Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:194

Regeringens proposition 1980/81:194

om vissa ändringar i fråga om mark- och konkurrensvillkoren för statliga bostadslån m, m.;

beslutad den 23 april 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anlaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

Pä regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

BIRGIT FRIGGEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det s. k. markvillkoret för bostadslån slopas i fråga om lån för ny- eller ombyggnad i saneringsområden och atl det upphävs temporärt beträffande lån för nybyggnad av s.k. styckebyggda småhus i exploateringsområden. I anslutning härtill föreslås också en viss ändring i grundema för markprisprövningen i ärenden om bostadslån samt en förlängning av övergångstiden för undantag från markvillkoret i fråga om sådan mark i exploateringsområde som innehas sedan den 1 november 1974.

1 propositionen föreslås vidare atl det s.k. konkurrensvillkoret för bo­stadslån upphävs temporärt och att möjligheterna till produktionskost-nadsanpassad belåning vidgas under den tid som villkoret inte gäller. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1981 och gälla i låneärenden i vilka preliminärt lånebeslut meddelas under tiden den 23 april 1981-30 juni 1982, dock endast om byggnadsarbetena har påbörjats före utgången av september 1982.

I    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 194

 

Prop. 1980/81:194

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-23

Närvarande: Statsminister Fälidin, statsråden Ullslen, Bohman, Wik­ström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition om vissa ändringar i fråga om mark- och konkurrensvillkoren för statliga bostadslån m. m.

Inledning

Mark- och konkurrensvillkoren infördes år 1975 efter beslut av riksda­gen (prop. 1974: 150, CU 1974:36, rskr 1974:372). Syftet med villkoren är dels att förbättra kommunernas möjligheter alt utöva inflytande över markanvändningen och dels all öka konkurrensen i bostadsbyggandet.

Markvillkoret innebär att bostadslån beviljas endast om kommunen har förmedlat marken på vilken bostadsbyggande skall ske. Villkoret gäller i princip oavsett låneändamål och hustyp. Vissa övergångs- och undantags­bestämmelser finns dock.

Konkurrensvillkoret innebär krav på att byggnadsarbetena skall ha upp­handlats genom infordrande av anbud och genom prövning och antagande av anbud ulan föregående förhandling med anbudsgivare. Konkurrensvill­koret gäller för nybyggnad av hyres- och bostadsrältshus samt grupp­byggda småhus, dvs. småhus som lånesökanden uppför för försäljning.

Regeringen beslöt den 14 december 1978 atl ge bostadsstyrelsen i upp­drag all belysa effektema av mark- och konkurrensvillkoren. I uppdraget ingick att kartlägga markvillkorels effekter för ny- och ombyggnadsverk­samheten med avseende på konkurrensförhällandena, bostadsbyggandets omfattning och kommunernas markpolitik. Styrelsen skulle även redovisa de förslag till åtgärder som kunde komma fram från bl.a. kommuner och byggherrar. 1 uppdraget ingick vidare att redogöra för konkurrensvillko­rets tillämpning och effekler samt atl redovisa de förslag som därvid skulle

 

Prop. 1980/81:194                                                                   3

komma att aktualiseras. Även effekterna av bestämmelserna om särskilda fömtsättningar för egenregibyggande borde redovisas.

Bostadsslyrelsen har i skrivelse den 2 januari 1981 redovisat uppdraget. En sammanfattning av styrelsens redovisning bör fogas som bilaga lill protokollet i detta ärende.

Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om mark- och konkurrensvillkoren finns i 6 resp. 11-14 §S bostadsfinansieringsförordningen (1974:946). Ytteriigare bestäm­melserom konkurrensvillkoret finns i 48 § andra stycket samt 51 och 67 S§ samma förordning. Vidare finns bestämmelser om mark- och konkurrens­villkoren i bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter till nämnda paragra­fer.

Murkvillkoret innebär atl bostadslån för ny- eller ombyggnad endast beviljas om kommunen eller ell aktiebolag, som helt ägs av kommunen och vars verksamhel uteslutande består i att förvärva eller förvalta mark, har till lånesökanden för genomförande av byggnadsföretaget överlåtit mar­ken, upplåtit den med tomträtt eller överiåtil tomträtt till marken. Med kommun och kommunalt aktiebolag jämställs landstingskommun och landstingskommunalt aktiebolag.

Från markvillkoret har gjorts vissa undantag. Det gäller sålunda inte i fråga om lån lill s. k. styckebyggda småhus, om sökandens förvärv av marken inle är förenat med sådana villkor som binder sökandens upphand-Ung av material och byggnadsarbeten till en viss byggintressent. Med styckebyggda småhus avses i detta sammanhang småhus som skall bebos av den som söker lånet. Vidare gäller inte mark villkoret om lånesökanden har ägt marken eller innehaft den med tomträtt sedan den 1 november 1974. Om marken är belägen inom ett område utan samlad äldre bebyggel­se, s. k. exploateringsområde, krävs dock att ansökan om bostadslån ges in före den 1 juli 1984. Markvillkoret gäller inte heller när lånet i huvudsak avser vissa särskilda ombyggnadsåtgärder såsom boendemiljöåtgärder, energisparåtgärder, åtgärder mot radon m. m.

Från markvillkorets tillämpning har vidare generellt undantagits vissa förvärv. Det gäller bl. a. förvärv på exekutiv auktion, förvärv genom arv, gåva, testamente m. m. eller genom fusion samt förvärv som görs av vissa bostadsrättsföreningar. I fråga om förvärv genom arv, gåva, testamente m. m. gäller undantaget dock endast under förutsättning alt markvillkoret inte hade utgjort hinder för lån till förre ägaren.

Förutom de generella undantagen från markvillkoret kan lånemyndighe­terna medge undantag (dispens) i det särskilda fallet. 1 fråga om hus i områden med samlad äldre bebyggelse, s.k. saneringsområden, kan läns­bostadsnämnden medge dispens om del finns särskilda skäl. Beträffande ti    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 194

 

Prop. 1980/81:194                                                                   4

hus i exploateringsområden krävs ett särskilt medgivande om undantag av bostadsstyrelsen. Ett sådant medgivande får lämnas endast efter ansökan av kommunen och om starka skäl föreligger.

Som har framgått av det föregående innebär konkurrensvUlkoret att bostadslån får lämnas endast om byggnadsarbetena upphandlas genom infordrande av anbud och genom prövning och anlagande av anbud ulan föregående förhandling med anbudsgivare. Som yllerligare förutsältning gäller att lånesökanden inte får ha antagit ett anbud som är påtagligt sämre än andra anbud och detla innebär att anbudsgivaren gynnas på ett otillbör­ligt sätt.

Prövningen av konkurrensvillkoret ankommer i första hand på kom­munen. Länsbostadsnämnden får frångå förmedlingsorganets yttrande en­dast om det finns särskilda skäl. Om förmedlingsorganel har tillstyrkt lån skall dock nämnden göra en särskild prövning av upphandlingen om sådan prövning har begärts av anbudsgivare eller när det annars finns anledning till det.

Kravet på viss upphandlingsform som fömtsättning för bostadslån gäller endast i fråga om nybyggnad av hyres- och bostadsrältshus samt grupp­byggda småhus. Kravet är inte absolut. Lån kan beviljas även om upp­handlingen har skett på annat sätt, t.ex. efter förhandling. För atl detta skall ske krävs dock atl upphandlingen kan antas vara minst lika fördelak­tig som anbudsupphandling och även i övrigt lämplig. Även prövningen enligl dessa grunder ankommer i första hand på kommunen. Länsbostads­nämnden får frångå förmedlingsorganets yttrande endast om det finns särskilda skäl för det.

Motsvarande gäller i fråga om s. k. egenregibyggen, dvs. en nybyggnad som utförs av ägaren lill marken eller av tomträtlshavaren. Även till sådana projekt får bostadslån lämnas, men endast om kostnaden för bygget bedöms inte översliga kostnadsnivån vid anbudsupphandling och om egen-regibygge med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet kan anses vara en lämplig produktionsform.

Föredragandens överväganden

Jag lar först upp frägan om ändring av murkvillkoret.

Markvillkorel infördes år 1975.1 proposition 1974: 150 (s. 379) angavs alt ett markvillkor skulle vara etl verksami medel när del gäller alt genom en kommunal markfördelning tillse alt bostadsbyggandet anförtros byggher­rar som har bästa förutsättningar och vilja alt bygga goda och billiga bosläder. Föredragande statsrådet anförde som ett grundläggande motiv för markvillkoret atl del skulle medföra minskad konkurrens om marken och därmed dämpa prisnivån. Riksdagen hade ingen erinran mot det an­förda (CU 1974:36, rskr 1974: 372).

 

Prop. 1980/81:194                                                                   5

Vad först gäller saneringsområden anför bostadsslyrelsen i den lidigare nämnda skrivelsen alt det är svårt att uttala sig om markvillkorets effekter på främst konkurrensen om mark i sådana områden eftersom utsikten alt få bygga och därmed benägenheten att förvärva mark i hög grad är beroende på kommunens inställning. Den ändring i byggföretagens markförvärvspo­litik som här tycks ha skett hänger enligt styrelsen samman med att det kan upplevas som osäkert all bedriva en byggnadsverksamhet som är beroende av kommunens tillstyrkan. Enligl vad jag har erfaril har kommunerna när det gäller saneringsområden i viss utsträckning använt markvillkorel för alt slälla krav i fråga om överlåtelsepriscr, lägenhetsfördelning vid om­byggnad, gårdssanering m.m. Sin främsta betydelse tycks markvillkoret därvid ha haft för överlålelsepriserna.

Bostadsstyrelsen har för sin del tolkat resultatet av utvärderingen som atl kommunerna anser att villkoret allmänl sett har haft positiva effekler för bostadsbyggandet. Markvillkorel utgör enligt styrelsen en betydelsefull grund för kommunens mark- och bostadspolitik. Styrelsen har för egen del inte funnil några bärande skäl för alt markvillkoret bör slopas.

Även jag anser att markvillkoret i princip har haft positiva effekter med hänsyn till syftena bakom villkoret och är, som jag strax skall återkomma lill, för exploateringsområdenas del i princip beredd atl dela styrelsens uppfattning. I fråga om saneringsområden beror emellertid effekterna san­nolikt mindre på att kommunerna har ökat sina markförvärv. Del är oklart huruvida kommunerna över huvud tagel har ökat sina direkta markförvärv i sådana områden som en följd av markvillkoret. Effektema i saneringsom­råden lorde i första hand ha uppnåtts genom del inflytande vid beslut om dispens från markvillkoret som kommunerna har givits i tillämpningen. Därvid har del som jag nämnde varil möjligt för kommunen alt ställa krav i fråga om överiålelsepriser, lägenhelsfördelning, gårdssanering m.m. Jag anser det angeläget att slå vakt om kommunernas inflytande i hithörande frågor. Behovet av ett sådant inflytande kan emellertid tillgodoses även på annal sätt än genom alt man ställer ett krav på kommunal markupplåtelse från vilket kommun sedan har möjlighet att ge dispens.

Jag vill här erinra om den allmänna utvidgning av det kommunala infly­tande i lånefrågor som genomfördes år 1978 (prop. 1977/78:93, CU 1977/ 78:28, rskr 1977/78:265) och som innebär att kommunens (förmedlings­organets) yUrande i låneärenden, i vilka kommunen inle är sökande, får frångås endasi om det finns särskilda skäl. Som exempel på fall dä särskil­da skäl föreligger, dvs. när länsbostadsnämndens bedömning bör ha före­träde, nämns i prop. 1977/78:93 (s. 170) tolkningsfrågor som gäller tillämpningsområdet för statliga stödformer. Vidare nämns produktions­kostnadsprövningen och alt avsteg från kommunens bedömning bör göras i de fall denna strider mot reglerna för lån- och bidragsgivningen.

Kommunerna har således numera elt i princip avgörande inflytande i alla lånefrågor utom sådana som har att göra med tillämpningsområdet för

 

Prop. 1980/81:194                                                                   6

långivningen saml kostnads- och regelfrågor. Vad särskilt gäller småhus villjag också erinra om det inflytande i hithörande frågor som kommunen kan utöva med anledning av kravel på visst kommunall ansvar för förlust på statslånet.

Jag anser att det utökade kommunala inflytandet i låneärenden som infördes år 1978 är tillräckligt när det gäller att lillgodose behovet av elt kommunall inflytande över överlåtelsepriser, lägenhetsfördelning, gårds-sanering och liknande frågor i saneringsområden. Jag förordar därför atl sådana frågor som hittills har kunnat prövas inom ramen för dispenser från markvillkoret i saneringsområden får omfattas av det kommunala inflytan­det i lämplighetsfrågor och att markvillkoret slopas i saneringsområden.

Vad jag nu har förordat gäller även s. k. styckebyggda småhus i sane­ringsområden. Med styckebyggda småhus avses småhus som skall bebos av lånesökanden själv. För sådana hus gäller markvillkoret generelll bara om sökandens förvärv av marken är förenat med villkor, varigenom sökan­dens upphandling av material och byggnadsarbeten binds till viss bygg­intressent. Bestämmelsen har till syfte att motverka att byggföretag genom förvärv och överlåtelse av mark skaffar sig ensamrätt till byggandet på sådan mark. Följden av att markvillkoret i saneringsområden slopas blir att dessa frågor får prövas inom ramen för det kommunala inflytandet i lämp­lighetsfrågor.

I sammanhanget vill jag också beröra den särskilda markprisprövning som skall ske i ärenden om bostadslån för ny- eller ombyggnad av småhus i saneringsområden. Bl.a. i dessa fall gäller alt bostadslån får beviljas en­dast om det pris till vilket marken har förvärvals inte överstiger vad som är skäligt. Bestämmelserna om della finns i I6§ bostadsfinansieringsförord­ningen. Enligt dessa skall man vid bedömningen inte ta hänsyn till i priset ingående kostnad för att ställa i ordning marken för bebyggelse. I övrigt sker bedömningen med ledning av de värderingsgrunder som gäller vid expropriation. Jag anser det vara tillräckligt med den prövning av överlå­telsepriser i saneringsområden som kan ske inom ramen för det kommuna­la inflytandet i lämplighetsfrågor. Att dessutom göra en prövning enligt bestämmelserna i 16 § torde inte behövas. Jag förordar därför att den särskilda markprisprövningen enligt 16 § bostadsfinansieringsförordningen inte skall omfalta ärenden om bostadslån för ny- eller ombyggnad i sane­ringsområden.

Jag övergår nu till markvillkoret i exploateringsområden. Av bostadsslyrelsens utvärdering framgår att enskilda intressenter har mins­kat sitt markinnehav i exploateringsområden. Ätskilliga länsbostads­nämnder och kommuner anser att prisutvecklingen har dämpats och att denna tendens är starkare i exploateringsområden än i saneringsområden. Detla lalar enligt min mening för att markvillkoret i exploateringsområden

 

Prop. 1980/81:194                                                                   7

i huvudsak har tillgodosett de syften som låg bakom införandet av del. dvs. att ge kommunema rädighet över marken för att därigenom både kunna påverka hur marken fördelas mellan olika byggherrar och eliminera kon­kurrensen om exploateringsmark. Dessa syften är enligt min mening lika akluella i dag som när markvillkoret infördes. Atl bostadsbyggandet nu är lägre än i början av 1970-talet ändrar enligt min mening inte detla förhållan­de. Jag delar därför bostadsstyrelsens uppfattning atl markvillkoret bör bibehållas i exploateringsområden enligt i huvudsak nuvarande regler.

Jag vill dock la upp frägan om en förlängning av undanlaget från mark­villkoret för sädan mark i exploateringsområden som lånesökanden har ägt sedan den I november 1974. Sådan mark är f. n. undantagen från markvill­korel lill utgången av juni 1984. Bostadsslyrelsen framhåller bl.a. alt byggföretag m. fl. fortfarande äger belydande markområden som inte kom­mer att tas i anspråk före den I juli 1984. Om kommunerna inte förvärvar denna mark i god tid före detta datum finns enligl styrelsen slor risk för atl markvillkorel då blir ell hinder för bostadsbyggandet inom exploaterings­områden. Styrelsen erinrar om den av riksdagen beslulade avvecklingen av den statliga långivningen till kommunala markförvärv och anser alt kommunernas möjligheter att finansiera eriorderliga markförvärv måste tillgodoses genom att en tillräcklig kreditvolym ställs lill kommunernas förfogande.

För egen del anser jag att det med hänsyn till det ekonomiska läget för kommunerna inte är möjligt att kräva alt dessa på den lid som återstår fram till den 1 juli 1984 skall förvärva den mark som behövs för atl trygga ett kontinuerligt bostadsbyggande. Jag kan därför inle bilräda bostadsstyrel­sens förslag. Del är dock angeläget atl undvika störningar i bostadsbyggan­det på grund av att det övergångsvis saknas mark för bostadsbebyggelse som utförs med stöd av bostadslån. Den övergångstid under vilken mark­villkoret inte gäller för mark som har innehafts sedan den 1 november 1974 bör kunna utsträckas något. Jag förordar alt övergångstiden förlängs med tre år, dvs. det nuvarande undanlaget i fråga om äldre markförvärv i exploateringsområden bör gälla till utgången av juni 1987. Jag vill samtidigt understryka att den av mig nu föreslagna föriängningen bör ses som en extraordinär ålgärd för att underiätta bostadsbyggandet under de närmaste åren. Den föreslagna förlängningen ger kommuner och markägare etl visst rådmm. Det får nu ankomma på dessa att vidta de nödvändiga dispositio­nerna beträffande den mark som berörs. Någon ytteriigare föriängning av övergångstiden bör inte komma ifråga.

Bostadsstyrelsen har också föreslagit att beslutanderätten angående dis­pens från markvillkoret i exploateringsområden skall decentraliseras från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna. Det ankommer på regeringen all besluta i sådana frågor. Jag avser att i ett annat sammanhang föreslå regeringen att besluta i enlighet med styrelsens förslag.

Vad   jag   nyss   har   sagt   innebär   att   markvillkoret   bibehålls   för

 

Prop. 1980/81:194                                                                   8

exploateringsområden. Elt undantag bör dock enligt min mening göras såvitt gäller sådana småhus som skall bebos av lånesökanden, s. k. stycke­byggda småhus. Som jag har redovisat i det föregående gäller markvill­koret i dessa fall endast om förvärvet av mark är förenat med villkor varigenom sökandens upphandling av material och byggnadsarbeten binds till en viss byggintressent.

Bostadsslyrelsens utvärdering innehåller inte några överväganden eller förslag belräffande frågan om markvillkorel för styckebyggda småhus. Av ulvärderingen framgår dock atl en allmän översyn av lånereglerna för styckebyggda småhus har påbörjats inom styrelsen. Denna översyn kom­mer även alt beröra markvillkorel för sådana hus.

Som jag återkommer till i det följande vid min behandling av konkur­rensvillkoret är det nödvändigt atl öka bostadsbyggandet i landet, i vart fall temporärt. En av de ätgärder som därvid bör vidtas är atl med beaktande av de gmndläggande syftena bakom lånereglerna undanröja sådanl som kan anses utgöra ett hinder för etl ökat bostadsbyggande. Reglerna om markvillkoret för styckebyggda småhus anser jag kan utgöra ett sådant hinder. I syfte att öka bostadsbyggandet förordar jag därför elt temporärt slopande av markvillkoret såvitt gäller bostadslån för styckebyggda små­hus i exploateringsområden. Den allmänna dämpningen av efterfrågan på småhus under senare lid. talar enligl min mening för att regeln kan slopas tillfälligt utan att del leder till prisökningar. Jag vill också erinra om vad jag i det föregående har anfört om kommunernas inflytande i låneärenden.

Det av mig förordade undantaget för styckebyggda småhus bör gälla i fråga om lån som beviljas under tiden den 1 juli 1981-den 30 juni 1982.

Jag övergår nu lill frågan om ändring i konkurrensvillkoret.

Konkurrensvillkoret innebär att bostadslån för nybyggnad fär beviljas endasi om byggnadsarbetena har upphandlats i konkurrens. Egenregi och förhandlingscntreprenad kan också godtas under förutsätlning aU kost­nadsnivån inte är högre än om byggnadsarbetena hade upphandlats i kon­kurrens. Dessutom prövas atl egenregi eller förhandlingsentreprenad är en lämplig produktionsform i det enskilda fallet. Kommunen har etl avgöran­de inflytande vid sistnämnda bedömning. Konkurrensvillkoret gäller inte i fråga om styckebyggda småhus.

Enligt gällande regler får s. k. produklionskostnadsbelåning lillämpas vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus under förutsättning att pro­jektet är upphandlat i konkurrens. Övergångsvis får produktionkostnads-belåning ges även i fråga om förhandlingsupphandlade projekt och egenre-giprojekl (CU 1980/81:4, rskr 1980/81: 13).

Från skilda håll har framförts att konkurrensvillkoret är ett hinder för bostadsbyggandet. Bostadsstyrelsens utvärdering ger visserligen inte nå­got belägg för denna uppfattning men slyrelsen framhåller atl man inle har funnit någon metod atl avläsa de verkliga effekterna av villkoret.

I årels budgetproposition (prop. 1980/81: 100 bil. 16) framhöll jag beho-

 

Prop. 1980/81:194                                                                   9

vet av att bostadsbyggandet ökar. Nu tillgängliga uppgifter om bostadsin­vesteringarna under innevarande år tyder dock på atl dessa inle konimer att bli av den omfattning som jag förutsatte i början av detta år och som är önskvärda från bostadspolitisk synpunkt. Enligt vad jag har erfarit skulle ett slopande av konkurrensvillkoret i förening med produktionskostnads-belåning även för hyres- och bostadsrättshus som byggs i egen regi eller är upphandlade efter förhandling ha en betydande stimulanseffekt på bo­stadsbyggandet. Med hänsyn till behovel av alt bostadsbyggandet ökar förordar jag som en stimulansåtgärd att konkurrensvillkoret slopas tillfäl­ligt och alt de nuvarande möjligheterna till produktionskostnadsbelåning för hyres- och bostadsräushus vidgas lill förhandlingsentreprenader och egenregiprojekt under den tid som villkoret inte gäller. Jag återkommer i det följande till den period under vilken villkoret inte skall gälla.

Mitt förslag om produklionskostnadsbelåning innebär att, om byggnads­arbetena har upphandlats efter förhandling, låneunderlagel fär bestämmas tiil det belopp som motsvarar kostnaden enligt det antagna anbudet med skäligt tillägg för sådana kostnader som inte omfattas av anbudet. För lån till en sådan nybyggnad som skall ulföras av ägaren till marken får låneun­deriaget motsvara den i ärendet uppgivna kostnaden. I likhet med vad som gäller i fråga om produktionskostnadsanpassad belåning av konkurrens-upphandlade projekt bör dock kostnaderna för del förhandlingsupphand­lade projektet eller egenregiprojektet jämföras med ett på sedvanligt sätt framräknal pant värde. Om dessa kostnader väsentligen överstiger pant­värdet bör bostadslån inte lämnas. Vidare bör inte högre låneunderlag kunna fastställas för egenregiprojekt och förhandlingsupphandlade projekt än för ett motsvarande projekt som är upphandlat i konkurrens.

Jag kommer inte att i detta sammanhang la ställning till de av bostads-styrelsen föreslagna ändringarna av konkurrensvillkoret. Detta bör i stället ske när även effekten av de av mig föreslagna ändringarna beträffande produktionskostnadsbelåningen kan bedömas.

Det av mig förordade temporära slopandet av konkurrensvillkoret och de ändrade förutsättningarna för s. k. produktionskostnadsbelåning bör gälla för ärenden i vilka preliminärt beslut meddelas under tiden den 23 april 1981 t. o. m. den 30 juni 1982 under förutsältning att byggnadsarbete­na påbörjas senast den 30 september 1982. Som ytterligare förutsättning bör gälla att låneansökan skall ha inkommit till kommunen (förmedlingsor­ganel) före utgången av februari 1982. Med denna avgränsning av tillämp­ningsområdet för stimulansåtgärderna kommer dock ett antal icke anbuds-upphandlade projekl. för vilka preliminärt beslut har meddelats före den 23 april 1981 och för vilka låneunderiaget har fastställts enligt den s. k. scha­blonmetoden, atl erhålla högre kapitalkostnader än de som omfattas av de nya reglerna. Det förhällandet all byggherren har funnit det förenligt med sina intressen atl genomföra ett sådant byggnadsföretag lalar enligt min

 

Prop. 1980/81:194                                                    10

bedömning för att denne har funnit företaget kostnadsmässigt konkurrens­kraftigt vid jämförelse med projekl som har upphandlats i konkurrens och som har medgetts produktionskoslnadsbelåning. Av detta skäl och med hänsyn till att syftel med milt förslag är all stimulera bostadsbyggandet finner jag inle skäl atl ge förslaget någon retroaktiv tillämpning. Även statsfinansiella skäl talar mot delta.

Det föreslagna temporära slopandet av konkurrensvillkoret och de änd­rade fömtsättningarna för s. k. produktionskoslnadsbelåning beräknas medföra en ökning av bostadslän med 37 milj. kr. och en ökning av räntebidraget del första året med 4 milj. kr. Förslagel medför inte någon kostnadseffekt för statsverket under budgetåret 1981/82.

Effekterna av atl markvillkoret för styckebyggda småhus i exploate­ringsområden och konkurrensvillkoret slopas temporärt saml effekterna av de ändrade fömtsättningarna för s.k. produktionskostnadsanpassad belåning bör enligt min mening utvärderas. Jag avser atl i annat samman­hang föreslå regeringen atl en sådan utvärdering kommer till stånd.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.    godkänna de ändringar i grunderna för markvillkoret och mark­prisprövningen som jag har förordat,

2.    godkänna vad jag har förordat i fråga om alt temporärt slopa konkurtensvillkoret och att under den tid konkurrensvillkoret inte gäller införa produktionskostnadsbelåning för hyres- och bo­stadsrättshus som inle upphandlas i konkurrens.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl anlaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

 

Prop. 1980/81:194                                                              11

Bilagu

Sammanfattning  av   bostadsstyrelsens   utvärdering  av mark- och konkurrensvillkoren i fråga om bostadslån

Vissa utgångspunkter

För atl belysa effekterna av mark- och konkurrensvillkoren har bostads­styrelsen bl.a. genomfört en omfaltande enkätundersökning. Enkäterna, som utformades efler samräd med bl.a. Svenska kommunförbundel. Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Delegationen för förelagens uppgiftslämnande och tillställdes samlliga länsbostadsnämnder, elt antal kommuner och organisationer samt ett stort antal byggherre- och bygg­nadsförelag. Flertalet besvarade också enkäterna. Av totalt 272 utsända enkäter besvarades 221. I materialet ingär svar från samlliga länsbostads­nämnder, 52 kommuner. 99 byggherreföretag och 32 byggföretag. Vidare ingår svar från Göteborgsregionens kommunalförbund, Stor-Stockholms planeringsnämnd (SSPN), Sydvästra Skånes kommunalförbund (SSK), Byggförbundel, HSB:s riksförbund. Hyresgästernas riksförbund. Närings­livels byggnadsdelegation (NBD), Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska byggnadsenlreprenörföreningen (SBEF), Svenska riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägare­förbund. Sveriges trähusfabrikers riksförbund (STR) och Sveriges villa­ägareförbund.

För att genomföra uppdraget har bostadsslyrelsen dessulom utnyttjat de slatistiska data som finns i statistiska centralbyråns (SCB) s. k. låneob-jeklsstatislik. En databearbetning har också genomförts beträffande ny­produktionen av statligt belånade flerbostadshus och gruppbyggda småhus åren 1972-1978 utifrån variablerna lånlagarkategori, produktionsform, upplåtelseform för marken, föregående ägare samt exploaterings- resp. saneringsområde. På grund av sekretessbestämmelser har del dock inle varil möjligt atl få med produktionskostnaden som en variabel i denna bearbetning.

Markvillkoret

Vid sin analys av enkätsvaren beträffande effekterna av markvillkoret anför bostadsslyrelsen bl. a. att en förväntad effekt av införandet av mark­villkoret var att konkurrensen om murken skulle minska, vilket i sin tur skulle leda till en dämpning av prisnivån. Enligl styrelsen är det därför av intresse att se i hur stor omfattning kommuner resp. bygginlressenler har förvärvat mark före resp. efler villkorets införande.

Av svaren pä kommunenkäten framgår att kommuners resp. bygginlres-senlers andel av markförvärven i exploateringsområden låg på samma nivå åren närmasl före år 1975 som åren närmasl efter men att bygginlres-senters förvärv i exploateringsområden från annan än kommunen har minskat. Kommuner har såväl före som efter år 1975 förvärvat över 90% av arealen. Dessa uppgifter avser annan mark än mark för fritidsändamål och sådana jord- och skogsbruksfasUgheter för vilka nägon ändring av pågående markanvändning inle förväntas under överskådlig lid. För mark inom saneringsområden finns inle någon tendens lill förändring beträffan-

 

Prop. 1980/81:194                                                                  12

de byggintiessenters förvärv, medan huvuddelen av de kommuner som har svarat bedömer att kommunens förvärvsverksamhet har ökal.

En förklaring till atl en jämförelse av kommuners och byggintressenters förvärv av mark före och efter 1975 visar så små förändringar anser styrelsen i sin analys vara att många kommuners och förelags markförvärvspolitik har påverkals redan under den tid då byggkonkurrens-ulredningen pågick.

Vad särskilt gäller markinnehav utanför saneringsområden den 1 januari 1979 anför slyrelsen att i de kommuner som har svarat kommunen ägde ungefär 90% av marken. Andra bygginlressenler än allmännyttiga, koope­rativa och delvis kommunägda torelag ägde ca 5%. De sistnämnda uppgif­terna avser dock även annan mark än mark för fritidsändamål och sådana jord- och skogsbruksfastigheler för vilka någon ändring av pågående mark­användning inle förväntas under överskådlig lid.

Resultatet av kommunenkäten visar enligt bostadsstyrelsen alt bygg-intresscnternas andel av markförvärven har minskat nägot genom införan­det av markvillkoret. Enligt enkätsvaren anser huvuddelen av kommuner­na att byggintressenternas förvärv av mark frän annan än kommun har påverkats genom införandet av markvillkoret. Delta bekräftas också enligt slyrelsen av de enkätsvar som byggföretagen har lämnat. Enligt dessa har nämligen byggföretag i flera fall uppgivit atl de har slutat atl förvärva mark i exploateringsområden. Även i saneringsområden uppger huvuddelen av förelagen all de har ändrat sin markförvärvspolitik. De förelag som fortfa­rande förvarvar mark gör det oftare i kontakt med kommunerna än tidi­gare.

Beträffande prisutvecklingen på mark anför bostadsstyrelsen au det är utomordentligt svårt att bedöma markvillkorets påverkan. Några objektiva svar kan enligt styielsen inle ges i denna fråga utan man får nöja sig med mer eller mindre subjektiva uppfattningar. Osäkerheten om markvillkoret har påverkat markpriserna framgår enligt slyrelsen av enkätsvaren från länsbostadsnämnderna. Bara ungefär en tredjedel av nämnderna har svarat att en dämpning har skett. Samtidigt går dock bland dessa bedömningarna isär om denna tendens har gjort sig mest gällande i sanerings- eller i exploateringsområden. Osäkerheten är också stor bland kommunerna. Även bland dessa har endast ca en tredjedel svarat atl prisutvecklingen har dämpats som en följd av markvillkoret. De flesta av dessa anser emellertid att denna tendens är starkare inom exploateringsområden.

Enkäterna visar vidare enligt bostadsstyrelsen att byggintressenternas förvärv av mark i exploateringsområden har minskat efler år 1975 och därmed också konkurrensen om marken. Styrelsen anför att detla sanno­likt har haft en dämpande effekt på markprisernas utveckling i exploateringsområden.

I fråga om saneringsområden anför slyrelsen alt det är svårare att ha någon uppfattning om markvillkorels effekt på konkurrensen om marken eftersom utsikten alt få bygga och därmed benägenheten alt förvärva mark är beroende av kommunens inställning. Av enkätsvaren framgår dock att byggföretagen i slor utsträckning har ändrat sin markförvärvspolitik. Delta hänger enligt styrelsen samman med att det kan upplevas som osäkert atl bedriva en byggverksamhet som är beroende av kommunens tillstyrkan.

Vad sedan gäller effekterna av markvillkorel med avseende på konkur­rensen i bostadsbyggandet anför bostadsstyrelsen att de förväntade effek­terna var all marken skulle neutraliseras som konkurrensfaktor, alt kom­munerna genom markfördelning skulle premiera byggherrar med de bäsla

 

Prop. 1980/81:194                                                                 13

förutsättningarna atl bygga goda och billiga bosläder, alt byggherrarnas markinnehav inte skulle påverka fördelningen av produktionsuppdiag, att utnyttjandet av markfördelningslävlingar skulle öka samt att kommunerna vid markupplåtelse ulan tävling skulle kunna ställa ökade krav på utform­ning och kostnader.

Ett mått pä huruvida marken har neutraliserats som konkurrensfaktor är enligt slyrelsen den andel av bostadsbyggandet som har skelt på kommun-förmedlad mark. Beträffande flerbostadshus i exploateringsområden anför slyrelsen alt del slalislikmaterial som har lagits fram av SCB emellertid visar att andelen kommunförmedlad mark har varit tämligen oförändrad under åren 1972-1978. Andelen kommunförmedlad mark låg för dessa år runl 90%. Under senare delen av perioden har andelen ökal något. För nyproduktion av flerbostadshus i saneringsområden visar staiistikmaleria-let att andelen kommunförmedlad mark generellt sett är lägre. Enligt styrelsen kan man dock även här se en tendens mot en ökande andel mot slutet av 1970-talet.

Beträffande hur markvillkoret har förändrat fördelningen på byggherre­kategorier och fördelningen mellan upphandlingsformer anför bostadssly­relsen alt det är omöjligt alt särskilja detta från påverkan från konkurrens­villkoret.

Också omfattningen av ktnnrnunernas markförvärv beror enligt styrel­sen på en mängd andra faklorer än enbart markvillkoret. En uppfattning av hur kommunernas markförvärv har förändrats över tiden kan man få genom SCB:s uppgifter om kommunernas finanser. Enligt dessa uppgick kommunernas utgifter för förvärv av fastigheter och anläggningar under åren 1972-1978 till följande belopp.

 

 

1972

1973

1974

1975

1976

1977

1978

Utgift (Milj.kr.)

1004

815

941

946

828

893

883

Uppgiftema avser alla typer av fastigheter och anläggningar. Med hän­syn till pennningvärdets försämring och lill att förvärven i ökad omfallning avser fastigheter i saneringsomräden innebär de redovisade siffrorna enligt styrelsen att kommunernas markförvärv för bostadsbyggandet har minskal under perioden. Detta hänger i första hand samman med det minskade bostadsbyggandet som med viss eftersläpning påverkar förvärvsbenägen­heten.

Av enkätsvaren från organisationerna framgår också atl det är svårt atl dra bestämda slutsatser om hur markvillkoret har påverkat omfaiiningen UV bostadsbyggandet. Att bostadsmarknaden i hög grad påverkas av andra faktorer och att villkoret inte trätt i full kraft anges i svaren som några av orsakerna lill denna osäkerhet. Vissa menar dock att villkoret kan ha haft en negativ effekt på bostadsbyggandets omfattning. HSB:s riksförbund har bl.a. anfört att de initiativ lill bostadsprojekt som tidigare logs genom markförvärv av byggherrar och i viss mån entreprenörer försvann vid markvillkorets införande.

SSPN har särskilt framhållit att kommunerna i Stockholmsregionen måste öka markförvärvsaktiviteten om det erforderliga bostadsbyggandet skall kunna genomföras. Markvillkoret ställer ökade krav på kommuner­nas resurser. SSPN menar att markvillkoret kan bli ett hinder för bostads­byggandet under 1980-talet om slaten inle kommer att anslå erforderliga resurser för markförvärv.

 

Prop. 1980/81:194                                                                  14

SBEF har anfört att byggföretag genom mark- och konkurrensvillkoren har förlorat möjlighelen att hjälpa kommunerna med plan- och projekteringsalternativ genom planering av eget markinnehav. Kommu­nerna saknar enligt SBEF kapacitet att fullt ut klara motsvarande upp­gifter, vilket bl.a. har resulterat i eftersatt planering som i sin tur har resulterat i lågt bostadsbyggande.

Antalet påbörjade lägenheter låg åren 1971 och 1972 runt lOOOOO. De två följande åren var motsvarande antal ca 80000. Därefter har antalet legat på 50000—60000 påbörjade lägenheter per år. Denna utveckling i bostadsbyg­gandet beror naturligtvis på en mängd olika faktorer. Mot bakgrund av de erfarenheter som har förmedlats via enkätsvaren finns inga belägg för alt markvillkoret isolerat skulle ha haft någon slörre belydelse för bostadsbyg­gandets omfallning.

Bostadsstyrelsen redovisar för egen del följande överväganden och för­slag i fråga om mark villkoret.

Markvillkorel syftar till all befästa kommunernas möjligheler atl genom sin markfördelning tillse alt bostadsbyggandet anförtros byggherrar som har bäsla förutsättningar och vilja att bygga goda och billiga bostäder. Vidare syftar markvillkoret lill atl eliminera eller i vart fall dämpa konkur­rensen om marken och därmed underlätta för kommunerna alt bedriva en aktiv markpolitik. Markvillkoret utgör enligt bostadsslyrelsens mening en betydelsefull grund för kommunens mark- och bostadspolitik.

Bostadsstyrelsen tolkar för sin del enkätresultatet som att flertalet som har svarat anser alt villkoret har haft positiva effekter för bostadsbyggan­det. Slyrelsen har inte funnit några bärande skäl för atl markvillkoret skall slopas.

Däremot anser bostadsslyrelsen att del kan finnas skäl alt göra vissa ändringar i reglerna för markvillkoret. Styrelsen anser således atl det finns skäl atl flytta beslutanderätten i fråga om dispens från markvillkoret i exploateringsområden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnden. Vi­dare anmäler styrelsen att man nyligen har börjat en översyn beträffande bestämmelserna om bostadslån till styckebyggda småhus. I denna översyn berörs även bestämmelserna om markvillkoret i fråga om bostadslån för sådana småhus.

Däremot avvisar styrelsen tanken på atl flytta beslutanderätten i fråga om dispenser från markvillkoret till kommunerna. Styrelsen anser inte heller all del finns skäl för elt förslag av Sveriges trähusfabrikers riksför­bund att slopa markvillkoret för s. k. styckebyggare och för mindre grupp­husbyggen.

Konkurrensvillkoret

Av länsbostadsnämndernas enkätsvar framgår att konkurrensvillkorels huvudregel i 11 § bostadsfinansieringsförordningen och regeln om otillbör­ligt gynnande i I2§ har utgjort avslagsskäl i mycket få fall. Bestämmelser­na i I3§ om förhandlingscntreprenad har över huvud taget inle åberopats som avslagsskäl i något fall.

De skärpta reglerna för egenregibygge, som trädde i krafl den 1 juli 1979, har fram till våren 1980 medförl avslag på låneansökan för 11 av totalt 211 projekt med denna produktionsform.

Av en undersökning som har gjorts inom bostadsslyrelsen av ca 300 preliminära lånebeslut som har meddelats under första halvåret 1980 fram-

 

Prop. 1980/81:194                                                                  15

går att drygt en tredjedel var förhandlingsupphandlade projekt eller egen­regibyggen. Materialet omfattar ca 8000 lägenheler varav ungefär 3000 i gruppbyggda småhus och 5000 i flerbostadshus.

De tre vanligaste skälen till att länsbostadsnämnden har bedömt den valda produktionsformen som lämplig och därmed projektet godtagbart för belåning var enligt styrelsens analys att kostnaderna bedömdes bli högre vid konkurrensupphandling, att projektet utgjorde en fortsättning på en bra genomförd elappbebyggelse och framför allt atl ansökan avsåg ett litet projekl.

Under senare hälften av 1970-talet har kostnadsökningarna varit påfal­lande höga. Enligl slyrelsen förklaras delta till slor del av inflation och kvalitetshöjningar. I övrigl påverkas kostnaderna av en mängd faktorer och det är därför, framhåller styrelsen, svårt atl påvisa i hur stor utsträck­ning som konkurrensvillkoret har verkat återhållande på kostnadsutveck­lingen.

Av enkätsvaren framgår att meningarna är mycket delade om kostnads­effekterna av konkurrensvillkoret. Styrelsen anför atl den ökade konkur­rens som både mark- och konkurrensvillkoret har medfört rimligen måsle ha verkat återhållande på kostnadsutvecklingen. En del kommuner anser också att både mark- och konkurrensvillkoret är väsentliga och atl de har ökat kommunernas möjligheter alt uppnå bostadspolitiska mål.

Ä andra sidan kan enligt en del kommuner och åtskilliga byggföretag villkoren ha påverkat kostnadsutvecklingen negativt. Man menar atl vill­koren har medförl större arbetsbelastning och ökad byråkrati. Vissa anser atl konkurrensvillkoret har medfört negativa effekter för främsl de små och medelstora företagen som har svårigheter att lämna anbud eftersom utarbetande av anbudshandlingar medför stora kostnader för företagen. Enligl slyrelsen bör man dock notera atl en ganska stor andel av byggandet fortfarande sker utan anbudskonkurrens. Styrelsen pekar på att lånemyn­digheterna är generösa med undanlag från kravel på anbudskonkurrens vid små projekl, vilket borde gynna små och medelstora byggföretag. Struk­turförändringarna inom byggnadsbranschen har enligl styrelsen säkerligen andra orsaker än mark- och konkurrensvillkoren.

I enkätsvaren har en del byggföretag också påpekat att kostnaderna i många fall överbetonas i jämförelse med kvalitetsaspekterna vid jämförel­se av anbud. Bostadsstyrelsen för sin del hänvisar till att det i styrelsens föreskrifter understryks att hänsyn skall tas lill både kostnader och kvali­tet. Enligt styrelsen bör det dock observeras att en beställare ibland kan tvingas avstå från att anta ett i och för sig bra anbud vad gäller förhållandet mellan kostnad och kvalitet på grund av en alltför hög totalkostnad. All kostnaderna i vissa fall överbelonas beror således inle på konkurrensvill­koret.

För att klarlägga eventuella förändringar i.fördelning på byggherrekate­gorier har styrelsen använt SCB:s s.k. låneobjektsstatistik för perioden 1972-1978. För flerbostadshusen kan man enligt slyrelsen utläsa en viss ökning av marknadsandelen för de kooperativa företagen och en viss minskning för de enskilda företagen. För grupphusen har de enskilda byggherrarnas andel sjunkit till 52% år 1978 från en stabil nivå på omkring 65% före 1976. De kooperativa företagen härunder senare år kommit upp i en andel på över 20% frän att i början av 1970-talet ha legat pä 12-13%.

Enligt styrelsens analys kan minskningen för den enskilda sektorn ha orsakats av mark- och konkurrensvillkoren.

Även för att klarlägga evenluella förändringar i Jördelningen på upp-

 

Prop. 1980/81:194                                                                  16

handlings- och produklionsjörmer har SCB:s s. k. låneobjektsstatistik för perioden 1972-1978 använts. Styrelsen anför atl i kommuner av samma storleksordning utvecklingen är likartad från år 1975 för nybyggnad i exploateringsområden. nämligen en stark ökning av andelen konkurrensupphandladc projekl och en motsvarande minskning av ande­len egenregiprojekt. Andelen förhandlingsupphandlade projekt har också minskat även om denna förändring är mindre markerad.

För nybyggnad i saneringsområden visar statistiken däremol alt föränd­ringarna är betydligt mindre även om del finns en viss tendens till minsk­ning av andelen egen regi. För flerbostadshusen i exploateringsområden har egen regi i det närmaste försvunnit under perioden i de mindre och medelstora kommunerna. För grupphus har förskjutningen av marknads­andelarna frän egen regi till upphandling i konkurrens varit avsevärl mind­re.

Styrelsen anför i sin analys att mark- och konkurrensvillkoren är de främsta orsakerna till ökningen av andelen konkurrensupphandlingar un­der senare delen av 1970-talet. När det gäller den kraftiga förskjutningen från egenregi till konkurrensupphandlingar för flerbostadshusen torde dock även andra faktorer ha medverkat.

Styrelsen konstaterar också att mycket av det som lidigare framförts om markvillkorets effekt på bostadsbyggandets omfuttning gäller även för konkurrensvillkoret.

Enligl enkätsvaren anser många av de tillfrågade byggföretagen alt bo­stadsproduktionen har blivit mindre än den hade kunnat vara utan mark-och konkurrensvillkoren. Enligt styrelsen är det dock möjligt att byggföre­tagens negativa inställning i fråga om nyttan av villkoren förlett dem att tro att dessa villkor också har haft en hämmande inverkan på omfattningen av bostadsbyggandet. Styrelsen menar för sin del att nedgången i bostadsbyg­gandet under senare hälften av 1970-talel har andra orsaker än mark- och konkurrensvillkoren.

Kritiken mot konkurrensvillkoret har främsl kommit från byggföreta­gen. Enligt enkätsvaren från dessa kan inte kvalitetsaspekter och nytän­kande beaktas tillräckligt vid en strikt tillämpning av konkurrensvillkoret. Man anser ocksä att konkurrensvillkoret har medverkat till nedläggning av byggföretag och att konkurrensvillkoret begränsar möjligheten till plane­ring inom förelagen. Man hävdar även att villkoret har medfört personalin­skränkningar i många företag genom alt egenregibyggandet minskat och alt kopplingen byggande-förvaltning har försvagats.

Bostadsslyrelsen pekar dock på atl även positiva synpunkter har läm­nats. Således har nämnts kommunernas ökade möjligheler att uppfylla bostadspolitiska mål, ökad insyn i upphandlingsförfarandet och atl före­kommande byggmonopol har kunnat brytas.

I fråga om konkurrensvillkoret redovisar bostadsslyrelsen för egen del följande överväganden och förslag.

Enkätsvaren visar myckel delade uppfattningar om konkurrensvillko­rets effekler. Bostadsslyrelsen har i sin utvärdering inte funnit någon metod alt avläsa de verkliga effekterna av villkoret. Med anledning av vissa uttalanden från bl.a. näringslivet atl osäkerheten om tolkningen av lämplighetskravet för förhandlingsupphandling och egenregiprojekt kan försvåra en rationell planering föreslår slyrelsen emellertid vissa ändringar i reglerna för konkurrensvillkoret.

Förslagel innebär all kravet på alt produktionsformen skall bedömas som lämplig slopas vid prövning av om förhandlingsupphandling eller

 

Prop. 1980/81:194                                                                  17

egenregiprojekt skall godtas. Sker produktionen pä något av dessa sätt bör det vara en tillräcklig förutsättning för lån att produktionsresultat avseende kostnader och kvalitet kan antas hli fördelaktigare än om upphandlingen hade gjorts i anbudskonkurrens. Upphandling i anbudskonkurrens bör dock fortfarande vara etl huvudvillkor. Förtärandet vid avslyrkan resp. tillstyrkan från förmedlingsorganets sida bör också kunna vara detsamma som i dag. Förmedlingsorganets av- eller tillstyrkan bör således inte från­gås utan all det föreligger särskilda skäl. Även förfarandet när lånesökan­den har antagit elt anbud som är påtagligt sämre bör behällas. Kriteriet om otillbörligt gynnande bör dock utgä. Kriteriet om att det antagna anbudet inte får vara påtagligt sämre än annal anbud bör vara tillräckligt för avslag.

Markförvärvslån

Bostadsstyrelsen konstaterar att möjligheten att Jinunsieru erforderliga markförvärv år en förutsättning för att kommunerna skall kunna uppfylla statsmakternas mål för mark- och bostadspolitiken och att markförvärv hittills till viss del kunnat finansieras med markförvärvslän men att denna låneform skall upphöra fr. o. m. den Ijuli 1981.

Bostadsslyrelsen anser att kommunernas möjligheter att finansiera er­forderliga markförvärv mäste tillgodoses genom att en tillräcklig kreditvo­lym ställs till kommunernas förfogande. Detta gäller enligl styrelsen inte minst för de belydande markområden som byggföretag m. fl. äger och som inte kan tas i anspråk före den 1 juli 1984. Om kommunerna inte har förvärvat denna mark före delta datum finns del enligt styrelsen stor risk för att markvillkoret kommer att bli elt hinder för bostadsbyggandet i exploateringsområden.

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1981