Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:150

Regeringens proposition

1980/81:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82, m. m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 23 april 1981.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade föränd­ringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgeiårel 1980181 skulle öka med drygt 2 miljarder kr. i förhållande till beräkningarna i årets budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om inemot 58 miljarder kr.

För budgetåret 1981/82 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om inemot 68 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott av ca 75 miljarder kr.

I särskilda bilagor redovisas den reviderade finansplanen 1981, det revi­derade budgetförslaget 1981/82 och vissa arbetsmarknadspolitiska insat­ser.

Vidare redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget för år 1981, en sam­manfattning av 1980 års långtidsutredning och remissyttrandena häröver samt en långtidsbudget för budgetåren 1981/82-1985/86. 1    Rikstlagen I980I8I. I sam!. Nr 150

 

Prop. 1980/81:150                                                                  2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-04-23

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krön­mark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo. Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande; statsråden Bohman, Wirtén och Andersson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82, m.m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Wirtén anför: Regeringen häri årets budgetproposition (prop. 1980/81:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag sedermera redovisats i särskilda propositioner.

Enligl bestämmelserna i 3 kap. 2 S riksdagsordningen skall regeringen -förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likasä bör en revide­rad nationalbudget tillställas riksdagen.

Statsråden föredrar de delar av förslaget till kompletteringsproposition som faller inom vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Wirtén hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—3.

Norstedts Ttyckeri, Stockholm 1981

 

Reviderad finansplan

Bilaga 1

 

 

 

Regeringens prop. 1980/81:150                             Bilaga 1

Utdrag
EKONOMIDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-23

Föredragande: statsrådet Bohman

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82 såvitt avser reviderad finansplan m. m.

1    Sveriges ekonomiska situation i ett längre perspektiv

Balansbristerna i den svenska ekonomin är stora och djupgående. Påtag­liga tecken på detta är de stora underskotten i budgeten och bytesbalansen samt den låga investeringsnivån. Underskotten är inflationsdrivande sam­tidigt som de beskär den stabiliseringspolitiska handlingsfriheten. De för­svårar den ekonomiska politikens strävan att upprätthålla full sysselsätt­ning vid stabila priser. Den låga investeringsnivån medför av naturiiga skäl, att möjligheterna till framtida ekonomisk tillväxt begränsas.

Balansbristerna utgör således ett hot mot strävan att återvinna stabilite­ten i ekonomin och gör det allt svårare att uppnå de centrala målen för den ekonomiska politiken, dvs. full sysselsättning, stabila priser, god tillväxt, rättvis inkomstfördelning samt regional balans.

Dessa mål är beroende av varandra. Det kan inte nog kraftigt understry­kas att fördelningsmålet endast kan nås om de övriga målen är uppfyllda. Studier som gjorts på detta område visar att de viktigaste förutsättningarna när det gäller att förbättra villkoren för de sämst ställda i samhället är full sysselsättning, stabila priser och god tillväxt.

Den mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken under de närmaste åren är därför att komma tillrätta med balansbristerna i den svenska ekonomin. Detta präglar 1980 års långtidsutredning (LU 80). Utredningen analyserar ingående balansbristernas orsaker. Genom att stu­dera olika tänkbara ekonomiska utvecklingsförlopp för den närmaste fem­årsperioden undersöker utredningen också möjligheterna att nå balans i ekonomin.

I många avseenden är de svenska problemen en del av en större interna­tionell problembild. Jämfört med 1950- och 1960-talen har 1970-talets eko­nomiska utveckling inneburit en betydande försvagning. Inflationstakten har i jämförelse med 1960-talet mer än fördubblats under 1970-talet. Den ligger i genomsnitt för OECD-länderna nu väl över 10 %. Samtidigt har den genomsnittliga tillväxttakten i stort sett halverats. Arbetslösheten har stigit dramatiskt och förväntas 1981 för OECD ligga på ca 7 %. Detta innebär att 1    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad Hnansplan        2

antalet arbetslösa i OECD-området kan komma att uppgå till över 25 miljoner personer.

Dessutom har instabiliteten i den ekonomiska utvecklingen förstärkts. Variationerna i tillväxt och inflation har blivit kraftiga och svåra att förut­säga. Konjunkturutvecklingen har inte längre det relativt regelbundna och stabila förlopp som i stor utsträckning kännetecknade 1950- och 1960-talen.

Instabiliteten har också varit mycket påtaglig på det finansiella och monetära området med kraftiga svängningar i växelkurser och räntenivåer. Detta hänger samman med de djupgående förändringar i världsekonomin som inträffade mot slutet av 1960-taiet och början av 1970-talet. En viktig förändring är de kraftigt stigande priserna på olja och övriga råvaror. Men det finns också andra orsaker. Den amerikanska ekonomin har under 1970-talet inte längre genom ett fast dollarvärde verkat som en stabiliserande faktor i världsekonomin. Industriländernas ekonomier har inte haft den flexibilitet som krävts för en anpassning till nya konkurrensförhållanden och ändrade relativa priser under 1970-talet.

Den internationella utvecklingen har haft stor betydelse för det ekono­miska skeendet i Sverige. När tillväxten i världshandeln halveras beskärs expansionsmöjligheterna för den svenska exportindustrin kraftigt. De sto­ra oljeprishöjningarna har också inneburit en försämring i våra bytesförhål­landen med omvärlden som motsvarar ca 3 % av BNP. I många avseenden har emellertid den svenska utvecklingen under 1970-talet varit sämre än den internationella. Framför allt har produktionstillväxten i den svenska ekonomin varit låg. Särskilt svag har, i en internationell jämförelse, indu­striproduktionens utveckling varit. Viktiga orsaker härtill har varit kost­nadskrisen 1975—1976 och branschkriserna. Långtidstutredningen påvisar emellertid dessutom allmänna svagheter och bristande expansionskraft i stora delar av den svenska ekonomin. Det bekräftas av utvecklingen under 1979 och 1980, då den relativt goda marknadstillväxten inte resulterat i en motsvarande ökning av den svenska exporten, trots att utgångsläget borde varit tämligen gott efter relativprissänkningarna 1977 och 1978. Utveck­lingen tyder på betydande inhemska restriktioner på utbudssidan i det svenska näringslivet.

Långtidsutredningen pekar på vissa områden där tillväxtrestriktionerna varit särskilt märkbara under 1970-talet.

— Låg rörlighet på arbetsmarknaden och ett kraftigt efterfrågesug på arbetskraft från offentlig sektor har försvårat rekryteringen till indu­strin.

— En svag finansiell position i industrin. Låga vinster och låg soliditet har drivit tillbaka investeringsviljan.

— Ett otillräckligt virkesutbud har begränsat expansionen inom skogsin­dustrin.

Den svaga produktionsutvecklingen har inte motsvarats av återhållsam-

 

Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan          3

het på konsumtionssidan. Särskilt den offentliga men även den privata konsumfionen har ökat snabbare än våra inkomster (bruttonationalin­komsten). Därmed har underskotten i utrikeshandeln vuxit. Samtidigt har investeringarna legat pä en låg nivå. Denna utveckling åskådliggörs i diagram 1 som hämtats ur långtidsutredningen.

Diagram 1 BNI, privat och offentlig konsumtion, bruttoinvesteringar (1975 års priser) och bytesbalansens saldo 1970-1980

Index 1970=100

140

Offentlig konsumtion

130

120

.♦*       Privat konsumfion

110

100

Bruttoinvesteringar \y

I_ I_ U_l_ L

1970                           1975

Miljarder kr i löpande priser

10

1980

 

1970

1975

1980

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan         4

Balansbristerna i den svenska ekonomin är sålunda frukten av en ut­veckling under lång tid. För att vi åter skall nå balans i den svenska ekonomin är det nödvändigt att trenderna bryts. Konsumtionen måste hållas tillbaka och produktionen måste öka snabbare än tidigare. LU 80 belyser i sitt alternativ 1 för den ekonomiska utvecklingen de krav som ställs för att successivt under innevarande decennium återskapa balans i den svenska ekonomin. Även vid en så relativt blygsam målsättning är de trendbrott som krävs mycket kraftiga. Utredningen sammanfattar kraven på följande sätt.

-     Efter den långa perioden av stagnation krävs en ökning av industripro­
duktionen med i genomsnitt ca 5 % per år. Därtill fordras en ökning av
industriinvesteringarna med 6 % om året. Detta förutsätter att industrin
vinner marknadsandelar hemma och utomlands och att sysselsättningen
i industrin under den närmaste femårsperioden ökar med ca 60000
personer.

-     Oljeberoendet måste minskas. Utredningen kalkylerar med en nedgång
i oljeimporten med 4,3 % per år vid given BNP.

-     Privat konsumtion får öka med endast 0,5 % per år under hela första
hälften av 1980-talet.

-     Utgiftsökningen i offentlig sektor måste bringas ned från 6 ä 7 % om
året mätt i fasta priser till I ä 2 % per år.

-     Tillväxten i statlig och kommunal konsumtion måste dämpas kraftigt.
Kommunernas konsumtionstillväxt begränsas till ca I % om året.

Jag återkommer senare med ett mera detaljerat ställningstagande till de olika leden i den angivna målsättningen. Det bör observeras att utredning­en inte avser att göra en prognos för den kommande femårsperioden. Syftet är i stället att ange en tänkbar väg tillbaka till ekonomisk balans och att diskutera de krav som ställs för att de härför nödvändiga trendbrotten skall kunna åstadkommas. Det står emellertid enligt min mening klart att en återgång till balans i allt väsentligt måste ske efter den linje som anges i långtidsutredningens alternativ 1. Sett från dagens utgångspunkt ter sig de förutsättningar utredningen arbetat med optimistiska. Detta gäller framför allt i fråga om den internationella utvecklingen och våra produktionsmöj­ligheter. För att nå de balansmål utredningen sätter upp måste därför vår inhemska konsumtion beskäras mer än vad som framkommer i utredning­ens alternativ I.

Obalansen i den svenska ekonomin har uppstått bl.a. därigenom att konsumtionen ökat snabbare än bruttonationalinkomsten. Ett nödvändigt villkor i varje strategi för en återgång till balans är att produktionen ökar snabbare än konsumtionen. Att åstadkomma detta är av flera skäl svårt. Bl.a. krävs ett delvis nytt tänkande inom stabiliseringspolitiken. Den gängse tumregeln har under 1950- och 1960-talen varit att en låg aktivitets­nivå i ekonomin skall hjälpas upp genom att den inhemska efterfrågan stimuleras. Med en viss förenkling kan man säga att det centrala stabilise-

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan         5

ringspolitiska problemet under denna period varit att åstadkomma en riktig föriäggning i tiden av stimulanser respektive åtstramning av efterfrågesi­dan i ekonomin.

Under 1970-talet haren efterfrågestimulerande politik kommit att funge­ra allt sämre som medel att öka produktionen i ekonomin. Detta är erfaren­heter man gjort såväl internationellt som i Sverige. Det har visat sig att detta slags politik tenderat att öka inflationen samtidigt som effekterna på produktionssidan visat sig bli högst begränsade och ibland t.o.m. nega­tiva. Detta hänger bl.a. samman med den bristande flexibiliteten och den låga investeringsbenägenheten i industriländernas ekonomier. Inflations­drivande flaskhalsproblem uppträder härigenom redan på ett tidigt stadium av en produktionsuppgång. Tendenserna har därtill förstärkts av utifrån kommande prisstegringar på olja och övriga råvaror.

Den traditionella efterfrågestimulerande konjunkturpolitikens negativa följder har gjort sig gällande också i den svenska ekonomin. Stimulansen av den inhemska efterfrågan under 1970-talet har tenderat att öka våra strukturella problem. Detta beror på att industrisektorn försvagats genom de pris- och kostnadsökningar som stimulanspolitiken föranlett.

Det ökade utlandsberoendet och den svenska industrins inriktning på produktion av insats- och investeringsvaror har, som långtidsutredningen påpekar, dessutom medfört att den internationella efterfrågan och den internationella konkurrenskraften betyder mera för industrikonjunkturen än utvecklingen av den inhemska efterfrågan.

De ekonomiska problem som Sverige f. n. brottas med är alltså till en inte ringa del frukten av en felslagen expansiv ekonomisk politik. Försök att lösa Sveriges ekonomiska problem genom en fortsatt satsning på in­hemsk konsumtionsefterfrågan kommer med stor säkerhet endast att för­djupa den ekonomiska kris Sverige befinner sig i. Hur utvecklingen i så fall skulle förlöpa belyses av långtidsutredningen i dess alternativ 2. I detta alternativ antas endast en mindre dämpning av den inhemska efterfrågetill­växten komma till stånd samtidigt som stelheterna på ekonomins produk­tionssida kvarstår. Under dessa omständigheter fortsätter såväl bytesba­lansunderskotten som budgetunderskotten att växa. Utvecklingen på det senare området är snarlik den som kan utläsas ur årets långtidsbudget.

Det kommer knappast vara möjligt att under sådana förutsättningar bedriva en fortsatt utländsk upplåning, varför en utveckling i enlighet med alternativ 2 med mycket stor sannolikhet kommer att få avbytas av en kraftig åtstramningspolitik, som dikteras av nödvändigheten att få bukt med underskotten. Det säger sig självt att en sådan politik kan komma att få dramatiska effekter på sysselsättningen. Enligt min mening kan därför en fortsatt utveckling efter de linjer som anges i alternativ 2 leda till betydligt större arbetslöshet än de 4,5 % som framkommer i utredningens kalkyler över detta alternativ.

Sverige står alltså inför nödvändigheten att öka produktionen genom

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan       6

andra medel än offentlig stimulans av den inhemska konsumtionsefterfrå­gan. Den väg långtidsutredningen anvisar innebär att de restriktioner för ekonomisk tillväxt som gjort sig alltmera märkbara under 1970-talet måste väsentligen lösas upp genom en aktiv politik riktad mot ekonomins utbuds­sida.

För att minska bytesbalansunderskottet är det därtill nödvändigt att det förbättrade produktionsresultatet används till att öka marknadsandelar på såväl våra utländska marknader som hemmamarknaden. Långtidsutred­ningen konstaterar

—    för att vi skall vinna marknadsandelar krävs att priser och löner i den
svenska industrin minskar i förhållande till omvärlden. Behovet av
relativprisnedgång i exportindustrin kan uppskattas till 6 % mellan 1980
och 1985. För lönerna krävs en ännu större förskjutning eftersom vins­
terna måste öka

-     den industriella sysselsättningsexpansionen kräver att löneläget i indu­
strin höjs i förhållande till andra sektorer i den svenska ekonomin. Det
är svårt att kvantifiera detta krav men det står helt klart att det fordras
en påtaglig förändring

Långtidsutredningen har pekat på de problem lönebildningen givit upp­hov till under 1970-talet. Det är enligt utredningens mening inte möjligt att nå balans i den svenska ekonomin om det ej sker en förändring på detta område. Statsmakternas insats måste vara att genom en återhållsam ut­giftspolitik skapa rimliga förutsättningar för parterna. I sin roll som arbets­givare kan staten också spela en viktig roll för att förhindra att den offentliga sektorn blir löneledande.

För att förbättra konkurrensläget måste industrins lönsamhet i förhållan­de till andra sektorer i den svenska ekonomin förbättras. En stabil inves­teringstillväxt i industrin kräver förutom en lönsamhetshöjning att avkast­ningen på olika former av icke-produktiva placeringar minskar. Det kräver bl.a. att man lyckas minska de ränteuppdrivande underskotten i budgeten och bytesbalansen. Dessutom måste räntekänsligheten i hushållssektorn öka.

Sedan långtidsutredningen publicerats har avtal slutits på arbetsmarkna­den som ger oss en möjlighet att nå i varje fall en del av den förbättring i industrins relativa konkurrensläge som utredningen kräver. Regeringen har också framlagt ett ekonomiskt handlingsprogram som innehåller dels åtgärder för ytterligare besparingar i den offentliga sektorn, dels insatser som bidrar till att lösa upp de fillväxtrestriktioner som utredningen pekar på.

Utan åtgärder på ekonomins utbudssida finns en betydande risk för att åtstramningen i offentlig sektor och privat konsumtion inte åtföljs av en motsvarande uppgång i den konkurrensutsatta sektorn. Långtidsutred­ningen belyser detta i sitt alternativ 3. Där förutsätts samma åtstramning i privat och offentlig konsumtion som i alternativ 1 men med kvarvarande

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan        7

restriktioner på ekonomins utbudssida. I detta fall uppnås inte den tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn som är nödvändig för att förbättra vår bytesbalans. Tillväxten blir därmed svag i hela ekonomin, vilket leder till att vi i detta alternativ får en betydande arbetslöshet. En politik för ökad flexibilitet är därför en lika nödvändig del i en strategi för balans som en fortgående besparingsverksamhet i den offentliga sektorn.

Jag återkommer senare till mitt ställningstagande mera i detalj till 1980 års långtidsutredning.

2   Den ekonomiska politiken

2.1 De externa förutsättningarna: den internationella utvecklingen

Under fjolåret framkom efterhand allt fler tecken på att världsekonomin gick in i en lågkonjunktur. Aktiviteten var visserligen starkare än väntat under slutet av 1980 i den amerikanska ekonomin med i gengäld blev produktionsutvecklingen sämre i Västeuropa, speciellt i Förbundsrepubli­ken Tyskland. Tillväxttakten avtog 1980 i OECD-området som helhet från 3,3 % till drygt 1 %. Under 1979 och in på 1980 försämrades industrilän­dernas bytesförhållanden till följd av stigande olje- och råvarupriser. OECD-ländernas samlade bytesbalansunderskott ökade till ca 75 miljarder dollar 1980. Samtidigt skedde en avsevärd försämring också för gruppen icke-oljeproducerande utvecklingsländer. Spegelbilden till de växande un­derskotten finns hos de oljeexporterande länderna. OPEC:s samlade över­skott blev ca 115 miljarder dollar 1980, efter ett i stort sett externt jäm­viktsläge 1978.

I den reviderade nationalbudgeten ges en utförlig beskrivning av det internationella ekonomiska läget och av utvecklingen i de viktigaste län­derna.

För 1981 måste man räkna med en svag internationell utveckling. Vid OECD:s ministermöte i juni 1980 fastslogs att de länder som hade uppnått en tillfredsställande prisutveckling, gradvis skulle övergå till en mer expan­siv ekonomisk polifik. Ytterst få länder är i dag i denna situafion. Prioritet ges i alla länder åt att dämpa inflafionen i syfte att skapa en grundval för balanserad tillväxt.

Den svaga tillväxten kommer sannolikt att medföra en något långsam­mare prisutveckling på varor i internationell handel. Detta bör kunna bidra till att dämpa takten i konsumentprisökningarna. Förutsatt att inte någon ny prisexplosion inträffar för oljan bör de disponibla realinkomsterna därmed utvecklas positivt under loppet av 1981. Konjunkturförioppet kommer att väsentligt påverkas av om den förbättrade realinkomslen leder fill höjd konsumtion eller till ökat sparande. Man kan inte utesluta möjlig­heten att riskerna för större arbetslöshet leder till en uppgång i sparkvoten.

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan         8

Samtidigt har den privata konsumtionen hittills hållits väl uppe. Enkäter över konsumenternas förväntningar om framtiden ger emellertid anledning att ifrågasätta om beteendet förblir likartat under resten av året.

Efter oljekrisen 1974/75 föll industrins fasta investeringar markant. För en liknande utveckling nu talar de höga räntenivåerna. I motsatt riktning verkar företagens vinst- och likviditetssituation, som generellt är markant bättre, bl. a. som en följd av den mer dämpade löneutvecklingen i flertalet OECD-länder. En ytterligare faktor som kan ge impulser till investeringar är att kapacitetsulnyttjandet nu är högre än 1974/75.

I Förenta staterna är den finanspolitiska utvecklingen avhängig av kon­gressens behandling av de förslag till åtgärder som framlagts av administra­tionen. Kongressen kan komma att något senarelägga förslagen om skatte­lättnader för hushållen och för företagen. Det är också svårt att förutse vilka av förslagen till federala utgiftsnedskärningar som kommer att god­tas. Ett väsentligt bidrag till efterfrågan kommer i alla händelser från de höjda försvarsanslagen. En återhämtning i Förenta staterna ter sig sanno­lik mot slutet av innevarande år. En dämpad inflationstakt och en lägre ränta skulle då kunna stödja de svagt positiva tendenser som nu finns inom bostadssektorn och på energiområdet.

Den höga amerikanska räntenivån har hittills hindrat myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland att sänka räntan. En sänkning vore annars motiverad för att stimulera de vikande investeringarna. Vid nuvarande amerikanska räntenivå och starka dollar skulle en räntesänkning emellertid pressa ned D-markens värde och späda på inflationen.

Sammanfattningsvis finns det anledning räkna med att produktionen i Västeuropa sjunker med 1 % 1981 och att arbetslösheten ökar. Den auto­matiska kompensation, som finns inbyggd i de offentliga budgeterna, leder till större underskott. Verkningarna av en sådan utveckling begränsas dock av redan beslutade utgiftsnedskärningar. I Japan ligger fortfarande tillväxt­takten, uppburen bland annat av en fortsatt positiv exportutveckling, högt över OECD-genomsnittet.

Sammantaget antas den totala tillväxten i OECD-området bli långsam­mare än i fjol eller motsvara ca 1/2 %.

För OPEC-länderna som grupp förutses en fortsatt stark importefterfrå­gan under 1981. Även om ökningstakten i importen är hög, är dock nivån på importen från industriländerna fortfarande låg. Dessutom svarar Iran och Irak för en betydande andel av OPEC-ländernas samlade import; en fortgående konflikt mellan dessa två länder kan leda till ett importbortfall och sämre avsättningsmöjligheter för OECD-länderna. Stimulansen till OECD-ländernas efterfrågan 1981 från exporten till OPEC-området torde därför bli relativt begränsad.

Industriländernas samlade bytesbalansunderskott torde nästan halveras 1981. Förbättringen ser ut att äga rum i de stora länderna; minskade underskott i Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan, ett åtminstone

 

Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan          9

fördubblat överskott i Förenta staterna. OPEC:s överskott bör minska i nästan motsvarande grad. De icke oljeproducerande utvecklingsländerna antas få en ytteriigare förvärrad extern situation.

Sker inga nya väsentliga realprisökningar på olja och avviker inte spar-beteendet alltför markant från vad som nu antas, bör en viss återhämtning komma till stånd i flera länder mot slutet av 1981. Denna kan bäras upp av en ökande privat konsumtion och av investeringar, bl. a. i energibesparan­de syfte. I Förbundsrepubliken Tyskland, där konkurrenskraften stärkts väsentligt under senare tid, torde exporten komma att svara för en viss stimulans. De höjda försvarsanslagen i Förenta staterna utgör också ett expansivt inslag. Mot bakgrund av riskerna för att inflationen ånyo skjuter fart, och att räntorna därmed förblir höga, bör man dock räkna med att återhämtningen kommer att bli relativt försiktig.

Jag vill starkt varna för att ta det förhållandet att den internationella konjunkturuppgången synes komma att dröja till intäkt för att skjuta på nödvändiga ekonomisk-politiska åtgärder. Det tar tid innan sådana får effekt — inte minst torde så vara fallet när det är fråga om att bryta trender och företeelser som har sina rötter långt tillbaka i tiden. Det är därför av största vikt att vi vidtar de åtgärder som krävs och avpassar vår ekonomis­ka politik så att åtgärderna hunnit få effekt när den internationella konjunk­turuppgången kommer.

Jag vill också understryka att vi inte kan lösa de problem som skapas av underskottet i våra utrikes affärer genom att ta till protektionistiska åtgär­der. Sverige är en liten nation med begränsad hemmamarknad. Vårt väl­stånd bygger därför i avgörande grad på att vi kan dra nytta av de effektivi­tetsvinster och den specialisering som ett fritt internationellt handelsutbyte möjliggör. Om vi försökte att isolera oss från omvärlden skulle detta leda till att själva basen för välfärdssamhället -j liksom möjligheterna att upp­rätthålla full sysselsättning - rycktes undap.

2.2 Den ekonomiska politikens mål och uppläggning

Oljechockerna och andra förändringar i världsekonomin har skapat stora svårigheter för hela västvärlden. Vid en internationell jämförelse finner man att Sverige i ett viktigt avseende - sysselsättningen - lyckats bättre än nästan alla andra länder. Det står emellertid också klart att vi i andra viktiga hänseende lyckats sämre och att den fulla sysselsättningen kunnat upprätthållas endast till priset av mycket stora balansbrister framför allt ifråga om statsbudget och utrikeshandel.

Vi måste nu dra nytta av de lärdomar som 1970-talets utveckling har att ge. De erfarenheter vi gjort har varit entydiga. När vi fört en jämfört med utlandet restriktiv ekonomisk politik, såsom i början av 1970-talet eller efter 1977 års devalvering, har vår konkurrenskraft förbättrats och förut­sättningar skapats för en mer balanserad ekonomisk utveckling. Under

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan       10

tider när den ekonomiska politiken givits en mer expansiv inriktning har konkurrenskraften försämrats och marknadsandelar gått förlorade.

Det reaktionsmönster som den svenska ekonomin således uppvisar ut­gör en restriktion för våra möjligheter att generellt stimulera den inhemska efterfrågan.

En ytterligare restriktion för den ekonomisk-polifiska handlingsfriheten utgörs av de stora underskotten i bytesbalans och statsbudget som vi har i utgångsläget. Ytterligare ökning av dessa riskerar att få negativa verkning­ar för ränteläge, inflationstryck och valutaflöde. Underskotten hindrar oss att genom generell stimulans av den inhemska efterfrågan parera en ned­gång i den internationella konjunkturen.

Skall vi kunna nå målen för den ekonomiska politiken i framtiden måste vi, som framhållits i det föregående, åstadkomma påtagliga trendbrott i den svenska ekonomiska utvecklingen. Enligt min mening kan detta ske endast genom en offensiv ekonomisk politik som har det dubbla syftet att å ena sidan säkerställa ökad produktion och å andra sidan tillse att produktions­ökningen används för att förbättra vår bytesbalans.

Detta innebär att den inhemska konsumtionen, offentlig såväl som pri­vat, måste hållas tillbaka. Den tillväxt som vi kan åstadkomma måste i allt väsentligt reserveras för ökad export och för ökade investeringar. Vi måste således både arbeta och spara oss ur krisen. Underskotten i bytesbalans och statsbudget medför däremot att vi inte kan spendera oss ur krisen.

Det förhållandet att manöverutrymmet för efterfrågestimulerande åtgär­der nu är starkt begränsat innebär inte att vi skall avstå från en aktiv ekonomisk politik. Denna måste dock ges en i jämförelse med 1970-talet annorlunda inriktning.

För det första måste den svenska ekonomins produktivitet och produk­tionsförmåga förbättras. Därvidlag ligger tyngdpunkten på skattepolitiken, på åtgärder för att trygga företagens kapitalförsörjning samt på åtgärder för att få en bättre fungerande arbetsmarknad. Dessa åtgärder behöver kom­pletteras med vissa efterfrågestimulerande insatser som förstärker vår produktionskapacitet. Insatserna avser i första hand stimulans av närings­livets investeringar genom förmånliga avdragsregler, frisläpp av investe­ringsfonder m. m., men också stimulans av byggnadsverksamheten, indu­stribeställningar etc. I detta sammanhang har också en kraftfull energipoli­tik som minskar vårt oljeberoende och utgör en drivkraft för svensk industri en viktig roll att spela. Jag återkommer till de olika åtgärderna mer i detalj i det följande.

Politiken måste inriktas på att skapa förutsättningar för tillväxt i den utlandskonkurrerande sektorn. Det är endast därigenom som vi på en gång kan förbättra bytesbalansen och vidmakthålla den fulla sysselsättningen. Det skall inte fördöljas att detta är en svår uppgift i ett internationellt klimat som allmänt sett präglas av en relativt svag utveckling. Så länge OPEC-länderna har ett stort exportöverskott kan självfallet övriga länder

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        11

totalt sett inte ha balans i sina utrikes affärer. Vid givna oljepriser och en begränsad importkapacitet hos OPEC-länderna kan enskilda oljeimporte­rande länder förbättra sin position endast på andra länders bekostnad.

Problemet för svensk del är emellertid att vi tagit på oss en oproportio­nerligt stor del av det bytesbalansunderskott i industrivärlden som följt i oljeprishöjningarnas spår. Medan OECD-länderna totalt hade ett under­skott i bytesbalansen om ca I % av BNP 1980 uppgick det svenska under­skottet till över 4 %.

För 1981 förutses en påtaglig förbättring i handelsbalansen. Underskot­tet beräknas sjunka från ca 10,5 miljarder kr. i fjol till mindre än 5 miljarder kr. i år. En viktig förklaring till förbättringen är att de ansträngningar som görs för att minska vårt oljeberoende börjar bära frukt. Oljekonsumtionen sjönk med 8 å 9% under 1980 och beräknas minska med ytterligare 7 ä 8%

1981   vilket är avsevärt mer än vad som förklaras av klimatologiska fakto­
rer eller den relativt låga aktivitetsnivån.

En annan viktig förklaring ligger i att de åtgärder som vidtagits för att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan leder till en långsam importutveck­ling. På sikt måste vi emellertid givetvis sträva efter att förbättra bytesba­lansen genom att i första hand öka vår export. LO/SAF-avtalet lägger en grund härför genom att det torde medföra en viss förbättring av konkur­renskraften under avtalsperioden.

För det andra är det nödvändigt att den inhemska konsumtionen hålls tillbaka. Sedan mitten av föregående decennium har den privata konsum­fionen sfigit endast obetydligt medan däremot den offentliga ökat mycket snabbt. Den förra har dessutom till stor del hållits uppe genom ökade transfereringar som finansierats över de offentliga budgetarna.

Det avtal som nu slutits på större delen av arbetsmarknaden för 1981 och

1982   innebär att reallönen sänks påtagligt under dessa år. Mot denna
bakgrund är det naturiigt att ansträngningarna att bromsa den inhemska
konsumtionen i första hand måste avse de offentliga utgifterna. Nyckeln
till en mer balanserad ekonomisk utveckling ligger i viktiga avseenden i att
vi kan hålla tillbaka utgiftstillväxten hos såväl kommunerna som hos staten
och socialförsäkringssystemet. En sådan återhållsamhet är en nödvändig
beståndsdel i en offensiv ekonomisk politik. Det är endast genom en
långsammare offentlig utgiftsökning som vi kan skapa förutsättningar för
en rimlig reallöneutveckling efter skatt och därmed underiätta avtalsrörel­
serna. En långsammare utgiftsökning är också en nödvändig förutsättning
för att vi skall kunna begränsa budgetunderskottet och därmed för ett lägre
ränteläge.

Att vi i nuvarande ekonomiska situation måste hålla tillbaka den offent­liga utgiftsökningen innebär givetvis inte ett underkännande eller en ned­värdering av den offentliga sektorns betydelse. Den offentliga sektorn och socialförsäkringssystemet utgör omistliga delar av en modern välfärdsstat. Det är emellertid nödvändigt att de offentliga utgifterna inte tillåts växa

 

Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan               12

snabbare än vad som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Skulle så ske kommer de negativa följderna i form av stagnation, inflation och arbetslöshet att hårdast drabba just dem som det sociala trygghetssystemet är uppbyggt för att skydda.

Som jag närmare utvecklar i det följande bör den totala ökningen i den konsoliderade offentliga sektorns utgifter begränsas till ca 1 % per år i reala termer.

I regeringens handlingsprogram den 3 februari 1981 fastlades målet att bringa ned den kommunala konsumtionens ökningstakt till 1 % per år fr.o.m. 1982.

Arbetet med den statliga budgeten har under senare år i hög grad präglats av behovet att spara. Jag vill i detta sammanhang peka dels på det besparingspaket om 6,3 miljarder kr. (helårseffekt) som ingick i den be­sparingsproposition (prop. 1980/81:20) som förelades riksdagen i oktober 1980, dels på den ytterst restriktiva utgiftsprövningen i budgetarbetet, dels på de ytterligare besparingsförslag om 2,7 miljarder kr. (helårseffekt) som regeringen beslutade om i februari 1981 (prop. 1980/81: 118).

Genom dessa åtgärder har en uppbromsning åstadkommits vad gäller statsutgifternas tillväxt. Statsutgifterna exklusive räntor som växte med knappt 5% per år i reala termer under perioden 1970-1980 uppvisar för 1981 en fillväxt av 2,8%.

Detta är en högre tillväxt än jag räknade med i finansplanen vilket bl.a. beror på diskontohöjningen i januari. Denna drar med sig högre räntekost­nader för statsskulden och driver upp priserna. Till detta kommer att avtalen på arbetsmarknaden innebär en större lönekostnadsökning än jag räknade med i finansplanen. Totalt innebär detta en ökad belastning av vissa pris- och lönekänsliga anslag. Slutligen förutses utgifterna för arbets­marknads- och induslripolitiska åtgärder bli större än tidigare beräknat.

Även om sålunda takten i utgiftsökningarna dämpats är det uppenbart att den alltjämt är för snabb. Det framgår bl. a. av att inkl. statsskuldräntor ökar statsutgifterna innevarande år med 5,7%. Det är avsevärt mer än årets BNP-tillväxt och ligger även väsentligt högre än den trendmässiga produktionstillväxt pä ca 2,5% som långtidsutredningen räknat med bör vara möjlig under gynnsamma omständigheter.

Långtidsbudgeten visar också att budgetunderskottet skulle öka drama­tiskt om inte ytterligare ätgärder vidtas. Chefen för budgetdepartementet kommer mot denna bakgrund senare idag att föreslå att ett nytt sparmål uppställs. Målet innebär att ytterligare besparingar om minst 12 miljarder kr., jämfört med de utgifter som skulle följt av en oförändrad ambitions­nivå, kommer att föreslås i budgeten för 1982/83. Den exakta storleken för besparingarna måste bli beroende av en rad faktorer som är svåra att förutse såsom konjunkturutvecklingen utomlands och i Sverige, utveck­lingen på kreditmarknaden m. m. En avstämning måste också göras gent­emot åtgärder som kan bli aktuella på budgetens inkomstsida.

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              13

Innan jag går in mer i detalj på de ekonomisk-politiska åtgärder som behövs vill jag understryka det självklara förhållandet att i en marknads­ekonomi av svensk typ kan statsmakterna inte ensamma säkerställa en positiv ekonomisk utveckling. Arbetsmarknadens parter har sålunda ett avgörande inflytande på lönebildningen inkl. löneglidningen och därmed, eftersom lönerna utgör ca 75% av förädlingsvärdet inom industrin, på vår internationella konkurrenskraft. Företagens prispolitik spelar också en viktig roll när det gäller att öka marknadsandelarna.

Ett annat viktigt område där statsmakterna endast indirekt kan påverka utvecklingen utgörs av den kommunala verksamheten.

Om vi skall kunna uppnå ekonomisk balans krävs således insatser från alla parter i det svenska samhället. Regeringen kommer att göra vad som på den ankommer för att underiätta breda samförståndslösningar.

2.2.1 Åtgärder för att förbättra den svenska ekonomins produktionsför­måga Skattepolitiken

En nödvändig förutsättning för att vi skall återvinna balansen i den svenska ekonomin är att skattesystemet utformas så att det uppmuntrar till arbetsinsatser, sparande och produktiva investeringar. Härvid spelar mar­ginalskatternas höjd en avgörande roll. Sverige har högre marginalskatter än något annat land. Som en illustration kan nämnas att i Sverige har hälften av skattebetalarna marginalskatter på 50% eller mer. Bland de helfidsarbetande är andelen väsenfiigt högre eller ca 85%. I Finland, Danmark och Norge har endast resp. 1/10, 1/4 och en knapp 1/3 av inkomsttagarna marginalskatter över 50%. Det kan också nämnas att den högsta marginalskattesatsen i Sverige uppgår till 85% medan den inte i något av våra nordiska grannländer överstiger 71%. Det bör dessutom beaktas att sedda i ett internationellt perspektiv ligger även de andra nordiska länderna mycket högt.

I regeringens ekonomiska handlingsprogram av den 3 februari 1981 konstaterades att en varaktig förbättring av den svenska ekonomins pro­duktionsförmåga inte kan åstadkommas med mindre än att marginalskat­terna sänks. Vidare underströks följande:

"Inriktningen bör vara att sänka marginalskatten till 50 procent för den helt dominerande andelen heltidsarbetande inkomsttagare. Detta förutsät­ter motsvarande justering av gällande marginalskattetak. En reform med den inriktningen bör genomföras i tre steg med början 1982 och fullföljas 1983 och 1984.

En marginalskattereform av sådan omfattning kommer att ställa krav på en anpassning av bruttolönerna under de kommande åren. Reformen kan beräknas kosta 5-7 miljarder kr. 1 nuvarande statsfinansiella läge är en totalfinansiering nödvändig.

Mot den bakgrunden kommer regeringen att inbjuda arbetsmarknadens

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        14

parter och den socialdemokratiska oppositionen till överläggningar i frå­gan. Regeringen avser därefter att senare i vår återkomma med förslag till riksdagen."

Överläggningarna mellan regeringspartierna och socialdemokraterna är ännu inte avslutade.

En marginalskattereform är av största vikt inte endast för atl minska kostnadsinflationen, stimulera till ökade arbetsinsatser, ökat sparande, och för att minska incitamenten till skatteflykt och skattefusk utan även därför att de nuvarande höga marginalskatterna har negativa verkningar också i en rad andra avseenden.

Jag vill särskilt peka på att de i kombination med avdragsregler och stark inflation medför att hushållen blir relativt okänsliga även för mycket höga räntor. Detta bidrar verksamt till att driva upp räntenivån vilket inverkar negativt på investeringarna, medför svårigheter för näringslivet och driver på inflationen. En marginalskattereform av den typ som ovan skisserats innebär att räntekostnaderna efter skatt ökar väsentligt vilket kommer att minska hushållens kreditefterfrågan. Genom att hushållen blir mindre be­nägna att betala höga räntor uppfylls en nödvändig förutsättning för att kunna avreglera kreditmarknaden. Detta är i sin tur en betingelse för en mer rationell och produktiv användning av tillgängliga kapitalresurser.

De höga marginalskatterna är också en av orsakerna till att vi på senare år haft svårt att få fram ett tillräckligt utbud av virke. Ungefär 1/4 av den svenska industrins export kommer från skogsindustrin. Produktionen av dessa exportvaror baserar sig nästan uteslutande på inhemska produk­tionsfaktorer och är således förknippade med en ytterst liten importandel. Härigenom spelar skogsindustrin en avgörande roll i våra strävanden att återställa balansen i utrikeshandeln.

Det är således av största vikt att skogsindustrins kapacitet inte onödigt­vis begränsas av ett ofillräckligt virkesutbud. Detta skedde under den senaste högkonjunkturen och Sverige förlorade därigenom betydande ex­portinkomster.

En statlig kommitté, virkesförsörjningsulredningen, beräknas senare i år framlägga förslag om åtgärder för att stimulera avverkningen. I avvaktan på virkesförsörjningsutredningens betänkande har regeringen föreslagit (prop. 1980/81:118) en provisorisk beskattningsreform. Denna innebär att skogsägare beviljas ett extra avdrag om 5 resp. 3% av försäljningsintäkter för rotposter och skogsprodukter. Reformen finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgifterna och innebär således en omfördelning inom skogs-ägarkollektivet.

Näringslivets investeringar

En förutsättning för att näringslivets investeringar skall öka är att lön­samheten förbättras. Den ökade under 1979 och 1980 efter den kraftiga nedgång som följde pä överbryggningspolitiken. Lönsamheten nådde lik-

 

Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan         15

väl icke upp till mer än vad som utgjort bottennivåer i tidigare konjunktur­cyklar. En högre lönsamhet är en nödvändig betingelse för ökade investe­ringar och kan också bidra till att förbättra företagens soliditet. Jag har i fidigare finansplaner utförligt behandlat de problem som företagens trend­mässigt sjunkande soliditet ger upphov till. Företag med svag finansiell ställning har små möjligheter att investera och satsa på framtiden.

Mot bakgrund av näringslivets behov av riskkapital har statsmakterna vidtagit en rad åtgärder för att mildra den diskriminering av aktiesparande som legat i skattereglerna. Dessa åtgärder har givits en inriktning som i första hand kommer småsparare tillgodo.

Skattefondsparandets villkor har således förbättrats genom att skatteav­draget höjts från 20 till 30% och den högsta gränsen för avdragsberättigat sparande från 400 kr. till 600 kr. per månad. De anställda i börsnoterade företag har även fått möjlighet att spara i det egna företagets aktier enligt samma regler som gäller för skaltefondsparandet. Vidare har dubbelbe­skattningen av utdelade vinstmedel från börsnoterade företag mildrats för utdelningsinkomster upp till 7500 kr. för ensamslående och del dubbla beloppet för makar.

Den senaste tidens utveckling visar att även relativt begränsade föränd­ringar i skattereglerna som ökar avkastningen på aklier i förhållande lill alternafiva placeringar, leder till en betydande ökning av utbudet av risk­villigt kapital. Utvecklingen tyder nu på att de allmänna aktiesparfonderna kan komma att tillföra aktiemarknaden inemot 1 miljard kr. per år. Det företagsanknutna aktiefondssparandet kan förväntas ge ca 400-500 milj. kr. år 1981, om utvecklingen fortsätter som hittills.

Det finns inga säkra uppskattningar av hur stor del av det hushållsspa­rande som nu söker sig till aktiemarknaden som utgörs av nysparande och av hur stor del som är omplaceringar. Av de skäl som jag anfört är även omplaceringar i sig positiva för samhällsekonomin. Därutöver är del emel­lertid också angeläget att hushållens totala sparande ökar. Jag återkommer till detta i det följande.

Som en följd av att efterfrågan på aktier ökat har börskurserna stigit ehuru kurserna realt sell alltjämt är väsentligt lägre än i mitten och början av 1970-talet. När börsens värdering av företagen ökar minskar avkast­ningskravet (kapitalkostnaden) för nyemitterade aklier. Nyemissionsakti­viteten under 1981 har också ökat kraftigt jämfört med föregående år. Hittills i år har nyemissioner för ca en miljard kr. aviserats.

De nämnda åtgärderna har i första hand varit till nytta för börsnoterade, dvs. oftast större företag. Det är emellertid mycket angeläget att även de små och medelstora företagen får sin kapitalförsörjning tryggad. Dessa företag svarar för omkring hälften av produktionen och sysselsättningen inom det svenska näringslivet. Nya affärsidéer och tekniska nyheter har ofta utvecklats inom småföretagen. De har även visat stor förmåga till anpassning och har på många sätt avgörande betydelse för den regionala

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan      16

utvecklingen. En förutsältning för att förbättra bytesbalansen är att dessa företag får möjlighet alt utvecklas och expandera. Inte minst torde möjlig­heterna att möta importkonkurrensen vara avhängiga av att de mindre och medelstora företagen förmår att hävda sin ställning.

Svårigheterna att skaffa ökat kapital är i många fall elt hinder för småfö­retagens expansion. Mot denna bakgrund har på senare år ett flertal åtgärder vidtagits för att underlätta utvecklingen i småföretagen. Således har regler införts som minskar ägarens behov att ta ut medel ur företagen för att betala arvs- och förmögenhetsskatter. Vidare har fjärde AP-fonden fått ökad placeringsförmåga. Denna kommer i viss utsträckning att utnytt­jas för aktieförvärv i icke börsnoterade företag.

Frågan om ytterligare åtgärder för att underlätta småföretagens riskkapi­talförsörjning bereds f. n. inom regeringskansliet. Utredningen om de små och medelstora företagens finansiella situation (E 1980:56) undersöker bl.a. vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra icke börsnoterade företags möjligheter att dra till sig nytt riskkapital. Frågan om kapitalbe­skattningens utformning och storlek utreds inom 1980 års företagsskatte­kommitté (B 1979:106).

Kapitalvinstkommittén (B 1979:05) har till uppgift att föreslå tekniska lösningar för att eliminera dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Ut­redningen har även till uppgift att undersöka om ett borttagande av dubbel­beskattningen kan utsträckas till icke börsnoterade företag.

För att hålla uppe näringslivets investeringar även under den relativt svaga konjunkturfas som vi nu genomgår.har riksdagen på regeringens förslag beslutat om extra avdrag för byggnads- och maskininvesteringar på respektive 10 och 20%. Stimulanseffekten har därvid gjorts slörre än tidigare genom att avdraget gäller även vid den kommunala taxeringen. De allmänna investeringsfonderna, de särskilda investeringsreserverna för nriindre företag och 1980 års vinstfonder är alla frisläppta för investeringar i industri under 1980, beträffande byggnadsinvesteringar t.o.m. utgången av mars 1982.

En negativ faktor för näringslivets investeringar utgörs av det höga ränteläge som framtvingats av kombinationen höga internationella räntor, stort underskott i bytesbalansen och det statsfinansiella läget. Detta under­stryker vikten av att åtgärder vidtas för atl begränsa de nämnda underskot­ten så att förutsättningar skapas för att sänka räntan.

Sysselsättnings- och industripolitiken

Som jag tidigare framhållit har Sverige bättre än de flesta andra industri­länder lyckats alt upprätthålla full sysselsättning efter den första och andra oljechocken. Detta har emellertid skett till priset av stora och växande underskott i bytesbalansen. Möjligheterna att gå vidare på denna väg och ersätta en för låg efterfrågan i den utlandskonkurrerande sektorn med sysselsättning som i olika former finansieras över de offentliga budgeterna är mycket begränsade.

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        17

Jag vill stryka under att möjligheterna att bevara den fulla sysselsätt­ningen i framtiden i hög grad är avhängig av att arbetsmarknaden känne­tecknas av dynamik, röriighet och anpassningsförmåga. Ju färre flaskhals­problem som föreligger på arbetsmarknaden desto högre efterfrågetryck, och därmed desto större sysselsättning, kan vi hålla i den svenska ekono­min.

Det är tre parter som har att svara för anpassningen på arbetsmarkna­den: arbetsgivarna, de arbetssökande och staten. Om 1970-talets utveck­ling mot ständigt ökande arbetsmarknadspolitiska utgifter skall brytas, måste arbetsgivarnas och de arbetssökandes del av ansvaret för arbets­marknadens funktion öka.

Anpassningen bör så långt som möjligt ske inom ramen för utbud och efterfrågan på den regionala arbetsmarknaden. En balanserad utveckling under 1980-talet förutsätter både regionalpolitiska insatser och rörlighet. Regeringens nyligen framlagda proposition med riktlinjer för den framfida arbetsmarknadspolitiken utgår från detta synsätt.

Propositionen omfattar ett flertal åtgärder i syfte alt främja den fulla sysselsättningen:

-     tillfällig rekryteringssstimulans till industriföretag som ökar sin perso­nalstyrka under 1981,

-     rekryteringsstöd till företag som anställer långtidsarbetslösa ungdomar,

-     förhöjda lönebidrag vid övergång från skyddat arbete till arbete på den öppna marknaden,

-     stöd för att underlätta omställningen vid lokala sysselsättningskriser,

-     vidgade möjligheter till vilande förtidspension,

-     vidgade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning för 18- och 19-åring­ar,

-     skattebefrielse för flyttningsbidrag som utgår enligt arbetsmarknadskun­görelsen.

För att den samhällsekonomiska balanser! skall kunna återställas är det angeläget att ytterligare åtgärder vidtas för a|tt minska trögheten på arbets­marknaden utan att den enskildes behov av trygghet eftersatts. Vissa tecken tyder på att nuvarande regler om an$tällningsskydd kan ha haft en hämmande inverkan på nyanställningar inle minst i de mindre och medel­stora företagen. Mol den bakgrunden har chefen för arbetsmarknadsdepar­tementet tagit initiativ till översyn av lagen öm anställningsskydd.

I en promemoria från arbetsmarknadsdepartementet (Ds A 1981:6) som f.n. remissbehandlas, behandlas bl.a. frågor rörande provanställning och tillfällig anställning vid arbetstoppar. Chefen för arbetsmarknadsdeparte­mentet avser efter det att remissbehandlingen avslutats all återkomma med förslag rörande rätlen till provanställning av ungdomar och möjlighe­terna till viss tids anställning vid arbetstoppar. Dessa ändringar bör kunna träda i kraft fr. o. m. den 1 januari 1982.

Frånvaron på arbetsplatserna har ökat kraftigt under 1970-lalet och är 2   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

 

Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan         18

hög i internationell jämförelse. Frånvaron har på många håll nått en om­fattning som inte är förenlig med vår ekonomis konkurrenskraft.

Ledighetslagarna ses f.n. över inom ramen för tre olika delprojekt. Således görs en lagteknisk översyn inom arbetsmarknadsdepartementet. Vidare undersöker Studieförbundet Näringsliv och Samhälle hur arbets-fidsreformerna påverkar närvaromönster och arbetets organisation vid ett antal myndigheter och företag. Slutligen genomför riksrevisionsverket en beräkning av de samlade kostnaderna för frånvaron från arbetet. Resulta­ten av dessa projekt beräknas föreligga i oktober 1981.

När det gäller sjukfrånvaron har sjukpenningkommittén (S 1978:04) på regeringens uppdrag redovisat olika modeller för hur självrisken i sjukför­säkringssystemet kan ökas.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i dessa frå­gor.

Arbetsmarknadspolitikens tyngdpunkt bör i fortsättningen liksom under innevarande budgetår ligga på den egentliga platsförmedlingen. För den närmaste tiden får man räkna med alt arbetsmarknaden kommer att präg­las av den svaga konjunkturutvecklingen. Samtidigt finns en avsevärd regional obalans i fråga om utbud och efterfrågan på arbetskraft. Utsik­terna skiljer sig också relativt mycket från bransch till bransch. Inom exempelvis delar av verkstadsindustrin och den kemiska industrin är utsik­terna väsentligt mer gynnsamma än för industrin som helhet.

Trots lågkonjunkturen råder en betydande efterfrågan på yrkesutbildade arbetare. Även om det absoluta antalet obesatta platser i verkstadsyrken inte är så stort jämfört med det totala antalet arbetslösa, kan bristen på utbildad arbetskraft ändå utgöra ett allvarligt hinder för produktionen i vissa företag. Det är en angelägen uppgift för arbetsmarknadspolitiken att se till atl dessa platser kan tillsättas.

För tjänstesektorn förutses en svag sysselsättningsökning under budget­året 1981/82. Den uppbromsning som har skett av den offentliga tjänstesek­torns expansion gör det nödvändigt för stora grupper av nytillträdande arbetssökande att söka sig till andra yrkesområden än dem som var mest expansiva under 1960- och 1970-talen. Framför allt kan anlalel arbeten i traditionella kvinnoyrken inte väntas öka i samma takt som tidigare, vilket gör det angelägel att nytillträdande kvinnor långt mer än tidigare söker sig till traditionellt mansdominerande yrken, t. ex. i industrin. Delta är angelä­get även med hänsyn till jämställdheten mellan män och kvinnor på arbets­platserna.

Cheferna för arbetsmarknads- resp. bostadsdepartementet kommer se­nare idag att behandla behovet av ytterligare sysselsättningspolitiska ål­gärder för atl hävda sysselsättningen under vinterhalvåret 1981/82. Åtgär­der för sammanlagt 1,5 miljarder kr. kommer att föreslås.

I syfte att stödja byggsysselsältningen kommer chefen för bostadsdepar­tementet också att föreslå vissa ändringar av mark- och konkurrensvill­koren inom den statliga bostadslångivningen.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan             19

Som jag tidigare nämnt har ett flertal åtgärder också vidtagits för att hålla uppe investeringarna i näringslivet.

Industripolitiken har också en viktig roll att spela när det gäller att trygga den fulla sysselsättningen. Regeringen har i den industripoliliska proposi­tionen (prop. 1980/81: 130) angivit förutsättningarna för den framtida indu-stripolifiken.

De övergripande industripolitiska målen är:

-     att stimulera och underlätta överförandet av produktionsresurser till de lönsamma och konkurrenskraftiga delarna av industrin,

-     att öka produktionen av industrivaror och tjänster för att genom ökad export och minskad import bidra till den externa balansen,

-     att öka effektiviteten i industrin för atl därigenom lämna största möjliga resursutrymme åt andra samhällssektorer,

-     att utveckla industrin så att den kan bidra till en regional balans,

-     att medverka till att strukturomvandlingen sker i socialt acceptabla former.

I den industripolitiska propositionen anges att industripolitiken nu bör ges en offensiv och långsiktig inriktning. Därmed avses främst åtgärder för att främja utvecklingen av små och medelstora företag saml ålgärder för att förse industriföretagen med ertorderiigt riskkapital och för att stödja forsk­ning och utveckling. Vidare föreslås en ökad satsning på statssubvenlione­rade exportkrediter.

Under den föregående konjunkturnedgången fick de industripolitiska stödåtgärderna en betydande omfattning. Staten grep in för att göra det möjligt för nedläggningshotade företag med central ställning i sin ort/region alt i socialt acceptabla former anpassa sig till ändrade konkurrensförhål­landen på världsmarknaden. I andra fall syftade insatserna lill att bevara industriell kapacitet som kunde väntas ha långsiktig konkurrenskraft.

Som jag framhöll i finansplanen har de statsfinansiella resurserna för räddningsinsatser minskat kraftigt. I allt högre grad måste därför finan­siella rekonstruktioner bli elt medel för alt säkerställa produktion och sysselsättning i enheter med långsikliga utvecklingsmöjligheter. Finansiell rekonstruktion i form av sanering av företagens balansräkning måsle vara det första steget för sanering av ett företag i kris. Del innebär bl.a. att ägare och banker får la på sig en ökad risk. Banklagen har också ändrats i en riktning som möjliggör en sådan utveckling.

Energipolitiken

En viktig uppgift för energipolitiken är all bidra till en kraftig minskning av vårt oljeberoende.

Jag vill i detta sammanhang speciellt fästa uppmärksamheten på två centrala punkter i regeringens energipolitiska proposition (prop. 1980/ 81:90).

Den första ulgörs av det samlade program för energihushållningen i

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan           20

samhällets olika delar som ingår i propositionen. Tyngdpunkten i hushåll­ningsprogrammet ligger på åtgärder som spar olja och som verkar på kort och medellång sikt. I förslaget betonas vikten av att nya byggnader och ny ulrustning m. m. utförs med beaktande av de krav på energihushållning som slälls mot bakgrund av förutsedda energipriser. Möjligheterna till hushållning i befintliga byggnader och anläggningar, särskilt genom enkla åtgärder av drifts- och underhållskaraktär, framhålls likaså. En viktig del av energihushållningsprogrammet berör industrin och syftar till att föra ut kunskap om energibesparande åtgärder. Vidare läggs ett program för ol­jeersättning fram. vilket främst bygger på förslagen från oljeersättningsde­legationen (Ds I 1980: 23) och elanvändningskommittén (Ds I 1980:22).

Den andra punkten avser de nödvändiga styrmedlen. I propositionen framhålls viklen av att de direkt prispäverkande medel som staten förfogar över såsom taxor, skatter och subventioner, används på sådant sätt att energihushållningen främjas. Höjningar av beredskapsavgifterna och ener­giskatterna på olika oljeprodukter har nyligen genomförts. Regeringen har också framlagt förslag om ökade avgifter och skall på olja frän 1 juli 1981.

I propositionen understryks vidare behovet av att utveckla och använda inhemska, förnybara energikällor för all minska oljeberoendet och förbätt­ra bytesbalansen. Genom användning av framför allt skogsavfall och torv bedöms inte obetydliga mängder olja kunna ersättas. Ett treårigt forsk­ningsprogram för en sammanlagd kostnad av I 400 milj. kr. läggs fram. där huvuddelen av resurserna satsas på utveckling av ny teknik för produktion av skogsbränslen, torv och energiskog saml miljövänliga och effektiva förbränningsanläggningar.

Jag vill också erinra om atl en särskild fond inrättats (prop. 1980/81:49) för stöd åt åtgärder för atl ersätta olja. Genom att lägga en avgift på olja om 24 kr. per m' skapas en fond som under en treårsperiod beräknas tillföras 1 700 milj. kr. Den skall användas för att stimulera användningen av andra energislag än olja. Även dessa medel kommer i allt väsenlligt att verka som en stimulansfaktor på svensk industri.

En betydande del av energiförbrukningen sker inom bostadssektorn. En myckel viktig uppgift för energipolitiken är därför att minska energian­vändningen och oljeberoendet inom denna sektor. 1 regeringens proposi­tion om energipolitiken på detta område (prop. 1980/81: 133) konstateras att den samhällsekonomiska lönsamheten av olika besparingsåtgärder höjts genom de stigande energipriserna. Målet för energisparande i bygg­nader höjs därför till 48 twh. varav en mindre del dock kan komma att falla efter 1988. Energisparandet kompletteras med en satsning pä övergång från olja till andra energisiag. Slulligen ställs vissa villkor för installation av s. k. direktverkande el.

2.2.2 Ålgärder för att hålla tillbaka den inhemska konsumtionen Den ökade tillväxt som vi kan åstadkomma i den svenska ekonomin

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        21

under de närmaste åren måste i allt väsentligt reserveras för ökad expori och ökade investeringar. Detta innebär att såväl den privata som den offentliga konsumtionen måste stå tillbaka. Som jag tidigare utvecklat, kan man räkna med att löneavtalet för 1981 och 1982 innebär all reallönen sänks dessa är, vilket verkar starkt återhållande på den privata konsum­tionen. Ansträngningarna måsle därför nu inriklas på alt hålla tillbaka de offentliga utgifterna.

Kommunerna

Under 1970-talet har den kommunala sysselsättningen ökat med mer än 400000 personer vilket är mer än hela nettotillskottel lill arbetskraften. Mätt i volym har den kommunala konsumtionens ökningstakt uppgått till 4-5 % per år. För 1981 uppskattas expansionslaklen nu till ca 3 %. En sådan hög ökningstakt är högre än vad som på sikt är förenligt med samhällsekonomisk balans. I regeringens ekonomiska handlingsprogram från den 3 februari och i den kommunalekonomiska propositionen (prop. 1980/81:116) fastlades därför målsättningen att den kommunala tillväxten fr. o. m. 1982 måste bringas ned till omkring 1 % per år.

För vatje ytterligare procentenhet som den kommunala konsumtionen ökar måste den privata konsumtionen minskas med ytterligare 1/2 procent­enhet, om inte konsumtionen totalt sett skall inkräkta på utrymmet för industrins invesleringar och exporten.

En stark kommunal expansion kommer också att försvåra den förbätt­ring av industriarbetarnas relativa löneläge som behövs för att industrin skall kunna öka sin sysselsättning. Om uppbromsningen av den kommuna­la expansionen inte sker tillräckligt snabbt riskerar vi att industrin vid nästa konjunkturuppgång inte kan täcka sitt rekryteringsbehov. Därmed skulle vi riskera att än en gång förlora möjligheten alt haka på en interna­tionell konjunkturuppgång.

Nettotillskottel av arbetskraft kommer under de närmaste åren att till stor del bestå av gifta kvinnor som inträder i förvärvslivet. Ofta önskar de arbeta deltid och inom tjänstesektorn. I första hand är det kommunerna som kan tillgodose dessa krav. DeUa förhållande las ibland lill intäkt för att kommuner och industri inte konkurrerar om arbetskraften, vilket enligt min mening är en felsyn.

Tillskottet till arbetskraften är resultatet av stora bruttoströmmar. Stu­dier från 1970-talet visar att mer än 200000 personer årligen inträder i arbetskraften med vissa variationer beroende på konjunkturläget. (Jag bortser då från personer som står till arbetsmarknadens förfogande endasi under kortare perioder.) De tillträdande består i första hand av ungdomar som slutat sin utbildning, av gifta kvinnor som inträder i förvärvslivet och av invandrare. Samtidigt lämnar ca 150000 personer arbetskraften, i första hand p.g.a. pensionering eller utvandring. Ett mångdubbelt större anlal personer på arbetsmarknaden byter emellertid arbete under ett år. Totalt

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan            22

sett är säledes antalet arbetssökande avsevärt mycket större än nettotill­skottel.

För att antalet anställda i industrin skall kunna öka är det nödvändigl att industrins relativa löneläge är sådanl atl den kan attrahera tillräckligt stor andel av den totala strömmen arbetssökande. Man kan således inte lolka del förhållandel att nettotillskottet till arbetskraften består av en viss kategori som att just denna kategori måste svara för den nödvändiga sysselsättningsuppgången inom industrin.

En snabbare kommunal expansion skulle dra med sig ökad kommunal utdebitering. En sådan kommer genom de kompensationsmekanismer som präglar lönebildningen att verka uppdrivande på lönekoslnadsnivån och därmed försämra konkurrensförmågan i del svenska näringslivet. I den allvarliga situation som värt lands ekonomi befinner sig i kan, som jag framhöll i finansplanen, en sådan utveckling inte accepteras.

I syfte att begränsa den kommunala konsumlionsökningen har regering­en i prop. 1980/81: 116 föreslagit åtgärder för att för 1982 begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn med netlo 1.8 miljarder kr. Åtgär­derna utgör samtidigt elt led i strävan att förbättra det statsfinansiella läget. Det är självklart angeläget att kommunerna inle kompenserar in­komstbortfallet genom all höja kommunalskatten.

Regeringen avser, som tidigare anmälts för riksdagen, alt återkomma med ytterligare förslag om det skulle visa sig att hittills aviserade åtgärder är otillräckliga för att nå det uppsatta volymmålet på ca 1 %.

För att den eftersträvade begränsningen skall komma till stånd krävs kraftfulla åtgärder från såväl stat som kommun. Den statliga detaljregle­ringen måste minskas och flera planerade reformer och utbyggnadspro­gram måste anstå eller genomföras i väsentligt långsammare takt än plane­rat. Chefen för budgetdepartementet kommer senare denna dag att närma­re behandla de riktlinjer som bör gälla.

Jag vill framhålla att även efter del att hänsyn tagits till de nämnda besparingarna kommer den kommunala konsumtionen fortsätta att expan­dera. Vad gäller den statliga eller den privala konsumtionen förutses för de närmaste åren minskningar.

I samband med att jag behandlar kredilpolitiska frågor kommer jag alt föreslå en teknisk omläggning av statens utbetalningar fill kommunerna i syfte att motverka den fortgående likviditetsökningen i den svenska eko­nomin.

Finanspolitiken

Om den inhemska konsumtionen skall kunna hållas tillbaka i tillräcklig utsträckning räcker det självfallet inle att begränsa kommunernas utgifts-takt. Det är också nödvändigt att finanspolitiken inriktas på att öka sparan­det i den totala offentliga sektorn. Detta kan åstadkommas genom ökade inkomsler eller minskade utgifter.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan      23

När det gäller inkomsterna måste ökningen framför allt ske genom att tillväxten i ekonomin främjas. Därigenom växer basen för skalteuttagel och skatteinkomsterna ökar. Det är däremot inte en framkomlig väg att öka inkomsterna genom en generell höjning av skattetrycket. Under 1970-talet har det totala skatteuttagets andel av BNP ökat från 41.0 % 1970 till 51,1 % 1981 främst som en följd av höjda skattesatser. De skärpta skatte­satserna har emellertid utgjort en viktig orsak lill den svaga produktions-och investeringsutvecklingen.

De negativa effekterna på tillväxten av etl ökat skattetryck samt höga marginalskatter uppkommer på flera olika sätt. För det första blir skillna­den stor mellan insatser som är produktiva för samhället resp. lönsamma för individen. Della leder till att arbetsutbud och sparande går ned eller söker sig utanför de organiserade marknaderna, vilket minskar ekonomins effektivitet och begränsar tillväxten. För det andra pressar etl ökande skattetryck upp priser och kostnader varigenom konkurrenskraften försva­gas. Den dämpning av tillväxten som detla ger upphov till kan förstärkas om den försvagade konkurrenskraften medför att den ekonomiska politi­ken måste stramas åt för att inte bytesbalansen skall försämras. För det tredje får den höga prisslegringstakt, som ökningar av skattetrycket med­verkar till, negativa konsekvenser genom att landets resurser tenderar att användas på ett felaktigt sätt.

Förutom dessa långsiktiga negativa effekter på den ekonomiska tillväx­ten medför elt höjt skattetryck på kort sikt att den totala aktiviteten i ekonomin minskas och skatteinkomsterna inte blir så stora som skattehöj­ningen avsågs ge. Höjningen av en skatt tenderar också att minska inkoms­terna från andra skatter dels därför alt den tolala inkomstlillväxten i ekonomin sänks, dels därför att höjningen av en skatt reducerar basen för andra skatter.

För att minska sparandebristen i ekonomin är det mot denna bakgrund nödvändigt att anpassa de offentliga utgifterna till en ökningstakt som är förenlig med samhällsekonomisk balans. En säkning av de offentliga utgif­ternas tillväxttakt är liksom en skattehöjning ägnad atl dämpa aktiviteten i ekonomin. En viklig skillnad ligger emellertid däri att en begränsning av de offentliga utgifternas tillväxttakt inle hämmar tillväxten på sikt då man undviker skaltehöjningarnas kostnadsdrivande effekter samt deras skade­verkningar på arbetsutbud och sparande. Det är emellertid då speciellt angeläget att de nödvändiga besparingarna inte drabbar de svagaste grup­perna i samhället.

Offentlig konsumtion och investeringar innebär att stat, kommun och socialförsäkringssektor tar i direkt anspråk reala resurser medan transfere­ringar innebär indirekta resursanspråk genom att köpkraft överförs till hushåll och företag. Under perioden 1970-1980 växte de totala offentliga utgifterna realt med i genomsnitt 5,6 % per år (tabell I). Den offentliga utgiftstillväxten var så stark att den tog i anspråk väsentligt mer än hela

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan 24

Tabell 1 Den konsoliderade offentliga sektorns utgifter i reala termer 1970—1981

Utvecklingen i fasla priser har erhållits genom deflatering med BNP-deflatorn

Milj. kr.,         Årlig procentuell förändring,

löpande         1980 års priser

1970-1980

1980-1981

8,3

8,6

2,3

0,4

5,6

5.7

4,9

2.8

3,6

1,8

4,4

3,9

4,2

3,6

11,8

7,9

10,1

5,5

11,7

7,8

5,6

5,0

2

0,2

priser

1980

1  Slalen Transfereringar 91220 Konsumtion och investeringar          50280 Totala utgifter 124440 Totala utgifter exkl. räntor    141 500

2  Kommunerna Transfereringar         21350 Konsumtion och investeringar  123080 Totala utgifter             144430

3  Socialförsäkrings­sektorn

Transfereringar               41640

Konsumtion och investeringar      2 350
Totala utgifter                 43990

4  Tolala offentliga utgifter 329920

5  BNP-lillvä.xl

BNP-tillväxten, som i genomsnitt uppgick till ca 2 % per år. Resultatet blev att de offentliga utgifternas andel av BNP ökade från 45 till 64 %.

De statliga utgifterna (inkl. transfereringar) har under samma period ökat med 5,6 % per år. Kommunernas utgiftsvolym har vuxit med 4,2 % per år medan socialförsäkringssektorns utgifter, främst för ATP och sjuk­försäkring, ökat allra snabbast eller med 11,7 % per år.

Mellan 1980 och 1981 beräknas den offentliga sektorns utgifter växa med ca 5,0 % vilket innebär en viss neddragning i förhållande till den tidigare utgiftstrenden. De statliga utgifterna beräknas öka med ca 5,7 %. Ökning­en exkl. statsskuldsräntor är dock väsentligt lägre eller ca 2,8 %.

Vid den obetydliga ökning av BNP som nu kan förutses för 1981 kommer de offentliga utgifternas andel av BNP att stiga kraftigt. En sådan fortsatt ökning av ulgiftsandelen är inte långsiktigt hållbar. När de offentliga utgif­terna ökar mer än hela BNP är det inte möjligt att uppnå en rimlig reallöne-ulveckling efter skatt. Därmed är risken slor för kompenserande lönekrav som omöjliggör en återgång till samhällsekonomisk balans.

Att en alltför snabb ökning av de totala offentliga utgifterna inte är förenlig med samhällsekonomisk balans framgår även av en kalkyl av de skattehöjningar som teoretiskt skulle behövas bara för att hindra en ytterli­gare försämring av den offentliga sektorns sparandeunderskotl. År 1980 beräknas skattekvoten bli ca 50 % av BNP medan utgiftsandelen skulle uppgå till ca 64 %. Räknat i 1980 års priser skulle den beräknade offentliga utgiftsökningen på ca 5 % mellan 1980 och 1981 molsvara ca 17 miljarder kr. Skatteinkomsterna måste öka med samma belopp om det finansiella sparandet i offentlig sektor inle skall försämras. Eftersom BNP väntas öka

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan           25

endast obetydligt, innebär detta att så gott som hela nämnda belopp skulle behöva tas in genom en höjning av den lotala skattekvoten med drygt 3 procentenheter. Skattehöjningar av den storleksordningen skulle givetvis allvarligt hämma BNP-tillväxten, vilket i sin tur skulle komma att sänka de framtida skatteintäkterna och öka finansieringsproblemen.

Den hittillsvarande tillväxten i de offentliga utgifterna är sålunda inte förenlig med en långsiktigt stabil ekonomisk utveckling. Den offentliga sektorns sparandeunderskott och därmed även budgetunderskottet måste i allt väsentligt angripas genom en myckel återhållsam utgiftspolitik. Enligt de beräkningar som gjordes i långtidsutredningen (LU 80) bedöms det inle vara möjligt att under perioden 1980-1985 öka de offentliga utgifternas volym med mer än 2 % per år om den svenska ekonomin skall kunna återföras till balans. De offentliga utgifternas andel av BNP skulle därmed sjunka från 64 fill ca 61 % 1985, förutsatt atl en genomsnittlig årlig BNP-fillväxt om ca 2,5 % kan uppnås för perioden.

En återgång till balans inom rimlig tid kräver därför en större återhåll­samhet med den offentliga konsumtionen och transfereringarna än vad som förutsatts i långtidsutredningen. Mot denna bakgrund måste finanspo­litiken inriktas på alt tillse att den offentliga sektorns reala utgiftsexpan­sion under de närmaste åren begränsas till ca I % per år. Som jag tidigare nämnt kommer chefen för budgetdepartemenlet senare denna dag att före­slå att minst 12 miljarder kr. sparas i förhållande lill långtidsbudgeten under budgetåret 1982/83. Ytterligare besparingsåtgärder kommer att bli nödvändiga längre fram. Om den internationella konjunkturen vänder upp­åt under 1982 och 1983 ökar möjligheterna atl genomföra omfattande besparingsåtgärder utan negativa effekter på sysselsättning och produk­tion.

Det stora bytesbalansunderskottet avspeglar en alltför låg sparkvot -eller om man så vill en alltför hög konsumtion - i det svenska samhället. För att skapa förutsättningar för ett lägre bytesbalansunderskotl är del nödvändigt att sparandet ökar. Det är mot denna bakgrund som behovet av att hålla igen på den offentliga utgiftsökningen skall ses. Jag har också påtalat hur nödvändigt det är all stärka företagens finansiella position. Även hushållens sparande måste öka och ges en produktiv inriktning.

Hushållen kan spara antingen i real form, t.ex. genom köp av nyprodu­cerade egna hem och fritidshus, eller i finansiell form genom banksparan­de, köp av aktier, obligationer m. m. Det reala sparandet har varit relativt stabilt under 1970-talel och uppgått till ca 4,5 % av den disponibla inkoms­ten. Den finansiella sparkvoten har däremot fluktuerat kraftigt och har i genomsnitt varit negativ. Detta innebär att hushållens skulder ökal mer än deras finansiella tillgångar.

I internalionell jämförelse ligger det svenska hushållssparandet relativt lågt. Atl hushållens finansiella sparande är lägre i Sverige än i flertalet andra länder torde främst vara en följd av att de ekonomiska incitamenten

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              26

till sådant sparande varit små. Stigande marginalskatter har, i kombination med en ökande inflationstakt, lett till att sparandets reala avkastning efter skatt varit starkt negativ sedan länge och dessutom kraftigt försämrats under 1970-talet (diagram 2).

För att öka hushållens finansiella sparande är det nödvändigt att skatte­reglerna utformas så att den hittillsvarande utvecklingen bryts. Spararnas avkastning efter skatt måste höjas. Sedan 1976 har en rad åtgärder vidta­gits för att dels öka avkastningen på sparande i allmänhet dels förbättra avkastningen på riskvilligt sparande (aktiesparande) i förhållande till andra placeringar.

Den sammanlagda behållningen på det s. k. skatlesparandet i bank, skaltefondsparandet och vinstsparandet växte under 1980 med ca 3,5 mil­jarder kr. och uppgick vid slutet av nämnda är till ca 13 miljarder kr.

Även de planerade marginalskattesänkningarna kan förutses få en posi­tiv inverkan på hushållens sparbenägenhet. Sänkta marginalskatter gör det dyrare för hushållen att låna samtidigt som det blir mer lönsamt att spara.

Diagram 2 Banksparandets reala avkastning efter skatt 1965—1979

2,0|-

0

-2,0

-4,0

-6,0

-8,0

-10,0

-12,0

 

------- Högre tjänstemän

 

 

 

 

 

- ' \

 

;     V\

h

b

 

llll

1965                 70                   75                   80

Anm. Kurvan visar den ärliga värdeförlusten på bankmedel sedan räntan minskats med skatte- och inflationsprocenten. Skatten har beräknats efter marginalskattesat­serna för resp. år i inkomstläge motsvarande dels högre tjänstemäns dels yrkesutbil­dade arbetares.

2.3 Kreditpolitiken

2.3.1 Utvecklingen under 1980 och början av 1981

Genom de växande underskotten i statsbudgeten och bytesbalansen har vårt beroende av de internationella kreditmarknaderna ökat mycket kraf-

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan

27

tigt under senare år. Detta har fått till följd att kreditpolitiken i växande utsträckning måste utformas med hänsyn fill den yttre balansen.

Sedan kreditpolitiken började stramas åt vid halvårsskiftet 1979 har det svenska ränteläget gradvis höjts. Under hösten 1979 och början av 1980 anpassades det svenska ränteläget successivt till den internationella rän­teutvecklingen (diagram 3). Genom att det internalionella ränteläget sta­biliserades och visade tendenser att sjunka något var det möjligt att under 1980 bibehålla det svenska diskontot på 10 % trots den betydande ökning av valutautflödet som skedde till följd av försämringen av bytesbalansen. De tendenser till valutaoro som förekom under sommaren 1980 upphörde under hösten bl.a. till följd av de ålgärder i form av skallehöjningar som vidtogs i september i syfte alt minska hushållens köpkraft. Den i oktober framlagda besparingspropositionen spelade också en roll. Spekulationerna mot kronan ökade emellertid ånyo under början av 1981. Under januari uppgick valulutflödet exkl. statens och riksbankens lånetransaktioner till närmare 6 miljarder kr., vilket var väsenlligl mer än vad som motiverades av bytesbalansunderskottet.

Diagram 3 Diskonto i Sverige resp. genomsnitt för OECD-länderna 1978—1981

12

Sverige OECD

10

1978 Källa: Riksbanken.

1979

1980

1981

För att motverka valutaoron vidtogs under andra hälften av januari en rad kreditpolitiska ålgärder. Diskontot höjdes med 2 procentenheter till 12 %> och räntan på länga prioriterade obligationer med en procentenhet till 13,5 %. Räntan på kortfristiga placeringar av större belopp höjdes med inemot 4 procentenheter. Della åstadkoms genom en kassakvotshöjning som tvingade bankerna till upplåning i riksbanken i kombination med en

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              28

höjning av straffräntan vid riksbanksupplåning från 13 % till 17 %. Slulli­gen beslöt regeringen efter framställning från riksbanken alt förordna om utlåningsreglering för banker. Avsikten är all begränsa utlåningens ökningstakt till 5 % från halvårsskiftet 1980 till halvårsskiftet 1981.

Till följd av de vidtagna kreditpolitiska åtgärderna i kombination med regeringens ekonomisk-politiska handlingsprogram och uppgörelserna på arbetsmarknaden förbytles valutautflödet i etl visst inflöde. Efter denna rekyl på det tidigare utflödet finns det anledning alt räkna med en återgång lill ett utflöde som i huvudsak svarar mot underskottet i bytesbalansen.

Det betydande valutautflödet begränsade likviditetstillväxten i ekono­min såväl under 1980 som i början av 1981. Till detta bidrog även den fortsatt strama kreditpolitiken. Trots den likvidiletspåspädning som sta­tens budgetunderskott ger upphov till kom likvidilelslillväxten i ekonomin under 1980 därigenom att stanna vid drygt 12 %.

Bankernas kreditgivning till hushåll och kommuner ökade i relativt långsamt takt. Den utestående övrigutlåningen lill dessa sektorer steg under 1980 med 6 % resp. 5 %. Kredilgivningen till företagssektorn ökade väsenlligt snabbare eller med 16 %. Den snabba ökningen kan i huvudsak hänföras till den del av bankernas kreditgivning som refinansieras genom upplåning i utlandet. Denna utlåning som nästan helt går till företagen ökade under 1980 med 38 %. Den inhemskt finansierade delen av banker­nas kreditgivning till företagen kan däremol beräknas ha ökat med endasi ca 8 %. Bankernas krediter till de mindre företagen ökade något långsam­mare och deras krediter till medelstora förelag något snabbare än kredit­givningen till storföretagen.

2.3.2 Utsikterna för 1981

Som jag framhöll i finansplanen kommer kreditpolitiken att ställas inför mycket slora problem under 1981. För all den privata sektorns kapital-transaktoner med utlandet skall vara i balans och helst leda fill ett visst neltokapitalinflöde kan det svenska ränteläget inte tillåtas sjunka i förhål­lande till ränteläget i omvärlden. Elt högt ränteläge är också nödvändigl p.g.a. statens omfattande upplåningsbehov. Självfallet är det samtidigt angeläget att ränteläget inte drivs upp till en nivå som allvariigt hämmar företagens investeringar. På framställning av fullmäktige i riksbanken har regeringen tidigare förordnat om fortsatt räntereglering av banker och jordbrukskassor t.o. m. april 1982.

Om den privata sektorns kapitaltransaktioner med utlandet skall kunna hållas i balans är det också viktigt att likviditetstillväxlen i ekonomin hålls tillbaka och atl den inhemska kreditgivningen är begränsad. Allmänt gäller alt kreditpolitikens stramhet i hög grad bestäms av hur stor andel av den totala utlandsupplåningen som staten är beredd att ta på sig. Statens utlandsupplåning är f. n. hårt ansträngd. Det är därför angeläget atl de icke statliga sektorerna i viss utsträckning bidrar till att finansiera bytesbalans-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan           29

underskottet genom ett kapitalinfiöde. Delta skärper kravel på en stram kreditpolitik.

Skulle bytesbalansunderskotten bli mindre än vad som antagits eller det privata kapitalinflödet större så kommer den statliga utlandsupplåningen att minskas. Detta ställer dock samtidigt större krav på staten att finansiera budgetunderskotten på den svenska kapitalmarknaden för att förhindra en kraftig ökning av likviditeten i ekonomin.

Statens budgetunderskott under 1981 kan nu beräknas komma att uppgå till ca 70 miljarder kr. En grov uppskattning av hur detta underskott kan komma atl finansieras redovisas i tabell 2.

Tabell 2 Finansiering av budgetunderskottet 1979-1981

Nettobelopp, miljarder kr.

 

 

1979

1980

1981

Banksektorn'

Kapitalmarknadsinstiuiten

Allmänheten'

14 9 12

17 10

5

28-34 12 6-8

Summa Sverige

35

32

48-52

Utlandet

9

22

18-22

Totalt (statens utgiftsöverskott)

44

54

70

' Någon fördelning på riksbanken och banksystemet i övrigt görs inte i denna uppställning. Hur en sådan fördelning utfaller beror på hur kassakraven används. - Häri ingår avsättningar till likviditetsutjämningskonto och till vinslkonto.

Statsskuldspolitiken kommer liksom tidigare att inriktas på att öka sta­tens upplåning på den inhemska marknaden utanför bankerna. Syftel är alt överföra en del av den likvida inlåningen i bankerna till mer långfristiga placeringar eller direkt kontoinlåning lill staten. Detla kräver emellertid att ränteskillnaden mellan statspapper och inlåningsräntorna i bankerna inle är för små. Genom att försäkringsbolagens placeringsplikt föriängls bör det vara möjligt att öka upplåningen från kapitalmarknadsinstituten någol. Vidare kommer ökade ansträngningar atl göras i syfte att öka statens upplåning frän förelag och institutioner. Företag som har medel inne­stående på s.k. likviditetsutjämningskonto har erbjudits möjlighel all fill skattkammarväxelränta låta medlen kvarstå på konto i riksbanken även efter den 31 mars i år, då likviditetsutjämningskontona upphörde.

Fortsatta ansträngningar kommer även att göras för att öka upplåningen från hushållen. Detta får åstadkommas främst genom emission av sparobli­gationer. Totalt sett kan upplåningen från allmänheten väntas bli något större än under 1980. Statens utlandsupplåning har i den kalkyl som redovisas i tabell 2 antagits ungefär komma att motsvara bytesbalansun­derskottet. Trots att politiken inriktas på all överföra en del av den likvida bankinlåningen till långfristiga placeringar i statspapper kommer en bety­dande del av budgetunderskottet under 1981 att få finansieras genom

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan             30

upplåning i banksystemet. På grund härav blir fortsatta höjningar av bank­ernas likviditetskrav nödvändiga. Med denna statsskuldspolilik och med en mycket återhållsam kreditgivning från bankerna räknar jag med att penningmängden under loppet av 1981 skall öka med 13 ä 15%. Ökningen av den genomsnittliga likviditeten under året kan komma att bli något mindre. Orsakerna till detta är dels att företagen under 1981 kommer att ha medel stående på vinstkonto i riksbanken, dels effekterna av de ålgärder som jag senare kommer att föreslå rörande betalningarna mellan staten och kommunerna.

Den strama kreditpolitiken bör i första hand drabba kommunerna och hushållen. Även företagen kan dock komma att beröras av den mycket hårda åtstramning som nu är nödvändig. Möjligheterna lill utlandsupplå­ning kommer på samma sätt som tidigare att stå öppen för företagen. Därigenom kan många företag få sitt kreditbehov tillgodosett samtidigt som de bidrar till att bringa den privata sektorns kapitaltransaktioner med utlandet i balans.

Även finansbolagens kreditgivning kommer att begränsas under 1981. Deras beviljade krediter tillåts öka med högsl 16%. Utlåningsregleringen omfattar dock inte finansbolagens investeringskrediler i form av leasing. Kontokortskrediterna förefaller att ha minskat under första kvartalet 1981. Detta torde till en del vara en följd av den allmänt svaga privala konsum­tionsutvecklingen. Utvecklingen får dock i huvudsak ses som en åsyftad effekt av den frivilliga överenskommelse om vissa kreditbegränsningar som träffats med kontokortsföretagen.

Vid den svaga investeringsutvecklingen som till följd av konjunkturiäget kan förutses för 1981 bör företagens angelägna finansieringsbehov kunna tillgodoses även inom ramen för den strama kreditpolitik som jag här skisserat. Bostadssektorns finansieringsbehov kommer att tillgodoses på sedvanligt sätt.

Det mycket begränsade utrymme som slår till buds på kreditmarknaden för andra låntagare än staten och bostadssektorn måste utnyttjas så effek­tivt som möjligt. Det innebär att krediterna i första hand måsle gå till livskraftiga företag med goda investeringsprojekt. Med hänsyn till detta är det enligt min mening viktigt att staten visar stor återhållsamhet i sin kreditgaranfigivning. En alltför omfattande statlig kreditgarantigivning kan nämligen medföra stora samhällsekonomiska förluster genom att mer an­gelägna kreditbehov ej kan tillgodoses.

Jag vill också peka på de stora risker som är förknippade med en alltför stor lånefinansiering inom industrisektorn. Man kan inte genom statliga kreditgarantier och s. k. mjuka lån lösa den osäkerhet för företag, företags­ledning och anställda som en alltför hög skuldsätlningsgrad ger upphov lill genom de variationer som uppkommer i nettoresultatet.

Vad som krävs är i första hand en förbättring av företagens lönsamhel och soliditet. Jag har tidigare pekat på de åtgärder som vidtagits för all öka

 

Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan               31

företagens tillgång på riskvilligt kapital. Vid en rimlig lönsamhets- och soliditetsnivå ökar också företagens möjligheter att erhålla krediler ulan statliga garantier.

Även de akuta statsfinansiella problemen talar enligt min mening för att stor återhållsamhet med statlig kreditgarantigivning måste iakttas under de närmaste åren. Genom garanligivningen kan staten åsamkas stora utgifter antingen genom att garantierna måste infrias eller genom att staten får alltmer överta ansvaret för att finansiera förlustbringande verksamhet. Chefen för budgetdepartementet kommer senare denna dag att från bud­getmässiga utgångspunkter närmare diskutera frågan om kreditgarantier.

Möjligheterna att uppnå en effektiv fördelning av det tillgängliga kreditutrymmet kommer på sikt också att förbättras genom de marginal­skattesänkningar som nu planeras. Därigenom ökar hushållens räntekäns­lighet, vilket förbättrar kreditmarknadens funktionsförmåga.

2.3.3 Åtgärder rörande den kommunala likviditeten

Som jag framhållit i tidigare finansplaner är likviditeten i den kommunala sektorn mycket hög. Detta försvårar kreditpolitiken. Svårigheterna accen-tureras av att den kommunala likviditeten fluktuerar mycket kraftigt. Des­sa fluktuationer härrör från kommunernas transaktioner med staten.

Mot denna bakgrund har fullmäktige i riksbanken i skrivelse lill regering­en hemställt om att regeringen skall ändra systemet för de statliga betal­ningarna till kommunerna samt utreda möjligheterna atl i den kreditpoli­tiska lagstiftningen införa placeringsregler för kommunerna. Skrivelsen har nyligen remissbehandlats. (Bilaga 1.3.)

Utbetalningen av kommunalskattemedlen är den i särklass största av alla statliga utbetalningar. De betalas ut till kommunerna med lika stora belopp varannan månad. Varje utbetalning uppgår till ca 18 miljarder kr. Riksbankens förslag innebär att utbetalningarna i stället skall ske månads­vis. Därigenom skulle de kraftiga svängningarna i den kommunala likvidi­teten utjämnas och en betydelsefull destabiliserande faktor på kreditmark­naden avskaffas. Åtgärden skulle begränsa likviditeten i ekonomin med 9 miljarder kr. varannan månad, dvs. i genomsnitt under året med 4,5 mil­jarder kr.

Kommunalskattemedlen utbetalas den åttonde i de udda månaderna. Detta var ursprungligen (1953) tänkt atl likviditetsmässigt neutralisera skatteuppbörden som då ägde rum andra veckan i de udda månaderna. Denna har sedan dess senarelagls och sker numera senast den 18 i dessa månader. Dessutom har sedan början av 1950-talet nya statsinkomster tillkommit, bl. a. arbetsgivaravgifterna som inbetalas senast den 18 i jämna månader.

Riksbankens förslag innebär också att den mycket betydande likviditets­ökning som sker under andra och tredje veckan i månaden p. g. a. utbetal­ningar av  kommunalskattemedel  hävs genom att dessa utbetalningar

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan           32

senareläggs så atl de sammanfaller med tidpunkten för uppbörden av skatter och arbetsgivaravgifter. Även denna åtgärd skulle ge en betydelse­full begränsning av likviditeten i ekonomin, i genomsnitt över ett år med omkring 4 miljarder kr.

Sammantagna skulle ändrade utbetalningstidpunkter enligt riksbankens förslag medföra en väsentlig stabilisering av likviditeten i ekonomin och en begränsning av likviditetsnivån. Denna skulle sänkas med i genomsnitt 8-9 miljarder kr. motsvarande 3% av penningmängden.

De föreslagna åtgärderna innebär inte att statens betalningar till kom­munsektorn minskar men de skulle medföra räntevinsler för staten och minskade ränteinkomster för kommunerna. Med dagens räntenivå skulle statens ränteutgifter minska med ca 1 miljard kr. per år och kommunernas ränteinkomster minska med samma belopp.

Remissutfallet är i huvudsak positivt till riksbankens förslag i denna del. Flera remissinstanser anför dock betänkligheter inför de ränteförluster kommunerna skulle åsamkas. De båda kommunförbunden och pastorats-förbundet tillstyrker förslagel endast under förutsätlning atl de inte går miste om ränteinkomster.

För egen del anser jag att de föreslagna betalningsomläggningarna har betydande positiva effekter vad gäller riksbankens möjligheter all bedriva en väl avvägd kreditpolitik. Genom att variationerna i likviditeten i ekono­min blir mindre ökar också stabiliteten på valutamarknaden. Jag förordar därför att tidpunkterna för utbetalning av kommunalskallemedel ändras enligt de riktlinjer fullmäktige i riksbanken föreslagit. De ändrade lidpunk­terna för utbetalning bör avse även försainlingsskatten, som enligt vad som nu gäller utbetalas samtidigt som kommunalskattemedlen.

Riksbanken har föreslagit att utbetalningarna förläggs i anslutning till tidpunkten för inbetalning av källskatter och arbetsgivaravgifter. För atl nå så stor effekt som möjligt på likviditeten i banksystemet föreslår jag atl utbetalningarna förläggs omedelbart efter den dag i månaden då skaller och arbetsgivaravgifter från samtliga arbetsgivare inflyter till statsverkets konto i riksbanken. Denna dag varierar mellan olika månader beroende på hur veckosluten infaller, normalt inflyter medlen mellan den 21 och 23 i månaden. Utbetalningsdagen föreslås därför förläggas lill den 24 i måna­den.

Samtidigt bör dock datum för kommunernas inbetalning av källskatter, kvarskatter och arbetsgivaravgifter senareläggas till den 24 i månaden. Därigenom uppnås en maximal utjämning av såväl den kommunala likvidi­teten som likviditeten i banksystemet.

De ändrade utbetalningsrulinerna bör genomföras från budgetårsskiftet den 1 juli 1981. Eftersom större delen av budgetunderskottet uppkommer på hösthalvåret är det av synnerlig vikl all omläggningen kan ske vid kommande halvårsskifte så att effekterna på likviditeten inträder under hösten. Juli är dessutom den månad som uppvisar det utan jämförelse

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              33

största budgetunderskottet. Enligt vad jag inhämtat från riksskatteverket är ett snabbt genomförande praktiskt möjligt. Med hänsyn till det relativt ringa antalet arbetsgivare som berörs kan de förändrade uppbördsruti­nerna övergångsvis administreras manuellt. Ändringarna i utbetalnings-och inbetalningsrutinerna kräver författningsändringar i enlighet med för­slagen i bilaga 1.3. Utöver de ändringar som föranleds av de ändrade rutinerna innehåller förslagen vissa redaktionella jämkningar. I den mån författningsändringarna berör församlingar vill jag erinra om att med för­samlingar skall likställas pastorat och annan kyrklig samfällighet.

Vad gäller frågan om kommunernas minskade ränteinkomster vill jag framhålla att den höjning av det allmänna ränteläget som ägt rum de senaste åren gett dem betydligt större inkomstökningar än de nu går miste om. Enbart räntehöjningen i januari 1981 beräknas ha medfört en förbätt­ring av deras räntenetto med ca 500 milj. kr. Frågan om kompensation lill kommunerna för uteblivna ränteinkomster bör las upp i överläggningar med kommunförbunden.

Det andra förslagel i riksbankens hemställan gäller den kommunala likviditetens placering. Likviditeten har de senaste åren ökat krafligl och överstiger nu klart behovel av kassa för de löpande transaktionerna. Della har medfört en betydande ökning av kommunsektorns utlåning i olika former, bl.a. har de kommit att ge betydande bidrag lill expansionen av den icke organiserade kreditmarknaden.

Riksbanken framhåller i sin skrivelse vikten av att ökningen av kommu­nernas finansiella tillgångar inte yllerligare bidrar till atl försvåra kreditpo­litiken. Den bör i stället kanaliseras i sådana former att den bidrar till att begränsa de störningar på kreditmarknaden som statens budgetunderskott ger upphov till. Riksbanken föreslår därför utredning av frågan om huruvi­da den del av kommunernas kassa som överstiger en på visst säll definie­rad normallikviditet skulle kunna bidra till finansieringen av statens budgetunderskott. Dessa medel skulle insättas på konto i riksbanken och ges förräntning motsvarande skattkammarväxelränta, f. n. 15,7%.

Detta förslag har mött betydande tveksamhet i remissopinionen. Jag är därför inte beredd alt ställa mig bakom riksbankens förslag. Självfallet delar jag fullmäktiges uppfattning att det vore värdefullt om kommunerna kunna bidra till finansieringen av budgetunderskottet och minska sin utlå­ning vid sidan av den organiserade kreditmarknaden. Denna fråga bör dock lösas på frivillig väg.

3   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan 34

3    Den ekonomiska utvecklingen 1980—1982

3.1 Utvecklingen under 1980

Fjolårets ekonomisk-politiska händelseutveckling dominerades av pris­och kostnadsutvecklingen och av de åtgärder för att stävja denna som blev nödvändiga. Inflationen ökade från 7,2 % 1979 till 13,7 % 1980 räknat som helårsgenomsnitt. Inom OECD-området steg inflationen från knappt 10 % 1979 till ca 11,5 % 1980 främst som en följd av höjda oljepriser.

Den internationella utvecklingen påverkade den svenska inflationen på flera olika sätt. För det första genom att oljeprishöjningarna fick ett direkt genomslag på konsumentpriserna. För det andra genom att höjningen av priserna på importerade bearbetade varor höjde kostnaderna för de svens­ka företagens insatsvaror. För det tredje genom att den ökade internatio­nella inflationstakten förde med sig en stramare penningpolitik och högre räntenivåer. I syfte att försvara valutaställningen blev det nödvändigt att även höja den svenska räntan. Diskontot höjdes således successivt från

6.5     % vid ingången av 1979 till 10 % i början av 1980 och till 12 % i böljan
av 1981.

De internationella prisstegringarna bidrog till att höja den svenska infla­tionstakten med närmare 4 procentenheter.

Den högre inflationen beror emellertid inte enbart på den infernationella utvecklingen. Erfarenheterna från 1970-talet visar att en högre inhemsk efterfrågenivå i Sverige än i utlandet leder till en försämring av det relativa pris- och kostnadsläget. Mellan första och andra halvåret 1980 steg delvis som en återhämtning efter konflikten, den inhemska efterfrågan med när­mare 1,5 % medan den sjönk i genomsnitt i OECD-länderna.

Det är främst mot denna bakgrund man skall se de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtogs under 1980. Under loppet av sommaren stod det alltmer klart att den inhemska konsumtionsefterfrågan inte bara var för hög i förhållande till produktionen utan även riskerade att växa allt för snabbt. Därför höjdes mervärdeskatten och vissa punktskatter under hös­ten. Skattehöjningarna motsvarade en.köpkraflsindragning om 0,5 % av efterfrågan under 1980.

BNP-tillväxten under 1980 stannade vid 1,4 % vilkel är lägre än vad den preliminära beräkning som redovisades i finansplanen i januari i år tydde på (tabell 3). Avvikelserna härrör främst från en lägre privat konsumtion och en lägre lageruppbyggnad än som tidigare beräknats.

Ett ytteriigare skäl till att BNP-tillväxten 1980 enligt nu tillgängliga beräkningar blev lägre än vad som angavs i finansplanen är att den faktiska exporten blev lägre, en volymminskning enligt nationalräkenskaperna på

2.6     % mot en tidigare beräknad minskning på 0,5-1 %.

Enligt de beräkningar som konjunkturinstitutet redovisar i den revidera­de nationalbudgeten skulle föriusten av marknadsandelar för bearbetade

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan

35

industrivaror ha motsvarat 3,5 % av exporten. Detta gäller även om mark­naderna utanför OECD-området beaktas. Ungefär hälften av denna an­delsföriusl kan tillskrivas arbetsmarknadskonflikten.

Tabell 3 Försörjningsbalans 1980-1981

 

 

 

Miljarder kr.

Procentuell volym-

 

1980, löpande priser

föränd

Iring

 

 

 

 

 

 

 

1980

 

1981

Tdlgång

 

 

 

 

BNP

518,8

1.4

 

0,2

Import av varor och tjänster

165,2

0.7

 

-5,4

därav: varor

141,1

0,7

 

-5,9

Summa tillgång

684,0

1,2

 

-1,1

Efterfrågan

 

 

 

 

Bruttoinvestering

101,3

1.7

 

-1.7

Näringsliv

46,4

4.3

 

-2,7

därav: industri

17,8

17,0

 

-4,4

Statliga myndigheter

 

 

 

 

och affärsverk

11.9

6,8

 

2,8

Kommunala bruttoinvesteringar

19,1

3,5

 

0.9

Bostäder

23,9

-8,4

 

-4,8

Lagerinvesteringar

7,7

1,4'

 

-1,3'

Privat konsumtion

267,0

-0,1

 

-1,5

Offentlig konsumtion

154,5

2,9

 

2,1

Statlig

47,7

1.7

 

0,0

Kommunal

106,9

3,4

 

3,0

Export av varor och tjänster

153,4

-2.5

 

1,5

därav: varor

130.7

-2,6

 

1,5

Summa efterfrågan

684,0

1,2

 

-1,1

Inhemsk efterfrågan

530.5

 

2,5

-1,9

KPl (årsgenomsnitt)

 

 

13,7

11,9

Real disponibel inkomst

 

 

2.5

-2,0

Bytesbalans

 

 

 

 

(milj. kr., löpande priser)

 

-21642

-19600

Lageromslag i procent av föregäende års BNP.

Ökningen av importen av bearbetade varor tycks också ha varit snab­bare än vad tidigare samband mellan inhemsk efterfrågan och import skulle givit anledning förvänta. Detta torde ha all göra med både verkningarna av konflikten och en försämrad konkurrenskraft.

Totalt försämrades handelsbalansen med ca 6 miljarder kr. Oljenotan försämrade netto den svenska handelsbalansen med närmare 5 miljarder kr. under 1980 trots att importen av petroleumprodukter minskade volym­mässigt. Lageruppbyggnaden av oljeprodukter var betydligt lägre än under

1979.  Förbrukningen av petroleumprodukter minskade med 8-9% under

1980,  som följd av kraftiga pris- och skattehöjningar och övriga besparings-
ansträngningar.

Av tablån framgår vidare att vad gäller bearbetade varor var volymför­lusterna större än de inläkter som prishöjningarna gav.

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              36

Förändring av handelsbalansen (varor)

Miljarder kr., avrundade siffror

Pris-          Volym-      Summa

förändring      förändring

8.5

3,5

-5

2,5

-3

-0.5

2

-2.5

-0,5

Råolja och oljeprod. Bearbetade varor Övriga varor

Summa varor                               —4            —2

Utrikesbalansen för både varor och tjänster försämrades med ca 6,5 miljarder kr. molsvarande närmare 1,5% av BNP. Härtill kom en försäm­ring av den s. k. transfereringsbalansen med drygt 3,5 miljarder kr. Den största ökningen kan hänföras till räntebetalningarna. Nello uppgick den totala utlandsskulden till knappl 24 miljarder kr. vid 1980 års början och steg lill 48 miljarder kr. vid årets slut. Räntebetalningarna kostade netto drygt 6 miljarder kr. en ökning med drygt 2,5 miljarder kr. Biståndet ökade med drygt 100 milj. kr. och uppgick i Qol till 3,7 miljarder kr. Därmed uppgick det totala bytesbalansunderskottet till 21,6 miljarder kr. motsva­rande 4,1 % av BNP (tabell 4).

Tabell 4 Bytesbalans 1980-1981

Milj. kr., löpande priser

1980         198!

prel.      prognos

Expori av varor                                                 130777     143000

Import av varor                                                141332     147700

Handelsbalans                                                 -10 555     - 4700

Korrigering av handels­
statistiken                                                   -      615     -    700

3490

3 700

5314

- 5 700

4994

- 5 500

6019

6600

11969

- 6300

9 673

-13 300

Sjöfartsnetto

Resevaluta

Övriga tjänster, netto

Korrigering av tjänster

Bytesbalans för varor och tjänster

Transfereringar, netto

Bytesbalans för varor, tjänster
och transfereringar                                      — 21642    —19600

Trots den förhållandevis svaga produktionsutvecklingen i den svenska ekonomin ökade sysselsättningen med över 50000 personer under fjolåret. Större delen av ökningen föll på den offentliga sektorn.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan

37

 

Produktions-förändring. %

Sysselsättnings-torändring, antal personer

 

1979

1980

1979

1980

 

Näringslivel offentlig sektor

Totalt

3,6 3,6

3,9

0.9 2.6

1,4

O 52500

52 500

9 700 42 800

52500

Tablån visar också att produktionstillväxten i näringslivel dämpades 1980. Det produktionsbortfall som arbetsmarknadskonflikten medförde och som statistiska centralbyrån uppskattat till drygt 0,5% av BNP eller 3-3,5 miljarder kr. kunde inte återvinnas under det andra halvåret. Indu­striproduktionen föll med ca 20% under konflikten. Efter denna gick produktionen åter upp till den tidigare nivån men något nämnvärt återta­gande blev inte möjligt. Under hösten inverkade också den internalionella avmattningen vilket tydligt återspeglas både i konjunkturbarometern och i den månatliga statistiken över orderingången.

Diagram 4 Orderingången från exportmarknaderna till tillverkningsindustrin 1970-1980 enligt konjunkturbarometern

1970

1972

1974

1976

1978

1980

3.2 Utvecklingen under 1981

Jag har tidigare konstaterat att de stora balansbristerna i den svenska ekonomin inte tillåter en stimulanspolitik som medför att den inhemska konsumtionen ökar snabbare än i våra konkurrentländer. Av avgörande betydelse för tillväxtmöjligheterna blir därmed vad som händer i omvärl­den. Enligt den bedömning som jag tidigare redovisat kan en förbättring av den internationationella konjunkturen väntas komma fill stånd först mot slutet av 1981. Detta innebär också att OECD-ländernas efterfrågan på

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad finansplan        38

våra exportvaror kommer alt öka mycket långsamt. Enligt konjunkturinsti­tutets bedömning skulle vår marknad för bearbetade industrivaror växa med endast ca 1,5 %. LO-SAF-avtalet på den privata arbetsmarknaden kan beräknas innebära att vårt relativa kostnadsläge förbättras något i jämförelse med flertalet konkurrentländer under förutsättning att en viss produktivitetsökning kommer till stånd.

Den valutakursutveckling som ägt rum de senaste månaderna har emel­lertid medfört att de s. k. EMS-valutorna deprecierats vilket försämrat vår konkurrenskraft gentemot dessa länder. Däremot har valutautvcklingen förbättrat konkurrenskraften gentemot Förenta staterna. Japan och Stor­britannien. Konjunkturinstitutet har i sina beräkningar utgått från att kur­serna på de utländska valutorna kommer att överensstämma med genom­snittet för månaderna december, januari och februari. Antagandet innebär att den svenska kronan vägd med vår utrikeshandel som vikter i genom­snitt för hela året revalveras med ca 0,5 % jämfört med 1980 års nivå. Institutet har mot bakgrund av den relativa kostnadsutvecklingen och valutakursförändringarna räknat med atl de svenska företagens priser i stort sett skall följa konkurrenternas. Därmed skulle det också vara möjligt att uppnå en exporttillväxt som motsvarar OECD-marknadens.

Den mest dynamiska marknaden ulgörs av OPEC-länderna. Knappt 5 % av vår lotala expori går emellertid dil. Vid en i stort sett oförändrad andel av dessa länders import skulle vi få ett tillskott till vår export på någon procentenhet. Inberäknat övriga marknader utanför OECD-området skulle exporten av bearbetade industrivaror kunna öka med 2,5 %. Exporten av råvaror beräknas dock falla volymmässigt. Det gäller i första hand trä­varor, som är beroende av bostadsbyggandet i Västeuropa, samt järn­malm.

Ökningen av den totala exporten begränsas därför till ca 1,5 %. Expor­ten skulle likväl komma atl utgöra ett av de viktigaste bidragen till produk­tionstillväxten i år.

Den inhemska efterfrågan kommer däremot att sjunka. Detta samman­hänger bl. a. med atl del finns skäl atl räkna med en svag utveckling av den privata konsumtionen. Hushållens disponibla inkomster beräknas minska med 2 % under 1981. Det har då antagits att ökningen av konsumentpri­serna kommer att stanna vid drygl 9,5 % under loppet av innevarande år. Detla innebär att prisklausulen i löneavtalen ej behöver utlösas. Den lägre prisökningen är delvis en följd av den svaga internalionella utvecklingen som medför en nedgång i den internationella inflationen. Till följd bl. a. av dollarkursens uppgång under de senaste månaderna räknar jag med att priset på råolja och oljeprodukter under 1981 kommer att ligga ca 25 % över genomsnittsnivån för 1980. Jag har då utgått från att råoljepriserna stiger med högst någon dollar från första kvartalet 1981. De inflationsdri­vande effekterna av ökade oljepriser för den svenska ekonomin har mins­kat genom att energiposterna i konsumentprisindex ej inräknas i löneavta-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      39

lens prisklausul och genom de nya regler som gäller för uppräkning av bl. a. pensioner.

Enligt konjunkturinstitutets bedömning skulle den privata konsumtionen minska med 3/4 %. Enligt min mening finns det anledning att räkna med en något större minskning eller ca 1 1/2 %. Jag har då tagit hänsyn lill den relativt kraftiga nedgång i detaljhandelsförsäljningen som kunnat registre­ras under årets första månader och till atl en försämring av läget på arbetsmarknaden brukar leda till ett högt sparande. Mot den bakgrunden förefaller det mindre sannolikt att en minskning av de disponibla inkoms­terna med 2 % skulle leda till ett så begränsat fall i den privata konsum­fionen som konjunkturinstitutet förutsatt.

En viss dämpning av den offentliga konsumtionens ökningslakt ägde rum under Qolåret. Denna fortsätter under 1981 och ligger främst på den statliga konsumtionen.

I finansplanen beräknades den kommunala konsumtionen i år öka med 3 %. Vid denna bedömning logs hänsyn lill alt den kommunala konsum-. tionen sannolikt skulle påverkas redan under 1981 av den reduktion av statens bidrag till kommunerna som konkretiserades i den kommunaleko­nomiska propositionen (prop. 1980/81: 116).

Utgiftstakten ligger som jag tidigare anfört, klart högre än vad som är långsiktigt möjligt. Den är dock mindre än ökningslalen för 1980 och 1979 som var respektive 4,2 och 4,8 % (exkl. beredskapsarbeten i kommunal regi).

Den totala konsumtionen torde minska svagt, eller med 1/4 %, 1981.

Investeringsutvecklingen torde bli påtagligt svag. Detta gäller även nä­ringslivets investeringar. Enligt konjunkturinstitutets tolkning av den in­vesteringsenkät som industriföretagen besvarade i mitten av februari skul­le industriinvesteringarna falla med ca 4 %. Företagens återhållsamhet torde betingas av att de bedömer sig ha tillräcklig kapacitet i förhållande till den internationella efterfrågan som nu kan förutses. Investeringsenkäten besvarades emellertid vid en tidpunkt då företagen möjligen inte lill fullo haft möjlighet att ta hänsyn till effekterna av vare sig Ivåårsavtalel eller regeringens ekonomiska handlingsprogram som strax innan presenterats. Jag har emellertid ej ansett mig böra göra någon avvikande bedömning av investeringsutvecklingen i förhållande till konjunkturinstilulet.

Den påtagliga försiktighet som företagen iakttar när del gäller all gardera sig mot riskerna för en alltför stor lageruppbyggnad innebär att det också är realistiskt att räkna med en viss lagerminskning. Omslaget från en relativ betydande lageruppbyggnad under fjolåret innebär en försvagning av efterfrågan som motsvarar ca 1 1/4 % av BNP. Totalt sell väntas där­med den inhemska efterfrågan falla med 2 %.

Antalet påbörjade lägenheter torde bli något lägre än under 1980. De åtgärder som tidigare vidtagits, bl.a. högre räntesubventioner i nyproduk­tion och s. k. produktionskostnadsbelåning för flerbostadshus beräknas

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan           40

medföra att antalet nya lägenheter i flerbostadshus hålls på oförändrad nivån medan en viss minskning av nyproduktionen av småhus sker. Den nyligen framlagda energipropositionen innebär ett fortsatt stöd till om­byggnadsverksamhelen. Med hänsyn tagen lill de åtgärder som chefen för bostadsdepartementet senare denna dag kommer att föreslå finns det an­ledning räkna med något högre bostadsinvesteringar än konjunklurinslilu­tet gjort.

Den låga inhemska eflerfrågenivån medför självfallet att även importen dämpas. Den volymmässiga nedgången av importen kan beräknas till 5 a 6 %. Härav svarar minskningen av oljeimporten för ungefär hälften.

Det är en markant minskning av oljeimporten som beräknas äga rum i år. Den totala förbrukningen av petroleumprodukter bedöms sjunka med ca 7—8 %. Detta beror självfallet dels på den allmänt låga aktiviteten men också på de prishöjningar på oljeprodukter som skelt som en följd av dels den internationella prisuppgången, dels de energipolitiskt motiverade pris­höjningarna. För den slutliga konsumenten har oljeprodukternas relativa pris sedan början av 1979 stigit med 49 %. Det lägre behovet av lagerupp­byggnad bidrar därutöver fill att minska efterfrågan och importbehovet.

Effekterna på bytesbalansen av den minskade oljeimporten är betydan­de. Skulle vi ha behållit fjolårels importnivå hade detta 1981 ökat import-oljenotan med närmare 5 miljarder kr.

Trots den förhållandevis låga exportökningen kommer den reala utrikes­balansen därmed atl förbättras motsvarande 2,1 % av BNP. Till följd av oljeprishöjningarna och den högre dollarkursen försämras bytesförhållan­det även i år. Likväl förbättras handelsbalansen med ca 5,8 miljarder kr. Transfereringsnettot försämras å andra sidan kraftigt främst beroende på att räntekostnaderna netto ökar med över 3 miljarder kr. Den totala bytes­balansen förbättras därför endast obetydligt, från ett underskott på 21,5 miljarder kr. till ca 19,5 miljarder kr. 1981.

Det är först sedan den internationella efterfrågan tagit fart på nytt som förutsättningar finns att mera påtagligt förbättra det svenska sysselsätt­ningsläget. För 1981 gäller all den tolala produktionen torde ligga kvar på en oförändrad nivä. Under loppet av året sker emellertid en viss produk­tionsökning. Det ligger i sakens natur atl del är utomordenligl svårt all beräkna effekterna härav på arbetsmarknaden. Enligt de överslagskalkyler som gjorts skulle efterfrågan efter arbetskraft sjunka med ungefär 30000-40000 personer. Därtill kommer elt nytillskott på arbetsmarknaden om ca 25000 personer. För att möta del försämrade arbetsmarknadsläget har chefen för arbetsmarknadsdepartementet dels föreslagit en serie ålgärder i propositionen om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning (prop. 1980/81:126), dels föreslår cheferna för arbetsmarknads- resp. bostadsde­partementen ytterligare ålgärder senare denna dag.

 

Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan         41

3.3 Utblick mot 1982

Under senare år har den reviderade nationalbudgeten innehållit en ut­blick bortom det innevarande året. I år har emellertid bedömningen gjorts mera översiktlig och begränsats till att omfatta ett år. Skälen til! detta är dels den stora osäkerhet som präglar bedömningen av det internationella skeendet, bl.a. vad avser ränteutvecklingen med ty åtföljande konsekven­ser, dels att den utveckling som långtidsbudgeten visar kan komma att kräva ytterligare successiva besparingsinsatser. Ett löneavtal föreligger emellertid för 1982 vilket ger vissa hållpunkter för bedömningen av della år. Den gjorda bedömningen skall dock inte ses som en prognos utan som en överslagskalkyl över en utveckling som kan realiseras under vissa förutsättningar.

Jag har redan understrukit den betydande osäkerhet som råder vad gäller den internationella konjunkturen. Den bedömning som ligger till grund för den bild av 1982 som här återges utgår från att en förstärkning av reallönerna inom OECD-området sker när inflationen successivt mattas lill följd av att effekterna av de gångna årens oljeprisstegringar klingar av saml av den strama penningpolitiken. Att konjunkturavmatlningen nu inle tycks bli så kraftig som 1975 samt att företagens finansiella ställning är starkare medför att investeringarna så småningom kan väntas bidra lill tillväxten. En förstärkning av den slutliga efterfrågan leder också till ett ökal behov av lageruppbyggnad i industriländerna. Dé här angivna faktorerna skulle kunna leda till att BNP-tillväxten på nytt tar fart under loppet av 1982 så atl tillväxten i OECD-länderna skulle kunna uppgå till drygt 2,5%.

Ett sådanl uppsving för också med sig en ökning av handeln mellan länderna. En världshandelstillväxt på 3 ä 4% synes sannolik vid en pro­duktionsökning av den angivna storleken.

En viktig fråga är vad som kommer att hända med oljepriserna och oljetillgången. Med hänsyn tagen till en försiktig konjunkturålerhämtning samt den goda lagersituationen i industrivärlden bör några dramatiska olje­prishöjningar ej vara att vänta. Här har förutsatts en ökning av de reala oljepriserna på 4% på årsbasis från början av 1982. Några drastiska ned­skärningar av utbudet av olja har ej förutsatts ske.

Även övriga råvaror väntas stiga i pris under 1982, ca 3% realt. De bearbetade industrivarorna har bedömts komma att stiga med ca 6% i nominella termer.

Den internationella utvecklingen kan dock myckel väl bli svagare. Ett sådant mer ogynnsamt förlopp kan länkas innehålla en fortsatt hög infla­tionstakt i Förenta staterna som möts med en restriktiv penningpolitik. Detta driver upp räntorna, vilkel i sin tur tvingar de västeuropeiska län­derna att svara med en hög räntenivå och en restriktiv politik som dämpar tillväxten. Detta skulle kunna medföra en väsentligt lägre tillväxt i första hand i Västeuropa med negativa återverkningar på de svenska exportmöj­ligheterna. 4   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. BUaga I

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        42

Till grund för den redovisade kalkylen har lagts en bedömning som skulle kunna medge en världshandelstillväxt på 3 å 4%, vilket ger förut­sättningar för en ökning av den svenska exporten. Huruvida detta blir möjligt eller ej bestäms av den svenska kostnadsutvecklingen. Genom tvåårsavtalet för 1981 och 1982 kan vår relativa konkurrensposition upp­skattas. För 1982 beräknas avtalet ge en timkoslnadsökning på ca 6% under förutsältning att löneglidningen ligger på samma nivå som de senaste åren. Vid en viss ökning av produktiviteten skulle arbetskraftskostnaden per producerad enhet öka långsammare. Detta bör medföra en förbättring av vårt relativa kostnadsläge. Företagen skulle kunna förstärka sitt vinst-läge i viss utsträckning och ändå höja priserna på industrivaror 3% lång­sammare än konkurrenterna. En sådan prispolitik skulle medföra mark­nadsandelsvinster redan 1982, så atl exporten skulle kunna öka ca 6%.

Även gentemot importvarorna stärks de svenska varornas konkurrens­kraft under de angivna förutsättningarna. Vid en ökning av den inhemska efterfrågan med ca 1,5% skulle importen öka med drygt 4%. Utrikeshan­delssektorns bidrag till BNP-fillväxten skulle därmed uppgå till 1 procent­enhet.

En löneutveckling enligt avtalet och den anlagna internationella pris­stegringen ger möjlighel alt hålla inflationstakten vid den i avtalet förutsat­ta gränsen om 6,5 % under loppet av året.

De besparingar på minst 12 miljarder kr. under budgetåret 1982/83 som jag förut nämnt kommer till en del att direkl påverka hushållens inkomster. Detta innebär att de realt disponibla inkomsterna faller någol. Den privata konsumtionen har bedömts följa inkomsterna och minska med 0,5%. Be­sparingarna leder till all även statens egen konsumtion faller i volym.

Den kommunala konsumtionen har antagits öka med 1 %. Som chefen för budgetdepartementet senare denna dag anför kommer regeringen atl återkomma med förslag till ytteriigare åtgärder om det inför höstens bud­getarbete i kommuner och landstingskommuner finns tecken på att volym­ökningen blir större.

För de offentliga invesleringarna gäller att de statliga investeringarna beräknas falla någol, medan de kommunala torde förbli i stort sett oföränd­rade.

Trots de besparingar som görs på statsutgifterna blir budgetunderskottel fortfarande belydande 1982. Åtgärder som innebär att de likviditetsska­pande effekterna av det höga budgetsaldot motverkas blir sannolikt nöd­vändiga. Betydande krav kommer att ställas på kreditpolitiken.

Bostadsinvesteringarnas volym styrs i stor utsträckning av igångsätt­ningen under tidigare år. De torde bli ungefär oförändrade 1982. Såväl antalet ingängsatta lägenheter som ombyggnadsverksamheten beräknas dock öka något.

För näringslivets del är det rimligt att förvänta sig att investeringarna ökar som en följd av att den internationella efterfrågan och det relativa

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan       43

kostnadsläget förbättras. I takt med atl kapacitetsutnytljandet ökar bör företagens investeringsbenägenhet bli större. En bidragande orsak blir del förbättrade vinstläget.

Ökningen av exporten saml en viss ökning av den inhemska efterfrågan leder till en BNP-fillväxt på knappl 2.5% (tabell 5).

Produktionsökningen kommer inte omedelbart att leda till en förbättring av arbetsmarknadsläget eftersom den till en början kan ske genom etl ökat utnyttjande av den personal som redan finns i företagen. Erfarenheterna från tidigare konjunkturuppgångar visar att ökningarna av produktionen per arbetad timme kan bli belydande. Genom den här förutsatta låga kostnadsökningen och påbörjade utbyggnaden av produklionskapacileten skulle förutsättningar dock föreligga för en långsiktigt högre sysselsätt­ning.

Betydande krav kommer att ställas på den ekonomiska politiken alt motverka de tendenser till alltför kraftig likviditetsökning i ekonomin som budgetunderskottet ger. Det är av stor vikt atl förhindra en likviditetsök­ning som äventyrar den pris- och kostnadsutveckling som tvåårsavtalet ger förutsättningar att uppnå.

Med den reala utveckling som här angivits samt med den förutsatta pris­och löneutvecklingen skulle en viss förbättring av handelsbalansen komma till stånd i reala termer. Genom all de svenska företagen anlas öka priserna i lägre grad än konkurrentländerna sker dock ingen förbättring i löpande priser. Eftersom vidare räntekostnader för vär utlandsupplåning stiger torde bytesbalansunderskottet knappast förbättras utan ligga kring 20 mil­jarder kr. Den förbättring av det ekonomiska läget som här bedömts inträffa under 1982 ger således ingen omedelbar förstärkning av den yttre balansen. Bl.a. leder de investeringsökningar som antagits ske och som ökar vår långsiktiga exportkapacitet temporärt till stigande import.

Kalkylerna visar att arbetet med att förbättra balansen i ekonomin kräver betydande insatser och uppoffringar under en följd av år.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan     44

Tabell 5 Försörjningsbalans 1982

Procentuell volymförändring

Tillgång

BNP                                                                            2,4

Import av varor och tjänster                                       4

Summa tillgång                                                            3

Efterfrågan

Bruttoinvesteringar                                                    2,5

Lagerinvesleringar'                                                    1,3

Privat konsumtion                                                     -0.5

offentlig konsumtion                                                  0.5

Statlig                                                                      -1

Kommunal                                                                 I

Export av varor och tjänster                                       6

Summa efterfrågan                                                     3

Inhemsk efterfrågan                                                  1,5

' Förändring i procent av föregäende års BNP.

4    Närmare ställningstagande till 1980 års långtidsutredning'

4.1 Långtidsutredningen

1980 års långtidsutredning (LU 80) publicerades i december 1980 och har därefter varit föremål för remissbehandling. Ulredningen behandlar i förs­ta hand den ekonomiska utvecklingen i ett perspektiv fram till 1985 och jag skall i det följande kortfattat redogöra för dess analyser.

LU 80 har sett det som en huvuduppgift alt ange en väg till balans i den svenska ekonomin. I detta syfte har utredningen utarbetat ett scenario för den ekonomiska utvecklingen, där våra balansbrister successivt minskar och det blir möjligt att uppnå de cenirala målen för den ekonomiska politiken. Detta scenario är utredningens hiivudaliernaiiv I.

Svårigheterna att uppnå en sådan utveckling är emellertid mycket stora. Som jag lidigare framhållit har utvecklingen under 1970-lalet präglats av flera djupt liggande problem. Utredningen har mot denna bakgrund funnit det angeläget atl också analysera en utveckling där de nuvarande tenden­serna i den svenska ekonomin i stort sett består. Delta görs i huvudalterna­tiv 2 som byggts upp kring del grundläggande antagandet atl det endasi i marginell utsträckning går att ändra den nuvarande utvecklingen.

De två huvudalternativen är uppbyggda kring gemensamma förutsätt­ningar beträffande den internationella utvecklingen och utvecklingen av arbetskraftsutbudet i Sverige.

' En utföriig redogörelse för långtidsutredningens analyser och remissinstansernas synpunkter ges i bilaga 1.2

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan           45

LU:s två huvudalternativ

LU:s alternativ 1 präglas av kravet på förbättring i vår externa balans. Genom höjd konkurrenskraft och lönsamhet i industrin förutses det bli möjligt att stärka dess ställning på exportmarknaderna och att i viss ut­sträckning återta de marknadsdelar som förlorats under 1970-talet. En annan viktig grundförutsättning är atl de restriktioner på ekonomins ul-budssida som gjort sig påminda under slutet av 1970-talet hävs.

Enligt den grundläggande målsättningen för utvecklingen i alternativet minskas bylesbalansunderskottet successivt fram till 1985 för att detta år utgöra ca 2% av BNP. Härigenom möjliggörs en fullständig avveckling av underskottet fram emot slutet av 1980-talet. För att uppnå detta krävs inte enbart att de ovan nämnda marknadsvinsterna realiseras utan ocksä att oljeberoendet kraftigt minskas.

Den produktionsökning som detta förutsätter kräver en ökning av såväl investeringar som produktivitelstillväxl. Under de angivna betingelserna bedöms en ekonomisk tillväxt i storleksordningen 2,5%perår 1979-1985 vara möjlig. Kraven på investeringsuppgång och bylesbalansförbättring intecknar emellertid nära nog hela produktionsulrymmet och måste resul­tera i en kraftig neddragning av ökningen av såväl privat som offentlig konsumtion. Den offentliga konsumtionen skulle under perioden 1979-1985 öka med bara 0,9% om året och den privata med 0.6% om året.

Den statliga konsumtionen som 1974-1979 ökade med 2,1% per år beräknas nu minska med 0,5% per år. För den kommunala konsumtionen blir trendbrottet ännu mera drastiskt. Del utrymme som står till förfogande under perioden 1979-1985 motsvarar en åriig ökning på 1,5% per år, vilket skall jämföras med ökningen 4,7% per år under perioden 1974-1979. Om hänsyn tas till den utveckling som redan ägt rum under 1980 sjunker den möjliga ökningstakten för kommunal konsumlionslillväxl till 1,0% per år 1980-1985.

Alternativ 2 beskriver en utvecklingsväg för svensk ekonomi där de centrala trögheterna på ekonomins utbudssida förutsätts kvarstå och där den inhemska konsumtionen fortsätter att expandera enligl ungefär samma mönster som förut. Konsekvenserna härav blir en utveckling som i långa stycken påminner om den som ägde rum under 1970-lalets senare hälft. Utgångslägels kraftiga obalans förvärras och på grund av ett stagnerande näringsliv kan den fulla sysselsättningen inte upprätthållas.

För statens del har i alternativ 2 förutsatts en oförändrad konsumfions-volym. Den kommunala konsumtionen fortsätter däremot att växa snabbt. En viss uppbromsning av tillväxten förefaller emellertid f. n. ske och med anledning härav har ökningslakten salts till 3,8% per år under perioden 1979-1985.

Erfarenheterna under 1970-talel har visat all den återhållsamhet på lönesidan som ligger i alternativ 1 knappast kan realiseras i ett klimat med en expansiv offentlig efterfrågepolitik. Därför har i alternativ 2 förutsatts

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              46

all löntagarna inte kommer alt acceptera en försämring i reallönen.

Löneökningarna kommer alt pressa ned vinsterna. En del av kostnads­höjningen kan förväntas slå igenom i höjda produktpriser med stigande relativpriser som följd. Den ogynsamma prisutvecklingen beräknas leda lill atl den konkurrensutsatta delen av näringslivet ånyo tappar marknadsan­delar både på exportmarknaderna och här hemma. Trots en förutsatt tillväxt i världshandelns volym på i genomsnitt ca 5% per år beräknas den svenska exporten växa med endast 2,2% per år under perioden 1979-1985.

Den relativt höga konsumtionstillväxten och oförmånliga prisutveckling­en driver upp imporlefterfrågan. Den totala importen av varor och tjänster antas växa med i genomsnitt 3,8% per år 1979-1985, vilket är en mycket kraftig ökning i förhållande lill BNP-tillväxten.

Den angivna utvecklingen medför att bytesbalansen kraftigt försämras. Bytesbalansunderskottet växer från 11,2 miljarder kr. 1979 till ca 59 mil­jarder kr. 1985. Mätt som procentuell andel av BNP i löpande priser betyder detta att underskottet stiger från 2,5 % av BNP 1979 till 6,5 % 1985. Skuldstocken, som 1979 uppgick till ca 6% av BNP, beräknas öka till 28% av BNP 1985. Utredningen framhåller att det torde kunna starkt ifrågasät­tas om en sådan utveckling av den utrikes skuldsättningen kan äga rum utan begränsningar i den ekonomisk-politiska handlingsfriheten och kraf­tigt försämrade lånevillkor.

Den försvagade konkurrenssituationen och vinstutvecklingen väntas be­gränsa incitamenten till nyinvesteringar. De totala invesleringarna anges öka med endast ca 1 % årligen. BNP-ökningen har beräknats lill 1,3% per år under 1979-1985.

Vid en sådan utveckling skulle det enligt LU:s kalkyler inte längre bli möjligt att upprätthålla den fulla sysselsättningen. Antalet arbetslösa 1985 har i detta fall beräknats uppgå till drygt 100000 utöver den normala friktionsarbetslösheten. Detta är liktydigt med en arbetslöshet på 4,3%.

LU:s sidoalternativ

LU redovisar också tre sidoallernaliv för den ekonomiska utvecklingen fram till 1985. De två första - allernaliv 3 och 4 - är känslighetsanalyser i vilka en återgång mot balans i svensk ekonomi enligt alternativ 1 försvåras på grund av inre respektive yttre störningar. I alternativ 3 utgörs dessa störningar av trögheter på ekonomins utbudssida. I alternativ 4 består de av en ny oljeprischock i kombinalion med en försämrad internationell tillväxt. Alternativ 5, slutligen, påvisar svårigheterna att vända utveckling­en mot ekonomisk balans vid en snabb offentlig tillväxt.

Analysen i alternativ 3 påvisar vikten av att de centrala ulbudsbegräns-ningarna i svensk ekonomi undanröjs. Om inte detta sker går - trots i övrigt gynnsamma förutsättningar - både bylesbalansförbättringen och den fulla sysselsättningen förlorade. Alternativ 4 visar hur en väg tillbaka

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan             47

mot balans kan spolieras av en ny drastisk oljeprischock. Alternativet klargör därmed också att den relativt kraftiga nedskärningen i inhemsk konsumfionstillväxt, som i alternativ 1 angivits som en nödvändig förut­sättning för återgång till extern balans, ingalunda är tilltagen i överkant. Tvärtom framstår den som olillräcklig om de yttre förutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen blir mindre gynnsamma än i allernaliv I. Analysen av alternativ 5 visar att utvecklingen under de där angivna omständigheterna i allt väsentligt drivs in i en bana som liknar alternativ 2.

4.2 Remissinstanserna och föredragandens ställningstagande

Jag övergår till all sammanfatta remissinstansernas huvudsakliga stånd­punkter. I anslutning härtill skall jag också redovisa mina egna ställningsta­ganden.

Låt mig först konstatera att så gott som alla remissinstanser i allt väsent­ligt ansluter sig till LU:s beskrivning av den ekonomiska problembildens bakgrund och karaktär. Även om Landsorganisationen (LO) har en avvi­kande uppfattning om orsakerna till 1970-talels svaga internationella till­växt konstaterar den att det är tveklöst att Sveriges ekonomi befinner sig i en utveckling med snabbt växande balansbrister, stigande inflation, sjun­kande investeringar och stagnerande tillväxt. Svenska arbetsgivareför­eningen (SAF) fastslår för sin del att den nu framlagda långtidsutredningen på ett i många avseenden förtjänstfullt sätt belyser den svenska ekonomins utvecklingsmöjligheter. Sveriges industriförbund (SI) säger sig också dela LU:s grundläggande synsätt på vår ekonomi.

Fullmäktige i riksbanken konstaterar att det inte torde råda någon tve­kan om att den allmänna problembeskrivning som ges inför den kommande femårsperioden är korrekt. Centralorganisationen SACO/SR understryker att de invändningar som eventuellt kan riktas mot enskildheter i de presen­terade kalkylerna inte på något avgörande sätt förändrar utredningens problembeskrivning. Sveriges aktiesparares Riksförbund (SARF) anser att utredningens främsta värde ligger i att den i ett sammanhang formulerar den i breda kretsar redan accepterade bilden av det ekonomiska läget.

Även de båda kommunförbunden tycks i stort dela den allmänna upp­fattning, som jag ovan redovisat. Landstingsförbundet (LF) understryker att Sveriges ekonomi i dag präglas av obalans saml att en balanserad utveckling med stadig produktionstillväxt och låg inflationstakt är en förut­sättning för att landstingen på sikt skall kunna tillgodose behoven inom sitt verksamhetsfält. Styrelsen för svenska kommunförbundet anser också att lägesbeskrivningen av den svenska ekonomin i sina huvuddrag är riktig och menar därför också att en av huvuduppgifterna för den ekonomiska politiken måste vara att reducera vårt bytesbalansunderskott. Styrelsen ifrågasätter emellertid delvis LU:s analys av de bakomliggande orsakerna och menar att den snabba offentliga konsumtionstillväxten tilldelats en allt

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan             48

för framträdande roll i förklaringen av balansbristernas uppkomst. Där­emot menar slyrelsen all en begränsning av den totala inhemska konsum­tionsutvecklingen är elt nödvändigt - om än ingalunda tillräckligt - vill­kor för atl åter få en balanserad ekonomisk utveckling i Sverige.

Från den ovan redovisade och tämligen samstämmiga uppfattningen som även andra remissinstanser mer eller mindre uttalat anslutit sig lill. avviker Tjänstemännens centralorganisation (TCO). TCO:s syn på LU:s analyser kan sammanfattas med följande citat. "TCO delar ... varken LU:s syn på orsakerna eller de slutsatser LU drar av erfarenheterna av 1970-talets ekonomiska utveckling. TCO delar heller inte LU:s syn på hur den ekonomiska balansen skall återskapas".

För egen del kan jag i stort instämma i den bakgrunds- och lägesbeskriv­ning som ges av långtidsutredningen. Dess analys understryker del själv­klara förhållandet att nuvarande trender måste brytas om vi skall kunna nå balans i ekonomin. LU visar också alt dessa trender inte kan ses som ell resultat av olyckliga tillfälligheter. För att utvecklingen skall kunna vändas krävs en omfattande förändring av den ekonomiska politikens inriktning. Steg i denna riktning har redan tagits genom den ekonomisk-politiska strategi regeringen redovisade i årets budgetproposition och det i februari presenterade ekonomiska handlingsprogrammet.

Del är emellertid inte långtidsutredningens uppgift atl anvisa konkreta ekonomisk-politiska åtgärder. Utredningen har därför begränsat sig till att göra en kort summering av de områden där del är av största vikt att förändringar kommer till stånd. Startpunkten för denna utgörs av de krav påförändringar som framkommer ur utredningens alternativ 1 för utveck­lingen fram till 1985. Dessa är i korthet:

— Efter en lång period av stagnation måste industriproduktionen och in­dustriinvesteringarna nu öka igen. För att detta skall vara möjligt måste industrin vinna marknadsandelar både hemma och ulomlands. Syssel­sättningen i industrin måste under den närmaste femårs-perioden öka med ca 60000 personer.

— Oljeberoendet måste minskas.

— Den privala konsumtionen får öka med endast ca 0,5% per år under första hälften av 1980-talet.

— Utgiftsökningen i den offentliga sektorn måste bringas ned från 6 å 7% om året mätt i fasta priser till I ä 2% om året.

— Tillväxten i statlig och kommunal konsumtion måsle dämpas kraftigt. Kommunernas konsumtionstillväxt måste begränsas till I % om året.

Den av LU återgivna kravbilden utgör ett direkl resultat av LU:s kal­kyler och måste bedömas utifrån realismen i de förutsättningar som ulred­ningen arbeiat med. Denna kan givelvis på olika punkter diskuteras men enligt min mening är det obestridligt alt LU:s kalkyler i stort ger en riklig bild av de krav som måsle ställas. Snarast synes utredningen vara väl optimistisk angående förutsättningarna för ökad inhemsk produktionstill-

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              49

växt och kan därigenom ha underskattat behovet av en anpassning på ekonomins efterfrågesida. Det kan sålunda ifrågasättas om den av LU förutsatta internationella tillväxten fullt ul kommer att realiseras. Om så inte sker blir möjligheterna för den svenska exportindustrins tillväxt sämre än vad utredningen räknat med. Det kan vidare diskuteras huruvida hela den av LU förutsatta produktivitetsökningen kan åstadkommas. LU anger för sin del att detta kräver snabba och kraftfulla åtgärder på ekonomins utbudssida. Realiserandet härav beror således bl.a. på effektiviteten i genomförandet av de åtgärder som regeringen redan aviserat. Jag vill i detta sammanhang också tillägga att den utveckling för 1981 som nu kan förutses bestyrker mina farhågor att anpassningskraven för en återgång mot balans ytterligare skärpts.

Denna uppfattning delas i stor utsträckning också av remissinstanserna. Samlliga remissorgan tycks sålunda vara överens om att industriproduk-fionen måste öka. Däremot ställer sig flera instanser tveksamma till huru­vida de av LU angivna ökningstakterna verkligen skall kunna uppnås. Dil hör bl.a. Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareför­eningen och Sveriges industriförbund. Bakgrunden till tveksamheten står bl.a. att finna i uppfattningen att LU kan ha överskattat den framtida världsmarknadstillväxten och därmed den möjliga svenska exporttillväx­ten. Likaså ställer sig flera remissorgan tveksamma till möjligheterna för den svenska industrin att vinna marknadsandelar i den utsträckning som LU förutsatt. Slutsatsen blir i dessa fall atl en ännu hårdare anpassnings­börda måste läggas på konsumtionsutvecklingen. Både Svenska arbetsgi­vareföreningen och Sveriges industriförbund menar att den ökade anpass­ningsbördan måste läggas på den offentliga konsumtionstillväxten.

Även Landsorganisationen, Svenska kommunförbundet och Lands­tingsförbundet delar utredningens slutsats att den totala konsumtionens tillväxt måste begränsas för alt uppnå ekonomisk balans. Landsorganisa­tionen konstaterar således att underskollen i bytesbalansen måsle elimine­ras för att de övergripande målen för den ekonomiska politiken på lång sikl skall kunna uppfyllas. Mot denna bakgrund är det enligl LO:s uppfattning tvingande att den offentliga sektorns expansion anpassas till tillväxten i ekonomin. LO framhåller emellertid samtidigt den offentliga sektorns vik­tiga roll för upprätthållandet av inhemsk efterfrågan och full sysselsätt­ning. Den anser det inte heller bevisat att den offentliga sektorns expan­sion varit ett hinder för industrins utveckling.

Svenska kommunförbundet hävdar att en utveckling mot balans i den svenska ekonomin kan åstadkommas med en annan avvägning mellan privat och offentlig konsumtion än vad som förordas i LU:s allernaliv 1. Av samma uppfattning är LandslingsjÖrbundet, som anser atl LU förordat en alltför kraftig neddragning av den kommunala konsumtionstillväxten.

SACO/SR framhåller atl utrymmet för tillväxt inom den offentliga verk­samhet bör bedömas med utgångspunkt från en renodlad prioritering mel-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan             50

lan olika typer av efterfrågan och därmed sammanhängande finansierings­problem. Det betonas att anledningen till atl SACO/SR accepterar behovet av återhållsamhet i den offentliga sektorns tillväxt i huvudsak kan hänföras till svårigheterna att höja skatteuttaget i den omfattning som eljest skulle krävas.

Bland övriga remissinstanser kan nämnas Sveriges Hantverks- och in­dustriorganisation (SHIO), som instämmer i LU:s beskrivning av de ak­tuella problemen och även LU:s allmänna synpunkter på hur de skall lösas. Fullmäktige i Sveriges Riksbank understryker alt LU:s alternativ I inte skall uppfattas som en lång och knagglig väg mot balans i ekonomin. I stället är det ett alternativ där kraftfulla åtgärder, som leder till en mar­kerad riktningsförändring, genast måste sättas in.

Fullmäktige i riksgäldskontoret framhåller att en ensidig satsning på fortsatt hög konsumtionstillväxt och/eller omfattande subventionering av industrigrenar utan framtidsutsikter snarast leder till att balansbristerna förvärras. Fullmäktige har en längre tid varil djupt oroade av de allt större underskotten i bytesbalans och statsbudget. De understryker att finansi­eringen av dessa hotar atl leda till allt allvarligare problem och skadeverk­ningar för den svenska ekonomin. Enligt fullmäktige ligger LU:s målsätt­ning om balans i utrikeshandeln först mot slutet av 1980-talet på en riska­belt låg ambitionsnivå. De förordar i stället att målet för uppnåendet av jämvikt bör flyttas till senasl 1985. Vid en given ekonomisk tillväxt skulle därvid kraven på återhållsamhet i den inhemska konsumtionen skärpas. Fullmäktige anser det också vara av allra största vikt all minskningen av det statliga budgetunderskottet sker i snabbare takt än vad som förutsatts i långtidsutredningen.

Jag har förståelse för den oro som riksgäldskonloret uppvisar i sitt remissvar. Jag tvingas emellertid samtidigt konstatera att den högre ambi­tionsnivån beträffande lidpunkten för extern balans skulle ställa utomor­dentligt hårda krav på inhemsk åtstramning. Detta förhållande accentueras av svårigheterna atl uppnå den ekonomiska tillväxt som LU räknat med och som flera remissinstanser ansett vara för optimistisk. Jag har pekat på förhållanden som bestyrker sådana farhågor.

Mot denna bakgrund finner jag LU:s ambitionsnivå belräffande lidsra­marna för en återgång till balans i svensk ekonomi var rimlig. Med hänsyn till de uppenbara riskerna att LU:s förutsättningar om den ekonomiska tillväxten inte till fullo infrias tvingas jag samtidigt konstatera att de av utredningen angivna tillväxttalen för den inhemska konsumtionen kan vara tilltagna i överkant, om dessa målsättningar skall uppnås.

Jag finner den av LU gjorda fördelningen mellan privat och offentlig konsumlionstillväxt vara väl avvägd. Det är inte rimligt att löntagarna ensamma skall bära hela bördan av den nödvändiga anpassningen. LU:s beräkningar innebär sålunda att reallönen per sysselsatt måste sänkas med i genomsnitt ca 0,5% per år under första hälften av 1980-talet. En kommu-

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        51

nal tillväxt utöver den nivå som LU angivit skulle ställa krav på ännu större reallönesänkningar om balansmålen skall vidmakthållas. Jag vill i detta sammanhang understryka alt de svårigheter som hittills visat sig vara förknippade med en frivillig sänkning av den kommunala expansionstakten ytterligare skärpt kraven på återhållsamhet.

Vid sidan av de nu berörda anpassningskraven framhåller LU också att en återgång mot balans kräver en minskning av vårt oljeberoende. Samtli­ga remissinstanser som tagit upp frågan instämmer. Tjänstemännens cen­tralorganisation (TCO) vill emellertid räkna med en lägre framtida ök­ningstakt för oljepriserna än vad LU gjort. Härigenom skulle både bytes­balansproblematiken och kraven på konsumtionsanpassning mildras. Den av TCO använda prisökningstakten innebär att det genomsnittliga realpri­set på vår oljeimport skulle sjunka med ca 2% per är räknat från första kvartalet 1981 fram till 1985. För samma lidsperiod innebär LU:s prisanta­ganden en genomsnittlig höjning med ca 2% per år. Självfallet måste varje försök att förutse oljeprisutvecklingen omges med stor osäkerhet. Det skulle emellertid enligl min mening vara föga välbetänkt alt basera en analys av de framtida anpassningskraven på en förhoppning att det framti­da oljepriset skall sjunka. Mot denna bakgrund vill jag också kraftigt underslryka vikten av de energipolitiska målsättningar, som LU:s kalkyler grundas på. Dessa överensstämmer i allt väsentligt med de som angavs i den av regeringen nyligen framlagda energipolitiska propositionen.

Som jag tidigare framhållit är det emellertid enligt LU inte tillräckligt alt komma till rätta med de nu berörda anpassningsproblemen på ekonomins efterfrågesida. För att anpassningskraven inte skall bli större än nödvän­digl krävs också att ekonomins tillväxtpotential utnyttjas. Detta kräver i sin lur att en rad restriktioner för den industriella tillväxten undanröjs. De viktigaste av dessa är:

-     Låg rörlighet på arbetsmarknaden som försvårar en rekrytering till industrin.

-     En svag finansiell position i industrin. Låga vinster och låg soliditet verkar tillbakahållande på investeringsviljan.

-     Ett otillräckligt virkesulbud begränsar expansionen i skogsindustrin. Jag har redan tidigare diskuterat de stimulanser av ekonomins utbuds­sida som erfordras för all eliminera dessa problem. Låt mig emellertid konstatera att flertalet remissinstanser i dessa hänseenden stödjer utred­ningens slutsatser. SHIO - Familjeföretagen hänvisar i detta samman­hang till det betänkande som 1979 avgavs av den särskilda näringspolitiska delegationen (Vägar till ökad välfärd. Ds Ju 1979: 1). SHIO menar att flera av det där angivna ålgärdsförslagen skulle verka i den av LU angivna riktningen. Sveriges kemiska industrikontor understryker riktigheten i ut­redningens bedömning att det finns betydande inhemska restriktioner för tillväxten i den svenska ekonomin. Kemikontoret gör mot denna bakgrund bl. a. en systematisk genomgång av de regelsystem inom miljöområdet som hämmar den egna branschens expansionskraft.

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              52

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) delar utredningens syn på de krav som ställs på arbetsmarknadens funktion. Enligl styrelsens mening är arbets­kraftens förmåga att anpassa sig till den ekonomiska utvecklingens krav avhängig inle bara av att rörligheten ökar för dem som redan befinner sig på arbetsmarknaden, utan i minst lika hög grad av all de nytillträdandes fördelning på branscher och yrken förändras. Styrelsen vill i della sam­manhang understryka viklen av atl industrin breddar sin rekrytering lill all i högre grad omfalla grupper som i dagslägel är underrepresenterade i de flesta induslriyrken.

När del gäller frågan om skogsindustrins virkesförsörjning betonar Skogsstyrelsen i sitt remissvar att en ökad intensitet i skogsbruket står i överensstämmelse med alla de övergripande samhällsmålen. Man bedömer också det uppsatta avverkningsmålet som realistiskt. Domänverkel delar LU:s uppfattning att de ökade avverkningarna måsle åstadkommas främsl i det enskilda skogsbruket. I detta sammanhang ifrågasätter emellertid Lantbrukarnas riksförbund (LRF) möjligheterna att öka virkesavverkning­en i den ulslräckning som LU räknar med, men konstaterar att alla vägar bör prövas för atl nå de uppsatta målen. Å andra sidan finner TJänsiemän-nens centralorganisation (TCO) slöd för åsikten alt det är möjligt alt under en tioårsperiod avverka mer än de 75 miljoner m' sk, per år som LU räknat med.

Även jag delar LU:s uppfattning om viklen av alt skogsindustrins rå­varuförsörjning tryggas. Jag vill i detta sammanhang erinra om de åtgärder för alt stimulera virkesutbudel som redovisades i regeringens handlings­program i februari samt betona att ytteriigare åtgärder kan aktualiseras i samband med att den s. k. virkesförsörjningsulredningen under året avger sitt betänkande.

Låt mig avslutningsvis beröra en fråga som rests av några remissinstan­ser, bl. a. TCO och SAF. Den allmänna problembilden i svensk ekonomi är f, n. av den karaktären att en strategi för återgång mol balans måsle la sin utgångspunkt i medelfristiga analyser. Av bl.a. denna anledning har LU:s analyser och slutsaler kommit all stå i centrum för den ekonomisk-poli­tiska debatten. Därvid har från vissa håll det faktum alt experter inom regeringens kansli svarat för utredningsarbetet lagits som utgångspunkl för att ifrågasätta utredningens integritet. De akluella remissinstanserna har gjort gällande atl denna typ av frågeställningar skulle kunna undvikas och att utredningen kunde ges en politiskt sett mer allsidig inriktning, om utredningsarbetet förlades till ell egel organ utanför kanslihuset.

Jag har viss förståelse för dessa synpunkter. Jag nödgas emellertid samtidigt konstatera att även integriteten hos fristående ulredningar kan ifrågasättas av dem som har motsatt uppfattning, särskilt när det är fråga om utredningar av stor allmän belydelse. Jag måste också understryka det faktum att den kompetens och kapacitet, som byggts upp kring dessa frågor i regeringskansliel under alla förhållanden behövs där. En ullokali-

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan       53

sering av LU skulle därför vara förknippad med en dubblering av dessa funktioner. Detta betyder också alt den avancerade ekonomiska analysap­parat, som i dag används för delta slag av utredningsverksamhet och som under många år utvecklats vid ekonomidepartementet, även måste byggas upp inom det nya utredningsorganet. Jag ifrågasätter dessulom huruvida etl fristående utredningsorgan skulle ha möjligheler atl fortlöpande följa del aktuella inhemska och inte minst utländska ekonomiska skeendet på del ingående sätt som är nödvändigt och som utgör en naturlig del av verksamheten vid ekonomideparlemenlet. Jag kan också förutse problem i den analysmässiga samordning med andra departement och fackmyndig­heter, som är en del av LU-arbetet och som i dag sköts inom ramen för del löpande arbetet i regeringskansliet.

Mot denna bakgrund finner jag inte skäl föreligga för en förändring av LU-arbetets institulionella former, speciellt som erfarenheten visar atl detta inte i sig undanröjer de akluella problemen. Jag vill samtidigt under­stryka att den ingående remissgranskning som LU utsätts för i sig torde säkerställa allsidigheten i den samlade bedömningen av de medelfristiga ekonomiska problemen.

5   Avslutning

Av vad jag anfört i det föregående framgår, att den helt övervägande delen av alla remissinstanser anslutit sig till 1980 års långtidsutrednings beskriv­ning av bakgrunden till och arten av Sveriges ekonomiska problem. Även om i vissa fall avvikande uppfattning framförts om orsakerna lill 1970-talets svaga internationella utveckling, föreligger enighet om de balansbris­ter som kännetecknar Sveriges ekonomi och om hur nödvändigt det är att komma till rätta med dem. Det är värdefullt att insikten om våra svårighe­ter är så allmänt omfattad. Detta utgör en av de viktigaste förutsättningar­na för en bred samling kring de åtgärder som måste vidtagas för att återföra samhällsekonomin till balans.

Den vidgade förståelsen ökar självfallet kraven på att den ekonomiska politiken förs med sådan konsekvens och ges ett sådant innehåll, atl den motsvarar medborgarnas förväntningar. Det räcker inte att påvisa pro­blemen. Vårt folk har rätt att kräva, alt de åtgärder deras förtroendemän anvisar står i överensstämmelse med problemens vidd och art.

Polifiken måste ges en sådan inriktning, att den inhemska efterfrågan anpassas till de resurser som står till förfogande. Utrymmet för realin-komstförstärkningar och offentlig utgiftsexpansion är under de närmaste åren utomordentligt begränsat. Överbudspolitik kommer att leda till ökade risker för förstärkt ekonomisk obalans och är ägnad att undergräva förtro­endet för politikerna. Den strama efterfrågepolitiken - som syftar lill alt vidga utrymmet för investeringar och export - måste åtföljas av stimulans

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan       54

av den ekonomiska fillväxlen. Möjligheterna härtill måste förbättras ge­nom offensiva insatser på ekonomins utbudssida.

De av långtidsutredningen angivna tillväxthämmande faktorerna i eko­nomin måste angripas. Om de inte kan undanröjas, försämras utvecklings­möjligheterna för vårt näringsliv. Produktivitet och konkurrenskraft måste återställas. Marknadssystemets funktionsförmåga måste förstärkas. Män­niskor och företag måste stimuleras till produktiva och nyskapande insat­ser. Det måste löna sig för den enskilde att genom egna insatser förbättra sin ställning. Det måste löna sig att satsa på utveckling och nytänkande inom näringslivet. Därmed läggs grunden för förnyad tillväxt. En öppnare arbetsmarknad, ökad investeringsaktivitet och förbättrade finansiella möj­ligheter för vår industri utgör naturliga beståndsdelar i en sådan tillväxt­främjande process.

För regeringen blir det en central uppgift att tillse atl den oundvikliga anpassningen sker solidariskt och på sådant sätt, att de mest utsatta grupperna i vårt samhälle inte drabbas.

De åtgärder jag här redovisat innebär ett fullföljande av den strukturella anpassning av vår samhällsekonomi som påböijats. En målmedveten tillämpning av denna ekonomisk-polifiska strategi syftar lill att steg för steg återställa balansen i vår ekonomi och att säkra välfärd och sysselsätt­ning för kommande generationer.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas såsom bilagor:

Reviderad nationalbudget 1981 (bilaga Ll)

Sammanfattning av 1980 års långtidsutredning och remissyttrandena (bilaga 1.2)

Förslag till ändrad utbetalning av kommunal skatt, m. m. samt framställ­ning från fullmäktige i riksbanken jämte remissyttranden i denna fråga (bilaga 1.3).

6   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen förslår riksdagen dels att

1.      godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som jag har förordat i det föregående,

dels att antaga inom ekonomidepartementet upprättade förslag till

2.   lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.,

3.   lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

4.   lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan      55

5. lag om ändring i lagen (1950:552) om uppbörd av vissa avgifler enligt lagen om allmän försäkring, m. m. De under 2 och 4 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för budgetdepartementet, det under 3 angivna förslagel i samråd med cheferna för budget- och kommundepartemenlen och det under 5 angivna förslaget i samråd med chefen för socialdepartementet. De föreslagna lagändringarna är av så enkel beskaffenhet all det inte är påkallat att höra lagrådet.

 

Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan      56
Innehållsförteckning

1   Sveriges ekonomiska situation i ett längre perspektiv   .... 1

2   Den ekonomiska politiken   ............................................      7

 

2.1    De externa förutsättningarna: den internalionella utvecklingen 7

2.2    Den ekonomiska politikens mål och uppläggning   ... .... 9

 

2.2.1    Åtgärder för all förbättra den svenska ekonomins pro­duktionsförmåga                      13

2.2.2    Åtgärder för att hålla tillbaka den inhemska konsum­tionen                            20

2.3 Kreditpolitiken   ........................................................    26

2.3.1     Utvecklingen under 1980 och början av 1981   .......           26

2.3.2     Utsikterna för 1981   ........................................    28

2.3.3     Åtgärder rörande den kommunala likviditeten                    31

3 Den ekonomiska utvecklingen 1980-1982   ...................    34

3.1    Utvecklingen under 1980   ....................................... .. 34

3.2    Utvecklingen under 1981    ...................................... .. 37

3.3    Utblick mot 1982   ....................................................    41

4 Närmare ställningslagande till 1980 års långtidsutredning              44

4.1    Långtidsutredningen   ..............................................    44

4.2    Remissinslanserna och fördragandens slällningstagande                       47

 

5   Avslutning   .................................................................... .. 53

6   Hemställan   ...................................................................    54

Tabellförteckning

1   Den konsoliderade offentliga sektorns utgifter i reala termer 1970-1981                         24

2   Finansiering av budgetunderskottet 1979-1981    ........ .. 29

3   Försörjningsbalans 1980-1981   ....................................    35

4   Bytesbalans 1980-1981   .............................................. .. 36

5   Försöijningsbalans 1982 ............................................... .. 44

Diagramförteckning

1   BNI, privat och offentlig konsumtion,  bruttoinvesteringar och bytesbalansens saldo 1970-1980                        3

2   Banksparandets reala avkastning efter skall 1965-1979                 26

3   Diskonto i Sverige resp. genomsnitt för OECD-länderna 1978- 1981           27

4   Orderingången från exportmarknaderna till tillverkningsindustrin 1970-1980 enligt konjunkturbarometern        ....................................................................................... 37

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

Reviderat budgetförslag

Bilaga 2

 

 

 

Regeringens prop. 1980/81:150                            Bilaga 2

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-23

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82 såvitt avser utgifter och beräkning av statens inkomster, m. m.

REVIDERAT BUDGETFÖRSLAG

1    Det reviderade budgetförslaget

1.1 Inledning

Underskottet i statsbudgeten har ökat snabbt under senare år. En sådan utveckling är inte förenlig med en balanserad utveckling av samhälls­ekonomin. I 1980 års kompletteringsproposition (1979/80: 150) angavs mot den bakgrunden bl. a. att budgetunderskottet som andel av bruttonational­produkten under perioden fram t.o. m. budgetåret 1984/85 borde minskas med minst en procentenhet per år. Detta skulle väsentligen åstadkommas genom nedskärningar på utgiftssidan. Riksdagen (FiU 1979/80:40, rskr 1979/80:421) fillstyrkte de angivna målen för budgetpolitiken.

Som ett led i arbetet med att begränsa statsutgifternas tillväxt har rege­ringen under hösten 1980 för riksdagen i en särskild besparingsproposilion (1980/81:20) redovisat olika förslag till besparingar inom statliga och stats­understödda verksamheter. Förslagen innebar en förstärkning av statsfi­nanserna med drygt 6 miljarder kr. Dessa åtgärder, som riksdagen seder­mera i allt väsentligt godtagit, kommer i allmänhet all få full effekt under budgetåret 1981/82.

Finansutskottet underströk i sill av riksdagen godkända betänkande över besparingspropositionen (FiU 1980/81:10, rskr 1980/81:23) att det sparprogram som förelagts riksdagen bara är ett första steg. Enligl utskot­tets uppfattning måste ett systematiskt besparingsarbele pågå under lång tid framöver. Utskottet framhöll vidare att besparingsarbetet i fortsättning­en väsentligen var en del av budgetarbetet även om man måste räkna med att det även framöver kan bli fråga om beslut under löpande budgetår.

I den budgetproposition som förelades riksdagen i januari 1981 (1980/ I    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                  2

81:100) redovisade jag min bedömning av budgelulvecklingen under inne­varande och nästa budgetår. Jag framhöll därvid att ökningen av budgetun­derskottet var starkt oroande och att det mot den bakgrunden var moti­verat att överväga ytterligare åtgärder.

Förslag härom framlades i mars 1981 för riksdagen (prop. 1980/81: 116 och 118). Förslagen ingick tillsammans med andra åtgärder i det ekonomis­ka handlingsprogram som regeringen offentliggjorde en dryg månad tidi­gare inför riksdagens allmänpolitiska debatt. De i propositionerna redovi­sade åtgärderna beräknas för helår ge en förstärkning av budgeten på ca 5 miljarder kr. För budgetåret 1981/82 blir effekten mer begränsad.

I 1981 års budgetproposition redovisade jag vidare vissa överväganden avseende såväl budgetpolitiken för budgetåret 1981/82 som på något längre sikt. Jag pekade i detta sammanhang på den stora betydelse som automati­ken spelar för utvecklingen av statens utgiftssida. Min slutsats var att det mot denna bakgrund är motiverat att se över gällande regelsystem med sikte på att begränsa automatiken. Jag återkommer senare till denna fråga.

Vad gäller budgetpolitiken på längre sikt anförde jag att ett sparmål för budgetåret 1982/83 skulle komma att redovisas i 1981 års komplelterings­proposifion. Detta borde vara möjligt att kvantifiera när resultaten från 1981 års långtidsbudget fanns tillgängliga. Mot bakgrund av de preliminära kalkyler som förelåg kring årsskiftet fastslogs att sparmålet skulle komma att behöva sättas högre än för budgetåret 1981/82.

Finansutskottet redovisade i sitt av riksdagen godkända betänkande (FiU 1980/81:40, rskr 1980/81: 100) inga avvikande bedömningar i dessa frågor. Enligt utskottets mening får det betraktas som utomordentligt angeläget att analyser av budgetautomatiken görs för att klarlägga dynami­ken och samspelet mellan olika poster i statens finanser.

Arbetet med 1981 års långtidsbudget har nu avslutats. I denna ingår bl. a. analyser av automatiken på statsbudgetens utgiftssida. En god grund före­ligger sålunda för att presentera vissa rikllinjer för budgetpolitiken på såväl kortare som något längre sikt.

1.2 Budgetutvecklingen under senare år

Min företrädare tog i fjolårets budget- och kompletteringspropositioner upp vissa frågor i anledning av det snabbt ökande underskottet i statsbud­geten. I årets budgetproposition har även jag behandlat vissa av de fakto­rer som lett fram till nuvarande budgetläge. Som bakgrund till de riktlinjer för budgetpolitiken som jag kommer att föreslå vill jag nu ta upp vissa ytterligare aspekter på budgelulvecklingen under de närmast föregående åren.

Statsinkomsternas ökning har bromsats upp under senare år. Detta beror dels på en vikande tillväxttakt i ekonomin, dels på svårigheterna att ytterligare höja ett redan mycket högt skattetryck utan att del får starkt

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                        3

negativa effekter på ekonomin. Höjda skattesatser tenderar att ge mindre inkomstförstärkningar än vad man tidigare kunnat räkna med. Samtidigt påverkar ökat skatteuttag från en skattebas skatteintäkterna från andra på ett komplicerat sätt. Jag tolkar dessa tendenser så, att det är vanskligt att i realiteten höja skattetrycket myckel utöver dagens nivå. Utgifternas sleg­ringslakl har inte bromsats upp lika snabbt som inkomslutvecklingen. Denna bristande överensstämmelse har resulterat i ett växande budgetunderskott. Del är därför av intresse att närmare analysera tenden­serna i utgiftsutvecklingen under senare år.

Under perioden 1976/77-1979/80 ökade BNP i löpande priser med i genomsnitt drygl 11 % per år, medan statsutgifternas tillväxt var klart snabbare — inemot 17% i årligt genomsnitt. Statsutgifternas andel av BNP har därigenom ökat från drygt 32% budgetåret 1976/77 lill drygl 37% budgetåret 1979/80. Skälet till den kraftiga ökningen är främst att söka i ökningen av transfereringarna (inkl. finansiella transaktioner). Exkl. statsskuldräntorna uppgick även transfereringarnas tillväxt till i genom­snitt 17% per år. Särskilt tungt i transfereringarnas ökning väger folkpen­sioner, statsbidrag till barnomsorgen, de allmänna kommunbidragen samt räntebidrag och lån till bostadsbyggande. Kostnaderna för statens egen resursförbrukning exkl. försvarsutgifterna ökade i långsammare takt, eller med i genomsnitt ca 11 % per år, vilket i stort sammanföll med tillväxten av BNP.

Tabell L Statsutgifternas utveckling budgetåren 1970/71-1981/82

Genomsnittlig årlig förändring i löpande priser, %

1970/71-      1976/77-      1979/80-      1980/81-
1976/77  1979/80  1980/81'       1981/82

(nuv. ber.)   (nuv. ber.)

Inkomster       -1-14,8           -F 8,3           -1-15,4          -i-  1,8

Utgifter           -H5,6           -1-16,7           -1-15,4           -)- 9,4
Utgifter exkl.

statsskuldräntor -H5.4           -1-15,4           -1-12,5           -I- 6.6

BNP                        -H2,2           -(-11,4          -l-ll.O          + 9,3

' Korrigering har skett för den nivåhöjning av såväl inkomster som utgifter om ca 3
miljarder kr. som är en effekt av den budgetreform som genomfördes budgetåret
1980/81.

Tendenserna i statsulgifternas expansion under de tre senare åren av 1970-talet följde samma utvecklingsmönster som fidigare under 1970-talet.

Under budgetåren 1980/81 och 1981/82 sker såvitt nu kan bedömas en markant uppbromsning i utgiflstillväxten vilkel är en följd av de medvetna åtgärder som vidtagits i detta syfte. Med nu föreliggande prognoser skulle ökningen exkl. statsskuldräntor totalt sett kunna begränsas till i stort sett samma tillväxt som BNP.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                 4

För innevarande budgetår har denna uppbromsning kunnal ske genom att i princip inga nya reformer eller utgiftsåtaganden genomförts. Vissa ökade insatser av mer begränsad omfattning har möjliggjorts genom om­prioriteringar. Även besparingspaketet från i höstas berörde i viss ut­sträckning innevarande budgetår. För budgetåret 1981/82 har. utöver en stor restriktivitet med alla former av nya utgiftspåslag, direkta besparingar genomförts om inemot 6 miljarder kr. I sammanhanget måste dock under­strykas att en förutsättning för atl brottet i utgiftstrenden skall bli beståen­de är en mycket stor återhållsamhet på alla områden.

Räntorna på statsskulden är den snabbast växande utgiftsposten på statsbudgeten. Dessa utgifter har fördubblats sedan budgetåret 1979/80 till vad som nu beräknas för budgetåret 1981/82. Varje år som underskott uppkommer ökar den totala statsskulden och därmed ränteutgifterna. Enda sättet att begränsa denna ökning är atl vidta åtgärder som leder till ett minskat budgetunderskott. Som chefen för ekonomidepartemenlel redan har anfört tenderar dessulom elt stort budgetunderskott att driva upp räntenivån.

Jag övergår nu till en närmare redogörelse för de förändringar i budgetlä­get för innevarande och nästkommande budgetår som inträffat efter det att budgetpropositionen presenterats. Senare avser jag atl återkomma till de mer preciserade riktlinjer för budgetpolitiken som krävs för all ytteriigare begränsa utgiftsutvecklingen framöver.

1.3 Det aktuella budgetläget

Statsinkomsterna

Av avgörande betydelse för statsinkomsternas utveckling är inkomslut­vecklingen i samhället. De nyligen träffade löneavtalen för åren 1981 och 1982 medför atl en relativt god bild nu föreligger av lönesummans tillväxt framöver. Från chefen för ekonomidepartementet harjag, ulöver uppgifter om lönesummans tillväxt, även inhämtat uppgifter om den förutsedda utvecklingen av vissa andra för inkomstberäkningen väsentliga faktorer. Min kalkyl utgår således från samma förutsättningar som den reviderade finansplanen. Lönesummans tillväxt överstiger för år 1981 den ökning som låg till grund för min beräkning i budgetpropositionen med ca I procenten­het. För år 1982 har däremot skett en viss nedjustering av lönesummans ökning jämfört med de tidigare mer schablonmässiga förutsättningarna. Härutöver har revidering skelt av den allmänna ekonomiska utvecklings­bilden med konsekvenser för bl.a. den beräknade utvecklingen av privat konsumtion. Jag har vidare beaktat regeringens förslag i propositionen om ekonomisk-politiska ätgärder — i första hand oljeskalten - liksom försla­gen i den kommunal-ekonomiska propositionen. Av nu tillgängligt under­lag atl döma kan statsinkomsterna för budgetåret 1981/82 uppskattas fill 158,7 miljarder kr., vilket innebär en mindre uppräkning jämfört med vad

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                        5

som beräknades i budgetpropositionen. En förklaring till statsinkomster­nas låga tillväxt är att utfallet av inkomstskatterna år 1980 blev lägre än vad jag räknade med i budgetpropositionen, vilket sänker nivån för inkomster­na även för budgetåret 1981/82. Vidare har revideringen av konjunkturbil­den medfört att inkomsterna av mervärdeskatten räknats ned. I samman­hanget bör dock understrykas att effekten av de åtgärder som har föresla­gits i de nämnda propositionerna till betydande del fär effekt först efter budgetåret 1981/82.

Jag vill i detta sammanhang nämna att de förslag till förändringar i skatteskalor m. m. som regeringen avser att senare lägga fram inle beaktats i den beräkning av statsinkomsterna som jag nyss redogjort för. Avsikten är att förslagen skall tolalfinansieras via andra åtgärder på budgetens inkomstsida. Statsinkomsterna totalt sett påverkas således inte under bud­getåret 1981/82. Dock kan omfördelning komma att ske mellan enskilda inkomsttitlar.

Statsutgifterna

I budgetförslaget beräknades de tolala statsutgifterna för budgetåret 1981/82 till inemot 226 miljarder kr. Nu föreliggande beräkningar slutar på 233 ä 234 miljarder kr. Ökningen förklaras bl. a. av ökade stalsskuldräntor och en ökad belastning på vissa priskänsliga anslag, främst till försvaret och folkpensionerna. De totala effekterna på utgifterna av räntehöjningen och den snabbare prisutvecklingen beräknar jag till ca 4 miljarder kr. Härtill kommer att budgetbelastningen under budgetåret 1981/82 för de under våren framlagda förslagen avseende varvsnäringen beräknas bli något högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Dessutom räknar jag nu med ytterligare kostnader för arbetsmarknads- och industri­politiken.

Jag avser att senare vid min anmälan av särskilda frågor återkomma med en mer detaljerad redogörelse för vad som ligger bakom den uppräkning av statsutgifterna för budgetåret 1981/82 som skett jämfört med budgetförsla­get.

Jag övergår nu till atl redovisa de statsfinansiellt mer belydande särpro­positioner som lagts fram under våren 1981.

Det har visat sig nödvändigl att via statsbudgeten anvisa ytterligare medel till de svenska varven. I en nyligen avlämnad proposition föreslås alt sammanlagt 1 532 milj. kr. anvisas för budgetåret 1981/82. Därutöver före­slås 100 milj. kr. bli anvisat redan för innevarande budgetår för att syssel­sättningsfrämjande åtgärder snabbt skall kunna sättas in vid Karlskrona­varvet. Av de medel som föreslås bli anvisade för nästkommande budgetår avser 672 milj. kr. ett finansiellt stöd till Svenska Varv AB för att täcka kostnaderna för att avveckla Öresundsvarvet AB under perioden 1980-1983. För att täcka statens beräknade kostnader för att infria lidigare utställda garantier till Svenska Varv AB avseende föriuslläckning föreslås att ett anslag på 800 milj. kr. anvisas.

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                         6

Statsföretag AB får kapitaltillskoll för att täcka föriuster och genomföra investeringar i vissa av dotterbolagen.

Inom ett par områden har regeringen lagt fram förslag om mer långsik­tiga riktlinjer. Del gäller industri-, energi- och sysselsättningspolitiken. Bl. a. har föreslagits elt treårigt program för slöd till leknisk forskning och utveckling samt kapitaltillskott till fonden för industriellt utvecklingsarbe­te. Ett omfaltande energiforskningsprogram föreslås för perioden 1981/ 82-1983/84, främst avseende inhemska energikällor som kan ersätta olja. Finansieringen av energiforskningsprogrammet sker genom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter. I den ekonomisk-poli­tiska propositionen har regeringen föreslagit en ytterligare höjning av oljeskatten, vilket innebär att den sammanlagda skatte- och avgifts­höjningen uppgår lill 100 kr. Tyngdpunkten i propositionen om arbets­marknadspolifikens inriktning ligger på förslag som är ägnade all förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och underiätta den ömsesidiga anpass­ningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Regeringen har föreslagit att statsbidrag anvisas i syfte att stimulera fill avverkning av skog och tillvaratagande av klenvirke. Samtidigt har föresla­gits en höjning av skogsvårdsavgiften.

Uppgörelse har träffats med Landstingsförbundet om ersättningen till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen samt om statsbidragen till kliniker för psykiskt sjuka. Vidare har överenskommelser träffats om kom­pensation till staten för övertagande av driftkostnader för skyddade verk­städer, arbelsvårdsinslitut m. m.

Saldoutvecklingen

De förändringar av statsbudgeten för vilka jag nyss har redogjort sam­manfattas i tabell 2.

Budgetunderskottet beräknas för innevarande budgelår till inemot 58 miljarder kr. Förändringen jämfört med beräkningen i budgetpropositionen - drygl 2 miljarder kr. - härrör från dels en viss nedrevidering av inkoms­terna, dels en viss uppjustering av utgifterna.

För budgetåret 1981/82 beräknas budgetunderskottet nu komma att upp­gå till ca 75 miljarder kr. att jämföra med tidigare beräknade inemot 68 miljarder kr.

Tabell 2. Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82

(Miljarder kr.)

 

 

1980/81

 

 

1981/82

 

 

Budgetprop. 1980

Ny beräkni

ng

Budgetprop. 1981

Ny beräkning

Inkomster Utgifter

Saldo

157.0 212,5

-55,5

155,9 213,6

-57,7

 

158.1

225.7

-67,6

158,7 233,6

-74,9

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag              7

1.4 1981 års långtidsbudget

Jag övergår nu till att redogöra för resultaten i 1981 års långtidsbudget (bilaga 2.1).

Långtidsbudgetarbetels syfte är att kartlägga konsekvenserna för bud­getutvecklingen på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtagan­den. I långtidsbudgeten görs alltså inte några försök alt förutse vilka beslut som statsmakterna kommer att fatta under perioden.

En sådan kartläggning kan sedan utgöra underiag för en analys av de statsfinansiella förutsättningarna under de närmaste åren. Långtidsbudge­ten omfattar förutom beräkningar av statsbudgetens inkomster och ut­gifter, beräkningar rörande socialförsäkringssektorn saml vissa andra stat­liga verksamheter. Vidare behandlas den kommunala utvecklingen. Som förutskickades i 1981 års budgetproposition ägnas ett särskilt avsnitt i långtidsbudgeten åt automatiken i statsbudgeten. Avsikten är all långtids­budgeten genom denna breda uppläggning skall kunna ulgöra elt viktigt underlag för bedömningar av den samlade offentliga sektorns utveckling på något längre sikt.

Vad gäller statsinkomsterna grundas beräkningarna på oförändrade skatteregler och avgiftssatser i den mån inte förändringar beslutals eller förutskickats. Beräkningarna utgår beträffande åren 1981- 1982 från sam­ma antaganden rörande priser, löner och tillväxt i samhället som presente­ras i den reviderade finansplanen. För perioden därefter ansluter sig förut­sättningarna för beräkningarna - med vissa modifikationer med hänsyn till den aktuella konjunkturbilden - i stora drag till de antaganden som utnytt­jas i anslutning till 1980 års långtidsutredning. Jag vill redan här understry­ka att den utveckling som långtidsbudgeten uppvisar givetvis inte är accep­tabel. Jag återkommer senare till de ekonomisk-politiska åtgärder som långtidsbudgetperspektivet påkallar.

Statsinkomsternas årliga procentuella tillväxt under den framförliggande perioden skulle enligt långtidsbudgetkalkylen komma att uppgå till 10,3 % i löpande priser. Den förhållandevis höga utvecklingstakten beror i viss utsträckning pä att nivån för budgetåret 1981/82 till följd av vissa kassa­mässiga effekter är lägre än den underliggande trenden.

I löpande priser beräknas den årliga genomsnittliga ökningen av statsut­gifterna, exkl. statsskuldräntorna, under långtidsbudgetperioden uppgå fill 7,1%. Denna relativt låga utvecklingstakt får ses mot bakgrund av lång­tidsbudgetmetodiken.

Statsskuldräntorna växer mycket snabbt under perioden och motsvarar slutåret inemot två tredjedelar av det beräknade underskottet. Sammanla­get beräknas de totala statsutgifterna i löpande priser komma att öka med i genomsnitt 9,4% per år under långtidsbudgetperioden.

Statsutgifterna exkl. statsskuldräntorna ökade i fasta priser med 5.3% per år under perioden 1975/76-1979/80. Långtidsbudgelkalkylen resulterar i en ökning med 0,4% årligen.

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                  8

För att belysa hur de statliga utgifterna direkt och indirekt ställer an­språk på samhällets reala resurser är det av intresse atl studera utveckling­en såväl av de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna som av transfereringarna och de finansiella transaktionerna. Slalens utgifter för konsumtion och investeringar, dvs. statens direkla efterfrågan på varor och tjänster, uppgår för budgetåret 1981/82 lill ca 62 miljarder kr. och utgör därmed ca 27% av statsbudgetens utgifter. Enligt långtidsbudgeten skulle dessa utgifter i fasta priser minska med 0,6% per år. Under jämförelsepe­rioden ökade statens utgifter på dessa områden med 1,8% per år. När det gäller den statliga konsumtionen baseras beräkningen på förutsättningen om oförändrad ambitionsnivå. För myndighetsanslag och liknande anslag har det s.k. huvudalternativet tillämpats, vilket innebär en real resurs­minskning om 2% per år med hänsyn till förutsatt produktivitetsökning. Denna reducering är dock ej inlagd i beräkningen i oförändrad pris- och lönenivå utan har beaktats i samband med omräkningen till löpande priser. De statliga investeringsutgifterna beräknas minska med 2,1 % under perio­den vilket hänger samman med att pågående projekt successivt avslutas. Några nya projekt läggs däremot inle in i beräkningarna.

Tabell 3. Statsutgifternas utveckling under perioden 1975/76—1985/86. Konsumtion, investeringar ocli transfereringar

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

Procentuell

Genomsnittlig

1981/82

Genomsnittlig

 

andel av bud-

• procentuell

abs. nivå

procentuell

 

getens

utgif-

förändring

(milj. kr.)

förändring

 

ter 1981/82

1975/76-

 

1981/82-

 

 

 

1979/80

 

1985/86

Statlig konsumtion

22,0

 

3,7

51400

- 0,3

Statliga investe-

 

 

 

 

 

ringsutgifter

4,6

 

- 5,7

10700

- 2,1

Transfereringar

 

 

 

 

 

till hushåll

28,0

 

-t- 3,6

65 400

+  1,6

till kommuner

19,4

 

+ 5,8

45 200

- 0,9

statsskuldräntor'

12,4

 

-1-24,4

29000

-1-12,3

till företag

5,7

 

+ 21.1

13400

-  1,2

internationella

2,5

 

+ \2.3

5 900

-1-  1.7

Finansiella

 

 

 

 

 

transaktioner

5,4

 

-1-12,2

12600

-1- 5,0

Deflaterade med BNP-deflatorn.

Transfereringar och finansiella transaktioner beräknas för budgetåret 1981/82 uppgå till drygl 171 miljarder kr. och ulgör därmed inemot tre fjärdedelar av budgetens utgifter. Liksom i tidigare långtidsbudgetkalkyler ökar transfereringarna (inkl. statsskuldräntor) även räknat i fasta priser. De beräknas således öka med 3% i fasta priser jämfört med 7,7% under jämförelseperioden. Det bör nämnas att långtidsbudgettekniken hittills inneburit en undervärdering av den sedermera fakfiskt realiserade utveck-

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                 9

lingstakten. Pris- och löneomräkningar har således gjorts endast på de anslag som genom indexbindningar eller regelsystem blir föremål för auto­matiskajusteringar, exempelvis folkpensionerna och räntebidragen på bo­stadsområdet. Beträffande t.ex. barnbidragen finns inga sådana koppling­ar och någon uppräkning av barnbidragets storlek med hänsyn till prisut­vecklingen har därför inte skett.

Den snabbast växande utgiftsposten under långtidsbudgetperioden är statsskuldräntorna. Enligt beräkningarna i årets långtidsbudget skulle den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser uppgå lill över 22%. För budgetåret 1981/82 beräknas kostnaden för statsskulden uppgå till 29 mil­jarder kr. och beräknas därefter öka under hela långtidsbudgetperioden för att under periodens sista år uppgå till 65 miljarder kr.

Underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 57,7 miljarder kr. bud­getåret 1980/81. För budgetåret 1981/82 beräknas underskottet öka med ca 17 miljarder kr. till 74,9 miljarder kr. Enligt långtidsbudgeten växer detta underskott successivt och beräknas vid långtidsbudgetperiodens sista år uppgå till 99 miljarder kr. Jag vill dock ånyo betona att beräkningarna av de framtida budgetunderskottens storlek är förknippade med osäkerhet och grundade pä vissa antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen. Tendensen och styrkan i budgetunderskottens utveckling framstår dock klart och entydigt.

Långtidsbudgeten innehåller också ett avsnitt om utvecklingen för stats­budgeten och socialförsäkringssektorn sammantagna. Syfiet är att ge en mer fullständig bild av den verksamhet som styrs genom statliga beslut. Underskottet för staten och socialförsäkringssektorn beräknas uppgå till ca 80 miljarder kr. budgetåret 1985/86, vilket innebär en försämring med drygt 22 miljarder kr. under långtidsbudgetperioden.

De värden för statsutgifter, statsinkomster och budgetsaido som redovi­sats i långtidsbudgeten styrs givetvis i hög grad av de antaganden och förutsättningar för beräkningarna som ställts upp. Som redovisas i lång­tidsbudgeten får förändringar i dessa anlaganden stor inverkan på resulta­ten. En viktig faktor bakom beräkningarna utgörs av förutsättningarna beträffande sysselsättningen. Sålunda hart.ex. arbetsmarknadspolitiken i beräkningarna behandlats enligt gängse långlidsbudgetmelodik, vilket i detta fall leder till en hög grad av schablonmässighet.

Även utgifterna för industripolitik kan sägas vara schablonmässigt be­räknade. Under perioden 1975/76-1980/81 utgick industripolitiskt stöd motsvarande nära 6 miljarder kr. i genomsnitt per år. I långtidsbudgeten har lagts in utgifter endast för redan beslutade åtgärder. Det innebär i praktiken all praktiskt taget inga resurser avsatts för periodens sista år. Om en försvagning av konjunkturen och!allvariiga strukturförändringar skulle föranleda åtgärder för att understödja krisdrabbade företag, stiger således kostnaderna ulöver vad som ingår i långtidsbudgetens beräkning­ar.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       10

Utvecklingen av budgetunderskottet är i mycket hög grad beroende av de antaganden som görs beträffande räntenivån. I första hand är det utgifterna för statsskuldräntorna och utgifterna för räntesubventionerna till boendet som påverkas. Om räntenivån under hela perioden är en procent­enhet högre än vad som antagits kan budgetunderskottet för slutåret beräk­nas stiga med 5 å 6 miljarder kr.

I långtidsbudgeten redovisas den långtgående automatik som styr stats­budgetens utgifter. Jag återkommer strax närmare till delta. Förändringar i befolkningens ålderssammansättning, ökningar av löner och priser etc. medför att utgifterna stiger inom ramen för gällande regelsystem utan att beslul om reformer eller nya åtaganden fattas. Så länge gällande regelsy­stem inte omprövas är det sålunda faktorer utanför statens direkla konlroll som styr utgifternas utveckling.

Statsbudgetens inkomstsida päverkas vid givna skattesatser huvudsakli­gen av den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Den statliga in­komstskatten bestäms av utvecklingen av främsl löner, pensioner, avdrag samt via inflalionsskyddel även av prisutvecklingen. Bestämmande för mervärdeskattens utveckling vid given skallesals är i första hand konsum­tionsutgifternas ökning och fördelning. Övriga indirekta skaller utgår i allmänhet med ett i kronor fastställt belopp per enhet. Konsumtionsvoly­men blir sålunda avgörande för intäkterna.

Av vad jag nu anfört framgår att det föreligger stora skillnader mellan automatiken bakom statsutgifter och statsinkomster. Statsinkomsterna är starkt beroende av tillväxten i ekonomin. Statsutgifterna styrs i hög grad av faktorer som är oberoende av den allmänna tillväxten. Inbyggda s. k. automatiska stabilisatorer medför att utgifterna ökar snabbare vid en dämpning i tillväxten. Bl.a. stiger kostnaderna för arbetsmarknadspoliti­ken. Vid kortvariga cykliska fluktuationer i tillväxten är detta givetvis en fördel så till vida att budgeten får en kontracyklisk inverkan på den övriga ekonomin. Problem uppslår emellertid då del är fråga om en mer långsiktig nedgång i ekonomins tillväxttakt. Problemen förstärks av den mycket stora ökning som statsskuldräntorna uppvisar till följd av de omfattande budgetunderskotten.

De resultat som 1981 års långtidsbudget visar understryker enligt min mening den strukturella balansbrist som finns i statsbudgeten. Detta var också den slutsats man kunde dra av förra årets långtidsbudget. Analysen av automatiken i främst utgiftsutvecklingen styrker också tidigare gjorda uttalanden av regeringen och riksdagen alt de framlida besparingsan-slrängningarna måsle omfatta ingrepp i regelsystem o.d. Besparingar un­der anslag som bestäms vid årliga beslut och som inle är bundna till någon form av automatik kan aldrig bli av sådan omfattning att trenden i saidout­vecklingen kan brytas. Del framtida budgetarbetet måsle därför i högre grad än tidigare bli förutsättningslöst och omprövande.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag             11

1.5 Automatiken i statsutgifternas utveckling

1.5.1 Inledning

Utvecklingen av statsbudgetens utgifter präglas i betydande utsträck­ning av automatik. Med detla menas att utgifterna för etl visst verksam­hetsområde förändras utan att statsmakterna varje gång tar ställning här­till. De faktorer som inom ramen för gällande regelsystem styr utgiftsut­vecklingen kan grovt indelas i pris- och volymfaktorer. Som exempel på prisfaktorer, dvs. faktorer som på olika sätt är förknippade med den allmänna prisutvecklingen, kan nämnas konsumentpriser, timlöner och räntesatser. Bland de volymfaktorer som påverkar utgifterna spelar demo­grafiska förändringar en stor roll. Antalet pensionärer och antalet barn i skolåldern är exempel härpå.

Inte mindre än ca fyra femtedelar av statsutgifterna är automalikslyrda. Åtgärder som syftar till att dämpa eller bryta automatiken är därför av speciellt stort intresse vid överväganden om begränsningar av den statliga utgiftstillväxten. Om de anslag som kännetecknas av automatik lämnas ål sidan i besparingsarbetet blir kraven på besparingar inom andra områden orimligt stora. Vidare kan påpekas all åtgärder som begränsar automatiken kan ha särskilt värde från besparingssynpunkt, eftersom de ofta innebär att storieken på en besparing växer med tiden.

Jag vill även peka på det värde som en mildring av aulomatikeffekler kan ha för möjligheterna för statsmakterna atl göra rationella avvägningar i budgetarbetet. När det tillgängliga resursutrymmet är begränsat, slälls särskill höga krav på att olika utgiftsområden noga vägs mot varandra. Starka låsningar när del gäller utgifternas utveckling försvårar emellertid avvägning och omprioritering mellan olika områden. Begränsning i auto­matiken kan därför bidra till att öka flexibiliteten i budgetprocessen och medverka lill en effektivare avvägning mellan skilda ändamål. Dessulom kan indexering och andra former av prisanknuten automatik i vissa fall verka inflationsdrivande. Åtgärder mot sådana former av automatik kan alltså också ses som ett led i en politik föi" ökad prisstabilitet.

Man kan självfallet inte bortse ifrån att förekomsten av indexbindningar och annan automatik kan innebära vissa administrativa fördelar. Vidare kan de ge stadga åt planerings- och budgetarbetet. I nuvarande budgetläge väger dock nackdelarna med långtgående indexering enligt min mening så tungt att en kritisk prövning härav är motiverad.

Åtgärder som tar sikte på utgiflsautomatiken måste givetvis bedömas mot bakgrund av de särskilda omständigheter som gäller inom varje ända­målsområde. För att besparingar i tillräcklig omfattning skall komma till stånd är det oundvikligt alt också ändamål som upplevs som angelägna och betydelsefulla berörs. Sådana besparingar måste därför i likhet med andra ingrepp utredas och prövas. Ett första steg i en sådan prövning har varit all kartlägga omfattningen och innebörden i automatiken. Jag kan nu redovisa

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       12

huvudresultaten av denna undersökning. För en mer utförlig redovisning får jag hänvisa till årets långtidsbudget (bilaga 2.1).

1.5.2 Indelning i huvudgrupper

I syfte att få en överblick över automatiken har statsbudgetens anslag delats in i olika kategorier med avseende på de faktorer som styr utgif­terna. En sådan indelning kan naturligtvis göras på flera olika sätt. Indel­ningen har här gjorts så att man får en överblick över de för statsmakterna kontrollerbara faktorerna. Detta innebär att förändringar i befolkningens ålderssammansättning och liknande volymfaktorer ej i någon större ut­sträckning har beaktats i undersökningen.

Begreppet automatik ar inte helt entydigt. Graden av automatik varierar i själva verket mellan olika anslag. De anslag som är indexerade och följer förändringar i priser, löner, etc. präglas av en långtgående automatik. I andra änden på skalan kan man finna anslag som successivt bestäms av separata beslut. Automatik får dock ej uppfattas så att statsmakterna skulle sakna möjlighet att påverka utgifternas utveckling på berörda områ­den. Riksdagen har alltid möjlighet att besluta om ändringar av de regler som styr en verksamhet.

Huvudresultatet av den utförda undersökningen har sammanfattats i diagram 1, där en indelning skett utifrån de utgiflsslyrande faktorerna. Undersökningen har företagits med utgångspunkt i budgetförslaget för budgetåret 1981/82. Där framgår alt de anslag som präglas av vad som kan betecknas som regelstyrd automatik dominerar statsbudgetens utgifter. Av de totala utgifterna kan ca 122 miljarder kr., motsvarande 54%, hänföras lill denna grupp. Dessa utgifter ökar således i takt med priser, löner, etc. så länge inga ingrepp görs i gällande regelsystem. Statsskuldräntorna utgör en grupp för sig. De uppgår lill ca 12% av utgifterna. Automatiken kan här sägas vara ännu mer långtgående, eftersom räntorna oundgängligen måste betalas och utgifterna ökar så länge budgeten visar underskott. Här finns alltså inte den frihet att ändra automatiken som gäller för andra anslag.

De anslag som normalt pris- och löneomräknas i det reguljära budgetar­betet har sammanställts i en särskild grupp. Häri ingår främst de s.k. förvaltningsanslagen och huvuddelen av de bidragsanslag som ej är före­mål för regelstyrd automatik. Dessa utgifter uppgår till 35 miljarder kr., eller drygt 15%, av de tolala utgifterna. Normalt gäller för dessa anslag att viss kompensation ges för inflation enligt fastlagd praxis.

Endasi en begränsad del av slalsbudgetens utgifter bestäms genom sepa­rata beslut. Dessa uppgår till 35 miljarder kr., vilkel molsvarar ca 15% av statsutgifterna. Även denna grupp rymmer emellertid många anslag som påverkas av faktorer av automatikkaraktär. Som exempel på detta kan nämnas utgifterna för åtgärder mot arbetslösheten, som ju är starkt bero­ende av förändringar i konjunkturutvecklingen. Ett annat exempel är inve­steringarna. Flertalet investeringsbeslut är visserligen separata till sin na-

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       13

tur, men när besluten väl är fattade stiger utgifterna i takt med den allmänna inflationsutvecklingen.

Vissa utgifter har ej kunnat hänföras lill någon av de nu nämnda grupper­na. Dessa anslag, som svarar för ca 4% av de totala utgifterna, har sammanförts i en restpost. Denna beslår av olika beräkningsanslag såsom anslagsförbrukningar och tillkommande utgiftsbehov samt anslag för riks­dagen och dess verk.

1.5.3 Utgiftsstyrande faktorer

Inom de huvudgrupper som jag nu har nämnt kan anslagen indelas i undergrupper. Bland de anslag som påverkas av regelstyrd automatik spelar basbeloppsanknutna anslag en stor roll. De uppgår till hela 38 miljarder kr., eller 17% av utgifterna. Härtill kommer att basbeloppet styr utgifter i samma storleksordning inom socialförsäkringssystemet.

När det gäller utgifterna över statsbudgeten dominerar anslagen för folkpensioner, bidragsförskott och studiemedel. Motivet bakom anknyt­ningen till basbeloppet är att försäkra mottagaren av de olika bidragen en given real standard. Ökning i den allmänna prisnivån kompenseras sålun­da, så att det reala värdet bibehålls. Vissa förändringar har nyligen genom­förts i det sätt på vilket basbeloppsindex är konstruerat. Sålunda sker ej längre någon kompensation för ändring av indirekta skatter eller av sub­ventioner. Ej heller ges någon kompensation för stigande energipriser. De förändringar som här har vidtagits är ett exempel på hur utgiftsautomati­ken kan dämpas.

Nettoprisindex styr ramarna för det militära försvaret och för civilför­svaret. Dessa utgifter svarar för närmare 8% av de totala utgifterna. Syftet med den indexkonstruktion som här tillämpas är att ge förutsättningar för en långsiktig planering av försvarets verksamhet. De resurser som tilldelas försvaret i och med försvarsbesluten skall hållas realt oförändrade under den period besluten avser. Priskompensalionssystemet inom försvaret ses f. n. över av en utredning.

Bruttonationalinkomsten bestämmer utvecklingen av biståndsramen. Denna uppgår i budgetförslaget till 5,5 miljarder kr., eller ca 2,5%, av de totala utgifterna. Tidigare styrdes biståndsanslagen av bruttonationalpro­dukten. Skillnaden mellan dessa båda principer är främst att avdrag görs för räntebetalningarna till utlandet vid beräkning av bruttonationalinkoms­ten. Denna metod innebär sålunda ett mer rättvisande sätt att mäta den svenska ekonomins reala bärkraft. I dagsläget uppgår biståndsramen till drygt 1 % av bruttonationalinkomsten. Enligt enprocentsprincipen ökar biståndsutgifterna i takt med nationalinkomsten i löpande priser.

De olika typerna av skolbidrag styrs generellt av timlöneutvecklingen i samhället och för lärarkategorierna. Sammantaget bestäms ca 8 % av utgif­terna av timlöneutvecklingen. Härav svarar bidragen till driften av grund­skolan och gymnasieskolan för den helt övervägande delen. Härutöver

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag

Diagram 1. Utgiftsstyrande falitorer i statsbudgeten

14

Miljarder kr.

122

Automafik enligt regler

 

■34;

Pris- och löneomräkning Separata beslut \ \ 12y \   Räntor på statsskulden Ih Resterande

ingår i gruppen en rad från beloppssynpunkt mindre anslag inom utbild­ningsdepartementets område. Utvecklingen av utgifterna inom skolans område påverkas också starkt av volymfaktorer. Den faktiska omfattning­en av verksamheten bestäms sålunda dels av befolkningsutvecklingen, dels av den ambitionsnivå som de enskilda kommunerna upprätthåller.

Uppräkningen i takt med timlöneutvecklingen sker för att ersätta kom­munerna för den faktiska kostnadsstegringen inom skolverksamheten.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                15

Lönesumman i samhället påverkar anslag som uppgår till närmare 16 miljarder kr., eller drygt 7%, av utgifterna. 1 denna grupp ingår bidragen till sjuk- och föräldraförsäkringen, de allmänna bidragen lill kommunsek­torn samt anslaget till vuxensludiestödet. Det bör här understrykas att endast 15% av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen finansieras från statsbudgeten, medan återstoden faller på socialförsäkringssektorn. Möjligheterna att begränsa vissa av utgifterna inom detta område är f.n. under utredning. Det har sketl vad gäller sjukförsäkringen i sjukpenning­kommittén. Föräldraförsäkringen ingår i en samlad kartläggning av effek­terna av ledighetslagstiftningen.

Räntenivån har direkt betydelse för ett fåtal anslag i statsbudgeten. Förutom statsskuldräntorna, som ingår i en grupp för sig, är det främst utgifterna för subventioner av räntor inom boendet som är av betydelse. Utgifterna för detta ändamål präglas av en långtgående automatik och har under senare år ökat kraftigt. De bestäms dels genom skillnaden mellan marknadsräntan och en s. k. garanterad ränta, dels av tillväxten i bostads­beståndet. Subventionerna av räntekostnaderna inom boendel kommer, som jag aviserat i annat sammanhang, att bli föremål för ulredning inom ramen för en större översyn av stödet till bostadssektorn.

Drygt 19 miljader kr. av de totala statsutgifterna, motsvarande ca 8,5 %, styrs av vad som kan betecknas som aktivitetsbestämd automatik. I denna grupp ingår i första hand de specialdestinerade bidragen till kommunsek­torn. Kännetecknande för anslagen i denna grupp är all det är den faktiska utvecklingen av en viss verksamhet som styr statens kostnader och att staten inte har någon direkt kontroll av verksamhetens omfattning. De principer efter vilka statens bidrag utgår lill de olika verksamheterna kan variera. Grovt sett kan de indelas i två huvudprinciper. Enligl den ena ersätter staten en viss andel av resp. kommuns totala kostnader för verk­samheten i fråga. Detta är det vanligaste tillvägagångssättet — närmare 90% av anslagen inom gruppen styrs enligl denna princip. Som exempel på anslag i denna grupp kan nämnas de specialdestinerade bidragen till färd­tjänst och till social hemhjälp. Återstoden kännetecknas av att statens ersättning utgår med ell givet belopp för vatje enhet som omfattas av verksamheten. Verksamhetens volym blir i detla fall ensaml bestämmande för anslagets utveckling. Syftet med de specialdestinerade bidragen är i huvudsak att medverka till en jämn fördelning av kommunal service inom vissa områden och att stimulera kommunerna att bedriva viss angelägen verksamhet.

Förvaltningsanslagen svarar enligt den utförda undersökningen för när­mare 21 miljarder kr., vilket motsvarar drygt 9% av utgifterna. För denna har automatiken begränsats genom tillämpningen av det s. k. huvudalter­nativet. De anslag som på annat sätt är föremål för pris- och löneomräk­ning i det årliga budgetarbetet uppgår till ca 14 miljarder kr., eller 6%, av utgifterna. Även för de senare kan generella ingrepp i vissa fall övervägas.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       16

Rent praktiskt kan delta ske t. ex. genom att kompensation för inflationen ej ges fullt ut.

Den huvudgrupp som kännetecknas av separata beslul har också delals upp i undergrupper. Den storleksmässiga jämförelsen framgår även här av diagram 1. De transfereringar till hushåll som är oförändrade i nominella tal, såvida ej särskilda beslut om förändringar fattas, uppgår sammantaget till ca 10,5 miljarder kr. Till denna kategori hör bl. a. barn- och bostadsbi­drag. Även investeringarna ingår i huvudgruppen. De uppgår till drygt 8 miljarder kr. Vidare har särskilts de anslag som i mer betydande grad är beroende av förändringar i konjunkturutvecklingen. Hit hör stora delar av arbetsmarknadspolitiken och vissa anslag under industridepartementets område. De uppgår totalt till drygt 7 miljarder kr.

Sammanfattningsvis kan konstateras att statsbudgetens utgifter i mycket stor utsträckning ökar automatiskt. 1 ett läge med begränsat statsfinansiellt utrymme och stort behov av omprioritering och avvägning mellan olika ändamålsområden kan detta leda till betydande problem. Liksom andra möjligheter till besparingar bör givetvis ingrepp mot automatiken ses mot bakgrund av de speciella omständigheter som föreligger inom resp. ända­målsområde. Enligt min mening är det samtidigt betydelsefullt alt i bespa­ringsarbetet särskilt uppmärksamma de möjligheter som finns att dämpa och bryta den automatiska utvecklingen av utgifterna inom olika områden.

1.6 Budgetpolitiska riktlinjer på längre sikt

1.6.1 Utgångspunkter

I 1980 års långtidsutredning - LU 80 - presenteras en ekonomisk-politisk utvecklingsväg som återför den svenska ekonomin mol balans. Ett från budgetpolitiska utgångspunkter centralt inslag i en sädan utveckling är en dämpning av statlig och kommunal konsumtion och en minskning av budgetunderskottet. För den slalliga konsumtionen anges en minskning med 0,8 % i genomsnitt per år. Att detta krav innebär en avsevärd återhåll­samhet framgår av att den statliga konsumtionen ökade med 2,1 % per år i genomsnitt för perioden 1974—1979. En uppbromsning har nu dock skett och år 1980 ökade den statliga konsumtionen med mindre än 1,7%. LU:s kalkyl förutsätter besparingar av sådan omfattning totalt sett att budgetun­derskottet nominellt ligger kvar på ungefär nuvarande nivå. Chefen för ekonomidepartementet har i sin redovisning tidigare denna dag av sina ställningstaganden till LU konstaterat alt en betydande del av anpassnings­bördan för atl avhjälpa balansbrislerna i vår ekonomi måste läggas på den offentliga konsumtionen.

Den i långtidsbudgeten beräknade utvecklingen präglas i hög grad av den obalans mellan statsinkomster och statsutgifter som föreligger i utgångslä­get. Den innebär att budgetunderskottet fortsätter att vidgas även om inkomster och utgifter stiger i samma takt. För att underskottet skall

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                 17

minska krävs givetvis att inkomsterna stiger väsentligt snabbare än utgif­terna.

De beräkningsmässiga resultaten av långtidsbudgeten är som jag tidigare framhållit i hög grad beroende av de grundläggande antaganden som upp­ställts. Jag har därvid också diskuterat vissa omständigheter som skulle kunna leda till att utfallet kan bli sämre än vad som redovisas i långtidsbud­geten.

Det utvecklingsalternativ i LU där balansbristerna successivt byggs bort medger å andra sidan mera gynnsamma förutsätlningar för den statliga budgeten. En förutsättning för att detta alternativ skall kunna förverkligas är emellertid att betydande besparingar på statsbudgetens utgiftssida ge­nomförs.

De budgetpolitiska slutsatser som kan dras av långtidsutredningens och långtidsbudgetens resultat är således relativt entydiga. Om inle omfattande åtgärder vidtas för att förbättra statens finanser kommer statsbudgeten att utvecklas på ett sätt som ej är förenligt med kraven på en förbättrad samhällsekonomisk balans.

Jag övergår nu till att redovisa vilka mål och riktlinjer för budgetpoliti­ken som enligt min mening bör gälla.

1.6.2 Mål för budgetutvecklingen

Regeringen har tidigare uttalat att del statliga budgetunderskottet som andel av BNP under de närmaste åren måste minska med i genomsnitt en procentenhet per år. För att klara det måste omfaltande saldoförstärkande åtgärder sättas in under en följd av år.

I ett kortsikfigt perspektiv kommer budgetunderskottet alt påverkas inte bara av den underliggande strukturella utvecklingen utan också av kon­junktursvängningarna. Deras betydelse för budgelulvecklingen illustreras väl av den nu aktuella situationen. Omfattande besparingar som får effekt under budgetåret 1981/82 har beslutats under senare tid. Samtidigt har emellertid den svenska ekonomin gått in i etl skede av långsam ekonomisk fillväxt. Detta medför att den positiva effekten av besparingarna ej omedel­bart kan avläsas i ett minskat budgetsaido. Vissa förhållanden leder nämli­gen till att underskottet tenderar att öka i en situation med svag konjunk­turutveckling. När den ekonomiska utvecklingen saktar av, dämpas in­komsttillväxten i samhället och därmed också statens skatteintäkter. Sam­tidigt stiger utgifterna över vissa konjunkturberoende anslag.

För att få en rättvisande bild av den underliggande budgetutvecklingen måste man därför också se hur de icke konjunkturberoende utgifterna utvecklas. Med hänsyn till att dessa över tiden rimligen bör uppvisa en högre grad av stabilitet än själva saldot finns starka skäl all komplettera det långsiktiga målet för budgetunderskottets utveckling med ell delmål för de icke konjunkturberoende utgifternas utveckling. Med hänsyn till stats-

2    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                 18

skuldräntornas nära koppling till saldoutvecklingen bör utgiftsmålet anges exkl. dessa.

Det finns givetvis starka skäl att förlägga de utgiftsneddragningar som kan bli aktuella till högkonjunkturperioder. Det är både lättare och lämp­ligare att genomföra stora besparingar under en högkonjunktur. Besparing­arna får då en kontracyklisk inverkan på konjunkturutvecklingen. Men även om mycket talar för att besparingsambitionerna bör sättas högre i högkonjunktur än i lågkonjunktur, vill jag framhålla att detta resonemang inte får föras alltför långt. Av flera skäl måste besparingsarbetet till stor del bedrivas oberoende av konjunkturutvecklingen.

För det första är det statliga budgetunderskottet ett strukturellt feno­men. Det innebär att underskottet kommer att öka ytterligare framöver om inte målmedvetna motåtgärder vidtas under en följd av år.

För det andra vill jag i detta sammanhang också peka på den långa tidseftersläpning som ofta gäller innan beslut om besparingsåtgärder får genomslag på budgetutvecklingen. Det gör det nödvändigt att planera merparten av utgifterna utan närmare kännedom om konjunkturutveck­lingen.

För det tredje, till sist, villjag betona att besparingar som genomförs nu är värda mer än besparingar i framtiden. Varje år som en nödvändig anpassning skjuts på framtiden förstärks också de grundläggande balans­brislerna i ekonomin. Vissa besparingar kan visserligen upplevas som en standardsänkning för stora grupper i samhället. Uteblivna besparingar kan emellertid få än mer negativa effekter på välfärden genom de försämrade utsikterna för den allmänna ekonomiska utvecklingen. Vidare måste man beakta utvecklingen av statsskuldräntorna. Eftersom varje utebliven be­sparing innebär en ökning av budgetunderskottet så genererar den ökade räntekostnader som sedan växer år från år.

Det av regeringen i fjolårets kompletteringsproposition angivna målet att reducera budgetunderskottet uttryckt som andel av BNP ligger fast. För­stärkning av budgeten måste i allt väsentligt ske genom besparingar på utgiftssidan.

Med hänsyn till budgetsaldots starka beroende av konjunkturutveckling­en är det lämpligt att också ange ett mål för utvecklingen av vissa delar av statsutgifterna. För enskilda budgetår kan visserligen även statsutgifterna påverkas av konjunktursvängningar och andra tillfälliga faktorer. Utgifts­utvecklingen har emellertid betydligt större stabilitet än budgetsaldots utveckling och ett utgiftsmål bör därför vara ett värdefullt komplement i det kontinuerliga budgetarbetet.

Målet för utgiftsutvecklingen måste självfallet anges så att det är konsi­stent med den långsiktiga ambitionen att minska budgetsaldot. Vissa svå­righeter att formulera målet föreligger givetvis på grund av osäkerheten om den framtida prisutvecklingen och om den reala tillväxten i ekonomin. Vad gäller prisutvecklingen gäller dock att denna påverkar både utvecklingen

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       19

av BNP och av utgifterna i löpande priser, varför en målsättning formule­rad i reala termer bör ge en tillräcklig stabilitet.

Mot bakgrund av den nu aktuella bilden av budgetutvecklingen under perioden fram t.o.m. budgetåret 1985/86 såsom den framkommit i årets långtidsbudget (bilaga 2.1) bedömer jag att en neddragning av statsutgif­terna exkl. stalsskuldräntor och vissa konjunkturberoende utgifter med 3% per år i fasta priser blir nödvändig. Jag har därvid beaktat att den ekonomiska utvecklingen bör bli mer positiv än vad som förutsatts i långtidsbudgetkalkylerna bl.a. till följd av de besparingsåtgärder som jag beräknar kommer atl vidtas under de närmaste åren.

1.6.3 Riktlinjer för besparingsarbetet

De allmänna mål för budgetutvecklingen som jag nu har redovisat måsle enligt min mening kompletteras med mer preciserade rikllinjer för utgifts­prövningen och det fortsatta besparingsarbetet. Sådana riktlinjer behövs för atl de konkreta besluten på kort sikt skall kunna fattas mol bakgrund av statsmakternas ambitioner och mål på längre sikl. Inom slora delar av den statliga och statsunderstödda sektorn är, som jag tidigare framhållit, verk­samheten dessulom av sådant slag att en omställnings- och nedskärnings­process tar lång tid att förbereda och genomföra om den skall kunna ske på ell planmässigt sätt. Skolväsendet och den högre utbildningen är exempel på sådana verksamhetsområden. Det är också angeläget att myndigheter, kommuner, olika statsunderstödda verksamheter och enskilda som är be­roende av statsmakternas beslut kan planera utifrån en någorlunda säker uppfattning om utformningen av den långsiktiga slalliga utgiftspolitiken.

Jag vill, som jag i tidigare sammanhang anfört, erinra om att besparings­behoven är av sådan omfattning att inget område ensamt kan svara för den nödvändiga åtstramningen. Besparingsansträngningarna måsle ges slor bredd och täcka alla utgiflsslag och departement. Ett stort antal mindre besparingar kan tillsammans ge belydande belopp. Samtidigt mäste sär­skild uppmärksamhet ägnas åt de tungt vägande utgiftsområdena, dvs. i praktiken åt transfereringarna till hushåll, kommuner, företag och organi­sationer. Besparingsåtgärderna måste med nödvändighet påverka levnads­villkoren för stora grupper i samhället. Samtidigt fåi besparingsåtgärderna inte drabba de grupper som i olika avseenden har det sämst. Dessa bedöm­ningar, som riksdagen ställde sig bakom, har enligt min mening fortfarande i hög grad giltighet. Jag övergår nu till att ange vissa riktlinjer som enligl min mening bör gälla för det fortsatta besparingsarbelet.

1.    Automatiken i statsbudgeten måste begränsas. Jag har tidigare utför­
ligt behandlat denna fråga.

2.    Generella subventioner måste begränsas. Budgelen innefattar vissa
generellt utformade subventionssystem, som syflar till att för ett pris som
ligger under produktionskostnaden ställa vissa varor och nyttigheter lill
förfogande för alla som nyttjar dem. Det är nödvändigt att den faktiska

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        20

kostnadsutvecklingen i ökad ulslräckning får slå igenom i prisbildningen. Vissa ålgärder med denna inriktning har för övrigt redan beslutats.

3.    Vissa sociala bidragssystem bör ses över i syfte att göra dem mer selektivt inriktade. Vissa förmåner utgår lill alla som befinner sig i en viss situation utan prövning av behov med hänsyn till t.ex. inkomst- och förmögenhetsförhållanden. I ett ansträngt budgetläge måste det övervägas om inte dessa bidragssystem kan göras mer riktade. Exempel på lämpliga riktade bidrag är det statliga bostadsbidraget och den av regeringen före­slagna utbyggnaden av stödet till flerbarnsfamiljer.

4.    Möjligheterna bör prövas att införa ökade inslag av .självrisk i social­försäkringssystemet. Vårt sociala försäkringssystem är numera väl utbyggt och innebär garantier mot inkomstbortfall vid sjukdom, arbetslöshet etc. Dessa försäkringar är grundläggande element i vårt sociala trygghetssy­stem som inte bör sättas i fråga. Utan atl så sker bör emellertid vissa besparingsmöjligheter prövas inom detta område.

5.    Statsbidragen till kommunerna begränsas. Bidragen till kommunerna tar för budgetåret 1981/82 i anspråk ca 20% av statsutgifterna. Av kommu­nernas inkomster svarar statsbidragen för närmare 30%. Som ett led i en strävan att ge kommunerna ökad frihet och ökat ansvar för den kommuna­la verksamheten bör statsbidragens andel av kommunernas inkomster successivt minskas.

6.    Produktionen av offentliga tjänster måste effektiviseras. Besparings­ansträngningarna måsle också gälla utgifter för verksamheter som slalen själv bedriver eller som kommunerna handhar under statlig r.eglering och med statsbidrag. Strävan bör vara att genom ett effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser åstadkomma besparingar. Jag återkommer senare med vissa preciseringar när del gäller verksamhel som bedrivs i kommunal regi.

7.    Statliga myndigheters normgivning, bl. a. sådan som grundar sig på allmänl hållen ramlagstiftning bör bli föremål för en fortlöpande och systematisk översyn i syfte atl åstadkomma samhäUsekonomiska bespa­ringar. En viktig förutsättning för all kommunerna skall kunna begränsa sitt resursutnyttjande på del sätl som jag nu har angett är atl de fåren ökad frihet att disponera sina resurser på elt effektivt sätl. Delta kräver atl statlig regelstyrning, normgivning och tillsynsverksamhet ses över och begränsas. Ett arbete med denna inriktning pågår också inom kommunde­partementet i en särskild arbetsgrupp med företrädare för regeringskansliet och de båda kommunförbunden. Lika angeläget är atl statlig normgivning som leder till kostnadsökning inom ekonomin i övrigt begränsas.

8.    Åtgärder måste vidtas jör att ytterUgare effektivisera och begränsa statsförvaltningen. När det gäller statens egen resursförbrukning kan jag konstatera att den statliga konsumtionens tillväxt har bromsats upp påtag­ligt under senare år. Ell av instrumenten för att uppnå detta har varit tillämpningen av del s. k. huvudalternativet för bl. a. statliga myndigheters förvaltningskostnader. Detla innebär all anslagen efter pris- och löneom-

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                21

räkning reduceras med 2%. Det är enligl min mening nödvändigt att gä vidare på denna väg. Detta betyder atl huvudalternativet bör tillämpas även under de närmast följande åren. Regeringen har också på milt förslag gett direktiv till myndigheterna att de i sin långtidsplanering skall utgå härifrån. Denna metod bidrar enligt min mening till ökat koslnadsmedve­tande inom myndigheterna. Strävan bör givetvis vara all klara huvudalter­nativet genom ökad effektivitet. I de fall där detta inte bedöms kunna ske fullt ut får omprövning av ambitionsnivån göras.

På vissa förvaltningsområden kan det också visa sig möjligt alt uppnå besparingar som går längre än huvudalternativet. Om väsentliga begräns­ningar skall kunna genomföras måste därvid ändring och förenkling ske i de lagar och regler som styr verksamheten. Jag vill tillägga att förenkling av myndigheternas arbete, decentralisering och åtgärder mol krångel och onödig byråkrati måste ägnas fortsatt stor uppmärksamhet i det arbete jag nu har behandlat.

9. Möjligheterna bör övervägas att senarelägga och i tiden sträcka ul stathga investeringar och investeringsprogram. I del budgetläge vi nu befinner oss måste även de statliga investeringsutgifterna prövas restrik­tivt. Detta gäller i första hand sådana investeringar som inte har stor betydelse för verksamheten eller för samhället i övrigt. Jag avser här t. ex. vissa statliga förvaltningsbyggnader och vissa byggnadsinvesteringar inom affärsverken. På detta område är det också angeläget att söka uppnå en effektiv konjunkturanpassning av utgifterna.

1.7 Budgetpolitiska riktlinjer för budgetåret 1982/83

För att på ett medvetet sätt kunna genomföra olika besparingar krävs en god framförhållning. Tiden från det en besparing beslutas tills dess den faktiskt genomförs är ofta lång. Detta beror inte enbart på atl mer genom­gripande besparingsförslag kräver etl omsorgsfullt utredningsarbete. Även själva budgetprocessen tar en avsevärd tid i anspråk. Det är sålunda nödvändigt att på ett tidigt stadium diskutera de besparingar som kan bli aktuella under budgetåret 1982/83.

Vad gäller nivån för de nödvändiga besparingarna vill jag inledningsvis erinra om vad jag anförde i 1981 års budgetproposition. Mot bakgrund av de preliminära kalkyler som då förelåg slog jag fast att sparmålet skulle komma att behöva sättas högre än för budgetåret 1981/82.

En utgångspunkt när ett mer konkret sparmål skall fastslällas måste givetvis vara den i långtidsbudgeten beräknade utvecklingen. Därav fram­går att budgetunderskottet under de kommande åren kommer att öka ungefär i takt med statsskuldräntorna, dvs. omkring 6-7 miljarder kr. per år. Det måste dock tas i beaktande att långtidsbudgeten erfarenhetsmässigt underskattar utgiftsutvecklingen. De besparingar som krävs måste således vara större än de ökade statsskuldräntorna. Vidare måste beaktas att

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               22

budgetunderskottet för nästa budgetår förutses öka som andel av BNP. Det ökar anpassningsbördan under de kommande åren. Som jag tidigare framhållit innebär det belydande problem att i det långsiktiga besparingsar­betet väga in konjunklurpoliliska hänsyn. Såvitt nu kan bedömas bör emellertid konjunkturutvecklingen under budgetåret 1982/83 bli relativt gynnsam, vilket motiverar atl sparmålet sätts högre än genomsnittet för den framförliggande femårsperioden. Vid en sammanvägd bedömning av här redovisade faktorer finner jag att sparmålet för budgetåret 1982/83 bör uppgå till minst 12 miljarder kr. Jag vill dock framhålla att detta sparmål t. v. måste anses vara preliminärt. Den slutliga prövningen av målel bör ske inom ramen för den gängse budgetprocessen och med beaktande av de bedömningar som då föreligger. Härvid måste också en avstämning göras gentemot åtgärder som kan bli aktuella på budgetens inkomstsida.

.\vsikten är att de aktuella besparingarna i sin helhet skall redovisas i 1982 års budgetproposition. Om utvecklingen så kräver kan dock vissa åtgärder komma atl föreslås redan tidigare. För att föra arbetet vidare på elt planmässigt säll och i ett långsiktigt perspektiv måste besparingsan­strängningarna föras in som ett viktigt inslag i budgetprocessen. Det är nämligen genom budgetprocessen som statsmakterna har möjlighet att få en samlad bild av anspråken på medel för olika ändamål. Dä bör också behovet av besparingar slutligt avgöras. Det är inte möjligt all nu precisera vilka områden som kan komma att beröras av olika sparåtgärder. Jag vill likväl något kommentera vissa av de frågeställningar som kommer att aktualiseras.

Allmänt bör givetvis gälla att de riktlinjer jag i det föregäende angivit för utgiftsutvecklingen på längre sikl präglar arbetet med besparingar också under budgetåret 1982/83. Inom ramen för dessa principer räknar jag med att besparingsarbetet kommer att beröra etl flertal anslag inom varje depar­tements verksamhetsområde.

Som jag lidigare framhållit kräver elt målmedvetet och rationellt inriktat besparingsarbete framförhållning. På ett flertal områden som kan bli ak­tuella för större besparingsinsatser krävs ytterligare utredningsarbete. Det­la kan vara av olika slag. 1 bl.a. delta syfte har elt antal besparingsinrik­tade översynsprojekt inletts eller kommer att inledas inom kort. Avsikten är att bedriva arbetet med dessa så alt underiaget i flera fall kan utnyttjas i budgetarbetet inför budgetåret 1982/83. Jag återkommer senare i min redo­visning av särskilda frågor mera i detalj till detta översynsarbete. I avsikt att ytterligare underlätta besparingsarbetet avser regeringskansliet atl i ökad utsträckning utnyttja de kvalificerade utredningsresurser som finns i riksrevisionsverket och stalskonloret för att ta fram underlag för beslut om omprövning av olika verksamheter.

Inom vissa områden får beslut om besparingar och omprövning effekter först med lång eftersläpning i tiden. Utöver besparingar som direkt berör budgeten för 1982/83 kan i anslutning därtill beslut behöva tas som får

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               23

effekt först under budgetåret 1983/84 och senare. Detla understryker vik­ten av att det besparingsarbete som nu förestår kopplas till ett mer långsik­tigt angreppssätt. Min avsikt är bl. a. att i vissa fall ge myndigheter sparmål som täcker längre fidsperspektiv med möjligheler alt i viss omfattning styra takten i besparingarnas genomförande.

Budgetprövningen inför 1982 års budgetproposition måste präglas av yttersta restriktivitet. Tonvikten i budgetarbetet inom regeringskansliet bör läggas på arbetet med omprövning och besparingar.

1 de årliga anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar avse­ende budgetåret 1982/83 som utfärdats slås fast alt det s. k. huvudförslaget skall tillämpas även för detta budgetår. Som ett led i arbetet med atl begränsa statsutgifternas tillväxt kommer förutsättningarna att ytteriigare vidga tillämpningsområdet att prövas. I december 1980 utfärdades revide­rade anvisningar avseende myndigheternas långtidsbedömningar. Enligt dessa bör myndigheterna i sina bedömningar utgä från all huvudalternati­vet tillämpas under hela långtidsbudgetperioden. Som jag tidigare redovi­sat ingår antagandet om fortsatt tillämpning av huvudförslaget också i beräkningarna i 1981 års långtidsbudget. För min egen del räknar jag med att huvudförslaget kommer att tillämpas även efter budgetåret 1982/83.

Under senare år har ökade krav ställts på myndigheterna att hushålla med befintliga resurser. Ökade sådana krav liksom en real neddragning av resurserna är i många fall att förutse. I avsikt att underlätta myndigheter­nas prioriteringsarbete har önskemål framförts om ökad flexibilitet i re­sursanvändningen under myndighetsanslagen. Enligt min mening bör en ökad utbytbarhet mellan olika utgiftsanslag underlätta myndigheternas besparingsarbete. Myndigheterna ges ökad frihet i medelsanvisningen i de regleringsbrev för budgetåret 1981/82 som kommer att beslutas inom kort.

Jag vill i detta sammanhang erinra om det angelägna i atl statlig och statligt finansierad verksamhet under löpande budgetår bedrivs inom de ekonomiska ramar som statsmakterna angett i sin budgetprövning. Med hänsyn till de stora besparingsansträngningar som görs är det nödvändigt atl tillse att anvisade belopp inte överskrids. För myndighetsanslag och liknande anslag kommer i princip inga överskridanden att medges under löpande budgetår. Jag har med tillfredsställelse noterat att antalet överskri­danden av denna typ minskat under innevarande år men vill likväl betona att en ännu mer restriktiv inställning är att förutse för åren framöver.

I en förordning som hittills i regel utfärdats för varje budgetår har myndigheterna under vissa förutsättningar fått överskrida av regeringen maximerade anslag eller anslagsposter med anledning av merkostnader till följd av vissa löneavtal. Enligt min mening föreligger skäl att i ökad utsträckning följa upp myndigheternas tillämpning av sådan förordning. Jag avser inom kort att anpassa förordningens redovisningsmässiga krav i dessa avseenden. Jag vill dock betona att avsikten inte är att f. n. ändra de grundläggande förutsättningar som stipuleras i förordningen.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               24

Statliga myndigheter har genom den s. k. begränsningskungörelsen ålagts atl uppfylla bestämda krav innan de utfärdar nya eller ändrade normer. För att få möjlighet alt mer samlat se över den statliga normgiv­ningen och för all kunna slopa kostnadskrävande normgivning har stat-kommungruppen (Kn 1980:03) tillsalls inom kommundepartementet. Vi­dare har i de årliga anvisningarna uppdragits åt de statliga myndigheterna att se över slatsbidragsbestämmelser i syfte atl åstadkomma förenkling och besparingar. I en särskild förordning kommer inom kort att föreskrivas att de statliga myndigheterna skall se över sin normgivning i syfte att minska delaljkonlrollen av kommunerna och landstingskommunerna. Den­na översyn skall ske i samråd med stat-kommungruppen och vara avslutad vid halvårsskiftet 1983. Den allmänna verkstadgan kommer att ändras i samma syfte.

Jag vill med den angivna redovisningen starkt understryka vikten av att de statliga myndigheterna i detta arbete tar till vara de rationaliseringsmöj­ligheter och möjligheler till besparingar som en ändrad inriktning av norm­givningen eller ett slopande av normer kan ge upphov till. Resultaten av detta rationaliserings- och omprövningsarbete kan på etl naturiigt sätt fogas in och redovisas i samband med myndigheternas anslagsframställ­ningar.

Några nya reformåtgärder kan inle bli aktuella i 1982 års budgetproposi­tion. Nya åtaganden - hur befogade de i många fall än kan le sig - innebär i nuvarande läge att kravet på besparingar på andra områden stiger i molsvarande mån. Regeringen har i olika sammanhang redan anmält vissa propositioner som avses bli framlagda under nästa budgetår. Eventuella kostnadskonsekvenser på budgelen tili följd av sådana propositioner måsle finansieras genom omprioritering.

Full sysselsältning är ell centralt mål för regeringens ekonomiska poli­tik. Regeringen avser därför att även under kommande år fullfölja en ambitiös sysselsättningspolitik. Även på della område gäller dock kraven på ökad rationalitet och begränsning av kostnaderna. Inom arbetsmark­nadspolitikens och bostadspolitikens områden föreslås senare vissa åtgär­der i avsikt att stödja sysselsättningen nästa höst och vinter. Sammantaget uppgår åtgärdsförslagen till 1,5 miljard kr. Dessa frågor anmäls senare i särskild bilaga.

Jag övergår nu till alt redovisa vissa speciella frågor av belydelse för utgiftsprövningen under närmast framföriiggande period.

Ett antal åtgärder har under senare år vidtagits vad gäller del statliga kommittéväsendet. Åtgärderna har dels syftat till att begränsa kommitlé­verksamheten dels effektivisera verksamhelen i sådana ulredningar som tillsatts. Ytterligare åtgärder i detta syfte bör nu vidtas. Sålunda bör större restriktivitet iakttas när det gäller atl tillsätta nya kommilléer. Vidare bör ökade krav ställas när det gäller kommittéernas arbetsformer. Det är angeläget att tidsgränsen fastställs för avslutande av arbetet i alla kommit-

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       25

teer. Vidare övervägs inom regeringskansliet hur ett effektivare utnyttjan­de av befintliga kommittélokaler skall kunna uppnås. Kommittéhandboken och kommittéförordningen bör ses över och ändras så att de bättre speglar regeringens ambifioner att effektivisera och begränsa kostnaderna för kommittéverksamheten.

Från statsbudgeten utbetalas årligen bidrag m. m. av belydande omfatt­ning till olika icke statliga verksamhetsområden. De regler och den praxis som gäller för utbetalning av dessa statsbidrag m.m. skiftar. I vissa fall sker utbetalning i förskott av hela det anvisade bidraget för ett visst budgetår. I andra fall görs förskottsvisa utbetalningar vid flera tillfällen under budgetåret. Det förekommer också att utbetalning sker först i efter­hand. Från statsfinansiell synpunkt är det av intresse hur dessa utbetal­ningar fördelas över budgetåret, eftersom delta påverkar statens ränte­kostnader. Som ett led i besparingsansträngningarna avser jag att låta göra en översyn av de bestämmelser som f. n. gäller för utbetalning av slatsbi­drag m.m. i syfte att göra ändringar som leder lill alt statens räntekost­nader inom ifrågavarande område minskar.

Avslutningsvis villjag ta upp frågan om den statliga garanligivningen.

Staten ger i olika sammanhang garantier för lån som upptas av privata och statliga företag samt av organisationer och enskilda personer. De utställda kreditgarantierna uppgick vid utgången av budgetåret 1979/80 till ca 56300 milj. kr. Av detta belopp svarade exportkreditgarantierna för ca 16700 milj. kr., garantier avseende kreditinstitutioner för drygt 14700 milj. kr. samt lån till varv och rederiföretag för knappt 12 500 milj. kr. Åter­stående ca 12400 milj. kr. var främsl hänförliga lill energisektorn, industrin och jordbruket.

I den senare gruppen ingår exempelvis garantier för lån lill jordbrukets rationalisering m. m., garantier för s. k. industrigarantilån, garantier för lån till förelag i glesbygd samt de regionala utvecklingsfondernas garantigiv­ning. Denna grupp av garantier motiveras främst av alt statsmakterna vill möjliggöra för företag och enskilda att erhålla lån på kreditmarknaden även om de inte har bankmässig säkerhet.

Även om den statliga garantin i sig inle innebär någon rätt all erhålla lån leder den till att låntagaren får en gynnad ställning på kredilmarknaden. Sålunda blir räntesatsen på lånet normalt lägre än vad som annars skulle blivit fallet. Vidare kan det röra sig om lån som inte skulle ha beviljats om statlig garanti ej funnits. På kreditmarknaden las då ett utrymme i anspråk som annars skulle ha kunnat användas till annan långivning där låntagaren själv får och kan bära sina kostnader resp. prestera den erforderiiga bank­säkerheten. I den mån lån undanträngs som är samhällsekonomiskt mer motiverade innebär förskjutningen en resursförlusl för samhället. En an­nan närliggande effekt av garanligivningen är fragmentiseringen av kredit­marknaden med åtföljande risker för ökande stelhet på marknaden. Den kan då inte i samma ulslräckning fungera som en effektiv mekanism för fördelning av finansiella resurser.

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        26

Av denna genomgång framgår att statlig garantigivning kan ha vissa negativa effekter på andra delar av ekonomin. Samtidigt finns i vissa fall goda skäl för staten att ge kreditgarantier. Detta gäller i första hand när en angelägen verksamhet annars ej kan komma till stånd. I nuvarande sam­hällsekonomiska situation står dock klart att en mycket stor återhållsam­het måste iakttas när det gäller nya eller utvidgade statliga garantier. De statliga kreditgaranfiramarna har i dag nått en sådan omfattning att de kan få betydande negativa effekter på kreditmarknaden och dess effektivitet.

Jag vill också något beröra hur garanligivningen ställer sig i förhållande till statliga utgifter. Garantierna påverkar inte direkt statsbudgetens ut­gifter och därmed inte heller budgetsaldot. Därav kan dock inte slutsatsen dras att de till sina ekonomiska effekter är helt artskilda från utgiflsansla­gen på statsbudgeten. Av staten givna garantier leder till kostnader för staten i den mån de infrias, dvs. i de fall låntagaren ej kan uppfylla sina förpliktelser. Som exempel kan nämnas att föriusterna på garantier för industrigarantilån under senare år varit i storleksordningen 100 milj. kr. per år. Även garanligivningen till varvsnäringen kan nämnas i della sam­manhang. Det normala har dock varit att garanligivningen inte leder till förluster för staten. Även i de fall då sådana förluster inte uppstår har garantierna emellertid likheter med statsutgifter vad gäller effekterna på samhällsekonomin. Som tidigare påpekats är avsikten med statliga garanti­er ibland att möjliggöra en upplåning som annars kanske ej kommit till stånd. Man får då förändringar i kredilmönstret och efterfrägeinriktningen liksom när staten själv lånar på kreditmarknaden för att finansiera statsut­gifterna.

Slutsatsen av detta resonemang är att statliga kreditgarantier i vissa viktiga avseenden kan ha betydande likheter med statliga utgifter. Det är därför viktigt att pröva såväl existerande garantisystem som förslag till nya sådana med samma omsorg som statliga utgifter.

Garantierna registreras inle i stalsbudgelen när de lämnas. För att nå ökad uppmärksamhet på kreditgarantiernas utveckling kommer jag fort­sättningsvis att i budgetpropositionen och komplelteringspropositionen samlat redovisa regeringens förslag till förändringar i de statliga garanti­ramarna. Jag återkommer i min redovisning av särskilda frågor till hur den statliga garanligivningen kan sammanfattas i dagsläget.

1.8 Riktlinjer för den kommunala ekonomin

Jag övergår nu till att redovisa mina överväganden om den kommunala sektorns ekonomi.

Den kommunala sektorns växande ekonomiska betydelse har ställt allt större krav på att den ekonomiska politiken innefattar åtgärder som direkt är avsedda att påverka utvecklingen för denna sektor. Under 1970-talet träffades vid skilda tillfällen överenskommelser med företrädare för kom-

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               27

munsektorn om i första hand begränsning i höjning av kommunalskatterna. I en överenskommelse från år 1978 togs för första gången ställning till en preciserad riktpunkt för volymutvecklingen i den kommunala konsum­tionen, nämligen 3% per år åren 1979 och 1980. Allmänt kan sägas att efterlevnaden av överenskommelserna inle har varil tillräcklig. Såväl kom­munalskatterna som den kommunala konsumtionen har ökat kraftigt.

Mot bakgrund av dessa erfarenheler beslöt riksdagen våren 1980 på regeringens förslag att i stället söka påverka den kommunala expansionen genom att för år 1981 begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn. I kompletteringspropositionen senare under våren 1980 lämnades sedan relativt detaljerade riktlinjer för de olika kommunala verksamheternas utveckling för år 1981 och åren närmast därefter. Därutöver vidtogs under hösten 1980 vissa andra ekonomisk-politiska åtgärder som påverkade ock­så kommunsektorns ekonomi. Det gäller såväl höjningen av mervärdeskat­ten som de av statsfinansiella skäl påkallade besparingarna. För år 1981 kan noteras alt en viss dämpning i den kommunala expansionstakten synes ha kommit till stånd. Jämfört med en ökning åren närmast dessförinnan på 4 ä 5% per år kan ökningstakten i den kommunala konsumtionen för år 1981 beräknas stanna vid ca 3%. De vidtagna åtgärderna synes alltså ha varil effektivare än enbart överenskommelser.

I propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1982 (prop. 1980/81: 116) harjag bedömt atl det av samhällsekonomiska skäl är nöd­vändigl att begränsa den kommunala konsumlionsökningen år 1982 till ca 1 %. I detta syfte harjag föreslagit åtgärder för att begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn år 1982 med ca 1,8 miljard kr. netto. Åtgärder­na utgör samtidigt elt led i strävan att förbättra det slatsfinansiella lägel.

Det samhällsekonomiska utrymmet för privat och offentlig konsumtion under den första hälften av 1980-talet har tidigare denna dag utförligt diskuterats av chefen för ekonomidepartemenlel. Hans överväganden be­lräffande den kommunala sektorn sammanfaller med den jag nyss redovi­sat. Även för åren efter år 1982 krävs alt den kommunala expansionen begränsas till högsl 1 % per år. Del skall betonas att ell sådanl utrymme för den kommunala sektorn förutsätter en statlig konsumtionsminskning på närmare 1 % per år. Trots den förutsatta uppbromsningen i den kommuna­la expansionen kan konstateras alt den kommunala konsumtionen inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet de närmaste åren ändå prioriteras framför både privat och statlig konsumtion.

När det gäller de åtgärder som kommer alt behöva vidtas för att anpassa utvecklingen av den kommunala konsumtionen lill det angivna samhälls­ekonomiska utrymmet är del viktigt att också på cenlral nivå ha en grund för överväganden i dessa frågor. Den särskilda arbetsgruppen om kommu­nernas ekonomi (KEA), med representanter för regeringskansliet och kommunförbundens kanslier, har i en rapport om kommunernas och lands­tingskommunernas volymutveckling tagit fram uppgifter som belyser des-

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       28

sa frågor. En sammanfattning av KEA:s rapport redovisas i långtidsbudge­ten (bil. 2.1 kap. 10). Rapporten har lagils fram som underlag för överlägg­ningar mellan regeringen och kommunförbunden om den kommunala vo­lymutvecklingen under de närmaste åren. Regeringen har i olika omgångar haft sådana överläggningar varvid även olika seklorsområden behandlats mer i detalj. I början av april månad hölls en avslutande överläggning som behandlade hela den kommunala sektorn.

Enligt de kalkyler som redovisas i rapporten medför befolkningsutveck­lingen samt fullföljandet av vissa beslulade eller planerade reformer och utbyggnadsprogram atl den kommunala konsumtionen ökar med 2,7% år 1982, 2,1% år 1983 och 1.5% år 1984. Enbart befolkningskomponenten skulle kräva en årlig ökning på ca 0,5% för alt bibehålla den nuvarande konsumlionsstandarden. Av olika planerade utbyggnader svarar barnom­sorg, långtidssjukvård och öppen sjukvård för de största bidragen till angivna volymökningar. Utöver denna volymökning tillkommer enligt KEA en volymökning som hänför sig till olika slag av svårmätbara fakto­rer. I föregående års komplelleringsproposition gjordes den bedömningen att effekten av dessa senare faktorer skulle kunna reduceras till ca en halv procent genom olika effektiviseringsåtgärder. Det finns inle grund all göra någon annan bedömning nu.

KEA:s kalkyler ger vid handen all ökningen i konsumlionsnivå är unge­fär lika stor för kommunerna som för landstingskommunerna.

Om den kommunala expansionen skall kunna begränsas lill ca 1 % per år måste kraftfulla åtgärder vidtas av såväl stal som kommuner och lands­tingskommuner.

Jag vill mot den bakgrunden redovisa mina överväganden vad gäller statens direkta påverkan på de kommunala verksamheterna saml de kom­munala självstyrelseorganens egna möjligheter att få till stånd en mer dämpad kommunal volymutveckling. 1 årets budgetförslag anförde jag med anledning av vad riksdagen uttalat vid sin behandling av besparingspropo­sitionen att det är ofrånkomligt all statsmakterna nu inriktar arbelel på alt ompröva sådana beslut, reformer och utbyggnadsprogram som leder till en alltför hög kommunal volymexpansion. Riksdagen framhöll all del inle kan uteslutas all åtskilliga av de uppgifter som statsmakterna ännu så sent som år 1980 lagt på kommunerna mäste omprövas. 1 första hand måste de krav som befolkningsförändringarna ställer på volymutvecklingen tillgodoses. 1 övrigt måste del enligt riksdagen ankomma på regering och riksdag alt genom ändrade normer etc. göra det möjligt för kommunerna att minska sina insatser. Enligt min mening är det dessutom angeläget att statsmak­terna i fortsättningen avstår från atl lägga på kommunerna och landstings­kommunerna nya uppgifter som höjer kostnaderna.

Såsom riksdagen har anfört måsle statsmaklerna i slällel göra klart vilka planerade reformer och utbyggnadsprogram som bör anslå eller där takten i genomförandet bör omprövas. För att ge förutsättningar att ställa om

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               29

planeringen i kommuner och landstingskommuner redan under denna vår konstaterade jag i den förut nämnda propositionen om kommunalekono­miska frågor inför år 1982 att del torde bli ofrånkomligt att ompröva takten i utbyggnaden även på de prioriterade områdena för att en samhällsekono­miskt godtagbar utveckling skall kunna realiseras. Jag skall i del följande mer utförligt återkomma till dessa frågor. Innan jag går in på de åtgärder som måste genomföras på olika sektorsområden vill jag som en allmän utgångspunkt för dessa åtgärder slå fast alt del lolalt sett inte är fråga om att realt minska den kommunala sektorn. Vad del är fråga om är all dra ned ökningstakten i den kommunala verksamhelsvolymen.

Jag övergår nu till att efter samråd med berörda statsråd redovisa mina överväganden om vilka omprövningsåtgärder som måste sällas in för att dämpa volymökningen i kommunernas och landstingskommunernas verk­samhet. Jag börjar med alt behandla kommunernas verksamhel och tar därefter upp landsfingskommunernas.

På skolans område, som är en mycket lung post i kommunernas budge­tar, behöver vissa åtgärder vidtas i syfte atl hålla tillbaka volymutveck­lingen. Bl.a. bör hemkunskapen enligl den nya läroplanen införas på låg-och mellanstadiet endast om det kan ske inom ramen för befinlliga re­surser. Det skall här också noteras atl riksdagens beslut om atl inte genomföra viss ökning av förslärkningsresursen och ett återställande av klassmedeltalet på grundskolans mellanstadium verkar återhållande på volymökningen. Ett genomförande av den samlade skoldagen kan accepte­ras endast under förutsättning att det totalt sett inte innebär någon ökad resursanvändning. Stalsrådel Mogård kommer senare i annal sammanhang att återkomma till regeringen med förslag i dessa frågor.

Den reformering av gymnasieskolan som riksdagen beslutade om våren 1980 i anledning av den s. k. ungdomspropositionen bör fullföljas eftersom verksamheten i annat fall i stor utsträckning skulle behöva ersättas med särskilda kommunala beredskapsarbeten för ungdomar. Dessa är betydligt mer resurskrävande. Gymnasieskolan kan dock beräknas expandera i en något långsammare takt än vad som framgår av KEA:s beräkningar på denna punkt. Det bör samtidigt framhållas att besparingspropositionens aviserade förslag om besparingar på gymnasieskolans område leder lill minskade anspråk på resurser. Detta motverkas bara lill viss del av försla­get i budgetpropositionen år 1981 att minska den två- och treåriga studie-förberedande utbildningen i gymnasieskolan lill förmån för yrkesinriktade utbildningsvägar. Ökad yrkesinriktad utbildning måste nämligen bl.a. åstadkommas genom att befintliga investeringar utnyttjas bättre genom ändrad schemaläggning m. m.

Den kommunala vuxenutbildningen (komvux) enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och för gymnasieskolan bör dras ned i motsva­rande mån som grundutbildningen för vuxna (grundvux) tillåls expandera fr. o. m. läsåret 1982/83. På denna punkt kommer chefen för utbildningsde-

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       30

partementet att senare i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag.

Om kommunernas barnomsorgsplaner så som de redovisades till social­styrelsen våren 1980 skulle realiseras innebär della att hela det samhälls­ekonomiska utrymme som står till buds för ökning av komtnunernas kon­sumtionsvolym inlecknas och mer därtill. De uppgifter som nu föreligger rörande barnomsorgsutbyggnaden åren 1980 och 1981 tyder på alt en viss uppbromsning har skett i förhållande lill angivna planer. Om kommunerna skall kunna begränsa volymökningen lill ca 1 % kommer daghemsulbygg-naden inle att kunna förverkligas i den takt som förutsatts i kommunernas planer. Nya platser i barnomsorgen måste i slor utsträckning tillskapas genom ett eftektivare utnyttjande av redan befinlliga resurser. Möjligheter till omprioriterings- och rationaliseringsåtgärder måste således utnyttjas i en helt annan ulslräckning än lidigare. Det underlättas av ett slopande av den statliga detaljregleringen av barnomsorgen. Chefen för socialdeparte­mentet kommer senare i annat sammanhang atl återkomina till regeringen med förslag i denna fråga.

När del gäller riksdagens beslul om införande av den nya socialtjänstla­gen och regeringens förslag om frivillig tillsyn enligl miljöskyddslagen vill jag erinra om att avsikten inle är att kommunernas resursanvändning på grund härav skall öka under de närmaste åren.

För landstingskommunerna ulgör utbyggnaden av långtidssjukvården en viktig förklaring till volymökningen de närmaste åren. Här planeras en utbyggnad med närmare 1 800 platser per år. Samtidigt förutsätts satsning­ar på hemsjukvården och övrig öppen vård. Utbyggnaden av långtidssjuk­vården är prioriterad. För att det skall bli möjligt för landstingskommuner­na att dämpa ökningstakten i verksamhetsvolymen de närmaste åren krävs emellertid att utbyggnaden begränsas till vad som mofiveras av befolk­ningsförändringarna, dvs. ca 1 000 platser per år. En eventuell utbyggnad därutöver bör enbart ske i den ulslräckning resurser kan frigöras genom omprioritering. Det skall här betonas att prioriteringen av långtidssjukvår­den inte snävt bör begränsas fill enbart den slutna sjukhusvården för äldre. I många fall kan ett alternativ vara alt i stället bygga ut sjukvård i hemmet och övrig primärvård samt den sociala hemtjänsten.

När del gäller landstingskommunernas planer för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda kommer att föreslås att den underställning av dessa hos socialstyrelsen som f.n. sker upphör. Statsrådet Holm kommer senare i annat sammanhang att lägga fram förslag i denna fråga.

Jag har i det föregående i huvudsak uppehållit mig vid utvecklingen av den kommunala konsumtionen. Del finns emellerfid anledning atl betona att även transfererings- och investeringsutgiflerna måste bli föremål för samma noggranna prövning som konsumtionsutgifterna.

Inom sjukvården planeras för de närmaste åren mycket omfattande investeringar. Med hänsyn lill de krav på uppbromsning av den landstings-

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               31

kommunala expansionen som nu gör sig gällande finns anledning alt när­mare pröva vilka investeringsprojekt som bör komma lill utförande. 1 princip bör endast sådana investeringar som krävs för all klara en oföränd­rad standard eller som är rena ersättningsinvesteringar genomföras.

I föregående års reviderade budgetförslag framhöll min företrädare att nuvarande samhällsekonomiska läge och den omstrukturering som pågår inom sjukvården kräver att redan planerade stora sjukhusbyggen omprö­vas. Detta gäller i än högre grad nu. Så länge som landstingskommunernas planer utvisar att det fortfarande är aktuellt att bygga stora sjukhus i den omfattning som nu är fallet kan jag inle se annat än att den särskilda prövning av byggnadstillstånd som regeringen gör för byggnader inom sjukvårdssektorn måsle kvarstå.

Förändringar av huvudmannaskapet för den regionala och lokala kollek­tiva persontrafiken bör genomföras ulan krav på ökade bidrag från huvud­männens sida. Verksamhetens anpassning härtill underlättas bl.a. genom borttagande av underställning av kollektivtrafiklaxor. Chefen för kom­munikationsdepartementet kommer att återkomma till regeringen med för­slag i dessa frågor.

Även när det gäller kommunernas och landstingskommunernas verk­samhet i övrigt är det uppenbart att eventuella utbyggnadsplaner kan behöva omprövas. Det gäller bl.a. planer för sådana verksamheter som äldreservice, öppen och sluten vård, folktandvård och yrkesmedicinsk verksamhet. Även befintlig verksamhet måste prövas noga och möjlighe­terna att genom omprövning och rationalisering dra ned anspråken på reala resurser tas till vara. Det bör också kunna innebära att man sänker stan­darden inom vissa områden som inte prioriteras så högt. Jag vill särskilt framhålla att det inte kan vara rimligt att låta den kommun eller landstings­kommun som har den högsta standarden ulgöra riktpunkt för övriga kom­muner och landsting. Tvärtom bör det vara i just dessa som möjligheterna är störst att genom omprövning och rationalisering uppnå besparingar i verksamheten. Jag förutsätter att de "besparingskataloger" som de båda förbunden nyligen har sammanställt kommer att utgöra en god grund för det aktiva besparingsarbete som måste bedrivas inom de närmaste åren.

De bedömningar som hittills redovisats avser i regel kommunsektorn som helhet liksom även det angivna volymmålet. Variationerna är emeller­tid stora mellan de enskilda kommunerna och landslingen. Självfallet mås­te anpassningen ske med hänsyn till dessa variationer. Kommuner och landstingskommuner med en mycket hög servicenivå inom olika verksam­hetsområden kan som nämnls behöva inrikta sina åtgärder på att åstad­komma besparingar genom standardsänkningar.

För att möjliggöra de mycket långtgående omprövnings- och effektivi­seringsåtgärder som jag har föreslagit i del föregående och för att medver­ka till att hålla nere den volympåverkan som kommer från olika svårkvan-tifierbara faktorer är det enligt min mening av avgörande betydelse alt den

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       32

ibland myckel långtgående statliga detaljregleringen kan minskas. Stat-kommungruppen (Kn 1980:03) har under våren intensifierat sill arbele med att åstadkomma förslag i denna riktning. Ell brett upplagt arbete har nu startats utifrån de av kommunförbunden sammanställda förslagen från enskilda kommuner och landstingskommuner om slopande av statlig kost­nadsdrivande detaljreglering. Vissa förslag har redan lagts fram från grup­pen. Bl.a. föreslås all underställningen av omsorgsplaner slopas och att stickprovskontroll av olika slag av mätare slopas. Enligl vad jag har erfarit avser chefen för kommundepartementet att inom kort avisera flera förslag om slopande av statliga koslnadshöjande normer på olika sektorsområden. Jag bedömer den verksamhet som stat-kommungruppen bedriver som mycket viktig för att en uppbromsning av den kommunala expansionen skall kunna ske. Regeringen har också under våren haft överiäggningar med berörda verkschefer i här aktuell fråga. Därvid kunde konstateras atl det över lag finns en positiv inställning för sådana åtgärder.

De mycket långtgående ålgärder från stat och kommun som jag har redovisat i det föregående bör enligl min mening ge erforderliga förutsätl­ningar för att dämpa den kommunala volymökningen lill ca 1 % per år under de närmaste åren. För år 1982 får åtgärderna också ses i ljuset av den tidigare i annat sammanhang föreslagna begränsningen av det finansiella utrymmet för kommunsektorn.

Sammanfattningsvis kan sägas att den volymutveckling prioriteras som hänför sig till befolkningsförändringarna, dvs. huvudsakligen ökningen av antalet äldre. I stort se;tt får i övrigl utrymme för eventuella nya åtaganden skapas genom omprioritering, rationalisering och besparingar. Det gäller också den volymökning som kan föranledas av svårkvantifierbara fakto­rer. Befintliga utbyggnadsplaner måsle i många fall omprövas. Jag vill understryka vikten av att de av mig här angivna riktlinjerna för utveckling av de kommunala verksamheterna och de åtgärder som föranleds härav läggs till grund för arbetet med nästa års budgetar. Även fierårsplanerna bör snarast revideras. Jag avser att återkomma med förslag till ytterligare åtgärder om det i höstens budgetarbete i kommuner och landstingskommu­ner finns indikationer på all här föreslagna ålgärder inte räcker lill för att begränsa volymökningen lill ca 1 % år 1982.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                 33

2   Särskilda frågor

2.1 Översynsprogram

I budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 2 s. 28) lämnade jag en kort redogörelse för det aktuella läget beträffande översynsprojekten. Jag kommer nu att ge en motsvarande översikt rörande arbetsläget i dessa samt redovisa de projekt som tillkommit under våren 1981. Jag har därvid samrått med berörda statsråd. Resultatet av arbetet i de olika projekten kommer så långt möjligt att beaktas i höstens budgetarbete.

Inom justitiedepartementets område sker en översyn av rätts­hjälpen. Denna väntas ge underlag för besparingar om nära 15 milj. kr. budgetåret 1982/83. Ytterligare besparingar inom rättshjälpen kan nås efter fortsalt utredningsarbete.

Inom utrikesdepartementet har en intern besparingsutredning tillsatts. Denna skall redovisa alternativa vägar för att vid utrikesförvalt­ningen under perioden 1982/83-1986/87 spara 50 milj. kr. i fast penning­värde samt belysa konsekvenserna härav. En del av besparingarna skall kunna beaktas redan i budgeten för budgetåret 1982/83.

Inom försvarsdepartementets område kartläggs de besparings­möjligheter som finns inom området samverkan mellan.försvaret och övri­ga samhällssektorer. En första idéinventering visar på ett antal områden där besparingar genom samverkan bedöms vara möjliga. Översynen, som skall utgöra underlag för beslut om direkta åtgärder eller för fortsatt utredningsarbete, genomförs med inriktning mot 1982 års försvarsbeslut. Kostnaderna för försvarets materlelunderhåU uppgår f. n. till ca 1,3 miljard kr. En pågående översyn skall leda fram till förslag om underhållsverksam­hetens organisation och dimensionering. I en första etapp skall förslag till möjliga besparingar avges under hösten 1981. I en andra etapp, som skall vara slutförd sommaren 1982, lämnas förslag till organisafion av materiel­underhållel mot bakgrund av regeringens ställningstaganden till förslagen i den första etappen.

Inom socialdepartementets område har nyligen påbörjats en översyn av statens bakteriologiska laboratorium (SBL). Arbetet, som skall slutföras hösten 1981, bedrivs i samverkan med den översyn av verksam­heten vid statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) som sker inom jord­bruksdepartementets område. Jag återkommer strax till sistnämnda fråga. Vidare kommer inom kort att påbörjas en översyn rörande receplförskriv-ningen m.m. i syfte att minska den allmänna försäkringens kostnader för läkemedel.

Inom kommunikationsdepartementets område fortsätter sta­tens vägverk sitt översynsarbete rörande vägverkets centrala, regionala och lokala organisation samt åtgärder för att minska slitaget på vägarna till följd av användningen av dubbade däck. Sjöfartsverkets översyn av isbry-

3  Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       34

tarverksamheten avslutas hösten 1981. Samtidigt avslutas en översyn inom postverkets område rörande tjänstebrevsrätten och reglerna för franke­ringsfrihet. Denna väntas resultera i besparingar om ytterligare ca 30 milj. kr.

Inom ekonomidepartementets område pågår en översyn av den statliga statistikproduktionen. Resultatet av stalislikulredningens arbete kommer att ge en grund för reella besparingar.

Inom utbildningsdepartementets område fortsätter översynen om statsbidraget till driften av gymnasieskolor. Kommittén för uppföljning av högskolereformen har nyligen genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att finna organisatoriska och administrativa förenklingar som bringar ned kostnaderna för förvaltningsapparaten inom högskolan. Vidare har förbe­redelser vidtagits för en översyn av reglerna m.m. för arkivering av tryckta handlingar inom statsförvaltningen och därmed jämförbart materi­al.

Inom jordbruksdepartementets omräde tillkallas inom kort en utredare för att se över möjligheterna till samordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadmi­nistrationen. En särskild utredare har nyligen tillkallats för översyn av SVA och statens lantbrukskemiska laboratorium. Arbetet skall inriktas mot besparingar genom avgränsning av verksamheter samt samverkan och samordning med SBL och andra myndigheter och inslilulioner. Mer be­gränsade översyner avses komma alt genomföras bl.a. beträffande de objektiva skördeuppskaltningarna, statens lanlbruksinformation samt, inom miljöområdet, bl.a. förvaltningen av naturreservat.

Inom handelsdepartementets område avslutas översynen av konsumentverket till sommaren 1981 för atl kunna beaktas i höstens bud­getarbete.

Inom bostad sdepartementets område pågår en översyn av vissa verksamheter inom statens lantmäteriverk. Vidare förbereds en översyn av verksamheten vid statens planverk.

Inom kommundeparlemenlels område pågår en översyn rörande planeringsaktiviteterna vid länsstyrelserna.

Jag förordar att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad jag nu anfört om översynsprojekt.

2.2 Myndigheternas långsiktiga besparingsarbete

Jag har lidigare i skilda sammanhang framhållit att besparingsarbetet måste bedrivas på elt planmässigt sätl och i ett långsiktigt perspektiv samt att arbetet måsle ingå som etl viktigt inslag i budgetprocessen. Jag har vidare strukit under betydelsen av att myndigheterna i högre grad än hittills inriktar sitt planerings- och budgeleringsarbete utifrån förutsätt­ningen om oförändrad eller minskad resurstilldelning samt att de identifi-

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                35

erar och lämnar förslag lill omprövningar och besparingar. I linje härmed uppdrog regeringen den 18 december 1980 ål samlliga myndigheler inom den civila sektorn av statsförvaltningen att revidera sina tidigare lämnade långtidsbedömningar för budgetåren 1982/83-1985/86 och därvid utgå från de uttalanden om besparingar som hade gjorts i 1980 års kompletterings­proposition och i propositionen om besparingar i statsverksamheten, m. m. (prop. 1980/81:20).

Enligt anvisningarna för de reviderade långtidsbedömningarna skulle myndigheterna redovisa effekterna av en minskad resurstilldelning belräf­fande myndighetsanslag och motsvarande anslag. Myndigheterna skulle sålunda utgå från att huvudalternativet (en real minskning av anslagen med 2 % per år) tillämpas under hela långtidsbudgetperioden. Enligt anvisning­arna skulle en sådan minskad resurstilldelning så småningom kunna ge anledning till en omprövning av vissa pågående aktiviteter. Myndigheterna skulle därför redovisa om det inom myndighetens verksamhet fanns några områden där, enligt myndighetens bedömning, en ambitionssänkning mås­te komma i fråga.

För övriga anslag som myndigheterna disponerar, huvudsakligen anslag för transfereringar till kommuner, företag och hushåll, skulle myndigheter­na utgå från att prövningen av statens utgifter blir ytterst restriktiv och att översyn och omprövning blir återkommande inslag i det långsiktiga arbetet med att förbättra statens finanser. Myndigheterna skulle därför mot bak­grund av en utvärdering av effekterna av de åtgärder de vidtar och de regelsystem de har att administrera lämna underlag för att bedöma behovet av olika aktiviteter inom sina resp. ansvarsområden. Myndigheterna skulle redovisa vilka verksamheter och stödformer m. m. som bedöms vara mest undgängliga och som bör kunna slopas eller bedrivas med sänkt ambitions­nivå. Om myndigheterna anser att en närmare översyn först bör ske av verksamheten i fråga eller av de bestämmelser som reglerar verksamheten skulle de kortfattat redovisa förslag lill översynsarbelets inriktning och uppläggning samt förväniad besparingseffekt.

Genom beslut den 29 januari 1981 utfärdade regeringen anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1982/83. Enligl des­sa anvisningar skall myndigheterna på motsvarande sätt i sina långtidsbe­dömningar för budgetåren 1983/84-1986/87 utgå frän minskande resurser och redovisa vilka områden som enligl myndigheternas bedömningar bör kunna bli föremål för omprövningar och nedskärningar.

Myndigheternas reviderade långtidsbedömningar för perioden 1982/83-1985/86 inkom till regeringskansliet i mitten av mars 1981. De bereds nu inom resp. departement. Myndigheterna har haft relalivi kort lid lill förfo­gande för arbetet med de reviderade långtidsbedömningarna. Vissa kon­kreta förslag till besparingar har dock förts fram och bör kunna tas upp till behandling redan i kommande budgetarbete. I övrigt utgår jag från att myndigheterna fortsätter samt fördjupar sitt långsiktiga planerings- och

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       36

budgeleringsarbete med utgångspunkt i den reslriklivitel som bl.a. de lämnade anvisningarna för det kommande budgetarbetet förutsäller.

De nyligen inkomna reviderade långtidsbedömningarna ger mig anled­ning att betona vikten av all myndigheterna koncentrerar sina redovisning­ar på sådana förändringar av verksamheter och stödformer som enligl myndigheternas bedömningar är möjliga och rimliga att genomföra i nuva­rande ansträngda ekonomiska situation. Myndigheterna bör sålunda inte åberopa de ambitionsnivåer, som nu gällande medelsanvisningar är uttryck för, och bakomliggande politiska beslul. Myndigheterna bör i stället ange de regelförändringar m. m. som krävs för att de förändringar som myndig­heterna kan finna lämpliga i ell besparingsarbete skall kunna förverkligas. Myndigheterna bör ocksä pröva och redovisa möjligheterna till avgiftsfi­nansiering av tjänster.

För uppdragsmyndigheter, affärsverk och myndigheter med inläklsfi­nansierad verksamhet, där rationaliserings- och omprövningsarbetel inle direkt kommer lill uttryck som en besparing på statsbudgeten, bör pröv­ningen visa om en sänkt servicegrad kan ge sänkta avgifter för verkens eller myndigheternas tjänster eller om krav på en höjd avgiftsnivå kan motverkas genom en sänkt ambitionsnivå.

Jag vill slutligen understryka atl myndigheterna i sina långtidsbedöm­ningar bör åläggas att behandla tänkbara verksamhetsförändringar under periodens första två år relativt utförligt. För de sisla åren i perioden kan en mer summarisk redovisning lämnas.

Myndigheterna bör också pröva möjligheten alt bättre utnyttja de råd och annat stöd i metodfrågor som har utarbetats av de statliga rationalise-ringsmyndighelerna. Jag vill erinra om alt ell fortlöpande utvecklingsarbe­te bedrivs i dessa hänseenden och atl såväl statskontoret som riksrevi­sionsverket har samlat in och delvis publicerat material om olika angrepps­sätt, meloder och arbelsformer för att uppfylla statsmakternas krav på omprövningar och besparingar.

Vad jag nu har anfört bör på lämpligl säll ges myndigheterna till känna. Jag förordar vidare att riksdagen får tillfälle all ta del av vad jag nu har sagt om myndigheternas långsiktiga besparingsarbete.

2.3 Statliga kreditgarantier

Som jag nyss påpekat kan statliga garantier för lån ha betydande effekter på samhällsekonomin. Sådana effekter kan vara t.ex. att låntagaren får en i olika avseenden gynnad ställning på kreditmarknaden, att marknadsut­rymme tas i anspråk som annars skulle ha kunnat användas för annan långivning saml all kredilmarknaden fragmentiseras med risk för ökade marknadsstelheter som följd. Slalliga garantier leder också lill kostnader för staten i de fall låntagaren ej kan uppfylla sina förpliktelser. Samtidigt kan del i vissa fall finnas goda skäl för staten atl lämna garantier. Detta

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        .37

gäller i första hand när en angelägen verksamhet annars ej kan komma lill stånd.

I tabell 4 redovisas i aggregerad form utestående statliga kreditgarantier den 30 juni 1980.

Tabell 4. Utestående statliga kreditgarantier 1980-06-30

(Milj. kr.)

 

 

 

Utestäende garanti-

 

 

belopp 1980-06-30

Garanterat av riksgäldskonloret

 

 

Export kreditgarantier

 

16700

Garantier till banker och andra krediiinstitutioner

 

14732

varav till Konungariket Sveriges Sladshypo-

 

 

tekskassa

8500

 

Sveriges Investeringsbank AB

5000

 

Sveriges Allmänna Hypoteksbank

900

 

Garantier till varv och rederier

 

12459

varav avseende varv

12384

 

Garantier till företag och stiftelser

 

3611

varav till Svensk Kärnbränsleför-

 

 

söijning AB

453

 

Svenska Petroleum AB

416

 

Svenskt Stål AB

304

 

Garanterat av andra myndigheler

Garanterat av statens vattenfallsverk           4 038

Garanterat av lantbruksstyrelsen                   2694

Garanterat av statens industriverk                1 781

Garanterat av andra myndigheter                    289

Summa utestående kreditgarantier             56 304

Vissa av dessa garantier är förenade med betydande förlustrisker för staten. Detta gäller t. ex. garantierna för s. k. industrigarantilån som under de senaste budgetåren lett till en belastning på statsbudgeten om ca 100 milj. kr. per budgetår. Även för exportkreditgarantierna finns förlust­risker. Hittills har förlusterna täckts från exportkreditnämndens reserv­fonder som dock vid ingången av innevarande budgetår var mycket små. Inom en nära framtid kan förlusterna på exportkreditgarantisystemet där­med komma att belasta statsbudgeten. Även garantierna till varv och rederier kan i framtiden komma att leda till betydande kostnader för staten.

Som framgått uppgick de av staten utställda kreditgarantierna vid ut­gången av förra budgetåret till 56304 milj. kr. I detta belopp ingår även vissa borgensåtaganden. De av riksdagen beviljade garantiramarna är dock betydligt större. Mycket stora icke utnyttjade belopp finns främst inom ramarna avseende exportkreditgarantier och garantier till varvsföre­tag. Inom exportkreditgarantisystemet uppgick det icke utnyttjade ramut­rymmet till ca 44000 milj. kr. Exportkreditnämnden har emellertid lämnat garantiutfästelser uppgående till mycket stora belopp. I de fall de aktuella exportaffärerna realiseras leder utfästelserna lill all slalen får utfärda garantier. Inom varvsgarantiramen fanns vid senaste budgetårsskiftet ett 4    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       38

icke utnyttjat utrymme om ca 11 000 milj. kr. Delta sammanhänger med att garantiramen skall ulnylljas för lån avseende produktionen vid svenska varv t. o. m. utgången av år 1983.

Jag övergår nu till att samlal redovisa de förslag regeringen under inne­varande budgetår har lagt fram angående ramar för statliga åtaganden i form av kreditgarantier. Däri inkluderar jag vissa borgensåtaganden. I de fall riksdagen före utgången av mars månad innevarande budgetår har tagil beslut i anledning av regeringens förslag redovisas även dessa beslut. Jag har i erforderlig utsträckning samrått med berörda departementschefer och övriga statsråd.

Statliga kreditgarantier för lån ges f. n. inte inom justitie-. bo stad s-och kommundepartementens verksamhetsområden.

Inom kommunikationsdepartementels verksamhetsområde föreslog regeringen i propositionen om överlåtelse av statens aklier i Datasaab AB till Telefonakliebolagel LM Eriksson m.m. (prop. 1980/ 81:93) att regeringen efter prövning i varje särskilt fall skall få medge televerket att teckna erforderiig borgen för Teleinvest-koncernen i den utsträckning som detta berör koncernens innehav av aktier i det överiålna företaget. Något belopp har ej specificerats. Förslagen i propositionen innebär vidare att garantin avseende lån till Telefabrikalion AB kan upphö­ra. Denna garantiram uppgick till 20 milj. kr. Riksdagen har sedermera beslutat i enlighet med regeringens förslag (NU 1980/81:38, rskr 1980/ 81:208).

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 12) - i likhet med vad som gäller för innevarande budgetår - för nästa budgetår årliga garantiramar om 2 milj. kr. resp, 1,5 milj. kr. för lån till nyetablering av förlag m. m. resp. till bokhandel.

Inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde föreslogs i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 13) att den årliga ramen för slallig kreditgaranti för lån till jordbrukets rationalisering m.m., träd­gårdsnäringens rationalisering m.m., rennäringens rationalisering m.m. samt inköp av avelshästar och ridhästar skall uppgå lill 751 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Ramen får därmed samma omfattning som innevaran­de budgetår. Fördelningen mellan de olika ändamålen skiljer sig dock så till vida att delramen avseende garantier för lån till trädgårdsnäringens ratio­nalisering m.m. föreslås bli höjd med 5 milj. kr. lill 40 milj. kr., medan delramen avseende jordbrukets rationalisering föreslås bli sänkt med det förra beloppet till 708 milj. kr. De årliga garantiramarna för lån lill fiskefö­retag, fiskeberedningsföretag resp. åtgärder som främjar fritidsfisket före­slogs i samma proposition lill 20 milj. kr., 10 milj. kr. resp. 2 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Detta innebär oförändrade belopp jämfört med vad som gäller för innevarande budgetår. För dessa garantiramar har riksdagen fattat beslut i enlighet med regeringens förslag (JoU 1980/81:18, rskr 1980/

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               39

81:207). I propositionen föreslås också all den årliga garantiramen för lån till byggande av skogsvägar höjs frän 6 milj. kr. till 11 milj. kr. 1 propositio­nen med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1980/81 (prop. 1980/81: 125) föreslår regeringen alt staten skall ge garanti för lån till Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) med högst 110 milj. kr. jämte ränta.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde föreslås i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14) all ramen för ex-portkreditgaranlier höjs med 6000 milj. kr. till 67000 milj. kr. för budget­året 1981/82.

Inom industridepartementets verksamhetsområde föreslår re­geringen i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 17) all ramen för de särskilda strukturgarantierna för textil- och konfektionsindustrin höjs med 20 milj. kr. lill 259,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Detta belopp avser de över åren samlade garantiåtagandena. Samma sak gäller för garantier som de regionala utvecklingsfonderna kan ge. Deras garanligiv-ningskapacitel föreslås bli ökad till 25 % av det egna kapitalet eller med ca 125 milj. kr. till ca 425 milj. kr. Beloppet kan inte i förväg fastställas exakt, eftersom det egna kapitalels storlek varierar med olika faktorer. I proposi­tionen föreslås dessutom att den åriiga ramen avseende kreditgarantier för lån lill företag i glesbygder och för lån till anskaffning av varulager skall ökas med 7 milj. kr. till 48 milj. kr. För nästa budgelår föreslås vidare att den årliga ramen för garantier enligl förordningen (1978:507) om industri­garantilån m.m. och för lån till turisthotell skall uppgå till 300 milj. kr. Detta är samma belopp som riksdagen hittills har godtagit för innevarande budgetår. Regeringen har sedermera funnil skäl att i propositionen med förstag om tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1980/81 (prop. 1980/81:101) föreslå att ramen för innevarande budgetår skall höjas till 450 milj. kr.

I propositionen om vissa frågor rörande glasindustrin (prop. 1980/81:89) föreslår regeringen att särskilda strukturgaranlier för manuell glasindustri skall få lämnas inom en ram om 25 milj. kr.

I propositionen om riktlinjer för energipoliliken (prop. 1980/81:90) före­slås att ramen avseende garantier för lån lill utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol höjs med 2000 milj. kr. lill 4000 milj. kr. I samma proposition föreslås att statens vattenfallsverk bemyndigas att teckna bor­gen för lån intill 7 833 milj. kr. Delta innebär en höjning med 720 milj. kr.

Inom övriga departements verksamhetsområden har förslag an­gående kreditgarantier eller borgensåtaganden inle lagts fram under inne­varande budgetår.

Den information jag nu har lämnat sammanfattas i tabell 5.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag

40

 

Tabell 5. Förslag angående ramar för statliga kreditgarantier m. m.

(milj. kr.)

Garantiram

1980/81

1981/82

Förändring

mellan

budgetåren

 

Ramar för samlal slalligl garan­tiåtagande

Rätt för televerket att teckna borgen för Teleinvest-koncernen Garantier för lån till Telefabrikalion AB Garantier för lån till Svensk Avfallskon­vertering AB (SAKAB) Exportkreditgarantier Särskilda strukturgaranlier för lexlil-och konfektionsindustrin Garantier utställda av de regionala ut­vecklingsfonderna (ungefärliga belopp) Särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri

Garantier för län lill utvinning m. m. av olja, naturgas eller kol Rätt för statens vattenfallsverk att teck­na borgen

Summa förändring av ramar för samlat statligt garantiåtagande

20,0

20,0

 

110,0' 61000,0

110,0' 67000,0

-1-6000.0

239.5

259,5

+    20,0

300,0

425,0

-1-   125.0

-

25,0

-1-    25.0

2000.0

4000,0

4-2000.0

7 113,0

7 833,0

+  720,0

ca -1-8870,0

 

1980/81

1981/82

Beviljad

Föreslagen

garantiram

garantiram

Ramar för årligt statligt garanti­åtagande

Garantier för lån till nyetablering av förlag m. m. samt till bokhandel Garantier för län till jordbrukets rationa­lisering m. m., etc. Garantier för lån till fiskeföretag, etc Garantier för lån till byggande av skogs­vägar

Garantier för län till företag i glesbygder m. m. Garantier för industrigarantilån m. m.

Summa ramar för årligt garantiåtagande

3,5

751,0 32,0

6,0

41,0 450,0=

3,5

751.0 32.0

11.0

48,0 300,0

1145,5

' Föreslaget pä tilläggsbudget 111

 Varav 150 milj. kr. föreslaget på tilläggsbudget 11

Sammanfattningsvis kan under budgetåret 1981/82 statliga kreditgaran­tier för lån m. m. ges med ytteriigare. dels ca 8870 milj. kr. hänföriiga till ramar avseende totala engagemang, dels I 145,5 milj. kr. hänförliga till ramar för årligt engagemang. Den sammanlagda ökningen blir därmed ca 10 miljarder kr. Till detta belopp kommer det ramulrymme som i vissa fall frigörs till följd av att lån med statlig garanti blir amorterade. I andra fall är det så att de utställda garantierna från tidigare år successivt minskar efter hand som lånen amorteras.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                41

Den stora merparten av ökningen i garanfiramarna hänför sig till ex­portkreditgarantierna, som snarast har karaktären av ett försäkringssy­stem som syftar till att underlätta svenska företags exportaffärer. Premie­sättningen för exportkreditgarantier skall i princip vara sådan att några förluster ej belastar statsbudgeten.

Jag vill åter betona att de belopp som jag just har nämnt avser ramar för åtaganden. Summan av faktiskt gjorda åtaganden kan utvecklas på annat sätt.

Jag föreslår att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har redovisat.

2.4 Möjlighet till tillfälliga medelsöverföringar mellan fonder finansierade med särskild beredskapsavgift på olja

I lagen (1980:1083) om ändring i lagen (1973:1216) om särskild bered­skapsavgift för oljeprodukter föreskrivs att för motorbrännolja, eldningsol­ja och bunkerolja skall fr.o.m. den 1 januari 1981 utgå särskild bered­skapsavgift med 66 kr. för kubikmeter. Av dessa avser 38 kr. finansiering av oljelagring, 4 kr. finansiering av oljeprospektering och 24 kr. finansi­ering av oljeersättande åtgärder. Inkomna medel fonderas i fonder för resp. ändamål hos riksgäldskontoret. Regeringen har i prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken föreslagit att den särskilda beredskapsav­giften för oljeprodukter skall höjas med 23 kr. för kubikmeter fr. o. m. den 1 juli 1981, 4 kr. avser finansiering av oljeprospektering medan 19 kr. avser finansiering av det nya energiforskningsprogram om vilket förslag läggs fram i den proposition jag nyss hänvisade lill. De inkomster som är av­sedda för finansiering av nämnda program skall tillföras en särskild fond för energiforskning hos riksgäldskonloret.

Storleken på de inkomster som följer av den särskilda beredskapsavgif­ten varierar över året som en följd av variationer i efterfrågan på oljepro­dukter. Vidare gäller att avgifter som följer av försäljning av oljeprodukter under en viss månad kan tillföras fonderna hos riksgäldskontoret först en viss tid senare. De tidsmässiga variationerna i inkomsternas storlek, lik­som den förskjutning som sker i tillförseln av inkomsterna lill fonderna hos riksgäldskontoret, kan i vissa fall föranleda problem när del gäller all planera och genomföra den verksamhet som skall finansieras från resp. fond. Detta kan i första hand komma att gälla för verksamhelen inom energiforskningsprogrammet men även för den verksamhet som finansi­eras över oljeersättningsfonden.

För att undvika olägenheter som kan uppstå till följd av de nu berörda förhållandena vad gäller det sätt på vilket inkomsterna tillförs fonderna hos riksgäldskontoret, bör regeringen ha möjlighet att besluta om tillfälliga överföringar av medel mellan de olika fonderna.

Detta bör ske genom utnyttjande av de tillfälliga likviditetsöverskott

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       42

som kan uppstå hos vissa av fonderna. Regeringen bör bemyndigas att besluta om sådana tillfälliga överföringar av medel mellan de olika fonder­na hos riksgäldskontoret som finansieras genom den särskilda beredskaps­avgiften på oljeprodukter. Jag har i denna fråga samrått såväl med cheferna för handels- och industridepartementen som med statsrådet Petri.

2.5 Utnyttjande av nnansfullmakten, m. m.

Fr. o. m. budgetåret 1979/80 gäller nya former för redovisning av utnytt­jandet av finansfullmakten. Avsikten är atl riksdagen genom en samlad redovisning av utnyltjandel av finansfullmakten och övriga konjunktur-och arbetsmarknadspolitiska bemyndiganden skall få en bättre överblick över hur olika bemyndiganden har utnyttjats. En sådan redovisning bör vara så fullständig som möjligt och lämnas först i komplelteringsproposi­tionen. Hemställan om utnyttjande av finansfullmakl för det nästföljande budgetåret görs vid samma tillfälle. Om arbetsmarknadslägel skulle kräva insatser, utöver vad som kan tillgodoses genom ianspråktagande av den givna finansfullmaklen, ankommer det på regeringen atl på tilläggsbudget begära en utvidgad finansfullmakt.

Jag skall i det följande redovisa hur regeringen har utnyttjat finansfull­makten från föregående redovisningstillfälle till den 23 april 1981. Min redogörelse, som således avser de sista månaderna av budgetåret 1979/80 och större delen av budgetåret 1980/81, bör bringas till riksdagens känne­dom.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats alt för budgetåret 1979/80, om arbetsmarknadsläget kräver det, beslula om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1978/79:100 bil. 2, FiU 1978/79:40, rskr 1978/79:452).

I prop. 1979/80: 150 (bil. 2) redovisades de ålgärder som under budget­året 1979/801, o. m. den 23 april 1980 hade beslutats med stöd av finansfull­makten. Under återstoden av budgetåret utnyttjade regeringen inle finans­fullmaklen. Under budgetåret disponerades sammanlagt 566,5 milj. kr. av finansfullmakten.

När det gäller utnyttjandet av finansfullmakten för budgetåret 1980/81 vill jag erinra om atl riksdagen har bemyndigat regeringen att för detta budgelår, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill elt sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1979/80:150, FiU 1979/80:40, rskr 1979/80:421). Fullmakten får användas för finansiering av tidigare­läggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som nor­malt finansieras med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högsl till 75%. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivel och bostadssektorn. Härvid får gällan­de bidragssatser tillfälligt förhöjas med högst 75 %.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               43

Regeringen har disponerat fullmakten genom beslul den 9 oktober, den 13 november och den 18 december 1980. Genom beslutel den 9 oktober utnyttjades fullmakten med totalt 11,0 milj. kr. för att utföra byggnadsarbe­ten åt Kiruna geofysiska institut och generaltullstyrelsen. Genom beslutet den 13 november utnyttjades finansfullmaklen för sysselsättningsfräm­jande åtgärder i Värmlands län. Beslutet avsåg bl.a. tidigareläggning av statliga vägar. Genom beslutel disponerades 40 milj. kr. av finansfullmak­ten. Beslutet den 18 december 1980 innebar alt ytterligare 394,9 milj. kr. av finansfullmakten disponerades. Av beloppet avsåg 350 milj. kr. medel för beredskapsarbeten, 19,9 milj. kr. om- och tillbyggnad av verkstadslokaler m.m. i Mala för Sveriges geologiska undersökning och 25 milj. kr. medel för beställning av två miljöskyddsfarlyg för generallullstyrelsens räkning. Genom dessa tre beslut har sammanlagt 445,9 milj. kr. av finansfullmakten disponerats.

Beträffande affärsverkens och vissa andra verksamheters investeringar har t.o.m. budgetåret 1979/80 den ordningen tillämpats att riksdagen be­myndigat regeringen att inom en marginal av 10% ulöver given investe­ringsram kunna beslula om en av konjunklurmässiga eller andra skäl påkallad ökning ay medelsramen. Min företrädare konstaterade i prop. 1979/80: 100 (bil. 2) alt den del av investeringsmarginalerna som kunde anses konjunkturpolitiskt motiverad fortsättningsvis borde ingå i det all­männa bemyndigandet att utnyttja finansfullmakten. Han konstaterade samtidigt att investeringsramarna kunde höjas av regeringen av andra skäl än konjunkturpolitiska, exempelvis för att medge en fördelaktig upphand­ling. Mot den bakgrunden föreslog han i prop. 1979/80: 100 (bil. 2) atl en marginal om 5% utöver investeringsramen borde beräknas på dessa anslag för att medge en ökning av medelsanvändningen av sådana skäl. Denna ordning har riksdagen också ställt sig bakom. I budgetpropositionen 1981 har affärsverkens anslag i enlighet med della beräknats med en marginal om 5% utöver föreslagen investeringsram.

Vid sidan av tlnansfullmaklen har riksdagen lämnat regeringen etl antal konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåret 1980/81 redovisas i följande icke-tabellariska sammanställning.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för del militä­ra försvaret och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller bered­skapsskäl.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under för­slagsanslaget Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. har regeringen bemyndigats alt ändra ramen för räntefria förbällringslån om del behövs av sysselsättningsskäl. Under reservalionsanslagen Anordningsbidrag m.m. till allmänna samlingslokaler, Uppruslningsbidrag m.m. fill all­männa samlingslokaler samt Lån för allmänna samlingslokaler får ramarna

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       44

för bidrag resp. lån överskridas om del behövs av sysselsättningsskäl. Även under anslaget Tilläggslån lill kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan beslutsramen vidgas om del behövs av sysselsättningsskäl.

De bemyndiganden jag nu har redovisat har hittills utnyttjats endasi i ett fall. Den 19 juni 1980 medgav nämligen regeringen all 10 milj. kr. fick tas i anspråk för energibesparande åtgärder i statliga byggnader.

Jag vill slutligen, för fullständighetens skull, nämna att jag senare denna dag avser föreslå regeringen att medge att finansfullmakten får utnyttjas för vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder. Enligt vad jag erfarit kommer vederbörande statsråd att senare denna dag återkomma med en närmare redovisning härav. Detaljerna i detta ärende torde jag få återkomma till vid mitt framläggande av nästa års reviderade budgetförslag.

Regeringen disponerar för innevarande budgetår, som jag lidigare nämnt, en finansfullmakt om 2500 milj. kr. Jag förordar alt fullmakten för budgetåret 1981/82 tas upp med samma belopp. Denna bör fä disponeras på samma villkor som gäller för innevarande budgetår.

2.6 Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82

2.6.1. Statsbudgetens inkomster budgetåren 1980/81 och 1981/82

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 3 april 1981 lämnat beräk-ningarav statsbudgetens inkomsler under budgetåren 1980/81 och 1981/82. För en närmare redogörelse härav hänvisar jag till verkets skrivelse (bil. 2.3).

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling har de antaganden som görs om inkomslutvecklingen i samhället en avgörande betydelse. Riksrevisionsverket har i sina beräkningar utgått från att lönesumman ökade med 11,8% mellan åren 1979 och 1980. Verket pekar dock på vissa indikationer, bl. a. storleken på de inbetalade preliminärskalterna år 1980. som talar för en långsammare utveckling av lönesumman under är 1980 än vad verket antagit. För sin bedömning av utvecklingen av lönesumman år 1981 och år 1982 utgår riksrevisionsverket bl.a. från det avtal som slutits mellan LO och SAF. För år 1981 antar man en ökning av lönesumman med 5,3%, vilkel innebären nedrevidering i förhållande till de anlaganden som bildade underlag för inkomstberäkningarna i årets budgetproposition. Ock­så antagandet om lönesummans ökning under år 1982 har reviderats ned. Man utgår nu från en ökning detta år med 6,5 %>.

Vid sin anmälan av den reviderade finansplanen tidigare denna dag redogjorde chefen för ekonomidepartemenlel för sina bedömningar av bl.a. lönesummans utveckling. Riksrevisionsverkets antaganden ligger väl i linje med dessa bedömningar. För år 1982 räknar verket dock med elt högre antagande för lönesummans utveckling än vad som anges i finanspla­nen. Eftersom jag i dessa avseenden delar de bedömningar som chefen för

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       45

ekonomidepartemenlel gett uttryck för känner jag mig föranlåten all på ett par punkter avvika från riksrevisionsverkels beräkningar.

För budgetåret 1981/82 innebär verkets beräkning att inkomsttiteln/>'5/j-ka personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse tas upp med 25728 milj. kr. Eftersom jag utgår från en något annan utveckling av lönesumman än verket beträffande år 1982 bör dessa inkomster räknas ned med 400 milj. kr. Inkomsttiteln bör därför föras upp med 25 328 milj. kr. I jämförelse med min beräkning i budgetpropositionen innebär della att inkomsterna under inkomsttiteln reviderats ned med 839 milj. kr. För innevarande budgetår harjag ingen erinran mot verkets beräkning.

Beräkningarna av inkomsterna på huvudgruppen skall på inkomst, reali­sationsvinst och rörelse baseras på förutsättningarna av ett oförändrat procenttal, dvs. 100, för uttagande av preliminärskall för budgetåret 1981/ 82. Enligt 12 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall varje år bestämmas med vilka procenttal av grundbeloppen den statliga inkomst­skatten skall ingå i preliminärskatten för kommande budgelår. Procenttalet för den första hälften av budgetåret 1981/82 skall vara detsamma som under innevarande budgetårs senare hälft. I lagen 1980:454 om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1980/81 har detta procenttal satts till 100. För tiden den 1 juli-den 30 december 1981 blir uttagsprocenten densamma. Jag föreslår att uttagsprocenlen även för fiden den 1 januari-den 30 juni 1982 fastställs till 100. Förslag till lag härom har utarbetats inom budgetdepartementet (bil. 2.7).

Under huvudgruppen lagstadgade socialavgifter beräknar riksrevisions­verket inkomsterna till 28679 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Med de utgångspunkter som jag har för utvecklingen av lönesumman och andra centrala faktorer räknar jag upp verkets beräkning med totalt 30 milj. kr. och för sålunda upp huvudgruppen med 28709 milj. kr. Inkomsterna under huvudgruppen fördelar sig på flera titlar. Jag går inte nu närmare in på var och en av dessa justeringar, utan hänvisar lill den sammanställning jag har låtit utarbeta av mina samtliga justeringar av verkets inkomstberäkning. Denna redovisas i tabell 6.

Riksrevisionsverket beräknar inkomsttiteln mervärdeskatt till 42400 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Med hänvisning till vad jag fidigare anfört beträffande de faktorer som styr utvecklingen av inkomsterna av mervär­deskatten föreslår jag att inkomsttiteln räknas upp med 300 milj. kr. till 42700 milj. kr.

Verket har i sin beräkning av affärsverkens inlevererade överskott ulgåll ifrån att inleveranserna från förenade fabriksverken kommer atl bli 32,9 milj. kr. för budgetåret 1980/81. För egen del finner jag att inleveransen från förenade fabriksverken skall uppgå till 47,2 milj. kr. Följaktligen räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln förenade fabriksverkens inle­vererade överskott med 14,3 milj. kr. jämfört med verkets beräkning. Jag finner däremot ingen anledning till erinran mot verkets beräkningar för 5   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                 46

budgetåret 1981/82. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för industri­departementet.

Regeringen kommer enligt vad jag har erfarit att i en särskild proposition lägga fram förslag till överenskommelse angående Sölvbackaslrömmarna. I denna föreslås bl. a. att riksdagen medger att staten från statens vatten­fallsverk överlåter viss ersättningskraft och vissa fallrättigheter till Syd­kraft AB. Samtidigt föreslås att det förräntningspliktiga statskapitalet hos verket sätts ned med 280 milj. kr. för att verket skall erhålla full kompensa­tion för de tillgångar verkel avstår ifrån. Därigenom kommer också den beräknade inleveransen från verket att minska. För budgetåret 1981/82 kan minskningen beräknas till 30,1 milj. kr. Jag finner därför att inkomsttiteln statens vattenfallsverks inlevererade överskott bör beräknas lill 1649900000 kr. för detta budgetår.

Vidare följer av förslaget att de tillgångar som förs över från statens vattenfallsverk till Sydkraft AB skall skrivas bort. Ehuru motsvarande avskrivning i snäv mening icke kan betraktas som kalkylmässig bör den för enkelhetens skull, i inkomstberäkningarna noteras under inkomsttypen kalkylmässiga inkomster. Efter alt också ha beaktat effekten av denna minskning av avskrivningsunderlaget bör enligt min mening inkomsttiteln statens vattenfallsverks avskriv/ungar för budgetåret 1981/82 ökas med 13638000 kr. jämfört med verkets beräkning och sålunda föras upp med 1 813638000 kr. Jag har i denna fråga samrått såväl med chefen för jord­bruksdepartementet som statsrådet Petri,

Riksrevisionsverket har i sina beräkningar ej kunnat beakta resultatet av de förhandlingar som förts med Landstingsförbundet bl.a. om ersättning till staten för övertagandet av huvudmannaskapet för de skyddade verkstä­derna i samband med bildandet av stiftelsen samhällsföretag. Det nu före­liggande avtalet innebär bl.a. att staten erhåller 775 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1980/81 och 1981/82. Denna ersättning ökar inkomsterna under inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Holm samt chefen för arbetsmarknads­departementet. Vidare får den nyligen framlagda propositionen om vissa varvsfrågor, m. m. (1980/81:131) konsekvenser för budgeten som inte har beaktats av riksrevisionsverket. I denna proposition föreslås vissa åtgär­der som berör anslaget fill räntestöd till varvsindustrin och anslaget till av­skrivningslån till varvsindustrin, m.m. Dessa förslag innebär att 385 milj. kr. tillförs inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet under budgetåret 1981/82. I denna fråga harjag samrått med chefen för industri­departementet.

Sammantaget finner jag således anledning att räkna upp inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet med 775 milj. kr, för budgetåret 1980/81 och med 1 160 milj. kr. för budgetåret 1981/82

Riksrevisionsverkets beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min sida. Totalt sett innebär de ovan redovisade justeringarna att

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag

47

riksrevisionsverkets beräkningar bör räknas upp med ca 789 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och med ca 1 074 milj. kr. för budgetåret 1981/82 (labell 6). I jämförelse med mina beräkningar i budgetpropositionen innebär min reviderade kalkyl atl inkomsterna justeras ned med 1058 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och justeras upp med 525 milj. kr. för budgetåret 1981/ 82. Jag beräknar således statsbudgetens inkomsler för budgetåret 1980/81 till 155934 milj. kr. och för budgetåret 1981/82 till 158650 milj. kr.

Tabell 6. Justering av riksrevisionsverkets beräkning av statsbudgetens inkomster

(1 000-tal kr.)

 

 

1980/81

 

1981/82

 

 

Riksrevi-

Förändring

Riksrevi-

Förändring

 

sionsverket

enligt före-

sionsverket

enligt före-

 

(rev. be-

draganden

(rev. be-

draganden

 

räkning)

 

räkning)

 

llll Fysiska personers skatt pä in

 

 

 

 

komst, realisationsvinst och

 

 

 

 

rörelse

 

 

25 728000

-  400000

1211 Folkpensionsavgift

 

 

22656000

-    84000

1221 Sjukförsäkringsavgift,

 

 

 

 

netto

 

 

-372000

-(-   145 000

1231 Barnomsorgsavgift

 

 

5908000

-    22000

1241 Vuxenulbildningsavgift

 

 

648000

-      4000

1251 Övriga socialavgifter.

 

 

 

 

netto

 

 

-280000

5 000

1411 Mervärdeskatt

 

 

42400000

-1-   300000

2115 Förenade fabriksverkens

 

 

 

 

inlevererade överskott

32900

■i-  14 300

 

 

2116 Statens vattenfalls verks

 

 

 

 

inlevererade överskott

 

 

1680000

- 30100

2811 Övriga inkomster av sta-

 

 

 

 

tens verksamhet

296237

-1-775000

232583

-H 160000

5116 Statens vattenfallsverks

 

 

 

 

avskrivningar

 

 

1 800000

-\-  13638

Summa förändring enligt

 

 

 

 

föredraganden

 

-t-789 300

 

-1-1073 538

Summa inkomster

155144608

155 933908

157576778

158650316

2.6.2 Statsbudgetens utgifter budgetåren 1980/81 och 1981/82 Utgiftsanslag, m.m.

I årets budgetproposition beräknade jag statsbudgetens utgiftsanslag, dvs. bortsett från förändringar i anslagsbehållningar och i disposition av rörliga krediter, fill 211 490 milj. kr. för budgetåret 1980/81. För riksdagens information villjag peka på atl detta belopp är avrundat till jämna milj. kr. Även fortsättningsvis i min redovisning kommer jag att avrunda belopp på detta sätl. I nyss nämnda belopp ingick de i prop. 1980/81:101 upptagna anslagen på tilläggsbudget II samt regeringens beslut om utnyttjande av finansfullmakten om 446 milj. kr. Riksdagen har sedermera beslutat i enlighet med förslagen i prop. 1980/81:101. I det följande redovisar jag de ytterligare propositioner med anslagskonsekvenser för innevarande bud­getår som lagts fram.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       48

I prop. 1980/81:67 har regeringen begärt atl 124 milj. kr. anvisas för lån och bidrag till SSAB Svenskt Stål AB samt medelstillskott till vissa ut­vecklingsbolag. En höjning av högsta ersättningen för dag från arbetslös-helsförsäkringen har föreslagils i prop. 1980/81:85. Med anledning härav har riksdagen beslutat anvisa 39 milj. kr.

I prop. 1980/81:93 har, med anledning av all staten överlåter aktier i Datasaab AB, regeringen föreslagit alt totall 50 milj. kr. anvisas som utvecklingsbidrag till Datasaab AB och 5 milj. kr. för all läcka eventuella förluster som har uppkommit under år 1980. Riksdagen har beslutat i enlighet med förslaget (NU 1980/81: 38. rskr 1980/81:208). Regeringen har i prop. 1980/81:98 begärt att 300 milj. kr. anvisas för aktieteckning i Norr­lands Skogsägares Cellulosa AB samt alt 100 milj. kr. anvisas för lån till företaget.

I prop. 1980/81: 125 har regeringen begärt anslag på tilläggsbudget 111 om 449 milj. kr. I prop. 1980/81: 128 har regeringen begärt atl Statsföretag AB för innevarande budgelår får etl kapitaltillskott om I 115 milj. kr. för alt täcka förluster och genomföra investeringar i vissa av dotterbolagen. Ett anslag om 100 milj. kr. föreslås i prop. 1980/81: 131 bli anvisat för att sysselsätlningsfrämjande åtgärder snabbt skall kunna sättas in vid Karls­kronavarvet. Slutligen har i prop. 1980/81: 161 begärts elt medelstillskott om 100 milj. kr. för finansiering av Stirlingprojektet. Dessulom kommer enligt vad jag har erfaril chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag atl föreslå att drygt 31 milj. kr. anvisas för ersällning lill Trångfors AB på tilläggsbudget för innevarande budgelår. Inkl. detta förslag har sålunda sammanlagt beslutats eller föreslagits utgiflsanslag för budgetåret 1980/81 om 213 902 milj. kr. I detta belopp ingår anslaget till oförutsedda utgifter med 9000 milj. kr. Exkl. detta anslag uppgår således utgiflsanslagen lill 204902 milj. kr.

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 2 april 1981 överlämnat en beräkning över utfallet av slalens budget för innevarande budgetår (bil. 2.2). Eftersom verkel inte fullständigt bar beaktat nyss nämnda proposi­tioner överensstämmer verkets beräkningar vad gäller ulgiftsanslagen inte helt med min egen.

I budgetpropositionen upptogs de totala statsutgifterna för budgetåret 1981/82, exkl. förändringar av anslagsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter samt beräknat tillkommande utgiftsbehov, till 217 196 milj. kr.

I olika propositioner, som har förelagts riksdagen före den I april 1981, och genom beslut som riksdagen har faltal fram lill nämnda dag har anslag tagits upp som innebär en ökning i förhållande till budgetpropositionen 1981 med 4466 milj. kr. Jag återkommer strax med en hänvisning till den bilaga där nu nämnda propositioner m. m. redovisas. I min beräkning vill jag emellertid även beakta vissa propositioner som är hänförliga till tiden efter utgången av mars månad. Sålunda har regeringen i prop. 1980/81:190

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        49

om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. föreslagit alt ansla­get till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område sänks med 440 milj. kr. jämfört med det belopp som togs upp i budgetproposifionen. I samma proposition föreslås att pä anslaget till prisstöd till jordbruket i norra Sverige anvisas ytterligare 29 milj. kr. Vidare kommer senare denna dag, enligt vad jag har erfarit, chefen för industridepartementet att föreslå att 37,5 milj. kr. anvisas fill stöd till svenskt-norskt industriellt samarbete. Slutligen kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag att föreslå ytterligare anslag om tillsammans 1 080 milj. kr.

Anslaget till räntor på statsskulden, m. m. upptogs i budgetproposi­fionen för budgetåret 1981/82 till 26300 milj. kr. Belastningen på della anslag är förutom av räntenivån i huvudsak beroende av del ackumulerade budgetsaldot tidigare budgetår, men även i någon mån beroende av budget­saldot under det budgetår för vilket anslaget anvisas. Höjningen av ränte­nivån tillsammans med vissa andra förhållanden medför atl statsskuldrän­torna för budgetåret 1981/82 torde komma att bli högre än vad som beräk­nades i budgetpropositionen. Jag har under hand inhämtat att riksgälds­kontoret numera beräknar att statsskuldräntorna kommer att uppgå till 29000 milj. kr. Anslaget till räntor på statsskulden, m. m. bör följaktligen tas upp med detta belopp. De ändringar i staten för riksgäldsfonden som föranleds härav torde få företas av finansutskottet.

Jag har låtit upprätta en specifikation över föreslagna och beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetproposi­tionen. Specifikationen (bil. 2.5) täcker perioden fram till utgången av mars månad samt den justering av anslaget till ränlor på statsskulden, m. m. som jag nyss nämnde. På grundval av de uppgifter som jag har lämnat i denna specifikation och de övriga förslag som jag nyss redovisat särskilt, beräk­nar jag utgiftsanslagen för budgetåret 1981/82 till 225068 milj. kr. I den buvudtitelsvisa sammanställningen av förändringar i förslaget till statsbud­get för budgetåret 1981/82 sedan budgetpropositionen, som jag låtit upprät­ta och som jag ämnar föreslå, skall fogas till protokollet (bil. 2.6), harjag beaktat dels den nyss nämnda specifikationen avseende perioden t.o.m. mars månad (bil. 2.5), dels de ylterligare förslag som jag har behandlal. Eventuella förslag och beslut i övrigt efter utgången av mars 1981 torde få beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

1 årets budgetproposition beräknades medelsbehållningarna på reserva­tions- och investeringsanslag minska med 1 416 milj. kr. under budgetåret 1980/81. I sin beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår har riksrevisionsverket — mot bakgrund av nya uppgifter rörande myndighe­ternas bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling - bedömt alt an­slagsbehållningarna kommer att minska med I 310 milj. kr. För en närmare

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        50

redovisning hänvisar jag till riksrevisionsverkets beräkningar (bil. 2.2). Jag har inga erinringar mol verkels prognos.

Tabell 7. Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under budgetåret 1980/81

(Milj. kr., ökning -l-, minskning -)

Anslags-    Beräknad förändring 1980-07-01 -1981-06-30

behållning

1980-07-01       Riksrevi-        Budget-       Riksrevi-        Föredra-

sionsverket     prop.   sionsverket    ganden

(dec. 1980)      1981  (nyberäk-

ning)

Anslags-   20350        -1416        -1416        -1310        -1310

behållningar

I budgetpropositionen underströk jag dock den osäkerhet som vidlåder beräkningar av anslagsbehållningarnas utveckling. Delta gäller självfallet i än högre grad bedömningarna för nästkommande budgetår. Dessa beaktar del förhållandet att de medel som kommer att krävas för tillkommande utgiftsbehov avser kassamässig belastning. När anslagsbelopp föreligger kan dessa mycket väl avvika från tidigare kassamässigt beräknade belopp. Om inte förutsättningarna i övrigt har förändrats innebär della att en justering bör göras i anslagsbehållningarnas utveckling.

En sammanfattning av anslagsbehållningarnas utveckling under de se­naste budgetåren ges i tabell 8. De revideringar av anslagsbehållningarnas storlek vid utgången av innevarande budgelår som gjorts sedan budgetpro­positionen är relativt små. Utgångspunkten för min beräkning av anslags­behållningarnas utveckling under budgetåret 1981/82 överensstämmer så­ledes ganska väl med förutsättningarna i budgetpropositionen.

Tabell 8. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1974/75-1980/81

(Miljarder kr., ökning +. minskning -)

 

Huvudtitel

1974/75

1975/76

1976/77

1977/78

1978/79

1979/80

1980/81

 

Ulfall

Ulfall

Utfall

Utfall

Utfall

Utfall

Ber.utfall

Arbetsmarknadsdepartementet

'     0,46

1.08

1,44

1,49

3,10

1,86

1.21

(förändring under budgetåret)

(-0,26)

(-h0,62)

(-1-0,36)

(-1-0,05)

(-1-1.61)

(-1,24)

(-0,65)

Industridepartementet'

0,53

0,70

2,11

7,31

8,21

7,01

7,30

(förändring under budgetåret)

(-0,02)

(-0,17)

(+1,41)

(-5,20)

(-1-0.90)

(-1,20)

(+0,29)

Övriga huvudtitlar

6,04

6,78

6,43

7,76

10.23

11,48

10,53

(förändring under budgetåret)

(-0,39)

(-1-0.74)

(-0,35)

(-Hl,33)

(-1-2,47)

( + 1,25)

(-0,95)

Summa

7,03

8,56

9,98

16,56

21,54

20,35

19,04

(förändring under budgetåret)

(-i-0,11)

(-(-1.52)

(-t-1,42)

(-1-6,58)

(-1-4,98)

(-1,19)

(-1,31)

' Anslagen till lokaliseiingslän och statens hantverks- och industrilånefond har samtliga år hänförts till industridepartementet.

Sammantaget föranleder inte heller de under våren framlagda särpropo­sitionerna någon ändrad bedömning av förbrukningen av anslagsbehåll­ningar för nästa budgetår.

Efter samråd med chefen för bostadsdepartementet räknar jag med en fortsatt förbrukning av anslagsbehållningar under nästkommande budgelår

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        51

avseende lån till bostadsbyggande och anslaget till vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m. Detta överensstämmer med den bedömning vi gjorde i budgetpropositionen.

Vid utgången av innevarande budgetår beräknas anslagsbehållningarna inom industridepartementets verksamhetsområde uppgå till drygt 7 mil­jarder kr. Härav återfinns drygt 2,5 miljarder kr. på anslag till varvsnäring­en och drygt 1,6 miljard kr. till lokaliseringslån. I övrigt fördelar sig behållningarna på ett stort antal anslag.

Tabell 9. Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under budgetåret 1981/82

(Miljarder kr., ökning +, minskning -)

Huvudtitel                      Beräknad        Beräknad förändring

anslags-    1981-06-30-1982-06-30

behållning

1981-06-30      Budgetprop. Föredraganden

Bostadsdepartementet  3,07          -11/2             -11/2

Industridepartementet  7,30          -11/2             -11/2

Övriga huvudtitlar          8,67          ±0                 ±0

Sunima                         19,04          -   3,0            -   3,0

Efter att ha samrått med chefen för industridepartementet och, i före­kommande fall, med statsrådet Petri, beräknar jag att anslagsbehållning­arna under industridepartementets verksamhetsområde kommer alt mins­ka med ett belopp av storleksordningen 1.5 miljard kr. avseende främst varvsnäringen samt inom energiområdet. Del bör dock betonas att den beräkningsmetod som har tillämpats för medel som avsätts för att täcka beräknat tillkommande utgiftsbehov påverkar denna bedömning.

Mina bedömningar leder således till att anslagsbehållningarna kommer att minska med 3 miljarder kr. under budgetåret 1981/82. Jag vill dock ånyo framhålla att dessa beräkningar måste omges med belydande osäkerhets­marginaler.

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter budgetåren 1980181 och 1981/82

Budgelutfallet och därmed statens upplåningsbehov påverkas av föränd­ringar i dispositionen av röriiga krediter hos riksgäldskontoret, vilka kredi­ter enligt riksdagens beslul ställs lill förfogande för vissa myndigheter och bolag. I årets budgetproposition antogs det disponerade beloppet komma att öka med 1077 milj. kr. under innevarande budgelår. Riksrevisionsver­ket beräknar nu ökningen till I 373 milj. kr. Förändringen jämfört med den tidigare beräkningen beror huvudsakligen på en föreslagen höjning av den rörliga krediten till statens järnvägar. Jag ansluter mig till verkets beräk­ningar. För ett följande budgetår brukar en schablonmässigt beräknad ökning av den rörliga krediten tas upp i förslaget till statsbudget. Så skedde också i budgetförslaget för budgetåret 1981/82 nämligen med 500 milj. kr. Jag finner inte anledning att nu ändra beloppet.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       52

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Redan statsbudgeten bör så långt möjligt visa den totala budgetbelast­ning som kan väntas under budgetåret. Jag har tidigare redogjort för den budgetbelastning som kan beräknas uppkomma för budgetåret 1981/82 till följd av föreslagna utgiftsanslag, förändringar i anslagsbehållningar och ändrad disposition av rörliga krediler. Jag avser nu alt behandla de ytterli­gare utgiftsbehov som kan tillkomma under nästa budgetår.

I budgetpropositionen upptogs för beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto ett belopp av 5 000 milj. kr. för tilläggsbudgetar, för ett antal särskilda propositioner avseende bl.a. energipoliliken. Statsförelag AB och varvs­politiken samt för att hålla en viss beredskap inom arbetsmarknads­politikens område. Eftersom merparten av förutsedda propositioner nu lagts fram skulle det i sig vara motiverat att räkna ned anslaget.

Emellertid föranleder vissa omständigheter som inte kunde förutses i budgetpropositionen t. ex. en snabbare prisutveckling bl. a. till följd av den höjda räntenivån, att kostnaderna för vissa anslag - främsl avseende försvaret och folkpensionerna - nu beräknas komma att överstiga de anslag som då togs upp. Eftersom denna merbelaslning på anslagen inte beaktas på annat håll i stalsbudgelen bör hänsyn tas härtill vid beräkningen av utgiftsposten beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

Jag räknar därtill med att arbetsmarknads- och industripolitiken kommer att förorsaka kostnader utöver de medelsanvisningar som föreslagits i de hittills under våren framlagda propositionerna. Jag vill i detla sammanhang förutskicka att jag senare denna dag kommer atl föreslå regeringen att med utnyttjande av finansfullmakten tidigarelägga vissa statliga byggprojekt. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet återkommer senare till denna fråga.

Härtill kommer i sedvanlig ordning vissa andra utgifter på tilläggsbudget sotn inte kunnat beaktas i statsbudgeten.

Med hänsyn till vad jag anfört föreslår jag atl posten beräknal till­kommande utgiftsbehov, netto, förs upp med ett oförändrat belopp om 5000 milj. kr. för nästa budgetår.

Summering av statsbudgetens utgifter

I det föregående harjag, utgående från statsbudgeten för budgetåret 1 980/8 I , redovisat såväl riksrevisionsverkets som min egen bedömning av statsutgifterna under detla budgetår. Sammantaget innebär min beräk­ning att stalsutgiflerna kommer all uppgå till 213648 milj. kr., vilket är 1 177 milj. kr. mer än vad jag beräknade i budgetpropositionen 1981.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag

53

Tabell 10. Statsutgifterna budgetåren 1980/81 och 1981/82

(Milj. kr.)

 

 

1980/81

 

 

1981/82

 

 

Budget-

Riksrevi-

Föredra-

Budget-

Ny beräk-

 

prop.

sionsver­ket (ny be­räkning)

ganden

prop.

ning

Utgiflsanslag

211490

213718

213902

217196

225068

Beräknad merbelasl-

 

 

 

 

 

ning på förslagsanslag

-1512

-2937

-2937

-

-

Förändringar i anslags-

 

 

 

 

 

behållningar

-1-1416

-1-1310

-H310

-1-3000

-1-3000

Andrad disposition av

 

 

 

 

 

röriiga krediter

-H077

-H373

-1-1373

-t-   500

-1-   500

Beräknat tillkommande

 

 

 

 

 

utgiftsbehov, netto

 

 

 

5000

5000

Summa statsutgifter

212471

213464

213648

225696

233568

För budgetåret 1981/82 beräknade jag i budgetpropositionen de totala statsutgifterna till 225696 milj. kr. De justeringar jag nyss presente­rat innebär att utgifterna nu beräknas till 233 568 milj. kr., vilket innebär en uppräkning med 7872 milj. kr. sedan budgetpropositionen. Uppjusteringen härrör från min beräkning av utgiftsanslagen, varav 2700 milj. kr. är hänförbart till ökade statsskuldräntor. Beräkningarna av anslagsbehåll­ningarna, den beräknade dispositionen av rörliga krediter samt tillkom­mande utgiftsbehov, netto, överensstämmer beloppsmässigt med de be­lopp som fördes upp i budgetpropositionen.

2.6.3 Statsbudgetens saldo budgetåren 1980/81 och 1981/82

I årets budgetproposition beräknades statsutgifterna för budgetåret 1980/81 till 212,5 miljarder kr. Den nu aktuella beräkningen innebär att utgifterna beräknas bli ca 1,1 miljard kr. högre eller ca 213,6 miljarder kr. Samtidigt har inkomsterna reviderats ned med 1,1 miljard kr. Budgetsaldot för budgetåret 1980/81 beräknas därmed komma atl uppgå till inemot 58 miljarder kr.

Tabell 11. Utvecklingen av statsbudgetens saldo 1979/80-1981/82

1979/80 Utfall

(Miljarder kr.)

1980/81

1981/82

Procentuell förändring

 

Budget-

Nybe-

Budget-

Nybe-

Från ul-

Från ny be-

prop.

räkning

prop.

räkning

fall 1979/80 till ny be­räkning 1980/81

räkning 1980/81 lill ny beräkning 1981/82

 

Inkomster Utgifter

Saldo

132,5 182,5

-50,0

157,0 212,5

-55,5

155,9 213,6

-57,7

158,1

225,7

-67,6

158,7 233,6

-74,9

-1-15,4 -1-15,4

-1-1,8 -1-9,4

Anm. I förändringslalen till budgetåret 1980/81 har effekterna av budgelreformen räknats bort.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       54

Utgifterna för budgetåret 1981/82 beräknades i budgetpropositionen till 225,7 miljarder kr. Nu beräknar jag utgifterna till 233,6 miljarder kr. Ökningen förklaras bl. a. av ökade statsskuldräntor och en ökad belastning på främst vissa priskänsliga anslag till följd av de prisstegringar som inträffat under första kvartalet 1981. Härtill kommer att kostnaderna för den under våren framlagda propositionen om vissa varvsfrågor, m.m. blev något högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Dessutom räknar jag nu med ytterligare kostnader för arbetsmarknads- och industri­politiken. Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 158,7 mil­jarder kr. vilket innebär en smärre uppräkning jämfört med budgetproposi­tionen.

Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1981/82 ökar med drygt 7 miljarder kr. till ca 75 miljarder kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Avslutningsvis villjag ta upp ännu en fråga. På förslag i kompletterings­propositionen våren 1979 (prop. 1978/79: 150) beslöt riksdagen om rätt för företag att sätta in medel på särskilt konto i riksbanken (konto för likvidi­tetsutjämning) (FiU 1978/79:40, rskr 1978/79:452, SFS 1979:468). På in­satta medel har, enligt vissa regler, utöver grundränta, utgått en skattefri bonusränta på 2%. Kostnaderna för bonusräntan skulle belasta statsbud­geten. Perioden under vilken bonusränta skulle utgå upphörde den 31 mars 1981. Riksbanken har genom särskild skrivelse denna dag meddelat att utbetalda belopp uppgår fill 98313506 kr. Räntan har redan förskotterats av riksbanken.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört bör 98314000 kr. anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Långtidsbudget för perioden 1981/82- 1985/86 (Bilaga 2.1)

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1980/81 (Bilaga 2.2)

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1981/ 82 (Bilaga 2.3)

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1981/82 (Bi­laga 2.4)

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetproposi­tionen för budgetåret 1981/82 (Bilaga 2.5)

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1981/82 sedan budgetpropositionen (Bilaga 2.6)

Lagförslag (Bilaga 2.7)

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag             55

3   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att

1.   godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat,

2.   godkänna vad jag har anfört om riktlinjer för den kommunala ekonomin,

3.   antaga inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1981/82,

4.   godkänna min beräkning av statsbudgetens inkomster för bud­getåret 1981/82 enligt den vid detta protokoll fogade specifika­tionen,

5.   godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållning­arna för budgetåret 1981/82,

6.   godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1981/82,

7.   godkänna min beräkning av beräknat tillkommande utgiftsbe­hov, netto,

8.   med ändring av förslag i prop. 1980/81:100 bil. 20 lill Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsan­slag av 29000000000 kr.,

9.   bemyndiga regeringen att för budgetåret 1981/82, om arbets­marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad jag har förordat intill ett sammanlagt belopp av 2500000000 kr.,

 

10.   bemyndiga regeringen att i enlighet med vad jag har anfört beslu­ta om tillfälliga överföringar av medel mellan de fonder hos riksgäldskontoret som finansieras genom den särskilda bered­skapsavgiften på oljeprodukter,

11.   till Bonusränta på konto för likviditetsutjämning på tilläggsbud­get III till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 98314000 kr.

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört beträffande

12.   översynsprogram,

13.   myndigheternas långsiktiga besparingsarbete,

14.   statliga kreditgarantier,

15.   utnyttjande av finansfullmakten.

 

Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                56
Innehållsförteckning

1 Det reviderade budgetförslaget ....................................      1

1.1                                                                                   Inledning                           I

1.2   Budgetutvecklingen under senare år   ..................... .... 2

1.3   Det aktuella budgetlägel   ........................................      4

1.4   1981 års långtidsbudget  ......................................... .... 7

1.5   Automatiken i statsutgifternas utveckling  ............... .. 11

 

1.5.1    Inledning ......................................................... .. 11

1.5.2    Indelning i huvudgrupper ................................    12

1.5.3. Utgiftsstyrande faktorer  ............................... .. 13

1.6                                                                                  Budgetpolitiska riktlinjer på längre sikt                 16

1.6.1    Utgångspunkter  ..............................................    16

1.6.2    Mål för budgetutvecklingen .............................. .. 17

1.6.3    Riktlinjer för besparingsarbetet   ..................... .. 19

 

1.7   Budgetpolifiska riktlinjer för budgetåret 1982/83   ...    21

1.8   Riktlinjer för den kommunala ekonomin   ..................    26

2 Särskilda frågor.............................................................. .. 33

2.1    Översynsprogram    ................................................. .. 33

2.2    Myndigheternas långsiktiga besparingsarbete    .....    34

2.3    Statliga kreditgarantier   .......................................... .. 36

2.4    Möjlighet till tillfälliga medelsöverföringar mellan fonder finan­sierade med särskild beredskapsavgift på olja                                                                                         41

2.5    Utnyttjande av finansfullmakten, m.m.......................    42

2.6    Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82   .. 44

2.6.1        Statsbudgetens inkomster budgetåren 1980/81 och

1981/82    ........................................................    44

2.6.2        Statsbudgetens utgifter budgetåren 1980/81 och

1981/82    ........................................................    47

2.6.3 Statsbudgetens saldo budgetåren 1980/81 och 1981/82   ..          53

3 Hemställan   ...................................................................    55

 

Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag Tabellförteckning

57

 

Tabell 1.

 

Tabell 2.

Tabell 3.

Tabell 4.

Tabell 5.

Tabell 6.

Tabell 7.

Tabell 8.

Tabell 9.

Tabell 10.

Tabell 11.

Statsutgifternas utveckling budgetåren 1970/71 -

1981/82     ..........................................       3

Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82                  6

Statsutgifternas utveckling 1975/76-1985/86. Konsum­
tion, investeringar och transfereringar    ....       8

Utestående statliga kreditgarantier 1980-06-30                  37

Förslag angående ramar för statliga kreditgarantier m.m.    40
Justering av riksrevisionsverkels beräkning av slalsbud­
getens inkomster   ................................     47

Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under bud­
getåret 1980/81    ................................     50

Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1974/

75-1980/81    .......................................     50

Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under bud­
getåret 1981/82   '.................................     51

Statsutgifterna budgetåren 1980/81 och 1981/82               53

Utvecklingen av statsbudgetens saldo 1979/80-1981/82      53

Diagram 1. Utgiftsstyrande faktorer i statsbudgeten        14

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

 

 

Bilaga 3

Vissa arbetsmarknads­ politiska insatser

 

 

 

Regeringens prop. 1980/81:150                                Bilaga 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-23

Föredragande: statsrådet Andersson

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret

1981/82 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Vissa arbelsmarknadspolitiska insatser

Arbetsmarknaden präglas f. n. av effekterna av en internalionell lågkon­junktur, slora strukturella obalanser i näringslivet och en stor återhållsam­het med nya utgiftsåtaganden i den ofTentliga tjänstesektorn. Någon vä­sentlig ökning av efterfrågan på arbetskraft som följd av en internalionell konjunkturförbättring förutses f. n. inte komma att inträffa under budget­året 1981/82. För en närmare redovisning av utsikterna på arbetsmarkna­den får jag hänvisa lill vad chefen för ekonomidepartementet anförl vid sin anmälan av den reviderade finansplanen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har med skrivelse den 10 april 1981- med hänvisning till länsarbetsnämndernas aktuella redogörelser - framhållit all man i samlliga län räknar med en kraftigt ökad arbetslöshet efter en viss säsongmässig förbättring under sommaren 1981. Främst räknar nämnderna med en kraftig försämring av sysselsättningen inom byggnadsverksamhe­ten till följd av del låga bostadsbyggandet och en begränsning av de kommunala investeringarna. Bl.a. mot bakgrund härav lämnar styrelsen en rad förslag till åtgärder under budgetåret 1981/82.

Jag delar AMS' bedömning att arbetsmarknadsulsiklerna inger oro. Både kortsiktiga, konjunklurella faktorer och mer långsikliga tendenser innebär en risk för ökande obalans mellan utbud och efterfrågan på arbets­kraft. Full sysselsättning är ett centralt mål för regeringens politik. För alt detta mål skall kunna upprätthållas varaktigt är det nödvändigt all närings­livet förmår ta vara på de utvecklingsmöjligheter som finns. Det förutsätter att produktiva investeringar kan komma till stånd i tillräcklig utsträckning. Bl.a. i syfte att bereda utrymme för ökade industriinvesteringar iakttas stor återhållsamhet med nya ofTentliga ulgiftsåtaganden. Detla innebär dels att antalet offentligt sysselsatta under nästa budgetår liksom f. n. måste förutsättas öka väsentligt långsammare än under 1970-talet, dels I    Riksdagen 1980/81. I saml. 150. Bilaga 3

 

Prop. 1980/81:150                                                     2

också atl det ekonomiska utrymmet för mer kortsiktiga arbelsmarknadspo­litiska insatser är väsentligt mindre än det var under den föregående lågkonjunkturen. Arbetsmarknadspolitikens tyngdpunkt skall liksom un­der innevarande budgetår ligga på den egenlliga platsförmedlingen. Såväl arbetsgivarna som de arbetssökande bör vara beredda att ge avkall på sina önskemål i olika avseenden för att de lediga platserna som finns skall kunna passas ihop med de arbetssökande.

Som chefen för budgetdepartementet har nämnt tidigare denna dag har regeringen funnit det nödvändigt att vidta åtgärder för sammanlagl 1 500 milj. kr. utöver vad som tidigare beräknats för att motverka arbetslöshet Under vinterhalvåret 1981/82. Av beloppet avser ca 400 milj. kr. tidigare­läggning av statliga investeringar. Vidare avsätts ytterligare 20 milj. kr. för bidrag till allmänna samlingslokaler. Jag vill vidare förorda att regeringen för budgetåret 1981/82 begär ytterligare sammanlagt 1080 milj. kr. för sysselsättningsskapande ålgärder och arbetsmarknadsutbildning.

Beträffande arbetsmarknadsutbildningen förordar jag i enlighet med AMS' förslag att medel anvisas för utbildning av sammanlagt ca 130000 elever under budgetåret. Detta innebär en ökning med ca 30000 elever i förhållande till budgetpropositionen 1981. Med del nya system för finansie­ringen som föreslogs i prop. 1980/81: 145 medför della ytterligare medels­béhov på 250 milj. kr. under anslaget Arbetsmarknadsutbildning och 190 milj. kr. under anslaget Bidrag till utbildningsbidrag och arbetslöshets­ersättning. Samtidigt beräknar jag att utgifterna från det konto hos riks­gäldskontoret på vilket arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag redovisas kommer att öka med 230 milj. kr. Sistnämnda ökning föranleder inte någon exlra medelsanvisning på statsbudgeten.

AMS har anfört atl medelsbehovet för beredskapsarbeten nu kan beräk­nas komma att uppgå till 3850 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Detla belopp överstiger vad som beräknades i årels budgetproposition med 2050 milj. kr. Av beloppet kan viss del hänföras lill en beräknad ökning av andelen investeringsarbeten samt ett av AMS framlagt förslag till höjning av statsbidraget till sådana arbeten. Med hänsyn till det ytterst ansträngda budgetläget är jag inle beredd all föreslå alt AMS' yrkande om medel för beredskapsarbeten tillmötesgås fullt ut. Jag förordar för min del att ytterli­gare 540 milj. kr. beräknas för ändamålet. Jag är vidare inte beredd att biträda AMS' förslag till höjning av tilläggsbidragel för kommunala bered­skapsarbeten. Jag har vid bedömningen av erforderligt resurstillskott tagil hänsyn till de förslag i syfte att stimulera till ökad aktivitet inom byggsek­torn som chefen för bostadsdepartementet avser föreslå regeringen att förelägga riksdagen. Under anslaget B 3. Sysselsättningsskapande åtgär­der bör vidare beräknas ytterligare 100 milj. kr. för delprogrammet Indu­stribeställningar. Medelsbehovet kan nämligen beräknas uppstå under budgetåret för såväl tidigareläggning av ordinarie statliga beslällningar som

 

Prop. 1980/81:150                                                                   3

för s. k. rådrumsbeställningar i ökad omfattning. Sistnämnda beslällningar får läggas ut av AMS i företag som har varslat om uppsägning av personal.

Jag vill erinra om att regeringen med stöd av sin begärda finansfullmakt vid behov kan kunna anvisa medel utöver vad som här har förordats för arbetsmarknadspolitiska åtgärder under nästa budgetår.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvisat anslag anvisa ytterliga­re 250000000 kr.,

2.   till Bidrag tUl utbildningsbidrag och arbetslöshetsersättning för budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvi­sat reservationsanslag anvisa ytterligare 190000000 kr.,

3.   till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1981/82 un­der tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvisat reservationsanslag anvisa ytteriigare 640000000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

 

 

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1981

 

 

 

Prop. 1980/81:150

Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 1981

REVIDERAD NATIONALBUDGET 1981

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1981 som härmed läggs fram är utarbetad inom ekonomideparlemenlet och konjunkturinstitutet. National­budgeten bygger på materia som erhållits från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Utredningsrådet har ej haft möjlighet att ta del av kapitlen 1, 8 och 9 samt vissa delar av kapitlen 4 och 5. Dess ledamöter bär ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Nationalbudgeten består av två delar. I den första delen, kapitel 1, sammanfattar ekonomidepartementet det ekonomiska läget och konjunk-turutsiklerna. Den andra delen, kapitel 2-10, behandlar utvecklingen t. o. m. 1981 inom olika områden mera i detalj.

Kapitlen 3 Utrikeshandel, 6 De enskilda konsumenternas ekonomi, 7 Investeringarna, 8 Industrins lönsamhet, kostnader och priser och 10 Kre­dilmarknaden har sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även sammanställt avsnitten om gruvor, mineralbrotl och tillverkningsin­duslri samt skogsbruk i kapitel 4. Av ett bihang som följer efter kapitel 10 framgår även i tablåform vilka kapitel och avsnill som sammanställts inom ekonomidepartementet resp. konjunkturinstitutet. Vidare redovisas prog­nostal för olika delsektorer enligt ekonomidepartemenlets och konjunktur­institutets bedömningar.

Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1981 vilar på ekonomi­departementet, där arbetet med nationalbudgeten letts av statssekretera­ren Sten Westerberg och t. f. departementsrådet Sune Davidsson.

1    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 2

1    Sammanfattande översikt'

1.1 Den internationella utvecklingen

Sedan bedömningarna i den preliminära nationalbudgeten gjordes har utsikterna för den internalionella konjunkturen blivit svagare. För det första har den ekonomiska politiken lagts om i mera restriktiv riktning. Främsl gäller detta penningpolitiken. De höga amerikanska räntorna har tvingat de tongivande europeiska centralbankerna att föra en mycket stram räntepolitik för att motverka en fortsalt depreciering av sina valutor. Denna depreciering driver upp inflationen och försämrar bytesbalanserna. För det första torde den höga räntenivån påverka investeringsutveckling­en, men den har också en negativ effekt på den privata konsumtionen. Finanspolifiken stramas också åt i exempelvis Förenta staterna och Stor­britannien, vilket förstärker politikens restriktiva verkan.

För det andra torde den förväntade konsumtionsledda uppgången kom­ma att både försenas och försvagas. Bidragande orsaker härtill är all de inträffade växelkursförändringarna lett till en accelererande inflationstakt. Detta medför all realinkomsterna bromsas. De fortsatta oljeprishöjning­arna verkar i samma riktning.

För det iredje gäller för Västeuropas del atl den försämring av konjunk­turen som inträffade under vintern redan lett till en försämring av hushål­lens förväntningar. Detta kan leda till ökad försiktighet vad gäller den privata konsumtionen.

Investeringarna har hittills hållits uppe väl och en så negativ utveckling för industriinvesteringarna som blev fallet efter den första oljechocken torde inte bli aktuell. De viktigaste skälen härför är atl företagens finan­siella position inte urholkats i samma utsträckning som då saml att bl.a. kraven på anpassning lill de högre energipriserna har ökal räntabiliteten på invesleringar i energisnålare teknik och investeringar som innebär anpass­ningar till förändrade relativpriser. Dessa faktorer kan inle helt uppväga de depressiva effekterna på investeringarna av det låga kapaciletsutnyttjandet och den försämrade vinstutvecklingen, varför en viss nedgång i näringslivsinvesteringarna är sannolik. Men minskningen torde bli begrän­sad jämfört med vad som är normall i denna fas av konjunkturcykeln. Investeringsutvecklingen blir dock i hög grad beroende av den fortsatta ränteutvecklingen. Hittills synes de höga realräntorna i Västeuropa inte ha strypt investeringsverksamheten. Men skulle den nuvarande räntenivån bli bestående under en längre tid föreligger risk för att investeringarna dämpas mera påtagligt.

' 1 detta kapitel presenteras ekonomidepartementets bedömning av det ekonomiska läget och av konjunkturutsikterna. 1 de följande kapitlen 2-10 redovisas mera ingående utvecklingen inom olika områden.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  3

Det statsfinansiella läget har försämrats i många länder bl.a. som en följd av den låga tillväxten. Utrymmet för expansiva eflerfrågeslödjande offentliga utgifter måsle därför bedömas som minimall. Finanspolitiken har skärpls på många håll och de senasle budgelförslagen i Förenta sta­terna och Storbritannien innebär all de offentliga utgifterna skärs ner ytterligare.

Världshandeln väntas öka med ca 2%. Handeln mellan OECD-länderna torde bli svag men OPEC:s ökade oljeinkomster ger underlag för en kraftig ökning av exporten dil även om denna bara utgör 7% av OECD-länderna totala export. De förändrade valutakurserna har dock bidragit till all för­skjuta konkurrensrelationerna mellan länderna till fördel för bl.a. För­bundsrepubliken Tyskland och övriga länder i det valutapolitiska samarbe­tet och till nackdel för Förenta staterna, Storbritannien och Japan.

1 kapitel 2 diskuteras närmare vilken profil konjunkturutvecklingen kan tänkas få under året. Sammanfattningsvis pekar det mesta på en något svagare utveckling under loppet av året än vad som tidigare bedömdes sannolikt. I synnerhet gäller della Västeuropa där BNP riskerar alt sjunka med ca 1 % 1981. Tillväxten i Förenta staterna blir sannolikt svag med en slagnalionsperiod under sommarhalvåret. För helåret förutses en tillväxt på 1 %. I genomsnitt för hela OECD-området förutses en tillväxt på drygl 0,5 %.

Självfallet finns slora osäkerheter i denna bedömning. En viklig sådan utgör oljeprisulvecklingen. Denna har hitfills varit lugn under 1981. Under 1980 sjönk OECD-ländernas oljekonsumtion med nära 8%. Delta berodde på den avtagande ekonomiska aktiviteten, den lidigare lageruppbyggnaden och på att oljeprisökningarna i större utsträckning än 1973-1974 uppfattas som bestående och därmed stimulerar till etl ökal användande av andra energikällor.

Oljeproduktionen i OPEC-länderna sjönk med ca 10 % i fjol främst på grund av bortfallet från Iran och Irak på över 6 milj. fat per dag. Bortfallet var störst under del fjärde kvartalet. Saudi-Arabien kompenserade en del av bortfallet genom att öka sin produktion till 10,3 milj. fal per dag vilkel är 1 milj. fal per dag mera än den lidigare produktionsnivån. Den låga efter­frågan i i-länderna, de höga lagren samt den saudiarabiska produktionen förhindrade all kriget mellan Iran och Irak ledde lill en prisvåg av samma slag som inträffade våren 1979. Mot slutet av 1980 började spotpriserna sjunka. Sedan dess har spotmarknadspriserna fortsatt atl falla och flera av högprisländerna inom OPEC har sänkt sina priser ned till den officiella OPEC-nivån på 36 dollar per fal.

Utsikterna för 1981 tyder på en fortsatt lugn oljeprisutveckling. Den låga ekonomiska aktiviteten lalar härför. De höga oljepriserna verkar också dämpande på efterfrågan. Avvecklingen av den amerikanska priskonlrol­len spelar härvid en viktig roll. Iran och Irak har, trots pågående krig, återupptagit sin oljeproduktion med drygl 2 miljon fat om dagen. Samtidigt

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  4

har Saudi-Arabien förklarat att man tills vidare kommer att ligga kvar på den förhöjda produktionsnivån trots den återupptagna iranska och irakiska exporten. Ell av syftena bakom denna saudiarabiska produklionspolilik är att skapa förutsätlningar för all alla OPEC-stater i sin prissättning skall följa den prisformel som utarbetats inom OPEC. Denna formel, vars syfte är att åstadkomma en lugn och mera förutsebar oljeprisutveckling, bygger på den reala tillväxten i i-länderna, prisutvecklingen för i-ländernas export till OPEC-länderna. samt växelkursutvecklingen. Osäkerheten belräffande prisutvecklingen gäller främst slutet av 1981 då efterfrågan sannolikt måste täckas av lagerneddragningar.

En ylterligare osäkerhetsfaktor är om den hittills lugna löneutvecklingen inom flertalet OECD-länder kommer all beslå. Om den höga inflationstak­ten skulle driva upp lönerna finns risk att invesleringsulvecklingen blir svagare. Det finns dock knappast några tecken till atl en sådan uppdrag­ning av löneökningstakien skulle vara på väg.

1.2 Utvecklingen under 1980 och 1981

Inledning

Den svenska ekonomins produktionsökning, BNP-tillväxten, blev i fjol avsevärt lägre än vad som för elt år sedan bedömdes vara möjligt. 1 den reviderade nationalbudgeten 1980 antogs att BNP-ökningen skulle uppgå till 3,7%. Utfallet enligt nationalräkenskapernas preliminära beräkning stannade vid 1,4%. Under perioden inträffade en rad händelser som bidrog till del lägre utfallet, arbetsmarknadskonflikten, 1980 års avlal samt moms-och punktskattehöjningen. Såväl den externa som den inlerna efterfrågan utvecklades annorlunda än förutsett.

 

Bidrag till BNP-tillväxten 1980

 

 

 

RNB 1980

RNB 1981

Inhemsk efterfrågan Nettoefterfrägan frän utlandet

BNP

3.4 0.3

3,7

2.4 -1.0

1,4

Utvecklingen under fjolåret visade atl det inle var möjligt att då uppnå en tillväxt på ca 3,5 %. Förklaringen till detla ligger dels i de faktorer som ovan nämnts, dels i mera långsiktiga faktorer. Detta innebär alt den polen­fiella produktionskapaciteten utan ytterligare kapacitetsutvidgningar eller betydande strukturella förändringar är betydligt mindre än vad lidigare trender skulle ge anledning tro. Även om den inhemska efterfrågeökningen blev lägre än beräknal tog den ändå i anspråk en slörre andel av produk­tionsökningen än beräknal. Detta log sig också uttryck i atl den reala balansen försköts i oförmånlig riktning. Vidare medförde arbetsmarknads-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

Tabell 1:1 Försörjningsbalans 1980-1981

 

 

 

Miljarder kr. 1980,

Procentuell

volym-

 

löpande priser

förändring

 

 

1980

1981

TiUgång

 

 

 

BNP

518794

1,4

0,2

Import av varor och tjänster

165219

0,7

-5,4

därav: varor

141 100

0,7

-5,9

Summa tillgång

684013

«,2

-1,1

Efterfrågan

 

 

 

Bruttoinvestering

101335

1,7

-1,7

Näringsliv

46378

4,3

-2,7

därav: industri

17 838

17,0

-4,4

Statliga myndigheter och affärsverk

11934

6,8

2.8

Kommunala bruttoinvesteringar

19 143

3,5

0,9

Bostäder

23 880

-8,4

-4,8

Lagerinveslering

7725

1,4'

-1,3'

Privat konsumtion

266980

-0,1

-1,5

Offentlig konsumtion

154 536

2,9

2,1

Statlig

47670

1,7

0,0

Kommunal

106866

3,4

3,0

Export av varor och tjänster

153 537

-2,5

1,5

därav: varor

130716

-2,6

1,5

Summa efterfrågan

684013

1,2

-1,1

Inhemsk efterfrågan

530476

2,5

-1,9

' Förändring i procent av föregående års BNP.

konflikten enligt statistiska centralbyråns beräkningar ett produktionsbort­fall på 3-3,5 miljarder kr. motsvarande drygt 0,5 % av BNP.

Produktionen ökade med 6,5 miljarder kr. räknat i 1979 års prisnivå. Den inhemska efterfrågan steg emellertid med 11 miljarder kr. varför skillna­den, 4,5 miljarder kr. täcktes genom att den reala utrikesbalansen för­sämrades i motsvarande mån. Totalt sett försämrades bytesbalansen ytter­ligare genom en oförmånlig prisutveckling för exporten i jämförelse med importen samt en fortgående försämring av transfereringsbalansen.

Förändring av bytesbalansen 1979—1980 miljarder kr.

Varor och tjänster                    - 6,5

Transfereringar                        - 3,5

Total förändring                       -10

Totall bytesbalansunderskotl   —21,5

Den totala konsumtionen ökade med 0,9 %, där den offentliga, särskilt den kommunala, svarade för ökningen. Investeringarna ökade 1979 i be­tydligt snabbare takt än totalproduktionen så att investeringsandelen steg till 19,5 %. 1980 ökade investeringsandelen något främst genom en kraftig ökning av näringslivets investeringar. Ett betydligt större bidrag fill efter­frågan gav emellertid lagerinvesteringarna. Bidraget motsvarade 1,4 % av BNP.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        6

Ett avsevärt valutautflöde under sommaren samt risker för att efterfrå­gan i Sverige under andra halvåret skulle öka alltför snabbt i internafionell jämförelse ledde till beslut om åtstramningsåtgärder i början av hösten. Dessa bestod främst i en höjning av mervärdeskatten från 17,1 till 19% samt vissa punktskattehöjningar, motsvarande ungefär 0,5% av efterfrå­gan. Utan dem hade efterfrågan ökat med 3%. Enligt tillgänglig statistik var efterfrågetillväxten särskilt koncentrerad till andra halvåret trots att åtstramningen verkade från september och oktober. Detta förklaras i förs­ta hand av utveckhngen av privat konsumtion och investeringar. Konflik­ten spelade en viss roll vad gäller fördelningen av efterfrågan mellan halvåren. Den efterfrågetillväxt som lageruppbyggnaden svarade för låg på det första halvåret. Eftersom lagerinvesteringarna har ett högt importinne­håll bidrog lagerutvecklingen i hög grad till att försämringen i den reala utrikesbalansen i större utsträckning låg på det första halvåret.

I samband med konflikten på arbetsmarknaden inklusive den relativt utdragna hamnkonflikten blev också exportbortfallet betydande. Statistik över industriproduktionen tyder på att produktionen efter konflikten åter kom upp till den tidigare nivån men det tycks i stort sett inte ha varit möjligt för företagen att återta den försäljning som förlorades i samband med konflikten. Detta sammanhängde med att den internationella konjunk­turen snabbt försämrades under andra halvåret. Utvecklingen av exporten diskuteras närmare i det följande.

Återverkningarna av oljepriserna och den internationella ränteutveck­lingen i kombination med ett högt inhemsk efterfrågetryck ledde till en hög inflationstakt, 13,7 %. De stabiliseringspolitiskt motiverade åtstramnings­åtgärderna medförde att inflationstakten drogs upp vid genomförandet av dessa åtgärder.

Utrikeshandeln

I tidigare nationalbudgeter har redovisats hur marknadsandelarna för svensk export utvecklats under senare år. Efter devalveringarna 1977 böljade de tidigare förlorade marknadsandelarna att återvinnas men denna utveckling bröts under 1979 och 1980. Konjunkturinstitutet redovisar i kapitel 3 hur utvecklingen i detta avseende ter sig efter de omräkningar med nya prisindex som statisfiska centralbyrån gjort. En övergång har skett från enbart bruk av priser i form av enhetsvärden, dvs. pris per ton eller per styck, till att utnyttja de prisindex som används i nationalräken­skapernas beräkning av utrikeshandelns pris och volym. Därmed uppnås i princip samstämmighet mellan institutets varugruppsvisa exportberäk­ningar och nationalräkenskapernas redovisning av den totala utrikeshan­deln. Den nya beräkningsmetodiken innebär sannolikt vidare att bättre samstämmighet uppnås mellan den svenska utrikeshandelsstatistiken och den internationella statistiken vad gäller pris- och volymutveckling.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  7

Tabell 1:2 Relativpriser och marknadsandelar för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna 1976-1980

Procentuell förändring för.

1976-        1977-        1978-        1979-
1977     1978     1979     1980

Enligl den lidigare redovisningen'

Relativpris                               -3         -4,5         3,5        3,5

Marknadsandel                       -1,5         4         -I          -6

Export                                       1,5     -8            9,5      -3

Enligl den nya redovisningen

Relativpris                              -6 -5,5            3,5              I

Marknadsandel                                          1,5 4,5        -1,5     -3,5

Export                                                       5     9,5          9       -0,5

' Exkl. en antagen trendfaktor på ca 1 % per är som sänkte relativpriset resp. höjde marknadsandelen i motsvarande mån.

Dessa beräkningar ger en delvis ny bild av utvecklingen av relativpriser och marknadsandelar som framgår av tabell 1:2. De relativprissänkningar som följde devalveringarna var något större än vad de tidigare beräkning­arna visade. Det innebär vidare att exporten av bearbetade varor under dessa år vuxit 5 procentenheter snabbare. Omfattningen av relativprisför­ändringar och marknadsandelsvinster förefaller därmed stå bättre i sam­klang med storleken av devalveringarna. Det är dock fortfarande påfallan­de att andelsvinsterna är relativt begränsade.'

Även de nya beräkningarna visar att andelsvinsterna upphörde 1979 och 1980. Som tidigare framhållits torde förklaringen - förutom i arbetsmark­nadskonflikten - bl.a. vara att söka i en låg flexibilitet pä arbetsmarkna­den och en kraftig efterfrågan efter arbetskraft från den offentliga sektorn, särskilt från kommunerna. Detta medförde svårigheter för den konkurrensutsatta sektorn att få sina rekryteringsbehov tillgodosedda. Därmed hölls produktionsuppgången tillbaka och företagen sökte i stället förbättra sina vinstmarginaler genom prishöjningar.

I nationalbudgeten för 1981 pekades på de problem som förelåg att på elt rättvisande sätt särskilja pris- och volymkomponenterna i exportstatisti­ken för 1980. Förskjutningar i utrikeshandelsstatistiken i samband med konflikten spelar här en viss roll.

De nya beräkningarna tyder på att relativprishöjningarna och andelsför­lusterna under 1980 inte varit fullt så stora som tidigare angetts. Exportut­vecklingen var dock påfallande svag med beaktande av att OECD-markna­den ökade med 3%. Konflikten förklarar uppskattningsvis 2 procentenhe­ter av andelsförlusten på 3,5%. Även utanför OECD-området gjordes

' Detta beror också av atl utvecklingen under 1977 och 1978 fortfarande påverkades av relativprishöjningarna 1975 och 1976. Utvecklingen 1974-1975 finns ej omräknad med de nu tillämpade prisindexerna. Siffrorna för 1976 anger dock någol lägre relativprishöjning och andelsförlust än de tidigare beräkningarna. Nägon påfallande förändring av bilden av stora andelsförluster 1975 och 1976 torde dock ej komma ifräga.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  8

andelsförluster 1980. Detta var särskilt märkbart för OPEC-länderna. Ex­porten till denna marknad har dock fluktuerat kraftigt mellan åren beroen­de på att enstaka större leveranser ger kraftiga utslag i exporten dit.

Den totala världsmarknaden för bearbetade varor ökade uppskattnings­vis med 4 % 1980. Våra andelsförluster torde totalt sett motsvara 3,5 % varför exportvolymen för bearbetade varor endast ökade med 0,5 %. Rå-varuexporten föll med ca 3,5 % vilkel dels berodde på en försvagning av marknaderna för malm och skogsprodukter, dels på svag konkurrenskraft och problem med råvarutillgången inom skogsindustrin.

Importvolymen ökade med 0,7 %. Den huvudsakliga delen härav ulgörs av bearbetade industrivaror. Med hänsyn tagen till sammansättningen av den inhemska efterfrågan tycks importen av dessa varor ha ökat snabbare än vad fidigare samband skulle ange. DeUa torde delvis bero på konflikten men också på en oförmånlig utveckling av konkurrenskraften under 1980.

Även om importvolymen i genomsnitt för 1980 låg något högre än 1979 minskade den under loppet av året. En viktig förklaringsfaktor utgör lagerutvecklingen. Räknat för hela 1980 var lageruppbyggnaden betydan­de. Den motsvarar en efterfrägeökning av samma omfattning som hela BNP-tillväxten. Inkl. lageruppbyggnaden ökade den inhemska efterfråge­tillväxten med 2,5 %. Lageruppbyggnaden var kraftigast underförstå halv­året vilket är den viktigaste förklaringen lill att tyngdpunkten i importen låg på det första halvåret. Den oljeupplagring som ägde rum tycks i huvud­sak ha skett under andra halvåret.

Förutom den reala försämringen av handelsbalansen tillkom den försäm­ring som beror av prisutvecklingen. Hur pris- resp. volymutvecklingen påverkade handelsbalansen framgår av följande tablå.

Förändring av handelsbalansen

Miljarder kr., avrundade siffror

Pris-          Volym        Summa

förändring       förändring

8.5

3.5

-5

2.5

-3

-0.5

2

■-2.5

-0,5

Råolja och oljeprod. Bearbetade varor Övriga varor

Totall                                       -4              -2              -6

Den ökning av relativpriset för bearbetade varor som lidigare redovisats innebär, uttryckt som lerms-of-lrade-förändring, en ökning på 1,7 %. Olje­prishöjningarna medförde en kraftig terms-of-lrade-föriust vilkel lill en del motverkades av förstärkningar vad gäller övriga råvaror.

Tjänstebalansen försämrades med en knapp miljard kr. Försämringen var mera betydande när det gäller transfereringarna där i första hand räntorna på den utländska upplåningen spelar en viktig roll. Försämringen på denna post uppgick fill drygt 2,5 miljarder kr.

Hur nettot av ränteinkomster- och utgifter försämrats under senare år framgår av följande tablå.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  9

Milj. kr.

1977     1978     1979     1980

Inflöde                                       1212     2761     3296      4461

Utflöde                                      3404     6215     6975     10662

Räntenetto                             -2192      -3454      -3679      - 6201

Totalt försämrades bytesbalansen i fjol med 10 miljarder kr. och saldot uppgick därmed till 21,5 miljarder kr. eller 4,1 % av BNP. 1979 var motsva­rande siffror 11,5 miljarder kr. resp. 2,5% av BNP.

När det gäller utrikeshandeln under 1981 kommer valutakursutveckling­en att spela en viktig roll. Sedan mitten av förra året har dollarn, yenen och pundet förstärkts gentemot den svenska kronan, medan framför allt de s.k. EMS-valutoma' försvagats. Konjunkturinstitutet har gjort det tek­niska antagandet att kursema i genomsnitt för hela 1981 kommer att ligga på samma nivå som genomsnittet för månaderna december, januari och februari. Kalkylen förutsätter således att valutakurserna under återstoden av året kommer att vara annorlunda än dagens kurser. Som exempel kan nämnas att beräkningen innebär att dollarkursen ligger på 4,50 kr. Detta tekniska antagande innebär följande förskjutningar i genomsnitt för 1981 av de viktigaste valutorna gentemot den svenska kronan.

 

Dollar

-1- 6    %

Pund

-1- 7    %

D-mark

- 5,5 %

Yen

-I-I7    %

Nkr

- 0,5 %

Dkr

- 5    %

F-mark

- 0,5 %

För kronans del innebär det en effektiv appreciering på ca 0,5 % mellan årsgenomsnitten om kurserna vägs samman med vår utrikeshandel som vikter. Används de olika ländernas andelar av världshandeln som vikter innebär det i stället en viss depreciering för kronan beroende på den tyngd som dollar och yen har i väridshandeln. Den angivna utvecklingen skulle således innebära en av valutaskäl försämrad konkurrenskraft gentemot flertalet västeuropeiska länder med undantag för Storbritannien.

Dollarkursens utveckling spelar en stor roll för våra kostnader för ol­jeimporten. I jämförelse med antagandena i nationalbudgeten bedöms nu vår totala oljeimport i år kosta knappt 32 miljarder kr. netto mot drygt 28 miljarder kr. enligt bedömningen i januari. Härav beror 2 miljarder kr. på ändrade förutsättningar i fråga om valutakurserna. Å andra sidan bedöms nu importen volymmässigt falla med 12 % mot 8,5 % i preliminär national­budget. Detta motsvarar en besparing på 1,5 miljarder kr.

' D-mark, Fr. francs, Ital. lira, Belg. francs, Höll. floriner, DKR.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

10

Tabell 1:3 Bytesbalans 1980-1981

Milj, kr., löpande priser

 

 

1980 prel.

1981 prognos

Export av varor Import av varor

130777 141332

143000 147700

Handelsbalans

-10555

-4700

Konigering av handelsstatistiken

-615

-700

Sjöfartsnetto

Resevaluta

Övriga tjänster, netto

Korrigering av tjänster

3 490 -5314 -4994

6019

3 700 -5 700 -5 500

6600

Bytesbalans för varor och tjänster

-11969

-6300

Transfereringar, netto

-9673

-13300

Bytesbalans för varor, tjänster och transfereringar

-21 642

-19600

Av kapitel 3, tabell 3:6, framgår hur oljeimporten utvecklats sedan den första oljekrisen. Volymmässigt beräknas den i år totall ligga drygt 20 % lägre än 1975. Den låga aktiviteten i ekonomin spelar självfallet en inte oväsentlig roll men detta är inte hela förklaringen. Medan BNP sedan 1975 ökat med drygt 1 % per år har oljeimporten fallit med närmare 3% per år. Även om detta delvis beror på strukturförändringar är det uppenbart att ansträngningarna atl spara olja börjat få effekt. Oljeprishöjningarna har givit långsiktiga incitament att minska oljeförbrukningen.

Tvåårsavtalet ger en ungefärlig timkoslnadsökning på 8 % inom indu­strin i år. Vid en ökning av produktiviteten med 2 % innebär det att arbetskostnaden ökar med ca 6 % per timme. Arbetskostnaden per produ­cerad enhet skulle därmed öka med ca 6 %. Detta innebär en viss kostnadsförbättring jämfört med vissa länder. A andra sidan väntas exem­pelvis arbetskraftskostnaden per producerad enhet i Förbundsrepubliken Tyskland endast öka med 5 %. Härtill kommer att den västtyska konkur­renskraften förstärks genom den valutakursutveckling som de gjorda anta­gandena innebär, se sid. 9.

Konjunkturinstitutet redovisar vidare i kapitel 8 att industrins övriga kostnader stiger snabbi, främst till följd av prisstegringarna på skogsråvara och olja, så att den totala rörliga kostnaden per producerad enhet skulle stiga med 9 %.

Under de angivna förutsättningarna skulle företagen kunna hålla i stort sett samma prisnivå som konkurrenterna varför exporten till OECD-områ­det skulle kunna öka i samma takt som marknadstillväxten eller 1,5 %.

Medräknas även marknaderna utanför OECD-området beräknas expor­ten öka något snabbare, närmare 2,5 %. Den försvagade konjunkturen i Västeuropa får en påtaglig effekt på rävaruexporten som väntas falla även

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       11

1981. Efterfrågan på malm påverkas av den låga stålproduktionen inom EG-området samtidigt som marknaden för skogsprodukter blir svag.

Den totala exporten skulle därmed öka med ca 1,5 %. Den svaga utveck­lingen av den inhemska efterfrågan leder till att importvolymen faller med 5-6 %. Den reala balansen förbättras med 2,1 % av BNP. Främst fill följd av oljeprisutvecklingen blir det fråga om en betydande term-of-trade-förlust 1981, ca 3 %, motsvarande närmare 5 miljarder kr.

Tjänstebalansen försvagas även 1981.1 än högre grad gäller detta trans­fereringsbalansen där den höjda internationella räntenivån orsakar sfi­gande kostnader för uUandsupplåningen. Räntenettot försämras därmed med över 3 miljarder kr. och uppgår till 9,5 miljarder kr. vilket är lika mycket som hela exporten av järn- och stålprodukter.

Inkomster, konsumtion och sparande

Omläggningen av nationalräkenskaperna hösten 1980 medförde alt bil­den av hushållens utveckling i fråga om inkomsler, konsumtion och spa­rande under 1970-talet förändrades kraffigt. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas dock även nu ha stigit med ca 2 % per år i genomsnitt 1970—1979. Men både konsumtionens utveckling och nivå skulle enligt dessa nya beräkningar ha varit annorlunda än man tidigare trott. Det är bl.a. den s.k. hushållsbudgetundersökningen för 1978 som givit underlag för att revidera tidigare beräkningar.

Den privata konsumtionens nivå 1978 har räknats upp med 10 miljarder kr. Den siörsta upprevideringen ligger på bostadskonsumtionen.

Detta innebär att den privata konsumtionen skulle ha ökat med 2 % per år 1970-1979 mot 1,6% enligt de äldre beräkningarna. Sparandel har också reviderats kraftigt. De nya beräkningarna visar att sparkvoten vid slutet av 1970-talet låg på i stort sett samma nivå som vid decenniets början. De äldre beräkningarna visade en kraftig uppgång i sparkvoten. I nationalräkenskaperna har även införts en ny metod atl beräkna hushål­lens inkomster och sparande. Tidigare beräknades hushållens disponibla inkomster med utgångspunkt från taxerings- och annan inkomststatislik. Ett visst hänsynslagande till att denna statistik ej kan antas ge en fullstän­dig bild av hushållens inkomster gjordes på så sätt att en restpost infördes i beräkningarna. Denna restpost antogs emellertid ligga på ett nominellt oförändrat belopp om 7,7 miljarder kr.

Hushållens konsumtion skattades utifrån statistik över detaljhandelns försäljning, livsmedelskonsumtionen etc. Hushållssparandet kom därige­nom att få utgöra saldot mellan hushållens beräknade inkomster och deras beräknade konsumtion. Detta innebär att sparandet enligt denna redovis­ning inte bara kom att omfatta hushållens faktiska sparande utan även påverkades av fel och ofullkomligheter i slatisfiken.

Den metod som nu tillämpas i nationalräkenskaperna skiljer sig inle från den tidigare vad gäller beräkningen av konsumtionen. Däremot skiljer den

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

12

sig vad gäller sparandet. Detta mäts nu direkt genom att utgå från finansrä­kenskapernas stafislik över förändringar i hushållens finansiella tillgångar och skulder. Till detta läggs hushållens reala sparande i form av fasta investeringar främst i småhus och fritidshus. Hushållens konsumtion och sparande ställs sedan mot deras inkomster så som inkomstslatistiken anger dem. Skillnaden däremellan beror dels av fel i statistiken men dels också av oredovisade inkomster av olika slag.

Denna restpost uppvisar följande utveckling under 1970-talets senare del.

 

1974

10    miljarder kr

1975

9    miljarder kr

1976

12,5 miljarder kr

1977

9,5 miljarder kr

1978

15    miljarder kr

1979

16,5 miljarder kr

1980

18   miljarder kr

Den långsiktiga ökningen kan vara etl uttryck för en stigande nivå vad gäller olika slag av oredovisade inkomster. Å andra sidan tyder de kraftiga variafionerna i nivån som förekom 1975-1977 på alt posten även är ett uttryck för statistiska fel och ofullständigheter.

Diagram 1:1    Sparkvoten i hushållssektorn enligt gamla och nya nationalräkenska­perna 1970-1980

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

10

Gamla   NR     /W

 

9 8

7

L_

 

 

\                  A

/\

l\

i

 

 

 

t

 

V

 

 

 

 

/

1

 

 

 

 

 

1

 

A        /

 

 

 

 

Nya NR   /

5 4 3 2

 

/     \

 

/

 

 

 

>.

 

 

I

/

 

\/

 

 

-->,

 

1   \

1

1

 

/

/ /

 

'

\ \

 

/

/

'

\

1

f /

 

 

 

 

 

 

\j

t

 

 

•

 

 

 

 

 

 

\f

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

L

J___ L

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       13

Skillnaderna ifråga om utveckling av sparandels andel av inkomsterna, sparkvoten, framgår av diagram 1:1. Man kan konstatera atl skillnaderna är betydande. Den tidigare trendmässiga ökningen i sparkvoten bortfaller helt. Däremot kan man säga att variationerna i stort sett går i samma riktning som i den tidigare statistiken.

I de tidigare beräkningarna av hushållssparandet ingick även det privata kollektiva försäkringssparandet i SPP, ITP m. m. Detta har i de nya nationalräkenskaperna förts till företagssektorn. Sådant sparande är inte omedelbart tillgängligt för hushållens konsumtion. Det kollektiva sparan­det hade motsvarat följande andelar av de disponibla inkomsterna i pro­cent.

 

1970 1971

1,1

1,1

1972

1,1

1973

1,5

1974

1,9

1975

2,0

1976

2,2

1977

2,6

1978

3,2

1979

3,3

Den ökade omfattning som det kollekliva försäkringssparandet fått har således medverkat till att höja sparkvoten under 1970-talet med etl par procentenheter enligt den äldre beräkningen.

Olika förklaringar till sparandets utveckling har prövats. En sådan för­klaring bygger på antagandet att när de disponibla inkomsterna stiger snabbare än hushållen väntat sig då stiger också sparkvoten. Innebörden är att hushållen strävar efter att hålla en ungefär oförändrad konsumtions­nivå och att oväntade förändringar av inkomsten leder till ett ändrat sparande.

En annan förklaring tar fasta på sparandels roll som etl skydd mol andra snabba förändringar i hushållsekonomin. En försämrad arbetsmarknad eller en hög inflationstakt skulle då leda till ökat sparande.

Vidare bör förändringar i den kredilpolilik som förs gentemot hushållen påverka deras sparbeteende. I tider med en stram kredilpolilik skulle hushållen ha ett större behov av atl hålla uppe sitt sparande än i lider med en lätt kredilpolilik. Vidare innebär minskade lånemöjligheter mer eller mindre mekaniskt att sparkvoten stiger.

En annan faktor som kan spela en inte oväsentlig roll är större föränd­ringar i befolkningens och hushållens sammansättning. En ökad andel äldre människor med ett annat sparbeteende än den övriga befolkningen kan påverka den tolala sparkvoten. Flera av dessa förklaringar har prövats på den svenska utvecklingen.  Det ställer sig dock svårt att på säker

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  14

empirisk grund diskriminera mellan dessa olika förklaringar. För ett enskilt år kan också mycket speciella förhållanden spela in.

Medan hushållsinkomsterna realt steg med 2,5 % i Qol var den privata konsumfionen praktiskt taget oförändrad, -0,1 %. Det innebär att spar­kvoten steg från 3,9 % 1979 till 6,3 % av disponibelinkomstema.

När det gäller utvecklingen av hushållens ekonomi under 1980 kan det finnas anledning att först stanna vid inkomstutvecklingen. Bidragen till den nämnda realinkomstökningen på 2,5 % fördelar sig på följande sätt enligt den uppdelning som tillämpas i kapitel 6, se vidare tabell 6:5'.

Förändring av realt disponibla inkomster efter skatt 1979—1980, miljarder kr.

1979 års priser

 

Löner

3,6

Enskilda företagares driflsöverskolt

0,8

Räntor

0,3

Pensioner

3,0

Beskattade sociala förmåner

-0,4

Övriga inkomstöverföringar

-0,7

Restpost

-0,4

Totalt                                                 6,2

De helt dominerande bidragen till realinkomslen bestod av löner och pensioner. Pensionerna har under de senaste åren kontinuerligt svarat för en väsentlig del av ökningen av disponibelinkomsterna. Som framgår av följande tablå har pensionernas bidrag varit relafivt stabilt medan lönerna realt sett fluktuerat kraftigt.

Bidrag till real disponibel inkomst, procentenheter

1975        1976       1977        1978       1979       1980

Löner                         3,2      0,6        0,6       -2,6'      1,1        1,5

Pensioner                   0,6      1,0        1,5     0,4      0,9   1,3

Total real disponibel

inkomst                    2,9      2,2      -0,1       -0,1       2,5        2,5

Varav införandet av den femte semesterveckan svarar för ca 2 procentenheter.

Pensionerna svarade 1980 för en större andel av disponibelinkomsterna än tidigare vilket skulle kunna tänkas medverka till alt sänka sparkvoten. Tidigare studier av samband med inkomster, tidigare konsumtion och uppgång i inflationstakten ger inle heller en fullständig förklaring till spar­kvotens ökning. Det torde dock vara så att flertalet faktorer som anses ha betydelse för sparandets utveckling har verkat i höjande riktning. Därtill kommer att osäkerheten i samband med arbetsmarknadskonflikten kan ha höjt sparkvoten. Vidare steg de ränteinkomster som tillfaller hushållen kraftigt. Dessa krediteras i allmänhet hushållen först vid utgången av året varför de sannolikt konsumeras först påföljande år. Under 1980 steg rän­teinkomsterna kraftigt. Under den rimliga förutsättningen att dessa rän-

' 1 kapitel 6 ges ocksä en jämförelse med reallöneberäkningar baserade pä arbets­marknadsparternas material.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        15

teinkomster konsumeras först 1981 tenderar denna faktor att höja sparkvo­ten 1980 med ca 1 procentenhet.

Konsumtionsökningen under Qolåret blev svagare än man kunde vänta mot bakgrund av disponibelinkomsterna. Konsumtionen föll under det första halvåret men ökade med mer än 1,5 %, dvs. över 3 % i årstakt, under det andra halvåret. Denna speciella profil sammanhänger självfallet med disponibelinkomsternas utveckling.

Konsumtionstakten dämpades i slutet av året. Statistik över detaljhan­delns utveckling lyder på en avlagande försäljningstakt under årets sista månader. Det fintis inget helt genomgående drag när det gäller förändringar i konsumtionens sammansättning. Ell påfallande inslag är bilkonsumtio­nens avmattning. Under 1980 såldes 193000 nya bilar mot 218000 året innan. I övrigt tycks emellertid inte försäljningen av kapitalvaror ha påver­kals i någon högre grad, konsumtionen har ökat med ca 1 %. 1 stället har konsumtionen av livsmedel sjunkit med 1,7%. Även lidigare när konsum­tionen stagnerat eller sjunkit har livsmedelskonsumtionen sjunkit. Delta kan konstateras exempelvis både 1971 och 1977. Livsmedel svarar för en avsevärd del av konsumtionsutgifterna, närmare 25%. En dämpning av denna konsumtion ger därmed t. ex. utrymme för annan konsumtion som inte kan påverkas på kort sikt, såsom bostadsutgiflerna.

Det kan vidare noteras att konsumtionen av tjänster, där bosladsulnytl-jandet utgör en stor andel ökal i stort sett i sedvanlig takt om drygl 2%. Bostadskonsumtionen förändras ungefär i takt med förändringar i bostads­kapitalstockens storlek. Eftersom denna förändras i en relativt jämn takt sker heller inga drastiska förändringar i bostadskonsumlionen.

Under 1981 sjunker inkomsterna och konsumtionsmöjlighelerna. Den utbetalade lönesumman beräknas stiga med 5,3%. Realt innebär del en inkomstminskning efter skatt på ca 4%. Realinkomstökningar väntas en­bart för pensionsinkomsler och beskattade sociala förmåner. Hushållens totala reala disponibla inkomster skulle därmed falla med ca 2%. Minsk­ningen faller främsl på första halvåret, under loppet av året sker en viss förslärkning.

Realinkomstsänkningen kommer också all la sig uttryck i en lägre privat konsumtion. Vissa faktorer talar för en sänkt sparkvot vilkel skulle innebä­ra att konsumtionen sjunker långsammare än inkomsterna.

Sådana faktorer är den sjunkande inkomsten samt möjligen även exem­pelvis den avtagande inflationslakten. Å andra sidan lalar exempelvis de försämrade arbetsmarknadsutsikterna och den fortsatt strama kreditpoliti­ken för en hög sparkvot.

1 förhållande till den bedömning konjunkturinstilulet gjort i kapitel 6 har här slörre vikt lagts vid de faktorer som talar för atl sparkvoten hålls uppe. Del kan vidare nämnas atl statistik över detaljhandeln hittills i år, t. o. m. februari, visar pä etl betydande fall i detaljhandelns omsättning. Omräknat skulle detta motsvara en minskning av den totala privala konsumtionen om

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  16

1,5-2 % under den angivna perioden. Här har antagits för året i dess helhet alt konsumtionsvolymen ska falla med 1,5%. Nedgången är koncentrerad till första halvåret.

Den offenthga sektorn och denjlnanslella utveckUngen

Den totala offentliga sektorns reala utgiftstakt är av belydelse för bl. a. finanspolitikens uppläggning. Statens egen konsumtion ökade med 1,7% 1980. Den förhållandevis kraftiga ökningen berodde bl.a. på osedvanligt stora försvarsbeställningar. Totalt ökade den offentliga konsumtionen med 2,9%. Huvuddelen svarade kommunerna för, konsumtionen i denna sek­tor ökade med 3,4% 1980. Av slörre intresse är emellertid konsumtionstill­växten korrigerad för förändringar i omfattningen av de kommunala bered­skapsarbetena. Denna korrigerade volymförändring återspeglar bättre den underliggande ökningstakten. Denna uppgick till 4,8% 1979 och 4,2% 1980. En viss dämpning har således kommit till stånd inom kommunerna.

Som framgår av kapitel 9 ökade inkomstöverföringarna från siat-, kom­mun- och socialförsäkringssektor så all den totala nominella offentliga utgiftstakten uppgick till 15,4%. Om denna utgiftsökning omräknas i reala termer med ulnyltjande av prisindex för slallig resp. kommunal konsum­tion och investering samt med konsumentpriser för transfereringsutgif­terna skulle den reala utgiftstaklen ha varit 1,9%. Prisutvecklingen inom offentlig sektor brukar, på grund av bl.a. en högre löneandel, vara något högre än för ekonomin i genomsnitt mätt med BNP-deflatorn. En långsik­tigt högre prisstegringslakt i offentlig sektor innebär att elt skallehöj-ningskrav uppkommer även om de offenlliga ulgiftema realt, deflaterade med sin egen prisutveckling, skulle följa BNP-ökningen. Det är därtör brukligt att deflatera de offentliga utgifterna med BNP-deflatorn för att kunna åskådliggöra i vad män den reala offenlliga utgiflstillväxten ligger i linje med tillväxten i ekonomin och därmed inle ökar sina resursanspråk. Beräknat på detta säll ökade de reala offenlliga utgifterna med 3,2%- 1980. Della är lägre än genomsnittet för 1970-talel som uppgick lill 5.8%.

Nu bör del emellertid observeras atl till följd av all förelagen ökade sina relativa exportpriser var ökningen av BNP-deflatorn ovanligt hög 1980. Det är som ovan antytts normall alt BNP-deflatorn ökar långsammare än deflalorerna för inhemsk efterfrågan. Ett år som 1980 när företagen ökar sina exportpriser ovanligt mycket förskjuls denna relation.

Man kan hävda atl om BNP-deflatorn ökar lill föjd av att exportpriserna stiger mer än som är långsiktigt möjligt atl upprätlhålla anger en omräkning med BNP-deflatorn en alltför låg ökning av utgiftstaklen. Dessa utgifter ställer i praktiken över några år större krav på resurser än vad den så framräknade reala förändringen anger.

Det bör vidare observeras alt I-2% av BNP-deflatorns ökning i fjol sammanhänger med höjningen av indirekta skaller. En korrigering för detta tyder även det på atl utgiftslaklen omräknad med en mera långsiktigt

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  17

"normal" inflationstakt var något högre än vad som här angivits. Utveck­lingen av de offentliga utgifterna som andel av BNP framgår av kapitel 9, sid 160.

Fördelningen av utgiftstakten mellan olika delar av den offentliga sek­torn framgår av följande tablå:

Real proc.          Bidrag

förändring 1980

2,0

0,9

2,2

-0,9

3,8

0,5

4,2

1,8

Statliga utgifter'

exkl. stalsskuldsräntor Socialförsäkringsutgifter Kommunala utgifter'

Totall                                                      3,2                    3,2

' Inkl. folkpensioner.  Exkl. folkpensioner. ' Avser utgifter för kommunal konsumtion, investering och transferering.

Tablån illustrerar att med den nuvarande höga nivån på budgetunder­skottet och det höga ränteläget bidrar statsskuldsräntorna kraftigt till att hålla uppe de offentliga utgifterna. I Qol bidrog de sålunda med drygt 1,5 enheter av den totala utgiftsökningen på drygt 3%.

Eftersom de totala offentliga inkomsterna endast ökade ungefar i takt med BNP försämrades den offentliga sektoms sparande räknat både i fasta och löpande priser.

I viss mån har den reala utgiftstaklen justerats nedåt i jämförelse med motsvarande beräkning i preliminär nationalbudget. Detta beror, förutom på vissa omklassificeringar, bl.a. på att utgifterna för sjukförsäkringen blivit lägre än beräknat under hösten 1980.

För 1981 beräknas den reala utgiftslaklen till ca 5%, se kapitel 9. Hur denna ökning fördelar sig framgår av följande tablå:

Real proc.          Bidrag

förändring 1981

5,7

2,4

2,8

1,0

7,8

1,0

3,6

1,6

Statliga utgifter

exkl. stalsskuldsräntor Socialförsäkringsutgifter Kommunala utgifter

Totalt                                                   5,0                    5,0

Eftersom BNP endast torde öka obetydligt 1981 innebär det alt den offentliga sektorn tar i anspråk en större del av tillgängliga resurser än under 1980.

Att beräkningarna nu visar en högre utgiftstakt än de 3,9% som angavs i nafionalbudgeten i januari beror bl. a. på att utgifterna blir högre till följd av en högre pris- och löneökningstakt, något högre utgifter för arbetsmark­nads- och industripolitik och på att statens räntekostnader ökar till följd av räntehöjningen i januari. 2   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

\i

I kapitel 9 redovisas den sedvanliga finanspolitiska effektberäkningen. Att de finanspolifiska effekterna i denna kalkyl inte blir särskill höga varken 1980 eller 1981 beror bl.a. på att enbart förändringen jämfört med föregående år uppmäts. Detta innebär att även om finanspolitiken redan i utgångsläget är expansiv mäts endast förändringarna jämfört med föregå­ende år. Vidare antas olika slag av offentliga utgifter ha olika multiplikator­effekt på ekonomin. Utgiftsökningarna 1980 och 1981 ligger främst vad gäller staten inte på utgifter med stor multiplikatoreffekt såsom konsum­tion och investeringar ulan på exempelvis statsskuldräntor med låg beräk­nad multiplikatoreffekt.

Tabell 1:4 Finansiellt sparande 1979-1981

Milj. kr., löpande priser

 

 

1979

1980

1981

Bytesbalans

-11400

-21600

-19600

Hushåll

6000

15 100

15 700

Näringsliv

6700

-5 800

5 500

därav: icke-finansiella företag

-12000

-26000

-16400

Bostäder

-12000

-11300

-11300

Offentlig sektor (inkl. social-

 

 

 

försäkringssektorn)

-12100

-19600

-29500

Summa

-11400

-21600

-19600

Utvecklingen under 1981 kan också belysas genom att studera del finan­siella sparandet inom olika områden i ekonomin, se labell 1:4. Det bör observeras att skillnaden mellan statens budgetsaido och statens finan­siella sparande bl. a. består av utlåning och andra finansiella transaktioner som sker via budgeten.

Följande tablå visar förändringarna i olika sektorers finansiella spåran­den mellan 1980 och 1981.

Förändring Miljarder kr.

Stat

Socialförsäkring

Kommuner

Tolal offentlig sektor

Hushåll

Finansiella företag

Icke-finansiella företag

Bostäder

Summa

Bytesbalans

-13,1 2,4 0,7 -9,9 0,6 1,7 9,6 0,0

2,0

2,0

Bytesbalansen förändras något i positiv riktning. Vad gäller den inhems­ka utvecklingen är den största förändringen försvagningen av det negafiva offentliga sparandet. Eftersom förändringen av bytesbalansen stannar vid 2,0 miljarder kr. motsvaras försämringen av det offentliga sparandet i

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        19

huvudsak av en ökning av sparandel inom hushåll och förelag. Skulle det offentliga sparandet försämras i mindre grad skulle del återspeglas i en lägre ökning av sparandet inom företagssektorn eller inom hushållen.

Här har tidigare redovisats en bedömning som innebär en minskning av hushållens konsumtion. Skulle hushållen hålla en högre konsumtionsnivå skulle detta i hög grad visa sig i en försämring av bytesbalansen.

För företagens del redovisas en förbättring av det finansiella sparandet. Till en del får detta hänföras till den svaga aktiviteten i ekonomin. Upp­skattningsvis torde bruttosparandet i de icke-finansiella företagen förbäll­ras med 5 miljarder kr. 1981. Investeringarna kräver därav ca 4 miljarder kr. Även om investeringsvolymen utvecklas svagt stiger investeringsbe­loppen i löpande priser.

Omsvängningen i lagerutvecklingen medför att anspråken från lagersi­dan lättar avsevärt. Därmed kan det finansiella sparandet öka med det belopp som ovan angivits. Förändringen i bruttosparandel ger en antydan om i vilken riktning förändringen i bruttodriftsöverskotten går. Detta mås­te emellertid också ses mot bakgrund av den volymmässiga produktions­ökningen och prisutvecklingen. Enligl de beräkningar som redovisas i kapital 8 kommer därför driftsöverskottets andel av produktionen inom industrin att sjunka 1981.

Den utvecklingen som här redovisats har betydande återverkningar på kreditmarknaden. Statsbudgetens likviditetsskapande effekt ledde under 1980 trots en stram kreditpolitik till en fortsatt snabb likviditetsökning i ekonomin. Den inhemskt genererade likviditetsökningen motsvarade i sig en penningmängdsökning på ca 20%. Detta motverkades emellertid av elt mycket stort valutautflöde, varför den faktiska penningmängdslillväxten under loppet av 1980 stannade på drygt 12%. Den genomsnittliga penning­mängden under året ökade någol mindre än BNP i löpande priser. Tar man hänsyn till den fallande trenden i den reala likviditeten var det emellertid inte fråga om minskning av överlikviditeten i ekonomin.

Det inträffade valutautflödet svarade under 1980 i huvudsak mot under­skottet i bytesbalansen. Under sommaren uppkom visserligen vissa ten­denser till valutaoro men de upphörde under hösten. Valutaoron återkom emellertid under början av 1981. För att motverka denna vidtogs en rad kreditpolitiska åtgärder. Diskontot höjdes med två procentenheter till 12% och straffräntan till 17%. I samband med dessa höjningar tilläts räntesat­sen för prioriterade obligationer att stiga med en procentenhet till 13,5%. Vidare höjdes kassakraven för affärsbankerna. Bankernas utlåningsökning begränsas till 5% under perioden 30 juni 1980-30 juni 1981. Utlåningsreg­lering har även införts för finansbolagen. De vidtagna åtgärderna i kombi­nation med regeringens ekonomiska handlingsprogram och uppgörelserna på arbetsmarknaden ledde under andra hälften av februari och under mars till ett valutainflöde. Det blev därmed möjligt atl sänka straffräntan vid upplåning i riksbanken med en procentenhet till 16%.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  20

Den fortsatta utvecklingen på kreditmarknaden kommer under 1981 atl präglas av de kraftiga likviditetstillskotten från statsbudgeten. Med den statbilisering av bytesbalanssitutationen som nu kan förutses kommer den faktiska likviditetstillväxten att bli något snabbare än under 1980. Efter­som inflafionslakten samlidigl väntas avta innebär del en relativt snabb ökning av den reala likviditeten i ekonomin. Till en del motverkas den genomsnittliga likviditelsökningen under året av förelagens inbetalningar till vinsluljämningskonlo i riksbanken och av de åtgärder som genomförs i syfte atl utjämna den kommunala likviditeten. Trots detta torde ett relativt högt ränteläge komma att erfordras om den privata sektorns kapitaltrans­aktioner med utlandet skall kunna hållas i balans.

Genom en relativt kraftig upplåningsökning kunde företagen under 1980 bibehålla sin likviditet trots att deras finansiella sparande minskade. Även hushållens likviditetssituation förblev relalivi god trots all deras upplåning ökade långsamt. Delta förklaras av den betydande uppgång som skedde i hushållens finansiella sparande. Kommunernas likviditet ligger på en myc­ket hög nivå efter den kraftiga uppgång som skedde från halvårsskiftet 1977 till utgången av 1979. Under 1980 fortsatte kommunerna all öka sin likviditet. Genom all det finansiella sparandet försvagades blev dock likvi-dilelsökningen relalivi begänsad och kunde endasi uppnås genom en ökad upplåning.

Den svaga utvecklingen av förelagens fasta investeringar och del kraf­tiga lageromslag som nu kan förutses talar för etl minskat upplåningsbehov från företagens sida under 1981. I samma riktning verkar vinstutsikterna. Trots den strama kredilpolitiken som förs bör upplåningsmöjligheterna inte komma atl innebära någon allvarlig restriktion för förelagen under 1981, särskilt som möjlighelerna lill utlandsupplåning är goda. Del höga ränteläget och osäkerheten om efterfrågans utveckling kan dock komma att verka dämpande på förelagens investeringsvilja. Hushållens upplå­ningsmöjligheter kommer att vara begränsade även under 1981. Genom ett fortsatt högt finansiellt sparande kan deras finansiella tillgångsökning ändå beräknas bli av ungefär samma storieksordning som 1980. Av tillgångsök­ningen kan en ökad del komma atl placeras i aktier och sparobligationer.

Kommunernas finansiella sparande kommer sannolikt att förbättras un­der 1981. En fortsatt likviditetsuppbyggnad kan därför väntas ske under loppet av året. Genom de åtgärder som kommer att föreslås för att minska den kommunala likviditeten kan den genomsnittliga likviditeten under året emellertid dämpas.

Produktion och sysselsättning 1981

Den utveckling som här skisserats innebär en dämpning av den inhems­ka aktiviteten. Detta sker dels genom att den privata konsumtionen faller, dels genom att försiktigheten med investeringsbeslut i etl läge med svag efterfrågan, även från Utlandet, medför en låg investeringsnivå i näringsli-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 21

Tabell 1:5 Förändring i BNP-komponenterna i procent av BNP föregående är 1977— 1981

 

 

1977

1978

1979

1980

1981

Privat konsumtion Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Bruttoinvestering Lagerinvestering

-0,5 0,1 0,6

-0,9

-3,3

-0,4

0,0

0,7

-1,7

-1,3

1,4 0,3 0,9 1,0 1,8

0,0 0,1 0,6 0,3 1,4

-0,8

0,0

0,5

-0,3

-1,3

Summa inhemsk efterfrågan

-4,0

-3,0

5,4

2,4

-1,9

Nettoefterfrågan från utlandet

Import

Export

1,6

-1,0

0.6

4,1 -1,6

2,5

-1,5

3,7 2,2

-1.0

0,2

-0,8

2,1

-1,6

0,5

Summa BNP-förändring

-2,4

1,4

3,9

1,4

0,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och beräkningar utförda inom ekonomidepartementet.

vet. Som framgår av diagram 1:2 finns en betydande grad av samvariation mellan investeringar och kapacitetsutnyttjande. Lagerutvecklingen bidrar inte heller till att öka efterfrågan. Den låga inhemska akfivitelen i kombina­tion med i stort sett oförändrad konkurrenskraft leder som tidigare redovi­sats, till att den reala utrikesbalansen förbättras. Som framgårav labell 1:5 är utrikeshandelssektorn den del av ekonomin som främst ger ett bidrag till produktionsökningen. Trots denna förbättring i reala termer förbättras

Diagram  1:2 Investeringar, lönsamhet och kapacitetsutnyttjande inom industrin 1970-1981

Andel  (orefoq med fullr kapac'

Inveilcinqöf  inom  Induitrm (prlvOhD   foretogl enligt   NR I 000 milj ll I  1975 åri priser

Irullomorglnal   inkl.  bidrag  (FrnanivtatiitiUeo  fo'  fo'eiOg] IllvertninqsInduJin

 

.1.

.1.

_L

_L

J___ L

1970  1971   1972   1973   1974  1975   1976   1977   1978  1979   1980  1981

Anm. 1 OBS. Tre olika skalor.

Anm. 2 Investeringarna avser privata företag, medan lönsamhet och kapacitetsut­nyttjande räknats för hela industrin.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  22

bytesbalansen i löpande priser endasi relativt obetydligt på grund av en oförmånlig utveckling av bytesförhållandet saml en fortgående försämring av transfereringsbalansen.

Den totala produktionen beräknas förbli i stort sett oförändrad 1981. Industriproduktionen sjunker räknat mellan årsgenomsnitten men torde öka under loppet av året främst för investeringar och export.

Sysselsättningsläget torde försämras under 1981. I förhållande till de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten får man räkna med lägre produktivitetsökningar under året. Den produktionsut­veckling som här angivits leder till att genomsnittligt sett 30000-40000 färre personer torde efterfrågas under 1981 jämfört med 1980. Arbetskraftsutbudet beräknas vidare öka med uppskattningsvis 25000 per­soner. För att möta försämringen av arbetsmarknadsläget under 1981 har dels åtgärder föreslagits i den arbelsmarknadspolitiska propositionen, dels föreslås nu åtgärder i kompletteringproposilionen.

1.3 Utblick mot 1982

Många av de problem som är centrala för stabiliseringspolitiken har elt tidsperspektiv som är längre än ett år. Under senare år har därför den reviderade nationalbudgeten innehållit en utblick bortom det innevarande året. I år har emellertid bedömningen av flera skäl gjorts mera översiktlig och begränsats till att omfatta ett år. Osäkerheten om den internationella utvecklingen är särskilt påtaglig i år. Det gäller bl. a. utvecklingen i Fören­ta Staterna ocb i samband därmed de högst skiftande bedömningar som föreligger om den internationella ränteutvecklingen och följdverkningarna härav.

Vidare gäller att den utveckling som långtidsbudgeten visar kan komma att kräva ytterligare successiva besparingsinsatser. Tidigare har kalkylerna använts för att illustrera konsekvenserna av olika alternativ vad gäller kostnadsutvecklingen. För närvarande föreligger dock ett avtal som täcker 1982. Kalkylerna har därför begränsats till att omfatta endast år 1982. Bedömningen skall i första hand inte ses som en prognos utan som en överslagskalkyl över en utveckling som kan realiseras under vissa förut­sättningar.

Vad gäller den internationella utvecklingen förutsätts att inflationen mattas av som en konsekvens av att effekterna av oljeprishöjningarna under 1979 och 1980 efterhand avtar. En viktig faktor är vidare den strama penningpolitiken i de tongivande länderna.

När inflationen avtar förstärks reallönerna vid given löneutveckling vilket så småningom leder lill en ökande privat konsumtion. Vidare tycks investeringarna hållas uppe förhållandevis väl som en följd av en relativt sett god finansiell ställning i företagssektorn. Så småningom ökar också efterfrågan för lageruppbyggnadsändamål.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        23

Tabell 1:6 Försörjningsbalans 1982

Procentuell volymförändring

Tillgång

BNP                                                   2,4

Import av varor och tjänster             4

Summa tillgäng                                  3

Efterfrågan

Bruttoinvesteringar                           2,5

Lagerinvesteringar'                            1,3

Fvat konsumtion                             -0,5
Offentlig konsumtion                       0,5

Statlig                                          -1

Kommunal                                       I

Export av varor och tjänster             6

Summa efterfrågan                           3

Inhemsk efterfrågan                          1,5

' Förändring i procent av föregående års BNP.

Utgående från den utveckling under 1981 som här tidigare redovisats skulle detta kunna innebära en BNP-tillväxt i OECD-området på uppskatt­ningsvis drygt 2,5 %.

Ett sådant uppsving för också med sig en ökning av handeln mellan länderna. En världshandelstillväxt på 3 å 4 % synes sannolik vid en pro­duktionsökning av den angivna storleken.

Här har förutsatts att inflationstakten mattas av under 1981. Med en som följd härav dämpad löneökning under 1982 skulle prisökningen på bearbe­tade varor i internationell handel kunna uppgå till 6 % 1982. I förhållande härtill väntas en viss realprisstegring på olja. Den fortfarande goda lagersi­tuationen och den förhållandevis dämpade efterfrågan bör leda till att dramatiska reala prisökningar kan undvikas. Här har därför antagits en realprisökning på 4 % i årstakt från början av 1982.'Nägra drastiska ned­skärningar av utbudet av olja har ej förutsatts ske. Även övriga råvaror väntas stiga i pris under 1982, ca 3 % realt.

Skulle inflationstakten ligga kvar på en hög nivå i Förenta Staterna skulle detta sannolikt leda till en skärpning av penningpolitiken och en fortsatt hög eller stigande räntenivå. Detta skulle ha betydande konsekven­ser för de västeuropeiska länderna. De skulle se sig tvingade att också föra en stram penningpolitik med en hög räntenivå. Detta skulle i väsentlig grad hålla nere tillväxttakten.

Som tidigare nämnts har här förutsatts en BNP-tillväxt på drygl 2,5 % inom OECD-området. Under dessa förutsättningar är det rimligt att räkna med en världshandelstillväxt på 3-4 %. Vårt relativa kostnadsläge torde förbättras något 1982. Tvåårsavtalet torde ge en limkostnadsökning på ca 6 %. Eftersom produktiviteten stiger något blir ökningen av arbetskostna­den per producerad enhet lägre än 6 %. Det bör innebära en viss förbätt­ring av vårt internationella konkurrensläge. Vinstlägel synes också förbätt-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         24

ras och med hänsyn till att vinstandelen då har kommit upp på en betydligt högre nivå än 1978-1979 är det rimligt att förutsätta att delta leder till att företagen sänker sina relativa priser för att vinna volymer. Här har förut­satts att företagen sänker sina relafiva priser med 3 % 1982. Därmed kan den intemationella konjunkturuppgången utnyttjas på ett bättre sätt än 1978 och 1979. Företagen kan göra andelsvinster och exportökningen kan bli 6 %.

En löneutveckling enligt avtalet och den antagna intemationella pris­stegringen ger möjlighet att hålla inflationstakten vid den i avtalet förutsat­ta gränsen om 6,5 % under loppet av året.

Den offentliga konsumtionen blir i det angivna scenariot praktiskt taget oförändrad. Kommunerna förutsätts hålla volymökningen på de I % från 1982 som angivits som ett riktmärke för de närmaste åren. Statens kon­sumtion påverkas av de nämnda besparingarna varför den beräknas falla med I %.

För de offentliga investeringarna gäller att de statliga investeringarna beräknas falla något, medan de kommunala torde förbli i stort sett oföränd­rade.

Bostadsinvesteringarna torde öka något delvis som en följd av de åtgär­der på det bostadspolitiska området som föreslås i kompletteringsproposi­tionen och som höjer igångsättningen redan i år. Antalet igångsatta lägen­heter torde vidare öka något 1982 samtidigt som ombyggnadsverksamhe­ten också ökar något som följd av den utveckling som anges i den bostads­politiska energipropositionen.

Den förbättrade internationella konjunkturen och det förbättrade vinst­läget leder till en investeringsökning i näringslivet. I del läge som här förutsätts råda kan en investeringsökning på 4-5 % mycket väl realiseras.

Konjunkturförbättringen torde leda till en viss lageruppbyggnad 1982. Eftersom lagerinvesteringarna beräknats sjunka i år innebär denna om­svängning i lagemtvecklingen ett efterfrågetillskott på ungefär 1 1/4 % av BNP.

Den här angivna utveckUngen ger en ökning av den inhemska efterfrågan på ca 1,5 %. Med hänsyn tagen till att kostnadsläget synes medge en långsammare prisutveckling på svenska produkter i relation till importera­de skulle svenska varor vinna marknadsandelar här hemma på importens bekostnad. Därför har importen beräknats öka volymmässigt med 4 %.

Eftersom exporten ökar med 6 % förbättras den reala utrikesbalansen med motsvarande 1 % av BNP. Sänkningen av våra relafiva priser håller dock tillbaka intäkterna i löpande priser. Den reala förbättringen ger där­med inte ett omedelbart utslag på handelsbalansen. Härtill kommer att transfereringsbalansen, där räntenettot ingår, kommer alt fortsätta att försämras. Därmed skulle bytesbalansunderskottet ligga kvar ungefär på den nuvarande nivån, eller drygt 20 miljarder kr.

Som framgår av tabell 1:6 skulle BNP-tillväxten uppgå till knappt 2,5 %.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        25

Eftersom produktiviteten fömtsätts öka samtidigt leder denna produk­tionsökning inte till någon omedelbar sysselsättningsförbättring.

Den finansiella utvecklingen kommer även 1982 att bestämmas av storle­ken och utvecklingen av underskotten i bytesbalansen och statsbudgeten. Här har dock fömtsätts att de Hkviditetsökningar som budgetunderskottet medför kan bemästras så att den här fömtsatta pris- och kostnadsutveck-hngen ej äventyras.

 

 

 

UTVECKLINGEN INOM OLIKA OMRÅDEN

 

 

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

29

2   Det internationella läget

2.1 Sammanfattande översikt

Utvecklingen 1980

I allt väsentligt bekräftar den ekonomiska slatisfiken den bild av kon-junktumtvecklingen under 1980 som tecknades i PNB. Tillväxttakten i OECD-området sjönk från 3,3% 1979 fill drygt 1% och under loppet av året gick världsekonomin allt tydligare in i en lågkonjunkturfas. Den ameri­kanska ekonomin utvecklades starkare än väntal under senare delen av fjolåret, men BNP för helåret minskade ända marginellt. 1 Västeuropa blev produktionsutvecklingen i gengäld något sämre, huvudsakligen till följd av en svagare tillväxt i Förbundsrepubliken Tyskland. Industriproduktionens utveckling (se diagram 2:1) speglar än tydligare konjunkturutvecklingen: i december 1980 hade den sjunkit ca I % i förhållande lill fjolårsnivån i Förenta staterna men hela 5% i de fyra största europeiska ekonomierna.

Inflationstakten tenderade alt bromsas in under loppet av höstmåna­derna men steg på nytt i december. Detta var främst en kombinerad effekt av fortsatt stigande oljepriser och en allt starkare dollar, vilket spädde på

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1978-

Arlig procentuell förändring

1981

 

 

Andel av

1978

1979

1980

1981-

 

OECD-områ-

 

 

 

 

 

dets totala

 

 

 

 

 

BNP. %'

 

 

 

 

De sju slora länderna

 

 

 

 

 

Förenta staterna

34,7

4,4

2.3

-0,3

1

Japan

14,8

6,0

5,9

4,2

3 1/2

Förbundsrepubliken

 

 

 

 

 

Tyskland

11,2

3,5

4,5

1,7

-1  1/2

Frankrike

8,4

3,3

3,3

1,5

1/2

Storbritannien

5,9

3,5

1,5

-2,7

-2

Italien

4,7

2.6

5.0

3,8

-1 1/2

Canada

3.3

3.4

2,8

-0,5

2 1/2

Norden

 

 

 

 

 

Danmark

1.0

1,3

3,5

-0.5

-1/2

Finland

0,6

1.4

7,2

5.5

2 1/2

Norge

0,7

3,3

■   4,8

3,0

1

Sverige

1,6

2,4

3,8

1,4

0,2

Vissa andra OECD-länder

 

 

 

 

 

Belgien

1,6

2,5

2,4

1,2

-2

Nederiänderna

2,2

2.4

2,3

0,2

-1

Schweiz

1,4

0.2

2,2

2,5

0

Österrike

1,0

1,5

5,1

2.5

-1

OECD-Europa

45,1

3,0

3,3

1.0

-1

OECD-totalt

100,0

3.9

3,3

1,2

1/2

' 1979 års priser och växelkurser.

' Ekonomidepartementets bedömningar.

Källa: OECD.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

30

Diagram 2:1 Industriproduktionens utveckling i de större OECE-länderna 1975— 1980

Index 1975 = 100

130 120 110 100  -

 

 

 

 

 

 

horenta staterna,,,.-'

 

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

 

 

—

 

 

 

 

 

130 120 110 100 90

130 120 110 100 90

 

 

 

 

 

, « •*"            J

Frankrike

 

.mf"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

Italien

- ■  

r—*

 

'"

/

\y

,

r'v__

n

—■--------------------- -"

--------

Canaria

 

 

 

--r»'-n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

L

1975 Källa: OECD.

1976

1977

1978

1979

1980

importprisema snabbare än väntat i Västeuropa. I Förenta staterna bidrog höga nominella löneökningar tillsammans med en låg produktiviielsut-veckling till att driva upp konsumentpriserna.

Arbetsmarknadslägel stabiliserades någol i Förenta staterna tack vare produktionsökningen under hösten, men i Västeuropa ökade arbetslöshe­ten snabbi under andra halvåret och nådde vid årsskiftet en nivå av ca 7% av arbetskraften.

OECD-ländernas handel under 1980 speglade väl den pågående lågkon­junkturen: volymmässigt ökade exporten - huvudsakligen till OPEC - med totalt 5%, medan importen sjönk med 1,5%. Trots denna förbättring av den reala utrikesbalansen för i-länderna försämrades denna kraftigt i vär­determer, då bytesförhållandet förvärrades med 7-8%. Den viktigaste anledningen härtill var givelvis de fortsatta oljeprishöjningarna, se diagram 2:2. I-ländernas imporlpriser steg således med drygt 2,1% medan ex-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        31

Tabell 2:2 Bytesbalansutvecklingen i vissa länder 1977-1980

Miljarder dollar

 

 

1977

1978

1979

1980'

Förenta staterna

-14,1

-13,5

- 0,8

1

Japan

10,9

16,5

- 8,8

-  10,8

Förbundsrep. Tyskland

4,2

8,8

- 5.5

-  15,5

Nederländerna

0,2

-  1,3

- 2,3

-    2

Schweiz

3,4

4,4

2,4

-    0,5

Frankrike

- 3,3

3,7

1,2

-    7,0

Storbritannien

0,5

1,8

- 3,9

5,5

Italien

2,5

6,4

5.1

-    8,0

Canada

- 4,0

- 4,6

- 4.4

-    2,6

Belgien-Luxemburg

- 0,7

-  1,5

- 3,8

-    5

Övriga OECD

-25,1

-12,2

-14,6

- 30

OECD-totalt

-25,5

8,5

-35,4

- 76

OPEC-länderna

29,0

5,0

68

115

Icke oljeproducerande

 

 

 

 

utvecklingsländer

-23,0

-35,3

-35

- 69

' Ekonomidepartemenlets bedömningar. Källa: OECD.

portpriserna ökade med 12,5%. Som ett resultat av oljeprishöjningarna ökade de oljeproducerande staternas bytesbalansöverskoll till 115 mil­jarder dollar, medan OECD-ländernas motsvarande underskott ökade från ca 35 miljarder dollar 1979 till ca 75 miljarder dollar 1980, se tabell 2:2.

I motsats till vad som skedde efter oljekrisen 1974/75 föll i fjol en väsentlig del av industriländernas ökade bytesbalansunderskotl på de star­ka länderna, Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Samtidigt fick emellertid flera av de små OECD-länderna, trots att de förde en restriktiv ekonomisk politik, notera slörre bytesbalansunderskotl. I Förenta staterna och Storbritannien skedde omslag till överskott.

Utsikter för 1981

Den bedömning av den internationella konjunkturen som gjordes i PNB utgick från all lågkonjunkturen skulle dominera under 1981, med en svag tillväxt eller t.o.m. stagnation under första halvåret, följt av en långsam återhämtning under andra halvåret. I huvudsak förväntades uppgången drivas fram av en försiktig ökning av den privata konsumtionen, men även utrikeshandeln (främst exporten till OPEC) skulle ge ett positivt bidrag till tillväxten. Lagercykeln närmar sig sannolikt sin botten, men torde inle bidra med någon tillväxlimpuls förrän under andra halvåret och torde då inle heller bli särskilt stark. I sin helhel väntades enljgl denna prognos, som innebar en något lägre aktivitet än den OECD förutsade i Economic Outlook nr 28, utgiven i december 1980, en tillväxt för 1981 på mellan en halv och en procent. Det geografiska mönstret innebaren långsam tillväxt i Förenta staterna och en slagnation i Västeuropa under första halvåret följt av ett något starkare andra halvår i hela OECD-regionen.

Sedan PNB utarbetades har konjunkturen utvecklats på etl sådant säll

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

32

att utsikterna för 1981 har blivit ännu något svagare. För det första har den ekonomiska politiken styrts över i ännu mera restriktiv riktning. Främst gäller detta penningpolitiken. Det höga amerikanska ränteläget har tvingat de europeiska centralbankerna att föra en mycket stram räntepolitik för att motverka en fortsatt, inflationsdrivande och bylesbalansförsämrande de­preciering, diagram 2:3 Den internationella ränteutvecklingen. I första hand torde den höga räntenivån påverka investeringsutvecklingen, men har via sin inverkan på den allmänna aktivitetsnivån och de allmänna förväntningarna, även en negativ effekt på den privata konsumtionen. Emellertid stramas även finanspolitiken ål i exempelvis Förenta staterna och Storbritannien, vilket förstärker politikens restriktiva verkan.

För det andra torde den förväntade konsumtionsledda uppgången kom­ma att både försenas och försvagas. Bidragande orsaker härtill är att de inträffade växelkursförändringarna - dollarns, pundets och yenens appre­ciering och EMS-valutornas depreciering' - nello lell lill en accelere­rande inflationstakt i OECD-området i dess helhet. Detta i sin tur medför

Diagram 2:2 Oljeprisutvecklingen 1979-1981

100-tal kr. per m.

14

13

12

11

10

9

8

7

6

5

4

3

 

M

Rorterdam EO 1 (gosoil)

iV

"V

 

•

y--~r

Arabian Light fob

r

 

 

jT

 

 

 

 

 

 

I ' ' ' '.......................... I I I I I I I ■ I I

1980

1979

' ' '

1981

JJ

Anm. De två kurvorna exemplifierar prisutvecklingen pä tvä olika oljemarknader. Arabian Light är det pris på råolja som utgör ett internationellt riktmärke för prissättningen på övriga råoljekvantiteter och eldningsolja 1 i Rotterdam speglar utvecklingen pä marknaden.

' Mellan sista veckan i juni 1980 och medio februari 1981 apprecierades den effekti­va dollarkursen med drygt 10 %. D-markens depreciering uppgick till drygt 5 %. Den tyska valutans fall gentemot dollarn under samma period uppgick till 18,5%.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

33

Tabell 2:3 Konsumentprisernas utveckling 1977—1981

Årlig procentuell förändring

 

 

1977

1978

1979

1980

Febr. 1980 Febr. 1981

Förenta staterna

6,5

1,1

11.4

13,5

11.3

Japan

8,1

3,8

3.6

8,0

6.5

Förbundsrep. Tyskland

3,7

2,7

4,1

5,5

5,5

Nederiänderna

6,4

4,1

4,2

6,5

6,5

Schweiz

1,3

1.1

3,6

4,0

6,0

Frankrike

9,4

9.1

10,8

13,6

12,6

Storbritannien

15,9

8.3

13,4

17,9

12,5

Italien

17.0

12.1

14,8

21,2

19,9

Canada

8,0

9.0

9,1

10,1

12,2

Belgien

7,1

4,5

4,5

6,6

7,1

Österrike

5,5

3,6

3,7

6.4

6,7

Sverige

11,4

10,1

7.2

13.7

12.9

Norge

9,1

8,1

4.8

10.9

14,2

Finland

12,2

7,8

7.5

11,6

12,8

Danmark

11,1

10,0

9,6

12,3

10,7

OECD-totalt

8,7

1,1

9,9

11.4

11,2

OECD-Europa

10,9

9,1

10,8

13,6

12,5

Källa: OECD.

Diagram 2:3 Den internationella ränteutvecklingen 1978—1981

(Centralbankens diskonton)

17

16

15

14

13

12  -

11

10

9

8

7

6

5

4

3

I     Storbritannien

Sverige

p'-_r-

.J

d

Förbunds-■"-'       republiken Tyskland

1.

L

1980

1981

1979

1978

Källa: Riksbanken. 3    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         34

att realinkomsterna vid givna nominella löner bromsas. De fortsatta reala oljeprishöjningarna verkar i samma riktning.

För Västeuropas del gäller vidare att den försämring av konjunkturkli­matet som inträffade under vintern och som tagit sig uttryck i bl.a. en snabb ökning av arbetslösheten, redan lett till en försämring av hushållens förväntningar. Della i sin lur gör del sannolikt atl sparkvoten, i stället för att vara oförändrad, kommer atl stiga.

Investeringarna och investeringsplanerna har hittills visat en betydande motståndskraft mot lågkonjunkturen och något sammanbrott för indu­striinvesteringarna av samma omfattning som skedde under lågkonjunk­turen 1974-1975 bedöms allmänt som osannolik. De viktigaste skälen härför är att förelagens finansiella position nu inte urholkats i samma utsträckning som då saml all de ökade kraven på strukturanpassning i allmänhet och anpassning lill de högre energipriserna i synnerhet har ökal räntabiliteten på rationaliseringsinvesteringar och investeringar i ny, ener­gisnålare teknik. Givetvis kan inte dessa faktorer helt uppväga de depres­siva effekterna på investeringarna av det låga kapaciletsutnyttjandet och den försämrade vinstutvecklingen, varför en viss nedgång i näringslivsin­vesteringarna är sannolik. Men denna minskning torde bli begränsad jäm­fört med vad som är normalt i denna fas av konjunkturcykeln. Hur motståndskraftiga investeringarna kommer att bli är dock i hög grad bero­ende av den fortsatta ränteutvecklingen, främsl i Europa. Hittills synes de höga realräntorna där inte ha strypt investeringsverksamheten. Men skulle den nuvarande räntenivån bli bestående under en längre .tid. föreligger risk för att investeringarna dämpas mera pålagligl, vilkel i sin tur skulle för­länga lågkonjunkturen.

Den slatsfinansiella situationen i flertalet länder har försämrats påtagligt som en följd av bl. a. den låga tillväxten under senare delen av 1970-talet. Med hänsyn till de numera närmast strukturella underskotten i budgetarna har den offentliga utgiftspolitiken givils en utpräglat restriktiv inriktning och de senaste budgetförslagen i Förenta staterna och Storbritannien inne­bär en ytterligare nedskärning av de offenlliga utgifterna. Utrymmet för expansiva eflerfrågeslödjande offenlliga utgifter måste därför bedömas som minimalt.

En positiv faktor i den tolala konjunkturbilden utgörs av världshandeln. Handeln mellan OECD-länderna blir visserligen mycket svag som en följd av den låga tillväxten. Men OPEC:s ökade oljeinkomster ger underiag för en kraftig ökning av exporten till denna ländergrupp även om denna ulgör enbart 7% av OECD-ländernas totala export. Trots den svaga efterfrågan i i-länderna väntas världshandeln öka med ca 2%. Av särskild betydelse torde exporten komma att bli i Västeuropa. De valutor som ingår i det europeiska valutasystemet (EMS) har på grund av D-markens depreciering gentemot dollarn, noterat elt klart fall i den effektiva växelkursen. Delta leder i sig till en förbättrad konkurrenskraft. Lägger man därtill den ned-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 35

gång i inhemsk efterfrågan som skett i början av året, uppslår en silualion med starka incitament för en kraftig expansion av exporten. Att dessa faktorer redan börjat verka synes bekräftas av den positiva utvecklingen för exporlorder lill den västtyska industrin.

Del konjunkturmönster som skisseras i länderavsnilten innebär en något annoriunda profil jämfört med vad som angivits i PNB. I Förenta staterna har utvecklingen under hösten och vintern varit starkare än väntat. Under våren torde emellertid aktiviteten plana ut, eventuellt t. o. m. falla under en kortare period, och en fortsatt återhämtning vidta först under andra halv­året. I Europa synes första halvåret bli utpräglat svagt och en uppgång är inle sannolik förrän under senare delen av året. Detta innebär all den internationella konjunkturen skulle uppvisa en högre grad av samtidighet, än vad som tidigare föreföll sannolikt.

Sammanfattningsvis pekar tillgänglig information på en något svagare utveckling i världsekonomin under loppet av året. I synnerhet gäller detta Västeuropa där BNP riskerar att sjunka med ca 1% 1981. Tillväxten i Förenta staterna däremot blir sannolikt svag med en slagnalionsperiod under sommarhalvåret. För helåret förutses en tillväxt på 1 %.

I Japan synes den vikande exportefterfrågan vägas upp av inhemska efterfrågefaklorer så att någon ändring av den tidigare prognosen inte framstår som motiverad. Totalt i hela OECD skulle tillväxten, trots ett svagare förlopp under året, bli av samma storleksordning som i PNB, eller mellan en halv och en procent.

Den nuvarande prognosen är omgärdad av en rad osäkerheter.

När det gäller oljeprisutvecklingen har denna hittills under 1981 varit lugn. Under 1980 sjönk OECD-ländernas oljekonsumtion med nära 8%. Denna oväntat starka nedgång i oljeefterfrågan förklaras av fiera faktorer. Den svagare ekonomiska tillväxten i Qol är en omständighet som bidragit fill att minska oljeefterfrågan. En annan är atl de successiva oljeprishöjningarna med omkring 150% under 1979 och 1980 uppenbarii­gen har fått en starkare ackumulerad efterfrågedämpande effekt än väntat. Prishöjningarna har bl.a. drivit fram ett ökat användande av alternativa energikällor, främst kol. Vidare har energipolitiken i ett antal länder akti­verats. Viktigast för oljeprisutvecklingen i väriden är därvidlag att den nya amerikanska administrationen avskaffat prisregleringen för de amerikans­ka oljepriserna, så att dessa anpassats till världsmarknadsnivån. Slutligen har såväl hushåll som företag i de oljeimporterande länderna på etl annat sätt än 1973-1974 uppfattat de senaste oljeprishöjningarna som bestående i reala termer och förväntningarna har snarast inriktats på fortsatta realprishöjningar.

' I bägge fallen påverkas emellertid genomsnittstillväxttalen av det positiva (i För­enta staterna) resp. negaliva (Västeuropa) statistiska "överhänget" från 1980: "in­gångsnivån" 1981 i Förenta staterna blev högre än väntat, medan produktionsnivån i Västeuropa blev lägre än väntat.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 36

Oljeproduktionen i OPEC-länderna sjönk med ca 10% i fjol främsl på grund av bortfallet av oljeexporl från Iran och Irak. Saudi-Arabien kom­penserade en del av bortfallet genom att öka sin produktion ulöver den tidigare nivån. Den låga efterfrågan i i-länderna, de höga lagren samt den saudiarabiska extraproduklionen förhindrade alt kriget mellan Iran och Irak ledde till en ny spekulativ prisvåg av samma slag som inträffade på våren 1979. Mot slutet av 1980 började spotpriserna åter sjunka och den höjning av det officiella oljepriset som beslulades vid OPEC-mötet på Bali i december stannade vid 9%. Sedan dess har spotmarknadspriserna fort­satt atl sjunka och flera av högprisländerna inom OPEC har tvingats att sänka priset ned till den officiella OPEC-nivån på 36 dollar per fat.

Utsikterna för 1981 tyder på en fortsatt lugn prisutveckling. På efterfrå­gesidan kommer den svaga ekonomiska aktiviteten och de höjda ameri­kanska oljepriserna att dämpa efterfrågan på importerad olja. På produk­tionssidan har Iran och Irak, trots pågående krig, återupptagit sin oljeex­port med drygt 1 miljon fat om dagen. Samtidigt har Saudi-Arabien förkla­rat att man kommer alt ligga kvar på den förhöjda produktionsnivån under 1981 trots den återupptagna iranska och irakiska exporten. Ett av syftena bakom denna saduiarabiska produktionspolitik är att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att alla OPEC-stater i sin prissättning skall följa den prissättningsformel som utarbetats inom OPEC. Denna formel, vars syfte är att åstadkomma en lugn och mera förutsebar oljeprisutveckling, bygger på den reala tillväxten i i-länderna, prisutvecklingen för i-ländernas expori till OPEC-länderna, samt växelkursutvecklingen. Trots dessa gynnsamma omständigheter kvarstår osäkerheten beträffande prisutvecklingen mot slutet av 1981 då efterfrågan måste täckas av lagerneddragningar.

En annan osäkerhetsfaktor är löneutvecklingen. Denna har varit relativt måttlig i flerlalel OECD-länder och har inle som fallel var 1974-1975 inneburit någon kompensation för oljeprishöjningarna. Emellertid är det ovisst om lönlagarna kommer alt fortsätta all absorbera de försämringar i bylesförhållandet med åtföljande inflationsimpulser som nu uppstår. Skul­le så inte bli fallel, skulle företagssektorns finansiella situation urholkas och invesleringsulvecklingen ylterligare dämpas.

En annan risk som blir alltmer påtaglig är all den samtidighet i del internationella konjunkturförloppet, som nämnts ovan, kan komma atl förstärka lågkonjunkturen så all de större ländernas efterfrågestagnalion via utrikeshandeln verkar ömsesidigt försvagande. Erfarenhelerna efter oljekrisen 1973/74 tyder på atl denna internalionella "multiplikatoreffekt" tenderar att underskattas. Mot denna eventualitet kan å andra sidan an­föras att de efterfrågekomponenler i resp. ekonomi som i första hand skulle kunna generera ett yllerligare fall - de fasta investeringarna och lagerinvesleringarna — nu synes ha nått en botlen i konjunklurkurvan.

Den prognos för tolala produktionen som här gjorts innebär en dyster utveckling av sysselsättningen i OECD-området. I Förenta staterna har

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        37

visserligen arbetslösheten stabiliserats, men ligger fortfarande på en hög nivå (ca 7,5%). I Europa har arbetslösheten sligil snabbare än väntal och uppgår f. n. lill drygt 7% och en fortsatt försämring synes sannolik.

Industriländernas samlade bytesbalansunderskotl torde, med ovan skis­serade utveckling, nästan halveras 1981 till ca 40 miljarder dollar. Förbätt­ringen ser emellertid ut att äga rum i de stora länderna: minskade under­skoll förutses i Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan, ell åtminstone fördubblat överskott väntas i Förenta staterna. OPEC:s överskott bör minska till under 100 miljarder dollar, förutsatt alt oljepriserna inte ånyo rusar i höjden. De icke oljeproducerande utvecklingsländerna anlas få en ytterligare förvärrad extern situation. Bylesförhållandet för denna grupp försämras sannolikt både gentemot industriländerna och gentemot OPEC, då prisutsiklerna är relativt stabila för deras exportprodukter. Dessutom erbjuds sämre avsättningsmöjligheter i industriländerna.

Finansieringsbehoven är fortsatt slora för underskottsländerna. Merpar­ten av denna finansiering kommer att ske via de internationella kapital­marknaderna. En gradvis ökad roll får Internationella valutafonden, IMF. Fondens likviditet är f. n. god. Förstärkningar behövs emellertid om IMF skall kunna spela en ännu slörre roll som finansiär av temporära under­skott och som tillskyndare av anpassningsåtgärder.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

Den amerikanska ekonomin kännetecknades under 1980 av starka kon­junkturfluktuationer mot en allmän bakgrund av fortsatt hög inflation. En mycket kraftig, men osedvanligt kort recession under första halvåret följ­des av en återhämtning från sommaren, och andra halvåret återvanns drygl 2/3 av den mark som tappals under det andra kvartalets 10-procentiga (årstakt) fall i totalproduktionen (BNP). Vid utgången av 1980 låg den ekonomiska aktiviteten på ungefär samma nivå som etl år lidigare. Också för året som helhet var BNP i storl sett oförändrad jämfört med 1979.

Trots den svaga ekonomin steg priser och löner snabbi. Aren 1979 och 1980 är den hittills värsta infiationsperioden i Förenta staterna under 1900-talet. Prisökningarna i konsumentledel var 11,4% 1979 och 13,5% i Qol. Försämringen av pristrenden kan hänföras till dels den andra rundan av kraftiga oljeprishöjningar, dels en ogynnsam utveckling av mer grundläg­gande, inhemska bestämningsfaktorer för priserna. Priset på importerad olja mer än fördubblades under 1979 och 1980. Samtidigt ökade lönekost­naden per producerad enhet med tvåsiffriga tal. Produktiviteten sjönk åler i fjol, och löneökningstakten fortsatte all stiga, dock inle tillräckligt för att kompensera för inflationen. Reallönerna föll därför ytterligare.

Den kraftiga svackan i aktiviteten för ett år sedan var resultatet av en spontan dämpning i konjunkturen i kombination med ett åtstramningspro-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        38

gram. Detta sattes in mot bakgrund av en myckel snabb inflation under årets första två månader, då det ännu inte stod klart alt en nedgång redan inletts i ekonomin. Bidragande till all raset i ekonomin blev så krafligl var också karaktären av åtgärderna. Tyngdpunkten låg på kredilpolitiken med bl.a. en reglering av bankernas utlåning, främst konsumentkrediterna. Den stora osäkerhet som uppstod, inte minst hos allmänheten, om konse­kvenserna av all fortsätta att använda kreditkort förstärkte effekten av ålgärderna. Räntorna steg på kort tid till rekordnivåer, samtidigt som hypoteksinstilulen fick svårigheter att få fram kapital.

Den finanspolitiska delen av åtstramningsprogrammel gav resullal försl under andra halvåret, då de federala konsumtions- och investeringsutgif­lerna föll i reala termer. För 1980 som helhel verkade dock den offentliga efterfrågan i expansiv riktning. Detta intryck förstärks ytterligare när hänsyn las också till skatte- och transfereringssidan av den federala budge­len. För budgetåret 1980 slutade budgeten i ell underskott på ca 60 mil­jarder dollar, ca 2,5% av BNP, en fördubbling jämfört med budgetåret dessförinnan.

Även om nedgången i akliviielen våren 1980 var väl spridd lill alla eflerfrågeområden, blev den mest uttalad för bostadsbyggandet och för varaktiga konsumtionsvaror, särskilt bilar. Den senare utvecklingen sam­manföll med stora strukturella problem för den inhemska bilindustrin. Denna och bostadsbyggnadssektorn, vilka tillsammans svarar för 7% av BNP, fick ta hälften av minskningen i BNP under andra kvartalet. För året som helhet motsvarade tillbakagången inom de båda sektorerna 2% av BNP.

Återhämtningen i ekonomin under andra halvåret 1980 var i väsentlig utsträckning spegelbilden av händelseförloppet under våren och sålunda mest uttalad för varaktiga konsumtionsvaror och bostadsbyggandet. Ex­portefterfrågan verkade tillbakahållande på utvecklingen i tilllagande grad över året, en negaliv trend som har hållit i sig under inledningen av 1981. Näringslivets investeringar visade en mycket svag, positiv trend från förra vårens låga nivå. Tidigare optimistiska investeringsplaner för 1981 har successivt reviderats ned. Kapacilelsulnyttjandet understeg i februari i år 80%. Enligt den senaste enkäten väntas näringslivets investeringar öka med I % i reala termer i år, vilket är en nedjustering från tidigare.

Även om expansionen i ekonomin sedan förra sommaren både varit starkare och varat längre än flertalet bedömare antog för bara några måna­der sedan, pekar nu allt fler tecken på att en förnyad avsaklning inletts. Bilden är dock långtifrån entydig. Allmänt gäller att indikatorer för den reala sidan av ekonomin, industriproduktion och sysselsältning, under vintern visat större styrka än indikatorerna för de finansiella marknaderna och prisområdet. Den gängse bedömningen, ehuru omgärdad med stora osäkerhetsmarginaler, är alt aktiviteten i ekonomin stagnerar eller rent av går tillbaka under något kvartal under sommarhalvåret 1981 för att därefter

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        39

åter vända uppåt. Vad gäller utvecklingen i ekonomin på ett års sikt är osäkerheten ännu större. 1 detta perspektiv måste hänsyn tas också till effekterna av det ekonomisk-politiska program administrationen har före­slagit för det budgetår som inleds den I oktober 1981 och för åren därefter.

Det ekonomisk-politiska programmel innehåller fyra huvudpunkter. Skattesänkningar: För hushållens del med 10% i tre omgångar med början vid halvårsskriftet 1981; för företagen förenklade avskrivningsregler med förkortade avskrivningstider för investeringar retroaktivt från den 1 janua­ri 1981. Stora nedskärningar i budgetens utgiftssida utom för försvaret. Begränsningar i de federala regleringarna. Stöd för en stabil och restriktiv kreditpolitk från centralbankens. Federal Reserve, sida.

Administrationen väntar att programmel skall bidra till en mycket gynn­sam utveckling i ekonomin under den kommande femårsperioden: BNP-tillväxten fömtses bli 4 ä 5 % per år i reala termer. Konsumentpriserna antas minska från 11% till 4%. Underskottet i den federala budgeten förbyts från 1984 i ett överskott.

Kongressen har att fatta beslut om flertalet av förslagen till konkreta åtgärder. Detta kommer att ta ytterligare flera månader. Del är sålunda inte möjligt att nu veta vilka budgetnedskärningar och skattesänkningar Kongressen accepterar och vilka tidsperioder som kommer all bli akluella.

Den expansiva effekten på efterfrågan av de föreliggande förslagen till inkomstskatlesänkningar och ökade försvarsutgifler väger troligen tyngre än nedskärningarna på andra områden i budgeten, bl. a. därför att minska­de bidrag till delstater och kommuner ersätts med ökade utgifter på lokal nivå. Med en expansiv finanspolitik läggs en alltför stor börda på kreditpo­litiken. Detta torde resultera i förnyade räntestegringar som får negativa effekter på den reala ekonomin i ett senare skede. Det finns också en uppenbar risk för att inflationsförväntningarna ökar.

Man kan fråga sig om de föreslagna ålgärderna fär de av administratio­nen aviserade kraftfulla effekterna på utbudssidan och i fråga om pris- och kostnadsutvecklingen, i varje fall så snabbt som administrationen har antagit. Osäkerheten knyter sig t.ex. till skattesänkningarnas effekter på arbetsutbud och sparande.

För innevarande år anmäler sig en utplåning, eller eventuellt ett smärre fall, i den ekonomiska aktiviteten under de närmaste månaderna innan läget förbättras under hösten. Denna uppgång blir i väsenllig utsträckning beroende på när skattesänkningen sätts in. Konsumlionsefterfrågan samt expansionen inom försvarsindustrin väntas leda uppgången. Bostadsbyg­gandet liksom exportefterfrågan förutses däremot verka återhållande på totalefterfrågan. Näringslivets investeringar, inkl. lagerinvesteringarna, torde ge endast marginella bidrag till expansionen för året som helhet. Totalprodukfionen skulle därmed kunna öka med någon proceni under loppet av året. Också i genomsnitt för 1981 är en BNP-tillväxt i storleks­ordningen I % att förutse. Detta torde betyda att arbetslösheten ånyo ökar, efter att under den gångna vintern successivt ha fallit till under 7,5%.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        40

Osäkerheten för det framförliggande året gäller i första hand inflations-trenden samt styrkan i den uppgång i ekonomin som väntas under senare delen av 1981. Kommande beslul i kongressen blir av central betydelse. Riskerna för en mindre gynnsam utveckling än den administrationen skis­serat är dock betydande.

Försörjningsbalansen Förenta staterna

Procentuell volymförändring

 

 

1979

1980

1981

Privat konsumtion

2,6

0

1,2

Offentlig konsumtion

0.4

2

-1

Fasta bruttoinvesteringar

2,6

-7,5

-2,5

Lager'

(-0,3)

(-3/4)

(1/4)

Utrikesbalans'

(0,5)

(3/4)

(1/4)

BNP

2,3

-0,3

1

' Förändring som procent av BNP för föregäende är.

Japan

Den japanska tillväxten var under 1980 fortsatt hög i förhållande till omväriden. Anpassningen fill den andra oljeprischocken 1979/80 har gått bättre än i övriga industriländer. Mycket tack vare ett omfattande energi­besparingsprogram minskade energikonsumtionen med 3% 1980 samtidigt som totalproduktionen ökade med ca 4 1/4%. Vinstnivåerna i företagen har bibehållits på en relativt hög nivå, inflationen har varil måttlig och bytesbalansproblemen inle alltför stora.

Den inhemska efterfrågan började försvagas 1979. Denna utveckling fortsatte under 1980, särskilt sedan impulserna från den statliga sektorn avtog. I stället kom exporten att vara den drivande kraften bakom tillväx­ten. En kombination av god produktivitetsutveckling, återhållsamma löne­ökningar och den tidigare deprecieringen av yenen gav exportindustrin goda konkurrensfördelar på världsmarknaden. Mätt i volym steg exporten med ca 17% samlidigl som importen sjönk med ca 6%. Utrikeshandeln kom därmed all svara för en betydande del av den lotala produktionsök­ningen.

Den privata konsumtionen steg 1979 med 5,9%. En viss dämpning inträdde mot slutet av året och fortsatte 1980. Den reala disponibla in­komsten utvecklades svagt beroende på bl.a. måttfulla löneökningar i kombination med en jämfört med föregående år accelererande inflations­takt. Trots en neddragen sparkvot steg den privala konsumtionen 1980 därför med endasi ca 2 %.

Under 1980 fortsatte de privata invesleringarna, exkl, byggnadssektorn, att uppvisa en hög tillväxt om än i något långsammare takt än tidigare. Faktorer bakom denna gynnsamma utveckling var främst ett fortsatt ökat kapacitetsutnyttjande, ökad efterfrågan på såväl energibesparings- som på rationaliseringsinvesteringar samt en hög vinstnivå. Inom byggnadssek-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       41

torn sjönk däremot investeringarna beroende på stigande priser på mark och byggnadsmaterial och högre ränlor på huslån. Dessutom hade bygg­nadsinvesteringarna ökat kraftigt under lidigare år. Sammantaget blev utvecklingen därmed svag för de tolala privata invesleringarna.

De offentliga utgifterna sjönk för året med ca 3,5%, trots all konsum­tionen ökade något. Den negativa utvecklingen får ses mol bakgrund av myndigheternas önskan att uppnå en balanserad budget på medellång sikt. Regeringens taktik har tidigare varit att med finanspolitiska ålgärder stimu­lera tillväxten då efterfrågan varit låg. Detla har lell till att budgetunder­skottet ökat från 0,5% av BNP 1973/74 till 6,4% 1979/80. I stället har penningpolitiken använts för att dämpa prisstegringarna. Under 1980 änd­rades emellertid strategin. Oro för alt finansieringen av budgetunderskot­tet skulle tränga ut privata investeringar från kapitalmarknaden låg bakom denna vändning. Finanspolitiken blev sålunda stramare samtidigt som penningpolitiken blev allt mindre restriktiv. Diskontot sänktes vid ett par tillfällen under året till 71/4% i november 1980. I mars 1981 sänktes diskontot med ytterligare en procentenhet. I 1981/82 ärs budget föreslås flera större skattehöjningar för att dämpa budgetunderskottet. Regeringen har emellertid samtidigt presenterat åtgärder i avsikt alt slödja den inhems­ka efterfrågan. Stimulanspaketet, som presenterades i millen av mars, är inriktat på den mindre och medelstora industrin samt på byggverksamhe­ten. För kalenderåret 1981 väntas emellertid den offentliga efterfrågan öka främst beroende på belydande statliga investeringar, som är projekterade till första halvåret 1981.

Utrikeshandelns stora bidrag till BNP-utvecklingen 1980 väntas bli be­
tydligt mindre 1981 men förbli positivt. Minskningen antas främst bero på
eftersläpande effekter av yenens appreciering, som påbörjades i maj 1980
och fortsatte under hösten. Men även den svaga utvecklingen på de väst­
europeiska marknaderna saml frivilliga exportbegränsningar verkar i sam­
ma riktning. För atl bibehålla en hög tillväxt under 1981 krävs därmed etl
ökat bidrag frän den privata sektorn.                      ~-~

Den privata konsumtionen kan förväntas att öka mer än 1980. För en sådan utveckling lalar, under antagande om en bibehållen sparkvot, en förutsedd dämpning av inflationstakten, vilken skulle ge ökad köpkraft trots den väntade måttliga nominella löneökningen.

Motiven för att företagen skall bibehålla en hög investeringsnivå synes fortsatt goda. Ett överlag gott vinstläge kombinerat med fortsatta lättnader i penningpolitiken bidrar härtill. Med den förutsedda ökningen av den reala disponibla inkomsten och lägre räntekostnader kan investeringar i bostads­byggandet komma att öka under 1981, om än relativt långsamt. Totall kan de fasta investeringarna, inkl. de offentliga öka med ca 4%.

Totalt förutses en tillväxt på mellan 3-4% 1981. Den ekonomiska akti­viteten bärs i början av året upp av investeringsverksamheten med en gradvis förskjutning mot den privata konsumtionen.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       42

Försörjningsbalansen Japan

Procentuell volymförändring

 

 

1979

1980

1981

Privat konsumtion

5,9

2

2 1/2

Offentlig konsumtion

4,6

1

1

Fasta bruttoinvesteringar

8,6

1/4

4

Lager'

0,5

0

-1/4

Utrikesbalans'

-1

3 1/2

1

BNP

5,9

4 1/4

3 1/2

' Förändring som procent av BNP för föregående år.

Förbundsrepubliken Tyskland

Den ekonomiska utvecklingen under 1980 såsom den avtecknar sig i den ekonomiska statistiken sammanfaller i stort med den bild som tecknades i preliminär nationalbudget. Brullonationalproduklen steg med 1,7% för helåret 1980. Under loppet av året noterades en klar nedgång i aktiviteten och mellan första och andra halvåret sjönk BNP med drygt två proceni; industriproduktionen låg vid årets slut nära 7% under första kvartalels nivå. Denna inbromsning, som var någol mera markerad än väntad, förkla­ras av att såväl den privala konsumtionen som byggandet sjönk kraftigt under andra kvartalet. Under andra halvåret stagnerade dessa två kompo­nenter, men däremot noterades en markant nedgång i exporten, något som bidrog till den ovan nämnda nedgången i BNP. Den konjunklurprofil som här har skisserats och som innebär ell kraftigt negativt s.k. överhäng bidrar till alt dra ned den möjliga genomsnittliga tillväxten för 1981 med ca 1 procentenhet. Prisutvecklingen under andra halvåret blev även den någol sämre än väntat, vilkel förklaras av att importpriserna ökade starkare till följd av D-markens depreciering, i första hand gentemot dollarn.

Under slutet av 1980 ökade de inhemska priserna i en takt av ca 6% på årsbasis - en för västtyska förhållanden hög inflationstakt. Till den all­männa bilden av recession får fogas bytesbalanssaldot som trots en för­bättring av utrikesbalansen i reala termer på grund av den starka försäm­ringen i bytesförhållandet uppvisade ett underskoll på 28 miljarder'DM, ell utfall klart sämre än väntat. I takt med produktionens minskning har arbetslösheten ökat och vid ingången till 1981 hade den stigit lill 5,6% av arbetskraften.

Inför denna kombination av med västtyska mått mätt ogynnsamma stabiliseringspoliliska omständigheter har förbundsregeringen och Bundesbank inle sett nägon annan möjlighet än alt fortsätta på den restrik­tiva ekonomisk-politiska kurs som man slog in på efter den senaste olje­prishöjningen. Trots en sänkning av den direkta skallen och de s. k. auto­matiska stabilisatorernas - ökade arbetslöshetsunderstöd m. m. - verkan vid en nedgång i aktiviteten beräknas finanspolitiken 1981 förbli neutral. Penningpolitiken, vars viktigaste målvariabel är en tillväxttakt i den mone­tära basen på mellan 4 och 7% under perioden 4 kv. 1980-4 kv. 1981, är

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        43

klart restriktiv och har successivt stramats åt ytterligare under första kvartalet 1981. Av motiven bakom denna strama politik - atl bekämpa den inhemska inflationen och alt försvara D-markens yttre värde - har det externa målel krävt allt mer uppmärksamhet i takt med att trycket på D-marken från en stigande dollar och elt starkt pund har intensifierats. Någon omorientering av den västtyska ekonomiska politiken bort från det primära stabiliseringspolitiska målet - en lägre inflationstakt - synes inte sannolik under 1981.

De konjunklurdala som registrerats sedan PNB pekar på en förlängning av den nuvarande ekonomiska stagnationen under 1981. Orderstockarna bedöms som otillräckliga, orderingången från hemmamarknaden är fortsalt svag, detaljhandelsvolymen är låg och näringslivets och hushållens fram­tidsbedömningar tenderar alt bli dystrare. Två omständigheter som utgör ljuspunkter bör dock noteras. För det första har den västtyska konkurrens­kraften stärkts högst betydligt under 1980 och fortsätter med all sannolik­het att stärkas under 1981. Arbetskostnaderna per producerad enhet torde öka ca 3—4% mindre i den västtyska induslrin än genomsnittet för de större OECD-länderna. Därtill kommer att D-marken har deprecierats med mer än 5% från juni 1980 till februari 1981. Under samma period har D-marken sjunkit med ca 20% i förhållande till dollarn och med knappt 30% gentemot yenen. Denna drastiska försvagning gentemot de viktigaste kon­kurrentländernas valutor har inle bara lett lill en ökning av kostnaderna för importen utan även till en konkurrenskraftsförbällring som redan under början av 1981 tycks påverka den västtyska exportorderingången positivt. Under loppet av året kan därför exporten ulvecklas till en påtaglig slyrke-faktor för efterfrågeutvecklingen.

Den andra faktorn som kan innebära ett stöd för konjunkturen är nä­ringslivets investeringseflerfrågan. Visserligen är räntenivån hög av ex­terna skäl och dessutom stagnerade näringslivsinvesteringarna under 1980 och en viss nedgång är med all sannolikhet att vänta i år, men denna synes kunna bli mindre än vad som skulle motiveras av utvecklingen av vinster och kapacitetsutnyttjande. Till de faktorer som verkar positivt på indu­strins investeringar nämns rationaliseringsbehov, införandel av ny data­teknik, energisparande, bl.a. via lån lill subventionerad ränta. Denna förhållandevis optimistiska syn på invesleringsulvecklingen blir givetvis beroende av det fortsatta ränteläget och del kommande löneavtalets nivå.

F. n. pågår de centrala löneförhandlingarna. Det svaga arbetsmarknads­läget och den restriktiva ekonomiska politiken liksom det för västtyska allmänheten ovana externa underskottet torde medföra ell löneavtal på mellan 4 och 5%. Med en inflationstakt i samma storieksordning stagnerar de reala disponibla inkomsterna eller ökar endast marginellt. Den lång­samma acceleration av den privata konsumtionen under loppet av 1981, som i PNB bedömdes bli den expansiva faktorn i efterfrågeutvecklingen, torde därför komma att bli än långsammare och mera utdragen till följd av

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 44

något långsammare löneutveckling, någol snabbare inflation och en sanno­lik höjning av hushållens sparkvol som svar på en snabbt försämrad arbetsmarknad.

Sammantaget skulle dessa faktorer medföra att totalproduktionen blir i stort sett oförändrad under loppet av året. Mot slutet av året bör den privata konsumtionen och en expansion av exporten bidra till en försiktig expansion av tillväxten. På grund av del ovan nämnda negaliva överhänget torde BNP för 1981 komma att sjunka med ca 1 1/2% i förhållande till fjolårsnivån.

Den ökande exporten och en markerad minskning av importen väntas förbättra utrikesbalansen i reala termer. Denna förbättring uppvägs dock av en fortsatt om än avtagande försämring av bytesförhållandet. Netto torde bytesbalansens underskott ligga kvar på ungefär samma nivä som i Qol, eller kring 25 miljarder D-mark.

Försörjningsbalansen Förbundsrepubliken Tyskland

Procentuell volymförändring

1979         1980         1981

 

Privat konsumtion

3,2

1

1

Offentlig konsumtion

2,9

3

1,2

Fasta bruttoinvesteringar

8,7

3

-3

Lager'

1,6

-3/4

. -1

Utrikesbalans'

-1,3

1/2

3/4

BNP

4,5

1,7

-1 1/2

Förändring som procent av BNP för föregäende är.

Frankrike

Efter fyra år av stadig tillväxt med i genomsnitt 3,5% årligen började den ekonomiska aktiviteten att dämpas under 1980. Produktionen planade ut i början av året och blev negativ under andra kvartalet.

Den privata konsumtionen steg med ca 2,5% 1980, vilket kan jämföras med 3,4% 1979. Försämringen kan hänföras till den svagare utvecklingen av de reala disponibla inkomsterna, vilket bl.a. berodde på höjd inkomst­skatt samt en kombination av dämpade löneökningar och en snabb infla­tionstakt. Trots en neddragen sparkvot kunde inte konsumtionsutveckling­en från året innan upprätthållas.

De totala fasta investeringarna utvecklades väl fram till första kvartalet 1980. Därefter registrerades en negativ tillväxt. För året som helhel notera­des ändå en uppgång med drygt 2.5 %. Den statliga industrisektorn stod för en betydande del av den totala ökningen. De privata bostadsinveslering­arna föll med knappt 1 % beroende på vikande efterfrågan hos hushållen och det relativt kärva läget på kreditmarknaden.

Efter att ha starkt bidragit lill tillväxten 1979 svängde lagerinvestering­arna under året allt eftersom de ekonomiska utsikterna försämrades. Det

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  45

höga ränteläget spelade också en viss roll. Bidraget till BNP-ökningen blev därmed svagt negaiivt 1980.

Också utrikeshandeln fick en neddragande effekt på totalproduktionen. Tillväxten i både export- och imporlvolym avlog markanl under året. Det negaliva bidragel förklaras dock främst av Frankrikes relativt höga in­hemska efterfrågeläge jämfört med det som rådde hos de viktigaste han­delsparterna. Dessutom bidrog del någol högre pris- och kostnadsläget i förhållande till omvärlden.

Totalt beräknas BNP ha stigit med drygt 1,5% under 1980. På arbets­marknaden har det svaga konjunkturläget lett lill en ylleriigare försämring av arbetsmarknadsläget. Vid årels utgång var mer än 1.5 miljoner arbets­lösa eller nästan 7%.

Sedan i slutet av sextiotalet har Frankrike haft en högre inflationstakt än genomsnittet för övriga industriländer inom OECD-området. 1980 utgjorde härvidlag inte någol undanlag. Konsumentpriserna accelererade i början av året mot en topp i maj 1980 men dämpades därefter. Den genomsnittliga ökningen för året blev 13,5%. En viktig målsättning för den ekonomiska politiken är att söka dämpa inflafionen, främst genom en stram penningpo­litik. Detta tillsammans med ett någorlunda gynnsamt bytesbalansläge har bl.a. lell till en appreciering av francen inom det Europeiska Valutasyste­met, EMS. Under hösten 1980 sattes finanspolitiska ålgärder in för att slödja den privata konsumtionen och för all fä igång industriinvestering­arna. Sålunda infördes en temporär höjning av bidragen till barnfamiljer och pensionärer samt investeringsavdrag för bl.a. exportföretagen. Även den inhemska byggmarknaden stimulerades. Sammanlagd ledde dessa åtgärder lill alt de offentliga utgifterna steg snabbare än beräknat men budgetunderskottet stannade ändå på ca 1 % av BNP.

Avmattningen i den franska ekonomin förutses fortsätla in på 1981, men en vändning mol högre aktivitet kan ske i slutet av året. För en sådan konsumtionsledd uppgång talar sänkta socialförsäkringsavgifler och en dämpning av inflafionslakten, som i sin lur beror på en svag inhemsk efterfrågan och lägre importprisökningar. Med antagande om oförändrad sparkvot kan den privata konsumtionen komma all öka med ca 1.5%.

De invesleringsbefrämjande ålgärderna motverkas lill en del av den svaga efterfrågan både utomlands och i Frankrike. Mol slutet av 1981 kan investeringsverksamheten emellertid komma all uppvisa en positiv trend. För en dämpad utveckling under merparten av 1981 talar också att den offenlliga invesleringsökningen beräknas bli halverad jämfört med föregå­ende år. Sammantaget för hela 1981 torde de tolala fasta investeringarna stagnera.

Från lagersidan förutses en fortsatt neddragning. Den nuvarande lager­hållningen bedöms överlag vara för stor i förhållande till eftertVågan. Mot denna bakgrund förväntas en negaliv effekt pä totalproduktionen.

En stagnation av importvolymen förväntas lill följd av svag inhemsk

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 46

efteiTrågan; utrikeshandeln bedöms ge ett svagt positivt bidrag till BNP-utvecklingen. Dessutom kan en del av efterfrågebortfallet från industrilän­derna komma atl kompenseras av slörre expori lill OPEC-länderna.

Totalproduktionen bedöms mot denna bakgrund stiga bara med ca en halv procent. Arbetslösheten torde fortsätta öka till uppemot 7,5% under 1981 från en nivå ungefär en procentenhel lägre under 1980.

Försörjningsbalansen Frankrike

Procentuell volymförändring

 

 

1979

1980

1981

Privat konsumtion

3.4

2

1.5

Offentlig konsumtion

2,6

2.5

2

Fasta bruttoinvesteringar

2.5

2.5

0

Lager'

1

-1/4

-1/2

Utrikesbalans'

-0.7

-1/4

1/4

BNP

3,3

1.5

1/2

Förändring som procent av BNP för föregäende är.

Storbritannien

Främsl ire faklorer kan sägas vara orsaken lill den mycket djupa lågkon­junktur som Storbritannien just nu genomgår; effekterna av den internalio­nella recessionen, den mycket strama ekonomiska politiken samt de nega­tiva konsekvenserna av nordsjöoljans roll i ekonomin.

Den brittiska regeringens strategi är all föra en myckel slram ekonomisk politik i avsikt att försl få bukt med prisstegringarna och att därefter få igång en balanserad tillväxt med låg inflationstakt och ökad sysselsättning. Del viktigaste instrumentet är penningpolitiken. Men de uppsatta målen för penningmängdens tillväxttakt innevarande budgetår tycks komma all vida överskridas. Delta mål utgår emellertid från ett vidare penning­mängdsbegrepp (M3). Används däremot snävare definitioner (t.ex. Ml), tillsammans med de höga räntorna under 1980, kan man konstatera alt penningpolitiken varil mycket stram. Målet är att få ned inflationsförvänt­ningarna på främsl arbetsmarknaden. Regeringen menar nämligen att kom­pensationskraven från löntagarsidan är de avgörande orsakerna till de snabba prisstegringarna. Men den strama politiken har hittills i huvudsak lett till volymanpassningar med starkt fallande produktion och snabbt stigande arbetslöshet. Del finns dock tecken som lyder på en någol avsak­lande löne- och inflationstakt.

Paradoxalt nog innebär nordsjöoljans växande roll problem för ekono­min. Bidraget till BNP från denna sektor är ännu så länge blygsamt och förmår inte hindra fallet i totalproduktionen. Däremot är effekten på byles-balansen kraftig, eftersom den dyra oljeimporten slås ul. Överskollei i bytesbalansen tillsammans med den höga räntan är de främsta orsakerna till den stigande pundkursen. Della är en orsak till atl den icke-oljeprodu-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        47

cerande industrin beräknas ha försämrat sin relativa konkurrenskraft med uppemot 45 % gentemot utlandet under de senaste åren.

Denna negativa utveckling visar sig i en avtagande industriproduktion och en växande arbetslöshet, som nu uppgår till nära 10 % av den arbetsfö­ra befolkningen eller nästan 2,5 miljoner människor. Den icke-oljeprodu­cerande sektoms samlade produktion har minskat så att den nu inte är större än vad den var 1967. En minskning av denna sektor kan leda till att det inte finns en tillräckligt stor industribas atl bygga en balanserad tillväxt på när inflationstakten så småningom dämpas. Denna aspekt är väsentlig också utifrån det faktum att oljekällorna i Nordsjön inte är outtömliga. När oljan sinar kommer Storbritannien att behöva en traditionell industrisek­tor.

Under 1980 föll BNP med ca 2,5 % efter en ökning på 1,5 % året dessförinnan. Det största fallet registrerades i tillverkningsindustrin, där produktionen minskade med ca 10 %, mest dramatiskt under andra halv­året. Det var i huvudsak lageravvecklingen och minskningen av de offent­liga såväl som de privata investeringarna som krafligl bidrog till den negativa utvecklingen. Däremot ökade såväl den privata som den offent­liga konsumtionen. Utrikeshandeln gav ett posilivt bidrag till den totala produktionen. Detta berodde emellertid uteslutande på att importvolymen sjönk, med ca 3 %. Detta orsakades i sin tur främst av det svaga efterfråge­läget. I den totala exportökningen på ca 1 % ryms dels en ökad råoljeex­port på ca 15 %, dels minskningar för tillverkningsindustrin.

Inflationen accelererade i början av året och nådde årsloppen i maj 1980, då konsumentpriserna steg med nära 22 % mätt från motsvarande månad 1979. Därefter avtog inflationslakten till ca 15 % i december, vilket i huvudsak förklaras av den svaga efterfrågeutvecklingen och appreciering­en av pundet.

Trots pundets starka ställning svängde bytesbalansen om från elt under­skott 1979 på 1,7 miljarder pund, ca 1 % av BNP, lill elt överskott 1980 på 2,3 miljarder pund. Den främsta orsaken till denna utveckling var att importen sjönk samt elt ökat bidrag från oljésektorn.

De ekonomisk-politiska ätgärder, som introduceras i budgeten för 1981/ 82 gör att vissa nedrevideringar av tidigare prognoser torde bli nödvändiga. Finanspolitiken blir myckel stram med bl.a. omfattande skaltehöjningar. Dessa väntas i hög grad påverka hushållens finanser och efterfrågan. Detta torde, i kombination med de indirekta skatternas prishöjande effekt, inne­bära en svag utveckling för den privala konsumtionen 1981. Tidigare fanns fog att anta en inflationstakt på nära 10 % mätt på årsbasis under andra halvåret 1981. Denna takt torde emellertid bli en eller ett par procentenhe­ter högre.

De fasta invesleringarna kan väntas avla också 1981. Del är föga troligt att effekterna av räntesänkningen i mars 1981 pä 2 procentenheter till 12 % härvidlag kan uppväga effekterna av del generellt sett försämrade vinsllä-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       48

get, det låga kapacitetsulnyttjandet eller i någon större omfattning förbätt­ra konkurrenskraften. Mot denna bakgrund är det sannolikt att de privata investeringarna minskar ännu mer än 1980. Den strama finanspolitiken bedöms också komma att påverka de offentliga investeringarna i negativ riktning. Lagerinvesteringarna kan däremot komma att ge ett litet posifivt bidrag till BNP-utvecklingen under 1981.

Effekterna av den höga pundkursen slår troligen igenom 1981. Det försämrade konkurrensläget i en situation med svag internationell efterfrå­gan torde leda till en minskad exportvolym, med mellan en och två procent samtidigt som importen ser ut att förbli svag och avta med ca 2 % 1981. Utrikeshandeln som helhet antas ge ett negaiivt bidrag till BNP-utveck­lingen. Totalt sett väntas en minskning av BNP 1981 på ca 2 %. Därför kan en ytterligare ökning av arbetslösheten väntas.

Försörjningsbalansen Storbritannien

Procentuell volymförändring

 

 

1979

1980

1981

Privat konsumtion

4

0.5

0

Offentlig konsumtion

2

1,4

-1

Fasta bruttoinvesteringar

-1.4

-2,5

-9

Lager'

0.7

-3

1/4

Utrikesbalans'

-2,3

1 1/4

-1/4

BNP

1.5

-2,7

-2

' Förändring som procent av BNP för föregående år.

Danmark

De under 1979 och 1980 insatta stabiliseringspolitiska åtgärderna, till­sammans med oljeprishöjningarna, gav utslag i en minskad inhemsk efter­frågan på totalt ca 4 % 1980. De realt disponibla inkomsterna sjönk med ca 3 %, likaså den privala konsumtionen. Konsumentpriserna steg med drygl 12 % mellan 1979 och 1980; importprisökningarna och höjda indirekta skatter spädde på inflationstrycket. Ökningstakten avtog under loppet av året för såväl ulländska som inhemska faktorer.

Konsumtionen i den offenlliga sektorn var fortsatt expansiv, öknings­takten 1980 var ungefär som året dessförinnan eller ca 5,5 %. Däremot minskade invesleringarna markant, vilkel följde de intentioner som fast­lades i budgelen. Sammanlaget utgjorde den offentliga sektorn 1980 ell något mindre expansivt inslag än under 1979.

Del höga ränteläget inverkade negativt på såväl bostadsbyggandet som förelagens investeringar, inkl. jordbrukssektorn. Bostadsproduktionen, mätt i antalet påbörjade lägenheter låg 1980 35 % lägre än 1979. Enfamiljs­husen drabbades relativt hårdast. Förutom del kärva kredillägei bidrog den svaga efterfrågan till alt bostadsinvesleringarna fortsatte all avta. Företagen var 1980 än mindre benägna att investera än 1979. Till den nämnda orsaken kan adderas ell skallepåslag, beslutat i december 1979,

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       49

och generelll sett mycket outnyttjad kapacitet. De fasta investeringarna sjönk totalt med ca 13,5 % 1980, jämfört med knappt 2 % året dessförin­nan.

BNP avtog marginellt, elt omslag från 1979, då en ökning på ca 2,5 % noterades.

Läget på arbetsmarknaden förvärrades därmed ytteriigare. Drygt 180000 eller nästan 7 % av arbetskraften var utan arbete, en ökning från ca 6 % 1979. En viss lindring av läget kom ändå genom att fler fick förtidspen­sionering och kom under arbetsmarknadspolitiska ålgärder.

Den vikande inhemska efterfrågan speglas i en importminskning, som liksom 1979 uppgick till ca 5 %. Det intemationella konjunkturförioppet gynnade samtidigt den danska exportindustrin liksom även kursjustering­arna. Exporten ökade visserligen inte lika snabbt som 1979 men ändå med bortåt 6 %. Handelsbalansens saldo förstärktes med nästan 5 miljarder DKr. trots atl bytesförhållandet försämrades med ca 7 %. Bytesbalansen belastades med ökande ränteutbetalningar men saldot blev ändå mindre negativt än 1979, ca 14 miljarder DKr. mol ca 15,5 ell år tidigare.

Den ekonomiska politiken prioriterar en förbättring av den externa balansen. Under perioden 1981-1984 skall den inhemska efterfrågan, främsl den privata konsumtionen, hållas tillbaka för att ge utrymme för en utbyggd industriell bas. Trots att avsikten är att dämpa tillväxttakten i de offenlliga utgifterna, har budgetunderskottet ökal. Budgetsaldot blev, mätt som andel av BNP, en procentenhet mer negativt 1980 och motsvarade 4,5 % av BNP.

Det tvååriga löneavtalet för 1981-1982 ger åriiga ökningar, inkl. auto­matiska justeringar, om 7,5 å 8 %. Konkurrenskraften kan komma att förbällras något, men sannolikt inte med 2 å 3 %/år, vilkel i den medel­långa ekonomisk-politiska strategin angavs som en målsättning för all återföra Danmark till extern balans. Den internalionella prisökningstakten väntas avta under 1981. De inhemska prisimpulserna har dämpats. Konsu­mentpriserna förutses i genomsnitt öka med 8 ä 9 % 1981.

Vid ingången till 1981 låg den lotala produktionen på en klart lägre nivå än vid föregående årsskifte. Den överlag nedåtgående trenden blir sanno­likt dominerande åtminstone under årets första hälft. Den svaga ekonomis­ka aktiviteten på viktiga danska exportmarknader — Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Sverige - ger inledningsvis föga draghjälp. Samtidigt väntas den inhemska aktiviteten förbli låg.

De realt disponibla inkomsterna minskar ytterligare 1981. Hushållen torde inte vara benägna alt ta av sparade medel till konsumtion med tanke på de dystra utsikterna på arbetsmarknaden och de aviserade inskränk­ningarna för flera av de sociala förmånerna, bl.a. arbetslöshetsunderstö­det. För en sänkt sparkvot talar dock att del torde finnas etl uppdämt köpbehov från i Qol. Mot delta talar å andra sidan atl den inkomslandel som konsumerats har varit stor. Den privata konsumtionen skulle därmed 4    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 50

avta också 1981 om än i en lägre takt än i fjol. Nedgångstrenden-väntas plana ul efter halvårsskiftet och därefter vända svagt uppål.

Regeringens avsikt all hålla tillbaka utgiflsexpansionen bör resultera i en lägre ökningstakt än 1980. Neddragningar på ca 5 % planeras för den offentliga sektorns investeringar 1981. Målsättningen om nolltillväxt realt i de offenlliga utgifterna 1981-1984, enligt del medelsiktiga programmel, torde vara orealistisk bl.a. med tanke på de insalser som trots större restriktivitet ändå krävs totall sett t.ex. för de arbetslösa. En ylterligare ökning av budgetunderskottet ter sig trolig 1981. Den offentliga sektorns finansieringsbehov förblir därmed betydande.

Index för industrins orderingång sjönk under senhösten 1980. Konsum-tionsvaruproducenterna fick vidkännas den relativt sett största minskning­en. De svaga avsältningsutsikterna både ulomlands och i Danmark torde inle stimulera företagens investeringsbenägenhel. Samlidigl har krediltill-gången förbättrats något, efterfrågan från konsumenter och tillverkare har avtagit med den fallande aktiviteten, men räntenivån ligger ännu relativt högt. De i maj 1980 beslutade investeringsslimulanserna har hittills inle räckt lill som motvikt. Under loppet av året förutses en uppgång, så atl de två senasle årens negativa resultat bryts. En lageruppbyggnad behövs förmodligen också, främst under årels senare hälft. Bostadssektorn går troligen mol etl tredje svagt år. Efterfrågan frän hushållen ger knappast några impulser till ökad byggnation i år. Nedgångslakten för bostadsinve­sleringarna avtar emellertid med den relativa förbättringen förlagd till årets slut. Minskningen för de fasla invesleringarna totalt skulle därmed kunna bli mindre brant än 1980, eller drygt 5 %.

Den inhemska eftertrågan torde sålunda förbli svag och minska under större delen av året. Spegelbilden finns i en vikande imporlefterfrågan. där köpen av såväl konsumtions- som insalsvaror väntas bli färre. Efterfrågan på bl.a. olja följer aktivitetsnivån nedåt, dessulom är lagren alltjämt väl­fyllda. 1 fjol minskade oljeimporten med ca 6 % i volym. Exporten väntas efter hand få sämre avsättningsmöjligheter. Löneavtalet implicerar visser­ligen alt Danmark gentemot bl.a. Storbritannien och Sverige kan vinna någol i konkurrenskraft. Men samtidigt försämras kostnadsläget gentemot Förbundsrepubliken Tyskland. För exporten totalt sett förutses därför en klart lägre tillväxt 1981 än under de två föregående åren, eller ca 2 %.

Den reala utrikesbalansen kan sannolikt stärkas ylterligare 1981. Bytes­förhållandet försämras äter. De stigande ränteutbetalningarna till irols kan bytesbalansens saldo bli något mindre negativt, etl underskott kring 13 miljarder danska kronor molsvarande ca 3,5 % av BNP.

Med den tecknade bilden av en svag inhemsk utveckling och ett mindre bidrag från ulrikessektorn än i tjol kan den totala produktionstillväxten inte bli positiv. En stagnation för året som helhet kan emellertid innefatta en gradvis påbörjad uppgångsfas i årets slutskede.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 51

Försörjningsbalansen Danmark

Procentuell volymförändring

 

 

1979

1980

1981

Privat konsumtion

3

- 3

-1

Offentlig konsumtin

5,4

5,5

3

Fasta bruttoinvesteringar

-2

-13,5

-5

Lager'

0,3

- 3/4

0

Utrikesbalans'

1,1

3

1/2

BNP

2,5

- 0,5

-0,5

' Förändring som procent av BNP för föregående år.

Finland

Både 1979 och 1980 kännetecknas av en hög lillväxttakl, som efterhand stöddes av allt fler efterfrågekomponenler. Exporteflerfrågan var fortsatt god 1980, expansionen blev totalt sell lika snabb som 1979.1 ökningstakten på 9% ryms ändå en mattare trend mol slutet av fjolåret.

Produktionen stöddes också av den inhemska efterfrågan. Ett av den ekonomiska politikens främsta mål har varil att få fart på industrins inves­teringar, som mellan åren 1975- 1978 minskade med 40% i volym. Den allt stramare kredilmarknaden har främst varit avsedd atl stävja konsum­tionen. Industrin satsade relalivi sett mest på maskiner och annan utrust­ning, ökningstakten mer än fördubblades lill 14% 1980. Industriproduk­tionen visade överlag en jämn ökningstakt, men metall- och den s.k. övriga industrin var mer expansiva än genomsnittet. Totalproduktionens lillväxttakl låg för andra året i rad väl över den för industriländerna i allmänhet och uppgick till 5,5% 1980. Sysselsättningen förbättrades suc­cessivt under året. Andelen arbetslösa blev en dryg procentenhet lägre än 1979, inte fullt 5%.

Den fortsatt starka inhemska aktiviteten drev upp priserna, som natur­ligtvis även påverkades av det internationella pristryckel. Prisökningarna i konsumentledet blev i genomsnitt 11,6% 1980. Takten under loppet av året var emellertid snabbare; en ökning på 14% uppmättes från december 1979 till december 1980. Förtjänstnivån för löntagarna steg något snabbare. Stimulans gavs vidare av ändrade bestämmelser för de skallegrundande beloppen. Den privala konsumfionen, som ökade med 3% 1980 gynnades också av del ljusare arbetsmarknadsläget. Trenden bör dock ha varit fallande över året, i takt med att konsumentpriserna accelererade.

Såväl konsumtion som investeringar läg bakom den fortsaU kraftiga importuppgången på ca 11,5%. Energiimporten blev ändå något lägre än väntal. Mot årets slut märktes också en viss importtröghel hos företagen, som fick något svårare att finansiera sina köp både på den inhemska och på de utländska penningmarknaderna. Bylesförhållandet försämrades, men lägre än genomsnittet för industriländerna, lill följd av råvarudominansen i den finska exporten. Handelsbalansens underskoll ökade med ca 4,5 mil­jarder lill nästan 6 miljarder finska mark 1980. Bytesbalansen försvagades

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         52

likaså, från ett underskoll på inle fullt en miljard 1979 till ell på ca 5 miljarder 1980, molsvarande 2,7% av BNP. Underskottet finansierades i slor utsträckning genom räntefria handelskrediter. Effekterna på bytesba­lansen av den höga inlernalioneHa räntenivån kunde därmed mildras.

Den ekonomiska aktiviteten ser ut atl förbli god under merparten av 1981. Den svaga utlandsefterfrågan motvägs av en livlig inhemsk. Invesle­ringsförloppel torde bli snarlikt fjolårets om än långsammare. Den privala industrin väntas bli tongivande, med en ökningslakt pä ca 6%. Industripro­duktionen förutses få en klart lägre ökningstakt, med mest aktivitet under årets första hälft. Skogsindustrin väntas dra ned totalresultatet, efter de framgångsrika åren 1979 och 1980. Verkstadsindustrin, särskilt metall­branschen, torde däremot bli expansiv också 1981.

Inom den offentliga verksamheten planeras ökningar motsvarande drygl 2% 1981. Det statliga finansieringsbehovet anges till 5 miljarder finska mark, vilket är nägot lägre än för 1980. I fjol hade den statliga sektorn en restriktiv inverkan på efterfrågan. Samtidigt var dock den kommunala efterfrågan expansiv. För 1981 aviseras åler en snabbare lillväxltakl för kommunernas konsumtion än för statens. Men till skillnad från 1980 slag­nerar investeringarna inom den offentliga sektorn.

Skalleskalorna har sedan 1975 justerals för inflation; delta ger en ökad real nettoinkomst med 2 å 3%. De utifrån kommande prisimpulserna är på väg att avta. Däremot synes del relativt starka inhemska efterfrågetrycket alltjämt driva på priserna. Konsumentprisökningarna torde avta under loppet av året men i genomsnitt för 1981 ändå överstiga 10%. Löneavtalet för tvåårsperioden 1 mars 1981-28 februari 1983 beräknas ge elt genom­snittligt årligt nominellt påslag på runt 12%. Den relalivi höga arbetslöshe­ten kan komma all dämpa löneglidningen. Den privala konsumfionen lorde öka i ungefär i samma takt som 1980, med ca 2,5%. Elt ökat sparande i hushållsseklorn kan inte uleslulas. Läget på arbetsmarknaden, med risk för atl arbetslösheten ånyo stiger, kan utlösa detla. En annan faktor, som kan verka i samma riktning är att hushållen under både 1979 och 1980 hade tillfälle atl lillgodose sina köpbehov.

Den inhemska efterfrågan ser inle ut att bli fulll så stark som i fjol. Konsumtionen väntas visseriigen stiga i ungefär samma takt men investe­ringarnas expansion torde halveras. Imporlefterfrågan har dessutom hit­tills i mycket hög grad direkt överförts till köp från utlandet; i volym steg importen med ca 27,5 % under 1979-1980. Lagren är överlag välfyllda och kan komma att utgöra buffert under större delen av 1981. Kanske inträder en viss mättnad när nu samtidigt avsättningsmöjligheterna för industrin, först utomlands och senare på hemmamarknaden, gradvis faller av. I relation till de två närmast föregående åren torde importen därför bli blygsam 1981.

Utlandsefterfrågan började avta redan under 1980. Varken totalproduk­tionen för OECD-området eller marknadstillväxten på de viktigaste finska

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 53

exportmarknaderna inger förhoppningar om draghjälp. Viss kompensation kan också 1981 påräknas från de redan avtalade leveranserna lill Sovjet­unionen. Exporten till statshandelsländerna, som 1980 svarade för ca 20% av varuexportens värde, anlas fortsätta atl öka kraftigt. Med de utsikler som ovan skisserats för pris- och kostnadsutvecklingen 1981, kommer den finska induslrin att fä svårare än hittills atl konkurrera på industrilands­marknaderna i väst. För exporten totall förutses tillväxten bli kraftigt reducerad, till 1 å 2% 1981.

Bytesförhållandet antas bli yllerligare något försvagat 1981. Bytesbalan­sens saldo kan komma att försämras med en ä två miljarder finska mark lill motsvarande ca 3 % av BNP.

Den totala produktionen, BNP, väntas öka klart mer än genomsnittet för OECD-länderna. I tillväxttakten på 2 å 3% för helåret 1981 torde rymmas en avtagande takt, så att BNP-volymen under sista kvartalet 1981 kan ha minskat till den nivå den hade ett år tidigare.

Försörjningsbalansen Finland

Procentuell volymförändring

 

 

1979

1980

1981

Privat konsumtion

5

3

2,5

Offentlig konsumtion

3.3

3

■>

Fasta bruttoinvesteringar

4,5

12,5

5

Lager'

4,3

1/2

-3/4

Utrikesbalans'

-1,5

-1/2

1/4

BNP

7,2

5,5

2,5

' Förändring som procent av BNP för föregäende år.

Norge

De konkurrensfördelar som den norska induslrin fick genom de 15 månader långa pris- och inkomslstoppet lill och med 1979 försvann under 1980. Under loppet av Qolåret accelererade ökningstakterna för såväl priser som löner. De internalionella priserna slog igenom. Samtidigt var finanspolitiken expansiv. Till della skall läggas lönelrycket från oljesek­torn, vilket pressar upp priser och kostnader i övriga sektorer. Konsu­mentpriserna steg med ca 11 % mellan 1979 och 1980. Ökningslakten kring årsskiftet 1980/81 låg emellertid klart högre, runl 14%. Den strama arbets­marknaden, i genomsnitt var ca 1,5% arbetslösa 1980, ledde till betydande löneglidningar ulöver ramavtalets 8%. Hushållssektorn fick som helhet i stort sett en bibehållen köpkraft. Den privata konsumtionen steg med 1,4%, efterfrågan på tjänster vägde tyngst häri.

På investeringssidan skedde ett positivt omslag under 1980. Särskilt expansiva var olje- och sjöfartssektorerna.

Redan under våren 1980 kunde den traditionella induslrin notera vi­kande utlandsmarknader, särskill inom de konjunkturkänsliga branscherna malm, järn och stål. För året som helhet stagnerade exporten jämfört med

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget .S4

1979. Produktionen av olja och nalurgas fortsatte atl öka 1980 och värdet utgjorde ca 30% av Norges samlade exportvärde.

Den inhemska efterfrågan blev alltmer dominerande som lillväxtfaklor efterhand söm året förflöt. Detta illustreras av ell omslag i importen, som från en marginell minskning 1979 ökade med nästan 4%' 1980. En någol lägre ökningstakt noterades emellertid för importen mot slutet av året. då aktiviteten mattades i de importberoende BNP-komponenterna traditionell industri och privat konsumtion.

Handelsbalansens överskott förstärktes markanl från 1979 till ca 16,5 miljarder norska kronor. Underskottet på den traditionella varubalansen vidgades dock, från ca 11 miljarder 1979 till ca 35,5 miljarder 1980. Samli­digl steg oljenettot och bytesförhållandet utvecklades gynnsamt. Trots att övriga komponenter i bytesbalansen blev än mer negativa, kunde Norge för första gången sedan 1969 notera etl överskott i bytesbalansen 1980 om ca 5 miljarder, ett omslag på över 10 miljarder från årel dessförinnan.

Råoljepriset låg 1980 70 ä 80% högre än 1979. Produktionen fortsatte alt expandera vid olje- och gasfälten. Della fick positiva effekter på bytesba­lansen, skatteintäkterna och landets disponibla inkomsler. BNP-ökningen var snabbare än genomsnittet för industriländerna, full sysselsättning kun­de upprätthållas och bytesbalansen slog om till elt överskott. Men de negativa effekterna i form av pris- och kostnadspress har varit betydande. Oljeintäkterna har bl. a. fått subventionera produktion och sysselsättning i en relativt slor skyddad sektor. Produktiviteten har därmed dragits ned för ekonomin som helhet.

Prisökningstaklen var snabb i början av innevarande år. Lättnader bör komma bl. a. i takt med att det internationella kostnadstrycket blir lägre. Å andra sidan tycks konsumlionsefterfrågan snarast accelerera. Staten över­tar vissa uppgifter från kommunerna och expansionen väntas därför bli något större än 1980. Inflationslakten kan därmed komma all ligga kvar kring fjolårels genomsnitt, dvs. kring 11%. Från 1980 finns etl relalivi belydande överhäng, som kommer all påverka årels löneutveckling. Trots alt arbetsmarknaden har visat tecken på minskad stramhet, torde löneglid­ningen ändå bli ganska omfattande. Satsningarna på en solidarisk lönepoli­tik med låglöneprofil har tidigare justerats genom löneglidning. Under antagande om konsumenlprisökningar kring 11 %, torde de nominella löne­ökningarna inte hamna lägre än 11 ä 12%. Löneavtalen blir avgörande för industrins konkurrensförmåga. Några inkomstpolitiska ingrepp verkar inte sannolika. Med tanke på del fortsatt goda sysselsättningsläget kan hushäl­len komma alt minska sitt sparande. Konsumtionen bör också stödjas av de lättnader i inkomstbeskattningen, vilka beslöts om i höstas. En ökning i intervallet 2 ä 3% kan därför komma att noteras för den privata konsum­tionen.

Penningpolitiken har hittills varil restriktiv och tjänat som motvikt lill de finanspolitiska effekterna. Investeringarna prioriteras på kredilmarkna-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        55

den. Företagen får dessutom lättare att göra skatteavdrag för investering­ar. De goda priser exportsektorn erhöll 1979 resulterade bl.a. i investe­ringssatsningar 1980, en ökning på över 20%. Nyligen offentliggjorda enkäter tyder emellertid på att detta var en kortvarig uppgång. Ett omslag till en nedgång om 5% 1981 väntas enligt enkäterna. En sådan utveckling skulle innebära att industriinvesteringarna, vid ingången till 1982, skulle vara endast marginellt högre än 1962. För några branscher, främst alumi­niumindustrin och sjöfarten, aviseras ökade invesleringar. Dessulom be­hövs fortsatta leveranser till oljeverksamheten, trots all produktionen av råolja och naturgas väntas ligga kvar på dagens nivå. Lagren verkar över­lag väl fyllda; en neddragning och ett negativt bidrag till totalproduktionen är att vänta. Den offentliga sektorn drar ocksä ned sina investeringar.

Den konkurrensutsatta sektorn skulle, med ovan skisserade pris- och kostnadsutveckling, få ett försämrat läge gentemot viktiga OECD-länder. Den svaga aktiviteten utomlands därtill, gör alt exporten totalt sell för­utses avta med några procent. Exportpriserna antas stiga betydligt lång­sammare än 1980. Intäkterna från råolje- och gasexporten kommer därför inte att öka så markant som i fjol men ändå ulgöra etl starkt positivt inslag. Exporttrenden kan möjligen vända uppåt mot slutet av 1981 och tillväxt­takten från Qärde kvartalet 1980 till Qärde kvartalet 1981 i så fall bli positiv.

Tillväxtimpulserna till den konkurrensutsatta sektorn väntas sålunda bli lägre i år än 1980. Industriproduktionens tillväxt blir sannolikl bara margi­nell, liksom förra året. Den totala produktionens ökningstakt skulle där­med dämpas väsentligt, till ca 1 %.

Den inhemska efterfrågan förutses komma alt uppvisa en stabil utveck­ling, men i en ungefär halverad takt jämfört med 1980. Importförioppet antas bli snarlikt det för den inhemska efterfrågan, dvs. med tonvikten förlagd till årets inledningsskede och en för året något lägre ökningslakt än i Qol. Handelsbalansen torde bli fortsatt positiv, stödd av en viss förbätt­ring i bytesförhållandet. Prognoserna för oljesektorns exportvärde har dessulom en väl tilltagen säkerhetsmarginal. Bytesbalanssaldot kommer sannolikt att försvagas under innevarande år men ändå hamna på den positiva sidan.

Försörjningsbalansen Norge

Procentuell volymförändring

 

 

1979

1980

1981

Privat konsumtion

2,3

1,4

2,5

Offentlig konsumtion

3,9

3,8

4,5

Fasta bruttoinvesteringar

-5,5

2,5

3

Lager'

2,8

2,8

-1/4

Utrikesbalans'

1,4

-1,2

-2

BNP

4,5

3,6

1

' Förändring som proceni av BNP för föregäende år.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 56

3   Utrikeshandeln

I och med denna reviderade nationalbudget används en ny metod för beräkning av exportens och importens prisutveckling. Prisutvecklingen för enskilda varugrupper i utrikeshandeln har tidigare angetts enligt enhetsvär­deindex typ Laspeyres. Den nya metoden innebär atl prisutvecklingen i utrikeshandeln mäts med en s.k. hybridindex av Paascbetyp. Om inle annat anges är de pris- och volymuppgifter för utrikeshandeln som redovi­sas beräknade med utgång från denna prismätningsmetod, som även till-lämpas inom nationalräkenskaperna (NR). De tidigare olikheterna mellan pris- och volymberäkningar enligt NR och ulrikeshandelskalkylerna bort­faller sålunda i huvudsak. Slumpvisa skillnader kan emellertid fortfarande finnas till följd av en olikhet i vägningsförfarandet. I nationalräkenska­perna sker fastprisberäkning i 1975 års priser. De volymuppgifter som redovisas i detta kapitel utgår från närmast föregående års prisnivå.

Hybridindex är sammansatt av enhetsvärdeindex och export- resp. im-portprisindex. Den är konstruerad på så sätt att enhetsvärden (dvs. pris per mätenhet, som regel viktenhet per statistiskt nummer) tillämpas i normalfall men utgår för sådana varuposilioner där de i enlighet med en fastställd norm klassificerats som orimliga och ersätts av molsvarande uppgifter enligt export- resp. importprisindex. Delta förfarande har vidta­gits bl.a. i syfte att motverka en tendens som eljest kan framträda i uppgifter över prisutvecklingen i enlighet med en okorrigerad enhetsvär­deindex, nämligen att förändringar i kvalitet hos produkterna framstår som prisförändringar. Della förhållande torde också till en del förklara varför hybridindex generellt sett uppvisar mindre årliga prisökningar än enhets­värdeindex.

För den totala exporten visar hybridindex av typ Paasche i genomsnitt inte fullt 1 1/2 procentenhel lägre åriig prisökningslakt än enhetsvärdein­dex av typ Laspeyres under den period som bybridindex för närvarande finns tillgänglig - 1975-1980. Vad gäller exporten av bearbetade varor är den årliga differensen något slörre, knappl 2 procentenheter i genomsnitt 1975-1980. Skillnaden är särskilt stor för årslänken 1976-1977 - drygt 3 procentenheter. Från 1978 till 1979 visar emellertid båda index anmärk­ningsvärt nog i det närmaste samma prisutvecklingstal. Till följd av alt hybridindex av typ Paasche också används som deflator blir den tolala export volymens förändringstakt ca 1 1/2 procentenhet högre per år i för­hållande till tidigare redovisade uppgifter. Förändringstakten för exporten av bearbetade varor ökar med ca 2 procentenheter årligen jämfört med förutvarande "okorrigerade" kalkyler. I jämförelse med de "korrigerade" beräkningar som tidigare presenterats summariskt ger den nya beräknings­metoden ett tillskott till exportvolymens åriiga förändring om ca 1 procent­enhet för bearbetade varor.

För importens del visar hybridindex av typ Paasche i genomsnitt 1 1/4 procentenhet lägre prisökningstakt per år under perioden 1975-1980 än enhetsvärdeindex av lyp Laspeyres och detta gäller såväl för den totala importen som för importen av bearbetade varor. Importvolymens föränd­ringstakt blir därmed 1 1/2 procentenhet högre per år.

Historiska jämförelser mellan de två indextyperna Paasche och Las­peyres ger vid handen att enhetsvärdeindex av lyp Paasche stiger i en långsammare takt än molsvarande index av lyp Laspeyres. För den tolala exporten uppgår skillnaden under 1970-lalet lill i genomsnitt ca  I   1/2

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        57

procentenhet per år. För importens del är skillnaden något mindre eller ca I procentenhet. Större delen eller ungefär 2/3 av skillnaderna i prisutveck­lingstakl mellan ovan jämförda index - hybridindex Paasche och enhets­värdeindex Laspeyres - torde därmed kunna klassificeras som effekter av de olika vägningsförfarandena i Laspeyres' respektive Paasches index­formler. Återstående skillnad torde hänföra sig till sådana olikheter i prismätningen som uppkommer till följd av att uppgiftskällorna för vissa varuposilioner inte är identiska.

Övergången från att använda Laspeyres' indexformel till användning av index av typ Paasche bör innebära att jämförbarheten mellan de svenska ulrikeshandelsuppgifterna och motsvarande uppgifter för de viktigaste av­nämar- och konkurrentländerna förbättras. De flesta av dessa länder an­vänder nämligen index av typ Paasche vid beräkningen av prisutveckling­en för utrikeshandeln.

Det bör slutligen påpekas alt de prisuppgifter som ersatt de borttagna enhetsvärdena vid konstruktionen av hybridindex inte alllid med avseende på graden av tidsaktualitet är hell jämbördiga med de enhetsvärden med vilka de ställs samman. Uppgifterna till export- och importprisindex häm­tas genom enkäter från ett sample av företag och skall i princip avse genomsnittspriser för under resp. månad levererade varor. Icke obetydliga inslag av noteringspriser förekommer emellertid. Enhetsvärdena däremot beräknas utifrån tulluppgifter och indikerar därmed varans pris i samband med att den passerar den svenska gränsen. Enhetsvärdeindex vid en viss tidpunkt avspeglar därmed sannolikt ofta marknadslägel vid en annan och som regel någol tidigare tidpunkt än vad export- och importprisindex gör.

3.1 Exporten

En återblick på utvecklingen av varuexporten 1980

Den svenska exporten ökade från 1979 till 1980 med drygt 10 1/2% i löpande priser. Ökningen blev därmed inte fulll en halv procentenhel lägre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Prisökningen mätt med enhetsvärdeindex av typ Laspeyres - dvs. den metod som tidigare använts vid deflatering av exportvärdet - uppgick 1980 lill närmare 14 1/2%. Deflaterat med denna index sjönk därmed exportvärdet med drygt 3% från 1979 fill 1980. Om i stället hybridindex av lyp Paasche används som deflator stannade volymminskningen vid 1,7%. Särskill stor blev volymminskningen för exporten av råvaror och farlyg. Råvaruexpor-tens tillbakagång var delvis en följd av brisl på skogsråvara. Exporten av bearbetade varor till OECD-området minskade med drygt en halv procent från 1979 till 1980. Från andra halvåret 1979 till första halvåret 1980 sjönk emellertid exportvolymen uppskattningsvis med omkring 2%. Härtill bi­drog i hög grad konflikterna på den svenska arbetsmarknaden under andra kvartalet 1980. Efter avräkning av effekterna härav beräknas utfallet första halvåret 1980 innebära en ungefärligen oförändrad expori volym räknat från andra halvåret 1979. Räknat från första halvåret 1979 skulle exporten ha ökat med uppskattningsvis inemot 5%. En mindre del av det på grund av konflikten uppkomna exportbortfallet synes ha ålerkommil som ell

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 58

tillskott lill den export till OECD-området som eljest varil att räkna med under andra halvåret 1980.

För exporten av bearbetade varor har det tolala bortfallet 1980 på grund av konflikterna beräknats uppgå lill omkring 2%. 1 rävaruexporten synes bortfallet ha varil något större. Det beräknade konfliktullösla exporlbort-fallel skulle därmed motsvara 2 å 3 miljarder kronor. Denna beräkning bygger pä förutsättningen att de svenska marknadsandelarna för bearbeta­de varor skulle ha sjunkit med inemot 2% 1979-1980 om konflikterna inte hade inträffat.

Till dessa korrigerade marknadsandelsförluster lorde framför allt rela­tivprisökningarna 1979 och 1980 ha bidragit. Brisl på produklionskapacilel inom vissa näringsgrenar kan också ha inverkat återhållande på exportut­vecklingen 1980. Å andra sidan gynnades sannolikt den svenska exporten av bearbetade varor något mer än andra länders expori av den förhållande­vis starka investeringskonjunkluren i några av Sveriges viktigaste avnä-mariänder under 1980.

Totalt sell försvagades emellertid exportmarknadsefterfrågan inom OECD-området kraftigt under loppet av 1980. Från första lill andra halv­året minskade sålunda marknadsutrymmet för den svenska exporten av bearbetade varor med 2 1/2 ä 3%. Räknat på helårsbasis från 1979 lill 1980 uppgick marknadstillväxten trots detta lill drygt 3%.

Efterfrågetillväxten på övriga marknader, vilka emottar ungefär 1/4 av den svenska exporten, blev drygl dubbel så slor. Delta hade framför allt sin grund i att imporlefterfrågan i den oljeproducerande länderna steg kraftigt. Efter atl ha sjunkit med 10 å 11 % 1979 beräknas importen i dessa länder ha stigit med 17 å 18% 1980. Den svenska exporten till dessa länder ökade emellertid endast obetydligt 1979- 1980.

Utsikter för varuexporten 1981

Den ekonomiska utvecklingen inom OECD-området bedöms från ett svagt utgångsläge komma alt visa en successivt något starkare tendens under loppet av 1981. Eflerfrågelillväxlen från 1980 lill 1981 förutses likafullt bli något svagare än tillväxten 1979-1980 för OECD-området som helhel. Marknadsutrymmel för bearbetade varor i OECD-länderna beräk­nas öka med inte fullt 2 % 1980-1981. Pä den för svensk export belydelse­fulla nordiska marknaden motses en tillväxt uppgående lill inemot 3%. Importen till Förbundsrepubliken Tyskland förutses komma att stagnera eller t.o.m. sjunka något och även i övriga västeuropeiska länder kan marknadsutvecklingen väntas bli svag.

Importtillväxlen i OPEC-länderna har beräknats bli i storleksordningen 17 ä 18% även 1981. I statshandelsländerna samt i de icke-oljeproduce­rande u-länderna beräknas importtillväxlen något översliga OECD-områ­dets tillväxttakt. Del totala marknadsutrymmel för den svenska exporten av bearbetade varor har beräknats öka med 3% 1980-1981.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 59

Mätt i nationella valutor har världsexporlprisel för bearbetade varor beräknats stiga med ca 8% från 1980 till 1981. Prisökningslakten 1981 skulle därmed bli lägre än 1980 då molsvarande prisökning preliminärt uppgick till närmare 11 %. Beroende på dels den under de gångna vinter­månaderna starka apprecieringen av USA-dollarn, dels höjda dollarpriser på oljeprodukter har prisprognosen för väridsexporten av bearbetade varor 1980-1981 justerats upp något i jämförelse med motsvarande pro­gnos i den preliminära nationalbudgeten.

För att de beräknade prisutvecklingstakterna 1980-1981 skall kunna anges i enhetlig valuta har etl antagande gjorts om de genomsnittliga valutakurserna under 1981. Sålunda har räknats som om de genomsnittliga

Tabell 3:1 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)' till OECD-området 1975-1981

Procentuella förändringar

 

 

1975-

1976-

1977-

1978-

1979-

1980-1981

 

1976

1977

1978

1979

1980

prognos

Löpande priser. Skr.

 

 

 

 

 

 

Marknad

19,5

17

20,5

18

13,0

9

Marknadsandel

-6,5

-4,5

-1,5

2,5

-2,5

-0,5

Export

11,5

11,5

19

21

10

8,5

Volym'

 

 

 

 

 

 

Marknad

13   .

3,5

5

10,5

3,0

1,5  ■■

Marknadsandel

-7,5

1,5

4.5

-1,5

-3,5

-0,5

Export

4,5

5

9.5

9.0

-0,5

1

Pris" Skr.

 

 

 

 

 

 

Marknad

6

13

15

7

9,5

7,5

Relativpris

1

-6

-5.5

3,5

1

0

Export

7

6,5

8,5

11

10,5

7,5

' SITC 5-8 exkl 68, 793

 Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och

Turkiet.

' Exportvärdet i löpande priser deflaterat med hybridindex typ Paasche.  Med

enhetsvärdeindex typ Laspeyres som deflator, dvs. med den metod som tidigare

användes, är motsvarande procentuella förändringar följande:

1975-     1976-     1977-     1978-     1979-
1976       1977        1978       1979       1980
Marknadsandel        -9,5       -1,5       3   -1       -6

Export                        2         1.5       8       9.5       -3

■* Enligt hybridindex typ Paasche. Enligt enhetsvärdeindex typ Laspeyres är mot­svarande procentuella förändringar följande:

1975-     1976-     1977-     1978-     1979-
1976        1977        1978       1979       1980
Relativpris                3         -3        -4,5        3,5   3,5

Export                      9          10       10      10,5        13

Anm. Begreppel "marknad" avser importförändringen för de olika länderna samman­vägda med deras andelar i Sveriges export. Härigenom elimineras eventuella för­månliga eller oförmånliga effekter av exportens strukturella ländersammansättning. Marknadens pris avser del implicit beräknade mellan marknad i köpande priser och i volym. Procenttalen är avrundade till närmaste hel- och halvtal.

Källor: FN, ulrikeshandelsslatistik från OECD. nationella statistikproducenter, statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitu­tet.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

60

valutakurserna under perioden december 1980-februari 1981 skulle vara tillämpliga för helåret 1981. Detta innebär förhållandevis höga effektiva kursnivåer bl. a. för yenen, USA-dollarn saml för det brittiska pundet och relativt sett svaga positioner för de till de europeiska valutasamarbetet (EMS) anslutna valutorna, framför allt D-marken. Om dessa valutakurser blir rådande under hela innevarande år kan ifrågasättas om inle japanska och nordamerikanska exportörer tvingas all i egen valuta dämpa sina priser mer än som antagils. Samtidigt skulle det finnas ett visst utrymme för exportprishöjningar i egen valuta för de lill EMS anslutna länderna. Skulle delta utrymme i sådanl fall inte utnyttjas av EG-ländernas exportö­rer torde det innebära en skärpning av konkurrensläget för de delar av den svenska exportindustrin för vilka dessa länder ulgör vikliga konkurrenter. Detta gäller i första hand stora delar av verkstadsindustrin men även viss övrig tillverkningsindustri.

Enligl tabell 3:3 skulle ökningen av världsexportpriserna för bearbetade varor uttryckt i svenska kronor bli ca 1 procentenhet snabbare än motsva­rande ökning i nationella valutor; dvs den svenska kronan skulle undergå en smärre depreciering. Detta har sin grund i atl valutakursernas antagna förändringstal vägts samman med respektive ländernas andelar i världs-

Tabell 3:2 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)' till olika länderområden 1975—1981

 

 

 

Procentuella volymfi

ärändringar

 

 

 

Andel av

 

 

 

 

 

 

 

total­summan

 

1975-

1976-

1977-

1978-

1979-

1980-

 

1976

1977

1978

1979

1980

1981 prognos

1980,%

OECD-länderna

4.6

5,0

9,6

9,2

-0,6

1,2

75

Övriga länder

- 5,8

-1,2

10,6

6,3

1,2

5,8

25

därav: Osteuropa och Kina

-16,2

-9,9

5,9

-2,8

-9,1

4,5

4

OPEC-länderna'

24,0

-6,6

25,3

2,7

1,4

17,0

6

Andra länder

-10,0

4.5

6,9

14,0

4,4

1,3

15

Summa

1,6

3,3

9,8

8,5

0,6

2,3

100

' SITC 5-8, exkl. 68, 793.

 Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet.

•' Qatar, Förenade Arabemiraten. Saudiarabien, Kuwait, Irak, Iran, Indonesien, Venezuela, Libyen, Algeriet

och Nigeria.

Källor: Statistiska centralbyrån saml beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

Tabell 3:3 Världsmarknadspriserna (enhetsvärdeindex) för bearbetade varor 1973—1981

1970== 100

 

 

1973

1974

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981 prognos

U S dollar

133

162

182

183

199

230

263

293

300

Genomsnittliga nationella

 

 

 

 

 

 

 

 

 

valutor

110

136

149

158

167

174

191

212

229

Svenska kronor

113

140

147

155

173

202

219

240

262

Källor: FN saml beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 61

handeln. Om samma förändringstal vägs samman med vikter som avspeg­lar respektive länders betydelse som konkurrenter på de svenska export­marknaderna blir prisutvecklingen i svenska kronor inemot 1/2 procenten­het långsammare än utvecklingen i nationella valutor.

De svenska exportföretagens relativa kostnadsläge kan nu beräknas förbli ungefärligen oförändrat från 1980 till 1981. Förutsatt all de svenska exportföretagen bedriver en försiktig prispolilik förefaller del troligt atl den svenska exporten av bearbetade varor endast skulle få vidkännas en smärre marknadsandelsförlust i OECD-området från 1980 lill 1981. Unge­fär samma marknadsandelsulveckling kan förutses för exporten lill län­derna utanför OECD-området. Det är härvid alt märka atl den tillbakagång av de svenska marknadsandelarna som skedde 1980 till stor del hade sin grund i det produktionsbortfall som följde av detta års arbetsmarknadskon­flikter. "Konfliklrensal" har en marknadsandelsförlust för exporten av bearbetade varor uppgående till drygt 1% 1980-1981 antagits som trolig och detta framför allt på grund av de svenska relativa exportprisökning­arna 1979 och 1980. Dessutom lorde den förhållandevis starka inriktningen på investeringsvaror i den svenska exporten komma all utöva etl negativt inflytande på andelsutvecklingen för hela produktgruppen bearbetade varor 1980-1981. Detta beräknas emellertid till en del komma alt motver­kas av att kapacitetsulnyttjandet i den svenska ekonomin förutses sjunka förhållandevis mera än i andra länder.

Det relativa kostnadsläget för den svenska exporten har förutsättningar atl under 1982 komma alt förbättras något. Därmed skulle också finnas möjligheler för de svenska exportörerna alt i någon utsträckning öka sina marknadsandelar 1982.

Från 1980 till 1981 har den svenska exporten av bearbetade varor till OECD-länderna beräknats öka med drygt I %. Den tolala exporten av bearbetade varor bedöms öka med ungefär 1 procentenhel mer och delta framför allt på grund av alt marknadstillväxten i de oljeproducerande länderna förväntas bli kraftig. Den svenska exporten lill dessa länder har beräknats stiga i ungefär samma takt som marknadstillväxten 1980—1981 — omkring 17%.

Exporten av råvaror bedöms minska med 2 å 3% från 1980 lill 1981. För trävaruexportvolymen förutses en från 1980 forisatt minskning. Exporten av pappersmassa kan däremol förväntas öka. För denna varugrupp för­utses en avsevärd exporlprisökning 1980- 1981 uttryckt i svenska kronor. Utvecklingen av priserna för pappersmassa är, liksom prisutvecklingen för papper, i hög grad avhängig av utvecklingen av USA-dollarkursen. En närmare genomgång av utvecklingen inom olika delbranscher återfinns i kapitel 4.

Den lotala varuexporten beräknas öka med 11/2% från 1980 lill 1981. 1 "konfliktrensade" termer motsvaras detta av en ungefärligen oförändrad exportvolym 1980-1981.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

62

Tabell 3:4 Exportutvecklingen för olika varugrupper 1979—1981

 

 

 

 

 

Exportvärde, milj.

kr.

Ariig procentuell förändring

 

 

 

1979

1980

1981

Volym'

 

 

Pris'

 

 

 

1979

1980

1981

1979

1980

1981

Jordbruksprodukter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och fisk

1 385

1 475

1 642

23,7

- 8.0

5.0

1,8

15,8

6.0

Skogsprodukter

156

174

186

-  1,2

- 0.3

- 3.0

-4,7

11.6

10.0

Mineraliska produkter

2 665

2 717

2 793

29.2

-13.3

- 2.3

10,2

17.6

5.2

därav: järnmalm

1 633

1 604

1 631

21.9

-21.6

- 4.5

3,2

25.2

6.5

Industriprodukter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

exkl. fartyg

110 695

124 258

135 650

7,3

- 0.3

1.4

13,0

12.6

7.7

därav:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

livsmedelsprodukter

2 014

2 217

2 467

13.6

0.0

4,5

4.1

10.2

6.5

trävaror

5 131

5 447

5 144

1.8

-14,6

- 6,5

14.6

24,3

1.0

massa

5 772

6 074

7 214

-  9.8

-13.6

4.0

22,6

21.7

14.2

papper och papp

8 390

9 299

10 928

10.8

- 4,9

4,0

11.7

16.5

13,0

petroleumprodukter

3 033

5 207

4 891

18.0

43.8

-23,0

66.6

19.3

22.0

järn och stål

9 265

9 640

9717

7.6

- 8,9

- 4,0

12.6

14.1

5.0

ickejärnmetaller

2 768

3 242

3 439

3,1

- 5,1

3,5

27,2

23.4

2.5

verkstadsprodukter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

exkl. fartyg

53 145

59 606

65 321

7.9

2.9

2,9

10,7

9.0

6.5

övriga industriprod.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inkl. elektrisk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ström

21 177

23 526

26 529

9.4

- 0.8

4,7

11.1

12.0

1.1

Export exkl. fartyg

114 901

128 622

740 27/

7.9

2.9

1.4

12,8

12.5

7.6

Fartyg

3 246

2 155

2 706

-28.1

-49.9

12.1

18.5

14.9

12.0

Bearbetade varor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

exkl. fartyg'

91 590

101 701

111 581

8.5

0.6

2.3

11.1

10.5

7.3

Råvaror"

23 311

26 921

28 690

2.0

- 3.7

- 2.5

24,3

19.9

9,3

Tolal export

118 147

130 777

142 977

6,6

-  L9

1,5

12,9

12.6

7,7

Total export enligt NR"

 

 

 

6,6

-2.6

1.5

12.8

13,5

7,7

' Papper och papp, jäin och stål, verkstadsprodukter exkl. fartyg samt övriga industriprodukter utom

elektrisk ström.

 Export exkl. fartyg minus de i not I nämnda varugrupperna.

■' Som beskrivits inledningsvis anges exportpriserna enligl en s. k. hybridindex av typ Paasche. Denna index

används även som deflator för exporten. Volymutvecklingen blir därmed återgiven i enlighet med volymindex

typ Laspeyres.

" Se inledning till kapitel 3.

Anm. 1980 ärs exportvärden enligt utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1981 avser prognoser.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

3.2 Importen

Utvecklingen av varuimporten 1980

Sveriges lotala varuimport ökade med drygl 15 % i löpande priser 1979-1980. Med en imporlprisökning på drygt 15% - räknat enligl hybridindex' - blev importvolymen oförändrad. Enligt nalionalräkenskaperna blev vo­lymökningen ungefär 3/4 %~, eller knappt I procentenhet lägre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten (PNB).

' 1 och med den reviderade nationalbudgeten 1981 används en s. k. hybridindex av Paaschetyp för mätning av prisutvecklingen i utrikeshandeln. För en beskrivning av denna metod se inledningen till Kapitel 3.

■ 1 nationalräkenskaperna görs fastprisberäkning i 1975 ärs priser. 1 övrigt sker deflateringen efter de principer som gäller för hybridindex, som emellertid är en kedjeindex med närmast föregäende års priser som bas.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  63

Som framgår av tabell 3:5 ökade importen av bearbetade varor' 1979-1980 med drygt 12 1/2% i löpande priser och med närmare 4% i volym. Tillväxten i importen av bearbetade varor kan förefalla hög med tanke på att BNP endast ökade med 1 1/2% och all den privata konsumtionen stagnerade mellan 1979 och 1980. Importökningen synes dock i huvudsak kunna återföras på det kraftiga svinget i lagercykeln saml på den likaså kraftiga tillväxten i investeringarna på maskinsidan. Importökningen för bearbetade varor var koncentrerad lill verkstadsprodukter för vilka im­portvolymen steg med drygt 8%. Den heterogena importvarugmppen övri­ga industriprodukter däremot, som direkt eller indirekt huvudsakligen går till privat konsumtion, förblev i det närmaste oförändrad i volym.

Till någon liten del synes importökningen för bearbetade varor även kunna återföras på en oförmånlig relativprisutveckling för hemmaprodu­centerna av bearbetade varor. Prisutvecklingen för å ena sidan importera­de varor' och å andra sidan hemmaproducerade varor\ lyder på en relativprissänkning för importvarorna med 1-2% 1979-1980. Informatio­nen om relalivprisutvecklingen under de sista åren är dock svårtolkad med hänsyn till atl energiinnehållet med dess exceptionellt kraftig koslnads­stegring kan ha haft olika stor betydelse för importerade respektive hem­maproducerade varor inom de olika delvamgrupperna i prisstatistiken.

Om man ser till kvartalsutveckllngen, visar del sig alt importvolymen för bearbetade varor minskade kraftigt andra kvartalet. Nedgången lorde främst kunna förklaras av de omfattande arbetsmarknadskonflikter som pågick under kvartalet. Under tredje kvartalet ökade imporlvolymen och nådde första kvartalets nivå. Det torde samlidigl ha inneburit att det importbortfall som skedde som följd av arbetsmarknadskonflikterna delvis kunde återhämtas. För fjärde kvartalet registrerades en belydande volymminskning.

Importen av råvaror'* 1979—1980 ökade med 23 1/2% i värde men sjönk med närmare 4% i volym. Den starka värdeökningen kan främst återföras på de starka prisökningarna för råolja och - ehuru i mindre grad -petroleumprodukter. Volymminskningen för råvaruimporlen kan praktiskt taget hell återföras på en myckel kraftig volymnedgång för importen av petroleumprodukter. Till en del förklaras denna volymminskning av ökad produktion vid de svenska raffinaderierna vilket kom till uttryck i ökad importvolym för råolja. Som framgår av tabell 3:6 föll dock den samman­lagda imporlvolymen (netto) för råolja och petroleumprodukter med ca 12

' Importen av bearbetade varor består av livsmedelsprodukter, papper och papp,

järn och stål, verkstadsprodukter exkl. fartyg samt övriga industriprodukter inkl.

träfiberplattor.

 Enligt Laspeyres enhetsvärdeindex.

' Enligt producentprisindex.

"* Med rävaruimport avses i detta sammanhang import minus fartyg och bearbetade

varor. Petroleumprodukter hänförs sälunda till råvaruimporlen. Posten redovisas på

rad 9 i tabell 3: 6 som "import exkl. bearbetade varor och fartyg".

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

64

 

c o

l\' 00

 

>o r- 00 o_

v — (N r*

1                         1

(N

n v   >rC ■

I/T

00

rs r- '

'

IO — '— r-l

OO

r O o "

 

"...

 

CJ

1

un*

Ö O \D —' T ""    1

vT

—        (N

 

Oo    — 't          -.

fi r- r-- —

CTv r-- vn r

>    2

 

f rsj

Cj

o \D O 0_

r--

«n o r j »n

«N

r-l ri

oC

IT-, r*", >£) r*~,

*A

oo" wn —' oo

M

 •::

— «/n O) r I

TT oC oo' Tf
------ ri

(1 r — 00     -N o' u-) »X ON    ir'

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

■O

o

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

iJ

 

o

C

—

OO

»O r* O ri

_

Ov r-_

VO

Ov

ve

rj-

00

cs

B

Cl

.-.T

rs'

ly-.

v

oc' vo' Tt rl

ir.

oo o

•/"I

 

i/T

r-.'

rrv

•ri"

yn

QJ

 

 

f.

 

1 — r-l

 

r-l

—

—

 

 

ri

 

2

> C3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.TJ

 

<=>

 

OV

VO

O  r-; rr O

_

R-—.

r_

r--.

TT

vC

 

~>

c:

00

I-vi

vo' 1

vO 1

1

O r-.' oo o 1    1    1

1

r1      1

ly-.

1

rr, vD

1

rr,

1

Ov' 1

■ri'

1

:rt

c

00

 

 

 

rj vC 00 O

 

 

oo

 

o

r~_

r-

N,

> 

 

■»'

hC

O

CJ

«ri o rJ o

oo'

O oo'

o

 

o

rr

rr;

O

 

0)

O

O.        00

.i     &

 

r-i       n

VI       oc'

00  —  sC  Tf      1/1

 

 

5

VO — (N —

VO

" —

5

•-~ vD VO ov

VO

 1 IN]  —

 

 —

•

(S, o

it  —  O  \C          00

oo r- o -      —

r- r*i o rsl    o

v,        Tj-     sO

— —

r*-i — OO r4

oo — — —

>i  sD  Tf

ri O r*-i 00        11

r/-, — 00 —        00

\D  00 rn           sD

un V-, rn        Qv

»/", [- o u-, ifj a r~- Tf r « r-- r r- o    r

o    O r*-) ON

—   \D OC
sO            m r- vi

—   o

— o > ri            XI

r I O O r4         r

r-- Tt Tf Tt        oc

r--------------- fS

r      r-i              rA

o     ■■=

 

«

o   "

II

HJ

S S-2-

CJ P t/l L.' o § r-O

- « ?   .:;;

ra ,a

U    (U    CJ

D. Q.:fS,.

 

              (U

"  o*

D t:

■O ra

G '-

a i- o

'g •£

00"*-    p

o .c         t

- o       = n

1" o   ra -i

.' ■- iö

(/;  l> .„ -n]

2.2 u >

I-   o .—  •-

o ■

T3   —   cr

—        rl

 

 

 

 

 

C   .-

 

 

 

■" E

 

 

 

■a ra

 

 

 

o '

 

 

 

U

 

 

 

.9-6

 

 

 

g

iistr pro ttor

 

 

 

OIj

 

 

kl. farty riga indi smedels fiberpla ström

t: c2

 

 

2

 

O

X  >  > -ra .:

0

 

Q.

E

'C

 

00

 

j2

o

CL

t:

"ra

_E

ra

o

UJ

ti.

f-

 

-*%

c

 

c

0

(O

 

aj

> 

 

T

j

f 1

'■

c/1

öp

P iJ-:::

. li . r

CC "«

00 >,

c  u ra Q.

j:  tu

CL

.- ov

_   X .D

> 13 a> _

:_)

OJ "O   i_ j          tr,       —

-O   O   oi;   00 c   «<"

2 O.? i:-ä'å i

Ov   o

CL  E

O  i!

■e"Se-0"Sraou cqEc-oOs-S

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 65

1/2% 1979-1980. Såväl ökad produktion vid kärnkraftverken som ökal energisparande bidrog till denna volymminskning. Den ökade elproduk­tionen vid kärnkraftsverken 1979-1980 kan vidare beräknas ba bidragit med 4 procentenheter till den lotala minskning av nettoimporten av råolja och petroleumprodukter med ovannämnda 12 1/2%.'

Utsikter för 1981

För 1981 väntas Sveriges totala varuimport minska med ca 5 1/2%- i volym. I löpande priser motsvarar detta en ökning på ca 5 %.

Importen av bearbetade varor väntas minska med ca 3 1/2% i volym 1980-1981. Minskningen betingas främst av en vikande inhemsk efterfrå­gan, särskilt en förväntad minskning av den privala varukonsumtionen och etl omslag till en minskning av lagren. Den dämpade efterfrågan för im­portvaror kan försvagas ytterligare av en beräknad svag investeringsaktivi­tet inom landet under årel. Exportutsiklerna indikerar inte heller något stigande anspråk pä den samlade imporlefterfrågan.

Importen väntas minska starkt första halvåret 1981 - med ca 8% säsongrensal sett ~ för att sedan öka under årets andra hälft. Ökningen andra halvåret kan återföras dels till att den privala konsumtionen åler beräknas växa svagt efter nedgången första halvåret, dels till en trolig dämpning av lageravvecklingen andra halvåret. Även en förväniad vänd­ning i invesleringarna beräknas bidra till en imporllillväxl mellan halvåren.

För råvaruimporlen förutses en volymminskning 1980-1981 med ca 9%. Minskningen är nästan hell hänförlig till en beräknad nedgång i importen av råolja och petroleumprodukter. Råoljeimporten beräknas minska med 1% då den inhemska raffinaderiproduklionen förutses falla tillbaka samtidigt som en viss uppbromsning av den senasle lidens lager­uppbyggnad förutses. Importen av petroleumproduter väntas minska med ca 18%. huvudsakligen på grund av en beräknad minskning av förbruk­ningen - med ca 8% - och en neddragning av lagernivån. Sammantaget förutses en minskning av nettoimporten av råolja och peiroleumproduker med ca 9 1/2%'.

Importprisnivän för den totcda importen väntas stiga med drygt 11 % 1980—1981 (se diagram 3: 1). För bearbetade varor förutses en prisökning på ca 7%. Råvarupriset däremol väntas öka med ca 19%, främsl lill följd av de vid årsskiftet genomförda prishöjningarna på råoljan och den kraf-

' Fallet bäde 1979-1980 och 1980-1981 av nettoimporten av råolja och petroleum­produkter kan delvis hänföras till en neddragning av den oljebaserade elkraftspro­duktionen, som ersätts av stigande kärnkraftsproduklion. För 1980 beräknas till­skottet av kärnkraftsproduktion ha reducerat åtgången av den tjocka eldningsolja som används i kondenskraftverken med 1,2 milj. m\ eller ca 4% av Sveriges nettoimport av råolja och petroleumprodukter. En motsvarande grov kalkyl för 1981 visar på en reducering av behovet av tjock eldningsolja med 1.6 milj. m' 1980-1981 eller? 1/2% av 1980 års nettoimport.

' Omräknad till nationalräkenskapernas bas blir minskningen ungefär densamma eller drygt 5 1/4%.

5    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

66

Diagram 3:1 Importpris- och volymutvecklingen 1976—1981, totalt och för vissa varugrupper

Helårsdata

I

350 330 310 290 270 250 230 210 190 170 150 130 110 90

—            Tcjiol  imporl

 ~            Bearbelade varor inkl    I ivsmedelsprocjukfe

........    Pgfroleumprodulvler

                Råolja

I

I

J-lJ

1976 1977 1978 1979 1980 1981

Importvolym

Mili   kr.   1975 år! priser

'••■.     .•••'>r''r-

-- =------------------------- U,.--

-L.

I  ■  I  .   I  .   I

1976  1977   1978  1979  1980  1981

Anm. Importvärden i löpande priser enligt handelsstatistiken. Importpriser enligt hybridindex. Uppgifterna för 1981 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Tabell 3:6 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 1973—1981'

1973       1974       1975       1976       1977       1978       1979       1980       1981

Löpande priser, milj. kr.

1. Nettoimport av räolja-

2.   Import av petroleum­produkter

3.   Export av petroleum­produkter

4.   Nettoimport av petroleum­produkter (2./.3)

5.   Nettoimport av råolja och petroleumprodukter (1 -1-4)

6.   Nettoimport av råolja och petroleumprodukter i procent av BNP'

/975 års priser"

1. Nettoimport av råolja och

petroleumprodukter 8. Volymindex (1975= 100)

1279  3734   4524  5 846   6536   7211 10039  17938 21238

3849  9019   7821   8426   8687   7346 15919 15 111 15371

283    692     905     901   1195   1543   3033   5207  4891

3 566 8 327   6916  7 525   7492  5 803 12886   9904 10480

4845 12061 11440  13371 14028 13014 22925  27842 31718

2,2

4,7

3,9

3,1

5,0

5,4

3,2

5,6

11759    11852    11440    11682    11190    10088    11327     9899     8970 102,79   103,60    100,00   102,12     97,81     88,18     99,01     86,53     78,41

' Uppgifterna för 1973-1980 är hämtade från utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1981 avser progno­ser.

- Export av råolja förekom endast 1979 (86 milj. kr.). 1980 (58 milj. kr.) och beräknas 1981 uppgå till ca 73 milj. kr.

' BNP till marknadspris.

■* Deflatering 1973-1974 enligt enhetsvärdeindex typ Laspeyres; 1975-1981 enligt hybridindex. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

67

tiga apprecieringen av dollarn gentemot kronan. Prisutvecklingen för råolja och petroleumprodukter under återstoden av 1981 förutses bli lugn. Under sådana förhållanden kan Sveriges genomsnittliga tonpris (eif) för importerade råolja väntas stiga frän ca 1 085 kr. under fjärde kvartalet 1980 till ca. I 260 kr. fjärde kvartalet 1981.

3.3 Betalningsbalansen

Bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar visar för 1980 ett mycket stort negativt saldo på drygt 21 1/2 miljarder kr. vilkel innebär en fortsatt kraftig försvagning, ca 10 miljarder kr. gentemot 1979 (se labell 3:7). Utfallet av bytesbalansen 1980 - liksom för tidigare år - är dock fortfarande osäkert. Osäkerheten gäller skattningen av den s. k. korrige­ringsposten, som är avsedd att kompensera underskattningen av tjänste-

Tabell 3:7 Betalningsbalans 1977-Milj. kr., löpande priser

1981

 

 

1977

1978

1979

1980

1981 prognos

Export av varor, fob Import av varor, eif Korrigering av handelsstatistiken'

85 677 90221 -   351

98206 92751 -   308

118147

122828

-    298

130777

141332

-    615

142977 148715

-    743

Handelsbalans

-4895

5147

-    4979

-11170

- 6481

Sjöfartsnetto Resevaluta, nello Övriga Ijänsler, netto Korrigering av tjänster'

2751 -3 579 -3647

3 300

3 140 -4017 -3 489

3 594

3680

-    4 858

-     4469

5 342

3490

-     5314

-    4 994
6019

3 659

-    5 700

-     5455
6650

Bytesbalans för varor och tjänster

-6070

4375

-   5284

-11969

- 7 322

Avkastning på kapital, netto därav: räntenetto Övriga transfereringar, netto Korrigering av transfereringar

-2080

-2 192

-4269

2 900

-3 143

-3454

-4771  (-5 879)" 3 506

-    3 383

-    3 679

-     5391
2658

-     6270

-     6201

-     6284
2881

-     9280

-     9500

-    7 195
3 150

Bytesbalans för varor, tjänster och transfereringar

-9519

-    33 (-1 141)"

-11400

-21642

-20652

Kapitalbalans

Tilldelade SDR

Restpost

Valutareservens transaktionsförändring

Förändring på grund av kursrörelser

Valutareservens totala förändring

12823

1779

5083

932

6015

5451     (6559)"

-2 356

3062 -1356

1706

8421 258 143

-    2 578

-       591

-    3 169

25 265 256

-    3 924

-        45
34
11

 

' Nettot av återutförsel och återinförsel, korrigering av SAS' flygplansimport, i ullandel direkllandad fisk, samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport.

 Korrigeringsposlen totalt uppgår till 6200, 7 100, 8000, 8900 och 9800 milj. kr. för åren 1977-1981.  Överensstämmer med riksbankens bytesbalansbegrepp.

" I slutet av juni 1978 beslöt statsmakterna all efterskänka en rad tidigare givna krediter till u-länder lill ett värde av en dryg miljard kr. Denna transaktion får konsekvenser för säväl Iransfereringsneltot som kapitalba­lansen såtillvida alt den senare förstärks med samma belopp. Formellt belastar hela detta belopp 1978 års bytesbalans, ehuru det redan vid utbetalningen av ifrågavarande krediter torde ha stått klart atl dessa till största delen skulle komma all efterskänkas. 1 realiteten har Iransfereringsneltot därmed felperiodiserats. 1 huvudkolumnen ovan redovisas Iransfereringsnello, bytesbalanssaldo och kapitalbalans exklusive den ge­nomförda avskrivningen av u-landskrediter. Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       68

och iransfereringsneltot enligt riksbankens valutaanmälningssiatistik. Korrigeringsposlen har, liksom tidigare, salts lill 8,9 miljarder kr. 1980 (uppdelat på dels korrigering av tjänster och dels korrigering av transfere­ringar i labell 3:7).

Försämringen av bytesbalansen 1979-1980 kan liksom närmast föregå­ende år främst återföras på handelsbalansen. 1 växande grad står dock de ökande räntebetalningarna på utlandslånen för den totall sett negativa utvecklingen.

För 1981 väntas underskottet i bytesbalansen bli 1 miljard kr. lägre; saldot har beräknats till -20,7 miljarder kr. Handelsbalansens underskott förutses nämligen bli mindre - omslaget i positiv riktning har kalkylerats lill omkring 4,7 miljarder kr. 1 motsatt riktning verkar däremot fortfarande framför allt räntorna på utlandsskulden. Försämringen av räntenettot mot utlandet har beräknats till 3,3 miljarder kr.

Kapitaltransaktionerna med utlandet ledde 1980 till en osedvanligt stor nettokapitalimport (se tabell 3:8). Merparten av denna import hänför sig till den ökande statliga upplåningen ulomlands. Intresset för utlandsupp­låning hos företag och kommuner har däremot fortsatt att vara lågt.

Handelsbalansen

Handelsbalansen visade 1980 etl underskott på drygl II miljarder kro­nor. Underskottet blev därmed mer än fördubblat från 1979. Försämringen hänförde sig främst lill ökningen av underskottet i handeln med råolja och petroleumprodukter. Importen av dessa varugrupper steg med drygt 27 % i löpande priser 1979-1980.

Tabell 3:8 Kapitaltransaktioner, netto 1979-1980

Milj. kr.

 

 

1980

Förändring 1979-1980

Bankerna

7/9/

-   495

Kortfristig upplåning för finansiering

 

 

av export och import

2 406

-2412

Övrigt

4 785

1917

Staten

21002

12029

Långfristig upplåning

21 188

12500

Övrigt

-   186

-  471

Riksbanken

134

-   188

Långfristig upplåning

-  759

-  759

Övrigt

893

571

Kommuner

-   167

-  272

Övriga sektorer

-2895

5 770

Direkta investeringar

-1 194

947

Långfristig upplåning

-1 405

1 195

Handelskrediter för fartyg/flygplan

684

621

Övriga långfristiga kapitaltransaktioner

-  919

-   263

Kortfristig upplåning för finansiering

 

 

av export och import

102

3 387

Öivriga kortfristiga kapitaltransaktioner

-   163

-   117

Kapitalbalans

25265

16844

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 69

1981 barden lotala exporlvolymen beräknats öka med I 1/2% från 1980. För importvolymen förutses en minskning med inemot 5 1/2% 1980—1981. Denna volymmässiga förbättring motverkas emellertid av att bylesförhål­landet förutses fortsätta att försämras från 1980. Försämringen har framför allt sin grund i alt importpriserna på oljeprodukter beräknas fortsätta att stiga kraftigt. Underskottet i handeln med råolja och petroleumprodukter har beräknats uppgå till inemot 32 miljarder kronor 1981. Detta skulle innebära en ökning av underskottet i handeln med råolja och petroleum­produkter med nästan 4 miljarder från 1980 till 1981.

Handelsbalansen för de bearbetade varorna förutses å andra sidan kom­ma att förbättras med drygt 7 miljarder från 1980 lill 1981. Imporlvolymen av sådana varor beräknas minska med drygl 3 1/2% 1980-1981 medan exportvolymen förutses öka med 2 ä 2 1/2%. Bytesförhållandet för de bearbetade varorna kan förväntas bli ungefär oförändrat från 1980 lill 1981.

Sammanfattningsvis har handelsbalansen beräknats ge ett underskott på ca 6 1/2 miljarder 1981. Underskottet i handelsbalansen skulle därmed minska med drygt 4 1/2 miljarder från 1980 lill 1981.

Tjänste- och transfereringsbalansen

Den svenska handelsflottan fortsatte alt krympa någol ylterligare under 1980. Samtidigt vände utvecklingen på tankmarknaden nedåt i början av 1980. Fraktsatserna sjönk successivt t.o.m. sommaren och låg också under hösten på en låg nivå. Ändå har de svenska rederiernas bruttofrakt-intäkter från utrikessjöfart ökat under denna period. Della lorde få tillskri­vas den fortsatt uppåtriktade internalionella fraktmarknadsulvecklingen på torrlastsidan. Då samtidigt kostnadsutvecklingen beräknas ha varil kraftigare blev emellertid resultatet all sjöfartsnettot enligt preliminär sta­tistik minskade med närmare 200 milj. kr. i löpande priser (se tabell 3:9).

Enligt den bedömning av den internationella utvecklingen som framgår av kapitel 2 väntas ytterligare någon tillväxt i världshandeln 1980-1981. Sjöfartsneltot i löpande priser kan under sädana förutsättningar väntas öka något under 1981.

Bruttoutflödet av resevaluta ökade under 1980 med ca 700 milj. kr. i löpande priser, vilket kan jämföras med en ökning på 1 300 milj. kr. under

1979.   Det innebär att utvecklingen med i volym ökade resevalutauigifter brutits. I volym räknat blev det sålunda en minskning med ca 4% 1979-

1980.   Delvis torde denna nedgång kunna förklaras av att konflikten på arbetsmarknaden fick en återhållande effekt pä resandet. Till bilden hör emellertid ocksä att även inflödet av resevaluta minskade i volym. Sam­mantaget visar statistiken etl nettoutflöde av resevaluta 1980 på 5300 milj. kr. vilket betyder en ökning med 450 milj. kr. i löpande priser jämfört med 1979.

Prognosen för 1981 grundas vad gäller posten resevaluta pä ett antagan­de att minskningen av hushållens reala disponibla inkomster medför en

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         70

fortsatt volymnedgång i utflödet av resevaluta. Även inflödet förutsätts minska i volym med några procenlenheler. Delta leder lill elt beräknal negaiivt resevalutanetto pä 5 700 milj. kr. i löpande priser, en försämring av saidoposten med 400 milj. kr.

Poslen övriga tjänster, i tabell 3:7 ger en ofullständig redovisning av tjänsteutbytet med utlandet. En stor del av den korrigering av bytesbalan­sen som återfinns i samma tabell berör i sak denna post.

Nettot av avkastningen på kapital har beräknats lill -6,3 miljarder kr. 1980 och förutses 1981 uppgå till -9,3 miljarder kr. För båda åren betyder detla en förändring i negaliv riktning med omkring 3 miljarder kr. Försäm­ringen förklaras av de successivt stigande räntebetalningarna till utlandet. Till ökningen av räntebetalningarna 1979-1980 bidrog dels ökad upplåning utomlands, dels en höjning av räntenivån.

Posten övriga transfereringar netto, som innefattar U-hjälpen, visar också en fortsatt tillväxt av det negativa saldot.

Även beträffande räntebetalningarna och andra transfereringar räknar man med bristande täckning i statistiken på inflödessidan. En del av den totala korrigeringsposten har därför hänförts lill transfereringarna.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 71

4   Produktionen

4.1 Sammanfattning av industriproduktionens utveckling

Industrin präglades av fortsatt hög aktivitet ännu fram till arbetsmark­nadskonflikten våren 1980, Den inhemska efterfrågan liksom exportefter­frågan var livlig och produktionsutvecklingen var snarast uppålriklad. Arbetsmarknadskonflikternas påverkan på produktionen blev mycket på­taglig liksom också dess inverkan på orderflöden och konsumtion. Den stora konflikten i maj omfattade stora delar av industrin där omkring 600000 personer var direkt berörda. Den efterföljande hamnkonflikten i maj-juni fick också en hämmande inverkan på produktion och leveranser för framför allt skogsindustrierna i norra delen av landet. En grov skattning av konfiikternas inverkan antyder ett direkt bortfall i industriproduktionen på 1 1/2 ä 2 % räknat på helårsbasis. I någon utsträckning torde produk­tionsbortfallet ha kunnat återtas under hösten.

Under våren och försommaren blev det emellertid allt tydligare att exportefterfrågan började svikta, först för delar av basindustrierna och något senare också för verkstadsindustrin. Den inhemska efterfrågan kom däremot att åter öka under några månader efter konflikterna. Eflerfrågekli-matet försämrades snabbt under hösten och i septemberbarometern visade sig en markant förskjutning i negativ riktning av basindustriernas bedöm­ning av sina orderstockar och ett kvartal senare i verkstadsindustrins bedömningar. Reaktionen inför de försämrade utsikterna var snabb och kraftig, industriproduktionen drogs ned påtagligt frän tredje lill Qärde kvartalet. Produktionsinskränkningarna var starkast inom basindustrierna, som tidigast och starkast mötte efterfrågeförsvagningen. Även inom verk­stadsindustrin förekom driftsinskränkningar.

Totalt sett stannade industriproduktionens tillväxt vid blott 0,3 % mätt mellan helåren 1979 och 1980. Störst blev ökningen för verkstadsindustrin, medan det blev betydande minskningar för delar av basindustrierna och varven.

Med hänsyn till prognoserna om en minskning av den inhemska efterfrå­gan för konsumtion och investering, ett negativt omslag i lagercykeln och förhållandevis dämpad utveckling för exporten beräknas industriproduk­tionen minska ca 1 1/2 % mellan helårsgenomsnitten 1980 och 1981. Härvid beräknas produktionen fortsätta avta under våren för att under andra halvåret åter öka. Det är basindustrierna som i första hand beräknas stä för tillväxten mätt mellan helårsgenomsnitten. Verkstadsindustrins produk­tion torde samtidigt komma att minska, medan övriga sektorns produktion beräknas bli oförändrad.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 72

Tabell 4:1 Industriproduktionens utveckling 1978-1981

procentuell volymförändring från föregående är

 

SNl

 

1978

1979

1980

1981

 

 

def.

prel.

prel.

prognos

2

Gruvor och mineralbrotl

-15,4

13,8

0,9

- 8.9

2301

Järnmalmsgruvor

-23,7

23,8

2,2

-12,5

2302

Ickejärnmalmsgruvor

11,5

-  1,5

0,3

0,0

210, 220.290

Övriga gruvor och mineralbrott

0,3

- 9,6

-6,1

0,0

3

Tillverkningsindustrin

- 1,4

6,3

0,3

-  /,/

33111

Sågverk'

- 0.6

3,8

0,7

- 7,0

34111

Massaindustri

10,6

3,5

-8,6

1,5

34112

Pappers- och pappindustri

8,3

9,9

-1,7

2,5

353, 354

Pelroleumraffinaderier m. m.-

-  1,6

10,4

2,3

- 5,5

371

Järn och stålverk

3,3

7,2

-5,8

- 5,0

372

Ickejärnmetallverk

6,4

- 5,2

-4,8

0,0

38./.3841

Verkstadsindustri exkl. varv

- 3,1

9,6

2,9

-  1,4

3841

Varv"

-17,8

-14,3

-5,3

-12,5

3 resterande

Övrig industrisektor"

- 0,6

4,3

-0.5

0,0

2,3

Hela industrin

- 1,7

6,4

0,3

-  1,3

' Inkl. hyvlerier och träimpregneringsverk.

 Inkl. smörimedels-, asfalt- och kolproduktindustri.

' Inkl. ferrolegeringsverk.

" Inkl. båtbyggerier.

' Omfattar nu även livsmedelsindustri och träfiberplaltindustri, se nol sid 83.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitulel.

4.2 Utvecklingen inom olika delbranscher

Den gynnsamma efterfrågeutvecklingen för svensk Järnmalm som be-gynte under 1978 bröts under sommarmånaderna 1980 till följd av den vikande stålkonjunkturen i Västeuropa och USA. I Västeuropa, som är huvudmottagaren av svensk järnmalm, sjönk stålproduktionen under and­ra halvåret 1980 och ligger fortfarande första kvartalet i år på en mycket låg nivå.

Den europeiska stålproduktionen nådde sitt högsla läge sedan 1974 under första kvartalet 1980. Sedan dess har stålproduktionen minskat till följd av en kraftigt vikande efterfrågan såväl inom Europa som pä utom­europeiska marknader. Inför hotet om en upprepning av 1974-1975 års utveckling med överproduktion i kombination med drastiska prissänkning­ar i syfte att skydda marknadsandelarna lyckades EG-kommissionen på senhösten driva igenom tvångskvoteringar som omfattat drygl 80 % av all stålproduktion. Under Qärde kvartalet drogs produktionen sålunda ned med närmare 15 % jämfört med samma period föregående år. Sammanta­get minskade stålproduktionen inom EG med ca 8 1/2 % 1979-1980. I USA försämrades efterfrågan på stålprodukter redan under sommarmåna­derna 1979 och var sedan mycket svag under första hälften av 1980. Från produktionssidan mötte man den vikande efterfrågan genom att dra ned produktionen mot slutet av 1979, men under andra kvartalet 1980 kom ett verkligt ras, utan motstycke under 1970-talet. Botten passerades under

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       73

tredje kvartalet och mot slutet av året ökade släleflerfrågan markant med motsvarande höjning av produktionsnivån. De minskade avsättningsmöj­ligheterna för stålprodukter i USA fick återverkningar i Europa där bl.a. Belgiens stålproduktion måsle reduceras betydligt. Landet är starkt bero­ende av USA-marknaden och tillika en betydande marknad för svensk fosformalm.

I samband med dessa åslramningar av stålproduktionen kom de svenska exportleveranserna av järnmalm att minska kraftigt under loppet av 1980 och framförallt under andra halvåret. Mellan första och andra halvåret sjönk leveranserna med ca 30% säsongrensat sett. Flertalet vikliga avnä­marländer i Västeuropa tog inte hem kontrakterade malmleveranser frän Sverige och dessutom minskade exporten lill Polen, huvudsakligen lill följd av landets betalningssvårigheter. Totalt uppgick bortfallet till ca 20 % av årets budgeterade leveranser och detta innebar att exporlvolymen sjönk ca 21 1/2% 1979-1980. Exportprisnivån för de olika malmkvalileterna steg i genomsnitt med drygl 25% 1979-1980.

Sommarens plötsliga efterfrågeförsämring kunde inte omedelbart mötas med en molsvarande minskning i brytning av svensk järnmalm. En ned­dragning korn dock att ske i förhållande till planerad produktion andra halvåret 1980, men för helåret 1980 steg ändå produktionen med drygt 2 % jämfört med 1979. Malmlagren, som stadigt har minskat sedan början pä 1978, böljade åter stiga med en betydande uppbyggnad framförallt under andra halvåret 1980.

Slålförbrukningen i Europa ligger fortfarande pä en mycket läg nivå och någon ökad åtgång väntas inle, åtminstone inte under vårmånaderna. Investeringskonjunkturen är fortfarande svag och personbilsproduktionen ligger pä en låg nivå i hela Västeuropa. De i höstas införda produktions­kvoterna, som hitintills anses ha fungerat tillfredsställande, löper fram till halvårsskiftet i år. Kvollilldelningen har dock skärpls någol och under första och andra kvartalet planeras stålproduktionen inom EG falla ytterli­gare något jämfört med fjärde kvartalet 1980. Vad som händer med kvot­systemet under andra halvåret är ännu ej beslulal. I USA, där släleflerfrå­gan ökade mot slutet av 1980, har återhämtningen i storl sett avstannat och ökningstakten i stålproduktionen harävenså avtagit. Det fortfarande höga ränteläget anses motverka en ylterligare uppgång i investeringskonjunk­turen inom näringslivel. Även bostadsbyggandet päverkas negativt av ränteläget. Med andra ord torde sälunda stålproduktionen utvecklas svagt åtminstone under de närmaste månaderna.

Den svenska järnmalmsexporten får under sädana förhållanden räkna med en fortsatt svag efterfrågan. En temporär återhämtning har inträffat under årets första månader, men dels är den relativt blygsam och dels är det fråga om en selekliv påfyllning av de europeiska stålverkens malm­lager. En ytterligare återhämtning torde kunna påräknas försl mol slutet av året. Sammantaget skulle exportvolymen därmed sjunka med ca 4 1/2 % mellan helåren 1980 och 1981.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 74

Förhandlingarna om 1981 års kontraktspriser pä järnmalm var ännu i böljan av april ej avslutade. Här förulsätts att den svaga efterfrågan på järnmalm kommer att medföra att kontraktspriserna i dollar blir i stort sett oförändrade. Med den högre dollarkursen antas medelexportpriset 1981 stiga med ca 6 1/2 % 1980-1981 och det förutsätts härvid atl de svenska exportlagren av malm fortsätter att byggas upp huvudsakligen under första halvåret.

Den svenska trävaruexporten utvecklades svagt under 1979 oaktat en god internationell efterfrågetillväxt för trävaror. Exportökningen blev så­lunda inte större än knappt 2% i volym 1978-1979, vilket väsentligt understeg marknadstillväxten på de svenska exportmarknaderna för trä­varor. Till Västeuropa, dit över 80 % av svensk trävaruexport avsätts, beräknas importen ha ökat med omkring 13 % i volym 1978-1979.

Förlusten av marknadsandelar under 1979 får framförallt tillskrivas den brist på sågtimmer som utgjort ett akut problem för sågverksindustrin sedan 1978. Råvarubristens återverkningar på sågverksproduktionen kun­de dock till en början kompenseras med hjälp av en massiv avveckling av de överlager som byggdes upp under 1974 och 1975. Denna möjlighet försvann dock helt under 1979 då trä varulagren i realiteten kom att töm­mas.

Sågverkens exportförsäljningar inför 1980 års irävarumarknad startade tidigt. Redan i december 1979 hade ca 2,8 milj. m' kontrakterats för leverans under 1980, en ökning med ca 60 % jämfört med 1978. Flera faktorer kom här alt samverka till en så pass expansiv utveckling. Såg­verksutbudet begränsades i flera vikliga sågverksländer förutom i Sverige, dels på gmnd av råvaruförsörjningsproblem och dels på grund av olillräck­lig tillverkningskapacitet. Nedgången i det amerikanska bostadsbyggandet dröjde lill fjärde kvartalet 1979, varför Västeuropa inte utsattes för någon mer nämnvärd ökning av den kanadensiska konkurrensen förrän under vårmånaderna 1980. Trävaruförbrukningen synes samtidigt ha legat kvar på en hög nivå, vilket i belydande ulslräckning kan tillskrivas en höjning av reparations- och ombyggnadsverksamheten i Västeuropa på senare år.

Dessa faktorer torde ha utlöst en viss osäkerhet hos importörer och förbrukare på kontinenten över möjligheterna att kunna tillgodose sitt trävarubehov. Exportpriserna på trävaror drevs sälunda snabbi upp samti­digt som inköpen till viss del blev avsedda för lageruppbyggnad under första halvåret 1980.

Tidpunkten för arbetsmarknadskonflikterna i Finland och Sverige under andra kvartalet i Qol tycks ha sammanfallit med en mer definitiv inbrytning från kanadensiska exportörers sida i Västeuropa. Inbrytningen gav utslag inte minst på prissidan där exportpriserna under sommaren och hösten 1980 snabbt bromsades upp.

Även lageruppbyggnaden synes ha avbrutits och vänts i en mindre avveckling under fjärde kvartalet 1980.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  75

Arbetsmarknadskonflikterna i maj och juni påverkade produktionen och i synnerhet exporten negativt. Exportnedgången blev sålunda så pass kraftig som knappt 19 % i volym första halvåret 1980 järrifört med andra halvåret 1979, säsongrensat sett.

Vid sidan av dessa störningar dämpades även sågverkens försäljningsak­tivitet under maj och juni. Till stor del torde detta ha betingats av råvaru­bristen som i alla händelser skulle ha tvingat sågverken att sänka försälj­ningstakten.

Totalt sett föll trävaruexporten med knappt 15 % i volym 1979-1980. Preliminära siffror visat att importen till de större länderna endast föll med ca 6 %, vilket sålunda innebär att sågverken ånyo minskade sina mark­nadsandelar under 1980. Sammanlagt under de två senaste åren kan såg­verkens marknadsandelsförluster uppskattas till drygt 17 %.

Trävaruexportpriserna höjdes med i genomsnitt ca 24 % 1979-1980.

Ett fortsatt svagt bostadsbyggande i Sverige under 1980 medförde att trävaruförbrukningen i byggnads- och trävaruindustrin fortsatte att mins­ka. Avsättningen på den inhemska marknaden bedöms ha fallit med om­kring 5 % 1979-1980.

Fallet i sågverksproduktionen under första halvåret 1980 kunde begrän­sas till 4 % jämfört med andra halvåret 1979, säsongrensat sett. Efter en temporär återgång under tredje kvartalet till första kvartalets höga produk­lionsiakt föll produktionen ånyo åter tillbaka under fjärde kvartalet. Såg­verkens produktion kom därmed att höjas med 0,7 % 1979-1980, enligt SCB's produktionsstatistik. En viss lagerökning inträffade mol slutet av 1980.

Öppningen på 1981 års trävarumarknad blev svag. En utbredd ovilja att öka inköpen utöver vad den omedelbara konsumtionen krävde präglade från början förbrukare och importörer. Exportpriserna kom därför att från början utsättas för stark press. Det kan förmodas att de svenska sågverken tvingas till fortsatta priseftergifter under första halvåret 1981, då efterfrå­gan väntas förbli på en läg nivå, samtidigt som konkurrensen från norda­merikanska leverantörer intensifieras. Någon ökning av exporten har inte bedömts möjlig förrän under andra halvåret 1981, då konkurrensen från nordamerikanska säljare kan väntas avla. Exporten har i volym bedömts falla med 6 1/2 % 1980—1981. Trävarupriserna har bedömts stiga med 1 % 1980-1981.

På den inhemska marknaden bedöms avsättningen fortsätta att minska 1981. Trävarulagren väntas samtidigt öka något under första halvåret 1981.

Totalt sett medför den här antagna leverans- och lagerutvecklingen att sågverkens produktion kan väntas minska med 6 1/2 % 1980-1981.

Den intemationella förbrukningen av papper och papp tilltog snabbt under 1979 efter en rad år av svag tillväxt. I såväl Nordamerika som i Västeuropa koncentrerades ökningen framförallt till tryck- och finpappers­sektorn, vilket särskilt gynnade den kontinentala pappersindustrin med sin

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        76

huvudsakliga inriktning på delta område. Detta avspeglade sig i ell högt kapacitetsutnyttjande i de västeuropeiska bruken, samtidigt som importef-terfriigan blev särskilt stark. Den svenska pappersexporten ökade i ungefär samma takt, eller med 10 1/2 % i volym, samtidigt som efterfrågetillväxten lämnade utrymme för en höjning av exportpriserna med drygt 12 %. Denna efterfrågetillväxt motiverade en jämn höjning av produktionen under 1979. I genomsnitt ökade produktionen med knappt 10 % 1978-1979.

Under våren 1980 dämpades pappersefterfrägan i Västeuropa samtidigt som de kontinentala pappersbruken successivt anpassade produktionen till det försämrade orderläget. Prisbilden var dock förhållandevis stabil fram till hösten 1980 då i vissa fall betydande prissänkningar företogs på finpap-persområdel.

Totalt sett minskade den svenska pappersexporten med drygt 5% i volym 1979-1980, en försvagning som i allt väsentligl kan återföras på arbetsmarknadskonfliktens verkningar under andra kvartalet i fjol. Expor­ten återhämtades dock snabbt redan under Iredje kvartalet, vilket till viss del förklaras av att leveranserna på grund av transportproblemen under konflikten försköts nägra månader. Köparna kunde med andra ord accep­tera en viss förlängning av leveranstiderna när efterfrågan på kontinenten försvagades under våren och sommaren. Med en konfliktfri utveckling under 1980 skulle exporten, grovt uppskattat, ha blivit oförändrad eller minskat med någon procent 1979-1980.

Pappersproduktionen återhämtades snabbi från driftssloppen under andra kvartalet och produktionslakten kom under tredje kvartalet t.o.m. att överskrida första kvartalets höga nivå. Försvagningen av efteriVågan under andra halvåret motiverade dock en sänkning av produklionslakten redan under Qärde kvartalet. Produktionen av papper och papp minskade därmed med i genomsnitt 1,7% 1979-1980, samtidigt som en viss lager­ökning skedde mot slutet av årel.

Mot bakgrund av den dämpning i den allmänna ekonomiska aktiviteten som skett i Västeuropa under andra halvåret 1980, och som väntas dröja kvar en bil in på 1981, torde även konsumtionen av papper och papp utvecklas svagt under främst första halvåret i är. Detla gäller framförallt delar av den tidigare så expansiva tryckpapperssektorn där orderbelägg­ningen rapporteras vara särskilt låg såväl i Skandinavien som på kontinen­ten. För förpackningskvaliteterna rapporteras däremot marknaden vara fastare. Pappersexporten har här bedömts utvecklas svagt första halvåret i år, för att sedan tillta främst under andra halvåret. I volym har exporten av papper och papp bedömts öka med 4% 1980-1981.

Prisstegringen på papper och papp bromsades upp under Qärde kvartalet i Qol och prisrörelserna kan bedömas ha varil fortsatt små även under första kvartalet i år. Efter vintermånadernas i vissa fall kraftiga prisfall på en del papperskvaliteter i Västeuropa föreligger nu uppgifter om alt pris­höjningar åter annonserats inför andra kvartalet 1981. Delta bör rimligen

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        77

medföra att även de svenska exportpriserna återhämtas. Exportpriserna på papper och papp har här bedömts öka med ca 13 % 1980-1981.

Under 1981 är det rimligt att räkna med atl pappersindustrin i högre grad än vid tidigare liknande konjunkturfaser strävar all anpassa produktions­taklen till leveransutvecklingen. Det som främst styrker en sådan hypotes är dels del strama svenska kreditlägel, men även erfarenheterna frän förra konjuktursvackan 1975-1976 med dess kraftiga lagerökning. Bruken har också aviserat temporära produktionsslopp under första halvåret i år då utleveranstakten väntas bli låg. Med den leveransutveckling som här har bedömts möjligt under 1981, har pappersproduktionen beräknats stiga med 2,5% 1980-1981. Papperslagren bedöms med den utvecklingen hällas oförändrade.

Förbrukningen av avsalumassa ökade markant under 1979 p.g.a. en stark internationell produktionstillväxt inom pappersindustrin. Med därtill en hastig avtappning av de rekordstora massalagren i Skandinavien och Nordamerika skapades förutsättningarna för en återhämtning av världs­marknadspriserna på pappersmassa. De svenska exportpriserna höjdes med i genomsnitt ca 23 % 1978-1979, efter att ha minskat med sammanlagl 20% 1975-1978 enligt handelsstatistikens exportprisindex.

Våren 1980 kunde vissa tecken åter skönjas pä alt massakonjunkturen var vikande. Förbrukningen i Västeuropa kulminerade kring årsskiftet 1979/1980, men först under andra kvartalet märktes någon egentlig efler-frågeförsvagning. Avmattningen sammanföll med arbetsmarknadskonflik­terna i Finland och Sverige, etl förhällande som kan ha bidragit till att stabilisera lagersituationen i såväl producent- som förbrukarledet. Inbryt­ningen av nordamerikas leverantörer ökade visserligen i Västeuropa under våren 1980, men dessa tillskott synes inte ha förstärkt obalansen på mark­naden.

Massaefterfrågan i USA återhämtades därefter under hösten 1980 samti­digt som de nordamerikanska bruken mötte en stigande efterfrågan frän länder i Fjärran Östern. Trots fortsatta produktionsminskningar i de kon­tinentala papperbruken under andra halvåret 1980 blev påfrestningen på den västeuropeiska marknaden mild.

Den volymmässiga utvecklingen av Qolårets svenska massaexport blev på grund av arbetsmarknadskonflikternas verkningar väsentligt nedsatt. Att exakt kvantifiera konflikternas betydelse är emellertid inte möjligt för närvarande, pä grund av att den statistiska informationen fortfarande är ofullständig. Därför kan endast en mer överslagsmässig kalkyl över det direkta leveransbortfallet under konflikten göras. En sådan beräkning ger vid handen att exportbortfallet vid en konfliktfri utveckling kunde ha begränsats till omkring 14% första halvåret 1980jämfört med motsvarande period föregående år. Jämfört med första halvåret 1979 hade en minskning av massaexporten varit ofrånkomlig oaktat konflikterna p. g. a. de bely­dande leveranser som då skedde från lager. Exportminskningen blev nu så

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       78

pass kraftig som 18% i volym första halvåret 1980 jämfört med första halvåret 1979. Mellan halvåren 1980 ökade därefter exporten med 8 1/2% i volym säsongrensat sett. I genomsnitt för perioden 1979-1980 föll expor­ten tillbaka med 13 1/2% i volym.

Exportpriserna på pappersmassa steg med knappt 22% 1979-1980.

Produktionsvolymen minskade med ca 12% första halvåret 1980jämfört med motsvarande period föregående år. Efter produktionsstoppen under konflikterna och vissa driftsinskränkningar under semeslerperioden höll massaproduktionen en god takt fram till november i Qol då den försvagade leveransutvecklingen åter motiverade en sänkt produktion. Neddragning­en var dock inte tillräcklig för atl förhindra en ökning av massalagren under Qärde kvartalet. I genomsnitt för 1979-1980 föll massaproduktionen med 8 1/2%.

Trots minskade försäljningar under Qärde kvartalet i Qol och en fortsatt svag utveckling under januari och februari i år är den svenska massaindu­strins bedömningar för 1981 övervägande optimistiska. Till stor del synes detta förhållande kunna återföras pä det faktum att trots att efterfrågan mattades under vinterhalvåret 1980/81 så har lageruppbyggnaden säväl hos producenter som förbrukare hittills varit måttlig. Försämringen av finpap­perskonjunkturen i Västeuropa under andra halvåret 1980 medförde att förbrukarna denna gång ovanligt tidigt skar ned massainköpen i takt med en minskad förbrukning. Preliminära siffror indikerar för närvarande att orderingången till de kontinentala massaförbrukarna återhämtats efter någ­ra svaga vintermånader. Det finns därför anledning att hysa förhoppningar om en snar ökning av pappersproduktionen i Västeuropa. Lägges därtill det faktum att massalagren är mycket begränsade i köparleden talar della för att lagercykelns efterfrågehämmande inverkan blir kortvarig och ej sä betydande. Mot bakgrund av den svaga allmänna ekonomiska aktivitet som väntas på de svenska exportmarknaderna under första halvåret 1981, finns det likafullt skäl att anta att återhämtningen denna gång sker lång­samt. Dessutom torde en viss ökning av konkurrensen från nordamerikas leverantörer vara att räkna med under våren och sommaren 1981. Expor­ten av pappersmassa har av dessa skäl antagils få en fortsatt svag utveck­ling under första halvåret i år. I volym har exporten bedömts öka med i genomsnitt 4% 1980-1981, vilket skulle innebära en nedgång med drygt 10% i volym jämfört med 1979.

Exportpriserna på pappersmassa höjdes fr.o.m. andra kvartalet 1980 för att sedan gälla året ut. Mot bakgrund av den något dämpade aktivitet som kan väntas under den närmaste tiden är det rimligt att räkna med alt dollarprisnivån inte förändras under de närmaste månaderna. Räknat i svensk valuta har emellertid exportpriserna på pappersmassa höjts med drygt 9% sedan november 1980 på grund av förstärkningen av dollarkur­sen. Stabiliteten på massamarknaden har hittills sälunda medgivit att de mot kursstegringen svarande prisökningarna kunnat övervältras på köpar-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

79

na. Vid oförändrad valutakurs för återstoden av 1981 samt ett antagande om att massapriserna i dollar höjs med ca 10% fr.o.m. Qärde kvartalet 1981 har här bedömts att prishöjningen 1980-1981 blir drygt 14%.

Det står nu klart att flera svenska bruk planerar temporär driftsinskränk­ningar under första halvåret 1981 dels för att förhindra en alltför snabb påfyllning av massalagren och dels för att förstärka virkeslagren. Här har bedömts produktionen i genomsnitt stiger med 1 1/2% 1980-1981, vilket inbegriper en produktionsökning med ca 8-9% mellan halvåren 1981 säsongrensal sett. En mindre påfyllning av massalagren bedöms samtidigt ske.

Enligt preliminära siffror beräknas den ovan redovisade produktionsut­vecklingen inom skogsindustrin ha medfört atl den totala rundvirkesför­brukningen minskade med knappl 2% 1979-1980 (se labell 4:2). Massa-vedsförbrukningen beräknas ha sjunkit med ca 4,5%, samtidigt som såg-timmerförbrukningen ökat med 1/2% 1979-1980.

Importtillväxten bromsades upp betydligt under 1980 jämfört med 1979, då importökningen blev över 80% i volym. Helårsökningen 1979-1980 beräknas inte ha överskridit 25 % i volym. Importen svarade 1980 för drygl 6% av den totala förbrukningen. Exporten beräknas ha stigit med 1,5% 1979-1980.

Den sedan 1974 låga avverkningsaktiviteten i landets skogar har medfört att rundvirkeslagren avtappats kraftigt under en följd av år. Under 1980 minskade rundvirkeslagren med ytterligare 1,6 milj. kbm., varvid massalagren drogs ned med 2,2 milj. kbm. och sågtimmeriagren ökade med 0,6 milj. kbm. Inte förrän mot slutet av andra halvåret kunde lageruttöm­ningen på massavedssidan bromsas upp och vändas i en mindre påfyllning.

Tabell 4:2 Försörjningsbalans för rundvirke 1979-1981

Fast mått utan bark (barr- och lövträd)

 

 

 

1 000 kbm

Förändi

ing från föregående år.

 

1979

% resp.

1 000 kbi

n

 

1980

 

1981

 

 

prel.

 

prognos

Produktion

45495

6,0

 

3,0

sågtimmer

22775

5,0

 

- 6,5

massa- och boardved

20405

6,5

 

13,0

övrigt rundvirke

2 315

9,0

 

7,5

Import

2485

25,5

 

-10,0

Summa tillgång

47980

7,0

 

2,0

Expori

845

1,5

 

- 3,5

Lagerförändring

- 5 850

4 245

 

2 730

Förbrukning

52985

- 3,0

 

- 3,0

sågtimmer

23 535

0,5

 

- 7,0

massa- och boardved

27 200

- 4,5

 

- 0,5

övrigt rundvirke

2250

9,0

 

7,5

Summa användning

47980

7,0

 

2,0

Källa: Konjunkturinstitutet.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       80

Totalt beräknas massavedslagren därmed vid årsskiftet motsvara endasi ca 2 månaders massaproduktion, vilket är en rekordläg nivå ur ett historiskt perspektiv. Lagersituationen är något gynnsammare pä såglimmersidan.

Den totala avverkade kvantiteten 1979-1980 beräknas ha ökat med knappt 6%, med en ökning av massavedsavverkningarna med ca 6,5 % och sågtimmeravverkningarna med ca 5%.

Pä grund av den svaga produktionsutveckling som kan väntas såväl inom massa- och pappersindustrin som inom sågverksindustrin under 1981 har rundvirkesförbrukningen bedömts minska med ca 3-4% 1980-1981. Ett något minskat importbehov kan samlidigl väntas, framförallt för såg­timmer, parallellt med att rundvirkesexporten bedöms falla. Sammantaget innebär detta en minskad nettoinförsel av rund virke under 1981.

Avverkningsaktiviteten i landets skogar höjdes under loppet av 1980. Den ökande avverkningsbenägenheten kan ha flera orsaker som t.ex. höjda virkespriser, ändrade skatteregler och utförsäljning av skogsbestånd inför fastighetstaxeringen. Sannolikt torde denna aktiviteishöjning dröja kvar en bit in på 1981. Här har de lotala avverkningsvolymen bedömts öka med en 3% 1980-1981, vilket skulle medföra en påfyllnad av rundvirkesla­gren.

Konjunkturläget för Järn- och stålverken som förbättrades under 1979 försvagades markant under 1980. Vändningen nedåt inträffade under andra kvartalet dvs. samtidigt med konflikterna på arbetsmarknaden. Orderin­gången minskade starkt detla kvartal både för handelsslål och specialstål och orderstockarna sjönk. Nedgången fortsatte under tredje kvartalet och i slutet av september låg orderstockarna i lon räknat närmare 20% lägre än vid årsskiftet 1979/80. De låg därmed på endast knappl 40% av nivån vid stålboomen 1973/1974. Sett över hela denna period har nedgången varit betydligt kraftigare för handelsstälet än för specialstålet. Under Qärde kvartalet ändrades bilden såtillvida atl orderingången steg säsongrensat sell, varigenom orderstockarna i ton totalt ökade något. Orderstocksök-ningen hänförde sig helt till handelsstålet. För specialstålet noteras en fort:satt försvagning.

Exportleveranserna av handelsfärdigt järn och slål, som fortsatte att öka 1979, föll i lon räknat med ca 7% 1980. Samtidigt fortsatte ämnesexporten att falla kraftigt och den lotala järn- och stålexporten minskade starkt i volym. Det är framför allt exporten lill länderna utanför Västeuropa som minskat, vilket innebär en kraftig omkastning gentemot den utveckling som observerats de närmaste föregående åren. Dä ökade dessa länders, därbland u-ländernas, betydelse som marknader för vår export. Till vår traditionella huvudmarknad EG har däremot leveransutvecklingen sedan 1977 hela tiden varit svag. 1 viss mån kan denna utveckling förklaras av de stabiliseringsåtgärder som EG vidtagit under senare år för att stärka den inhemska stålproduktionen. I grunden är det emellertid elt trendbrott i stålkonsumlionen inom EG som ligger bakom den svaga exportutvecklin-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 81

gen dit. Visserligen beräknas EG:s stålförbrukning ha ökat under 1979, men såväl under 1977 som under 1978 minskade den och under 1980 minskade den åter. Härigenom blev förbrukningsnivän 1980 avsevärt lägre än under topparet 1973.

Den europeiska stålmarknaden har således varit vikande under 1980. Normalt innebär en vikande efterfrågan en press nedåt på priserna. Det synes emellertid som om den europeiska stålindustrin, efter ell kort och tillfälligt prisras på europamarknaden under sommarmånaderna, under andra halvåret 1980 lyckades bromsa prisfallet genom de kvolerade pro­duktionsbegränsningar som genomdrevs av EG-kommissionen. Genoms­nittsnivån för de svenska exportpriserna steg ca 14% mellan 1979 och 1980 och merparten av denna uppgång ligger på första halvåret.

På den svenska marknaden noteras för Qärde kvartalet 1980 en kraftig minskning av levererade kvantiteter handelsfärdigt järn och stål. Mellan helåren 1979 och 1980 var emellertid leveransnedgången i Sverige mycket liten, 0,4% och helt koncentrerad till importen, vilken minskade med ca 4%. De svenska stålverkens leveranser till hemmamarknaden ökade där­emot enligt statistiken med närmare 4%, varigenom vissa marknadsande­lar tycks ha återtagits på hemmamarknaden. Stålverken synes ha anpassat produktionen på ett tidigt stadium till den lägre efterfrågan och lagren av insatsvaror och varor i arbete beräknas ha minskat i volym medan färdig­varulagren blev ungefär oförändrade. Produktionsminskningen blev drygt 6% 1979-1980.

Exportleveranserna för 1981 har bedömts dels med hjälp av en enkät till stålföretagen, dels med stöd av konjunkturinstitutets kalkyler över utveck­lingen av marknadstillväxt och -andelar. Företagens exportförväntningar är klart dämpade för 1981. De räknar med en värdemässig nedgång i exporten 1980-1981 på 2% och är inställda på en fortsatt försvagning främst i Västeuropa. Enligt senasle konjunkturbarometern sjönk också orderingången från exportmarknaderna under första kvartalet i år och någon förbättring av efterfrågeläget förutses inte heller för andra kvartalet. Mot denna bakgrund har den svenska exportvolymen för 1981 antagits fortsätta att minska. Genomsnittsnivån för exportpriserna kalkyleras sam­tidigt bli högre än för 1980 och den värdemässiga nedgången väntas stanna vid ca 1 %.

Även på hemmamarknaden väntas en fortsatt försvagning av leveransul­vecklingen. Inom de stålkonsumerande branscherna förutses sålunda en minskad stålförbrukning, vilken också anlas slå mot importen. Sammanla­get ger prognoserna en ylterligare neddragning av produktionsvolymen, som mellan helåren 1980 och 1981 skulle uppgå till 5%, förutsatt oföränd­rade lager hos järn- och stålverken.

Efterfrågan på verkstadsprodukter som vuxit markant sedan början av 1979 vände nedåt våren 1980. Särskilt markerat blev fallet i hemmaorderin­gången som kom att påtagligast päverkas av arbetsmarknadskonflikterna. 6   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

82

Exportorderingången föll mindre dramatiskt, men den kom å andra sidan inte att återigen öka tredje kvartalet, vilket blev fallet för hemma­marknadsorderna. Under Qärde kvartalet föll orderingången, särskilt frän exportmarknaderna.

De samlade orderstockarna började att minska under våren, men inte förrän under Qärde kvartalet försköts företagens bedömningar av deras storiek i deciderat negativ riktning.

Exportvolymen av verkstadsprodukter föll till följd av arbetsmarknads­konflikterna från andra halvåret 1979 till första halvåret 1980. En snabb återhämtning kom dock att ske efter konflikterna, vilket resulterade i en ökning på ca 3% mellan 1979 och 1980. Utfallet för verkstadsprodukterna blev sålunda klart bättre än för hela gruppen bearbetade varor vars volym­ökning kom att stanna vid ca 0.6%. Detta torde främst berott på det stora inslaget av beställningsvaror bland verkstadsprodukterna men också på att investeringskonjunkturen i flera av Sveriges viktigaste avnämariänder ännu hölls uppe under större delen av 1980.

Den inhemska efterfrågan, exkl. lagerefterfrågan, pä verkstadspro­dukter ökade knappt 4% mellan helåret 1979 och 1980. Det var i första hand maskininvesteringarna som svarade för ökningen, men en kraftig ökning av leveranserna till försvaret kom också att verksamt bidraga. Däremot minskade den privata konsumtionen av verkstadsvaror - särskilt bilar - inte obetydligt. Samtidigt skar industrin ner sin löpande förbruk-

Tabell 4:3 Försörjningsbalans för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1979—1981

1975 ärs producentpriser

 

 

 

Milj. kr.

Förändring från föregäende

 

1979

år, % resp.

milj. kr.

 

1980

1981

 

 

 

prognos

Produktion

47 783

2,6

-1,4

Import

26459

8,1

-3,4

Summa tillgång

74242

4,5

-2,1

offentlig konsumtion

3 704

8,1

0.1

Privat konsumtion

7115

-1,8

-1,2

Investeringar

17644

7,9

-0,2

Export

34 174

2,9

2.9

Lagerförändring i induslrin

 

 

 

(milj. kr.)

162

848

-1946

Lagerförändring i handeln

 

 

 

(milj. kr.)

383

13

-  473

Vanjinsats

11060

-0,5

-1,3

industri

3 785

-3,1

-2,2

byggnadsverksamhet

5 387

0,7

-1,6

övrigl

1891

1.5

1,3

Summa användning

74242

4,5

-2,1

Källa: Konjunkturinstilulet.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  83

ning av insatsvaror av verkstadstyp och denna nedgång kom inle helt att kompenseras av den svaga ökning som skedde bl.a. inom byggnadsverk­samheten. Ett betydande bidrag till den inhemska efterfrågan - motsva­rande ca 2% - kom därtill från omslaget i lagercykeln. Det var främst inom verkstadsindustrin detta skedde och där nära nog helt hänförbart lill färdigvarorna. Dessa kom efter den kraftiga minskningen 1979 att öka något under i synnerhet första hälften av 1980. Redan under andra halvåret lyckades verkstadsföretagen anpassa produktionen så att en nedskärning kunde ske inte bara av lagren av färdigvaror utan också av varor i arbete. Denna ovanligt snabba anpassning kom alt medföra alt produktionstillväx­ten kom att stanna vid knappt 3 % 1979-1980. Importen däremol ökade ca 8% i volym, vilket innebar en viss ökning av dess marknadsandelar, även om efterfrågan i stor utsträckning inriktades mot importtunga varor.

Exportmarknadsutrymmet för svenska verkstadsprodukter torde öka obetydligt 1980-1981 även om tillväxten beräknas stiga under loppet av 1981. Inom OECD-länderna förutses emellertid snarast en minskning av efterfrågan för investeringsvaror, medan vad gäller verkstadsprodukter som insatsvaror och för privat konsumtion en viss ökning skulle kunna påräknas. Därtill beräknas en kraftig ökning av efterfrågan från OPEC-länderna ske. Den svenska verkstadsexporten beräknas mot denna bak­grund kunna öka ca 3 % 1980-1981.

På hemmamarknaden däremot väntas en viss minskning av efterfrågan (exkl. lager) Både offentlig konsumtion av verkstadsprodukter och mas­kininvesteringar förutses stagnera, samtidigt som ytteriigare nedtrapp-ningar sker av privat konsumtion. Behovet av verksladsvaror för löpande förbrukning inom industrin och byggnadsverksamheten beräknas också minska 1980—1981. Vad gäller lagerpolitiken förutses en neddragning ske av såväl insatsvaror, varor i arbete som färdigvaror under främst första halvåret. Inkl. lager skulle därmed den inhemska efterfrågan minska ca 6% 1980-1981.

Denna marknadsbild beräknas leda till en minskning av importvolymen på ca 3% varvid den svenska verkstadsindustrins produktion skulle mins­ka 1 ä2%, 1980-1981.

Industribranscherna inom den heterogena övrigsektorn' producerar hu­vudsakligen färdigvaror vilka till övervägande del finner avsättning på den inhemska marknaden och till en mindre del avsälts pä exportmarknaderna. Till största delen går de inhemska leveranserna till privat konsumtion.

' Sektorn omfatlar livsmedelsindustri inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri (SNl 31), textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruinduslri (SNl 32), trähus- och bygg­nadssnickeriindustri, möbelindustri samt övrig trävaruindustri utom sågverk (SNl 33 exkl. 33111), träfiberplaltindustri (SNl 34113), pappers- och pappförpackningsin­dustri (SNl 3412), övrig pappers- och pappvaruindustri (SNl 3419), grafisk industri (SNl 342), kemisk industri, gummivaru-, plast-och plastvaruindustri (SNl 351, 352, 355, 356), jord- och stenvaruindustri (SNl 36) samt annan tillverkningsindustri (SNl 39).

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

84

Tabell 4:4 Försörjningsbalans för övrig industrisektor 1979—1981

1975 års producentpriser

 

 

 

Milj. kr.

Förändring frän

föregäende

 

1979

år. % resp. milj.

kr.

 

1980

1981

 

 

prel.

prognos

Produktion'

55 170

l.l

-0,2

Import

26940

0.1

-3,0

Summa tillgång

82110

0,8

-1,1

Ofl'entlig konsumtion

6540

2.5

2,3

Privat konsumtion

33 540

-0,6

-1,6

Investeringar

880

7,9

-0,2

Export

15 860

-0,7

3,0

Lagerförändring i industrin

 

 

 

(milj. kr.)

-180

720

-295

Lagerförändring i handeln

 

 

 

(milj. kr.)

670

-280

-545

Varuinsats

24800

1,1

-0,4

industri

6150

0,4

-1,5

byggnadsverksamhet

8420

0,7

-1,6

övriga sektorer

10230

1,9

0,7

Summa användning

82190

0,8

-1,1

' Produktionen framkommer som saldot i balansen och avviker frän statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen. Försöriningsbalansens produklionsförändring för prognosperioden korrigeras därför i enlighet med mönst­ret för tidigare avvikelser.

Källa: Konjunkturinstitutet.

Den förbättring av avsättningsläget för övrigvaror på exportmarknader­na som log sin början 1978 ocb fortsatte under 1979 upphörde i huvudsak under första halvåret 1980. Under andra halvåret förefaller en ytterligare försvagning av marknaden ha ägt rum. Samtidigt beräknas de svenska tillverkarna av övrigvaror ha höjt sina exportpriser relafivt till konkurren­terna 1979 och 1980 och deras marknadsandelar beräknas till följd härav ha sjunkit något under 1980. Den svenska exporten av övrigvaror sjönk kraf­tigt under andra kvartalet 1980, dock till största delen beroende på arbets­marknadskonflikten. Bortfallet inträffade efter en fortsatt god tillväxt i början på året. Under tredje kvartalet torde ett partiellt återtagande av de exportleveranser som försenades till följd av konflikten ha kommit till stånd, men en svag marknadsutveckling och fortsatta andelsförluster un­der andra halvåret beräknas ha medfört att exportvolymen för övrigvaror sjönk med drygt 1/2% helåret 1980 jämfört med 1979. Exportpriserna steg under samma period drygt 12%.

Även den inhemska efterfrågan på övrigvaror utvecklades svagt och den slutliga förbrukningen blev i stort sett oförändrad. Främsta orsaken härtill är den stagnerande privata konsumfionen. Däremot beräknas den offent­liga konsumtionen ha fortsatt att stiga, medan förbrukningen av övrigvaror inom tillverkningsindustrin och byggnadsverksamheten ökade i endast

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        85

måttlig omfattning. En uppbyggnad av övrigsektorns färdigvarulager gav ett betydande positivt lageromslag medan handelslagren, efter en kraftig uppbyggnad 1979, steg i betydligt mindre omfattning under 1980. Ökningen i andelen importvaror dämpades något och importvolymen blev härmed oförändrad mellan helåret 1979 och 1980. Importpriserna steg under sam­ma period drygt 10%. Produktionen inom övrigsektorn sjönk under sådana förhållanden med 1/2% 1979-1980.

Efterfrågeläget på exportmarknaderna kan väntas förbättras något för övrigsektorn under 1981. Konsumlionsefterfrågan i Västeuropa ger för närvarande inga nämnvärda växtimpulser och marknaden torde bli fortsatt svag under första halvåret i är, medan förutsättningar däremol finns för en mer påtaglig tillväxt under andra halvåret. Övrigvarornas marknads­andelar beräknas bli i stort sett oförändrade. Exporten beräknas sålunda falla tillbaka något under våren för alt sedan stiga mot slutet av årel. Sammantaget väntas exportvolymen öka ca 3% 1980-1981.

Vidare beräknas hemmamarknaden genomgå en viss försämring under 1981, huvud.sakligen till följd av att den privata konsumtionen av övrig­varor väntas sjunka. Dessutom torde förbrukningen av övrigvaror inom såväl fillverkningsindustrin som byggnadsverksamheten minska 1980-1981. En fortsatt måttlig uppbyggnad av övrigsektorns färdigvarulager kommer troligen till stånd medan handeln beräknas dra ned sina lager av övrigvaror något vilket skulle ge upphov till ett betydande negativt lager­omslag. Denna prognoserade efterfrågeutveckling samt etl antagande om att andelen importvaror i försörjningen minskar något, beräknas leda till att importvolymen minskar 3% 1980-1981. Utrymme skulle sålunda ges för en i stort sett oförändrad produktion 1980-1981.

4.3 Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Som redovisats i kapitel 1 uppskattats bruttonationalproduktens volym­tillväxt mätt från användningssidan till 1,4% mellan 1979 och 1980. Brut­tonationalproduktens förändring beräknad från produktionssidan ger en tillväxt på 1,3%. Produktionstillväxten förklaras av att främst investe­ringsefterfrågan ökade kraftigt. Varuexportens volymminskning 1979-1980 uppskattats till 2,6%, medan importen beräknas ha ökat med 0,7%. Utrikeshandelssektoms bidrag till BNP-ökningen blev därmed 0,3 pro­centenheter.

Preliminära beräkningar av produktionsutvecklingen inom olika närings­grenar 1980 och prognoser för 1981 redovisas i nedanstående tablå. Be­dömningarna grundar sig på ekonomidepartementets prognoser för den internationella och inhemska utvecklingen. På vissa punkter innebär dessa avvikelser från konjunkturinstitutets prognoser. Motiven för dessa avvi­kelser har närmare redovisats i kapitel I.

Produktionen inom jordbruket beräknas enligt statens jordbruksnämnd

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 86

ha ökal med 1,1% i volym mellan 1979 och 1980. Della ökningslal gällde både animalieproduktionen, dvs. produktion av kött, mjölk, ägg m. m. och vegetabilieproduktionen (potatis och sockerbetor, spannmål, olje- och köksväxter). Under 1981 väntas produktionen totalt i jordbruket öka med drygt 1 %. Vegetabilieproduktionen förutses öka med nära 3% och anima­lieproduktionen med drygt 1/2%.

Skogsbrukets bidrag till bruttonationalprodukten ökade under 1980 med drygt 4% enligl grova kalkyler. För 1981 förutses en fortsaU ökning med 1 1/2%. Trots den ökade avverkningen under 1980 störde råvarusitua­tionen produktionen i flera företag. Under avverkningssäsongen 1980-1981 bidrar de högre priserna och de extremt låga råvarulagren lill alt hålla avverkningen uppe trots sänkt produktion i sågverk och massafabriker.

Preliminära beräkningar visar atl den totala industriproduktionen ökade med bara 1/2% 1979-1980. Produktionsbortfallet i maj på grund av stor­konflikten har av statistiska centralbyrån uppskattals lill 1,5-2% av års­produktionen. Skogs- och verkstadsindustrin berördes kraftigast. Trots detta visar verkstadsindustrin bortsett från varv och personbilsindustrin den största produktionsökningen under året. För flera basindustri­branscher vände produktionen nedåt, t.ex. järnmalmsgruvor, stålverk och skogsindustrin. För 1981 kalkyleras en nedgång i produktionen för hela industrin med över 1 %. Minskningar förutses för praktiskt lägel samlliga delbranscher utom för massa- och pappersindustrin.

Prognosen för elsektorn bygger på bedömningar som gjorts av statens industriverk. Elproduktionen väntas öka kraftigt under 1981. Kärnkraft­verk nummer 7-9 beräknas successivt tas i drift under året. Etl elöver-skotl på 3 TWh molsvarande 3 % av produktionen beräknas däiför uppslå och säljas på export. Hela denna kapacitet kan nämligen inte användas för att minska oljekonsumtionen. Ändå väntas oljeförbrukningen för värme­kraft bara bli drygt en tredjedel så stor som under 1980 genom ell ökat ulnytQande av kärnkraften. Industrins elförbrukning minskar på grund av den lägre aktiviteten, särskill i de mest elslukande delbranscherna. Övriga branscher och hushållens elanvändning beräknas öka trendmässigt. Totall minskar förbrukningen någol.

Sammantaget väntas produktionen inom byggverksamheten minska med knappt 1% 1981. Investeringarna i byggnader och anläggningar förutses totalt minska med knappt 4%. Delposten investering i permanenta bostä­der beräknas minska med nära 5%. 1979-1980 var minskningen för bostä­derna 8% och för byggnadsinvesteringar lotalt - 1 %. För 1981 förutses en igångsättning av ca knappt 48000 lägenheter varav 30000 i småhus. Indu­strins byggnadsinvesteringar som minskat sedan 1975 ökade kraftigt 1980, men väntas minska med hela 15% mellan 1980 och 1981.

Produktionen av privata tjänster ökade med knappt 1 % 1980. Visserli­gen stagnerade den privata konsumtionen men samtidigt drev den ökade investeringsaktiviteten på Qänsteproduktionen under årel. För 1981 väntas

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        87

den privata konsumfionen vara i stort sett oförändrad mot 1980, vilket ger en långsammare ökning av produktionen av privata Qänster.

Ökningen av den offentliga tjänsteproduktionen 1979-1980 uppskattas till 2 1/2%. Landstings- och primärkommunerna ökade med knappt 3 1/2% medan statens produktion steg med 1/2% i volym.

I kapitel 9 ges en detaljerad beskrivning av den väntade utvecklingen inom den ofTentliga sektorn. Sammantaget innebär dessa kalkyler atl pro­duktionen inom den ofTentliga sektorn kommer att öka med 2% 1981. Kommunerna väntas öka med 2 1/2% medan staten väntas ha oförändrad produktionsvolym.

Mot bakgrund av ovan redovisade prognoser för olika näringsgrenar skulle bruttonationalprodukten öka med 0,2% 1981.

Bransch                 Andel av     Procentuell förändring i

total pro-    produktionsvolymen

 

 

1980

1980

1981

Jordbruk och fiske

2,5

4,4

2,0

Skogsbruk

2,1

4,1

1,5

Gruvor och tillverknings-

 

 

 

industri

28,2

0,4

-1,3

El-, gas-, vallen- och

 

 

 

värmeverk

2,6

2,5

7,0

Byggnadsverksamhet

7,6

06

-0,7

Summa varu- och

 

 

 

kraflsproduktion

43,1

0,9

-0,4

Privala tjänster

35,2

0,9

0,0

offentliga ijänsler

21,7

2,6

1,9

Summa tjänsteproduktion

56,9

1,6

0,7

Tolal produktion

100

1,3

0,2

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         88

5    Arbetsmarknad

5.1 Läget på arbetsmarknaden under 1980 och början av 1981

Sammanfattning

Sysselsättningen nådde sommaren 1980 en topp då 4370000 personer var sysselsatta, mer än 80000 fler än sommaren före. Redan i november hade dock sysselsättningen sjunkit till 1979 års nivå och var 'OOOO perso­ner högre i mars 1981 än mars 1980. Kommunernas sysselsättningsökning fortsätter om än i lägre takt än tidigare. Fjärde kvartalet 1980 beräknas 30000 fler vara kommunanslällda samtidigt som sysselsättningen totalt i stort sett var oförändrad. Industrisysselsättningen bröt den nedåtgående trenden under 1979 och 1980, men minskar nu åter.

Utbudet av arbetskraft har också kulminerat. Nettoinvandringen sjönk till noll (säsongrensat) under Qärde kvartalet. Andelen ungdomar i tonåren som fortsätter studera har också ökat genom särskilda utbildningspolitiska insatser.

Den genomsnittliga arbetstiden har minskat till följd av ökad långtids­frånvaro på grund av sjukdom, studier m.m. och en allt högre andel personer med deltidsarbete. Förändringen i arbetsfid orsakas av atl arbets­kraften har fått en ändrad sammansättning. Antalet män har varit i stort sett oförändrat över åren samtidigt som antalet kvinnor ökal med 2-3% om året. Arbetsmarknadskonflikterna under andra kvartalet 1980 sänkte den genomsnittliga arbetstiden under 1980.

Den avtagande aktiviteten i många branscher under hösten 1980 har resulterat i en minskad efterfrågan på arbetskraft. Bara en dryg Qärdedel av industriföretagen anger brist på yrkesarbetare i mars 1981 mot över hälften ett halvår tidigare. Även den under 1980 besvärande bristen på byggnadsarbetare är i mars 1981 hävd.

Den öppna arbetslösheten har stigit från 76000 personer i mars 1980 till 90000 mars 1981. Även den partiella arbetslösheten (deltidare som vill arbeta mer) har ökat. Arbetslösheten ökar mest bland nytillträdande grup­per på arbetsmarknaden: ungdomar och kvinnor. Industriföretagen har under hösten 1980 böljat varsla om korttidsvecka och korttidspermilte­ring, åtgärder som i stort sett inte förekommit på tvä år. Även uppsägning­ar på grund av nedläggning har ökat.

Antalet personer berörda av arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag har minskat under loppet av 1980. Minskningen gäller främst bered­skapsarbeten och arbetsmarknadsutbildningen som i mars 1981 berörde 70000 personer. Övriga stödåtgärder (genom AB Samhällsföretag, arbets­marknadsinstituten, halvskyddat arbete och arkivarbete) har ökal någol. I mars 1981 sysselsattes 58000 personer härmed. Totalt saknade sälunda 218000 personer arbete på den öppna arbetsmarknaden.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  89

Arbetskraftsutbud

Utbudet av arbetskraft bestäms av den inhemska befolkningsutveckling­en, in- och utvandringen samt utvecklingen av förvärvsfrekvens hos olika befolkningsgrupper. Med förvärvsfrekvens avses andelen av en befolk­ningskategori som tillhör arbetskraften, antingen som sysselsatt eller som arbetslös. Förändringar i förvärvsfrekvensen är den mest betydelsefulla faktorn för arbetskraftsutbudets utveckling. Under senare år har nämligen folkökningen närmast stagnerat. Under 1979 ökade folkmängden med ca 20000 personer, varav huvuddelen berodde på en nettoinvandring om 14000 personer. Under 1980 har nettoinvandringen legal på en lägre nivä, ca 9600 personer. Nettoinvandringen avstannade helt under hösten 1980. Folkmängden beräknas ha ökat med 15000 personer.

Utvecklingen av förvärvsfrekvenserna i olika åldersgrupper redovisas i tabell 5:1. Totalt ökade förvärvsfrekvensen med 0,4 procentenheter mel­lan 1979 och 1980, en ökning av samma storleksordning som under peri­oden 1977-1979. Hela ökningen utgörs av ett ökat kvinnligt dellagande i arbetslivet.

Ökningen av antalet personer i arbetskraften illustreras i diagram 5:1. Under de tre första kvartalen 1980 var antalet personer i arbetskraften 50000—75000 fler än under motsvarande kvartal 1979. Under dét Qärde kvartalet förändrades situationen och antalet personer i arbetskiaften läg bara ca 15000 över 1979 års nivå. Av ökningen mellan åren berodde närmare 2/3 på den ökade förvärvsfrekvensen. Totall ökade antalet perso­ner i arbetskraften, eller utbudet av arbetskraft, med 1,1% under 1980.

Arbetskraftsutbudet i timmar beräknas under 1980 ha ökat med 0,2 % vilket är en avsevärt lägre ökningstakt än under 1979. Denna nedgång i arbetskraftsutbudets ökningstakt förklaras nästan helt av storkonflikten på arbetsmarknaden våren 1980. vilken beräknas ha minskat timutbudet med 0,5 % under 1980. Andra faktorer som förklarar att utbudet av arbetskraft uttryckt i antal timmar ökar långsammare än utbudet i antal personer är

Tabell 5:1 Relativa arbetskraftstal 1970, 1975-1980

Årsmedeltal (16-74 år)

 

 

 

1970

1975

1976

1977

1978

1979

1980'

Män

 

80,6

80,0

79,5

78,6

78,3

78.5

78,4

därav:     16-

-24 år

67,3

72,4

72,9

71,9

80,8

71,8

71,1

25-

-54 år

95,1

95,2

97,7

95,5

95,3

95,3

95,5

55-

-74 år

62,8

55,4

52,8

50,8

50,4

50,4

50.2

Kvinnor

 

52,8

59,2

60,0

61,1

62,2

63,5

64,5

därav:     16-

-24 är

58,9

66,1

67,7

68,0

68,1

69,7

69,8

25-

-54 år

64,5

74.2

75,6

77,5

79,3

81,1

82,8

55-

-74 år

29,0

29,7

29,9

30,1

30.6

30,9

31,0

Samtliga

 

66,7

69,6

69,8

69,9

70,2

71,0

71,4

' För 1980 har uppskattade värden för april utnyttjats. Källa: Statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

90

ökad långtidsfrånvaro på grund av sjukdom, värnplikt, studier m.m. och den ökade andelen kvinnor i arbetskraften. Eftersom kvinnorna har korta­re medelarbetstid än männen innebär den ökade andelen kvinnor i arbets­kraften att medelarbetstiden sjunker med 0,1 %. Den ökade långtidsfrån­varon beräknas ha minskat timutbudet med 0,3 % 1980.

Arbetskraftsefterfrågan

Som mått på arbetskraftsefterfrågans utveckling kan man använda dels statistiken över nyanmälda och kvarstående lediga platser hos arbetsför­medlingarna, dels andelen företag som uppgivit brist pä olika kategorier arbetskraft i konjunkturinstitulets kvartalsvisa baromelerundersökningar. Självfallet utgör också sysselsättningsutvecklingen en indikator pä ar­betskraftsefterfrågan.

Analysen av statistiken över antalet nyanmälda lediga platser försvåras av den anmälningsplikt som under perioden oktober 1976-oktober 1980 successivt införts och nu gäller i hela landet. Tillämpningen av reglerna kan också variera regionalt och mellan olika yrkesgrupper. Enligt beräk­ningar gjorda av AMS har denna anmälningsplikt medfört alt antalet lill arbetsförmedlingarna anmälda lediga platser ökat med ca 30 %.

Diagram 5:1 Arbetskraft och sysselsättning 1975—1981

Milj. personer. Säsongrensade mänadsdata. 3 månaders glidande genomsnitt

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

Anm. För april 1980 saknas uppgifter p.g.a. konflikten. Källor. Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

Diagram 5:2 Vid arbetsförmedlingarna kvarstående lediga platser 1975—1981

Tusental. Säsongrensade månadsdata. Log. skala

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

Anm. Delbranscherna summerar sig inte till totalen dä vissa branscher uteslutits. Korrigering för den utvidgade anmälningsplikten har ej gjorts. Källor: Arbelsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

Under 1979 ökade antalet nyanmälda lediga platser kraftigt, och ökning­en fortsatte in på 1980. Uppgången bröts dock under sommaren efter atl i maj ha nått en topp på över 90000 platser. Under första kvartalet i år nyanmäldes i genomsnitt ca 60000 platser per månad, vilket innebar en kraftig minskning jämfört med samma period 1980. Efter korrigering för den utvidgade anmälningsplikten kan minskningen beräknas motsvara ca 25%.

I diagram 5:2 redovisas utvecklingen av antalet kvarstående lediga platser på totalnivå och för fyra delsektorer. Antalet kvarstående lediga platser ger en indikation på den icke tillgodosedda efterfrågan på arbets­kraft. Även här försväras analysen av den ovan nämnda successiva utvidg­ningen av anmälningsplikten.

Antalet kvarstående lediga platser har utvecklats på samma sätt som de nyanmälda lediga platserna, en kraftig ökning från mitten av 1978 som bröts sommaren 1980. I mars 1981 var antalet kvarstående lediga platser 54600, vilket var drygt 26000 färre än i mars 1980. Efter korrigering för den utvidgade anmälningsplikten innebär detta en minskning med ca 35 %.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

92

Tabell 5:2 Andelen företag som uppgivit brist på arbetskraft 1979—1981

Procentuell andel ja-svar

 

 

1979

 

 

 

1980

 

 

 

1981

 

1 kv.

2 kV.

3kv.

4kv.

1 kv.

2kv.

3kv.

4kv.

1 kv.

Brisl på yrkesarbetare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totala industrin

28

39

41

41

43

48

51

40

29

Trävaruindustri

31

44

42

38

47

43

39

27

17

Massa-, pappers- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

grafisk industri

12

23

21

18

23

30

31

25

12

Jäm-, stål- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

metallverk

29

45

44

37

38

47

51

39

23

Verkstadsindustri

31

42

46

51

50

56

63

53

39

Varvsindustri

30

42

54

56

53

78

79

79

76

Brisl på byggnads- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

anläggningsarbetare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Betongarbetare

12

47

49

59

45

58

60

28

6

Träarbelare

32

69

75

76

68

75

66

43

8

Murare

5

33

49

43

34

61

48

11

4

Källa: Konjunklurinslilutet.

I tabell 5:2 redovisas bristen på yrkesarbetare inom olika branscher enligt konjunkturinstitutets kvartalsvisa barometerundersökningar. Enligt dessa undersökningar har andelen industriföretag som anger brist på yrkesarbetare ökat under tolv kvartal i rad fram till september 1980, för alt sedan falla relativt markant. Brist på yrkesarbetare har förekommit i de flesta branscher, mest påtagligt i verkstadsindustrin. Byggföretagen har under de tre första kvartalen 1980 angivit fortsatt brist för olika kategorier av byggnadsarbetare men redan i december 1980 var bristen till stor del hävd för de flesta yrkesgrupper. Byggnadsarbelarbristen har varierat kraf­tigt mellan olika delar av landet.

Sysselsättningen

Den totala sysselsättningen ökade kraftigt fram lill sommaren 1980 då den historiskt högsta nivån uppnåddes. Sedan förändrades bilden snabbt. Under Qärde kvartalet 1980 uppgick den totala sysselsättningen till drygt

4.2   miljoner personer, vilket innebar en ökning med bara 4000 från mot­svarande kvartal 1979. Ökningen gäller både heltids- och deltidssyssel­satta, såväl män som kvinnor. Huvuddelen av sysselsättningsökningen föll på kvinnoma. Under Qärde kvartalet 1980 var antalet sysselsatta kvinnor

1.2   % högre än motsvarande period 1979. För männen minskade antalet sysselsatta med 0,9 %. Av de deltidsarbetande är 84 % kvinnor, men de deltidsarbetande männen ökar i antal. 47 % av de sysselsatta kvinnorna arbetade deltid under Qärde kvartalet 1980, motsvarande andel bland män­nen var 7 %.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 93

Tabell 5:3 Sysselsättningsutvecklingen enligt AKU, 1975-1980

Medeltal sysselsatta, 1 000-tal

 

 

1975

1976

1977

1978

1979

1980'

Sysselsatta

4062

4088

4099

4115

4180

4230

män

2 342

2 337

2314

2 297

2315

2 327

kvinnor

1720

1751

1785

1818

1865

1903

Heltidssysselsalta

 

 

 

 

 

 

(mer än 35 tim./v.)

3313

3 239

3 191

3 152

3 169

3 186

Deltidssysselsatta

 

 

 

 

 

 

(20-34 tim./v.)

521

603

659

710

766

786

Deltidssysselsatta

 

 

 

 

 

 

(1-19 tim./v.)

228

246

249

253

245

258

' Årsmedellalen för 1980 är beräknade med uppskattade värden för april 1980. Källa: Statistiska centralbyrån.

Tabell 5:4 SysselsäUningen inom olika näringsgrenar 1978—1980

 

 

 

 

1980

Procentuell förändring

 

 

Antal syssel-

 

 

 

 

 

1978-

1979

1979-

1980

 

satta, 1 000-tal

 

 

 

 

 

Antal

Antal

Antal

Antal

 

 

syssel-

arbets-

syssel-

arbets-

 

 

satta

timmar

satta

timmar

Jordbruk och fiske

180

-2,0

-1.8

-1,2

-3,5

Skogsbruk

56

-3,3

-3,4

-0.4

-2,8

Gruvor och tillverk-

 

 

 

 

 

ningsindustri

981

0

-1,3

0,2

-2,0

El-, gas-, vatten-

 

 

 

 

 

och värmeverk

34

4,2

2,7

5,3

4,4

Byggnadsverksamhet

302

-1,0

-2,0

l.l

0,4

Privata tjänster'

1393

0,5

0.3

0,4

-0,7

Staten

320

2,6

1,9

1,3

0,4

Kommuner

972

5,1

4,1

4,1

2,9

Summa

4238

1,3

0,4

1,2

-0,3

Korrigeringspost-

-4

 

 

 

 

Totalt

4234

1.5

0,7

1,1

0,2

' Handel, restaurang- och hotellrörelse, samfärdsel, bank- och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning m. m.

 Den totala sysselsättningsutvecklingen fås frän arbetskraftsundersökningarna kor­rigerade för kalendariska effekter m. m. för att överensstämma med nationalräken­skapemas definitioner. En viss diskrepans uppstår mellan sysselsättningen summe­rad över de olika näringsgrenarna och arbetskraftsundersökningarna. Källa: Statistiska centralbyrån.

Industrisysselsättningen har trendmässigt sjunkit under hela 1970-talet. Våren 1979 inleddes dock en uppgång fram t. o. m. sommaren 1980. Anta­let sysselsatta i tillverkningsindustrin var under Qärde kvartalet 1980 ca 7000 färre än under samma kvartal 1979, vilket dock innebar en ökning med drygt 1000 personer från Qärde kvartalet 1978. Ökningen har främst ägt rum inom verkstadsindustrin.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 94

Sysselsättningen inom den privata Qänstesektorn ökade i snabb takt under 1980. Mellan sisla kvartalen 1979 och 1980 ökade antalet sysselsatta i denna sektor med 30000 personer, de snabbast växande delarna av sektorn var partihandeln och banksektorn.

Den kommunala sysselsättningen fortsatte all öka krafligl under 1980. Mellan 1979 och 1980 ökade sysselsättningen i kommunerna med 38000 personer. Ökningen var störst i början på året. Under Qärde kvartalet ökade den kommunala sysselsättningen med endasi 30000 mot samma period föregående är, bl.a. på grund av minskningen av de kommunala beredskapsarbetena. Ökningen under andra kvartalet begränsades av kon­flikten på arbetsmarknaden.

Sysselsällningen inom den ställiga sektorn ökade under 1980 betydligt långsammare än tidigare. Under 1980 var sysselsättningen 5000 personer större än under 1979, men ökningen bromsades upp under perioden. Under Qärde kvartalet 1980 sysselsattes dock 8000 personer fler än ett år tidigare.

Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik

Den minskning av arbetslösheten som pågätt under 1978 och 1979 fort­satte i början av 1980. Under första kvartalet 1980 var antalet arbetslösa 15000 färre än under samma period 1979 (tabell 5:5). Arbetslösheten har

Tabell 5:5 Arbetslösheten 1978-1981

Års- och kvartalsmedeltal. 1 000-tal (16-74 år)

 

 

 

 

 

 

 

1978

1979

1980

1980

 

 

 

1981

 

1 kv.

2kv.

3kv.

4kv.

1 kv.

Arbetslösa, totalt

94

88

84

84

76

87

91

101

16 -24 år

 

38

35

35

30

34

40

37

36

25-54 är

 

44

40

39

42

32

38

43

52

55-74 år

 

12

13

10

12

10

9

11

13

Storstadslän

 

27

26

24

26

22

25

25

27

Skogslän

 

28

26

26

26

23

24

30

33

Övriga län

 

39

36

34

32

31

38

36

41

Medelantal vec

kor i

 

 

 

 

 

 

 

 

arbetslöshet

 

16

17

16

16

16

15

15

16

Relativa arbetslöshets-

 

 

 

 

 

 

 

 

tal (arbetslösa

/ procent

 

 

 

 

 

 

 

 

av arbetskraften)

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt

 

2,2

2,1

2,0

2,0

1,8

2,0

2,1

2,4

16-24 är

 

5,5

4,9

5.0

4,4

4,7

5,3

5,5

5,4

25-54 är

 

1,6

1,4

1,3

1,5

1,1

1,3

1,5

1,8

55-74 år

 

1,7

1,8

1,4

1,6

1,3

1,2

1,6

1,8

Män

 

2,1

1.8

1,7

1,8

1.5

1,5

1,8

2.3

Kvinnor

 

2,4

2.3

2,3

2,1

2,0

2,5

2.5

2,4

Anm. Årsmedeltal för 1980 och kvartalsmedeltal för 2 kv. 1980 har beräknats med uppskattade värden för april 1980. Källa: Statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

95

därefter legat kvar på ungefär samma nivå fram till september 1980 då den började öka. Under Qärde kvartalet 1980 var antalet arbetslösa enligl arbetskraftsundersökningarna 91000, vilket innebar en ökning med 15000 personer jämfört med samma kvartal 1979. Antalet personer i arbetskraf­ten ökade med 19000 och anlalel sysselsatta med 4000 mellan Qärde kvartalen 1979 och 1980. Första kvartalet 1981 steg anlalel arbetslösa fill 101000 personer (2,4%). Den kraftigaste ökningen noteras för de allra yngsta (16-19 år). Arbetslösheten bland kvinnor har under 1980 både i antal och i procent överstigit männens.

Den regionala fördelningen av arbetslösheten har inte förändrats under

1980.   I skogslänen var 1980 i genomsnitt 3% av arbetskraften utan arbete,
mot 1,5% i storstadslänen. Den försämrade balansen på arbetsmarknaden
kring årsskiftet 1980/1981 har dock i högre grad drabbat skogslänen.

Även statistiken över antalet arbetslösa kassamedlemmar visar en likar­tad bild. Andelen arbetslösa kassamedlemmar var 1,8% första kvarlalel

1981.   Ökningen var särskilt stor inom byggnadskassorna.

Diagram 5:3 Arbetslösa enligt AKU, arbetslösa kassamedlemmar och kvarstående lediga platser 1975-1981

Tusental. Säsongrensade mänadsdata

1975          1976          1977           1978          1979          1980          1981

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 96

Under hösten 1980 började företagen i allt större ulslräckning varsla om driftsinskränkningar. Antalet uppsagda personer på grund av nedlägg­ningar ökade också. Antalet permitterade och antalet personer med kort­tidsvecka steg från nära noll till över 10000 per kvartal (se tabell 5:6 och 5:7).

Genom det förbättrade läget på arbetsmarknaden har antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kunnat nedbringas (tabell 5:8). Under 1980 var minskningen i genomsnitt drygl 20000 personer i beredskapsarbe­te, under det att antalet personer i skyddat och halvskyddal arbete, AB Samhällsföretag och arbetsmarknadsinstituten fortsatt atl öka. Arbets­marknadsutbildningen minskade i omfattning under loppet av året och berörde i mars 1981 ca 20000 personer färre än i mars 1980.

Tabell 5:6 Antal personer berörda av varsel om uppsägningar och permitteringar 1976-1981

1976        1977       1978        1979       1980        1980       1981

1 kv.       1 kv.

5 239

14 184

1 176

4167

2 328

4 103

7 567

18287

Industri           22996 49583 39316 14373 31815

därav: verkstadsind. 7708 26967 18391 6851 7926
Branscher utanför

induslrin          11027 18638 18735 11966 11945

Totalt                 34023     68221     58051     26339    43760

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

 

 

Tabell 5:7 Antal personer berörda av varsel om i

driftsinskränkning 1979-1981

1979

1980

1980

 

 

1981

 

Kv. 1

Kv.2

Kv. 3     Kv.4

Kv. 1

Uppsägningar                   24447 Permitteringar                     1892 Förkortad arbetsvecka      1 105

31.347 12413 27070

6977 590

123

6696 605

23

7494    10 180

644    10574

11560    15 362

12 798 5489 9558

Anm. Varsel om driftsinskränkning skall rapporteras till arbetsmarknadsstyrelsen viss tid före verkställighet. Statistiken avser när varslet lagts, inte när driftsin­skränkningen verkställts. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Tabell 5:8 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1976—1980

Mänadsmedeltal, 1 000-tal

1976     1977     1978     1979     1980

45

49

53

44

29

45

48

24

43

44

49

54

17

138

150

122

Arbelsmarknadsutbildning       42

Beredskapsarbete      27
Skyddat och halvskyddat

arbete m. m.               44

Totalt                          113

Källa: Arbelsmarknadsstyrelsen.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 97

5.2 Arbetsmarknaden under 1981

Arbetskraftsutbud

Till grund för prognosen för arbetskraftsutbudet ligger ett anlagande att befolkningen i åldern 16-74 år kommer att öka med 0,4% mellan 1980 och 1981. Detta antagande inkluderar en väntad nettoinvandring på 6000 per­soner 1981, vilket innebär en minskning med 4000 personer jämfört med 1980. Det relativa arbetskraftstalet förutses lolall öka med 0,2 procenten­heter så att i medeltal 71,5% av befolkningen i de aktiva åldrarna befinner sig i arbetskraften under 1981. För de gifta kvinnorna väntas en ökning av det relativa arbetskraftstalet med 1,7 procentenheter. För männens del förutses en minskning med 0,6 procentenheter.

Dessa antaganden om befolkningstillväxt och relativa arbetskraftstal innebär att arbetskraftsutbudet ökar med knappt 25000 personer eller med 0,6% mellan 1980 och 1981. Utbudet mätt i fimmar förutses öka med 0,6% 1980-1981. Jämfört med föregående år innebär detta en mindre ökning i antal personer och en snabbare ökning i limmar, en följd av konflikterna som drog ner timutbudet 1980 med en halv procent.

Produktion, produktivitet och sysselsättning 1981

I detta avsnitt redovisas prognoserna för produktions- och produkfivi-tetsutvecklingen inom olika näringsgrenar. Utifrån dessa bedömningar erhålls efterfrågan på arbetskraft uttryckt i limmar. Genom alt ställa ut­budsprognosen mot efterfrågekalkylen kan man få en uppfattning om sys­selsättning och arbetslöshet under 1981.

Produktiviteten (mätt som produktion per arbetad timme) ökade snabbt under 1960-talet. Inom industrin låg ökningen då på ca 7% per år. Under 1970-talet har en förändring skett mot en klart lägre ökningstakt. Den mycket svaga produktivitetsutvecklingen inom industrin 1975-1977 (tabell 5:9) sammanhänger bl.a. också med den inriktning som arbetsmarknads­politiken och i viss mån industripolitiken haft.

Tabell 5:9 Produktivitetsutvecklingen inom olika näringsgrenar 1974—1980

Årlig procentuell förändring

 

 

1974

1975

1976

1977

1978

1979

1980

Jordbruk och fiske

18,9

-1,2

4,9

0,7

7,9

5,2

8,3

Skogsbmk

-3,5

-2,7

-4,9

-7,1

5.8

4,4

7,2

Gruvor och tillverknings-

 

 

 

 

 

 

 

industri

3,3

-0,8

1,1

-1,4

3,8

7,2

2,6

El-, gas-, vatten-

 

 

 

 

 

 

 

och värmeverk

-4,5

8,5

6,4

1,0

11,0

-3,1

-1.8

Byggnadsverksamhet

5,3

3,8

-4,5

7,3

8,2

3,4

0.2

Privala tjänster

5,0

0,6

2,5

0,8

3,5

2,8

1,6

offentliga tjänster

-0,8

0,5

0,3

0,3

0,4

0,0

0,2

Totalt

3,4

0,3

1,0

0,2

3,4

3,2

1,5

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån. 7    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 98

Eitt inslag i denna har varit att förmå företagen att i viss utsträckning hålla kvar de anställda företagen även när efterfrågan minskar. Den lägre produktivitetstillväxten totalt i samhällsekonomin beror dock pä flera fak­torer. Bl.a. riktar sig nu en relativt större del av den samlade efterfrågan mot de tjänsteproducerande näringsgrenarna som definilionsmässigt re­dovisar en lägre produktivitetsökning än de varuproducerande sektorerna.

Produktions- och produktivitetsprognoserna för 1981 framgår av tabell 5:10. Den totala produktionen väntas öka med 0,2% mellan 1980 och 1981.

Tabell 5:10 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1981

Ärlig procentuell förändring avrundad lill halva och hela procentenheter

 

 

Produktion

Prodi

iktivitet

Sysselsättning (timmar)

Jordbruk och fiske

2,0

5,0

 

-3.0

Skogsbruk

1,5

4,0

 

-2.5

Gruvor och tillverknings-

 

 

 

 

industri

-1,5

2,0

 

-3,5

E1-. gas-, vatten- och värme-

 

 

 

 

verk

7.0

5,5

 

1.5

Byggnadsverksamhet

-1.0

1,5

 

-2,5

Privata tjänster'

0,0

1,0

 

-1,0

Offentliga tjänster

2,0

0,0

 

2,0

Totalt

0,2

1,2

 

-1,0

' Handel, restaurant- och hotellverksamhet, samfärdsel, banker och försäkringsin­slitut, fastighetsförvaltning m. m.

Industriproduktionen beräknas minska med ca 1,5% under 1981. Pro­duktiviteten förutses öka med ca 2%, vilket innebär en dämpning av ökningstakten jämfört med närmast föregäende år.

Inom byggnadsverksamheten förutses en minskad produktion med 1,0%. Tidigareläggning av statliga byggen, ökad volym beredskapsarbeten m, m. får större effekt vintern 1981/1982. Produktiviteten beräknas dock öka något mer under 1981 än under 1980, med 1,5 %.

Produktionen inom den privala Qänstesektorn beräknas vara oförändrad under 1981, vilket innebär en dämpning i förhållande till närmast föregåen­de år. Detta sammanhänger i första hand med den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen som förutses under 1981, som i sin tur får konsekvenser på produktionen inom varuhandeln.

En schablonmässig översättning av sysselsätiningsulvecklingen i tim­mar till antal sysselsatta personer visar atl sysselsällningen inom jord- och skogsbruket kommer att minska med ca 5000 personer under 1981. För industrins del innebär beräkningarna en sysselsätlningsminskning med ca 25000-30000 personer. Byggnadssektorn beräknas sysselsätta drygl 5000 personer färre 1981. Även inom den privala Qänstesektorn, som är den sysselsättningsmässigt största näringsgrenen, förutses en minskad syssel­sättning med ca 15000 personer.

Den offenlliga sektorn väntas fortsätla att öka sin sysselsättning kraftigt

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        99

under 1981, om än i lugnare takt än tidigare. För kommunerna beräknas en sysselsättningsökning om ca 30000 personer, och för staten förutses en ökning med något tusental personer.

Utbuds- och efterfrågeprognoserna pekar sammantagna på en försäm­ring av sysselsättningsläget 1981. Till minskningen av efterfrågan med 30000—40000 personer kommer en ökning av arbetskraftsutbudel på ca 25000 personer. För att möta försämringen av arbetsmarknadslägel vidtas arbetsmarknadspolitiska åtgärder som framgår av kapitel I.

Sysselsättningen och graden av öppen arbetslöshet torde i viss utsträck­ning påverkas av i vilken form företagen drar ned på verksamhelen. Under första halvåret 1981 och kring sommarsemestern kommer troligen korttidspermitteringar och förkortad arbetsvecka atl påverka den genom­snittliga arbetstiden och därmed sysselsättningen och ge en temporär eller partiell arbetslöshet. Redan i den anlagna låga produktivitetsuppgången ligger en undersysselsättning inom företagen. Omfattningen av arbets­marknadspolitiska åtgärder och de minskade chanserna att få jobb kommer också att dra undan arbetskraft lill ulbildning, vilkel i så fall minskar utbudet av arbetskraft.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  100

6    De enskilda konsumenternas ekonomi

6.1 Sammanfattning

Inkomster, konsumtion och sparande

Hushållens disponibla realinkomster ökade 1979-1980 med 2,5%, vilket är ungefär samma ökningstakt som man räknade med i den preliminära nafionalbudgeten (PNB). Realinkomsttillväxten enligt nationalräkenska­perna (NR) blev därmed obetydligt lägre än 1979. Inkomsterna i löpande priser har dä faslprisberäknats med den prisuppgång som kan härledas ur NRs konsumlionskalkyler för del löpande året'. Konsumtionsvolymen förblev 1980 ungefär lika slor som under 1979. Sparandel ökade sålunda myckel kraftigt (jfr diagram 6:1); främsl det finansiella sparandet i bank och i obligationer m. m. Låneskulderna steg mindre än lidigare, något som ocksä bidrog till ökningen av det finansiella sparandet. Det reala sparandet i bostäder och fritidshus steg relativt obetydligt och hushållssektorns övri­ga investeringar syns ha sjunkit.

I löpande priser räknat steg den utbetalda lönesumman 1980 med 11 3/4% före skatt. Samtidigt syns inbetalningarna av preliminär A-skatt på inkomst av Qänst ha ökat avsevärt långsammare, ca 8 '/2% , och totala skatte- och avgiftsinbetalningarna enligt NR endasi drygt 8% (se tabell 6:1). Den disponibla lönesumman - här definierad som det belopp hushål­len erhåller efter det att preliminär A-skatt, fyllnadsskatt samt kvarskalt dragits bort från lönesumman och överskjutande skatt lagts till - beräknas ha ökat 14 1/2% 1979-1980. Omräknat lill ökning i fast prisnivå enligt implicitprisindex ger detta en tillväxt av reallönesumman efter skall på 2 1/2%. Inkomsterna i form av driflsöverskolt och pensioner steg förhål­landevis mycket realt sett efter skatt. Utbetalningarna av övriga beskatta­de sociala förmåner sjönk däremot i fasta priser räknat, säväl innan skatten dragits som efter skatteavdrag,

I prognoserna för hushållsinkomslerna 1981 har belräffande avtalsutfal­let det preliminära avlalel mellan LO och SAF förutsatts bli tillämpligt på hela arbetsmarknaden. De avtalsmässiga lönehöjningarna skulle därmed höja nivålönen, som är beräkningsbasen för nya avtalslöner (se anm. lill

' Dvs. med den s. k. implicita prisindexen (IPI). som bör utnyttjas vid beräkningar med utgångspunkl från nationalräkenskaperna. Denna index visar ungefär samma prisstegring mellan helåren 1978 och 1979 som konsumentprisindex (KPl). För 1980 ger den emellertid ca 2 procentenheter lägre prisökning än KPl. Detta beror främst på atl de skilda metoderna för beräkning av prisstegringen pä egnahemsnylljandet ger mycket olika resultat för 1980. Vidare påverkas genomsnittsnivån för IPI i högre grad än KPI-genomsnittet av förskjutningar i konsumtionens sammansättning under det löpande året. En direkt användning av KPl vid deflatering skulle emellertid kräva en viss omdefiniering och omräkning av hushällens disponibla inkomsler enligt NR.

 För en diskussion av principiella problem i kalkylerna och brister i statistikunder­laget till beräkningarna av realinkomsl efter skatt se avsnitt 6:3.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  101

tablå 1), med drygt 6%, varav effekterna av årets avlal uppskattats till 2 1/2%. Resterande avtalsmässiga ökning är en följd av s.k. överhäng' från 1980 års avtal. Löneglidningen 1980-1981 har satts till 2%. medan sysselsättningsutvecklingen beräknas dra ner tolala lönesummans tillväxt med en procentenhet. Sammanlaget erhålles en ökning med 7%, räknat från 1980 års nivålönesumma på 241 miljarder kr. (se tablå I), lill 1981 års kostnadslönesumma, 258 miljarder kr. Avtalet 1980 innehöll icke nivåhö­jande engångsbelopp på 0,7%, varför kostnadslönesumman detla år, som framgår av tablån, översteg nivälönesumman med ca 1,5 miljarder kr. 1 början av är 1980 utbetalades retroaktiva lönebelopp på lolalt närmare 2 1/2 miljarder vilka avsåg lönehöjningar i slutet av 1979. Della höjer den utbetalda lönesumman 1980 men påverkar inte delta års kostnadslöne­summa. Den utbetalda lönesumman uppgick lill 245 miljarder kr. 1980 och beräknas öka till 258 miljarder 1981 vilket är en ökning med 5,3%.

Driftsöverskolten från personliga företag förutses stiga betydligt mer 1980-1981 än löneinkomsterna. Tillväxten i totala faktorinkomsterna skul­le därmed bli 6%, vilket är i det närmaste en halvering av ökningstakten i löpande priser räknat jämfört med utvecklingen 1979-1980. Inkomslöver­föringarna från den offentliga sektorn lill hushållen väntas öka ungefär lika snabbt som 1980 eller med 14 1/2%. Inbetalningarna från hushållen av skatter, avgifter m. m. beräknas däremot ulvecklas i samma takt som faktorinkomsterna, dvs. öka med 6%. Nettoinbetalningarna till det offent­liga fortsätter därmed att sjunka.

Prognoserna för 1981 ger en ökning totalt för disponibelinkomsten på 9% i löpande priser. Prisökningen för den privata konsumtionen (enligl IPI) väntas bli närmare 11%. Hushållen skulle sälunda 1981 få erfara en nedgång i realinkomslen på närmare 2 %, vilket är den kraftigaste minsk­ning som registrerats under efterkrigstiden. De överlagsmässiga kalkylerna över realinkomstutvecklingen efter skatt för de olika inkomstslagen, tyder på att reallönesumman skulle sjunka ca 4%, varav en procentenhel kan hänföras till sysselsätlningsminskningen. Pensionsinkomsterna beräknas ge ett positivt bidrag lill disponibelinkomstutvecklingen även är 1981. Tilläggsposten till disponibelinkomslen har framskrivits så atl den inte skall påverka disponibelinkomstens reala förändring 1980-1981.

Realinkomslen beräknas sjunka kraftigt från andra halvåret 1980 till första halvåret 1981, säsongrensal sett. Därefter förutses en viss åter­hämtning under andra halvåret i år. Hushällen väntas dra ner konsumtions­volymen, fast i långsammare takt än inkomstminskningen, under första halvåret för att därefter öka inköpsvolymen något (säsongrensat) mellan första och andra halvåren i är. Mellan helåren  1980 och  1981  väntas

' Med överhäng avses den förskjutning uppåt av genomsnittliga lönenivån från en period till en annan som uppkommer lill följd av att nya och högre lönevillkor, som böriat tillämpas under period 1 (här 1980) men endast gällt under en del av perioden, äger tillämpning under hela period 2 (här 1981).

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

102

konsumtionsvolymen minska med 3/4%. Sparkvoten skulle därmed sjunka med ungefär en procentenhel från den höga nivån 1980.

Tabell 6:1 Hushållssektorns' inkomster och utgifter 1979-1981

 

 

Milj. kr

 

Årlig procentuell förändring

 

1979

1980

1979

1980

1981 prognos

Löpande priser

 

 

 

 

 

1. Faktorinkomster

251821

281406

9,5

11,7

6,1

Löner

219078

244912

9,3

11,8

5,3

Enskilda företagares inkomster

16344

18075

9.4

10,6

11,4

Tillräknat driftsöverskott frän egna

 

 

 

 

 

hem

16 399

18419

12,6

12,3

11,3

2. Inkomstöverföringar till hushåll från

 

 

 

 

 

offentliga sektorn

85 613

98 362

12,8

14,9

14,6

3. Direkta skatter, avgifter m. m.

105604

114258

10,5

8,2

6.1

4. Nettoinbetalningar till det offentliga

 

 

 

 

 

(3 ./. 2)

19991

15 896

1,7

-20,5

-46.2

5. Ränlor och utdelningar, netto'

-4247

-4 384

-37,4

-3,2

-31,9

6. Övriga transfereringar, netlo

5 185

5 889

30,8

13,6

9.1

7. Summa 1 ./. 4+5 + 6

232 768

2670/5

103

14,7

8,8

8. Tilläggsposl lill disponibel inkomst

16500

18000

10,0

9,1

10,9

9. Disponibel inkomst (7-1-8)

249268

285015

10,2

14,3

8,9

10. Privat konsumtion

239551

266980

10,3

11,5

10.1

11. Sparande''

9717

18035

8,5

85,6

-8,6

12. Sparkvot (11:9)-'

3,9

6,3

-0,1

2,4

-1,0

7975 års priser

 

 

 

 

 

13. Summa 1 .l.4-¥5+6

158637

163 152

2.7

2,8

-1,9

14.  Tillaggsposl till disponibel inkomst

11245

10999

2,4

-2,2

0

15. Disponibel inkomst

169882

174 151

2,7

2,5

-1,8

16. Privat konsumtion

163 265

163 127

2,7

-0,1

-0,7

17.  Implicitprisindex för privat konsumtion

 

 

 

 

(1975= 100)

146,73

163,66

7,4

11,5

10,9

' Hushällssektom inkluderar, förutom hushållen, de s. k. ideella organisationerna som betjänar hushållen och som inte hell eller huvudsakligen finansieras och kontrolleras av offentliga sektorn. Hit räknas arbetstagaror­ganisationer, folkbildningsverksamhet, nykterhetsrörelsen, idroltsorganisationer. Röda korset m.m. samt ej statsbidragsberättigade sjukhem, barnhem, barnkolonier, semesterhem. Utöver löntagarhushäll ingår hushåll som äger personliga förelag, dvs. som erhåller sin huvudsakliga inkomst från rörelse. ' Arbetsgivaravgifter är ej medtagna som löneförmån i denna post. ' Inkl. uttag från handelsbolag saml räntor pä hushällens livförsäkringssparande. " Inkl. försäkringssparande. Detta uppgick 1980 till 2900 milj. kr. och beräknas 1981 till 3400 milj. kr. ' Förändring mätt i procenlenheler. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Lönekostnader och priser

I tablå 1 redovisas total lönesumma omräknad till oförändrad (1978 års) sysselsättningsnivå. Lönekostnaderna, dvs. lönehöjningen enligt avtal plus löneglidning, beräknas som framgår av tablån ha stigit med 9% från 1979 fill 1980. Lönekostnadsökningen 1980-1981 uppskattas fill 7 1/2%. Därtill kommer höjda sociala kostnader, nämligen ca en procentenhet 1980 och en halv procentenhet 1981.

Prisstegringen enligt konsumentprisindex (långtidsindex) från december

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

103

1979 till december 1980 uppgick till 13,7%. Uppgången mellan genom­snittslägena för kalenderåren 1979 och 1980 var likaledes 13,7%. Impli­citprisindex för total privat konsumtion steg 11,5% enligl NR, alltså drygt 2 procentenheter mindre än KPl. Prisstegringen för de tre första kvartalen har i NR reviderats ned ca 1/2 procent sedan den preliminära nationalbud­geten.

Ökningen i konsumentprisindex december 1980-december 1981 skattas till 9,8%. Den särskilda indexen som ligger till grund för beräkningarna av basbeloppet (nettoprisindex exkl. direkta effekter av energiprisförändring­ar) beräknas öka 8,3% under samma period. Prisprognoserna innebär att garantiregeln i det preliminära LO-SAF-avtalet inte skulle utlösas under 1981. Marginalen fill en utlösning är dock ytleriigl liten.

För 1981 kalkyleras med en något mindre skillnad i utvecklingstakt mellan konsumentprisindex och implicitprisindex än den faktiska skillna­den 1980. Genomsnittsnivån för prisstegringen 1981 enligl KPl beräknas ligga 11,9% över genomsnittet 1981. För implicitprisindex antas genom­snittsnivån öka med 10,9%.

Tablå 1

 

 

Milj. kr.

Löpande priser.

 

Procentuell förändring

 

1978

1979

1980

1981 prognos

1979

1980

1981 prognos

Total lönesumma

 

 

 

 

 

 

 

Utbetald lönesumma' Kostnadslönesumma Nivålönesumma

200298 200298 200298

218944 221307 220043

244758 242 395 240779

257658 257658 257658

9,3 10,5 9,9

11,8 9,5 9,4

5,3 6,3 7,0

Tolal lönesumma omräknad till 1978 års totala sysselsättning

 

 

 

 

 

 

 

Utbetald lön

Lönekostnad (jfr tabell 6:2) Nivålön

200298 200298 200298

217422 219769 218513

241621 239274 237 679

256910 256910 256910

8,5 9.7 9,1

11.1

8,9 8,8

6.3 7,4 8,1

' Avser löner utbetalda av inhemska producenter, till inhemska och utländska hushåll. 1 tabell 6; I redovisas löner till inhemska hushåll, dvs. utbetald lönesumma enligt ovan med avdrag av löner till utländska hushåll och tillägg för löneutbetalningar från utländska producenter till inhemska hushåll.

 Erhållen genom division av total lönesumma med lönesummevägda sysselsällningsförändringen (= syssel­sättningskomponenten) från 1978.

Anm. Utbetald lönesumma för viss period omfattar de lönebelopp som utbetalas under perioden (före skall) oavsett om de utgör ersättning för arbetsinsatser under perioden eller för arbetsinsatser under annan period. Kostnadslönesumman för en viss period innefattar de lönebelopp som utgör ersättning för arbetsinsatser under perioden oavsett om utbetalning sker under perioden eller ej. Med nivålönesumman avses kostnads­lönesumman reducerad med sådana löneelement om vilka det råder överenskommelse att de inle ska beaktas som ingående i beräkningsbas för nya avlalslöner.

6.2 Löner

Den utbetalade lönesumman till samtliga anställda ökade enligt national­räkenskaperna med 11,8% 1979-1980.1 början av 1980 utbetalades förhål­landevis stora lönebelopp retroaktivt avseende avtalslönehöjningar i slutet

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        104

av 1979. Omplaceras sådana lönebelopp lill kostnadsmässigt rätt period erhålls den s.k. kostnadslönesumman. I avtalsrörelsen 1980 utnyttjades i ökad utsträckning begreppet icke nivåhöjande löneökningar. Reduceras kostnadslönesumman med dessa löneelement fås den s.k. nivälönesum­man.

Koslnadslönesumman för samtliga anställda 1980 ökade 10,2% i förhål­lande till 1979 års nivålönesumma. Härav beräknas avtalskomponentens bidrag utgöra 7,8 procentenheter, varav 5,0 procentenheter är all hänföra till 1980 års avtal och 2,8 procentenheter till tidigare avtal, medan löneglid­ningen skattas till 1,7 procentenheter. Sysselsättningen beräknas ha gett ett positivt bidrag på 0,6% till lönesummeutvecklingen. Företagens kost­nadslönesumma steg 9,5% 1979-1980. Den lägre ökningstakten jämfört med förändringen nivålönesumma-kostnadslönesumma förklaras av att prisutvecklingsgarantin 1979-11-01 innefattade ett icke nivåhöjande en­gångsbelopp om 0,6%. Utbetalningarna enligt pris- och förtjänstutveck-lingsgarantierna avseende november och december 1979 har fallit på 1980. Dessutom har vissa smärre retroaktiva utbetalningar avseende 1979 skett till följd av 1980 års avtal. Sammantaget har detta som ovan nämnts medfört att den totalt utbetalade lönesumman steg 11,8% 1979-1980 (se tablå I).

För den offentliga sektorn var tillväxten i utbetald lönesumma betydligt starkare. För kommunala myndigheler uppgår ökningen 1979-1980 till 15,8%, vilkel skulle inneburit 12,6% vid konstant sysselsällningsnivå. För statliga myndigheter, vilkas sysselsättningsnivå var oförändrad, blev ök­ningen 12,2%. Inom näringslivel steg den utbetalade lönesumman 9,7%. Denna lägre utvecklingstakt förklaras delvis av nedgången i antalet arbe­tade timmar. Om sysselsältningsnivåns förändring exkluderas ur beräk­ningarna fäs en tillväxt i den av näringslivel utbetalade lönesumman på 10,4% mellan 1979 och 1980.

Ökningen av industriarbetarnas timförtjänster 1979-1980 uppgår enligt statistiska centralbyråns förljänststatistik till 9,2%. Inklusive engångsbe­lopp enligl 1980 års avtal erhålls en förljänslökning, räknat från nivä- tili kostnadslön, om 9,8%. Härav utgörs 6,5 procentenheter av avtalsmässig löneökning, varav 4,4 procentenheter är atl hänföra till 1980 års avlal och 2,1 procentenheter till tidigare avtal. Löneglidningen uppgår således enligt dessa kalkyler till 3,3%. Om engångsbeloppet enligt prisutvecklingsgaran­tin 1979-11-01, 0,5%, tas med i beräkningen erhålls en tillväxt i kostnads-lönen på 9,3 % 1979-1980 (se tabell 6:2).

Till följd av ökade sociala avgifler steg limkostnaderna för industriarbe­tare med 0,9 procentenheter utöver kostnadslönehöjningen. 1980 höjdes avgifterna till ATP, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring och barnomsorg. Den lotala limkostnaden för industriarbetare steg således med 10,2%.

För 1981 anlas en ökning av nivälönen/ö/- samtliga anställda med 6,1 %

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

105

till följd av avtalsmässiga höjningar. Härav beräknas 3,6 procentenheter utgöra s.k. överhäng medan 1981 års avtal antas uppgå till 2,5%. Det preliminära avtalet mellan LO och SAF har här applicerats på hela arbets­marknaden. Löneglidningen 1980-1981 har satts lill 2,0%. Sysselsällning­en väntas sjunka 1 % under perioden. Totalt medför della en ökning med 7,0% räknat från 1980 års nivålönesumma lill 1981 års kostnadslöne­summa. Avtalet som slöts 1980 innehölll ett engångsbelopp på 0,7% varför kostnadslönesumman endast stiger med 6,3%. För den lotalt utbetalade lönesumman blir tillväxten 5,3%.

Lönekostnaderna för samlliga anställda beräknas 1980-1981 på grund av ökade sociala kostnader stiga med 0,5 procentenheter utöver limlöne­höjningen om 7,4%. Under perioden höjs avgifterna till ATP, barnomsorg samt individuell och särskild tilläggspension.

Tabell 6:2 Lönekostnadsutveckiing 1969—1981 samt arbetskraftskostnader för industriarbetare

Årlig procentuell förändring

 

 

Samlliga löntagare'

 

Industriarbetare'

 

 

 

 

Avtal

Löneglid-

Summa

Avlal          Löneglid-

Timför-

Sociala

Timkost-

 

 

ning

 

ning

tjänst

kostnader

nad"

 

1

2

2. = (\+2)

4                  5

6 = (4-h5)

7

8

1969

4,5

2,3

6,8

4,7             4,5

9,2

1,4

10,7

1970

5,5

3,6

9,1

4,5            7,1

11,6

0,7

12,4

1971

7,1

2,8

9,9

5,1             5,4'

10.5

1,2

11,8

1972

8,9

1,9

10,8

8,6             3,0

11,6

0,5

12,2

1973

5,5

2,0

7,5

4,1              4.0

8,1

3,1

11,5

1974

7,4

3,0

10,4

5,0             6,8

11,8

5,1

17,5

1975

12,9

2,1

15,0

10,5            7,5

18,0

3,7

22,4

1976

10,4

2,4

12,8

7,9            5,4

13,3

3,1

16,8

1977

7,5

3,6

11,1

3,7            3,5

7,2

3,4

10,8

1978

8,0"

2,7

10,7

4,8            3,2

8,0

-0.7

10,7"

1979

7,0

2,7

9,7

4,5'           3.8

8,3

0,4

8.7

1980

7,2

1,7

8,9

6,0'           3,3

9,3

0,8

10.2

Prognos

 

 

 

 

 

 

 

1981

5,4

2,0

7,4

 

 

 

 

' Kol. 1-3 baserar sig pä lönesummestatistik. Uppgiftema för industriarbetare (kol. 4-8) grundar sig på

förtjänststatistik utom för åren 1971 och 1972.

- Timförtjänsten och de sociala kostnaderna i indexform multiplicerade med varandra.

' Enligt lönesummeberäkningarna. Förtjänststatistiken visar 4,9 % för 1971 och 4,3 % för 1972.

" Inkl. effekten av införandet av femte semesterveckan.

' Inkl. engångsbelopp som ej ingår i SCB:s förtjänstslatistik.

Anm. Tabellen har ändrats sedan den preliminära nationalbudgeten 1981 sä att procenttalen skall tillämpas på

föregående års kostnadslön i stället för på nivålönen.

Källa: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbryän.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

106

Diagram 6:1 Sparkvoten 1970-1981

Sparandel i procent av disponibel inkomst. Helårsdala

1970    1971    1972   1973   1974   1975   1976   1977   1978   1979   1980   1981 Källt>r: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

6.3 Hushållens disponibla inkomster

Hushållens disponibla inkomsler ökade 1979-1980 nominellt med 14,3 %. Prisstegringen för den privata konsumtionen under årel (enligl IPI) uppgick enligl nationalräkenskaperna lill 11,5 %. Realt sleg således dis-ponibelinkomslerna med 2,5 %. Om faslprisberäkingarna ulförs med lotala konsumentprisindex som mätt på prisstegringen, blir realinkomstökningen lägre och uppgår då till 1/2 ä 1 procent.

De totala faktorinkoinslerna (se labell 6.1) beräknas 1980 ha ökal med 11,7% i löpande priser räknat. Som redovisats i avsnitt 6.2 sleg den utbetalda lönesumman, som utgör övervägande delen av faklorinkom­sterna, med 11,8 % före skall. Främst pä grund av det högre avtalsulfallet blev därmed lönesummeökningen 2,5 procentenheter större än 1978-1979. Driftsöverskotten från personliga förelag, hyresfastigheter och egna hem ökade 1980 sammantaget ungefär lika mycket som året innan, dvs. kring 10 %. Inom inkomstgruppen skedde emellertid markanta förskjutningar. Efter att ha varil oförändrade eller sjunkande alltsedan 1976 sleg inkoms­terna från skogsbruket 1980 mycket kraftigt - närmare 25 % - lill följd av stigande priser och även något ökad avverkning. Jordbrukarnas inkomster, som stagnerade 1979, ökade med 7 % 1980. Driftsöverskolten från övrig rörelse steg 171/2% 1979 och 10% 1980. Egnahemsägarnas tillräknade inkomster steg med 12 1/2 % 1980, vilket var ungefär samma ökningstakt som 1979.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        107

Prognoserna för 1981 resulterar i en uppgång i de lotala faklorinkom­sterna på 6 %, en avsevärd avsaklning jämfört med utvecklingen 1979-1980. Den utbetalda lönesumman väntas endast öka 5,3 % (se avsnitt 6.2). De enskilda företagarnas inkomsler beräknas däremol öka något mer 1981 än 1980 eller med 11 1/2 %. Jordbruksinkomslerna förutses stiga med nära 14 % 1981 bl.a. till följd av den i efterhand erhållna kompensationen för kostnadsutvecklingen för jordbrukets produktionsmedel under perioden oktober 1980-april 1981. Inkomsterna från skogsbruket förväntas öka mycket kraftigt på grund av stigande råvarupriser samt ökad avverkning. Prognosen för övriga rörelseinkomster utgår från att inkomsten per företa­gare utvecklas i ungefär samma takt som förtjänslulvecklingen för löntaga­re. Driftsöverskottet från egna hem ökar något mindre 1980-1981 än 1979-1980 bl. a. beroende på att fastighetsskatten stiger lill följd av högre taxeringsvärden.

1 tabell 6:3 lämnas en detaljredovisning av inkomstöverföringarna till hushållen från det offentliga. Totalt ökade inkomstöverföringarna med knappt 15 % mellan 1979 och 1980. De utbetalningar som i nationalräken­skaperna registreras som transfereringar frän socialförsäkringssektorn, dvs. ATP, sjukförsäkring och arbetslöshetskassor, ökade med närmare 16 %. Till följd av ett stigande antal pensionärer med full pension och höjda basbelopp beroende på en betydande prisslegringstakt ökade ATP-utbetalningarna kraftigt 1980 eller med 26 %. Ökningen i ATP svarade därmed för närmare 2/3 av socialförsäkringssektorns totala utgiftsökning mellan 1979 och 1980. På grund av nya regler för föräldraledighet har även den utbetalda föräldrapenningen ökat markant 1980. Antalet sjukdagar sjönk påtagligt under andra halvåret 1980. För året som helhet registreras därför en endast obetydlig ökning av sjukpenningulbetalningarna. Folk­pension, delpension, arbelsskadeförsäkring och KAS (kontant arbets­marknadsstöd) m. m. förs som inkomstöverföringar från slalliga myndig­heter. Fortsatta kraftiga ökningstal registreras för delpension och arbets­skadeförsäkring. Folkpensionsutbetalningarna ökade 1980 med 163/4 % mot 11 % 1979. Det är främsl pensionstillskotten och de kommu­nala bostadstilläggen som förstärker tillväxttakten för folkpensionerna. Beträffande övriga inkomstöverföringar från staten kan nämnas att den minskade omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen under 1980 har medfört att de totala ersättningarna i samband med sådan utbildning sjönk med närmare 7 % jämfört med 1979. Utbetalningarna av barnbidrag och studiebidrag steg något mer 1980 än föregående år på grund av högre bidragsbelopp. De löpande transfereringarna till hushällen från kommuna­la myndigheter ökade endasi obetydligt mellan 1979 och 1980.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        108

Tabell 6:3 Inkomstöverföringar till hushåll 1977-1981

Milj. kr., löpande priser

1977         1978         1979        1980      1981

prognos

Barnbidrag                                    3461        3964         4422        4977        5210

Bostadsbidrag                               2 102       2 193         2394        2512        2323

Studiebidrag, studiecirkelverksamhet 1257       1910         1973       2 120        2763

Arbetsmarknadsutbildning               1349        1832         2042        1903        2000

Pensioner frän stat och kommun     2 583       2 819        3 027        3439       3 799

Folkpensioner'                              22448     25 653       28477     33 236     37 573

ATP                                               9687     12 337      15 072      19030     23 506

Delpension                                      412          687           890        1239        1630

Sjukförsäkring                            12 718     14 180      15 342      16407     17 362

Arbetslöshetsförsäkring-                 1193        1799         1966        2073        3870

Arbetsskadeförsäkring                      581          719           904        1113        1250

Lönegarantifond                               214          300           302          300         340

Övrigt                                          7 194        7474         8802      10013      11069

Summa inkomstöverföringar          65199       75867       85613       98362        112695

' Kommunala bostadsbidrag till pensionärer redovisas under posten folkpensioner. - Inkl. kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Inkomstöverföringarna till hushållen 1981 har skattats med ledning av nu gällande prognoser över löneutveckling och prisstegring m. m. samt beslu­tade och i propositioner föreslagna ändringar i bidragsregler. Socialför­säkringsutbetalningarna från staten och socialförsäkringssektorn ökar en­ligt föreliggande skattningar med 16 1/2 %. Till följd av det försämrade sysselsättningsläget väntas arbetslösheten stiga betydligt vilket medför en markant uppgång i utbetalningarna frän arbetslöshetskassor och i kontant arbetsmarknadsstöd. Ersättningarna från lönegaranlifonden förutses öka mer 1981 än 1980. För samtliga pensionsutbetalningar väntas en lägre fillväxt än under 1980. Detta är bl.a. en följd av den avsaktande prissteg­ringstakten med ytterligare återverkan till följd av den nya metoden för basbeloppsberäkning. Även för flertalet övriga transfereringar från stat och kommun skattas en lägre ökning 1981 än 1980. Sammantaget beräknas inkomslöverföringarna till hushållen från den offenlliga sektorn öka med 141/2% 1980-1981.

Hushållens inbetalningar till stat och kommun av skatter, avgifter m.m. (se tabell 6:4) ökade enligt nationalräkenskaperna (NR) med drygt 8 % mellan 1979 och 1980. Inbetalningarna av preliminär A-skatt beräknas ha stigit med 9 %, samtidigt som tillväxten i det tolala skatteunderlaget var ca 13 %. Den genomsnittliga skaltekvoten för preliminär A-skall skulle där­med ha sjunkit fill 1977 års nivä och marginalskaltekvoten 1980 (makro) t.o. m. ha varit något lägre än detta är. Statistiken över skatteinbetalning­arna är fortfarande delvis preliminär och beträffande fördelning på in­komstslag mycket osäker. Den låga marginalskattekvoten för löner m. m. kan emellertid också vara en indikation på att lönesummeökningen 1980 enligt NR är något för hög. Prognoserna i den preliminära nationalbudge-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  109

Tabell 6:4 Hushållens direkta skatter och avgifter 1977-1981

Milj. kr., löpande priser

1977        1978       1979       1980       1981

prognos

71660

82 705

91782

100 172

106401

6 755

7 194

7 932

8 360

8997

3 729

4 289

4 564

4 449

4 524

2619

2633

2 888

2952

2877

-5 309

-6001

-7020

-8139

-8112

1039

921

432

-738

-711

4439

4 708

5 4.58

6464

6558

1.   Prel. A-skatt

2.   Prel. B-skatt

3.   Fyllnadsinbetalningar

4.   Kvarstående skatt'

5.   Överskjutande skatt

6.   SlutskaUereglering(3H-4-l-5)

7.   Övriga skaller och avgifter

8.   Summa (l-l-2-l-6-t-7)                 83893      95528     105604    114258   121245

' Influtna delen.

Anm. Kvarstående skatt avser inkomsten tvä är tidigare, medan fyllnadsinbetalningar och överskjutande

skatt avser inkomsten ett är tidigare.

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

len byggde på ett antagande om högre marginalskallekvot än det prelimi­nära utfallet antyder. Prognosen blev därigenom ca 2 miljarder kr. högre än det preliminära utfallet.

Andra skatter och avgifter än preliminär A-skall ökade sammantagna helt obetydligt från 1979 lill 1980.

Beträffande skatteuttaget 1981 har riksrevisionsverkei (RRV) beräknat att inflalionsskyddel och omläggningen av den statliga skatteskalan skulle sänka inbetalningarna av preliminär A-skatt 1981 med ca 6,4 miljarder kr. Vidare har RRV överslagsmässigt kalkylerat att ändrad fastighetsbe­skattning och nya taxeringsvärden skulle höja A-skatteinbetalningarna 1981 med ca en miljard. Totala effekten av skatteomläggningarna och ändrad fastighetsbeskattning skulle alltså uppgå till ca 5,4 miljarder kr. jämfört med ett beräknat uttag enligt 1980 års regler. Den kommunala medelutdebiteringen ökar med 46 öre. Det sammanlagda inkomstunderia-gel i form av löner, pensioner och andra beskattade förmåner beräknas öka omkring 8 %. Förutsatt någon uppgång i marginalskaltekvoten, främsl för inkomster i form av pensioner och beskattade förmåner, kan inbetalningar­na av preliminär A-skatt beräknas öka med drygt 6 %. För B-skallen sker huvuddelen av preliminärdebileringen på basis av inkomst och slutlig skatt två år tidigare. Slutskalleregleringen, dvs. skillnaden under ell kalenderår mellan å ena sidan inbetalning av fyllnadsskatt och kvarskalt och å andra sidan återbäringen till hushållen av överskjutande skall, beräknas 1981 totalt sett innebära en återbetalning till hushällen pä drygt 700 milj. kr. För övriga skatter och avgifter kalkyleras en obetydlig ökning mellan 1980 och 1981. Att ökningen blir svag sammanhänger bl. a. med att fastighetsskatten på garantibeloppet, som stiger kraftigt, i NR betraktas som en indirekt skatt. Denna skatt som faktiskt inbetalas i samband med A- respektive B-skalten, är i NR en avdragspost i gruppen övriga skatter. Sammantaget visar prognoserna på att hushållens inbetalningar av skatter och avgifter m. m. skulle öka 6 % 1980-1981.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  110

Del negaliva nettot av hushällens inkomster och utgifter för räntor, utdelningar (inkl. ultag ur handelsbolag) och arrenden, royalties m. m. försämrades något från 1979 till 1980. Underskottet blev emellertid inte sä stort som förutsågs i den prelimiära nationalbudgeten eftersom hushållens ränteinkomster från bankerna ökade mer än förväntat. För 1981 beräknas ränteutgifterna öka mer än ränteinkomsterna, vilkel medför en ylleriigare försämring av nettot. Tilläggsposten lill disponibelinkomslen skrivs fram i löpande priser i takt med den beräknade implicitprisutvecklingen. Tilläggs-poslen bidrar därmed inte lill förändringen av realinkomslen.

Ovan redovisade beräkningar för utvecklingen 1980-1981 resulterar sammantagna i en ökning av hushällens disponibla inkomster i löpande priser med 8,9 %. Prisuppgången enligl implicitprisindex skattas lill 10,9 %. Realinkomslen skulle därmed sjunka med 1,8 % från 1980 till 1981.

Utvecklingen av de olika posterna i den reali disponibla inkomslen efter del alt skatteinbetalningarna dragits Jrån respektive inkomstslag redovi­sas i tabell 6.5. Det bör understrykas att de statistiska bristfälligheterna och de principiella svårigheterna i kalkylerna gör atl redovisningen i tabell 6:5 endast ger en grov indikation på den reala utvecklingen för olika inkomstslag efter skatt och på inkomstposternas relativa belydelse för den lotala ökningen av realinkomslen. För närmare kommentarer till beräk­ningarna, se exkurs efler avsnitt 6.3.

Mellan 1979 och 1980 ökade reallönesumman före skatt endast ett par tiondels proceni. Eftersom det reala skatteuttaget minskade, uppgick emelleilid reallönesummans ökning efter det atl skatten dragils av till 21/2 %. Tillväxten i driftsöverskotten enligt tabell 6:5 beror på att B-skatteullaget (inkl. slutskalleregleringen) realt sett sjunker mer än realvär­det av enskilda företagares inkomster och det tillräknade driftsöverskotlet från egna hem. Det negativa nettot av räntor och utdelningar försämrades något 1980 mätt i löpande priser. På grund av den kraftiga prisstegringen registreras dock en krympning av underskottet 1980 i fasla priser räknat. Pensionsinkomsterna beräknas öka realt sedan skatten dragits med ca 6 1/2 %. De beskattade sociala förmånerna exkl. pensioner sjönk realt 1980 med drygt 4 % före skatt. Eftersom även den reala skattebelastningen minskade blev nedgången efter skatt inte så stor.

Prognoserna för 1981 visar på en kraftig nedgång i reallönesumman, såväl före som efter skatt. Ungefär en procentenhet av minskningen av lönesumman beror på att sysselsättningen beräknas sjunka. För drifts­överskotten skattas en svag ökning i fasta priser: uppgången förstärks i och med skatteavdragen. Pensionsinkomsterna fortsätter att öka realt efter skatt men i lägre takt än 1979 och 1980. Beträffande de sociala förmånerna ökar arbetslöshetsbidragen lill följd av det svaga läget på arbetsmarkna­den.

Av labell 6: 5 framgår också att av den lotala realinkomstökningen 1979 på 2 1/2 % bidrog lönesumman och pensionsinkomslerna med vardera ca

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

111

Tabell 6:5 Realinkomstutveckling efter skatt 1978-1981

1975 års priser

 

 

 

 

Förändri

ng i realinkomslen. %

 

Bidrag

till disponi

ibelinkomstutveck-

 

 

 

 

 

 

lingen.

procenten

heler

 

 

1978

1979

1980

1981

1978

1979

1980

1981

 

 

 

 

 

prognos

 

 

 

prognos

1.

Löner

- 4 1/2

2

2 1/2

- 4

-21/2

1

1 1/2

-2 1/2

2.

Driftsöverskotl'

41/2

3 1/2

3 1/2

2

1/2

1/2

1/2

0

3.

Räntor och utdel-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ningar, netto

-56

-28

7 1/2

-19

-1/2

-1/2

0

-1/2

4.

Pensioner

21/2

5 1/2

61/2

3 1/2

1/2

1

1

1/2

5.

Beskattade sociala

 

 

 

 

 

 

 

 

 

förmåner'

41/2

1 1/2

-2 1/2

4

0

0

0

1/2

6.

Övriga inkomstöver-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

föringar, netto

1/2

10

-5 1/2

- 3

0

1/2

-1/2

0

7.

Summa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

l+2"h3-y'4--5-6

- 2

21/2

3

- 2

-2

21/2

21/2

-2

8.

Tdläggspost lill

 

 

 

 

 

 

 

 

 

disponibel inkomst

42

21/2

->

0

2

0

0

0

9.

Disponibel inkomst

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(7-f8)

0

21/2

1\/1

- 2

0

im

21/2

-2

' Inkl. tillräknat driftsöverskott från egna hem.

 Räntor och utdelningar har i tabellen inle korrigerats för den faktiska skattebelastningen. ' Sjukpenning och föräldrapenning, utbetalningar frän arbetslöshets- och arbetsskadeförsäkring och lönega­rantifond samt vissa bidrag i samband med arbetsmarknadsutbildning. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverkei och statistiska centralbyrån.

en procentenhet. Även för 1980 erhålls positiva bidrag från lönesumman och pensionerna. För 1981 ger däremot reallönesumman efter skatt ett negativt bidrag, medan pensionsinkomsternas bidrag fortfarande är posi­tivt. En del av nedgången i reallönesumman kompenseras av de ökade inkomslöverföringarna.

Exkurs ang. beräkningarna av realinkomsl efter skatt

Utvecklingen av de olika posterna i den realt disponibla inkomsten efler det atl skatteinbetalningarna dragits från respekfive inkomstslag framgår av tabell 6:5. Beräkningarna utgår från del disponibelinkomstbegrepp som används i nationalräkenskaperna. Tabellen visar således summan av alla registrerade löneinkomster, pensionsinkomster etc. Vid studium av beräk­ningsresultaten bör beträffande inkomsterna beaktas:

1.   En person eller etl hushåll kan ha flera slags inkomster, t. ex. lön och transfereringar, lön och pensioner, rörelseinkomst och lön, pension och driftöverskott från eget hem.

2.   Löner avser den totala lönesumma som utbetalats under året. Löne­summans utveckling bestäms av sysselsättningsutveckling, avtal och löneglidning.

3.   För hushåll som äger personliga företag, hyresfastigheter och egna hem uppkommer driftsöverskott. Beträffande egna hem kalkyleras driftsöverskottet med utgångspunkt från ett beräknat hyresvärde för hyresbostad med motsvarande standard.

4.   I nettot av räntor och utdelningar ingår uttag från handelsbolag och

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        112

inkomster från arrenden, patent, royalties, aktier, obligationer samt nettot av ränteutgifter och ränteinkomster för hushållens övriga in-och utlåning (inkl. privat försäkringssparande).

5.    Pensioner och beskattade sociala förmåner (definierade enligt taxe­ringslagen 37 § 3 mom.) avser summan av dessa inkomsler enligt detaljberäkningarna i nationalräkenskaperna. De totala utbetalning­arna bestäms dels av förmånernas storlek, dels av anlal förmånslagare och antal sjukdagar, arbetslöshetsdagar etc.

6.    I övriga inkomstöverföringar till hushåll ingår de icke beskattade in­komstöverföringarna från stat och kommun säsom barn- och studiebi­drag, bostadsbidrag (till andra än pensionärer; det kommunala bo­stadstillägget tiil pensionärer inräknas i pensionen) och socialbidrag. Inkomstöverföringar från privata sektorn är skadeförsäkringsutfall samt läckning för hyresförlust i hyreshus. Vidare ingår alla slags transfereringar frän utlandet.

Beträffande skatter och avgifter bör beaktas:

7.    De direkta skatter som ingär i disponibelinkomstberäkningarna är dels preliminär A- och B-skatt avseende det aktuella årets inkomsler, dels fyllnadsbetalningar avseende inkomsterna årel före det akluella in­komståret och inbetalningar av kvarstående skatt för inkomsterna tvä år tidigare. Älerbelalningarna av överskjutande skatt på närmast före­gående ärs inkomster ingår som en pluspost i hushällens direkta skat­ter. Förutom preliminär skall och den s. k. slutskalleregleringen (dvs. fyllnadsskatt plus kvarskalt minus överskjutande skatt) räknas till de direkta skatterna dessutom sjömansskatt, restitutioner, motorfor­donsskatt m.m.

8.    Avgifter som hushållen inbetalar till offentliga sektorn är bl. a. egenav­gifter till socialförsäkringen, nominella avgifter till kommunerna för barn-, pensionärs- och handikappomsorg, anslutnings- och andra in­vesteringsavgifter till kommunerna samt arvs- och gåvoskatt, böter m. m. till staten.

9.    Brister i tillgänglig statistik och principiella svårigheier i kalkylerna (t. ex. avseende skatlefördelningen när en person betalar skall för flera inkomstslag) gör att redovisningen i tabell 6:5 av inkomst efter skatt endast kan beaktas som en mycket grov indikation på utvecklingen. Tillgänglig statistik medger endast en uppdelning av preliminär A-skatt pä löner, pensioner och beskattade förmåner. Den preliminära B-skatten har i sin helhel avdragils driftsöverskolten. Däri inkluderas samtliga driftsöverskott från egna hem. trots att en stor del av egna­hemsägarna är A-skattebetalare. Det har inte varit möjligt all beräkna den faktiska skatteinbetalningen pä räntor och utdelningar. Statistiken medger inte heller nägon uppdelning av slutskalleregleringen på in­komstslag utan endasi pä A- och B-skall. Regleringen av slutlig A-skatt har förts till inkomstslaget löner och av slutlig B-skatl till drifls­överskolt. Det innebär bl.a. att även sädan slulreglering av A-skatl som avser kapitalinkomst i kalkylen har förls till inkomstslaget löner. Andra direkta skatter än A- och B- skatt (inkl. slutskatlereglering) har liksom övriga avgifter m.m. förts till posten övriga inkomst­överföringar netto.

10. I tabellen har som skatt på pensioner använts de belopp som pensions­instituten redovisat såsom innehållen skatt. I de fall arbetsgivare di­rekt betalat ut pensioner, visar statistiken inte de skattebelopp som dragits för pensionerna separat från arbetsgivarnas innehållna skatt pä

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       113

lön, arvoden etc. Dessa pensionsutbetalningar, för vilka uppgift om skatt således saknas, uppgår enligt kontrolluppgiftsstatistiken till ca 1 miljard kr. Skatten pä andra förmåner än pensioner redovisas fr. o. m. 1978 i kontrolluppgiftsstatistiken. (För tidigare år har gjorts kalkyler baserade på uppgifterna om inkomstunderlag för kompensation till kommunerna i anledning av 1974 års skattereform m. m).

I övrigt gäller belräffande beräkningsresultaten som redovisas i ta­bell 6:5 följande:

11.   Omräkningen till realinkomsl har som brukligt i nationalräkenska­perna gjorts med implicitprisindex för privat konsumtion.

12.   Kalkylerna i tabell 6:5 kan inle jämföras med den typ av beräkningar som brukar presenteras av bl.a. arbetsmarknadens parter och som i allmänhet avser att visa förändringen för en representativ person t. ex. en löntagare med viss årsinkomst. Det är i dylika beräkningar svårt atl överföra totala sysselsättningseffekten till en genomsnittsperson, möj­ligen med undantag från effekter av arbetsmarknadskonflikter, arbetstidslagstiftning och dylikt. Realvärdeberäkningarna brukar i så­dana kalkyler göras med konsumentprisindex och inte med implicit­prisindex. Skatterna beräknas oftast efter skattetabell för inkomstårets slutliga skatt och inte som preliminärskatl plus slutskatlereglering för fidigare år.

13.  Trots olikheterna mellan kalkylerna enligt punkt 12 och kalkylerna
• bakom tabell 6:5 förekommer det att resultaten av dessa till sin art

skilda beräkningar jämförs. För att något underlätta en sådan jämförel­se kan här nämnas, att reallönesumman efter skatt, som enligl tabellen stiger ca 2 1/2% 1979-1980, i stället ökar ca 2% om man tar bort effekten av ökad sysselsättning. Implicitprisindex steg 1980 ca 2 pro­centenheter mindre än konsumentprisindex. Med tillämpning av kon­sumentprisindex erhålls alltså inte nägon ökning av reallönesumman, frånsett sysselsättningseffekten. Om man i slällel för preliminärskall plus slutskatlereglering drar bort från lönesumman riksrevisionsver­kets kalkyl för slutlig skatt samt reducerar för sysselsättningsökningen och fastprisberäkningar med konsumentprisindex framkommer en minskning av reallönen med ca 1/2% 1979-1980 till skillnad mot den ökning med 2 1/2% som kalkylerna enligl nationalräkenskapernas disponibelinkomslmodell ger.

14. Volymutvecklingen beträffande summan av pensioner och andra soci­
ala förmåner är svårare att bestämma än för lönesumman, där den kan
sammanfattas i en lönesummevägd sysselsättningskomponenl. Pen­
sionsinkomsterna ökar huvudsakligen dels på grund av all antalet
personer i pensionsåldrarna stiger, dels på grund av att det successivt
blir allt fler personer med fullt antal intjänade år i ATP-systemet. ATP-
beloppens storlek beror också på hur många ATP-poäng som intjänats
under de 15 bästa åren. Deltidsarbetande erhåller t.ex. färre ATP-
poäng än heltidsarbetande och därmed lägre pension, även om de har
fullt antal intjänade är. Även beträffande andra sociala förmåner är
volymen utvecklingen beroende av ett flertal olika faktorer.

6.4 Konsumentpriserna

Frän december 1979 till december 1980 steg konsumentpriserna med 13,7% enligt långfidsindex. Detta är den högsta prisuppgång som uppmätts 8    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

114

sedan den s.k. Korea-inflationen 1950-1951. Nettoprisindex som visar konsumentprisutvecklingen med avdrag för indirekta skatter och tillägg för subventioner steg under 1980 med 10,9%. Det kan noteras alt under perioden 29 mars-16 maj då tre fjärdelar av den privata konsumtionen omfattades av prisstopp, så höjdes konsumentpriserna med ungefär 0,5%.

I labell 6:6 redovisas prisutvecklingen för delgrupper i konsumentprisin­dex. Där framgår atl prisökningen på varor varit ungefär 2 1/2 procenten­heter högre än på tjänster. Skillnaden kan till stor del förklaras av att endast en mindre del av tjänsterna är momsbelagda och således inte påverkas av momshöjningen i samma utsträckning som varorna. De stora prisökningarna på bränsle och drivmedel har påverkat totalindex med 2,3 procentenheter. Ungefär hälften av detta bidrag kan hänföras till de punklskattehöjningar pä bensin och eldningsolja som ägde rum under året (här ingår även de pris- och skattehöjningar som inträffade i slutet av december 1979). Av bostadsposlens bidrag pä 2,3 procentenheter kan 0,4 hänföras till diskontohöjningen i januari 1980. Genom viktökningen för egnahemsposlen i långtidsindex till följd av nationalräkenskapsrevidering­en blev bostadspostens bidrag dessutom 0,4 procentenheter högre än som framgick av korllidsindex som beräknades enligl det gamla viktsyslemet.

Nästan hela prisökningen på alkohol och tobak beror på skattehöjnin­gen i augusti och momshöjningen i september.

Tabell 6:6 Konsumentprisindex december 1979—december 1980

 

 

Väg-

Procentuell'

Inverkan

Procentuell

 

nings-

förändring

på total-

andel av

 

tal

dec.

1979-

index

totala ök-

 

 

dec.

1980

 

ningen

Totalt

1000,0

13,7

 

13,7

100,0

Samtliga varor

622,0

14,6

 

9,1

66.2

Livsmedel

194,0

14.8

 

2,9

21,0

Alkohol och tobak

69,0

14.9

 

1.0

7,5

Bränsle och drivmedel-

64,5

35.3

 

2.3

16,6

Kläder och skor

83,0

9,5

 

0,8

5,8

Övriga icke varaktiga varor

64,5

10.9

 

0.7

5.1

Varaktiga varor

147.0

9.5

 

1.4

10,2

Samlliga tjänster

378.0

12,2

 

4.6

33,8

Bostad

206.0

11,4

 

2.3

17.2

Övriga privata tjänster

98.5

14,0

 

1.4

10.1

offentliga tjänster

73,5

12,1

 

0.9

6.5

' Avser förändringen mellan längtidsindexlalen. 1 långtidsindex december 1980 har till skillnad frän korttidsindex 1980 tagits hänsyn till den förändring av konsumtions­sammansättningen som framkom vid revideringen av nationalräkenskaperna. ' Exkl. kokgas och elström vilka ingär i offentliga tjänster. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

115

Livsmedelspriserna steg med nästan 15% under 1980. Priserna på de livsmedel som påverkas av jordbruksregleringen steg med närmare 16% och övriga livsmedel med drygt 13%. Den kraftiga prisstegringen på livs­medel kan delvis förklaras av att de statliga jorbrukssubventionerna inle ökade i samma omfattning som tidigare. I tabell 6:7 redovisas prisökning­arna 1980 liksom den prognoserade höjningen för 1981 med uppdelning på olika komponenters betydelse för förändringarna i konsumentprisindex. Av den totala ökningen på 13,7% under loppet av 1980 beräknas reslfak­lorn, dvs, i huvudsak lönekostnadernas genomslag på priserna inom de från internationell konkurrens skyddade näringsgrenarna ha bidragit med 2,0 procentenheter. Den internafionellt bestämda prisfaktorn - vilken i kalkylerna företrädesvis representeras av priserna vid import till Sverige -beräknas ha bidragit till konsumentprisökningen med 3,3 procentenheter. 1 detta bidrag inkluderas även den anmärkningsvärt starka prisuppgången på guldvaror, drygt 60%, som drog upp konsumentprisindex med 0,2 procent­enheter. Indirekta skattehöjningar har bidragit med hela 3,4 procentenhe­ter vilket är betydligt mer än under tidigare år under 1970-talel. Av detla bidrag kan 1,5 procentenheter hänföras till momshöjningen i september.

Årsgenomsnittet för konsumentprisindex 1980 låg 13,7% över genom­snittet 1979. Vid beräkningarna av implicitprisindex för den lotala privata konsumfionen enligt nationalräkenskaperna framkommer en betydligt läg­re ökningstakt, 11,5%. Till stor del beror den extremt stora skillnanden mellan konsumentprisindex och implicitprisindex på att olika beräknings­principer för egnahemskostnaderna har använts.

Tabell 6:7 Konsumentprisförändringen 1970—1981 uppdelad på komponenter

Långtidsindex dec-dec.

 

 

1970-

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

 

 

 

 

 

 

 

 

piognus

 

Totalt

Per år

 

 

 

 

 

 

Konsumentprisniväns procentu-

 

 

 

 

 

 

 

 

ella uppgång, lolall

48,7

8,3

9,4

12,8

7,5

9,7

13,7

9,8

därav hänförs lill:

 

 

 

 

 

 

 

 

ändring i indirekta skatter

6,0

1,2

-

2,6

0,5

0,7

3,4

0,3

automatiska effekter av indi-

 

 

 

 

 

 

 

 

rekta värdeskaller

3,7

0,7

0,9

1,2

0,8

0,8

1,4

1,2

ändring av internalionelll

 

 

 

 

 

 

 

 

bestämda priser

14,2

2,7

2,4

3,8

1,8

3,9

3,3

2,7

ändring av jordbrukspriser

2,2

0,4

0,4

0,6

0,5

0,4

0,6

0,9

ändring av bostadsprissällning

5,9

1,1

2,3

1,6

1,1

2,3

2,3

2,7

ändring i diverse taxor

2,2

0,4

0,1

0,7

0,6

0,2

0,6

0,7

trendavvikelse i priserna på

 

 

 

 

 

 

 

 

färskvaror

0,8

0,2

-0,3

-0,1

0,3

-0,2

0,1

—

restfaktor

13,7

2,6

3,6

2,4

1,9

1.6

2,0

1,3

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget   116

Prisutsikter för 1981

Från december 1980 lill mars 1981 har konsumentprisindex stigit 4,9%. Motsvarande period 1980 var uppgången 5,6%. Bostadsposten exkl. bränsle och lyse har bidragit med drygl 1,7 procenlenheler, varav 0,9 berodde på den ökning av egnahemskostnaderna som följde av diskonto­höjningen den 21 januari. Utlösningen av jordbruksavtalet jämte första steget i nedtrappningen av livsmedelssubventionerna beräknas ha dragit upp totalindex med 0,5 procentenheter.

Bedömningen av prisutvecklingen för 1981 har utgått från nu aktuella prognoser och antaganden om arbetskraftskostnader, importpriser m. m. och innefattar sålunda beräkningar av hur dessa faktorer kan väntas påver­ka de olika priskomponenlerna. Prognoserna förutsätter oförändrat dis­konto och oförändrade växelkurser. Ulöver de förslag som lagts fram i de två besparingspropositionerna innefattar beräkningarna inte några föränd­ringar av den ekonomiska politiken.

Med utgångspunkt från den lönekalkyl som gjorts har arbetsgivarnas kostnader per fimme i genomsnitt för samtliga anställda antagits stiga med 7,9%. Lönekostnadernas genomslag i priserna inom de för internalionell konkurrens skyddade områdena (exkl. jordbruk och bostäder) har för 1981 antagils få ett med hänsyn till kostnadsstegringarna trendmässigt värde. De priskomponenter som innefattas i restfaktorn väntas under dessa förut­sättningar påverka konsumentprisindex med 1,3 procentenheter.

Bedömningen av prisutvecklingen för de inhemska jordbruksproduk­terna har utgått från att de statliga livsmedelssubventionerna kommer atl minska med totalt 550 miljoner under året, enligl de förslag som lagts i besparingspropositionerna. Med beaktande av jordbrukets kostnadsut­veckling under fjärde kvartalet 1980 och första kvartalet 1981 har jord­bruksprisernas inverkan på konsumentprisindex beräknats till 0,9 procent­enheter.

I prognosen av de inlernationellt bestämda priserna har förutsatts en neddragning av 1980 års höga prisslegringstakt för råolja och petroleum­produkter. Råoljepriset beräknas under loppet av år 1981 öka med drygt 16% och priset på petroleumprodukterna med knappt 12%. De bearbelade varorna som ingår i vår import väntas få en nägot högre prisökning än under 1980. De internafionellt bestämda priserna skulle under dessa förut­sättningar bidra till en ökning av KPl med 2,7 procentenheter.

Vid bedömningen av bostadsprissättningen antages atl kallhyrorna i flerbostadshus ökar med 10%. De minskade räntesubventioner som regeringen har föreslagit för hus byggda 1958-1972 väntas påverka hyrorna endast i begränsad omfallning i år. Egnahemskostnaderna vän­tas på grund av diskontohöjningen i januari öka betydligt mer eller med 16%. Detta innebär ett KPI-tillskolt från bostadsposten med 2,7 pro­centenheter.

De enda indirekta skattehöjningar som ingår i beräkningarna är den höjning   av   beredskapsavgiften   på  eldningsolja  som   genomfördes   1

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       117

januari och den aviserade höjningen av energiskallen och beredskap­savgifter på eldningsolja den 1 juli.

Totalt sell innebär dessa beräkningar en ökning av konsumentprisin­dex frän december 1980 till december 1981 med 9,8%. Årsgenomsnit­tet för konsumentprisindex beräknas ligga 11,9% över genomsnittet 1980. Implicitprisindex för total privat konsumtion har antagils få en procent lägre ökning dvs. 10,9%.

Prisutvecklingen mellan december 1980 och december 1981 mätt enligt konsumentprisindex, exkl. varorna fjärrvärme, eldningsolja, kokgas och bensin har enligl ovanstående kalkyler beräknats lill knappl 9,4%. Denna prisutveckling ligger till grund för om garantiregeln i LO-SAF - avtalet skall utlösas. Prognosen innebär att garantiregeln inte kommer att utlösas. Marginalen till utlösning är dock knapp.

I samband med KPI-prognosen har även gjorts en prognos på den nya indexserie (basbeloppsindex) som användes för beräkning av bas­beloppet fr.o.m. januari 1981. Den nya basbeloppsindexen baseras på nettoprisindex med bortseende från direkt inverkan av ändringar i energipriserna'. I ovanstående prognos har antagits att energipriserna ger ett bidrag på 1,5 procentenheter lill KPl under 1981. Med hänsyn även lagen till genomförda och aviserade ändringar av indirekta skatter och subventioner så skulle basbeloppsindex öka med 8,3% under året.

6.5 Den privata konsumtionen

Den privata konsumtionen beräknas ha minskat med 0,1% i volym 1980'. Konsumtionen skulle därmed ha blivit 0,4 procentenheter lägre än vad som angavs i PNB-81. Fjärde kvartalets konsumtion visade visserligen säsongsrensat fortsatt återhämtning, men i lägre grad än som antogs i beräkningarna till PNB-81. Eftersom disponibelinkomslen ökade med 2,5% i reala termer 1979-1980 ökade sparandel väsentligl och sparkvoten steg till 6,3%. (Se diagram 6: I).

Från andra halvåret 1979 till första halvåret 1980 föll hushållens reala disponibla inkomster med närmare 2%, säsongrensat. Prisökningslakten var hög bl.a. till följd av betydande prisstegringar på importerade varor, medan avtalsrörelsen inte gav någon utdelning förrän mot slutet av andra kvartalet. Den privata konsumtionen föll inle lika kraftigt som disponibel­inkomsten, utan minskningen stannade vid 1 1/4% säsongrensat mellan andra halvåret 1979 och första halvåret 1980. Mellan halvåren 1980 steg hushållens reala disponibla inkomster relativt kraftigt eller med drygt 51/2% säsongrensat. Den privata konsumtionen beräknas samtidigt ha ökat endast drygt 1 1/2%.

' Energi omfattar bensin, eldningsolja, fjärrvärme, kokgas och elström i 1981 års konsumentprisindex. Vikten för dessa energislag är 10%.

' Det kan vara värt atl observera att den obetydliga minskning av konsumtionen som redovisas för 1980 inte hade framträtt såvida inte ändrade beräkningsprinciper böriat lillämpas för konsumenternas utgifter för tips, lotterier m. m. i fasta priser.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

118

Tabell 6:8 Hushållens konsumtionsutveckling 1971-1980

 

 

 

 

Milj. kr.

Andel av

Procentuell föränd

ring

 

 

 

 

1980.

total

1975 års priser

 

 

 

 

 

löpande priser

 

 

 

 

 

 

 

tion

1971-      1977

1978

1979

1980

 

 

 

 

1976'

 

 

 

1.

Varor

171499

64.2

3.9        - 2,1

-  1,5

2,9

-  1,1

 

1.1 Varaktiga varor

24 499

9.2

7,7        - 8.4

- 7,5

4,6

- 2,2

 

1.1.1 Bilar

6228

2.3

7.6        -23.3

-16,3

6,6

-11,0

 

1.1.2 övriga

18271

6.8

7.8        - 0.5

- 4,0

3,9

0,9

 

1.2 Delvis varaktiga varor

42 733

16.0

6,3            2,0

0,3

3,7

1,1

 

1.3 Icke varaktiga varor

104267

39,1

2.0       -  1,9

- 0,6

2.1

-  1.8

 

1.3.1 Livsmedel

62604

23,4

1.9        - 2,9

- 0.4

2.8

-  1.7

 

1.3.2 övriga

41663

15,6

2,2            0,0

- 0,9

1,0

- 2,0

2.

Tjänster

89717

33,6

3.0            2,0

1.5

2,2

2,0

 

2.1  Bostäder

51683

19,4

2,9            2,2

2,3

-) 7

2,0

 

2.2 övriga

38034

14.2

3.0            1.6

0,5

2,2

2,0

3.

Summa inhemsk konsumtion

261216

97,8

3,6       - 0,8

- 0,6

2,7

- 0,1

4.

Turistutgifler netto

5 764

2,2

-0.7        - 2,8

-12,7

4,4

1,3

5.

Hushållens totala konsumtion

266980

100,0

3,5       - 0,9

- 0,8

2,7

- 0,1

6.

Hushållens disponibla inkomster285 015

 

3.2        - 0.1

- 0,1

2.7

2,5

' Årstakt.

Källa: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Diagram 6:2 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1970—1981

Miljarder kr., 1975 ärs priser. Säsongrensade halvärsdata. Log.skala

 

94

 

 

88

■

. . ./VI

•''

82

 

Disponibel inkomst 

n

 

r

 

==

----

76

 

 

/

 

 

 

 

 

 

 

 

.

/

H

u

Pri

/at kor

sumti(

30

 

 

 

 

 

y

y

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

±

I

I__ L

1970    1971    1972    1973    1974    1975    1976    1977    1978    1979    1980    1981 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        119

Mellan 1979-1980 minskade de sammanlagda varuinköpen med drygt 1 %. Konsumtionen av nya bilar sjönk med 11 %, vilket innebär att inköpen av nya bilar har sjunkit till 1963 års nivå. Livsmedelskonsumtionen mins­kade med 1,7%, en förhållandevis kraftig nedgång. Vidare kan man inom varukonsumtionen spåra en förskjutning av inköpen från dels dyrbara varaktiga varor som bilar, dels vissa icke varaktiga varor såsom bränsle, alkohol och tobak med en hög relativ prisutveckling till mindre dyrbara delvis varaktiga varor som t.ex. kläder, skor och textilier. När det gäller konsumtionen av privata tjänster utövar bosladsposten ett stabiliserande inflytande. Bostadskonsumtionen ökar trendmässigt, under senare år med omkring 2%, vilket motsvarar ett bidrag på knappt 0,4 procentenheter till den totala konsumtionsökningen.

Hushållens disponibla realinkomster beräknas minska med knappt 2% 1981. En kraftig köpkraftsreducering - ca 5% - beräknas komma till stånd mellan andra halvåret 1980 och första halvåret 1981 säsongrensat sett, varefter en svag återhämtning beräknas ske mellan halvåren i år. Den säsongrensade privata konsumtionen förutses falla med ett par procent första halvåret och stiga med ca I % mellan halvåren så att konsumtionsvo­lymen mellan helåren 1980-1981 faller med 3/4%. Den mycket höga sparkvoten 1980 förutses alltså falla närmare 1 procentenhet.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        120

7    Investeringar

7.1 Sammanfattning av investeringsutvecklingen samt prognoser för 1981

Investeringarnas andel av brutlonationalproduktion läg under åren 1970-1973 på en stabil nivå på ca 22 %. Under åren 1974-1977 sjönk investeringskvoten till ca 21 % och under åren 1978-1980 har investe­ringskvoten legat på omkring 19 %. Fram till år 1977 var nedgången i huvudsak hänförlig till de sjunkande bostadsinvesteringarna. Övriga inves­teringars andel av BNP låg med små variationer kring 17 % under åren 1970-1977, för alt sedan sjunka till 14,6 % 1978. Detla år minskade inves­teringarna exkl. bostäder starkt samlidigl som BNP äter började växa. Under 1979 och 1980 har utvecklingen av investeringarna exkl. bostäder varit snabbare än BNP-utvecklingen och deras andel av BNP uppgick 1980 till 15,4 %. Dessa investeringar ökade nämligen 1980 med 4 1/2 % i volym. Samfidigt sjönk emellertid bostadsinvesteringarna med drygt 8 % medan övriga invesleringar ökade med 4 1/2 % varför den lotala invesleringsök­ningen begränsades till 1 1/2 %. Investeringarna inom näringslivet steg totalt med 6 %. Utvecklingen var dock mycket olikartad mellan olika sektorer. Så ökade exempelvis industriinvesteringarna med 17 % medan investeringarna inom handeln minskade med 8 %. Till ökningen i näringsli­vets investeringar bidrog också den starka uppgången i de statliga affärs­verkens investeringar. De kommunala myndigheternas investeringar steg med 3 % 1980 framför allt beroende på utbyggnaden av sjukvården inom landstingen. De statliga myndigheternas investeringar minskade däremot med 8 %.

Maskininköpen ökade sammanlagt för alla sektorer med 5 1/2 % 1980. Den starka nedgången i bostadsbyggandet medförde att byggnadsinveste­ringarna totall sett minskade med 1 % 1980. Den brist på byggnadsarbetare som rådde under 1979 lättade under loppet av 1980. Vid början av 1981 var det enligt konjunkturbaromelern för mars 1981 i längt högre grad begrän­sad efterfrågan än brist på arbetskraft som höll tillbaka byggnadsproduk­tionen.

För 1981 förutses fortsatt sjunkande bostadsinvesteringar om än i något lägre takt än under 1980. Påbörjandet av nya lägenheter väntas falla från strax under 50000 1980 till 46000 1981. Nedgången bedöms endast beröra småhusen, och igångsättningen av fierbostadshus väntas sålunda bli av samma omfattning 1981 som 1980.

Investeringarna inom näringslivel exkl. bostäder beräknas minska med 1 1/2 % 1981. De försämrade avsätlningsmöjligheterna såväl hemma som utomlands medför att investeringarna bedöms minska med 4 % inom indu­strin och med 7 % inom handeln. De kommunala myndigheternas investe­ringar förutses öka med 1 % 1981, medan däremot de statliga myndigheter­na bedöms fortsätta minska sina investeringar — med 6 %.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

121

 

Tabell 7:

Fasta bruttoinvesteringar 1977—1981 efler kapitaltyp och näringsgren

Milj. kr. 1980, löpande priser

Åriig procentuell förändring, 1975 års priser

1977

1978

1979

1980

1981 prognos

 

Byggnader och anläggningar

Permanenta bostäder

Nybyggnad Näringsliv exkl. bostäder

Privat jordbruk, skogsbruk och fiske

Industri

Handel m. m.

Offentliga affärsverk Övrigt näringsliv Offentliga myndigheter inkl. militära'

Summa

Summa exkl. vägar

Maskiner m.m. Näringsliv

Privat jordbruk, skogsbruk och fiske

Industri

Handel m. m.

Offentliga affärsverk

Övrigl näringsliv

Näringsliv exkl. hatldelsflottan Offenlliga myndigheler

Summa

Summa exkl. handelsflottan

Totalt

Permanenta bostäder

Näringsliv exkl. bosläder

Privat jordbruk, skogsbruk och fiske

Industri

Handel m. m.

Offentliga affärsverk

Övrigt näringsliv

Näringsliv exkl. bostäder och

handelsflottan Offentliga myndigheter'

Summa

Summa exkl. handelsflottan

Enhgl nationalräkenskapernas

beräkningsmetoder

Totalt

 

23880

- 2,1

15.4

3,1

- 8,4

- 5.9

18432

- 4,1

8,1

1,0

-10,3

- 7,0

23 229

- 7,0

- 8,8

-1,2

6,7

- 4,1

1793

11,1

3,0

-5,0

- 1,0

1,9

4 508

-16,8

-27,7

-7,1

21,7

-14,8

2 839

- 8,7

-11,1

2,4

- 4,9

- 7.3

6921

- 6,1

- 4,3

-7,7

6,8

- 0,8

7168

- 1,4

0,3

10,5

5,6

- 1,1

13 964

7,3

3.1

0,7

- 1,6

- 0,9

61073

- 2,2

1,9

0,8

- 1,0

- 4,0

57671

- 1.6

1,3

1,2

- 0,2

- 3,6

35 763

- 3.6

-17,7

13,6

5,6

- 0,2

2476

- 9.5

-18,3

5,2

- 6,9

4,6

13 323

-17.2

-19,4

7,0

15,5

- 1,0

4949

5,0

-15,1

16,3

-10,1

- 6,8

3 958

0,4

- 0,6

-2,6

24,8

9,6

11057

14,2

-21,7

28,2

1,5

- 0,7

34 258

- 8,1

-13,7

6,4

8.3

- 0,2

3 227

8,8

1,2

-0,4

4,1

- 0,2

38990

- 2,6

-16,1

12,2

5,5

- 0,2

37485

- 6,9

-12,4

5,8

7,9

- 0,2

23 880

- 2,1

15.4

3,1

- 8,4

- 5,9

59341

- 4,8

-14.1

7,7

5,9

- 1,7

4 270

- 3,3

- 9.4

1,2

- 5,3

3,4

17831

-17,1

-21,7

3,4

17,0

- 4,4

7 788

- 0.1

-13,7

11,4

- 8.4

- 7,0

10879

- 4,2

- 3,2

-6,1

12,7

3,0

18573

8,7

-14,2

21,4

2,8

- 0,9

57 836

- 7,6

-11,6

3,4

7.6

- 1,7

17191

7,6

2,7

0,5

- 0.4

- 0,7

100412

- 2,4

- 5,8

5,3

1,7

- 2,4

98907

- 4.2

- 4,1

2.8

2.5

- 2,4

4,1

- 8,4

5.3

1.7

- 2,3

101335

' Inkl. offentliga väginvesteringar.

- 1 privat jordbruk osv. innefalias här avelsdjur och i övrigt näringsliv, travhästar m. m. Summan av

byggnads- och maskininvesteringar överensstämmer därför ej med tolala investeringar.

-' Inkl. s.k. investeringsstatistisk diskrepans.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Byggnadsinvesteringarna har för alla sektorer sammanlagt beräknats minska med 4% 1981. Kalkylerna för maskininvesleringarna pekar på oförändrade maskininköp totalt sett 1980-1981. Sammantaget innebär

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  122

della alt totala investeringarna skulle minska med 2 1/2 % 1981 och inves­teringarna exkl. bostäder med 1 1/2 %. Investeringskvoten skulle därmed åter avta 1981 räknat såväl inklusive som exklusive bostäder.

Diagram 7:1 Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på närings­grenar 1972-1981

1975 ärs priser. Säsongrensade halvårsdala. Index 1972 = 100

100

 

 

 

 

Mask

ner

m. m.

 

 

 

 

 

 

Totalt exkl. handelsflottan

140

A

L

120

100

 

/

/

\

/-N /

■>J

C

r

 

 

\

O

•"

 

K'

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

120

100 -■

80

100

100 -;

 

 

 

 

Näringsliv

, exkl. bostäder

 

120 100 80

..xv~-1

 

 

Sw

 

 

\

's.

'      N.

— ■

X

Vi

v

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Därav: Industri /

'

\

 

\

J

/

 

 

K

 

-c

"f

'

'-N

.--,

 

\k

p-'

n

_

 

 

 

 

 

 

\

J

 

v.

 

 

 

 

Näringsliv

exkl. handelsflottar

 

!

140

h

k

120 100

 

./

•

\

 

f\

[

•J

H

t'

 

 

> 

 

f"

 

'J

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Därav

:  Industri

 

 

 

 

1

140 120 100

 

A'"

A

 

,- 1

./ \ L

\Å

/]

f

\/

•f \

V

~y

,-''

A

v'

>*

 

 

 

 

\

 

j

/

*

80

 

 

 

 

 

 

\

r

 

 

 

 

 

 

 

 

V

 

 

 

 

 

 

160

Offentliga

myndighete

r

 

 

 

140

/]

\

f\

f\

/

\

/

120

 

   (

\ 1

\

 

> 

 

1

/

/

V

 

\

/

 

V

100

\ t

c>

r

 

 

 

 

 

 

>> 

\

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I     I    I

I    I    I___ \__ \__ L

1972 73   74   75   76    77   78   79    80   81

......................... I...................................

1972 73   74   75   76   77    78   79   80   81

Anm. I varie deldiagram är resp. total inlagd som en streckad kurva. Källor: Konjunkturinstilulet och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget

123

Tabell 7:2 Fasta bruttoinvesteringar 1977-1981

inom privat och offentlig.'

jektor

 

Milj. kr

Åriig procentuell förändring, 1975

års priser

 

1980,

 

 

 

 

 

 

löpande

1977

1978

1979

1980

1981

 

priser

 

 

 

 

prognos

Privata

 

 

 

 

 

 

inkl. bostäder

58 170

-3,5

-10,6

8,2

-1,8

-3,2

exkl. bostäder

39355

-4,0

-18,6

10,8

1,4

-0.7

därav: exkl.

 

 

 

 

 

 

handelsflottan

38 355

-7,9

-15,3

4.6

3,5

-0,7

Offentliga

 

 

 

 

 

 

inkl. bostäder

42242

-0,6

1,7

1,3

6,8

-1,2

exkl. bosläder

36672

-0,3

0,0

0,7

8,1

-2,3

därav: statliga

17 522

-9,4

4,2

1,1

13,3

-5.0

kommunala

19150

8,6

- 3,4

0,3

3,5

0,2

Summa

 

 

 

 

 

 

inkl. bostäder

100412

-2,4

- 5,8

5,3

1,7

-2,4

exkl. bostäder

76532

-2,5

-10,6

5,9

4,5

-1,5

Enligl national-

 

 

 

 

 

 

räkenskapernas

 

 

 

 

 

 

beräkningsmetoder'

 

 

 

 

 

 

Privata exkl. bostäder

77455

-7,3

-22,9

10,7

1,5

-0,7

Summa inkl. bostäder

101335

-4,1

- 8,4

5,3

1,7

-2,3

' Inkl. s. k. investeringsstatistisk diskrepans.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

7.2 Investeringsutvecklingen inom olika områden

Bostäder

Bostadsinvesteringarna minskade med drygt 8 % 1980. Nybyggnadsin­vesteringarna sjönk med 10 %, varvid investeringarna i flerbostadshus minskade med drygl 6 % och småhusinvesteringarna med 12 %. Även ombyggnadsinvesteringarna minskade totalt sett — med ca 2 1/2 %. Därvid föll småhusinvesteringarna med 9 %, medan ombyggnadsinvesteringarna för flerbostadshus steg med 3 %.

Påbörjandet av nya lägenheter föll från 56000 lägenheter 1979 till strax under 50000 lägenheter 1980. Nedgången var i huvudsak hänföriig till småhusen - igångsättningen sjönk från drygt 38000 1979 till 32500 1980. Påbörjandet av lägenheter i flerbostadshus minskade starkt under första halvåret 1980, men ökade sedan mot slutet av året. Antalet färdigställda lägenheter minskade med 4000 till 51 500 lägenheter 1980.

Bostadsbyggandet hölls under 1979 och början av 1980 tillbaka av brist på arbetskraft. Denna lättade dock mot slutet av året. De viktigaste fakto­rerna bakom nedgången i bostadsbyggandet var troligen de under senare år snabbt ökande produktions- och boendekostnaderna. Byggnadsprisindex för flerfamiljshus steg 1978 med 18 %, 1979 med 17 % och 1980 enligt preliminära beräkningar med 17 %. Motsvarande tal för småhusen var

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 124

Tabell 7:3 Lägenheter i påbörjade och inflyttningsfärdiga bostadshus 1977—1981

 

 

1977

1978

1979

1980 prel.

1981 prognos

Påbörjade'

 

 

 

 

 

Flerbostadshus

13 700

16650

17 600

17 000

17000

Småhus

40250

40650

38 250

32500

29000

Totalt

53950

57300

55850

49500

46000

Inflyttningsfärdiga'

 

 

 

 

 

Flerbostadshus

14 150

13 550

15 600

15900

16500

Småhus

40750

40 150

39900

35 600

31500

Totalt

54900

53700

55500

51500

48000

' Ett bostadshus anses bli påböijat den månad då grundbottenbesiktning äger rum

och/eller de egentliga byggnadsarbetena päbögas.

 Dä minst tre fjärdedelar av lägenheterna i ett bostadshus befinner sig i elt sådant

skick att de kan tas i bruk anses huset vara inflyttningsfärdigt.

Anm. Samlliga siffror är för 1977-1979 avrundade till närmast hela femtital.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

15 %', 16 % och 13 %. Trots det på många håll mycket ansträngda lägel på bostadsmarknaden råder ändå stor osäkerhet om avsättningsmöjligheterna vid nuvarande hyror resp. försäljningspriser i nyproduktionen. Situationen på bostadsmarknaden är för närvarande mycket olikartad inom olika regio­ner av landet. Antalet outhyrda lägenheter i flerbostadshus ökade totalt sett med 800 lägenheter mellan 1 mars och 1 september 1980. Inom stor­stadsområdena minskade lägenhetsreserven dock ylterligare - inom Stor-Stockholm fanns t.ex. endast 200 lediga lägenheter 1 september 1980. Ökningen skedde istället främst i skogslänen och i viss mån även i övriga riket. Bostadsstyrelsen genomförde i början av året en enkät till kommu­nema angående lägel pä bostadsmarknaden. Kommunerna får bl.a. ange väntetid för att erhålla bostad i kommunen och får därvid välja bland svarsalternativen: praktiskt taget genast, efter 3—4 månaders väntelid, efter lång väntetid. Antalet kommuner som anger att det är "lång vänte­tid" uppgår bland storstadskommunerna till 70 % och bland övriga kom­muner till 28 %. För 1981 förutser 30 % av storstadskommunerna att det kommer att bli svårare alt erhålla bostad, medan 17 % anser att läget kommer att lätta. Inom övriga delar av landet har 60 % av kommunerna svarat att det inte blir någon förändring, ca 30 % anger all det blir lättare att erhålla bostad och 10 % förutser ett svårare läge pä bostadsmarknaden 1981. Många av de kommuner som anger en lättare bostadsmarknad moti­verar detta med att de stigande bostadskostnaderna dämpat efterfrågan och skapat avsättningssvårigheter i nyproducerade bostadsområden.

För närvarande föreligger inga indikationer på någon avgörande föränd­ring under 1981 i utvecklingen av bygg- och boendekostnader. Regeringens beslut om besparingar i statsverksamheten innefattade bl. a. ändrade regler för räntebidrag, vilket innebär en snabbare nedtrappning för småhusen.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

125

men större subventioner på nybyggnadssladiet för flerbostadshusen. De ändrade reglerna medför en stimulans av byggandet av lägenheter i flerbo­stadshus. Till delta bidrar även de under 1980 ändrade reglerna för produk­tionskostnadsbelåning i flerbostadshus. Igångsättningen av flerbostadshus har därför bedömts kunna hållas uppe på 1980 års nivå även under 1981 dvs. 17000 lägenheter. Någon markant ökning av flerbostadshusproduk-tionen och därmed följande betydande utgifter för vägar, daghem, skolor etc. är emellertid inle trolig med tanke pä signalerna från statsmakterna om begränsningar i den kommunala aktivitetsnivån. Efterfrågan pä småhus kan förväntas sjunka 1981, dels med tanke på de för småhusägarna försäm­rade reglerna för räntebidragen, dels med tanke på att hushällens disponib­la inkomster torde utvecklas mycket svagt under 1981. Igångsättningen av småhus har antagits sjunka till 29000 lägenheter. Totalt blir då igångsätt­ningen 1981 3500 lägenheter mindre än 1980, dvs. 46000 lägenheter. Anta­let färdigställda lägenheter beräknas till 48000.

Tabell 7:4 Ombyggnadsinvesteringar för bostäder 1979—1981

Med statliga stöd'

I form av:     energisparstöd

övrigt' Ulan statligt stöd

Totalt

därav: flerbostadshus småhus

 

 

Milj. kr.

Åriig procentuell förändring,

1980,

1975 års

priser

 

löpande

 

 

 

 

 

 

priser

1979

1980

1981 prognos

4926

12,8

-3,0

-3,1

1251

-2,3

-4,7

-3,5

3 675

19,1

-2,3

-3.0

522

-9,2

0,3

-0,7

5448

10,3

-2,6

-2,9

3 052

22,0

3,2

1,3

2 396

-0,4

-9,2

-8,1

' Med statligt stöd avses här statliga lån och bidrag.

 Häri innefattas ombyggnadslän, förbättringslån och boendemiljöstöd.

Källa: Konjunkturinstitutet.

Efter den mycket starka expansionen av ombyggnadsinvesteringarna under 1970-talet, föll ombyggnadsinvesteringarna 1980 och beräknas fort­sätta minska under 1981 (se tabell 7:4). Nedgången under 1980 var beting­ad av att ombyggnaderna inom småhussektorn minskade i omfattning -främst sådana med energisparslöd. När det gäller flerbostadshusen har dock ombyggnadsinvesteringarna fortsatt att öka.

Regeringen har i prop. 1980/81: 133 föreslagit atl del bidrag om högst 3000 kr. per lägenhet som nu utgår för vissa energisparande åtgärder avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1981. Samfidigt föreslås en höjning av den lägsta kostnad som berättigar till slöd från 1 500 kr. lill 5000 kr., i vissa fall 3000 kr. Detta gör sannolikt att ombyggnadsinvesteringarna med energi­sparstöd fortsätter att falla under 1981. Ombyggnadsinvesteringarna i ener­gisparande syfte påverkas dock positivt av de kraftigt höjda energipri­serna, vilka medfört att lönsamheten för många energisparåtgärder ökat

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        126

markant. Av regeringens ovan nämnda proposition framgår vidare att stödet alltmer kommer att inriktas på energibesparande åtgärder av under­hållskaraktär. Stöd i form av statliga lån föreslås således fr. o. m. den I juli utgå även i samband med t. ex. övergång från oljepannor till kombinalions­pannor, vid installation av elpatroner, elkassétter och varmvattenberedare m.m.

Ramen för bostadslån fill ombyggnad och räntebärande förbättringslån 1981 jämfört med utfallet för beslut om motsvarande lån under 1980 före­slås i regeringens budgetproposition 1981 öka i en takt, som klart under­stiger den kostnadsökning som institutet räknar med för 1981. Det är därmed troligt att även de övriga ombyggnadsinvesteringarna fortsätter att minska i volym under 1981.

Bostadsinvesteringarna beräknas därmed totalt sett sjunka med ytterii­gare 6% 1981. Nybyggnadsinvesteringarna väntas därvid minska med

7  %, varvid förutsätts en nedgång i byggtiderna för såväl småhus som flerbostadshus under detta år. Investeringarna i flerbostadshus förutses öka med 12 %, medan däremot invesleringarna i småhus bedöms minska med 13 %. När det gäller ombyggnadsinvesteringarna förutses en minsk­ning med 3 % totalt sett, varvid småhusinvesteringarna beräknas falla med

8  %. Ombyggnadsinvesteringarna i flerbosiadshus bedöms dock öka med drygt 1 %.

Industri

Under åren 1970—1974 producerade induslrin varor för sammanlagt 385 miljarder kr. (förädlingsvärde, 1975 års priser). Under samma period investerade företagen 60 miljarder kr. (1975 års priser) i bygg­nader och maskiner. Investeringkvoten mätt på detta säll låg således i genomsnitt för perioden på 15,5% (se diagram 7:2). Under åren 1975-1979 producerades för 396 miljarder kr. och investerades för 59 mil­jarder kr., dvs. den genomsnittliga investeringskvoten sjönk till knappt 15%. Investeringskvoten låg 1976 på sitt högsla värde under 70-talet — drygt 17%. Investeringskvoten föll sedan varje år fram till 1979 då den uppvisade sitt lägsta värde på 12%. Trots uppgången i produktion och kapacitetsutnyttjande under 1979 valde företagen nämligen i stor ut­sträckning att avvakta med investeringsökningarna in på 1980. Det höjda resursutnyttjandet under 1979 och början av 1980 ledde också till snabb ökning av företagens vinster. Därmed förelåg förutsättningar för den starka investeringsuppgången 1980, på 17% i volym. Byggnadsin­vesteringarna ökade med 22% och maskininvesteringarna med 15%. Industrins investeringskvol kan därmed beräknas ha stigit till ca 14%.

Bedömningen av industrins investeringar 1981 grundar sig på statistiska centralbyråns investeringsenkät frän februari 1981. Företagens planer och utfall för tidigare år redovisas i tabell 7:5. De nu aktuella investeringspla­nerna pekar i okorrigerat skick på en nedgång av investeringsvolymen på

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

127

Diagram 7:2 Industrins investeringskvot 1970-1981 (Investeringar/förädlingsvärde, 1975 års priser

Procent

 

 

 

 

17 16

 

 

 

A

K

15

 

p-

 

 

 

 

 

\

14 13 12 11

 

 

 

 

 

 

 

_\

 

 

 

 

 

 

 

\

{     Z>J

 

 

 

 

 

 

 

 

V 7

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

_L

_L

I

I

J.

I

_L

1970       1971        1972       1973       1974       1975       1976       1977       1978        1979       1980       1981 Källa: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Tabell 7:5 Planerade och faktiska förändringar av industrins totala investeringar 1971—1981

Åriig procentuell förändring, 1975 års priser

 

 

1971

1972

1973

1974

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

Planerat i februari

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

samma år'

3

-4

2

3

4

-4

-14

-15

5

14

-6

Faktiskt inträffad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

förändring

1

4

10

11

2

0

-17

-22

3

17

(-4)

Differens

-2

8

8

8

-2

4

- 3

- 7

-2

3

(2)

' Planerna är beräknade som kvoten mellan prognosårets enkätvärde och enkätärets utfall. För planföränd­ringen 1980-1981 har använts del preliminära utfallet för 1980. Anm. Uppgiftema inom parentes är prognoserade. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

6% - vilket får ses mot bakgrund av att den vikande efterfrågan från såväl hemma- som exportmarknad föranleder företagen att samfidigt räkna med produktionsminskning under 1981. Investeringsplanerna för 1981 var obe­tydligt högre än vid föregående investeringsenkät i oktober. Vid detta enkättillfälle hade företagen sannolikt inte hunnit beakta regeringens be­slut om att från 1 november 1980 åter införa skattemässiga avdrag för såväl byggnads- som maskininvesteringar. Avdraget uppgår för maskininveste­ringar till 20% av leveransvärdet och för byggnadsinvesteringar till 10% av utgifterna. Avdraget får göras vid såväl den statliga som den kommunala

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

128

inkomsttaxeringen - de investeringsavdrag som tidigare i olika omgångar gällt under 1970-talet fick enbart göras vid taxeringen lill slallig inkomst­skatt. Med hänsyn till detta hade man kunnat vänta sig en kraftigare uppjustering av förelagens investeringsplaner för 1981. Effekterna på inve­steringsplanerna av de beslutade skattelättnaderna motverkades sannolikt av diskontohöjningen från 10% till 12% i januari 1981. En ylterligare påfyllnad av nya investeringsprojekt under 1981 har bedömts som sannolik och nedgången i industriinvesteringarna skulle då kunna begränsas till 4%. Byggnadsinvesteringarna bedöms därvid minska med 15% och maskinin­vesteringarna med 1 %. Industrins investeringskvot skulle därmed falla något 1981.

Diagram 7:3 Investeringar inom industrin, totalt och uppdelat på branscher 1974-1981

1975 års priser. Index 1975 - 100

110 100 90 80 70 60

 

 

 

 

 

Totalt

110

.

100 90 80 70 60

■-

-

[\

 

 

 

\

 

 

 

A

K,     

/-

■-.

 

 

 

 

V,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

y

/erks

tads

indu

stri

 

 

 

 

 

y

y

 

 

 

\

k    A

/

 

 

 

 

 

V

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

130

.    Massa- och papperslndustr

 

120

A

110 100

sn

 

J.

\

\

80 70

 

 

 

A

k A

y

60 50

 

 

 

 

 

\

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

110

100

90

80

70

N,

Övriga branscher

[V

 

 

 

[\

 

 

 

 

\

 

 

 

 

 

Vi

r>.

 

 

 

 

1

1


74    75    76     77    78    79    80    81

74    75    76     77     78     79     80     81

Anm. De branschvisa prognoserna är något osäkrare än prognosen för totala indu­strin. Invesleringarna i bilar är inkluderade. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska cetitralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget   129

I diagram 7:3 redovisas investeringsutvecklingen för några investerings-tunga branscher. Branschuppgifterna för 1981 har schablonmässigt upp­korrigerats på samma sätt som för induslrin som helhel, vilket medför att de branschvisa prognoserna är väsentligt osäkrare än prognosen för lotala industrin. Den starkaste investeringsökningen under 1979 och 1980 skedde inom järn- och stålverken. Inom verkstadsindustrin accelererade tillväxten 1980 och även inom massa- och pappersindustrin samt inom övriga bran­scher steg investeringarna. Under 1981 beräknas investeringarna försätta öka inom verkstadsindustrin och massa- och pappersindustrin. Investe­ringarna inom jäm- och stålverk samt övriga branscher beräknas däremot minska.

Handel m.m.

De totala investeringarna inom gruppen handel m.m.' beräknas ha minskat med drygl 8% under 1980. Byggnadsinvesteringarna minskade med 5% och maskininvesteringarna minskade med 10%.

Beräkningarna för 1980 och 1981 baseras på dels den av statistiska centralbyrån i februari 1981 genomförda enkätundersökningen inom han­dels-, bank- och försäkringsföretag, dels på uppgifter om totala kostnader och byggnadstider för påbörjade byggnadsprojekt inom gruppen privat handel. Vid utarbetandet av prognoser för byggnadsinvesteringarna har ocksä utnyttjats de av SCB i november 1980 och februari 1981 utförda byggnadsinvenleringarna samt arbetsmarknadsstyrelsens rapportering av beviljade igångsätlningstillslånd.

Påbörjandet av nya byggnadsprojekt inom gruppen privat handel m. m. minskade med nära en tredjedel under 1980. Härvid torde ha bidragit att vissa länsarbetsnämnder under delar av året varil restriktiva med igång­sättningstillstånd för oprioriterat byggande. Med hänsyn lill bl.a. den väntade nedgången i bostadsbyggandet och den svaga utvecklingen av privat konsumtion bedöms påböijandet under 1981 bli ungefär oförändrat jämfört med 1980.

Som en följd av den låga igångsättningen under 1980 och 1981 väntas de totala byggnadsinvesteringarna inom gruppen handel m. m. minska med 7% 1981.

Enkäten visar att företagen planerar en relativt betydande minskning av maskininvesteringarna under 1981. Tidigare års enkätsvar visar emellertid genomgående en benägenhet alt underskatta utfallet, varför en viss upp­korrigering har ansetts motiverad. Sålunda beräknas maskininveste­ringarna minska med 7% under 1981. Sammantaget skulle därmed även de totala investeringarna inom gruppen handel m.m. reduceras med 7% under 1981.

' Med investeringar inom gruppen handel m.m. avses investeringar i varuhandel, bank- och försäkringsverksamhet, teater, hotell, restauranger, lagerbyggnader samt fastighetsförvaltning.

9   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

130

Statliga investeringar

De statliga investeringarna steg med drygt 13% mellan 1979 och 1980 enligt ännu preliminära beräkningar. Som framgår av tabell 7:6 ökade investeringsverksamheten inom statliga affärsverk och företag samtidigt som den minskade inom statliga myndigheter. Det är framför allt investe­ringarna i maskiner, transportmedel och inventarier som ökat. De beräk­nas ha stigit med 26% mot 3% för byggnadsinvesteringarna.

Tabell 7:6 Statliga investeringar 1978-1981

 

 

 

Milj. kr

Åriig procentuell förändring.

 

 

1980,

1975 års

priser

 

 

 

löpande

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

priser

1978

1979

1980

1981 prognos

Statliga affärsverk

 

 

 

 

 

exkl. industri

7 247

-1,4

-3,5

19,4

5,9

Statliga myndigheler

 

 

 

 

 

inkl. mililära

4689

15,2

-0,9

-8,4

- 5,7

Statliga förelag

 

 

 

 

 

(industri m. m.)

5 588

0.9

11,5

30,4

-18,8

Slalliga investeringar

 

 

 

 

 

totalt

17522

4,2

1,1

13,3

- 5,0

därav: byggnader

8 709

6,7

-1,2

2,7

- 5,4

maskiner

8813

1,4

3,9

25,6

- 4,6

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Eleräkningarna grundar sig pä enkäter som statistiska centralbyrån sam­lade in februari 1981 frän statliga myndigheter, affärsverk och företag.

Inom affärsverken steg investeringarna med drygt 19% 1980 till följd av alt byggandet ökade med 13% och maskininköpen med 26%. Det är huvudsakligen statens järnvägar, televerket och statens vattenfallsverk som ökat sina investeringar. De statliga företagens lotala invesleringar steg 1980 med över 30%, varav ökade maskininvesteringar svarade för merpar­ten.

Myndigheternas invesleringar minskade med drygl 8% 1979-1980. De dominerande byggnadsinvesteringarna sjönk med 13%, vilket främst beror på ett minskat vägbyggande, men också på neddragningar av det byggande som byggnadsslyrelsen administrerar.

Utifrån de planer som föreligger för 1981 beräknas de statliga investe­ringarna minska med 5% jämfört med 1980. Sålunda väntas en nedgång inte blott av myndigheternas ulan även av de statliga företagens invesle­ringar. Affärsverkens investeringsexpansion väntas däremot fortsätta. Så­väl byggnads- som maskininvesteringarna väntas för de statliga investe­ringarna sammantaget minska med 5%. Pä byggsidan märks främst en fortsall neddragning av vägbyggandet samt en ökning inom postverket. De tolala maskininköpen päverkas av ett engångstillskott i form av en färja som enligt planerna skall levereras till statens järnvägar under 1981 samt av att den statliga industrin minskar något från den höga nivån 1980.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  131

Kommunala investeringar

Den kommunala sektorns investeringar ökade enligt preliminära kal­kyler totalt sett med 'il/2% i volym 1979-1980. Byggnadsinvestering­arna beräknas därvid ha sfigit med 5%, medan inköpen av maskiner och inventarier sjönk med 21/2%. (Se labell 7:7.)

Tabell 7:7 Kommunala investeringar 1979-1981

 

 

 

Milj. kr. 1980, löpande priser

Åriig procentuell 1975 års priser

förändring.

 

1979

1980

1981 prognos

Kommuner därav: affärsverk

myndigheler Landstingskommuner Övriga'

Summa

därav: byggnader maskiner

11953 3581 8 372 3 655 3 534

19142

16310

2832

-  1,9 -10,0

2,3 0,4 8,7

0,3

0,4 0,1

1,5 1,0 1,7 7,6 6,6

3,5

4,8 -2,5

-0,9

-3,4 0,2 3,7 0,1

0,2

-1.2

7,3

' Häri innefattas kommunägda förelag, församlingar m. m. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Till grund för kalkylerna över invesleringsulvecklingen 1980 och 1981 ligger en av statisfiska centralbyrån i februari insamlad enkät bland kom­muner och landstingskommuner, samt en enkät avseende vissa av de kommunägda företagen. Landstingskommunernas investeringsuppgifter i februarienkäten för det innevarande året brukar i allmänhet stämma väl överens med det utfall som senare redovisas. Kommunernas investeringar 1980 har dock på basis av tidigare erfarenhet nedjusterats, främst på maskinsidan.

Kommunemas och landstingskommunernas sammanlagda byggnadsin­vesteringar beräknas ha ökat med 2 1/2% i volym 1979-1980. Landstings­kommunernas byggnadsinvesteringar steg med 8%, medan investerings­ökningen inom kommunerna begränsades lill 1 1/2%. På maskinsidan sy­nes kommunernas och landstingskommunernas investeringar ha ökal med 4%. Detta innebär att kommunernas och landsfingskommunernas investe­ringar totalt sett steg med 3%. De kommunala företagens lotala investe­ringar synes ha ökat med 81/2% i volym 1979-1980.

Den kommunala investeringsaktiviteten är beroende av bl. a. utveckling­en av byggnadskostnader och prisutvecklingen i övrigt för investerings­varor liksom av tillgången på produktionsresurser inom byggsektorn. Ef­tersom de årsvisa budgetramarna i allmänhet lorde vara tämligen snävt fastlagda och angivna i nominella belopp kan prisutvecklingen normalt förmodas ha en rätt stark inverkan på investeringsvolymen i kommunerna.

' 1 detta avsnitt redovisas de kommunala investeringarna exkl. bosläder och indu­stri.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  132

Tabell 7:8 Planerade och faktiska förändringar i kommunernas och landstingskommunernas totala investeringar 1972-1981

Årlig procentuell förändring. 1975 års priser

 

 

1972

1973

1974

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

Planerat i februari

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

året innan

-3

- 8

-4

0

1

14

4

12

11

5

Faktiskt inträffad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

förändring

1

-10

-7

-2

-2

9

-4

-  1

3

(0)

Differens

4

- 2

-3

-2

-3

-5

-8

-13

-8

(-5)

Anm. De av kommunerna angivna investeringsplanerna har omräknats till fasta priser på basis av prisutveck­lingen för investeringsvaror. Vid fastprisberäkningarna av kommunernas planer för 1981 har använts konjunk­turinstitutels prognos för prisutvecklingen 1980-1981. Planerna redovisas i denna tabell som kvoten mellan prognosärets enkätvärde och föregäende års utfall i fasta priser. För planförändringen 1980-1981 har använts del preliminära utfallet för 1980. Uppgifterna inom parentes är prognoserade. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

I tabell 7:8 redovisas kommunernas och landstingskommunernas samman­lagda investeringsplaner för 1981 omräknade till procentuell volymföränd­ring tillsammans med planer och faktiska förändringar för några tidigare år. De av kommunerna och landstingskommunerna angivna investeringspla­nerna omräknas alltså till investeringsbelopp i fasta priser. För 1981 har använts den inom konjunkturinstitutet kalkylerade prisutvecklingen 1980-1981 av byggnadspriser resp. priser på maskiner och inventarier. De så omräknade investeringsplanerna bör sedan korrigeras med hänsyn till mönstret för tidigare avvikelser mellan planer och utfall.

Investeringsutvecklingen har överskattats kraftigt under 1978-1980. Detta torde sammanhänga med de betydande finansiella överskotten inom den kommunala sektorn under 1978 och 1979. Mot bakgrund av sin goda ekonomi har kommunerna och landstingskommunerna slälll upp omfal­tande investeringsprogram, som sedan endast i begränsad utsträckning kunnat genomföras. Investeringsanslagen har sålunda utnyttjats i avsevärt lägre grad än som förutsetts. Den stora negativa differensen mellan planer och utfall 1978 förklaras i hög grad av förseningar av pågående byggnadsar­beten och igångsättningen av nya projekt detta år. Förseningarna var en följd av det försämrade planeringsläget inom kommunerna bl. a. efter den kraftiga barnstugeulbyggnaden 1977. Även 1979 och 1980 förekom förse­ningar, vilka medförde stora negativa avvikelser mellan planer och utfall. Dessa har emellertid till skillnad mot 1978 främst orsakats av den betydan­de brisl på byggnadsarbetare som förelåg under 1979 och 1980. Den nega­tiva differensen 1980 har dock reducerats avsevärt jämfört med 1979. Detta torde vara en följd av en nedgång i aktiviteten på byggmarknaden i många regioner mot slutet av 1980, vilket inneburit att bristen på byggarbetskraft blivit mindre kännbar.

Kommunernas och landstingskommunernas sammanlagda investerings­planer för 1981 anger en fortsatt ökning av investeringarna. Dä tillgången på byggnadsarbetare under 1981 sannolikt blir bättre än under 1980, till följd av en fortsatt minskning av aktiviteten inom byggsektorn totalt sett.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       133

har de jämförelsevis låga investeringsplanerna för 1981 nedjusterats med en korrigeringsfaktor som är lägre än de differenser som förekommit under fidsperioden 1978-1980.

Kommunernas och landstingskommunernas sammanlagda investe­ringsvolym 1981 beräknas efter ovan nämnda nedjustering ligga kvar på i stort sett samma nivå som 1980. Inköpen av maskiner och inventarier förutses stiga med 21/2%, medan byggnadsinvesteringarna väntas bli i storl sett oförändrade. De totala investeringarna inom landstingskommu­nerna beräknas stiga med 3 1/2 %, medan de förutses sjunka med 1 % inom kommunerna. Inkluderas församlingarna och de kommunägda förelagen pekar kalkylerna för den kommunala sektorn totalt sett pä en oförändrad investeringsnivå under 1981 jämfört med 1980.

7.3 Lagerinvesteringarna

Den lageruppbyggnad som för ekonomin som helhel inleddes under hösten 1979 kom all fortgå under hela 1980. Trots att tillväxten av lager­stockarna sjönk väsentligt under fjärde kvartalet kom lagerökningen att för hela 1980 uppgå till 3,6 miljarder kr. i 1975 års priser. Det är omkring 1 miljard kr. lägre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten för 1981. Huvuddelen av skillnaden ligger emellertid i revideringar av utfallen för de tre första kvartalen. Utfallet för Qärde kvartalet kom lika­fullt för lagren sammantaget att bli omkring 400 milj. kr. lägre än förutsett. För industrin blev överskattningen av utfallet fjärde kvartalet än större men å andra sidan kom den faktiska lageravvecklingen i handeln att över­skattas. Omslaget i lagerinvesleringarna 1979-1980 kom ändock att mol­svara ett positivt bidrag till den inhemska efterfrågan motsvarande 1,4% av bruttonationalprodukten.

Merparten av lageruppbyggnaden 1980 skedde inom induslrin. Dess lager sjönk ännu under Qärde kvartalet 1979. Fallet i i lagerstockarna var koncentrerat till färdigvarulagren medan lagren av varor i arbete börjat stiga. Som framgår av vidstående diagram ökade lagerstockarna kraftigt under första halvåret 1980. Färdigvarulagren drogs upp, samfidigt som tillväxten av lagren av varor i arbete filltog. Insatsvarulagren däremot steg endasi obetydligt, till en del beroende på fortsatta oönskade minskningar av skogsindustriernas rundvirkeslager. En betydande del av iagerökningen första halvåret föll på andra kvartalet och torde till en del sammanhänga med arbetsmarknadskonflikterna. Lagerutvecklingen tredje kvartalet kom därigenom snarast alt bli fallande för insatsvaror och varor i arbete, medan den ökning som skedde för färdigvarulagren blev myckel liten. Fjärde kvartalets lagerökningar blev återigen mycket betydande, särskilt av fär­digvaror, medan lagren av varor i arbete fortsatte att dras ner. Ökningen av färdigvarulagren andra halvåret 1980 skedde i basindustrierna. Lager­stockarna vid utgången av 1980 blev ändå förhållandevis normala, efter-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget      134

som de i många fall var myckel små vid ingången av året. Inom verkstads­industrin kom snarast en än mer återhållsam lagerpolilik att prägla andra halvåret; färdigvarulagren steg endasi obetydligt Qärde kvartalet efter en relativt kraftig minskning tredje kvartalet. Industrins lager av varor i arbete sjönk andra halvåret, medan en fortsall blygsam ökning av insats­varulagren skedde. Sammantaget kom därmed induslrilagren, exkl. var­vens, all öka med blott omkring 0,7 miljarder kr. andra halvåret 1980 efter en tillväxt på 1,7 miljarder kr. första halvåret. Lagerkvolen - dvs. lager­slocken i förhållande lill produktionsnivån - kom därmed atl under 1980 för färdigvarorna stiga relativt långsamt och detta inte bara jämfört med 1975 utan också t.ex. med 1970. För insalsvaror och varor i arbete ökade lagerkvoterna knappast alls under 1980.

Prognoserna för 1981 innefattar en fortsatt restriktiv lagerpolitik med en minskning av lagren av insalsvaror och varor i arbete under första halv­året. Någon ökning torde ske av färdigvarulagren inom åtminstone delar av basindustrierna. Lagerförändringarna under andra halvåret förutses bli obetydliga. Totalt sett skulle därmed industrins lager minska med 0,4 miljarder kr. 1981 efter att ha vuxit med 2,5 miljarder kr. 1980.

Varvens lager (dominerade av varor i arbete) minskade nägot 1980 och väntas så göra också 1981.

Handelns lager steg betydligt under 1980 även om del inom partihandeln skedde en minskning Qärde kvartalet. Detaljhandeln väntas skära ner sina lager under 1981. För partihandeln förutses ingen lagerförändring bortsett från en planerad ökning av råoljelagren.

IJord- och skogsbruket fortsatte lagren av rundvirke att sjunka fram lill hösten 1980 då de steg nägot. Ökningen förutses fortsätta under 1981.

Totalt för alla näringsgrenar beräknas lagren minska med 0,6 miljarder kr. 1981. Omslaget i lagercykeln från ökning 1980 fill en nedgång 1981 beräknas därmed ge ett negativt bidrag till den inhemska efterfrågan 1981 motsvarande 1,3%.

Tabell 7:9 Lagervolymförändringar totalt och efter näringsgrenar 1977-1981

Milj. kr., 1975 års priser

 

 

1977

1978

1979

1980 prel.

1981 prognos

Jord- och skogsbruk

-  507

-   386

-  446

-117

95

Industri

-2452

-4967

-1759

2288

-565

El-, gas- och vallenverk

130

-    81

105

30

-100

Partihandel

5

15

191

1044

260

Detaljhandel (inkl. trans-

 

 

 

 

 

portmedelshandel)

460

-  898

132

312

-300

Summa

-2364

-6317

-  777

3557

-610

Källtir: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

135

Diagram 7:4 Totala industrins lagervolymförändring 1968—1981'

Milj. kr. 1975 års priser. Säsongrensade halvårsdata

1000

O

-1000

 

 

 

 

J\

 

Insatsvar

or  ex

U. varv

 

 

 

 

 

 

 

/

 

\-

 

 

pN

 

 

 

 

 

 

N

 

 

 

1

 

V

 

s'

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Färdigvaror exkl

varv

 

f\

L

 

 

 

 

 

2000

1000

0

1000

 

f\               

1

V\

 

 

 

 

A

'"A

M

 

 

 

\ /

r\

K

-2000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

\

M

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5000

•

 

Totalt  exkl. varv

 

 

A

 

 

 

 

 

 

4000

             

\

3000

/a                  k

/

\

 

/v                /

 

\

 

2000

/

 

A      h

 

 

1000

/

 

\    

 

 

\         

0

.A

 

 

\.

r\

 

/

 

 

\

t

\

K

y

 

 

 

\

y

 

 

 

\

/

 

-1000 -2000

 

 

 

 

V /

 

 

 

\          /'

 

 

 

 

 

 

 

>•

 

 

 

'

/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

\/

 

 

 

-3000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

V

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

n

 

 

 

J___ L

L

J___ L

1968   1969    1970     1971     1972    1973    1974     1975    1976    1977    1978    1979    1980     1981

' Exkl. varvens lagervolymförändringar.

Anm. Fr.o.m. första kvartalet 1972 redovisas lagerinvesleringarna enligt en ny metod, vilket stör jämförelser med tidigare perioder i icke känd omfattning. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        136

8    Industrins lönsamhet, kostnader och priser

8.1 Sammanfattande bedömning

Den svenska industrins vinstmarginaler nådde, såvitt man nu kan bedö­ma, något högre nivå 1980 än 1979. Denna bedömning grundar sig dels på inom konjunklurinslitulel gjorda beräkningar, baserade på nationalräken­skaperna, och dels pä en sammanställning av ett antal större industriföre­tags helårsresultat. Det kan nämnas att vinstökningen enligt institutets beräkningar är något större än vad sammanställningen av företagens bok­slut indikerar. Diskrepansen är dock så liten att den inte nämnvärt inverkar på bilden av vinstutvecklingen som svagt uppåtgående. Uppgifterna i texten nedan grundar sig, vad gäller 1980 och 1981, genomgående på de inom inslilulel utförda beräkningarna. Vinstmarginalhöjningen ledde till­sammans med en ökning av bruttonalionalproduklionsvärdet med 13,5 % till alt industrins vinster i löpande priser ökade från 10,6 miljarder kr. 1979 lill 13,4 miljarder kr. 1980. Produktionsökningen beslår i sin lur av en prisökningskomponent på 13,1 % och en volymökning på 0,4 %.

Tre av de redovisade delbranscherna visar mättliga vinstökningar medan den Qärde, petroleumraffinaderier har drabbats av elt mycket kraftigt vinstfall. De myckel kraftiga prisökningarna på råolja och, i någon mindre män, på petroleumprodukter har dock medfört all beräk­ningarna är behäftade med viss osäkerhet. Huvudanledningen fill pe­troleumraffinaderiernas oförmånliga vinstutveckling 1980 är emeller­tid den kraftiga ökningen i de till slor del kontraktsbundna råoljepri­serna kombinerad med etl genom slora utbud på spotmarknaden pres­sat pris pä raffinerade produkter.

Vinsterna inom massa-, pappers- och pappersvaruindustrin har i hög grad påverkats av den ojämna prisutvecklingen för branschens pro­dukter. Mellan åren 1975 ocb 1978 var priserna oförändrade medan löne- och råvarukostnaderna sleg med ca 18 %. Resultatet blev en kraftig försämring av vinstmarginalerna och bottenäret 1978 nådde driftsöverskotlet enligl nationalräkenskaperna minus 1,6 miljarder kr. En förbättring av marknaderna för massa och papper kom till stånd 1979 och 1980, vilket banade vägen för rejäla prishöjningar; 14,5 % 1979 respektive 18% 1980. Produktionskostnaderna steg relafivt mått­ligt 1979, framförallt på grund av stark produktivitetsutveckling och sänkta priser pä skogsråvara, och en återhämtning av vinstmarginalen kunde inledas. 1980 sjönk branschens produktivitet samtidigt som rå­varukostnaderna sleg med drygt 14 %, det senare framförallt betingat av starka prisökningar pä olja och skogsråvara. Marginalerna kunde trots detta höjas något men 1980 ärs vinstnivå, mätt som andel av förädlingsvärdet, blev ändå inte högre än vad som registrerades under den förra lågkonjunkturens sämsla år; 1972. Detta får anses som otill-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  137

fredsställande, speciellt som flera skogsförelags finansiella resurser i stort sett förbrukats under föriuståren. Etl anlal goda vinstår har därför sagts vara nödvändiga för branschens fortsatta utveckling. Vad gäller den ofta omtalade bristen på skogsråvara är det med denna ansats svårt alt bedöma effekterna härav på företagens vinster. Nedgången i pro­duktionsvolymen 1979—1980 är emellertid helt hänföriig till massain­dustrin och en förklaring till delta är brist pä massaved, en annan inverkan av arbetsmarknadskonflikterna.

Verkstadsindustrins vinster är i mycket högre grad än vad gäller petro­leumraffinaderierna samt massa-, pappers- och pappersvaruindustrin bero­ende av limlönekostnadernas och arbetsproduktivitetens utveckling. Den relativt måttliga timlöneökningen 1979 tillsammans med en kraftigt stegrad produktivitet (8,8 %) gjorde del möjligt för branschen att höja vinstmargi­nalen något, trots att exempelvis den för industrin vikliga förbruknings­varan Qock eldningsolja samtidigt ökade ca 75 % i pris. Lönekostnaden per producerad enhet - dvs. nettot av timlöne- och produktivitetsförändring — som var oförändrad under 1979 beräknas för 1980 ha stigit med ca 6 %. Insatsvarukostnaderna fortsatte alt öka i snabb takt men genom att höja försäljningspriserna relativt kraftigt lyckades verkstadsindustrin även 1980 förbättra sin vinstmarginal med ca en procentenhet.

Vinstmarginalernas utveckling inom verkstadsindustrin och även inom större delen av restbranschen annan tillverkningsinduslri exkl. varv har ägt rum i anslutning lill att de svenska industriprodukternas priser höjts i förhållande till de genomsnittliga priserna inom inlernationell handel, såväl 1978-1979 som 1979-1980. Detla har i sin lur lett till marknadsandelsför­iuster. På kort sikt torde dylika höjningar av relativpriset ha övervägande positiva effekter pä rörelseresultatet, men den mera långsikliga inverkan kan visa sig mindre förmånlig. Den springande punkten är att effekten av en relalivprisförskjulning enligl konjunkturinstitutets beräkningar vad gäl­ler bearbetade varor ger effekter på marknadsandelen så långl som ivå år efter det alt förskjutningen ägt rum medan förslaårseffeklen är förhällande-vis måttlig. (Se även kapitel 3 om utrikeshandeln.) Detla medför atl det på etl års sikt som regel lönar sig alt höja produktprisel för del enskilda förelagel medan effeklen på längre sikt inte kan väntas bli lika gynnsam.

Även för annan tillverkningsindustri exkl. varv är lönekostnaden per producerad enhet en central faktor. 1979 sleg denna mycket mältligl för att året därpå öka med ca 7 %. Detta tillsammans med all man, i ännu högre grad än inom verkstadsindustrin, under de nämnda åren höjde sina försälj­ningspriser medförde att måttliga marginalförbättringar kom till sländ.

Sammanfattningsvis kan kanske frägan om 1980 skall bedömas vara etl "gott" eller "dåligt" vinstår för tillverkningsindustrin någol belysas med hjälp av diagram 8: 1. Brultovinstmarginalerna nådde 1979, både om de uppskattas med data enligl nationalräkenskaperna och enligl företagssta­tistiken, upp i nivå endast med vad som registrerades under lönsamhels-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

138

Diagram 8:1 Bruttomarginaler i tillverkningsindustrin (SNl 3) enligt företagsstatisti­ken och nationalräkenskaperna 1970—1979

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12

 

.A.

 

 

10

 

/

n

.

 

 

 

jr

 

v X

 

Bruttoöverskott i % ov

 

 

r

 

 

 

produktionsvärdet

 

'****]

..

Å

r

 

 

'notional räkenskaperna)    .

8

 

N.

y

 

 

K.

 

/

"

->->

f

 

 

 

 

{/

6

Röreljeresultut före avskr ! % av omsättningen

Ivnin

q

 

 

\

 

/

(färetaq

stcilistiken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

L

I

I

_L

1970       1971        1972       1973       1974       1975       1976 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

1977       1978

1979.

svackan 1971-1972. För 1980 kan sedan brultovinstmarginalen beräknas ha ökat ytterligare något. Vid jämförelser mellan 1979—1980 och svackan 1971 -1972 finns det anledning all ha i minnet all prisökningslaklen pä de flesta varor var obetydlig 1971 och 1972 och all de realiserade prissleg­ringsvinsterna följaktligen var mycket små. Under 1979 och 1980 var däremot prisslegringsvinsterna slora, vilkel påverkade förelagsstalistikens brutlomarginal 1979 och i realiteten troligen även beräkningarna enligt nationalräkenskaperna. Den renl operativa brullomarginalen - med varu­förbrukningen fullt konsekvent värderad till åleranskaffningspriser - var därför troligen fortfarande lägre 1979 och 1980 än 1971 och 1972.

Beträffande 1981 har konjunkturinstitutet förutsatt en viss återhållsam­het i företagens prissättning vilken bland annat skulle medföra all Sveriges relativa exportpris för bearbelade varor förblir på samma nivå som 1980. Samlidigl bedöms efterfrågan pä svenska industriprodukter ulvecklas så ogynnsamt att produktionsvolymen minskar inom alla branscher ulom massa-, pappers- och pappersvaruinduslri. Della väntas självfallet påverka produktiviten negativt - en endasi myckel måttlig ökning (2 %) är progno­serad - och i förlängningen även vinstmarginalerna. I förening med en icke alltför svag prisutveckling pä insatsvaruförbrukningen leder ovanslå­ende antaganden enligt föreliggande kalkyl lill sänkningar av såväl vinst­marginaler som driftsöverskotten om 0.2 miljarder kr. beräknas därtill

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

139

komma från reduceringen av olika former av slöd lill industrin. Pä deltids-branschnivå väntas vinsterna sjunka tämligen krafligl inom övrig tillverk­ningsindustri exkl. varv och i något mindre grad inom verkstadsindustrin. Skillnaden mellan de bägge branscherna beror huvudsakligen pä atl terms of trade beräknas utvecklas gynnsammare för verkstadsindustrin. Endast massa-, papper- och pappersvaruindustrin synes kunna höja sin vinstmar­ginal. Anledningen är en väntad gynnsam utveckling av försäljningspri­serna.

Tabell 8:1 Driftsöverskott i tillverkningsindustrin exkl. varv 1976—1981

Förädlings­värde 1980. miljarder kr.

1976

1977

1978

1979

1980

1981

 

Miljarder kr.

Massa-, pappers- och pappers­varuinduslri

Petroleumraffinaderier m. m.

Verkstadsindustri exkl. varv

Annan tillverkningsindustri exkl. varv

Tillverkningsindustri exkl. varv

Proceni av förädlingsvärdet Massa-, pappers- och pappers­varuinduslri Petroleumraffinaderier m. m. Verkstadsindustri exkl. varv Annan tillverkningsindustri

exkl. varv Tillverkningsindustri exkl. varv

9.3 0.4

48,1

54,6 112,3

 

0,1

-  1.7

-  1,6

-0.3

0,6

1,5

0,6

l.l

1.1

1.6

- 0.2

- 0,2

3,8

1.3

1,3

2.6

4,2

3.4

2,0

2,6

3,6

6.8

8,8

6.3

6,5

3,2

4,4

10.7

13.4

II.O

2,3

-33,9

-27,9

-4.4

6.6

14.2

58.1

70.4

67,3

73.8

-51,0

-43.7

10.1

3.5

3,5

6,1

8,7

6,9

5,1

6,2

8,1

13,7

16.2

11,4

7.8

3,8

4.9

10,4

12,0

9,5

Anm. Driftsöverskottet beräknat netto (med avdrag för kapitalförslitning) och med tillägg av subventioner. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Av labell 8: 1 och diagram 8: 2 framgår effekterna av de gjorda pris- och kostnadskalkylerna pä industrins driflsöverskolt (nello) under 1980 och 1981. I beräkningarna ingår avdrag för kapitalförslitning och tillägg av subventioner. Driftsoverskottets andel av förädlingsvärdet beräknas så­lunda öka 1979-1980 för alt sedan sjunka 1980-1981.

8.2 Industriprodukternas prisutveckling

Fram till mitten av 1970-lalet var det regel alt de svenska industripro­dukternas priser år för är steg i någoriunda samma takt som världsmark­nadspriserna. De avvikelser som förekom var i allmänhet inte större än att de kunde förklaras av skillnader i varusammansättning mellan den svenska och den utländska industrins produktion. Ocksä produktionskostnadernas utveckling brukade ganska väl följa världsmarknadspriset. Denna stabilitet i pris- och kostnadsrelationer medförde att variationerna i industrins lön-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

140

Diagram 8:2 Driftöverskottets och kapitalförslitningens andelar av förädlingsvärdet i tillverkningsindustrin exkl. varv 1970—1981

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

35 30 25 20 15

 

 

 

A

A

Drlftsdve

\

rskott,

jrutto

 

 

 

 

\

r\

M

/

A

\

(i

 

A

 

"

"»

 

 

t

1 1 1

tsöversk o

\

\

\

N -

rA

/

 

 

 

\

/

'       net

\

\..

•

.....

 

-.

 

10

,...

 

—,«-—

5

....

Kapital

.....

försl ilnl

10

 

 

A

\

 

 

t

 

 

 

 

 

 

 

 

 

\-

*.—

 

 

 

_L

L

J____ L

J____ L

1970   1971   1972    1973   1974    1975   1976   1977   1978   1979    1980   1981 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

samhel inle blev speciellt kraftiga. Pä senare år har ulvecklingsmönstrel varit betydligt mer ryckigt, vilkel diagram 8: 2 ger lydliga besked om. Vinstmarginalerna har svängt kraftigt mellan åren och likaså har varia­tionerna i relativpriset i förhållande till utlandel varil avsevärda.

Under 1979 höjde den svenska industrin sina försäljningspriser mer än världsmarknadspriserna trots alt de svenska produktionskostnaderna öka­de klart långsammare än genomsnilttet för omväriden. Förklaringen lill detta torde i främsta rummet vara all induslrin hade elt starkt behov av förbättrade vinstmarginaler efter de mycket svaga åren 1977 och 1978. 1980 höjdes relativpriset gentemot utlandel återigen samlidigl som arbets­kraftskostnaderna per producerad enhet ökade lika snabbt i Sverige som för genomsnittet av de största konkurrentländerna. Nettoresultatet av detta blev att vinstmarginalen i de svenska företagen visade en svag ökning. I följande tablå illustreras pris- och kostnadsutvecklingen under senare år för den svenska verkstadsindustrin. De internationella priserna har härvid approximerats med importprisema:

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 141

Index 1976 = 100

1976     1977     1978     1979     1980

96,5

92.5

95,6

98,2

99,6

95.2

97,6

99.1

96,9

97.1

98,0

99.1

Svenskt produktpris   [qq

Importpris Svensk produktionskostnad  |qq

Importpris
Svenskl produktpris   jqq

Svensk produktionskostnad

Anm. Priser och kostnader enligt nationalräkenskapernas definitioner.

Verksladsindustrin var den bransch i dessa beräkningar där försälj­ningspriserna ökade svagast 1978-1979, vilket förklarar att margina­lerna - trots den relativt förmänliga utvecklingen av de rörliga produk­tionskostnaderna - steg endast måttligt (se tabell 8:2). Marginalförbät­lringen beräknas ha blivit något större 1979-1980, då ökande produk-fionskoslnader möttes med tämligen kraftiga prishöjningar. Massa- och pappersindustrin registrerade däremot en väsentlig prisuppgäng 1978-1979, vilket utgjorde grunden för den starka marginalförbättrin­gen. Prisomslaget avsåg uteslutande massan, vilken - på grund av det

Tabell 8:2 Produktpriser och rörliga produktionskostnader i tillverkningsindustrin exkl. varv 1977-1981

Procentuella förändringar

 

 

1977

1978

1979

1980

1981

Massa-, pappers- och pappersvaru­induslri

Produktpris

Rörlig produktionskostnad

Marginal

0,5

9,4

-8,1

1,1

-0,7 1,8

14.5 8,6

5,5

17,9

14,1

3.3

13,3 10.9

2.2

Petroleumraffinaderier m. m.

 

 

 

 

 

Produktpris

Rörlig produktionskostnad

Marginal

12,4 7,0 5,1

6,9

8,2

-1,8

31.5 31.7 -0.2

31.9

50.6

-12,4

24,6

24,4

0,2

Verkstadsindustri exkl. varv

 

 

 

 

 

Produktpris

Röriig produktionskostnad

Marginal

8.3 11.6 -3.0

9.9 9,7 0,1

8.6 7.6 0.9

10.0 8.8 l.l

6.5

7.2

-0.7

Annan lillverkningsinduslri exkl.

 

 

 

 

 

varv

 

 

 

 

 

Produktpris

Röriig produktionskostnad

Marginal

9,9 9,2 0,7

8.2 7.3 0.9

11.3 9.3 1.8

12.2 11.4 0.7

7.0

8.7

-1.6

Tillverkningsindustri exkl. varv          ,

 

 

 

 

 

Produktpris

Röriig produktionskostnad

Marginal

8,6 10,0 -1,3

7.9

7.2 .0,6

11,4 9,5 1,8

13,1 12,8 0.3

8,2

9,2

-0,9

Anm. Produktpris avser implicitprisindex för bruttoproduktionen. Rörlig produk­tionskostnad avser förbrukning och löner. inkl. kollektiva avgifter och icke varuan-knutna indirekta skatter per bruttoproduktionsenhet. Källor: Konjunkturinstilulet och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        142

speciella efterfrågemönslret för råvaror - är utsatt för stora prissväng­ningar, och dä vanligen starka prisökningar i konjunkturcykelns upp­gångsfas. Först 1979—1980 kunde en kraftig prishöjning, ca 17%, på papper genomföras, samtidigt som massan ökade ca 21 % i pris. De svenska petroleumraffinaderierna höjde sina producentpriser med un­gefär 35% 1978-1979 vilket dock var litet jämfört med vad som noterades på den s.k. spotmarknaden; de svenska importpriserna för oljeprodukter ökade t.ex. med i runt tal 80% 1978-1979. Under 1980 har oljemarknaden varit mer dämpad. De svenska producentpriserna ökade ändå totalt med ca 32% 1979-1980. Det genomsnittliga försälj­ningspriset för resterande industribranscher exkl. varv steg med 11,3% 1978-1979. Speciellt kraftiga var prisökningarna för ickejärn­metaller, kemiska produkter och sågat trä medan den tunga gruppen livsmedel endast steg ca 4 % i pris. 1979-1980 fortsatte de starka prisstegringarna; trävaror steg med ca 22 % och ickejärnmetaller med ca 24 % i pris. Sammantaget synes försäljningspriset för annan industri exkl. varv ha ökat med drygt 12 %.

Prognosen över prisutvecklingen 1980—1981 för industriproduk­terna har, som nämnls, utarbetats under en förutsättning om oförändra­de priser i relation till världsmarknadspriserna. Trots de i absolut bemärkelse påtagliga prisökningarna beräknas företagens marginaler minska med ca 1 procentenhet 1980-1981.

1 genomsnitt väntas industrins produktpriser öka med 8,2 %. Massa-och pappersindustrin sammantaget beräknas, till en del pä grund av den stigande dollarkursen, kunna öka produktpriserna med ca 13,5 % vilkel med hänsyn till den väntade koslnadsulvecklingen leder lill en fortsatt marginalförbättring. Petroleumraffinaderiemas försäljnings­priser väntas stiga förhållandevis måttligt 1980-1981. eller med 12,6 %. Marginalerna blir oförändrade och ligger därmed enligt dessa beräkningar även 1981 på en förlustbringande nivå. Prisutvecklingen för verkstadsindustrin exkl. varv synes bli något lägre än för industrin totalt. Orsaken är de dåliga marknadsulsikterna för verksiadspro­dukier, framför allt beträffande den viktiga gruppen investeringsvaror. Detta väntas ge utslag i att marginalerna minskar, men nedgången blir mindre än för totala tillverkningsindustrin borträknat varv samt massa-och pappersindustri. Denna bild överensstämmer också med hypotesen att verkstadsindustrin päverkas senare och i mindre utsträckning än industrigenomsnittet av konjunktursvängningarna. Inom annan till­verkningsindustri exkl. varv är det livsmedelsindustrin och övrigsek­torn (för definition, se kapitel 4, Produktionen) som beräknas höja sina priser mest. Prisprognosen 1980-1981 innebär genomsnittligt för "an­nan tillverkningsindustri" en ökning på 7 %. Den i förhållande till insatsvarukostnaderna återhållsamma prisutvecklingen väntas medföra en relativt kraftig sänkning av företagens marginaler eller med ca 1 1/ 2%.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  143

8.3 Industrins kostnadsutveckling

De rörliga produktionskostnaderna består, om man ser lill tillverk­ningsindustrin i dess helhet, till ungefär en tredjedel av löner och löneberoende avgifter m.m. och till resterande två tredjedelar av in­satsvaror och inköpta Qänster.' Den fasta kostnadsposten kapitalförs­litning som mäter kostnaden för att utnylQa realkapilal är jämfört med de rörliga kostnaderna för liten; den motsvarar enligl nationalräkens­kaperna 5 % av de rörliga kostnaderna. I en kapitalintensiv bransch som massa- och pappersindustrin är kapitalförslitningen givetvis mer betydande, ca 10 % jämfört med de röriiga kostnaderna. Räntor, pa­tenlkoslnader, inkomstskatter m. m. betraktas i nationalräkenskaperna inte som kostnader utan som inkomstomfördelningar. Från dessa pos­ter bortses även här.

Lönekostnaderna

I diagram 8:3 jämförs utvecklingen av industrins lönekostnader per producerad enhet med kostnaderna för insatsvaror och köpta Qänster. Ökningstakten i industrins lönekostnader har avtagit mycket påtagligt efter rekordhöjningen 1974-1975. Enligt nationalräkenskaperna ökade löne­kostnaderna per producerad enhet med endast 1,5 % 1978-1979. Produk­tiviteten ökade härvid med 7 % och timlönekoslnaderna med ca 8,5 % (se tabell 8: 3). Särskilt gynnsam var produktivitets- och lönekostnadsutveck­lingen i verkstadsindustrin där lönekostnaden per producerad enhet för­blev i stort sett oförändrad.

Produktivitetstillväxten 1979-1980 stannade vid låga 2,2 %, vilkel till­sammans med en timlönekoslnadsökning pä ca 10% resulterade i all lönekostnaden per producerad enhet ökade med ca 7 1/2 % inom induslrin exkl. varv. Dä det uppenbarligen existerar vissa Irögheter i anpassningen av anta/et arbetade timmar till förändringar i de behov som produktionen skapar bestäms produktiviteten, åtminstone på kort sikl, huvudsakligen av produktionsutvecklingen. Anpassningsprocessen synes dessulom vara särskilt trög vid produktionsminskningar. För alt illustrera ovanstående resonemang kan utvecklingen 1979-1980 studeras. I de fyra här redovi­sade branscherna varierade förändringarna i syssselsätlning. mall som antal arbetade timmar, mellan -3.0 % och -0,6 % medan produktiviteten varierade mellan -3,2 % och -1-4,6 %. Verkstadsindustrin hade den siörsta produktionsökningen, 2,9 %, och den näst produktivitetsutvecklingen, 3,7 %, medan en produktionsminskning på 3,8 % inom massa-, pappers-och pappersvaruindustrin synes ha varit den avgörande faktorn bakom atl produktiviteten sjönk med 3,2 %.

' Med att en kostnad är rörlig menas här all den pä kort sikt kan varieras i takt med produktionsvolymen. Eftersom företagen har begränsade möjligheteratt påkört sikl variera arbetsstyrkans storlek, borde lönekostnaderna rätteligen kanske kallas "be­gränsat rörliga".

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

144

Diagram 8:3 Rörliga produktionskostnader i tillverkningsindustrin exkl. varv 1971 — 1981

Årlig procentuell förändring

 

 

 

25

Pris pö förbruknino  A av insatsvaror            i   \

 

20

iV\

Lönekostnader w.m.

 

per producerad enhet

15 10

1  /

1      / \

'' / »

'    /      *

7    ''"

V/"\

5

 

\y

0

 

 

 

 

-5

■

 

I

J___ L

1971   1972   1973   1974   1975   1976    1977   1978    1979   1980    1981 Källor: Konjunklurinslilutet och statistiska centralbyrån.

Tabell 8:3 Lönekostnader och produktivitet i tillverkningsindustrin exkl. varv 1977-19811

Procentuella förändringar

1977-1978

1978-1979

1979-1980

1980-1981

 

Massa-, pappers- t>ch pappersvani-indiistri

 

 

 

 

Lönekostnad per timme

Produktivitet

Lönekostnad per producerad enhet

8.7

14.0

-4.6

8.6

7.3 1.2

9.8

-3.2

13.5

8.1 3.8 4.2

Pelroleiimrafjinaderier. m. m.

 

 

 

 

Lönekostnad per timme

Produktivitet

Lönekostnad per producerad enhet

9.2 -3.4 13.3

5.0

5.5

-0.4

9.8 4.6 5.0

8.1

-2.7 11.1

Verkstadsindustri exkl. var\'

 

 

 

 

Lönekostnad per timme

Produktivitet

Lönekostnad per producerad enhet

8.5 2.0 6.4

9.1 8.8 0.3

9,8 3.7 5.9

8.1 1.7 6.4

Annan tillverkningsinduslri exkl. varv

 

 

 

 

Lönekostnad per timme

Produktivitet

Lönekostnad per producerad enhet

10.7 6.0

4.4

8.0

5.2

2.7

9.8 2.6 7.0

8.1 2.0 6.0

Tillverkningsinduslri exkl. vtirv

 

 

 

 

Lönekostnad per timme

Produktivitet

Lönekostnad per producerad enhet

9.6 5.4 4.0

8.6 7.0 1.5

9.8 -t ■>

74

8.1 2.0 6.0

Anm. Lönekostnad per timme avser löner. inkl. kollektiva avgifter oeh icke varu-anknutna indirekta skatter, per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduk­tion i fasla priser per arbetad timme. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 145

För 1981 antas de ovan nämnda trögheterna fortsätta atl verka. Massa-, pappers- och pappersvaruindustrin bedöms, som enda bransch, kunna öka sin produktion vilket skulle leda till en bättre produktivitetsutveckling än hos övriga branscher. Verkstadsindustrins svaga produktivitetsökning bottnar på motsvarande sätt i ett väntat produklionsfall pä 1,4 %. Löne­kostnaden per timme har förutsatts öka lika mycket i alla tillverkningsin­dustrins branscher varför skillnaderna i den beräknade utvecklingen av lönekostnaden per producerad enhet helt beror på de olika produktivitets­antagandena. Totalt i tillverkningsindustrin exkl. varv bedöms limlöne­kostnad och produktivitet öka med respektive 8,1 % och 2 % vilkel ger en 6-procentig lönekostnadsökning per producerad enhet.

Kostnaderna för insatsvaror

Medan industrins lönekostnader per producerad enhet som nämnls i stort sett upphörde atl stiga 1978-1979, ökade kostnaderna för insalsvaror i en accelerande takt, säsom framgår av diagram 8:3. Denna tendens fortsatte sedan och en ännu kraftigare kostnadsstegring kom lill stånd 1979-1980. Merparten av insatsvarorna utgörs av industriprodukter och kurvan i diagrammet speglar därför i stor utsträckning industrins egna försäljningspriser. Exkluderar man den svenska industrins interna leveran­ser blir intrycket av en förstärkt ökningstakt i industrins insatskostnader än mer markant.

 

Procentuella förändringar från föregående är

 

 

1976                1977                1978                1979

1980

1981

9,3                  10,8                6,9                  11.8

16,9

11.7

Bakom den starka ökningen i insatsvarupriserna 1976—1977 låg till slor del devalveringen av kronan 1977 som verkade uppdragande på prisut­vecklingen för importen. Devalveringen bidrog också lill att driva upp insalsvarukostnademas uppgång kalenderårsvis 1977-1978, vilken emel­lertid detla till trots blev relativt blygsam. Ökningen 1978-1979 berodde framför allt på att importen av råolja och petroleumprodukter steg mycket kraftigt i pris, råoljan med ca 35% och pelroleumproduklerna med närma­re 80 %.

Vad beträffar utvecklingen 1979-1980 steg, som framgår av tabell 8:4, råoljans pris med 61 %, således mer än 1978-1979. Även priset pä tjock eldningsolja (den oljeprodukt som industrin företrädesvis an­vänder), ökade starkt i pris 1979-1980, dock inte så mycket som 1978-1979. Betydelsefull är vidare den starka uppgång i priserna på skogsrå­vara (sågtimmer och pappersved) som ägt rum 1979-1980. Prisöknin­garna på jordbruksprodukter har varit kraftigare än under hela 1970-talet, vilket naturligtvis påverkar livsmedelsindustrin. För 1980-1981 10    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga I.I

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  146

väntas, enligt vad som kan utläsas ur diagram 8:3, förbrukningens prisökningstakl reduceras, men den beräknas ändå överstiga 10 %. En viss väntad återhållsamhet i prissättningen hos verkstadsindustrin och övrig industri exkl. varv motverkas av förutsedda starka ökningar av oljepriserna samt priser på skogsråvara, massa och papper.

Tabell 8:4 Priser på olika insatsprodukter 1977-1981

Procentuella förändringar

1977-        1978-        1979-        1980-
1978     1979     1980     1981

-2,7

-1,8

13,9

13,1

-6,3

-5.5

13,6

18.6

5,2

4,5

11,6

7,9

3.4

20,8

16,8

8,4

0,6

35,1

61,4

27.2

12,8

24,5

20,8

14.0

6,8

7,6

16.9

13.0

6,4

9,7

14,0

13,0

-0,3

73,7

21,8

27,2

11,6

7,4

9,0

6,2

8,6

11,1

12,0

7,2

11,5

9.4

12.3

9,5

Sågtimmer

Massaved

Jordbruksprodukter

Mineraliska produkter exkl. råolja

Råolja

Pappersmassa

Papper och papp

Pappersvaror

Tjock eldningsolja

Verkstadsprodukter

Andra industriprodukter

Övrigt (tjänster, m. m.)

Källor: Konjunkturinstilulet. skogsstyrelsen och statistiska centralbyrån.

Genom att väga samman prisutvecklingstalen i labell 8:4 kan man skatta ökningen i industrins tolala insatskoslnader. Resultaten återges i tabell 8:5. För den totala industrin visar beräkningen en avmattning i insalsvaru­kostnademas ökningstakt 1980-1981. Massa- och pappersindustrins in­satskostnader bedöms härvid öka någol mer än genomsnittet beroende på kraftiga ökningar i massavedspriserna, medan den starka ökningen för petroleumraffinaderierna helt bestämts av prognosen för råoljeprisel.

Utvecklingen av de totala röriiga kostnaderna, lönekostnaderna och insatsvarukostnaderna sammantagna har redovisats i labell 8:2.

Tabell 8: 5 Sammanvägda priser på insatsprodukter för tillverkningsindustrin exkl. varv 1977-1981

Procentuella förändringar

1977-        1978-        1979-        1980-
1978     1979     1980     1981

0,5

11.2

14,3

13,0

7,8

32,7

51,9

24,7

2,2

12,7

10,8

7,7

8,4

12,8

13,1

9,8

8,6

13,7

15,2

10,6

Massa-, pappers- och pappersvaruinduslri Petroleumraffmaderier m. m. Verkstadsindustri exkl. varv Annan lillverkningsinduslri exkl. varv Tillverkningsindustri exkl. varv

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        147

9   Den offentliga verksamheten

9.1      Allmänt

Den offentliga sektorns verksamhet har på olika sätl betydelse för ut­vecklingen inom samhällsekonomin i övrigl. Dels påverkar de offentliga utgifter som avser konsumtion och invesleringar direkt den totala efterfrå­gan i ekonomin, dels påverkar skatter och transfereringar inkomsterna för hushåll och företag. Därmed har den offentliga verksamheten en indirekt inverkan på efterfrågeutvecklingen också inom den privala delen av eko­nomin. Härtill kommer den offentliga sektorns inflytande på ekonomin via kreditmarknaden, t.ex. budgetunderskottets finansiering och AP-fondens betydelse för utbudet på kapitalmarknaden. Effekterna via kreditmarkna­den berörs inte i detta kapitel utan tas upp i kapitel 10.

De definitioner och avgränsningar som här lillämpas överensstämmer med nationalräkenskaperna. Detta innebär en omläggning av beräkningar­na, då nationalräkenskaperna nu ändrat avgränsningen mellan slaten och socialförsäkringssektorn för att uppnä en bättre överensstämmelse med internationella normer. Till socialförsäkringssektorn räknas nu endast all­män sjukförsäkring, allmän tilläggspensionering saml erkända arbetslös­hetskassor. Till staten har förts kontant arbetsmarknadsstöd (KAS), ar­betsskadeförsäkring, folkpensionering, delpensionsförsäkring, frivillig pensionsförsäkring, lönegaranlifond och sjöfolkspensionering, vilka saml­liga tidigare inrymts i socialförsäkringssektorn.

Den offentliga verksamheten diskuteras i det följande med utgångspunkt från inkomst- och utgiftsöversikter för delsektorerna staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn samt för den offentliga sektorn som helhel. Översikterna ger en viss belysning av den offenlliga sektorns inverkan på samhällsekonomin.

Avslutningsvis presenteras i avsnitt 9.6 vissa beräkningar av finanspoli­tikens effekter på samhällsekonomin under perioden 1975-1981.

9.2      Staten

Beräkningarna över statens inkomster och utgifter bygger på budgetul­fallet för budgetåret 1979/80 samt på riksrevisionsverkets budgetprognoser för 1980/81. För andra halvåret 1981 har kalkylerna gjorts med utgångs­punkt från budgetförslaget för budgetåret 1981/82.

För att nå överensstämmelse med nationalräkenskapernas beräkningar har några definitionsändringar gjorts i förhållande till tidigare publicerade nafionalbudgeter. På inkomstsidan förs nu i likhet med nationalräkenska­perna debiterade preliminära A-skatter, dvs. inklusive januariuppbörden året efter. En annan skillnad är att kapitaltransfereringar till statliga affärs­verk tidigare fördes som transfereringar till företag. I enlighet med interna-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        148

tionella rekommendationer förs dessa nu under poslen utlåning och andra finansiella transaktioner. Denna post har däför ökats upp med ca 2000 milj. kr. 1979 medan tranfereringar till företag minskar med molsvarande belopp. På detta sätt erhålls ett finansiellt sparande som motsvarar natio­nalräkenskapernas definition av denna post.

I samband med att en del av socialförsäkringssektorn har flyttats över till staten har inomster och utgifter ökat kraftigt. Budgetsaldot förblir dock relativt opåverkat eftersom förändringen av inkomster och utgifter i stort sett balanserar varandra. Socialförsäkringssektorns finansiella sparande utgörs nu liksom tidigare praktiskt taget enbart av AP-fonden. Vid jämfö­relser med inkomsler och utgifter i bakåt i tiden har därför staten korrige­rats för omläggningen.

Som framgår av nedanstående tablå har statsbudgetens underskott ökat kraftigt under senare år. Efter alt ha legal på mellan 6 och 11 miljarder kr. under 1972-1976, försämrades budgetunderskottet drastiskt och beräknas uppgå till ca 54 miljarder kr. 1980. 1981 väntas underskottet nå upp till 70 miljarder kr. En del av försämringen är all hänföra lill inflationens inver­kan, men räknat som andel av BNP har budgetunderskottet ökat frän 2 ä 4% i början av 1970-talel till 12,5% 1981.

 

Budgetsaido 1972-1981

Miljarder kr., löpande priser

 

 

 

 

 

 

 

 

1972        1973

1974

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

Budgetsaido         -6          -6 Andel av BNP        3             2,5

-10 4

-11

4

-7 2

-18 5

-33 8

-45 10

-54 10,5

-70 12,5

Konjunkturuppgången 1979 medförde att statsinkomsterna ökade någol mer än 1978. Utgifterna ökade dock ännu snabbare. Del berodde dels på vissa utbetalningar av industripolitiskt stöd, dels på att arbetsmarknadspo­litiken fortfarande krävde omfattande resurser. Detla medförde att budget­underskottet växte även under 1979. Budgetunderskottet beräknas ha fort­satt att öka även under 1980 om än i något långsammare takt. Utgifterna fortsatte atl öka i ungefär oförändrad takt. Ökningen låg huvudsakligen på räntor på statsskulden och transfereringar till kommuner och hushåll. Inkomstsidan växte visserligen något snabbare 1980, bl.a. beroende pä höjningarna av de indirekta skatterna hösten 1980, men kommer inle upp i nivä med utgiftssidans ökning.

Budgetunderskottet väntas fortsätta att öka med ytterligare drygl 16 miljarder kr. 1981. Det beror på att utgiftsökningen nu blir 15% medan inkomsterna bara ökar med ca 9,5%, se tabell 9:1. Dessutom sker denna ökning från en väsentligt lägre nivå, eftersom inkomsterna 1980 endast motsvarar 80% av utgiftsnivån.

Den långsamma utvecklingen av statens inkomster sammanhänger bl. a. med de väsentliga omläggningar av skattesystemet som genomförts under

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

149

senare år. De direkta skatterna beräknas 1980 ha ökat med ca 6% för att år 1981 minska med drygt 7%. Detta beror dels på att utbetalningarna av kommunalskattemedel som är en avdragspost bland de direkta skattein­komsterna i tabell 9:1 beräknas öka starkt 1981, dels förväntas den totala lönesumman på vilka de direkta skatterna utgår öka med endast 5,3%.

Tabell 9:1 Statens inkomster och utgifter 1979-

Exkl. slalens affärsverk och aktiebolag

1981

 

 

Milj. kr.

 

 

Förändring

,%

 

1979

1980

1981

1979-1980

1980-1981

Löpande priser

 

 

 

 

 

1        Inkomster

131721

147260

161610

12,0

9,5

1.1     Direkta skaller

35 858

38040

35 180

6,0

- 7,5

1.2     Indirekta skatter

59704

68680

81480

15,0

18.5

1.3     Socialförsäkringsavgifler

20437

25 180

27900

23.0

11,0

1.4     Övriga inkomsler

15 722

15 360

17 050

- 2.5

11,0

2        Utgifter

162178

182920

210330

13,0

15,0

2.1     Transfereringar

116818

132630

155 550

13,5

17,5

2.1.1 Till hushåll

44011

51000

57 590

16,0

13,0

2.1.2 Till socialförsäkringssektorn

3 821

2780

3440

-27,0

23,7

2.1.3 Till kommuner

34260

38630

44640

13,0

16,0

2.1.4 Till företag

20351

18990

21630

- 6,5

14,0

därav: livsmedels- och ränte-

 

 

 

 

 

subventioner

7 178

8270

10760

15,0

30,5

induslripolitiska

 

 

 

 

 

åtgärder

6224

4180

2920

-33,0

-30,0

2.1.5 Till internationell verksamhet

4060

4170

4 890

2,5

17,5

2.1.6 Ränteutgifter

10315

17060

23 360

65,5

37,0

2.2     Konsumtion

39735

45 360

49580

14,0

9,5

2.3     Realinvestering

4603

4 680

4950

1,5

6,0

2.4     Lagerinvestering

896

100

120

 

 

2.5     Köp och försäljning av fas-

 

 

 

 

 

tigheter

126

150

130

19.0

-13,5

3        Finansiellt sparande

-30457

-35660

-48 720

 

 

4        Utlåning och andra finansiella

 

 

 

 

 

transaktioner

13081

14920

17840

14,0

19,5

därav: industripolitiska

 

 

 

 

 

åtgärder

4414

1520

1380

-65.5

- 9,0

5        Korrigeringspost

1950

2910

3440

 

 

6       Totalsaido

-45488

-53490

-70000

 

 

1975 års priser

 

 

 

 

 

Konsumtion

25 333

25 690

25 630

1,5

0,0

Realinvestering

3 233

2959

2 895

- 8,5

- 2,0

Anm. Nivån på inkomster och utgifter skiljer sig något från budgetdeparlementets beräkningar av redovis­ningsiekniska skäl.

Källor: Ekonomidepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Under 1980 medförde de föreslagna marginalskatlesänkningarna stats­finansiella kostnader på 2,8 miljarder kr. Inkl. effekterna av indexregle­ringen skulle därmed statens skatteinkomster bli 7,2 miljarder kr. lägre än om 1979 års skatteskalor hade tillämpats. För 1981 innebär den föreslagna

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         150

indexregleringen en minskning av statsinkomsterna med 6,6 miljarder kr. Inkl. effekterna av marginalskattesänkningen kommer statens skattein­komster att bli 6,8 miljarder kr. lägre än de skulle ha varil om 1980 års skatteskalor hade tillämpats och under förutsättning all dessa skalleskalor ger motsvarande inkomsler.

Däremot har de indirekta skatteinkomsterna utvecklats kraftigt de se­naste åren på grund av omläggningarna i skattesystemet som inneburit en övergång från direkt till indirekt beskattning.

Inbetalningarna av mervärdeskatt, som svarat för ungefär hälften av de statliga indirekta skatterna, beräknas öka med 13,5% 1980 och med ca 20% 1981. Inbetalningarna av mervärdeskatt sammanhänger med den privata konsumtionens utveckling. Av betydelse för de indirekta skattein­komsternas utveckling 1980 är vidare de punklskattehöjningar som riksda­gen beslutade genomföra under slutet av 1979 och i början av 1980. Sälun­da höjdes sprit- och tobaksskatten i slutet av oktober 1979. Vidare höjdes energiskatt m. m. den 18 december 1979 med 1 öre för elenergi och 45 kr. per m för olja. För bensin var höjningen 30 öre per liter. För dieseldrivna fordon höjdes kilomelerskatten i motsvarande mån. Dessutom höjdes for­donsskatten för vissa fordon. Höjningarna av fordonsskatten och kilome­lerskatten kunde dock av praktiska skäl träda i kraft försl den I februari 1980. Sammantaget innebar dessa punklskattehöjningar ökade statsinkom­ster på ca 4,5 miljarder kr. per år. Ylterligare höjningar av de indirekta skatterna företogs på hösten 1980, då momsen höjdes frän 17,1 % till 19% den 8 september. Skatterna pä vin, sprit och tobak höjdes samlidigl, medan skatterna pä bensin och eldningsolja höjdes den I oktober med 20 öre per liter respektive 50 kr. per m\ Dessa höjningar påverkade dock statens inkomster bara i begränsad utsträckning 1980. Under 1981 beräk­nas effekterna av dessa skattehöjningar bli ca 6 miljarder kr.

Mot bakgrund av bl.a. dessa punktskattehöjningar väntas statens in­komster från indirekt skall öka i betydligt snabbare takt under 1980 och 1981 jämfört med tidigare år. Totalt sett beräknas ökningen uppgå lill 15% 1980och med 18,5% 1981.

Statens inkomster av socialförsäkringsavgifler beräknas öka kraftigt 1980. Detta sammanhänger med en del höjningar av arbetsgivaravgifterna den I januari 1980, t. ex. barnomsorgsavgiften 0,3 procentenheter, delpen­sionsavgiften 0,25 procentenheter och avgiften till arbetsskadeförsäkring­en med 0,35 procentenheter. Tillsammans med den ovan angivna omlägg­ningen av bokföringen av de statliga myndigheternas arbetsgivaravgifter förklaras ökningen på 23% 1980. För 1981 väntas ökningen av dessa inkomster bli 11 %.

Statens övriga inkomster minskade 1980. Detta sammanhängde med en omläggning av bokföringen av de statliga myndigheternas arbetsgivaravgif­ter (exkl. avgiften för ATP). Dessa avgifter har tidigare överförts till socialförsäkringssektorn först i juni året efler avgiflsåret. Fr.o.m. den I

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       151

juli 1980 sker dessa överföringar ske löpande, vilket innebär att 1980 belastats dels med avgifterna för 1979 och dels med avgifterna för andra halvåret 1980. På samma sätt kommer 1981 även att belastas med avgif­terna för första halvåret 1980. Budgettekniskl redovisas delta som en minskad inkomst för slaten. För 1981 kommer dessa övriga inkomster all öka med 11 %, huvudsakligen beroende på ökade ränteinkomster.

Sammantaget väntas statsinkomsterna öka med 12% 1980. 1981 sjunker ökningslakten till 9,5%

Statens utgifter väntas fortsätta alt växa i snabbare takt än inkomsterna och ligger dessutom pä en nivå som är 25% högre än inkomsterna. 1980 beräknas ökningen bli 13% för atl nå upp till 15% 1981. Ökningen i transfereringarna tdl hushållen beror främst på ökningar i utbetalningar av folkpensionerna samt på de höjningar av det allmänna barnbidraget som genomförts både 1979 och 1980. Fr. o. m. den I januari 1980 höjdes barnbi­draget med 300 kr. till 2 800 kr. per barn och är och i oktober samma år med ylterligare 200 kr. Totalt sett beräknas de statliga transfereringarna lill hushållen öka med 16% 1979-1980 och med endast 13% 1981. Orsaken till den låga ökningstakten 1981 är dels att regeringens besparingsåtgärder börjar verka 1981 och dels att inga reformer har planeras ulan endasi automatiska utgiftsökningar.

Bland dessa transfereringar ligger numera också folkpensionerna. Folk­pensionens storlek är för ensamstående 95% av basbeloppet och för pen­sionärspar 155%. De pensionärer som saknar ATP eller har låg ATP är garanterade en årlig standardökning på 4% genom ärliga ökningar av pensionstillskotten fram t.o. m. halvårsskiftet 1981. Pensionstillskottet är f.n. 41% och höjs den Ijuli 1981 lill 45%.

Sedan 1976 har det varit möjligt för anställda mellan 60 och 65 år att ta ut delpension. Vid en reducering av arbetstiden läckte delpensionsförsäk­ringen tidigare 65% av inkomstbortfallet. Den 1 januari 1981 minskades detta till 50%. Denna möjlighet har kommit all utnyttjas av ett slorl och snabbt ökande anlal personer. Den I mars hade 68 700 personer delpen­sion. De allra flesta delpensionärer arbetar halvtid. Utbetalningarna beräk­nas 1981 uppgå till drygt 1500 milj. kr. Delpensionssyslemet omfattar fr.o.m. 1980 även egenförelagare. Därigenom fär bl.a. småföretagare, jordbrukare och fiskare möjlighet lill delpension.

Transfereringarna till företag inkluderar i enlighet med nationalräken­skapernas principer livsmedelssubvenlioner och räntebidrag till bostäder. Ränte- och livsmedelssubventionerna beräknas under 1980 ha uppgått till drygt 8 miljarder kr., en ökning med 15%. 1981 kommer dessa lill följd av bl.a. diskontohöjningen i januari 1981 alt öka med drygt 30%, vilket enbart ligger på räntebidragen. Som transferering till förelag räknas vidare bl.a. lagerstöd, pressstöd, transportstöd, bidrag till SJ för icke lönsamma järnvägar och stöd till energibesparande invesleringar. Del som framför allt förklarar den starka ökningen av iransfereringarna till företagssektorn

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 152

under senare är är emellertid de särskilda industripoliliska satsningarna inom varvsindustrin, stålindustrin, skogsindustrin m.fl. branscher. Dessa beräknas ha minskat med 33% 1980. 1981 väntas dessa industripolitiska transfereringar öka med 20% huvudsakligen beroende på atl lidigare ut­givna förlusllån till varv m.fl. nu förfaller lill betalning. Till stor del har också de industripoliliska insatserna utgått i form av lån och aktieinteck­ning. Denna del redovisas i labell 9:1 under poslen utlåning och andra finansiella transaktioner. 1981 kommer denna post att minska med 9%.

Som framgår av tabell 9:2 uppgår genomförda eller beslulade induslripo­litiska åtgärder fr. o. m. 1976 lill drygt 30 miljarder kr., varav närmare 60% i form av transfereringar och resten som lån och aktieteckning. Omkring 13 miljarder kr avser satsningar på varvsindustrin undi;r perioden 1976-1981. Merparten av industripolitiska åtgärder som riktas till skogsindustrin och stålindustrin har utgått i form av län och aktieteckning. Utbetalningarna har ökat kraftigt. Fram t. o. m. 1981 beräknas värdet av insatser ha uppgått till 7 miljarder kr. Under 1980 och 1981 minskar de industripolitiska insat­serna påtagligt jämfört med 1979.

Tabell 9:2 Industripolitiska åtgärder 1976-1981

Milj. kr.

 

 

1976

\911

1978

1979

1980

1981

Statliga företag

1887

1342

625

1615

1010

1600

Varvsindustri

556

1465

1638

5077

2260

2600

Stålindustri

-

-

1770

1652

1680

800

Skogsindustri

-

-

360

325

200

400

Övriga branscher

-

-

413

1969

550

300

Totalt

2443

2807

4806

10638

5700

5700

därav: transferering

420

1593

2594

6224

4 180

2920

lån och aktieteckning

2023

1214

2212

4414

1520

2780

Anm. Statliga företag omfattar i huvudsak företag inom Statsföretag, t.ex. NJA,

LKAB, ASSI m.fl.

Källor: Budgetdepartementet, industrideparlementet och riksrevisionsverket.

Transfereringarna till internationell verksamhet ulgörs huvudsakligen av gåvodelen i u-landsbiståndet. För 1980 beräknades gåvobiståndet uppgå till ca 4 miljarder kr. Inkl. krediler lill utvecklingsländer beräknas u-landsbiståndel 1981 uppgå lill närmare 5 miljarder kr. Ränteutgifterna pä statsskulden ökar f. n. myckel snabbt till följd av de snabbt ökande under­skotten i statsbudgeten och uppgick 1980 till över 17 miljarder kr. för att 1981 öka till drygl 23 miljarder kr. eller 11 % av stalsutgiflerna.

Den statliga konsumtionen beräknas öka med 14% och 9,5% i löpande priser 1980 respektive 1981. Under 1980 blev den statliga sysselsättnings­ökningen ca 5000 personer. För 1981 väntas en ökning av sysselsällningen inom den statliga sektorn med ca 1000 personer.

Investeringsverksamheten inom de statliga myndigheterna beskrivs när-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  153

mare i kapitel 7. De statliga myndigheternas invesleringar beräknas öka med 6% 1981, främst till följd av ökat byggande. Hänsyn har härvid tagits till de av regeringen föreslagna arbetsmarknadspolitiska ålgärder som re­sulterar i ökade byggnadsinvesteringar.

Från 1979-1980 skulle därmed statens budgetunderskott ha ökat med över 8 miljarder kr. och uppgå lill ca 54 miljarder kr. 1980. Under 1981 beräknas budgetunderskottet öka ytterligare. Sälunda väntas det statliga budgetunderskottet uppgå till 70 miljarder kr.

Statens egen utlåning — bl.a. i industripolitiskt syfte - och övriga finansiella transaktioner ökade under 1979 och 1980. Genom anpassningen till nafionalräkenskaperna har en nivåhöjning gjorts med ca 2000 milj. kr. Genom bl.a. industripolitiska lån blir ökningen av de finansiella trans­aktionerna kraftig även under 1981. Orsaken är fortsatta ökningar på bl. a. bostadslånefonden samt en stark ökning av rörliga krediter för finansiering av statliga oljeinköp. Täckning av förluster inom varvs- och stålindustrin görs ofta i form av föriust eller garantilån. Dessa är egentligen en subven­tion, men förs inle förrän lånen förfaller till betalning som transferering lill företag. En stor del av de lån som utgivits de senaste åren är därför redan inlecknade som företagssubventioner under kommande år. Försämringen av statens finansiella sparande skulle därmed från 1980 till 1981 bli drygt 13 miljarder kr.

9.3 Kommunerna

Liksom under tidigare år har statistiska centralbyrån under februari 1981 genomfört en enkät till kommunerna avseende de kommunala inkomsterna och utgifterna 1980 och 1981. Enkäten har legat till grund för den bedöm­ning av den kommunala sektorns utveckling som redovisas i tabell 9: 3.

Vad gäller skatter och statsbidrag bygger redovisningen på uppgifter från riksrevisionsverkei och budgetdepartementet. Uppgifterna för 1979 och 1980 överensstämmer med nationalräkenskaperna.

Kommunernas skatteinkomster ökar under 1981 med ca 12,5%, vilket är en snabbare ökning än under 1980. Den snabbare ökningstakten är hänför­lig till att den kommunala utdebiteringen höjdes med 0,46 kr. den 1 januari 1981.

Statsbidragen ökar betydligt 1981. Säskilt snabbi ökar de allmänna statsbidragen, vilka genom skatteutjämningssystemels utbyggnad fäll en allt större betydelse. De allmänna statsbidragen utgör nu ca 25% av de lotala statsbidragen. De specialdestinerade statsbidragen ökar även de i snabb takt, under 1981 förutses dessa öka med ca 14%. Dessa bidrag utgår till bestämda verksamhetsområden såsom grundskola, barnomsorg, vux­enutbildning m. m. Statsbidragen svarar nu för mer än en fjärdedel av den kommunala sektorns inkomster.

Kommunernas övriga inkomster ökade exceptionellt kraftigt 1980, del-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

154

vis beroende på starkt ökade ränteinkomster. Ökningen fortsätter om än i lugnare takt under 1981. Sammantaget har de övriga inkomsterna ökat med ca 35% på två år och har därmed varil den mest expansiva av den kommunala sektorns inkomster. Hänsyn har härvid tagils till effekterna på kommunemas ränteinkomster, som beror på de av regeringen föreslagna ändringarna i utbetalningsrulinerna för kommunalskattemedel till kommu­nerna.

Totall beräknas kommunernas inkomsteröka med ca 12,5% 1981, vilket är ungefär samma ökning som under 1980.

De samlade utgifterna beräknas öka med ca 12%, vilket innebär en långsammare ökning än de närmast föregående åren. Transfereringarna, vars siörsta delar utgörs av bidrag till hushållen och ränteutgifter, beräknas uppvisa en lägre ökningstakt under 1981 än under föregående är. Delvis beror denna dämpning på en annan kostnadsfördelning mellan staten och primärkommunerna avseende bostadstilläggen för pensionärer, varigenom kommunernas ersättning lill staten minskar. Även ränteutgifterna förutses öka långsammare 1981.

Den kommunala konsumtionens ökningslakt var 1980 betydligt lägre än

Tabell 9:3 Kommunernas inkomster och utgifter 1979-

Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

1981

 

 

Milj. kr.

 

 

Förändring

.%

 

1979

1980

1981

1979-1980

1980-1981

Löpande priser

 

 

 

 

 

1        Inkomster

128493

145740

164040

13,5

12,5

1.1     Skaller

70650

77720

87 260

10.0

12,5

1.2     Statsbidrag

34 260

38620

44640

12.5

15.5

1.2.1  Allmänna statsbidrag

7350

9620

11540

31,0

20,0

1.2.2 Speciella statsbidrag

26910

29000

33 100

18,0

14,0

1.3     Övriga inkomster

23 583

29400

32 140

24,5

9,5

2       Utgifter

126270

146910

164580

16,5

12,0

2.1     Transfereringar

21295

23 830

25 790

12,0

8,0

2.1.1 Till hushåll

8980

9580

10290

6,5

7,5

2.1.2 Till slaten

2 268

2480

2 200

9,3

-11,0

2.1.3 Till företag

2 793

3 140

3 630

12.5

15,5

2.1.4 Ofördelat

7254

86.30

9670

19,0

12,0

2.2     Konsumtion

90813

106 870

120380

17,5

12,5

2.3     Realinvestering

14 397

16610

18660

15,5

12,5

2.4     Netlo av mark- och fastighetsköp

-   235

-400

-250

 

 

3       Finansiellt sparande enligl

 

 

 

 

 

nationalräkenskaperna (1-2)

2223

-1170

-540

 

 

1975 års priser

 

 

 

 

 

Konsumtion

56906

58860

60620

3,5

3,0

Realinvestering

9764

10010

10130

2,5

1,0

Anm. Allmänna slalsbidrag omfattar skatlebortfallsbidrag. skatteutjämningsbidrag, särskilt bidrag till kom­munerna samt generellt bidrag till kommuner och landsting 1979. Speciella statsbidrag utgår till bestämda verksamhetsområden. Källor: Ekonomidepartementet, konjunklurinslitulel, riksrevisionsverkei och statistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       155

1979.  Enligl preliminära uppskattningar ökade konsumtionen med ca 3,5% i volym 1980. 1979 ökade konsumtionsvolymen med ca 5%. Huvuddelen av neddragningen i ökningstakten var dock hänförlig till att antalet syssel­satta i kommunala beredskapsarbeten minskade kraftigt mellan 1979 och

1980.  Någon mer påtaglig dämpning av den den underliggande, mer perma­nenta utbyggnaden av den kommunala verksamheten synes inte ha ägt rum 1979-1980. Under 1981 väntas däremol en belydande dämpning av denna underliggande expansionstakt. Den kommunala konsumtionen förutses öka med 3% 1981.

Det inkomstbortfall som kommunerna kommer all fä vidkännas 1982 som följd av de ekonomisk-politiska åtgärder som föreslagils under våren 1981 har antagils komma all medföra en betydande återhållsamhet med utgifter redan under 1981. Om en sådan återhållsamhet i förhällande till tidigare planer ej äger rum kommer konsumtionens ökningslakt 1981 att bli snabbare.

De kommunala myndigheternas och affärsverkens investeringar beräk­nas öka med ca 1% 1981. En närmare redogörelse för kommunernas investeringar lämnas i kapitel 7.

De redovisade beräkningarna över kommunernas inkomster och utgifter pekar på en viss förbättring av det finansiella sparandel 1980-1981. För 1981 förutses etl mindre inkomslunderskott.

Det bör understrykas att beräkningarna gäller hela den kommunala sektorn. Enskilda primärkommuner och landsting kan uppvisa en annan finansiell bild än vid summan av de kommunala verksamheterna gör. Utvecklingen kan också skilja sig åt mellan den primärkommunala och den landstingskommunala sektorn.

9.4 Socialförsäkringssektorn

Statistiska centralbyrån tillämpar fr. o. m. augusti 1980 en ny definition av socialförsäkringssektorn. Tidigare fördes samtliga socialförsäkrings­transaktioner till denna sektor. Enligt den nya definitionen görs en snävare avgränsning gentemot staten, så till vida att endast försäkringssystem som åtminstone har egen administration eller kan fatta vissa självständiga fi­nansiella beslul skall tillhöra socialförsäkringssektorn. Sålunda omfatlar socialförsäkringssektorn numera allmän sjukförsäkring, allmän tilläggs­pension och de erkända arbetslöshetskassorna. Övriga försäkringar förs till staten. Även om socialförsäkringssektorn numera enklare kan särskil­jas från statsbudgeten är sektorn alltjämt en statistisk konstruktion. Effek­ten av revideringen på det finansiella sparandet är begränsad, eftersom den helt dominerande delen av sparandet inom socialförsäkringssektorn har sketl inom den allmänna tilläggspensioneringen, som fortfarande tillhör sektorn.

Transfereringarna till hushållen, dvs. utbetalningarna av ATP, sjuk- och föräldrapenning samt arbetslöshetsersättning, beräknas ha stigit kraftigare

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

156

Tabell 9:4 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1979—1981

Löpande priser

 

 

Milj. kr.

 

 

Förändring, %

 

1979

1980

1981

1979-1980

1980-1981

1     Inkomster

57 791

66 320

76470

15,0

15,5

1.1 Avgifler

42088

49400

56330

17,5

14,0

1.2 Bidrag frän slaten

3 821

2780

3430

-27,0

23,5

1.3 Ränteinkomster

11744

13 980

16 540

19,0

18,5

1.4 Övriga inkomster

138

160

170

16,0

6.5

2     Utgifter

42046

49530

57 240

18,0

15,5

2.1 Transfereringar till hushällen

32 104

37 190

44 300

16,0

19.0

2.2 Övriga transfereringar

7943

9990

10250

26,0

2,5

2.3 Konsumtion m. m.

1999

2 350

2 690

17,5

14,5

3     Finansiellt sparande

15745

16790

19230

6,5

14,5

Källor: Ekonomidepartemenlel, konjunklurinslitulel, riksförsäkringsverket och sta­tistiska centralbyrån.

1980 än 1979 till följd av den snabbare pris- och löneutvecklingen under 1980. Som framgår av tabell 9:4 väntas transfereringarna lill hushållen öka med 19% 1981 vilket är ännu snabbare än ökningen 1980 som var 16%. Den fortsatt höga tillväxttakten beror huvudsakligen på ökade utbetalning­ar av ATP.

Utgifterna för ersättning till sjukvården från sjukförsäkringen sleg fr. o. m. januari 1980 på grund av nya regler för läkarvärdsersättning m. m. vilket avspeglas i ökningen av socialförsäkringssektorns övriga transfere­ringar 1980.

Socialförsäkringssektorns inkomster ökade i snabbare takt 1980 än 1979. Delta sammanhänger främsl med all uppbörden av de statliga myndighe­ternas arbetsgivaravgifter lades om den 1 juli 1980 och medförde ett en­gångstillskott till avgiftsinkomsterna andra halvåret 1980 och första halv­året 1981 (jfr avsnittet om statens övriga inkomster). Den 1 januari 1981 stiger ATP-avgiften med 0,25 procentenheter enligt en tidigare fastställd plan. Vidare ökar posten ränteinkomster kraftigt på grund av del höjda ränteläget. De totala inkomsterna beräknas öka med 15,5%

Kollektiva avgifter i % av lön

 

 

Arbetare

 

 

Tjänstemän

 

Indirekta skatter

i % av lön

 

Lag-

Avtals-

Summa

Lag-

Avtals-

Summa

Indirekta skatter

 

 

stadgade

enliga

 

stadgade

enliga

 

exkl byggforsk­ningsavgift

Byggforsk-ningsavgifl

1970

10,9

0,6

11,5

10,6

9,1

19,7

1,00

0,50

1971

11,3

0,6

11,9

11,0

8,8

19,8

2,00

0,50

1972

11,4

1,0

12,4

11.1

8,5

19,6

2,10

0,50

1973

11,5

2,5

14,0

11,0

9.0

20,0

4,10

0,50

1974

15,8

4,2

20,0

15,1

10,5

25,6

4,10

0,50

1975

20,2

4,4

24,6

18,9

10.7

29,6

4,10

0,60

1976

2.3,6

4,4

28,0

23,3

10,7

34,0

4,68

0,70

1977

26,4

5,0

31,4

26,2

10,9

37,1

5,68

0,70

1978

29,0

5,1

34,1

28,8

11,0

39,9

3,05

0,70

1979

28,9

5,4

34,3

29,1

11,3

40,4

2,38

0,70

1980

29,7

5,5

35,2

29,9

11,4

41,3

2,65

0,70

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        157

Det samlade uttaget av arbetsgivareavgifter uppgick under 1980 lill 35,2% av avgiftsunderiaget. Det bör härvid observeras alt avgiftsunderia­get är mindre än lönesumman och att underlaget varierar mellan olika arbetsgivarkalegorier. Den 1 januari 1981 höjdes ATP-avgiften med 0,25 procentenheter fill 12,25% av avgiftsunderiaget.

Ovanstående tablå visar hur arbetsgivaravgifterna som procent på lö­nesumman fördelar sig på dels indirekta skatter (inkl byggforskningsavgift) samt kollektiva avgifter. De senare fördelas på dels kategorierna arbetare och tjänstemän och dels på avtalsenliga och lagstadgade avgifter.

Pensiönsutbetalningarna för ATP ulgör drygt 50% av de transfereringar till hushåll som redovisas i tabell 9:4. De beräknas öka med drygl 4 miljarder kr 1981. Bakom denna ökning ligger kompensation för prissteg­ringar och en ökning av antalet pensionärer med ATP.

Sektorns totala utgifter beräknas ha ökal med 18% 1980 och 15,5% 1981. Det finansiella sparandet uppgick 1980 till drygt 16 miljarder kr och beräknas 1981 öka till drygt 19 miljarder kr.

9.5 Den totala offentliga sektorn

Den offenlliga sektorns konsumtion och investeringar svarar för drygl 1/3 av bruttonationalprodukten. Den offentliga konsumtionen beräknas ha ökal med 3% 1979-1980, främst till följd av den relalivi kraftiga kommu­nala expansionen. Under 1981 förutses den offenfiiga konsumtionens vo­lymtillväxt bromsas upp något, ökningen beräknas uppgå till ca 2% 1980-1981. Antalet anställda beräknas fortsätta att öka relafivt krafligl i kommu­nerna, medan del inom slalen ökar endasi obelydligl. 1980 uppgick antalet anställda i stafiiga och kommunala myndigheter fill 1251000 personer exkl. värnpliktiga.

Tabell 9:5 Den offentliga sektorns konsumtion och investeringar 1979—1981

 

 

Milj.kr., löpande

priser

Volymförändring,

%

 

1980

1981

1979-1980

1980-1981

Statlig konsumtion

Socialförsäkringssektorns konsumtion Kommunal konsumtion

45 359

2311

106866

49580

2650

■120 380

1,5 7.0

3,5

0,0 5.0 3,0

Offentlig konsumtion

154536

172610

3,0

2,0

Slallig investering'

Socialförsäkringssektorns invesleringar Kommunala investeringar'

17482

40

19150

18440

50

21460

13,5 4,0 3.5

-4,0

12,0

1,0

Offenlliga investeringar' därav: myndigheter

36672

17191

39950

18300

8,0

-0,5

-1,5

1,0

Summa offentlig sektor

191208

212560

4,0

1,5

' Inkl. affärsverk saml statliga och kommunala bolag, exkl. bostadsinvesteringar. Källor: Ekonomidepartemenlel, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och sta­tistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

158

 

Tabell 9:6 Den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter 1979-

Löpande priser

1981

 

 

 

 

Milj. kr.

 

 

Förändring i

i%

 

1979

1980

1981

1979-

1980-

 

 

 

 

 

1980

1981

1

Inkomsler

273502

309900

346070

13,5

11,5

1.1

Skatter

166212

184440

203920

11,0

10,5

1.2

Socialförsäkringsavgifter

62525

74580

84 230

19,5

13,0

1.3

Övriga inkomster

44765

50880

57920

13,5

14,0

2

Utgifter

285991

329920

376100

15,5

14,0

2.1

Transfereringar

133 657

154210

179840

15,5

17,0

2.1.1

1 Till hushåll

85095

97770

112 180

15,0

14,5

2.1.2 Till företag inkl. livsmedels-

 

 

 

 

 

 

och bostadssubventioner

26933

26580

29740

-1,5

12,0

2.1.:;

! Till internationell verksamhet

4060

4 170

4 890

2,5

17,5

2.1..

t Övriga transfereringar

17569

25 690

33030

46,0

28,5

2.2

Konsumfion

132511

154540

172610

16,5

11,5

2.3

Realinvestering

19036

21320

23650

12,0

11,0

2.4

Korrigeringspost'

787

-150

0

 

 

3

Finansiellt sparande

-12489

-20020

-30030

 

 

4

Över statsbudgeten

 

 

 

 

 

 

finansierad utlåning

13081

14920

17840

 

 

'Inkl. netto av kommunala mark- och fastighetsköp. Källa: Ekonomidepartementet.

De offentliga investeringarna ökade under 1980 med 8,0% i volym, huvudsakligen beroende på de statliga investeringsökningarna i affärsverk och bolag. De statliga myndigheternas investeringar minskade med 0,5%. Inför 1981 lyder de enkäter som insamlats på en minskning av investerings­volymen i de offentliga investeringarna. Minskningen är hell hänföriig lill de statliga invesleringarna, medan däremol de kommunala investeringarna väntas öka något 1981. I tabell 9:5 ingår även investeringar i kommunala och statliga affärsverk och bolag. Inkl dessa investeringar beräknas de tolala offentliga investeringarna minska med 1,5% 1981.

Heta den offentliga sektorns efterfrågan i form av konsumtion och inves­teringar skulle därmed ha ökat med 4,0% 1980. För 1981 förutses en kraftig dämpning så att ökningen stannar vid 1,5%.

I tabell 9:6 redovisas den offentliga sektorns inkomsler och utgifter 1979-1981. Transaktionerna mellan de tre delsektorerna har eliminerats vari'ör tabellen endast visar transaktionerna mellan den offenlliga sektorn och samhällsekonomin i övrigt.

Fr.o.m. 1978 har hela den offentliga sektorn uppvisat sparande under­skott.

Under 1979 beräknas underskottet ha varit drygl 12 miljarder kr. Den fortgående försämringen av statens finansiella sparande i kombination med stagnerande sparöverskott i den allmänna pensionsfonden ligger bakom denna utveckling. Däremot var kommunernas finansiella ställning god

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       159

både 1978 och 1979. Under 1980 förelåg ett visst underskott i den kommu­nala sektorns finansiella sparande samtidigt som försämringen av den statliga sektorns sparandeunderskott blev förhållandevis måttlig jämfört med de närmast föregående åren.

Totalt sett skulle den offentliga sektorns finansiella sparandeunderskott ha försämrats med över 8 miljarder kr och uppgå till 20 miljarder kr 1980. För 1981 förutses ett mindre underskott i den kommunala sektorns finan­siella sparande, medan staten får ett kraftigt försämrat sparande. Totalt sett försämras den offentliga sektoms finansiella sparande med ca 10 miljarder kr.

Den reala utvecklingen av offenlliga inkomsler och utgifter, deflaterade med BNP-deflatorn, framgår av nedanstående uppställning (äriig procen­tuell volymförändring). Inkomster och utgifter i löpande priser för den offentliga sektorn har hämtats frän nationalräkenskaperna för perioden 1970-1980. Transfereringar inom den offentliga sektorn har netlals bort. Detta är en omläggning gentemot tidigare nationalbudgeter. Det innebär att socialförsäkringssektorn endast omfattar ATP, sjukförsäkring och de er­kända arbetslöshetskassorna, medan folkpensioner m.m. ingår i staten. Den reala utvecklingen av de totala offentliga utgifterna har hittills under 70-talet ökat med 5,8% per år, dvs. betydligt snabbare än BNP. Under 1980 ökade de offentliga utgifterna med endast 3,2% vilket är betydligt långsammare än under 70-talel. Under 1980 uppvisade framför allt staten en markant nedgång i utgiftstakten. Nedgången blir ännu mer markanl om man jämför utgiftslaklen exklusive statsskuldsräntor. Realt hade dä slalen en minskning av utgifterna med 2,2%.

1981 ökar de totala utgifterna med 5% vilket är långsammare än under 70-talet, men snabbare än 1980. Ökningen beror framför allt på att statsut­gifterna beräknas stiga med 5,7% vilket till stor del beror på de kraftiga ökningarna av statsskuldsräntorna. Exklusive statsskuldsräntor ökar stats­utgifterna med 2,8%.

 

 

 

1970-

-1979

1979-

1980

1980-1981

Inkomster

 

4.3

 

1,3

 

2,9

därav; skatter

 

2.9

 

-0,7

 

1.9

avgifter

 

6,7

 

4,6

 

4.4

Utgifter

 

5,8

 

3,2

 

5,0

därav: staten

 

6,0

 

2,0

 

5,7

slaten exkl. stalssk

uldsräntor

5,7

 

-2.2

 

2,8

socialförsäkringsse

klorn

12,6

 

3.8

 

7,8

kommunerna

 

4,2

 

4.2

 

3,6

Som framgick av ovanstående har den reala utgiftsökningen i den offenl­liga sektorn varit större än BNP-tillväxten under 1970-lalel, Som en följd härav har de konsoliderade utgifternas andel av BNP ökat trendmässigt under 1970-talel, från 45% 1970 till 64% 1980. Detta framgår av nedan­stående tablå.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        160

 

Den totala konsoliderade offentliga sektorns andel av

BNP

 

 

 

 

 

 

1970

1971

1972

1973

1974

1975

1976

1977

1978

1979

1980

Utgifter                       44.8 Inkomster                  48.9 Skatier-l-avgifter         41.0

46,5 51.6

43,4

47,4 51,8 43,2

45.9 50.0 41.5

49.1 51,0

42,5

49,9

52,7 44,0

52.6

57.2 48.5

58.7 60.4 51,4

60,6 60,2 50,8

62.5 59,8 50,0

63.6 59.7 49.9

Inkomsterna har också ökat som andel av BNP men inte lika snabbt. Från 1977 har de legat i stort sett oförändrade på ca 60% av BNP medan utgifterna ökat från 59 lill 64% av BNP. Detla kan också avläsas i den konsoliderade offenlliga sektorns finansiella sparande. 1977 är inkomstan­delen fortfarande något större än ulgiftsandelen och del är också del sista år som det totala finansiella sparandel är positivt. Utvecklingen från 1977 framgår av nedanstående tablå.

Offentliga sektorns totala nnansiella sparande

 

1977

6297 milj. kr

1978

-  1954 milj. kr.

1979

-12489 milj. kr.

1980

-20020 milj. kr.

1981

-30030 milj. kr.

9.6 Beräkning av finanspolitiska effekter

Under många är har en enkel modell använts i nalionalbudgetarbelet för att belysa de samlade finanspolitiska effekterna inle bara av statsbudge­tens förändringar, utan även av förändringar i kommunernas och socialför­säkringssektorns inkomsler och utgifter. Beräkningarna syftar till all bely­sa hur reala förändringar i de offentliga inkomsterna och utgifterna påver­kar samhällsekonomin. Dessulom har särskilda beräkningar utförts för effekterna av vissa ekonomisk-politiska åtgärder, t. ex. investeringsstimu­lerande åtgärder, lagerstöd och industripolitiskt stöd i form av lån. Till den offentliga sektorn i detta sammanhang räknas också investeringar i statliga och kommunala affärsverk och bolag. Som mått på den finanspolitiska effeklen utnyttjas de reala förändringarna i proceni av BNP i fasta priser. För närmare beskrivning av metodiken när det gäller de finanspolitiska effektberäkningarna kan hänvisas till lidigare nationalbudgeter.

F''örändringar i olika delposter i de offentliga inkomsterna och utgifterna ger olika effekter på samhällsekonomin. Om det sker sammansättnings-förskjutningar som har slörre påverkan pä samhällsekonomin i övrigt, blir den finanspolitiska effekten slörre än vad den annars skulle ha blivit. Genom att göra anlaganden om bl.a. de marginella konsumtions- och importbenägenheterna tas i modellen hänsyn till dessa förhållanden. Till grund för effektberäkningarna ligger således bedömningar av dels import­benägenheterna för privat konsumtion samt för offentlig konsumtion och

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  161

investering, dels hushållens konsumfionsbenägenhet för olika slags in­komster.

Det aktuella konjunkturiäget liksom även efterfrågeökningarnas sam­mansättning påverkar de marginella importbenägenheternas sloriek. För 1980 och 1981 har den marginella importbenägenheten för privat konsum­tion fömtsätts uppgå till 0,35 respektive 0,30. Importbenägenheterna för offentlig konsumtion och investering har uppskattats till lägre tal än för privat konsumtion. Hushållens marginella konsumtionsbenägenhet för 1980 och 1981 har i likhet med tidigare beräkningar förutsatts vara 0,7.

Med de anlaganden om import- och konsumlionsbenägenheter som re­dovisats ovan erhålls ur modellen värden pä ett antal multiplikatorer. Med tillämpning av dessa multiplikatorer kan den totala effekten av förändring­ar i den offentliga sektorns verksamhet på bmttonalionalprodukten räknas fram. För några av de viktigaste variablerna redovisas multiplikatorerna för 1980 och 1981.

 

 

1980

1981

Byggnadsinvesteringar

1,5

1,6

Maskininvesteringar

1,2

1,3

Offenlliga löner

1.7

1,8

Övrig offentlig konsumtion

1,4

1,4

Permanenta transfereringar till hushåll

0,9

0,9

Direkta skaller

-0,8

-0,8

Indirekta skatter

-0,9

-0,9

I tabell 9:7 redovisas beräkningar över finanspolitiska effekter för åren 1975-1981. Frågan om hur den offenfiiga sektorns effekt på ekonomin i övrigt skall beräknas, är svårt atl besvara både utifrån teoretiska och praktiska utgångspunkter. Den beräkningsmetodik som här används inne­bär att om de offentliga utgifterna och inkomsterna inle förändras realt sell från den uppnådda nivån uppstår ingen finanspolitisk effekt. Även om den

Tabell 9:7 Finanspolitiska effekter 1975-1981

Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

 

 

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

Staten:   direkt effekt indirekt effekt

0,3 0,1

0,2 0,9

-0,2

2,4

0,3 3,1

0,3

2,2

0,2 -1.5

0,0 0,8

Summa

0,4

1,1

2,2

3,4

2,5

-1,3

0,8

Kommunema:   direkt effekt indirekt effekt

0,5 0,6

0,5 -0,1

0,9 -0,7

0,8 -1,8

0,8 0,2

1,9 0,4

0,8 -0,1

Summa

1,1

0,4

0,2

-1,0

1,0

2,3

0,7

Socialförsäkringssektorn'

0,4

-0,2

0,4

0,5

0,3

0,2

0,0

Totall

1,9

1,3

2,8

2,9

3,8

1,2

1,5

' Inkl. allmänna pensionsfonderna.

Källa: Ekonomidepartemenlel.

11    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        162

offenlliga seklorns finansiella sparande är oförändral kan emellertid en finanspolilisk effekt uppslå genom all del sker förskjulningar mellan olika typer av inkomster och utgifter. För olika sektorer i samhällsekonomin kan däremot dessa finanspolitiska effekter vara expansiva eller kontraktiva på grund av ändrad sammansättning av inkomster och utgifter.

Den oftentliga verksamheten hade 1980 en expansiv effekt på samhälls­ekonomin, molsvarande 1,2%' av BNP-utvecklingen. Delta var en ned­dragning från 1979 och berodde framför alli på de slalliga utgifternas utveckling. Effekten av den kommunala sektorns inkomster och utgifter pä 2,3 % 1980 motverkades till en del av denna negaliva effekt frän slaten. För 1981 är den offentliga sektorns effekt på ekonomin något mer expansiv än 1980.

Av tabell 9:8 framgår något utföriigare hur olika delposter i den offent­liga sektorns inkomster och utgifter bidrar till den totala finanspolitiska effekten för är 1979, 1980 och 1981.

Tabell 9: 8 Finanspolitiska effekter 1979-1981

Proceni av bruttonationalprodukten i fasla priser

1979          1980          1981

Slaten

0,2

-0,1

0,0

0,3

0,3

0,9

0.1

-0,4

-0,9

2,7

-1,2

0,8

2,1

-1,6

0,8

0,4

0,2

0.0

0,2

0.2

0,0

2,5

-1,3

0,8

1,0

-0,2

-0,6

■0,3

0,2

-0,3

2,0

2,5

1,3

0,2

0,0

-0,1

1,7

2,3

1.3

0,1

0,2

0.1

1,0

2,3

0,7

3,8

1,2

1,5

Inkomsler därav: direkt skatt indirekt skatt

Utgifter

därav: transfereringar m. m.

Konsumtion

Invesleringar

Summa staten

Kommunerna Inkomster därav: skatter

Utgifter

därav: transfereringar

konsumtion

investeringar

Summa kommunerna Summa offentlig sektor

Källa: Ekonomideparlemenlet.

För staten gäller att den statliga konsumfionsökningen 1980 inte gav någon större effekt, samtidigt som utbetalningarna för industripolitiska åtgärder minskade kraftigt. Den finanspolitiska effekten av dessa beräknas till minus 1,5%. När det gäller investeringar beräknas en uppgång på 0,2%. Totalt sett innebär sammansättningsförskjutningarna i de statliga utgifterna mellan 1979 och 1980 att kalkylerna ger en finanspolitisk effekt via utgiftssidan för 1980 som är negativ, minus 1,2 procent, trots realt sett

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  163

ökade statsutgifter. Utgifter med hög multiplikatoreffekt - som t.ex. konsumtion, investeringar, industripolitiska åtgärder, utvecklas svagt, me­dan utgifter med låg multiplikatoreffekt - t.ex. räntor på statsskulden -ökar starkt.

1981 beräknas de statliga utgifterna öka krafligl i nominella termer men de får trots detta inte särskill mycket större expansiv effekt på ekonomin. Det beror på att i likhet med 1980, den slora reala ökningen ligger på statsskuldräntor med låg multiplikatoreffekt.

På inkomstsidan har skatteinkomsterna varit oförändrade i reala termer 1980 och 1981. Sammantaget skulle den statliga sektorn ha häften kontrak­tiv effekt pä ekonomin under 1980 som kan uppskattas till -1,3%. Trots den fortgående försämringen i statens budgetsaido dämpades enligl dessa beräkningar den finanspolitiska effeklen kraftigt med den använda beräk­ningstekniken från 1979 till 1980.

1981 beräknas de statliga utgifterna öka kraftigt i nominella termer men de får enbart en begränsad expansiv effekt på ekonomin. De kraftiga höjningarna av indirekta skatter 1981 motverkas helt av de minskade inkomsterna från direkla skaller, vilkel berodde på indexregleringen av skatteskalorna, saml den svaga utvecklingen av de totala löneutbetalning­arna. Totalt har den statliga sektorn en expansiv effekt molsvarande 0.8% av BNP.

För kommunerna minskar utbetalningarna av kommunalskallemedel långsamt under 1980 och ökar svagt 1981. På utgiftssidan betyder framför allt ökningen av konsumtionens expansiva finanspolitiska effekter. Sam­mantaget beräknas den kommunala sektorns expansiva effekt pä ekono­min uppgå fill 2,3%' 1980 och 0,7% 1981 av BNP, vilket leder till att den offenlliga sektorn lämnar ell positivt bidrag till BNP, med 1.2% 1980 och 1,5% 1981.

Socialförsäkringssektorn beräknas under 1980 få en svagt expansiv ef­fekt på ekonomin. Förklaringen härtill är all iransfereringarna lill hushål­len beräknas växa väsentligt snabbare än den huvudsakliga inkomstpos­ten, arbetsgivaravgifterna. Under 1981 blir effeklen noll, vilket beror på all effekterna av ökade inkomster och transfereringar lar ut varandra.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget            164

10    Kreditmarknaden

Den svenska kredilpolitiken har under senare år i hög grad präglats av statsbudgetens utveckling liksom av de störningar som inträffat i den yttre balansen. Politiken har främsl inriktats på att begränsa budgetunderskot­tets likvidiserande inverkan och på att motverka tendenser till valutaut­flöde, som framträtt i anslutning till bytesbalansens svaghet. Vidare har den politiska inriktningen innefattat en strävan att underiätta en icke­statlig upplåning utomlands. I enlighet med dessa syften har bankernas ul-låningsexpansion fortsatt att begränsas, likviditetskvoterna har successivt höjts och kapilalmarknadsinstitutionerna har ålagts allt strängare placeringskrav.

Sveriges ansträngda betalningsbalansläge har medfört ökad känslighet för internationella ränteförändringar. Upplrappningen av den internatio­nella räntenivån, sedan andra halvåret 1979, har följaktligen ålerverkal på den inhemska ränlenivån. Del svenska diskontot har sålunda sedan juli 1979 höjts ett flertal gånger och låg i slutet av 1980 på 10% (diagram 10:1). För att förstärka diskontohöjningarnas effekt på penningmarknadsrän­torna höjdes dessutom vid några tillfällen kassakraven för affärsbankerna. Även villkoren för bankernas upplåning i riksbanken skärptes.

Under våren och sommaren 1980 skedde en temporär nedgång i del internationella räntelägel. Mol bakgrund av den svenska bytesbalansen och budgetläget vidtogs ej någon parallell sänkning av det svenska räntelä­get. Kreditpolitiken inriktades i stället på att motverka de räntesänknings­tendenser, som uppkommit pä den korla marknaden. Sälunda höjdes skatt­kammarväxeldiskontot i juni 1980.

Diagram 10:1 Diskontot för Sverige och OECO samt emissionsvillkor för långa stats­lån 1978-1981

Proceni

/'—-'

Lång sfotsobligpationsranfa        j       I        /

/...r

J          '----

"1...              ,.

-..Wt.:.:...

14 13 12 11 10

v

9

OECD        y                 I      Sverlqes diskonto

•"■'        ....1

8

7

6

5

I_________ I_________ \_________ \_____

1978                1979                1980                1981

Källa: Riksbanken.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 165

Diagram 10:2 Valutaflöde 1978-1981

Miljarder kr., 12-månadersförändringar

1978                     1979                     1980                     1981

Anm. Valutaflödet definieras som valutareservens transaktionsvärde exkl. statlig Utlandsupplåning, riksbankens övriga utlandslransaktioner samt tilldelning av sär­skilda dragningsrätter. Källor: Konjunkturinstitutet och riksbanken.

Under de första veckorna 1981 inträffade ett betydande kapitalulflöde till utlandet. Det med den växande bytesbalansen förknippade valutautflö­det förstärktes härigenom (diagram 10:2). Mot denna bakgrund skärptes kreditpolitiken i januari 1981. Syftet med skärpningen var atl begränsa utlåningen i svenska kronor samt att, via elt högl inhemskt kort ränteläge, stimulera företagen att ta hem sina utlandslikvider. Avsikten var således att höja räntan pä bankcertifikal och specialinlåning lill en attraktiv nivå. I linje härmed höjdes fr. o.m. den 21 januari 1981 diskontot från 10 lill 12% saml straffräntan för banklän i riksbanken från 13 lill 17%. Även räntan på skattkammarväxlar höjdes till strax under 17%. I samband med dessa höjningar tilläts räntesatsen för prioriterade obligationer att stiga med 1 % fill 13,5%. Vidare höjdes fr.o.m. den 26 januari kassakraven för affärs­banker från 2 fill 4%. Samtidigt ålades sparbankerna och föreningsbanker­na för första gången ett kassakrav, vilket fastställdes till 1 %. I älgärdspa­ketet i januari 1981 ingick även att riksbanken hos regeringen utverkade befogenhet att sätta lagstiftningen om utlåningsreglering för bankerna i kraft. Avsikten är, att bankernas utlåningstakt (exkl. bostadsbyggnadskre­diter och utlandsrefinansierade krediter) skall begränsas frän 6 till 5% Under perioden 30 juni 1980-30 juni 1981. Riksbanken begärde och erhöll

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

166

befogenhet atl få införa utlåningsreglering för finansbolagen. Detta resulte­rade i att finansbolagens beviljade krediler under 1981 tilläts öka med högst 16%. Utlåningsregleringen omfattar inte finansbolagens investeringskre­diter i form av leasing. I enlighet med en vid halvårsskiftet 1981 planerad övergång från utlåningstak till en styrning av utlåningen via likviditetskrav höjdes fr.o.m. mars 1981 likviditetskraven för samtliga bankinsfitul med 1%.

Säsom en anpassning fill det faktiska likvidiletsläget sänktes temporärt kassakraven för bankerna för tiden mellan den 20 februari och 9 mars 1981. För affärsbankerna sänktes kravet från 4% till 1 % och för sparbanker och föreningsbanker från 1 % till 0. Fr. o. m. den 10 mars 1981 höjdes kassakra­ven igen till 2% för samtliga banker. Fr.o.m. den 27 mars 1981 sänktes straffräntan för banklån i riksbanken fill diskontot plus 4 procentenheter dvs. till 16%. Sänkningen kunde genomföras sedan det slora valulautflö-del i januari förbytts i ett visst återflöde. Samfidigt sänktes diskontot för skattkammarväxlar med 1 procentenhet. Härigenom minskade spänningen mellan de korta och långa räntorna.

Diagram 10:3 Penningmängden 1977—1981

Procentuella 12-mänadersförändringar

 

 

 

 

 

 

 

17

 

y\

16

/\   /

\

15

r—v

[-\

14 13 12

 

-\a

 

\AVA  

 

11

10

9

 

 

v

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

7 6 5 4 3

 

 

 

 

 

■v..           /

 

 

 

 

yV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1979

1980

1981

1977         1978

Källa: Riksbanken.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  167

10.1 Likviditetsutvecklingen

Penningmängden

Penningmängden i den svenska ekonomin ökade 1978 med drygt 17% (diagram 10:3). Därefter avlog ökningstakten successivt och kom under 1979 att uppgå till drygt 11 %. Under 1980 var penningmängdens stegrings­lakt i stort sett oförändrad, runt 12%.

Den beloppsmässiga ökningen av penningmängden uppgick 1980 lill 34,4 miljarder kr., vilket var 7,2 miljarder kr. mer än 1979. Bakom den högre tillväxten 1980 läg framför allt statens finansiella transakfioner. Statens utgiftsöverskott var 10,5 miljarder kr. större under 1980 än 1979 (se labell 10:1 i slutet av kapitlet). Samtidigt var statens inhemska upplåning utanför bankerna 2,7 miljarder kr. lägre än under 1979. Detla innebar, atl den penningmängdsökande effekten av statens finansiella transaktioner blev drygt 13 miljarder kr. större under 1980 än under 1979. Starka likviditetsin­dragande effekter härrörde dock frän bytesbalansens markerade under­skott. I samma riktning verkade även den återhållsamma bankkreditgiv­ningen.

Diagram 10:4 Real likviditet 1967-1980

Index 1967= 100

1967 1968   1969 1970 1971   1972  1973 1974 1975 1976  1977  1978 1979 1980

Anm. Den reala likviditeten är definierad som kvoten mellan ett index för penning­mängden och ett index för bruttonationalprodukten till löpande priser. Källor: Konjunkturinstitulel, riksbanken och slatistiska centralbyrån.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 168

Under 1980 ökade brullonationalproduklen i löpande priser med ca 13%. Tar man hänsyn till den fallande trenden i den reala likviditeten, uttryckt som kvoten mellan ett genomsnitt av penningmängden över året och bmttonationalproduklen, tycks det närmast ha varit frågan om en fortsatt positiv trendavvikelse för penningmängdens del (diagram 10:4).

Likviditetsutvecklingen inom vissa sektorer

Fr. o. m. 1980 får bankerna ge ul s. k. bankcertifikal med upp till ett års löptid. Detta har begränsat tillväxten av den sedvanliga bankinlåningen. Som framgår av tabell 10:2 var de lotala placeringarna på inlåningskonlo i bank 2,3 miljarder kr. lägre 1980 än 1979 och uppgick till 24,5 miljarder kr. Samtidigt placerades 7 miljarder kr. i bankcertifikal. De totala banktillgo­dohavandena ökade således med 31,5 miljarder kr. 1980, vilkel var 4,7 miljarder kr. mer än 1979.

Diagram 10:5 Olika sektorers reala likviditet 1976-1980

Index 1976= 100

150

140

130

120

110

100

90

80 -

1976                1977                1978                1979               1980

Anm. Den reala likviditeten är för kommuner, industriföretag och hushåll definierad som kvoten mellan ett index för vissa likvida lillgångar och ett realekonomiskt aklivitetsindex. Omvandlingen från monetär till real likviditet har åstadkommits genom en division för kommunernas del med utgifterna för konsumtion och investe­ringar, för industriföretagens del med industriproduktionen och för hushållens del med den privala konsumtionen, allt i löpande priser. Källa: Konjunklurinstitutet.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       169

Diagram 10:5 ger en samlad bild av de olika samhällssektorernas reala
likviditet dvs. likvida medel i relation lill ett visst aklivitetsindex. Av
diagrammet framgår, att den snabba stegringen i kommunernas likviditet
under tidigare år bröts på en hög nivå 1980. Även industrins reala likviditet
vände 1980. En bidragande orsak till denna utveckling var den produk­
tionsökning som skedde. Industrins monetära likviditet var i det närmaste
oförändrad. 1 nominella termer fortsatte den privata konsumtionen all
växa 1980. Hushållens monetära likviditet växte dock snabbare främsl till
följd av kraftigt ökade ränlekrediteringar. Härigenom kom deras reala
likviditet att stiga 1980.  

10.2 Kreditinstitutens utlåning

Utlåningen på den inhemska organiserade kredilmarknaden exkl. sta­tens direkta kreditgivning var 4,5 miljarder kr. lägre 1980 än 1979 och uppgick till 73,6 miljarder kr. (tabell 10:3). Det var framför allt kreditgiv­ningen till hushållen som sjönk, medan krediterna till förelagen ökade. Statens inhemska upplåning blev lägre 1980 än 1979. Den svenska upplå­ningen i utlandet växte samtidigt med 17 miljarder kr. till 28,7 miljarder kr. Staten svarade för 13 miljarder kr. av ökningen.

Affärsbankernas nettoköp av statsobligationer var knappt en halv mil­jard kr. större 1980 än 1979. Samtidigt skedde ett kraftigt omslag i deras skattkammarväxelinnehav frän en nedgång på 5,2 miljarder kr. 1979 till en uppbyggnad på 9,9 miljarder kr. 1980. Härigenom blev deras totala kredit­givning till staten väsentligt högre 1980 än 1979.

Avlyften av affärsbankernas bostadskrediter uppgick till 13,5 miljarder kr. 1980. Deras utbetalningar av bostadsbyggnadskrediter var samtidigt omfattande. Affärsbankernas totala stock av utestående bostadsbygg­nadskrediter växte härigenom med 3,8 miljarder kr. Under 1979 växte denna stock med 2,3 miljarder kr. Affärsbankernas nettoköp av bostadsob­ligationer var ca 100 milj. kr. lägre 1980 än 1979 och stannade på 3.2 miljarder kr. Deras totala kreditgivning till bostadssektorn kom härigenom att öka med närmare 900 milj. kr. till 6,7 miljarder kr.

Efter en nedgång i ökningstakten för affärsbankernas utestående kredi­ter till andra ändamål än bostadsbyggande, s. k. övrig utlåning inkluderan­de både utlåning i svenska kronor och i utländsk valuta, i slutet av 1979, har denna ökningstakt legat i stort sett oförändrad under 1980 (diagram 10:6). Ökningen i affärsbankernas övrigutlåning i svenska kronor uppgick under 1980 till 6,7%. Kreditpolifiken inriktas f.n. på en ufiåningsökning för banksystemet om 5% i årstakt. Enligt tabell 10:4 var affärsbankernas övrigutlåning drygt 1 miljard kr. lägre 1980 än 1979 och uppgick till 13,4 miljarder kr. Nedgången berörde hushållen samt finansierings- och invest­mentföretagen, medan affärsbankernas utlåning i form av direkta lån till näringslivet växte med drygt 1 miljard kr. 12   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

170

Diagram 10:6 Bankernas utestående krediter till andra ändamål än bostadsbyggande 1977-1981

Procentuella 12-mänadersförändringar

20

15 ■

10

 

 

Kl

Affärsbanker

 

 

pFörenlngs-

hanlfor

1               •)

 

f

 

Sparbanker

-■VV      "

"Vi

 

 

 

 

 

L

1977

1978

1979

J_

1980

1981

J

Anm. Uppgifterna innefattar både utlåning i svenska kronor och i utländsk valuta. Källa: Riksbanken.

Spar- och föreningsbankernas totala kreditgivning sjönk med 1,7 mil­jarder kr. under 1980 till 9,2 miljarder kr. Nedgången kan hänföras till långivning till hushållssektorn. Den sjönk med närmare 3 miljarder kr. till dr)'gt 2 miljarder kr. Samtidigt växte dessa bankers krediter till företagen med drygt 1 miljard kr. Avlyften av spar- och föreningsbankernas bostads­byggnadskrediter växte med 900 milj. kr. 1980, medan utbetalningarna växte hälften så snabbt. Härigenom byggdes stocken av uteslående bo­stadsbyggnadskrediter upp i lägre takt 1980 än 1979. Detta innebar, att bankernas totala kreditgivning fill bostadssektorn sjönk något 1980.

Under 1980 sjönk spar- och föreningsbankernas övrigutlåningstakt, sett över 12 månader, successivt och kom i slutet av året atl ligga på drygt 6% (diagram 10:6). Enligt tabell 10:4 var spar- och föreningsbankernas övrig­utlåning 1,5 miljarder kr. lägre 1980 än 1979. Nedgången berörde hushål­len.

De enskilda försäkringsinrättningarnas totala nettoplaceringar på kre­ditmarknaden växte obetydligt 1980. Deras reverslån till företagen filltog däremot kraftigt eller med 2 miljarder kr. Samtidigt var deras nettoköp av obligationer i motsvarande utsträckning lägre. Försäkringsbolagens netto­köp av statspapper uppgick 1980 lill 3,5 miljarder kr. samt deras netloköp av bostadsobligationer till 2,8 miljarder kr.

Under 1980 översteg allmänna pensionsfondens pensionsutbetalningar dess ränteinkomster med drygt 6 miljarder kr., vilket var 1,8 miljarder kr.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        171

mer än 1979. En motsvarande större del av premieintäkterna måste säledes användas för atl läcka pensionsutbetalningarna. Fondökningen blev ändå 1,2 miljarder kr. större än 1979. Bakom denna uppgång låg en kraftig tillväxt i de influtna avgifterna till följd av en höjning av avgiftsuttaget 1980 till 12% mot tidigare 11,75%. Samtidigt utnyttjade företagen sin återiå­nerätt i högre grad 1980 än 1979.

Fondens placeringar på kapitalmarknaden i form av värdepapper och reverslån växte med drygt 600 milj. kr. 1980 till närmare 15 miljarder kr. Fonden ökade sina placeringar i stats- och bostadsobligationer med 1,6 miljarder kr. samtidigt som dess nettoinnehav av oprioriterade obligationer minskade med 1,2 miljarder kr. Bakom denna utveckling låg bl.a. härdare placeringskrav för fonden. Fr.o.m. 1980 innebar kraven, att de priorite­rade lånens andel av kreditgivningskapacilel skulle stiga till omkring tre fjärdedelar mot tidigare omkring tvä tredjedelar. Dessutom var efterfrågan på långfristiga krediter från näringslivet begränsad.

10.3 Den sektorvisa upplåningen

Som framgår av diagram 10:7 ökade statens budgetunderskott, sett över löpande 12-mänadersperioder, i snabb takt 1980. Under 1980 uppgick budgetunderskottet till 54,4 miljarder kr., vilket var 10,4 miljarder kr. mer än 1979 (tabell 10:5). Mot bakgrund av det betydande bylesbalansunder­skottet och de svaga incitamenten för privat utlandsupplåning kom knappl hälften av statens budgetunderskott eller ca 22 miljarder kr. alt täckas utomlands. Statens inhemska upplåning utanför bankerna blev samtidigt 2,7 miljarder kr. lägre än 1979. Statens upplåning i banksystemet var av ungefär samma storleksordning 1980 som 1979.

Statens totala obligationsemissioner växte med 4 miljarder kr. till ca 31 miljarder kr. 1980. Obligationsupplåningen var väsentligl kortfristigare än under 1979. Upplåningen mot korta obligationer blev i det närmaste dub­belt så stor som 1979, medan den långfristiga upplåningen minskade.

Enligt såväl kreditmarknadsstatistiska uppgifter för kommuner som na­lionalräkenskaperna ägde en minskning i kommunernas finansiella sparan­de rum 1980. Styrkan i försvagningen skiftade dock kraftigt. Som framgår av tabell 10:6 uppvisade enligt kreditmarknadsstatistiska uppgifter kom­munsektorn som helhel ett fortsatt inkomstöverskoll 1980 på 1,4 miljarder kr. För inkomstöverskoltet svarade landstingen som uppvisade etl över­skott på 2,7 miljarder kr. Kommunerna fick däremol vidkännas ett utgifts­överskott på 1,3 miljarder kr. Det lägre inkomstöverskoltet för hela kom­munsektorn 1980 innebar en fortsatt likviditetsuppbyggnad för kommun­sektorn i dess helhet. Detta tillsammans med en växande totalupplåning möjliggjorde en kraftigt ökad utlåning frän kommunsektorn. Utlåningen skedde främst till privata aktiebolag samt till finansinstitut.

Färdigställandet av lägenheter var lägre 1980 än 1979 eller ca 51500

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

172

Diagram 10:7 Statens budgetunderskoU 1977-1981

Miljarder kr.. 12-månadersförändringar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

58 54 50 46 42 38 34 30 26 22 18 14 10 6 2

-

Statens budgetunderskott -/Vy'

 

"

/

/

 

r

 

 

'

 

/

 

 

fJ         s

fJ                     u

tätens upplåni tanför bankerr

9             ~

 

/

A

 

-'..'J

t

V"

■*s3L'-'

     ut

atens upplånin omlands

3

-/

 

 

 

 

_L

1977              1978

Källa: Riksgäldskonloret.

1979

1980

1981

lägenheler. Igångsättningen av bosläder minskade med drygl 6000 lägen­heter till 49500. Volymmässigt blev bostadsinvesteringarna lägre 1980 än

1979.  Investeringarnas värdemässiga ökning uppgick till ca 5% 1980, var­
vid behovel av bosladsbyggnadskrediter ökade.

Bankernas utbetalningar av bosladsbyggnadskrediter blev brutto drygt 3 miljarder kr. slörre 1980 än 1979. Under 1980 tecknades obligationslån för 14,4 miljarder kr., vilket var närmare 700 milj. kr. mindre än 1979. Avlyf­ten av uteslående bosladsbyggnadskrediter ökade med 2,3 miljarder kr.

1980.  Bankernas stock av utestående bostadsbyggnadskrediter ökade såle­
des i snabbare takt 1980 än 1979. Bostadssektorns netloupplåning på
kreditmarknaden exkl. staten kom härigenom att bli av ungefär samma
omfattning 1980 som 1979 (tabell 10:7). Nettoutbetalningarna av statliga
bostadslån växte samtidigt med drygl 1 miljard kr.

Företagens inhemska upplåning på kreditmarknaden exkl. upplåningen från staten växte med 2,5 miljarder kr. 1980 till 17,3 miljarder kr. (labell 10:8). Företagens upplåning hos staten var i stort sett oförändrad 1980 och uppgick till 4,8 miljarder kr. Såväl företagens direkta banklån som deras reverslån hos framför allt de enskilda försäkringsinrättningarna ökade. Även företagens finansiering pä aktiemarknaden tilltog. Företagens nello-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       173

finansiering på obligationsmarknaden var dock 2,6 miljarder kr. lägre 1980 än 1979 och uppgick till 2,1 miljarder kr. Förelagens lotala upplåning utomlands växte med 4,2 miljarder kr. 1980 lill 6,7 miljarder. Företagens totala upplåning, dvs. på den inhemska kreditmarknaden, hos slaten saml i utlandet ökade således med närmare 7 miljarder kr. 1980 lill närmare 30 miljarder kr.

Företagens fasta investeringar ökade med 8,6 miljarder kr. 1980. Lagren fortsatte att byggas upp kraftigt eller med 6,8 miljarder kr. Utvecklingen av de fasta investeringarna och lagren innebar därmed ett ökat finansierings­behov från företagens sida 1980. Samtidigt var bruttosparandel i stort sett oförändrat. Företagens finansiella sparande kom härmed att .sjunka med närmare 15 miljarder kr. 1980. Under 1979 satte förelagen in ca 3 miljarder kr. på likviditetsutjämningskonto i riksbanken. Under 1980 ägde ej några insättningar rum. Utvecklingen av företagens finansiella sparande, upplå­ning samt transaktioner med riksbanken innebaren väsentligl lägre likvidi­tetsuppbyggnad 1980 än 1979. Det förefaller som företagen i hög grad har dragit ned på sina kortfristiga län och placeringar, vilket också bekräftats av statistik för industriföretagen. Som framgår av labell 10:2 var förelagens banktillgodohavanden ungefär oförändrade 1980.

Som framgår av tabell 10:3 sjönk hushållssektorns upplåning på kredil­marknaden inkl. kreditgivning från slalen med 3,7 miljarder kr. 1980 till 7,4 miljarder kr. Samlliga banker drog ner sin kreditgivning till hushållssek­torn. Samtidigt byggde hushållen upp sina banktillgodohavanden i en hög­re takt 1980 än 1979. Utvecklingen av hushållens upplåning och likviditet talar för en förbättring av hushållens finansiella sparande 1980.

10.4 Utblick mot 1981

Utifrån de inkomst- och utgiftsprognoser för de olika sektorerna, som presenteras i de övriga kapitlen, framläggs i det följande vissa skattningar för dessa sektorers finansiella variabler 1981.

För 1981 beräknas statens budgetunderskott bli ca 70 miljarder kr. Statsbudgeten får således en fortsatt likvidiserande inverkan på banksyste­met och på samhällsekonomin i övrigl.

Kommunernas finansiella sparande förväntas stärkas 1981. Detta skulle kunna innebära en något större likviditetsuppbyggnad 1981 än 1980.

Under 1981 uppskattas färdigställandet av bostäder bli ca 3400 lägen­heter färre än 1980 eller ca 48000 lägenheter. Även igångsättningen beräk­nas bli lägre. Bostadsinvesteringarnas volymmässiga nedgång uppskattas till ca 5,9 %, men i värde beräknas likafullt en uppgång med 5.5 %. Behovet av bostadsbyggnadskrediter kan således bli något större 1981 än 1980.

Företagssektorns fasta investeringar beräknas 1981 i löpande priser öka med drygl 4 miljarder kr. till i runt tal 51 miljarder kr. Lagren beräknas samtidigt minska med 1,5 miljarder kr. jämfört med en uppbyggnad pä 7

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

174

Tabell 10:

Milj. kr.

Penningmängden 1978-1980

 

 

1978

1979

1980

Penningmängd, ökning:

 

 

 

Banktillgodohavanden' och bankcertifikal.

 

 

 

(netto)

32053

23 869

31769

Sedlar och mynt

3 148

3 359

2 644

Summa

35201

27 228

34413

Tillskoll genom:

 

 

 

Valutareservens förändring

1706

- 3 169

11

Statens upplåning i utlandet (ökning = -)

- 2014

- 9042

-22057

Statens utgiftsöverskotl

33 167

43971

54429

Statens upplåning utanför bankerna

 

 

 

(ökning = -)

-11 171

-17651

-14978

Medel pä investeringskonton i riksbanken

 

 

 

(ökning = -)

477

15

66

Likviditetskonlon i riksbanken (ökning = -)

-

- 3 198

-     214

Övriga riksbankstransaklioner

-    283

- 2313

- 3982

Bankernas utlåning till allmänheten exkl.

 

 

 

refinansiering i utlandet

16 107

16 887

15 043

Bankernas netloförvärv av hypoteksobligationer

6057

6189

5 748

Bankernas fordringar på övriga kreditinstitut

-    990

-     157

1 153

Bankerna, diverse

- 7 855

- 4 304

-     784

Summa

35201

27 228

34413

' Inkl. föregående års kredilerade räntor för 1978 och 1979 samt inkl. årets kredile­rade ränlor för 1980. Källa: Riksbanken.

Tabell 10:2 Allmänhetens banktillgodohavanden sektorvis 1979-1980

Milj. kr., förändring

1979

1980

 

Staten Kommuner

därav bankcertifikal Icke-finansiella företag

därav bankcertifikal Hushåll Övrigt

Sumina banktillgodohavanden därav inlåning

bankcertifikal

 

183

616

4 404

1654

-

700

5 376

5 500

-

6300

15 864

20 555

988

3 173

26815

31498

26815

24498

-

7000

Källa: Statistiska centralbyrån.

miljarder kr. 1980. Detta pekar på ett väsentligl lägre finansieringsbehov från investeringssidan 1981 och sä vill resultatutvecklingen nu kan bedö­mas torde det även innebära en förbättring av företagens finansiella spa­rande.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

175

Tabell 10:3 Kreditmarknaden 1979 och 1980

Milj. kr., nettobelopp

 

Långivare

Låntagare

 

 

 

 

 

 

Slaten

Kom­muner

Bostäder

Företag

Hushåll

Summa

1979

 

 

 

 

 

 

A. 1 Sverige

 

 

 

 

 

 

Riksbanken

14549

-

-

-7

179

14 721

Affärsbanker

1694

657

5 844

3 347

4 165

15 707

Spar- och föreningsbanker

1036

-249

3 353

1718

5019

10877

Enskilda försäkringsinrättningar

3 985

74

4 603

3 577

-

12239

Offenlliga försäkringsinrältningar

5 080

1014

3 525

4668

-

14287

Allmänheten

8585

-100

342

1486

-

10313

Staten

-

-

4 766

4 754

1691

11211

Summa

34929

1396

22433

19543

11054

89355

B. 1 ullandel'

 

 

 

 

 

 

Genom valulabanker

-

- 35

-

7434

-

7 399

Genom mellanhandsinstitut

-

- 33

-

-   Ill

-

-144

Övrigl

9042

144

-

-4852

-

4 334

Summa

9042

76

-

2471

-

11589

C. Totalt A-l-B

43971

1472

22433

22014

11054

100944

1980

A. I Sverige
Riksbanken
Affärsbanker

Spar- och föreningsbanker Enskilda försäkringsinrättningar Offentliga försäkringsinrättningar Allmänheten Slalen

Summa

B. I ullandel'

Genom valulabanker Genom mellanhandsinslilul

Övrigt

Summa

C. Totalt A-l-B

 

-593

-

-

-7

27

-.573

16951

299

6713

3 165

3 041

30169

1025

204

3 004

2754

2 120

9107

3459

275

3 799

4 834

-

12 367

6764

276

4026

3984

-

15 050

4766

- 36

227

2 536

-

7493

-

-

5 886

4 801

2193

12880

32.372

1018

23655

22067

7 381

86493

 

39

_

6525

 

6564

-

33

-

720

-

753

22057

-153

-

-   536

-

21368

22057

- 81

—

6709

_

28685

54429

937

23655

28776

7 381

115178

' Avser långfristig nettoupplåning inkl. företagens kortfristiga netloupplåning i utländska banker för finansi­ering av export och import samt valulabankernas utlåning i utländsk valuta till valulainlänning.

Källa: Riksbanken.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

176

Tabell 10:4 Bankernas utestående krediter till andra ändamål än bostadsbyggande 1979-1980

 

 

 

 

Förändring'

, milj. kr.

Ställning 1980 31 dec.

Procentuell förändring 31 dec. 1979-31 dec. 1980

 

1979

1980

Affärsbanker

 

 

 

 

Kommuner Icke-finansiella företag

därav: industri Hushåll Övriga

270 8242 3212 4162 1730

261 9405 2732 3406

302

7005 70715 26083 42610

7092

3,9 15,3 11.7

8.7 4,4

Summa

14404

13374

127 422

11,7

Spar- och föreningsbanker

 

 

 

 

Kommuner Icke-finansiella företag

därav: industri Hushåll Övriga

-122

314

- 56

5313

243

212

1515

145

2468 34

3 524 8725 1 157 55 586 1481

6,4 21,0 14,3

4,6

2,3

Summa

5748

4229

69316

6,5

' Förändringen 1979 exkl. årets debiterade räntor. Förändringen 1980 inkl. årets

debiterade räntor.

Källor: Konjunkturinstilulet, riksbanken och statistiska centralbyrån.

Tabell 10:5 Statens budgetutfall samt upplåningsformer 1978-

Milj. kr., nettobelopp

1980

 

 

1978

1979

1980

Budgelutfallet (nelWulg. -)

-33167

-43 971

-54429

Statsskuldens förändring inom landel (ökn. -t-)

31 153

34929

32372

Skattkammarväxlar och korttidslån

6950

8644

7 230

Korta obligationer

25

7 100

13 300

Långa obligationer

21563

9763

7 101

Premieobligationer

2050

3 650

3 625

Sparobligationer

1 117

2 288

4 253

Övrigt

-552

3 484

-3 137

Statsskuldens förändring atom landel (ökn. -i-)

2014

9042

22057

Anm. För att ernå överensstämmelse mellan uppgifterna för statens upplåning och budgetulfallet har riksgäldskontorets och statsverkets kassaförändringar dragits av frän skattkammarväxlar och korttidslån. Källor: Riksbanken och riksgäldskontoret.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget            177

Tabell 10:6 Kommunernas finansiella sparande 1978—1980

Milj. kr., förändring

1978      1979      1980

6242

4401

1856

999

857

2177

2 263

876

 

9504

6 134

 

2272

2494

2636

576

76

-81

1 161

1396

1018

535

1022

1699

1629

902

 

3901

3 396

 

5603

2 738

1397

Likvida tillgångar

Utlåning

Övriga finansiella tillgångar

Summa finansiella tillgångar (I)

Upplåning totalt

därav: utomlands

på svenska kreditmarknaden

övrig inhemsk upplåning
Övriga skulder'
Summa skulder (2)
Finansiellt sparande (l)-(2)____________

' Inkl. diskrepans.

Källa: Riksbanken och statistiska centralbyrån.

Tabell 10:7 Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden 1978-1980

Milj. kr., nettobelopp

 

 

1978

1979

1980

Obligationer

12 577

12 333

12 109

Direkla län från bankerna

1263

3658

4309

därav: affärsbankerna

739

2574

3552

spar- och föreningsbankerna

524

1084

757

Lån från enskilda och offentliga

 

 

 

försäkringsinrältningar

797

1676

1351

Slaten

3 894

4 766

5 886

Summa

18531

22433

23655

Källa: Riksbanken.

Tabell 10:8 Företagens upplåning på kreditmarknaden 1978—1980

Milj. kr., nettobelopp

1978          1979          1980

/ Sverige

3988

4 768

2 122

1023

1937

3 173

4438

3 243

4851

2926

2451

2955

5 069

4841

7 120

29.52

4754

4 801

Obligationer och förlagslån

Aktier

Direkta banklän

därav: aflarsbanker

Upplåning hos övriga institut

Staten

Summa                                             17470       19543       22067

/ utlandet

2418

7434

6525

877

-4963

184

3295

2471

6709

20765

22014

28776

Genom valutabanker

Övrigt

Summa Totalt

Källa: Riksbanken.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       178

BIHANG

Delprognoser och arbetsfördelning rörande den reviderade national­budgeten 1981

Av inledningen framgår vilka kapitel och avsnitt som sammanställs inom ekonomidepartemenlel (E) resp. konjunkturinstitutet (Kl). Nedan redovi­sas detta i lablåform. Härutöver framgår E:s och KLs bedömningar av utvecklingen inom olika delseklorer.

 

Sektor

Avsnittet iilformnt

Prognos,

%

 

Li l lUI II 111 l

inom

E

Kl

Privat konsumtion

Kl

-1,5

-0,7

Offentlig konsumfion

E

2,1

1,9

Brulloinvesleringar

Kl

-1,7

-2,3

Lagerinvesteringar'

Kl

-1,3

-1,3

Export av varor och tjänster

Kl

1,5

1,5

Import av varor och tjänster

Kl

-5,4

-4,8

Bruttonalionalprodukl

E

0,2

0,3

Inteinationell bedömning

E

 

 

Produktion inom gruvor, mineralbrott,

 

 

 

tillverkningsindustri och skogsbruk

Kl

 

 

Övrig produktion

E

 

 

Arbetsmarknad

E

 

 

De enskilda konsumenternas ekonomi

Kl

 

 

Industrins lönsamhet, kostnader

 

 

 

och priser

Kl

 

 

Kredilmarknad

Kl

 

 

Satnmanfattning

E

 

 

Lagerförändring i % av föregäende års BNP.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       179
Innehåll

1       Sammanfattande översikt    .....................................      2

1.1   Den internationella konjunkturutvecklingen    .........      2

1.2         Utvecklingen under 1980 och 1981   ....................... .... 4

1.3         Utblick mot 1982   ....................................................    22

2       Oet internationella läget    ....................................... .. 29

2.1          Sammanfattande översikt    ..................................... .. 29

2.2          Länderöversikter  .................................................... .. 37

3       Utrikeshandeln    ......................................................    56

3.1          Exporten...................................................................    57

3.2          Importen   ................................................................ .. 62

3.3          Betalningsbalansen   ............................................... .. 67

4       Produktionen   ..........................................................    71

4.1          Sammanfattning av industriproduktionens utveckling                71

4.2          Utvecklingen inom olika delbranscher    ................... .. 72

4.3          Övriga näringsgrenar och den tolala produktionen   ......           85

5       Arbetsmarknaden    .................................................    88

5.1          Läget på arbetsmarknaden under 1980 och böljan av 1981   ...            88

5.2          Arbetsmarknaden under 1981   ...............................    97

6       De enskilda konsumenternas ekonomi    ................. 100

6.1          Sammanfattning   .................................................... 100

6.2          Löner........................................................................ 103

6.3          Hushållens disponibla inkomster   ........................... 106

6.4          Konsumentpriserna    .............................................. 113

6.5          Den privata konsumtionen    ..................................... }}7

1      Investeringarna   ...................................................... 120

7.1    Sammanfattning av investeringsutvecklingen samt prognoser

för 1981.................................................................... 120

7.2          Investeringsutvecklingen inom olika områden  ........ 123

7.3          Lagerinvesleringarna   ...:......................................... 133

8       Industrins lönsamhet, kostnader och priser   .......... 136

8.1          Sammanfattande bedömning   ................................. 136

8.2          Industriprodukternas prisutveckling   ...................... 139

8.3          Industrins kostnadsutveckling    .............................. 143

9       Den offentliga verksamheten    ................................ 147

9.1          Allmänt...................................................................... 147

9.2          Staten....................................................................... 147

9.3          Kommunerna   .......................................................... 153

9.4          Socialförsäkringssektorn   ........................................ 155

9.5          Den totala offentliga sektorn   ................................. 157

9.6          Beräkning av finanspolitiska effekter    .................... 160

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       180

10       Kreditmarknaden    ..........    .....................   164

10.1      Likviditetsutvecklingen   ................................   167

10.2      Kreditinstitutens utlåning    ............................ . 169

10.3      Den sektorvisa upplåningen    ......................... . 171

10.4      Utblick mol 1981   ........................................ . 173

Bihang

Delprognoser och arbetsfördelning rörande den reviderade national­
budgeten 1981    ................................................   178

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        181
Tabellförteckning

1:1    Försörjningsbalans 1980-1981    .......................... .... 5

2      Relativpriser och marknadsandelar för Sveriges expori av bear­betade varor till OECD-länderna 1976- 1980                                                                                          7

3      Bytesbalans 1980-1981    ........................................    10

4      FinansieUt sparande 1979-1981    ..........................    18

5      Förändring i BNP-komponenterna i proceni av BNP föregåen­de år 1977-1981                       21

6      Försörjningsbalans 1982   .......................................    23

2:1    Bruttonationalproduktens   utveckling   i   vissa   OECD-länder

1978-1981    ........................................................... .. 29

2      Bytesbalansutvecklingen i vissa länder 1977-1980                    31

3      Konsumentprisernas utveckling 1977-1981   ...........    33

3:1    Sveriges export av bearbetade varor till OECD-omrädet 1975-

1981......................................................................... .. 59

2       Sveriges export av bearbetade varor lill olika länderområden 1975-1981                 60

3       Världsmarknadspriserna för bearbetade varor 1973—1981    ...            60

4       Exportutvecklingen för olika varugmpper 1979-1981                 62

5       Importutvecklingen för olika varugrupper 1979-1981                 64

6       Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 1973-1981         66

7       Betalningsbalans 1977-1981   .................................    67

8       Kapitaltransaktioner, netto 1979-1980   .................    68

4:1    Industriproduktionens utveckling 1978-1981    .....    72

2       Försörjningsbalans för rundvirke 1979—1981   ....... ... 79

3       Försörjningsbalans för verkstadsprodukter 1979-1981             82

4       Försörjningsbalans för övrig industrisektor 1979-1981             84

5:1    Relafiva arbetskraftstal 1970, 1975-1980   ...........    89

2       Andelen företag som uppgivit brist på arbetskraft 1979-1981 . 92

3       Sysselsärtningsutvecklingen enligl AKU, 1975-1980                   93

4       Sysselsättningen inom olika näringsgrenar 1978-1980                          93

5       Arbetslösheten 1978- 1981.................................... .   94

6       Anlal personer berörda av varsel om uppsägningar och permit­teringar 1976-1981                           96

7       Antal personer berörda av varsel om driftsinskränkning 1979-1981                          96

8       Antal personer i arbetsmarknadspoliliska åtgärder 1976-1980 .            96

9       Produktivitetsutvecklingen  inom  olika  näringsgrenar   1974-1980                          97

10   Produktion, produktivitet och sysselsättning 1981                    98

6:1    Hushållssektorns inkomsler och utgifter 1979-1981                 102

2       Lönekostnadsutveckling   1969-1981   samt   arbetskraftskost­nader för industriarbetare                            105

3       Inkomstöverföringar till hushåll 1977-1981   ........... . 108

4       Hushållens direkta skaller och avgifter 1977-1981                      109

5       Realinkomstutveckling efter skaft 1978-1981   ........   111

6       Konsumentprisindex december 1979-december 1980                 114

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  182

7       Konsumenlprisförändringen 1970-1981 uppdelad på kompo­nenter                           115

8       Hushållens konsumtionsutveckling 1971-1980   ......    118

7:1    Fasta bruttoinvesteringar 1977-1981 efter kapilaltyp och nä­
ringsgren   ...............................................................   121

2       Fasta bruttoinvesteringar 1977-1981 inom privat och offentlig sektor                       123

3       Lägenheter  i   påbörjade  och  inflyttningsfärdiga  bostadshus 1977-1981                           124

4       Ombyggnadsinvesleringar för bostäder 1979—1981                   125

5       Planerade och faktiska förändringar av industrins lotala inves­teringar 1971-1981                            127

6       Statliga investeringar 1978-1981    ......................... .. 130

7       Kommunala investeringar 1979-1981   .................... .. 131

8       Planerade och faktiska förändringar i kommunernas och lands­tingskommunernas totala investeringar 1972-1981    ......................................................................   132

9       Lagervolymförändringar totalt och efter näringsgrenar 1977-1981                            134

8:1    Driflsöverskolt i tillverkningsindustrin exkl. varv 1976-1981 . .  139

2       Produktpriser och rörliga produktionskostnader i tillverknings­industrin exkl. varv 1977-1981                       141

3       Lönekostnader och produktivitet i tillverkningsindustrin exkl. varv 1977-1981                      144

4       Priser på olika insatsprodukter 1977-1981   ............ . 146

5       Sammanvägda priser på insatsprodukler för tillverkningsindu­strin exkl. varv 1977-1981                  146

9:1    Statens inkomster och utgifter 1979-1981    .........   149

2       Industripoliliska åtgärder 1976-1981    ...................   152

3       Kommunernas inkomsler och utgifter 1979— 1981        154

4       Socialförsäkringssektorns inkomsler och utgifter 1979-1981   .  156

5       Den offentliga sektorns konsumtion och investeringar 1979-1981                157

6       Den tolala offenlliga sektorns inkomsler och utgifter 1979-1981                    158

7       Finanspolitiska effekter 1975-1981   ........................   161

8       Finanspolifiska effekter 1979-1981   ........................   162

10:1    Penningmängden 1978-1980   ..............................   174

2      Allmänhetens banktillgodohavanden sektorvis 1979-1980   ...   174

3      Kreditmarknaden 1979 och 1980    ..........................   175

4      Bankernas uteslående krediter till andra ändamål än bostads­byggande 1979-1980                         176

5      Statens budgetutfall samt upplåningsformer 1978-1980                        176

6      Kommunernas finansiella sparande 1978- 1980  .....   177

7      Bostadssektorns upplåning på kredilmarknaden 1978-1980  ..  177

8      Företagens upplåning på kreditmarknaden 1978-1980                          177

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget   183

Diagramförteckning

1:1    Sparkvoten i hushållssektorn enligt gamla och nya nationalrä­
kenskaperna 1970-1980  .........................................      12

2   Investeringar, lönsamhet och kapacitetsutnyttjande inom indu­
strin 1970-1981   .....................................................     21

2:1    Industriproduktionens utveckling i de större OECD-länderna

1975-1980    ............................................................     30

2      Oljeprisutvecklingen 1979-1981    ...........................     32

3      Den internationella ränteutvecklingen 1978—1981            33

3:1    Importpris- och volymutvecklingen 1975-1980, totalt och för

vissa varugrupper   ..................................................    66

5:1    Arbetskraft och sysselsättning 1975-1981   ..........     90

2      Vid arbetsförmedlingarna kvarstående lediga platser  1975-1981                91

3      Arbetslösa enligl AKU, arbetslösa kassamedlemmar och kvar­stående lediga platser 1975-1981                   95

6:1    Sparkvoten 1970-1981   ........................................    106

2   Hushållens   disponibla   inkomsler   och   konsumtionsutgifter

1970-1981    ............................................................    118

7:1    Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på nä­
ringsgrenar 1972-1981   .........................................    122

2      Industrins investeringskvol 1970-1981   .................    127

3      Investeringar inom industrin, totalt och uppdelat på branscher 1974-1981                  128

4   Totala industrins lagervolymförändring 1968-1981            135

8:1    Brutlomarginaler i tillverkningsindustrin enligt företagsstatisti­
ken och nationalräkenskaperna 1970-1979   ..........    138

2      Driftsoverskottets och kapitalförslitningens andelar av föräd­lingsvärdet i tillverkningsindustrin exkl. varv 1970-1981   ....   140

3      Rörliga  produktionskostnader  i   tillverkningsindustrin  exkl. varv 1971-1981             144

10:1    Diskontot för Sverige och OECD samt emissionsvillkor för

långa statslån 1978-1981   ..................................... .. 164

2      Valutaflöde 1978-1981     ........................................ .. 165

3      Penningmängden 1977-1981   .................................   166

4      Real likviditet 1967-1980    ...................................... .. 167

5      Olika sektorers reala likviditet 1976-1980   ............. .. 168

6      Bankernas utestående krediter till andra ändamål än bostads­byggande 1977-1981                        170

7      Statens budgetunderskott 1977-1981    ................. .. 172

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

 

 

Bilaga 1.2

1980 års långtidsutredning och remissyttrandena

 

 

 

Prop. 1980/81:150

Bil. 1.2    1980 års långtidsutredning

Bilaga 1.2

1980 års långtidsutredning och remissyttrandena

1980 ärs långtidsutrednings huvudrapport (SOU 1980:52). som avläm­nades i december 1980 har remissbehandlats. En förteckning över de myndigheler och organisationer m. m. som inkommil med yttrandena åter­finns i elt appendix till denna bilaga. I del följande presenteras elt samman­drag av huvudrapporten tillsammans med en sammanlatlning av remissytt­randena. Med hänsyn till all utredningen läcker etl så vidsträckt område och alt remissinstanserna lämnat en mångfald synpimkler har del inte varil möjligt all ge en fullständig översikt över remissinstansernas åsikler. Av-siklen har i slällel varit atl lämna en redogörelse för de cenirala tankarna i remissvaren.

1 del följande har remisinslansernas synpunkler delals upp på de olika avsnillen i långtidsutredningen. För vaije avsnill återges också huvuddra­gen i belänkandel. Remissvaren kommenleras inle i detla sammanhang.

1    Allmänt om uppläggning och metod

Långtidsutredningen

LU 80 behandlar i förslå hand den ekonomiska ulvecklingen i ell per­spektiv fram till 1985. 1 analysarbetet har 1979 ulnyltjats som basår. Anledningen är atl 1979 f.n. är det senaste år för vilkel fullständiga statistiska uppgifter avseende ekonomins olika delar föreligger. Långtids­utredningens medelsiktiga analysperiod ulgörs därmed av åren 1979— 1985.

1 utredningens sammanfattning har emellertid en avräkning gjorts för ulvecklingen 1979-1980, dvs. man visar vilka tillväxtlakler som återstår för 1980-1985. Denna avräkning baseras på den bild av utvecklingen under 1980, som kunde prognostiseras i november 1980.

Arbetsmetod

Den viktigaste arbetsuppgiften för långtidsutredningen är all konfronte­ra de centrala ekonomisk-politiska målen med de faklorer som i övrigl är av betydelse för vår ekonomiska utveckling i elt medellångt perspektiv. Exempel på viktiga sådana faklorer är den internationella ekonomiska utvecklingen och de strukturella samband som gäller för ekonomin.

Inför 1980 års långtidsutredning har särskilda ansträngningar nedlagts vad gäller den internalionella analysen. De enskilda länderprognoserna har I    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bil. 1.2

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            2

sammanförts och konsislensprövats med hjälp av OECD-sekretarialels världshandelsmodell, som därigenom för första gången ulnytljals i ett enskilt lands prognosarbele. Ulifrän den internalionella prognosen har ulvecklingen på våra exportmarknader specialsluderals.

Belräffande de inhemska förutsällningarna för den framlida ulveckling­en har en rad specialsludier gjorts. Befolkningens och arbelskraftsulbudels framlida utveckling har ingående analyserats av prognosinstitul vid SCB. Produktivitets- och investeringsulveckling m.m. inom industrin har be­dömts av statens industriverk. 1 anknytning härtill har specialsludier ut­förts av bl. a. bakgrunden till den industriella problembilden. Vidare har en särskild studie av industriföretagens vinster, soliditet och ränlabilitel utar­betats vid konjunkturinstitulel.

Utvecklingen inom de privala näringslivsseklorerna jordbruk, iriid-gårdsnäring, fiske, skogsbruk, handel, tjänste- och byggnadsverksamhet har blivit föremål för specialsludier av branschexperler. Delta gäller även energisektorn. De nämnda specialsludierna liksom annat grundmaterial finns förtecknade i LU:s appendix 2.

När såväl prognosperiodens ekonomisk-politiska målsättningar som de enskilda förutsällningarna för ulvecklingen preciserats sker en systematisk avstämning av dessa olika faklorer mol varandra i länglidsulredningens modellsyslem. Della innehåller en real del. en prismodell och en finansiell modell. Kärnan i modellsystemet är EMMA-modellen och den dalabas som byggts upp kring denna modell.

Inför 1980 års långtidsutredning har EMMA-modellen utvecklats på etl flertal centrala punkter. Detta gäller exempelvis utrikeshandelns behand­ling. För såväl exporten som importen av varor och ijänsler har nya samband införls vilka explicit lar hänsyn lill bl.a. sambandel mellan utri­keshandel och prisutveckling. Vidare har den privala konsumtionens be­handling i EMMA-modellen förbätlrats. så all dess utveckling nu beräknas uppdelad såväl på producerande seklorer som på relevanta varugruppe­ringar. 1 della sammanhang har också den privala konsumlionseflerfrågans prisberoende byggts in i modellsambanden.

1 LU 80, liksom i arbelel med föregående långtidsutredning, har den reala EMMA-modellen kompletterats med en aggregerad modell AMMA, vars speciella användningsområde är makroekonomiska avvägningspro­blem på medellång sikt. Med hjälp av den mera lätthanterliga aggregerade modellen har de sidoallernaliv för den ekonomiska utvecklingen t.o.m. 1985 lagils fram vilka presenteras i ulredningen. Ulredningens tvä huvud­scenarier för den medelsiktiga utvecklingen har däremot ingående analyse­rats med hjälp av EMMA-modellen.

1 huvudallernafiven ingår som en inlegrerad del en pris- och kostnads­bild saml etl finansiellt perspektiv. Dessa har tagits fram med hjälp av den prismodell och finansiella modell, som integrerals i modellsyslemel.

Ulvecklingen i det längre lidsperspektivet fram till 1990 har studerats

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            3

med hjälp av den s.k. LEMMA-modellen. Modellen bygger på samma seklorindelning som EMMA och har kompletterats med samband som gör det möjligt atl inom modellen beräkna invesleringsulvecklingen inom en­skilda seklorer.

LU:s beskrivning av balansbrislerna i den svenska ekonomin

LU ägnar relativt storl utrymme ål en beskrivning av bakgrunden och karaktären av balansbrislerna i svensk ekonomi. Man konslalerar sälunda all utvecklingen under 1970-lalet i många avseenden innebar markania trendbrott i förhållande lill lidigare år. 1 slor ulslräckning sammanhängde detta med den ökade instabiliteten i den inlernalioneHa ulvecklingen.

I Sverige blev lendensen till en beslående nedgång i induslriseklorn alltmer tydlig. Den expansiva politiken bidrog visserligen lill all hälla uppe industriproduktionen under den djupa internationella konjunkturnedgång­en 1974—1975. Den höga inflationen och de kraftiga löneökningarna 1975-1976 försämrade emellertid industrins konkurrenskraft i den grad all när industriproduktionen log fart i andra länder 1976, fortsatte den svenska nedgången i allt snabbare takt. Även om den följande växelkursanpass­ningen möjliggjorde en viss återhämtning, visade del sig inle möjligt all återvinna marknadsandelar i önskvärt ulslräckning. De allvarliga branschkriserna är ett annal ullryck pä industrins akluella svårigheier.

Den induslriella tillväxten hämmades därutöver av en rad irögheter på ekonomins utbudssida. Bland dessa kan nämnas den låga rörligheten på arbetsmarknaden, industrins svaga finansiella position saml skogsindu­strins svårigheier all erhålla virkesråvara.

Produktionstillväxten blev således svag under andra hälften av 1970-talel. Resursulrymmet minskade ytterligare genom den försämring i värt bytesförhållande som oljeprishöjningarna medförde. Den svaga resurstill-växlen motsvarades inle av en nedgång i vår inhemska konsumtion. Sär­skilt markant var den kommunala konsumlionslillväxten som uppgick till drygt 4% per år under hela 1970-lalel.

Denna överkonsumtion ulgör etl grundläggande balansproblem i den svenska ekonomin. Del vidgade gapet mellan konsumtion och produktion har motsvarats av en nedgång i investeringarna saml av en allvarlig för­sämring av bytesbalansen.

Den ekonomiska politiken har dock lyckats upprätlhålla den fulla syssel­sättningen under 1970-lalel. Sverige skiljer sig i della avseende från de flesta övriga industriländer. Men della har krävi slora och växande an­strängningar. En betydande del av den offentlig utgiflsexpansionen och de växande underskotten avspeglar de höga ambitionerna på sysselsätlnings­områdel. Vikande inlernationell efterfrågan och minskad efteriVågan från invesleringssidan har fäll ersällas med efterfrågeslimulans från den offenl­liga seklorn, vilkel ökal såväl de offentliga utgifterna som underskotlen i den offentliga sektorn och i bytesbalansen.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            4

Den offentliga utgiftsexpansionen har inle längre kunnal skaltefinan­sieras enligl mönstret från 1950- och 1960-talen. Därmed har del finansiella underskottel i den offenlliga seklorn ökat. Del växande budgetunderskot­tel hänger nära ihop med övriga balansbrisler i den svenska ekonomin. Ulgiftsöverskottet i offentlig sektor har letl lill elt sänkt brultosparande i hela ekonomin, vilket drivit fram etl strukturellt underskott i bytesbalan­sen.

Långtidsutredningens kalkyler

Det är nödvändigt all de ovan diskuterade balansproblemen löses. LU 80 har sett det som en huvuduppgift alt ange en väg till balans i den svenska ekonomin. I della syfte har utredningen ularbelal etl scenario för den ekonomiska utvecklingen, där våra balansbrister successivt minskar och del är möjligt atl uppnå de cenirala målen för den ekonomiska politi­ken. Detta scenario är utredningens alternativ I.

Svårigheterna alt uppnå en sädan utveckling är emellertid myckel stora. Som framgått har utvecklingen under 1970-talet präglats av många djupt liggande problem. Utredningen har därför funnit del angelägel all också analysera en utveckling där de nuvarande ulvecklingslendenserna i den svenska ekonomin beslår. Della görs i alternativ 2 som byggts upp kring det grundläggande antagandet att det endasi i marginell utsträckning går all ändra den nuvarande ulvecklingen.

De tvä allernaliven är uppbyggda kring gemensamma förulsällningar belräffande den inlernalioneHa ulvecklingen och ulvecklingen av arbets­kraftsutbudel i Sverige.

Enligt LU:s bedömning kommer inflationsbekämpningen all prioriteras av OECD-länderna under de närmaste åren samtidigt som man försöker stimulera investerings- och produklivilelslillväxlen. Den totala BNP-till­växten inom OECD-området har bedömts uppgå lill 2,9% per år 1979-1985. Den anlagna produktionsutvecklingen innebär alt arbetslösheten i OECD-området fortfarande kommer alt ligga kvar på en hög nivä fram till mitten av 1980-lalel. Också infiationstaklen väntas ligga kvar på en relativt hög nivå. Världshandelstillväxlen har mot bakgrund av dessa bedömningar beräknats uppgå till 5% per år i volym under perioden 1979-1985.

Som nämnts bygger LU:s båda alternativ också på gemensamma förut­sättningar om arbetskraftsutbudel i Sverige. Antalet personer i arbetskraf­ten har beräknats öka under åren 1979-1985 i ungefär samma takt som under 1970-lalel, dvs med närmare 1 % årligen.

Ulvecklingen fram till 1985 enligt LU:s alternativ I

LU:s allernaliv I präglas i mänga avseenden av kravel pä förbällring i vår externa balans. Genom en förbällring av konkurrenskraften och lön­samheten i induslrin skulle det bli möjligt att stärka dess ställning på exportmarknaderna, vilkel möjliggör ett visst återtagande av de marknads­andelar som föriorats under 1970-talet.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            5

En annan viktig grundförutsättning i allernaliv I är all de reslriklioner på ekonomins uibudssida, som gjort sig påminda under slulel av 1970-talel, hävs. För all induslrin skall kunna utnyttja etl förbättrat konkurrensläge är del sälunda nödvändigt all den fär en sådan finansiell slyrka all företaget kan ta de risker som är förknippade med en ökad expansion. Vidare förutsälls i alternativ I all arbetsmarknaden blir så flexibel att nyrekryte­ring i de expansiva delarna av induslrin kan ske ulan att löneuppdrivande flaskhalsar uppslår. Della kräver bl.a. alt övriga seklorer häller fillbaka sin efterfrågan på arbetskraft.

En speciell resiriklion för den industriella tillväxten har under de senasle åren utbudet av skågsråvara utgjort. 1 allernaliv 1 har förutsälls att sådana åtgärder vidtas all skogsindustrin i varje fall i konjunklurlopparna kan tillgodogöra sig ell virkesulbud som svarar mot den långsikliga fillväxlen i skogen.

Enligl förulsäliningarna för allernalivet skall bylesbalansunderskollel reduceras sä all del 1985 uppgår till 2% av BNP. Härigenom méijiiggörs uppnåendet av extern balans vid 1980-lalcls slut. Trots all vi minskar underskollel i vår bytesbalans kvarstår dock behovel av titlandsupplåning, vilkel innebär all vår utlandsskuld även i allernaliv I kommer atl växa under hela perioden fram till 1985. Därmed kommer också ränlebelalning-arna alt öka.

För atl uppnå denna utveckling av bytesbalansen krävs alt oljeberoendet minskas. 1 alternativ I har antagits att oljeanvändningen vid konstant BNP kommer alt reduceras med 4.3 % per år.

Den produktionsökning som under ovan angivna omständigheter méijiig­görs kräver för sill realiserande en ökning av såväl invesleringar som produkliviletstillväxl.

Sysselsällningen i limmar anlas bli oförändrad under kalkylperioden. Hela den ekonomiska tillväxten måste därför komma till stånd genom en ökning av arbelsproduktivitelen. Man räknar sålunda med all produktivi-lelsökningen i induslrin skall uppgå lill 4.2% per år 1979-1985. I övriga näringslivet räknar utredningen med en uppgång i produkiiviielen på 3% per är.

Alternalivels utveckling av produktion och produktivitet kan emellertid inle åstadkommas ulan en avsevärd förbättring i invesleringsaktivitelen. 1 etl sexårsperspektiv ar det mest anglägei atl öka industriinvesteringarna och de invesleringar som bidrar lill all minska vårt oljeberoende. Samman­lagd beräknas de tolala investeringarna i ekonomin öka med 3.5% per år i allernaliv I.

Under de angivna betingelserna bedöms en ekonomisk tillväxt i storleks­ordningen 2,.5% per år 1979-1985 vara möjlig. Kraven på invesleringsupp­gång och bylesbalansförbättring intecknar emellertid nära nog hela della produktionsulrymme. Del knappa konsumiionsulrymme som därmed framkommer måste resultera i en kraftig neddragning av tillväxten i såväl

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            6

prival som offenllig konsumfion. I allernaliv I har förutsatts all den offent­liga konsumtionen 1979-1985 ökar med 0,9%. om årel. Del är i så fall möjligt alt uppnå en ökning av den privala konsumtionen med 0.6% om årel, vilkel kan jämföras med en ökning pä 1.6% per år under perioden 1974-1979. Ökningen av offenllig konsumtion. 0,9% per 1979-1985, kan jämföras med en ökning på 3,9%' per år under perioden 1974-1979. Lik­som för den privala konsumfionen är del alltså här fiåga om en myckel kraftig uppbromsning.

Den ställiga konsumtionen beräknas i allernaliv 1 minska med 0.5% per är, medan den 1974-1979 ökade med 2,1% per år. För den kommunala konsumtionen är trendbrottet ännu mera drastiskt. Del utrymme som står lill förfogande under perioden 1979-1985 motsvarar en åriig ökning pä 1.5% per år, vilket skall slällas tnot en ökning på 4,7% per år imder perioden 1974-1979. Då hänsyn las lill utvecklingen 1979-1980 molsvarar den angivna ökningslaklen en kommunal konsumlionslillväxl oin 0,5 % per är 1980-1985.

Ulvecklingen fram lill 1985 enligt LU:s allernaliv 2

Allernaliv 2 beskriver en utvecklingsväg för svensk ekonomi där de cenirala trögheterna på ekonomins uibudssida förutsätts kvarstå och där den inhemska konsumtionen forlsäller atl expandera enligl ungefär samma mönsler som förut. Konsekvenserna härav blir en utveckling som i länga siycken påminner om den under 1970-lalels senare hälft. Ulgångslägels kraftiga obalanser förvärras och på grund av etl stagnerande näringsliv kan den fulla sysselsällningen inle uppiällhållas.

För slalens del har i allernaliv 2 förutsatts en oförändrad konsumtions­volym. Även denna utveckling förutsätter dock en härd reslriklivitel med nya ulgiflsäiaganden. Den kommunala konsumtionen forlsäller däremot i alternativ 2 att växa snabbi. En viss uppbromsning av tillväxten förefaller emellertid f. n. ske. Med anledning härav har ökningstakten satis till 3,8% per år under perioden 1979-1985. Detta innebär en belydande nedgång i förhållande till perioden 1974-1979, då ökningstakten i kommunal kon­sumtion uppgick till 4,7% per år. Utvecklingen i allernaliv 2 innebär således alt vi når en uppbromsning i tillväxten liknande den vi hade 1970-1974, då konsumtionsökningen i kommunerna uppgick till 3,4% per är.

Erfarenhelerna under 1970-lalet har visal all den äterhållsamhel pä lönesidan som ligger i alternativ 1 knappast kan realiseras i ell klimat med en expansiv offenllig efterfrågepolitik. Därior har i alternativ 2 förutsatts att löntagarna inte kommer alt acceptera en försämring i reallönen. Real­lönen efter skatt per sysselsatt ökar sålunda svagt under perioden 1979-1985.

Härigenom skulle den privata konsumtionen komma atl öka med 1,5% per år 1979-1985, dvs. i ungefär samma takt som 1974-1979. Konsum­tionsökningen under perioden 1965-1974 uppgick till 2,5-3% per år.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            7

Den expansiva ekonomiska politiken förutses liksom under perioden 1974- 1979 skapa elt inhemskl ekonomiskt klimat som inte står i överens­stämmelse med utvecklingen i omvärlden. Den snabbi växande offenlliga seklorn kan fömlses bli löneledande, vilket återigen bäddar för en löne-och kostnadsutveckling som är avsevärt snabbare än omvärldens. Därmed försämras konkurrenskraften yllerligare för det svenska näringlivel. De reala löneökningarna kommer alt pressa ned vinsterna. En del av kost­nadshöjningen kan ocksä förväntas slå igenom i höjda produktpriser med stigande relativpriser som följd. Den ogynnsamma prisutvecklingen för­väntas leda till atl den konkurrensulsalla delen av näringslivel ånyo lappar marknadsandelar både på exportmarknaderna och här hemma. Trols en förutsatt tillväxt i världshandelns volym på i genomsnitt ca 5% per år under prognosperioden beräknas den svenska exporten växa med endasi 2,2% per år under perioden 1979- 1985.

Den relalivi höga konsumlionslillväxlen och oförmånliga prisutveckling­en driver upp imporleftertVågan. Den tolala importen av varor och tjänster beräknas i allernaliv 2 växa med i genomsnill 3,8% per år 1979-1985, vilkel är en mycket kraftig ökning i förhållande till BNP-tillväxten.

Den angivna utvecklingen medför atl bytesbalansen kraftigt försämras. Bylesbalansunderskottet beräknas växa från 11.2 miljarder kr. 1979 lill ca 59 miljarder kr. 1985. Mall som procenluell andel av BNP i löpande priser betyder detla atl underskottel växer från 2,5% av BNP 1979 lill 6,5% 1985. Skuldstocken, som 1979 uppgick lill ca 6% av BNP, beräknas i allernaliv 2 växa lill 28% av BNP 1985. Delta medför naturiigtvis en relativt snabb ökning av räntebetalningarna. Mätta som andel av BNP beräknas dessa öka från 0,7% 1979 till ca 3% 1985.

Det torde slarkl kunna ifrågasättas om en sädan utveckling av den utrikes skuldsätlningen kan genomföras ulan begränsningar i den ekono­misk-politiska handlingsfriheten och kraftigt försämrade länevillkor.

Den försämrade konkurrenssituationen och vinstutvecklingen väntas försvaga incitamenten till nyinvesteringar. De tolala invesleringarna anges i della allernaliv öka med endasi ca 1 % årligen. BNP-ökningen har i allernaliv 2 beräknats till 1,3% per år under 1979-1985.

Vid en sådan utveckling skulle det enligl LU:s kalkyler inte längre vata möjligt all upprälthälla den fulla sysselsällningen. Antalet arbetslösa har i delta fall beräknats uppgå lill drygl lOOOOO ulöver den normala friktionsar-belslöshelen. Delta är liktydigt med en arbetslöshet på 4,3%' 1985.

Andra utvecklingsvägar

LU redovisar ocksä tre sidoallernaliv för den ekonomiska ulvecklingen fram lill 1985. De tvä första - alternativ 3 och 4 - är känslighelsanalyser i vilka en återgång mot balans i svensk ekonomi enligt allernaliv I försvåras pä grund av inre respekfive yllre störningar av irögheter på ekonomins utbudssida. I alternativ 3 ulgörs dessa störningar av irögheter på ekono-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            8

mins utbudssida. I alternativ 4 består de av en ny oljeprischock i kombina­lion med en försämrad inlernationell tillväxt. Alternativ 5, slutligen, påvi­sar svårigheterna all vända ulvecklingen mot ekonomisk balans vid en snabb offentlig tillväxt.

Analysen i alternativ 3 påvisar vikten av alt de centrala utbudsbegräns­ningarna i svensk ekonomi undanröjs. Om inle detta sker så går både bytesbalansförbältringen och den fulla sysselsättningen förlorade. Alterna­tiv 4 visar hur en väg tillbaka mot balans kan spolieras av en ny draslisk oljeprischock - trols i övrigt gynnsamma förutsätlningar. Alternativet visar därmed också all den relativt kraftiga nedskärningen i inhemsk konsumtionstillväxt, som i alternativ 1 angivits som en nödvändig förul­sällning för återgång mot extern balans, ingalunda är tilltagen i överkant. Tvärtom framstår den som olillräcklig om de yllre lorulsältningarna för den ekonomiska utvecklingen blir mindre gynnsamma än i alternativ I. Analysen av alternativ 5 visar atl ulvecklingen under dessa omständigheter i alli väsenlligt drivs in i en bana som liknar alternativ 2.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser delar LU;s uppfattning avseende bakgrunden till och den allmänna beskrivningen av den ekonomiska problembilden. Sålunda konstaterar Fullmäktige i Sveriges Riksbank att uppgiften är att ge en diagnos över de centrala avvägningsproblemen i svensk ekonomi och all diskulera vilka krav som kommer alt slällas på den ekonomiska politi­ken. Osäkerheten när det gäller enskilda utvecklingslal under prognospe­rioden kan vara stor, varför utredningens kalkyler endasi skall ses som en metod all ge en grov bild av de valmöjligheter för den ekonomiska utveck­lingen som föreligger. Riksbanken fastslär att del därvid inte råder någon tvekan om atl den allmänna problembeskrivning som ges för den kom­mande femårsperioden är korrekt. Man framhåller också all det inle torde råda några delade meningar om att följa den riktningsangivelse för den ekonomiska utvecklingen som allernaliv I ulgör.

Svenska arheisgivarföreningen (SAF) konstaterar i sitt remissvar all LU pä etl förtjänslfulll sätt belyser de utvecklingsmöjligheter, som föreligger under de närmaste fem åren. Samtidigt menar SAF dock alt eftersom lösningarna på balansproblemen i svensk ekonomi inrymmer en del poli­tiska och värderingsmässiga frågor, finns risk för atl LU begränsas lill atl belysa del "politiskt realistiska". SAF menar atl del hade varil önskvärt med ylterligare alternativ, som kvantitalivt angivit hur stark begränsning av den offentliga utgiftsexpansionen som krävs för alt redan 1985 nä balans i våra utrikesbetalningar utan minskning av reallönerna och vid bevarad full sysselsättning. Man menar vidare alt del hade varil värdefullt om LU - mer än vad som skett - satt in ulvecklingen av företagens lönsamhet och soliditet i etl samhällsekonomiskl sammanhang. Genom all kraven på

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            9

export- och produklionsökningar härigenom relaterats till cenirala finan­siella variabler hade LU:s framslällning fält ökad operaliv belydelse.

Även Sveriges Industriförbund (SI) säger sig dela LU:s synsätt pä Sveri­ges ekonomi och de krav som det nuvarande lägel släller. Frågan är dock, menar SI, hur den ekonomiska politiken skall utformas. SI konslalerar alt på denna punkl nöjer sig LU med atl ge vissa allmänna rikllinjer. Visserii­gen förväntar sig inle SI all LU skall överta politikernas uppgifter, men däremot hade man gärna sett en mer genomarbetad förloppsmässig analys av allernaliven och i anslutning härtill en diskussion av de medel med vilka ulvecklingen enligt alternativ I skall kunna åstadkommas.

Industriförbundets ståndpunkt avseende de politiska rekommendatio­nerna delas emellertid inte av alla remissinstanser. Sålunda anser Tjänste­männens ceniraltn-ganisation (TCO) all alllsedan längtidsulredningarna överfördes lill kanslihuset så har dessa i allt högre grad kommit all ensidigt återge regeringens syn pä de ekonomiska frågeställningarna. I LU 80 skulle enligt TCO denna utveckling ha drivits längre än lidigare. TCO vill mol denna bakgrund förorda all långtidsutredningarnas ställning blir före­mål för översyn. Enligl TCO bör de i framliden utarbetas av någon i förhållande till kanslihuset oberoende instans. Även SAF ifrågasätter om den nuvarande formen för arbetet med långtidsutredningarna är den mest ändamålsenliga. Med en friare ställning skulle betydelsen av olika slags politiska reslriklioner i deballen framstå klarare genom all även allernaliv utanför dessa gränser kunde belysas.

Landsorganisationen (LO) framhåller i sill remissvar atl man delar LU:s beskrivning av del ekonomiska lägel. Man understryker sålunda atl det är tveklöst att Sveriges ekonomi befinner sig i en utveckling med snabbi växande balansbrisler, stigande inflation, sjunkande investeringar och stagnerande tillväxt. LO framhåller också atl del är viktigt att fylla ut underskottet i bytesbalansen, bl.a. för att på lång sikl kunna uppfylla de övergripande målen för den ekonomiska politiken, 1 dessa grundläggande frågor delar således LO ulredningens synsätt. Samtidigt hävdar emellertid LO atl LU 80 i många avseenden ulgör en viljeyttring från ekonomidepar­lemenlet och alt de slutsatser och rekommendationer som utredningen kommer fram lill är längt ifrån fria från politiska värderingar eller inlresse-mässiga bindningar.

Kooperativa förbundel (KF) understryker i sill remissvar all man anser de Ivå huvudallernafiven väl valda för alt belysa Sveriges ekonomiska problem. 1 likhel med flera andra remissinstanser anser man emellertid all mer uppmärksamhel borde ha ägnals ål sambandet mellan konjunktur- och slrukturulveckling, dvs. att analysen borde ges en mer dynamisk karaktär.

Sveriges Aktiesparares Rik.sförbund (SARF) fastslås i sitt remissyttran­de all ingen tvekan råder om att utredningens rapport ulgör en inträngande och klarsynt genomgäng av vårt lands ekonomiska situation. Enligt SARF ligger utredningens främsta värde i att den i elt sammanhang formulerar den i breda kretsar redan accepterade bilden av den ekonomiska krisen.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            10

Konjunkturinstilulet (Kl) menar också atl LU lämnar en klargörande beskrivning av huvuddragen i den ekonotniska ulvecklingen. Kl menar emellertid all del hade varil informalivl atl ha tillgång lill en kalkyl över ett extremalternativ där en utpräglad lål-gå politik leder lill en sådan begräns­ning av handlingsfriheten alt den ekonomiska politiken förvandlas till en beroende variabel. Samtidigt konslalerar Kl alt valet av huvudalternativ blir mycket betydelsefullt genom de långtgående effekter del får pä utred­nings- och planeringsarbete säväl inom den offenlliga seklorn som i del privata näringslivel och i organisationerna.

Statistiska centralbyrån (SCB) fastslår i sill remissyttrande etl välkänt melodologiskt problem, nämligen all LU:s uppläggning med delaljerade modellberäkningar leder lill en överdriven exakthet i prognosresultaien. Även Svenska kommunförbundel anser all LU:s delaljerade kalkyler ger ett överdrivet sken av exakthet. Man förordar därför en analys i grövre termer av de avgörande problemen i ekonomin.

Slyrelsen för teknisk utveckling (STU) anför en rad synpunkler som berör olika delavsnilt i LU men som alla karaktäriseras av en allmän metoddiskussion. Elt genomgående drag är all STU saknar en utförlig analys av den tekniska utvecklingens betydelse för den framlida ekonomis­ka utvecklingen. I anslutning härtill föreslår STU atl en väsentligt större tyngd läggs på analysen av utvecklingen på längre sikt (10-20 år). STU erbjuder sig avslutningsvis atl medverka i de föreslagna analyserna.

Fullmäktige i Riksgäldskonloret efterlyser i sill remissyllrande en mera utförlig analys av de kredilpolitiska konsekvenserna av olika utvecklings-förtopp. Trots att den finansiella analysen byggts ut kraftigt i de senaste långtidsutredningarna finner fullmäktige den vara ofullständig.

Sy slemanalysgruppen inom Svenska Operaiionsanaly.sföreningen (SOAF-SG) har - utan atl formellt vara remissinstans inlämnat ett yttran­de över utredningens metodik. SOAF-SG finner atl utredningens rapport ger en god överblick över del akluella lägel i svensk ekonomi. Man anser atl alternativbehandlingen kan förbättras och all del finns anledning all pröva nya modelllekniska hjälpmedel i framtiden. SOAF-SG finner även att institutionella förändringar bör övervägas. Bl. a. föreslås en utvidgning av långtidsutredningarnas verksamhet.

2   Utredningens slutsatser

Långtidsutredningen

Långtidsutredningens alternativ 1 understryker det självklara förhållan­det att 1970-talets trender måste brytas för atl vi skall nä balans i ekono­min. LU har visat att 1970-lalets trender ej kan ses som resultatet av olyckliga tillfälligheter. För all trenderna skall brytas krävs en omfaltande förändring av den ekonomiska politiken.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            11

Del är inle långtidsutredningens uppgift alt anvisa ålgärder. Utredningen begränsar sig därför till alt göra en kort uppsummering av de områden där det är av största vikl all förändringar kommer lill stånd. En startpunkt för en sådan uppsummering ulgörs av de krav på förändringar som framkom­mer ur långtidsutredningens alternativ I.

-     Efler en lång period av stagnation måste industriproduktionen och industriinvesteringarna nu öka igen. Industrin mäsle vinna marknadsande­lar hemma och ulomlands. Sysselsättningen i induslrin måste under den närmaste femårsperioden öka med ca 60000 personer.

-     Oljeberoendel mäsle minskas.

-     Prival konsumtion får endasi öka med 0,5% per år under hela förslå hälften av 1980-talet.

-     Utgiftsökningen i offentlig sektor måsle ned från 6 ä 7% om årel malt i fasla priser lill I ä 2% per är.

-     Tillväxten i slallig och kommunal konsumtion mäsle ner krafligl. Kommunernas konsumtionstillväxt måste begränsas till ca I % om året.

För all de här angivna trendbrotten skall ske krävs förändringar i politi­ken. LU delar upp kraven i ulbudsinriktade åtgärder och eflertVägeinrik-tade åtgärder.

Pä efterfrågesidan är ulvecklingen i den offentliga sektorn cenlral.

När del gäller slalen måste målet all nedbringa det slalliga budgelun­derskollel med I % av BNP per år bibehållas.

När det galler kommunerna konstateras atl den statliga styrningen av kommunerna under 1970-talet verkat i expansiv riktning. Della har skett dels genom direkta bidrag till prioriterade verksamheter, men ocksä genom olika krav, normer och åligganden. Styrningen mäsle nu i stället verka i restriktiv riktning.

När det gäller utbudssidan konslalerar utredningen på flera ställen atl det finns en rad reslriklioner för en ökad industriell tillväxt. De viktigaste av dessa är;

-     Låg rörlighet på arbetsmarknaden som försvårar en rekrytering lill induslrin.

-     En svag finansiell position i industrin. Låga vinster och låg soliditet verkar lillbakahållande på invesleringsviljan.

-     Krafligl efterfrågesug på arbetskraft frän offenllig sektor försvårar rekryteringen lill induslrin.

-     Elt otillräckligt virkesutbud har begränsat expansionen i skogsindu­strin.

På dessa områden mäste den ekonomiska politiken aktivt verka för förändringar om del skall vara möjligt all åstadkomma en utveckling som liknar den i alternativ I.

Den industriella utveckling som krävs för atl nå balans kan inte heller komma lill stånd med mindre än atl olika relativpriser i ekonomin ändras:

-  För att vi skall vinna marknadsandelar krävs alt priser och löner i den

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            12

svenska industrin minskar i förhållande till omvärlden. Långtidsutredning­en har uppskattat behovet av en relativprisnedgång i exportindustrin till 6% mellan 1980 och 1985. För lönerna krävs en ännu större förskjutning eftersom vinsterna måste öka.

- Den industriella sysselsättningsexpansionen kräver atl löneläget i in­duslrin höjs i förhällande till andra sektorer i den svenska ekonomin. Enligt långtidsutredningen är det svårt att kvantifiera detta krav men det står helt klart atl det krävs en märkbar förändring.

Långtidsutredningen pekar på de problem lönebildningen givit under 70-talet. Utredningen har svårt att se hur vi skall kunna nå en utveckling i enlighet med alternativ 1 om det ej sker en förändring på detta område. Det förefaller nu som vi nått en punkt där parterna på arbetsmarknaden måsle ta ansvar för sysselsättningen i den konkurrensulsalta sektorn. LU påpe­kar alt detta knappast är förenligt med att den offentliga sektorn blir löneledande.

Statsmakternas insats pä delta område måste enligl LU bli atl genom en återhållsam utgiftspolitik skapa rimliga förutsättningar för parterna. I sin roll som arbetsgivare kan staten också spela en viktig roll för att förhindra att den offenlliga sektorn blir löneledande.

När det gäller relativpriser är det också centralt alt industrins lönsamhel i förhållande till andra sektorer i den svenska ekonomin förbättras. För att en stabil investeringstillväxl i industrin skall komma till ständ krävs för­utom en lönsamhetshöjning att avkastningen pä olika former av icke­produktiva placeringar minskar. Ett sätl atl åstadkomma detta är all mins­ka de ränteuppdrivande underskotten i budgeten och bytesbalansen. Del är emellertid också nödvändigl all öka ränlekänsligheten i hushållsseklorn.

För att få lill stånd en förbättring på detla område ler del sig nödvändigt med förändringar i skattereglerna, säger LU.

Remissinstanserna

Så gott som alla remissinstanser ansluter sig i allt väsentligl till LU:s beskrivning av den nuvarande ekonomiska problembildens bakgrund och karaktär. Landsorganisationen (LO) konstaterar således att del är tveklöst att Sveriges ekonomi befinner sig i en utveckling med snabbt växande balansbrister, stigande inflation, sjunkande investeringar och stagnerande tillväxt. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) fastslär för sin del atl den nu framlagda långtidsutredningen på ett i många avseenden förtjänstfullt sätt belyser den svenska ekonomins utvecklingsmöjligheter. Sveriges in­dustriförbund (SI) säger sig också dela LU:s grundläggande synsätt på vår ekonomi. Riksbanken konstaterar i sitt remissvar att det inle torde råda någon tvekan om att den allmänna problembeskrivning som ges inför den kommande femårsperioden är korrekt. Sveriges aktiesparares Riksför­bund (SARF) anser för sin del att utredningens främsta värde ligger i all

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            13

den i ett sammanhanghang formulerar den i breda kretsar redan acceptera­de bilden av del ekonomiska lägel.

Även de båda kommunförbunden tycks i stort dela den allmänna upp­fattning, som ovan redovisats. LandslingsjÖrbundet understryker all Sve­riges ekonomi i dag präglas av obalans saml all en balanserad utveckling med stadig produklionslillväxl och låg inflalionslakl är en förulsällning för att landslingen på sikt skall kunna lillgodose behoven inom sill verksam-helsfäll. Svenska koinmunförbundel anser ocksä all lägesbeskrivningen av den svenska ekonomin är riklig och menar därför också all en av huvud­uppgifterna för den ekonomiska politiken mäsle vara alt reducera vårt bylesbalansunderskolt. Kommunförbundel ifrågasäller emellertid delvis LU:s analys av de bakomliggande orsakerna och menar all den snabba offenlliga konsumlionslillväxten lilldelals en allt för framlrädande roll i förklaringen av balansbrislernas uppkomsl. Däremol menar kommunför­bundel atl en begränsning av den tolala inhemska konsumlionsutveckling­en är ett nödvändigt - om än ingalunda tillräckligt - villkor för atl äter fä en balanserad ekonomisk utveckling i Sverige.

Frän den ovan redovisade och tämligen samstämmiga uppfallningen avviker Tjänstemännens cenlralorganisalion (TCO). TCO:s syn kan sam­manfallas med följande cital. "TCO delar .... varken LU:s syn pä orsa­kerna eller de slulsalser LU drar av erfarenhelerna av 1970-lalels ekono­miska uiveckling. TCO delar heller inle LU:s syn på hur den ekonomiska balansen skall återskapas".

Såsom ovan påpekats är del inle långtidsutredningens uppgift all anvisa konkrela ekonomisk-politiska ålgärder. Ulredningen har därför begränsat sig lill all göra en kort uppsummering av de områden där del är av siörsla vikl all förändringar kommer lill sländ. Även dessa har älergivits ovan och innebär i korthel all indusiriproduktionen behöver öka kraftigt och den inhemska konsumlionslillväxten hällas tillbaka för au det skall vara möjligt all uppnå balans i den svenska ekonomin.

Ulredningens uppfaUning härvidlag delas i stor ulslräckning ocksä av remissinstanserna. Samlliga remissorgan tycks sålunda vara överens om all industriproduktionen måste öka. Däremot släller sig fiera instanser tveksamma lill huruvida de av LU angivna ökningstakterna verkligen skall kunna uppnäs. Dil hör bl.a. Ccntralorganisalionen SACO/SR. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Bakgrunden lill tveksamheten står bl. a. atl finna i uppfattningen atl LU kan ha överskattat den framtida världsmarknadstillväxlen och därmed den möjliga exportlill­växten. Likaså ställer sig flera remissorgan tveksamma till möjligheterna för den svenska industrin all vinna marknadsandelar i den utsträckning som LU förutsatt. Slutsatsen blir i dessa fall att en ännu hårdare anpass­ningsbörda måste läggas på konsumlionsutvecklingen. Både Svenska ar­betsgivareföreningen och Sveriges industriförbund menar därvid att denna ökade anpassningsbörda måste läggas på den offenlliga konsumlionslill­växlen.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            14

Även Landsorganisationen, Svenska kommunförbundel och Lands­ting.sförbundet delar ulredningens slulsais alt den lolala konsumlionens fillväxt måsle begränsas för all uppnå ekonomisk balans. Landsorganisa­tionen konstaterar således att underskotten i bytesbalansen måsle elimine­ras för alt på lång sikl kunna uppfylla de övergripande målen för den ekonomiska politiken. 1 och för sig anser man inle all "krisen" kan lösas genom all kraftigt krympa den offentliga verksamhelen. Enligl LU:s upp­faUning är det dock i rådande läge tvingande att den offenlliga sektorns expansion anpassas till tillväxten i ekonomin.

Svenska kommunförbundet anser alt en utveckling mol balans i den svenska ekonomin kan åstadkommas med en annan avvägning mellan prival och offentlig konsumtion än vad som förordas i LU:s allernaliv 1. Av samma uppfattning är Landstingsförbundet, som anser att LU förordat en alltför kraftig neddragning av den kommunala konsumlionslillväxlen. Dessa remissinsianser förordar sålunda en härdare åtstramning av den privala konsumtionens tillväxt.

Bland övriga remissinstanser kan nämnas alt Sveriges Hantverks- och industriorganisation (SHIO) delar LU:s beskrivning av de akluella pro­blemen och även LU:s allmänna synpunkler pä hur de skall lösas. Full­mäktige i Sveriges Riksbank understryker all LU:s allernaliv I inte skall uppfattas som en lång och knagglig regel mot balans i ekonomin. 1 slällel är det elt alternativ där kraftfulla ålgärder, som leder lill en markerad rikt­ningsförändring, genast måste sällas in.

Fullmäktige i riksgäldskonloret framhåller all en ensidig salsning på forlsall hög konsumlionslillväxl och/eller omfattande subventionering av industrigrenar utan framtidsutsikter snarast leder lill alt balansbrislerna förvärras. Fullmäktige har en längre lid varil djupt oroade av de allt slörre underskotten i bytesbalans och statsbudget. Man understryker all finansie­ringen av dessa holar all leda lill alli allvarligare problem och skadeverk­ningar för den svenska ekonomin. Enligl fullmäktige ligger LU:s målsätt­ning om balans i ulrikeshandeln försl mol slulel av 1980-lalet på en riska-bell läg ambifionsnivå. Man förordar i slällel all målel för uppnåendet av jämvikt bör flytlas till senast 1985. Vid en given ekonomisk tillväxt skulle därvid kraven på återhållsamhet i den inhemska konsumtionen skärpas. Fullmäktige anser det också vara av allra siörsta vikt atl minskningen av del slalliga budgelunderskollel sker i snabbare lakl än vad som förutsälls i långfidsutredningen.

Vid sidan av de nu berörda anpassningskraven framhåller LU också atl en återgång mot balans kräver en minskning av vårt oljeberoende. Samlli­ga remissinstanser som tagit upp frågan instämmer. Enligl långtidsutred­ningen är del emellertid inle tillräckligt att komma till rätta med de nu berörda anpassningsproblemen på ekonomins efleifrågesida. För att an­passningskraven skall bli acceptabla krävs ocksä att ekonomins lillväxtpo-tenlial utnyttjas. Detta kräver i sin tur alt en rad restriktioner för den

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            15

induslriella tillväxten undanröjes. De viktigaste av dessa har återgivits ovan.

Flertalet remissinstanser stödjer utredningens slulsalser i dessa hänse­enden. SHIO - Familjeföretagen hänvisar i detta sammanhang till del betänkande som 1979 avgavs av den särskilda näringspolitiska delegatio­nen (Vägar till ökad välfärd, DS Ju 1979:1). Man menar all flera av det där angivna åtgärdsförslagen skulle verksa i den av LU angivna riktningen. Sveriges kemiska industrikontor understryker riktigheten i utredningens bedömning att del finns betydande inhemska restriktioner för tillväxten i den svenska ekonomin. Kemikoniorel gör mot denna bakgrund bl.a. en systematisk genomgång av de områden där av myndigheternas pålagda regelsystem hämmar företagens expansionskraft.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) delar ulredningens syn på de krav som slälls på arbetsmarknadens funktion. Enligl styrelsens mening är arbets­kraftens förmåga att anpassa sig lill den ekonomiska utvecklingens krav avhängig inte bara av att rörligheten ökar för dem som redan befinner sig pä arbetsmarknaden, utan i minst lika hög grad av alt de nytillträdandes fördelning på branscher och yrken förändras. Slyrelsen vill i detta sam­manhang understryka vikten av atl industrin breddar sin rekrytering lill atl i högre grad omfatta grupper som i dagslägel är underrepresenterade i de flesta industriyrken.

När det gäller frågan om skogsindustrins virkesförsörjning betonar Skogsstyrelsen i sitt remissvar att en ökad intensitet i skogsbruket står i överensslämmelse med de övergripande samhällsmålen. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) ifrågasäller möjligheterna atl öka virkesavverkningen i den utsträckning som LU räknar med, men konstaterar alt alla vägar bör prövas för alt nå målen.

3    Den internationella utvecklingen

Långtidsutredningen

Under 1970-lalet försämrades ulvecklingen i världsekonomin kraftigt. En viktig orsak lill detta var de drastiska oljeprisökningarna 1973-1974 och 1979—1980. De omfattande och allvarliga ekonomisk-politiska pro­blem som härvid uppkom löstes inte under decenniet. Flertalet av dem kvarstår ännu vid början av 1980-talet - delvis med ökad styrka.

Möjligheterna att under de närmaste åren lösa dessa problem kommer att bli avgörande för den internationella ekonomiska utvecklingen under 1980-talet. Sveriges stora utrikeshandelsberoende medför att utvecklingen i de dominerande industriländerna kommer att bli av stor belydelse för våra möjligheler att lösa problemen i den svenska ekonomin.

Vilka effekter på den fortsatta utvecklingen i OECD-länderna som olje­prishöjningarna får, beror av hur hushållen och företagen reagerar på dessa

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning      16

samt av vilka ekonomisk-polifiska åtgärder som vidtas. Det senare beror i sin tur av vilka restriktioner pä politiken som kommer atl tillmätas särskild vikt i industriländerna under de närmaste åren samt av vilka avvägningar mellan dessa restriktioner som kommer att göras.

En sådan restriktion är inflationsproblemen. De nuvarande inflations­problemen i industriländerna beror, förutom av effekter av efterfrågeök­ningen i väridshandeln och internt inom länderna under 1970-lalets sisla är, också på en under en lång följd av år ökad inflationsbenägenhet. Sedan slutet av 1960-talet har en successiv förskjutning ägt rum, på sä sätl alt en given ökning av kapacitetsutnytljandet idag tenderar alt ge upphov till större prisstegringar än tidigare.

Inflationsproblemen kan av dessa skäl väntas utgöra en mycket viktig restriktion på den ekonomiska politiken i industriländerna under de när­maste åren.

En annan restriktion - intimt förknippad med inflationsproblematiken — som påtagligt begränsar förutsällningarna för att bedriva en expansiv ekonomisk politik är industriländernas starka oljeberoende.

Möjligheterna att före utgången av 1980-talel i någon mer betydande omfattning minska industriländernas oljeberoende bedöms i LU som be­gränsade. Det är därför en uppenbar risk för alt energitillgången kan bli en påtaglig restriktion på produktionstillväxten under större delen av 1980-talet och därmed för möjligheterna atl bedriva en expansiv efterfrågepoli­tik. Mot bakgrund av de bedömningar som idag kan göras beträffande dels oljeproduktionens utveckling, dels möjlighelen all under de närmasle åren ersätta olja med andra energikällor saml satsa på energisparande ålgärder m. m. är en lillväxttakl högre än 3 å 4% per år fram lill millen av 1980-lalel inle möjlig. För alt nå full sysselsättning i OECD-omrädet 1985 krävs en klart snabbare tillväxt. Enligt denna bedömning skulle säledes reslriklio­ner som betingas av lillgången pä energi göra del omöjligt alt föra en efterfrågepolitik som återför industriländerna till full sysselsättning vid 1980-lalets mitt.

Förutom de ovan nämnda föreligger ocksä andra restriktioner för en expansiv efterfrågepolitik. F|era av industriländerna har slora budgetun­derskott, vilket begränsar utrymmet för en expansiv politik. De senaste årens låga investeringar och produkliviletstillväxl och allmänt ökade stel­heter i ekonomierna har bl. a. inneburit alt risker för flaskhalsproblem och därmed åtföljande prisstegringsimpulser uppfattas som en restriktion för en expansivare politik i flertalet OECD-länder.

Den bedömning som LU gör är alt inflationsbekämpning och skapande av betingelser för återgång till högre lillväxl och sysselsältning på medel­lång sikt kommer att ges prioritet i den ekonomiska politiken i OECD-länderna under de närmaste åren. Rädslan för att oljeprishöjningarna skall leda lill sekundära prisstegringar och därmed påspädning av andra existe­rande tendenser till accelererande inflation lalar för all den efterfrågedäm-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            17

pande effekten av de senasle oljeprishöjningarna tillåts slå igenom fulll ul. Erfarenheler av den ekonomiska polifik som fördes i många länder efler oljeprishöjningarna 1973-1974 lalar för all en alltför tidigt insatt efter­frågestimulerande politik lätt leder lill återigen accelererande inflation och en ytterligare period av stram efleriVågepolilik. LU konstaterar mol denna bakgrund att övervägande skäl talar för all OECD-omrädet som helhet kommer all präglas av en restriktiv finans- och kredilpolilik i syfte all begränsa konsumlionslillväxten lill dess infialionen återigen är under kon­lroll och den realinkomslsänkande effekten av oljeprishöjningarna slagit igenom. Vidare har i många - främst dä mindre - länder den senaste tidens prishöjningar pä olja medförl en så belydande ökning av bylesba-lansunderskollen all en omläggning av polifiken i reslrikfiv riktning av detta skäl redan genomförts eller måste bedömas som trolig.

LU konstaterar vidare alt för all reducera inflationslaklen och därmed skapa förutsättningar för en återgång till en balanserad utveckling på medellång sikt kommer sannolikt belydande insalser i produktivitetsbe­främjande syfte alt göras i industriländerna. Detta förutsätter i sin lur ålgärder för all få till stånd en gynnsam investeringsulveckling i syfte all dels öka produktionskapaciteten och eliminera flaskhalsar, dels rationali­sera produktionen och därmed dämpa tendenser lill koslnadshöjningar inom olika seklorer. Ålgärder som underlättar den slruklurella anpassning­en lill förändrade förulsällningar, 1. ex. sådana som förbättrar arbelsmark­nadens funklionssäll, kommer sannolikl också atl ges hög priorilel. En annan förutsättning för snabbare tillväxt och minskad arbetslöshet är alt industriländerna vidtar kraftfulla ålgärder för alt minska del slarka oljebe­roendel. Det bakomliggande motivet härför är all minska risken för atl lillväxl resullerar i nya prishöjningar på olja och accelererande inflation, vilket i sin lur nödvändiggör en ålergäng lill reslrikfiv polifik i dessa länder.

Enligl LU kan den avvägning mellan prisslabiliseringsmål och syssel-sätlningsmäl som främsl de större OECD-länderna bedöms komma all göra under perioden fram lill 1980-lalets mitt - åtminstone i elt inledande skede - väntas medföra en ytterligare ökning av arbetslösheten i OECD-området. I särskilt hög grad kan della väntas gälla arbeislösheten bland ungdomar.

I nedansiående tabell redovisas de förulsällningar belräffande produk­tionsutvecklingen för olika ländergrupper i världen som görs i LU. 1 OECD-området bedöms BNP-tillväxten till 2,9% per år 1979-1985. Både OPEC-länderna och utvecklingsländerna bedöms däremot få en betydligt snabbare tillväxt - 4,7 respektive 4,5% per år 1979-1985. För statshan­delsländerna förutses en tillväxt pä 3.5% per är under prognosperioden. För världen som helhet skulle därmed produktionen öka med 3,3% per år mellan 1979 och 1985.

Världshandelns volymtillväxt bedöms i LU:s kalkyler uppgå till 5% per år 1979-1985. Ökningslaklen förutsätts säledes bli endasi obelydligl högre 2    Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 150. Bd. 1.2

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            18

än under perioden 1973-1979, dä världshandeln ökade med i genomsnill 4,8% per år. Den fortsatt svaga världshandelstillväxlen innebär slora svårigheier för länder med bytesbalansunderskotl all genom ökad export lösa sina balansproblem. Risken för att enskilda länder i en sädan situation tillgriper proleklionisliska ålgärder i syfte all begränsa importen saml all rädda arbelsliilfällen måsle bedömas som myckel slor.

Belräffande råoljeprisels utveckling anlas i LU en långsam realprisök­ning 1980-1985 på 2%' per år. För olika slag av petroleumprodukter har prisutvecklingen antagils bli betydligt snabbare.

LU:s förutsäitningar angående den internalionella ulvecklingen är ge­mensamma för Ulredningens två huvudalternativ.

Tabell 1. Världsproduktionens (BNP) faktiska utveckling 1960—1979 samt prognos för 1979-1985

 

 

Ländergrupp

Andel av väridspro-duktionen 1980 (%)

Åriig procentuell

volymförändring

 

1960-        1970-1970          1973

1973-1979

1979-1985

Industriländer" Statshandelsländer OPEC

Utvecklingsländer (exkl OPEC-länder)

Världen som helhel

60.7

22.3

4.1

12.9 100.0

5.0              5,1 6,0              6.0 5.2             11.3

5.5              6.3

5.2              5.5

2.7 5.3 5.2

5.0

3,7

2.9

3.5 4.7

4.5 3.3

" Samtliga OECD-länder exkl. Grekland. Island. Portugal. Spanien och Turkiet. Källor: World Economic Outlook, International Monetary Fund, Washington D.C.. May 1980 samt Worid Development Report 1980. The World Bank. Washington D.C., August 1980. Prognoser enligt ekonomidepartementet.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser som kommenterat LU:s bedömning av den internationella utvecklingen anser all LU varit alltför optimistisk. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) konstaterar alt som grund för LU:s kalkyler ligger elt antagande om en världshandelslillväxl som efter avräkning för utvecklingen 1979-1980 uppgår till 5,4% per är fram till 1985. Med hänsyn till vad vi idag vet om konjunkturutvecklingen under 1981 och 1982 fram­slår detla enligt SAF som en orealistiskt hög siffra.

Även LO anser atl LU:s internationella bedömning är optimistisk i överkant. Mest troligt är enligt LO att den långsammare tillväxt som karaktäriserat senare delen av 70-talet kommer att bestå även under 80-talet på grund av bristande efterfrågan och ihållande anpassningssvårig­heter. En BNP-fillväxt för OECD på 3,2% per år 1980-1985 tror LO blir svårt att uppnå eftersom de första åren av perioden blir svaga. LO menar därför att konkurrensen pä de internationella marknaderna kommer att bli mycket hård och metoderna ofta ojusta, eftersom de flesta länderna kom­mer att försöka lösa sina balansproblem genom exporlexpansion. Det

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning      19

kommer att krävas alldeles speciella insatser menar LO, av ett litet land som Sverige utan politiska eller ekonomiska maktresurser för all kunna göra sig gällande på en sådan marknad. Handelsliberaliseringen har nume­ra haft sin största effekt. Protektionism, särskilt den som döljs i olika former av industripolitik, kommer att växa i betydelse, men blir sannolikt ändå inte ett dominerande drag, menar LO.

Även Kooperativa Förbundet (KF) menar att risken är uppenbar att den internationella tillväxten blir lägre än vad LU angivit. I såfall, konslalerar KF, kommer den svenska ekonomins problem - via en lägre marknadstill­växt för exporten - att ytterligare accentueras och kraven på politiken att skärpas.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund konstaterar att Sverige har en ex­tremt exportberoende industri samt att den ekonomiska utvecklingen i Sverige härigenom är starkt sammanknutet med utvecklingen i övriga industriländer. LU:s bedömning av tillväxten i OECD-omrädet och av världshandelns tillväxt sätter därför klara gränser för vad som är möjligt inom den svenska ekonomin. Aktiespararna menar att trols all LU:s bedömning ligger klart lägre än under tidigare perioder måsle LU:s bild ändå sägas vara för optimistisk. Som exempel nämner aktiespararna att LU:s antagande om en måttlig realprisökning på råolja är osäker. Aktie­spararna påpekar vidare att tecknen på ökad protektionism helt utelämnats i utredningen. Både inom EG och USA diskuteras importbegränsningar. Sädana begränsningar kan komma att drabba även svensk export, menar aktiespararna och detta visar hur sårbara vi är för störningar i världshan­deln. Man måste, avslutar aktiespararna, således lägga pä minnet att LU:s världsbild egentligen är ett "bästa-tänkbara"-alternaliv.

4    Produktionskapacitetens utveckling

Långtidsutredningen

1 LU:s avsnitt om produktionskapacitetens framtida utveckling (kap. 11:3) behandlas både den medelsiktiga prognosperioden 1979-1985 och det längre perspektivet 1985-1990. 1 övriga avseenden koncentreras ana­lysen av den långsiktiga utvecklingen till kap II: 12.

Produktionskapacitetens storlek bestäms av de arbetskraftsresurser som står till buds och vilken arbetsproduktivitet som kan uppnås i produk­tionen. Den tillgängliga arbetskraftsvolymen är i sin lur en funktion av en rad faklorer, som t.ex. befolkningens storlek och sammansättning samt människornas benägenhet att ställa sin arbetskraft till förfogande. Huruvi­da den på arbetsmarknaden utbjudna mängden arbetstimmar också las till vara i produktionen beror på kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Även vid fullt kapacitetsutnyttjande måste man räkna med en viss friktionsarbets­löshet. Den totala arbetsvolymen begränsas vidare av atl en del av de sysselsatta är frånvarande och att en del arbetar deltid.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning           20

Beräkningarna i LU av arbetskraftsvolymen har utgått från en studie av de trendmässiga förändringarna i relativa AK-lal, arbetstider etc. under 1970-talel. Prognoser har gjorts för 19 olika grupper i befolkningen efter kön, ålder och förekomst av små barn. Den beräknade ökningen av antalet förvärvsarbetande kvinnor med barn under 7 år konstateras vara klart mindre än det antal platser som enligt baskalkylen tillkommer fram lill 1985 i den offentliga barnomsorgen (se kap 11:6), varför detta potentiella för­värvshinder inle bedöms bli någon restriktion för arbetskraftsutbudel. Antagandena i arbelskraftskalkylen är desamma i de båda alternativen, med undantag för att alternativ 2 kännetecknas av en högre arbetslöshet 1985. Beräkningsresultaten sammanfattas i tabell 2.

Tabell 2. Arbetskraftsresursernas utveckling 1970-1979 med fördelning pä förklaran­de komponenter

Genomsnittlig förändring i procent per är

 

 

 

1970-1979

Alternativ 1

 

Alternativ 2

 

 

1979-

1985

1985-1990

1979-

1985

1985-1990

Totall antal

 

 

 

 

 

 

 

arbetstimmar

-0.7

0,1

 

-0.4

-0.3

 

0,1

därav på grund av

 

 

 

 

 

 

 

Befolkning

0,1

0.4

 

0.3

0.4

 

0,3

Relativa AK-tal

0,6

0.5

 

0.1

0.5

 

0,1

Arbetslöshet

-0,1

0.0

 

-0.4

0.0

 

0.4

Frånvaro (exkl

 

 

 

 

 

 

 

semester)

-0,3

-0,3

 

-0.3

-0.3

 

-0.3

Medelarbelstid

 

 

 

 

 

 

 

per vecka

-0,8

-0,5

 

-0.5

-0.5

 

-0.5

Semesterfrånvaro

-0,2

-

 

-

-

 

-

Restpost

-0,1

-0.0

 

-0.0

-0,0

 

-0.0

I alternativ 1 beräknas den lotala arbetsvolymen öka svagt under peri­oden 1979-1985 efter att ha minskat sedan miUen av 1960-talel med 0,1 % per år. I huvudsak förklaras della trendbrott av att om några nya reformer om arbetstid och semester inle förutses för andra hälften av 1980-lalel beräknas det totala antalet arbetstimmar ånyo minska, framförallt till följd av att effekterna av kvinnornas inträde på arbetsmarknaden då beräknas bli uttömda. I alternativ 2 förutses en minskning av arbetsvolymen i timmar redan under första hälften av 1980-lalel till följd av en betydande arbetslöshet 1985. Utvecklingen för andra hälften av 1980-lalet är beräk­nad under förutsättningen att full sysselsättning skall kunna uppnås igen år 1990; timvolymen kommer då aU öka svagt från 1985 till 1990.

Trots den sjunkande sysselsättningen under 1970-talet kunde produk­tionskapaciteten öka med 2,0% per år. Den registrerade produktivitetstill­växten var likväl lägre än på 1960-talet, då den gynnades av en hög kapitalbildning och en snabb strukturomvandling. LU:s analys av produk­tivitetsutvecklingen innehåller en uppdelning på hur slora delar som kan förklaras av förändringar i kapitalintensitet (kapital per arbetstimme), ka-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning           21

pacitelsutnyttjande och den s.k. teknikfaklorn. För 1980-talet förutses i allernaliv 1 en viss återhämtning i industrins produkliviletstillväxl. Trols all industriinvesteringarna beräknas öka snabbt blir effekten därav på produktivitetstillväxten begränsad till följd av den låga investeringsnivån i utgångsläget. 1 alternativ 2. där investeringarna minskar, beräknas kapital­bildningen knappast alls ge upphov till nägon tillväxt i produktiviteten fram till 1985, och dessutom är då i detta alternativ en stor del av kapaciteten outnyttjad. Under andra hälften kan endasi en del av den uteblivna pro­duktivitetstillväxten i alternativ 2 återvinnas. Resterande delar av produk­livilelslillväxlen hänförs lill teknikfaklorn, som sedan mitten av 1950-talel har givit ett relativt konstant bidrag lill produktivitetsökningen i industrin, 3,0% per år. Detla antas gälla även under 1980-lalet. en prognos som innebär krav på en fortsatt snabb teknologisk utveckling och struk­turomvandling.

1 övriga näringslivet beräknas produktiviteten under första hälften av 1980-talel öka i ungefär samma takt som under 1970-talel lill följd av all ny leknik beräknas bli introducerad i tjänsteproduktionen. Effekterna därav beräknas sedan successivt ebba ut fram till 1990.

I labell 3 redovisas resultatet avseende produktionstillväxten i hela ekonomin, dvs. BNP.

Tabell 3. BNP-tillväxt 1970-1990

Årlig procentuell förändring

 

 

Alternativ 1

 

Alternativ 2

 

1970-1979

1979-1985

1985-1990

1979-1985

1985-1990

2,0

2,5

2,0

1,3

2,5

En utveckling enligl alternativ 2, som utgår frän att anpassningen mol balans i ekonomin skjuts upp lill andra hälften av 1980-lalel, innebär en lägre total tillväxt för decenniet som helhet än alternativ 1, där anpassning­en förutses bli inledd omedelbart.

Remissinstanserna

Endast ett mindre antal av remissinstanserna kommenterar LU:s beräk­ningar av produktionskapacitetens utveckling. Den melodik som långtids­utredningen använt för alt bedöma arbetskraftsresursernas ulvecking be­rörs av blott två remissinstanser. Enligt Styrelsens för leknisk utveckling (STU) bedömning hade det varit önskvärt om LU i sina analyser hade gjort en uppdelning av arbetskraften i kalegorier efter graden av lekniska och yrkesmässiga kvalifikationer. Della skulle göra del lättare all bedöma möjligheterna att uppnå den expansion som bör kunna äga rum i de kunskapsintensiva branscher som anges ha särskilda konkurrensfördelar.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            22

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) påminner om all tidigare erfarenheler visar på elt klart samband mellan benägenheten att träda ut på arbetsmark­naden och efterfrågan på arbetskraft.

AMS understryker viklen av all olika typer av förvärvshinder undan­röjs, och betonar atl möjlighelerna all öka arbetskraftsutbudel påverkas av den regionala fördelningen av nya sysselsättningstillfällen och förändring­arna i invandringens sammansättning. Även Svenska kommunförbundel uppehåller sig vid förvärvshindren och nämner vikten av en fortsall ut­byggnad av barnomsorgen för att den kvinnliga förvärvsfrekvensen skall kunna ulvecklas i enlighet med ulredningens anlaganden. Förbundel har inga invändningar mol den allmänna uppbyggnaden av arbelskraftsprogno-sen, men anser alt resultaten ställer betydligt högre krav på ulbyggnad av den offenlliga barnomsorgen än vad utredningens avstämning i della avse­ende anger. Dels grundas denna avstämning på baskalkylen för kommunal konsumtion medan utrymmet i allernaliv I blir lägre, dels ökar trycket på samhällels barnomsorg lill följd av all del blir svårare all lösa barnomsor­gen på prival väg och alt en stor del av sysselsättningsutvecklingen kom­mer alt äga rum i områden där den kvinnliga förvärvsfrekvensen redan är hög. Också Sktdöverslyrelsen (SÖ) betvivlar atl utredningens beräkning av antalet förvärvsarbetande mödrar med barn under 7 år är realistisk mol bakgrunden av den uppbromsade utbyggnaden av den offenlliga barnom­sorgen.

Tjänstemännens cenlrahrganisaiion (TCO) anser del oacceptabelt att den arbelslöshelsnivå som ulredningen räknar som oundviklig vid full sysselsättning inle är lägre än i utgångslägel. TCO erinrar om utredningens påpekande alt denna arbetslöshet inle endasi är av friklionskaraklär ulan också innehåller en del slruklurella inslag, bl.a. i form av sligande arbels-löshelslider. Även SO finner del ofillfredsslällande all den kvinnliga ar-betslöshelen salls högre än den manliga vid full sysselsällning. men anser bedömningen vara realistisk.

Konjunklurinslilutet (Kl) och Svenska kominiinförbundel konslalerar alt endasi smärre förändringar av antagandena i arbelskraftskalkylen kan ge upphov lill slora förändringar i lolalvolymen. Kl efterlyser särskill de moliv som ligger bakom ulredningens anlagande om oförändrade allmänna betingelser för arbetskraflulbudets uiveckling under prognosperioden jäm­fört med dem som rätt under det senasle året. Som exempel på anlaganden som kan ifrågasältas anför Kl all ulredningen inte räknat med all fler föräldrar skall utnyttja möjlighelerna lill ledighet i form av förkortad ar­betstid ulan ersällning. vilket kan ge effekter i olika riktningar på utbudet, samt all LU inte räknat med alt ökad arbeislöshei påverkar utbudet, eller alt semeslerfrånvaron skulle kunna förändras. I en socialdemokratisk re­servation lill riksbank.sfullinäkliges remissyllrande anförs ylterligare ex­empel på antaganden som kan diskuteras, bl. a. effekterna på arbetskrafls­utbudel av den svaga reallöneutvecklingen och av de förändrade villkoren för deltidspensionering.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            23

De tre senast nämnda remissinstanserna har uppehållit sig särskill vid utredningens antaganden om utvecklingen av frånvaron och medelarbetsti­den under prognosperioden. Kommunförbundel anser atl ökningen av deltidsarbete kan komma att fortsätta, men ifrågasätter om ökningstakten kan ligga på samma nivå som under 1970-talet, bl.a. med hänvisning till den försämrade reallöneulvecklingen. Kommunförbundet ifrågasätter vi­dare om frånvaron kommer att fortsätta atl öka så som LU förutser. Vad gäller t.ex. männens sjukfrånvaro synes enligt förbundet ett trendbrott redan ha ägt rum. Även Riksrevisionsverket (RRV) anser sig kunna konsta­tera att sjukfrånvaron upphört att öka. De socialdemokratiska reservanter­na i riksbanksfullmäktige anser likaså att frånvaroökningen och förkort­ningen av medelarbetstiden överskattas i långtidsutredningen.

Med hänvisning till atl antagandena bakom arbelskraftskalkylen är osäkra menar kommunförbundel och reservanlerna i riksbanksfullmäklige sålunda att det finns risk för att utredningen underskattat tillväxten av arbetskraflsutbudel och därmed även underskallar risken för en ökad arbeislöshei. Även Landsorganisationen (LO) ansluter sig till denna be­dömning, men LO:s räkneexempel avseende alternativa utvecklingar lig­ger närmare utredningens beräkningar än vad t.ex. kommunförbundets räkneexempel gör.

Sveriges industriförbund (SI) har kritiska synpunkler pä den modell som långtidsutredningen har använt för att beräkna utvecklingen av produktivi­teten inom industrin. De stora variationerna i kapacitetsutnytljandet under 1970-lalet försvagade sambandet mellan kapitalintensitet och produktivi­tet. Vidare är begreppel kapitalstock svårt att definiera och mäta. Än viktigare är emellertid att den marginella effektiviteten i investeringarna kan ha förändrats avsevärt lill följd av bl. a. ökad användning av elektro­nik, t. ex. i form av robotar. Denna snabba tekniska utveckling leder å ena sidan lill all produktionen per investerad krona ökar med tiden, men å andra sidan till all det gamla kapitalel blir olönsamt snabbare än eljest. Della diskuleras inle i LU. SI kriliserar vidare ulredningen för alt betydel­sen av ulbildning, forskning, marknadsföring och andra immateriella inve­steringar inle beaktats i bedömningen av den tolala produktivitetsutveck­lingen. Även STU efterlyser analyser av de reella förulsältningarna för en produklivilelsutveckling enligl LU:s prognos. STU anser all kommande långtidsutredningar bör grundas pä fortsatta och fördjupade sludier av den industriella produktiviietstillväxlen och dess bestämningsfaklorer. Beho­vel av närmare analys i delta avseende underslryks också av Universiteis-och Högskoleämbetet (UHÄ), som särskilt erinrar om att forskningens och utbildningens effekter på leknikfaktorns utveckling behöver studeras mer ingäende.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning     24

5    Bytesbalans och utrikeshandel

Långtidsutredningen

Den slruklurella obalans i Sveriges transakfioner med omvärlden som uppkom i samband med oljekrisen 1973-1974 har under de senasle åren förvärrals kraftigl. Bylesbalansunderskollel uppgick 1980 lill 21500 mil­joner kronor, vilket molsvarar ca 4,2% av BNP enligt beräkningarna i besparingsproposilionen från oktober 1980. En central förutsätlning i LU:s alternativ I är att bylesbalansunderskottet kan nedbringas till ca 2% av BNP eller drygt 16 miljarder kronor i löpande priser 1985. För alt en sådan utveckling skall vara möjlig vid bibehållen full sysselsällning krävs bl.a. alt relativpriset för Sveriges export sänks. Detla är ett nödvändigl villkor för en snabb exporttillväxt samtidigt som importen hålls tillbaka.

I LU;s altemativ 2 belyses konsekvenserna av en ekonomisk utveckling ungefär i enlighet med de tendenser som varil gällande under 1970-lalels senare del. Sveriges relativpriser (exkl. olja) genlemol omväriden förut­sätts öka med i genomsniu \,5% per år 1979-1985 samtidigt som privat och offenllig konsumtion fortsätter alt växa relativt snabbt. Under dessa förutsättningar kan exporten väntas öka endast långsamt samtidigt som importen ökar snabbi. Della medför att bytesbalansunderskotlen ökar kraftigt under prognosperioden. Enligt kalkylerna för delta alternativ kan underskottet, uttryckt i löpande priser, väntas uppgå till ca 59 miljarder kronor 1985, vilket skulle motsvara ca 6,5% av BNP deUa år.

Underskottel på transfereringsbalansen kan i båda alternafiven vänlas öka betydligt, främst som följd av ökande räntekostnader på grund av en snabbt sligande utlandsskuld. Alternativ 2 skulle medföra en särskill kraf­tig tillväxt i ränteutgifterna. För aU motväga den fortsalla försämringen av iransfereringsnetlot och åstadkomma en minskning av bylesbalansunder­skollel i enlighet med de förulsällningar som gäller i alternativ I krävs att varu- och tjänsleulbylei med ullandel ger ell överskott på ca 8 300 miljoner kronor 1985. 1 absoluta tal förutsätter säledes denna kalkyl all nettot av varu- och tjänstehandeln förbättras med närmare 15 miljarder kronor un­der prognosperioden. En utveckling i enlighet med allernaliv 2 skulle innebära att underskottet i varu- och ijänslehandeln ökade frän 1,4% av BNP 1979 till ca 2,8% av BNP är 1985.

I alternativ 1 beräknas varuexporten öka med 6,0% per år under peri­oden 1979-1985 samtidigt som importen vänlas öka förhållandevis lång­samt eller med 3,9% per är. Handelsbalansens underskoll skulle därmed begränsas till ca 2600 miljoner kronor i löpande priser 1985.

Alternativ 2 skulle innebära en förhållandevis långsam ökning av varu­exporten i genomsnitt 2,3% per år 1979-1985. Importen däremot kan mol bakgrund av de förulsällningar om relativprisernas och den privata kon­sumlionens utveckling som görs i della allernaliv vänlas öka klart snab­bare, eller med 3,7% per år. Underskolten på handelsbalansen kan enligl kalkylerna för delta alternativ väntas öka lill ca 22200 miljoner kronor 1985.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning           25

1 altemativ 1 väntas relalivprisutvecklingen gentemot utlandet även möjliggöra en gynnsam utveckling för tjänstesektorernas export samlidigl som importen volymmässigt hålls tillbaka. Uttryckt i löpande priser kan vid en utveckling enligl detta alternativ en påtaglig förbättring av ijänsleba-lansens saldo väntas. I alternativ 2 anger beräkningarna en kraftig ökning av underskolten i Ijänslebalansen.

En cenlral post i bylesbalansberäkningarna utgörs av förutsättningarna angående oljeimportens prisutveckling. Den totala svenska oljeimporten kan grovt sett fördelas på två huvudgrupper. Dels importen av råolja för vidare förädling vid de inhemska raffinaderierna. Dels importen av färdig-raffinerade produkter, som 1979 svarade för ca 65% av den lolala oljeim­porten. Prisutvecklingen för de två huvudtyperna av oljeimport skiljer sig åt. Således har imporlpriset för raffinerade oljeprodukter ökat betydligt snabbare än råoljepriserna under 1970-lalels oljeprischocker.

Mot denna bakgrund och efter samräd med industriverkets energibyrå har i LU 80 dessa utvecklingstendenser förutsatts bestå. Långtidsutred­ningen har ocksä antagit att det cykliska mönstret som oljepriserna uppvi­sat under 1970-talet skall beslå under LU:s prognosperiod. Relationen mellan råolja och produktpriser har bestämls med utgångspunkt i 1979 års prisrelalioner. Under perioden 1979-1985 förutsälls således del nominella importpriset på raffinerade oljeprodukter växa drygt 1 % snabbare per år än råoljepriset. Det nominella råoljepriset förutsätts således öka med 15,9% per år 1979-1985. De nom.inella produktpriserna förutsätts under samma period öka med 17,2% per år. Detta framgår bl.a. av tabell 4.3 i belänkandet. Av samma tabell framgår all dessa nominella prisökningstak­ter skall deflateras med en prisökningstakt om 6,9% per år för importen av bearbetade varor. Sammanvägt för hela oljeimporten ger dessa siffror en genomsnitilig realprisökning om 8,7% per år, som angivils ovan. Räknar man härifrån av den prisutveckling som skett från 1979 fram lill första kvartalet 1981 återstår en realprisslegring på den sammanvägda oljeimpor-ten om ca 2% per är fram lill 1985.

Tabell 4. Bytesbalansens utveckling 1970-1985

Miljoner kronor, löpande priser

 

 

 

 

 

1970

1974

1979

1985

 

 

Alt 1

Alt 2

Handelsbalans

-1441

-4 728

- 5 768

- 2600

-22 200

Tjänstenetto

522

2 785

-    616

10900

- 3 800

Summa varor och

 

 

 

 

 

tjänster, netto

-   919

-1 943

- 6 384

8 300

-26000

Transfereringar, netto

-  448

-   497

- 4811

-24 500

-33 000

Bytesbalans

-1367

-2440

-11 195

-16200

-59000

Anm. Handels- och tjänstebalans redovisas i tabellen enligt den fördelning pä varu-och tjänstetransaklioner av nationalräkenskapernas uppgifter som används i LU:s beräkningar. Detta innebär atl fördelningen på varu- och tjänstebalans av nettot av det totala varu- och tjänsteutbytet skiljer sig frän de uppgifter som redovisas av riksbanken.

Källa: Statistiska centralbyrån. Prognoser enligt ekonomidepartementet.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            26

Remissinstanserna

Statistiska centralbyrån (SCB) säger i sill remissvar alt man erhåller en säkrare grund för beräkningarna av bytesbalansutveckiingen om den stora korrigeringsposten kan delas upp pä de olika posterna i bytesbalansen. SCB har gjort alternativa beräkningar för 1985 med en detaljerad beräkning av ränte- och utdelningsnettol. Man konstaterade emellertid alt resuhalet av dessa beräkningar lyder pä att förekomsten av den ofördelade korrige­ringsposten i LU ej menligt inverkat på beräkningsresultatet.

Skogsstyrelsen framhåller alt en ökning av exporten endasi kan möjlig­göras om skogsindustrins råvarukostnader relativt saluvärdet inte ökar ytterligare, framför allt inte i jämförelse med förhållandena i våra vikligas-te konkurrenlländer.

Fullmäktige i riksbanken påpekar all osäkerhelen är slor belräffande ulvecklingslalen för bylesbalanssaldol. Små avvikelser från den anlagna import- och exporlulvecklingen kan slå krafligl på bylesbalanssaldol. Osä­kerheten är specielll stor vad gäller de beräkningar som görs över varu-och tjänstehandelns priselaslicileter. Dessa används för att beräkna hur export och import kommer att ulvecklas under en period med en successiv minskning i de relativa priserna pä svenska varor och ijänsler. Man bör därior inte fästa alltför stor vikt vid den exakta storieken på det bytesba­lanssaldo för 1985 som LU presenterar.

Riksbanken påpekar vidare att del bör observeras all, irols den svaga ulvecklingen av konsumtionen som alternativ I innebär, blir utdelningen räknat i reduktion av bytesbalanssaldot myckel begränsad. Orsaken slär till slor del all finna i del ökade ränlenellol gentemot ullandel. Della visar faran i att skjuta en anpassning av bytesbalansen framåt i liden. Ju större bylesbalansunderskottet tillåts bli desto större förbättring behövs i varu-och Ijänslebalansen för att uppväga de ökade räntebetalningarna.

Man noterar också att de skattade priselasticiteterna för export och import är relativt låga. Utdelningen i form av reduktion av bylesbalansun­derskottet vid en sänkning i de relativa priserna på svenska varor och tjänster kan därför synas relativt läg. Ju högre priselasticiteten är för expori och import deslo slörre blir bytesbalansförbältringen vid en sänk­ning i relativpriset. Detta innebär ocksä alt det skulle vara fördelaktigt all öka utbudet av de exportvaror som har störst priselasticitet. Sett i delta perspektiv ter det sig enligt fullmäktiges mening angeläget att öka virkesul-tagel i de svenska skogarna, så att man uppnår optimal långsiktig avverk­ningsnivå. En annan metod att reducera underskottet i bytesbalansen är atl genomföra energibesparingar samt utveckla inhemska energikällor för alt minska importen av energi.

Fullmäktige i riksgäldskontoret understryker nödvändigheten av att bylesbalansunderskollel elimineras snarast möjligt och föreslår atl målet sätts till 1985 snarare än 1990. Ju längre fram i liden detta mäl sätts, desto

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            27

slörre blir riskerna alt underskottet inle kan finansieras och att en drastisk och oplanerad omläggning av den ekonomiska politiken tvingas fram. Betydelsen av att föra en ekonomisk politik som skapar förtroende hos omvärlden kan inte nog betonas i en situation som den nu rådande. Om den ekonomiska politiken skulle synas föra Sverige i den riktning som beskrivs i utredningens alternativ 2 kommer med all säkerhet Sveriges kredilvär­dighel att skadas. Vår förmåga att finansiera bylesbalansunderskottet un­dergrävs därmed. Även utredningens alternativ 1 kan komma atl uppfällas som alltför litet ambitiöst och därmed visa sig svårt atl finansiera. Redan det upplåningsbehov som föreligger 1981 ligger över vad fullmäktige anser möjligt att, med bibehållen kreditvärdighet, säkerställa en rimlig finansi­ering av.

Svenska kommunförbundet anser liksom LU all del är nödvändigt med ökad export. Förbättringen i bytesbalansen enligl altemativ I leder emel­lertid lill etl ökat utrikeshandelsberoende och härigenom skulle Sverige bli ännu känsligare för internationella störningar. Svenska kommunförbundet ser en stor fara i alt ulvecklingen mol extern balans skall leda till ökal internationellt beroende. En alternativ utveckling genom minskad import och därmed mindre krav pä exportökningen kräver i sin tur en kraftig omställning av vår industri. Trols della måste dock pä sikl denna inriktning komma till stånd för att nå ett större ekonomiskl oberoende. Kommunför­bundet påpekar vidare alt osäkerhelen vad gäller Sveriges möjligheler all öka sin export förstärks av att flera länder försöker lösa sina balansprob­lem på liknande sätl som del LU förordar. Kommunförbundet menar alt del finns stora risker att exportefterfrågan kan komma att ulvecklas sva­gare än vad man räknat med i LU:s huvudalternativ.

Även Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) tror på en lägre världshan­delstillväxt än vad LU räknat med och menar därför atl de svenska relalivpriserna måste sänkas mer än vad LU föruisäller för all exporten skall kunna öka på ett sädant sätl all en minskning av underskollel i bytesbalansen kan påbörjas under femårsperioden fram lill 1985. Den av LU beräknade terms-of-trade förlusten är därför för läg enligl SAF. SAF konslalerar vidare att ser man lill vad som nu kan överblickas av femårspe­rioden framträder inga utsikler till en förbättring av den svenska exportens internationella konkurrenskraft. En av de viktigaste förutsällningarna för alternativ I ler sig därmed allt mindre realistisk enligl SAF.

Svenska bankföreningen säger i sitt remissvar all en första utgångspunkt för den ekonomiska politiken måsle vara att de grundläggande balansbris­terna skall undanröjas. Bankföreningen hävdar att del strukturella bytes­balansunderskottel är större än del registrerade. Bytesbalansens under­skott skapar behov av en omfattande upplåning i utlandet. Även om man när jämvikt i bytesbalansen mot 80-talels andra hälft och lånevolymen upphör att växa fram kvarstår elt betydande bruttouppläningsbehov för all ersätta tidigare krediter. Det finns flera risker i denna utveckling, som

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            28

tenderar att försämra villkoren eller minska tillgången på ulländska kredi­ter.

Sveriges Kemiska Industrikonlor påpekar hur viktigt del är all den svenska handelspolitiken utformas på elt sådant sätt atl den fria handelns principer inte åsidosätts. Sverige bör t. ex. inle ensidigt såsom sketl för en del livsmedelsprodukter avveckla tullarna, mot EG. Specielll viklig är denna princip i handeln med statshandelsländerna, där kemikoniorel anser all en stor potential föreligger för utökat handelsutbyte.

Sveriges Industriförbund (SI) har inget alt erinra mot önskvärdheten av en utveckling av den svenska utrikeshandeln enligl LU:s alternativ 1. Enligl Sl:s mening behöver snarare sänkningarna av våra relafiva koslna­der vara kraftigare än de som LU anger. SI ultrycker dock Iveksamhel lill möjlighelerna att realisera LU:s export- och imporlprognoser men konsta­terar att en exportökning är ett ofrånkomligt villkor om vi ulan härda åtstramningar av den inhemska konsumtionen skall minska bytesbalansun­derskottet. En blick på ulrikeshandelsdata säger emellertid all både ris­kerna och möjligheterna ligger på imporlsidan. Här växer oljenotan mot en tredjedel av vår export. LU:s analys hade vunnit på om energifrågornas betydelse för Sveriges balansproblem fått en mera framskjuten plats. SI betonar vidare vikten av alt imporlsidan uppmärksammas. Det är ju dock oljeprjsstegringarna som gjort våra balansproblem akuta. Valet av energi­politik blir avgörande för våra möjligheler alt komma lillrälta med balans­problemen i utrikeshandeln. Även övriga delar av den svenska importut­vecklingen är oroväckande enligt SI. Pä grund av en försvagad konkur­renskraft har importandelen i vär industriproduktion ökal påtagligt. Det förefaller idag uppenbart, menar SL atl den solidariska lönepolitiken letl lill en utslagning av delar av hemmamarknadsinduslrin som gått långl utöver vad som varil fallet i med oss jämställda industriländer.

Landsorganisationen (LO) instämmer i LU:s krav alt underskollel i bytesbalansen måste minskas. Men det krävs inle atl jämvikten skall vara återställd vid någon viss tidpunkt. Det vikliga är all Sverige rör sig i rimlig takt i riktning mol en jämvikt. Vad som är rimlig takt blir bl. a. beroende av hur snabbt del totala underskottet mot OPEC-länderna avvecklas.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) vill i delta sammanhang framhålla sambandel mellan energipriser och livsmedelspriser. En fortsatt prissteg­ring på olja kan förväntas påverka prisutvecklingen på jordbrukspro­dukter. LRF vill ocksä slå fast, alt export av marginella kvantiteter svens­ka jordbruksprodukter inte skall ses som ett ekonomiskt problem. Tvärt­om, ger den jordbruksproduktion det här är fråga om, ett bidrag lill ökad sysselsättning och faktiska exportinkomster. Jordbruket bidrar därmed till att förbättra en utomordentlig dålig handelsbalans.

Svenska Grossistförbundet och Svenska Köpmannaförbundel ifrågasäl­ler i sitt gemensamma yttrande om exportindustrin i Sverige kan klara sin kostnads- och produktivitetsutveckling bättre än de utländska producen-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            29

terna, så att de svenska exportpriserna ökar I % långsammare per är än priserna för motsvarande varugrupper i inlernationell handel.

Svenska Försäkringsbolags Rik.sförbund vill ifrägasälta om exporten, som angivits i allernaliv 1. kan komma all öka med sä myckel som 7.3 % om årel.

LU:s antaganden om oljeprisernas utveckling kommenteras av två re­missorgan, nämligen Konjunklurinslitulel (Kl) och Tjänstemännens cen­lralorganisalion (TCO).

Kl finner att efter avräkning av ulvecklingen 1979-1980 (enligt den preliminära nationalbudgeten 1981) innebär LU:s kalkyler i alternativ I en realprisstegring på oljeprodukter lolalt med ca 6 % per år 1980-1985. Realpriset på råolja skulle stiga med 2 ä 2.5 % ärligen 1980-1985 medan realpriset på petroleumprodukter skulle öka med drygl 9 % per år under samma period. Kl anser att den ytteriigare realprisslegring för pelroleum-produkler som förutsattes med drygt 6,5 % åriigen ulöver vad som skulle gälla för råoljan framslår som pålagligl svårmoliverad. Kl anser all ell väl sä rimligt räkneexempel i stället kunnal utgå från et( antagande om dels en oförändrad importvolym 1980-1985 av såväl råolja som pelroleumpro-dukter - LU kalkylerar med en årlig minskning med närmare 2 % 1979-1985 - dels en realprisökning pä 2 % per är 1980- 1985 för både råolja och pelroleumprodukter. Detta skulle enligl Kl innebära all imporlvärdel 1985 blir i slorieksordningen 15 miljarder kr lägre än vad LU;s allernaliv I implicerar. Kl konslalerar dock atl med hänsyn lill vad som nu är känt om realprisutvecklingen 1980- 1981 framstår en äriig realprisökning för råolja med drygl 2 % årligen 1980-1985 som ell ganska oplimisliskt antagande sell från svensk utgångspunkl. Del skulle nämligen innebära en sänkning av realprisel från 1981 lill 1985. KLs slulsais blir dock all luider rimliga förulsällningar - exempelvis en realprisökning 1980-1985 om 4,5 % per år för råolja och knappl 6 % per år för pelroleumprodukter - skulle oljebalansen 1985 få ell något gynnsammare utfall - 4 ä 5 miljarder kr - än vad som framgår av LU:s kalkyler.

TCO hävdar i sill remissvar all LU:s anlaganden och resullal inle är konsislenla när det gäller beräkningarna av oljeimportens koslnader 1980-1985 och därmed inle heller när del gäller bytesbalanssituationen och den svenska nettoslällningen gentemot utlandet.

TCO hävdar att inkonsistensen är av den storleksordningen och påver­kar LU:s resultat så kraftigt atl det är sannolikt atl den ocksä påverkar uppläggningen av den svenska ekonomiska politiken. Enligl rCO:s beräk­ningar leder LU:s metod lill krafligl överskattade bytesbalansunderskotl under 1980-lalet och till starkt överskattad utlandsskuld. TCO:s kalkyler pekar mot att LU räknat med 6-7 % ärliga realprisökningar på oljeimpor-len 1980-1985. TCO har emellertid uppfallal LU:s realprisökning på råolja om ca 2 % per är 1980-1985 som gällande hela oljeimporten. Man menar dessutom atl en sädan lägre realprisökning verkar rimlig och all en

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            30

Ivä-procenlig real prishöjning på importerad olja 1980-1985 skulle ge en tota! oljeimport 1985 som understiger LU:s beräkningar med slorieksord­ningen 8- 10 miljarder kr. Oljeimporten minskar yllerligare enligl TCO om hänsyn las lill att oljelagren ökade 1979. Oljenolan skulle dessulom minska för övriga år under prognosperioden. Det underskoll i bytesbalansen som LU anger lill 16 miljarder kr 1985 skulle helt försvinna. Vidare skulle, hävdar TCO, utlandsskulderna liksom ränteutgifterna reduceras så kraftigt atl den svenska nettoskuldens andel av BNP 1985 skulle bli 12-13 %> i stället för LU:s 18%.

6    Utvecklingen av privat konsumtion och andra välfärdsaspekter

Långtidsutredningen

I detta avsnitt behandlar LU dels den privala konsumtionens utveckling dels en del andra välfärdsaspekter som inte låter sig mätas i gängse kon­sumtionstermer. Det konstateras inledningsvis att den privata konsum­tionen endast utgör en del - närmare bestämt 64 % 1979 - av den lolala konsumtionen. Den andra delen ulgörs av offenllig konsumtion och beslår näslan enbart av Ijänsler. Merparten av dessa tjänster är emellertid till sin nalur privala nyttigheler. Eftersom dock produktionen av dessa tjänster huvudsakligen finansieras med skattemedel och sker i offentlig regi regi-streias den som offentlig konsumtion i stället för som privat konsumtion. Både under 1960-lalel och 1970-lalel var tillväxten i offentlig konsumtion 1-2 procentenheter högre än i privat konsumtion.

För LU:s prognosperiod förutses den privala konsumtionen öka med 0,6 % per år i alternativ 1 och med 1,5 % per år i alternativ 2. Den allmänt sett svaga konsumlionsulvecklingen i allernaliv 2 fördelar sig dock olika pä olika konsumtionsvarugrupper.

Genom det modellsystem för den privala konsumtionen som i förelig­gande längtidsulredning använls för förslå gången har del varit möjligi atl fördela den privala konsumtionen av varor och tjänster pä 10 huvudgrup­per och 58 delgrupper. Konsumlionsutvecklingen för olika varor och tjäns­ter förklaras i modellen med hjälp av inkomst- och prisförändringar. Kon­sumtionsutvecklingen i de tio huvudvarugrupperna såväl historiskt som för prognosperioden framgår av labell 5.

Den allmänl svaga reallöneulvecklingen i alternativ 1 innebär all varu­grupper med höga inkomslelasticileler och sligande relativpriser får en svag eller negaliv utveckling. Den s.k. övrigvarugruppen, vilken domine­ras av tjänsteproduktion av olika slag, beräknas säledes minska i volym med 2 % per år 1979-1985 i alternativ 1. Detta beror främsl på atl nellol av lurisUjänstslrömmarna mellan Sverige och utlandel minskar kraftigt, vilket i sin tur är ett resultat av atl kostnadsrelationen mellan Sverige och utlandet ulvecklas gynnsamt sell ur svensk synvinkel. Svenska lurislul-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning

31

gifter i utlandet minskar därmed samtidigt som utländska turistutgifter i Sverige ökar. Detta får i sin tur positiva effekter på konsumlionsutvecklin­gen i hotell- och restaurangbranschen. Andra tjänster såsom t.ex. finan­siella tjänster och hushållstjänster minskar däremot. Konsumlionsutveck­lingen i varugruppen transporter, vilken domineras av hushållens inköp av nya bilar, beräknas minska med 1,4 % per år 1979-1985 i detta alternativ. De varugrupper som beräknas öka mest i alternativ 1 är kulturella varor och tjänster - lotterier, spel, underhållning, sport och liknande - där ökningen beräknats till 2,9 % per är 1979-1985 samt fritidsartiklar med en ökningstakt på 2,7 % per är under prognosperioden.

I det mer konsumtionsexpansiva alternativ 2, där konsumtionsökningen beräknats uppgå till 1,5 % per år 1979-1985, får samtliga huvudvarugrup­per en positiv konsumtionsutveckling. Varugruppen transporter får dock en mycket svag eller närmast stagnerande utveckling med en ökningstakt på 0,3 % per år. Liksom i alternativ 1 är de mest expansiva varugrupperna kulturella varor och tjänster saml fritidsartiklar, där ökningstakten beräk­nats uppgå till 3,8 respektive 3,0 % per år 1979-1985.

Tabell 5.    Privata konsumtionens utveckling i de tio huvudvarugrupperna 1965—1985

1975 ärs priser

 

 

 

 

Milj. kr

Andel

Årlig procentuell förändring

 

 

 

1979

Procent

 

 

 

 

 

1965-        1970-        1974-

1979-

1985

 

 

 

1970           1974           1979

 

 

 

 

 

Alt. 1

Alt. 2

Livsmedel

30638

19

1,4            0,5             1,6

0.5

1.1

Drycker och tobak

11792

7

4.1              1,7          -0,2

0.1

0.9

Beklädnadsartiklar

14316

9

1,8            4.2            3.9

1.2

1.9

Kulturella varor och tjänster

8 298

5

4.1            6,7            3.6

2.9

3.0

Hygien och sjukvärd

4 648

3

-3,9         -0.9            0.0

-0,4

0.5

Bostadstjänster

37 935

23

3.5            2.6            2.7

1.8

1.8

Transporter

19 138

12

2.7            3.0             1.2

-1.4

0.3

Fritidsartiklar

9257

6

12,1           11,9            2,3

2.7

3.8

Möbler och heminredningsartiklar

11831

7

5,6             4,4             0,2

-0.6

1.5

Övriga varor och tjänster

15208

9

4,1          -1,3          -0,4

-2,0

1.2

Totalt privat konsumtion

163061

100

3,0            2,5            1,6

0,6

1,5

Beträffande den privata konsumtionens fördelning på olika grupper i samhällel förutser LU att den historiskt noterade utjämningen av boende-standarden, vilken utgör den dominerande delen av hushållens konsum­tionsutgifter, fortsätter under prognosperioden. Snabbast förväntas detta ske i alternativ 1, där nyproduktionen av bosläder är högre än i alternativ 2.

Inkomstutjämningen förutses forisätta under prognosperioden på grund av en fortsatt utjämning av förvärvsfrekvenserna. Några avgörande för­ändringar i transfereringssystemet, som skulle kunna motverka en sådan utveckling, förväntas inte heller. Däremol är det uppenbart alt en utveck­ling enligt alternativ 2, med stor öppen arbetslöshet vid slutet av prognos-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning      32

perioden, även torde få ogynnsamma effekter på inkomst- och välfärdsför­delningen.

Välfärden har alltmer kommit att bli beroende av tillgång till god miljö i takt med att de grundläggande materiella behoven tillgodoselts. Enligt naturvårdsverket beräknas de samlade ärliga investeringarna i tekniska miljöskyddsåtgärder under perioden 1980-1985 uppgå till ca I 000 milj. kr i 1975 års priser. Insatserna i miljövård beräknas därmed av naturvårdsver­ket bli ungefär lika stora per år under första hälften av 1980-lalet som under 1970-talet. Däremot kommer inriktningen av miljövårdsinsatserna på 1980-talet successivt atl ändras och i större utsträckning avse långsiktiga och irreversibla miljöproblem.

Beträffande arbetsmiljöfrågorna konstaterar LU all utrymmet för sats­ningar på en förbättrad arbetsmiljö ökar i etl klimat med allmänl hög investeringsaktivitet och god fillväxt i näringslivet. Mol denna bakgrund torde förutsättningarna för en forlsall förbättring av arbetsmiljöerna vara större i alternativ 1 än i alternativ 2.

En annan aspekt på den framtida utvecklingen av välfärden är befolk­ningens hälsotillstånd. LU konstaterar att i den mån denna fråga är beroen­de av vårdapparatens kvalitet, kapacitet och tillgänglighet, några avgöran­de förändringar härvidlag inte förutses under prognosliden. 1 allernaliv I är visserligen utrymmet för en forlsall ulbyggnad begränsat, men bland de prioriterade områdena älertlnns bl, a. äldrevård och barndagvård. 1 alter­nativ 2 förutsätts en utbyggnad ske i ungefär samma takt som lidigare.

Remissinstanserna

Flertalet remissorgan inslämmer i LU:s slutsals att utrymmet för ökad real privat konsumtion måste bli mycket begränsat under prognos­perioden.

Svenska arbetsgivarföreningen menar atl utrymmet för real prival kon­sumtion och därmed även reallöneutvecklingen, netto efler skatt, mäsle bli väsentligt lägre än i LU:s alternativ 1. Sveriges Industriförbund (SI) påpe­kar all fördelningspolitiken slälls pä myckel svåra prov, när balansproble­men kräver dels återhållsamhet i konsumtionen dels ökning av produk­tionen och invesleringar, vilka inte kan åstadkommas utan att de ekono­miska incitamenten blir bättre än för närvarande. Hur detta problem skall lösas ger inte LU klart besked om, menar SI. Enligl SI måste man accepte­ra att produklionshöjande ålgärder åtminstone i ett inledningsskede med­för ökad inkomstspridning.

Svenska kommunförbundet konstaterar alt LU:s kalkyl över den privata konsumtionen räknar med atl hälften av den tolala ökningen på 0.6% per år består av ökad konsumtion av fritidsartiklar och kulturella varor och tjänster. Della menar kommunförbundel ler sig någol förvånande med tanke pä all del enligl LU:s kalkyl är pensionärerna som står för konsum-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning           33

tionsökningen. Kommunförbundel visar-med ell räkneexempel alt om konsumtionen av fritidsartiklar och kulturella varor och tjänster under hela perioden ligger kvar på samma nivå som 1979 begränsas den privala konsumlionsökningen lill 0.3 % per år. Därmed skulle, hävdar kommunför­bundet, utrymmet för den kommunala konsumtionsökningen öka frän 1,5% per är till 2,0% per år 1979-1985, vilket enligt kommunförbundel skulle vara uttryck för en bällre prioritering än vad som impliceras i LU:s kalkyl.

Naturvårdsverket instämmer med vad som förs fram i avsnittet om yllre miljö, nämligen all "välfärden alltmer har kommit all bli beroende av fillgång till god miljö i takt med att de grundläggande materiella behoven tillgodoselts". Verket säger sig självfallel vara medvelel om alt en försäm­ring i samhällsekonomin kan komma all negativt påverka möjligheterna för miljövården atl hävda sina krav. De miljöproblem som återslär att lösa är .emellertid enligt verkets bedömning slora både sakligi och opinionsmäs-sigl. Det kommer därtör enligl naturvårdsverket atl bli nödvändigl all även efler 1985 vidla åtgärder för atl skydda den yttre miljön i en omfallning som är ålminstone lika slor som den som angivits för liden fram tiil 1985.

7    Den offentliga sektorns resursförbrukning och produktion

Långtidsutredningen

Med offenllig seklor avses i långlidsulredningarna statliga och kommu­nala myndigheter. De affärsdrivande verken och de offentligt ägda bolagen hänförs däremol lill det privata näringslivel. Sektorns produkfion mäts via kosinadema eftersom marknadsprisbildning i slorl sell saknas för offenl­liga Ijänsler. Della innebär atl någon hänsyn lill de produkliviielsslegring-ar som säkerligen förekommer inte kan las i nationalräkenskaperna. Där­igenom underskatlas sannolikl den volymmässiga utvecklingen i den of­fenlliga tjänsteproduktionen.

Den övervägande delen av de offentligt producerade tjänsterna används lill offenllig konsumtion. Totalt uppgick den offentliga konsumtionen 1979 till 83000 milj. kr. i 1975 års priser. Härav svarade slallig konsumfion för 26400 milj. kr. och kommunal konsumtion för 56600 milj. kr.

För den offenlliga konsumtionen innebar framförallt perioden 1965-1970 ell mycket intensivt utbyggnadsskede. För huvudparten av denna expansion svarade den kommunala konsumtionen. Under denna lid ökade också BNP relalivi kraftigl. Under 1970-lalel blev den kommunala kon­sumlionslillväxlen visserligen avsevärl lägre än under 1960-lalel men den fortsalle i en takt som väsenlligen översteg lillväxltakten för landets lolala produktion. Den statliga konsumlionens ökning var betydligt långsam­mare, men 1974-1979 översleg även den genomsnittligl sell BNP:s ök­ningslakt. 3    Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 150. Bil. 1.2

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            34

När det gäller all bedöma det utrymme som enligl LU:s kalkyler står lill buds för offentlig konsumtion 1979-1985. är del av intresse atl se vilken konsumlionsökning som redan är inlecknad som följd av befolkningsför­ändringar och tidigare beslulade reformer. 1 detla syfte har LU utarbetat s. k. baskalkyler för såväl statlig som kommunal konsumtion. I dessa baskalkyler kvantifieras sådana förändringar som följer dels av redan fattade politiska beslul och åtaganden, dels av förskjutningar i befolkning­ens åldersstruktur i kombination med kravel på oförändrad standard på de offenlliga tjänsterna. Baskalkylen skail således uttrycka den utveckling av den offenlliga konsumtionen som inle kan underskridas ulan all vissa polifiska ålaganden omprövas och/eller den nuvarande slandarden i ijän-sleulbudel sänks.

I LU 75 innehöll baskalkylen ocksä ell schablonmässigi beräknal tillägg för viss slandardföljsamhel för de offenlliga tjänsterna. Kravet på slan-dardföljsamhel är emellertid definilionsmässigt betingat av ulvecklingen i prival sektor och kan därt'ör inte ligga som grund för en fast jämförelse-norm. Olika utvecklingstakter för privat konsumtion borde ifall detta ele­ment ingår förskjuta baskalkylen. Dessa principiella invändningar gör alt del i LU 80, liksom i LU 78, valts att arbeta med en "ren" baskalkyl ulan sådana tillägg.

För statens del bygger baskalkylen på den beräknade utgiftsutveckling­en i den statliga långtidsbudgeten för perioden 1980/81- 1984/85. Baskalky­len ger en genomsnittlig minskning av den statliga konsumfionen med 0,5% per år 1979—1985. För del tyngst vägande konsumtionsområdet försvar ger baskalkylen dock en ökning med 0,2% åriigen. Della samman­hänger med de årliga variationerna i försvarets malerielinköp. Dessa var nämligen lägre utgångsåret 1979 än normalt.

Några sammanställningar liknande den statliga långtidsbudgeten finns inte för den kommunala sektorn. Beräkningarna av konsumlionsutveck­lingen i enlighet med baskalkylens definition har därför utförts inom LU. Härvid har beräkningsmetoden grundligt reviderats och förbättrats jämfört med lidigare baskalkyler.

Den kommunala konsumtionens ökning 1979-1985 har i baskalkylen beräknats till 2,2% per år. Ungefär hälften av denna ökning (ca I procent­enhet årligen) kan hänföras till befolkningsförändringar, huvudsakligen till följd av atl den ökande andelen äldre personer påverkar starkt behoven inom äldreservicen och långtidssjukvården. Den andra hälften är en följd av olika politiska beslul och ålaganden. Härvid har utbyggnadstakten på de av staten prioriterade områdena (barnomsorg och långtidssjukvård) saml avseende vissa ålägganden (folktandvård och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda) i baskalkylberäkningarna tagits frän kommunernas långlidsplaner.

Enligt denna baskalkyl beräknas den kommunala utbildningen öka med 1,5% per år 1979-1985. För hälso- och sjukvården anges den årliga kon-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            35

sumtionsökningen till 2.1 %. För den starkaste volymökningen, 5,0% per år, slär socialvården. Della beror pä alt i baskalkylen har förutsälls alt utbyggnaden av barnomsorgen fortsätter i enlighet med kommunernas planer.

I LU:s beräkningar löses den offentliga konsumtionen ul som det utrym­me som kvarstår när alla andra reala resursanspråk lillgodosells i enlighet med de underliggande antagandena och de för samhällsekonomin uppsläll­da målen.

I LU:s alternativ 1 har utrymmet för den offenlliga konsumtionens ökning 1979-1985 beräknats lill 0,9% per är. Denna ökning är någol lägre än enligt baskalkylen, vilken sammanvägt för stat och kommun gav en konsumtionsökning på 1,4 % per år.

Den statliga konsumtionen har i alternativ I förutsatts minska med 0,5% per år, dvs. i samma takt som enligt baskalkylen. LU påpekar alt en viss neddragning av den slalliga konsumtionen redan har inletts och all en utveckling enligt alternativ 1 således ligger helt i linje med den aktuella inriktningen för slalens politik.

För den kommunala konsumtionen medger det beräknade utrymmet en genomsnittlig ökning 1979-1985 pä 1,5% per år, vilkel motsvarar 1,0% perär fr. o. m 1980. Som nämnls angav baskalkylen en ökning på 2,2% per år. Del påpekas dock i LU att på stora delområden (barnomsorgen och vissa grenar av hälso- och sjukvärden) har man i brisl på beslul eller överenskommelser i baskalkylen utgått från de ökningstal som anges i kommunernas egen planering. Detla får ses som en markering av alt utbyggnaden på området ifråga prioriterats av statsmakterna. Della bety­der dock inte att man redan beslutat höja konsumtionen i den omfallning som anges i baskalkylen. För atl kunna genomföra allernaliv I krävs antingen alt dessa planer omprövas eller alt motsvarande inskränkningar görs i andra verksamheters tillväxt.

Medan en av de vikfigasle förulsältningarna i alternativ 1 således är all nödvändiga åtgärder vidlas för all begränsa den kommunala expansionen, förutsätts i allernaliv 2 att denna neddragning inte kommer lill stånd. För slalens del förulsälls i detta alternativ att konsumtionsuigiflerna hälls oförändrade 1979-1985. LU påpekar dock att även denna utveckling förutsätter en hård restriktivitet med nya utgiftsåtaganden.

Den kommunala konsumtionen kommer däremol i allernaliv 2 atl fort­sätta växa i stort sett enligt 1970-talets trender. En mindre avsaklning har dock förutsatts äga rum och ökningstakten har mol denna bakgrund satts till 3,8% 1979- 1985. Detta kan jämföras med 4.1 % per år under perioden 1970-1979. En utveckling i linje med alternativ 2 är dock enligt LU inle förenlig med de samhällsekonomiska balansmålen.

För statliga investeringar har LU bedömt atl dessa kommer att minska med i genomsnitt 2% per år 1979-1985 i de båda allernaliven. För de kommunala investeringarna tyder bedömningarna däremot på all investe-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            36

ringsnivån måste höjas något för all möjliggöra den förutsatta konsum­tionsutvecklingen. 1 alternativ I har därför räknats med atl de kommunala invesleringarna kommer all öka 1979-1985 med i genomsnill I % per år och i allernaliv 2 med 3% per år.

Belräffande utvecklingen av den offentliga sysselsättningen hänvisas till avsnittet om utvecklingen pä arbetsmarknaden.

Remissinstanserna

Som framgått av den ovanslående sammanfattningen innebär de sam­hällsekonomiska balanskraven i LU:s alternativ 1 all den offenlliga sek­torns tillväxttakt måste dämpas avsevärt i förhållande till tidigare års utveckling. Även om de remissinsianser som yttrat sig över balansproble­men inslämmer i nödvändigheten atl dessa löses i en snar framlid, går uppfattningarna i vissa fall isär om vägvalet. Sålunda motsätter sig nägra remissinstanser atl nedskärningar görs i offenllig verksamhet. Sådana all­männa avvägningsfrågor behandlas i avsnittet om utredningens slulsalser. Flera remissinstanser ifrågasätter dessutom om en så kraftig uppbroms­ning av den kommunala konsumtionen som anges i allernaliv I är möjlig alt realisera mot bakgrund av utvecklingen 1980 och 1981. Också sådana synpunkter behandlas i det ovan nämnda avsnittet.

LU:s s.k. baskalkyler kommenteras av de båda kommunförbunden. Svenska kommunförbundet anför att baskalkylen för kommunal konsum­tion endast omfattar sådana effekter som med någon rimlig grad av säker­het har kunnat kvantifieras. Man bör dock vara medveten om alt den kommunala ulvecklingen också påverkas av ell anlal faklorer som är svårare atl kvantifiera. Exempel på sådana faktorer är arbetsmiljölagstifl­ningen, handikappanpassad kollektivtrafik samt krav på bällre boende­miljö. Dessutom finns del delar i de kvanlifierade statliga reformbesluten som inte kostnadsmässigt kunnal uppskattas. De kommunalekonomiska konsekvenserna av den geografiska rörligheten är i baskalkylen beaklade enbart vad gäller grundskolan. Men även i övrigl innebär den geografiska rörligheten kostnadsökningar. Dessa konsekvenser fär enligl Svenska kommunförbundets mening än slörre tyngd om LU:s krav på ökad röriig­het på arbetsmarknaden beaktas. De automatiska anspråken skulle därmed överstiga den nivå som anges i LU:s baskalkyl.

Enligl Landstingsförbundet underskattar baskalkylen den nödvändiga volymökningen för landslingen. Beträffande långtidssjukvärden framförs alt utbyggnaden av de lokala sjukhemmen måste forlsalla, dels som en följd av befolkningsförändringarna, dels för att minska köerna.

Men enligt Landslingsförbundet räcker det inte med alt bygga lokala sjukhem. För alt de skall fungera mäsle de kopplas till en utbyggnad av värdcentralerna. Det finns ocksä en nära koppling lill dagssjukvården. För att säkerställa en utbyggd äldreomsorg bör man enligl Landslingsförbun-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            37

dels mening i baskalkylen även medräkna utbyggnaden av vårdcentra­lerna. I LU:s baskalkyl har hänsyn lagits endasi lill långtidssjukvårdens ulbyggnad.

Landslingsförbundel anför vidare all volymutvecklingen dessutom len-derar all drivas upp av en rad faklorer som landstingen själva har små möjligheter all påverka och som inle kunnat kvaniifieras i baskalkylen. Den ökande andelen äldre i befolkningen medför inle bara atl anlalel vårddagar ökar, vilkel har beaklals i baskalkylen, ulan kan även leda lill atl den erforderliga arbetsinsatsen per vårddag ökar. Denna senare effekt har inte kunnal kvantifieras i baskalkylen. Vidare påpekas den ökande andelen deltidsarbetande som innebär dels ökade kostnader för admini­stration, dels krav på slörre byggnadsylor. Yllerligare en faktor anges vara de regionalpoliliska hänsyn landslingen ofta tvingas ta i samband med omstrukturering av verksamhelen inom främst psykiatrisk vård och om­sorger om psykiskl ulvecklingsstörda.

SammanfaUningsvis konslalerar Landslingsförbundel all LU:s alterna­tiv I innebär en alltför kraftig åtstramning för landslingens del. En halve­ring av den volymökning som framgår av baskalkylen skulle enligl Lands­tingsförbundets bedömning inom någol är leda lill allvarliga standardför­sämringar inom landstingens prioriterade områden. Riktpunkten för lands­lingens volymökning de närmaste åren bör därför uppgå till ätminslone 2 % per år.

Ell frågekomplex som har tagits upp av flera remissinstanser är de styrmedel som slår lill buds för alt dämpa den offenlliga sektorns öknings­lakt och/eller höja effekfivilelen hos statliga och kommunala myndigheler. Stalskonloret anser alt del med hänsyn lill den vänlade samhällsekonomis­ka och slalsfinansiella ulvecklingen är moliveral all ompröva delar av den exislerande ramlagstiftningen. Vidare underslryks viklen av all alla möjlig­heler till regelförenklingar tas tillvara. Vad beträffar de återkommande slalliga besparingsprogrammen bör effeklen av olika besparingar bedömas dels i ell längre tidsperspekfiv, dels ufifrån en bredare bedömningsgrund. Slatskonlorel anser vidare all man bör övergå lill en mera differentierad slyrning av myndigheternas besparingsarbele. bl.a. genom vägledande prioriteringar. Myndigheterna bör också fä slöd vid omplacering av perso­nal. Belräffande den kommunala seklorn är del enligl stalskonlorels me­ning nödvändigl all inle enbarl del finansiella ulrymmet ulan också inrikl­ningen av olika kommunala verksamhelsomräden forfiöpande prövas av företrädare för både stal och kommun. Spelrummet för kommunala om­prövningar bör ökas genom minskad reglering.

Riksrevisionsverkei (RRV) påpekar angående statens slyrning av kom­munerna all slaten inle bara haft svårt atl bedöma kostnadskonsekven­serna för olika åtgärder utan också har en olillräcklig kunskap om samban­den mellan olika myndighelers verksamhel. I sin granskning har RRV funnit nio olika regelkomplex som påverkar byggande och drift av försko-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            38

lor och fritidshem och att sju myndigheter har uppgifter inom delta område med dålig samordning dem emellan. En förbättring härvidlag är enligt RRV av siörsta vikt.

Också de båda kommunförbunden lar upp den statliga styrningen. Svenska kommunförbundel pekar på den kostnadsökning som drivs fram genom normer och regleringar frän olika statliga myndigheler. När slals­maktema av samhällsekonomiska skäl släller kategoriska krav mol kom­munerna om en stark begränsning av verksamhetens utveckling framstår det enligt kommunförbundets mening som alltmer nödvändigl att kraftigl begränsa statliga myndighelers kontroll, tillsyn och rådgivning.

Landstingsförbundet anser alt statliga normer ofta ställer hinder i vägen för eller försvårar ett effektivt utnyttjande av resurserna. Landslingsför­bundet lägger stor vikl vid del arbete som bedrivs inom den s. k. stat-kommungruppen. Denna skall se över den slalliga normgivningen och undanröja eller ändra sädana regler som i onödan driver upp huvudmän­nens koslnader.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att en del av den kommunala konsumtionen kan överioras till privat konsumtion eller åtminstone äv­giftsfinansieras, vilkel säkerligen skulle medföra bäde minskat utnyttjande och rationaliseringar. Om man beaktar de hårda rationaliserings- och pro-duklivitelsökningskrav som ställs på andra näringar, synes del enligt LRF:s mening orimligt att motsvarande krav ej skall slällas på de kommu­nala myndigheterna. Enligt LRF torde stora möjligheter finnas fill rafiona­liseringar, bl.a. inom administrationen. Även Sveriges Grossisljörbiind och Sveriges Köpmannaförbund vill i sill gemensamma yllrande rikla uppmärksamhelen på att incitament lill produkliviteisförbällringar uppen­barligen saknas inom den offentliga sektorn. 1 och med alt det inte finns nägon måttstock på värdet av de offentliga tjänsterna, är det inte möjligt atl bestämma produktiviteten inom olika delseklorer. Inle deslo mindre bör man med de meloder som finns mera systematiskt belysa effeklivitelsför-hållanden och besparingsmöjligheler inom den offenlliga seklorn. 1 anslul-ning härfill bör del enligl de Ivå förbunden klarläggas i vad män en "pri-vatisering" av vissa verksamhelsformer, där användaren direkl betalar för ijänslen i fråga, är möjlig all genomföra.

Atl nägra produklivilelshöjningar enligl nationalräkenskaperna inle regi­streras inom offentlig tjänsteproduktion anges av Landsorganisationen i . Sverige (LO) lägga grunden för de oriktiga påståendena om den offenlliga seklorns ineffektivitet. Därmed skulle tillväxtens kvalilativa dimensioner försummas. LO pekar också på del slarka beroendet mellan prival och offenllig seklor.

Postverket anser alt om produklivilelsulvecklingen lidigare har varil svag inom den offenlliga seklorn så behöver della inte innebära all den blir lika svag även i framtiden. Det kan tvärtom uppfattas så att några allvarli­gare ekonomiska krav hittills inte ställts inom den offenlliga verksamhelen

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            39

och att del därför finns en betydande outnyttjad potential för produkiivi-lelsförbättringar.

Endast ett fätal remissinstanser har yllral sig över utvecklingen inom olika offentliga delområden. Överbefälhavaren (ÖB) påpekar all irols kraf­figa personalminskningar befinner sig försvarels löneandel i dag pä ungefär samma nivå som vid 1970-lalels början. ÖB behandlar också försvarels priskompensationssystem.

Skolöverstyrelsen (SÖ) framför alt kostnaderna för gundskolan inte kan vänlas minska i samma takt som elevantalet 1979-1985 på grund av ojämn regional fördelning och behov av särskilda insalser för invandrarungdo­mar. Osäkert är dessulom hur den nya läroplanen beaktats i kalkylerna och hur snabbt den samlade skoldagen kan genomföras. Inte heller i gymnasie­skolan minskar kostnaderna enligt SÖ i samma takt som elevantalet. Hänsyn bör också tas till ökade satsningar på yrkesutbildning och fler specialkurser.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) tolkar den i baskalkylen an­givna ökningen för statlig utbildning och forskning som att LU i alternativ 1 inte räknat med besparingar inom högskoleområdet under perioden 1979-1985. Enligt UHÄ ges ingen vägledning i LU om vilka krav pä utbildning och forskning som är förknippade med ambitionerna rörande utvecklingen av näringslivet och den offenlliga seklorn. UHÄ bedömer för sin del atl en ökad satsning på industriproduktion, en snabbare leknisk utveckling och en ökad rörlighet pä arbetsmarknaden medför ökade krav på såväl högskoleutbildning som forskning. Minskade anslag till högskolan gör det inle troligt alt industriproduktionen kan öka så snabbi som förul­sätts i alternativ 1.

Statens vägverk anser att den avgörande minskningen av den offenlliga sektorns ökningstakt måste ske inom den "Iransfererande och ijänsleinrik-lade" delen såsom utbildning, hälso- och sjukvård samt socialvård och inte alls i samma ulslräckning i den "producerande" delen som bl.a. omfatlar väghållningen. Verkel vill också peka på den slora belydelse för induslri-seklorns efterfrågesituation som ulgörs av offenllig upphandling inom väghållningens område.

8    Industrin

Långtidsutredningen

LU:s bedömningar av utvecklingen i enskilda industribranscher har skett i samarbetet med Statens industriverk (SIND).

För svensk industri var 1970-talel ett krisdecennium. Industriproduk­tionens tillväxt var däremol hög och stabil under både 1950- och 1960-talen. 1 synnerhet 1960-talet framstår som ett exeptionellt tillväxtdecen-ium, medan tillväxten under 1970-talet varit låg och ojämn.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            40

LU konstaterar atl förhällandel atl 1950- och 1960-lalens expansiva induslriulveckling övergick i stagnation under 1970-lalel har flera orsaker. Kostnadskrisen 1975-1976 förklarar en slor del av den svaga allmänna industriutvecklingen i Sverige omkring 1970-lalets mitt. Andra mer inter­nationellt betingade strukturproblem ledde lill en mer krisartad utveckling inom vissa branscher.

Einligl LU kan 1970-talets utveckling också förklaras med utgångspunkt i utvecklingsförioppet under 1950- och 1960-talen. Genom att utnyttja den rationaliseringspotential som fanns inom svensk industri efter kriget kunde förelagen uppnä en god lönsamhel. I dag är denna potential uttömd och krisen träffar svensk industri med full kraft.

För att bedöma den industriella ulvecklingen i de båda alternativen måste man ha en uppfattning om den långsiktigt önskvärda omvandlingen av industristrukturen. Den svenska industrins — liksom andra industrilän­ders - konkurrensfördelar borde bestä i att utnyttja immateriellt kun­skapskapital i kombinalion med realkapilal. Motivet härför är givetvis atl länder pä vår utvecklingsnivå har förhållandevis god tillgång på välutbildad arbetskraft och teknisk kunskap. Den kemiska induslrin liksom maskinin­dustrin är specielll teknikerintensiv och yrkesarbelarinlensiv. Även elek­troindustrin är förhållandevis leknikerinlensiv. Enligt såväl LU:s som Industriverkets bedömning bör det således främst vara inom dessa delar som den svenska induslrin har konkurrensfördelar och där den framlida expansionen bör äga rum.

Mot denna bakgrund kan skillnaderna mellan LU:s båda alternativ vad avser industrin beskrivas i termer av i vad mån som ulvecklingen fram till 1985 tillåter förändringar i riktning mot en långsiktigt mer önskvärd indu­stristruktur. Man kan därvid konstatera all en utveckling enligl alternativ 2 innebär en myckel långsam förändring av industrins slruklur. Della aller­naliv framslår som slarkl struklurbevarande.

I allernaliv 1 ges däremol förutsäitningar för en snabbare omvandling av industristrukturen. Den i alternativ 1 uppkommande omstruklureringen sker i en riklning som, sell från långsikfig konkurrenssynpunkl, är gynn­sam för svensk industri. Den åstadkoms främst genom efterfrågesidans uiveckling. Denna åsladkoms i sin lur främsl genom den koslnadsanpass-ning som den ekonomiska politiken och löneutvecklingen förulsälls ge saml genom den omfördelning av den inhemska resursanvändningen från konsumtion lill investering som samlidigl sker i detla allernaliv.

Del är i invesleringsulvecklingen som. sett från slrukluranpassningssyn-punkl, den mest uppenbara skillnaden mellan de båda alternativen ligger. Den strukturkonserverande karaktären hos alternativ 2 syns bäsl däri all gruv- och skogsindustrins andelar av de tolala industriinvesteringarna förblir i stort sett oförändrade under prognosperioden samtidigt som de konsumlionsvaruproducerande seklorerna ökar sina andelar medan ke­misk industri och verkstadsindustri fär vidkännas minskningar i investe-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            41

ringsandelen. En sådan uiveckling ligger inle i linje med de långsiktiga konkurrensfördelarna för svensk industri.

Med de förutsättningar som genererar alternativ I kommer däremol en påtaglig förnyelse av produktionskapitalet alt ske. Av den ökning av inves­leringarna som där beräknas ske kommer en slor del all användas lill förnyelse av sådana delar av induslrin som har goda långsikliga utveck­lingsmöjligheter.

Av de tolala invesleringarna 1985 kommer drygl 35% alt ske i verkslads­industrin (exkl. varv) jämfört med knappt 30% år 1979. Gruv- och stålin­dustri fär däremot liksom de konsumlionsvaruproducerande sektorerna mindre andelar av indistriinvesleringarna 1985.

Den dominerande marknaden för svensk industris expori utgörs av de högindustrialiserade OECD-länderna. Denna marknad, dvs. dessa länders import vägd med respektive lands andel av den svenska exporten, beräk­nas växa med ca 5% per år fram till 1985.

Det avgörande för den svenska exportens utveckling är emellerfid i vilken mån man lyckas försvara eller l.o. m. förbällra sina marknadsposi­tioner. Detta beror i sin tur bl. a. på den svenska relativprisutvecklingen. I alternativ 1 minskar de svenska relativpriserna med ca I % per år i genom­snitt medan de i alternativ 2 ökar med ca 1,5% per år. Denna skillnad i relalivprisutvecklingen fär en kraftig effekt på ulvecklingen av industrins export. Exportvolymen växer med 6,1% per är i allernaliv I och med 2,3% per är i alternativ 2.

Den inhemska efterfrågeutvecklingen skiljer sig också kraftig mellan alternativen. Skillnaderna ligger främst i efterfrågeslrukturen. Utveckling­en i alternativ 2 innebär en fortsatt relativt kraftig tillväxt i privat och offentlig konsumtion, medan investeringarna växer långsamt. I alternativ I är förhållnadet omvänt.

Vid en jämförelse mellan produklionsförändringarna i de olika bran­scherna i alternativ 1 - se tabell 6 - finner man all exportutvecklingen i stor utsträckning slår igenom. Produktionen i verksladsinduslrin och den kemiska industrin växer snabbast. Även järn- och stålindustrin växer kraftigl. Della är en följd av den ökade konkurrenskraften pä exportmark­naden och den slora efterfrågan från verkstadsindustrin pä insalsvaror från järn- och stålindustrin. Trots den snabba tillväxten för hela industrin i alternativ 1 minskar dock textil- och beklädnadsindustrin liksom även dryckesvaru- och tobaksindustrin pä grund av en stagnerande inhemsk konsumlionsutveckling.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning           42

Tabell 6. Förädlingsvärde (till faktorspris) inom olika industribranscher 1965-1985

1975 års priser

 

 

 

Milj. kr

Årlig procentue

:ll förändi

•ing

 

 

1979

 

 

 

 

 

 

 

1965-

1970-

1974-

1979-

1985

 

 

1970

1974

1979

 

 

 

 

 

 

Alt. 1

Alt. 2

Exttaktiv industri

1845

4.7

4.9

-7.7

1.7

-   1.6

Skyddad livsmedelsindustri

4652

1.0

-0.9

0.8

1.2

1.3

Konkurrensutsalt livsmedels-

 

 

 

 

 

 

industri

2024

6.0

1.8

-0.6

1.8

1.7

Dryckesvaru- och tobaks-

 

 

 

 

 

 

industri

949

6.8

-0,8

-0.5

-0.2

0,1

Textil- och beklädnads-

 

 

 

 

 

 

industri

2 795

0.7

-0.8

-5.4

-1.8

-  3.7

Trä-, massa- och pappers-

 

 

 

 

 

 

industri

13 652

5.2

3.9

-1.5

5.0

2.0

Grafisk industri

4 436

2.1

-0.6

1.7

0.0

- 0.8

Gummivaruindustri

820

6.7

2.0

-3.3

0.2

- 2.1

Kemisk industri

5410

9.1

8.0

1.0

7.1

2.7

Petroleum- och kolindustri

334

7.0

-3,4

0.5

0.4

- 0.3

Jord- och stenindustri

2 313

3,9

-0,7

-3.2

2.7

- 0.8

Järn-, släl- och metallverk

3 824

5.4

4,0

-3.6

4.8

0.9

Verkstadsindustri exkl. varv

29 190

6.6

5.1

0.2

6.5

2.1

Varvsindustri

1400

5.8

6.2

-7,9

-7.6

-11,0

Övrig tillverkningsinduslri

517

8.0

2.8

2,7

0.6

- 2.7

Hela industrin

74162

5,1

3,5

-1,0

4,5

1,2

I alternativ 2 blir tillväxttakten lägre för alla branscher utom för livsme­delsbranscherna. De branscher som påverkas mest av de ändrade förut­sättningarna är de exportorienterade branscher som också är beroende av den inhemska industrins efterfrågan på insatsvaror. Den kemiska indu­strin, verkstadsindustri, samt järn- och stålindustrin får alla tillväxtakter som blir betydligt lägre i detta alternativ än i alternativ I. Skillnaden blir något mindre för skogsindustrin, vilket huvusakligen beror på att rävaru­restriktionen — trots ell högl virkesullag — verkar begränsande.

Prognosperiodens induslriella investeringstillväxl kommer i alternativ 1 all vara betydligt snabbare än under 1970-talel, medan den i alternativ 2 kommer att minska i ungefär samma lakl som under 1970-talel. Investe­ringarnas andel av förädlingsvärdet ökar därmed i alternativ I - dock utan att nå upp till de nivåer som gällde för 1960-talel eller början av 1970-talel. 1 alternativ 2 fortsätter däremot investeringskvoten att minska.

Den viktigaste förklaringen till att den relativt stora produktionsökning­en i alternativ 1 är förenligt med den historiskt sett blygsamma nivån pä investeringskvoten är emellertid den förändrade produktionsstrukturen. De branscher som är expansiva i detta utvecklingsalternativ har en relativt låg kapitalintensitet, medan kapitalintensiva basindustrier nu slagnerar.

De skilda förulsällningar som gäller för de båda ulvecklingsallernativen ger, som framgått ovan, mycket olika tillväxtmöjligheter för industripro­duktionen. Produktiviteten påverkas krafligl av såväl denna skillnad i

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            43

produktionsutveckling som av skillnaden i investeringsnivå. För prognos­perioden avspeglas dessa förhållanden i en skillnad i total årlig produktivi­tetstillväxt på 1,2 procentenheter mellan alternativen - 4,2% per år i alternativ 1 och 3,0% per år i alternativ 2.

Induslrisysselsätlningen, räknat i anlal sysselsatta personer, har sedan mitten av 1960-talel följt en relalivi jämn långsiktig trend. Ulvecklingen i alternativ 1 innebären klart irendbroll, medan ulvecklingen i allernaliv 2 i slorl sell ansluter till denna långsiktiga trend.

I alternativ I ökar den totala induslrisysselsätlningen med 1 % per år mellan 1979 och 1985, vilket innebär ett nettotillskott av drygt 60000 arbetstillfällen. De flesta av dessa arbetstillfällen tillkommer inom verk­stadsindustrin och den kemiska industrin. Inom andra branscher - främst inom varvsindustrin och textil- och beklädnadsindustrin - försvinner i stället ett stort antal arbetstillfällen. För induslrin som helhet innbär denna utveckling inte endast att elt stort antal nya arbetstillfällen skapas, utan också alt en omfattande anpassning till vad som kan bedömas som den långsiktigt önskvärda industristrukturen kommer till stånd.

I alternativ 2 beräknas närmare 53000 arbetstillfällen försvinna inom induslrin fram till 1985. Delta beror främsl på att den takt med vilken de expansiva branscherna - verkstadsindustri och kemisk industri - förmår skapa nya arbetstillfällen är betydligt lägre än i allernaliv I. Totalt sett skapas endast omkring 10000 nya arbetstillfällen i detta alternativ, medan närmare 63000 arbetstillfällen försvinner. De största nedskärningarna in­träffar inom varvsindustrin och textil- och beklädnadsindustrin, men även inom skogsindustrin, den grafiska industrin och jord- och stenindustrin blir sysselsättningsnedgång betydande.

Remissinstanserna

Samtliga remissinstanser tycks instämma i LU:s argumentering för nöd­vändigheten av en industriell expansion för att komma lillrälta med byles­balansproblemen. Flera remissinstanser understryker vikten av all indu­strins expansionsförmåga stärks. På denna punkl synes enigheten med LU vara mycket stor. Däremot framförs avvikande meningar i fräga om med vilka medel della skall åstadkommas liksom även i fråga om realismen i de bedömningar av möjligheterna till en snabb industriell tillväxt som LU skisserar i alternativ 1.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) menar att LU:s kalkyl i alterna­tiv 1 när det gäller behovet av investeringar i näringslivel och framför allt inom industrin måste bedömas som förhållandevis optimistisk. SAF ställer sig nämligen tveksam till möjlighelen att med en ökningstakt av industriin­vesteringarna om 6,5% per år 1980-1985 åstadkomma en produktionsök­ning om drygt .5 % per år. Delar av den lediga kapacitet som eventuellt kan föreligga under periodens inledning blir menar SAF snabbt föråldrad bl. a.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            44

genom den internationella utvecklingen. SAF underkänner dessulom LU:s argument för att produktion och invesleringar under femårsperioden kom­mer att öka förhållandevis starkt inom branscher med relativt lågt kapital­behov. Enligt SAF krävs en längre tid än fem år innan mer påtagliga effekter av en ändrad inriktning mot kunskapsintensiva tillverkningar bör­jar framträda. En ökad expori de närmaste fem åren måste, hävdar SAF, i stort sett bygga pä den industri som finns i dag. För atl uppnå den produktionsökning som LU angivit fordras enligt SAF investeringsökning­ar av storleksordningen 10% per år. Mol bakgrund av den svenska expor­tens forlsall svaga internationella konkurrenskraft och den förutsedda lönsamhetsförsämringen inom induslrin bedömer SAF LU:s produktions-och investeringsökning som mindre sannolik.

Sveriges industriförbund (SI) menar atl den kriliska punkten i LU:s anlaganden om utbudsulvecklingen gäller produktivitetsökningarna inom industrin. Jämfört med perioden 1974-1979 förutsätter LU ell klart trend­brott i produktivitetsutvecklingen. SI påpekar att möjligheterna till över­flyttningsvinster säsom på 1960-talet blir betydligt mindre under 1980-talel. Draghjälpen i denna process från efterfrågesidan blir dessutom betydligt lägre än under 1960-lalel. Mot denna bakgrund liksom även mot bakgrund av den metod som LU använder sig av vid bestämning av produktivitetsut­vecklingen (se avsnill 4 produktionskapacitetens utveckling) är, menar SI, investeringsbehovet en mycket osäker faktor i LU:s prognoser. SI finner det svårt att bedöma huruvida den årliga ökningslakt med 6 % a v industrins investeringar som LU anger är förenlig med den antagna tillväxten i produktionen. SI finner dessutom att LU inte tillräckligt analyserat bety­delsen av ulbildning, forskning, marknadsföring och andra immateriella investeringar. Mycket talar för, hävdar SI, atl dessa kan vara av starkt stigande belydelse för den lolala produklivitelsulvecklingen.

Sveriges Kemiska Industrikontor ansluter sig lill vad LU anför om behovet av all stärka industrisektorns expansionsförmåga och stabilitet. Kemikoniorel understryker vidare riktigheten i utredningens bedömning atl det finns betydande inhemska restrikfioner för tillväxten i den svenska ekonomin. Olika inskränkningar i den industriella verksamheten som för­anleds av andra samhällsmål måste, menar Kemikontoret, präglas av lång­siktighet, konsekvens och noggrann prövning. Belräffande LU:s analys av den kemiska industrin anser Kemikontoret att LU:s bedömning om en årlig produktionsökning med drygt 7% inte är realistisk utan bör betraktas som etl räkneexempel. Däremot anser Kemikontoret alt LU underskattat tillväxtpolentialen inom gummivaruinduslrin.

Även Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen (SHIO) säger sig till fullo dela LU:s syn på de aktuella problemen i svensk ekonomi. När det gäller medlen för alt rätta till dessa problem hänvisar SHIO till de förslag som den särskilda näringspolitiska delegationen avgav 1979 ("Vägar till ökad välfärd". Ds Ju 1979: I). Det är nu hög lid aU dessa förslag genomförs, menar SHIO.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            45

Styrelsen för teknisk uiveckling (STU) efteriyser fördjupade sludier av den industriella produklivilelslillväxlen och dess beslämningsfaklorer. STU saknar dessulom en analys av den svenska industrins innovalionsför-ulsättningar på olika sikl och de faklorer som påverkar dessa. All vinna -och behålla - marknadsandelar fömlsäller nämligen, menar STU, en fortgående produktförbättring och produktförnyelse. Ett ytterligare skäl till en sådan analys är enligl STU atl varje LU som regel brukar hävda alt FoU-verksamhelen inte nämnvärt kan påverka industrins konkurrensläge på medellång sikl, vilkel kan leda till all FoU alllid betraktas och behand­las som något som inte påverkar utvecklingen.

Konjunkturinstitulel (Kl) saknar lills vidare en presentation av del bak­grundsmaterial som ställts till LU:s förfogande liksom av de mer ingäende överväganden som ligger bakom LU:s kalkyler rörande bl.a. industrins investeringsbehov. Delta förhällande gör del svärl, menar Kl, all bedöma nödvändighelen av just de ökningslal som LU kommer fram lill.

Även andra remissorgan framhåller osäkerhelen belräffande möjligheten atl uppnå de ökningstakter för industriinvesteringarna som LU angivit. Till dessa hör bl. a. Kooperativa Förbundet (KF), Grossist- och köpmannaför-hunden och Svenska Försäkringsbolags Riksförbund. Både KF och Gros­sist- och köpmannaförbunden anser all LU inte gjort tillräckligt klart med vilka medel industriinvesteringarna skall fås alt öka i den omfallning som angivits.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) kommenterar LU:s beskriv­ning av den historiska ulvecklingen inom induslrin under 1970-lalel och menar därvid atl LU i hög grad underskattat de påfrestningar som drabbat den svenska ekonomin som följd av internalionella kriser i nägra av våra vikfigasle basnärignar. Dessa branschkriser spelar enligt TCO:s uppfatt­ning en väsentligt slörre roll för problemen inom induslrin än vad LU hävdar. En omstrukturering av industrisektorn mol mer konkurrenskraftig tillverkning är, menar TCO, en nödvändig förutsättning för industriell expansion. Belräffande industripolitikens mäl och medel menar TCO att industrins invesleringar bör stimuleras genom ätgärder som gör invesle­ringarna lönsamma ulan all samtidigt leda till stora omfördelningar av inkomster och förmögenheler från lönlagare lill förelagens ägare. Industri­politiken mäste, menar TCO, spela en väsenllig roll när del gäller all åstadkomma en expansiv utveckling inom induslrin. Industripoliliska åt­gärder måste i högre grad än hittills inriktas på all identifiera och slödja nya industriprojeki och mindre på all subvenlionera befinllig produktion.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning     46

9    Utvecklingen i övriga privata näringslivssektorer

9.1 Jordbruk Långtidsutredningen

Beträffande jordbrukssektorn har LU förutsatt att nuvarande jordbruks­politiska mål och medel blir i storl sett oförändrade. Prognoserna för del egentliga jordbrukets produktion har ulgålt från åkerarealens och mjölk­produktionens sloriek samt antaganden om en förbättrad avkastning inom såväl vegetabilie- och animalieproduktionen. År 1985 beräknas t.ex. åker­arealen omfalta 2,95 milj ha mot 2,97 milj ha 1979.

Efterfrågan på livsmedel bestäms främst av den inhemska konsumtions­utvecklingen. Hushällens allmänt svaga konsumtionsutveckling återspeg­las i att livsmedelskonsumlionen och därmed jordbruksproduktionen ut­vecklas relativt långsamt 1979-1985. med 0,9% per år i alternativ I och med 0,5 % per är i alternativ 2.

Produktivitetsökningen i egentligt jordbruk har beräknats lill 4.5% per år 1979—1985. Ökningen har förutsatts ske bl.a. genom en fortsalt slor-leksrationalisering. Vidare har antagits atl investeringarna ökar något fram lill 1985. Antalet sysselsatta personer i hela seklor 1, inkl fiske, beräknas minska med 3,7% per är i allernaliv 1 och 4,2% per år i alternativ 2.

Remissinstanserna

Lantbruksstyrelsen kan i huvudsak ansluta sig till de förulsällningar om åkerareal m.m. som LU:s kalkyler vilar pä. Slyrelsen vill emellertid un­derslryka den osäkerhet om sysselsättnings- och produktivitetsutveckling­en som finns i jordbrukssektorn. Under 1980 minskade byggnadsinveste­ringarna mycket slarkl. Med tanke på näringens effektivitet är del önsk­värt all investeringarna ökar igen.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) förordar en begränsning av överskottsarealen i jordbruket och pekar på de slora kostnaderna för exportsubventionerna.

Eftersom livsmedelssubventionerna börjat avvecklas snabbare än vad LU förutsatte blir det ännu angelägnare att minska jordbruksproduk­tionen. TCO delar LU:s bedömning om alt produktivitetsökningen blir i storleksordningen 4,5 % per år.

Enligt Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) bör inga åtgärder vidlas som pä sikt begränsar den svenska jordbruksproduktionen. LRF vill också slå fast att export av marginella kvantiteter jordbruksprodukter inle skall ses som ell ekonomiskt problem. Den marginella jordbruksproduktionen ger istället elt bidrag lill ökad sysselsältning och faktiska exportinkomster.

Den invesleringsutveckling som LU anger bedömer LRF som mycket optimistisk. Om inte jordbrukets finansieringsfrågor kan lösas och lönsam­heten avsevärt förbättras kommer invesleringarna all bli så låga att kapital­förstöring och på sikt fördyrad livsmedelsproduktion blir följden.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning           47

9.2 Skogsbruk Långtidsutredningen

I LU ges skogsindustrin en viklig roll i ansträngningarna all förbättra bytesbalansen. Stora exportinkomster bortföll 1979 och 1980 genom all skogsbrukets avverkningar var för låga för att skogsindustrin tillfullo skul­le ha kunnat utnyttja sin kapacitet och marknadsläget. Vid fullt kapacitets­utnyttjande kräver skogsindustrin att ca 75 milj. skogskubikmeter (msk) avverkas årligen. Endast under några högkonjunkturår i början av 1970-talet har avverkningarna varit så stora.

De otillräckliga avverkningarna i slutet av 1970-talel kan främst tillskri­vas det enskilt ägda skogsbruket. Inom statens och bolagens skogar lorde avverkningarna inle kunna öka under 1980-talel med hänsyn till skogs­vårdslagstiftningen. LU pekar därför på att ökade avverkningar inom det enskilt ägda skogsbruket utgör den huvudsakliga möjlighelen alt öka vir­kestillgången i den omfattning som krävs.

Lu pekar också pä att lönsamhetsproblem finns inom vissa delar av skogsbruket. Vissa gallringar har på kort sikt varit olönsamma. Inom skogsvården har kostnaderna snabbt ökat. Röjningar av plant- och ungsko­gar har därigenom blivit starkt eftersatta.

Ökade energipriser kommer att medföra att större mängder vedrävara används som bränsle. En ökad konkurrens om råvaran kan således uppstå. Sett i ett längre perspektiv bör veden dock enligt LU förbrukas av den som har bästa betalningsförmågan, förutsatt atl inte skaller ger upphov lill en felaktig fördelning av råvaran.

1 LU:s beräkningar nås i alternativ 1 en avverkningsnivå om ca 75 milj. m' sk, dvs. motsvarande de gällande riktlinjerna i skogspolitiken. 1 alter­nativ 2 kvarstår de ulbudshämmande faktorerna varvid avverkningarna ligger kvar på ungefär 60 milj. m' sk fram lill 1985. Resultatet blir en ungefär oförändrad sysselsättning i skogsbruket i alternativ 1 och en mins­kad sysselsältning i alternativ 2. Sysselsättningen minskar främsl i norra och mellersta Sverige. Betydande exportinkomster för skogsindustrin bortfaller i alternativ 2.

Remissinstanserna

Skogsstyrelsen har i sitt yllrande inle direkt tagit ställning till frägan om för vilka ägarkategorier en ökad avverkning bör ske. Styrelsen anser dock atl avverkningsmålel i alternativ 1 är realistiskt, men att det kommer att kräva en högre ambitionsnivå i skogsvården än idag. Det är dessulom önskvärt att utvecklingen styrs i denna riktning. För skogsnäringens del innebär del ett behov av ökad intensitet i skogsbruket och ökade investe­ringar i skogsproduktionen. Till detta kommer kostnader för all la igen den eftersläpning i främsl röjning som kan uppskattas till ca 2 milj. ha. Skogs-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning       48

bmket måsle därvid få använda så rationella metoder som möjligt, även om del skenbart kan komma i konflikt med olika intressen. Hittills har, enligt skogsstyrelsens uppfattning, de näraliggande och kortsiktiga intres­sena i alltför hög grad fått överväga.

Om en hög intensitet i skogsvården skall kunna upprätthållas måste problemel med säsongsvariationerna lösas.

Domänverket delar LU:s uppfattning om att de ökade avverkningarna måste åstadkommas främst i det enskilda skogsbmket. Det är naturligt att nu prioritera ett högl utnyttjande av skogsindustrins kapacitet. Verket måste för sin del minska avverkningarna under perioden 1980-1984.

Verket delar LU:s bedömning av produktivitets- och investeringsut­vecklingen i skogsbruket. Man är dock mer opfimisfisk än LU när det gäller möjligheterna att mekanisera skogsodlingen.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) finner det inte belagt att del inom del enskilda skogsbruket föreligger någon belydande underavverkning. Det finns därför, enligt LRF, anledning all varna för att dra alltför långtgående slutsatser av det som skett under ett eller ett par år. En överdimensionerad skogsindustri får inle styra utvecklingen av vårt skogsbruk.

LRF hänvisar till en ulredning som förbundet gjort gemensamt med SSR (Sveriges Skogsägares Riksförbund). I den visas alt om hänsyn tas lill nödvändiga biologiska, lekniska och ekonomiska restrikfioner för avverk­ning så blir den tillgängliga volymen för avverkning avsevärl lägre än 75 milj. m per år. Den enda möjligheten att på längre sikt öka avverkningar­na i slörre omfattning är genom en bättre skogsvård.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) delar LU:s syn på möjlighe­terna atl öka avverkningarna i skogsbruket. Enligl TCO:s uppfattning är ökade skogsavverkningar och ökad expori av skogsprodukler en av de åtgärder som ger störst tillskott lill bytesbalansen under den aktuella perioden. TCO vill också framhålla att det, enligl undersökningen av den pågående virkesförsörjningsulredningen, är möjligt att under en 10-årspe­riod avverka något mer än 75 milj. m' per år utan atl den långsiktiga skogsproduklionen äventyras.

9,3 Byggnadsverksamhet Långtidsutredningen

Byggproduklionens volym har lotalt sell varil i stort sett oförändrad under 1970-talet Det minskade byggandet av nya bostäder har kompense­rats av ökat industribyggande och av ökade reparationer, ombyggnader och underhåll. Sysselsällningen har dock minskal med ca 70000 personer under 1970-lalet.

Den totala byggproduktionen har i LU:s alternativ I beräknats öka med 1,8% per år. En slor del av ökningen förklaras av att ombyggder och

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning     49

reparationer förutsatts öka relativt snabbi. 1 alternativ 2 beräknas byggpro­duktionen öka med 0,6% per år. Det innebär all sysselsättningen i timmar fortsätter atl sjunka, med 0,9% per är i alternativ 1 och med 1,6% per år i alternativ 2. Det är dock en klart långsammare sysselsätlningsminskning än under 1970-talet.

Remissinstanserna

Belräffande byggnadsverksamhetens utveckling har inga synpunkler framförts av remissinstanserna.

9.4 Varuhandel

Långtidsutredningen

Avgörande för detaljhandelns utveckling under prognosperioden är den långsamma ökningen av den privata konsumtionen. 1 alternativ I kommer försäljningen under enstaka år sannolikt atl sjunka. Det väntas leda till en viss utslagning av företag och en omstrukturering i riktning mol ökad andel lågservice- och lågprisbutiker. Under dessa förhållanden bedöms detalj­handelns produktivitet kunna öka med 3% per år. I alternativ 2 förutses detaljhandelns försäljning öka i samma takt som under andra hälften av 1970-talel, vilket bedöms ge underiag för en någol snabbare tillväxt av produktiviteten, 4% per år. Sysselsättningen beräknas falla i båda alterna­tiven.

För partihandeln är det alternativ 1 med dess snabbare expansion av näringslivets produktion som ger de gynnsammaste förulsältningarna un­der prognosperioden. Efter en slagnalionsperiod under andra hälften av 1970-talet bedöms säväl försäljning som produktivitet åter kunna stiga och resultera i en fortsatt ökad sysselsällning. I alternativ 2, däremol, blir utvecklingen avsevärt svagare.

En väsentlig förutsättning för varuhandelns effektivitet är användningen av datatekniken för atl rationalisera verksamheten. För prognosperioden förutses fortsalt stora investeringar på della omräde. De fulla effekterna härav på produktiviteten bedöms dock komma först i ell någol längre perspektiv än under perioden fram till 1980- talets mitt.

Remissinstanserna

Handelsanställdas förbund ifrågasäller de resultat LU erhållit för detalj­handelsomsättningen. Förbundet menar atl detaljhandelsomsättningen ut­vecklas för positivt i LU:s kalkyler med hänsyn till den svaga privata konsumtionsökningen som LU räknat med. Risken är snarare att betydligt fler butiker och arbetstillfällen slås ut än vad LU räknat med. Utslagningen 4    Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 150. Bil. 1.2

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            50

av butiker skulle kunna minska med en effektiv elableringskontroll i detalj­handeln.

Ktwperativa förbundet (KF) vill betona viklen av att statsmakterna försöker åstadkomma en sä jämn konsumtionsutveckling som möjligt. Slora svängningar mellan enskilda år försvårar planeringen och förvärrar situationen för detaljhandeln.

KF ifrågasätter bedömningen om att möjlighelen till stordriftsfördelar nu är uttömda. Vidare anser KF det mindre troligt att andelen lågservice- och lågprisbutiker kommer att öka påtagligt. KF delar däremot LU:s uppfatt­ning om att datateknikens möjligheter måste las i anspråk inom varuhan­deln, liksom att effekterna på produktiviteten av detta dock blir relativt små under prognosperioden. KF delar LU:s bedömning av investeringsut­vecklingen i varuhandeln. Mycket talar för en snabb ökning av inveslering­ar i maskiner och invenlarier. KF anser emellertid att de ökningslal som LU anger för produktivitetens lillväxttakl är för höga.

Konjunktursinstitutet (Kl) skulle för sin del vilja sälta frågetecken för den snabba ökningen av varuhandelns investeringar som LU räknat med. Investeringsuppgången förefaller hög med tanke bl. a. pä den svaga privata konsumtionsutvecklingen som LU räknat med under perioden.

Sveriges Grossistförbund och Sveriges Köpmannaförbund pekar i ett gemensamt yllrande pä all den svaga ökningen av detaljhandelsomsätt­ningen kan väntas minska möjlighelerna att genom rationaliseringar i dis­tributionen minska genomslaget av prishöjningar. Vidare kan den väntas leda till begränsning av kundservicen, och genom en accelererad företags­död inom detaljhandeln försvåra en rimlig varuförsörjning till icke bilburna och socialt svaga befolkningsgrupper. Effekterna kan mildras om inga dramatiska svängningar i efterfrågan förekommer. Förbunden accepterar således inte alt slatsmaklerna använder den privata konsumtionen som en buffert för utjämning av konjunklurvariationerna. De framhåller vidare att de flesta exportföretag behöver en solid hemmamarknad som bas för att utveckla sin försäljning ulomlands och atl hemmamarknadsproduktionen lill hjälp behöver en rationell distributionsapparat. Förbunden framhåller ocksä atl varudistributionen erbjuder en starkt decentraliserad arbets­marknad rned många deltidstjänster. En stor utslagning av företag inom handeln äventyrar därmed den stabiliserande roll på sysselsättningen som näringen har.

9.5 Samfärdsel

Långtidsutredningen

Alternativ 1 kännetecknas av atl personlransportarbetet väntas öka vä­sentligt lånsammare än under 1960- och 1970-talen. Främst beror det på att en svagare konsumtionsutveckling beräknas medföra att personbilarnas

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning      51

transportarbete ökar endasi svagt, med högsl 1 % per år. Personbilarna svarar för ca 80% av del lolala personlrafikarbetet. Belräffande godstrans­porter så väntas såväl lastbilarnas som järnvägarnas transportarbete öka.

Inom samfärdseln förutsätts relativt slora investeringar i vägar och trafikmedel ske. För hela samfärdsseklorn bedöms att investeringarna behöver ökas med i genomsnitt 3,4% per år i allernaliv 1 för alt den beräknade produktionsökningen i sektorn (-1-1,2% per år) skall kunna realiseras.

I alternativ 2 där produktionen i sektorn sjunker, beräknas investering­arna bli ungefär oförändrade. SJ bör, enligl ett riksdagsbeslut, koncentrera sina investeringar till de mest lönsamma projekten. De väntas öka med 5% per år i fasta priser. Beträffande den svenska handelsflottan har LU räknat med en fortsall minskning av tonnaget fram lill 1985.

I alternativ I sjunker sysselsättningen med ca 15000 personer och i alternativ 2 med ca 60000 personer fram till 1985.

Remissinstan.ser

Statens vägverk framhåller att vägbyggandet under 1970-talet delvis fungerat som ett arbetsmarknads- och konjunkturpolitiskt instrument. Om väginvesteringarna sjunker leder det till att vägverkels möjligheter att stabilisera sysselsättningen försämras. Det torde vidare vara svårt att hitta andra anläggningsarbeten än vägbyggande som är samhällsekonomiskt lika lönsamma. De bedömningar som vägverket gjort av framtida person- och godstransporter ligger inom de intervall som LU angivit.

Svenska kommunförbundet menar att en svag utveckling av bilismen framöver innebär att väg- och gatubyggandet i högre grad bör inriktas på bussgator och andra anordningar för kollektivtrafik. Styrelsen anser det också vara angeläget all taxorna i persontrafiken sätts så all en rimlig samhällsekonomisk avvägning uppnås mellan kollekfiv och individuell tra­fik. Kollektivtrafikens koslnader fär dock inte övervältras från stat på kommun.

9.6 Bostäder Långtidsutredningen

LU pekar inledningsvis på att bostadsbeståndet fortsatt all öka relativt snabbt under 1970-talet trots det minskade byggandet av nya bostäder. Under 1970-talet var nämligen avgången av bostäder väsentligt lägre än under 1960-talet. Genom alt småhusbyggandet och ombyggnadsinveste­ringarna ökat kraftigt var de totala investeringarna i bostadssektorn unge­fär lika stora i början som i slutet av 1970-talet.

Som underlag för LU:s bedömningar av bostadsbyggnadsbehov m.m.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning 52

har bostadsstyrelsen beräknat bl.a. behovet uttryckt i antal lägenheter. Bostadsstyrelsen antar att de s. k. hushållskvoterna i olika åldersgrupper skall fortsätla att öka relativt snabbt. Framför allt beräknas antalet en- och tvåpersonershushåll öka snabbi. Med de anlaganden som gjorts om hus­hållsbildning, avgång m.m. blir bosladsbyggnadsbehovel 53000-55000 per år under 1980-talet. Med hänsyn bl.a. lill den lägenhetsbrist som uppstått är det rimligt att i genomsnitt 60000 lägenheter byggs 1981 -1985, enligt bostadsstyrelsen.

Enligt LU är det angeläget att vid beräkningar av bostadsefterfrågan också ta hänsyn till att ekonomiska faktorer påverkar hushållsbildningen. De kalkyler för bostadsefterfrågan som LU därvid gjort pekar på etl årligt bostadsbyggnadsbehov som ligger 10000-15000 lägre än bostadsstyrel­sens bedömning, dvs. 45000-50000 nya längenheter per år. Kalkylerna innebär en nedgång i investeringarna i nya bostäder 1979-1985. Efter hänsyn lill ombyggnadsinvesleringar - som LU räknat med skall öka relativt snabbt - ökar dock investeringarna i permanenta bostäder med 1,5% i alternativ 1 medan de är ungefär oförändrade i alternativ 2.

Remissinstanserna

Bostadsstyrelsen anser inte alt man på grundval av LU:s kalkyl kan dra slutsatsen att tillväxten i efterfrågan på lägenheter kommer att avvika frän det av slyrelsen beräknade hushållstillskottet i så hög grad som LU har fömtsatt. LU:s egen bedömning alt den regionala rörligheten bör ökas är en faktor som talar i motsatt riktning.

Minskningen av bostadsbyggandet under de senaste åren kan inte främst ses som ellt uttryck för minskade bostadsbyggnadsbehov. De viktigaste orsakerna är ökande produktionskostnader och brist på byggnadsinitiativ i områden som har stort behov av ökat byggande. En så låg produktionsnivå som LU räknar med kan medföra att bostadsbristen ökar starkt. Ett ökat bostadsbyggande behövs bl.a. för att förbättra bostadssituitionen i orter med bostadsbrist och motsvaras av en faktisk efterfrågan på bosläder. I nuvarande läge skulle dessutom en ökning av bostadskonsumtionen på bekostnad av annan, mer importkrävande konsumtion, vara samhällseko­nomiskt motiverad enligt bostadsstyrelsen. Det finns således flera skäl att stödja bostadskonsumtion och bostadsbyggande.

Även Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att det bostads­byggande LU räknat med är för lågt. Nyproduktionens sammansättning måste ändras så att fler och mindre lägenheter i flerbostadshus byggs. Med den förmånligare inkomstutvecklingen som TCO räknar med blir efterfrå­gan på lägenheter större än i LU:s beräkningar. Ett större bostadsbyggan­de skulle också leda till bättre kapacitetsutnyttjande i byggbranschen. Slutligen understryker TCO att en god tillgäng på lägenheter är en förut­sättning för arbetskraftens röriighet. Även Kooperativa förbundet (KF) förordar ett högre bostadsbyggande än vad LU angivit.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            53

Svensk kommunförbundet har för sin del inget all erinra mol LU:s beräkningar av nybyggnadsbehovel. Det slora hindret för såväl ny- som ombyggnader av bosläder är de höga kostnaderna. Del är därför enligl kommunförbundet nödvändigt all kostnads- och finansieringssituationen förbättras, särskilt för mindre objekl vid sanering och förtätning av befint­lig begyggelse. Konjunkturinstitutet vill ifrågasätta den kraftiga expansio­nen av ombyggnadsinvesleringarna som LU räknat med.

9.7    Energiförsörjningen Långtidsutredningen

Fram till början av 1970-lalel ökade energianvändningen krafligl. Samti­digt skedde en övergäng från fasla till flytande bränslen. 1973 var oljans andel av den totala energilillförseln 73%, vilket kan jämföras med ca 45% vid mitten av 1950-talel.

SIND har för LU:s räkning utfört studien över energiförsörjningen 1979-1985, vilken baserats på den allmänekonomiska bild som ges i LU 80. Den framtida energianvändningen inom induslrin päverkas av atl de kraftiga oljeprishöjningarna 1979-1980 kommer all slå igenom successivt. Härtill kommer att LU förutsatt atl realprisel pä olja även fortsällningsvis bedömts stiga. En övergång lill el och fasta bränslen förväntas bli en konsekvens av detta. Den högre invesleringsaklivilelen i allernaliv I medger elt snabbare införande av ny energisnål teknik i produktionen. Energieffektiviteten förväntas därför kunna förbättras snabbare i alterna­tiv 1 än i alternativ 2. Produktionsutveckling m.m. i de båda alternativen resulterar - med de förutsäitningar som valls - i au energianvändningen ökar med 3,4% per år i allernaliv 1 och med I % per år i allernaliv 2.

Inom transportsektorn svarar persontransporter - i huvudsak bilismen — för 70% av energiförbrukningen. Bl. a. lalar en svagare inkomslulveck-ling för hushällen, höjda realpriser på bensin och lägre specifik bränsleför­brukning för fordonen för all Iransporlseklorns energiförbrukning utveck­las svagare än hiuills.

Inom den s. k. övrigseklorn svarar bostäderna för 2/3 av energiförbruk­ningen. Fram lill 1985 har antagits att en fortsall ökning av andelen el- och fjärrvärmeanslutna bostäder sker. SIND räknar med atl den genomsnitfli­ga specifika energiförbrukningen i bostadsbeståndet kommer atl minska med ca 3% per år i allernaliv 1. Härvid förutses att statsmaklerna för en sådan politik att incitament ges till energisparande.

Den totala energiförbrukningen redovisas i tabell 7 nedan.

Beträffande tUlJörseln av energi har förutsatts all 10 kärnkraflsblock är i drift 1985. Användningen av inhemska bränslen (lorv. ved) beräknas öka såväl i hushållen som i induslrin. Induslrin beräknas också öka kolanvänd­ningen. Vidare anlas atl kol kommer atl användas för värmeproduklion. 5    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. BU. 1.2

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            54

Tabell 7. Slutlig energianvändning 1965-1985

Årlig procentuell förändring

Industri

därav olja Transporter

därav olja Övrigl

därav olja Totalt

därav olja

 

1965-

1973-

1979-1985

 

1973

1979

 

 

 

 

Alt. 1

Alt. 2

3,4

-0.6

3.4

1.0

3,9

-3.3

1,5

-1,0

3,5

2,5

0,6

0,3

3,7

2,6

0,6

0,3

3,7

1,3

-2,1

-1,3

3,7

-0,2

-5,1

-3.9

3,5

0,7

0,6

-0.1

3,8

-0,3

-1,8

-2,0

Som en konsekvens därav kommer leveranserna av oljeprodukler all mins­ka. Oljeandelen i den totala energiförsörjningen skulle därmed sjunka frän 68%. är 1979 till 61% år 1985.

Remissinstanserna

Statens vattenfallsverk räknar med en betydligt snabbare tillväxt av eluppvärmningen än vad LU har angivit. Kraftinduslrin avser atl presenle­ra en egen bedömning av den framtida elkonsumtionen vid mitten av 1981. Enligt verket torde det vara bättre alt ersälla eldningsolja med el än att exportera ett elöverskotl.

Svenska kommunförbundet pekar på möjlighelen av att kapaciteten för elproduktion i kraftvärmeverken och i industrins mottrycksanläggningar inte kommer atl kunna ulnylljas tillfullo under 1980-lalet. Del skulle inne­bära ekonomiska problem för berörda kommuner om gjorda investeringar inte blir fulll utnyttjade. Om investeringar i kraflvärmeverk inle sker försämras också möjlighelerna alt använda inhemska energitillgängar lill elproduktion för bosladsuppvärmning.

Finansiering av invesleringar för oljeersällning bör säkerställas genom slallig medverkan. De bör ges samma eller högre priorilel än investeringar i exportindustrin. Självfinansiering av nya kommunala invesleringsulgifter är f. n. otänkbar, enligt förbundet.

En ökad användning av skogsenergi kan enligl skogsstyrelsen leda till atl värdefullt industrivirke används som bränsle. Del är därför angelägel att en prövning sker av större eldningsanläggningar med hänsyn till skogsindustrins virkesförsörjning.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning     55

10    Arbetsmarknaden

Långtidsutredningen

LU framhåller atl arbetsmarknadens funktionssätt försämrades succes­sivt i flera avseenden under 1970-lalet. Fler personer än tidigare fick svårigheier alt ordna permanent sysselsällning och en ökande del av de arbetssökande kom att omfattas av arbelsmarknadspolitiska åtgärder sam­tidigt som det blev svårare än tidigare all besätta tillgängliga lediga platser. För dem som hade anställning betonades anställningstryggheten i såväl den arbetsrättsliga lagstiftningen som arbetsmarknadspolitikens inriktning, vilket bidrog lill en avtagande rörlighet mellan företag, särskilt när det gäller frivillig rörlighet. Även den geografiska rörligheten minskade under 1970-talet. Ulvecklingen gick sälunda mot en långsiktigare bindning av arbetskraften lill arbetsgivarna. För förelagen kom arbetskraften att bli mer av en fast kostnad, vilkel ökade deras krav på arbetskraften vid nyanställningar.

En effekt av den minskade röriigheten är atl anpassningarna till föränd­ringar på arbetsmarknaden påläggs en mindre del av arbetskraften och just den del som har sämst fömtsättningar att klara anpassningarna, konstate­rar LU. En låg rörlighet ger således dels sämre möjligheler lill anpassning vid strukturförändringar, dels blir den uppnådda rörligheten samhällseko­nomiskt kostsammare.

Särskill har den minskade rörligheten påverkal industrins rekryleringssi-tuation. Den lid det lar att besälla lediga platser har stigit mer för industrin än för övriga näringsgrenar. Negaliva attityder lill industriarbete synes ha blivit vanligare. De personer som ulgör rekryteringsbasen för induslrin är i större utsträckning än tidigare ny- och återinträdande på arbetsmarknaden och således personer ulan speciella yrkeserfarenheter. Den ökade kapilal-intensitelen har lett lill att enklare inträdesjobb inom industrin försvunnit och ökat företagens inlresse av alt under lång lid tillgodogöra sig arbetsin­satser från dem som anställs.

LU:s modellberäkningar genererar en fördelning av den lolala limsyssel­sättningen i ekonomin på olika seklorer. Timantalet omräknas till antal sysselsatta pä basis av antaganden om medelarbetslider och könsandelar i dessa sektorer. Möjlighelen atl förverkliga en sädan sysselsällningsul-veckling värderas med hänsyn lill de beskrivna tendenserna lill avlagande rörlighet på arbetsmarknaden.

Beräkningsresultaten sammanfattas i tabell 8. De observerade utveck­lingstendenserna frän 1970-talet avseende könsfördelningen och medelar­betstiden i olika seklorer ger mycket god överensstämmelse mellan syssel-sättningsstrukluren i allernaliv 1 och den beräknade fördelningen av ar­betskraften på män och kvinnor med olika arbelslidsönskemål. En bety­dande del av sysselsättningsökningen har sill ursprung i all den genom-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            56

snittliga årsarbetstiden per sysselsatt beräknas fortsätla att minska i takt med att antalet deltidsarbetande och frånvaron stiger. Däremol ställs i detta alternativ krav på en annan sektorsfördelning av sysselsättningen än vad som skett tidigare. Särskilt markanl är att sysselsättningen i de varu­producerande sektorerna, främst industrin, måsle fås att öka. Den offenl­liga seklorns sysselsättning ökar även i detla alternativ - inte minst därför att den genomsnittliga årsarbetstiden där är kortare än i övriga seklorer -men ökningstakten måste begränsas i förhållande till lidigare för all nä­ringslivets sysselsättning skall kunna tillgodoses inom ramen för de totall tillgängliga arbetskraftsresurserna. En sysselsättningsutveckling enligt detta alternativ kräver en ökad röriighet pä arbetsmarknaden och bl.a. all industrin bereder sädana anställningsvillkor att arbetskraften finner an-slällning där attraktiv.

1 alternativ 2 implicerar sysselsätlningsfördelningen stora obalanser på arbetsmarknaden, främst på grund av industrins och näringslivets svaga utveckling. De omfördelningar av sysselsättningen som krävs för jämvikt innebär klara trendbrott mot tidigare utvecklingsmönster på arbetsmarkna­den.

Även i ett regionalt perspektiv ställs krav på arbetsmarknadens anpass­ningsförmåga. Utvecklingen av antalet sysselsatta har beräknats för älta olika riksområden. I alternativ 1 beräknas Slockholm och Östra Mellan­sverige öka sina andelar av den lotala sysselsällningen i landet, medan andelama beräknas minska i Norra Mellansverige och i Norrland. Även i alternativ 2, där den tolala sysselsättningen ökar endast hälften sä mycket som i alternativ 1, uppvisar Stockholm och Östra Mellansverige en expan­siv utveckling. Den totala sysselsäitningstillväxten i delta alternativ över­ensstämmer tämligen väl med beräkningarna i Länsplanering 80, som dock vhar en något annan regional fördelning på grund av skilda anlaganden om näringsgrensutvecklingen.

Mol dessa beräknade sysselsällningstal har ställts fristående kalkyler av arbetskraftens utveckling i de älta riksområdena för att ge en uppfattning om balansen på de regionala arbetsmarknaderna under perioden. 1 alterna­tiv 1 uppstår mera belydande efterfrågeöverskott i Stockholm och Östra Mellansverige, medan större utbudsöverskott vänlas i Västsverige och övre Norrland. Om anpassningarna förutsätts ske pä utbudssidan, krävs nettonytlningar av ungefärligen samma storlek som förekom under peri­oden 1968-1974, vilket, jämfört med perioden 1973-1979, innebär en ökad geografisk röriighet. I altemativ 2 förväntas en stor arbetslöshet i alla regioner utom Stockholm, och de högsta arbetslöshetstalen förväntas upp­stå i Sydostsverige, Västsverige och övre Norrland. På vilkel sätt som anpassningsprocessen i detla allernaliv består i minskade förvärvsfrek­venser eller flyttningar mellan regionala arbetsmarknaden är särskilt svårt all bedöma.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning           57

Tabell 8. Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1970—1985

1 000-tal personer

 

 

 

 

1970

1979

1985

 

 

Alt 1

Alt 2

Jordbruk och fiske

245,4 ■

182.6

145.9

141.2

Skogsbruk

82,2

55.9

62.4

55.9

Industri

1 054,9

968.1

1 028.5

915.4

EI-. gas-, värme- och

 

 

 

 

vattenverk

27,9

31.9

31.2

29.6

Byggnadsverksamhet

369,6

298.7

296.4

287.2

Summa varu- och kraft-

 

 

 

 

produktion

1 780.0

1 537.2

1 564.4

1429.3

Varuhandel

506.1

525,7

543.5

516.2

Samfärdsel

262.1

290,8

274.3

230.8

Privata tjänster

 

 

 

 

(inkl bostadsförvaltning)

559.4

569,9

605.1

579.5

Stal

195.9

274,0

274.1

284.9

Kommuner

560.3

934.3

1 114,1

1 230.3

Summa tjänsteproduktion

2083.8

2 594.7

2811,1

2841.7

Totall

3863,8

4131,9

4375,5

4271,0

Remissinstanserna

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) delar ulredningens syn på anpassnings­problematikens avgörande vikt för arbetsmarknaden och för ekonomin i stort. Säväl arbetsgivare som arbetssökande måste delta i anpassnings­processen. Enligt AMS var det stora problemet på arbetsmarknaden under större delen av 1970-talet industrisektorns svaga tillväxt, som försvårade etl tillvaratagande av tillgängliga arbetskraftsresurser. Konkurrensen om arbetskraften har varil elt mindre problem. För att industrins rekrytering skall underlättas framhåller AMS det som väsenlligl att rekryteringen hålls på en rimlig nivå även under konjunkturnedgångar. 1 detta syfte bör investeringsverksamheten stimuleras under lågkonjunkturer, inte minst vad avser byggnadsinvesteringarna. Industrin måste också bredda sin re­krytering till att i högre grad omfalla grupper, främsl kvinnor, som i dagslägel är underrepresenterade i de fiesta industriyrkena. AMS ansluter sig härvidlag till långtidsutredningens påpekande atl det är nödvändigt atl industrin bättre anpassar sina anställningsvillkor, t. ex. vad gäller arbetsti­dens längd och uppläggning, lill vad som erbjuds inom andra sektorer på arbetsmarknaden.

För att förbättra anpassningsfrågan hos de arbetssökande förordar AMS atl flyttningar av redan sysselsatta personer bör underiättas. En ökad yrkesmässig rörlighet kan bidra till atl stimulera de inomregionala flytt­ningarna. AMS betonar dock atl också de nyinlrädandes fördelning på branscher och yrken är viktig för arbetskraftens förmåga till anpassning. AMS tror att den förväntat svaga utvecklingen av sysselsättningen inom

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            58

flera traditionella kvinnoyrken kan få till konsekvens att mänga kvinnor breddar siu arbetssökande lill nya områden.

Liksom AMS anser också de socialdemokratiska reservanterna i riks-bank.sfullmäktige all den offentliga sektorns arbeiskraftseflerfrågan inle försvårat industrins rekrytering. En helt motsatt uppfattning i denna fråga har Sveriges Hantverks och Induslriorganisation (SHIO) — Familjeföreta­gen som menar all rekryteringen lill industrin faktiskt har försvårats av detta och av en otillräcklig rörlighet på arbetsmarknaden. 1 fråga om anpassningsprocessen på arbetsmarknaden anför Landsorganisationen (LO) att arbetsgivarna i högre grad än nu måste inse att produktionen måsle genomföras med den arbetskraft som står lill buds. Del är ett väsentligt mål att åter få in så stor del som möjligt av de sväranpassade eller utslagna i den reguljära produktionen.

1 Skolöverstyrelsens (SÖ) remissyttrande betonas vikten av att attity­derna hos yngre flickor till tekniska och industriella utbildningar mäste förändras för atl den erforderiiga sysselsättningsökningen i industrin skall komma till stånd. SÖ uppehåller sig i sitt remissvar särskill vid ungdomar­nas arbetsmarknadssituation och understryker utbildningsnivåns betydel­se härvidlag; i en undersökning från 1978 har SÖ konstaterat att arbetslös­heten bland ungdomar med enbart grundskoleutbildning då var dubbelt så hög som genomsnittet för åldersgruppen. SÖ har inte funnit något statis­tiskt belägg för att antalet okvalificerade jobb minskal. Sysselsättningen bland ungdomar med enbart grundskoleutbildning synes dock vara mer koncentrerad till vissa näringsgrenar och yrken. SÖ finner det otillfredstäl­lande all LU inte konkretiserar vilka åtgärder som kan krävas för atl minska ungdomsarbetslösheten, och betonar för egen del alt totalantalet arbeten mäste öka om samhället helt skall kunna eliminera arbetslösheten bland ungdomar.

AMS förutser ett ökat behov av arbetsmarknadspoliliska insatser för alt främja anpassningen mellan lediga platser och arbetssökande. AMS efter­lyser i detta avseende klarare avgränsningar än under 1970-talel mellan olika myndigheters ansvarsområden, dvs. mellan arbetsmarknadspolitiken å ena sidan samt regional- och industripolitiken ä andra sidan. Tyngdpunk­ten i arbetsmarknadspolitiken bör läggas på platsförmedlande verksamhet som kompletteras med andra anpassningsåtgärder såsom flyttningsstöd och arbetsmarknadsutbildning. AMS ser del som särskill angeläget att åtgärder vidtas för att göra den yrkesinriktade ulbildningen mer attraktiv och bättre anpassad till arbetsmarknadens krav. Utbildningen bör i högre grad kunna förläggas till industrin och anpassas till lokala och regionala arbetsmarknader.

1 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) remissyttrande anförs lik­nande synpunkter på behovet av effektivare arbetsmarknadsutbildning och utbyggd platsförmedling. Även SHIO — Familjeföretagen betonar viklen av förbättrad yrkesutbildning, liksom också utökade möjligheter till prov-och korttidsanställningar.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            59

AMS understryker att anpassningsproblematiken inte kan lösas enbart genom arbetsmarknadspolitiska ätgärder som befrämjar arbetskraftens geografiska och yrkesmässiga rörlighet. Det är i själva verket osannolikt att en kraftig ökning av framför allt den geografiska rörligheten kan komma till stånd under den närmaste femårsperioden. Möjligheten begränsas av brist pä bostäder och serviceresurser på inflyttningsorterna. Möjligheterna till ökad pendling bör tillvaratas.

Också Landsting.sförbundet menar att det kommer att bli svärl alt öka röriigheten vid en tillväxt i den offentliga sektorn. Såväl Sveriges Industri­förbund som SHIO-Familjeföretagen är likväl positiva till åtgärder som syflar till att förbättra röriigheten på arbetsmarknaden. 1 TCO:s remissytt­rande anges den avtagande rörligheten inte vara nägot större problem, utan i huvudsak en följd av den lägre allmänna efterfrågan pä arbetskraft. Endasi en mindre del av nedgången i rörlighet beror på hushållens dubbla förvärvsarbetande och på anställningsskyddslagsliftningen, menar TCO. SÖ har svårt att se att en ökad rörlighet helt skulle kunna lösa sysselsätt­ningsproblemen för ungdomarna. Varken arbetslöshet eller anpassningen utbildning - arbete förefaller vara särskilt betydande flyttningsorsaker.

Nägra remissinstanser anser att det mål om balanserad regional utveck­ling som LU anger inte blir uppfyllt i LU:s kalkylresultat. Dit hör de socialdemokratiska reservanterna i riksbanksfullmäktige. Svenska kom­munförbundet, Landstingsförbundet och TCO. Kommunförbundet accep­terar en viss grad av rörlighet, men anser att ulredningen inle i lillräcklig utsträckning har tagil upp en tydlig mäl-medeldiskussion, som bl. a. visar de regionalpolitiska konsekvenserna av alternativen. En sädan diskussion skulle enligt kommunförbundet underlättas om länsplaneringen utnyttjas som underlag även för LU.

Landstingsförbundet finner ingen ledning i LU för att bedöma konse­kvenserna för sysselsältning och regionala obalanser vid en åtslramnings­politik. AMS efterlyser en effektivare regionalpolitik, som kan tillvarata de möjligheler som finns all styra sysselsättningsökningar till regioner med överskott pä arbetskraft. TCO anför synpunkler av samma innebörd och vill i övrigt beskriva LU:s regionala sysselsättningsprognoser som meka­niska. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) pekar på vikten av all stimulera skogsvård och torvproduktion, som har stor betydelse i regioner som botas av ulglesning. Enligt LRF:s uppfattning har LU vidare inte tillräckligt beaktat arbetskraftens inomregionala rörlighet som är avsevärt större än röriigheten över regiongränserna. SÖ, som beskriver LU:s regionala reso­nemang som statiskt, framhåller det som ett väsenlligt mål för den ekono­miska politiken att fördela sysselsättningen jämt över landet.

Beträffande sysselsättningens fördelning på olika sektorer diskuterar några av remissinstanserna ulredningens resultat avseende sysselsättning­en i industrin och den kommunala sektorn. LO bedömer en viss ökning av industrisysselsättningen i alternativ 1 som trolig, men blott i hälften så

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning      60

snabb takt som vad LU räknar med. Landsting.sförbundet ifrågasäller om industrisysselsättningen kan öka såsom LU beräknar om produktionsbe­tingelserna skall stimuleras endasi med ett förbättrat relativt kostnadsläge. Sysselsättningen i den kommunala sektorn bedöms annorlunda av flera remissinstanser, som efterlyser en noggrannare redovisning av de under­liggande beräkningarna i LU.

Kommunförbundet menar att de nu aktuella planerna på förändrad för­delning av kommunernas verksamhet kommer att leda lill en lägre kommu­nal sysselsättningsökning. I samma riktning verkar den omständigheten att kommunförbundet bedömer att arbetstiden kommer atl minska mindre i den kommunala seklorn än i övriga delar av ekonomin. Kl, TCO, LO, Landstingsförbundet och de socialdemokratiska reservanterna i riks­banksfullmäktige anser samtliga att LU överskattat möjlighelerna att öka sysselsättningen i den kommunala sektorn vid den svaga ökning som förutses för kommunal konsumtion i alternativ I. Några av dessa remissin­stanser drar slutsatsen att den sammanlagda arbetslösheten därför blir högre i alternativ 1 än vad LU räknat med, och att skillnaden mellan LU:s båda alternativ i della avseende följaktligen är mindre.

11    Pris-, löne- och vinstutvecklingen

Långtidsutredningen

För att långtidsutredningens reala utvecklingsalternativ skall kunna för­verkligas ställs bestämda krav på pris-, löne- och vinstutvecklingen. LU konstaterar att utgångsläget kännetecknas av en rad balansbrisler på pris­och lönebildningens område. Näringslivels konkurrenskraft har inle blivil återställd efter kostnadskrisens år 1974-1976. Svenska företag har endasi i begränsad utsträckning återvunnit tidigare förlorade marknadsandelar på export- och hemmamarknaderna. Vinstandelen i näringslivel understiger genomsnittet för åren 1970-1974. Företagens soliditet har trendmässigl försämrats och är på en historiskt sett mycket låg nivå.

De genomförda priskalkylerna har tagit sin utgångspunkt i världsmark­nadsprisernas prognostiserade tillväxt om 8,4 % per år uttryckt i inhemsk valuta. För att en exportutveckling enligt alternativet I skall kunna reali­seras krävs en sänkning av de svenska relativpriserna så att föriorade marknadsandelar kan återvinnas. Beräkningarna visar att den åriiga till­växttakten för de svenska exportpriserna måsle vara 1,5 % lägre än för världsmarknadspriserna, dvs. 6,9 % per år. För hela prognosperioden innebär detta en sammanlagd sänkning av relativpriset med 9 %. I alterna­tiv 2, med snabbt växande offentliga utgifter, förutses löne- och kostnads­utvecklingen bli avsevärt snabbare än i omvärlden. Därmed försämras konkurrenskraften och bytesbalansen.

Belräffande företagssektorns finansiella utveckling förutsätter långtids-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning      61

utredningen atl vinster och soliditet förbättras i allernaliv I och älergår till den genomsnittliga nivä som var rådande under perioden 1970-1974. Delta bedöms nödvändigt för all prognosperiodens invesleringar och pro-duktivilelslillväxl skall kunna realiseras. I alternativ 2 förulsälls vinster och soliditel falla fill den genomsnittliga nivä som gällde under perioden 1975-1979, Investeringsaktiviteten beräknas som följd härav bli läg. Med dessa utgångspunkter har konsumentpriserna för perioden 1979-1985 be­räknats stiga med 8,4 % per är i alternativ 1 samt med 10.5 % per år i allernaliv 2. Lönekostnader per timme (inkl. kollektiva avgifler) förutsälls växa med 9,2 % per är i allernaliv 1 saml 12,3 % per år i allernaliv 2. Den konlanta limlönen, dvs summan av avialsenlig lönehöjning och löneglid­ning, beräknas öka med 8,5 % per är i allernaliv I och med 11,8 % per år i alternativ 2.

Löneökningsutrymmet begränsas i alternativ I av alt företagsvinsterna måste normaliseras för all tillräckliga investeringsincilamenl skall skapas samt av att kostnadsutvecklingen måste vara lägre än omväridens sä atl bytesbalansmålet uppfylls. Reallönen efter skatt beräknas för löntagarkol­lektivet kunna öka med 0,4 % per är under perioden 1979-1985. Anlalel sysselsatta beräknas öka med 1 % per år, varför reallönen per sysselsatt sjunker med 0,6 % per år.

I alternativ 2 beräknas reallönen efter skatt kunna stiga med 1,1 % per år under perioden 1979-1985. Della är i linje med den historiska utveckling­en. Under perioden 1974-1980 ökade reallönen efter skall med i genom­snill 0,9 % per år. Del reala löneökningsutrymmel skapas emellertid i della fall till priset av sänkta investeringar, växande bytesbalansunderskotl och ökad utlandsupplåning.

I anslutning till kalkylerna pekar LU på de slora krav som kommer alt ställas på arbetsmarknadens parter saml på slabiliseringspoliliken i en situation när reallönerna måsle falla och vinstandelen höjas under prognos­perioden såsom i alternativ 1. Med etl negativt utrymme för reallöneöknin­gar kommer riskerna att vara slora för kompensatoriska lönekrav som höjer inflationstakten och gör del omöjligt all nå de balansmål som förut­satts. Stabiliseringspolitiken måste mol denna bakgrund utformas restrik­tivt och inriklas på all förhindra all koslnadsstegringar uppstår som över­stiger det utrymme som samhällsekonomiskl finns tillgängligt. Utredning­en konslalerar atl erfarenheterna frän den s. k. överbryggningspolitiken åren 1974-1975 påvisar all konkurrenskraften myckel snabbi kan försäm­ras om den inhemska slabiliseringspoliliken förblir expansiv samtidigt som den ekonomiska politiken är restriktiv i vår omvärid.

LU konstaterar även all erfarenhelerna frän 1970-talet klart visar atl en skaltefinansierad lillväxl av den offenlliga seklorn verkat inflationsdri­vande från kostnadssidan genom att skattehöjningar i olika utsträckning övervältrats pä priser och löner vilket i sin lur ger upphov lill olika typer av kompensationskrav. 6    Riksdagen 1980/81. 1 .saml. Nr 150. Bd. 1.2

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            62

F''ör atl förverkliga den reala utveckling som beskrivs i LU:s alternativ I krävs att reallönen per sysselsatt mäste falla med totalt ca 5 % under perioden 1980-1985. Utredningen ställer frågan om inte samma reallöne­sänkning skulle kunna åstadkommas vid en lägre nominell löne- och pris­slegringstakt. Detla förutsäller emellertid atl den svenska kronan kontinu­erligt revalveras sä att utifrån kommande inflation hindras att sprida sig i ekonomin.

LU konstaterar att det är förenat med flera svårigheter att genomföra en framgångsrik revalveringspolitik med de balansbrister som i utgångsläget råder i svensk ekonomi. Svenska företags relativa kostnadssilualion, vinstnivå och soliditel är svag. Det är därför mycket riskfyllt atl pröva en revalveringspolitik som riskerar att ge upphov till en ytterligare försämring av konkurrenskraften.

Det torde föreligga betydande svårigheter att vid rådande balansbrister göra en revalvering trovärdig pä valutamarknaderna. Om en revalverings­politik inle möts med förtroende på marknaden kan destabiliserande valu­tarörelser uppstå som starkt försvårar eller omöjliggör revalveringarna. LU pekar avslulningsvis pä all när väl del relativa kostnadslägel och exlernbalansen förbättrats kan det bli möjligt atl föra en aktiv växelkurspo­litik som avskärmar oss frän den internationella inflationen.

Remissinstanserna

Vissa remissinstanser har yttrat sig över LU:s bedömning av pris-, löne-och vinstutvecklingen samt den ekonomiska politik som krävs om den förutsatta ulvecklingen skall kunna förverkligas.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) anför att del är värdefullt all LU sätter in utvecklingen av förelagens lönsamhel och soliditel i ell samhälls­ekonomiskt sammanhang. Kraven pä expori- och produktionsökningar kan härigenom relateras till centrala finansiella variabler, vilket ger fram­ställningen ökad operativ betydelse enligt SAF.

Konjunkturinstitutet (Kl) kan inle finna att det i LU förekommer nägon diskussion av de problem som möjligen kan föranledas av en inneboende motsättning mellan ulredningens resultat vad beträffar relativprisutveck­ling och kapacitetsutnyttjande.

I LU:s huvudalternativ (alt. I) förutsätts en fortlöpande sänkning av den svenska exportens relativpris. Samlidigl beräknas fullt kapacitelsutnyll-jande råda i Sverige 1985 medan arbetslösheten i OECD-omrädet fortfa­rande kommer alt ligga kvar pä en hög nivä fram lill mitten av 1980-lalel. Enligt Kl innebär delta att det förutsätts föreligga ett tämligen högt relativt kapacitetsulnytljande för Sveriges del 1985.

Fullmäktige i Sveriges riksbank påpekar att sänkningen av reallönen i alternativ 1 ger en anvisning om de stora krav som kommer att ställas på den ekonomiska politiken och menar att förutsättningar mäste skapas för

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            63

någon form av samförståndslösningar för atl löneökningarna skall hålla sig inom angivna ramar.

Sveriges Grossistförbund och Sveriges Köpmannaförbund understryker i sitt gemensamma yttrande att statens roll i lönebildningen bör, som LU framhåller, vara att tillse att inte skattepolitiken fär en utformning som skärper lönekraven. Delta bör dock inte gälla endast den direkla beskatt­ningen utan i lika hög grad mervärdeskallen och andra indirekta skatter. Remissinstanserna anser det vara en brist i utredningen atl man inte närmare diskuterar möjlighelerna alt dämpa prisstegringstakten. De under­stryker betydelsen av att prisbildningen sker på basis av fri konkurrens och att prisregleringar som inte sammanhänger med varuknapphet avskaffas. Flertalet av inflationsdrivande indexregleringar bör tas bort.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att den viktigaste av alla anpassningar är en återgång till rimliga relativa produktionskostnader mel­lan Sverige och våra konkurrentländer. Delta innebär att hela den försik­tiga revitaliseringsstrategi som LU 80 för fram, med exportindustrins ut­veckling som nyckelfaktor i huvudsak bygger pä en enda förutsältning, nämligen ett stopp för reala löneökningar.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) kan inte acceptera LU:s krav på relativa lönekostnadssänkningar. TCO anser att den svenska löne­kostnadsnivån per producerad enhet i jämförelse med våra konkurrent­länder i stort sett återförts lill samma nivå som i början av 1970-talet.

TCO menar, lill skillnad från LU, all del inte blir nödvändigl all sänka priserna på svensk export i förhällande lill väridsmarknadspriserna utan att det finns goda möjligheter att öka den svenska exporten i takt med väridshandelns tillväxt efter de relativa kostnadssäkningar som nu genom­förts. Dessa kostnadssänkningar har även skapat förutsättningar för all öka svenska tillverkares andelar av hemmamarknadsleveranserna inle minst vad gäller underleveranser till industrin.

12    Den finansiella utvecklingen

Långtidsutredningen

I långtidsutredningen presenteras en detaljerad analys av den finansiella utvecklingen inom olika sektorer av den svenska ekonomin. De finansiella kalkylerna för perioden 1979-1985 har tagit sin utgångspunkl i den reala utvecklingen saml i beräkningarna av pris-, löne- och vinstutvecklingen.

Den privata sektorns finansiella sparandeöverskott (dvs. hushållens och företagens) beräknas i LU:s båda utvecklingsalternativ sjunka nägot som andel av BNP frän den höga nivån 1979. Som framgår av labell 9 är nedgången huvudsakligen hänförbar till ett växande finansiellt sparunder-skott i de icke finansiella företagen (dvs. företagssektorn exkl. banker, försäkrings- och finansbolag). Detla innebär för alternativ 1 att ökningen i

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning      64

investeringsutgifterna är väsentligt större än den ökning i brullosparande som den ökade lönsamheten medför. I alternativ 2 är de icke-finansiella företagens brultosparande nästan oförändrat i förhällande till 1979. Efter­som investeringarna beräknas bli i ungefär motsvarande mån lägre jämfört med alternativ 1, blir det finansiella sparandet emellertid ungefär lika storl i de båda alternativen.

De finansiella företagen har, i motsats lill de icke-finansiella, en starkt positiv sparandeutveckling enligt de båda kalkylalternativen. Delta sam­manhänger dels med att ränteintäkterna (netto) stiger kraftigt, dels med att de enskilda försäkringsinrättningarnas sparande bedöms öka kraftigt ge­nom tillväxten av det i kollektivavtal reglerade pensionssparandel.

Den offentliga sektorns finansiella sparande blir, i motsats lill den pri­vala seklorns, starkt olikartat i de båda alternativa kalkylerna för 1985. I alternativ 2, med fortsatt växande statligt budgetunderskott, ulgör det finansiella sparunderskottet för den lotala offentliga seklorn en avsevärl större andel av BNP än under 1979. I alternativ 1, där en minskning i del statliga utgiftsöverskottet inberäknas, blir den offentliga seklorns finan­siella underskott något förminskat, uttryckt som andel av BNP, men fort­farande av betydande storlek. För bytesbalansen innebär kalkylerna där­med, i alternativ 1, att underskottet mätt i proceni av BNP, endasi obetyd­ligt kan minskas i förhållande till 1979. I allernaliv 2 sker i stället mer än en fördubbling av bytesbalansunderskotlets andel av BNP.

1 de finansiella kalkylerna spelar industrins utveckling en central roll. Soliditeten i industrin har fallit kraftigl under 1970-talel främst beroende på en trendmässigt sjunkande lönsamhet. För att åstadkomma den invesle­ringsuppgång som förutsätts i alternativ 1 bedöms det vara nödvändigl all återföra vinstandelen och soliditeten lill den genomsnittliga nivå som rådde under perioden 1970—1974. I alternativ 2 förulsätts däremot alt den fal­lande lönsamheten medför ett fortsatt solidilelsfall i linje med den utveck­ling vi haft under 1970-talels andra hälft.

Nyemissionskraven under den första hälften av 1980-lalet kommer att vida överstiga nyemissionsvolymerna under 1970-talet. Nyemissioner pä i genomsnitt ca 3 miljarder kr. per år i fasta priser behövs i alternativ 1 för att soliditeten skall stiga. I jämförelse med 1970-talet så innebär det 2-3 gånger så stora nyemissionsvolymer mätt som andel av egel kapital. En högre vinstnivå skulle minska nyemissionskraven samtidigt som kapital­placeringar i företagen blir mer attraktiva.

Det behövs dock vinster på i genomsnitt 1974 års mycket höga nivä för att enbart den vägen få fram tillräckligt med riskkapital. En vinstgenere-ring av denna omfattning skulle enligt utredningens bedömningar inte vara förenligt med en stabilisering av löne- och prisutvecklingen.

Hushållens finansiella sparande förbättras i löpande priser men beräk­nas i reala termer bli ungefär oförändrat under perioden 1979-1985, vilkel framgår av tabell 9. Bruttosparkvolen, dvs. sparandets andel av den dispo-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            65

nibla inkomslen som 1979 uppgick lill 5,7% anlas bli oförändrad. Den reslriktiva kredilpolitiken i allernaliv I anlas moiverkan lendensen till fallande sparkvol som följer av all disponibel inkomst minskar i detta alternativ. Även i alternativ 2 förulsälls sparkvoten vara oförändrad, vilket mofiveras av att tillväxten i real disponibel inkomst blir i slorl sell oföränd­rad.

För atl skapa en utveckling av hushållens inkomster som vid gällande sparkvol är förenligt med den reala konsumtionstillväxt som förutsätts 1979-1985 kan hushållens direkta skatter, som andel av BNP. sänkas frän 21,8% till 20,5% i alternativ I samt till 21,2% i alternativ 2. Det blir därmed möjligt främst i allernaliv I, all genom sänkning av den slalliga direkla skatten underlätta avtalsrörelserna så att löneökningarna håller sig inom de ramar som förutsätts i kalkylerna.

I allernaliv I med dess låga privala konsumfionstillväxt kommer fördel­ningsproblemen mellan pensionärer och yrkesverksamma att bli accentu­erade. Trots atl pensionärernas disponibla inkomster och konsumtion bara växer realt med 1,5 % per år, till följd av ändrade regler för priskompensa­tion av pensionerna, kommer de yrkesverksammas konsumtion all kunna öka med endasi 0,3% per år 1979-1985. Eftersom antalet yrkesverk­samma ökar med ca 1 % per är blir utvecklingen av per capita konsum­tionen negaliv för denna grupp. Utav den privata konsumtionstillväxten på 0,6% per år under perioden 1979-1985 kommer sålunda pensionärskollek­tivet att inteckna 1,3% per år. I alternativ 2. med dess snabbare konsum-tionstillväxl, blir inte fördelningsproblemen lika svåra, trots alt pensioner­na växer dubbelt sä snabbt som i alternativ I, då en fullständig priskom­pensation anlas ske.

Som framgår av tabell 9 försämras statens finansiella sparandeunder-skollet marginellt i alternativ 1 medan del försämras kraftigl i allernaliv 2. Vid oförändrad statlig utlåning indikerar kalkylerna att slalens budgetun­derskott 1985 kan beräknas bli 55 miljarder kr. i alternativ I samt 108 miljarder i alternativ 2. 1 absoluta tal innebär delta atl underskottet i alternativ I förbättras något jämfört med 1980. Om budgetunderskottet beräknas som andel av BNP innebär kalkylerna att andelen i allernaliv 1 faller från 10,6% 1980 lill 6,7% 1985. Därmed uppnäs i stort sett den målsättning som formulerades i samband med regeringens besparingspro­posilion hösten 1980 (prop. 1980/81:20), nämligen alt ft.o.m. 1980 ned­bringa budgelunderskollel som andel av BNP med cirka 1% per är. I alternativ 2 beräknas budgetunderskottets andel växa frän 10,6% 1980 till 11,8% 1985. Statsskuldsräntornas andel av budgetunderskottet växer kraf­tigt i bägge alternativen. 1 alternativ I uppgår budgetunderskottet exkl. räntor endasi till 1,8% av BNP 1985.

Kommunernas finansiella sparande förutsätts i båda alternativen minska från ca 3.1 miljarder kr. till noll 1985 (se labell 9). Detla leder i alternativ I till en oförändrad kommunal medelutdebilering under perioden. År 1979

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            66

var denna 29:09 kr. 1 alternativ 2 krävs en kommunal skallehöjning med lotalt ca 2 kr. till 31:30 kr. 1985 för att kommunernas inkomsler och utgifter detla år skall balansera.

Socialförsäkringssektorns finansiella sparande beräknas i bägge allerna­liven öka i löpande priser mellan 1979 och 1985. I reala termer sjunker sektorns finansiella sparande såväl i allernaliv I som allernaliv 2 främst beroende pä atl AP-fondernas bidrag lill del finansiella sparandel faller. Under 1970-lalel har del finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn varil realt oförändrat. Förutsätlningar för denna utveckling är dels att ATP-avgiflerna höjs från 11,75% lill 13,0%, vilket redan är beslutat, dels atl sjukförsäkringsavgiftens inkomster och utgifter skall balansera. Vidare förutsätts atl sparplanens förslag om justering av indexregleringen för ATP-pensioner genomförs i allernaliv 1 men inte i alternativ 2.

Bostadssektorns finansiella sparandeunderskotl minskar som andel av BNP dä bostadsbyggandet slagnerar. Skillnaden i ulvecklingen mellan de båda alternativen avspeglar olikheter i bostadsinvesteringarnas storiek.

Den totala skattekvoten dvs. summan av direkta-, indirekta- samt löne­skatters andel av BNP, beräknas öka under perioden 1979-1985 från 50,1 % lill 50,9% i allernaliv 1 saml lill 53,4% i alternativ 2. I eU historiskt perspektiv är detta en kraftig minskning av tillväxten i del lolala skatte­trycket. Under perioden 1965-1979 har den totala skallekvoten växt med drygt l%perår. Skalleulvecklingen under perioden 1979-1985 innebären omfördelning från direkt skatt till indirekt skatt och löneskatt.

För statens del täcks skattebehovet av den automatiska intäktsökning som följer vid oförändrade skatteregler. Del blir i båda alternativen möjligt atl sänka statsskatten. För kommunernas del krävs en höjning av skatteut­taget i alternativ 2 medan kommunalskaltesatsen kan behållas oförändrad i allernaliv 1. I båda allernaliven höjs löneskallen som följd av höjningen av ATP- och sjukförsäkringsavgifterna. Snabbast ökar de indirekta skatternas andel av BNP bl.a. som följd av all kalkylerna tagit hänsyn lill den momshöjning saml de punklskattehöjningar som genomförs 1980. Vidare förutsätter kalkylerna att de nominella punktskatterna hålls realt oföränd­rade.

En stark likviditelsökning försvårar möjligheterna all hålla inflationen och bytesbalansunderskottet inom de ramar som förutsätts i alternativen. Som en norm har tillväxten i penningmängden, dvs. allmänhetens innehav av sedlar, mynt och banktillgodohavanden satts något långsammare än bmttonationalproduklens nominella tillväxt. Det överensstämmer med den minskning av likviditetsbehovet i ekonomin som kan konstateras för 1960- och 1970-talen. 1 alternativ 1 anger normen en årlig ökning av penningmängden med 9% och i alternativ 2 med 11 %.

Finansieringen av statens budgetunderskott, som uppgår till 55 resp. 108 miljarder kr. i alternativ 1 resp. 2 har avgörande betydelse för likviditetsut­vecklingen. Vid de givna tillväxttalen för penningmängden måsle den del

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            67

av statens budgetunderskott som finansieras "via sedelpressarna", dvs. i riksbanken och i utlandet, begränsas.lill 22 miljarder kr. i alternativ 1. I alternativ 2 förändras situationen sä att staten tvingas finansiera 65 mil­jarder med "sedelpressarna" varav inte mindre än 55 miljarder skulle behöva upptas i utlandet för all uppväga den kraftiga likviditets- och valutaavtappningen, som sker ur den privata sektorn på grund av bytesba­lansunderskottet.

Tabell 9. Finansiellt sparande

Miljoner kr. och andel av BNP

 

 

 

 

1979

 

1985

 

 

 

 

Alt. 1

 

All. 2

 

 

milj. kr.

%

milj. kr.

'7,

milj. kr.

•c

Stat

-30934

-6.8

-33 839

-4.1

-86844

-9.5

Kommun

3 135

0.7

81

-

-      91

-

Socialförsäkringssektor

15 776

3.5

23 838

2.9

21213

2.3

Bostäder

-13 136

-2.9

-19396

-2.4

-17 307

-1.9

Hushåll

7 344

1.6

10625

1.3

16 192

1.8

Icke-finansiella företag

-11744

-2.6

-44 570

-5.1

-42051

-4.6

Finansiella företag

18 364

4.0

44 169

5.4

49879

5.5

Summa (= bytesbalanssi

ildo)-ll 195

-2.5

-16 253

-2.0

-59000

-6.4

Remissinstanserna

Remissinslanserna uppehåller sig i sina synpunkter på den finansiella utvecklingen främsl vid sparandets storlek och utveckling. Villkoren för sparandet i olika former och sambandel med inflationen och skattesyste­met tillhör de problem som måste lösas för alt obalanserna i den svenska ekonomin skall kunna bli mindre enligt många remissorgan. Flera instanser diskuterar utredningens kalkyler över förelagsseklorns behov av ökning i akliekapilalei under perioden. En annan viklig fråga i della sammanhang som uppmärksammas särskill är slalens budgelunderskoll och vilka krav della innebär för slalens upplåning i Sverige och utlandet.

Flera remissorgan framhåller att hithörande problem ägnals en alltför kortfattad analys med hänsyn lill deras stora betydelse för den svenska ekonomin.

Fullmäktige i Sveriges riksbank anser att en viktig faktor som under 1970-lalet har verkat sänkande på sparkvoten är den kraftiga relativpris­stegring på realtillgångar som skett under perioden. Denna utveckling har lett till betydande förmögenhetsstegringar, vilka verkat höjande pä den privata konsumfionen. 1 synnerhet stigande fastighetspriser har givit un­derlag för en ökning i den lånefinansierade konsumlionsefterfrågan. Det är därför viktigt att ökningslakten i priserna på realtillgångar dämpas.

Fullmäktige framhåller i sin diskussion av alternativ I att del inte bara krävs åtgärder för att göra aktieplaceringar mer attraktiva ulan ocksä åtgärder som gör företagens kostnader för exlernfinansiering genom ny­emission mer jämställda med lånefinansiering.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            68

För att industriell expansion skall komma tillstånd krävs emellertid ocksä all reala invesleringar blir mer lönsamma i förhållande till finansiella placeringar. Detta i sin tur kräver all hushållens ränlekänslighet ökar. För alt åstadkomma en sådan förändring fordras att skattesystemet förändras. Utomordentligt viktigt är emellertid ocksä alt inflationslaklen reduceras.

Angående slalens utlandsupplåning påpekar fullmäktige all svenska sla­len framstår som en av de största låntagarna på den internalionella låne­marknaden. Under 1980 uppgick statens utlandsupplåning till 5 miljarder dollar. Den var därmed av samma storieksordning som Väridsbankens -den största låntagarens - upplåning.

Svårigheterna att få långa lån växer ju mer omfattande utlandsupplåning­en är. Denna effekt som har börjat uppträda redan under 1981 måste uppfattas som en allvarlig varningssignal.

Fullmäktige understryker vikten av atl kraftfulla åtgärder vidtas för att snarast bryta trenden i utvecklingen.

Angående ränteanlagandena invänder riksbankfullmäktige att om bud­getunderskottet skall finansieras på ett sådanl sätt att man i någon mån neutraliserar likvidiseringseffekten på kredilmarknaden och begränsar va-lutautflödet, måsle della medföra alt altemativ 2 innebär en starkare press uppåt på räntan. Utredningens förutsättning om samma nominella ränte­nivå i de båda allernaliven ler sig därför knappasi realislisk.

Speciellt kan enligt riksbankfullmäkliges åsikt diskuteras om inte kraven vad gäller kreditpolitiken kan få sådana återverkningar att den reala ut­vecklingen och prisutvecklingen som nu tas för given i analysen kommer att påverkas.

Fullmäktige i Riksgäldskontoret diskuterar utförligt statens budgetun­derskott och påpekar atl nu föreliggande prognoser för budgetsaldots utveckling under 1981 lyder på all den ekonomisk-polifiska anpassningen måsle bli än slörre än vad ulredningen antagit, för atl uppnå utredningens mål för 1985.

Fullmäktige erinrar ocksä om all som orsak till den oreglerade kredit­marknadens snabba tillväxt anger ulredningen de höga budgetunderskot­ten och den därmed sammanhängande likviditelsökningen i ekonomin. Enligl fullmäktiges mening är det snarare kombinationen av höga budget­underskott och en ränteregleringspolitik som lett till framväxten av den "grå" kreditmarknaden.

Denna politik har också enligl fullmäktige medfört att budgetunderskot­ten kunnat finansieras till räntor som underskattat den verkliga samhälls­ekonomiska koslnaden. Längivare i den reglerade kreditmarknaden har med andra ord tvingats subventionera de lägre räntekostnaderna för sla­ten. Fullmäktige ifrågasätter om budgetunderskotten tillåtits växa lika okontrollerat om deras effekt på räntorna fått slå igenom och på sä sätt demonstrera den verkliga kostnaden.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) kommenterar LU:s beräkning av

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            69

industrins nyemissionsbehov. SAF konslalerar därvid atl denna är utom­ordentligt känslig för variationer i förutsättningarna. Delta gäller säväl antagandena om lönsamhel och kapitalslockslillväxl som målel för solidi-tetsutvecklingen. Vad den sistnämnda faktorn beträffar bör framhållas atl soliditeten är beräknad på bokförda värden och atl nämnaren innefattar även finansiellt kapital. Studeras i slällel hur stor del av del materiella kapitalel (till bokförda värden) som täcktes med eget kapital blir resultatet samma täckningsgrad år 1979 som år 1970. Användes åleranskaffningsvär­den i slällel för bokförda värden lorde täckningsgraden under 1970-talel ha legat kring 80%. Etl krav på soliditetsförbältringar fram till 1985 skulle alltså innebära en väsentligl slarkare läckning av del maleriella kapitalet med egel kapital än någon gång under 1970-talet. Della framstår knappast som motiverat vare sig företagsekonomiskt eller samhällsekonomiskt. Därmed framstår del som omotiverat atl räkna med ett högre nyemissions­behov än drygt 2 miljarder kr. i genomsnitt för femårsperioden.

Del väsentliga är emellertid all möjlighelen all i marknadsmässiga former placera nyemissioner i tillräcklig omfallning inle framstår som något hinder för realiserandet av allernaliv I.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser all ulredningens analys präg­las framför allt av én passiv syn pä sparandet som en restpost när alla andra variabler är fastställda. Delta är elt märkligt synsätt, framför allt med tanke pä att just sparandel och dess förändring är en av nyckelfaktor­erna i den svenska krisen.

Riksförbundet pekar på all i Förbundsrepubliken Tyskland, där kraftiga sparslimulanser länge varit ett cenlrall inslag i den ekonomiska polifiken, har man en sparkvot på ungefär 15 procent. Motsvarande siffra för Sverige är 3,5 procent.

En fyrdubbling av del svenska hushållssparandet skulle betyda inte mindre än 32 miljarder kr. i ökal sparande per år. Della kan ställas mot exempelvis näringslivets behov av riskvilligt kapital, som enligl Långlids-utredningens beräkningar uppgår lill mellan 2 och 4 miljarder per år. Förbundet framhåller att delta är endast ett räkneexempel, för atl visa på vilken sparpotential som här finns.

En intressant effekt av en av de västtyska sparstimulansreformerna är att man har lyckats sprida sparandet till 92 procent av alla kollektivanställ­da löntagare.

Aktiespararnas riksförbund påpekar angående utredningens räntabili­tetskalkyler all om man slällerkravet, all aktiekapital bör ha en ränlabililel motsvarande bankernas nuvarande inläningsränla (februari 1981) plus ell par procents riskpremie, skulle del snarare behövas 14- 15 proceni än de 12 procent som ulredningen räknar med. För alt klara en jämförelse med avkastningen på fasl egendom skulle aktieavkastningen behöva ligga pä en ännu högre nivå. Detta under de förutsättningar som nu gäller i början av 1981. Naturligtvis kan dessa förutsätlningar ändra sig, sä att en lägre

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning            70

räntabilitet kan bli tillräcklig. Men för de närmasle två åren är del förmod­ligen orealistiskt att tänka sig Långtidsutredningens 12 proceni som en tillräcklig nivå.

Svenska Försäkringsbolags Rik.sförbund anser atl den angelägnaste åt­gärden för besparing och inflationsbekämpning otvetydigt är en minskning av de offentliga utgifterna. Uppmärksamheten bör uppenbariigen särskilt riktas mot iransfereringarna, som i budgetförslaget för 1981/1982 uppgått till 166,5 miljarder kr. av de lolala slatsulgiftema, 225,7 miljarder kr. Statsskuldräntorna för 1981/1982 beräknas lill 26.3 miljarder kr., vilket kan jämföras med alt den statliga inkomstskatten beräknas ge 28,9 miljarder kr.

Riksförbundet framhåller att den samhällsekonomiska balansen och spa­randet är ömsesidigt beroende av varandra. Den bästa stimulansen för sparandet är ett någorlunda fast penningvärde. Mer eller mindre punktvisa stimulansåtgärder, som premierar vissa sparformer på andras bekostnad, ger inte fillräcklig effekt på sparandet i samhället.

Riksförbundet är kritiskt till vissa verkningar av kreditpolitiken och anför att de åtgärder som riksbanken ansett sig böra vidtaga har diskrimi­nerat sparandel däribland försäkringssparandet. Som företrädare för för­säkringsspararna finner riksförbundet denna diskriminering hell oaccepta­bel så myckel mer som man genom de proporfioner budgelunderskollel tagit inte längre kan känna förtroende för riksbankens möjligheter att fylla sin penningvårdande uppgift.

Svenska Bankföreningen pekar pä ett dilemma vid finansieringen av budgetunderskottet. Stalsskuldspolitiken mäste inriklas pä atl dämpa de likvidilelshöjande effekterna sä att inle ell starkt efterfrågetryck skapas via en läll kredilmarknad med åtföljande inflation och bytesbalansunder­skotl. En sädan politik för att begränsa likviditetstillväxlen riskerar ä andra sidan — som svenska erfarenheter kan bekräfta - all kredilmarkna­den stramas åt lill den grad atl andra låntagare trängs ut.

Bankföreningen är kritisk lill verkningarna på bankerna av slalens upp­låning och kredilpolitiken. Under senare år har bankerna slätt för ca 30 procent av statsskuldsfinansieringen inom landet. Det som ej kunnal pla­ceras hos kapilalmarknadsinstitut och allmänhet har genom ökade likvidi­tetskrav tvängsplacerals i bankerna. Bankföreningen framhåller härmed att det ej ingår i bankernas traditionella uppgifter atl förvalta statspapper.

För bankernas del har regleringarna, framför allt ränteregleringen, under senare är alltmer minskat incitamenten för bankerna atl acceptera högre kreditrisker. Samtidigt har det vuxit fram etl otal statliga kreditformer, där kreditprövningen ej följer sedvanliga förelagsekonomiska principer.

1 syfte all minska nödvändighelen av de kvantitativa regleringarna på kreditmarknaden bör staten i mindre grad tvångsplacera sin upplåning till prioriterade villkor i bankerna och i stället finansiera en större del av sitt underskott direkt hos hushåll och förelag till mer marknadsmässiga villkor.

Lantbrukarnas rik.sförbund (LRF) anser angående sparbrislen i ekono-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning           71

min att det är nödvändigt alt placeringar i aktier, obligationer och bank­sparande får förbättrade förutsättningar. Förutom en nödvändig översyn av skattesystemet i syfte att utjämna skillnaderna mellan olika placerings­alternativ bör förändringar av sparsystemen övervägas. Den s. k. skatte-sparreduklionen omfattar ej obligationer varför delta placeringsallernaliv missgynnas i förhållande till t.ex. aktier. En ändring som medför en stimulans av placeringar i obligationer bör vara en väsentlig åtgärd för att stärka kapitalmarknaden.

Problemen med den nuvarande penningpolitiken med bl.a. elt högl ränteläge illustreras också väl av de svårigheter, som många mindre före­tag och häribiand lantbrukare befinner sig i. Räntekostnaderna har under senare år stigit lill en nivå som gör att många lantbruks existens är i akut fara. Generellt gäller dessutom, atl hela lantbruket lider brisl på långfristig upplåning till rimliga villkor. Inte mindre än en dryg tredjedel av lantbru­kets samlade lånestock på ca 30 miljarder kr. är all hänföra till krediter från privatpersoner och leverantörer, medan hypoleksföreningarna endasi kan bidra med ca en fjärdedel - eller ca 8.0 miljarder kr. från kapitalmarkna­den.

En belydande diskriminering av ekonomiska föreningar föreligger be­lräffande möjligheler all anskaffa riskvilligt kapital. De kooperafiva förela­gens kapitalförsörjning är nu mer angelägen än någonsin all underlätta, då den höga inflationstakten kraftigl urholkar del egna kapitalel samlidigl som betydande investeringar fortlöpande måsle göras.

13    Utvecklingen på längre sikt

Långtidsutredningen

1 de två senaste långtidsutredningarna har perspektivet förlängts fram till år 1990. En analys av utvecklingstendenser i ett perspektiv som sträcker sig bortom länglidsutredningarnas traditionella femärsperspektiv lilldrar sig ell allt större intresse bl.a. mot bakgrund av energiplaneringens och

Tabell 10. Försörjningsbalansens utveckling i alternativ 1 och 2

 

 

1979-

•1990

1979-

-1985

1985-

-1990

 

Alt 1

Alt 2

Alt 1

Alt 2

Alt 1

Alt 2

BNP

2,3

2.3 ■

1.8

1 s

1.3

2.0

Privat konsumtion

0.8

-0.4

0,6

1.5

1.2

-2.5

Offentlig konsumtion

0,9

0.9

0,9

2,7

1.0

-1.2

Tolal konsumtion

0.9

0.1

0,7

1.9

1,1

-2.0

Näringslivsinvesteringar

4,2

4.2

5.5

1.8

2.6

7.2

Bostadsinvesteringar

1.0

1.0

1.5

-0.3

0.9

2.6

Offentliga invesleringar

0.5

0.5

0.1

1,5

1.0

-0.8

Tolala invesleringar

2,9

2.9

3,6

1.2

2.0

4.9

Export

5,4

4.7

6.0

2.2

4.7

7,8

Import

3,3

2.1

3.3

3.8

3.3

0.1

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning      72

den regionala planeringens långsiktiga karaktär. 1 det läge som svensk ekonomi för närvarande befinner sig krävs dessutom en analys av de mera långsikliga utvecklingstendenserna mot bakgrund av all bytesbalanspro­blemen är så stora atl del krävs en längre tidsperiod för all återskapa balansen.

Alternativ 1 för utvecklingen fram till år 1990 innebär en väg som bl.a. via en återhållsam kostnadsutveckling och en begränsad konsumlionstill­växt återför Sveriges ekonomi lill balans mot 1980-talels slut. Produktivi­tetstillväxten förutsätts vara oförändrad mellan 1980-lalets båda delar. Genom variationer i tillgången på arbetskraft minskar dock den genom­snittliga BNP-tillväxten i alternativ 1 från 2,5% per år under perioden 1979-1985 till 2% per år mellan 1985 och 1990. Trots alt bruttonational­produktens tillväxt bromsas upp under 1980-talels senare hälft kan kon­sumtionen i alternativ I tillåtas öka snabbare under perioden 1985-1990 än under den första delen av 1980-talet. Invesleringslillväxten planar ut och följer produktionstillväxten. Samtidigt planar exportens tillväxt ut mot marknadslillväxten under 1980-talets senare hälft. Nägon yllerligare svensk kostnadsanpassning förutsätts inte behövas efler år 1985 i detta alternativ.

Förutsättningen för den kalkyl som långtidsutredningen utfört för ul­vecklingen fram till år 1990 i alternativ 2 är all de kraftigl förvärrade obalanserna fram till 1985 med nödvändighet tvingar fram en kraftig kurs­omläggning i den ekonomiska politiken. Därvid antas att samma balansmål skall uppnås fram lill 1990 som vid ett fullföljande av ulvecklingen enligl allernaliv I. Dessulom antas den produktivitelsreserv som ackumuleras fram lill 1985 kunna aktiveras fram till år 1990. Härigenom belyses vidden av de anpassningskrav som kommer alt slällas på den svenska ekonomin under andra hälften av 1980-lalet om den nödvändiga kursomläggningen skjuts upp under dess första hälft.

Detta illustreras i försörjningsbalansens termer i labell 10. Där framgår att en sådan försenad anpassningsprocess bl. a. skulle ställa i det närmasle oefterrättliga krav på konsumlionsutvecklingen 1985-1990.

Denna kraftiga åtstramning på konsumtionssidan kommer emellertid inte att vara lillräcklig för en återgång mot extern balans. Dessutom krävs en exportökning på näslan 8% per är 1985-1990, vilket är ca 3 procenten­heter snabbare än den förutsatta internationella marknadstillväxten. För att uppnå denna exporttillväxt krävs således en kraftig anpassning av den svenska exportindustrins kostnader och priser i förhållande till de interna­tionella konkurrenternas. Det kan komma att kräva kraftiga växelkursju-sieringar. Därigenom skulle emellertid inflationstendenserna i ekonomin förslärkas. Härtill bidrar också den likviditetsuppladdning som i alternativ 2 sker under första hälften av 1980-talet genom den kraftiga försämringen av statens budgetsaido.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning      73

Remissinstanserna

Flera remissinsianser ultrycker sin tillfredsställelse över atl man i lång­tidsutredningen gör en utblick mot ell längre lidsperspektiv. Styrelsen.för teknisk utveckling (STU) pekar på önskvärdheten av all den lekniska ulvecklingen beaklas såväl med avseende på dess effekler på svensk induslris framlida inlernalioneHa konkurrenskraft som de krav som härav ställs på investeringar i teknisk FoU. Sådana bedömningar måste göras mot bakgrund av ett längre perspektiv. LU 80 har enligt STU:s mening givit låg priorilel åt de mera långsiktiga bedömningarna. STU finner del angelägel att i framtida långtidsutredningar större vikl läggs vid analyser som kan ge underlag för närliggande beslut med markanl långsiktig verkan. Som exempel pä sådana beslul nämner STU invesleringar i leknisk FoU.

Svenska kommunförbundet framför all LU:s långsikliga bedömningar i storl sett bygger på traditionella trendframskrivningar. Förbundel saknar ocksä en analys av de regionalpolitiska konsekvenserna av den skisserade ulvecklingen.

Svenska operationsanalysföreningen som ulan alt vara egentlig remiss­instans yttrat sig över LU 80. menar alt det kan vara svårt alt behandla både ett medelsikligt och ell längre perspektiv inom samma utredning. Som etl alternativ för man fram tanken på två ulredningar: En kortsiktig som underlag för regeringens finans- och skattepolitik, som omarbetas varje år, och en långsiktig, som omarbetas med samma intervall som för närvarande sker.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning     74

Appendix

Förteckning över avgivna remissyttranden över 1980 års långtidsutredning SOU 1980:52.

Efter remiss har följande instanser avgetl yttranden över långtidsutred­ningen:

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsslyrelsen, domänverkel, kon­junkturinstitutet (Kl), lantbruksstyrelsen, postverket, riksrevisionsverkei (RRV), skogsstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, statens valtenfallsverk. statens vägverk, stafis­liska centralbyrån (SCB), stalskontorel, slyrelsen för leknisk utveckling (STU), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) - som bifogat yttranden från Stockholm, Uppsala, Lund/Malmö och Göteborgs högskoleregion -överbefälhavaren (ÖB), fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgälds­konloret. Centralorganisationen SACO/SR, Kooperativa förbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO) - som bifogat yllrande från Handels­anställdas förbund - Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Svenska arbetsgi­vareföreningen (SAF). Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbo­lags riksförbund. Svenska kommunförbundel. Landstingsförbundet, Sve­riges aktiesparares riksförbund, Sveriges grossistförbund - tillsammans med Sveriges köpmannaförbund - Sveriges hantverks- och indu­striorganisation. Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikon­tor, Tjänstemännens cenlralorganisalion (TCO). Ulan all vara egentlig remissinstans har Svenska operationsanalysföreningen (SOAF) inkommit med yttrande. Dessutom har socialslyrelsen inkommil med yttrande, vil­kel dock anlänt så sent all del inle kunnal beaktas.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.2    1980 års långtidsutredning      75

Innehåll

1   Allmänt om uppläggning och metod    .................. ... 1

2   Utredningens slutsatser   .................................. .. 10

3   Den internationella utvecklingen   ....................... .. 15

4   Produktionskapacitetens utveckling   ..,..'.............    19

5   Bytesbalans och utrikeshandel   ......................... .. 24

6   Utvecklingen av privat konsumtion- och andra välfärdsaspekler         30

7   Den offentliga sektorns resursförbrukning och produktion                  33

8   Industrin........................................................ .. 39

9   Ulvecklingen i övriga privata näringslivsseklorer ..... .. 46

 

10   Arbetsmarknaden............................................. .. 55

11   Pris-, löne- och vinstutvecklingen   .................... .. 60

12   Den finansiella ulvecklingen   ..............                   63

13   Utvecklingen på längre sikl  ...............................    71

Appendix: Förteckning över avgivna remissyttranden                 74

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

 

 

Bilaga 1.3

Förslag till ändrad utbetalning av kommunalskatt, m. m.

 

 

 

I

Prop. 1980/81:150

Bilaga 1.3    Förslag till ändrad utbetalning av kommunalskatt, m.m.

Bilaga 1.3

1.1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmel­ser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m,' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4 f

Kommun är berättigad att under visst är av staten uppbära kommunal­skatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i kommunen vid det föregäende årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall lill grund för utbetalning­en läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

Kommun är berättigad att under visst år av staten såsom förskott uppbä­ra ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt taxerings­nämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal in­komstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det är, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som kom­munen har rätt att uppbära av staten på grundval av laxeringen under årel efter det år, då förskottet utanordnas enligt bestämmelserna i femte stycket.

Är antalet hos länsstyrelsen registrerade kyrkobokförda invånare i kom­munen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var vid mitten av augusti månad två är tidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje stycket, ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens fordran hos staten och avräknas enligt tredje stycket. Länsstyrelsen skall senast den 10 september lämna kommunen uppgift om det invånarantal och det däremot svarande beräknade antalet skattekronor och skatteören, som skall ligga fill grund för ökningen av förskottet.

Belopp, som vid ingången av ett  Belopp, som vid ingången av ett

år utgör kommunens fordran hos     år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf, skall     slaten enligt denna paragraf, skall

' Lagen omtryckt 1973:437.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 191.

- Senasle lydelse 1979: 1161.

I    Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 150. Bilaga 13

 

Prop. 1980/81:150

länsslyrelsen under samma är ulan­ordna till kommunen med en tolfte­del den 24 i varje kalendermånad. Är kommunens fordran icke uträk­nad vid ulbetalningstillfällena i må­naderna Januari och februari, skall vid dessa tillfällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i decem­ber månad del föregäende året. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att ut­betalning skall ske med annat be­lopp. Om något av de belopp som utbetalades i månaderna Januari och februari inte molsvarar en tolf­tedel av kommunens fordran, skall den jämkning som föranledes härav ske i fråga om del belopp, som ut­betalas i mars månad.

länsslyrelsen under samma år ulan-ordna till kommunen med en sjätte­del på åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj. Juli, september och november. Är kommunens fordran icke uträknad vid utbetalningstilljället i Januari månad, skall vid detta tUlfälle utbe­talas samma belopp som har utbeta­lats i november månad del föregå­ende året. När särskilda skäl föran­leder det får länsslyrelsen dock för­ordna att utbetalning skall ske med annal belopp. Om det belopp som utbetalades i Januari månad icke motsvarar en sjättedel av kommu­nens fordran, skal! den jämkning som föranledes härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätl i fråga om landstingsskatt. I fråga om församlingsskatt gäller däremol be­stämmelserna i 84 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.3                                          3

1.2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 84 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse' skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

84 S-

Församling är berättigad alt under visst är av staten uppbära försam­lingsskatt med belopp som molsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen vid del föregående årels (taxeringsåret) taxering, beräknal efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har skattskyldig enligt lagen (1951:69 Dom viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan älnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen, skall belopp, som församling­en annars skulle ha varil berättigad atl uppbära av slalen, nedsältas i motsvarande män.

Församling är berättigad alt under visst år av slalen såsom förskoll uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skallesals som har beslutals för året och det antal skattekronor och skalteören, som enligl taxeringsnämnds beslul rörande det föregående årels taxering till kommu­ nal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Del nu nämnda beloppet ingår i församlingens fordran hos staten vid ingången av årel efter del år, . då beslutel fattades. Förskottet avräknas mol den församlingsskatt, som församlingen har rätt att uppbära av staten pä grundval av taxeringen under året efter det, då förskollel enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett Belopp, som vid ingången av ell
är utgör församlingens fordran hos är utgör församlingens fordran hos
slaten enligl första och andra slyc- staten enligl första och andra styc­
kena, skall länsstyrelsen under kena. skall länsstyrelsen under
samma år utanordna till kommun, i samma är ulanordna lill kommun, i
vilken församlingen är belägen, vilken församlingen är belägen,
med en sjättedel på åttonde dagen i med en loljledel den 24 i varje ka­
var och en av månaderna Januari, lendermånad. Är församlingens
mars, maj. Juli, september och no- fordran inle uträknad vid utbeial-
vember. Är församlingens fordran ningslillfäUena i månaderna janua-
inte uträknad vid uibetalningslill- ri och februari skal! vid dessa till­
fället i Januari månad, skall vid det- fallen utbetalas samma belopp som
ta tillfälle utbetalas samma belopp utbetalades i december månad före-
som utbetalades i november månad gående år. När särskilda skäl föran-
föregående år. När särskilda skäl leder del får länsslyrelsen dock för-
föranleder det fär länsstyrelsen ordna all utbetalning skall ske med
dock förordna att utbetalning skall annal belopp. Om något av de be-
ske med annat belopp. Om del be- lopp som utbetalades i månaderna
lopp som utbetalades i Januari må- Januari och februari inte motsvarar
nad inte molsvarar en sjättedel av en tolftedel av församlingens ford­
församlingens  fordran,   skall  den ran, skall den jämkning som för-

' Lagen omtryckt 1976:500.  Senasle lydelse 1979:1162.

 

Prop. 1980/81:150                                                    4

jämkning som föranleds härav ske   anleds härav ske i fråga om det
i fråga om det belopp som utbeta-  belopp som utbetalas i mars må­
las   i   mars   månad.   Kommunen  nad. Kommunen skall därefter av-
skall därefter avlämna medlen lill     lämna medlen till kyrkorådet,
kyrkorådet.

Länsstyrelsen skall senasl den 8 mars lill församlingen överlämna för nästföregående år upprättad redovisning över församlingen tillkom­mande och till församlingen ulanordnad församlingsskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av rege­ringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1981.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.3

1.3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 24§ 2 mom., 28 §, 54 § 1 mom. samt 55 § 2 mom. uppbördslagen (1953: 272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §

2 mom.' Preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag som avses i 39 eller 40 §, skall beta­las senast den 18 i den uppbörds­månad, som infaller närmast efter utgången av den månad, då skat­teavdraget gjordes.

2 mom. Preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag som avses i 39 eller 40 §, skall beta­las senasl den 18 i den uppbörds­månad, som infaller närmast efter utgången av den månad, då skat­teavdraget gjordes. Skatt som har innehållits av församling, kommun eller landstingskommun skall dock betalas senast den 24 i denna upp­hördsmånad.

2sr

Kvarstående skatt under 25 kronor uttages ej.

Kvarstående skatt, som uppgår till högst 200 kronor, skall betalas senast den 18 i uppbördsmånaden mars året efter taxeringsåret. Annan kvar­stående skatt skall betalas med lika belopp senast den 18 i var och en av uppbördsmånaderna mars och maj året efter taxeringsåret. Om öretal uppkommer skall dock det belopp som skall betalas under uppbördsmåna­den mars bestämmas till närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre hela antal kronor.

Ifråga om kvarstående skatt som församling, kommun eller lands­tingskommun har gjort skatteav­drag för är i stället för den 18 den 24 senaste betalningsdag.

54 §

/ mom.'' Arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag, skall utan an­maning lämna uppgift (uppbörds­deklaration) om detta till länsstyrel­se som avses i 52 § första stycket. Sådan deklaration skall lämnas se­nasl den 18 i den uppbördsmänad som infaller närmast efler utgången

/ mom. Arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag, skall utan an­maning lämna uppgift (uppbörds­deklaration) om della till länsstyrel­se som avses i 52 § första stycket. Sädan deklaration skall lämnas se­nast den 18 i den uppbördsmånad som infaller närmasl efler utgången

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senasle lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

 Senaste lydelse 1979:489.

 Senasle lydelse 1979:489:

■• Senasle lydelse 1979:489.

 

Prop. 1980/81:150

av den månad under vilken skat­teavdraget gjordes.

av den månad under vilken skat­teavdraget   gjordes.   Församhng, kommun   och   landstingskommun skall dock lämna deklaration se­nast  den  24  i  denna   uppbörds­månad. Efter anmaning av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet är också den, som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig alt avge uppbördsdeklaration.

Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Uppbördsdeklaration skall upptaga

1)   arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda redovisningsnummer;

2)   uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;

3)   summan av de belopp som har dragits av för skatt samt fördelning av denna summa på preliminär A-skatt och kvarstående skatt;

4)   summan av de lönebelopp på vilka skatteavdrag för preliminär A-skatt har beräknats.

55 §

2 mom. Arbetsgivare skall för varje arbetstagare med inbetal­ningskort som anges i 33 § eller på blankett enligt fastställt formulär redovisa hur myckel som har dra­gils av för kvarstående skatt. Där­vid gäller bestämmelserna om upp­bördsdeklaralion i tillämpliga delar.

2 mom. Arbetsgivare skall för varje arbetstagare med inbetal­ningskort som anges i 33 § eller på blankett enligt faslslällt formulär redovisa hur myckel som har dra­gils av för kvarstående skatt. Där­vid gäller bestämmelserna om upp­bördsdeklaralion i tillämpliga delar. Sådan redovisning skall dock också församling, kommun och lands­tingskommun lämna senasl den 18 i uppbördsmånaden. Vid redovisning enligl första stycket får i stället för inbetalningskort

användas förteckning enligt formulär, som länsslyrelsen har godkänl efler

förslag av arbelsgivaren.

Riksskatteverket får på ansökan av arbetsgivare medge alt skalleavdrag

för kvarstående skall redovisas i annan ordning än som anges i förslå eller

andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

■' Senaste lydelse 1979:489.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.3                                           7

1.4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs alt 19, 24, 24 a och 29 §§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

.Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §-

Den preliminära avgiften skall eriäggas under ulgiftsåret enligt debite­ring. Beräknas arbetsgivaravgiften uppgå till högst ettusen kronor skall preliminär avgift debiteras endast om riksförsäkringsverket finner skäl fill det eller om arbetsgivaren begär det.

Avgiften debileras i en gemensam post, vilken avrundas till närmast lägre hela krontal, som ulan atl örelal uppkommer är jämnt delbart med antalet inbetalningstillfällen.

Den preliminära avgiften skall in­betalas med lika belopp senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och de­cember eller, vid debitering under utgiftsåret, i de av dessa månader som infaller under återstoden av året.

Den preliminära avgiften skall in­betalas med lika belopp senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och de­cember eller, vid debitering under ulgiflsäret, i de av dessa månader som infaller under återstoden av året. I fråga om avgifter som skall erläggas av församlingar, kom­muner eller landstingskommuner är dock senaste betalningsdag den 24 i nämnda månader.

Även utan debitering får preliminär avgifl, för atl nå bällre överensstäm­melse med den beräknade slutliga avgiften, erläggas under ulgiftsåret eller efter utgången därav.

24 §5

Kvarstående avgijt skall erläggas med lika belopp senasl den 18 i var­dera av månaderna februari och april under andra året efler ulgifts­året, dock atl belopp, som skall er­läggas i februari, avrundas till när­mast lägre hela antal kronor, varvid återstoden erlägges i april, samt alt kvarstående avgift om högst fem­hundra kronor skall erläggas i feb-

Den kvarstående avgiften skall erläggas med lika belopp senasl den 18 i vardera av månaderna februari och april under andra årel efler ul­giftsåret, dock atl belopp om högst femhundra kronor skall erläggas i februari. Den kvarstående avgiften tas inte ul om den understiger tju­gofem kronor. Vid uppdelning av den kvarstående avgiften skall det

' Lagen omtryckt 1974:938.

Senasle lydelse av lagens rubrik 1974:938.

- Senaste lydelse 1980:314.

 Senaste lydelse 1980:859.

 

Prop. 1980/81:150                                                                  8

ruari. Kvarstående avgift under tju-     belopp som skall erläggas i februari
gofem kronor uttages icke.         avrundas till närmasl lägre hela an-

tal kronor och återstoden erläggas i april. Ifråga om avgifter som skall erläggas av församlingar, kom­muner eller landstingskommuner är dock senaste betalningsdag den 24 i nämnda månader.

På den kvarstående avgiften skall arbelsgivaren eriägga särskild avgift med tio proceni om den kvarstående avgiften uppgår till högst femtusen kronor, tolv procent om den kvarstående avgiften överstiger femtusen kronor men ej trettiotusen kronor och femlon proceni om den kvarstående avgiften överstiger Iretliotusen kronor. Den särskilda avgiften påförs dock ej om den understiger etthundra kronor.

Vid bestämmande om och med vilket belopp särskild avgifl skall ulgå, skall i den preliminära avgiften icke inräknas preliminär avgift som avses i 19 § sista stycket och som erlagts efler den 30 april årel näst efler ulgifts­året.

Del belopp, vara särskild avgift skall beräknas, avrundas lill närmast lägre hundratal kronor.

24 a S

Överstiger erlagd preliminär avgifl den slutliga avgiften för utgiftsåret, skall riksförsäkringsverket ombesörja att den överskjutande avgiften jämte ränta återbetalas till arbelsgivaren, om summan därav, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående avgift, uppgår lill minst ljugofem kronor. Vid beräkningen av räntan äger 24 § tredje och fjärde styckena motsvaran­de tillämpning. Ränta skall ej utgå om räntebeloppel understiger femtio kronor.

Ränta utgår för är enligt den högre av de procentsatser, som i december månad under ulgiftsåret fastställts enligl 69 § 1 mom. andra stycket upp­bördslagen (1953: 272).

Räntan beräknas för en tid av fjorton månader. På ej debilerad preliminär avgifl, som erlagls efler den 18 december under ulgiflsäret men senast den 30 april påföljande år, utgår dock räntan för en beräk­nad tid av åtta månader.

Räntan beräknas för en lid av Qorton månader. På ej debilerad preliminär avgifl, som eriagts efler den 18 december under ulgiftsårel men senast den 30 april påföljande år, utgår dock räntan för en beräk­nad lid av åtta månader. I fråga om arbetsgivare som är församlingar, kommuner eller landstingskommu­ner skall sistnämnda ränteberäk­ning tillämpas på belopp som er­lagls efler den 27 december under ulgiftsårel men senast den 30 aprU påföljande år.

29 S

Efler den 18 i envar av de i 19 S tredje stycket angivna månaderna åligger det riksförsäkringsverket atl upprätta och till vederbörande

Efler senaste betalningsdag i en­var av de i 19 § Iredje stycket an­givna månaderna skall riksförsäk­ringsverket upprätta och lill veder-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.3

länsstyrelse för indrivning över­lämna uppgift i tre exemplar över avgiftsbelopp, som skolat inbetalas till verket men icke erlagts inom fö­reskriven tid eller, om anstånd be­viljats, före anståndstidens utgång.

börande länsstyrelse för indrivning överlämna uppgift i tre exemplar över de avgiftsbelopp som inte har erlagls lill verket inom föreskriven lid eller, om anstånd beviljats, före anslåndslidens utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

 

Prop. 1980/81:150                                                             10

2   Fullmäktiges i Sveriges riksbank skrivelse

TiU Regeringen

Den fortsatta kraftiga ökningen i statsbudgetens underskott som nu kan fömtses skapar allt svårare problem för kredilpolitiken med stigande rän­tor och hårda kreditreslriktioner sorn följd. Den ständiga likvidiseringen av den svenska ekonomin, som budgetunderskotten skapar, ökar också insta­biliteten pä valutamarknaden. Med tanke pä den tid det tar att få ner budgetunderskotten även vid en mycket återhållsam utgiftspolitik, är del viktigt att alla möjligheter utnyttjas för att underlätta hanteringen av sta­tens upplåning på kreditmarknaden. Fullmäktige vill därför fästa regering­ens uppmärksamhet på nägra ålgärder som kunde förbättra förutsättning­arna för att bedriva en väl avvägd kreditpolitik. Den första åtgärden gäller formerna för statens utbetalningar till kommunerna. Den andra gäller kommunernas placering av sin överlikviditet.

Den svenska kreditmarknaden är utsatt för kraftiga, kortfristiga likvidi­tetsförändringar. De är väsentligen betingade av tidsförläggningen av utbe­talningarna från staten och inbetalningarna till staten. De har under lång tid varit stora, men de har tilltagit allt eftersom de statliga betalningsström­marna ökat. Dessa betalningsströmmar har under senare år vuxit i en längt snabbare takt än ekonomin i övrigt expanderat. Likviditetsutslagen har därför blivit extremt stora och alltmer störande för likviditetsplaneringen hos banker, företag och kommuner och för riksbankens likviditetsstyrning.

Jämsides med expansionen av kommunernas tillgångar och skulder har volymen för belalningstransaktionerna mellan statsverket och kommuner­na blivit mycket omfattande. I är beräknas sålunda stålverkets utbetalning­ar till kommunerna uppgå lill i runt tal 100 miljarder kronor. Kommunernas inbetalningar till statsverket är också mycket slora.

Dagens betalningssystem innebär ett utpräglat varannanmånadsmönster med kraftiga fluktuationer i kommunernas likviditet. Kommunskattemed­len utbetalas till kommunerna sex gånger om året, den 8 i de udda måna­derna. Kommunernas inbetalningar av källskatl sker den 18 i udda måna­der och inbetalningar av arbetsgivaravgifter den 18 i jämna månader. Därtill kommer stora utbetalningar av statsbidrag fyra gånger om året samt ytterligare utbetalningar från och fill statsverket.

Till följd av denna bristfälliga anpassning av in- och utgående betalningar uppstår kortfristiga likviditetstoppar hos kommunerna, vid sidan om kom­munernas övriga likviditet.

Det statliga betalningssystemet åstadkommer således fluktuationer i kommunernas likviditet. Det återverkar även på andra delar av ekonomin och förstärker kraftigt likviditetsfluktuationerna på penningmarknaden. Härigenom försvåras riksbankens möjligheter att med någon precision påverka bankerna i stabiliserings- och valulapolitiskt syfte. Fullmäktige

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.3                                             11

vill i detta sammanhang specielll framhålla viklen av all riksbankens möjligheter att genom säväl räntepolitiska som likvidilelspåverkande ål­gärder pä penningmarknaden motverka valulapäfreslningar inle minskas genom brister i del ställiga belalningssyslemel.

En betydande likviditelsutjämnande effekt skulle erhållas om tidpunk­terna för utbetalning av kommunalskattemedel ändrades till att sammanfal­la med tidpunkterna för inbetalning av källskatl. Utjämningen skulle bli ännu stöne vid övergäng till utbetalning av kommunalskallemedel må­nadsvis och denna utbetalning under de jämna månaderna gjordes i anslut­ning till inbetalningen av arbetsgivaravgifter.

Av skäl som ovan anförts hemställer fullmäktige atl regeringen ändrar systemet för de slalliga betalningarna tiil kommunerna efter de linjer som här angivits.

Även kommunernas likviditetsutveckling i övrigt förtjänar uppmärksam­mas.

Från mitten av 1977 till mitten av 1980 ökade kommunernas finansiella tillgångar med sammanlagt inte mindre än 14,3 miljarder kronor. De utgörs huvudsakligen av likvida medel. Dessa har klart ökal mer än behovet av kassa för de löpande transaktionerna inom den kommunala sektorn. Därtill kommer atl en betydande ökning skett av kommunernas ufiåning i olika former. Kommunerna har bl. a. kommit att ge betydande bidrag till expan­sionen även av den icke organiserade kreditmarknaden.

Ur kreditpolitisk synvinkel är det av slor vikl att ökningen av kommu­nernas finansiella tillgångar inte ytterligare bidrar till all försvåra kreditpo­litiken utan i stället kanaliseras i sådana former all den bidrar lill att lösa uppgiften att begränsa de störningar på kreditmarknaden som finansiering­en av statens budgetunderskott kan ge upphov till.

Det är av dessa skäl angeläget att den del av kommunernas fordringar som inte har ett nära samband med deras reguljära verksamhet överförs till all täcka statens upplåningsbehov. Detta kunde, som närmare visas i bifogade utredningsrapport, ske genom atl kommuner med en på visst sätt definierad överlikviditet ålades placera den på konto i riksbanken. Pä samma sätl som i dag gäller för försäkringsbolag skulle placeringspliklen i statsobligationer eller annan form av utlåning till slalen även utsträckas till kommunerna. Härigenom skulle ökningen av inlåningen i bankerna bli mindre. Underlaget för en kreditexpansion i bankerna skulle minska och riksbanken skulle inte i samma utsträckning behöva höja likviditetskvo­terna för att tvinga bankerna till köp av statspapper.

Överföringen av medel till riksbanken eller direkt till slaten bör främst ses som ett led i konsolideringen av den offenlliga sektorns kassahållning och totala upplåning. Syftet med placeringsregleringen är att ändra kom­munernas finansiella förvaltning sä att den bidrar till alt effekfivisera kreditpolifiken. Placeringsreglering innebär inte att kommunema avhändes medel utan endast att medlen placeras på ett ur del allmännas synpunkt

 

Prop. 1980/81:150                                                                 12

bättre säll. Kommunerna förutsätts erhålla ränta pä i riksbanken placerade medel motsvarande den som gäller för placering i skattkammarväxlar (räntan är där för närvarande 16,8 %) och i statsobligationer för längre bindningstider. Placeringarna hos riksbanken är dessutom endast tempo­rära för den enskilda kommunen. När en kommuns totala finansiella till­gängar sjunkit ner till den förutbestämda nivån, upphör kravet på alt medel skall hållas placerade i riksbanken.

Riksbanksfullmäktige hemställer atl regeringen låter närmare ulreda möjligheterna att i den kredilpolitiska lagstiftningen införa placeringsregler för kommunerna.'

Stockholm som ovan

Å Fullmäktiges vägnar:

Torsten Bengtsson

T. af Jochnick

' Två ledamöter, Wärnberg och Sträng, reserverade sig mol fullmäktiges beslut atl hos regeringen hemställa om ulredning om placeringsplikt för kommuner och lands­ting och anförde, aU de ej ansäg anledning föreligga vare sig att utreda eller införa placeringsplikt i här nämnda fall.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.3                                          13

3   Sammanställning av remissyttrandena

Yttranden har avgivits a\ fullmäktige i riksgäldskontoret, riksskattever­ket, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms kom­mun, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Jämtlands län. Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Post- och Kre­ditbanken, PK-banken samt postverket.

3.1 Förslaget om ändrade betalningsrutiner mellan staten och kommunerna

Samtliga remissinstanser ställer sig positiva till förslaget. Riksgäldskon­toret, landstingsförbundet, pastoratsförbundet, kommunförbundet och länsstyrelsen i Stockholms län — Stockholms kommun har dock invänd­ningar mot att den föreslagna åtgärden medför ett räntebortfall för kommu­nerna.

Riksgäldskontoret, Stockholms kommun och länsstyrelsen i Jämtlands län diskuterar ett nettoredovisningssystem beträffande alla transakfioner mellan staten och kommunerna. Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att de ekonomiska effekterna av ändringen först utreds. PK-banken av­styrker utbetalningar varje månad. Riksskatteverket, länsstyrelserna i Jämtlands, Göteborgs och Bohus samt Stockholms län, bankföreningen, föreningsbankernas förbund, PK-banken och postverket har framlagt vissa synpunkter om senast möjliga tid och lämpligaste sätt för betalningarna.

3.1.1 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Fullmäktige tillstyrker detta förslag till ändring i systemet för de statliga betalningarna till kommunerna. Kommunernas likviditet torde kunna delas upp i tre delar: Transaktionskassor o. d., en mer permanent överlikviditet och en temporär överlikviditet direkt orsakad av betalningsperiodiciteten. Förslaget om ändrade former för betalningsmfinerna, vilket alltså fullmäk­tige tillstyrker, eliminerar den temporära överlikviditeten. Ändrade former för betalningarna torde också till en del kunna minska den mer permanenta överlikviditeten då kommunerna i ett reformerat system inte skulle behöva ha så stora likviditetsbuffertar som i dag. Ett genomförande av förslaget om ändrade betalningsmtiner skulle alltså väsentligt minska problemen för kredit- och statsskuldpolitiken. En ändring av systemet bör dock göras på sådant sätt att kommunerna inte åsamkas några ökade kostander jämfört med nuvarande betalningssystem.

I detta sammanhang vill fullmäktige föreslå att regeringen utreder möj­ligheterna att ytterligare reformera betalningstrafiken mellan staten och kommunerna i syfte att minimera de kortfristiga likviditetssvängningarna.

 

Prop. 1980/81:150                                                                 14

De tidigare diskuterade betalningarna skulle också kunna samordnas med andra stora betalningar såsom mervärdeskatt och alla statsbidrag. Ur de kommunala budgetarna torde man kunna få fram nellobetalningsslröm-marna från staten till kommunerna. Man borde då kunna ha ett system med en nettobetalning per månad från staten till varje kommun. Avstämning och eventuell räntekompensation skulle kunna ske med längre mellanmm, t.ex. årsvis.

Mot beslutet reserverade sig ordföranden E. Adamsson samt ledamö­terna V. Kristenson och P. Jansson, som anförde att det föreslagna nya systemet för utbetalning av kommunernas medel starkt kunde ifrågasättas, eftersom det skulle medföra ränteförluster för kommunerna.

3.1.2 Riksskatteverket (RSV)

RSV har begränsat sitt yttrande till tekniska frågor om utbetalning av skattemedel till kommuner.

Enligt gällande regler utbetalas skattemedel fill kommuner den 8 varje udda månad med början i januari. Kommunens fordran vid årsskiftet kan inte fastställas till utbetalningstillfället den 8 januari och därför utbetalas samma belopp som utbetalats den 8 november föregående är. Justering sker sedan vid utbetalningstillfällel den 8 mars.

RSV har inte något att erinra mol att utbetalningen sker den 18 varje månad. Vid uträkning av kommunens fordran vid årsskiftet skall länssty­relsen beakta en mängd beslul, bl. a. alla beslut rörande ändrad taxering till kommunalskatt av länsrätt, kammarrätt och regeringsrätten, som beslutats före årsskiftet. Kommunens fordran kan därför inte vara uträknad den 18 januari och knappast heller den 18 februari. Utbetalning vid dessa tillfällen bör därför ske med samma belopp som utbetalats den 18 december. Vid de nya reglemas ikraftträdande bör vid vartdera utbetalningstillfällel den 18 januari och 18 febmari utbetalas hälften av det belopp som utbetalats den 8 november. Justering får ske den 18 mars.

Omläggning till de nya utbetalningsmtinerna kräver vissa förberedelser. Om de nya reglerna skall gälla from år 1982 bör beslut fattas av 1980/81 års riksmöte.

3.1.3 Riksrevisionsverket (RRV)

De föreslagna förändringarna i gällande regler för betalningen mellan stat och kommun borde leda lill en utjämning av de icke önskvärda likvidi­tetsfluktuationerna. Av denna anledning tillstyrker RRV en ändring av gällande relger i det statliga betalningssystemet efter de linjer som angivits i skrivelsen.

RRV fömtsätter att statens transaktioner med andra sektorer än den kommunala på samma gång blir föremål för en översyn.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.3                                              15

3.1.4    Länsstyrelsen i Stockholms län

De stora fluktuationer som uppstår i kommunernas likviditet p. g. a. den bristande samordningen av betalningarna mellan staten och kommunerna är otvivelaktigt ett starkt störande inslag pä kreditmarknaden. Även för kommunerna kan det, som framgår av yttrandet från Slockholms kommun, innebära fördelar från handläggningssynpunkt om betalningstidpunklerna samordnas. Länsstyrelsen tillstyrker därför i princip en sådan samordning. Det bör dock observeras att utbetalning inte kan ske senare än den 10 varje månad om de utbetalda medlen skall vara tillgängliga för kommunernas inbetalningar av källskatter och arbetsgivaravgifter.

Det måste vidare understrykas att en förändring av statens utbetalningar av kommunalskattemedel som innebär en senareläggning i förhällande till nu gällande tidpunkter medför minskade ränteintäkter för kommunerna. Enligt den ena av de två varianter som skisseras i skrivelsen från riks­banksfullmäktige (utbetalning den 18 i varje månad) skulle bortfallet av ränteintäkter för Stockholms kommun komma att uppgå till ca 40 milj. kr. på årsbasis. För Stockholms läns landsting har motsvarande räntebortfall beräknats till 112 milj. kr. För att helt kompensera elt sådanl bortfall skulle landstingsskatten behöva höjas med ca 20 öre.

En förändring av tidpunkterna för utbetalning av kommunalskattemedel till kommunerna bör därför inte göras innan de korrimunalekonomiska konsekvensema av den föreslagna ändringen har utretts. I yttrandet från Stockholms kommun redovisas några alternativa former för samordning av betalningarna mellan stat och kommun, vilka inte medför ell räntebortfall för kommunerna. Enligt länsstyrelsens mening bör även sådana former för samordning av betalningarna prövas. Av administrativa skäl bör utbetal­ningsdagen vara densamma i udda och jämna månader.

Länsstyrelsen förordar således att frågan om en samordning av betal­ningarna mellan stat och kommun utreds vidare, speciellt med hänsyn till de kommunalekonomiska konsekvenserna. Utredingen bör syfta till att finna ett system för utjämning av de kortsiktiga fluktuationerna i kommu­nemas likviditet som är administrativt enkelt och som inte medför en oacceptabel belastning på kommunernas ekonomi.

3.1.5    Stockholms kommun

Det framlagda förslaget om samordning av betalningsströmmarna skulle i den redovisade utformningen innebära en ränteförlust för Stockholms kommun om cirka 40 Mkr. per år, för samtliga kommuner cirka 500 Mkr. per år. Förslaget är därför oacceptabelt. Däremot är kommunen i princip inte motståndare till att bättre utnyttja möjligheter till samordning med de förbehåll som närmare redovisats i kammarkonlorets tjänsleutlätande. En sädan samordning skulle då även omfatta mervärdeskatt, energiskatt och samtliga statsbidrag och innebära ränteneulralilel mellan stal och kom-

 

Prop. 1980/81:150                                                                 16

I det åberopade tjänsteutlåtandet från kommunens kammarkontor an­förs bl.a. följande.

Det måste vara ett villkor att en övergång till det skisserade systemet med samordnade betalningar görs på ett sådant sätt att ränteförluster för kommunen inte uppkommer. Om systemet exempelvis införs så atl kom­munen i en udda månad i stället för att erhålla sedvanligt skattebelopp den 10:e erhåller hälften av detta belopp minus källskalteavgifter den 18:e för att nästkommande månad den 18:e erhålla resterande skallebelopp minus arbetsgivaravgifter, innebär detta en ränteförlust för kommunen på ca 40 Mkr på årsbasis eller för samtliga kommuner ca 500 Mkr. Denna förlust undviks om systemet införs en jämn månad genom att kommunen med avdrag för arbetsgivaravgifter den 24:e erhåller hälften av det skattebelopp som eljest skulle utbetalls den 8:e nästkommande månad. Ett införande per den 24:e en jämn månad skulle också ha den fördelen att samordning nås med utbetalning av kommunens löner med ytterligare likviditetsut­jämningseffekt som följd.

Det må i sammanhanget noteras att statens utbetalning av kommunal­skatt den 8:e varje udda månad görs över postgirot med den följd att medlen i princip är tillgängliga försl tvä dagar senare, vilkel innebär en ränteförlust för kommunen på ca 3 Mkr. per år.

Kammarkontoret vill ifrågasätta om inte målet bör sättas högre än vad som nu skett och i stället syfta till en mer heltäckande ränteneutral samord­ning av betalningar staten-kommunerna. En sådan samordning kan då inkludera även mervärdeskatt, energiskatt och samtliga statsbidrag. Den totala nettobetalningsslrömmen till kommunen kan relativt enkelt fås ur kommunens budget och om detta nettobelopp utbetalas den 24:e varje månad, med avstämning inklusive beräkning av ev. räntekompensation en gång per år, uppkommer ell minimum av likviditetssvängningar hos kom­munsektorn. Ränteneutraliteten bör då innebära, vad gäller statsbidragen, att dessa utbetalas successivt i takt med att kostnaderna uppkommer för den verksamhet som bidragen är avsedda att stödja. Vad som här anförs om kravet på ränteneutralitet framstår som ett självklart minimikrav med hänsyn till den iväärseftersläpning som redan i dag finns inbyggd i syste­met för utbetalning av kommunalskallemedlen med ränteförluster för Stockholms del av storleksordningen en miljard kronor per år.

Från kommunstyrelsens yttrande var sex ledamöter skiljaktiga och till­styrkte en samordning av betalningsflödena mellan staten och kommuner­na under förutsättning atl detta inte leder till ränteförluster för kommuner­na.

3.1.6 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen har inte något alt erinra mot att utbetalningarna sker den 18 i varje månad. Det må dock framhållas, alt de utbetalningar länsstyrel­sen kan göra i januari och februari knappast kan vara annat än preliminära

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.3                                  17

utbetalningar. Länsstyrelsen skall nämligen vid uträknandet av kommu­nernas fordran vid årsskiftet beakta alla beslut om ändrad taxering lill kommunalskatt som fattats av länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt före årsskiftet. Justering av de preliminära utbetalningarna kan lämpligen ske vid marsutbetalningen.

Länsstyrelsen fömtsätter, att det föreslagna utbelalningssystemet inte påverkar det nuvarande uppbördssystemet för källskatter.

3.1.7 Länsstyrelsen i Jämtlands län

Förslaget om att ändra utbetalningstidpunkterna av kommunalskalleme­del m.m. till den 18 i utbetalningsmånaderna synes för länsstyrelsens del inte innebära några nackdelar utan tillstyrks.

Eftersom det dessutom dels fär anses rimligt med en jämnare förskotts-givning till kommunerna och dels synes vara till fördel för staten ur likviditetssynpunkt, kan även förslaget om utbetalning av kommunalskat­temedel månadsvis tillstyrkas. Därvid fömtsätts att preliminära belopp utbetalas i januari och febmari och att - liksom hittills - justering sker vid utbetalningsfillfället i mars efter det att underlag för redovisningsräkning­arna föreligger och dessa kunnat upprättas. En tidigareläggning av redovis­ningsräkningarna till febmari månad synes med nuvarande rutiner för beräkning av skatteunderlag, skatteutjämningsbidrag etc. inle möjlig. I detta sammanhang måste också beaktas den eventuellt förestående för­längningen av taxeringsperioden med en månad (t. o. m. november må­nad). Ytterligare en fråga som kan övervägas i detta sammanhang är om fördelar skulle vinnas med och om någon form av "kvittning" skulle vara lämplig och praktiskt genomförbar mellan kommunernas inbetalning av källskattemedel m. m. och länsstyrelsernas utbetalning till kommunerna av kommunalskattemedel. Länsstyrelsen anser det tveksamt om fördelar skulle stå att vinna med en dylik kombination av i och för sig skilda handläggningsrutiner. En sådan "nettoredovisning" fömtsätter ändå "bmttoredovisning" i länsstyrelsens bokföring och uppbördsbokföringen. Vidare skulle det formellt krävas att kommunerna skulle lämna sina upp­bördsdeklarationer vid ett tidigare datum än det för andra arbetsgivare gällande, den 18:e i uppbördsmånaden. I annat fall skulle ett korrekt käll-skattebelopp inte hinna beaktas. Rent principiellt synes ett kvittningsförfa-rande inte lämpligt.

I anslutning till ovanstående vill länsstyrelsen till sist ifrågasätta om utbetalningar av kommunalskattemedel m.m. även i fortsättningen skall ske via postgirokonto. Kunde en rutin införas med automatiska överföring­ar till ett kommunens konto i riksbanken, skulle vissa arbetsmoment kunna försvinna från länsstyrelsen. Eventuellt kunde hela utbetalningsförfaran­det överflyttas från länsstyrelsen till riksbanken, innebärande att länssty­relsen svarar enbart för upprättandet av underlag (redovisningsräkningar).

2   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

 

Prop. 1980/81:150                                                   18

3.1.8   Svenska kommunförbundel

Riksbankens förslag om ändrade utbetalningstider för kommunalskatte­medlen motiveras med att de nuvarande utbetalningsrutinerna åstadkom­mer kraftiga likviditetsfluktuationer på penningmarknaden. Riksbankens möjligheter att med någon precision påverka bankerna i stabiliserings- och valulapolitiskt syfte försvåras härigenom. Styrelsen ser det som angeläget att kommunerna bidrar till alt finna lösningar pä ovan angivna problem. Ett oeftergivligt krav är dock att kommunerna inte drabbas av ytteriigare eftersläpning vid utbetalning av kommunalskallemedlen med därtill höran­de ränteförluster.

Om de ändrade utbetalningsreglerna skulle tillämpas på så sätl att de nuvarande utbetalningarna den 8 i varannan månad skulle flyttas fill den 18 i samma månad medför det ränteförluster för kommunerna om ca 250 Mkr. per år. Delas dessutom utbetalningarna upp på två tillfällen, varvid den ena utbetalningen sker med en månads fördröjning, ökar ränteförlusterna yt­terligare och skulle uppgå till ca 600 Mkr. per är. Inräknas även lands­tingens skattemedel stiger ränteförlusterna til! ca 1 miljard kronor per är. Styrelsen fömtsätter att andra utbetalningstillfällen väljes så att kommu­nerna inte åsamkas ränteförluster. Styrelsen förutsäller också att eventu­ellt ändrade utbelalningstidpunkter fastställs så att utbetalda medel kan användas för inbetalning samma månad av källskatter respektive arbetsgi­varavgifter.

3.1.9   Landstingsförbundet

Förslagen från Riksbanksfullmäktige kommer en kort tid efler del alt överläggningar genomförts mellan regeringen, landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundel om förulsältningarna för kommunernas eko­nomi 1982. Landstingsförbundet har tidigare deklarerat att landstingen är beredda att medverka i ett samlat åtgärdspaket för all få Sveriges ekonomi i balans igen. Som ett inslag i ett sådant program skulle i och för sig även åtgärder av den lyp som riksbanken föreslår kunnat diskuteras. Nu har emellertid regeringen i proposition 1980/81:116 om kommunalekonomiska frågor inför år 1982 föreslagit en höjning av det kommunala gmndavdraget och en minskning av det kommunala skatteunderlaget från juridiska perso­ner, trots kommunförbundens avstyrkande.

Landstingsförbundet reagerar mot den brist på planering som tycks känneteckna statsmakternas handlande. Landstingen måste nu få arbetsro. De måste få planera sin verksamhet utan ständiga ändringar i de ekonomis­ka fömtsättningarna. Resultatet blir annars dyrbara provisorier, investe­ringar som inte kan utnyttjas osv.

Kommunskattemedlen utbetalas redan i dag med en betydande efter­släpning, eftersom de förskott som lämnas normalt utgår från ett lägre skatteunderlag än det som används vid uträkning av den slutliga skatten. Den föreslagna förändringen skulle kunna ge en ytterligare eftersläpning

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.3                                              19

med åtföljande ränteförluster för landsting och primärkommuner. En över­gång till utbetalning av kommunskattemedel månadsvis den 18 i månaden kan för landstingen medföra ränteförluster i storleksordningen 450 mil­joner kronor, vilket molsvarar cirka 18 öre per skattekrona.

Om staten för all minska likviditetsfluktuationerna på penningmarkna­den anser det angeläget att genomföra den ändring av betalningsrutinerna som föreslås måste landstingen erhålla full kompensation för ränteförlus­terna.

3.1.10          Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
Förbundsstyrelsen konstaterar alt förslaget om ändrade rufiner för be-

talningama mellan staten och kommunerna kommer att innebära ränteför­luster för hela den kommunala sektorn, således även för de kyrkliga kommunerna. Dessa drabbas hårt av de av riksdagen redan beslutade och de av regeringen föreslagna besparingsåtgärderna. Ränteförlusterna blir ca 20-25 milj kr, vilket motsvarar ca 1 öres utdebitering per skattekrona. De kyrkliga kommunerna kan efter denna ränteförlust, vilken i tiden samman­faller med regeringens besparingsåtgärder, knappast undvika atl behöva kompensera sig exempelvis genom utdebiteringshöjningar. Förslag som innebär ytterligare nedskärningar pä inläklssidan måste därför avstyrkas. Endast under förutsätlning av att uppkomna ränteförluster tillfullo kom­penseras kan styrelsen för sin del acceptera förslaget.

Förbundsstyrelsen vill också hänvisa till de negativa konsekvenser för­slagets genomförande skulle få för de lokala bankkontoren. Relationerna mellan de kyrkliga kommunema och bankerna skulle kunna påverkas till det sämre, vilket bl. a. skulle försvåra möjligheterna att ta upp lån.

3.1.11  Svenska bankföreningen

Bankföreningen vill inte motsätta sig att betalningarna mellan staten och kommunema anpassas bättre tidsmässigt, sä att likviditelssvängarna mins­kar. Eftersom en sådan ändring skulle medföra ett minskat penninginflöde i bankerna, fömtsätter bankföreningen att riksbanken sänker kassakraven i motsvarande grad. I annat fall tvingas bankerna skaffa ersättning för kommunmedlen genom medel från annat håll, exempelvis genom upplå­ning i riksbanken till straffränta.

Härigenom skulle bankernas redan nu hårt pressade lönsamhet ytterliga­re försämras. Bankföreningen anser således att en ändring av betalningsru­tinerna måste beaktas av riksbanken vid dess utformning av de kreditpoli­tiska åtgärderna gentemot bankerna.

När det gäller den offentliga sektorns kassatransaklioner föreslår bank­föreningen att ytterligare en förändring av rufinerna genomförs. För närva­rande sker sådana betalningar enbart via postgirot. Bankföreningen anser att den offentliga sektorns effektivitet skulle förbättras om för sådana betalningar även bankgirot kunde användas. Även allmänna konkurrens-

 

Prop. 1980/81:150                                                                 20

skäl talar härför. Bankföreningen hemställer därför atl regeringen snarast vidtar åtgärder som möjliggör en sådan ändring.

3.1.12  Svenska sparbanksföreningen

De nuvarande kraftiga likviditetsfluktuationerna på kreditmarknaden orsakade av gällande betalningsmtiner mellan staten och kommunerna utgör ett störande inslag för likviditetsplaneringen hos banker, företag och kommuner samt givetvis också för riksbankens likviditelsstyrning. Spar­banksföreningen har ingen erinran mol riksbanksfullmäktiges förslag att ändra systemet efter de riktlinjer som anges i skrivelsen. Föreningen fömtsätter emellertid att en omläggning inte medför påtagligt negativa konsekvenser för kommunernas ekonomi. Om en ekonomisk åtstramning anses nödvändig bör den i stället ske via finanspolitiska åtgärder av det slag som regeringen nyligen redovisat i sin proposition 80/81:116.

3.1.13  Sveriges föreningsbankers förbund

Riksbanken har pekat på de problem som uppkommer på grund av den bristande koordinationen av betalningsströmmarna mellan staten och kom­munema, särskilt de kraftiga likviditetssvängningarna inom banksystemet. De föreslagna åtgärderna som syftar till att ge en bättre likviditelsutjäm-ning tillstyrks av förbundet. Detta gäller även månadsvis statlig utbetalning av kommunalskattemedel. I detta sammanhang vill förbundet erinra om vad bankorganisationerna vid många tillfällen tagil upp, nämligen att pos­ten inte skall ha monopol på utbetalningar av slalliga medel utan alt sådana även skall kunna ske över bankgirot.

3.1.14  Post- och kreditbanken, PK-banken

Det nuvarande betalningssystemet med olika tidpunkter för in- och utbetalningar mellan staten och kommuner innebär kraftiga fluktuationer i kommunernas likviditet. Såsom framhålls i riksbankens skrivelse har des­sa betalningsströmmar ökat kraftigt under senare år i takt med den kom­munala expansionen. Denna bristfälliga anpassning av in- och utgående betalningar återverkar även på andra delar av ekonomin och förstärker kraftigt likviditetsfluktuationerna på penningmarknaden. PKbanken vill därför inte motsätta sig att tidpunkterna för utbetalningarna av kommun­skattemedel ändras. Det bör dock vara tillräckligt att de ändras till att sammanfalla med tidpunkterna för inbetalning av källskatl, eftersom den totala källskatteuppbörden beloppsmässigt överstiger kommunskallemed-len. Därmed skulle den väsentliga effekten på penningmarknaden vara neutraliserad. Kommunskattemedlen utgör kommunernas andel av käll­skatteuppbörden och det är därför också rimligt att de erhåller denna andel samtidigt som medlen inflyter lill staten.

PKbanken fömtsätter alt en ändring av betalningsmtinerna beaktas av riksbanken vid dess utformning av de kreditpolifiska åtgärderna gentemot

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.3                                   21

bankerna och att hänsyn tas till att ändringen har olika effekter för olika banker.

3.1.15 Postverket

Postverket anser att de kreditmässiga fördelarna av en samordning av utbetalningarna av kommunalskatten med uppbörd av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter är väsentliga för statsverket.

Riksbanksfullmäktiges förslag om samordning tolkas av postverket så att utbetalningen av kommunalskattemedlen skall läggas så att de samman­faller med inbetalningen till statsverket av preliminär skatt och arbetsgi­varavgift från kommunema och övriga arbetsgivare dvs. den 18 i varje månad.

De medel som berörs passerar i nuläget postgirot i mycket stor utsträck­ning. Denna omständighet samt att postgirot också har ett ansvar för del statliga betalningssystemet gör att postverket anser sig ha mycket goda fömtsättningar att utveckla ett system som väl tillgodoser Riksbanksfull­mäktiges intentioner beträffande samordning av betalningsströmmarna. Samtidigt kan de olika intressenternas - kommuner, länsstyrelser, statliga myndigheter etc. - krav på effektiva redovisningsmtiner tillgodoses inom ramen för redan befintliga system sä att minsta möjliga störningar uppstår.

3.2 Förslaget om placeringsplikt för kommuner

Samtliga remissinstanser avstyrker förslaget. Riksgäldskontoret föror­dar överläggningar mellan regeringen, riksbanken, riksgäldskontoret och kommunerna för att undersöka möjligheterna till ökade frivilliga kommu­nala placeringar i statspapper, innan en lagsfiftning övervägs. Enligt två reservanter kan dock en lagreglering överhuvudtaget inte accepteras. Även pastoratsförbundet, länsstyrelsen i Stockholms län, bankföreningen, föreningsbankernas förbund och PK-banken uttalar sig för aU frivilliga kommunala placeringar i statspapper bör gynnas.

3.2.1 Fullmäktige i riksgäldskonloret

Anledningen till att behov uppkommit av att reglera statens upplåning är att den långa statsobligationsräntan under årens lopp inte varit marknads­mässig utan till och med under långa tider givit negativ realränta före skatt. Ett sådant förhållande skulle helt naturligt ha lett till att kapitalel sökt sig till placeringar med bättre avkastning än statsobligationer om inte regle­ringarna funnits. Mot denna bakgmnd måste man förstå att den slalliga upplåningen inte heller har kunnat attrahera andra potentiella placerare pä obligationsmarknaden i den utsträckning som eftersträvats enligt de senas­te årens finansplaner.

Denna marknadssituation har resulterat i en strävan från placerarnas sida att binda sitt kapital pä kortare löptider. Deras strävan har ytterligare 3    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga IJ

 

Prop. 1980/81:150                                                   22

förstärkts av att den korta penningmarknadsräntan fill följd av dess bero­ende av det internationella ränteläget normalt ligger på en marknadsmässig nivå. Detta i och för sig naturliga beteende från placeramas sida har också lett till att statsskulden under senare år blivit alltmer kortfristig till sin karaktär.

En annan och mer naturlig anledning fill en förkortning av den genom­snittliga löptiden på statsskulden är att de senaste årens stora budgetun­derskott i första hand medfört en likvidisering av den korta penningmark­naden. Detta har främst visat sig i en kraftig ökning av bankernas storinlå­ning dvs. specialinlåning och inlåning mol bankcertifikal. Som en följd härav har riksbanken tvingats ställa upp allt högre likviditetskvotskrav gentemot bankerna för att tillgodose främst statsupplåningen. Då banker­nas storinlåning i realiteten inte kan anses vara fidsmässigl bunden finns det en naturlig motvilja hos bankerna mot att placera denna storinlåning i medel- eller långfrisfiga statsobligationer. Denna motvilja accentueras gi­vetvis än mer av att den marknadsmässiga inlåningsräntan måste ställas mot en under långa tider icke marknadsmässig placeringsränta.

Mot denna bakgrund torde även bankerna särskilt i dagens läge vara mycket intresserade av att statsupplåningen i större utsträckning än hittills sker direkt på marknaden. Det skulle lämpligen kunna ske genom att bankema avstår från en del av sin kostnadskrävande storinlåning och därigenom lämnar utrymme för staten att främst via skattkammarväxel-instmmentet låna upp motsvarande belopp direkt pä marknaden. En förut­sättning för en dylik marknadsfinansiering är dock att likviditetskvotskra­ven sänks för bankerna.

Kommunernas likviditet är just sådana pengar som i myckel stor ut­sträckning blir specialinläning och bankcertifikal. Även om en reformering av betalningsströmmarna mellan staten och kommunerna starkt kan mins­ka kommunernas överlikviditet har fullmäktige den uppfattningen att det av samhällsekonomiska skäl vore starkt mofiverat att kommunerna och andra stora kapitalplacerare i större utsträckning placerade sina likvida medel i statspapper eller andra prioriterade tillgångar. Fullmäktige anser dock att det vore önskvärt om en sådan utveckling kunde komma till stånd på annat sätt än genom lagstiftad reglering. Då det, enligt fullmäktiges mening, är angeläget att söka lösa de finans-, kredit- och statsskuldpoli­tiska problemen genom marknadsanpassade lösningar snarare än genom ytteriigare regleringar, borde del finnas förutsättningar att genom en kom­bination av åtgärder från riksgäldskontorets sida och rekommendationer från regeringens och riksbankens sida uppnå en väsenfiigt större statsupp­låning direkt från kommunerna. En sådan omplacering av kommunernas likviditet lill statspapper skulle tillgodose statens önskan om en direkt finansiering på marknaden liksom bankernas önskan alt minska sin dyra specialinlåning. En sådan lösning borde också medföra så litet byråkrati och merarbete som möjligt för de penningvärdande myndigheterna och särskilt för de ca 300 berörda kommunerna.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.3                                  23

Fullmäktige förordar därför att någon form av frivillig överenskommelse prövas innan man överväger införande av regleringar. Fullmäktige anser att det numera finns starkt förbättrade förutsättningar för etl stort kommu­nalt placeringsintresse i statspapper. Den effektiva räntan på skattkam­marväxlar har t.ex. nyligen höjts till 16,8 procent. Detta har redan lett till en starkt ökad försäljning fill placerare utanför bankerna. Kommunema har då rimligen ingenting emot att placera sin likviditet i statspapper så länge man får en marknadsmässig avkastning.

Riksgäldskontoret har ambitionen att fortlöpande anpassa statens låne­former till lägets krav. Kontoret kan därför snabbt utforma obligationer, statsskuldsförbindelser, skattkammarväxlar eller andra instrument för att tillfredsställa kommunernas krav pä såväl rimlig likviditet som marknads­mässig avkastning. Fullmäktige föreslår därför att överläggningar äger mm mellan regeringen, riksbanken och riksgäldskonloret och företrädare för kommunerna för att klarlägga möjligheterna och formerna för en mark­nadslösning. Det är angeläget att dessa förhandlingar kommer till stånd omedelbart för att utröna om frivilliglinjen är framkomlig samt bedrivas med största skyndsamhet.

Först om det visar sig att en marknadsmässig lösning inte är möjlig att införa eller inte visar sig fungera i praktiken bör en lagstiftning övervägas. Därvid bör man i första hand pröva ett förbud för kommunerna all placera likvida medel på den s. k. grå kreditmarknaden. Fullmäktige förutsätter att man då även prövar om placering av kommunernas överlikviditet skall ske genom ett system med insättningar på särskilda konton och huruvida dessa konton skall inrättas i riksbanken som etl led i bankens kreditmarknads-reglerande verksamhet eller i riksgäldskontoret som ett led i statens upplå­ning.

Mot beslutet reserverade sig ordföranden i fullmäktige E Adamsson samt ledamöterna V Kristenson ocb P Jansson. Reservanterna anförde all de med hänsyn till den kommunala självstyrelsen inte kunde acceptera några lagreglerade inskränkningar i kommunernas rätt alt förvalla sina medel.

3.2.2 Länsstyrelsen i Stockholms län

Frågan om placeringsplikt för kommunerna har flera aspekter. Frän kreditpolitisk synpunkt är det uppenbarligen, vid rådande underskott i statsbudgeten, angeläget alt den del av kommunernas likvida medel som inte behövs för den löpande verksamheten kan bidra till finansieringen av budgetunderskottet. Att, som nu sker, dessa pengar istället placeras i banksystemet (och till en mindre del pä den oorganiserade kreditmarkna­den) försämrar riksbankens möjligheter alt bedriva en effektiv kreditpoli­tik. Även för bankerna torde den nuvarande situationen med hög inlåning till rörlig ränta och en, genom de härav framtvingade kreditrestriktionerna, stor utlåning fill bunden ränta (statspapper) innebära problem.

 

Prop. 1980/81:150                                                   24

Av ovan redovisade skäl ser länsstyrelsen positivt på en utveckling där kommunernas överlikviditet i större utsträckning än vad som f. n. är fallet placeras i statspapper eller på konto i riksbanken. Länsstyrelsen vill dock samtidigt peka på en rad svagheter i det system som skisseras i riks­bankens preliminära utredning i frågan.

F'örst skall noteras att. enligt samstämmiga bedömningar från kommu­nalt håll, den nuvarande höga likviditeten hos primär- och landstingskom­munerna sannolikt kommer alt minska påtagligt under de närmaste åren. Det kan därför finnas anledning att, innan elt omfattande administrativt system skapas för kommunernas placeringar, överväga humvida den nu­varande överlikviditeten är ett relativt fillfälligt fenomen. Några konkreta uppskattningar redovisas inte på denna punkt i den utredning som bifogats skrivelsen från riksbanksfullmäktige.

Nackdelarna med det föreslagna systemet är bla följande:

a)   Många kommuner har f. n. sina likvida medel placerade i banksyste­
met under villkor som innebär att kommunerna garanteras en kreditmöj­
lighet mot att pengarna är placerade på banken ifråga. Dessutom finns ofta
ett lokalt eller regionalt inslag i kommunernas placeringspolitik. Kom­
munen är sålunda ofta en viktig kund i den lokala banken.

Om kommunerna plötsligt skulle tvingas placera en stor del av sina likvida medel i riksbanken skulle detta i många fall riva upp den ekonomis­ka planeringen i kommunen och i flera fall även drabba den lokala banken på ell ogynnsamt sätt.

b)   Det föreslagna systemet kommer att innebära ett icke oväsentligt administrativt merarbete för kommunerna, som skulle åläggas atl på etl enhetligt säll varannan månad till riksbanken redovisa sin likvidiletssilua-tion. Eftersom kommunerna f. n. inte är ålagda elt enhetligt redovisnings-syslem kan det för vissa kommuner innebära ett belydande arbele att räkna fram och redovisa de önskade uppgifterna. Även pä central nivå torde administrationen av systemet kräva en del resurser - inle minst om dispenshanteringen blir av väsenllig omfattning, vilket inte kan uleslulas.

c)   Det förefaller inte osannolikt all villkoren vid placering på konto i riksbanken enligt den skisserade modellen i många fall kan bli mindre förmånliga än vid alternativa placeringar pä kreditmarknaden. F. n. ler sig visserligen räntenivån på skattkammarväxlar klart attraktiv i förhållande lill exempelvis bankernas specialinlåningsränla. Sett över en längre tidspe­riod är det inte självklart att denna relation mellan skaltkammarväxelrän-tan och räntan vid alternativa placeringar alltid blir bestående. Dessutom kan vissa frågetecken finnas om hur likvid en placering enligt riksbankens förslag kommer att vara.

Av ovannämnda skäl bedömer länsstyrelsen atl det finns anledning alt pröva om inte ett system baserat pä frivillighet och marknadsmässiga villkor beträffande ränta och likviditet för kommunala placeringar i riks­banken vore att föredra. Med nuvarande, gynnsamma ränterelationer skul-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.3                                  25

le kanske enbart en aktiv marknadsföring av ett sådant alternativ kunna intressera många kommuner att placera en del av sin likviditet på konto i riksbanken till skattkammarväxelränta. Länsstyrelsen avstyrker därför en utredning om placeringsplikt för kommunerna och förordar istället att en utredning företas i samverkan med kommunema och i syfte alt finna för dessa attrakfiva former för placering av likvida medel i riksbanken.

3.2.3 Stockholms kommun

Vad avser detta förslag finns flera starka invändningar som sammantaget leder till att förslaget bör avstyrkas.

Den första invändningen är att förslaget skulle innebära ökad byråkrati och krångel för kommunema. Det skulle också, såsom påpekas av kam­markontoret, innebära att kommunerna tvingas sätta in "en betydande resursinsats" i form av personal för att göra sammanställningar m. m. fill riksbanken. På samma sätt krävs resurser från riksbanken för att förklara systemet för kommunerna, tolka och sammanställa kommunernas rappor­ter.

De fördelar som förslaget eventuellt skulle innebära bedöms av kammar­kontoret icke stå i proportion till de nackdelar i form av ökad byräkrafi som systemet skulle innebära.

Den andra och viktigaste invändningen mot förslaget om placeringsplikt är att förslaget synes vara onödigt och utmanande gentemot kommunerna.

Under de senaste åren har regeringens ekonomiska politik i hög grad inriktats mot att begränsa den offentliga sektorns ekonomiska utrymme i allmänhet och kommunernas i synnerhet. Regeringen har i finansplan 1981 och budgetförslaget för 1981/1982 häftigt angripit kommunernas konsum­tion och utbyggnadsplaner. Regeringen har i olika sammanhang sökt be­skära kommunernas finansiella utrymme i samhällsekonomin.

I den s.k. besparingspropositionen (1980/81:20), vilken antogs av riks­dagen i december 1980, lade regeringen förslag som innebar minskade statsbidrag m.m. för kommunerna. I andra förslag har regeringen lagt på kommunema ökade kostnader samtidigt som transfereringarna minskat. De sammanlagda konsekvenserna av dessa åtgärder innebar för Slock­holms kommun ökade kostnader om drygt 100 Mkr motsvarande 40 öre i utdebitering.

Under febmari 1981 har regeringen aviserat nya förslag till åtgärder som innebär inkomstbortfall för kommunerna. För Stockholms kommun beräk­nas effekten av de föreslagna åtgärderna innebära etl inkomstbortfall för 1982 om cirka 180 Mkr motsvarande 60 öre i utdebitering.

På grund av de under åren kraftigt försämrade samhällsekonomiska förhållandena och den i det närmaste krisartade negativa utvecklingen för statsfinanserna har kommunernas ekonomiska villkor utsatts för en myc­ket hård press. Regeringens politik och åtgärder riktade mot kommunema

 

Prop. 1980/81:150                                                   26

har allvarligt försämrat de ekonomiska villkoren för de kommunala verk­samheterna.

Inte minst regeringens oförmåga att nedbringa inflationen och sanera statsfinanserna har fått som följd allt hårdare påfrestningar för de kommu­nala verksamheterna och dess finansiering.

Som en följd av regeringens oförmåga att åstadkomma sunda statsfi­nanser, har statens upplåningsbehov på den svenska och de ulländska kreditmarknaderna kraftigt ökat. Statsskulden är på väg att spränga 250-miljardersnivän och det statliga budgetunderskottet beräknas 1981/1982 uppgå till över 70 miljarder kronor.

Statens allt växande upplåningsbehov, för aU täcka de ständigt ökande budgetunderskotten, har bl.a. lett till att riksbanken framlagt allt mer skärpta kreditrestriktioner. Situationen i dag är sådan att cirka 80 % av låneutrymmet på den svenska kreditmarknaden reserverats för statens upplåning och bostadskrediter. Resterande andel skall räcka lill näringsli­vet, hushållen och kommunerna. 1 praktiken gäller lånestopp för kommu­nerna, bortsett från län för bostadsförsörjning.

Kommunerna har säledes dels utsatts för kostnadsövervällringar från staten, dels minskade inkomster genom statliga ätgärder, dels ock tvingats till omprövning av investeringsplaner på grund av riksbankens kreditres­triktioner. Ytterligare åtgärder från regeringen i syfte att begränsa kommu­nernas finansiella resurser har aviserats.

Det uppenbara förhällandel atl del i dagens ekonomiska situation främst är bland företag som överiikviditet finns har på intet säll påverkat riks­banksfullmäktiges förslag. Kommunernas likviditet är i allt väsentligt pla­cerad enligt bestämda regler medan förekomsten av en växande "grå" kreditmarknad förklaras av all företag många gånger vall att låna ut sina pengar på detta för dem mycket lönsamma sätl i stället för att använda dem fill produktiva investeringar. Det är märkligt atl denna förelagens överlik­viditet och dess placering inte alls kommer i fråga för statsmakternas åtgärder.

Att mot denna bakgmnd lägga förslag om tvångsplacering av kommuner­nas eventuella framtida överlikviditet ter sig utmanande. Kommunerna som har haft överlikviditet förväntas knappast "besväras" av det proble­met framdeles.

Kommunernas ekonomiska förutsättningar kan beräknas bli ytterst an­strängda framdeles, bl.a. som en följd av regeringens politik gentemot kommunerna.

Dessutom har den nya taxeringsorganisalionen fr. o. m. 1979 fortfarande allvarliga brister. Stockholms kommun har vid flera tillfällen påpekat det­ta. Den rådande ordningen innebär att kommunerna icke har något säkert underlag för bedömning av skatteintäkterna för kommande år vid tidpunk­ten för beslut om den kommunala budgeten. Detta ställer bl.a. som krav att kommunerna måste sträva efter atl ha en likviditetsnivå som är tillräck-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.3                                   27

ligt hög för att kunna möta eventuella besked om ändrade skatteintäkter i förhållande till de besked som vid olika tillfällen tidigare erhållits från riksskatteverket och länsstyrelsen.

Såsom kammarkontoret ocksä framhåller i sitt tjänsteutlålande, är de föreslagna villkoren för förräntning av tvångsplacerad överlikviditet så konkuiTcnskraftiga i förhållande fill andra placeringsformer, att andra åt­gärder än tvång och regleringar skulle kunna ge bättre effekt.

Från kommunstyrelsens yttrande var sex ledamöter skiljaktiga och av­styrkte förslaget om placeringsplikt för kommunerna.

3.2.4 Svenska kommunförbundet

Regeringen har helt nyligen haft överläggningar med Svenska kommun­förbundet och Landstingsförbundet om den kommunala ekonomin inför år 1982. Regeringens förslag vid dessa överläggningar innebär att 2,8 mil­jarder kronor skall dras in från kommuner och landsfing under 1982. Denna mycket kraftiga åtstramningsätgärd kommer att få slora konsekvenser för kommunemas både befintliga och planerade verksamhet. Styrelsen finner det därför mycket anmärkningsvärt atl nya förslag som berör kommuner­nas ekonomi aktualiseras så snart efter dessa överläggningar.

Statsmakterna har elt övergripande ansvar för den kredilpolitiska styr­ningen beträffande alla sektorer i samhället.

Riksbanksfullmäktiges hemställan om utredning angående placerings­plikt för kommunerna avstyrks emellertid bestämt av styrelsen. Något skäl kan inte anföras för att placeringsregler införs för kommunerna, varför en utredning framstår som helt onödig. Vidare kan principiella grunder an­föras mot en ytterligare reglering av kommunernas verksamhet. Styrelsen kan inte finna det rimligt att kommunema, som är demokratiskt styrda, skall utsättas för hårdare reglering än vad som gäller för andra sektorer i samhället utanför kreditmarknaden. Förslaget ligger heller inte i linje med de allmänna strävandena mot en minskad statlig detaljreglering av kommu­nernas verksamhet.

När det gäller det materiella innehållet i det mbricerade förslaget anförs att kommunema har större finansiella fillgångar än vad som behövs för den reguljära verksamheten. Kommunerna skulle därför åläggas att placera sin på visst sätt definierade överlikviditet pä ett konto i Riksbanken. Styrelsen kan inte acceptera detta teoretiska synsätt. De medel kommunerna förfo­gar över är till övervägande del uppbundna av redan fattade beslut. Med hänsyn härtill samt lill de ökade krav på likviditet som den kreditpolitiska åtstramningen gentemot kommunerna medför, måste enligt styrelsen den relafiva storleken av dagens likviditet anses i hög grad motiverad. Med slor sannolikhet kommer dessutom förslaget om ändrade utbetalningstid­punkter att, vid elt genomförande, göra det möjligt för kommunerna att begränsa den s. k. överlikviditeten. Den nivå riksbanken föreslår bör, med hänsyn till kommunens totala engagemang anses som helt otillräcklig.

 

Prop. 1980/81:150                                                                 28

Jämfört med 1977 års låga nivå har det under 1978 och 1979 skett en återhämtning av likvida medel. Detta förklaras främsl av kommunernas bokslutsöverskott nämnda år. Däremot förväntas kommunernas finan­siella fillgångar minska kraffigt under 1981. Enligl den särskilda arbets­gruppen om kommunernas ekonomi (KEA) beräknas det finansiella spa­randet i kommunerna under 1981 minska med 1,2-2,7 miljarder kronor.

Förbundskansliet har utfört vissa beräkningar i syfte att utröna effekter­na av det i utredningsrapporten redovisade systemet för beräkning av överlikviditet. Med utgångspunkt från den kommunala finansstatistiken för 1979 blir resultatet att ca 200 kommuner skulle ha haft en överlikviditet om sammanlagt ca 4 miljarder kronor under 1980. För 1981 kan beloppet beräknas minska till ca 2 miljarder kronor enbarl på grund av att kommu­nernas utgiftsnivå stigit med ca 15 % mellan 1979 och 1980. Eftersom utgiftsnivån under 1981 blir väsentligt högre än under 1980 kommer belop­pet att reduceras ytterligare inför 1982. Enligt styrelsens bedömning kom­mer därför den s. k. överlikviditeten för mänga kommuner att elimineras inom en mycket snar framtid. Det stora problemel i många kommuner kan i stället komma att bli brist pä likvida medel.

Elt införande av placeringsplikt skulle också medföra en inte oväsentlig ökning av det administrativa arbetet i kommunerna. Mot bakgrund av att det endast är ett mycket begränsat antal kommuner som framöver kan bedömas ha en s.k. överlikviditet kommer detta merarbete att uppfattas som onödigt och byråkratiskt i det stora flertalet kommuner.

I de fall där en kommun har byggt upp en mer varaktigt hög likviditet kommer detta i allmänhet den eller de lokala bankerna tillgodo. Kommu­nernas inlåning används pä della säll främst för atl lillgodose det akluella kreditbehovet på orten. Elt tvångsvis överförande av dessa medel till Riksbanken skulle äventyra möjligheterna att slödja och ulveckla närings­livet inom regionen. Förslaget skulle därför enligt styrelsens mening i vissa fall kunna motverka de regionalpolitiska målsättningarna.

3.2.5 Landstingsförbundet

Den föreslagna placeringsplikten i Riksbanken skulle innebära ytterliga­re en inskränkning i den allt mer omgärdade kommunala självbestämman­derätten. Landsting och primärkommuner skulle inle längre förfoga fritt över sina finansiella tillgångar. Därmed öppnas portarna för ytterligare finansiella restriktioner.

Den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA), som består av företrädare för budget-, ekonomi- och kommundepartementen samt Svenska Kommunförbundel och landstingsförbundet har studerat utvecklingen av landstingens och primärkommunernas likviditet. Studien visar att likviditeten kommer att försämras väsentligl under de närmasle åren. En placeringsplikt skulle därför endast övergångsvis få de effekler

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.3                                             29

Riksbanken beskriver. Detta talar enligt landstingsförbundets uppfattning för att ett genomförande av placeringsplikt inte är meningsfullt.

Riksbankens beskrivning av landstings och primärkommuners likvidi­tetsplanering kan ge en missvisande bild av de principer som ligger till grund för den kommunala sektorns hantering av sin ekonomi. Placeringar i specialinlåning är på intet sålt någon dominerande del av landstingens utlåning. Tvärtom kännetecknas många landstings penningplacering av fasta överenskommelser med regionalt anknutna banker. Dessa överens­kommelser betraktas av de berörda landstingen som principiellt viktiga, inte minst därför att landstingen har fått ett allt större ansvar för regionalt näringsliv och sysselsättning.

Landstingen har således framför maximal ränta prioriterat målet att de medel som inte för ögonblicket behövs för den egna verksamheten skall verka i den egna regionens näringsliv. Samtidigt har landstingen i flera fall försäkrat sig om lånemöjligheter. Överenskommelserna med bankerna löper ofta på flera år. Om regeringen trots landstingsförbundets invänd­ningar beslutar genomföra en placeringsplikt är det därför nödvändigt att övergångsbestämmelser med högre kvottal och möjigheter till dispens införs. Detta föreslås också i Riksbankens utredning.

De praktiska konsekvenserna för landstingen av en placeringsplikt blir således dels försämrade möjligheter att stödja regionens näringsliv, dels försämrade bankförbindelser, vilket kan komma att innebära svårigheter i finansieringen av verksamheten och därmed risker för skattehöjningar. Dessutom ökar osäkerheten i budgeteringen av ränteintäkter, eftersom skattkammarväxeldiskontot uppvisar större variationer i tiden än Riksban­kens diskonto som i dag oftast avgör förändringar i förräntningen av landstingens penningplaceringar. Det kan också nämnas att placeringsplik­ten för bankväsendets del ganska ensidigt torde drabba regionalt anknutna banker som har relativt liten omfattning av sin verksamhet och i dag har landsting och primärkommuner som stora kunder.

3.2.6 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
Förbundsstyrelsen vill hänvisa lill de negativa konsekvenser förslagets

genomförande skulle få för de lokala bankkontoren. Relafionerna mellan de kyrkliga kommunema och bankerna skulle kunna päverkas fill det sämre, vilket bl. a. skulle försvåra möjligheterna att ta upp lån.

En riktigare väg synes styrelsen vara att riksbanken mera aktivt infor­merar om möjligheterna för kommunema att placera medel i t.ex. skatt­kammarväxlar och därigenom på frivillig grund åstadkommer motsvarande indragning av medel under perioder av fillfällig överlikviditet.

3.2.7    Svenska bankföreningen

Bankföreningen är — liksom riksbanken — allvarligt oroad av de senaste årens stora budgetunderskott, som medfört en kraftig ökning av bankernas

 

Prop. 1980/81:150                                                   30

inlåning och växande krav från myndigheterna att bankerna skall använda en allt större del av inlåningen för köp av statspapper. Detta medför att en ökande del av bankernas resurser binds i placeringar med huvudsakligen bunden ränta, trots att bankemas kostnader för inlåningen varierar i takt med diskontot. Detta gör att bankernas resultat blir ytterst känsliga för ränteförändringar.

Bankföreningen delar därför riksbankens uppfattning att det är angeläget att öka möjligheterna att finansiera budgetunderskottet på andra sätt än i bankema. Enligt bankföreningens mening bör olika vägar prövas för att bredda marknaden för försäljning av statspapper utanför bankerna. Det bästa sättet att åstadkomma detta är att statspapperen ges marknadsmäs­siga villkor som gör dem till attraktiva placeringar för olika kategorier av placerare. Det är bankföreningens bestämda uppfattning att det är en sådan marknadsmässig lösning som bör väljas för statens finansiering i stället för tvångsmässig dirigering av resurserna hos kreditinstitut, kom­muner eller andra placerare.

En placeringsplikt för kommunerna skulle innebära ytterligare ett steg på den regleringsväg som alltmer kommit att känneteckna penningpoliti­ken i Sverige. Detta utgör ett varnande exempel på erfarenheten att en reglering ofta leder till en annan. Sedan mänga år styr riksbanken genom olika regler likviditetsplaceringarna för banker, försäkringsbolag och AP-fonden. Nu framförs tanken på liknande tvångsregler för kommunerna. Detta kan inte undgå att väcka frågan vilket nästa steg skulle bli.

I stället för att införa ytterligare regleringar pä kreditmarknaden bör myndigheterna sträva efter att kreditpolitiken snarast möjligt avregleras och att marknadsmässiga förhållanden ålempprättas. Ekonomiministern har i direktiven (1980: 35) beträffande en översyn av kreditpolifiken fram­hållit att "mot bakgmnd av de fördelar en fri kreditmarknad har bör en allmän strävan vara att i möjligaste mån avreglera kreditmarknaden".

Att nu neutralisera den kommunala överlikviditeten med placeringsplikt är enligt bankföreningens uppfattning att angripa symptomen i stället för orsakerna. Bankföreningen anser att vad som i detta sammanhang i första hand bör övervägas är hur man kan komma till rätta med ölägenheterna av den "överlikviditet", som kan finnas hos vissa kommuner, genom åtgär­der som berör kommunernas uttag av skatt. Den diskuterade lösningen med placeringsplikt är i själva verket ett tvångssparande för medborgarna, via höga kommunala skatter, för att underlätta finansieringen av statens budgetunderskott.

Det framgår inte om den tilltänkta placeringsplikten i praktiken skulle komma att omfatta alla kommuner eller ens huvuddelen. Däremot innebär förslaget att alla skulle omfattas av den rapportering och myndighets­prövning som systemet med lag om placeringsplikt fömtsätter. Skulle det förhålla sig så att endast ett mindre antal av kommunerna faktiskt berörs, borde i första hand övervägas möjligheten att med mindre formella åtgär­der än en ny lagfäst reglering nå avsett resultat.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.3                                  31

I riksbankens utredning (ej här bifogad) påpekas att det av placerings­plikten föranledda inlåningsbortfallet "kan ha verkan framför allt för mind­re banker". Bankföreningen vill framhålla alt placeringsplikten skulle på­verka bankernas likviditet på ett mycket svårbedömbart sätt. Många kom­muner har för närvarande sina likvida medel placerade i flera banker och dessa skulle kunna påverkas på sinsemellan hell olika sätt. För riksbanken skulle det bli utomordentligt svårt att avgöra hur individuella bankers likviditet påverkas av kommunernas placeringsplikt. Detta skulle i hög grad försvåra för riksbanken att föra en konkurrensneutral likviditetskravspolitik gentemot bankerna.

Det skulle enligt bankföreningens mening bli svårt att finna ett lämpligt mått att relatera kommunernas likvida medel till. I riksbankens utredning föreslås som "aktivitetsmått" föregående års totala externa utgifter. Detta förefaller bankföreningen mycket tveksamt, eftersom en kommuns ut­gifter, speciellt för invesleringsändamål. kan variera avsevärt mellan olika år. Vidare förefaller det bankföreningen tveksamt att riksbanken skulle kunna bestämma beräkningsgmnder och procenttal som är "rättvisa" mellan olika kommuner med skiftande karaktär.

Bankföreningen anser på grund av det anförda att det inte finns skäl att utreda frågan om en ytterligare reglering av kreditmarknaden i form av placeringsplikt för kommunerna.

Bankföreningen vill slutligen erinra om att den av riksbanken nu aktuali­serade frågan om budgetunderskotten och kreditpolitiken enligl de ovan­nämnda direktiven skall behandlas av den kreditpolitiska kommittén som fått som en av sina uppgifter att "lägga fram förslag om lämpliga finansie­ringsformer" med hänsyn lill "att dagens statsfinansiering ställer särskilda krav på kreditpolifikens instrument och verkningsformer". Vidare skall kommittén "undersöka vilka möjligheter det finns att bredda obligations­marknaden".

3.2.8 Svenska sparbanksföreningen

Bakgrunden till gällande regleringar av kreditmarknaden är den obalans i samhällsekonomin som tar sig uttryck i ett stort och växande statligt budgetunderskott och i kraftigt negativ bytesbalans. Sparbanksföreningen har vid ett flertal tillfällen, till regeringen och i andra sammanhang, varnat för de negativa effekterna av den allt starkare och mer detaljerade regleringen av kreditmarknaden. Samtidigt har dock föreningen uttryckt förståelse för att riksbanken i detta läge tvingas driva en hård penningpoli­tik.

En ekonomisk polifik som emellertid alltför starkt grundar sig på pen-ningpolifiska åtgärder för att lösa betydande balansproblem leder ofelbart till höga räntor, starka regleringar och en växande grå marknad. Om inte kraftfulla finsnspolitiska åtgärder från regeringens sida vidtas framstår nya kreditpolitiska regleringar alltför lätt som nödvändiga. Sparbanksförening-

 

Prop. 1980/81:150                                                   32

en anser inte att det nu framlagda förslaget i sak kan lämna erforderliga bidrag till önskvärd ekonomisk balans i den svenska ekonomin, i synnerhet som förslaget med stor säkerhet kommer att medföra allvarliga störningar på den känsliga kreditmarknaden.

Banksystemets väsentligaste uppgift på kreditmarknaden är att förmedla finansieUt sparande från sektorer med överskoU till sektorer med under­skott. Denna uppgift fullgör bankerna inom de ramar och med den inrikt­ning samhället beslutar. Kommunema utgör en naturlig och omisfiig sektor i bankemas verksamhet och svarar för en omfattande del av det totala kapitalflödet på kreditmarkanden. Den föreslagna kreditpolitiska styrning­en av kommunernas likviditet kommer att allvarligt störa den reguljära bankverksamheten. För att åstadkomma en effekfiv kreditpolitik borde styrningen av likviditeten snarare ske filll banksystemet.

Ett införande av placeringsplikt för kommunerna enligt riksbanksfull-mäkfiges förslag medför att en "överlikviditet" i kommunerna om upp­skattningsvis 5-6 miljarder kronor överförs från i huvudsak bankerna till riksbanken. Som jämförelse kan nämnas att kommunemas inlåning i bank­systemet är ca 15 miljarder. En sådan överföring kan inte ske utan bely­dande störningar på den reguljära kreditmarknaden. Överlikviditeten i primärkommuner och landsting fördelar sig nämligen mycket ojämnt i landet. Vissa kommuner har "överlikviditet", andra har det inte. Effekter­na på de regionala kreditmarknaderna blir därmed ojämnt fördelade bero­ende på kommunemas situation.

I många fall har kommunerna som enda eller huvudsaklig bankförbin­delse en regionalt verkande sparbank. Betydande uttag av medel från en sådan sparbank kan få fundamentala störningar i bankverksamheten till följd. Av sparbankernas totala inlåning från allmänheten, som omfattar alla kategorier utom finansinstitut, utgör kommuninlåningen ca 10 procent. Spridningen mellan sparbankerna av denna andel är mycket stor, från nära 40 procent till ett par procent.

Samarbetet mellan enskilda kommuner och sparbanker manifesteras ofta i övergripande överenskommelser omfattande dels inlåning av såväl transaktionsmedel som mer långtidsbunden överlikviditet, dels utlåning för utbyggnad av samhällsservice, produktiva investeringar, bostadsbyg­gande m.m. Ofta ingår även löneutbetalningsverksamhet till kommunens anställda. 1 överenskommelser av detta slag avtalas villkor för volymer, räntor och avgifter med hänsyn till det totala engagemanget. Omplacering­ar av kommunemas likviditet enligt förslaget medför att fömtsättningarna för träffade överenskommelser förändras. En kraftig minskning av spar­bankernas kapitalanskaffning leder fill svårigheter för en redan hårt regle­rad kreditgivning. Även för vissa prioriterade objekt kan svårigheter upp­stå,

Kommunema har en del av sin överlikviditet placerad på den grå mark­naden. Dessa placeringar minskar effektiviteten av den tillämpade kredit-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.3                                  33

politiken. En åsyftad avveckling av sådana engagemang kan dock befaras komma först i andra hand då dessa placeringar oftast ger högre avkastning än medel placerade såväl i bank som i statspapper eller i riksbanken enligt förslag. Syftet att effektivisera kreditpolitiken uppnås då inte fullt ut. En i detta avseende effektiv kreditpolitik måste ha en inriktning som inte i första hand negativt påverkar den reguljära kreditmarknaden.

Sparbanksföreningen avstyrker således förslaget om placeringsplikt för kommuner av ovan nämnda skäl. Därmed anser föreningen det också onödigt med fortsatt utredning av möjligheterna att i den kreditpolitiska lagstiftningen införa placeringsregler för kommunerna. Föreningen anser att befintliga kreditpolitiska medel är fullt tillräckliga.

3.2.9 Sveriges föreningsbankers förbund

Förbundet avstyrker förslaget om placeringsplikt för kommuner av föl­jande skäl:

En ytterligare detaljreglering av den svenska kreditmarknaden är icke önskvärd. Kreditpolitikens börda är redan i dag tillräckligt tung. Statsmak­terna bör i stället koncentrera sina ansträngningar på en genomgripande omläggning av finanspolitiken. Dessutom bör en på sikt mera generell kreditpolitik eftersträvas.

Det är riktigt, att vissa kommuner och landsting f.n. har likviditets­överskott. 1 riksbankens skrivelse fill regeringen finns emellertid inga uppgifter om hur många kommuner och landsting som i dag har överskotts­medel enligt riksbankens definition. Mot bakgrund av de restriktioner och ytterligare arbetsuppgifter som statsmakterna ålägger kommunerna är del högst sannolikt att kommunernas likviditetsöverskott kommer att kraftigt minska under de närmaste åren. Någon lagändring för att komma fill rätta med detta temporära fenomen torde därför inte vara nödvändig.

Man får därvid inte bortse från den ökade byråkratisering som uppkom­mer genom en omfattande uppgiftsskyldighet, dispensansökningar m. m.

För föreningsbankerna i sin helhel betyder placeringsförslaget ett inlå­ningsbortfall i storleksordningen 250-300 miljoner kronor. Många lokala banker ser mycket allvarligt på effekterna ur inlåningsssynpunkt av en placeringsplikt för kommunerna.

Definitionen av placeringskvolens nämnare - externa utgifter — kan ge prakfiska problem. Sammansättningen av en kommuns utgifter kan variera kraftigt från år till år. Dessutom kan kommuner med god likviditet motver­ka regeringens restriktiva linje genom att öka sina utgifter i en ur samhälls­ekonomisk synpunkt orimlig takt för att på så sätt sänka placeringskvoten.

Även definitionen av en lämplig täljare - dvs. "      sådana tillgångar

som i hög grad är bestämda av en kommuns organisation och verksamhets­
inriktning -- " — kan ge gränsdragningsproblem.

 

Prop. 1980/81:150                                                   34

3.2.10 Post och Kreditbanken, PK-banken

I riksbankens skrivelse till regeringen framhålls att det ur kreditpolitisk synvinkel är av stor vikt att ökningen av kommunernas finansiella tillgång­ar inte ytterligare bidrar fill att försvåra kreditpolitiken utan istället kanali­seras i sådana former att den bidrar till att begränsa de störningar på kreditmarknaden som finansieringen av statens budgetunderskott kan ge upphov till. Enligt riksbankens uppfattning kunde detta ske genom att kommuner ålades placera en på visst sätt definierad överlikviditet på konto i riksbanken.

Härigenom skulle ökningen av inlåningen i bankerna bli mindre, under­laget för en kreditexpansion i bankerna minska och riksbanken inte behöva höja likviditetskvoterna för att tvinga bankerna fill köp av statspapper.

PKbanken delar riksbanksfullmäktiges oro över de senaste årens stora budgetunderskott och deras effekter på kreditmarknaden, som framtvingar en kreditpolitik med bl.a. stora krav på bankerna att köpa statspapper. Banken anser därför att det är angeläget atl budgetunderskottet i större utsträckning än hittills finansieras vid sidan av bankerna. Detta bör dock inte ske genom att kreditregleringar tillgrips mot nya sektorer av samhälls­ekonomin. Istället bör villkoren för statens upplåning göras marknadsmäs­siga så att statspapperen blir attraktiva som placeringar för företag, kom­muner, hushåll etc. Ett steg i denna riktning är den nuvarande ränlesätt-ningen för skattkammarväxlar för vilka därigenom finns ett starkt växande intresse från placerare utanför kredifinstituten.

Pkbanken anser att ett införande av placeringsregler för kommunerna skulle innebära en principiellt betydande upptrappning av den kreditpoli­tiska lagstiftningen, eftersom den skulle komma att gälla utanför kretsen av kreditinstitut. Banken anser inte att dylika placeringsregler kan begränsa störningarna på kreditmarknaden av statens upplåning i sådan utsträckning att ett så långtgående ingrepp är motiverat och avstyrker därför riksbanks­fullmäktiges hemställan att regeringen skall utreda möjligheterna att i den kredilpoHliska lagstiftningen införa placeringsregler för kommunerna.

Om en utredning ändå skulle komma till stånd och resultera i placerings­regler fömtsätter PKbanken att den olika inverkan detta skulle kunna få på inlåningen i de skilda bankerna beaktas vid fastställande av likviditets- och kassakrav så att konkurrensneutralitet i möjligaste mån uppräUshålls,

3.2.11 Postverket

Förslaget om placeringsplikt på konto i riksbanken medför bl. a. behov av effektiva rutiner för insättning och uttag på dessa konton. Även för dessa kan postgirot erbjuda ett effektivt system för att överföra kommu­nemas medel till och från Riksbanken så att medlen enkelt kan användas för kommunernas betalningar respektive att överskott förs över till Riks­banken.

Norstedts TryckBri, Stockholm 1981

 

Bilaga 2.1

Långtidsbudget för perioden 1981/82-1985/86

 

 

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget Långtidsbudget för perioden 1981/82-1985/86

j        Innehållsförteckning

Sid.

1  Inledning .................................................................... .... 3

-  uppläggning, innehåll och läsanvisning

2 Den samhällsekonomiska bakgmnden    ......................      5

2.1   Inledning   ..................................   .........................      5

2.2   Balansbrister i den svenska ekonomin  .................. ..... 6

2.3   Långtidsutredningens kalkyler   .............................      7

2.4   Den aktuella konjunkturbilden   ..............................    11

2.5   Sambandet  mellan  långtidsutredningen  och  långtidsbudge­ten                     12

3 Beräkningsmetodiken .................................................. .. 14

3.1    Antaganden  .......................................................... .. 14

3.2    Beräkningsteknik  ................................................... .. 15

4................................................................................... Statsutgifternas fördelning på ändamål - redovisning av stats­
utgifterna i oförändrad pris- och lönenivå ................... ... 17

Ändamålsuppdelning:

Folkpensioner, sjukförsäkringar m. m...........................    17

Utbildning och forskning   ............................................ .. 19

Totalförsvar   ............................................................... .. 23

Bostadspolitik   ............................................................ .. 25

Arbetsmarknads- och regionalpolitik ........................... .. 27

Stöd till barnfamiljer .................................................... .. 31

Allmänna bidrag lill den kommunala seklorn ................    35

Kommunikationer  ....................................................... .. 37

Hälso-, sjuk- och socialvård   .......................................    39

Rätts- och polisväsende   ............................................    40

Näringspolitik   .............................................................    41

Internalionellt utvecklingssamarbete ..........................    44

Energiförsörjning    ......................................................    44

Övrigt   .........................................................................    45

5 Statsutgifterna   .......................................................... .. 48

5.1 Sammanfattning av statsutgifterna i oförändrad pris- och löne­
nivå samt i löpande priser   .................................... ... 48

2 Statsulgifternas uppdelning på realekonomiska kalegorier       50

5.3    Slatsskuldräntorna och budgetunderskottets finansiering   ...       56

5.4    Statliga kreditgarantier   ........................................    60

6 Statsinkomsternas utveckling  .....................................    63

6.1    Utvecklingen frän 1960-lalet till dagsläget ............. ... 63

6.2    Faktorer av betydelse för statsbudgetens inkomster          64

6.3    Resultatet av långtidsbudgetberäkningen   ...........    76

7 Statens budgetsaido m.m............................................ ... 78

-  sammanfattning av utgifts- och inkomstberäkningen; effekter av
andra antaganden

8 Automatiken i statsbudgeten ......................................    82

8.1    Automatiken i slatsulgiftema    ............................... ... 82

8.2    Automatiken i inkomstutvecklingen  ....................... ... 88

8.3    Budgetsaldot och automatiken i statsbudgeten    . ... 95

1    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bd. 2.1

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

Sid.

9 Staten och socialförsäkringssektorn   ..................   97

9.1    Förmåner och avgifter   ...............................   97

9.2    Förslag till förändringar i systemet  ................ .. 98

9.3    Fonderingen   .............................................   99

9.4    Socialförsäkringssystemets syften och konsekvenser                   100

9.5    Beräkningsresultat m.m................................. 101

10                                                                     Den kommunala sektorn                      105

10.1   Statsbidragen   ......................................... 105

10.2   Den kommunala sektorns volymutveckling 1982-1984   .... 106

10.3   Summering av kalkylerna samt avslutande kommentarer   ..         111

11                                                                     Sammanfattning och slutsatser           112

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget             3

Bilaga 2.1

Bilaga 2.1 Långtidsbudget

LÅNGTIDSBUDGET FÖR PERIODEN

1981/82-1985/86

I    Inledning

Under senare år har långtidsbudgeten successivt fått en ändrad karaktär. Ursprungligen syftade långtidsbudgeten enbart lill all kartlägga de slalsfi­nansiella konsekvenserna pä längre sikl av redan fattade beslul och gjorda ålaganden.

De samhällsekonomiska förutsättningarna med begränsat utrymme för fortsalt utbyggnad av offenllig seklor har emellertid medfört atl kraven på långtidsbudgeten att ge en mer allsidig bild av hela den offentliga verksam­heten har ökat. Den fortgående ökningen av budgetunderskottel har också lell lill all del blivil alli mer vikligl atl analysera de faklorer som styr inkomst- och utgiftsutvecklingen. Den mekaniska framräkningen av bud­getutvecklingen i volymtermer intar därför inte samma cenirala plats som lidigare. Syftet med förändringarna i långtidsbudgetens uppläggning är att ge ell bättre underlag för överväganden om budgetpolitikens inriktning framöver. Det samhällsekonomiska perspektiv som tecknas i årets lång­tidsbudget är av något mindre schablonmässig karaktär än tidigare år eftersom de nu kan bygga på den nyligen framlagda långtidsutredningen. 1 tidigare långtidsbudgetar har schablonmässigt gjorts tämligen optimistiska anlaganden om bl.a. ekonomisk tillväxt och,prisutveckling. Della är en bidragande orsak lill all årels långtidsbudget ger en, vid jämförelse med tidigare långtidsbudgetar, mer negaliv bild av den framtida budgelulveck­lingen.

Liksom tidigare år omfattar den egenlliga långlidsbudgelberäkningen statsbudgetens inkomster och utgifter. Som underiag för en bedömning av ulvecklingen av de verksamheter som direkt styrs genom statliga beslut ger statsbudgeten emellertid en ofullständig bild. Stora delar av socialför­säkringssystemet regleras genom statliga beslut men redovisas endasi i begränsad omfattning på statsbudgeten. 1 etl särskilt avsnitt redovisas därför även en beräkning av inkomsterna och utgifterna för statsbudgeten och socialförsäkringssystemet sammantagna. Slarka samband finns också mellan statsbudgeten och den kommunala sektorn. Därtör behandlas ock­så denna sektor i långtidsbudgeten. En kalkyl presenteras över del kom­munala konsumiionsulrymme som är inlecknal av befolkningsförändringar och redan fållade beslul.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget                   4

Arets långtidsbudget avspeglar en höjd ambitionsnivå när det gäller beskrivning och analys av automatiken i stalsbudgelen. Bl.a. görs en genomgång av de olika former av indexbindningar och andra former av anknytning lill pris- och löneutvecklingen när det gäller stalsutgiflerna. En fördjupad behandling ges också faktorer som inverkar på statsinkoms­terna.

En analys görs av effekterna av statliga kreditgarantier. Även om dessa i mycket liten utsträckning hittills kommit att direkl belasta statsbudgeten har garanligivningen i vissa avseenden likheter med statsutgifter vad gäller effektema på samhällsekonomin.

Långtidsbudgetens utgiftssida är en kalkyl över omfattningen av de resurser som krävs för att av statsmakterna gjorda ålaganden skall kunna infrias. Statsinkomsterna beräknas i huvudsak med utgångspunkt i oför­ändrade skatte- och avgiftssatser eller, i tillämpliga fall, redan föreslagna eller beslutade förändringar. Samma meloder har ulnytljals vid beräkning­en avseende socialförsäkringsseklorn.

1 princip görs inga försök all förulse vilka nya beslul som kan komma alt fattas under perioden eller effekterna av dessa. Del måste understrykas alt långtidsbudgeten således varken är en plan för den framlida ulvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utvecklingen. Avsikten med lång­tidsbudgetkalkylen är endast alt redovisa vilken budgetulveckling som blir följden om inga nya utgiftsåtaganden görs och inga nya beslul fallas om ändrade skatte- och avgiftsregler.

Som framgått utgör långtidsbudgeten väsentligen en konsekvensberäk­ning. De slutsatser som dras av dessa konsekvensbeskrivningar är partiella och utvecklas inle till en samhällsekonomisk analys. Sädana analyser återfinns i den reviderade finansplanen och den reviderade nationalbudge­ten.

1981 års långtidsbudget har utarbetats inom budgetdepartemenlets bud­getavdelning på grundval av material från myndigheler och departement. Underlaget till kap. 2 om den samhällsekonomiska bakgrunden har lagits fram inom ekonomideparlemenlet.

Långtidsbudgeten är alt betrakta som en sammanhållen helhel. Omfäng-el pä materialet gör dock att nägra ord bör sägas om långtidsbudgetens struktur:

I kap. 2 behandlas den samhällsekonomiska bakgrunden till beräkning­arna i långtidsbudgeten. Sambandet mellan långtidsbudgeten ä ena sidan och långtidsutredningens olika alternativ saml del nu akluella konjunktur­lägel ä den andra diskuleras. Delta leder fram lill de antaganden om centrala ekonomiska variabler som ligger lill grund för beräkningarna. Dessa antaganden behandlas i kap. 3. Här görs också en mer ingäende redovisning av olika tekniska aspekter på beräkningarna av statsbudgetens utgifter och inkomsler.

Kap. 4 innehåller en detaljerad genomgång av slalsulgifterna uppdelade

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                  5

efter ändamål. Denna redovisning sker i princip i samma pris- och lönenivå som tillämpas i budgetpropositionen för budgetåret 1981/82. Detta innebär att en bild ges av de olika volymfaktorer som påverkar ulvecklingen inom olika områden. Redovisningen av statsutgifterna förs sedan vidare i kap. 5. Här görs en omräkning till löpande priser med utnyttjande av de antagan­den och förutsättningar som anges i kap. 2 och kap. 3. Vidare ges en översikt av utgiftsutvecklingen sädan den framkommer vid en uppdelning på realekonomiska kategorier. Kapitlet innehåller också diskussioner av mer principiell art om dels statsskuldräntorna, dels statliga kreditgarantier.

Statsinkomsternas utveckling behandlas i kap. 6 mot bakgrund bäde av vissa strukturella tendenser och av faklorer av mer tillfällig karaktär. 1 kap. 7 förs utgifterna och inkomsterna samman i en redogörelse för utveck­lingen av statsbudgetens saldo under långtidsbudgetperioden. Vidare dis­kuteras effekler på saldoutvecklingen av förändringar i antaganden vad gäller vissa centrala variabler.

En mer ingående beskrivning av styrande faklorer bakom inkomsternas och utgifternas utveckling ges i kap. 8. Detta bildar bakgrunden till ett resonemang kring den strukturella utvecklingen av statens finanser.

För att ge en mer heltäckande bild av den offentliga sektorn behandlas även socialförsäkringssektorn och den kommunala sektorn. Utgifter, in­komster och finansiellt sparande i socialförsäkringssektorn redovisas i kap. 9.1 kap. 10 redogörs för utvecklingen inom kommunsektorn.

En sammanfattning av långtidsbudgetens resultat ges i kap. 11. Detta innehåller även vissa slutsatser om och synpunkler på budgelulvecklingen under den behandlade perioden.

2    Den samhällsekonomiska bakgrunden

2.1 Inledning

1 föreliggande kapitel beskrivs den samhällsekonomiska bakgrund mol vilken en diskussion av den statliga finanspolifiken mäste föras. 1 långtids­budgeten behandlas i första hand statsinkomsternas, stalsulgifternas och budgetsaldots beräknade utveckling. Även om inlresset således koncen­treras till statsbudgeten är det viktigt att detla sker under beaktande av de olika ömsesidiga samband som finns mellan statsbudgeten och samhälls­ekonomin i övrigt. Dessa samband har stärkts i och med den offentliga sektorns tillväxt. 1 en ekonomi som den svenska där offentliga sektorns utgifter motsvarar närmare tvä tredjedelar av bruttonationalprodukten (BNP) är statsfinansernas inverkan på inkomstfördelning, produktionsför­hållanden, bytesbalans, arbetslöshet, regional balans osv. mycket bely­dande. Statsbudgeten är säledes elt betydelsefullt instrument som i sam­klang med andra ekonomisk-politiska åtgärder skall medverka till atl reali-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget           6

sera målen för den ekonomiska politiken - full sysselsältning, stabil pris­utveckling, god ekonomisk tillväxt samt en rättvis inkomstfördelning, allt under beaktande av kravel på inre och yllre balans i ekonomiii.

Å andra sidan är statsbudgetens utveckling i hög grad avhängig av förhållandena inom samhällsekonomin. Mot denna bakgrund sammanfat­tas i det följande huvuddragen i den samhällsekonomiska utvecklingen enligt nu aktuella bedömningar.

2.2 Balansbrister i den svenska ekonomin

Utvecklingen under 1970-talel innebar i många avseenden markanta trendbrott i förhällande till tidigare år. 1 stor ulslräckning sammanhängde detla med den ökade instabiliteten i den internationella utvecklingen med betydande konjunktursvängningar och stegrad inflation.

1 Sverige blev tendensen lill en bestående nedgång i industrisektorn alltmer tydlig. Den ekonomiska politiken, som bl. a. underlättade för indu­strin att producera på lager, bidrog visserligen till all hålla uppe produk­tionen under den djupa internalionella konjunkturnedgången åren 1974-1975. Den snabba inflationen och de kraftiga löneökningarna åren 1975-1976 försämrade emellertid industrins konkurrenskraft. När industripro­duktionen tog fart i andra länder år 1976, fortsatte därför den svenska nedgången. Även om den följande växelkursanpassningen möjliggjorde en viss återhämtning, återvanns dock inte marknadsandelar i önskvärd ut­sträckning. De allvarliga branschkriserna är ett annat ullryck för industrins svårigheier.

Den industriella tillväxten synes därutöver ha hämmats av den mins­kande rörligheten på arbetsmarknaden, av stor efterfrågan på arbelskrafl från den offenlliga seklorn och av en svag finansiell posilion inom induslri­seklorn totalt sett.

Produktionstillväxten blev således svag under andra hälften av 1970-talet. Utrymmet för inhemsk resursförbrukning minskade yllerligare ge­nom den försämring i värt bytesförhållande gentemot utlandel som olje­prishöjningarna medförde. Mellan åren 1973 och 1979 sleg det svenska importpriset på olja realt med ca 200 %. Della fillsammans med övriga prisrörelser försämrade vårt bytesförhållande med drygt 10 % under denna period.

Den svaga resurstillväxten motsvarades inle av en nedgång i vår inhems­ka förbrukning. Resultatet har blivit en allvariig försämring av bytesbalan­sen. Särskill markanl värden kommunala konsumlionslillväxten som upp­gick till drygt 4 % per år under hela 1970-talel.

Den ekonomiska politiken har lyckats upprätlhålla den fulla sysselsätt­ningen under 1970-talet. Sverige skiljer sig i detla avseende frän de flesta övriga industriländer. Men della har krävt slora och växande ansträng­ningar. En del av den offentliga utgiflsexpansionen och de växande under-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget            7

skotten i statsbudgeten avspeglar de höga ambitionerna på sysselsättnings­området. Vikande internationell efterfrågan och minskad efterfrågan till följd av minskande investeringar har fått ersättas med efterfrågeslimulans från den offentliga sektorn, vilket ökat säväl de offentliga utgifterna som underskolten i den offenlliga seklorn och i bytesbalansen.

Den offentliga utgiflsexpansionen har inte längre i sin helhet kunnat skaltefinansieras enligt mönstret frän 1950- och 1960-talen. Därmed har det finansiella underskottet i den offentliga sektorn ökat. Det växande budget­underskottet hänger nära samman med övriga balansbrister i den svenska ekonomin. Utgiflsöverskottet i offenllig sektor har lell lill ell sänkt brullo­sparande i hela ekonomin, vilket återspeglas i ett strukturellt underskott i bytesbalansen.

2.3 Långtidsutredningens kalkyler

De nu behandlade frågorna diskuteras i den i december 1980 publicerade långtidsutredningen, LU 80 (SOU 1980:52). Utredningens resultat och remissinstansernas synpunkter har kunnal användas som underlag för denna långtidsbudget. 1 del följande presenteras vissa av de resultat utred­ningen kommit fram till.

LU 80 har sett som en huvuduppgift alt ange en väg fill balans i den svenska ekonomin. I delta syfte har utredningen utarbetat ett scenario för den ekonomiska ulvecklingen, där balansbrislerna i ekonomin successivi minskar och där det är möjligt att uppnå de centrala målen för den ekono­miska politiken. Detta scenario är utredningens alternativ 1.

Svårigheterna att uppnå en sådan utveckling bedöms emellertid vara mycket stora. Som framgått har utvecklingen under 1970-talel präglals av mänga djupt liggande problem. Utredningen har därför också analyserat en utveckling där de nuvarande utvecklingstendenserna i den svenska ekono­min beslår. Delta görs i alternativ 2 som byggs upp kring del grundläggan­de antagandet alt del endast i marginell utsträckning går all ändra den nuvarande ulvecklingen.

De två alternativen är uppbyggda kring gemensamma antaganden om den internationella utvecklingen och utvecklingen av arbetskraflsutbudel i Sverige.

Enligt LU:s bedömning kommer bekämpandet av inflationen all priori­teras av OECD-länderna under de närmasle åren samtidigt som man för­söker stimulera tillväxten av investeringar och produktivitet. Tillväxten av BNP inom OECD-området har bedömts uppgå till 2,9% per år under perioden 1979-1985. Detla innebär att arbetslösheten i OECD-området fortfarande kommer att ligga kvar på en hög nivå fram lill mitlen av 1980-talel. Också inflalionstaklen vänlas ligga kvar på en hög nivå. Tillväxten i världshandeln har bedömts uppgå till 5 % per är i volym under perioden.

Som nämnts bygger LU:s båda alternativ ocksä på gemensamma förut-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget            8

sättningar om utbudet av arbetskraft i Sverige. Antalet personer i arbets­kraften har beräknats öka i ungefär samma takt som under 1970-talet, dvs. med närmare 1 % årligen.

Utvecklingen i LU:s alternativ 1

LU:s alternativ I präglas i många avseenden av kravet på förbättring i vår externa balans. Genom en förbättring av konkurrenskraften och lön­samheten i industrin skulle del enligl LU bli möjligt att stärka dess ställ­ning pä exportmarknaderna, vilket möjliggör ett visst återtagande av mark­nadsandelar som förlorats under 1970-talet.

En annan viklig grundförutsättning i alternativ I är atl de restriktioner på ekonomins utbudssida, som gjort sig påminda under slutet av 1970-talel, hävs. För att industrin skall kunna utnyttja etl förbättrat konkurrensläge är del sålunda enligt LU nödvändigt att den får en sädan finansiell slyrka all företagen kan la de risker som är förknippade med en ökad industriell expansion. Vidare förutsätts i alternativ 1 att arbetsmarknaden blir så flexibel att nyrekrytering i de expansiva delarna av industrin kan ske utan att löneuppdrivande flaskhalsar uppstår. Detla kräver bl.a. alt övriga sektorer håller fillbaka sin efterfrågan på arbetskraft.

Utbudet av skogsråvara har under de senaste åren utgjort en speciell restriktion för den industriella tillväxten. I alternativ I har förutsatts alt sådana åtgärder vidtas att skogsindustrin i varje fall i konjunkturtopparna kan tillgodogöra sig ett virkesutbud som svarar mot den långsiktiga tillväx­ten i skogen.

Enligt förutsättningarna för alternativet skulle bytesbalansunderskottel år 1985 minskas till 2% av BNP all jämföra med ca 4% är 1980. Trols all underskollel i bytesbalansen sälunda minskar kvarstår dock behovet av utlandsupplåning, vilkel innebär all den svenska utlandsskulden även i alternativ I kommer all växa under hela perioden fram till år 1985. Därmed kommer också räntebetalningarna alt öka.

För all uppnå denna utveckling av bytesbalansen krävs all oljeberoendet minskas. I allernaliv I har antagits all oljeanvändningen vid konstant BNP kommer atl reduceras med 4,3% per år.

Den ökning av produktionen som under ovan angivna omständigheter skulle kunna komma till stånd kräver en ökning av såväl investeringar som produktivitet.

Sysselsättningen i limmar antas bli oförändrad under kalkylperioden. Hela den ekonomiska tillväxten mäste därför komma till stånd genom en ökning av arbetsproduktiviteten. Man räknar sålunda med att produktivi­tetsökningen i inudstrin ska uppgå till 4,2% per år under perioden 1979-1985. I övriga näringslivel räknar LU med en uppgång i produkiiviielen pä 3% per år.

Alternativels utveckling av produktion och produktivitet bedöms inle

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget            9

kunna åstadkommas utan en avsevärd förbättring i investeringsaktiviteten. I ett sexårsperspektiv är det mest angeläget alt öka industriinvesteringarna och de invesleringar som bidrar till att minska vårt oljeberoende. Samman­taget beräknas de totala investeringarna i ekonomin öka med 3,5 % per år i alternativ 1.

Under de angivna betingelserna bedöms en ekonomisk tillväxt i slorieks­ordningen 2,5% per år under perioden 1979-1985 vara möjlig. Kraven pä investeringsuppgång och förbättring av bytesbalansen intecknar emellertid nära nog hela detta produktionsutrymme. Det knappa utrymme för kon­sumtion som då kvarstår innebär en kraftig neddragning av ökningen i såväl privat som offentlig konsumtion. I alternativ 1 har förutsatts att den offentliga konsumtionen under perioden 1979-1985 ökar med 0,9% om året. Det är i så fall möjligt att uppnå en ökning av den privata konsum­tionen med 0,6% om året, vilket kan jämföras med en ökning på 1,6% per år under perioden 1974-1979. Ökningen av offenllig konsumtion, 0,9% per år under perioden 1979—1985, kan jämföras med en ökning på 3,9% per år under perioden 1974—1979. Liksom för den privata konsumtionen är det alltså här fråga om en mycket kraffig uppbromsning.

Den statliga konsumtionen beräknas i allernaliv 1 minska med 0,5% per år, medan den under perioden 1974 -1979 ökade med 2,1 % per år. För den kommunala konsumtionen är trendbrottet ännu mer drastiskt. Det utrym­me som står till förfogande under perioden 1979-1985 motsvarar en ärlig ökning pä 1,5% per år, vilket skall ställas mot en ökning pä 4,7% per är under perioden 1974-1979.

Utvecklingen enligt LU:s alternativ 2

Alternativ 2 beskriver en utvecklingsväg för svensk ekonomi där den inhemska konsumtionen fortsätter att expandera enligt ungefär samma mönster som förut. Konsekvenserna härav blir en utveckling som i långa stycken påminner om den under 1970-talets senare hälft. Utgångslägets kraftiga obalanser förvärras och på grund av ett stagnerande näringsliv kan den fulla sysselsättningen inte upprätthållas.

Enligt LU kännetecknas den svenska ekonomin f.n. av vissa tillväxt-hämmande restriktioner på ekonomins utbudssida. Dessa är tröghelsten-denserna på arbetsmarknaden, företagens svaga soliditet och brister i skogsindustrins råvaruförsörjning. I alternativ 2 har dessa restriktioner fömtsätts kvarstå.

För att en utveckling i linje med alternativ I skall kunna realiseras måste enligt LU tillväxten i den inhemska konsumtionen brytas. I alternativ 2 åstadkoms inte denna återhållsamhet i konsumtionsutvecklingen. I stället fortsätter utvecklingen i ungefär samma banor som under senare hälften av 1970-talet.

För statens del har i alternativ 2 förutsatts en oförändrad konsumtions-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                 10

volym. Även denna utveckling förutsätter dock en hård restriklivilel med nya utgiftsåtaganden. Den kommunala konsumtionen fortsätter däremol i alternativ 2 att växa snabbt. En viss uppbromsning av tillväxten förefaller emellertid f. n. ske. Med anledning härav har ökningstakten satts till 3,8% per år under perioden 1979-1985. Detta innebär en belydande nedgång i förhällande till perioden 1974-1979 då ökningslaklen uppgick lill 4,7% per år. Utvecklingen i alternativ 2 innebär således att vi når en uppbromsning i tillväxten till den vi hade under perioden 1970-1974, dä konsumlionsök­ningen i kommunerna uppgick till 3,4% per är.

Erfarenheterna under 1970-talet har enligt LU visal alt den återhållsam­het på lönesidan som ligger i alternativ 1 knappasi kan realiseras i etl klimat med en expansiv offentlig efterfrågepolitik. Därför har i alternativ 2 förutsatts att lönlagarna inte kommer all acceptera en försämring i real­lönen. Reallönen efler skatt per sysselsatt ökar sälunda svagt under peri­oden 1979-1985.

Härigenom skulle den privata konsumtionen komma att öka med 1,5% per är under perioden 1979-1985, dvs. i ungefär samma takt som åren 1974—1979. Konsumtionsökningen under perioden 1965-1974 uppgick till 2,5-3% per år.

Den expansiva ekonomiska politiken förutsätts liksom under perioden 1974-1979 skapa ett inhemskt ekonomiskt klimat som inte står.i överens­stämmelse med ulvecklingen i omvärlden. Den snabbt växande offentliga sektorn kan förutses bli löneledande vilket bidrar till en löne- och kostnadsutveckling som är avsevärt snabbare än omväridens. Därmed försämras konkurrenskraften ytterligare för det svenska näringslivet. De reala löneökningarna kommer att pressa ned vinsterna. En del av kost­nadshöjningen kan också väntas slå igenom i höjda produktpriser med stigande relativpriser som följd. Den ogynnsamma prisutvecklingen vänlas leda till att den konkurrensulsalta delen av näringslivel lappar marknads­andelar både på exportmarknaderna och här hemma. Trots en förutsatt tillväxt i världshandelns volym på i genomsnitt ca 5% per år under prog­nosperioden beäknas den svenska exporten växa med endasi 2,2% per år under perioden 1979-1985.

Den totala importen av varor och tjänster beräknas i alternativ 2 växa med i genomsnitt 3,8% per år under perioden 1979-1985, vilkel är en mycket kraftig ökning i förhällande till BNP-tillväxten.

Den angivna utvecklingen medför atl bytesbalansen krafligl försämras. Bylesbalansunderskottet beräknas växa från 11,2 miljarder kr. år 1979 till ca 59 miljarder kr. år 1985. Detta betyder att underskottet växer från 2,5 % av BNP år 1979 till 6,5% år 1985. Utlandsskulden, som är 1979 uppgick till ca 6% av BNP, beräknas i alternativ 2 växa till 28 % av BNP år 1985. Detta medför naturligtvis en snabb ökning av räntebetalningarna. Som andel av BNP beräknas dessa öka från 0,7% år 1979 till ca 3% är 1985.

Det torde enligl LU starkt kunna ifrågasättas om en sådan utveckling av

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          11

den utrikes skuldsättningen kan genomföras utan begränsningar i den ekonomisk-politiska handlingsfriheten och kraftigl försämrade lånevillkor.

Den försämrade konkurrenssituationen och vinstutvecklingen väntas försvaga incitamenten tiJI nyinvesteringar. De lotala investeringarna anges i detla allernaliv öka med endasi ca 1% årligen. BNP-ökningar har i alternativ 2 beräknats till 1,3% per år under åren 1979- 1985.

Vid en sådan utveckling skulle det enligt LU:s kalkyler inte längre vara möjligt att upprätthålla den fulla sysselsättningen. Antalet arbetslösa har i detta fall beräknats uppgå lill drygl 100000 utöver den normala friktionsar­betslösheten. Detla är liktydigt med en arbetslöshet på 4.3% är 1985.

2.4 Den aktuella konjunkturbilden

LU:s kalkyler utgår frän år 1979 som basår. När del gäller att bedöma utvecklingen under långtidsbudgetperioden är del viktigt atl också den nu aktuella konjunkturutvecklingen tas med i bilden.

I labell 1 anges försöijningsbalansens utveckling under åren 1980 och 1981 tillsammans med LU:s kalkyler för perioden 1979-1985. Förär 1980 föreligger utfallsberäkningar, medan uppgifterna för är 1981 avser ekono­midepartemenlets bedömningar i den reviderade nationalbudgeten för år 1981. Det bör dock betonas att en sådan jämförelse är förknippad med stora problem eftersom LU:s kalkyler avser den trendmässiga utveckling­en på medellång sikt utan hänsyn lill konjunklurmässiga variationer. Där­emot är uppgifterna för åren 1980 och 1981 i hög grad beroende av kon­junkturläget.

Tabell L Försörjningsbalansens utveckling under perioden 1979—1985 enligt LU 80 samt åren 1979—1981 enligt reviderad nationalbudget för år 1981

 

 

Årlig procentuell volymförändring

 

 

1979-

1985

 

1979-

1980-

 

enl. LU 80

 

1980

1981

 

alt. 1

 

all. 2

utfall

enl. RNB

Privat konsumtion

0,6

 

1,5

-0,1

-1,5

Offenllig konsumtion

0,9

 

2,7

2,9

2,1

Statlig

-0,5

 

0,0

1,7

0,0

Kommunal

1,5

 

3,8

3,4

3,0

Invesleringar

3,6

 

1,2

1,7

-2,0

Industri

8,0

 

-1,8

17,0

-1,3

Lagerinvesleringar'

-0.1

 

-0,6

1,4

-1,3

Export av varor och Ijänsler

6,0

 

2,2

-2,5

1,5

BNP

2,5

 

1.3

1,4

0,2

Import av varor och tjänster

3,3

 

3,8

0,7

-5,2

' I proceni av basårels BNP.

Även om alltför bestämda slutsatser således inte får dras av denna jämförelse är dock likheten i utvecklingen under perioden 1979-1981 med

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          12

LU:s alternativ 2 i många avseenden påtaglig. Delta gäller såväl BNP:s som den offentliga konsumtionens genomsnillliga uiveckling. För de lolala investeringarna och för exporten har utvecklingen blivit ännu svagare än vad som förutsatts i LU:s alternativ 2. Den slarka uppgången i industriin­vesteringarna år 1980 har därvid motvägls av sjunkande bostadsinvesle-ringar. Den privata konsumtionen och importen har i storl sett legat kvar på 1979 års nivå.

Också internalionelll kännetecknas är 1981 av en konjunktursvacka. En viss återhämtning väntas dock enligt den reviderade nationalbudgeten från slutet av detta år och enligt de flerårskalkyler som där presenteras beräk­nas denna fortsätta under hela är 1982. BNP-tillväxten i OECD-länderna väntas därmed öka frän ca 3/4% åren 1980-1981 till ca 2 1/2% åren 1981-82. Bedömningarna tyder också på en avlagande internalionell prisulveck-ling på bearbetade varor och successiv höjning av världshandelns tillväxt­takt på bearbelade varor från 2-3% åren 1980-1981 till ca 3-4% under perioden 1981-1982.

För Sveriges del beräknas det förhållandevis återhållsamma löneavtalet innebära i stort, sett oförändrade relativpriser år 1981, men en viss sänk­ning beräknas för år 1982. Också konsumentprisernas ökningslakt beräk­nas bli lägre år 1982 än år 1981. Utrymmet för privat konsumtion kommer dock även år 1982 atl vara myckel begränsat.

Också för exporten fömlses alt den svaga nedgången år 1981 kommer alt förbytas i en inte oväsentlig ökning år 1982. Detta bidrar lill en höjning av BNP:s tillväxttakt.

Som framgått av denna summariska överblick torde år 1982 enligl den reviderade nationalbudgetens (RNB:s) bedömningar komma all präglas av ett förbättrat konjunkturläge vilkel ocksä lorde fortsätta under år 1983. Bedömningarna här är givetvis myckel osäkra.

Svagheterna i den svenska ekonomin är av djupgående nalur och kan således inte avhjälpas av ett någol bättre konjunkturläge. De senaste årens utveckling visar närmasl att kraven pä den ekonomiska politiken ytterliga­re har förstärkts.

2.5 Sambandet mellan långtidsutredningen och långtidsbudgeten

1 långtidsbudgeten kartläggs som nämnts de statsfinansiella konsekven­serna av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Kalkylerna återspeglar således budgetutvecklingen om inga nya åtgärder vidtas. Några försök att förutse kommande ätgärder görs inte.

Som framgått föreligger i detta hänseende en påtaglig likhet med kon­struktionen av LU;s alternativ 2. Utgångspunkten för delta alternativ är visserligen inte all inga nya ätgärder vidtas, men beräkningarna grundas pä antagandet att några mer genomgripande ändringar i ulvecklingen inte kommer att uppnäs med den förda ekonomiska politiken. Alternativ 1

 

»'rop. 1980/81:150   Bilaaa 2 i    i»

»"aga 2.1   Långtidsbudget

nmgarna för dessa beräkningar. ''''"'' ''rs för fömtsätt-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget        14

3   Beräkningsmetodiken

3.1 Antaganden

Långtidsbudgeten är varken en plan eller prognos för hur budgetens inkomst- och utgiftssida utvecklas. Syftel med långtidsbudgeten är i stället att ge en bild av konsekvenserna på statsbudgeten av redan fattade beslut och existerande regelsystem. Den skall endast beskriva hur inkomst- ocb utgiftssidan i statsbudgeten utvecklas om inga ytteriigare åtgärder vidlas. För atl genomföra beräkningar av utgifts- och inkomstsidan krävs anlagan­den om den framtida utvecklingen av olika cenirala variabler. För atl kunna beräkna de framtida effekterna av tidigare reformbeslut krävs anta­ganden om befolkningsutvecklingen, antal elever i skolan, antal platser i barnomsorgen elc. Förutom dessa antagen om volymutvecklingen behövs även antaganden för pris-, löne- och ränteutvecklingen fram lill år 1986. Med hänsyn till långtidsbudgetens syfte att beskriva ulvecklingen vid oförändrad ambitionsnivå, dvs. att inga genomgripande ätgärder vidtas, har det varit lämpligt att basera beräkningarna på de antaganden som har använts i alternativ 2 i LU 80. DeUa alternativ har beskrivits i kap. 2. En anpassning av långtidsutredningens utvecklingsbild har dock gjorts till den konjunkturbild som kan förväntas under den närmaste fiden. Bl.a. har konsekvenserna av del tvååriga löneavtalet vägts in i totalbilden.

Beräkningarna i långtidsbudgeten och avsnittet om staten och socialför­säkringssektorn bygger på ett stort antal antaganden om olika centrala faktorers utveckling under perioden 1980-1986. Alla sådana för beräkningsarbetet nödvändiga förutsättningar beskrivs inle här ulan redo­visas i möjligaste mån under de avsnitt där de varit slyrande för beräkning­arna. De centrala förutsättningarna för beräkningen av statens utgifter och inkomster utgörs av anlaganden om den ekonomiska tillväxten samt om pris- och löneutvecklingen. Volymtillväxten i BNP har antagils till ca 0,1 % under år 1981 för att i slutet av perioden uppgå till drygt I %. Årsgenom­snittet av prisökningen beräknas uppgå till ca 11,9% under år 1981 och ligger ca 1 1/2 procentenhet lägre i slutet av långtidsbudgetperioden. Ök­ningen av fimlönen under år 1981 har beräknats till ca 7,5% och ligger för slutet av perioden pä knappt 12%.

Denna bild av samhällsekonomin innebär atl priser och löner ökar snabbt under perioden. Den snabbare ökningstakten för lönerna innebär dock att reallönerna stiger under perioden vilkel medför en tillväxt i den privata konsumtionen. Den lotala produktionen i samhället förväntas emellertid med givna anlaganden växa mycket långsamt, bl. a. på grund av den låga investeringsaktiviteten under perioden.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget            15

3.2 Beräkningsteknik

Principer för ulgiftsberäkningarna

Grundmaterialet för ulgiftsberäkningarna i långtidsbudgeten är de olika myndigheternas långtidsbudgetar. Den slutliga bedömningen av anslagsut­vecklingen under perioden har sedan gjorts inom budgetdeparlementets budgetavdelning efter samråd med vederbörande departement. Beräkning­arna av den framtida utgiftsutvecklingen utgår från anslagsbeloppet för budgetåret 1981/82 enligt 1981 ärs reviderade budgetförslag. Utgifterna för de därpå följande åren avser endast redan fattade beslul och gjorda ålagan­den och syftet är att visa konsekvenserna av den nu gällande ambitions­nivån. Dessa beräkningar presenteras detaljerat i kap. 4. Utgifterna är beräknade i samma pris- och lönenivå som i 1981 ärs budgetproposition och beloppen anger sälunda endasi förändringar i ulgiftsvolymen.

Förändringen av volymen av olika verksamheter är resultatet av olika beslut och är i varierande utsträckning av automatisk karaktär beroende pä långsiktigheten och graden av bindningar i de fattade besluten. För ell flertal anslag, t.ex. de s.k. förvallningsanslagen, har statsmakterna inte mer preciserat angivit pä vilken ambitionsnivå som verksamheten skall bedrivas på längre sikt. För dessa anslag har antagits en oförändrad an­slagsnivå i fasla priser.

För andra anslag styrs utvecklingen under perioden av faktorer som på kort sikt är svåra all påverka för beslutsfattarna. Anslagsutvecklingen för sådana anslag har beräknats med varierande meloder. En central faktor all ta hänsyn till vid beräkning av volymutvecklingen av många anslag är förändringar av befolkningens storlek och sammansättning. Denna påver­kar nivån på anslagen för exempelvis folkpensioner, skolväsende, m. m. 1 beräkningarna av utgifterna för dessa anslag ingår en grov uppskattning av effekler av befolkningsförändringar. Vissa anslag styrs av all statsmak­terna lagt fast långsiktiga ramar för verksamheten. Möjligheterna atl på­verka volymutvecklingen varierar då med hänsyn lill bl.a. ramperiodens längd. Exempel härpå är ramarna för det militära försvaret och civilförsva­ret. Olika typer av avtal, t.ex. mellan slalen och landstingskommunerna, styr volymutvecklingen för vissa anslag. Slyrande för anslagsberäkningen under långtidsbudgetperioden är bl. a. avtalsperiodens längd och de faklo­rer som reglerar volymen på den verksamhel som avlalel gäller. Del förekommer även tidsbegränsade program, för exempelvis forskning inom olika områden, som anger med vilken volym verksamheterna skall bedri­vas, ofta under en två- till treårsperiod. Förekomsten av ramar, avlal och program innebär att verksamheternas volym utvecklas i enlighet med dessa under en viss tid. Om klara uttalanden om tidsbegränsning av ramar, program, avlal m. m. föreligger har i långtidsbudgelberäkningarna anlagils all ulgiftema bortfaller när programmel etc. upphör. 1 övriga fall har i regel schablonmässigt antagits att utgifterna för de olika ändamålen kvarstår under hela långtidsbudgetperioden.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget           16

Vissa anslag styrs av bidragsregler som medför en mer eller mindre automatisk utgiftsutveckling. Bidragsreglerna anger vilka individer eller verksamhetsområden som är bidragsberättigade. Bidragen kan utgå i form av ett visst belopp per bidragsberättigad individ, som en andel av koslna­den för en viss tjänst eller kan i vissa fall utgå i förhällande till bidragsmot­tagarens inkomst. Del styrande inslaget vad avser volymen i ett sädant givet system är sälunda de faktorer som ger anlalel bidragsberättigade.

Utgifterna för arbetsmarknads- ocb näringspolitiken har beräknats med utgångspunkt i att inga nya utgiftsåtaganden görs under långtidsbudgetpe­rioden. Kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken har utgångsårel beräk­nats konjunkturneutralt. Detta innebär att anslagen är beräknade all räcka till åtgärder vid ett normall konjunkturläge och med nuvarande ambitions­nivå och uppsättning av medel. Därutöver har en anpassning skett till lagstadgade kostnader i samband med arbetslöshetsersättningen.

Förutom beräkningarna av volymutvecklingen presenteras också kal­kyler i löpande priser. Dessa beräkningar görs med utgångspunkt i de antaganden om den framtida ulvecklingen av priser, löner, m. m. som har presenterats inledningsvis i detta kapitel.

I det sedvanliga budgetarbetet tillämpas ell s.k. huvudalternativ som innebär att förvaltningsanslag efter pris- och löneomräkning minskas med 2% med hänsyn till förväntad produktivitetsökning inom den statliga sek­torn. På samma sätt har under långtidsbudgetperioden anslagseffeklen av det s. k. huvudalternativet endast lagts in i den anslagsberäkning som görs i löpande priser.

Principer för inkomstberäkningarna, m.m.

Beräkningarna i långtidsbudgeten av inkomsterna grundar sig på anla­ganden om bl. a. lönesummans och prisernas utveckling. Inkomstskatter, sociala avgifter och mervärdeskall styrs bl. a. av utvecklingen av dessa va­riabler. Vidare har beaktats beslutade och föreslagna förändringar som berör statsinkomsterna.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget           17

4   Statsutgifternas fördelning på ändamål

1 detta kapitel redovisas statsutgifternas utveckling i oförändrad pris­och lönenivå under perioden t.o.m. budgetärel 1985/86. Redovisningen omfattar de totala utgifterna inom statsbudgeten grupperade i fjorton ända­målsgrupper. Beräkningarna utgår från de anslagsbelopp för budgetåret 1981/82 som redovisas i budgetpropositionen eller - i förekommande fall - i det reviderade budgetförslaget. Vidare tas i ändamålsavsnitten i viss utsträckning upp även sådanl statligt stöd som påverkar statsbudgetens inkomstsida och som utgär i form av avdrag eller skattereduktioner. Viss statligt reglerad verksamhet som finansieras med arbetsgivaravgifter eller andra avgifler utan att redovisas på statsbudgeten behandlas ocksä.

Beräkningarna i långtidsbudgeten päverkas i hög grad av de beslut som fattats av statsmakterna under de senaste åren. De lotala slatsulgiftema i oförändrad pris- och lönenivå beräknas i stort sett bli oförändrade under långtidsbudgetperioden. Pä några områden minskar kostnaderna under långtidsbudgetperioden.

1 beskrivningen av utgiftsutvecklingen för de skilda ändamålen läggs särskild tonvikt vid de faktorer som, t. ex. i form av volymförändringar och regelsystem, styr utgiftsutvecklingen.

Folkpensioner, sjukförsäkringar m. m.

Ändamålsgruppen domineras av utgifterna för folkpensioneringen, sta­tens bidrag lill sjukförsäkringen samt statens bidrag till kommunala bosladstillägg till folkpension (KBT). Med undantag för vissa administra­tionskostnader utgörs hela ändmålsgruppen av transfereringar lill hushål­len.

Tabell 2. Folkpensioner, sjukförsäkringar m. m.

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag

Anslags

förändring

till

 

Procentu-

Genom-

 

snittlig

1981/82

 

 

 

 

ell för-

snittlig

 

 

 

 

 

 

procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

ändring

procen-

 

tuell för-

 

 

 

 

 

1981/82-

tuell för-

 

ändring

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

1985/86

Tolala utgifter

-1-4,3

41 187'

-    32

-215

-153

-1- 27

-0,1

-0,2

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

folkpensioner

+ 5,4

35 380'

-   112

-302

-240

- 61

-0,3

-0,5

sjukförsäkringar

-1,9

3 850

+    80

-H30

-1-140

-1-145

+ 2,1

+ 3,1

Övrigt (inkl. KBT) -Hl,3

1956

+      1

- 44

- 53

- 58

+0,1

-2,0

' För folkpensionsanslaget ingår i beloppet en med hänsyn lill prisutvecklingen under budgetåret 1981/82 beräknad belastning på anslaget.

Anm. Härtill kommer särskilda skattelättnader för folkpensionärer, vilka beräknas uppgå till ca 6 miljarder kr. år 1982.

2    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bil. 2.1

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          18

Anslagsutvecklingen styrs dels av befolkningens ålderssammansättning, dels av pensionssystemets utformning och dels av den allmänna prisut­vecklingen i samhällsekonomin. Anslagsförändringar till följd av löne- och prisutvecklingen ingår inte i tabellen ovan.

Ökningen av utgifterna för folkpensionerna under perioden 1975/76-1979/80 beror delvis på att antalet pensionärer stigit, bl.a. fill följd av sänkningen av den allmänna pensionsåldern år 1976. Vidare har en rad standardförbättringar genomförts. Den viktigaste faktorn som påverkar anslagsutvecklingen är emellertid folkpensionsförmänernas anknytning till basbeloppet, vilket i sin tur styrs av ulvecklingen av konsumentprisindex. De nya regler för fastställande av basbeloppet som införts fr.o. m. år 1981 innebär att folkpensionerna i löpande priser, enligt de förutsättningar som ligger lill gmnd för långtidsbudgeten, långsiktigt beräknas öka någol lång­sammare än konsumentprisindex.

Det lotala antalet pensionärer beräknas under långtidsbudgetperioden, bl.a. till följd av förändringar i befolkningens ålderssammansättning, årli­gen öka med i genomsniu 16000, varav 14000 ålderspensionärer. Antalet folkpensionärer beräknas år 1981 uppgå till drygt 1,9 miljoner, varav nära 1,4 miljoner ålderspensionärer. Närmare 800000 pensionärer erhåller då ålderspension från ATP.

Tabell 3. Folkpensioner, utgiftspåverkande faktorer

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

Utgiflsslyrande faklorer

Utgiflsförändring lill

 

 

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

Ökat antal pensionärer Pensionstillskott

Summa

+ 210 -323

-113

+ 167

-357

-190

+ 156 -396

-240

+ 381 -441

- 60

Den successiva slandardförbällringen genom utbyggnad av pensionstill­skotten för folkpensionärer som inle fär ATP eller har låg ATP har innebu­rit atl pensionerna för dessa grupper ökat betydligt snabbare än den all­männa prisutvecklingen. Den sista etappen i del av riksdagen beslutade utbyggnadsprogrammet för pensionstillskotten genomförs budgetåret 1981/82. De minskade utgifterna för pensionstillskotten fr. o.m. budgetåret 1982/83 sammanhänger med detla och med att antalet pensionärer som uppbär detta fillskott minskar lill följd av aU allt fler nytillkommande pensionärer får ATP.

Folkpensionärer, vars huvudsakliga inkomst utgörs av allmän folkpen­sion, medges vid inkomsttaxeringen elt särskilt avdrag för nedsatt skatte­förmåga. Den som endasi har grundpension och en viss högsla sidoin­komst får avdrag med så stort belopp att nägon skatt inte kommer att påföras honom. Vid sligande inkomst minskas det extra avdraget. Även förmögenhetsinnehav inverkar på avdragets storiek. Skattebortfallet till följd härav beräknas uppgå till ca 6 miljarder kr. år 1982.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                 19

Utgifterna för statsbidrag lill kommunalt bosladstillägg till jölkpension styrs av antalet personer som med hänsyn lill inkomst och bostadskostnad är bidragsberättigade. Statsbidrag utgår fr.o.m. den I juli 1981 med 38% av kommunernas kostnader för bostadstillägg upp till vissa bostadskost­nadsgränser. Riksdagen har beslulal om ändrade regler för inkomstpröv­ningen fr. o. m. den Ijuli 1981, vilkel beräknas motsvara en begränsning av utgifterna med totalt 180 milj. kr. per år.

Av sjukförsäkringens koslnader finansieras 85% med arbetsgivaravgif­ter och resterande 15% med slatsbidrag. Anslagsutvecklingen styrs bl.a. av antalet sjukdagar per försäkrad saml nivån på ersättningen för inkomst­bortfall, vilken i sin tur beror pä löneutvecklingen i samhället.

Försäkringen ersätter 90% av inkomstbortfallet vid sjukdom upp till en övre gräns motsvarande 7,5 gånger basbeloppet. Detta innebär atl hela löneutvecklingen inte får fullt genomslag på ersättningsnivån. Genom bas­beloppets knytning till prisförändringarna i samhällel höjs dock den övre gränsen efter hand.

Frän sjukförsäkringen utgår också ersättning lill de offenlliga sjukvårds­huvudmännen för den vård som bedrivs i sjukvårdshuvudmännens regi. Dessa ersättningar fastställs efter förhandlingar mellan staten och sjuk­vårdshuvudmännen, varvid kostnadsutvecklingen inom vårdsektorn beak­tas. Konsumtionen av sjukvård ökar med sligande ålder. Efterfrågan lorde säledes öka med hänsyn lill de förväntade förändringarna i befolkningens ålderssammansättning.

Utgifterna för sjukförsäkringen styrs vidare av sjukvårds- och tand­vårdstaxorna i den privata vården. Dessa taxor fastställs efter överlägg­ningar med företrädare för inom vården yrkesverksamma grupper. Tax­orna bestäms bl.a. med hänsyn till lönekostnadsutvecklingen för dessa grupper saml av kostnadsutvecklingen för t.ex. lokaler och materiel som utnyttjas i vården.

Även försäkringens utgifter för läkemedel, sjukresor m. m. päverkas av löne- och prisutvecklingen i samhället. Ökade koslnader på dessa områden faller i huvudsak på försäkringen eftersom patientavgifterna är maximera­de till vissa belopp per inköpstillfälle, läkarbesök, resp. sjukresa.

Utbildning och forskning

Denna ändamälsgrupp omfattar de statliga utgifterna för utbildningsvä­sendet och för den civila forskning som bedrivs av staten eller med slalligl stöd. Ändamålsgruppen omfattar bl.a. del obligatoriska skolväsendel, gymnasiala skolor, vuxenutbildning, högre utbildning, studiestöd och stu­diehjälp samt forskning. Till högre utbildning och forskning förs bl.a. anslagen till högskolan inkl. lantbruksuniversitetet, undervisningssjukhu­sen, de statliga forskningsråden och slyrelsen för teknisk utveckling. I gruppen ingår även de statliga utgifterna för forskning och utveckling på energiområdet.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

20

Generellt för ändamålsgruppen gäller att kostnadsförändringar på ansla­gen i stor ulslräckning följer löneutvecklingen och förändringen av basbe­loppet. Den del av ändamälsgruppens tolala koslnader som årligen i varje enskilt fall prövas av riksdagen i budgetbehandlingen är myckel liten.

Tabell 4. Utbildning och forskning

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag

Anslagsfc

irändring till

 

Procenlu-

Genom-

 

snittlig procen-

1981/82

 

 

 

 

ell för­ändring

snittlig procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

 

luell för-

 

 

 

 

 

1981/82-

tuell för-

 

ändring

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

1985/86

Tolala utgifter

+ 6.5

31261

-774

- 81

-381

-139

-2.5

-0.9

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

det obl. skolväsendet

+ 13.4

12 795

-927

-167

-.340

- 64

-7.2

-2.5

gymnasieskolan m. m.

+ 4.6

4 599

- 31

+ 34

-    6

- 39

-0.7

-0.2

högre utbildning och

 

 

 

 

 

 

 

 

forskning

+ 3,8

7771

+ 145

- 48

-100

- 55

+ 1.9

-0.2

studiesociala ändamål

+ 26,1

4 457

+ 122

+ 97

+ 67

+ 21

+ 2.7

+ 1.7

Utgifterna för det obligatoriska.skolväsendet minskar i oförändrad pris­och lönenivå under hela långtidsbudgetperioden därtör atl anlalel elever i grundskolan minskar för varje år. Den kraftiga anslagsminskningen lill budgeiårel 1982/83 sammanhänger delvis med den lekniska konslruklionen av statsbidraget till driften av grundskolor. Anslagsminskningen beslår därutöver av redan beslutade besparingar som får effekt på statsbudgeten försl budgetåret 1982/83.

Inom grundskolan är reformen med samlad skoldag under genomföran­de. Beslut om införande av samlad skoldag fallas av resp. kommun. Riksdagen har beslulal om ny läroplan som skall gälla fr. o. m. budgeiårel 1982/83. De slalliga kosinadema för de delar av läroplansreformen som enligt gällande beslut skall genomföras belastar statsbudgeten fulll ul först under budgetåret 1985/86 och beräknas dä uppgå till ca 315 milj. kr. i 1980/ 81 ärs löneläge. Anslagsutvecklingen för det slalliga grundskolebidragel slyrs i förslå hand av löneulvecklingen för lärare, anlalel s. k. basresurser - närmasl jämförbarl med klasser - saml basresursmedellalen. dvs. det genomsnillliga anlalel elever i varje klass. En förändring av klasslorieken med en elev - genomsnilfiigt för alla tre stadierna i grundskolan - medför en kostnadsförändring för slaten pä ca 300 milj. kr. i 1980/81 års löneläge. En förändring av klasslorlekarna påverkar även de kommunala kostna­derna.

Ulvecklingen av anslagen inom gruppen för det obligatoriska skolväsen­del styrs huvudsakligen av löneutvecklingen för lärare. Bidragel till driften av gymnasieskolan är på liknande säll bundet till etl bidragssyslem där anslagsförändringarna följer löneulvecklingen för lärare. Antalet intag-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          21

ningsplatser fastställs för varje budgetår av riksdagen och är för hela långtidsbudgetperioden beräknat fill den dimensionering som föreslagits för budgetåret 1981/82. Gymnasieskolans linjer och minst ettåriga grund­skoleanknutna specialkurser beräknas till 108% av antalet 16-åringar. Här­till kommer ca 39000 platser i andra specialkurser, yrkesintroduklion m.m. Antalet 16-åringar är som störst åren 1980-1982 och nästan lika stort år 1983. Någon kostnadsminskning pä grund av färre antal elever uppstår inte förrän budgetåret 1984/85. I långtidsbudgetberäkningarna har fr.o.m. budgetåret 1982/83 tagits med en besparing på gymnasieskolan som kommer att presenteras för riksdagen i regeringsförslag i oktober 1981.

Gymnasieskolans dimensionering och fördelning av eleverna på utbild­ningslinjer och kurser påverkar även statens bidrag lill undervisningsmate­riel inom gymnasieskolan. På gmnd av en slyrning av utbildningsplatserna i gymnasieskolan mot de yrkesinriktade linjerna beräknas utgifterna, med oförändrade bidragsregler, öka kraftigl under långtidsbudgetperioden.

Slaten svarar för ca hälften av den offentliga sektorns samlade utgifter för det obligatoriska skolväsendel och gymnasieskolan. Resten faller på kommunerna.

Kostnaderna för vuxenutbildningen, vars stora utgiftsposter utgörs av bidragsanslagen lill studiecirklar, invandrarundervisning i svenska, driften av folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning, beräknas öka endast marginellt under långtidsbudgetperioden.

Storleken på anslagen till studiecirklar och invandrarundervisning beslu­tas av riksdagen i den årliga budgetprövningen. Dessa anslag beräknas bli oförändrade under långtidsbudgetperioden.

Anslagen lill driften av folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning följer löneulvecklingen för lärare. Volymen förväntas öka endast margi­nellt under perioden. Det sammanhänger bl.a. med riksdagens beslul om maximering av anlalel undervisningslimmar för den kommunala vuxenut­bildningens grundskol- och gymnasieskolkurser. Maximeringen av dessa utbildningars omfattning förutsätts i enlighet med längtidsbudgettekniken gälla för hela perioden. Den beräknade volymökningen är hänförlig endasi till den grundläggande ulbildningen för all lära vuxna läsa och skriva (GRUND-VUX). Också för folkhögskolornas del har förutsatts en oför­ändrad volym under perioden.

Utgifterna i oförändrad pris- och lönenivå för den grundläggande hög­skoleutbildningen väntas i stort sett bli oförändrade. Vissa beslutade utök­ningar av utbildningar i t.ex. sjukgymnastik, psykoterapi och logopedi samt förändrad dimensionering av lärarutbildningen kommer att finansi­eras med molsvarande besparingar under perioden.

De dominerande utgiflsslyrande faktorerna för den grundläggande hög­skoleutbildningen exkl. kommunal högskoleutbildning ulgörs av de plane­ringsramar i form av antagningstal som ärligen fastställs av riksdagen.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          22

utbildningens längd, kostnaderna per plats samt dimensioneringen av kringkostnader som t.ex. administrationen vid högskoleenheterna m.m. Dessa faktorer utgör grunden för de årliga anslagsberäkningarna. Samman­lagt består 80-90% av de tolala kostnaderna av lönekoslnader.

Staten ger bidrag till kommuner och landstingskommuner för driften av den kommunala högskoleutbildningen. Riksdagen fastställer årligen högsta antagningstal. Utöver dimensioneringen av utbildningsvolymen styrs kost­naderna av gruppstorlek och antal lärartimmar per grupp saml utveckling­en av lärariöner. För sjuksköterskeutbildningen ges etl schablonbidrag per grupp, vilket varje år räknas upp med hänsyn lill löneutvecklingen.

Utgifterna för studiesociala ändamål slyrs dels av antalet studerande på gymnasie- och högskolenivå, dels av bidragsreglerna. Studiehjälp utgår till gymnasieelever och består av studiebidrag, tillägg för resor och inackor­dering, inkomstprövat och behovsprövat tillägg samt återbetalningsplik­tiga studiemedel. De studiemedel som utgär lill högskolestuderande och gymnasieelever över 20 år består av en återbetalningspliktig del och en bidragsdel. Den största utgiftsposten inom studiehjälpen ulgörs av studie­bidraget till gymnasieskolelever: Studiebidraget utgår med samma belopp per månad under terminstid som barnbidraget. Storleken av de återbetal­ningsplikliga studiemedlen är knuten till basbeloppet. Under långtidsbud­getperioden väntas antalet högskolestuderande förbli i storl sett oföränd­rat. Beräknade kostnader bygger på förutsättningen atl nuvarande dimen­sionering kommer att gälla hela perioden. På grund av ändrade antagnings­regler för högskolan kommer dock antalet yngre studerande att stiga, vilket förväntas leda till ett högre utnyttjande av studiemedel. Till följd av detta beräknas kostnaderna öka under hela perioden. Antalet gymnasiestu­derande förväntas öka fram till budgetåret 1983/84. Fr.o.m. budgetåret 1984/85 minskar utgifterna för studiemedel till denna grupp.

Del statliga stödet till forskningen utgår dels genom styrelsen för leknisk utveckling (STU) och de statliga forskningsråden m.fl., dels genom anslag till universitet och högskolor, till utbyggnad av undervisningssjukhusen samt för energi- och byggnadsforskning.

Betydande satsningar för utveckling av induslrin har gjorts under senare år. Delvis har detta slöd inriktats på att främja industrins forskning och utveckling.

Regeringen har i den industripolitiska propositionen våren 1981 föresla­git ett treårsprogram för industrins forskning och utveckling. Programmel innebär för perioden 1981/82-1983/84 dels aU STU erhåller 1 775 milj. kr. för teknisk forskning och utveckling, dels att fonden för industriellt ut­vecklingsarbete (industrifonden) erhåller 450 milj. kr. för delta ändamål. Av STU:s resurser används närmare 60% lill industriellt och samhällsin­riktat tekniskt utvecklingsarbete, medan drygt 30% går till kunskapsut­veckling. Industrifonden stöder utveckling av nya produkter, processer och system för industriell produktion. Projekten initieras och bedrivs av

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          23

olika företag som får stöd från fonden med högst 50% av projektkostna­den.

Industrins forskning och utveckling stöds även genom det särskilda forskningsavdraget vid statsbeskattningen. Avdraget utgår i förhällande lill dels företagens forsknings- och utvecklingsinsatser, dels ökningen av des­sa. I och med att stödet utgår som avdrag vid beskattningen erhålls det endast av företag som redovisar taxerad inkomst. Inkomstbortfallet på grund av dessa avdrag beräknas år 1981 uppgå till ca 175 milj. kr.

I enlighet med principerna för långtidsbudgeten har för perioden efter budgetåret 1983/84 beräknats oförändrade insatser för industriellt forsk­nings- och utvecklingsarbete.

Till gruppen forskning och utveckling förs också utgifterna för energi­forskning. Regeringen har i prop. 1980/81:90 lagt fram förslag om etl nytt treårsprogram för energiforskningen. En medelsram om 1 400 milj. kr. föreslås för treårsperioden 1981/82-1983/84. För budgetåret 1981/82 har beräknats en medelsram om 400 milj. kr. Programmel föreslås bli finansi­erat genom en avgift pä oljeprodukter om 19 kr./m'. I statsbudgeten tas upp ett formellt anslag om 1 000 kr. för energiforskning. Några utgifter för energiforskningsprogrammet ingår således inte i den redovisade tabellen för ändamålet utbildning och forskning. Däremot har för periodens första del beräknats vissa kostnader för verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB.

Forskningen inom utbildningsväsendets område svarar för ca en tredje­del av det statligt finansierade forsknings- och utvecklingsarbetet. För budgetåret 1981/82 har en reformram om ca 70 milj. kr. avsatts. Även för det därpå följande året beräknas förstärkning av motsvarande omfallning.

Totalförsvar

I ändamälsgmppen totalförsvar ingår del militära försvaret, civilförsva­ret, del ekonomiska försvaret saml övriga delar av totalförsvaret.

Riksdagen har våren 1977 mot bakgrund av en säkerhetspolitisk bedöm­ning tagit ställning till inriklningen av totalförsvaret för perioden 1977/78-1981/82 (1977 års försvarsbeslut). Långtidsbudgelberäkningarna utgår från dessa ställningstaganden i avvaktan på elt nytt försvarsbeslut våren 1982.

Enligt gällande beslut ges det militära försvaret och civilförsvaret pris­kompensation enligt ulvecklingen av nettoprisindex (NPl). Den reala ul­vecklingen av verksamheten inom försvaret är beroende av förändringar i relationen mellan NPl och de kostnader som uppstår i försvarsverksamhe­ten. Denna relation kan visa upp betydande svängningar.

F. n. arbetar en kommitté med uppdrag att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets utveckling fr.o.m. budgetåret 1982/83 inför elt totalförsvarsbeslui i riksdagen under våren 1982. Inom ramen för kommittéarbetet bedrivs särskilda studier av dels

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

24

Tabell 5. Totalförsvaret

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag

Anslagsförändring

lill

 

Procenlu-

■ Genom-

 

snittlig procen-

1981/82

 

 

 

 

ell för­ändring

snittlig procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

 

luell för-

 

 

 

 

 

1981/82-

tuell för-

 

ändring

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

1985/86

Tolala utgifter

+ 1,8

19496'

+ 116

+ 166

+ 156

+ 4

+ 0,6

+ 0,6

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

militärt försvar

+1,5

18 136'

- 69

-    3

-    1

0

- 0.4

- 0.1

civilförsvar

+4,4

580'

+ 26

+ 26

+  14

+ 4

+ 4.5

■+ 2,9

ekonomiskt försvar

+4,5

780

+ 159

+ 143

+ 143

0

+ 20.4

+ 12,0

' 1 beloppen ingår en med hänsyn lill prisutvecklingen under budgetåret 1981/82 beräknad belastning, vilken någol avviker från de anslag som lagits upp under försvarshuvudtileln.

försvarets fredsorganisalion i syfte all skapa ett så stort utrymme som möjligt för sådan materielanskaffning och utbildning som ger effekt i krigs­organisationen inom det militära försvaret, dels priskompensalionssyste-mets framtida utformning. Vidare övervägs särskilt frägan om ell nytt flygplanssystem.

Antalet anställda inom försvaret har under perioden 1972- 1980 minskal med ca 5400 (ca 11 %). Ytterligare personalminskningar torde bli aktuella bl.a. i samband med den ovan nämnda översynen av försvarets fredsor­ganisation inför försvarsbeslutet 1982.

För budgetärel 1981/82 har för del militära försvaret anvisats 17 316 milj. kr.

För atl belysa utvecklingen av de militära försvarsutgifterna med hänsyn till priskompensationen med NPl har i nedanstående tabell beräkningar gjorts i löpande priser pä grundval av de prisanlaganden som tillämpas vid beräkningen i långtidsbudgeten i övrigl. Försvarsbeslutet våren 1982 kan dock komma att påverka såväl utgiftsnivån i fasl penningvärde som pris-kompensationssystemet fr. o. m. budgetärel 1982/83.

Tabell 6. Militära försvaret

(Milj. kr., löpande priser)

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

 

Utgifter för del mililära försvaret varav priskom­pensalion Förändring från föreg. budgetår

18136      19647     21489

(2 720)    (4298)    (6 140)

+ 1511    +1 842

23 637    26093

(8 288)        (10744)

+ 2 148   +2456

Planeringsramen medger atl belydande belopp åriigen kan användas för forskning och materielanskaffning. Till de större planerade anskaffnings­programmen hör artilleri, bandvagnar och luflvärnsrobolar för armén.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget           25

patrullbåtar, ubåtar och kustartilleribalterier för marinen samt anskaffning av jaktversionen av flygplanet Viggen och jaktrobotar för flygvapnet.

Beträffande civilförsvaret gäller att planeringen liksom hittills inriklas på åtgärder som gör det möjligt alt i händelse av krig skydda och hjälpa befolkningen mot verkningarna av stridshandlingar av olika slag. Dessa ätgärder kan avse kollektivt ordnat skydd i form av främst skyddsrum och utrymning eller individuellt skydd, såsom skyddsmasker och anvisningar om vad som är möjligt att själv göra för sitt skydd i olika situationer samt uppbyggnad av en undsättningsorganisation.

I 1981 års budgetproposition föreslås att 323 milj. kr. anvisas för budget­året 1981/82 för civilförsvar utom skyddsrum. För skyddsrum föreslås utgifter om 228 milj. kr. Utgiftsförändringarna under perioden beror främst på utvecklingen av behovet av betalningsmedel i förhällande lill den av statsmakterna fastställda bemyndiganderamen för skyddsrum.

Det ekonomiska försvaret omfattar beredskapsätgärder inom bl.a. rä-vamförsörjning, industriell förädling, handel, försörjning med energi och arbetskraft, transportverksamhel, väghållning, post- och bankväsende, försäkringsverksamhet m. m.

Slyrande för anslagsutvecklingen är främst de investeringar som riksda­gen beslutar om och de driftkostnader som della föranleder. Driftkostna­derna utgörs till största delen av räntekostnader för invesleringar. Genom den statliga redovisningens uppbyggnad medför dessa räntekostnader in­täkter på statsbudgetens inkomstsida.

Regeringen har under våren 1981 i proposition förelagt riksdagen ell reviderat oljelagringsprogram. Del reviderade programmel innebär i stort en anpassning till förändrade energiprognoser och leder bl. a. lill att ytterli­gare 4,5 milj. m' råolja skall inlagras före utgången av år 1984. Medelsbe­hovet för att finansiera programmet uppgår för statens del till drygt 5 miljarder kr. Kostnaderna för huvuddelen av programmel finansieras ge­nom den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter. Intäkterna från beredskapsavgiften för delta ändamål tillförs oljelagringsfonden. Den stora ökningen av kostnaderna på statsbudgeten budgetåren 1982/83-1984/85 består huvudsakligen av följdkostnader (räntor) av en i enlighet med olje­lagringsprogrammet ökad beredskapslagring av olja m. m. Räntekostna­derna motsvaras dock av inkomster av samma storlek på budgetens in­komstsida.

Bostadspolitik

Denna ändamålsgrupp domineras av räntebidrag och långivning till bo­stadsbyggande. För budgetåret 1981/82 beräknas dessa belaslningsmässigt uppgå till sammanlagt 14,8 miljarder kr. Bland andra ändamål inom grup­pen märks bidrag och lån till vissa bostadsförbättringar, bidrag lill förbäll­ring av boendemiljön samt bostadsbidrag för låginkomsttagare.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

26

Tabell 7. Bostadspolitik

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag

Anslagsförändring

till

 

Procentu-

• Genom-

 

snittlig procen-

1981/82

 

 

 

 

ell för­ändring

snittlig procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

 

tuell för­ändring

 

 

 

 

 

1981/82-1982/83

tuell för­ändring

 

 

 

 

 

 

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

1985/86

Tolala utgifter

+ 7,8

14 769'

-1705

+ 2000

+2650

+ 1050

-11.5

+ 6.2

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

räntebidrag

+ 8,0

7 100

-1700

+   900

+2700

+ 1 100

-23.9

+ 9,2

lån lill bostads-

 

 

 

 

 

 

 

 

byggande

+ 11,2

7 100'

0

+ 1 100

0

0

0

+ 3,7

' Beloppen avser beräknad belastning.

Anm: Härtill kommer effekterna av villabeskattningen, som för år 1980 beräknas

uppgå lill 9 miljarder kr. netto.

Anslagsutvecklingen för lån tiU bostadsbyggande betingas i huvudsak av utvecklingen i fråga om beviljade beslut om bostadslån. Normalt fast­ställer riksdagen ramar i form av våningsyta inom vilka beslut om nybygg­nad kan tas. 1 syfte att skapa förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande har riksdagen beslutat att sådana ramar.inte skall fastställas för åren 1979 och 1980. Riksdagen har beslutat att samma ordning skall gälla för är 1981.

De angivna anslagsförändringarna har beräknats med utgångspunkt i de bedömningar av bostadsbyggandets omfaUning som har redovisats i 1981 års budgetproposition, dvs. totalt ca 55000 påbörjade lägenheter per år. Antalet lägenheter för vilka bostadslån betalas ut har antagils lill 51000 budgetåren 1981/82 och 1982/83 och till 52000 fr. o. m. budgetåret 1983/84. Om produktionen av småhus minskas med 5000 per år fr.o.m. år 1981 minskar statens utlåning med viss förskjutning med 600 milj. kr. per år och totalt med 2400 milj. kr. under långtidsbudgetperioden. Räntebidragen under budgetåret 1985/86 skulle samtidigt bli ca 500 milj. kr. lägre än enligt det i tabell 7 redovisade beloppet. Även prisutvecklingen och standarden på lägenheterna påverkar anslagsbelastningen. En årlig kostnadsökning med ytterligare t. ex. 5 % per lägenhet innebär atl statens utgifter under det sista året i långtidsbudgetperioden ökar med ca 1600 milj. kr.

I beräkningarna av bostadslåneanslaget har vidare hänsyn tagits till att hyresförlustlån skall upphöra fr.o.m. år 1981. Även de tillfälliga under­hällslånen upphör vid utgången av är 1981.

Räntebidrag täcker mellanskillnaden mellan faktisk räntekostnad för säväl statslån som bottenlän och den s.k. garanterade räntan. Bidraget beräknas på urspmnglig låneskuld på dessa lån. Den garanterade räntan har sänkts från 3,4% till 3,0% för hyres- och bostadsrättslägenheter (i huvudsak flerbostadshus) under det första året. Därefter ökar räntan med 0,25 procentenheter per år för flerbostadshus. Regeringen har dessutom i prop.  1980/81:118 om ekonomisk-politiska åtgärder föreslagit att vissa

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          27

extra ökningar skall göras av den garanterade räntan år 1982. Regeringen tar i nämnda proposition också upp frågan om atl finna någon ytterligare metod för en mer fullständig utjämning av kostnaderna mellan hus av olika ålder. Detta gäller i synnerhet det hyreshusbestånd som kan tillgodogöra sig hyreshöjningar på grund av den föreslagna ränteökningen, men som inle ingär i räntebidragssystemet och därför inte drabbas av någon egentlig kostnadsökning. Den garanterade räntan för lägenheter upplåtna med äganderätt (småhus) uppgår under det första året till 5,5 % och ökar däref­ter med 0,5 procentenheter per är. Riksdagen har nyligen fastställt nya regler för ökning av den garanterade räntan för egnahem och bostadsrälts­hus. Reglerna innebär i stora drag att räntebidragen till egnahem byggda före år 1975 helt avvecklas under en treårsperiod. För bostadsrättshus görs under år 1981 engängslyfi av den garanterade räntan med 1,2% för hus färdigställda åren 1958-1963 och med 1,0-0,2% för hus som färdigställts år 1964 eller senare. Genom dessa ändringar beräknas statens utgifter för räntebidrag minska med ca 600 milj. kr. budgetåret 1981/82.

Utgifterna för räntebidrag bestäms dels av gällande räntenivåer, dels av de regler som riksdagen beslutar skall gälla för lägsta garanterade ränta och upptrappning av denna. Dessutom finns ett starkt samband mellan utbetal­ningarna av bostadslän och ränlebidragsulgifterna. Såväl antalet nya lä­genheter per år som kostnaderna per lägenhet påverkar ränlebidragsulgif­terna. Till detta kommer variationer till följd av räntejusleringar av äldre lån. Vid dessa justeringar, som för boltenlän vanligtvis sker vart femte eller vart tionde år och för statslånen varje år, bestäms nämligen räntan efler det nya ränteläget. En förändring av slatslåneräntan med 1 % den 1 januari 1982 skulle påverka räntebidragen med 400 milj. kr. redan budget­året 1982/83. En sänkning av räntan med I % under hela långtidsbudgetpe­rioden skulle budgetåret 1985/86 leda till en sammanlagd minskning av utgifterna med ca 1 500 milj. kr.

Mycket kraftiga ökningar registreras för räntebidragen för bosläder. Dessa ökningar beror sålunda främst på den historiskt sell högre räntenivå som har fömtsätts för långtidsbudgetperioden saml i viss män på kostnads­stegringen tidigare år.

Den enskildes boendekostnader påverkas givelvis också av de regler som gäller för villabeskattningen. De regler som avses är dels ränteavdrag och extra avdrag vid inkomstbeskattningen, dels garanliskatt på fastighet. Effekterna av dessa avdrag och skatter uppgår, enligt preliminära beräk­ningar, år 1980 till ca 9 miljarder kr. netlo. En schablonmässig fram­skrivning baserad på de löneantaganden som gäller för längtidsbudgelbe-räkningarna och på fastighetsbeskattningen enligt de nya taxeringsvärdena tyder på atl detla belopp kommer att, vid oförändrade regler, öka lill ca 17 miljarder kr. är 1985, dvs. med 1,7 miljarder kr. per är. Denna förändring avser huvudsakligen egnahemsinnehavare.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

28

Arbetsmarknads- och regionalpolitik

Denna ändamålsgrupp omfattar slalens utgifter för skilda arbetsmark­nadspoliliska åtgärder säsom arbetsförmedling, sysselsättningsskapande åtgärder, arbelsmarknadsutbildning, kontantstöd vid arbetslöshet saml ar­betsmiljöfrämjande ätgärder. Vidare hör utgifterna till regionalpolitiken lill denna ändamälsgrupp.

Tabell 8. Arbetsmarknads- och regionalpolitik

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag

Anslagsförändring lif

1

 

Procenlu-

Genom-

 

snittlig procen-

1981/82

 

 

 

 

ell för­ändring

snittlig procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

 

tuell för­ändring

 

 

 

 

 

1981/82-1982/83

tuell för­ändring

 

 

 

 

 

 

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

1985/86

Totala utgifter

. +13,3

14 750

-   986

+451

+415

-83

- 6,7

- 0.4

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

arbetsmarknads-

 

 

 

 

 

 

 

 

politik

+ 15,8

13 254

-1459

- 24

- 60

-98

-11,0

- 3,3

regionalpolitik

- 8,0

1490

+  474

+474

+474

+ 15

+ 31,8

+ 18,4

Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken beräknas uppgå till närmare 15 miljarder kr. för budgetåret 1981/82. Vissa anslag är emellertid konjunktur-neutralt beräknade. Utgifterna i fasta priser beräknas därför i stort sett ligga oförändrade sett över hela perioden. 1 komplelteringspropositionen för budgetåret 1981/82 har föreslagils insatser om ca I miljard kr. under budgetåret 1981/82. Delta förklarar de kraftiga anslagsförändringarna i periodens början.

Arbetsförmedlingen har en central roll inom arbetsmarknadspolitiken. Under 1970-talet har förmedlingen tillförts över 2 000 nya Ijänsler. Modern datateknik har successivt tagits i anspråk i förmediingsarbetet. Under långtidsbudgetperioden har medel beräknats molsvarande en oförändrad omfattning av verksamheten. Styrande för kostnadsutvecklingen är anlalel anställda, behovet av lokaler, ulbildning m. m.

Arbetsmarknadsutbildning kan anordnas i skolöverstyrelsens regi i form av s. k. AMU-kurser, i kurser inom ramen för det reguljära utbildningsvä­sendet saml i företagsulbildning. Dellagare i AMU-kurser och kurser inom del reguljära utbildningsväsendet uppbär utbildningsbidrag. Vid utbildning i företag utgår bidrag till förelagen. Utgifterna för arbetsmarknadsutbild­ning finansieras via anslag över statsbudgeten och frän arbetsgivaravgifter.

Regeringen har nyligen föreslagit riksdagen (prop. 1980/81: 145) att den tidigare arbetsmarknadsutbildningsfonden och arbetslöshelsfonden skall lösas upp den 1 juli 1981 och ersättas av ett nytt syslem. De båda arbelsgi­varavgifterna om vardera 0,4% slås samman till en gemensam avgift på 0,8% som föreslås bli använd för att täcka 55% av kostnaderna för i huvudsak följande bidrag:

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          29

—kontant arbetsmarknadsstöd,

—grundbidrag och progressivbidrag lill erkända arbetslöshetskassor,

—förvaltningsbidrag till arbetslöshetskassorna samt den del av arbets­marknadsverkets förvaltningskostnader som avser programmel Kon­tant stöd vid arbetslöshet,

—utbildningsbidrag till elever i arbetsmarknadsutbildning,

—utbildningsbidrag lill deltagare i yrkesinriktad rehabilitering.

Den andel som inte täcks av arbetsgivaravgifter finansieras via medel på ett reservationsanslag. För alt klara tillfälliga svängningar i berörda ut­gifter och inkomster finns en rörlig kredit. Övriga utgifter för arbelsmark­nadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering föreslås finansieras direkt från anslag över statsbudgeten. Det gäller bl. a. utgifter för alt ordna AMU-kurser och yrkesinriktad rehabilitering saml bidrag till arbetsgivare som anordnar utbildning för anställda.

Utgiftsutvecklingen för arbetsmarknadsutbildningen slyrs i första hand av antalet elever och av elevbidragens storlek. Även fördelningen av kursdeltagarna regionalt och utbildningens inriktning är av belydelse för kostnadsutvecklingen. Bidragen är kopplade lill ersättningen vid arbetslös­het, dvs. höjda arbetslöshetsersättningar ger höjda utbildningsbidrag. An­talet elever i verksamheten är beroende på arbetsmarknadsläget och på i vilken utsträckning de sökande uppfyller arbetsmarknadskungörelsens villkor för tillträde till utbildningen. Antalet kursdeltagare och fördelning­en av dem bestämmer antalet kursveckor, vilket är avgörande för kostna­derna för de utbildningsresurser i form av lärare, lokaler elc. som krävs. I årets budgetproposition har beräknats atl ca 98000 personer kommer all delta i arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1981/82.

Sysselsättningsskapande åtgärder avser främst statliga och kommunala beredskapsarbeten. Verksamheten har beräknats fä en i huvudsak oför­ändrad omfattning under långtidsbudgetperioden jämfört med beräkningen för budgetåret 1980/81 (konjunkturneutral beräkning).

Behovel av beredskapsarbelen är i hög grad avhängigt av konjunkturut­vecklingen och sysselsällningslägel. Del innebär att medelsålgången kan variera kraftigt mellan budgetåren. Avgörande för kostnaderna för verk­samheten är dels antalet sysselsältningsdagar, dels den genomsnillliga koslnaden per sysselsättningsdag. Till kommunalt beredskapsarbete läm­nas statsbidrag normalt med 75 % för lönekoslnader för de anvisade arbets­lösa. Därutöver utgår vid investeringsarbeten etl tilläggsbidrag om 20% för övriga kostnader. Avdrag görs i dessa fall för den ekonomiska fördel som den enskilde, för beredskapsarbetet ansvarige anordnaren, har av etl så­dant arbete.

Utgifterna för beredskapsarbelen har för budgetåret 1981/82 beräknats lill 2 200 milj. kr. molsvarande 4,5 miljoner sysselsättningsdagar med en genomsnittlig dagsverkskostnad pä 400 kr. 1 februari 1981 uppgick antalet sysselsatta personer i beredskapsarbete lill 26 100. En förändring av anta-

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget           30

let sysselsättningsdagar med 1 miljon under budgetåret, molsvarande drygt 5000 personer i arbete i genomsnitt 6 månader, påverkar anslaget med ca 400 milj. kr.

En förändring av dagsverkskostnaden med 50 kr. skulle - med i övrigt oförändrade antaganden - innebära en påverkan av anslaget med 225 milj. kr.

Stöd vid arbetslöshet utgår dels i form av ersättning från erkända arbets­löshetskassor, dels i form av kontant arbetsmarknadsstöd lill personer som står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsersättningen och det kontanta arbetsmarknadsstödet finansieras dels över statsbudgeten, dels genom en arbetsgivaravgift samt till en mindre del genom medlemsavgifter från de försäkrade.

Under perioden beräknas en årlig ökning av antalet kassamedlemmar med 65000. Utgifterna frän anslaget styrs av arbetslöshetens omfattning -antalet arbetslösa och antalet ersätlningsdagar - och ersättningsnivån. Den högsta ersättningsnivån fastställs av statsmakterna.

Arbetslösheten uppgick i februari 1981 till 2,5%. En förändring av arbetslösheten med 0,1 procentenhet under en lid av tvä månader innebär atl kostnaderna för arbetslöshetsunderstöd förändras med ca 90 milj. kr. En höjning av högsta dagpenningklassen med 10 kr. skulle kosta totalt 45 milj. kr.

Som tidigare har nämnts har regeringen föreslagit att arbetsgivaravgif­terna till arbetslöshetsersättning resp. arbetsmarknadsutbildning den 1 juli 1981 skall slås samman till en avgift på 0,8%, vilken skall användas lill att finansiera 55% av utgifterna för arbetslöshetsersättning och utbildningsbi­drag.

Sedan budgetåret 1973/74 har antalet anställda vid arbetarskyddsstyrel­sen och yrkesinspektionen mer än fördubblats. För långtidsbudgetperioden fömtsätts oförändrad omfattning av verksamhelen.

Riksdagen har beslutat om en ny organisation för skyddat arbete m. m. Den nya organisationen trädde i kraft den 1 januari 1980. Denna verksam­het samordnas av stiftelsen Samhällsföretag med landstingskommunerna och staten som grundare. Staten tar numera hela kostnadsansvaret för den skyddade verksamheten.

Stiftelsen föresläs fä ell anslag om 2054 milj. kr. för budgetåret 1981/82 inkl. utgifter för vissa invesleringar. Utgifterna beräknas bli i stort sett oförändrade under långtidsbudgetperioden. Styrande för utgiftsutveck­lingen är i första hand beslut om nya platser i den skyddade verksamheten. Sådant beslut las av riksdagen. Därutöver påverkas anslagsbehovet av löneutvecklingen för de anställda, kostnadsutvecklingen för investeringar och inköp av maskiner och råvaror samt försäljningsintäkterna.

Riksdagen har vidare fatlat beslut om en ny organisation för den yrkesin­riktade rehabiliteringen genom inrättande av arbetsmarknadsinstitut inom arbetsmarknadsverket. Den nya organisationen för arbelsmarknadsinsliiul

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget           31

trädde i kraft den 1 januari 1980. Halvskyddad sysselsättning och arkivar­bete utgör numera en anställningsform som kallas anställning med lönebi­drag. Anslagen för verksamheterna fömtsätts förbli i slorl sett oförändrade under långtidsbudgetperioden. Antalet platser med lönebidrag är begränsat i fråga om statliga myndigheter. Utvecklingen belräffande platser inom övriga sektorer styrs bl.a. av arbetsförmedlingens möjligheteratt placera arbetshandikappade.

Riksdagen tog våren 1979 ställning till regionalpolitiken för perioden 1979/80 - 1983/84. En ram om 8203 milj. kr. disponeras för beslut om regionalpolitiskt stöd till näringslivet under denna period. Stöd kan lämnas i form av avskrivningslån, lokaliseringslän, utbildningsstöd, sysselsäll­ningsstöd och offertstöd. För budgetåren 1984/85 och 1985/86 har i enlighet med långtidsbudgetmetodiken förutsatts att anslagen hålls oförändrade.

För långtidsbudgetperioden har antagils att utnyttjandet successivt kom­mer att öka så att ramen i sin helhet förbrukas. Detta innebär alt belast­ningen på stalsbudgelen kommer atl öka kraftigt. Kassamässigt beräknas ökningen pågå t. o. m. budgetåret 1984/85.

De kortsiktiga variationerna i utnyttjandet av de medel som disponeras inom ramen beror huvudsakligen på förändringar i förelagens investerings-benägenhet, vilken i sin tur bl. a. är avhängig av den allmänna konjunktur­utvecklingen. Utnyttjandet beror även pä den subventionsnivä som tilläm­pas.

För att minska företagens transportkostnader utgär ell regionalpolitiskt betingat transportstöd lill landets norra delar. Transportstödet utgär med vissa författningsmässigt givna bidragsprocent som är differentierade för de sex transportstödområdena. Den tolala omfattningen av utgifterna är beroende av transporternas omfallning och inriklning saml transportkost­nader.

Transportstödet fill Gotland omfattar både person- och godsbefordran i färjelrafiken på Golland. Stödel lill godstrafiken utgår i princip med ell visst fastställt belopp per längdmeler godsfordon. För persontrafiken utgår bidrag så att priset för en enkel resa med färja är anpassat lill priset på läg för motsvarande sträcka. Kostnaderna för stödet lill gods- och persontrafi­ken är sålunda beroende av trafikens omfattning och transportkostna­derna.

I regionalpolitiken ingår glesbygdsstöd som syftar till att samordna insat­ser för sysselsättning och service i glesbygder. Beslut om slödel är decen-traliserat lill länsslyrelserna. som kan priorilera mellan olika ändamål. För budgeiårel 1981/82 föresläs anslaget för ätgärder i glesbygder uppgå till 100 milj. kr.

För att konkretisera och göra länsplaneringen åtgärdsinriktad disponerar länsstyrelserna särskilda medel. För budgetåret 1981/82 föreslås anslaget till ätgärder i anslutning till länsplaneringen uppgå till 35 milj. kr.

1 enlighet med långtidsbudgettekniken beräknas dessa anslag bli oför­ändrade under perioden.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget

32

Stöd till barnfamiljer

Ulgiftema under denna ändamålsgrupp avser lill slor del inkomslöver­föringar lill hushållen i form av allmänna barnbidrag, föräldrapenning och bostadsbidrag för barnfamiljer. Den kraftigast växande delen av ändamåls-gruppen utgörs dock av statsbidrag till kommunernas barnomsorg. Vidare ingår bidragsförskott och den del av statens bidrag till social hemhjälp som avser hjälp till barnfamiljer.

Tabell 9. Stöd tili barnfamiljer

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag

Anslagsförändring

till

 

Procen- '

Genom-

 

snittlig procen-

1981/82

 

 

 

 

tuell för­ändring

snittlig procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

 

tuell för-

 

 

 

 

 

1981/82-

luell för-

 

ändring

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

1985/86

Tolala utgifter

+ 4,8

13 255

+498

+ 344

+ 323

+ 266

+ 3,8

+ 2,6

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

allmänna barn-

 

 

 

 

 

 

 

 

bidrag

+  1,3

5 215

-    5

- 65

- 35

- 20

-0.1

-0.6

bostadsbidrag

- 4,2

968

+ 44

0

0

0

+4.5

+ 1,1

bidrag till barn-

 

 

 

 

 

 

 

 

omsorg m. m.

+ 18,9

6159

+476

+420

+ 368

+ 294

+7.7

+ 5,8

Anm. Härtill kommer det stöd till barnfamiljerna som utgår i form av skattelättnader. Omfattningen av detta stöd har för är 1978 beräknats till ca 2 800 milj. kr.

Barnbidraget utgår fr. o. m. den 1 oktober 1980 med 3000 kr. per är och barn under 16 år. Barnbidraget utgår f. n. till ca I miljon familjer med 1,7 miljoner barn.

Utgiflsslyrande faklorer är antalet bidragsberättigade barn och bidragels storiek. Regeringen har nyligen i en proposition lill riksdagen föreslagil införande av ett s. k. flerbarnstillägg till familjer med tre eller flera barn. Kostnaderna för detta har beaklals i långtidsbudgeten.

Under perioden beräknas anlalel bidragsberättigade barn minska efter­som antalet barn som passerar 16-årsgränsen beräknas översliga antalet födda. Trenden motverkas något av en viss netloinvandring.

Föräldraförsäkringen inom sjukförsäkringen infördes är 1974 och har sedan dess successivi byggts ul. Föräldraförsäkringen omfattar fr. o. m. år 1980 havandeskapspenning, föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning saml föräldrapenning för lillfällig vård av barn. Försäkringen ger alla föräldrar ell ekonomiskl skydd när de är hemma i samband med barns födelse eller sjukdom. Den ger även föräldrarna eko­nomiska möjligheter alt vara hemma hos sina barn under viss lid fram t.o.m. barnels förslå skolår. 85% av föräldraförsäkringens koslnader täcks av socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen medan 15% täcks över statsbudgeten.

Utvecklingen av kostnaderna för föräldraförsäkringen i sin helhet är

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          33

svårbedömbar bl.a. med hänsyn till den begränsade erfarenheten av de förändringar som har genomförts under de senasle åren.

Kostnaderna för den havandeskapspenning som infördes den 1 januari 1980 päverkas av antalet graviditeler, de berörda kvinnornas förvärvsfre­kvens, i vilka yrken de arbetar saml möjligheterna lill omplacering inom arbetsplatsen. Kvinnornas benägenhet atl utnyttja rätten är vidare av avgörande belydelse för kostnaderna. Kostnaderna för havandeskapspen­ning uppgick under det första året till ca 40 milj. kr.

Kostnaderna för föräldrapenning i samband med barns födelse beror främst på antalet födda barn samt föräldrarnas förvärvsfrekvens och in­komst. Kostnaderna, som uppgick till I 967 milj. kr. under år 1980, kan i viss mån påverkas av om del är fadern eller modern som tar ut föräldrapen­ning.

Den särskilda föräldrapenningen, som f.n. utgår under 180 dagar, kan las ut under en åttaårsperiod. Under 90 dagar utgår ersällning med belopp som molsvarar sjukpenning. För resterande dagar utgär ersättning enligt garantinivån - 37 kr. per dag. Kostnaderna för ett visst år blir därför beroende av i vilken utsträckning ersättningsdagar tas ut i direkt anslutning till föräldrapenning i samband med barnels födelse samt hur föräldrarna väljer att fördela resterande dagar över den återstående delen av ällaårs-perioden. Under år 1980 uppgick kostnaderna till 988 milj. kr.

Kostnaderna för föräldrapenning för tillfällig värd av barn var 545 milj. kr. år 1980 och påverkas, utöver vissa tidigare nämnda faktorer, också av barnets sjukdomsfrekvens. En ökad kunskap om och benägenhet all ut­nyttja rätten till ledighet/ersättning förefaller vara förklaringen till de se­naste årens ökning av antalet ersättningsdagar. Det kan heller inte uteslu­tas alt antalet sjukdagar som belastar sjukförsäkringen har minskal på grund av den utbyggda föräldraförsäkringen.

De statliga och slalskommunala bostadsbidragen till barnfamiljer utgår till knappl 400000 familjer med omkring 780000 barn. Bidragen är relatera­de till inkomsterna. De statskommunala bostadsbidragen (SKBB) är vidare beroende av bostadskostnaderna.

Regeringen har bl. a. föreslagit att hyresgränserna saml beloppen för de statliga bostadsbidragen höjs. Ändringarna innebär att bidragen omförde­las lill förmån för hushåll med stor försörjningsbörda. Effekterna härav har beaktats i medelsberäkningarna. Stödet till låginkomsttagare ulan barn har i långtidsbudgeten inräknats i ändamålsgruppen bostadspolitik.

Statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folkpensionärer är upp­tagna under ändamålsgruppen folkpensioner m. m.

Kostnaderna för bostadsbidragen är bl.a. beroende av antalet barn, hushällsstruktur, bostadskostnader, inkomstutveckling samt förvärvsfre­kvens.

De barn under 18 ärs älder vars föräldrar lever åtskilda är genom hi-

3    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bd. 2.1

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                 34

dragsförskotten garanterade elt särskill ekonomiskt grundskydd. Bidrags­beloppet är relaterat lill del nya basbeloppet.

Kostnaderna för bidragsförskotten beror främst på barnantal, andelen barn som lever skilda från någon eller båda föräldrarna saml i vilken omfattning dessa barns ekonomiska grundtrygghet tillgodoses genom un­derhällsbidrag från föräldrarna. Andelen barn för vilka bidragsförskott utgår - f. n. drygt 11 % - har ökal nägot medan del lotala antalet barn i bidragsberättigade åldrar minskar. Andelen bidragsförskott som återbeta­las av de underhållsskyldiga föräldrarna har ökat nägot sedan försäkrings­kassorna övertog administrationen.

Riksdagen fastställde våren 1976 ett nytt statsbidragssystem för kommu­nernas barnomsorg, vilket innebar en väsenllig ökning av statsbidragen. Driftbidrag till daghem och frifidshem utgär med etl årligt belopp per plats. För familjedaghem utgår bidrag med 35% av kommunernas bruttokost­nader för verksamheten. Därutöver utgår ett särskill grundbelopp per barn. Bidragsbeloppen justeras åriigen med hänsyn lill den genomsnittliga löneulvecklingen för anställda i offentlig tjänst.

Den faktiska platsutvecklingen i barnomsorgen avgörs av kommunerna.

Kommunerna analyserar behovet av barnomsorg med utgångspunkt i beräkningar av antalet barn, förvärvsintensilet, föräldrars efterfrågan m. m. Den faktiska utbyggnaden och därmed kostnadsutvecklingen avgörs emellertid i hög grad också av ekonomiska faktorer, tillgång på mark, lokaler, personal m. m.

Statens bidrag till driften av förskolor och fritidshem styrs av platsul-vecklingen i kommunerna och av löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst. Vad gäller fritidshemmen påverkas platsutbyggnaden, utöver vad som lidigare nämnts, även av samordningen med skolan och genomföran­det av SIA-reformen.

Slalens bidrag till driften av familjedaghem slyrs av kommunernas kosl­nader för verksamhelen samt löneutvecklingen för offentligt anställda.

Sammanfattningsvis kan, avseende statens bidrag lill barnomsorgen, sägas att kostnadsutvecklingen i huvudsak kommer alt styras av kommu­nernas möjligheter och ambitionsnivå vad avser utbyggnaden av barnom­sorgen under den aktuella femårsperioden. Beräkningarna av utgifterna i långtidsbudgeten bygger på kommunernas planer beträffande barnomsor­gens utbyggnad fram t.o.m. år 1984. För tiden därefter grundas beräk­ningen på en schablonmässig framskrivning. Utbyggnadslakten bedöms bli lägre i periodens avslutning än i dess inledning.

Svenska kommunförbundet har i böijan av år 1981 i en enkät lill landets kommuner tagit in och sammanställt akluella planer för utbyggnad av daghem, fritidshem och familjedaghem under åren 1980 och 1981. Resulta­tet visar att många kommuner med hänsyn till den rådande ekonomiska situationen inte kan fullfölja tidigare planer. Socialstyrelsens sammanställ­ning av kommunernas barnomsorgsplaner för liden 1980-1984 förefaller

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          35

därför inte längre aktuell. Om beräkningen skulle grundas pä de av Svens­ka kommunförbundet redovisade ulbyggnadsplanerna skulle statens kost­nader för bidrag till kommunal barnomsorg minska med mellan 400 milj. kr. och 600 milj. kr. per år under länglidsbudgelperioden jämfört med de i labellen angivna beloppen.

Mol bakgrund av bl. a. långtidsutredningen 1980 fastslås i propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1982 (prop. 1980/81:116) alt den kommunala tillväxten år 1982 måste bringas ned lill ca 1 %. Vidare konsta­teras att det lorde bli ofrånkomligt att ompröva taklen i utbyggnaden även på de prioriterade områdena (barnomsorg och långtidssjukvård) för atl en samhällsekonomiskt godtagbar utveckling skall kunna realiseras.

En ökning eller minskning av utbyggnadslakten med I 000 daghemsplal-ser och 1 000 fritidshemsplatser per år ger ökade resp. minskade koslnader för slalen med sammanlagt 300 resp. 150 milj. kr. under långtidsbudgetpe­rioden. Motsvarande siffra för såväl hel- som deltidsplatser i familje­daghem uppgår till ca 150 milj. kr.

Utöver ovan redovisade utgifter under denna ändamålsgrupp utgår stöd till barnfamiljer inom ramen för skattesystemet vilket påverkar slalens inkomsler. Stöd i form av skallelättnad kan utgöras av avdrag eller skalle­reduktion.

Förvärvsavdrag om högst 2000 kr. kan medges gifta och ogifta skall­skyldiga som uppbär A-inkomst och som har hemmavarande barn under 16 år. Inkomstbortfallet för stat och kommun kan för år 1978 beräknas till ca 1,7 miljarder kr.

Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn medges med högsl 3000 kr. per bam och år till dess barnet fyller 18 år. Om barnet går i grundskola, gymnasieskola eller motsvarande är åldersgränsen 21 år. In­komstbortfallet för stat och kommun kan för år 1978 beräknas lill ca 300 milj. kr.

Skattereduktion medges dels gift vars make hell saknar eller har mycket låg inkomst, s.k. hemmamakereduktion, dels ensamstående med hemma­varande barn under 18 år. Avdraget uppgår lill 1 800 kr. Hemmamakere-duklionen reduceras med 30% av inkomsten för den make som har lägst inkomst. Om denna inkomst överstiger 6000 kr. medges säledes inte avdrag. Statens inkomstbortfall kan för år 1978 beräknas till ca 775 milj. kr.

Stöd lill barnfamiljer i form av avdrag och skatleredukfion kan således beräknas uppgå till totalt ca 2800 milj. kr. motsvarande drygt 20% av de samlade stalsutgiflerna under äiidamälsgruppen.

Allmänna bidrag till den kommunala sektorn

I denna ändamålsgrupp ingår skatteutjämningsbidrag, skatlebortfallsbi­drag i anledning av 1970 års skaltereform samt kompensation för minskal skatteunderlag i anledning av 1974 års skattereform.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

36

 

Skatteutjämningsbidraget, som fr.o.m. år 1982 utgör hela ändamåls-gruppen, syftar till att minska skallekrafts- och kostnadsskillnader för landstingskommuner, kommuner och kyrkliga kommuner i olika delar av landet. Skatteutjämningsreformen är genomförd i sin helhet år 1982.

Tabell 10. Allmänna bidrag tili den kommunala sektorn

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)'

Genom-    Anslag      Anslagsförändring lill

snittlig procen­tuell för­ändring 1975/76-1979/80

1981/82

1982/83      1983/84      1984/85      1985/86

 

Procentu-

Genom-

ell för-

snittlig

ändring

procen-

1981/82-

tuell för-

1982/83

ändring

 

1981/82-

 

1984/85

 

Tolala utgifter

därav skalleuljämnings­bidrag

+6.3

+6.1

10612

9086

-1266

260

-142

-142

-27

-27

+ 67

+ 68

-11.9

+ 2,9

-3.4

+ 0.4

' Statsutgifterna för de allmänna bidragen till den kommunala seklorn har försl beräknats i löpande priser. Därefter har utgifterna deflaterats med beräknad KPl-utveckling.

Skatteutjämningsbidragen har slörst betydelse för Gotland, för norr­landskommuner och för glesbygdskommuner i andra delar av landet. De största bidragsökningarna genom reformeringen får de södra och mellersta delarna av landet.

Regeringen har lidigare i vär i en proposition om kommunalekonomiska frägor inför är 1982 lagt fram förslag som bl.a. berör skalleuljämningsbi­dragel. Beräkningarna i långtidsbudgeten beaktar dessa förslag.

Utvecklingen av skatteutjämningsbidragen är beroende av dels del kom­munala skatteunderlaget, dels nivån på de kommunala skattesatserna så­vitt gäller kommuner och landstingskommuner. Genom skatleutjämnings­systemet garanteras kommuner och landstingskommuner en skattekraft (skatteunderlag per invånare) i relation lill den medelskatlekraft (skalle­kronor per invånare i genomsnitt för riket) som fastsiällts av SCB på grundval av taxeringsulfallel. Slalen fillskjuler således skalleunderlag upp till den garanterade skattekraften. Den ärliga ökningen av medelskallekraf­len (10,5% frän år 1980 lill år 1981) höjer nivån för skatteutjämningsbidra­gen. Samma procentuella utveckling av medelskaltekraften och skattekraf­ten i en bidragsberättigad kommun leder nämligen till etl ökat tillskott av skalleunderiag, eftersom basen för uppräkning av delta tillskoU ökar. För den enskilda kommunen resp. landstingskommunen besläms skatleuijäm-ningsbidragels förändring av hur del egna skalleunderlaget ulvecklas i förhållande lill genomsnittet för landet.

Den grundgaranli som åsalls varje kommun och landsfingskommun i skalleutjämningssyslemel ligger l.v. fasl. Den lolala garanlin besläms emellertid också av de tillägg lill eller avdrag från grundgarantin som görs med hänsyn fill befolkningens åldersstruktur i resp. kommun och lands- ■

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          37

tingskommun. Kommunerna får också tillägg för snabb befolknings­minskning. Den totala garantin räknas om årligen, varvid omfattningen av den enskilda kommunens resp. landstingskommunens skatteutjämningsbi­drag justeras. Däremot påverkas i princip inte omfattningen av de samlade bidragen härav.

Skatteutjämningsbidragens storiek bestäms ocksä av resp. kommuns och landstingskommuns skattesats. Det tillskott av skatteunderlag som erhålls vid brist på skattekraft multipliceras nämligen med skattesatsen för kommunen resp. landstingskommunen. Förändringar av skattesatserna i de bidragsmottagande kommunerna och landstingskommunerna får säle­des effekt pä omfattningen av de lotala skatteutjämningsbidragen.

För de kyrkliga kommunerna räknas närmast föregående års bidrag upp med 5% per år. För är 1982 har riksdagen hösten 1980 beslutat att bidrag till kyrkliga kommuner skail utgå med 60% av de bidrag som utgick år 1981. En särskild utredare (Kn 1980:05) ser f. n. över frågan om kyrkofon­dens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner m.m.

Skatteutjämningsbidragen, som under budgetåret 1981/82 kan beräknas uppgå till 9086 milj. kr., beräknas i fasta priser öka till 9245 milj. kr. budgetåret 1985/86.

Skattebortfallsbidraget är avsett att kompensera kommunerna och landstingskommunerna för del inkomstbortfall som uppstod lill följd av 1970 års skaltereform som innebar att ortsavdragen ersattes av grundav­dragen. Detta bortfall beräknades till 1 250 milj. kr. för år 1971. Bidragsgiv­ningen minskar härefter i takt med atl den skattekraft som kommunerna, landstingskommunerna och de kyrkliga kommunerna förlorade i anledning av 1970 ärs skattereform successivt återvinns genom att den beskattnings­bara inkomsten per inkomsttagare ökar.

Genom den skattereform som trädde i krafl den I januari 1975 har kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner fält etl minskat skatteunderlag pä grund av ändrade avdragsregler beträffande kommunal inkomstbeskattning m. m. Riksdagen beslulade att kompensation skall utgå för detta. Kompensation betalas ut sedan år 1977.

Riksdagen beslutade hösten 1979 att utbetalningen av de statliga skatle­bortfallsbidragen skall upphöra fr.o.m. är 1982 (1981 ärs taxering). Kom­muner och landstingskommuner kompenseras för bortfallet av dessa bi­drag genom att vissa skattepliktiga förmåner i fortsättningen räknas in i det kommunala skatteunderlaget.

Beslutet all slopa skatlebortfallsbidraget och kompensationsbidraget medför att de allmänna bidragen lill den kommunala sektorn fr.o.m. budgetåret 1981/82 blir avsevärt lägre än om nuvarande regler skulle ha behållits. Detta minskar visserligen belastningen pä budgetens utgiftssida, men lill följd av de beslulade kompenserande justeringarna av det kommu­nala skatteunderlaget minskar statens nettoinkomster på inkomslskatteti-teln med ett lika stort eller på sikt något större belopp.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

38

Kommunikationer

Denna ändamålsgrupp omfattar huvudsakligen utgifterna för vägväsen­det inkl. trafiksäkerheten, kommunikalionsverken - dvs. postverket, tele­verket, statens järnvägar, luftfartsverket och sjöfarlsverkel — samt vissa investeringsutgifter för Sveriges Radio AB.

Tabell 11. Kommunikationer

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag

Anslagsförändring

till

 

Procentu-

Genom-

 

sniUlig

1981/82

 

 

 

 

ell för-

snittlig

 

 

 

 

 

 

procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

ändring

procen

 

tuell för-

 

 

 

 

 

1981/82-

tuell för-

 

ändring

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

1982/83

Tolala utgifter

+ 2,0

9948

+ 409

-190

+ 107

+4

+ 4,1

+ 0,8

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

vägväsendet m. m

. +2,4

4908

+ 107

0

0

0

+ 2,2

+0.6

kommunikations-

 

 

 

 

 

 

 

 

verken

+ 1,2

4741

+ 294

-194

+ 106

+ 3

+6,2

+ 1,1

Inom ändamålsgruppen vägväsendet m.m. faller bl.a. kostnaderna för väganslagen, trafiksäkerheten samt slödel till lokal och regional kollekfiv­trafik.

Statligt stöd till icke lönsam landsbygdstrafik skall enligt riksdagens beslut upphöra i den takt som de nya länshuvudmännen tar över det lokala och regionala trafikansvaret i resp. län. 1 stället utgär etl nytt bidrag tiil lokal och regional kollektivtrafik. Nivån på bidraget i resp. län beror pä trafikens omfattning och inriktning. Bidrag utgår efter en av regeringen särskill fastslälld milersällning.

Vid bedömningen av den framlida ulvecklingen av invesleringsverksam-heten hos kommunikationsverken har hänsyn i första hand tagils lill den väntade efterfrågeutvecklingen. För atl få en praktiskt användbar beräk­ningsmetod har invesleringarna. efler minskning med väntad produktivi­tetsstegring, ändrats i takt med den beräknade efterfrågeökningen. Vidare har pågående arbeten, beslutade program och vissa engångsprojekt beak­tats. Variationerna mellan budgetåren beror således huvudsakligen på den beräkningsteknik som tillämpats, inle i första hand pä förändringar i verk­samhetens omfattning.

Statens järnvägars investeringar har beräknats med utgångspunkt i slrukturplanen för SJ. 1 denna anges som planeringsram för SJ:s investe­ringar en i reala termer genomsnitilig årlig ökning av den lotala investe­ringsvolymen med 5 % under den närmaste femårsperioden. Investeringar­na i sjöfarlsmaleriel dimensioneras främst utifrån behovet av en tillfreds­ställande nivå vad gäller sjösäkerheten. Sådana invesleringar avser bl.a. fartyg och båtar, fyr- och telemateriel, sjökarlläggning och vissa farledsin­vesteringar. Medelsförbmkningen för postens invesleringar domineras av

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

39

byggandet av en postterminal i Tomteboda. Luftfartsverkets investeringar avser redan beslutade investeringsobjekt samt vissa nödvändiga invesle­ringar främst lill följd av väntad trafikutveckling samt ställda flygsäker-helskrav. Televerkets investeringar styrs i huvudsak av reinvesleringsbe-hov och trafiktillväxl. Vid en viss servicenivå är således invesleringarna i stort sett givna.

Hälso-, sjuk- och socialvård

Denna ändamälsgrupp omfattar utgifter för statliga och statsunderstödda vårdområden. Huvudparten av här redovisade utgifter avser slalsbidrag till vårdområden under kommunalt huvudmannaskap, varav statsbidrag till den psykiatriska sjukvården utgör den siörsta posten. Statsbidrag utgår ocksä till viss annan hälso- och sjukvärd, social hemhjälp och samhällets åtgärder för handikappade. 1 direkt statlig regi drivs bl.a. vissa sjukhus saml ungdomsvårdsskolor och vissa vårdanstalter för alkoholmissbrukare.

Tabell 12. Hälso-, sjuk- och socialvård

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag

Anslagsförändring

till

 

Procen-

Genom-

 

snittlig procen-

1981/82

 

 

 

 

tuell för­ändring

snittlig procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

 

luell för-

 

 

 

 

 

1981/82-

tuell för-

 

ändring

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

1985/86

Tolala utgifter

+0,6

7 755

-601

+ 24

+ 35

+43

- 7,7

-  1,7

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

psykiatrisk sjuk-

 

 

 

 

 

 

 

 

vård m.m.

-3,5

3 724

-112

-  1

0

0

- 3,0

- 0,7

kroppssjukvård

 

 

 

 

 

 

 

 

och allmän

 

 

 

 

 

 

 

 

hälsovård

+ 7,0

852

-463

+ 7

- 4

0

-54,3

-17,6

åldringsvård

+8,3

941

+ 28

+ 18

+ 28

+ 32

+ 3,0

+ 2.7

hjälp åt handi-

 

 

 

 

 

 

 

 

kappade m. m.

-0,4

1 102

+  15

+ 6

+ 16

+ 17

+   1.4

+   1,2

Genom avtal har staten och landstingskommunerna träffat överenskom­melse om driftbidragen för den psykiatriska sjukvården m.m. för tiden t. o. m. är 1983. Avsikten är atl för liden därefter övergå lill elt mer allmänl bidrag lill landstingens hälso- och sjukvård. Anslagsutvecklingen styrs bl.a. av den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället.

De statliga utgifterna för kroppssjukvård och allmän hälsovård avser vissa myndigheter på della område, statliga sjukhus, statsbidrag lill olika former av hälso- och sjukvård samt bidrag till kostnaderna för de kommu­nala undervisningssjukhusen. Beräkningarna av statens utgifter för sjuk­hus har i huvudsak skett med utgångspunkl i nuvarande grunder för finan­sieringsfördelning. Statens utgifter på detta område styrs bl. a. av läkarut­bildningens omfattning, av investeringarna i sjukhusanläggningar och av

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget                  40

den allmänna kostnadsutvecklingen. I beräkningen har hänsyn tagits till att karolinska sjukhuset får landslingskommunalt huvudmannaskap den I ja­nuari 1982. För långtidsbudgetperioden beräknas ingen volymförändring vad gäller forskning och utbildning. Investeringarna beräknas komma all ligga på en oförändrad nivå.

Inom åldringsvården inriklas samhällets insatser i ökad omfattning pä öppna värdformer. Staten täcker 35% av kommunernas brutlokostnader för den sociala hemhjälpen, varvid statsbidrag lämnas inte bara för hem-värdare och hemsamariler ulan även för att täcka kostnader för vissa andra serviceåtgärder. Ca 350000 åldringar och handikappade beräknades fä social hemhjälp år 1980. Statens kostnader för bidragel bestäms helt av kommunernas kostnader. Verksamhetens omfattning och löneutveckling för aktuella personalkategorier är hell dominerande för koslnadsulveck­lingen. Med hänsyn till det ökade anlalel äldre, främst i de högsta ålders­grupperna, kommer en viss ökning att ske av efterfrågan pä vård. Föränd­ringar av hemhjälpens arbetsformer och innehåll pågår och ökar i viss utsträckning kostnaderna.

Ungdomsvårdsskolorna och vissa vårdanstalter för alkohoimissbrukare drivs f.n. i statlig regi. Överenskommelse har nyligen träffals om ändrat huvudmannaskap för dessa institutioner fr.o.m. den 1 januari 1983. 1 beräkningarna har inte hänsyn tagits till denna överenskommelse.

Samhällets åtgärder för handikappade spänner över en rad områden. Den större delen av utgifterna - t.ex. förtidspensioner och handikapper­sättningar inom folkpensioneringen - ingår i andra ändamålsgrupper. Un­der ändamålsgruppen hälso-, sjuk- och socialvård ingår utgifterna för bi­drag lill särskolor, bidrag lill färdtjänst och social hemhjälp för handikap­pade, bidrag lill organisafioner m. m. I långlidsbudgeten har gjorts vissa antaganden om volymutvecklingen. Hänsyn har också lagils lill den beslu­tade utbyggnaden av texttelefon till döva m.fl. Ansvarel för handikapp­hjälpmedlen i övrigl överlogs av landstingskommunerna år 1976. Ersätt­ning för dessa lämnas över sjukförsäkringen och redovisas under denna ändamälsgrupp.

Statsbidrag till färdtjänst utgår med 35% av brultokostnaderna, varför statens kostnader är hell beroende av kommunernas koslnader för verk­samheten. Kostnadsnivån bestäms av den allmänna kostnadsutvecklingen, antalet förflyttningshandikappade samt de enskilda kommunernas regler för och organisation av verksamhelen. Statsbidraget lill färdtjänst har ökat mycket kraftigl i vissa kommuner under de senaste åren. Bidragsreglerna har mot denna bakgrund fr.o.m. bidragsåret 1981 ändrats i syfte atl begränsa kostnadsutvecklingen och samtidigt utjämna skillnaderna mellan kommunerna.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

41

Rätts- och polisväsende

Till ändamålsgruppen hör polisväsendet, domstolsväsendet samt krimi­nalvården.

Polisväsendet har förstärkts kraftigt under 1970-talet. Under budgetåren 1973/74-1980/81 ökade antalet tjänster med ca 3650, varav ca 2280 poli­ser. Polisväsendet tillförs inte nägra ijänsterför budgetåret 1981/82. Resur­serna inom polisväsendet omfördelas i stället sä atl vissa högl prioriterade verksamheter kan tillföras sammanlagt ett 40-tal tjänster.

För de närmasle åren har i enlighet med längtidsbudgettekniken medel inte beräknats för nägra ytterligare personalförstärkningar. Detta gäller även för domstolsväsendet.

Tabell 13. Rätts- och polisväsende

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag

Anslagsförändring till

 

 

Procen-

Genom-

 

snittlig

1981/82

 

 

 

 

tuell för-

snittlig

 

 

 

 

 

 

procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

ändring

procen-

 

luell för-

 

 

 

 

 

1981/82-

tuell för-

 

ändring

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

1985/86

Tolala utgifter

+ 3,8

7 272

+ 16

- 9

0

-2

+0,2

0

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

polisväsende

+ 3,1

3 747

-15

-11

-1

-4

-0,4

-0,2

domstolar m. m.

+ 5,5

1340

+ 3

+  1

+ 1

+ 1

+0,2

0

kriminalvård

+4,3

1281

+ 24

-  1

-2

0

+ 1,9

+0,4

Rättshjälpskostnaderna redovisas under rubriken domstolar m.m. Rättshjälpskostnaderna beräknas uppgå till 210 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Utvecklingen av rättshjälpskostnaderna beror i huvudsak dels pä ulvecklingen av anlalel ärenden av skilda slag, dels pä biträdesersäll-ningarnas storlek.

Kriminalvårdens inriklning slyrs av det principbeslut om kriminalvär­dens framtida utformning som fattades av 1973 års riksdag. 1 prop. 1980/ 81:20 om besparingar i statsverksamheten, m.m. anfördes all de redovi­sade behoven av nya lokaler för kriminalvården borde omprövas mot bakgmnd av det rådande ekonomiska läget. För långtidsbudgetperioden har därför endast räknats med att äldre anstalter kan förnyas om det bedöms oundgängligen nödvändigt för verksamhelen.

Näringspolitik

Utgifterna inom näringspolitiken omfattar en rad anslag för insalser inom jordbruk, skogsbmk, fiske, hantverk saml handel och industri. Bud­getåret 1981/82 uppgår anslagen för dessa ändamål lill 3,3 miljarder kr. Utgifterna avser främst insatser för handel och industri. Utgifterna inom

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

42

ändamålsgruppen har till stor del karaktär av omfattande och koncentre­rade satsningar av engångskaraktär. Belastningen varierar därigenom kraf­tigl.

Tabell 14. Näringspolitik

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom­snittlig procen­tuell för­ändring 1975/76-1979/80

Anslag 1981/82

Anslagsförändring till

1982/83      1983/84      1984/85      1985/86

Procen­tuell för­ändring 1981/82-1982/83

Genom­snittlig procen­tuell för­ändring 1981/82-1985/86

 

Totala utgifter

-21,3

6349

-1 758       +224

-96

-768

-27,7

11,2

Anm. Beloppen avser beräknad belastning

Den slora procenluella ökningen av insatserna inom näringspolitiken, som har skett under perioden 1975/76-1979/80, avspeglar de omfaltande slalliga insatserna i näringslivel i syfte att underlätta strukturomvandlingen och att mildra verkningarna av den långvariga konjunktursvackan. Exem­pel på stora och tidsbegränsade insatser för att möjliggöra en lämplig strukturomvandling är bildandel av Svenskl Stål AB (SSAB), insalser för skogsindustriföretagen och statens engagemang i varvsindustrin. 1 enlighet med principerna för långlidsbudgeten redovisas inget särskilt behov av nya sådana temporära insalser under kommande budgetår.

Ökningen under de senare åren av långtidsbudgetperioden hänför sig lill de statsstödda exportkrediterna. 1 den industripolitiska propositionen våren 1981 föreslog regeringen all detla stödsystem förlängs i något ändra­de former. Kostnaderna för systemet beräknas öka från ca 180 milj. kr. budgetåret 1981/82 fill ca 650 milj. kr. budgetåret 1985/86. EU flertal faktorer påverkar utgiftens storlek. Viktigast är dock räntesubventionens sloriek. Denna ulgörs av skillnaden mellan marknadsräntorna vilka be­stämmer statens upplåningskoslnad och utlåningsräntorna som i sin lur följer den internalionellt överenskomna räntenivån för statsstödda ex­portkrediter (den s.k. consensusräntan). Staten slöder även krediter vid försäljning i Sverige när svenskt förelag möter subventionerad ulländsk kreditkonkurrens. Även dessa utgifter beräknas stiga myckel snabbi, men från en avsevärt lägre nivä.

Näringslivet stöds även genom olika avdrag m. m. inom ramen för in­komstbeskattningen. Bl.a. kan nämnas det särskilda investeringsavdragel, möjligheter att utnyttja investeringsfonder och exportkreditavdraget. Be­slut om rätt för företagen att utnyttja invesleringsavdrag fattas av riksda­gen. Företagen har haft möjlighet att göra sädana avdrag under perioden 1975-1980. Fr. o. m. den 1 november 1980 får företagen göra investerings-avdrag vid investeringar i inventarier och byggnader. Den årliga minsk­ningen av statsinkomsterna lill följd av detla beslut kan uppskattas lill i grova drag 1 000 milj. kr.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

43

Om förelag avsätter medel lill investeringsfonder kan de göra en omedel­bar avskrivning av hela det avsatta beloppet. Eftersom en investering annars skrivs av under en längre tidsperiod innebär della syslem alt en skatlekredit ges. Dessa avsättningar har under senare är uppgått lill drygt 2000 milj. kr. årligen, men varierar med den ekonomiska konjunkturen, förelagens lönsamhet m. m.

Exportkredilavdraget utnyttjas endast i begränsad ulslräckning.

Förelagen är vidare skyldiga atl sälla in 25% av 1980 ärs vinst pä ränlelöst spärrat konto i riksbanken. Motsvarande belopp kan ulnylljas för avdrag vid inkomstbeskattningen genom bokföringsmässig avsältning lill s. k. vinstfond. Fondavsättningen får tas i anspråk för invesleringsända­mål. Dessa regler gäller endast för är 1980. Avsättningarna beräknas kom­ma aU uppgå till ca 2700 milj. kr.

Under budgetåren 1975/76-1979/80 uppgick kostnaderna på statsbudge­ten för insatser lill krisdrabbade företag och branscher till närmare 30 miljarder kr. i långtidsbudgetens prisläge. Detla motsvarar ett genomsnitt av ca 5,8 miljarder kr. per år. Av insatserna gick ca 7 miljarder kr. till helägda statliga företag, ca 13 miljarder kr. till varvsindustrin och ca 9 miljarder kr. lill andra branscher. I den sistnämnda poslen ingär av slalen delägda företag som t.ex. SSAB. För innevarande budgetår beräknas denna typ av insalser komma att uppgå till ca 5,8 miljarder kr. i samma prisläge. Budgetåren därefter kommer statsbudgeten att belastas med ut­betalningar för redan fattade beslul. Dessa utgifter har lagts in i långtids­budgelkalkylen. Denna framtida kassamässiga belastning hänför sig främst till riksdagens beslut våren 1980 om stöd till varvsnäringen. 1 diagrammet nedan redovisas kostnaderna för insatser i krisdrabbade företag och bran­scher. Beräkningen innehåller vissa osäkerheter, bl.a. är avgränsningen mellan sådana insalser och övrig industripolitik inte entydig. Detsamma gäller omräkningen lill ell fasl prisläge. Beloppen bör därför snarast ses som indikationer på insatsernas storlek.

Diagram 1. Statliga insatser i krisdrabbade företag och branscher

(Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå)

75/76

77/78

79/80

81/82

83/84

85/86 Budgetår

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

44

I långtidsbudgeten har endast etl relativt sett mindre belopp lagts in för tillkommande utgiftsbehov inom industripolitiken. Om konjunktur- eller stmkturproblem skulle åtföljas av beslut om nya insatser för stöd till problembranscher och krisdrabbade företag i samma omfattning som un­der de senaste åren, så skulle kostnaderna för industripolitiska insalser bli väsentligt större än delta belopp. Effekterna på budgetsaldot av en sådan utveckling behandlas i kapitel 7.

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Anslagen för inlernationellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1981/ 82 har beräknats så att de något överstiger 1 % av bruttonationalinkomsten (BNI). Utgångspunkten för de i långtidsbudgeten angivna anslagsföränd­ringarna är att biståndsanslagen även fortsällningsvis skall molsvara denna andel av BNI. I prop. 1980/81:20 angående besparingar i statsverksamhe­ten, m.m. föreslogs BNI som beräkningsgrund för biståndet i stället för bruttonationalpiodukten. BNP-beräkningarna anses ha den avgörande svagheten att de inte lar hänsyn till nelllot av löner, ränlor och andra kapitaltransaktioner med utlandel. Med Sveriges i dag höga utlandsupplå­ning och därav följande höga räntekostnader anses BNP inte längre vara ett rättvisande mått på den svenska ekonomins bärkraft.

Tabell 15. Internationellt utvecklingssamarbete

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom­snittlig procen­tuell för­ändring 1975/76-1979/80

Anslag 1981/82

Anslagsförändring till

1982/83      1983/84      1984/85      1985/86

Procen­tuell för­ändring 1981/82-1982/83

Genom­snittlig procen­tuell för­ändring 1981/82-1985/86

 

Tolala utgifter

+ 3,8

5 668

h85

+ 160

+ 77

+ 78

+ 1.5

+ 1,7

Energiförsörjning

Utgifterna för energiförsörjning omfattar främst anslaget lill slalens vattenfallsverk och anslaget till energibesparande åtgärder inom bostads­beståndet. Regeringen lade i prop. 1980/81:90 och prop. 1980/81:133 fram förslag om riktlinjer för energipolitiken.

Vid beräkningen av anslagsutvecklingen för statens vattenfaUsverk har investeringsnivån bedömts bli i slorl oförändrad.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

45

Tabell 16. Energiförsörjning

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom­snittlig procen­tuell för­ändring 1975/76-1979/80

Anslag 1981/82

Anslagsförändring till

1982/83      1983/84      1984/85      1985/86

Procen­tuell för­ändring 1981/82-1982/83

Genom­snittlig procen­tuell för­ändring 1981/82-1985/86

 

Totala utgifter

+0,3

3 560

+ 1073       +85

+ 50

+ 150

+ 30,1

+ 8,4

Ersättning skall utgå till reaktorinnehavaren för försenad idrifttagning av kärnreaktorer. Koslnader härför ingär i den ovanslående beräkningen av utgifterna inom energiförsörjningens område.

Den 1 januari 1981 infördes elt nytt stödsystem för åtgärder för alt snabbt ersätta olja, m. m. Stödel finansieras genom en avgiftshöjning med 24 kr./m' av den särskilda beredskapsavgifien pä oljeprodukter. Dessa inkomster tillförs en särskild fond benämnd oljeersättningsfonden. För den första treårsperioden beräknas stödbehovet uppgå lill 1700 milj. kr. Det första årel kommer 500 milj. kr. atl disponeras för verksamheten. Dessa belopp redovisas inle över statsbudgeten och ingär därför inte i tabellen ovan.

I utgifterna för budgetåret 1981/82 ingår ett engångsbelopp om 225 milj. kr. för aktieteckning i Svenska Petroleum AB.

1 beräkningen av anslagsutvecklingen för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet har beaktats de förslag regeringen lagt fram i prop. 1980/ 81: 133. Dessa innebär i korthet följande. Energisparverksamheten föreslås bli uppdelad i två program — ell energihushållningsprogram (beräknal till sammanlagl 1630 milj. kr.) som omfallar säväl enklare som mer omfal-lande energibesparande ålgärder och ell konverteringsprogram (beräknat lill sammanlagl 735 milj. kr.) som omfallar åtgärder för övergång från i förslå hand olja lill andra energislag. Del slalliga slödel ulgär enbart i form av lån, dvs. de lidigare bidragen slopas helt. Ett antal nya åtgärder blir stödberältigade, främst inom konverteringsprogrammet.

Anslaget är beräknat utifrån en fr.o.m. budgetåret 1981/82 oförändrad beslutsram om 2514 milj. kr. En slörre ökning av anslagsbehovet noteras för budgetåret 1982/83. Denna sammanhänger med en förändring av an­slagstekniken. Tidigare anvisades medel med samma belopp som de föror­dade beslutsramarna, vilkel ledde till omfaUande reservationer under an­slaget på grund av atl slödel utbetalas försl när åigärden är utförd. Fr.o. m. budgetåret 1980/81 beräknas anslaget på en bedömning av faktis­ka utbetalningar. För budgetåren 1980/81 och 1981/82 leder della lill en lillfällig minskning av anslaget, som dock budgetåret 1982/83 beräknas återgå till den högre nivån.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget

46

Övrigt

Till gruppen Övrigt har förts utgifter som inte har behandlats i någon av de tidigare redovisade ändamålsgrupperna. Här återfinns bl.a. anslag för livsmedelssubventioner, riksdag och regering, skatteadministration, miljö­vård, kyrkliga och kulturella ändamål, idrotts- och friiidsverksamhel saml cenlral och regional förvaltning.

Tabell 17. Övrigt

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag

Anslagsfö

irändring ti

II

 

Procen-

Genom-

 

snittlig

1981/82

 

 

 

 

tuell för-

snittlig

 

 

 

 

 

 

procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

ändring

procen-

 

tuell för-

 

 

 

 

 

1981/82-

tuell för-

 

ändring

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

1985/86

Tolala ulgi.fler

+ 11,4

18686

+ 2 605

+619

-1073

-84

+ 13,9

+ 2,7

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

livsmedelssub-

 

 

 

 

 

 

 

 

ventioner

- 5,7

3410

-   289

0

0

0

- 8,5

-2.2

kyrkliga och kultu

 

 

 

 

 

 

 

 

rella ändamål

+ 0.7

1866

-    20

-   II

2

+ 4

-  1.1

-0.4

Priserna på jordbruksprodukter fastställs av statsmakterna efter över­läggningar mellan statens jordbruksnämnd, jordbruksnämndens konsu­mentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. År 1973 inför­des livsmedelssubventioner som ett stöd lill främsl barnfamiljer och lågin­komsttagare. Livsmedelssubventionerna har,därefter höjts i den män som överenskomna prisökningar på produkter inom jordbruksprisregleringens ram inte tillåtits slå igenom på konsumentpriserna.

Livsmedelssubvenlionerna har reducerats fr.o.m. den 1 januari 1981 med 250 milj. kr. Regeringen har aviserat atl subventionerna därutöver bör minskas med 300 milj. kr. fr. o. m. den I oktober 1981 och med ytterligare 500 milj. kr. fr.o.m. den I januari 1982. Kosinadema för livsmedelssub­ventionerna kan beräknas lill ca 3 200 milj. kr. för budgetåret 1981/82 inkl. låginkomstsatsning m. m. till ca 3600 milj. kr.

Kostnaderna för riksdag, regeringskansli och kommittéväsendet åter­finns under denna ändamålsgrupp. Även anslagen till de kungl. hov- och slottsstaterna redovisas här. För budgetåret 1981/82 har de samlade kost­naderna för dessa ändamål beräknats lill ca I 400 milj. kr.

Även skatteadministrationen m. m. ingår i denna ändamålsgrupp. Kost­naderna för riksskatteverket, länsstyrelsernas skatteavdelningar, de lokala skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna samt för arvoden lill taxeringsnämndsordföranden m. m. beräknas budgetåret 1981/82 uppgå till sammanlagt ca 2 100 milj. kr. 1 och med att den s.k. RS-reformen i huvudsak är genomförd förutses inga större förändringar under långtids­budgetperioden.

 

Prop, 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          47

Anslagen till kulturändamål kan i stort indelas i förvaltningsanslag och bidragsanslag. Storleken på flertalet bidragsanslag fastställs av riksdagen i den ärliga budgetprövningen. Vissa bidragsanslag slyrs dock av automatik, t. ex. bidrag till lönekostnader för vissa verksamheter.

Till kulturanslagen räknas även stöden till dagspressen där bidrag utgår till tidningar efter vissa automatiskt verkande regler. Regeringen har i en särskild proposition under våren 1981 lagt fram förslag om förbättringar av presstödet. Totall uppgår anslagen till presstöd inkl. förslagen i denna proposifion till ca 425 milj. kr. för budgetärel 1981/82.

Statens utgifter för kyrkliga ändamål uppgår lill drygt 64 milj. kr. under budgetåret 1981/82. I långtidsbudgeten fömlses ingen förändring av utgift­erna för detta ändamål.

För beräknat tillkommande utgiftsbehov har för den framföriiggande perioden beräknats utgifter motsvarande de koslnader som erfarenhets­mässigt uppkommer i samband med sedvanliga tilläggsbudgetar samt viss reserv därutöver bl. a. avseende merkostnader för arbetslöshetsförsäkring­en utöver de konjunkturneutralt beräknade anslagen.

I fråga om förändringar i anslagsbehållningar har vissa belopp lagts in under andra ändamålsgrupper. Återstående förändringar i anslagsbehåll­ningar har beaktats under denna ändamålsgrupp.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget            48

5   Statsutgifterna

5.1 Sammanfatttning av statsutgifterna i oförändrad pris- och lönenivå samt i löpande priser

Den utveckling av slalsbudgetens utgifter som behandlats i kap. 4 sam­manfattas i tabell 18. Enligt de redovisade beräkningarna skulle stats­utgifterna i oförändrad pris- och lönenivå (exkl. stalsskuldräntor) öka med i genomsnitt 0,4% per år under perioden. Denna utveckling är således en konsekvens av förutsättningen att endast gjorda åtaganden realiseras. Den faktiska utvecklingen av utgifterna under perioden 1975/76-1979/80 inne­bar en genomsnittlig ökning med 5,3 % per år i fasla priser. När man ser till beräkningarna för den framförliggande perioden, bör man hälla i minnet att kostnaderna för beräknat tillkommande utgiftsbehov avser etl beräknal utfall för budgetåret 1981/82. Förde följande budgetåren däremol är denna post mer schablonmässigt beräknad enligt gängse meloder för långlidsbud-gelkalkyler.

Som framgåll av kap. 4 är många anslag beroende av pris- och löneul­vecklingen. I tabell 19 redovisas utgiftsutvecklingen i löpande priser. Till grund för dessa beräkningar ligger de antaganden som behandlats i kap. 3. Vid beräkningen av lönekostnader har förutsatts att timlöneökningarna inom offentlig seklor ligger i linje med de som antas för ekonomin i stort. Vidare har förutsatts atl utgifterna för den egentliga förvaltningen räknas upp med pris- och löneutvecklingen reducerad med tvä procentenheter. Detta innebär sälunda ett krav pä fortlöpande rationaliseringar och pro­duktivitetsförbättringar för att upprätthålla en oförändrad omfattning av och kvalitet i verksamheten.

Efler omräkning blir den genomsnittliga årliga ökningen av statsutgif­terna i löpande priser (exkl. statsskuldräntorna) 7,1 % under länglidsbud­gelperioden.

För att beräkna utvecklingen av de totala utgifterna mäsle man även beakta slatsskuldräntorna. Av labell 20 framgår atl de lolala slalsulgif­terna i löpande priser ökar med 9,4% per är i genomsnill under perioden.

Utgifternas ökningstakt framöver är i mycket hög grad beroende av den antagna pris- och löneulvecklingen. Denna kan i hög grad avvika från den pris- och löneutveckling som var aktuell under den bakomliggande perio­den. En viss jämförbarhet med den bakomliggande perioden erhålls dock om utgifternas ökningstakt deflateras med BNP-deflatorn. En sädan kalkyl resulterar i en genomsnittlig årlig ökning om 0,3% under långtidsbudget­perioden alt jämföra med 6,2% per år för den tidigare perioden. Det bör dock understrykas att de på detta sätt enligt gängse längtidsbudgetmetodik beräknade utgifterna inte är all betrakta som en prognos för den sannolika framtida utvecklingen.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

49

Tabell 18. Utgiftsutvecklingen i oförändrad pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor)

(Milj. kr.)

 

 

 

 

 

 

Genom-

Anslag,

Förändring

till

 

 

 

Procen-

Genom-

 

snitilig procen-

m. m. 1981/82

 

 

 

 

 

 

tuell för­ändring

snittlig procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

 

tuell för-

 

 

 

 

 

 

 

1981/82-

tuell för-

 

ändring

 

 

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

 

 

1985/86 ■

Folkpensioner m. m.

+ 4,3

41 187

-    32

_

215

-   153

+

27

- 0.1

- 0,2

Utbildning och forskning

+ 6,5

31261

-   774

-

81

-   381

-

139

- 2.5

- 0,9

Totalförsvar

+  1,8

19496

+   116

+

166

+   156

+

4

+ 0.6

+ 0,6

Bostadspolitik

+ 7,8

14 769

-1705

+2000

+ 2650

+1 050

-11,5

+ 6,2

Arbetsmarknads- och regio-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

nalpolitik

+ 13,3

14 750

-  986

+

451

+  415

-

83

- 6.7

- 0,4

Slöd till barnfamiljer

+ 4.8

13 255

+  498

+

344

+  323

+

266

+ 3,8

+ 2,6

Allmänna bidrag lill kom-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

muner

+ 6,3

10612

-1266

-

142

-    27

+

67

-11,9

- 3,4

Kommunikationer

+ 2,0

9948

+  409

-

190

+   107

+

4

+ 4,1

+ 0,8

Hälso-, sjuk- och socialvård

1 + 0,6

7 755

-   601

+

24

+    35

+

43

- 7,7

-  1.7

Rätts- och polisväsende

+ 3,8

7 272

+     16

-

9

-

-

2

+ 0,2

0

Näringspolitik

+ 21,3

6349

-1758

+

224

-    96

-

768

-27,7

-11,2

Internationellt utveck-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lingssamarbete

+ 3,8

5 668

+    85

+

160

+    77

+

78

+  1,5

+  1.7

Energiförsörining

+ 0,3

3 560

+ 1073

+

85

+    50

+

150

+ 30,1

+ 8.4

Övrigt

+ 11,4

18686

+ 2605

+

619

-1073

-

84

+ 13,9

+ 2,7

Utgifter i oförändrad pris­och lönenivå (exkl. stats-skuldräntor)

+ 5,3

204568      -2320    +3436    +2083    +  613    -  1,1

+ 0,4

Tabell 19. Utgiftsutvecklingen i löpande priser (exkl. statsskuldräntor)

(Milj. kr.)

 

 

 

 

 

Anslag,

Förändring

till

 

 

 

 

Procen-

Genom-

 

m. m. 1981/82

 

 

 

 

 

 

 

luell för­ändring

snittlig procen-

 

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1981/82-

luell för-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

1981/82-

1985/86

Folkpensioner m. m.

41 187

+ 2.'538

+

3191

4-

4 022

+

4 643

+ 6.2

+ 7.8

Utbildning och forskning

31261

+ 1331

+

2 206

+

2 008

+

2257

+ 4.3

+ 5.7

Totalförsvar

19496

+ 1802

+

2177

+

2489

+

2669

+ 9,2

+ 10,1

Bostadspolitik

14 769

-1432

+

2805

+

3 306

+

1878

- 9.7

+ 9,6

Arbetsmarknads- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

regionalpolilik

14750

-   623

+

946

+

947

+

549

- 4,2

+ 2,9

Slöd lill barnfamiljer

13 255

+   939

+

1 158

+

1510

+

1609

+ 7,1

+ 8,7

Allmänna bidrag lill kom-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

muner

10612

-   536

+

774

+

899

+

1205

- 5,1

+ 5,1

Kommunikationer

9948

+ 1064

+

556

+

870

+

813

+ 10,7

+ 7,4

Hälso-,  sjuk-  och   social-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vård

7 755

-   153

+

691

+

885

+

1009

- 2,0

+ 7,1

Rätts- och polisväsende

7272

+  530

+

709

+

776

+

929

+ 7,3

+ 8,9

Näringspolitik

6 349

-1685

+

323

+

10

-

643

-26.5

- 9,0

Internalionelll utveck-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lingssamarbete

5668

+   459

+

640

+

806

+

902

+ 8.1

+ 10,6

Energiförsörining

3 560

+ 1303

+

328

+

293

+

393

+ 36.6

+ 13,4

Övrigl

18686

+ 3 196

+

1483

-

136

+

1045

+ 17.1

+ 6,8

Utgifter i löpande priser

204568

+8733

+ 17 987

+ 18685

+ 19258

+ 4,3

+ 7,1

Absolulnivå

 

213 301

231288

249973

269 231

 

 

4    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bd. 2.1

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

50

Tabell 20. Tolala statsutgifter

(Milj. kr., löpande priser, avrundat)

 

 

 

 

 

 

Genom­snittlig procen­tuell för­ändring 1975/76-1979/80

Anslag m. m. 1981/82

Förändring till

 

 

Procen­tuell för­ändring 1981/82-1982/83

Genom­snittlig procen­tuell för­ändring 1981/82-1985/86

 

1982/83   1983/84

1984/85

1985/86

Summa stats­utgifter (exkl. stalsskuldräntor) Statsskuldräntor

Totala stats­utgifter i löpande priser

+ 15,8 + 36,9

+ 16,9

204 568 29000

233568

213 300   231300 35 500    43 700

248800   275000

250000 53 500

303500

269 200 65 200

334400

+ 4,3 + 22,4

+ 6,5

+ 7,1 + 22,4

+ 9,4

5.2 Statsutgifternas uppdelning på realekonomiska kategorier

I kap. 4 redovisades statsutgifterna uppdelade på ändamålsomräden. För att underlätta en analys av utgiftsutvecklingen i ett samhällsekono­miskt perspektiv krävs en uppdelning av slatsulgiftema i realekonomiska termer, dvs. en fördelning på konsumtion, invesleringar, transfereringar och finansiella transaktioner.

Vid en analys i reala termer är det i första hand av intresse att skilja mellan å ena sidan sädana utgifter som innebär all staten direkt efterfrågar produktionsresurser och å andra sidan sådana utgifter som är överföringar till andra sektorer i ekonomin. De senare påverkar den reala samhällseko­nomiska utvecklingen indirekt, bl.a. genom sina effekler på de disponibla inkomsterna och likviditeten i andra delar av ekonomin. Den genomgång i realekonomiska termer som sker i del följande bygger i huvudsak på det inom nafionalräkenskaperna tillämpade internationella SNA-systemel (Sy­stem of National Accounts).

De slalliga konsumtions- och investeringsulgifterna visar statens direkta efterfrågan på reala resurser. Som konsumtionsutgifter betraktas koslna­der för slalliga myndighelers produkfion av ijänsler inom t.ex. försvaret, undervisningssektorn och rättsväsendet. Konsumtionsutgifterna består lill närmare 60% av lönekoslnader inkl. sociala avgifter. Återstoden är om­kostnader i den löpande verksamheten, exempelvis hyror, försvarets ma­lerielinköp samt reparationer och underhåll. Del invesleringsbegrepp som används skiljer sig i princip inte från det som gäller för den privala seklorn. Som statliga investeringar betraktas utgifter för byggnader och anläggning­ar samt malerielinköp för civila ändamål. Till skillnad från vad som gäller vid en strikt tillämpning av SN A-systemet räknas dock även affärsverkens investeringar som direkta statliga investeringar.

Det bör understrykas all gränsen mellan konsumtion och investering i vissa fall kan vara fiylande. Det kan sälunda hävdas all delar av utgifterna

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget           51

för t.ex. utbildning och forskning, vilka klassificeras som konsumtion, utgör produktiva investeringar i lika hög grad som exempelvis inköp av maskiner. Det kan vidare nämnas att utgifterna för försvarsmateriel och militära befästningar i nationalräkenskapssystemet, och även i denna redo­visning, betraktas som konsumtion och inte som investeringar.

Den del av statens utgifter som indirekt påverkar samhällsekonomin indelas i transfereringar (inkomstöverföringar, bidrag) och finansiella transaktioner (lån).

Transfereringarna indelas i undergrupper med utgångspunkt i olika mot­tagare av inkomstöverföringen. Den dominerande gruppen är transfere­ringar lill hushållen. I denna grupp ingär utgifterna för folkpensioner, sjukförsäkringar, barnbidrag m. m. Den näst största undergruppen är transfereringar till kommunsektorn. Som transfereringar räknas också rän­teutgifter för statsskulden, statens bidrag till företag och organisationer samt utgifter för utvecklingsbistånd.

Till gruppen finansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning, aktie­teckning, markinköp m. m. Denna utgiftskalegori kan i viss mening uppfat­tas som en del av kreditmarknaden. I vissa fall kan det dock vara svårt atl helt entydigt avgöra om ett visst anslag skall klassificeras som finansiell transaktion eller transferering. Vidare innebär åtminstone huvuddelen av anslagen till finansiella transaktioner all anspråk slälls på de samhällseko­nomiska resursema. Vid ett studium av hur slor del av dessa resurser som staten tar i anspråk eller fördelar kan det därför ofta vara mindre intressant att särskilja transfereringar och finansiella transaktioner.

Konsumtions- och investeringsutgifter

Som framgår av tabell 21 ulgörs över hälften av statens konsumtionsut­gifter av koslnader för försvar, ulbildning och forskning, polisväsende och kriminalvård samt vägunderhåll. Också den återstående delen av utgif­terna innehåller slora utgiftsposter som inte avser myndighetsutövning i traditionell mening, t. ex. utgifter för de statliga sjukhusen.

För statens konsumtionsutgifter gäller all del stora fiertalet anslag be­räknas bli oförändrade under den framförliggande perioden i oförändrad pris- och lönenivå. Del bör dock uppmärksammas att den årliga 2-procen-tiga neddragningen av kostnaderna för statlig förvaltning därvid inle beak­lals. Den enda större ökningen i volym återfinns under forskningsanslagen som beräknas stiga till följd av redan fattade beslul. Sammanlaget minskar de statliga konsumtionsutgifterna i fasla priser med i genomsnitt 0,3% per är.

De stafiiga investeringarna visar en genomsnittlig äriig nedgång om 2,1 % i fasta priser. Detta sammanhänger främst med alt bedömningen av investeringsutvecklingen i hög grad päverkas av långtidsbudgetens karak­tär. Redan beslutade investeringar kommer under långtidsbudgetperioden

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

52

Tabell 21. Konsumtions- och investeringsutgifternas utveckling

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

 

 

Genom-

1981/82

 

Genom-

 

snittlig procen­tuell för-

 

 

snittlig procen­tuell för-

 

Avrundat nominellt

Andel av tolala

 

ändring

1975/76-1979/80

belopp

statsut­gifterna

ändring

1981/82-

1985/86

Slalliga konsumlionsulgifler

+i,7

51400

22.0

-OJ

därav

 

 

 

 

försvar

 

18000

1.1

 

utbildning och forskning polisväsende och kriminalvård

 

5 100 5000

2.2 2,1

 

vägunderhåll förvaltning m. m.

 

2400 20900

1.0 8,9

 

Statliga investeringsulgijier

-5.7

10 700

4.6

-2,1

Sunima statliga konsumtions-och investeringsutgifter

+ 1,8

62100

26,6

-0,6

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta gör all de reala fördelning­arna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

alt avslutas, medan nya investeringsobjekt av naturliga skäl har bedömts mer restriktivt i beräkningarna. Investeringarna omfallar framför allt kraft­stationer, teleanläggningar, järnvägar, vägar och byggnader.

SammanfaUningsvis kan man konstalera att statens utgifter för konsum­tion och invesleringar minskar något under perioden räknat i fast prisläge. I löpande priser beräknas konsumtions- och investeringsulgifterna öka med ca 8% per år. Den i jämförelse med den antagna allmänna prisutveck­lingen låga ulgiflslillväxten hänger delvis samman med all kompensation för infialionen reducerats med ivå procenlenheler vad gäller den slalliga förvallningen. Tillväxlen i konsumtions- och invesleringsulgifter är såle­des inte den avgörande förklaringen lill de totala statsulgifternas ökning. 1 själva verket sjunker deras andel av de lotala utgifterna under perioden.

Transfereringar

Transfereringarna beräknas budgetåret 1981/82 svara för 68% av de totala statsutgifterna. Utvecklingen av transfereringarna framgår av tabell 22. Om man ser till den faktiska ulvecklingen under bakomliggande peri­oder, finner man all transfereringarnas andel av de lotala slalsulgifterna sladigl ökar. Del faktum all Iransfereringarna ulvecklas snabbare än ulgif­tema för konsumtion och invesleringar är ej enbart alt betrakta som en konsekvens av långtidsbudgetens melodik. Främsl lorde della hänga sam­man med all utgifterna för Iransfereringarna slyrs strikt av gällande regel­system medan utgifterna för konsumtion och invesleringar påverkas bl.a. av forfiöpande produklivitelsförbältringar och rationaliseringar. Under den framförliggande perioden stiger iransfereringarna med 3,0% per är uttryckta i fasla priser.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget

53

Tabell 22. Transfereringarnas utveckling

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom­snitilig procen­tuell för­ändring 1975/76-1979/80

1981/82

Avrundat nominellt belopp

Andel av totala stalsut­giflerna

Genom­snittlig procen­tuell för­ändring 1981/82-1985/86

 

Transfereringar lill hushåll' +3,6

Transfereringar till kommunsektorn + 5,8
Stalsskuldräntor                 +24,4

Transfereringar till förelag m. m.      +27.7
Internationella transfereringar            +12.3

Summa transfereringar       + 7,7

65400 45 200 29000 13400 5 900

158900

28,0 19,4

12,4

5,7 2,5

68,0

+  1,6

-     0,9 + 12,3

-     1,2 +  1,7

+ 3,0

' Häri ingår räntebidrag för bostäder oeh livsmedelssubvenlioner som i SNA-systemel klassificeras som transfereringar lill företag.  Deflaterade med BNP-deflatorn.

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta gör att de reala fördelning­arna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

Transfereringarna tiU hushåll beräknas öka med i genomsnitt 1,6% per år i oförändrad pris- och lönenivå. Folkpensionerna dominerar i denna grupp och svarar för över hälften av gmppens utgifter. Som framgår av tablån nedan minskar folkpensionerna något uttryckt i fasta priser, vilket beror på att antalet pensionärer som står utanför ATP-systemet minskar under långtidsbudgetperioden. Beräkningarna baseras därvid pä gällande lagstiftning för utbyggnad av pensionstillskotten. När det gäller utveckling­en i löpande priser är denna något lägre än den anlagna allmänna infiations­taklen till följd av att basbeloppet har rensats frän effekterna av förändrade energipriser samt indirekta skatter och subventioner. Mycket kraftiga ök­ningar registreras för räntebidragen till bostäder. Delta är en följd av dels en inträffad snabb kostnadsutveckling inom bostadsbyggandet, dels den i ett historiskt perspektiv höga räntenivå som antas gälla under perioden.

 

 

 

1981/82

Genomsnittlig ärlig förändring

 

(Milj. kr..

1981/82-

1985/86,%

 

avrundat)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Oförändrad

Löpande

 

 

pris- och

 

priser

 

 

lönenivå

 

 

Folkpensioner

35 400

-0,5

 

+ 8,2

Räntebidrag till bostäder

7 100

+9,2

 

+9,2

Barnbidrag

5 200

-0,6

 

-0,6

Sjukförsäkring och föräldra-

 

 

 

 

försäkring

4500

+2,7

 

+ 7.6

Livsmedelssubventioner

3400

-2,2

 

-2,2

Övriga transfereringar till

 

 

 

 

hushåll

9800

+6.0

 

+ 6,4

Summa transfereringar till

 

 

 

 

hushåll

65400

+ 1,6

 

+6,9

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

54

Utgifterna för barnbidragen minskar räknat i oförändrad prisnivå. Detta beror på att antalet barn beräknas minska. I enlighet med långtidsbudge­tens metodik har dessa utgifter ej räknats upp i lakl med prisutvecklingen. För livsmedelssubventionerna har endasi beaktats de av regeringen fattade besluten om successiva nedlrappningar under perioden. Ylterligare för­ändringar av livsmedelssubventionerna kräver särskilda politiska beslul.

De statliga transfereringarna tiU kommunsektorn för konsumtion och investeringar innefattar dels bidrag avsedda för särskilda ändamål som exempelvis lärarlöner för grundskolan samt barnomsorgen, dels allmänna bidrag till kommunerna. Transfereringarna till kommunsektorn beräknas minska med inemot 1 % per år i oförändrad pris- och lönenivå under den framförliggande perioden. Minskningen beror dock som framgår nedan pä vissa förändringar i tekniken för överföring av medel lill kommunsektorn. Ett drygt tiotal specialdestinerade bidrag svarar för närmare 80 % av de statsbidrag till den kommunala seklorn som utgår för särskilda ändamål. De större anslagen framgår nedan:

1981/82    Genomsnitilig åriig förändring

1981/82-1985/86

Oförändrad        Löpande
pris- och      priser

lönenivå

Bidrag till skolväsendel m. m. Skatteutjämningsbidrag Bidrag till sjukvård, social hemhjälp m. m. Bidrag till förskolor, dag­hem m. m.

Övriga transfereringar till kommunsektorn

Summa transfereringar till kommunsektorn

 

17 100

-2.3

+ 2.5

9 100

+ 0,4

+ 9.1

6000

0

+. 9.0

5 400

+ 6,3

+ 15.8

7 600

-6,2

+   1.2

-0,9

+ 6,5

45 200

Bidrag till skolväsendet m. m. beslår lill över 90 % av löner fill grund­skole- och gymnasieskollärarna. Nedgången i oförändrad pris- och löneni­vå sammanhänger med minskat anlal elever. Uppräkningen lill löpande priser har gorls med utgångspunkt i antagandena om löneutvecklingen. Grundskolebidragssyslemels utformning gör dock att olika förskjutnings-effekter uppslår i beräkningen.

Statens bidrag lill förskolor, daghem m. m. ökar i oförändrad pris- och lönenivå främsl lill följd av kommunernas utbyggnad av denna verksam­het. Löneutvecklingen i samhället påverkar stalsbidragsnivån. I beräk­ningen i löpande priser har detta förhållande beaklas. Beräkningen är dock schablonmässig.

Bidragen till sjukvård, social hemhjälp m. m. omfallar väsenlligen ansla­gen avseende kliniker för psykiskt sjuka. Omfattningen av dessa senare anslag bestäms av utfallet i förhandlingar mellan staten och landstingskom­munerna.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          55

I posten övriga transfereringar till kommunsektorn ingär bl. a. bidrag lill kommunall bostadstillägg till folkpensionärer. Totalt sell minskar denna grupp av transfereringar i fasta priser.

Slatsskuldräntorna i fasta priser beräknas öka med 12,3 % under lång­tidsbudgetperioden. Beräkningen i oförändrad pris- och lönenivå har erhål­lits genom deflatering med en beräknad BNP-deflator. Statsskuldräntorna är de utan jämförelse snabbast växande utgifterna under perioden. De behandlas mer ingående i ell avsnitt längre fram i detta kapitel.

Transfereringar tid företag m.m. inkluderar överföringar till säväl pri­vata som statliga företag. Även transfereringar lill organisationer och ideella föreningar ingär i denna grupp. I fasla priser registreras en genom­snittlig minskning med 1,2% per år under perioden. Som framgår av redovisningen under ändamålsgruppen näringspolitik har de statliga insat­serna till krisdrabbade förelag och branscher varil mycket slor under den historiska perioden. För långtidsbudgetperioden har antagits att nägra nya sädana insatser ej blir aktuella. Dock har vissa medel schablonmässigt reserverats för detta ändamål under utgiftsposten beräknat tillkommande utgiftsbehov. Om krisinsatserna skulle komma att fortsätta pä samma nivå som under budgetåren 1975/76-1979/80, skulle transfereringar lill företag kommande budgetår bli väsentligt mycket slörre än vad som här angivits.

De internationella transfereringarna består nästan helt av anslag till utvecklingsbistånd. Biståndet beräknas öka med 1,7 % per år i oförändrad pris- och lönenivå och med 10,2 % per år i löpande priser. Denna tillväxt uppstår till följd av antagandet alt utvecklingsbiståndet utgör en konstant andel av bruttonationalinkomsten.

Totalt ökar transfereringarna med 3,0 % i fasta priser. I löpande priser innebär detta en årlig genomsnittlig ökning på 9,7 %.

Finansiella transaktioner

I posten finansiella transaktioner ingår dels statlig utlåning till olika ändamål såsom bostadsbyggande, studielån och lån till företag, dels aktie­köp, köp och försäljning av mark samt förändringar i dispositionen av rörliga krediter. Som framgår av nedansiående tablå beräknas de finan­siella transaktionerna öka med 5,0 % per år i oförändrad pris- och löneni­vå. Det dominerande anslaget avser lån till bostadsbyggande. Utveckling­en här förklaras både av omfattningen av bostadsbyggandet och av kost­nadsutvecklingen.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

56

 

1981/82 (Milj. kr. avrundat)

Genomsnittlig ärlig förändring 1981/82-1985/86,%

Löpande priser

Oförändrad pris- och lönenivå

 

Län lill bostadsbyggande

Studielån

Övriga finansiella Iransaktioner

Summa finansiella transaktioner

7 100 3000 2500

12600

+ 3,5 - 0,7 + 12,2

+ 5,0

+ 10,8 + 11,9 + 12,2

+ 11,4

5.3 Statsskuldräntorna och budgetunderskottets finansiering

I det föregående har konstaterats all statsskuldräntorna visar en mycket kraftig ökning under långtidsbudgetperioden. Delta motiverar en mer ingä­ende behandling av ränteutgifterna och problem i anslutning fill dessa.

Vid en budgetulveckling med ett stort och stigande underskott visar slatsskuldräntorna en mycket kraftig ökning. Varje år som underskott uppkommer ökar den tolala statsskulden och därmed ränteutgifterna. Den starka dynamiken i en sädan utveckling visas klart av beräkningarna av statsskuldräntorna under långfidsbudgetperioden. Redan i dagsläget utgör de en mycket stor utgiftspost i statsbudgeten. F. n. beräknas den statliga nyupplåningen ske till en genomsnitilig räntesals av ca 14,4 %. Som fram­går av tabell 23 beräknas statsskuldräntorna öka med 36 miljarder kr. under långtidsbudgetperioden, vilket innebär att de ökar snabbare än nå­gon annan ändamälsgrupp. En procentenhel högre räntenivå för hela lång­tidsbudgetperioden skulle för slutårel medföra ca 4 miljarder kr. högre utgifter för slatsskuldräntorna.

Tabell 23. Statsskuldräntorna

(Milj. kr. löpande priser)

Absolut nivå   Förändring till
1981/82                    

1982/83      1983/84      1984/85      1985/86

 

Procentuell

Genom-

förändring

snittlig

1981/82-

procen-

1982/83

tuell för-

 

ändring

 

1981/82-

 

1985/86

 

29000

+6500       +8 200       +9800      +11700     +22,4

+ 22,4

Vid utgången av år 1980 uppgick den tolala statsskulden lill ca 230 miljarder kr. Med den budgetutveckling som beräknas för långtidsbudget­perioden skulle statsskulden komma att växa till 675 miljarder kr. vid slutet av perioden. Inför siftror av denna storleksordning är det givetvis berätti­gat att slälla frågan om konsekvenserna av en sädan skuldsättning och de därmed följande ränteutgifterna. Frågan om statsskuldens börda är ett

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          57

klassiskt problem inom nationalekonmin. Det är också ett problemområde där uppfattningarna kan gå starkt isär.

Enligt ett synsätt är del främst den i utlandet placerade delen av stats­skulden som är av intresse. Denna skuld utgör en real börda, eftersom den innebär en inteckning i vår framtida produktion. Framtida resursutrymmen måste tas i anspråk för atl betala räntor och amorteringar. Om utlandsupp­låningen är fördelaktig eller inle för landet som helhet beror på hur upplå­ningen påverkar den ekonomiska utvecklingen inom landet. Om upplå­ningen bidrar lill att investeringar kommer lill stånd, vilka har en högre avkastning än räntekostnaderna för utlandsskulden, kan man hävda alt den internationella upplåningen är lönsam. Om upplåningen däremol främst bidrar till en högre konsumtion, leder delta till att landets befolkning senare måste avstä från en del av den levnadsstandard som annars skulle varit möjlig.

Sambandet mellan budgetunderskott och utlandsskuld är i hög grad en fråga om hur det förra påverkar bytesbalansen. Denna påverkan sker främsl genom att budgetunderskottet ökar den allmänna likviditeten i ekonomin. Sambandet mellan budgetunderskottet och utlandsskulden är nu långt ifrån entydigt. Den statliga utlandsupplåningen sker ej i första hand för att täcka budgetunderskottet. Finansieringen i ullandel sker i stället primärt därför att Sverige befinner sig i extern obalans. Varje period som bytesbalansen visar underskott ökar definilionsmässigt den interna­tionella skulden. I nuläget svarar staten för den övervägande delen av bytesbalansfinansieringen.

Beträffande den inhemskt placerade delen av statsskulden är del svårare att uttala några säkra uppfattningar. Enligt ell vanligt synsätt har själva statsskulden inle särskilt stor realekonomisk betydelse. I stället är det uppkomsten av statsskulden, dvs. budgetunderskottet, som är av inlresse. Förekomsten av ett budgetunderskott och det sätl på vilket della finansi­eras påverkar nämligen användningen av de lolala resurserna i landel. Del är här fråga både om graden av utnyttjande av produktionsresurserna och fördelningen av produktionsresultatet mellan konsumtion och investering­ar. Om budgetunderskottet stimulerar till större investeringar, växer kapi­talslocken och därmed de framtida produktionsmöjligheterna. I motsatt fall kan man hävda atl framtida generationer missgynnas till förmän för dagens konsumenter.

Statsskulden och de därmed följande ränteutgifterna har också fördel­ningspolitiska konsekvenser. Utbetalningen av räntor och amorteringar pä statsskulden kan ses som en transferering från skattebetalarna som grupp till innehavarna av statspapper. Huruvida man betraktar della som ell problem utifrån rättvisesynpunkt är givetvis en bedömningsfråga. Inneha­varna av statspapper har ju en gång i tiden avslält från egen resursför-bmkning för atl låna till staten. Det är således en fräga om omfördelning i tiden mellan denna grupp å ena sidan och staten eller skattebetalarna å den

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                58

andra. I detta sammanhang bör man också lägga märke till all den övervä­gande delen av den svenska statsskulden är placerad hos institutionella investerare såsom försäkringsbolagen, AP-fonden och bankerna.

Tabell 24. Statsskuldens fördelning per den 31 december 1980

(Milj. kr.)

Lån inom landel

Räntelöpande obligationslån         112865

Premieobligationslän                       21225

Slalsskuldförbindelser                        1913

Sparobligationslån                          13 282

Skattkammarväxlar                         33 986

Övrigt                                                 4020

Summainhemskskuld                         187 291

Lån utom landel

Upplåning för statens valtenfallsverk   281

Krediler hos internationella banker 13 693

Län pä den internationella kapitalmarknaden 28 324

Summautländskskuld                        .42 297

Total statsskuld                                 229 589

Det kan också hävdas atl en stor inhemsk placerad statsskuld får reala effekter så till vida atl stora ingrepp mäsle göras för att komma lill rätta med situationen.

Ett av de största problemen med en myckel slor statsskuld och åtföl­jande ränteutgifter är de rent budgelpoliliska konsekvenserna. Den snabba ökningen av slatsskuldräntorna innebär att utrymmet i budgelen för andra ändamål i motsvarande utsträckning minskar. För atl räntekostnaderna skall minska räcker del inte med atl enbart minska budgetunderskottet. Först när statsbudgeten uppvisar överskott så atl statsskulden kan amor­teras, minskar ränteutgifterna.

Såsom lidigare påpekats är det inte enbart budgelunderskollels sloriek som är av belydelse, ulan även del sätt på vilket etl givet underskott finansieras. Förekomsten av ell budgelunderskoll innebär att slalen tillför samhällsekonomin mer köpkraft än vad som dras in via skaller m. m. Effekten av denna likvidisering beror bl. a. på konjunkturläget. Om kapaci­tetsutnyttjandet i ekonomin redan är högt, kan en alltför kraftig påspädning av likviditet leda till valutautflöde och uppålriklad press på prisnivån.

Den likviditetseffekt som uppstår till följd av ett budgetunderskott är beroende av stalsskuldspoliliken. I den mån som budgelunderskollel fi­nansieras utanför banksystemet sker nämligen en indragning av likviditet. Om hela budgetunderskottet finansieras pä delta sätt neutraliseras sålunda de likviditetsskapande effekterna. Med långivare utanför banksystemet avses här främst försäkringsbolagen, AP-fonden och hushållen. För de tvä förstnämnda kategorierna används i första hand ränleobligationer som låneinstrument. Förutom de möjligheter som slalen har att lagstiftningsvä-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          59

gen påverka dessa institutioners innehav av statspapper, spelar sålunda räntenivån en stor roll. Hushållens långivning till staten består i huvudsak av köp av premieobligationer och sparobligationer. Staten kan påverka hushållens intresse för dessa sparformer dels via den avkastning som erhålls, dels via den beskattning som lillämpas för avkastningen.

Tabell 25. Den statliga upplåningen under åren 1978—1980

(Milj. kr.)

 

 

1978

1979

1980

Länebehov

33 194

43970

54443

Lån inom landel

Statsobligationer

Långfristiga

Kortfristiga

Sparobligationer

23613

25

1 117

13414 7 100

2 288

10727 13 300

4253

Skattkammarväxlar

Korltidslän

Övrigt

6978 -573

8643 3488

7244 -3 105

Ulom landel

 

 

 

Lån för statens vattenfallsverk

Krediter hos internationella banker

Lån på den internationella kapitalmarknaden

20

1

2013

-3 2561 6481

-    32

6797

15 260

Summa

33194

43970

54443

Varav placerat i Affärsbankerna Riksbanken Övriga

14 141 5 026 11993

1919 14 550 18462

 

Källa: Riksgäldskontoret

Finansiering inom banksyslemel har likvidiletsskapande effekler. Med sådan finansiering avses här upplåning i bankerna, i riksbanken eller i utlandet. De två sistnämnda låneformerna har den största likvidiletsska­pande effeklen. När det gäller bankema blir effekten beroende bl. a. av vad man antar om deras utlåningskapacitet vid tillfället, vilken i sin lur är avhängig av riksbankens kassa- och likviditetskrav.

Elt särskilt problem vid finansiering av budgetunderskottet både i och utanför bankerna är att staten tränger undan andra låntagare. Härvid riskerar man att näringslivels kreditförsörjning hämmas.

När det gäller avvägningen mellan upplåning i och utanför banksystemet måste hela inriktningen av den ekonomiska politiken las med i bedömning­en. Vill man undvika en alltför kraftig likvidisering av ekonomin bör strävan vara att åstadkomma en sä stor upplåning som möjligt utanför banksystemet. Detta kan emellertid innebära att räntenivån pressas upp, vilket i sin tur får en dämpande inverkan på invesleringarna. Starkt förenk­lat kan man därför säga att stalsskuldspolitiken blir en balansgång mellan ränteuppdrivande och likviditetsskapande effekler. Med en sådan budget­ulveckling som avspeglas i långtidsbudgelberäkningarna lorde dessa av-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          60

vägningsproblem komma all bli allt svårare. De budgetunderskott som uppkommer skulle således ej kunna finansieras utan allvariiga negaliva effekter på bytesbalans, inflationstakt eller investeringsverksamheten.

5.4 Statliga kreditgarantier

I tidigare avsnitt har beräkningar gjorts av statsulgiflernas utveckling under långtidsbudgetperioden. Staten kan emellertid också komma att belastas med betydande kostnader för statliga kreditgarantier. En statlig kreditgaranti innebär atl slalen ställer ut garantier för lån som tas upp av företag och enskilda. 1 den män en låntagare med statlig garanti inle kan uppfylla sina förpliktelser träder staten in och ersätter långivaren. Denna ersättning uppgår högst fill det av staten utställda garantibeloppel. Ofta kan dock säkerheter finnas som gör att statens kostnad då en låntagare inte klarar sina åtaganden blir betydligt lägre än detta belopp. 1 de allra flesta fall leder garanligivningen dock inle till några kostnader alls för staten.

Under senare år har de av staten utställda garantierna ökal mycket kraftigt i omfattning. Under de fem åren fr.o.m. halvårsskiftet 1975 lill halvårsskiftet 1980 ökade de med i genomsnitt ca 22 % per år i löpande priser, eller frän knappt 21 miljarder kr. till drygt 56 miljarder kr. Av tabell 26 framgår hur garanligivningen utvecklats under den senaste femårsper­ioden.

Tabell 26. Utestående statliga kreditgarantier

(Milj. kr., avrundat)

 

 

Av staten

utställda kreditgarantier

 

 

 

 

75-06-30

76-06-30

77-06-30

78-06-30

79-06-30

80-06-30

Exportkreditgaranlier

7 300

8400

10800

12 700

15 200

16700

Garantier avseende ban-

 

 

 

 

 

 

ker och andra kredit-

 

 

 

 

 

 

institutioner

5 600

8 800

10900

12 200

13 200

14 700

Garantier avseende län

 

 

 

 

 

 

till varv och rederier

5 500

7 900

9500

12 100

12600

12 500

Garantier utställda av

 

 

 

 

 

 

olika myndigheter

1700

3400

4000

5 300

7 100

8800

Garantier avseende län

 

 

 

 

 

 

till företag och stiftel-

 

 

 

 

 

 

ser

800

1 100

2000

2600

3 200

3600

Summa utestående garan-

 

 

 

 

 

 

tier

20900

29600

37200

44900

51300

56 300

Exportkreditgaranlier lämnas av exportkreditnämnden för lån som las upp i samband med export frän Sverige. Huvuddelen garantier ges på kommersiella villkor, medan en mindre del ges på särskill gynnsamma villkor. De i labellen redovisade utestäende garantierna utgör bara en del av exportkreditnämndens ålaganden. Nämnden lämnar nämligen också garantiutfästelser. Dessa utfästelser omvandlas lill garantier i de fall den

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                61

aktuella exportaffären blir av. Garantiutfäslelserna uppgick till närmare 54000 milj. kr. vid halvårsskiftet 1980. I flertalet fall leder utfästelserna dock inte lill att staten utfärdar en garanti. De premier som las ul för garantierna skall i princip täcka de förlustrisker staten tar. Under senare år har emellertid reservfonderna minskal inle bara i procent av givna garanti­er utan även i absoluta tal. De var vid ingången av innevarande budgetår mycket små. Under budgetåret 1980/81 kan därmed förluster komma att belasta statsbudgeten. Sädana koslnader på statsbudgeten kan uppstå även under kommande budgetår.

Garantierna avseende banker och andra kreditinstitutioner hänför sig främst till de institutioner som svarar för län för bostadsbyggande (bl.a. stadshypotekskassan) samt till Sveriges Invesleringsbank. Garantierna kan i dessa fall närmasl betraktas som etl icke inbetalt ägarkapital som möjliggör för instituten all låna upp på kreditmarknaden. Riskerna för förluster på dessa garantier fär bedömas som små.

Garantier avseende lån till varv och rederier innebär belydande förlust­risker för slaten. Hittills har dock statsbudgeten belastats endasi i myckel begränsad grad. Delta beror antagligen dels pä alt vissa fartygsbyggen som skulle letl till belydande förluster i garantisyslemel blev värdegaranlerade av slalen, dels pä all staten subventionerat näringen med betydande be­lopp. Betydande koslnader för slalen kan uppslå till följd av gjorda garan­tiåtaganden.

Av de garantier som slälls ul av olika myndigheler svarade statens valtenfallsverk för ca 4000 milj. kr. den 30 juni 1980. De avser främsl lån upptagna av Forsmarksbolaget. Förlustriskerna får bedömas som små. Samma sak gäller de garantier som lantbruksslyrelsen lämnar för lån främst lill jordbrukels rafionalisering. Lanlbruksslyrelsens lolala garan­tiengagemang uppgick till ca 2700 milj. kr. vid samma tidpunkt. Statens industriverk hade samtidigt ca 1800 milj. kr. utestäende i garantier. Däri ingär de garantier som ges för s.k. industrigarantilån. Dessa har under senare år regelmässigt lell lill betydande förluster, eller ca 100 milj. kr. per budgetär.

Garantierna till /or

Kostnaderna pä statsbudgeten för infriande av statliga garantier framgår av nedanstående tablå.

 

(Milj.kr.)

1975/76

1976/77

1977/78

1978/79

1979/80

1980/81

 

utfall

utfall

utfall

utfall

utfall

prognos

Industrigaranti-

 

 

 

 

 

 

lån

8

8

79

116

91

100

Exportkredit-

 

 

 

 

 

 

garanlier

-

-

-

-

-

150

Andra garantier

1

4

8

7

3

10

Summa kostnader

 

 

 

 

 

 

på statsbudgeten

9

12

87

123

94

260

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                 62

Sammantaget kan konstateras all det är sannolikt atl belastningen på statsbudgeten under den kommande långtidsbudgetperioden kommer all bli större än den genomsnittliga kostnaden under den historiska perioden. Om utvecklingen för delar av näringslivet eller för vissa länder som Sveri­ge exporterar till blir mycket negativ kari betydande ytteriigare belastning uppstå.

De slalliga kreditgarantiernas samhällsekonomiska effekter är inle be­gränsade lill påverkan på statsbudgeten. Andra samhällsekonomiska effek­ter är exempelvis att en statlig garanti leder lill att låntagaren får en gynnad ställning på kreditmarknaden. Denna effekt uppstår trots att garantin inte innebär någon rätt att erhålla lån. Sålunda blir räntesatsen på del eventuel­la lånet normall lägre än vad som annars skulle blivil fallel. Vidare kan del röra sig om län som inle skulle hav beviljals om statlig garanti ej funnits. Pä kreditmarknaden tas då ell utrymme i anspråk som annars skulle ha kunnal användas till annan långivning där låntagaren själv fär och kan bära sina kostnader resp. prestera den erforderliga banksäkerheten. 1 den mån lån undanträngs som är samhällsekonomiskt mer motiverade innebär förskjut­ningen en resursförlust för samhället. En annan närliggande effekt av garanligivningen är fragmentiseringen av kreditmarknaden med åtföljande risker för ökande stelhet på marknaden. Den kan då inte i samma utsträck­ning fungera som en effektiv mekanism för fördelning av finansiella re­surser. Garantisystem kan ocksä leda lill alt samhällsekonomiska förluster uppstår lill följd av att en på längre sikt ofrånkomlig strukturrationalisering påtagligt försenas och fördyras.

Av denna genomgång framgår all statlig garantigivning kan ha vissa negativa effekler på andra delar av ekonomin. Det finns dock ell anlal fall dä skäl kan anföras för behovel av statlig garantigivning. Della kan vara fallet vid t.ex. mycket stora projekt med stora osäkerheter om föriustris-kerna. Del kan då vara svårt för ett enskilt kredifinsfilut all finansiera projektet utan slallig garanfi. Statlig garanti är sälunda i sädana fall en förutsättning för att projektet skall bli av. Eu annal exempel är exportkre­ditgarantierna som är avsedda att fungera som ett försäkringssystem där exportföretagen genom premiebetalning fritar sig från förlustrisker samli­digl som exportkreditnämndens totala riskexponering i princip motsvaras av inbetalda premier. Garantier kan också motiveras i de fall en från samhällelig synpunkl angelägen verksamhet annars ej skulle komma lill stånd. Även andra skäl för statliga kreditgarantier kan finnas.

Sammanfattningsvis kan sägas all det i vissa fall är samhällsekonomiskl motiverat med ställiga garanlisyslem, men atl de samhällsekonomiska kostnaderna kan vara betydande. Det är ocksä antagligen så atl kosina­dema för garanfigivningen är svårare alt konkret belägga än de samhälls­ekonomiska vinster som den ger.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget      63

6   Statsinkomsternas utveckling

I detta avsnitt ges en beskrivande översikt av olika inkomstslag i stats­budgeten samt utvecklingen av dessa. Avsnittet avser även att tillgodose vissa av de önskemål som framförts frän riksdagen. Inledningsvis behand­las utvecklingen under 1960- och 1970-talen. Därefter beskrivs ett antal faktorer som är av betydelse för de större inkomslslagen i statsbudgeten nämligen inkomstskatt, socialavgifter, mervärdeskatt saml övriga indirek­ta skatter. Tyngdpunkten i beskrivningen läggs vid inkomstskatten. In­komstskatten svarar visserligen endast för en femtedel av slalsinkom-stema. Trots detta är den pä kort sikl av avgörande betydelse för inkoms­ternas utveckling bl. a. till följd av systemet för utbetalning av kommunal­skattemedlen. En redogörelse ges för hur inkomstskatten beräknas med hänsyn till avdrag, skattereduktioner m. m. Avslutningsvis presenteras resultatet av de beräkningar av statsinkomsternas utveckling som gjorts för den nu aktuella långtidsbudgetperioden. I kap. 8.2 kompletteras be­skrivningen av statsinkomsterna med vissa ytterligare aspekter på de för­utsättningar som ligger till grund för långtidsbudgetberäkningen.

6.1 Utvecklingen från 1960-talet till dagsläget

Statsinkomsternas sammansättning och utveckling från 1960-lalet till dagsläget framgår av labell 27.

Statsinkomsternas andel av bruttonationalprodukten har ökat från drygt 23 % budgetåret 1960/61 till inemot 31 % budgetåret 1975/76 för all därefter minska till drygt 28% budgetåret 1980/81. Den högre andelen för budget­året 1975/76 är en kassamässig effekt av de stora löneökningarna under åren 1975 och 1976. Inkomstskatt och arbetsgivaravgifter svarar - utom för budgetåret 1975/76 — för drygl 40% av de totala statsinkomsterna. En betydande förskjutning skedde från direkt inkomstskatt till socialavgifter under 1970-talet. Mervärdeskallens andel av inkomsterna ökade också kraftigt under denna period. En ännu starkare ökning av mervärdeskallens andel inträffade dock under 1960-talet. Direkt inkomstskatt, socialavgifter och mervärdeskatt svarar under budgetåret 1980/81 för drygt två tredjede­lar av statsinkomsterna. Molsvarande andel för budgetåret 1960/61 var drygt hälften.

Under 1960-talet och första hälften av 1970-lalel ökade de lotala stats­inkomsterna uttryckta i fasta priser med drygl 5% i genomsnitt per är. Under senare hälften av 1970-lalet har tillväxten skett i en markant lång­sammare takt.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget      64

Tabell 27. Statsinkomsternas fördelning under budgetåren 1960/61, 1965/66, 1970/71, 1975/76, 1980/81

 

 

 

 

 

 

 

Olika in

komsters

andel av

totala stats-

Huvudsakliga faklorer

 

 

inkomsler

 

 

 

(utöver förändringar i

 

 

 

 

 

 

 

regelsystem m. m.) som

 

 

1960/61

1965/66

1970/71

1975/76

1980/81

påverkar inkomstut­vecklingen

Inkomstskatt m.m.

 

43,8 1

40,8'

43,3

50,3

20,6

Lönesumma, prisutveckling

Socialavgifter m. m.

 

21,7

Lönesumma

Mervärdeskatt

 

8,6

17,2

20,0

19,4

25,9

Konsumtionens utveck-

Skatt pä sprit,

 

 

 

 

 

 

ling

vin och tobak

 

12,4

10,1

8,6

6,3

5,5

Konsumtionsvolymen

Skatt pä energi

 

 

 

 

 

 

 

och bensin

 

8,0

8,0

7,5

5,3

7,1

Konsumtionsvolymen

Övrigt

 

27,2

24,0

20,6

18,7

19,2

 

Summa%

 

100

100

100

100

100

 

Summa miljarder

 

 

 

 

 

 

 

kr. (löpande priser)

 

17,5

29,2

45,4

93,9

155,9

 

Andel av BNP %

 

23,2

24,6

25,7

30,8

28,5

 

Genomsnittlig åriig utveck-

 

 

 

 

 

 

ling mellan angivna

budgelår ut-

 

 

 

 

 

 

tryckt i fasla priser"

, %

+6,0       +4,4       +5,9      +0,0'

 

' Endast en mindre andel av beloppet avser arbetsgivaravgifter.

- Den nivåhöjning av inkomsterna som är en följd av övergång till ökad bruttoredovisning i samband med budgetreformen 1980/81 ökar inkomsternas andel av BNP med ca 0,5 procentenheter. Denna ökning är dock inte reell utan renl bokföringsteknisk.

' För alt kunna jämföra med tidigare budgetår har vid beräkningen av förändringstalen mellan 1975/76-1980/ 81, justerals för den nivåhöjning som orsakas av budgetreformen.

" 1 delta avsnill redovisas i vissa fall statsinkomsternas utveckling uttryckt i fasta priser. Faslprisberäkningen har gjorts pä sä sätt att inkomsterna i löpande priser har deflaterats med implicitprisindex för brullonational­produklen (den s. k. BNP-deflatorn).

1 långtidsbudgeten tillämpas för statens kostnader, som t.ex. kostnader för statliga löner och inköp, beräkningar i fasla priser. Syftet med sådana beräkningar är att visa hur statens förbrukning av reala resurser utvecklas. Fastprisberäkningar kan ocksä användas för att visa hur produktionen av en vara eller tjänst ulvecklas i volymtermer. Dessa förhållanden gäller inte för huvuddelen av statsinkomsterna som inte är avsedda för ett specifikt ändamål. Statsinkomsterna kan betraktas frän säväl statens som skattebetalarnas synpunkt. Staten utnyttjar inkomsterna för att finansiera sina utgifter. Dessa utgifter är av många olika slag. Därmed finns inget självskrivet index för deflatering av de samlade statsinkomsterna. Även betraktat från skallebetalarnas synpunkl gäller detta, eftersom de utgörs av juridiska och fysiska personer med skilda alternativa användningsområden för de inbetalade skatterna. (Resonemangen i detta stycke äger giltighet även för de statsinkomster som inte är skatter.) Deflatering av statsinkomsterna med implicitprisindex för bruttonationalprodukten får därför endast ses som en metod att möjliggöra direkt jämförelse mellan utveck­lingen för statens inkomster och den ekonomiska tillväxten i ekonomin som helhet.

6.2 Faktorer av betydelse för statsbudgetens inkomster Inkomstskatten

Avgörande för statens inkomsler av inkomstskatten är dels beslulade skattesatser m. m. dels ulvecklingen av den beskattningsbara inkomsten.

Löne- och pensionsinkomsterna inkl. beskattade sociala förmåner be­räknas år 1980 till 330 miljarder kr. Övriga s. k. förvärvskällor - inkomst av kapital, annan fastighet, jordbruksfastighet, rörelse och lillfällig för­värvsverksamhet - beräknas därtill ge skalleplikliga inkomster om ca 26 miljarder kr. Den debiterade inkomstskaften för fysiska personer beräknas uppgå till inemot 30% av den på detta sätt beräknade tolala inkomstsum­man. Därav är statens andel ca 8% och den kommunala 22%.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                65

Tabell 28. Skattens andel av totala inkomstsumman år 1980, löpande priser

a) Tolal inkomstsumma för fysiska personer:

Total lönesumma inkl. beskattade förmåner 266 miljarder kr.

Totalt utbetalade pensioner                         64

(därav för ickedeklarerande pensionärer)    (5)

Övriga förvärvskällor                                    26

Summa                                                         356     "

b) Debiterad skatt för fysiska personer:

Statlig                                                            27.3 miljarder kr.

Kommunal                                                      78.1

Summa                                                          105,4

c) Skattens andel av beskallningsunderiaget:

Statlig                                                              7,7 %

Kommunal                                                      21,9 %

Summa                                                           29,6 %

Den beskattningsbara inkomsten beror på förändringar av dels inkoms­ter, dels avdrag. Hur den beskattningsbara inkomsten beräknas framgår av diagram 2.

Inkomst av tjänst är det dominerande inkomstslaget och svarar för ca 92% av de fysiska personernas sammanräknade inkomst. 1 inkomst av tjänst ingär framför allt alla löneinkomster. Dessulom räknas pensionerna dit. Inkomst av rörelse svarar för 3%, inkomst av kapilal för 3% och inkomst av jordbruksfastighet för I % av fysiska personers sammanräk­nade inkomst. Återstoden fördelas ungefär lika pä inkomst av annan fastig­het och lillfällig förvärvsverksamhet. Den siörsta gruppen inkomsttagare dvs. anställda löntagare, har sina huvudsakliga inkomsler av ijänsl medan egenföretagarnas inkomster huvudsakligen härrör från jordbruksfastig­heter och rörelse.

Statlig beskattningsbar inkomst framkommer om frän sammanräknad inkomst dras underskottsavdrag och övriga allmänna avdrag. För år 1980 kan den sammanräknade inkomsten (efter reduktion med 13 miljarder kr. för avdrag för intäkternas förvärvande under inkomst av ijänsl) uppskattas till ca 340 miljarder kr. Underskottsavdragen och övriga allmänna avdrag kan beräknas lill sammanlagl ca 27 miljarder kr. För atl lindra beskallning-en av pensionärernas inkomsler avgår för dessa även etl exlra avdrag. För all erhålla beskaltningsbar inkomst vid den kommunala beskaltningen avgår dessulom ell grundavdrag. Del extra avdraget och grundavdraget kan inle påverkas av den enskilde inkomsllagaren och är närmast alt betrakta som direkt ingående i skatteskalan. Skalleskalan lillämpas pä den beskaltningsbara inkomslen. Den skaU som därvid räknas fram reduceras med evenluella skattereduktioner. Under år 1981 finns dels skattereduk­tion för gift vars make saknar inkomst eller har mycket låg inkomst och för ensamstående med barn. dels en särskild skatleredukfion som tillfaller alla inkomsttagare, dels viss skattereduktion för sparande och aktieutdelning­ar. Kostnaderna för skattereduktionerna bärs helt av stålen. 5    Riksdagen 1980/81. 1 .saml. Nr 150. Bil. 2.1

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

66

Diagram 2. Debiterad statlig skatt är 1980 i miljarder kr.

(Framskrivning baserad pä RRV:s taxeringsstatistiska undersökningar)

Inkomster

Tjänst'{efter avdrag om ca 13.0 miljarder kr. för intäktemas förvarvande) 312.4

kapital II.O

Annan

fastighet

2.0

Rörelse )l.8

Jordbruk 3.8

Tiiirällig förvärvs­verksamhet

1.7

 

 

 

 

 

Sammanräknad

inkomst

339.7

 

 

 

 

Underskott i för\'ärvskälia 22.0

 

 

 

 

 

 

 

Övriga allmänna

avdrag

5.2

-

 

 

 

 

 

 

Förlustavdrag 0.1

-

 

 

 

 

Ta.xerad inkomst 312.4

Grundavdrag (fr. o.m. år 1980 endast vidden kommunala beskaltningen t O

Extra avdrag (avser rrämsr pensionärer) 10.9

Beskattningsbar

inkomst

301.4

Skattereduktion:

Uträknad statlig skatt före skatie-I reduktion

I 31.3

Särskild skatte­reduktion mkt. tillfällig lör-höjning

:.9

Skattereduktion (1 800-kronan) 0.7

Sparskatte­reduktion 0,4

Summa statlig skatt efter skattereduktion 27.3

' Avvikelserna mot föregående tabell beror bl. a. på att i figuren endasi ingår inkomster för personer som avlämnat självdeklaration.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

67

Kostnader för intäkternas förvärvande under inkomst av tjänst

Kostnaderna för intäkternas förvärvande under inkomst av tjänst redo­visas huvudsakligen av löntagare. Företagare har i princip samma typ av avdrag men dessa framgår inte direkt av diagrammet eftersom avdragen i dessa förvärvskällor inte särredovisas. Bland dem som redovisar inkomst av tjänst kan också återfinnas individer som på grund av arbetets art kan ha mycket stora avdrag avseende kostnader för intäkternas förvärvande.

I sammanställningen nedan framgår hur kostnaderna för intäkternas förvärvande fördelade sig på olika avdragstyper samt inkomstklasser år 1979. De avdragsgilla kostnaderna uppgick detta är till ca 12 miljarder kr., varav drygt hälften avseende resor till och från arbetet. Därav utgjorde avdraget för resor med egen bil 4,8 miljarder kr., medan avdrag för kollek­tiva färdmedel uppgick till 1,7 miljarder kr. Det genomsnittliga bilavdraget för den som gör avdrag var år 1979 ca 3 200 kr.

Tabell 29. Avdrag under inkomst av tjänst år 1979

(prel. bearbetning av RRV:s taxeringsslatistiska undersökning)

 

 

 

 

 

Samman-

Antal

Avdrag för

 

 

 

 

 

 

räknad

perso-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inkomst.

ner som

Bilresor

 

Kollektivresor

Övriga kostn.

Avdrag

Totall

1000 kr.

avlämn. dekl.

 

 

 

 

 

 

 

 

antal

genom-

antal

genom-

antal

genom-

antal

genom-

 

1 000-tal

pers.'.

snitt-

pers.'.

snitt-

pers..

snut-

pers..

snUt-

 

 

1000-tal

ligt

avdrag,

kr.

1000-tal

ligt

avdrag,

kr.

1 000-tal

iigt

avdrag,

kr.

1 000-tal

ligt

avdrag,

kr.

0- 50

3 595

440

2489

958

664

1827

360

3 233

771

50-100

2432

916

3 502

1053

916

1262

2494

2378

3 122

100-

311

142

3551

113

1 154

236

5 693

303

6576

Totalt

6338

1498

3 209

2125

815

3325

1549

5914

2014

Summa i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

miljarder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kr.

 

 

4,8

 

1,7

 

5,2

 

11,9

168000 personer har avdrag för både bil och kollektivresor.

En av de största kostnadsposterna utgörs alltså av avdrag för bilresor. Riksskatteverket ger årligen ut anvisningar om hur dessa skall beräknas. Principen är att avdragen skall täcka de genomsnittliga kostnaderna för mindre bil med hänsyn lill dels milbundna kostnader, dels fasta kostnader. Konstruktionen medför alt bensinprishöjningar - orsakade såväl lill följd av en höjning av bensinskatten som andra höjningarna - leder till ökade avdrag. Uppskattningsvis 15% av bensinkonsumtionen i landet är atl hänföra till avdragsgilla bilresor mellan hem och arbetsplats. Höjningar av bensinskatten kommer därmed netto - inkl. de indirekta effekter som uppstår vid inkomstbeskattningen - att inbringa etl mindre belopp än vad intäkterna av bensinskatten visar.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

68

Regeringen har nyligen föreslagit en begränsning av reseavdragen. En­ligt förslaget medges endast avdrag för kostnader som överstiger 1 000 kr. Samtidigt skärps kraven för rätt till avdrag för resa med bil. Som en följd härav bedöms avdragen komma att minska med ca 4 miljarder kr. fr. o. m. år 1982. I långtidsbudgeten förulsätts att hela intäktsökningen av denna åtgärd tillgodoförs staten.

Underskottsavdrag

Från bruttointäkterna av kapital, annan fastighet, rörelse, jordbruksfas­tighet och tillfällig förvärvsverksamhet kan olika slag av avdrag göras. Om bruttointäkterna är större än avdragen redovisas nettot som inkomst. 1 första hand är det fråga om olika slag av omkostnader, men även vissa stimulansavdrag m. m. förekommer. Överstiger däremot avdragen brut­tointäkterna i förvärvskällan uppkommer elt underskott som - med vissa undantag - får kvittas mot överskott i andra förvärvskällor. Underskotts­avdragen beräknas år 1980 uppgå till 22 miljarder kr.

Av en preliminär bearbetning av RRV:s laxeringsstatistiska undersök­ning för inkomståret 1979 framgår hur avdragen fördelar sig på olika inkomstklasser. Detta år uppgick underskottsavdragen lolall till inemot 16 miljarder kr., varav 11,5 avseende annan fastighet. Underskottet av annan fastighet uppkommer huvudsakligen på grund av ränteutgifter för inteck­ningslån. Underskottsavdragens utveckling är därmed känslig för föränd­ringar i räntenivån. I sammanhanget bör nämnas atl förändringar i ränteni­vån även påverkar de ränteinkomster som deklaranterna redovisar.

Tabell 30. Underskottsavdrag år 1979

(prel. bearbetning av RRV:s taxeringsstatistiska undersökning)

 

 

 

Sammanräk­nad inkomst 1 000 kr.

Antal perso­ner som avlämn. dekl.

Annan fastighet

Kapital

 

Övnga under­skottsavdrag'

Unders totalt

kottsavdrag

antal 1 000-lal

genom­snitt-

antal 1 000-tal

genom­snitt-

anlal 1 000-ta

genom-1 snitt-

antal 1 000-ta

genom-1 snitt-

 

1 000-tal 1 000-tal

 

ligl

avdrag.

kr.

 

ligt

avdrag.

kr.

 

ligt

avdrag.

kr.

 

ligt

avdrag.

kr.

- 25

1800

70

3 430

104

1013

32

5 897

190

2819

25- 50

1796

155

5 116

326

981

37

4 220

479

2 645

50- 75

1843

498

8637

624

1470

56

6486

1008

5 541

75-100

589

270

10602

209

2 935

21

6578

393

9 196

100-150

238

150

14 632

96

5641

9

6691

189

14 756

150-

72

49

22 193

35

17 157

6

49 343

62

31776

Totalt

6338

1 192

9628

1394

2 226

161

7411

2 321

6 795

Summa i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

miljarder kr.

 

 

11.5

 

3.1

 

1.2

 

15.8

Bl. a. jordbruksfastighet och lillfällig förvärvsverksamhet.

Såväl  underskottsavdragens genomsnittliga sloriek som andelen in­komsttagare med avdrag ökar med inkomsten.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

69

Underskott av kapital redovisades år 1979 av ca 1,4 miljoner inkomstta­gare till ett sammanlagt belopp om 3,1 miljarder kr. dvs. i genomsnitt per inkomsttagare med avdrag ca 2200 kr.

Övriga allmänna avdrag

Övriga allmänna avdrag består till stor del av förvärvsavdrag, avdrag för periodiskt understöd samt försäkringspremier. Förvärvsarbetande barn­föräldrar erhåller förvärvsavdrag som normalt uppgår till 2CKX) kr. I fråga om makar tillförs avdraget den av makarna som har lägst inkomst. Under år 1979 fick ca 920000 hushåll förvärvsavdrag och den sammanlagda avdragssumman uppgick till ca 1,8 miljarder kr. Avdrag för periodiskt understöd består bl. a. av underhåll till icke hemmavarande barn. Avdraget är fr. o. m. inkomståret 1978 maximerat till 3000 kr. per barn.

För vissa andra periodiska understöd är det avdragsgilla beloppet inte ma.ximerat. Det gäller t. ex. understöd till tidigare anställd och dä under­stöd har betalats ut på grund av föreskrift i testamente. Avdrag för utbetalt periodiskt understöd till andra mottagare medges med högst 5 000 kr. för varje mottagare. Avdrag för periodiskt understöd uppgick år 1979 totall till drygl 1 miljard kr. Försäkringsavdraget för vissa andra försäkringar är maximerat tiil 250 kr. per person (500 kr. för ensamstående med barn och för makar gemensamt). Under år 1979 gjorde 3,7 miljoner inkomsttagare avdrag för sådana försäkringspremier till ett sammanlagt belopp om ca 0,8 miljard kr.

Diagram 3. Allmänna avdrag inkomståret 1979, %

Förvärvsavdrag 35

Annat allmänt avdrag 6

Socialför-- säkrings­avgifter 1

 

 

 

™*

-K      Avgifter för

/ N.      pensionsförsäkringar

\             Periodiskt \            understöd

/

'     \                 20

\                 22

/

Premier       \               / för vissa          \         / andra försäk-       >v    / ringar                     \r 16                >/

 

Totalt

5,0

miljarder kr.

 

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                 70

Debiterad resp. kassamässig statlig inkomstskall

Under långtidsbudgetperioden uppvisar inkomstskatten såsom den re­dovisas kassamässigt på statsbudgeten en över åren varierande tillväxt­takt. Detta sammanhänger bl.a. med den antagna löne- och prisutveck­lingsprofilen. Som en följd härav kan tillväxten av den kassamässiga stat­liga inkomstskatten komma atl avvika från tillväxten av den debiterade statliga inkomstskatten, dvs. den skatt som är att hänföra till de inkomster som intjänats under resp. år. Orsaken härtill är främst systemet för utbe­talning av kommunalskatt.

Den statliga inkomstskatten säsom den registreras kassamässigt i stats­budgeten, utgör förenklat uttryckt nettot av under perioden totalt inflytan­de inkomstskatt och vissa utgifter, främst utbetalningar av kommunalskat­temedel. Staten administrerar även uppbörden av kommunalskattemedlen. Utbetalningen av medlen till kommunsektorn sker genom ett syslem av förskott och slulregleringar. Slutreglering sker med två års eftersläpning när taxeringsutfallet är klart. Följande exempel illustrerar hur en mellan åren växlande löneökningstakt leder till att den kassamässiga slalliga in­komstskatten kommer atl avvika från utvecklingen av den debiterade. På lång sikt är utvecklingen dock densamma.

Exemplet utgår från vissa förenklade förutsättningar. Sälunda förulsätts att debiterad skall och totalt influten skall ökar i samma takt som löneut­vecklingen. Att tillväxten i beskattade pensioner, avdrag samt förändring­ar i lotala marginalskattekvoter kan ge etl annorlunda resultat bortses ifrån. Vidare.anlas atl debiterad skatt för visst år sammanfaller med den skatt som inflyter samma år. Totalt inflytande skall under visst år består egentligen av summan av inflytande preliminär skall, fyllnadsinbetalningar saml kvarskalt minskat med överskjutande skatt. För enskilda år kan i praktiken vid en jämförelse med debiterad skatt uppslå antingen ett över-eller underuttag. Sett över en längre period är det normalt med en viss eftersläpning i inbetalningarna.

Ar O har totala inkomstskatten salts lill 100 med fördelningen 30 % på staten och 70 % på kommunerna vilkel är den ungefärliga fördelning som gäller i dagsläget. Debiteringsmässigt antas såväl statlig som kommunal inkomstskatt öka med 7 % per år utom år O då löneökningarna antas bli betydligt högre och resultera i en ökning av den debiterade skallen med 15 %. Som framgår av uppställningen nedan (se även tabell 31) liksom den diagrammatiska framställningen leder detta till en kraftig procentuell till­växt av den kassamässiga statliga skatten såväl år O som år -f 4 medan en kraftig minskning uppstår år -(-2.

 

Procentuell utveckling

av:

är-

-5

år

är

är

år

år

är

 

 

 

lill

 

0

-I-l

-1-2

-t-3

-1-4

+ 5

 

 

 

■är-

-1

 

 

 

 

 

 

a)  debiterad skatt                     7    15         7   7               7     7        7

b)  kassamässig statlig skatt   33     7        -18   7   22        7

c)  utbetalda kommunalskatte­medel         7   7             21     7          17

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

71

Index: debiterad skatt

(statlig resp. kommunal) år O = 100

150 140 130 120-110-100

• Kassamässig statlig inkomstskatt y. Debiterad inkomstskatt ' Utbetalda kommunalskattemedel

»►År

Orsaken till den kraftiga ökningen år O är att kommunalskatteutbetalningarna som baseras på inkomstutvecklingen tidi­gare år klart understiger den aktuella tillväxten i inkomstskatten. Ar -1-2 får den onormalt höga skattetillväxten år O effekt på såväl förskotts- som slutregleringsutbetalningar av kommunalskattemedel vilket resulterar i att den nominella ökningen av kommunalskalteutbetalningarna överstiger den aktuella totala skatteinkomstökningen. Följaktligen kommer den kassa­mässiga statliga inkomstskatten att minska detta år. Den långsamma ök­ningen av kommunalskatteutbetalningarna år -f 4 och den därmed samman­hörande snabba tillväxten i den kassamässiga statliga inkomstskatten sam­manhänger med att slutregleringsposten för kommunalskattemedlen nu återgår till normal nivå.

Exemplet visar att en kraftig tillfällig förändring i inkomstskattens till­växttakt får stora konsekvenser för den statliga inkomstskatt som registre­ras på statsbudgeten. Hänsyn bör således tas härtill vid bedömning av den kortsiktiga saldoutvecklingen. Exemplet visar också att en kraftig föränd­ring i inkomsttillväxten får konsekvenser för tillväxten i statsbudgetens inkomster under 5 års tid. Att effekterna för enskilda år blir så stora beror på att den kommunala inkomstskatten är ca 2,5 gånger så stor som den statliga inkomstskatten.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                 72

 

 

 

Tabell 31.

Utveckling tillväxttakt

av

den kassamässiga

statliga inkomstskatten vid

en

tillfällig ökning

av inkomsternas

 

 

 

Kalenderår

 

 

 

 

 

 

-5       -4

-3       -2       -1          0

-I-l

-1-2       -H3

-1-4

4-5

Debiteringsmässigt

(miljarder kr.):

a) statlig inkomstskatt                                             30        32,1     34,4     36,7     39.3     42,1

b) kommunal inkomstskatt   46,4     49,7     53,2     56,9        60,9     70        74,9     80,1     85,8     91,8     98,2

c) Summa                                                        87.0   100      107,0   114,5   122,5   131,1   1403

d)        Utveckling i procent

frän föregäende år           7%      7%      7%      7%    15%      7%      7%      7%      7%      7%

Kassamässig beräkning av statlig inkomstskatt

(miljarder kr.):

e)        -t- Totalt influten skatt

år t (= rad c)                                                  87,0   100      107,0   114,5   122,5   131,1    140,3

Avgår kommunalskatteulb.:

f) - förskott för år t
(debiterad kommunal-

skattårt-2)                                                   -53,2 -56,9 -60,9 -70,0 -74,9 -80,1  -85.8

g)        -slutreglering för år

t-2'                                                               - 6,7 - 7,2  - 7,7 -13.1   -14,0 -10,1   -10.8

h) Summa slallig skall

kassamässigt                                                  27.1     35,9    38,4    31,4    33.6     40,9    43.7

Utveckling i % från före­gående år: kassamässig

statlig inkomstskatt                                              33%      7%    -18%   7%    22%      7%

(kommunalskatteulb.)                                           (7%)   (7%)   (21%) (7%)   (1%)   (7%)

' Dvs. debiterad kommunalskatt för år -2 minskat med det förskott som utbetalades för år -2. Förskottet för etl visst år (år t) molsvarar skatteunderlaget för år -2 multiplicerat med den kommunala utdebiteringen för år 0. I exemplet har för enkelhets skull förutsatts att den kommunala utdebiteringen inte förändras. Delta innebär atl slutregleringen för år -2 (som utbetalas år 0) = debiterad kommunalskatt år -2 minskat med debiterad kommunalskatt för år -4 (= förskott för är -2).

Lagstadgade socialavgifter

De socialavgifter som redovisas på statsbudgeten svarar för en dryg femtedel av de beräknade totala inkomsterna. Under 1970-talet har en successiv höjning av den samlade avgiftsnivån ägt rum i samband med att lättnader genomförts i den statliga inkomstskatten. Socialavgifterna har härigenom kommit att få en växande betydelse i statsbudgeten.

Vid givna avgiftssatser följer utvecklingen av inkomsterna från socialav­gifterna i huvudsak lönesummans tillväxt. Sett för enskilda år förekommer dock avvikelser mellan den kassamässiga tillväxten av inkomsterna från socialavgifterna och lönesummans tillväxt. Detta beror på uppbördssyste­met. Preliminär uppbörd av arbetsgivaravgifter sker på basis av senast redovisade lönesumma, dvs. lönesumman två år tidigare. Denna uppräk­nas med en av regeringen fastställd uppräkningsfaktor som avses motsvara två års löneutveckling. Till följd av detta system får en lönestegringstakt som ligger över denna uppräkningsfaktor inte omedelbara effekter på statens inkomster, utan får effekter i form av ökade fyllnadsinbetalningar ett år senare och kvarstående avgifter året därpå.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

73

I tablån nedan redovisas uppräkningsfaktorer för den senaste femårspe­rioden tillsammans med den faktiska lönesummeutvecklingen under mot­svarande period. Siffrorna inom parentes är prognostiserade värden.

 

År

Upprä

knings-

Lönesumme-

Differens

 

faktor

pro-

utveckling

procent-

 

centenheter

procent-

enheter

 

 

 

enheter

 

1975-1977

19

 

24

-1-5

1976-1978

18

 

19

-I-l

1977-1979

14

 

19

-1-5

1978-1980

16

 

(22)

(-1-6)

1979-1981

19

 

(18)

(-1)

På statsbudgeten redovisas socialavgifterna efter delvis olika principer. Inkomsterna från folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och vuxen­utbildningsavgiften bruttoredovisas. Hur dessa utvecklats debiterings-resp. kassamässigt under den senaste femårsperioden framgår av nedan­stående tabell.

Tabell 32. Jämförelse av debiterade och kassamässigt influtna avgifter för folkpension, barnomsorg och vuxen­utbildning

 

År

Avgifts-

Avgiftsuttag

Avgifts-

Avgiftsbelopp'

Kassamässigt

Procen-

Differens

 

underiag

i % av av-

underlagets

 

 

influtna be-

tuell

mellan influ-

 

totalt.

giftsunder-

utveckling

miljarder

årlig för-

lopp, mil-

åriig

tet belopp

 

miljarder

laget

från före-

kr.

ändring.

jarder kr.

föränd-

och avgifts-

 

kr.

 

gående år,

%

 

%

 

rmg

belopp, miljarder kr.

1976

164,6

6,35

9,1

10,5

 

9.5

 

 

1977

179,6

9,45

9,1

17,0

62,3

15,6

64,1

-1,4

1978

196,2

9,85

9,2

19,3

13,9

18,8

21,1

-0,5

1979

214,0

10,15

9,3

21,7

12,4

20,8

10,8

-0,9

1980*

239,3

10,45

11,8

25,0

15,3

25,5

18,2

-1-0,5

1981*

252,0

10,85

5,3

27,3

9,2

30,1

18,0

+2,S

Avgiftsuttaget multiplicerat med avgiftsunderiaget för resp. år. " Prognos

Differensen mellan det kassamässiga influtna beloppet och avgiftsbelop­pet är av den storleksordningen att de kan sägas vara intressant ur kon-junkturpolitisk synpunkt. I ett konjunkturpolitiskt läge där önskemål finns att stimulera efterfrågan kan en låg uppräkningsfaktor i förhållande lill en förväntad lönesummeutveckling bidra till att öka likviditeten i företagen, jämfört med att ingen differens föreligger mellan lönesummeutvecklingen och uppräkningsfaktorn.

Av tabellen framgår att det kassamässigt influtna beloppet för år 1981 är inemot 3 miljarder kr. högre än det debiterade avgiftsbeloppet. Den låga lönesummeutvecklingen mellan åren 1979-1981 i förhållande lill uppräk­ningsfaktorn medför mycket stora inbetalningar av preliminära socialav­gifter år 1981.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          74

Det relativt höga kassamässiga avgiftsbeloppet år 1980, trots den höga lönesummeutvecklingen i förhållande till uppräkningsfaktorn, kan bl.a. förklaras av riksförsäkringsverkets ökade kontroll av debiterade socialav­gifter i förhållande till lönesumman som fr.o.m. år 1980 redovisas i sam­band med källskatteredovisningen.

Sjukförsäkringsavgiften liksom övriga socialavgifter nettoredovisas på statsbudgetens inkomstsida, dvs. såväl avgiftsinkomsterna som de utgifter som sammanhänger med den verksamhet som avgiften är avsedd att finan­siera redovisas under resp. inkomsttitel. Principen för de på statsbudgeten nettoredovisade avgifterna är att inkomster och utgifter skall balansera. Som framgår av kapitlet om staten och socialförsäkringssektorn (kap. 9) finns det dessutom vissa avgifter som redovisas helt vid sidan av statsbud­geten - främst avgifterna till allmän tilläggspension. Av avsnittet framgår också att inkomsterna från samtliga socialavgifter för budgetåret 1981/82 uppgår till 88 miljarder kr. Det på statsbudgeten redovisade beloppet utgör således endast omkring en tredjedel av inkomsterna från socialavgifterna. En höjning av lönesumman med 1 % resulterar i en ökning av de på statsbudgeten bruttoredovisade sociala avgifterna med drygt 200 milj. kr.

Indirekta skatter

Mervärdeskatten svarar tillsammans med punktskatterna för drygt 45 % av statsbudgetens inkomster. Medan tillväxten av mervärdeskatten över­stigit BNP-tillväxten har punktskatteintäkterna som andel av BNP kommit att minska.

Tabell 33. Utvecklingen av inkomsterna av indirekta skatter i förhållande till BNP budgetåren 1960/61-1981/82

 

 

1960/61-1965/66

1965/66-1970/71

1970/71-1975/76

1975/76-1980/81 (nuv. ber.)

1980/81-   , 1981/82 (nuv. ber.)

Genomsnitilig årlig förändring uttryckt i fasla priser:

 

 

 

 

 

Mervärdeskatt

Skatt på sprit, vin, tobak,

energi m. m.

-1-21,8%' + 3.5%

-\-l,l% -H2.0%

-1-5,0% -1,1%

-1-6.4% -h2,0%

-1,8% -1-3,0%.

Inkomsternas andel av BNP sista årel i resp. period:

 

 

 

 

 

Mervärdeskall

Skatt på sprit, vin, tobak,

energi, m. m.

4,2% 4,5 %

5,1% 4,1%

5,7% 3,4%

7.4% 3,6%

7,2% 3,7%

' Del mycket höga förändringslalel beror på att omsättningsskatten infördes år 1960.

Mervärdeskatten

Mervärdeskatten är statsbudgetens största enskilda inkomstslag. Skat­ten utgör f. n. 23,46% av varans pris före mervärdeskatt. För vissa varor och tjänster utgår ingen mervärdeskatt eller reducerad mervärdeskatt.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          75

Bestämmande för mervärdeskattens utveckling vid given skattesats är utvecklingen av konsumtionen av mervärdeskatlebelagda varor och tjäns­ter inom den privata och offentliga sektorn. Denna sammanhänger i sin tur bl.a. med lönesummans utveckling. En ökning av konsumtionen med en procentenhel i löpande priser ökar intäkterna av mervärdeskatten med drygt 400 milj. kr. vid oförändrad fördelning mellan mervärdeskattepliktig och icke-mervärdeskattepliktig konsumtion. De senaste årens utveckling har inneburit att en ökande andel av hushållens konsumtionsutgifter fallit på områden där mervärdeskatt inte utgår: energi och boende.

Av betydelse för den framtida ulvecklingen av mervärdeskatten i förhål­lande till BNP är de avvägningar som görs av den framtida resursanvänd­ningen. Om ett ökat resursutrymme avsätts för t.ex. exporten kommer intäkterna av mervärdeskatt kortsiktigt att bli mindre än om samma re­surser används för konsumtion.

Övriga indirekta skatter

Eftersom övriga indirekta skatter - t.ex. skatt på tobak, bensin och energi - i allmänhet utgår med etl i kronor fastställt belopp per enhet blir konsumlionsvolymen avgörande för intäkterna. Till följd av att punktskat­terna är fastställda i krontal leder en allmän prisstegring till att prisrelatio­nerna mellan punktskattebelagda och övriga varor förskjuts. För att åter­ställa prisrelationerna krävs att skattesatserna också höjs i takt med den allmänna prisstegringen. Så har också skett på tobak och dryckesvaror under 1970-talet.

Tabell 34. Utveckling av priser för vissa punktskattebelagda varor

 

 

År

 

Genomsnitilig ärlig prisutveckling

 

 

KPl

Alkoholhal-

Bränsle

Bensin

 

 

 

tiga drycker

och lyse

 

 

 

 

och tobak

 

 

1960-

-1965

3,6

3.2

-0.1

0,8

1965-

-1970

4,4

5.3

1,5

1.7

1970-

-1975

8,0

7,9

15,6

10,5

1975-

-1980

10.5

10,2

18,4

15,7

För vin, sprit och tobak utgör skatten en så hög andel av varans totala pris att förändringar i skattesatserna blir avgörande för prisutvecklingen.

Prisutvecklingen på energi och bensin är betydligt mera känslig för prisökningar som förklaras av andra faktorer än skattehöjningar. Under 1970-talet har prisökningarna på dessa produkter klart överstigit den all­männa prisutvecklingen.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget           76

Tabell 35. Skattens andel av varans totalpris exkl. mervärdeskatt för vissa punktskat­tebelagda varor

Skatte- och avgiftsandel        Totala skatteintäkter
i % av varans pris    1981/82 (nuv. beräkning),

exkl. mervärdeskatt miljarder kr.

Vin

ca 60

Sprit

ca 88

Tobak

ca 60

Bensin

ca 50

Eldningsolja

ca 17

1,1

4,8 3,3 5,3' 7,3

Avser statsbudgetens inkomsttitel "bensinskatt". Avser statsbudgetens inkomsttitel "energiskatt".

6.3 Resultatet av långtidsbudgetberäkningen

Vid beräkningen av statsinkomsternas utveckling beaktas för långtids­budgetperioden beslutade och av regeringen föreslagna förändringar som berör statsinkomsterna. I sammanhanget bör nämnas alt de nu diskuterade förslagen till marginalskattesänkningar inte beaktats i beräkningen. Avsik­ten är att förslagen skall tolalfinansieras via andra åtgärder på budgetens inkomstsida. Därmed kommer således statsinkomsterna totalt sett inte att påverkas. Dock kan omfördelningar mellan olika inkomstslag komma att ske. I beräkningen av inkomsterna har vidare förutsatts att slaten neutrali­serar den positiva effekt på den kommunala ekonomin som uppstår till följd av den föreslagna begränsningen av reseavdragen.

De beräknade förändringarna i statsinkomsterna under långtidsbudget­perioden med tidigare angivna förutsättningar framgår av tabell 36. I fasta priser ökar inkomsterna med ca en procentenhet per år under långtidsbud­getperioden.

Inkomstskatten är det inkomstslag som uppvisar den snabbaste tillväxt­takten. Därvid har som tidigare nämnts förutsatts alt staten återtar de ökade kommunala skatteinkomster som följer av begränsningen av reseav­dragen. Beräkningen utgår vidare från att löneökningar sker som rent procentpåslag.

Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas i löpande priser öka med ca 12% per år. I beräkningarna har därvid förutsatts att det överskott som enligt nuvarande regler och vid ett oförändrat sjuktal beräk­nas uppstå på sjukförsäkringen överförs lill sjukförsäkringsfonden.

Mervärdeskattens ökningstakt beräknas i löpande priser komma att uppgå till ca 12% i genomsnitt per år.

Övriga indirekta skatter förutses öka med i genomsnitt drygt 1 % per år. Kalkylen baseras på oförändrade nominella skattesatser vilket i allmänhet även torde innebära sjunkande relativpriser för dessa varor. Den volym­mässiga konsumtionen torde med denna förutsättning i praktiken komma att öka snabbare än vad långtidsbudgetberäkningen visar. Det är emellertid

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

77

Tabell 36. Totala statsinkomster

(Milj. kr., löpande priser, avrundat)

 

 

 

 

 

 

 

Genom-

1981/82

Förändring till

 

 

 

Procen-

Genom-

 

snittlig

enl. nuv.

 

 

 

 

 

tuell för-

snittlig

 

 

 

 

 

 

 

procen-

beräk-

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

ändring

procen-

 

tuell

ning

 

 

 

 

 

1981/82-

tuell för-

 

föränd-

 

 

 

 

 

 

1982/83

ändring

 

ring

 

 

 

 

 

 

 

1981/82-

 

1975/76-

 

 

 

 

 

 

 

1985/86

 

1979/80

 

 

 

 

 

 

 

 

Inkomstskatt

} + 0,3

29534

4-3000

-1-10000

-f 8800

-1-

7 100

-H0,2

4-18,6'

Socialavgifter

28709

+ 1 100

+ 7400

-1- 3 200

-1-

4 900

+ 3,8

-1-12.1

Mervärdeskatt

-1-14,9

42 700

-4 200

+ 5 300

-1- 7000

+

7700

-1- 9,8

-1-11,9

Övriga indirekta skatter

-1-14.7

30265

-H  400

+    400

-1-    400

-1-

400

-F  1,3

-1-  1.3

Statens rörelseöverskolt,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ränteinkomster, avskriv-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ningar o.d.

-1-13,0

27 442

-1-1 050

-1-  1700

-1-  1300

-1-

1300

-F 3,8

+ 4,5

Totala statsinkomster

-1- 9,0

158650

-1-9750

-1-24800

-1-20700

+21 400

-\- 6,1

-1-10,3

Absolutnivå

 

 

168400

193 200

213 900

2'

55 300

 

 

Andel av BNP

 

26,7'

 

 

 

 

26.2

 

 

Utveckling uttryckt i

 

 

 

 

 

 

 

 

+  1.2-

fasta priser

- 0,9

 

 

 

 

 

 

 

 

' Inkomsternas andel av BNP är bl.a. till följd av de kassamässiga effekterna av systemet för kommu-nalskalteutbetalningar mycket låg budgetåret 1981/82. Motsvarande andel för budgetåret 1980/81 kan beräk­nas till 28.5%.

 Motsvarande för perioden 1980/81-1985/86 är - 0,2%perår. ' Motsvarande för perioden 1980/81-1985/86 är -1-12.7% per år.

svårt att bedöma hur stor en sådan ökning skulle bli. I beräkningarna anlas ökningen i princip följa den volymmässiga ulvecklingen av total privat konsumtion. En kalkyl skulle också kunna ha baserats på antagandet om t.ex. punktskattehöjningar i takt med prisutvecklingen. Därvid bör dock hållas i minnet att en sådan förutsättning inte kan läggas in i kalkylen utan atl detta får konsekvenser för andra inkomster på budgeten. T.ex. fås återverkningarna på privat konsumtion och därmed på intäkterna av mer­värdeskatten liksom indirekta skatter i övrigl.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget 7    Statens budgetsaido m. m.

78

Statens budgetsaido och finansiella sparande

De tidigare presenterade beräkningarna av inkomst- och utgiftsutveck­lingen under långtidsbudgetperioden har sammanställts i tabell 37, som visar budgetutfallet för budgetåren 1975/76-1979/80 samt vilket budget­saido som beräknas för vart och ett av budgetåren 1980/81-1985/86. Un­derskotten för budgetåren 1980/81 och 1981/82 beräknas enligt nuvarande beräkning uppgå till 57,7 resp. 74,9 miljarder kr.

Tabell 37. Budgetsaldots utveckling budgetåren 1975/76-1979/80

(Milj. kr., löpande priser, avrundat för budgetåren 1980/81-1985/86)

1975/76      1976/77 Utfall        Ulfall

1977/78      1978/79 Utfall        Utfall

1979/80 Ulfall

1980/81 Ber. utfall

 

Inkomster        93 934
Utgifter      97 658

Saldo         -3724

104360 114 845

-10484

112113 137 292

119664

158 342

-25179     -38678

132491 182475

-49984

155900 213600

-57 700

 

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

Enl. rev.

LB-

LB-

LB-

LB-

budget-

kalkyl

kalkyl

kalkyl

kalkyl

förslaget

 

 

 

 

158 700 233 600

Inkomster Utgifter

Saldo         -74900

168400 248 800

-80400

193 200 275000

-81800

213900 303 500

-89600

235 300 334 400

-99 100

Under långtidsbudgetperioden ökar budgetunderskottet med ca 24 mil­jarder kr. Årets långtidsbudget uppvisar därmed en likartad utveckling som fjolårets.

Som framgår av kap. 5 utgörs en del av statsutgifterna av finansiella transaktioner. Budgetsaldot efter avdrag för dessa finansiella transaktioner (netto) ulgör statens finansiella sparande. Vid en analys av spa­randeutvecklingen i samhället är detla elt mer relevant begrepp än det traditionella budgetsaldot. Beräkningarna av statens finansiella sparande under långtidsbudgetperioden redovisas i tabell 38.

Tabell 38. Statens nnansiella sparande budgetåren 1975/76-1985/86 (Milj. kr., löpande priser, avrundat)

Budgetsaido

Finansiella

transaktioner

Statens

nnansiella

sparande

1977/78 Utfall

1978/79 Utfall

1975/76      1976/77 Utfall        Utfall

1979/80      1980/81 Utfall        Ber. utfall

-3 700  -lO.iOO  -25 200  -38700  -50000  -57 700 4 900    5 600    8000    8 200   12 500   12 700

-t-l 200  - 4900  -17 200  -30500  -37 500  -45000

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                 79

 

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

Enl. rev.

LB-

LB-

LB-

LB-

budget-

kalkyl

kalkyl

kalkyl

kalkyl

förslaget

 

 

 

 

Budgetsaido  -74900      -80400        -81800        -89600       -99 100

Finansiella

transaktioner   10300       11700     15 300    15400     16500

Statens

finansiella

sparande      -64600    -68700        -66500        -74200       -82600

Effekter på budgetutvecklingen av andra förutsättningar

I kap. 2 har redogjorts för den samhällsekonomiska bild som utgör bakgrunden till långtidsbudgetens beräkningar. I kap. 3 har sedan behand­lats de antaganden och förutsättningar i övrigt som gäller för de presentera­de resultaten. När man söker bedöma den framtida budgetutvecklingen är det viktigt att detta sker i relation till de aktuella förutsättningarna. För­ändringar i dessa förutsättningar kan nämligen i betydande utsträckning påverka de beräkningar av statsutgifter, statsinkomster och budgetsaido som redovisas. Det bör i detta sammanhang åter understrykas att årets långtidsbudget baseras på en mera genomarbetad bild av den samhällseko­nomiska utvecklingen som ansluter sig till de bedömningar för framtiden som nu kan göras. Detta innebär en högre grad av realism jämfört med tidigare år då beräkningarna grundats på relativt schablonmässiga antagan­den om ekonomins utveckling.

I kap. 8 behandlas de faktorer som medverkar till en automatisk utveck­ling av statens inkomster och utgifter. Kapitlet syftar till en kartläggning av drivkrafterna bakom budgeten och till att ge en bild av vissa strukturella drag i statsbudgetens utveckling.

De olika förutsättningar som gäller för långtidsbudgetens beräkningar skiljer sig åt beträffande stabiliteten. Flertalet av de antaganden som rör centrala volymfaktorer bakom utgiftstillväxten såsom exempelvis befolk­ningsutvecklingen, kan sägas besitta en hög grad av säkerhet. Vad däremol gäller prognoserna för sådana ekonomiska faktorer som pris- och löneut­vecklingen samt antaganden om den ekonomiska tillväxlen, kan dessa givetvis ändras med hänsyn till oförutsedda omständigheter. Det kan där­för vara av intresse att något närmare diskutera hur budgetutvecklingen påverkas av förändringar i centrala ekonomiska variabler.

Beräkningarna är starkt beroende av de antaganden som görs om ränte­nivån under perioden. Här kan sägas att detta beroende givetvis går i båda riktningarna. Ett stort budgetunderskott innebär säledes att ränteläget måste hållas högre än vad som annars skulle varit fallet. Andra förhållan­den än budgetutvecklingen påverkar dock räntenivån. Av särskilt stor vikt är den internationella räntesituationen. Faktorer som bestäms utifrån kan därmed få en stor inverkan också på budgetutvecklingen. Räntenivåns

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                 80

påverkan på budgeten sker främst via utgifterna för statsskuldräntorna och subventionerna till bostadsräntorna. Härtill kommer att högre räntebetal­ningar i samhället, genom de ökade möjligheterna till ränteavdrag, påver­kar statens skatteinkomster i negativ riktning. Denna effekt motverkas till viss del genom att också de skattepliktiga inkomsträntorna ökar. Om man till dessa faktorer lägger vissa övriga mindre effekter på statsbudgetens inkomster och utgifter, finner man att en höjning av del allmänna räntelä­get med en procentenhet under hela långtidsbudgetperioden leder lill en försvagning av budgetsaldot med 5 ä 6 miljarder kr. sista året i långtidsbud­getperioden.

De antaganden som görs om den ekonomiska tillväxten påverkar de beräknade kostnaderna för bl. a. arbetsmarknadspolitiken. I de föreliggan­de beräkningarna har dessa kostnader behandlats enligt sedvanlig långtids­budgetmetodik. Eftersom långtidsbudgeten grundar sig på ett scenario där balansbristerna i den svenska ekonomin består och i vissa avseenden fördjupas, stiger arbetslösheten successivt under perioden. Detta medför ökade kostnader för arbetslöshetsförsäkringen, vilket belastar dels stats­budgeten, dels den nybildade gemensamma arbetsmarknadsfonden. De utgifter härför som kan beräknas belasta statsbudgeten har i de föreliggan­de beräkningarna upptagits under ändamålet arbetsmarknadspolitik och i tillkommande utgiftsbehov under ändamålsavsnittel övrigt. Utgifterna skulle givetvis öka kraftigt om ett försämrat sysselsättningsläge i stället möts helt och hållet med ökade insatser för beredskapsarbelen och arbets­marknadsutbildning. Om detla blir fallet kan man uppskatta merkostna­derna brutto i dagens penningvärde till 5 ä 6 miljarder kr. i förhållande till nuvarande beräkningar för slutet av långtidsbudgetperioden.

Liknande reservationer som gäller för beräkningarna av de arbelsmark­nadspolitiska insatserna måste göras när det gäller industripolitiken. Utgif­terna för industripolitiken under långtidbudgetperioden är beräknade så atl endast nu beslutade insatser för krisdrabbade branscher och företag ingår. Beräkningarna förutsätter sålunda en väsentligt lägre utgiftsnivå än under de senaste åren (se diagram 1 under ändamålsavsnittet Näringspolitik i kap. 4). Om konjunktur- eller strukturproblem skulle åtföljas av beslul om nya insatser för problembranscher och krisdrabbade företag skulle kostna­derna sannolikt bli väsentligt större än vad som lagts in i långtidsbudgetkal­kylen. Om man i en mekanisk trendframskrivning antar att de industripoli­tiska åtgärderna fortsätter i samma omfattning som under de närmast föregående åren blir budgetsaldot i löpande priser ca 10 miljarder kr. större än vad som nu beräknats för periodens slutar. I denna siffra ingår de ökade kostnader för statsskuldräntor som uppstår om insatserna inte kompen­seras av inkomstförstärkningar eller neddragning av andra utgifter.

Känslighelsanalyser där man ser hur förändringar av en variabel i taget påverkar budgetsaldot har betydande begränsningar. Det är nämligen myc­ket svårt att tänka sig alt en viss faktor ska ändra sig utan att detta får

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          81

konsekvenser även för andra faktorer. Sålunda är det t.ex. inle särskilt rimligt att anta en snabbare utveckling av timlönerna, utan att samtidigt anta en snabbare prisutveckling eller alternativt en högre real tillväxt. Ett alternativ till en partiell känslighetsanalys är att diskutera konsekvenserna av en alternativ helhetsbild för den ekonomiska utvecklingen.

Del scenario för den ekonomiska utvecklingen som långtidsbudgeten utgår ifrån kan karaktäriseras som stagflalion. Detta innebär att infialio­nen ligger kvar på en hög nivå samtidigt som den ekonomiska tillväxten försvagas. Utifrån kommande påverkan exempelvis i form av kraftiga olje­prishöjningar eller en försämrad internationell konjunktur, skulle innebära att dessa tendenser blev än mer utpräglade. Konsekvenserna av detta skulle bli ett ytterligare försämrat budgetsaido; utgifterna i löpande priser skulle öka till följd av den snabbare prisutvecklingen samtidigt som in­komsterna skulle försvagas som en konsekvens av den långsammare eko­nomiska tillväxten.

På motsatt sätt skulle en gynnsammare ekonomisk utveckling med högre tillväxt och långsammare inflation också leda till ett bättre budgetsaido. Det kan här påpekas att tillväxtens fördelning har en stor betydelse. Olika sektorer i ekonomin är i varierande utsträckning föremål för beskattning, vilket inverkar pä statens inkomster. Sålunda beskattas i hög grad den privata konsumtionen fortlöpande, medan motsatsen gäller för investering­arna och i ännu större utsträckning för exporten. Som en illustration kan man beräkna konsekvenserna på statsinkomsterna av en ökning i tillväxt­takten med en procentenhet för ett enskilt år under förutsättningen att den totala produktionens fördelning på olika användningsområden är oföränd­rad. Detta innebär att den externa balansen är oförändrad, vilket i sin tur förutsätter att den totala efterfrågan inom landet ökar lika mycket som produktionen. Ökningen i produktionen kan tänkas härröra exempelvis från en ökad produktivitet eller en uppgång i antalet arbetade timmar. Under dessa förutsättningar kan man bedöma att en ökning av BNP med en procentenhet leder till en ökning av statsinkomsterna med i storleksord­ningen 2 miljarder kr.

6   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bd. 2.1

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget      82

8   Automatiken i statsbudgeten

8.1 Automatiken i statsutgifterna

Den övervägande delen av statsbudgetens utgifter styrs av en långtgåen­de automatik. Förändringar i befolkningens ålderssammansättning, ök­ningar av löner och priser etc, medför atl utgifterna stiger inom ramen för gällande regelsystem, utan att några beslul om reformer eller nya åtagan­den fattas. Så länge gällande regelsystem ej omprövas är det sålunda faktorer utanför statens direkta kontroll som styr utgifternas utveckling.

Det faktum att många och stora anslag på budgeten präglas av automatik skall givetvis inte uppfattas så att de står utanför statsmakternas kontroll. Riksdagen är suverän och kan pröva alla utgifter; regelsystem kan ändras och indexeringar brytas upp. Begreppel "automatik" måste således upp­fattas i relation till nu gällande regelsystem, avlal och former för budgetbe­handlingen.

Graden av automatik varierar i betydande utsträckning mellan olika typer av anslag. De anslag som är indexerade och följer förändringar i priser, löner m. m. präglas av en långtgående automatik. Men även härut­över finner man alt statsbudgetens utgifter i hög grad är beroende av den allmänna inflationsutvecklingen. I det reguljära budgetarbetet räknas för­valtningsanslagen generellt upp med hänsyn till förändringar i pris- och lönenivån. En slor grupp anslag är varken indexerade eller föremål för sedvanlig pris- och löneomräkning. Emellertid kan man konstatera att också dessa i olika avseenden präglas av automatik. Som exempel kan nämnas utgifterna inom arbetsmarknadspolitiken som påverkas av föränd­ringar i konjunktur- och sysselsättningslägel.

Vid en diskussion av automatiken i statsbudgeten kan man självfallet hitta argument både för och emot indexeringar och andra liknande kopp­lingar. Själva förekomsten av indexeringar kan ju tolkas som ett uttryck för de fördelar som kan anses vara förknippade med etl sådant system. Från statsmakternas synpunkt kan dessa fördelar i stor utsträckning sägas vara av praktisk karaktär. Om utgifter är indexerade behöver den politiska beslutsprocessen kring det återkommande fastställandet av anslagen inte bli lika ingående sedan beslut om ramarna för verksamheten ursprungligen fattats. Vidare kan förekomsten av indexeringar ge säkerhel och stabilitet i ett system och därmed skapa goda förutsättningar för en långsiktig plane­ring av verksamheten. När det gäller transfereringar till enskilda innebär förekomsten av indexbindningar uppenbara fördelar för mottagaren. Den garanterar att det reala värdet av bidraget ej urholkas av inflationen, vilket kan ha slor betydelse ur inkomstfördelningssynpunkl. Särskilt gäller detla kanske för flertalet pensionärer som ju i väsenlligt högre grad än andra grupper i samhället är beroende av transfereringarna från offentlig seklor för sin levnadsstandard.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          83

Mot dessa fördelar av indexeringar och andra former av automatik kan ställas de nackdelar som de är förknippade med. Statsbudgetens inkomster är på ett avgörande sätt beroende av den reala tillväxten i samhällsekono­min. Utgifterna däremot är i betydande utsträckning kopplade till den allmänna inflationsutvecklingen. I en situation med svag ekonomisk till­växt och hög inflationstakt, kan kombinationen av dessa faktorer leda till stora påfrestningar på statens finanser. Vidare kan man konstatera att i en situation med ett knappt resursutrymme, stora krav måste ställas på en omsorgsfull avvägning av olika utgiftsområden mot varandra. Starka lås­ningar när det gäller utgifternas utveckling försvårar emellertid avvägning­ar och omprioriteringar mellan utgifter för olika ändamål. I ett vidare samhällsekonomiskt perspektiv kan indexeringar av olika former anses verka inflationsdrivande. Förekomsten av garanterad kompensation för inflationen gör skilda grupper mindre benägna att motverka ett inflationis-tiskt beteende.

I syfte att illustrera omfattningen och karaktären av automatik i stats­budgeten har samtliga anslag indelats i olika grupper allt efter de faktorer som bedömts vara styrande. En klassificering av detta slag kan förvisso göras på många olika sätt. Besvärliga avvägningsproblem uppstår och det kan ofta vara svårt att bestämma om ett anslag skall hänföras till den ena eller den andra kategorin. Vissa former av automatik på volymsidan har ej beaktats i den föreliggande undersökningen. Sålunda redovisas ej explicit den viktiga automatik som ligger i effekter av befolkningens ålderssam­mansättning.

Undersökningen har företagits med utgångspunkt i budgetförslaget för budgetåret 1981/82. De belopp som förekommer i det följande är således att hänföra härtill. Anslagen har indelats i tre huvudgrupper beroende på graden av automatik i utgifternas utveckling. Ränteutgifterna för statsskul­den har brutits ut i en kategori för sig. Vidare har vissa utgifter lämnats utanför undersökningen beroende på deras speciella karaktär. Dessa är: oförutsedda utgifter, minskningar av anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter, beräknat tillkommande utgiftsbehov samt riksdagen och dess verk.

Den första huvudgruppen består av anslag som präglas av vad som kan betecknas som fullständig automatik. Häri ingår framför allt alla anslag där utgifterna direkt påverkas av skilda index. Vidare har här medtagits de verksamhetsområden där staten i någon form bundit sig för att ersätta vissa prestationer utförda av kommuner eller andra enligt fastlagd automa­tik. Den andra huvudgruppen består av anslag som är föremål för pris- och löneomräkning i den årliga budgetprocessen. I första hand består denna grupp av olika förvaltningsanslag. I den tredje huvudgruppen har samman­förts de anslag som i större utsträckning kan sägas bestämmas utifrån separata beslut. Detta hindrar i och för sig inte att vissa former av automa­tik som tidigare påpekats kan göra sig gällande även här. Fördelningen av

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

84

anslagen på de olika huvudgrupperna och undergrupperna framgår av nedanstående tabell.

Tabell 39. Utgiftsstyrande faktorer i statsbudgeten

 

Automatik enligt gällande

Milj. kr. i

 

 

 

regelsystem

budgetförslaget 1981/82

%

 

Nya basbeloppet

 

38 236

 

17,0

 

Nettoprisindex

 

17 863

 

7,9

 

Bruttonational-

index-

 

 

 

 

inkomsten

> styrda

5513

 

2,4

 

Timlön

anslag

17 594

 

7,8

 

Lönesumma

 

15 923

 

7.1

 

Ränta

 

7281

 

3,2

 

Aktivitetsstyrda - volym

1755

 

0,8

 

Aktivitetsstyrda - kostnad

17 653

121818

7,8

54.0

Pris- och löneomräkning

 

 

 

 

Pris- och löneomräkning

 

 

 

 

av förvaltningsanslag

20918

 

9,3

 

Annan pris- och löne-

 

 

 

 

omräkning

13971

34889

6,1

15.4

Separata beslut

 

 

 

 

Transfereringar till hushåll

10668

 

4,7

 

Investeringar

8118

 

3.6

 

Konjunkturkänsliga anslag.

 

 

 

 

strukturpolitik

7 278

 

3.2

 

Övriga separata beslut

7 689

33 753

3.4

14,9

Ränlor på statsskulden

26300

26300

11.7

11.7

Övrigl'

8936

8936

4.0

4.0

Summa

 

225696

 

100,0

' Oförutsedda utgifter, minskning av anslagsbehållningar, ökad disposition av rör­liga krediter, tillkommande utgiftsbehov, riksdagen och dess verk.

Mer än hälften av statsbudgetens utgifter präglas av vad som här har betecknats som fullständig automatik. Inom ramen för nu gällande regler är statens styrning av dessa anslag mycket begränsad. Till övervägande delen ökar de automatiskt i takt med utvecklingen av löner, priser och andra styrande faktorer. Till den ovan nämnda gruppen kan man addera räntorna på statsskulden, vilka utgör nära 12% av de totala utgifterna.

Många olika former av indexeringar förekommer på statsbudgetens ut­giftssida. Den beloppsmässigt viktigaste är anknytningen till basbeloppet. Den grupp av anslag som styrs av basbeloppet svarar för hela 17% av de totala utgifterna och domineras av anslagen till folkpensioner, bidragsför­skott och studiemedel. Dessa transfereringar till olika grupper är alla uttryckta som vissa procentandelar av basbeloppet. Detta i sin tur föränd­ras kontinuerligt enligt givna regler beroende på förändringar i det s.k. basbeloppsindex. Tidigare styrdes basbeloppet av utvecklingen av konsu­mentprisindex. Skillnaden mellan dessa båda index är att basbeloppsindex ej inkluderar effekter på priserna av indirekta skatter och subventioner och ej heller påverkas direkt av förändringar i energipriserna.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          85

När det gäller folkpensionerna och bidragsförskotten sker uppräkningen kontinuerligt. Detta innebär att bidragsmottagarna kan anses stå i en särställning i förhållande till andra grupper i samhället för vilka möjlighe­terna till inflationskompensation inskränker sig till betydligt färre tillfällen per år.

Ramarna för det militära försvaret och för civilförsvaret styrs av föränd­ringar i nettoprisindex. Tillsammans ulgör de nära 8% av statsbudgetens utgifter. Den reala utvecklingen av försvarsanslagen är starkt beroende av förändringar i relationen mellan nettoprisindex och de kostnader som uppstår i försvarets verksamhet. Denna relation har under senare år visat betydande svängningar. När de kostnader som är specifika för försvaret stiger snabbare än nettoprisindex, begränsas de reala resurser som står till försvarets förfogande. I det omvända fallet förstärks försvarets likviditet och utrymmet för real resursförbrukning.

Storleken på biståndsramen är direkt kopplad till Sveriges brutto­nationalinkomst. Drygt 1 % av bruttonationalinkomsten går i nulägel till internationella bislåndsändamål. Så länge enprocentsmålet upprätthålls är biståndsändamälen sålunda garanterade en fast andel av de totala resur­serna i det svenska samhället. I ett läge där besparingar företas på stats­budgetens utgiftssida innebär detla i praktiken att biståndets andel av budgetutgifterna ökar.

En stor del av statsutgifterna styrs av timlöneutvecklingen. I huvudsak är det anslag inom utbildningsområdet som styrs på detta sätt. Två stora anslag - bidragen till driften av grundskolan resp. gymnasieskolan svarar tillsammans för 7% av budgetens totala utgifter. Genom dessa anslag ersätter staten kommunerna för lärarkostnaderna. Givelvis är den faktiska omfattningen av verksamheten inom skolområdet i lika hög grad styrande för utgifternas storlek som lärarlönernas stegring. På samma sätt som gäller beträffande exempelvis folkpensionerna är förändringar i befolk­ningsutvecklingen av avgörande betydelse. Vidare spelar den faktiska klasslorieken en stor roll. Denna i sin tur är avhängig av gällande statliga regler.

Även lönesumman i samhället är på olika sätt bestämmande för vissa utgifter. Häri ingår bl.a. de generella bidragen till kommunerna. Dessa utgår i förhållande till den genomsnittliga kommunala skattekraften i riket och påverkas sålunda även av den kommunala skattesatsen i de olika kommunerna. Vidare ingår i denna grupp bidragen till sjuk- och föräldra­försäkringen, där staten svarar för 15% av kostnaderna medan återstoden täcks via arbetsgivaravgifter. Dessa kostnader är beroende av lönesum­man så till vida som ersättningarna utgår i förhållande till den utbetalda lönen. I och med de begränsningsregler som gäller, påverkas kostnaderna även av basbeloppet. Vidare spelar självfallet reala faktorer in så som sjukfrånvaron och det faktiska utnyttjandet av möjligheterna till ledighet för vård av barn. Även vuxenstudiestödet räknas in bland de anslag som

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          86

styrs av lönesumman. Vuxenutbildningen finansieras nämligen via en ar­betsgivaravgift, vilken i sin tur beräknas på grundval av utbetald lönesum­ma. Specialdeslinering av inkomster till budgetens utgiftssida på detta sätl är tämligen ovanligt. Innebörden av ett sådant förfarande blir att medels­tilldelningen avgörs av faktorer som inte behöver ha något direkt samband med verksamheten inom området.

Förutom utgifterna för statsskulden är även ett fåtal andra anslag bero­ende av den allmänna räntenivån. Främst gäller detta räntesubventionerna till bostadssektorn. Subventionernas storlek bestäms av skillnaden mellan en given s.k. garanterad ränta och den faktiska marknadsräntan. Vid stigande marknadsränta innebär denna konstruktion att staten bär hela bördan av de ökade räntekostnaderna. Detta kan även uttryckas så att subventionsandelen ökar med stigande räntor. Utgifternas utveckling över detta anslag beror också på nyproduktionen inom bostadsbyggandet. För senare år visar utgifterna en mycket expansiv utveckling.

De ovan uppräknade anslagsgrupperna kännetecknas alla av olika former av indexeringar. En annan form av automatik uppträder i de fall där staten ersätter en viss andel av kostnaderna för en verksamhet utan att ha direkt kontroll över verksamhetens omfattning. Detta gäller framför allt beträffande de specialdestinerade bidragen till kommunerna. Men även åtskilliga andra bidragsanslag styrs enligt denna princip. Gruppen av akti­vitetsstyrda utgifter kan i sin tur delas upp på två undergrupper beroende på hur reglerna för statens ersättning är utformade. I vissa fall utgår ersättningen med ett visst belopp per enhet av ifrågavarande prestation. Exempel på delta är när staten ersätter huvudmännen för vissa vårdan­stalter och inackorderingshem med en fast summa per vårdplats. Enligt den andra principen svarar staten för en given procentandel av de totala kostnaderna för en verksamhet. Exempel på detta är bidragen till kommu­nala bostadstilllägg. social hemhjälp, färdtjänst m. m. Den senare princi­pen är den vanligast förekommande. Anslagen som styrs enligl denna metod svarar för ca 8% av utgifterna, medan den förstnämnda kategorin endast svarar för knappt I % av statsbudgetens totala utgifter.

De anslag som ingår i gruppen av aktivitetsstyrda utgifter företer en inbördes tämligen heterogen bild. Det faktum att staten inle direkl är ansvarig för den verksamhet för vilken bidrag utgår, innebär inte att möjligheterna lill konlroll och slyrning från statens sida skulle vara obe­fintliga. 1 själva verket styr staten i betydande utsträckning de aktuella verksamheterna genom de regler som utfärdas. 1 övrigt har en mängd skilda faklorer betydelse i sammanhanget. Sålunda har kommunernas am­bitioner för verksamheten i fråga, liksom deras finansiella möjligheter atl realisera dessa, stor betydelse.

Förutom de indexerade anslagen är många andra utgifter beroende av inflationsutvecklingen i och med att de är föremål för pris- och löneupp­räkning i det reguljära budgetarbetet. Dessa utgifter utgör ca 15,5% av

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          87

statsbudgetens totala utgifter. Häri ingår i stor utsträckning olika former av förvaltningsanslag. Generellt budgetbehandlas dessa så att den historiska medelstilldelningen tas som utgångspunkt för en uppräkning för atl kom­pensera pris- och lönestegringar. Denna kompensation sker dock vanligen inte fullt ut. Utgående från principen att en ökad produktivitet bör leda till ett minskat realt anslagsbehov reduceras pris- och löneuppräkningen med två procentenheter. Detta tillvägagångssätt låter sig dock ej genomföras generellt. I enstaka fall kan sädana ökade krav ha kommit atl slällas på en myndighets verksamhet att man ej bedömer det möjligt att genomföra reduktionen. De anslag som reguljärt pris- och löneomräknas svarar för drygt 9% av statsutgifterna.

Drygt 6% av utgifterna prisomräknas enligt särskilda metoder. Dessa anslag kan således ej sägas budgetbehandlas från botten i normalfallet. I stället utgår man vanligen även i dessa fall från den faktiska nominella nivån. Skilda former för prisuppräkning förekommer sedan. I vissa fall kan anslagsbeloppet bibehållas på oförändrad nominell nivå. En annan form av prisuppräkning är den s. k. forskningsrådsschablonen som styr en rad anslag för skilda forsknings- och utvecklingsverksamheter.

Gruppen av utgifter som bestäms genom separata beslut i varje enskilt fall svarar för ca 15% av de totala utgifterna. Detta innebär att de i högre grad än vad som är fallet för de tidigare uppräknade anslagsgrupperna budgeteras "från botten". Detta skall dock inte tolkas som att inte även i detta fall vissa former av automatik kan göra sig gällande. De anslag som ingår i denna kategori har indelats i vissa undergrupper. En sådan utgör de transfereringar till enskilda som ej räknas upp om ej politiska beslut härom fattas. I denna grupp ingår bl.a. barnbidragen, livsmedelssubventionerna och bostadsbidragen. En jämförelse med dessa transfereringars nominella utveckling och förändringar i prisnivån visar en varierande bild. Tillsam­mans svarar bidragen i denna grupp för något under 5% av statsbudgetens utgifter.

Investeringar i byggnader, anläggningar och i viss mån även utrustning uppgår till ca 3,5% av statsutgifterna. Varje investering kan givetvis upp­fattas som resultatet av ett särskilt beslut. Man måste dock hålla i minnet att en investering ofta genomförs under en längre tidsperiod och under denna period utvecklas kostnaderna tämligen automatiskt.

Drygt 3% av utgifterna utgörs av olika konjunkturkänsliga anslag. De olika sysselsättningspolitiska åtgärderna ingår här liksom flera anslag inom industripolitikens område. Dessutom kan man konstatera att en betydande del av de utgifter som ej medtagits i sammanställningen, nämligen delar av beräknat tillkommande utgiftsbehov och minskningar av an­slagsbehållningar, i viss mån påverkas av konjunkturutvecklingen. Övriga utgifter som kan anses bestämmas genom separata beslut uppgår till ca 3,5 % av de totala utgifterna.

Den ovan företagna genomgången av statsbudgetens utgifter visar i

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                 88

vilken hög grad dessa styrs av automatiskt verkande regelsystem. Visserli­gen kan man hävda att den ovan beskrivna automatiken främst är av nominell karaktär och att den lämnar de reala utgifterna oförändrade. Till dessa effekter skall emellertid konsekvenserna av åtskilliga reala faktorer läggas. Sammantaget leder detta till att statsbudgetens utgifter även realt sett stiger med viss automatik. Detta innebär stora problem i en situation där statsinkomsterna till följd av en återhållen ekonomisk tillväxt utveck­las svagt.

8.2 Automatiken i inkomstutvecklingen

Under 1960-talet och första hälften av 1970-talet ökade statsinkomsterna uttryckta i fasta priser, med drygt 5 % i genomsnitt per år, vilket innebär en betydligt snabbare takt än BNP-tillväxten. Bakom ökningen ligger framför allt direkta höjningar av avgiftsuttaget för t.ex. socialavgifterna och av mervärdeskattesatsen men även den höga tillväxttakten i ekonomin har varit en bidragande orsak. Under samma period har dessutom det kommu­nala skatteuttaget i fasta priser ökat kraftigt. Sålunda motsvarade det kommunala skatteuttaget år 1960 ca 6% av BNP. Femton år senare hade andelen ökat till ca 12%.

Tabell 40. Statsinkomsternas utveckling i förhållande till BNP budgetåren 1960/61-1981/82. Fasta priser.'

 

 

1960/61-

1965/66-

1970/71-

1975/76-

1975/76-

 

1965/66

1970/71

1975/76

1980/81 (nuv. ber.)

1981/82 (nuv. ber.)

Genomsnittlig ärlig förändring i

 

 

 

 

 

statsinkomsterna uttryckt i

 

 

 

 

 

fasta priser, %

-6,0

-1-4,4

-H5.9-

4-0,4-

-0,6

Genomsnittlig årlig BNP-för-

 

 

 

 

 

ändring i fasta priser, %

-1-4,8

4-3,5

4-2.8

4-1,0

4-1.0

Inkomstemas andel av BNP

 

 

 

 

 

sista året i resp. period

24,6

25.7

29,4

28.5

26,7

' Se not 4 s. 64.

2 1 tabellen anges utvecklingen i såväl förhållande till 1980/81 som 1981/82. Skälet härtill är att 1980/81 pä grund av kassamässiga effekter överstiger den underliggande utvecklingstrenden medan motsatt förhällande gäller för 1981/82. Utvecklingstalen påverkas dessutom av att inkomsternas nivå budgetåret 1975/76 drogs upp till följd av kassamässiga effekter av utbetalningssystemet för kommunalskattemedel. Jämförs utvecklingen i stället med inkomsterna budgetåret 1974/75 fäs följande utvecklingstal: 1970/71-1974/75: 4-3,6%; 1974/75-1980/81: -H2,6%; 1974/75-1981/82: 4-1,4%.

Samlat för hela offentliga sektorn, dvs. stat, kommun och socialförsäk­ringssektor har skatternas och socialavgifternas andel av bruttonational­produkten ökat från närmare 36% i mitten av 1960-talet till ca 50% år 1981, dvs. en betydligt snabbare ökning än för statsbudgetens inkomster. Denna kraftiga ökning förklaras framför allt av den kommunala sektorns snabbt växande andel.

I detta sammanhang kan även uppmärksammas det samband som finns mellan olika skatter, avgifter m. m. Ju högre andel som det samlade skatte-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Liingtidsbudget                 89

och avgiftsuttaget utgör av BNP desto mer beroende av varandra blir baserna för de olika inkomstslagen. En förändring i uttaget av en skatletyp återverkar via effekterna på t.ex. privat konsumtion på underlaget för annat skatteuttag.

Tabell 41. Totala skatter och socialförsäkringsavgifter inom offentlig sektor

1965     1970     1975     1981

Andel av BNP, %                      35,6      39,0      42,4      50,1

Genomsnittlig årlig utveckling

i fasta priser, %                            4-5,6     4-4,4    4-3.7

Mot bakgrund av nuvarande samhällsekonomiska och budgetpolitiska perspektiv är det av intresse att närmare belysa de viktigaste faktorerna som påverkar statsbudgetens större inkomstposter. En närmare beskriv­ning av de huvudsakliga faktorer som styr utvecklingen av mervärdeskat­ten, socialavgifterna och punktskatterna har redan givits i kap. 6. Speciell uppmärksamhet kommer därför i detla kapitel endast att ägnas åt inkomst­skatten beroende på dess i vissa avseenden mera komplicerade struktur än andra inkomstslag.

Statliga inkomstskatten

Den statliga inkomstskattens avkastning bestäms förutom av skatte­reglernas utformning av utvecklingen av främst löner, pensioner och av­drag. Andra faktorer som kan inverka på inkomstskattens avkastning är -till följd av progressiviteten i skatteskalan - löneavtalens profil liksom fördelningen på hel- resp. deltidsarbete. Kortsiktigt kan utbetalningssyste­met för kommunalskattemedlen liksom en över åren ojämn prisutveckling förorsaka kraftiga svängningar i utvecklingen av den kassamässiga in­komstskatten.

Tabell 42. Debiterad inkomstskatt för fysiska personer

 

 

1960

1965

1970

1975

1980 (prognos)

Abs. nivå, miljarder kr.

 

 

 

 

 

Statlig

4,5

8,7

13,9

23,2'

27.3-'

Kommunal

4,6

9,3

17,8

37,5-

78,1

Totalt

9,1

18,0

31,7

60,7

105,4

Andel av BNP, %

 

 

 

 

 

Statlig

6,3

7,6

8,2

7,8

5,3

Kommunal

6,3

8,2

10,5

12,5

15,0

Totall

12,6

15,8

18,7

20.3

20.3

' Exkl. kommunal skatt på beskattade förmåner - Inkl. kommunal skatt på beskattade förmåner ' Efter skattereduktion

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          90

Den debiterade statliga inkomstskatten har under 1960-talet ökat snab­bare än BNP-tillväxten. Under 1970-lalet har beslutade skatteomläggning­ar medföri att den statliga inkomstskattens betydelse som inkomstkälla minskat relativt sett medan andra inkomstslag fått ökad betydelse. Genom att del kommunala inkomslskatteuttaget samtidigt har ökat har dock in­komstskatten lotalt sett inte minskat som andel av BNP.

För att undvika den kraftiga reala skatteskärpning som skulle komma att uppstå som en följd av skatteskalans progressivitet i kombination med pris- och löneutvecklingen krävs successiva förändringar i de nominella beskattningsreglerna. Delta kan ske automatiskt genom någon form av inflationsskydd eller genom årliga beslut. Sedan år 1978 finns i basen för inkomstbeskattningen ett inflationsskydd som innebär att prisutvecklingen automatiskt får betydelse för inkomstbeskattningen. Under samtliga år som detta inflationsskydd har funnits har därutöver fattats beslul om förändringar av skattesatser m.m. inom inkomslbeskattningssyslemets ram.

Inflationsskyddet, som således kan sägas vara basen i nuvarande regel­system regleras genom den s.k. basenheten. Basenheten för ett visst år bestäms av utvecklingen av basbeloppsindexen drygl ell år lidigare. Vid stora förändringar i prisutvecklingen mellan olika år kan indexanknytning­en komma alt ge en överkompensation för den enskilda inkomsttagare för den indexutveckling som äger rum under det aktuella beskattningsåret och underkompensation andra år. För att undvika en skärpt realbeskattning krävs i dagsläget att statsskatten sänks med ca 0,6 miljard kr. för varje procentenhets ökning av pris- och löneutvecklingen jämfört med nominellt oförändrade skatteregler.

Inkomstskatteuttagets nuvarande struktur (år 1981) beskrivs kort i tabell 43. Skattesatserna i den statliga skatteskalan når upp till 58% men det genomsnittliga uttaget kan för år 1981 beräknas motsvara en skattesats om drygt 10%. Tar man dessutom hänsyn till de olika skattereduktioner som medges motsvarar nettot som staten drar in ca 9% av de beskattningsbara inkomsterna. Bakom denna låga genomsnittssiffra ligger det förhållandet att den statliga skatten på de första inkomstdelarna är obetydlig medan marginalskattesatsen snabbt stiger när inkomsten kommer upp i de skikt som är aktuella för löntagare med helårsarbete.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget

91

Tabell 43. Antal inkomsttagare, marginalskatt samt förändring av skatteintäkterna vid ändringar i skatteska­lan. Beräknad fördelning år 1981

 

 

Taxerad

inkomst =

Antal inkomsttagare

Nuvarande marginal-

Andel av den be-

beskattn

ingsbar

1 000-lal

 

skatt i skiktet

 

skattningsbara

inkomst

 

 

 

 

 

inkomstsumman inom resp. skikt

 

 

 

 

 

 

basen-

1 000-tal

mom

med inkomst

statlig

inkl. kom-

 

heter

kr.

skiktet

över skiktets nedre gräns

 

munal ut-deb. om 30 kr./skr.

 

- 5

- 32

1399

5 640(100%)

1- 4

31-34

50%

5-10

32- 64

1984

4 241 ( 75%)

5-20

35-50

32%

10-15

64- 96

1731

2257( 40%)

22-38

52-68

12%

15-20

96-128

363

526 (   9%)

44-48

74-78

3%

20-30

128-192

128

163 (    3%)

53

83'

2%

30-

192-

35

35 (    1 %)

58

88'

2%

Summa

 

5640

 

 

 

 

' På grund av marginalskattespärren begränsas dock uttaget till högst 80 resp. 85 % i dessa skikt.

En illustration av inkomstfördelningens struktur och de statsfinansiella konsekvenserna av förändringar i skatteskalorna ges också av att inemot hälften av den beskattningsbara inkomstsumman finns i inkomstskikt un­der 30000 kr., ca 95 % under 100000 kr. och endast 5 % över 100000 kr.

Av betydelse för inkomstskattens utveckling är utvecklingen av beskatt­ningsunderlaget. Den sammanräknade nettoinkomsten kan sägas utgöra ett mått på detta. Beroende på hur avdragen förändras kan detta komma att tillväxa i en annan takt än bruttoinkomstens tillväxt.

Tabell 44. Utveckling av olika inkomstslag samt underskottsavdrag för fysiska personer

Procent frän föregående år

1972-1975 genomsnitt/år

1975-1976

1976-1977

1977-1978

1978-1979

1979-1980

Sloriek i abs.nivå i miljarder kr. år 1980 (prognos). Debilerad skall.

 

BNP i lö-

Löne-

Pen-

Kapital

Samman-

Under-

Samman-

pande

summa

sioner

 

räknad

skotts-

räknad

pnser

 

 

 

brutto­inkomst

avdrag

netto­inkomst

4-14,0

-H2.5

4-26,0

4-15,2

4-17,6

4-36.1

4-17.1

4-13,5

4-13.9

4-20,3

4- 9,2

4-14,3

4-22,3

4-14,0

4- 8,3

4- 9,7

4-28,2

4-38,9

4-13,0

4-32,3

4-12,1

4-11.4

4- 8.5

4-21,6

- 2,4

4-10,8

4-  6,1

4-11,1

4-11.5

4- 9,4

4-15,5

4-13,1

4-10.2

4-20,7

-h 9,7

4-13,7

4-11,8

-H9,3

4-71,7

-H3,5

4-43,5

-Hl,9

518,8

236,2

57,8

11,0

339,7

22,0

317,7

Indexregleringen

Indexregleringen av inkomstskatten är numera knuten till den nya pris­index som ligger till grund för beriikningen av basbeloppet. Syftet med denna anknytning är bl. a. att effekterna av ekonomisk-politiska styrmedel som förändringar i uttaget av indirekta skatter och i utbetalda subventioner

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                 92

inte skall motverkas via inkomstskatteuttaget. Vidare bortses i detta index från förändringar i energipriser. En jämförelse av hur denna nya index skulle ha utvecklats relativt KPl om den tillämpats perioden 1972 till 1980 visar att KPI-utvecklingen sammantaget för hela perioden skulle ha varit drygt 6 procentenheter snabbare. För vissa enskilda år skulle dock utveck­lingen av den nya indexen ha varit snabbare än KPI-utvecklingen.

Utvecklingen av basbeloppsindexen relativt KPl framöver är beroende av kommande förändringar av energipriser, punktskatter och subven­tioner. Med de förutsättningar som ligger till grund för långtidsbudgetbe­räkningen skulle den äldre konstruktionen med anknytning till KPI-ut­vecklingen resulterat i att basenheten för sista året i långtidsbudgeten prognoserats ca 300 kr. högre och intäkterna av inkomstskatten drygt 2,5 miljarder kr. lägre. Via effekterna på andra skattebaser innebär detta dock inte att statsinkomsterna netto skulle ha förstärkts med lika stort belopp.

Principen för inflationsskyddets utformning är att en lika stor procen­tuell ökning av taxerad inkomst som av basenhet skall resultera i en lika stor procentuell ökning av den statligt debiterade inkomstskatten (tabell 45 ex. I). Om utvecklingen av den taxerade inkomsten överstiger basenhets­utvecklingen resulterar inflationsskyddet i att ökningen av statens in­komster av den statliga inkomstskatten överstiger ökningen av den taxera­de inkomsten (ex. 2). Vid kraftig inflation i kombination med en stagner­ande samhällsekonomi som kan resultera i en relativt sett snabbare basen­hetsutveckling än utveckling av taxerad inkomst kommer den statliga inkomstskatten att tillväxa långsammare än den taxerade inkomsten (ex. 3). Differenser mellan ökningstakten för basenheten och den taxerade inkomsten för ett enskilt år kan också uppstå som en följd av kraftiga prissvängningar. Hur pass stora skillnaderna blir mellan tillväxten av taxe­rad inkomst och den statliga inkomstskattens avkastning vid olika takt i basenhetens utveckling är en funktion av skatteskalans progressivitet. Ju starkare progressivitet desto större blir avvikelserna i tillväxttakt.

Tabell 45. Principer för inflationsskyddets utformning

Förändring från föregäende år, %

Ex. 1         Ex. 2         Ex. 3

Tillväxt i taxerad inkomst

(procentpåslag)                      y               y                y

Sysselsättning                        0               0               0

Basenhetsutveckling              y               mindre än y  större än y

Resulterande ökning av

statlig debiterad skatt'           y               större än y    mindre än y

' Före särskild skattereduktion.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget           93

Deltidsanställning och löneavtal med llåglöneprofil

Avkastningen av den statliga inkomstskatten påverkas även av utveck­lingen av fördelningen mellan hel- och deltidsarbete samt om löneavtalen sker med i alla inkomstlägen lika stora procentuella påslag eller om avtalen har en annan profil t. ex. låglöneprofil. Detta sammanhänger med progres­siviteten i skatteskalan.

Under femårsperioden 1975-1980 har antalet heltidsarbetande minskat med inemot 130000 personer. En övergång har skett till deltidsarbete. Antalet deltidssysselsatta har ökat med inemot 300000 personer under samma period. Totalt har således antalet sysselsatta ökat med ca 170000 personer. Under år 1975 t.o.m. år 1979 skedde en minskning av antalet heltidssysselsalta. Under år 1980 har tendensen vänt och antalet heltids-sysselsatta har åter börjat öka. Om den under femårsperioden ökade sysselsättningsvolymen helt fallit på heltidsarbetande skulle inkomstskat­ten sammantaget för stat och kommun i dagsläget ha inbringat uppskatt­ningsvis 1,5 ä 2 miljarder kr. mera än vad som nu är fallet.

Som en kommentar till del förda resonemanget bör nämnas atl för många kanske inte valet står mellan hel- eller deltidsarbete utan mellan deltidsarbete eller inget arbete alls. En förutsättning för en totalt sett ökad sysselsältning mätt i antal timmar kan därmed vara alt möjligheter finns till deltidsarbete. Sysselsättningsutvecklingens fördelning på hel- och deltids­arbete kan under en sådan förutsältning antas vara relativt okänslig för skatteuttagets nivå i olika inkomstlägen.

Folkpensionärernas beskattning

En annan faktor av betydelse för statsskattens utveckling är de speciella skatteregler som gäller för folkpensionärer. Reglerna innebär att pensionär utan annan inkomst än grundförmåner (ålderspension och pensionstill­skott) vid beskattningen får elt exlra avdrag av sådan storlek att ingen skatt utgår. År 1980 uppgick lotalt utbetalda pensioner till ca 64 miljarder kr., varav ca 5 miljarder kr. avsåg pensionärer med så låg pension att de inte behövde inlämna deklaration. Antalsmässigt uppgick dessa pensionä­rer till ca 250000.

Det extra avdraget, som för år 1980 för ensamstående pensionär uppgår till maximalt 13600 kr. och för gift till 11 000 kr. avtrappas med 40 % av den inkomst som överstiger grundförmånen. De särskilda reglerna för folkpensionärer leder till att dessa lar lägre skatt än skattskyldiga i aktiv ålder i motsvarande inkomstskikt. För att uppnå skattebefrielse för pen­sionsförmåner som endast ligger på miniminivå har det extra avdraget fått höjas realt i takt med den reala ökningen av pensionstillskotten. 1 kombina­tion med avlrappningsreglerna för de extra avdragen har detta medfört att förmånen av lindrad beskattning realt förskjutits allt högre upp i inkomstlä-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          94

gena och i kombination med skatteskalan medfört allt högre marginalskat­teeffekter. År 1980 hade de extra avdragen avlrappats helt försl vid en taxerad inkomst på 53600 kr. för ensamstående och 44500 kr. för gift pensionär. Sista etappen av utbyggnadsprogrammet genomförs den 1 juli 1981. Vid oförändrade principer kommer förmånen av en lindrad beskatt­ning därefter inte att fortsätta att förskjutas realt upp i inkomstlägena.

Uppräkningen av de extra avdragen styrs inte genom lagstiftad automa­tik. Genom separata beslut har dock i praktiken en sådan uppräkning skett.

För att få en uppfattning om effekterna på inkomstskalteuttagel av höjningen av de extra avdragen kan nämnas att höjningen år 1980 med­förde att inkomstskatten reducerades med uppskattningsvis ca 800 milj. kr., varav ca 700 milj. kr. avseende kommunalskatt. En uppräkning av extra avdragen som endast skulle ha kompenserat för prisutvecklingen och inte den reala ökningen skulle jämförelsevis ha reducerat inkomstskatten med ca 600 milj. kr.

Sammanfattning

Inkomstskattens avkastning framöver blir beroende på utvecklingen av flera av de faktorer som berörts. Om reallönetillväxten blir annorlunda än vad som förutsatts i kalkylen kommer skatteinkomsterna att påverkas via progressiviteten i skatteskalan. Av belydelse är även den framtida utveck­lingen av underskottsavdrag, löneavtalens profiler, fördelningen hel- och deltidsarbete m. m.

Vissa inslag i försvagningen av inkomstskattens avkastning under senare tid kan sättas i samband med åtgärder i syfte atl minska likviditeten i samhället. De sparstimulerande ålgärderna samt möjlighelerna till avsätt­ningar inom företagssektorn får ses i detta perspektiv.

Sambandet mellan utvecklingen av flera av de variabler som studerats ovan och inkomstskatten är inte enkelriktat. Inkomstbeskattningens ut­formning kan ge varierande incitamentsstruktur och därmed i sin tur åter­verka på flera av faktorerna. 1 sammanhanget kan en distinktion göras mellan sådana förändringar som uppstår helt automatiskt - på grund av t. ex. ändringar i räntenivån - och förändringar med viss tidseftersläpning. Sådana förändringar skulle närmast kunna sägas bero på att successivt ökad kunskap om effekterna av vissa skattemässiga fördelar ökar utnytt­jandet av dessa på elt sätt som inle kunnat förutses. En ökad observans från de skattskyldigas sida på möjligheterna till olika avdrag liksom t.ex. byte av tjänster kan sägas vara sådana dynamiska inslag. Naturligtvis påverkas styrkan i denna dynamik av förändringar i andra variabler såsom t. ex. inflation och marginalskallesalser. Etl annal dynamiskt inslag i skat­tesystemets uppbyggnad är undantagsbestämmelser eller skattenedsätl-ning för vissa yrkeskategorier eller varor och tjänster. Sådana särbestäm­melser föder lätt krav på en utvidgning av förmånen till nya kategorier.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          95

Det kan sammanfattningsvis konstateras att budgetens inkomstsida vid givna skattesatser i mycket hög grad påverkas av den allmänna inkomstut­vecklingen i samhället. I fråga om punktskatterna fordras i allmänhet återkommande höjningar för att undvika en real urholkning och i fråga om inkomstskatten finns flera förhållanden som gör att avkastningen ulvecklas svagt. Om den ekonomiska tillväxlen blir svag påverkas inkomsterna i negativ riktning.

I sammanhanget måsle man också komma ihåg det beroende som finns mellan slalens lotala inkomster och förändringar av skatteuttaget för en­skilda inkomstslag. Baserna för olika skaltelyper är beroende av varandra och på kort sikt även av t.ex. besparingsåtgärder beträffande transfere­ringar lill hushållen. En begränsning av avdragsreglerna i inkomstbeskatt­ningen eller en höjning av kommunalskallen får t.ex. effekter på prival disponibel inkomst vilkel kan leda lill mindre intäkter från t.ex. indirekta skatter. Skattehöjningar riktade mot hushållen kan också påverka hushål­lens sparbenägenhet och därmed begränsa möjligheterna atl finansiera statsskulden hos allmänheten.

8.3 Budgetsaldot och automatiken i statsbudgeten

I del föregående har slyrande faktorer för budgetens utgifts- och in­komstsida ingående behandlals. Sammanfattningsvis kan konstaleras att stora skillnader föreligger mellan automatiken bakom statsutgifter och statsinkomster.

Statsinkomsterna är starkt beroende av tillväxlen i ekonomin. Genom förändringar i främst lönesumman och den privata konsumtionen påverkas underlaget för skatteinkomsterna. Stal sutgifterna å andra sidan styrs i hög grad av faktorer som är oberoende av den allmänna ekonomiska tillväxlen. Någon mekanism som automatiskt anpassar utgifterna till det tillgängliga ulrymmet vid en försvagning av tillväxten existerar sålunda inte. Tvärtom innebär de inbyggda s. k. automatiska stabilisatorerna i budgeten att utgif­terna ökar snabbare vid en dämpning i tillväxten; kostnaderna för arbets­marknadspolitiken stiger och kraven på induslripolitiska insalser ökar. Vid kortvariga cykliska fluktuationer i tillväxttakten kan detla givetvis vara en fördel så lill vida som budgeten får en kontracyklisk inverkan på den övriga ekonomin. Problem uppstår emelletid då det är fråga om en mer långsiktig nedgång i ekonomins tillväxttakt. Utvecklingen av statsinkom­ster och statsutgifter hotar då att trendmässigl divergera. Delta är vad som inträffat i Sverige under 1970-talet.

Vid sidan av den ekonomiska tillväxten har den allmänna inflationstak­ten en avgörande belydelse för ulvecklingen av statsinkomster och statsut­gifter. I och för sig skulle man kunna anta alt inflationen påverkar utgifter och inkomsler i samma grad, så all saldot ej påverkas. Det kan i delta sammanhang dock påpekas atl utgifterna lorde vara mer känsliga för

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          96

prisutvecklingen och inkomsterna mer känsliga för löneulvecklingen. I ett läge med s. k. stagflationstendenser i ekonomin och snabbare uppgång i priser jämfört med löner, kan man därför inte utesluta att saldot påverkas negaiivt. Vidare bör framhållas att även om utgifter och inkomster föränd­ras i samma takt vid förändringar i den allmänna pris- och lönenivån, är detta ej tillräckligt för all budgetsaldot skall förbli opåverkat. För detla krävs nämligen att budgeten är balanserad i utgångslägel. Om däremol budgeten visar underskott, vidgas detla även om utgifter och inkomsler växer med samma procenluella tal.

Ytterligare en omständighet som verkar i riktning mot växande under­skott i den svenska statsbudgeten är förekomsten av olika expansiva volymfaktorer på utgiftssidan. Befolkningsförändringar, expansionen av statsunderstödda kommunala verksamheter över vilka staten ej har direkt kontroll m.m. gör att utgifterna även realt växer med automatik. Några motsvarande faklorer — bortsett från ekonomisk tillväxt — som automa­tiskt leder till en real förstärkning av statsinkomsterna är svårare atl påvisa.

Slulligen skall nämnas den starka automatik som ligger i utvecklingen av statsskuldräntorna. När budgeten under en följd av år uppvisat stora underskoll så att en betydande statsskuld ackumulerats, blir utvecklingen av slatsskuldräntorna dramatisk. Ränteutgifterna innebär därmed ett allt större budgetpolitiskl problem. 1 den situation som den svenska statsbud­geten nu befinner sig i framstår delta tydligt.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget       97

9   Staten och socialförsäkringssektorn

Statsbudgeten ger en ofullständig bild av den verksamhet som slyrs genom beslul av statsmakterna. Även socialförsäkringssystemet regleras genom statliga beslul men inkomster och utgifter redovisas endast i be­gränsad utsträckning på statsbudgeten. Inkomsterna av socialförsäkrings­avgiflerna beräknas budgetåret 1981/82 uppgå till ca 88 miljarder kr., vilket kan jämföras med de socialförsäkringsavgifler som redovisas på statsbud­geten, knappt 29 miljarder kr. Det är givet att denna omslutning har stor betydelse för samhällsekonomin i storl, dels så lill vida all de förmåner som utgår från socialförsäkringssystemet utgör en betydande inkomstkälla för hushällen, dels genom att sociallörsäkringsavgifterna är en stor kost­nadspost i produktionen av varor och tjänster.

9.1 Förmåner och avgifter

Socialförsäkringsavgifterna beräknas på etl avgiftsunderlag som beslår av kontanllöner och naturaförmåner som utgivits av arbetsgivaren.

I detta avsnitt redovisas några av de mera väsentliga sociala förmånerna inom syslemel saml hur de finansieras och redovisas i statsbudgetsamman­hang.

Folkpensioneringen, omfattande folkpensioner, pensionstillskott samt statsbidraget till kommunalt bostadstillägg lill folkpensionärer (KBT), be­räknas kosta inemot 37 miljarder kr. budgetåret 1981/82. Socialförsäkrings-avgiften till folkpensioneringen ulgör 8,4% av avgiftsunderiaget, och be­räknas för innevarande budgetär inbringa 22 ä 23 miljarder kr. Inbetalda avgifter redovisas som en inkomst på statsbudgeten. Således finns ingen direkl koppling mellan avgifter och utgående förmåner. Utvecklingen un­der de senaste åren har inneburit att den andel av utgifterna som finansi­eras genom avgifler har minskal.

Utbetalningarna till den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) beräk­nas uppgå lill drygt 25 miljarder kr. budgetåret 1981/82. ATP-avgiften, 12,25% av avgiftsunderlaget som i detta fall endast ulgörs av den del av utgiven lön m. m. som ligger mellan ett basbelopp och 7,5 gånger basbelop­pet, beräknas ge ca 25 miljarder kr. i inkomster. Varken inkomsler eller utgifter redovisas över statsbudgeten. Avgiftsmedlen omförs löpande till AP-fonderna.

Utgifterna för sjukförsäkringen inkl. föräldraförsäkringen omfattar utbe­talningar för sjukpenning, ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för vård i offentlig regi, arvoden till privata vårdgivare, förvaltningskostnader samt försäkringens del av läkemedelskostnaderna. Budgetåret 1981/82 beräknas dessa utgifter till ca 32 miljarder kr., varav drygl 4 miljarder kr. avseende föräldraförsäkringen. Sjukförsäkringsavgiften utgör 10,5% av avgifts­underlaget och beräknas inbringa ca 28 miljarder kr. budgetåret 1981/82. 7    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bd. 2.1

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget           98

Detta statsbidrag redovisas på statsbudgetens utgiftssida och skall täcka 15% av sjukförsäkringens kostnader. De löpande utgifterna belastar in­komsttiteln. I den mån influtna avgifter överstiger inkomsttitelns andel av utgifterna uppkommer ett överskott, som med viss eftersläpning genom ett avräkningsförfarande överförs till den s. k. sjukförsäkringsfonden.

Avgifterna lill arbetsskadeförsäkringen, sjöjölkspensionering och arbe­tarskyddet redovisas som inkomst på statsbudgetens inkomstsida men omförs med samma belopp till fristående fonder utanför budgeten. Net­toeffekten på slalsbudgetens inkomstsida blir noll. Samma sak gäller löne­garantiavgiften, men eftersom kostnaderna inte alltid har täckts av avgif­terna har kammarkollegiet, som är fondförvaltande myndighet, beviljals en röriig kredit. Utnyttjandet av denna påverkar budgetsaldot. Avgifterna till delpensioneringen omförs omgående till delpensionsfonden. De influtna utgifterna har emellertid inte räckt lill för att finansiera utgifterna, varvid statsbudgeten har belastats med årets fondunderskott.

Inkomsterna av avgifterna till den föreslagna gemensamma arbetsmark­nadsfonden skall redovisas på statsbudgetens inkomstsida men successivt överföras därifrån till en frislående fond. För alt läcka kostnaderna finns dessutom ett anslag på statsbudgetens utgiftssida samt möjlighet all tillfäl­ligt belasta en rörlig kredit.

Avgiften lill vuxenutbildningen uppbärs och redovisas på statsbudgetens inkomstsida.

Vissa av arbetsgivaravgifterna har en motsvarighet i egenavgifter som betalas av egenförelagare.

9.2 Förslag till förändringar i systemet

Regeringen har nyligen lagt fram en proposition med förslag till enhetliga socialförsäkringsavgifter.

Gemensamt för socialförsäkringsavgiflerna är att dessa beräknas på kontanllöner och naturaförmåner i form av kost, bostad och bil. Arbets­givaravgiften till försäkringen till tilläggspension (ATP) skiljer sig dock på ett mera väsentligt sätl från övriga avgifler, eftersom den inle las ut på hela lönesumman i företagen. Härvid fastställs avgiftsunderiaget som den del av utgiven lön m. m. för arbetstagare och år som ligger mellan det vid årels ingång gällande basbeloppet och 7,5 gånger della belopp. Arbetsgivarav­giften las f.n. ul med 12,25 % på det nu nämnda avgiftsunderiaget. I huvudsak motsvarande regler gäller för egenavgiften till ATP.

Förslaget till enhetliga avgifter innebär bl. a. att ATP-avgiften i fortsätt­ningen skall beräknas på samma sätl som övriga belydande avgifter, dvs. utan basbelopps- och maximeringsavdrag. Uttagsprocenten föreslås där­vid sänkt för att kompensera det ökade avgiftsunderlaget.

Elt avskaffande av basbelopps- och maximeringsavdraget för ATP-av­giften saml den komplicerade lidsredovisning som dessa avdrag förutsätter

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          99

medför enligl propositionen väsentliga administrativa lättnader. Även i övrigt föreslås förenklingar. Den mångfald av regler som f. n. finns på området kan ersättas med färre och mer entydiga regler vilket leder lill förenkling för såväl arbetsgivarna som i myndigheternas debilerings-rutiner. Genom atl kontrollen kan underlättas ökar möjligheterna alt få till stånd ett korrekt avgiftsuttag.

I propositionen föreslås också att den särskilda byggnadsforskningsav­giften slopas och medel för byggnadsforskningen anvisas över statsbudge­ten. Debileringen och uppbörden av denna avgift är besväriig med hänsyn till alt den las ut endast av förelag inom byggbranschen och ofta endast på delar av sådan företagsverksamhet. Byggnadsforskningen skulle fortsätt­ningsvis finansieras genom en generell höjning av folkpensionsavgiften.

Förenklingen av reglerna för socialförsäkringsavgiflerna är en viktig förutsättning för den av DEMA-utredningen (riksförsäkringsverkets ulred­ning angående decentralisering av manuella funktioner inom avgiftssyste­met; Rapport mars 1978) föreslagna decentraliseringen från riksförsäk­ringsverket till de lokala skattemyndigheterna och länsslyrelserna av debi­tering resp. uppbörd av arbetsgivaravgifter.

Den preliminära arbetsgivaravgiften debiteras f. n. på de inkomstupp­gifter som ligger till grund för beräkning av den slutliga avgiften under nästföregående år uppräknade med hänsyn till den beräknade allmänna löneökningen t.o.m. del aktuella inkomståret. Trols denna uppräkning innebär det nuvarande systemet att betydande belopp i arbetsgivaravgifter betalas in med upp till två års eftersläpning. I den reviderade finansplanen 1980 framhålls att den preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifter på längre sikt bör kunna knytas till den lönesumma som redovisas i samband med källskatteredovisningen (prop. 1979/80:150 bil. 1 s. 21). Därigenom skulle i princip nästan all eftersläpning kunna upphöra. Ell genomförande av förslaget underlättar en sådan omläggning av debiterings- och upp­bördssyslemet.

9.3 Fonderingen

Syftet med fonder inom vissa av socialförsäkringarna är all systemet skall kunna möta oväntade påfrestningar. Inom bl. a. sjukförsäkringen och arbetsmarknadsutbildningen sker därför en fondbildning. Vid t.ex. en influensaepedemi eller vid lågkonjunktur ökar utgifterna i form av sjukpen­ning och ersättning vid arbetslöshet. Sparandel inom fonderna minskar därvid samtidigt som konsumtionsefterfrågan kan hållas uppe. Om kon­junkturerna vänder eller antalet sjukfall minskar, ökar inbetalningarna och utbetalningarna minskar. De försäkrades konsumlionsefterfrågan kan här­igenom hållas relativt stabil.och fonderingen i socialförsäkringen kan i ell sådant fall fungera som stabilisator.

Fondbildning vad gäller ATP motiveras ur försäkringssynpunkl främst av förväntade demografiska förändringar.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                100

Teoretiskt skulle i och för sig fondbildningen ur stabiliseringssynpunkt kunna ersättas med ulgiflstäckning över statsbudgeten. Detta förutsätter dock alt ökade koslnader för förmånerna t. ex. vid en lågkonjunktur finan­sieras via underbalansering och inte genom höjda skaller, för all inle minska konsumlionsefterfrågan. Genom fondsystemen undviks dock all tillfälliga variationer i belastningen påverkar statsbudgetens saldo och döljer den underiiggande trenden i saldoutvecklingen.

9.4 Socialförsäkringssystemets syften och konsekvenser

Försäkringsprincipen ulgör grundtanken bakom del svenska socialför­säkringssystemet. Della innebär all det fordras viss särskild kvalificering för att komma i åtnjutande av förmånerna. För all kunna få ATP fordras således intjänade ATP-poäng och förmånen utgår i förhållande lill antalet poäng. Antalet poäng beror i sin tur på antal arbetade år och inkomstens storlek. Sjukpenning utgår i förhållande till inkomstbortfallet vid sjukdom och även här kan principen om individuell försäkring sägas vara den förhärskande. Denna princip ligger däremol inte till grund för vissa andra förmåner, t.ex. folkpensioneringen, som i princip utgår med samma be­lopp för alla pensionärer oavsett antal arbetade år och tidigare inkomst.

Det förhållandet atl försäkringen är obligatorisk för anställda, "pre­mierna" betalas av arbetsgivarna med avgifler, utgående förmåner till del är skattefinansierade samt att det saknas möjlighet atl individuellt välja förmånsnivå innebär atl det gjorts väsentliga avsteg från principen.om individuell försäkring. I stället har fördelningspolitiska och konjunklurella syften kommit alt ulgöra betydande inslag i systemet.

Fördelningspolitiska inslag i systemet har tillkommit i syfte att särskilt skydda svagare grupper i samhället. Det är främst av delta skäl som förmånerna i belydande utsträckning skaltefinansieras. Effekterna av den fördelningspolitiskl motiverade skattefinansieringen är emellertid inte en-lydiga eller oföränderliga över liden.

Betalningsperioden för ATP utgörs i princip av hela den tid en anställd uppbär arbetsinkomst. Full ATP-pension erhålls först efter 30 arbetande år.

Eftersom socialförsäkringssystemets förmåner till viss del finansieras löpande, dvs. intäkter i systemet används för alt löpande finansiera utgifter utan mellanliggande fondering, innebär detta alt de i dag yrkesverksamma direkt finansierar de förmåner som utgår t.ex. till dagens pensionärer. Detta ligger implicit i de avsteg som gjorts från principen om individuell försäkring. Försäkringsförmånerna är lill övervägande delen indexregle­rade genom anknytning lill basbeloppet, det gäller bl. a. folkpensioner och ATP. Reglerna för fastställande av basbeloppet har ändrats bl.a. så atl indirekta skatter ligger utanför det index som ligger lill grund för basbe­loppsberäkningen. Om ökade kostnader för socialförsäkringsförmånerna

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget               101

hell skulle las ut genom ökade arbetsgivaravgifter innebär detta att den aktiva delen av befolkningen får bära större delen av bördan av höjningen genom bl. a. effekterna på reallöneutvecklingen. Detta torde vid tendenser till sjunkande reallöner förstärka skillnaderna i inkomslutveckling mellan yrkesverksamma och pensionärer. Om finansiering i stället sker genom höjning av indirekta skaller får även pensionärerna vara med atl bära del av finansieringsbördan.

9.5 Beräkningsresultat m. m.

Vid en analys av den slalliga verksamhetens reala och finansiella ut­veckling bör beaktas såväl statsbudgeten som samtliga de fonder m. m. som är knutna till socialavgifterna. 1 syfte att belysa detta har en beräkning utförts som visar de sammanlagda inkomsterna och utgifterna för statsbud­geten och socialförsäkringssystemet samt vissa andra statliga verksam­heter. Redovisningen av inkomster och utgifter för olika verksamhetsom­råden sker genomgående enligt en brutloprincip i beräkningen. Utöver de delar av socialförsäkringssystemet - som redan redovisas enligl brutlo­princip på statsbudgeten - omfattar kalkylen ATP, delpensionsförsäkring­en, arbelsskadeförsäkringen, sjukförsäkringen, lönegaranlifonden, arbe­larskyddsfonden, byggforskningsfonden och den föreslagna gemensamma arbetsmarknadsfonden. Beräkningarna baseras i första hand på material som framtagits av riksrevisionsverket, riksförsäkringsverket, arbelsmark­nadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

I den beräkning av utgifter och inkomster över statsbudgeten och i socialförsäkringssektorn som görs i långtidsbudgeten används definitioner som på vissa punkter avviker frän de definitioner som används i den till finansplanen fogade nationalbudgeten. Beräkningen i långtidsbudgeten och i den reviderade nationalbudgeten är således inte direkt jämförbara.

Beräkningen över den samlade statliga verksamhelen resulterar för bud­getåret 1981/82 i lotala inkomsler på ca 236 miljarder kr. och totala utgifter på ca 293 miljarder kr.

8    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bil. 2.1

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget               102

Tabell 46. Statens och socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och sparande budgetåren 1981/82-1985/86

(Miljarder kr.)

 

 

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

Inkomster:

 

 

 

 

 

Inkomstskatt

29,5

32.5

42,5

51,3

58,4

Lagstadgade socialavgifter

88,1

94.4

106,4

117.0

130,4

Indirekta skatter

73.0

77,6

83.3

90.7

98.8

Ränteinkomster m. m.

26.5

29,8

32.8

35.8

38.6

Övrigt

19.2

19,1

20.0

20,6

21.2

Summa inkomster

236.3

253,4

285,0

315,4

347.4

Utgifter:

 

 

 

 

 

Konsumtion

54.2

57,6

62,7

68.8

75,7

Investeringar

10,7

10,9

11,5

12.4

13.3

Transfereringar till hushåll

122.4

130.4

141,6

158.0

173.8

Övriga transfereringar

64.5

66,5

70,8

75,0

19,1

Statsskuldräntor

29,0

35,5

43.7

53,5

65,2

Finansiella transaktioner

 

 

 

 

 

(brutto)

12,6

14,1

17.8

18,0

19,3

Summa utgifter

293.4

315,0

348.1

385.7

427.0

Saldo

-57,1

-61,6

-63,1

-70,3

-79,6

Finansiella transaktioner

 

 

 

 

 

(netto)

10,3

11,7-

15.3

15.4

16.5

Finansiellt sparande

-46,8

-49,9

-47,8

-54,9

-63,1

Inkomsterna i den konsoliderade beräkningen överstiger därmed den redovisning sorn sker på statsbudgeten med ca 78 miljarder kr. Av ökning­en är drygt 59 miljarder kr. att hänföra till lagstadgade socialavgifter. Den mycket kraftiga ökningen beror inte enbart på atl fler arbetsgivaravgifter ingår. Dessutom görs — i motsats till vad som är fallet vid beräkningen av statsbudgeten — en bruttoredovisning av bl.a. inkomsterna av sjukförsäk­ringsavgiften. Inemot 18 miljarder kr. av nivålyftel jämfört med statsbud­geten är hänförbart till ränteinkomster. Den helt övervägande delen härav är ränteinkomsterna på AP-fonden.

Den samlade beräkningen för den statliga verksamheten innebär att omslutningen på utgiftssidan ökar med ca 60 miljarder kr. Ökningen beror främst på utbetalningarna av ATP-pensioner samt bruttoredovisningen av utgifterna från sjukförsäkringen.

Som framgår av tabell 46 avser en mycket stor andel - ca 42% - av utgifterna i den samlade statliga verksamheten transfereringar till hushåll. De slörre av dessa framgår av labellen nedan:

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget               103

Tabell 47. Transfereringar till hushållen från staten och socialförsäkringssektorn budgetåret 1981/82

(Miljarder kr.)

 

 

Belopp

Andel i %

A. Transfereringar som bruttoredovisas

 

 

på statsbudgeten:

 

 

Folkpensioner, inkl. KBT'

37,0

30.2

Räntebidrag

7.1

5,8

Bambidrag

5,2

4,2

Livsmedelssubventioner

■  3,4

3,0

Bidragsförskott

0,9

0,7

Studiehjälp och studiemedel (bidragsdel)

1.0

0,8

Vuxensludieslöd

0,5

0,4

Övrigt

2,9

2,4

(delsumma A)

58,0

47,4

B.  Transfereringar som redovisas helt

 

 

vid sidan av statsbudgeten:

 

 

ATP

25,5

20,8

Delpensioner

1,5

1,2

Övrigt

2,1

1,7

(delsumma B)

29,1

23,8

C.  Transfereringar som endast i begränsad

 

 

omfallning registreras på statsbudgeten:

 

 

Sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring

29,7

24,3

Arbetslöshetsförsäkring m. m.

5,6

4,6

(delsumma C)

35,3

28,8

Summa transfereringar

122,4

100

' Avser beräknad belastning för statens kostnader inkl. belastningen pä statens checkräkningskredit som ligger utanför statsbudgeten.

Underskottet i del finansiella sparandel för budgetåret 1981/82 för den samlade statliga verksamheten blir därmed 47 miljarder kr. För statsbudge­ten är som tidigare nämnls motsvarande underskott ca 65 miljarder kr. Underskottet i finansiellt sparande för den samlade statliga verksamhelen beräknas för budgetåret 1985/86 uppgå till 63 miljarder kr., vilket innebär en försämring med 16 miljarder kr. under långtidsbudgetperioden. För statsbudgeten är försämringen i det finansiella sparandet under långtids­budgetperioden större - ca 18 miljarder kr. Differensen i utvecklingen av det finansiella sparandet mellan statsbudgeten och den konsoliderade be­räkningen är främst hänförlig till sjukförsäkringen och förklaras bl. a. av att i beräkningen över statsbudgetens inkomster har förutsatts att sjukförsäk­ringens, enligt nuvarande regler och vid etl oförändrat sjuktal, beräknade överskott överförs till sjukförsäkringsfonden. Överföringen innebär att underskottet i finansiellt sparande på statsbudgeten blir större än om någon avsällning inle gjorts. Sjukförsäkringsfondens enda uppgift är alt reglera över- och underskoll. Detta är således närmast en bokföringslek-nisk fråga. Eftersom fonden består av ett konto på riksgäldskontoret, som sköter den slalliga upplåningen, påverkas statens upplåningsbehov inte av om avsältning sker eller inte.

AP-fondens överskott på 17 miljarder kr. budgetåret 1981/82 beräknas

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget

104

minska med ca 1 miljard kr. i löpande priser under långtidsbudgetperioden. Inkomsttillväxlen förmår således knappast kompensera utgiftslillväxten. Trots alt avgifterna enligt fattade beslut höjs successivt från 12% år 1980 till 13% år 1984 kommer således del årliga fondöverskoltet att stanna vid ca 16 miljarder kr. vilkel knappast torde täcka inflationens urholkning av AP-fondens realförmögenhet. Det bör också observeras att AP-fondens relativa slyrka, dvs. fondens storlek i förhållande till årets utbetalningar, kommer atl avla under långtidsbudgetperioden. Detla beror såväl på alt det årliga fondöverskottet minskar som att utbetalningarna ökar, bl.a. till följd av att antalet pensionärer som uppbär ATP ökar.

Tabell 48. AP-fondens utveckling budgetåren 1981/82-1985/86

(löpande priser, miljarder kr.)

 

 

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

Inkomster

 

 

 

 

 

Räntor m. m.

17.5

19.5

21,5

23,6

25.5

Arbetsgivaravgifter (inkl.

 

 

 

 

 

egenavgifter)

25,0

27,0

30,2

33,6

37,5

Summa

42,5

46,5

51,7

57,2

63.0

Utgifter

 

 

 

 

 

Utbetalda pensioner

25,5

29,6

34,4

40,1

46.9

Administration

0.3

0.3

0.3

0,4

0,4

Summa

25,8    ■

29,9

34,7

40,5

473

Finansiellt sparande

16,7

16,6

17,0

16,7

15,7

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget         105

10    Den kommunala sektorn

Av stor betydelse i flera olika avseenden för de bedömningar som görs i anslutning lill långlidsbudgelarbelel är utvecklingen av de verksamheter som har kommuner och landstingskommuner som huvudmän. Den kom­munala seklorn har under senare år fått en sådan samlad ekonomisk tyngd all den kommunala utgiftsutvecklingen numera har en avgörande betydel­se för den samhällsekonomiska balansen. Av denna anledning måste den kommunala seklorns ekonomi i allt större utsträckning bli föremål för statsmakternas uppmärksamhel vid de ekonomisk-politiska bedömningar­na av det tolala skattetrycket i samhället och den offentliga seklorns reala resursutnyttjande. Vidare päverkas olika poster på statsbudgetens ulgifls-och inkomstsida av kommunernas och landstingskommunernas ekonomi­ska förhållanden.

10.1 Statsbidragen

Statsbidragen till kommuner och landstingskommuner utgör en allt tyngre post bland utgifterna på statsbudgeten. Budgetåret 1981/82 beräk­nas dessa statsbidrag uppgå till över 45 miljarder kr.

De allmänna bidragen lill kommunerna kommer att minska krafligl bud­getåret 1982/83 som tidigare redovisats. Della beror på slopandet av de båda kompensationsbidragen fr. o. m. år 1982 i samband med genomföran­del av den s. k. förenklade beräkningen av del kommunala skatteunder­laget. Som berörts tidigare ökar skatteutjämningsbidraget budgetåret 1982/ 83 till följd av reformeringen av skalteuljämningssystemet.

De specialdestinerade bidragen uppgår år 1981 lill närmare tre fjärde­delar av de samlade statliga iransfereringarna lill den kommunala seklorn. Innan reformeringen av skatteutjämningssystemet inleddes år 1980 var denna andel yllerligare två lill tre procenlenheler högre. Till skillnad från de allmänna bidragen slår omfattningen av de största specialdestinerade bidragen i direkl förhållande lill ulvecklingen av de kommunala verksam­heter som får de statliga stöden. I det föregående har de bidrag som har den största ekonomiska betydelsen för den kommunala sektorn kommenterats liksom faklorer som är avgörande för bidragens utveckling. Sammanfatt­ningsvis gäller att ju högre den kommunala expansionstakten blir, desto snabbare ökar också statsbidragens omfallning. För de flesta bidragen gäller också atl ju högre pris- och löneökningstakt, desto snabbare ökar statsbidragen. Detta förhållande behandlas utförligt på annan plats i lång­tidsbudgeten. I del följande utvecklas förutsättningarna för den kommuna­la verksamhetens reala utveckling de närmaste åren.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                106

10.2 Den kommunala sektorns volymutveckling 1982—1984

Den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA), som består av företrädare för regeringskansliel och de båda kommunförbun­den, har i en rapport redovisat ett underlag inför överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden om den kommunala verksamhetens volymutveckling åren 1982-1984. 1 rapporten presenteras bl.a. kalkyler över vilkel konsumiionsulrymme som är intecknat av befolkningsföränd­ringar och redan fattade beslut samt vissa andra bindningar.

De kalkyler som avser förändringar i befolkningens storlek och ålders­struktur samt av statsmakterna fattade reformbeslut och andra bindningar knyter nära an till den baskalkyl som utarbetats av den senasle statliga långtidsutredningen. Beräkningarna är av samma typ som de som presen­terades av KEA lill 1980 års överläggningar om den kommunala volymut­vecklingen.

Det bör enligt KEA understrykas att det inte har varit möjligt att i siffermässiga kalkyler fånga in alla de faktorer som inverkar på den kom­munala konsumtionens utveckling. Del är viktigt att inle bortse från att det regelmässigt tillkommer en inle oväsentlig volymökning som är hänförlig till olika svårkvantifierbara faktorer, när man bedömer den framlida kom­munala konsumlionsnivån.

Kalkylerna för kommuner resp. landstingskommuner är av praktiska skäl uppbyggda på olika sätt. För kommunerna har kalkylerna i huvudsak utförts fristående från tillgängliga långtidsplaner, medan KEA för lands­tingskommunerna till största del har utgått från de aktuella ekonomiska fierårsplanerna.

I del följande summeras huvudresullalen av beräkningarna. KEA har redovisat detaljerade beräkningar samt svårkvantifierbara faktorer och exempel från enskilda kommuner och landstingskommuner. Dessa beräk­ningar och exempel redovisas inte här.

Kalkyler för kommunerna

I kommunerna har befolkningens förändringar sin största betydelse i fråga om verksamheter som utbildning och äldreservice. Enligt utförda kalkyler beräknas befolkningsutvecklingen innebära att den kommunala konsumtionen skulle behöva öka med genomsnittligt 0,2% per år 1982-1984 för atl bibehålla den nuvarande konsumlionsstandarden per invånare.

Inom flera av de tunga verksamhetsområdena, bl. a. delar av utbildning­en och barnomsorgen, påverkas utvecklingen emellertid direkl av slalliga beslul eller av träffade överenskommelser mellan slalen och kommunerna. Konsekvenserna av dessa tillsammans med de befolkningsmässiga effek­terna sammanfattas i tabell 49.

Kalkylerna för ulbildning inkluderar införandel av ny läroplan för grund­skolan och samlad skoldag samt en intagning till gymnasieskolan molsva­rande 108% av antalet 16-åringar.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget          107

Den under år 1976 träffade överenskommelsen mellan regeringen och Svenska kommunförbundet om barnomsorgens ulbyggnad avsåg perioden fram lill år 1981. För åren därefter har ingen ny överenskommelse träffals. I KEA:s beräkningar (labell 49) har dock förutsatts all barnomsorgens ulbyggnad kommer atl fortsätta i den takt som anges i kommunernas senast tillgängliga planer. Dessa innebär att i medeltal närmare 14000 nya daghemsplalser skall byggas under de kommande åren (att jämföras med 20000 platser per år enligt den lidigare överenskommelsen).

Som framgår av tabell 49 beräknas den kommunala konsumlionens ökningstakt avla mot kalkylperiodens slut. Detla sammanhänger i första hand med den s. k. ungdomspuckelns inverkan på skolväsendel och alt planerna för barnomsorgens ulbyggnad visar de största ökningarna i perio­dens början. Den beräknade konsumtionsökningen blir för kommunerna 2,8% år 1982, 2,1% år 1983 och 1,3% år 1984.

Tabell 49. Kommunernas konsumtion åren 1981-1984 (1980 års löne- och prisnivå) Milj. kr. samt bidrag till total volymförändring i procent

 

 

1981

1981-

1982

1982-

1983

1983-

1984

Totalt 1981-1984

Ge-

.nom-

snitt

1981-

1984

 

 

Mkr

Mkr

%

Mkr

%

Mkr

%

Mkr

%

1  Ulbildning

24 507

371

0,54

155

0,23

./.174

./.0.26

352

0.17

2 Befolkningsförändringar-grundskola

 

./.180

./.0.26

./.160

./.0.23

./.I2I

./.0.18

./.461

.1.0,22

Befolkningsförändringar-gymnasieskola

185

0,27

14

0,02

./.123

./.0,18

76

0,04

3 Ny läroplan för grundskolan

 

106

0,15

114

0,17

./.    4

./.0,01

216

0,10

4 Genomförande av SIA (samlad skoldag)

15

0,02

15

0,02

15

0.02

45

0,02

5 Gymnasieskola, 108% av 16-äringar

 

227

0.33

154

0.22

41

0,06

422

0,20

6 Vuxenutbildning, GRUND-VUX

 

18

0.03

18

0.03

18

0,03

54

0.03

7 Summa 3-6

 

366

0.53

301

0.44

70

0,10

737

0,35

8 Social omsorg

21831

1219

1.77

1084

1.57

938

1.37

3241

1,57

9 Äldreservice, befolkningsförändringar

 

214

0.31

210

0,30

205

0,30

629

0.31

10 Barnomsorg, utbyggnad enl. planer

 

955

1,39

859

1,25

688

1,00

2 502

1,21

11 Genomförande av socialtjänstreformen

 

48

0,07

15

0,02

45

0,07

108

0.05

12 Riksfärdtjänsten

 

2

 

-

-

-

-

2

-

13 Summa 10, 11, 12

 

1005

1,46

874

1,27

733

1,07

2612

1,26

14 Hälso- och sjukvärd

4657

115

0,16

69

0.10

49

0.07

233

0,10

15 Befolkningsförändringar

 

48

0.07

44

0,06

39

0,06

131

0.06

16 Långtidssjukvård m. m. enligt planer

 

57

0.08

5

0,01

10

0.01

72

0.03

17 Tillsyn enligt miljöskyddslagen

 

10

0,01

20

0.03

-

-

30

0.01

18 Summa 16, 17

 

67

0,09

25

0.04

10

0.01

102

0,04

19 Övriga ijänsler

17 840

796

0,29

108

0,16

86

0,12

390

0,19

20 Befolkningsförändringar

 

27

0.04

28

0,04

30

0,04

85

0,04

21  Brandväsen, arbetstidsförkortning

 

67

0.10

-

-

-

-

67

0,03

22 Allmän förvaltning

 

102

0,15

80

0,12

56

0.08

238

0.12

23 Summa 21, 22

 

169

0,25

80

0,12

56

0,08

305

0,15

24 To/a//(summa 1,8, 14, 19)

68 835

1901

2.76

1416

2,06

899

1,30

4216

2,03

25 Totalt exkl. befolkningsförändringar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(summa 7. 13. 18,23)

 

1607

2,33

1280

1,86

869

1,26

3 756

1,80

26 Befolkningsförändringar totalt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(summa2. 9, 15,20)

 

294

0,43

136

0,20

30

0,04

460

0,23

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget          108

Kalkyler för landstingskommunerna

Också för landstingskommunerna har som ett första steg i analysarbetet beräknats vilka volymökningar som skulle följa av enbart befolkningsut­vecklingen i kombinalion med kravet på en oförändrad konsumtionsstan­dard per invånare i olika åldersgrupper. Den landstingskommunala kon­sumlionsvolymen skulle i detta fall behöva öka med genomsnittligl 0,9% årligen 1982-1984. Därav faller ca 0,4 procentenheter på långtidssjukvård, ca 0,3 procenlenheler på övrig sluten vård och 0,1 procentenheter på öppen vård (tabell 50).

Förändringarna i befolkningsstrukturen påverkar i särskild hög grad långtidssjukvården. Enligl kalkylen skulle antalet vårddagar i denna vård­gren behöva öka med i genomsnitt 2,2% per år 1981-1984. Detta skulle erfordra en utbyggnad med ca 1 000 långlidssjukvårdsplalser årligen.

I tabell 51 har förutom befolkningseffekterna även vissa utbyggnadspro­gram inkluderats. Detta gäller långtidssjukvården, den öppna vården, folk-landvården, hemsjukvården och omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda.

I den senasle överenskommelsen mellan socialdepartementet och Landslingsförbundet om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjuk­vårdshuvudmännen åren 1980-1981 åtog sig Landslingsförbundet alt ver­ka för att sjukvårdshuvudmännen genomför en ulbyggnad av långtidssjuk­vården i enlighet med planerna dvs. med minst 2000 vårdplatser per år t.o.m. 1981. För åren därefter har ingen överenskommelse träffats. I beräkningarna i labell 51 har dock förutsatts en fortsatt utbyggnad i enlig­het med landstingens planer enligt LKELP 81 (närmare 1 800 platser per år 1981 — 1984). Långtidssjukvärdens utbyggnad förutsätter också satsningar på hemsjukvården och övrig öppen vård.

Som framgår av labell 51 beräknas den planerade utbyggnaden i lång­tidssjukvården, den öppna vården, folktandvården, hemsjukvården och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, tillsammans med de av befolk­ningsförändringar betingade effekterna i övriga områden, leda till en ök­ning av den totala landstingskommunala konsumtionen med 2,5% år 1982, 2,2% år 1983 och 1,7% år 1984.

Drygt 1 % av landstingens volymökning är hänförbar till pågående eller planerade investeringsprojekt. Redan pågående investeringsprojekt beräk­nas medföra en volymökning år 1982 på 0,94%.

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget

109

 

ocd

-  I»

2— c u

.Q   fl :ra   CL

or--- o -»t —

■ r4 —. o o o

o" o o o o' o'

. o Os  o Q

OO (N rJ      >r,

 rn —

i» Si£

O   OSTf------ •—   X

o'   o' o" o' o' o' o'   O

O     00

d   o'

 

 

•

r*-i

m sD r< (N >-£) fl

SD

 

 

i/~t Os         —

 

i

rn

 

1

_   5   00

 

 

 

—  c

 

 

 

 Q'z:

 

 

 

M > T3

 

 

 

idra

tal

ran

rn

O OO O O ' —

m

OC

- rj — ooo

O

03 Si2

O

o' o' o' o' o o'

O

(    — —

g _  c ■a fl -2

S 2i2

o    o o o o o o

o   o o'    —'

O o o o O o o ON o — (N v-i r t rj o — ov r -   ty.

11

S   013

I- »   OS

 

 

 

1

dssjukv sluten v vård ndvård ukvärd ■gsverks

Oc

.c

Oc

f-

5

 

-}

12

ängti vrig: ppen sikta emsj msor

5

it

■■0

< 0

a:

JOOiilO

s

u.

H

9    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bil. 2.1

 

Prop. 1980/81:150   Bilaga 2.1    Långtidsbudget

110

_ E

•o c

BC

BI

£ 2;

:t

o o o o o o   o

»/-I oocoomoo Tj- — o — sD rÅ as CC u Os tT) — 00 ■oomr-—      —   -   —   \o

B

n

_   t   00

D3 Sig

—   o o o o o o

o   r-

o'   


s

■8 i9

—    c   00

— c

00 > T3 £_   C

•O 2 2 ffl °i2

—   o o o o o o

 

T

00

r~- sD rJ o oo ON ri — o — ■ " — r-- oo    f* — r

 

— c: OJJ .-t:  c ■ O 't-bO > -O 2 —  c

■o iS =2 5 2i£

o o o o o o

 

c o

 

 rs  r ON o

„

m

o — r*  — 00

O

■

SO

m — r*

 

 

O

 

 

E

OCO

S

> 

o

c

.:£

u

 

 

ei

:n

 

 

 

 

 

 

■o

 

O  oooooo             o    O   o

-o ON rsl — rJ >/"i r--    r--  oo            »

w~\                                 ON          o              ■«

:5;  J

rn            —                                             ■

 

 

 

 

-"2       i

 

5

 

ofl CCS                             fl

 

 

 

dssjukv sluten v värd ndvård ukvärd ■gsverks

 

g

 

 

 

 

Oc

.c

Oc

H

£

 

.J

ängti vrig : ppen olkta emsj msor

5

:5

< 

H O

JOOULlC

5

li

H

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          III

10.3 Summering av Italkyler samt avslutande kommentarer

En sammanvägning av kalkylerna för kommuner (labell 49) och lands­tingskommuner (labell 51) ger följande resultat (volymökningar i %).

1981-1982    1982-1983    1983-1984

2,7                2,1                 1,5

Såsom framgår beräknas den kommunala konsumtionen lill följd av befolkningsutvecklingen, vissa reformer och utbyggnadsprogram öka med 2,7% 1981-1982, 2,1% 1982-1983 och 1,5% 1983-1984. Enbart befolk­ningskomponenten skulle kräva en årlig ökning på ca 0.5 % för atl bibehål­la den nu gällande konsumtionsstandarden. Av olika utbyggnader svarar barnomsorgen, långtidssjukvården och dén öppna vården för de siörsta bidragen till ovan angivna volymökningar (barnomsorg 0,9, 0,8 resp. 0,6 procentenheter, långtidssjukvård inkl. hemsjukvård 0,3, 0,3 resp. 0,2 pro­centenheter samt öppen vård 0,3, 0,2 resp. 0,2 procentenheter).

Under förutsältning atl den kommunala sysselsättningen ökar i samma procenluella takt som den kommunala konsumtionen skulle de ovan an­givna volymökningarna leda till en ökning av antalet kommunall anställda med ca 26000 personer år 1982, ca 20000 personer år 1983 och ca 15000 personerår 1984.

KEA har framhållit de begränsningar som ligger i den tillämpade kalkyl-metodiken. Kalkylresullalen måste därför förses med ett antal reserva­tioner. För det första avser kalkylerna endasi den kommunala konsum­tionen, vilket innebär alt bl.a. transfereringarna faller utanför. KEA har behandlal subventionerna inom kolleklivlrafikområdel, vilken är en av de tunga iransfereringsposterna. För åren 1981-1983 beräknas länshuvud-mannareformen på kolleklivlrafikområdel innebära koslnadsökningar som motsvarar 0,11 -0,18% av den samlade kommunala konsumtionen per år.

Vidare har inte alla de faktorer som påverkar den kommunala konsum­tionsutvecklingen kunnat beaklas i kalkylerna, bl.a. beroende på att många faklorer är myckel svåra atl kvantifiera.

Storleken av den effekt på volymutvecklingen som dessa svårkvantifie-rade och i viss utsträckning svårpåverkade faklorer har, är enligl KEA inte möjlig att med säkerhet fastställa.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget          112

11    Sammanfattning och slutsatser

Inledning

Långtidsbudgetens huvudsakliga syfte är att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna på fem års sikt av redan fattade beslut och gjorda åtagan­den. Långtidsbudgeten omfatlar numera också en redogörelse för social­försäkringssektorn och kommunerna i syfte att ge underlag för bedömning­ar av hela den offentliga sektorns utveckling. Vidare har i år gjorts en genomgång av de faktorer som mer eller mindre automatiskt styr utveck­lingen av statens inkomsler och utgifter. Finansutskottet har tidigare föror­dat en sådan förhöjd ambitionsnivå i långtidsbudgeten mot bakgrund av de ansträngningar som måste göras för att nedbringa budgetunderskottet.

På utgiftssidan omfattar långtidsbudgeten en kalkyl av de resurser som krävs för att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med de beslut som statsmakterna redan har fatlat och de åtaganden som gjorts för framli­den. Vad gäller slatsinkomsterna grundas beräkningarna på i princip oför­ändrade skatteregler och avgiftssatser i den mån inte förändringar beslu­tals eller aviserats. I långlidsbudgeten görs inga försök att förutse vilka beslut avseende budgetens inkomster och utgifter som statsmakterna kan komma att fatta under perioden. Långtidsbudgeten är således varken en plan för den framtida utvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utvecklingen. Avsikten med långtidsbudgeten är huvudsakligen alt redovi­sa vilken budgetutveckling som blir följden om inga nya ulgiftsåtaganden görs och om skatte- och avgiftsreglerna inte ändras. Delta material kan sedan tjäna som underlag för de överväganden om riktlinjer för budgetpoli­tikens utformning på någol längre sikl.

Långtidsbudgeten behandlar i första hand statsbudgetens inkomster och utgifter. Även statligt stöd som utgår i form av kreditgarantier redovisas. I redovisningen av statsulgiflernas fördelning på olika ändamål har vidare tagits med en beskrivning av gällande regler för vissa avdrag och skattere­duktioner vid inkomstbeskattningen, vilka påverkar de skattskyldigas eko­nomi på likartal sätt som olika inkomslöverföringar på budgetens utgifts­sida. Vidare redovisas vissa verksamheter som slalen reglerar men som varken redovisas på statsbudgetens inkomst- eller utgiftssida ulan åter­finns som specialbudgetar, finansierade med arbetsgivaravgifter eller and­ra avgifler. I syfte atl ge en mer allsidig bild av den samlade offentliga sektorns finansiella situation kompletteras långtidsbudgeten med ett av­snitt innehållande en samlad beräkning av utvecklingen för staten och socialförsäkringssektorn. Vidare behandlas i ett särskilt avsnitt utveckling­en inom den kommunala seklorn.

Långtidsbudgetens grundmaterial utgörs av underlag som tagils fram av myndigheterna och inom regeringskansliel. De slutliga bedömningarna och utarbetandet av själva långtidsbudgeten har skett inom budgetdeparlemen-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget         113

tets budgetavdelning. Underlaget till avsnittet om den samhällsekonomis­ka utvecklingen har utarbetats inom ekonomidepartemenlel.

Långtidsbudgeten omfattar budgetåren 1981/82-1985/86. För budget­året 1981/82 baseras kalkylen på de utgifts- och inkomstberäkningar som redovisas i 1981 års reviderade budgetförslag. Vad gäller perioden därefter ansluter sig förutsättningarna för beräkningarna - med vissa modifika­tioner med hänsyn till den aktuella konjunkturbilden - i stora drag till de anlaganden som utnyttjas i anslutning till 1980 års långtidsutredning.

Den samhällsekonomiska utvecklingen till mitten av 1980-talet

Offentliga seklorns utgifter motsvarar närmare två tredjedelar av brutto­nationalprodukten. Den har därmed en betydande inverkan på inkomstför­delningen i samhället, produktionsförhållandena, bytesbalansen, arbets­lösheten osv. Utvecklingen av främst statsbudgetens inkomster men även dess utgifter är omvänt i hög grad avhängig av förhållandena i samhällseko­nomin.

Den samhällsekonomiska bakgrund som tecknats för den framförlig­gande perioden har huvudsakligen baserats på det malerial som redovisats av LU 80.

LU 80 utgår från de balansbrister som råder i den svenska ekonomin och konslalerar att ulvecklingen under 1970-talel i många avseenden innebar markanta trendbrott i förhållande lill lidigare år. Efler en djup internalio­nell konjunkturnedgång under den senare delen av decenniets första hälft försämrades industrins konkurrenskraft på grund av bl. a. kraftiga löneök­ningar åren 1975 och 1976. Trots vidtagen devalvering kunde industrin inte återvinna marknadsandelar i önskvärd utsträckning. Produktionstillväxten blev således svag under andra hälften av 1970-talet. Resursutrymmet mins­kade ytterligare genom den försämring i vårt bytesbalansförhållande genl­emol ullandel som oljeprishöjningarna medförde. Den svaga resurstillväx­ten motsvarades inte av en nedgång i vår inhemska förbrukning av re­surser. Konsumtionen fortsatte alt öka i relativt snabb takt, särskilt inom den kommunala seklorn. Investeringarna utvecklades däremot svagt. Det kan sålunda hävdas att överkonsumtion utgör elt balansproblem i den svenska ekonomin. Det vidgade gapet mellan konsumtion och inhemsk produktion har tagit sig uttryck i en allvarlig försämring av bytesbalansen.

En vikande internationell efterfrågan och en minskad efterfrågan från investeringssidan har ersatts med stimulans från den offentliga seklorn. Den fulla sysselsättningen har därmed kunnat upprätthållas. Den offentliga utgiflsexpansionen har dock inte i sin helhet skaltefinansierats, vilkel återspeglas i ett stort och växande underskott i statens budget.

LU 80 utarbetade ell scenario för den ekonomiska utvecklingen där balansbristerna successivt minskar och det är möjligt att uppnä de centrala

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget               114

målen för den ekonomiska politiken, bl.a. genom åtgärder som påverkar ekonomins utbudssida. Detta scenario är utredningens alternativ I.

Svårigheterna alt uppnå en sådan utveckling bedöms emellertid som mycket stora. Utredningen har därför ocksä analyserat en utveckling där de nuvarande utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin består och där inga särskilda åtgärder vidtas för att förbättra densamma. Detla görs i alternativ 2.

Långlidsbudgeten skall ge en bild av konsekvenserna av redan fattade beslut. Den skall sålunda beskriva hur inkomst- och utgiftssidan i statsbud­geten ulvecklas om inga ytterligare åtgärder vidlas. LU:s alternativ 2, som är mer anpassad till den gängse långtidsbudgettekniken, har därför lagts till huvudsaklig grund för de antaganden som använts i arbetet med långtids­budgeten. En anpassning har dock skett till den konjunkturbild som kan förväntas under de närmasle åren. Bl.a. har konsekvenserna av del nyli­gen träffade löneavtalet vägts in i totalbilden.

Statsutgifternas utveckling

Statsutgifterna exkl. statsskuldräntorna ökade i oförändrad pris- och lönenivå med 5,3 % per är under perioden 1975/76- 1979/80. Långtidsbud­getkalkylen resulterar i en ökning med 0,4 % årligen.

De mest expansiva utgiftsområdena under den förflutna perioden ulgörs av näringspolitik samt arbetsmarknads- och regionalpolitik. Långtidsbud­getens beräkningar för perioden fram t.o.m. budgetåret 1985/86 visar atl framför allt bostadspolitiken ställer belydande krav pä framlida statliga utgiftsökningar, medan övriga områden förutses öka svagt eller, i nägra fall, minska.

I löpande priser beräknas den årliga genomsnittliga ökningen av statsut­gifterna, exkl. stalsskuldräntorna, under länglidsbudgelperioden uppgå lill drygl 7 %.

Slatsskuldräntorna växer mycket snabbi under perioden och uppgår för slutåret till ett belopp som molsvarar ungefär tvä tredjedelar av budgetun­derskottet. Sammanlaget beräknas de lolala statsutgifterna, inkl. slats­skuldräntorna, i löpande priser komma att öka med 9,4 % under långtids­budgetperioden.

För all belysa på vilkel sätt statens utgifter direkt eller indirekt kommer alt slälla anspråk på reala resurser är det av intresse att analysera utgif­terna i realekonomiska termer, dvs. fördelade på konsumtion, investering­ar, transfereringar och finansiella transaktioner.

Statens utgifter för konsumtion och invesleringar, dvs. statens direkta efterfrågan på varor och tjänster, uppgår för budgetåret 1981/82 till 62,1 miljarder kr. och utgör därmed ca 27 % av slalsbudgetens utgifter. Enligl långtidsbudgeten skulle dessa utgifter i fasta priser minska med 0,6 % per år. Under jämförelseperioden ökade statens utgifter på dessa områden

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget         115

med 1,8 %. Den låga ökningslakten i långlidsbudgelberäkningen jämfört med utfall är i stor utsträckning en följd av långtidsbudgetens beräknings­teknik. Tillämpningen av denna beräkningsteknik har lett till att tidigare års långtidsbudgetar underskattat den faktiska utvecklingen av de statliga investeringsutgiflerna. När det gäller den statliga konsumtionen utgår be­räkningen i princip från förutsättningen om oförändrad ambitionsnivå. För myndighetsanslag och liknande anslag har det s. k. huvudalternativet til­lämpats, vilkel innebär alt anslagen efler pris- och löneomräkning minskas med 2 % per år med hänsyn till förväniad produktivitetsökning. De sålun­da beräknade utgifterna för konsumtion och investeringar överensstämmer relativt väl med utvecklingen enligl LU:s alternativ 1.

Transfereringar och finansiella transaktioner, dvs. överföringar lill and­ra seklorer av ekonomin, innebär inte etl omedelbart ianspråktagande av resurser. Indirekt ger de dock upphov till en efterfrågan av reala resurser genom effekterna pä bl.a. mottagarnas disponibla inkomsler. Transfere­ringar och finansiella transaktioner beräknas för budgetåret 1981/82 uppgå till inemot 172 miljarder kr. och utgör därmed ca 73 % av budgetens utgifter. Liksom i tidigare långlidsbudgelkalkyler uppvisar transferering­arna en betydligt snabbare ökningstakt än konsumtions- och investerings­utgiflerna. Transfereringarna beräknas säledes öka med 3,0 % i fasta priser jämfört med 7,7 % under jämförelseperioden.

Även beträffande Iransfereringarna har långtidsbudgettekniken hittills inneburit en undervärdering av den sedermera faktiskt realiserade utveck­lingstakten. Pris- och löneomräkningar görs således endasi på de anslag som genom indexbindningar eller regelsystem blir föremål för automatiska justeringar, exempelvis folkpensionerna och räntebidragen på bostadsom­rådet. Beträffande t.ex. barnbidragen finns inga sådana kopplingar och nägon uppräkning av barnbidragets sloriek med hänsyn lill prisutveckling­en har därför inte skett. Trots att beräkningarna också för transferering­arna är snävt gjorda, framstår del klart alt del är transfereringarna som svarar för merparten av utgiflstillväxten i långtidsbudgeten.

Den snabbast växande utgiftsposten under långtidsbudgetperioden är slatsskuldräntorna. Enligt beräkningarna i årels långtidsbudget skulle den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser uppgå till över 22 %. För budgetåret 1981/82 beräknas kostnaden för statsskulden uppgå lill 29 mil­jarder kr. och beräknas därefter öka för atl under periodens sisla år uppgå till ca 65 miljarder kr.

En del av de statliga utgifterna, 12,6 miljarder kr., utgörs av finansiella transaktioner, dvs. lån lill företag eller enskilda personer, exempelvis lån till bostadsbyggande, studielän och regionalpoliliska län. De beräknas under långtidsbudgetperioden öka med 5,0 % per år i fasta priser. Denna del av statsbudgeten kan ses som en del av kreditmarknaden, eftersom staten i denna verksamhet närmast svarar för en kredilförmedlande funk­tion. Med detla betraktelsesätt kan de finansiella transaktionerna, vad

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget         116

avser återbetalningspliktig del av lånen, avräknas vid beräkningen av budgetsaldot, dvs. underskottet reduceras med beloppet för finansiella transaktioner (netto). Det sålunda framräknade beloppet definieras som statens finansiella sparande. Vid en analys av sparandeulvecklingen i samhället är det ofta delta begrepp som används.

Huvuddelen av anslagen lill finansiella transaktioner medför atl anspråk ställs pä samhällsekonomiska resurser. Vid elt studium av hur stor del av dessa resurser som staten lar i anspråk eller fördelar är det därför ofta mindre intressant att skilja mellan transfereringar och finansiella transak­tioner. Del bör också framhållas alt det kan vara svårt att avgöra om en utgift bör betraktas som transferering eller finansiell transaktion varför dessa redovisas samlal i nedansiående labell.

Tabell 52. Transfereringar och nnansiella transaktioner budgetåret 1981/82 (Miljarder kr., avrundade belopp)

1981/82

 

Till hushåll

65,4

därav:

 

folkpensioner

35,4

räntebidrag till bostäder

7,1

barnbidrag

5,2

sjukförsäkring och föräldraförsäkring

4,5

livsmedelssubventioner

3,4

övrigt

9,8

Till kommuner

45,2

därav:

 

bidrag till skolväsendet m. m.

17,1

skatteutjämningsbidrag

9,1

sjukvärd och social hemhjälp m. m.

6,0

barnomsorg

5,4

övrigt

7,6

Till företag m.fl.

13,4

Övriga transfereringar och län

47,5

därav:

 

statsskuldräntor

29,0

bostads- och studielån

10,1

utvecklingsbistånd, m. m.

5,9

övrigt

2,5

I den genomgång som nu gjorts har de utgifter tagils med som krävs för att av statsmakterna gjorda åtaganden skall infrias. Även andra utgifter kan tillkomma utan att nya beslut fattas. Detta gäller bl. a. kostnader för att infria av staten utställda kreditgarantier. De nu gjorda garantiåtagandena uppgår till drygl 56 miljarder kr. Under ogynnsamma omständigheter skul­le utgifterna för att infria dessa ålaganden kunna bli mycket stora.

Statsinkomsternas utveckling

De skatter som är beroende av lönesummans utveckling svarar för ca två tredjedelar av de tolala statsinkomsterna. Inkomsterna från såväl den statliga inkomstskatten som socialavgifterna är vid givna skallesalser i alli

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget               117

väsenlligt beroende av utvecklingen av de samlade löneinkomsterna i samhället, lönesumman. Detta gäller i betydande grad även för inkomster­na från mervärdeskatten via påverkan på den privala konsumtionen.

Statsinkomsterna beräknas i fasta priser öka med i genomsnitt ca 1 % per är under långtidsbudgetperioden. Den snabbaste tillväxten svarar in­komstskatten för, vilket bl.a. beror på all nivån del inledande året av långtidsbudgetperioden är låg till följd av vissa kassamässiga effekler. Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med 12 % per år. Den årliga tillväxttakten för mervärdeskatten beräknas uppgå till 12 % per år.

Automatiken i statsbudgeten

Den övervägande delen av statsbudgetens utgifter slyrs av en långtgåen­de automatik. Förändringar i befolkningens ålderssammansättning, ök­ningar av löner och priser etc. medför att utgifterna stiger inom ramen för gällande regelsystem utan att beslut om reformer eller nya åtaganden fattas. Så länge gällande regelsystem inle omprövas är det sålunda faktorer utanför statens direkta konlroll som styr utgifternas utveckling.

Riksdagen kan självfallet ändra de regelsystem och indexeringar som styr statsutgifterna. Begreppet "automatik" är därför mera en fråga om hur pass genomgripande prövningen av dessa utgifter blir vid de årliga budgetbehandlingarna.

I långtidsbudgeten diskuteras för- och nackdelar av indexeringar och andra former av automatik i statsbudgeten. En indelning av samtliga anslag i olika grupper, allt efler de faktorer som bedömts vara styrande, redovi­sas. En sådan indelning kan självfallel göras på många olika sätt. Syftel med den är all i slorl illustrera omfattningen och karaktären av automati­ken.

Av redovisningen i kap. 8. 1 framgår atl en slor huvudgrupp av anslag, som tillsammans molsvarar över hälften av statsutgifterna, präglas av vad som kan belecknas somfullständig automatik. Häri ingår alla direkt index­anknutna anslag. Den beloppsmässigt största delen är utgifter som styrs av basbeloppet. Hit hör bl.a. anslaget till folkpensioner, bidragsförskott och studiemedel. Utgifterna för det militära försvaret och civilförsvaret utgör en annan lung post på statsbudgeten. Dessa slyrs av nettoprisindex. Bi­ståndsramen är direkl kopplad till bruttonationalinkomsten. En slor del av statsutgifterna, bl.a. anslag inom utbildningsområdet, slyrs av limlöne-ulvecklingen.

En annan stor huvudgrupp i redovisningen består av anslag som är föremål för pris- och löneomräkning i del ärliga budgetarbetet. Hit hör bl. a. myndighetsanslag och liknande anslag. Den tredje huvudgruppen kan sägas bestämmas genom separata beslut. Vissa former av automatik kan emellertid göra sig gällande även i denna grupp. Hit har nämligen förts

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget               118

bl.a. utgifter inom arbetsmarknadspolitiken som påverkas av förändringen i konjunktur- och sysselsättningslägel. I redovisningen har slatsskuldrän­torna brutits ut i en kategori för sig. Den mycket kraftiga ökningen av dessa är huvudsakligen en direkt konsekvens av de slora budgetunderskot­ten.

Statsbudgetens inkomstsida päverkas vid givna skattesatser huvudsakli­gen av den allmänna inkomslutvecklingen i samhället.

Den statliga inkomstskatten bestäms av utvecklingen av främsl löner, pensioner, avdrag saml beskattningsreglernas utformning. Andra faklorer som kan inverka på inkomstskattens avkastning är löneavtalens profil liksom fördelningen på hel- resp. deltidsarbete.

Bestämmande för mervärdeskattens utveckling vid given skattesats är i första hand konsumtionsutgifternas ökning. Ca två tredjedelar av den privata konsumtionen är belagd med mervärdeskatt. De senasle årens utveckling har inneburit att en ökande andel av hushållens konsumtionsut­gifter har fallit på energi och boende, som inle mervärdebeskattas.

Övriga indirekta skatter - t.ex. skatt på tobak, bensin och energi -utgår i allmänhet med etl i kronor fastställt belopp per enhet. Konsum­tionsvolymen blir då avgörande för intäkterna.

Intäkterna på statsbudgeten av socialavgifter följer vid givna avgifts­satser huvudsakligen lönesummans tillväxt. En successiv höjning av den samlade avgiftsnivån har ägt rum bl. a. i samband med att lättnader genom­förts i den statliga inkomstskatten. Socialavgifterna har härigenom kommit att få en växande betydelse i statsbudgeten.

Budgetens inkomstsida påverkas sälunda vid givna skattesatser i hög grad av den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Det är av intresse i sammanhanget atl också peka pä det samband som finns mellan slalens lotala inkomster och förändringar av skatteuttaget för enskilda inkomst­slag. Baserna för olika skaltelyper är beroende av varandra och på kort sikt även av t.ex. besparingsåtgärder beträffande transfereringar till hus­hållen. En begränsning av avdragsreglerna i inkomstbeskattningen påver­kar t.ex. den privata disponibla inkomsten vilket kan leda till mindre intäkter från indirekta skatter.

Sammanfattningsvis kan konstateras alt det föreligger stora skillnader mellan automatiken bakom statsutgifter och statsinkomster. Slatsinkom­sterna är starkt beroende av tillväxten i ekonomin. Statsutgifterna slyrs i hög grad av faktorer som är beroende av den allmänna tillväxten. Inbyggda automatiska stabilisatorer medför t.o. m. att utgifterna kan öka snabbare vid en dämpning i tillväxten. Bl. a. stiger kostnaderna för arbetsmarknads­politiken. Vid kortvariga cykliska fluktuationer i tillväxten är detla givetvis en fördel såtillvida atl budgeten får en kontracyklisk inverkan på den övriga ekonomin. Problem uppslår emellertid då det är fråga om en mer långsiktig nedgång i ekonomins tillväxttakt. Problemen accentueras av den mycket slarka ökning som slatsskuldräntorna uppvisar lill följd av de stora budgetunderskotten.

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget                119

Budgetsaldot och den offentliga sektorns finansiella sparande

Underskottet i stalsbudgelen beräknas uppgå till 57,7 miljarder kr. bud­getåret 1980/81. För budgetåret 1981/82 beräknas underskollel öka med 17,2 miljarder kr. till 74,9 miljarder kr.

Det budgetunderskott som beräknas för budgetåret 1981/82 blir inte bara bestående under länglidsbudgelperioden, utan växer successivt så att det lill långlidsbudgetperiodens sisla år har ökal med ca 24 miljarder kr. lill ca 99 miljarder kr. Även i fjolårets långtidsbudget fanns tydliga tecken till strukturell försämring av budgetsaldot under perioden. Årets långtidsbud­get uppvisar en liknande utvecklingsbild.

Långtidsbudgeten innehåller ocksä etl utvidgat avsnitt om saldoutveck­lingen för statsbudgeten och socialförsäkringssektorn sammantagna. Syf­tel är att ge en mer fullständig bild av den verksamhet som styrs genom statliga beslut. Beräkningen visar de sammanlagda inkomsterna och utgif­terna för statsbudgeten och socialförsäkringssystemet samt vissa andra statliga verksamheter. Redovisningen av inkomsler och utgifter för olika verksamhetsområden sker genomgående enligt en brutloprincip.

Saldot budgetåret 1981/82 för den samlade statliga verksamhelen, dvs. staten och socialförsäkringssektorn, blir enligt långlidsbudgelberäkningen 57 miljarder kr.

Tabell 53. Statens och socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande budgetåren 1981/82-1985/86

(Miljarder kr., löpande priser)

 

 

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

1985/86

Inkomster

236,3

253,4

285,0

315,4

347,4

Utgifter

293,4

315,0

348,1

385,7

427,0

Saldo

-57,1

-61,6

-63,1

-70,3

-79,6

Finansiella transaktioner

 

 

 

 

 

(netto)

10.3

11,7

15.3

15.4

16,5

Finansiellt sparande

-46,8

-49,9

-47,8

-54,9

-63.1

Saldot för den samlade statliga verksamheten beräknas budgetåret 1985/ 86 uppgå till ca 80 miljarder kr., vilkel innebär en försämring med drygl 22 miljarder kr. under länglidsbudgelperioden.

Också ulvecklingen inom den kommunala seklorn måsle beaktas vid bedömningar av den offenlliga sektorns utveckling. Beräkningarna i lång­tidsbudgeten visar atl redan de kvantifierbara effekterna av befolknings­förändringar och vissa beslulade eller planerade reformer och ulbyggnads­program kan vänlas leda lill volymökningar i den kommunala verksamhe­ten om 2,7 % år 1982, 2,1 % år 1983 och 1,5 % år 1984. Enbart befolknings-komponenten skulle kräva en årlig ökning på ca 0,5 % för atl bibehålla den nuvarande konsumlionsstandarden. Av olika planerade utbyggnader sva­rar barnomsorg, långtidssjukvård och öppen sjukvård för de största bidra-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget         120

gen lill angivna volymökningar. Därutöver tillkommer en ökning som hänför sig till olika slag av inle kvantifierbara faklorer. Den tillväxttakt som härvid framkommer är högre än vad de tidigare redovisade samhälls­ekonomiska kalkylerna medger. Utrymmet enligl dessa kalkyler är endast ca 1 % per är.

Slutsatser

De värden för statsutgifter, statsinkomster och budgetsaido som redovi­sats i tidigare kapitel måsle ses mol bakgrund av de antaganden och förutsättningar för beräkningarna som ställts upp. Förändringar i dessa får nämligen stor inverkan på de beskrivna resultaten. I kap. 8 ges vissa exempel på hur förändringar i gjorda antaganden påverkar budgetsaldot.

En viklig faktor bakom beräkningarna utgörs av förutsättningarna be­träffande sysselsättningen och de åtgärder som sätts in för atl bekämpa arbetslöshet. Arbetsmarknadspolitiken har i beräkningarna behandlats en­ligt gängse längtidsbudgetmetodik, vilket i detta fall leder till en hög grad av schablonmässighel. I enlighet med den bild av den samhällsekonomiska ulvecklingen som antagits stiger den öppna arbetslösheten under långtids­budgetperioden om inle belydande arbetsmarknadspoliliska åtgärder sätts in. De kostnader som en ökad arbetslöshet för med sig i form av stigande utgifter för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetslöshetsstödet har lagts in i beräkningarna. Emellertid har härvid antagits atl dagersätt­ningar och liknande är nominellt oförändrade under perioden, vilkel leder till en kraftig real urholkning. Vidare ökar kostnaderna givetvis ytteriigare om ett försämrat sysselsättningsläge måste mötas med ökade insatser av beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning. En sänkning av arbets­lösheten med en procentenhet genom åtgärder av denna art skulle innebära en ökning av utgifterna brutto med 2,5 ä 3 miljarder kr. i dagens penning­värde. Härvid har antagils alt fördelningen mellan beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning är i stort sett oförändral jämfört med dagsläget.

Även utgifterna för industripolitik kan sägas vara schablonmässigt be­räknade. I takt med all redan gjorda åtaganden slutförs, minskar volymen av industripoliliska insatser. Om en försvagning av konjunkturen och allvarliga strukturförändringar åtföljs av nya åtgärder för att understödja problembranscher och krisdrabbade förelag, stiger således kostnaderna ulöver vad som ingår i långtidsbudgetens beräkningar. Detla framgår av redovisningen av näringspolitiken i kap. 4.

Utvecklingen av budgetunderskottet är i mycket hög grad beroende av de antaganden som görs beträffande räntenivån. I första hand är det utgifterna för slatsskuldräntan och utgifterna för räntesubventionerna lill boendel som påverkas. Om räntenivån under hela perioden är en procent­enhet högre än vad som här antagils, beräknas budgetunderskottet för slutåret öka med 5 ä 6 miljarder kr. Räntenivån i sig är naturligtvis inte

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget         121

okänslig för budgelulvecklingen. En svag slatsfinansiell silualion innebär på flera sätt etl uppåtriklal tryck på räntorna. Den svenska räntenivån är emellertid även starkt påverkad av den internationella ränteutvecklingen. Man kan därför tänka sig flera olika ränteantaganden vid en given utveck­ling av budgetunderskottet.

En känslighetsanalys, där man ser hur beräkningarna påverkas av för­ändringar i en given variabel, lider av vissa svagheter. Del är nämligen svärl alt tänka sig att man kan bryta ul en variabel ur en konsistent uppsättning av antaganden utan alt även övriga variabler päverkas. Om man exempelvis låter löneulvecklingen förändras, kan detta knappasi ske utan atl också antagandena för prisutvecklingen förändras. Ett alternativ lill en sådan partiell känslighetsanalys är att ställa två olika scenarion för den samhällsekonomiska utvecklingen mot varandra och jämföra resulta- len. Här kan man konstatera atl en högre tillväxttakt leder till etl gynnsam­mare budgetsaido. Vad gäller inflationen kan man hävda all en högre allmän pris- och lönestegringstakt påverkar budgeten negativt. Den mest ogynnsamma kombinationen av faklorer ger sälunda en samhällsekono­misk bild präglad av s. k. stagflationstendenser, dvs. en läg tillväxt med samtidig snabb inflation.

Man kan givetvis också göra en jämförelse med en mer gynnsam sam­hällsekonomisk utveckling. En metodologisk svårighet uppstår dock här så till vida som en sådan utveckling rimligen förutsätter budgelpoliliska åtgär­der. I sig faller sådana antaganden utom ramen för långtidsbudgetens leknik. Del kan likväl vara av intresse att belysa ett sådant scenario. En uppfattning om hur en sådan utveckling skulle gestalta sig kan man få genom att betrakta långtidsutredningens alternativ 1. Enligt långtidsutred­ningens scenario återförs statsfinanserna successivt i riklning mot jämvikt, parallelll med alt övriga balansbrister i ekonomin byggs bort. Della inne­bär för år 1985 - långtidsutredningens slutar - att budgetunderskottet reducerats till ca 55 miljarder kr. i löpande priser. En sådan utveckling kan rimligen inle realiseras utan att omfattande besparingsåtgärder genomförs under en följd av är. Budgeten förstärks enligt detta scenario med omkring 10 miljarder kr. i genomsnitt per år. Detta sker dels genorn besparingar, dels via de positiva effekter på inkomstsidan som en högre ekonomisk tillväxttakt ger. Det faktum all ett belydande nominellt underskott kvar­står vid periodens slut sammanhänger med ökningen av slatsskuldrän­torna. De uppgår år 1985 till över 40 miljarder kr. enligl långtidsutredning­ens beräkningar. Om man bortser från statsskuldräntorna skulle därför budgetunderskottet är 1985 begränsas till endast 1,8 % av BNP. Detta kan jämföras med 7,5 % för är 1980.

Sammantaget kan man således konstatera alt beräkningarna på ett avgö­rande säll påverkas av förändringar i olika cenirala variabler. Långtids­budgeten är som nämnts varken en prognos eller en plan för den framlida ulvecklingen. Däremot visar den på vissa grundläggande tendenser i bud-

 

Prop. 1980/81:150    Bilaga 2.1    Långtidsbudget         122

gelutvecklingen. Alltför stor uppmärksamhet bör därför inte fästas vid budgetsaldots absoluta nivä för olika år under långtidsbudgetperioden. Vad som däremol bör understrykas är att de beräkningar som gjorts pekar på en fortgående strukturell försvagning av statsfinanserna. Statens in­komsler är starkt beroende av den reala tillväxten i ekonomin - här förutses en relativt svag utveckling under de närmasle åren. Budgetens utgifter däremot slyrs i hög grad av faklorer av en annan art, nämligen den allmänna prisutvecklingen, befolkningsförändringar och andra volymfak-lorer. Dessulom innebär de budgetunderskott som uppstått under tidigare år att utgifterna för stalsskuldräntor befinner sig pä en hög och snabbt stigande nivå. Dessa förhållanden leder till att gapet mellan inkomster och utgifter successivt vidgas om inte yllerligare budgetförstärkande ålgärder snabbi sätts in. Detta kan anses vara elt huvudresullat av årets långtids­budget.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

Bilaga 2.2

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1980/81

 

 

 

Prop. 1980/81:150                                                               1

Bilaga 2.2 Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1980/81

BUaga 2.2

TILL REGERINGEN

Beräkning över utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1980/81

Riksrevisionsverket (RRV) lämnar härmed beräkning över utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1980/81.

I beräkningarna ingår de av regeringen begärda anslagen på tilläggsbud­get (FiU 1980/81:16, prop 1980/81:64, 67, 93, 98, 101, 125, 128, 161). Vidare ingår regeringens beslut om utnyttjande av finansfullmakten (bud­getdepartementel 1980-10-09, 1980-11-13. 1980-12-18). Sammanlagt uppgår de medtagna anslagen på tilläggsbudget till 4 395 milj. kr. Besluten atl utnyttja finansfullmakten gäller 445,9 milj. kr.

Slalens inkomster beräknas uppgå lill 155 145 milj. kr. för budgeiårel 1980/81 vilkel är 314 milj. kr. mindre än beräkningen i slatsbudgelen. Utgifterna beräknas uppgå till 213464 milj. kr. I beräkningarna har hänsyn inle tagils till medlarnas slutbud för den offentliga sektorn. Svar skall lämnas till medlarna den 3 april 1981. Budet innebär bl.a. att de offentligt anställda får elt engångsbelopp på 900 kr. eller 1000 kr. i stället för retroaktiv lön under första halvåret 1981. Under budgetåret 1980/81 beräk­nas budet medföra att slalens utgifter ökar med omkring 200 milj. kr.

I statsbudgeten anvisades 9000 milj. kr. för oförutsedda utgifter bl.a. tilläggsbudgetar, höjda löner, folkpensioner och livsmedelssubventioner. 1 denna beräkning har hänsyn lagils till tilläggsbudget I, 11 och 111. För atl undvika dubbelräkning, sedan anvisade medel på tilläggsbudget tagits med, har det i statsbudgeten anvisade beloppet för oförutsedda utgifter justerats ned med 6000 milj. kr. till 3000 milj. kr.

Del beräknade utfallet för statens utgifter blir då 5 346 milj. kr. större än vad som anvisats i statsbudgeten (inkl. justering av oförutsedda utgifter, tilläggsbudget I —III och finansfullmakt). Statsbudgetens underskott för budgetåret 1980/81 beräknas uppgå till 58 319 milj. kr. vilket är 5660 milj. kr. mer än beräkningen i statsbudgeten. I bilaga I redovisas statsbudgetens inkomsler och utgifter fördelade på inkomsttyp och huvudtitlar.

1    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2..

 

Prop. 1980/81:150

Tabell 1. Statsbudgeten för budgetåret 1980/81 (milj. kr.)

 

 

Statsbudget

Beräknal

Differens

 

(inkl.

utfall

beräknat

 

tilläggs-

 

utfall och

 

budgetar)

 

statsbudget

Inkomster

 

 

 

Skatter

137 026

136 381

-   645

Inkomster av statens verksamhet

12687

13 354

+  667

Inkomster av försåld egendom

63

73

+     10

Återbetalning av lån

2055

2214

-1-   159

Kalkylmässiga inkomster

3628

3 123

-   505

Summa

155 459

155 145

-  314

Utgifter

 

 

 

Förslags- och obetecknade anslag

 

 

 

exkl oförutsedda utgifter

161410

167 473

-1-6063

Oförutsedda utgifter

3 000'

-

-3 000

Reservationsanslag

43 308

44618

-H3I0

Röriiga krediter (4- = ökad

 

 

 

disposition, - = minskad

 

 

 

disposition)

-1-    400

-1-   1373

-1-  973

Summa

208118

213464

-1-5346

STATSBUDGETENS SALDO

 

 

 

(inkomster-utgifter)

-52 659

-58319

-5 660

' I statsbudgeten ingick 9000 milj. kr. för oförutsedda utgifter. Detta belopp har justerats ned till 3 000 milj. kr. sedan hänsyn tagits till tilläggsbudget I. 11 och 111.

Inkomster

Del beräknade utfallet för inkomsterna i förhållande lill beräkningen i statsbudgeten framgår av bilaga 2. Inkomsterna beräknas bli 314 milj. kr. mindre än beräkningen i statsbudgeten. De största förändringarna hänför sig till följande inkomsthuvudgrupper.

Tabell 2. DifTerens beräknat utfall och statsbudget (milj. kr.)

Skatt pä inkomst, realisationsvinst och rörelse        -5 246

Lagstadgade socialavgifter                                      -I-1 608

Skatt på varor och tjänster                                      -1-3 404

Statliga pensionsavgifter, netto                               -  838

Övriga                                                                       -I-   758

Summa                                                                     -  314

Anlaganden om utvecklingen av den totala lönesumman i statsbudgeten och denna beräkning framgår nedan.

 

Tabell 3. Lönesummans utveckling

åren 1979-

-1981

 

 

Procentuell förändring från föregående är

 

1979

1980

1981

Statsbudget

Beräkning över utfallet 1980/81

9,2 9,4

12,1 11.8

8,0

5,3

 

Bil. 2.2    Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1980/81             3

Inkomsterna inom inkomslhuvudgruppen skatt på inkomst, realisations­vinst och rörelse beräknas bli 5 246 milj. kr. eller 14.0 procent lägre än beräkningen i slatsbudgelen. Det beror bl. a. på att lönesumman nu beräk­nas öka långsammare, den överskjutande skatten blev högre och den kvarstående skatten lägre än vad som beräknades i statsbudgeten.

De lagstadgade socialavgifterna beräknas bli 1608 milj. kr. större än i statsbudgeten. Inkomsterna på titeln sjukförsäkringsavgifter, netlo, beräk­nas uppgå till 4444 milj. kr. vilkel är I 944 milj. kr. mer än i stalsbudgelen. Ökningen beror bl.a. på lägre koslnader för sjukförsäkringen under år 1980.1 beräkningarna har vidare hänsyn tagits till alt uppräkningsfaklorn förär 1981 fastställts lill 19 procent (SFS 1980:801) och regeringens förslag till besparingar inom socialförsäkringen (prop. 1980/81:20).

Skatt på varor och tjänster beräknas uppgå till 3 404 milj. kr. mer än beräkningen i statsbudgeten. Av delta belopp hänför sig 2600 milj. kr. till mervärdeskatten som höjdes den 8 september 1980 (SFS 1980:676). I beräkningarna har hänsyn tagits till höjningarna under hösten 1980 av skatten på tobak, sprit, vin, öl, choklad, charterresor samt höjningarna av bensinskallen, energiskatten och kilometerskatten. Inkomsterna på tit­larna energiskall och bensinskatt beräknas bli 528 milj. kr. respektive 195 milj. kr. slörre än beräkningen i statsbudgeten. Inkomsterna på titeln skall pä spritdrycker beräknas trots skaltehöjningen bli 465 milj. kr. eller 9,3 procent lägre än beloppet i statsbudgeten.

Underskottet på inkomsttiteln statliga pensionsavgifter, netto, beräknas nu bli 1 095 milj. kr. vilket är en ökning av underskottet med 838 milj. kr. i förhållande till slatsbudgelen.

Förslags- och obetecknade anslag

Utgifterna på förslags- och obetecknade anslag beräknas uppgå till 167473 milj. kr. (bilaga 3). Utgifterna på dessa anslag blir dä 3063 milj. kr. större än beräkningen i statsbudgeten (inkl tilläggsbudget I-IIl och beslut att utnyttja finansfullmakten). De största differenserna mellan beräknal ulfall och statsbudget anges nedan.

Tabell 4. Differens beräknat utfall oeh statsbudget (milj. kr.)

Folkpensioner                                                          -H1 880

Försvarsdepartementet                                           -¥  982

Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader    -l-   278

Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.        -1 700

Bidrag till driften av gymnasieskolor                        -I-  319

Studiemedel                                                             -I-  244

Bidrag till driften av förskolor och fritidshem            -  430

Räntebidrag m. m.                                                   -   301

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets omräde     +  659

Räntor pä statsskulden m.m.                                   -1-2 100

Oförutsedda utgifter                                                -3000

Övriga                                                                      -1-2032

Summa                                                                      -1-3063

 

Prop. 1980/81:150                                                                  4

Utgifterna för folkpensioner beräknas till 31 860 milj. kr. vilket är I 880 milj. kr. mer än beräkningen i statsbudgeten. Det beror på att basbeloppet ökat snabbare än vad som antogs i statsbudgeten. Vid beräkningen har hänsyn lagits till den nya indexserie som skall ligga till grund för beräk­ningen av basbeloppet fr. o. m. den I januari 1981 (prop 1980/81:20). Utgif­terna under försvarshuvudtiteln beräknas bli 982 milj. kr. slörre än i statsbudgeten vilkel beror på att kompensationen för prisstegringar blir större än vad som angavs i statsbudgeten.

Till grund för beräkningen av löner i statsbudgeten ligger de lönebelopp som gällde fr. o. m. 1 januari 1979. Anslag i vilka löner ingår har räknats om med hänsyn lill 1980 års löneavtal. Till följd därav har bl.a. förvaltnings­kostnaderna för den lokala polisorganisationen räknats upp till 3 385 milj. kr. vilket är 278 milj. kr. mer än beloppet i statsbudgeten. I stalsbudgelen anvisades 2000 milj. kr. för läckning av merkoslnader för löner och pen­sioner. Sedan hänsyn lagits till 1980 års löner har utgifterna på detta anslag beräknats till 300 milj. kr. Delta belopp är avsett atl täcka merkostnader för löner på reservationsanslagen, bl.a. inom universitets- och högsko­leområdet. Del beräknade utfallet för bidrag till driften av gymnasieskolor beräknas bli 319 milj. kr. högre än i stalsbudgelen och för studiemedel 244 milj. kr. Utgifterna för bidrag till driften av förskolor och fritidshem och räntebidrag till bostadslån beräknas bli 430 milj. kr. respektive 301 milj. kr. lägre än i statsbudgeten.

Utgifterna på anslaget prisreglerande åtgärder på jordbrukels område har räknats upp med 659 milj. kr. i förhållande till statsbudgeten. I beräk­ningen har då hänsyn tagils lill höjningen av livsmedelssubventionerna fr.o.m. den 1 juli 1980 och de besparingar på anslaget som föreslagits fr.o.m. den 1 januari 1981 (prop 1980/81:20). Det beräknade utfallet för räntor på statsskulden m. m. beräknas bli 21 700 milj. kr. vilkel är 2 100 milj. kr. mer än i statsbudgeten. Det beror på högre statsskuld och högre räntenivå än vad som förutsattes vid beräkningen i statsbudgeten.

Del anvisade beloppet för oförutsedda utgifter har justerals ned från 9000 milj. kr. till 3000 milj. kr. sedan hänsyn tagits till medel anvisade på tilläggsbudget I, II och III. I denna beräkning har inle något belopp lagits upp för oförutsedda utgifter.

Reservationsanslag och äldre investeringsanslag

Anslagsbehållningarna beräknas uppgå lill 19040 milj. kr. vid budget­årets slut (bilaga 4). Det är en minskning med 1 310 milj. kr. jämfört med behållningarna vid början av budgetåret.

 

Bil. 2.2    Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1980/81 Tabell 5. Förändringar av anslagsbehållningar (milj. kr.)

Anslag

Ökning ( + )

 

Minskning (-)

Reservationsanslag

 

Bidrag till internationella biståndsprogram

+   259

Sysselsättningsskapande åtgärder

-   935

Lån till Norrbottens läns landsting för vissa

 

investeringar m. m.

-1-   375

Lån till bostadsbyggande

4-   208

Lån till kommunala markförvärv

-   200

Vissa energibesparande ätgärder inom bostads-

 

beståndet m. m.

-   407

Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån

-t-   500

Län till Saab-Scania AB

4-   290

Avskrivningslån till beställare av fartyg (1979/80)

-   590

Bidrag till Svenska Varv AB för vissa

 

utvecklingskostnader

-1-   700

Avskrivningslån till varvsindustrin m. m.

+   915

Räntestöd till varvsindustrin

+   300

Statens vattenfallsverk; Kraftstationer m. m.

-   354

Övriga

-1 082

Summa

-    21

Äldre investeringsanslag

 

Län till SSAB Svenskt Stål AB för strukturändamäl

 

(1979/80)

-   550

Övriga

-   739

Summa

-1289

SUMMA

-1310

Anslagsbehållningarna för reservationsanslag beräknas minska med 21 milj. kr. till 17239 milj. kr. För äldre investeringsanslag beräknas behåll­ningarna minska med 1 289 milj. kr. till 1 801 milj. kr. vid budgetårets slut.

De största förändringarna av anslagsbehållningarna för reservationsan­slagen hänför sig till bostads- och industridepartementen. Anslagsbehåll­ningarna för bostadsdepartementet beräknas minska med 414 milj. kr. till 3074 milj. kr. Den största minskningen, 407 milj. kr. avser anslaget vissa energibesparande ätgärder inom bostadsbeståndet m. m.

Industridepartementets behållningar på reservationsanslagen beräknas öka med 1 355 milj. kr. till 6077 milj. kr. Behållningen på anslaget regional­politiskt stöd; Lokaliseringslån beräknas öka med 500 milj. kr. till 1647 milj. kr. I statsbudgeten anvisades 350 milj. kr. som lån till Saab-Scania AB. Behållningen på delta anslag beräknas bli 290 milj. kr. vid budgetårets slut. Behållningen på anslaget avskrivningslån till beställare av farlyg beräknas minska från 984 milj. kr. till 394 milj. kr. Behållningarna på anslagen bidrag till Svenska Varv AB för vissa utvecklingskostnader, avskrivningslån till varvsindustrin m.m. och räntestöd till varvsindustrin beräknas öka med sammanlagt 1 915 milj. kr.

Den största förändringen bland de äldre investeringsanslagen gäller an­slaget lån till SSAB Svenskt Slål AB för slrukturändamål. Anslagsbehåll­ningen på detta anslag beräknas minska med 550 milj. kr. till 200 milj. kr.

 

Prop. 1980/81:150                                                               6

Rörliga krediter

Beräknad disposition av rörliga krediter redovisas i bilaga 5. I statsbud­geten beräknades dispositionen av rörliga krediter öka med 400 milj. kr. Det utestående beloppet på rörliga krediler beräknas nu uppgå till 4 337 milj. kr. vid budgetårels slut. Det är en ökning med 1 373 milj. kr.

Riksdagen har medgivit all televerket fär disponera en röriig kredit på högst 800 milj. kr. för finansiering av elektroniska abonnenlväxlar, telex-, telefax- och teletexapparater (prop 1980/81:66, TU 1980/81:9, rskr 1980/ 81: 132). Regeringen föreslår all televerkets tidigare medgivna rörliga kre­dil höjs från 1 500 milj. kr. till 2 200 milj. kr. (prop 1980/81: 125). Televerket beräknar utnyttja sammanlagt 1920 milj. kr. av sina rörliga krediter vid budgetårels slut. Del är en ökning med sammanlagt 665 milj. kr. Regering­en föreslär vidare atl statens järnvägars rörliga kredil höjs frän 250 milj. kr. lill 500 milj. kr. (prop 1980/81: 125). SJ beräknar utnyttja hela krediten vid budgetårets slut vilket innebär en ökning med 380 milj. kr. Överstyrelsen för ekonomiskl försvar beräknar ulnyllja 1 102 milj. kr. av den rörliga krediten för försvarsberedskap vid budgetårels slut vilket är en ökning med 196 milj. kr.

Beslut

Beslut i delta ärende har fattats av generaldirektören Berggren i närvaro av avdelningschefen Sanell, byrådirektören Hansson, föredragande, och förste revisorn Stenberg.

G Rune Berggren

Jörgen Hansson

 

Bil. 2.2    Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1980/81

Bilaga I

Statsbudgeten för budgetåret 1980/81 (milj. kr.)

Inkomster

1000 Skatter

2000 Inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån

5000 Kalkylmässiga inkomster

Summa inkomster

Underskott

SUMMA

 

Statsbudget

Beräknat

Differens be-

 

utfall

räknat utfall och stats­budget

137026

136381

-   645

12 687

13 354

-t   667

63

73

-F      10

2055

2214

-1-   159

3628

3 123

-   505

155459

155 145

-  314

52659

58319

-1-5660

208118

213464

-1-5 346

 

Utgifter

 

Anvisat

Beräknat utfall

Differens be­räknat utfall och anvisat

A   Utgiflsslag

 

 

 

1

Kungl. hov- och slottsstaterna

21

22

-1-       1

11

Justitiedepartementet

6 329

6973

-1-   644

III

Utrikesdepartementet

5 751

5496

-   255

IV

Försvarsdepartementet

16446

17428

-1-  982

V

Socialdepartementet

53 452

55630

4-2 178

VI

Kommunikationsdepartementet

10381

11071

-1-   690

VII

Ekonomidepartementet

400

423

+    23

vill

Budgetdepartementet

13914

12647

-1267

IX

Utbildningsdepartementet

28444

28979

-1-  535

X

Jordbruksdepartementet

6421

7 187

-1-   766

XI

Handelsdepartementet

1 533

1803

-1-   270

XII

Arbetsmarknadsdepartementet

11667

12 347

-H  680

XIII

Bostadsdepartementet

15 343

15 287

-    56

XIV

Industridepartementet

12 265

12 109

-   156

XV

Kommundepartementet

2 474

2 664

-1-   190

XVI

Riksdagen och dess verk m. m.

276

325

-t-    49

XVII

Räntor pä statsskulden m. m.

19 600

21700

-1-2 100

XVIII

Oförutsedda utgifter

3 000'

-

-3 000

 

Summa

207 717

212091

-H4374

Beräknad övrig medelsförbrukning

I               Minskning av anslagsbehållningar

II             Andrad disposition av rörliga krediter Summa

SUMMA

400 400

208118

I 373 1373

213464

-F   973 -I-  973

-f-5346

' I statsbudgeten ingick 9000 milj. kr. för oförutsedda utgifter. Detla belopp har justerats ned lill 3000 milj. kr. sedan hänsyn tagits till tilläggsbudget 1-111.

 

Prop. 1980/81:150

Bilaga 2

Beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1980/81 (milj. kr.)

Statsbudget

Beräknat utfall

Differens be­räknat utfall och stats­budget

 

llll  Fysiska personers skatt på inkomst.

realisationsvinst och rörelse 1121 Juridiska personers skatt på

inkomst, realisationsvinst

och rörelse 1144 Lolterivinstskatl 1211  Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift, nello 1241  Vuxenutbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter, netlo 1321  Fysiska personers förmögenhetsskatt 1341 Stämpelskatt 1411 Mervärdeskatt

1421 Bensinskatt

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

1428 Energiskatt

 

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt 1471 Tullmedel

 

2116 Statens valtenfallsverks inlevererade överskott

2117 Domänverkets inlevererade överskott

2131  Riksbankens inlevererade

överskott 2141  Myntverkets inlevererade

överskott 2200 Överskott av statens

fastighetsförvaltning 2311  Räntor pä lokaliseringslån 2613 Inkomster vid karolinska

sjukhuset 2811  Övriga inkomsler av

slalens verksamhet 4111 Återbetalning av lokaliseringslån 5113 Statens järnvägars avskrivningar 5116 Statens vattenfallsverks

avskrivningar 5220 Statliga pensionsavgifter.

netto

Övriga

Summa

34471

29478

-4 993

 

1868

1529

- 339

535

610

4-  75

23 324

23 281

-  43

2 500

4 444

+ 1944

620

670

-1- 50

90

-239

- 329

713

588

- 125

1545

1234

- 311

37800

40400

-H2 600

4650

4 845

+   195

551

658

-1- 107

608

523

- 85

2970

3 070

+   100

5 000

4 535

- 465

950

1020

+     70

963

1030

+    67

5 599

6127

+   528

2287

2 320

+    33

1353

1490

-1- 137

1 150

1260

-1- 110

1451

1409

- 42

35

95

-H 60

750

850

-1- 100

92

141

-1-  49

989

1046

+     57

215

250

■f  35

511

655

-1- 144

220

296

-1-  76

175

215

-1- 40

477

572

-1- 95

1698

-1095 20 140

155 145

-I-   198

-      838 -I-     386

-      314

1500

-257 19754

155459

 

Bil. 2.2   Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1980/81

Bilaga 3

Förslags- och obetecknade anslag under bUdgetfirtt 1980/81 (milj. kr.)

Anvisat

Beräknat utfall

Differens be­räknat utfall och anvisat

 

II

B

4 Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader

 

D

2 Allmänna domstolarna

 

E

2  Kriminalvårdsanstaltei'

 

F

1  Rättshjälpskostnader

IV

 

Försvarsdepartementet

v

B

4 Bidrag till fösäkringskas sornas förvaltningskostriader

 

B

5 Folkpensioner

 

B

6 Bidrag till kommunala bostads­tillägg till folkpension

 

B

8  Bidrag till sjukförsäkringen

 

D

1   Bidrag till social hemhjälp

 

D

3  Bidrag till driften äv förskolor och fritidshem

 

G

2 Karolinska sjukhuset: . Driftskostnader

 

G

9 Bidrag till kommunala undervisningssjukhus

 

H

2  Bidrag till anordnande av kli­niker för psykiskt sjuka m. m.

 

H

3  Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m.

 

1

4 Ersättningar till kommunerna för hjälp till utländska medborgare, flyktingar m. m.

 

K

4 Bidrag till driften av särskolor m. m.

VI

G

2 Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser

VIII

D

2 Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

 

D

3  Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl.

 

G

9 Bidrag till vissa investeringar

 

G

12 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.

IX

C

11   Bidrag till driften av grundskolor m. m.

 

C

18 Bidrag till driften av gymnasieskolor

 

D

11   Bidrag till kommunal högskole­utbildning m. m.

 

E

4 Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m.

 

E

6 Bidrag till studiecirkelverksamhet

 

E

8 Bidrag till driften av folkhögskolor m. m.

 

F

4 Studiemedel m. m.

X

C

3  Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

XI

C

4 Exportkreditnämnden täckande av vissa föriuster

 

G

1  Tullverket: Förvaltningskostnader

XII

B

1   Arbetsmarknadsservice

 

B

5  Kontant stöd vid arbetslöshet

 

D

2 Åtgärder för flyktingar

 

3 107

663

863

180

16281

3 385

733

980

217

17 263

-1-  278 -1-    72 -1-   117 -1-    37 -1-  982

265 29980

352 31860

-(-    87 -1-1880

650 3630 1060

680 3485 1200

+    30 -   145 -1-   140

3430

3000

-  430

691

762

-1-    71

530

600

-(-    70

220

280

+    60

2827

2995

-1-   168

160

200

-1-    40

330

377

-t-     47

459

603

-H   144

7474

7560

-H     86

184 230

244 170

-f     60 -    60

2000

300

-1700

11737

11577

-   160

3070

3 389

-1-   319

109

162

-1-    53

558 809

629

755

-1-    71 -    54

322 2305

394 2549

-)-    72 +  244

3966

4625

+  659

531

956

1334

90

150

594

1 131

1082

170

-1-   150 -1-    63

-f   175 -  252 -1-    80

 

Prop. 1980/81:150

10

 

 

 

 

 

Anvisat

Beräknat utfall

Differens be­räknal utfall och anvisat

XIII

B

4

Räntebidrag m.m.

5 260

4959

_

301

 

B

5

Eftergift av hyresföriustlän

90

60

-

30

 

B

7

Bostadsbidrag m. m.

1620

1502

—

118

 

B

8

Viss bostadsförbättrings-

 

 

 

 

 

 

 

verksamhet m. m.

130

90

-

40

XIV

C

1

Regionalpolitiskt stöd:

 

 

 

 

 

 

 

Bidragsverksamhet

356

301

-

55

 

G

4

Täckande av förluster på grund av garantier till

 

 

 

 

 

 

 

den statliga varvskoncernen

0

140

-t-

140

XV

B

1

Länsstyrelserna

1428

1531

-(-

103

 

B

2

Lokala skattemyndigheterna

484

534

-1-

50

 

B

3

Kronofogdemyndigheterna

385

417

-t-

32

XVII

 

 

Räntor pä statsskulden m. m.

19600

21700

-1-2 100

XVIII

 

 

Oförutsedda utgifter

3000'

-

-3000

 

 

 

Övriga

31056

31784

-1-

728

 

 

 

Summa

164410

167473

-1-3063

' Beloppet för oförutsedda utgifter har räknats ned med 6000 milj. kr. sedan hänsyn tagits till tilläggsbudget 1, II och III.

 

Bil. 2.2   Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1980/81

II

Bilaga 4

Beräknade förändringar av anslagsbehållningar på reservationsanslag och äldre investeringsanslag under bud­getåret 1980/81 (miU- kr.)

 

 

 

 

 

Reservation

Reservation

Ökning (+-)

 

 

 

 

1980-07-01

1981-06-30

Minskning (-)

III

c

1

Bidrag till internationella

 

 

 

 

 

 

 

biståndsprogram

1638

1897

-1-

259

VI

B

2

Drift av statliga vägar

928

976

-■

48

 

B

3

Byggande av statliga vägar

859

671

-

188

 

B

10

1977/78

Byggande av mellanriksvägen

 

 

 

 

 

 

 

Kiruna-Narvik

122

78

-

44

 

D

9

1979/80

Investeringsbidrag till utbygg-

 

 

 

 

 

 

 

nad av Visby hamn

102

12

-

90

VIII

B

E

2 2

Anskaffning av ADB-utrustning Byggnadsarbeten för statlig

100

7

—

93

 

 

 

förvaltning

173

20

-

153

IX

F

5

Vuxenstudiestöd m. m.

-

84

-1-

84

X

G

5

Byggnadsarbeten vid Sveriges

 

 

 

 

 

 

 

Lantbruksuniversitet m. m.

42

9

-

33

 

H

20

Lån till Svensk Avfalls-

 

 

 

 

 

 

 

konvertering

-

82

-1-

82

XI

F

4

Industriella åtgärder

74

39

-

35

XII

B B

3 12

Sysselsättningsskapande åtgärder Län till Norrbottens läns lands-

1568

633

—

935

 

 

 

ting för vissa investeringar m. m.

-

375

-1-

375

 

C

3

Särskilda ätgärder för arbets-

 

 

 

 

 

 

 

anpassning och sysselsättning

148

105

-

43

XIII

B

3

Lån till bostadsbyggande

1461

1669

-1-

208

 

B

13

Lån till kommunala markförvärv

238

38

-

200

 

B

17

Vissa energibesparande ätgärder

 

 

 

 

 

 

 

inom bostadsbeståndet m. m.

1589

1 182

-

407

XIV

B

25

1979/80

Avskrivningslän till beställare

 

 

 

 

 

 

 

av fartyg

984

394

-

590

 

C

2

Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån    1 147

1647

4-

500

 

C

5

1978/79

Bidrag till sysselsättningsåtgär-

 

 

 

 

 

 

 

der inom varvsregionerna

70

25

-

45

 

E

1

Kraftstationer m. m.

543

189

-

354

 

E

6

Energibesparande åtgärder

 

 

 

 

 

 

 

inom näringslivet m. m.

577

452

-

125

 

F

20

Län till Volvo Flygmotor AB

96

171

+

75

 

F

21

Län till Saab-Scania AB

-

290

-f

290

 

G

2

1979/80

Medelstillskott till Statsföretag

AB för fmansiering av

 

 

 

 

 

 

 

Regioninvest i Norr AB

40

-

-

40

 

G

6

Lån till etl nytt handels­stålbolag för rekonstruk-

 

 

 

 

 

 

 

tionsändamål

150

-

—

150

 

G

7

Medelstillskott till Svenska

 

 

 

 

 

 

 

Varv AB

169

73

-

96

 

G

8

Bidrag till Svenska Varv AB

 

 

 

 

 

 

 

för vissa utvecklingskostnader

-

700

-F

700

 

G

10

Medelslillskotl för Karis-

 

 

 

 

 

 

 

krona varvet AB

—

75

-(-

75

 

G

12

Avskrivningslän till

 

 

 

 

 

 

 

varvsindustrin m. m.

—

915

-1-

915

 

G

13

Räntestöd till varvsindustrin

-

300

+

300

XVI

 

 

Riksdagen och dess verk

76

42

-

34

 

Prop. 1980/81:150                                                             12

 

 

 

 

Reservation

Reservation

Ökning (-H

 

 

 

1980-07-01

1981-06-30

Minskning (-)

 

 

Äldre invesleringsanslag

 

 

 

I        c

2

1979/80

 

 

 

 

 

Anskaffning av ny tågfäoa

217

77

-   140

c

3

1979/80

Särskilda investeringar i järnvägs-

 

 

 

 

 

anläggningar i Norrbottens län

252

170

-    82

G

2

1978/79

 

 

 

 

 

Föriagslån till domänverket

259

195

-    64

V

20

1977/78

Län för att underlätta strukturomvand-

 

 

 

 

 

lingen inom specialstälindustrin m. m.

85

44

-    41

 

20

1978/79

Lån till AB Statens Skogs-

 

 

 

 

 

industrier

78

-

-    78

 

23

1978/79

Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån inom

 

 

 

 

 

varvsregionerna

272

202

-    70

 

17

1979/80

Lån till ett nytt handelsstålbolag

 

 

 

 

 

för invesleringsändamål

100

-

-   100

 

18

1979/80

Lån till SSAB Svenskt Stål AB

 

 

 

 

 

för strukturändamål

750

200

-  550

 

19

1979/80

Lån till SSAB Svenskt Stål AB

 

 

 

 

 

för rekonstruktionsändamål

255

197

-    58

 

 

Övriga

5 188

4 805

-   383

 

 

Summa

20350

19040

-1310

 

Bil. 2.2   Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1980/81

13

BUaga5

Beräknad disposition av rörliga krediter

 

Utestående

Beräknat

Beräknad

belopp

utestående

förändring

1980-06-30

belopp 1981-06-30

1980/81

2964

Televerket

Statens järnvägar

Luftfartsverket

Statens jordbruksnämnd

Kammarkollegiet

Samhällsföretag

Försvarsberedskap

Övriga

Summa

 

255

1920

-1-  665

120

500

-   380

-

40

-(-    40

153

253

+   lOQ

93

-

-    93

136

221

-    85

906

1 102

-1-   196

301

301

—

4337

+ 1373

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

 

 

Bilaga 2.3

Riksrevisioiisverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1981/82

 

 

 

Prop. 1980/81:150

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning

Bilaga 2.3

TILL REGERINGEN

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret

1981/82

Enligt riksrevisionsverkels (RRV) instruktion skall RRV varje år till regeringen lämna en reviderad beräkning av statens inkomsler för det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkningen i kompletteringspropositionen.

RRV redovisar i denna skrivelse nya beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1981/82 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt kon­junkturkänsliga inkomsttitlar. I anslutning till beräkningarna har bedöm­ningar även gjorts av utfallet för budgetåret 1980/81. Underiag för beräk­ningarna har inhämtats från berörda myndigheler. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter utnyttjats dels från RRVs taxe­ringsslatistiska undersökning avseende inkomståret 1979, dels från RRVs aktiebolagsenkät.

I beräkningarna har hänsyn tagils till de propositioner elc som förelåg den 15 mars 1981.

För de titlar avseende budgetåret 1981/82 där RRV nu förordar föränd­ringar på mer än 10 milj. kr. lämnas i det följande kommentarer till förändringarna.

I en tabellbilaga redovisas resultaten av RRVs reviderade beräkningar titel för titel för budgetåren 1980/81 och 1981/82. För att underiälla jämfö­relse med prognoserna i den reviderade nationalbudgeten presenteras i tabellbilagan också beräkningsresultaten kalenderårsvis för åren 1981-1982.

Den av RRV utgivna Inkomslliggaren för budgetåret 1980/81 kan tillsam­mans med RRVs inkomstberäkning i december 1980 (se bilaga 2.1 i budget­propositionen 1981) användas som ett komplement till den nu presenterade reviderade inkomstberäkningen. Inkomslliggaren innehåller utförliga be­skrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dessa.

1    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga 23

 

Prop. 1980/81:150                                                    2

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Berggren i närvaro av avdelningschefen .Sanell. avdelningsdirektören Dalino. föredragande, byrådirektörerna Aronsson, Kar;lsson. Svahlstedt och Rahmn samt förste revisorn Stenberg.

Slockholm den 3 april 1981

G Rune Berggren

Stig Dalmo

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning   3
Innehåll

I. Sammanfattning                                                               SID

Förutsäitningar   ..............................................................      5

Utveckling av inkomsterna budgetåren 1980/81 och 1981/82            7

Jämförelse  mellan  beräkningen  i budgetpropositionen och  RRVs

marsberäkning  .............................................................      9

II. Allmänna förutsättningar

Utveckling av skatteunderlaget inkomståren 1975-1980 .     14

RRVs laxeringsstatistiska undersökning avseende inkomståret 1979.            16
Utveckling av skatteunderlaget för fysiska personer inkomståren

1980-1982   ..................................................................     16

Utveckling av skatteunderlaget för svenska aktiebolag m. fl   19

III. Beräkning av de olika inkomsttitlarna

1000 Skatter  ...................................................................     22

llll Fysiska   personers  skatt   på   inkomst,   realisationsvinst   och

rörelse   ....................................................................     22

1121 Juridiska personers  skatt  på inkomst,  realisationsvinst och

rörelse   ....................................................................     27

1131 Ofördelbara skaller på inkomst, realisationsvinst och rörelse    28

1200 Lagstadgade socialavgifter   ...................................     28

1211 Folkpensionsavgifl   ................................................     29

1221 Sjukförsäkringsavgift, netlo   ..................................     29

1231 Barnomsorgsavgifl   ................................................     31

1241 Vuxenulbildningsavgift   ..........................................     31

1251 Övriga socialavgifter, netlo .....................................     32

1411  Mervärdeskatt   .....................................................     33

1424   Tobaksskatt   ............................................................     35

1425   Skatt pä spritdrycker   ..............................................     35

1428 Energiskatt   ...........................................................     36

1431 Särskild beredskapsavgifl för oljeprodukler ............     36

1442 Systembolaget ABs inlevererade överskott   ..........     36

1451 Reseskall   ..............................................................     36

1471 Tullmedel   ..............................................................     37

2000 Inkomster av statens verksamhet .......................    37

2100 Rörelseöverskott .....................................................    37

2111   Postverkets inlevererade överskott   ........................    37

2112   Televerkels inlevererade överskoll   ..........................    38

2113   Statens järnvägars inlevererade överskott   ............    38

2114   Luftfartsverkets inlevererade överskoll   .................. .. 39

2115   Förenade fabriksverkens inlevererade överskoll   ....    40

2116   Statens valtenfallsverks inlevererade överskott   .....    41

2117   Domänverkets inlevererade överskott   .................... .. 44

2131 Riksbankens inlevererade överskoll   ...................... .. 44

 

Prop. 1980/81:150                                                    4

2141 Myntverkets inlevererade överskott   ..............   44

2151 Tipsmedel   ................................................ . 44

2212 Överskott av karolinska sjukhusets fastighetsförvaltning               44

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande   ...   45

2351 Räntor på energispariån   ..............................   45

2511 Expeditionsavgifter ......................................   45

2613 Inkomster vid karolinska sjukhuset  ................   45

2712 Bötesmedel ................................................   46

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet   ........   46

4000 Återbetalning av lån   .................................. . 46

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande   ......   46

4411 Återbetalning av energisparlån   ..................... . 47

5000 Kalkylmässiga inkomster   ......................... . 47

5100 Avskrivningar ..............................................   47

5141 Statens vägverks avskrivningar   .................... . 48

5211 Statliga pensionsavgifter, netlo   ....................   49

Tabellförtéckning ..............................................      51

Bilaga 1   ..........................................................     52

Bilaga 2   ..........................................................     61

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning       5 I.    Sammanfattning

Förutsättningar

RRVs förslag lill reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster un­der budgetåret 1981/82 och den nu gjorda uppskattningen av inkomsterna under budgetåret 1980/81 har ulförts under antagande om oförändrad eko­nomisk politik. Förändringar av ekonomisk-politisk karaktär har beaktats i de fall dä del föreligger beslut av statsmaklerna eller förslag därom har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 15 mars 1981.

Förutom dessa institutionella förutsättningar är bedömningen av kon­junkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens in­komsler. Den bedömning som regeringen presenterade i den preliminära nalionalbudgelen har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. Vidare har RRV hållit kontakt med konjunklurinstitutet och ekonomidepartementet i anslutning till det där pågående arbetet med den reviderade nationalbudgeten. Med anled­ning av vad som har framkommit vid dessa kontakter har vissa revidering­ar gjorts av antagandena i den preliminära nationalbudgeten.

Antaganden om löneulvecklingen har stor betydelse för RRVs beräk­ningar. Sedan beräkningarna gjordes till budgetpropositionen har ett cent­ralt tvåärsavtal tecknats mellan SAF och LO. Med beaktande av detta och under förutsättning att avtal träffas även för andra sektorer på arbetsmark­naden med ett motsvarande avtalsresultal beräknas nu den utbetalda löne­summan öka med 5,3% mellan åren 1980 och 1981. Det är en uppjustering med drygt 1 procentenhet jämfört med RRVs lägre alternativberäkning som låg till grund för budgetförslaget.

Ar 1982 väntas den utbetalda lönesumman öka med 6,5% under vissa givna förutsätlningar. Del är en nedjustering med 1,5 procentenheter jäm­fört med det schablonantagande på 8% på vilket RRV baserade sina beräkningar till budgetpropositionen.

De svenska aktiebolagens kommunalt och statligt taxerade inkomster har reviderats ned med ca 5 % mellan åren 1979 och 1980 sedan beräkning­en till budgetpropositionen. Den statligt taxerade inkomsten beräknas därior minska med 17% mellan dessa år. Underlaget för denna beräkning har hämtats från den enkät till svenska aktiebolag som RRV utfört under februari-mars 1981. Mellan åren 1980 och 1981 antas att aktiebolagens statligt taxerade inkomster är oförändrade.

En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren 1980/81 och 1981/82 samt under kalenderåren 1981 och 1982 framgår av en särskild tabellbilaga. En sammanfattning av beräk­ningsresultaten framgår av tabell I. I tabell 5 redovisas de inkomsttitlar för vilka RRV nu föreslår ändringar av beräkningen till budgetpropositionen.

 

Prop. 1980/81:150

Tabell I. Statsbudgetens inkomster fördelade på huvudgrupper budgetåren 1980/81 och 1981/82, milj. kr.

 

 

1980/81

1981/82

Förändring

Förändring

 

RRVs mars-

RRVs mars-

frän 1980/81

i procent

 

beräkning

beräkning

till 1981/82

 

1000 Skatter

136381

133937

-2444

- 1,8

1100 Skatt pä inkomst.

 

 

 

 

realisationsvinst

 

 

 

 

och rörelse

32 180

29934

-2 246

- 7.0

1200 Lagstadgade social-

 

 

 

 

avgifter

33 701

28679

-5 022

-14.9

1300 Skatt på egendom

2 367

2659

+   292

-t-12.3

1400 Skatt pä varor och

 

 

 

 

tjänster

68 133

72665

-1-4 532

-1- 6.7

2000 Inkomster av statens

 

 

 

 

verksamhet

13354

15332

-1-1978

-1-14,8

2100 Rörelseöverskott

3944

4 466

4-   522

-1-13.2

2200 Överskott av statens

 

 

 

 

fastighetsförvaltning

1046

207

-   8.39

-80.2

2300 Ränteinkomster

5 935

8 596

-1-2661

-1-44.8

2400 Aktieutdelning

90

84

6

- 6.7

2500 OiTentligrättsliga

 

 

 

 

avgifter

894

909

-H     15

-1-   1.7

2600 Försäljningsinkomster

927

597

-   3.30

-35.6

2700 Böter m.m.

222

241

-1-     19

-t- 8.6

2800 Övriga inkomster av

 

 

 

 

statens verksamhet

296

233

-     63

-21.3

3000 Inkomster av försåld

egendom

73

77

4-

4

•f 5,5

3100 Inkomster av försålda

 

 

 

 

 

byggnader och maski-

 

 

 

 

 

tier m. m.

43

59

-1-

16

4-37.2

3200 Övriga inkomster av

 

 

 

 

 

markförsäljning

13

-

-

13

-

3300 Övriga inkomster av

 

 

 

 

 

försåld egendom

16

18

-f

2

-H2.5

4000 Återbetalning av lån

2214

2 283

-1-

69

-t- 3,1

4100 Återbetalning av

 

 

 

 

 

näringslän

253

265

4-

12

-1- 4.7

4200 Återbetalning av

 

 

 

 

 

bostadslån m. m.

983

1012

-1-

29

-1- 3,0

4300 Återbetalning av

 

 

 

 

 

studielän

533

584

-1-

51

4- 9.6

4400 Återbetalning av

 

 

 

 

 

energisparlån

75

85

4-

10

4-13.3

4500 Återbetalning av

 

 

 

 

 

övriga lån

370

338

-

32

- 8.6

5000 Kalkylmässiga inkomster

3123

5947

-1-2824

-1-90,4

5100 Avskrivningar

4218

4641

+

424

4-10.0

5200 Statliga pensionsav-

 

 

 

 

 

gifter, netto

-1 095

1306

-1-2

401

-

Totala inkomster

155145

157577

-1-24-32

-1- 1,6

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning       7

Utvecklingen av inkomsterna budgetåren 1980/81 och 1981/82

Enligt de reviderade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1980/81 till 155 145 milj. kr. För hudgetåret 1981/82 beräknas de totala statsinkomsterna uppgå lill 157577 milj. kr. Del är 1,6% eller 2432 milj. kr. mer än vad som beräknas för innevarande budgetår. Det är en betydligt lägre ökningstakt än för de närmast föregående budgetåren.

Av tabell 1 framgår all av inkomstökningarna på 2432 milj. kr. mellan budgetåren 1980/81 och 1981/82 beräknas skatt på yaror och ijänsler svara för 4532 milj. kr., ränteinkomster för 2661 milj. kr. och statliga pensions­avgifter för 2401 milj. kr. Flera inkomstposter beräknas minska mellan budgetåren 1980/81 och 1981/82. Det gäller inkomstskatterna som minskar med 2 246 milj. kr. Fysiska personers skall minskar medan juridiska perso­ners inkomstskatter beräknas öka (se labell 2). Alt inkomstskatterna för fysiska personer minskar mellan budgetåren 1980/81 och 1981/82 - trots att förslag har lagts fram om minskade utbetalningar av förskott till kom­munerna år 1982 och begränsning av avdrag för resorna till och från arbetet (prop. 1980/81: 116, 118) - beror bl. a. på följande faklorer:

-     det prisindex som styr skatteskalorna åren 1981 och 1982 anlas öka procentuellt mer än lönesumman.

-     utbetalningarna till kommunerna ökar kraftigt beroende på dels den s. k. förenklade skatleunderiagsberäkningen. dels på atl skatteunderlagstill­växten är 1980 (pä vilka kommunerna får förskott år 1982) ökade kraf­tigt.

De lagstadgade socialavgifterna minskar med 5022 milj. kr. (se labell 3). En stor del av denna neddragning är av leknisk nalur och beror på att inkomsterna 1980/81 beräknas bli högre än normalt p.g.a. uppbördsom­läggningen för statliga myndighelers socialavgifter. Uppskattningsvis ca 2000 milj. kr. flyttas från titeln statliga pensionsavgifter, netto till titlarna under lagstadgade socialavgifter. Under 1981/82 beräknas också en större

Tabell 2. Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse budgetåren 1980/81 och 1981/ 82, milj. kr.

 

 

1980/81

1981/82

Förändring

Förändring

 

RRVs mars-

RRVs mars-

från 1980/81

i proceni

 

beräkning

beräkning

till 1981/82

 

1100 Skatt på inkomst, reali-

 

 

 

 

sationsvinst och rörelse

32180

29934

-2246

-    7,0

1110 Fysiska personers skatt

 

 

 

 

pä inkomst, realisations-

 

 

 

 

vinst och rörelse

29478

25 728

-3 750

-  12.7

1120 Juridiska personers skatt

 

 

 

 

på inkomst, realisations-

 

 

 

 

vinst och rörelse

1529

2 370

4-   841

4- 55.0

1130 Ofördelbara skatter på

 

 

 

 

inkomst, realisations-

 

 

 

 

vinst och rörelse

500

1000

4-   500

4-100.0

1140 Övriga inkomstskatter

673

8.36

4-   163

4- 24.2

 

Prop. 1980/81:150                                                                      8

avsättning till den allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken reglerar sjukför­säkringens inkomster och utgifter. Avsättningen budgetåret 1981/82 avser regleringen av sjukförsäkringen för år 1980.

Tabell 3. Lagstadgade socialavgifter budgetåren 1980/81 och 1981/82, milj. kr.

1980/81 RRVs mars beräkning

1981/82 RRVs mars­beräkning

Förändring    Förändring från 1980/81  i procent till 1981/82

 

1200 Lagstadgade socialav-

 

 

 

 

gifter

33701

28679

-5022

-14,9

1211  Folkpensionsavgift

23281

22656

-   625

■ - 2,7

1221 Sjukförsäkringsavgift,

 

 

 

 

netto

4444

- 372

-4816

-

1231  Barnomsorgsavgift

5 429

5 908

479

8,8

1241 Vuxenutbildningsavgift

670

648

-    22

- 3,3

1251 Övriga socialavgifter.

 

 

 

 

netto

- 239

- 280

-    41

-17,2

1261  Bidrag lill förvaltnings-

 

 

 

 

kostnader för arbets-

 

 

 

 

skadeförsäkringen

48

51

4-      3

4- 6,3

1271  Inkomster av arbetsgi-

 

 

 

 

varavgifter till arbe-

 

 

 

 

tarskyddsstyrelsens

 

 

 

 

och vrkesinspek-

 

 

 

 

tionens verksamhet

68

69

4-         1

+  1,?

Tabell 4. Skatt på varor och tjänster budgetåren 1980/81 och 1981/82, milj. kr.

1980/81 RRVs mars-beräkning

1981/82 RRVs mars­beräkning

Förändring   Förändring från'1980/81  i procent till 1981/82

 

1400 Skatt på varor och tjänster

1411  Mervärdeskatt

1421 Bensinskatt

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt pä spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt pä malt-och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavel­haltigt bränsle

 

1441 AB Vin-& Spritcentralens inlevererade överskott

1442 Systembolaget ABs in­levererade överskott

 

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och reklam

1453     Totalisalormedel
14.54 Skatt på spel

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt 1471 Tullmedel

1481 Övriga skatter pä varor och tjänster

 

68133

72665

4-4532

4- 6.7

40400

42 400

4-2 000

4- 5,0

4 845

5 253

4-   408

4- 8.4

658

715

+     57

4- 8,7

523

548

4-     25

4- 4.8

3070

3 250

4-   180

4-  5,9

4 535

4810

4-   275

4- 6.1

1020

1 100

4-     80

4- 7,8

1030

1076

4-     46

4- 4,4

6 127

7319

4-1 192

4-19,5

100

10

9.1

110

 

86

70

-

16

-18.6

129

129

 

0

0

219

249

4-

30

4-13.7

235

260

4-

25

4-10.6

74

79

4-

5

4- 6.8

2 320

2 360

4-

40

-F   1.7

1490

1640

4-

150

4-10,1

1260

1305

4-

45

+ 3.6

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning       9

Liksom under innevarande budgetår utgör skatten på varor och tjänster den inkomsthuvudgrupp som förutses ge det största bidragel till den tolala ökningen i absoluta tal. Mervärdeskatten svarar för 2000 milj. kr. av den totala ökningen (se tabell 4). Det innebär emellertid en mycket måttlig ökningstakt på 5% på titeln mervärdeskatt. Av övriga skatter på varor och Ijänsler är del enbart energiskatten, skall på annonser och reklam, totalisa­lormedel och kilometerskatten som ökar mer än den antagna prisutveck­lingen för år 1981/82. Den höga ökningstakten för skatt på energi hänger samman med den föreslagna skaltehöjningen på olja med 77 kr per m' från den Ijuli 1981 (prop. 1980/81:118).

Jämförelse mellan beräkningen i budgetpropositionen och RRVs marsberäk­ning

Statsbudgetens totala inkomster budgetåret 1980/81 beräknas nu bli I 847 milj. kr. lägre än enligt beräkningen i budgetpropositionen. 1 tabell 5 redovisas de inkomsttitlar där RRV nu föreslår en ändrad beräkning jäm­fört med i budgetpropositionen. Det bör påpekas att budgetpropositionens beräkning grundades på etl lägre inkomslantagande för inkomståret 1981, motsvarande RRVs lägre alternativ i decemberberäkningen 1980, än RRVs nu presenterade beräkningar.

Inkomstskatterna för fysiska personer beräknas nu bli 2182 milj. kr. lägre än som antogs i budgetpropositionen. Det högre inkomstantagande för inkomståret 1981 som RRV tillämpar i denna beräkning borde ha letl till en uppjustering men det låga utfallet av preliminärskatleinbetalningarna under inkomståret 1980 föranleder nedjusleringen av lileln. Även föränd­rade förutsätlningar på bl.a. underskottsavdragen bidrar till nedjusle­ringen.

De juridiska personernas inkomstskatter beräknas öka med 379 milj. kr. mer än vad som antogs i budgetpropositionen. Del beror främst på en upprevidering av aktiebolagens beräknade fyllnadsinbetalningar våren 1981.

De lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med 1 102 milj. kr. jämfört med budgelproposilionen. Det är främst de minskade utgifterna för sjuk­försäkringen under år 1980 som gör alt titeln sjukförsäkringsavgift, nello beräknas öka kraftigt jämförl med beräkningen lill budgelförslagel.

Länsslyrelsernas nettouppbörd av mervärdeskatt har justerats ned med 1 000 milj. kr. Det är till största delen återbetalningarna av mervärdeskatt som har höjts. Inkomsterna av tobaksskatt och skatt pä spritdrycker beräknas minska med sammanlagt 190 milj. kr. Det beror på konsumtions­minskningar under budgetåret 1980/81, vilka emellertid bedöms som tillfäl­liga.

Inkomsler vid karolinska sjukhuset beräknas öka med 87 milj. kr. till följd av ell nytt avtal med Stockholms läns landsting. Riksbanken har

 

Prop. 1980/81:150                                                                 10

beslutat inleverera ytterligare 100 milj. kr. av sin vinst till slaten budgetåret 1980/81. Slalens järnvägar har reviderat upp sina avskrivningar med 140,6 milj. kr.

Den reviderade beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1981/82 ligger 549 milj. kr. lägre än beräkningen i budgetpropositionen, som grundade sig pä RRVs lägre lönesummealternativ för 1981. Den be­räkning som RRV nu presenterar bygger bl. a. på ett lönesummeantagande som är ca 1 procentenhel högre för år 1981 men ca 1,5 procentenheter lägre för år 1982 jämfört med kalkylerna lill budgetpropositionen. Beräkningen av inkomstskatterna innehåller bl.a. höjningar lill följd av prop. 1980/ 81:116 om kommunalekonomiska frågor och prop. 1980/81: 118 om ekono­misk-politiska åtgärder. Att inkomsterna ändå inte förväntas bli högre förklaras av att den lägre nivån för inkomstskatterna är 1980 sänker nivån även för åren 1981 och 1982. Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse (titlarna 1110-1130) beräknas sålunda öka med endast 1027 milj. kr. jämfört med förslaget i budgelproposilionen.

De lagstadgade socialavgifterna har reviderats ned med ca 300 milj. kr. jämfört med beräkningen lill budgetpropositionen. Orsaken är den ökade avsättningen lill sjukförsäkringsfonden budgetåret 1981/82 vilken bl.a. baseras på de minskade sjukförsäkringskostnaderna inkomståret 1980. Sjukförsäkringsavgiften, netlo beräknas av denna anledning minska med 897 milj. kr.

Även mervärdeskatten har nedjusterats. Nedjusleringen är i storleks­ordningen 2500 milj. kr. Orsaken är främsl all nivåjusleringen för budgei­årel 1980/81 påverkar lileln även budgetåret 1981/82.

Inkomsterna av energiskalt beräknas öka med 920 milj. kr. jämfört med beräkningarna till budgetpropositionen. Uppjusteringen beror på prop. 1980/81: 118 om ekonomisk-politiska ålgärder i vilken föreslås en höjning av energiskatten på olja med 77 kr. per m' fr. o. m. den 1 juli 1981.

Bland övriga inkomsttitlar kan nämnas all inkomsterna av räntor på län för bostadsbyggande har justerats ned med 200 milj. kr. Riksbanken har även för budgetåret 1981/82 förutsett en ökning av sin inlevererade vinst med 100 milj. kr.

Statens valtenfallsverk beräknar öka sina inleveranser av överskott med 211 milj. kr. jämförl med beräkningen i budgetpropositionen. Inkomsterna på titeln tipsmedel beräknas öka med 73 milj. kr. jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning      11

Tabell 5. Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och 1980/81 och 1981/82, tusental kr.

RRVs marsberäkning för budgetåren

 

Inkomsttitel

1980/81

1981/82

 

Enligt       Enligt        Ökning

budget-    RRVs        (4-)

proposi-   marsbe-   Minsk-

tionen      räkning     ning(-)

Enligt       Enligt        Ökning

budget-    RRVs        (4-)

proposi-   marsbe-   Minsk-

tionen      räkning     ningl-)

 

67.500

67 700

4-

200

69 000

68 600

400

2367000

2367000

 

-

2659 200

2 659200

-

69304721

68133051

-:

1171670

74293151

72 665151

-1628000

41400000

40400000

_

1000000

44900000

42400000

-2,500000

662670

658000

-

4 670

729000

715000

-  14000

523 000

523 000

 

_

548000

548000

_

■3 170000

3 070000

-

100000

3 250000

3 250000

-

4625 000

4535000

-

90000

4810000

4810000

-

1027 000

1030000

4-

3000

1076000

1076000

_

6127000

6 127000

 

-

6 399000

7319000

+  920000

75000

86000

4-

11000

70000

70000

_

146000

129000

-

17000

168000

129000

- 39000

218000

219000

4-

1000

249000

249000

_

33991000  32180000  -1811000  28907000  29934000  4-1027 000

31660000  29478000 -2 182000  26 167000  25 728000

100

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

därav

1111  Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1121 Juridiska personers skatt pä inkomst, realisationsvinst och rörelse

1131 Ofördelbara skatter på inkomst, realisa­tionsvinst och rörelse

1141  Kupongskatt

1144 Lotterivinstskatt

1200 Lagstadgade social­avgifter

därav 1211  Folkpensionsavgift 1221  Sjukförsäkringsavgift,

netlo 1231  Barnomsorgsavgift 1241  Vuxenutbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter.

netto 1261 Bidrag till förvalt­ningskostnader för arbetsskadeför­säkringen 1271  Inkomster av arbets­givaravgifter till arbetarskyddsstyrel­sens och yrkesinspek­tionens verksamhel

1300 Skatt på egendom

1400 Skatt på varor och tjänster

därav 1411  Mervärdeskatt

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskatt pä motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt pä spritdrycker

 

1427 Skatt pä malt- och läskedrycker

1428 Energiskatt

1442 Systembolaget ABs in­levererade överskott

1451 Reseskatt

1452Skatt på annonser och reklam

1 150000

1529000 4- 379000

500000   500000 48000    45000 -  3 000 615 000   610000 -  5 000

32 598 600 33 700 900            4-1102 300

23 102000 23 281000      4- 179000

3 503 000 4 444000 4- 941000

5 371000 5 429000  4- 58000

670000    670000

76000

163000

■239000

48 100

48 200

439000

1404000

2 370000 4- 966000

500000   1000000  4- 500000 48000    48 000 770000    770000

28 978800 28679100        -      299 700

22 335000 22656000 4- 321000

525 000 -372 000    - 897 000

5 811000 5 908000  4- 97000

635000    648000  4- 13 000

280000

167 000

-447 000

300

50500

50800

 

Prop. 1980/81:150

Inkomsttitel

1980/81

1981/82

 

Enligt       Enligt        Ökning

budget-    RRVs        (4-)

proposi-   marsbe-    Minsk-

tionen      räkning     ning(-)

Enligt       Enligt        Ökning

budget-    RRVs         (4-)

proposi-   marsbe-    Minsk-

tionen      räkning     ning(-)

 

1453 Tolalisatormedel 1471 Tullmedel

240000     235 000    -      5 000                260000          260000

1230000        1260000    4-    30000        1300000        1305000    4-      5000

 

2100 Rörelseöverskott

3864349

3944187

4-

79838

4056401

4465603

4-

409202

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

2111 Postverkets inleve-

 

 

 

 

 

 

 

 

rerade överskott

58 848

61848

4-

3 000

67 000

76000

4-

9000

2112 Televerkets inleve-

 

 

 

 

 

 

 

 

rerade överskott

171400

176400

4-

5000

178500

200500

4-

22000

2114 Luftfartsverkets in-

 

 

 

 

 

 

 

 

levererade överskott

48055

48055

 

-

78900

83 700

4-

4 800

2115 Förenade fabriks-

 

 

 

 

 

 

 

 

verkens inlevererade

 

 

 

 

 

 

 

 

överskott

69000

32 900

-

36100

52.500

50000

-

2 500

2116 Statens vattenfalls-

 

 

 

 

 

 

 

 

verks inlevererade

 

 

 

 

 

 

 

 

överskott

1 428 900

1 408 888

-

20012

1469000

1680000

4-

211000

2121 Statens vägverks in-

 

 

 

 

 

 

 

 

levererade överskott

15.500

15 926

4-

426

32 000

32 750

4-

750

2131  Riksbankens inleve-

 

 

 

 

 

 

 

 

rerade överskott

750000

850000

4-

lOOOOO

750000

850000

4-

100000

2141 Myntverkets inleve-

 

 

 

 

 

 

 

 

rerade överskott

121000

141000

4-

20000

88 100

75000

_

13 100

2151 Tipsmedel

624000

627 700

4-

3 700

754000

827000

4-

73000

2152 Lotterimedel

388017

391841

4-

3 824

411 100

415 352

4-

4 252

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning

därav 2212 Överskott av karo­linska sjukhusets fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster

därav

2322 Räntor pä övriga näringslän. Kammarkollegiet

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2334 Räntor pä övriga bostadslän. Bostadsstyrelsen

2351  Räntor pä energi­spariån

2361  Ränteinkomster pä medel avsatta till folkpensionering

2400 Aktieutdelning

därav 2411 Inkomster av statens aktier

2500 OfTentligrättsliga avgifter

därav 2511  Expeditionsavgifter

230937

206774  - 24163

1046352       1046352

46598      46598              -      48 163       24000  -  24 163

6353163 5934603 - 418 560 8 755 582 8 596082 - 159 500

12331     14472  4-  2 141       13719       13719

270      269 200000    190000

10000

93 300    82 600  -  10 700 86654    89526 -t-  2872

5 200000 4 800000  -  400000   6 500000  6 300000  - 200000

 

270

270

 

-

265 000

300000

4-

35000

93 700

99200

4-

5 500

83533

83 533

 

_

86654

83 533

83 533

89 526 4-  2 872

916525    893988

242 726    215 826

22 537    947467    909 029  - 38438

26900   278426   235 926 - 42 500

 

Bilaga 2.3   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     13

Inkomsttitel

1980/81

1981/82

 

Enligt       Enligt        Ökning

budget-    RRVs        (4-)

proposi-   marsbe-    Minsk-

tionen      räkning     ning(-)

Enligt        Enligl        Ökning

budget-    RRVs        (4-)

proposi-    marsbe-   Minsks

tionen       räkning    ning(:)

 

200530   296237

2515 Avgifter vid trafik­säkerhetsverket

2529 Avgifter vid patent-och registrerings­väsendet

2600 Försäljningsinkomster

därav

2613 Inkomster vid karo­linska sjukhuset

2618 Inkomster vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

2700 Böter m,m.

därav 2712 Bötesmedel

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet

därav 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m. m.

därav 3115 Förenade fabriks­verkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3122  Statens vägverks inkomster av försålda byggnader och maski­ner

3123  Sjöfartsverkets in­komster av försålda byggnader och maski­ner

3125 Byggnadsstyrelsens in­komster av försålda byggnader och maski­ner

3200 Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom

4100 Återbetalning av näringslån

därav 4136 Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet

52720

54 703    4-       1983

86435       88815     4-      2 380                95 500           99562    4-      4062

840836    926750    4-    85914             574679          597251     4-    22572

23 550

567 700    654 900    4-    87200               284650            308 200

56286      55000  -     1286      57 348       56370  -      978

218795 222434  4-  3639   228085    241085  4- 13000

102785   106424  4-    3639     106075     119075  4- 13000

200530 2962.37  4- 95707   232583    232583

95 707   232583    232583

36005

52864

58814 4-  595Q

43421  4-  7416

500

500     1000  4-   500

1 800 4-  I 300

1000

1000     1216 4-   216     1000

50

50

200  4-   150

200 4-   150

1250

1700

7 000

5 300

7 000  4-  5 750

13165   13165             _              _             _

16000   16000              -      18000     18000

249774 252779  4-  3005    265419   265419

3397        6402   4-  3005         3510        3510

 

Prop. 1980/81:150

Inkomsttitel

1980/81

1981/82

Enligt       Enligt        Ökning      Enligt       Enligt        Ökning

budget-    RRVs        (4-)          budget-    RRVs        (4)

proposi-   marsbe-    Minsk-      proposi-   marsbe-    Minsk-

tionen      räkning     ning(-)      tionen      räkning     ning(-)

942748    982819    4-    40071        1042003       1012003    -    30000

75 000

370329   370329          -        337661   .337 661

3930017        4217817     +   287800       4618440       4641440     4-    23000

300   1367 000   1363 000  -  4000 431000   571600 4- 140600   813 600   761000 - 52 600

1570000   1698000 4- 128000   1730000   1800000 4- 70000

192 553    192 553

119600  4-  19600    116 100    122800 +       6700

-963000  -1095000  - 132 000   1165 000   1306 000  4- 141000

963000  -1095 000  - 132000   1165 000   1306000  4- 141000

156991813 155144608  -1847205 158125355 157576778  - 548577

4200 Återbetalning av bostadslån m. m.

därav 4212 Återbetalning av lån

för bostadsbyggande 4214 Återbetalning av

övriga bostadslän.

Bostadsstyrelsen

4300 Återbetalning av studielån

4400 Återbetalning av energisparlån

därav 4411  Återbetalning av energispariån

4500 Återbetalning av övriga lån

5100 Avskrivningar

därav

5111  Postverkets av­skrivningar

5112  Televerkets av­skrivningar

5113  Statens järnvägars avskrivningar

5114  Luftfartsverkets avskrivningar

5115  Förenade fabriks­verkens avskrivningar

5116  Statens vattenfalls­verks avskrivningar

5121 Avskrivningar på civila fastigheter

5141 Statens vägverks avskrivningar

5200 Statliga pensions­avgifter, netto

därav 5211  Statliga pensions­avgifter, netto

Statsbudgetens lotala inkomster

940000   980000

8            79

533250 5.33250

75000   75000

75 000

70 500 45400

70500 45 500

lOOOOO

37000    37000 1267 000   1266 700

30

40000   1040000   1010000

71

583550    583550 95000    84500 - 10 500

84 500

10.500

38000

42000    4-      4 000

95000

100

72 500    68 800 -   3 700 47000    52 600  4-  5 600

202 543    199 543  -  3 000

II.    Allmänna förutsättningar

Utvecklingen av skatteunderlaget inkomståren 1975—1980

För alt kunna bedöma utvecklingen av statens inkomsler är det av stor betydelse att analysera förändringarna av fysiska och juridiska personers

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning      15

inkomsler. Här görs därför först en återblick på utvecklingen av dessa inkomster, sådana de kommer till uttryck i statistiska centralbyråns laxe-ringsstatistik. Utvecklingen av inkomster och avdrag från olika förvärvs­källor vid laxeringen till statlig inkomstskatt redovisas i tabell 6. .Av tabellen framgår utfallet vid de senaste sex taxeringarna.

Tabell 6 visar att inkomst av tjänst utgör det dominerande inkomstslaget för fysiska personer. För inkomståret 1979 utgjordes 93 % av den samman­räknade inkomsten av inkomst av tjänst. Därnäst i betydelse kommer inkomst av rörelse med 2,9% och inkomst av kapital med 2.1 %.

Inkomst av annan faslighet ökade med knappt 53% mellan åren 1977 och 1978. Större delen av inkomsterna härrör från schablöntaxerade fastighe­ter. Den slora ökningen mellan åren kan till största delen förklaras av att schablonintäkten 1978 höjdes från 2%; till 3% i intervallet upp till 200000 kr. i taxeringsvärde. Som mest ökade således schablonintäkten med 2000 kr. per fastighet.

Inkomst av kapital visar stora variationer under den redovisade perio­den. Del är framför allt förändringar av räntenivån som orsakat detta. Mellan åren 1974 och 1975 stannade ökningen vid 3.1 %. Del var en följd bl.a. av höjningen av exlra avdraget för inkomster av kapilal från 400 kr. lill 800 kr. för ensamstående och från 800 kr. lill I 600 kr. för samtaxerade. Mellan åren 1975 och 1976 sleg inkomsterna med 9,2%. Den genomsnittli­ga ränlenivån sleg med 1,7 procentenheter under år 1977 jämförl med år 1976. Ränteförändringen förklarar därför till stor del den höga ökningen på näslan 40% av inkomst av kapital mellan åren 1976 och 1977. Mellan åren 1978 och 1979 ökade inkomst av kapilal med 13.1%. Den genomsnillliga räntenivån ökade mellan åren med 0,75 procentenheter.

Inkomst av lillfällig förvärvsverksamhet uppgick för år 1979 till 1470 milj. kr., vilket aren minskning med drygt 8%'jämförl med år 1978. Under sexårsperioden redovisas en årlig inkomstökning med drygt 16%. Dessa inkomster redovisas i taxeringsslalistiken och ingår i underlaget för beräk­ning av statlig och kommunal inkomstskatt. För den del av inkomsterna som härrör från försäljning av fastigheter kan uppskov med inkomstskat­ten erhållas. T.o.m. inkomståret 1978 låg besluten om uppskov hos läns­rätterna. Delta innebar all inkomsterna ingick i taxeringsutfallen. Fr. o. m. inkomståret 1979 beslutar emellertid taxeringsnämnderna i de flesta fall om uppskov. Detta medför att de inkomsler som den skatlskyldige erhåller uppskov med beskattningen av, inte ingår i taxeringsutfallel. Delta kan förklara en del av den minskning som skedde mellan åren 1978 och 1979.

Avdragen för underskott i förvärvskälla har visat en fortgående ökning under hela den i labellen redovisade perioden. Ökningen uppgår lill i genomsnitt drygl 21 % per år. Den största posten bland dessa är underskott av annan faslighet, dvs. de underskoll som uppkommer för bl. a. villor och fritidshus pä grund av ränteavdragen. Avdragen för underskott i förvärvs­källa beror därför till stor del på räntenivåns utveckling saml reglerna för beskattning av fasligheter.

 

Prop. 1980/81:150                                                             16

Riksrevisionsverkets taxeringsstatistiska undersökning avseende inkomst­året 1979

För beräkning av skatt på inkomst och förmögenhet åren 1980- 1983 har resullal från RRVs laxeringsstatistiska undersökning avseende inkomst­året 1979 använts. Resultaten från denna undersökning är f. n. preliminära och någon redovisning av uppskattningen av inkomster och avdrag görs därför inle här ulan kommer att publiceras senare. (Den undersökning som avser inkomståret 1978 kommer p. g. a. registreringsfel alt publiceras efter undersökningen för år 1979).

Utveckling av skatteunderlaget för fysiska personer inkomståren 1980—1982

I RRVs beräkningar i december 1980 antogs lönesumman ha ökat med 9,3% mellan åren 1978 och 1979. Löneglidningen uppgick till 2,4 procent­enheter och den avtalsmässiga höjningen uppgick lill knappt 6 procenten­heter. Sysselsällningskomponenten antogs ge elt positivt bidrag till löne­summeutvecklingen på knappl I procentenhet.

RRV har i sin reviderade beräkning utgått från att lönesumman ökade med 9,4% mellan åren 1978 och 1979. Pensionerna beräknas ha ökat med 15,5% mellan samma år.

För lönesummeulvecklingen mellan åren 1979 och 1980 antogs i decem­berberäkningen alt den avtalsmässiga ökningen skulle uppgå till 8,8 pro­cenlenheler. Löneglidningen antogs uppgå till 2,2 procentenheter och sys­selsättningskomponenten väntades ge ett positivt bidrag på knappl 0,5 procentenheter år 1980. Totalt beräknades den utbetalda lönesumman öka med 12,0 proceni. Avlalskomponenten beräknas även nu uppgå lill 8,8 procentenheter, löneglidningen till 1,7 procenlenheler och sysselsättnings­utvecklingen beräknas ge ett bidrag på 0,6 procentenheter. Sammantaget beräknas den utbetalda lönesumman ha ökat med 11.8% mellan åren 1979 och 1980. Del finns emellertid två indikationer på alt denna lönesum­meökning skulle kunna vara för stor. För det första har de lotalt inbetalda preliminärskalterna för år 1980 inte ökat i den omfattningen alt man med utgångspunkt i tidigare kända relationer mellan lönesumma och prelimi­närskattebelopp kan dra slutsatsen all lönesumman skulle ökat så mycket. För det andra ger resultat från statistiska centralbyråns bearbetningar av skatteadministrationens kontrolluppgifter inle underlag för en så hög ök­ningstakt. RRV har emellertid i samråd med berörda myndigheter ändå valt att basera sina beräkningar på en utvecklingstakt på 11,8% eftersom denna ökning kommer atl utnyttjas i övriga beräkningssammanhang i sam­band med nalionalbudgetarbelet. Pensionerna beräknas nu ha ökat med 19,3% år 1980, vilkel är samma utvecklingstakt som beräknades i decem­ber.

 

Bilaga 2.3   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     17

O »/"i r*. «/"i

ri —

*r

r-r--.

r-;0 r-;

o_

rT Ö Ö O

oo r

O

ö o

r. O f*~i

 

 

4- 4-

14-4-4-

4-    4-

14-4-4-

 

t-._ ON  —

, —

*,

n vo

—

"i

r. OC *

r.1      —

1   4- 4-

r-' —'

: 4-

rl

+

rl rJ

+ 4-

4-

4-

 

00 r~ r —

o' ri r-.' — 1/-,       —

Tf   Tt

O rl

 

vC—'

v-i rJ ov »o  rl'

ri

4-4-4-4-

4-    1

+

4- 4-

4-4-4-

+

\.C r 00 r-.

rj ov

o

rn —

Tf Tt r-_

i»i

Tf r-.' 00 r[

00 oo — (

m

rvTrf

m —

o' ri r-.'

n

4- 4- 4- +

4- 4-

+

4- 4-

1   4- 4-

+

sD u-| r* »O

oo r.)

r

rO

rt3\ o

1/1

r>» O r »/-'

vO ov'

■4

rj T)-' r —

ri —

I-'

14-14-

4- 4-

+

+     +

1   4- 4-

+

r-. sO r* 00

00_ —

ri

\q o

I/-1 r r.-.

ve

r r-' Tj r-'

Ov' r'

t

ri —

ri r-' Ov — rl

u

4-4-4-4-

4- 4-

+

4- 4-

4-4-4-

+

 

V0_ U-; Ov_

rn Tt r-'

— rn —

00 — vO —

r- r.1

 

n —

"C: 2:

1    4-  4-

4-   1

+

4-  +

OV r-; rn

O  Tt

ve

I-~ Ov

—' t--' oo'

Tt-------------

OV oo'

rvi n

r-

Tt oo

Tt    —

1   4-   1

1   4-

T

4-   1

. , o Tt —' ri

r- r-~

TtO

r ri

rr, r| rvi rt

+ I

+ +     I

00------------

 

r-v Tf iTi

ON r-

(S

oo ri

•   Vi

00 CJ

in

r Vi

+    +    +

+ 1

+

+   +

—                        |v

4-

 

—   sO r*i r-

rf — \0' O

—  O r*-i oo

r- as r~~ o

rr-, — 00


o '   oT

TT  m      -■

- sO     ©

Os yr,

sO r* - 00

00 o Tf          sO

Os r Ö       r>f

\0 00 00     o

o r-~ o       r--

w-, oo sD


Tf   oo   ON

r-v " f*-)

Tt  ON

QO

—      tr.

 

I

o r- sO v

 

— O O oc 0\ r-J ri rsl r- t-- ON r--

S3

I

fi — r--. o

— v-i

..rt

oo r- r-t 00

r- oo r*-,    tfi

V  oo  Vt        f*)

\D " ON          V)

r-J Tf r--      so

v-) < Tf          X

*r\ r        ™«

r-J           ri

ON — sC ■  ON

r-J v

v\ m Vi n r-J »o

Tt Tt

 

 

OD

 

 

■o

c

s

B

(A

:CÖ

M

C

 

t/5

 

00

es

c

c

 

b. n

DC

C

 

 

 

u

> 

s

tn

A

*«

 

> 

%

•a

c

3ii

 

— 00      —

ly-, O r- —

 

— r- "q- ui £) r-l ir-, r~- r- — r r--

ON   00

rj r- r-l r-

o

00  Tt

O as

r4 ON r-

ON  ON   00

 

r — r-- V"i

r-J r-J

"

Vi

 

r-i ri

— r*-i

r-l

Tf r-~ r«-,

r-J r*-i

rJ

i

O sO r| ON

r-J

Tt

m

R.*,

rl — -

r

ON u-i vx; o u o r--- rj

1

i

00

 

r*', m n

— V")  —

O r- Tt

1

cn-vOO

r-J

 

Tt

ve r4

ON r-

o

u- r-l —

fNi

r

— "i *"i —,

r*-i

Tt

VC

oo

O nO -

ri o On rX O w-i 00 Tf

- ON On Tf

i

oo

O 00

!5

t-

vi' on'

O on' 00* r«-i ON O

QO

f*-i         C r t~~-

 

r-l

2

r- r-J

00

■a

»O

w-i r- O 00

„

vO

r-

Os OO

o oo o

QO

s6 Tf  K  ON Tf   Tf   —   £)

r-J r- — rsj

sö r-

sD sD

E

-  —

ON OO

§8 8

r-i so Vi

i

r         ND r-

 

m

«

V) \r; v,

r- oo (N Tt r

i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

> 

00

 

 

 

 

 

 

 

 

o

ccj

2

 

 

 

 

 

OJ

 

 

ott i

toinki

!A

•o

(A

< 

 

 

 

■SPE

 

 

13

•C   00 :0    C

> 

CO

E o

S

QJ

 

 

zz a

 

 

J£         w

" •;=

?=

j

Oc

JZ

 

 

;c9 

 

i

1/5            OJ

c

u

c

0 -c ■ äi

IV

ksfastig astighet

é é

 

 

 

ir under skälla äknad n

avdrag, h avjäm nkomst

oö

ca

u

CQ

.a

ca   3 c

v

 

t*i  :rt

 

_c

Avdrag fii

förvärv

Sammanr

ca o —

"O

 

Inkomst jordbr annan

c/1 C :?3

1 -

ca

E E

Allmänn

drag 0

Taxerad

Grundav

'S 'a

aa

to

rj nc nO

—  o o

—   r, On

—        tn

rl —       o n m       o

Tt Ov          rn

"On

a\ no r-J '— rJ rsl

r.-, v,      t~

yr-, OD   oo

— r-         Ov

V) oo   oe

m — —

r-        —

 

no "O r

rJ ON

_

r- Tt

v. Vi r-

ON r

r

v, -O)

rsj rJ ni

—

"

 

 

ON r- Tf

— f

irt

r

p r- -

O v,

 

 

r4 — r--

 

r*

—

O .i ._.        .1   c/!   00

o 2 o 1 .:«: — c;: E 15       «i    - :ca

3 :ca c :> J S>    feg    gl

oii:ca ca C 2 2 > E « -a

"O ;0 E = S > tfc tr — ca

<       V5 <

■g s

2   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 23

 

Prop. 1980/81:150

>/-. .3- m,

»r-J Tt

iri

rn» rl

Vi m v, rt f rl 4-4-4-

>£ OV

1   4-

ve' +

oo' 0\' r — 4- 4-

ov oo_ r;

o —

"»

00 vC

v-, ri rn

u-'ov'

O

r-' o'

 

I    I    I

I    I      I

f

 

V, V, r V)

r| nC

•r

O OO

»/"i ON r

r-i o rt O

Oc'r*l

o"

o  ON

vi ON r!

4- 4-

4- 4-

I   4-    4-

4-4-4-4-

n Tt Ov Tt — ri

— n

VO —'

Ov r|       o,

Tt'm'       o

m           -N

4-   I 4-

rg ov r- —

o vC —' —

Tt------------

4-4-4-4-

4-4-4-4-

 

R- ,'~~.

sC

rj

r-

»/~l

r--

00

C>  Ov   Tt

r-_

— Tt

Ov

"/-i

—

—    Tt

r~_

—

v-, o ''"i r        Vi

a v] r\ r\

 

ON

(j

V|

!J[

—' oo' Tt

r

o'r~'

.— m

—'

rt

—'

ö —'

r-.'

ri

1      1    +

i   +

+

+

+

+

4-

4- 4-   1

+

4- 4-

+

4-'

4-

4- 4-

4-

+

00 oo o

Vi  f,

 

ON

—

ri

"i

00 Ov rl

•o

rl o

tn

Ov

r-l

Ov 0_

-

'.

— v, r — r-l

sO    Tt

(

-.o

ON

r-l

1-

Tt oö r.-'

vX

Tt o

»r'

rl

rn

— yr, rl .—

=c

VC

1    +    1

1     4-

1

+

1

+

T

1   4-   1

+

4- 4-

+

4-

4-

1   4-

4-

+

— rj r~-

r- r-,

 

»/-,

00

—

1-

ov u-j vO

CC

Tt ir.

tn

oc

rt

r.-, .—

rr-.

r

"X rn oc'

 

 

sO

o

Vi

S

ri o c-t — m r*-i

r-'

oc' Tt

m

oe

rl

oo'

rr{ ov Ov' — r(

1-

14-4-       4-4-4-

4-4-       4-4-

 

r- r*i fJ

r- 00

3

\0 v,    o

r-' 00          oo'

Tt   ON     v,

Os      n

rsl — r*i t--

oo' Tf ri O

O — 00 oc

00   Tf   ON   ON

r* r-i sO sO

— r~- r-J

t O

Vi oc

SS

00 n »/-, n

—   ON

r-l

— r-T         fn

Tf O d           ©"

rj 00 oo         ©

ON r-, o        f

r- V)             0\

oo r-,      —

ri

r

 

v, r,

00 ri

■"t r-J v, Vi

Tf   Tt   'é  oo'

O OO r-J ri

ON------ [

r~. r-J 1/1 O r-J

00 v.

n ON nC r-, OO r j

— vC

no r-l

O V)

O r--

— o

— ri

ON r-, »/-,

r- r~- ti          -

O nc ON        r

»A-, w-i r        r

r- ON Tf         Tt

v\ rr-i n

n

ts

 

— o

oc Tt

n Tf

—   sD

rvj >,D D

o   Tf

ff\

o Vi

_

TT

r-J >Ai oo

—   ON V\

s

r-, n

rv)

in

 

rsl Tt ö

Tt    V,

1-.

o sO

ON

n i>, 00

— r

■/

m r-l

Os

 

•

r

r-

 

sO\DCC—l vi - r\ v'i ON oo Tt r- 00 Tt

ON r-- ri On

 

(N  Tf O —

rj sO r-- On 00 n — r-l

1/-, —

v,   ON

(J nO

r—  Tf o

—    Tt

t — v,     so

 

 v, Tf GC

n —

oo r r~- ■Zi T-~ n

ri ON oo

2

rv) o

r rj r-, n n r»

Ov

Ov

sO oo

ri sO r-,

r

r-'oo' — r- m ri

O oo' r-J* O ( — rsj o Tt

ve'

os  sD

r-   ON   —

O r-l

r r

 

—        \o

nO r- r-l

O Tt

''i-

-   Vi

r-.' \D o'

nO Tf r

rj

r--' no

Tf

00

2 g;

oc Tt           \C

' on'

fj    r                —

in -       ON       —

 

»o n r- ri — »r n Tt O ri sD Tt

ON   1*1 ON   sC

O (J

Tf

r

s

n

o

1/1 r-- oo

—   li   ON

rj OC O

10

Tt-ri

— T

QO

r

 

ON   —  ON

00 rj

 

O 00 oo oo

r-, —

Os

v-i

Tf

r r- O

t>

r- ON r-l On

li-   U-1   Tt   nC

«/-) ON o r-l

Tf    —'

ON  00

r o

1

i/"i

o

ON

ri v't sD ri O O ON r- "/

i

r-l      — r-'

—    Tt

Tf

!S

nD

 

oc v-i ri

o

 

5

■3

.»E j2.

E-a c c |.°i2.E

~1 J=

 

 

■'O a

 

 

 

 

 

 

 

 

E

 

u

 

 

 

 

 

o

■j; 00

V]

 

 

 

 

O

c: '5

= c

c

 

oi ig

"IJ

L. 1

c/l

u

OJ

C

=    rt

2 S

■3

V]

 

--:'

 

.2?

to

i

C 3

>-s

.s

 

 

'

t-

«  :rt

" g

Jl

 

-1

ä

a

i2

OD

& fe

:rt   :a

i

■0 a u

£

.Oc

t/2 XI

E

ca

£: E

—  ra

5

■

E-a

E

3

73 >

£i

41

_c

 

i°

C/5

< 

c/3

< 

H

 

< 

opE

ll

E  :0

.SJE

J —    c ■  rt    *"■

■« i

 

 

 

,L

 

E

E

 

£

 

0 .i

 

 

 

 

J     C/J

00     å

E i

u n .0

M

0

C 3

J5

Il II

ch avjämnin komst ortsavdrag 1

a

00

rt

•0

in

> 

:rt

> 

avdrag 0 xerad in nyttjade

C

it

> 

 

ca —

ca —

ii

< 

 

tn <

f-:=i

«

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning      19

I den preliminära nalionalbudgelen redovisades två alternativa utveck­lingstakter för lönesumman mellan åren 1980 och 1981, nämligen 4,1% resp. 7,8%. RRV valde då atl beräkna statsinkomsterna baserade på det högre alternativet med en beräknad löneglidning på 2,5 procentenheter och en väntad sysselsättningsminskning på O,.5 procentenheter. Avlalskom­ponenten förutsattes uppgå lill 7,5 procentenheter vari ett s. k. överhäng p. g. a. tidigare avtal ingick med ca 3,7 procentenheter. Sedan dess har etl centralt avtal mellan LO och SAF träffats, vilket beräknas innebära att totala lönesumman väntas öka med 5.3% mellan åren 1980 och 1981 förutsatt att avtalen på den övriga arbetsmarknaden ger ett ulfall i samma storleksordning.

I det nya lönesummeantagandet beräknas avtalskomponenten lill ca 5 procentenheter. Löneglidningen antas bli av storleksordningen 2 procent­enheter medan sysselsättningskomponenten väntas dra ner utvecklings­takten för lönesumman med ca 1 procentenhet.

RRV skrev i december schablonmässigt fram lönesumman med 8% för år 1982. Det tidigare näinnda avtalet är tvåårigt och med ledning av avtalets storlek och beräkningar av prisutvecklingen under år 1981 förelig­ger nu en bedömning att lönesummans ökning blir av storleksordningen 6,5%. Pensionerna beräknas under år 1982 öka med 11,6%.

Av inkomsterna från andra förvärvskällor har utvecklingen av inkomst av kapital mellan åren 1979 och 1980 ytterligare uppjusterats och beräknas nu öka med drygt 70%. Prognosen för år 1981 tyder på en fortsatt hög utvecklingstakt, främst beroende på diskontohöjningen i januari år 1981. RRV räknar således med en ökning av kapitalinkomsterna med ca 35% mellan åren 1980 och 1981. För år 1982 beräknas en ökning med ca 15%. Förändringarna baseras på nu gällande antaganden om räntenivån, in- och utlåning samt sparande.

Underskotten i förvärvskälla har sedan slutet av 1960-talet ökat kraftigt varje år med några få undantag. Den mest betydelsefulla avdragsposten är underskott av annan fastighet som svarar för merparten av underskotten. De totala underskotlen beräknas ha ökat med drygt 40% mellan åren 1979 och 1980. Trots effekterna av fastighetstaxeringen beräknas utvecklings­takten för underskotten bli så hög som 23%-mellan åren 1980 och 1981. De kraftiga räntehöjningarna bidrar nämligen till att underskotten av kapital ökar i förhållande till vad som antogs i december. För år 1982 räknar nu RRV med atl underskotten ökar med ca 15%.

Utveckling av skatteunderlaget för svenska aktiebolag m. fl.

Under februari-mars 1981 upprepade RRV sin enkät från hösten 1980 lill ett urval om drygt 2000 svenska företag, sparbanker och försäkrings-institut.

I enkäten ingår frågor om den till statlig och kommunal skatt laxerade

 

Prop. 1980/81:150                                                   20

inkomsten samt beräknade fyllnadsinbelalningar under våren 1981. Vidare ingår frågor angående storleken av det särskilda forskningsavdraget (SFS 1980:955) och det särskilda investeringsavdraget (SFS 1980:953, 954). Slutligen har företagen tillfrågats om beräknad avsättning till resultatut­jämningsfond (SFS 1979:612) och beräknad insättning på tillfälligt vinst­konto (SFS 1980:456).

I det följande redogörs för vissa huvudresullat av undersökningen. Det bör observeras atl uppgifterna vad gäller slorleksgrupperna O-19 anställda är mycket osäkra. Urvalet för denna grupp är jämfört med totala antalet förekommande företag mycket litet. Dessutom är bortfallet störst inom denna grupp av förelag. En utförlig beskrivning kommer alt publiceras i statistiska centralbyråns statistiska meddelanden, serie F.

Resultatet av enkäten har fördelats på företagsstorlek och redovisas i tabell 7.

Enligt enkäten beräknas den statligt taxerade inkomsten minska med 17% från år 1979 till 1980. Enligt höstens enkät var minskningen 13%. Den kommunalt taxerade inkomsten beräknas i värenkäten minska med 21% mellan åren 1979 och 1980. I höstenkäten beräknades den kommunalt taxerade inkomsten minska med 17%. Fyllnadsinbetalningarna under våren 1981 beräknas ulgöra ca 29% av den totala bolagsskatten för verk­samhetsåret 1980. Det särskilda forsknings- och utvecklingsavdraget be­räknas uppgå till 451 milj. kr. Företag med fler än 500 anställda svarar för 90% av detta avdrag.

Det särskilda investeringsavdraget har återinförts. Avdraget för maskin­investeringar är 20% och gäller under tiden I november 1980-31 decem­ber 1981. Det motsvarande avdraget på byggnadsinvesteringar är på 10%' och gäller under perioden I november 1980-31 mars 1982. Det särskilda investeringsavdraget för maskininvesteringar beräknas uppgå lill 519 milj. kr. för verksamhetsåret 1980. Avdraget för byggnadsinvesteringar beräk­nas till 92 milj. kr. Företag med (ler än 500 anställda svarar för 25 % av de totala avdragen.

För verksamhetsåret 1980 beräknas företagens avsättning till resultatut­jämningsfond uppgå till 2,1 miljarder kr. Företag med fler än 500 anställda svarar för 35% av delta belopp. Den tillfälliga insättningen på vinstkonto beräknas totalt uppgå till 2,6 miljarder kr. De största företagen, de med fler än 2000 anställda, svarar för 44% av den totala insättningen.

Avsättning till resultatutjämningsfond och insättning på tillfälligt vinst­konto har ökat företagens möjligheter att göra avdrag för verksamhetsåret

1980. Detta förklarar nedgången iden taxerade inkomsten mellan verksam­
hetsåren 1979 och 1980.

Vid bedömning av 1981 års statligt taxerade inkomster har RRV utgått frän en trendmässig ökning på 10%. För verksamhetsåret 1981 har som tidigare nämnts det särskilda investeringsavdraget återinförts. Den tillfäl­liga insättningen på vinstkonto sker undantagsvis för verksamhetsåret

1981. Av denna anledning räknar RRV med att den statligt taxerade in­
komsten förblir oförändrad mellan verksamhetsåren 1980 och 1981.

 

Bilaga 2.3   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     21

oo              ,

E ri

c               c

cn        —■   c    1-   w 00

r~- Tf On ON n OO Tf r- r-J Tt — rj Tf »n —

nO        nO

r-l      —

 

E r.

"■1

(Q     .. (A O

«>» £ »v

L.  "

S ~ ca

-X 001 3>-o|°So

>.E s-S.E g 53t;S

.c —

Ä > ■" ca

i_ T5    , :0    ca   1)

(/,     CVJ   .T-     l_    —      —     (

c   OJ oo

-   t- T3 XI .

00 00 r ON o

r<; v-i \0 (0> ■— i/"i Tt n Tf m

O —     On       on

r-v      — o      r-

O O    


 

00""

>-ta

CQ V] fl  OD

:i|

c .E    >-    r     .E  ;0    Ä    1- Ov

00

£'x: o oo-o

.1   y: —

l_               T-                   1)

-      -    _   _   .     o   01   01   ;_

C O >— caci: >.c:aco

r"i v, vi 1/-1 "

r-l r-, r-~ — rJ

—       r-.

 

r-l ON              Tf in oo

oo r-,  «/-i 00 —"

sC -»o             nD On  —

rsl —  — — r*-,

 

u a.

c -o

.o o .£ c

 i£

*-' M

CA  IS

o ia

•o a

t u v c w •= CO c

(/.   00   I     I   o

.Q c j<:  00 3'c i; «£

Li-, X) t«   ;/! ora

1         c:               c  c ON

X)       3'Oc/5_,r:u—"

.= - E 2 E S 5 .ä I •£6oE"° = -S"S

i/i "£ rr

E       ca c

fc   OJ i

ca u. Ov

yi oet: —

E

l— ti w o> o o -=   X .:<:  t-  ta c jO

■       oo

'              _  —           c   c ov

"O           'Ti   _.   )z   tu —

.= .-.5!'2 E g S„!5 I '2 oo~ " o = - 1/1 Ov :occox.:«:oihttEr

 

r-J Tf r- 0 Tf

\D r-

ON r- oo — r»-,

Os  r-,

—  — rJ

 

 

O n Tt ui r-

Tt

o

r- ON ON r-i o

ON O

o

r-J n Tt r- 1/-,

—

VI

+   I

r n    00             r-,

O Ti-     rsj       o

 n     o               —

rsj      v-,

00 O    rJ       oo

—  oo     VI        —

—       Or-.

iTj r- o Ov ON

o ri Tf On —

 r, r r-i

lllll

 

E £

--o ; -t -.2P 2 E « S

o   rt

—   11   o   > " _ ov
~                    C   01 (

On

CO i5.SiS

—  ir-, VI VI rsl

—  \£>  ON   Tt  VI

VI ON r-- r- —

— O r- ra n rsj

 

1

fj Cm

Bl

00 ON On On On

rt - Ov Ö\ On

-g I   I   i   I   I

•--              o

t;        ooo

i?        OOOO

< o — »1-1 rvi

"C öO

.:*: ■;;

:i?3   f

vj ,rt

E c-

 

■o

u

00

iS -cS

■ ... I

 

Prop. 1980/81:150                                                                 22

III.    Beräkning av de olika inkomsttitlarna

1000 Skatter

llll Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse. RRV

har i sin beräkning av inkomstskatterna för 1981/82 även bedömt utfallet för innevarande budgetår. Beräkningarna sammanfattas i tabell 10 i vilken också framgår skillnaden gentemot RRVs beräkningar i december år 1980. Utgångspunkten för beräkningarna är bl.a. de inkomstfördelningar som antas gälla för åren 1980, 1981 och 1982. RRVs taxeringsslatistiska under­sökning har använts för att beräkna dessa. Beräkningen bygger på fram-skrivningen av den inkomstfördelning som gällde för basåret 1979. Föränd­ringar i skattesystemet år 1981-1982 har beskrivits i RRVs decemberbe­räkning. Där redovisas även effekterna av de olika ändringarna i skattereg­lerna. Förändringarna i skattereglerna för år 1981 var:

-     basenheten steg till 6400 kr.

-     basenheten rensas från inverkan av ändringar i indirekta skatter och energipriser

-     marginalskattelättnader mellan 76000 kr. och 96000 kr.

-     den tillfälliga höjningen av den särskilda skattereduktionen förlängdes även år 1981

-     nya regler för extra avdraget för pensionärer

-     begränsad avdragsrätl av frivilliga periodiska understöd tili 5000 kr. per givare

-  1981 års fastighetstaxering

-  ändrad villabeskattning

-  förinögenhelsskatleskalor ändrades

-       rätten till avdrag för realisationsförluster på premieobligationer begrän­
sades

-       ändrade regler för beskattning av realisalionsvinsler vid fastighetsför­
säljning

-  höjda belopp för aktiesparandet

-  höjning av den kommunala medeluldebiteringen med 46 öre.

Efter det att budgetpropositionen lagts fram har ytterligare propositioner pä skatteområdet presenterats för riksdagen. Det är främst två proposi­tioner som får effekter på statsbudgetens inkomster under 1981/82, nämli­gen prop. 1980/81: 116 om kommunalekonomiska frågor och prop. 1980/ 81:118 om ekonomisk-politiska åtgärder. 1 dessa föreslås bl.a. följande:

-     det kommunala grundavdraget höjs frän 6000 kr. till 7000 kr. fr.o. m. år 1982

-     förskotten av kommunalskattemedel är 1982 beräknas på ett underlag justerat dels med hänsyn till höjning av grundavdraget, dels genom att 20% av skatteunderlaget från juridiska personer avräknas

-  den statliga skattereduktionen minskas

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     23

-     minskning av det kommunala skatteunderlaget från juridiska personer med 20%

-     begränsning av reseavdragen genom att avdrag medges endast för kost­nader större än 1 000 kr

-     krav på tidsvinst på två timmar för att ge rätt till avdrag för resa med egen bil till och från arbetet

-     extra avdrag för stimulans av skogsavverkningen I januan 1981-30 juni 1983. Finansiering genom höjning av skogsvårdsavgifter

-     rätt lill skattefri inkomst upp till 5000 kr. för icke yrkesmässig bär- och svampplockning

-     kvarskatteavgiften höjs till 8% för kvarstående skall under 5 100 kr. och till 10%cöver5 100kr.

RRV har beräknat effekter av några av dessa förslag. Höjningen av det kommunala grundavdraget beräknas genom minskade förskott lill kommu­nerna förstärka statens inkomster med ca I 700 milj. kr. kalenderåret 1982 varav ca 850 milj. kr. faller på budgetåret 1981/82. Begränsningen av de juridiska personernas skatteunderlag kan beräknas lill 820 milj. kr. för hela år 1982 vilket innebär en positiv effekt pä statsbudgeten 1981/82 på 410 milj. kr. (se inkomsttiteln 1120 Juridiska personers skatt).

RRV har även förnyat beräkningarna av effekterna av ändrade skatte­regler år 1981 och kommit till i stort sett samma resultat som vid beräk­ningarna i december.

RRV har även försökt bedöma effekten av den begränsning av reseav­draget som föreslås i prop. 1980/81: 118. 1 propositionen föreslås att de första 1 000 kronorna i reseavdrag skall räknas som personliga levnadsom­kostnader och således inte skall berättiga till avdrag vid taxeringen. Vidare föreslås att tidsvinsten för avdrag för resor med egen bil till och från arbetet skall höjas från nuvarande 1,5 timmar till 2 timmar. Vid 1980 års taxering redovisade enligt RRVs taxeringsstatistik knappt 3,5 miljoner inkomsttagare reseavdrag. Det totala avdragsbeloppet för resor till och från arbetet uppgick till ca 6,5 miljarder kr. Tablån nedan redovisar in­komsttagarnas reseavdrag vid 1980 års taxering.

 

Övriga avdrag under tjänst

Antal inkomsttagare med reseavdrag, tusental

Reseavdrag i

milj. kr.

 

större än 1 000 kr.

mindre än 1 000 kr.

större än 1 000 kr.

mindre än 1 000 kr.

Inkomsttagare med avdrag Inkomsttagare utan avdrag

Totalt

733

772 1505

608

1341 1949

2 932

2 520 5452

337

747 1084

 

Prop. 1980/81:150                                                   24

Vid 1980 års taxering skulle 1 000-kronorsbegränsningen reducera re­seavdraget med knappt 2,4 miljarder kr. Av de 3,5 miljoner inkomsttagare som gjorde reseavdrag gjorde knappt 1,5 miljoner personer avdrag för resor med bil. Det totala avdragsbeloppet uppgick till 4,8 miljarder kr. (observera att detta belopp ingår i det ovan nämnda reseavdraget). Knappt 460000 av dessa är bosatta i de tre storstadslänen. 1 prognoserna har RRV som räkneexempel antagit att ca 50% av bidraget försvinner i dessa tre län. medan endast 20% av avdraget försvinner i övriga landet. Totalt skulle detta tillsammans med begränsningen 1000-kronorsbegränsningen appli­cerat på 1982 års inkomster reducera reseavdraget med ca 4.1 miljarder kr.

Fr.o.m. inkomståret 1981 gäller nya taxeringsvärden för fasligheler. RRV har utifrån den taxeringsstatistiska undersökningen beräknat effek­terna av de höjda taxeringsvärdena för schablontaxerade fastigheter. Taxeringsvärdena har räknats upp med 110% för villafastigheter och med 150% för fritidsfastigheter. De gränser för beräkning av nya schablonin­täkter är de som angetts i prop. 1980/81:42. Fastighetstaxeringen med de nya intäktsschablonerna medför en ökning av den statliga inkomstskatten med 425 milj. kr. Den kommunala inkomstskatten ökar med 915 milj. kr. Av beloppet svarar fastighetstaxeringen tillsammans med den ändrade garantibeskattningen för 616 milj. kr. Den ökade kommunala inkomstskat­ten påverkar förskotten av kommunalskattemedel först år 1983.

Inkomståret 1978 höjdes schablonintäkten från 2% till 3% för den delen av fastigheternas taxeringsvärde som inte översteg 200000 kr. Höjningen av intäktsschablonen motiverades med att intäktsberäkningen bättre skulle anpassas till prisutvecklingen på fastigheter, samtidigt som den nya fastig­hetstaxeringen inte skulle bli klar förrän år 1980. Om man gör effektberäk­ningen utifrån de gamla intäktsschablonerna ökar den statliga inkomstskat­ten med 527 milj. kr. och den kommunala med 1 673 milj. kr.

Tabellen visar skatteeffekterna för fastighetsägarna fördelade efter sam­manräknad inkomst.

Inflödet av preliminär A-skatt är i huvudsak känt t.o.m. januariter­minen 1981. Utfallet under november och januari avseende skatter på inkomster under september-december år 1980 blev betydligt lägre än vad som antogs i beräkningarna i december. Orsakerna till de jämförelsevis låga inbetalningarna av preliminärskatt är förmodligen flera (se sid. 55). En förklaring kan t. ex. vara att det förekom ett flertal retroaktiva löneutbetal­ningar år 1980 vilka kan ha blivit förhållandevis lågt preliminärbeskattade.

Även beräkningarna av den slutliga skatten för år 1980 visar en kraftig minskning jämfört med de kalkyler som låg till grund för RRVs december­beräkning. Orsakerna är här förändringar i antaganden om underskottsav­drag, löner och övriga inkomstslag.

Nedjusleringen av preliminärskalteinflödet, dvs. både A- och B-skalt. motsvaras i kalkylerna av en nägot större minskning av den slutliga skat­ten. Detta medför att de fysiska personernas fyllnadsbetalningar våren

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     25

1981 och deras kvarstående skatter våren 1982 kan anlas bli något lägre än vad som tidigare beräknats. Den överskjutande skatten som betalas ut under hösten är 1981 vänlas därför,minska någol jämfört med december­beräkningen.

Tabell 8. Effekt på statlig och kommunal inkomstskatt av fastighetstaxeringen 1981 och förändrade skatteregler, schablontaxerade fastigheter

 

 

 

Sammanräk­nad inkomst.

Anta) personer

Ökad inkomstskatt

 

 

 

 

 

 

tkr.

 

tusental

medelvärde

totalt

varav stat-

totalt

 

 

 

kr.

milj. kr.

ligt medel­värde kr.

milj. kr.

_

10

88

232

20

8

1

10-

20

54

231

12

II

1

20-

30

140

246

34

8

1

30-

40

147

280

41

19

3

40-

50

124

356

44

40

5

50-

60

149

356

53

62

9

60-

70

221

470

104

93

20

70-

80

254

561

143

132

34

80-

90

244

654

160

178

44

90-

100

167

796

133

256

43

100-

125

202

1019

206

388

78

125-

150

99

1477

146

649

64

150-

200

72

1877

135

901

65

200-

300

31

2 296

72

1200

38

300-

400

6

3 305

20

1871

12

400-

500

2

4 339

7

2483

4

500-

1000

1

3 576

5

2177

3

1000-

 

1

6326

5

2952

2

Totalt

 

2001

670

1340

213

425

Tabell 9. Effekten av fastighetstaxeringen och de nya skattereglerna för personer med villafastighet och eventuell annan fastighet fördelat efler nya taxeringsvärdet på villafastigheten

 

Taxeringsvärde tkr.

Antal lusental

Medelvärde tkr.

Totalt milj. kr.

-450 450-600 600-750 750-

Totalt

 

1465 66

8

2

1541

654

2  307

3  666

4  128

746

958

153

32

8

1151

För åren 1981 och 1982 har stora förändringar gjorts i antagandena om lönesumman m.m. (se tidigare avsnitt). Dessa antaganden påverkar inbe­talningarna av preliminärskatt i hög grad. De ändrade antagandena tillsam­mans med den låga nivån på preliminärskatleinbetalningarna är 1980 inne­bär kraftiga nedjusteringar av de beräknade beloppen för preliminär A- och B-skatt för budgetåren 1980/81 och 1981/82 jämfört med RRVs december­beräkning.

RRV har för inkomståret 1982 antagit att den prisökning som styr skat­teskalorna år 1982 uppgår till ca 9%. Den s. k. basenheten vänlas således uppgå till 6900 kr., vilket är en nedjustering med 100 kr, i basenheten

 

Prop. 1980/81:150

26

jämfört med beräkningen i december. Detta innebären ökning av skattein­komsterna med ca 1 050 milj. kr. inkomståret 1982 jämfört med december­beräkningen. Av inkomstårets sex uppbördsterminer faller dock endast två på budgetåret 1981/82. Den beräknade effekten av begränsningen av re­seavdragen antar RRV inte påverkar preliminärskatteultagel år 1982. Den skattehöjning som blir följden av begränsningen, drygt 2 miljarder kr. enligl RRVs uppskattning, antas betalas in till staten i form av fyllnads­skatt och kvarstående skatt åren 1983 och 1984. Den överskjutande skatten som betalas ut hösten år 1983 kommer förmodligen också all reduceras för åtskilliga personer.

RRV har för inkomståret 1982 kalkylerat med en oförändrad kommunal medelutdebilering. Nedjustering av skalteunderiaget år 1980 tillsammans med den föreslagna minskningen av förskollen av kommunalskallemedel gör all utbetalningarna av kommunalskatlemedlen beräknas minska med ca 1 700 milj. kr. jämfört med beräkningen i december.

RRVs kalkyler över de fysiska personernas inkomstskatter innebär en nedjustering med 3608 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och med 5015 milj. kr. för budgetåret 1981/82 jämförl med beräkningen i december.

RRV beräknar inkomsterna på titeln fysiska personers skall på inkomst, realisationsvinst och rörelse till 29478000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 25728000000 kr. för budgetåret 1981/82.

Tabell 10. Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse, milj. kr.

 

 

1980/81

1980/81

1981/82

1981/82

 

Enl. RRVs

Förändring

Enl. RRVs

Förändring

 

marsbe-

jämfört

marsbe-

jämfört

 

räkning

med RRVs december-beräkning

räkning

med RRVs december-beräkning

Inkomsler

 

 

 

 

Prel. A-skatt

102913

-2 725

108 788

-5 690

Prel. B-skatt

7436

-   455

8 178

-   432

Fyllnadsinbetalningar

 

 

 

 

av prel. skatt

4417

-   382

4 876

-   142

Kvarstående skatt

2 870

+      3

2851

-   241

Slutlig kompensation

 

 

 

 

till kommuner enl.

 

 

 

 

1974 års skattereform

2679

-     13

1446

-      9

Summa inkomster

120315

-3572

126 139

-6514

Utgifter

 

 

 

 

Kommunalskattemedel

79599

-1-    25

88666

-1714

Överskjutande skatt

7925

-1-     11

7958

-1-   215

Utbetalningar till all-

 

 

 

 

männa pensionfonden

836

0

855

0

Omföringar till andra

 

 

 

 

inkomsttitlar

2477

0

2932

0

Summa utgifter

90837

-1-    36

100411

-1499

Netto på titeln

29478

-3608

25728

-5015

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     27

Debilerad statlig skatt (inkl. slallig skallereduktion), milj. kr.

Ar

1980

1981

1982

 

Fysiska personers statliga inkomstskatt (-skattered)

27311

26 726

31 257

1121 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse. På

inkomsttiteln redovisas bl.a. de juridiska personernas preliminära skaller liksom avräkningen av de utbetalningar av kommunalskallemedel som kan beräknas från de juridiska personernas kommunala skatteunderlag. Till grund för beräkningen ligger den lidigare redovisade enkäten till svenska aktiebolag m. m. Enkäten pekar på en mindre nedjustering av de juridiska personernas statligt och kommunalt taxerade inkomster mellan inkomst­åren 1979 och 1980. Med ledning av enkäten har emellertid RRV justerat upp fyllnadsbetalningarna våren 1981. Företagens benägenhet att göra fyllnadsbetalningar väntas bli bestående även våren 1982. De totala fyll­nadsbetalningarna har uppjuslerals med 446 milj. kr. budgetåret 1980/81 och med 464 milj. kr. budgetåret 1981/82. Den preliminära B-skaiten som betalas in budgetåret 1980/81 har också justerals upp. Det sammanhänger främst med debiteringssystemet för B-skatlare. Inbetalningarna av B-skall år 1981 baseras på den slutliga skatt som debiterades för år 1979.

Tabell  11. Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse, milj. kr.

 

 

1980/81

 

1981/82

 

 

Enl. RRVs

Förändring

Enl. RRVs

Förändring

 

marsbe-

jämfört

marsbe-

jämfört

 

räkning

med RRVs december­beräkning

räkning

med RRVs

december­beräkning

Inkomster

 

 

 

 

Prel. B-skatt

5 826

-1- 52

6 133

-1-214

Fyllnadsbetalningar

 

 

 

 

av prel. skatt

1300

-1-446

1 148

-1-464

Kvarstående skatt

458

-    7

412

-1-    9

Summa inkomster

7 584

-1-491

7693

-1-687

Utgifter

 

 

 

 

Kommunalskalteniedel

5 177

+    6

4 369

-561

Överskjutande skatt

864

-1-106

939

-H282

Omföringar till andra

 

 

 

 

inkomsttitlar

14

0

15

0

Summa utgifter

6055

-1-112

5323

-279

Netto på titeln

1529

-1-379

2370

-1-966

Debilerad statlig skatt.

milj. kr.

 

 

 

År

1980

 

1981

1982

Juridiska personers stat-

 

 

 

 

liga inkomstskatt

1994

 

1994

2 293

 

Prop. 1980/81:150                                                   28

Till följd av nedjusleringen av den slutliga skatten för bolagen år 1980 jämföft fhed beräkningen i december väntas den överskjutande skatten öka budgetåret 1981/82.

Begränsningen av det kommunala skatteunderlaget för juridiska perso­ner vilket ligger till grund för ulbelalningai' av förskott av kommunalskalle­medel gör bl. a. alt utgiftsposten kommunalskallemedel beräknas minska med 561 milj. kr. budgetåret 1981/82.

RRV beräknar inkomsterna på lileln juridiska personers skall på in­komst, realisationsvinst och rörelse till I 529000000 kr. budgetåret 1980/81 och 2370000000 kr. för budgetåret 1981/82.

1131 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse. Till den­na titel förs de skalleinkomster som ej är möjliga alt särredovisa på antingen fysiska eller juridiska personer. Nettot har både i RRVs decem­ber- och marsberäkning förts upp med 500 milj. kr. för budgetåret 1980/81. Budgetåret 1981/82 har RRV jusleral upp titeln med schablonmässigt 500 milj. kr. Orsaken lill uppjusteringen är det utfall på de poster som redovi­sas på titeln tidigare budgetär.

RRV beräknar inkomsterna på titeln ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse till 500000000 kr. för budgetåret 1980/81 och lOOOOOOOOO kr. för budgetärel 1981/82.

Tabell 12. Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse, milj. kr.

 

 

1980/81

 

1981/82

 

 

Enl. RRVs

Förändring

Enl. RRVs

Förändring

 

marsbe-

jämtort

marsbe-

jämfört

 

räkning

med RRVs december­beräkning

räkning

med RRVs december-beräkning

Inkomsler

 

 

 

 

Restantier m. m.

1000

0

1500

4-500

Summa inkomster

1000

0

1500

-1-500

Utgifter

 

 

 

 

Restitutioner

500

0

500

0

Summa utgifter

500

0

500

0

Netto på titeln

500

0

1000

-1-500

1200 Lagstadgade socialavgifter

De lagstadgade socialavgifterna betalas under årel in i form av prelimi­nära avgifler, fyllnadsinbetalningar av preliminära avgifter och kvar­stående avgifler. För en närmare redovisning av uppbördsförfarandet för arbetsgivaravgifter hänvisas till RRVs decemberberäkning.

För budgetåret 1980/81 ökar avgifterna från statliga myndigheter kraftigl

 

Bilaga 2.3   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     29

till följd av omläggning av uppbördsförfarandet. Under budgetåret 1980/81 debiteras nämligen avgifter för tre kalenderhalvår p. g. a. omläggningen lill löpande redovisning av lagstadgade socialavgifter för statliga myndigheler. För en närmare redovisning hänvisas till beräkningen av titeln statliga pensionsmedel, netto i RRVs decemberberäkning.

Den relativt höga uppräkningsfaklorn i förhållande till den anlagna löne­summeutvecklingen för 1981, medför lägre fyllnadsinbetalningar våren 1982 än vad som beräknades i RRVs decemberberäkning.

I beräkningarna över lagstadgade socialavgifter görs jämförelse med RRVs inkomstberäkning från hösten 1980. Den beräkningen gjordes pä elt högre lönealternativ än vad som redovisas i budgetpropositionen.

1211 Folkpensionsavgifter. Inkomsterna från folkpensionsavgiflen framgår av tabell 13.

RRV beräknar inkomsterna på titeln folkpensionsavgift till 23281 OOOOOO kr. för budgetåret 1980/81 och 22656000000 kr. för budget­året 1981/82.

Tabell 13. Folkpensionsavgift, milj. kr.

 

 

1980/81

 

1981/82

 

 

Enl. RRVs

Förändring

Enl, RRVs

Förändring

 

marsbe-

jämfört

marsbe-

jämfört

 

räkning

med RRVs december­beräkning

räkning

med RRVs december­beräkning

Inkomsler

 

 

 

 

Direktdebiterade

 

 

 

 

avgifter

19026

-1-176

19061

-568

Egenavgifter och

 

 

 

 

skatledebiterade

 

 

 

 

avgifter

904

-

921

-

Avgifter från statliga

 

 

 

 

myndigheter och affärs-

 

 

 

 

verk

3351

-1-    2

2 674

-126

Summa inkomster

23281

-1-178

22656

-694

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto. Som framgår av tabell 14 beräknas sjuk­försäkringsavgiftens andel av sjukförsäkringens koslnader uppgå lill 24939 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 27459 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Jämförl med RRVs decemberberäkning innebär delta en nedjustering på 761 milj. kr. för budgetåret; 1980/81 och en uppjustering för budgetåret 1981/82 med 116 milj. kr.

Sjukpenningen har dragits ned p.g.a. lägre sjuktal för 1980jämförl med höstens beräkning. Det är framför allt utbetalning av sjukpenning för andra kalenderhalvåret 1980 - där preliminärt utfall föreligger - som är lägre än vad som väntades vid höstens beräkning.

 

Prop. 1980/81:150

30

Tabell 14. Beräkning av sjukförsäkringsavgiftens andel av sjukförsäkringens kostna­der, milj. kr.

 

 

1980/81

 

1981/82

 

 

Enl. RRVs

Förändring

Enl. RRVs

Förändring

 

marsbe-

jämfört

marsbe-

jämfört

 

räkning

med RRVs december-beräkning

räkning

med RRVs december­beräkning

Sjukpenning

13261

-793

14 567

-510

Sjukvårdsförmåner inkl.

 

 

 

 

läkemedelsersättning

10 104

+ 74

11 117

-t-731

Föräldrapenning

3 780

-199

4 249

-162

Frivillig försäkring

7

-    1

7

-    1

Förvaltningskostnader

2 192

-h 24

2 365

-)- 78

Summa utgifter

29344

-895

32305

-1-136

Statsbidrag

4 402

-134

4 846

+ 20

Frivillig försäkring

3

-

-

-

Inkomsttitelns andel av

 

 

 

 

sjukförsäkringens kost-

 

 

 

 

nader

24939

-761

27459

-1-116

Netto på titeln framgår av tabell 15.

Tabell 15. Inkomster och utgifter under inkomsttiteln sjukförsäkringsavgift, netto, milj. kr.

 

 

Inkomster

1980/81

 

1981/82

 

Utgifter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Enl. RRVs

Förändring

Enl. RRVs

Förändring

 

marsbe-

jämfört

marsbe-

jämfört

 

räkning

med RRVs december-beräkning

räkning

med RRVs december-beräkning

Inkomsler

 

 

 

 

Direktdebiterade av-

 

 

 

 

gifter

24076

-H   257

23 831

-   710

Egenavgifter och övriga

 

 

 

 

skatledebiterade av-

 

 

 

 

gifter

927

-1-       1

954

0

Avgifter från statliga

 

 

 

 

myndigheter och affärs-

 

 

 

 

verk

4259

-     11

3 367

-   152

Återföring av medel från

 

 

 

 

allmänna sjukförsäkrings-

 

 

 

 

fonden

-

0

-

0

Övriga inkomster

121

-1-      6

130

-      7

Summa inkomster

29383

-1-  253

28282

-  855

Utgifter

 

 

 

 

Inkomsttitelns andel

 

 

 

 

av sjukförsäkringens

 

 

 

 

kostnader

24939

-   761

27459

+   116

Avsättning av medel

 

 

 

 

till allmänna sjukför-

 

 

 

 

säkringsfonden

-

-

1 195

-H   695

Summa utgifter

24939

-  761

28654

-¥■  811

Netto på titeln

4444

-1-1014

-372

-1666

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     31

De minskande utgifterna för sjukförsäkringen under kalenderåret 1980 medför en högre avsättning lill sjukförsäkringsfonden under budgetåret 1981/82 än vad som beräknades av RRV i decemberberäkningen. Avsätt­ningen till sjukförsäkringsfonden beräknas nu öka med 695 milj. kr. jämfört med RRVs decemberberäkning.

Överskottet på den allmänna sjukförsäkringsfonden för kalenderåret 1980 beräknas lill 2910 milj. kr. Efter avräkning genlemol det tidigare ackumulerade underskottet pä fonden och den i RRVs decemberberäkning redovisade räntedebiteringen återstår 1 195 milj. kr. att avsälla lill sjukför­säkringsfonden.

RRV beräknar inkomsterna på titeln sjukförsäkringsavgift, netto till 4444000000 kr. för budgetåret 1980/81. För budgetåret 1981/82 beräknar RRV atl inkomsttiteln får etl underskoll pä 372000000 kr.

1231 Barnomsorgsavgift. Inkomsterna från barnomsorgsavgiften framgår av labell 16.

Fr.o.m. 1980 skall även egna företagare betala barnomsorgsavgift. Egenavgifterna utbetalas från inkomsttiteln llll Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse till titeln barnomsorgsavgift förs­ta gången under budgetåret 1981/82.

Tabell 16. Barnomsorgsavgift, milj. kr.

 

 

1980/81

 

1981/82

 

 

Enl. RRVs

Förändring

Enl. RRVs

Förändring

 

mars be-

jämfört

marsbe-

jämfört

 

räkning

med RRVs december-beräkning

räkning

med RRVs december­beräkning

Inkomsler

 

 

 

 

Direktdebiterade av-

 

 

 

 

gifter

4 634

-1-62

4976

-159

Avgifter frän statliga

 

 

 

 

myndigheter och affärs-

 

 

 

 

verk

795

- 4

712

- 27

Egenavgifter

-

-

220

-

Titeln barnomsorgs-

 

 

 

 

avgift

5429

-1-58

5908

-186

RRV beräknar inkomsterna på titeln barnomsorgsavgifl lill 5429000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 5908000000 kr. för budgetåret 1981/82.

1241 Vuxenutbildningsavgift. Fr.o.m. budgetåret 1980/81 skall vuxenut­bildningsavgiflen redovisas brutto över statsbudgeten. Inkomsterna från vuxenutbildningsavgiflen framgår av tabell 17.

 

Prop. 1980/81:150                                                   32

Tabell 17, Vuxenutbildningsavgift, milj. kr.

 

 

1980/81

 

1981/82

 

 

Enl.

RRVs

Förändring

Enl.

RRVs

Förändring

 

marsbe-

jämfört

mar;

ibe-

jämfört

 

räkn

ing

med RRVs

räkning

med RRVs

 

 

 

december-

 

 

december-

 

 

 

beräkning

 

 

beräkning

Inkomsler

 

 

 

 

 

 

Direktdebiterade av-

 

 

 

 

 

 

gifter

570

 

-H

567

 

-21

Avgifter från statliga

 

 

 

 

 

 

myndigheter och affärs-

 

 

 

 

 

 

verk

100

 

-1

81

 

-  4

Titeln vuxenutbildnings-

 

 

 

 

 

 

avgift

670

 

0

648

 

-25

RRV beräknar inkomsterna på lileln vuxenulbildningsavgift till 670000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 648000000 kr. för budgetärel 1981/82.

1251 Övriga socialavgifter, netto. Under titeln övriga socialavgifter redovi­sas delpensionsavgiflen, arbelslöshetsförsäkringsavgiften m.fl. övriga so­cialavgifter (tabell 19).

Vad gäller arbetslöshelsförsäkringsavgiften utbetalar de allmänna för­säkringskassorna förskoll och slutavräkningsbelopp avseende koslnader för kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Vidare utbetalas två tredjedelar av kostnaderna för grundbidrag och viss del av kostnaderna för progressiv­bidrag.

I prop. 1980/81: 145 angående finansiering av vissa arbetsmarknadspoli­tiska åtgärder föreslås all de båda arbetsgivaravgifterna som idag utgår för att finansiera arbetslöshetsersättningar och arbetsmarknadsutbildning skall ersättas med en gemensam avgift. Den nya arbetsgivaravgiften före­slås finansiera 55% av bl.a. kostnaderna för kontant arbetsmarknadsstöd, grundbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna, utbildningsbidrag till elever i arbetsmarknadsutbildning och dellagare i yrkesinriktad rehabilite­ring.

Den gemensamma arbetsgivaravgiften föreslås få disponeras av riksför­säkringsverket, som ocksä föresläs få disponera elt reservationsanslag för att finansiera den andel av utgifterna som inte skall läckas av arbetsgivar­avgiften.

För statsbudgetens inkomstsida innebär förslagel all ifrågavarande in­komster och utgifter inte kommer alt redovisas på budgetens inkomstsida fr.o. m. budgetåret 1981/82. Regleringen av arbetslöshetsfonden sker först två år i efterskott då alla inkomsler och utgifter för elt visst år är kända. Regleringen av inkomsterna och utgifterna för kalenderåret 1979 sker således försl 1981/82. Trots de föreslagna förändringarna i prop.  1980/

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     33

81:145 kommer därför slalsbudgetens inkomstsida alt påverkas t.o.m. budgetåret 1983/84 av slulregleringarna genlemol arbetslöshelsfonden för kalenderåren 1979, 1980 och halva 1981.

Tabell 18. Avgift för arbetslöshetsförsäkringen och utbetalningar till de allmänna försäkringskassorna och de erkända arbetslöshetskassorna.

 

 

Inkomster

1980/81

 

1981/82

 

Utgifter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Enl. RRVs

Förändring

Enl. RRVs

Förändring

 

marsbe-

jämfört

marsbe-

iämfört

 

räkning

med RRVs december­beräkning

räkning

med RRVs december­beräkning

Inkomsler

 

 

 

 

Direktdebiterade av-

 

 

 

 

gifter

913

- 9

-

-  935

Avgifter från statliga

 

 

 

 

myndigheter och affärs-

 

 

 

 

verk

162

+  1

-

-   135

Återföring av medel från

 

 

 

 

arbetslöshetsfonden

-

0

-

0

Summa inkomster

1075

-1-10

-

-1070

Utgifter

 

 

 

 

Kontant arbetsmarknads-

 

 

 

 

stöd

302

-1-63

-

-   264

Utbetalningar till er-

 

 

 

 

kända arbetslöshets-

 

 

 

 

kassor

681

-80

-

-   884

Avsättning av medel till

 

 

 

 

arbetslöshetsfonden

193

-1- 5

93

0

Summa utgifter

1176

-12

93

-1148

Netto på titeln

-101

-1-22

-93

-1-    78

Sammanfattningsvis redovisas inkomsterna och utgifterna under titeln 1251 övriga socialavgifter, netto i labell 19.

RRV beräknar underskollel på titeln övriga socialavgifter, netlo för budgetåret 1980/81 lill 239000000 kr. För budgetåret 1981/82 beräknar RRV underskottet på titeln lill 280000000 kr.

1411 Mervärdeskatt. Inkomsterna på denna titel uppbärs av länsslyrelser­na och tullverket.

Utfallssiffror för inbetald skatt lill länsstyrelserna är kända l.o. m. feb­ruari månad 1981 och för återbetald skatt l.o. m. januari månad. Till grund för beräkningen av länsslyrelsernas uppbörd av mervärdeskatt ligger en bedömning av den privala konsumlionens utveckling. Mellan åren 1980 och 1981 beräknas den privala konsumtionen öka med ca 11 %. Della är knappt 1,5 procentenheter lägre än enligt decemberberäkningen. För år 1982 har ökningen beräknats till ca 8% vilket är 2 procentenheter lägre än enligt decemberberäkningen. Länsstyrelsernas nettouppbörd av mervär­deskatt under budgetåret 1980/81 beräknas uppgå lill 10700 milj. kr., vilkel 3    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2.3

 

Prop. 1980/81:150

34

är I 300 milj. kr. lägre än i decemberberäkningen. Uppbörden under bud­getåret 1981/82 beräknas uppgå lill 9 300 milj. kr. Det är en minskning med 4200 milj. kr. jämfört med decemberberäkningen.

Tabell 19. Övriga socialavgifter, netto milj. kr.

 

 

Inkomster

1980/81

 

1981/82

 

Utgifter

 

 

 

 

Enl. RRVs

Förändring

Enl, RRVs

Förändring

 

marsbe-

jämlort

marsbe-

jämfört

 

räkning

med RRVs december­beräkning

räkning

med RRVs december­beräkning

Inkomsler

 

 

 

 

1  Arbelsskadeförsäkring

1362

-

1469

-       7

2  Byggnadsforsknings-

 

 

 

 

avgift

110

-

116

-1-       1

3 Lönegarantiavgift

531

-

535

7

4 Arbetarskyddsavgift

331

-

413

-       3

5 Avgift för sjöfolks

 

 

 

 

pensionering

II

-

II

1

6 .Arbelsmarknadsut-

 

 

 

 

bildningsavgift'

1073

-1- 8

-

- 1 070

7 Delpensionsavgifl

1320

-t-  2

1 352

-     53

8 Gemensam arbetsmark-

 

 

 

 

nadsavgift'

-

-

2 143

-1-2 143

Summa inkomster

4 738

-1-10

6039

-1-1008

Utgifter

 

 

 

 

Summa 1-8 enl. ovan

4 738

-HO

6039

-1-1008

9 Merkostnader för

 

 

 

 

delpensionsförsäk-

 

 

 

 

ringen

138

-1-89

187

-1-       1

10 Saldo arbetslöshets-

 

 

 

 

försäkringsavgiften

 

 

 

 

(se tabell 18)

101

— 22

93

-    78

Sumnia utgifter

4977

H-77

6319

-1-   931

Netto på titeln

-239

-67

-280

-H     77

' Fr.o.m.  1981-07-01 föreslås att en gemensam arbetsmarknadsavgift på 0.8% införs. Samtidigt föresläs att arbetsmarknadsulbildningsavgiften på 0.4 % och ar-

betslöshetsförsäkringsavgifien på 0.4 % slopas.

Tabell 20. Mervärdeskatt budgetåret 1980/81, milj. kr.

 

 

Uppbördsmånad

Tullverket

Länsstyreb

ierna

Summa

 

Inbetald

Återbetald

 

 

 

skatt

skatt

 

Juli-aug.

4011'

5318'

2975'

6 354'

Sept.-okt.

4406'

4985'

4660'

4731'

Nov.-dec.

5 529'

5814'

4 293'

7050'

Jan.-febr.

4958

6570'

4665

6863

Mars-april

5361

6946

4856

7451

Maj-juni

5435

6667

4151

7951

Summa

29700

36300

25600

40400

Utfall

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     35

Generaltullstyrelsen har reviderat sin prognos för mervärdeskatt på importerade varor. Slyrelsen har räknal med elt importvärde på 150200 milj. kr. för år 1981. Del är en ökning med 5,2% jämfört med är 1980. För år 1982 har imporlvärdel beräknats till 167800 milj. kr. vilkel motsvarar en ökning med 11.7%. Generaltullslyrelsen har beräknat uppbörden av mer­värdeskatt till 29700 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och till 33 300 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Efter underhandskontakt med ekonomideparle­menlet räknar RRV med en ökning i importvärdet med 6,2% för är 1981 och 8% för år 1982. Till följd av den lägre importprognosen beräknar RRV tullens uppbörd lill 33 100 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Det är en sänkning med 200 milj. kr. jämfört med generaltullstyrelsens beräkning. Jämfört med decemberberäkningen har prognosen för budgetåret 1981/82 höjts med 300 milj. kr.

RRV beräknar inkomsterna på titeln mervärdeskatt till 40400000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 42400000000 kr. för budgetåret 1981/82.

1424    Tobaksskatt. 1 skrivelse till RRV den 5 mars 1981 beräknar riksskat­
teverket inkomsterna på titeln till 3070 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och
3 250 milj. kr. för budgetåret 1981/82. 1 förhållande till budgetförslaget
innebär detta en minskning av inkomsterna med 100 milj. kr. för budget­
året 1980/81. Beräkningen för budgetåret 1981/82 är oförändrad. Riksskat­
teverket anger atl konsumtionen har minskat till följd av prishöjningar men
bedömer att minskningen är tillfällig.

RRV ansluter sig till riksskatteverkets beräkning. Inkomsterna på titeln tobaksskatt beräknas till 3070000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 3 250000000 kr. för budgetåret 1981/82.

1425    Skatt på spritdrycker. Inkomsterna av skatt på spritdrycker beräkna­
des i budgetförslaget till 4625 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 4810
milj. kr. för budgetåret 1981/82. I skrivelse till RRV den 5 mars 1981 anför
riksskatteverket följande:

Under perioden juli 1980-januari 1981 har 2617,8 milj. kr. influtit. Under februari-april 1981 kommer enligt vad som erfarits från AB Vin- & Spritcentralen 1 190 milj. kr. att inflyta avseende leveranser november 1980-januari 1981. Sammantaget kan inkomslen för budgetårets tio första månader anges till 3808 milj. kr. Jämförl med den prognos som lämnades i oktober 1980 väntas för budgetåret en minskning med ca 90 milj. kr. Minskningen motsvarar en försäljning av ca I miljon liter. Enligl RSVs bedömning är nedgången av temporär karaktär. Inkomsten för budgetåret 1980/81 räknas ned med 90 milj. kr. lill 4535 milj. kr. För budgetåret 1981/ 82 beräknas oförändrat 4810 milj. kr. flyta in.

RRV ansluter sig till riksskatteverkets beräkning. Inkomsterna på titeln skatt pä spritdrycker beräknas till 4535000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 4810000000 kr. för budgetåret 1981/82.

 

Prop. 1980/81:150                                                                 36

1428 Energiskatt. I budgetförslaget beräknas inkomsterna på denna titel lill 6 127 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 6399 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Riksskatteverket har ej reviderat beräkningen från december.

1 prop. 1980/81: 118 om ekonomisk-politiska åtgärder föreslår regeringen alt energiskallen på olja höjs med 77 kr. per m' till 207 kr. per m'. Höjningen föreslås träda i kraft den I juli 1981. Skattehöjningen beräknas öka inkomsterna med I 200 milj. kr. räknal per helår. För budgetärel 1981/ 82 beräknas inkomsterna öka med 960 milj. kr. Vidare föreslår regeringen all energiskalten på hushållens elförbrukning sänks från 4 öre per kWh till 3 öre per kWh. Sänkningen omfallar landets nordligaste delar där upp­värmningskostnaderna regelmässigt är högre än i landet i övrigt. Nedsätt­ningen av energiskatten pä el beräknas minska inkomsterna med 50 milj. kr. räknat per helår. För budgetåret 1981/82 beräknas minskningen till 40 milj. kr.

RRV beräknar inkomsterna på titeln energiskatt till 6 127 000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 7 319000000 kr. för budgetåret 1981/82.

1431 Särskild beredskapsavgift för oljeprodukter. 1 prop. 1980/81:90 om rikllinjer för energipoliliken föreslår regeringen en höjning av den särskilda beredskapsavgiften på olja med 23 kr. per m till 89 kr. per mHöjningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1981. Medlen skall dels disponeras för att medge förstärkt stöd lill prospektering efter olja. nalurgas och kol. dels finansiera energiforskningsprogrammet. Höjningen av beredskapsavgifien beräknas öka inkomsterna med ca 480 milj. kr. räknal per helår. För budgetåret 1981/82 beräknas inkomsterna öka med ca 360 milj. kr.

Eftersom avgifterna skall fonderas beräknar RRV inkomsterna på titeln särskild beredskapsavgift för oljeprodukler till formellt 1 000 kr. för bud­getåret 1980/81 och formellt 1 000 kr. för budgetåret 1981/82.

1442 Systembolaget ABs inlevererade överskott. I skrivelse till RRV den 5 mars 1981 beräknar riksskatteverket inkomsterna på titeln till 86 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 70 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Det innebär all inkomsterna har räknats upp med 11 milj. kr. för 1980/81 jämfört med budgelproposilionen.

RRV ansluter sig lill riksskatteverkets beräkning. Inkomsterna på titeln Systembolaget ABs inlevererade överskott beräknas till 86000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 70000000 kr. för budgetåret 1981/82.

1451 Reseskatt. 1 budgetförslaget uppfördes lileln med 146 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 168 milj. kr. för budgetåret 1981/82. 1 skrivelse till RRV den 5 mars 1981 anför riksskatteverket följande:

Under budgetåret 1979/80 inflöt reseskalt med 111,7 milj. kr. Den I oktober 1980 höjdes skatten på resor från 100 kr. till 150 kr. Detta har emellertid inte ökat inkomsterna på det sätt som förutsattes vid föregå-

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     37

ende prognos i oktober 1980. Under juli-december 1980 inflöt reseskatt med 58,3 milj. kr. vilkel är ca 11 % mindre än beräknal. Enligt luftfartsver­ket har charterresandel minskat med ca 15% den senasle tiden.

Inkomsten av reseskatt för budgetåret 1980/81 beräknas till 129 milj. kr. Någon ökning de två närmaste följande budgetåren förutses inte.

RRV ansluter sig till riksskatteverkets beräkning. Inkomsterna på titeln reseskall beräknas till 129000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 129000000 kr. för budgetåret 1981/82.

1471 Tullmedel. 1 budgetförslaget uppfördes lileln med I 230 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 1 300 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

I skrivelse lill RRV den 26 februari 1981 beräknar generallullstyrelsen inkomsterna till I 260 milj. kr. för budgetåret 1980/81. För budgetåret 1981/ 82 beräknas inkomsterna lill I 305 milj. kr.

RRV ansluter sig lill generaltullstyrelsens beräkning. Inkomsterna på lileln tullmedel beräknas till 1260000000 kr. för budgetåret 1980/81 och I 305000000 kr. för budgetåret 1981/82.

2000   Inkomster av statens verksamhet

Under inkomsttypen inkomster av statens verksamhel redovisas bl.a. rörelseöverskolt. ränteinkomster, offentligrättsliga avgifter samt försälj­ningsinkomster.

2100 Rörelseöverskott

Överskott från de statliga affärsverken skall bl. a. tillföras denna huvud­grupp. De slalliga affärsverken redovisar i skrivelser uppgifter till RRV. 1 en av RRV upprättad promemoria som skickals lill samlliga affärsverk har RRV anmodat dessa att följa en enhetlig linje i sina prognoser. 1 prome­morian anges bl.a. atl den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som redovisas i den preliminära nationalbudgeten bör tjäna som vägled­ning för beräkningarna.

2111 Postverkets inlevererade överskott. I skrivelse till RRV beräknar post­verket att inleverera 61,8 milj. kr. budgetåret 1980/81 och 76.0 milj. kr. budgetåret 1981/82. I förhållande till budgetpropositionen innebär det en ökning av inkomsterna med 3,0 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och med 9,0 milj. kr. för budgetåret 1981/82. I skrivelsen anförs följande:

För budgetåren 1980/81 och 1981/82 räknar Postverket nu med att kunna leverera etl överskoU pä 64 Mkr resp 80 Mkr. Detta motsvarar normal förräntning av del disponerade statskapitalet. Postverkets inleveranser av överskottsmedel framgårav bilagan.

 

Prop. 1980/81:150                                                                 38

Postverket räknar nu med oförändrad postvolym under såväl 1980/81 som 1981/82. Vid beräkningen har hänsyn lagits till den beslulade porto­höjningen fr. o. m. den 1 juni 1981.

Personalvolymen beräknas öka med 2% under 1980/81 och med 0,5% under budgetåret 1981/82, bl.a. beroende på fortlöpande ulbyggnad av servicenätet genom tillkomsten av nya hushåll. Den genomsnillliga prisök­ningen på personalkostnaderna beräknas till 11,5% 1980/81 och till 5.5% 1981/82. Av ökningen 1980/81 avser merparten effekt av redan träffade avlal.

Sakkoslnaderna beräknas öka med 18% under vartdera budgetåret. Det är främst lokalkostnader och transportkostnader som ökar krafligl.

Diskontot förulsälls ligga kvar på nuvarande nivå på 12% fram lill juli 1981, då del anlas gå ner lill 11%. Därefter räknas med ylterligare sänkningar i oktober 1981 och i januari 1982 lill 10% resp. 9%.

Beräkningen bygger också på att konsolideringsfonden får utnyttjas. Vi vill här framhålla att behållningen i konsolideringsfonden inte är större än att fonden förbrukas helt om t.ex. försändelseintäkterna skulle bli 5% lägre än beräknat under innevarande och nästa budgetår.

RRV ansluter sig till postverkets beräkning. Inkomsterna pä lileln post­verkels inlevererade överskott beräknas till 61848000 kr. för budgetåret 1980/81 och 76000000 kr. för budgetåret 1981/82.

2112 Televerkets inlevererade överskott. I budgetpropositionen beräknades inkomsterna på titeln lill 171,4 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och till 178,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Televerket beräknar nu inleveransen lill 176.4 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 200,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82. I skrivelse till RRV anför televerket följande:

Fr. o. m. budgetåret 1980/81 sker bruttoredovisning av intäkter och kost­nader för utländsk tele- och radiotrafik. Detla innebär all intäkterna ökat budgetåren 1980/81 och 1981/82 med 345 resp. 384 miljoner kronor och kostnaderna på molsvarande sätl med 403 resp. 448 miljoner kronor. Tidigare redovisades nettot på intäktssidan.

Fr.o.m. budgetärel 1980/81 är del nya investeringsbegreppel infört som lidigare utförligt presenterats i televerkets anslagsframställning för 1980/81 (avsnitt 3.2.2).

Beräkningarna för 1980/81 och 1981/82 bygger på del nya finansierings­systemet som infördes fr.o.m. I januari 1981. och som innebär alt vissa investeringar i terminalanläggningar finansieras med en speciell rörlig kre­dil i riksgäldskonloret.

RRV ansluter sig lill televerkets beräkning. Inkomsterna på titeln tele­verkels inlevererade överskott beräknas lill 176400000 kr. för budgetåret 1980/81 och 200500000 kr. för budgetåret 1981/82.

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott. I budgetpropositionen fördes inkomsterna på titeln upp med etl formellt belopp på I 000 kr. för budgetåret 1980/81 resp.  1981/82. 1 skrivelse lill RRV meddelar statens

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     39

järnvägar atl någon inleverans inle kommeratt ske under 1980/81 och 1981/ 82. 1 skrivelsen anförs bl.a. följande:

1 novemberprognosen räknade SJ med intäktsförstärkning genom successiv anpassning av taxorna till förutsatt inlTalion. De första stegen i denna anpassning har redan beslutats av regeringen (taxehöjning för buss­gods den I mars 1981. för järnvägsgods den I april, samt i persontrafik, järnväg och buss den I maj). Den nu reviderade prognosen förutsätter att SJ även i forlsältningen fär möjlighet att inllationsanpassa intäkterna.

Ersättningen för drift av olönsamma järnvägslinjer m.m. upptogs i no­vember - i enlighet med SJs anslagsframställning - till 943 milj. kr. för I981/S2. Beloppet har nu sänkts till 865 milj. kr. enligl årets budgetproposi­tion. Nya trafikprognoser på grundval av senasle data för trafikutveckling, konjunkturutsikler m.m. har också föranlett vissa intäktsjusteringar för såväl 1980/81 som 1981/82.

Beräkningen av personalkostnaderna grundar sig på en ny bedömning av personalbehovet. Som huvudalternativ har kostnaderna räknats fram un­der de antaganden om löne- och prisutvecklingen som angivits av RRV.

Prognosrevideringen leder fram till underskott om ca 280 milj. kr. för 1980/81 och ca 215 milj. kr. för 1981/82.

Sedan årsskiftet 1979/80 pågår en samlad översyn av företagets verk­samhet och organisation inför 1980-talet - projekt V()-80. Översynen skall ge underlag för beslul om dels vilken inriktning som SJs verksamhet skall ges under 1980-lalet för atl uppfylla kravet på lönsamhet, dels hur organi­sationen skall anpassas för att bli sä effektiv som möjligt. Direktiven för översynen anger som mål en organisation, som bl.a. är mera resultat- och marknadsinriklad och som medger delegering av beskitsfatlandet. De för­slag som översynen leder till kommer alt underställas regeringens prövning före sommaren 1981. Resuhalet av dessa struklurbetonade rationalisering­ar har ej kunnat beaklas i prognoserna.

RRV beräknar inkomsterna på titeln statens järnvägars inlevererade överskott till formellt I 000 kr. för budgetåret 1980/81 och till formellt I 000 kr. för budgetåret 1981/82.

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott. 1 budgetpropositionen upp­fördes denna titel med 48.1 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 78.9 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Luftfartsverket har reviderat beräkningen för 1981/82 och beräknar nu inleveransen lill 83.7 milj. kr. 1 skrivelse till RRV anför luftfartsverket följande:

Intäkterna för 1980/81 väntas enligt en nyligen gjord beräkning komma atl uppgå till lolall 641,4 Mkr., vilket är 8,1 Mkr. lägre än verkets driftbud­get. Orsaken är främsl en sämre utveckling av chartertrafiken än beräknat.

Kostnaderna för 1980/81 beräknas nu komma atl uppgå till 586 Mkr. vilket är 9.6 Mkr. lägre än driftbudgeten. Ränteersätlningen till kommuner­na har därvid reducerats i två steg: - dels från del tolala förräntningskravet på 48.3 Mkr. lill en beräknad

möjlig förräntning på 18,3 Mkr.

 

Prop. 1980/81:150                                                                 40

— dels med ylterligare 5.8 Mkr. på grund av omprövningar av kommunala inbetalningar avseende budgetåret 1979/80. Luftfartsverket betalade detla budgetår in 5,8 Mkr. för mycket till kommunerna pga alt ""likabe-handlingsprincipen"" beträffande resultatbortfall pga arbetsmarknads­konflikten ej tillämpades. Av detta följer atl slaten på motsvarande sätt erhåller 5.8 Mkr. mer detla budgetår, vilka egentligen är att hänföra till 1979/80.

Som grund för intäklsberäkningen 1981/82 har trafikvolymen uttryckt i antalet landningar beräknats öka med 4% och i antalet passagerare minska med 3%jämföri med budgeterad volym 1980/81. Intäkterna totalt väntas med dessa förutsättningar komma all uppgå till 733,8 Mkr. inkl. en plane­rad taxehöjning 1981-11-01 med i genomsnitt ca 10%.

Som grund för kostnadsberäkningen 1981/82 ligger de ekonomiska ramar vilka framtagils i verksamhetsplaneringen för 1981/82. Rörelsekoslnaderna totall väntas därvid öka med ca 9% jämfört med budgetåret 1980/81. Personalkostnaderna ökar vid samma jämförelse med 7% varav 5% beror på löneniväförändringar och 2% på effekter av löneklassuppflyttningar. De sociala kostnaderna har beräknats lill 33% av huvudkostnadsslaget Avlöning.

Med beaktande av dessa förutsättningar beräknas överskottet för 1981/ 82 komma alt uppgå till 93,2 Mkr. Förräntningskravet pä statskapitalet, beräknat efler en räntefot på 10.75% uppgår till 146.2 Mkr. Det beräknade överskottet uppgår därvid lill ca 64% av full förräntning. Ränteutbetal­ningen till kommunen har reducerats i proportion till förräntningen av statskapitalet eller från 55,7 Mkr. till 35,5 Mkr.

RRV ansluter sig till luftfartsverkets beräkning. Inkomsterna på titeln luftfartsverkets inlevererade överskott beräknas till 48055 000 kr. för bud­getåret 1980/81 och 83 700000 kr för budgetåret 1981/82.

2115 Förenade fabriksverkens inlevererade överskott. 1 skrivelse lill RRV beräknar förenade fabriksverken inkomsterna på titeln lill 32.9 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 50.0 milj. kr. för budgetåret 1981/82. I förhållande lill budgelproposilionen innebär del en minskning av inkomsterna med 36,1 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och med 2,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Nedräkningen för 1980/81 beror på alt förenade fabriksverken hemställt om att inleverans av överskottsmedel för budgetåret 1980/81 skall begränsas till 32.9 milj. kr. I skrivelsen lill RRV anför förenade fabriksverken följande:

Utfallet för 1979/80 har beräknats med utgångspunkt från vårt preliminä­ra bokslut för del förlängda budgetåret.

Beräkningen för 1982 har gjorts i 1982 års beräknade penningvärde och med utgångspunkl från vår operativa långsiktsplan.

Resultat före bokslutsdispositioner för 1981 beräknas bli sämre än enligl fastställd driftstat sedan hänsyn lagils till räntehöjningen saml elt beräknat högre utnyttjade av den rörliga krediten.

I resullalen för 1981 och 1982 har utvecklingskostnaderna för Stirling inte medtagits.

Avskrivningar har beräknats kalkylmässigt i enlighet med FFV instruk­tion.

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     41

Antalet heltidsanställda beräknas för 1981 till ca 5 800.

Investeringarna för 1981 beräknas uppgå till 89.0 Mkr.

Vid beräkningen av inleveranskraven för 1981 och 1982 har det genom­snittliga statskapitalet minskats med 49.7 Mkr. avseende fordran på United Stiriing AB.

Förräntningskravet pä statskapitalet har beräknats efter 9,5% ränta l.o. m. den 30juni 1981, därefter med 10.75%.

RRV ansluter sig till förenade fabriksverkens beräkning. Inkomsterna på titeln förenade fabriksverkens inlevererade överskott beräknas till 32900000 kr. för budgetåret 1980/81 och 50000000 kr. för budgetåret 1981/ 82.

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskott. I budgetpropositionen uppfördes denna titel med 1428.9 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 1469.0 milj. kr. för budgetåret 1981/82. 1 skrivelse till RRV beräknar statens vattenfallsverk inleveransen under 1980/81 lill I 408.9 milj. kr. och I 680,0 milj. kr. för budgetåret 1981/82. 1 skrivelsen anförs följande:

Kraftverksrörelsen

Budgetåret 1980/81

I Vattenfalls förslag till driftstal för 1980/81 förutsattes normalårstill­rinning till de vattenkraftproducerande älvarna och bedömd tillgänglighet för idrifttagna kärnkraftblock. Tillrinningen har dock hittills under budget­året varil extremt låg. Della tillsammans med etl lägre magasinsläge än beräknat vid ingången av budgetåret har medförl alt produktionsvolymen för vattenkraften i den nya beräkningen har sänkts med 2,8 TWh. Sänk­ningen uppvägs av en minskad fast krafiförsäljning samt av ökade kraftin­köp från Forsmark. Den ökade kärnkraftsproduktionen i Forsmark beror på en gynnsam idrifttagning och hög driftsäkerhet. Den tillfälliga kraflförsäljningen har ökat medan inköpen av tillfällig kraft i storl sell är oförändrade.

Totall beräknas rörelseinläklerna öka med 82 milj. kr. jämfört med fastställd driftslat. Intäkterna från fast engrosförsäljning minskar med 111 milj. kr. och detaljförsäljningsintäklerna med 4 milj. kr. beroende på lägre försäljningsvolym. Höjningen av lågspänningslarifferna fr.o.m. 1980-10-01 har beaktats i beräkningarna.

Försäljning av lillfällig kraft beräknas öka med 167 milj. kr. De tillfälliga kraflleveranserna är beroende av den akluella kraftbalanssilualionen och varierar starkt både till pris och volym. Intäkterna av tillfällig krafiförsälj­ning bör ses mol bakgrund av kostnaderna för inköp av lillfällig krafl som beräknas öka med 31 milj. kr. p. g. a. högre pris.

Transiteringsinläklerna beräknas öka med 30 milj. kr. i huvudsak bero­ende på högre indextillägg.

Som lidigare nämndes har den lägre vattenkraftproduklionen kompen­serats genom bl.a. större kraftinköp från Forsmark. Kostnaderna för den inköpta kraften (fast och tillfällig) beräknas därmed öka med 52 milj. kr. Bränslekostnaderna beräknas däremol minska med 42 milj. kr. beroende på lägre fossileldad värmekraflproduklion.

 

Prop. 1980/81:150                                                                 42

Avsättningar för förnyelse av anläggningar har uppräknats med 45 milj. kr.

Sammantaget innebär detta ett rörelsekapital på I 118 milj. kr., en för­bättring med 27 milj. kr. jämförl med den fastställda driftslaten.

Finansiella intäkter beräknas bli 119 milj. kr. högre än vad som förut­sattes i driftslaten. beroende pä större ränteintäkter på lån lill Forsmarks Kraflgrupp AB p.g.a. hcijt diskonto saml på högre ränteintäkter från Riksgäldskontoret där verket placerar tillfälliga likviditelsöverskolt.

De finansiella kostnaderna beräknas minska med 25 milj. kr. p.g.a. lägre utnyttjning av landels rörliga kredil hos Riksgäldskontoret samt lägre ränteutbetalningar till Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF).

I d' 'flstalen presenterades en preliminär beräkning av de merkostnader som drabbat verket på grund av den försenade idrifttagningen av Ringhals 3 och 4. Merkostnaderna, som avsåg budgelären 1979/80 och 1980/81. beräknades uppgå till 871 milj. kr. Efter avdrag för i driftslaten för 1979/80 redan beviljad preliminär ersättning med 200 milj. kr. återstod 671 milj. kr. Merkostnaderna beslår dels av ökade röriiga koslnader vid produktion i alternativa anläggningar eller vid köp av el från andra förelag istället för produktion i de aktuella kärnkraftanläggningarna, dels av fördyrade an­läggningskostnader.

Verket förutsatte i driftslaten all ersättningen skulle utgå i form av driftbidrag. Vidare förutsattes all driftbidragel i den mån del inle skulle komma atl erfordras för alt uppfylla förräntningskravet skulle användas för extra avskrivning av anläggningar för utjämning av anläggningskost­nadsfördyring och för avsättning till lagerreserv såsom resultatutjämnings-reserv.

Förutsatt driftbidrag pä 671 milj. kr. ingick inte i driftslatens beräkningar eftersom beslul i ersättningsfrågan inte förelåg vid tidpunkten för driftsta­tens inlämnande lill regeringen. I regleringsbrev 1980-12-18 har regeringen nu beslutat om ersättningen tilll Vattenfall för den försenade idrifttagning­en av kärnreaktorer.

Aktuella beräkningar ger samma ersättningsbelopp som angavs i drift­slaten. I den reviderade inkomstberäkningen har ersättningen upptagits som en extraordinär intäkt på 671 milj. kr. Della innebär ett resultat före bokslutsdispositioner som överstiger driftslatens beräkningar med 842 milj. kr.

Efter skaller på 300 milj. kr., en ökning med 100 milj. kr. jämfört med driftslaten, kvarstår en resultatförbättring med 742 milj. kr.

I den fastställda driftslaten för innevarande är redovisades en ränta på disponerat statskapital om I 217 milj. kr., vilkel molsvarar en förräntning om 9,5% på i medeltal disponerat statskapital bundet i idrifttagna anlägg­ningar. De nya beräkningar som nu gjorts för innevarande budgetår pekar mot ell högre disponerat kapital, vilket medför krav på högre räntebetal­ningar lill staten (ränta på disponerat slalskapilal) än vad som förutsälles i driftslaten. Räntan på disponerat statskapital har beräknats lill I 300 milj. kr., en ökning med 83 milj. kr.

Härigenom skulle elt överskott om 659 milj. kr. kvarstå utöver förränt­ningskravet. Delta överskott molsvarar i stort sell den beräknade ersätt­ningen från staten för de merkostnader som orsakals av den försenade idrifttagningen av Ringhals block 3 och 4.

Av ersättningsbeloppet hänför sig 83 milj. kr. till fördyrade anläggnings­kostnader. Ersättningen för dessa koslnader kommer alt användas för exlra avskrivning av anläggningar för utjämning av de uppkomna fördyr-

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     43

ingarna. Den extra avskrivningen medför att något högre statskapital inte behöver redovisas på grund av fördyringarna av anläggningarna, vaiför någon ränta inle kommer all belasta kunderna härtor.

Återstående del av överskottet om 576 milj. kr. har i den nya beräkning­en avsatts till lagerreserven. Avsättningen förutsattes utnyttjas för resul-latutjämning under kommande år för atl motverka höjningar av ellarif-ferna.

1980/81

Driflstat         Ny beräk-

ning

F.\lraordinära intäkter                               -                 671.0

Boksluisdisposilioner

Avsältning lill lorrårsreserv                        -                     -

Förändring av lagerreserv                         -               -576.5

Avsättning för förnyelse av anlägg­
ningar utöver bedömt behov                    -               - 83.0
Skillnad mellan pensionskostnader och
pensionsulgifler                                                 -1-15.6           -(-15.6

Budgetåret 1981/82

Beräkningarna, som bygger på en inom verket framtagen aktuell ekono­miprognos, utgår ifrån normalårstillrinning lill de vattenkraftproducerande älvarna saml 3,7% årlig ökning av fasl krafiförsäljning. Kärnkraftproduk­tion från block 2 i Forsmark ingår i prognosen. Någon produktion från block 4 i Ringhals har däremot inle medräknats.

Ersättning från slalen för merkoslnader för försenad idrifttagning av kärnkraflreaktorer ingår i beräkningarna med 60 milj. kr.

Intäktsberäkningarna för den del av verkets krafiförsäljning som följer 1981 års högspänningslariffer har skelt i prisnivån K = 604 (bedömt ge­nomsnitt för budgetåret 1980/81). Energipristilläggen för denna kraftför­säljning baseras på ett oljepris om 22.7 kr/GJ och ett uranpris om 3.6 öre/ kWh, likaledes ett genomsnitt för föregående budgetår. Övriga beräkning­ar har skett i prisnivån K = 662 och baserats på elt oljepris om 25.2 kr./GJ och etl uranpris om 3,9 öre/kWh.

Förräntningskravet för budgetåret 1981/82 förutsattes vara 10.75%. Denna ränta beräknad på i kraftverksrörelsen i medeltal disponerat stats­kapital som är bundet i idrifttagna anläggningar uppgår till I 500 milj. kr.

Kanalrörelsen

Budgetåret 1980/81

Kanalrörelsen beräknades i driftslaten för innevarande budgetår ge en ränta på disponerat statskapital om 0,2 milj. kr. 1 de nya beräkningarna redovisas ökade rörelseinläkter med 1.2 milj. kr. samtidigt som driftkost­naderna beräknas öka med 1,2 milj. kr. Detla medför en ränta på dispone­rat statskapital motsvarande den i driflstaten.

 

Prop. 1980/81:150                                                                 44

RRV ansluter sig till statens vattenfallsverks beräkning. Inkomsterna på titeln statens valtenfallsverks inlevererade överskott beräknas till 1 408888000 kr. för budgetåret 1980/81 och I 680000000 kr. för budgetåret 1981/82.

2117 Domänverkets inlevererade överskott. I budgetpropositionen beräk­nades inkomsterna på titeln till 95,0 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 72,0 milj. kr. för budgetåret 1981/82. I skrivelse till RRV meddelar domän­verkel alt beräkningarna kvarstår oförändrade.

RRV ansluter sig till domänverkets beräkning. Inkomsterna på titeln domänverkels inlevererade överskott beräknas till 95 000000 kr för bud­getåret 1980/81 och 72000(X)0 kr för budgetåret 1981/82.

2131 Riksbankens inlevererade överskott. Riksbanken har i skrivelse till RRV beräknat inkomsterna på titeln till 850 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1980/81 och 1981/82. Det åren uppräkning med 100 milj. kr. för resp. budgelår.

RRV ansluter sig till riksbankens beräkning. Inkomsterna på titeln riks­bankens inlevererade överskott beräknas uppgå till 850000000 kr för bud­getåret 1980/81 och 850000000 kr för budgetåret 1981/82.

2141 Myntverkets inlevererade överskott. 1 budgetpropositionen beräkna­des inkomsterna på titeln lill 121.0 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 88.1 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Myntverket beräknar nu inkomsterna lill 141 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 75.0 milj. kr. för budgetåret 1981/ 82. Nedräkningen för budgetåret 1981/82 beror pä att myntverket försik­tigtvis bedömer all 70000 st 200-kronorsmynt kommer att äterinlösas till ett nominellt värde av 14 milj. kr. med etl silverskrolvärde av totalt ca 4 milj. kr.

RRV ansluter sig till myntverkets beräkning. Inkomsterna på titeln myntverkets inlevererade överskott beräknat till 141 OOOOOO kr för budget­året 1980/81 och 75000000 kr för budgetåret 1981/82.

2151 Tipsmedel. Aktiebolaget Tipstjänst beräknar inkomsterna på titeln tipsmedel till 627,7 milj, kr. för budgetåret 1980/81 och 827.0 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Det är en ökning av inkomsterna med 3.7 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 73 milj. kr. för budgetåret 1981/82 jämfört med budgetpropositionen.

RRV ansluter sig lill Aktiebolaget Tipstjänsls beräkning. Inkomsterna på lileln tipsmedel beräknas till 627700000 kr. för budgetåret 1980/81 och 827000000 kr för budgetåret 1981/82.

2212 Överskott av karolinska sjukhusets fastighetsförvaltning. I budgetpro­positionen beräknades inkomsterna på titeln till 46,6 milj. kr. för budget-

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     45

årel 1980/81 och 48,2 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Med anledning av förslagel om ändrat huvudmannaskap för karolinska sjukhuset fr. o. m. den I januari 1982 har inkomsterna räknats ned lill 24000000 kr för budgetåret 1981/82.

RRV beräknar inkomsterna på lileln överskott av karolinska sjukhusels fastighetsförvaltning lill 46598000 kr för budgetåret 1980/81 och 24000000 kr för budgetåret 1981/82.

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande. Ränteinkomsterna för budgetåret 1980/81 har beräknats efterden för kalenderåret 1980 fastställda räntan på statliga bostadslån om 11 % (SFS 1979:1022).

För budgetåret 1981/82 grundas beräkningarna på den för 1981 fast­ställda räntan om 12,75% (SFS 1980:915).

Bostadsslyrelsen beräknar inkomsterna pä lileln till 6300 milj. kr. för budgetärel 1981/82. vilkel är 200 milj. kr. lägre än den i budgetproposi­tionen presenterade kalkylen.

RRV ansluter sig lill bostadsslyrelsens beräkning. Inkomsterna på titeln ränteinkomster på lån för bostadsbyggande beräknas till 4 800000000 kr för budgetåret 1980/81 och 6300000000 kr. för budgetåret 1981/82.

2351 Räntor på energisparlån. Bostadsslyrelsen beräknar inkomsterna pä titeln till 190,0 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 300,0 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Jämfört med RRVs decemberberäkning innebar detta en uppjustering av beräkningen för budgetåret 1981/82 med 35 milj. kr.

RRV ansluter sig lill bostadsstyrelsens beräkning. Inkomsterna på titeln räntor på energispariån beräknas till 190000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 300000000 kr för budgetåret 1981/82.

2511 Expeditionsavgifter. I budgetpropositionen uppfördes denna titel till 242,7 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och till 278.4 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Domstolsverket har med hänsyn till utfallet t. o. m. december 1980 revi­derat ner sina beräkningar för budgetåren 1980/81 och 1981/82 med 20.4 resp. 21,8 milj. kr.

I riksskatteverkets höstberäkningar fanns inle effekter av vissa avgifts­höjningar från den I januari 1981 (SFS 1980:948) medtagna.

Riksskatteverket slår fasl vid dessa beräkningar dels på grund av utfal­let, dels för atl avgiftshöjningarna inte beräknas få någon påtaglig effekt på inkomsterna.

RRV beräknar inkomsterna på titeln expeditionsavgifter till 215826000 kr. för budgetåret 1980/81 och 235926000 kr. för budgetåret 1981/82.

2613 Inkomster vid karolinska sjukhuset, 1 budgetpropositionen beräkna­des inkomsterna på denna titel till 567.7 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och

 

Prop. 1980/81:150                                                                 46

lill 284,7 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Direktionen för karolinska sjuk­huset beräknar nu inkomsterna lill 654.9 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och till 308,2 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Ökningen av de beräknade inkomsterna beror på alt drift- och investeringsbidraget från Stockholms läns landsting har ökal enligt avtal (1980-11-27). Enligt prop. 1980/81:95 föreslås att Stockholms läns landsting lar över huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset från staten den I januari 1982. Här angivna inkomster för budgetärel 1981/82 avser därför endast perioden I juli-31 december 1981.

RRV ansluter sig lill karolinska sjukhusets beräkning. Inkomsterna på titeln inkomsler vid karolinska sjukhuset beräknas lill 654900000 kr för budgetåret 1980/81 och 308 200000 kr för budgetåret 1981/82.

2712 Bötesmedel. I budgetpropositionen uppfördes denna titel lill 102.8 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och lill 106,1 milj. kr. för budgetåret 1981/ 82. Mol bakgrund av utfallet t.o. m. december 1980 beräknar rikspolissty­relsen nu att inkomsterna för budgetåret 1980/81 kommer alt öka med 3,6 milj. kr. För budgeiårel 1981/82 beräknas inkomslerna öka med 13 milj. kr. till följd av bl. a. att minimi- och maximistraffen för penningböter höjs från 10 till 50 kr. resp. 500 till 1 000 kr. fr. o. m. den 1 januari 1982 enligt SFS 1980:1133.

RRV beräknar inkomslerna på titeln bötesmedel lill 106424000 kr. för budgetåret 1980/81 och 119075000 kr. för budgetåret 1981/82.

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet. 1 budgelproposilionen be­räknades inkomsterna på titeln lill 200,5 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 232,6 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Inkomsterna för budgetåret 1980/81 har nu räknats upp med 95,7 milj. kr. på grund av atl en ersättning från Japan för oljeutsläpp i Östersjön våren 1979 har inlevererats i januari 1981 på denna titel.

RRV beräknar inkomsterna på titeln övriga diverse inkomsler av statens verksamhet till 296237000 kr. för budgetåret 1980/81 och 232583000 kr. för budgetåret 1981/82.

4000    Återbetalning av lån

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande. Bostadsstyrelsen har be­räknal återbetalningarna av lån för bostadsbyggande lill 980.0 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 1010,0 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Jämfört med höstens beräkning innebär delta atl inkomsterna för budgetärel 1980/ 81 har dragils upp med 40,0 milj. kr. För budgetåret 1981/82 har däremot inkomslerna minskat med 30,0 milj. kr. jämförl med höstens beräkning.

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     47

RRV ansluter sig till bostadsslyrelsens beräkning. Inkomsterna på titeln återbetalning av lån för bostadsbyggande beräknas lill 980000000 kr. för budgetåret 1980/81 och I 010000000 kr. för budgetåret 1981/82.

4411 Återbetalning av energisparlån. 1 budgetpropositionen beräknas in­komsterna på titeln lill 75.0 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 95,0 milj. kr. för budgetåret 1981/82. 1 skrivelse lill RRV beräknar bostadsslyrelsen inkomsterna på titeln återbetalning av energisparlån till 75,0 milj. kr, för budgetåret 1980/81 och 84.5 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

RRV ansluter sig till bostadsstyrelsens beräkning. Inkomsterna på titeln återbetalning av energisparlån beräknas till 75 000000 kr. för budgetåret 1980/81 och 84500000 kr. för budgetåret 1981/82.

5000   Kalkylmässiga inkomster

De kalkylmässiga inkomslerna beslår av avskrivningar och statliga pen­sionsavgifter, netto.

5100 Av.skrivningar

Med avskrivning menas den beräknade värdeminskningen för ett kapilalobjekt under en viss period. Värdeminskningen kan bero på fysisk förslitning, teknisk utveckling mm. För affärsverken sker avskrivningar som regel på tillgångens aleranskaffningsvärde. Medel molsvarande av­skrivningar inlevereras lill statsverket och påverkar därmed affärsverkens likviditet.

I skrivelse lill RRV har förenade fabriksverken, luftfartsverket, postver­ket, slalens järnvägar, statens valtenfallsverk och televerket lämnat upp­gifter om affärsverkens avskrivningar. De beräknade inkomslerna på tit­larna för budgetåren 1980/81 och 1981/82 framgår av tabell 21.

Den föreslagna avskrivningsprincipen innebär följande. T. o. m, budget­året 1979/80 täcktes slalens järnvägars underskott genom minskade av­skrivningar mol stalsbudgelen. Underskottet blev således noll. Enligt det föreslagna beräkningssättet skall underskotlsiäckning inte ske på detta sätt fr. o. m. budgetåret 1980/81. Det innebär att avskrivningarna mot statsbud­geten kommer atl öka i molsvarande grad. Ökningen blir endasi bokfö­ringsmässig dvs. medlen levereras inle in på statsverkets checkräkning. Inlevererade avskrivningsmedel kommer där att uppgå lill 571,6 milj. kr. under budgetåret 1980/81. Del återstående beloppet på 281 milj. kr. sätts in på statsverkets checkräkning när anslag för förlustläckning anvisas under budgetåret 1981/82. Motsvarande princip föreslås tillämpas för budgetåret 1981/82. Någol beslut om ändrade avskrivningsprinciper för statens järn­vägar har ännu inle fattats. 1 den här beräkningen har därför statens

 

Prop. 1980/81:150                                                                 48

Tabell 21. Affärsverkens avskrivningar budgetåren 1980/81 och 1981/82, tusental kr.

 

 

1980/81

 

1981/82

 

 

Enligl

Ökning l-f)

Enligl

Ökning (-1-)

 

RRVs

minskning (-

-)RRVs

minskning (-)

 

marsbe-

jämfört med

marsbe-

jämfört med

 

räkning

budgetprop.

räkning

budgetprop.

5111  Postverkets av-

 

 

 

 

skrivningar

37000

-

42 000

-1- 4000

5112 Televerkets av-

 

 

 

 

skrivningar

1266700

300

1 363 000

- 4 000

5113 Statens järnvägars

 

 

 

 

avskrivningar

571 600

-(-140600

761000

-52600

5114 Luftfartsverkets

 

 

 

 

avskrivningar

70500

-

68800

- 3 700

5115 Förenade fabriksverk-

 

 

 

 

kens avskrivningar

45400

100

52600

-1- 5 600

5116 Statens vattenfalls-

 

 

 

 

verks avskrivningar

1698000

-1-128000

1800000

-1-70000

Summa

3689200

-1-268200

4087400

-H9300

För statens järnvägar övervägs en ny avskrivningsprincip. Den skulle innebära slörre avskrivningar vid underskoll. Statens järnvägar kommer även med det nya beräkningssättet all medges koslnadsavlaslning i form av minskade avskrivningar som kompensation för lågprissatsningen. Del sker i enlighet med 1979 års trafikpolitiska beslut. För budgetåret 1980/81 uppgår koslnadsavlaslningen till 160 milj. kr. och för budgetåret 1981/82 till 180 milj. kr.

1979/80    1980/81    1981/82

648.0 150,0

1012.6 160.0

1 158,0 180.0

498.0 211.4

852.6

978.0

273.8

852.6 -281.0

978.0 -217.0

Avskrivningar, brutto

Kostnadsavlastning

Avskrivningar efter

kostnadsavlastning

Underskottstäckning

Avskrivningar mot

statsbudgeten

Underskott

Inlevererat överskott               -                  -                -

järnvägars avskrivningar beräknats enligt nu gällande princip med under­skottsläckning.

RRV ansluter sig lill myndigheternas beräkningar. Inkomsterna av affärsverkens avskrivningar beräknas till 3689200000 kr. för budgetåret 1980/81 och 4087400000 kr. för budgetåret 1981/82.

5141 Statens vägverks avskrivningar. I budgetpropositionen beräknades inkomsterna på denna titel till 100,0 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 116,1 milj. kr. för budgetåret 1981/82. 1 skrivelse till RRV beräknar nu slalens vägverk avskrivningarna till 119,6 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och 122.8 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     49

RRV ansluter sig lill slalens vägverks beräkning. Inkomslerna på titeln slalens vägverks avskrivningar beräknas lill 119600000 kr. för budgetåret 1980/81 och 122800000 kr. för budgetåret 1981/82.

5211 Statliga pensionsavgifter, netto. I budgelproposilionen beräknades elt underskott på titeln statliga pensionsavgifter, netto för budgetåret 1980/81. Underskottet beräknades lill 963 milj. kr. RRV beräknar nu underskottels storiek lill 1095 milj. kr. I och med övergången lill löpande uppbörd fr.o. m. den I juli 1980 kommer avgifter avseende tre halvår att belasta titeln för budgetåret 1980/81.

Omläggningen budgetåret 1980/81 innebär atl lileln statliga pensionsav­gifter, netto uppvisar etl negativt saldo för första budgetåret. För budget­året 1981/82 beräknas etl överskott på I 306 milj. kr. Jämförl med RRVs decemberberäkning har en uppjustering skett med 141 milj. kr.

RRV beräknar ett underskott på titeln slalliga pensionsavgifter, netlo för budgetåret 1980/81. RRV beräknar detta underskott till 1095000000 kr. För budgetåret 1981/82 beräknar RRV inkomsterna på titeln slalliga pen­sionsavgifter netto lill I 306000000 kr.

Tabell 22. Statliga pensionsavgifter, netto, milj. kr.

 

 

1980/81

 

1981/82

 

 

Enl. RRVs

Förändring

Enl. RRVs

Förändring

 

marsbe-

jämfört med

marsbe-

jämfört med

 

räkning

RRVs decem­berberäkning

räkning

RRVs decem­berberäkning

Program 1

 

 

 

 

Inkomsler

 

 

 

 

1  Lönekostnadspålägg

7 894

- 96

8559

- 59

2 Personalsjukpenningar

 

 

 

 

m. m.

1060

-f 26

1 127

-1-  12

därav vissa lärar-

 

 

 

 

kategorier

361

-139

391

-149

Summa inkomster

8954

- 70

9686

- 47

Utgifter

 

 

 

 

1  Socialförsäkringsav-

 

 

 

 

gift lill försäkringen

 

 

 

 

för tilläggspension

1944

■¥ 30

1964

-104

2 Socialförsäkringsav-

 

 

 

 

gift till den allmän-

 

 

 

 

na sjukförsäkringen

3 052

-1-   17

2 107

-110

3 Socialförsäkringsav-

 

 

 

 

gifi till folkpensio-

 

 

 

 

neringen

2408

-(-   14

1685

- 88

4 Arbetslöshetsförsäk-

 

 

 

 

ringsavgifl

115

-     1

-

- 85

5 Lönegarantiavgifi

57

0

42

0

6 Delpensionsavgift

144

-    1

101

-    6

7 Arbetsmarknadsutbild-

 

 

 

 

ningsavgift

115

-    1

-

- 85

8 Vissa yrkesskadeer-

 

 

 

 

sättningar m. m.

28

0

29

-    1

9 Ersättning från grupp-

 

 

 

 

livförsäkring

81

+    6

86

-t-    2

4    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2.3

 

Prop. 1980/81:150

50

 

1980/81

1981/82

Enl. RRVs   Förändring     Enl. RRVs   Förändring
marsbe-       jämfört med    marsbe-       jämfört med
räkning        RRVs decem- räkning        RRVs decem­
berberäkning                            berberäkning

 

10 Vuxenutbildningsavgift

72

0

51

-    2

11 Arbetarskyddsavgift

35

-1-    1

33

0

12 Barnomsorgsavgift

579

0

446

- 22

13 Gemensam arbetsmark-

 

 

 

 

nadsavgift

-

-

170

+ 170

14 Avsättningar till

 

 

 

 

framtida komplelte-

 

 

 

 

ringspensioner

324

-135

2972

-1-284

Summa utgifter

8954

- 70

9686

- 47

Program 2

Inktnnsler'

1876 1876

-t-    4 -I-   4

Lönekostnadspålägg m.m.       1766        + 30

Summa inkomster       1766     4- 30

Utgifter

22

1854 1876

-I-    2 -t-    4

1  Ersättning från grupp­livförsäkring     22         -1-4

2  Avsättningar lill fram­tida kompletteringspen­sioner      1 744    -f 26

Sumina utgifter            1766     -1-30

Program 3

Inkomster'

4 826

-1-286

1  Avsättningar till fram­lida kompletteringspen­sioner      2068     -109

2  Bidrag till kostnader för polis-, domstols-

och uppbördsväsendet

62

0

58

0

3 Vissa pensionsavgifter

13

+    2

13

-I-    2

Summa inkomster

2143

-107

4897

4-288

Utgifter'

 

 

 

 

1  Personalpensions-

 

 

 

 

förmåner

3 238

+ 25

3 591

-1-147

2 Överskott +

 

 

 

 

Underskott-

-1095

-132

-f 1306

-1-141

Summa utgifter

2143

-107

4897

-t-288

' Utöver angivna belopp redovisas över denna lilel vissa personalpensionsförmåner med samma belopp på både inkomst- och utgiftstitlar.

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     51

Tabellförteckning

Sid.

1.................................................................................. Statsbudgetens inkomsler fördelade på huvudgrupper budgetåren
1980/81 och 1981/82   ...............................................       6

2. Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse budgetåren

1980/81 och 1981/82   ...............................................       7

3.    Lagstadgade socialavgifter budgetåren 1980/81 och 1981/82   ....      8

4.    Skall på varor och tjänster budgetåren 1980/81 och 1981/82   ....      8

5.    Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs marsberäkning för budgetåren 1980/81 och 1981/82  .....................................................................      11

6.    Utfallet av taxeringarna lill statlig inkomstskall för verksamhels-åren 1974-1979 (taxeringsåren 1975-1980)                                                                                             17

7.    Slalligl och kommunall laxerad inkomst, fyllnadsinbelalningar, forsknings- och ulvecklingsavdrag, investeringsavdrag, avsätt­ning till resullatutjämningsfond saml insättning på tillfälligt vinslkonto fördelat pä förelagsstorlek verkamhetsären 1979 och 1980   .......     21

8.    Effekt på slallig och kommunal inkomstskatt av fastighetstaxe­ringen 1981 och förändrade skatteregler, schablontaxerade faslig­heler  .....................................     25

9.    Effeklen av fastighetstaxeringen och de nya skattereglerna för personer med villafastighet och eventuell annan fastighet fördelat efter nya taxeringsvärdet på villafastighelen        25

 

10.    Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse    26

11.    Juridiska personers skatt på inkomst, realisalionsvinsl och rörel­se          27.

12.    Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse ...    28

13.    Folkpensionsavgift    ...................................................     29

14.    Beräkning av sjukförsäkringsavgiftens andel av sjukförsäkringens koslnader                  30

15.    Inkomsterna och utgifterna under inkomsttiteln sjukförsäkrings­avgift, netlo       30

16.    Barnomsorgsavgifl ......................................................     31

17.    Vuxenutbildningsavgift  ..............................................      32

18.    Avgifl för arbetslöshetsförsäkringen och utbetalningar till de all­männa försäkringskassorna och de erkända arbetslöshetskassor­na   .............................................     33

19.    Övriga socialavgifter, netto..........................................      34

20.    Mervärdeskatt budgetåret 1980/81............................     34

21.    Affärsverkens avskrivningar budgetåren 1980/81 och 1981/82  ...     48

22.    Slalliga pensionsavgifter, nello  ..................................     49

 

Prop. 1980/81:150

52

Bilaga 1

Inkomster på statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82 resp kalenderåren 198) och 1982 samt juli-dec 1980. Tusental kronor

STATENS TOTALA INKOMSTER

1000 Skaller

1100 Skatt pä inkomst, realisations­vinst och rörelse

1110          Fysiska personers skatt på
inkomst, realisalionsvinsl
och rörelse

1111          Fysiska personers skatt på
inkomst, realisationsvinst
och rörelse

/120 Juridiska personers skall på inkomst, realisalionsvinsl och rörelse

1121 Juridiska personers skatt på in­komst, realisationsvinst och rö­relse

1130  Ofördelbara skaller på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1131  Ofördelbara skatter pä inkomst, realisationsvinst och rörelse

 

1140  Övriga inkomstskatter

1141  Kupongskatt

1142  Utskiftningskatt och ersätt­ningsskall

1143  Bevillingsskatt

1144  Lotterivinstskatt

1200  Lagstadgade socialavgifter

1211   Folkpensionsavgift

1221   Sjukförsäkringsavgift, nello

1231   Barnomsorgsavgift

1241   Vuxenutbildningsavgift

1251   Övriga socialavgifter, netto

1261   Bidrag till förvaltningskostnader

för arbelsskadeförsäkringen 1271   Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhel

 

Budgetär

 

Kalenderår

 

 

1980/81 Prognos

1981/82 Prognos

1980 juli-dec Ulfall

1981 Prognos

1982 Prognos

155144608

157576 778

60 766863

162 150 109

159940376

136380951

133937451

53 236164

138976213

135369451

32180000

29934000

10528468

30096900

29596000

29478000

25 728000

9618000

27077000

26105000

29478000

25 728000

9618000

27 077 000

26105000

1529000

2370000

350000

1500000

1600000

1529000

2370000

350000

1500000

1600 000

500000

1000000

250000

750000

1000000

500000

673000

45000

1000000

836000

48000

250000 310468

37 378

750000

769 900

45 700

1000000

891000

49000

15000

3 000

610000

15 000

3 000

770000

1314 271776

15000

3 000

706200

15 000

3000

824000

33700900

23 281 000

4444000

5 429000

670000

-239000

28679100

22 656000

-372000

5 908000

648000

-280000

10822000

8 953 193 -181313 2046457 270074 -313 175

35467100

24 341 000

4 562 000

5998000

697 000

-279000

27964600

22 870000

-1362 000

5968000

656000

-290000

50500

19768

50000

52 100

48 200

68 600

26996

98 100

70 500

67 700

 

1300  Skatt på egendom

2367000

2 659200

805608

2480912

2 729 200

1310 Skall på fasl egendom

16500

55200

-2

16502

55200

1311   Skogsvårdsavgifler

16500

55 200

-2

16 502

55 200

1320  Förmögenhelsskall

602000

659000

-

602000

659000

1321   Fysiska personers förmögen-

 

 

 

 

 

hetss-

 

 

 

 

 

katt                                            588000

644000

-

588000

644000

 

1322  Juridiska   personers   förmögen-

 

 

 

 

 

hetsskatt

14 000

15000

-

14000

15 000

1330 Arvsskatt och gåvoskatt

514500

545000

240919

525 000

565 000

1331   Arvsskatt

455000

475 000

216058

465 000

495 000

1332  Gåvoskall

59500

70000

24 861

60000

70000

1340  Övrig skall på egendom

1234000

1400000

564690

1337410

1450000

1341   Stämpelskatt

1234000

1400000

564 690

1337410

1450000

1400  Skatt på varor och tjänster

68133051

72665151

31080088

70931301

75079651

1410 Allmänna försäljningsskatter

40400000

42400000

18133 900

41900000

44400000

1411   Mervärdeskall

40400000

42400000

18 133 900

41900000

44400000

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     53

Budgetår

Kalenderår

1420,

1430    Skall på specifika varor

1421  Bensinskatt

1422  Särskilda varuskatter

1423  Försäljningsskall   pä   motorfor­don

1424  Tobaksskatt

1425  Skatt pä spritdrycker

1426  Skatt på vin

1427  Skatt på malt- och läskedrycker

1428  Energiskatt

1429  Särskild avgift  på svavelhaltigt bränsle

1431          Särskild beredskapsavgift för ol­
jeprodukter

1440  Överskoll    vid   försäljning   av '.art)r med statsmonopol

1441  AB Vin- & Sprilcentralens inle­vererade överskott

1442  Systembolaget ABs inlevererade överskott

 

1450  Skail på ijänsler

1451  Reseskati

1452  Skatt på annonser och reklam

1453  Totalisalormedel

1454  Skatt på spel

 

1460  Skati på vägtrafik

1461  Fordonsskatt

1462  Kilomelerskatt

 

1470  Skail på import

1471  Tullmedel

 

1480  Övriga skaller på varor och tjänster

1481  Övriga skatter pä varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet

2100  RöreLseöverskott

2110  Affärsverkens inlevererade över-.skoii

2111  Postverkels  inlevererade  över­skott

2112  Televerkets  inlevererade  över­skott

2113  Statens järnvägars inlevererade överskott

2114  Luftfartsverkets inlevererade överskott

2115  Förenade   fabriksverkens   inle­vererade överskott

2116  Slalens valtenfallsverks inleve­rerade överskott

2117  Domänverkels inlevererade överskott

 

2120  Övriga   myndighelers   inlevere­rade överskoll

2121  Statens   vägverks   inlevererade överskott

2122  Sjöfartsverkets inlevererade överskoll

5   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 23

 

1980/81

1981/82

1980 iuli-dec

1981

1982

Prognos

Prognos

Utfall

Prognos

Prognos

21810001

24073001

10363 794

23016601

24363501

4 845 000

5 253 000

2448 553

5 256400

5 196000

658000

715000

307 459

694 600

718000

523 000

548 000

240689

547100

558000

3 070000

3 250000

1547044

3 109000

3 250000

4 535 000

4810000

2 229735

4 645 300

4810000

1020000

1 100000

461811

1 075 200

1 113000

1030000

1076000

526 553

1 071 000

1 077 000

6127 000

7 319000

2 602 000

6616000

7640000

2 000

391

2000

1500

20t)0

-441

 

196 000

170000

-

196000

170000

110000

100000

-

110000

lOOOOO

86000

70000

_

86000

70000

657000

717000

308071

694600

741 000

129000

129000

58 300

138700

129000

219000

249000

99590

230 100

264000

235 000

260000

115121

247 900

266000

74000

79000

35 060

77900

82000

3810000

4000000

1603423

3 905000

4030000

2 320000

2 360000

974 374

2 340000

2 380000

1490000

1640000

629049

1 565 000

1650000

1260000

1305000

670900

1219000

1375000

1260000

1.305000

670900

1219000

1 375 000

50

150

1

100

150

50

150

1

100

150

13354077

15331940

4504764

14470451

15959909

3944187

4465603

1145998

4174463

4792 731

1823092

2162201

621 719

1973901

2358901

61848

76000

13 848

64 000

95 000

176400

1

200500

1

40966

180700

207 100

1

48055

1

83 700

8055

1

53 800

1

83 700

32900

50000

-

70400

51 100

1408888

1680000

528 888

1 540000

1850000

95 000

72000

29962

65000

72000

110554

136050

16035

162 164

138500

15 926

32 750

-

48676

28550

66000

70500

16035

84 860

77 150

 

Prop. 1980/81:150

54

2220 2221

2300

2310. 2320 2311 2312

2313

2314 2315

2316

2317 2318

2319

2321

2322

2323

2330 2331 2332

Överskon av försvarels faslig-hetsjörvallning

Överskott av förrådsanläggning­ar för ekonomiskt försvar

Ränteinkomster

Ränlor på näringslån Räntor pä lokaliseringslån Ränteinkomster på jordbrukels lagerhuslån

Ränteinkomster på statens av­dikningslån

Ränteinkomster pä fiskerilån Ränteinkomster   på   fiskbered­ningslån

Ränteinkomster på vallenkrafts-lån

Ränteinkomster pä luftfartslån Ränteinkomster på statens  lån för den mindre skeppsfarten Ränteinkomster    på    kraftled­ningslån

Ränteinkomster på skogsväglän Räntor   pä   övriga   näringslän. Kammarkollegiet Räntor   på   övriga   näringslån. Lantbruksstyrelsen Ränlor på bostadslån Ränteinkomster på egnahemslån Ränteinkomster på lån för bo­stadsbyggande

 

 

 

 

Budgetår

 

Kalenderår

 

 

 

1980/81

1981/82

I980juli-dec

1981

1982

 

 

Prognos

Prognos

Ulfall

Prognos

Prognos

2123

Inlevererat överskoll av uthyr-

 

 

 

 

 

 

ning av ADB-utrustning

28628

32 800

-

28628

32 800

2130

Rikshankens inlevererade över-

 

 

 

 

 

 

skoll

850000

850000

-

850000

850000

2131

Riksbankens inlevererade över-

 

 

 

 

 

 

skott

850000

850000

-

850000

850000

2140

Myntverkets inlevererade över-

 

 

 

 

 

 

skott

141000

75000

97764

78200

85000

2141

Myntverkets inlevererade över-

 

 

 

 

 

 

skott

141000

75 000

IIM

78 200

85 000

2150

Överskott från spelverksamliel

1019541

1242352

410479

1 110198

1360330

2151

Tipsmedel

627 700

827 000

246 867

708 000

934 000

2152

Lolterimedel

391841

415 352

163 612

402198

426 330

2200

Överskott av statens fastighets-

 

 

 

 

 

 

förvaltning

1046 352

206 774

—

1046 352

206 774

2210

Överskoll av civil jåstighetsför-

 

 

 

 

 

 

vallning

1046.52

206 774

-

1046 352

206 774

2211

Överskott av  kriminalvårdssty-

 

 

 

 

 

 

relens fastighetsförvaltning

1252

1.500

-

1252

1.500

2212

Överskott av karolinska sjukhu-

 

 

 

 

 

 

sels fastighetsförvaltning

46 598

24000

-

46598

24 000

2213

Överskott av akademiska sjuk-

 

 

 

 

 

 

husets fastighetsförvaltning

12 256

12 256

-

12 2.56

12 256

2214

Överskott    av    byggnadsstyrel-

 

 

 

 

 

 

sens fastighetsförvaltning

986075

168 552

-

986075

168 552

2215

Överskott   av   generaltullstyrel-

 

 

 

 

 

 

sens fastighetsförvaltning

171

466

-

171

466

 

5934603

8 596082

2545 733

6 730 239

9 202 884

283024 250000

300 745 270000

20690

286500 255 000

475 891 280000

3

1

2

3

1

800 1600

700 1600

583

800 1600

650 1600

303

330

188

305

342

242 2 246

235 2 156

93 89

237 2 241

229 2151

10669

9309

5 253

9984

8651

5 90

4 70

3

7

5 80

4 60

14472

2 594

4800690

40

4800000

13719

2621

6300635

15

6300000

13 637

2 608

55178.15

200

179520

2683

6 700610

10

5 517000     6 700000

Iti 412 2333411 2 333071

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     55

Budgetår

Kalenderår

 

1980/81 Prognos

1981/82 Prognos

1980juli-dec   1981    1982

Utfall          Prognos       Prognos

 

204219

2333  Ränteinkomster pä län för bo­stadsförsörjning för mindre be­medlade barnrika familjer

2334  Räntor på övriga bostadslån. Bostadsslyrelsen

 

2340   Ränlor på sliidiclån

2341   Ränteinkomster på slalens lån för universitetsstudier

2342   Ränteinkomster på allmänna stu­dielån

2343   Räntor på övriga studielån. Kammarkollegiet

 

2350  Ränlor på energisparlån

2351  Ränlor pä energisparlån

 

2360  Ränlor på medel avsatta Ull pen­sioner

2361  Ränteinkomster på medel avsal­ta till folkpensionering

2362  Ränteinkomster pä medel avsal­ta till civila tjänstepensioner

2363  Ränteinkomster på medel avsat­ta till militära pensioner

2364  Ränteinkomster på medel avsat­ta lill allmänna familjepensioner

2365  Ränteinkomster på medel avsat­ta vid statens pensionsanstalt

2366  Ränteinkomster på medel avsal­ta till pensioner för vissa av riks­dagens verk

 

2370   Ränlor på heredskapslagring

2371   Räntor pä beredskapslagring 2380.

2390     Övriga ränteinkomster

2381  Ränteinkomster pä lån till perso­nal inom utrikesförvaltningen m. m.

2382  Ränteinkomster på lån till perso­nal inom biståndsförvaltningen m.m.

2383  Ränteinkomster pä statens bo­sättningslån

2384  Ränteinkomster pä län för kom­munala markförvärv

2385  Ränteinkomster pä lån för stu­denlkäriokaler

2386  Ränteinkomster på lån för all­männa samlingslokaler

2387  Ränteinkomster pä krediler till utlandet

2388  Ränteinkomster på mark för na­turskydd

2389  Ränteinkomster pä län för inven­tarier i vissa specialbostäder

 

2391  Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukels rationalisering

2392  Räntor på intressemedel

2393  Övriga ränteinkomster. Kam­markollegiet

2394  Övriga ränteinkomster. Riksban­ken

381

365

196

3.30

350

 

269

270

144

270

270

39875

39525

5590

39570

39225

45

45

1

45

45

.39830

.39480

5 583

.39525

39 180

190000

300000

87116

243000

340000

190000

300000

87 116

243 000

340000

118 135

135494

37885

129055

130214

82600

99 200

.36491

93 500

93 900

3 167

3 221

197

3 167

3 221

366

369

44

366

369

9817

9994

532

9817

9994

22 120

22640

621

22 140

22660

65

70

_

65

70

298660

394 796

-

298660

394 796

298660

394 796

-

298660

394 796

1124887

61040

2/56/9     1122148

520

600

311

560

610

 

3 830

4 980

-

4 500

5 040

20000

2t)000

-

20000

20000

92000

96000

44406

96000

93 000

160

160

13

160

160

6 857

8 300

3 259

7 600

9 100

580

380

313

480

280

6125

-

-

6 125

-

1200

1 150

282

1 200

1 150

7 000

7000

_

7 000

7000

16000

16000

7 437

22 563

16000

AA91

39.392

4979

44 431

38 883

4 500

4 500

-

4 500

4 500

 

Prop. 1980/81:150

56

 

Budgetår

Kalenderår

 

1980/81 Prognos

1981/82 Prognos

1980juli-dec    1981   1982

Utfall          Prognos       Prognos

 

2395  Övriga ränteinkomster. Riks­gäldskonloret

2396  Ränteinkomster på det av bygg­nadsstyrelsen förvaltade kapita­let

2400  Aktieutdelning

2410   Inkomsler av slalens aklier

2411   Inkomster av slalens aklier

2500 Offentligrättsliga avgifter

2511  Expeditionsavgifter

2512  Vattendomstolsavgifter

2513  .Avgift för statlig kontroll av lä­kemedel

2514  Elevavgifter vid styrelsen för vårdtjänst

2515  Avgifter vid trafiksäkerhetsver­ket

2516  Körkorlsavgifter

2517  Avgifter för registrering av mo­torfordon

2518  Fyravgifter, fariedsvaruavgifter

2519  Skeppsmätningsavgifter

 

2521  Fartygsinspektionsavgifter

2522  Avgifter för granskning av bio­graffilm

2523  .Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skol­väsendet

2524  .Avgifter vid statens jordbruks­nämnd

2525  Avgifter för växtskyddsinspek­lion

2526  Avgifter vid köttbesiklning

2527  Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen

2528  Avgifter vid bergsstalen

2529  Avgifter vid patent- och regi­streringsväsendet

 

2531  Avgifter för registrering i före­nings m. n. register

2532  Exekutionsavgifter

2533  Avgifter vid statens planverk

2600  Försäljningsinkomster

2611   Inkomster vid kriminalvården

2612   Inkomster vid statens rättske­miska laboratorium

2613   Inkomster vid karolinska sjuk­huset

2614   Inkomster vid stålens vårdan­stalter för alkolholmissbrukare

2615   Inkomster vid arbetarskyddssty­relsen

2616   Försäljning av sjökort

2617   Lotsavgifter

2618   Inkomsler vid Sveriges meteoro­logiska och hydrologiska insiitut

2619   Inkomsler vid riksantikvarieäm­betet

425

40

500

425

500

926000

926000

 

89 526

83 533

209

89317

83 533

S9526

83533

209

89317

83533

89 526

83 533

209

89317

83 533

893988

909029

383014

908908

898252

215 826

235 926

83 127

217 328

221300

1000

1000

24

1 000

1000

38928

40 148

34 089

41262

42 240

32

32

-

32

32

54 703

_

24053

30650

_

24 500

25 600

II 681

25 600

25 600

111600

117 200

43 972

116 300

117 200

257 600

257 000

110486

257 300

258.500

2400

2400

499

2 400

3000

6 160

5810

■> ?9'>

5 950

5 804

491

1526

1026

1526

1526

 

728

725

404

709

741

2680

2419

1228

2442

2 519

6 250

6900

2806

6 575

7 300

24000

27000

9 128

27 000

27 500

427

470

1

449

495

4900

5 200

1778

4 900

5 200

88815

99 562

39492

95010

97 162

7 240

16 500

3 108

10 500

15 500

44 633

63 191

13 825

61735

65 213

540

420

530

240

420

926 750

597 251

258625

1072 910

289 796

105 000

112000

51090

110000

112000

3 800

7 200

691

6000

6 500

654 900

308 200

162 204

800 895

-

700

750

127

725

725

4 750

5 800

978

5 300

6200

5 600

7900

3 216

6980

8 140

35 000

37 000

14 535

36 060

37 530

55000

56 370

-

55 000

56 370

14 000

13 000

8492

13 000

13 000

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     57

Budgetär

Kalenderår

 

1980/81 Prognos

1981/82 Prognos

I980juli-dec    1981   1982

Ulfall          Prognos       Prognos

 

7 100

1400

10 100

29400

222434 116010 106424

296 237

296 237 72 586

43421

32803

1

1000

20000

I 000

2621  Inkomster vid lantbruksnämn­derna

2622  Inkomster vid statens livsme­delsverk

2623  Inkomsler vid statens veterinär­medicinska anstalt

2624  Inkomsler av uppbörd av felpar-keringsavgifter

2625  Utförsäljning av beredskaps­lager

2700  Böter m. m.

2711  Reslavgifter

2712  Bötesmedel

2800 Övriga inkomster av statens verk­samhet

2811 Övriga inkomster av slalens verksamhet

3000  Inkomster av försåld egendom

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m. m.

3110  Affärsverkens inkomster av för­sålda fasligheler och maskiner

3111  Postverkets inkomster av för­sålda fasligheter och maskiner

3112  Televerkels inkomsler av för­sålda fastigheter och maskiner

3113  Statens järnvägars inkomsler av försålda fastigheter och maski­ner

3114  Luftfartsverkels inkomsler av försålda fasligheler och maski­ner

3115  Förenade fabriksverkens in­komster av försålda fasligheter och maskiner

3116  Statens vattenfallsverks inkoms­ter av försålda fastigheter och maskiner

3117  Domänverkels inkomsler av för­sålda fastigheter och maskiner

 

3120  Civila myndighelers inktnnsler av försålda byggnader och ma­skiner

3121  Kriminalvårdsstyrelsens in­komster av försålda byggnader och maskiner

3122  Statens vägverks inkomster av försålda byggnader och maski­ner

3123  Sjöfartsverkets inkomster av försålda byggnader och maski­ner

3124  Stalskonlorels inkomster av för­sålda datorer m. m.

3125  Byggnadsstyrelsens inkomsler av försålda byggnader och ma­skiner

7 100

1400

11 130

29 400

I

241 085

122010 119075

232 583

232 583

76814

58814

32003

I

I 000

20000

1800

 

10000

1

10000

1

8618

11551

1

3 1.50

I 000

2(K» 200

7 000

1216

200 200

7 000

 

1692

7 100

7 100

490

1400

1400

4311

10450

11 430

10 798

20 000

29400

82230

225 705

1 246 439

30923

115 205

119747

51307

110 500

126 692

88 956

222 557

239500

88956

222 557

239500

12 097

57316

73 665

12 097

34436

55665

6 548

14255

32 003

 

1 000

1000

3000

20000

1000

10000 I

8402

I 800

6 548

8 452 I

5 549

11551

3 150

1\1

1000

200 200

7 000

I 000

139

200 200

4693

7 000

 

Prop. 1980/81:150

58

 

Budgetår

Kalenderår

 

1980/81 Prognos

1981/82 Prognos

1980 juli-dec    1981     1982

Ulfall              Prognos       Prognos

 

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och ma­skiner

3130    Försvarels myndighelers in­komster av försålda byggnader och maskiner

3131    Försvarets myndigheters in­komster av försålda byggnader och maskiner

3200 Övriga inkomster av markför­säljning

3211 Övriga inkomster av markför­säljning

3.300 Övriga inkomster av försåld egendom

3311 Inkomsler av statens gruvegen­dom

4000  Återbetalning av lån

4100  Återbetalning av näringslån

4110    .Aterhelalning av indnslrilån

4111    Återbetalning av lokaliserings-lån

 

4120    Aierbelalning av jordhrukslån

4121    Återbetalning av jordbrukets la­gerhuslån

4122    Återbetalning av statens avdik­ningslån

4123    Återbetalning av fiskerilån

4124    .Återbetalning av fiskberednings­lån

 

4130    Återbetalning av övriga närings-Itjn

4131     Återbetalning av vallenkraflslän

4132     Återbetalning av luflfarlslån

4133    Återbetalning av statens lån lill den mindre skeppsfarten

4134    Återbetalning av kraftlednings-län

4135     Återbetalning av skogsväglån

4136    Återbetalning av övriga närings­län. Kammarkollegiet

4137    Återbetalning av övriga närings­lån. Lantbruksslyrelsen

4200  Återbetalning av bostadslån m.m.

4211     Återbetalning av lån till egna­hem

4212     Återbetalning av lån för bostads­byggande

4213     Återbetalning av län för bostads­försörjning för mindre bemed­lade barnrika familjer

4214     Återbetalning av övriga bostads­lån. Bostadsslyrelsen

4300  Återbetalning av studielån

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

2000

15260

86.W

15 260

'. 000

15 260

8 6.30

15 260

 

, 13165

-

-

6880

-

13 165

-

-

6 8X0

-

16 000

18000

-

16000

18000

16000

18 000

-

16000

18 000

2214177

2 283133

992 257

2 230962

2336 501

252 779

265419

127 633

254522

275 579

215 000

2.i0000

112390

220000

240000

215 000

230000

112 390

220 000

240000

12653

12612

2239

12617

12 653

65

22

-

72

20

1850

1 750

680

1 800

1675

10000

10000

1273

10000

10 000

738

840

286

745

958

25 126

22807

13 004

21 905

22 926

185

193

78

190

199

2 000

1974

105

2000

1974

14722

15212

6 293

14 448

15.300

17

18

_

18

18

100

100

9

100

100

6402

3 510

6402

3 399

3 510

1700

1800

117

1 750

1825

982819

1012003

478481

995 773

I 031961

1000

200

-

600

125

980000

1010000

477 974

933000

1030000

428

1740

1795

1765

I 830

 

79

8

79

8

6

250

583550

206863

565 050

629 500

48

650

650

650

650

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     59

 

 

 

 

Budgetär

 

Kalenderår

 

 

 

1980/81

1981/82

1980 juli-dec

1981

1982

 

 

Prognos

Prognos

Utfall

Prognos

Prognos

4312

Återbetalning av allmänna stu-

 

 

 

 

 

 

dielån

40 500

39 500

2 864

39 800

.39 250

4313

Återbetalning av studiemedel

492 100

543 400

203 951

524 600

589 600

4314

Återbetalning av övriga studie-

 

 

 

 

 

 

lån. Kammarkollegiet

-

-

-

-

-

4400

Återbetalning av energisparlån

75 000

84500

36432

79 600

89500

4411

Återbetalning av energisparlån

75 000

84 500

36432

79600

89 500

4500

Återbetalning av övriga lån

370329

337 661

142 848

336 017

309 961

4511

Återbetalning av lån till personal

 

 

 

 

 

 

inom utrikesförvaltningen m. m.

4 000

4 600

2041

4 300

4 600

4512

Återbetalning av lån till personal

 

 

 

 

 

 

inom biståndsförvaltningen m. m.

763

963

-

2 000

935

4513

Återbetalning av lån för kommu-

 

 

 

 

 

 

nala markförvärv

120000

126000

56 587

124 000

128 000

4514

.Återbetalning av län för studenl-

 

 

 

 

 

 

kårlokaler

90

90

5

90

90

4515

Återbetalning   av   lån   för   all-

 

 

 

 

 

 

männa samlingslokaler

4 200

4 750

1928

4 500

5 000

4516

Återbetalning av utgivna slarllån

 

 

 

 

 

 

och bidrag

10 000

10000

4929

10 000

10 000

4517

Återbetalning av U-landslän

7 000

7000

2 227

7 000

7 000

4518

Återbetalning av krediler lill ut-

 

 

 

 

 

 

landet

6 760

6955

3 353

6860

7 050

4519

Återbetalning av statens bosätl-

 

 

 

 

 

 

ningslån

60000

60000

-

60000

60000

4521

Återbetalning av lån för invenla-

 

 

 

 

 

 

rier i vissa specialbostäder

2030

2 035

567

2 030

2 035

4522

Återbetalning   av   övriga    lån.

 

 

 

 

 

 

Kammarkollegiet

22 856

22 563

45

22 592

22 548

4523

Återbetalning    av    övriga    lån.

 

 

 

 

 

 

Riksbanken

5

s

-

20

3

4524

Återbetalning    av    övriga    lån.

 

 

 

 

 

 

Riksgäldskontoret

132 625

67 700

71 166

92 625

37 700

4525

Återbetalning av lån för svenska

 

 

 

 

 

 

FN-styrkor

-

25000

-

-

25000

5000

Kalkylmässiga inkomster

3122817

5947 440

2 021581

6415 167

6 200 850

5100

Avskrivningar

4217817

4641440

1337 446

5 131 167

4764850

5110

Affärsverkens avskrivningar

3 689200

4087400

1291467

4549000

4201400

5111

Postverkets avskrivningar

37 000

42tl00

-

37 000

42 000

5112

Televerkets avskrivningar

1266 700

1 363 000

-

1 948 200

1 372 500

5113

Statens järnvägars avskrivningar

571600

761000

505 467

633 800

815 500

5114

Luftfartsverkets avskrivningar

70 500

68800

-

70 500

68 800

5115

Förenade    fabriksverkens    av-

 

 

 

 

 

 

skrivningar

45 400

52600

-

45 400

52 600

5116

Statens valtenfallsverks avskriv-

 

 

 

 

 

 

ningar

1698000

1800000

786000

1814 100

1850000

5120

A vskrivningar på civila fastighe-

 

 

 

 

 

 

ter

192553

199543

-

192553

199543

5121

Avskrivningar på civila fastighe-

 

 

 

 

 

 

ter

192 553

199 543

-

192 553

199.543

5130

Uppdragsmyndighelers m. fl.

 

 

 

 

 

 

komplenwnlskoslnader

54402

51 135

5 172

49202

51 135

5131

Uppdragsmyndighelers m. fi.

 

 

 

 

 

 

komplementskostnader

54 402

51 135

5 172

49 202

51 135

5140

Övriga avskrivningtir

281 662

303362

40807

340412

312 772

5141

Statens vägverks avskrivningar

119600

122 800

26 800

155 600

127 150

5142

Sjöfartsverkets avskrivningar

62000

73 500

14 007

84 750

78 560

 

Prop. 1980/81:150

60

 

Budgetår

Kalenderår

 

1980/81 Prognos

1981/82 Prognos

1980 juli-Ulfall

dec.1981 Prognos

1982 Prognos

 

5143  Avskrivningar   pä   ADB-utrust­ning       99000    106000

5144  Avskrivningar på förrådsanlägg­ningar för ekonomiskt försvar      I 062     1 062

5200  Statliga pensionsavgifter, netto        -1 095 000         I 306 000

(Pensionsmedel inkl. Bidrag lill
kostnader för polis-, domstols-
och uppbördsväsendel m. m.)
5211   Statliga pensionsavgifter, netto               -1095000 1306000

(Pensionsmedel inkl. Bidrag för kostnader för polis-, domstols-och uppbördsväsendet m. m.)

99000        106000

I 062       I 062

684135    1284000      1436000

684 135    1284000      1436000

 

Bilaga 2.3   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     61

Bilaga 2

Beräkning rörande utfallet av statsbudgetens inkomstsida för budgetåret 1980/81

Tusental kronor

1000 Skatter

1100

IlIO

llll

Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

Fysiska personers skatt på inkomst,  realisa­tionsvinst och rörelse

1121 1130

Fysiska personers skatt på inkomst, realisations­vinst och rörelse 1120 Juridiska personers skall pä inkomst, realisa­tionsvinst och rörelse

Juridiska personers skatt på inkomst, realisa­tionsvinst och rörelse

Ofördelbara skaller på inkomst,  realisations­vinst och rörelse

1131

Ofördelbara  skaller  på inkomst,  realisations­vinst och rörelse

1140  Övriga inkomstskatter

1141  Kupongskatt

1142  U tskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143  Bevillningsskatt

1144  Lotterivinstskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter

1211   Folkpensionsavgift

1221   Sjukförsäkringsavgift, netto

1231   Barnomsorgsavgift

1241   Vuxenutbildningsavgift

1251   Övriga socialavgifter, netto

1261 Bidrag till förvaltningskostnader för arbelsska­deförsäkringen

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetar­skyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verk­samhel

1300     Skatt på egendom

1310  Skall på,fast egemlont

1311  Skogsvårdsavgifter

 

1320  Förmögenhelsskall

1321  Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322  Juridiska personers förmögenhetsskatt

 

1330  Arvsskatt och gåvoskall

1331  Arvsskatt

1332  Gåvoskall

 

1340  Övrig skall på egendom

1341  Stämpelskatt

1400 Skatt på varor och tjänster

1410  Allmänna försäljningsskaller

1411  Mervärdeskatt 1420,

1430  Skall på specitika varor

1421  Bensinskatt

1422  Särskilda varuskatter

1423  Försäljningsskatt på motorfordon

1424  Tobaksskatt

1425    Skatt på spritdrycker

1426  Skall pä vin

 

1 stats­budgeten beräknat belopp

Beräknat utfall

137025902

136380951

37426500

32180000

34471000

29478000

34471000

29676000

1868000

1529000

1868000

1 529000

500000

500000

500000

587500

40000

10000

2500

535000

500000

673000

45000

15000

3000

610000

32092800

23 324000

2.500000

5450000

620000

90000

33700900

23 281000

4         444000

5     429000
670000

-239000

46 300

48 200

62 500

67 700

 

2778100

2367000

18100

16500

18 100

16 500

725000

602 000

713000

588 000

12000

14 000

490000

514500

440000

455 000

50000

59 500

1545000

1234000

1545 000

12.34 000

64 728502

68133051

37800000

40400000

37 800000

40400000

21292501

21 810001

4650000

4845000

551000

658000

608000

523 000

2970000

3070000

5000000

4535000

950000

1020000

 

Prop. 1980/81:150

62

 

1427  Skatt på malt- och läskedrycker

1428  Energiskatt

1429     Särskild avgift på svavelhaltigt brätisle
1431     Särskild beredskapsavgift för oljeprodukter

1440  Överskott vid försäljning av varor med stats-monopol

1441  AB Vin- & Sprilcentralens inlevererade över­skott

1442  Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450     Skatt på ijänsler

1451     Reseskatt

1452     Skatt på annonser och reklam

1453  Totalisalormedel

1454  Skatt på spel

 

1460  Skall på väglnfik

1461  Fordonsskatt

1462  Kilomelerskatt

 

1470  Skall på import

1471  Tullmedel

 

1480  Övriga skaller på varor och tjänster

1481  Övriga skatter på varor och tjänster

2000  Inkomster av statens verksamhet

2100    Rörelseöverskott

2110   Affärsverkens inlevererade överskon

2111   Postverkets inlevererade överskott

2112   Televerkets inlevererade överskott

2113   Statens järnvägars inleverer.ide överskott

2114   Luftfartsverkels inlevererade överskott

2115   Förenade fabriksverkens inlevererade överskoll

2116   Statens vattenfallsverks inlevererade överskott

2117   Domänverkels inlevererade överskon

2120     Övriga myndighelers inlevererade överskott

2121   Statens vägverks inlevererade överskott

2122   .Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2123   Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-ut­rustning

 

2130   Rikshankens inlevererade överskoll

2131   Riksbankens inlevererade överskott

 

2140   Myntverkets inlevererade översktni

2141   Myntverkets inlevererade överskott

 

2150   Överskon från spelvcrksamhel

2151   Tipsmedel

2152   Lotterimedel

2200  Överskott av statens fastighetsförvaltning

2210  Överskon av civil fasiighet.sförvaltning

2211  Överskott av kriminalvårdsslyrelsens fastighets­förvaltning

2212  Överskott    av    karolinska   sjukhusets   fastig­hetsförvaltning

2213  Överskott av akademiska sjukhusets fastighets­förvaltning

2214  Överskott   av   byggnadsstyrelsens   fastighets­förvaltning

2215  Överskott   av   generaltullstyrelsens  fastighets­förvaltning

 

2220   Överskott av försvarels faslighelsförvallning

2221   Överskott  av  förrådsanläggningar  för  ekono­miskt försvar

 

1 stats-

Beräknat

budgeten

ulfall

beräknal

 

belopp

 

963000

1030000

5 599000

6127 000

1500

1

2000

1

160000

196000

100000

110000

60000

86000

686000

657000

123 000

129000

223000

219000

266000

235000

74000

74000

3640000

3810000

2 287000

2 320000

1 353 000

1490000

1150000

1260000

1 150000

1 260000

/

50

1

50

12686814

13354077

3755190

3944187

/ 792 701

1823092

61000

61848

166900

1

176400 1

43 800

1 48055

35 000

32 900

1451000

1 408 888

35 000

95 000

135 739

110554

35 600

15926

70139

66000

30000

28 628

750000

850000

750000

850000

92000

141000

92 000

141000

984 750

1019541

624 000

627 700

360 750

391841

989 183

1046352

988472

1046352

1252

1252

46 598

46598

12051

12 256

928400

986075

171

171

711

_

711

 

Bilaga 2.3   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     63

2300

2310,

2320

2311

2312

2313

2314

2315

2316

2317

2318

2319 2321 2322 2323

2330 2331

2332 2333

2334 2340 2341

2342 2343 2350 2351 2360 2361

2362

2363

2364

2365

2366

2370

2371

2380.

2390

2381

2382

2383 2384

2385 2386

2387 2388

Ränteinkomster

Ränlor på näringslån

Räntor på lokaliseringslån

Ränteinkomster på jordbrukets lagerhuslån

Ränteinkomster på statens avdikningslån

Ränteinkomster på fiskerilån

Ränteinkomster på fiskberedningslån

Ränteinkomster på vallenkraftslån

Ränteinkomster på luftfartslån

Ränteinkomster på statens lån för den mindre

skeppsfarten

Ränteinkomster pä kraftledningslän

Ränteinkomster pä skogsväglän

Räntor på övriga näringslån. Kammarkollegiet

Räntor på övriga näringslån. Lantbruksstyrelsen

Ränlor på bostadslån Ränteinkomster pä egnahemslån Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande Ränteinkomster på lån för bostadsförsörining för mindre bemedlade barnrika familjer Ränlor på övriga bostadslån. Bostadsstyrelsen Ränlor på studielån

Ranteinkomsler pä statens lån för universitets­studier

Ränteinkomster på allmänna studielån Räntor på övriga studielån, Kammarkollegiet Runlor på energisparlån Räntor på energisparlån Ränlor på medel avsatta lill pensitmer Ränteinkomster på medel avsatta till folkpen­sionering

Ränteinkomster på medel avsatta lill civila tjänstepensioner

Ränteinkomster på medel avsatta till  mililära pensioner

Ränteinkomster på medel avsalta till allmänna familjepensioner

Ränteinkomster pä medel avsatta vid statens pensionsanstalt

Ränleinkom.ster på medel avsatta till pensioner för vissa av riksdagens verk Ränlor på beredskapslagring Räntor pä beredskapslagring

Övriga rättlei/ikomsler:

Ränteinkomster på lån till personal inom utrikes­förvaltningen m. m.

Ränteinkomster   på    lån   till   personal    inom biståndsförvaltningen m. m. Ränteinkomster pä statens bosättningslån Ränteinkomster på lån för kommunala markför­värv

Ränteinkomster på lån för sludenlkåriokaler Ränteinkomster på län för allmänna samlingslo­kaler

Ränteinkomster på krediler till utlandet Ränteinkomster pä mark för naturskydd

 

1 stats­budgeten beräknal belopp

Beräknat utfall

5837 776

5934603

238663

215 000

3

800

1600

304

201

2246

283024

250000

3

800

1600

303

242

2 246

2566 5

10669

5

90

13 248

90

14472

2 600

4 780849

190

4 780000

2 594

4800690

40

4 800000

390 269

41648

381

269

39875

50 41579

19 185800 185800 123 985

45 398.30

190000 190000 118135

90000

82600

3083

3 167

362

366

9440

9817

21035

22 120

65 282505 282 505

65 298660 298660

184326

204219

460

520

171 18 000

3 830 20000

82 750 160

92 000 160

6200

576

6 125

6 857

580

6 125

 

Prop. 1980/81:150

64

 

1 stats-

Beräknal

budgeten

Ulfall

beräknat

 

belopp

 

2389          Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa
specialbostäder

2391  Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering

2392  Ränlor på intressemedel

2393  Övriga ränteinkomster. Kammarkollegiet

2394  Övriga ränteinkomster, Riksbanken

2395  Övriga ränteinkomster. Riksgäldskontoret

2400    Aktieutdelning

2410  Inkomsler av slalens aktier

2411  Inkomster av slalens aklier

2500    OfTentligrättsliga avgifter

2511  Expeditionsavgifter

2512  Vattendomstolsavgifter

2513  Avgift för slallig kontroll av läkemedel

2514  Elevavgifter vid styrelsen för vårdartjänst

2515  Avgifter vid trafiksäkerhetsverkel

2516  Körkortsavgifter

2517  Avgifter vid registrering av motorfordon

2518  Fyravgifler, fariedsvaruavgifter

2519  Skeppsmälningsavgifter

 

2521   Fartygsinpektionsavgifter

2522   Avgifter för granskning av biograffilm

2523  Avgifter  för  särskild   prövning  och  fyllnads­prövning inom skolväsendel

2524   Avgifter vid statens jordbruksnämnd

2525   Avgifter för växtskyddsinspeklion

2526   Avgifler vid köttbesiktning

2527  Avgifler för statskontroll  av  krigsmateriellill­verkning

2528   Avgifter vid bergsstaten

2529   Avgifter vid patent- och registreringsväsendet

 

2531   Avgifler för registrering i förenings m. fi. register

2532   Exekulionsavgifler

2533   Avgifter vid slalens planverk

2600    Försäljningsinkomster

2611   Inkomster vid kriminalvården

2612   Inkomsler vid slalens rältskemiska laboralorium

2613   Inkomster vid karolinska sjukhuset

2614   Inkomster vid statens vårdanstalter för alkohol­missbrukare

2615   Inkomster vid arbelarskyddsstyrelsen

2616   Försäljning av sjökort

2617   Lotsavgifter

2618   Inkomster   vid   Sveriges   meteorologiska   och hydrologiska institut

2619   Inkomsler vid riksantikvarieämbetet

 

2621  Inkomster vid lantbruksnämnderna

2622  Inkomster vid statens livsmedelsverk

2623  Inkomster vid statens veterinärmedicinska an­stalt

2624  Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

2700  Böter m.m.

2711   Reslavgifter

2712   Bötesmedel

800

1200

 

5 600

7000

30000

16000

28021

44947

4

4 500

5459

500

89526

89526

89526

89526

89 526

89 526

797710

893988

191 570

215 826

1000

1000

32 137

38 928

45

32

49000

54 703

24000

24 500

103 300

111 600

245 600

257600

2 200

2 400

5 370

6 160

770

1026

681

728

2015

2 680

5 800

6 250

21200

24000

430

427

3 700

4 900

78 380

88815

6 287

7 240

23 805

44633

420

540

764858

926 750

105000

105 000

5 800

3 800

511254

654 900

100

700

3 720

4 750

4 300

5 600

31000

35 000

53000

55 000

11784

14 000

7 100

7 100

1500

1400

10.300

10 100

20000

29400

232722

222434

125 352

116010

107 370

106424

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     65

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet

2811   Övriga inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld egendom

3100  Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.

3110  Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3111  Postverkets  inkomsler av försålda fastigheter och maskiner

3112  Televerkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3113  Statens järnvägars inkomster av försålda faslig­heter och maskiner

3114  Luftfartsverkets inkomster av försålda fastighe­ter och maskiner

3115  Förenade fabriksverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3116  Statens valtenfallsverks inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3117  Domänverkets inkomsler av försålda fastigheter och maskiner

 

3120  Civila myndigheters inkomsler av försålda bygg­nader och maskiner

3121  Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3122  Statens vägverks inkomster av försålda byggna­der och maskiner

3123  Sjöfartsverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner

3124  Statskontorets  inkomster av  försålda datorer m. m.

3125  Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda bygg­nader och maskiner

3126  Generallullslyrelsens   inkomster   av   försålda byggnader och maskiner

3130          Försvarets myndigheters inkomsler av förstVda
byggnader och maskiner

3131          Försvarets myndigheters inkomster av försålda
byggnader och maskiner

3200 Övriga inkomsler av markförsäljning

3211   Övriga inkomsler av markförsäljning

3300  Övriga inkomster av försåld egendom

3311   Inkomsler av statens gruvegendom

4000  Återbetalning av lån

4100 Återbetalning av näringslån

4110  Återbetalning av induslrilån

4111  Återbetalning av lokaliseringslån

 

4120  Återbetalning av jordhrukslån

4121  Återbetalning av jordbrukels lagerhuslån

4122  Återbetalning av slalens avdikningslån

4123  Återbetalning av fiskerilån

4124  Återbetalning av fiskberedningslån

 

4130  Återbetalning av tivriga näringslån

4131  Återbetalning av vallenkraftslån

4132  Återbetalning av luflfarlslån

4133  Återbetalning av  statens  lån för den  mindre skeppsfarten

 

1 stats­budgeten beräknat belopp

Beräknat utfall

219849

219849

296 237

296237

63563

72586

41503

43421

23503

32803

1000

1000

12000

20000

500

1800

JO 000

10000

5000

8618

3 150

1

1 500

1216

50

200

300

200

_

7 000

2000

13000

2 000

13000

 

9060

13165

9060

13 165

13000

16000

13000

16000

2055284

2214177

204320

252779

175000

215 000

175000

215000

4541

12653

72

65

1 850

18.50

1900

10000

719

738

24 779

25 126

192

185

2000

2000

14430

14 722

 

Prop. 1980/81:150

66

 

1 stats­budgeten beräknal belopp

Beräknal utfall

 

4134     Återbetalning av kraftledningslån

4135     Återbetalning av skogsväglän

4136     Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkol­legiet

4137     Återbetalning av övriga näringslån. Lantbruks-styrelsen

4200  Återbetalning av bostadslån m. m.

4211     Återbetalning av län till egnahem

4212     Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213     Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer

4214     Återbetalning  av  övriga  bostadslän,   Bostads­slyrelsen

4300  Återbetalning av studielån

4311    Återbetalning av statens lån för universitetsstu­dier

4312    Återbetalning av allmänna studielån

4313    Återbetalning av studiemedel

4314    Återbetalning av övriga studielån. Kammarkol­legiet

4400 Återbetalning av energisparlån

4411   Återbetalning av energisparlån

4500 Återbetalning av övriga lån

4511     Återbetalning av lån till personal inom utrikes­förvaltningen m. m.

4512     Återbetalning   av   lån   till   personal   inom   bi­ståndsförvaltningen m. m.

4513     Återbetalning av lån för kommunala markför­värv

4514     Återbetalning av lån för studentkårlokaler

4515     Återbetalning av lån för allmänna samlingslo­kaler

4516     Återbetalning av utgivna slarllån och bidrag

4517     Återbetalning av u-landslån

4518     Återbetalning av krediter lill ullandel

4519     Återbetalning av slalens bosätlningslån

 

4521    Återbetalning av lån för invenlarier i vissa spe­cialbostäder

4522    Återbetalning av övriga lån. Kammarkollegiet

4523    Återbetalning av övriga län. Riksbanken

4524    Återbetalning av övriga lån. Riksgäldskontoret

5000  Kalkylmässiga inkomster

5100  Avskrivningar

5110     Affärsverkens avskrivningar

5111     Postverkets avskrivningar

5112     Televerkets avskrivningar

5113     Statens järnvägars avskrivningar

5114     Luftfartsverkets avskrivningar

5115     Förenade fabriksverkens avskrivningar

5116     Statens vattenfallsverks avskrivningar

 

5120     Avskrivningar på civila fasligheler

5121     Avskrivningar pä civila fasligheter

 

5130   Uppdragsmyndighelers komplemenlkostnader

5131   Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkost­nader

5140  Övriga avskrivningar

17 50

7 490

600

17 100

6 402

1700

 

953 843

982819

3 200

1000

950000

980 000

635

I 740

 

8

79

522030

533 250

1 1.50

650

41080

40 500

479 750

492 100

50

-

83000

75000

83000

75 000

292091

370329

3 600

4 000

2000

763

125 000

120 000

100

90

4 200

4 200

10000

10 000

5000

7 000

6 757

6 760

60000

60000

1 500

2 030

21329

22 856

18

5

52 587

132 625

3627573

3122817

3884623

4217817

3390200

3 689200

32000

37000

1266700

1266 700

477000

571600

71600

70 500

42900

45 400

1500000

1698000

190590

192553

190590

192 553

57883

54402

57883

54402

245 950

281662

 

Bilaga 2.3    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     67

 

1 stals-

Beräknal

budgelen

Ulfall

beräknat

 

belopp

 

5141  Statens vägverks avskrivningar

5142  Sjöfartsverkets avskrivningar

5143  Avskrivningar på ADB-utrustning

5144  Avskrivningar på förrådsanläggningar för ekono­miskt försvar

5200

Statliga pensionsavgifter, netto

5211

(Pensionsmedel inkl. Bidrag till kostnader för polis-, domstols- och uppbördsväsendet m. m.) Statliga pensionsavgifter, netto (Pensionsmedel inkl. Bidrag till kostnader för polis-, domstols- och uppbördsväsendet m. m.)

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER

 

94100 60788 90000

119600 62000 99000

1062

1062

-257050

-1095 000

-257050

-1095 000

155459136

155144608

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

 

 

Bilaga 2.4

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1981/82

 

 

 

Prop. 1980/81:150

Bilaga 2.4    Specifikation av statsbudgetens inkomster

Bilaga 2.4

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1981/82

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse: llll Fysiska personers skall på in­komst, realisalionsvinsl och rö­relse

25 328 000 000    25 328 000 000

1120 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse: 1121 Juridiska personers skall pä in­komst, realisationsvinst och rö­relse

1130 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse: 1131 Ofördelbara skatter på inkomst, realisalionsvinsl och rörelse

/140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskall

1143 Bevillningsskatt

1144 Lollerivinstskalt

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift, netlo

1231 Barnomsorgsavgifl

1241 Vuxenutbildningsavgift

1251 Övriga socialavgifter, netto

1261 Bidrag lill förvaltningskostnader

för arbetsskadeförsäkringen 1271 Inkomsler av arbetsgivaravgif­ter lill arbelarskyddsslyrelsens och yrkesinspektionens verk­samhel

2 370000000     2370000000

lOOOOOOOOO      lOOOOOOOOO

48000000

15000000

3000000

770000000

836000000    29534000000

22572000000

-227000000

5 886000000

644000000

-285000000

50500000

68600000   28709100000    28709100000

 

1300 Skatt på egendom:

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter                   55 200000

1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögen­
hetsskatt                                   644000000

I    Riksdagen 1980/81, I saml. Nr 150. Bilaga 2.4

55200000

 

Prop. 1980/81:150

1322 Juridiska personers förmögen­hetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340 Övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskall

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter: 1411 Mervärdeskatt

1420. 1430 Skatt på specifika varor:

1421 Bensinskall

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskall på motorfor­don

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt pä spritdrycker

1426 Skalt på vin

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

1431 Särskild beredskapsavgift för oljeprodukler

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Sprilcentralens inlevererade överskott

1442 Systembolaget AB.s inlevererade överskoll

1450 Skatt på tjänster:

1451  Reseskalt

1452  Skalt på annonser och reklam

1453  Totalisalormedel

1454  Skall på spel

1460 Skatt på vägtrafik:

1461  Fordonsskall

1462  Kilomelerskatl

1470 Skatt på import: 1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga skaller på varor och tjänster

15000000        659000000

475000000 70000000        545000000

1 400 000 000      / 400 000 000      2 659 200 000

42 700000000    42 700000000

5 253000000 715000000

548000000 3 250000000 4810000000 1 100000000 1076000000 7319000000

2000000

1000    24073001000

100000000 70000000

170000000

129000000

249000000

260000000

79000000

717000000

2360000000

1640000000     4000000000

1305000000      1305000000

150000

150000    72965151000

Summa Skaller    133867451000

 

Bilaga 2.4    Specinkation av statsbudgetens inkomster     3

2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111  Postverkets inlevererade

överskoll                                     76000000

2112  Televerkets inlevererade över­skott 200500000

2113  Statens järnvägars inlevererade

överskott                                           1000

2114  Luftfartsverkets inlevererade

överskott                                 83700000

2115  Förenade fabriksverkens inle­vererade överskott     50000000

2116  Statens valtenfallsverks inleve­rerade överskott      1 649 900 000

2117  Domänverkels inlevererade

överskott                                     72000000     2132101000

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2121  Statens vägverks inlevererade

överskott                                    32750000

2122  Sjöfartsverkets inlevererade

överskoll                                     70500000

2123                                           Inlevererat överskott av uthyr­
ning av ADB-utrustning                32800000        136050000

2130 Riksbankens inlevererade överskott:
2131 Riksbankens inlevererade över­
skott                                                 850000000        850000000

2140 Myntverkets inlevererade överskott:
2141 Myntverkets inlevererade över­
skott                                                  75000000     75000000

2150 Överskott Jrån spelverksamhet:

2151  Tipsmedel                                  827000000

2152  Lolterimedel                              415352000

1242352000      4435 503000

2200 Överskott av statens fastighetsför­valtning:

2210 Överskott av civil fastighetsförvalt­ning:

2211  Överskoll av kriminalvårdssty­relsens fastighetsförvaltning 1500000

2212  Överskott av karolinska sjukhu­sets fastighetsförvaltning   24000000

2213  Överskott av akademiska sjuk­husets faslighelsförvallning  12256000

2214  Överskott av byggnadsstyrel­sens fastighetsförvaltning     168552000

2215  Överskott av generaltullstyrel­sens fastighetsförvaltning        466000        206774000

It    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2.4

 

Prop. 1980/81:150

2220 Överskott av försvarets fastig­hetsförvaltning:

2221 Överskoll av förrådsanläggning­ar för ekonomiskt försvar

206774000

 

2300 Ränteinkomster:

2310, 2320 Räntor på näringslån:

2311  Räntor pä lokaliseringslån

2312  Ränteinkomster på jordbrukets lagerhuslån

2313  Ränteinkomster på slalens av­dikningslån

2314  Ränteinkomster på fiskerilån

2315  Ränteinkomster på fiskbered­ningslån

2316  Ränteinkomster på vattenkrafts-lån

2317  Ränteinkomster pä luflfarlslån

2318  Ränteinkomster på statens län för den mindre skeppsfarten

2319  Ränteinkomster på kraflled-ningslån

 

2321  Ränteinkomster pä skogsväglån

2322  Räntor på övriga näringslän. Kammarkollegiet

2323  Ränlor på övriga näringslån, Lantbruksslyrelsen

2330 Räntor på bostadslån:

2331  Ränteinkomster på egnahems­lån

2332  Ränteinkomster på lån för bo­stadsbyggande

2333  Ränteinkomster på lån för bo-stadsförsöijning för mindre be­medlade barniika familjer

2334  Räntor på övriga bostadslån. Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på studielån:

2341  Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier

2342  Ränteinkomster pä allmänna studielån

2343  Ränlor på övriga studielån, Kammarkollegiet

2350 Räntor på energisparlån: 2351 Ränlor pä energisparlån

270000000

1000

700000 1600000

330000

235000 2156000

9309000

4000 70000

13719000

2621000

300745000

15000

 

6300000000

 

350000

 

270000

6300635000

45000

 

39480000

 

_

39525000

300000000

300000000

 

Bilaga 2.4    Speciflkation av statsbudgetens inkomster

83533000

2360 Räntor på medel avsatta till pen­sioner:

2361  Ränteinkomster på medel avsat­ta till folkpensionering   99200000

2362  Ränteinkomster pä medel avsat­ta till civila tjänstepensioner     3221000

2363  Ränteinkomster på medel avsat­ta till mililära pensioner 369000

2364  Ränteinkomster på medel avsat­ta lill allmänna familjepensioner            9994000

2365  Ränteinkomster pä medel avsat­ta vid statens pensionsanstalt 22640000

2366  Ränteinkomster pä medel avsat­ta till pensioner för vissa av

riksdagens verk                                70000        135494000

2370 Räntor på beredskapslagring:

2311 Ränlor på beredskapslagring      394796000        394 796 000

2380, 2390 Övriga ränteinkomster:

2381  Ränteinkomster pä lån till per­
sonal inom utrikesförvaltningen

m.m.                                               600000

2382  Ränteinkomster på län lill per­sonal inom biståndsförvallning­en m.m.     4980000

2383  Ränteinkomster på statens bo­sättningslån        20000000

2384  Ränteinkomster på län för kom­munala markförvärv        96000000

2385  Ränteinkomster på lån för slu­denlkåriokaler       160000

2386  Ränteinkomster på lån för all­männa samlingslokaler      8300000

2387  Ränteinkomster på krediter till

utlandet                                          380000

2388  Ränteinkomster på mark för na­turskydd -

2389  Ränteinkomster pä lån för in­ventarier i vissa specialbostäder    1 150000

2391         Ränteinkomster pä markförvärv

för jordbrukets rationalisering      7(K)0000

926 000 000      1124 887 000     8 596 082 000

2392  Ränlor på intressemedel             16000000

2393  Övriga ränteinkomster. Kam­markollegiet            39392000

2394  Övriga ränteinkomster. Riks­banken        4500000

2395  Övriga ränteinkomster. Riks­gäldskontoret          425000

2396  Ränteinkomster pä det av byggnadsstyrelsen för­valtade kapitalel

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomsler av statens aktier        83533000     83533000

 

Prop. 1980/81:150

2500 OffenUigrättsliga avgifter:

2511  Expeditionsavgifter               235926000

2512  Vallendomstolsavgifter             1000000

2513  Avgifl för statlig kontroll av lä­kemedel 40148000

2514       Elevavgifter vid styrelsen för

vårdartjänst                             32000

2515  Avgifter vid Irafiksäkerhetsver-
ket

2516  Körkorlsavgifter                  25600000

2517  Avgifter vid registrering av mo­torfordon        117200000

2518  Fyravgifler, fariedsvaruavgifter 257000000

2519  Skeppsmälningsavgifter         2400000

 

2521  Fariygsinspektionsavgifler        5810000

2522  Avgifler fiir granskning av bio­graffilm   1526000

2523  Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skol-

 

väsendet

725000

 

2524 Avgifter vid statens jordbruks-

 

 

nämnd

2419000

 

2525 Avgifter för växtskyddsinspek-

 

 

lion

6900000

 

2526 Avgifter vid köttbesiklning

27000000

 

2527 Avgifter för statskontroll av

 

 

krigsmateriellillverkning

470000

 

2528 Avgifter vid bergsstaten

5 200000

 

2529 Avgifter vid patent- och regi-

 

 

streringsväsendel

99562000

 

2531 Avgifter för registrering i före-

 

 

nings m.fl. register

16500000

 

2532 Exekutionsavgifter

63 191000

 

2533 Avgifler vid statens planverk

420000        909029000        909029000

2600 Försäljningsinkomster:

 

 

2611 Inkomsler vid kriminalvården

112 000000

 

2612 Inkomsler vid slalens rältske-

 

 

miska laboratorium

7200000

 

2613 Inkomster vid karolinska sjuk-

 

 

huset

308200000

 

2614 Inkomster vid statens vårdan-

 

 

stalter för alkoholmissbrukare

750000

 

2615 Inkomsler vid arbetarskydds-

 

 

styrelsen

5800000

 

2616 Försäljning av sjökort

7900000

 

2617 Lotsavgifter

37000000

 

2618 Inkomsler vid Sveriges

 

 

meteorologiska och

 

 

hydrologiska insiitut

56370000

 

2619 Inkomsler vid riksantikvarie-

 

 

ämbetet

13000000

 

 

Bilaga 2.4   Speciflkation av statsbudgetens inkomster

2621 Inkomster vid lantbruksnämn-

 

derna

7100000

 

 

2622 Inkomster vid statens livsme-

 

 

 

delsverk

1400000

 

 

2623 Inkomsler vid slalens veterinär-

 

 

 

medicinska anstalt

11130000

 

 

2624 Inkomster av uppbörd av fel-

 

 

 

parkeringsavgifter

29400000

 

 

2625 Utförsäljning av bered-

 

 

 

skapslager

1000

597251000

597 251000

Böter m. m.:

 

 

 

2711 Restavgifler

122010000

 

 

2712 Bötesmedel

119075000

241085000

241085000

Övriga inkomster av statens verk-

 

 

 

samhet:

 

 

 

2811 Övriga inkomsler av slalens

 

 

 

verksamhet

1392583000

1392583000

1392583000

Summa Inkomsler av statens verksamhet    16461840000

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner:

3111  Postverkets inkomsler av för­sålda fastigheter och maskiner          1 000

3112  Televerkels inkomsler av för­sålda fastigheter och maskiner           I OOOOOO

3113  Slalens järnvägars inkomsler av försålda fastigheter och maski­ner                                                   20000000

3114  Luftfartsverkets inkomster av försålda fastigheter och maski­ner   1 000

3115  Förenade fabriksverkens in­komsler av försålda fasligheter

och maskiner                                1000000

3116      Statens valtenfallsverks in­
komster av försålda fastigheter

och maskiner                               lOOOOOOO

3117                                      Domänverkets inkomsler av
försålda fasligheter och maski­
ner                                                      LOOO      32003000

3120 Civila myndigheters inkomster av
försålda byggnader och maskiner:
3121 Kriminalvårdsstyrelsens in­
komster av försålda byggnader
och maskiner                                       3 150000

 

15 260000

18000000

Prop. 1980/81:150

3122  Statens vägverks inkomster av försålda byggnader och maskiner

3123  Sjöfartsverkels inkomsler av försålda byggnader och maski­ner

3124  Statskontorets inkomsler av försålda datorer m. m.

3125  Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och ma­skiner

3126  Generaltullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och ma­skiner

3130 Försvarets myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3131 Försvarels myndighelers in­komsler av försålda byggnader och maskiner

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markför­säljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegen­dom

1000000

200000 200000

7000000

1000       11551000

15260000

18000000

58814000

18000000

Summa Inkomster av försåld egendom   76814000

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliserings­lån

230000000

230000000

4120 Återbetalning av Jordbrukslån:

 

 

4121 Återbetalning av jordbrukets la-

 

 

gerhuslän

22000

 

4122 Återbetalning av slalens avdik-

 

 

ningslån

1 750000

 

4123 Återbetalning av fiskerilån

lOOOOOOO

 

4124 Återbetalning av fiskbered-

 

 

ningslån

840000

12612000

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131  Återbetalning av vallenkrafts­lån   193000

4132  Återbetalning av luflfartslån              I 974000

4133  Återbetalning av statens lån för

den mindre skeppsfarten                15 212 000

 

Bilaga 2.4    Speciflkation av statsbudgetens inkomster

4134  Återbetalning av kraftlednings­län  18000

4135  Återbetalning av skogsväglän             100000

4136  Återbetalning av övriga nä­ringslän. Kammarkollegiet       3 510000

4137  Återbetalning av övriga nä­ringslån. Lantbruksstyrelsen    1 800 (K)0

22807000

265419000

 

4200 .återbetalning av bostadslån m. m.:

4211  Återbetalning av lån till egna­hem 200000

4212  Återbetalning av län för bo­stadsbyggande   1010000000

4213  Återbetalning av lån för bo-stadsförsöijning för mindre be­medlade barnrika familjer   1795000

4214  Återbetalning av övriga bo­stadslån, Bostadsslyrelsen               8000

4300 Återbetalning av studielån:

650000

39500000 .543400000

4311  Återbetalning av slalens lån för universitetsstudier

4312  Återbetalning av allmänna stu­dielån

4313  Återbetalning av studiemedel

4314  Återbetalning av övriga studie­lån, Kammarkollegiet              -

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energisparlån      84500000

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511   Återbetalning av län till perso­
nal inom utrikesförvaltningen

m.m.                                             4600000

4512  Återbetalning av lån till perso­
nal inom biståndsförvallningen

m.m.                                               963000

4513  Återbetalning av lån för kom­munala markförvärv     126000000

4514  Återbetalning av lån för slu-dentkädokaler         90000

4515  Återbetalning av lån för all­männa samlingslokaler    4750000

4516  Återbetalning av utgivna

startlån och bidrag                         lOOOOOOO

4517  Återbetalning av u-landslån              7000000

4518  Återbetalning av krediter till

utlandet                                          6955000

4519                                            Återbetalning av statens bosätt­
ningslån                                        60000000

4521 Återbetalning av lån för inven­
tarier i vissa specialbostäder            2035000

1012003000      1012003000

583550000

583550000

84500000

84500000

 

Prop. 1980/81:150

10

 

4522  Återbetalning av övriga lån. Kammarkollegiet

4523  Återbetalning av övriga lån. Riksbanken

4524  Återbetalning av övriga lån, Riksgäldskonloret

4525  Återbetalning av län för svenska FN-styrkor

22563000

5000

67700000

25000000

337661000

337661000

Summa Återbetalning av lån   2283133000

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5111  Postverkets avskrivningar

5112  Televerkets avskrivningar

5113  Statens järnvägars avskrivningar

5114  Luftfartsverkets avskrivningar

5115  Förenade fabriksverkens av­skrivningar

5116  Statens vattenfallsverks av­skrivningar

5120 Avskrivningar på civila fastigheter: 5121 Avskrivningar på civila faslig­heler

5130 Uppdragsmyndigheters komplement­kostnader:

5131 Uppdragsmyndighetersm.fi. komplemenlkostnader

5140 Övriga avskrivningar:

5141  Slalens vägverks avskrivningar

5142  Sjöfartverkels avskrivningar

5143  Avskrivningar på ADB-utrust­ning

5144  Avskrivningar på förrådsan­läggningar för ekonomiskt för­svar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto

(Pensionsmedel inkl. Bidrag lill kost­nader för polis-, domstols- och upp­bördsväsendel m. m.) 5211 Statliga pensionsavgifter, nello (Pensionsmedel inkl. Bidrag lill kostnader för polis-, domslols-och uppbördsväsendet m. m.)

42000000

1363000000

761 OOOOOO

68800000

52600000

1813638000 4101038000

199543000

199543000

51 135000

51135000

122 800000 73 500000

106000000

1062000

303362000      4655078000

1 306 000 000  / 306 000 000      1306 000 000

Summa Kalkylmässiga inkomster   5961078000 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER    158650316000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

Bilaga 2.5

Specifikation av anslags­förändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1981/82

 

 

 

Prop. 1980/81:150                                                              1

Bilaga 2.5   Anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen

Bilaga 2.5

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1981/82

1 000-tal kr.

 

 

Huvudtitel, anslag

Beräknat belopp i budget­propositioner

Slutligt förslag eller beslut

Förändring

 

Proposilio-1 nens eller skrivelsens numrher

Anslags­belopp

Ökning      (-I-) Minsk­ning          (-)

IV. Försvarsdepartementet Flygvapenförband:

Materielanskaffning./(V5/agia«5/ag Anskaffning av anläggningar för försvarets

forskningsdnsVdlt, förslagsanslag Civilförsvar: Skyddsrum,

förslagsanslag

Summa

2455 200

8000

200000 2663 200

124 124 124

2455 850

11700

200000 2667 550

-F         650

-\-      3 700

-t-      4 350

V. Socialdeparlemenlel

Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet, reserva­tionsanslag

Allmänna bambidrag, förslagsanslag

Karolinska sjukhuset: Avlöningar till läkare, förslagsanslag Driftkoatnader, förslagsanslag Utrustning, reservationsanslag Byggnadsinvesteringar, reservationsanslag

Bidrag till kommunala undervisnings­sjukhus,/öri/r/jwni/ng

Giftinformationscentralen,/öri/agia«i/ag

Lån till Stockholms läns landstingskommun för vissa investeringar, reservationsanslag

Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m., förslagsanslag

Koslnader för viss utbildning av handi­kappade, /ör5/agjarti/ag

Summa

VI. Kommunikationsdepartementet Flygplatser m. m., reservationsanslag

Summa

VIII. Budgeldeparlementet Skatteutjämningsbidrag till kommunema m. m., förslagsanslag

Summa

 

23000

SoU 18

22965

-

35

5 145000

118

5 215 000

-1-

70000

134175

95

74000

_

60 175

691 177

95

374000

-

317 177

22000

95

15 000

-

7 000

13000

95

22 500

+

9500

530000

95

835 000

-(-

305 000

-

95

1000

-1-

1000

-

95

20000

-1-

20000

2827000

187

3578000

-f

751000

16616

SoU 17

16651

+

35

9401968

 

10174 116

+

772 148

79900

134

101400

-H

21500

79900

 

101400

-1-

21500

9334000

116

9086000

_

248000

9334000

 

9086000

-

248000

1    Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 150, Bilaga 2.5

 

Prop. 1980/81:150

1000-tal kr.

Huvudtitel, anslag

Slutligt förslag eller beslut    Förändring

Beräknat belopp i

Ökning Minsk­ning

budget-    Propositio-     Anslags-

propositionen nens eller       belopp

skrivelsens

nummer

(+) (-)

 

IX. Ulbildningsdeparlemenlel
Stöd till tliiigspressen, förslagsanslag
Lån till dagspressen, reservationsanslag
Riksantikvarieämbetet:

För\allr\\ngskoitr\ader, förslagsanslag Vård och underhäll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader, reservationsanslag S,kolö\erstyrel%en, förslagsanslag Undervisning för invandrare i svenska

språket m. m.. förslagsanslag Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag Medicinska fakulteterna, reservationsanslag Bidrag till folkbildrting, förslagsanslag

Summa

X. Jordbruksdepartementet
Skogsstyrelsen, förslagsanslag
Skogsvårdsstyrehema, förslagsanslag
Bidrag till skogsvårdsstyrelserna,

förslagsanslag Kursverksamhet för skogsbrukets,

raUonalisenr\g. förslagsanslag Skogsvårdsstyrelsema:

Myndighelsuppgifter, förslagsanslag

Frö- och plantverksamhet,/örj/agiani/ög

Investeringar, reservationsanslag

Avlyftning av lån, förslagsanslag Bidrag till skogsvård m. m., förslagsanslag Främjande av skogsvård, m. m..

reservationsanslag Fiskeristyrelsen, förslagsanslag Bidrag till fiskevård m. m., reservationsanslag Sveriges lantbmksuniversitet:

Förvahningskostnader. förslagsanslag Jordbruksforskning, reservationsanslag Skoglig forskning, reservationsanslag Skogs- och jordbrukets forskningsråd,

reservationsanslag Beredskap mot kämkraftsolyckor,

reservationsanslag

Summa

XI. Handelsdepartementet

Nordiska ministerrådets allmänna budget,

förslagsanslag Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag Drift av beredskapslager, förslagsanslag

Summa

XII. Arbelsmarknadsdeparlementel
Bidrag till arbetsmarknadsutbildning
Sysselsättningsskapande åtgärder,

reservationsanslag Kontant stöd vid arbetslöshet, förslagsanslag

137 137

122

298300 15 000

33 782

337600 25000

38827

-I-    39300 -I-     10000

-■      5045

 

5457 119273

122 107

18 207 119473

-1--1-

12 750 200

110241

337558 307 272 738628

138 95 95

127

104324 344408 311597 781915

-1--1--1-

5917 6850

4 325 43 287

965 511

 

2081351

+

115 840

23061

136 136

23 211

1

-t--1-

150 1

86681

 

-

-

86681

3 620

 

-

-

3 620

120000

136 136 136 136 136

100151

1

41000

33 000

190000

-1--1--1--(--t-

100151 1 41000 33 000 70000

1000 20901

129 153

153

6000

21 101

4 800

-1--(--1-

5 000

200

4800

291813 17082 9150

rskr 207

129

129

291963

-1-

150 17082 9150

-

129

35806

-H

35806

_

90

1

-1-

1

 

573 308

 

747035

-(- 173 727

39000

182

44530

-H  5 530

138350

141

168 3.50

-1- 30000

138680

90

383092

-(- 244 412

316030

 

595 972

-1- 279942

2 195 182

145

-

-2195 182

2 193900

126

2268900

+ 75000

1522527

145

-

-1522 527

 

Prop. 1980/81:150

1 000-tal kr.

Huvudtitel, anslag

Slutligt förslag eller beslut    Förändring

Beräknal

belopp i

budget-      Propositio-     Anslags- Ökning      (-H)

propositionen nens eller       belopp         Minsk-

skrivelsens                  ning       (-)

nummer

 

126

587400        145

145 145 145

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

och sysselsättning, reservationsanslag    I 504030

Bidrag till yrkesinriktad

rehabilitering Bidrag till arbetslöshetsersättning

och utbildningsbidrag, reservationsanslag       —

Arbetsmarknadsutbildning                                -

Yrkesinriktad rehabilitering                               -

Summa     8003039

I 529030

2233 300

1651400

420400

8103030

-(-    25 000

-   587400

-1-2233 300 -Hl 651 400 +  420400

-I-    99991

 

2000 862976

2752

XIII.     Bostadsdepartementet

Lån till experimentbyggande inom energi­området m. m., reservationsanslag

Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m., reservationsanslag

Statens planverk, förslagsanslag

Bidrag till översiktlig planering m. m., reservationsanslag

Summa

XIV. Industridepartementet

Främjande av hemslöjden, reservationsanslag Län till invesleringar inom manuell glas­industri, reservationsanslag Kostnader för räntebefrielse vid särskilda

strukturgarantier för manuell glasindustri,

reservationsanslag Statens vattenfallsverk:

Kraftstationer m. m., reservationsanslag Statens elektriska inspektion, förslagsanslag Statens kärnkraftsinspektion:

Förvallningskostnader, förslagsanslag

Kärnsäkerhetsforskning, reservationsanslag Kostnader för vissa nämnder, förslagsanslag Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energi­besparande syfte, reservationsanslag Utbildning och rådgivning m. m. för att

spara energi, reservationsanslag Främjande av landsbygdens elektrifiering,

reservationsanslag Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall

m. m., reservationsanslag Medelstillskott till Svenska Petroleum

Exploration AB, reservationsanslag .Solmätning vid Sveriges meteorologiska och

hydrologiska insiitut, reservationsanslag Lån till förprojektering av naturgasledningar

m. m., reservationsanslag Ersättning för försenad idrifttagning av

kärnreaktorer, förslagsanslag Visst internationellt energisamarbele,

förslagsanslag Lån till aktieteckning m. m. i Svenska

Petroleum AB, reservationsanslag

133

31000

800000        133 29976       CU 27

CU27

87 89

89

 

750000 6317

90 90

1

1

165

90 90 90

1

90

-

90

4500

90

1

90

7000

90

1786

90

-

90

-

90

-

90

_

90

 

65000

4-

34000

800000

 

_

29976

 

-

-

-

2000

894976

-f-

32000

4057

-1-

1305

2 000

-t-

2000

2000

+

2000

498000

-t-

748000

6818

-f

501

1 165

 

-

4 500

 

7000

 

-

1050

-

736

22000

-1-

22000

100000

-H

lOOOOO

6 100

-t-

6100

112500

-t-

112 500

 

Prop. 1980/81:150

1 OOO-tal kr.

Huvudtitel, anslag

Slutligt förslag eller beslut    Förändring

Beräknat

belopp i

Anslags­belopp

Ökning Minsk­ning

budget-      Propositio-

propositionen nens eller skrivelsens nummer

(+) (-)

-I-     63 450

-H 79999

-I-   10000

-I-  150000

-I-  375000

540000

1

13 200

1

80000

10000

150000

375 000

29945

9950

29000000 -1-2700000 29000000 -1-2 700000 68947771        +7165566

Styreisen för teknisk utveckling:

Teknisk forskning och utveckling,

reservationsanslag                                 476 550        130

Drift av forskningsstationer,/öri/agja/u/ag       1        130

Vtrisslning, reservationsanslag                  13200        130

Energiforskning, reservationsanslag                   1      90

Bidrag till verksamheten vid Studsvik

Energiteknik AB,/■É'ié'n'«/;o/iian.s/ag            I       90

Avveckling av forskningsreaktorn R 1,

reservationsanslag                                        -        90

Stöd till industriellt utvecklingsarbete,

reservationsanslag                                        -        130

Medelstillskolt till Statsföretag AB för

Luossavaara-Kiirunavaara AB,

reservationsanslag                                        -        128

Tillskott av medel till Svenska Varv AB för

nedläggning av Öresundsvarvet AB,

-

131

672000

+ 672000

-

131

59000

-1- 59000

1

131

800000

-■  799999

-

131

1000

-1-  1000

262278

 

5466 396

+ 3 204 118

12 249

119

14049

-(-  1800

7 746

119

14 396

+      6650

-

119

1.500

-1-  1500

reservationsanslag Kostnader för skuldebrev till Svenska Varv AB,

förslagsanslag Täckande av föriuster pä grund av garantier till

den statliga varvskoncernen./drj/agi(;/i.v/og Räntestöd till varvsindustrin, jÖrslagsanslag

Summa

XV. Kommundepartementel Statens brandnämnd. förslagsanslag Beredskap för oljebekämpning till havs

m. m...förslagsanslag Strandbekämpningsbåtar, reservationsanslag

Summa     19995

XVII. Ränlor på statsskulden, m,m.

Räntor pä statsskulden, m. m.,/ör.t/agia«i/ag        26300000        150

Summa    26 300000
Summa förändringar på statsbudgeten         61782205

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

Bilaga 2.6

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1981/82 sedan budgetpropositionen

 

 

 

Prop. 1980/81:150

Bilaga 2.6 Förändringar i förslaget till statsbudget

Bilaga 2.6

FÖRÄNDRINGAR I FÖRSLAGET TILL STATSBUDGET FÖR BUDGETÅRET 1981/82 SEDAN BUDGETPROPOSITIONEN

1    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2.6

 

Prop. 1980/81:150

Statsbudgeten för budgetåret 1981/82

Inkomster

Inkomster

Skatter

Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster

Underskott

Summa

Summa

 

Budget-

Senare

Summa

propositionen

ändringar

1 OOO-tal

1 OOO-tal kr.

1 OOO-tal kr.

kr.

134838 151

-  970700

133 867451

15109267

-1-1352573

16461840

70864

-1-      5950

76814

2323633

-    40500

2283 133

5783440

-1-   177638

5961078

158125 355

+  524961

158650316

67 570543

-1-7347 105

74917648

225695898

4-7872066

233567964

 

Prop. 1980/81:150                                                              3

Bilaga 2.6 Förändringar i förslaget tili statsbudget budgetåret 1981/82

utgifter

Budget­propositionen 10OO-tal kr.

Senare ändringar 10OO-tal kr.

Summa 1 OOO-tal kr.

 

Utgiftsanslag

Kungl. hov- och slottsstaterna

Justitiedepartementet

Utrikesdepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Ekonomidepartementet

Budgetdepartementel

Utbildningsdepartementet

Jordbmksdepartementet

Handelsdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Bostadsdepartementet

Industridepartementet

Kommundepartementet

Riksdagen och dess verk m. m.

Räntor på statsskulden m. m.

Oförutsedda utgifter

Beräknad övrig medelsförbrukning

Minskning av anslagsbehållningar Ökad disposition av rörliga krediter

Beräknal ullkommande utgiftsbehov, netto

 

 

23173

 

-

23173

 

6872933

 

-

6872933

 

6489019

 

-

6489019

 

17976705

-1-

4350

17981055

 

60698 332

-1-

772 148

61470480

 

10850857

-1-

21500

10872357

 

409194

 

-

409194

 

14406854

-

248000

14158854

 

30343154

-1-

115840

30458994

 

6531405

-

237273

6294132

 

1387889

-1-

279942

1667831

 

11680836

+ 1 179991

12860827

 

15361406

+

32000

15 393406

 

4721579

-1-3241618

7963197

 

2707694

-(-

9950

2717644

 

433868

 

-

433 868

 

26300000

-1-2700000

29000000

 

1000

 

-

1000

Summa

217195898

4-7872066

225067964

 

3000000

 

_

3000000

 

500000

 

-

500000

Summa

3 500000

 

-

3500000

 

5000000

 

-

5000000

Summa

225695898

-1-7872066

233567964

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

 

 

 

Lagförslag

Bilaga 2.7

 

 

 

Prop. 1980/81:150 Bilaga 2.7   Lagförslag

Bilaga 2.7

Förslag till

Lag om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1981/82'

Härigenom föreskrivs att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret 1981/82 ingå i preliminär skatt med 100 procent av grundbelop­pet.

Senaste lag i ämnet 1980:454

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981 1    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2.7

 

 

 

Innehållsförteckning

 

 

 

Prop. 1980/81:150    Bilagorna 1 och 2                          1

Innehållsförteckning Bilaga 1. Reviderad finansplan

1   Sveriges ekonomiska situation i ett längre perspektiv              1

2   Den ekonomiska politiken  .................................. ... 7

 

2.1    De externa förutsättningarna: den internalionella utvecklingen.      7

2.2    Den ekonomiska politikens mål och uppläggning       9

 

2.2.1    Åtgärder för alt förbättra den svenska ekonomins pro­duktionsförmåga             13

2.2.2    Åtgärder för alt hålla tillbaka den inhemska konsum­tionen                     20

2.3                                                                  Kreditpolitiken               26

2.3.1    Ulvecklingen under 1980 och början av 1981              26

2.3.2    Utsikterna för 1981   .............................. . 28

2.3.3    Åtgärder rörande den kommunala likviditeten              31

3 Den ekonomiska utvecklingen 1980-1982   ............ . 34

3.1    Utvecklingen under 1980   .............................   34

3.2    Utvecklingen under 1981    ............................   37

3.3    Utblick mot 1982...........................................   41

4 Närmare ställningstagande lill 1980 års långtidsutredning                    44

4.1    Långtidsutredningen   ...................................   44

4.2    Remissinstanserna och föredragandens slällning.slagande   ....       47

 

5   Avslutning   ..................................................... . 53

6   Hemställan   .................................................... . 54

Bilaga 2. Reviderat budgetförslag

1 Det reviderade budgetförslaget    ........................ ... 1

1.1................................................................. Inledning                      1

1.2   Budgetutvecklingen under senare år   .............. ... 2

1.3   Del aktuella budgetlägel   .............................. ... 4

1.4   1981 års långtidsbudget  ............................... ... 7

1.5   Automatiken i statsutgifternas utveckling ......... .. 11

1.6   Budgetpolitiska riktlinjer på längre sikl  ............. .. 16

1.7   Budgetpolitiska riktlinjer för budgetåret 1982/83                21

1.8   Riktlinjer för den kommunala ekonomin   ............    26

2 Särskilda frågor   ..............................................    33

2.1    Översynsprogram    ......................................    33

2.2    Myndigheternas långsiktiga besparingsarbete   ...    34

2.3    Statliga kreditgarantier   ...............................    36

2.4    Möjlighet till tillfälliga medelsöverföringar mellan fonder finan­sierade med särskild beredskapsavgifl på olja   .................................................................    41

2.5    Utnyttjande av finansfullmakten, m.m............... .. 42

2.6    Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82               44

3 Hemställan   ....................................................    55

Bilaga 3. Vissa arbetsmarknadspolitiska insatser

I    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilagorna I och 2. Inneliåll

 

Prop. 1980/81:150    Bilagorna 1 och 2

Underbilagor

Bilaga 1.1  Reviderad nationalbudget 1981

Bilaga 1.2  |980 års långtidsutredning och remissyttrandena

Bilaga 1.3 Förslag till ändrad utbetalning av kommunalskatt, m. m.

Bilaga 2.1  Långtidsbudget för perioden 1981/82-1985/86

Bilaga 2.2 Riksrevisionsverkets beräkning av budgetulfallet för budget­året 1980/81

Bilaga 2.3 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budget­året 1981/82

Bilaga 2.4 Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1981/82

Bilaga 2.5 Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budget­propositionen för budgetåret 1981/82

Bilaga 2.6 Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1981/82 sedan budgetpropositionen

Bilaga 2.7 Lagförslag