Prop. 1980/81:139 Regeringens proposition

1980/81:139

med förslag om skattefrihet för vissa inkomster av bär- och svamp-plockning samt om ändrade regler för beräkning av existensminimum, m. m.;

beslutad den 19 febmari 1981.

Regeringen föreslår riksdagen alt anlaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås skattefrihet för inkomster upp till 5000 kr. av icke yrkesmässig bär- och svampplockning. Meningen är att de nya reglerna skall lillämpas redan vid 1982 års taxering och alltså gälla fr. o. m. 1981 års inkomster.

Vidare föresläs ändrade regler för beräkning av existensminimum vid inkomsttaxeringen. De nya reglerna innebär ,dtt de s. k. normalbeloppen för framtiden skall beräknas på grundval av konsumentprisindex.

I propositionen tas slutligen upp nägra smärre följdändringar till bl. a. de nyligen gjorda ändringarna i uppbördslagstiftningen.

11 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 139

Prop. 1980/81:139 2

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs atl 19 och 20§§, punkt 5 av anvisningarna lill 18 § samt punkt 1 av anvisningarna till 50§ kommunalskallelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkomst enligl denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning pä här i riket utfärdade premieobligafioner och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinsldragning på utländska premieobligafioner, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som pä grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring fillfallit den försäkrade, om icke ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, sä ock sädan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annoriedes än på gmnd av sjukförsäkring, som nyss sagts, lill någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersällning fill sjömän om icke ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall lillfallit någon på gmnd av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att fill skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den män livräntan är skattepliktig enligt 32§ 1 eller 2 mom., sä ock ersättning som utgår pä gmnd av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning pä gmnd av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgär under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så atl ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högsl 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått pä gmnd av kapitalförsäkring;

ersättning på gmnd av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varil att hänföra Ull intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse

' Senaste lydelse 1979: 1157.

Prop. 1980/81:139 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller i den mån ersättningen eljest molsvarar sådan skatteplikfig intäkt eller motsvarar sädan avdragsgill omkostnad, vilken är alt hänföra till nägon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, saml vinstandel, som utgått på gmnd av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på gmnd av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen gmndas pä förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

sfipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-drag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekoslnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sädant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberätfigade icke göra avdrag för koslnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan goltgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

konlanlunderslöd, som ulgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landslingskommunala medel fill den vårdbehövande;

kommunall bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag lill barnfamiljer, förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag eller förordningen (1977:392) om statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m.fl.;

sådan goltgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalsfiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

goltgörelse som arbetsgivare uppburit frän pensionsstiftelse, fill den del sfiftelsen ej ägt andra medel för att lämna goltgörelsen än sådana för vilka avdrag icke ålnjufits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för ben- kompensafion av staten för ben
sinskatt på bensin som förbmkals sinskatt på bensin som förbmkats
vid yrkesmässig användning av mo- vid yrkesmässig användning av mo
torsåg, torsåg;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och .svampar som den skattskyldige själv plockat till den

Prop. 1980/81:139 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgär lill lantbmkare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna fill 21 §.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samfliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt), som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Alt koncernbidrag, som inte utgör sådan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43§ 3 mom.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad skatlskyldig ulgelt som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar tid den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;

värdet av arbele, som i den skaltskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skatlskyldige själv eller andre maken eller av den skallskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skaller;

kapitalavbetalning på skuld;

avgift enligt 8 kap. studieslödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272);

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

överförbmkningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §;

kapitalförlust m. m.

(Se vidare anvisningarna.)

Senaste lydelse 1980:1054.

5. Icke yrkesmässig avyttring av en eller flera utanför den skaltskyldiges hemortskommun belägna fastigheter här i riket utgör en särskild förvärvskälla för en var av de kommuner, där den eller de avyttrade fastighetema äro belägna, medan icke yrkesmässig avyttring av en eller flera fastigheter i hemortskommunen och av annan egendom än fastigheter här i riket ävensom deltagande i lotteri hänföras till e n förvärvskälla. Sådan förvärvsverksamhet av ifrågavarande slag, varav inkomsten yöw/zA:/ 59§3 mom., 69 § eller 72 § 1 mom. skall beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål, skall dock anses utgöra en särskild förvärvskälla.

5. Icke yrkesmässig avyttring av en eller flera fastigheter här i riket, som är belägna utanför den skattskyldiges hemortskommun, utgör en särskild förvärvskälla för var och en av de kommuner, där den eller de avyttrade fastighetema är belägna. Icke yrkesmässig avyttring av en eller flera fasligheter i hemortskommunen och av annan egendom än fastigheter här i riket samt dellagande i lotteri hänförs däremot till en förvärvskälla. Sådan förvärvsverksamhet av nu nämnt slag, varav inkomsten enligt 59 §3 mom. eller 72 §1 mom. skall beskattas i Stockholm för gemensamt kommunall ändamål, skall dock anses ulgöra en särskild förvärvskälla.

till 50 §

1."* Den skaltskyldiges skalteförmåga bedöms med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, ä andra sidan, till vad han kan anses ha behövt lill nödvändigt underhäll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga t.ex. om en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sädant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför understigit existensminimibeloppet. I sädana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn lill den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om existensminimum enligt de gmnder som anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig 95 procent, för sammanlevande makar 165 procent och för varje barn 40 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för december månad året före det kalenderår

' Senasie lydelse 1969:749. " Senaste lydelse 1980:73.

t2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 139

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen ulgör för ensamstående skattskyldig 15300 kronor, för sammanlevande makar 26600 kronor och för varje barn 6500 kronor multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prislä-

Prop. 1980/81:139 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som föregår taxeringsåret. Nor- get i oktober månad året före in-malbeloppen skall anses innefatta komståret och prisläget i oktober alla vanliga levnadskostnader utom 1980, Förändringarna i det all-bostadskostnad, som beräknas sär- manna prisläget skall därvid beräk-skilt och läggs lill normalbeloppen. nas på grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen skaU avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader ulom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skalteförmåga vid existensminimum skall säsom inkomst av tjänst upptas den skattskyldiges bruttointäkter — inklusive biinkomster - minskade med sädana nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid taxeringen, t.ex. avgifler för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som lagils i samband med tjänst, avgifler som den skallskyldige har eriagt i samband med ijänsten för egen eller efterlevandes pensionering pä annal sätt än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Består inkomsten av sådan livränta som avses i 32 §2 mom. skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av personskada som inte är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skalteförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare tas till om den skattskyldige uppburit skattefri ersättning på grund av sädan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket. Barnbidrag medräknas inte i inkomsten.

När frågan om avdrag för nedsatt skalleförmåga vid existensminimum bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhällandena uppskattas på etl rikligt säll, specielll med hänsyn lill omfattningen av evenluella naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normall skall den skattskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i motsvarande män, t.ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. I regel torde det inte finnas anledning atl bevilja avdrag för nedsatt skalteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadötlrar. Ej heller får avdrag medges om den skattskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga hus-geräd, möbler och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan får existensminimum beräknas ha översfigit normalbeloppet om den skatlskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskattningsåret. Existensminimum för dei. skatlskyldige fär även i andra fall bestämmas högre än normalbeloppet, om det är motiverat av särskilda skäl.

Har den skallskyldige under beskaltningsärel enligt beslut av den lokala skattemyndigheten fält befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på gmnd av nedsatt skalteförmåga vid existensminimum, bör vid

Prop. 1980/81:139 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skalteförmåga avvikelse inte ske från del av den lokala skattemyndigheten fastställda existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som exempel på sådana omständigheter kan nämnas att den skatlskyldige äger fillgångar, som den lokala skattemyndigheten saknat kännedom om, eller att den skallskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Om den skatlskyldige inte har haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och detla beror på sådana förhållanden som anges i 50 §2 mom. iredje stycket, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medges med så stort belopp att den skatlskyldige inle påförs beskattningsbar inkomst. Har den skatlskyldige rätt fill skatleredukfion enligl 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detla beaktas då avdraget för nedsatt skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inle så slor, atl inkomsten minskad med skatten uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med sä stort belopp, alt störte skatt inle kommer att las ut än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår lill beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skattskyldige på gmnd av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska skäl har svårt atl förvärva normal arbetsinkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna lillämpas första gången vid 1982 års taxering.såvitt avser 19 och 20§§ samt punkt 5 av anvisningarna fill 18 §. Punkt I av anvisningarna till 50 § i sin nya lydelse lillämpas första gången vid 1983 års taxering.

2 mom. Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall restavgift och tilläggsavgift ulgå beräknade enligt bestämmelsema i 58§ 1 mom. första, andra och tredje styckena uppbördslagen. Till-läggsavgiften bestämmes därvid i förhållande till del antal tidrymder av sex månader, utöver den första, som påböljats efter utgången av den tidpunkt, då skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skallen inbetalas eller av sjömansskatle-nämnden fastställes till betalning eller, i fall som avses i 17a§ andra stycket, kravet överlämnas till indrivning.

Redovisas icke sjömansskatt i behörig ordning, utgår restavgift beräknad enligt 58§ 1 mom. fjärde stycket uppbördslagen.

2 mom. Inbetalas sjömansskatt
senare än i 1 mom. sägs, skall rest
avgift och tilläggsavgift utgå beräk
nade enligt bestämmelserna i 58 § 1
mom. uppbördslagen (1953:272).
Tilläggsavgiften bestäms dock i för
hållande till det antal tidrymder av
sex månader, utöver den första,
som har påbörjats efter utgången av
den tidpunkt, då skatten rätteligen
skulle ha betalats, intill dess skal
len inbetalas eller av sjömansskat-
tenämnden fastställs lill betalning
eller, i fall som avses i I7a§ andra
stycket, kravet överlämnas till in
drivning.

Befrielse från skyldighet att betala restavgift får meddelas, om särskilda omständigheter föranleder det. Närmare föreskrifter om detta meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 mom. Redovisas inte
sjömansskatt i behörig ordning på
förs redaren förseningsavgift med
100 kronor. Vidare kan riksskatte
verket anmana redaren att lämna
redovisning.

Har redare som har anmanats att lämna redovisning inte fullgjort denna skyldighet inom tid, som har angivits i anmaningen, skaU förseningsavgift påföras med 200 kronor.

Förseningsavgift får helt efterges om särskilda skäl föreligger. När-

5) meddela beslul i andra frågor rörande erläggande och beräknande av sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå lill kommun, landstingskommun och aUmän försäkringskassa,

7) lämna anvisningar i frågor angående erläggande och uppbörd av sjömansskall,

8) med tillämpning av bestämmelser som riksskatteverket utfärdar meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift eller till-läggsavgift enligt denna lag.

5) meddela beslut i andra frågor rörande betalning och beräkning av sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå lill kommun och landstingskommun,

7) lämna anvisningar i frågor angående betalning och uppbörd av sjömansskatt,

8) meddela beslut ifråga om befrielse från skyldighet att betala restavgift, tilläggsavgift eller förseningsavgift enligt denna lag.

Prop. 1980/81:139 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kan riksskatteverket och i fall som anges i 19 § tredje stycket första meningen, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet förelägga den försumlige lämpligl vite. Vite får ej bestämmas under 500 kronor.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsrätten efter anmälan av riksskatteverket, länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Har vilet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623) prövas fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Bestämmelserna i 83 § andra, Ijärde och femte styckena uppbördslagen tillämpas ocksä i fräga om vite som avses i denna paragraf.

32 §■' Talan mot sjömansskaltenämn- Sjömansskattenämndens beslut i dens beslut i ärenden, som avses i ärenden som avses i 21 § I mom. i— 21 § 1 mom. vid 3), 4) och 5), även- 5 och 8 får överklagas hos kammar-som över nämndens beslut an- rätten genom besvär. gående befrielse från erläggande av restavgift föres hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fräga om skatt som har redovisats eller hade bort redovisas före ikraftträdandet.

Senasle lydelse 1971:415.

1 mom. Såsom värde å fasl egendom vid tidpunkt, som avses i 21 §, skall, där ej annat föranledes av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst föregående årets taxeringsvärde. Finnes sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i 23 § vid F om värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

Fast egendom, som enligt kommunalskallelagen (1928:370) ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbmksfastighet eller rörelse, värderas enligt reglerna i 23§ F andra stycket.

1 mom. Säsom värde av fast egendom vid den tidpunkt, som avses i 21 §, skall gälla det föregäende årets taxeringsvärde om inte bestämmelserna i 2 mom. föranleder annat. Finns det sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i 23 § vid F om värdesätlning av lös egendom tillämpas vid värderingen.

Fast egendom, som enligt kommunalskattelagen (1928:370) ingår i förvärvskälla inom inkomslslagen jordbrtiksfastighet eller rörelse, värderas enligt reglerna i 23 § F tredje slyckel.

Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, fömtom ovan särskill angivna bestämmelser i 6-9, 12, 19, 21 och 30§§, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4§2 och 3 mom., 14, 20§§, 22 § med undantag av 1 mom. andra stycket, 23 § med undantag av F andra stycket, 24-27§§, 28 § med undantag av vad i andra och Qärde styckena stadgas, ävensom 32 §; och skall därvid den i 32 § f) förekommande hänvisningen till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 § första och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren.

Vid beskattning av gåva skall i fillämpliga delar lända lill efterrättelse, fömtom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och 30§§, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4§2 och 3 mom., 14, 20§§, 22 § med undantag av 1 mom. andra stycket, 23 § med undantag av F tredje stycket, 24-27§§, 28 § med undantag av vad i andra och fjärde styckena stadgas, ävensom 32 §; och skall därvid den i 32 § O förekommande hänvisningen fill 19 § i stället gälla 41 § saml 28 § första och tredje styckena lillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren.

Nuvarande lydelse

Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan all givarens rätt till förvärvskälla enligt kommunalskallelagen (1928:370) i jordbruk med binäringar, skogsbmk eller rörelse, som han äger direkt eller genom juridisk person, skall, utöver bestämmelsema i första stycket, även 22 § 1 mom. andra stycket och 23 § F andra stycket tillämpas när gåvoskatten bestäms. Har gåvoia-garen inom fem år efter det skattskyldighet för gåvan inträtt genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva eller bodelning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller väsentlig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den urspmngliga gåvan nedsatts.

Föreslagen lydelse

Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan all givarens rätt till förvärvskälla enligt kommunalskattelagen (1928:370) i jordbruk med binäringar, skogsbmk eller rörelse, som han äger direkt eller genom juridisk person, skall, ulöver bestämmelserna i första stycket, även 22 §1 mom. andra stycket och 23 § F tredje stycket tillämpas när gåvoskatten bestäms. Har gåvota-garen inom fem år efter det skattskyldighet för gåvan inträtt genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva eller bodelning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller väsenfiig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den urspmngliga gåvan nedsatts.

45 §" Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten ulgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förtätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6-9 §§ beskallas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätl;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom.;

B) angående förvärv, som fillfallit förmånslagare vid försäkringstagares
död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han
dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a§
ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 § a), b),
c), e) och f) samt i 33 § 2 mom.
angiven omständighet, som föranle
der efterbeskattning, dock ej där i
fall som avses i 32 § a) testamente,
varom kännedom erhållits, blivit
bevakat;

D) angående förvärv genom gåva
beskattningshänseende likställt fång.

C) angående sådan i 32 § a)-c) och e)-) samt i 33§ 2 mom. angiven omständighet, som föranleder ef-terbeskattning, dock ej där i fall som avses i 32 § a) testamente, varom kännedom erhållits, blivit bevakat; eller annat jämlikt 37 § därmed i

" Senaste lydelse 1976:222.

1 mom.' Uppgå i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper sammanlagt icke till dubbla beloppet av den arvsskatt, som Jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, eller föreligger i andra fall för någon som är skattskyldig enligt denna lag avsevärd svårighet att genast erlägga hela den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, må beskattningsmyndigheten medgiva, att skatten erlägges genom högst tio årliga inbetalningar, dock att anståndet i intet fall må utsträckas till flera inbetalningar än som prövas erforderligt.

I fråga om skatt som belöper på egendom som skall värderas enligt bestämmelsema i 23§ F andra stycket far beskattningsmyndigheten medgiva att skatten erlägges genom högst tjugo århga inbetalningar.

På regeringens prövning må i annat fall än som avses i föregående stycke ankomma att, där för viss skattskyldig synnerliga skäl därtill äro, medgiva att den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, erlägges genom högst tjugo årliga inbetalningar.

1 mom. Uppgår i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper sammanlagt inte till dubbla beloppet av den arvsskatt, som enligt 54 § skall förskjutas av dödsboet, eller föreligger i andra fall för någon som är skattskyldig enligt denna lag avsevärd svårighet att genast betala hela den skatt, som belöper på egendom som har tillfallit den skattskyldige, får beskattningsmyndigheten medge, att skallen betalas genom högst tio årliga inbetalningar. Anståndet får inte utsträckas till flera inbetalningar än som är nödvändigt.

I fråga om skatt som belöper på egendom som skall värderas enligl bestämmelsema i 23§ F tredje stycket får beskattningsmyndigheten medge att skatten betalas genom högst tjugo årliga inbetalningar.

Föreligger synnerliga skäl/år regeringen i annat fall än som avses i föregående stycke medge viss skattskyldig att den skatt, som belöper på egendom som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo årliga inbetalningar.

Prop. 1980/81:139 14

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm. Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition med förslag om skattefrihet för vissa inkomster av bär- och svampplockning samt om ändrade regler för beräkning av existensminimum, m.m.

1 Inledning

Jag avser nu atl la upp nägra olika frågor som rör inkomstbeskattningen. Först villjag behandla etl förslag om ändrade regler för inkomster av bär-och svampplockning. Denna fräga har uppmärksammats bl.a. av delegationen för glesbygdsfrågor (1 1977:02). Önskemål om ändrade regler har ocksä framförts frän olika organisationer. En gemensam utgångspunkt har varit att nu gällande skatteregler kan lägga hinder i vägen för tillvaralagande av vilt växande bär och svampar. Man har begärt skallelättnader för alt stimulera enskilda till plockning.

Vidare avser jag atl ta upp frågan om beräkning av avdrag på gmnd av existensminimum vid inkomsttaxeringen. F. n. beräknas dessa avdrag med ledning av s, k. normalbelopp som är anknutna fill basbeloppen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. För framliden bör normalbelopp i stället anknytas direkt till konsumentprisindex.

Slutligen vill jag behandla några smärre följdändringar till bl. a. de nyligen gjorda ändringarna i uppbördslagstiftningen.

De förslag som jag nu tar upp innebär ändringar av lagtekniskt okomplicerad natur. Med hänsyn härtill anser jag det inte moliverat att höra lagrådet.

Prop. 1980/81:139 15

2 Beskattning av bär- och svampplockning

Vår skattelagstiftning innehåller inte några särskilda bestämmelser om beskattning av inkomster från plockning av vildväxande bär och svamp. I skattehänseende skall sådana inkomster således behandlas på samma sätt som andra hknande inkomster. Beskattning kan ske under olika inkomstslag. I de flesta fall där en beskattning blir aktuell torde plockningsinkoms-tema vara alt hänföra till inkomst av tjänst. De kan i vissa fall tänkas bli beskattade som inkomst av jordbmksfastighet eller som inkomst av rörelse. Å andra sidan torde i praktiken ofta inkomster av förevarande slag inte bli beskattade på gmnd av alt bär- och svampplockningen anses vara en hobbybelonad verksamhet.

Frägan om beskattningen av inkomster av bär- och svampplockning har på senare tid kommit att tilldra sig ett ganska stort intresse. Det har härvid framkommit alt skattereglerna ger upphov till en del oklarheter. Önskemål om skattelättnader har framförts från skilda håll. Dessa önskemål bottnar främst i atl man vill stimulera etl ökat tillvaratagande av viktiga naturtillgångar. De nuvarande reglerna uppges leda till att människor i betydande omfattning inte längre vill ägna sig åt plockning och försäljning av bär och andra naturprodukter.

Skattereglerna har uppmärksammals i riksdagen i olika sammanhang, bl.a. med anledning av mofioner om skattelättnader för bär- och svampplockare. Skatleutskotlel (SkU 1979/80:34) ansåg alt reglerna hade sina brister, inte minst när det gäller verksamhet som är på gränsen till privat hobbyverksamhet. Med hänsyn lill att det för bärplockarnas del i allmänhet är fråga om inkomsler av mindre betydelse är det enligt utskottet av vikt att reglerna kan fungera utan alltför stora friktioner.

Jag får rör egen del anföra följande. Det kan ifrågasättas om den lämpligaste metoden att stimulera bärplockning är att tillskapa särregler i skattehänseende. En avgjord nackdel med detta är spridningsrisken, nämligen att det kan komma önskemål om skattefördelar även för andra liknande akfiviteter. Nu intar emellertid inkomsterna från bärplockningen en viss särställning. Det är här fråga om en sysselsältning som enligt mångas mening skiljer sig från andra verksamheter, kanske främsl genom alt den bygger på en rätt som tillkommer alla, den s. k. allemansrätten. Mol denna bakgmnd skulle man kunna hävda atl den saknar de normala ekonomiska inslag som kännetecknar annan inkomstgivande verksamhet. Man fär ocksä vid en bedömning beakta alt man i praktiken ofta sett bärplockningen som en hobbybelonad verksamhet och därför skattefri. Av intresse i sammanhanget är även hur beskattningen sker i våra grannländer. I Norge och Finland beskattas enligt uttryckliga regler normalt inte inkomster av förevarande slag.

Det torde inte vara möjligt att tillgodose alla önskemål som framförts om skattelättnader. Etl riktmärke bör vara atl söka undanta från beskattning

Prop. 1980/81:139 16

inkomster som kan uppkomma vid sådan bärplockning som får séas ha karaktären av en mer lillfällig och begränsad extrasysselsältning. Om däremol bärplockningen får en sådan omfattning att den kan sägas drivas i rörelsebetonade former, måste andra överväganden göras. Det är ocksä viktigt att reglerna görs så enkla som möjligt.

Det lämpligaste är enligt min mening all införa en regel med innebörd atl inkomster av bär- och svampplockning skall vara skattepliktiga först i den mån de överstiger etl visst belopp. Detta belopp bör sättas så högt att det i sig får en sfimulanseffekt ulan att för den skull undanta mer betydande inkomster från beskattning. Beloppet bör också vara individuellt i den meningen att det inle behövs några särbestämmelser för makar och barn. Jag förordar att gränsen sätts vid 5 000 kr.

I enhghet med vad jag nu anfört bör i 19 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, las in en bestämmelse som anger att intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyldige själv plockat inte är skattepliktiga till den del de under etl beskattningsår inte överstiger 5 000 kr. Skattefriheten bör dock inle avse de fall där verksamheten bedrivs i sådana former att rörelse föreligger. Skattefriheten bör inle heller avse den som är anställd och mol sedvanlig lön plockar bär eller svamp. I 20 § KL bör tas in en särskild bestämmelse enligl vilken avdrag inle får göras för omkostnader i den män plockningsinkomsterna är skattefria enligt 19§ KL. Om någon plockar för t.ex. 8000 kr. och har omkostnader om 6000 kr., blir 3000 kr. av inkomsten skattepliktig (8000-5000). På della belopp får plockaren bara göra avdrag för omkostnader med 1000 kr. (6000-5000) eftersom avdrag inte får göras i den mån inkomsterna är skattefria.

De föreslagna reglerna medför att det i framtiden kommer att finnas klarare regler om hur omfattande en plockningsverksamhet får vara för att den skall gå helt vid sidan av beskattningen. Självfallet innebär bestämmelserna inte någon fullständig reglering i så måtto atl del hobbybegrepp som utbildats i praxis helt förlorar sin betydelse när det gäller bär- och svampplockning. Även om resultatet av en plockningsverksamhet inte utesluts från beskattningen på gmnd av de nya reglerna i 19 och 20 §§ KL kan verksamheten givelvis komma alt bedömas som en hobbyverksamhet som inte är skattepliktig. Plockning som regelmässigt går med underskott får således liksom hittills anses vara hobby vars resultat inte skall påverka plockarens taxering i övrigt.

En utformning av skattelättnaderna i enlighet med vad som nu sagts medför att en jordbmkare inte behöver betala skatt på plockningsinkomster upp lill 5000 kr. även om plockningen sker på egna marker. Har verksamhelen så stor omfallning att den är atl se som en särskild rörelse enligt punkt 2 av anvisningarna till 21 § KL föreligger däremot inle skaltefrihet. Genom begränsningen till vad jordbmkaren själv plockar lämnas utanför skattefriheten de fall då jordbmkaren vill utnyttja hos sig anställd

Prop. 1980/81:139 17

personal för viss plockning. Härvid skall alltså såväl plockningsinkomsterna som koslnader i form av löner o.d. beaktas vid beräkningen av inkomsten av jordbmksfastigheten, vare sig det är fråga om överskott eller underskott av plocknings verksamheten.

I tydlighetens intresse bör påpekas alt skattefriheten har knutils till det vederlag som plockaren uppbär vid försäljning av bär och svamp som han tagit fillvara. Sker vidareförsäljning, t.ex. mellan uppköpare, eller säljer uppköpare vidare till etl förädlingsföretag eller allmänheten, kan bestämmelsen i 19 § KL alltså inte åberopas fill slöd för skattefrihet. Bestämmelsen är inte heller avsedd atl gälla om en plockare själv konserverar vad han plockat och därpå säljer den förädlade produkten.

Skatteförmånerna omfattar inkomster av plockning av vill växande bär och svampar. Med vilt växande bär avses inte bara sådana fmkler som är bär i botanisk mening säsom lingon, blåbär och Iranbär. Också andra fmkler som mera populärt kallas bär skall omfattas av skattefriheten och som exempel kan nämnas hjortron, åkerbär, björnbär, smultron, slånbär och enbär.

De nu föreslagna skattelättnaderna är inriktade i första hand på tillfälliga tjänsteinkomster. Detta medför enligt mitt förmenande att några särskilda regler inle behövs i fråga om de sociala avgifterna. Några särregler behövs inte heller i fråga om avdrag för preliminärskatt. Här kan lokal skaltemyndighet utfärda ett intyg, om det kan antas att inkomsterna inte kommer att överstiga skattepliktsgränsen. De nya reglema bör lillämpas första gången redan vid 1982 års taxering vilket innebär atl skattefrihet kan medges redan för inkomster under instundande bärsäsong.

3 Beräkning av existensminimum

Sedan länge finns i värt skattesystem bestämmelser för att hindra all en så stor del av en persons inkomst tas i anspråk för skatt att han därefter saknar nödvändiga medel för sill och familjens uppehälle. Genom dessa s.k. existensminimiregler garanteras skattefrihet för en viss minimistandard. Reglerna tillämpas både vid inkomsttaxering och skalteuppbörd. I korthet är reglerna utformade pä följande sätt.

Enligt 50 § 2 mom. KL och 9 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, kan skattskyldig, som haft en sä låg inkomst att den efter skatt understiger existensminimum, få ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Detla avdrag avpassas då så alt inkomsten efter skatt uppgår fill existensminimum. En fömtsättning för avdrag är emellertid alt den låga inkomsten berott på särskilt angivna omständigheter säsom nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet.

Existensminimum i del särskilda fallet bestäms med ledning av normal-

Prop. 1980/81:139 18

belopp. Normalbeloppen omfattar alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnader, som beräknas särskilt och läggs fill normalbeloppen. Genom lagstiftning år 1976 (prop. 1975/76:91, SkU 1975/76:32, rskr 1975/ 76:186, SFS 1976:88) knöts beräkningen av normalbeloppen till basbeloppet enligt AFL. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig nittiofem procent, för sammanlevande makar etlhundrasexfiofem procent och för varje barn fyrtio proceni av basbeloppet enligl AFL för december månad året före inkomståret.

Reglerna om existensminimum kan tillämpas även vid uppbörd. Det avdrag för preliminär skatt som en arbetsgivare skall göra vid löneutbetalning kan nämligen enligl 41 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272), UBL, genom beslut av lokal skattemyndighet begränsas så alt den skattskyldige har nödvändiga medel kvar för sitt och familjens uppehälle. De nyss nämnda reglerna för existensminimum gäller även i dessa fall. Är del däremot fråga om avdrag för kvarskalt krävs inte att särskilda omständigheter skall ha orsakat den låga inkomsten utan befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag kan där medges enbart av den anledningen all inkomsten ärläg.

De närmare anvisningar och föreskrifter som behövs vid bestämmande av existensminimum utfärdas av riksskatteverket.

Som nyss nämndes bestäms normalbeloppen i exislensminimifall med ledning av basbeloppet enligt AFL. Härigenom kommer minimistandarden att följa förändringarna i det allmänna prisläget. T.o. m. år 1980 beräknades dessa förändringar med ledning av konsumentprisindex. Genom lagstiftning år 1980 (prop. 1980/81:20, SfU 1980/81: 14, rskr 1980/81:84, SFS 1980:1036 och 1041) ändrades emellertid systemet för basbeloppels indexuppräkning. I fortsättningen skall man vid beräkningen av förändringarna i prisläget bortse från indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser samt lägga till subventioner.

Den nu angivna ändringen i fräga om basbeloppels uppräkning genomfördes i besparingssyfte och för att inle hela bördan av energiprishöjningar skall falla pä de aktiva grupperna. Nägon reducering av den skattefria minimistandarden är emellertid inte avsedd och delta påkallar nu vissa justeringar beträffande existensminimireglerna. Konsumentprisindex bör alltjämt vara avgörande för normalbeloppens storlek. En lämplig utgångspunkt för den fortsatta uppräkningen är basbeloppet för december månad 1980, som är del sista basbelopp som fastställts enligt de äldre reglerna. Detta belopp är avgörande för storleken av normalbeloppen för inkomståret 1981.

Basbeloppet för december månad 1980 har fastställts till 16 100 kr. (SFS 1980:820) och normalbeloppen för år 1981 fill 15 295 kr., 26565 kr. resp. 6440 kr. Av praktiska skäl bör den framtida uppräkningen ske med utgångspunkt i belopp som anges i jämnt hundralal kronor. För ensamstående skulle då beloppet bli 15 300 kr., för sammanlevande makar 26600

Prop. 1980/81:139 19

kr. och för varje barn 6500 kr. Dessa belopp skall sedan uppräknas med ledning av ett jämförelsetal som anger förhällandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före inkomståret och prislägel i oktober månad 1980. Prisläget i oktober är nämligen avgörande för basbeloppet i december. Förändringarna i det allmänna prisläget skall beräknas på grundval av konsumentprisindex. Liksom hittills skall bostadskostnaderna beräknas särskilt och läggas till normalbeloppen. Likasä skall det alltjämt vara en uppgift för riksskatteverket att svara för de närmare beräkningarna. De uppräknade beloppen skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. De nya bestämmelserna bör tas in i punkt 1 av anvisningarna lill 50 § KL. De nya reglerna bör tillämpas första gången vid 1983 ärs taxering. I fräga om 1982 ärs inkomster blir därvid prisutvecklingen mellan oktober månad 1980 och oktober månad 1981 avgörande för normalbeloppens storiek.

Jag vill avslutningsvis nämna att mina förslag återverkar i vissa andra avseenden. I samband med den tidigare nämnda lagstiftningen är 1976 samordnades reglerna för beräkning av existensminimum vid beskattning och indrivning. Detta samband bör behällas för framliden. Nägon särskild åtgärd är inte behövlig för delta.

4 Vissa följdändringar i fråga om uppbörd av sjömansskatt, m. m.

År 1978 ändrades uppbördsförfarandet enligt UBL i flera avseenden (prop. 1978/79:161, SkU 1978/79:50, rskr 1978/79:379, SFS 1979:489). Ändringarna avsåg bl.a. arbetsgivarnas inbetalning och redovisning av innehållen skatt. Enligt det nya systemet redovisas skallen i en uppbördsdeklaration i samband med inbetalningen. En ändring vidtogs ocksä i fråga om sanktionen för underlåtenhet atl avlämna redovisning i rätl lid. I sistnämnda avseende behöver en följdändring göras i fråga om uppbörden av sjömansskatt.

I 14 § 1 mom. sjömansskatlelagen (1958:295), SjL, lämnas föreskrifter om tid och sätl för redares inbetalning och redovisning av innehållen sjömansskatt. Bestämmelser om sanktioner vid försummelser i dessa hänseenden finns i 2 mom, av samma paragraf. Enligt första stycket skall restavgift och tilläggsavgift, beräknade efter 58 § 1 mom. första-tredje styckena UBL, utgå om skatten betalas in för sent. Vidare ges vissa närmare anvisningar om beräkning av tilläggsavgift. Enligt andra slyckel utgår restavgift även om sjömansskatt inle redovisas i behörig ordning. I fräga om avgiftens beräkning i dessa fall hänvisas i paragrafen till 58 § I mom. Qärde stycket UBL. Vidare gäller enligt 30 § SjL att vite kan föreläggas redare som inte redovisar sjömansskatt i behörig ordning.

Vid reformen av uppbördsförfarandet skedde endasi formella följdändringar i fråga om restavgift och tilläggsavgift vid försummelser atl inbetala

Prop. 1980/81:139 20

skatt i rätt tid. Såvitt gäller sjömansskatten krävs nu endast en smärte justering av 14 § 2 mom. första stycket SjL. Därvid bör också en komplettering av reglerna äga rum i ett avseende.

Restavgift och tilläggsavgift kan enligt UBL efterges eller nedsättas om särskilda omständigheter föranleder det. Bestämmelser härom samt om rätt för riksskatteverket att meddela närmare föreskrifter i ämnet finns i 58 § 2 mom. UBL. Även restavgift och tilläggsavgift enligt SjL kan nedsättas eller efterges, men någon bestämmelse om detta ges inle i 14 § 2 mom. SjL. Att så kan ske framgår endast genom atl bland de uppgifter som enligt 21 § 1 mom. SjL åligger sjömansskattenämnden är atl med tillämpning av bestämmelser som riksskatteverket utfärdar meddela befrielse från skyldighet att erlägga restavgift eller tilläggsavgift enligt SjL. Jag anser att en uttrycklig bestämmelse om befrielse från skyldighet atl betala restavgift samt om meddelande av närmare föreskrifter bör tas in tillsammans med övriga bestämmelser om restavgift i 14 § 2 mom. SjL, vilket påkallar en följdändring av 21 § 1 mom. samma lag. Samtidigt bör orden "allmän försäkringskassa" ulgå ur lagrummet, eftersom försäkringskassorna inle längre får någon del av sjömansskatten.

Sanktionen vid försenad redovisning av innehållen skall ändrades helt vid 1979 års reform. Tidigare gällde enligt 58 S 1 mom. fjärde stycket UBL att restavgift utgick, om redovisning inte lämnades i behörig ordning. Avgiften utgick enligt en lägre procentsats än vad som var fallet om inbetalning inte har skett men bestämmelserna om nedsättning och befrielse var gemensamma. Ändringen innebar att systemet med restavgift vid försummelse i fråga om redovisningsskyldighet avskaffades och ersattes med en sanktion i form av en förseningsavgift. Reglerna innebär följande.

I 54 § 1 mom. UBL ges föreskrifter om skyldighet för arbetsgivaren att självmant eller efter anmaning lämna uppbördsdeklaration och hur denna skyldighet skall fullgöras om den som är skyldig alt självmant avge deklaration underlåter detta eller en avgiven deklaration är ofullständig kan länsstyrelsen eller den lokala skaltemyndigheten enligt 54 § 2 mom. UBL anmana den deklaralionsskyldige att lämna deklaration eller komplettera den. Slutligen gäller enligt 54 § 3 mom. UBL att förseningsavgift med 100 kr. skall påföras den som är skyldig atl lämna uppbördsdeklaration utan anmaning men inte har fullgjort sin skyldighet (första slyckel). Förseningsavgift med 200 kr. påförs den som har anmanats atl lämna uppbördsdeklaralion men inle fullgjort skyldigheten inom föreskriven tid (andra stycket). Förseningsavgift får hell efterges av länsstyrelsen orn särskilda skäl föreligger (Iredje stycket). Närmare föreskrifter härom utfärdas av riksskatteverket.

Sanklionssyslemet för försummelse i fräga om redovisningen av innehållen sjömansskatt bör nu bringas i överensstämmelse med vad som gäller enligt UBL. Nuvarande bestämmelser om restavgift vid sädan försummelse bör alltså ersättas med föreskrifter om förseningsavgift. Reglerna

Prop. 1980/81:139 21

bör tas in i ett nytt 3 mom. i 14 § SjL och innehålla bestämmelser om anmaning vid försummad redovisning, om förseningsavgift saml om befrielse från sådan avgift. Vidare bör las in ell bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer atl meddela närmare föreskrifter om befrielse. Regeringen kommer sedermera att i administrativ ordning - såsom har skett i 67 § uppbördskungörelsen (1967:626) - lämna etl sådant uppdrag åt riksskatteverket. Följdändringar behövs i 21 § 1 mom. samt 30 och 32 §§ SjL.

I sammanhanget vill jag också föreslå en justering av punkt 5 av anvisningarna till 18 § KL.

I punkt 5 av anvisningarna lill 18 § KL finns bl.a. bestämmelser om förvärvskälla vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet och annan egendom när inkomsten av sådan förvärvsverksamhet skall beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål enligl bl. a. 69 § KL. Den sistnämnda bestämmelsen innehåller regler om beskattningen av personer som är anställda utomlands i svenska statens tjänst. Intill utgången av år 1978 var inkomsten av sådan ullandsljänslgöring skattefri vid kommunalbeskattningen. Den ifrågavarande personalen var i regel kyrkobokförd i Storkyrkoförsamlingen i Slockholm. Om de hade andra inkomsler än sin lön utgick därför kommunalskatt huvudsakligen efter utdebiteringen i Slor-kyrkoförsamlingen.

Genom lagstiftning år 1978 (prop. 1978/79:58, SkU 1978/79:15, rskr 1978/79:84, SFS 1978:924 och 925) infördes emellertid skattskyldighet även kommunalt för den lön som statligt anställd personal uppbär vid tjänstgöringen utomlands. Vidare tillkom genom den lagstiftningen bestämmelser om atl sådana personer under ullandstjänslgöringen skall vara kyrkobokförda i den församhng där de var eller hade bort vara kyrkobokförda vid utflyttningen. Detla innebär att beskattningsorten även efter utflyttningen bUr den kommun där den akluella församlingen är belägen. På grund härav utgick bestämmelsen i 69 § KL om beskattning för gemensamt kommunalt ändamål i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. I konsekvens härmed bör hänvisningen till denna bestämmelse i punkt 5 av anvisningarna fill 18 § KL ulgå ur lagtexten.

Slulligen vill jag ta upp ett par rent lekniska frägor. Genom lagstiftning år 1980 (prop. 1980/81:42, SkU 1980/81:11, rskr 1980/81:94, SFS 1980:1056) ändrades bl.a. styckeindelningen i 23 § F lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL. Det tidigare andra stycket blev ell Iredje stycke i samma lagrum. Härigenom blev hänvisningar till det tidigare andra stycket i 22§ 1 mom. andra stycket, 43 § och 55 § 1 mom. andra stycket formellt missvisande. Jag föreslär att de sistnämnda lagmmmen ändras så att hånvisningen i stället avser Iredje stycket. Genom lagstiftning samma år (prop. 1979/80:77, SkU 1979/80:23, rskr 1979/80: 164, SFS 1980:75) infördes vidare genom elt tillägg lill 32 § AGL, g), möjlighel lill efterbeskattning i vissa fall då kretsen av arvingar inte varit helt känd vid tidpunkten för

Prop. 1980/81:139 22

bouppteckningens inregistrering men klarhet därom vunnits senare. För dessa fall bör samma deklarationsskyldighet gälla som i andra efterbeskalt-ningsfall. Jag föreslår därför att 45 § AGL angående deklarationsskyldighet kompletteras med en hänvisning till den nya bestämmelsen i 32 § g).

5 HemstäUan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagl fram.

Norstedts Tryckeri, Stocitholm 1981