Prop. 1980/81:190

1 Förslag till

Lag um ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukels område'

dels alt 10, 25, 27, 34 och 34 a §§ skalt ha nedan angivna lydelse.

dels all i lagen skall införas tvä nya paragrafer, 21 a och 21 b §§, samt närmast före 21 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avgift erlägges av Avgift erläggs av

a) mjölkproducent för mjölk, grädde och ost som han levererar till annan än mejeri eller företagare som handlar med mjölk eller mejeriprodukter,

b) mejeri för mjölk, grädde, ost och torrmjölk och kondenserad mjölk, som ej levereras till annat mejeri,

c) annan tillverkare än mejeri för c) annan tillverkare än mejeri för margarinost, Jörsåld margarinosl,

d) annan företagare som handlar med mjölk eller mejeriprodukter än
mejeri för mjölk, grädde och ost som mjölkproducent levererat,

e) polatisproducent för potatis som han levererar till bränneri eller
stärkelsefabrik,

O importör av socker och sockerUllverkare för försålt socker, g) kläckeri för levererade hönkycklingar av tamhöns, h) fläskproducent för lamsvin som han levererar till slakt, i) äggproducent för värphöns som han innehar.

Den som odlar potatis på en sammanlagd åkerareal av minsl 0,5 heklar erlägger avgifl för potatisen i förhällande till den odlade arealen.

Avgifter för alt utjämna industrins råvarukoslnader

2la§

Regeringen får föreskriva atl en avgifl (utjämningsavgift) skall erläggas Jör varor som t Ul verkas av råvaror upptagna i bilagan liU denna lag, om tillverkningen sker inom landet för försäljning eller varorna förs ln till landet och förtidlas.

För andru slug av varor än för vilka utjämningsavgift skall erläggas, vilka tillverkas av råvaror upptagna i bilagan till denna lug, får regeringen föreskriva att en avgift (imporlavgift) skall erläggas när varorna förs in till landet och förtull us.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:865. Senasle lydelse 1978:466.

Prop. 1980/81:190

Uldrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-09

Närvarande: statsrådet Ullsten, ordförande, och stalsråden Bohman, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm. Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

1 Inledning

Riksdagen beslutade våren 1978 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. för tiden den I juli 1978-den 30 juni 1981 (prop. 1977/ 78:154, JoU 1977/78:34, rskr 1977/78:348). Enligl beslutet skall justeringar av miitpriser, prisgränser och införselavgifler för jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker göras dels halvårsvis på grundval av utvecklingen av kostnaderna inom jordbruket och viss uppsamling och förädling, dels den I juli varje år för atl nå följsamhet för jordbrukarnas inkomsler lill inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrupper. Våren 1979 beslöt riksdagen (prop. 1978/79:208, JoU 1978/79:36. rskr 1978/79-417) om prisregleringen för sockerbetor för liden den 1 juli 1979-den 30 juni 1982 och våren 1980 (prop. 1979/80:162, JoU 1979/80:47 och 49, rskr 1979/ 80:413) om prisregleringen för socker för tiden den I juli 1980-den 30juni 1982. Enligt besluten skall åriigen fastställas areal, arealbidrag och kostnadskompensation.

Regeringen uppdrog den 25 september 1980 ål slalens jordbruksnämnd att efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation avge förslag om den närmare utformningen av prisregleringen på jordbruksprodukter, med undantag för sockerbetor och socker, för tiden efter den 30 juni 1981. Förslaget skulle enligt beslutet utformas med utgångspunkt i riksdagens beslut med anledning av proposition om nya riktlinjer för jordbmkspolitiken, m. m. (prop. 1977/78: 19, JoU 1977/78: 10, rskr 1977/78: 103).

I skrivelse den 16 mars 1981 har jordbruksnämnden efter avslutade överläggningar lagt fram förslag om prisregleringen på jordbmksprodukter

Prop. 1980/81:190 6

med undanlag av sockerbetor och socker för tiden efler den 30 juni 1981. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Regeringen uppdrog den 19 juni 1980 åt statens jordbruksnämnd att under perioden den I juli 1980-den 30 juni 1983 följa, bedöma och redovisa effekterna av prisstödet lill jordbruket i norra Sverige. Enligt i beslutel angivna förutsäitningar skulle nämnden under perioden inkomma med förslag om justeringar av prisstödet.

I skrivelse den 31 mars 1981 har jordbruksnämnden lämnat en redovisning med anledning av uppdraget. Skrivelsen bör fogas lill prolokollet i detla ärende som bilaga 2.

Länsslyrelserna och lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västernorrlands. Västerbottens och Norrbottens län har i gemensam skrivelse den I april 1981 hemställt om förbättringar av prisstödet lill jordbruket i norra Sverige.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 10 november 1978 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en kommitté' med uppdrag att se över de olika systemen för industrins råvarukostnadsutjämning, m. m. Kommittén har benämnt sig kommittén för industrins råvarukostnadsuljämning - RÅK (Jo 1978:07).

Kommittén avlämnade i december 1980 sill betänkande (Ds Jo 1980:14) Industrins råvarukostnadsutjämning. Kommitténs huvuduppdrag är därmed avslutat. Kommittén kommer att i ett senare delbetänkande ta upp frågan om prisutjämning för stärkelse. Kommitténs sammanfattning av betänkandet samt kommitténs författningsförslag bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilagu 3 resp. 4.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds konsumentdelegation, kommerskollegium, generaltullslyrelsen, näringsfrihelsombudsmannen (NO), statens pris- och kartellnämnd (SPK), statens industriverk (SIND), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikonlor, Sveriges grossistförbund. Kooperativa förbundet (KF), Sveriges exportråd, Sveriges fiskares riksförbund och Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF).

Ett par remissinstanser har överiämnat av dem inhämtade yttranden.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

1 prop. 1980/81:100 (bil. 13) har regeringen föreslagit riksdagen aft, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område för budgetåret 1981/82 beräkna ett förslagsanslag av 4 156000000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp denna fråga.

' Generaldirektören Ingvar Lindström, ordförande, byrådirektören Gunnela Becker, direktörerna Erik Brandt och Thomas Cederberg. pol. mag. Olof Karlander, direktören Bengt Kristensson, depariementsrådet Nils Börje Leuf, byrådirektören Gunnar Lindqvist, direktören Nils Eric Näslund, tullrådei Karl-Evert Rydberg saml byråchefen Robert Udd.

Prop. 1980/81:190 7

2 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område den 1 juli 1980 — den 30 juni 1981, m. m.

2.1 Justering av införselavgifter, m. m. den 1 juli 1980

Jordbruksnämnden föreslog efter överläggningar och i samförstånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation att jordbruket fr. o. m. den I juli 1980 skulle tillerkännas I 170 milj. kr. räknat per helt år. Vid överläggningarna rådde olika uppfattningar om vissa faktorer, nämligen rationaliseringsvinstens sloriek, tillkomsten och tillämpningen av löneavtalen för de slora lönekollektiven, ersättningen lill förädlingsindustrin samt kostnadsutvecklingen lör lejt arbete inom jordbruket. Utan alt ge avkall på sina principiella uppfattningar enades parterna dock om att jordbruket per den 1 juli 1980 skulle tillföras ett belopp av I 170 milj. kr.

I regeringens proposition 1979/80: 181 om insalser för all underlätta nya löneavtal hade aviserats aU regeringen skulle lillskjula budgetmedel sä alt prishöjningar på livsmedel föranledda av tillämpningen av jordbruksprisregleringen per den I juli 1980 i allt väsentligt kunde undvikas. 1 överläggningarna togs hänsyn till beräknade positiva eftertrågeeffekler härav genom elt avdrag av 50 milj. kr. som skall återföras vid en evenluell motsvarande minskning av subventionerna.

Av totalbeloppet på ca I 170 milj. kr. föreslogs atl 40 milj. kr. skulle avsättas till etl ränlestöd för vissa jordbrukare, som under senare år gjort stora investeringar och som därmed fåll kraftigt ökade ränteutgifter på grund av räntehöjningarna. Vidare föreslogs att 20 milj. kr. skulle få användas främst till utbyggnad av avbylarverksamheten. Resterande belopp av 1 110 milj. kr. föreslogs bli fördelade på olika varuslag i form av pris- och avgiftshöjningar enligt följande tablå.

	Höjning av pris	Beräknat belopp
	eller avgifl	till jordbruket
	öre/kg (för	och viss livs-
	mjölk öre/Il	medelsindustri
	r prisreg-	milj. kr.
	leringsledet
Vete	15	66,00
Råg	15	16,50
Korn	14	8,82
Havre	13	16,25
Matpolatis	8	53.60
Potatisstärkelse	25	17,.SO
Oljeväxtlrö	20	63.40
Kokärter	10	0.70
Bruna bönor	35'	-
Ändring av prisortsystemet för brödsäd Summa vegetabilier		0,70 243,47

Höjning av pris	Beräknat belopp
eller avgift	till Jordbruket
öre/kg (för	och viss livs-
mjölk öre/1)	medelsindustri
1 prisreg-	milj. kr.
leringsledet
18-	266,22
55	23.65
30	6,30
90	42,30
55	48,95
30	7,20
	394,62
50	52.00
75	30.00

K-mjölk vid mejeri

Grädde, tjock

Grädde, tunn

Smör

Ost

Mjölkpulver

Summa mjölk och mejeriprodukter

Ägg FJäderfäkötl

Summa ägg och fjädertäköll 82,00

Nöt-, kalv- saml får- och

lammkötl 135 196.96

Fläsk 68 193.80

Summa kött och fläsk 390,76

Summa animalier 867,38

Totalt 1110,85

' Denna höjning finansieras av medel inom fördelningsplanen.

- Vid fördelningen har det förutsatts atl prishöjningen på K-mjölk kommer atl

subventioneras och någon prishöjning har därför inte tagits upp för K-mJölk utanför

mejeri.

Regeringen beslöt den 19juni 1980 att anslå ytterligare ca 775 milj. kr. av budgetmedel för ökade livsmedelssubventioner. Beslutet innebar att konsumentprishöjningar till följd av jordbruksprisregleringen per den I juli 1980 helt uteblev för mjölk, ost, mjölkpulver, nötkött, kalvkött, får- och lammkött, fläsk saml fjäderfäkött. I övrigt fastställde regeringen av nämnden föreslagna avgiftsändringar för olika produkter och därav föranledda ändringar av mittpriser och prisgränser.

2.2 Justering av införselavgifter, m. m. den 1 januari 1981

Jordbruksnämnden föreslog efter överiäggningar och i samförstånd med berörda parter att jordbruket fr. o. m. den I januari 1981 skulle tillerkännas ca 922 milj. kr. räknat för helt år. Av detta belopp hänförde sig 686 milj. kr. fill kostnadsutvecklingen inom jordbmket, 175 milj. kr. till kostnadsutvecklingen inom viss uppsamling och förädling saml 44 milj. kr. till inkomslföljsamhet m. m. Dessutom föreslogs att etl belopp av ca 17 milj. kr. skulle tillgodoräknas jordbruket på grund av den av regeringen aviserade minskningen av livsmedelssubventionerna per den I januari 1981.

Regeringen godkände den 11 december 1980 jordbruksnämndens förslag om ersättning till jordbruket vad avser totalbeloppet och dess fördelning på olika varuslag. Fördelningen framgår av följande tablå.

Prop. 1980/81:190

	Höjning av pris eller avgifl öre/kg (för mjölk öre/1)	Beräknat belopp lill Jordbruket och viss livsmedelsindustri
	1 prisreg-leringsledei	milj. kr.
Fettvaruavgiflen	30'	.M.87
Summa vegetabilier		34.87
K-mjölk vid mejeri K-mjölk utanför mejeri Grädde, tjock Grädde, tunn Färskost (typ kvarg) Övrig ost Smör Mjölkpulver	20 20 65 65 40 80 75 60	295.80 9.40 27.95 13.65 1.76 67.68 .5.25 14.40
Summa mjölk och mejeriprodukter		465,89
Nöt-, kalv- samt får- och lammkött Fläsk	95 73	138.60 208.05
Summa kött och fläsk		346,65
Kyckling och höns Kalkon m. m. Ägg	55 100 50	21.12 1,60 52,00
Summa ägg och fjäderfä		74,72
Summa animalier		887,26
Totall		922,13

'Avgiften höjs därutöver med 10 öre/kg på grund av ändrad omräkningskalkyl.

I enlighet med vad regeringen aviserade i prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. minskades livsmedelssubventionerna med 250 milj. kr. per den 1 januari 1981. Som en följd av de minskade livsmedelssubvenlionerna skedde en ytteriigare höjning av priser eller avgifter ulöver vad som tidigare redovisats. Pris- eller avgiftshöjningar med anledning av subvenlionsminskningen framgår av följande sammanställning.

Höjning av pris eller avgifl. öre/kg

nämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation fastställa de differentierade pristilläggen på fläsk och besluta om de regler som skall gälla härför fr. o. m. den I januari 1981.

Jordbruksnämnden har anmält alt den i samförstånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen beslutat införa differentierat pristillägg på fläsk fr. o. m. den 1 januari 1981. Tillägget utgår f. n. med 10 kr. per levererat slaktsvin vid årsleveranser upp lill 2 500 slaktsvin.

2.3 Sammanfattning av mittpriser, subventioner, m. m. fr. o. m. den 1 januari 1981

Mittpriser, prisgränser och inrörselavglfter (normalavgifter) fr. o. m. den I Januari 1981 (öre/kg, för mjölk öre/I).

	Nedre	Miu-	Övre	Införsel-
	pris-	pris'	prisgräns	avgifl i
	gräns			normalfallet
Vete		100		Röriig
Råg		94		Röriig
Korn		93		Rörlig
Havre		91		Röriig
Matpolatis
6/7 - 9/11	53	59.50	66	49,50
10/11-30/11	59	65,50	72	52..50=
1/12-14/12	64	70,50	77	52.50
15/12-28/12	68	74,50	81	52.50
29/12-18/1	70	76,50	83	52.50
19/1 -15/2	71,50	78	84.50	52.50
16/2 -15/3	74	80..50	87	55..50'
16/3 -19/4	77	83.50	90	55.50
20/4 - 5/7	78	84.50	91	55..SO
Potatisstärkelse	234	263	292	194
Kokärter				73
Bruna bönor				185
Konsumtionsmjölk
0,5 % feiihali			186,3-186,8	129.14
Konsumtionsmjölk
3 % fetthall			189,3-189.8	134,14
Grädde, tjock				1004
Grädde, tunn				691
Oljeväxtfrö	178	191	204	374-
Smör	1 165	1 197'	1427	722
Hårdosl	1257	1404	1551	1071
Mjölkpulver, magert	570	664	758	564
Mjölkpulver, fett	754	864	974	594
Nötkött	1284	1475	1666	I 106
Kalvkötl	1378	1621	1864	1 106
Färkött	1 126	1319	1512	914
Fläsk	887	1027	1 167	647"
Kyckling och höns	1 053	1 145	1237	707
Kalkon m.m.	1347	1483	1619	947
Ägg	716	783	850	469
Heläggmassa	833	960	1087	706
Heläggpulver	3 451	3 898	4 345	2 690
Äggulepulver	3 378	3810	4 242	2 466

' För spannmål definitivt inlösenpris. ' Normalavgiften höjs den 14 november lill 52,50 öre/kg. ' Normalavgiflen höjs den I mars till 55,50 öre/kg. "• Fettvaruavgift. ' Ingångspris.

''Avser hela och halva kroppar med huvud. För hela och halva kroppar utan huvud 652 öre per kg.

Prop. 1980/81:190

De direkta livsmedelssubveiUionernas storlek fr.o. m. den I januari 1981 (dvs. den ersättning öre/kg, för mjölk ore/llter, som av budgetmedel utgår till Jordbruket som kompensation för uteblivna avgiftshöjningar och företagna prissänkningar fur berörda varor).

Vara	Subvention i prisregle-
	ringsledel öre/kg (för
	mjölk öre/I) marknads-
	förd vara inom landel
Bröd.säd
Vete	12
Råg	11
Konsumlionsmjölk vid mejeri (utom mjölk som
ingår i chokladmjölk och fruklvoghuri)
med 3 % och 6,5 % fellhalt	145.36
med 0,05 % feUhalt	156.36
Färskosl och ostmassa av typ kvarg	2'i'i
Smällosl och hårdost	267
Mjölkpulver	129
Nötkött	463
Hästkött	328
Kalvkött	478
Får- och lammkött	105
Fläsk	200.3
Kyckling	75

Här bör anmärkas atl regeringen beslulade all fr. o. m. den 22 oktober 1980 upphäva prisstoppet på baslivsmedel med undantag av mjölk. Härigenom upphörde den livsmedelssubvention som utgått som ersättning till jordbaiket för genom prisstoppet förhindrade prishöjningar för kött, fläsk och ost, vilkas priser annars skulle ha höjts till följd av stigande världsmarknadspriser.

Regeringen har i prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. resp. prop. 1980/81:118 om ekonomisk-politiska åtgärder aviserat en ytteriigare minskning av livsmedelssubventionerna med sammanlagt 800 milj. kr., därav 300 milj. kr. per den 1 oktober 1981 och 500 milj. kr. per den I januari 1982.

3 Föredragandens överväganden

3.1 Prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker

Riksdagen beslöt våren 1978 om prisregleringen på jordbruksprodukter, m.m. för tiden 1 juli 1978-den 30 juni 1981. Beslutet innebar bl.a. följande.

För perioden skulle tillämpas ditlillsvarande principer med miitpriser och prisgränser samt inom prisgränserna fasta införselavgifter för vissa vikliga varor.

Prop. 1980/81:190 12

Överläggningar om ersättningen lill jordbrukarna för eget arbele och eget kapital skulle ske en gång om året per den I juli. 1 första hand skulle löneutvecklingen för de stora kollektiven beaktas. Når etl tilllörlitligt statistiskt underiag härför förelåg skulle även inkomst- och lönsamhetsförhållandena för andra småförelagargrupper kunna beaklas. Hänsyn skulle också kunna tas till de olika förhållanden som påverkar den ekonomiska och sociala standarden inom jordbruket. Rationaliseringsutvecklingen inom näringen skulle beaktas på i princip samma sätt som under tidigare prisregleringsperiod.

Vidare skulle jordbruket varje halvår under regleringsperioden få en indexbaserad kompensation för sina kostnadsökningar. Som ett mått pä kostnadsökningarna skulle användas ulvecklingen av jordbrukels koslnader för inköpta produktionsmedel mätt med det s. k. produkiionsme-delsprisindex (PM-index).

Kompensation för kostnadsökningar inom uppsamling och förädling under regleringsperioden skulle ges med hänsyn till den faktiska kostnadsutvecklingen.

Kompensationsbeloppet i inflalionsskyddel skulle beräknas enbart utifrån försäljningen inom landet. Likaledes skulle fördelningen av beloppet ske på grundval av inom landet försålda kvantiteter. Vissa delar av utbyteshandeln skulle dock likställas med hemmaförsäljningen.

Den s. k. VM-klausulen m. m. skulle bibehållas, dvs. hänsyn tas till ulvecklingen av väridsmarknadspriserna m. m.

Jordbruksnämnden har haft i uppdrag att efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation avge förslag om den närmare utformningen av prisregleringen förtiden efter den 30 juni 1981.

I skrivelse till regeringen har jordbruksnämnden redovisat sitt uppdrag.

Jordbruksnämnden anför att det vid överläggningarna visal sig råda stora motsättningar om hur prisregleringen för jordbruksprodukter under kommande regleringsperiod skall vara konstruerad i principiellt hänseende. Motsättningarna gäller särskilt principerna för kostnadskompensationen och systemet för inkomstföljsamheten. Nämnden anför vidare att det därför inte har varit möjligt att nu nå en överenskommelse om eU förslag om en flerårig regleringsperiod, även om en sådan hade varil alt föredra. När det gäller en ettårig prisregleringsperioti- är emellertid de principiella åsiktsskillnaderna enligt nämnden mindre. Båda delegationerna har för regleringsårel 1981/82 accepterat i huvudsak oförändrade principer belräffande kostnadskompensationen lill såväl jordbruket som förädlingsindustrin. I fråga om inkomstnivån och inkomstföljsamheten redovisar nämnden att delegationerna inte har kunnat enas om de belopp som bör tillföras jordbruket. Enligl nämnden går delegationernas uppfattningar härvid starkt isär.

Prop. 1980/81:190 13

Lantbrukarnas förhandlingsdelegation har för regleringsåret 1981/82 för inkomslföljsamhet utöver rationaliseringsvinsten yrkat ell belopp av 250 milj. kr. Delegationen anser dessutom aU jordbrukarna under den gångna prisregleringsperioden haft en sämre inkomslutveckling än andra grupper och har därtÖr yrkat ytteriigare 300 milj. kr. i inkomstförstärkning.

Konsumentdelegationen anser att jordbrukarnas inkomstförbättring under regleringsåret 1981/82 skall utgöras av rationaliseringsvinsten. Hämtöver bör jordbrukarna tillföras ett belopp av 30 milj. kr. att användas till ett särskilt räntestöd.

Skillnaden i delegationernas ståndpunkter redovisas av jordbruksnämnden till 520 milj. kr. för reglering.såret 1981/82.

Jordbruksnämnden föreslår atl en ettårig prisregleringsperiod tillämpas som ett provisorium i avvaklan på överläggningar om prisregleringen för tiden efter den 30 juni 1982. Regleringen under regleringsårel 1981/82 föreslås därför enligl jordbruksnämnden i aUt väsentligt bygga på de regler som har gällt för fiden efter den 30 juni 1978.

1 särskilda skrivelser har Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen lämnat synpunkter på det av jordbruksnämnden lämnade förslaget om reglering av priserna på jordbruksprodukter under regleringsåret 1981/82. Två ledamöter i jordbruksnämnden har avgett var sin reservation mot förslaget. Såväl delegationernas synpunkter som reservationerna återfinns som bilagor lill bilaga I.

I det av jordbruksnämnden framlagda förslagel belräffande inkomstnivå och inkomslföljsamhet för regleringsårel 1981/82 har hänsyn lagils lill inkomstfrågan på i princip samma sätt som gäller under nuvarande prisregleringsperiod.

Nämnden föreslår alt jordbruket, utöver vad som kan erhållas genom rationaliseringar, den I juli 1981 tillförs elt belopp av 30 milj. kr. och den I januari 1982 ylterligare 40 milj. kr. Vidare föreslås beträffande ändringar av arbetsgivaravgift eller liknande avgift, i vad gäller den s. k. egenavgiften, alt sådana liksom f. n. beaklas vid första möjliga jusieringslillfälle. Hänsyn bör dessulom tas till en eventuell tillämpning av den s. k. prisgarantiregeln i löneavtalen.

Jordbruksnämnden föreslår all ändrade förutsättningar för näringen i övrigl under prisregleringsperioden får tas upp i samband med de överläggningar som fömtsäUs ske för tiden efter den 30 juni 1982.

Jag biträder jordbmksnämndens förslag angående inkomstnivå och inkomslföljsamhet.

Jordbruksnämnden föreslår i samförstånd med delegationerna att ett belopp utöver nu utgående 40 milj. kr. bör tillföras jordbruket för ett särskilt räntestöd för regleringsårel 1981/82. Medlen föreslås utgå inom ramen för de belopp som tillerkänns jordbruket.

Prop. 1980/81:190 14

Jag bilräder förslaget om utökningen av räntestödet till särskilt skuldsatta jordbrukare. Del bör ankomma på lantbmksstyrelsen och jordbruksnämnden att efter samråd med berörda parter framlägga förslag för regeringen om stödets närmare utformning. Såsom nämnden har föreslagit bör som utgångspunkt gälla att stödet inte bör utgå för nyinvesteringar och nyetableringar som sketl efter utgången av år 1980.

När det gäller kostnadskompensationen tili förädlingsindustrin är parterna överens om alt nuvarande principer bör tillämpas även under regleringsåret 1981/82. Förändringarna i intäkter från biprodukter vid slakt bör dock i fortsättningen endasi beaktas till 75 %.

Jag har inget att invända mot detta förslag.

Jordbruksnämnden anför när det gäller kostnadskompensationen till jordbruket atl det vid de överläggningar som föregick nuvarande treåriga regleringsperiod träffades en överenskommelse med delegationerna om tillämpning av vissa principer, som sedertnera godtogs av statsmakterna. Innebörden härav var att del bör vara möjligt all vid de halvårsvisa justeringarna överväga om ulvecklingen av PM-index ger en rättvisande bild av den faktiska kostnadsutvecklingen. PM-indcx registrerar inte förändringarna i kostnaderna för den lejda arbetskraften i jordbruket. Markanta avvikelser från faktisk kostnadsutveckling (inkl. för den lejda arbetskraften), som leder till inle avsedda effekler, bör liksom tidigare kunna beaktas.

Enligl jordbmksnämnden tyder utförda beräkningar på att det under nu löpande regleringsperiod, på grund av inflationsregelns konstruktion, har uppstått vissa inte förutsedda eftersläpningseffekter. Vid fortsatt oförändrad regeltillämpning och vid en motsvarande avtagande inflation torde effekterna på prisnivån kunna återvinnas. Den lägre kostnadskompensation som har utgått under perioden pä gmnd av eftersläpningen lorde dock inte kunna återfås i sin helhet. Nämnden anser atl effekterna av denna eftersläpning delvis bör kompenseras och alt jordbruket därför nu bör tillföras ett engångsbelopp på 100 milj. kr. att ulgå under regieringsåret 1981/82. Frågan om konstruktion och tillämpning av inflalionsregeln och dess effekler i detla avseende bör tas upp i samband med överläggningarna om en ny regleringsperiod efter den 30 juni 1982. I övrigt bör tillämpas de regler som gäller under innevarande period.

Jag biträder jordbruksnämndens förslag vad beträffar kostnadskompensationen till jordbruket.

Den 1 januari 1981 återfördes till jordbruket 17,3 milj. kr. av det avdrag av 50 milj. kr. som gjordes då livsmedelssubventionerna höjdes per den 1 juli 1980. Återföringen skedde som en följd av att livsmedelssubventionerna minskades med 250 milj. kr. Enligl nämnden är parterna överens om att återstående belopp, dvs. 32,7 milj. kr., bör återföras till jordbruket vid en minskning av livsmedelssubventionerna till den nivä som gällde före den I juli 1980.

Prop. 1980/81:190 15

Jag har inget atl erinra häremot.

Vidare tar jordbruksnämnden upp några frågor som kvarstår från överläggningarna om ersättning lilljordbruket för inkomslföljsamhet m. m. per den I juli 1980. Vid detta tillfälle enades parlerna om totalbeloppet medan skilda uppfattningar rådde om hur de olika delkomponenterna skulle beaktas i inflalionsskyddel. Nämnden anför att i fråga om kostnadsutvecklingen för lejt arbete hade parterna enals om att åter ta upp denna fråga inför överläggningarna om jordbrukspriserna per den I juli 1981. Även de enligt delegationernas uppfaUning olika engångsbeloppen inom uppsamling och förädling saml inkomslföljsamhet skulle därvid komma att beaktas.

Jordbruksnämnden föreslår all de frågor som enligt nämnda överenskommelse kvarstår frän den I juli 1980, tillsammans med frägan om under regleringsperioden ändrade räntevillkor i fråga om rörlig kredit föi' dels lagring av köttvaror och smör, dels inlösen av oljeväxtfrö. regleras genom att 13.8 milj. kr. dras av från del totalbelopp som tillerkänns jordbruket den I juli 1981. Samtidigt tillförs ett engångsbelopp av 4,6 milj. kr. som bortfaller den I juli 1982. Förslagel innebär vidare alt PM-indexulvecklingen under perioden april 1980 lill april 1981 jämförs med kostnadsutvecklingen för lejt arbele under perioden juli 1980 till april 1981 vid de överläggningar som förutsätts äga mm per den 1 juli 1981.

Jag biträder della förslag.

Jordbruksnämnden föreslår att frågan om regleringsekonomin för spannmål tas upp i samband med kommande överläggningar. 1 en särskild skrivelse angående fastställande av införselavgifler för vete och råg har jordbruksnämnden begärt att i fortsättningen få beakla annal prismaterial än noteringen eif EG enligt uttalande i prop. 1967:95. Avgiftssättningen bör därvid göras så att import av normalvete och råg inle skall kunna ske billigare än köp av svensk vara.

För egen del har jag inget att erinra häremot. Det ankommer på regeringen atl besluta i denna fråga.

Jordbruksnämnden har tillsammans med berörda parter sett över nuvarande prisgräns- och gränsskyddssystem. Parterna är i huvudsak överens om alt de förändringar som föreslås i det följande skall genomföras.

Förslaget innebär en justering av mitlpriserna så atl dessa i huvudsak överensstämmer med de avsedda priserna. Utgångspunkten för denna justering kommer att vara den faktiska prisnivån. 1 samband härmed kommer införselavgifierna att justeras så att de anpassas lill de nya mittpriserna. Förslaget innebär att införselavgifterna i samband med överläggningar om kostnadskompensation m. m. till jordbruket per den I juli 1981 och den 1 januari 1982 justeras med hänsyn till del behov av gränsskydd som då bedöms föreligga. En särskild korrigeringsregel föreslås införd, vilken innebär att eventuell över- eller underkompensation i förhållande till mittpriserna delvis kommer atl beaktas i efterhand. Denna

Prop. 1980/81:190 16

korrigeringsregel innebär atl nuvarande VM-klausul kan ulgå. För flertalet av de prisgränssatta produkterna föreslås bl. a. en krympning av spännvidden mellan prisgränserna. Efter utgången av regleringsåret 1981/82 löresläs en utvärdering ske av systemet.

Nämnden avser alt under våren 1981 fortsätta arbetet med atl ulveckla det nya systemet och kommer i en skrivelse senare alt närmare redovisa dess utformning.

För egen del vill jag erinra om att översynen av nuvarande prisgräns-och gränsskyddssystem har skett på regeringens uppdrag. Försöksvis har också pä fläsk och nötkött prövats ett modifierat prisgränssystem. Det ankommer på regeringen att ta ställning till frågan, sedan nämnden inkommit med förslag, vilket avses ske i samband med att nämnden presenterar sina förslag till ändringar av införselavgifter m. m. per den I juli 1981.

Beträffande utbyteshandeln med kött och fläsk föreslår nämnden atl de regler som har gällt under innevarande regleringsperiod skall gälla också för regleringsåret 1981/82. Vidare är man beredd att med delegationerna diskutera tillämpningen av dessa regler.

För låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket föreslår nämnden all man för regleringsåret 1981/82 anvisar oförändrat 380 milj. ki-. till följande ändamål, nämligen för leveranslillägg för mjölk 135 milj. kr., smågrisstöd 20 milj. kr., avbytarverksamhel 95 milj. kr., förelagshälsovård 10 milj. kr. och socialförsäkringsskydd 120 milj. kr. Eventuella besparingar eller överskridanden av beloppen för leveranslillägg och smågrissiöd bör liksom lidigare tillföras resp. avgå från beloppet för avbytarverksamhel.

1 fråga om leveranslillägg för mjölk föreslås en ny skala. Belräffande smågrisstödet har aktualiserats elt förslag om en omläggning av stödet. Nämnden har beträffande det sistnämnda inte tagit slutlig ställning lill förslaget utan avser all återkomma med förslag under våren 1981.

Jag har inget att erinra mol vad nämnden har anfört.

Delegationerna har vid överläggningarna förklarat sig i princip acceptera de förslag rörande fettvaruregleringen som nämnden framlagt. Förslagen innebär i korthel följande.

Prisgränssystemet för oljeväxtfrö och olja slopas. Efter överläggningar fastställs dels preliminärt odlarpris på frö. dels ett fasl inhemskt oljevärde. Hänsyn bör härvid tas till prissättningen på övriga vegetabilier, marknadsläget, konkurrensläget på matfettsmarknaden och regleringsekonomin.

Det fastställda oljevärdet skyddas genom en rörlig fettvaruavgift.

Förändringar av regleringsföreningens Sveriges Oljevåxtintressenter ek. för. (SOI) kostnader för omhändertagande av fröskörden och exlraktion av olja liksom prisändringar på rapsmjöl, vilka tidigare beaktats i den s. k. omräkningskalkylen från fröpris till oljevärde, bör i fortsättningen beaklas inom ramen för den ersättning som utgår Ull jordbruket för koslnader för uppsamling och förädling.

Prop. 1980/81:190 17

Beträffande utbytesexport gäller f. n. atl jordbruket genom SOI för importerad olja erhåller intäkterna från höjningar av normalfetlvaruavgif-ten som gjorts sedan den 1 juli 1974. Denna andel är f n. 210,5 öre/kg. För svensk olja motsvarande ca 40 % (kvantiteten regleras i särskilda avtal meUan SOI och margarinindustrin och med jordbmksnämndens godkännande) av råvamförbmkningen inom margarinindustrin får SOI hela fett-vamavgiflen. Jordbmksnämnden föreslår alt SOI för regleringsårel 1981/ 82 får hela fettvamavgtften för en kvantitet motsvarande oljeinnehållet i den inhemska fröskörden, dock högst motsvarande fettvaruavgiflen på den totala fettkonsumtionen.

Nämnden kommer senare att utvärdera effekterna av den förordade omläggningen av fettvamregleringen.

Jag biträder jordbmksnämndens förslag. Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor.

Jordbruksnämnden bör vid kommande justeringstillfällen under den förestående prisregleringsperioden efter överläggningar med Lantbmkarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen till regeringen inkomma med förslag till fördelning av de totala beloppen på olika produkter samt till de ändringar av mittpriser, prisgränser och införselavgifter som krävs för att jordbmket skall tillföras avsedda intäktsökningar. Det ankommer därefter på regeringen att besluta härom.

Riksdagen medgav våren 1980 att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av jordbmksprodukter för budgetåret 1980/81 får disponera en rörlig kredit på högst 195 milj. kr. i riksgäldskontoret. Jordbmksnämnden har föreslagit att på gmnd av höjda varuvärden och förväntat ökat lagringsbehov under budgetåret 1981/82 krediten höjs till 250 milj. kr. och att den får utnyttjas för budgetåret 1981/82 främsl för utjämningslagring av smör och köttvaror. Även enligt min mening bör en höjning ske av den röriiga krediten. Jag föreslår således alt en rörlig kredit på högsl 250 milj. kr. i riksgäldskontoret ställs till nämndens förfogande för säsongmässig lagring av jordbmksprodukter för budgetåret 1981/82.

Riksdagen medgav också att jordbmksnämnden för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö för budgetåret 1980/81 får disponera en röriig kredit på högsl 50 milj. kr. i riksgäldskontoret. Jordbmksnämnden har i sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 begärt att få disponera en motsvarande kredU. Jag biträder nämndens förslag.

3.2 Införselavgiftsmedel m. m.

1 bilaga 1 redovisas användningen av införselavgiftsmedel m. m. under regleringsåret 1979/80 liksom också beräkningen av införselavgiftsmedel som inflyter under regleringsåren 1980/81 och 1981/82. Den huvudsakliga medelsdisposifionen för regleringsåret 1979/80 framgår av följande tabell, i vUken även den preliminära disposifionen för regleringsåret 1980/81 redovisas.

2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 190

Ulgifier

a) Av medel imm fördelningsplanen

Svensk spannmålshandel

Sveriges potatisintressenter

Sveriges oljeväxlintressenler

Svensk köllhandel

Svensk köllhandel, utbyteshandel

Föreningen för mejeriprodukter

Svensk ägghandeP

Marknadsreglerande åtgärder för slaklkyckling

Kostnadskompensation mjölk, norra Sverige

Regionalt bidrag, köttregleringen

Upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete

Djurhälsovård, kontrollverksamhet m. m.

Stöd till odling av konservärter och andra

köksväxter

Stöd till odling av bruna bönor

Stöd till odling av vallfrö

Fonden för kollektiva åtgärder inom biodhngen

Reserv till jordbruksnämndens förfogande

b) Av medel uianför fördelningsplanen Utbyleshandel nötkött, öststaterna Utbyteshandel kött och fläsk Pristillägg får- och lammkött Svensk matpotaliskontroll Sveriges utsädesförening, potatisförädling Sveriges potatisodlares riksförbund Bidrag till Stiftelsen för ackordhäst-organisationens bevarande Bidrag till fraktkostnader för mjölk och grädde Prisåterbäring till pälsdjursuppfödare Slöd till odling av vallväxtfrö Fonden för kollekliva ålgärder inom biodlingen Restitution av införselavgifter på styckningsdetaljer av kött och fläsk samt av införselavgifter på ost Stöd till maltproduktionen

Summa Summa utgifter

Saldo vid utgången av resp. regleringsår

3 000	2 000
34 500	19 500
44 700	0
18 000	0
4 928	32 366
208 700	167 000
48 500	70 100
1000	0
13 500	20 500
5 000	5 000
8 500	8 500
25 000	25 000
2 500	2 500
700	1400
0	2000
500	500
9 077	80 834
428 105	437 200
22 807	25 000
45 072	17 634
13 424	15 500
4 272	4 425
1070	0
2 050	2 353
475	475
274	300
2 500	2 000
4 000	6000
300	300
12 299	6000
2000	2000
110543	81987
538648	519187

Prop. 1980/81:190 19

Fördelningsplanen för reglering.såret 1980/81 utgör enligt riksdagens beslut 267,2 milj. kr. Härtill kommer inflytande avgifter för fodermedelsimporten, f.n. beräknade lill 170 milj. kr., varvid fördelningsplanen omfattar 437,2 milj. kr. Jordbruksnämnden beräknar de disponibla inkomsterna av införselavgifler till 519.2 milj. kr., vilket innebär ett beräknat överskott av 82 milj. kr. sedan medel avsatts till fördelningsplanen. Definifiv fördelningsplan för regleringsåret 1980/81 kan fastställas först efter utgången av regleringsåret.

De ändamål utanför fördelningsplanen som får täckas av införselavgifismedel beräknas för regleringsäiel 1980/81 helt ta i anspråk det beräknade överskottet av 82 milj. kr.

Sammanställningen avseende regleringsårel 1980/81 skiljer sig på några punkter från de beräkningar som lagts fram i prop. 1979/80:162. Sålunda har utbyteshandel med kött och fläsk, som angavs till 50 milj. kr., lagits upp med beräknade fillgängliga medel, 17,6 milj. kr., prisåterbäring till pälsdjursuppfödare minskals med 2 milj. kr. till 2 milj. kr. samt restitution av införselavgifter minskats med 3 milj. kr. till 6 milj. kr. Bidraget till Sveriges potatisodlares riksförbund har ökats med 153 000 kr., då nämnden tillstyrker etl tilläggsanslag för regleringsårel 1980/81 för lönehöjningar under år 1980 med delta belopp.

Beräknade tillgängliga medel 82,0 milj. kr. går helt åt till ändamål utanför fördelningsplanen. I den mån tillgängliga medel blir slörre än 82,0 milj. kr. bör överskjutande belopp i första hand användas til! att betala utbyteshandel med kött och fläsk upp fill elt belopp av 50 milj. kr. Därefter eventuellt kvarstående belopp bör användas lill ändamål inom fördelningsplanen med hänsyn lill atl 31,1 resp. 4,8 milj. kr. för utbytes-handel med kött och fläsk i brist på medel utanför fördelningsplanen togs från fördelningsplanerna regleringsåren 1978/79 och 1979/80.

Jag har inte någon eiJnran mot vad jordbruksnämnden anfört rörande införselavgtflsmedlens disposition under regleringsåren 1979/80 och 1980/ 81.

Jordbruksnämnden beräknar atl det under regleringsåret 1981/82 inflyter 531 milj. kr. i form av införselavgiftsmedel, inkl. räntor från föregående år. Härav avser 165 milj. kr. fodermedel.

Jordbmksnämnden föreslår att fördelningsplanen för regleringsårel 1981/82 bör omfatta 267,2 milj. kr. jämte inflytande fodermedelsavgifter, som beräknas till 165 milj. kr. eller totalt 432,2 milj. kr. Jag biträder nämndens förslag.

Med hänsyn till ovissheten rörande regleringsekonomins utveckling lägger nämnden inte fram någon fullständig fördelningsplan för det preliminärt beräknade beloppet. Nämnden bör återkomma med fullständigt förslag till preliminär fördelning i samband med förslaget till justering av införselavgifter m. m. fr. o. m. den I juli 1981. Nämnden bör liksom tidigare, efter hörande av Lantbmkarnas förhandlingsdelegation och

Prop. 1980/81:190 20

konsumentdelegationen, få jämka delbeloppen mellan de ohka regleringsföreningarna och besluta om fördelning av det belopp som kan komma att stä till nämndens förfogande.

Jag har inget att erinra mot atl Svensk spannmålshandel liksom hittills tillförs införselavgifter för viss utbyteshandel med brödsäd. V'dare bör Sveriges oljeväxtinlressenter tillföras inflytande fettvaruavgifter i enlighet med vad jag har förordat i föregäende avsnitt.

Medelsbehovet under regleringsårel 1981/82 för de ändamål utanför fördelningsplanen som jag anger i det följande bör i första hand täckas av införselavgiftsmedel.

De införselavgifter som inflyter till följd av uthyteshundel med kött och fläsk har av nämnden beräknats komma att uppgå till 75 milj. kr. Av della belopp bör 25 milj. kr., som avser utbyteshandel med öststaterna, föras över till Svensk kötthandel. Återstående 50 milj. kr., som avser utbyteshandel med andra länder, bör föras över till Svensk kötthandel i enlighet med de gmnder som redovisades i prop. 1978/79:208.

Kostnaderna för pristillägg för får- och lammkött av 530 öre per kg bestrids under regleringsåret 1980/81 med 10 milj. kr. från anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område och med 15,5 milj. kr. av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Jordbmksnämnden beräknar kostnaden för pristillägget till 25,5 milj. kr. under regleringsåret 1981/82. Jag föreslår att av pristillägget på får- och lammkött bekostas även för regleringsåret 1981/82 10 milj. kr. frän anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område och resterande belopp, 15,5 milj. kr., med införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Härutöver kan nämnas att regeringen har bemyndigat nämnden atl under regleringsåret 1980/ 81, inom ramen för prisstoppet på kött av andra djurslag, utbetala pristillägg utöver 530 öre per kg intill ett belopp av 11,5 milj. kr.

Till Svensk matpotaliskontroll (SMAK) har för regleringsåret 1980/81 av medel utanför fördelningsplanen reserverats högsl I 050 000 kr. för upplysningsverksamhet på matpotutisområdet. För regleringsåret 1981/ 82 föreslås en höjning av beloppet lill I 115 000 kr.

Ersättningen till SMAK för den officiella kontrollen av matpotatis föresläs uppgå till högst 3 480 000 kr. 1 delta belopp ingår 100000 kr. för utvecklingsarbete. Nämnden avser atl återkomma rörande lönehöjningen under år 1981. Jag har inget att invända mot dessa förslag.

Sveriges potatisodlares riksförbund (SPOR) har för regleringsåret 1980/ 81 erhålht ett belopp av 2 200 000 kr. för sin verksamhet med effektivisering av matpotatisodlingen. Nämnden föreslår ett tilläggsanslag för regleringsårel 1980/81 med 153 000 kr. för lönehöjningar under år 1980 samt ett anslag av 2367000 kr. för regleringsårel 1981/82. Jordbmksnämnden avser att återkomma rörande löneökningar under år 1981. Nämnden redovisar att den vid bedömningen av anslagskraven från SMAK och

Prop. 1980/81:190 21

SPOR har följt de anvisningar som gäller för myndigheternas anslagsframställningar. Jag har inget att erinra mot detla.

Stiftelsen Jör ackordhästorganisationens bevarunde bör i enlighet med nämndens förslag tillföras oförändrat 475 000 kr.

Vidare föreslås att nämnden under regleringsåret 1981/82 får disponera högst 4 milj. kr. av avgiftsmedel utanför fördelningsplanen för återbäring till pälsdjursuppfödare av den del av priset på inhemskl foder för pälsdjursuppfödning som är hänföriig till införselavgifterna på fodermedel. Jag biträder även detta förslag.

Bidraget för att begränsa fruktkostnudernu för mjölk och grädde till vissa områden i de nordligaste länen bör, som nämnden föreslagit, ulgå med 300000 kr. under regleringsårel 1981/82.

För stöd tdl vullfröodUngen föreslår jordbmksnämnden för regleringsåret 1981/82 att 6 milj. kr. anvisas av medel utanför fördelningsplanen. Jag har inget att erinra mot detta förslag.

TUl fonden för koUektiva åtgärder inom biodlingen har under regleringsåret 1980/81 förts 800000 kr., varav 500000 kr. inom och 300000 kr. utom fördelningsplanen. Jordbmksnämnden föreslår atl motsvarande belopp skall utgå under regleringsåret 1981/82. Jag har inget att invända mot detta under fömtsättning att 500000 kr. anslås inom fördelningsplanen.

Kostnaderna för restitution uv införselavgifter för styckningsdetaljer av kött och fläsk samt för ost beräknas av nämnden till 2 milj. kr. för regleringsåret 1981/82. Jag har inget alt erinra mot denna beräkning.

För stöd tiU maltproduktionen bör enligt nämndens förslag I milj. kr. ulgå under regleringsåret 1981/82. Jag bilräder även detta förslag.

Med hänsyn till ovissheten om den faktiska avgiftsuppbörden föreslår jordbmksnämnden att den röriiga krediten på 120 milj. kr. får stå kvar även under regleringsåret 1981/82 och ätt den får användas för ändamål inom och utom fördelningsplanen samt för sockerregleringen. Jag bilräder förslaget med tillägget att krediten inte, utan regeringens särskilda medgivande, får användas för finansiering av utbyleshandel med kött och fläsk. Det bör ankomma på regeringen att närmare föreskriva hur krediten får utnyttjas och villkoren för detta.

3.3 Sockerregleringen m. m.

Riksdagen godkände år 1979 regeringens förslag lill prisreglering för sockerbetor för tiden den Ijuli 1979-den 30 juni 1982 (prop. 1978/79:208, JoU 1978/79:36, rskr 1978/79:417). Riksdagen godkände år 1980 regeringens förslag till prisreglering för socker för tiden den 1 juli 1980-den 30 juni 1982 (prop. 1979/80:162, JoU 1979/80:47 och 49, rskr 1979/80:413). Inom ramen för vad som gäller för resp. prisregleringsperiod skall årligen fastställas kompensation för ökade produkfionsmedelspriser m. m. för

Prop. 1980/81:190 22

betodlarna och ökade produktionskostnader för sockerbolaget. Det ankommer på regeringen att under regleringsperioden besluta i dessa frågor.

Efter förslag av statens jordbmksnämnd i samförstånd med nämndens konsumentdelegation, Sveriges betodlares centralförening och Svenska Sockerfabriks AB har regeringen den 26 februari 1981 fastställt sockerbetsareal, arealbidrag, gmndpris på sockerbetor, pris pä socker, m. m. för regleringsåret 1981/82.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag år 1980 en kommitté för att utreda sockernäringens framlida omfattning, inriktning, organisation och struktur. Kommittén kommer bl. a. att lämna förslag om sockerbelsarealens framtida omfattning. Utredningen beräknas vara klar tidigast våren 1982.

Riksdagen bemyndigade år 1979 regeringen atl träffa avtal med sockerbolaget och Sveriges betodlares centralförening angående fortsatt verksamhet vid Karpalunds sockerbmk (prop. 1978/79:208, JoU 1978/ 79:36, rskr 1978/79:417). Avtalet har avseU driften under 1980 och 1981 års kampanjer och innebär för statens del att bidrag lämnas ur sockerregleringsfonden med ca 3,3 milj. kr. resp. 3,7 milj. kr. Motsvarande bidrag lämnas av sockerbolaget och betodlarna.

I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till sockerutredningens förslag och för att möjliggöra fortsatt drift vid sockerbmkel i Karpalund under 1982 års kampanj har överläggningar ägt mm mellan representanter för jordbruksdepartementet, betodlarna och sockerbolagel om formerna för en överenskommelse som möjliggör fortsatt drift. Vid överläggningarna har som utgångspunkl för statens del gällt atl bidrag för fortsatt drift kan lämnas endast i form av arealökning. Med anledning härav får jag anföra följande.

Statens bidrag utgår i form av utökad sockerbetsareal för 1981 års kampanj med 500 ha utöver vad jordbmksnämnden föreslagit efter överläggningar med berörda parter. Ärealökningen skall i första hand erbjudas odlare som även odlar fabrikspotatis för stärkelseproduktion. Utgångspunkten härvid är att reduktion sker av motsvarande areal fabrtkspotatis. Regeringen har fastställt sockerbetsarealen för 1981 års kampanj till 52 000 ha.

Jag föreslår nu att riksdagens godkännande inhämtas av att arealen utökas med ylterligare 1 000 ha under 1982 års odling. Därmed kommer sockerbetsarealen att uppgå till 53 000 ha för år 1982. En strävan bör vara all också med denna arealökning åstadkomma ;n minskning av fabrikspotatisodlingen. Frågan om förtur för potatisodlarna vid kvoteringen av arealökningen för år 1982 får prövas vid kommande prisöverläggningar. Arealökningen är inte avsedd att uppfattas så att sockerutredningens förslag föregrips.

Sveriges betodlares centralförening och sockerbolaget har kommit överens om att odlarna lämnar ett bidrag till bolaget på 3 milj. kr. för 1982

Prop. 1980/81:190 23

års kampanj genom motsvarande reducering av betpriset. Bidraget utgår endast under fömtsättning att arealökningarna för 1981 och 1982 ärs kampanjer kommer till stånd och är motiverat av att sockemtredningen inte beräknas vara klar förtän i början av år 1982 och av att fortsatt drift vid sockerbruket i Karpalund anses nödvändig för att klara arealökningen.

De åtgärder som jag nu har redovisat tryggar således driften vid Karpalunds sockerbmk också under år 1982 samtidigt som kostnaderna för regleringen av fabrikspotatis för stärkelseproduklion bör kunna minskas. 1 den senare frågan kommer kommittén för industrins råvam-kostnadsutjämning senare i vår att lämna vissa förslag.

3.4 Prisstödet till jordbruket i norra Sverige

Syftet med prisstödet i norta Sverige är att höja lönsamheten hos jordbmket i detta område till en nivå som är jämförbar med den som uppnås vid det mellansvenska jordbmket. Stödet utgår i form av pristillägg på mjölk, kött och fläsk samt lill smågrisproduktion och getskötsel. Dessutom utgår ett särskill prisstöd till rennäringen i form av pristillägg på renkött. Prisstödet till jordbruket utgår inom olika stödområden med varierande belopp.

Prisstödet till jordbmket i norta Sverige har under 1970-talet setts över vart tredje år. Den senaste översynen gjordes år 1979 och ledde lill att stödet enligt riksdagens beslut justerades per den 1 juli 1980 (prop. 1979/ 80:162, JoU 1979/80:47 och 49, rskr 1979/80:413). I propositionen uttalade jag att en allmän översyn av prisstödet borde ske vart tredje år. Jag betonade att ett av jordbmkspolitikens huvudsyften är att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbmket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Detta fömtsatte enligt min mening att prisstödets syfte inte urholkades under treårsperioden. Om produktionskostnaderna utvecklas på etl ogynnsamt sätt, borde därför prisstödet kunna justeras. En av utgångspunkterna för bedömningen borde därvid vara förändringarna i PM-index. Jag uttalade slutligen att vid den allmänna översyn av prisstödet som borde ske inför utgången av treårsperioden borde det nu tiUämpade prisstödet utvärderas. Riksdagen beslöt att biträda de förslag till förbättring av prisstödet som framlades. Samtidigt uttalades att åtskilligt talade för en mera övergripande och parlamentariskt förankrad översyn av stödet lill jordbmket i norra Sverige. Dessutom framfördes att en justering av prisstödet skulle kunna ske under treårsperioden så att dess syfte upprätthålls.

Regeringen uppdrog åt statens jordbmksnämnd att under perioden den 1 juli 1980-den 30 juni 1983 följa, bedöma och redovisa effekterna av prisstödet fill jordbmket i norra Sverige. Om produktionskostnaderna

Prop. 1980/81:190 24

utvecklades på ett ogynnsamt sätt, skulle nämnden under perioden komma in med förslag till de justeringar av prisstödet som bedömdes erforderiiga för att stödets syfte skulle kunna upprätthållas. En av utgångspunkterna för bedömningen skulle vara förändringarna i PM-index. Vidare skulle samråd ske med lantbruksstyrelsen.

Jag vill här erinra om alt vid den översyn som skedde inföi den I juli 1980 utgick jordbmksnämnden i sina beräkningar från jämförande produk-fionskostnadskalkyler för mjölk och köttproduktion i mellersta och norra Sverige. Av beräkningarna framgick att skiUnaden i produktionskostnader väl motsvarades av utvecklingen av PM-index. Vid uppräkningen av prisstödet till jordbmket i norra Sverige per den 1 juli 1980 utgick nämnden därför i huvudsak från den allmänna kostnadsstegringen mätt med PM-index.

Jordbruksnämnden har nu efler samråd med lantbruksslyrelsen inkommit med en redovisning av sitt uppdrag. Nämnden redovisar alt PM-index under perioden oktober 1979-oklober 1980 har stigit med 14,7%. En uppräkning av stödnivån med PM-index ger en ökad kostnad med ca 27,6 milj. kr. Med hänsyn till den i beräkningarna förutsatta produktionsutvecklingen och vid den angivna uppräkningen av stödet ökar kostnaderna enligt nämnden med yUeriigare 1 milj. kr., totah således 28,6 milj. kr.

För egen del vill jag betona att de problem med lönsamheten som föreligger inom jordbmket i det aktuella området är av allvarlig nalur. Det är därför viktigt från såväl jordbrukspolitiska som regionalpolitiska synpunkter att prisstödet till jordbruket i norta Sverige inte urholkas. Mot bakgrund av jordbmksnämndens redovisning förordar jag att en uppräkning per den 1 juli 1981 görs av prisstödet. En uppräkning bör samtidigt göras ocksä av prisstödet till rennäringen.

Jag föreslår att uppräkningen motsvarar de belopp inom resp. stödområden som jordbmksnämnden har angett. Beloppen och stödområdena framgår av bilaga 2.

Slutligen vUl jag här också nämna atl jag den 26 mars 1981 fått regeringens bemyndigande att tillkalla en kommitté med uppgift att se över det slatliga stödet lill jordbruket i norra Sverige.

3.5 Industrins råvarukostnadsutjämning

3.5.1 Allmän bakgrund och reformbehov

1 Sverige, liksom i flertalet västeuropeiska länder, tillämpas inom jordbmksprisregleringen en s. k. producentprislinje. Detta innebär all producentpriserna på jordbruksprodukter främst genom ett gränsskydd i form av införselavgifter hålls på en högre nivå än vid helt fri import. Den industri, främst livsmedelsindustrin, som använder jordbruksråvaror i sin fillverkning måste därför köpa såväl inhemska som importerade råvaror till

Prop. 1980/81:190 25

ett pris som i regel överstiger det s. k. världsmarknadspriset. Om inga särskilda åtgärder vidtas kan följaktligen denna industri både på hemmamarknaden och vid export komma i ett sämre läge än konkurrenter i andra länder som har tillgång till jordbmksråvarorna till världsmarknadspris eller annat lägre pris. För att neutralisera sådana konkurrensnackdelar eller förhindra att de uppkommer kan man tillämpa olika system för råvarukostnadsutjämning eller råvaruprisutjämning.

Traditionellt har den inhemska industrins konkurtensnackdelar gentemot import utjämnats genom atl de tullar som utgått på industriprodukter som innehåller jordbmksråvaror fömtom etl manufaktureringsskydd även innehållit kompensation för de högre råvarupriserna inom landet. Vid export av livsmedelsindustriprodukter har restitution medgetts av eriagda tullar och avgifter på ingående jordbruksråvaror eller - i fråga om inhemsk råvara - exportbidrag lämnats.

Vid EFTA-konventionens tillkomst år 1960 inkluderades vissa av livsmedelsindustrins produkter bland de varor för vilka tullarna successivt skulle avskaffas. De i dessa produkter ingående råvarorna lämnades däremot i regel utanför EFTA:s tullsänkningsprogram. För att inte försämra konkurrensförmågan hos den industri som tillverkar sådana produkter gentemot utländska tillverkare av samma produkter och för att inte försvåra jordbmkets avsättningsmöjligheter av råvaror till följd av minskad produktion hos denna industri, vidtogs särskilda åtgärder för att kompensera industrin för råvamfördyringen till följd av jordbmksprisregleringen. Motsvarande problem skulle ha uppkommit vid tillkomsten av EFTA-ländernas frihandelsavtal med EG om inte regler för råvaruprisutjämning införts i även dessa avtal. Därmed kom två olika system för utjämning av industrins råvamkostnader att tillämpas, nämligen intern prisutjämning och extern prisutjämning.

Intern prisutjämning infördes den 1 juli 1960 till följd av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen. Del innebär att tillverkare av vissa livsmedelsindustriprodukter genom bidrag erhåller sina genom jordbmksprisregleringen fördyrade råvaror till väridsmarknadspris. Bidrag lämnas för hela produktionen, dvs. även för den del som exporteras.

Intern prisutjämning medges f. n. för choklad- och konfeklyrvaror, biscuits och wafers, fmkostflingor, senap, såser, soppor m. m., fiskkonserver o. d. samt för starköl.

De viktigare jordbmksprisreglerade råvaror som f. n. kan komma i fråga för utjämning inom nyss nämnda färdigvamgmpper är mjölk-, ägg- och spannmålsprodukter, socker, fettvaror och kött.

Kostnaderna för den interna prisutjämningen (utom vad avser fettvaror för fiskkonserver) bestrids från anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område. För alt finansiera kostnaderna för prisutjämningen för choklad- och konfeklyrvaror, biscuits och wafers samt för starköl utgår en utjämningsskatt på dessa varor såväl för inhemsk produktion för avsätt-

Prop. 1980/81:190 26

ning inom landet som vid import. Skallen uppgår fr. o. m. den I januari 1979 till 110 öre per kg för choklad- och konfeklyrvaror saml biscuits och wafers samt till 8 öre per liter för starköl. För övriga varor inom det interna systemet utgär inte någon utjämningsskau. Kostnaderna för dessa finansieras således med budgetmedel.

Kostnaderna för den interna prisutjämningen uppgick för budgetåret 1979/80 till 185 milj. kr. Härav utgjorde kostnaderna för den med utjämningsskalt finansierade prisutjämningen 149 milj. kr. och prisutjämningen för övriga varor 36 milj. kr. Den totalt influtna utjämningsskatten beräknas för budgetåret 1979/80 till 146 milj. kr.

Den interna prisutjämningen administreras något olika för de olika vamgrupperna. Riksskatteverket handlägger i samråd med jordbmksnämnden prisutjämningen för choklad- och konfeklyrvaror, biscuits och wafers samt starköl i samband med uppbörd av utjämningsskatten. Tillverkare av ifrågavarande produkter har all till riksskatteverket redovisa skattebelagd produktion. Prisuljämning för faktiskt använda råvaror avräknas i princip mot utgående utjämningsskatt. För exporterade produkter erläggs inte någon utjämningsskalt. Prisutjämningen för övriga produkter i det interna systemet handhas helt av jordbruksnämnden.

Extern prisutjämning infördes i Sverige fr. o. m. den I april 1973 till följd av Sveriges frihandelsavtal med EG och därav föranledda ändringar i EFTA-konvenfionen. Det innebär att man tar ul röriiga avgifter vid import och utbetalar motsvarande bidrag vid export. Prisutjämningen sker således genom att man med de röriiga avgifterna åstadkommer en råvamfördyring för de importerade färdigvarorna till samma nivå som för motsvarande i Sverige tillverkade varor. Vid export lyfts fördyringen av genom bidrag.

Det externa systemet omfattar f. n. följande vamslag: fondantmassor, mandelmassor m. m.; glass, glasspulver, puddingpulver m. m. och beredningar för framställning av dryck, innehållande kakao; beredningar av mjöl och stärkelse; makaroner m. m.; gryn och flingor av stärkelse; matbröd, skeppsskorpor och andra enklare bakverk; bakverk utom biscuits och wafers; icke alkoholhaltiga beredningar för framställning av drycker, glass, glasspulver, puddingpulver m. m., andra livsmedelsberedningar; äggalbu-min; enzympreparat innehållande födoämnen.

De råvaror som kan komma i fråga för utjämning inom det externa systemet är i huvudsak desamma som inom det interna systemet.

Kostnaderna för den externa prisutjämningen utgörs av de exportbidrag som lämnas. Dessa kostnader bestrids i första hand med införselavgiftsmedel från import av de färdigprodukter som omfattas av det externa systemet och dämtöver med bl. a. förmalningsavgiftsmedel. Kostnaderna för exportbidragen utgjorde under budgetåret 1979/80 47 milj. kr. Härav täcktes I9 milj. kr. med inkomster av röriiga avgifter från ifrågavarande produkter och resterande belopp med bl. a. förmalningsavgiftsmedel. Den externa prisutjämningen administreras av statens jordbmksnämnd.

Prop. 1980/81:190 27

Till följd av jordbruksprisregleringen har vissa andra prisiiijämningsför-faranden införts för att helt eller delvis avlyfta kostnadsbelastningen för tillverkare av vissa produkter. Vissa av dessa förfaranden infördes redan före EFTÄ:s tillkomst. Således medges bl. a. återbetalning av erlagd fettvamavgift för produkter, huvudsakligen andra än livsmedel, som tillverkats av vegetabiliska och animaliska fetter och oljor, bl. a. fiskkonserver, läkemedel, tvål och tvättmedel. Prisrabattering förekommer för stärkelse som används för tillverkning av derivat inom derivatindustrin och pappersindustrin. Vidare kan nämnas att prisutjämning medges för socker vid tillverkning av dextran, som i huvudsak används som ett blodersätlningsmedel. Genom s. k. tullkompensation utjämnas den fördyring av vissa fettvaror som beror på tullskyddet pä dessa råvaror. Slulligen kan också nämnas att återbetalning av avgift förekommer i samband med export av varor och i vissa fall även vid tillverkning av varor, t. ex. wellpapp och farmaceutiska specialiteter.

Kommittén för industrins råvamkostnadsutjämning har sett över de olika systemen för råvamkostnadsutjämning och lagt fram förslag till vissa förändringar i syfte att bl. a. åstadkomma ett förenklat system.

Kommittén framhåller bl. a. att en av fömtsättningarna för att produktionsmålet i 1977 års jordbmkspoUtiska beslul skall kunna förverkligas är en livskraftig och effektiv svensk livsmedelsindustri, som kan förädla i första hand våra egna jordbmksprodukter men ocksä importerade livsmedelsråvaror. Även om denna industri i huvudsak är och kommer atl förbli en hemmamarknadsindustri är det enligt kommittén angeläget atl möjligheterna till en utvidgad och lönsam export tas tillvara, inte minst för mer förädlade livsmedelsindustriprodukter. Kommittén konstaterar att den internationella konkurrensen är hård inom denna industrisektor och att den ytterligare försvåras genom de handelshinder som olika länder har infört på jordbruks- och livsmedelsområdet. Det är därtör enligt kommittén angelägel alt söka finna vägar, som - för den industri vilken på hemmamarknaden och vid export är föremål för inlernationell konkurrens — sä längt möjligt neutraliserar jordbruksprisregleringens fördyring av jordbmksråvarorna. Sådana åtgärder ingår i flertalet industriländers handels- och livsmedelspolilik under benämningen råvaruprisuljämning.

Kommittén har i sitt arbete beaktat dels de allmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna, i första hand produktionsmålets och prisregleringens utformning, dels behovet att för den industri som använder svenska jordbmksråvaror så långt möjligt åstadkomma konkurrensvillkor likvärdiga med dem som konkurtenter i andra länder har. Kommittén har eftersträvat att bl. a. finna ett enhetligt och enkelt system för råvamkoslnadsutjämningen. Vidare anser kommittén att i princip samma prisnivå för råvarorna bör gälla inom landet i såväl icke prisutjämnade som i olika utjämnade färdigvaror inom livsmedelssektorn och att denna prisnivå skall vara densamma som råder för råvarorna som sådana till följd av jordbrukspris-

Prop. 1980/81:190 28

regleringen. Därmed kommer inle konsumenterna alt vid prissättningen på olika livsmedel belastas med mer än vad som är en följd av jordbruksprisregleringen. En sådan belastning bör heller inle ske. Vid export av färdigvaror, som är föremål för råvamkostnadsutjämning, bör enligt kommittén jordbruket enligt gällande jordbrukspoliliska rikllinjer bidra med medel som molsvarar allernativkostnaden för export av ingående jordbmksprisreglerade råvaror. Med hänsyn till rådande slatsfinansiella läge har kommittén som mål haft att de föreslagna utjämningssystemen om möjligt bör vara självfinansierande. Kommittén har vid sin prövning även beaktat internationella regler. Den har vidare försökt ange ramarna och principerna för den framtida utjämningen och anser att detaljfrågorna bör kunna överlåtas till den myndighet som kommer att ges huvudansvaret för tillämpningen av utjämningsanordningarna.

Remissinstanserna har i huvudsak inte haft något att erinra mot de allmänna principer som legat lill grund för kommitténs överväganden.

För egen del vill jag anföra följande. De allmänna utgångspunkter som legat lill grund för kommitténs överväganden finner jag i likhet med remissinstanserna väl valda och avvägda. Jag ansluter mig även till den uppfattning som framförts av såväl kommittén som remissinstanserna i fråga om behovet av en effektiv och livskraftig livsmedelsindustri. Det är av stor betydelse för jordbmket att det inom landet finns en rationell livsmedelsindustri, som kan förädla och marknadsföra jordbrukets produkter. Det ligger även i konsumenternas intresse att ha en livsmedelsindustri som är konkurrenskraftig och effektiv så alt konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitel till rimliga priser kan tillgodoses. Genom olika ålgärder från samhällels sida kan fömtsättningarna för en livskraftig industri förbättras. En sådan åtgärd utgör bl. a. råvarukostnadsutjämningen för viss industri som använder jordbmksprisreglerad råvara. Med hjälp av prisutjämningen neutraliseras för denna industri sådana konkurrensnackdelar som, både på hemmamarknaden och vid export, annars skulle uppstå i förhållande till industrier i andra länder som har tUlgång till jordbmksråvarorna till världsmarknadspris eller annat lägre pris.

De förslag som jag i det följande lägger fram har utformats med hänsynstagande fill våra internationella åtaganden enligt EG-, EFTA- och GATT-avtalen. Vid tillämpningen av råvarukostnadsutjämningen bör en av utgångspunkterna givetvis vara att internationella regler beaktas.

3.5.2 Råvarukostnadsutjämningens utformning

Som grund för kommitténs översyn av råvarukostnadsutjämningen har legat behovet av prisutjämnande åtgärder. Enligt kommitténs uppfattning bör liksom hittills vid behovsprövning i första hand hänsyn tas till den intemationella konkurrenssituationen. För att interna utjämningsanord-

Prop. 1980/81:190 29

ningar och utjämning vid import skall var befogade måste enligt kommitténs mening de berörda varorna vara utsatta för sådan importkonkurtens atl avsättningen av och/eller priset på de svenska varorna på hemmamarknaden i avsaknad av utjämningsanordningar skulle påverkas i nämnvärd grad. Vad gäller utjämningsförfarandet vid export förordar kommittén mindre långtgående krav på effekterna av den internationella konkurrensen. Detla kan sägas innebära en fortsatt tillämpning av nu gällande ordning. Det medför samtidigt en betydande administrativ förenkling.

Kommittén har övervägt olika metoder att fastställa behovet av pris-Utjämnande åtgärder. Kommittén förordar att denna fråga får prövas av ett råd inom den myndighet som får huvudansvaret för tillämpningen av pris-utjämningsförfarandet. Den formella beslutsrätten skall givetvis ligga hos myndigheten.

Flertalet remissinstanser har inte haft något att erinra mot de villkor kommittén ställt upp för behovsprövningen. Några remissinstanser betonar kraven på att en verklig konkurtens bör föreligga, vissa anser atl ett tillräckligt villkor för atl medge prisutjämning är att en produkt innehåller jordbmksprisreglerad råvara.

Jag delar kommhléns uppfattning när det gäller behovsprövningen. Jag tillstyrker även kommitténs förslag alt prövningen sker hos den myndighet som får huvudansvaret för prisutjämningen. Beträffande det av kommittén föreslagna rådet återkommer jag i det följande.

Kommittén anser att de färdigvaror som kan komma i fråga för prisutjämning i princip skall uppfylla följande villkor, nämligen att

de skall utgöra mer industriellt förädlade varor, framställda helt eller delvis av jordbmksprodukter,

de skall vara framställda av sådana jordbmksprodukter som, om färdigvarorna tillverkas t Sverige, är fördyrade som en följd av jordbmksprisregleringen och tullarna på fettvamområdet,

de skall ulgöra sådana varuslag som tillverkas inom landel eller konkurterar med varor som tillverkas inom landet,

de inom landet tillverkade varorna skall vara utsatta för internationell konkurtens, på hemmamarknaden och/eller exportmarknaden. I konkurrentprodukterna fömtsätts jordbmksprodukter förekomma lill världsmarknadspris.

Produkter som ligger nära råvaran - de egentliga jordbmksprodukterna - kommer enligt dessa kriterier även i fortsättningen atl omfattas av jordbmksprisregleringens regler.

Kommittén anser att följande livsmedelsindustriprodukter f. n. bör omfattas av råvamkoslnadsutjämningen, nämligen

dels de produkter som f. n. omfattas av intern eller extern prisutjämning,

dels följande produkter, nämligen vissa fisk- och skaldjursberedningar, köttberedningar med mindre än 40% innehåll av köttvara, vissa slag av barnmat, fmkler frysta med socker, kanderade fmkler, sylt, marmelad

Prop. 1980/81:190 30

etc, vissa sockrade safter, sockrade läskedrycker samt vissa polatispro-dukter av typ pommes frites, potatissallad och liknande.

För sockrade läskedrycker bör enligt kommittén prisutjämningsåtgärder vidtas endast vid export.

Belräffande andra produkter än livsmedelsindustriprodukter - s. k. tekniska produkter — anser kommittén vidare atl sådana som f. n. är föremål för någon form av uljämningsåtgärder bör inordnas under det gemensamma utjämningsförfarandet.

Kommittén anser att regeringen bör besluta om vilka varuslag som bör kunna omfattas av råvarukostnadsutjämningen. Den myndighet som ges huvudansvaret för prisutjämningen bör pröva behovel av prisutjämning i särskilda fall för enskilda varor inom den ram som regeringen anger i fråga om vamslagen. Myndigheten bör vidare fortlöpande följa utvecklingen på området och inkomma med förslag lill regeringen rörande behovet av förändringar.

Av kommitténs författningsförslag framgår närmare förslaget till färdig-vamomfattning (se bilaga 4).

Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag till vilka varuslag som bör kunna komma i fråga för råvamkostnadsutjämning. Ett par remissinstanser avstyrker prisutjämning för vissa av de föreslagna varorna, ett par remissinstanser föreslår prisutjämningsåtgärder för ytteriigare några vamslag. LRF avstyrker att köuberedningar innehållande mindre än 40% köttvara förs in under råvamkoslnadsutjämningen. Kommerskollegium är tveksamt till att vissa av de föreslagna produkterna som innehåller socker skall kunna komma i fråga för prisutjämning. Sveriges industriförbund anser atl även s. k. folköl bör inordnas i prisuljämningssystemet. LRF anser att biodlarna bör kompenseras för ett högre sockerpris genom bidrag från sockertegleringsfonden. Kommerskollegium avstyrker prisutjämning för sockrade läskedrycker vid expori, medan industriförbundet inte kan se något skäl i att som enda produkt undanta dessa produkter från prisutjämning vid import.

I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag att det bör ankomma på regeringen att beslula om vilka vamslag som bör kunna omfattas av råvarukostnadsutjämning. Den närmare behovsprövningen för enskilda varor inom den ram som regeringen anger i fråga om varuslagen, bör som jag tidigare framhållit, göras av ansvarig myndighet. Myndigheten bör vidare fortlöpande följa utvecklingen på området och inkomma med förslag till regeringen rörande behovet av förändringar av färdigvamom-fattningen.

Jag tillstyrker kommitténs förslag till vilka vamslag som f. n. bör kunna komma i fråga för råvamkostnadsutjämning. Om behov av prisutjämning anses föreligga för köttberedningar med mindre än 40% innehåll av köttvara bör myndigheten bevaka atl inle önskvärda effekter uppstår inom jordbmksprisregleringen till följd av eventuella gränsdragningsproblem

Prop. 1980/81:190 31

gentemot köttberedningar med minst 40% innehåll av köttvara. Sådana köttberedningar kommer även i fortsättningen att omfattas av jordbrtiks-prisregleringen. I fråga om sockrade läskedrycker anser jag atl ett bemyndigande bör lämnas till myndigheten att lillämpa prisutjämning även vid import. Jag vill dock erinra om alt Sverige för andra än kolsyrade läskedrycker i GATT bundit tullfriheten, vilket innebär alt elt externt prisutjämningsförfarande med rörlig avgift vid import inte kan tillämpas för dessa varor. Detta föruisätter omförhandling av GATT-bindningen.

Kommittén har även lagt fram förslag om övergång till värdetullar för vissa fisk- och skaldjursprodukter enligt tulltaxenr 16.04 och 16.05, Förslaget bereds f. n. inom regeringskansliet. Det kan nämnas att de nuvarande vikttullarna i stor utsträckning är bundna i GATT och en övergång till värdetullar kräver därför omförhandlingar med berörda länder inom GATT. Kommitténs förslag till vilka fisk- och skaldjursprodukter som bör kunna omfattas av råvamkostnadsutjämning är anpassat till förslaget till ändring av tulltaxan. Det får ankomma på vederbörande myndighet att ta ställning till behovet av prisutjämning på dessa produkter.

Vad beträffar prisutjämningsåtgärder för biodlingen vill jag erinra om atl lantbmksstyrelsen f. n. gör en översyn av stödet till biodlingen. Stöd bör emellertid inte lämnas inom ramen för råvaruprisutjämningen.

Enligt nuvarande piisutjämningssysiem har man för varje färdigvarugrupp fastställt vilka jordbmksprisreglerade råvaror som kan komma i fråga för utjämning. Därvid har man för resp. grupp tagit med de råvaror som är de vanligast förekommande ingredienserna.

Jag delar kommitténs uppfattning att en gemensam råvamlista bör lUlämpas för samtliga råvamkostnadsutjämnade livsmedelsindustriprodukter. För prisutjämnade varor utanför livsmedelsindustriområdel bör för varje vamgrupp anges vilka råvaror som får beaktas.

Vilka råvaror som bör kunna omfattas av prisutjämning bör beslutas av den myndighet som får ansvaret för prisutjämningen. Även sådana frågor som att en spärregel bör tillämpas för ingredienser som ingår till ringa del i en färdigvara och att prisutjämning bör tillämpas för vissa blandningar eller andra beredningar av råvaror bör prövas av den ansvariga myndigheten.

Kommittén har sökt åstadkomma ett förenklat och om möjligt enhetligt sy.stem för prisutjämningen. Eftersom ett externt system innebär reglering av minsta möjliga vammängder har kommittén ansett det naturligt all i första hand undersöka möjligheterna att tillämpa ett externt system för hela vamområdet. Ett annat skäl är enligt kommittén att vår största handelspartner EG tillämpar ett sådant system. Det har enligt kommittén emellertid visal sig inte vara genomförbart att välja endast etl externt system, bl. a. med hänsyn till internationella åtaganden. Kommittén har inte heller ansett det vara lämpligt att genomgående tillämpa elt internt system, bl. a. med hänsyn till att hela den inhemska produktionen i sä fall

Prop. 1980/81:190 32

skulle komma att omfattas av ett sådanl system även om utrikeshandeln är blygsam.

Kommittén har således kommit fram till atl den mesi ändamålsenliga lösningen är att lillämpa ett externt system för vissa varor och ett internt system för andra varor. Enligl kommittén bör i princip sådana varor som f. n. omfattas av externa åtgärder även i fortsättningen kunna inrymmas i elt externt system. När det blir fråga om att utjämna nya livsmedelsindustriprodukter bör i första hand det externa systemet väljas. Ell internt system bör även i fortsättningen kunna tillämpas för de livsmedelsindustriprodukter som i dag utjämnas genom interna åtgärder.

Kommittén föreslår atl del inlerna systemet på livsmedelsområdet finansieras med en utjämningsavgift. Denna avgifl kommer därmed atl ersätta den nu utgående utjämningsskatten för vissa varor och de budgetmedel som f. n. utgår för övriga varor i systemet. Enligl kommittén kan priserna till följd härav beräknas stiga, främst för de varor som f. n. är budgetfinansierade, dvs. inle är belagda med utjämningsskalt.

Kommittén har övervägt om förändringen av det interna systemet för de varor som f. n. inte är belagda med utjämningsskall bör ske i flera sleg. Regeringen har i prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. uttalat att utgångspunkten fr. o. m. budgetåret 1981/82 bör vara att den nu aktuella råvamkoslnadsutjämningen utformas på ett sådant sätt att den inte medför några nettoutgifter på budgeten. Vidare framhålls i propositionen att nya finansieringsvägar således måste sökas för denna prisutjämning. Med hänsyn härtill avstår kommittén från att framlägga förslag om en sådan förändring i flera steg.

Flertalet remissinstanser accepterar kommitténs förslag i fråga om val av system för prisutjämningen liksom den föreslagna finansieringsformen för det inlema systemet. Vissa remissinstanser anser del i princip önskvärt med ett externt system för samtliga livsmedelsindustriprodukter. Flera remissinstanser, jordbruksnämndens konsumentdelegation, LO, Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor och KF, anser dock atl en förändring av det inlema systemet för fmkostflingor, såser, soppor, m. m. bör ske stegvis under några år. Dessa framhåller att prishöjningarna till konsument kommer att bli av en sådan storleksordning alt negaliva effekter uppstår i form av minskad konsumtion och därmed även minskad produktion och sysselsättning.

För egen del vill jag anföra följande. Jag biträder i likhet med flertalel remissinstanser kommitténs förslag i fråga om val av system för prisutjämningen. Således bör för de livsmedelsindustriprodukter där prisutjämning i dag sker genom interna åtgärder även i fortsättningen ell internt system kunna tillämpas. Som kommittén framhåller undviker man därigenom att bryta GATT-bindningar. Jag är f. n. inte beredd att förorda den omförhandling i GATT som i så fall skulle krävas. Jag biträder även kommitténs

Prop. 1980/81:190 33

förslag atl det interna systemet finansieras med en utjämningsavgift. Som jag framhöll i prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. bör en utgångspunkt för den nu aktuella råvarukostnadsutjämningen vara att den utformas på etl sådant sätl atl den inle medför några nettoutgifter på budgeten. Enligt kommittén beräknas förändringen av det interna systemet för fmkostflingor, senap, såser och soppor, räknal efler förhållandena åren 1977- 1979, medföra en prishöjning till konsument med 4-5% inkl. mervärdeskatt men exkl. evenluelll ändrade handelsmarginaler. För fiskkonserver samt choklad- och konfeklyrvaror beräknas motsvarande siffra till 1 -2 %. Effekterna på konsumentpriset kan naturligtvis variera mellan olika varor. Jag bedömer att en förändring av det interna systemet inte medför sådana effekter att det skulle vara motiverat atl genomföra förändringen stegvis under några år. Enligt min mening bör förändringen i sin helhet ske per den 1 juli 1981.

Sådana varor som f. n. omfattas av externa ålgärder bör även i fortsättningen kunna inrymmas i ett externt system. När det blir fråga om att utjämna nya livsmedelsindustriprodukler bör i första hand det externa systemet väljas. För huvuddelen av de nya varor som kommittén föreslår bör omfattas av prisutjämning, dvs. köttberedningar med mindre än 40% innehåll av köttvara, vissa slag av barnmat, sockrade fmkter o. d., sylt, marmelad, vissa sockrade safter och sockrade läskedrycker samt vissa potatisprodukter, bör ett externt system tillämpas.

Vad gäller sockrade frukter o.d., sylt, marmelad och vissa sockrade safter hänföriiga till 20 kap. i tulltaxan har 1974 års trädgårdsnäringsulred-ning lagt fram förslag om övergång från vikt- till värdetullar. Utredningen har i sitt förslag huvudsakligen beaktat manufaktureringsskyddet för den inhemska förädlingsindustrin och den fördyring av ingående trädgärdsrå-varor som är en följd av tullskyddet för dessa råvaror. 1 de fall då fördyringen föranledd av jordbmksprisreglerade råvaror är av störte betydelse för färdigvarorna har utredningen ansett all råvarukostnadsutjämning bör kunna tillämpas för dessa produkter. Som framgår av vad jag nyss har redovisat föreligger förslag om att extern prisutjämning bör kunna tillämpas för vissa varor enligl 20 kap. i tulltaxan.

Trädgårdsnäringsutredningens förslag har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet. Förslaget fömtsätter i vissa fall omförhandlingar i GATT. Sådana förhandlingar pågår f. n. Vid dessa förhandlingar kommer Sverige att förbehålla sig rätten alt ta ut en rörlig avgift för prisutjämningen. Chefen för handelsdepartementet avser alt sedan omförhandlingarna slutförts lägga fram förslag till tullar på varor hänföriiga till 20 kap. i tulltaxan. Intill dess att GATT-förhandlingarna slutförts och tullarna träder i kraft måste gällande GATT-bindningar iakttas vid tillämpning av extern prisutjämning vid import.

Kommitténs förslag till vilka råvampriser inom landet och på väridsmarknaden som bör ligga till gmnd för prisutjämningen tillstyrks av 3 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 190

Prop. 1980/81:190 34

flertalet remissinstanser. Även jag ansluter mig till förslagel, som i huvudsak innebär en fortsatt tillämpning av gällande ordning, vilken också är i överensstämmelse med inom EFTA anlagna riktlinjer.

Jag delar även kommitténs uppfattning att Sverige bör använda sig av de inom EFTA överenskomna väridsmarknadspriserna utan tillägg av fraktkostnader för att tillförsäkra den svenska förädlingsindustrin största möjliga konkurtensneutralitet med andra länders industrier vad råvarukostnaderna beträffar.

Kommittén föreslår all maximeringen av uljämningsbeloppen för vissa slag av bröd avskaffas för atl åstadkomma enhetlighet i prisuljämningssystemet. I denna fråga ankommer det på regeringen alt beslula.

Jag har inget att erinra mot kommitténs förslag i övrigl under denna punkl, bl. a. alt prisutjämning bör medges för fördyringen lill följd av tullskyddel på vissa fetter samt att hänsyn las till råvarupriserna inom EG och andra länder i de fall världsmarknadspriserna stiger över Sveriges och EG:s prisnivå.

Vad kommittén föreslagit i fråga om bestämning av rävaminnehåll föranleder inga erinringar från min sida. Härvidlag får bl. a. administrativa hänsyn bli avgörande för om faktisk råvaruförbrukning, standardrecept eller faktiskt rävaminnehåll bör ligga lill grund för beräkning av bidrag och avgifter.

Jag biträder också kommitténs förslag att nuvarande ordning beträffande de s. k. utjämningsperioderna och basperioderna i princip bör bibehållas. Del ankommer på myndigheten att besluta härom.

3.5.3 Finansiering uv råvurukostnudsutjämningen

Kommittén föreslår som jag nyss nämnt och även biträtt att både etl internt och ett externt system för rävarukostnadsuijämningen bör lillämpas. I det inlerna systemet utbetalas bidrag (utjämningsbidrag) för hela den inhemska produktionen, dvs. även för den del som exporteras. I det externa systemet utbetalas bidrag endast vid export, exportbidrag.

När det gäller finansiering av framtida råvarukostnadsutjämning har kommittén siktat mot självfinansiering med hjälp av avgifter på färdigvarorna. I vissa fall kan det enligt kommittén bli nödvändigt alt finna även andra finansieringsvägar. Finansieringen av del interna systemet för livsmedelsindustriprodukler föreslås ske genom en avgift (utjämningsavgift) på färdigvarorna vid svensk tillverkning för hemmamarknaden och vid import. Det externa systemet bör enligt kommittén finansieras genom avgtfter som tas ut vid import (importavgifter). Vidare bör enligt kommittén jordbrtiket bidra rned vissa medel till finansieringen, medan budgetmedel normalt inte bör anlitas för finansieringen. Kommittén förutsätter dock atl kompensation för fördyringen till följd av tullskyddet på vissa fetter även fortsäUningsvis lämnas av budgetmedel.

Prop. 1980/81:190 35

Kommittén framhåller att de föreslagna systemen innebär att den industri som tillverkar ifrågavarande produkter, för den del av tillverkningen sotn avsätts inom landet, i princip får en kostnadsnivå som motsvarar den som råder för övriga livsmedelsindustriprodukler i vilka ingår jordbruksråvaror med det jordbmksprisreglerade priset. De svenska konsumenterna får således enligt kommitténs förslag i princip betala samma pris för jordbruksrävaran i vilka livsmedel den än ingår.

Kommitténs förslag innebär atl den nu utgående utjämningsskalten kan slopas.

Kommittén föreslår att det inrättas en för hela råvarukostnadsutjämningen gemensam utjämningskassa. Från denna kassa görs samtliga utbetalningar av bidrag. Till kassan förs enligt förslaget samtliga avgifter som tas ul inom systemet samt bidrag från jordbruket och budgetmedel.

Kommittén framhåller att om dess förslag tillämpas pä de förhållanden som gällde för handelsmönslrel åren 1977-1979 för livsmedelsindustriprodukler, skulle den föreslagna interna prisuljämningen ge ell överskott till den gemensamma kassan på gmnd av dels större import än export, dels något högre belastning på konsumenterna än enligt nuvarande system. Det föreslagna externa systemet skulle med de bidrag som jordbmket lämnade åren 1977-1979 i stort sett gå jämnt upp. Vidare förutsätter kommittén som nyss nämnts vissa bidrag av budgetmedel. Enligt kommittén skulle ell överskott på 25-30 milj. kr. uppstå i den gemensamma kassan, om förhållandena åren 1977—1979 kvarstår. Detta överskott kan, om det blir permanent, enligt kommilléns uppfattning användas för prissänkande ändamål inom livsmedelssektorn eller återgå till statskassan.

Kommittén föreslår att utjämningskassan får bestrida kostnaderna även för den prisutjämning som medges annan industri än livsmedelsindustrin. Säledes bör från kassan kunna utbetalas prisutjämningsbidrag till sådan teknisk industri som använder fett i sin tillverkning. Till den del prisutjämningen är en följd av tullskyddet på vissa fetter fömtsätter kommittén som nyss nämnts att kompensation lämnas av budgetmedel. Prisuljämningen för dextran, som f. n. finansieras med budgetmedel, bör enligt kommittén kunna bekostas av medel ur uljämningskassan liksom även prisutjämning för sådana jordbmksråvaror som används vid tillverkning av farmaceutiska specialiteter.

Flertalet remissinstanser har ingen erinran mot förslaget till finansiering av prisutjämningen. Förslaget med en gemensam utjämningskassa accep teras av samtliga remissinstanser. Vissa synpunkter framförs på bl. a. beräkningen av jordbmkets bidrag till utjämningskassan och finansieringen av prisutjämningen för andra produkter än livsmedelsindustriprodukter samt användning av det överskott som kan uppstå i utjämningskassan. Statens jordbruksnämnd tar även upp behovet av budgetmedel för de övergångsåtgärder som behövs saml behovet av en röriig kredil för alt balansera tillfälliga underskott i utjämningskassan.

Prop. 1980/81:190 36

Jag ansluter mig lill kommilléns förslag vad gäller finansieringen av råvamkoslnadsutjämningen. Således bör finansieringen ske med hjälp av avgifter pä färdigvarorna och med bidrag från jordbruket och vissa budgetmedel. Medel för den råvamkostnadsutjämnande verksamheten bör saideras via en för hela rävarukostnadsuijämningen gemensam uijämnings-kassa.

Jag har i det föregäende redovisat milt ställningstagande till finansieringen av den interna prisutjämningen för livsmedelsindustriprodukler. Den föreslagna utjämningsavgiften bör anpassas sä att inflytande utjämningsavgifter på den produktion som avsätts inom landel balanserar kostnaderna för utjämningsbidragen för samma produktion. Vid import las ul motsvarande utjämningsavgift medan någon avgift inte utgär vid export, vilket innebär att råvaran i exporterade kvantiteter, för vilka utjämningsbidrag erhållits, kommer att ingå till världsmarknadspris. Det hör ankomma på den myndighet som får huvudansvaret för prisutjämningen atl fastställa erforderiig differentiering av utjämningsavgiften samt besluta om tid och ordning för avgiftens erläggande.

I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag att även kostnaderna för den externa prisutjämningen, dvs. exportbidragen, finansieras av de avgifter som tas ut vid import av ifrågavarande produkter.

Enligt förslaget bör jordbruket bidra med vissa medel lill finansieringen. Vid export av färdigvaror, som är föremål för råvamkostnadsutjämning bör, enligt kommittén, jordbruket enligt gällande jordbrukspolitiska riktlinjer bidra med medel som motsvarar aiternalivkoslnaden för export av ingående jordbmksprisreglerade råvaror. LRF framhåller all överskott kan avsättas inte enbart genom expori utan också i viss utsträckning på den inhemska marknaden. Enligt LRF är erfarenheterna från export av potatis och potalisprodukter vidare exempel på atl bedömningarna i samband med finansieringen av råvamkoslnadsutjämningen är av utomordentligt stor belydelse för jordbmket.

Som jordbmksnämnden också framhåller är det enligt min mening viktigt atl utjämningskassan i enlighel med kommilléns förslag tillförs medel utöver de direkldestinerade avgifterna. Det belopp som jordbruket bör bidra med bör fastställas i samband med jordbmksprisöveriäggning-arna.

Jag anser att budgetmedel bör användas under nästa budgetår för den del av prisutjämningen till viss livsmedelsindustri och teknisk industri som är en följd av tullskyddet på vissa fetter. Även prisutjämningen för dextran bör då bestridas av budgetmedel. För dessa ändamål beräknar jag ett totalt medelsbehov av 5 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att uppdra åt jordbmksnämnden att överväga finansieringen av kompensationen för tullskyddet på fett i syfte all bl. a. avlasta statsbudgeten.

Prop. 1980/81:190 37

Jag biträder även förslaget alt utjämningskassan bekostar prisutjämningen för andra produkter än livsmedelsindustriprodukter, s. k. tekniska produkter. För sådana produkter är det inte praktiskt möjligt att finansiera prisutjämningen med avgifler på färdigvaran. Mot bakgrund av att denna prisutjämning till viss del liksom hittills bör bekostas med bl. a. fettvaruavgifter och de budgetmedel jag nyss förordat torde nettobelastningen på kassan inte bli så stor.

När det gäller utjämningskassan uppstår behov i uppbyggnadsskedet av tillgäng till en kredit för alt likviditetsmässigt täcka tillfälliga underskott i kassan. Utgångspunkten är givetvis att kostnaderna för prisutjämningen skall läckas av inflytande avgifter m. m. Jag föreslår att en rörlig kredit i riksgäldskonloret av 40 milj. kr. ställs till förfogande för råvarukostnadsutjämningen under budgetåret 1981/82.

Slutligen vill jag ta upp frågan om budgetmedel för vissa övergångsåtgärder. Ansökningar om intern prisutjämning avseende viss tillverkning före den I juli 1981 inges först efter denna tidpunkt. Någon utjämningsavgift utgår inle för dessa varor och kostnaden för prisuljämningen måste därför finansieras med budgetmedel. Samtidigt tillförs emellertid statsbudgeten utjämningsskatt för de utjämningsskattebelagda vamgrupperna, varför utgifterna inte nettobelastar statsbudgeten. Medel för prisutjämning för dessa engångsulgifter bör ställas till förfogande under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Jag beräknar att ett belopp av 30 milj. kr. bör anvisas. Jag återkommer i det följande till anslagsfrågorna.

3.5.4 Administration

Kommittén föreslår att statens jordbmksnämnd bör vara huvudansvarig för råvamkoslnadsutjämningen. Förslaget innebär att även prisutjämningen för de varor som i dag handläggs av riksskatteverket bör skötas av jordbmksnämnden.

Som jag tidigare har redovisat föreslår kommittén att till jordbmksnämnden bör knytas ett råd för råvamkostnadsutjämningsfrågor. Dess uppgift bör enligl förslaget vara att kontinueriigt följa utvecklingen inom den konkurtensutsatta industrin och mot bakgmnd av överväganden rörande behovet av uljämningsåtgärder m.m. rekommendera åtgärder för olika produkter. BeslutsräUen skall dock enligt förslaget givetvis ligga hos jordbmksnämnden. Rådet, som enligt kommitténs uppfattning bör inräUas av regeringen, föreslås bestå av företrädare för berörda myndigheter, näringslivet och konsumenterna.

Möt bakgmnd av att jordbmksnämnden föreslås överta vissa delar av den interna prisutjämningen frän RSV och genom atl en ändring föreslås av det interna systemet anser kommittén att en utökning av personalen med

Prop. 1980/81:190 38

tre ä fyra tjänster behövs vid jordbmksnämnden. Enligt kommitténs förslag bör även den enhet, restitutionssektionen, som handlägger prisul-jämningsfrågorna hos jordbruksnämnden få ställning som byrä.

Förslaget att jordbruksnämnden bör vara huvudansvarig för prisutjämningen tillstyrks av alla remissinsianser. RSV anser dock, mot bakgmnd bl.a. av alt RSV administrerar särskild varuskatt och dryckesskatt för vissa av de prisutjämnade varorna, atl administration och konlroll bör ligga kvar hos verkel. Kommilléns förslag lill elt särskill råd för prisuljäm-ningsfrågor tillstyrks av samlliga remissinsianser.

Jag anser i likhet med kommittén att statens jordbruksnämnd bör vara huvudansvarig för prisutjämningen, eftersom utjämningen är en följd av jordbruksprisregleringen och våra avtal med EFTA och EG. Detta skulle också tala för att nämnden bör ta över de uppgifter som f. n. sköts av RSV. Med hänsyn till atl RSV har alt uppbära bl.a. särskild varuskatt för vissa av de prisutjämnade varorna bör emellertid RSV också i forlsältningen handlägga kontroll, uppbörd a" avgift och utbetalning av bidrag för sådana varor. RSV bör härvid samråda med jordbruksnämnden. Det bör ankomma på regeringen alt närmare bestämma om fördelningen av vamslagen mellan nämnden och RSV. Omfattningen av prisutjämningen liksom fastställande av prisutjämningsbeloppen skall som hittills bestämmas av jordbruksnämnden.

Jag föreslår att statens jordbrtiksnämnd för näsla budgetår tillförs ytterligare medel för att administrera prisuljämningen. Jag är dock inte beredd att föreslå några personalförstärkningar vid nämnden. Behovet härav får tillgodoses genom omprioriteringar. För kostnader av annat slag beräknar jag ett belopp av 200000 kr. Medlen lorde anvisas genom att det av riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 13, JoU 1980/81:18. rskr 1980/81:207) till statens jordbmksnämnd för budgetåret 1981/82 anvisade förslagsanslaget av 22 947 000 kr. får överskridas med detla belopp. 1 fråga om benamningen på restitutionssektionen ankommer det på regeringen att besluta.

Vad gäller det föreslagna rådet för frägor rörande råvarukostnadsutjämningen vil! jag anföra att det bör ankomma på jordbmksnämnden att närmare ta ställning till formerna för det samarbete mellan myndigheter, näringsliv och konsumenter som kan behövas i den nu aktuella frågan.

3.5.5 Lagstiftningsfrågor

Som jag tidigare har utvecklat närmare har den nuvarande ordningen för utjämning av industrins råvamkostnader vuxit fram som en direkt följd av regleringen av priserna på jordbruksprodukter och internationella avtal om avveckling eller reducering av gränsskyddet för industriprodukter. Systemet syftar till att för viss industri utjämna den ökning av industrins kostnader för jordbmksråvaror som prisregleringen medför. Avsikten är

Prop. 1980/81:190 39

att på så sätt åstadkomma konkurrensneutralitet lör svensk industri gentemot motsvarande industrier i andra länder med lägre prisnivå på jordbmksråvarorna. Systemet regleras delvis i lag eller annan författning men i stor ulslräckning sker utjämningen utan direkt förfaltningsstöd.

Som framgår av den tidigare redogörelsen sker utjämningen av råvarukostnaderna pä två sätt. nämligen dels genom bidrag (utjämningsbidrag och exportbidrag) och dels genom införselavgifler. De närmare besläm-melserna om bidrag finns i regleringsbrev, jordbruksnämndens kungörelser och i nämndens direktiv till de olika regleringsföreningarna. Införselavgifter däremot tas ul med slöd av lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område.

Finansteringen av de bidrag som utgår i utjämnande syfte sker bl. a. med influtna införselavgifter, med budgetmedel och med en s. k. utjämningsskalt för vissa närmare angivna färdigvaror enligt lagen (1960:258) om utjämningsskalt på vissa varor. Sådan skatt erläggs såväl för här i landel tillverkade varor, avsedda för konsumtion inom landet, som för sådana varor som förs in i landet.

Kommitténs förslag, som jag i det föregående redogjort för. innebär bl. a. att etl självfinansierande internt prisutjämningssystem tillskapas. Kostnaderna för utjämningen skall sälunda läckas genom särskilda avgifter som efter behov tas ul för såväl varor, tillverkade här i landet som för importerade varor. Den finansiering som i dag sker med budgetmedel och genom att utjämningsskatt tas ut för vissa varor skall därmed upphöra. Som en följd härav föreslår kommittén att lagen (1960:258) om utjämningsskalt på vissa varor upphävs.

Eftersom principerna för råvarukostnadsuljämning och prisreglering är likartade föreslår kommittén att bestämmelserna om råvarukostnadsuljämning - vad avser införsel- och utjämningsavgifter - inarbetas i lagen om prisreglering på jordbrukets område. Till lagen knyts en förordning som närmare reglerar frågorna om utjämningen.

Liksom de flesta remissinstanserna godtar jag principerna i kommitténs förslag till författningsmässig reglering av prisutjämningen. Jag vill särskilt betona all det föreslagna utjämningssystemet förutsätter alt avgifterna smidigt kan anpassas till ändrade förhållanden. Det är därför angeläget att regeringen eller den myndighel som har huvudansvaret för prisutjämningen har befogenhet atl bestämma om avgifl skall tas ut och med vilket belopp. Detta gäller även den utjämningsavgift som enligt kommilléns förslag skall ersätta utjämningsskatten. Jag delar kommitténs bedömning att avgiften, som tas ut i näringsreglerande syfte, i princip är av samma typ som de avgifter som tas ut inom ramen för prisregleringen på jordbrukets område. Jag vill också erinra om att den avgift som las ut vid import av de varor som f n är föremål för extern prisutjämning tas ut med stöd av lagen om prisreglering på jordbmkets område. Enligt min mening bör därtör den föreslagna utjämningsavgiften, i likhet med de avgifter som f. n. tas ut

Prop. 1980/81:190 40

inom jordbmksprisregleringen, inle betraktas som en skatt utan som en belastande avgifl, vilken i form av bidrag återgår till näringsgrenen i fråga. Jag föreslår i huvudsaklig överensstämmelse med kommittén att i lagen om prisreglering på jordbrukets område tas in bemyndiganden enligl vilka regeringen får föreskriva att särskilda avgifter skall erläggas för att finansiera både den s. k. interna och externa prisutjämningen. Regeringen bör alltså bemyndigas föreskriva att en avgifl (utjämningsavgift) skall erläggas för varor som tillverkas av råvaror som är upptagna i bilagan till lagen om prisreglering på jordbrukets område, under fömtsättning alt tillverkningen sker inom landet för försäljning eller varorna förs in lill landet. För andra varor än för vilka utjämningsavgift skall betalas, vilka tillverkas av råvaror, upptagna i bilagan lill nyss nämnda lag, bör regeringen få föreskriva all en avgtfi (importavgift) skall erläggas vid införsel lill landet. Regeringen bör få överlåta åt jordbruksnämnden att meddela föreskrifter som nu har sagts. Frågan om en vara tillhör den inlerna eller externa prisuljämningen bör som kommittén föreslagil regleras i en förordning.

Bemyndigandena bör tas upp i en ny paragraf, 21 a§. Närmast före paragrafen bör införas en ny rubrik med lydelsen »Avgifter för att utjämna industrins råvarukoslnader» för atl skilja dessa avgifler från de avgifter som regleras i 7-21 §§. I en ny paragraf 21 b § bör anges all 11-13 §S resp. 15 och 17 §§ skall tillämpas i fråga om förfarandet vid uppbörd av avgifterna m. m. Dessulom föreslår jag vissa ändringar i 25. 27, 34 och 34a§§. Eftersom 49 § lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatt-ling upphävts bör hänvisningen till denna paragraf i 34 § utgå. Övriga åndringar som föreslås är antingen av språklig art eller en konsekvens av itt lagen utvidgas atl gälla även råvarukostnadsutjämningen. 1 enlighet [ned det anförda har inom jordbmksdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen om prisreglering på jordbrukets område. Om riksdagen antar förslaget, skall lagen om utjämningsskatt på vissa varor jpphävas. Förslaget har utarbetats efter samråd med chefen för budgetdepartemenlet.

Jag har i det föregående biträtt kommitténs förslag om en gemensam ■åvamlista för samtliga råvamkostnadsutjämnade livsmedelsindustripro-jukter. Kommittén anser aU denna lista i den grundläggande lagstiftningen 3ör vara identisk med bilagan till lagen om prisreglering på jordbrukets jmråde, från vilken kommittén föreslår att en rad industriellt förädlade jrodukter utesluts, av vilka f. n. vissa produkter omfattas av det externa Drisutjämningsförfarandet och andra av jordbruksprisregleringen. Jag an-;er det av praktiska skäl inte lämpligt aU nu ändra varuomfaltningen i )ilagan. detta sammanhang vill jag föreslå en ändring också av 10 § lagen om irisreglering på jordbrukets område. Ändringen görs i förtydligande yfte, så aU det av punkten c framgår att avgift skal! erläggas av annan illverkare än mejeri för försåld margarinost.

Prop. 1980/81:190 41

Ändringarna i lagen om prisreglering på jordbrukets område innebär att lagens tillämpningsområde utvidgas till att omfaUa även avgifter för utjämning av industrins råvamkostnader till följd av prisregleringen. Dessa ändringar och tillägg i lagen är okomplicerade och av begränsad omfattning och påverkar inte principerna i lagens uppbyggnad. Ändringarna bör dessutom som jag tidigare anfört vara genomförda till den I juli 1981. Med hänsyn härtill finns det inte anledning att inhämta lagrådets yttrande över förslaget.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels atl

1. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

2. antaga förslaget till lag om upphävande av lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor,

dels att

3. godkänna de av mig förordade gmnderna för reglering av piiser m. m. på vissa jordbmksprodukter för tiden den Ijuli 1981-den 30 juni 1982,

4. godkänna vad jag har förordat i fråga om sockerbetsarealen för 1982 års odling,

5. godkänna vad jag har förordat om prisstödet till jordbmket i norta Sverige,

6. medge att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av jordbmksprodukter under budgetåret 1981/82 får disponera en rörtig kredit på högst 250 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

7. medge att statens jordbmksnämnd för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö för budgetärel 1981/82 får disponera en rörtig kredit på högst 50 000000 kr. i riksgäldskontoret,

8. medge atl den röriiga kredit på högst 120000000 kr. som år 1973 ställdes till statens jordbmksnämnds förfogande i riksgäldskontoret för ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel får under regleringsåret 1981/82 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens jordbmksnämnd för ändamål inom jordbmksprisregleringen och regleringen av sockernäringen,

9. godkänna vad jag har förordat i fråga om användningen av avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1981/82 eller har influtit under tidigare regleringsår,

10. godkänna de av mig förordade gmnderna för råvamkostnadsutjämning tUl viss industri.

Prop. 1980/81:190 43

kunna ange medelsbehovet för ett nytt system för budgetåret 1981/82. Om nuvarande system likväl kommeratt tillämpas även under budgetåret 1981/ 82 beräknar nämnden medelsbehovel ull 190 milj. kr.

Jordbruksnämnden kan inte förutse vilka förändringar i utgående subventioner och av prisstoppet som kan komma att inträffa under budgetåret 1981/82. Jordbruksnämnden tar därför reservationsvis upp en anslagspost om 4 040 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

TiU låginkomstsatsning m.m. inom jordbruket får högsl 251 milj. kr. användas för atl bestrida kostnaderna för leveranslillägg till mjölkproducenter, slöd till smågrisproduktionen samt avbytarverksamhel inom jordbmket. Vidare får 9 milj. kr. användas för företagshälsovård inom jordbmket och 120 milj. kr. till socialförsäkringsskydd lör lantbrukarna. Av dessa belopp betalas 60 milj. kr. från anslagsposten Ersättning till följd av livsmedelssubventioner, prisstopp m. m.

Jordbruksnämnden skall under budgetåret 1980/81 från anslagsposten Låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket ställa 40 milj. kr. till lantbruksstyrelsens förfogande för tillfälligt ränlestöd till jordbruksföretag samt för administration härav.

Jordbruksnämnden föreslår reservationsvis alt 420 milj. kr., däri inberäknat 60 milj. kr. som f. n. anslås från anslagsposten Ersättning till följd av hvsmedelssubventioner, prisstopp m.m., för budgetåret 1981/82 anslås från anslagsposten Låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket.

Anslagsposten på 65 milj. kr. för Ersättning för införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen fördelar sig för budgetåret 1980/81 med 55 milj. kr. på kostnader för sänkning av partipriset på konsumtionsmjölk och med 10 milj. kr. på kostnader för pristillägg för får- och lammkött. Jordbruksnämnden föreslår att 65 milj. kr., dvs. samma belopp som för innevarande år, anslås för budgetåret 1981/82.

Anslagsposten Särskilda undersökningar har använts för ett antal angelägna projekt inom jordbruksnämndens verksamhetsområde. För budgetåret 1981/82 begär nämnden ett belopp av 722 000 kr.

Föredraganden

Under anslagsposten Prisutjämning beräknar jag med hänvisning til! vad jag har anfört i det föregående ett belopp av 35 milj. kr.

Härefter villjag ta upp anslagsposten Ersättning till följd av livsmedelssubventioner, prisstopp m. m.

I prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. aviserade regeringen att prisstoppet på baslivsmedel skulle upphävas (ulom för mjölk) och att en viss minskning skulle ske av livsmedelssubventionerna.

Prisstoppet på livsmedel upphävdes den 22 oktober 1980. Med hänsyn till att ersättningen till jordbmket för genom prisstoppet förhindrade

Prop. 1980/81:190 44

jrishöjningar. på grund av stigande internationella priser, därmed upphörde alt utgå beräknades i statsbudgeten en besparing pä ca 120 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Regeringen beslöt den 11 december 1980 i enlighet med vad som sagts i propositionen att per den I januari 1981 minska livsmedelssubventionerna med 250 milj. kr. räknat per helt år. För budgetåret 1981/82 innebär detta en lika stor besparing på statsbudgeten. 1 propositionen aviserades en ytteriigare minskning av livsmedelssubventionerna per den I januari 1982 med 300 milj. kr. Effekten härav för budgetåret 1981/82 uppgår till 150 milj. kr.

1 prop. 1980/81:118 om ekonomisk-politiska åtgärder har regeringen beräknat ytterligare minskningar av livsmedelssubventionerna med totalt 500 milj. kr. för helt år räknat. Denna minskning föreslås ske dels per den I oktober 1981 med 300 milj. kr., dels per den 1 januari 1982 med 200 milj. kr. Besparingen för budgetärel 1981/82 beräknas därmed bli 325 milj. kr. utöver vad som tidigare beräknats.

Totalt beräknar jag kostnaderna för livsmedelssubventioneringen för budgetåret 1981/82 till ca 3 200 milj. kr.

För låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket beräknar jag 420 milj. kr. varav 60 milj. kr. lidigare belastat anslagsposten Ersättning till följd av livsmedelssubvenlioner, prisstopp m. m.

Med hänvisning til! sammanställningen och lill vad jag lidigare har anfört beräknar jag anslaget til! 3 716 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1981/82 anvisa elt förslagsanslag av 3 716000 000 kr.

C 6. Prisstöd till jordbruket i norra Sverige

Riksdagen har under förevarande rubrik för budgetåret 1981/82 anvisat eu förslagsanslag av 199000 000 kr. (prop. 1980/81:100 bil. 13 s. 52, JoU 1980/81:18, rskr 1980/81:207).

Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående om en uppräkning av prisstödet till jordbruket i norra Sverige bör ytterligare 29 milj. kr. anvisas för ändamålet. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Prisstöd tUl jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1981/82 utöver redan anvisat förslagsanslag anvisa ytteriigare 29000000 kr.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig til! föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anlaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:190 62

15 Införselavgifter m m

15.1 Införselavgiftsmedel m m för 1979/30

JN har i skrivelse den 6 Juni 1980 beräknat de disponibla inkomsterna av införselavgifter till finansiering av fördelningsplanen och ändamål utanför fördelningsplanen för regleringsåret 1979/80 till ca 558 milj kr, varav 170 milj kr för fodermedel.

De definitiva inkomsterna av införselavgifter (minus återbetalning m m) utgjorde totalt 678,3 (617,3) milj kr, härav 538,6 (519,U) milj kr till finansiering av fördelningsplanen och ändamål utanför fördelningsplanen. Införselavgifter för fodermedel, som ingår i nämnda belopp, utgjorde 160,8 (171,5) milj kr. Utöver nämnda 538,6 milj kr ingår i totalsumman införselavgifter för brödsäd med 13,7 (5,9) milj kr, vilka enligt gällande regler har överförts till regleringsföreningen Svensk spannmålshandel för s k utbyteshandel. Vidare ingår fettvaruavgifter med 116,1 (77,3) niilj kr. Dessa hänför sig till av statsmakterna beslutad

Dvs totala summan, av införselavgifter (minus återbetalningar m m) exkl införselavgifter för soekerregleringsvaror, brödsäd och vissa livsmedelsindustriprodukter samt den del av influtna fettvaruavgifter som tillförts SOI men inkl räntor från föregående år.

Inte heller ingär de minskningar i inflytande avgiftsmedel som föranleds av att införselavgiften i vissa fall, t ex för ost, har sänkts av marknadsmässiga skäl (bl a genom nedsättning av avgiften för visst parti). JN:s återbetalning av införselavgifter uppgick 1979/80 till 28,2 milj kr. 1978/79 uppgick motsvarande belopp till 17,5 milj kr. De största ökningarna avser stärkelse och stärkelseprodukter med + U,U milj kr, slakt-och charkuteriprodukter med + 3,U milj kr samt mjölk- oeh mejeriprodukter med * 3,2 milj kr. I de angivna beloppen ingår irte återbetalning på marknadsmässiga skäl av införselavgifter på styckningsdetaljer av kött och fläsk samt av införselavgifter på ost, vilken i stället redovisas bland posterna under rubriken ändamål utanför fördelningsplanen och 1979/80 uppgick till 12,3 (6,1)2 nij icj..

2 Siffror inom parentes avser belopp 1978/79

Prop. 1980/81:190 63

avgiftshöjning cch har enligt gällande regler överförts till SOI. I totalsuitoian ingår Sven införselavgifter på vissa livsmedelsindustriprodukter (biandvaror). Dessa uppgick till 9,9 (1«,7) milj kr och har fördelats i förhållande till utbetalda exportbidrag. Således har till regleringsföreningarna Svensk spannmålshandel, Svensk Ägghandel, Föreningen för mejeriprodukter cch Sveriges potatisintressenter överförts resp O (6,0), 2,U (2,1), U,6 (U,2), och 2,1 (1,7) milj kr. Vidare har av införselavgifter för blandvaror 0,8 (0,7) milj kr avseende fettvaror fördelats 1 enlighet med gällande regler för disposition av fettvaruavgiftsmedel, varvid således den del som hänför sig till av statsmakterna beslutad avgiftshöjning överförts till SOI.

"v nedEnstående sammanställning framgår de för fördelning disponibla avgiftsmedlen för de olika varuslagen (efter avdrag för återbetalning m m) fCr regleringsåret 1979/80.

Dl2ponlbla_medel_av införselavälfter_1972/i0_ (1 000 kr)

Ärter och bönor (för aänniskoförta) 161 ( 1 07)

Potatis 8 387 ( 7 567!

Stärkelse och stärkelaeprodukter 6 938 ( 5 083)

Malt 2 789 ( 75 736)

Sällskapsdjursfoder mm 8 5U7 ( 0)

Fettråvaror cch fettvaror 35 U17 ( 27 027)

Mjölk och mejeriprodukter 90 131 ( 89 172)

Slaktvaror (samt slaktdjur, ej fjäderfä) 218 765 (196 769)

Ägg oeh äggprodukter m m 2 767 ( 1 33U)

Summa införselavgifter exkl fodermedel 373 902 (3U3 762)

Fodermedel 160 797 (171 5U0)

Räntor från föregående är 3 166 ( U 125)

överskott frän tidigare är 783 (___ 0)_

Summa 538 6U8 (519 U27)

'' Ej särredovisade tidigare budgetår

2 EJ utnyttjade medel för rabattering av fcdersäd samt pris-äterbäring till päladjursuppfödare.

Fördelningsplan 1979/80

Svensk spannmålshandel

Sveriges potatisintressenter

Sveriges oljevåxtintressenter

Svensk kötthandel

Svensk kötthandel, utbyteshandel

Föreningen för mejeriprodukter

Svensk ägghandel

Marknadsreglerande åtgärder för slaktk>-ckling

Kostr.adskompensation mjölk, norra Sverige

Regionalt bidrag köttregleringen

t3pplyEnir.gsverksamhet och utvecklingsarbete

Djurhälsovård, kontrollverksamhet m m

Stöd till odlir.g av konservärter och andra

köksväxter

Stöd till odling av. bruna bönor

Fonden för kollektiva ätgärder inom biodlingen

Reserv till förfogande

Summa

(1 000	kr)
3 000		2U 900)
3U 500		31 500)
U4 700		2U 000)
18 000		22 500)
U 928		31 088)
208 700	(178 252)
U8 500		75 500
1 000		5 000)
13 500		5 000)
5 000		5 000)
3 500		8 500)
25 000		2U 000)
2 500		2 500)
700		700)
500		300)
9 077		0)

U28 105 (U38 7U0)

Ändamäj. u.tan£ör fördelningsparen 2929/80 (1 000 kr)

22	307 (	23	000)
U5	072 (	18	911)
13	U2U (	12	665)
U	272 (	3	397)
1	070 (	1	995)
2	050 (	1	950)

	27 U	(		281)
2	500	(	u	000)
4	000	(	u	000)

Utbyteshandel nötkött, öststaterna
Utbyteshandel kött och fläsk
Pristillägg får- och lammkött
Svensk matpotatiskontroll
Sveriges utsädesförening, potatisförädling
Sveriges potatisodlares riksförbund
Bidrag till Stiftelsen för ackordhäst
organisationens bevarande U75 ( U75)
Bidrag till fraktkostnader för mjölk
och grädde

Prisäterbäring till pälsdjursuppfödare Stöd till odling av vallväxtfrö Fonden för kollektiva åtgärder inom

bicdlingen 300 ( 300)

12	299	(	0	1U3)
2	000	\.	2	000)
		(	1	070)

Restitution av införselavgifter på stycknings-detaljer av kött och fläsk samt av införselavgifter på ost Stöd till maltproduktionen Täckning av underskott 1977/78

Sunma 110 5U3 ( 80 687)

Dispositicren av införselavgiftsmedel regleri.-.gsäret 1979/80 har sammanförts i tabell under avsnitt 15.U.

5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 190

( 1 000	kr)
2	000
19	300
	0
	0
32	366
167	000
70	100
20	500
5	OQO
8	500
25	000
;er 2	500
1	400
2	000
	500
80	854

Fördelningsplan 1980/81

Svensk spannmålshandel

Sveriges potatisintressenter

Sveriges oljevåxtintressenter

Svensk kötthandel

Svensk kötthandel, utbyteshandel

Föreningen för mejeriprodukter

Svensk ägghardel

Kostnadskompensation mjölk, norra Sverige

Regionalt bidrag, köttregleringen

Upplysningsverksamhet oeh utvecklingsarbete m m

Djurhälsovård, kontrollverksamhet m m

Stöd till odHr.g av konservärter ooh andra köksväxter

Stöd till odling av bruna bönor

Stöd till odling av vallväxtfrö

Fonden för kollektiva åtgärder incm biodlingen

Reserv till förfogande

(1 OOC	1 kr)
25	000
17	634
15	500
U	425
2	353
	475
	300
2	000
6	000
	300

Ändamål u.tanf;ör fördelningsplanen 1980£8l

Utbyteshandel nötkött, öststaterna Utbyteshandel kött och fläsk Pristillägg får- och lammkött Svensk matpotatiskontroll Sveriges potatisodlares riksförbund Bidrag till Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande

Bidrag till fraktkostnader för mjölk och grädde
Prisäterbäring till pälsdjursuppfödare
Stöd till odling av vallväxtfrö
Fonden för kollektiva åtgärder inom biodlingen
Restitution av införselavgifter på stycknings-
detaljer av kött och fläsk samt av införselavgifter
på ost 6 000

Stöd till maltproduktionen 2 000

Summa 8i 987

Ovanstående sammanställning skiljer sig pä några punkter frän de beräkningar som lagts fram i prop 1979/80:162. Sålunda har utbyteshandel kött ocfi fläsk, som angavs till 50 milj kr, tagits upp med beräknade tillgängliga medel, 17,6 milj kr, prisåterbäring till pälsdjursuppfödare minskats med 2 milj kr till

2 milj kr samt restitution av införselavgifter minskats med

3 milj kr till 6 milj kr. Bidraget till Sveriges potatisodlares riksförbund har ökats med 153 000, kr dä nämnden tillstyrker ett tilläggsanslag för 1980/81 för lönehöjningar under 1980 med detta belopp (se vidare avsnitt 15.3i sid 2U).

Ändamål }i''SPL'L £ördlningsplane£ 19§1/.82 (1 000 kr)

25	000
50	000
15	500
4	595	( +	170)
2	367	(*	167)

Utbyteshandel nötkött, öststaterna
Utbyteshandel kött och fläsk
Pristillägg får- ooh lammkött
Svensk matpotatiskontroll (SMAK)
Sveriges potatisodlares riksförbund (SPOR)
Bidrag till Stiftelsen för ackordhäst
organisationens bevarande                                     prel 475
Bidrag till fraktkostnader fär mjölk
cch grädde                                                                300
Prisåterbäring till pälsdjursuppfödare       4 000
Stöd till odling av vallvaxtfrö             6 000
Fonden för kollektiva ätgärder incm
biodlingen                                                                 300
Restitution av införselavgifter på
styckningsdetaljer av kött och fläsk

samt av införselavgifter på ost 2 000 (- 4 000)

Stöd till maltproduktioren 1 000 (- 1 000)

SuBjna 111 537

Utbyteshandei med kött och flpsk har nämnden behandlat i avsnitt 10.

Posten kommer att tas upp vid jordbruksprisöverläggnir.garna i maj 1981.

Utgifter

a)Av medel inca fördelningsplan

Svensk spanrjaålshandel

Sveriges potstisintressenter

Sveriges oljeväxtintressenter

Svensk kötthandel

Svensk kötthandel, utbyteshandel

Föreningen för mejeriprodukter

Svensk ägghandel 1

Marlcradsreglerande ätgärder för slaktkyckling

Kcstnadskompensation mjölk, Jiorra Sverige

Regionalt bidrag, köttregleringen

Upplysnir.gsvorksamhet och utvecklingsarbete

Djurhälsovård, kontrollverksamhet m m

Stod till odling av konservärter och andra

käksväxter

Stöd till odlir.g av bruna bönor

Stöd till odlir.g av vallfrö

Fonden för kollektiva åtgärder inom biodlingen

Reserv till jordbruksnämndens förfogande

3 000	2 000
34 500	19 500
UU 700	0
18 000	0
U 928	32 366
208 700	167 000
48 500	70 100
1 000	0
13 500	20 500
5 000	5 000
8 500	8 500
25 000	25 000
2 500	2 500
700	1 uoo
0	2 000
500	500
9 077	So 334

Prop. 1980/81:190 86

1981-03-16

Reservation av ledamoten Lars HUlbom

Överläggningarna om prisregleringen på jordbruksprodukter fbr tiden efter den 30 juni 1981 påbörjades hösten 1980. Under dessa överläggningar har förslag till förändringar av nuvarande princioer för kostnadskompensationen till jordbruket och systemet för inkomstfölj-saitihet framförts. Någon enighet mellan jordbruksnämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation har ej varit möjlig att uppnå i dessa viktiga principfrågor. Ej heller har del-gationerna kunnat enas om de belopp som bör tillföras jordbruket på inkomstsidan.

Mot bakgrund av den betydande oenighet sotn rätt mellan delegationerna föreslår nu jordbruksnämnden ett ettårigt provisorieavtal, som i allt väsentligt bygger på principerna i innevarande avtal. Enligt min uppfattning hade det varit önskvärt att man redan nu kunnat enas om att senast den 1 juli 1982 bryta ut delar av kapitalkostnaderna ur det automatiska inflationsskyddet och i stället låta dessa bli föremål för mera fria förhandlingar. Likaså hade det varit önskvärt att, inte minst mot bakgrund av de väsentliga skillnader som föreligger i skattemässig behandling av löntagare och företagare, mera koppla jordbrukarnas inkomstutveckling till andra företagares utveckling än till löntagarnas.

Vid sidan av de ovan berörda principfrågorna har jordbrukarnas inkomstutveckling och inkomstnivå stitt i centrum för överläggningarna. Sä var också fallet vid de överläggningar som ledde fram till nuvarande avtal. Parterna enades därvid i mars 1978 om att "material bör cas fram som belyser levnadsstajidarden för jordbrukare och för jämförbara grupper liksom de prestationer som standarden grundar sig pä". Ett sädant material prensenterades i december 1980 av den s.k. levnadsstandard-gruppen. Oetmaterial på vilka levnadsstandardgruppen baserat sin undersökning ger, enligt rnin uppfattning, tillsammans en bild av att jordbrukarna inte har lägre standard än jämförelsegrupperna

Prop. 1980/81:190 87

(industriarbetare och småföretagare). När det gäller en så viktig faktor som disponibel inkomst, visar tvärtom gruppens material på en högre inkomst för jordbrukarfamiljen än för industriarbetarfamiljen, om hänsyn också tas till skattereglernas effekter.

Levnadsstandardgruppens material går fram t.o.m. 1978. Utvecklingen av jordbrukarnas inkomster därefter har redovisats i flera material, vilka sinsemellan ger en mycket olikartad bild av inkomstutvecklingen. Materialen är dessutom behäftade med. betydande osäkerhetsmargtnaler, och den slutsats som mäste dras är, att inget material föreligger som kan sägas ge en säker och rättvisande bild av jordbrukarnas inkomstutveckling efter 1978.

Frän jordbrukets sida har hävdats-att en inkomstklyfta till jordbrukarnas nackdel förelåg redan närinne/arande avtal ingicks, och att denna klyfta vidgats ytterligare därefter. Enligt min mening har.levnadsstanoardgruppen eftertryckligt visat att nägon sädan inkomstklyfta ej förelåg 1978. Vid de överläggningar som ledde fram till nuvarande avtal framställdes heller inga konkreta yrkanden från jordbrukets sida om ett särskilt inkomsttillskott för att fylla igen någon klyfta. Det innevarande avtalet har också godkänts av riksdagen, vilket miste tolkas så att även riksdagen ansåg inkomstmålet uppnätt vid avtalsperiodens början den 1 juli 1978.

Frägan om jordbrukarnas inkomstutveckling under avtalsperioden 1978-1981

har varit föremål för omfattande diskussioner under övrerläggningarna.

Som anförts ovan har jordbrukets företrädare hävdat att landets jordbrukare

halkat efter andra grupper inkomstmässigt under avtalsperioden. Av

detta skäl har jordbruket krävt, att ett särskilt inkomsttillskott

av betydande storleksordning, skall tillföras jordbruket. Därutöver

har jordbruket ansett att något avdrag för rationaliseringsvinst ej

bör göras under den kommande avtalsperioden.

I jordbruksnämndens förslag till prisreglering för 1981/82 anförs bl.a. att "Utförda beräkningar tyder pä att det under den gångna avtalsperioden, på grund av inflationsregelns konstruktion, uppstätt vissa inte förutsedda eftersläpningseffekter". Jordbruksnämnden anser att effekterna av denna eftersläpning delvis bör kompenseras, och att jordbru-ket därför nu bör tillföras ett extra engångsbelopp, utöver vad en ren förlängning av nuvarande avtal skulle ge, på 100 mkr att utgä under avtalsåret 1981/82. För egen.del har jag icke kunnat acceptera detta, av bl.a. följande skäl.

Prop. 1980/81:190 88

1. Det-faktiska ekonomiska utfallet för jordbruket under en avtalsperiod sanrnianfaller sällan med det kalkylerade utfallet. Orsaken till detta är exempelvis exportkostnademas utvecHäng under avtalsperioden, vilka sammanhänger med säväl den inhemska marknadsutvecklingen som med utvecklingen på världsmarknaden. Vidare kan marknadssituationen motivera att större eller mindre belopp kvarhälles inom regleringsekonomin i stället för att direkt vidareföras till jordbrukarna. Som exempel pä detta kan nämnas att jordbrukarna under perioden 1977-1979 tillförts ca 260 mkr mindre frän mejeri- och köttregleringen än vad som förväntats.

2. Effekterna för jordbruket av livsmedelssubventioneringen har hitil" varit utomordentligt positiva. Till följd av subventionemas prisdämpande effekt har konsumtionen av de subventionerade produktt ökat kraftigt, vilket i sin tur lett till att exportvolymerna

och därmed, exportkostnaderna kunnat begränsas. För jordbruket har detta itineburit att avräkningspriserna kunnat hällas på en högre nivå, än vad som annars skulle kunnat vara fallet. Den ökade konsumtionen har också dragit med sig en ökad produktion, vilket bl.a. resulterat i ett högre kapacitetsutnyttjande inom förädlingsindustrin. Enligt de utvärderingar av livsmedelssubven-tioneringens effekter som gjorts inom jordbruksnämnden, kan livsmedelssubventionemas pluseffekter för jordburket uppskattas till följande beloppf 1974 ca 130 mkr,-1975 ca 180 mkr, 1976 ca 190 mkr, 1977 ca 230 mkr. 1978 ca 280 mkr, 1979 ca 280 mkr. Vid tidig.are överläggningar om prisregleringen på jordbruksprodukt« har konsumenterna flera gånger yrkat pä ett hänsynstagande till ' de stora pluseffekter som jordbruket säliwida haft av livsmedelssubventionerna. Varje sådant yrkande har dock, bortsett frän det avdrag på 50 mkr som gjordes 1 juli 1980, bestämt avvisats av jordbruket.

3. Den prisnivå pä olika produkter som eftersträvas vid prisöverläggningarna utgörs av mittprisnivän. Runt detta mittpris skall sedan de faktiska priserna tillåtas svänga inom vissa gränser. Under sena är har systemet inte fungerat på ovan beskrivet sätt . De faktiska priserna pä vissa animalieprodukter. har inte alls rört sig runt de eftersträvade mittpriserna, utan har i stället konstant legat nära den övre prisgränsen. Detta har för jordbrukets del inneburit betydande merintäkter. Enligt jordbruksnämndens beräkning har jordbruket på detta sätt tillförts drygt 200 mkr per är fr.o.m.

Prop. 1980/81:190 89

1975-/76 utöver vad som förutsatts vid prisöverläggningarna. Varje försök frän konsumentsidan att fä detta beaktat vid prisöverläggningarna har bestämt avvisats av jordbrukets företrädare.

4 Jordbruksnämndens motivering för att tillföra jordbruket ett extra-belopp om 100 mkr är som tidigare nämnts "att det under den gängna avtalstiden, p.g.a. inflationsregelns konstruktion, uppstått vissa inte förutsedda eftersläpningseffekter".

Nuvarande avtS-Tskonstruktion- innebär att jordbruket den 1 juli varje år kompenseras för kostnadsutveckingen inom primärproduktion under perioden 15 oktober - 15 april. Den 1 januari ges kompensati för kostnadsutvecklingen under perioden 15 april - 15 oktober. Mot pä detta sätt beräknade kompensationsbelopp har jordbruksnämnden ställt det belopp som skulle utgått om PM-index i stället registrerats för perioden 1 juli - 30 juni. Avvikelser mellan dessa olika sätt att räkna uppkomner alltid när inflationstakten förändras. Sålunda visar jordbruksnämndens beräkningar att jordbrvket under innevarande avtalsperiod överkompenserats under det första avtalsäret, underkompenserats under det andra året, och att det tredje avtalsåret, så långt nu kan bedömas, givit en ganska riksig kompensation. Det ligger i inflationsregelns konstruktion att en underkompensation uppstår vid accelererande inflation och att en överkompensation uppstår när inflationstakten avtar. Sä har ocksä varit fallet före innevarande avtalsperiod och bäde producenter och konsumenter har accepterat att dylika effekter kan uppkoona. Nägot förslag frän parterna att under komnande-avtalsperiod förändra inflationsregelns konstruktion i denna del föreligger inte heller. Om jordbruket under innevarande avtalsperiod totalt sett fått en underkompensation, kommer detta vid fortsatt oförändrad regeltillämpning och vid en motsvarande avtagande' inflation att leda till en lika stor-överkompensation. Jac finner- det därför orimligt att nu tillföra jordbruket ett extra belopp om 100 mkr. Mot bakgrund av de faktorer som omnämnts under punkterna 2 och 3 ovan, framstår ett sädant extrabelopp som, sakligt sett, än mer omotiverat.

Prop. 1980/81:190 90

5. Som stöd för sin uppfattning att tillföra jordbruket ett extrabelopp,-
har jordbruksnämnden i sitt förslag åberopat en klausul i nuvapande_
Överenskoninelse som bl.a. säger att "det bör .... vara möjligt att
vid de halvårsvisa justeringarna överväga ora utvecklingen av
PM-index ger en rättvisande bild av den faktiska kostnadsutveck
lingen". Syftet med denna klausul har varit, och är fortfarande,

att ett annat kompensationsbelopp än vad PM-index ger, skall kunna utgä om den faktiska kostnadsutvecklingen för någon enskild post avviker frän vad som registra-as i index. Om exmepelvis den faktiska kostnadsökningen för köpfodermedel under en halvjrsperiod-är betydligt högre än vad som registreras i PM-index, skall detta . kunna beaktas vid den följande inflationsregeltillämpningen. Med klausulen hac parterna alltså velat ge en öppning för att kunna-korrigera direkta felaktigheter i index. Däremot har syftet med klausulen aldrig varit att kunna beakta den över- eller underkompensation som-under vissa år kan uppkomma till följd av inflationsregelns-grundkonstruktion. Lantbrukarnas förhandlingsdelegation har ej heller i sitt bud av den 27 januari 1981 åberopat denna klausul som stöd för sina krav.

6. I årets avtalsrörelse har frän löntagarsidan visats ett betydande
samhällsekonomiskt ansvar. Utfallet av LO-SAF-avtalet ger för
1981, inklusive fdrtjanstutvecklingarantin den 1 januari 1982,
LO-grupperna en löneökning om 4,7 %. Jordbruksnämndens förslag ger
jordbrukarna en inkomstförbättring under regleringsäret 1981/82 pä
6',8 S. Ti-]1 detta skall sedan läggas den rationaliseringsvinst
sora varje är uppkommer i jordbruket. Hur stor denna rationaViseT-"
ringsvinst verkligen är, gär ej att exakt avgöra. Under de fyra
avtalsåren 1974/75 - 1977/78 uppskatiades den till 4,5 % per är.
Därefter har konsumentdelegationen och Lantbrukarnas förhandlings
delegation- ej kunnat enas .om rationaliseringsvinstens storlek.-Även om
denna sätts till ett betydligt lägre tal, exempelvis 2,5 - 3,0 S
innebär jordbruksnämndens förslag att jordbrukarna ges en inkomst-
fdrbättring sora är ungefär dubbelt sä stor som löntagarnas, I
nuvarande samhällsekonomtsta läge, där alla grupper måste visa åter
hållsamhet i sina krav, finner jag icke detta rimligt.

Prop. 1980/81:190 92

1981-03-20 Bilaga 4

Reservation av ledamoten Lennart Tiberg

Jordbruksnämnden har regeringens uppdrag att efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen avge förslag till prisreglering från 1 juli 1981. överläggningarna skall ske med utgångspunkt från 1977 ärs riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Någon enighet i överläggningarna mellan delegationerna har inte kunnat uppnås. Jordbruksnämndens styrelse har därför lagt ett förslag till avtal för regleringsåret 1981/82. Av skäl som jag närmare redovisar i det följande har jag inte kunnat biträda nämndens förslag.

Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden och jordbruksnämnden har som underlag för förhandlingarna tagit fram mycket omfattande utredningsmaterial. Samtliga dessa material visar att lönsamhetssituationen i jordbruket är mycket otillfredsställande och har under de två senaste åren starkt försämrats. Materialet från den s k levnadsstandardgruppen visar att jordbrukarfamiljen 1978 hade en sämre social och ekonomisk standard än jämförbara familjer inom löntagargrupperna, framför allt sedan de större prestationer som ligger bakom jordbrukarnas inkomst i form av arbete och eget kapital beaktats.

Jordbrukarfamiljens inkomster och inkomstutveckling redovisas även enligt de traditionella beräkningarna, typkalkylerna och deklarationsundersökningen (DU). Typkalkylerna bygger på resultaten från den jordbruksekonomiska undersökningen (JEU) som syftar till att belysa utvecklingen av lantbrukets inkomst- och lönsamhetsförhållanden enligt företagsekonomiska principer. JEU baseras på ett urval av ca 1 000 jordbruksföretag. Typkalkylerna visar att lönsamheten i jordbruket är mycket låg och att ersättningen från jordbruket sjunkit, medan inkomsterna vid sidan av företaget ökat. Den totala familjeinkomsten var emellertid i stort sett oförändrad mellan 1978 och 1980, samtidigt som industriarbe-tarinkomsten ökade med drygt 20 proc. Deklarationsundersökningen, som bygger på deklarationer från ca 10 000 jordbruksföretag, visar i stort sett samma bild som typkalkylerna med minskande inkomster från jordbruket medan inkomsterna från övrig verksamhet ökat. De sammanlagda familjeinkomsterna för storleksgrupperna 20-100 ha steg med knappt 3 proc under 1979, som är det senaste redovisade året.

Enligt totalkalkylberäkningarna var den sammantagna ersättningen till eget arbete och eget kapital i jordbruket 1977/78 ca 2,8 mdr kr. Beräkningar, som redovisats vid förhandlingarna, visar en kraftigt minskad totalinkomst för jordbruket under 1979/80 och 1980/81. In-

Prop. 1980/81:190 93

komsterna borde i stället ha ökat med några hundra miljoner kronor för att inkomstföljsamhet skulle ha kunnat uppnås.

Även om det kan vara förenat med svårigheter att dra bestämda slutsatser från enskilt material visar dock samtliga material entydigt att en betydande inkomsteftersläpning föreligger i jordbruket, vilket enligt min uppfattning måste tolkas så att riksdagens beslut beträffande inkomstmålet inte är uppfyllt.

Konsumentdelegationen har i sina förhandlingsbud inte tagit någon hänsyn till resultaten frän det omfattande inkomstmaterial som framlagts. Inte heller jordbruksnämndens förslag tar enligt min uppfattning tillräcklig hänsyn till den otillfredsställande lönsamhetssituationen i jordbruket.

Vid förhandlingarna 1977/78 kritiserades den procentuella metoden för beräkning av jordbrukarnas inkomstföljsamhet med andra grupper. Metoden innebär att övriga gruppers inkomstökning i procent appliceras på jordbrukarnas inkomstvolym. Eftersom jordbrukarnas inkomst är betydligt lägre än löntagargruppernas innebär metoden en successivt ökad eftersläpning. Av bl a detta skäl begärdes ett förbättrat underlag för bedömning av arbetstiden i jordbruket. Parterna var eniga om att resurser skulle avsättas för detta ändamål. Resultatet av detta arbete har redovisats under förhandlingarna, dels i form av arbetskraftsmätningar som utförts av statistiska centralbyrån, dels s k normtalsbaserade beräkningar som jordbruksnämnden ansvarat för.

Med ledning av detta material har LRF krävt att man i det nya a-vl:alet vid inkomstregelns tillämpning skall utgä ifrån antalet manstimmar i stället för att även fortsättningsvis applicera procenttal på en för jordbrukarna låg inkomst. LRF har föreslagit att man skall utgå från en arbetsinsats i jordbruket om 200 milj mt. Detta tal ligger betydligt under det antal arbetstimmar som redovisas i SCBs arbetskraftsundersökning.

I det förslag som lagts av jordbruksnämnden för inkomstföljsamhet under avtalsåret 1981/82 utgär 30 mkr den 1 juli 1981 och 40 mkr den 1 januari 1982. I genomsnitt under 1981/82 blir beloppet 50 mkr. Jordbruksnämndens förslag innebär en ökning av jordbrukarnas ersättning för arbete och eget kapital för 1981/82 med 25 öre/tim räknat på 200 milj mt. Enligt jordbruksnämndens förslag skall ett belopp om 100 mkr utgå under endast ett år för eftersläpningseffekter pä kostnadssidan. Betraktas även detta belopp som en inkomstförbättring ökar timersättningen från ca 25 öre till ca 75 öre. LO-SAF-avtalet ger för 1981 en timlöneökning om lägst 1,60 kr exkl ökade sociala avgifter. Det bör här tilläggas att den redovisade timersättningen för jordbrukarna även skall täcka ökade sociala avgifter.

STATENS JORDBRUKSNÄMND BUaga 2

1981-03-31

Till Regeringen Jordbruksdepartementet

Statens jordbruksnämnd angående prisstödet till norra Sverige

Regeringen gav i beslut den 8 februari 1979 statens jordbruksnämnd i uppdrag att efter samräd med lantbruksstyrelsen inkomna med förslag med anledning av den i propositionen 1978/79:100 bilaga 13 nämnda treårsöversynen av prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

Med anledning härav företog jordbruksnämnden tillsammans med lantbruksstyrelsen vissa utredningar som visade att skillnaderna i kostnaderna inom animalieproduktionen niellan norra Sverige och .iienersta Sverige hade ökat. Det visade sig att dessa kostnadsskillnader hade stigit i jngefär iamna t&'<t son PM-index. I skrivelse till regeringen den 6 december föreslog nämnden vissa justaringar av stödet.

Riksdagen beslutade sedermera i enlighet med prop 1979/80:152 om vissa förändringar av stödet vilka trädde i kraft fr o m 1 juli 1980.

Regeringen gav i beslut den 19 juni 1980 med hänvisning till riksdagsbeslut med anledning av prop 1979/80:162 nämnden i uppdrag att under perioden den 1 juli 1930 - den 30 juni 1983 följa, bedöma och redovisa effektema av prisstödet till jordbruket i norra Sverige. Cm produktionskostnaderna utvecklaaes på ett ogynnsamt sätt, skulle nämnden under perioden inkor;ra med förslag till de justeringar av prisstödet som bedomues erforderliga för att stödets syfte skulle kunna uppritthällas. tn av utgAngspiinkterna för bedömningen skulle vara förändringarna i produktionsmedelsprisindex (PM-'index). Jordbruksnä.iinden skulle vid uppdragets fullgörande iamräda mod lantbruksstyrelsen.

Jordbruksnämnden får efter samråd med lantDruksstyrelsen anföra följäiidt. I de nuvarande stödnivaerna har koctnaösjtvecx-lingen t o rn oktober 197S beaktats. Jordoruket i norra Sverige fär bl a genom inflationsregeln ersättning för ökniiigen i pro-dut-.tionskost.iade'- ra m. Mågon motsvdrarde uppräkninu av r„jrr-landsstödet ;k.er däremot inte vid dessa ragelutlosningar. Under perif-jon oktober 1979 till oktober 19f.O rar PVi-in&e.x stigit nied 14,7 %. En uppräkning av stödnivis-na med K,7 \ skulle innebära följande justeringar ocn 'oscnaGer för tödtt.

Prop. 1980/81:190 96

Hjolk

Område Nuvarande stod- Uppräknat stödbelopp ore/kg belopp ore/kg

1 39,0 41,8

2 27,6 31,6

3 24,0 27,6

4 16,0 18,4
6 6,8 7,8

Kostnaden for en uppräkning baserad på mjölkinvägningen under 1979/80 beräknas till 21,8 Mkr.

Kött och fläsk

Område Kött av notkreatur Får och lamm Fläsk

Nuvarande Uppräknat Nuvarande Uppräknat Nuvarande Uppräknat stod- stod- stod- stod- stod- stödbelopp belopp belopp belopp belopp belopp ore/kg ore/kg ore/kg ore/kg ore/kg ore/kq

1 223 256 223 256 50 57

2 165 189 165 189 33 38

3 90 103 90 103 17 20

4 33 38 33 38

Kostnaden fbr en uppräkning baserad på slakten under 1979/80 beräknas till 4,8 Mkr.

Smågrisproduktionen

Område Nuvarande stod- Uppräknat stödbelopp kr/sugga belopp kr/sugga

1 345 395

2 230 265

3 175 200

4 85 95

Kostnaden for stödet beräknas med oförändrat antal suggor oka med 0,3 Mkr.

Getskbtseln

Nuvarande stod- Uppräknat stödbelopp kr/get belopp kr/get

150 175

Kostnaden for stödet till getskotseln beräknas med oförändrat antal getter oka med 0,05 Mkr.

Prop. 1980/81:190 97

Rennäringen

Nuvarande stöd- Uppräknat stödbelopp kr/ren belopp kr/ren

130 150

Kostnaden för stödet till rennäringen beräknas vid oförändrad slakt öka med 0,6 Mkr.

Om de i denna redovisning angivna uppräkningarna genomförs beräknas detta vid oförändrad produktion leda till följande ökningar av medelsbehovet för budgetåret 1981/82.

		Mkr
Mjölk		21,8
Kött och fi;	ask	'V ,8
Smågrisar		0,3
Getter		0,05
Ren		0,6
Summa		27,55

Mjölkproduktionen i norra Sverige har sedan stödet räknades upp den 1 juli 1980 ökat med ca 4 % jämfört med motsvarande period föregående år. I landet som helhet har mjölkproduktionen under motsvarande tid ökat med ca 1 ». Under förutsättning att denna produktionsutveckling fortsätter under 1981/82 kommer vid oförändrade stödniväer kostnaderna för stödet att öka med 5 Mkr jämfört med 1980/81. Vid den angivna uppräkningen av stödet kommer den förutsatta produktionsutvecklingen att öka kostnaderna för 1981/82 med ytterligare 1 Mkr.

Medelsbehovet för budgetåret 1981/82 kan om de angivna uppräkningarna genomförs beräknas till 227,2 Mkr enligt följande.

Mkr

Anvisat anslag för 1980/81 193,6

ökat medelsbehov med hänsyn till
produktionsutvecklingen vid oför
ändrade stödniväer + 5,0

Dkat medelbehov fÖr gjorda upp
räkningar + 27,6

ökat medelsbehov med hänsyn till
produktionsutvecklingen vid gjorda
uppräkningar + 1,0

Medelsbehov för 1981/81 227,2

7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 190

Prop. 1980/81:190 99

Bilaga 3

Sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1980:14) avgivet av kommittén för industrins råvarukostnadsutjämning

1 Direktiven

Kommittén har haft i uppdrag att göra en översyn av industrins råvarukostnadsutjämning, m. m.

Som grund för översynen bör enligt direktiven hgga behovet av prisutjämnande åtgärder till förmån för den del av den svenska industrin som är utsatt för konkurrens från andra länders industrier, vilka har tillgång till jordbruksråvaror till väridsmarknadspris. Åtgärderna bör i göriig mån neutralisera verkningarna av den fördyring av jordbruksråvarorna som är en följd av jordbruksprisregleringen. Översynen bör innefatta en kartläggning av vilka industriprodukter och råvaror som bör omfattas av prisutjämningen. Finansieringsfrågan bör ägnas särskild uppmärksamhet. Vid översynen bör även undersökas behovet av en särskild lagstiftning på området liksom hur systemet lämpligen bör administreras. Internationella åtaganden enligt EG-, EFTA- och GATT-avtalen bör beaktas.

Kommittén har vidare haft i uppdrag att pröva vissa tullfrågor. Delvis har denna prövning skett i samråd med 1974 ärs trädgårdsnäringsutredning.

Kommittén har antagit namnet Kommittén för industrins råvarukostnadsutjämning (RÅK).

2 Industrins nuvarande råvarukostnadsutjämning

1 Sverige, liksom i flertalet västeuropeiska länder, tillämpas inom jordbruksprisregleringen en s. k. producentprislinje. Detta innebär att producentpriserna på jordbruksprodukter främst genom ett gränsskydd i form av införselavgifter hålls på en högre nivå än vid helt fri import. Den industri, främst livsmedelsindustrin, som använder jordbruksråvaror i sin tillverkning måste därför köpa såväl inhemska som importerade råvaror till ett pris som i regel överstiger det s. k. världsmarknadspriset. Om inga särskilda åtgärder vidtas kan följaktligen denna industri både på hemmamarknaden och vid export komma i ett sämre läge än konkurrenter i andra länder som har tillgång till jordbruksråvarorna till världsmarknadspris eller annat lägre pris. För att neutralisera sådana konkurrensnackdelar eller förhindra att de uppkommer kan man tillämpa olika system för råvarukostnadsutjämning eller råvaruprisutjämning.

Traditionellt har den inhemska industrins konkurrensnackdelar gentemot import utjämnats genom att de tullar som utgått på industriprodukter som innehåller jordbruksråvaror förutom ett manufaktureringsskydd även innehållit kompensation för de högre råvarupriserna inom landet. Vid export av livsmedelsindustriprodukter har restitution medgetts av eriagda tullar och avgifter på ingående jordbruksråvaror eller - i fråga om inhemsk råvara - exportbidrag lämnats.

Prop. 1980/81:190 100

försämra konkurrensförmågan hos den industri som tillverkar sådana produkter gentemot utländska tillverkare av samma produkter och för att inte försvåra jordbrukets avsättningsmöjligheter av råvaror till följd av minskad produktion hos denna industri, vidtogs särskilda åtgärder för att kompensera industrin för råvarufördyringen till följd av jordbruksprisregleringen. Dessa åtgärder bestod i införandet av s. k. intern prisu jämning. Systemet innebär att tillverkarna för sin produktion för såväl hemmamarknaden som export får ett bidrag motsvarande skillnaden -nellan det inhemska priset och världsmarknadspriset för de viktigaste vid tillverkningen använda jordbruksråvarorna. För vissa produkter utgår samtidigt en utjämningsskatt på importen och produktionen för hemmamarknaden för att täcka bidragen.

Enligt avtalet med EG skulle industriskyddet avskaffas för vissa livsmedelsindustriprodukter. EG tillämpade för dessa varor ett s. k. externt system för råvaruprisutjämning med rörliga importavgifter och bidrag vid export. EFTA-konventionen anpassades till de regler för råvaruprisutjämning som fanns i EFTA-ländernas avtal med EG. Till följd härav kunde extern prisutjämning tillämpas fr. o. m. den 1 april 1973 mot både EG- och EFTA-länder.

Förutom ovan redovisade system för råvarukostnadsutjämning förekommer ett antal specialarrangemang, varigenom kostnadsbelastningen till följd av jordbruksprisregleringen helt eller delvis lyfts av för tillverkare av vissa varor.

Produktionsvärdet i Sverige för prisutjämnade livsmedelsindustriprodukter uppgick år 1978 till ca 6 miljarder kr. Importen uppgick till ca 800 milj. kr. och exporten till ca 500 milj. kr. Konsumtionsvärdet för dessa produkter uppgick till inemot 25 % av hela livsmedelskonsumtionen. Antalet sysselsatta i berörd industri var ca 24 000.

3 Industrins råvarukostnadsutjämning — kommitténs försiag 3.1 Allmänna utgångspunkter

De nu tillämpade prisutjämningssystemen har i varierande grad legal och ekonomisk anknytning till jordbruksprisregleringen. Detta har ibland medfört motsättningar mellan industriintressena och jordbruksprisregleringens regler. RÅK har i sitt arbete beaktat dels de allmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna, i första hand produktionsmålets och prisregleringens utformning, dels behovet att för den industri som använder svenska jordbruksråvaror så långt möjligt åstadkomma konkurrensvillkor likvärdiga med dem som konkurrenter i andra länder har.

RÅK har tolkat direktiven så att kommitténs uppdrag ej omfattar de livsmedelsindustriprodukter som i förädlingsgrad ligger närmast jordbruksråvaran - de egentliga jordbruksprodukterna. Dessa produkter förutsätts därför även fortsättningsvis ligga kvar under jordbruksprisregleringen. Prisutjämningen bör därför enligt RÅK omfatta mer förädlade produkter som baseras på jordbruksråvaror. För nu nämnda produkter har RÅK prövat lämpliga regleringssystem och finansieringsformer. Följande utgångspunkter har legat till grund för denna prövning:

1. RAK har eftersträvat ett särskilt system för råvarukostnadsutjämning, så långt möjligt åtskilt från systemet för den egentliga jordbruksprisregleringen.

2. Den internationella konkurrensen är en av huvudorsakerna till att

Prop. 1980/81:190 101

råvarukostnadsutjämning aktualiseras inom landet. RÅK anser att i princip samma prisnivå för råvarorna bör gälla inom landet i såväl icke prisutjämnade som i olika utjämnade färdigvaror och att denna prisnivå skall vara densamma som råder för råvarorna som sådana till följd av jordbruksprisregleringen. Därmed kommer inte och bör inte heller konsumenterna vid prissättningen på olika livsmedel att belastas med mer än vad som är en följd av jordbruksprisregleringen.

3. Vid export av färdigvaror, som är föremål för råvarukostnadsutjämning, bör jordbruket enligt gällande jordbrukspolitiska riktlinjer bidra med medel som motsvarar alternativkostnaden för export av ingående jordbmksprisreglerade råvaror.

4. Med hänsyn till rådande statsfinansiella läge har kommittén som mål haft att de föreslagna utjämningssystemen om möjligt bör vara självfinansierande.

5. Vid utformningen av ett framtida system för råvarukostnadsutjämning måste intemationella regler beaktas.

6. RÅK har vidare eftersträvat att finna ett enhetligt och enkelt system som är möjligt att administrera och kontrollera.

Kommittén är medveten om att dessa delmål kan ge upphov till målkonflikter och motsättningar mellan berörda intressenter - staten, industrin, konsumenterna och jordbruket.

Kommittén föreslår ramar och principer för den framtida utjämningen. Detaljfrågorna bör överlåtas till den myndighet som kommer att ges huvudansvaret för tillämpningen av utjämningsanordningarna.

3.2 Behovsprövning

I direktiven anges att som grund för översynen bör ligga behovet av prisutjämnande åtgärder. Enligt RÅK:s uppfattning bör liksom hittills vid behovsprövning i första hand hänsyn tas till den intemationella konkurrenssituationen. För att interna utjämningsanordningar och utjämning vid import skall vara befogade måste enligt RÅK:s mening de berörda varorna vara utsatta för sådan importkonkurrens att avsättningen av och/eller priset på de svenska varoma på hemmamarknaden i avsaknad av utjämningsanordningar skulle påverkas i nämnvärd grad.

RÅK förordar ett enhetligt utjämningsförfarande vid export, med mindre långtgående krav på effekterna av den intemationella konkurrensen än som ställs för att vidta utjämningsåtgärder vid import eller inhemsk produktion, vilket kan sägas innebära en fortsatt tillämpning av nu gällande ordning. Det medför samtidigt en betydande administrativ förenkling.

Kommittén har övervägt olika metoder att fastställa behovet av prisutjämnande åtgärder, särskilt när det gäller intern utjämning och vid import. RÅK förordar att frågan får prövas av ett råd inom det ämbetsverk som får huvudansvaret för tillämpningen av prisutjämningsförfarandet.

3.3 Färdigvaruomfattning

RÅK har tolkat direktiven så att de färdigvaror som kan komma i fråga för prisutjämning i princip skall uppfylla följande villkor:

1. De skall utgöra mer industriellt förädlade varor, framställda helt eller delvis av jordbmksprodukter.

2. De skall vara framställda av sådana jordbmksprodukter som, om färdigvarorna tillverkas i Sverige, är fördyrade som en följd av jordbmksprisregleringen och tullarna på fettvamområdet.

Prop. 1980/81:190 102

3. De skall utgöra sådana vamslag som tillverkas inom landet eller konkurrerar med varor som tillverkas inom landet.

4. De inom landet tillverkade varorna skall vara utsatta för internationell konkurrens, på hemmamarknaden och/eller exportmarknaden. I konkurrentprodukterna förutsätts jordbmksprodukter förekomma till väridsmarknadspris.

Produkter som ligger nära råvaran - de egentliga jordbmksprodukterna - kommer enligt dessa kriterier även i fortsättningen att omfattas av jordbruksprisregleringens regler.

RÅK anser att följande livsmedelsindustriprodukter bör omfattas av råvamkostnadsutjämningen, nämligen;

dels de produkter som f. n. omfattas av intern eller extern prisutjämning,

dels följande produkter, nämligen vissa fisk- och skaldjursberedningar, köttberedningar med mindre än 40 % innehåll av köttvara, vissa slag av barnmat, fmkter frysta med socker, kanderade frukter, sylt, marmelad etc, vissa sockrade safter, sockrade läskedrycker samt vissa potatisprodukter av typ pommes frites, potatissallad och liknande.

Beträffande andra produkter än livsmedelsindustriprodukter anser RÅK vidare att sådana som f. n. är föremål för någon form av utjämningsåtgärder - s. k. tekniska produkter - bör inordnas under det gemensamma utjämningsförfarandet.

Regeringen bör besluta om vilka varuslag som bör kunna omfattas av råvamkostnadsutjämningen. Det ämbetsverk som ges huvudansvaret för prisutjämningen bör pröva behovet av prisutjämning i särskilda fall för enskilda varor inom den ram som regeringen anger i fråga om vamslagen. Ämbetsverket bör vidare fortlöpande följa utvecklingen på området och inkomma med förslag till regeringen rörande behovet av förändringar.

Av RÅK:s författningsförslag framgår närmare förslaget till färdigvam-omfattning.

3.4 Råvaniomfattning

Enligt nuvarande prisutjämningssystem har man för varje färdigvam-gmpp fastställt vilka jordbmksprisreglerade råvaror som kan komma i fråga för utjämning. Därvid har man för respektive gmpp tagit med de råvaror som är de vanligast förekommande ingredienserna.

RÅK förordar en gemensam råvamlista för samtliga råvamkostnadsutjämnade livsmedelsindustriprodukter. För prisutjämnade varor utanför livsmedelsindustriområdet bör för varje vamgmpp anges vilka råvaror som får beaktas.

Kommittén anser vidare att en spärrregel bör tillämpas för ingredienser som endast ingår till ringa del i en färdigvara och att möjlighet bör föreligga att utjämna även för vissa blandningar eller andra beredningar av råvaror. Dessa problem bör enligt kommitténs mening kunna hänskjutas till den myndighet som får huvudansvaret för det framtida utjämningsförfarandet.

3.5 Råvarupriser

De råvamprisnivåer som är av intresse när det gäller råvamkostnadsutjämning är dels prisnivån på berörda råvaror på den svenska marknaden, dels prisnivån på motsvarande råvaror på den s. k. väridsmarknaden eller, i vissa situationer, på annan marknad. Det är i princip skillnaden mellan dessa prisnivåer som utjämnas.

Prop. 1980/81:190 103

RÅK anser att de svenska råvarupriser som skall ligga till grund för beräkning av utjämningsbeloppen bör utgöras av de priser (fritt fabrik eller fritt säljarens lager) som är representativa för vad förädlingsindustrin faktiskt betalar vid köp av råvaror i större poster. Kommittén anser således att gällande praxis bör bibehållas, särskilt som den står i överensstämmelse med inom EFTA antagna riktlinjer.

Vad gäller de världsmarknudspriser som bör användas vid beräkning av prisutjämningsbeloppen har de inom EFTA antagna riktlinjerna inneburit att man i såväl Sverige som våra viktigaste konkurrentländer utgår från samma väridsmarknadsprisnivå när det gäller flera av de i utjämningssammanhang tyngsta råvarorna. RÅK anser att man även i fortsättningen bör använda de enligt EFTA:s riktlinjer angivna priserna.

Genom att beräkna skillnaderna mellan de inhemska priserna och väridsmarknadspriserna erhåller man den övre gränsen för utjämningsbeloppets storlek för respektive råvara.

F. n. får den svenska förädlingsindustrin inte full kompensation för skillnaden i nivå mellan å ena sidan de svenska priserna och å andra sidan världsmarknadspriserna när det gäller de viktigare råvaror som omfattas av EFTA-riktlinjerna. Orsaken härtill är att den fördyring av råvamkostnader som ligger i fraktkostnader från kontinenten till svenska gränsen inte är en följd av jordbmksprisregleringen utan av vårt lands geografiska läge. RÅK anser att även Sverige bör använda sig av de inom EFTA överenskomna världsmarknadspriserna utan tillägg av fraktkostnader för att tillförsäkra den svenska förädlingsindustrin största möjliga konkurrensförmåga med konkurrentländernas industrier vad råvamkostnaderna beträffar.

RAK anser vidare att även den fördyring av vissa fettvaror som är en följd av tullskyddet på dessa bör utjämnas liksom fallet är f. n.

Utjämningsåtgärderna baseras på att de inhemska råvampriserna normalt är högre än världsmarknadspriserna. Ibland inträffar emellertid att prisrelationema blir de omvända för någon råvara. I sådana fall kan det bli aktuellt att i stället för att jämföra den svenska råvamprisnivån med den högre världsmarknadsprisnivån jämföra vår prisnivå med den eller de prisnivåer som råder inom andra länder med vilka Sverige konkurrerar.

Frågan behandlas i EFTA-riktlinjerna utan att slutlig ställning tagits. RÅK finner det rimligt att hänsyn tas till råvamprisnivåerna inom EG och andra länder i de fall världsmarknadspriserna stiger över den svenska och EG:s interna prisnivå.

3.6 Vai av system för prisutjämningen

F. n. finns ett flertal olika system i kraft som har det gemensamt att de har råvamkostnadsutjämnande effekt men som uppvisar olikheter sinsemellan.

Vid ett renodlat externt system åstadkoms utjämningen genom att råvamkostnaderna för importerade färdigvaror med hjälp av importavgifter höjs till samma nivå som gäller för motsvarande inhemska färdigvaror. Omvänt gäller att råvamkostnaderna för exporterade färdigvaror med hjälp av exportbidrag sänks till världsmarknadsprisnivå. I ett sådant system vidtas inga utjämningsåtgärder för den del av den inhemska tillverkningen som är avsedd för hemmamarknaden. Åtgärderna begränsas till de vammängder som passerar in och ut över landets gränser.

Vid ett renodlat internt system åstadkoms utjämningen genom att

Prop. 1980/81:190 104

råvamkostnaderna för hela tillverkningen av färdigvaror sänks tili världsmarknadsprisnivå. Några särskilda utjämningsåtgärder behöver därior inte vidtas för den del av tillverkningen som exporteras. Inte heller vidtas några åtgärder för motsvarande importvaror.

Vid ett internt system finansierat med utjämningsskatt eller annan utjämningsavgift gäller samma som nyss sagts med det tillägget att sådan avgift utgår för den del av tillverkningen som avsätts på hemmamarknaden samt på importen.

Valet mellan externt och internt system för viss färdigvara påverkar knappast den internationella konkurrensen för varan. Däremot kan valet av ett system för viss vara ha betydelse när det gäller konkurrensen på hemmamarknaden mellan denna vara och andra varor som omfattas av något annat system.

RÅK har sökt åstadkomma ett förenklat och om möjligt enhetligt system för utjämningen. Eftersom ett externt system innebär reglering av minsta möjliga varumängder har det varit naturligt att i första hand undersöka möjligheterna att för hela det utjämnade varuområdet tillämpa ett externt system. Ett annat skäl är att vår största handelspartner EG tillämpar ett sådant system. Det har emellertid visat sig ej vara genomförbart att välja endast ett externt system.

RÅK har inte heller ansett det vara lämpligt att genomgående tillämpa ett internt system, bl. a. med hänsyn till att hela den inhemska produktionen skulle omfattas av ett sådant system även om utrikeshandeln är blygsam.

Kommittén har således kommit fram till att den mest ändamålsenliga lösningen är att tillämpa ett externt system för vissa varor och ett internt system för andra varor.

I princip bör sådana varor som f. n. omfattas av externa åtgärder även i fortsättningen kunna inrymmas i ett externt system. När det blir fråga om att utjämna nya livsmedelsindustriprodukter bör i första hand det externa systemet väljas. För huvuddelen av de nya varor som RÅK föreslår bör omfattas av prisutjämning, dvs. köttberedningar med mindre än 40% innehåll av köttvara, vissa slag av barnmat, sockrade frukter o. d., sylt, sockrad saft och sockrade läskedrycker samt vissa potatisprodukter, bör ett externt system tillämpas.

För de livsmedelsindustriprodukter som idag utjämnas genom interna åtgärder bör även i fortsättningen ett internt system kunna tillämpas. Därigenom undviker man att bryta GATT-bindningar.

Kommittén anser att det inte längre föreligger skäl att bibehålla en lägre prisnivå för råvaror, som ingår i livsmedelsindustriprodukter vilka omfattas av ett internt utjämningsförfarande, än för råvaror i övriga inom landet konsumerade livsmedel. Kommittén föreslår därför att kommande interna system på livsmedelsområdet kombineras med en utjämningsavgift som neutraliserar den prissänkningseffekt som nuvarande interna system medför, främst p. g. a. finansiering av budgetmedel. Priserna kan till följd härav beräknas stiga, främst för de varor som f. n. är budgetfinansierade, dvs. inte är belagda med utjämningsskatt.

RÅK har övervägt om förändringen av det interna systemet för dessa varor bör ske i flera steg. Regeringen har emellertid i prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. föreslagit att utgångspunkten fr. o. m. budgetåret 1981/82 bör vara att den nu aktuella råvarukostnadsutjämningen utformas på ett sådant sätt att den inte medför några nettoutgifter på budgeten. Vidare framhålls i propositionen att nya finansierings-

Prop. 1980/81:190 105

vägar således måste sökas för denna prisutjämning. Med hänsyn härtill avstår RÅK från att framlägga förslag om en sådan avveckling i flera steg.

3.7 Bestämning av råvaruinnehåil

Vid den interna prisutjämningen läggs den faktiska råvamförbmkningen till gmnd för utbetalning av utjämningsbidrag.

Vid den externa prisutjämningen beräknas införselavgiften på gmndval av importörens deklaration (avgiftsbesked) av råvaminnehållet i varje enskild färdigvara eller med tillämpning av s. k standardrecept, gemensamma för ett flertal likartade produkter.

Vid export av varor som omfattas av det externa systemet beräknas exportbidraget efter den faktiska råvamanvändningen.

RÅK anser att den faktiska råvamförbmkningen i första hand bör läggas till gmnd för utjämning för varor som tillverkas inom landet oavsett om varoma skall avsättas på hemmamarknaden eller exporteras. För sådana varor med ensartad sammansättning bör dock standardrecept kunna övervägas. Standardrecept bör i största möjliga utsträckning tillämpas på importvarorna. För vissa mycket heterogena vamgmpper torde det knappast vara möjligt att skapa rimliga standardrecept, varför systemet med deklaration av det faktiska råvaminnehållet bör bibehållas vid import av varor som ingår i sådana gmpper.

3.8 Utjämningsperioder och basperioder

F. n. fastställer jordbmksnämnden utjämningsbeloppen för de olika råvarorna att gälla i tre månader, nämligen fr. o. m. den 1 februari, den 1 maj, den 1 augusti och den 1 november varje år. Som gmnd för utjämningsbeloppen under tremånadersperioderna ligger de genomsnittliga prisskillnaderna för råvarorna under två kalendermånader och tio dagar av den sista kalendermånaden före utjämningsperiodens början. Denna tid utgör den s. k. basperioden.

Kommittén anser att nuvarande ordning med gemensamma bas- resp. utjämningsperioder för samtliga berörda råvaror bör bibehållas.

När det gäller utjämningsperiodernas längd kan vissa skäl anföras för kortare och andra skäl för längre perioder än de som tillämpas f. n. Kommittén anser att nuvarande utjämningsperioder om tre månader utgör en rimlig kompromiss och att de bör bibehållas, givetvis med möjlighet att ändra beloppen under löpande period om prisskillnaden för viss råvara skulle ändras drastiskt under perioden.

3.9 Utjämningskostnader och finansiering

Kostnaderna för intern prisutjämning har från det systemet började tillämpas budgetåret 1960/611, o. m. budgetåret 1979/80 ökat från 25 till 185 milj. kr.

Kostnaderna för den interna prisutjämningen täcks av budgetmedel, främst med hjälp av en utjämningsskatt. För 1979/80 uppgick skatten till 146 milj. kr. Bidrag (utjämningsbidrag) utbetalas för hela den inhemska produktionen, inkl. den del som exporteras.

Kostnaderna för den externa prisutjämningen uppgick budgetåret 1979/ 80 till 47 milj. kr. Finansiering sker genom inflytande importavgifter på motsvarande varor och med bidrag från jordbruket på ingående råvaror.

Prop. 1980/81:190 106

Dessutom utbetalas betydande belopp för s. k. prisnedsättning, s. k. regleringsbidrag, kompensation till följd av tullskyddet för vissa fettvaror, prisutjämning för dextran och s. k. farmaceutiska specialiteter, m. m.

RÅK föreslår som nämnts att både ett internt och ett externt system bör tillämpas.

1 det interna systemet utbetalas bidrag (utjämningsbidrag) för hela den inhemska produktionen, dvs. även för den del som exporteras. I det externa systemet utbetalas bidrag endast vid export, exportbidrag.

När det gäller finansieringen av framtida råvarukostnadsutjämning har RÅK, med särskilt beaktande av tilläggsdirektiven angående finansiering av reformer samt regeringens proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m., siktat mot självfinansiering med hjälp av avgifter på färdigvarorna. I vissa fall kan det bli nödvändigt att finna även andra finansieringskällor. Finansieringen av det interna systemet föreslås ske genom en avgift (utjämningsavgift) på färdigvarorna vid svensk tillverkning för hemmamarknaden och vid import. Det externa systemet bör finansieras genom de avgifter som tas ut vid import (importavgifter). Vidare bör jordbmket bidra med vissa medel till finansieringen. Bidrag av budgetmedel bör normalt inte anlitas för finansieringen.

Systemen innebär att den industri som tillverkar ifrågavarande produkter i princip får en kostnadsnivå, för den del av tillverkningen som avsätts inom landet, som motsvarar den som råder för övriga livsmedelsindustriprodukter i vilka jordbmksråvaror ingår med det jordbmksprisreglerade priset. De svenska konsumenterna får således i princip betala samma pris för jordbmksrå varan i vilka livsmedel den än ingår.

RÅK:s förslag innebär att den nu utgående utjämningsskatten kan slopas.

RÅK föreslår att det inrättas en för hela råvamkostnadsutjämningen gemensam utjämningskassa. Kassan bör vara uppdelad i en del för Hvsmedelsprodukterna och en del för övriga produkter. Från denna kassa görs samtliga utbetalningar av bidrag, såväl vid tillverkning enligt det interna förfarandet som vid export enligt det externa förfarandet. Till denna kassa förs samtliga avgifter som tas ut vid tillverkning och import enligt det interna systemet och de avgifter som tas ut vid import enligt det externa förfarandet samt bidrag från jordbmket och av budgetmedel.

Om RÅK:s förslag tillämpas på de förhållanden som gällde för handelsmönstret åren 1977-1979 för livsmedelsindustriprodukter, skulle den föreslagna interna prisutjämningen ge ett överskott till den gemensamma kassan p. g. a. dels större import än export, dels något högre belastning på konsumenterna än enligt nuvarande system. Det föreslagna externa systemet skulle med de bidrag som jordbmket lämnade åren 1977-79 i stort sett gå jämnt upp. RÅK fömtsätter att kompensation för fördyringen till följd av tullskyddet på vissa fetter även fortsättningsvis lämnas av budgetmedel. Sammantaget innebär det nu nämnda atl ett överskott på 25-30 milj. kr. skulle uppstå i den gemensamma kassan, om förhållandena åren 1977-79 kvarstår. Detta överskott kan. om det blir permanent, enligt RÅK:s uppfattning användas för prissänkande ändamål inom livsmedelssektorn eller återgå till statskassan.

Om handelsmönstret ändras mot större export än import - och världsmarknadspriserna på råvarorna fortfarande är lägre än de svenska priserna - kommer nämnda överskott att minska och gå mot underskott.

RÅK föreslår att utjämningskassan får bestrida kostnaderna även för den prisutjämning som medges annan industri än livsmedelsindustrin.

Prop. 1980/81:190 107

Således bör från denna kassa kunna utbetalas prisutjämningsbidrag till sådan teknisk industri som använder fett i sin tillverkning.

Prisutjämningen för dextran, som f. n. finansieras med budgetmedel, bör kunna bekostas av medel ur utjämningskassan liksom även prisutjämning för sådana jordbmksråvaror som används vid tillverkning av farmaceutiska specialiteter.

3.10 Förslagens effekter på utrikeshandeln och handelspolitiska konsekvenser

Kommitténs förslag torde totalt sett knappasi innebära några mera betydande effekter på utrikeshandeln. Storieken av dessa eventuella effekter är svåra att på förhand uppskatta. De nya utjämningsavgifterna på de vamgmpper inom det interna prisutjämningssystemet för vilka utjämningsbidragen tidigare finansierades med budgetmedel kan eventuellt innebära en viss påverkan på importen, i varje fal! i initialskedet. Det bör emellertid observeras att förslaget inte innebär någon ändring i konkurrensförhållandena mellan import och inhemsk produktion. Några handelspolitiska komplikationer med anledning härav torde därför inte behöva uppstå.

Förde föreslagna nya varorna i det externa systemet kan utrikeshandeln komma att påverkas dels i fråga om potatisprodukter och sockrade läskedrycker för vilka de nya exportbidragen kan möjliggöra en viss exportökning, dels i fråga om sylt, sockrad saft etc. inom kap. 20, för vilka förslaget tillsammans med de tullar som f. n. är under omförhandling i GATT innebär en förändring av gränsskyddet som kan komma att påverka importen.

RAK:s förslag är förenliga med EFTA-konventionen och vårt frihandelsavtal med EG.

3.11 Lagstiftning

Kommittén föreslår att bestämmelser om råvarukostnadsutjämning inarbetas i lagen om prisreglering på jordbrukets område. Till lagen knyts en särskild förordning om råvarukostnadsutjämning.

3.12 Administration

RÅK föreslår att statens jordbmksnämnd bör vara huvudansvarig för prisutjämningen. Förslaget innebär att även prisutjämningen för de varor som idag handläggs av riksskatteverket bör skötas av jordbmksnämnden.

RÅK föreslår vidare att ett särskilt råd för råvarukostnadsutjämningsfrå-gor knyts till jordbmksnämnden. Rådet bör bestå av företrädare för berörda myndigheter, näringslivet och konsumenterna. Rådets uppgift bör vara att följa utvecklingen inom den konkurrensutsatta industrin och bl. a. rekommendera åtgärder för olika produkter. Beslutsrätten skall dock givetvis ligga hos jordbruksnämnden.

4 Råvarukostnadsutjämning i andra länder

Här redogörs för de system för råvamkostnadsutjämning som tillämpas i EG och EFTA.

Prop. 1980/81:190 108

5 Vissa tullfrågor

Enligt direktiven skall RÅK pröva förslag av generaltullstyrelsen om tullar på vissa livsmedelsindustriprodukter. RÅK skall vidare samråda med trädgårdsnäringsutredningen vad gäller frågan om gränsskyddel för beredningar hänföriiga till 20 kap. i tulltaxan.

Trädgårdsnäringsutredningen har i november 1979 lagt fram förslag om dels en övergång från vikt- till värdetullar för beredningar av köksväxter, fmkter eller andra växtdelar hänförliga till 20 kap. i tulltaxan, dels en justering av gränsskyddets nivå för vissa varuslag under detta kapitel. Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet.

RÅK, som avgett yttrande över trädgårdsnäringsutredningens förslag, har endast tagit upp frågan om kompensation för de i beredningarna ingående jordbmksprisreglerade varorna.

För beredningar av köksväxter har i trädgårdsnäringsutredningens förslag till tullskydd även inkluderats kompensation för fördyringen av jordbmksprisreglerade råvaror. RÅK har inte haft något att erinra mot detta. RÅK tillstyrker även att ärter och bönor som är baserade på jordbmksprisreglerad råvara förs till jordbruksprisregleringen.

RÅK föreslår vidare att extern prisutjämning införs för vissa sockrade fmkter, sylt och marmelad, samt vissa sockrade safter.

RÅK fömtsätter att tullarna enligt 20 kap. tulltaxan i enlighet med trädgårdsnäringsutredningens förslag kommer att tas ut i form av värdetullar. Kommittén förordar vidare en övergång till värdetullar för följande vamslag, nämligen sockersaltad fisk och fiskrom, beredningar av fisk och fiskrom, beredningar av kräftdjur och blötdjur, homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar innehållande fisk, kräftdjur eller blötdjur. Tullar föreslås utgå med i princip 5 % för sådana produkter som är av störst betydelse för berörd livsmedelsindustri. Tullfrihet föreslås för sådana produkter som utgör råvara för industrin eller inte tillverkas inom landet.

Det förslag som kommittén lägger fram kräver att omförhandlingar i GATT måste genomföras innan tulländringarna kan sättas i kraft.

Prop. 1980/81:190 112

Bilaga Förteckning över varor som avses i 2 § lagen

Tulltaxenr Vamslag

ur 01.01 Levande hästar

ur0l.02 Levande nötkreatur

ur 01.03 Levande tamsvin

ur 01.04 Levande får

01.05 Levande fjäderfä, dvs. höns, ankor, gäss, kalkoner och pärlhöns

ur 02.01 Kött och andra ätbara delar av häst, nötkreatur, tamsvin och får, färska, kylda eller frysta:

kött ................................................ K

andra slag 02.02 Slaktat Qäderfä (dvs. höns, ankor, gäss, kalkoner

och pärlhöns) och ätbara delar därav (med undantag av lever), färska, kylda eller frysta

ur 02.03 Fjäderfälever (med undantag av gåslever), färsk, kyld, fryst eller saltad 02,05 Svinfett, ej innehållande kött, och fjäderfäfett

(ej utsmälta, utpressade eller extraherade med lösningsmedel), färska, kylda, frysta, saltade, torkade eller rökta:

ister ................................................. F

andra slag

ur 02,06 Kött och andra ätbara delar av häst, nötkreatur, tamsvin, får och Qäderfä (med undantag av fjäderfälever), saltade, torkade eller rökta:

kött av häst, nötkreatur, tamsvin och får K

andra slag

04.1 Mjölk och grädde, ej konserverade, koncentrerade eller sötade K

04.2 Mjölk och grädde, konserverade, koncentrerade

eller sötade ........................................ K

04.03 Smör ................................................ K

04.04 Ost och ostmassa ............................. K

ur 04,05 Fjäderfäägg med skal, fågelägg utan skal samt ägggula, färska, torkade eller på annat sätt konserverade, även sötade

ur 07,01 Potatis (med undantag av ny skördad potatis under tiden 6 juni-5 juli), färsk eller kyld

ur 07,04 Torkad, dehydratiserad eller evaporerad potatis, hel, i bitar, skivad, krossad eller pulveriserad, men ej vidare beredd och ej hänförlig till nr 11.05

07.05 Torkade spritade baljväxtfrön av sådana slag som
användes till människo- eller djurföda, även skalade
eller kluvna

ur 07,06 Maniok- och arrowrot, färska eller torkade, hela eller i bitar 10,01 Vete samt blandsäd av vete och råg

' Senaste lydelse 1979:527.

Prop. 1980/81:190 113

Tulltaxenr Vamslag

10.2 Råg

10.3 Korn

10.4 Havre

10.5 Majs

ur 10.07 Hirs och sorghum

ur 11.01 Finmalet mjöl av vete, råg, korn. havre, majs. hirs och sorghum:

av vete och råg ................................ K

andra slag

ur 11.02 Krossgryn samt grovt mjöl (inbegripet fingryn) av vete, råg, korn, havre, majs, hirs och sorghum; annat bearbetat vete, råg, korn, havre, majs, hirs och sorghum; groddar av spannmål, hela, valsade, bearbetade till flingor eller malda: vete och råg som bearbetats till korssgryn eller

grovt mjöl eller som bearbetats på annat sätt K

andra slag

ur 11.04 Mjöl och gryn framställda direkt av sago eller av rötter, stam- eller rotknölar hänförliga till nr 07.06

11.05 Mjöl, gryn och flingor framställda direkt av potatis
11.07 Malt, även rostat

ur 11.08 Stärkelse:

potatisstärkelse ................................. K

andra slag

ur 12.01 Oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter (med undantag av hamp-, lin-, oiticica- och ricinusfrön samt bokollon), hela eller sönderdelade

ur 12.02 Mjöl, ej avfettat, av oljeväxtfrön eller oljehaltiga

fmkter (med undantag av senapspulver och mjöl av hamp-, lin-, oiticica- och ricinusfrön samt av bokollon)

ur 12.04 Sockerbetor, hela eller skurna, färska, torkade eller pulveriserade

ur 12.10 Lusernmjöl och annat grönmjöl, även i form av pellets

15.1 Ister, annat svinfett och fjäderfäfett, utsmälta, utpressade eller extraherade med lösningsmedel . ... F

15.2 Fetter av nötkreatur, får eller getter, ej ut-smäha; ur sådana fetter utsmälta eller med lösningsmedel extraherade fetter (inbegripet

"premier jus") ..................................... F

15.03................................................. Solarstearin och oleostearin (presstalg); ister-
olja, oleomargarin och talgolja, ej emulgerade,
blandade eller på annat sätt beredda ...... F

ur 15.04 Fetter och oljor, även raffinerade, av fisk eller

havsdäggdjur (med undantag av högvitaminhaltig

trän och olja) .................................... F

15.06................................................. Andra animaliska oljor och fetter (inbegripet
klövolja samt fetter från ben och avfall)... F

8 Riksdagen I980I8I. I saml. Nr 190

Prop. 1980/81:190 114

Tulltaxenr Vamslag

ur 15.07 Vegetabiliska fetter och feta oljor (med undantag
av kroton-, lin-, oiticica-, ricin- och trä-/
tung-/olja), råa, renade eller raffinerade . F

ur 15.08 Animaliska och vegetabiliska oljor (med undantag
av lin-, oiticica-, ricin- och trä-/tung-/olja),
kokta, oxiderade, dehydratiserade, faktiserade,
blåsta, polymeriserade genom värmebehandling i
vakuum eller inert gas eller på annat sätt modi
fierade .............................................. F

ur 15.10 Fettsyror (med undantag av olein, linoljefettsyra
och andra fettsyror med ett jodtal av minsl 170,
ricinoljefettsyra, dehydratiserad ricinoljefetl-
syra, högraffinerad tallfettsyra och ullfettsyra);
sura oljor från raffinering ..................... F

15.12 Animaliska och vegetabiliska oljor och fetter, som helt eller delvis hydrerats eller som gjorts fastare eller härdats genom andra processer, även raffinerade men ej vidare bearbetade F

15.13 Margarin, konstister och annat berett ätbart fett:

innehållande smör................................. K

andra slag ......................................... Fp

ur 16.01 Korv (med undantag av gåsleverkorv) o. d. av kött, andra djurdelar eller blod, innehållande minsl 40 % köttvara

ur 16.02 Kött och andra djurdelar, beredda eller konserverade på annat sätt (med undantag av gåsleverpastej), innehållande minst 40 % köttvara

17.01 Socker från sockerbetor och sockerrör, i fast form
ur 17.02 Annat socker i fast form (med undantag av invest-

socker); sirap och andra sockerlösningar (med undantag av investsocker), utan tillsats av aromämnen eller färgämnen; sockerkulör:

dmv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap K

andra slag 17.03 Melass ur 20.02 Produkter av lill nr 07.05 hänförliga ärter och bönor beredda eller konserverade på annat sätl än med ättika eller ättiksyra

23.2 Kli, fodermjöl och andra återstoder, erhållna vid siktning, målning eller annan bearbetning av spannmål eller baljväxtfrön

23.3 Betmassa, bagass och annal avfall från sockerframställning; drav, dränk och annat avfall från bryggerier eller brännerier; återstoder från stärkelseframställning samt liknande återstoder

ur 23.04 Oljekakor och andra återstoder (med undantag av bottensatser, avslemningsåterstoder och mandelkli) från utvinning av vegetabiliska oljor:

av sojabönor .................................... K

andra slag

Prop. 1980/81:190 115

Tulltaxenr Vamslag

23.06 Produkter av vegetabiliskt urspmng av sådana slag som användes som djurfoder, ej annorstädes nämnda eller inbegripna

ur 23.07 Sötade fodermedel och andra beredningar av sådana slag som användes för utfodring av djur (med undantag av hundbröd samt sådana vitamin- och mineralfodermedel som ej innehåller torrmjölk):

innehållande lorrmjök ......................... K

andra slag

ur 35.02 Åggalbumin

35.05 Dextrin och dextrinklister; löslig stärkelse och
rostad stärkelse;
stärkelseklister ................................. K

ur 38.12 Beredda glatt- och appreturmedel av sådana slag som
användes inom textil-, pappers- eller läderindustrin
eller inom liknande industrier, baserade på stärkelse
eller stärkelseprodukter (med undantag av varor i
detaljhandelsförpackningar, vägande per styck högsl
1 kg netto) ...................................... K

ur 38.19 Kärnbindemedel innehållande stärkelse eller stär-

kelseprodukler..................................... K

ur 39.06 Stärkelse, företräd, förestrad eller på annat sätt

modifierad, men ej vidare bearbetad ....... K

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1981.

2 Försiag tili

Lag om upphävande av lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor

Härigenom föreskrivs att lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor skall upphöra att gälla med utgången av juni månad 1981. Skall utgår dock för sådana varor som avses i lagen och som har tillverkats eller förts in i landet före den 1 juli 1981 men för vilka skattskyldighet då inte har inträtt. Sådana varor skall tas upp i en särskild deklaration, som skall sändas in till riksskatteverket före den 1 november 1981.

3 Förslag till

Förordning om utjämning av industrins råvarukostnader

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med råvarukostnadsutjämning enligt denna förordning avses utbetalning av bidrag och erläggande av avgifter för att svensk industri skall bli

Prop. 1980/81:190 116

jämställd med industrin i andra länder i fråga om kostnader för jordbmksråvaror vid import och export av industriprodukter som innehåller varor upptagna i bilagan till lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område.

Råvarukostnadsutjämning vid tillverkning inom landet

2 § Statens jordbmksnämnd får föreskriva all bidrag (uljämningsbidrag) skall utgå för råvaror som anges i bilagan till lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område och som används vid tillverkning av varor som anges i bilagorna 1 och 2 till denna förordning.

Utjämningsbidrag för sådana varor som är upptagna i bilaga 1 utgår endast om utjämningsavgift enligl 5 § denna förordning tas ul eller om varorna förs ul ur landet.

Råvarukostnadsutjämning vid import

3 § Jordbmksnämnden får föreskriva att importavgift som avses i 21 b § lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område skall tas ut på varor som anges i bilaga 3 till denna förordning.

Råvarukostnadsutjämning vid export

4 § Jordbmksnämnden fär föreskriva alt bidrag (exportbidrag) skall utgå vid utförsel ur landet av sådana varor som anges i bilaga 3 och som har tillverkats av råvaror upptagna i bilagan till lagen (1967:340) på prisreglering på jordbmkets område.

Utjämningsavgift

5§ Jordbmksnämnden får föreskriva att utjämningsavgift enligt 21 a § lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område skall tas ul på varor som anges i bilaga 1.

Utjämningsavgiften skall till sitt belopp fastställas så alt de medel som inflyter vid tillverkning av varorna motsvarar kostnaderna för utjämningsbidrag vid tillverkning av dessa varor för försäljning inom landet.

6 § Utjämningsavgiften erläggs inom tid och i den ordning som jordbmksnämnden bestämmer.

7§ Jordbmksnämnden får medge befrielse från eller återbetalning av utjämningsavgiften för vara som förs ut ur landet och för tillverkning i mindre omfaUning.

8§ Jordbmksnämnden får, om särskilda skäl föreligger, föreskriva att bestämmelse i 2-15, 17-24, 29-31 och 40 §§ lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning inte skall gälla i fråga om utjämningsavgift som avses i 21 a § första stycket lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område.

Prop. 1980/81:190 117

Övriga bestämmelser

9 § Bidrag enligt 2 eller 4 § eller avgifl som avses i 3 § får uppgå lill belopp
som molsvarar högst skillnaden mellan priset på den svenska marknaden
på använda råvaror och priset på dessa råvaror på världsmarknaden eller, i
vissa fall på andra marknader.

10 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning
meddelas av jorbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1981.

BUagu 1

Varor för vilka utjämningsbidrag får utgå och utjämningsavgift får tas ut ($. k. intern prisutjämning)

Tulltaxenr Vamslag

ur 16.04 Fisk, beredd eller konserverad, inbegripet kaviar och kaviar-ersättning: samtliga tullbelagda varuslag

ur 16.05 Kräftdjur och blötdjur, beredda eller konserverade: samtliga tullbelagda vamslag

ur 17.04 Sockerkonfektyrer, ej innehållande kakao, med undanlag av fondantmassor, mandelmassor, pastor och andra liknande halvfabrikat i bulk

ur 18.06 Choklad och andra livsmedelsberedningar innehållande kakao, med undanlag av glass, glasspulver, glasspasta (glassmassa), puddingpulver och puddingar saml pulver, flingor, pastor och flytande beredningar för framslällning av dryck

ur 19.05 Fmkostflingor erhållna genom svallning eller röstning av spannmål eller spannmålsprodukter

ur 19.08 Biscuits och wafers

ur 21.03 Beredd senap

21.04 Såser; blandningar utgörande preparat för smaksättning

ur 21.05 Soppor och buljonger i flytande eller fast form eller i pulverform; homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar innehållande fisk, kräftdjur eller blötdjur men ej kött eller andra djurdelar

ur 21.07 Konfektyrer, ej hänföriiga till annat nummer, med undantag av massor, pastor och andra liknande halvfabrikat i bulk

ur 22.03 Maltdrycker med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent (starköl)

Bilaga 2

Varor för vilka utjämningsbidrag får utgå utan att utjämningsavgift tas ut

Vid fillverkning av farmaceutiska specialiteter utgår utjämningsbidrag för sådana jordbmksråvaror som förbmkats vid tillverkningen.

Vid tillverkning av livsmedelsfärger, emulgalorer för livsmedelsindustrin, läkemedel och kemiska produkter utgår uljämningsbidrag för fettvaror som förbrukats vid tillverkningen under fömtsättning alt fettvamav-

Prop. 1980/81:190 118

gift utgår för varan eller råvara till denna. Sådant bidrag utgår också vid annan teknisk användning av sådana fettvaror.

Vid tillverkning av dextran utgår utjämningsbidrag för socker som förbrukats vid tillverkningen.

BUaga3

Varor för vilka importavgift får tas ut och exportbidrag får utgå (s. k. extern prisutjämning)

Tulltaxenr Varuslag

Korv o. d. av kött, andra djurdelar eller blod, innehållande mindre än 40 % köttvara

Kött och andra djurdelar, beredda eller konserverade på annal sätt, innehållande mindre än 40 % köttvara Fondantmassor, mandelmassor, pastor och andra liknande halvfabrikat, ej innehållande kakao, i bulk Glass, glasspulver, glasspasta (glassmassa), puddingpulver, puddingar samt pulver, flingor, pastor och flytande beredningar för framställning av dryck, innehållande kakao

19.2 Beredningar av mjöl, stärkelse eller maltextrakt av sådana slag som användes som barnmat, för dieliskt ändamål eller för matlagningsändamål, även med tillsats av kakao lill mindre än 50 viktprocent

19.3 Makaroner, spagetti och liknande produkter

19.4 Gryn och flingor, framställda av tapioka-, sago-, potatis- eller annan stärkelse

Matbröd, skeppsskorpor och andra enklare bakverk utan tillsats av socker, honung, ägg, fett, ost eller fmkt Bakverk, ej hänföriiga lill nr 19.07, även innehållande kakao (oavsett mängden), med undantag av biscuits och wafers Potatisprodukter beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra

20.3 Frukter, frysta, med tillsats av socker

20.4 Fmkter, fmktskal och andra växtdelar, kanderade, glaserade eller på liknande sätt beredda med socker

20.5 Sylter, fmktgeléer, marmelader, fruktmos och fmktpastor, beredda genom kokning, med eller utan tillsats av socker

ur 20.07 Sockrad fmktsaft, annan än saft av passionsfrukt, mango, guava eller ananas

ur 21.05 Homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar innehållande kött eller andra djurdelar

ur 21.07 Livsmedelsberedningar, ej annorstädes nämnda eller inbegripna; med undantag av konfektyrer, ej hänförliga till annat nummer 22.02 Lemonad, aromatiserat mineralvatten, aromatiserat kolsyrai vatten och andra alkoholfria drycker, med undanlag av fmktsaft och köksväxtsaft hänförliga till nr 20.07

ur 35.02 Åggalbumin

ur 35.07 Enzympreparat innehållande födoämnen

Prop. 1980/81:190 119

Bilaga 5

Sammanställning av remissyttranden

1 Allmänna utgångspunkter

Remissinstanserna har i huvudsak inle haft något atl erinra mot de allmänna utgångspunkter som legat lill gmnd för kommitténs överväganden. Flera remissinstanser understryker vad kommittén uttalat om angelägenheten av en livskraftig och effektiv svensk livsmedelsindustri samt atl möjligheterna till en utvidgad och lönsam export av mer förädlade livsmedelsindustriprodukter tas till vara så långt detta är möjligt. Några remissinstanser framför kompletterande synpunkter på de allmänna utgångspunkterna.

Riksrevisionsverket:-- Utredningen talar i olika sammanhang om

alternativkostnaden för jordbmket i den händelse molsvarande mängd
jordbmksprodukter exporterats som råvaror, men i betänkandel redovisas
inte denna altemativkostnads beräknade storiek. RRV förordar att denna
tas till utgångspunkt vid fastställandet av jordbmkets bidrag till export-
kostnadema i enlighet med de jordbrukspolitiska riktlinjerna.

Statens jordbruksnämnd: Jordbmksnämnden finner kommitténs allmänna utgångspunkter väl valda och avvägda. Nämnden vill särskilt underslryka kommitténs uppfattning att en livskraftig svensk livsmedelsindustri behövs för att jordbmket skall få avsättning för sina produkter och därmed uppnå det av statsmakterna fastlagda produkfionsmålet. För att livsmedelsindustrin skall., vara livskraftig bör den kunna konkurrera med utländska industrier. Även om det inte ankommer på jordbmksnämnden att göra direkta näringspolitiska bedömningar när det gäller industrin, vill nämnden som sin mening framhålla att en slark livsmedelsindustri även har ett allmänt nationellt intresse. Det är därför angeläget att denna industri inom rimliga kostnadsramar och med iakttagande av internationella regler bl a genom prisutjämningsåtgärder så långt möjligt ges konkurrensneutralitet både på hemmamarknaden och närmast aktuella exportmarknader. Vissa motsättningar mellan olika intressen i dessa sammanhang finner nämnden hksom kommittén emellertid oundvikliga.

Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Konsumentdelegationen
får inledningsvis understryka betydelsen av att svensk livsmedelsindustri
ges sådana allmänna fömtsättningar att den kan konkurrera på lika villkor
med livsmedelsindustrier i andra länder. En viktig förutsättning är härvid
att man neutraliserar verkningarna av den fördyring av jordbmksråvarorna
som är en följd av den svenska jordbmksregleringen. Enligt Konsumentde
legationens uppfattning uppnås detta genom det förslag som RÅK lagl
fram.----

Näringsfrihetsombudsmannen: Avsikten med den föreslagna offentliga regleringen - att få till stånd konkurrens på lika villkor mellan svensk och utländsk livsmedelsindustri vad gäller kostnaderna för jordbmksbaserade råvaror - ligger väl i linje med konkurrenslagstiftningens syfte att främja konkurrens inom näringslivet. Förslaget tillstyrkes därför.

Prop. 1980/81:190 120

Landsorganisationen i Sverige: Kommittén har i betänkandet lämnat förslag till ramar och principer för den framtida utjämningen. Vad gäller detaljfrågorna delar LO kommitténs uppfattning, alt dessa bör överiåtas till den myndighet som kommer att ges huvudansvaret för tillämpningen av utjämningsförfarandel.

Lantbrukarnas riksförbund: Av väsentlig betydelse för jordbmket är alt jordbrukets bidrag med medel till finansieringen av systemet överensstämmer med riktlinjerna för jordbmksprisregleringen, dvs när överskott av berörda jordbmksråvaror föreligger skall jordbruket bidra med ett belopp motsvarande lägsta kostnad för avsättningen av dessa råvaror på annat sätt.

Det är av stor betydelse för jordbmket, atl det inom landet finns en rationell livsmedelsindustri, som kan förädla och marknadsföra jordbmkets produkter såväl i Sverige som utomlands. Efler hand som jordbmksråvarorna genomgår en allt högre förädlingsgrad ställs successivt också högre krav på Uvsmedelsindustrin. Att vår livsmedelsindustri behåller livskraften är en fömtsättning för att tillverkningskostnaderna skall kunna hållas nere och avsättningen av svenska jordbmksråvaror skall kunna tryggas. Det ligger således i allas intresse atl den svenska livsmedelsindustrin arbetar under fömtsättningar, som ger den möjlighet att utvecklas.

Vad särskill gäller den delen av livsmedelsindustrin, som tillverkar produkter med en hög förädlingsgrad och som i allt väsentligl omfattas av EFTA-konventionen och Sveriges frihandelsavtal med EG, är en viktig fömtsättning atl den får möjlighet atl konkurrera på samma villkor som motsvarande industri i andra länder, som berörs av frihandelssamarbelel. Av den anledningen tillämpar Sverige och andra berörda länder särskilda system för råvamkostnadsutjämning. Förbundel delar uppfattningen, att den del av industrin som omfattas av detta samarbete bör konkurrera på lika prisvillkor för de jordbmksråvaror som ingår i produkterna ifråga. En risk är annars atl delar av den svenska livsmedelsindustrin får svårigheier att avsätta sin produktion i första hand inom landet, men också på utlandsmarknaderna.

Sveriges industriförbund: Under detta avsnitt redovisar RÅK de allmänna principer som legat till grund för dess förslag. Industriförbundet ansluter sig till dessa principer. Vi finner det särskilt värdefullt att kommittén understryker betydelsen för svenskt jordbmk av alt vi har en livskraftig och effektiv svensk livsmedelsindustri, liksom angelägenheten av alt vi tar tillvara möjligheterna till en utvidgad och lönsam export av förädlade livsmedelsindustriprodukter.

Kommittén anger i sitt betänkande endast ramarna och principerna för den framtida utjämningen. Man anser att detaljfrågorna bör kunna överlåtas till den myndighet (jordbruksnämnden) som kommer att ges huvudansvaret för tillämpningen av utjämningsanordningarna.

Förbundet har i och för sig inget all erinra häremot. Vi vill emellertid erinra om atl det nya prisutjämningssystemet avses börja tillämpas den 1 juli 1981. Om detta skall bli möjligt mäste en rad för industrin mycket väsentliga tillämpningsregler utarbetas redan under våren. Vi utgår ifrån atl Industriförbundet bereds tillfälle att i lämplig form medverka vid utformningen av dessa regler.

Prop. 1980/81:190 121

Sveriges kemiska industrikontor: Utredningen understryker inledningsvis viklen av att det finns en svensk livsmedelsindustri som kan ta hand om och förädla vårt lands jordbruksråvaror. Man framhåller också angelägenhelen av atl möjligheter lill en utvidgad och lönsam export tas till vara. -Kemikontoret ansluter sig helhjärtat till dessa uttalanden, liksom till den vikt utredningen lägger vid atl åtgärder för råvarukostnadsuljämning utformas så att industrin bereds viss planeringssäkerhet. Kemikontoret är även övertygat om all ulredningens ambitioner varit att lägga fram förslag som kan underlätta den önskade utvecklingen.

Beträffande övriga i 3.1 upptagna utgångspunkter för prisutjämning vill Kemikoniorel framhålla, att organisationen saknar en sådan utgångspunkt som berör icke-livsmedelsprodukter. De senare varorna, i allmänhel kemiska produkter, konkurrerar ofta med varor vilka framställts genom kemisk omvandling av en oljefraklion. Etl exempel är stärkelsederivat i konkurrens med vissa basplaster. Det innebär all valel av system för råvamkostnadsutjämning för produkter ur jordbruksråvaror bör päverkas jämväl av konkurrenssituationen genlemol syntetiska produkter. Utjämning för sådana icke-livsmedel kan därför i allmänhel endast ske som intern utjämning utan utjämningsavgift (industriell lågprislinje).

Avsikten är atl del nya prisutjämningsförfarandet skall börja tillämpas redan den I juli 1981. Med hänsyn härtill och till den omständigheten att systemets praktiska utformning har överlämnats till ett råd knutet till Jordbmksnämnden tillåter sig Kemikoniorel uttrycka tvivel över möjligheten atl genomföra alla ändringar till den utsålla tidpunkten. Särskilt gäller detta för varor, där en övergång från ett system lill elt annat föreslås, såsom chokladvaror och sockerkonfektyrer. Här kan en längre övergångstid visa sig erforderiig.

Sveriges exportråd: Sveriges Exportråd inser atl livsmedelsindustrins råvamkostnader har stor betydelse på en rad områden. I detta sammanhang är det dock naturiigt för oss alt i första hand bedöma industrins råvamkostnader med hänsyn till den internationella konkurrenssituationen på export- och hemmamarknad.

Sveriges allmänekonomiska läge är sådant för närvarande att alla hittills outnyttjade exportmöjligheter måste tas lill vara. Livsmedelsindustrin är utan tvekan en outnyttjad potential. Branschen svarar för 13% av den svenska industrins produktionsvärde, men endast 0,5 % av den lotala svenska exporten är att betrakta som förädlade livsmedel.

Experter bedömer svensk livsmedelsindustri såsom ytterst effektiv och rationell i internalionell jämförelse. Trots della har svensk industri tappat marknadsandelar i både Sverige och utlandet under de sista åren.

Utländsk livsmedelsindustri har i sina exportansträngningar ett massivt stöd, finansiellt och moraliskt, av sina egna myndigheter och organisationer. Något motsvarande finns ännu inte i Sverige.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Behovet av ett förenklat och enhetligt system för industrins råvarukostnadsuljämning är uppenbart. Ur den svenska trädgårdsnäringens synpunkt är det dock av yttersta vikt, att det nya prisutjämningssystemet inte medför försämrade avsättningsmöjligheter för trädgårdsprodukter lill svensk livsmedelsindustri. Ett förstärkt gränsskydd är istället nödvändigt.

Prop. 1980/81:190 122

2 Behovsprövning

Flertalel remissinstanser har inget alt erinra mot kommitténs förslag. Några remissinstanser lämnar dock synpunkter på graden av inlernationell konkurrens som bör föreligga för att prisutjämningsåtgärder skall vara befogade.

Riksrevisionsverket:- För alt åstadkomma den i direktiven åsyftade

förenklingen av systemet och för atl underiätta den tänkta prövningen
anser emellertid RRV att utredningen borde ha resonerat om fömtsättning
arna för att låta en vara eller vamgmpp omfattas av systemet. Enligt RRVs
uppfattning bör detta ske endast om jordbmksprisregleringen avsevärt
fördyrar den beredda produkten och påtagligt påverkar konkurrensförhål
landena på den svenska marknaden för den berörda induslrin.

Statens jordbruksnämnd: Kommittén behandlar i della avsnitt de olika
metoder som kan tillämpas för att bedöma behovet av prisutjämnande
åtgärder. Genom den i avsnill 3.3 föreslagna färdigvamomfaltningen samt
författningsförslagen får kommittén anses ha tagit ställning lill behovel i
dagsläget vad gäller de av industrin framställda varorna.

Kommittén har föreslagit att ett särskilt råd inrättas bla för att

rekommendera åtgärder för vissa produkter. Nämnden---- vill

framhålla att ett sådant råd med lämplig sammansättning och ändamålsenliga instmktioner kan vara till stor nytta vid fortlöpande prövning av vilka varor som bör omfattas av prisutjämning.

Under detta avsnitt anför kommittén också att nuvarande ordning med minst tre olika system för prisutjämning vid export (exportbidrag, prisnedsättning och restitution) skulle kunna ersättas av etl enda system. Något sådant förslag är dock ej framlagt. Däremot innebär kommitténs förslag om utökning av färdigvamområdet att behovet av att tillämpa prisnedsättning kommer att minska samt atl även restitutionsförfarandet kan begränsas.

KommerskoUegium: Kollegiet kan i stort ansluta sig till vad RÅK angett om behovsprövning vid fastställandet av vilka färdigvaror som ska ingå i del nya systemet men vill understryka alt en avgörande faktor vid denna bedömning bör vara att en verklig internationell konkurrens på hemma-eller exportmarknaden kan konstateras. Vid prövning av dylika frågor bör även andra faktorer beaktas, även om det torde bli nödvändigt att i första hand basera bedömningen på import-, export- och produktionsutvecklingen. Exempel på en sådan ytteriigare faktor är storieken av föreliggande kostnadsfördyring. En från konkurrenssynpunkt betydelselös fördyring bör inte ge anledning till särskilda åtgärder. Uppmärksammas bör även aU förekomsten av en kostnadsfördyring i sig inte behöver innebära en väsentlig försämring av konkurrensförmågan då andra faktorer innebärande fördelar för en inhemsk industri kan inverka.

Särskilt med hänsyn till gällande subventionsregler är det av väsentlig
betydelse att den behovsprövning och den handelspolitiska bedömning
som enligt kollegiets mening bör föregå beslut om utjämnings-Zexportbi-
drag är minst lika grundlig som den prövning med avseende på importkon
kurrens och handelspolitiska tullmedgivanden som är fömtsedd i betän
kandet. ---

Prop. 1980/81:190 123

Sveriges industriförbund: Efter atl ha övervägt olika metoder atl fastställa behovet av prisutjämnande åtgärder har RÄK stannat för atl hänskjula sådana frågor till ett marknadsråd eller en referensgrupp för råvarukost-nadsutjämningsfrågor, knutet till det ämbetsverk som får huvudansvaret för tillämpningen av prisutjämningsförfarandet. Förbundet tillstyrker en sådan lösning.

Vad gäller de kriterier som skall gälla vid behovsprövningen uppställer RÅK strängare krav i fråga om utjämning vid import än vid export. För att interna utjämningsanordningar och utjämning vid import skall vara befogade måste enligt kommitténs mening de berörda varorna vara utsatta för sådan importkonkurrens att avsättningen av och/eller priset på de svenska varorna på hemmamarknaden i avsaknad av utjämningsanordningar skulle påverkas i nämnvärd grad. Vid export skall däremol, liksom hittills, någon egentlig behovsprövning inte behöva ske.

Dessa uttalanden bör jämföras med de villkor som RÅK i avsnitt 3.3 uppställer för att en vara skall kunna komma i fråga för prisutjämning. Där krävs endast att de inom landet tillverkade varorna skail vara utsatta för internationell konkurrens, på hemmamarknaden och/eller exportmarknaden.

Enligt förbundets mening bör sistnämnda kriterium vara lillräckligl som underlag för marknadsrådels behovsprövning. Skulle man vid denna prövning finna att importen av en viss färdigvara inte alls eller i endast obetydlig grad påverkar svenska företags konkurrensförutsättningar för samma vara finns självfallet ingen anledning att tillämpa prisutjämning.

Sveriges kemiska industrikontor: All erfarenhet pekar på alt i varje fall länder i Västeuropa tillser att vid export av ur jordbmksråvaror tillverkade produkter - de må vara livsmedel eller kemiska produkter - dessa produkter så långt möjligt befrias från ev kostnadsfördyring på grund av landets jordbmkspolitik. Sådana varor skall svensk industri konkurrera med på export resp på den svenska marknaden. Mot bakgrund av att den svenska jordbmkspolitiken innebär ett gränsskydd (= en kostnadsfördyring) av storieksordningen 100% i "normalfallet", kommer varje vara för vars tillverkning det åtgått en icke obetydlig mängd jordbmksråvaror aft få en väsentlig kostnadsbelastning. Mot bakgmnd jämväl av alt svensk industri i övrigt har få direkta konkurrensfördelar gentemot utländsk industri bör a priori en sådan belastning betraktas som kriterium på ett behov av prisutjämning. Några andra gränser eller krav vid etl ställningslagande till frågan om behov av prisutjämning anser Kemikontoret ej bör uppställas.

Genom den förteckning över färdigvaror - vilken bör omfattas av någon form av råvamkostnadsutjämning och som anges i avsnitt 3.3 - får utredningen anses ha tagit ställning i behovsfrågan för nämnda varor.

Sveriges grossistförbund: Enligt vår mening är det angelägel att

varje produktgmpp-- blir föremål för en noggrann kartläggning i det

tilltänkta rådet och att vid varje förändring i förhållande till nuläget en analys av konkurrenssituationen sker.

3 Färdigvaruomfattning

Kommitténs förslag till vilka färdigvaror som f. n. bör omfattas av råvamkostnadsutjämning tillstyrks av flertalet remissinstanser. Elt par

Prop. 1980/81:190 124

remissinstanser avstyrker att prisutjämning införs för vissa enskilda produkter. Ett par remissinsianser föreslår prisutjämningsåtgärder för ytteriigare etl par varor. Flera remissinstanser lämnar synpunkter och kommentarer till den föreslagna färdigvaruomfattningen.

Riksrevisionsverket: Utredningen föreslär att ytterligare några varugmpper skall omfattas av råvamkostnadsutjämningen. Effekten av delta blir att de flesta beredda livsmedel kan omfattas av utjämningen, oavsett råvarukostnadernas betydelse för priset på den beredda produkten. RRV inser problemet att författningsreglera någon sådan gräns och kan därför acceptera atl prövningen om och i vilken utsträckning en vara skall beröras

av utjämningen sker i det enskilda fallet. Besluten all låla en vara

eller en varugrupp omfattas av systemet bör förutsättningslöst omprövas med jämna mellanmm.

Statens jordbruksnämnd: De allmänna villkor kommittén ställer för att en färdigvara skall komma ifråga för prisutjämning är inte i sig kontroversiella. När del gäller alt närmare precisera vilka varor som uppfyller villkoren, har kommittén vall den hittills tillämpade metoden all förteckna varorna med angivande av tulltaxans positioner och vambeskrivningar. Nämnden finner denna metod mest ändamålsenlig trots svårigheter att därvid samtidigt tillämpa alla de angivna villkoren. Som exempel kan anföras varor enligt lulltaxenummer 19.02 (bl a mjölberedningar) och 21.07 (vissa livsmedelsberedningar). Båda dessa rubriker är med i nuvarande system och i kommitténs förslag. Under båda klassificeras dels vad som kan beskrivas som "industriellt mer förädlade varor", dels mycket enkla blandningar av två eller flera insatsvaror, varav minsl en är jordbruksråvara, exempelvis skummjölkspulver eller äggpulver. Dessa blandningar kan ha mycket lågt förädlingsvärde i förhållande till värdet av satsade råvaror. När det gäller dessa relativt lågt vidareförädlade varor kan också olika bedömningar av behovet av prisutjämning göras när det gäller import resp export. Nämnden vill emellertid inte föreslå någon inskränkning i förfallningsförslagels färdigvamomfattning av denna anledning. Frågan är emellertid av sådan art atl den bör följas av del i avsnitten 3.2.4 och 3.12.3 föreslagna rådet.

I kommitténs författningsförslag till färdigvaruomfattning ingår (med undantag för någon ensiaka fiskprodukl) alla varor som f n omfattas av intern eller extern prisuljämning. Vidare har kommittén tagit med en del färdigvamgmpper för vilka andra prisutjämningsformer tillämpas. Vissa råvaror som används för särskilda industriella ändamål inordnas således direkt i prisutjämningssystemet. Även med denna utökning kommer dock behov atl finnas av kompletterande prisutjämningsåtgärder i form av prisnedsättning vid export av exempelvis beredningar av kött innehållande mer än 40 % köttvara. Jordbmksnämnden anser att för sådan färdigvara även i fortsättningen bör lämnas exportbidrag för huvudråvaran enligt jordbmksprisregleringens normer. För övriga i samma färdigvara ingående jordbmksråvaror bör prisnedsättning medges enligt samma principer som vid extern prisutjämning. Eftersom färdigvaran ej omfattas av detta system utan ingår ijordbmksprisregleringen, bör finansiering av prisnedsättningen även i fortsättningen ske med regleringsmedel och ej belasta den i avsnitt 3.9.3.4 föreslagna utjämningskassan.

När del gäller potatisprodukter ur lulltaxenummer 20.02 är nämnden i princip positiv till förslaget. Det bör emellertid redan här påpekas all dessa

Prop. 1980/81:190 125

produkter vid förväniad ökad export kan ta stor del av utjämningskassans medel i anspråk och att kvantitetsbegränsning eller begränsning av prisutjämningsbeloppels storlek kan bli nödvändig av de skäl kommittén anför under avsnitt 3.9.3.5.2. Etl ylterligare problem med dessa produkter är svårigheten alt fastställa prisutjämningsbeloppet enligt de normer som anges under 3.5.3.

Extern prisutjämning föreslås av kommittén även för vissa stickrade beredningar av frukter enligl 20 kap tulltaxan. Den råvara som därvid främst kan komma ifråga för prisutjämning är socker. F n finns inget behov av prisuljämning för socker eftersom världsmarknadspriset en tid legat över hemmamarknadspriset. Nämnden har dock ingen invändning mot att dessa varor omfattas av extern prisutjämning eftersom prisrelationema för socker kan ändras snabbi.

Vad gäWer fisk- och skaldjursprodukter enligt tulltaxenummer 16 04 och 1605 bygger kommitténs förslag till färdigvaruomfattning på under avsnitt 5.3 intaget förslag till ändring av tulltaxan. Enligt vad nämnden erfarit är det inte troligt atl ändringarna i tulltaxan - om vilka förhandling skall ske inom GATT - kan träda ikraft den Ijuli 1981. Nämnden föreslår därför atl prisuljämning enligl det interna systemet i avvaktan på tulltaxeändringen skall gälla samtliga nu tullbelagda varuslag ur tulltaxenummer 16 04 med undantag av störrom, tonfisk och inkokt lax. Ur tulltaxenummer 16 05 bör prisutjämning gälla alla varor ulom ostron, krabbor och hummer samt räkor utan skal, kokta och frysta men ej vidare beredda. Nämndens förslag syftar till all undvika alt dessa varor försl förs in i prisuljämningssystemet för atl sedan utgå i samband med tulllaxeändringen.

Beträffande utökningen av det externa syslemel kan förslaget att införa köttberedningar innehållande mindre än 40 % köttvara (ur lulltaxenummer 1601 och 1602) medföra vissa problem.

Enligt nämndens mening föreligger ett behov för induslrin alt varor med mindre än 40 % köttvaruinnehåll omfattas av prisutjämning.

Gränsskyddel för dessa produkter kommer att bli lägre än vad som nu gäller inom jordbmksprisregleringen. Produkter med minst 40% köttvaruinnehåll kommer all ligga kvar under denna reglering. Om nuvarande regler för fastställande av införselavgifler även fortsättningsvis tillämpas, får dessa produkter ell högre gränsskydd i förhållande lill ingående mängd kött.

Nämnden avser att i pågående överiäggningar inför en ny prisregleringsperiod aktualisera frågan om gränsskyddet för köttvaror som inte kommer att omfattas av prisutjämning.

Nämnden har heller inget atl erinra mot atl sockrade läskedrycker blir föremål för extern prisutjämning endasi vid export. Något förbehåll om att utjämningen enbart skall avse export finns inle i bilaga 3 i den föreslagna förordningen. Sådanl förbehåll bedömer inle nämnden heller erforderiigt. Enligt förslaget till förordning kan jordbruksnämnden föreskriva alt bidrag skall utgå vid export utan att importavgift tas ul.

Kommerskollegium: Kollegiet har funnit alt de av RÅK föreslagna förändringarna i färdigvaruomfattningen inte strider mol Sveriges ålaganden i frihandelsavtalen med EG och EFTA med viss reservation för vad som nedan sägs om fisk- och skaldjurskonserver och senap. De nya varor som föreslås ingå i det externa systemet är sålunda alla upptagna i bilaga D till EFTA-konvenfionen och räknas - med undantag av sockrade läskedrycker som ingår i protokoll 2 - som jordbmksvaror i vårt avtal med EG.

Prop. 1980/81:190 126

Bland de färdigvaror RÅK föreslår även i fortsättningen ska ges en intern prisutjämning finns elt antal varor - vissa fiskkonserver, senap och de s k tekniska produkterna (läkemedel mm)- som omfattas av EFTA-konventionen men som inte är upptagna i bilaga D. Dessutom föreslås intern prisutjämning för vissa fisk- och skaldjursberedningar som lidigare ej ingick i syslemel. För dessa industrivaror finns i vårt avtal med EFT.\ inget direkt slöd för fillämpning av en råvarukostnadsuljämning. Sverige (och Finland som införde prisuljämning för bl a fiskkonserver år 1978) har likväl ansett att inlerna prisutjämningsåtgärder för industrivaror uianför bilaga D är förenliga med konventionen. Sådana åtgärder tillämpades i Sverige redan före ändringen av artikel 21 och får därför anses vara de facto godkända av EFTA, Något formellt godkännande har dock ej skett. Däremot skulle ett externt system ej kunna tillämpas eftersom uttagandet av avgifter klart skulle strida mol konventionens förbud mol tullar och avgifler med samma verkan som tullar.

Man får givelvis vara beredd på att andra EFTA-länder kan ha en annan
uppfattning om legaliteten av dessa prisutjämningsåtgärder. Särskilt kan
komma att ifrågasättas om de utjämningsbidrag som utgår vid exporten är
förenliga med konventionens artikel 13.

De svenska (och finska) prisutjämningssystemen för industrivaror utanför bilaga D har ej notifierats till EFTA eftersom notifikationsplikten endast avser varor upptagna i del I och II av bilaga D. Kollegiet anser del dock oundvikligt att i samband med presentationen i EFTA av den nya lagstiftningen även beröra prisuljämningen på fisk- och skaldjurskonserver, senap och de i lagförslagets bilaga 2 nämnda varorna.

Risken för kritik från EG torde vara mindre med hänsyn lill del syslem med exportrestitutioner som EG självt tillämpar. Fiskkonserver och senap ingår som bekant inte i frihandelsavtalet.

I betänkandet har RÅK inle presenterat några data som styrker behovel av prisuljämning för de nya färdigvarorna eller behovet av fortsatt prisutjämning för samtliga färdigvaror i nu gällande ordning. Kollegiet finner det beklagligt att RÅK inte funnil det möjligt att komplellera utredningen i dessa hänseenden.

Kollegiet har ej haft möjlighet att ta slutlig ställning till de föreslagna
åtgärderna för enskilda varuslag men förutsätter att tillfälle härtill ges när
dessa frågor las upp lill behandling i det av RÅK föreslagna rådet för
råvamkostnadsutjämningsfrågor. För vissa färdigvaror som föreslås ingå i
det externa prisuljämningssystemet vill dock kollegiet lämna följande
kommentarer.---

Köttkonserver innehållande mindre än 40 % köttvaror (ur tulltaxenr 16.01-02)

Dessa produkter är tullfria i tulltaxan, men som jordbmksprisreglerade varor i princip belagda med införselavgift. För vissa av produkterna är tullfriheten dock bunden i GATT. Detla gäller gåsleverkorv (16.01.001) och gåsleverpastej (16.02.501). Dessutom föreligger för inläggningar av bönor med fläsk i detaljhandelsemballage en bindning vid 50:-/100 kg.

För här aktuella produkter föreslås en övergång från jordbmksprisreg-leringssystemel till det externa prisuljämningssystemet. Det bör därvid observeras att konserver med mindre än 20 procents köllinnehåll enligt en ändring i CCC-nomenklaturen from 1981 flyttas från 16.01 och 16.02 fill andra nummer i tulltaxan. Dessa produkter kan härigenom komma atl hamna utanför systemet för prisutjämning.

Prop. 1980/81:190 127

Importen av ifrågavarande produkter uppgick 1979 till 7 900 ton och exporten till 800 ton. Importen har huvudsakligen kommit från öststals-handelsländer. Med hänsyn lill att produkterna nu är föremål för jord-bmksprisreglering vill kollegiet inle motsätta sig prisutjämning. Från prisutjämning bör dock undantas ovannämnda gåsleverkorv och gåsleverpastej för vilka tullen är bunden i GATT vid tullfrihet. Uppmärksammas bör dessulom att prisutjämningen för inläggningar av bönor med fläsk i detaljhandelsemballage inte överskrider bindningen vid 50:-/100 kg.

Fisk- och skaldjurskonserver (tulltaxenr 16.04-05)

Kollegiet har ovan-- kommenterat prisutjämningsfrågan.

Potatisprodukter (ur tulltaxenr 20.02)

För potatisprodukter hänföriiga till tulltaxenr 20.02 (potatismospulver, pommes frites, potatissallad etc) utgår f n ett gränsskydd inom ramen för jordbmksprisregleringen. För produkterna föreligger inga GATT-bindningar. Importen uppgick 1979 till 2 000 ton och exporten till 1 500 ton. Importen har huvudsakligen kommit från USA och EG (Danmark).

Med hänsyn till importkonkurrensen samt att produkterna nu är jordbmksprisreglerade motsätter kollegiet sig inte RÅK:s förslag atl produk-tema överförs fill prisutjämningssystemet. Härigenom jämställs hit hänförligt potatismospulver med sådant pulver som hänförs till tulltaxenr 19.02 där idag prisutjämning medges.

Frysta fmkter innehållande socker (tulltaxenr 20,03)

Dessa varor föreslås av RÅK bli föremål för prisutjämning. Kollegiet har i princip ingen erinran mot att produkterna utöver elt tullskydd medges utjämning för i produkterna ingående socker. Vad gäller frysta jordgubbar anser kollegiet dock att det totala gränsskyddet (tull och prisuljämning) får anpassas efter gränsskyddet för till 08.10 hänförliga osockrade frysta jordgubbar. För dessa produkter föreslog trädgårdsnäringsutredningen att möjlighetema för svensk livsmedelsindustri att använda inom Sverige producerade jordgubbar utreds. Vad gäller övriga frysta fmkler ställer kollegiet sig tveksam lill prisutjämning eftersom det här rör sig om produkter varav ej förekommer någon inhemsk tillverkning eller där tillverkningen är av ringa omfattning. Kollegiet vill mot den bakgrunden förorda att endast frysta jordgubbar blir föremål för prisutjämning.

Kanderade fmkter m m (tulltaxenr 20.04)

RÅK föreslår att produkterna blir föremål för prisuljämning. Trädgårdsnäringsutredningen föreslog tullfrihet med möjlighet till kompensation för socker. Eftersom den inhemska tillverkningen liksom importen är av ringa omfattning ställer kollegiet sig tveksam till förslaget och vill förorda att produkterna ej blir föremål för prisutjämning.

Sylter, fmktgeléer, marmelad m m innehållande socker (tulltaxenr 20.05) Kollegiet har ingen erinran mot RÅK:s förslag att dessa varor bör bli

Prop. 1980/81:190 128

föremål för prisutjämning. Däremol anser kollegiet att produkter enbart sötade med konstgjorda sötningsmedel ej bör bli föremål för utjämning. Konstgjorda sötningsmedel är för övrigt ej upptagna på råvamlistan.

Fmklsafter m m (tulltaxenr 20.07)

RÅK föreslår prisutjämning för sockrad saft, med undantag för saft av passionsfmkt, mango, guava och ananas. För sistnämnda produkter är tullen bunden i GATT vid tullfrihet. Kollegiet har i princip ingen erinran mot förslagel att medge kompensation för i produkten ingående socker, men anser atl endasi sådana sockrade safter, varav förekommer inhemsk tillverkning, skall omfaUas av prisutjämning.

Homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar innehållande kött respektive fisk m m (ur tulltaxenr 21.05)

Livsmedelsberedningar (ur tulltaxenr 21.07)

Utöver de bindningar som förekommer för vissa av de nya varorna finns också vissa GATT-bindningar på 21.07, även denna position är föreslagen i färdigvarulistan för del externa systemet. I fråga om dessa har USA urspmnglig förhandlingsrätt. Det får fömtsättas att dessa GATT-bindningar ej överskrids dvs atl prisutjämning ej medges för dessa produkter vid den praktiska tillämpningen av externa prisutjämningsåtgärder.

Sockrade läskedrycker (tulltaxenr 22.02)

Läskedrycker är tullfria men liksom vissa andra drycker belagda med s k dryckesskatt. Tullfriheten är bunden i GATT. I Sverige tillverkades 1978 totalt ca 240000000 1 läskedrycker. Utrikeshandeln är jämfört med tillverkningen av liten omfattning. Sålunda uppgick importen 1979 till ca 5 000 000 1 och exporten till ca I 000 000 1.

RÄK föreslår att produkterna omfattas av prisuljämning men atl utjämning endasi skall medges vid export. Med hänsyn till den ringa utrikeshandeln samt med tanke på de handelspolitiska riskerna med en prisutjämning som är alt jämställa med exportsubvenlion motsätter kollegiet sig förslaget på denna punkt.

Generaltullstyrelsen: Enligl bilaga 1 i förslagel till förordning om utjämning av industrins råvarukostnader skall "fmkostflingor" ur tulltaxenr 19.05 omfattas av s k intern prisuljämning, vilket innebär atl tullverket skall la ut utjämningsavgift för vamslaget. "Fmkostflingor" är även för närvarande berättigade lill intern prisutjämning men är inte skattepliktiga enligt lagen om utjämningsskalt, varför tullverket inte hittills haft att ta ställning till innebörden av begreppet "fmkostflingor". Enligt generaltullstyrelsens mening är ordet "fmkostflingor" inle särskill väl vall. Man kan fråga sig varför endast beredningar i form av flingor skall omfattas av ett visst system men inte samma slags vegetabilier i annan form men med samma användning. Om avsikten är att enbart användningen skall vara avgörande är "flingor" uppenbart missvisande. Tvekan kan också uppstå om vissa produkter är av sådana slag som äts till fmkost eller ej. För att undvika gränsdragningssvårigheter bör aUa varor enligt tulltaxenr 19.05 omfattas

Prop. 1980/81:190 129

av intern prisuljämning. Om så inte skulle anses lämpligt bör ordet "fmkostflingor" ersättas av något annal ord eller uttryck som bättre beskriver vilka slags varor som avses.

Statens pris- och kartellnämnd: Ett av kommilléns förslag, som leder till att priserna kommer att höjas för konsumenterna, är att ytterligare livsmedelsprodukter föreslås inordnas i utjämningssystemet och hli föremal för

extern prisutjämning.- Om utjämningssystemet skulle komma att

utvecklas i fråga om antalet livsmedelsprodukter som skall ingå i systemet vill nämnden underslryka viklen av all behovsprövning sker med hänsyn fill konkurtenssituationen för varje enskild produkt, så att prisutjämnande åtgärder endast vidtas där behov föreligger, dvs där avsaknad av åtgärder i nämnvärd grad skulle påverka produktens pris och industrins avsättningsmöjligheter.

Landsorganisationen i Sverige: RÄK föreslår alt de produkter som för närvarande omfattas av intern eller extern prisuljämning jämte etl antal nya, av kommittén uppräknade produkter, bör omfattas av råvarukostnadsutjämningen. LO kan instämma i kommitténs förslag i denna del. LO vill dock betona, atl del ämbetsverk som ges huvudansvaret för prisutjämningen också bör pröva behovet av prisutjämning i särskilda fall för enskilda varor inom de ramar som regeringen anger i fråga om varuslagen. Ämbetsverk bör vidare fortlöpande följa utvecklingen och inkomma med förslag till regeringen rörande behovet av förändringar.

Lantbrukarnas riksförbund: LRF delar den grundläggande utgångspunkten i utredningen att de färdigvaror, som kan komma ifråga för prisutjämning skall utgöra mera industriellt förädlade varor med en hög förädlingsgrad, i huvudsak produkter som omfattas av EFTA-konventionen och Sveriges frihandelsavtal med EG. Alla produkter som har nära anknytning lill jordbmksråvarorna skall därför enligl förbundets mening även i fortsättningen lyda under jordbmksprisregleringens bestämmelser.

Utredningen föreslår att systemet för industrins råvarukostnadsutjämning skall utvidgas till att omfatta även några andra produkter än de som berörs av EG- och EFTA-samarbetet, bland annat vissa kötikonserver och förädlade potalisprodukter.

Det är här fråga om köttkonserver med mindre än 40% köttinnehåll. Dessa konserver utgör en stor del av den svenska marknaden för köttkonserver. Flera av dessa produkter förekommer i olika förvarings-former och förpackningar. Förutom som konserver kan nämnas, atl produkterna ifråga förpackas i slang och förekommer i djupfryst form. En utbrytning av konservdelen kan innebära en risk för snedvridning av konkurrensförhållandet mellan olika förvarings- och försäljningsformer för en och samma produkt. Som påpekas av ulredningen kan det i vissa fall vara svårt att fastställa och kontrollera importvarornas sammansättning. Det kan exempelvis uppstå gränsdragningsproblem mellan konserver med mer än och mindre än 40 % köttråvara. Till detta kan läggas att varken EG eller EFTA-länderna, om man bortser från Finland, tillämpar elt råvarukostnadsutjämningssystem för dessa produkter. LRF föreslår därför atl dessa produkter inte skall överföras till systemet för råvarukostnadsutjämning, utan även i fortsättningen behandlas på samma sätt som hittills.

En fråga, som inle behandlats av utredningen, men som förbundet berör 9 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 190

Prop. 1980/81:190 130

i delta sammanhang, är import av modifierad stärkelse, s k derivat, som får ske införselavgiftsfritt. Genom att blanda in mindre mängder derivat i råstärkelsen taxeras blandningen som derivat och kan då införas avgiftsfritt. På detta sätt tränger importerade "derivat" ut svensk stärkelse från högprismarknaden, vilket strider mot principerna för stärkelseregleringen. SPI förorsakas härmed stora extrakostnader genom ökad rabattering. LRF föreslår därför atl alla derivat avgiftsbeläggs, men att återbetalning av avgift medges vid användning lill tekniskt bruk. Atl LRF tar upp denna fråga i detta sammanhang beror på, att man från jordbruksnämndens sida ansett att man först bör avvakta RÄK:s betänkande innan frågan aktualiseras på nytt.

Sveriges Biodlares Riksförbund har genom skrivelse till jordbruksnämnden begärt få kompensation för prisskillnaden på socker i Sverige och på den internationella marknaden. Förutsättningen är alt det svenska sockerpriset är högre än det internationella. Med hänsyn till att den importerade honungen har en förmånligare konkurrenssituation jämfört med den svenska, eftersom svenska biodlare normall köper socker lill elt pris som väsenlligl överstiger världsmarknadspriset, anser förbundet att biodlarna bör kompenseras för etl högre sockerpris genom bidrag från sockerregleringsfonden.

Sveriges industriförbund: Industriförbundet tillstyrker kommitténs förslag, som överensstämmer med önskemål som industrin under hand framfört till utredningen. Vi kan dock inte se någon rimlig anledning att som enda produkt undantaga sockrade läskedrycker från prisutjämning även vid import.

RÅK har även övervägt om råvarukostnadsutjämning bör införas för maltdrycker med en alkoholhalt mellan 1,8 och 2,8 viktprocent, s k folköl. Kommittén anser emellertid atl denna vara f n inle bör inordnas under prisuljämningen. Utvecklingen vad gäller främsl importen bör dock följas.

Importen av folköl har under de två senaste åren ökat mycket markant och kan förväntas stiga ylterligare. Enligt förbundels uppfattning finns därför anledning att inkludera denna produkt i prisuljämningssystemet redan från början. Den uppfyller nämligen ostridigl samtliga de villkor som RÅK uppställt för elt en vara skall kunna komma i fråga för prisuljämning.

Sveriges kemiska industrikontor: Kemikontoret ansluter sig till RÄK:s förslag och välkomnar en utökning av färdigvaruomfattningen. Icke minsl bejakar Kemikontoiet utredningens förslag om prisutjämning vad gäller potalisprodukter (20.02 som pommes friles, burkpolalis etc) där hittills fillämpade praxis för bidrag vid export inneburit en diskriminering av vissa produkter.

Sveriges grossistförbund: När Trädgårdsnäringsutredningen lämna
de sitt betänkande rörande tullarna och varorna inom lullkapitel 20,
påpekade vi svårigheterna atl bedöma vilka effekter Trädgårdsnäringsul-
redningens förslag skulle få på de olika produkterna, då det ännu ej var
känt vad RÅK:s förslag skulle innebära. Vi föreslår därför alt beslut
rörande lullkapitel 20-varorna uppskjuts till dess atl pågående GATT-
förhandlingar avslutats och att man därefter remissbehandlar detta avsniu
på nytt. Försl då anser vi att en rättvis bedömning kan göras inom detta
område.

Prop. 1980/81:190 131

Kooperativa förbundet: Beträffande de nya varor som föreslås ingå i det externa prisutjämningssystemet har KF sedan länge av rättviseskäl förespråkat att även färdigvaror som bl a saft, sylt, marmelad, där sockret är en viklig råvara, skall omfattas av råvaruprisutjämningen - trots atl en viss fördyring uppstår för konsumenterna, särskill av importdelen.

När det gäller RÅK:s förslag till färdigvaror och råvaruomfnitning
tillstyrker sålunda KF de framlagda förslagen och får uttrycka sin
tillfredsställelse över den sammanställning av berörda varuslag som
utarbetats. -

4 Råvaruomfattning

Förslaget till såväl gemensam råvarulista som spärregel accepteras i huvudsak av remissinstanserna.

Statens jordbruksnämnd: Kommittén föreslår att samtliga i den förkortade bilagan till lagen om prisreglering på jordbrukels område upptagna varor skall anses som råvaror för vilka prisuljämning skall tillämpas. När del gäller de egenlliga råvarorna - i urspmnglig form eller förädlade men med egenskapen hos den ursprungliga råvaran bibehållen (exempelvis mjölk/ mjölkpulver, spannmål/mjöl) - är del även enligt nämndens uppfattning naturligt att genomgående låta varorna omfattas av prisutjämning.

Många i bilagan upptagna varor är emellertid inte råvaror i egentlig mening utan mer beredda varor, såsom korv och ost. Jordbmksnämnden anser därför alt de råvaror som primärt skall omfattas av prisutjämning bör vara de som fn omfattas av systemet, med tillägg av smör och potatis. Till skillnad från nuläget bör dock för alla färdigvaror inom både det interna och externa systemet prisuljämning gälla för samtliga berörda råvaror utan begränsning till särskild färdigvamgrupp. De mer beredda insatsvarorna bör betraktas som biandvaror för vilka vid tillverkning resp export bidrag kan erhållas för ingående egentliga råvaror sedan insatsvaran godkänts som biandvara av jordbruksnämnden.

Någon ändring i förslaget Ull förordning bedöms ej erforderlig eftersom det i förordningen anges all det ankommer på jordbruksnämnden att utfärda ytterligare föreskrifter för verkställigheten av förordningen.

Kommerskollegium:-- Kollegiet är av samma uppfattning som kom
mittén beträffande en gemensam råvamlista, men är någol tveksam till den
föreslagna omfattningen. RÅK:s förslag innebär visseriigen i praktiken all
flera råvaror i bilagan aldrig kommer att bli akluella för prisuljämning
(levande hästar etc) men bilagans existens i dess föreslagna omfallning
torde sannolikt initiera fler ärenden om råvarukoslnadskompensation än
vad som skulle vara fallet med en mindre omfattande lista.

Kollegiet vill dessutom peka på del förhållandel alt Sverige nolifierar till EFTA i jämförelse med övriga medlemsländer redan med nuvarande system flest antal råvaror för vilka prisutjämning ges. Föreliggande förslag till utökning av råvarulistan strider inte mot Sveriges avtal med EG eller EFTA-konventionen men kan ändå komma atl uppfattas som etl steg mot ökad protektionism. Kollegiet förutsätter dock atl den utökade listan inte tas till intäkt för en utvidgning av antalet råvaror i nu prisutjämnade

Prop. 1980/81:190 132

färdigvaror och atl restriktivitet iakttas beträffande nya varor. Dessutom bör enligt kollegiet enbart utnyttjade råvaror notifieras till EFTA.

Ulredningen anser vidare att en spärregel bör tillämpas för ingredienser som endast ingår till ringa del i en färdigvara. Kollegiet delar denna uppfattning. Möjlighet bör, enligt RÅK, även föreligga att utjämna för vissa blandningar eller andra beredningar av råvaror - produkter för vilka med nuvarande ordning prisutjämning kan medges. Den av ulredningen föreslagna råvarulistan upptar emellerfid inle tulltaxenr 21.07. till vilken posilion flertalet av nämnda halvfabrikat hänförs. Det kan därför ifrågasättas om inte även fill exempelvis tulltaxenr 21.07 hänföriiga nämnda blandningar och beredningar skall ingå i råvarulistan. Som jämförelse kan nämnas atl åggalbumin (nr 35.02) är upplagen såväl i råvarulistan som i listan över färdigvaror (s k extern prisutjämning).

Sveriges industriförbund: RÄK förordar atl en gemensam råvarulista skall gälla för samtliga råvamkostnadsutjämnade livsmedelsindustriprodukter. Den bör i den gmndläggande lagstiftningen vara identisk med den förkortade bilagan lill lagen om prisreglering på jordbmkets område.

Industriförbundet välkomnar detta förslag, som tillgodoser ett från industrins sida sedan länge framfört önskemål. Vi har heller ingen erinran mot förslaget att för utjämnade varor utanför livsmedelsindustriområdet för varje vamgmpp skall anges vilka råvaror som får beaktas.

RÅK anser vidare att något slags spärregel bör tillämpas för ingredienser som endast ingår till ringa del i en färdigvara.

Förbundet har i princip inget att erinra mot en sådan spärregel. Det torde i vart fall vad beträffar de standardrecept som skall användas vid import vara befogat att utesluta sådana råvaror som ingår i färdigvaran med exempelvis mindre än I kg per 100 kg - färdigvara. Något annoriunda ställer sig problemet när det gäller den inhemska industrins interna prisutjämning, som grundas på deklaration av faktiskt rävaminnehåll. Chokofa har i sitt bilagda yttrande pekat på vissa administrativa problem för företagen om vissa råvaror till följd av en spärregel skulle uteslutas från råvamkostnadsutjämning. Industriförbundet vill för sin del framhålla vikten av alt prisutjämningsmyndigheten inte inför nya tillämpningsföreskrifter som innebär onödigt arbete och/eller ökade koslnader för den berörda induslrin.

Sveriges kemiska industrikontor: Industrin har länge efterlyst en mera enhetlig, gemensam, råvamlista för samtliga råvamkostnadsutjämnande livsmedelsindustriprodukter. Utredningens förslag på denna punkt tillstyrkes.

Beträffande frågan om en spärregel för ingredienser som endast ingår till en ringa del i en färdigvara vill Kemikontoret inte motsätta sig en sådan,

fömtsatt att gränsen sättes så lågt att ej prisutjämnade råvaror icke

rimligtvis kan få någon nämnvärd inverkan på varans konkurrenskraft.

Logiken med en spärregel för enskilda råvaror kan dock ifrågasättas när utredningen avvisar en total spärregel för kostnadsbelastningen av samtliga ingående råvaror. Kemikoniorel är övertygat om atl rådet för prisutjämning kommer att finna en spärregel för enskilda råvaror opraktisk och obefogad.

Kemikoniorel hyser också den uppfaUningen atl rådet kommer att finna det lämpligt aft lista på råvaror för prisutjämning i vad gäller livsmedels-produkter även bör kunna fillämpas på andra varor.

Prop. 1980/81:190 133

Kooperativa förbundet:- KF kan även acceptera förslaget att en

spårregel bör lillämpas för ingredienser som ingår lill liten del i en färdigvara och alt det skall vara möjligt atl göra prisutjämning även för vissa blandningar av råvaror. Hur spärregeln skall utformas anser KF att den myndighet som får huvudansvaret för utjämningsförtarandet får utforma i samarbele med del särskilda råd som skulle utses för att i framtiden följa rävamprisutjämningen.

Sveriges fiskares riksförbund: I belänkandet berörs näslan uteslutande industrins råvamkostnadsutjämning belräffande jordbmksprodukler. Vi har full förståelse för de problem och behov som finns att tillförsäkra det svenska jordbruket räll och möjlighet alt svara för leveranserna av råvaror till industrin samtidigt som lönsamheten för näringen inle äventyras. Det skulle från fiskets synpunkt varit lill stor fördel om samma omtanke gällt vår näring. Fisket upplever en besväriig konkurrens med utländska starkt subventionerade råvaror samtidigt som dryga EG-tullar försvårar avsättningen på export både av råvaror och industrins produkter. I ett kommande normprissystem, som har stora likheter med jordbrukels prisregleringsverksamhet, borde fisket röna samma behandling. Det är därför vår förhoppning alt även fisk som råvara behandlas på samma sätl som jordbruksprodukter.

5 Råvarupriser

Flertalel remissinsianser har inget atl erinra mot förslagen till vilka svenska råvarupriser och världsmarknadspriser som bör ligga till grund för prisuljämningen. Några remissinsianser ifrågasäller dock förslaget om atl utjämningen bör ske ner lill världsmarknadspris ulan tillägg av fraktkostnader. Andra remissinstanser anser emellertid alt delta förslag är mer korrekt än nuvarande ordning.

Riksrevisionsverket: Utredningen föreslår alt utjämningsbeloppen i fortsättningen skall beräknas med utgångspunkt från skillnaden mellan den svenska prisnivån och väridsmarknadsprisel ulan atl, som tidigare, fraktkostnaderna läggs till del senare. RRV anser inte denna förändring vara förenlig med råvarukostnadsutjämningens syfte alt minska den konkurrensnackdel induslrin åsamkas lill följd av jordbruksprisregleringen. RRV kan inte finna någon anledning varför staten skulle tillse alt just den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin slapp ta hänsyn till kostnaderna för att frakta de råvaror den behöver.

Statens jordbruksnämnd: Nämnden biträder förslaget under 3.5.3.4 att fraktkostnader lill Sverige inte längre skall beaktas vid tillämpning av EFTA-riktlinjerna, vilkel ger en mer korrekt prisuljämning. Samtidigt vill nämnden också understryka att det är av fundamental betydelse för hela prisutjämningssystemet att nämnden ges resurser att noga följa prisutvecklingen på både hemmamarknaden och på de olika delar av världsmarknaden som är av betydelse för den svenska industrin.

Ur prisuljämningssynpunkt är kommitténs förslag att slopa maximigränserna för utjämningsbeloppen vid import av flatbröd, knäckebröd och annat matbröd konsekvent. Handelspolitiska hänsyn skulle annars kunna tala för atl beloppsgränserna behålls.

Prop. 1980/81:190 134

Kommittén anser att den fördyring tullskyddet för vissa fettvaror innebär skall utjämnas inom prisutjämningssystemets ram. Det lorde därför få ankomma på jordbmksnämnden att ulreda om annan beräkningsgrund än nuvarande metod för tullkompensation kan tillämpas.

Nämnden delar kommitténs uppfattning all man inom EFTA bör enas om vilka gemensamma prisnivåer som skall lillämpas när världsmarknadspriserna ligger över intern EG-nivå och svensk nivå. I anslulning härtill vill nämnden framföra att det knappasi kan anses korrekt atl från hemmamark-nadsprisel räkna bort försäljningsavgiften för socker i det fall det svenska priset ligger under såväl väridsmarknadsprisel som EG:s tröskelpris.

Kommerskollegium: Den kompensation induslrin erhåller har således främst baserats på världsmarknadspriser som är lika med noteringar eif EG:s gräns. Den fördyring som ligger i fraktkostnaden från kontinenten till svenska gränsen har hittills eliminerals genom etl tillägg lill världsmarknadspriset. Orsaken härtill är att denna kostnad inle är att hänföra lill jordbmksregleringen. RÅK föreslår all della frakttillägg fortsällningsvis slopas, för alt därigenom ge förädlingsindustrin största möjliga jämlikhet med konkurrentländernas industri. Som framgår i RÅK:s betänkande har frågan om transportkostnaden för råvarorna behandlats i EFTA varvid preciseringar om tillämpningen gjorts i EFTA:s rikllinjer. Kommerskollegium har inget all invända mol föreliggande förslag då det enligl kollegiets uppfattning ligger inom ramen för EFTA:s bestämmelser och inte i övrigl strider mol internationella förpliktelser.

En maximering av avgiften för matbröd - 12% av importvarans värde för flatbröd och 20 % för knäckebröd och annat matbröd - har gällt sedan 1973 då prisutjämning för dessa varor infördes. Skälet var alt man ville undvika en konsumentprishöjning på gmnd av prisutjämningen. Denna begränsning av avgiftsnivån för matbröd föreslår RÅK avskaffas. Kollegiet har med genomsnittspriset för importen dels 1979. och dels 1980jan-sept av berörda brödslag som underlag undersökt om maximeringarna haft någon betydelse i praktiken. För knäckebröd och "annat matbröd" kan konstateras att avgifterna, på basis av genomsnittspriserna, legal betydligt under gränsen för de maximala avgifterna. Maximiavgiften för flatbröd däremot skulle med genomsnittspriserna för 1979 och 1980 ha blivit tillämplig. Ett avskaffande av maximiavgiften för flalbröd kan därmed få till effekt atl prisnivån för importerat flatbröd stiger. Importen kommer i huvudsak från Norge och har de senaste åren legat i storieksordningen 400-500 ton. Med hänsyn till önskvärdheten av ett enhetligt system och konkurrensneutralitet mellan olika varor finner kollegiet ingen anledning motsätta sig RÅK:s förslag även om della i vissa fall medför en avgiftshöjning för flatbröd.

Statens pris- och kartellnämnd: Nämnden ifrågasätter kommitténs förslag atl skillnaden i vamprisnivåer skall beräknas ulan tillägg för fraktkostnader, då förslaget medför ökade koslnader för det interna utjämningssystemet, för exportbidrag inom det externa systemet samt konsumentpris-höjningar på berörda importvaror till följd av höjda importavgifter.

Sveriges industriförbund: Förbundet har ingen erinran mol RÅKs förslag att gällande praxis i huvudsak bibehålls vad gäller de svenska råvarupriser respektive världsmarknadspriser som skall ligga till grund för beräkning av

Prop. 1980/81:190 135

utjämningsbeloppen. Vi finner det angeläget att de använda prisnoteringarna - som kommittén föreslår - publiceras även i Sverige och inte enbart notifieras till EFTA.

------ Kommittén anser atl även Sverige - i likhet med övriga EFTA-
länder - i fortsättningen bör använda sig av de inom EFTA överenskomna
väridsmarknadspriserna utan tillägg av fraktkostnaden.

Indusiriförbundei vill starkt underslryka angelägenheten av att den av RÅK föreslagna ändringen av nu tillämpade beräkningssystem genomförs. Härigenom skulle en för svensk industri klart besvärande konkurrensnackdel undanröjas.

Förbundet ansluter sig ocksä till RÅKs övriga förslag under detta avsnitt, dvs:

- Om råvara av visst slag inle framställs inom landet bör efter prövning i varje särskilt fall uljämningsbeloppet kunna sältas lika med den genomsnittliga införselavgiften för varan i fråga

- Maximeringen av uljämningsbeloppen för flalbröd, knäckebröd och annat matbröd bör avskaffas

- Fördyringen av vissa fettvaror lill följd av tullskyddel på dessa bör även i fortsättningen utjämnas

- I de fall världsmarknadspriserna stiger över den svenska och EGs inlerna prisnivå bör hänsyn las lill råvarupriserna inom EG och andra länder.

Sveriges kemiska industrikontor: RÄK föreslår att även Sverige bör använda sig av de inom EFTA överenskomna världsmarknadspriserna utan tillägg för fraktkostnader för att uppnå största möjliga internationella konkurrensneutralitet. - Kemikontoret välkomnar detta och tillstyrker även förslaget alt den fördyring av vissa fettvaror, som är en följd av tullskyddel för dessa, bör utjämnas liksom fallet är för närvarande.

Industrin har länge förespråkat att underlagen för beräkning av prisut-jämningsbidragen skulle bekantgöras. Därför upplever Kemikoniorel del som positivt att RÅK föreslår en publicering av nämnda malerial i syfte att möjliggöra en bällre insyn och planering för industrin.

RÄK berör även problemet att i andra länder en råvara avsedd för viss produktion genom olika åtgärder kan vara tillgänglig till ett pris som är lägre än världsmarknadspriset. Delta förhållande kan vara stai kt störande för den svenska industrin. Problemet kan dock - enligt RÅK - inte lösas genom korrekta prisutjämnande ålgärder och hänvisar i stället till Kommerskollegium. Kemikontoret delar i princip RÅK:s uppfattning. Men i praktiken kan situationer uppstå, när handelspolitiska ålgärder av olika skäl är uteslutna. Då kan del vara mer lämpligl att söka åstadkomma konkurrensneutralitet genom att justera ned VM-priset till den faktiska nivå som lillämpas vid export till Sverige från en viss betydelsefull marknad. Stärkelsederivat erbjuder etl sådanl exempel.

Kemikontoret välkomnar RÅK:s uttalande all om "råvara av visst slag" inte framställs inom landet bör efter prövning i varje särskilt fall ulgångsbe-loppen kunna sättas lika med den genomsnittliga införselavgiften för varan i fråga. Med "råvara av visst slag" bör här jämväl avses fall då konkreta skillnader i kvalitet föreligger.

Sveriges grossistförbund: De råvaruprisnivåer, som är av intresse när det gäller råvamkostnadsutjämning, är dels prisnivån på berörda råvaror på den svenska marknaden, dels prisnivån på motsvarande råvaror på den

Prop. 1980/81:190 136

s. k. världsmarknaden eller - i vissa situationer — på annan dominerande marknad. Vi vill underslryka viklen av att man i detta hänseende begränsar sig till de prisnivåer man f n använder sig av inom EFTA. Atl använda sig av ytteriigare prisnivåer skulle skapa ökad osäkerhet om vilken prisnivå, som verkligen gäller på marknaden vid ett givet pristillfälle. Vi anser därför, beträffande användandet av eventuellt andra prisnivåer, att man bör avvakla de diskussioner, som f n äger mm inom EFTA. Det skall tilläggas, att om man nu vill tillskapa ett enhetligt prisutjämningssystem, bör man också arbeta för att så långt möjligt skapa enhetliga prisnivåer inom respektive produktgmpper.

Kooperativa förbundet: KF tillstyrker RÅK:s förslag att i likhet med internalionell praxis bortse från fraktkostnaden vid jämförelse mellan svenska och utländska råvarupriser. Vidare delar KF RÄK:s uppfattning att man ibland även måste beakta internationella råvampriser som är lägre än världsmarknadspriset. Etl särskill problem är bl. a. dumpingexport och Hknande - som främst får bevakas av kommerskollegium.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Det är önskvärt att RÅK närmare preciserar hur prisuljämningssystemet skall tillämpas i olika prissiluationer. Kommittén nämner endast, att del vid ett högt världsmarknadsprisläge kan bli aktuellt atl istället för atl jämföra den svenska råvamprisnivån med den högre världsmarknadsprisnivån jämföra vår prisnivå med den eller de nivåer som råder inom EG och andra länder med vilka Sverige konkurterar.

6 Val av system för prisutjämningen

Förslaget att tillämpa intern prisutjämning för vissa varor och extern utjämning för andra varor accepteras av flertalet remissinstanser. Vissa remissinstanser har dock ansett det önskvärt om man kunde ha skapat ett enhetligt system, företrädesvis ett externt. När det gäller den föreslagna förändringen av det interna prisutjämningsförfarandet framhåller flera remissinstanser att en sådan förändring bör ske i flera steg. Se även punkt 9 Utjämningskostnader och finansiering.

Riksrevisionsverket: Det interna prisutjämningssystemet bör kunna ges en
enklare utformning än utredningen föreslår. Det finska systemet, som
utredningen redogjort för men inte närmare kommenterar, borde kunna
användas även för svensk del.

Statens jordbruksnämnd: Kommittén redovisar utförligt de skäl som gör att ett enhetligt externt system inte kan införas och att ett fullständigt internt system inte är lämpligt. Kommittén föreslår även att en utjämningsavgift införs för atl finansiera den inlerna prisutjämningen.

Av författningsförslaget och avsnitt 3.9 om finansiering framgår atl utjämningsavgiften på den produktion som avsätts inom landet skall anpassas så alt den balanserar kostnaderna för utjämningsbidragen för samma produktion. Kommittén anvisar inte i vilken utsträckning utjämningsavgiften bör differentieras inom en varugmpp, varför det torde ankomma på jordbmksnämnden alt besluta om erforderiig differentiering.

Prop. 1980/81:190 137

Eftersom utjämningsavgiften blir rörlig bör enligl jordbruksnämndens mening såväl bidrag som avgift i det interna systemet beräknas på samma kvanfitet tillverkade varor. Både bidragsrätt och avgiftsskyldighet skall inträda samtidigt i samband med att varan tillverkas. Elt sådan förfarande gör att den eftersträvade balansen mellan bidrag och avgift för den produktion som avsätts inom landet uppnås.

Av samma skäl bör avgiftsfrihet för expori inträda i samband med alt varan exporteras och avgift för import utgå i samband med införseln.

Under fömtsättning att avgiftsskyldighet och bidragsrält inträder samtidigt har nämnden inga invändningar mot att det modifierade interna systemet införs.

Nämnden anser det dock önskvärt att man bevakar möjlighelen att genom omförhandlingar i GATT vid lämpligt tillfälle i så slor utsträckning som möjligt öppna möjlighel alt införa det externa systemet för de vamgrupper som kommer att omfattas av det interna syslemel.

Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Konsumentdelega
tionen tillstyrker alt man i fortsättningen tillämpar såväl ett internt som elt
externt system även om det hade varit önskvärt om utredningen kunnat
skapa ett enhetligt syslem. Den modifiering som kommer att ske av det
intema systemet enligt ulredningens förslag innebär att de prisutjämnade
varorna inte kommer att få någon fördel jämfört med konkurrerande varor
som inte är prisutjämnade. vilket Konsumentdelegationen anser principi
ellt riktigt.---

---- Däremot anser Konsumentdelegationen alt regeringens beslut att

medan utredningen höll på atl slutföras dra tillbaka budgetmedel fr. o. m. budgetåret 1981/82 kommer att innebära en onödigt slor exlra belastning på konsumentpriserna, särskilt för vissa varor. Konsumentdelegationen anser att budgetmedlen kunde ha dragits tillbaka under en tidsrymd av några år.

Kommerskollegium: I Sveriges frihandelsavtal med EG och i EFTA-konventionen ges möjlighet lill användning av båda systemen varför kollegiet inte motsätter sig den föreslagna modellen. Förslagel skiljer sig heller inte nämnvärt från den gällande ordningen för huvudparten av de berörda varorna. Kollegiet anser att nuvarande tillämpning av extern och inlem prisutjämning fungerat tillfredsställande. Från praktisk och administrativ synpunkt lorde därför inga invändningar kunna resas mot RÅK:s förslag även om man härigenom ej uppnått målsättningen att få ett helt enhelligl syslem. När fråga uppslår om atl utjämna nya livsmedelsindustriprodukter bör enligt RÅK i första hand del externa systemet väljas, då detta system innebär reglering av minsta möjliga varumängder. Kollegiet instämmer i RÄK:s uppfattning men vill tillägga alt det i vissa fall av handelspolitiska skäl kan bli nödvändigt att tillgripa intern prisutjämning, t. ex. för varor där Sverige genom internationella ålaganden bundit gränsskyddet.

Näringsfrihetsombudsmannen: Av del remitterade belänkandet framgår emellertid alt nu gällande system för råvarukostnadsuljämning i visst fall haft konkurrenssnedvridande effekt. NO vill med hänsyn härtill underslryka angelägenheten av atl det i förarbetena till det föreslagna nya regleringssystemet klart uttalas att man vid dess tillämpning måsle vara uppmärksam på att det inle uppkommer några diskriminerande konkurrensbegränsande

Prop. 1980/81:190 138

effekter. Det är nödvändigt all tillampningsmyndigheten fär i uppdrag atl bevaka att så inte sker. Delta sammanhänger med att konkurrensbegränsningar som ingår som ett led i en offentlig reglering faller utanför NO:s ämbetsområde och alltså inte kan bli föremål för förhandling i den ordning som konkurrensbegränsningslagen anvisar (prop 1977/78:19 s. 93 och 188).

Statens pris- och kartellnämnd:

Nämnden ifrågasätter således kommitténs förslag till den del del innebär
höjda priser för konsumenterna.

Landsorganisationen i Sverige: Vad gäller valet av syslem för prisutjämningen har RÄK sökt åstadkomma ett förenklat och om möjligt enhetligt syslem. Enligt kommitténs uppfattning är del dock ej lämpligt att välja antingen ett externt eller eft internt syslem, utan RAK föreslår alt elt externt system lillämpas för vissa varor och ett internt system för andra. LO delar kommitténs uppfattning i denna fråga. LO menar dock att när det blir fräga om atl utjämna nya livsmedelsindustriprodukter bör i första hand det externa systemet väljas.

Enligt LO;s principiella uppfattning bör förändringar av subventioner på livsmedelsområdet ske stegvis. Alltför snabba kast i politiken riskerar alt leda till betydande negativa konsekvenser för såväl konsumenterna som berörd industri. LO menar därför alt förändringen av det interna systemet bör ske i flera sleg, förslagsvis under en 3-års period.

Lantbrukarnas riksförbund:- Utredningen har prövat möjligheterna

av att antingen övergå till ett renodlat internt eller externt uljämningsför-farande, men har p. g. a, hänsyn till internationella åtaganden föreslagit ett system, som omfattar såväl intern som extern utjämning. LRF har inte något att invända mot delta, utan konstaterar med tillfredsställelse att utredningens förslag trols allt leder till en förenkling av det nuvarande prisutjämningsförtarandel.

Sveriges industriförbund: Industriförbundet beklagar atl kommittén -främsl av handelspolitiska skäl - inte ansett sig kunna föreslå etl externt system för samtliga livsmedelsindustriprodukter. En övergång lill extern prisuljämning även för choklad-, konfektyr- och kexindustrin saml för konservindustrin och maltdrycksindustrin skulle dels innebära administrativa förenklingar, dels att man finge etl enhetligt system för hela livsmedelssektorn. Det skulle dessulom innebära ett steg mot en harmonisering av de svenska bestämmelserna till EGs.

Om emellertid en sådan omläggning av regeringen inte bedöms vara genomförbar av handelspolitiska skäl kan Förbundet acceptera RÅK:s förslag.

Med hänsyn till de inledningsvis nämnda tilläggsdirektiv som RÄK haft att följa vill vi inte motsätta oss kommitténs förslag alt utjämningsavgift införs även för sådana produkter som f. n. inte är belagda med utjämningsskalt (senap, såser, soppor, frukostflingor, fiskkonserver). Vi anser del dock angeläget aft förändringen av del inlerna systemet för dessa produkter sker i flera steg. Härigenom skulle de - i vissa fall relativt betydande - kostnads- och prisökningar som utjämningsavgifter kommer all medföra kunna spridas ul över en längre period. Vi anser det därför mycket olyckligt att regeringen i sin besparingsproposition försvårat eller

Prop. 1980/81:190 1.39

omöjliggjort en sädan lösning genom alt föreslå att de 40 mkr som nu utgår över statsbudgeten för att finansiera utjämningskostnaderna för berörda produkter skall försvinna fr. o. m. 1 juli 1981.

Sveriges kemiska industrikontor: RÄK har icke lyckats i denna

strävan till enhetlighet. Delvis beror detta på att övergången till ett system - närmasl ett externt sådant - skulle ha inneburit brytning av GATT-bindningar. I stället föreslår man alt bibehålla ett internt system, dock kopplal med en utjämningsavgift. Effekten för importvaror av sistnämnda system blir emellertid i stort sett densamma som etl externt system. 1 den mån en uijämningsavgifl/skatl tidigare ej utgått blir införandet av en sådan avgift likvärdigt med övergången till ett externt system - d. v. s. prisnivån höjs och produktion, konsumtion och import sjunker. Ett externt syslem är lill skillnad från ett internt syslem med utjämningsavgift mer överskådligt. Därtill kommer att etl sådanl system skulle ha kunnat utformas med EG:s molsvarande bestämmelser som förebild. Detla hade inneburit en viljeyttring om harmonisering av de svenska bestämmelserna lill EG:s. Måhända hade en sådan åtgärd underiältat kommande förhandlingar om en vidgad handel med de livsmedelsprodukter som idag ej omfattas av vårt avtal med EG. - I delta sammanhang vill Kemikontoret framhålla, atl RÄK:s förslag kan innebära en något ökad administrativ belastning för industri och myndigheter. Detta skulle sannolikt kunna undvikas eller mildras, om man slopar ett internt syslem med utjämningsavgift och i stället inför ett externt sådanl för alla berörda varor. En dylik övergång måste bli föremål för förhandlinga; med våra handelspartners. Kravet på internationell konkurrensneutralitet tillgodoses emellertid även vid elt externt system, varför det borde finnas utsikter att få ett sådant system internalionellt accepterat. Kemikoniorel beklagar atl del saknats förutsätlningar för att i RÄK utforma förslag till ett sådant system för livsmedelsprodukter.

RAK förordar ett externt system för vissa varor och etl internt för andra varor. Skälet för att fortsätta med etl internt system är enligt utredningen att man därigenom undviker alt bryta G ATI -bindningar.

Samlidigl föreslår man en utjämningsavgift för varor med intern prisuljämning, så all en högprislinje genomgående införes för livsmedelsindustriprodukter. DeUa berör framför allt frukostflingor, soppor och såser men även fiskkonserver. Del inlema systemet ulan skatt infördes för dessa varor i samband med EFTA:s tillkomst. Det ansågs då inle lämpligt att skaltebelägga sådana livsmedel. Nu menar RÄK att det inte längre föreligger samma bärande skäl som 1960 att här behålla en industriell lågprislinje. - Kemikontoret har viss förståelse för denna bedömning. Likväl finns goda skäl för att även fortsättningsvis tillämpa en industriell lågprislinje för de aktuella varorna.

(i) Sålunda torde det vara värdefull! atl pröva olika system för utformningen av livsmedelsprispoliliken - högprislinje gentemot lågprislinje -på samma sätt som man prövar två syslem för prisutjämning, intern resp extern.

(ii) En lågprislinje tillämpas för övrigl inom de egentliga jordbruksvarorna - för fårkötl - varför del finns anledning atl pröva motsvarande åtgärd för mer förädlade livsmedelsprodukter.

(iii) En övergång till högprislinje innebär en omkastning i konkurrensförutsättningen genlemol andra varor med risk för negaliva konsekvenser för produktion och sysselsättning.

Prop. 1980/81:190 140

(iv) Om en övergång skall genomföras, bör den i alla händelser spridas ut över flera år och ske i flera steg.

Innan RÄK hade slutbehandlat frågan om en ev. övergång lill en högprislinje för de akluella varorna, lämnade regeringen sitt förslag till första sparplan (prop 1980/81:20). Av denna framgick att några budgetmedel icke skulle ställas till förtbgande för prisuljämning fr. o. m. budgetåret 1981/82. - Kemikontoret finner regeringens handlingssätt anmärkningsvärt. Det är visserligen inle första gången en utredning "körs över" av en regering. Men det vittnar om en obekantskap med induslriella förhållanden att besluta aU ulan någon övergångstid kasta om villkoren för industrins verksamhet i en viss bransch. Problem med obalansen i svensk ekonomi bottnar enligt flertalet bedömare bl. a. i en för smal industrisektor. Mot den bakgrunden hade industrin anledning atl förvänta sig elt större mått av varsamhet frän regeringens sida när det gäller att förändra fömtsättningarna för en industriell verksamhel.

Vid en övergång till högprislinje för fmkostflingor, senap, såser, soppor och fiskkonserver beräknar RÄK industrins ökade kostnader till ca 25 mkr, vilkel för konsumenten kan tänkas bli ca 40 mkr inkl. moms, men exkl. ev. ändrade handelsmarginaler. Ell av Kemikonlorels medlemsföretag har kommenterat denna bedömning, och vi vill här redovisa resultatet:

Förelagel gör en beräkning som belyser alt industrin och handeln kan tvingas fill en ytteriigare höjning av priset så att detla i konsumentledel kan komma atl ligga inemot tre gånger högre än den urspmngliga kostnadsfördyringen i tillverkningsledet, dvs. i storieksordningen 75 milj. kr.

Kemikonlorels specialförening för konservindustri - Föreningen Svenska Konservtillverkare (FSK) - har i anledning av prop 1980/81:20 tillställt riksdagens jordbruksutskott en skrivelse, vari hemställes att utskottet måtte föreslå atl budgetmedel må utgå även under 1981/82 och 1982/83 för råvarukostnadsutjämning för frukostflingor, soppor, såser och fiskkonserver, så att en successiv övergång kan ske. En sådan åtgärd bör minska nackdelarna och undvika eller i varje fall försvaga de negativa effekterna i form av dämpad konsumtion - och därmed produktion - av de berörda varorna. Dessa effekter berör inte endast de akluella livsmedlen utan även t. ex. odlingen av vissa grönsaker använda i tillverkningen.

Kooperativa förbundet: De föreslagna inlerna resp. externa systemen till råvamkostnadsutjämning överensstämmer till slora delar med de nu gällande. Dock har varuomfångel utökats någol inom den externa delen och innebörden av det inlerna systemet har ändrats från s. k. lågpris- till s. k. högprislinje. KF beklagar att det inte var möjligt att uppnå ett enhetligt, företrädesvis externt, syslem (i likhet med EG:s). Framför allt anser KF det felaktigt att regeringen i slutskedet av ulredningen ändrade fömtsättningarna för dess arbete genom att helt bortta lidigare anslagna budgetmedel redan från och med budgetåret 1981/82. DeUa ledde till en onödig tidspress på utredningen och dessulom en orimligt kort omställningstid fram lill den 1/7 1981.1 syfte atl motverka de negativa följderna av de borttagna budgetmedlen får KF föreslå att detta korrigeras till en stegvis avveckling under 3 år. Särskilt gäller detla för några utsatta vamgrupper varav främst kan nämnas köttsoppor och fmkostflingor som eljest kommer i en mycket besvärlig situation vad gäller avsätlningsvolym

Prop. 1980/81:190 14!

och sysselsättning. Della kommer bl. a. att hårt drabba den enda tillverkning av cornflakes i Sverige - nämligen den som KF nu bedriver i ny fabrik i konkurrens med importerade varor från i huvudsak internationella stortillverkare i USA.

7 Bestämning av råvaruinnehåil

Remissinstanserna ansluter sig i allt väsentligl till kommitténs förslag om hur råvaminnehållet skall bestämmas.

Generaltullstyrelsen: För all underiätta importörernas, statens jordbruksnämnds och tullverkets arbete med prisutjämningen bör såväl importavgiften som utjämningsavgiften i största möjliga utsträckning beräknas på grundval av s k standardrecepl (se avsnitt 3.7.1 i betänkandet). Det är vidare från tullverkels synpunkt angeläget att antalet olika standardrecept inle blir alltför stort och atl dessa recept anknyts till varuuppdelningar som är tulltekniskt godtagbara. För atl möta eventuell kritik mot alltför grova standardrecept bör den s k säkerhetsventilen kunna öppnas oftare än hittills.

Sveriges industriförbund: Förbundet kan acceptera RÅKs förslag att den faktiska råvamförbrukningen i första hand bör läggas till grund för utjämning för varor som tillverkas inom landet och att standardrecepl i största möjliga ulslräckning bör tillämpas på importvarorna. För flera varor måste standardrecept fastställas före det nya systemets införande den 1 juli 1981. Vi utgår ifrån all induslrin bereds tillfälle medverka vid utformandet av dessa recept.

Sveriges kemiska industrikontor: Enligt RÄK bör standardrecept i största möjliga ulslräckning tillämpas på importvaror. Kemikoniorel vill inte motsätta sig detta. Systemet med standardrecept kan dock innebära att antalet recept blir så stort - för atl inle en orättvis avgift skall uttas - att man i många fall hellre bör övergå till avgiftsbeläggning av importvarans faktiska råvaruinnehåil. Ur rättvisesynpunkt är den senare metoden klart att föredra, vilket RÄK även framhåller.

Sveriges grossistförbund: Enligt vår mening bör Statens jordbruksnämnd utarbeta förslag lill olika standardrecept och därefter tillsammans med berörda branscher föreslå lämpliga indelningar i olika produktgrupper.

Kooperativa förbundet: Vid utrikeshandeln år det alltid ett särskilt problem alt bestämma råvaruinnehållet i olika livsmedel och vid den interna prisutjämningen utgår man från den faktiska råvaruförbrukningen när man bestämmer uljämningsbidrag. För varor med extern prisuljämning beräknas införselavgift på gmndval av importörens deklaration av råvaruinnehållet eller med tillämpning av sk standardrecept. KF delar RÅK:s uppfattning att man i första hand bör utgå ifrån den faktiska råvaruförbrukningen vid tillverkning inom landet.Vid import är det ofta enklast alt ulgå från standardrecept men KF anser att det för flera heterogena varugrupper är onödigt komplicerat varför det faktiska råvaruinnehållet bör vara utgångspunkten vid sådan import. Detta är dock enligt KF;s uppfattningen

Prop. 1980/81:190 142

avvägningsfråga eftersom recepten kan variera från lid lill annan, som den ansvariga myndigheten i samarbete med det tilltänka råvarurådet lar bedöma.

8 Utjämningsperioder och basperioder

Nästan alla remissinstanserna accepterar kommitténs förslag. Vissa remissinstanser framhåller det angelägna i att längre utjämningsperioder kan prövas.

Riksrevisionsverket:-- Än smidigare bör systemet kunna bli om

uljämningsbeloppen fastställs för längre perioder än vad utredningen
föreslår. Om prissvängningarna skulle bli så kraftiga att beloppen blir
uppenbart orimliga har den ansvariga myndigheten möjlighet att med
omedelbar verkan justera dessa.

Statens jordbruksnämnd: Jordbruksnämnden anser liksom kommittén att de nuvarande bas- och utjämningsperioderna är lämpligt avvägda. Nackdelarna med att prisutjämningsbeloppen kommer att gälla en relativt lång period och grunda sig på en lika lång period är främst märkbara för lågförädlade varor inom industri som är mer känslig för råvaruprisföränd-ringar. För övrig industri och för importen torde fördelarna med tremåna-dersperioder överväga nackdelarna jämfört med kortare perioder. Fasta perioder på tre månader är också klart alt föredra av administrativa skäl. Vid slora förändringar i prisrelationema bör ingrepp dock kunna ske under löpande period.

Det kan enligt nämndens mening vara lämpligt att som kommittén föreslår pröva om exportbidragsbelopp i särskilda fall skall kunna låsas under mer än tre månader. Förfarandet bör dock inledningsvis tillämpas i ytterst begränsad omfattning.

Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill också i detta sammanhang underslryka vikten av att exportbidragen även under pågående tremånadersperiod jämkas, om det för någon produkt uppslår elt orimligt förhållande mellan exportbidragens sloriek och rådande världsmarknadspris på råvaran ifråga.

Sveriges industriförbund: Förbundet kan acceptera RÅK:s förslag alt bibehålla nuvarande utjämningsperioder om tre månader, givelvis med möjlighel alt ändra beloppen under löpande period om prisskillnaden för viss råvara skulle ändras drastiskt under perioden. Vi anser del vidare viktigt alt möjlighet ges att i särskilda fall kunna faslslälla exporlbidragsbe-loppen för längre period än tre månader.

Sveriges kemiska industrikontor: Kemikoniorel fäster slor vikt vid uttalandel (sid. 90). enligl vilket del bör ankomma på den myndighet som ges huvudansvaret för prisutjämningen - sannolikl Jordbruksnämnden - att pröva om exportbidragsbeloppen utan olägenhet för utjämningssystemet i särskilda fall kan fastslällas för längre perioder än tre månader. För exportvaror framstår sex månader som en skälig period.

Prop. 1980/81:190 143

Sveriges grossistförbund: Vad beträffar uljämningsperioderna finner vi del lämpligl att koppla dessa till de lidsintervall man f n använder sig av vid Statens jordbruksnämnd.

Kooperativa förbundet: KF accepterar förslaget om att nuvarande utjämningsperioder på 3 månader kan bibehållas tills vidare (1 febr, 1 maj etc). Vid behov bör såväl basperiod som utjämningsperiod kunna ändras av huvudansvarig myndighet.

Sveriges exportråd: Naturiigtvis är en säker och jämn tillgång på råvaror en fömtsättning för internalionell konkurrenskraft. Långsiktiga avtal inklusive prisgaranlier med utländska kunder kräver motsvarande möjlighet atl teckna långsikliga avlal med svenska eller ulländska råvaruleverantörer. Denna grundläggande förutsättning för lönsam export finns inte med i utredningens förslag.

Utredningens kompromissförslag på tre månaders giltighet för exportbidrag kan vi inle acceptera som tillfredsställande. Dessutom krävs betydligt längre aviseringsperioder vid ändringar av exportbidragens sloriek.

Den enskilda induslrin tar alllid stora risker vid nyetableringar i ullandet. Vi anser det rimligt atl berörda svenska myndigheter och organisationer gör sill yttersta för att garantera en jämn och säker tillgäng på råvaror till priser som är giltiga under längre lid och i nivå jämförbara med världsmarknadens.

9 Utjämningskostnader och flnansiering

Kommitténs förslag till finansiering av råvamkostnadsutjämningen accepteras i huvudsak av remissinstanserna. Vissa synpunkter framförs dock. Förslagel lill en för hela råvarukostnadsutjämningen gemensam utjämningskassa tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Riksrevisionsverket: Det interna prisuljämningssystemet bör kunna ges en enklare utformning än utredningen föreslår. Det finska syslemel, som ulredningen redogjort för men inle närmare kommenterar, borde kunna användas även för svensk del. Vad gäller produktionen för inhemsk konsumtion skulle ersättningen för i produkterna ingående prisreglerade råvaror kvittas mot avgiften för atl man i produktionen använt dessa varor. Uppbörden av avgifler skulle därmed inskränkas lill atl avse de importerade varorna, och utbetalningen av ersättningar skulle endast gälla den del av produktionen som exporteras. Eventuella över- eller underskoll, uppkomna därför att import- och exportvolymerna inte balanserar varandra, skulle kunna regleras inom den av kommittén föreslagna gemensamma utjämningskassans ram.

Vidare förefaller det RRV att systemet skulle kunna förenklas genom att
uppbörd av avgifler och utbetalning av bidrag skedde för samma period
som den för vilken utjämningsbeloppen normalt fastställs. RRV kan inte se
något skäl varför företagen skall lämna uppgifter vid flera olika tillfällen
under en period då beräkningsgrunderna är oförändrade. Genom denna
samordning bör arbetsbelastningen på den ansvariga myndigheten kunna
minska.---

Prop. 1980/81:190 144

Beträffande finansieringen av systemet vill RRV ifrågasälla om inte denna med utgångspunkt från de 1977 fastställda riktlinjerna för jordbrukspolitiken borde kunna ges en någol annoriunda utformning än den kommittén föreslår. Enligt de jordbrukspolitiska riktlinjerna skall jordbruket svara för en del av kostnaderna för utbytesexporten av jordbruksprodukter, och koslnader utanför utbyteshandelns ram skall återverka på jordbmkets intäkter och i princip belasta de produktionsgrenar där överskott uppkommer. Enligl utredningens förslag skulle emellertid endasi en liten del av utjämningskassans inkomsler komma från jordbruket. Merparten skulle tas ut genom en utjämningsavgift, som i praktiken troligen skulle få betalas av konsumenterna. RRV anser det rimligt aU ytteriigare pröva omfattningen av jordbmkets bidrag. Utredningen talar i olika sammanhang om allernativkostnaden för jordbmket i den händelse molsvarande mängd jordbmksprodukter exporterats som råvaror, men i betänkandet redovisas inte denna altemativkostnads beräknade storiek. RRV förordar all denna tas till utgångspunkt vid faslslällandel av jordbm-kels bidrag till exportkostnaderna i enlighel med de jordbrukspoliliska riktlinjerna. Därvid vore del troligen också möjligt atl genom fördelningen av kostnaderna på olika regleringsföreningar delvis mildra den av utredningen påtalade konflikten mellan systemels effekler och del av statsmakterna fastställda produktionsmålet för jordbmket.

Utredningen föreslår att den gemensamma regleringskassan även skall bestrida bidragen för tillverkning av dextran och för användning av vissa fetter inom annan industri. RRV ifrågasätter om del är rimligl att subventionera sådan tillverkning genom all ytterst avgiftsbelasta konsumtionen av livsmedel. I den utsträckning ell molsvarande system bör lillämpas för dessa vamgmpper anser RRV del rimligl att pröva om inle utjämningen även i dessa delar kan göras självfinansierande.

Statens jordbruksnämnd: Kommitténs redovisning av nuvarande förhållanden och av konsekvenserna av dess förslag är enligl nämndens mening fullständig och uttömmande.

Nämnden vill emellertid understryka all det är viktigi att utjämningskassan i enlighel med kommitténs förslag tillförs medel utöver de direkldestinerade avgifterna. F n finansieras exportbidrag och prisnedsättning vid export med medel som tillförts jordbruket inom den s k fördelningsplanen, vad gäller spannmålsprodukter med förmalningsavgifier och beträffande socker med medel ur sockerregleringsfonden. Vidare finansieras regleringsbidragen för fettvaror av medel ulom fördelningsplanen. Jordbmket bör därför även fortsättningsvis bära dessa koslnader genom atl motsvarande medel tillförs utjämningskassan. Beloppets storiek bör fastställas i samband med jordbmksprisöverläggningarna.

Vad gäller kostnaderna för tullkompensation bör dessa som kommittén föreslagit finansieras med budgetmedel eftersom behovet av prisutjämning är en direkt följd av tullar som tillförs statskassan.

När del gäller utjämningskassan kan behov uppkomma av tillgång lill en kredil. Behovel kan bli särskill markanl i initialskedet trols nedan föreslagna övergängsåtgärder, men även senare kan kreditbehov uppstå. Nämnden föreslår därför alt en rörlig kredit hos riksgäldskonloret på förslagsvis 75 milj kr ställs till förfogande för atl läcka tillfälliga underskott i utjämningskassan.

Prop. 1980/81:190 145

Placering av medlen i utjämningskassan

Enligt förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet all anlita riksbanken eller postgirot skall kontanta medel hos statlig myndighet i princip vara insatta på checkräkning i riksbanken eller på postgirokonto. Efter beslut av regeringen i varje särskilt fall får myndighet också ha medel insatta på räkning i annan bank än riksbanken. S k regleringsmedel och medel tillhörande skördeskadefonden har regeringen beslutat att jordbruksnämnden får placera i annan bank än riksbanken. Inflytande räntor på dessa medel tillfaller därmed det ändamål för vilkel medlen avsatts och minskar därigenom behovet av ytterligare medelstillskotl. Nämnden förutsätter att samma betraktelsesätt som således anlagts i fråga om andra specialdestinerade medel inom nämndens ansvarsområde bör gälla för den föreslagna uljämningskassan för råvaruprisutjämningen. Nämnden föreslår därför att regeringen medger att medel tillhörande utjämningskassan för råvamprisutjämningen får placeras i annan bank än riksbanken.

Övergångsåtgärder

För tillverkning före den I juli 1981 av varor som omfattas av intern prisutjämning kommer ansökningar in lill jordbruksnämnden efter denna dag. Någon utjämningsavgift utgår ej för dessa varor och kostnaden för prisutjämningen måste därför finansieras med budgetmedel. Nämnden beräknar all huvuddelen av de ansökningar som avser denna produktion inkommer under juli, augusti och september samt beträffande varor belagda med utjämningsskalt under november 1981. Samtidigt tillförs statskassan utjämningsskalt för de skattebelagda varugrupperna. Jordbmksnämnden föreslår därför alt även för budgetåret 1981/82 medel för prisutjämning avseende tillverkning före den I juli 1981 ställs till förfogande under anslagel C 3. Kostnaden kan beräknas till ca 30 milj kr inkl kostnaderna för prisuljämning för dextranprodukler och tullkompensation. Kostnaderna för regleringsbidrag för fettvaror som förbrukats under regleringsåret 1980/81 bör däremot bestridas med fettvaruavgifter avseende 1981/82.

När det gäller exportbidrag och prisnedsättning för varor exporterade före den 1 juli 1981 bedömer nämnden alt några särskilda övergångsåtgärder inte behövs. Fömtsättning härför är dock atl regleringskassan fr. o. m. juli månad tillförs influtna införsel- resp. importavgifter för varor som ingår i det externa systemet.

Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Konsumentdelegationen accepterar RÄK:s förslag till inrättande av en gemensam uljämningskassa för hela råvamkostnadsutjämningen. Konsumentdelegationen kan även godta att denna på sikt skall vara självfinansierande d. v. s. att avgifler och bidrag skall balansera. Däremot anser Konsumentdelegationen atl regeringens beslul atl medan utredningen höll på att slutföras dra tillbaka budgetmedel fr. o. m, budgetåret 1981/82 kommer atl innebära en onödigt stor exlra belastning på konsumentpriserna, särskilt för vissa varor. Konsumentdelegationen anser atl budgetmedlen kunde ha dragits tillbaka under en tidsrymd av några år. I syfte att mildra övergången föreslår Konsumentdelegationen att vissa budgetmedel avsätts till kassan under de närmaste åren för alt minska höjningen av utjämningsavgifterna för de mest utsatta produkterna (t. ex. köttsoppa, som dessutom även drabbas av minskade subventioner).

10 Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 190

Prop. 1980/81:190 146

Enligt utredningens beräkningar skulle visst överskott uppkomma om nuvarande avgifts- och bidragsnivå bibehölls. Konsumentdelegationen anser det viktigt att avgifter och bidrag inom resp. varuområden i möjligaste mån balanseras och att eventuella överskoll kvarstannar inom uljämningskassan.

Konsumentdelegationen tillstyrker ulredningens förslag atl utjämningskassan ulöver utjämningsavgifter även tillförs medel från jordbmket, vilka nu tillförs jordbruket inom och utom fördelningsplanen (bl. a. förmalningsavgifier resp. regleringsbidrag för fettvaror). Beloppets storlek kan lämpligen bestämmas i samband med överiäggningar om jordbrukspriserna.

Generaltullstyrelsen: Kommittén föreslår en utökning av antalet varuslag som skall bli föremål för extern eller intern prisutjämning. Vad beträffar den inlerna prisutjämningen föreslås att därav omfattade varor vid införsel skall beläggas med en utjämningsavgift av mycket varierande höjd beroende på mängden och arten av ingående råvaror och priserna på dessa i Sverige och på den s. k. världsmarknaden. Avgiften skall ersätta nu utgående utjämningsskalt, vilken emellertid dels utgår för ett avsevärt mindre antal vamslag, dels utgår efter en enhetlig skallesats (som ändrats högsl en gång om årel) för samlliga varor inom stora varugmpper.

De av kommittén sålunda föreslagna åtgärderna kommer att medföra ett merarbete för tullverket. Detta merarbete kan inte kvantifieras för närvarande, eftersom det är beroende av hur de kommande tillämpningsföreskrifterna utformas. Generaltullslyrelsen fömtsätter emellertid atl statsmakterna tar hänsyn lill detta merarbete vid fastställandet av tullverkets anslag under kommande budgetår.

Statens pris- och kartellnämnd:

Även i övrigt innebär kommitténs förslag att konsumenterna får vidkännas prishöjningar på ett flertal varor. Nämnden finner detta beklagligt, även om kommitténs förslag kan medföra vissa förenklingar genom en bättre anpassning till internationell praxis och en mer samordnad administration.

---- Förslaget innebär att uljämningskassan kommer att belastas med

större kostnader för exportbidrag och berörda importvaror all stiga i pris genom högre importavgifter.

---- Vidare vill nämnden understryka vikten av alt behovsprövning

sker för de produkter, som inordnas i utjämningssystemet, men också atl sådana finansieringsformer eftersträvas som inte innebär en övervältring av utjämningssystemets kostnader på konsumenterna.

Statens industriverk:

Den nuvarande administrativa uppbyggnaden av industrins råvamkostnadsutjämning med ett flertal olika utjämnings- och finansieringssystem är både svåröverskådlig och komphcerad. SIND tillstyrker de riktlinjer till ett förenklat administrativt system som föreslås av RÅK. Industriverket instämmer i kommitténs mening om aft uppenbara negaliva följder av de nya utjämningsreglerna kan justeras av den myndighet som kommer att bära ansvaret för tillämpningen av de föreslagna åtgärderna.

Lantbrukarnas riksförbund: Finansieringen av del föreslagna utjämningssystemet har slor ekonomisk betydelse för berörda intressenter. Förbundels inställning till denna fråga är atl finansieringssystemet måste vara i

Prop. 1980/81:190 147

överensslämmelse med de jordbmkspoUtiska riktlinjer, som riksdagen antagit, och all systemet inte i sig bör innebära en ekonomisk försämring för jordbruket jämfört med dagens syslem.

De rörliga avgifler, som nu las ul på import inom ramen för del externa systemet, används för aU finansiera exportbidrag inom detta system. Bakom detta ligger principen om utbytesexport. Vad som därutöver åtgår täcks med medel från respektive regleringskassa enligt principen om jordbmkets ansvar för exportkostnaderna.

Utredningen har nu föreslagit atl en gemensam fond skapas för industrins råvamkostnadsutjämning. Bland annat interna och externa prisutjämningsåtgärder skall finansieras med medel ur fonden. För atl finansiera åtgärder inom det interna systemet föreslås atl en utjämningsavgift las ul. Del föreslagna sättet alt beräkna denna avgift bedöms med nuvarande handelsmönster leda till ett visst överskott i fonden. Ulredningen har föreslagit att detta överskott skall användas för prissänkande ändamål inom livsmedelssektorn eller inbetalas till statskassan.

Med hänsyn till atl det är svårt atl bedöma effekterna av del föreslagna systemet föreslår förbundet att evenluella överskott tills vidare fonderas.

Kostnaderna för exportbidrag inom det externa systemet skall enligt ulredningen finansieras med till fonden inflytande importavgifter och med inomramsmedel, som tillförs respektive regleringskassa. Bidraget från regleringskassan skall enligt utredningen högst motsvara kostnaden för all alternativt avsätta ingående råvaror på export.

LRF kan tillstyrka det föreslagna finansieringssystemet. Förbundel har därvid ulgålt från att, liksom hittills, inflytande importavgifter först tas i anspråk innan ytterligare medel tillskjuls. Detta synsätt är i överensslämmelse med principen för utbytesexport.

Inom respektive regleringsförening får därefter varje år som underlag för jordbmksnämnden göras en bedömning av hur stort jordbrukets nettobidrag till fonden skall bli utifrån det exportbehov, som förelegat under året, och de alternativa avsättningskostnaderna. Den lägsta alternativa avsätt-ningskoslnaden måste vara utgångspunkl för beräkningen av jordbrukels bidrag. Överskott kan avsättas inte enbart genom export utan också i viss utsträckning för den inhemska marknaden.

Erfarenheterna från export av potatis och potatisprodukter är exempel på atl en sådan bedömning är av utomordentligt stor ekonomisk betydelse för jordbruket. Skulle det visa sig att del under årel har utbetalats mer i exportbidrag än som är motiverat, med hänsyn till lägsta alternativa avsättningskostnad för råvaran ifråga, bör enligt förbundels uppfattning medel frän det interna systemet kunna utnyttjas.

LRF fömtsätter att särskilda tillämpningsföreskrifter utarbetas för hur jordbmkets bidrag lill systemet skall beräknas.

De potatisprodukter som utredningen föreslår skall omfattas av systemet, är fömtom potatismos, flingor m. m. ä/en vissa potatisprodukter av typ pommes frites, potatissallad och liknande. Förbundet vill i princip inle motsätta sig delta men vill peka på att förslagel kan leda till en ökad odling av potatis, bland annat genom att potatisråvaran för dessa produkter är kontraktsodlad. Ett faktiskt överskott kan då uppkomma, även om marknaden i övrigl är i balans. Detta har i viss utsträckning redan skett som en följd av en ökad export av potatismos m. m. Enligt LRFs uppfattning bör jordbmket via SPI inte bära kostnaderna för en sädan export under år med balans på marknaden i övrigt. Dessa exportkoslnader

Prop. 1980/81:190 148

får istället finansieras med hjälp av andra medel inom fonden. Detta synes också stå i överensstämmelse med ulredningens utgångspunkter.

Sveriges industriförbund:

Med hänsyn till de förutsättningar som RÄK haft atl arbeta med lill följd av nyssnämnda lilläggsdirektiv och besparingsproposition vill Industriförbundet inte motsätta sig kommilléns ovan redovisade förslag rörande finansieringen. Vi vill emellertid hänvisa till vad Chokofa i sill bilagda yttrande anför rörande de konsekvenser som den föreslagna omläggningen av finansieringssystemet, i kombination med den i höstas genomförda avsevärda höjningen av den särskilda varuskatten, eventuellt kan komma att få för Choklad- och Konfektyrinduslrin.

Kommilléns förslag vad gäller prisuljämning för vissa livsmedelsindustriprodukler lill följd av tullskyddel på fetter och oljor samt prisutjämning för produkter andra än livsmedelsindustriprodukter kan accepteras av förbundel.

Sveriges kemiska industrikontor: Kemikoniorel vill inle motsätta sig vad RÅK här föreslår. Om elt syslem enligt RÅK:s förslag kommer till stånd, kan det i princip le sig som befogat med en koordinering av utjämningsavgifter och uljämningsbidrag beräknade på produktionen så atl företagens redovisning i bägge dessa avseenden kommer alt omfatta samma volymer färdigvaror under resp. redovisningsperiod. I kombination med etl clear-ingförfarande för in- och utbetalningar så långt som möjligt skulle man härigenom uppnå enklast tänkbara administration på ömse håll. Uppenbarligen har utredningen icke haft möjlighet att närmare penetrera alla de praktiska problem som är förenade med en utjämningsavgift lagd på produktionen. Särskilt kan problem uppstå vid övergången från utjämningsskatt till utjämningsavgift. Detta inträffar för chockladvaror och sockerkonfektyrer. På gmnd av tidsbrist fick RÅK knappast tillfälle att tillfredsställande gå igenom här uppkommande övergångsproblem. En omläggning av företagens datarutiner kräver en relalivi lång förberedelsetid. Dessa frågor måsle få en nöjaktig lösning, vilket kan innebära antingen att tidpunkten för genomförande av etl nytt syslem för chokladvaror förskjuls lill kommande årsskifte eller all man finner det lämpligt att lägga utjämningsavgiften på försäljningen. Ett tredje alternativ som synes Kemikoniorel värt atl överväga är atl gå över till ett externt system.

Sveriges grossistförbund: Choklad- och konfeklyrvaror samt biscuits och wafers kommer enligt RÄK's förslag att ingå i den inlerna prisuljämningen. Den nuvarande utjämningsskalten på dessa produkter kommer atl ersättas med en utjämningsavgift baserad på råvaruinnehållet. Det nya systemet bör innebära att utjämningsavgiften tas ul på varans neltovikt, vilket innebär en förändring mot nuvarande system, där utjämningsskalten tas ut på varans vikl inklusive konsumentemballage. Detta medför att när det nya systemet träder i kraft utjämningsavgiften kommer att uttas på varans nettovikt exklusive konsumentemballage, och den särskilda vamskatten på dessa varor kommer att beräknas efter varans neltovikt inklusive konsumentemballage. Denna fråga är i och för sig inte en angelägenhet för jordbruksdepartementet, men del bör påpekas, all när man nu går över till ren neltovikt vad beträffar utjämningsavgiften, samma princip även bör tillämpas beträffande den särskilda vamskatten.

Prop. 1980/81:190 149

Kooperativa förbundet: KF tillstyrker i och för sig RÄK-utredningens
förslag att inrätta en för hela råvamkostnadsuljämningen gemensam
utjämningskassa. I syfte att mildra övergången för konsumenterna och för
berörd livsmedelsindustri får KF föreslå att budgetmedel likaväl avsätts
till denna utjämningskassa under ålminstone de närmasle budgetåren för
att härigenom kunna minska utjämningsavgifterna från den mest drabbade
delen av livsmedelsindustrin (t. ex. fmkostflingor, köttsoppor).

KF anser det viktigt att avgifter och bidrag inom resp. vamområden i möjligaste mån bör balansera under en följd av år när syslemel väl börjat fungera. Om överskott uppstår inom hela utjämningskassan bör dessa enligt KF:s mening användas för prissänkande ändamål för vissa särskill utsatta livsmedel. Under några år bör, som KF tidigare föreslagil, budgetmedel tillskjutas för att motverka den chockartade övergång som eljest drabbar främst fmkostflingor och köttsoppor, där de påtvingade prisstegringama väntas minska konsumenternas efterfrågan avsevärt.

KF får beträffande t. ex. fmkostflingor konstatera atl konsumtionen år 1980 totalt i Sverige var 11 500 ton eller ca 200 Mkr och till stor del i bamfamiljer. Huvudråvaran för cornflakes är majs som i övrigl mest användes som foderråvara. Ökningen av råvamprisel kan beräknas bli ca 20 % vilket medför en konsumentprisökning med minst 6 %, och för KF:s musliflingor med resp. 30 % och 8 %. KF anser atl en ev. avgiftshöjning i ett steg för dessa varor närmast vore ofillböriig och atl en ev. höjning bör ske etappvis under några år. KF skulle t. o. m. vilja ifrågasätta om inte råvaran majs i fmkostflingor tills vidare skulle kunna undantas från utjämningsavgift - som alternativ till att budgetmedel lillskjuts. Inom den intema prisutjämningen drabbas i övrigt särskill köttsoppor där en förväntad prisstegring på 15% (fömtom att köttsubvenfionen reduceras) kan minska konsumfionen med bortåt hälften, varför KF även här kräver stegvisa avgiftsförändringar under några år.

KF anser aft det även är viktigt alt den svenska livsmedelsindustrin får möjlighet aft konkurrera på lika villkor med utländsk livsmedelsindustri såväl inom Sverige som vid export, och att prisutjämning då kan ske genom exportbidrag från utjämningskassan. Hittillsvarande underskott har täckts av regleringsmedel från jordbmket, som alltså "svarat för en exportkostnad som motsvarar ahernativkoslnaden att avsätta råvaran på export", vilket RÅK förespråkar även för framtiden i de fall där överskott finns för ingående jordbmksråvaror. KF kan godta denna princip som i praktiken torde innebära aU man utgår från prisskillnaden mellan världsmarknaden och i Sverige,

Trädgårdsnäringens riksförbund: RÅK har beräknat atl den interna prisutjämningen kommer att ge eU ÖverskoU och föreslår all detta används till prissänkande ändamål inom livsmedelssektorn eller betalas in till statskassan. Förbundet menar, atl pengarna istället bör fonderas tills en utvärdering av systemet har skett.

11 Riksdagen 1980181. I samt. Nr 190

Prop. 1980/81:190 150

10 Förslagens effekter på utrikeshandeln och handelspolitiska konsekvenser

Denna fråga behandlas främst av kommerskollegium. Synpunkler har dock lämnats även av några andra instanser.

Statens jordbruksnämnd: De handelsregler som gäller enligl EFTA-konventionen och protokoll 2 till frihandelsavtalet med EG har beaktats i ulredningen och har liksom vissa GATT-bindningar varit vägledande för valet av prisutjämningssystem.

Nämnden delar kommitténs mening att GATTs regler om exportsubven-tioner ej bör utgöra hinder för alt även fortsättningsvis lillämpa prisutjämning vid export. Systemet är allmänt vedertaget inom EFTA och EG. Del kan dock inte uteslutas att frågor av denna typ kan komma alt las upp i den särskilda GATT-kommitté som upprättats för multilateral prövning av tillämpningen av subvenlionskoden.

KommerskoUegium:-- Utjämningsavgiften i del föreslagna inlerna

systemet kan tas ut vid import i enlighel med artiklarna 11:2 och III i GATT-avtalel dvs under fömtsättning atl den tillämpas icke-diskrimina-toriskl och på ett sådant sätt atl den inhemska produktionen inle skyddas. Enligt kollegiets bedömning uppfyller den föreslagna utjämningsavgiften dessa krav. Ändringen i förhållande lill hittillsvarande system innebär enligt förslaget bla en övergång från skall till intern avgift, vilket innebär ökad flexibilitet i tillämpningen och därmed en bättre anpassning till rådande pris- och konkurrensförhållanden. Förslaget innebär som framgår av belänkandel en Itöjning av skatten/avgiften för vissa varuslag och helt nya avgifler för andra, vilket givelvis kan föranleda kritik från våra handelspartners. RÄK anser dock atl dessa ändringar är konkurrensneu-trala och åstadkommer konkurrenslikställighet i förhållande till andra varor i syslemel, bla sådana som direkl konkurrerar med berörda vamslag.

Enligl anmärkning till moment 2 i GATTs artikel III får en skaU (eller
intern avgifl) anses oförenlig med bestämmelserna i artikeln i fall då
konkurrens föreligger mellan den beskattade (avgiftsbelagda) varan och en
direkl konkurrerande vara eller ersättningsvara som inte direkt beskattas
(beläggs med avgift). Det föreslagna interna systemet är således i bättre
överensstämmelse med GATT-reglerna än del gamla vad avser konkurren
sen mellan olika varuslag i systemet. Man bör dock vara medveten om alt
utjämningsavgiften kan komma alt utsättas för kritik både i GATT och
EFTA, eftersom den direkt finansierar en prissubvenlion för molsvarande
inhemsk produktion. Det bör också noteras att en gränsavgift, även om
den motsvaras av samma avgift på den inhemska produktionen, av
exportörerna kommer att uppfattas som en tull. Risken för protester är
särskill stor när avgift införs på förut ej utjämningsskattebelagda varor,
t ex soppor och såser.

Den avgift som skall tas ul vid import av varor som omfattas av det externa systemet föreslås av RÄK få benämningen "importavgift" lill skillnad från de avgifter som tas ut i enlighet med jordbruksregleringen, "införselavgifler". Benämningen "importavgift" har hittills traditionellt bmkat användas i fråga om sådana fasta och för hela eller en slörre del av

Prop. 1980/81:190 151

varuområdet tillämpade avgifter som av vissa länder lagits ut för alt skydda betalningsbalansen, som ett alternativ lill kvantitativa restriktioner enligt GATTs artikel XII. På engelska benämns denna typ av importavgift "import surcharge". "Avgift" kan emellertid även översällas lill eng. "levy". Det engelska uttrycket "import levy" brukar dock i allmänhet användas som benämning för röriiga jordbmksavgifter, dvs t. ex. våra svenska "införselavgifter". I och för sig kan "import levy" likaväl som "importavgift" anses vara språkligt neutrala benämningar på avgifler som tas ut vid import. Det kan emellertid ifrågasättas om man inte istället - för tydlighetens skull - borde benämna den externa avgiften "rörlig avgift", eng. "variable component", som är en intemationellt välkänd benämning på just externa prisutjämningsavgifler. Benämningen förekommer t. ex. i vissa av EGs GATT-bindningar och i EGs prisutjämningssyslem. Dessutom har denna benämning redan använts från svensk sida i de pågående förhandlingarna om tullarna inom kap. 20. Benämningen används också i Sveriges frihandelsavtal med EEC, EFTA-konventionen och EFTA-ländernas avtal med Spanien.

KommerskoUegium redovisar i sitt yttrande gällande GATT-bindningar för de varuslag som omfattas av de föreslagna prisutjämningssystemen samt erinrar om GATTs regler för exportsubveniioner. Kollegiet fram håller därvid att riskerna för eventuell internationell krifik och eventuella motåtgärder torde vara störst i fråga om bl. a. vara som ålnjutei exportbidrag och nya varor. Kommerskollegium gör följande sammanfattande bedömning av kommitténs förslag:

RÅKs förslag innebär inte några slora förändringar i sak av nuvarande
prisutjämningsåtgärder och de förändringar som föreslås synes inte stå i
strid med våra internationella åtaganden på det handelspolitiska området.
Särskilt kan konstateras atl de föreslagna systemen håller sig inom ramen
för de bestämmelser om prisuljämning som finns i EFTA-konventionen
och i EFTAs rikllinjer för prisutjämning. De är också förenliga med
reglerna i protokoll 2 Ull vårt frihandelsavtal med EG. En komplikaUon är
dock atl vissa varor som ingår resp föreslås ingå i det interna systemet inte
omfaUas av bestämmelserna om prisutjämning i EFTA-konventionen eller
frihandelsavtalet med EG.-

I motsats till vad som gäller i EFTA och i frihandelsavtalet med EG är prisutjämningsåtgärder inte uUryckligen godkända i GATT, även om de hittills tolererats. Det föreligger därför en risk för att särskill exportsub-ventionsdelen i prisutjämningen kan bli föremål för kritik i GATT.

Även om de föreslagna åtgärderna med ovan nämnda reservationer ryms inom vad som är tillåtet enligt våra internalionella avlal är det uppenbart att flertalet av RÅKs förslag syftar Ull eU bättre utnyttjande av de möjligheter till skydd som avtalen ger. Exempel på delta är utökningen av antalet färdigvaror och råvaror, slopandet av fraktavdraget och upphävandet av den särskilda maximeringen för vissa brödtyper. 1 samma riktning tenderar effektiviseringen och delegeringen lill verksplanet av beslutsfunktionen. Sammantagna kan dessa förslag uppfattas som tecken på ökad protektionism. På samma säll kan - om än oriktigt - den nya finansieringsformen för de internt prisutjämnade varorna uppfattas soin en proteklionisfisk åtgärd, särskilt som den i vissa fall leder lill en avgiftsbeläggning av tidigare icke avgiftsbelagda varor. Del finns mol denna bakgmnd anledning framhäva all det nya systemet för råvarukostnadsutjämning bör genomföras och fillämpas med så stor känslighet som möjligt för effektema på våra handelspartners intressen.

Prop. 1980/81:190 152

Statens industriverk: Enligt kommitténs bedömning torde det nu föreliggande förslaget knappast ge upphov till några betydande effekter pä utrikeshandeln med bearbetade jordbruksprodukter. Kommittén menaratt om sådana effekter skulle uppstå, är dessa svåra att på förhand uppskatta. SIND anser det därför angeläget att såväl dessa effekter som evenluellt ändrade fömtsättningar för den svenska hemmamarknadsindustrin utvärderas när del föreslagna systemet fått verka en lid.

Lantbrukarnas riksförbund: Skall utredningens förslag leda lill att den del av den svenska livsmedelsindustrin, som berörs av förslagel. skall kunna konkurrera på samma råvaruprisvillkor, som gäller för industrin i framförallt EFTA och EG, förutsattes all även omvärlden tillämpar samma principer i sin råvamprisutjämning. Pågående ansträngningar inom EFTA all skapa likvärdiga villkor på detta område mellan EFTA-länderna bör således fortsätla.

En viklig aspekt i detta sammanhang är hur råvaruinnehållet i produkterna beräknas. För att underlätta administrationen tillämpas standardrecepl för homogena livsmedel. Det är av slor vikt atl dessa recept successivi anpassas till förändringar i produktionen, sä alt varken över-eller underkompensation blir följden. Det finns exempel på standardrecepl, som tillämpas av EG, och som leder till atl induslrin i dessa länder överkompenseras genom för höga importavgifter och exportbidrag. Ett sådant förfarande leder till en snedvridning av konkurrensen, som inte kan rättas till genom del av utredningen föreslagna utjämningssystemet. Skall någoriunda likvärdiga konkurrensvillkor således erhållas, bör vid sidan av industrins råvamkostnadsutjämning myndighelerna även bedriva en aktiv handelspolitik på detla område.

Sveriges industriförbund: Förbundet inslämmer i RÅKs konstaterande att kommitténs förslag inle löser alla problem rörande den berörda svenska industrins konkurrensneutralitet internationellt. Vi vill understryka betydelsen av alt en kontinuerlig bevakning sker av andra länders utformning och tillämpning av sina prisutjämningssyslem och att våra handelspolitiska instanser i förekommande fall agerar snabbt och kraftfullt för att tillvarata svensk industris intressen. Inte minsl bör detla gälla i fråga om alt söka utverka bättre villkor för svensk export av livsmedelsindustriprodukler.

Sveriges kemiska industrikontor: RÅKs bedömning att några handelspolitiska komplikationer ej bör uppstå med anledning av övergången till en industriell högprislinje för fmkostflingor, soppor elc kan visa sig någol optimistisk. Del finns anledning räkna med atl ulländska leverantörer av dessa produkter till den svenska marknaden kommer all reagera lika negativt som svenska tillverkare inför övergången lill en högprislinje. Även handelspolitiska skäl talar därför för en övergång i flera - lämpligen tre - steg.

Beträffande det föreslagna externa systemet för saft, socker etc (kap 20) anser RÅK att en förändring av gränsskyddel kan komma att påverka importen. Kemikoniorel delar den uppfattningen. Det bör emellertid framhållas, att så länge sockerpriset ligger på nuvarande höga nivå - och flera bedömare anser alt det kan förbli där i åratal - så innebär förslagel för sockerprodukter i kap. 20 i flertalet fall en sänkning av det blygsamma gränsskydd som nu utgår.

Prop. 1980/81:190 153

Sveriges exportråd: Exportrådet menar att den svenska regeringspolitiken måste göras mer exportvänlig. Svensk industri kan inle räkna med lönsam export endast vid tillfällen då svensk produktion av råvaror eller förädlade livsmedel råkar vara större än svensk konsumtion. Del är hög lid all ge den förädlade livsmedelsexporten ett egenvärde. Dessulom har en svensk förädlad livsmedelsexport stora möjligheler alt erhålla bättre priser för ingående svenska råvaror jämfört med ren export av råvamöverskott.

Utredningen kommer inle med förslag till förändringar som kan betraktas som negativa ur exportindustrins synvinkel. Emellertid, om berörda svenska myndigheter och organisationer önskar märkbara volymökningar på export inom en femårsperiod så behöver industrin betydligt radikalare förändringar vad beträffar villkor och kostnader för ingående råvaror.

11 Lagstiftning

Remissinstansema anser atl författningsförslaget ger en bättre överskädlighet än nuvarande ordning. Några remissinstanser förordar en särskild lag om råvamkostnadsutjämning men accepterar förslaget att bestämmelser om prisutjämningen tas in i lagen om prisreglering på jordbmkets område, till vilken knyts en särskild förordning.

Riksskatteverket: I betänkandet--- har kommittén menat att den

föreslagna utjämningsavgiften är av samma typ som de avgifter som tas ut inom ramen för prisregleringen på jordbmksprodukter och att utjämningsavgiften inte skall betraktas som en skatt.

Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna skall enligt 8 kap 3 § regeringsformen (1974:152, RF) meddelas genom lag om de gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i personliga eller ekonomiska förhållanden. Regeringen kan efler bemyndigande i lag ulan hinder av den nämnda bestämmelsen i 3 § meddela vissa föreskrifter om annat än skatt (8 kap 7 § RF).

För avgifter kan regeringen eller kommun efter riksdagens bemyndigande meddela sådana föreskrifter som man p. g. a. undantaget i 3 § RF inte kan meddela i fråga om skalt. Bestämmelser om detta finns i 8 kap. 9 § RF.

RSV inser fördelarna med att reglera utjämningsavgiften på samma sätt som jordbmksavgifterna. Med anledning av att kommitténs förslag innehåller moment som innebär att medel som influtit genom utjämningsavgifter inte i sin helhel skulle tillföras näringsgrenen ifråga kan det emellertid ifrågasättas humvida avgiften är att betrakta som en skatt.

Förslaget till lag om upphävande av lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor bör i förtydligande syfte kompletteras med en bestämmelse att den upphävda lagen fortfarande skall gälla ifråga om förhållande som hänför sig till tiden före upphävandet.

Andra meningen i förslaget till text till lagen bör också förtydligas. Meningen kan lämpligen ändras lill "För sådana varor, som avses i lagen och som har fillverkats eller förts in i landet men som skattskyldighet inte Udigare har inträtt för, inträder skattskyldighet den 30 juni 1981".

Prop. 1980/81:190 IM

Statens jordbruksnämnd: Kommittén föreslår alt bestämmelserna om råvamkostnadsutjämning inarbetas i 1967 års prisregleringslag på jordbrukets område och att till denna lag knyts en förordning som endast reglerar frågorna om utjämningen.

Eftersom råvarukostnadsutjämningen har nära samband med jordbruksprisregleringen har, som inledningsvis nämnls, jordbruksnämnden ingen erinran mol all de behövliga lagreglerna inarbetas i den befintliga lagen. Frågan om en särskild lagstiftning lorde eventuellt som kommittén har föreslagit få prövas vid senare lidpunkt. Kommittén har vidare föreslagit att lillämpningsbestämmelserna tas in i en särskild förordning som enbart innehåller bestämmelser om råvarukostnadsutjämning. Jordbruksnämnden har ingen erinran häremot och tillstyrker i övrigt uppläggningen av och innehållet i de författningsbestämmelser som kommittén har lagt fram, men vill peka på vissa följder av förslagen.

Kommitténs förslag innebär att etl anlal livsmedelsindustriprodukter stryks ur bilagan till lagen om prisreglering på jordbrukets område. Vid sidan av de regleringslekniska konsekvenserna - vilka kommittén utföriigt har belyst - medför detta förändringar i fråga om licensieringen vid import och export av vissa varor. Denna licensiering slyrs f. n. i fråga om de livsmedelsindustriprodukter som nu föreslås strukna ur bilagan, av bestämmelserna i 2—10§§ och av de föreskrifter som regeringen har meddelat med slöd av I §, När dessa livsmedelsindustriprodukler nu stryks ur bilagan, medför det atl lagens licensieringsregler - och de föreskrifter som ansluter till dem - inte längre gäller för industriprodukterna i fråga. Därmed kommer i stället - utan atl någon ytterligare författningsändring behöver vidtas - kungörelsen (1950:324) angående allmänt exportförbud och kungörelsen (1947:82) angående allmänt importförbud att reglera licensieringen för industriprodukterna. Dessa har hittills varit undantagna från import- resp exportförbudskungörelsernas tilllämpning på grund av att licensieringen av dem regleras av lagen om prisreglering på jordbrukets område. Till import- och exportförbudskungörelserna anknyter särskilda bemyndiganden utfärdade av regeringen.

Förslaget medför således att licensieringsverksamheten beträffande vissa livsmedelsindustriprodukter fortsättningsvis kommer att styras av andra föreskrifter än de nu gällande. Enligt jordbmksnämndens mening torde förändringarna dock inte komma att medföra nägra nackdelar. Nämnden har därför ingen erinran mot förändringen. Inte heller har nämnden något att invända mot atl vamgmppen enzympreparat innehållande födoämnen (ur tulltaxe nr 35 07) i licensieringshänseende överförs till kommerskollegium, vilket blir en följd av den föreslagna omläggningen.

Kommittén har som nämnts föreslagil att de huvudsakliga reglerna om råvamkostnadsutjämningen samlas i en särskild förordning. Eftersom -enligt förslaget - de behövliga lagbestämmelserna förs in i lagen om prisreglering på jordbmkets område, kommer emellertid även förordningen om prisreglering på jordbrukets område, vilken innehåller tillämpningsföreskrifter till lagen, att till vissa delar gälla för råvamkostnadsutjämningen. Vissa förändringar bör därför vidtas i förordningen (1967:524) om prisreglering på jordbmkets område.

Kommerskollegium:-- RÅKs förslag innebär således atl bestämmel
serna om råvamkostnadsutjämning inarbetas i lagen om prisreglering på

Prop. 1980/81:190 155

jordbmkets område och all en särskild förordning om råvamkostnadsutjämning utfärdas.

Kollegiet anser att förslaget ger en bättre överskädlighet än tidigare ordning framförallt genom atl bestämmelserna för prisutjämningen tas in i förfaUning och inte som hittills delvis i regleringsbrev och liknande. Däremot släller sig kollegiet någol tveksamt till alt inordna bestämmelserna om råvamkoslnadsutjämningen inom ramen för jordbruksprisregleringen. Kollegiet menar att en självständig lagstiftning för råvarukostnadsutjämningen är alt föredra bl. a. av det skälet alt denna omfattar även varor utanför jordbmksområdet, t. ex. läkemedel.

Statens industriverk: En utvärdering av del nya regelsystemets effekter på såväl livsmedelsindustrins konkurrenskraft som på den nya administrationen kan förslagsvis ske då frågan om en särskild lagsliflning för industrins råvamkostnadsutjämning åler aktualiseras.

Sveriges industriförbund:

Industriförbundet anser det, soin redan inledningsvis berörts, vara en klar förbättring att samtliga nuvarande former av råvamkostnadsutjämning i fortsättningen föresläs skola grundas på en enhetlig gemensam lagstiftning. Vi finner emellertid starka skäl tala för att de gmndläggande bestämmelserna om råvarukostnadsuljämning meddelas i en särskild lag, skild från jordbmksprisregleringslagen. Det är därtbr enligt vår uppfaUning angeläget att en sådan lag snarast kommer lill stånd.

Förbundel vill i detta sammanhang la upp frågan om vid vilken tidpunkt skyldighet att erlägga utjämningsavgift skall inträda.

I RÄKs förslag till lag om ändring i lagen om prisreglering på jordbrukels område har 21a §, första stycket, följande lydelse:

"Avgifl erläggs för varor som inom landet tillverkas av råvaror upptagna i bilagan lill denna lag och som försäljs inom landel (utjämningsavgift)".

Nämnda formulering bör rimligen tolkas så att avgiftsskyldighet -liksom f. n. är fallel i fråga om utjämningsskalt och särskild vamskatt -inträder vid försäljningstillfället.

I förslaget till lag om upphävande av lagen om utjämningsskatt för vissa varor sägs emellertid:

"Skatt utgår dock för sådana varor som avses i lagen och som har tillverkats eller förts in i landet före den I juli 1981 men för vilka skattskyldighet då inte har inträtt".

Förslaget lill förordning om utjämning av industrins råvarukostnader sladgar i 5 §, andra stycket:

"Utjämningsavgiften skall lill sitt belopp fastställas så all de medel som inflyter vid tUlverkning av varorna motsvarar kostnaderna för utjämningsbidrag vid tillverkning av dessa varor för försäljning inom landet."

Dessa formuleringar indikerar att man tänker sig att utjämningsavgiften i fortsättningen skall erläggas vid lillverkningstillfällel i stället för vid försäljningstillfället.

Konsekvenserna för industrin av en sådan omläggning hann aldrig tillfredsställande utredas inom RÅK. Chokofa pekar emellertid i sitt remissyttrande på vissa väsentliga problem som uppkommer för Choklad-och Konfektyrinduslrin om nuvarande regler i fråga om avgiftens erläggande ändras. Industriförbundet anser att föreningens synpunkter -särskilt vad gäller exportverksamheten - måste beaktas innan slutgiltig ställning tas till vilket system som skall tillämpas för branschen i

Prop. 1980/81:190 156

fortsättningen. Det är nämligen inte möjligt all vid tillverkningstillfället avgöra vilka kvantiteter av färdigvaran som kan komma alt exporteras.

Vi vill emellertid i sammanhanget också framhålla viklen av att utjämningsavgifter och utjämningsbidrag koordineras så all förelagens redovisning i båda dessa avseenden kommer att omfalta samma volymer färdigvaror under respektive redovisningsperiod. I kombination med någon form av clearingförfarande för in- och utbetalningar skulle man kunna uppnå enklast tänkbara administrativa rutiner såväl hos företagen som hos prisutjämningsmyndigheten.

Sveriges kemiska industrikontor: Kemikoniorel vill särskill under
stryka betydelsen av följande uttalande:

"RÄK har eftersträvat etl särskilt syslem för råvarukostnadsuljämning, så långl möjligt åtskilt från syslemel för den egentliga jordbmksprisregleringen."

Råvamkostnadsutjämning har obestridligen viss anknytning till jordbmksprisregleringen. Men sådan utjämning hänger också intimt samman med vårt lands avtal med EFTA och EG, med handelspolitik och induslripolilik. Mot den bakgrunden kunde del vara motiverat att den legala ramen för råvamkostnadsutjämning kopplas loss från jordbruksprisregleringen. Elt lilel sleg i den riktningen lar ulredningen när den föreslår en särskild förordning för råvamkostnadsutjämning. Men det hade enligl Kemikonlorels mening varit önskvärt att gå längre och tillskapa en särskild lag - och alltså icke endast en förordning knuten till lagen om jordbmks-prisreglering - för råvamkostnadsutjämning. Kemikoniorel vill dock inte motsätta sig utredningens förslag att nu göra erforderliga ändringar som tillägg till lagen om prisreglering på jordbrukets område. Det huvudsakliga skälet för delta val synes emellertid vara tidsnöd, nämligen brådska att hinna genomföra erforderiiga ändringar till den 1 juli 1981. Dessa motiveras i sin tur av regeringens framlagda första sparplan. Utredningen har uppenbarligen varit medveten om att sakskäl kan tala för en särskild lagstiftning, eftersom man anför alt sedan erfarenhet vunnits bör behovel av sådan särskild lagstiftning ånyo övervägas. Kemikoniorel anser att dylik bedömning bör ske senast under år 1983 och målet bör då vara en särlagstiftning.

Kooperativa förbundet: Angående lagstiftningen för råvamkostnadsutjämningen anser KF alt man inom några år bör tillskapa en särlagstiftning härför som är skild från lagen om prisreglering för jordbmksvaror.

12 Administration

Förslaget att statens jordbmksnämnd bör vara huvudansvarig myndighet för prisutjämningen tillstyrks av alla remissinstanser, liksom förslaget att ett särskilt råd för prisutjämningsfrågor knyts till jordbruksnämnden.

Riksrevisionsverket: Ulredningen föreslår en viss förstärkning av personalen vid statens jordbmksnämnd. Med hänvisning till de förenklingar RRV förespråkat och till den restriktivitet beträffande systemets omfaUning som verket förordat avstyrker RRV utredningens förslag i dessa stycken, RRV fömtsätter även atl förslaget aft föra över vissa uppgifter från riksskatte-

Prop. 1980/81:190 157

verket till jordbmksnämnden prövas med hänsyn lill om den ökade belastningen på jordbruksnämnden motsvaras av en minskning av riksskatteverkets resursbehov.

Riksskatteverket: 1 det nuvarande systemet administrerar RSV uppbörden från, utbetalningen till och kontrollen av 496 skattskyldiga till utjämnings-skatt. Av dessa skattskyldiga är 453 skattskyldiga också till särskild vamskatt och 13 lill dryckesskatt. RSV har även i fortsättningen atl utöva kontroll över dem även om utjämningsskatten slopas. Den del av kontrollen som nu belöper på utjämningsskalten och prisutjämningsbidragen grundar sig på samma underlag som kontrollen av den särskilda varuskatten resp dryckesskatten och tar således endast marginella granskningsresurser i anspråk.

RSV vill framhålla alt verket i och för sig inte anser sig böra syssla med frågor som inte hör hemma inom skatteadministrationen. Verket har dock, som tidigare angetts, ifrågasatt om inle den föreslagna avgiften är atl betrakta som en skatt. Oavsell hur avgiften betraktas, anser RSV all verket i detta fall inte kan underlåta alt framhålla att slarka administrativa och ekonomiska skäl talar för alt uppbörden av utjämningsavgiften och utbetalningen av bidragen bör administreras av RSV. I det följande redogör RSV för de nämnda skälen.

Enligl utredningsförslaget kommer de som nu är skattskyldiga lill särskild vamskatt och starkölstillverkarna som nu är skattskyldiga till dryckesskatt att också bli avgiftsskyldiga till utjämningsavgift. Antalet avgiftsskyldiga kommer att öka med ca 90, utgörande företag inom fiskeriinduslrin och ett par andra branscher. Flertalet avgiftsskyldiga kommer följakfiigen om utredningsförslaget genomförs att behöva redovisa och belala till två myndigheter för i princip samma verksamhet. Del innebär dubbla revisionsbesök och dubbla utredningar beträffande samma verksamhet. Visar det sig atl någon deklarerat för litet, måste dubbla förslag till påföring upprättas, den skattskyldige får yttra sig till två olika myndigheter som måste fatta var sill beslut. Kommittén har visseriigen fömtsaU atl de båda myndighelerna skall samråda i kontrollfrågorna men inte berört hur samrådet skulle ske. Även om samrådet får den formen atl RSV delger jordbmksnämnden de uppgifter som kommer fram vid revisioner, undviker man ändock inle olägenheten med dubbla uppbördssyslem. Det kan för övrigt nämnas att deklarationerna för särskild vamskatt resp dryckesskatt och för utjämningsskatt är sammanfogade med ansökan om prisutjämningsbidrag. Planer finns på att sammanföra de båda deklarationerna till en deklaration. Så skulle också kunna ske om utjämningsskalten ersätts med en utjämningsavgift. Att avgiftsdeklarationen avser tillverkad mängd medan vamskatte- resp. dryckesskatledeklarationen avser levererad mängd skulle inte innebära något problem.

RSV har redan en utbyggd organisation för att administrera utjämningsavgiften och prisutjämningsbidragen. Verket har en kontrollorganisation med 4 regionala kontor. Kontrolltjänstemännen får anses ha god vamkän-nedom på del aktuella vamområdet. För kontrollen av utjämningsskalten och prisutjämningsbidragen används ca 3,3 årsarbetskrafter.

RSV ifrågasätter om en tillfredsställande kontroll av ca 600 avgiftsskyldiga kan utföras av - såsom föreslagits - endast en "kontrollant". RSV beräknar att antalet revisorer i det föreslagna systemet skulle, med bibehållen nivå på kontrollen, behöva motsvara 4 årsarbetskrafter. Kostnaderna hos jordbmksnämnden för administration och kontroll av det

Prop. 1980/81:190 158

föreslagna systemet synes kommittén ha underskattat. Kostnaderna skulle enligt RSVs mening uppgå lill över 800 000 kr. Den tillkommande personalkostnaden om RSV administrerar och kontrollerar systemet lorde inte överstiga 100000 kr. Av de skäl som RSV tidigare framhållit kan inle heller - om administrationen läggs på jordbmksnämnden - någon egentlig minskning av statsverkets kostnader göras genom indragning av resurser hos RSV. Den besparing, som kan göras hos RSV genom en överföring av administrationen och kontrollen av utjämningsavgiften och prisutjämningsbidragen till jordbmksnämnden uppskattar RSV till mindre än 1/4 revisorstjänsl och 1/4 biträdestjänst vid avdelningen för indirekt skatt eller ca 50 000 kr.

RSV vill också framhålla att administrationen av utjämningsskalten och den del av utbetalningen av prisutjämningsbidragen som nu sköts av RSV, fungerar väl.

Vid bedömningen av vilken myndighet som skall administrera avgiften resp. bidragen bör också beaktas all punklskatleseklionerna hos RSV, som nu administrerar utjämningsskatten, avses få ADB-stöd, vilket ytterligare lorde effektivisera och förbilliga administrationen.

På grund av det anförda anser RSV att adm.inistrationen och kontrollen bör ligga kvar hos verket.

RSV har däremot inte något att erinra mot att jordbmksnämnden beslutar om avgiftens resp. bidragens storlek och atl lill jordbruksnämnden knyts elt råd för råvamkostnadsutjämningsfrågor.

Statens jordbruksnämnd: Kommittén föreslår atl jordbruksnämnden blir huvudansvarig för all prisutjämning. Detta innebär att den prisutjämning för vissa varor som enligt gällande ordning ombesörjs av riksskatteverket i fortsättningen skall övertas av nämnden. De föreslagna förändringarna av vamområdet och förslaget att utjämningsskatten för vissa varor ersätls med utjämningsavgifter enligt jordbmksprisregleringslagen gällande hela det interna systemet talar härför. Nämnden anser det lämpligt att alla frågor som gäller prisutjämning - så långt del är möjligt - handhas av en myndighet.

På angivna skäl är jordbmksnämnden - under förutsättning av nödvändig resursförstärkning varom mera nedan — beredd att åta sig även de utökade uppgifterna. I likhet med kommittén anser nämnden att det kan föreligga behov av samråd dels i kontrollfrågor med riksskatteverket i vad avser tillverkningen av starköl samt med särskild vamskatt belagda choklad- och konfeklyrvaror saml vissa biscuits och wafers, dels med generaltullstyrelsen beträffande prisutjämningen i det externa systemet.

De regleringsföreningar som i sina yttranden till nämnden har berört frågan om vilken myndighet som skall administrera rävarukostnadsuijämningen biträder alla kommitténs förslag att detta uppdrag ges till jordbruksnämnden. Föreningen för Mejeriprodukter, Svensk Kötthandel och Svensk Ägghandel föreslår att prisutjämningen bör nära anknytas till regleringsföreningarna. Dessa föreningar vill begränsa jordbruksnämndens uppgifter till atl administrera beräkningar och avräkningsförfarande och föreslår aU beslul om utjämningsavgifter och exportbidrag fattas av vederbörande regleringsförening.

Förslaget att utjämningsavgifter skall beslutas av en förening innebär en delegation av normgivningsmakt som inle är tillåten enligt regeringsformen. I övrigt vill jordbruksnämnden endast erinra om den nära anknytning som finns mellan nämnden och regleringsföreningarna, i vars styrelser ingår tjänstemän från nämnden.

Prop. 1980/81:190 159

Regleringsföreningarna uttrycker olika grad av tveksamhet inför förslaget om ett råd för prisutjämningsfrågor. Enligt nämndens mening kan emellertid ett sådant råd med allsidig sammansältning vara av stort värde när det gäller alt fortlöpande utvärdera prisutjämningssyslemens funktion och bedöma behovet av ändringar inom dessa syslem. Givelvis kommer administration av och sammanträden med rådet alt ta nämndens resurser i anspråk. Denna resursbelaslning bedöms uppvägas av fördelarna med all direkt och ulan remissomgångar kunna få synpunkler och förslag från experter inom de myndigheter och organisationer från vilka representanter utses. Jordbmksnämnden lillslyrker därför alt rådet tillskapas. Nämnden har inle heller någon invändning mot att dess medlemmar såsom kommittén föreslagit utses av regeringen.

Jordbruksnämnden anser det lämpligt alt rådet består av åtta personer, varav en, tillika ordförande, från jordbmksnämnden, en från kommerskollegium, en från generaltullslyrelsen. en från konsumentdelegationen, en från Kooperativa förbundet, en från Sveriges grossistförbund, en från Sveriges industriförbund och en frän Lantbrukarnas riksförbund. Dämtöver bör rådet ha en sekreterare från jordbmksnämnden. Vidare bör rådet till sig kunna adjungera behövlig expertis t. ex. från regleringsföreningarna. Det bör få ankomma på nämnden att meddela närmare föreskrifter för rådets verksamhet.

Kommittén föreslår mot bakgrunden av de ökade krav som framdeles kommer att ställas på restitutionssektionen att denna enhet får ställning som byrå. Jordbmksnämnden tillstyrker detla förslag och erinrar om atl den i annal sammanhang lill regeringen framfört atl denna fråga borde tas upp i samband med att kommittén för industrins råvamkostnadsutjämning framlagt sitt betänkande. Enhetens arbetsuppgifter tillhör redan innan de föreslagna uppgifterna tillkommit de viktigare inom nämndens verksamhetsområde. Vad antalet tjänster beträffar har enheten en storlek som är jämförbar med t. ex. beredskapsbyrån, internationella byrån och vegetabi-liebyrån. Med hänsyn lill enhetens uppgifter skulle ett namnbyte till exempelvis industribyrån kunna övervägas. Inrättandet av ell särskill råd och ändringen från sektion till byrå torde föranleda ändring i jordbruksnämndens instmktion.

Jordbmksnämnden underslryker vidare de krav på resursförstärkning för enhetens del som kommittén framför med anledning av väsenlligt utökade arbetsuppgifter för enheten. Yrkandet preciseras till en tjänst som handläggare, en kontrollant och tvä biträdesljänsler, en sammanlagd kostnad på f n ca 800000 kr. Jordbmksnämnden får vidare framhålla att resursförstärkningen - oavsett hur den finansieras - är en nödvändig fömtsättning för atl nämnden skall kunna åla sig de nya uppgifterna. I annal fall tvingas nämnden att slopa vissa av statsmaklerna ålagda regleringar på jordbmkets område. Om den förhållandevis ringa resursförstärkningen inte anses böra finanseras över budgeten bör, som kommittén föreslår, medel för ändamålei ulgå från den föreslagna prisul-jämningskassan. Även det föreslagna rådels verksamhet bör i sådant fall finansieras över uljämningskassan.

Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: RÄK föreslår beträffande administrationen av den framtida prisutjämningen att denna helt skall omhänderhas av statens jordbruksnämnd vilket Konsumentdelegationen tillstyrker. Därför måsle också nämnden ges utökade resurser för alt bl. a. kunna följa prisutvecklingen i Sverige och internalionellt och för all kunna

Prop. 1980/81:190 160

administrera även den del av prisutjämningen som nu omhänderhas av Riksskatteverket.

Konsumentdelegationen tillstyrker även förslaget atl etl särskilt råd utses med företrädare för olika myndigheter, näringslivel och konsumentintresset. Rådet föreslås följa ulvecklingen och utvärdera prisuljämningssystemet. Konsumentdelegationen förutsätter alt den blir representerad i delta råd och att rådets ledamöter utses av regeringen.

Kommerskollegium:--- I den nya ordningen är finansiering med

budgetmedel inte längre aktuell, ulan för hela den berörda importen och inhemska produktionen för hemmamarknaden av färdigvaror skall en utjämningsavgift ulgå som skall balansera kostnaderna för uljämningsbi-dragen. Förslagel belyder alt utjämningsskalten kan avskaffas. De delar av den prisutjämnande verksamhel som för närvarande ulförs av riksskatteverket kan därigenom överföras till den myndighel som får ansvarel för prisuljämningen, enligt kommitténs förslag jordbruksnämnden. Kollegiet finner förslagel i linje med RÄK:s direktiv och ser del som eftersträvansvärt atl så stora delar av prisutjämningssystemets administration som möjligt samlas hos den ansvariga myndigheten. Kollegiet förutsätter att nämnden även kommer atl ta över den råvarukostnadskompensation som nu handläggs av regleringsföreningarna.

Kommerskollegium tillstyrker RÄK:s förslag alt inrälta etl särskilt marknadsråd för prisutjämningsfrågor och menar atl berörda intressenter på detta vis får större möjligheter all bedöma industrins konkurrenssituation och att påverka råvamkoslnadsutjämningen än vad som är fallet med nuvarande ordning. Kollegiet hade dock sett det som en fördel om rådets beslutanderätt, befogenheter och verksamhet i övrigl behandlals mer ingående av RÄK. När det gäller den formella beslutanderätten skall denna enligt RÅK till övervägande del ligga hos jordbmksnämnden, låt vara inom av riksdag och regering angivna ramar. En sådan delegering av beslutsrätten till verksplanet för huvudparten av de prisutjämningsfrågor som kan uppkomma ger en belydande maktbefogenhet för nämnden. Kollegiet vill dock inte motsätta sig den föreslagna beslutsordningen, delta med hänsyn lill de administrativa fördelar som slår att vinna. Kollegiet fäster vid detta ställningslagande stort avseende vid del föreslagna marknadsrådet.

Rådet skall som nämnts enligt förslagel beslå av experter från berörda myndigheter. Vilka myndigheter som här avses framgår inle, men kollegiet fömtsätter alt kommerskollegium skall vara representerat. Kollegiet fömtsätter vidare alt konsumentintressena kommer att bevakas genom särskild representation.

Generaltullstyrelsen: I avsnitt 3.12.3 i betänkandet föreslås att till jordbmksnämnden knyts ett av regeringen utsett råd för råvamkostnadsutjämningsfrågor. Generaltullstyrelsen tillstyrker detta försiag. I detta råd bör ingå en representant för generaltullstyrelsen, dels därför att tullverket har viktiga uppgifter vid administrationen av prisutjämningen (uppbörd av importavgift och utjämningsavgift, kontroll vid utförsel av exportbidrags-berättigade varor), dels därför atl inom verket finns betydande erfarenhet av och kunskaper om vamklassificering.

Näringsfrihetsombudsmannen: Det bör i sammanhanget noteras att inom statens jordbruksnämnd finns inrättad en beredningsgrupp för behandling

Prop. 1980/81:190 161

av sådana i direkl samband med jordbruksregleringens tillämpning uppkomna konkurrensbegränsningar som faller utanför NOs verksamhetsområde. NO är representerad i denna beredningsgrupp. Det synes naturiigt alt förelag som känner sig förfördelade vid tillämpningen av den nu föreslagna råvamkostnadsregleringen skall kunna påkalla behandling av sin sak inom denna beredningsgmpp.

Statens industriverk: SIND lillslyrker kommitténs förslag om all ett särskill råd för råvamkostnadsutjämning knyts till Jordbmksnämnden.

Landsorganisationen i Sverige: Likaså delar LO kommilléns uppfattning, all statens jordbruksnämnd bör vara huvudansvarig för prisutjämningen. Förslaget innebär att även prisuljämningen för de varor som i nuläget handläggs av riksskatteverket bör skötas av jordbmksnämnden. LO vill också tillstyrka RÄK:s förslag om inrättande av ell särskilt råd för råvamkostnadsutjämningsfrågor. Rådels uppgift bör vara atl kontinuerligt följa utvecklingen inom den konkurrensulsalta industrin och mot bakgrund av överväganden rörande behovet av uljämningsåtgärder rekommendera åtgärder för olika produkter. Rådet bör enligl förslaget bestå av företrädare för berörda myndigheter, näringslivet och konsumenterna. Enligt LO:s mening måste också de anslällda, genom Svenska Livsmedelsarbetareförbundet, beredas plats i rådet.

Lantbrukarnas riksförbund: Utredningen föreslår också alt etl särskill råd för råvamkostnadsuljämningen knyts lill jordbmksnämnden, som föreslås administrera systemet. I detta råd skall representanter för berörda myndigheter, näringslivet och konsumenterna ingå. LRF fömlsäller att förbundet och berörda riksorganisationer blir representerade i rådet.

Utredningen föreslår att ökade kostnader för kontroll och administration aUernativt skall finansieras med medel ur fonden. Förbundet har inget atl invända mol detta, om det sker via utjämningsavgifterna. Däremot bör dessa kostnader ej täckas med medel från regleringsföreningarna, eftersom detta skulle slå i strid med principen om lägsta ahemativkoslnad för jordbmket.

Sveriges industriförbund: Industriförbundet tillstyrker RÄK:s förslag alt statens jordbmksnämnd skall vara huvudansvarig för prisutjämningen. Uppgiften att fastställa storleken av utjämningsavgiften respektive bidrag bör ligga hos nämnden. Vi avvisar således tanken alt denna uppgift skulle kunna delegeras till regleringsföreningarna. Vad gäller det råd för råvamkostnadsutjämningsfrågor som föreslås skola knytas till nämnden fömtsätter vi att såväl livsmedelsindustrin som övrig industri blir företrädd i detsamma.

Vi anser vidare att restitutionssektionen - med hänsyn lill dessa frågors särart och fortsättningsvis sannolikt ökade betydelse och omfaUning - bör få ställning som byrå.

Sveriges kemiska industrikontor: Kemikontoret tillstyrker atl Jordbmksnämnden blir huvudansvarig för prisuljämning och atl elt särskill råd inrättas för dessa frågor, knutet fill nämnden. Med hänsyn lill Kemikontorets intressen i denna fråga, vilka berör såväl livsmedel som andra varor -framför allt sådana inom det kemiska vamområdet - skulle Kemikoniorel se det som naturligast om organisafionen finge tillfälle alt nominera en representant i rådet.

Prop. 1980/81:190 163

Innehåll

Proposition .................................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... ...... I

Förslag fill lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på

jordbmkets område .......................................................... 2

Förslag tili lag om upphävande av lagen (1960:258) om utjämnings
skatt på vissa varor ....................................................... ...... 4

1 Inledning ................................................................... 5

2 Prisreglerande ätgärder på jordbmkets område den 1 juli 1980-den 30 juni 1981, m. m 7

2.1 Justering av införselavgifter, m. m. den 1 juli 1980 7

2.2 Justering av införselavgifler, m. m. den ! januari 1981 8

2.3 SammanfaUning av miitpriser. subventioner, m. m. fr. o. m.

den 1 januari 1981 ................................................... 10

3 Föredragandens överväganden ................................. II

3.1 Prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor

och socker ................................................................. ... 11

3.2 Införselavgiftsmedel m. m....................................... ... 17

3.3 Sockerregleringen m. m.......................................... ... 21

3.4 Prisstödet lill jordbmket i norra Sverige ............... ... 23

3.5 Industrins råvarukostnadsuljämning ..................... ... 24

3.5.1 Allmän bakgmnd och reformbehov .............. .... 24

3.5.2 Råvamkostnadsutjämningensutformning ..... 28

3.5.3 Finansiering av råvamkostnadsutjämningen 34

3.5.4 Administration ............................................. ... 37

3.5.5 Lagstiftningsfrågor ...................................... 38

4 Hemställan ................................................................ 41

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82 ...................... ... 42

6 Beslul ......................................................................... 44

Bilaga I Förslag till prisreglerande ålgärder på jordbrukets område

efter den 30 juni 1981, m.m. 45

Bilaga 2 Statens jordbruksnämnd angående prisstödet lilljordbruket

i norra Sverige 95

Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1980:14) avgivet av

kommittén för industrins råvarukostnadsutjämning 99

Bilaga 4 Kommitténs författningsförslag 109

Bilaga 5 Sammanställning av remissyttranden 119

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1S81

200000000	-lOOOOOOO	- 165 000 000
3 400000000	-1- 640000 000	-205 000000
300 000000	-h 120 000 000	-t 120 000 000
65 000000 670000	-H 52 000	-
3966000000	3-750000000	-250000000

Prop. 1980/81:190
1981/82	milj kr
leveranstillägg för mjölk	135
smågrisstöd	20
avbytarverksamhet	95
företagshälsovård	10
socialförsäkrir.gsskydd	120

22 307	25 000
45 072	17 Ö34
13 424	15 500
4 272	4 425
1 070	0
2 050	2 353
475	475
274	300
2 500	2 000
U 000	6 000
300	300
12 299	6 000
2 000	2 000