiftning­en ändringar i konventionstexlen. Vidare bör hänsyn las till ändrade be­stämmelser i intern rält i fråga om förmånsrätt för skatter och om offentligt ackord.

För att tillgodose de nu angivna ändringsbehoven har företrädare för de olika nordiska länderna träffat överenskommelse om ändringar i konkurs­konvenlionen. Regeringen har, som nämnts tidigare, beslutat att överens­kommelsen skall undertecknas med förbehåll för ratifikation.

Konkurskonventionen utgår f. n. frän de regler om konkursforum som gällde i de nordiska staterna vid konventionens tillkomst. Dessa lade avgörande vikt vid gäldenärens hemvist. Den ursprungliga grundvalen för konventionen har emellertid mbbats i och med den nya danska konkursla­gen, som låter konkursforum bestämmas av platsen där gäldenären bedri­vit näringsverksamhet. Detta innebär att konventionen f.n. i regel inte är tillämplig på danska konkurser. En i stort likadan reglering övervägs i Norge. Genom den nu träffade överenskommelsen har emellertid konkurs­konventionens tillämpningsområde gjorts oberoende av om konkursdom­stolen grundat sin behörighet pä gäldenärens hemvist eller pä någon annan omständighet. Avgörande är i stället om gäldenären faktiskt har haft hem­vist eller inle i konkurs- eller ackordslandel. På del sättet kan del ur­sprungliga tillämpningsområdet i väsentlig män återställas. Jag vill emeller­tid understryka att den valda lösningen får ses som provisorisk. En slutgil­tig reglering lorde få övervägas senare.

Ändringarna i den nordiska konkurskonvenlionen inverkar inte på mer än en del av bestämmelserna i de två lagar som i första hand reglerar verkningarna av internordiska konkurser. Endast ell par jämkningar i sak är i övrigt motiverade. Även om sålunda inle lagstiftningen i dess helhet

 

Prop. 1980/81:35                                                                   21

behöver ändras i sak synes det emellertid lämpligt alt nu underkasta den en fullständig översyn i formellt avseende. Del innebär bl. a. alt de nuvarande lagarna ersätts av nya lagar.

Avslutningsvis vill jag nämna att regleringen rörande internordisk kon­kurs i praktiken har fört med sig vissa problem vid tillämpningen av lagstiftningen om statlig lönegaranti vid konkurs. Denna fråga liksom and­ra spörsmål om tillämplig lagstiftning i lönegaranliärenden kommer senare att aktualiseras av chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

5.2       Ikraftträdande

Del har överenskommits att ändringarna i konkurskonventionen skall träda i kraft den första dagen i den månad som infaller tvä månader närmast efter det all överenskommelsen har lillträtts av tre av de för­dragsslutande länderna och lillämpas på konkurser och ackordsförhand­lingar som har inletts efter ikraftträdandet. För ett fördragsslulande land som tillträder överenskommelsen vid senare tidpunkt träder den i krafl två månader efter det att detta land har tillträtt överenskommelsen.

Med hänsyn lill att den nya lagstiftningens ikraftträdande är kopplat fill överenskommelsens ikraftträdande bör lagstiftningen träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Den bör vidare kunna sältas i kraft - med motsva­rande upphävande av 1934 års lagar - i förhällande lill endast två eller flera nordiska länder.

Den nya lagstiftningen bör inte tillämpas på konkurser och förhandlingar om offentligt ackord utan konkurs som har beslutats före ikraftträdandet.

Övergångsbestämmelserna lill 1934 års lagar innehåller bestämmelser om alt lagarna inle äger tillämpning på ett dödsbos konkurs med mindre regeringen har meddelat särskilt förordnande om dess tillämplighet på sådan konkurs. Sådant förordnande har getts genom kungörelsen (1935:576) angående tillämpning på dödsbos konkurs av de angivna la­garna. Den nu föreslagna lagstiftningen kommer ulan vidare alt gälla beträffande dödsbons konkurs, varför kungörelsen kan upphävas.

5.3       Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.    lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

2.    lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,

3.    lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar med anled­ning av konkurs.

Förslagen bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 3.

 

Prop. 1980/81:35                                                               22

6   Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land

Lagen ersätter lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge (1934 års lag). Den nya lagen innehåller flera bestämmdser som i sak skiljer sig frän gällande lag. I övrigt har den gamla regleringen överförts till den nya lagen, varvid dock omfattande språkliga justeringar har gjorts.

1 §    Denna paragraf motsvarar art. 1 i konventionen och 1 § i 1934 års lag.

1        paragrafen fastslås principen att en svensk konkurs omfattar egendom i
övriga nordiska länder (se dock 13 §). Vidare anges i vilka frågor svensk lag
skall vara avgörande. Det är tydligt all svensk lag skall lillämpas även i
fråga om tillsynen över konkursförvaltning.

2 § Paragrafens första stycke motsvarar art. 2 första styckei första me­
ningen i konventionen och 2§ första meningen i 1934 års lag. Enligl detta
stycke skall en konkursdomare, om konkursen omfattar egendom i ett
annat nordiskt land, utan dröjsmål kungöra konkursbeslutet i det andra
landet. Föreskriften i 2§ andra meningen i 1934 års lag om alt konkursdo­
maren i vissa fall skall föranstalta om inskrivning i faslighelsbok m. m. i det
andra landet bör lämpligen tas in i konkursförordningen (1979:801).

Andra stycket avser beslut här i Sverige om offentlig ackordsförhandling utan konkurs. Enligt art. 15 i konventionen har ett beslul om sådan för­handling i ett nordiskt land verkningar i övriga nordiska länder. Bl. a. utgör beslutet hinder mot konkurs i övriga länder. Det måste emellertid vara fråga om ett beslul som konkurskonvenlionen är tillämplig på enligt art. 13 (jfr arl. 15 tredje stycket) som motsvaras av 13 § i denna lag. De verkningar som ett nordiskt beslul om offentlig ackordsförhandling i princip skall ha i alla nordiska länder föranledde vid konventionens tillkomst inte någon bestämmelse om kungörande av beslutet i övriga nordiska länder. Genom en ändring i art. 15 tredje slyckel har emellertid en sådan regel införts i konventionen. I enlighet härmed har i förevarande andra stycke angetts all ett beslut om offentlig ackordsförhandling utan konkurs skall kungöras i andra nordiska länder där gäldenären har egendom på samma sätt som ett konkursbeslut.

3 § Denna paragraf motsvarar art. 4 första stycket i konventionen och
överensstämmer med 3 § i 1934 års lag frånsett de skillnader som föranleds
av de nu överenskomna ändringama i nämnda artikel (se avsnitt 4.1). I
paragrafen anges undanlag från huvudregeln i 1 § att svensk lag skall
tillämpas i en svensk konkurs belräffande egendom som finns i de andra

 

Prop. 1980/81:35                                                     23

nordiska länderna. Undanlagsregeln omfattar fömtom luftfartyg skepp eller skeppsbygge. Härmed avses fartyg eller fartygsbygge som har regis­trerats i ell annat nordiskt land med privaträtlsliga verkningar. Delsamma gäller andel i sådan egendom. Om del belräffande sådan egendom i en svensk konkurs uppslår fråga om återvinning till konkursboel eller fråga humvida inskrivning i offentligt register har belydelse för giltigheten gent­emot konkursboet av gäldenärens förfogande över egendomen, skall lagen i det land där registrering har skett lillämpas.

4   § Denna paragraf motsvarar bestämmelsen om underpant i arl. 4 andra styckei i konventionen och 4 § i 1934 års lag.

5   § Denna paragraf motsvarar art. 4 Iredje slyckel och arl. 5 andra styckei i konventionen och 5 § i 1934 ärs lag.

6   § Denna paragraf motsvarar art. 5 första styckei i konventionen och 6 § i 1934 års lag.

7   §   Dennaparagraf motsvararart. 6i konventionen och7§ i 1934 års lag.

8   § Denna paragraf motsvarar art. 7 i konventionen och 8 § i 1934 års lag. I första stycket anges beträffande egendom som vid tiden för konkursbe­slutet befann sig i ett annat nordiskt land att lagen i delta land avgör humvida särskild förmånsrätt föreligger och vilket inbördes förelräde som tillkommer flera särskilda förmånsrätter i samma egendom. Vidare har särskild förmånsrätt i egendom i del andra landet generellt företräde fram­för allmän förmånsrätt.

Som framgått i avsnitt 4.1 medför nuvarande reglering i första stycket jämförd med regeln i 9§ andra stycket (jfr art. 8 andra slyckel i konven­tionen) i fråga om fartyg och fartyg under byggnad resullal som strider mot 1967 års sjöpanträttskonvenlion och de därpå grundade lagvalsreglerna i sjölagen. Genom andra stycket, som saknar molsvarighel i 1934 års lag, säkerställs emellertid att sjöpanträttskonvenlionens krav blir beaktade. Regleringen innebär all bestämmelserna i 259, 260 och 280 §§ sjölagen skall fillämpas i svensk konkurs i fråga om förmänsrätt i fartyg och fartyg under byggnad. Detsamma gäller enligt andra stycket andra meningen i paragra­fen annan verkan i förhållande till tredje man. Ell undanlag från denna regel följer av specialbestämmelsen i 3 § i denna lag.

I tredje stycket, som motsvarar andra stycket i 8§ i 1934 års lag, anges att fråga om förmånsrätt för skatter och avgifter som har pålagts i ett annat nordiskt land skall bedömas enligl det landels lag. Allmän förmånsrätt som sålunda skall gälla omfattar dock inte annan egendom än den som vid tiden för konkursbeslulet fanns i det andra landet (skaltelandel). Enligt 1934 ärs lag skall den allmänna förmånsrätt för skatter och avgifter som gäller enligl

 

Prop. 1980/81:35                                                     24

skatldandels lag ha förmånsrätt framför annan allmän förmånsrätt belräf­fande nämnda egendom. Som har angetts i avsnitt 4.2 innebär emellertid överenskommelsen om ändring i konkurskonventionen att skatldandels möjligheter att utöva den allmänna förmånsrätten för skatter och avgifter något inskränkts. Sålunda fär inte med allmän förmånsrätt tas ut mer än vad som återstår sedan från värdet av egendomen i skaltelandel har från­räknats en viss andel av massafordringar och konkursfordringar med an­nan allmän för månsräll än den som följer med skatt eller avgift. Denna andel bestäms så att den motsvarar förhällandet mellan egendomen i skaltelandel och all den egendom som ingär i konkursboel. Av I § följer all det är svensk lag som avgör vilka massafordringar som finns och vilka fordringar som utan att avse skall eller avgift har allmän förmånsrätt.

Frågan om i vad mån andra nordiska länders skattekrav kan göras gällande i den svenska konkursen beträffande egendom i Sverige behand­las i det nordiska avtalet om handräckning i skatteärenden (se SFS 1978:723 och 724).

Tredje stycket tredje meningen innehåller en specialregel som överens­stämmer med 1934 års lag och som lar sikte på den finska förmånsrätlsord­ningen.

1934 års lag innehåller särskilda bestämmelser i fråga om förmånsrätt för hyresfordringar. I överensstämmelse med den nya lydelsen av art. 7 i konvenfionen har dessa bestämmelser ingen molsvarighel i den nya lagen.

9 § Paragrafen motsvarar art. 8 i konvenfionen och 9§ i 1934 års lag. I
paragrafen ges hjälpregler i fräga om var egendom skall anses befinna sig
vid tillämpning av lagen.

Del i 1934 års lag använda ordet "fartyg" har bytts ut mot "skepp". Vidare anges att registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg skall anses befintligt i regislreringslandet utom vid tillämpning av 7 § där frågor om förfarandet vid försäljning regleras.

10 § I paragrafen, som saknar motsvarighet i 1934 ärs lag, har tagits upp
regler som motsvarar de nya bestämmelserna i art. 11 i konventionen.

Regleringen innebär att egendom som inte är fartyg eller fartygsbygge skall behandlas som skepp och fartyg resp. skeppsbygge och fartygsbygge vid tillämpningen av denna lag (se 3, 8 och 9§§) under fömtsättning alt egendomen är registrerad i skepps- resp. skeppsbyggnadsregister i något annat nordiskt land. Enligt den norska sjölagen (33 §) finns det möjlighel att registrera och inteckna vissa anläggningar som används till sjöss men inte är alt anse som fartyg (skip), t. ex. borrplaltformar och mudderverk. I Sverige och Danmark förbereds motsvarande lagstiftning.

11 § Denna paragraf motsvarar art. 9 i konventionen och 10 § i 1934 års
lag.

 

Prop. 1980/81:35                                                     25

12 § Paragrafen motsvarar art. 15 andra styckei i konventionen och
saknar motsvarighet i 1934 års lag.

Av art. 15 andra stycket i konventionen i dess nuvarande lydelse följer att ett offentligt ackord som fastställs här i landet också gäller i de andra nordiska ländema. Detla behöver inte komma till uttryck i förevarande lag. Däremot bör i lagen — som en följd av det nu överenskomna tillägget till art. 15 rörande återvinning vid offentligt ackord — anges att svensk lag skall tillämpas i fråga om återvinning vid offentlig ackordsförhandling utan konkurs här i riket. En föreskrift med denna innebörd har tagits upp i förevarande paragraf. Dock skall bestämmelserna i 3 § tillämpas på egen­dom som avses i den paragrafen, dvs. skepp, skeppsbygge och luftfartyg som är registrerat i ett annat nordiskt land. Del innebär beträffande sädan egendom att lagen i registreringslandet är tillämplig på återvinningsfrågan. Av 10 § följer att även viss annan egendom vid tillämpning av denna lag skall likställas med skepp, skeppsbygge och luftfartyg. Undantaget gäller alltså även sådan egendom. Det är att märka alt någon specialregel rörande fast egendom inte tas upp i lagen. Della har sin orsak i att ett ålervin­ningskrav beträffande sådan egendom inte lorde kunna göras gällande inför en svensk domstol, om fastigheten är belägen utomlands.

13 § Paragrafen motsvarar art. 13 i konventionen och 11 § i 1934 års lag.
Av paragrafen framgår i vilka fall lagen är tillämplig.

För tillämpligheten av konventionen fömtsätts enligt art. 13 i dess nya lydelse och art. 15 tredje stycket att den som har beslutat om konkurs eller offentlig ackordsförhandling ulan konkurs inle i beslutet har angett att gäldenären saknar hemvist inom landet. Den nya lydelsen av art. 13 i konvenfionen föranleder ingen ändring i förevarande paragraf. Däremol nödvändiggör det föreslagna innehållet i 2 och 12 §§ i denna lag att paragra­fen får omfatta även ackordsfallet.

6.2 Förslaget till lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land

Lagen ersätter lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge (1934 års lag). Vad som har sagts i ingressen till 6.1 har i huvudsak giltighet även här.

1   § Paragrafen motsvarar art. 1 och art. 12 första styckei i konvenfionen samt 1 § i 1934 års lag.

2   § Paragrafens första och andra stycken motsvarar art. 3 första stycket i konvenfionen och 2 § i 1934 års lag. Enligt lydelsen i 1934 års lag skall den som har förordnats att ta hand om gäldenärens egendom sälja egendom som är utsatt för förskämning, snar förstörelse eller hastig värdenedsätt-

 

Prop. 1980/81:35                                                     26

ning eller fordrar alltför kostsam vård. Detla har i förevarande paragraf ersatts av ett åliggande alt sälja egendom som inte lämpligen kan bevaras. Med det nya uttryckssättet, som överensstämmer med konventionen, avses inte någon ändring i sak.

Tredje stycket, som saknar motsvarighet i 1934 års lag, grundar sig på den i art. 3 andra stycket angivna rätten för konkursförvallning i konven­tionsland att i det konventionsland egendomen finns påkalla myndighets handräckning i de fall då sådan handräckning skall lämnas konkursbo enligl sistnämnda lands lag. Artikelbeslämmelsen saknade vid tillkomsten av konventionen all belydelse i fråga om egendom här i landet. Förhållan­dena har emellertid ändrats i och med den genom 1979 års konkurslag-sliftning tillkomna rätten för konkursförvaltare att påkalla handräckning hos kronofogdemyndighet för att skaffa sig besittning till egendom som ingär i konkursboet. Den nya föreskriften återfinns i 54 § KL. Uppenbarli­gen bör motsvarande rätt lill handräckning tillkomma en nordisk konkurs­domstol eller konkursförvaltning i fråga om egendom som finns här. En bestämmelse i ämnet har tagils in i Iredje stycket av förevarande paragraf,

3   § Paragrafen motsvarar art. 3 tredje och fjärde styckena i konven­tionen och 3 § i 1934 års lag.

4   § Paragrafen motsvarar art. 4 första stycket i konventionen och 4 § i 1934 ärs lag. Andra styckei skiljer sig från 1934 års lag på vissa punkter. Härom kan hänvisas till specialmofiveringen till 3 § i den i avsnitt 6.1 berörda lagen. I detla sammanhang kan nämnas att de bålar som över­gångsvis skall vara införda i det svenska skeppsregistret på gmnd av att de är inlecknade inte skall behandlas som skepp i nu avsedda hänseenden (punkten 5 i övergångsbestämmelserna lill 1973 års ändringar i sjölagen).

5   § Paragrafen motsvarar art. 4 andra styckei i konventionen och 5 § i 1934 års lag. I sistnämnda lagmm sägs bl. a. att om lös egendom, som har blivit på sätt för visst fall är stadgat satt fill underpant för gäld, är kvar här i landet när konkurs inträffar, svensk lag skall lillämpas vid fråga humvida avtalets verkan mol borgenärer är beroende av alt del i föreskriven ord­ning har kungjorts eller införts i offenfiigt register. I denna del har lagen haft betydelse i fråga om sliftande av underpant enligt lagen (1924:298) om viss panträtt i spannmål och lagen (1942:505) om viss panträtt i spänadslin och hampa. Dessa lagar har upphävts genom lagen (1966:454) om företags­inteckning och någol behov att behålla den angivna bestämmelsen finns därför inte längre. Förevarande paragraf innehåller därför ingen motsvarig­het till bestämmelsen om underpant i 5 § i 1934 års lag.

6   § Paragrafen motsvarar art. 4 tredje stycket och art. 5 andra styckei i konventionen samt 6 § i 1934 års lag.

 

Prop. 1980/81:35                                                     27

7   § Paragrafen motsvarar art. 5 första styckei i konventionen och 7 § i 1934 årslag.

8   §   Paragrafen motsvarar art. 6 i konventionen och 8 § i 1934 års lag.

9   § Paragrafen motsvarar art. 7 i konventionen. Första stycket motsva­rar 9§ i 1934 ärs lag.

Andra stycket, som saknar motsvartghet i 1934 ärs lag, innehåller undan­tag från den i första stycket angivna regeln all frågor om särskild förmåns­rätt i egendom i Sverige avgörs enligt svensk lag. Enligl andra styckei gäller nämligen i fråga om förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad, i händelse av konkurs i Danmark, Finland eller Norge, lagvalsreglerna i konkurslandets sjölag. Detsamma gäller beträffande annan verkan i förhål­lande till tredje man när del är fråga om fartyg och fartyg under byggnad. (Jfr vad som sagts under 8 § i avsnitt 6.1).

Enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott får be­ställare av båt, dvs. fartyg som inle är skepp, registrera avtal om förskott till tillverkaren (båtbyggnadsförskott). Registreringen medför förmånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen (1970:979) i byggnadsämnen som lämnats av beställaren och i vad som tillverkats med förskottet för dennes räkning. Denna förmånsrätt, en särskild förmånsrätt, har prioritet närmast efter panträtt. Undanlagsbestämmelsen i andra stycket om bl.a. fartyg under byggnad hindrar inte att en sådan förmånsrätt respekteras i en konkurs i Danmark, Finland eller Norge.

10   § Paragrafen motsvarar art. 8 i konventionen och 10 § i 1934 års lag. Beträffande lydelsen kan hänvisas till vad som har angetts i fråga om 9§ i den i avsnitt 6.1 upptagna lagen.

11   § Paragrafen svarar mot de nya bestämmelserna i art. 11 i konven­tionen. Se vad som sagts under 10 § i avsnitt 6.1.

12   §   Paragrafen motsvarar art. 9 i konvenfionen och 11 § i 1934 års lag.

13   § Paragrafen motsvarar art. 10 andra och tredje styckena saml art. 15 andra stycket i konventionen. Paragrafen motsvarar dessutom 12 § i 1934 års lag. I jämförelse med den paragrafen har ytterligare bestämmelser tillagts som rör återvinning vid ackord. Härom kan hänvisas till vad som sagts i fråga om 12 § i den i avsnitt 6.1 upptagna lagen.

14   § Denna paragraf motsvarar art. 15 första stycket i konventionen och 13 § i 1934 års lag.

15   §   Av denna paragraf framgår i vilken utsträckning lagen är tillämplig.

 

Prop. 1980/81:35                                                     28

Paragrafen motsvarar art. 13 och art. 15 tredje stycket i konventionen samt 14 § i 1934 års lag.

Enligt paragrafen förutsätts för all lagen inle skall lillämpas att det i konkursbeslulet eller beslutet om offenfiig ackordsförhandling har angetts att gäldenären inle har eller vid sin död hade hemvist i konkurs- resp. ackordslandet. Vad konkursdomstolen i det nordiska landet gmndat sin behörighet på är fill skillnad från vad som gäller enligl 1934 års lag utan belydelse.

Den nya regleringen, som ansluter lill den nya lydelsen av art, 13 i konventionen, kan belysas med följande exempel. En dansk skifterelt har försatt en gäldenär i konkurs och gmndat sin behörighet på alt gäldenären bedrivit förvärvsverksamhet inom domkretsen. Om gäldenären enligt vad skifteretlen kan konstatera saknar hemvist i Danmark, skall det anges i konkursbeslulet. Har gäldenären hemvist i Danmark, behövs således ingen anmärkning i konkursbeslulet trots att skifteretlen inte har grundat sin behörighet på hemvistet. Om skifteretlen anger i konkursbeslutet att gäl­denären saknar hemvist i Danmark, är lill följd av art. 13 i konventionen denna inte tillämplig och lill följd av förevarande paragraf skall inle heller denna lag tillämpas.

15 § innehåller inte någon motsvarighet fill bestämmelsen i 1934 års lag om alt konkursen eller ackordsförhandlingen skall fortgå för del fall alt lagen ej är tillämplig. En sådan bestämmelse får anses onödig. Del kan tilläggas att det utan någon särskild bestämmelse får anses klart att en i Sverige inledd särkonkurs skall fortgå ulan hinder av att gäldenären seder­mera går i konkurs i ett annat nordiskt land där han har sitl hemvist.

6.3 Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar med anledning av konkurs

Lagen ersätter lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar (1934 års lag).

Enligt art. 10 i konventionen gäller i fråga om erkännande och verkstäl­lighet av dom eller förlikning rörande rättshandlings ogiltighel eller åter­gång på grund av konkurs i någol av de nordiska länderna lagen i det land där erkännande eller verkslällighet begärs. På grund av hänvisning i 1934 års lag skall bl.a. dom i annat nordiskt land rörande rättshandlings ogil­tighel eller återgång på grund av konkurs som inträffat i någol av de nordiska länderna erkännas och verkställas enligt föreskrifterna i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privat­rättens område. Hänvisningen gäller dock inle, om del av konkursbeslulet framgår att gäldenären inte har hemvist i något av länderna.

Den nya lydelsen av art. 15 tredje stycket i konventionen medför att reglerna i art. 10 blir tillämpliga på återvinning i samband med offenllig ackordsförhandling ulan konkurs. Delta påkallar i sin tur alt regleringen

 

Prop. 1980/81:35                                                     29

om erkännande av domar m.m. utvidgas lill att omfatta även sådan ackordsförhandling. I övrigt synes förslaget inle kräva några kommentarer.

7   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.    lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

2.    lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,

3.    lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar med anled­ning av konkurs.

8   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop. 1980/81:35                                                     30

Bilaga 1

Överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av den nordiska konventionen den 7 november 1933 om konkurs.

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge har beträf­fande den nordiska konventionen den 7 november 1933 om konkurs över­enskommit all artiklarna 4, 7, 8, II, 13 och 15 skall erhålla följande lydelse.

Artikel 4

Fråga, humvida inskrivning i faslighelsbok eller domslolsprotokoll (tinglysning) ulgör förutsättning för all gäldenärens före konkursen träf­fade förfogande över fast egendom och vad därtill hörer skall gälla emot konkursboet, så ock ålervinningskrav, som angår sådan egendom, skall prövas enligl lagen i den stal, där fastigheten är belägen. Detsamma gäller fråga, humvida konkursens inskrivning i faslighelsbok eller domslolspro­tokoll är av betydelse till förhindrande av att förfogande, som gäldenären under konkursen vidtager beträffande sådan egendom, erhåller laga verkan emot konkursboel. Yppas motsvarande frågor beträffande registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg eller andel i sådan egendom, tillämpas lagen i den stal där egendomen är registrerad.

Där enligt lagen i fördragsslutande stat införande i domslolsprotokoll (linglysning) eller annat inskrivningsförfarande eller kungörande ulgör för­utsättning för alt överlåtelse av lös egendom, vara bestämmelserna i första stycket ej äga tillämpning, eller stiftande av underpant i sådan egendom skall gälla mot konkursbo, skall i fråga om ogiltighel eller återgång av rättshandling, som nu är nämnd, fillämpas lagen i den staten, såframt den egendom rättshandlingen avser där fanns, när konkursen inträffade.

Hum konkurs verkar i fräga om beståndet av rätt, som vinnes genom utmätning (utlegg eller utpantning), skall bedömas enligt lagen i den stat, där utmätningen ägt rum.

Artikel 7

Fråga, humvida särskild förmänsrätt äger rum i egendom, som vid konkursens inträffande fanns i annan fördragsslulande stat, så ock fråga om företrädet mellan flera särskilda förmånsrätter i sådan egendom varde prövad enligt lagen i den stat, där egendomen fanns; och gälle i den egendomen sådan förmånsrätt framför allmän förmånsrätt.

Ulan hinder av första styckei gäller i Sverige, Danmark, Finland och Norge beträffande förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad lagvals­reglerna i respektive länders sjölagar. Delsamma gäller belräffande annan verkan i förhållande till tredje man.

Fråga, humvida förmånsrätt äger mm för skatt eller annan avgift, som pålagts i annan fördragsslutande stat än den där konkursen är anhängig, skall avgöras enligt lagen i den stat, där avgiften pålagts. Är förmånsrätten särskild, bestämmes dess plals i förmänsrättsordningen efter vad i första stycket sägs. Är den allmän, får fordringen med förmånsrätt ullagas ur egendomen i den stat där skatten eller avgiften har pålagts sedan från värdet av denna egendom har frånräknats en andel av summan av fordring­arna mot konkursboet och konkursfordringar med annan allmän förmåns-

 

Prop. 1980/81:35                                                                   31

rätt än den som följer med skatt eller avgift. Den andel som skall frånräk­nas bestäms så, att den motsvarar förhållandet mellan egendomen i den stat där skatten eller avgiften har pålagts och all den egendom som ingår i konkursboet. Om företrädet mellan allmän förmånsrätt för skatt och sär­skild förmånsrätt gälle, ulan hinder av vad i första stycket sägs, lagen i den stat, där skatten pålagts.

Arlikd 8

Vid tillämpning av de föreskrifter denna konvention innehåller om egen­doms befintlighet i viss fördragsslutande stat skall konkursgäldenärs ford­ran, som är gmndad på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars företeende ulgör villkor för rätt all utkräva fordringen, anses befintlig där handlingen finnes, men annan fordran belraklas såsom befintlig där kon­kursen inträffade.

Registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg skall, utom i fall som avses i artikel 6, anses befintligt i stat där det är registrerat.

Arlikd 11

Bestämmelserna i denna konvention om skepp och skeppsbygge eller fartyg och fartyg under byggnad gälla även egendom som, utan att vara fartyg eller fartyg under byggnad, har registrerats i skeppsregister eller skeppsbyggnadsregister i fördragsslutande stal.

Bestämmelserna i denna konvention om luftfartyg gälla även reservdelar som har intecknats gemensamt med luftfartyg.

Artikd 13

Beslutas konkurs i fördragsslulande stal belräffande gäldenär som sak­nar eller vid sin död saknade hemvist i den slalen eller beträffande juridisk person som ej har sitt säte där, skall detta angivas i beslutet. Där så skett, äger förevarande konvention ej tillämpning ä konkursen; och må denna kunna fortgå utan hinder av att konkurs sedermera inträffar i annan för­dragsslutande stal.

Artikel 15

Är offentlig ackordsförhandling utan konkurs inledd i fördragsslutande stal, mä ej konkurs eller offenllig ackordsförhandling äga rum i annan sådan stal; och skall vad där är för motsvarande fall stadgat i fråga om ulmälning och utmätt egendoms försäljning vinna tillämpning i avseende å egendom, som där finnes.

Leder förhandlingen lill fastställande av ackord, vare detla gällande jämväl i övriga fördragsslulande stater. De bestämmelser om återvinning vid ackord, som ha meddelats i den stat där ackordet fastställdes, skola därvid tillämpas i fråga om egendom i de andra staterna. I fråga om sådan egendom som avses i artikel 4 skall dock den artikeln ha motsvarande tillämpning.

Vad i artiklarna 2, 10 och 13 är stadgat skall äga motsvarande fillämpning i fall, som i förevarande artikel sägs.

De fördragsslutande staterna kan tillträda denna överenskommelse ge­nom

a)   undertecknande ulan förbehåll för ratifikation eller

b)  undertecknande med förbehåll för ratifikation i förening med efterföl­jande ratifikation.

 

Prop. 1980/81:35                                                     32

Ratifikalionshandlingarna skall deponeras i danska utrikesministeriet.

Överenskommelsen träder i kraft den första dagen i den månad som infaller två månader närmast efler del att den har tilllrätls av tre av de fördragsslutande stalerna, och tillämpas på konkurs och offenllig ackords­förhandling utan konkurs som har inletts efler ikraftträdandet. För för­dragsslutande stat som tillträder överenskommelsen vid senare tidpunkt träder den i kraft två månader efter del att denna stat har filllrätt överens­kommelsen.

Det danska justitieministeriet kan efter förhandling med de övriga för­dragsslutande staternas justifieministerier bestämma att konventionen den 7 november 1933 med senare ändringar också skall äga tillämpning på Färöarna och Grönland. För konvenfionens tillämpning på Färöarna och Grönland kan danska justitieministeriet efler iakttagande av samma tillvä­gagångssätt fastställa sådana avvikelser som de särskilda färöiska eller grönländska förhållandena mä kräva.

Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade ombud under­tecknat denna överenskommelse.

Som skedde i.............. den............ i ett exemplar pä svenska,

danska, finska, isländska och norska språken, och såvitt angår svenska språket i två texter, en för Sverige och en för Finland.

 

Prop. 1980/81:35                                                               33

BUaga2

Konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående konkurs (nordiska konkurskonventionen)'

Artikel 1

Varder nägon försatt i konkurs i fördragsslutande stat, skall konkursen omfatta jämväl gäldenärens egendom i annan fördragsslutande stat.

I fråga om sådan egendom skola, där ej annat följer av vad här nedan stadgas, lända till eftertättelse de i förstnämnda stal givna lagbestämmelser om konkursens inverkan på gäldenärens rätt all råda över sin egendom, om vad trJJ konkursbo hörer och om återvinning till konkursbo, om gälde­närens rättigheter och skyldigheter under konkurs, om boets förvaltning, om borgenärers betalnings- och förmånsrätt, om utdelning saml om ackord och avslutande av konkurs.

Egendom, som enligt lagen i den stat, där den finnes, över huvud ej må lagas i anspråk av ägarens borgenärer, skall ej ingå i konkursboet.

Artikel 2

Inträffar i fördragsslulande stal konkurs, som omfattar egendom i annan sådan stat, bör konkursförvaltningen ulan dröjsmål låta kungöra konkurs­beslutet i den för offentliga meddelanden avsedda tidningen i sistnämnda stal. Konkursförvaltningen bör ock föranstalta, att i den främmande staten konkursen varder, i den mån sådant är där påbjudet, inskriven i fastighets­bok eller domstolsprotokoll (tinglyst) eller i fartygsregister eller annat offentligt register.

Särskilt meddelande om konkursen bör så snart ske kan avlålas till alla kända borgenärer i de övriga fördragsslulande staterna med undantag av dem, vilkas fordringar skola utgå oberoende av bevakning. Borgenär i annan fördragsslutande stat varde ock undertättad om jäv, som göres mol hans fordran.

Artikel 3

Domstol i fördragsslulande stat har all, pä framställning av konkursför­ valtning i annan sådan stat, ombesörja upptecknande av egendom, som finnes inom landet, eller vidtagande av åtgärd för egendomens bevarande, intill dess den kan omhändertagas av konkursförvaltningen, eller för för­säljning av egendom, som ej lämpligen kan bevaras. I övrigt äger konkurs­förvaltning i fördragsslutande stat att, i avseende å egendom som finnes i annan sådan stat, påkalla myndighets handräckning i de fall då sådan handräckning skall lämnas konkursbo inom den staten.

Framställning, som nu är sagd, må göras omedelbart hos myndigheten. Skulle i något fall så erfordras, äge myndigheten äska förskjutande av kostnad för åtgärden.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.

' Här har art. 16 om konvenlionens tillämplighet i tiden och art. 17 om ratificering och ikraftträdande uteslutils.

3    Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr35

 

Prop. 1980/81:35                                                     34

Artikel 4

Fråga, humvida inskrivning i faslighelsbok eller domslolsprotokoll (tinglysning) utgör förutsättning för att gäldenärens före konkursen träf­fade förfogande över fast egendom och vad därtill hörer skall gälla emot konkursboet, så ock återvinningskrav, som angår sådan egendom, skall prövas enligt lagen i den stat, där fasligheten är belägen. Detsamma gäller fråga, humvida konkursens inskrivning i fasfighelsbok eller domstolspro­tokoll är av betydelse lill förhindrande av att förfogande, som gäldenären under konkursen vidtager belräffande sådan egendom, erhåller laga verkan emot konkursboet. Yppas motsvarande frågor belräffande registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg eller andel i sådan egendom, tillämpas lagen i den stat där egendomen är registrerad.

Där enligt lagen i fördragsslulande stal införande i domslolsprotokoll (linglysning) eller annat inskrivningsförfarande eller kungörande utgör för­utsättning för att överiålelse av lös egendom, vara bestämmelserna i första stycket ej äga fillämpning, eller stiftande av underpant i sädan egendom skall gälla mol konkursbo, skall i fråga om ogiltighel eller återgång av rättshandling, som nu är nämnd, tillämpas lagen i den slalen, såframt den egendom rättshandlingen avser där fanns, när konkursen inträffade.

Hum konkurs verkar i fräga om beståndet av rätt, som vinnes genom utmätning (ullegg eller utpantning), skall bedömas enligl lagen i den stat, där utmätningen ägt rum.

Artikel 5

I fråga om rätt att utlaga fordran ur egendom, som är pantsalt eller må kvarhållas för fordran, skall tillämpas lagen i den stat, där egendomen fanns, då konkursen inträffade.

Beträffande konkursens inverkan å fortgången av ulmätningsförfarande gälle lagen i den stat, där utmätningen ägt rum.

Artikel 6

Vid försäljning av egendom, som tillhör konkursboet, skall förfaras i enlighet med lagen i den stat, där egendomen finnes.

Artikel 7

Fråga, humvida särskild förmånsrätt äger rum i egendom, som vid konkursens inträffande fanns i annan fördragsslulande stat, så ock fråga om företrädet mellan flera särskilda förmänsrätter i sådan egendom varde prövad enligt lagen i den stal, där egendomen fanns; och gälle i den egendomen sådan förmånsrätt framför allmän förmånsrätt.

Ulan hinder av första styckei gäller i Sverige, Danmark, Finland och Norge beträffande förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad lagvals­reglerna i respektive länders sjölagar. Detsamma gäller belräffande annan verkan i förhållande till tredje man.

Fråga, humvida förmånsrätt äger mm för skatt eller annan avgift, som pålagts i annan fördragsslutande stat än den där konkursen är anhängig, skall avgöras enligt lagen i den stat, där avgiften pålagts. Är förmånsrätten särskild, bestämmes dess plals i förmånsrättsordningen efler vad i första stycket sägs. Är den allmän, får fordringen med förmånsrätt uttagas ur egendomen i den stat där skatten eller avgiften har pålagts sedan från värdet av denna egendom har frånräknats en andel av summan av fordring­arna mot konkursboet och konkursfordringar med annan allmän förmåns­rätt än den som följer med skatt eller avgift. Den andel som skall fränräk-

 

Prop. 1980/81:35                                                                   35

nas bestäms så, att den motsvarar förhållandet mellan egendomen i den stat där skatten eller avgiften har pålagts och all den egendom som ingår i konkursboet. Om företrädet mellan allmän förmånsrätt för skall och sär­skild förmånsrätt gälle, utan hinder av vad i första slyckel sägs, lagen i den stat, där skallen pålagts.

Artikd 8

Vid tillämpning av de föreskrifter denna konvention innehåller om egen­doms befintlighet i viss fördragsslutande stal skall konkursgäldenärs ford­ran, som är gmndad på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars företeende utgör villkor för rätt att utkräva fordringen, anses befintlig där handlingen finnes, men annan fordran betraktas såsom befintlig där kon­kursen inträffade.

Registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg skall, utom i fall som avses i artikel 6, anses befintligt i stat där det är registrerat.

Artikd 9

Denna konvention äger ej tillämpning å fräga om konkursbos rält eller plikt att tillträda ett av gäldenären slutet avtal, som ej var från båda sidor fullgjort, då konkursen inträffade.

Artikd 10

I fråga om erkännande och verkställighet av dom eller förlikning rörande rättshandlings ogiltighel eller återgång på grund av konkurs, som är an­hängig i fördragsslulande stat, gäller lagen i den stat där erkännande eller verkställighet begäres.

Lagakraftägande beslut, varigenom domstol i en av de fördragsslutande staterna fastställt ackord i konkurs, vare gällande jämväl i de övriga.

Vad nu är sagt äge tillämpning, evad konkursen omfattar egendom i en eller flera fördragsslutande stater.

Artikel 11

Bestämmelserna i denna konvenfion om skepp och skeppsbygge eller fartyg och fartyg under byggnad gälla även egendom som, ulan all vara fartyg eller fartyg under byggnad, har registrerats i skeppsregisler eller skeppsbyggnadsregisler i fördragsslulande stat.

Bestämmelsema i denna konvention om luftfartyg gälla även reservdelar som har intecknats gemensamt med luftfartyg.

Artikd 12

Denna konvention äger tillämpning jämväl å offentlig likvidation av bank, såframt likvidationen enligt lagen i den stat, där banken har sitl säte, utesluter konkursförfarande.

Den kungörelse, som avses i artikel 2, bör innehålla tillkännagivande, all likvidationen är av den beskaffenhet att konventionen äger fillämpning.

Arlikd 13

Beslutas konkurs i fördragsslutande stat beträffande gäldenär som sak­nar eller vid sin död saknade hemvist i den staten eller belräffande juridisk person som ej har sitl säte där, skall delta angivas i beslutet. Där så skett, äger förevarande konvention ej tillämpning ä konkursen; och må denna kunna fortgå utan hinder av att konkurs sedermera inträffar i annan för­dragsslutande stal.

 

Prop. 1980/81:35                                                     36

Artikel 14

Under ordet "konkursförvaltning" inbegripes i denna konvention jäm­väl konkursdomstol och konkursdomare.

Arlikd 15

År offenllig ackordsförhandling ulan konkurs inledd i fördragsslulande stat, må ej konkurs eller offentlig ackordsförhandling äga mm i annan sådan stat; och skall vad där är för motsvarande fall stadgal i fråga om utmätning och ulmätt egendoms försäljning vinna tillämpning i avseende å egendom, som där finnes.

Leder förhandlingen lill fastställande av ackord, vare delta gällande jämväl i övriga fördragsslulande stater. De bestämmelser om återvinning vid ackord, som ha meddelats i den stat där ackordet fastställdes, skola därvid fillämpas i fråga om egendom i de andra staterna. I fråga om sådan egendom som avses i artikel 4 skall dock den artikeln ha motsvarande tillämpning.

Vad i artiklarna 2,10 och 13 är stadgat skall äga motsvarande fillämpning i fall, som i förevarande artikel sägs.

 

Prop. 1980/81:35                                                               37

Bilaga 3 De remhterade förslagen

1    Förslag till

Lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Om någon som försätts i konkurs här i riket har egendom även i
Danmark, Finland, Island eller Norge, skall konkursen omfatta denna
egendom.

I fråga om sådan egendom skall, om inte annat följer av denna lag, svensk lag tillämpas i följande hänseenden: den verkan konkursen medför beträffande gäldenärens rätt att råda över sin egendom, vad som ingår i konkursboet och återvinning till konkursboel, gäldenärens rättigheter och skyldigheter under konkurs, konkursboets förvaltning, borgenärers betal­nings- och förmånsrätt, utdelning, ackord samt avslutande av konkurs. I konkursboet skall dock inte ingå egendom som enligt lagen i det land där den finns över huvud inte får las i anspråk av ägarens borgenärer.

2 § Inträffar här i riket en konkurs som omfattar egendom i ett annat
nordiskt land, skall konkursdomaren utan dröjsmål låta kungöra konkurs­
beslutet i den för offentliga meddelanden avsedda tidningen i det andra
landet.

Om ett beslul om offenllig ackordsförhandling utan konkurs meddelas här i riket och gäldenären har egendom i ett annat nordiskt land, skall beslutet kungöras i det andra landet i enlighet med vad som sägs i första styckei.

3   § Uppkommer i en svensk konkurs fråga om återvinning till konkurs­boet av ett skepp, ett skeppsbygge eller ett luftfartyg som är registrerat i ett annat nordiskt land eller av en andel i sådan egendom, tillämpas lagen i det land där egendomen är registrerad. Detsamma gäller i frågan humvida inskrivning i offentligt register har betydelse för giltigheten gentemot kon­kursboet av gäldenärens förfogande över egendom av angivet slag.

4   § Om lös egendom som inte omfattas av 3 § är satt till underpant för skuld i enlighet med lagen i ett annat nordiskt land och egendomen vid tiden för konkursbeslutet är kvar i detta land, fillämpas del landets bestäm­melser om verkan mol konkursbo av att inskrivning (linglysning) av pant-sättningen har skett eller försummats,

5   § Vilken verkan en konkurs skall ha på den rätt som har vunnits genom utmätning (ullegg) i ett annat nordiskt land och på ett där påbörjat ulmät­ningsförfarande bedöms enligl del landets lag.

6   § Om egendom som vid fiden för konkursbeslulet fanns i ett annat nordiskt land är pantsalt eller om den enligt det landels lag får kvarhållas fill säkerhet för fordran, skall det landets lag tillämpas i fråga om rätten att ta ut fordringen ur egendomen.

7   § Försäljning av konkursboels egendom i ett annat nordiskt land skall ske enligt det landets lag.

4    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 35

 

Prop. 1980/81:35                                                     38

8 § Fråga huruvida särskild förmånsrätt äger mm i egendom som vid
tiden för konkursbeslulet fanns i ell annat nordiskt land samt fråga om
företrädet mellan flera särskilda förmånsrätter i sädan egendom avgörs
enligl det landels lag. Särskild förmånsrätt har företräde framför allmän
förmånsrätt när det gäller angiven egendom.

Beträffande förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad gäller utan hinder av första stycket 259, 260 och 280 §§ sjölagen (1891:35 s. 1). Det­samma gäller beträffande annan verkan i förhållande till tredje man.

Fråga humvida förmånsrätt äger rum för skatt eller avgift som pålagts i ett annat nordiskt land bedöms enligl det landets lag. Allmän förmånsrätt som sålunda skall gälla omfattar inte annan egendom än den som vid tiden för konkursbeslulet fanns i det andra landet. Ur denna egendom får inte med den allmänna förmånsrätten las ul mer än vad som återstår sedan från värdet av egendomen har frånräknats en andel av summan av fordringarna mot konkursboet och konkursfordringar med annan allmän förmånsrätt än den som följer med skatt eller avgift. Den andel som skall frånräknas bestäms så, att den motsvarar förhållandel mellan egendomen i del andra landet och all den egendom som ingår i konkursboel. Skall finsk lag fillämpas enligt första meningen i detta stycke, gäller, utan hinder av första stycket andra meningen, vad som i finsk lag föreskrivs om företrädel mellan allmän förmånsrätt för skatt och särskild förmånsrätt för annan fordran.

9 § Vid tillämpningen av denna lag anses en konkursgäldenärs fordran
finnas där fordringshandlingen är, om fordringen gmndas på ell löpande
skuldebrev eller ett annat fordringsbevis som måste företes vid krav på
betalning. Andra fordringar anses som befintliga här i riket.

Registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg anses befintligt i det land där det är registrerat, dock inte vid tillämpning av 7 §.

10    § Bestämmelserna i denna lag om skepp och skeppsbygge eller fartyg och fartyg under byggnad gäller även egendom som utan att vara fartyg eller fartyg under byggnad har registrerats i skeppsregister eller i skepps­byggnadsregisler i något av de nordiska länderna. Bestämmelserna i denna lag om luftfartyg gäller även reservdelar som har intecknals gemensamt med luftfartyget.

11    § Denna lag lillämpas inle på frågan om ett konkursbos rätt eller plikt att fillträda ett av gäldenären slutet avtal som inle var fullgjort frän båda sidor vid tiden för konkursbeslutet.

12    § I fråga om återvinning vid en offentlig ackordsförhandling här i riket som omfattar egendom i ett annat nordiskt land fillämpas svensk lag. Beträffande sådan egendom som avses i 3 § tillämpas dock den paragrafen.

13    § Har i ett beslut om konkurs eller om inledande av offenllig ackords­förhandling utan konkurs angetts alt rätten eller konkursdomaren gmndat sin behörighet pä annan omständighet än att gäldenären har eller vid sin död hade sitt hemvist här i riket, fillämpas inte denna lag.

Bolag, förening eller sfiftelse skall anses ha hemvist här i riket, om styrelsen har sitl säte där.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande lill två eller tre av de länder som anges i lagen.

 

Prop. 1980/81:35                                                     39

Genom lagen upphävs lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurser och förhand­lingar om offenfiigt ackord utan konkurs som har beslutats före den nya lagens ikraftträdande.

2   Förslag till

Lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Om någon försätts i konkurs i Danmark, Finland, Island eller Norge,
skall konkursen omfatta även gäldenärens egendom här i riket. I fråga om
sådan egendom skall, om inte annat följer av denna lag, lagen i det andra
landet (konkurslandet) tillämpas i följande hänseenden: den verkan kon­
kursen medför belräffande gäldenärens rätt att råda över sin egendom, vad
som ingår i konkursboet och återvinning till konkursboel, gäldenärens
rättigheter och skyldigheter under konkurs, konkursboels förvaltning, bor­
genärers betalnings- och förmånsrätt, utdelning, ackord saml avslutande
av konkurs. I konkursboet skall dock inle ingå egendom här i riket som
enligt svensk lag över huvud inle får las i anspråk av ägarens borgenärer.

Med konkurs jämställs i denna lag sådan offentlig likvidation av bank som enligl lagen i det nordiska land där banken har sitl säte utesluter konkursförfarande.

2 § Begär konkursdomstol eller konkursförvaltning i konkurslandet hos
konkursdomare här i riket, inom vars tjänstgöringsområde gäldenären äger
tillgångar, att den här befintliga egendomen skall upptecknas, skall kon­
kursdomaren förordna en lämplig person att upprätta bouppteckning över
gäldenärens fillgångar och de skulder som särskilt belastar sådana tillgång­
ar.

På begäran av konkursdom.slol eller konkursförvaltning i konkurslandet skall konkursdomaren även förordna en lämplig person all ta hand om gäldenärens egendom här i riket till dess den kan övertas av konkursför­valtningen. Del äligger den som har förordnats all även försälja egendom som inte lämpligen kan bevaras.

Konkursdomstol eller konkursförvallning i konkurslandel kan här i riket påkalla sådan handräckning som avses i 54 § konkurslagen (1921:225).

3   § Har begäran gjorts hos en konkursdomare om åtgärd enligt 2§, får konkursdomaren av den som begärt åtgärden kräva förskolt för kostnaden med skäligt belopp. Är en handling avfattad på finska eller isländska, skall den vara åtföljd av styrkt översättning fill danska, norska eller svenska.

4   § Uppkommer fråga om återvinning lill konkursboel av fast egendom här i riket eller huruvida inskrivning i domstolsprotokoll eller fastighetsbok är av belydelse för giltigheten gentemot boel av gäldenärens förfogande över sådan egendom, avgörs frågan enligt svensk lag.

 

Prop. 1980/81:35                                                                   40

Uppkommer motsvarande fråga belräffande skepp, skeppsbygge eller luftfartyg, som är registrerat här i riket eller i ett annat nordiskt land, eller beträffande andel i sädan egendom, lillämpas lagen i del land där egendo­men är registrerad.

5   § Har lös egendom som tillhör gäldenären och som inte omfattas av 4 § blivit såld men förblivit i gäldenärens vård och är egendomen vid tiden för konkursbeslulet kvar här i riket, skall svensk lag lillämpas när del gäller alt bedöma om avtalets verkan mot borgenärer är beroende av alt det i föreskriven ordning har kungjorts eller införts i offentligt register.

6   § Vilken verkan en konkurs skall ha på den rätt som vunnits genom ulmälning här i riket och pä ell här påbörjat ulmätningsförfarande bedöms enligl svensk lag.

7   § Om egendom som vid tiden för konkursbeslulet fanns här i riket är pantsatt eller om den enligt svensk lag får kvarhållas lill säkerhet för fordran, skall svensk lag lillämpas i fråga om rätlen all ta ul fordringen ur egendomen.

8   § Försäljning av konkursboels egendom här i riket skall ske enligt svensk lag.

9   § Om del här i riket uppstår fråga huruvida särskild förmänsrätt äger mm i egendom som fanns här vid liden för konkursbeslutet eller fråga om företrädet mellan flera särskilda förmånsrätter i sådan egendom, avgörs frågan enligt svensk lag. När det gäller angiven egendom har särskild förmånsrätt förelräde framför allmän förmånsrätt som skall beaktas enligl l§.

Beträffande förmånsrätt i fartyg och fartyg under byggnad gäller utan hinder av första stycket lagvalsreglerna i konkurslandets sjölag vid kon­kurs i Danmark, Finland eller Norge. Delsamma gäller beträffande annan verkan i förhållande till iredje man.

10 § Vid tillämpningen av denna lag anses en konkursgäldenärs fordran
finnas där fordringshandlingen är, om fordringen gmndas pä ell löpande
skuldebrev eller ett annat fordringsbevis som måste företes vid krav på
betalning. Andra fordringar anses som befintliga i konkurslandet.

Registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfartyg anses befintligt i del land där det är registrerat, dock inte vid tillämpning av 8 §.

11   § Bestämmelserna i denna lag om skepp och skeppsbygge eller fartyg och fartyg under byggnad gäller även egendom som utan att vara fartyg eller fartyg under byggnad har registrerats i skeppsregisler eller skepps­byggnadsregister i något av de nordiska länderna. Bestämmelserna i denna lag om luftfartyg gäller även reservdelar som har intecknals gemensamt med luftfartyget.

12   § Denna lag lillämpas inle på frägan om ett konkursbos rätt eller plikt att tillträda ett av gäldenären slutet avtal som inte var fullgjort från båda sidor vid liden för konkursbeslulet.

13   § Ell ackord som har blivit fastställt i en konkurs eller efter en offenfiig ackordsförhandling ulan konkurs i nägot av de andra nordiska

 

Prop. 1980/81:35                                                     41

länderna gäller här i riket. I fråga om återvinning vid en offenllig ackords­förhandling tillämpas lagen i del land där förhandlingen äger rum. Belräf­fande sådan egendom som avses i 4§ lillämpas dock den paragrafen.

14   § Är en offentlig ackordsförhandling ulan konkurs inledd i ett annat nordiskt land, får inte, så länge förhandlingen pågår, konkurs eller offenllig ackordsförhandling äga rum här i riket. I fräga om utmätning och utmätl egendoms försäljning tillämpas svensk lag vad gäller egendom som finns här.

15   § Har i ett annat nordiskt land meddelats beslul om konkurs eller om inledande av offentlig ackordsförhandling ulan konkurs och har i beslutet angivits att gäldenären inle har eller vid sin död inle hade sitl hemvist i del landet, tillämpas inte denna lag.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses ha hemvist i det land där bolaget, föreningen eller stiflelsen har sitl säte.

Denna lag träder i krafl den dag regeringen bestämmer. Lagen fär sättas i kraft i förhållande till två eller tre av de länder som anges i lagen.

Genom lagen upphävs lagen (1934:68) om verkan av konkurs som inträf­fat i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Äldre bestämmdser gäller fortfarande i fråga om konkurser och förhand­lingar om offenfiigt ackord ulan konkurs som har beslutats före den nya lagens ikraftträdande.

3    Förslag till

Lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar med an­ledning av konkurs

utfärdad den Härigenom föreskrivs följande.

Har en domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge meddelat dom rörande rättshandlings ogiltighet eller återgång på grund av en konkurs eller en offentlig ackordsförhandling ulan konkurs i något av de nordiska länderna, tillämpas i fråga om erkännande och verkställighet av domen föreskrifterna i lagen (1977:595) om erkännande och verkslällighet av nordiska domar på privaträttens område. Om del i en sådan fråga har träffats förlikning inför en förlikningskommission eller en domstol, gäller delsamma förlikningen.

Första styckei lillämpas inte, om del av konkursbeslutet eller beslutet om offentlig ackordsförhandling framgär att gäldenären inte har hemvist i någol av länderna.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas i krafl i förhållande lill två eller tre av de länder som anges i lagen.

Genom lagen upphävs lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar.

 

Prop. 1980/81:35                                                                   42

Utdrag
LAGRÅDET                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1980-09-23

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligl lagrådet tillhandakommet utdrag ur protokoll vid regeringssam­manträde den 11 september 1980 har regeringen på hemställan av statsrå­det och chefen för justifiedepartementet Winberg beslutat inhämta lagrå­dels yttrande över förslag till

1.    lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

2.    lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,

3.    lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar med anled­ning av konkurs.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Magnus Åkerdahl. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land

3§

I förevarande paragraf har införts begreppet "skepp som är registrerat", medan motsvarande äldre bestämmelse talade om "registrerat fartyg". Enligl 2 § sjölagen (1891:35 s. 1) betecknas som skepp fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, vaijämte föreskrivs alt över svenska skepp föres ett skeppsregister. Skeppets registrering medför skilda privaträttsliga verkningar. Föreva­rande bestämmelse lar - säsom ocksä framhålles av departementschefen - sikte på fartyg registrerade i annat nordiskt land med privaträtlsliga verkningar. Regeln skall alltså - om i annat nordiskt land fartyg med mindre dimension än den som enligt svensk sjölag konstituerar begreppet "skepp" registreras med angiven verkan - gälla sålunda registrerat fartyg. Med hänsyn till den betydelse fartygets storlek har för del svenska begrep­pet "skepp" kan lämpligheten av att i förevarande stadgande införa be­greppet "skepp" i stället för "registrerat fartyg" ifrågasättas. Konventionslextcns utformning medför dock att ullrycket skepp i enlighet med det remitterade förslagel torde böra upptagas" i förevarande stad­gande. Vid tillämpningen är emellertid att iakttaga atjt stadgandet gäller i annat nordiskt land med privalrättslig verkan registrbral fartyg även om det ej är av sådan storlek att det enligt den svenska sjölagen skulle vara all hänföra till kategorien skepp. Vad nu sagts gäller även när begreppet skepp användes i bestämmelserna i 9 § denna lag samt 4 och 10 §§ lagen om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land.

 

Prop. 1980/81:35                                                     43

9§

Enligt andra stycket av förevarande paragraf anses registrerat skepp,
skeppsbygge eller luftfartyg befintligt i det land där del är registrerat, dock
inte vid tillämpningen av 7 §. Motsvarande bestämmelse i 1934 års lag, 9 §
andra styckei, lar sikte endast på fartyg eller luftfartyg "som har hemort
här i riket eller i någon av de främmande staterna", dvs. övriga nordiska
stater. Den citerade begränsningen saknar motsvarighet i såväl den gällan­
de som den nu överenskomna nya lydelsen av konventionen. Med hänsyn
lill tillkomsthistorien för 1934 års lag får dock denna antas rält återge
intentionerna bakom konventionen på förevarande punkt och den nya
överenskommelsen kan inte antas vara avsedd att medföra någon ändring
härvidlag. 1 den nya lagen torde därför den akluella bestämmelsen böra
omfatta endast i nordiskt land registrerat skepp, skeppsbygge eller luftfar­
tyg. Detta kan komma lill uttryck genom all andra styckei av förevarande
paragraf inleds med orden "I ell nordiskt land registrerat skepp, skepps­
bygge -- ".

Vad som enligl konventionen avses skola gälla i fräga om egendom av angivet slag som är registrerad i icke nordiskt land framstår inte som alldeles klart. I doktrinen (Nial, Internationell förmögenhetsrätt, 2 uppl. 1953, s. 109 f) har uttalats, att regeln i den nordiska konvenfionen torde böra tillerkännas gillighel i konkursrältsliga kompetensfrågor även utanför denna konvenfions område. Eftersom regeln i de svenska lagförarbetena motiverats med att ett fartyg, oberoende av mer eller mindre tillfälligt uppehåll inom den ena eller andra statens område eller utanför varje slalstertitorium, har en fast anknytning till hemlandet (NJA II 1935 s. 32), talar måhända övervägande skäl för att man vid tillkomsten av konven­tionen ansett regeln ha generell giltighet. Frågan torde få överlämnas ål rättstillämpningen.

13 §

Enligt art. 13 skall i konkursbeslut beträffande den som saknar hemvist i konkurslandel detta anges i beslutet. Sådant angivande har den verkan att konventionen ej är fillämplig på konkursen. Stadgande om skyldighet alt i konkursbeslulet ange att konkursgäldenären saknar hemvist i Sverige finns ej. Däremot skall enligl 9 § konkursförordningen (1979:801) i konkursbe­slutet anges om beslutfallarens behörighet gmndats på annan omständig­het än all gäldenären har hemvist i Sverige. Den nu föreslagna lagbestäm­melsen ansluter lill föreskriften i konkursförordningen. Innebörden i för­slaget måsle anses vara att, sä snart i konkursbeslutet angivits att beslut-fattaren grundat sin behörighet på annan omständighet än att gäldenären har hemvist i Sverige, denne skall anses sakna sådant hemvist. Alt beakta är emellertid alt en gäldenär kan, ehum han i själva verkel har hemvist här i riket, försältas i konkurs i Sverige på annan grund än hemvistet. Enligl det nu föreliggande förslaget blir verkan att förevarande lag ej blir tillämp-

 

Prop. 1980/81:35                                                     44

lig beträffande sistnämnda fall, ehuru del rätteligen borde komma in under lagen. Ett fullständigt tillgodoseende av föreskriften i konvenfionen kräver därför att lagregeln ges det innehållet att om i ett konkursbeslul angetts alt beslutet fattals ehuru gäldenären saknade hemvist i Sverige lagen ej blir tillämplig. En sådan regel fömtsätter all i ärenden om försättande i kon­kurs, i vilka beslutfallarens behörighet grundas på annan omständighet än gäldenärens hemvist, särskilt måsle prövas humvida gäldenären trots allt har hemvist i Sverige. En sådan utredning kan vara omständlig och tids­ödande och hindra ett sådant snabbt avgörande som är önskvärt i frågor om försättande i konkurs. Med hänsyn till det anförda synes den lyddse som i remissen föreslagits i förevarande stadgande kunna godtagas. Ver­kan blir att i de enstaka fall del här är fråga om egendom i annat nordiskt land som rätteligen skulle omfattas av svensk konkurs lämnas utanför denna och att i stället konkursförfarande kan genomföras i del land dr egendomen finns. Med hänsyn lill denna verkan kan den avvikelse från konventionen som lagregeln innebär icke anses stridande mol övriga kon­ventionsmedlemmars berättigade krav.

Övergångsbestämmelserna

Om den nya lagen kommer all sällas i krafl i förhällande till endast två eller tre av de andra nordiska länderna, skall uppenbarligen 1934 års lag fortfarande gälla i förhållande lill de övriga. Detta lorde böra komma lill klart uttryck i övergångsbestämmelserna. Lagrådet förordar därför all till andra stycket av övergångsbestämmelserna fogas en ny mening med föl­jande lydelse: "Sätts lagen i krafl i förhållande till endast två eller tre av de länder som anges i lagen, gäller dock den äldre lagen fortfarande i förhål­lande till ett vart av de ö'riga länderna intill dess den nya lagen satts i krafl även i förhållande lill det landet."

Förslaget till lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land

1 §

Enligt art. 1 första styckei i konventionen skall, om någon blir försalt i konkurs i fördragsslutande stal, konkursen omfatta ocksä gäldenärens egendom i annan fördragsslutande stat. Enligl art. 13 får konkurs i annan stat än den där gäldenären har hemvist fortgå ulan hinder av att konkurs senare inträffar i annan fördragsslulande stal. En konkurs i hemviststaten hindrar alltså uppkomsten av en särkonkurs. Däremot medger konven­tionen alt en redan påbörjad särkonkurs fortsätter. Mot bakgrund härav och då från svensk sida avsikten var att en tidigare påbörjad särkonkurs skulle få fortsätta ifrågasatte lagrådet vid granskningen av förslagel lill 1934 års lag att i lagförslaget skulle antingen upptas en bestämmelse om att tidigare särkonkurs skulle fortgå eller att undantag skulle göras från den i

 

Prop. 1980/81:35                                                     45

1 § första stycket upptagna regeln för det fall att gäldenärens egendom redan är avträdd till konkurs här i riket. Med anledning av lagrådels erinran infördes ett förbehåll i 14 § av lagen, vilkel emellertid synes ha fått ett missvisande innehåll. I specialmotiveringen till förevarande lagförslag sägs att det utan någon särskild bestämmelse får anses klart att en i Sverige inledd särkonkurs skall fortgå ulan hinder av all gäldenären sedermera går i konkurs i ett annat nordiskt land där han har sitt hemvist. Enligt lagrådets mening är det dock i tydlighetens intresse önskvärt alt en sådan bestäm­melse införs i lagen. Den kan tas in antingen i förevarande paragraf eller i 15 §, där den i så fall borde förenas med en motsvarande bestämmelse om offenllig ackordsförhandling utan konkurs. Den senare frågan kan dock också särtegleras i 14 § och enligt lagrådets mening är vissa fördelar förenade med detta. Lagrådet förordar därför all en bestämmelse i frågan såvitt avser konkurs tas in i 1 §, förslagsvis som en andra mening av följande lydelse: "Ulan hinder av beslul om konkurs i annat nordiskt land fortgår dock konkurs, som dessförinnan beslutats här i riket."

10 §

Under hänvisning till vad lagrådet anfört beträffande 9 § i förslaget till
lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land förordas att
andra stycket av förevarande paragraf inleds med orden "I ett nordiskt
land registrerat skepp, skeppsbygge          ".

14 §

Vad som enligl art. 13 i konventionen gäller om förhållande mellan särkonkurs i ett nordiskt land och konkurs i annat nordiskt land där gäldenären har hemvist - se härom lagrådets yttrande under 1 § föreva­rande lag — har enligt art. 15 sista stycket motsvarande tillämpning beträf­fande offenfiig ackordsförhandling utan konkurs. På liknande sätt som under 1 § anförts beträffande konkurs förordar lagrådet all del klargörs att beslut om inledande av offentlig ackordsförhandling utan konkurs, som meddelats i annat nordiskt land, inte hindrar att en tidigare inledd konkurs eller offenllig ackordsförhandling ulan konkurs fortgår här i riket. Delta kan ske genom alt första meningen av förevarande paragraf ges följande lydelse: "År en offenfiig ackordsförhandling utan konkurs inledd i ett annat nordiskt land, får inte, så länge förhandlingen pågår, beslul om konkurs eller om inledande av offenllig ackordsförhandling meddelas här i riket."

Det kan tilläggas att med den nu föreslagna lydelsen ingen reglering ges av frågan om förhållandet mellan en konkurs, som inträffat i annat nordiskt land där gäldenären har hemvist, och en offentlig ackordsförhandling utan konkurs som dessförinnan inletts här i riket. Det är osäkert om art. 15 jämförd med art. 13 tar sikte på denna situafion och den torde i vart fall vara så opraktisk att den kan lämnas därhän i den svenska lagen.

 

Prop. 1980/81:35                                                                   46

Övergångsbestämmelserna

I andra styckei av förevarande övergångsbestämmelser lorde böra göras ett tillägg av samma innehåll som det lagrådet förordat beträffande över­gångsbestämmelserna till lagen om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land.

Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar med anledning av konkurs

Bestämmelser i det ämne som förevarande lag reglerar finns även i 7 § första stycket 6 lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. Innehållsmässigt föreligger inle full överensstämmelse mellan förevarande lagförslag och nyssnämnda be­stämmelse. Det är självfallet önskvärt alt sådan överensstämmelse åväga­bringas.

I och för sig är emellertid önskvärt om den föreliggande frägan kan regleras genom bestämmelser i endast en lag. Delta synes kunna åstad­kommas om 1977 års lag ändras så att nyss nämnda stadgande i lagen ges följande lydelse:

"Lagen lillämpas icke beträffande

6. dom eller förlikning angående

a.      gäldenärs försättande i konkurs,

b.      inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs,

c.    andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende
frågor eller

d.   rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighel eller återgång på gmnd av
konkurs eller förhandling om offentligt ackord utan konkurs i något av de
nordiska länderna, om av konkursbeslulet eller beslutet om offentlig ack­
ordsförhandling framgår att gäldenären inte hade hemvist i nägot av de
nordiska länderna."

Vid denna lösning skall självfallet 1934 års lag upphävas. Vidare måsle ikraflträdandebestämmelser av motsvarande innehåll, som enligt vad lag­rådet förordat skall fogas lill lagen om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land, knytas fill ändringen i 1977 års lag och upphävandet av 1934 ärs lag.

Vid ett bibehållande av två lagar kan överensstämmelse dem emellan åstadkommas enklast genom att i 7 § första styckei 6 i 1977 års lag införs en hänvisning till den nu föreslagna lagen. I 7 § första styckei av 1977 års lag får då föreskrivas, att lagen inte lillämpas beträffande bl.a. "6. dom eller förlikning angående gäldenärs försättande i konkurs, inledande av förhandling om offentligt ackord utan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende frågor eller rättshandlings.eller

 

Prop. 1980/81:35                                                     47

annan åtgärds ogiltighet eller återgång på gmnd av konkurs eller förhand­ling om offentligt ackord utan konkurs, om ej annat följer av lagen (1980:000) om erkännande och verkställighet av nordiska domar med anledning av konkurs." Även till en sådan lag bör fogas ikraftträdandebe-slämmelser av fömt angivet slag, varjämte i det föreliggande lagförslagels ikraftträdandebestämmelser bör göras ett tillägg av samma innehåll som det lagrådet förordat beträffande övergångsbestämmelserna lill lagen om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land.

 

Prop. 1980/81:35                                                     48

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-23

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Buren­stam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adel­sohn, Danell, Petri.

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om internordiska konkurser.

1    Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden annmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.  lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

2.  lag öm verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,

3.  lag om erkännande och verkställighet av nordiska domar med anled­ning av konkurs.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har beträffande lagförslagen under 1 och 2 föreslagit ändringar av några paragrafer samt ett fillägg till ikraftträdandebestämmelserna. Dessa förslag bör enligt min mening godtas. Jag förordar dock en något annan lydelse av tillägget lill ikraflträdandebelämmelsema. De uttalanden som lagrådet har gjort i anslutning till 3 och 13 §§ i förslaget till lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land kan jag ansluta mig till. Vidare bör vissa redakfionella jämkningar göras i lagförslagen.

Jag biträder också förslaget att frågan om erkännande och verkställighet av nordiska domar och förlikningar i fråga om rättshandlingars ogiltighet och återgång på gmnd av konkurs eller offentligt ackord behandlas uteslu­tande i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. Lagrådets förslag fill ändrad lydelse av 7 § första stycket 6 i denna lag bör godtas. Med den nu förordade regleringen bör 1934 års lag om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar upphävas utan att ersättas av någon ny lag i samma ämne.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 11 september 1980.

 

Prop. 1980/81:35                                                               49

2   Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

dels att godkänna överenskommelsen mellan Sverige, Danmark,Fin­land, Island och Norge om ändring av den nordiska konventionen den 7 november 1933 om konkurs,

dels att med vidtagna ändringar anta de av lagrådet granskade förslagen till

1.    lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

2.    lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land, dels att anta förslag lill

 

3.    lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkstäl­lighet av nordiska domar på privaträttens område,

4.    lag om upphävande av lagen (1934:69) om erkännande och verk­ställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar.

3   Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

 

Prop. 1980/81:35                                                                50

Innehåll

Proposition....................................................................... ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll..............................         I

Lagförslag  ...................................................................... ...... 2

1   Lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land ,,.,    2

2   Lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land  ...    4

3   Lag om ändring i lagen (1977: 595) om erkännande och verkställig­het av nordiska domar på privaträttens område                                                                                               7

4   Lag om upphävande av lagen (1934:69) om erkännande och verk­ställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar ........................................        8

Utdrag av regeringsprotokollet den 11 september 1980.        9

1   Inledning   .................................................................... ...... 9

2   Gällande ordning........................................................... .... 10

3   Reformbehov m.m.......................................................... .... 12

 

3.1    1967 års inlernalionella sjöpanträtis- och skeppsbyggnads­konventioner                 12

3.2    Lagberedningens betänkanden ..............................      14

4.................................................................................... Överenskommelsen om ändring i 1933 års nordiska konkurs­
konvention ...................................................................      14

4.1    Sjö- och lufträttsliga frågor ..................................... .... 14

4.2    Förmånsrätt för skall m.m........................................ .... 16

4.3    Konkurskonventionens fillämplighet.........................      18

4.4    Återvinning vid ackord m.m......................................      19

4.5    Övrigt   ....................................................................      19

5 Föredraganden  ............................................................      19

5.1    Allmänna synpunkter............................................... .... 19

5.2    Ikraftträdande  .......................................................      21

5.3    Upprättade lagförslag   ........................................... .... 21

6 Specialmotivering.......................................................... .... 22

6.1    Förslaget fill lag om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land                          22

6.2    Förslagel fill lag om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land                           25

6.3    Förslagel   fill   lag   om   erkännande   och   verkställighet   av nordiska domar med anledning av konkurs  ................................................................................      28

 

7   Hemställan.....................................................................      29

8   Beslut ...........................................................................      29

BUagor

Bilaga I Överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Is­land och Norge om ändring av den nordiska konventionen

den 7 november 1933 om konkurs  .................... .... 30

Bilaga 2 Konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Is­
land och Norge angående konkurs (nordiska konkurs­
konvenlionen)   ..................................................      33

Bilaga 3 De remitterade förslagen....................................      37

Utdrag av lagrådets protokoll den 23 september 1980....      42

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23 oktober 1980            48

1   Anmälan av lagrådsyttrande.........................................      48

2   Hemställan.................................................................... .... 49

3   Beslul ........................................................................... .... 49

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980