Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits bifogade uldrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN •

KARIN SÖDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag om enhetligare och enklare regler för beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Syfiet härmed är bl. a. att uppnå administrativa lättnader för myndigheter samt för arbetsgivare och egenförelagare. De nya reglerna gör det också möjligt atl införa elt effekfivare debiterings- och uppbördssysfem.

Förslagen innebär i korthet följande.

De nuvarande basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkningen av ATP-avgiften. I likhel med vad som f. n. gäller för övriga socialförsäkringsavgifler skall ATP-avgiflen i forlsältningen beräknas på hela lönesumman resp. hela nettoinkomsten efler schablonavdrag av rörelse eller jordbruk. Procentsatsen för avgiftsuttaget sätts ned med hänsyn härtill.

En gemensam övre åldersgräns för ultag av arbetsgivaravgifter och egenavgifter införs. Avgifter skall erläggas längst t. o. m. det år då arbetstagaren resp. egenföretagaren uppnår 65 års ålder.

Den särskilda byggnadsforskningsavgiflen avskaffas. Byggnadsforskningen finansieras i stället genom anslag över stalsbudgelen. Samtidigt höjs folkpensionsavgiften från 8,4 % lill 8,45 %.

Möjlighelen för egenförelagare att få undantagande från ATP avskaffas. De personer som är födda år 1923 eller lidigare och som har ett gällande undantagande från ATP skall dock också i fortsättningen ha möjlighel alt stå utanför försäkringen om de så önskar.

De materiella bestämmelserna för beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter förs samman i en gemensam lag, benämnd lag om socialavgifter. Som en följd härav kan nuvarande separata lagar, innehållande avgiflsbe-stämmelser, upphävas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178

1 Förslag till

Lag om socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledning

1 § I denna lag ges bestämmelser om avgifler för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

2 8 Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap, 2 § eller 11 kap, 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgell sådant bidrag som avses i 11 kap, 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år
betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,50 procent,

2. folkpensionsavgift med 8,45 procent,

3. tilläggspensionsavgifl efler den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 proceni,

5. barnomsorgsavgifl med 2,20 procent,

6. arbelsskadeavgift efler den procentsats som anges i särskild lag,

7. arbetsmarknadsavgift med 0,80 procent,

8. arbelarskyddsavgift med 0,155 procent,

9. viLxenutbildningsavgifl med 0,25 procent saml

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som
utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 0,80
proceni.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgifl beräknas efler de procenlsalser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall ulgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 2 angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31

Prop. 1980/81:178 3

oktober de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas lill farlyg med en brultodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatserna beräknas med två decimaler.

Med sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskatt enligt 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

3 S Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har ulgelt som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersällning för utfört arbele. Bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs med lön.

4 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. er.sältning lill en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått
till 500 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, fill den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligl lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare ulgett lill barn för arbele som utförts i hans förvärvsverksamhet, i de fall avdrag för ersättningen inle får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket medger detla, saml

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning.

Medgivande enligl första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå fill minst en tiondel av ersättningen samt får avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efler framslällning av arbelsgivaren, viss eller vissa arbetstagare.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifierna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskallelagen (1928:370) lillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

5 § Vid beslämmande av underlaget för beräkning av tilläggspensionsavgifl
skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning
enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte är

Prop. 1980/81:178 4

svenska medborgare.och som inte heller är bosatta här, då ersättningarna avser arbete ulom riket.

Vid beslämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än tilläggspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I fråga om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat skall vid beräkningen bortses från ersättningar till personer som varit bosatta utomlands och ulfört arbetet ulom rikel.

3 kap. Egenavgifter

1 § En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på del avgifisunderlag som anges
i 3-5 §§ för varje år belala

1. sjukförsäkringsavgift,

2. folkpensionsavgift,

3. lilläggspensionsavgift,

4. delpensionsavgift,

5. barnomsorgsavgift samt

6. arbetsskadeavgift.

I fråga om avgiftssatserna gäller vad som föreskrivits i 2 kap. 1 §.

2 § En försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller med karenstid skall dock belala sjukförsäkringsavgift efler den procentsats som regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till den inverkan karenstiden bedöms få på försäkringens utgifter.

3 § Egenavgifter beräknas inle för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år.

Andra avgifler än tilläggspensionsavgift betalas inle av den som vid utgången av inkomståret ej var inskriven hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifler betalas ej heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.

Tilläggspensionsavgifl betalas inte för år före del då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade avlidit. Sådan avgift betalas ej heller då den försäkrade för hela året uppburit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring.

Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 500 kronor.

4 § Grunden för beräkning av avgift enligl 1 S 1, 5 och 6 utgörs av inkomst av
annal förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkrinc.

Prop. 1980/81:178 5

Grunden för beräkning av avgifl enligt I S 2-4 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

5S Vid bestämmande av avgiftsunderiaget skall bortses från inkomst som avses i 11 kap. 3§ första slyckel d) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i II kap. 4§ lagen om allmän försäkring.

4 kap. Fördelning av influtna avgifter

1 § Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostnaderna inte skall täckas
med statsbidrag enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, för
att täcka

1. kostnader för sjukförsäkringsförmåner enligl lagen om allmän försäkring.

2. koslnader enligl lagen (1974:525) om ersällning för viss födelsekonlrol-lerande verksamhet m. m.,

3. den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m.,

4. centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av alt sådana återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,

5. förvaltningskostnader för de allmänna försäkringskassorna.

För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel lill och från fonden fastställs av regeringen.

2 § Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansieringen av folkpensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3 § Tilläggspensionsavgifler förs till en fond, benämnd allmänna pensionsfonden, med vars tillgängar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

4 § Delpensionsavgifter förs till en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för pensioner enligl lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och molsvarande äldre bestämmelser skall läckas. Fonden förvallas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

5 § Barnomsorgsavgifter förs till staten för finansiering av statsbidrag lill förskole- och frilidshemsverksamhel inom kommunernas barnomsorg.

Prop. 1980/81:178 6

6 § Arbelsskadeavgifier förs till en fond, benämnd arhelsskudefonden, med vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskill.

7 § Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering.

8 § Av influtna arbetarskyddsavgifter förs 16,5 procent lill staten som bidrag till koslnader för arbelarskyddsslyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet.

Återstoden av influtna arbelarskyddsavgifter förs lill en fond, benämnd arbelarskyddsfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling saml ulbildning och information beträffande arbetarskydd.

2. kostnader för forskning och utveckling saml utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbelslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 § iredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4. koslnader för ulbildning av styrelserepresenlanter för de anställda.

9 § Vuxenulbildningsavgifter förs till staten och används för finansiering av
timstudiestöd, dagstudieslöd och särskill vuxensludieslöd enligt studieslöds
lagen (1973:349) samt vuxenutbildning enligt bestämmelser som regeringen
meddelar.

10 § Lönegarantiavgifler förs till en fond, benämnd lönegaranlifonden, med
vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1970:741) om statlig
lönegaranti vid konkurs skall läckas.

11 § Sjömanspensionsavgifler används för beredande av pension åt sjömän vilka som manskap varit för utrikes fart påmönstrade svenskl handelsfartyg. Riksdagen fastställer särskill de grunder som skall gälla för användningen av sjömanspensionsavgifter.

12 § Fonder som avses i detla kapitel förvaltas, i den mån ej annat föreskrivs, enligl grunder som regeringen fastställer.

5 kap. Övriga bestämmelser

1 § Har den som är skyldig all belala annan egenavgift än tilläggspensionsavgift avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskallelagen (1928:370) lillämpas

Prop. 1980/81:178 7

belräffande befrielse från skyldighet alt betala avgiften.

1 fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala egenavgift för tilläggspension gäller särskilda bestämmelser.

2 § Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket bara på farlyg, svarar redaren för alt arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redaren till följd härav betalat avgiftsbelopp, får han fordra tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare,

3 § Om debitering och uppbörd av avgifter enligt denna lag gäller särskilda bestämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifler enligt lagen (0000:000) om socialavgifter samt i uppbördslagen (1953:272),

4 § Regeringen bemyndigas atl efter överenskommelse med främmande makt meddela föreskrifter om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Genom lagen upphävs

1. lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

2. lagen (1961:300) om avgifl för sjöfolks pensionering,

3. lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

4. lagen (1971:282) om arbelarskyddsavgift,

5. lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift,

6. lagen (1981:15) om finansiering av slalsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhel saml

7. lagen (1981:000)' om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifler som belöper på lid före ikraftträdandet.

Den för vilken undantagande från försäkringen för tilläggspension gäller betalar inle egenavgifter lill tilläggspensioneringen och arbetsskadeförsäkringen. För den som nu sagts beräknas sjukförsäkringsavgiften efter den procentsals som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet bedöms få på utgifterna för sjukförsäkringen.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

'Jfr prop. 1980/81:145.

3 ka 2§

Sjukpenninggrundande i n k o m s t är den inkomst i penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil, som försäkrad kan antagas för år räknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annal förvärvsarbete). Sjukpenninggrundande inkomst faslställes av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundralal kronor. För tid då undanlagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7§ gäller för den försäkrade skall inkomst av annat förvärvsarbete icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från inkomst av anställning och annal förvärvsarbete / den mån summan därav överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i

1 Lagen omtryckt 1977:630.

2 Senaste lydelse 1979:650.

Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i pengar eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad kan anlas för år räknat komma att lills vidare/ö/öreget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av ansl ä 11 n i n g ) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Den sjukpenninggrundande inkomslen fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas lill närmast lägre hundralal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger det vid årels ingång gällande basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från

första hand på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sagts för arbete som någon utför för annans rakning ulan att vara anställd i dennes fjänst skall, om ersättningen under elt år uppgått till minsl femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning. Är ersättningen atl hänföra till inkomst av rörelse som bedrivits av den som utfört arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukat skall vad nu sagts gälla endast såvida denne och den som utgivit ersättningen äro ense därom. I de fall som nu nämnts skall den som utfört arbetet anses såsom arbetstagare och den som utgivit ersättningen såsom arbetsgivare.

Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall, där förhållandena ej eljest äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning mä ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Ulgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner i form av kost och bostad, skola dessa uppskattas efler de regler, som lillämpas vid beräkning av preliminär skatt. Värdet av naturaförmån i form av bil skall uppskattas enligt de grunder som gälla för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av arbelsgivarav-

inkomsl av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete som någon utför för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall anses såsom inkomst av anställning. om ersättningen under ett år uppgått till minst femhundra kronor. Är ersättningen atl hänföra till inkomst av rörelse som bedrivits av den som utfört arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukat, skall vad nu sagts gälla endast om denne och den som utgivit ersättningen är ense om detta. I dessa fall skall den som utfört arbetet anses såsom arbetstagare och den som utgivit ersättningen såsom arbetsgivare.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inle är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbele för annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av naturaförmåner i form av kost och bostad, skall dessa förmåner uppskattas efler de regler som tillämpas vid beräkning av preliminär skatt. Värdet av naturaförmån i form av bil skall uppskattas enligl de grunder som gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten år atl hänföra till anställning eller lill annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet lill sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden undergått ändring av belydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

b) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet all bereda sig inkomst genom arbete, saml

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och inkomstförhållanden.

5§-

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet lill sjukpenningförsäkringen. I fråga om försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst år atl hänföra till anställning eller till annal förvärvsarbete, Beslul om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när undanlagande som avses i 2 § första slyckel sista punkten bHr giltigt eller upphör att äga giltighet.

c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet all bereda sig inkomst genom arbete, samt

d) när delpension enligt särskild
lag beviljas den försäkrade eller
redan utgående sådan pension änd
ras med hänsyn till ändring i den
försäkrades arbets- och inkomstför
hållanden.

efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall då sjukpenningförsäkring enligt I § andra stycket skall upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Under tid, då den försäkrade bedriver sludier för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag för doktorander enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander, eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning skall den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten ej sänkas. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i första stycket b), c) eller d). Vidare får sänkning ske när någon undergår arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut, under förutsättning att arbets-träningen pågätt sex månader.

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten skall ej sänkas under lid då den försäkrade bedriver studier, för vilka han uppbär särskill vuxenstudiestöd enligt studieslödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag för doktorander enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander, eller dä han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i första stycket b) eller c). Vidare får sänkning ske när någon undergår arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut, under förutsätlning att arbets-träningen pågått sex månader.

Z?ör«/försäkrad gör anmälan därom till den allmänna försäkringskassan, skall i fråga om sjukperiod, som börjar efter nästa månadsskifte, sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete icke utgå för de första tre, trettiotre eller nittiotre dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid). Därvid äga 10 § första-tredje slyckena icke tillämpning i fråga om sådan sjukpenning. Vid beräkning av karenstid skola, därest sjukperiod börjar inom tjugu dagar efter föregående sjukpc-

Om en försäkrad gör anmälan till den allmänna försäkringskassan skall i fråga om sjukperioder, som börjar efler nästa månadsskifte, sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte ulgå för de första tre, trettiotre eller niltiolre dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid), 1 fråga om sådan sjukpenning lillämpas inte 10 § första-lredje slyckena. Vid beräkning av karenstid skall, om en sjukperiod börjar inom tjugu dagar efter föregående sjukperiods slut, de

Prop. 1980/81:178

Föreslagen lydcl.sc

Nuvarande lydelse

båda perioderna anses såsom en sjukperiod.

En försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, får övergå till försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid, om han har god hälsa och ej har fyllt femtiofem år. En sådan ändring skall gälla från och med månaden närmast efter den, då framställningen gjordes hos kassan, men får ej lillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen blivit gällande.

riods slut. de båda perioderna anses såsom en sjukperiod.

Försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, må övergå lill försäkring med kortare karenstid eller utan karenslid, om han ej fyllt femtiofem år saml har god hälsa. Sådan ändring skall gälla från och med månaden närmast efter den, då framslällning härom gjordes hos kassan, men må ej äga tillämpning vid sjukdom, som inträffat innan ändringen blivit gällande.

1 fråga om försäkring med karenstid skall vid tillämpning av 5 § andra stycket första punkten den i sagda punkt angivna tiden trettio dagar ökas med det anlal dagar som svarar mol den valda karenstiden.

Upphör undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten all äga gihighel, skall belräffande sjukpenning, som svarar mot inkomst av annal förvärvsarbete, gälla en karenslid av nittiotre dagar. Den försäkrade må dock under de förutsättningar som angivas i andra stycket välja försäkring med kortare karenslid eller laan karenstid; och skall därvid jämväl i övrigl dllämpas vad i andra stycket är stadgat.

Ej må i något fall sjukpenning .som avses i denna paragraf utgivas vid .sjukdom, sotn inträffat medan undantagande ägde giltighet.

11 kap.
2§''
Med inkomst av anställ- Med inkomst av anställ-

n i n g avses den lön ipe/jnfrtgar eller ning avses den lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost, naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som försäkrad åtnju- bostad eller bil, som en försäkrad har til såsom arbetstagare i allmän eller /år/såsom arbetstagare i allmän eller

' Senaste lydelse 1980:315.

Prop. 1980/81:178 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enskild tjänst. Till sådan inkomst enskild tjänst. Till sådan inkomst
hånföres dock icke från en och sam- räknas dock inle från en och samme
me arbetsgivare åtnjuten lön som arbetsgivare utgiven lön som under
under ett år ej uppgått till femhund- ett år ej uppgått till femhundra
ra kronor. Såsom inkomst av anställ- kronor. Såsom inkomst av anställ
ning anses även ning anses även

a) sjukpenning enligl denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbets- f) utbildningsbidrag under arbets
marknadsutbildning och yrkesinrik- marknadsutbildning och yrkesinrik
tad rehabilitering i form av dagpen- tad rehabilitering i form av dagpen
ning och stimulansbidrag, ning,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestöds
lagen (1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga, i) dagpenning till värnpliktiga,

vapenfria tjänsteplikfiga och elever i vapenfria tjänstepliktiga och elever i
bistånds- och katastrofutbildning bistånds- och kataslrofutbildning
under repetilionsutbildning, frivilli- under repetitionsutbildning, frivilli
ga som genomgå utbildning under ga som genomgår utbildning under
krigsförbandsövning eller särskild krigsförbandsövning eller särskild
övning inom värnpliktsutbildningen, övning inom värnpliklsutbildningen,
läkare under försvarsmedicinsk läkare under försvarsmedicinsk
tjänstgöring samt civilförsvarsplikti- tjänstgöring samt civilförsvarsplikti
ga, ga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

I) livränta enligt 4 kap. lagen om 1) livränta enligl 4 kap. lagen

arbetsskadeförsäkring eller motsva- (1976:380) om arbeisskadeförsäk-
rande livränta som bestämmes med ring eller motsvarande livränta som
tillämpning av sagda lag, besläms med tillämpning av sagda

lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket för arbele som någon utfört för någon annans räkning ulan att vara anställd i dennes tjänst gäller i lillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inle gälla beträffande lön lill svenska medborgare, om svenska slalen eller, där lönen härrör från ulländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger elt bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för lilläggspensionsavgifien.

Hänsyn skall ej heller las lill lön eller annan ersättning frän främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i rikel eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inle gälla beträffande lön till svensk medborgare eller lill den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket

som ej är alt hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 S, i den mån regeringen sä förordnar.

I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbele som någon ulfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst .vA(;//i'«( i 3 kap. 2 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn lagas till lön eller annan ersällning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken år bosatt ulom riket eller är utländsk juridisk person, endasi i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad / detla stycke sägs skall Icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska slaten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har atl svara för avgifl till försäkringen för tilläggspension enligl 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke år svensk medborgare. Vad ;' detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön lill svensk medborgare eller den som utan atl vara svensk medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i

6§-

Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande inkomsten delad med del vid årels ingång gällande basbeloppet. Pensionspoäng beräknas med två decimaler.

Har försäkrad under minst halva året åtnjutit halv eller två tredjedelar av hel förtidspension enligl 13 kap. 2 §, skall han, ulöver pensionspoäng enligt första stycket tillgodoräknas, om han åtnjutit halv förtidspension, hälften och. om han åtnjutit två tredjedelar av hel förtidspension, två tredjedelar av det poängmedellal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Vad nu sagts skall icke gälla om pensionen enligl 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring är samordnad med livränta. Är endasi en del av pensionen samordnad med livräntan, beaktas dock så stor del av poängme-

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån pensionsgrundande inkomst härrör från inkomst av annat förvärvsarbete må dock pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast såvida lilläggspensionsavgift enligl 19 kap. 3 § för året lill fullo erlagls inom föreskriven lid. Utan hinder av att sådan avgiftsbetalning icke skett skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för de båda år som närmasl föregått del då pension vid bifall till ansökningen skulle börja ulgå. Pensionspoäng skall vidare alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst härrörande från inkomst som avses i 3 § första stycket d).

För varje år, för vilkel pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete får dock pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast om tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagls inom föreskriven lid. Utan hinder av att sådan avgiflsbelalning inte sketl skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för de båda år som närmasl föregåti del då pension vid bifall lill ansökningen skulle börja ulgå. Pensionspoäng skall vidare alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomst som avses i 3 § första stycket d).

Prop. 1980/81:178 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

deltalet som svarar mot förhållandet mellan den del av pensionen, som icke är samordnad med livräntan, och pensionen.

Har försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel förtidspension, två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension, skall vid tillämpning av iredje stycket den pension som utgått under den längsta tiden anses ha utgått under hela tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid av året skall den för den försäkrade gynnsammaste beräkningsgrunden tillämpas.

Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skall försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §, alltid tillgodoräknas lägst pensionspoäng motsvarande vad enligl nämnda paragraf skall antagas hava tillgodoräknats honom för samma år,

7S''

Försäkrad äger göra anmälan om undantagande från försäkringen såvitt angår inkomst av annat förvärvsarbete. Har sådanl undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande inkotnst för den försäkrade för tid efler ingången av årel näst efter del då anmälan gjordes hänsyn icke lagas lill inkomst av annal förvärvsarbete eller till delpension som avses i 2 § första stycket h).

Anmälan som i första stycket sägs må återkallas av den försäkrade med verkan från näsla årsskifte, dock lidigasl från del som inträffar sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Har anmälan återkallats, äger den försäkrade ej ånyo göra dylik anmälan.

Anmälan eller ålerkallelse skall, där den försäkrade är omyndig, göras av förmyndaren, som därvid har all visa att den försäkrade samtycker lill åigärden.

Anmälan av försäkrad, som är

ö Senaste lydelse 1979:86.

12 kap.

2§

Ålderspension utgör, där ej annat följer av andra och tredje styckena samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio procent av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pension skall utgivas, och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än femton år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än trettio år, skall hansyn lagas endast till så stor del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan del antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom, och talet trettio.

Har undantagande enligt 11 kap. 7§ ägt gihighel för den försäkrade, skall honom tillkommande ålderspension utgöra sextio procent av så stor del av den i första stycket angivna produkten, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade, och talet trettio ökat med

2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 178

Ålderspension utgör, där ej annat följer av andra och tredje styckena saml 3 och 4 §§, för år räknal sextio procent av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pension skall betalas och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än femton år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än irellio år, skall hänsyn tas endasi lill så stor del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan det anlal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom, och talet trettio.

Har pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket på grund av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade, skall hans ålderspension utgöra sextio proceni av så slor del av den i första stycket angivna produkten, som svarar mol förhållandel mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den för-

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

ett för varje år, för vilket den försäkrade till följd av undantagandet icke tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förluslig mer än en poäng. Ej må med tillämpning av vad nu sagts talet trettio ökas till mer än femtio. Vad i detla stycke stadgas skall äga molsvarande tillämpning i fall då pensionspoäng jämlikt 11 kap. 6§ första stycket på grund av underiålen avgiflsbelalning icke lillgodoräknais den försäkrade.

Börjar ålderspension ulgå lidigare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen minskas med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår lill ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år. Om pensionen börjar ulgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till lid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller icke varit berättigad till tilläggspension i form av ålderspension.

18 Förestagen lydelse

säkrade, och talet irellio ökat med etl för varje år, för vilket den försäkrade till följd av underiålen avgiflsbelalning inle tillgodoräknats pensionspoäng. Vid tillämpning av vad nu s-dgts får talet trettio ej ökas till mer än femtio.

Om ålderspensionen börjar utbetalas tidigare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sexliofem år, skall pensionen minskas med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år. Om pensionen börjar ulgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid/i7r hänsyn dock ej las till tid efter ingången av den månad, då den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller lill tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller inte varit berättigad till tilläggspension i form av ålderspension.

Prop. 1980/81:178

Nuvarande' lydelse

ten för pensionsfallet lägst till ett belopp som motsvarar det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minsl tvä av de fyra år, som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla då vid tidpunklen för pensionsfallet sjukpenninggrundande inkomst uppgående till belopp som nu sagts icke fastställts, men skulle ha fastställts, därest den allmänna försäkringskassan haft kännedom om samtliga de förhållanden som skola ligga till grund för fastställandet.

Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, därest sådan pension skulle börja ulgå från och med den månad varunder han fyller sexliofem år. Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande alt den försäkrade för varje år från och med del då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han uppnår sextiofyra års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de pen-sionspoänglal, vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregåti del år då pensionsfallel inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med det då han fyllt sexton år till och med del som närmasl föregåti pensionsfallel. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill ett anlal av hälften.

Föreslagen lydelse

ten för pensionsfallet lägst till ett belopp som motsvarar det vid arets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst två år av de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla då vid tidpunkten för pensionsfallel den sjukpenninggrundande inkomslen inte har fastställts lill ett sådanl belopp, men så skulle ha skett, om den allmänna försäkringskassan haft kännedom om samtliga de förhållanden som skall ligga till grund för fastställandet.

Hel förtidspension molsvarar den tilläggspension i form av ålderspension, som skulle tillkomma den försäkrade, om sådan pension skulle börja utgå från och med den månad varunder han fyller sextiofem år. Härvid skall ålderspensionen beräknas under anlagande atl den försäkrade för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och med det då han uppnår sextiofyra års ålder tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pensionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under samtliga år från och med del då han fyllt sexton år lill och med del som närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal bortses från de år intill etl antal av hälften.

för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf må ej ulgå, om undantagande enligl 11 kap. 7 § ägde giltighet för den försäkrade då pensionsfallet inträffade .samt undantagandet tillika föranlett, att den försäkrade för någol av de fyra närmast föregående åren gått förlus-tig mer än en pensionspoäng. Ej heller må pension som nu sagts ittgå, om den försäkrade vid sextiofem års ålder icke kan komma i åtnjutande av ålderspension enligl 12 kap.

för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf/år ej ulgå, om den försäkrade vid sexliofem års ålder inte kan bU berättigad lill ålderspension enligt 12 kap.

15 kap.

1 §

Är försäkrad, 50/71 är svensk medborgare, född under något av åren 1896-1914, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första stycket talet Irellio utbytas mot talet tjugu. Beträffande försäkrad som nu sagts skall 12 kap. 2 § andra stycket icke äga liUämpning.

Om försäkrad är svensk medborgare och född under något av åren 1915-1923, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra styckena talet trettio utbytas mot talet tjugu ökat med ell för varje år, som den försäkrade är född senare än år 1914; och skall för varje år, som den försäkrade är född senare än år 1914, ökning som i 12 kap. 2 § andra stycket sägs ske med en tiondel av det antal år, för vilket den försäkrade lill följd av imdanlagandet icke tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förluslig mer än en poäng.

Om en försäkrad är svensk medborgare och född under något av åren 1896-1914, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första stycket talet trettio utbytas mot talet tjugu. Belräffande en .sådan försäkrad idl-lämpas inte bestämmelserna i 12 kap, 2 § andra stycket.

Om en försäkrad är svensk medborgare och född under något av åren 1915-1923, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra slyckena talet trettio utbytas mot talet tjugu ökat med elt för varje år som den försäkrade är född senare än år 1914. Dessulom skall för varje år, som den försäkrade är född senare än år 1914, en ökning som i 12 kap. 2 § andra slyckel sägs ske med en tiondel av det antal år, för vilket den försäkrade lill följd av underlåten avgiflsbelalning inte tillgodoräknats pensionspoäng.

Det pensionsbelopp, som först förfaller lill betalning efter beviljande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade tillkommande sjukpenning enligl denna lag i den mån pension och sjukpenning belöpa på samma månad. Minskningiow nu sagts skall ske även med sjukpenning som utgår enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Beviljas förtidspensionen atl utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp, varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidraget. I första hand minskas folkpension. Vad i detta stycke siad-gas om minskning av pension då sjukpenning har utgått gäller även när dagpenning enligt 16 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och särskilt vuxensludiebidrag enligt 7 kap. studieslödslagen (1973:349) har utgått.

Har vid omprövning jämlikt 3 kap. 5 § första stycket c) befunnits all den försäkrade även efter det pensionen beviljats är berättigad att vid sjukdom uppbära sjukpenning, skall för dag, då hel sjukpenning utgivits, sjukpenningen föranleda minskning av pensionen endast i den mån den

kap.

Det pensionsbelopp som försl förfaller till betalning 5e(/ö/! förtidspension beviljats skall minskas med den sjukpenning den försäkrade har rätl lill enligt denna lag i den mån pension och sjukpenning belöper på samma månad. En sådan minskning skall ske även med sjukpenning som utgår enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Beviljas förtidspensionen att utgå i omedelbar anslutning lill sjukbidrag, skall minskningen dock göras endasi på del belopp, varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvsarbete överstiger sjukbidraget. I första hand minskas folkpensionen. Vad i detta stycke föreskrivs om minskning av pensionen då sjukpenning har ulgålt gäller även när dagpenning enligt 16 § arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) och särskilt vuxenstudiebidrag enligt 7 kap. studieslödslagen (1973: 349) har utgått.

Om den omprövning som skall ske enligl 3 kap. 5 § första stycket b) har lell lill att den försäkrade även efter del att pensionen beviljals är berättigad all vid sjukdom uppbära sjukpenning, skal! för dag, då hel sjukpenning utgivits, sjukpenningen föranleda minskning av pensionen

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

överstiger vad som skulle hava ulgålt om sjukdomsfallet inträffat efler det pensionen beviljats.

Vad i första och andra slyckena sägs skall äga molsvarande tillämpning belräffande belopp, varmed förtidspension ökas ; anledning av ytterligare nedsättning i den försäkrades förmåga eller möjlighet all bereda sig inkomst genom förvärvsarbete.

22 Föreslagen lydelse

endasi i den mån den överstiger vad som skulle ha utgått om sjukdomsfallet inträffat efter det pensionen beviljats.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar beträffande belopp som förtidspensionen ökas med, om den försäkrades förmåga eller möjlighet att få inkomst genom förvärvsarbete ytterligare nedsätts.

Om avgifler för finansiering av sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension föreskrivs i lagen (0000:000) om socialavgifter.

19 kap. If

A rbelsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift lill sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension.

Avgifl lill sjukförsäkringen och lill folkpensioneringen utgår å summan av vad arbelsgivaren under året ull arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgifl tdl försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbelsgivaren under årel till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång

• Senaste lydelse 1980:315.

Prop. 1980/81:178 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gällande basbeloppet midlipHcerai med del beräknade genomsnittliga anlalel arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, .som under hela året varil anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varil anställd i mindre omfattning, medräknas I motsvarande mån. Del antal arbels-limmar per år som i allmänhet skall anses molsvara full arbetstid faslställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga anlalel arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skål föranleda därtill, må avgifl beräknas på säll som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligl denna paragraf skall hänsyn icke tagas idl arbetstagare, vars lön under årel ej uppgått lill femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enhgl lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbele som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosall ulomlands och utfört arbetet utom rikel. Såvitt angår försäkringen för idläggspen-sion skall hänsyn icke lagas tdl arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger.sju och en halv gånger det vid årels Ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall vidare bortses från arbetstagare, som

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

vid årels ingång uppnått sexliofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning lill honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom Inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstä-des, avser arbete ulom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar .sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligl 3 kap. 16 § eller 4 kap. 12 §. A vgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen eller för ersällning för vilken bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Den som har utgivit ett bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) skal! erlägga avgift ull försäkringen för tilläggspension som om bidragel hade utgjort lön från honom som arbetsgivare. Vid beräkningen av avgiften skall den som fått bidragel anses som en arbetstagare som under hela året varit anställd med full arbetstid.

Föreslagen lydelse

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

och ej heller för någon del uv sumina år åtnjutit hel förtidspension enligl denna lag eller för hela årel åinjutil hel ålderspension enligt samma lag, skall för nämnda år till kassan erlägga sjukförsäkrings a v g ifl under förulsäliiung au han under året haft inkomst av annat förvärvsarbete enligl 3 kap. 2 §.

Vid beräkning av avgifl enligt första stycket äger 3 § andra och fjärde slyckena samt 11 kap. 4 § motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

Slatsbidrag lämnas med femlon procent av kostnaderna för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat försäkringens koslnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., samt för förvahning.

Slatsbidrag lämnas vidare med femton procent av kostnaderna för den allmänna försäkringen för förmåner enligl lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. rn., samt för cenirala sludiestödsnämnden med anledning av att sådana återbetalningsplikliga studiemedel som belöper på en studerandes sjukperiod enligl studieslödslagen (1973:349) inle skall återbetalas.

3§'

Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän försäkringskassa, skall för nämnda år erlägga socialförsäkringsavgifi lill folkpensioneringen under förutsättning att han under årel haft inkomst av annat förvärvsarbete enhgl 11 kap. 3 §. Avgift erlägges dock ej av den som vid årels ingång uppnått sexliofem års ålder och ej heller av den som för någon del av samma år åinjutil hel förtidspension enligl denna lag eller för hela årel åinjutil hel ålderspension enhgl samma lag.

Vid beräkning av avgifl enligl första stycket läges icke hänsyn till inkomst som för år räknat ej uppgått

Folkpensioneringen finansieras, föriaorn genom avgifter som avses i 1 §, av statsmedel, om ej annal särskill föreskrivits.

4§'

Avgift lill sjukförsäkringen enligl

1 § eller .sjukförsäkringsavgift enligl

2 skall utgå med tio och fem tiondels procent av del belopp, vara avgiften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligl 11 kap. 7§ ej omfattas av sjukpenningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 § gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligl 2 § efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighel fastställer med hänsyn lill den inverkan undantagandel eller karens-liden bedömes få på försäkringens ulgif ler. Influtna avgifler fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna till läckande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknal de kostnader enligt lagen (1974:525) om ersällning för viss födelsekontrollerande verksamhel rn. rn., som åvila kassorna, samt för förvallning, lill den del utgifterna

A vgiflsultagel tUl försäkringen för tilläggspension skall vara så avvägt att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel finansierar pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter för försäkringen samt den fondering som behövs.

Beslut om avgiftsuttaget för ett visst
år skall fattas senast under årel dess
förinnan . Riksförsäkringsverket
skall vart femte år föreslå avgiftsuttag
för nästföljande sju år, i den mån
uttaget inte redan beslutats.

Prop. 1980/81:178 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

icke läckas av statsbidrag enligt 7 §. Influtna avgifler skola även läcka de koslnader som under året uppkommit för den allmänna försäkringen för förmåner enligl lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsalta läkemedel m. m. sarnl för cenirala studiestödsnämnden i anledning av att åierbelalningsplikiiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligl studiestödslagen (1973:349) Icke skola återbetalas, tdl den del kostnaderna icke skola läckas med statliga medel enligl 7 § andra stycket. För reglering av över- och underskott skall finnas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Regeringen fastställer grunderna för överförandet av medel lill och från fonden.

Ifråga om sjöman som avses i 1 § 1 mom. förslå stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften ull sjukförsäkringen enligt procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighel fastställer. Procentsatsen skall för visst år Ulgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela anlalel sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmasl föregått det år då procentsal-sen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fart}'g med en brultodräktighet understigande trehundra regislerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Prop. 1980/81:178 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4a§' Avgifl tdl folkpensioneringen enligt 1 eller 3 § skall utgå med åtta och fyra tiondels proceni av det belopp, på vilket avgiften skall beräknas. 1 fråga om sjöman som avses i I H I mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt beräknas dock avgiften efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet fastställer med motsvarande tillämpning av 4 § andra stycket. Avgifterna tillföras slalen.

5§'

A vgift ttll försäkringen för tilläggspension enligl 1 § samt tilläggspensionsavgifl enligl 3 § skola ulgå efter en procentsals, som faslställes 1 sär-skdd lag. Procentsatsen skall vara så avvägd att avgif lerna I förening med andra tillgängliga medel förslå tdl bestridande av pensionsiabeialning-ur, förvaltningskostnader och andra försäkringen för tilläggspension åvilande utgifter ävensom till den fondering som finnes erforderhg.

Beslul om den procentsats, som skall lillämpas för visslår, skall fallas senasl under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket åligger att vart femte år framlägga förslag belräffande procentsatserna under nästföljande sju år, i den mån uttaget icke redan beslutats.

De avgifter, som avses i första stycket, skola Ingå lill en fond, benämnd allmänna pensions-

13 Senaste lydelse 1980:1039. '■I Senaste lydelse 1979:127,

Prop. 1980/81:178 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fonden, med vars tillgångar kost-n a derna för försäkringen för tilläggspension skola bestridas.

Allmänna pensionsfonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskih.

6§ Saknar annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket annorstädes än på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enhgt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare lill följd härav eriagt avgiftsbelopp, äger han söka beloppet åter av sjömannens arbetsgivare.

7 §'5

Statsbidrag utgår för varje år med femton proceni av allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de kostnader enligl lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhel m. m., som åvila kassan, samt för förvaltning.

Slatliga medel utgår vidare för varje år med femlon procent av de kostnader som under årel uppkommit för den allmänna försäkringen för förmåner enligl lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m., samt för centrala sludiestödsnämnden i anledning av att återbetalningspliktiga studiemedel, som belöpa på studerandes sjukperiod, enligl studieslödslagen (1973:349) icke skola återbetalas.

IS Senaste lydelse 1979:1134.

Prop. 1980/81:178 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förutom genom avgifter enligt 1 och 3 §§ bestridas kostnaderna för folkpensioneringen av statsmedel, om ej annat särskill föreskrivits.

ifi

9 §
Om debitering och uppbörd av

avgifler enligt 1 § samt av tilläggspensionsavgifler enligl 3 § ävensom angående befrielse i vi.s.sa fall från skyldighet atl erlägga avgifl av sistnämnda slag gälla särskilda bestämmelser.

10 §
Om debitering och uppbörd av

sjukförsäkringsavgifter ocl: avgifler till folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördslagen.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga .sjukförsäkringsavgift enligl 2 § eller avgifl idl folkpensioneringen enligl 3 §, avlida skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) äga molsvarande tillämpning beträffande befrielse från skyldighet att erlägga .sådan avgifl.

11 §
/ avräkning å de avgifler, som

tillkomma allmän försäkringskassa, äger kassan av statsverket erhålla förskott enligl de föreskrifter regeringen utfärdar.

20 kap,
4§
Har någon genom orikliga uppgif- Har någon genom orikliga uppgif-

ter eller genom underlåtenhet alt ter eller genom underlåtenhet all

1* Senaste lydelse 1979:127.

fullgöra honom åvilande uppgifls-eller anmälningsskyldighet eller annorledes förorsakat att ersättning ulgålt obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse delta, skall återbetalning ske av vad för myckel utbetalats, där ej i särskill fall anledning föreligger alt helt eller delvis eftergiva ålerheialningsskyldighel.

Har återbetalningsskyldighet

ålagts någon enligt första stycket, må vid senare utbetalning lill honom i avräkning å vad för mycket ulgålt innehållas skäligt belopp. Avdrag å tilläggspension må tillika göras för ogulden tilläggspensionsavgifl, såvida enligt 11 kap. 6 § första stycket pensionspoäng som svarar mot avgiften tillgodoräknats den försäkrade för del år som avgiften avser.

fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annal sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högl belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats, om inle i särskill fall anledning föreligger all helt eller delvis efterge återbelalningsskyldighelen.

Har återbelalningsskyldighet

ålagts någon enligt första stycket./nr vid senare utbetalning till honom i avräkning på vad som för mvcket utgått innehållas ett skäligt belopp. Avdrag på tilläggspension får även göras för obetald egenavgift för lill-läggspension, om enligl 11 kap. 6§ första stycket pensionspoäng som svarar mot avgiften tillgodoräknats den försäkrade för det år som avgiften avser oavsett an avgiften inle erlagts.

Prop. 1980/81:178 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vilka undantagande enligt 11 kap. 7*} i dess äldre lydelse ägt giltighet.

3. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka undanlagande enligt 11 kap. 7§ i dess äldre lydelse ägt giltighet, gäller fortfarande bestämmelserna i 12 kap. 2 § och 15 kap. I § i deras förutvarande lydelse. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka sådant undantagande varit gällande under år 1981 gäller alltjämt äldre bestämmelser i 3 kap. 2 och 5 §§. 11 kap. 7 §, 13 kap. 2 § och 17 kap. 1 §. Anmälan som avses i 11 kap 7 S första slyckel i dess äldre lydelse får utan hinder av andra stycket nämnda paragraf återkallas med verkan från och med ingången av året näst efter del då anmälan har återkallats. Ny anmälan får inle göras.

4. Äldre bestämmelser i 11 kap. 2 och 6 §§, 19 kap. samt 20 kap. 4 § gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandel.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1980/81:178 33

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring' dels att 4 kap. 8 § samt 7 kap. 3 och 4 §§ skall upphöra all gälla, dels all 1 kap. 1 §, 3 kap. 6 §, 6 kap. I § saml 7 kap. 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1 §

Den som förvärvsarbetar är försäkrad för arbetsskada enligt denna lag.

Försäkringen skall även gälla den som genomgår utbildning i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter härom.

Annan förvärvsarbetande än ar- Annan förvärvsarbetande än ar-

betstagare är försäkrad under förut- betstagare är försäkrad under förutsätlning all han är bosall i Sverige sättning att han är bosall i Sverige. och att undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring ej gäller för honom.

3 kap. . 6§ Sjukpenningunderlag utgöres av

1. för den som ärsjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring: .

hans sjukpenninggrundande inkomst enligl 3 kap. 2 § nämnda lag,

2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän
försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för honom enligl 3 kap. 2 § nämnda lag, om han hade varit sjukpenningförsäkrad, dock lägst 6 OOO.pnor,

3. för försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra stycket eller som i annal fall
genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade:

hans livränteunderlag enligt 4 kap.

Bestämmelserna i 4 kap. 8 § äger Sjukpenningunderlaget får ej be-

■ Lagen omtryckt 1977:264. 2 Senaste lydelse 1979:1165.

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

4 kap. 8§ Inkomst som enligt 11 kap. 7§ lagen (1962:381) om allmän försäkring har undantagits från försäkringen för tilläggspension inräknas i livränteunderlaget utan hinder av 3 kap. 2 § första stycket fjärde meningen samma lag.

6 kap. 1§

Är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller familjepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.

Livränta enligl 5 kap. lill änka eller kvinna som avses i 5 kap. 6 § utgår från och med den månad under vilken hon fyller 65 år endast i den mån hon ej har rätt till folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av änkepension med belopp som motsvarar en livränta som är beräknad på 65 procent av livränteunderlagei enligt 5 kap. 2 §. Bestämmelserna i 4 kap. 4 § Iredje stycket har därvid molsvarande tillämpning.

Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.

Börjar undantagande från försäk- Om den försäkrade till följd av

tillgodoräknats pensionspoäng enligt Il kap. 6§ lagen om allmän försäkring för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tilllämpning av denna paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn tas till den tilläggs-

ringen för tilläggspension enligt 11 underlåten avgiftsbetalning ej har

kap. 7 § lagen om allmän försäkring att gälla efter del att arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn tagas till tilläggspension .som skulle ha utgått om undantagande ej hade

2§

Arbetsgivare erlägger avgift på summan av vad han under året har utgiva som lön lill arbetstagare I pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sisla meningen lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbele. Vid beräkningen av avgiften tages ej hänsyn tdl arbetstagare vars lön under årel har understiga 500 kronor.

Avgiften till arbelsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsals som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker

1. ersättningar enligl denna lag samt ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) omförsäkring för olycksfall i arbele, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17juni 1916 (nr235) omförsäkring för olycksfall i arbete m. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. och lagen (1977:268)

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av barn ull den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Avgifl erlägges ej heller för lön som arbetsgivare har utgivit lill barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Försäkrad som under året har haft inkomst av unnat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring erlägger avgift enligl de grunder som anges för sjukförsäkringsavgift i 19 kap. 2 § samma lag.

Föreslagen lydelse

om uppräkning av yrke.sskadelivrän-lor m. m.,

3. förvahningskostnader,

4. behövlig fondbildning.

Med förvahningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader för riksförsäkringsverkels och de allmänna försäkringskassornas verksamhel belräffande arbetsskadeförsäkringen. Den del av avgifterna som skall anses svara mot förvahningskostnader fastställs genom särskdd lag-

Beslut om procentsats och förvaltningskostnadsandel för ett visst år skall fallas senasl under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats och förvaltningskostnadsandel för de sju följande åren, i den mån beslul ej redan har fattats.

Prop. 1980/81:178 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den 17juni 1916 (nr235) omförsäkring för olycksfall i arbele ni. m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i aidedning av yrkesskada m. m., lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadeliv-räntor rn. m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m. m.,

3. förvaltningskostnader,

4. behövlig fondbildning.

Med förvallningskostnader enligt första Slyckel 3 avses omkostnader för riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhel belräffande arbetsskadeförsäkringen. Den del av avgifterna som skall anses svara mol förvaltningskostnader faslställes genom särskild

lag'

Beslut om procentsats och förvali-ningskosinadsandel för visst är skall fattas senasl under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart fem-le år föreslå procentsats och förvalt-ningskoslnadsandel för de sju följande åren, i den mån beslut ej redan har faltals.

4§

Om debttering och uppbörd av avgifl gäller särskilda bestämmelser.

A vgiflerna föres idl en fond, kallad arbelsskadeförsäkrlngsfonden, som förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskih.

1. Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1982.

2. Äldre bestämmelser i 1 kap. 1 §, 3 kap. 6 §, 4 kap. 8 § och 6 kap. 1 § gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet samt i fråga om försäkrade för vilka undantagande från försäkringen för

4§

Nuvarande lydelse

Vid tillämpning av 3 § skall, då undantagande enligt 11 kap. 7§ lagen om allmän försäkring gälU, hänsyn tagas till tilläggspension, som skulle ha utgått om undantagande ej ägt rum. Motsvarande skall gälla, då pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring på grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats försäkrad.

Föreslagen lydelse

Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt 11 kap. 6§ första stycket lagen (1962:381) om aWmän försäkring på grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats den försäkrade, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgått om avgift erlagts.

För all någon skall vara försäkrad för delpension fordras vidare att han från och med det år då han fyllde 45 år har varit förvärvsverksam i sådan utsträckning all han för minsl tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt 11 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid tillämpning av första stycket skall i förekommande fall lagas hänsyn även till år, för vilkel den förvärvsarbetande skulle ha tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst om han inte hade anmäh undantagande från försäkringen för tilläggspension eller hade underlåtit all eriägga tilläggspensionsavgifl.

Vid tillämpning av första slyckel skall i förekommande fall tas hänsyn även till år, för vilkel den förvärvsarbetande skulle ha tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst om han inte hade underlåtit att erlägga till-läggspensionsavgift.

13 § För försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Överstiger den förvärvsinkomst, som han efler arbelstidsminskningen kan antagas tills vidare ha, hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Vidare tillämpas 8 § öch 9 § andra stycket vid beräkningen av pensionsunderlaget.

Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstids-minskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för till-läggspension som han har tillgodoräknats för de närmasle tre åren före arbelstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har inkomsten något år understigit vad som motsvarar en pensionspoäng för året, skall i stället tillgodoräknas

Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbelstidsminskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för till-läggspension som han har tillgodoräknats för de närmaste tre åren före arbetstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har inkomslen någol år understigit vad som motsvarar en pensionspoäng för året, skall i stället tillgodoräknas

motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inle hade underiåtit att erlägga tilläggspensionsavgift.

motsvarande del av en pensionspoäng. 1 förekommande fall skall tagas hänsyn även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inle hade anmält undanlagande från försäkringen för llll-läggspension eller hade underlåtit atl eriägga tilläggspensionsavgift.

För den som före arbelstidsminskningen under den etlårsperiod som avses i 3 § endasi förvärvsarbetade som anställd, som uppdragstagare eller som bådadera skall inkomsten före minskningen beräknas enligl 12 §. En förutsättning härför är att ersättningen vid inkomsttaxeringen är att hänföra till inkomst av tjänst.

Om avgifter för finansiering av delpensionsförsäkringen föreskrivs i lagen (0000:000) om socialavgifter.

21 §

För finansiering av delpensions-försäkringen erlägger arbetsgivare århgen avgift enligl de grunder som anges för socialförsäkringsavgifi lill sjukförsäkringen i 19 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erläggs med 0,50 procent av a vgiftsunderlaget.

Den som under året har haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen otn allmän försäkring erlägger avgifl till delpensionsförsäkringen enligl de grunder som anges för socialförsäkringsavgifi tid folkpensioneringen i 19 kap. 3 § samma lag och efler procentsats som anges i första stycket.

Ifråga om debitering och uppbörd av avgifterna gäller lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enhgl lagen om allmän försäkring, m. m. och uppbördslagen (1953:272). Avgifterna skall ingå tdl en fond, som förvaltas av riksförsäkringsverket.

vilket avgiftsunderlag skall bestämmas;

slutlig avgifl: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiieringen för nästföregående ulgiftsår;

preliminär avgifl: belopp som enligl debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår atl erlägga sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;

tillkommande avgifl: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiieringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift tid sjukförsäkringen, folkpensioneringen, försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen samt för arbelarskyddsavgift och arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det konlanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligl denna lag förslås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten och 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning. Vad nu sagts äger dock icke liUämpning i fall där ersättningen utgått till ulomlands bosatt person och avser arbele utom rikel eller där bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

vilkel avgiftsunderlaget skall bestämmas;

slutlig avgifl: summan av de arbetsgivaravgifter som en arbetsgivare påförs vid den årliga avgiftsdebiteringen för del nästföregående utgiftsåret;

preliminär avgift: del belopp som enligl debitering skall betalas eller annars betalas i avräkning på den slutliga avgiften;

kvarstående avgift: del avgiftsbelopp som återstår alt belala sedan den preliminära avgiften avräknats från den slutliga avgiften;

tillkommande avgift: den arbetsgivaravgift som skall betalas enligl ett beslul om debitering som har fattats sedan den årliga avgiftsdebiieringen avslutats.

Med lön förstås i denna lag detsamma som / lagen (0000:000) om socialavgifter.

Prop. 1980/81:178 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om inkomst från fåmansföretag skola föreskrifierna i punkt 13 av anvisningarna 111132 § kommunalskallelagen (1928:370) äga molsvarande liUämpning vid beräkning av avgiftsunderlag.

Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift .som där avses äger molsvarande tillämpning på annan avgifl som uppbäres enligt förevarande lag.

Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten, om inte annat framgår av omständigheterna.

Vid tdlämpning av denna lag skall sådanl bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som lön och den som utgivit bidraget som arbetsgivare.

3§

Avgifisunderlag bestämmes av Avgiftsunderlaget fastställs av riks-

riksförsäkringsverket och angives i försäkringsverket och avrundas lill hela hundralal kronor, så att över- närmasl lägre hundralal kronor. skjulande belopp, som icke uppgår lill helt hundratal kronor, bortfaller.

Avlider arbetsgivare, skall för det utgiftsår, då dödsfallet inträffade, avgifisunderlag bestämmas för dödsboet efter honom och avse både lön, som den avlidne utgivit, och lön, som utgivits av dödsboet.

Vid beslämmande av avgifisun- Vid beslämmande av avgiftsun
derlag skall utöver vad som framgår derlagel skall värdet av naiuraför-
av de I 1 § angivna författningarna mån i form av kost, bostad eller bil
gälla följande. uppskattas efter regler, som fastställs

Värdet av naturaförmån i form av av regeringen eller efter regeringens

kost, bostad eller bil skall uppskattas bemyndigande av riksförsäkrings-

efter regler, som fastslällas av rege- verket. Värdet av bilförmån skall

ringen eller efter regeringens be- bestämmas enligt schablon på

•* Senaste Ivdelse 1979:652,

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

myndigande av riksförsäkringsverket. Värdet av bilförmån skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga faktiska kostnader för innehav av bilar i olika pris- och årsklasser vid en årlig körsträcka i privat bruk om 1 000 mil. Vad angår naturaförmån i form av kost och bostad åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket lagen om sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförmåner lill ombordanslällt manskap som eriagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver-. Sådant medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av lönen saml må avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

Ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civd-försvarslagen (1960:74) skall i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning icke beaktas vid beslämmande av avgiftsunderlag.

46 Föreslagen lydelse

grundval av genomsnillliga faktiska koslnader för innehav av bilar i olika pris- och årsklasser vid en årlig körsträcka i privat bruk om 1 000 mil. Värdet av naturaförmån i form av kost och bostad ål sådana arbetstagare som avses i 1 § 7 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt skall dock beräknas efter de grunder, enligt vilka molsvarande naturaförmåner lill ombordanslällt manskap som eriagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

särskild avgifl och ränta, så som fördelning sker av det avgiftsbelopp, på vilkel den särskilda avgiften eller räntan beräknats.

verkets postgirokonto medelst inbetalningskort, vdka skola vara fogade vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning medelst sådant kort sker kostnadsfritt.

Avgiftsbelopp och räntor skola i den mån de inflyta eller utbetalas lill arbetsgivare fördelas mellan avgifter, som avses i 1 § första stycket eller eljest uppbäras med tillämpning av denna lag, enligt följande:

preliminär avgift för visst utgiftsår, så som avgifterna ingå i summan av de under samma utgiftsår debiterade preliminära avgifterna;

kvarstående avgifl och överskjutande preliminär avgift, så som avgifterna ingå i summan av motsvarande slutliga avgifler;

tillkommande avgift och avgiftsbelopp, som visst år återbetalas enligt 31 §, så som avgifterna ingå i summan av de slutliga avgifler som påförts vid närmast föregående årliga avgiftsdebilering; samt

Sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats, skall influten preliminär avgift för utgiftsåret / fråga omfördelas enligl de bestämmelser som gälla för kvarstående avgift.

inbetalningskort som skad vara fogade vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning med sådant kort sker kostnadsfritt.

Avgiftsbelopp och ränlor skall i den mån de inflyter eWer utbetalas till arbetsgivare fördelas mellan ohka avglftsåndamål enligt följande:

preliminär avgifl för visst utgifts-år, så som avgifterna ingår i summan av de under samma ulgiftsår debiterade preliminära avgifterna;

kvarstående avgifl och överskjutande preliminär avgifl, så som avgifterna ingår i summan av molsvarande slutliga avgifler;

tillkommande avgift och avgiftsbelopp, som visst år återbetalas enligl 31 §, så som avgifterna ingår i summan av de slutliga avgifler som påförts vid närmast föregående årliga avgiftsdebilering; saml

Sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats, skall influten preliminär avgift för ulgiftsåret omfördelas enligt de bestämmelser som gäller för kvarstående avgift.

De penningmedel, som enligl 19 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ingå till allmänna pensionsfonden, skall på det sätt som nedan stadgas förvallas av fyra särskilda styrelser, benämnda första, andra, tredje och fjärde fondstyrelserna. Därvid får dock de medel som överförs till fjärde fondstyrelsens förvaltning uppgå till högsl 1 850 miljoner kronor.

De penningmedel, som enligl 4 kap. 3 § lagen (0000:000) om socialavgifter skall ingå till allmänna pensionsfonden, skall på det sätl som föreskrivs nedan förvallas av fyra särskilda styrelser, benämnda första, andra, iredje och fjärde fondstyrelserna. Därvid får dock de medel som överförs till fjärde fondstyrelsens förvallning uppgå till högst 1 850 miljoner kronor.

2§-

Del åligger riksförsäkringsverket att i fråga om avgifler till försäkringen för tilläggspension överföra

1. till första fondstyrelsens för
valtning avgifter, som enhgl 19 kap.

1 § lagen (1962:381) om allmän för
säkring erläggas av staten, kommu
ner och därmed jämförliga samfäl
ligheter saml bolag, föreningar och
stiftelser, i vilka staten, kommun
eller därmed jämförlig samfällighet
äger ett bestämmande inflytande;

2. lill andra fondstyrelsens för
valtning jämUkt nämnda lagrum
inflytande avgifter från andra arbets
givare än under 1 sägs, som i genom
snitt för det år, vara avgifterna
belöpa, sysselsätta minst femtio
arbetstagare;

'Senaste lydelse 1981:182.

2 Senaste lydelse 1979:1056.

Riksförsäkringsverket skall överföra

1. till första fondstyrelsens förvaltning tilläggspensionsavgifler, som erläggs av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter saml bolag, föreningar och stiftelser, i vilka slaten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel har etl bestämmande inflytande;

2. till andra fondstyrelsens förvaltning tilläggspensionsavgifler, som erläggs av andra arbetsgivare än under 1 sägs, vilka i genomsnitt för det år som avgifterna avser sysselsätter minst femtio arbetstagare;

3. till tredje fondstyrelsens förvallning övriga avgifter enligl samma lagrum saml avgifler som erläggas jämlikt 19 kap. 3 .(j lagen (1962:381) om allmän försäkring; saml

4. lill fjärde fondstyrelsens förvaltning medel, som av styrelsen rekvirerats hos riksförsäkringsverket och som avräknas på medel som belöpa på de övriga styrelserna i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmasl föregående år.

3. lill tredje fondstyrelsens förvaltning övriga tilläggspensionsavgifler; samt

4. lill fjärde fondstyrelsens förvallning medel, som av styrelsen rekvirerats hos riksförsäkringsverket och som avräknas på medel som belöper på de övriga styrelserna i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år. Till varje fondstyrelses förvaltning skall jämväl hänföras avkastning av de av styrelsen förvaltade medlen. Av avkastningen varje år av de medel fjärde fondstyrelsen förvaltar skall dock, efter avdrag av sådana kostnader som anges i 3 § andra stycket, fyra femtedelar överföras lill de övriga fondstyrelsernas förvaltning i förhållande till de avräkningar som har skett enligl första stycket 4 till och med del år som avkastningen avser.

4§

Envar av första, andra och tredje fondstyrelserna skall bestå av nio och fjärde fondstyrelsen av tolv ledamöter, vilka alla förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och två efler förslag av sammanslutningar, som företräder personer vilka erlägger avgifler enligt 19

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efler förslag av sammanslutning, som företräder konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efler förslag av rikssammanslulningar av arbetstagare och två efter förslag av sammanslutningar, som företräder personer vilka erlägger egenavgifter för

3 Senaste lydelse 1981:182,

Prop. 1980/81:178 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän tilläggspension; samt försäkring; samt

i fjärde fondstyrelsen två efter förslag av sammanslutning, som företräder kommunerna, tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare och fem efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare.

Avges inte förslag, förordnar regeringen ändå ledamöter.

För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.

Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandel.

Prop. 1980/81:178 52

8 Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av

riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom föreskrivs i fråga om reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder'

dels atl i 9 § ordet "arbelsskadeförsäkrlngsfonden" skall bytas ul mot "arbetsskadefonden",

dels att 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

\f
Folkpensioneringsfonden, arbets- Folkpensioneringsfonden, arbets
skadeförsäkringsfonden, särskilda skadefonden, särskilda yrkesskade-
yrkesskadefonden, fonden för frivil- fonden, fonden för frivillig yrkesska-
lig yrkesskadeförsäkring, saml de deförsäkring, delpensionsfonden
fonder, som avses 122 kap. lagen om samt fonden för den frivilliga pen-
allmån försäkring och i 7§ lagen sionsförsäkringen skall på såXXnedar\
(1975:380) om delpensionsförsäk- föreskrivs förvallas av fondfullmäk-
ring, skola på sätt nedan stadgas tige.
förvaltas av fondfullmäktige.

2§'

Arbetsskadeförsäkringsfondens Arbetsskadefondens inkomsler ul-

inkomsler utgöras av görs av

avgifter enligl 7 kap. lagen arbelsskadeavgifier enligt lagen

(1976:380) om arbeisskadeförsäk- (0000:000) om socialavgifter; ring;

återbetalda belopp enligt 12 § andra stycket lagen om försäkring för olycksfall i arbele och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;

bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i riksförsäkringsverket av livräntor enligt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbele eller på grund av verkels övertagande jämlikt 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande skyldighet att utgiva ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom; samt

räntor och annan avkastning.

Arbeisskadeförsäkringsfondcns Arbetsskadefondens utgifter ut-

utgifter utgöras av ersättningar och görs av ersättningar och andra kost-andra kostnader, som i anledning av nåder, som i anledning av inträffade

' Senaste lydelse av 9 § 1977:273.

2 Senaste lydelse 1977:273.

3 Senaste lydelse 1977:273.

belopp, som av riksförsäkringsverket eller eljest återbetalas på grund av att för mycket influtit till verket i avgift som i första stycket sägs;

Prop. 1980/81:178

Nuvarande lydelse

inträffade skadefall skola utbetalas av riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa på grund av obligatorisk försäkring enligl lagen om försäkring för olycksfall i arbele, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, lagen om krigsförsäkring för ombord å farlyg tjänstgörande personer, lagen om yrkesskadeförsäkring, lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl. och lagen om arbetsskadeförsäkring, ävensom kostnader för omreglering, förhöjning, uppräkning och värdesäkring av ersättningar enligt dessa lagar;

ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsverket på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada lill följd av olycksfall i arbele, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbele samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande ersättningsskyldighet;

belopp, som skola utbetalas för bestridande av förvaltningskostnader enligt 7 kap. 3 § andra stycket lagen om arbelsskadeförsäkring; saml

Föreslagen lydelse

skadefall skaU utbetalas av riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa på grund av obligatorisk försäkring enligl lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, lagen om yrkesskadeförsäkring, lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl. och lagen om arbetsskadeförsäkring, ävensom koslnader för omreglering, förhöjning, uppräkning och värdesäkring av ersättningar enligl dessa lagar;

ersättningar, som skall utbetalas av riksförsäkringsverket på grund av övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande ersättningsskyldighet;

belopp, som skall utbetalas för finansiering av förvaltningskostnader enligt 7 kap. 2 § andra slyckel lagen om arbetsskadeförsäkring, saml

Nuvarande lydelse

3 a Pensionsgrundande inkomst behöver icke fastslällas om pensionspoängen beräknad enligt 11 kap. 6 § första och iredje styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring uppenbarligen skulle understiga pensionspoäng som avses i sisla stycket samma paragraf och tilläggspensionsavgifl enligl 19 kap. 3 § nämnda lag ej heller skall påföras den försäkrade för året.

Föreslagen lydelse

Pensionsgrundande inkomst behöver inte fastställas om pensionspoängen beräknad enligt 11 kap. 6§ första och tredje styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring uppenbarligen skulle understiga pensionspoäng som avses i sisla stycket samma paragraf och tilläggspensionsavgifl ej heller skall påföras den försäkrade för året.

Prop. 1980/81:178 57

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-05

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsfen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Söder

Lagrådsremiss om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m. m.

1 Inledning

För finansieringen av socialförsäkringarna m. fl. ändamål betalar arbetsgivare och uppdragsgivare arbetsgivaravgifter. De mer belydande arbelsgivaravgifterna motsvaras för egenföretagare m. fl. av egenavgifter.

I några avseenden överensstämmer inle beräkningsgrunderna för de olika avgifterna, bl. a. när det gäller underlaget för avgiften till tilläggspensioneringen (ATP-avgiften) jämfört med underlaget för övriga avgifter. Jag har i min anmälan till propositionen 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. framhållit det som angeläget alt elt slutligt förslag till etl nytt, enhetligt system för debitering och uppbörd av socialförsäkringsavgifter utformas (prop. 1980/81:20 bil. 4 s. 16).

Jag avser all i det följande ta upp denna fråga och vissa frågor som har samband därmed.

En redogörelse för gällande avgiftsbeslämmelser bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Pensionskommittén' har i belänkandet SOU 1977:46, Pensionsfrågor m.m., lagl fram förslag till bl.a. enhetligare regler för beräkning av socialförsäkringsavgifler. En sammanfattning av belänkandel i dessa frågor bör fogas lill prolokollet i detta ärende som bilaga 2.

' (S 1970:40) Ledamöler presidenten Liss Granqvist, ordförande, riksdagsledamöterna Alvar Andersson och Britta Bergström, departementsrådet Gustav Jönsson, riksdagsledamöterna Göran Karlsson och Ivar Nordberg samt f. riksdagsledamoten Carl Göran Regnéll.

Prop. 1980/81:178 58

Efter remiss har yttranden över belänkandel avgetts av kammarrätten i Jönköping, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens handikappråd, riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverkei. dåvarande statens avtalsverk, dåvarande statens personalpensionsverk, försäkringsinspektionen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens kulturråd, konstnärsnämnden, styrelsen för Sveriges författarfond, länsslyrelserna i Stockholms, Östergötlands. Skaraborgs och Örebro län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/ SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisation, Sveriges industriförbund. Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund. Handikappförbundens centralkommitté. De handikappades riksförbund. Pensionärernas riksorganisation, Sveriges folkpensionärcrs riksförbund. Försäkringskasseförbundet, Svenska Personal-Pensionskassan. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Kommunernas pensionsanstall. Kooperationens pensionsanstalt. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd. Utlandssvenskarnas förening. ILO-kommittén och Statens råd för byggnadsforskning.

Vissa remissinstanser har bifogat yttranden som de har inhämtat. Yttranden har dessutom kommit in från Föreningen Auktoriserade Revisorer, Ensamståendes Intresseorganisation, Sveriges advokatsamfund. Opinionsgruppen För Rättvisa Åt Pensionärer samt Immigrant-Institutet.

En sammanställning av remissyttrandena i de frågor som nu behandlas bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

2 AUmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Arbetsgivare och uppdragsgivare betalar arbetsgivaravgifter för finansieringen av socialförsäkringarna m. fl. ändamål. Det finns f. n. ett dussintal olika arbetsgivaravgifter där uttagen i princip grundas på storleken av utgivna löneförmåner. Egenföretagare m. fl., som har inkomster av annat förvärvsarbete än anställning, betalar egenavgifter, som molsvarar de ekonomiskt mer betydande arbetsgivaravgifterna, nämligen avgifterna till ATP, sjukförsäkringen, folkpensioneringen, delpensioneringen, barnomsorgen saml arbetsskadeförsäkringen. Arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna inbringar f. n. drygt 70 miljarder kr. årligen, varav arbetsgivaravgifterna svarar för drygt 95 %.

De olika avgifterna beräknas i princip var för sig enligl särskilda bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i en rad andra författningar. Förfarandet vid debitering och uppbörd regleras i fråga om arbetsgivaravgifterna i en särskild lag och beträffande egenavgifterna i

Prop. 1980/81:178 59

uppbördslagen (1953:272). Til! följd äv spridningen av de materiella bestämmelserna på en mångfald författningar är avgiftssystemet svårt alt överblicka.

Även om reglerna för de olika avgifterna överensstämmer i de flesta avseenden, måste ändå flera skilda avgiftsunderlag fastställas vid debileringen. Flertalel avgifler beräknas på hela lönesumman eller hela inkomslen av annat förvärvsarbete. Avgiften lill ATP skiljer sig därvid på elt mera väsentligt sätt från övriga avgifter, eftersom den inte beräknas på hela lönesumman eller förvärvsinkomsten. Arbetsgivaravgiften till ATP beräknas sålunda på den del av utgiven lön som för arbetstagare och år ligger mellan del vid årets ingång gällande basbeloppet och 7.5 gånger delta belopp. Vid beräkningen görs därför etl basbeloppsavdrag och i vissa fall ett maximeringsavdrag. Motsvarande regler gäller för egenavgiften till ATP.

Arbetsgivare och egenföretagare är skyldiga att lämna de uppgifter som behövs för att fastställa avgiftsunderlagen. Egcnföretagarna lämnar uppgifterna i självdeklarationen, medan arbetsgivarna gör det i särskild ordning. Främst arbetsgivare med mer än lio anställda belastas av en förhållandevis omfattande och stundom komplicerad uppgiftsskyldighet. Debileringsarbe-tet är likaså tidsödande och inrymmer åtskilliga kontrollproblem.

I olika sammanhang har påtalats nödvändighelen av ett enklare och effektivare system för debitering och uppbörd av avgifterna till socialförsäkringen m. m. Det har därvid framhållits alt en förutsätlning för att den önskade rationaliseringen av avgifisadministrationen skall kunna komma till stånd är att de materiella avgiftsreglerna görs enhetligare och enklare.

Mot denna bakgrund har pensionskommittén gjort en översyn av avgiftssystemet inom socialförsäkringen. Kommittén har lagt fram förslag om enhetligare regler för beräkning av socialförsäkringsavgifterna. Kommitténs målsättning har varil all vid elt beloppsmässigt oförändrat avgiftsuttag få lill stånd enhetligare och mer lällillämpade regler för avgiftsberäkningen.

Kommitténs genomgång visar att de väsentliga skiljakligheterna i nuvarande avgiftsregler består i de begränsningar i avgiftsskyldighelen som knyter an till arbetstagares och egenföretagares ålder liksom de speciella -sinsemellan olika - begränsningar som gäller vid beräkning av ATP-avgift och byggnadsforskningsavgifl samt i fråga om uppdragsgivares avgiftsskyldighet. Kommittén föreslår på samtliga dessa punkter en enhetlig reglering.

Sammanfattningsvis föreslår kommittén följande ändringar av reglerna för socialförsäkringsavgifler.

1. De nuvarande basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkning av ATP-avgiflen. ATP-avgiften tas ut proportionellt på i princip hela den utgivna lönesumman resp. nettoinkomsten av rörelse eller jordbruksfastighet. Procentsatsen för avgiftsuttaget sätts ned med hänsyn till denna utvidgning av avgiftsunderlaget.

2. En gemensam övre åldersgräns införs för uttag av arbetsgivar- och

Prop. 1980/81:178 60

egenavgifter.

3. Den särskilda byggnadsforskningsavgiften avskaffas.

4. Uppdragsgivare blir skyldiga all erlägga samma avgifter som arbetsgivare.

5. Möjligheten till undantagande från ATP avskaffas. De personer som omfattas av övergångsbestämmelserna inom ATP och som har ett gällande undantagande från ATP skall dock också i fortsättningen ha möjlighet atl slå uianför försäkringarna om de så önskar.

6. De materiella reglerna för beräkning av avgifterna förs samman i en gemensam lag.

Kommitténs målsättning att söka åstadkomma enhetligare och enklare regier för avgifisberäkningen har vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen även om de materiella förändringar som föreslås föranleder diskussion bland remissinstanserna. Arbetsgivarorganisationerna framhåller - med hänvisning främst till den lidsåtgång och de administrativa koslnader som nuvarande system medför för arbetsgivarna - vikten av en förenkling av reglerna. De administrativa myndighelerna underslryker betydelsen av förenklingar i systemet från rationaliserings-, konlroll- och informationssynpunkt. Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan anser också alt kommitténs förslag innebär betydande administrativa fördelar.

Jag anser i likhet med kommittén att enhetligare och enklare regler för avgiftsberäkningen bör åstadkommas. Fördelarna med elt sådant syslem är, som jag anförde i min anmälan till prop. 1980/81:20, bl. a. följande.

Avskaffandet av basbelopps- och maximeringsavdraget samt den tidsredovisning detta system förutsätter medför väsentliga administrativa lättnader. Förslaget innebär även i övrigt förenklingar. Den mångfald av regler som f. n. finns på området kan ersättas med färre och mer entydiga regler. Detta bör leda till en större överblickbarhet och väsentliga administrativa förenklingar för arbetsgivarna, vilkas uppgiftslämnande skulle kunna minskas betydligt. Dessulom skulle myndigheternas debiteringsruliner bli enklare och kontrollen av avgiftsuttaget underlättas.

Förenklingen av reglerna för avgiftsberäkningen är en viklig förutsättning för den av DEMA-utredningen (riksförsäkringsverkets utredning angående decentralisering av manuella funktioner inom avgiftssystemet; Rapport mars 1978) föreslagna decentraliseringen från riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna av debitering resp. uppbörd av arbetsgivaravgifter.

Den preliminära arbetsgivaravgiften debiteras f. n. på de inkomsluppgifler som ligger till grund för beräkning av den slutliga avgiften under nästföregående år uppräknade med hänsyn till den beräknade allmänna löneökningen t. o. m. det aktuella inkomståret. Trols denna uppräkning innebär det nuvarande systemet alt belydande belopp i arbetsgivaravgifter betalas in med upp lill två års eftersläpning. 1 den reviderade finansplanen 1980 framhölls alt den preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifter på

Prop. 1980/81:178 61

längre sikl borde kunna knytas till den lönesumma som redovisas i samband med källskatteredovisningen (prop. 1979/80:150 bil. 1 s. 21). Därigenom skulle i princip näslan all eftersläpning kunna upphöra. Den föreslagna förenklingen av avgiftsberäkningen underlättar en sådan omläggning av debilerings- och uppbördssyslemet.

Som lidigare nämnts skiljer sig ATP-avgiften enligt nuvarande regler från övriga avgifter genom all den inle beräknas på hela bruttolönesumman resp. hela förvärvsinkomsten. Beträffande avdragen från brullolönesumman är man hänvisad till beräkningar som görs av arbetsgivarna, bl. a. över den arbetade tid som en utbetald lön hänför sig lill. Myndighelernas möjligheler att kontrollera de uppgifter som arbetsgivarna lämnar härvidlag är i praktiken mycket begränsade. Dagens regelsystem ger således möjligheter till felaktigt eller missledande uppgiftslämnande. Ett genomförande av kommitténs förslag innebär alt dessa möjligheler tas bort. Det blir också möjligt att på ett effektivt sätt samordna kontrollen på avgiftsområdet med skattekontrollen.

Inkomsterna till socialförsäkringen kan förväntas öka bl. a. till följd av att möjligheterna atl undandra sig inbetalning av avgifter minskar. Härtill kommer rationaliseringsvinster för såväl företag som myndigheter genom att de administrativa rutinerna kan förenklas. Genom att uppenbara möjligheler lill avgiftsundandragande för mindre nogräknade företagare undanröjs främjas också sundare konkurrensvillkor i näringslivel.

Det bör här nämnas att kommitténs förslag mött vissa erinringar. Etl borttagande av basbelopps- och maximeringsavdragen vid fastställande av avgiftsunderlaget för ATP-avgiflen innebär alt sambandet mellan avgifler och förmåner försvagas. Vidare kan etl genomförande av förslagel leda till omfördelningseffekter och marginaleffekter. Beräkningar som redovisas i det följande visar emellertid alt effekterna av en omläggning blir förhållandevis obetydliga för de avgiftsskyldiga och atl de kan kompenseras genom åtgärder på skaltesidan. Jag har därför gjort den avvägningen att dessa erinringar inte bör utgöra hinder mot den av andra skäl angelägna reformen av avgiftssystemet.

Jag förordar således en övergång till etl system för socialförsäkringsavgifter i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1982.

Genomförs de regler som nu föreslås blir det möjligt alt gå vidare på vägen att införa elt effektivare debiterings- och uppbördssyslem. Som lidigare antytts bör den preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifter kunna knytas an till den lönesumma som redovisas i samband med källskatteredovisningen eller på något liknande sått anknytas till de löner som löpande utbetalas. Detta kräver emellertid omfaltande ändringar i nuvarande författningar om debiteringsförfarandet. Dessutom behövs en genomgripande omställning av de administrativa rutinerna saml en noggrann information till arbetsgivarna. Vidare måsle problemen beaktas för de arbetsgivare som vid en övergång har

Prop. 1980/81:178 62

mera belydande kvarstående avgifter enligl det gamla uppbördssyslemet.

En decentralisering av debitering och uppbörd till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna bör också kunna ske i samband med den nyss förutskickade oinläggningen eller något år därefter.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser jag det angeläget att snarast möjligt få de närmare frågorna kring ett effektivare debiterings- och uppbördssyslem för arbetsgivaravgifter utredda. Jag avser därför att .senare återkomma till regeringen i den frågan.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika huvudpunkterna i pensionskommitténs förslag.

2.2 Basbelopps- och maximeringsavdrag vid beräkning av ATP-avgiften

Som tidigare nämnts beräknas ATP-avgiften f. n. på den del av utgiven lön som för arbetstagare och år ligger mellan det vid årets ingång gällande basbeloppet och 7,5 gånger delta belopp. Egenavgiften till ATP (tilläggspensionsavgiften) beräknas på den fastställda pensionsgrundande inkomsten av annal förvärvsarbete än anställning, ATP-avgift tas säledes ul i princip endast på löne- eller inkomstdelar som är förmånsgrundande. Underlagen för beräkningen av ATP-avgiflerna skiljer sig genom dessa begränsningar från övriga förekommande avgifisunderlag, som genomgående utgörs av i huvudsak hela lönen resp. förvärvsinkomsten.

Pensionskommittén framhåller atl reglerna om basbelopps- och maximeringsavdrag saml den redovisning av arbetad tid som dessa regler förutsätter gör ATP-avgiften till den mest komplicerade arbetsgivaravgiften vad gäller såväl uppgiftslämnande som beräkning och kontroll.

Basbeloppsavdrag görs av riksförsäkringsverket i samband med fastställande av avgiftsunderlag. Maximeringsavdrag görs. såvitt gäller arbetsgivare som har haft mer än tio anställda under året, av arbetsgivaren själv och, i övriga fall, av verkel. Basbeloppsavdragel erhålls genom atl basbeloppet vid årels ingång multipliceras med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under årel. Vid beräkningen av anlalel arbelslagare skall en arbetstagare, som har arbetat hela året med full arbetstid, räknas som en arbelslagare och en arbetstagare, som har utfört arbete i mindre omfallning, medräknas i motsvarande mån. För att del genomsnillliga antalet arbetstagare skall kunna beräknas fordras därför dels uppgift om det totala antalet arbetstimmar hos arbetsgivaren under året, dels ett mått på vad som skall anses vara ful! årsarbetstid för en arbetstagare.

Det åligger arbetsgivaren att lämna uppgift om det lotala antalet arbetade timmar under året. Kommittén pekar på de svårigheter en arbetsgivare ofla slår inför när del gäller alt ange den relevanta tiden. För åtskilliga former av arbete sker inte någon registrering av den verkliga arbetstiden, varför den måste uppskattas. Så torde i regel vara fallet vid exempelvis uppdragsför-

Prop. 1980/81:178 63

hållanden. Svårigheter kan vidare uppstå vid beräkningen av arbetstid för anställda som helt eller delvis har sitt arbete förlagt till hemmet eller lill en annan arbetsplats utanför arbetsgivarens kontroll.

Detsamma gäller enligt kommittén också vid beräkningen av arbetstiden i fall då ersättning utgår för tid varunder den anställde inte har utfört något direkl arbele för arbetsgivarens räkning men ändå har varit bunden lill viss plats (jourersättning, passningsersaltning. väntetidsersättning m. m.). 1 vissa fall skall särskild beräkning av arbetstiden göras, t, ex, då en ersättning som skall avgiftsbeläggas avser arbele som faktiskt har ulförts under tid före del år för vilket avgift skall beräknas.

Vid beräkning av ATP-avgiften skall som tidigare har nämnts hänsvn inte las till arbetstagares lön lill den del lönen överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximeringsbestämmelsen innebär atl för en arbetstagare som har arbetat hela året med full arbetstid får dras av den del av lönen som överstiger maximibeloppet. För arbetstagare med kortare arbetstid utgör maximigränsen en mol den arbetade liden svarande del av maximibeloppet.

Det antal arbetstimmar under året som arbetsgivaren redovisar är således avgörande för basbeloppsavdragets och i åtskilliga full även för maximerings-avdragets storlek. Kommittén framhåller de begränsade möjligheterna för riksförsäkringsverket att kontrollera redovisade tidsuppgifter, särskilt i fall då arbetstiden för ett större antal anställda redovisas i en klumpsumma. Kommittén konstaterar all en arbetsgivare till följd av svårigheter vid bedömningen av den faktiska arbetstiden många gånger kan få betala för hög ATP-avgift lika väl som han kan undandra sig avgift genom alt medvetet lämna oriktiga uppgifter. Utsikterna att ens med kraftigt förstärkta resurser få till stånd en tillräckligt effektiv kontroll av tidsredovisningen bedömer kommittén som mycket små. Kommittén förordar därför en övergång till etl system för avgiftsberäkning som inte är beroende av tidsfaktorn.

Vid en övergång till ett system för uttag av ATP-avgift som inte tar hänsyn lill den arbetade tiden är det enligl kommittén nödvändigt att avskaffa basbeloppsavdraget. Kommittén framhåller att det vid en kollektiv avgifts-beräkning inte kan komma i fråga att göra etl helt basbeloppsavdrag för varje arbetstagare oavsett om anställningen varat under en kortare eller en längre lidsperiod. En sådan ordning skulle ensidigt gynna arbetsgivare med många korttidsanställda eller många tillfälligt anlitade uppdragstagare. Kommittén har övervägt bl. a. att införa en avgift som differentieras med hånsyn till basbeloppsavdragets relativa betydelse vid nuvarande avgiftsberäkning, men har förkastat en sådan lösning med hänvisning lill de administrativa svårigheier som skulle uppkomma. En sådan differentiering förutsätter nämligen bl. a. att avgifterna debiteras individuellt för varje arbetstagare. Kommittén avvisar även, främst med hänsyn till de gransdragningssvårighe-ter som skulle uppstå, tanken på en differentiering av ATP-avgiften efter näringsgren, bransch e. d.

Prop. 1980/81:178 64

Kommittén stannar därför för att föreslå att såväl basbeloppsavdraget som maximeringsavdraget slopas vid beräkningen av ATP-avgiften och alt avgiften i stället tas ut proportionellt på hela den utgivna lönesumman efter en jämkad procentsats. Kommittén konstaterar att ett avskaffande av basbeloppsavdraget av fördelningspolitiska skäl förutsätter att maximeringsavdraget slopas samtidigt. Kommittén betonar att en sådan lösning inte missgynnar förelag i låglönebranscher på samma sätt som etl ensidigt avskaffande av basbeloppsavdragel skulle göra. Utvidgningen av avgiftsunderlaget med inkomster över beloppstaket molverkar de effekler som uppstår vid ett slopande av basbeloppsavdraget. För att en rättvis fördelning av ATP-kostnaderna skall bibehållas bör enligl kommittén egenavgiften till ATP beräknas på samma sätt. För en sådan samstämmighet talar också önskemålet oin avgiftsregler som år neutrala i förhållande till olika företagsformer.

Majoriteten av remissinstanserna har inte haft några erinringar mot den av kommittén föreslagna lösningen. Förslaget får uttalat stöd av bl. a. riksförsäkringsverket, kammarrätten i Jönköping, riksrevisionsverkei. Svenska kommunförbundel, LO och Försäkringskasseförbundel.

Främst arbetsgivarorganisationerna, däribland SAF, Sveriges hantverks-och induslriorganisation och Sveriges industriförbund, uttalar sig för ett bibehållande av avgiftstaket. Den huvudsakliga invändningen mot kommilléns förslag härvidlag år atl del framslår som principiellt felaktigt atl i ett försäkringssystem av ATP:s natur ta ut avgifter på löner och inkomster över den gräns som gäller på förmånssidan. Enligt SAF måste en samordning av avgiflstak och förmånstak inom ATP anses naturligt.

TCO accepterar kommitténs förslag under förutsättning att förmånstaket höjs till minsl lio basbelopp.

Omfördelningseffekterna med ett slopande av basbelopps- och maximeringsavdragen påtalas av flera remissinstanser. Landstingsförbundet anser att de föreslagna reglerna bör omarbetas så atl en utjämning av kostnaderna sker mellan olika arbetsgivargrupper eller att landstingen på annat säll ges kompensation för de höjda kostnaderna. Lantbrukarnas riksförbund anser alt förslaget inle bör genomföras med mindre kompensation ges genom justering av skatteskalor eller på annal sålt.

Enligt min mening framstår det som angeläget att ATP-avgifien i fortsättningen kan beräknas utan basbelopps- och maximeringsavdrag. Därigenom blir redovisningen över arbetad tid obehövlig och en övergång kan ske lill elt syslem för uttag av ATP-avgifter som ansluter till vad som gäller i fråga om övriga avgifter. Jag vill här hänvisa till vad jag under avsnittet allmänna utgångspunkter har anfört om fördelarna, bl. a. de administrativa, för såväl de uppgiftsskyldiga som myndigheterna, med ett enhetligt system för socialförsäkringsavgifler.

Som jag tidigare nämnt har kommittéförslaget mött vissa erinringar som går ut på att det försvagar sambandet mellan förmån och avgifl. Vidare har

Prop. 1980/81:178 65

omfördelningseffekterna påtalats av flera remissinstanser.

Syftel med basbelopps- och maximeringsreglerna liksom med åtskilliga andra begränsningar i avgiftssystemet har varit att uppnå överensstämmelse mellan avgifter och förmåner eller i vart fall alt upprätlhålla ett visst samband mellan dem. Denna princip har emellertid efter hand övergivits på övriga områden, t. ex. sjukförsäkringen, folkpensioneringen och delpensionsförsäkringen, och vidhålls numera bara i fråga om ATP. Sambandel mellan avgifter och förmåner inom ATP upprätthålls till priset av eft betungande uppgiftslämnande och stora administrativa insatser. Del bör också framhållas att överensstämmelsen mellan avgifter och förmåner inom ATP endast är principiell. I situationer med blandade inkomster - inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete - råder exempelvis etl enbart formellt samband mellan avgifts- och förmånssidorna. I vissa silualioner finns inte något samband alls. Allmänt gäller i fråga om anställningsinkomst att avgiftspliklen för arbetsgivaren är oberoende av om arbetstagaren kommer alt tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst. Det försäkringsmässiga inslaget i ATP kan inle heller i övrigl anses vara så framträdande att principiella invändningar kan riktas mot den av kommittén föreslagna finansieringsmetoden.

Jag vill i detta sammanhang erinra om atl finansieringen av ATP sker enligt en fördelningsmetod, som innebär att de avgifler som tas ut för dem som är i aktiv ålder fortlöpande används till atl belala pensioner till dem som är pensionärer. Fördelningsmetoden har dock inle renodlats. Del sker en betydande fondering i syfte bl. a. all utjämna skillnader i utgifter mellan olika år. Fondbildningen har även motiverats av samhällsekonomiska skäl.

Med anledning av den krifik som från några remissinstansers sida har riktats mol ell slopande av avgiflstaket vill jag framhålla atl jag med hänsyn bl, a. till de effekter som skulle uppstå för företag i låglönebranscher inte är beredd att förorda en lösning som innebär alt basbeloppsavdraget slopas medan avgiflstaket bibehålls.

Övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst (förmånstaket) är 7,5 basbelopp (för år 1981 molsvarande 120 750 kr,). Som framgår av kommitténs undersökningar är det en mycket lilen andel av befolkningen som har inkomsler som överstiger denna gräns. I nuvarande ekonomiska läge anser jag inle alt det finns anledning alt la upp en diskussion i frågan om en höjning av förmånstaket.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av en omläggning vill jag nämna följande. Enligt kommitténs beräkningar skulle uttagsprocenlen till ATP, med hänsyn till den utvidgning av avgiftsunderlaget som blir följden om basbelopps- och maximeringsavdragen avskaffas, ha kunnal sänkas från 11,75 % till ca 8.75 % om de regler kommittén föreslår hade gällt för år 1977. En inom kommittén gjord undersökning visar omfördelningseffekterna på arbetsgivaravgiflssidan lill följd av en sådan omläggning. Undersökningen 5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178 66

avsåg 33 förelag fördelade på olika branscher och gav till resultat att en omläggning skulle minska avgiftsuttaget för 18 förelag. För återstående företag skulle avgiftsuttaget öka med mindre än 0,2 % för 8 förelag, med 0,2-0,4 % för 5 förelag och med mer än 0,4 % för 2 företag.

När det gäller effekterna för egenförelagare vill jag erinra om alt nuvarande regler, vilka gäller fr. o. m. 1977 års taxering, innebär atl egenavgifter som belöper på inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen som omkostnad i förvärvskällan. Vid taxering för elt visst beskattningsår medges etl schablonavdrag för de egenavgifter som hänför sig lill beskattningsåret i fråga. Schablonavdraget beräknas på ell underlag som molsvarar bruttointäkterna i förvärvskällan efter avdrag för andra omkostnader än schablonavdraget. Avdraget, som normalt ulgör 10 % av den del av underlaget som inte överstiger 10 000 kr.. 20 % av den del av underlaget som ligger mellan 10 000 kr. och 100 000 kr. saml 15 % av överskjutande del av underlaget, har avpassats med hänsyn till reglerna om ultag av egenavgifter. Att olika procentsatser gäller för olika inkomstdelar beror bl. a. på basbelopps- och maximeringsavdragen för ATP-avgiflen. Avdragsschablonen leder i de flesta fall till ett i förhållande till de faktiska avgifterna för lågt avdrag. I situationer med s. k. blandad inkomst, där anställningsinkomsien fyller upp beloppslaket, medför schablonen ett i förhållande lill de faktiska egenavgifterna för högl avdrag. De slutliga egenavgifterna för visst beskattningsår avstäms mot del tidigare medgivna schablonavdraget. Om de slutliga avgifterna är större än schablonavdraget, får överskjutande belopp dras av näsla år. Överstiger schablonavdraget de slutliga avgifterna, las skillnadsbeloppel upp som inläkt nästa år.

Ett genomförande av den av kommittén föreslagna omläggningen föranleder givetvis behov av en justering av schablonavdraget. De förenklingar som följer av kommitténs förslag i denna och övriga delar medger därvid en förfining av schablonen. När jag i det följande diskuterar effekterna av en omläggning av ATP-avgiflen utgår jag från atl schablonavdraget blir så utformat att det motsvarar de slutliga avgifterna.

För egenföretagare i inkomstlägen under 180 000 kr. blir under denna förutsättning den samlade effeklen av omläggningen i fråga om avgift och skatt normalt oförändrat eller sänkt uttag. I inkomstläget 250 000 kr. kan uppkomma en nettoskärpning som uppgår lill ca 0,25 % av inkomsten.

En omläggning leder även till att det sammanlagda skatte- och avgiftsuttaget på en inkomstökning förändras. Det bör dock framhållas atl ATP-avgiflen är avdragsgill vid beräkning av såväl egenavgifter som skatter. En höjning av ATP-avgiften följs därför automatiskt av en minskning av övriga egenavgifter och av skatter. I inkomstläget 110 000 kr. skulle en omläggning av avgiftssystemet medföra att marginaleffekten av en inkomsthöjning på skatter och avgifter minskade med ca 0,5 %. I inkomstläget 180 000 kr. och däröver skulle omläggningen medföra en marginaleffekts-

Prop. 1980/81:178 67

skärpning med ca en proceni.

Redogörelsen visar att en omläggning inte kan väntas medföra några mera belydande avvikelser från nuvarande avgiftsuttag för flertalel arbetsgivare och egenföretagare. Vad gäller marginaleffektsskärpningarna vill jag. efter samråd med chefen för budgetdepartementet, förorda att kompenserande ålgärder vidtas genom en justering av skatteskalorna i berörda inkomstlägen. En sådan justering avses ske i samband med den sänkning av marginalskattesatserna som regeringen tidigare har aviserat.

1 frågan om schablonavdrag för egenavgifter har jag erfaril att chefen för budgetdepartementet är beredd alt senare lägga fram förslag för regeringen om en justering av schablonavdragen i enlighel med vad som här förutsatts. En sådan justering aktualiseras ocksä av kulturskaltekommitténs nyligen avlämnade delbetänkande (Ds B 1980:15) om samordningen av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifler. Betänkandet remissbehandlas f.n.

Jag förordar därför alt ATP-avgiften i fortsättningen beräknas utan basbelopps- och maximeringsavdrag och alt uttagsprocenten därvid sätts ned för all kompensera ökningen av avgiftsunderlaget. Jag återkommer senare lill regeringen i sistnämnda fråga.

2.3 Övre åldersgräns för uttag av avgifter

Som lidigare har nämnts gäller delvis skilda regler om övre åldersgräns för arbetsgivares och egenföretagares skyldighet all erlägga socialförsäkringsavgifter. Vid beräkningen av arbetsgivaravgift till ATP bortses från lön till arbelslagare som vid ingången av det år avgiften avser har uppnått 65 års ålder medan någon åldersgräns inte gäller i fråga om övriga arbetsgivaravgifter. En egenförelagare betalar enligt huvudregeln ATP-avgift t. o. m. del år då han uppnått 64 års ålder. För den som är född år 1927 eller tidigare är dock åldersgränsen 65 år. Beträffande övriga egenavgifter gäller att folkpensionsavgifl och delpensionsavgift inte betalas av den som vid inkomstårets början fyllt 65 år samt att sjukförsäkringsavgift, barnomsorgsavgifl och arbelsskadeavgift inte betalas av den som vid inkomstårels slut fyllt 65 år.

Socialförsäkringsutskottet har i etl av riksdagen godkänl betänkande (SfU 1975:11) uttalat att det kan finnas skäl att införa en generell övre åldersgräns i fråga om arbetsgivar- och egenavgifter lill såväl folkpensioneringen som sjukförsäkringen. Utskottet har härvid hänvisat lill det berättigade kravel på likformighet i bestämmelserna mellan olika försäkrade när det gäller skyldigheten att erlägga socialförsäkringsavgifter.

Pensionskommittén erinrar om att dess övergripande målsättning vid översynen av avgiftsreglerna är att åstadkomma enkla och enhetliga regler. Etl ytterligare mål bör vara atl tillskapa regler som uppvisar neutralitet mellan olika företagsformer. Kommittén anser att den lösning som med

Prop. 1980/81:178 68

dessa utgångspunkter ligger närmast till hands ar att hell avskaffa åldersgränserna. Kommittén finner emellertid alt vägande skäl talar för atl ha kvar en åldersgräns. Avskaffas gällande åldersgränser skulle detta leda till en utvidgning av avgiftsskyldighelen som inte till fullo får någon motsvarighel på förmånssidan. Som exempel anger kommilién all pensionsgrundande inkomst för ATP enligt huvudregeln inle beräknas för den som har fyllt 65 år, att ålderspension från folkpensioneringen kan tas ut oreducerad fr. o. m. 65 års ålder liksom att förmånerna från sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen är på visst sätt begränsade för äldre försäkrade.

Kommittén förordar därför en övre åldersgräns för uttag av avgifter. Av administrativa skäl och för atl neutralitet mellan olika företagsformer skall åstadkommas bör enligt kommilién åldersgränsen vara gemensam för samlliga avgifler. Kommittén stannar för att föreslå att avgift skall erläggas för arbetstagare resp. av egenförelagare längst t. o. m. del kalenderår då dessa uppnår 64 års ålder.

Kommitténs förslag får stöd av det övervägande antalet remissinstanser. Statskontoret och riksrevisionsverket förordar från administrativ synpunkt etl borttagande av samlliga åldersgränser.

Jag anser i likhel med kommittén alt det bör införas en gemensam övre åldersgräns för uttag av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Av skäl som jag anger i det följande bör emellertid åldersgränsen bestämmas på det sättet att avgifter skall erläggas längst t. o. m. det år då urbetslagaren eller egenföretagaren fyllt 65 år.

Efler sänkningen av den allmänna pensionsåldern föreligger rått till ålderspension fr. o. m. den månad den pensionsberättigade fyller 65 år. Antalet arbetstagare och egenföretagare som fortsätter atl förvärvsarbeta efter 65 års ålder är förhållandevis ringa. Om den övre åldersgränsen för avgiftsuttag läggs så att avgift skall erläggas t. o. m. det kalenderår då arbetstagaren eller egenföretagaren uppnår 65 år, kan det totala avgiftsunderlaget anlas i det närmaste svara mot det totala underlaget enligt nuvarande ordning och någon avgiftshöjning skulle därför inte behövas som en följd av åldersgränserna. Del är emellertid främst administrativa synpunkter som talar för all välja nämnda åldersgräns för uttag av socialavgifter. Vid uppgiftslämnandet behöver sålunda bara ett mycket lilel anlal personer, för vilka avgift inte skall erläggas, avskiljas i redovisningen.

Jag förordar således att det för uttag av arbetsgivaravgifter och egenavgifter införs en gemensam övre åldersgräns innebärande att avgift skall erläggas längst t, o. m. det år arbetslagaren resp. egenföretagaren uppnår 65 års ålder.

2.4 Byggnadsforskningsavgiften

Den statliga byggnadsforskningen finansieras genom en särskild byggnadsforskningsavgift. Avgiften debiteras och uppbärs i samma administrativa

Prop. 1980/81:178 69

ordning som socialförsäkringsavgifterna. Staten erlägger inte avgifl ulan bidrar till forskningen genom anslag över budgeten. Byggnadsforskningsavgift skall erläggas av arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare i yrkesmässig byggnads- eller anläggningsverksamhet liksom av kommuner som bedriver husbyggnads- eller anläggningsverksamhet. Avgiften beräknas på löner som utges till arbetstagare i arbete som är att hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen för yrkesskadestatistik. Genom dessa begränsningar intar byggnadsforskningsavgiften en särställning bland de arbetsgivaravgifter som debiteras och uppbärs av riksförsäkringsverket.

Pensionskommittén förordar - mot bakgrund av önskemålet om enklare och enhetligare avgiftsregler - atl byggnadsforskningsavgiflen avskaffas. Kommittén konstaterar atl nuvarande bestämning av skyldigheten att erlägga ifrågavarande avgift föranleder betydande gränsdragningsproblem. Som exempel nämner kommittén att verksamhelen hos en arbetsgivare ofta måste delas upp i en avgiftspliktig resp. en ej avgiftspliktig del. Åtskilliga gånger får i redovisningen även göras en molsvarande uppdelning av det arbete som har utförts av en och samme arbetstagare. Sålunda skall exempelvis kontorsarbete fördelas på de verksamheter som det har utförts i anslutning till. Systemet medför, framhåller kommittén, etl komplicerat debiteringsarbete som ofla måsle utföras manuellt. Kontrollmöjligheterna är begränsade.

Kommittén anser att del föreligger ett klart behov av enklare och administrativt mindre betungande regler - inle minsl inför den planerade decentraliseringen av avgiftsdebiteringen från riksförsäkringsverket till lokal skattemyndighet. Enligl kommitténs bedömning kan emellertid de nödvändiga förenklingarna av reglerna för beräkning av byggnadsforskningsavgiften inle å.stadkommas om nuvarande principer för finansieringen av byggnadsforskningen alltjämt skall beaktas. Kommittén föreslår därför att byggnadsforskningsavgiften avskaffas och atl forskningen i stället finansieras på annat sätt.

Kommitténs förslag ha tillstyrkts vid remissbehandlingen. Statens råd för byggnadsforskning framhåller dock all någol beslut inte kan fattas i frågan förrän ell allernativl finansieringssystem utformats. Kommittén går inle in på frågan om utformningen av ett sådant finansieringssystem.

Jag anser i likhet med kommittén att slarka administrativa skäl lalar för att byggnadsforskningsavgiflen avskaffas i dess nuvarande utformning. Beredningen av frågan om formerna för byggnadsforskningens framlida finansiering i regeringskansliet är emellertid inte slutförd. Jag avser atl återkomma lill regeringen i denna fråga när så sketl. De lagändringar som föranleds av ett avskaffande av byggnadsforskningsavgiften är av sådan beskaffenhet alt lagrådets yttrande inte behöver inhämtas över dem.

Prop. 1980/81:178 70

2.5 Uppdragsgivares avgiftsskyldighet

På förslag av pensionskommittén i betänkandet (SOU 1975:74) Socialförsäkringsavgifler på uppdragsinkomslerm. m. infördes fr. o. m. den 1 januari 1976 nya regler för beräkning av avgifter vid uppdrag (prop. 1975/76:46, SfU 17, rskr 67). De nya reglerna innebar att uppdragstagare befriades från avgiflsskyldighel lill socialförsäkringarna. 1 stället åvilar det uppdragsgivaren att erlägga arbetsgivaravgifter på uppdragsersättningen. Utgör uppdragsersättningen inkomst av rörelse eller jordbruk för uppdragstagaren skall dock denne - och inte uppdragsgivaren - i regel svara för avgifterna. Parlerna kan emellertid i sådanl fall genom s. k. likställighelsavtal komma överens om alt ersättningen skall anses som anställningsinkomsl. Härigenom flytlas avgiftsskyldighelen över på uppdragsgivaren.

När ifrågavarande regler infördes undantogs från uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet avgifterna till yrkesskadeförsäkringen, arbetarskyddet, byggnadsforskningen och lönegarantin samt den allmänna arbetsgivaravgiften. Motivet härför var bl. a. att omfattningen av uppdragsgivarnas avgiflsskyldighel ansågs böra sältas i relation till de förmåner som uppdragstagare kunde tjäna in. Sedan de berörda reglerna infördes har yrkesskadeförsäkringen ersatts av arbelsskadeförsäkringen. Den nya försäkringen omfattar- till skillnad frän den tidigare- även uppdragstagare. Med anledning härav utvidgades fr, o, m, ikraftträdandet den 1 juli 1977 av lagen om arbetsskadeförsäkring uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet att omfatta även arbetsskadeförsäkringsavgift. Fr. o. m. den 1 januari 1978 skall uppdragsgivare också erlägga arbelarskyddsavgift. Även denna ändring föranleddes av genomförandet av den nya arbelsskadeförsäkringen. Den allmänna arbetsgivaravgiften slopades den 1 juli 1978.

Pensionskommittén förordar all uppdragsgivares avgiflsskyldighel får samma omfattning som gäller för arbetsgivare. Genom en sådan åtgärd vinner man alt avgiftsreglerna blir neutrala lill valet av arbetskraft, dvs. avgiftsskyldighelen kommer att ha samma omfattning oavsett om arbetet utförs på uppdrag eller i en anställning. Kommittén påpekar atl man härigenom också kommer bort ifrån de gränsdragningsproblem som är förknippade med nuvarande uppdelning mellan arbetstagare och uppdragstagare.

Jag anser att de av kommittén sålunda anförda skälen lalar för en utvidgning av uppdragsgivares avgiflsskyldighel. De remissinstanser som yttrar sig över kommitténs förslag i denna del har också genomgående tillstyrkt det. Jag bilräder således kommitténs förslag. Den föreslagna utvidgningen gäller numera endast lönegarantiavgiften. Avgiften lill sjömanspensioneringen är inte aktuell i detta sammanhang. De nya reglerna bör gälla såväl då en uppdragsgivares avgiflsskyldighel följer av lag som då den grundas på likställighelsavtal.

Prop. 1980/81:178 71

2.6 Undantagande från ATP

En försäkrad kan enligl nuvarande regler anmäla undantagande från ATP såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagandel medför alt sådan inkomst inle beaklas vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst eller sjukpenninggrundande inkomst. Verkningarna av ell undantagande slräcker sig emellertid långt härutöver och kan bli myckel betydande på förmånssidan. Sålunda kan undantagandet minska även den pensionsrätt som har förvärvats eller kommer all förvärvas på grund av inkomster som inte omfattas av undantagandet. Vidare tas vid bedömningen av den försäkrades rätt till pensionstillskott hänsyn lill den ATP som skulle ha utgått om undantagandet inte hade gällt. Till följd av den fasta kopplingen mellan ATP och arbetsskadeförsäkringen kan uppdragstagare och egenföretagare som har ett gällande undanlagande från ATP inte heller omfattas av arbetsskadeförsäkringen.

Mot bakgrund av bl. a. åldersfördelningen inom den grupp försäkrade som är undantagna från ATP och det förhållandevis ringa antalet nytillkommande som anmäler sådanl undantagande anser kommittén atl undantagande-institutet i stort sett har spelat ut sin roll. Antalet personer med elt gällande undantagande uppgick till ca 40 600 vid utgången av år 1976. Av dessa var drygl 30 % 65 år eller äldre och ungefär lika stor del mellan 55 och 64 år. Med hänsyn till undanlagandels verkningar främsl såvitt gäller rätlen lill pensionstillskott och anslutning till arbetsskadeförsäkringen föreslår kommittén därför att möjlighelen alt vara undantagen från ATP avskaffas. Förslaget innebär atl en redan gjord anmälan i princip inte längre skall gälla för tiden efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Försäkrade som är födda senasl år 1923 och som har etl gällande undantagande berörs dock inte av förslaget. Kommittén konstaterar atl försäkrade som tillhör denna kategori har kort tid kvar till den allmänna pensionsåldern och atl åtskilliga av dem efler ikraftträdandet av nya regler inte ens skulle kunna förvärva del minimiantal poängår som krävs för rätt till förmåner från ATP. De bör därför enligt kommittén få välja mellan att träda in i försäkringen eller att även i fortsättningen omfattas av bestämmelserna om undantagande. Alla de verkningar som enligt nuvarande regler är knutna till elt undantagande skall enligt förslagel också i fortsättningen gälla för försäkrade som är födda år

1923 eller lidigare. En försäkrad som väljer atl alltjämi vara undantagen bör
enligt kommittén inte vara skyldig atl erlägga egenavgifter till ATP eller
arbetsskadeförsäkringen. Sjukförsäkringsavgift föreslås i dessa fall - i likhel
med vad som gäller f. n. - uttagen efter en reducerad procentsats.

I syfte atl mildra konsekvenserna av undantagandet för dem som enligt förslaget avses återföras till försäkringen, dvs. försäkrade som är födda år

1924 eller senare, föreslår kommittén att nuvarande regler ändras så att det
tidigare undantagandet inte medför någon ökning av def antal poängår som
erfordras för full pension. Delta bör enligt kommittén gälla även i fråga om

Prop. 1980/81:178 72

försäkrade i berörda åldrar som tidigare har återkallat anmälan om undantagande.

Remissinstanserna har i allmänhet lämnat kommitténs förslag utan erinran. SACO/SR och SAF anser dock att nuvarande regler om undanlagande bör bibehållas, SACO/SR hänvisar till alt det finns stora grupper statspensionärer med låg pensionsålder som efler pensionsavgången har inkomst av annal förvärvsarbete än anställning. Avskaffas möjligheten att anmäla undanlagande kan dessa komma att få erlägga ATP-avgifter utan att detta leder till någon förhöjning av bruttopensionsnivån. Liknande synpunkter har Statens avialsverk förl fram. SAF anser att valfrihet bör föreligga för dem som har sådana inkomstförhållanden alt ett undanlagande från ATP kan ha belydelse. Lantbrukarnas riksförbund bilräder förslaget men anser atl bestämmelserna om ökning i vissa fall av det antal poängår som fordras för full ATP-pension bör slopas belräffande samtliga försäkrade som återkallar eller lidigare har återkallat anmälan om undantagande.

Jag anser i likhel med kommittén atl särreglerna om undantagande från ATP har spelat ut sin roll och alt de med hänsyn lill de negaliva verkningar som ett undantagande har på försäkringens förmånssida bör avskaffas. Genom de betydande lindringar som kommittén samtidigt föreslår i de bestämmelser som hittills har gällt för undantagande kommer de försäkrade som siJunda förordas bli obligatoriskt anslutna till försäkringen atl ges rimlig möjlighet atl bygga upp ett ATP-skydd. De har också möjlighel all få sjukpenning med 93 dagars karenstid saml efter särskild prövning sjukpenning med kortare eller ingen karens. Förslagel medför vidare alt i princip samtliga försäkrade, ulom de som är födda år 1923 eller tidigare och som väljer att även fortsättningsvis vara undantagna från ATP, kommer att omfattas av arbelsskadeförsäkringen.

Jag vill med anledning av vad Lantbrukarnas riksförbund har anfört vid remissbehandlingen framhålla att gynnsamma regler redan gäller för försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare. Reglerna innebär atl för försäkrade som är födda någol av åren 1915-1923 ökas antalet poängår som fordras för full pension med endast 1/10 av antalet relevanta år med undanlagande. Den i remissyttrandet föreslagna ordningen skulle dessutom öppna möjligheter till spekulation för vissa försäkrade med undantagande.

När det gäller de invändningar som framförts av bl. a. SACO/SR vill jag framhålla att de konsekvenser som angivits för statspensionärerna inte följer av ATP-reglerna utan är en avtalsfråga.

Jag stannar således i likhel med flertalel remissinstanser för att biträda kommitténs förslag.

2.7 Övriga frågor

Pensionskommittén tar upp frågan om avgiftsskyldighet för småinkomsier. Enligt gällande regler skall vid beräkningen av arbetsgivaravgifter en

Prop. 1980/81:178 73

ersättning till en arbetstagare medräknas bara om den under året har uppgått till minst 500 kr.

Kommittén förordar att nuvarande 500-kronorsgräns behålls i etl reformerat avgiftssystem. Kommittén framhåller alt man genom beloppsgränsen undgår kostnader för debitering och uppbörd av en mängd småavgifter. Ett slopande av gränsen skulle medföra en kraftig utökning av antalet avgiftsplikliga arbetsgivare och föranleda stegrade administrationskostnader. Kommittén har övervägt om det med hänsyn lill penningvärdeutvecklingen m. m. kan finnas skäl att höja beloppsgränsen men har avvisat en sådan åtgärd eftersom den enligt kommittén torde få åtföljas av en molsvarande justering av beloppsgränsen på förmånssidan.

Frågan om den allmänna nedre beloppsgränsen för avgiflsskyldighel har berörts av flera remissinstanser. Sålunda anser kammarrätten i Jönköping att ytterligare administrativa förenklingar skulle kunna uppnås om nuvarande beloppsgräns höjdes till t. ex. 1 000 kr. Enligl kammarrätten lorde en molsvarande höjning på förmånssidan inte medföra några större olägenheter för de förmånsberätligade. Enligt riksrevisionsverkei får man elt administrativt säkrare system med en beloppsgräns utformad så atl avgiftsskyldighet inle föreligger för en arbetsgivare som anlitar arbelskrafl som sammanlagl under året ersätts med mindre än 1. ex. 1 000 kr., oavsell om del rör sig om en eller flera arbetstagare.

Som kommittén antyder är det ofrånkomligt att en höjning av beloppsgränsen för avgiflsskyldighel skulle aktualisera en motsvarande höjning på förmånssidan. Jag är inte beredd att förorda en sådan inskränkning av möjligheterna atl förvärva förmåner och kan således inle bilräda det av kammarrätten framförda förslaget. Jag är inte heller beredd atl ansluta mig till den av riksrevisionsverket förordade ordningen. Ett sådant system skulle innebära bl. a. alt de debiterande myndigheterna tvingades att utreda avgiftsplikten för småinkomsier. Enligl min mening är det också tveksamt om systemet skulle leda till någon mera väsentlig minskning av antalet debiterade arbetsgivare. Jag delar således kommitténs uppfattning att någon justering av 500-kronorsgränsen för skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift inle bör göras f. n.

Som riksförsäkringsverket har påpekat i sitt remissyllrande innebär nuvarande regler att arbetstagare eller uppdragstagare, som har flera inkomsler vilka var och en understiger 500 kr. men sammanlagl uppgår lill eller överstiger nämnda belopp, debiteras egenavgifter. Denna debitering medför administrativa kostnader som enligt verket inte står i rimlig proportion lill de avgifter som flyter in. Verket föreslår därför all egenavgifter inte längre tas ut på småinkomsier av ifrågavarande slag. En ändring av denna innebörd förordas även av statens kulturråd, TCO och Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd.

Jag anser i likhet med riksförsäkringsverket all administrativa skäl lalar för alt egenavgifter inte borde tas ut på dessa småinkomsier. Etl slopande av

Prop. 1980/81:178 74

avgiftsplikten på dessa inkomster aktualiserar dock frågan om en inskränkning av möjlighelerna atl förvärva förmåner. Frågan om avgifisplikl på småinkomsier har även samband med rälien lill schablonavdrag för olika lyper av uppdragsinkomster. Som tidigare har nämnts remissbehandlas f. n. kulturskattekommitténs delbetänkande om samordningen av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifter. Jag är nu inte beredd att ta ställning lill frågan om alt införa avgiftsfrihet för nämnda småinkomsier. Del kan emellertid finnas anledning att på nytt behandla frågan i samband med den av chefen för budgetdepartementet aviserade översynen av schablonavdragen för egenavgifter.

Kommittén lägger fram förslag om ell gemensaml underlag för beräkning av egenavgifter. Underlaget bör enligl kommittén utgöras av sådan inkomst av annal förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 S AFL. På detta underlag, som alltså knyter an till beräkningen av pensionsgrundande inkomst, beräknas enligt nuvarande regler egenavgifterna till ATP, folkpensioneringen och delpensioneringen. Övriga egenavgifter beräknas däremot på etl underlag som knyter an lill beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst.

Riksförsäkringsverket och riksskatteverket påpekar i sina remissyttranden att olika inkomstbegrepp tillämpas vid beräkningen av sjukpenninggrundande resp. pensionsgrundande inkomst. I remissyttrandena ges exempel på situationer där den av kommittén förordade ordningen därför skulle få till föjd att avgift tas ut på inkomst som inle grundar rätl till motsvarande förmån och vice versa. Enligl riksförsäkringsverket ökar kommitténs förslag behovet av en översyn av reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Riksskatteverket anser att en samordning av bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst och sjukpenninggrundande inkomst är önskvärd.

Vid remissbehandlingen har även tagils upp frågan om en översyn och samordning av de olika inkomstbegreppen inom socialförsäkringslagstifl-ningen och skattelagstiftningen. Denna fråga har även uppmärksammats av riksdagen (jfr SfU 1978/79:25 och 1979/80:16).

Del av kommittén förordade gemensamma underlaget för beräkning av egenavgifter skulle enligt min mening otvivelaktigt medföra administrativa förenklingar. I materiellt hänseende skulle förslagel emellertid få mindre tillfredsställande konsekvenser på grund av olikheterna i inkomstbegreppen vid beräkningen av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst. Jag vill här erinra om att hithörande frågor berörts i socialpolitiska samordningsulredningens betänkande (SOU 1979:94), En allmän socialförsäkring, som nyligen har remissbehandlats. Innan ställning tas till de i betänkandet behandlade samordningsfrågorna är jag inte beredd att föreslå några mer genomgripande ändringar av reglerna för beräkningen av pensionsgrundande och sjukpenninggrundande inkomst. Som jag nyss framhållit kan dock frågan om vissa smärre ändringar i systemet komma att tas upp i samband med den av chefen för budgeldeparlementet aviserade översynen av reglerna om schablonavdrag för egenavgifter.

Prop. 1980/81:178 75

De materiella reglerna för avgiftsberäkning, vilka f. n. finns intagna i ett flertal skilda författningar, förs enligt kommitténs förslag samman i en gemensam lag. I lagen, som har benämnts lag om .socialavgifter, föreslås också ingå bestämmelser om fördelning av influtna avgiftsmedel. Jag bilräder kommitténs förslag som i denna del har vunnit allmän anslulning bland remissinstanserna. Sammanföringen medför att överblicken över regelsystemet väsenlligt förbättras. Jag återkommer i specialmotiveringen till bestämmelsernas närmare utformning.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört nu har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om socialavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m.,

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvallning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvallningen av riksförsäkringsverkels fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förslaget under 1 har upprättals i samråd med

chefen för kommunikalionsdepartemenlel såvitt avser bestämmelserna om sjömanspensionsavgifl,

chefen för utbildningsdepartementet såvill avser bestämmelserna om vuxenulbildningsavgift saml

chefen för arbelsmarknadsdeparlementel såvitt avser bestämmelserna om arbelsskadeavgift, arbetslöshelsavgifl, arbelarskyddsavgift, arbelsmark-nadsutbildningsavgift och lönegarantiavgift.

Förslagen bör fogas till regeringsprolokollel i detta ärende som bilaga 4.

' Bilagan har uteslutits här såvitt gäller de under 2-9 angivna lagförslagen. I det under 3 angivna förslaget saknades i punlit 2 övergångsbestämmelserna orden 6 kap. I §, 1 del under 6 angivna förslaget hade 2 § andra stycket följande lydelse: "Med lön förstås i denna lag även sådan ersättning som enligt 3 kap, 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning," Frånsett några redaktionella ändringar är förslagen i övrigt likalydande med dem som är fogade till propositionen.

Prop. 1980/81:178 76

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om socialavgifter

I lagen har samlats de materiella reglerna om arbetsgivares och försäkrades avgifler för finansieringen av socialförsäkringarna och vissa andra sociala ändamål. Avgifterna har i rubriken till lagen fått benämningen socialavgifter.

/ kap. Inledning

1 §

Denna paragraf behandlar lagens tillämpningsområde.

2 §

De avgifter som upptas i lagen skall erläggas av arbetsgivare samt av försäkrade enligt AFL som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Denna bestämning av kretsen avgiftsskyldiga överensstämmer med vad som nu gäller enligt 19 kap. AFL.

I andra slyckel anges att den som har utgell etl bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) AFL skall anses som arbetsgivare. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande 2 § sista stycket AVGL. I fråga om avgiftsskyldigheten för de bidrag som avses här hänvisas lill motiveringen till 2 kap. 3 § andra stycket.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

I detla kapiiel finns bestämmelser om beräkning av arbetsgivaravgifter. Dessa bestämmelser ersätter nuvarande regler i 19 kap. AFL och i en rad andra författningar. Dessa författningar anges i bilaga 1, avsnitt 1. Lagen upptar inte bestämmelser om byggnadsforskningsavgifl. Som har framgåll av den allmänna motiveringen bereds f.n. frågan om avskaffande av byggnadsforskningsavgiften i regeringskansliet.

1 §

I paragrafen fastslås vilka avgifter arbetsgivare skall erlägga. Avgifterna beräknas på det underlag som anges i 3-5 §§. I paragrafen har, för att genomföra en enhetlig terminologi, avgifterna fått delvis nya benämningar. På motsvarande sätt har i 3 kap. 1 § benämningarna på där avsedda avgifler ändrats.

Beträffande samtliga avgifter utom tilläggspensionsavgiften och arbetsska-deavgiflen anges i paragrafen nu gällande uttagsprocenl för de olika avgifterna. Bestämmelserna i första stycket 3 och 6 att tilläggspensionsavgift och arbelsskadeavgift skall uttas efter procentsats som fastställs i särskild lag har - liksom molsvarande regler i 3 kap. 1 § 3 och 6 - överförts från 19 kap.

Prop. 1980/81:17» 77

5 S AFL och 7 kap. 3 § lagen om arbelsskadeförsäkring. Bestämmelserna skall ses mol bakgrund av del speciella förfarandet vid fastställandet av procentsatserna för dessa avgifter.

En konsekvens av enhetliga regler om avgiftsunderlaget blir all den lotala arbetsgivaravgiften i forlsältningen erhålls på grundval av en summering av de i första stycket angivna procentsatserna och de procentsatser som för året gäller för tilläggspensionsavgifien och arbetsskadeavgifien.

1 fråga om de arbetsgivaravgifter som skall erläggas för en sjöman hänvisas till 2§.

Paragrafens andra stycke innehåller en bestämmelse om alt staten i likhet med vad som f.n. gäller ej skall erlägga arbelsskadeavgift. Bestämmelsen motiveras av alt slaten står självrisk beträffande ersättning lill sina arbetstagare vid arbetsskada och i fråga om sådana skador svarar för arbels-skadeförsäkringens förvaltningskostnader.

Av denna paragraf framgår att särskilda bestämmelser gäller i fråga om arbetsgivaravgifter för sjömän. Förutom de avgifter som anges i 1 § skall redaren i likhet med vad som f.n. gäller även erlägga sjömanspensionsavgifl. Del bör här nämnas all en särskild utredare (K 1979:06) undersöker förutsättningarna för en sjömanspensionering grundad på kollektivavtal.

Andra stycket svarar mot delar av nuvarande 19 kap. 4 och 4 a §§ AFL. Bestämmelserna innebär atl redare även i fortsättningen skall betala arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen och folkpensioneringen efler en lägre procentsats än som annars tillämpas. Den i 1 § angivna procentsatsen reduceras enligt bestämmelserna så all den står i proportion till de svenska sjömännens andel av den totala arbetsstyrkan på svenska handelsfartyg.

Som framgår av tredje stycket förstås med sjöman den som skall erlägga sjömansskatt enligt 1 § 1 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt. Denna definition överensstämmer med nu gällande regler.

3§

I första slyckel anges del underlag på vilket arbetsgivaravgifterna skall beräknas. Bestämmelsen molsvarar nuvarande 19 kap. 1 § andra stycket AFL. Underlaget överensstämmer sålunda med del underlag på vilket arbetsgivaravgifterna lill sjukförsäkringen och lill folkpensioneringen beräknas enligt nu gällande regler. På della underlag skall samlliga arbetsgivaravgifter tas ut.

Bestämmelsen innebär alt alla avgifter skall tas ul såväl på utgiven lön som på utbetald uppdragsersältning. Med arbetstagare skall i lagen förstås jämväl uppdragstagare. Detta framgår av hänvisningen lill 3 kap. 2 § andra slyckel AFL.

Beslämmelsen i andra slyckel föranleds av all konstnärer och andra som uppbär vissa statliga bidrag får tillgodoräkna sig bidraget som pensionsgrun-

Prop. 1980/81:178 78

dande inkomst inom den allmänna försäkringen. Den som betalar ut bidragen skall också betala tilläggspensionsavgifl. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 19 kap. 1 § sisla slyckel AFL.

4§

I paragrafen har intagits de begränsningar som gäller avgiftsunderlaget för samtliga arbetsgivaravgifter. Paragrafen har utformats i nära anslulning lill regler i nu gällande lagstiftning. Som framhållits i kommentaren till 3 § skall med ersättning förslås såväl lön som uppdragsersättning.

Första slyckel punkten 1 har behandlals i den allmänna motiveringen. Bestämmelsen upptar den s.k. 500-kronorsregeln och molsvarar nuvarande 19 kap. 1 § fjärde stycket AFL. I punkten 2 finns en bestämmelse om övre åldersgräns för uttag av avgifter. Bestämmelsen har behandlals i den allmänna motiveringen. Punkten 3 motsvarar nuvarande 19 kap. 1 § femte stycket AFL och har belydelse i de fall en arbetsgivare utger lön vid sjuk-eller föräldraledighet. Punkten 4 avser ersättningar lill utomlands bosatta utländska artister som tillfälligt medverkar här i Sverige vid offentlig föreställning eller inom radio/TV (jfr prop. 1975/76:46 s. 34, 35 och 40). Bestämmelsen har överförts från nuvarande 19 kap. 1 § femte stycket AFL och innebär ingen ändring i förhållande lill vad som nu gäller. I punkten 5 har upptagits en bestämmelse som motsvarar den om lön till arbetsgivarens egna barn i nuvarande 19 kap. 1 § femte stycket AFL. Punkten 6 om kostnadsavdrag har hämtats från 4 § tredje stycket AVGL. De närmare förutsättningarna för att kostnadsavdrag skall medges har angivils i paragrafens andra stycke. Punkten 7 slulligen, som avser vissa civilförsvarsersättningar, har hämtats från 4 § fjärde stycket AVGL.

I Iredje stycket i paragrafen finns en bestämmelse som lar sikte på behandlingen i avgiflshänseende av inkomst från fåmansföretag. Beslämmelsen molsvarar nuvarande 2 § iredje stycket AVGL.

5§

Bestämmelserna i denna paragraf har med smärre redaktionella förändringar överförts från 19 kap. 1 § fjärde stycket AFL.

Bestämmelserna om avgifler m.m. i fråga om arbete som utförs ulomlands är föremål för övervägande i särskild ordning och nuvarande regler har överförts till avgiftslagen i avvaktan på resultatet av dessa överväganden.

3 kap. Egenavgifter

Detla kapitel innehåller bestämmelser om skyldighet atl erlägga egenavgifter. I kapitlet regleras också hur avgiftsunderlaget för de olika avgifterna skall beräknas.

Prop. 1980/81:178 79

1 §

Av hänvisningen lill 1 kap. 2 § följer alt den som är försäkrad enligt AFL och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag är skyldig att belala egenavgift. Pensionskommittén har föreslagit all avgifterna språkligt skulle särskiljas från molsvarande arbetsgivaravgifter genom alt ges benämningar som innehåller sammansättnings-ledet egenavgift. En sådan sammansättning, t,ex. lilläggspensionsegenav-gift, blir emellertid alllför lång och otymplig. Avgiftsbenämningarna i lagen är således desamma för arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Det hindrar givelvis inte att man, när särskiljande benämningar behövs, kan använda sådana, t.ex. egenavgift till tilläggspensioneringen resp. arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen.

1 fråga om uttagsprocenlen för de olika avgifterna hänvisas i andra stycket till 2 kap. 1 §.

2§

Bestämmelsen har hämtats från 19 kap. 4 § första stycket AFL och avser försäkrade vars sjukpenningförsäkring gäller med karenstid. Av bestämmelsen följer atl i de fall försäkringen gällt med karenstid endast under en del av eft år eller med olika karenstider för skilda delar av ett år detla skall beaklas vid beräkningen av sjukförsäkringsavgiften. Av 3 kap. 2 § andrastycket AFL framgår atl sjukpenninggrundande inkomst inle beräknas på inkomstdelar överstigande 7,5 gånger basbeloppet. Härav följer att avgiflsnedsältningen enligt denna paragraf inte har avseende på inkomstdelar över denna gräns.

Om försäkrade som på grund av undantagande från ATP inle omfattas av sjukpenningförsäkringen har intagils särskilda övergångsbestämmelser,

3§

I paragrafen har samlats regler om undantag från skyldigheten att betala egenavgifter, I första stycket anges alt egenavgifter inte skall beräknas för år efter det dä den försäkrade fyllt 65 år, Beslämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen.

Övriga begränsningar i avgiftsskyldighelen framgår av andra, tredje och fjärde styckena. Dessa begränsningar har sakligt sett samma, innehåll som nuvarande regler i 19 kap. 2 och 3 §§ AFL. Sålunda gäller enligl andra och iredje styckena denna paragraf särskilda regler bl.a. för den som under inkomståret uppburit förtidspension eller ålderspension och som inte redan är befriad från avgiflsskyldighel på grund av bestämmelsen i första stycket. Andra egenavgifter än tilläggspensionsavgifl skall inte betalas av den som under någon del av inkomståret uppburit hel förtidspension eller för hela året uppburit hel ålderspension. Tilläggspensionsavgift skall inte betalas av den som under hela inkomståret uppburit hel ålderspension.

I fjärde stycket anges minsta underlaget för debitering av avgifl.

Prop. 1980/81:178 80

4 8

Vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst lillämpas delvis olika inkomstbegrepp, vilkel återverkar på avgiftspliklen. Denna fråga har behandlals i den allmänna motiveringen. Första stycket reglerar underlaget för beräkningen av sjukförsäkringsavgiften , barnomsorgsavgiften och arbetsskadeavgifien. Andra slyckel innehåller bestämmelser om underlaget för egenavgifterna lill folkpensioneringen, tilläggspensioneringen och delpensioneringen.

5 §

Med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning avses i 11 kap. 3 § AFL inkomst av här i riket bedriven rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade och ersättning i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbete för annans räkning, allt under förutsätlning att anställningsförhållande enligt 11 kap. 2 § AFL inte föreligger. Till inkomst av annat förvärvsarbete hänförs i 11 kap. 3 8 AFL också sjukpenning, arbetslöshetsersättning och andra jämförliga ersättningar som träder i stället för inkomst av ovan nämnt slag. Avgifter skall, liksom enligt nu gällande regler, inte erläggas på de angivna socialförsäkringsförmånerna. I första stycket har intagits föreskrift härom.

Avgiftsunderlaget skall genom uttrycklig hänvisning i andra stycket till 11 kap. 4§ AFL beräknas med tillämpning av bestämmelserna i den paragrafen, som bl.a. innehåller anknytningar till taxeringsförfarandel. Genom hänvisningen blir även föreskrifterna i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpliga.

4 kap. Fördelning av influtna avgifter

I kapitlet har samlats föreskrifter om fördelning av influtna avgiftsmedel. I huvudsak motsvarar föreskrifterna nuvarande lagstiftning.

Grunder för förvallningen av allmänna pensionsfonden återfinns i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning. Delpensionsfonden och arbetsskadefonden förvaltas enligl grunder som anges i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder. Övriga fonder som avses i detta kapitel förvaltas enligl grunder som regeringen fastställer. 13 § innehåller en erinran härom.

5 kap. Övriga bestämmelser

1 §

Första stycket i paragrafen motsvarar nuvarande 19 kap. 10 8 andra stycket AFL och innebär i sakligt hänseende att annan egenavgift än tilläggspensionsavgifl i händelse av dödsfall kan efterskänkas på samma

Prop. 1980/81:178 81

villkor som gäller för inkomstskall.

Genom paragrafens andra stycke, som avser befrielse i vissa fall från tilläggspensionsavgift, görs en hänvisning till föreskrifterna i 41 § AVGL.

2§

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från nuvarande 19 kap. 6 § AFL.

Regler om debitering och uppbörd av arbetsgivar- och egenavgifter finns i AVGL och i uppbördslagen. AVGL avses i samband med den nya lagsliftningen få ändrad rubrik.

Av 3 8 AVGL framgår sålunda att underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter fastställs av riksförsäkringsverket. I 38 8 AVGL finns regler om besvär över sådana beslut.

Underlaget för beräkning av egenavgifter fastställs enligl nuvarande regler av den lokala skattemyndigheten. Denna ordning bör gälla också i fortsättningen. Direkta lagbestämmelser saknas f.n. om besvärsväg i dessa fall. I praxis har besvär över den lokala skattemyndighetens beslul i sådana ärenden ansetts kunna föras i samma ordning som besvär över beslut om beräkning av pensionsgrundande inkomst. Den föreslagna regeln i andra stycket har utformats i anslutning härtill.

4§

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 15 8 AFL och föranleds av att avgiftsreglerna bryts ut ur AFL.

Övergångsbestämmelserna

Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås lagen träda i kraft den 1 januari 1982. Till följd av alt de maleriella bestämmelserna om socialavgifter förts över lill lagen kan nuvarande separata lagar, innehållande avgiftsbestämmelser, upphävas.

Förslaget till lag om ändring i AFL innebär all möjligheten alt göra anmälan om undantagande från ATP avskaffas. Tidigare undantaganden upphör i princip alt gälla. Vissa försäkrade kommer dock övergångsvis alltjämt atl kunna vara undantagna från ATP. I övergångsbestämmelserna anges därför att skyldighet att erlägga avgifler till tilläggspensioneringen och arbelsskadeförsäkringen inte föreligger för berörd kategori. Belräffande sjukförsäkringsavgiften har lill övergångsbestämmelserna överförts nuvarande regel i 19 kap. 4 8 första stycket AFL om avgiftsnedsättning.

6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178 82

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap.

2§

Som har framgått av den allmänna motiveringen föreslås atl möjligheten all anmäla undantagande från ATP och sjukpenningförsäkringen slopas fr.o.m. den 1 januari 1982. Som en följd av detta förslag skall inkomst av annat förvärvsarbete beaktas vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst för samtliga försäkrade ulom för dem som är födda år 1923 eller lidigare och som även efter utgången av år 1981 är undantagna från ATP.

Enligt övergångsbestämmelserna kommer första stycket sisla punkten i denna paragraf i dess äldre lydelse alltjämt atl gälla efler utgången av år 1981 för försäkrade som även efter denna lidpunkt är undantagna från ATP.

Punkten b) upphävs som en följd av alt undantagandeinstitutel slopas. Som framgår av övergångsbestämmelserna skall bestämmelsen emellertid lillämpas även efler den 1 januari 1982 beträffande den som efter utgången av år 1981 återkallar en dessförinnan gjord anmälan om undantagande.

Punkterna c) och d) har oförändrade flyttats upp som nya punkter b) och c). Hänvisningen i tredje stycket har justerats med anledning härav.

11 8

Nya anmälningar om undantagande får inle förekomma efter utgången av år 1981. Till följd härav upphävs fjärde och femte slyckena i denna paragraf. Försäkrade för vilka ett undantagande vid nämnda lidpunkt har upphört eller upphör att gälla och vilka uppfyller kraven i andra stycket har, som framgår av övergångsbestämmelserna, efter framställning hos försäkringskassan alltjämt möjlighel alt erhålla sjukpenningförsäkring med kortare karenstid än 93 dagar eller sådan försäkring utan karenstid.

De äldre bestämmelserna i fjärde stycket första punkten och i femte stycket gäller - som framgår av övergångsbestämmelserna - efter utgången av år 1981 för dem som även efter denna tidpunkt är undantagna från ATP.

11 kap.

Ändringen i första stycket f) föranleds av att riksdagen nyligen beslutat alt de s.k. stimulansbidragen skall slopas fr.o.m. den 1 april 1981 (prop. 1980/81:85, AU 13, rskr 153).

Ändringarna i iredje och fjärde slyckena föranleds av de nya reglerna i fråga otn avgifter för finansiering av tilläggspensioneringen.

Prop. 1980/81:178 83

Ändringarna i denna paragraf föranleds av de nya reglerna om avgifter för finansiering av tilläggspensioneringen.

Som framgåll av den allmänna motiveringen har möjligheten att begära undanlagande från ATP spelat ut sin roll. Undantagande medför dessutom negativa verkningar på försäkringens förmånssida även uianför ATP. Paragrafen föreslås därför upphävd. Nya anmälningar om undanlagande från ATP skall över huvud laget inte kunna göras efter utgången av år 1981. För försäkrade med undantagande upphör detla all gälla vid nämnda tidpunkt. Detla gäller dock inte för försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och som har elt gällande undantagande under år 1981. Nu nämnda försäkrade kan välja om de även i fortsättningen vill vara undantagna eller om de vill gå med i försäkringarna. Paragrafen kommer därför enligt övergångsbestämmelserna i tillämpliga delar alt gälla för dem som också efter utgången av år 1981 är undantagna från ATP. De .som efter sagda tidpunkt vill återkalla en anmälan om undantagande får enligt övergångsbestämmelserna göra della ulan hinder av alt undantagandet inte har gällt i fem år.

12 kap.

2§

Ändringarna i denna paragraf föranleds av atl undantagandeinslitulet slopas. Innebörden är all för försäkrade, som är födda år 1924 eller senare och som tidigare har varit undantagna men som återkallat sin anmälan om undantagande eller för vilka undantagandet upphör att gälla vid utgången av år 1981, del lidigare undantagandel inle skall kunna föranleda ökning av talet 30 i nämnaren vid beräkning av pensionen enligl paragrafens första stycke. En ökning av talet 30 skall däremol alltjämt göras i de fall pensionspoäng inle tillgodoräknats lill följd av underlåten avgiflsbelalning. Pensionsberäkningen för dem som är födda år 1923 eller tidigare kommenleras närmare under motiveringen lill 15 kap. 1 8-

13 kap.

Som en följd av all anmälan om undantagande från ATP inle får förekomma efter utgången av år 1981 har bestämmelserna i tredje stycket i paragrafen ändrats. Försäkrade som är födda år 1924 eller senare samt försäkrade som är födda år 1923 eller lidigare och som återkallar sin anmälan om undantagande med verkan fr.o.m. den 1 januari 1982 bereds genom ändringen möjlighet att, om pensionsfallel inträffar år 1982 eller därefter, få förtidspension med anlagandepoängberäkning.

Prop. 1980/81:178 84

Tredje stycket i dess nuvarande lydelse kommer enligt övergångsbestämmelserna all vara tillämpligt för försäkrade som också efter utgången av år 1981 är undantagna från ATP.

15 kap.

1 §

För en försäkrad som är född under någol av åren 1915-1923 innebär ett undantagande alt det antal år - tjugo ökat med ett för varje år som denne är född efter år 1914 - som erfordras för full pension skall ökas med 0,1 av antalet sådana år som den försäkrade på grund av undantagandet inte har tillgodoräknats någon poäng eller har förlorat mer än en poäng.

Enligl övergångsbestämmelserna skall denna regel även i fortsättningen tillämpas för försäkrade som är födda år 1923 eller lidigare, oavsell om de före utgången av år 1981 har återkallat en anmälan om undantagande eller om de efter nämnda tidpunkt är undantagna från ATP.

Hänvisningen i andra stycket till 12 kap. 2 8 andra stycket medför att underlåten avgiftsbetalning i princip har samma inverkan på pensionen som elt undanlagande, varför ordet "undantagandet" bytts ul mol orden "underiålen avgiftsbetalning".

17 kap.

1 §

I andra stycket har hänvisningen lill 3 kap. 5 8 första slyckel c) ändrats som en följd av ändringarna i nämnda paragraf.

19 kap.

Som har framgått av motiveringen till lagen om socialavgifter har de materiella reglerna för beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter förts samman i nämnda lag. Som en följd härav kan större delen av reglerna i 19 kap. AFL upphävas. Beslämmelsen i nuvarande 11 8 saknar praktisk betydelse och har därför ej getts någon motsvarighet i den nya lagen. 19 kap. AFL kommer härigenom alt innehålla i huvudsak endast föreskrifter som inte avser socialförsäkringsavgiflerna.

1 8 innehåller en hänvisning till de avgiftsregler som föreslås bli intagna i lagen om socialavgifter. 12 8 införs ett nytt första stycke med en erinran om att kostnaderna för sjukförsäkringen, förutom genom avgifter från arbetsgivare och försäkrade, läcks med statsmedel. Närmare bestämmelser om statsbidrag till sjukförsäkringen finns i andra och tredje slyckena i paragrafen, vilka motsvarar nuvarande 7 8. Stadgandet i 3§ motsvarar nuvarande 8 §. Bestämmelserna i 4 § är - med en viss justering - överförda från 5 § första och andra styckena i deras nu gällande lydelse. Sistnämnda föreskrifter reglerar bestämmandet av procentsatsen för avgiftsuttaget till

Prop. 1980/81:178 85

försäkringen för tilläggspension. Dessa regler har ansetts böra stå kvar i AFL.

20 kap.

Ändringarna i denna paragraf är rena följdändringar till den föreslagna lagen om socialavgifter.

14 8

I paragrafens nu gällande lydelse anges att det beträffande fullföljd av lalan i vissa fall skall gälla vad som stadgas därom i författning som avses i bl.a. 19 kap. 9 8 eller 10 § första stycket. De författningar som sålunda avses är AVGL och uppbördslagen, I den föreslagna lagen om socialavgifter har tagits in en erinran om atl särskilda bestämmelser gäller i fråga om debitering och uppbörd av avgifterna, AVGL:s och uppbördslagens besvärsregler gäller då också i fråga om beslut enligl dessa lagar. Hänvisningen i förevarande paragraf lill 19 kap. 9 och 10 §§ kan därför ulgå.

Också bestämmelsen i andra punkten i paragrafen kan upphävas. Bestämmelsen innehåller en hänvisning lill 19 kap. 10 8 sista stycket AFL, vilkel stadgande upptar en regel alt sjukförsäkringsavgift och socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen i händelse av dödsfall kan efterskänkas på samma villkor som gäller beträffande inkomstskatt. Denna regel är numera uttryckt genom en hänvisning till 75 8 1 mom. kommunalskallelagen. I förslaget till lag om socialavgifter har inlagils ell stadgande av molsvarande innebörd.

Övergångsbestämmelserna

Som har framgått av motiveringen till 3 kap. 11 8 skall paragrafen i dess äldre lydelse fortfarande tillämpas för försäkrade som någon gång omfattats av ett undantagande. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och som varit undantagna från ATP eller som - om förutsättningarna därför är uppfyllda - väljer att även efter utgången av år 1981 vara undantagna skall i huvudsak äldre bestämmelser fortfarande gälla. I vilken utsträckning dessa bestämmelser avses gälla har angetts i specialmotiveringen till resp. paragraf.

För den som väljer atl även efter utgången av år 1981 vara undantagen från ATP öppnas möjlighet alt återkalla anmälan om undanlagande utan hinder av atl undantagandet inte har gällt i fem år. Ny anmälan om undanlagande får inte göras efler utgången av år 1981.

Prop. 1980/81:178 86

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

1 kap. 1 8, 3 kap. 6 8 och 4 kap. 8 8

Möjlighelen att vara undantagen från ATP upphör enligt ändringarna i AFL i princip fr.o.m. den 1 januari 1982. Detta gäller dock inle dem som är födda år 1923 eller tidigare och som har etl gällande undantagande under år 1981. Nu nämnda försäkrade får enligl övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i AFL välja om de även efler utgången av år 1981 vill vara undantagna från ATP eller inte.

Den fasla kopplingen mellan arbelsskadeförsäkringen och ATP innebär all den som är undantagen från ATP också är undantagen från arbetsskadeförsäkringen. Ell slopande av undantagandeinstitutel medför således atl samlliga försäkrade, utom de som enligt förslaget även i fortsättningen är undantagna från ATP, i egenskap av egenföretagare och uppdragstagare kommer att omfattas också av arbetsskadeförsäkringen under förutsältning att de är bosatta i Sverige.

Ändringarna i dessa paragrafer är sålunda en konsekvens av undatagan-deinslitulets upphörande. De nuvarande bestämmelserna kan dock - såsom framgår av övergångsbestämmelserna - även efler utgången av år 1981 tillämpas för försäkrade som efler nämnda lidpunkt är undantagna från ATP.

6 kap. 1 8

Ändringen är en följd av ändringen i AFL varigenom nya anmälningar om undantagande från ATP över huvud tagel inle skall få göras efter utgången av år 1981. Den situationen som paragrafen i denna del avser, nämligen atl etl undanlagande börjar gälla efler det att arbetsskadan har inträffat, kan fr.o.m. den 1 janauri 1982 inle uppkomma. Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse - så\itt den avser reglerna om undantagande från ATP - kan därför inle bli tillämplig ens övergångsvis efler utgången av år 1981.

7 kap.

Med anledning av alt alla bestämmelser om socialförsäkringsavgifter m.m. har förts samman i en lag kan huvuddelen av reglerna i detta kapitel utgå. Avsikten är att avgiftsskyldighelen till arbetsskadeförsäkringen i fortsättningen skall regleras i lagen om socialavgifter. Ändringen i I § innebär en hänvisning lill nämnda lag. 2 8 motsvarar - med viss justering - nuvarande §. 1 paragrafen anges bl.a. vilka ersättningar och kostnadersom skall täckas genom influtna avgifter. Även vissa regler om del formella förfarandet i samband med beslut om och förslag till avgiftsuttag för olika år finns intagna i paragrafen. Dessa bestämmelser är av sådan natur att de inte har ansetts böra överflyttas till lagen om socialavgifter.

Prop. 1980/81:178 87

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott

4§

Ändringarna i denna paragraf är en följd av förslaget om slopande av undantagandeinstitutel i AFL. Vid bedömande av rätten till pensionstillskott skall dock - enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna - även efter utgången av år 1981 hänsyn las till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande inte hade ägt rum. Della skall gälla samtliga försäkrade, dvs. såväl dem som någon gång har varit undantagna från ATP som dem som nu är undantagna och som obligatoriskt föreslås anslutna lill försäkringen liksom dem som också efler utgången av år 1981 är undantagna från ATP.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäk
ring

Ändringarna i 4 och 13 88 föranleds av all möjligheten aff vara undantagen från tilläggspensioneringen inom den allmänna försäkringen, med undanlag för vissa försäkrade som hör till övergångsgenerationen inom ATP, upphör fr.o.m. den 1 januari 1982. För dem som har varit eller fortfarande kan vara undantagna från ATP, skall reglerna alltjämt gälla. Bestämmelse härom har inlagils i övergångsbestämmelserna.

Enligt förslagel lill lag om socialavgifter skall skyldigheten att erlägga avgifler för finansiering av delpensionsförsäkringen regleras i den lagen. Bestämmelserna i 21 8 förevarande lag föreslås därför upphävda. I paragrafen intas i stället en erinran om atl del i lagen om socialavgifter finns föreskrifter om avgifter för finansiering av försäkringen.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m.

Förslaget till lag om socialavgifter innebär alt alla materiella bestämmelser om arbetsgivaravgifter och egenavgifter skall las in i den lagen. Avsikten är att debitering och uppbörd av avgifterna fortfarande skall regleras i särskild ordning. Bestämmelser härom finns nu såvitt gäller egenavgifter i uppbördslagen (1953:272) och såvitt gäller arbetsgivaravgifter i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifler enligl lagen om allmän försäkring, m.m. (AVGL). Sistnämnda lag innehåller också vissa bestämmelser beträffande egenavgifter lill tilläggspensioneringen. Förslaget till ändringar i AVGL innebär inle några ändringar i delta administrativa regelsystem. Vissa följdändringar är dock erforderliga.

Med hänsyn till all de materiella avgiftsreglerna har förts över från AFL m.fl. författningar lill lagen om socialavgifter har rubriken lill AVGL ändrats till lag om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (0000:000) om socialavgifter.

Prop. 1980/81:178 88

1 8

Ändringen i denna paragraf innebär en anpassning till lagen om socialavgifter. Som tidigare har nämnts är beredningen av frågan om avskaffande av byggnadsforskningsavgiflen inte avslutad,

I första stycket denna paragraf i dess nuvarande lydelse definieras arbetsgivaravgift som summan av arbetsgivarens avgifler. Denna definition stämmer inle överens med förslagel lill lag om socialavgifter. Vad som förstås med arbetsgivaravgifter framgår av nämnda lag. Någon definition av arbetsgivaravgift behövs inle längre i AVGL. Som en följd av denna ändring föreslås all med slutlig avgift förstås summan av de arbetsgivaravgifter som en arbetsgivare påförs vid den årliga avgiftsdebiieringen för det nästföregående ulgiftsåret.

I andra stycket föreskrivs alt med lön enligt AVGL skall förslås också uppdragsersättning. Detla har kommit lill uttryck genom en hänvisning till 3 kap. 2 8 andra stycket AFL. Att låta hänvisningen avse också 11 kap. 2 8 andra stycket AFL har bedömts som onödigt, eftersom delta stadgande i sin lur numera enbart innehåller en hänvisning lill 3 kap. 2 8 andra stycket AFL.

I andra stycket finns f.n. bestämmelser om att avgifter inle skall erläggas i de fall då uppdragstagaren har varit bosall och arbetat utomlands eller då bevillningsavgift har erlagts för ersättningen. Dessa bestämmelser, som motsvarar nuvarande 19 kap. 1 8 AFL, tar sikte främst på andra arbetsgivaravgifter än de som regleras i AFL. Bestämmelserna i AFL och AVGL i här avsedda fall har överförts till den föreslagna lagen om socialavgifter.

Tredje slyckel innehåller f.n. en bestämmelse om behandlingen i avgiflshänseende av inkomst från fåmansföretag. Denna bestämmelse är av maleriellrätlslig belydelse. På grund härav föreslås att bestämmelsen i AVGL upphävs samtidigt som molsvarande bestämmelse tas in i lagen om socialavgifter.

Fjärde stycket innehåller f.n. en hänvisning lill 19 kap 6§ AFL. Som tidigare nämnts har beslämmelsen i AFL överförts till 5 kap. 2 8 i den föreslagna lagen om socialavgifter.

I sjätte stycket finns f.n. en bestämmelse om statliga bidrag till konstnärer m.fl. Bestämmelsen har överförts till den föreslagna lagen om socialavgifter.

Ändringen är av redaktionell natur.

Prop. 1980/81:178 89

I Iredje och fjärde slyckena denna paragraf finns f.n. bestämmelser om kostnadsavdrag och om vissa civilförsvarsersältningar. Som tidigare har nämnts föreslås dessa bestämmelser bli överförda till lagen om socialavgifter.

28 och 39 §§

Ändringarna i dessa paragrafer innebär en anpassning till förslaget lill lag om socialavgifter.

4.7 Förslaget till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning

Ändringarna föranleds av att bestämmelserna om avgifter för finansiering av försäkringen för tilläggspension förts över från 19 kap. AFL lill lagen om socialavgifter.

4.8 Förslaget till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvalt
ningen av riksförsäkringsverkets fonder

Delpensionsavgifter förs til! en fond, med vars lillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall läckas. Fonden har i förslaget till lag om socialavgifter benämnts delpensionsfonden, vilket föranleder en följdändring i 1 8 förevarande reglemente. Det har även beaktats all den fond som avses med 22 kap. 2 8 AFL i dess lydelse före den 1 januari 1981 benämns fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen.

Övriga ändringar ansluter till förslagel lill lag om socialavgifter.

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundandc inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Ändringen är en ren följdändring till den föreslagna lagen om socialavgifter.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om socialavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott.

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.

Prop. 1980/81:178 90

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m.m.,

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvallningen av riksförsäkringsverkefs fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1980/81:178 91

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-03-12

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet den 27 februari 1981 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 5 februari 1981 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för socialdepartementet Söder beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om socialavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifler enligl lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lagom ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvallning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkels fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Lars Ivarsson.

Förslagen föranleder följande yllrande av lagrådet:

Förslaget till lag om socialavgifter

Det remitterade förslaget syflar till att åstadkomma enhetligare och enklare regler för beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter inom socialförsäkringen. Den genomgång av gällande rätt som lagrådet gjort i samband med granskningen av lagförslaget ger vid handen aft behovel av sådana regler är mycket stort. Lagförslaget innebär också att betydande framsteg görs i den åsyftade riktningen. Ytterligare förenklingar borde dock vara möjliga. Det synes främst vara olikheterna i inkomstbegreppen vid beräkningen av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst, som alltjämt medför komplikationer vid avgiftsberäkningen (se t. ex. 3 kap. 4 8 i det remitterade förslagel).

[-■rågan om att åstadkomma ett helt enhetligt avgiftsunderlag lorde inte kunna lösas utan föregående utredning men lagrådet har ändå velal

Prop. 1980/81:178 92

framhålla önskvärdheten av atl arbetet på alt förenhelliga och förenkla reglerna för avgiftsberäkningen fortsätter.

2 kap. 1-3 88

Förevarande paragrafer är indelade så att I och 2 88 innehåller bestämmelser om vilka olika arbetsgivaravgifter som skall betalas och procentsatserna lör dem medan 3 8 - liksom även 4 och 5 §8 - innehåller bestämmelser om avgiftsunderlaget. Av bestämmelserna om avgifter och procentsatser har de som enbart avser sjömän samlats i 2 8. Dispositionen är emellertid inle helt konsekvent genomförd och I och 2 88 har ej utformats hell likartat.

Andra stycket av 3 8 innehåller sålunda en bestämmelse om skyldighet att belala tilläggspensionsavgift som rätteligen synes höra hemma i 1 §. Innebörden av bestämmelsen är att den som utger vissa bidrag från Sveriges författarfond eller konstnärsnämnden och som enligt 1 kap. 2 § andra stycket skall anses som arbetsgivare är skyldig att betala tilläggspensionsavgift men ej annan avgifl. Det förordas därför att i 1 8 som ett andra stycke upptas en bestämmelse av följande lydelse: "Arbetsgivare som avses i I kap. 2 8 andra stycket skall dock betala endast tilläggspensionsavgifl." Den nu i 1 8 andra stycket av förslaget upptagna bestämmelsen om att staten inle betalar arbelsskadeavgift torde därvid böra ulgöra ett nytt tredje stycke. Godtas vad som nu föreslagils bör återstoden av 3 8 andra stycket sammanföras med första stycket och bilda en andra mening i paragrafen av förslagsvis följande lydelse: "Bidrag som avses i 11 kap. 2 8 första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs med lön."

Enligt 2 8 första stycket skall en arbetsgivare som sysselsätter sjömän "även" - dvs. utom de i 1 8 angivna avgifterna - belala sjömanspensionsavgift med 0,80 proceni. Till skillnad från 1 8 ges inle här någon hänvisning lill det avgiftsunderlag på vilkel avgiften skall beräknas. Eftersom en arbetsgivare som sysselsätter sjömän även kan ha andra anställda bör dessutom preciseras, atl det endasi är ersättning lill sjömännen som ingår i avgiftsunderlaget såvitt angår sjömanspensionsavgiften. Detta sker - till undvikande av yllerligare bestämmelser i 3-5 88 - lämpligen i 2 8 första stycket. På grund av det anförda bör detta ges förslagsvis följande lydelse: "En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts tili sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 0,80 procent. I övrigl gäller om avgiftsunderlaget bestämmelserna i 3-5 88 i lillämpliga delar."

I 2 § andra stycket bör hänvisningen till de i 1 8 angivna procentsatserna förtydligas lill att avse de procentsatser som anges i "1 8 första stycket 1 och 2".

Prop. 1980/81:178 93

5 kap. 3 8

Innebörden av första stycket i den föreslagna paragrafen är atl underlaget för egenavgifter liksom hittills skall bestämmas av den lokala skattemyndigheten.

Enligt 85 8 uppbördslagen skall besvär över lokal skattemyndighets beslut föras hos länsrätten. I praxis har emellertid besvär över den lokala skattemyndighetens beslul i vad avser fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter ansetts skola föras hos riksförsäkringsverket. I sak synes intet vara att erinra häremot. En bestämmelse av denna innebörd har intagils i andra stycket av förevarande paragraf.

Det synes emellertid inle tillfredsställande ur lagteknisk synpunkt, att en fullföljdsregel som innebär en avvikelse från den generella fullföljdsregeln i 85 8 uppbördslagen får sin plats i en annan lag. Såsom framgår av vad lagrådet i det följande anför i samband med övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om socialavgifter får det förutsättas att bl. a. uppbördslagen kommer atl anpassas till den nya lagstiftningen. Det synes lämpligt all i samband därmed den föreslagna besvärsregeln i fråga om lokal skaltemyndighets beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter införs som en undantagsbestämmelse i 85 8 uppbördslagen. Samtidigt lorde i tydlighetens intresse en direkt bestämmelse böra införas i uppbördslagen om att lokal skattemyndighet har alt fastställa avgiftsunderlag för egenavgifter (jfr pensionskominilténs förslag i 3 kap. 6 8 förslaget lill lag om socialavgifter).

På grund av det anförda förordas att andra stycket i nu förevarande paragraf får utgå.

Övergångsbestämmelserna

Enligl punkt 7 sista stycket skall, om i lag eller annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i lagen om socialavgifter, i stället den nya bestämmelsen tillämpas. En sådan teknik kan godtas, när risk finns att någon bestämmelse som borde ändras har blivit förbisedd. I den mån inan vet att del finns hänvisningar i andra författningar bör man däremot inte nöja sig med en reservregel av förevarande art. Såvitt inhämtats föreligger, utöver de författningar vari ändringar föreslås i förevarande lagrådsremiss, behov av ändringar i kommunalskallelagen (1928:370; anvisningarna lill 41 b 8), taxeringslagen (1956:623; 37 8 2 mom. och 39 § 1 inom.), uppbördslagen (1953:272; 1 8, 3 § 1 mom., 25 § och 27 8 1 mom.), skatlebroitslagen (1971:69; 18), lagen (1971:1072) om förmånsberätligade skattefordringar m. m. (1 8), lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension samt lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till arbelsskadeförsäkringen. Det är av

Prop. 1980/81:178 94

vikt att dessa lagar ändras innan den nya lagen om socialavgifter träder i kraft. Inte minst gäller detla om en så cenlral straffrättslig lag som skatlebroitslagen; del förtjänar anmiirkas att i denna ännu inte intagits hänvisning till lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring utan i stället hänvisas i själva lagen till lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Avsikten lär emellertid vara alt genom nya lagförslag senare under år 1981 anpassa nämnda lagar lill den nya lagen om socialavgifter. Under förutsältning atl sådan lagstiftning kommer lill stånd kan del nu påtalade förhållandet inle anses utgöra hinder mot att nu genomföra det föreliggande förslaget.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Övergångsbestämmelserna

I 6 kap. 1 8 nuvarande lydelse föreskrivs att om undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen om allmän försäkring börjar gälla efter det att arbetsskadan inträffat, hänsyn i vissa angivna hänseenden skall tas till tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej anmälts. Föreskriften föreslås upphävd och med hänsyn till alt undanlagande ej kan ske efler nya lagens ikraftträdande har någon övergångsbestämmelse ej ansetts erforderlig. Äldre lydelse kan emellertid vid prövning efter nya lagens ikraftträdande behöva tillämpas i fråga om förhållanden som inträffat före ikraftträdandet. I punkt 2 bör därför intas en hänvisning även till 6 kap. 1 8,

Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Enligl nuvarande bestämmelser i 2 8 skall med lön enligt lagen jämställas ersättning som utges till uppdragstagare - med vissa angivna undantag - samt bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Vidare sägs i paragrafen i dess gällande lydelse att - om annan arbetsgivare för sjöman än redare saknar fasl driftställe i riket annorstädes än på fartyg - redaren svarar för alt arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt lagen samt au - i fråga om inkomst från fåmansföretag - föreskrifierna i punkl 13 av anvisningarna till 32 8 kommunalskattelagen skall äga motsvarande tillämpning, dvs. att lön till företagsledarens make och barn under angivna förutsäitningar skall beskattas hos företagsledaren,

I det remitterade förslaget har bestämmelserna i fråga om bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. redares ansvar i vissa fall samt makes och barns inkomst från fåmansföretag överflyttats lill den föreslagna lagen om socialavgifter. Av de nu berörda bestämmelserna står i den

Prop. 1980/81:178 95

föreslagna nya lydelsen av 2 8 i nu förevarande lag kvar endast bestämmelsen om atl ersättning till uppdragstagare skall jämställas med lön i lagens mening.

Enligt 5 8 första stycket gällande lag åligger del arbetsgivare, som utgivit lön till någon hos honom anställd med minst 500 kronor, att lämna s. k. arbetsgivaruppgift. Vid arbetsgivaruppgiflen skall enligt 5 8 andra stycket fogas sådan särskild uppgift varom stadgas i 3 8 lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare åligger del enligl 23 8 gällande lag arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år räknat överstiger eller kan beräknas komma att överstiga femlusen kronor, att snarast anmäla delta till riksförsäkringsverket.

Så som de remitterade lagförslagen utformats framstår det som oklart vilken uppgiftsskyldighel som i fortsättningen kommer att galla för de fall där hittills i förevarande paragraf upptagna bestämmelser föreslås överförda till lagen om socialavgifter, i all synnerhet som bestämmelserna om uppdragsersättning funnits böra kvarstå i paragrafen. En sådan oklarhet får anses otillfredsställande med hänsyn särskilt till alt underlåtenhet att lämna arbetsgivaruppgift kan medföra avgiftstillägg och förseningsavgift enligt 43 och 44 §8 gällande lag (i fall som avses i 5 8 andra stycket bötesstraff enligt 34 8).

På grund av det anförda förordas alt 2 § andra stycket erhåller följande lydelse: "Med lön förstås i denna lag detsamma som i lagen (0000:000) om socialavgifter."

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Söder

Proposition om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter, m. m.

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. lag om socialavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande.

Lagrådet har uttalat atl del remitterade förslaget till lag om socialavgifter innebär betydande framsteg i syfte att åstadkomma enhetligare och enklare regler för beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter inom socialförsäkringen. Samlidigl har lagrådet framhållit att ytteriigare förenklingar borde vara möjliga. Det synes enligt lagrådet främst vara olikheterna i inkomstbegreppen vid beräkningen av sjukpenninggrundande och pensions-

' Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 5 februari 1981.

Prop. 1980/81:178 97

grundande inkomst som alltjämt medför komplikationer vid avgiftsberäkningen. Lagrådet har därvid velal framhålla önskvärdheten av alt arbetet på atl förenhelliga och förenkla reglerna för avgiftsberäkningen fortsätter.

Som framgår av vad jag anfört när beslutet om lagrådsremiss fattades är del min avsikt att fortsätta arbetet på att förenhetliga och förenkla reglerna för avgiftsberäkningen. Jag delar alltså lagrådets uppfattning. Vad särskilt angår inkomstbegreppen vid beräkningen av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst har, såsom nämnts i lagrådsremissen, hithörande frågor berörts i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande (SOU 1979:94), En allmän socialförsäkring, som har remissbehandlats. Innan ställning tas till de i betänkandel behandlade samordningsfrågorna är jag inte beredd atl föreslå några mer genomgripande ändringar av reglerna för beräkningen av pensionsgrundande och sjukpenninggrundande inkomst. Av belydelse i della sammanhang är också om en båttre samordning kan åstadkommas mellan inkomstbegreppen inom skatte- och avgiftsområdet.

Jag godtar de av lagrådet föreslagna ändringarna av 2 kap. 1-3 §8 förslaget till lag om socialavgifter. Det är dock enligt min mening inte erforderligt alt i 2 kap. 2 8 ånyo hänvisa till bestämmelserna om avgiftsunderlaget i 3-5 88. Att bestämmelserna om avgiftsunderlaget gäller även för de arbetsgivare som avses i 2 8 följer av alt i 18 redan är intagen en hänvisning till bestämmelserna om avgiftsunderlaget och att 2 8 utgör en tilläggsbestämmelse till 1 8.

Lagrådet har anfört att den besvärsregel som intagils i 5 kap. 3 8 andra slyckel av det remitterade förslaget till lag om socialavgifter lämpligen bör införas som en undantagsbestämmelse i 85 8 uppbördslagen (1953:272). Samtidigt har lagrådet framhållit atl i tydlighetens inlresse bör införas en direkt bestämmelse i uppbördslagen om atl lokal skattemyndighet har att fastställa avgifisunderlag för egenavgifter.

Efter samråd med chefen för budgetdepartemenlet är jag beredd att godta lagrådets synpunkler i denna del. Den i det remitterade förslaget lill lag om socialavgifter intagna besvärsregeln kan därför ulgå. Förslag till ändringar i uppbördslagen avses läggas fram i samband med förslag om justering av schablonavdragen för egenavgifter. I det sammanhanget avses också förslag läggas fram till ändringar i kommunalskattelagen (1928:370), taxeringslagen (1956:623), skallebrotlslagen (1971:69) och lagen (1971:1072) om förmånsberätligade skallefordringar m. m., vilka ändringar bl. a. syftar till atl anpassa nämnda lagar till den föreslagna lagen om socialavgifter.

Jag bilräder likaså lagrådets synpunkter vad gäller utformningen av punkt 2 övergångsbestämmelserna den föreslagna lagen om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och 2 8 i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Jag förordar således att de av lagrådet särskilt kommenterade bestämmelserna omredigeras i huvudsaklig överensslämmelse med vad lagrådet har

7 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178 98

föreslagil. Härutöver bör vissa redaktionella ändringar göras i de till lagrådet remitterade förslagen.

Efler det atl beslut fattades om inhämtande av lagrådets yllrande har regeringen i proposition 1980/81:145 föreslagit atl de båda avgifterna om vardera 0,4 % till arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadsutbildningen skall ersättas av en gemensam arbetsgivaravgift på 0,8 % och även föreslagit en del ändringar i de regler som gällt om fondering m. m. för de båda avgifterna. Den föreslagna ordningen innebär att en lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag skall träda i krafl den 1 juli 1981 och ersätta dels lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift lill arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet, dels lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen. Delta föranleder vissa justeringar av den föreslagna lagen om socialavgifter, som den 1 januari 1982 bör ersätta den i prop. 1980/81:145 föreslagna lagen.

2 Byggnadsforskningsavgiften

Som jag anfört i lagrådsremissen talar starka administrativa skäl för alt byggnadsforskningsavgiften avskaffas i dess nuvarande utformning. Jag vill särskill framhålla de svårigheier som skulle uppslå om efter en decentralisering av avgiftsdebiieringen de lokala skattemyndigheterna skulle lillämpa nuvarande regler om byggnadsforskningsavgift.

Pensionskommittén går inle in på frågan om ell alternativt finansierings-syslem.

Det nuvarande systemet innebär att forsknings- och utvecklingsverksamheten inom byggnads- och anläggningsområdet stöds finansiellt genom den särskilda byggnadsforskningsavgiften, beräknad på löner som utges till arbetstagare inom byggnadsindustrin. Därjämte anvisas årligen statsanslag.

Efler samråd med chefen för bostadsdepartementet förordar jag alt byggnadsforskningen i fortsättningen hell finansieras genom anslag över statsbudgeten. För en budgetfinansiering lalar också del förhållandet att byggnadsforskningen avser mer än rena husbyggnads- och anläggningsfrågor.

Omläggningen skall inte i sig påverka inriktning och omfattning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som finansieras med byggnadsforsk-ningsavgifier. Jag erinrar i detta sammanhang om atl i budgetpropositionen 1981 har framhållits att statens råd för byggnadsforskning bör planera sin verksamhel på sådanl säll atl den icke energiinriktade verksamheten till budgetåret 1984/85 inte överstiger 117 milj. kr. i det penningvärde som råder budgetåret 1981/82 (Prop. 1980/81:100 bil. 16 s. 96).

Den merbelaslning på statsbudgeten, som föranleds av slopandet av byggnadsforskningsavgiften, kan kompenseras genom att folkpensionsavgif-

Prop. 1980/81:178 99

ten höjs och därigenom minskar statens andel i folkpensionskostnaderna.

För år 1981 har preliminärt debiterats drygt 112 milj. kr. i arbetsgivaravgifter till byggnadsforskningen. Underlaget för samtliga arbetsgivaravgifter med undantag för statens avgifter är f. n. ca 225 miljarder kr. Om byggnadsforskningsavgiften beräknades för hela arbetsgivarkollektivet, skulle avgiften motsvara ca 0,05 %. Avskaffandet av byggnadsforskningsavgiften kan därför kompenseras genom att folkpensionsavgiften, som f. n. är 8,4 %, höjs med 0,05 procentenheter.

Jag förordar således att byggnadsforskningsavgiften avskaffas, att byggnadsforskningen i stället finansieras genom anslag över statsbudgeten samt atl folkpensionsavgiften höjs från 8,4 % till 8,45 %.

Vad jag nu har anfört föranleder vissa justeringar av den i lagrådsremissen föreslagna lagen om socialavgifter.

En konsekvens av den föreslagna omläggningen är atl byggnadsforskningen måsle helt budgetfinansieras fr. o. m. den 1 januari 1982. Chefen för bostadsdepartementet har för avsikt atl återkomma lill regeringen i denna fråga i samband med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1981/82.

3 Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m.

Som har framgått av lagrådsremissen föreslås atl ATP-avgifien i forisallningen skall beräknas ulan basbelopps- och maximeringsavdrag och alt uttagsprocenlen därvid sätts ned för att kompensera det ökade avgiftsunderlaget.

Avgiftsuttaget lill försäkringen för ATP fastställs i särskild lag. Hittills har avgiftsuttaget fastställts för fem femårsperioder. Under perioden 1980-1984 skall enligl den gällande lagen procentsatsen för avgiftsuttaget årligen höjas med 0,25 % så atl ATP-avgiflen för år 1984 kommer all utgöra 13 %.

Enligt pensionskommitténs beräkningar skulle uttagsprocenlen till ATP, med hänsyn lill den utvidgning av avgiftsunderlaget som blir följden om basbelopps- och maximeringsavdragen slopas, ha kunnat sänkas från dåvarande H ,75 % till ca 8,75 % om de regler kommittén föreslår hade gällt för år 1977.

Enligl beräkningar som gjorts inom riksförsäkringsverket i februari 1981 innebär en rent matematisk omräkning av uttagsprocenlen att ATP-avgiften skulle säUas till 9,35 % för år 1982,9,56 % för år 1983 och 9,78 % för år 1984. Jag finner det dock lämpligt att procentsatserna avrundas uppål till närmaste tiondels procent. Jag förordar således all procentsatserna för ATP-avgiften fastställs till 9,40 % för år 1982, 9,60 % för år 1983 och 9,80 % för år 1984.

Vad jag nu har anfört föranleder ändringar i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension. I delta sammanhang bör även en ändring göras i lagen

Prop. 1980/81:178 100

(1979:649) om procentsats för ultag av avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen. Ändringen i sistnämnda lag är en ren följdändring till den föreslagna lagen om socialavgifter.

4 HemstäUan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen alt anlaga förslagen till

1. lag om socialavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,

5. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

7. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

8. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension,

11. lag om ändring i lagen (1979:649) om procentsals för ultag av avgifl under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen.

De under 10 och 11 angivna förslagen rör frågor av sådan beskaffenhet all lagrådets hörande över dessa skulle sakna betydelse.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:178 101

Bilaga 1

Gällande avgiftsbestämmelser 1 Allmänt om socialförsäkringsavgifter

Socialförsäkringarna finansieras genom arbetsgivaravgifter och avgifter från de försäkrade (egenavgifter) samt genom allmänna medel. I 19 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser om skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter och egenavgifter till försäkringen för tilläggspension (ATP), sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Arbetsgivaravgifter och egenavgifter utgår vidare enligl lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1976:381) om barnomsorg och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Slutligen utgår arbetsgivaravgifter enligt lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift lill arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet, lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift, lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift lill arbetsmarknadsutbildningen, lagen (1971:282) om arbelarskyddsavgift, lagen (1970:742) om lönegaranliavgift, lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift saml lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering. Procentsatserna för uttag av ATP-avgift och arbelsskadeförsäkringsavgift regleras i lagen (1979:648) om procenlsalser för uttag av avgift under åren 1980-1984 lill försäkringen för tilläggspension resp. lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 till arbetsskadeförsäkringen. Särskilda regler gäller för ultag från redare m. fl. av avgifterna till sjukförsäkringen och folkpensioneringen.

Arbetsgivaravgifterna debileras och uppbärs enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGL). Egenavgifterna debiteras och uppbärs i huvudsak enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272).

Vad gäller avgifter till barnomsorgen bör här nämnas atl ny lagstiftning Iräder i krafl den 1 januari 1982.1 lag (1981:15) om finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidsverksamhet föreskrivs sålunda all socialavgifter skall erläggas för ftnansiering av slatsbidrag till sådan verksamhet inom kommunernas barnomsorg. Vidare föreskrivs i socialtjänstlag (1980:120) all lagen om barnomsorg upphävs.

Avgifterna och de procenlsalser som tillämpas för år 1981 framgår av följande sammanställning.

Ändamål Arbets- Egen-

givar- avgift

avgift

12.25	12,25
10,5	10,5
8,4	8.4
0,5	0.5
2,2	2.2
0.6	0.6
0,4
0,25
0,4
0,155
0,2
0.7
0,8

ATPi

Sjukförsäkringen

Folkpensioneringen

Delpensioneringen

Barnomsorgen

Arbetsskadeförsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen m. m.

Vuxenutbildningen

Arbetsmarknadsutbildningen

Arbetarskyddet

Lönegarantin

Byggnadsforskningen

Sjömanspensioneringen

2 Arbetsgivaravgifter

I fråga om avgiftsunderlaget föreligger vissa skillnader mellan de olika arbetsgivaravgifterna. Gemensamt för samtliga avgifler gäller dock följande. Arbetsgivaravgifterna beräknas på kontanllöner och naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil som under året har utgått lill arbetstagare. Värdet av naturaförmån uppskattas enligl regler som fastställs av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av riksförsäkringsverket. Har arbetstagaren varit tvungen att med sin lön svara för kostnader i anställningen, får riksförsäkringsverket medge avdrag härför på lönen. Vid avgiftsberäkningen tas inte hänsyn till arbetstagare vars lön under årel har understigit 500 kr. Vidare bortses från arbetstagare som inle är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om arbelsskadeförsäkring. Del sistnämnda undantaget gäller dock inte för ATP-avgiften. Avgift erläggs inle för lön vid sjukdom m. m. som motsvarar ersällning från försäkringskassa till arbetsgivare med s. k. arbetsgivarinträde. Avgift utgår ej heller för lön till barn om lönen inte är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. I fråga om inkomst från fåmansföretag gäller särskilda bestämmelser.

Vid beräkning av underlaget för ATP-avgifien medräknas inle lön lill arbetstagare som har fyllt 65 år vid ingången av det år avgiften avser.

ATP-avgiflen beräknas på den del av utgiven lön som för arbetstagare och år ligger mellan det vid årels ingång gällande basbeloppet och 7,5 gånger detta belopp. Innan avgiften beräknas görs därför ett s. k. basbeloppsavdrag och i vissa fall ett maximeringsavdrag.

Basbeloppsavdraget erhålls genom att basbeloppet vid årets ingång multipliceras med det genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren

' Avgiften beräknas inte på hela lönesumman.

- Endast för husbyggnads- och anläggningsverksamhet.

3 Avgiften beräknas pä lön till sjömansskatlepliklig personal.

Prop. 1980/81:178 103

under året. Vid beräkningen av antalet arbetstagare skall arbetstagare som har arbetat hela året med full arbetstid räknas som en arbelslagare och arbelslagare, som har utfört arbete i mindre omfattning, medräknas i molsvarande mån. Vad som i detta hänseende skall anses ulgöra full årsarbetstid bestäms av regeringen efter förslag från riksförsäkringsverket.

Maximeringsavdraget görs för atl skära bort sådan del av arbetstagares lön som överstiger 7,5 gånger del vid årels ingång gällande basbeloppet. För en arbetstagare som har arbetat hela årel med full arbetstid dras hela det belopp av som överstiger 7,5 gånger nämnda basbelopp. För arbetstagare med kortare arbetstid under året än det fastställda måttet på full årsarbetstid ulgör maximigränsen en mot arbelsliden svarande del av maximibeloppet.

ATP-avgift skall även erläggas för uppdragstagare som har utfört arbete för uppdragsgivares räkning, om ersättningen för arbetet har uppgått till minst 500 kr. under året. Med uppdragstagare avses härvid en person som har utfört arbele för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst och utan att arbetet ingår i uppdragstagarens rörelse eller jordbruk. Om uppdraget har utförts av en person som ett led i en av honom bedriven yrkesmässig förvärvsverksamhet (rörelse eller jordbruk) föreligger avgiftsskyldighet för uppdragsgivaren endast om parlerna har kommit överens om all ersättningen skall likställas med anställningsinkomsl, s. k. likställighelsavtal eller överenskommelsefall. Vid avgiftsberäkningen bortses från uppdragsersältning för vilken utgår bevillningsavgift enligl lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Arbetsgivare och uppdragsgivare skall förutom ATP-avgift erlägga sjukförsäkringsavgift, som beräknas på hela bruttolönesumman. På samma underlag som avgiften lill sjukförsäkringen beräknas även avgifterna till folkpensioneringen, delpensionsförsäkringen, arbelsskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och del kontanta arbetsmarknadsstödet, vuxenutbildningen, arbetsmarknadsutbildningen, barnomsorgen samt arbetarskyddet.

Avgiften lill lönegarantin erläggs varken för uppdragstagare eller vid överenskommelsefall. Detsamma gäWer avgiften lill sjömanspensioneringen, vilken erläggs endast av arbetsgivare som har utgivit lön till sjömansskatlepliklig personal. Avgifterna beräknas pä hela bruttolönesumman.

Byggnadsforskningsavgiften debileras och uppbärs enligl samma administrativa regler som socialförsäkringsavgifterna. Byggnadsforskningsavgift skall erläggas på

- den som yrkesmässigt bedriver husbyggnads- eller anläggningsverksamhet under sådana förhållanden att han är att anse som arbetsgivare enligl lagen om yrkesskadeförsäkring

- kommun, vilken som arbetsgivare i yrkesskadeförsäkringslagens mening bedriver husbyggnads- och anläggningsverksamhei.

Avgiften erläggs för arbetstagare, för vilka arbetsgivaravgift skall påföras enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och som är sysselsatta med husbygg-

Prop. 1980/81:178 104

nåds- eller anläggningsverksamhet eller i arbele som har samband med sådan verksamhet.

3 Egenavgifter

Egenavgifterna beräknas på den försäkrades inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Härmed avses inkomst av rörelse eller jordbruk saml även viss inkomst av tjänst. Till grund för beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete läggs i princip den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt. Har egenföretagaren bedrivit såväl jordbruk som rörelse eller flera olika jordbruk eller rörelser skall summan av inkomsterna läggas till grund för beräkningen av egenavgifter. Underskott av rörelse dras av från inkomsten av annan rörelse och underskott av jordbruksfastighet avräknas mol inkomst av sådan fastighet.

Understiger inkomsten 500 kr. påförs inle egenavgift. Inkomster i form av sjukpenning är alllid avgiftsfria.

ATP-avgift skall erläggas i den mån pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning har fastställts för den försäkrade för årel. Pensionsgrundande inkomst beräknas inte för år före det då den försäkrade har uppnått 16 års ålder eller för år efler det han har fyllt 64 år (övergångsvis 65 år). Pensionsgrundande inkomst beräknas inte heller för den som har avlidit under året eller som för hela året har uppburit i förtid uttagen hel ålderspension.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall avdrag göras för det vid årels ingång gällande basbeloppet. Vidare skall bortses från inkomst i den mån den överstiger 7,5 gånger detla basbelopp (beloppstaket). Har den försäkrade samtidigt haft pensionsgrundande inkomst av anställning skall basbeloppet i första hand avräknas mol inkomsten av anställning. I den mån inkomstsumman överstiger beloppslaket sker avräkning i första hand mot inkomsten av annat förvärvsarbete.

Den som har inkomst av rörelse eller jordbruk kan begära undantagande från dlläggspensioneringen enligt 11 kap. 7 8 AFL. Har egenföretagaren begärt undantagande, blir inkomsten av rörelsen inte pensionsgrundande och han betalar inle heller någon ATP-avgift. Undantagandet omfattar även sjukpenningförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen, vilket innebär att egenföretagaren inte är sjukpenningförsäkrad och alt han inle heller är försäkrad för skador i arbetet enligt lagen om arbelsskadeförsäkring.

Ett undantagande kan medföra att pensionstillskotten till folkpension helt eller delvis reduceras. Vid bedömningen av rätten till pensionstillskott skall nämligen hänsyn las lill den ATP som skulle ha utgått om undantagande inte hade skett.

Sjukförsäkringsavgift skall erläggas av försäkrad, som vid utgången av inkomståret är inskriven hos allmän försäkringskassa och som under årel haft inkomst av annat förvärvsarbete än anställning enligt 3 kap. 2 8 AFL.

Prop. 1980/81:178 105

Avgiften beräknas dock inle för den som vid utgången av inkomståret fyllt 65 år och inte heller för den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension eller för hela året uppburit hel ålderspension.

Sjukförsäkringsavgiften beräknas på hela förvärvsinkomsten.

Försäkrad som anmält undantagande från ATP är som lidigare nämnts inte sjukpenningförsäkrad och betalar därför sjukförsäkringsavgift efter reducerad procentsats. Den lägre procentsatsen avser inkomstdelar som annars skulle ha omfattats av sjukpenningförsäkringen, dvs. inkomst upp lill 7,5 gånger basbeloppet. Molsvarande gäller försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. II 8 AFL gäller med karenslid. Procentsatsen fastställs av riksförsäkringsverket med hänsyn lill den inverkan undantagandet eller karensliden bedöms få på försäkringens utgifter.

Avgifl tdl folkpensioneringen skall erläggas av försäkrad, som vid utgången av inkomståret år inskriven hos allmän försäkringskassa och som under året haft inkomst av annat förvärvsarbete än anställning enligl 11 kap. 3 § AFL. Avgifl beräknas dock inte för den som vid inkomstårets början uppnått 65 års ålder och inte heller för den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension eller för hela året uppburit hel ålderspension.

Folkpensionsavgiften beräknas på hela förvärvsinkomslen.

Avgiften lill delpensioneringen beräknas enligl grunder som gäller för avgiften lill folkpensioneringen.

Avgifterna till barnomsorgen och arbetsskadeförsäkringen beräknas enligl grunder som gäller för sjukförsäkringsavgiften. Den som har anmält undantagande från ATP betalar inte avgift till arbetsskadeförsäkringen.

Uppdragsgivare svarar som tidigare har nämnts för avgifterna avseende ersättning som han har utgell lill uppdragstagare, dock endast om ersättningen under året har uppgått lill minst 500 kr. Har den försäkrade under året från olika uppdragsgivare fått arvoden som var för sig understiger 500 kr. men sammanlagt överstiger delta belopp, är han i princip skyldig att .själv betala egenavgiften.

Utgör ersättning för uppdrag inkomst av rörelse eller jordbruk skall uppdragstagaren - och inle uppdragsgivaren - svara för avgifterna. Parterna kan emellertid genom likställighelsavtal komma överens om alt ersättningen skall anses som anställningsinkomsl. Härigenom flyttas avgiftsskyldighelen över till uppdragsgivaren.

4 Debitering och uppbörd

Arbetsgivaravgifterna beräknas och uppbärs av riksförsäkringsverket. Underdel år som avgifterna avser, det s. k, ulgiftsårel, skall en arbetsgivare betala preliminära avgifter vid sex belalningstillfällen. Den preliminära avgiften för elt visst år uppgår i princip till samma belopp som den slutliga avgift som arbetsgivaren debiterades året före utgiftsåret. Den preliminära avgiften för utgiftsåret 1981 motsvarar således lill storleken den slutliga

Prop. 1980/81:178 106

avgiften för utgiftsåret 1979. När den preliminära avgiften bestäms, skall dock hänsyn tas till ändringar i de procenlsalser som avgifterna utgår med och andra ändringar av betydelse i avgiftsbeslämmelserna. Efler regeringens förordnande skall hänsyn även tas till mer betydande ändringar av avgiftsunderlaget som kan antas komma att ske till följd av den allmänna löneulvecklingen. Sådana generella förordnanden meddelas varje år. För alt uppnå en bällre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften kan den preliminära avgiften under vissa förutsättningar såväl sänkas som höjas genom särskilda beslul om jämkning i enskilda fall.

Riksförsäkringsverket utfärdar skilda räkningar på preliminär avgift och slutlig avgift. Intill den 30 april årel efter ulgiftsåret har arbetsgivaren möjlighet att göra fyllnadsinbetalningar av preliminär avgift. Om den preliminära avgiften understiger den slutliga avgiften, skall arbetsgivaren under andra årel efler ulgiftsårel belala kvarstående avgift jämte särskild avgifl. Överstiger erlagda preliminära avgifter den slutliga avgiften, betalas överskjutande belopp jämte ränta tillbaka till arbelsgivaren.

Egenavgifterna debiteras och uppbärs som skall enligl uppbördslagen. Lokal skattemyndighet debilerar avgifterna preliminärt i samband med debiteringen av preliminär B-skall. Även den slutliga debiteringen ombesörjs av lokal skattemyndighet. Till grund för avgiftsberäkningen läggs i princip laxeringen till statlig inkomstskall. Avgifterna uträknas samtidigt med beräkningen av pensionsgrundande inkomst för ATP och påförs debetsedeln för slutlig skatt.

I likhet med de avgifter som en arbetsgivare betalar för anställd personal är egenavgifterna avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. För att förhindra att egenavgifter fastställs på ett för storl underlag och för atl undvika att avdraget kommer ett år för sent får egenföretagaren vid inkomstberäkningen göra elt schablonmässigt beräknat avdrag för egenavgifter. Är detta schablonavdrag lägre än de slutligt bestämda avgifterna ulgör skillnadsbeloppel en avdragspost näsla år. I konsekvens med detla skall del belopp varmed schablonavdraget kan ha överstigit de slutliga avgifterna redovisas som intäkt nästa år.

Prop. 1980/81:178 107

Bilaga 2

Sammanfattning av pensionskommitténs betänkande SOU 1977:46, Pensionsfrågor m. m., såvitt avser frågor om enhetligare avgiftsregler, undantagande från ATP och övre gränsen för pensionsgrundande inkomst inom ATP

1 Enhetligare avgiftsregler

1.1 Allmänt

Kommittén framhåller att socialförsäkringsavgifterna i princip beräknas var för sig enligt särskilda bestämmelser. Även om reglerna överensstämmer för vissa avgifter måste likväl flera olika avgiftsunderlag fastställas vid avgiftsberäkningen. Avgifisberäkningen är förenad med etl komplicerat uppgiftslämnande. Förde administrativa myndigheterna innebär fastställandet av de olika avgiftsunderlagen ett tidsödande och besvärligt arbete med åtskilliga kontrollproblem. Avgiftssystemet är svårt atl överblicka lill följd av att bestämmelserna har tillkommit vid flera skilda tillfällen och spridits på olika författningar.

Kommittén erinrar om alt behovet av en enklare och effektivare avgifisadminislration har påtalats från flera håll varvid del har framhållits att en förutsättning härför är alt de materiella avgiftsreglerna görs enhetligare och enklare. Kommittén erinrar vidare om atl frågan om en decentralisering av debiteringen i första instans av arbetsgivaravgifterna från riksförsäkringsverket lill de lokala skattemyndigheterna uireds av en arbetsgrupp- den s. k. DEMA-utredningen - med representanter för riksförsäkringsverket, statskontoret och riksskatteverket. Inför den planerade decentraliseringen ökar givetvis, framhåller kommittén, behovet av förenklingar i avgiftssystemet ytterligare.

Kommittén har haft som målsättning att vid elt beloppsmässigt oförändrat avgiftsuttag åstadkomma enhetligare och mer lällillämpade materiella regler för avgifisberäkningen. Med hänsyn till de pågående förberedelserna för en decentralisering av debileringen av arbetsgivaravgifter samt del rationaliseringsarbele som bedrivs inom den s. k. RS-utredningen har kommittén däremol inte ansett sig böra lägga fram förslag till ändringar i del administrativa regelsystemet.

Väsentliga adminislraliva lättnader skulle enligl kommilién uppnås genom en minskning av anlalel olika avgiftsunderlag. Kommittén konstaterar att motivet bakom nuvarande olikheter och begränsningar i avgiftsunderlagen i de flesta fall har varit en önskan att uppnå överensslämmelse eller i vart fall etl visst samband mellan avgifler och förmåner. Kommittén påpekar emellertid atl detta samband har luckrats upp på senare tid, exempelvis genom slopandet av beloppslaket vid beräkningen av samtliga socialförsäkringsavgifter utom ATP-avgiften. En ytterligare uppluckring är enligt

Prop. 1980/81:178 108

kommitténs bedömning ofrånkomlig om verkliga förenklingar i avgiftsberäkningen skall uppnås. Sambandet mellan avgifler och förmåner anses dock i princip alltjämt böra upprätthållas så långt detta kan ske utan ett alltför betungande uppgiftslämnande och med rimliga administrativa insatser.

Kommittén har vidare sökt att åstadkomma regler som upprätthåller neutralitet mellan olika företagsformer. Sålunda bör likartade beräkningsregler gälla i fråga om arbetsgivaravgifter och egenföretagares avgifter. Avgiftsreglerna bör också vara neutrala till olika former för anlitande av arbetskraft. Avgifter bör således erläggas i samma utsträckning på ersättning för arbete som har utförts på uppdragsbasis resp. i anställning.

Kommittén framhåller som tidigare har nämnts att nuvarande avgiftssystem är svårt att överblicka på grund av alt bestämmelserna finns intagna i ett flertal skilda författningar. De materiella reglerna för beräkning av samtliga berörda avgifter föreslås sammanförda i en gemensam lag.

1.2 Basbelopps- och maximeringsavdrag vid beräkningen av ATP-avgiften

Kommittén föreslår alt basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkning av ATP-avgiflen. Kommittén framhåller alt reglerna om basbelopps- och maximeringsavdrag samt den lidsredovisning dessa regler förutsätter gör ATP-avgiften lill den mest komplicerade arbetsgivaravgiften vad gäller såväl uppgiftslämnande som beräkning och kontroll. Kommittén pekar här på de svårigheter arbetsgivaren ofla står inför när del gäller all ange den relevanta tiden. Samtidigt framhålls de begränsade möjlighelerna för riksförsäkringsverket att kontrollera redovisade tidsuppgifter. Kommittén konstaterar att en arbetsgivare till följd av svårigheier att bedöma den faktiska arbelsliden många gånger kan komma att få erlägga för hög ATP-avgift lika väl som han åter utan större risk kan undandra sig ATP-avgift genom all medvetet lämna oriktiga tidsuppgifter. Utsikterna att ens med kraftigt förstärkta resurser få till stånd en tillräckligt effektiv kontroll av tidsredovisningen bedömer kommittén som myckel små.

Kommittén förordar därför en övergång till ett system för avgifisberäkning som inte år beroende av lidsfaktorn. Därvid är det enligl kommittén nödvändigt alt avskaffa basbeloppsavdraget. Kommittén framhåller att det vid en kollektiv avgiftsberäkning inte kan komma i fråga atl göra ett hell basbeloppsavdrag för varje arbetstagare som under årel har varil anställd hos arbetsgivaren under en kortare eller längre period. Arbetsgivare med många korttidsanställda eller med många tillfälligt anlitade uppdragstagare skulle ensidigt gynnas genom en sådan regel. Kommittén anser all ett borttagande av basbeloppsavdraget av fördelningspolitiska skäl förutsätter att maximeringsavdraget samtidigt slopas. För atl en rättvis fördelning av ATP-kostnaderna skall bibehållas bör enligt kommittén egenavgiften lill ATP beräknas efler samma principer som förordas belräffande arbetsgivaravgif-

Prop. 1980/81:178 109

ten. För en sådan samstämmighet talar också önskemålet om avgiftsregler som är neutrala till olika företagsformer.

Enligt kommittén lorde invändningar av principiell natur numera inte kunna riktas mol ett system för uttag av ATP-avgifter som ansluter lill vad som gäller i fråga om övriga socialförsäkringsavgifter. Kommittén framhåller också all den lösning kommittén förordar och som innebär all såväl basbeloppsavdraget som beloppstaket avskaffas inle på samma sätt missgynnar företag i låglönebranscher som en ordning där endast basbeloppsavdraget slopas.

Kommittén föreslår således att ATP-avgiften tas ut som en proportionell avgift på i princip hela summan utgivna löner resp. hela företagarinkomsten. Procentsatsen för avgiftsuttaget föreslås jämkad med hänsyn till del sålunda utvidgade avgiftsunderlaget.

Kommittén påpekar att de föreslagna reglerna medför vissa omfördelningseffekter. Kommittén har undersökt effekterna för arbetsgivare inom olika branscher liksom effekterna för hela branscher. Undersökningarna ger enligt kommittén vid handen att några mer betydande avvikelser från nuvarande avgiftsuttag inte kan väntas uppkomma för del stora flertalet arbetsgivare vid en övergång lill elt ultag av ATP-avgifter på bruttolön. De individuella effekterna på egenavgiftssidan kommer enligl kommittén självfallel atl kunna bli mer pålagliga. Flerlalel försäkrade som har inkomsl av både anställning och annat förvärvsarbete kan väntas få en sänkning av egenavgiften. För den som vid sidan av annan inkomst har en anställningsinkomsl som uppgår lill eller överstiger nuvarande maximigräns molsvarande 7,5 gånger basbeloppet innebär dock förslagel atl egenavgift lill ATP - till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande regler - kommer att tas ut på företagarinkomsten. Kommittén erinrar emellertid i sammanhanget om att egenavgifter som belöper på inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen som driftkostnad i resp. förvärvskälla.

1.3 Övre åldersgräns för uttag av avgifter

Vid beräkningen av arbetsgivaravgift till ATP skall enligt gällande bestämmelser bortses från lön till arbetstagare som vid ingången av det år avgiften avser har uppnått 65 års ålder. I fråga om övriga arbetsgivaravgifter ftnns inle någon motsvarande övre åldersgräns. En egenförelagare betalar enligt huvudregeln ATP-avgift t. o. m. det år då han uppnår 64 års ålder. För den som är född år 1927 eller tidigare är dock åldersgränsen 65 år. Beträffande övriga egenavgifter gällde - vid tidpunkten för avlämnandet av kommitténs betänkande - att egenföretagaren skulle betala sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift t. o. m. det år då han uppnådde 64 års ålder saml folkpensionsavgift t. o. m. det år då han uppnådde 65 års ålder. 1 praktiken var dock åldersgränsen 64 år även för folkpensionsavgiften på grund av

Prop. 1980/81:178 110

avgiftsbefrielse för den som under december månad uppburit ålderspension.

Kommittén erinrar om att i det betänkande av socialförsäkringsutskotlet (SfU 1974:1) som ligger lill grund för kommitténs uppdrag i denna del har framhållits alt frågan om en övre åldersgräns för uttag av socialförsäkringsavgifter borde tas upp i samband med kommitténs översyn av avgiftsreglerna inom den allmänna försäkringen. Riksdagen har därefter (SfU 1975:11) uttalat atl det kan finnas skäl att införa en generell övre åldersgräns i fråga om både arbetsgivar- och egenavgifter till såväl folkpensioneringen som sjukförsäkringen. Riksdagen har härvid hänvisat till det berättigade kravet på likformighet i bestämmelserna mellan olika försäkrade när det gäller avgiftsskyldighet.

Den allmänna målsättningen bör enligl kommittén vara alt åstadkomma enklare och enhetligare avgiftsregler. Enligt kommittén bör detta gälla även reglerna på förevarande område. Kommittén anser vidare att reglerna bör uppvisa neutralitet mellan olika företagsformer.

Med dessa utgångspunkter har kommittén övervägt alternativa lösningar, nämligen å ena sidan ett slopande av nuvarande övre åldersgränser, å andra sidan införande av en gemensam sådan gräns för samlliga avgifler. Kommittén konstaterar att den mest fillfred.sställande lösningen från rent adminislraliva synpunkler vore att helt avskaffa åldersgränserna. De administrativa vinsterna till följd av en sådan lösning bör emellertid enligl kommitténs uppfattning inte överbetonas. De fall, där avgift inte skulle behöva erläggas på grund av en övre åldersgräns, lorde utan alltför stora ansträngningar kunna särskiljas vid debiteringsarbeiet. Enligt kommittén lalar dessutom vägande skäl för ell bibehållande av åldersgränserna.

Kommittén framhåller härvid att det f. n. finns en viss övre åldersgräns i fråga om samtliga egenavgifter. En sådan gäller också beträffande arbetsgivaravgiften till ATP. Elt avskaffande av dessa åldersgränser skulle således innebära en utvidgning av avgiftsskyldighelen för vissa kalegorier. Kommittén påpekar atl vidgningen av avgiftsskyldighelen inle fulll ul skulle få någon motsvarighet på förmånssidan. Sålunda kan pensionsgrundande inkomst lill ATP inle beräknas efter det år då den försäkrade har fyllt 64 år (övergångsvis 65 år). Folkpension kan utan reduktion tas ut fr. o. m. 65 års ålder. Förmånerna från sjukförsäkringen och arbelsskadeförsäkringen är också på visst sätt begränsade för äldre försäkrade.

Kommittén uttalar sig således för en övre åldersgräns. Av administrativa skäl och för all neutralitet mellan olika företagsformer skall åstadkommas bör enligl kommittén en sådan åldersgräns göras gemensam för samtliga avgifler.

Kommittén stannar för att föreslå att avgifl skall erläggas för arbetstagare resp. av egenföretagare längst t, o, m, det år då dessa uppnår 64 års ålder. Denna åldersgräns ansluter lill vad som då i praktiken gällde för egenföretagare i fråga om skyldigheten att erlägga bl. a. sjukförsäkringsavgift och

Prop. 1980/81:178 111

folkpensionsavgifl. Den förordade åldersgränsen molsvarar vidare den som - efter viss övergångstid - gäller för beräkningen av pensionsgrundande inkomst för ATP.

1.4 Byggnadsforskningsavgiften

Sedan år 1954 bedrivs i Sverige en statlig teknisk och ekonomisk forskning avseende yrkesmässig byggnadsverksamhet. Denna forskning har fr. o m. år 1972 utökats att även avse yrkesmässig anläggningsverksamhei. Finansieringen sker genom en särskild byggnadsforskningsavgift, som debiteras och uppbärs enligt samma administrativa regler som socialförsäkringsavgiflerna. Slaten är befriad från avgiflsskyldighel men bidrar lill forskningen genom anslag över budgelen. Inbelalda byggnadsforskningsavgifier och stålens anslag förs lill en särskild fond för byggnadsforskning, vars medel fördelas av statens råd för byggnadsforskning. Medlen används för forsknings- och rationaliseringsverksamhet inom byggnads- och anläggningsområdet och anslås dels lill verksamheten vid statens institut för byggnadsforskning, dels till andra forskningsinstitutioner, företag och enskilda forskare. Även kostnaderna för rådets administration bestrids med dessa medel. Avgiftsskyldigheten regleras genom lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift.

Kommittén framhåller att byggnadsforskningsavgiflen i flera avseenden intar en särställning bland de arbetsgivaravgifter som debileras och uppbärs av riksförsäkringsverket. Sålunda skall avgiften erläggas endast av arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare i yrkesmässig byggnads- och anläggningsverksamhet samt av kommun som bedriver husbyggnads- eller anläggningsverksamhet. Begränsningen medför att bl. a. industriföretags, jordbrukares, egnahemsägares och sporlstugeägares byggnadsverksamhet i egen regi är undantagen från avgiftsplikten. Kommittén konstaterar att bestämningen av avgiftsskyldighelen föranleder betydande gränsdragningsproblem. Som exempel nämner kommittén att många arbetsgivare, bl. a. kommunerna, har blandad verksamhet där endast en del av verksamheten är avgiftspliktig. En uppdelning måste således i dessa fall göras på avgiftspliktig resp. ej avgiftspliktig del av verksamheten. Vidare måste många gånger i redovisningen t. o. m. göras en molsvarande uppdelning av arbete som ulförs av viss arbelslagare. Exempelvis skall kontorsarbete fördelas på de verksamheler som det utförs i anslutning till. Systemet medför, framhåller kommittén, ell komplicerat debileringsarbete som ofta måste utföras manuellt hos riksförsäkringsverket. Kontrollmöjligheterna är begränsade.

Enligt kommittén föreligger ett klart behov av enklare och administrativt mindre betungande regler - inte minsl inför den planerade decentraliseringen av avgiftsdebiteringen från riksförsäkringsverket till lokal skattemyndighet. De nödvändiga förenklingarna kan enligt kommittén emellertid inle åstadkommas om de särskilda principer som vid avgiftens införande ansågs

Prop. 1980/81:178 112

böra gälla i fråga om finansieringen av byggnadsforskningen alltjämt skall beaktas. Kommittén förordar därför alt byggnadsforskningsavgiften i dess nuvarande utformning avskaffas och att byggnadsforskningen i stället finansieras på annal sätt. Hur denna ftnansiering bör komma till stånd går kommittén infe in på.

1.5 Uppdragsgivares avgiftsskyldighet

Vid tidpunklen för avlämnandet av kommitténs betänkande var uppdragsgivare undantagna från skyldigheten aft erlägga avgifter till arbetarskyddet, lönegarantin och byggnadsforskningen. Fr. o. m. den I januari 1978 skall uppdragsgivare också erlägga arbelarskyddsavgift.

En av utgångspunkterna för kommittén har varit atl avgiftsreglerna bör vara neutrala i förhållande till valet av arbetskraft. Utvidgas uppdragsgivares avgiftsskyldighet till att omfatta även lönegarantiavgiften kommer avgiftsskyldigheten - under förutsättning att byggnadsforskningsavgiften samtidigt avskaffas- att ha samma omfattning för den som anlitar arbelskrafl oavsett om arbetet utförs som uppdrag eller i anställning. Härigenom, framhåller kommittén, skulle man också komma bort ifrån de gränsdragningsproblem som är förknippade med nuvarande uppdelning mellan arbetstagare och uppdragstagare. Etl särskill underlag för beräkningen av avgiften på uppdragsersättningar skulle således inte behöva fastslällas.

Kommittén föreslår sålunda att uppdragsgivare får erlägga lönegarantiavgift på av dem utgiven ersättning lill uppdragstagare. Detla bör enligt kommittén gälla såväl då avgiftsskyldigheten följer av lag som då den grundas pä likställighetsavtal.

1.6 Övriga avgiftsfrågor

Kommittén har prövat frågan om den allmänna nedre beloppsgränsen för avgiflsskyldighel. F. n. gäller i fråga om samtliga arbetsgivaravgifter den begränsningen att ersällning lill arbetstagare som under året har uppgått lill högst 500 kr. från en och samma arbetsgivare inte skall medräknas i avgiftsunderlaget. Regeln haren motsvarighet på förmånssidan. 111 kap. 2 8 AFL föreskrivs att inkomst från en arbetsgivare som ej har uppgåu lill 500 kr. för år räknat inte är pensionsgrundande inom ATP såsom anställningsinkomst. 500-kronorsgränsen för avgiflsskyldighel är betingad främst av administrativa hänsyn. Kommittén påpekar att man genom denna beloppsgräns undgår kostnader för debitering och uppbörd av en mängd småavgifter. koslnader som ställer sig oproportioneriigl höga i förhållande till de avgifter som skulle kunna tas ut på ersättningar under 500 kr. Beloppsgränsen har också den fördelen atl de som endasi i ringa omfattning anlitar avlönad arbetskraft inte blir avgiftsskyldiga.

Kommittén avvisar tanken på alt slopa beloppsgränsen med hänvisning till

Prop. 1980/81:178 113

atl en sådan åtgärd skulle innebära en kraftig utökning av antalet avgiftsplikliga arbetsgivare och föranleda stegrade administrationskostnader. Kommittén har däremot övervägt om det med hänsyn till penningvärdesutvecklingen m. m. kan finnas skäl att höja beloppsgränsen. Även en sådan ålgärd avvisas dock av kommittén, eftersom den enligt kommittén torde få åtföljas av en motsvarande höjning av beloppsgränsen på förmånssidan.

Kommittén framhåller alt egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna bör beräknas efter likartade bestämmelser. Enligt gällande regler tas egenavgifterna till socialförsäkringen ut på försäkrads inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Kommittén anser atl denna bestämning bör vara avgörande även i framtiden. I syfte alt åstadkomma att egenavgifterna beräknas på ett och samma underlag föreslår kommittén atl underlaget skall utgöras av sådan inkomsl av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 8 AFL. Egenavgifterna skulle sålunda komma aff beräknas på inkomst av här i riket bedriven rörelse, på inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av den försäkrade samt på ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete för annans räkning, allt under förutsättning att inkomslen inte är att hänföra till inkomsl av anslällning. I fråga om eltvarl av dessa inkomstslag bör enligt kommittén gälla atl avgiflsskyldighel inträder endast om inkomsten överstiger 500 kr.

2 Undantagande från ATP

Försäkrad kan anmäla undantagande från ATP såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagandet gäller då all sådan inkomst och avser såväl ATP som sjukpenningförsäkringen. Anmälan om undantagande kan återkallas med verkan från näsla årsskifte; dock skall undantagandel gälla minst fem år.

Kommittén finner, mot bakgrund av bl. a. åldersfördelningen inom den grupp av försäkrade som är undantagna från ATP och del förhållandevis ringa antalet försäkrade som varje år anmäler sådant undantagande, all undantagandeinstifufet i stor utsträckning har spelat ut sin roll. Med hänsyn härtill och med beaktande av undantagandets verkan för den försäkrade särskill då det gäller rätlen till pensionstillskott och anslutning lill arbetsskadeförsäkringen föreslår kommittén alt möjlighelen att vara undantagen från ATP skall upphöra. En lidigare gjord anmälan om undantagande skall sålunda enligl förslaget i princip inle gälla efter nämnda tidpunkt.

Kommittén anser emellertid alt man inte generellt för alla kalegorier försäkrade kan avskaffa möjlighelen atl vara undantagen. Försäkrade som har kort lid kvar till den allmänna pensionsåldern och som vid den föreslagna lidpunkten för ikraftträdande inte ens kan förvärva de tre poängår som krävs för rätt lill ålderspension från ATP bör enligt kommittén få välja mellan att träda in i systemet och att stå kvar i undantagandet. Kommittén stannar för

8 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178 114

att föreslå att försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och som slår uianför ATP skall beredas tillfälle alt även i fortsättningen omfattas av bestämmelserna om undantagande. Alla de verkningar som nu är knutna till ett undantagande bör enligt kommittén också i fortsättningen gälla för försäkrad som är född år 1923 eller tidigare. Sådan försäkrad som väljer alt alltjämt vara undantagen föreslås bli helt befriad från såväl ATP- som arbetsskadeförsäkringsavgift och bör enligt kommittén även - liksom hittills - erlägga reducerad sjukförsäkringsavgift.

För alt mildra konsekvenserna av en obligatorisk anslutning till ATP för försäkrade som är födda år 1924 eller senare föreslår kommittén att ett tidigare undantagande inte längre skall medföra någon ökning av antalet poängår (30) som erfordras för full pension. Detta föreslås gälla även beträffande försäkrade i berörda åldrar som tidigare har återkallat anmälan om undanlagande. Genom den föreslagna lindringen får enligl kommittén de som sålunda avses bli obligatoriskt anslutna till ATP en rimlig möjlighel atl bygga upp ell pensionsskydd. De har också möjlighel atl - om de har god hälsa - få sjukpenning ulan karens eller med kortare karenstid än 93 dagar.

I fråga om försäkrad som är eller har varit undantagen från ATP skall vid bedömningen av rätten till pensionstillskott hänsyn las till den ATP som skulle ha utgått om undanlagande inle hade ägt rum. Kommittén föreslår inte någon ändring härvidlag.

Kommittén erinrar om all ifrågavarande regel syflar lill atl åstadkomma rättvisa på förevarande område mellan å ena sidan den som har vall att stå utanför ATP och å andra sidan den som har varit ansluten - obligatoriskt eller frivilligt - lill försäkringen. Den senare erlägger avgifter och förvärvar ATP mot vilken pensionstillskottet räknas av. Skulle man inom pensionstillskottens ram garantera de som har vall alt stå uianför ATP en viss miniminivå skulle, framhåller kommittén, den som har varit med i försäkringen kunna erfara att hans avgifisinbetalning har varit till ingen eller ringa nytta.

Kommittén säger sig vara medveten om att del föreligger fall där försäkrads pensionssituation på grund av undanlagande har blivil mindre tillfredsställande. Kommittén har bl. a. därför övervägt en konstruktion med avgiftsinbetalning i efterhand. En sådan lösning har emellertid enligt kommittén visat sig behäftad med betydande svårigheter. Sålunda uppkommer t. ex. fråga om vilken hänsyn som skall tas lill räntefaktorn, om man kan kräva avgiftsbetalning i efterhand av änkor eller invalider och hur man skall förfara för alt kunna beakla del förhållandet alt avgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Även om dessa frågor skulle kunna lösas vill kommittén inle förorda en sådan konstruktion eftersom den skulle gynna dem som har ekonomiska möjligheter atl erlägga avgifler retroaktivt medan andra, som kanske bättre skulle behöva en förhöjning av sin pension, ofta inte skulle ha råd att belala dessa retroaktiva avgifler.

Prop. 1980/81:178 115

3 Övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP

Den pensionsgrundande inkomsten inom ATP motsvarar summan av den försäkrades inkomster av anställning och annal förvärvsarbete i den mån summan överstiger del vid årels ingång gällande basbeloppet (16 100 kr. år 1981). Maximigränsen eller det s. k. beloppstaket för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör 7,5 gånger det nämnda basbeloppet, således 120 750 kr. år 1981.

Kommittén har behandlat frågan om nuvarande övre gräns för beräkning av pensionsgrundande inkomst fortfarande är rikligt avvägd eller om den bör höjas med hänsyn till ulvecklingen sedan ATP:s tillkomst.

Inledningsvis konstaterar kommittén att antalet försäkrade med maximal pensionspoäng (6,5) i förhållande till samtliga försäkrade med pensionsgrundande inkomst ökat från 3,1 % år 1960 lill 8,1 % år 1975. Kommittén har för år 1975 beräknat att beloppstaket, för att proportionen mellan inkomsler ovanför och under taket skulle ha varit samma som år 1960 då ATP trädde i kraft, torde ha legat vid omkring 8,6 basbelopp.

Kommittén finner det vara synnerligen vanskligt all med ulgångspunkt i de senaste årens utveckling dra några säkra slutsatser om den framlida inkomstutvecklingen. Kommittén framhåller att prognoserna också är beroende av i vilka former standardökningen fortsättningsvis kommer att ta sig uttryck. Förkortad arbetstid, en ytterligare semestervecka, ökad benägenhet att ta ut eventuella förbättringar i annat än pengar är faktorer som tillsammans med frågan om fortsatt låglönesatsning försvårar bedömningen av den framtida inkomslutvecklingen. Kommittén har emellertid försökt atl beräkna på vilken nivå beloppstaket skulle ligga vid olika antaganden om realinkomstutveckling för berörda inkomstgrupper under tidsperioden fram till år 1990 om proportionen mellan inkomsler ovanför och under beloppslaket skall vara densamma som vid ATP:s tillkomst år 1960.

Beräkningarna visar enligl kommittén alt avvikelserna jämfört med år 1960 inte är särskilt betydande. Kommittén framhåller atl smärre justeringar uppåt av beloppstaket synes mindre väl motiverade med hänsyn till återverkningarna på kompletterande pensionsordningar samt problematiken med övergångsbestämmelser. Härtill kommer enligl kommittén atl frågan om en höjning av beloppslaket inle bör ses hell isolerad från ålgärder som vidtas i övrigt för att garantera en viss pensionsstandard i vid mening. Mol bakgrund av att kommittén inte finner det möjligt att i rådande ekonomiska läge föreslå några förbättringar av grundstödet till pensionärerna lägger därför kommittén nu inte heller fram förslag om höjning av beloppstaket.

Prop. 1980/81:178 116

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena såvitt avser frågor om enhetligare avgiftsregler, undantagande från ATP och övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP

1 Enhetligare avgiftsregler

Kommitténs målsättning att söka åstadkomma enhetligare och enklare regler för avgiftsberäkningen vinner allmän anslulning hos remissinslanserna. Arbetsgivarorganisationerna understryker behovet av förenklade regler med hänvisning främst till den tidsåtgång och de administrationskostnader som nuvarande system medför för arbetsgivarna. De administrativa myndigheterna framhåller betydelsen av förenklingar i avgiftsreglerna från rationaliserings-, kontroll- och informationssynpunkt. Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan anser också alt kommilléns förslag innebär betydande administrativa fördelar.

Kommitténs förslag om avskaffande av basbelopps- och maximeringsreglerna vid beräkning av ATP-avgiflen las upp av många remissinsianser. Nackdelarna med nuvarande tidsredovisning vitsordas allmänt. Från flera håll framhålls det önskvärda i en övergång lill ett syslem som gör lidsredovisningen obehövlig. Kommitténs förslag får stöd av bl. a. kammarrätten i Jönköping, riksrevisionsverket, kulturrådet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Skaraborgs och Örebro län. Svenska kommunförbundel, LO, Försäkringskasseförbundel och Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd.

Riksförsäkringsverket finner det med hänsyn till arbetsgivaravgifternas kollektiva natur fullt naturligt all ATP-avgiflen i likhet med övriga avgifler tas ut på utbetalda bruttoersättningar oberoende av de mot avgifterna svarande förmånerna. Verkel ifrågasäller dock om egenföretagarna, vilkas avgifter är individuella, skall avkrävas ATP-avgifter som inte svarar mot pensionsförmåner. Verket påpekar emellertid atl en ordning motsvarande den ifrågasatta gäller inom sjukförsäkringen. Landstingsförbundet anser en förenkling av reglerna för beräkning av ATP-avgift synnerligen önskvärd. Om kommitténs förslag skall genomföras föruisätter emellertid förbundel all reglerna omarbetas så att en utjämning av kostnaderna sker mellan olika arbetsgivargrupper eller alt landstingen på annat säll ges kompensation för de höjda kostnaderna. Lantbrukarnas riksförbund anser det inte rimligt alt de av kommittén föreslagna åtgärderna vidtas utan hänsyn till fördelningseffekterna. Förslaget bör därför enligt riksförbundet inle genomföras såvida inte kompensation för den ökade avgiftsbelaslningen kan ges genom justering av skatteskalor eller pä annat sätt. 7"C0 accepterar kommitténs förslag under förutsättning atl taket på förmånssidan inom ATP höjs till minst tio basbelopp.

Försäkringsinspektionen och Svenska Personal-Pensionskassan tillstyrker

Prop. 1980/81:178 117

atl basbeloppsavdraget slopas men förordar ett avgiftstak utan anknytning lill den arbetade tiden under årel. För etl bibehållande av avgiflstaket uttalar sig även SAF, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges indiisiriförbimd. Svenska försäkring.sbolags riksförbund. Föreningen Auktoriserade Revisorer och Sveriges advokatsamfund. Som skäl anges att det framstår som principiellt felaktigt att i ett försäkringssystem av ATP:s nalur ta ul avgifter på löner och inkomster över den gräns som gäller på förmånssidan. SAF framhåller bl. a. atl betydande premier erläggs till kompletterande pensions-syslem på löne- och inkomstdelar över sju och ett halvt basbelopp. Enligl föreningen måsle ell samordnat ställningstagande till avgiflstak och förmånstak inom ATP anses naturligt. Liknande synpunkter anförs av bl. a. SACO/SR, som avslyrker kommitténs förslag så länge förmånstaket bibehålls.

Förslaget om ändrade regler för beräkning av ATP-avgiften avstyrks på liknande grunder även av Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund, Folksam och Kooperationens pensionsanstalt.

Del övervägande antalet remissinstanser som yttrar sig över kommitténs förslag om en gemensam övre åldersgräns för uttag av avgifter tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Statskontoret och riksrevisionsverkei förordar från administrativ synpunkl ell borttagande av samlliga åldersgränser.

Även förslaget om avskaffande av byggnadsforskningsavgiften godtas av remissinslanserna. Statens råd för byggnadsforskning framhåller dock att något beslut inte kan fattas i frågan förrän ett alternativt finansieringssystem har utformats.

Kommitténs förslag om viss utvidgning av uppdragsgivares avgiflsskyldighel godtas av samtliga remissinstanser som särskilt behandlar denna fråga.

Flera remissinstanser tar upp frågan om den allmänna nedre beloppsgränsen för avgiftsskyldighet. Kammarrätten i Jönköping anser all ytterligare administrativa förenklingar skulle kunna uppnås om nuvarande 500-kronorsgräns höjdes lill exempelvis 1 000 kr. En molsvarande höjning på förmånssidan torde enligt kammarrätten inte medföra några olägenheter av större betydelse för de förmånsberätligade. Riksförsäkringsverket erinrar om all nuvarande regler innebär alt arbetstagare eller uppdragstagare, som har flera inkomster vilka var och en understiger 500 kr. men sammanlagt uppgår till nämnda belopp, debiteras egenavgifter. Denna debitering medför adminislraliva koslnader som enligl verket inte slår i rimlig proportion lill de avgifter som flyter in. Verket föreslår därför att inkomst av anställning eller uppdrag under 500 kr. från en och samma arbetsgivare inte heller skall föranleda egenavgift. En förändring av denna innebörd förordar även statens kulturråd, TCO och Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd. Statskontoret anser att ett grundavdrag på avgiftsunderlaget molsvarande t. ex. 1/3 av basbeloppet bör övervägas. Härigenom skulle man slippa 9 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 178

Prop. 1980/81:178 118

att debilera arbetsgivaravgifter för ca 45 000 arbetsgivare. Enligl riksrevisionsverket får man ett administrativt säkrare system än del nuvarande om beloppsgränsen utformas så att avgiflsskyldighel inte föreligger för arbetsgivare vilken anlitar arbetskraft som sammanlagt under årel ersätts med mindre än t.ex. 1000 kr., oavsett om det rör sig om en eller flera arbetstagare. Ett sådant system har - framhåller verket - också den fördelen att arbetsgivaren vid beräkningen av avgiftsunderlaget inte behöver sortera bort några ersättningar.

Kommitténs förslag om ett gemensamt underlag för beräkning av samtliga egenavgifter i form av inkomsl av annal förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 8 AFL berörs av riksförsäkringsverket och riksskatteverket. Riksförsäkringsverket anser atl förslaget medför administrativa förenklingar men att del samtidigt ökar behovel av en översyn av reglerna för pensionsgrundande inkomst. Verkel påpekar all en person som har inkomst av arbete som portvakt i sitt eget hus inte får tillgodoräkna sig inkomsten såsom pensionsgrundande för ATP eftersom den laxeras som inkomst av annan fastighet. Inkomsten är däremol sjukpenninggrundande. Kommitténs förslag innebär atl sjukförsäkringsavgift inte längre skall påföras i den aktuella situationen. Verket ger även exempel på situationer där det motsatta förhållandet råder. Verket föreslår alt pensionskommittén får i uppdrag att i sitt fortsatta arbete se över reglerna för pensionsgrundande inkomst inom ATP. Liknande påpekanden görs av riksskatteverket, som anser att en samordning mellan bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst och sjukpenninggrundande inkomst är önskvärd.

Kommitténs förslag alt föra samman avgiftsbeslämmelserna i en g e m e n -sam lag tillstyrks eller lämnas ulan erinran av remissinslanserna.

2 Undantagande från ATP

Kommitténs förslag om avskaffande av möjligheten att anmäla undantagande från ATP får uttryckligt stöd av bl. a. länsstyrelserna i Skaraborgs och Örebro län. Svenska kommunförbundet, TCO, LO, Sveriges hantverks- och industriorganisation. Försäkringskasseförbundet, Folksam och Kooperationens pensionsanstalt. Försäkringskasseförbundet anser att reglerna om undantagande från ATP nu har spelat ut sin roll och framhåller även de negativa konsekvenser som ett undantagande medför bl. a. för skyddet från arbetsskadeförsäkringen och rätten till pensionstillskott. Svenska kommunförbundet understryker angelägenheten av att de som enligt kommitténs förslag också i fortsättningen skall ha möjlighet att stå utanför ATP upplyses om konsekvenserna av undantagandet genom en effektiv information. Kommitténs förslag biträds även av Lantbrukarnas riksförbund, som emellertid anser att bestämmelserna om ökning i vissa fall av det antal poängår som erfordras för full ATP-pension bör slopas beträffande samtliga försäkrade som återkallar eller tidigare har återkallat en anmälan om

Prop. 1980/81:178 119

undantagande. Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inle reglerna för omdebitering av tilläggspensionsavgiften bör avskaffas samtidigt med reglerna om undanlagande.

För ett bibehållande av nuvarande regler om undantagande från ATP uttalar sig SA CO/SR och SA F. SACO/SR framhåller atl det fortfarande finns stora grupper statspensionärer med låg pensionsålder, t. ex. regementsoffi-cerare, vilka efter pensionsavgången många gånger har inkomst av annat förvärvsarbete än anslällning. Saknas möjlighet att anmäla undantagande från ATP kan ATP-avgifter komma att få erläggas utan att detta leder till någon förhöjning av bruttopensionsnivån. Statens avtalsverk anser att fortsatt möjlighet till undantagande för försäkrade med bruttosamordnade pensionsförmåner bör övervägas. SAF menar att valfrihet bör föreligga för dem som har sådana inkomstförhållanden att ett undantagande kan ha betydelse. Den fasta kopplingen mellan arbetsskadeförsäkringen och ATP får enligt föreningen inte vara avgörande för frågans slutliga bedömning, inle heller den omständigheten att färre än tidigare väljer alt vara undantagna. Med SAF instämmer i denna del Sveriges industriförbund och Svenska företagares riksförbund.

Vissa remissinstanser tar upp frågan om rätt fill pensionstillskott för dem som har varil undantagna från ATP. Lantbrukarnas riksförbund påpekar att majoriteten av dem som har begärt undantagande gjorde detta vid en fidpunkt då det var omöjligt att förutse införandet av pensionstillskotten. Enligt riksförbundet bör syftet med pensionstillskotten, nämligen att säkra en rimlig minimistandard för försäkrade med enbart folkpension, gälla även för dem som har anmält undantagande från ATP. Riksförbundet anser därför att bestämmelserna om undantagandets verkan på rätten till pensionstillskott bör slopas. Kommunernas pensionsanslah beklagar att kommittén inte har kunnat finna någon godtagbar lösning på frågan om rätt lill pensionstillskott vid undanlagande. Länsstyrelsen i Skaraborgs län. Svenska kommunförbundet och Landslingsförbundet anser att frågan bör prövas ytterligare.

3 Övre gräns för beräkning av pensionsgrundande inkomst inom ATP

Frågan om avvägningen av den övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomsl inom ATP berörs av flera remissinstanser. TCO anser att nuvarande lak vid sju och ell halvt basbelopp bör höjas fill minst tio basbelopp. En höjning av taket förordar även kammarrätten i Jönköping, Sveriges folkpensionärers riksförbund, Folksam och Kooperationens pensionsanstalt. Riksförsäkringsverket och Kommunernas pensionsanslah framhåller att det är angeläget att ATP-systemet inte urholkas och understryker därför behovet av den aviserade fortsatta utredningen av frågan om en höjning av takel. Enligl stalskonloret skulle en höjning av taket till t. ex. fio

Prop. 1980/81:178 120

basbelopp vara värdefull från konlrollsynpunkt om förslagel om borttagande av molsvarande lak vid beräkningen av ATP-avgifi genomförs. Sveriges hantverks- och industriorganisation anser att en höjning av förmånstaket måste bli en naturlig följd av del föreslagna borttagandet av avgiflstaket.

LO anser atl slor restriklivilel bör iakttas när del gäller atl höja taket. Först sedan de stora löntagargrupperna kommer upp i inkomstlagen som motsvarar beloppsgränsen kan enligt LO en justering vara motiverad. LO framhåller all den förordade restriktiviteten emellertid kan tolkas som etl medgivande atl beloppstaket höjs lill maximalt nio basbelopp.

Svenska Personal-Pensionskassan framhåller alt del övervägande flertalet försäkrade med inkomsler överstigande takel genom kollektivavtal har tillförsäkrats pension på överskjutande inkomstdelar. Den nuvarande fördelningen mellan lagstadgade, avlalsreglerade och hell frivilliga trygg-helsanordningar fungerar enligl Svenska Personal-Pensionskassan bra såväl administrativt som funktionellt. Svenska Personal-Pensionskassan anser även alt elt avskaffande av möjligheten att anmäla undantagande från ATP utgör etl skäl mol en höjning av taket.

Prop. 1980/81:178 121

Bilaga 4 Det remitterade förslaget

1 Förslag till

Lag om socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledning

1 8 I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

2 § Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 8 eller 11 kap. 3 8 nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har ulgett sådanl bidrag som avses i 11 kap. 2 8 första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.

2 kap. Arbetsgivaravgifter

1 8 En arbetsgivare skall på del avgiftsunderiag som anges i 3-5 §§ för varje
år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,50 procent,

2. folkpensionsavgift med 8,40 procent,

3. lilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift efler den procentsats som anges i särskild lag,

7. arbetslöshetsavgift med 0,40 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,155 procent,

9. arbetsmarknadsutbildningsavgifl med 0,40 procent,

10. vuxenutbildningsavgift med 0,25 procent samt

11. lönegarantiavgift med 0,20 procent. Staten betalar inle arbetsskadeavgift.

2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall även betala sjömanspen
sionsavgift med 0,80 procent.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § angivna procentsatserna som svarar mot

Prop. 1980/81:178 122

förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas lill fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerlon. Procentsatserna beräknas med två decimaler.

Med sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskatt enligl 181 mom. första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt.

3 § Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren
under året har ulgett som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost,
bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2 8 andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Den som har ulgett ett bidrag som avses i 11 kap. 2 8 första stycket m) lagen om allmän försäkring skall betala filläggspensionsavgift som om bidragel hade utgjort lön från honom som arbetsgivare.

4 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning som under året understiger 500 kr. för en arbetstagare,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligl lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgell till barn för arbete i hans förvärvsverksamhet, i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket medger detta, samt

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligl 47 8 tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning.

Medgivande enligt första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av ersättningen samt får avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efler framställning av arbetsgivaren, viss eller vissa arbetstagare.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkl 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

5 § Vid bestämmande aV underlaget för beräkning av filläggspensionsavgift
skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning

Prop. 1980/81:178 123

enligt 11 kap. 2§ tredje eller fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här, då ersättningarna avser arbete ulom rikel.

Vid beslämmande av underlaget för beräkning av annan avgifl än tilläggspensionsavgifl skall bortses från ersättningar till arbetstagare som inle varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I fråga om arbete som har utförts för annans räkning utan att anställning förelegat skall vid beräkningen bortses från ersättningar till personer som varit bosatta utomlands och även utfört arbetet utom rikel.

3 kap. Egenavgifter

1 § En försäkrad som avses i 1 kap, 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges
i 3-5 88 för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift,

2. folkpensionsavgift,

3. tilläggspensionsavgift,

4. delpensionsavgifl,

5. barnomsorgsavgifl samt

6. arbelsskadeavgift.

I fråga om avgiftssatserna gäller vad som föreskrivits i 2 kap. 1 8-

2 § En försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller med karenstid skall dock betala sjukförsäkringsavgift efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn tiil den inverkan karenstiden bedöms få på försäkringens utgifter.

3 § Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år.

Andra avgifler än tilläggspensionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomståret ej var inskriven hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas ej heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag.

Tilläggspensionsavgifl betalas inte för år före det då den försäkrade fyllt 16 år eller för det år då den försäkrade avlidit. Sådan avgift betalas ej heller då den försäkrade för hela årel uppburit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring.

Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 500 kr.

4 § Underlaget för beräkning av avgifl enligt 1 § 1, 5 och 6 utgörs av inkomst

Prop. 1980/81:178 124

av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Underlaget för beräkning av avgifl enligt 1 8 2-4 utgörs av inkomst av annal förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 8 lagen om allmän försäkring.

5 § Vid beslämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från inkomst som avses i 11 kap. 3 8 första stycket d) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i lillämpliga delar bestämmelserna i 11 kap. 4 8 lagen om allmän försäkring.

4 kap. Fördelning av influtna avgifter

1 § Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostnaderna inte skall täckas
med statsbidrag enligt 19 kap. 2 8 lagen (1962:381) om allmän försäkring, för
all läcka

1. kostnader för sjukförsäkringsförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

2. koslnader enligl lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

3. den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligl lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m.,

4. centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana återbetalningspliktiga studiemedel som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas,

5. förvaltningskostnader för de allmänna försäkringskassorna.

För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel lill och från fonden fastställs av regeringen.

2 § Folkpensionsavgifter förs till staten som bidrag till finansieringen av folkpensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3 § Tilläggspensionsavgifter förs till en fond, benämnd allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring skall täckas. Fonden förvallas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

4 § Delpensionsavgifter förs fill en fond, benämnd delpensionsfonden, med vars fillgångar kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

Prop. 1980/81:178 125

5 8 Barnomsorgsavgifler förs till staten för finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhel inom kommunernas barnomsorg.

6 § Arbetsskadeavgifter förs till en fond, benämnd arbeisskadefonden, med vars fillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall läckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

7§ Arbetslöshetsavgifter förs till en fond, benämnd arbetslöshelsfonden, vars tillgångar används för finansiering av ersättningar enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

8 8 Av influtna arbelarskyddsavgifter förs 16,5 proceni lill staten som bidrag
till kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksam
het.

Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifter förs till en fond, benämnd arbetarskyddsfonden, vars tillgångar skall ulgöra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling saml utbildning och information belräffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3. koslnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 8 tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4. kostnader för ulbildning av styrelserepresenlanter för de anslällda.

9 § Arbelsmarknadsutbildningsavgifler förs till en fond, benämnd arbets-
marknadsulbildningsfonden, vars lillgångar används för finansiering av
arbetsmarknadsutbildningen.

10 § Vuxenulbildningsavgifter förs lill staten och används för finansiering av fimstudieslöd, dagstudieslöd och särskill vuxenstudiestöd enligt studieslödslagen (1973:349) samt vuxenutbildning enligl bestämmelser som regeringen meddelar.

11 § Lönegarantiavgifler förs till en fond, benämnd lönegarantifonden, med vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1970:741) om slallig lönegaranti vid konkurs skall täckas.

12 § Sjömanspensionsavgifter används för beredande av pension åt sjömän vilka som manskap varit för utrikes fart påmönstrade svenskt handelsfartyg. Riksdagen fastställer särskilt de grunder som skall gälla för användningen av sjomanspensionsavgifter.

Prop. 1980/81:178 126

13 § Fonder som avses i detla kapitel förvaltas, i den mån ej annat föreskrivits, enligt grunder som regeringen fastställer.

5 kap. Övriga bestämmelser

1 § Har den som är skyldig atl belala annan egenavgift än lilläggspensions
avgift avlidit, skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas
beträffande befrielse från skyldighet att betala avgiften.

I fråga om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala egenavgift för tilläggspension gäller särskilda bestämmelser.

2 8 Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket bara på farlyg, svarar redaren för atl arbelsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redaren till följd härav betalat avgiftsbelopp, får han fordra tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare.

3 8 Om debitering och uppbörd av avgifter enligl denna lag gäller särskilda bestämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (0000:000) om socialavgifter, m. m. samt i uppbördslagen (1953:272).

Belräffande besvär över beslut av den lokala skattemyndigheten i fråga om fastställande av underlaget för egenavgifter gäller i fillämpliga delar 118 lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

4 § Regeringen bemyndigas atl efter överenskommelse med främmande
makt meddela föreskrifter om utsträckt tillämpning av denna lag eller om
undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Genom lagen upphävs

1. lagen (1961:300) om avgifl för sjöfolks pensionering,

2. lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

3. lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

4. lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet,

5. lagen (1975:335) om arbetsgivaravgift till arbetsmarknadsutbildningen,

6. lagen (1975:358) om vuxenulbildningsavgift saml

7. lagen (1981:15) om finansiering av slatsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhet.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på fid före ikraftträdandet.

Den för vilken undantagande från försäkringen för tilläggspension gäller betalar inte egenavgifter till tilläggspensioneringen och arbeisskadeförsäk-

Prop. 1980/81:178 128

Innehåll

Proposition ..................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Lagförslag........................................................................ 2

1 Förslag till lag om socialavgifter................................ ....... 2

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 8

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring 33

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott 39

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring 40

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m........................................................................... 43

7 Förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning 49

8 Förslag till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder .................................................................................. 52

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.............................. 54

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgifl under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension ............................... 55

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 Ull arbetsskadeförsäkringen ......................................... 56

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1981 57

1 Inledning................................................................... 57

2 Allmän motivering .................................................... 58

2.1 Allmänna utgångspunkter................................. 58

2.2 Basbelopps- och maximeringsavdrag vid beräkning av ATP-avgiften 62

2.3 Övre åldersgräns för uttag av avgifter.............. 67

2.4 Byggnadsforskningsavgiften............................. 68

2.5 Uppdragsgivares avgiftsskyldighet................... 70

2.6 Undantagande från ATP ................................... 71

2.7 Övriga frågor .................................................... 72

3 Upprättade lagförslag................................................ 75

Prop. 1980/81:178 129

4 Specialmotivering ..................................................... 76

4.1 Förslaget till lag om socialavgifter .................... 76

4.2 Förslaget fill lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 82

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 86

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott 87

4.5 Förslaget fill lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring 87

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m................................................. ..... 87

4.7 Förslaget till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning ..... 89

4.8 Förslaget till lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder 89

4.9 Förslag till lagom ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring...................... ..... 89

5 Hemställan................................................................ ..... 89

6 Beslut........................................................................ ..... 90

Utdrag av lagrådets protokoll den 12 mars 1981............ ..... 91

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1981 .. 96

1 Anmälan av lagrådets yttrande................................. ..... 96

2 Byggnadsforskningsavgiften..................................... ..... 98

3 Avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension, m. m 99

4 Hemställan................................................................ ... 100

5 Beslut........................................................................ ... 100

Bilagor till lagrådsremissen .............................................

1 Gällande avgiftsbestämmelser.................................. ... 101

2 Sammanfattning av pensionskommitténs belänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m.m 107

3 Sammanställning av remissyttrandena..................... ... 116

4 Det till lagrådet remitterade förslaget till lag om socialavgifter 121