Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:166

Regeringens proposition 1980/81:166

med förslag till lag om radiotaltidningar, m. m.;

beslutad den 19 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt förslaget skall innehållet i dagstidningar kunna spridas till synska­dade genom rundradiosändning av s.k. taltidningar. Den föreslagna lag­stiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

1    Riksdagen 1980181. I saml. Nr 166

 

Prop. 1980/81:166                                                                   2

Propositionens lagförslag

1    Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föresknvs att 5§ radiolagen (1966:755)' skall ha nedan an­givna lydelse.

Nuvurunde lydelse                       Föreslagen lydelse

5 §-

De företag som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola före­komma i rundradiosändning som företaget anordnar. Härvid skall pro­gramföretaget iakttaga bestämmelserna i 6§ och 7 § andra stycket.

Radioprogram i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på cen­tralantennanläggning får utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen.

Om rätt att sända program i vissa lokala rundradiosändningar finnas föreskrifter i lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio.

Om rätt att sända radiotaltidningar finns föreskrifter i lagen (1981:00) om radiotaltidningar.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981.

2    Förslag till

Lag om radiotaltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag förstås med radiotaltidning en för synskadade avsedd, i
rundradiosändning uppläst version av en sådan allmän nyhetstidning som
trycks och som har dagspresskaraktär (förlagan).

I denna lag förstås med rundradiosändning detsamma som i radiolagen (1966:755).

2   § Radiotaltidningar får inte sändas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3   § Tillstånd att sända en radiotaltidning ges till ägaren av en sådan nyhetstidning som avses i 1 § och som utges här i landet.

Lagen omtryckt 1972: 240. ' Senaste lydelse 1978:476.

 

Prop. 1980/81:166                                                                  3

Tillstånd får meddelas endast om förlagan utkommer minst en gäng i veckan och om förlagan, såvida inte särskilda skäl föranleder annat, under det senaste året har haft en upplaga som genomsnittligt överstiger tvåtusen exemplar per utgivningstillfälle.

4 §   Radiotaltidningen skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Den
får inte innehålla annonsmaterial.

Utöver material som förekommer i förlagan får radiotaltidningen endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen disponerats.

5   §   Tillståndet får endast förenas med villkor avseende sändningstid samt placeringen, frekvensen och effekten hos sändaren.

6   §    För radiotaltidningar gäller inte 6 och 7 §§ radiolagen (1966:755).

7   §    Ett tillstånd att sända en radiotaltidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 5 §.

8   §   Den som bryter mot sådana villkor som avses i 5 S skall dömas till böter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981

ti    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 166

 

Prop. 1980/81:166                                                                   4

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Bohman. Wikström, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Johansson. Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Wikström

Lagrådsremiss med förslag till lag om radiotaltidningar, m.m.

1    Inledning

År 1979 tillkallade chefen för utbildningsdepartementet med stöd av regeringens bemyndigande en särskild utredare' med uppdrag att utreda vissa frågor inom radiolagstiftningen. Utredaren har avgett delbetänkandet (Ds U 1980: 12) Radiosända dagstidningar. Betänkandet innehåller förslag till ändring i radiolagen (1966:755) samt förslag till en särskild lag om rundradiosändning av taltidningar. Lagförslagen innebär att innehållet i dagstidningar skall få spridas till synskadade genom rundradiosändningar. Vidare innehåller betänkandet förslag tili en särskild lag om ansvarighet för sådana radiosända s. k. taltidningar och vissa följdändringar till detta för­slag. En sammanfattning av utredarens förslag bör fogas till protokollet i detta regeringsärende som bilaga 1. Förslaget till ändring i radiolagen och förslaget till lag om rundradiosändning av taltidningar bör fogas till proto­kollet i detta ärende som bilagu 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan­serna och en sammanställning av remissyttrandena såvitt gäller förslagen i bilaga 1 och 2 bör fogas till protokollet i detta regeringsärende som bilaga 3.

Regeringen har tidigare denna dag på hemställan av statsrådet Petri beslutat en lagrådsremiss med förslag till en särskild lag om ansvarighet för radiosända dagstidningar och vissa följdändringar till detta förslag.

Numera rättschefen Jan Pennlöv.

 

Prop. 1980/81:166                                                                5

2    Huvuddragen av nuvarande ordning m. m.

Det har varit ett återkommande krav från synskadade att den debatt och nyhetsförmedling som sker i dagstidningsform görs tillgänglig även för denna grupp. För närvarande pågår olika former av försöksverksamhet med distribution av talade tidningar. I några fall används bandkassetter för distribution. Denna distributionsform är oberoende av radiolagstiftningen. Synskadades Riksförbund driver emellertid också en försöksverksamhet med radiodistribution av en dagstidning. Denna sker med anlitande av det s. k. abonnemangsnätet. Mottagningen av en sådan sändning har sämre teknisk kvalitet än vanliga radiosändningar och kräver en särskild radio­mottagare. En särskild utredare (U 1980.08) tillkallades sommaren 1980 med uppdrag att utvärdera försök med olika former av distribution av innehållet i dagstidningar till synskadade. Enligt direktiven bör utredaren bl.a. studera kostnaderna för försöken, undersöka dagstidningarnas egna möjligheter att finansiera talversionen, undersöka olika möjligheter att begränsa tidningarnas kostnader och om det hos andra än synskadade finns intresse för kassettdistribution av dagstidningar samt de problem respektive ekonomiska fördelar som kan uppstå vid en vidgad distribution. Enligt direktiven bör utvärdering av försöksverksamheten vara slutförd senast i början av år 1981.

I detta sammanhang kan en taltidning karaktäriseras enligt följande

-     det är fråga om en uppläsning ur en dagstidning

-     det är i de fiesta fall fråga om en redigerad version av en dagstidning. (Det är. i de flesta fall, av praktiska skäl omöjligt att sända en uppläsning av hela tidningen. Exempelvis tar det mer än 50 timmar att läsa upp tidningen Dagens Nyheter.)

 

— den tryckta förlagan är en etablerad tidning

— den talade versionen av tidningen är avsedd för synskadade

En taltidning kan i huvudsak spridas antingen i form av kassett genom postdistribution eller genom radiosändning som spelas in på särskild ut­rustning hos mottagarna.

Radiolagen innehåller bl.a. regler om vem som har rätl att sända radio­program i rundradiosändning och regler om hur denna rätt skall utövas. Bortsett från närradiosändningar och vidaresändningar över centralanten­ner gäller att endast de företag (programföretag) som regeringen bestäm­mer har rätt att sända radioprogram i rundradiosändning. De enda företag som fått sådant medgivande är de fyra programbolagen i Sveriges Radio­koncernen.

Begreppen radioprogram och rundradiosändning definieras i I § radiola­gen på följande sätt:

Radioprogram = radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelan­den om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

 

Prop. 1980/81:166                                                                   6

Rundradiosändning = radiosändning eller trådsändning som är avsedd att mottagas direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen.

Begreppet radioprogram gäller alltså innehållet medan begreppet rund­radiosändning hänför sig till mottagargruppen. Enligt radiolagen skall rät­ten att sända radioprogram i rundradiosändning utövas opartiskt och sak­ligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informa­tionsfrihet skall råda i rundradion. Programföretagen skall vidare i pro­gramverksamheten hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. I övrigt skall verksamheten utövas i enlighet med avlal mellan staten och resp. programföretag.

De rättsliga förutsättningarna för ett system med radiosända taltidningar är helt beroende av huruvida taltidningen är att betrakta som ett radiopro­gram i rundradiosändning eller ej.

Att taltidningen är ett radioprogram är i det närmaste självklart med den vida definition av begreppet radioprogram som ges i I § radiolagen.

Om sändandet av taltidningar är rundradiosändning eller ej är beroende av om sändningen är avsedd att mottagas direkt av allmänheten.

Innebörden av uttrycket "avsedd att" är ändamålet, avsikten med sänd­ningen. För atl del skall vara fråga om en rundradiosändning skall alltså avsikten med sändningen vara atl den skall mottagas direkt av synskadade under förutsättning atl gruppen synskadade är att hänföra till allmänheten. Gruppen synskadade är inte någon i rättslig mening sluten krets utan måste räknas till allmänheten.

Slutsatsen av detla resonemang är all radiodislributionen av en laltid­ning avsedd för synskadade är en rundradiosändning av etl radioprogram. Härav följer bl.a. att innehållet skall vara sakligt och opartiskt samt uppfylla de villkor som stadgats i det avtal mellan regeringen och program­företaget där regeringen medger sändningsrätt.

Detta innebär att exempelvis ledarartiklar och annonser knappast kan förekomma. Även materialet i övrigt torde i flera avseenden få ändras för att inte bryta mot radiolagen. Radiosändningar av taltidningar med samma innehåll som vanliga dagstidningar kräver därför stöd i särskild lagstift­ning.

3    Föredragandens överväganden

Enligt regeringens bemyndigande tillkallade jag sommaren 1979 en sär­skild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor inom radiolagstiftning­en. Detta utredningsuppdrag omfattar flera frågor som är knutna till radio­lagen. Utredaren har funnit del lämpligt att beträffande en av dessa frågor

 

Prop. 1980/81:166                    j                                             7

- radiosända dagstidningar - utforma ulredningsresuilatet som ett delbe­tänkande, vilket avgavs i november 1980 (Ds U 1980:12) Radicsända dagstidningar. Betänkandel har remissbehandlats. 1 det följande redovisar jag mina synpunkter med anledning av utredarens förslag.

1 betänkandet föreslås sådana ändringar i radiolagen som möjliggör radiodistribution av upplästa dagstidningar tili synskadade (taltidningar). Betänkandet behandlar endast de rättsliga aspekterna av problemen kring radiosända taltidningar. Ekonomiska och tekniska förutsättningar berörs endast i den män de direkt påverkar de juridiska bedömningarna. De rättsliga frågorna berör i första hand radiolagstiftningen, främst radiolagen, men även yttrandefrihelsrältsliga och upphovsrättsliga problem disku­teras.

Av remissinstanserna har vissa - riksrevisionsverket (RRV), Presstöds­nämnden, Stockholms läns landsting,:Landslingsförbundet, Sveriges Ra­dio AB (SR), Svenska Journalistförbundet och Svenska tidningsutgivare-föreningen (TU) - uttalat alt förslag till ändring i radiolagen bör anstå tills utredningen om dagstidningar för synskadade har lämnat sitt belänkande. Det nu föreliggande förslaget innebär lemellertid endast en anpassning av gällande regler för att göra radiodistribution av dagstidningar juridiskt möjlig. Därigenom blir en radiodistribution av taltidningar i rättsligt avse­ende jämställd med andra distributionsformer pä så sätt att metoden kan användas utan ytterligare författningsändringar. Det framgår av min redo­görelse för del uppdrag som har lämhals till den särskilde utredaren av dagstidningar för synskadade atl detta juppdrag inte innefattar någon rätts­lig bedömning av olika metoder för spridning av taltidningar. Med hänsyn härtill och då arbetet inom den nämnda utredningen, enligt vad jag har inhämtat, beräknas pågå under hela år 1981, finner jag det lämpligast alt lägga fram förslaget redan nu. En försöksverksamhet med radiodistribu­tion av lallidningar kan därmed komma till stånd, vilket skulle ge vidgat underlag för senare ställningstaganden beträffande hur försörjningen av taltidningar lämpligast bör ske.

Radionämnden, SR och Svenska Journalistförbundet har avstyrkt utred­ningens förslag att en radiosänd taltidning skall få innehålla annonsmate­rial. Som grund för denna inställning har angivits atl del ej föreligger tillräckligt slarka skäl för alt principenlom förbud mot reklam i etern skall överges. Jag delar uppfattningen att det nuvarande reklamförbudet för rundradion inle bör inskränkas ulan slarka skäl. Det framgår emellertid av förslagel att del faktiska utrymmet för etersändning infaller under nattetid, från strax efter midnatt och några timmar framåt. För huvuddelen av alla lyssnare krävs därför en inspelningsapparat som automatiskt kopplas in när sändningen börjar. Utredaren pekar även på de tekniska möjligheter som föreligger för all försvåra för andra än den avsedda mottagargruppen alt tillgodogöra sig den information som lämnas, t.ex. kodning eller kryp­tering. Det kan enligl min åsikt ifrågasättas om informationen, som ju i 12    Riksdagen I980I8I. I saml. Nr 166

 

Prop. 1980/81:166                                                                    8

dessa fall lämnas genom uppspelning av ett fonogram, i realiteten innebär en etersändning av reklaminslag. På grund härav och då man från synska­dades sida så eftertryckligt har betonat atl deras önskemål i första hand gäller en direkt återgivning av den tryckta förlagan som så nära som möjligt ansluter till denna inslämmer jag i utredarens förslag att en radiosänd taltidning skall få innehålla annonsmaterial. Sändningsrätten skall enligt förslagel vara knuten till tidningsföretaget. Det är detta företag som skall producera den radiosända taltidningen och självständigt avgöra vad i den tryckta förlagan som skall ingå i den taltidningen. Det finns enligt min uppfattning ingen anledning alt reglera frågan om val och omfattning av annonser på annat sätt än att annonsmaterialet i en taltidning inte får överstiga 50 procent av sändningstiden.

1 övrigt vill jag anföra följande. Några remissinstanser har uttalat att sändningarna bör ske i kodad form så att innehållet blir tillgängligt endast för synskadade. Förslagel innebar att del överiämnas lill lidningsföretagel alt självt avgöra om sändningen skall ske i kodad form eller ej. En före­skrift alt de akluella sändningarna skall ske i kodad form medför ofrån­komligen en kostnadshöjning på såväl sändnings- som mottagarsidan. Jag delar uppfattningen att det bör ankomma på vederbörande tidningsföretag att med beaktande av de nämnda konsekvenserna i kostnadshänseende självt ta ställning till frågan om kodning.

SR har anfört att det finns anledning att anta alt sändningarna, om de kan avlyssnas på en vanlig radiomottagare, kan komma att förväxlas med de vanliga rundradiosändningarna från SR-koncernens bolag. Koncernen har därför ifrågasatt om inte lagstiftningen om radiosända lallidningar borde innehålla sådan föreskrift om sändningarnas utformning att förväx­ling med koncernens sändningar undviks. Jag utgår från all radiolallidning-arna utformas så att risk för förväxling med SR:s sändningar inte uppstår. Det föreligger därför enligt min bedömning inte något behov av en särskild föreskrift i detta hänseende.

Betänkandet innehåller förslag till en rättslig reglering av problemen kring radiosända lallidningar. Enligt utredarens förslag avses med taltid­ning en uppläsning ur en allmän nyhetstidning som är tryckt och som har dagspresskaraklär och utkommer minst en gång i veckan och som det senaste året normall har haft en genomsnittlig upplaga som överstiger tvåtusen exemplar. Bestämmelsen hindrar inle alt en nystartad dagstid­ning, som förväntas utkomma med den nämnda upplagestorleken, redan under det första utgivningsåret kan vara födaga till en radiosänd dagstid­ning. Några remissinstanser har ifrågasatt om inle gemensam sändnings­rätt skall kunna ges åt flera tidningar och att en radiotaltidning således skulle kunna innehålla malerial från flera tryckta föriagor. Främst med hänsyn till innebörden i ansvarsbestämmelserna anser jag dock inle att en sådan möjlighet bör finnas. Remissinslanserna har i allt väsentligt godtagit eller lämnat ulan erinran vad utredaren har föreslagit i fråga om ändringar i

 

Prop. 1980/81:166                                 ;,.                              9

radiolagstiftningen. Även jag inslämmer i utredarens förslag. Vad gäller enskildheterna i lagtexten, som förutom vissa redaktionella ändringai överensstämmer med utredarens förslag, får jag hänvisa lill sammanfatt­ningen av detta i bilaga 1. Vad gäller utredarens förslag lill en särskild lag om ansvarighet för radiosända dagstidningar saml förslaget till vissa följd­ändringar med anledning därav hänvisar Jag till det förslag i dessa frågor som regeringen tidigare denna dag har beslutat remittera lill lagrådet.

4    Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till

1.    lag om ändring i radiolagen (1966: 7.'i5),

2.    lag om radiotaltidningar.

Förslagen bör fogas lill protokollet i detta regeringsärende som bilaga 4.

5    Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de upprättade lagför­slagen.

6    Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop. 1980/81:166                                                                 10

Bilaga I

Sammanfattning av utredarens förslag

Den särskilda utredaren har som utgångspunkt vid sina överväganden haft alt en slor del av den politiska debatten, kulturdebatten, nyhetsför­medlingen etc. sker i det tryckta ordets form. De elektroniska massmedier­na, främst radio, har skapat de tekniska förutsällningarna att pä etl tek­niskt relativt enkelt sätl ge synskadade möjlighel att bekvämt följa den offenlliga debatten och ta del av nyhelsflödet. Detta skulle enkelt kunna realiseras genom alt de tryckta alstren lästes upp i en radiosändning. Radiolagen är i sin nuvarande utformning emellertid inle anpassad för en sådan verksamhet. Sändningen blir med nödvändighet en rundradiosänd­ning och därmed gäller radiolagens regler om saklighet och opartiskhet m.m. för innehållet. 1 de flesta fall skulle innehållet omöjliggöra en sänd­ning i rundradio.

Utrymmet för rundradiosändning i etern är starkt begränsat. Önskemå­len att utnyttja utrymmet måste förutsättas bli allt mera uttalade. En avvägning mellan olika intressen och synpunkter måste därför göras. Det utnyttjande av eterutrymme som förslaget om radiosända taltidningar med­för bör därför inle göras större än som är nödvändigt för ändamålet.

Ulredaren betonar att syfiet med förslagen inte är all möjliggöra radio-distribution av en tidning som är specialgjord just för synskadade. Försla­get bygger helt på atl synskadade skall få tillgång lill en talad version av den tryckta dagstidningen.

Av direktiven framgår atl radiodistribulion av uppläsningar ur tidningar skall avse dagstidningar. Begreppet dagstidning är i sig inte något klart begrepp. 1 presstödsförfattningarna avses t.ex. med dagstidning "allmän nyhetstidning av dagspresskaraklär som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka". Här slår alltså dagstidning dels för en tidning med visst innehåll (nyhetstidning) dels med viss ulgivningsfrekvens (minst ett nummer varje vecka).

Med utgångspunkten att minimera utnyttjandet av ett begränsat eterul-rymme bör den tryckta förlagan lill laltidningen karaktäriseras sålunda:

1.    Förlagan skall vara sådan att en seende kan tillgodogöra sig den
genom synintryck.

2.    Förlagan skall vara sådan att rundradiosändning är en lämplig
distributionsform för synskadade.

Punkt 1 motiveras av att syfiet med lagändringen är all ge synskadade samma möjlighel som seende alt informera sig.

Punkt 2 motiveras av att om del för förlagan finns andra för synskadade lämpliga distributionsformer som inle kräver utnyttjande av frekvensut­rymme i etern så bör dessa användas.

När radiolagen ändras för alt möjliggöra sändning av lallidningar är del givelvis väsentligl all ändringen inte utformas så alt ej avsedda effekler uppkommer. Radiolagen har effektivt dämt upp ett på sina håll starkt intresse att använda eter- och trådmedierna som distributionsform för information av skilda slag. Det finns således skäl all så noggrant som möjligt fastställa hur förlagan skall se ut. 1 annat fall skulle exempelvis sändning kunna ske av uppläsning av tryckt propaganda, reklam, flygblad

 

Prop. 1980/81:166                                                                  II

etc, under sken av att vara avsedd för synskadade medan sändningen i själva verkel var avsedd för allmänheten som helhet. Givetvis skulle inte en sändning av della slag lillgodose synskadades inlressen.

Del kan också länkas att ell tryckt alster i och med möjligheten lill radiodistribulion av dess innehåll helt ändrar karaktär. För all förhindra dessa möjligheler måste troligen de två tidigare nämnda punkterna kom­pletteras med följande "begränsande" punkt.

3. Förlagan skall inte ha framställts med huvudsakligt syfte all radiosändas.

Punkt 3 motiveras av alt huvudskälet för ett "tallidningssystem" är att även de synskadade i möjligaste mån skall få tillgång till dagspressen. Del är alltså fråga om att göra en "talversion" av redan etablerade tryckta tidningar. Det är däremot inle meningen att radiodistribulion skall bli möjlig för taltidningar som saknar tryckt förlaga. En följd av detta är all krav bör ställas på att den tryckta tidningen i huvudsak skall vara en etablerad "tryckt" tidning. 1 syfte atl realisera detla bör man kräva alt förlagan har en viss utgivningsfrekvens och alt dess tolalupplaga har minst en viss storlek.

När det gäller utgivningsfrekvensen finns det skäl att använda dagstid­ningsbegreppei. (I presstödsförfattningarna menas med dagstidning när del gäller ulgivningsfrekvensen en tidning som utkommer med minst ett num­mer varje vecka.) Detta är en konsekvens av del villkor som uppställts under punkl 2. Det är nämligen just för tidningar typ dagstidningar som radio är en lämplig distributionsform. Däremot saknar vanligtvis en sådan skrift som utges vid endasi några tillfällen om årel sådan aktualilelskarak-tär alt den inte skulle kunna distribueras på annat sätt. exempelvis på ljudkassett.

När del gäller upplagans storlek kan givelvis många olika synpunkter finnas. Man kan också ifrågasätta om inte kravel borde avse elt minimital för en abonnerad upplaga av tidningen. Utredaren anser dock att skälet för ett upplagekrav kan tillgodoses genom en föreskrift alt den tryckta förla­gan under det senaste årel skall ha haft en tolalupplaga som genomsnittligt överstiger 2000 exemplar per ulgivningstillfälle. Dock bör en nystartad dagstidning, som förväntas utkomma med den nämnda upplagestorleken, redan under del första utgivningsåret kunna vara förlaga till en radiosänd taltidning. En särskild bestämmelse bör därför införas i lagen om rundra­diosändning av lallidningar som gör det möjligt att frångå kravel på viss tolalupplaga del senasle året då särskilda skäl föranleder detla.

Malerial som genom en undanlagsregel i radiolagen skall kunna radio­sändas har ovan karaktäriserats i tre punkter. Punkterna 1 och 2 kan sammanfattas sålunda: Tryckta alster av typ dagstidningar innehållande nyheter, aktuell debatt och aktuella reportage. Motiveringen till alt i denna definition betona ordet aktuell är att söka i punkt 2. Om nämligen innehål­let inte är av aktualiletskaraktär kan del ifrågasältas om inte andra för de synskadade lämpligare distributionsformer finns.

Taltidningen bör vara ell tvärsnitt av förlagan. Reglerna måsle utformas så all en total snedvridning av innehållet i laltidningen sett i förhållande till förlagan omöjliggörs. Detta kan exempelvis ske genom ett krav att innehål­let skall vara proportionellt mot innehållet i den tryckta tidningen. All kräva all det redaktionella materialet och annonsmalerialel i laltidningen skall stå i proportion lill samma material i förlagan får dock icke önskvärda

 

Prop. 1980/81:166                                                                 12

effekter. Det skulle innebära elt krav att en taltidning vars förlaga är en ordinär dagstidning skulle innehålla minst omkring 50 proceni annonser. En sådan låsning anser utredaren olycklig av flera skäl. Visserligen bör annonser få förekomma i laltidningen men inte bara urvalet bland annon­serna utan även mängden annonsmaterial i taltidningen bör - med den begränsning som framgår av vad som i det följande sägs om reklam -avgöras av utgivaren av laltidningen. Denne bör vara oförhindrad att helt utesluta annonser eller att ta med en relativt sett mindre del. Vad som nu sagts om förhållandet mellan annonser och övrigt material bör i princip gälla även förhållandet mellan andra typer av malerial i förlagan.

Pressens förmåga att locka annonsörer minskas, enligt utredarens me­ning, knappast av att tidningen även distribueras över radionätet. Argu­mentet att reklamen skulle störa programmen (dvs. laltidningen) anses ohållbart eftersom taltidningens syfte är att ge synskadade en version av den tryckta tidningen som så nära som möjligt ansluter till denna. Man kan alltså säga alt dessa argument mol reklam har myckel liten relevans i della fall.

En viss del av taltidningen kan alliså komma alt utgöras av reklam. En annons får givetvis en något slörre spridning om den förutom all spridas i den tryckta tidningen ocksä sprids via radio lill synskadade. Detta kan ur annonsörens synpunkt vara fördelaktigt och också innebära att han kanske är villig att betala ett något högre pris för annonsen. Risken är alltså all laltidningen kommer att innehålla sådana annonser som tidningen fått "extra" betalt för. Enligt utredarens uppfattning måste det kommersiella värdet för annonsören av en annons i en laltidning vara ringa i förhållande till värdet av samma annons i den tryckta förlagan. Detta är en följd av det sätt på vilket laltidningen utformas och presenteras samt tidpunkten för utsändningen av taltidningen. Bl.a. dessa faktorer leder sannolikt lill att del antal personer som nås av en annons i en laltidning är litet i förhållande till dem som nås genom den tryckta förlagan. Ulredaren anser därför inle all del finns skäl atl närmare reglera frågan om val och utformning av annonser. Sjäivfaliel kan dock en taltidning som enbart innehåller an­nonser knappast lillgodose de inlressen hos synskadade som förslaget lill laltidning skall tillgodose. ,'\nnonsmaterialet i en laltidning bör därför inle få överstiga 50 procent av sändningstiden.

För atl underlätta för den synskadade all hitta vad som främst intres­serar honom bör det vara möjligt att i laltidningen införa någon form av innehållsregisler. "paginering" och liknande hjälpmedel som av naturliga skäl inle finns i den tryckta förlagan. Som villkor för alt laltidningen skall få innehålla denna typ av malerial bör gälla atl materialet — om det saknas i den tryckta förlagan - inte innehåller annat än uppgifter som enbart avser att underlätta för en synskadad att tillgodogöra sig innehållet i tidningen.

Sändningsräiten bör vara knuten till tidningsföretaget. Del är alltså tidningsföretaget som med radiolagens terminologi blir programföretag. Del är också detla företag som skall producera taltidningen dvs. redigera laltidningen. Med tidningsföretag menas ägare av en periodisk skrift här i landet.

Principen all sändningsrätten skall vara knuten till ell tidningsföretag och atl laltidningen skall spegla en på visst sätl etablerad dagstidning hindrar givetvis inte en samverkan på det tekniska planet mellan olika tidningsföretag.

Sändning av en taltidning avsedd för synskadade är alltså en rundradio­sändning. Eftersom de villkor som i radiolagen gäller för en rundradio-

 

Prop. 1980/81:166                                                                 13

sändning av ett radioprogram inte skall gälla för sändning av taltidning måste etl undanlag göras i radiolagen för rundradiosändning av taltidning­ar.

Ulredaren föreslår därför att i 5 S radiolagen införs etl särskilt stycke där hänvisning sker till en särskild lag när del gäller rätlen atl i rundradio-sändning sända taltidning. Denna lag innehåller — tillsammans med en lag med ansvarighelsbeslämmelser och en förordning med tillämpningsföre­skrifter - erforderliga regler för rundradiosändning av lallidningar. Ylterli­gare undanlag behöver inle göras i radiolagcn.

Utredaren anger vidare olika förslag till lämplig tillståndsmyndighet samt vilka huvuduppgifter en sådan myndighet bör ha. Behovel av olika konlroll- och påföljdsregler diskuleras. Förslagel innebär atl regeringen i elt övergångsskede handhar tillståndsfrågan och att valet av tillståndsmyn­dighet avgörs i samband med beslut om en framtida närradioverksamhel.

Ulredaren behandlar även de problem som uppkommer med anledning av alt det material som enligt förslaget kommer alt radiosändas i de flesta fall har skydd enligt den upphovsrältsliga lagsliftningen. Det konstaleras all en rundradiosändning av material i form av en laltidning som huvudre­gel bör kräva ett avlal mellan berörda parter. Avtalet bör ha formen av etl kollektivavtal och ange användningsområde, användningssäll (inbegripet rätten att göra inspelningar), avgränsningen av del material som får använ­das, ersättningsfrågor och föreskrifter om den ideella rätten.

Nägra speciella lagsliftningsälgärder inom upphovsrätlen på grund av tallidningsverksamhelen befinnes inte påkallade för närvarande.

 

Prop. 1980/81:166                                                                  14

Bilaga 2

Utredarens lagförslag

I    Förslag till

Lag om ändring i radioiagen

Nuvurunde lydelse                        Föreslagen lydelse

5 §

De förelag som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola före­komma i rundradiosändning som förelaget anordnar. Härvid skall pro­gramföretaget iakttaga bestämmelserna i 6§ och 7!J andra stycket.

Radioprogram i rundradiosändning som har upplagils trådlöst på cen-iralantennanläggning får utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten lill anläggningen.

Om rätt att sända program i vissa lokala rundradiosändningar finnas föreskrifter i lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio.

Om rätt att sända taltidningar i rundradiosändning Jlnns föreskrifter i lagen (1981:00) om rundradiosändning av tal­tidningar.

2    Förslag tili

Lag om rundradiosändning av taltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 §    Med laltidning avses i denna lag en uppläsning ur en allmän nyhets­
tidning som är tryckt och som har dagspresskaraktär (föriagan).

I denna lag förstås med rundradiosändning detsamma som i radiolagen (1966:755).

2   §   Taltidning får sändas i rundradiosändning efter tillstånd av regering­en eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3   §    Elt tillstånd att sända laltidning kan ges till ägaren av sådan tidning här i landet som avses i I §.

Tillståndet att sända taltidning får meddelas endast om förlagan utkom­mer minst en gång i veckan och om förlagan, såvida inte särskilda skäl föranleder annat, det senaste året har haft en upplaga som genomsnittligl överstiger tvålusen exemplar per utgivningstillfälle.

4 S    En taltidning skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Högst
hälften av sändningstiden får användas för annonsmalerial ur förlagan.

 

Prop. 1980/81:166                                                                  15

En taltidning får inte innehålla material som inte förekommer i förlagan. Den får dock innehålla uppgifter som enbart avser all underlätta för en synskadad att tillgodogöra sig innehållet i taltidningen.

5   § Tillstånd skall förenas med de villkor som krävs för sändningen. Villkoren får avse den tid under vilken sändning får äga rum samt place­ringen, frekvensen och effekten hos sändaren.

6   § För sändning av taltidning gäller inle 6 och 7§§ radiolagen (1966:755).

7   § Ett tillstånd att sända taltidning kan återkallas, om den som har fått fillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 5 §.

8   §   Den som bryter mol villkor som avses i 5 § döms till böter.

9   §    Mol beslul i fråga om rätl alt sända laltidning får talan inle föras.

 

Prop. 1980/81: 166                                                             16

Bilaga 3

Remissammanställning

1    Remissinstanser

Remissyttranden över belänkandet (Ds U 1980: 12) Radiosända dagstid­ningar har avgelts av justitiekanslern, hovrätten för Nedre Norrland, han­dikappinstitutet, televerket, riksrevisionsverket, radionämnden, press-slödsnämnden. talboks- och punklskriftsbiblioteket, upphovsrätlsutred­ningen (Ju 1976:02). yllrandefrihelsulredningen (Ju 1977:10), närradio-kommitlén (U 1978: 11), ulredningen (U 1980:08) om distribution av inne­hållet i dagstidningar lill synskadade. Slockholms läns landsting, Sveriges Radio AB, Svenska lidningsuigivarcföreningen. Allmänhetens pressom­budsman. Pressens opinionsnämnd, Svenska journalistförbundet och Synskadades Riksförbund.

Landstingsförbundet har avstått från all yttra sig.

En skrivelse har inkommit från Norra Hallands laltidning genom Axel Ernback.

2    Remissyttranden

Belräffande remissyttrandena över betänkandel såvitt gäller förslagel till lag om ansvarighet för radiosända taltidningar och förslagel till vissa följd­ändringar till detta förslag hänvisas till en remissammanställning i del ärende som statsrådet Petri har tagit upp. 1 det följande redovisas bara de uttalanden av remissinstanserna som närmare rör betänkandet i den del detla avser ändringar i radiolagstifiningen.

Justitiekanslern och hovrätten Jör Nedre Norrland har ingen erinran mol förslagel.

Handikappinstitutet släller sig positivt till atl ändringar i radiolagen genomförs så all riksradionälet kan användas för distribution av dagstid­ningar till synskadade. De ändringar som vidtas i radiolagen och andra lagar måsle också ge möjlighet all föra över textmassan från tidningen lill den enskilde prenumeranten i digital form i stället för i talad form.

Televerket och riksrevisionsverket (RRV) har ingen erinran mot försla­gel. RRV anser emellertid all såväl behovs- och kostnadsanalyser som utredning angående lämplig distributionsform och leknisk apparatur måsle föreligga före etl slällningstagande lill det närmare innehållet i författnings­förslaget och till frågan om hur dessa skall genomföras.

Radionämnden anser all myckel lungl vägande skäl bör föreligga för att del s.k. reklamförbudet skall få genombrytas i etermedia. Några sådana skäl har inle presenterats i betänkandet. Enligt nämndens mening är den lillåtna andelen som får användas för annonsmalerial - högst hälften av sändningstiden — alltför hög. Det kan lätt medföra att annonsmalerialel inkräktar på uppläsning av viktigi samhällsdebatterande eller nyhelsmäs-sigl material. Radionämnden anser vidare alt programföretagen - aktuella i sammanhanget är Sveriges Riksradio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio - bör kunna svara för sändandet av taltidningar. Tid­ningsföretagen kan ändå ges rätten att bestämma över tallidningens inne­håll. Programföretagen bör dock av ulrymmesskäl kunna avvisa sändning av visst material, givetvis med beaktande av de önskemål i fråga om

 

Prop. 1980/81: 166                                                                17

prioriteringar som tidningsföretaget får förutsättas göra i samband med alt materialet lill lallidningen överlämnas till programföretaget. För genomfö­rande av vad som nu har skisserats krävs det atl en undantagsbestämmelse om taltidningar införs i 5§ radiolagen. Innebörden av denna bestämmelse måste vara att paragrafens andra stycke sätts ur spel. Med hänsyn till all del här är fråga om en programtyp som pä grund av innehåll, form och sändningstider lätt avgränsas från programföretagens övriga programverk­samhet kan någol hinder mot en sådan undanlagsbeslämmelse inle anses föreligga. Del är dessutom rimligt att programföretagen befrias från kraven på opartiskhet och saklighet i fråga om sändningar vars innehåll förelagen saknar inflytande över. Ulöver ändringen i Sij radiolagen behövs avtal mellan staten och vart och etl av de berörda programföretagen. 1 dessa avtal överlämnas sändningsuppdragel lill programföretagen samt ges de föreskrifter som är nödvändiga för verksamhelen. Avtalen kan senare las in i de vanliga radioavtalen (efter 1986-06-30). Vad gäller del rent rättsliga ansvaret för lallidningarna bör den i betänkandet föreslagna lagen om ansvarighet för radiosända lallidningar kunna tillämpas även med de för­ändringar som nämnden ovan anförl. Nämnden vill till sisl erinra om alt ekonomiska fördelar lorde slå att vinna om programföretagens fasla re­surser i form av personal och lokaler kan las i anspråk för sändandet av lallidningarna, inle minsl som dessa sändningar kommer all ske på tider då belastningen på resurserna är mycket liten.

Om de i betänkandet framlagda förslagen genomförs bör enligt nämn­dens mening de tekniska möjligheter som finns att sända taltidningarna i kodad form tillvaratas för att sä långt som möjligt minska ölägenheterna med atl lallidningarna innehåller reklammaterial.

Presslödsnämnden har ingen erinran mot förslagel. Nämnden finner det dock rimligt alt statsmakterna avvaktar vad utredningen (U 1980:08) om dagstidningar till synskadade kommer att föreslå. Det är inle säkert att det blir ekonomiskt möjligt eller presspolitiskt rimligt alt varje dagstidning gör sin egen taltidning. Om den praktiska lösningen blir taltidningar med innehåll från flera dagstidningar kan bestämmelserna om sändningsrätten behöva formuleras på annat sätl än utredaren föreslär.

Talboks- och punktskriftshiblioteket (TPB) finner det ytterligt angeläget all synskadade och andra som inle kan lillgodogöra sig tryckt skrift får möjlighet att ta del av dagstidningarna genom överföring av dem lill lämpli­ga medier och spridning på ändamålsenligt sätt. Särskilt viktiga krav är alt den version av tidningen som överförts till annal medium föreligger samti­digt som den tryckta versionen/förlagan och all den överförda versionen speglar den tryckta förlagan vad gäller t.ex. ställningstaganden i politiska och kulturella frågor samt den allmänna inriktningen. Den i sammanhanget nödvändiga lagstiftningen bör genomföras snarast möjligt. Det är enligt TPB:s mening väsenlligl atl avgränsningar och definitioner som införs i lagstiftningen är neutrala i förhållande lill olika disiribulionsformer. An­nonsreklam från den tryckta tidningen bör ingå i den radiodislribuerade lallidningen. TPB lar ej ställning till den mediepolitiska frågan huruvida det är moliveral atl sändningen därför skall ske i kodad form. TPB anser vidare att den tänkta nyttjargruppen bör definieras betydligt vidare än gruppen synskadade. Det begränsade utrymmet för rundradiosändning bör leda lill all sändningsteknisk samverkan mellan olika tidningsägare görs möjlig med utnyttjande av samma frekvens inom ett avgränsat spridnings­område.

Upphovsrättsutredningen och yttrandefrihetsutredningen har ingen erinran mol förslagel.

 

Prop. 1980/81:166                                                                   18

Utredningen om disfrihulit>n av innehållet i dagstidningar till synskada­de anser atl den föreslagna definitionen av begreppet taltidning som "en uppläsning ur en dagstidning" inle får tolkas alltför bokstavligt. Vidare bör möjligheten att finna andra intressenter än synskadade för lallidningarna, t. ex. långvårdspatienier. beaktas. Utredningen ifrågasätter vidare behovel av sä delaljerade krav på taltidningen som betänkandel innehåller. Exem­pelvis nämns, atl loialupplagan skall vara minst 2 000 exemplar, att lallid­ningen bör vara ett tvärsnitt av förlagan och inle innehålla mer än 50 proceni annonser.

Slockholms löns landsting anser främsl med hänsyn till all förslagel innebär att kommersiell reklam kommer alt sändas i etermedia atl den särskilda utredarens (U 1980:08) förslag till olika former av distribution av innehållet i dagstidningar bör avvaktas innan förslag om ändring av radio-lagen läggs fram.

Sveriges Radio AB (SR) har ingen erinran mot förslagel frän en renl juridisk utgångspunkt. Enligl SR:s uppfattning borde emellertid den sär­skilde utredarens (U 1980:08) förslag ha förelegat innan de juridiska lös­ningarna presenleras. SR anser i övrigl följande. Förslagel all sändningar­na till 50 procent får innehålla annonsmaterial ur den tryckta förlagan innebär all lagen direkt medger radiosändning av sådan reklam som publi­cerats mol vederlag, vilket enligt SR:s uppfattning hell avviker från den hilfillsvarande principen för rundradioverksamheten i landel. SR är väl medvelel om de synskadades önskemål atl även få del av tidningarnas annonsmalerial och de motiv som finns för della. SR kan trots detla inte tillstyrka en inskränkning i principen om atl radiosändningar skall vara fria från kommersiell reklam och vill i den delen avstyrka lagförslaget. Frågan är av stor principiell betydelse. Lagförslaget innebär otvivelaktigt en ur­holkning av det nuvarande reklamförbudet för rundradion och konsekven­serna av detta har inle diskulerals i delbetänkandet.

Med den ovan redovisade förutsättningen att taltidningssändningarna kan avlyssnas på en vanlig radiomottagare finns anledning anta atl sänd­ningarna av publiken kan komma atl förväxlas med de vanliga rundradio­sändningarna från SR-koncernens bolag. Eftersom taltidningssändning­arna av naturliga skäl inle skall ske med samma krav på opartiskhet, saklighet och reklamförbud kan effekten av denna förväxlingsrisk bli att respekten för och trovärdigheten hos SR-koncernens utbud minskas. En­ligl SR:s mening bör detla förebyggas genom alt taltidningssändningarna endast får genomföras på sådanl säll atl det klart framgår all de inle härrör från SR-koncernen. En regel om della har sin plats i den föreslagna lagen om rundradiosändningar av taltidningar. Det outnyttjade eteruirymmet kan i framliden antas bli avsevärt mycket mindre än vad ulredningen förväntar sig. SR vill framföra starka invändningar mot en situation där möjligheter till expansion för SR-koncernens bolag saknas. SR anser att om sändningar av lallidningar kommer till stånd, dessa bara bör komma i fråga i den mån det finns disponibelt sändningsutrymme. SR-koncernens bolag bör alllid ha föreiräde lill ulrymmel i de tre radiokanalerna. Endast i de fall då utrymmet inte används av SR-koncernen bör andra intressenter kunna disponera sändningstiden. SR:s sändningsföreiräde bör gälla såväl rätten att sända tillfälliga evenemang som rätten all mer permanent använ­da etermediautrymmel.

Svenska Joiirnali.sifi>rbundct (SJF) anser att förslaget rymmer en viktig principfråga och den gäller den kommersiella annonseringen. Del finns enligl SJF:s uppfattning inte tillräckligt slarka skäl för att göra lagändringar

 

Prop. 1980/81:166                                                                 19

som möjliggör radiosänd reklam i detta i och för sig begränsade samman­hang. Endasi utomordentliga skäl kan motivera avsteg från principen om att etern skall hållas fri från kommersiella budskap.

När det gäller förslaget i övrigt anser SJF atl de slora ingreppen i radiolagen, radioansvarighetslagen m.fl. är lill sin natur så omfattande att de måste ses i etl större sammanhang. Utredningsuppdraget har begränsats enbart till rättsliga frågor. Frågan om radiodistributionens lämplighet fram­för andra distributionsformer, t. ex. via telenätet, har inle utretts. Del vore därför mera lämpligt att överlämna ulredningens material lill den sittande ulredningen om dagstidningar för synskadade. 1 avvaktan på atl den utred­ningen lägger fram ett förslag bör ulredningen om radiosända dagslidningar inte föranleda någon lagslifiningsålgärd.

Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) framhåller atl föreningen inle är beredd att la ställning lill frågan om tidningsföretagen bör engagera sig i framställning och distribution av radiosända dagstidningar förrän etl belän­kande framlagts av den särskilde ulredaren med uppdrag att utvärdera försök med olika former av distribution av innehållet i dagstidningar till synskadade och därvid belysa de problem som berörts i direktiven för ulredningen.

Vad gäller radiorällskommitténs belänkande har TU ingen erinran mot atl en lagstiftning om rundradiosändning av lallidningar och om ansvarig­het för sådana tidningar genomförs. Med hänsyn lill sin principiella inställ­ning till reklam i etermedierna vill TU förorda atl sändningsräiten skall begränsas till redaktionell text. Skulle emellertid de synskadade starkt påyrka att få tillgång till tidningsannonser genom radiosända dagstidningar vill TU inte motsätta sig detta. Föreningen förutsätter för sändning av såväl redaktionell text som kommersiella annonser att sändningen sker i kodad form, så atl innehållet blir tillgängligt enbart för de synskadade.

Allmänhetens pressombudsman och Pressens opinionsnämnd har ingen erinran mot förslaget.

Synskududes Riksförbund (SRF) betonar all det framför allt är ett infor­mationshandikapp att vara synskadad samt att del är en viktig förulsäll­ning att kunna ta del av dagspressen för att kunna ta del i den demokraiiska process som utgör grundvalen för vårt styrelseskick. SRF konslalerar med stor tillfredsställelse att de hinder för radiodistribulion via FM-sändaren, som hittills förelegal är undanröjda i och med förslagel. Ulredningen fillgodoser vidare en lång rad av SRF:s tidigare framförda synpunkler. Beträffande begreppel taltidning som sådant kan viss förvirring uppstå eftersom del i dag förekommer en rad s. k. ersätlningslidningar som i dagligt tal benämns taltidningar. SRF föreslår att benämningen på de här akluella tidningarna i fortsättningen blir dagliga tidningar på kassett. Målgruppen bör ulvidgas så all den omfatlar läshandikappade som i dag har rätt att låna talböcker.

Norra Hallands taltidning tillstyrker förslagel men vill föreslå all den föreslagna lagändringen kompletteras att även gälla lallidningar som sak­nar tryckt förtaga.

 

Prop. 1980/81:166                                                                 20

Bilaga 4

De remitterade förslagen

1    Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs all 5§ radiolagen (1966:755)' skall ha nedan an­givna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

5 S=

De förelag som regeringen beslämmer (programförelag) ha rätt all sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landel.

Varje programförelag avgör ensamt vilka radioprogram som skola före­komma i rundradiosändning som företagel anordnar. Härvid skall pro­gramförelaget iakttaga bestämmelserna i 6§ och 7§ andra slyckel.

Radioprogram i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på cen-iralanlennanläggning får utan särskilt tillstånd sändas vidare lill mottagare inom faslighet som är ansluten till anläggningen.

Om rätl att sända program i vissa lokala rundradiosändningar finnas föreskrifter i lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio.

Om rätt atl sända radiotultidningur finns föreskrifter i lagen (1981:00) om radiotultidningur.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2    Förslag till

Lag om radiotaltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag avses med radiotaltidning en rundradiosänd, uppläst
version av en sådan allmän nyhetstidning som trycks och som har dags­
presskaraklär (förlagan).

I denna lag förstås med rundradiosändning detsamma som i radiolagen (1966:755).

2   § Radiotaltidningar får sändas efler lillslånd av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.

3   § Tillstånd att sända en radiotaltidning får ges till ägaren av en sådan tidning som avses i I § och som utges här i landet.

' Lagen omlrycki 1972:240. - Senaste lydelse 1978:476.

 

Prop. 1980/81:166                                                                 21

Tillståndet atl sända en radiotaltidning får meddelas endast om förlagan utkommer minst en gång i veckan och om förlagan, såvida inte särskilda skäl föranleder annal. under det senaste året har haft en upplaga som genomsnittligt överstiger tvåtusen exemplar per ulgivningstillfälle.

4 § Radiotaltidningen skall hell eller delvis återge icxten i förlagan.
Högst hälften av sändningstiden vid ell sändningstillfälle får användas för
annonsmalerial ur förlagan.

Radiotalfidningen får inle innehålla malerial som inte förekommer i förlagan. Den får dock innehålla uppgifter som enbart avser att underlätta för synskadade all lillgodogöra sig innehållet i radiotaltidningen.

5   § Tillståndet skall förenas med de villkor som krävs för sändningen. Villkoren får avse den lid under vilken sändning får äga rum samt place­ringen, frekvensen och effeklen hos sändaren.

6   S   För radiotaltidningar gäller inle 6 och 7 SS radiolagcn (1966:755).

7   § Ett lillslånd att sända en radiotaltidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mol denna lag eller mot villkor som avses i 5 S.

8   S Den som bryter mot sådana villkor som avses i 5S skall dömas till böter.

9   § Beslut i fråga om tillstånd atl sända en radiotaltidning får inte över­klagas.

Denna lag träder i krafl den Ijuli 1981.

 

Prop. 1980/81:166                                                    22

Utdrag
LAGRÅDET                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-03-06

Närvarande: justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner, justitierådet Persson.

Enligt lagrådet den 26 februari 1981 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1981 har regeringen på hemstäl­lan av statsrådet Wikström beslutat inhämta lagrådets yttrande över för­slag till

1.    lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2.    lag om radiotaltidningar.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Roy Lin­deberg. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om radiotaltidningar

Genom bestämmelserna i radiolagen läggs generellt rätten alt sända radioprogram i rundradiosändning under tillståndstvång. Radiolagen regle­rar därjämle i åtskilliga andra avseenden såväl trådlös som irådbunden kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor. Med den nu ak­tuella lagstiftningen om radiotaltidningar åsyftas att ge sänegler för rund­radiosändning av vissa program, nämligen sådana som återger innehållet i dagstidningar. Skälet till särregleringen är all de krav på oparliskhef och saklighet som radiolagen uppställer inte kan upprätthållas vid sändning av tidningars hela innehåll, eftersom motsvarande krav inte gäller vid fram­ställningen av tidningar. För alt nå det angivna syftet alt möjliggöra rund­radiosändning av dagstidningar skulle egentligen inle krävas mera än atl i radiolagen skrevs in ett undanlag från kravet på opartiskhet och saklighet atl gälla vid sådan rundradiosändning. Av skäl som inte närmare utveck­lats i remissen har valts all göra de av syfiet omedelbart föranledda undantagen från radiolagens nämnda krav i en särskild lag om radiotaltid­ningar. I denna föreslås emellertid också andra avvikelser från radiolagens generella system. Sålunda ges noggranna föreskrifter om beskaffenheten av de radioprogram som rundradiosänds och innefattar taltidningar att jämföra med radiolagens allmänna riktlinjer för utövandet av sändnings­rätt. Vidare föreslås den särskilda lagen begränsa kretsen av dem som kan få sändningstillstånd för radiotaltidningar till tidningsföretag, medan radio­lagen lämnar full handlingsfrihet härvidlag. Tillståndsgivningen skall vi­dare - i motsats till vad som gäller rundradiosändning av radioprogram i allmänhet - kunna delegeras av regeringen. Slutligen föreslås särskilda

 

Prop. 1980/81:166                                                   23

föreskrifter om villkor, med vilka tillstånd skall förenas, medan radiolagen lämnar öppet om och hur etl sändningstillstånd kan villkoras annat än avtalsvägen. Eftersom det i remissen inte redovisas vilka motstående intressen som beaktats låter del sig knappasi göra all bedöma ändamålsen­ligheten av avvikelserna från radiolagen i andra hänseenden än i fråga om kraven på opartiskhet och saklighet.

Den nu berörda särregleringen föreslås komma till uttryck i radiolagen genom alt dess 5§ tillförs ett nytt stycke, vari upplyses atl föreskrifter om rätten att sända radiotaltidningar finns i en särskild lag om sådana tidning­ar. Av 6§ i det remitterade förslaget till lag om radiotaltidningar framgår motsättningsvis att radiolagen är tillämplig även på rundradiosändningar av lallidningar i alla de hänseenden, där den särskilda lagen inle ger avvikande regler. Att 1 § andra stycket i det remitterade lagförslaget upptar en hänvisning till radiolagen får alltså inte tolkas som ett uttryck för att den särskilda lagen skulle ersätta radiolagen i dess helhet i fråga om radiotaltid­ningar utan torde förklaras av att radiolagen begränsat tillämpligheten av sin definition av rundradiosändning till samma lags text. Av det sagda följer alltså bl.a. att radiolagens förbud i 8§ mot myndighels förhands­granskning av radioprogram gäller också radiotaltidningar och att sändning av sådana utan tillstånd, exempelvis efter det ett tidsbegränsat tillstånd löpt ut, och sändning av malerial som inte ingår i en radiotaltidning skall bestraffas enligt radiolagen medan sändning av radiotaltidning i strid mot särskilt meddelat villkor enligl lagen om radiotaltidning bestraffas enligt denna.

Från lagteknisk och systematisk synpunkt har lagrådet ingen erinran mot den i remissen valda uppläggningen av regleringen av rätten all sända taltidningar i rundradio.

Varken i remissen eller i det betänkande som ligger till grund för denna berörs frågan, huruvida tillgängliga frekvenser och sändningstider kommer att ge utrymme för sändningstillstånd åt alla som söker tillstånd och är kvalificerade för sådant. Om emellertid flera sökande anmäler sig än som kan beredas sändningsutrymme inställer sig problemet hur konkurrenssi­tuationen skall hanteras. Fördelningen av det tillgängliga utrymme kan uppenbarligen erbjuda vanskligheter; det är inte givet att den turordning vari sökandena anmält sig ger en med hänsyn till mottagarnas intressen godtagbar grund för utskiftningen av sändningsmöjligheterna. Om till­ståndsgivningen delegeras från regeringen blir behovet av riktlinjer för fördelningen tydligt. Det nu berörda problemet är i princip av samma centrala karaktär som det vilket föranlett kravet på opartiskhet vid utövan­det av sändningsrätt enligt radiolagen och bör enligt lagrådels mening inte förbigås i lagstiftningsärendet.

 

Prop. 1980/81:166                                                                 24

l§

Såsom förut nämnts innebär den valda uppläggningen av lagstiftningen om radiotaltidningar alt radiolagen skall gälla i allt som inle särskilt regle­ras i den särskilda lagen. Den i I § föreslagna definitionen av radiotaltid­ning täcker också etl återgivande av en dagstidning hell eller delvis i elt rundradiosänt radioprogam av företag med sändningsrätt enligt radiolagen, exempelvis Sveriges riksradio eller Sveriges utbildningsradio. Sådan sänd­ning kan tänkas ske inom ramen för ett vidare tema utan att komma i konflikt med kraven på opartiskhet och saklighet. Avsikten är uppenbarli­gen inte att också en sådan sändning av en laltidning skall falla under det särskilda tillståndstvånget. Konkurrens mellan radiolagens och den sär­skilda lagens tillståndssystem undviks om definitionen i 1 ii tillförs en bestämning om syftet med radiotaltidningen, förslagsvis genom atl para­grafens inledning får lydelsen: "1 denna lag förstås med radiotaltidning en för synskadade avsedd, i rundradiosändning uppläst version ---"

2§

Innebörden av den under denna paragraf föreslagna bestämmelsen är trots det positiva uttryckssättet ett förbud, nämligen förbud all sända radiotaltidningar utan särskilt tillstånd. Även om uttryckssättet har sin förebild i radiolagen synes förbudet böra komma till klart uttryck för atl markera att sändningsrätt enligt radiolagen inte omfattar radiotaltidningar. Paragrafen föreslås lyda: "Radiotaltidningar får inle sändas ulan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer."

4§

Denna paragraf ger närmare föreskrifter om radiolaltidningens innehåll och innefattar delvis en modifiering av definitionen i 1 §, påkallad främsl av regleringen av ansvarigheten för rundradiosändningen av nyhetstidningar. Att radiotaltidningen inte får innehålla material som saknas i den tryckta versionen framgår redan av definitionen. Med det av lagrådet föreslagna tillägget till denna behövs i förevarande paragraf ingen referens till just synskadades behov av anvisningar för att finna rätl i sändningen. Del i förslaget använda uttryckssättet "all lillgodogöra sig innehållet" torde vidare öppna inte avsedda möjligheter att i programmet ge bakgrundsinfor­mation och förklarande kommentarer i strid mot den grundläggande tanken om strikt följsamhet i förhållande till det tryckta materialet. Lagrådet föreslår att paragrafens andra stycke ges lydelsen: "Utöver material som förekommer i förlagan får radiotaltidningen endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen disponerats."

5§

I denna paragraf föreskrivs alt tillstånd atl sända radiotaltidning skall förenas med de villkor som krävs för sändningen. Vidare anges att dessa

 

Prop. 1980/81:166                                                                 25

villkor får avse den lid under vilken sändning fär äga rum samt placering­en, frekvensen och effeklen hos sändaren.

Avfattningen ger närmast vid handen atl inga andra villkor än de angivna får uppställas för sändningen. Villkor som gäller t.ex. sändningshaslighet eller kodning skall alltså inte kunna meddelas. Innebörden av stadgandet skulle enligt lagrådets mening bli tydligare om paragrafen gavs följande lydelse: "Tillståndet skall förenas med villkor avseende sändningstid samt placeringen, frekvensen och effeklen hos sändaren."

Huruvida hinder skall föreligga atl när lillslånd meddelas uppställa andra villkor än sådana som krävs för sändningen framgår ej av den föreslagna lagen och har ej heller berörts i motiveringen. Uppenbart är emellertid att villkor som har avseende på innehållei i radiotaltidningen. t. ex. innebäran­de förbud alt sända material med visst innehåll, inte får förekomma.

9§

Innebörden av della stadgande är atl beslul av en myndighet, som tillståndsprövningen har delegerats lill enligt 2S, inle kan överklagas. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 9S i utredningsförslaget. Någon motivering till bestämmelsen har inle lämnats vare sig i utredningsförslaget eller i remissprotokollel.

Elt beslut i fråga om tillstånd enligl lagen - vare sig del är av positiv eller negaliv innebörd eller avser villkor för lillslånd - kan angå olika intressenters rätt. Det måsle därför anses slå bäsl i överensstämmelse med allmänna principer atl göra sådana beslul överklagbara, särskill som fill­slåndsprövningen enligl förslagel är diskrelionär.

Den ordning som gäller för närradioverksamhel och som i viss mån har varit förebild fördel remitterade förslagel innebär visserligen all lillstånds-beslut i fråga om närradiosändningar inte får överklagas (se 6§ förordning­en 1978:485 om närradio). Men detta kan förklaras av all närradiosänd-ningarna utgör en tidsbegränsad försöksverksamhet, under vilken fill­slåndsprövningen ankommer på kommittén för närradio som etl led i dess arbete med utredning och utvärdering av närradioverksamhelen.

Eftersom några särskilda skäl för att avvika från principen om besluts överklagbarhel inle anförts i remissärendel, anser lagrådet atl lagen bör innehålla en regel om rätl att hos regeringen föra talan mol beslut i fräga om tillstånd som meddelats av myndighet som avses i 2S.

Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755) Förslagel lämnas ulan erinran.

 

Prop. 1980/81:166                                                                 26

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: stalsrådel Wikström

Proposition med förslag till lag om radiotaltidningar, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i radiolagen (1966: 755),

2. lag om radiotaltidningar.
Föredraganden redogör för lagrådels yttrande.

Från lagleknisk och systematisk synpunkt har lagrådet ingen erinran mot den i remissen valda uppläggningen av regleringen av rätten att sända taltidningar i rundradio.

Lagrådet anmärker emellertid, att frågan huruvida tillgängliga frekven­ser och sändningslider kommer att ge utrymme för sändningstillstånd åt alla som söker tillstånd och är kvalificerade för sådant inte berörs vare sig i remissen eller i del betänkande som ligger till grund för denna. Om flera sökande anmäler sig än som kan beredas sändningsulrymme inställer sig problemel hur konkurrenssituationen skall hanteras. Fördelningen av det tillgängliga utrymmet kan, anför lagrådet, erbjuda vanskligheter; det är inte givel all den turordning vari sökandena anmält sig ger en med hänsyn lill mottagarnas intressen godtagbar grund för utskiftningen av sändnings­möjligheterna. Om tillståndsgivningen delegeras från regeringen blir beho­vel av riktlinjer för fördelningen tydligt.

För egen del får jag anföra följande. Det nu föreliggande förslagel inne­bär endasi en anpassning av gällande regler för att göra radiodistribulion av taltidningar i rättsligt avseende jämställd med andra distributions­former. En försöksverksamhet med radiodistribulion av lallidningar kan därmed komma lill stånd, vilkel ger utredningen om dagstidningar för synskadade bedömningsunderlag för sitt förslag. Sändningen av radiotal­tidningar får åtminstone inledningsvis närmast karaktären av försöksverk­samhet. Tillståndsgivningen kommer tills vidare atl ligga hos regeringen. Det framstår som naturligt att tidningsföretagen i första hand kommer att vara intresserade av att tillgodose synskadade inom det egna spridnings­området. Antalet orter med fiera än två - tre dagstidningar som uppfyller

' Beslul om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 26 februari 1981.

 

Prop. 1980/81:166                                                                 27

kraven enligl den föreslagna lagstiftningen är begränsat. Jag finner det därför osannolikt all problem hur en konkurrenssituation skall hanteras uppkommer. Som lagrådet har påpekat uppkommer emellertid ell behov av rikllinjer för fördelningen om tillståndsgivningen delegeras från rege­ringen. Jag avser därför att återkomma fill riksdagen med förslag till sådana riktlinjer i samband med ett slällningstagande till den frågan. De erfarenheter från lillslåndsgivningen som regeringen kan göra bör vara värdefulla inför ell sådanl slällningsiagande.

Vad angår förslagel lill lag om radiolallidningar har jag inle något att erinra mol att bestämmelserna i I och 2§§ utformas på det sätl som lagrådet har föreslagit. Jag godtar också lagrådels förslag till ändring av 4 § andra stycket.

I fråga om det i 5 § i del nämnda lagförslaget reglerade spörsmålet om de villkor som skall förenas med elt tillstånd att sända radiotaltidning har lagrådet ansell, alt avfattningen av bestämmelsen närmast ger vid handen all inga andra villkor än de i paragrafen angivna, dvs. villkor som avser den lid under vilken sändning får äga rum saml placeringen, frekvensen och effeklen hos sändaren, får uppställas för sändningen. Huruvida hinder skal! föreligga atl när tillstånd meddelas uppställa andra villkor än sådana som krävs för sändningen framgår, enligl lagrådet, ej av den föreslagna lagen och har ej heller berörts i motiveringen.

Det är enligt min mening nödvändigt att Ullståndet att sända radiotaltid­ningar alltid förenas med villkor avseende sändningslid saml placeringen, frekvensen och effekten hos sändaren. Lagrådets påpekande bör emeller­tid föranleda alt den föreslagna bestämmelsen i 5§ ändras så att därav direkl framgår all elt tillstånd inte får förenas med några andra villkor än sådana som enligt vad jag nyss har anfört alllid krävs för sändningen.

Jag delar lagrådels uppfattning att det måste anses stå bäsl i överens­stämmelse med allmänna principer alt beslut som angår olika intressenters rätl kan överklagas. Fördelningen av tillstånd kommer under en över­gångstid att ligga hos regeringen. I samband med ställningstagande till frågan om delegering av tillståndsprövningen skall jag återkomma med förslag till besvärsbestämmelser. I avvaktan på behandlingen härav föror­dar jag att bestämmelsen i 9§ utgår.

Vidare bör 4§ ändras så att radiotaltidningen inte får innehålla annons­material. Slutligen bör vissa redaktionella ändringar göras i förslaget.

Regeringen har lidigare denna dag beslutat att genom proposition föreslå riksdagen all anta förslag till lag om ansvarighet för radiotaltidningar, m.m.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposifion föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

 

Prop. 1980/81:166                                                            28
Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll   ..................... .... I

Propositionens lagförslag    ................................... .... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1981       4

1   Inledning                                                               4

2   Huvuddragen av nuvarande ordning m.m.................     5

3   Föredragandens överväganden    ......................... .... 6

4   Upprättade lagförslag    ..................................... ... 9

5   Hemställan........................................................ ... 9

6   Beslul.............................................................. ... 9

Bilaga I Sammanfattning av utredarens förslag    ....... .. 10

Bilaga 2 Utredarens lagförslag   .............................. .. 14

Bilaga 3 Remissammanställning   ............................. .. 16

Bilaga 4 De remitterade förslagen   .........................    20

Utdrag av lagrådets protokoll den 6 mars 1981   .......    22

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1981 26

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981