Regeringens proposition

1980/81:185

om proportionella val tiil statliga nämnder m. m.;

beslutad den 9 april 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

KARL BOO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om proporlionelll val av ledamöler och suppleanter i sådana statliga och liknande organ som helt eller delvis utses av kommunfullmäktige eller landsting. För de fall där bestämmelser om proportionellt val saknas föreslås, med några undantag, all sådana införs. Vidare föreslås alt bestämmelserna om val av suppleanter ändras så att en grupp av suppleanter kan utses för ledamöterna i stället för som nu en personlig suppleant för varje ledamot. Ändringarna avses träda i kraft den I januari 1983 eller i vissa fall den 1 juli 1983.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 2

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs atl 2 kap. 23 § kommunallagen (1977:179) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 23 § Val av styrelse, annan nämnd och beredning saml av revisorer och revisorssuppleanter som avses i 5 kap. 1 § skall vara proportionellt, om det begäres av minsl så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålles om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valel avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas lill närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proporfionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. I Stockholms kommun gäller ej bestämmelserna om proportionellt val beträffande nämnd som avses i 3 kap. 13 § andra stycket.

Vad som sägs i första stycket gäller också när fullmäktige skall välja ledamöter och suppleanter i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse eller revisorer och revisorssuppleanter för granskning av sådan styrelses förvaltning.

Om fullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i vissa statliga styrelser och andra organ finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1983.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses

styrelse

Härigenom föreskrivs att lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Länsstyrelses styrelse består, ut- Länsstyrelses styrelse består, ut
över ordföranden, av 14 ledamöter, över ordföranden, av 14 ledamöter,
som utses genom val. Valet förrättas som utses genom val. Valet förrättas
av landstingei eller, om i länet finns av landstinget. Om det i länet finns
kommun som ej ingår i landstings- enkommunsom ej ingår i landstings-

Prop. 1980/81:185 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommun, av landstinget och kom- kommunen, skall valet förrättas av
munfullmäktige med den fördelning landstingei och kommunfullmäktige
dem emellan som regeringen be- med den fördelning dem emellan
stämmer efler befolkningstalen. I som regeringen bestämmer efter
Gotlands län/örrdfMi valet av kom- befolkningstalen. I Gotlands län
munfullmäklige i Gollands kom- skall valet förrättas av kommun
mun. För varje ledamot utses en fullmäktige i Gotlands kommun. För
suppleant. Yllerligare föreskrifter de ledamöter som har valts av lands-
om val av ledamöler och suppleanler tinget eller kommunfullmäktige skall
meddelas av regeringen. lika många suppleanler väljas. Yller-

ligare föreskrifter om val av ledamöter och suppleanter meddelas av regeringen.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1983. De nya bestämmelserna om val av suppleanler tillämpas dock dessförinnan vid val som avser tid efter utgången av år 1982.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m. m. dels att i 2 § ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels atl 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Med polismyndighet avses polisstyrelsen i distriktet, om ej annat följer av lag eller annan författning.

Polisstyrelsen beslår av polischefen och det antal valda ledamöter, minst sex och högst åtta, som länsstyrelsen bestämmer.

Ledamöterna ulom polischefen skall väljas av landstingei. Om det i polisdistriktet finns en kommun som inte ingär i landstingskommunen, skall valet förrättas av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som länsstyrelsen

8 §3

Ordförande i taxeringsnämnd skall vara myndig svensk medborgare. Han får ej ha fyllt sjuttio år eller vara i konkurstillstånd.

Valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio är. Den som väljs till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd för lokalt eller särskilt taxeringsdistrikt skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingär i distriktet.

Till ledamöter och suppleanler Till ledamöter och suppleanter
skall utses personer som har insikt i bör utses personer som har insikt i de
de beskaltningsfrågor som ankom- beskattningsfrågor som ankommer
mer på taxeringsnämnden. på taxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

Taxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Talan mot taxeringsnämndens beslut förs genom besvär hos länsstyrelsen.

9§'' Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara ledamot eller suppleant. Annars får ej någon frånträda sådanl uppdrag om han ej uppger hinder som godkänns av den som har utsett honom.

Upphör ledamot eller suppleant att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

Förordnande som ordförande i taxeringsnämnd får återkallas när synnerliga skäl föreligger.

När ledighet uppkommer utses ny Om en ledamot som har utsetts vid

ledamot eller suppleant för den tid proportionellt val avgår under tjänst-
som återstår. göringstiden, inträder en suppleant,

enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Om en ledamot eller suppleant som inte har utsetts vid proportionellt val avgär, utses en ny ledamot eller suppleant för återstoden av tjänstgöringstiden.

3 Senaste lydelse 1978:316. * Senasle lydelse 1978:316.

/ wo/".'Taxeringsnämnden sammanträder på lid och plats, som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar suppleanterna om sammanträdena. Till det första sammanträdet för årets taxering kallas även suppleanterna. Ar ledamot förhindrad att komma till sammanträde, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant och även underrätta ordföranden härom. Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten skall i god tid underrättas om tid och plats för sammanträdena. Skattskyldig skall underrättas om tid och plats för sammanträde vid vdket redovisning skall lämnas för taxeringsrevision som har verkställts hos honom.

Vid sammanträdena förs protokoll enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

/ mom. Taxeringsnämnden sammanträder på tid och plats, som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar suppleanterna om sammanträdena. Till det första sammanträdel för årets taxering kallas även suppleanterna. Om en ledamot är förhindrad att komma till etl sammanträde, skall han i sitt ställe kalla en suppleant enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämls vid valet samt underrätta ordföranden. Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten skall i god tid underrättas om lid och plats för sammanträdena. Om taxeringsrevision har gjorts hos en skatlskyldig skall den skatlskyldige underrättas om tid och plats för del sammanträde vid vdket revisionen redovisas.

Vid sammanträdena skaU protokoll föras enligl de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

17 kap. 8§ Antalet valda ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd skall vara minst fem och högst åtta. Antalet ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller, om ledamöterna skall väljas av skilda organ, av länsstyrelsen.

För varje vald ledamot skall väljas För de valda ledamöterna skall

en suppleant. väljas lika många suppleanter. Om

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta länsstyrelsen, fasfighetstax-eringsnämndens ordförande och de valda.

suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid valet även den ordning bestämmas i vdken de skall kallas till tjänstgöring.

Den som har varit ordförande vid ett val, skall omedelbart underrätta länsstyrelsen, fastighetstaxeringsnämndens ordförande och de valda om utgången av valet.

10 §

Valbar till ledamot eller suppleant i fasfighetslaxeringsnämnd är myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år. Den som väljs till ledamot eller suppleant skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i fastighetstaxeringsdistriktet.

Till ledamöter och suppleanter bör utses personer som har insikt i de fastighetstaxeringsfrågor som ankommer på fastighetstaxeringsnämnden.

Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har insikt i de fastighetstaxeringsfrågor som ankommer på fastighetstaxerings-nämnden.

Den som har fyllt sexfio år eller uppger annat giUigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

12 § Den som har fyllt sexfio år har rätt atl frånträda uppdrag att vara ledamot eller suppleant. Annars får ej någon frånträda sådant uppdrag om han ej uppger hinder som godkänns av den som har utsett honom.

Upphör ledamot eller suppleant alt vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer utses ny Om en ledamot som har utsetts vid

ledamot eller suppleant för den tid proportioneUt val avgår under tjänsl-
som återstår. göringstiden, inträder en suppleant,

enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av

Nuvarande lydelse

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en suppleant.

Föreslagen lydelse

För ledamöterna, utom ordföranden och vice ordföranden, utses lika många suppleanler.

Landstingels och kommunfullmäktiges val av ledamöler eller suppleanler skall vara proportionellt, om det begärs av minsl så många ledamöter i landstinget eller kommunfull-mäktige som motsvarar den kvot, vilken erhålls om anlalel närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmasl högre hela tal. Om förfarandet vid sådanl proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportioneUt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skaU vid valet även den ordning bestämmas i vilken de skall kallas till tjänstgöring.

8 §2

Styrelseledamöter utses, om inte regeringen föreskriver annat, för en tid av tre år, räknal från och med den 1 juli årel efter det år då val i hela riket fill landsting och kommunfullmäktige har ägt rum.

En styrelseledamot kan skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom.

Avgår en styrelseledamot innan den tid, för vilken han blivtt utsedd gått till ända, skall för den återstående tiden utses en ny ledamot i den ordning, vari den avgångne ledamoten blivit utsedd.

Om en styrelseledamot som har utsetts vid proportioneUt val avgår under tjänstgöringstiden, inträder en suppleant, enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämls vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Om en annan ledamot avgår, utses en ny ledamot för återstoden av tjänstgöringstiden.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 i

Till styrelsesammanträde skola samtliga ledamöter kallas. Är styrelseledamot förhindrad atl tjänstgöra, skall till tjänstgöring i första hand inkallas den för honom utsedde suppleanten. Suppleant må även eljest närvara vid styrelsens sammanträden och skall alltid underrättas om tid för sammanträde. Den i 12 § första stycket omförmälde direktören äger dellaga i styrelsens sammanträden men ej i dess beslul.

Till styrelsens sammanträden skall samtliga ledamöter kallas. Om en styrelseledamot är förhindrad att tjänstgöra vid ett sammanträde, skall en suppleant kallas i hans ställe enligt den bestämda ordningen mellan suppleanterna. Suppleanterna får även (■ övrigt närvara vid styrelsens sammanträden. De skall allfid underrättas om tiden för sammanträdena. Den direktör som avses i 12 § första stycket/år deltaga i styrelsens sammanträden men ej i dess beslut. Vid förfall för både ordföranden och vice ordföranden föres ordet av den

som de vid sammanträdet närvarande utse.

Styrelsen är beslutför, då minst hälften av de ledamöter som äger deltaga i

avgörandet är närvarande. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, om

vilken de flesta röstande förena sig, och vid lika röstetal den mening som

biträdes av den som för ordet. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Har ledamot, som

deltagit i ärendes behandling, från styrelsens beslul avvikande mening, skall

denna antecknas lill prolokollel.

201

Frågor om förfidspension, med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 § andra stycket, saml om handikappersättning och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, bestående av åtta ledamöter. Dessa äro ordföranden i kassans styrelse, som tillika för ordet i delegationen, vice ordföranden i kassans styrelse, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skola hava särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller, om kassans verksamhetsområde utgöres

Frågor om förtidspension, med undantag av ärenden som avses i 7 kap. 1 § andra stycket, samt om handikappersättning och vårdbidrag avgörs i allmän försäkringskassa av en pensionsdelegation, som består av åtta ledamöter. Dessa är ordföranden i kassans styrelse, som också är ordförande i delegafionen, vice ordföranden i kassans styrelse, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget valda ledamöter. Om kassans verksam-

Nuvarande lydelse

av kommun, av kommunfuUmäktige utsedda ledamöter. Då skål äro därtUl må regeringen ulse särskild ordförande och vice ordförande i pen-sionsdelegalion.

För annan ledamot än ordförande och vice ordförande utses en suppleant. Regeringen må föreskriva att för envar av de av riksförsäkringsverket utsedda läkarna skola utses två suppleanter.

I allmän försäkringskassa må med regeringens medgivande finnas flera pensionsdelegalioner.

Föreslagen lydelse

hetsområde utgörs av en kommun, skall två ledamöter väljas av kommunfullmäktige i stället för av landstinget. När det finns skäl lill det får regeringen utse särskild ordförande och vice ordförande i en pensionsdelegation.

För var och en av de av riksförsäkringsverket utsedda ledamöterna skallen suppleant utses. Regeringen får föreskriva att två suppleanler skall utses för var och en av de läkare, som har utsetts av riksförsäkringsverket. För de ledamöler som har valts av landstinget eller kommunfuUmäktige skall lika många suppleanter väljas.

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter eller suppleanter i styrelse för allmän försäkringskassa skaU tillämpas vid landstingets och kommunfullmäktiges val av ledamöter eller suppleanter i pensionsdelegation.

I allmän försäkringskassa får med regeringens medgivande finnas flera pensionsdelegationer.

Nuvarande lydelse

Vad i 8-10 §§ är stadgat med avseende på styrelse skall äga molsvarande ttllämpning med avseende på försäkringsnämnd. Beslutanderätten i vissa ärenden, vdkas prövning ankommer på försäkringsnämnd, får enligl särskilda bestämmelser utövas av nämndens ordförande.

Föredragning inför försäkringsnämnd verkslälles av den som den allmänna försäkringskassans styrelse utser därtUl.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter eller suppleanter i styrelse för allmän försäkringskassa skaU tillämpas vid valet av ledamöter eller suppleanter / försäkringsnämnd.

Bestämmelserna i 8-10 §§ om styrelse skall tillämpas på försäkringsnämnd. Beslutanderätten i vissa ärenden, .yow skall prövas av försäkringsnämnd, får enligt särskilda bestämmelser utövas av nämndens ordförande.

Ärenden föredras för försäkringsnämnden av den som den allmänna försäkringskassans styrelse utser.

Nuvarande lydelse

av regeringen, varav en bland företrädare för arbetsgivare och en bland företrädare för arbetstagare inom länet, samt en av skolöverstyrelsen, en av länsstyrelsen och fem av landstinget. I Gollands län utses fem ledamöter av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Omfattar annat län kommun, .som icke tillhör landstingskommun, utses tre ledamöter av landstingei och två ledamöter av kommunfullmäktige.

De ledamöter, vdka icke utses av regeringen, skola fylla av regeringen angivna viUkor.

För varje ledamot utses i samma ordning som ledamoten en suppleant.

Föreslagen lydelse

bland företrädare för arbetsgivare och en bland företrädare för arbetstagare inom länet, samt en av skolöverstyrelsen och en av länsstyrelsen. Fem ledamöter skad väljas av landstinget. I Gollands län skaU fem ledamöler ui.ses av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Omfattar annat län kommun, som ej tillhör landstingskommun, skaU tre ledamöler utses av landstinget och två ledamöler av kommunfullmäktige.

För var och en av de ledamöler som utses av regeringen, skolöverstyrelsen och länsstyrelsen skall en suppleant utses. För de ledamöter som väljs av landstinget eller kommunfullmäktige skall Uka många suppleanter väljas. Suppleanterna skall utses för samma tid som ledamöterna.

Ledamöterna och suppleanterna skall vara bosatta inom länel. Om villkor i övrigt gäller vad regeringen föreskriver.

Prop. 1980/81:185 14

2 § Lantbruksnämnden skall beslå av nio ledamöler. Fyra ledamöter och en
suppleant för var och en av dem skall utses a v regeringen. Fy ra ledamöler och
lika många suppleanter skall väljas av landstinget eller, i Gotlands län, av
kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Lantbruksdirektören är självskri
ven ledamot i nämnden.

Inom var och en av lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skall del finnas en rennäringsdelegation. Landstinget skall välja en ledamot i delegationen och en suppleant för denne ledamot.

3 § Skogsvårdsstyrelsen skall bestå av sju ledamöler. Tre ledamöter och en
suppleant för var och en av dem skall utses av regeringen. Tre ledamöter och
lika mänga suppleanter skall väljas av landstinget eller, i Gotlands län, av
kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Länsjägmästaren är självskriven
ledamot i styrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. De nya bestämmelserna om utseende av ledamöter och suppleanter i lantbruksnämnderna, rennärings-delegafionerna och skogsvårdsstyrelserna tillämpas dock dessförinnan vid val som avser tid efter utgången av år 1982.

9 Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs att i väglagen (1971:948) skall införas en ny paragraf, 9 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9a§

/ varje län skall det finnas en länsvägnämnd.

Nämnden skall bestå av sju ledamöter, som väljs av landstingei. Om det i länet finns en kommun, som inte ingår i landstingskommunen, förrättas valet av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som regeringen bestämmer efter befolkningstalen. I Gollands lån skall valet förrättas av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. För ledamöterna väljs lika många suppleanter.

Prop. 1980/81:185 15

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1983. De nya bestämmelserna om val av ledamöter och suppleanter tillämpas dock dessförinnan vid val som avser lid efter utgången av år 1982.

10 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)' dels att 1 kap. 6 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 6 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.
6§
Studiestödet handhas av statliga Studiestödet handhas av slatliga

myndigheter, däribland centrala stu- myndigheler, däribland centrala diestödsnämnden och studiemedels- sludiestödsnämnden, sludiemedelsnämnderna, saml av skolstyrelser- nämnderna och vuxenutbildnings-na, landstingskommunernas utbild- nämnderna, samt av skolstyrelser-ningsnämnder och läroanstalterna. na, landstingskommunernas utbildningsnämnder och läroanstalterna. Kommun kan föreskriva att fråga om studiestöd som ankommer på skolstyrelsen skall handläggas av annan kommunal nämnd. Molsvarande rätt tillkommer landstingskommun.

Allmän försäkringskassa skall beräkna storleken av timstudiestöd, dagstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd samt betala ut sådana stöd.

6a§

/ varje län skall det finnas en vuxenutbildningsnämnd.

Vuxenutbildningsnämnden skall bestå av ordförande och åtta andra ledamöter. Fem ledamöter skall utses av regeringen. Fyra ledamöter skall väljas av landstinget. Om det i länet finns en kommun som inte ingår i landstingskommunen, skaU valet förrättas av landstinget och kommunfuUmäktige med den fördelning mellan dem som regeringen bestämmer

' Lagen omtryckt 1975:359.

32 §

skaU lika många suppleanter väljas.

Kommun kan i samråd med landsfingskommunen besluta att landstingskommunen skall fullgöra kommunens skyldighet enligt första stycket.

Val av ledamöter skall vara pro- Val a\ ledamöter eller suppleanter portionelll, om det begäres av minst skall vara proportionellt, om det

De ledamöter i slyrelsen för högskoleenhet som skall vara företrädare för allmänna inlressen skall väljas av den eller de kommuner och landsfingskommuner till vilken eller vilka högskoleenheten är förlagd. Hur många av dessa ledamöter som skall väljas av varje kommun eller landstingskommun bestämmes av regionslyrelsen. I ärendei skall regionstyrelsen samråda med den eller de kommuner och landstingskommuner som beröres.

så många väljande som motsvarar det tal vilkel erhålles om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns särskilda föreskrifter

De ledamöler i styrelsen för en högskoleenhet som skall vara företrädare för allmänna inlressen skall väljas av den eller de kommuner och landstingskommuner till vilken eller vilka högskoleenheten är förlagd. Hur många av dessa ledamöler som skall väljas av varje kommun eller landstingskommun bestäms av regionslyrelsen. I ärendet skall regionstyrelsen samråda med den eller de kommuner och landstingskommuner som berörs. För ledamöterna

begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal vilket erhålls om samtliga väljandes anlal delas med det antal personer som valel avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal skall den avrundas lill närmast högre hela tal. Om förfaran-

Prop. 1980/81:185 18

Uldrag
KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-09

Närvarande: statsrådet Ullsten, ordförande, och statsråden Bohman, Mogård, Dahlgren, Äsling, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Eliasson

Föredragande: statsrådet Boo

Proposition om proportionella val till statliga nämnder m. m.

1 Inledning

Med proportionellt val avses att valet sker så att varje parfi blir representerat i det organ valet avser i förhållande lill sin styrka i den beslutande församlingen. Val som förrättas av kommunfullmäktige och landsting skall i allmänhet ske proportionellt, om del begärs av en på visst sätl beräknad minoritet. En sädan möjlighet till proportionellt val finns i fråga om kommunala och landslingskommunala nämnder, beredningar och revisorer samt styrelser och revisorer i kommunala och landslingskommunala bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Möjlighet alt välja proportionellt finns även när kommunfullmäktige och landsting utser nämndemän samt ledamöter i vissa regionala och lokala statliga nämnder och

styrelser m. m. Rätten till proportionellt val har särskilt under senare år

i utvidgats till flera områden. Fortfarande saknas dock i fråga om en del

statliga nämnder och styrelser m. rn. möjlighet att få till stånd proportionellt

val.

I mofion 1976/77:1001 hemställdes atl riksdagen hos regeringen skulle begära utredning och förslag om rätt till proportionellt val när kommunfullmäktige och landsting utser ledamöter i statliga nämnder och styrelser m. m. I sitt betänkande (KU 1977/78:6) med anledning av motionen fann konstitutionsutskottet det naturligt att en rätt till proportioneUt val också skulle finnas i de fall då kommunfullmäktige eller landsting utser ledamöter i styrelser och nämnder av statlig karaktär. På utskottets hemställan biföll riksdagen motionen (rskr 1977/78:1).

För ledamöterna i de regionala och lokala statliga nämnderna och styrelserna skall i regel utses suppleanter. Bestämmelserna om utseende av

Prop. 1980/81:185 19

suppleanter innebär ofta att det för varje ledamot skall utses en personlig suppleant. Suppleanterna för ledamöter i kommunala nämnder är däremot inte personUga.

I motion 1978/79:1692 hemställdes all riksdagen hos regeringen skulle begära förslag till sådana bestämmelser beträffande suppleanternas tjänstgöring i länsstyrelses styrelse att den vid valtillfället förutsatta proportionella fördelningen av platserna i styrelsen kan behällas även när en personlig suppleant är förhindrad att tjänstgöra för ledamoten. Konsiitulionsuiskotlet anförde i sitt betänkande med anledning av motionen (KU 1979/80:8) alt utskottet ansåg det önskvärt att den sammansättning av länsstyrelses styrelse med avseende på t. ex. olika partiers och länsdelars representation som kommit till uttryck vid valet av ledamöter i så stor utsträckning som möjligt behålls vid ledamots frånvaro. Utskottet ansåg därför alt del fanns skäl alt se över reglerna om valet av suppleanter och deras inträde i länsstyrelses styrelse. Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört (rskr 1979/80:9).

Inom kommundepartementet har upprättats promemorian Proportionella val till statliga nämnder m. m. (Ds Kn 1980:4). I promemorian föreslås att bestämmelser om proportionellt val av ledamöter och suppleanler i sådana statliga och liknande organ som hell eller delvis utses av kommunfullmäktige eller landsting införs i de flesta fall där sädana saknas. Vidare föreslås att bestämmelserna om val av suppleanter ändras så att en grupp av suppleanter kan utses för ledamöterna i stället för en personlig suppleant för varje ledamot. Promemorian bör i den del den innehåller en redogörelse för nuvarande ordning samt upptar överväganden och förslag fogas lill regeringsprotokollet i detta ärende som bilagal.

Promemorian har remissbehandlats. En inom kommundepartementet upprättad sammanställning över remissinstanser och remissyttranden bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärencje som bilaga 2.

2 Allmän motivering

2.1 Ledamöter

2.1.1 ProportioneUt val

Val som förrättas av kommunfullmäktige och landsting skall i allmänhet ske proporfionellt, om det begärs av en på visst sätl beräknad minoritet. En sådan möjlighet till proportionellt val finns i fråga om kommunala och landstingskommunala nämnder, beredningar och revisorer samt styrelser och revisorer i kommunala och landstingskommunala bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Bestämmelser härom finns i 2 kap. 23 § kommunallagen (1977:179). Denna bestämmelse är så konstruerad att varje grupp som skulle bli representerad vid en proporfionell fördelning av de mandat som valet avser kan få till stånd ett proportionellt val. Om förfarandet vid ett

Prop. 1980/81:185 20

sådanl proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proporlionelll valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. (ändrad senast 1979:416).

Kommunfullmäktige och landsting fungerar som valkorporationer vid val av ledamöter i vissa statliga organ och i vissa speciella organ som inte ingår i vare sig den statliga eller den kommunala förvaltningsorganisationen. I vissa men inte i alla fall finns en möjlighet att få till stånd proportionellt val. Möjligheter att få till stånd proportionellt val finns i fråga om nämndemän i tingsrätt, fastighetsdomstol, hovrätt, länsrätt, kammarräti och försäkringsrätt samt ledamöter i länsstyrelses styrelse, polisstyrelse, taxeringsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd, styrelse för högskoleenhet samt huvudmän i sparbank. Möjligheter att få till stånd proportionellt val saknas i fråga om jurymän i tryckfrihetsmål, ledamöler i allmän försäkringskassas styrelse, allmän försäkringskassas pensionsdelegation, försäkringsnämnd, inskrivningsnämnd för värnpliktiga, beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda, länsskolnämnd, vuxenulbildningsnämnd, skogsvårdsslyrelse, lantbruksnämnd, länsvägnämnd och länsnykterhetsnämnd.

I departementspromemorian föreslås att kommunfullmäkUges och landsfings val av ledamöter i regionala och lokala statliga nämnder m. m. skall kunna ske proportionellt också i de fall där delta! f. n. inte är möjligt. Undantag görs för jurymän i tryckfrihetsmål och ledamöler i länsnykterhetsnämnd. När det gäller jurymän i tryckfrihetsmål hänvisas till atl frågan övervägs av yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10). Undanlaget för ledamöter i länsnykterhetsnämnd motiveras av all länsnyklerhetsnämnderna enligt riksdagens beslul med anledning av prop. 1979/80:1 om socialtjänsten avskaffas vid utgången av år 1981 (SoU 1979/80:44, rskr 1979/80:385).

Till slöd för förslaget anförs i promemorian alt det från demokratisk synpunkt får anses värdefullt att garantier skapas för atl politiskt valda organ får en allsidig sammansättning. Bestämmelser om proportionellt valsätt har en funktion att fylla i detta sammanhang genom att de utgör en yttersta garanti för att minoritetspartiers inflytande säkerställs. Även om den proportionella valmetoden i praktiken sällan tillämpas har, enligt vad som uttalas i promemorian, bestämmelserna om proporfionellt val ändå en viktig uppgift genom att de utgör en grund för de överenskommelser som partierna träffar om hur mandaten skall fördelas. Enligt promemorian behöver man inte befara alt möjligheten att använda det proportionella valsättet skall leda till en olämplig politisering av valen.

I promemorian påpekas att vissa ledamöter i några av de aktuella organen utses av andra myndigheter än kommunfullmäktige och landsting. Dessa organs verksamhel rör samhällsområden där del finns behov av representation från andra områden än det kommunala eller landstingskommunala. Den omständigheten att det inte går atl uppnå fullständig proportionalitet gör det dock, enligt vad som framhålls i promemorian, inte mindre angeläget att ändra bestämmelserna så att proportionalitet skall kunna uppnås så långt

Prop. 1980/81:185 21

detta är möjligt.

De allra flesta remissinstanserna tillstyrker förslagel om att kommunfullmäktiges och landstings val av ledamöter i regionala och lokala statliga nämnder m.m. skall kunna ske proportionellt i de fall där delta f. n. inle är möjligt. Flertalet remissinstanser instämmer i allt väsentligt i vad som har anförts i promemorian till stöd för förslagel. Sålunda delar riksskatteverket (RSV) uppfattningen atl bestämmelser om proportionellt valsätt har en viktig funktion att fylla när det gäller atl skapa garantier för atl politiskt valda organ får en allsidig sammansättning. RSV finner det naturligt att rätl till proportionellt val också skall finnas i de fall då kommunfullmäktige eller landsting utser ledamöter i styrelser och nämnder av statlig karaktär. Länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska kommunförbundel redovisar liknande synpunkter och framhåller dessutom att bestämmelser om proporfionellt valsätt utgör en yttersta garanti för att minorilelspartiers inflytande säkerställs. Kommunaldemokratiska kommittén instämmer i förslaget om en utökning av det proportionella valsättet till alla statliga nämnder m. m. Kommittén påpekar emellerfid att konstitutionsutskottet har uppmärksammat svårigheten alt uppnå full proportionalitet i de valda organen, när dessa inle utses av en och samma valkorporation. Synpunkten har betydelse när kommunala församlingar utser bara ett mindre anlal ledamöter, såsom pensionsdelegation, skogsvårdsstyrelse, lantbruksnämnd, vuxenutbildningsnämnd och civil ledamot i inskrivningsnämnd. Denna svårighet är dock enligt kommittén inget hinder mot reformen som sådan. Betydelsen av all möjligheten till proportionellt val står öppen varierar från fall till fall noteras också av Landstingsförbundet. Förbundet anser att det kan finnas anledning att beakta delta vid den fortsatta beredningen av departementspromemorian. Enligt förbundet behöver det emellertid inte i och för sig hindra atl förslagen genomförs i befintligt skick.

Elt fåtal remissinstanser är kritiska mot förslaget i denna del. Kritiken gäller val av ledamöter till vissa nämnder eller styrelser. Sålunda avstyrker lantbruksnämnden i Hallands län förslagel om proportionella val av de ledamöler i lantbruksnämnden som utses av landstinget. Nämnden framhåller atl den har svårt att finna några bärande motiv för de föreslagna ändringarna, i vart fall om inte samfliga ledamöter väljs av landsfinget. Nämnden anser att huvudvikten bör läggas vid att de ledamöter som utses dels representerar de olika delarna av länet, dels är någorlunda väl insalta i länets jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring m. m. Enligt nämnden borde ledamöterna utses efter någon form av samråd mellan landsting och regering. När det gäller förslaget om val av ledamöter i allmän försäkringskassas styrelse och allmän försäkringskassas pensionsdelegafion är Försäkringskasseförbundet och Blekinge läns allmänna försäkringskassa kritiska. Försäkringskasseförbundet delar visserligen uppfattningen atl ett minoritetsskydd bör säkerställas i lagstiftningen, men föreslår att inga ändringar nu görs i reglerna för val till kassornas organ. Förbundet pekar på att den föreslagna

Prop. 1980/81:185 22

i.iöiligheten att kräva proportionella val gäller endast hälften av de röstberättigade i styrelsen och två av de åtta ledamöterna i varje pensionsdelegation. Vidare pekar förbundet på en mellan förbundet och riksförsäkringsverket gemensam ulredning, den s. k. RFV-FKF-ulredningen, som i en delrapport har föreslagit bl. a. en delvis ändrad organisation för och arbelfördelning mellan kassornas organ. Förbundet anser alt regering och riksdag bör få möjlighet atl pröva utredningens förslag och förslagen i departementspromemorian i ett sammanhang. Även Blekinge läns allmänna försäkringskassa anser att anledning saknas att nu förändra valsättet. Om en förändring av valsättet skall ske bör enligl kassans mening en tolal diskussion av valkorporationen komma till stånd. När del gäller beslulsnämnd för psykiskt ulvecklingsstörda har socialstyrelsen i princip inle någol att invända mol att ledamöterna väljs på det sätl som har föreslagils i promemorian. Socialstyrelsen påpekar emellertid alt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (ändrad senasl 1980:994) ses över genom omsorgskommittén (S 1977:12). Kommitténs arbete berör bl. a. beslutsnämndernas verksamhet. Elt förslag kommer alt läggas fram under år 1981. Socialstyrelsen anser mot bakgrund härav atl del föreligger skäl atl avvakla utredningsarbetet innan ställning las till de nu akluella ändringarna i lagen.

För egen del viU jag anföra följande.

Genom den nya kommunallagen (1977:179, ändrad senast 1981:165) har sketl en avsevärd utvidgning av rätten till proportionellt val i kommunfullmäktige och landsting. Denna räU är numera föreskriven för valen till samlliga kommunala och landstingskommunala nämnder och beredningar. Även när kommunfullmäktige och landsting utser styrelseledamöter och revisorer i företag som ägs av en kommun eller landstingskommun skall enligt 2 kap. 23 § kommunallagen den proportionella valmetoden kunna användas. Rätten fill proporfionellt val föreligger också i flera fall då kommunfullmäktige eller landsting utser ledamöter i styrelser och nämnder av StatUg karaktär.

Från allmänt demokratiska synpunkter är det angeläget att polUiskl valda organ får en så allsidig sammansättning som möjligt. I de fall där en rätt till proportionellt val inte föreligger är det teoretiskt möjligt för ett majoritets-parfi a« ta alla mandat i en viss poUfiskt vald nämnd eller styrelse. Bestämmelser om proportionellt val utgör därför en yttersta garanti för att de mindre partiernas inflytande säkerställs. Även om den formella möjligheten Ull ett proportionellt val sällan utnyttjas, ulgör rätten härtill en viktig grund för de överenskommelser som de politiska partierna sinsemellan träffar om hur mandaten skall fördelas. I likhet med promemorieförslaget och de allra flesta remissinstanserna anser jag därför i princip att del bör införas en möjlighet till ett proportionellt valsätt i de fall där delta f. n. inte är möjligt. Jag återkommer i det följande lill några fall där denna möjlighet f. n. inte bör införas.

Prop. 1980/81:185 23

1 några av de nu aktuella organen utses vissa ledamöter av andra myndigheter än kommunfullmäktige och landsting. Det gäller allmän försäkringskassas styrelse och pensionsdelegation, inskrivningsnämnd för värnpliktiga, skogsvårdsstyrelse, lantbruksnämnd, länsskolnämnd saml vuxenutbildningsnämnd. I dessa organ gär det inte atl uppnå fullständig proportionalitet. Dessa förhållanden har också särskilt uppmärksammats av några remissinstanser. En del av dessa har avstyrkt förslagel när det gäller dels lantbruksnämnderna, dels de allmänna försäkringskassornas organ.

Liksom de allra flesta remissinstanserna delar jag den uppfattning som har kommit till uttryck i promemorian, nämligen att den omständigheten att det inte går att uppnå fullständig proportionalitet inte gör det mindre angelägel all ändra bestämmelserna så atl proportionalitet skall kunna uppnås så långt della är möjligt. Enligt min mening är det dessulom angeläget alt man skapar så enhetliga regler som möjligt för kommunala val av ledamöter i olika styrelser och nämnder av statlig karaktär och att bestämmelserna härom anpassas till vad som gäller för kommunfullmäktiges och landstings val av egna nämnder och styrelser. Jag anser alltså att en möjlighet till proportionellt val bör föreligga även i de fall när kommunfullmäkfige och landstinget inte utser samlliga ledamöler.

I detta sammanhang vill jag något beröra frågan om fyllnadsval efter en ledamot eller suppleant som avgår. Om en ledamot eller en suppleant som har utsetts genom majoritetsval avgår får fyllnadsval förrättas. Om en ledamot som har utsetts genom proportionellt val avgår inträder en suppleant i ledamotens ställe. Om en suppleant som har utsetts genom proporfionellt val avgår får inte någon ny suppleant utses. Om en ledamot som har utsetts genom proportionellt val avgår under mandatperioden och det inte längre finns några suppleanter skulle detta leda till att platsen får stå obesatt. Detta kan tänkas inträffa i de fall landstinget eller kommunfullmäktige utser endast ell mindre anlal ledamöler och suppleanler, såsom i pensionsdelegation. I elt rättsfall (regeringsrättens årsbok 1939 ref. 61) har fullmäktige emellertid ansetts befogade att förrätta nya val av suppleanler i en kommunal nämnd, när samtliga suppleanler inträtt som ledamöler i nämnden eller annars avgått som suppleanter. Fyllnadsval bör således få ske under sådana speciella förhållanden som förelåg i det nyssnämnda rättsfallet.

I promemorian har inga ändringar föreslagils beträffande val av jurymän i tryckfrihetsmål under hänvisning till alt frågan f. n. utreds av yltrandefri-hetsulredningen. Vidare har förslag inte lagts fram i fråga om ledamöterna i länsnykterhetsnämnd, eftersom länsnyklerhetsnämnderna enligt riksdagens beslut skall avskaffas fr. o. m. år 1982. Remissinstanserna har inte haft några synpunkler härpå. Även jag ansluter mig till promemorieförslaget. Jag har i denna del samrått med cheferna för justitie- och socialdepartementen.

Några remissinsianser har med hänvisning fill pågående utredningar inte ansett att ändringar nu bör göras i fråga om valsättet till beslutsnämnder för psykiskt utvecklingsstörda och till de allmänna försäkringskassornas

Prop. 1980/81:185 24

organ.

När det gäller beslulsnämnder för psykiskl utvecklingsstörda har omsorgskommittén i uppdrag all bl. a. överväga de funktioner som ankommer på beslulsnämnd och möjlighelen av att beslulsnämndens funktioner läggs på elt annal jämförbart organ. Kommittén avser enligt vad jag har erfarit att lägga fram sitt förslag under våren 1981. Med hänsyn härtill anser jag atl ändringar inte nu bör göras i fråga om de bestämmelser som reglerar valen till beslulsnämnderna. Jag har i denna del samrått med statsrådet Holm.

I sill remissyttrande uppmärksammar Försäkringskasseförbundet den mellan riksförsäkringsverket och förbundel gemensamma s. k. RFV-FKF-ulredningen, som i en delrapport har föreslagit en delvis ändrad organisation för och arbetsfördelning mellan kassornas förtroendevalda organ. Enligt förbundel kan förslagel innebära atl sammansättningen av något av förtroendemannaorganen kan komma atl beröras. Förbundet anser att regering och riksdag bör få möjlighet att pröva RFV-FKF-utredningens förslag och förslagen i departementspromemorian i ett sammanhang. Enligt vad jag har inhämtat är det f. n. inte aktuellt att ändra på den nuvarande ordningen att landsfingen och i vissa fall kommunfullmäktige skall välja ledmöter. Jag anser att det är angelägel att regler om proportionellt val av ledamöter kan tillämpas nästa gång landstingen och i förekommande fall kommunfullmäktige skall ulse ledamöter i de allmänna försäkringskassornas organ. Jag förordar därför att det nu görs de ändringar som behövs för att proportionella val skall kunna ske till kassornas förtroendeorgan.

Sammanfattningsvis anser jag sålunda all en möjlighet till proporfionellt val av ledamöter bör införas i fråga om allmän försäkringskassas styrelse, pensionsdelegation och försäkringsnämnd, inskrivningsnämnd för värnpliktiga, länsskolnämnd, vuxenutbildningsnämnd, skogsvårdsstyrelse och lantbruksnämnd. Med hänsyn lill pågående utredningar anser jag däremot inte alt denna möjlighet nu bör införas i fråga om ledamöter i beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda och tryckfrihetsjury. I likhet med vad som föreslås i departementspromemorian anser jag att undantag också skall göras för länsnykterhetsnämnd, eftersom länsnyklerhetsnämnderna enligt riksdagens beslut skall avskaffas vid utgången av år 1981.

2.1.2 Specialkompetens i vissa fall

I fråga om några regionala statliga nämnder föreskrivs att vissa ledamöter skall inneha specialkompetens. Föreskrifter om specialkompetens finns i fråga om bl. a. taxeringsnämnd, länsskolnämnd, länsvägnämnd och vuxenulbildningsnämnd. I fråga om t. ex. de ledamöter i vuxenutbildningsnämnderna som utses av landstinget och kommunfullmäktige föreskrivs att de skall företräda utbildningsväsendet i länet.

I promemorian anförs att det vid ett proportionellt val inte är möjligt att garantera att vissa av ledamöterna skall inneha specialkompetens eller

Prop. 1980/81:185 25

representera en speciell kommundel. Enligt vad som framhålls i promemorian är det dock inget som hindrar att man vid ett sådant val beaktar inlressen av detta slag. I promemorian föreslås all bestämmelser som innebär t. ex. att en ledamot skaU inneha viss specialkompetens ändras så att del i stället anges att ledamoten bör ha sådan kompetens.

Den i promemorian redovisade uppfattningen att det vid ett proportionellt val inte är möjligt att garantera att vissa av ledamöterna skall inneha specialkompetens eller representera en speciell kommundel föranleder inga erinringar från någon remissinstans. Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan har också godtagit att bestämmelserna ändras på föreslaget sätt. Tre vuxenutbildningsnämnder är emellertid kritiska eller tveksamma till förslaget i denna del. Vuxenutbildningsnämnden i Malmöhus län framhåller att partigrupperna kan nominera kandidater till valen som molsvarar de krav som anges i författningen eller instruktionen. Valproceduren är därför enligl nämnden ointressant. Nämnden anser att valet av ledamöter och suppleanler i vuxenutbildningsnämnderna ovillkorligen skall ske bland personer som företräder utbildningsområdet i länet. Vuxenutbildningsnämnderna i Gävleborgs och Norrbottens län förklarar att de i och för sig inle har något att erinra mot införandet av proportionella val. De är emellertid tveksamma till att de landstingsvalda ledamöterna inte längre "skall" representera utbildningsväsendet i länet. De framhåller bl. a. att den verksamhet som nämnden bedriver är så nära förknippad med allmänna utbildningsfrågor att ledamöternas kunskaper om utbildningsväsendet är av yttersta vikt.

För egen del vill jag anföra följande.

Jag delar uppfattningen i departementspromemorian att det inte är möjligt alt upprätthålla ett ovUlkoriigt krav på specialkompetens, om landstings eller kommunfullmäktiges val av ledamöter sker proportionellt. Det kan teoretiskt sett inträffa alt ett parti som får mandat, inte kan nominera någon företrädare som uppfyller de uppställda kraven på specialkompetens. I praktiken torde det dock vara möjligt för parfierna att nominera kandidater som innehar den önskvärda specialkompetensen.

De ändringar som behövs är därför mera av formell än av saklig karaktär. Sålunda kan bestämmelser som innebär att man vid valel skall beakta att en ledamot bör ha en viss specialkompetens stå kvar. Däremol kan inte längre föreskrivas alt en ledamot skaU ha en viss specialkompetens. Sådana bestämmelser bör därför ändras så att det i stället föreskrivs att ledamoten bör ha en sådan kompelens.

2.2 Suppleanter

2.2.1 Suppleanter som väljs av landstinget och kommunfullmäktige

1 flertalet organ av statlig karaktär till vilka kommunfullmäktige och landsting väljer ledamöter skall för ledamöterna utses suppleanter. För

Prop. 1980/81:185 26

nämndemän, ledamöter i tryckfrihetsmål, huvudmän i sparbank eller ledamöter i vuxenutbildningsnämnd finns emellertid inle suppleanler.

Suppleanter kan vara antingen personliga eller s. k. gruppsuppleanter. En personlig suppleant är suppleant för en viss ledamot och inträder vid förfall för denne. Om både ledamoten och den personliga suppleanten är lillfälligt förhindrade kan inte någon annan suppleant träda in. Gruppsuppleanter är suppleanter för alla ledamöter. Syslemel med gruppsuppleanter innebär att det i praktiken alltid finns en suppleant som kan träda in, om en ledamot är förhindrad att della i etl sammanträde.

Suppleanter för ledamöterna i de regionala och lokala statliga nämnderna torde i flertalet fall vara personliga. Suppleanterna för ledamöter i kommunala och landstingskommunala nämnder är däremol inle personliga utan s. k. gruppsuppleanter.

Inlrädesordningen för suppleanter i de kommunala nämnderna besläms på olika sätt beroende på om suppleanterna har valls proportionellt eller genom majoritetsval. När suppleanterna väljs proportionellt, regleras ordningen mellan suppleanterna enligt 8 § lagen om proportionellt valsätt direkl genom valet. Reglerna innebär bl. a. att en suppleant från del parti som ledamoten tillhör har företräde framför övriga suppleanter. Av de övriga suppleanterna har den företräde som tillhör ett parti med högre röstetal. När suppleanterna väljs genom majoritetsval skall enligt 3 kap. 2 § andra stycket kommunallagen den ordning i vilken de skaU inkallas till tjänstgöring bestämmas vid valet. Fullmäktige kan därvid följa de principer som anses lämpligast, t. ex. att i stället för en viss ledamot skall inkallas i första hand de suppleanter som fillhör samma politiska parti som ledamoten i en viss angiven ordning.

Som jag förut har sagt lorde suppleanterna för ledamöterna i flertalel regionala och lokala statliga nämnder vara personliga. Uttryckliga bestämmelser om att suppleanterna skall vara personliga finns bara beträffande polisstyrelserna, länsvägnämnderna och styrelse för högskoleenhet. Suppleanterna lorde emellertid också vara personliga när det gäller länsstyrelsernas styrelser, taxeringsnämnder, fastighetstaxeringsnämnder, styrelser för allmän försäkringskassa, allmänna försäkringskassors pensionsdelegalioner och försäkringsnämnder, inskrivningsnämnder för värnpliktiga, beslutsnämnder för psykiskt utvecklingsstörda, länsskolnämnder, skogsvårdsstyrelser och lantbruksnämnder.

I departementspromemorian föreslås att bestämmelserna om landstings och kommunfullmäktiges val av suppleanter till både länsstyrelses styrelse och andra regionala och lokala statliga organ m. m. ändras så att det framgår att suppleanterna inte är personliga utan aU alla suppleanter som har utsetts på detta sätt är suppleanter för alla ledamöter som har valts av landstinget resp. kommunfullmäktige. Enligt promemorieförslaget bör det samfidigt föreskrivas att även suppleanlvalet kan ske proportionellt. Vidare föreslås att suppleanter i fortsättningen skall utses för ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna. Med hänsyn till att länsnyklerhetsnämnderna avskaffas vid

Prop. 1980/81:185 27

utgången av år 1981 föreslås inga ändringar beträffande dem.

Till stöd för förslaget framhålls i promemorian bl. a. atl valet av suppleanter inte kan ske proportionellt, om en särskild personlig suppleant skall utses för varje ledamot som landstinget eller kommunfullmäktige väljer. Bestämmelserna i 8 § lagen om proportionellt valsätt innebär nämligen att alla suppleanter blir suppleanter för de ledamöter som valmyndigheten utser, samtidigt som företrädesförordningen mellan suppleanterna regleras.

I promemorian anförs vidare att de skäl som talar för att ledamöterna bör kunna väljas proportionellt även gäller i fråga om suppleanlvalet. Det innebär atl suppleanterna inle bör vara personliga. Ett ytteriigare skäl för en övergång till elt system med gruppsuppleanter är, enligt vad som framhålls i promemorian, att en ordning med personliga suppleanter för med sig att ingen kan träda in som ledamot, när både ledamoten och den personliga suppleanten tillfälligt är förhindrade.

När det gäUer suppleanternas inträde anförs i promemorian alt man, om suppleanterna har valts proportionellt, kan räkna med att den suppleant som i första hand skall träda in företräder samma parti som den frånvarande ledamoten. OavseU om suppleanterna har valts proportionellt eller ej, kan det, särskilt när ledamoten fillhör ett "litet" parti, ofta inträffa att den suppleant som skall träda in i andra hand företräder eu annat parti än ledamoten. Om suppleanterna har valts proportionellt, inträder i eu sådant fall en suppleant från det parti som har det största rösllalet i det väljande organet. Detla parfi har kanske en hell annan politisk inriktning än det parti som den frånvarande ledamoten företräder. I promemorian uttalas att detta i och för sig inte har större betydelse, eftersom man i praktiken sällan använder det proportionella valsättet. Om suppleanterna inte väljs proportionellt, torde man vid bestämmandet av ordningen mellan suppleanterna sträva efter alt en suppleant från ett parti med mer eller mindre likartad politisk inriktning skall träda in, när de suppleanter som företräder samma parti som en viss ledamot har "tagil slut". I promemorian framhålls all delta ibland kan innebära svårigheier, som åtminstone till en del kan undvikas, om t. ex. dubbelt så många suppleanter som ledamöter utses, eller om man t. ex. föreskriver atl del för varje parfi skall väljas suppleanter till etl anlal som med ett översfiger det antal ledamöter som utses för parfiet. I promemorian avvisas emellertid sådana lösningar med hänvisning bl. a. till att det skulle bli mycket komplicerat samt att betydelsen av det statliga organels sammansättning i partipolitiskt hänseende därigenom skulle markeras än starkare än vid ett sådant system som tillämpas i fråga om kommunala och landstingskommunala nämnder,

I promemorian konstateras att suppleanter f. n. inte utses för ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna. Om en ledamot, som har utsetts genom proportionellt val, avgår, bör fyllnadsval inte äga rum. I stället, framhålls i promemorian, bör i enlighet med vad som gäller för kommunala och

Prop. 1980/81:185 28

landstingskommunala nämnder (se 3 kap. 5 § tredje stycket kommunallagen) en suppleant träda in som ledamot. För att platsen inte skall behöva stå tom, om en proportionellt vald ledamot avgår, föreslås i promemorian att suppleanler i fortsättningen skall utses för ledamöterna i vuxenulbildningsnämnderna. Enligt förslagel bör för de ledamöler som väljs av landstingei eller kommunfullmäktige väljas gruppsuppleanter.

De flesta remissinsianser som har yttrat sig i denna del godtar förslaget om en övergång från personliga suppleanter till elt syslem med gruppsuppleanter vid kommunfullmäktiges och landstings val av suppleanler saml att dessa val skall kunna ske proportionellt. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att länsstyrelsen har erfarenhet av de nackdelar som är förenade med systemet med personUga suppleanter. Detta syslem har enligl länsstyrelsen fört med sig att den politiska sammansättningen av förtroendemannaslyrelsen vid förfall för både ledamot och hans suppleant har blivil en annan än den ursprungligen avsedda. Ett system med gruppsuppleanter skulle enligt länsstyrelsen råda bol pä en sådan snedvridning av styrelsens sammansättning. Svenska kommunförbundel konstaterar att ell syslem med renl personliga suppleanler är oförenligt med reglerna om proportionellt val, eftersom bestämmelserna i 8 § lagen om proportionellt valsätt förutsätter atl alla suppleanter blir gruppsuppleanter för de ledamöler som väljs. Om en suppleant kan tjänstgöra för alla ledamöler minskar också risken för att en ledamots plats får stå tom vid tillfälligt förfall. RSV framhåller atl systemet med gruppsuppleanter får lill följd att del kan inträffa att den suppleant som i andra hand skall träda in företräder elt annat parti än ledamoten. Om den proportionella valmetoden har använts, inträder i sådant fall alltid en suppleant från det parti som har det siörsta röstetalet. RSV konstaterar att det således är möjligt att oönskade partiväxlingar uppstår och att det i promemorian inle har presenterats några föreskrifter som syftar till att undanröja risken för partiväxlingar. Denna fråga bör enligl RSV bli föremål för ytterligare överväganden. I avvaktan härpå tillstyrker emellerfid RSV de föreslagna bestämmelserna om suppleanter. Förslagel godtas inle helt av Oskarshamns kommun. Kommunen lillslyrker förslagel så långt det avser ändring av systemet med personliga suppleanler i syfte att möjliggöra val enligl proportionalitetsmetoden. Däremot motsätter sig kommunen att en suppleant skall kunna ersätta vem som helst av de valda ledamöterna. Kommunen anser att suppleanternas tjänstgöringsmöjlighet skall begränsas till att omfatta ledamöter inom samma parti alternativt partigrupp.

En del remissinstanser uppehåller sig särskilt vid vissa nämnder eller styrelser. Några av dessa inslanser är kritiska mot förslaget och förordar i vissa fall andra lösningar. I fråga om val av suppleanter till länsstyrelsernas styrelser föreslår t. ex. några länsstyrelser andra lösningar än dem som har presenterats i promemorian. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att de föreslagna suppleantreglerna inte tillgodoser det intresse som har föranlett förslaget om en ny suppleantordning, nämligen att den sammansättning med

Prop. 1980/81:185 29

avseende på olika partiers och länsdelars representation som kommit till uttryck vid valet av ledamöter i så stor utsträckning som möjligt bibehålls vid ledamots frånvaro. Länsstyrelsen vill därför inte tillstyrka atl bestämmelsen om proportionellt val skall gälla vid utseende av suppleanter. Enligt länsstyrelsen förefaller det enklare och mer ändamålsenligt alt anknyta till de regler som gäller för landstingsledamöter, dvs. alt det för varje ledamot utses lika många suppleanter som partiet erhållit platser, dock minst tre. Länsstyrelsen i Uppsala län motsätter sig inle förslaget men anser att man bör överväga elt system med parfisuppleanter. Enligt länsstyrelsen skulle ett sådant system ta Ull vara minoritetsintressena. Länsslyrelsen i Värmlands län har ingen erinran mot att det proportionella valsättet tillämpas, men anser alt antalet suppleanter bör vara lika med antalet ledamöter, dock minst två från varje parti. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att etl renodlat system med gruppsuppleanter medför vissa nackdelar förutom dem som har berörts i promemorian. Enligt länsstyrelsen kommer systemet atl medföra att vissa suppleanter nästan alltid får tjänstgöra medan andra i praktiken aldrig blir kallade. Länsslyrelsen anser i stället att den nuvarande ordningen bör behållas. Den bör emellertid enligt länsslyrelsen jämkas på det sättet, alt när en personlig suppleant är förhindrad skall kallelse gå lill övriga suppleanler i samma partigrupp i den turordning som de anges i landstingets nomineringsbeslut.

IFör egen del vill jag anföra följande.

I likhet med de allra flesta remissinstanserna delar jag den uppfattning som har kommit till uttryck i promemorian, nämligen all de skäl som talar för atl ledamöterna bör kunna väljas proportionellt också gäller i fråga om suppleantvalet. I enlighet med vad som framhålls i promemorian kan valel av suppleanter inte ske proportionellt om en särskild personlig suppleant skall utses för varje ledamot som landstinget eller kommunfullmäktige väljer. Den kritik som har förts fram mol förslaget gäller framför allt risken för att oönskade partiväxlingar kan uppslå när en suppleant i andra hand inträder. Jag vill här framhålla att denna risk föreligger oavsett om suppleanterna har valts genom majoritetsval eller proportionellt. Problemel är svårlöst. Frågan om atl förhindra partiväxlingar när suppleanlvalet har skelt proportionellt, togs upp redan i samband med tillkomsten av den nya kommunallagen. Olika lösningar skisserades vid riksdagsbehandlingen av förslaget. KonslituUons-utskottet ansåg emellertid atl frågan krävde ytterligare överväganden och tillstyrkte propositionens förslag fill utformning av bestämmelsen om ordningen för suppleanternas tjänstgöring (KU 1976/77:25 s. 73-75). Frågan rör inte bara kommunala val av suppleanter till olika statliga nämnder m.m., ulan även kommunala val till de olika kommunernas egna organ. Enligt min mening bör man eftersträva så enhetliga regler som möjligt för de kommunala valen av suppleanler lill såväl kommunala som statliga organ. Särlösningar för vissa stafliga styrelser eller nämnder bör undvikas. Jag anser mot bakgrund härav att problemel med oönskade partiväxlingar varken bör

Prop. 1980/81:185 30

eller kan lösas i detta sammanhang. Frågan måste utredas och övervägas yllerligare innan några sakliga förändringar föreslås i del syslem som nu gäller för proportionella val av suppleanter.

De remissinstanser som har yttrat sig över förslagel om all suppleanler skall väljas för ledamöterna i vuxenulbildningsnämnderna har ingen erinran mot förslaget i denna del. Flera instanser anger emellertid som etl förbehåll för sill ställningstagande atl ekonomiska resurser slälls till förfogande för arvodering och utbildning av suppleanterna. Om man inför suppleanler för ledamöterna i vuxenulbildningsnämnderna innebär detta obestridligen ökade koslnader. Dessa kostnader kan inle rymmas inom ramen för nuvarande anslag. Med hänsyn härtill och till de besparingar som skall göras i statsverksamheten är jag inte beredd att nu föreslå att suppleanler skall väljas för ledamöterna i vuxenulbildningsnämnderna. Jag har i det föregående föreslagit atl landstingets eller kommunfullmäktiges val av ledamöter i vuxenutbildningsnämnderna skall kunna ske proporlionelll. Om en ledamot som har utsetts genom proporlionelll val avgår bör enligl allmänna regler fyllnadsval inte äga rum. I slällel bör i enlighet med vad som gäller för kommunala och landstingskommunala nämnder (se 3 kap. 5 § iredje slyckel kommunallagen) en suppleant träda in som ledamot. Eftersom suppleanler inte finns för ledamöterna kommer platsen att slå tom om en proportionellt vald ledamot avgår. Detta är naturligtvis en nackdel. Som jag lidigare har framhållit är det från allmänl demokraiiska synpunkler angeläget alt politiskt valda organ får en så allsidig sammansättning som möjligt. Bestämmelser om proportionellt val utgör en yttersta garanti för att de mindre partiernas inflytande säkerställs. I praktiken utnyttjar man sällan den formella möjligheten fill proportionellt val. Med hänsyn härtill anser jag att man bör kunna godta den nackdel jag nyss pekade på. Jag har i denna del samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Länsslyrelsen i Slockholms län och Stockholms läns landstingskommun pekar i sina yttranden på all suppleanter för ledamöterna i styrelsen för högskoleenhet, vilka väljs bl. a. av kommunfullmäktige eller landsting, är personliga samt atl regler för proporlionelll val av dessa saknas. Enligl landstingskommunens mening bör högskolelagen (1977:218, ändrad senast 1980:1099) omfattas av de föreslagna ändringarna.

Enligt 18 § högskolelagen skall i slyrelsen för högskoleenhet ingå företrädare för allmänna intressen och företrädare för verksamheten inom styrelsens verksamhetsområde. Företrädarna för allmänna intressen skall enligt samma bestämmelse ulgöra omkring en tredjedel av antalet ledamöler. Enligl 32 § samma lag skall de ledamöter i styrelsen för högskoleenhet som skall vara företrädare för allmänna inlressen väljas av den eller de kommuner och landstingskommuner till vilken eller vilka högskoleenheten är förlagd. Hur många av dessa ledamöter som skall väljas av varje kommun eller landstingskommun bestäms av regionstyrelsen. Valet av ledamöter skall vara proportionellt om det begärs av minst så många väljande som motsvarar

Prop. 1980/81:185 31

del tal vilkel erhålls om samlliga väljandes anlal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Enligt 10 kap. 8 § högskoleförordningen (1977:263) skall för var och en av ledamöterna i högskolestyrelsen utom ordföranden, rektor och förvaltningschefen finnas en personlig suppleant. Suppleant skall enligt nyssnämnda bestämmelse utses i samma ordning som ledamoten.

I promemorian har inle behandlats frågan om landstings och kommunfullmäktiges val av suppleanler för ledamöler i högskolestyrelse. Enligt min mening talar samma skäl som jag förut har anfört i fråga om övriga statliga nämnder m. m. för att del proportionella valsättet skall kunna lillämpas även när det gäller suppleanler för de ledamöter i högskolestyrelser som väljs av kommunfullmäktige eller landsting. Det innebär atl dessa suppleanler inte längre kan vara personliga.

I likhet med vad jag har anfört i del föregäende (avsnitt 2.1.1) anser jag inte atl några ändringar nu bör göras i fråga om de bestämmelser som reglerar valen lill beslutsnämnden för psykiskl utvecklingsstörda, eftersom frågan om bl. a. beslutsnämndernas funktioner f. n. utreds av omsorgskommitlén.

Sammanfattningsvis innebär mitt slällningstagande i denna del alt jag i likhet med de flesta remissinstanserna ansluter mig lill promemorieförslagel när det gäller suppleanter som väljs av landstinget eller kommunfullmäktige till länsstyrelsernas styrelser, polisstyrelser, styrelser för allmän försäkringskassa, allmänna försäkringskassors pensionsdelegalioner och försäkringsnämnder, inskrivningsnämnder för värnpliktiga, länsskolnämnder, skogsvärdsstyrelser, länsvägnämnder och lantbruksnämnder. Dessutom förordar jag att bestämmelserna om kommunfullmäktiges och landstings val av suppleanter i styrelse för högskoleenhet ändras så att det framgår att dessa inte är personliga utan att alla suppleanter som har utsetts på detta sätt är suppleanter för alla ledamöter som har valts av landstinget resp. kommunfullmäktige samt atl suppleanlvalet även skall kunna ske proportionellt. När del gäller vuxenulbildningsnämnderna är jag däremot, med hänsyn till atl det skulle innebära ökade koslnader, inle beredd all nu föreslå att suppleanter skall väljas för ledamöterna i nämnden. Med hänsyn till pågående utredning är jag inte heller beredd att nu lägga fram förslag i fråga om beslutsnämnder för psykiskt ulvecklingsstörda.

2.2.2 Suppleanter som utses av regeringen eller statlig myndighet

1 vissa statliga nämnder m. m. utses en del av ledamöterna och suppleanterna av kommunfullmäktige eller landstinget medan andra utses av regeringen eller en statlig myndighet. Della är fallet belräffande bl. a. allmän försäkringskassas pensionsdelegation, länsskolnämnd, skogsvårdsslyrelse och lantbruksnämnd.

Prop. 1980/81:185 32

I departementspromemorian har tagits upp frågan huruvida personliga suppleanter eller gruppsuppleanter bör utses för sådana ledamöter som utses av regeringen eller en statlig myndighel. I promemorian uttalas att det inte synes lämpligt att försöka införa ell syslem med gruppsuppleanter för de ledamöter i pensionsdelegafion och länsskolnämnd som utses av riksförsäkringsverket resp. regeringen med hänsyn till att särskilda kvalifikationskrav har föreskrivits för dem. Vidare uttalas i promemorian alt det inte heller förefaller särskilt angeläget med en sådan ändring när det gäller suppleanterna för de ledamöter i skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna som regeringen utser. I promemorian föreslås att personliga suppleanter även i fortsättningen utses för de ledamöler som regeringen och statliga myndigheter utser.

Promemorieförslaget i denna del har inte föranlett erinringar från någon remissinstans. För egen del kan jag biträda den uppfattning som har redovisats i promemorian. Jag ansluter mig således till förslaget.

2.3 Den författningsmässiga regleringen

I departementspromemorian konstateras att möjligheler att använda det proportionella valsättet vid val av ledamöter i olika statliga organ m. m. kan införas antingen genom atl det i 2 kap. 23 § kommunallagen anges att bestämmelsen omfattar också kommunfullmäktiges och landstings val av ledamöter i sådana organ, eller genom att de författningar som reglerar de olika organens verksamhel ändras. I promemorian framhålls att bestämmelser om proportionellt val av icke kommunala organ hittills i regel har tagits in i resp. specialförfattning och inte i kommunallagen. Det undanlag från denna princip som gäller i fråga om de kommunala förelagen är motiverat med hänsyn till att de associationsrätlsliga författningarna föruisätter att styrelseledamöterna normalt väljs av bolagsstämman e. d. I promemorian uttalas att det från lagteknisk synpunkl förefaller lämpligast att samtliga bestämmelser som reglerar val av ledamöler i statliga organ m.m. tas in i de specialförfattningar som reglerar de olika organens verksamhet. Bestämmelser om proportionellt valsätt föreslås därför i promemorian bli intagna i de olika specialförfattningarna.

Flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan fiilstyrker förslaget i denna del. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet påpekar emellertid att det för tydlighets skull kan finnas skäl att i 2 kap. 23 § kommunallagen ange att om proportionellt val till statliga nämnder m. m. gäller vad som är särskilt föreskrivet. Erinringar mot förslaget om den lagtekniska lösningen förs fram av två remissinstanser. Länsskolnämnden i Västernorrlands län anser att det framstår som både mera naturligt och lämpligt att alla valtekniska regler tas in i någon av de vaUagar som landsfinget har att tillämpa och har mera daglig kontakt med. Lantbruks-

Prop. 1980/81:185 33

nämnden i Väslernorrlands län framhåller all om del av formella skäl är nödvändigt med en särskild lag om utseende av ledamöter i lantbruksnämnd, bör denna lag av förenklingsskäl gälla samtliga statliga regionala styrelser och nämnder. Bestämmelserna om t. ex. lantbruksnämndens sammansättning och om utseende av dess ledamöter och suppleanter bör sedan upprepas i nämndens egen instruktion.

Jag har förståelse för den uppfattning som länsskolnämnden och lantbruksnämnden i Väslernorrlands län ger ullryck för, nämligen atl det för kommunfullmäktige och landsting från tillämpningssynpunkt vore enklare atl samla regler om proportionellt valsätt vid kommunfullmäktiges och landstings val av ledamöter till samtliga nämnder och styrelser i en ny eller i en redan befinllig lag, t. ex. kommunallagen. Som emellertid framgår av vad jag tidigare har sagt föreslår jag inle nu några ändringar i fråga om val av jurymän i tryckfrihetsmål och ledamöler i beslulsnämnd för psykiskl utvecklingsstörda. Så länge möjligheterna till proportionellt val inte omfatlar samlliga nämnder och styrelser av statlig karaktär bör en sådan allmän regel inle införas. Liksom flertalet remissinstanser som har uttalat sig i frågan anser jag därför atl bestämmelser om proportionellt valsätt bör tas in i de specialförfattningar som reglerar de olika statliga organens verksamhel. Såsom Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har påpekat finns det skäl all i 2 kap. 23 § kommunallagen ange alt del finns särskilda bestämmelser om val till statliga nämnder m. m.

1 promemorian framhålls att de föreslagna författningsändringarna inte får någon betydelse förrän vid det val av ledamöler och suppleanler som skall hållas inför näsla nya tjänstgöringsperiod. Ändringarna föreslås därför i flertalet fall träda i kraft den 1 januari 1983. Enligt förslaget bör dock de nya bestämmelserna tillämpas dessförinnan vid utseende av ledamöler och suppleanter för lid efler utgången av år 1982. I fråga om vuxenulbildningsnämnderna och lanlbruksnämnderna, föreslås i promemorian att de föreslagna ändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1981. I promemorian hänvisas till att mandatperioderna kan tänkas gå ut före utgången av år 1982.

Förslaget i denna del har vid remissbehandlingen föranlett endasi ett fåtal påpekanden. Påpekandena har gälli ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna i fråga om vuxenulbildningsnämnderna och lantbruksnämnderna. Enligt vad som har framhållits går inle någon av de aktuella mandatperioderna ut före utgången av år 1982. De föreslagna ändringarna behöver därför inte träda i kraft tidigare än den 1 januari 1983 och i vissa fall den 1 juli 1983. De bör dock tillämpas dessförinnan vid utseende av ledamöler och suppleanter för lid efter utgången av år 1982 eller juni 1983.

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 34

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommundepartementet upprättats förslag lill

1. lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

2. lag om ändring i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse,

3. lag om ändring i lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m. m.,

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i fastighelslaxeringslagen (1979:1152),

6. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7. lag om ändring i skollagen (1962:319),

8. lag om utseende av ledamöter i lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna,

9. lag om ändring i väglagen (1971:948),

10. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

11. lag om ändring i högskolelagen (1977:218). Samråd har ägt rum med

chefen för justitiedepartementet belräffande förslaget under 3, chefen för budgetdepartementet beträffande förslagen under 4 och 5, chefen för socialdepartementet beträffande förslaget under 6, statsrådet Mogård belräffande förslagel under 7, chefen för jordbruksdepaTtementet beträffande förslaget under 8, chefen för kommunikationsdepartementet belräffande förslagel under 9

och chefen för utbildningsdepartementet beträffande förslagen under 10 och

II.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen

Enligt 2 kap. 23 § kommunallagen skall val av kommunstyrelse, förvaltningsutskott, annan nämnd och beredning samt revisorer och revisorssuppleanter väljas proportionellt om det begärs av en på visst sätt beräknad minoritet. Enligt paragrafens andra stycke gäller bestämmelserna om proportioneUt val av nämnder m. m. också när kommunfullmäktige eller landsting skall välja ledamöter och suppleanler i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse eller revisorer och revisorssuppleanter för granskning av sådan styrelses förvaltning. Bestämmelserna i paragrafen är däremot inle tillämpliga när kommunfullmäktige och landsfing fungerar som valkorporationer vid val av ledamöter m. m. i vissa statliga organ.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) har jag anfört att bestämmelser om proportionellt val av ledamöter m.m. bör tas in i de specialförfattningar

Prop. 1980/81:185 35

som reglerar de olika organens verksamhet och inte i form av en generell regel i kommunallagen. För att klarl markera alt bestämmelser om kommunfullmäktiges och landstings val av ledamöler m. m. till slalliga styrelser finns i de olika specialförfattningarna har ett nytt tredje stycke med denna innebörd tagits in i 2 kap. 23 § kommunallagen.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om val av ledamöter i länsstyrelses
styrelse

I lagen om val av ledamöler i länsstyrelses styrelse anges f. n. atl en suppleant utses för varje ledamot. För all möjliggöra all suppleanterna skall kunna väljas proportionellt har denna föreskrift ersatts av en föreskrift om att det för de ledamöter som har valts av landstinget eller kommunfullmäktige skall väljas lika många suppleanler.

Föreskrifter om proportionellt valsätt, fyllnadsval och suppleants inträde som ledamot kan inle anses röra grunderna för kommunernas och landstingskommunernas verksamhel och behöver följaktligen inte meddelas i lag. Föreskrifter i dessa hänseenden tas därför lämpligen in i länsstyrelse-instruktionen (1971:460, omtryckt 1979:234, ändrad senasl 1981:82). Del ankommer på regeringen all besluta om det. Under förutsätlning atl riksdagen beslutar i enlighel med vad som här föreslås avser jag au senare föreslå regeringen alt föreskrifterna om proportionellt val i länsstyrelseinstruktionen kompletteras så atl den omfattar också val av suppleanler. Vidare avser jag att föreslå regeringen atl bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket och 5 § tredje slyckel kommunallagen tas in i länsslyrelseinstmktionen.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om vad som avses med polismyndighet
m. m.

Bestämmelser om att landstinget resp. kommunfullmäktige skall välja ledamöler och suppleanter i polisstyrelse finns f. n. i 38 § första stycket och 76 § första och Iredje styckena polisinstruklionen (1972:511). Bestämmelsen i 76 § iredje stycket polisinslruklionen innebär all en suppleant för en ledamot i en polisstyrelse kan utses genom proporlionelll val. Detla är dock f. n. inte möjligt, eftersom suppleantskap för ledamot i polisstyrelse enligt 38 § polisinstruktionen är personligt. 1975 års polisutredning har (SOU 1979:6 s. 186) föreslagit att systemet med personliga suppleanter frångås och att samma ordning lillämpas som när det gäller suppleanter för ledamöler i kommunala och landstingskommunala nämnder. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. I propositionen 1980/81:13 om polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. har föredragande statsrådet uttalat att han i likhel med polisutredningen ser det som en fördel om suppleanternas tjänstgöring i polisstyrelserna kan anpassas

Prop. 1980/81:185 36

till det system som gäller i kommunala sammanhang. I det föregående har jag också förordat en sådan ändring i princip.

Bestämmelser om atl landstinget resp. kommunfullmäktige skall välja ledamöler och suppleanter innebär åligganden för landstingskommuner och kommuner. När bestämmelserna i fråga om polisstyrelserna ändras måsle med hänsyn lill 8 kap. 5 § regeringsformen lagformen iakttas. I prop. 1980/81:13 förordas atl de grundläggande reglerna om polisens uppgifter, organisation och befogenheter förs samman i en särskild lag efler ett fortsatt utredningsarbete som avses bli anförtrott ål en lill justitiedepartementet knuten polisberedning. Riksdagen har godtagit detta principförslag och har som riktmärke för reformens genomförande angivit den 1 juli 1984 (JuU 1980/81:24, rskr 1980/81:210). När reformen genomförs får bestämmelserna sin naturliga plats i den nya polislagen. Den höjning av maximiantalel ledamöter till tio som förordas i den angivna propositionen bör lämpligen genomföras i del sammanhanget. I avvaktan härpå föreslår jag att bestämmelserna om val av ledamöler och suppleanter förs över från polisinstruklionen till lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m. m. lenlighet med vad jag tidigare har förordat, har föreskrivits att del för de ledamöter som har valts av landstingei eller kommunfullmäktige skall väljas lika mänga suppleanler.

Förslaget innebär atl polisinstruktionen (1972:511, ändrad senast 1980:929) behöver ändras. Ulöver de ändringar som föranleds av alt vissa bestämmelser förs över lill den nyssnämnda lagen bör bestämmelser som svarar mot 3 kap. 2 § andra stycket och 5 § tredje stycket kommunallagen tas in i polisinstmkfionen. Del ankommer på regeringen att beslula härom. Jag har inhämtat atl chefen för justitiedepartementet, om riksdagen bifaller de förslag som jag har lagl fram, ämnar föreslå regeringen sådana ändringar i polisinstrukfionen.

4.4 Förslagen till dels lag om ändring i taxeringslagen, dels lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

I 7 § andra stycket taxeringslagen och 17 kap. 8 § andra stycket fastighetstaxeringslagen anges f. h. alt det skall väljas en suppleant för varje vald ledamot. Dessa bestämmelser har ersatts av föreskrifter om att det för de valda ledamöterna skall väljas lika många suppleanter. 1 de två lagrummen har också tagits in bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket kommunallagen.

I 8 § tredje stycket taxeringslagen och 17 kap. 10 § andra stycket fastighetstaxeringslagen föreskrivs f. n. att till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har insikt i de beskaltningsfrågor resp. faslighels-taxeringsfrågor som ankommer på taxeringsnämnden eller fastighelstax-eringsnämnden. Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.1.2) är det inte möjligt att upprätthålla ett ovillkorligt

Prop. 1980/81:185 37

krav på specialkompetens, om fullmäktiges val av ledamöler sker proportionellt. Bestämmelserna har därför ändrats så atl det inte längre föreskrivs atl ledamöterna skaU ha insikt i beskattningsfrågor resp. fastighetstaxeringsfrågor utan att de i stället bör ha sådan insikt.

I 9 § fjärde stycket taxeringslagen och 17 kap. 12 § tredje stycket fastighelslaxeringslagen föreskrivs f. n. all en ny ledamot eller suppleant skall utses för den tid som återstår, när ledighet uppkommer. Föreskrifierna har ersatts med bestämmelser som motsvarar 3 kap. 5 § iredje stycket kommunallagen. Den nuvarande bestämmelsen passar endast för det fallet all del är en ledamot eller suppleant som inte har valts proportionellt som avgår. Om ledamoten har valts proporlionelll skall enligt den nya bestämmelsen i stället en suppleant inträda som ledamot. Om en suppleant, som har valls proportionellt, avgår inträder suppleant i den ordning som föreskrivs i 8 § lagen om proportionellt valsätt.

Om en ledamot är förhindrad att komma lill ett sammanträde med taxeringsnämnden, skall han enligl vad som f. n. anges i 61 § 1 mom. taxeringslagen i sitt ställe kalla "för honom utsedd suppleant" och underrätta ordföranden härom. Det kan kanske efter ändringarna i 7 § anses självklart att ledamoten därvid skall iaktta den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet. Det har emellertid ansetts lämpligast att ändra bestämmelsen så att detta framgår uttryckligen. Den molsvarande ändring som har gjorts i 20 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen framstår som nödvändig, eftersom det i denna paragraf f. n. föreskrivs att ledamoten skall kalla "sin" suppleant.

Av 5 § tredje stycket taxeringslagen följer att en taxeringsnämnd kan inrättas för en annan period än tre taxeringsår räknat fr. o. m. året efter det år då val i hela riket av kommunfullmäktige har ägt rum. Ett sådant beslut skall avse den lid som återstår av treårsperioden (jfr 6 § andra slyckel). Del har ansetts lämpligast alt inte införa särskilda ikraftträdandebestämmelser som skulle göra det möjligt att tillämpa de nya bestämmelserna i 7 § om val av suppleanter för det fallel atl en sådan taxeringsnämnd skulle inrättas före utgången av år 1982.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

18 kap.

7§

I paragrafens tredje stycke föreskrivs f. n. att en suppleant skall utses för varje ledamot i styrelsen för en allmän försäkringskassa utom för ordföranden och vice ordföranden. Del föreslås att föreskriften ändras så att i stället "gruppsuppleanter" skall kunna utses för de ledamöler som väljs av landstinget eller kommunfullmäktige. För personalföreträdarna skall enligt 1 § kungörelsen (1974:963) om personalföreträdare i allmän försäkringskas-

Prop. 1980/81:185 38

sas styrelse (1 § ändrad senast 1976:479) utses personliga suppleanter.

De ledamöter och suppleanler i försäkringskassans styrelse som utses av landstinget eller kommunfullmäktige skall enligt de nya bestämmelserna i paragrafens fjärde stycke kunna väljas proportionellt. Om valel av suppleanter inte sker proportionellt, skall vid valet också bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas lill tjänstgöring (jfr 3 kap. 2 § andra stycket kommunallagen).

8§

Enligl paragrafens första stycke skall enligt prop. 1980/81:135 som huvudregel gälla att en ledamot i försäkringskassans styrelse utses för tre år, räknat fr. o. m. den 1 juli året efler det år då val i hela rikel till landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. På grund av hänvisningar i 18 kap. 21 § andra stycket, 24 § tredje stycket och 26 § första stycket gäller samma regel för ledamöter i pensionsdelegation och försäkringsnämnd samt för suppleanter.

Om en styrelseledamot avgår under tjänstgöringstiden, skall enligt de nuvarande bestämmelserna i paragrafens iredje stycke en ny ledamot utses. På grund av hänvisningarna i 18 kap. 21 § andra stycket, 24 § iredje stycket och 26 § första stycket gäller föreskriften också för ledamöter i pensions-delegation och försäkringsnämnd samt för suppleanter. Den nuvarande föreskriften passar endast för del fallet att den ledamot eller suppleant som avgår inte har valls proportionellt. Om ledamoten har valts proportionellt bör ju fyllnadsval inte äga rum ulan en suppleant inträda som ledamot. Del föreslås därför alt föreskriften ersätls med en bestämmelse som är utformad efter förebild av 3 kap. 5 § tredje stycket kommunallagen. En mindre avvikelse från formuleringen i kommunallagen är dock nödvändig, eftersom den nya beslämmelsen måste kunna tillämpas också när andra ledamöler än sådana som har valls av landstinget eller kommunfullmäktige avgår. Som framgår av del föregående blir den nya bestämmelsen tillämplig också när en suppleant avgår. Hänvisningen i 18 kap. 26 § första stycket lagen om allmän försäkring är emellertid så utformad att det får anses klart att en ny suppleant inte skall utses när en proportionellt vald suppleant har avgått (jfr specialmoliveringen till förslagen till ändring i taxeringslagen och fastighets-taxeringslagen).

10 §

Vid tillfälligt förfall för en styrelseledamot skall enligt paragrafens första stycke "den för honom utsedde suppleanten" kallas in. Bestämmelsen gäller också för ledamöter i pensionsdelegation och försäkringsnämnd. Den ändring som nu föreslås föranleds av förslagel att gruppsuppleanter skall utses för de ledamöter som har valts av landstinget resp. kommunfullmäkfige.

Prop. 1980/81:185 39

20 och 24 §§

Genom hänvisningar till 7 § fjärde stycket har föreskrivits att landstingets och kommunfullmäktiges val av ledamöler eller suppleanter i pensionsdelegation och försäkringsnämnd skall kunna ske proportionellt. Ändringarna i övrigl molsvarar dem som har föreslagils i 7 § iredje stycket. I enlighet med vad jag tidigare har förordat (avsnitt 2.2.2) föreslås dock atl personliga suppleanter fortfarande skall utses för de ledamöter i pensionsdelegation som riksförsäkringsverket utser.

4.6 Förslaget till lag om ändring i skollagen

Ändringarna i 22 § första stycket skollagen är av redaktionell nalur. Enligt ell nytt andra stycke i paragrafen skall suppleanterna för de ledamöter som utses av regeringen, skolöverstyrelsen och länsstyrelsen fortfarande vara personliga (jfr avsnitt 2.2.2). För de ledamöter som väljs av landstinget eller kommunfullmäktige föreslås däremol alt gruppsuppleanter införs. Föreskriften i första stycket att ledamöterna skall vara bosatta inom länel förs lill det stycke som enligt förslagel blir paragrafens tredje stycke.

Bestämmelser om proportionella val av ledamöter och suppleanter saml bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket och 5 § tredje stycket kommunallagen tas lämpligen in i förordningen (1965:741) med instruktion för länsskolnämnderna (ändrad senasl 1980:436). Det ankommer på regeringen att beslula härom. Från statsrådet Mogård har jag erfarit alt hon, om riksdagen bifaller de förslag som jag har lagt fram, avser att föreslå regeringen sådana ändringar i instruktionen.

4.7 Förslaget till lag om utseende av ledamöter i lantbruksnämnderna och
skogsvårdsstyrelserna

Uppgiften för landslingen och, i Gollands län, kommunfullmäktige alt välja ledamöter och suppleanter i skogsvårdsstyrelserna, lantbruksnämnderna och rennäringsdelegationerna är elt åliggande för landstingskommunerna och kommunerna. De föreskrifter som grundar detta åliggande måsle därför enligt 8 kap. 5 § regeringsformen meddelas i lag. I fråga om lantbruksnämnderna och rennäringsdelegationerna finns det inte någon lag där dessa föreskrifter har sin nalurliga plats. I fråga om skogsvårdsstyrelserna finns f. n. lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser (ändrad senast 1978:67). I prop. 1980/81:136 om skogsvårdsstyrelsernas organisation m. m. föresläs emellertid att lagen upphör att gälla vid utgången av juni 1981. Om riksdagen bifaller detta förslag finns det inte heller någon lag där föreskrifter om val av ledamöter och suppleanter i skogsvårdsstyrelserna lämpligen kan las in. Det föreslås därför att föreskrifter om utseende av ledamöter och suppleanter i lantbruksnämnderna, rennäringsdelegationerna och skogsvårdsstyrelserna

Prop. 1980/81:185 40

förs samman i en särskild lag.

Suppleanterna för ledamöterna i lantbruksnämnderna är f. n. personliga (se 28 § förordningen (1967:425) med instruktion för lantbruksslyrelsen och lantbruksnämnderna (28 § ändrad senast 1975:285)). Föreskrifterna i 2 § den föreslagna nya lagen om utseende av ledamöter i lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna innebär i enlighel med vad som har förordals i det föregående (avsnitt 2.2.2) all suppleanterna för de ledamöler som utses av regeringen fortfarande skall vara personliga, medan gruppsuppleanter skall väljas för de ledamöler som väljs av landstingen och kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Den nuvarande bestämmelsen om suppleanter för ledamöterna i skogsvårdsstyrelser (3 § första stycket lagen om skogsvårdsstyrelser) ger närmast vid handen all suppleanterna för de ledamöter som väljs av landstinget resp. kommunfullmäktige inle skall vara personliga. Av 3 § den föreslagna nya lagen framgår klarl all dessa suppleanler inle skall vara personliga. I enlighet med vad som har förordats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) föreslås att personliga suppleanter liksom hittills skall utses för de ledamöter som utses av regeringen.

Bestämmelser om proportionellt val av ledamöler och suppleanter i lantbruksnämnderna Uksom också bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket och 5 § tredje stycket kommunallagen tas lämpligen in i förordningen (1967:425) med instruktion för lantbruksslyrelsen och lantbruksnämnderna (omtryckt 1978:289, ändrad senast 1979:352). I fråga om skogsvårdsstyrelserna las sådana bestämmelser lämpligast in i den förordning med instruktion för skogsvårdsstyrelserna som det, enligl vad föredraganden i prop. 1980/81:136 om skogsvårdsstyrelsernas organisation m. m. har anfört, bör ankomma på regeringen att utfärda. Enligt vad jag har inhämtat ämnar chefen för jordbruksdepartementet, om riksdagen bifaller de nu aktuella förslagen, föreslå regeringen att sådana bestämmelser som jag nu har berört las in dels i förordningen med instruktion för lantbruksslyrelsen och lantbruksnämnderna, dels i den förutskickade förordningen med instruktion för skogsvårdsstyrelserna.

4.8 Förslaget till lag om ändring i väglagen

Bestämmelser om att landstinget och i vissa fall kommunfullmäktige skall välja ledamöter och suppleanter i länsvägnämnd finns i 3 och 4 §§ i instruktionen (1971:959) för länsvägnämnderna. Föreskrifter om att landstinget eller kommunfullmäktige skall välja ledamöter och suppleanter i länsvägnämnden innebär åligganden för landstingskommunerna och kommunerna. Sådana föreskrifter skall enhgt 8 kap. 5 § regeringsformen meddelas i lag. Eftersom avsikten var att länsvägnämndernas uppgifter inte skulle avse uteslutande ärenden som skulle regleras i väglagen (1971:948, ändrad senast 1980:265), ansågs det vid lagens ullkomst att allmänna

Prop. 1980/81:185 41

bestämmelser om länsvägnämnderna borde tas in i en särskild författning (prop. 1971:123 s. 140). Där del finns en lag som har cenlral betydelse för ett visst statligt organs verksamhet synes det emellertid vara lämpligare atl ange landstingens och kommunfullmäktiges åligganden i fråga om val av ledamöter och suppleanler i del statliga organet i den lagen, än att reglera dessa uppgifter i en särskild lag. Del föreslås därför alt de grundläggande bestämmelserna om val av ledamöter och suppleanter i länsvägnämnderna tas in i en ny paragraf i väglagen, 9a§. I stället för den nuvarande föreskriften i 4 § instruktionen för länsvägnämnderna att det finns en personlig suppleant för varje ledamot föreskrivs nu atl det för ledamöterna skall väljas lika mänga suppleanter.

De särskilda föreskrifter som behövs i fråga om val i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län bör finnas kvar i instruktionen för länsvägnämnderna. I denna bör las in bestämmelser om proportionellt val av ledamöler och suppleanter liksom också bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket och 5 § tredje slyckel kommunallagen. Även vissa andra ändringar behöver göras i instruktionen när möjligheten lill proportionella val öppnas. Det ankommer på regeringen att besluta om sådana ändringar. Jag har inhämtat all chefen för kommunikafionsdepartemenlel, om riksdagen bifaller vad jag här har föreslagit, ämnar föreslå regeringen sådana ändringar i instruktionen.

4.9 Förstaget till lag om ändring i studiestödslagen

Föreskrifter om att landstinget eller kommunfullmäktige skall välja ledamöter i vuxenutbildningsnämnderna innebär åligganden för landstingskommunerna och kommunerna. Sådana föreskrifter skall enligl 8 kap. 5 § regeringsformen meddelas i lag. Det föreslås därför att de grundläggande bestämmelserna om val av ledamöter i vuxenutbildningsnämnderna las in i en ny paragraf i studiestödslagen (1973:349, ändrad senast 1981:153), 1 kap. 6a§.

Bestämmelser om proportionella val av ledamöter tas lämpligen in i förordningen (1975:394) med instruktion för vuxenulbildningsnämnderna (ändrad senast 1979:450). Det ankommer på regeringen atl beslula härom. Jag har inhämtat att chefen för utbildningsdepartementet, om riksdagen bifaller mitt förslag, ämnar föreslå regeringen alt sådana bestämmelser las in i den nyssnämnda förordningen.

4.10 Förslaget till lag om ändring i högskolelagen

Föreskrifter om att landstingskommun eller kommun skall välja ledamöter i styrelse för högskoleenhet innebär åligganden för landsfingskommunerna och kommunerna. Sådana föreskrifter skall enligt 8 kap. 5 § regeringsformen meddelas i lag. I 32 § högskolelagen finns f. n. bestämmelser om alt

Prop. 1980/81:185 42

landstingskommun eller kommun skall utse ledamöler i högskolestyrelse. Föreskrifter om att suppleanler skall utses återfinns i 10 kap. 8 § högskoleförordningen (1977:263). Det föreslås nu atl bestämmelser om atl landstingskommunerna eller kommunerna skall välja suppleanter tas in i 32 § första stycket högskolelagen. 1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) har jag förordat att suppleanterna inte skall vara personliga utan gruppsuppleanter. Bestämmelsen har utformats i enlighet härmed.

I 32 § Iredje stycket högskolelagen finns en bestämmelse om proportionellt val av ledamöter i högskolestyrelse. Denna bestämmelse har kompletterats med en föreskrift om atl även valet av suppleanter skall kunna ske proporlionelll.

Som ett fjärde stycke har lagils in en bestämmelse som motsvarar 3 kap. 2 § andra slyckel kommunallagen.

Föreskrifter molsvarande dem som finns i 3 kap. 5 § tredje stycket kommunallagen las lämpligen in i högskoleförordningen. Del ankommer på regeringen alt besluta härom. Jag har inhämtat atl chefen för utbildningsdepartementet, om riksdagen bifaller vad jag här har föreslagit, ämnar föreslå regeringen de nödvändiga ändringarna i förordningen.

Enligl 18 kap. 12 § första slyckel högskoleförordningen utses ledamöler varom här är fråga för tre år. Den mandatperiod som nu pågår kommer att gå ut den 30 juni 1983. De nya bestämmelserna bör därför träda i kraft den 1 juli 1983. De bör dock få tillämpas dessförinnan vid utseende av ledamöler och suppleanter för nästkommande mandatperiod.

5 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen alt anta förslagen lill

1. lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

2. lag om ändring i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse,

3. lag om ändring i lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m. m.,

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i fastighetstaxeringsiagen (1979:1152),

6. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7. lag om ändring i skollagen (1962:319),

8. lag om utseende av ledamöter i lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna,

9. lag om ändring i väglagen (1971:948),

10. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

11. lag om ändring i högskolelagen (1977:218).

Prop. 1980/81:185 44

Innehåll

Propositionen.................................................................. ..... ]

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Lagförslag........................................................................ ..... 2

1. lag om ändring i kommunallagen (1977:179)............ ..... 2

2. lag om ändring i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse 2

3. lag otn ändring i lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m. m 3

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) ............ .... 4

5. lag om ändring i fastighelslaxeringslagen (1979:1152) 6

6. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 8

7. lag om ändring i skollagen (1962:319)...................... 12

8. lag om utseende av ledamöter i lanlbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelsema 13

9. lag om ändring i väglagen (1971:948) ...................... .... 14

10. lag om ändring i studieslödslagen (1973:349)........... 15

11. lag om ändring i högskolelagen (1977:218).............. .... 16

Utdrag av protokollet vid regeringssammanträde 1981-04-09 18

1. Inledning................................................................... .... 18

2. Allmän motivering ..................................................... 19

2. ] Ledamöter...................................................... .... 19

2.1.1 ProportioneUt val................................... 19

2.1.2 Specialkompetens i vissa fall.................. 24

2.2 Suppleanler....................................................... 25

2.2.1 Suppleanter som väljs av landstinget och kommunfullmäktige 25

2.2.2 Suppleanter som utses av regeringen eller statlig myndighet 31

2.3 Den författningsmässiga regleringen................ .... 32

3. Upprättade lagförslag................................................ 34

4. Specialmolivering ...................................................... 34

4.1 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen . 34

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse 35

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om vad som avses med polisHAyndighet m.m 35

4.4 Förslagen till dels lag om ändring i taxeringslagen, dels lag

om ändring i fastighetstaxeringslagen.............. 36

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring 37

4.6 Förslaget lill lag om ändring i skollagen............. 39

4.7 Förslaget till lag om utseende av ledamöter i lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna 39

Prop. 1980/81:185 45

4.8 Förslagel till lag om ändring i väglagen........ 40

4.9 Förslagel till lag om ändring i studieslödslagen 41

4.10 Förslaget till lag om ändring i högskolelagen. 41

5. Hemställan................................................... 42

6. Beslut......................................................... 43

Bilaga 1. Utdrag ur promemorian (Ds Kn 1980:4) Proportionella val

till statliga nämnder m.m........................... 47

Bilaga 2. Sammanställning av remissinstanser och remissyttranden över promemorian (Ds Kn 1980:4) Proportionella val till

slalliga nämnder m.m................................. ... 75

Prop. 1980/81:185 49

Innehållsförteckning

1 Inledning.....................................................

2 Nuvarande förhållanden..................................

2.1...................................................... Organ för vilka del finns författningsbestämmelser om
proportionellt val....................................

2.1.1 Kommunala och landslingskommunala organ m.m

2.1.2 Slatliga organ m. m........................

2.2...................................................... Organ för vilka författningsbestämmelser om proportio
nellt val saknas......................................

2.2.1 Tryckfrihetsjury.............................

2.2.2 Styrelse för allmän försäkringskassa m.m

2.2.3 Inskrivningsnämnd för värnpliktiga ....

2.2.4 Beslutsnämnd för psykiskl utvecklingsstörda ...

2.2.5 Länsskolnämnd..............................

2.2.6 Skogsvårdsstyrelse........................

2.2.7 Länsvägnämnd..............................

2.2.8 Vuxenutbildningsnämnd...................

2.2.9 Lantbruksnämnd och rennäringsdelegation

2.2.10 Länsnykterhetsnämnd.....................

2.3 Val av ledamöter och suppleanler, suppleants inträde ..

2.4 8 kap. 5 § regeringsformen.......................

3 Överväganden och förslag...............................

3.1 Proportionellt val....................................

3.2 Suppleanter..........................................

3.3 Ikraftträdande.......................................

4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 50

I. Inledning

Val som förrättas av kommunfullmäktige och landsting skall i allmänhel ske proportionellt, om del begärs av en på visst säll beräknad minoritet. Sådan möjlighet lill proportionellt val finns i fråga om kommunala och landstingskommunala nämnder, beredningar och revisorer saml styrelser och revisorer i kommunala och landstingskommunala bolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Möjlighet att välja proportionellt finns även när kommunfullmäktige och landsting utser nämndemän saml ledamöler i vissa regionala och lokala statliga nämnder och styrelser m. m. Rälien lill proportionellt val har särskilt under senare år utvidgats på flera områden. Fortfarande saknas dock i fråga om flera statliga nämnder och styrelser m. m. möjlighet att fä lill stånd proportionella val.

I motionen 1976/77:1001 hemställdes all riksdagen hos regeringen skulle begära utredning och förslag om räll till proporlionelll val vid kommunfullmäktiges och landstings utseende av ledamöler i slatliga nämnder och styrelser m. m. I sill betänkande med anledningav motionen (KU 1977/78:6) fann konstitutionsutskottet det naturligt att räll lill proporlionelll val också skall finnas i de fall då kommunfullmäktige eller landsting utser ledamöter i styrelser och nämnder av statlig karaktär. På utskottets hemställan biföll riksdagen motionen (rskr 1977/78:1).

För ledamöterna i de regionala och lokala statliga nämnderna och styrelserna skall i regel utses suppleanter. Bestämmelserna om utseende av suppleanter är oftast sä utformade atl del framgår all för varje ledamot skall utses en personlig suppleant. Suppleanterna för ledamöler i kommunala nämnder är däremol inle personliga.

I motionen 1978/79:1692 hemställdes alt riksdagen hos regeringen skulle begära förslag lill sädana bestämmelser belräffande suppleanternas tjänstgöring i länsstyrelses styrelse alt den vid vallillfället förutsatta proportionella fördelningen av styrelsens sammansättning kan behållas även när en personlig suppleant är förhindrad all tjänstgöra för ledamoten. Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande med anledning av motionen (KU 1979/80:8) att utskottet ansåg det önskvärt att den sammansättning av länsstyrelses styrelse med avseende på t. ex. olika partiers och länsdelars representation som kommit till uttryck vid valet av ledamöter i så stor utsträckning som möjligt behålls vid ledamots frånvaro. Utskottet ansåg därför att del fanns skäl att se över reglerna om valet av suppleanter och deras inträde i länsstyrelses styrelse. Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört (rskr 1979/80:9).

Bestämmelser om mandattid för ledamöter i statliga nämnder och styrelser m. m. finns vanligen i den förordning eller instruktion som reglerar organets verksamhet. När del gäller regionala och lokala organ av detta slag, utses i regel flertalel eller åtminstone några av ledamöterna av landstinget eller kommunfullmäktige. Delta gäller dock inle i fråga om länsarbetsnämnden

och länsbostadsnämnden. I dessa nämnder utses ordföranden av regeringen, medan länsarbetsdirektören resp. länsbostadsdirektören är självskriven ledamot. Övriga ledamöter utses av arbetsmarknadsstyrelsen resp. regeringen. Mandattiden för ledamöterna i de regionala och lokala statliga nämnderna och styrelserna stämmer i allmänhet överens med mandattiderna för de kommunala nämnderna. Mandattiden är alltså i regel tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari året efter det år dä val i hela riket av landstingsledamöter och kommunfullmäktige har ägt rum. Nämndemän väljs dock för sex år, jurymän för tryckfrihetsmål för fyra år, ledamöter i beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda för högst fyra år och ledamot i vuxenutbildningsnämnd för högst tre år. Beträffande några organ är mandattiden visserligen tre år men mandattidens förläggning inte angiven i resp. författning.

I motion 1976/77:434 hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att åtgärder vidtas för att införa enhefiiga mandatperioder vad avser lekmannastyrelser i centrala och regionala statliga myndigheter och organ. I betänkandet över motionen (KU 1977/78:8) förutsatte konstitutionsutskottet alt regeringen utan särskilt inifiafiv från riksdagens sida uppmärksammar frågan om mandatperiodernas längd och förläggning och vidtar åtgärder som syftar fill slörre enhetlighet. Riksdagen förklarade den 9 november 1977 mofionen besvarad med vad utskottet hade anfört.

I denna promemoria redovisas bestämmelserna om val av ledamöter och suppleanter i sådana statliga och liknande organ som helt eller delvis utses av kommunfullmäktige eller landsting. För de fall där bestämmelser om proportionellt val saknas föreslås att sådana bestämmelser införs. Vidare föreslås att bestämmelserna om val av suppleanter ändras så att, i stället för en personlig suppleant för varje ledamot, en grupp av suppleanter kan utses för ledamöterna. Några ändringar föreslås däremot inte i fråga om mandatperiodernas längd och förläggning. Regeringen har den 21 februari 1980 bemyndigat chefen för justitiedepartementet alt fillkalla en kommitté för att utreda vissa grundlagsfrågor. Enligt direktiven (Dir. 1980:9) skall kommittén överväga en förlängning av mandatperioden från tre till fyra år för både riksdagen och de kommunala beslutande församhngarna. Utredningsarbetet skall bedrivas med sikte på alt ett första riksdagsbeslut angående grundlagsändringar kan fattas före riksdagsvalet 1982. Om utredningsarbetet leder till en ändring av mandatperioderna för de kommunala beslutande församlingarna, får det antas att motsvarande ändring kommer att göras beträffande de kommunala nämnderna och de statliga och liknande organ som f. n. har samma mandatperioder som dessa nämnder.

Prop. 1980/81:185 52

2. Nuvarande förhållanden

2.1 Organ för vilka det finns författningsbestämmelser om proportionellt val

2.7.7 Kommunala och landstingskommunala organ m. m.

Val av kommunstyrelse, förvaltningsutskott, annan nämnd och beredning samt av revisorer och revisorssuppleanter skall enligt 2 kap. 23 § första stycket kommunallagen (1977:179) vara proportionellt, om del begärs av minst så många ledamöter i kommunfullmäktige eller landstingei som motsvarar den kvot som erhålls, om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådanl proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. (ändrad senast 1977:217). Bestämmelsen innebär bl. a. att samtliga kommunala och landstingskommunala nämnder, kommunallagsreglerade såväl som specialreglerade, kan väljas proportionellt. Undanlag görs dock för kommunallags-reglerade nämnder i Stockholms kommun. Bestämmelsens generella till-lämplighet innebär att särskilda bestämmelser i specialförfattningarna om proportionellt val inte behövs. Om en ny specialreglerad nämnd inrättas, vilket exempelvis skedde genom lagen (1978:234) om irafiknämnd, blir det automatiskt möjligt att välja den proportionellt.

Bestämmelserna i 2 kap. 23 § kommunallagen är genom hänvisningar tillämpliga även vid nämndval etc. som förrättas av kommunalförbunds fullmäktige (5 § lagen, 1957:281, om kommunalförbund, omtryckt 1977:181) och kommunala indelningsdelegerade (11 § lagen, 1979:412, om kommunala indelningsdelegerade). Rätt för en minoritet att påkalla proportionellt val finns också vid val inom kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade (25 och 41 §§ lagen, 1961:436, om församlingsstyrelse, omtryckt 1976:500) saml kyrkliga indelningsdelegerade (11 § lagen, 1972:229, om kyrkliga indelningsdelegerade).

Bestämmelsen om proportionellt val är en minorilelsskyddsregel. Den är så konstruerad alt varje grupp som skulle bli representerad vid en proportionell fördelning av de mandat som valel avser kan få lill stånd ell proportionellt val. I praktiken tillämpas den proportionella valmetoden säUan men möjligheten att kräva proportionellt val utgör en viktig grund för de överenskommelser som parfierna regelmässigt träffar om hur mandaten skall fördelas.

Den proporfionella valmetoden vid val inom de beslutande kommunala församlingarna infördes år 1913 för val av landstings förvaltningsutskott, drätselkammare och organ med beredande uppgifter. Sedan dess har metodens användning successivt utvidgats till att omfalta det stora flertalet val som förrättats av kommunfullmäktige och landsting. Huvudinvändningarna mot att låta metoden användas över hela linjen har varil att

Prop. 1980/81:185 53

proportionella val dels var ägnade atl leda lill en icke önskvärd politisering av valen och nämndarbetet, dels var oförenliga med de författningsbestämmelser om särskilda valbarhetsvillkor som gällde för vissa nämnder.

Enligl 2 kap. 23 § andra stycket kommunallagen gäller bestämmelserna om proporlionelll val av nämnder m. m. också när kommunfullmäktige eller landsting skall välja ledamöter och suppleanler i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse eller revisorer och revisorssuppleanter för granskning av sädan styrelses förvaltning. Denna bestämmelse infördes genom den nya kommunallagen. Den är enligt motiven tillämplig på det val som skall förrättas av kommunfullmäktige resp. landstinget även om en eller flera styrelseledamöter eller revisorer skall utses på annat sätl, t. ex. på bolagsstämma eller av annan kommun eller landstingskommun (prop. 1975/76:187 s. 403). Bestämmelsen tillkom främsl med tanke på de kommunala och landslingskomunala företagen. Den är emellerfid enligt sin ordalydelse tillämplig vid alla val av ledamöter etc. i de associationstyper som nämns i bestämmelsen oberoende av hur stor del som ägs av kommunen eller hur många ledamöler som skall utses av kommunen resp. av andra intressenter. Om dessa är kommunala, statliga eller privata har inte heller någon betydelse.

I kommunallagen har möjlighet öppnats även för en minoritet i kommunstyrelsen, förvaltningsutskotlel och övriga nämnder atl vid val till särskild avdelning, arbetsutskott eller liknande organ få till stånd proporfionellt val (3 kap. 10 och 13 §§ saml, i fråga om de specialreglerade nämnderna, hänvisningar i resp. specialförfatlning fill kommunallagens bestämmelser). Del är enligl konslitulionsulskoltet från kommunaldemokratisk synpunkt väsentligt att minoritetens berättigade krav på insyn och inflytande kan tillgodoses genom möjligheten att få garanterad representation i dessa organ (KU 1976/77:25 s. 22 och 63).

2.1.2 Statliga organ m. m.

Kommunfullmäktige och landsfing fungerar som valkorporationer vid val av ledamöter och suppleanter i vissa statliga organ och i vissa speciella organ som inte ingår i vare sig den statliga eller den kommunala förvaltningsorganisationen. I vissa men långt ifrån alla fall finns möjlighet att få till stånd proportionellt val. I det följande redovisas de organ för vilka det f. n. finns möjlighet till proportionellt val.

Nämndemän i tingsrätt, fastighetsdomstol, hovräu, länsrätt, kammarrätt och försäkringsrätt

Enligt 1 kap. 4 § rättegångsbalken (RB) bestämmer hovrätten hur många nämndemän som skall finnas i en domsaga. Antalet varierar kraffigt. För

Prop. 1980/81:185 54

hovrätt skall enligt 2 kap. 4 a § RB finnas nämndemän lill det antal som föreskrivs av regeringen.

Val av nämndemän i Ungsrätt förrättas av kommunfullmäkfige (4 kap. 7 §). Om mer än en kommun hör till en domsaga, fördelar tingsrätten antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till dessas folkmängd (4 kap. 5 §). Val av nämndemän i hovrätt förrättas av landstinget. Om det finns kommun i länel som inte ingår i landsfingskommunen (f. n. endasi Malmö och Göteborgs kommuner), väljs en viss andel av nämndemännen av kommunfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet i dess helhel av kommunfullmäktige i Gotlands kommun (4 kap. 7 § 2 st.).

Nämndemän väljs för sex år. Halva antalet nämndemän väljs vart tredje år (4 kap. 5 och 8 §§).

Valbar till nämndeman är myndig svensk medborgare, som inte har fyllt 70 år och som är kyrkobokförd i kommunen eller, i fråga om nämndeman i hovrätt, i länet eller den del av länet som hör till hovrätten (4 kap. 6 §). Lagfaren domare, befattningshavare vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller den som annars har fill yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Landstingets och kommunfullmäktiges val av nämndemän skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal som erhålls om samtliga väljandes antal delas med det antal personer, som valet avser, ökat med 1 (4 kap. 7 §).

Möjligheten alt välja nämndemän i fingsrätt proportionellt infördes år 1975 (Ds Ju 1975:1, prop. 1975/76:64, JuU 1975/76:18, rskr 1975/76:124). I propositionen konstaterade föredraganden atl det såväl från allmänt demokratiska utgångspunkter som med hänsyn till förtroendet för domstolarna är angeläget att garantier skapas mot att nämnden får en i politiskt hänseende ensidig sammansättning. Att ett genomförande av förslaget om möjlighet till proportionellt val av nämndemän skulle leda till ökad politisering av nämndemansvalet ansåg föredraganden inte behöva befaras (prop. 1975/76:64 s. 41).

Justitieutskottet anförde i sitt betänkande med anledning av propositionen bl. a. följande (JuU 1975/76:18 s. 26).

Frågan om valmetod vid nämndemansval måste enUgt utskottets mening ses mot bakgrunden av nämndemansuppdragets särskilda karaktär av förtroendeuppdrag, till vilket inte är knutet uppgifter av poUtisk natur. Llppdraget innebär utövande av en domarfunktion, för vilken mindre vikt måste fästas vid tillhörigheten till visst parfi än vid sådana personliga kvalifikationer som omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet. Sådana kvalifikationer har blivit särskilt betydelsefulla efter 1969 års domstolsreform, varigenom nämnden gavs en starkare ställning och större utrymme skapades för en mer individuellt betonad medverkan från nämndemännens sida än tidigare. Även om valkorporationen är politiskt sammansatt följer därav inte att nämndemansuppdraget kan uppfattas som förenat med något politiskt ansvar såsom faUet är beträffande andra

uppdrag, till vilka rekryteringen sker genom val av kommunfullmäktige och andra på politisk grund bildade valkorporationer. Från dylika uppdrag skiljer sig nämndemansuppdragel också därigenom att lekmannadomarnas medverkan i rättskipningen innebär en insyn i domstolsarbetel som är ägnad att stärka allmänhetens förtroende för domstolarna.

Mot denna bakgrund är det såväl från allmänt demokratiska synpunkter som av rättssäkerhetsskäl angeläget alt nämnden får en så bred förankring i samhällel som möjligt och en i politiskt hänseende allsidig sammansättning. Ett ensidigt politiskt hemvist hos nämndemännen skulle kunna ge anledning till misstanke att deras politiska värderingar inverkade på deras ställningstaganden i den dömande verksamheten och därigenom äventyra allmänhetens förtroende för domstolarna.

Som ovan framhållits har med nu gällande ordning önskemålet om fördelning av nämndemansbefatlningar mellan olika samhällsgrupper kunnat tillgodoses genom överenskommelser mellan de politiska partierna. Garantier har emellertid saknats mot atl ett majoritetsparti utnyttjar sin ställning till atl välja uteslutande sina egna kandidater. All sådana garantier skapas är enligl utskottets mening av utomordentligt stor vikl från principiell synpunkl. Den bl. a. av vissa remissorgan framförda uppfattningen att den i propositionen föreslagna regleringen skulle vara ägnad att leda till en ökad politisering kan utskottet inte dela; enligt utskottets mening bör ändringen snarare utgöra motiv för strävanden mot samförslåndslösningar vid utseendet av nämndemän.

Fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot och två eller i vissa mål tre nämndemän (3 § lagen, 1969:246, om domstolar i fastighelsmål, omtryckt 1974:1064). Nämndemännen bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden. Nämndeman i fastighetsdomstol skall vara kyrkobokförd i länet. I fråga om valbarhet och mandatperiod gäller i övrigt samma bestämmelser som för nämndeman i fingsrätt (7 §).

Nämndemän i fastighetsdomstol väljs av landstinget eller, om det i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gofiands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun (6 §). Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal som erhålls om samtliga väljandes antal delas med det antal personer som valel avser, ökat med 1.

Länsrätt består av lagfaren domare och nämndemän (17 §lagen, 1971:289, om allmänna förvaltningsdomstolar, omtryckt 1979:165). För behandling av mål om fastighetstaxering finns särskilda bestämmelser. Regeringen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsrätt. Nämndemännen väljs av landstinget. Om del i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen, förrättas valet av landsfinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valel av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Valel skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöler som motsvarar den kvot som erhålls.

Prop. 1980/81:185 56

om antalet närvarande ledamöter delas med del anlal personer som valet avser, ökat med 1 (19 §).

Nämndemän i länsrätt väljs för sex år (21 §). Halva antalet väljs vart tredje år (19 §). Mandatperioden för de nämndemän som ingår i länsrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering är anpassad till de allmänna fastighetstaxeringarna. De väljs således vart femte år.

Valbar till nämndeman i länsrätt är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och inte har fyllt 70 år (20 §). Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol, länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller under länsstyrelse lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårdskon-sulenl, lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan som har till yrke all föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman. Nämndeman i länsrätt får inle samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

För kammarrätt skall finnas nämndemän till det antal som regeringen föreskriver. Regeringen fastställer för varje län inom domkretsen hur många nämndemän som skall utses (13 §). I fråga om val, valbarhet och mandatperiod gäller samma regler som för nämndemän i länsrätt (19-21 §§). Regeringen får för visst län förordna att nämndemän i kammarrätt skaU väljas bland dem som för samma mandatperiod har utsetts fill nämndemän i hovrätt (19§). I fräga om detta särskilda valbarhetsvillkor uttalade föredraganden i prop. 1975/76:153 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken att det, eftersom valet så gott som alltid torde komma att ske som majoritetsval, i praktiken endast undantagsvis lär bli aktuellt att hålla annal än en gemensam valförrättning för båda kategorierna av nämndemän (s. 57).

I de nya försäkringsrätterna skall vid prövning av vissa typer av besvär ingå två nämndemän (7 § lagen, 1978:28, om försäkringsdomslolar). Regeringen bestämmer enligt 8 § det antal nämndemän som skall finnas för varje försäkringsrätt och hur många som skall utses inom varje län. Nämndemännen väljs av landstinget eller, om det i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Val av nämndemän skall vara proportionellt, om det begärs av minsl så många väljande som motsvarar det tal som erhålls om samtliga väljandes antal delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Nämndeman utses för sex år (8 och 10 §§). Halva antalet nämndemän väljs vart tredje år.

Valbar till nämndeman i försäkringsrätt är myndig svensk medborgare som är kyrkobokförd i länet och inte har fyllt 70 år (9 §). Tjänsteman i allmän försäkringskassa eller ledamot av pensionsdelegafion eller försäkringsnämnd, tjänsteman vid lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverket, lagfaren domare, annan ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomstol, åklagare eller advokat eller annan som har ull yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Prop. 1980/81:185 57

Länsstyrelse

Länsstyrelsens förtroendemannastyrelse infördes vid den partiella omorganisation av den statliga länsförvaltningen som skedde år 1971. Fram lill år 1977 hade slyrelsen, förutom landshövdingen, tio ledamöter. Av dessa utsågs fem av regeringen och fem av landstinget eller kommun som inte tillhörde landstingskommunen. De ledamöter som valdes av landstinget borde enligl 42 § länsstyrelseinstruktionen i dess äldre lydelse väljas så all bland dem både kommunal och landstingskommunal erfarenhel blev företrädd och så att de representerade olika delar av länet.

Enligt lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse beslår Slyrelsen, ulöver landshövdingen som är ordförande, av 14 ledamöler. I prop. 1976/77:19 om förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen anförde föredraganden att det var angeläget atl invånarna bättre kunde utöva inflytande på förtroendemannastyrelsens sammansättning. Denna borde återspegla de politiska partiernas styrka i länet. Dessa synpunkter tillgodosågs enligt föredraganden bäst om landstingen fick ulse samlliga ledamöter utom ordföranden. Numera väljs alltså samlliga ledamöler utom ordföranden av landstinget. Om det i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen, förrättas valel av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som regeringen bestämmer efter befolkningstalen. I Malmöhus län väljer landstingei nio och kommunfullmäktige i Malmö kommun fem ledamöter (42 § länsslyrelseinslruktionen, 1971:460, omtryckt 1979:234). I Göteborgs och Bohus län väljer landstinget fem och kommunfullmäktige i Göteborgs kommun nio ledamöter. I Gotlands län förrättas valel av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. För varje ledamot utses en suppleant.

Ledamöterna och suppleanterna i styrelsen skall vara kyrkobokförda i länet. Svenskl medborgarskap krävs också för behörighet atl inneha sådant uppdrag (11 kap. 9§ regeringsformen). Bland ledamöterna och suppleanterna bör enligt 41 § iredje slyckel länsslyrelseinslruktionen kommunal och landstingskommunal erfarenhel saml erfarenhel från verksamhel i näringslivet och arbetstagarorganisationer vara företrädda. Ledamöterna och suppleanterna väljs enligt 43 § för tre år, räknal fr. o. m. den 1 januari året efter del år då val i hela riket av kommunfullmäktige och landstingsledamöter har ägt rum. Om en ledamot eller suppleant upphör att vara behörig, förfaller hans uppdrag omedelbart. Om en ledamot eller suppleant avgår före tjänstgöringstidens utgång, utses en ny ledamot eller suppleant för den tid som återstår.

Val av ledamöter i styrelsen skaU vara proportionellt, om det begärs av minsl så många väljande som motsvarar den kvot vilken erhålls om anlalel väljande delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1 (42 § fjärde stycket länsslyrelseinslruktionen). Mofivet till denna bestämmelse var enligt prop. 1976/77:19 intresset av alt olika politiska meningsriktningar blir

Prop. 1980/81:185 58

företrädda i slyrelsen (s. 5). Suppleanterna för ledamöterna är personliga. Det medför alt bestämmelserna om proportionella val inle kan tillämpas på suppleantvalet. Eftersom länsstyrelsen fortfarande, dvs. även efler det alt landstingei hade fått lill uppgift all utse samlliga ledamöler i slyrelsen ulöver ordföranden, skulle vara en statlig myndighet, var del enligl vad föredraganden anförde i propositionen inte lämpligl att göra bestämmelserna om suppleanler i kommunala och landslingskommunala nämnder eller om inträde av ny ledamot, när en ledamot i en sådan nämnd avgår, lillämpliga. Suppleanterna borde därför liksom lidigare vara personliga.

I motionen 1978/79:1692 hemställdes atl riksdagen hos regeringen skulle begära förslag till sädana bestämmelser beträffande suppleants tjänstgöring i länsstyrelses styrelse att den vid valtillfället förutsatta proportionella fördelningen av styrelsens sammansättning kan behållas även när en personlig suppleant är förhindrad att tjänstgöra för ledamot. Motionärerna ansåg att del är otillfredsställande att de nuvarande bestämmelserna om suppleanternas tjänstgöring kan leda till atl meningsriktningar inte blir företrädda vid styrelsens sammanträden på del sätl som förutsattes vid valet. Konslilutionsutskottet anförde i sitt belänkande med anledning av motionen bl. a. följande (KU 1979/80:8 s. 2).

Även utskottet anser det önskvärt att den sammansättning av länsstyrelses styrelse med avseende på t. ex. olika parfiers och länsdelars representation som kommit till uttryck vid valet av ledamöter i så stor utsträckning som möjligt bibehålls vid ledamots frånvaro. Nuvarande regler för suppleanters inträde kan, som påpekas i mofionen, leda till att styrelsen får en annan sammansättning än som förutsattes när valet skedde.

Enligt utskottet finns del skäl atl se över reglerna om valet av suppleanter och deras inträde i länsstyrelses styrelse. Denna översyn kan lämpligen ske inom ramen för den pågående utredning inom kommundepartementet som på riksdagens begäran undersöker frågan om rätl till proportionellt val vid kommunfullmäktiges och landstings utseende av ledamöter i statliga nämnder m. m. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1979/80:9).

Polisstyrelse

Polisstyrelsen består enligt 38 § polisinstruktionen (1972:511) av polischefen och det ytterligare antal särskilt utsedda ledamöter, minst sex och högst åtta, som länsstyrelsen bestämmer. För var och en av de särskilt utsedda ledamöterna finns en personlig suppleant. Ledamöterna utses för samma tid som ledamöter i kommunstyrelse (77 §).

Ledamöterna i polisstyrelsen utom polischefen väljs av landstinget (76 §). I Göteborgs och Malmö polisdistrikt väljs dock etl visst antal ledamöter, som länsstyrelsen fastställer, av kommunfullmäktige i Göteborgs resp. Malmö kommun. I Visby polisdistrikt förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Prop. 1980/81:185 59

Ledamöterna i polisstyrelsen skall vara svenska medborgare, bosatta inom polisdistriktet och ha rösträu vid kommunfullmäktigval (77 §). De bör väljas så atl kommunal erfarenhet blir företrädd bland dem och så att de representerar olika delar av polisdistriktet. Valel skall vara proportionellt, om del begärs av minst så många väljande som motsvarar del tal som erhålls, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer som valet avser, ökal med 1.

Ordningen för val av ledamöter i polisstyrelse m.m. har övervägts av 1975 års polisutredning. I betänkandet (SOU 1979:6) Polisen konstateras att frågan om ledamöter i polisstyrelse skulle utses av kommunen eller landstingskommunen är omstridd (s. 183). Ulredningen har därför övervägt olika allernaliv till den nuvarande ordningen. Den avslår dock från att lägga fram förslag i denna del, eftersom del inte uppdragils åt utredningen att ompröva systemet för val av ledamöler i detta hänseende. Man förordar att frågan ägnas uppmärksamhet i det fortsatta reformarbetet (s. 185).

Det nuvarande systemet med personliga suppleanter bör enligl utredningen avskaffas. I stället bör samma ordning tillämpas som för kommunfullmäkfige och de kommunala nämnderna (bet. s. 186). Utredningen menar att man härigenom får ökade garanfier för atl varje suppleant efter hand får erfarenhet av polisstyrelsens verksamhet.

Taxeringsnämnd m. m.

Taxeringsnämnd (lokal, särskild och gemensam) består enligt 6 § taxeringslagen (1956:623) av ordförande, som förordnas av länsslyrelsen, och valda ledamöter. Antalet valda ledamöter skall enligt 7 § vara minst fem och högst åtta. Antalet ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller, om ledamöterna skall väljas av skilda organ, av länsslyrelsen. För varje vald ledamot skall väljas en suppleant. Mandatperioden är tre taxeringsår, räknat fr. o. m. året efler det år då val i hela riket av kommunfullmäktige har ägt rum (5 och 6 §§).

Valbar lill ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är myndig svensk medborgare, som inte har fyllt 70 år (8 §). Den som väljs till ledamot eller Suppleant i taxeringsnämnd för lokalt eller särskilt taxeringsdistrikt skall vara mantalsskriven i kommun som heh eller delvis ingår i distriktet. Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på taxeringsnämnden.

Ledamöter och suppleanter väljs enligt 6 § av kommunfullmäktige. Om mer än en kommun ingår i ett särskilt taxeringsdistrikt, förrättas dock valet av landstinget. Om det i distriktet finns kommun som inte tUlhör landstingskommunen förrättas valet av landstingei och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minsl så många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls, om antalet

Prop. 1980/81:185 60

närvarande ledamöler delas med del antal personer som valet avser, ökat med 1.

Möjligheten att lillämpa den proportionella valmetoden vid val av ledamöler i taxeringsnämnd tillkom genom riksdagens beslul år 1978 om ny taxeringsorganisation i första instans (prop. 1977/78:181, SkU 1977/78:55, rskr 1977/78:362, SFS 1978:316).

Faslighetstaxeringsnämnd består enligl 17 kap. 6 och 7 §§ fastighelslaxeringslagen (1979:1152) av ordförande, som utses av länsstyrelsen, och valda ledamöler. Länsstyrelse får förordna ytterligare en ledamot. Anlalel valda ledamöter skall vara minst fem och högsl åtta (17 kap. 8 §). Antalet bestäms av den som förrättar valet eller, om ledamöterna skall väljas av skilda organ, av länsstyrelsen. För varje ledamot skall väljas en suppleant. I fråga om val av ledamöter och suppleanler samt valbarhet m. m. gäller enligl 17 kap. 7 och 10 §§ i allt väsentligl delsamma som för ledamöler i taxeringsnämnd.

Huvudmän i sparbank

Huvudmän i sparbank skall vara minst tjugo och högst sextio (11 § lagen, 1955:416, om sparbanker). För vissa fall kan antalet sättas högre. För huvudmän gäller vissa valbarhetsvillkor (12 §). Suppleanter för huvudmännen utses ej.

Av huvudmännen väljs enligt 13 § hälften av kommunfullmäktige i de kommuner som ingår i sparbankens verksamhetsområde eller av landstinget. Återstoden utses av huvudmännen själva. Kommunfullmäktiges och landstings val av huvudmän skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som molsvarar det tal som erhålls, om samtliga väljandes anlal delas med del anlal personer som valel avser, ökat med 1. Mandatperioden är tre år (14 §).

2.2 Organ för vilka författningsbestämmelser om proportionellt val saknas

2.2.1 Tryckfrihetsjury

I tryckfrihetsmål där talan förs om ansvar skall enligl 12 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen frägan om brott föreligger prövas av en jury om nio medlemmar, såvida inle parterna vill hänskjula målet till rätlens avgörande ulan sädan prövning. För varje län skaU utses jurymän, fördelade i två grupper med sexton jurymän i första gruppen och åtta i den andra (12 kap. 3 §). Jurymännen i den andra gruppen skall vara eller ha varit nämndemän vid allmän underräU.

Jurymän väljs för en period av fyra år av landsfinget eller, om det i länet finns kommun som inte tillhör landstingskommunen, av landstinget och kommunfullmäktige (12 kap. 4 §). I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. När jurymän skall väljas av mer än

Prop. 1980/81:185 61

en valmyndighet, fördelar länsslyrelsen anlalel jurymän mellan valmyndigheterna med ledning av folkmängden.

Jurymän skall vara myndiga svenska medborgare, som är bosatta inom länel. De bör vara kända för omdömesgillhel, självständighet och rättrådighet. Bland jurymännen bör skilda samhällsgrupper och meningsriktningar saml olika delar av länet vara företrädda. Om en juryman avgår eller upphör atl vara valbar, skall valmyndighet inom den grupp av jurymän som den avgångne tillhörde ulse annan i hans ställe för äterstoden av valperioden (12 kap. 7§).

I promemorian (Ds Ju 1975:1) Vissa ändringar i rättegångsbalken m. m. uttalades, ulan närmare precisering, att det även i fråga om val av jurymän i tryckfrihetsmål skulle kunna finnas skäl all överväga vissa jämkningar i valsystemet. Här borde man dock enligt promemorian avvakla resultatet av massmedieutredningens arbete (s. 29). Massmedieutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1975:49) Massmediegrundlag att yllrandefrihetsmål i första instans skulle handläggas av en enda, för hela riket gemensam, yllrandefrihelsdomstol. Det särskilda rällegångsförfarandet med jury skulle avskaffas (s. 135). Ulredningens förslag i denna del ledde inle lill någol förslag till riksdagen.

Ytlrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) som har tillkallats för alt utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgrundlag har enligt sina direktiv bl. a. atl ytterligare överväga frågan om rättegången i yttrandefrihetsmål. Utredningen har under är 1979 lagl fram delbetänkandet (SOU 1979:49) Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Betänkandet är avsett att ulgöra ett underlag och en ulgångspunkt för en allmän debatt om yttrandefrihetens rättsliga villkor. I belänkandet redovisas två skisser till yllrandefrihelsgrundlag. Enligt utredningen bör man överväga atl införa bestämmelser om proportionella val av jurymän.

2.2.2 Styrelse för allmän försäkringskassa m. m.

Styrelsen för allmän försäkringskassa består enligl 18 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1977:630) av ordförande och vice ordförande, vilka utses av regeringen, saml fyra ledamöler som utses av landstinget eller, om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kommunfullmäktige. Härutöver får två personalförelrädare delta i styrelsearbetet. När styrelsen handlägger frågor som inte avser det slag av verksamhet som kassan skall bedriva, är personalföreträdarna ledamöler i styrelsen. Personalföreträdarna och deras suppleanter utses av den eller de arbetstagarorganisationer som är företrädda hos kassan (kungörelsen, 1974:963, om personalförelrädare i allmän försäkringskassas styrelse och lagen, 1976:230, om rätt för arbetstagarorganisation att ulse och entlediga företrädare för de anställda i styrelse eller annat organ vid statlig myndighet).

Prop. 1980/81:185 62

För annan ledamot i slyrelsen än ordföranden och vice ordföranden utses en suppleant.

Ledamot utses, om inte regeringen förordnar annat, för en tid av tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari året näst efler del, då han blivit utsedd (18 kap. 8 § lagen om allmän försäkring).

Om en ledamot avgår innan den lid för vilken han blivil utsedd har gått till ända, skall en ny ledamot utses för den återstående tiden (18 kap. 8 §). Sådan ledamot skall utses i samma ordning som den avgångne ledamoten blivit utsedd.

Allmän försäkringskassas pensionsdelegalion består enligl 18 kap. 20 § av åtta ledamöter. Dessa är ordföranden och vice ordföranden i kassans styrelse, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter, som skall ha särskild erfarenhel av arbetsförhållanden, och två ledamöter som utses av landstinget eller, om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kommunfullmäktige. För annan ledamot än ordföranden och vice ordföranden utses en suppleant. Mandatperioden är densamma som för ledamöler och suppleanter i allmän försäkringskassas styrelse (18 kap. 21 §).

Försäkringsnämnd skall bestå av minst fem och högsl sju ledamöter, som utses av kommunfullmäktige (18 kap. 24 §). Om nämndens verksamhetsområde består av flera kommuner, bestämmer riksförsäkringsverket antalet ledamöter och hur många sum skall utses av varje kommun. För varje ledamot utses en suppleant. I fråga om valbarhet och mandatperiod gäller detsamma som för allmän försäkringskassas styrelse.

Bestämmelserna om ledamot i styrelse för allmän försäkringskassa, pensionsdelegation och försäkringsnämnd gäller i lillämpliga delar för suppleant (18 kap. 26 §).

2.2.3 Inskrivningsnämnd för värnpliktiga

Inskrivningsnämnden sköter inskrivningen av värnplikfiga. Nämnden beslår av ordförande, som är inskrivningschefen, och icke militära ledamöter till det antal som regeringen bestämmer, dock minst en för varje landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun inom nämndens verksamhetsområde (10 § värnpliktslagen, 1941:967, omtryckt 1969:378). För var och en av de icke militära ledamöterna skall finnas en ersättare (42 § kungörelsen, 1969:379, om inskrivning och redovisning av värnpliktiga, omtryckt 1973:509). De icke militära ledamöterna och ersättare för dessa utses för tre år av landstinget resp. kommunfullmäktige.

2.2.4 Beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda

Beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda har till uppgift att avgöra vissa ärenden om inskrivning i särskola, vårdhem och specialsjukhus samt

utskrivning därifrån m. m. (6,27,29, 32,33,36 och 41-43 §§ lagen, 1967:940, angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda). Beslutsnämnd finns i varje landstingskommun och kommun som inte tillhör landstingskommun. Nämnden beslår enligt 17 § av en lagfaren ordförande och ytterligare två eller fyra ledamöter. Dessa skall vara ledamöter eller suppleanter i omsorgsstyrelsen, om regeringen inte medger annat. Särskolchef, vårdchef eller överläkare hos omsorgsslyrelsen får inle vara ledamot av nämnden. För ledamot av beslutsnämnd skall finnas en eller flera suppleanter.

Ordförande i beslulsnämnd och suppleant för honom förordnas enligt 18 § av regeringen för högst fyra år. Övriga ledamöter och suppleanter för dem utses av landstinget resp. kommunfullmäktige.

2.2.5 Länsskolnämnd

Länsskolnämnden är tillsynsmyndighet för bl. a. grundskolor och gymnasieskolor i länet (21 § skollagen, 1962:319, omtryckt 1970:1026). Länsskolnämnden beslår enligt 22 § av nio ledamöter som är bosatta inom länet och som utses för tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari året efter det år då val i hela rikel av landstingsledamöter och kommunfullmäktige har ägt rum. Av ledamöterna utses två av regeringen, en av skolöverstyrelsen, en av länsstyrelsen och fem av landstinget. I Gotlands län utses fem ledamöter av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Om annat län omfattar kommun som inle tillhör landstingskommunen, utses tre ledamöter av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäkfige. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

De ledamöter som utses av landstinget eller kommunfullmäkfige skall ha visat intresse för utbildningsfrågor (4 § förordningen, 1965:741, med instruktion för länsskolnämnderna, omtryckt 1971:347). En av de ledamöter som utses av landsting eller av kommunfullmäktige i Gotlands kommun och en av suppleanterna för dem skall ha särskild kännedom om landsbygdens skolväsen. Ledamot och suppleant som utses av landstinget eller kommunfullmäktige får inte inneha tjänst som lärare eller skolledare vid skola under nämndens inseende eller vid annan skola som meddelar motsvarande undervisning.

Skoladministrativa kommittén (U 1978:17) har i januari 1980 lagt fram sitt slutbetänkande (SOU 1980:5) Förenklad skoladministrafion - principer för ny organisation. Kommittén föreslår vissa ändringar i fråga om länsskolnämndernas organisation. Någon ändring av nämndernas sammansättning föreslås dock inte. Kommittén förutsätter att betänkandet kommer att läggas lill grund för en proposition med förslag till riktlinjer för utformningen av den slalliga skoladministrationen på central och regional nivå.

Prop. 1980/81:185 64

2.2.6 Skogsvårdsstyrelse

Skogsvårdsstyrelserna har enligl 2§ lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser till uppgift all främja och slödja den enskilda skogshushållningen samt att verka för att skogsvårdsarbetet inom de enskilda skogarna bedrivs på ett planmässigt sätl. Styrelserna skall också utöva den uppsikt och vidla de åtgärder som enligl gällande skogsvårds-, naturvårds- och andra författningar ankommer på dem. Del finns en skogsvårdsstyrelse för varje län.

Skogsvårdsstyrelsen består enligt 3 § av sju ledamöter. Tre av ledamöterna och suppleanler för var och en av dem utses av regeringen. Tre ledamöler och suppleanter för dem utses av landstingei eller, i Gotlands län, av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. I förarbetena uttalades bl. a. atl det var önskvärt all styrelserna hade god lokal förankring och var representativa för det enskilda skogsbruket i länet (prop. 1960:106 s. 133). Mandatperioden är tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari året efter det år då val i hela riket av landstingsledamöter och kommunfullmäktige har ägt rum. Om en ledamot eller suppleant avgår, skall ersättare förordnas för återstoden av perioden. Länsjägmästaren är självskriven ledamot i styrelsen.

Skogsadminislrativa utredningen har våren 1980 lagt fram betänkandet (Ds Jo 1980:1) Skogsvärdsstyrelsernas organisation. Förslagen i betänkandet utgår från att skogsvårdsstyrelsernas särskilda förvaltningsrättsliga ställning upphör och att skogsvårdsstyrelserna framdeles blir statliga myndigheler. Utredningen anser att lagen om skogsvårdsstyrelser och reglementet (1960:322) för skogsvärdsstyrelserna bör upphävas och ersättas av en instruktion. I sak innebär utredningsförslaget inga ändringar i fråga om styrelsens sammansättning.

2.2.7 Länsvägnämnd

I varje län finns en länsvägnämnd. Nämnden har enligt 1 § instruktionen (1971:959) för länsvägnämnderna till uppgift atl biträda länsstyrelsen vid handläggningen av frågor enligt väglagen (1971:948) och av andra frågor av väsenllig belydelse för länels vägväsende.

Länsvägnämnden består av sju ledamöter (2 §). Ledamot i länsvägnämnd skall vara bosatt i länet och ha intresse för och insikt i väg-, trafik- och transportfrågor. Tjänsteman vid statens vägverk eller länsstyrelsen får inte vara ledamot.

Ledamöterna i länsvägnämnden väljs av landstingei (3 §). I Malmöhus län väljer landstinget fyra och kommunfullmäktige i Malmö kommun tre ledamöter samt i Göteborgs och Bohus län landstinget tre och kommunfullmäktige i Göteborgs kommun fyra ledamöter. I Gollands kommun väljs ledamöterna av kommunfullmäktige i Gollands kommun. För varje ledamot finns en personlig suppleant (4 §). Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller också för suppleanterna. Mandatperioden är tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari

Prop. 1980/81:185 65

året efter det år då val i hela riket av landstingsledamöter och kommunfullmäktige har ägt rum (5 §). Avgår en ledamot eller suppleant före tjänstgöringstidens utgång, utses en ny ledamot eller suppleant för återstående lid.

Decentraliseringsutredningen föreslog i belänkandet (Ds Kn 1977:2) Samordnad vägplanering att länsvägnämnderna skulle avskaffas (s. 135). Förslagel har inte genomförts.

2.2.8 Vuxenutbddningsnåmnd

I varje län finns en vuxenutbildningsnämnd. Nämnden handhar ärenden om timstudiestöd, dagstudiestöd och särskilt vuxensludieslöd enligt studiestödslagen (1973:349) samt ärenden enligl förordningen (1975:395) om statsbidrag lill uppsökande verksamhel på arbetsplatser (2 § förordningen, 1975:394, med instruktion för vuxenutbildningsnämnderna). Vuxenutbildningsnämnden består enligt 5 § av ordförande och åtta andra ledamöter. Fem av ledamöterna utses av regeringen. Återstående fyra ledamöler skall företräda utbildningsväsendet i länet. De utses av landstinget. I Gotlands län utses de dock av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. I Malmöhus och Göteborgs och Bohus län utses två av landstinget och två av kommunfullmäktige i Malmö resp. Göteborgs kommun. Ledamöterna utses för högst tre år (12 §). Suppleanter för ledamöterna saknas.

Centrala studiestödsnämnden har av regeringen fått i uppdrag att se över vuxenutbildningsnämndernas verksamhet och sammansättning. I motionen 1979/80:825 anförs bl. a. att de politiskt valda ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna bör vara i majoritet och utses av landstinget samt att också suppleanler bör utses.

2.2.9 Lantbruksnämnd och rennäringsdelegation

I varje län finns en lantbruksnämnd (27 § förordningen, 1967:425, med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna, omtryckt 1978:289). Nämnden har enligt 22 § till uppgift att inom sitt verkamhetsom-råde uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd och utveckling samt verka för en snabb strukturrationalisering inom lantbruket. Nämnden svarar även för vissa statliga åtgärder inom lantbrukets område.

Ledamöter av lantbruksnämnden är enUgt 28 § en lanlbmksdirekiör och åtta andra ledamöter. Av dessa utses fyra av regeringen och fyra av landstinget eller, i Gollands län, av kommunfullmäktige i Gollands kommun. Innan landstinget eller kommunfullmäktige utser ledamot, skall samråd ske med hushållningssällskap vars stadgar lantbruksstyrelsen har fastställt. För varje ledamot utses även en suppleant. Ledamöterna och suppleanterna utses för tre år (52 §). Om en ledamot eller suppleant avgår, utses ersättare för återstoden av liden.

5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 66

Inom lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skall det finnas en rennäringsdelegalion (29 §). Lantbruksdireklören är ledamot av rennäringsdelegationen (32 §). Vidare ingår två andra ledamöler av lantbruksnämnden som nämnden utser särskilt, en tjänsteman hos länsstyrelsen som länsstyrelsen utser, en tjänsteman hos länsarbetsnämnden som länsarbetsnämnden utser samt tre rennäringsutövare. Av de sist nämnda utses två av regeringen och en av landstinget efter samråd med Svenska samernas riksförbund. Suppleant för ledamot i nämnden är suppleant för samma ledamot i delegationen. För var och en av de övriga ledamöterna finns en suppleant som utses i samma ordning som ledamoten. Ledamöterna och suppleanterna i rennäringsdelegalionen utses för tre år (52 §). Om en ledamot eller suppleant avgår, utses ersättare för återstoden av tiden.

2.2.10 Länsnykterhetsnämnd

I varje län utom Gollands län finns en länsnykterhetsnämnd. Nämnden har till uppgift dels att övervaka nykterhetstillståndet inom länel och verka för allmänna nykterhetsfrämjande åtgärder, dels atl utöva tillsyn över de kommunala nykterhetsnämnderna (4 § 1 och 3 mom. lagen, 1954:579, om nykterhetsvård, omtryckt 1971:307). Länsnykterhetsnämnden består enligt 9 § av två ledamöter som utses av socialstyrelsen, en ledamot som utses av länsslyrelsen och två ledamöter som utses av landstingei. I län som omfattar kommun som inte tillhör landstingskommunen utser dock landstingei en ledamot och kommunfullmäktige i den kommunen en ledamot. För varje ledamot utses en suppleant. Ledamöterna och suppleanterna skall vara svenska medborgare och bosatta inom länet. Mantadperioden är tre år, räknat fr. o. m. den 1 januari året efter det år då val i hela riket av landstingsledamöter och kommunfullmäktige har ägt rum.

I prop. 1979/80:1 om socialtjänsten föreslås alt nykterhelsvårdslagen skall upphävas. Förslaget innebär alt länsnyklerhetsnämnderna avskaffas. Riksdagen har numera bifallit propositionen i denna del (SoU 1979/80:44, rskr 1979/80:385). Enligt riksdagens beslut upphör nykterhelsvårdslagen att gälla den 1 januari 1982.

2.3 Val av ledamöter och suppleanter, suppleants inträde

Bestämmelserna i 2 kap. 23 § kommunallagen om proporfionellt val av kommunala nämnder, beredningar och revisorer m. m. är så konstruerade att varje gmpp som skulle bli representerad vid en proportionell fördelning av de mandat som valet avser kan få till stånd ett proportionellt val. Som framgår av det föregående gäller en motsvarande bestämmelse för kommunfullmäktiges resp. landstingets val av ledamöter i vissa statliga organ. I praktiken sker valen i regel som majoritetsval men bestämmelserna om proportionellt val utgör en viktig grund för de överenskommelser som

Prop. 1980/81:185 67

partierna träffar om hur mandaten skall fördelas. Bestämmelserna om proportionellt val i kommunallagen och de författningar som rör olika statliga organ anger endast under vilka förutsäitningar den proportionella valmetoden får användas vid val av resp. organ. I fråga om förfarandet vid proportionellt val hänvisar de till lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. Där finns bestämmelser om bl. a. genomförandel av valförrättning, valsedlar, sammanräkning och fördelning av platser.

Lagen gäller val av både ledamöter och suppleanter. Ett proportionellt val av etl organ måste, liksom ett majoritetsval, avse alla de ledamöter resp. suppleanter som valmyndigheten skall utse. Proportionella val av ledamöter resp. suppleanter måste ske genom skilda valförrättningar. Inget hindrar att ledamöterna utses genom proportionellt val och suppleanterna genom majoritetsval eller tvärtom.

Fyllnadsval efter en avgången ledamot i en kommunal nämnd som utsetts genom proportionellt val får ej äga rum. Enligt 3 kap. 5 § tredje stycket kommunallagen skall däremot fyllnadsval förrättas, om en majoritetsvald ledamot avgår under tjänstgöringstiden (se Kaijser, Kommunallagarna II, 1975, s. 532).

När en ledamot som har utsetts genom proportionellt val avgår, inträder den suppleant som står i tur som ledamot för återstående tjänstgöringsfid. Detta gäller oavsett om suppleanterna har valts proportionellt eller genom majoritetsval. När suppleanterna väljs proporfionellt, regleras ordningen mellan suppleanterna enligt 8 § lagen om proportionellt valsätt direkt genom valet. När suppleanterna väljs genom majoritetsval, skall enligt 3 kap. 2 § andra stycket kommunallagen den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring bestämmas vid valet. Därvid kan fullmäktige följa de principer som anses lämpligast, t. ex. att i stället för en viss ledamot skall inkallas i första hand de suppleanter som fillhör samma politiska parti som ledamoten i viss angiven ordning. Fullmäktige får dock enligt praxis inte bestämma att suppleanler får inträda endasi för vissa ledamöter men inle för andra (regeringsrättens årsbok 1954 ref. 6). Detta gäller även om suppleanterna har betecknats som personliga.

Om en suppleant som har utsetts genom majoritetsval avgår under tjänstgöringsfiden, får fyllnadsval förrättas. Någon suppleant utses däremot inte efter en suppleant som har valts proportionellt. Om en ledamot som har utsetts genom proportionellt val avgår under mandatperioden och det inte längre finns några suppleanter skulle deUa leda fill att platsen får stå obesatt. I ett räUsfall (regeringsrättens årsbok 1939 ref. 61) har fullmäkfige emellertid ansetts befogade att förrätta nya val av suppleanter i en kommunal nämnd, när samtliga suppleanter inträtt som ledamöler i nämnden eller annars avgått som suppleanter.

Ett proportionellt val skall förrättas med enkla och slutna valsedlar. På dessa skall finnas partibeieckning. De får inte vara märkta. Namnen på

Prop. 1980/81:185 68

valsedeln skall tas upp i en följd, del ena under del andra. Fördelningen av platser inom ett parti sker genom den s. k. enkla absoluta rangordningsme-loden. Metoden innebär följande. Först ordnas alla giltiga valsedlar i grupper efler sin partibeteckning. Därefter bestäms ordningen mellan namnen inom varje grupp genom särskilda sammanräkningar. Vid varje sammanräkning gäller en valsedel endast för elt namn, nämligen det som - bortsett från redan placerade namn - står främst. Så länge valsedeln gäller för sitt första namn räknas den som en röst. En valsedel som gäller för sill andra namn räknas som en halv röst osv.

Vid fördelningen av platserna mellan de olika partierna fillämpas d'Hondts metod, även kallad hellalsmetoden. Den innebär att platserna, den ena efter den andra, lilldelas del parti som varje gång uppvisar del största jämförelsetalet. Så länge etl parti inle har fått någon plats, är partiets jämförelsetal lika med dess rösllal. Därefter får man partiels jämförelsetal genom atl rösllalet för varje gång delas med del anlal platser som partiel redan har fått, ökat med ett.

Den ordning i vilken suppleanter som har valts proportionellt skall kallas in till tjänstgöring i stället för ledamot regleras i 8 § lagen om proportionellt valsätt. Reglerna innebär bl. a. att en suppleant från det parti som ledamoten tillhör har företräde framför övriga suppleanter. Av de övriga suppleanterna har den företräde som tillhör elt parti med högre rösttal.

2.4 8 kap. 5 § regeringsformen

Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen bestäms bl. a. grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer saml för den kommunala beskaltningen i lag. I lag meddelas också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden. En föreskrift om att kommunfullmäktige eller landsting skall utse ledamöler i statliga och liknande styrelser och nämnder får anses innebära ett åliggande för kommunerna resp. landstingskommunerna. En sådan föreskrift skall följaktligen meddelas i lag. Föreskrifter som har samband med valet av ledamöter, t. ex. föreskrifter om proportionellt valsätt, fyllnadsval och suppleants inträde som ledamot, kan inte anses röra grunderna för kommunernas och landstingskommunernas organisation och verksamhetsformer. Sådana föreskrifter synes därför kunna meddelas av regeringen.

3 Överväganden och förslag

3.1 Proportionellt val

De ledamöter av vissa regionala och lokala statliga nämnder m. m. som utses av kommunfullmäktige eller landsting kan väljas proportionellt. Detta gälleri fråga om nämndemän i tingsrätt, fastighetsdomstol, hovrätt, länsrätt,

Prop. 1980/81:185 69

kammarräti och försäkringsrätt samt ledamöter i länsstyrelses styrelse, polisstyrelse, taxeringsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd samt huvudmän i sparbank. Bestämmelser om proportionellt val saknas därmot belräffande jurymän i tryckfrihetsjury, ledamöter i allmän försäkringskassas styrelse, ledamöter i allmän försäkringskassas pensionsdelegation, ledamöter i försäkringsnämnd, ledamöler i inskrivningsnämnd för värnpliktiga, ledamöter i beslutsnämnd för psykiskl utvecklingsstörda, ledamöter i länsskolnämnd, ledamöter i skogsvårdsstyrelse, ledamöler i lantbruksnämnd och ledamöter i länsnyklerhetsnämd. För de sistnämnda organens del, ulom tryckfrihetsjury och länsnykterhetsnämnd, föreslås all bestämmelser om proporlionelll val införs.

Från demokratisk synpunkt får det anses värdefullt att garantier skapas för alt politiskt valda organ får en allsidig sammansättning. Bestämmelser om proportionellt valsätt har en funktion att fylla i detta sammanhang genom att de utgör en yttersta garanti för att minoritetspartiers inflytande säkerställs. Det proportionella valsättet tillämpas sällan i praktiken. Bestämmelserna om proportionellt val fyller dock en viktig uppgift genom att de utgör grund för de överenskommelser som partierna träffar om hur mandaten skall fördelas. Att möjUgheten att använda det proportionella valsättet skulle leda till en olämplig polifisering av valen synes inte behöva befaras. Här, liksom beträffande skälen för ett införande av en möjlighet fill proporfionella val, kan hänvisas till justitieutskottets uttalanden i betänkandet JuU 1975/76:18 (se avsnitt 2.1.2).

Vissa ledamöter i några av de nu aktuella organen utses av andra myndigheter än kommunfullmäkfige eller landsting. Dessa organs verksamhet rör samhällsområden där det finns behov av representation frän andra områden än det kommunala eller landstingskommunala. Den omständigheten att del inte går atl uppnå fullständig proportionalitet gör det dock inle mindre angeläget att ändra bestämmelserna så att proportionalitet skall kunna uppnås så långt det är möjligt.

Med stöd av det anförda föreslås att kommunfullmäktiges och landstings val av ledamöter i regionala och lokala statliga nämnder m. m. skall kunna ske proportionellt också i de fall där detta f. n. inte är möjligt. När det gäller jurymän i tryckfrihetsmål övervägs frågan av yttrandefrihetsutredningen. Enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 1979/80:1 om socialtjänsten avskaffas länsnyklerhetsnämnderna vid utgången av år 1981 (SoU 1979/ 80:44, rskr 1979/80:385). Med hänsyn härfill omfattar de förslag som läggs fram nu inte val av jurymän eller ledamöter i länsnykterhetsnämnd.

En möjlighet alt använda det proportionella valsättet vid val av ledamöler i olika statliga organ m. m. kan införas anfingen genom att det i 2 kap. 23 § kommunallagen anges att bestämmelsen omfattar också kommunfullmäkfi-ges och landstings val av ledamöter i sådana organ eller genom att de författningar som reglerar de olika organens verksamhet ändras. Hitfills har bestämmelser om proportionellt val av icke kommunala organ i regel tagits in

Prop. 1980/81:185 70

i resp. specialförfatlning och inte i kommunallagen. Del undanlag från denna princip som gäller i fråga om de kommunala företagen är moliverat med hänsyn till att de associationsrättsliga författningarna förutsätter all styrelseledamöterna normalt väljs av bolagsstämman e.d. Från lagteknisk synpunkt förefaller det lämpligast att samtliga bestämmelser som reglerar val av ledamöter i stafliga organ m. m. tas in i de specialförfallningar som reglerar de olika organens verksamhet. I det följande föreslås därför att bestämmelserna om proportionellt valsätt tas in i de olika specialförfattningarna.

Vid etl proportionellt val är det inte möjligt att garantera att vissa av ledamöterna skall inneha specialkompetens eller representera en speciell kommundel. Inget hindrar dock att man vid ett sådant val beaktar intressen av detta slag. Bestämmelser om att man vid valet skall beakta att vissa ledamöter t. ex. bör inneha viss specialkompetens kan alltså stå kvar, sedan man infört en möjlighet att utse ledamöterna proportionellt. Det föreslås dock att bestämmelser som innebär t. ex. att en ledamot skall inneha viss specialkompetens ändras så att det i stället anges att ledamoten bör inneha sådan kompetens.

3.2 Suppleanter

För ledamöterna i flertalet av de organ som behandlas i denna promemoria skall utses suppleanter. Suppleanter finns dock inte för nämndemän, ledamöter i tryckfrihetsjury, huvudmän i sparbank eller ledamöter i vuxenulbildningsnämnd. Frågan om införande av suppleanter för ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna behandlas i specialmofiveringen. I övrigt synes det inte finnas anledning att i detta sammanhang överväga införande av suppleanter.

I flertalet fall torde suppleanterna vara personliga, även om detta bara undantagsvis anges uttryckligen. Uttryckliga bestämmelser om att suppleanterna skall vara personliga finns bara beträffande polisstyrelserna och länsvägnämnderna (38 § polisinstrukfionen resp. 4 § instmktionen för länsvägnämnderna). En formulering som återfinns i lagen om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse och i flera andra författningar som reglerar regionala och lokala staUiga organs organisation är att det för varje ledamot utses en suppleant. En sådan regel måste rimligtvis innebära att varje suppleant skall vara suppleant för endast en av ledamöterna. Beträffande beslutsnämnderna för psykiskt utvecklingsstörda och skogsvårdsstyrelserna är emellertid bestämmelserna om suppleanter utformade på ett annat sätt. Enligl 17 § lagen angående omsorger om vissa utvecklingsstörda finns en eller flera suppleanter för ledamot av beslutsnämnd. I 3 § lagen om skogsvårdsstyrelser föreskrivs att regeringen utser tre ledamöter och suppleant för en var av dem samt att tre ledamöter jämte suppleanter utses av

Prop. 1980/81:185 71

landstinget. Det kan tänkas att åtminstone de suppleanter för ledamöter i skogsvårdsstyrelse som utses av landstinget kan fungera som suppleanter för samthga de ledamöter som landstinget har valt.

Om en särskild personlig suppleant skall utses för varje ledamot som landstinget eller kommunfullmäktige väljer, kan valet av suppleanter inte ske proporfionellt. Bestämmelserna i 8 § lagen om proportionellt valsätt innebär nämligen att alla suppleanter blir suppleanter för de ledamöter som valmyndigheten iitser, samtidigt som företrädesordningen mellan suppleanterna regleras. Det bör anmärkas att det i resp. författning (felaktigt) förutsätts att suppleanterna för ledamöter i polisstyrelse, taxeringsnämnd och faslighetstaxeringsnämnd skall kunna väljas proportionellt trots atl det klart framgår alt varje suppleant är suppleant för en bestämd ledamot (se 38 och 76 §§ polisinstruktionen, 6 och 7 §§ taxeringslagen samt 17 kap. 7 och 8 §§ fastighetstaxeringslagen).

Om de suppleanter i ett regionalt eller lokalt statligt organ som skall utses av landstinget eller kommunfullmäkfige inte kan väljas proportionellt, kan det åtminstone teoretiskt sett inträffa att minoritetsintressena inte tillgodoses vid suppleantvalet. En ledamot som har utsetts av ett minoritetsparti skulle kunna få en suppleant som företräder ett majoritetsparti. De skäl som talar för att ledamöterna bör kunna väljas proportionellt gäller alltså också i fråga om suppleantvalet. Som framgår av det föregående innebär detta att suppleanterna inte bör vara personliga.

Ett ytterligare skäl för en övergång till ett system med "gmppsuppleanter" är att en ordning med personliga suppleanter medför att ingen kan träda in som ledamot, när både ledamoten och den personlige suppleanten tillfälligt är förhindrade. Som konstitutionsutskottet anför i sitt betänkande (KU 1979/80:8 s. 2) är det önskvärt atl den sammansättning av länsstyrelses styrelse med avseende på t. ex. olika partiers och länsdelars representation som kommit till uttryck vid valet av ledamöter i så stor utsträckning som möjligt behålls vid en ledamots frånvaro.

I prop. 1976/77:19 om förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen anförde föredraganden att det, eftersom länsstyrelsen fortfarande skulle vara en statlig myndighet, inte var lämpligt att göra bestämmelserna om suppleanter i kommunala och landstingskommunala nämnder eller om inträde av ny ledamot, när en ledamot i en sådan nämnd avgår, tillämpliga. Suppleanterna borde därför, Uksom tidigare, vara personliga. Det kan antagas att bakom detta resonemang ligger antingen farhågor för att en ordning motsvarande den som fillämpas beträffande kommunala nämnder skulle bli onödigt komphcerad eller leda fill en olämplig polifisering.

En övergång till ett system med "gmppsuppleanter" synes emellertid inte kräva någon omfattande eller komplicerad författningsreglering. Det kan däremot hävdas att en sådan ändring innebär att ökad vikt läggs vid organels politiska sammansättning. Detta kan förefalla stötande särskiU när det gäller organ som har rättstillämpande eller liknande uppgifter, t. ex. taxerings-

Prop. 1980/81:185 72

nämnd, pensionsdelegation eller beslulsnämnd. I sådana organ väger intresset av sakligt riktiga avgöranden självfallet tyngre än intresset av att olika politiska meningsriktningar bereds inflytande i exakt proportion till styrkeförhållandena mellan meningsriklningarna i del väljande organet. Del torde emellertid inte finnas någon motsättning mellan dessa inlressen. Härtill kommer atl det politiska inslaget redan är markerat genom att landstinget resp. kommunfullmäktige väljer ledamöter och suppleanter. Införandel av en möjlighet till proportionellt val även av suppleanter bör också kunna främja samförståndslösningar vid suppleantvalet (jfr JuU 1975/76:18 s. 27).

Ett system med "gruppsuppleanter" av den lyp som finns för ledamöterna i de kommunala och landstingskommunala nämnderna innebär i praktiken att det alltid finns en suppleant som kan träda in, om en ledamot är förhindrad att delta i etl sammanträde. Om suppleanterna har valts proportionellt, kan man räkna med atl den suppleant som i första hand skall träda in förelräder samma parti som den frånvarande ledamoten. Oavsett om suppleanterna har valts proportionellt eller ej, kan del, särskilt när ledamoten tillhör elt "litet" parti, ofta inträffa alt den suppleant som skall träda in i andra hand företräder ett annat parti än ledamoten. Om suppleanterna har valts proportionellt, inträder i ett sådant fall en suppleant frän del parti som har det siörsta rösttalet i det väljande organet. Delta parti har kanske en helt annan politisk inriktning än det parfi som den frånvarande ledamoten företräder. Delta har i och för sig ingen större belydelse, eftersom man i praktiken sällan använder det proportionella valsättet.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, torde man vid bestämmandet av ordningen mellan suppleanterna sträva efter alt en suppleant från ett parti med mer eller mindre likartad politisk inriklning skall träda in, när de suppleanter som företräder samma parti som en viss ledamot har "tagil slut". Detta kan ibland innebära svårigheter. Det medför också att betydelsen av den partipolitiska sammansättningen av den statliga nämnden eller styrelsen markeras. Det kan med andra ord framstå som påtagligt atl två politiska block står mot varandra också i detta organ. Detta problem kan åtminstone till en del undvikas om t. ex. dubbelt så många suppleanter som ledamöter utses. Mot en sådan lösning kan otvivelaktigt starka invändningar anföras. En annan lösning skulle kunna vara att föreskriva t. ex. att det för varje parti skall väljas suppleanter till ett antal som med ett överstiger det antal ledamöter som utses för partiet. En sådan ordning skulle bli mycket komplicerad. Den skulle också innebära att betydelsen av det statliga organets sammansättning i partipolitiskt hänseende markerades än starkare än vid ett sådant system som tillämpas i fråga om kommunala och landstingskommunala nämnder.

Med stöd av det anförda föreslås att bestämmelserna om landstings och kommunfullmäktiges val av suppleanter till både länsstyrelses styrelse och andra regionala och lokala statliga organ m. m. ändras så att det framgår att

Prop. 1980/81:185 73

suppleanterna inle är personliga ulan atl alla suppleanter som har utsetts på delta sätt är suppleanter för alla ledamöter som har valts av landstinget resp. kommunfullmäktige. Samtidigt bör del föreskrivas alt även suppleanlvalet kan ske proporfionellt. Med hänsyn till atl länsnyklerhetsnämnderna avskaffas vid utgången av år 1981 föreslås inga ändringar beträffande dem.

En särskild fråga är om personliga suppleanter eller "gruppsuppleanter", bör utses för sådana ledamöler som utses av regeringen eller en statlig myndighet. Detta problem uppkommer beträffande bl. a. pensionsdelegation, länsskolnämnd, skogsvårdsstyrelse och lantbruksnämnd.

Enligt 18 kap. 20 § lagen om allmän försäkring utser riksförsäkringsverket fyra ledamöter i pensionsdelegation. Av dessa skall två vara läkare och två ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden. För annan ledamot än ordföranden och vice ordföranden utses en suppleant. Regeringen får dock föreskriva att två suppleanter skall utses för var och en av de läkare som riksförsäkringsverket har utsett. Enligt 22 § skollagen utser regeringen två ledamöter i länsskolnämnden, varav en bland företrädare för arbetsgivare och en bland företrädare för arbetstagare inom länet. Skolöverstyrelsen utser en ledamot och länsstyrelsen en. För varje ledamot utses en suppleant i samma ordning som ledamoten. Regeringen utser enligt 3 § lagen om skogsvärdsstyrelser tre ledamöter i styrelsen och suppleant för en var av dem. Regeringen utser enligl 28 § förordningen med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna fyra ledamöter i lantbruksnämnden. För varje särskilt utsedd ledamot utses även en suppleant.

Med hänsyn till de särskilda kvalifikafionskrav e. d. som har föreskrivits för de ledamöter i pensionsdelegation och länsskolnämnd som utses av riksförsäkringsverket resp. regeringen synes det inte vara lämpligt att försöka införa ett system med gruppsuppleanter för dessa ledamöter. En sådan ändring förefaller inte heller särskill angelägen när del gäller suppleanterna för de ledamöter i skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna som regeringen utser. Personliga suppleanter bör därför även i fortsättningen utses för de ledamöter som utses av regeringen och statliga myndigheter.

I avsnitt 2.3 har lämnats en redogörelse för de bestämmelser om suppleants inträde som gäller för de kommunala nämnderna. I de författningar som gäller sådana regionala och lokala organ m.m. tiU vilka landstinget eller komunfullmäktige väljer ledamöter och suppleanler bör nu införas bestämmelser som motsvarar 3 kap. 2 § andra stycket och 5 § tredje stycket kommunallagen. Det bör alltså föreskrivas att den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring skall bestämmas vid valet, om suppleanterna inte väljs proportionellt. (Om suppleanterna väljs proportionellt, bestäms ordningen enligt 8 § lagen om proportionellt valsätt.) Det bör vidare föreskrivas att suppleant - enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet - inträder i en avgången ledamots ställe för

6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 74

återstoden av tjänstgöringstiden om ledamöterna har valls proportionellt. Fyllnadsval bör alltså förrättas endast om ledamöterna inte har valls proportionellt.

I kommunallagen finns det inle några uttryckliga bestämmelser om vad som skall ske, om en suppleant för en ledamot i en kommunal eller landstingskommunal nämnd avgår under tjänstgöringstiden. Om suppleanterna inte har valts proportionellt, får emellertid fyllnadsval ändå ske. I de författningar som gäller olika regionala och lokala statliga organ m. m. föreskrivs regelmässigt att en ny suppleant skall utses, om en suppleant avgår under tjänstgöringstiden. För tydlighetens skull bör föreskrifter av denna innebörd behållas, trots atl de inte har någon uttrycklig motsvarighet i kommunallagen. De bör emellertid avfattas så att det framgår att de inte gäller det fallel att suppleanterna har valts proportionellt. När så är fallet, bör fyllnadsval inte fä ske annat än under sådana speciella förhållanden som förelåg i det rättsfall som redovisas i regeringsrättens årsbok 1939 ref. 61 (jfr avsnitt 2.3).

I 3 kap. 8 § kommunallagen finns en hänvisning till bestämmelserna i 2 kap. 11 § om suppleants tjänstgöring vid fillfälligt förfall för landstingsledamot eller kommunfullmäkfig. Någon motsvarighet synes inte behövas Ull föreskriften i 2 kap. 11 § första stycket om att suppleanterna i sådana fall inträder i den ordning som har bestämts vid valet. I övrigt regleras i paragrafen främst företrädesordningen mellan en suppleant som har kallats till tjänstgöring och en ledamot eller en "högre placerad" suppleant som inställer sig under pågående sammanträde. Inte heller i detta hänseende torde några särskilda bestämmelser behövas för de organ som det nu är fråga om.

3.3 Ikraftträdande

De författningsändringar som föreslås i denna promemoria får inte någon betydelse förrän vid det val av ledamöter och suppleanter som skall hållas inför nästa nya tjänstgöringsperiod. Ändringarna bör därför i flertalet fall träda i kraft den 1 januari 1983. De nya bestämmelserna bör dock fillämpas dessförinnan vid utseende av ledamöter och suppleanter för tid efter utgången av år 1982. Det synes inte vara nödvändigt att låta de nya bestämmelserna om att en suppleant skall inträda som ledamot, om en ledamot som har valts proportionellt avgår, bli tillämpliga under den nu pågående mandatperioden. Vissa särskilda frågor som rör ikraftträdandet behandlas i specialmotiveringen.

Prop. 1980/81:185 75

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds Kn 1980:04) Proportionella val till statliga nämnder m. m.

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden avgivits av rikspolisstyrelsen (RPS), värnpliktsverkel, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV), statens vägverk, riksskatteverket (RSV), skolöverstyrelsen (SÖ) , cenirala sludiestödsnämnden, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Slockholms, Kalmar, Gollands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Västerbottens län, kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07), Försäkringskasseförbundet, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundel. Dessulom har yttranden kommit in från länsstyrelsen i Uppsala, Jönköpings, Kristianstads, Hallands, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Norrbottens län.

SÖ har till sitt yttrande fogat yttranden från länsskolnämnderna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Älvsborgs, Västernorriands, Jämtlands och Norrbottens län. Centrala sludiestödsnämnden har lill sitt yttrande fogat yttrande från vuxenulbildningsnämnderna i Stockholms, Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Krisfianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Norrbottens län. Lantbruksstyrelsen har till sitt yttrande fogat yttranden från lantbruksnämnderna i Hallands, Värmlands, Väslernorrlands och Västerbottens län. Skogsstyrelsen har fill sitt yttrande fogat elt yttrande från skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län. Länsstyrelsen i Slockholms län har till sitt yttrande fogat yttranden från Slockholms läns landstingskommun samt kommunstyrelserna i Huddinge, Sigtuna, Stockholms och Södertälje kommuner. Länsstyrelsen i Kalmar län har till sill yllrande fogat yttranden från Kalmar läns landstingskommun samt Borgholms, Nybro, Oskarshamns och Västerviks kommuner. Länsstyrelsen i Malmöhus län har lill sitt yttrande fogat yttranden från Malmöhus läns landstingskommun samt Malmö och Trelleborgs kommuner. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till sitt yttrande fogat yttranden från Göteborgs och Bohusläns landstingskommun samt Göteborgs, Strömstads och Uddevalla kommuner. Länsstyrelsen i Västerbotlens län har fill siU yUrande fogat yttranden från Västerbottens läns landsfingskommun, lantbmksnämnden i Västerbottens län samt Skellefteå och Umeå kommuner. Försäkringskasseförbundet har lill sitt yttrande fogat yttranden från de allmänna försäkringskassorna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Krisfianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Malmö, Göteborgs och Bohusläns allmänna försäkringskassor.

Prop. 1980/81:185 76

1 Proportionellt val 1.1 Val av ledamöter

I promemorian föreslås atl kommunfuUmäktiges och landstings val av ledamöler i regionala och slalliga nämnder m. m. skall kunna ske proportionellt i de fall där delta för närvarande inte är möjligt, med undantag från jurymän i tryckfrihetsmål och ledamöter i länsnykterhetsnämnd. Del stora flertalet remissinstanser ansluter sig till förslagel i denna del.

Positiva till förslagel är RSV, RFV, SÖ, lånsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kalmar, Gollands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, kommunaldemokratiska kommhtén. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens läns landsting, Huddinge, Sigtuna, Stockholms, Södertälje, Borgholms, Nybro, Oskarshamns, Västerviks, Gollands, Helsingborgs, Malmö, Trelleborgs, Göteborgs, Strömstads, Uddevalla, Skellefteå och Umeå kommuner.

RSV delar den uppfattning som har kommit till uttryck i promemorian, nämligen all bestämmelser om proporfionellt valsätt har en viklig funkfion VI fylla när det gäller alt skapa garantier för att politiskt valda organ får en allsidig sammansättning. RSV finner det naturligt att rätt till proportionellt val också skall finnas i de fall när kommunfullmäktige eller landsting utser ledamöter i styrelser och nämnder av statlig karaktär. Liknande synpunkter redovisas också av länsstyrelsen i Malmöhus län och Svenska kommunförbundel. De framhåller också alt bestämmelser om proporfionellt valsätt har en funktion atl fylla i detta sammanhang som en yttersta garanti för att minoritetspartiers inflytande säkerställs.

Kommunaldemokratiska kommittén instämmer i förslaget om en utökning av det proportionella valsättet tiU aUa statliga nämnder m. m., när kommunala organ väljer ledamöter. Kommittén påpekar att konstitutionsutskottet har uppmärksammat svårigheten att uppnå full proportionalitet i organ som inte helt utses av en och samma valkorporation (KU 1977/78:6). Kommittén framhåller att synpunkten har betydelse när kommunala församlingar utser bara ett mindre antal av ledamöterna, såsom i pensionsdelegation, skogsvårdsstyrelse, lantbruksnämnd och vuxenutbildningsnämnd. Därjämte får den proportioneUa metoden ej verkan vid val av civil ledamot i inskrivningsnämnd, framhåller kommittén. Den konstaterade svårigheten att nå full proportionalitet i organets sammansättning är dock enligt kommittén inget hinder mot reformen som sådan. Även Landstingsförbundet noterar att betydelsen av möjligheten fill proporfionellt val varierar från faU lill fall. Förbundet tar i det sammanhanget upp vissa förhållanden som har avseende inte bara på den föreliggande promemorian utan också på redan gällande bestämmelser och anför:

I första hand bör uppmärksammas förhållandena i Malmöhus och

Prop. 1980/81:185 77

Göteborgs och Bohus län, där fullmäkfige i Malmö och Göteborgs kommuner resp. landstingen i de båda länen båda har funktionen som valkorporationer men där proportionaliteten gäller varje valkorporation för sig och inte båda tillsammans. Om fullmäkfige och landstinget har samma politiska majoritet - som för närvarande gäller i Göteborgs kommun och Göteborgs och Bohus läns landsting men inte i Malmö kommun och Malmöhus läns landsfing - följer härav att separata proportionella val kan leda till att minoriteten totalt sett får mindre inflytande än vad som skulle bU fallet vid ett gemensamt valförfarande och att själva tanken med proportionella val därmed skulle vara förfelad. Man kan också tänka sig alt proportionella val begärs i fullmäktige men inte i landstinget eller tvärtom.

Det finns också exempel på statliga organ där antalet ledamöler inte är bestämt i den tillämpliga författningen utan avhängigt av särskilt beslut inom en viss given latitud. Betydelsen av ett proportionellt val kan också i dessa fall skifta och bli beroende av hur många ledamöter som skall kunna väljas proportionellt.

De synpunkter styrelsen nu framfört kan böra beaktas under den fortsatta beredningen av departementspromemorian men behöver i och för sig inte hindra att förslagen genomförs i befintligt skick.

Västerbottens läns landsting tillstyrker förslaget och ser positivt på att enhetliga regler för landstingets val av ledamöter och suppleanter i styrelser och nämnder av statlig karaktär införs. Landstinget framhåller att även om möjligheter till proportionellt val sällan eller aldrig utnyttjas i praktiken utgör ändå sådana bestämmelser en viktig grund för de överenskommelser om mandatfördelning som parterna träffar inför val enligt majoritetsvalsprincipen. Liknande synpunkter framförs också av Helsingborgs och Umeå kommuner.

Flera remissinstanser begränsar sina yttranden till vissa statliga styrelser och nämnder. Flertalet av dessa är positiva till förslagen om möjUghet till proportionellt val av ledamöter i dessa styrelser eller nämnder.

Inskrivningsnämnderna

När det gäller inskrivningsnämnder har värnpliktsverket inget att erinra mot de föreslagna ändringarna.

Beslutsnämnderna för psykiskt utvecklingsstörda

Socialstyrelsen förklarar att styrelsen i princip inte har något att invända mot att de ordinarie ledamöterna i beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda väljs på det sätt som har föreslagils i promemorian. Socialstyrelsen påpekar att omsorgslagen är föremål för en särskild utredning genom omsorgskommittén (S 1977:12). Kommitténs arbete berör bl. a. besluts-nämndernas verksamhet. Enligt vad socialstyrelsen har inhämtat avser kommittén att lägga fram elt förslag under år 1981. Nya bestämmelser för de

7 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 185

Prop. 1980/81:185 78

psykiskt utvecklingsstörda torde tidigast kunna träda i kraft år 1984. Socialslyrelsen framhåUer atl del mot bakgrund härav synes föreligga skäl att avvakta resultatet av utredningsarbetet innan ställning tas till de nu aktuella ändringarna i omsorgslagen.

Länsvägnämnderna

Statens vägverk förordar en övergång till proportionella val till länsvägnämnden. Vägverket framhåller att bästa politiska förankring bör kunna uppnås om länsvägnämnden rätt kan spegla de olika politiska nyanser som finns inom länet.

Vuxenulbildningsnämnderna

Centrala studiestödsnämnden liksom också vuxenulbildningsnämnderna i Gotlands, Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om möjligheten till proportionellt val vid landstings eller kommunfullmäktiges val av ledamöter i en vuxenutbildningsnämnd. De två sistnämnda nämnderna är emellertid tveksamma till förslaget om att de landstingsvalda ledamöterna inle längre skall representera utbildningsväsendet i länet. Vuxenutbildningsnämnden i Gävleborgs län framhåller att den verksamhet som nämnden bedriver är så nära förknippad med allmänna utbildningsfrågor alt ledamöternas kunskaper är av yttersta vikt. Enligl nämnden är det naturligtvis även väsentligt att ledamöter i nämnden har god kännedom om de målgrupper till vilka nämnden vänder sig i sin verksamhet. Liknande synpunkter framförs även av vuxenutbildningsnämnden i Norrbottens län.

Vuxenutbildningsnämnden i Stockholrrus län tar inte uttrycklig ställning lill förslaget om val av ledamöter i nämnden. Nämnden framhåller emellertid atl det är viktigi att inte utarma löntagarinflytandet. Nämndens sammansättning och beslutsfunktion bör vara ordentligt förankrad bland de grupper som använder studiestöden. Vuxenutbildningsnämnden i Blekinge län inslämmer i principen om proportionella val, under förutsättning att de fackliga organisationernas representafion och inflytande inle rubbas. Vuxenutbildningsnämnden i Malmöhus län ansluter sig till förslaget om proportionellt val av ledamöter, men har synpunkter på frågan om dessas specialkompetens. Nämnden konstaterar att det i promemorian anförs att det vid ett proportionellt val inte är möjligt att garantera vissa ledamöters specialkompetens. Enligt nämnden kan dock parfigmpperna nominera kandidater till valen bland personer vilka motsvarar de krav som författning eller instruktion anger. Valproceduren är enligt nämnden här ointressant. Nämnden anser därför att det ovillkorliga kravet på specialkompetens skall behållas i författningstexten.

Prop. 1980/81:185 79

Lantbruksnämnderna

Förslaget om möjlighet till proportionellt valsätt vid landstingens och kommunfullmäktiges på Gotland val av ledamöter i lantbruksnämnd tillstyrks av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna i Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län.

Lantbruksstyrelsen fiilstyrker förslaget och framhåller att det är tre inlressen som särskilt bör tillgodoses vid valel av ledamöter och suppleanter. De som väljs bör vara väl insatta i länets jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring och även i övrigt ha erfarenheter som kan vara till nytta för nämndens arbete. Vidare bör bland de valda finnas representanter för olika länsdelar. Samtidigt bör nämndens sammansättning återspegla den poliUska strukturen i länet. Lantbmksstyrelsen konstaterar att reformen syftar till att säkerställa detta tredje intresse. Enligt lantbmksstyrelsens bedömning torde reformen inte föra med sig nägra stora förändringar för lantbmksnämnder-nas del.

Lantbruksnämnden i Värmlands lån upplyser att landstinget redan nu tillämpar en valmetod vid val av ledamöter och suppleanter fill nämnder och styrelser som i princip motsvarar metoden vid proportionella val. Lantbruksnämnden i Västernorrlands län tillstyrker atl en bestämmelse införs som innebär en garanti för att proportionellt val kan krävas från ett minoritetsparti som skulle erhålla mandat vid ett sådant val. Nämnden föruisätter därvid att överenskommelser mellan partierna träffas även i fortsättningen, så att proporfionellt val inte behöver genomföras i praktiken. På så sätt skulle lagändringen inte märkas, utan endast utgöra den garanfi för minoritetspartiers representation, som systemet med proportionella val innebär.

Förslaget om proportionella val till lantbruksnämnderna avstyrks av lantbruksnämnden i Hallands län. Nämnden framhåller att den har svårt att finna några bärande motiv för de föreslagna ändringarna, i vart fall om inte samthga ledamöter väljs av landsfinget. Nämnden anför i det sammanhanget följande:

Vid det fåtal ledamöler som landstinget väljer inom statliga länsorgan kan en rättvis fördelning inte åstadkommas genom en proportionell valmetod för varje enskilt organ. Vid valen fördelas ledamotskapen för närvarande i stället på sådant sätt att siörsta möjliga proporfionalitet erhålles sammanlagt om hänsyn tas till samthga ledamöter och suppleanter (i de olika organen) som för ungefärligen samma mandatperiod utses av landstinget. Ledamotskap i olika organ kan då också invägas ohka tungt. Ett parti med för stark representation i t. ex. lantbruksnämnden får i stäUet en svagare representafion i någon annan nämnd.

Lantbruksnämnden är slutligen av den bestämda åsikten att huvudvikten bör läggas vid att de ledamöter och suppleanter som utses dels väl representerar de oUka delarna av länet, dels är någorlunda väl insatta i länets jordbruk, skogsbmk och trädgårdsnäring samt de areella näringarnas funktion i samhället i övrigt och - inte minst - att de har förståelse för de jordbrukspoliliska målsättningarna. För att få den lämpligaste sammansätt-

Prop. 1980/81:185 80

ningen av nämnden borde ledamöterna utses efter någon form av samråd mellan landsting och regering.

Polisstyrelserna

RPS förklarar sig i princip inte ha något att erinra mot innehållet i de föreslagna ändringarna i bestämmelserna om val av ledamöler och suppleanter i en polisstyrelse. RPS anser dock att det är olämphgt att dessa ändringar vidtas innan ställning har tagits till regeringens proposition 1980/81:13 om polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. RPS framhåller att det i propositionen föreslås bl. a. vissa ändringar i nu gällande ordning för val av ledamöter i en polisstyrelse. Ändringarna berör såväl antalet ledamöter som frågan om på vem det ankommer atl välja ledamöter i olika typer av pohsdistrikl.

Skogsvårdsstyrelserna

Skogsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län ansluter sig fill de överväganden som framförs i promemorian och tillstyrker de föreslagna ändringarna i lagen om skogsvårdsstyrelser.

De allmänna försäkringskassornas styrelser m. m.

Remissutfallet är övervägande positivt när det gäller förslaget om proportionellt val av ledamöter till allmän försäkringskassas styrelse, allmän försäkringskassas pensionsdelegation samt försäkringsnämnd.

De allmänna försäkringskassorna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Malmö, Bohusläns och Göteborgs allmänna försäkringskassor tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om proportionellt val av ledamöter såvitt det rör kassornas verksamhetsområde.

Uppsala läns allmänna försäkringskassa har ingen erinran mot förslaget. Kassan förutsätter dock att denna "minoritetsskyddsregel" inle skall få omvänd effekt, genom att det är ett fåtal ledamöter som utses till försäkringskassans organ, utan att önskvärdheten av kontinuitet och övrig lämplighet för uppdraget i första hand beaktas. Värmlands läns allmänna försäkringskassa framhåller att trots att författningsbestämmelser om proportionella val saknas har kassomas styrelser, pensionsdelegationer och försäkringsnämnder i regel redan i dag en politisk sammansättning som svarar mol partiernas styrkeförhållanden i kommuner och landsting. Enligl kassans uppfattning behöver man inte befara alt del proportionella valsystemet skulle leda till en olämplig politisering av valen och arbetet i kassans förtroendevalda organ. Göteborgs allmänna försäkringskassa fram-

Prop. 1980/81:185 81

håller att möjligheten för en minoritet att begära proportionellt val innebär att man slår vakt om minoritetens rätt atl, i förhållande till sin storiek, få delta i nämndarbete m. m. Kassan ställer sig bakom denna huvudprincip och fiilstyrker förslaget.

Försäkringskasseförbundet delar visserligen den uppfattning som framförs i promemorian att ett minoritetsskydd bör säkerställas i lagstiftningen, men föreslår att inga ändringar nu görs i reglerna för val till kassornas organ. Förbundet anför:

Ett problem som enligt vår mening alltför lätt avfärdas i promemorian är att det förekommer tre valkorporationer vid val till kassornas styrelser. Regeringen utser två ledamöter, landsting/kommun i normalfallet fyra och personalorganisationerna två (låt vara med en formellt svagare stäHning). Den föreslagna möjligheten att kräva proportionella val gäller sålunda endast hälften av de i styrelsen (helt eller delvis) röstberättigade. Av de åtta ledamöterna i varje pensionsdelegation skulle endast valet av två ledamöter omfattas av de föreslagna reglerna. Däremot väljs försäkringsnämnderna i princip av en enda valkorporation. De föreslagna reglerna om möjlighet till proportionella val till nämnderna kan därför få avsedd effekt.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att den mellan riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundels gemensamma s. k. RFV-FKF-ulredningen i en delrapport (maj 1980; bifogas) föreslagit en delvis ändrad organisation för och arbetsfördelning mellan kassornas organ för förtroendevalda. Avsikten är att RFV i samråd FKF skall utforma förslag lill erforderliga ändringar i AFL för att utredningens förslag skall kunna genomföras. Därvid kan även sammansättningen av något av förtroendemannaorganen komma atl beröras.

Mot bakgrund av vad ovan redovisats och då en god representativitet redan finns i kassornas styrelser och delegationer genom de olika valkorporationerna föreslås att inga ändringar nu görs i reglerna för val till dessa. I stället bör möjlighet lämnas för regering och riksdag att pröva RFV-FKF-utredningens ovannämnda förslag och de syften som departementspromemorian avses tjäna i ett sammanhang.

Även Blekinge läns allmänna försäkringskassa anser att anledning saknas atl nu förändra valsättet för organen hos kassan. Kassan framhåller att det proportionella valsättet lillämpas sällan i praktiken och att valkorporationen inte är enhetlig. Om en förändring av valsättet skall ske bör enligt kassan samtidigt en total diskussion av valkorporationen komma till stånd.

Några inslanser tar upp frågan om utseende av revisorer i kassorna. Blekinge och Hallands läns samt Bohusläns allmänna försäkringskassor liksom Stockholms läns landsting noterar att de externa revisorerna hos kassorna inte har omnämnts i promemorian. De två sistnämnda kassorna och Stockholms läns landsting anser alt samma regler som föreslås för tillsättande av ledamöter i en kassas styrelse m.m. även bör gälla tillsättandet av revisorer.

Prop. 1980/81:185 82

1.2 Den lagtekniska lösningen

Flerlalel av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan tillstyrker förslaget atl samfliga bestämmelser som reglerar val av ledamöler i slatliga organ m. m. tas in i de specialförfattningar som reglerar de olika organens verksamhet. RSV, SÖ, länsstyrelsen i Stockholms lån och Kalmar låns landsting godtar uttryckligen förslaget i denna del. Även Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundel godtar förslaget men påpekar att del för tydlighets skull kan finnas skäl att i 2 kap. 23 § kommunallagen ange att det i fråga om proportionellt val till statliga nämnder m. m. gäller vad som är särskilt föreskrivet.

Erinringar mot den lagtekniska lösningen förs fram av två remissinstanser. Sålunda ifrågasätter länsskolnämnden i Västernorrlands län lämpligheten från lagtekniska synpunkter att bestämmelser som reglerar val av ledamöter till statliga organ m. m. tas in i de olika specialförfattningarna. Nämnden anser att det framstår som både mera naturligt och lämpligt att alla valtekniska regler tas in i någon av de vallagar som landstinget har att tillämpa och har mera daglig kontakt med. Lantbruksnämnden i Västernorrlands län framhåller att om det av formella skäl är nödvändigt med en särskild lag om utseende av ledamöter i lantbruksnämnden, bör denna lag av förenklingsskäl gälla samtliga statliga regionala styrelser och nämnder. Bestämmelsema om t. ex. lantbruksnämndens sammansättning och om utseende av dess ledamöter och suppleanter bör sedan upprepas i nämndens egen instrukfion. Nämnden konstaterar att den på så sätt även i fortsättningen får alla författningsmässiga bestämmelser om sin organisation samlade i sin instruktion, vilket av praktiska skäl är en fördel.

1.3 Specialkompetens i vissa fall

Den i promemorian redovisade uppfattningen atl det vid ett proportionellt val inte är möjligt att garantera att vissa av ledamöterna skall inneha specialkompetens eUer representera en speciell kommundel föranleder inga erinringar från någon remissinstans. Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan har godtagit att bestämmelser som innebär t. ex. att en ledamot skaU inneha en viss specialkompetens ändras så att det i stället anges att ledamoten bör ha en sådan kompetens.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ingen erinran mot proportionella val, men framhåller atl valmetoden innebär att minoritetens inflytande prioriteras före intresset att med absolut säkerhet tillgodose behovet av att vissa ledamöter skall ha specialkompetens eller representera exempelvis en speciell kommundel. En sådan följdverkan kan i och för sig vara ägnad att inge vissa betänkUgheter. Frågan är enligt länsstyrelsen dock om man inte -även med tillämpning av en proporfionell valmetod - kan förvänta sig att valmyndigheterna ändå kommer att beakta de önskemål om specialkompe-

Prop. 1980/81:185 83

tens eller geografisk representation som finns i en viss specialförfatlning.

SÖ samt länsskolnämnderna i Malmöhus, Jämtlands och Västernorrlands lån förklarar uttryckligen atl de inte har någon erinran mot atl del ovillkorliga kravel på specialkompetens tas bort när del gäller länsskolnämnderna.

När del gäller vuxenutbildningsnämnderna delar centrala studiestödsnämnden den i promemorian framförda uppfattningen att det vid elt proportionellt val inte alltid är möjligt att garantera atl vissa av ledamöterna skall ha specialkompetens. Nämnden understryker vad vuxenutbildnings-nämnden i Malmöhus län föreslär, nämligen att uttrycket "utbildningsväsendet" ersätls med "utbildningsområdet". Uttrycket utbildningsområde speglar bällre vuxenutbildningsnämndernas ansvarsområde än "utbildningsväsendet", med vilket man främst torde avse det reguljära utbildningsväsendet. En sådan ändring skulle enligt nämndens mening göra det lättare att uppfylla bestämmelserna om specialkompetens i instruktionen. Nämnden anser vidare all valel av ledamöter och suppleanler i vuxenutbildningsnämnderna även i fortsättningen ovillkorligen skall ske bland personer som företräder utbildningsområdet i länet. Nämnden framhåller att parfigmpperna kan nominera kandidater till valen vilka motsvarar de krav författning eller instruktion anger. Enligt nämndens mening är valproceduren här ointressant.

Vuxenutbildningsnämnderna i Gävleborgs och Norrbottens län har inget att invända mot införandet av proporfionella val, men är tveksamma till förslaget att de landstingsvalda ledamöterna inte längre skall representera utbildningsväsendet i länet. De framhåller att den verksamhet som nämnden bedriver är så nära förknippad med allmänna utbildningsfrågor att ledamöternas kunskaper om utbildningsväsendet är av yttersta vikt samt att det också är väsentligt att ledamöterna i nämnden har god kännedom om de målgrupper Ull vilka nämnden vänder sig i sin verksamhet.

2. Suppleanter

Förslaget om en allmän övergång från personliga suppleanter till ett syslem med gruppsuppleanter vid kommunfullmäktiges och landstings val av suppleanter godtas av flertalet remissinstanser. Likaså är flertalet remissinstanser positiva till att dessa val skall kunna ske proportionellt. I huvudsak posifiva uttalanden om förslaget i denna del kommer sålunda från RFV, RSV, SÖ, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens län, kommunaldemokratiska kommittén. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens läns landstingskommuner samt Huddinge, Sigtuna, Stockholms, Borgholms, Nybro, Väslerviks, Helsingborgs, Malmö, Trelleborgs,

Prop. 1980/81:185 84

Göteborgs, Strömstads, Uddevalla, Skellefteå och Umeå kommuner.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att Oskarshamns kommun har påpekat alt förslaget kan medföra att vem som helst av de valda suppleanterna får kallas till tjänstgöring. Länsstyrelsen finner för sin del att lagen (1955:138) om proportioneUt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. kan medföra att en ledamot från etl "litet" parti som har förfall kan ersättas av en suppleant som företräder ett annat parti. Även om förslaget i denna del för med sig att minoritetspartiers inflytande inte alltid kan säkerställas, bhr en sådan konsekvens oundviklig med den lagstiftningsteknik som har använts. Länsstyrelsen framhåller att resultatet måste accepteras om man vill garantera att ifrågavarande nämnd eller styrelse alltid skall kunna vara beslutsför. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att länsstyrelsen har erfarenhet av de nackdelar som är förenade med systemet med personliga suppleanter. Detla har medfört att den pohtiska sammansättningen av förtroendemannaslyrelsen vid förfall för både ledamot och hans suppleant har blivit en annan än den urspmngligen avsedda. Ett system med gruppsuppleanter skulle enligt länsstyrelsen råda bot på en sådan snedvridning i styrelsesammansättningen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län konstaterar att den proportionella valmetoden har till följd alt personliga suppleanter inte kan utses. Därav följer också alt en viss nämnds politiska sammansättning tUlfälligt kan förändras. Enligt länsstyrelsen får dock förslaget med gmppsuppleanter anses vara att föredra framför ett syslem med personliga suppleanter, eftersom man härigenom får en viss garanfi för att en suppleant aUtid finns att tillgå.

Kommunaldemokratiska kommittén framhåller att inom statliga nämnder gäller för närvarande att personliga suppleanter inte får inträda till tjänstgöring annat än vid förfall för den ledamot för vUka de har valts. I kommunala organ innebär, enligt kommittén, inte personligt suppleantskap ett hinder för tjänstgöring även för andra ledamöter. Detta minskar risken för att en ledamots plats blir tom vid etl tillfälligt förfall. Den gmndläggande principen för de kommunala organen är att beslut om möjligt skall fattas av ett fuUtaligt organ. Kommittén tillstyrker därför att erforderliga lagändringar görs, så alt den kommunala principen om gmppsuppleanter kan lillämpas beträffande kommunalvalda suppleanler.

Landstingsförbundet tillstyrker att man gör reglerna om suppleantvalen enhetliga och finner den förespråkade modellen mer ändamålsenlig än ett system med personliga suppleanter. Svenska kommunförbundet konstaterar att elt system med rent personliga suppleanter är oförenligt med reglerna om proportionellt val, eftersom bestämmelsema i 8 § lagen om proportionellt valsätt fömtsätter att alla suppleanter blir gmppsuppleanter för de ledamöter som väljs. Om en suppleant kan tjänstgöra för alla ledamöter minskar också risken för alt en ledamots plats får stå tom vid tillfälligt förfall. Förbundet noterar därför med tillfredsställelse förslaget om gmppsuppleanter för alla de ledamöter som väljs av fullmäktige respektive landstinget. Förbundet

påpekar vidare att det i promemorian (s 25) sägs att inget hindrar att ledamöterna utses genom proportioneUt val och suppleanterna genom majoritetsval eller tvärtom. Med hänsyn till reglerna i 8 § lagen om proportionellt valsätt anser förbundet att det bör klarläggas om det är möjligt att välja suppleanter proporfionellt även om ledamöterna har valts genom majoritetsval.

Kalmar läns landstingskommun förordar i enlighet med förslaget en övergång fill ett system med gruppsuppleanter. Landsfinget framhåller att systemet innebär att suppleanter kan väljas proportionellt, vilket är betydelsefullt för minoritetspartier och i viss mån kan befrämja samförståndslösningar vid valet av suppleanter. Enligt Västerbottens läns landstingskommun är bestämmelserna om suppleantvalen i nuvarande lagstiftning ofta svårtolkade. T. ex. sägs i vissa lagtexter inte klart ut om det är fråga om personliga suppleanler eller ej. Om bestämmelserna om proportionellt val får gälla även suppleantvalen får detta problem enhgt landstingei en tillfredsställande lösning. Det kan då inte längre bli fråga om personliga suppleanter utan alla suppleanter som har utsetts kan fungera som ersättare för alla de ledamöter som har valts av landstinget. Landstinget framhåller att detta också ger den fördelen att man har fler suppleanter att välja bland, om en ordinarie ledamot har förhinder. Möjligheterna alt alltid få "rätt" sammansättning på del beslutande organet ökar alltså, konstaterar landsfinget.

Även RSV och länsstyrelsen i Västmanlands län tillstyrker förslaget, men gör vissa påpekanden. RSV framhåller atl systemet med gmppsuppleanter får till följd att det kan inträffa att den suppleant som i andra hand skall träda in företräder ett annat parti än ledamoten. Om den proportionella valmetoden har använts, inträder i sådant fall alltid en suppleant från det parti som har det största röstetalet. RSV konstaterar att det således är möjligt att oönskade partiväxlingar uppstår (jfr KU 1976/77:25 s 73-75). I promemorian har inte några särskilda föreskrifter, som syftar till att undanröja risken för partiväxlingar, presenterats. Denna fråga bör enligt RSV bli föremål för ytterligare överväganden. I avvaktan härpå tillstyrker emellertid RSV de föreslagna bestämmelserna om suppleanter. Länsstyrelsen i Västmanlands län inskränker sig i sitt yttrande till att behandla frågan om proportionellt val av suppleanter i länsstyrelsens styrelse, men framhåller samtidigt atl vad länsstyrelsen anför gäller i tillämpliga delar även för de övriga regionala och lokala statliga nämnder och styrelser som berörs i promemorian. Länsstyrelsen anför:

Den föreslagna ordningen medför naturligen i normalfallet att förutsättningarna för att en från länets synpunkl riktig politisk fördelning av platserna i länsstyrelsens styrelse bibehålles vid förfall för ledamot. Den bör också medföra en förbättrad kontinuitet i länsstyrelsearbetet för de suppleanter som enligl den vid valet uppgjorda turordningen skall kallas till tjänstgöring i första rummet. Dessa bör härmed rimligen få delta i etl större anlal

Prop. 1980/81:185 86

sammanträden än vad som nu är fallel för varje enskild suppleant.

Emellertid gör sig inle enbarl politiska motsättningar gällande i styrelsearbetet. Det kan inträffa att olika länsdelars intressen kommer i konflikt. En strikt tillämpning av lagen om proportionella val m. m. kan - tvärtemot vad konstitutionsutskottet anför i belänkandet 1979/80:8- medföra atl kommunala inlressen blir företrädda på annat sätt än nu, eftersom turordningen suppleanterna emellan är given genom valel. Det blir således helt beroende på tillfälligheter om den inkallade suppleanten får representera ledamot från samma länsdel.

Förslaget ger heller inga garanfier för atl de representationskrav som anges i 42 § länsstyrelseinstruktionen, avseende erfarenhet från verksamhel i näringslivet och från arbetstagarorganisationer, blir i högre grad tillgodosedda än vad som nu är fallet. Risken att det kravet blir i än mindre mån tillgodosett än i dag ökar i stället av samma skäl som angetts belräffande förutsättningarna att tillgodose de olika länsdelarnas intressen.

Förslagel medför i viss mån försämringar jämfört med dagens situation och förstärker till och med vissa av de brister som råder i dag. Dessa omständigheter bör dock inte få stå i vägen för att skapa så goda förutsättningar som möjhgt för en från politisk synpunkt riktig sammansättning av länsslyrelsens styrelse. Länsslyrelsen tillstyrker därför förslaget.

Länsslyrelsen vill emellertid i detla sammanhang peka pä de konsekvenser som kan bli följden av att proportionellt vald ledamot eller suppleant avgår under mandatperioden. Eftersom rättspraxis intagit den ståndpunkten alt fyllnadsval inte får ske under sådana omständigheter kan ju genom fillämpning av reglerna om suppleantinträde de politiska maktförhållanden som uttrycktes genom valet komma att helt förryckas. En ändring av lagen om proportionellt val m. m. bör därför övervägas. Syftet bör vara att åstadkomma en ordning innebärande att den partigrupp, som erhållit mandat vid förrättat proportionellt val, får nominera ersättare, varefter valförsamlingen genom acklamationsbeslut företar fyllnadsval. Detta är en ordning som ofta tillämpas i prakfiken t. ex. i kommunernas fullmäktige.

Oskarshamns kommun tillstyrker förslaget så långt det avser ändring av systemet med personliga suppleanler i syfte att möjUggöra val enligt proportionalitetsmetoden. Däremol avstyrker kommunen förslaget som innebär att en suppleant skall kunna ersätta vem som helst av de valda ledamöterna. Kommunen anser att suppleanternas tjänstgöringsmöjlighel skall begränsas till att omfatta ledamöter inom samma parti allernafivt partigrupp.

Flera remissinstanser begränsar sina yttranden till vissa nämnder eller styrelser.

Länsstyrelsernas styrelser

Länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads, Hallands, Värmlands och Kopparbergs län tillstyrker förslaget om att de personliga suppleanterna bör bytas ut mot gruppsuppleanter i länsstyrelsernas styrelser samt att det proportionella valsättet kan tillämpas beträffande dem. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att bestämmelserna om personliga suppleanter eller gruppsuppleanter

Prop. 1980/81:185 87

bör bringas i överensstämmelse med det som gäller för kommuner och landsting. Ett alternativ som enligt länsstyrelsen emellertid bör övervägas är att tillämpa ett system med partisuppleanter, vilket skulle ta tillvara minoritetsintressena. Länsstyrelsen framhåller all det i många fall kan vara värdefullt om en suppleant från samma parti kan träda in vid förfall för ordinarie ledamot. Länsstyrelsen påpekar atl det vid dess styrelse kan bli problem för vpk, som endast har en ledamot och en suppleant, medan övriga partier har minst två ledamöter resp. suppleanter. Dessa förhållanden påpekas också av länsstyrelsen i Värmlands län. Länsstyrelsen anser att man skall bestämma antalet suppleanter till lika många som antalet ordinarie ledamöter. Om ett parti emellertid har endasi en ordinarie ledamot bör enligt länsstyrelsen antalet suppleanter uppgå till två siycken.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att den nuvarande ordningen med personliga suppleanter kan behållas med viss jämkning. Länsstyrelsen konstaterar att den nuvarande ordningen med personliga suppleanter inte sällan för med sig "tomma stolar" vid styrelsens sammanträden. Promemorians förslag om gruppsuppleanter leder förmodligen till alt man råder bot pä detta problem. EnUgt länsstyrelsen för emellertid ett renodlat system med gruppsuppleanter med sig vissa nackdelar utöver dem som har berörts i promemorian. Länsstyrelsen framhåller att det således kommer att föra med sig att vissa suppleanter näslan alltid får tjänstgöra medan andra i prakfiken aldrig blir kallade. Enligt länsstyrelsen är det dessutom sannolikt atl suppleanterna från området närmast residensorten i ett sådant system kommer att tjänstgöra nästan regelmässigt, vilket leder till en sned fördelning inom länet. Enligt länsstyrelsen borde i stället den nuvarande ordningen med personliga suppleanter kunna behållas men jämkad på det sättet, att när en personlig suppleant är förhindrad skall kallelse gå till övriga suppleanter i samma partigrupp i den turordning som de anges i landstingets nomineringsbeslut.

Länsstyrelsen i Stockholms län godtar inte förslaget om att bestämmelserna om proportionellt val skall gäUa vid utseende av suppleanter i länsstyrelsernas styrelser. Länsstyrelsen anför bl. a.:

Den föreslagna lydelsen av 42 § femte stycket länsstyrelseinstruktionen innebär att även om suppleanterna inte väljs proportionellt så kan varje suppleant ersätta vem som helst av länsstyrelsens samtliga 14 valda ledamöter. Landstinget måste således vid valet beträffande alla 14 ledamöterna bestämma fuUständig suppleantordning. Därmed mäste partierna - om man skall komma till någon samförståndslösning och göra valet som "majoritetsval" - rangordna varandra inbördes. Om detta måhända kan upplevas besvärande med dagens situation måste det bli än svårare om något "IvärpoUtiskt" parti skulle få så många landstingsledamöter att partiet skall ha plats i länsstyrelsens styrelse.

Utredningen utgår från att det proportionella valsättet kommer atl tillämpas mycket sällan även i framfiden. Enligt bestämmelserna skall dock val av ledamöter och suppleanter till länsstyrelsens i Stockholms län styrelse

Prop. 1980/81:185 88

genomföras som proportionellt val om del begärs av ett så litet anlal landstingsledamöter som 12(149:14 = 10.6 -I- 1 = 12). Man kan väl inte helt utesluta att ett proportionellt val till länsstyrelsens styrelse någon gång kan komma till stånd på grund av de skäl som anförts tidigare, dvs. något partis motvilja mot att ange preferenser bland de andra parfierna.

I promemorian anförs, s. 32, beträffande inträde av suppleant från annat parti, som kanske har en helt annan politisk inriktning än det parti som den frånvarande ledamoten företräder, att detta förhållande i och för sig inte har någon större belydelse, eftersom man i praktiken säUan använder det proportionella valsättet. Om proporfionellt valsätt någon gång ändå används vid val till etl sä viktigt organ som länsstyrelsens styrelse bör emellertid konstateras att de föreslagna suppleantreglerna inte tillgodoser det intresse som föranlett förslaget om ny suppleantordning, nämligen att den sammansättning med avseende på olika partiers och länsdelars representafion som kommit fill uttryck vid valet av ledamöter i så stor utsträckning som möjligt bibehålls vid ledamots frånvaro. Länsstyrelsen vill därför inte tillstyrka att bestämmelserna om proportionellt val skall gälla vid utseende av suppleanter. Det förefaller enklare och ändamälsenligare att anknyta till de regler som gäller för landstingsledamöter, dvs. för varje ledamot utses lika många suppleanter som partiel erhållit platser, dock minst tre. Då kan det som utredningen anfört, s. 31, visserligen teorefiskt inträffa att minoritetsintressen inte tillgodoses vid suppleantvalet. Detta torde emellertid vara mer osannolikt än att suppleantval kommer att genomföras proportionellt.

Länsskolnämnder

När det gäller frågan om val av suppleanter i länsskolnämnder ansluter sig länsskolnämnderna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län till förslaget om gruppsuppleanter.

Länsskolnämnden i Stockholms län anför:

Länsskolnämnden i Stockholms län noterar vad den i promemorian refererade föredraganden i prop. 1976/77:19 om förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen anfört, nämligen att suppleanterna liksom tidigare borde vara personliga eftersom länsstyrelsen fortfarande skulle vara en statlig myndighet. Bakom detta resonemang antogs ligga farhågorna och huvudinvändningen att en ordning motsvarande den som tillämpas i kommunala nämnder skulle bli onödigt komplicerad eller leda till olämplig politisering av valen och av arbetet i nämnden, vilket kan anses stötande när det gäller ett organ som har rättstillämpande eller liknande uppgifter, så som t. ex. länsskolnämnden har.

Nämnden ansluter sig i della sammanhang lill uppfattningen att intresset av sakligt riktiga avgöranden självfallet bör väga tyngre än intresset av atl olika politiska meningsriklningar bereds inflytande i exakt proportion lUl styrkeförhållandena i det väljande organet. Traditionen och skolningen beträffande poUtiskt valda ledamöter i domstolar, nämnder och styrelser är emeUertid lång i vårt land. Nämnden finner därför knappast troligt att införandet av en möjlighet till proporfionella val tUl skydd för minoriteterna skall kunna påverka t. ex. länsskolnämndernas oväld på sätl som befarats. Nämnden har därför intet att erinra mot de förslag som framförts i kommundepartementets promemoria.

Prop. 1980/81:185 89

Länsskolnämnden i Jämtlands län framhåller att nämnden inte sällan har ställts inför det faktum, att såväl en ledamot som dennes suppleant har anmält förhinder, varvid inle någon har kunnat träda in i dessas ställe. EnUgt nämnden skulle ett system med gruppsuppleanter undanröja detta problem. Liknande erfarenheter och inställning redovisas av länsskolnämnden i Västernorrlands län.

Vuxenutbildningsnämnder

Förslaget om att suppleanter skall utses för ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna tillstyrks av centrala studiestödsnämnden och av vuxenutbildningsnämnderna i Jönköpings, Gotlands samt Göteborgs och Bohus län. Ylterligare några vuxenutbildningsnämnder redovisar en positiv instäUning till att suppleanter skall väljas för ledamöterna, men anger som en fömtsättning härför att ekonomiska resurser ställs till förfogande för utbildning av suppleanterna, deras medverkan i sammanträdena för att följa verksamhelen etc. En sådan inställning redovisar vuxenutbildningsnämnderna i Kristianstads, Gävleborgs och Norrbottens län. Även centrala studiestödsnämnden understryker alt suppleanterna ges verkliga förutsättningar att följa verksamheten endast om ekonomiska resurser ställs till förfogande för arvodering och utbildning.

Centrala studiestödsnämnden liksom vuxenutbildningsnämnderna i Stockholms, Gotlands och Blekinge län instämmer uttryckligen i förslaget att Suppleanter för de ledamöter som väljs av regeringen skall vara personliga, medan gruppsuppleanter skall väljas för de ledamöter som utses av landsting eller kommunfullmäktige. Vuxenutbildningsnämnderna i Jönköpings och Göteborgs och Bohus län anser däremot att suppleanterna skall vara personliga för såväl de ledamöter som väljs av regeringen som av kommunfullmäktige och landsting.

Lantbruksnämnder

Förslaget om val av gruppsuppleanter i lantbruksnämnderna lämnas utan erinran av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna i Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län.

En annan mening redovisas av lantbruksnämnden i Hallands län. Nämnden anser alt det är väsentligt att ledamöterna har personliga suppleanler, som inte bara i politiskt hänseende är lämpliga ersättare utan även uppfyller övriga önskemål (geografisk representation, kännedom om jordbruk m. m.).

Prop. 1980/81:185 90

De allmänna försäkringskassornas styrelser m. m.

Förslaget om val av suppleanter för ledamöter i allmän försäkringskassas styrelse, allmän försäkringskassas pensionsdelegation samt försäkringsnämnd tillstyrks av de allmänna försäkringskassorna i Östergötlands, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Kristianstads, Bohusläns, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt av Malmö och Göteborgs allmänna försäkringskassor.

Södermanlands läns allmänna försäkringskassa, som i princip inle har något atl erinra mot förslaget, framhåller dock atl reglerna för val av suppleanter förefaller vara krångliga. EnUgt kassans mening bör eventuellt möjliga förenklingar eftersträvas. Göteborgs allmänna försäkringskassa framhåller alt systemet med gruppsuppleanter i stället för personliga suppleanler i praktiken inte torde innebära några slörre förändringar för de förtroendemannaorgan som finns på kassaomrädet. Kassan utgår ifrån att med begreppet grupp, varmed avses partigrupp, skall jämställas s. k. gruppsamverkan i form av politiska block.

Inskrivningsnämnderna

Värnpliktsverket har ingen erinran mot de föreslagna ändringarna såvitt de rör inskrivningsnämnderna.

Några remissinstanser uppehåller sig vid att det i författningstexten talas om ersättare för ledamot och inte som i de andra förslagen suppleant. Länssryrelsen i Kalmar län. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet förordar att författningstexterna görs så enhetliga som möjligt och att uttrycket suppleant används i stället för ersättare.

Länsvägnämnder

Statens vägverk förordar en övergång till proportionella val till länsvägnämnderna.

Beslutsnämnder för psykiskt utvecklingsstörda

Socialstyrelsen framhåller att problem kan uppstå beträffande suppleanterna när det gäller i vilken turordning dessa skall inkallas. Socialstyrelsen anför i det sammanhanget följande:

Av 7 § instruktionen (1968:151) för beslutsnämnderna för psykiskt utvecklingsstörda framgår att arbetet i beslutsnämnd skall bedrivas "med största möjliga skyndsamhet". Vidare finns i 23 § andra stycket omsorgslagen en bestämmelse med innebörd att vissa ordförandebeslut skall prövas av nämnden utan dröjsmål och senast tio dagar från dagen för ordförandens

Prop. 1980/81:185 91

beslut. Bestämmelserna i 19 § omsorgslagen om muntlig förhandling innebär också att ärende som regel inte kan avgöras genom beslut per capsulam. Det kan ibland vara svårt att med kort varsel få tag i suppleanter inför ett sammanträde i beslutsnämnd. Införs regler i fråga om den lurordning enligt vilken suppleanterna skall inkallas föreligger risk att arbetet i beslutsnämnd kan fördröjas.

Bestämmelserna om skyndsamhet i arbetet hos beslutsnämnd är av väsenllig betydelse för de personer som berörs av verksamhelen. Formerna för utseende av suppleanter bör därför underordnas detta intresse. Socialstyrelsen är därför beredd att tillstyrka vad som föreslagits om utseende av suppleanter i det nya andra stycket i 18 § omsorgslagen om garantier skapas för att beslutsnämndernas verksamhet inte fördröjs genom svårigheter att med kort varsel få suppleanter att inställa sig till tjänstgöring. Eventuellt kan här diskuteras att i bestämmelsen införa ett tillägg med innehåll att den fastställda ordningen för inkallande av suppleanter får frångås om risk eljest skulle föreligga att avgörande av visst beslut skulle oskäligt fördröjas.

3. Ikraftträdande och mandatperioder

Några få remissinstanser tar i sina yttranden upp förslaget om ikraftträdande av de olika ändringarna och mandatperioderna.

Länsstyrelsen i Kalmar län förklarar sig inte ha något att erinra mot förslaget i denna del. Värnpliktsverket anmärker att beträffande inskrivningsnämnderna i vissa län, däribland Stockholms, sträcker sig den pågående mandatperioden från den 1 januari 1980 t. o. m. den 31 december 1982. Detta bör enligt verket eventuellt påverka ikraftträdandebestämmelserna.

Lantbruksnämnden i Västerbottens län konstaterar att förslaget om val av ledamöter m. m. till lantbruksnämnderna föreslås träda i kraft den 1 juli 1981. Enligt nämnden märks förändringen mera påtagligt först vid nästa mandatperiods inträde den 1 januari 1983. Göteborgs och Bohus läns landsting finner del lämpligl alt nödvändiga författningsändringar Iräder i kraft fr. o. m. nästa mandatperiod.

Länsstyrelsen i Västerbottens län liksom också Västerbottens läns landsting anser all förslag om nya mandattider för vissa organ borde ha utarbetats så atl de hade kunnat träda i krafl samtidigt som övriga bestämmelser. Enligt såväl länsstyrelsen som landstinget skulle bestämmelserna kunna utformas så att man i författningstexten skriver in att mandatperioden skall överensstämma med den som gäller för kommunala nämnder. På det sättet skulle ingen ändring behöva göras om en övergäng till fyraåriga mandatperioder skulle bli aktuell. Kommunaldemokraliska kommittén påpekar att lantbruksnämnder och inskrivningsnämnder i dag har en mandattid som avviker från den i övrigl sedvanliga. Deras nya mandatperiod börjar den 1 juli 1981. Från kommitténs utgångspunkter förefaller denna ordning mindre lämplig. Nyvalda landsting och kommunfullmäktige bör i stället under december 1982 få tillfälle att utse nya ledamöter i nämnda organ. Kommittén anser därför atl en anpassning av mandattiderna bör åstadkommas i samband med de nu aktuella lagändringarna.

Prop. 1980/81:185 92

Några remissinstanser lar upp mandatperioden inom de allmänna försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket påpekar att del i deibetänkandet Former för styrning av försäkringskassornas organisation och förvaltningsulgifter (Ds S 1980:7) har föreslagits att mandatperioden för ledamot i försäkringskassans styrelse skall börja löpa den 1 juli med hänsyn bl. a. till att räkenskapsåret för kassorna föreslagits omläggas till det stafliga budgetåret. Riksförsäkringsverket har i sitt yttrande över delbetänkandet framhållit att om man vill låta mandatperioden sammanfalla med räkenskapsåren bör undantag göras för kassornas del från förslaget i promemorian att utgångspunkten för mandatperioden skall vara den 1 januari året efter då val i hela riket av landsfingsledamöter och kommunfullmäktige har ägt rum. Samma påpekanden görs av de allmänna försäkringskassorna i Östergötlands och Värmlands län samt av Försäkringskasseförbundet. Det senare anser all mandatperioden inom kassorna bör anpassas till det statliga budgetåret, om förslaget genomförs.

Ett par instanser behandlar frågan om mandatperioden för vuxenutbildningsnämnderna. Centrala studiestödsnämnden anmärker alt ledamöterna i vuxenutbildningsnämnderna är utsedda t. o. m. den 31 december 1982. Enligt nämnden bör ändrade bestämmelser därför gälla fr. o. m. den 1 juli 1982 och inte så som har föreslagits fr. o. m. den 1 juli 1981. Vuxenutbildningsnämnden i Malmöhus län påpekar att ledamöter valda av kommun och landsting har mandatperiod som sammanfaller med ordinarie mandatperiod för sådan ledamot i landsting och kommunfullmäktige. Mandatperioden utgår således den 31 december 1982.

GOTAB 66585 Stockholm 1981