Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:136

Regeringens proposition 1980/81:136

om skogsvårdsstyrelsernas organisation, m. m.;

beslutad den 26 februari 1981.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs en modernisering av skogsvärdsstyrelsernas organisation. Samtidigt föreslås alt styrelserna ombildas till statliga myn­digheter.

I avvaktan pä virkesförsörjningsutredningens förslag läggs i propositio­nen fram förslag till generella slatsbidrag till vissa äterväxtätgärder i Norr­lands inland och ökade bidrag till skogsbruksplaner. Syftel härmed är att sfimulera till avverkning där lönsamheten är ringa eller obefinfiig. Vidare föreslås slalsbidrag för tillvaratagande av klenvirke.

Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 136


 


Prop. 1980/81:136                                                              2

1    Förslag till

Lag om statens övertagande av skogsvårdsstyrelsernas egendom

Härigenom föreskrivs följande.

1   § Skogsvårdsstyrelsernas fasla egendom, penningmedel, rättigheter och andra tillgängar övertas av staten ulan ersättning den 1 juli 1981, Staten övertar samlidigl ansvaret för skogsvärdsstyrelsernas förbindelser,

2   § Det åligger skogsvärdsstyrelserna att meddela de upplysningar och överlämna de handlingar som behövs för att genomföra övertagandet enligl 1 §.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift pä den har utkommit frän trycket i Svensk författningssamling.

2   Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser

Härigenom föreskrivs att lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser skall upphöra alt gälla vid utgången av juni 1981.

3   Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1930:202) om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet

Härigenom föreskrivs att lagen (1930: 202) om begränsning av rätten att avverka skog å inlecknad fastighet skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1981.

4   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att I kap. 1 och 5 §§ lagen (1976:600) om offentlig anställning' skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

I kap. I § Denna lag är, med de undantag som framgår av 2-6 §§, tillämplig pä arbetstagare hos

' Lagen omtryckt 1977: 1047.


 


Prop. 1980/81:136                                                                  3

Nuvarande lydelse                                          Föreslagen lydelse

.  1. slaten,

2.    kommun, landstingskommun, 2. kommun, landstingskommun,
kommunalförbund, församling,
   kommunalförbund, församling,
kyrklig samfällighet, skogsvårds-
kyrklig samfällighet eller allmän
styrelse  eller  allmän  försäkrings-
                försäkringskassa,

kassa,

3. annan allmän inrättning, om anställningen är statligt reglerad.

5                                                                                              §
I fråga om arbetstagare hos kom-
I fråga om arbetstagare hos kom­
mun, landstingskommun, kommu-
mun, landstingskommun, kommu­
nalförbund, församling, kyrklig
nalförbund, församling eller kyrklig
samfällighet eller skogsvårdssty-
samfällighet gäller 4-17 kap. en-
relse gäller 4—17 kap. endasi om
dast om anställningen är statligt
anställningen är statligt reglerad
reglerad och ej avser prästerlig
och ej avser prästerlig Ijänsl.
                                          tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981

5   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

Härigenom föreskrivs all I 8 lagen (1965:576) om siällförelrädare för kommun vid vissa avlalsförhandlingar m.m. skall ha nedan angivna ly­delse

Nuvarande Ivdelse                        Föreslagen Ivdelse

1 §' Om sådant anställnings- eller arbetsvillkor för arbetstagare hos kom­mun, som må bestämmas genom avtal, enligt lag eller särskill beslut av riksdagen skall fastslällas under medverkan av regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer, skall statens arbetsgivarverk på kommunens vägnar föra förhandling samt sluta och uppsäga kollektivavtal om villkoret eller på annal sätt enhelligl reglera detla.

Med kommun likställas i denna  Med kommun likställas i denna
lag landstingskommun, kommunal-
lag landstingskommun, kommunal­
förbund, församling, kyrklig sam-
förbund, församling, kyrklig sam­
fällighet, skogsvårdsstyrelse, all-
lallighet, allmän försäkringskassa
män försäkringskassa och annan
och annan allmän inrättning,
allmän inrättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Senaste lydelse 1979:215.


 


Prop. 1980/81:136                                                                   4

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET
                  PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande: stalsminislern Fälidin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om skogsvårdsstyrelsernas organisation, m. m.

1    Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades i april 1974 sak­kunniga' för utredning rörande den statliga administrationen pä skogsbru­kets område.

De sakkunniga, som antog namnet skogsadministrativa utredningen, avlämnade i december 1975 delbetänkande (Ds Jo 1975: 15) Skoglig prog­nosverksamhet. Utredningen överlämnade vidare i januari 1976 två av stalskonloret utarbetade rapporter med vissa förslag till ny organisation för skogsstyrelsen. Dessa förslag låg till grund för den omorganisation av skogsstyrelsen som formellt genomfördes per den I juli 1976 (prop. 1975/ 76: 132, JoU 1975/76:41, rskr 1975/76:333). 1 december 1975 avlämnade utredningen vidare delbetänkandet (Ds Jo 1975: 11) Frö- och plantverk­samhet i skogsvårdsorganisationen. I samband med sina nyss nämnda förslag rörande skogsstyrelsens organisation förordade emellertid dåva­rande chefen för jordbruksdepartementet att frågan om frö- och plantverk-samheten borde prövas försl i samband med ställningstagandena lill skogs­vårdsstyrelsernas organisation över huvud.

Skogsadministrativa utredningen avlämnade i februari 1980 slutbetän­kandet (Ds Jo 1980:1) Skogsvärdsstyrelsernas organisation. Belänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utred­ningens sammanfattning av betänkandel som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bdaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bi­laga 3, Beträffande nuvarande förhållanden m.m. samt ulredningens när­mare överväganden hänvisas till belänkandet.

' Generaldirektören Bo S. Hedström, ordförande, samt riksdagsledamöterna Uno Hedström och Karl-Eric Norrby. Riksdagsledamoten Roland Brännström ersatte är 1978 Uno Hedström.


 


Prop. 1980/81:136                                                               5

2   Föredragandens överväganden

2.1 Allmänt

Genom atl skogen dominerar den svenska naturen har dess skötsel och utnyttjande alltmer kommit atl bli en angelägen fräga för allmänheten. Detta är naturligt med tanke pä det ökade behovet av rekreation och friluftsliv som har följt i urbaniseringens spär.

Genom de senaste årens ekonomiska utveckling har skogen äter kommit i blickpunkten, men dä i ell hell annal avseende än del nyss nämnda. Exporten av skogsinduslriprodukter tillför landet väsentliga inkomster. Jämfört med andra exportnäringar fordrar skogsindustriproduktionen en förhållandevis liten import som bl. a. utgörs av olja. Oljan kan i skogsindu­strin i slor utsträckning och ulan större svårigheter dock ersättas med inhemska bränslen. Skogsindustriproduklionens sloriek kan sälunda bedö­mas fä allt större belydelse för vårt lands ekonomi och för vårt välstånd.

Skogsbruket och skogsindustrin har stor betydelse för sysselsättningen inle minst i glest bebyggda delar av landel. En gynnsam utveckling inom skogsnäringen är därför en grundförutsättning för regionalpolitiken.

Mot denna bakgrund är det väsentligl att målet för skogspolitiken så som det lades fast av riksdagen är 1979 uppfylls. Del innebär bl. a. alt skogarna skall skötas sä att de ger en hög och värdefull virkesavkastning under hänsynstagande till naturvärdens och andra allmänna intressen. Även om riksdagen inte lade fast något preciserat skogsproduktionsprogram innebär ställningstagandena i stort, alt skogsproduklionen skall möjliggöra en av­verkning av minst 75 milj. m' sk. Avverkningen skulle därmed kunna ligga pä en nivä som är tillräcklig för elt normalt kapacitetsutnyttjande i skogsin­dustrin.

Under de allra senaste åren har skogsindustrin haft stora svårigheter atl erhålla tillräckligt med råvara. Delta förhällande har varit särskilt allvariigt eftersom efterfrågan pä skogsindustriprodukter har varit god på värids­marknaden. På kort sikt har vi därmed gäll miste om lätlätkomliga export­inkomster. Pä längre sikt kan förhållandel innebära alt kunder har förlo­rats. En särskild ulredning, virkesförsörjningsulredningen (I 1979: 18). har i uppdrag att komma med förslag till ätgärder för alt påverka utbudet av virkesrävara. För egen del lägger jag i det följande fram förslag lill vissa statliga åtgärder som skall påverka virkesutbudet direkt. Chefen för bud­getdepartemenlet har tidigare i dag anmält sina förslag i frägan.

Riksdagsbeslutet är 1979 innebar allmänl en skärpning av kraven pä skogsvärdens kvalitet. Denna skärpning kom lill uttryck dels som uttalan­den om olika åtgärder som kan ingå i ett skogsproduklionsprogram, dels i form av statliga stimulansmedel och slyrmedel. Bland slimulansmedlen finns förutom statligt ekonomiskt stöd till skogsvärden främst slalligl fi­nansierad rådgivning och information till landets skogsägare. Av styrmed­len är skogsvårdslagstiftningen det väsentligaste.


 


Prop. 1980/81:136                                                     6

Jag vill framhålla hur nödvändigt del är atl fä till stånd en skogsvärd av minst den omfattning och kvalitet som riksdagen uttalat sig för. Pä myckel kort sikt är det möjligt alt ändå lillgodose skogsindustrins rävarubehov inom ramen för de grundläggande riktlinjerna för skogspolitiken. Men om avverkningarna är alltför stora under en längre period äventyras den lång­siktiga hushållningen med våra skogar. En långsiktig hushållning är sedan länge den viktigaste principen för skogsproduktionen i värt land.

Skogsvärdsstyrelserna fyller sedan länge en viktig funktion i samhällels skogspolitik. I anslutning till tillkomsten av den första allmänna skogs­vårdslagen år 1903 inrättades sälunda skogsvårdsstyrelser fr. o. m. är 1905 i alla län utom i Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län, 1 det förstnämnda länet inrättades en skogsvårdsstyrelse är 1908 och i de båda senare är 1925, Del året bildades även ett samarbetsorgan, Skogsvärds­styrelsernas förbund, vars verksamhel delvis finansierades med statsbi­drag. År 1941 inrättades den statliga skogsstyrelsen som övertog bl.a. de samordningsuppgifter som Skogsvärdsstyrelsernas förbund hade haft.

Skogsstyrelsen har till uppgift att vara ledande, samordnande och rådgi­vande organ för skogsvårdsstyrelserna. Skogsstyrelsen är formellt inte chefsmyndighet för skogsvärdsstyrelserna och dessa är formellt inte heller statliga organ. De kan sägas vara offentliga organ eller inrättningar som står under statlig kontroll och insyn. De har av statsmakterna tilldelats vissa uppdrag som framgår av lagen (1960:267) om skogsvärdsstyrelser. För dessa uppdrag erhåller de ersättning i form av slatsbidrag. Det är skogsstyrelsen som fördelar delta slatsbidrag mellan styrelserna. Skogs­styrelsen kan därvid ge föreskrifter om hur bidragen skall användas m. m. Vid sidan av den verksamhel som finansieras av statsbidraget bedriver skogsvårdsstyrelserna annan verksamhet. Författningar och avlal som gäller statliga tjänster har i slor utsträckning gjorts tillämpliga även pä tjänsterna i skogsvärdsstyrelserna. 1 regel har detta skelt genom tilläggs­bestämmelser eller s. k. hängavtal.

Skogsvårdsstyrelsernas uppgift angavs ursprungligen vara att inom ra­men för sina ekonomiska resurser arbeta för den enskilda skogshushåll­ningens främjande. Efter hand har arbetsuppgifter bäde tillkommit och bortfallit. Sä t.ex. tilldelades skogsvårdsstyrelserna år 1949 ansvarel för skogsyrkesutbildningen och behöll detta till de första åren pä 1970-lalel då del successivt överfördes lill landstingen.

Den senaste mera genomgripande översynen av skogsvårdsstyrelsernas organisation gjordes är 1960 (prop. 1960:106, BeJoU 1960:1. rskr 1960:326). Sedan dess har flera väsentliga förändringar skett som har påverkat skogsvårdsstyrelserna. Förutom den nämnda förändringen i fråga om huvudmannaskapet för skogsyrkesutbildningen kan som exempel näm­nas skogsvärdsstyrelsernas ökade engagemang i fysisk och regionalpolilisk planering samt styrelsernas uppgifter som rör naturvård och beredskapsar­beten.


 


Prop. 1980/81:136                                                     7

Det finns alltså flera skäl för att göra en översyn av skogsvärdsstyrelser­nas arbetsuppgifter och organisation. En lämplig grund härför är de förslag som skogsadministrativa utredningen har lämnat i belänkandet (Ds Jo 1980:1) Skogsvärdsstyrelsernas organisation. Utredningens förslag har ut­arbetats efter nära kontakt med skogsvårdsorganisationens personal.

Innan jag närmare gär in på skogsvårdsstyrelsernas uppgifter och organi­sation villjag ta upp den grundläggande frägan om skogsvärdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning. Vid organisationsöversynen är 1960 påpe­kades bl.a. att den normering av skogsvärdsstyrelsernas arbete som hade påbörjats borde fortsättas och att det ålåg skogsstyrelsen att svara för att denna utveckling fullföljdes. Vidare aviserades en allmän översyn av den statliga och statsunderstödda organisationen inom hela det område som rör jordbmkets och skogsbrukets rationalisering, bl.a. skogsvärdsstyrelserna. Med hänsyn lill behovet av all snarast göra skogsvärdsstyrelsernas organi­sation och verksamhet effektiv ansäg emellertid föredragande deparle­menlschefen att förslag om skogsvärdsstyrelserna borde läggas fram innan den nämnda översynen var klar. Förslagen borde utformas så atl de inle skulle hindra genomförande av de resultat som nämnda översyn kunde leda till. Skogsvärdsstyrelsernas ställning närmades i flera hänseenden lill vad som gäller för statliga organ. 1 fräga om styrelsernas sammansättning, personal, arbetsformer och besvärsrätten kom sälunda skogsvärdsstyrel­sernas förvaltningsrättsliga ställning i flertalet avseenden att överens­stämma med den som helt slalliga länsmyndigheter har.

Vid den nämnda organisationsöversynen föreslogs att lantbruks- och skogsvårdsorganisalionerna på bäde central och regional nivä skulle släs samman till en statlig myndighet. Av olika skäl genomfördes emellertid inte detta förslag. I stället uppdrogs ät skogspolitiska utredningen är 1965 atl pröva den organisatoriska utformningen av statens medverkan i skogs­bmkets rafionalisering, bl.a. frägan om sammanslagning med de statliga lantbruksnämnderna. I sitt principbetänkande är 1973 föreslog skogspoli­tiska utredningen en i förhällande till lantbruksorganisationen frislående statlig skogsvårdsorganisation. Nägot delaljförslag lämnades inte. 1 direk­tiven till skogsadminislrativa ulredningen som därefter tillkallades anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att skogsvårdsslyrelsernas nuvarande speciella förvaltningsrättsliga ställning bör upphöra och att styrelserna i fortsättningen bör vara rent statliga organ. Utredningen har ulgålt härifrån. Den föreslär atl styrelserna görs till helstatliga regionala myndigheler med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Deras ställning en­ligt utredningens förslag skulle därmed kunna liknas vid lantbruksnämn­dernas ställning i förhällande lill lantbruksstyrelsen.

Vid remissbehandlingen har de flesta remissinstanserna inle berört frå­gan om skogsvårdsslyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning. Endasi tre skogsvärdsstyrelser kan sägas ha motsatt sig ett förstatligande medan sex styrelser anser atl frågan bör utredas särskill. Tvä personalorganisationer


 


Prop. 1980/81:136                                                     8

och en länsstyrelse har vid remissbehandlingen särskilt påpekat att ett förstatligande är posilivt.

I ett senare sammanhang har genom Skogsvärdsstyrelsernas förbund 15 skogsvärdsstyrelser sagt sig vilja ha eller inte vilja motsätta sig en särskild ulredning om själva förstatligandet. Åtta styrelser har motsatt sig en sådan utredning. En styrelse har inte uttryckt någon särskild mening.

För egen del vill jag framhålla följande. Skogsvårdsstyrelsernas verk­samhet hittills har präglats av förmåga lill anpassning efter varierande lokala förhållanden. Detta har givetvis varit mycket posilivt för utveckling­en av del enskilda skogsbmket. Under åren har styrelserna fåll allt fler statliga uppgifter eller uppgifter som normalt ankommer på statliga myn­digheler. Detta har i sin tur inneburit ett ökal statligt ansvar för personalen m. m. Ett uttryck för det är ätgärder som vidtogs i samband med 1960 ärs organisationsöversyn dä den förvaltningsrättsliga ställningen anpassades i riktning mol vad som gäller för statliga länsorgan. I vissa avseenden t. ex. i fråga om bestämmelser och avtal för personalen har emellertid ett tids­ödande arbete fått läggas ner för att särskilt reglera anställningsförhållan­dena m. m. och göra dem jämförbara med vad som gäller för statstjänste­män. I fräga om finansieringen av styrelsernas myndighetsuppgifter har något väl fungerande syslem inle kunnal skapas. Del har ibland även varil problem med att finansiera uppdragsverksamheten.

De uttalanden som gjordes i samband med riksdagsbeslutet om skogs­vårdsstyrelserna år 1960 och de bestämmelser som då fastställdes visar enligt min mening alt statsmakterna redan då i princip hade för avsikt atl göra skogsvårdsstyrelserna till statliga myndigheter. Förutom de ålgärder som vidtogs i riktning mol ett förstatligande och som jag har nämnt i det föregående lämnades vittgående bemyndiganden till regeringen och skogs­styrelsen alt meddela bestämmelser och utfärda föreskrifter för styrelser­nas verksamhel. Dessa bemyndiganden finns i t. ex. 2, 4, 6 och 9 §§ lagen (1960:267) om skogsvärdsstyrelser. Endast i ett avseende skiljer sig skogs­vårdsstyrelserna formellt frän statliga myndigheler. Styrelserna och inle staten är ägare till de flesta av de fastigheter som styrelserna disponerar. I andra avseenden har skogsvärdsstyrelserna getts arbetsuppgifter som an­nars inte ankommer på andra än statliga myndigheter. Etl exempel är tillsynen enligt den nya skogsvårdslagen som ger skogsvärdsstyrelserna vittgående bemyndiganden att ingripa mot enskilda personer och ge före­skrifter om statliga myndighelers verksamhet med skogsbruk, allt i en utsträckning som inte var möjligt enligt den gamla lagen.

Inte minst del senare förhållandet motiverar enligt min mening att skogs­värdsstyrelserna görs lill helstalliga regionala organ i en samlad skogs-värdsorganisalion med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Jag kan inte hålla med de skogsvärdsstyrelser som har hävdat alt ett förstatligande skulle leda till stela, byråkratiska arbetsformer för styrelserna. I en helslal­lig organisation kan nuvarande formella problem av organisatorisk och


 


Prop. 1980/81:136                                                                   9

ekonomisk art undvikas eller lösas pä etl enkelt sätl samtidigt som de fördelar tas lill vara som följer med en icke-statlig organisation. Mina förslag i det följande till hur verksamheten skall organiseras bygger på den självklara målsättningen att inte hindra en anpassning till lokala förhållan­den saml elt decentraliserat beslutsfattande. En sädan inriktning av verk­samhelen möjliggörs dels genom elt fortsatt samspel mellan myndighels-utövning och uppdragsverksamhet, dels genom en lokalt förankrad organi­sation. Samtidigt mäste betonas nödvändigheten av en över hela landet enhetlig handläggning av vissa myndighetsuppgifter t.ex. i samband med tillämpningen av skogsvärdslagstiflningen och andra medel i skogspoliti­ken.

Jag föreslår sålunda all skogsvårdsstyrelserna i samband med den omor­ganisation jag förordar i det följande ombildas lill statliga regionala organ med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Härigenom får skogsvårdssty­relserna i förhällande lill skogsstyrelsen samma ställning som t.ex. lant-bmksnämnderna till lantbruksstyrelsen. Härav följer atl lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser kan upphävas. Det fär sedan ankomma på rege­ringen att i stället utfärda en förordning med instruktion för skogsvårds­styrelserna. Vidare föreslår jag att staten med stöd av särskild lagstiftning övertar skogsvårdsstyrelsernas samtliga tillgångar och skulder ulan atl nägon särskild ersättning lämnas för tillgångarna. Motsvarande förfarande tillämpades när staten övertog lokalhållningen för de allmänna underrät­terna (prop. 1970: 106, SU 1970: 117, ILU 1970:43, rskr 1970:264, 318). Jag återkommer i det följande till vad dessa tillgängar och skulder består i och hur de bör förvaltas.

Till följd av att skogsvärdsstyrelserna ombildas till statliga myndigheler bör ändringar göras i 1 kap. I och 5 §§ lagen (1976:600) om offentlig anställning och 1 § lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

2.2 Skogsvårdsstyrelsernas uppgifter

Som jag lidigare har nämnt framgår skogsvärdsstyrelsernas uppgifter av lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser. En skogsvårdsstyrelses grund­läggande uppgift är att främja och stödja den enskilda skogshushållningen saml verka för alt skogsvärdsarbetet pä de enskilda skogarna inom styrel­sens verksamhetsområde bedrivs på ett planmässigt sätt. Vidare skall styrelsen utöva den uppsikt och vidta de åtgärder som den är ålagd enligt olika författningar. För alt kunna fullgöra sin uppgift skall styrelsen bl.a. lämna sakkunnigt biträde vid planläggning och drift av skogsbruket, verka för atl sammanslutningar av skogsägare bildas och bistå dem, medverka i och främja yttre rationalisering av skogsfasligheter, bevilja statsbidrag och statliga lån till skogsbruket, svara för att det finns lillräckligl med skogsfrö och skogsplantor samt i övrigt befordra en förbällrad skogshushållning.


 


Prop. 1980/81:136                                                    10

Slutligen skall skogsvärdsstyrelserna bistå andra myndigheter och utöva tillsyn enligt skogsvårdslagen under skogsstyrelsens övervakning.

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet har brukat delas in i offentlig verk­samhet och serviceverksamhet. Drygt 1/3 av verksamhelen har de senaste åren varit offentlig eller verksamhet med myndighelsuppgifter. Service­verksamheten eller uppdragsverksamheten har till ca 2/3 beställ i verksam­het med i huvudsak skogliga beredskapsarbeten. Resten av serviceverk­samheten har skett på uppdrag av skogsägare och myndigheter. Ca 5..% av  den totala verksamheten bedrivs inom frö- och plantproduktionen.

Utredningen har i sina förslag om arbetsuppgifter utgått från 1979 ärs skogspolitiska beslut där betydelsen av en effektiv rådgivning och informa­tion lill skogsägare har betonats. Utredningen föreslär att skogsvärdssty­relsernas huvudsakliga uppgift i fortsättningen bör vara att i praktiskt handlande omsätta de skogspolitiska riktlinjer som statsmakterna drar upp. Denna myndighetsuppgift bör enligt förslaget kompletteras med upp­dragsverksamhet riktad till skogsägare, organisationer och andra myndig­heter. Till myndighetsuppgifterna som hell skall bekostas av slalen hänför utredningen i huvudsak tillsynen enligt skogsvärdslagen, förmedlingen av statligt stöd fill skogsbruket, skoglig rådgivnings- och informationsverk­samhet, medverkan i regionalpolilisk och fysisk planering samt övergri­pande skogliga inventeringar.

Enligt ulredningen bör uppdragsverksamheten inte generellt betraktas som en primär uppgift för skogsvärdsstyrelserna utan i stället som elt komplement till myndighelsuppgiflerna. Uppdragsverksamheten föreslås inriktad i huvudsak mot planeringsåtgärder. Utredningen anser dessutom atl en samlad bedömning, bl.a. mot bakgrund av skogsvärdsstyrelsernas regionala förankring, lalar för alt styrelserna även i fortsättningen bör kunna planera och leda skogliga beredskapsarbeten. Praktiskt utförande av skogsvärdsåtgärder bör enligl utredningen förekomma endasi i syssel­sällningsuljämnande syfte för personalen eller om andra resurser inle står till vissa skogsägares förfogande. Som uppdragsverksamhet räknar utred­ningen även upprättande av skötselplaner för olika typer av naturvårdsom­råden och förvaltning av naturreservat m. m. Ett annat arbetsområde inom uppdragsverksamheten är beställd utbildning och information. Skogsbru­kels frö- och plantförsörjning behandlar ulredningen särskill.

Sammanfattningsvis föreslår ulredningen alt skogsvärdsorganisalionens (skogsstyrelsens och skogsvårdsslyrelsernas) grundläggande uppgift bör vara att verka för en ändamålsenlig utveckling av den svenska skogsnä­ringen i enlighet med den av statsmakterna fastlagda politiken. Ulredning­en föreslår vidare att skogsstyrelsen blir central förvaltningsmyndighet för ärenden om skogsbruk i den utsträckning sådana ärenden inte ankommer på någon annan myndighel. Skogsvårdsstyrelserna bör enligl förslaget vidta eller hos skogsstyrelsen föreslå de åtgärder som behövs för atl åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen saml svara för


 


Prop. 1980/81:136                                                    11

alt samhällets skogspolitik omsätts i praktiskt handlande. Ulredningen preciserar skogsvärdsstyrelsernas uppgifter lill följande, nämligen tillsyn enligt skogsvärdslagen, förmedling av statligt slöd till skogsbruket, aktiv rådgivning och upplysning i syfte all främja elt rationellt skogsbruk, med­verkan i den yttre rationaliseringen av skogsfasligheter, medverkan i skogsbmkets frö- och plantförsörjning samt medverkan i den regionalpoli­liska och fysiska planeringen. Vidare innebär förslaget all styrelserna i den utsträckning medel och personal medger bör bistå skogsägare med skogs-bmksplaner, skogsvårdsätgärder och andra ätgärder som bidrar till en god skogshushållning. Med samma förutsätlningar i fråga om medel och perso­nal föreslås alt arbetsmarknadsmyndigheterna bistås med skogliga och dessa näraliggande beredskapsarbeten samt andra myndigheter i frågor inom styrelsernas verksamhels- och kompetensområden.

Ulredningens förslag i fräga om skogsvärdsstyrelsernas arbelsuppgifler tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser­na. Endast ett par skogsvärdsstyrelser har framfört allvarlig principiell kritik och anser att utredningen felaktigt har betonat myndighetsuppgif­terna framför uppdragsverksamheten.

För egen del anser jag i likhet med de fiesta remissinslanserna att utredningens förslag är väl avvägt. Det innebär bl.a. en betoning av skogsstyrelsen och skogsvärdsstyrelserna som en samlad organisation med gemensamt mål. Samtidigt tillgodoses behovel av lokal och regional anpassning genom kombinationen av myndighetsuppgifter och uppdrags­verksamhet. Det samlade förslaget lill arbetsuppgifter liksom hur dessa fördelas på de olika verksamhetsformerna finner jag ändamålsenligt. Sär­skilt vill jag framhålla vikten av atl skogsvärdsstyrelserna medverkar till att de krav som ställs i skogsvärdslagstiflningen tillgodoses. Som anges i skogsvårdslagen skall detta i första hand ske med hjälp av råd och anvis­ningar. Det är enligt min mening också viktigt att skogsvärdsstyrelserna verkar för alt skogsägarna tar till vara de avverkningsmöjligheter som finns pä deras fastigheter. I nalurvårdsfrägor bör vid behov samräd ske med länsstyrelsernas naturvårdsenheier.

Vad jag nu har sagt innebär att jag delar ulredningens uppfattning om att myndighetsuppgifterna bör vara det cenirala i verksamheten. Samtidigt vill jag erinra om att uppdragsverksamheten inte saknar betydelse för del samlade skogsvårdsarbetet i landet. Den ger ocksä skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän den nödvändiga praktiska erfarenhet och de kontakter som behövs i deras myndighetsutövning. I själva verket kommer i många fall det praktiska arbetet i det enskilda fallet att vara en kombination av de båda verksamhetsformerna. Självfallet är det dock skogsägarna själva som har ansvaret för skogsvården på deras fastigheter. Etl par verksamhetsom­råden kan synas något perifera för skogsvårdsstyrelserna. Det gäller verk­samheten med beredskapsarbeten och vissa uppgifter inom naturvården. I likhet med AMS villjag framhålla skogsvårdsslyrelsernas avgörande bety-


 


Prop. 1980/81:136                                                    12

delse för planering och ledning av vissa beredskapsarbeten i huvudsak med anknytning till skogsbruket. Det kan inte vara meningsfullt och inte heller från ekonomisk synpunkt riktigt att skapa en särskild organisation för dessa uppgifter. Motsvarande motiv talar för alt skogsvärdsstyrelserna liksom hittills engageras i arbetet med förvaltning m. m. av naturvårdsom­råden av olika slag sä som utredningen har föreslagit och nägra länsstyrel­ser har betonat. Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att skogsvärdssty­relsernas arbetsuppgifter bestäms i huvudsak enligt utredningens förslag.

I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som främst har anknytning lill skogsvårdsstyrelsernas samarbete med den statliga lantbruksorganisa­tionen. Enligt lagen (1930: 202) om begränsning av rätlen atl avverka skog å intecknad fastighet och kungörelsen (1957:96) angående tillämpningen av lagen den 6 juni 1930 (nr 202) om begränsning av rätten alt avverka skog ä intecknad faslighet kan skogsvårdsstyrelse på begäran av långivare med­dela föreskrifter om atl en mellan längivaren och låntagaren upprättad överenskommelse om begränsning av rätten att avverka skog skall gälla med den verkan som anges i lagen. Lagen har genom kungörelsen gjorts tillämplig på följande längivare, nämligen lantbruksstyrelsen och lant-bmksnämnderna, bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna samt på sådana som ger lån mot statlig garanti. Särskilda anvisningar har utfärdats för hur lantbruksnämnderna och skogsvärdsstyrelserna skall handlägga frägor av detta slag. Det finns numera andra sätt atl bevaka säkerheten för statliga län och lånegarantier. Jag föreslär därför all den nämnda lagen upphävs.

2.3 Skogsbrukets frö- och plantförsörjning

Anläggning av skog här i landet sker genom dels s. k. självsådd från fröträd, dels skogsodling. Skogsodlingen gör det möjligt alt välja trädslag, ta bättre hänsyn till lokala förhållanden och utnyttja skogsträdsförädling­ens resultat. Merparten av skogsodlingen sker i form av plantering. Sådd förekommer endast pä en mindre areal varje år. Behovet av skogsfrö för direkl sådd och för plantframställning tillgodoses genom insamling i svens­ka och ulländska skogsbestånd och, i allt större utsträckning, genom produktion i särskilda fröplantager. Även sticklingsförökning kan ske. Skogsplantorna produceras i huvudsak av storskogsbmkel och skogs­vårdsstyrelserna. Skogsvärdsstyrelserna svarar för drygt hälften av plant-leveranserna eller 200-220 milj. plantor. Viss del av dessa legoodlas i andra länder. Det förekommer elt intimt samarbete mellan skogsvårdssty­relserna och företrädare för storskogsbmkel i fråga både om planeringen av frö- och plantproduktionen och om produktionen i sig. I huvudsak bedrivs skogsvårdsstyrelsernas produktion emellertid med syfte atl tillgo­dose det enskilda mindre skogsbmkets behov.


 


Prop. 1980/81:136                                                   13

Samlliga skogsvårdsstyrelser utom tvä bedriver plantproduktion. Den är ekonomiskl helt skild från övrig verksamhel. Vid organisationsöversynen år 1960 lades fast att skogsstyrelsen fastställer riktlinjer för hur verksamhe­ten skall bedrivas tekniskt och ekonomiskt.

Skogsvårdsslyrelsernas frö- och plantverksamhet har utretts under en lång följd av är. De ekonomiska problem som uppstod i början av 1970-talel motiverade bl.a. skogsadministrativa utredningen att är 1975 avge delbetänkandet (Ds Jo 1975: 11) Frö- och plantverksamhet i skogsvårdsor­ganisationen. Förslaget innebaren samordning av skogsvårdsorganisation­ens verksamhel på området på det sättet alt skogsvärdsstyrelsernas planl-skoleverksamhel överfördes till skogsstyrelsen. Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet föreslog emellertid alt organisationsfrågan borde prövas först i samband med ställningstagandena till skogsvärdsstyrelser­nas organisation över huvud (prop. 1975/76: 132). För egen del föreslog jag är 1978 vissa tillfälliga ätgärder för att underiätta frö- och plantverksamhe-ten (prop. 1977/78:101). Sedan dess har, bl.a. genom målmedvetna samordningsåtgärder, verksamhetens ekonomi förbättrats. En tolal sam-ordning-har dock förhindrats av skogsvårdsslyrelsernas förvaltningsrätts­liga ställning.

Skogsadminislrativa ulredningen tar i sitt slutbetänkande om skogs­värdsstyrelsernas organisation pä nytt upp frägan om frö- och plantverk-samheten. Utredningen föreslär alt den statliga skogsvårdsorganisationen som sådan och inte den enskilda skogsvårdsstyrelsen ges till uppgift att, i den ulslräckning det behövs med hänsyn till andra producenters produk­tion, tillgodose skogsbrukets behov av skogsodlingsmaterial av sådant slag som behövs för alt riktlinjerna för skogspolitiken skall kunna följas. Enligt förslaget bör skogsodlingsmalerialet levereras till så låga kostnader som möjligt. Den totala verksamheten inom organisationen pä delta område bör bedrivas enligt självkoslnadsprincipen, dvs. bära sina egna kostnader. Ulredningen går inte närmare in på frågor som plantproduktionens fördel­ning på plantsorter eller odlingstyper eller frågor som lämpligt anlal plant­skolor och deras lokalisering. Det bör enligl ulredningen vara en uppgift för skogsvärdsorganisationen att inom ramen för fastställda mäl anpassa verksamheten till vad som är lämpligast. Utredningen betonar emellertid vikten av samarbete med de olika skogsägaregrupperna när det gäller den långsiktiga planeringen av verksamheten.

De allra flesta remissinstanserna har i huvudsak accepterat utredningens förslag i fråga om frö- och planlverksamheten. Endast tre skogsvärdssty­relser har hell motsatt sig utredningens förslag. Tre andra vill lägga slörre ansvar för verksamheten pä skogsvärdsstyrelserna än vad man uppfattar att utredningen har föreslagit.

För egen del vill jag framhålla betydelsen av att skogsbrukets behov av högkvalitativt skogsodlingsmalerial kan tillgodoses till rimliga priser. Med hänsyn till plantproduktionens biologiska, tekniska och ekonomiska pro­blem och lill önskemålet om snabb och fullvärdig skogsodling anser jag det


 


Prop. 1980/81:136                                                    14

vara lämpligt att staten genom skogsvårdsorganisationen engagerar sig i frö- och plantförsörjningen för atl i första hand lillgodose det enskilda mindre skogsbmket. Ulredningens förslag, som bl.a. bygger på en sam­ordning av skogsvårdsstyrelsernas nuvarande verksamhet på området, finner jag i likhel med de allra flesta remissinstanserna ändamålsenligt. Det bör därför genomföras. Jag vill i sammanhanget betona betydelsen av sådant samråd mellan olika intressenter som f. n. sker inom de s. k. frö-och plantråden. Den ansvarsfördelning som ulredningen föreslår mellan skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna har ingäende beskrivits i utred­ningens slutbetänkande (s. 80-82). Jag anser den vara lämplig och väl anpassad till del föreslagna mälet för verksamheten. Den medger ett nöd­vändigt lokalt inflytande och en anpassning till de lokala förhållandena samtidigt som behovet av övergripande samordning tillgodoses.

I della sammanhang vill jag la upp frågan om slalligl slöd till privala skogsplanlskolor. I samband med 1960 års omorganisation av skogsvärds­styrelserna infördes pä försök en möjlighel för enskilda jordbrukare och skogsägare att erhålla statlig garanti för län pä den allmänna kreditmarkna­den som behövdes i samband med anläggning av mindre skogsplantskolor. Bestämmelserna finns i kungörelsen (1960:373) om statlig garanti för lån fill viss skoglig plantskoleverksamhet. Stödformen har aldrig utnyttjats. Med hänsyn härtill och till den utveckling som har skett mol specialisering m.m. på plantproduktionens område föreslår jag atl stödet avskaffas.

2.4 Skogsvårdsstyreisernas organisation

Skogsvårdsstyrelsernas organisation regleras genom lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser och förordningen (1960:322) med reglemente för skogsvårdsstyrelserna. Sektionsindelningen vid styrelserna är fastställd genom särskilt beslut av regeringen.

Det skall finnas en skogsvårdsstyrelse för varje län. Slyrelsen utgörs av sju ledamöter varav tre, däribland ordföranden, utses av regeringen och tre av landstinget. Länsjägmästaren är självskriven ledamot. Slyrelsen skall enligt förarbetena till lagen bl.a. ha god lokal förankring och vara repre­sentativ för det enskilda skogsbruket inom länel.

Seklionsindelningen under länsjägmästaren varierar beroende på länets storlek och skogsbrukets omfattning. I Gotlands och Malmöhus län finns t.ex. ingen formellt fastställd sektionsindelning. 1 de allra nordligaste länen finns däremot sex sektioner i skogsvårdsstyrelsen. En uppdelning har dessutom skett i underenheter och separata enheter som är specifika för varje skogsvårdsslyrelse. En av sektionscheferna är biträdande läns­jägmästare.

Fömtom denna regionala organisation som är placerad i residensstaden ulom i sju län finns en lokal organisation. Den består av konsulentdistrikl som i de flesta styrelserna organisatoriskt är knutna till den s.k. skogs-


 


Prop. 1980/81:136                                                    15

vårdssektionen. Distriktens antal liksom deras bemanning varierar kraftigt mellan länen. Sålunda har Malmöhus län tvä distrikt och Norrbottens 29. Antalet tjänstemän i distrikten i dessa båda län är fyra resp. 53. Varje distrikt har en distriktsföreständare. Kontorslokaler finns antingen in­rymda i föreståndarens hem eller är särskilt inrättade.

Antalet anställda i skogsvårdsstyrelserna varierar. Ca 2300 personer är fast anställda med lön enligl löneplan eller motsvarande. Därtill kommer drygt 1000 personer som är anställda för plantskolearbete med lön enligt kollektivavtalen för skogsarbeten. Skogsvårdsstyrelserna slär dessutom som arbetsgivare för ett varierande antal beredskapsarbetare eller som mest under de senaste åren 3000-4000.

Som jag tidigare har nämnt gör skogsvärdsstyrelsernas icke-statliga ställning att staten i många fall har varit tvungen att särskilt reglera de frågor som gäller anställning, pensioner, löneavtal, medbestämmande m, m. för skogsvårdsslyrelsernas tjänstemän. Av olika skäl finns del dock författningar för statstjänstemän som inte har gjorts tillämpliga på skogs­värdsstyrelsernas tjänstemän.

Utredningens förslag till ny organisation bygger på ett förslag som stats­kontoret har utarbetat pä uppdrag av utredningen och i nära kontakt med skogsvärdsstyrelsernas personal. Utredningen betonar den styrka som den nuvarande organisationen har i sin lokala förankring. Ulredningen lägger också tyngdpunkten i den nya organisationen i en distriktsorganisalion med lokall placerade tjänstemän. Huvuddelen av den s. k. fältverksamhe­ten bör enligt utredningen bedrivas av denna personal även i fortsättning­en. Utredningen anser atl regionalt placerad personal i första hand bör syssla med samordning, planering och specialistbetonad verksamhet samt ge service till fältpersonalen. Organisationsmodellen bör enligt utredning­en så långt som möjligt vara likformig över hela landet för att underlätta kontakter och samordning inom hela skogsvårdsorganisationen.

Enligt ulredningen bör skogsvårdsstyrelserna vara regionala statliga myndigheter direkt underställda skogsstyrelsen. Utredningen påpekar att som gmndläggande princip bör gälla att besluten liksom hittills fattas så långt ned i organisationen som möjligt. Detta innebär enligt förslagel atl skogsstyrelsen bl.a. utfärdar instmktioner och anvisningar, svarar för övergripande bedömningar som berör flera skogsvårdsstyrelser, fördelar medel för myndighetsuppgifter, fördelar medel för statligt stöd till skogs­bruket samt fastställer taxor och budgetar och ansvarar för uppföljning och kontroll av det ekonomiska resultatet i uppdragsverksamheten. Inom de så fastställda ramarna bör skogsvårdsstyrelserna själva fatta beslut.

Utredningen föreslår alt styrelsernas geografiska verksamhetsområden liksom hittills begränsas till län som i lämplig utsträckning delas in i lokala verksamhetsområden, distrikt. Det är främsl det omfattande kontaktbeho­vet med länsstyrelserna som enligt utredningen motiverar atl verksamhets­området begränsas till elt län. Inom ramen för den formella organisations-


 


Prop. 1980/81:136                                                    16

modellen bör anpassningar kunna göras till de varierande lokala förhållan­dena. Utpräglade specialislbefaltningar anser utredningen kunna vara ge­mensamma för tvä eller flera skogsvårdsstyrelser.

Enligt utredningen bör skogsvårdsstyrelsernas styrelser behålla sin nu­varande sammansättning och sina nuvarande uppgifter. Styrelserna bör enligt förslaget ha god lokal förankring och vara representativa för det enskilda skogsbruket i länel, dvs. för både bolagsskogsbrukel och det enskilda mindre skogsbruket. Vidare bör hänsyn kunna las fill att domän­verkels skogsbmk numera omfattas av skogsvårdsslyrelsernas tillsyn en­ligt skogsvärdslagen.

Ulredningen föreslår att den regionala organisationen under slyrelsen och länsjägmästaren skall bestå av en skogsvårdsenhet, en planenhet samt enhet eller enheter för ekonomi- och personaladministration. Skogsvärds­styrelser som bedriver frö- och plantproduktion bör ha en enhet för sådan verksamhet. Den lokala organisationen föreslås sortera under skogsvårds­enheten.

Enligt förslaget skall länsjägmästaren leda och samordna verksamheten. Någon fast tjänst som biträdande länsjägmästare föresläs inte. I stället anser ulredningen alt en ställföreträdare skall utses på samma säll som i t.ex. skogsstyrelsen. Som stödfunktion åt länsjägmästaren föreslås ett sekretariat. Utredningen föreslår atl de regionala rådgivnings- och infor­mationsresurserna samlas i sekretariatet som i rädgivningsfrågor kan ge service åt distrikten. Ansvaret för den praktiska rådgivningen skall dock ligga på chefen för skogsvårdsenheten.

Utredningens organisationsförslag har i huvudsak accepterats av remiss­inslanserna. Väsentliga invändningar har framförts bara på en punkt, näm­ligen i fråga om rådgivningsfrågornas placering i den regionala organisatio­nen. Sålunda vidhåller statskontoret sitt förslag som innebär att endast visst utvecklingsarbete och vissa samordningsfrågor på detta område skall handläggas av sekretariatet medan rådgivningen i övrigt skall inordnas i skogsvårdsenheten. RRV vill placera all rådgivnings- och informations­verksamhet i skogsvårdsenheten. Skogsstyrelsen föreslär alt sekretariatet görs fill ell renl stabsorgan och att rådgivnings- och informationsfrågorna förs till en särskild enhet. Samtidigt bör enligt styrelsen samhällsplane­ringsfrågor m. m. handläggas inom planenheten.

Några remissinstanser har framfört önskemål om undersökning av möj­ligheterna att samordna vissa administrativa resurser med lantbruksnämn­derna. En del remissinstanser, bl. a. några skogsvårdsstyrelser, pekar pä möjligheten att låta personaladministrativa resurser vara gemensamma för flera skogsvårdsstyrelser.

Centralorganisationen SACO/SR framför önskemål om preciserade kompetenskrav för befattningshavare i skogvärdsstyrelserna. TCO fömt­sätter att det sker löneförhandlingar i samband med omorganisationen.

För egen del anser jag att utredningens organisationsförslag är ända-


 


Prop. 1980/81:136                                                    17

målsenligt och att det i huvudsak bör följas. Jag vill i likhel med ulredning­en betona vikten av att en ny organisation bygger pä den lokala förankring som skogsvärdsstyrelserna f. n. har. Med lokall placerade tjänstemän kan verksamheten bedrivas effektivt och med god anpassning lill de särskilda förhållanden som kännetecknar varje omräde. En viktig förutsältning för att en organisation uppbyggd på della säll skall kunna arbeta tillfredsstäl­lande är en väl fungerande verksamhetsplanering. Som utredningen har påpekat bör denna planering intensifieras. En lämplig grund för verksam­hetsplaneringen är den behovsinventering som görs i de översiktliga skogs-invenleringarna enligt riksdagens beslul är 1979. Hänsyn mäsle ocksä tas till de regionalpolitiska riktlinjerna som har lagts fast för resp. län. Genom verksamhetsplaneringen får skogsstyrelsen det underlag som behövs bl.a. för att bestämma realistiska ramar för skogsvärdsstyrelsernas verksamhel.

Varje skogsvårdsstyrelse bör liksom hittills ha elt län som sitt verksam­hetsområde. Sammansättningen av och uppgifterna för skogsvårdsstyrel­sernas styrelse bör också vara i huvudsak oförändrade. En länsjägmäslare bör leda och samordna skogsvärdsstyrelsens verksamhet. Däremot bör det som utredningen har föreslagit inte längre finnas nägon särskild tjänst som biträdande länsjägmästare. I stället bör en ställföreträdare förordnas för viss tid.

I skogsvärdsstyrelsens organisation bör del finnas en skogsvårdsenhel, en planenhet samt i de fiesta skogsvärdsstyrelser en ekonomiadministraliv och en personaladministrativ enhet. Under skogsvärdsenhelen bör den lokala organisationen sortera. Länsjägmäslaren bör till sitt förfogande ha elt sekretariat.

Organisationsindelningen bör i viss utsträckning anpassas med hänsyn till förhållandena i del enskilda länet. Sä t.ex. bör de skogsvårdsstyrelser som bedriver frö- och plantproduktion ha en särskild enhet för sädan verksamhet. Som utredningen har föreslagil bör skogsvärdsenhelen om det är ändamålsenligt delas upp i två enheter för skilda geografiska områ­den i de allra största skogslänen. De personal- och ekonomiadministrativa frågorna bör som utredningen har föreslagit organiseras med hänsyn lill skogsvärdsstyrelsens storlek. Dessa anpassningar liksom frågor om ar­betsuppgifternas specifika fördelning på enheter ankommer det på rege­ringen eller myndighet som regeringen bestämmer alt beslula om. För riksdagens kännedom villjag nämna något om hur jag ser pä en fräga som har föranlett ett par remissinstanser all framföra avvikande synpunkler. Det gäller rådgivningsfrågornas placering. Med hänsyn till del starka sam­bandet mellan rådgivningen och tillsynen enligt skogsvärdslagen, vilket bl,a. har betonats i 1979 års skogspoliliska beslul, är det självklart att ansvaret regionalt för dessa båda verksamheter inle kan läggas pä skilda enheter inom styrelsen. Mot en uppdelning lalar även del faktum alt båda arbetsuppgifterna lokall sköts av samma personal. Jag anser alltså i likhet med utredningen atl ansvaret för det praktiska genomförandet av rädgiv-2    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 136


 


Prop. 1980/81:136                                                                  18

ningen bör vila på chefen för skogsvärdsenhelen. Samtidigt harjag förstå­else för den kritik som har riktats mol uppdelning av rädgivningsresur-serna. Jag anser därför atl rådgivningsfrågorna bör hällas samlade under chefen för skogsvärdsenhelen. Om det därvid skall organiseras en särskild enhet får avgöras frän fall till fall.

En remissinstans har varnat för att de rent administrativa resurserna överdimensioneras. Andra remissinstanser har pekat pä möjligheterna till samordning av vissa funktioner med lantbruksnämnderna. Jag vill med anledning härav erinra om vad jag har anfört i prop. 1980/81:20 (bil. 9 s. 9) om besparingar i statsverksamheten, m. m. om en prövning av förutsätt­ningarna för viss samordning m.m. av myndighetsorganisationer inom bl.a. jordbmket och skogsbruket. Enligt min mening är det främst på området administrativ service som samordningsvinster kan göras. Sam­ordningsmöjligheter bör kunna bli akluella efter hand som det uppslår behov av att förnya kontorslokalerna m.m. för lantbruksnämnderna eller andra statliga, regionala myndigheter. Det bör ankomma på skogsstyrelsen och andra myndigheter med regionala organ att hälla frägan aktuell fortlö­pande. Jag avser att senare lägga fram förslag lill regeringen i denna fräga.

Den omorganisation som jag nu har förordat bör genomföras den 1 juli 1981. Av olika skäl kommer omorganisationen emellertid i praktiken inle att kunna genomföras i sin helhet vid denna tidpunkt. Jag bedömer atl eventuella övergångsproblem till följd härav skall kunna lösas utan slörre svårigheier.

2.5 Skogsvårdsstyrelsernas fastigheter

I det föregående harjag föreslagit att staten i samband med ett förstatli­gande av skogsvärdsstyrelserna skall överta styrelsernas tillgängar och skulder. De sammanlagda tillgångarna uppgår till ca 390 milj. kr. Tillgång­arna är fördelade pä både frö- och planlverksamheten och övrig uppdrags­verksamhet. Den fasta egendomens värde uppgår till ca 70 milj. kr. Fas­tigheterna används som t. ex. kontorslokaler, förråd, plantskolor och s. k. skogsvärdsgårdar. Vissa fasligheter är enbart skogsfasligheter.

Utredningen föreslär atl byggnadsstyrelsen i fortsättningen förvaltar de kontorsfastigheter som staten övertar och skogsstyrelsen övriga fastighe­ter. De regler som gäller för statlig egendom i fråga om köp, försäljning, redovisning, finansiering m. m. föreslås gälla även för denna egendom.

Utredningen anser att skogsvårdsstyrelserna i fortsättningen bör ha tillgång till endast sådana fastigheter som kan sägas vara av värde för att styrelserna skall kunna fullgöra de uppgifter de är ålagda. Utredningen föreslår att skogsvärdsorganisationen i första hand får behälla kontorsfas­tigheter och fasligheter som används i frö- och planlverksamheten. När det gäller övriga fastigheter föreslår utredningen att skogsstyrelsen får i upp­drag att pröva behovet i varje enskilt fall och om så anses aktuellt föran-


 


Prop. 1980/81:136                                                                  19

slalta om försäljning. Utredningen anser vidare att dessa senare fastigheter skall få bli föremål endast för nödvändigt underhäll innan ställning tagits i resp. fall.

Remissinstanserna godtar i huvudsak de principer för förfogandel över egendomen i fråga som utredningen har förordat.

För egen del harjag ingen erinran mol ulredningens förslag i fräga om skogsvärdsstyrelsernas fasta egendom. I elt avseende anser jag dock atl utredningens förslag bör övervägas ytterligare. Det gäller förslagel om att överföra förvaltningen av kontorsfastigheterna till byggnadsslyrelsen. I flera fall används fastigheterna inte enbart som kontor. De är vidare spridda över länen och frägan om kontorsutrymmen kan ofta behöva lösas på elt improviserat sätt. Jag anser därför alt byggnadsslyrelsen och skogs­styrelsen gemensamt bör överväga en lämplig uppdelning av förvaltnings­ansvaret. Som utgångspunkt bör därvid gälla alt lokalförsörjningsansvaret och förvaltningsansvaret vad avser skogsvårdsstyrelsernas kanslier bör åvila byggnadsstyrelsen i likhet med vad som gäller för andra statliga länsorgan. I avvaktan härpå bör skogsvärdsorganisationen själv ansvara för kontorsförsörjningen och därvid samråda med byggnadsstyrelsen. Del ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande skogssty­relsen att vidta de ålgärder för försäljning m. m. som kan vara lämpliga. För riksdagens information vill jag nämna alt jag fäster stor vikt vid att skogsvårdsstyrelserna har tillgång till skogsmark där de kan visa hur en god skogsvård sker och resultaten av en sädan. Bl.a. är detta möjligt pä fasligheler som styrelserna har ägt under en lång följd av år. Fastigheter som inte bedöms nödvändiga för styrelsernas verksamhel bör säljas sä snart som möjligt. Vissa fastigheter har donerats till styrelserna med vissa villkor, t.ex. för användningen av avkastningen. Frägor med anknytning härtill får granskas särskill i samband med alt omorganisationen genom­förs.

2.6 Skogsvårdsstyrelsernas finansiering

Det nuvarande systemet för finansiering av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet innebär i princip atl staten svarar för kostnaderna för myn­dighetsuppgifterna medan utgifterna för uppdragsverksamheten skall läckas av taxeinkomster. Ursprungligen skulle även skogsvårdsavgifterna användas för att täcka uppdragsverksamhetens kostnader. Det senare gäller inte längre efter riksdagens beslut år 1979 om ny skogspolitik. Behovet av medel för investeringar tillgodoses med lån på den allmänna kreditmarknaden. För atl skogsvårdsstyrelse skall få ta upp lån som avser frö- och planlverksamheten fordras skogsstyrelsens tillstånd. I övriga fall krävs regeringens tillstånd. Taxorna i uppdragsverksamheten fastställs av skogsstyrelsen och är baserade på självkostnadsprincipen. Även priserna på skogsplantor fastställs av skogsstyrelsen. Frö- och planlverksamheten bedrivs som en egen rörelse och redovisas särskilt.


 


Prop. 1980/81:136                                                    20

Systemet för finansiering av verksamhelen har inte fungerat pä det sätt som avsetls. Sålunda gjordes redan vid 1960 års omorganisation det avste­get att staten i stället för alt finansiera samtliga omkostnader i myndighets­utövningen åtog sig att täcka vissa lönekoslnader även i uppdragsverksam­heten. Enligt utredningen har detta lett lill alt de medel som statsmakterna har för att styra verksamheten inle kan kopplas ihop med den budgetering och resursplanering som behöver göras inom skogsvärdsorganisationen. Utredningen pekar även pä möjligheten att riktlinjerna för finansieringen sä som de lades fast år 1960 var allt för vaga och därför inte har kommit att följas på avsett sätl.

Ulredningen föreslär att ett nytt finansieringssystem fastställs för skogs­värdsstyrelserna och att detta syslem bygger på den s.k. uppdragsmodel­len. En anslagskonstmktion enligt uppdragsmodellen ger skogsvärdsor­ganisationen en betydande frihet inom de ramar som statsmakterna lägger fast i form av rikllinjer.

Enligt förslaget skall kostnaderna för myndighetsuppgifterna finansieras via etl särskilt anslag som anvisas av riksdagen. Utredningen föreslår atl dessa medel skall fördelas pä de olika skogsvärdsstyrelserna av skogssty­relsen som därvid skall utgå frän förslag till budgetar som har utarbetats av varje styrelse. Uppdragsverksamheten föreslås bedrivas enligt självkosl­nadsprincipen, dvs. intäkter och kostnader skall balansera. Även denna verksamhel skall budgeteras och totalbudget för varje skogsvårdsslyrelse skall fastställas av skogsstyrelsen. Inom budgetens totalram skall skogs­vårdsstyrelsen kunna fatta beslut. Utredningen föreslär alt taxorna i upp­dragsverksamheten skall kunna variera mellan regioner beroende på pro­duktionsförutsättningar, lokala koslnadsförhållanden m.m. och att de ef­ter förslag frän resp. skogsvårdsstyrelse skall fastställas av skogsstyrelsen efter samråd med RRV. Del totala resultatansvaret för uppdragsverksam­heten föreslås ligga på skogsstyrelsen som därmed skall kunna göra omför­delningar av eventuellt överskott.

Utredningen föreslär att frö- och planlverksamheten liksom hittills redo­visas särskilt men atl finansieringssystemet i övrigl utformas som för resten av uppdragsverksamheten.

Remissinslanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag lill finan­sieringssystem m. m. Några skogsvårdsstyrelser anser alt skogsvårdsav­giften åter skall få användas för taxesubvenlionering. De påpekar även att staten måste vara beredd att täcka fasta kostnader i organisationen om uppdragsverksamhetens omfattning skulle minska hastigt.

För egen del godtar jag i huvudsak utredningens förslag. Skogsvärdsor­ganisalionens verksamhet bör sälunda finansieras enligl den s.k. upp­dragsmodellen. Slaten bör svara för samtliga koslnader för styrelsernas myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten bör bedrivas med full kost­nadstäckning och dess taxor fastställas av skogsstyrelsen efter samräd med RRV.


 


Prop. 1980/81:136                                                   21

Skogsstyrelsen bör ha det totala resultatansvaret för verksamheten samt fastställa budgetar för de olika skogsvårdsstyrelserna och för frö- och planlverksamheten. Jag vill framhålla behovel av lokal anpassning av verksamheten vilket måsle tillgodoses genom alt skogsvärdsstyrelserna ges möjligheter atl besluta inom de budgetramar som skogsstyrelsen fast­ställer.

Med hänsyn lill frö- och planlverksamhetens speciella karaktär och till att ansvarsfördelningen enligl vad jag har föreslagil i det föregående är nägot avvikande frän övrig uppdragsverksamhet bör den redovisas sär­skill.

Det finansieringssystem som jag nu har förordat förutsätter atl skogs­vårdsstyrelserna förstatligas. Jag återkommer i del följande till anslagsfrå­gorna.

3   Upprättade lagförslag

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepariementet upprättals förslag till

1.    lag om slalens överlagande av skogsvårdsslyrelsernas egendom.

2.    lag om upphävande av lagen (1960: 267) om skogsvärdsstyrelser,

3.    lag om upphävande av lagen (1930: 202) om begränsning av rätten atl avverka skog ä inlecknad faslighet.

4.    lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning.

5.    lag om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

De under 4 och 5 angivna förslagen har upprältats efter särskill samräd med statsrådet Johansson.

Med hänsyn till arten av de frågor som berörs av lagförslagen och dessas okomplicerade utformning är del enligl min mening inle motiverat att inhämta lagrådets yttrande över dem.

4   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen dels att antaga förslagen lill

1.    lag om statens övertagande av skogsvärdsstyrelsernas egendom,

2.    lag om upphävande av lagen (1960:267) om skogsvärdsstyrelser,

3.    lag om upphävande av lagen (1930: 202) om begränsning av rätlen atl avverka skog å intecknad fastighet,

4.    lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning.


 


Prop. 1980/81:136                                                   22

5.   lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid
vissa avtalsförhandlingar m. m.,

dels atl

6.    godkänna de riktlinjer för skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och organisation som jag har förordat i del föregående,

7.    bemyndiga regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för all omorganisationen skall kunna genomföras.

5   Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82

I prop. 1980/81:100 (bil. 13 s. 58) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1981/82 under angivna anslagsmbriker beräkna följande belopp.

D 2. Bidrag lill skogsvårdsstyrelserna 86681 000 kr.

D 3. Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m.m. 3 620000 kr.

D 4. Bidrag till skogsvärd m. m. 120000000 kr.

Jag anhåller alt nu fä anmäla dessa frågor.

TIONDE HUVUDTITELN D. Skogsbruk

D 1. Skogsstyrelsen

I prop. 1980/81:100 (bil. 13 s. 57) har regeringen under denna rubrik föreslagit att 23061 000 kr. anvisas till skogsstyrelsen för budgetåret 1981/ 82.

Med hänsyn till att en omorganisation av skogsvärdsstyrelserna kräver omläggning och förbättring av vissa administrativa rutiner bedömer jag alt skogsstyrelsens AR-enhel behöver en tillfällig förstärkning. Anslaget till skogsstyrelsen bör därför tillföras yllerligare 150000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Skogsstyrelsen för budgetåret 1981/82 utöver i prop. 1980/ 81:100 bil. 13 föreslaget förslagsanslag anvisa yllerligare 150000 kr.

D 2. Skogsvårdsstyrelserna

Nytt anslag (förslag) 1 000

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. lill skogsvärds­styrelsernas uppdragsverksamhet exkl. frö- och planlverksamheten. På


 


Prop. 1980/81:136


23


anslaget redovisas all verksamhet vid skogsvårdsstyrelserna utom frö- och planlverksamheten.


1980/81


Beräknad ändring 1981/82 Skogsstyrelsen       Föredraganden


 


Personal                       2305

Plan

Kostnader

1.   Myndighetsuppgifter   100301000

2.   Uppdragsverksamhet 498000000

598301000

Intäkter

3.   Driftbidrag          100301000

4.   Uppdragsverksamhet 498000000

598301000


-1-51444000 -I- 2000000

-1-53444000

-1-51444000 -H 2000000

-1-53444000


-1-19350000 -(- 2000000

-1-21350000

-1-19350000 -I- 2000000

-1-21350000


Skogsstyrelsen

Under budgetåret 1979/80 har verksamheten med myndighetsuppgifter uppgått fill 138500 tjänstgöringsdagar varav ca 18000 torde ha finansierats med inkomster i uppdragsverksamheten. 19000 dagar användes för rådgiv­ning och information och ca 49000 dagar för tillsyn enligt skogsvårdslagen.

De medel som har anvisats för myndighetsuppgifter innevarande budget­år beräknas räcka för 102000 tjänstgöringsdagar. Väsentliga minskningar har planerats på områdena allmänna myndighetsuppgifter, personalutbild­ning och administration. Men även pä området rådgivning och information har minskning måst göras.

Inom uppdragsverksamheten har även under budgetaret 1979/80 plane­ring och ledning av beredskapsarbeten dominerat. Verksamheten har minskat med ca 10 % från föregående budgetår. Som mest har 3 300 perso­ner varil sysselsatta under direkt ledning av ca 500 förmän. De har bla. utfört röjning på ca 35000 ha och återväxtätgärder på ca 25000 ha saml avverkat ca 600000 m' virke. Inom ramen för uppdragsverksamheten förvaltar skogsvårdsstyrelserna ca 750 naturreservat och 1400-1500 na-lurminnen. Vissa förberedelsearbeten till 1981 ärs allmänna fastighetstaxe­ring har gjorts. Slämplingen av skog ät skogsägare har omfattat 5,5 milj. msk eller 60 % mer än föregäende är. 250000 ha skogsbruksplaner har gjorts. Skogsvärdering har utförts pä ca 75000 ha. Skogsvårdsslyrelsernas ordinarie personal har i mindre omfattning utfört skogsvårdsarbelen åt skogsägare. Dock har skogsvårdsstyrelserna medverkat i maskinell mark­beredning av ca 40000 ha.

För innevarande år förefaller det som om beredskapsarbetena kommer att minska i omfallning, i vissa län väsenlligl. Målel är alt bedriva upp­dragsverksamheten totalt i sådan omfattning alt inga anställda behöver fri­ställas. Det borde t.ex. vara möjligt att öka volymen stämpling. Drastiska


 


Prop. 1980/81:136                                                   24

nedskärningar av beredskapsverksamheten kan dock inte klaras med flex­ibla arbetsformer eller omedelbar ökning av annan verksamhet.

Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter har vidgats bl. a. på olika sam-hällsplaneringsomräden och i samband med 1979 års skogspolifiska beslut. Samtidigt har resurstilldelningen minskat kraftigt. Skogsstyrelsen föreslår därför all resurserna för myndighetsuppgifter utökas för nästa budgelår. Sålunda bör medel anvisas för 134000 tjänstgöringsdagar vilket är en ökning med 32000 dagar i förhållande till innevarande budgelår. Praktiskt taget hela ökningen bör läggas på tillsyn, rådgivning och information. Härtill kommer behov av resursförstärkning för sådana omkostnader för rådgivning, information och personalutbildning som har täckts från ansla­get Kursverksamhet för skogsbmkets rationalisering m. m. Medlen för översiktliga skogsinventeringar bör anvisas över myndighetsanslaget och räknas upp så att de medger att inventering utförs vart femtonde år på varje område.

Skogsstyrelsen bedömer att verksamheten med beredskapsarbeten kom­mer alt dominera uppdragsverksamheten även under budgetåret 1981/82. Verksamheten bedöms komma att få samma inriktning som hittills. Målet är att tillgodose länsarbetsnämndernas önskemål så långt som möjligt. För detla krävs emellertid att verksamhetens volym kan säkerställas i viss utsträckning på medellång sikt. Skogsstyrelsen bedömer vidare alt för­valtningsuppdragen i fräga om naturreservat kommer att öka samt alt planeringsuppdrag m. m. på naturvårdsområdet kommer att få ungefär oförändrad omfattning. Uppdragsverksamheten riktad till skogsägare be­döms öka på samtliga områden. En ökad efterfrågan pä dessa tjänster är för övrigt nödvändig om verksamheten med beredskapsarbeten skulle minska och det därför blir nödvändigt alt finna alternativa arbetsuppgifter för viss del av personalen.

Föredraganden

Jag har i del föregående redogjort för mina förslag om skogsvårdsstyrel­sernas uppgifter. Skogsstyrelsens förslag i fråga om verksamhetens all­männa inriktning under budgetåret 1981/82 kan jag i huvudsak godta. Jag bedömer dock att ökningen av myndighetsuppgifternas omfattning mäsle begränsas. Jag utgår sålunda i mina förslag från huvudförslaget.

Jag föreslär atl skogsstyrelsen för att läcka tillfälliga behov av likvida medel i den löpande driften av uppdragsverksamheten och av frö- och planlverksamheten tills vidare fär disponera en rörlig kredit i riksgäldskon­toret intill elt belopp av 15 milj. kr. Ränta bör på sedvanligt sätt utgå på medel som tas i anspråk. På detla anslag bör anvisas ett formellt förslags­anslag av 1 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1.      medge  att  skogsstyrelsen  fär disponera en  rörlig  kredil av
15000000 kr. i riksgäldskonloret,

2,      till Skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1981/82 anvisa ett för­
slagsanslag av I 000 kr.


 


Prop. 1980/81:136


25


D 3. Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter

1979/80 Utgift     '94962465

1980/81 Anslag   '90301000

1981/82 Förslag        100151000

'Anslagen Bidrag till skogsvårdsstyrelserna och Kursverksamhet för skogsbrukets

rationalisering m. m.

Över anslaget anvisas medel för skogsvårdsstyrelsernas myndighelsupp­gifter.

 

 

 

1980/81

Beräknad ändri

ng 1981/82

 

Skogsstyrelsen

Föredraganden

Anslag

 

 

 

Lönekostnader

81990000

-1- 13041000

- 5 315000

Övriga

 

 

 

kostnader

8311000

-1-39903 000

-1-15 165 000

Därav

 

 

 

ersättning till

 

 

 

domänverket

(300000)

(-1-       15000)

(-H      15000)

vissa ADB-kostnader

(1 185 000)

[+    275000)

(-1-    275000)

vissa koslnader

 

 

 

för rådgivning,

 

 

 

information m.m.

(3620000)

[+ 2 100000)

(-F    305000)

översiktliga

 

 

 

skogsinventeringar

(-)

(-1-18 500000)

(-)

 

90301000

-1-52944000

-1- 9850000

Skogsstyrelsen

1.  Pris- och löneomräkning -I- 21094000 kr.

2.  Huvudförslaget innebär alt tillsynen enligt skogsvärdslagen mäste begränsas i sådan utsträckning att det inte blir godtagbar effekt av della styrmedel. Vidare kan rådgivningsverksamheten inte ökas på sädani sätt atl icke aktiva skogsägare kan intresseras för skogsvården. Den översikt­liga skogsinventeringen som skogsstyrelsen har beräknat medel för under detla anslag skulle få bedrivas med intervall som är alltför slora. Slutligen måste produktionen av läromedel minska och stödet till lärarhögskolornas skogliga information skäras ned. (-(-18866000 kr.)

3.  För 134000 tjänstgöringsdagar bör anvisas 117250000 kr. Kostna­derna har beräknats med utgångspunkten att inga mera märkbara föränd­ringar sker i volymen uppdragsverksamhet. Skulle en minskning ske måste staten täcka en slörre del av kostnaderna för basorganisationen.

Hämtöver bör 315000 kr. anvisas för ersättning till domänverket för upplåten mark, 1 460000 kr. för vissa gemensamma ADB-kostnader, 18,5 milj. kr. för översiktliga skogsinventeringar och 5720000 kr. för vissa koslnader för rådgivning, information och personalutbildning m. m. Sam­manlagl föreslår skogsstyrelsen alt 143245000 kr. anvisas för skogsvärds­styrelsernas myndighetsuppgifter.


 


Prop. 1980/81:136                                                                  26

Föredraganden

För nästa budgetär bör som jag tidigare har nämnt medel för skogsvårds­slyrelsernas myndighelsuppgifter beräknas med utgångspunkt i skogssty­relsens huvudförslag. Därutöver villjag la upp följande frågor.

Medel till översiktliga skogsinventeringar bör som hittills och lills vidare anvisas över anslaget Bidrag till skogsvård m. m. som jag tar upp i det följande. I linje med riksdagens beslut år 1979 bör subventioneringen av skogsvärdsstyrelsernas taxor upphöra. Jag har därför inte beräknat medel härför utom för de av skogsvårdsstyrelsernas förrältningskostnader som uppslår i samband med att fillstånd ges lill avverkning i svårföryngrad skog eller skyddsskog.

Med hänvisning lill vad jag i det föregäende har anfört under anslaget Skogsvårdsstyrelserna och till sammanställningen hemställer jag atl rege­ringen föreslår riksdagen

att till Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 100151 000 kr.

D 4. Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksamhet

Nytt anslag (förslag) 1 000

Under anslaget tas upp etl formellt belopp av 1 000 kr. till skogsvärds­styrelsernas frö- och plantverksamhet.

Skogsstyrelsen

De sammanlagda tillgångarna i skogsvårdsstyrelsernas frö- och plant­verksamhet uppgick vid utgången av år 1979 till ca 165 milj. kr. varav anläggningstillgångar ca 48 milj. kr. Skulderna uppgick lill ca 70 milj. kr.

Verksamhetens omfattning och resultatet av den varierar starkt mellan olika skogsvårdsstyrelser. För verksamheten som helhel redovisas föl­jande fakfiska (1978 och 1979) och budgeterade (1980-1982) värden.

1978       1979       1980       1981        1982
Levererade plantor, milj.
                 200     200     205     208

Redovisat resuhat, milj. kr.   6,2      6,3      8,2      8,4      9,2

Inom ramen för verksamheten planeras bl. a. en ulbyggnad av fröplanta-gerna, en omläggning i viss utsträckning av plantproduktionen i södra Sverige från bartotsplantor till täckrotsplantor samt utbyggnad av plant­skolan för läckrolsplanlor i Västerbotten.

Föredraganden

I det föregående har jag redovisat mina förslag om hur skogsvärdsor­ganisalionens verksamhet med frö- och plantfrågor skall utformas i framti­den.


 


Prop. 1980/81:136                                                   27

Jag har inget att invända mot skogsstyrelsens planer för verksamhetens omfattning de närmaste åren. Skogsstyrelsen har ulgålt frän atl frö- och planlverksamheten så som skogsadminislrativa utredningen har föreslagit skall redovisas på kalenderår. Som jag tidigare har påpekat är delta inle nödvändigt trots verksamhetens speciella karaktär. Sammanställningar för kalenderår kan göras internt om det visar sig nödvändigt.

Till behovet av investeringar i frö- och planlverksamheten älerkommer jag i det följande. Behovet av löpande kredit harjag nyss berört.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

atl lill Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksamhet för budget­året 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av I 000 kr.

D 5. Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar

Nytt anslag (förslag) 41000000

Över anslaget anvisas medel främsl för nyinvesteringar i skogsvårds­styrelsernas uppdragsverksamhet inkl. frö- och planlverksamheten.

Skogsstyrelsen

För investeringar i uppdragsverksamheten exkl. frö- och planlverksam­heten behövs under budgetärel 1981/82 sammanlagt 6,5 milj. kr. varav merparten eller 5,5 milj. kr. för kommunikationsradioutrustning.

För investeringar i frö- och planlverksamheten beräknar skogsstyrelsen etl behov av medel för nyinvesteringar av sammanlagt 40 milj. kr. Härav är 23 milj. kr. avsedda för utbyggnad av täckrotsplantskolan i Västerbottens län medan 9 milj. kr. behövs för nyanläggning av en täckrotsplantskola i Götaland. Denna plantskola som skall ersätta ett anlal befintliga plantsko­lor beräknas kosta sammanlagt 15-18 milj. kr. För diverse kompletterande investeringar i bl.a. Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län behövs 3 milj. kr. Slutligen behövs 5 milj. kr. för att täcka kostnaderna för insamling av skogsfrö. Behovet av medel för detta ändamål har tidigare täckts från den statliga lånefonden för insamling av skogsfrö. För investe­ringar de närmaste åren efter 1981/82 beräknar styrelsen mellan 20 milj. kr. och 30 milj. kr. årligen.

I särskild skrivelse föreslår skogsstyrelsen atl skogsbrukels program för utbyggnad av skogsfröplantager finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. Programmet omfatlar sammanlagt under en 15-ärsperiod 1200 ha till en total kostnad av 78 milj. kr. Under den första femårsperioden behövs årligen 6,2 milj. kr.

Föredraganden

Skogsstyrelsens plan för investeringar kan jag i huvudsak godta. Den är en fortsättning av de senaste årens ekonomiskt framgångsrika satsningar. Jag har inle räknat nägra medel för invesleringar i kontorsfastigheter eller


 


Prop. 1980/81:136                                                                 28

andra fastigheter än de för frö- och planlverksamheten. Som jag lidigare har förordat bör i fråga om de senare först avgöras i vilken utsträckning de skall behållas och i avvaktan härpå endast underhäll utföras. I fräga om kontorsfastigheterna får investeringsbehovet avgöras bl. a. i anslutning till den nämnda översynen av vissa samordningsmöjligheter med andra myn­digheler.

Vad särskilt gäller förslaget om finansiering av skogsfröplanlagerna vill jag framhålla följande. Produktion av skogsfrö i fröplantager är en viktig metod att tillgodogöra sig skogsträdsförädlingens positiva effekter. Kraven på speciella kunskaper för anläggning och skötsel av plantager och de höga anläggningskostnaderna fömtsätter en långt driven samverkan mellan dem som är engagerade i skogsbrukets frö- och plantförsörjning. I princip bör kostnaderna för planlagerna täckas av den som tillgodogör sig produk­tionen, dvs. köparna av frö eller plantor. Med hänsyn fill de höga anlägg­ningskostnaderna och den långa tid det tar innan planlagerna kan komma i praktisk produkfion bör dock täckningen av de grundläggande kostnaderna ses som angelägenhet för hela skogsbruket. Jag föreslår därför att statsbi­drag skall kunna utgå till kostnaderna för anläggning av skogsfröplantager i huvudsak enligl del program som skogsstyrelsen har redovisat. Som skogsstyrelsen har föreslagit bör bidraget finansieras med skogsvårdsav­giftsmedel. Med hänsyn bl.a. fill all marken för planlagerna i varje fall i viss utsträckning skall ägas av resp. plantageinnehavare anser jag att bidraget inte bör utgå till kostnader för anskaffning av mark. Det ankom­mer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande skogsstyrelsen att meddela de särskilda föreskrifter som föranleds av bifall till vad jag nu har förordat.

Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna vad jag har förordat som statsbidrag till anläggning av skogsfröplantager,

2.   lill Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar för budgetåret 1981/82 anvisa etl reservationsanslag av 41 000000 kr.

D 6. Skogsvårdsstyrelserna: Avlyftning av lån

Nytt anslag (förslag) 33000000

Som jag tidigare har redovisat har skogsvårdsstyrelserna i huvudsak varit hänvisade till den allmänna kreditmarknaden då tillgängliga medel inte har räckt till för investeringar i verksamheten. I samband med att staten övertar skogsvårdsstyrelsernas tillgångar och skulder m.m. bör lånen på den allmänna kreditmarknaden lösas. Jag beräknar kostnaderna härför lill ca 33 milj. kr. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att till Skogsvårdsstyrelserna: Avlyftning av lån för budgetåret 1981/ 82 anvisa ett förslagsanslag av 33000000 kr.


 


Prop. 1980/81:136


29


D 7. Bidrag tili skogsvård m. m.


1979/80 Utgift 1980/81 Anslag 1981/82 Förslag


98038034 120000000 190000000


Från anslaget bekostas bidrag till skogsodling pä nedlagd jordbruks­mark, särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet, skogs­odling efter avverkning av lägproducerande bestånd, dikning, skogsbruks­planer och åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter. Vidare bekostas översiktliga skogsinventeringar från anslaget. Bidragsbestämmelserna finns i förordningen (1979:792) om statligt stöd lill skogsbruket och kungö­relsen (1974:472) om slatsbidrag till skogsvärd i norra Sverige (omtryckt 1979:793).

 

 

 

1980/81

Beräknad ändring 1981/82

 

Skogsstyrelsen

Föredraganden

Rambelopp

 

 

 

1. Skogsodlingsåtgärder

 

 

 

pä nedlagd jordbruks-

 

 

 

mark

4 500000

+ 2 500000

- 4 500000

2. Särskilda skogsvårds-

 

 

 

åtgärder inom del

 

 

 

skogliga stödområdet

85000000

- 28 000 000

-1-35 000000

3. Skogsodling efter

 

 

 

avverkning av lägpro-

 

 

 

ducerande bestånd

30000000

-

-

4. Dikning

8000000

-fl OOOO 000

-

5. Skogsbruksplaner

1500000

4- 4 000000

-1- 2000000

6. Översiktliga skogs-

 

 

 

inventeringar

lOOOOOOO

-lOOOOOOO

-)- 3000000

7. Tillvaratagande av

 

 

 

klenvirke

-

4-46000000

4-40000000

 

139000000

-1-80500000

H-75 500000

Anslag

120000000

-(-63 500 000

-f 70 000 000

Skogsstyrelsen

De för budgetärel 1979/80 anvisade rambeloppen för bidrag har förbru­kats helt. Sålunda har bidrag beviljats bl.a. för skogsodling av närmare 49000 ha, röjning av ca 50000 ha och dikning av drygt 22000 ha. Vidare har bidrag beviljats för upprättande av skogsbruksplaner omfattande sam­manlagt drygt 170000 ha.

1.    Slyrelsen föreslär att bidragsramen för skogsodling på nedlagd jord­bruksmark ökas med 2,5 milj. kr. lill 7 milj. kr. Varje enskilt bidragsärende är föremål för samräd med eller beslul av lantbruksnämnden enligl före­skrifterna till lagen om skötsel av jordbruksmark.

2.    När det gäller de särskilda skogsvärdsåtgärderna i det skogliga stöd­området bör äterväxtätgärderna ges högsta prioritet. Det gäller framför allt


 


Prop. 1980/81:136                                                                  30

hjälpplanteringar efter tidigare misslyckade återväxlåtgärder och fullstän­diga återväxlåtgärder inom området för svårföryngrad skog i Norrland. Beståndsanläggningarnas kvalitet är pä stora arealer inte tillfredsställande enligl skogsstyrelsens ålerväxlinventeringar. Blir inte dessa åtgärder vid­tagna riskeras allvarligt bortfall i virkesproduktionen för mycket lång tid framåt. Röjningsverksamheten släpar efter fortfarande. I stort sett en fördubbling av röjningsverksamheten borde ske under en femårsperiod för att eftersläpningen skall kunna inhämtas. Ökad verksamhet är möjlig och i hög grad önskvärd beträffande samtliga bidragsberättigade åtgärder.

Sammanlagt föreslär styrelsen en bidragsram av 113 milj. kr. för nästa budgetär.

3.    Avverkning och beskogning av sämre skogar är viktiga ätgärder för att snabbt fä en högre produktion. Del gäller särskilt utförande av återväxl­åtgärder på igenslyade eller med olämpligt trädslag bevuxna bag- och betesmarker. På gmnd av eftersläpningen i planteringsarbetet på nedlagda jordbmksmarker och med hänsyn till atl mänga små orationella hag- och betesmarker inte längre betas har dålig lövskog invaderat dessa marker. Som skogsmarker med lämpligt trädslag kan de bli mycket produktiva. Det är därför angelägel all bidrag utgår till restaurering av dessa dåligt utnytt­jade marker. Särskilt i norrlandslänen är behovel av bidrag stort. I avvak­tan på störte erfarenhet av verksamheten främst i södra Sverige föreslår styrelsen alt rambeloppet för skogsodling efter avverkning av lägproduce­rande bestånd tas upp med oförändrat 30 milj. kr. för nästa budgetär.

4.    Av skogsstyrelsens länglidsplan för skogsdikning framgår bl. a. atl av den totala våtmarksarealen av ca 7 milj. ha är 1,5 milj. ha lämpliga för ökning. En rimlig målsättning är att arealerna impediment och produktiv torvmark dikas inom en 40-årsperiod. Detta innebär en äriig dikningsareal motsvarande 53800 ha, vilkel molsvarar en ökning med 15000-20000 ha i förhällande till senare års omfattning. Intresset för skogsdikning är storl hos markägarna. Det är därför möjligt att öka verksamhelen betydligt om mer bidragsmedel ställs till förfogande. Därmed ges även större möjlighe­ter att beakta miljövärdens intressen eftersom projekteringen kommer att utföras av skogsvärdsstyrelserna.

Skogsstyrelsen beräknar att bidragsramen behöver ökas lill 18 milj. kr.

5.    Enligt stasmakternas uttalande bör varje fastighet pä sikt ha en skogs-
bruksplan om fastigheten är så stor att skogsvårdslagens ransoneringsbe­
stämmelser gäller. Skogsstyrelsen beräknar atl det finns ca 120000 bruk­
ningsenheter som bör ha plan. Under senare år har det framställts ca 3 000
skogsbmksplaner per år. Styrelsen anser alt delta anlal mäste mer än
fördubblas. Eftersom bidraget är skattepliktigt kan det inte rimligen sättas
myckel lägre än f. n. Del är nu 600 kr. per brukningsenhet vilket för
medelfastigheten i flertalet län är mindre än 50% av kostnaden för att
upprätta planen. För bidrag till fastighetsvisa skogsbruksplaner föreslär
slyrelsen en ram av 5,5 milj. kr. Härav bör 1 milj. kr. användas för bidrag


 


Prop. 1980/81:136                                                    31

till s. k. naturvårdsinriktade skogsbmksplaner. I särskild skrivelse till rege­ringen har virkesförsörjningsulredningen (1 1979:18) understrukit behovet av ytterligare medel fill skogsbruksplaner och översiktliga skogsinvente­ringar.

6.    Medel för översiktliga skogsinventeringar bör i fortsättningen anvisas över anslaget lill skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter:

7.    Skogsstyrelsen anser att det fortfarande finns mofiv för att införa ett stöd till tillvaratagande av klenvirke. Priset pä den industrirävara alterna­tivt energiråvara som kan erhållas vid tillvaratagandet och försäljningen av klenvirke varierar kraftigt beroende pä användningssätt. Ännu mer varie­rar drivningskostnaderna för klenvirke. Det är främst trädens grovlek, antal uttagbara stammar per hektar och trädslaget som påverkar kostna­derna. Men ocksä metoden som används har betydelse. Det är därför mycket svårt att kalkylera fram en lämplig storiek på bidraget redan nu. Med hänsyn till nuvarande relationer mellan pris pä klenvirke och kostna­derna för att ta tillvara det föreslår styrelsen elt bidrag av högst 15 kr. per fillvaratagen skogskubikmeter (m'sk). Sammanlagt behövs då en bidrags­ram av 46 milj. kr., varav I milj. kr. för att läcka administrationskostna­derna.

Sammanlagt föreslär slyrelsen att ifrågavarande rambelopp höjs med 80,5 milj kr. till 219,5 milj. kr. Därvid har styrelsen beräknat 5 milj. kr. för administrafionskostnader enligt skogsadministrativa utredningens förslag.

Utbetalningarna under anslaget beräknas till 183,5 milj. kr.

Föredraganden

Jag vill försl ta upp frägan om skogsavverkningarnas omfattning. Under den högkonjunktur som har rått för skogsindustriprodukter under de allra senaste åren har industrin till skillnad från tidigare haft brist pä virkesrå­vara. Denna brist har inneburit att avsättningsmöjligheterna på vår export­marknad inte har kunnat utnyttjas fullt ut.

Den skogspolitik som antogs av riksdagen våren 1979 inrymmer etl skogsproduklionsprogram som skall göra det möjligt atl långsiktigt avver­ka tillräckligt med virke för en skogsindustri med 1970-talets kapacitet (prop. 1978/79: 110, JoU 1978/79: 30, rskr 1978/79: 387). Programmet förut­sätter visserligen en trädslagssammansättning och en skogsvärd som inte har förverkligats ännu. Men de tillfälliga variationer i avverkningens om­fallning som är tillätna gör att dessa begränsningar i sig inte har kunnal hindra en för skogsindustrin lämplig avverkning. Inte heller de bestämmel­ser som finns i skogsvärdslagen (1979:429) och som skall garantera en långsiktig hushållning med våra skogar, de s. k. ransoneringsreglerna, har getts en sådan utformning att de kan anses hindra en avverkning av önskvärd storlek. Under den närmaste tioårsperioden är det sälunda teore­tiskt möjligt att slutavverka ca 8 milj. ha motsvarande 35% av skogsmarks­arealen eller ca 30 normala årsavverkningar.


 


Prop. 1980/81:136                                                   32

För att stimulera till ökad avverkning har riksdagen beslutat om olika åtgärder. Sä t. ex. infördes för år 1979 ett särskilt bidrag till gallring av skog på enskilda mindre fastigheter (prop. 1978/79:199, JoU 1978/79:38, rskr 1978/79:427, SFS 1979:486). Bidraget föriängdes sedermera ytteriigare etl halvår (prop. 1979/80:101 s. 17, JoU 1979/80:28, rskr 1979/80:166, SFS 1980:67). Våren 1980 beslulade riksdagen vidare om förmånligare regler för insättning på skogskonto i fråga om skogsinläkter under år 1980 och första hälften av är 1981 (prop. 1979/80:173, SkU 1979/80:58, rskr 1979/ 80:399, SFS 1980:389). Även omläggningen av skogsbeskattningen våren 1979 hade avverkningsstimulerande inslag (prop. 1978/79:204, SkU 1978/ 79:54, rskr 1978/79:392, SFS 1979:500 och 501). För innevarande avverk­ningssäsong har virkespriserna höjts och prissättningssystemet i viss ut­sträckning lagts om.

I den allmänna debatten har förts fram en rad förslag till åtgärder för att öka skogsavverkningarna. Till dessa hör en radikal omläggning av skogs­beskaltningen och lagreglerad avverkningsskyldighet. Även andra förslag har diskuterats.

Orsakerna till bristande aktivitet i avverkningarna kan vara många. Ingen enstaka åtgärd kan därför lösa problemet. Därför har en särskild kommitté, virkesförsörjningsulredningen (I 1979: 18), fått i uppdrag att ge förslag till åtgärder för att påverka utbudet av virkesråvara. Ulredningen beräknas redovisa sina förslag senare i år.

Trots att frågan om virkesutbudel sålunda är av komplicerad natur och behöver utredas ytteriigare anser jag att det finns starka skäl atl redan nu vidta vissa åtgärder. Enligt min mening kan de åtgärder jag föreslår i det följande vidtas utan atl ulredningens förslag föregrips. Som jag tidigare har nämnt har chefen för budgetdepartementet anmält vissa ylterligare förslag i samma syfte.

Ett grundläggande krav i skogspolitiken är att ny skog skall anläggas efter slutavverkning. Del kan ske antingen som självföryngring under fröträd eller som skogsodling i form av antingen sådd eller plantering. I båda fallen krävs noggranna förberedelsearbeten säsom hyggesrensning och markberedning om kostsamma kompletteringsarbeten skall kunna undvikas. Vid självföryngring måste dessutom de klimatiska förhållandena vara gynnsamma för atl resultatet skall bli godtagbart. Självföryngring kan därför inte lillämpas i svåra klimatlägen och på för hög höjd över havet. Självföryngring ställer dessutom krav på goda fröträd. Vid självföryngring kan inte skogsträdsförädlingens resultat utnyttjas. Inte heller är det möjligt att som vid plantering eller sådd möta klimatiska svårigheter med använd­ning av härdigare skogsodlingsmaterial.

Skillnaden mellan de omedelbara kostnaderna för självföryngring och skogsodling är stor. Den blir mest påtaglig i de delar av landel där virkes­förråden är så små och har en sådan sammansättning alt virkesinkoms­terna vid en avverkning blir obetydliga. Delta förhållande gäller främst


 


Prop. 1980/81:136                                                   33

Norrlands inland. Det området präglas även av höga kostnader för trans­port av del klena virket lill industri. De ätgärder som tidigare vidtogs i dessa områden för att hålla kostnaderna nere för återväxlåtgärder genom tillämpningen av självföryngring har i många fall visal sig vara bortkastade. Misslyckade och fördröjda föryngringar hotar den långsiktiga skogspro­duklionen. Bl.a. därför beslutade riksdagen är 1974 om särskilt ekono­miskt stöd till restaurering av misslyckade självföryngringar. 1 1979 års skogspolitiska beslut uttalade sig riksdagen för en fortsättning av reslau­reringsarbelel.

I Norrlands inland är man sålunda i stor utsträckning hänvisad till skogsodling efter slutavverkning. Mot bakgrund av kostnaderna härför och med hänsyn till att avverkningen som sädan ger etl obetydligt överskott är det naturligt att vissa angelägna avverkningar inte kommer till stånd. Jag föreslär därför alt staten skall kunna lämna bidrag till fullständiga återväxl­åtgärder efter slutavverkning som utförs fr.o.m. i år. För att fä i gång äterväxtätgärder redan i är bör bidrag som hänförs lill nya hyggen få användas för åtgärder pä likvärda äldre hyggen. Bidraget bör begränsas till det skogliga stödområdets inre zon. Det bör kunna uppgå till högst 90% av godkänd kostnad i det omräde som enligl skogsvärdslagen har förklarats som svårföryngrat och med högst 60% i resten av zonen. Jag förordar all bidraget skall kunna utgä endast till enskilda personer. Domänverket och i viss utsträckning även andra större skogsägare har möjlighet atl omfördela överskott från andra områden till stödområdets inre zon. Vidare bör de norrländska skogsinduslribolagen kunna bära marginalkostnaderna för virke från dessa områden bättre än kostnaderna för t.ex. importerat virke. I övrigt bör gälla tillämpliga bestämmelser i förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket. Stödet bör enligl min mening kunna medver­ka till en ökad avverkning och på längre sikt en ökad skogsproduktion. Stödet bör ses som en stimulans all snabbt åstadkomma en ökning av virkesutbudet. Därmed stärks skogsindustrins råvarubas och underiaget för sysselsättning och service förbällras bäde i inlandet och kustlandet. Därtill kommer de klart positiva effekterna på vår handelsbalans som en minskad import av virke och en ökad skogsindustriproduktion ger. Jag beräknar kostnaderna för detta bidrag till 35 milj. kr. inkl. skogsvärdssty­relsernas administrationskostnader. Stödet bör utgå t.o.m. budgetåret 1982/83 varefter en utvärdering bör ske.

Jag tar nu upp skogsstyrelsens förslag till s. k. klenvirkesstöd som har remissbehandlats i ett tidigare sammanhang. Flertalet remissinstanser var därvid positiva till elt stöd i någon form. Några ansåg emellertid att stödet tekniskt borde utformas pä annat sätt.

För egen del vill jag betona hur angeläget det är atl utnyttja så mycket som möjligt av det virke som produceras. Givetvis måsle hänsyn därvid tas till atl vissa marker är känsliga för en alltför längtgäende hopsamling och borttransport av grenar, toppar m. m. Del resursslöseri som del innebär atl 3    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 136


 


Prop. 1980/81:136                                                                 34

lämna kvar sädani röjningsvirke m.m. i skogen som kan användas inom skogsindustrin eller som bränsle måste vi söka förhindra. Ett snabbt ökat tillvaratagande är därför angelägel bl.a. som bidrag till att förverkliga målen i den energipolitik som regeringen har förordat. En krafligl ökad användning av inhemska bränslen förutsätts där. Frän skogspolitisk syn­punkl är det vidare av vikt atl ta tillvara röjningsvirket bl.a. för att försämra förutsättningarna för insektshärjningar. Jag föreslär därför att det under en begränsad tid skall kunna utgä bidrag för att stimulera skogsägar­na att la ut klenvirke ur skogen i huvudsak i samband med viss röjning och gallring av skog. Som förutsättning för bidrag hör bl.a. gälla följande. Röjningen eller gallringen skall främja skogens utveckling och ske i be­stånd där röjningskravel enligl 9§ skogsvårdslagen (1979:429) inte var uppfyllt den 1 januari 1980 eller där första gallring av olika skäl inle hade blivit gjord. Vidare bör gälla att tillvaratagandet av klenvirket är olönsamt utan bidrag. Slulligen bör virket komma till användning antingen som bränsle eller, i den utsträckning det är lämpligare, som råvara i skogsindu­strin. De förutsättningar jag nu har ställt upp innebär bl. a. alt del kommer alt ställas krav på viss minsta och högsla mängd tillvarataget virke för all bidrag skall kunna utgä.

Bidraget bör i princip utgå till kostnaderna för själva tillvaratagandet av virket. Av praktiska skäl kan del emellertid vara lämpligt att beräkna del på annat sätl, t. ex. med utgångspunkt i kostnaden för själva röjnings- eller gallringsåtgärden. Bidrag bör sälunda kunna utgå lill alla skogsägare med högst 30% av godkänd kostnad för ätgärden. Detta molsvarar i genomsnitt den storlek på bidraget som skogsstyrelsen har föreslagit. I likhet med vad som gäller för andra bidrag till skogsbruket bör i syfte bl.a. alt minimera administrationskostnaderna bidraget kunna räknas om lill arealbidrag eller på annal sätt. Stödet bör utvärderas efter tvä är varefter ställning får tas till om det skall finnas kvar. Jag föreslär att det under budgetåret 1981/82 fär beviljas klenvirkesbidrag av det slag jag nu har förordat intill etl belopp av 40 milj. kr. inkl. administrationskostnader. Med stöd av bidraget bör upp mot 3 milj. m kunna tas tillvara samtidigt som en inle oväsentlig syssel­sättningseffekt erhålls.

Del ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande skogsstyrelsen alt meddela de särskilda föreskrifter som föranleds av bifall till vad jag nu har förordat om bidrag till skogsvårdsåtgärder och om klenvirkesbidrag.

Skogsbmksplaner skapar erfarenhetsmässigt ett slörre intresse hos skogsägarna för skogsbruket på deras fastigheter. Med hjälp av en skogs-bmksplan kan skogsägaren själv skaffa sig en uppfattning om avverknings­behov och behov av skogsvärdsåtgärder och planera verksamhelen. I likhel med skogsstyrelsen och virkesförsörjningsulredningen anser jag alt en satsning på skogsbmksplaner kan medverka till ett ökat utbud av virke. Jag vill också erinra om riksdagens uttalande i samband med 1979 ärs


 


Prop. 1980/81:136                                                                  35

skogspoliliska beslut om skogsbruksplanernas betydelse. I syfte atl på­skynda verksamheten med framtagning av planer föreslår jag alt bidragsra­men för dessa ökas med 2 milj. kr. till 3,5 milj. kr. Samtidigt bör ramen för översiktliga skogsinventeringar på vilka skogsbruksplanerna bygger ökas med 3 milj. kr. till 13 milj. kr.

I prop. 1981/82:20 bil. 9 förordade jag att stalsbidragel till skogsodling pä nedlagd jordbruksmark slopas. Riksdagen hade ingen erinran häremot. Jag föreslår därför alt inga nya utfästelser om sädant bidrag fär göras efter utgången av detta budgetår. Jag vill framhålla att delta inte innebär all kraven pä skogsodling av dessa marker skall efterges. Vad som gäller i det avseendet framgår av skogsvärdslagen (1979:429).

Med hänvisning lill sammanställningen föreslär jag atl för budgetåret 1981/82 tas upp en sammanlagd ram av 214,5 milj. kr. för bidrag lill skogsvård m. m. Jag har räknat med att finansieringen av de ökade bidra­gen skall ske med skogsvärdsavgiftsmedel. Chefen för budgetdepartemen­tet har lidigare i dag i samråd med mig förordat en särskild förhöjning av skogsvårdsavgiften fr.o.m. den I juli 1981. Höjningen av skogsbruksvär­dena beräknas leda till atl de årliga skogsvärdsavgiflsmedlen ökar med 110 milj. kr. till 170 milj. kr. Den förordade särskilda förhöjningen ger ylterliga­re medel.

Jag har räknat med att skogvårdsstyrelsernas administration av stödet i fortsättningen skall bekostas inom angivna ramar enligt skogsadministra­tiva utredningens förslag. Regeringen bör kunna jämka fördelningen mel­lan de olika ändamålen. För utbetalning under anslaget beräknar jag 190 milj. kr.

Reservationen om ca 40 milj. kr. under anslaget Tillfälligt bidrag lill gallring bör föras till inkomsttiteln 2811 Övriga inkomsler av statens verk­samhet.

Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen att

1.        godkänna vad jag har förordat om bidrag till äterväxtätgärder i
Norrlands inland och för tillvaratagande av klenvirke,

2.    medge atl under budgetåret  1981/82 slalsbidrag beviljas med sammanlagt högst 214500000 kr. lill skogsvård m. m.,

3.    lill Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 190000000 kr.

6   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagl fram.


 


Prop. 1980/81:136                                                   36

Bilaga 1

Sammanfattning av utredningens förslag

Skogsadminislrafiva utredningen har haft till uppgift att ulreda den stat­liga administrationen pä det skogliga området. I samband med atl ulred­ningen år 1975 fick som tilläggsuppdrag att skyndsamt utreda hur en skoglig prognosverksamhel skulle organiseras togs ocksä upp utformning­en av den centrala skogliga administrationen. Utredningen presenterade sina förslag dels i betänkandet (Ds Jo 1975:15) Skoglig prognosverksam­het, dels i två rapporter utarbetade av stalskontorel. Förslagen behand­lades i prop. 1975/76:132 om skogsstyrelsens organisation, m.m. En ge­nomgripande omorganisation av skogsstyrelsen genomfördes därefter suc­cessivt under andra halvåret 1976.

Utredningen avgav också år 1975 deibetänkandet (Ds Jo 1975:11) Frö-och plantverksamhet i skogsvärdsorganisationen. Regeringens ställnings­tagande lill dessa förslag innebar att frägan skulle avgöras försl i samband med en fullständig omorganisation av skogsvärdsstyrelserna. Ulredningen har därför behandlat denna verksamhet även i detta slutbetänkande.

Den regionala skogsadministrationen, skogsvårdsstyrelserna, bör enligt utredningens direktiv vara rent statliga organ i fortsättningen. Styrelserna har f. n. en speciell förvaltningsrättslig ställning. Deras verksamhet finansi­eras endast delvis av staten genom bidrag främst till vissa lönekoslnader.

Mot bakgmnd härav och med hänsynstagande till de skogspoliliska beslut som fattades av riksdagen våren 1979 föreslår utredningen följande.

Skogsvårdsorganisationens grundläggande uppgift bör vara atl verka för en ändamålsenlig utveckling av den svenska skogsnäringen i enlighet med den av statsmakterna fastlagda politiken. Skogsstyrelsen bör vara cenlral förvaltningsmyndighet och skogsvärdsstyrelserna regionala statliga myn­digheter direkt underställda skogsstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelses uppgift bör vara att inom sitt verksamhetsområde följa skogsbrukets tillstånd och utveckling och vidla eller hos skogsstyrel­sen föreslå de åtgärder som behövs för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen.

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet bör bestä dels av myndighetsupp­gifter som bekostas hell av staten, dels av uppdragsverksamhet som finan­sieras av uppdragsgivare, kommuner och andra myndigheter.

Myndighetsuppgifterna bör i huvudsak bestå i rådgivnings- och informa­fionsverksamhet, tillsyn enligt skogsvärdslagstiflningen, förmedling av statligt stöd till skogsbmket och medverkan i regionalpolitisk och fysisk planering. Myndighetsutövningen bör vara den väsentligaste uppgiften till vilken uppdragsverksamheten bör utgöra ett viktigt komplement.

Uppdragsverksamheten bör i huvudsak omfatta medverkan i skogsbru­kets frö- och plantförsörjning, service ät skogsägare, planering och genom-


 


Prop. 1980/81:136                                                   37

förande av skogliga beredskapsarbeten samt service ät andra myndigheter i frågor som ligger inom skogsvärdsstyrelsernas verksamhels- och kompe­tensområden. Uppdragsverksamheten bör liksom hittills vara självfinan­sierad, dvs. taxorna skall sällas sä att intäkterna täcker kostnaderna.

Den nuvarande organisationens lokala förankring är en styrka. Utred­ningen föreslär därför att den nya organisationen skall bygga pä denna. Genom lokalt placerade tjänstemän kan verksamheten drivas effektivt och anpassas till de särskilda förhållanden som kännetecknar olika områden. Tyngdpunkten i utredningens organisationsförslag ligger alltså i en di­striktsorganisation med lokall placerade tjänstemän. Dessa bör även i fortsättningen bedriva huvuddelen av den s.k. fältverksamheten. Regio­nalt placerad personal bör i första hand syssla med samordning och plane­ring, specialistbetonad verksamhet och ge service ät fällpersonalen.

Skogsvårdsstyrelsens geografiska verksamhetsområde bör liksom hit­tills begränsas till ett län som delas in i lokala verksamhetsområden. Det bör finnas en skogsvårdsslyrelse i varje län. Utpräglade specialistbefatt­ningar bör kunna vara gemensamma för två eller flera skogsvårdsstyrelser.

Den regionala organisationen bör under en styrelse och en länsjägmäs­lare beslå av en skogsvårdsenhel, en planenhel, enheler för ekonomi- och personaladministration samt etl sekretariat. Skogsvårdsstyrelser som be­driver frö- och plantproduktion bör ha en enhet för denna verksamhel.

Organisationsförändringen bör genomföras per den Ijuli 1981.

Vad särskilt gäller skogsvårdsorganisationens verksamhel med skogs­frö- och skogsplanlförsörjningen föreslår utredningen atl skogsstyrelsen skall leda och samordna verksamhelen och atl skogsvärdsstyrelserna, dock inte nödvändigtvis alla. skall svara för produktion, försäljning och distribution.

Skogsvårdsstyrelsernas fastigheter bör enligt förslaget överföras till sta­ten utan vederlag. Staten bör ocksä överta övriga tillgångar och samtliga skulder. Utredningen föreslår att skogsstyrelsen i forlsältningen förvallar samlliga fastigheter utom kontorsfastigheterna som bör förvaltas av bygg­nadsstyrelsen.

Utredningen föreslär alt skogsvärdsstyrelsernas finansiering i fortsätt­ningen sker pä samma sätt som för andra statliga myndigheter med upp­dragsverksamhet. Del innebär bl.a. att staten över statsbudgeten svarar för samtliga kostnader för myndighetsutövningen och släller medel tiil förfogande för nyinvesteringar. Uppdragsverksamheten, som skall vara självbärande, skall däremot inte belasta statsbudgeten.

Utredningen föreslår slutligen alt skogsstyrelsen ges en mindre, tillfällig resursförstärkning med hänsyn till ökat arbete i samband med omorganisa­tionen. Skogsvårdsstyrelserna bör med hänsyn bl.a. till uttalanden i sam­band med riksdagens beslut är 1979 om skogspolitiken ges en permanent resursförstärkning för utökad rådgivning och för tillsyn enligl skogsvärds­lagstiflningen. Ca 30 milj. kr. behövs för avlyftning av län som skogsvårds-


 


Prop. 1980/81:136                                                   38

styrelserna har tagil upp på den allmänna kreditmarknaden. För nyinveste­ringar i frö- och planlverksamheten behövs sammanlagl ca 70 milj. kr. under en femårsperiod.


 


Prop. 1980/81:136                                                             39

Bilaga 2

Utredningens lagförslag

1    Förslag till

Lag om statens övertagande av skogsvårdsstyrelses egendom

Härigenom föreskrivs följande.

1   § Skogsvårdsslyrelses fasta egendom, penningmedel, rättigheter och andra tillgångar övertas av staten utan vederlag den 1 juli 1981. Staten övertar samlidigl ansvaret för skogsvårdsstyrelses förbindelser.

2   § Det åligger skogsvårdsslyrelse alt meddela de upplysningar och lill staten överlämna de handlingar som behövs för att genomföra övertagan­det enligl I §.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, dä lagen enligt uppgift på den har utkommit frän trycket i Svensk författningssamling.

2    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser

Härigenom föreskrivs alt lagen (1960:267) om skogsvärdsstyrelser skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1981.


 


Prop. 1980/81:136                                                             40

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över skogsadmini­strativa utredningens betänkande (Ds Jo 1980:1) Skogs­vårdsstyrelsernas organisation

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetis av statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), statens personalpensions­verk, lantbmksstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, do­mänverket, länsstyrelserna i Slockholms, Kronobergs, Värmlands, Väs­ternorrlands och Norrbottens län. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sve­riges skogsägareföreningars riksförbund (SSR), Skogsindustriernas samar­betsutskoll (SISU), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska skogsarbe­tareförbundet. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Lands­tingsförbundet.

Lantbmksstyrelsen har bifogat yllranden från sju lantbruksnämnder och skogsstyrelsen yttranden från samtliga skogsvårdsstyrelser. De fiesta ytt­randen från skogsvårdsstyrelserna har varit föremål för behandling enligt MBL eller också har samråd med personalen skett pä annat sätl. I några fall har skriftliga yttranden från personalorganisationer bifogals styrelser­nas yttranden. Länsslyrelsen i Västernorrlands län har bifogat yttranden från en kommun, två länsorgan och etl förelag.

1    Allmänt

1.6                                       Sveriges lantbruksuniversitet:    Universitetet har inte något att

invända mol de i betänkandet avgivna förslagen.

1.7                                                                        Skogsstyrelsen: Ulredningens arbete har bedrivits under fortlöpande
och omfattande kontakter med skogsvärdsorganisationen och personalor­
ganisationerna, både på central och regional nivå. Förslaget mäste mot
bakgrund härav bedömas som i stort sett myckel väl förankrat i organisa­
tionen, vilket ocksä framgår av skogsvärdsstyrelsernas yttranden.       

Skogsstyrelsen vill- framhålla den absoluta nödvändigheten av all

riksdagen fattar beslut i frägan under är 1980 för att omorganisationen som föreslagits skall kunna genomföras per den I juli 1981.

1.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs lan: Enligt ulredningen bör ett prin­
cipbeslut om förstatligande och organisationsförändring fallas redan under
1980 och genomförandet ske per den Ijuli 1981.    Om denna process


 


Prop. 1980/81:136                                                                 41

bedöms tvinga fram en härd lidspress och onödiga störningar i övrigl pä
verksamhelen bör genomförandel skjutas framåt i liden, lämpligen till den
Ijuli 1982.-----

1.15 Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: Belräffande organisationsföränd­ringens genomförande kan den angivna liden ej vara aktuell, om den av skogsvärdsstyrelsen förordade utredningen om själva förstatligandet kom­mer till sländ.

1.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: Sammanfattningsvis vill styrel­sen uttala, alt den bestämt motsätter sig en organisationsändring i enlighet med förslaget, som för skogsvärdsstyrelsen i Malmöhus län innebär påtag­liga nackdelar jämfört med nulägel.

1.22 Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län: Skogsvärdsstyrelsen tillstyrker
utredningens förslag-- .

1.26 Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: Skogsvärdsstyrelsen i

Kopparbergs län anser-- atl del lagda förslaget i de väsentliga frå­
gorna bör ligga till grund för den nya organisationen.

1.28 Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvärdsstyrelsen vill

----- betona viklen av alt omorganisationen sker i nära konlakl med

personalen och att resurser sätts in för att utbilda och informera om den nya organisationen sä atl förändringarna kan genomföras utan stora av­bräck i verksamheten.

1.37 Tre av ledamöterna i länsstyrelsen i Kronobergs län (Kristensson, Lindholm och Posse) anför som skiljaktig mening: Undertecknade har inle tagit ställning lill förslaget om förstatligande av skogsvårdsstyrelserna men vill, för den händelse detta bifalles, instämma i länsstyrelsens yttrande.

1.45 Svenska   skogsarbetareförbundet:---------- Dä  den   svenska

skogsmarken är uppdelad på mänga olika innehavare med stor andel av
privatägande, är del synnerligen viktigt, all det samhällsorgan som har atl
övervaka och stimulera till insatser på skogsbrukets område fär tillräckliga
resurser och en ändamålsenlig organisation. En rad omständigheter pekar
på, att behovet av insatser från den lagövervakande myndigheten kommer
att öka i framtiden.---

2   Skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning

Enligt ulredningens direktiv bör skogsvärdsstyrelsernas nuvarande spe­ciella förvaltningsrättsliga ställning upphöra och styrelserna i fortsättning-


 


Prop. 1980/81:136                                                   42

en vara rent statliga organ. De flesta remissinstanserna har över huvud taget inte berört denna fräga eller har inte motsatt sig etl förstatligande av styrelserna. Endasi tre skogsvärdsstyrelser har helt motsatt sig detta. Sex skogsvärdsstyrelser anser att frägan bör utredas särskilt.

2.7 Skogsstyrelsen:- att utredningens förslag är väl förankrade i

organisationen gäller- endast om man bortser frän principfrågan om

förstatligande. Skogsstyrelsen finner för sin del ingen anledning till invänd­ningar eller närmare kommentarer i denna fråga.

2.9 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län:       Vid byte av organisations­
form till helstatligt organ vill skogsvårdsstyrelsen underslryka betydelsen
av atl styrelsen också i fortsättningen får fungera som etl serviceorgan för
skogen. --

2.10----------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län:   Vilken förvaltnings­
form som än väljes är del angeläget, att den flexibilitet, som nu finnes i
organisationen, bevaras inom ramen för de övergripande mäl, som moti­
verat det föreliggande förslagel.

2.12 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län:

Skogsvärdsstyrelsen beklagar att utredningen utan vidare tagit för givet att den förvaltningsrättsliga ställningen skall förändras. De synpunkter som i tidigare utredningar framförts och som talar för angelägenheten av skogsvårdsstyrelsernas relativt fria ställning finner slyrelsen fortfarande äga giltighet. Det är angeläget atl man söker en organisationsform som skapar möjligheler för styrelserna alt nå resultat. Om man vid en diskus­sion kommer fram till att nuvarande system ger bäsla resullal skall ingen förändring vidtas.

Ulredningen pekar på styrkan i organisationens lokala förankring. Då är del förvånande att man inte fullföljer tanken genom alt också beakta behovet av självständiga skogsvårdsstyrelser som ges möjligheter att an­passa verksamheten till lokala förhållanden. Risken är nu uppenbar att skogsvårdsstyrelsernas regionala del ställs pä mellanhand med begränsade möjligheler att påverka skeendet. Även om verksamheten är lokalt föränd­rad krävs en regional ledning av densamma. Verksamhelen mäsle kunna anpassas till de olika länens villkor, vilka bäst bör kännas av en regionalt förankrad skogsvårdsstyrelse.

En svaghet i skogsvärdsorganisationen kan vara bristen på en markerad gemensam handlingslinje.

Denna kan säkrast elimineras genom alt skogsstyrelsen skapar förståel­se hos skogsvårdsstyrelserna och deras anställda för en gemensam policy.

---- Då förslaget att förstatliga skogsvårdsstyrelserna enligt vår me-


 


Prop. 1980/81:136                                                                 43

ning är den mest genomgripande förändringen i organisationen är det
förvånande att utredningen i så ringa omfattning diskuterat nackdelarna
med förändringen. Det är allmänt omvittnat att en av orsakerna till skogs­
vårdsstyrelsernas förhållandevis goda anseende bland skogsägarna är den
självständighet varmed styrelserna har kunnat agera.          

2.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län:  

Även om skogsvårdsstyrelsen anser att utredningen borde innehållit en fömtsättningslös analys över vilken förvaltningsrätlslig ställning som är lämpligast, vill styrelsen dock ej motsätta sig etl förstatligande i den förhoppningen alt detta kan ske utan alt inverka negativt på organisationen och dess arbele genom exempelvis tyngande byråkratiska syslem och atl organisationen även i fortsättningen smidigt kan anpassas till lokala förhål­landen och förutsättningar.

En myndighet med befogenheter att övervaka och tillämpa lagbestäm­melser bör enligt styrelsen till sin natur vara helslallig.

Tre av ledamöterna i skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län (Kristensson,

Franzén och Johansson) samt föredraganden anför i reservation:     allt

väsentligt talar för etl bibehållande av skogsvärdsstyrelsernas förvalt­ningsrättsliga ställning, varför vi motsätter oss alt de omförs lill att bli renl slalliga organ enligt utredningens förslag.

Ett bibehållande av nuvarande förvaltningsrättsliga ställning hindrar dock inle att det kan vara befogat alt vidta vissa förbättringar i första hand i fråga om finansieringssystemet men även dä del gäller organisationen.

2.14                                                      Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län:      Skogsvärdsstyrelsen anser

----- alt frågan om förstatligande eller bibehållen förvaltningsrättslig

ställning bör prövas i särskild ordning.

2.15                                                       Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län:  Skogsvårdsstyrelsen anser

alt frågan om förstatligandet allsidigt bör utredas och remissbehandlas innan riksdagen tar ställning till skogsvärdsstyrelsernas omorganisation.

2.16                                                       Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län:   Skogsvärdsstyrelsen anser

det i hög grad befogat att verkan av en ändring av skogsvärdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning och nödvändigheten av en sädan ändring utreds innan etl förstatligande genomförs och att en sädan utredning re­missbehandlas i vanlig ordning.

2.17                                                                         Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: I direktiven lill skogsadminis­
lrativa utredningen anförde departementschefen att  . Styrelserna

bör fortsättningsvis vara rent statliga organ. Skogsvårdsstyrelsen finner all frågan genom denna förutsätlning i direktiven inte blivit föremål för över-


 


Prop. 1980/81:136                                                                 44

väganden. Principiellt är detta diskutabelt och det talar för atl frågan blir
föremål för utredning.--

2.18                                                         Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län:          Enligt styrelsens uppfatt­
ning har skogsvårdsstyrelserna för närvarande en driftsform och förvalt­
ningsrätlslig ställning som skapar myckel goda förutsäitningar för effektiv
handläggning av de förtaltningsenliga arbetsuppgifterna.

Med hänvisning till det sagda motsätter sig styrelsen f. n. en reform som
innebär en ändring av skogsvärdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställ­
ning. Innan en prövning och elt ställningstagande pä nytt kan ske i denna
vikliga fråga, mäste en ingående utredning och analys ånyo verkställas sä
att ett aktuellt beslutsunderiag erhålles som i vanlig ordning sändes på
remiss till bl.a. skogsvärdsstyrelserna.--------

2.19                                                          Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län:           En analys av för- och

nackdelar för skogsbruket av etl förstatligande hade varit mycket

önskvärd. Ett eventuellt förstatligande fär självfallet inte innebära att skogsvårdsstyrelsens möjligheter att som hittills på ett effekfivt och smi­digt sätt betjäna skogsbmket och skogsägarna försvåras i nägon högre grad.

2.20     Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Tyvärt analyseras
icke de nackdelar som följer med förstatligandet. Vanligen leder detta till
centralisering med bl.a. tungrodd byråkrati och minskad effektivitet som
följd.

2.24-------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län:   Något motiv lill varför

skogsvårdsstyrelserna nu bör vara helslatliga anförs icke i utredningsupp­draget och frågan har över huvud tagel inte diskuterats i ulredningen - än mindre ifrågasatts. Detta trots alt just ett förstatligande är den allra största förändringen, som föresläs i betänkandet. Styrelsen i Örebro län avslyrker ett förstatligande av skogsvärdsstyrelserna.

2.25-------------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län:         Denna skogsvårds­
slyrelse vill framhålla som sin uppfattning, att Sveriges skogsvårdssty­
relser även framgent bör kunna väl fullgöra sina viktiga funktioner med
bibehållen delstatlig och decentraliserad organisation.           Skogsvårds­
styrelsen i Västmanlands län anser, att det bör noga övervägas huruvida
skogsvårdsstyrelserna verkligen bör förstatligas.--

2.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: I direktiven för ulredningens
arbete har angivits att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande förvaltningsrätts­
liga ställning bör upphöra och övergå till atl vara rent statlig.- Konse­
kvenserna härav i jämförelse med nuläget har icke varil föremål för  


 


Prop. 1980/81:136                                                   45

analys--- .----- Skogsvårdstyrelsen kan i avsaknad av sädan analys

icke la ställning för eller emol ett förstatligande. Styrelsen anser däremot angelägel att utredningen kompletteras i detla avseende samt att skogs­vårdsstyrelsen fär tillfälle alt avge yttrande innan frägan slutligen avgörs genom riksdagsbeslut.

2.38    Länsstyrelsen i Värmlands län: Även om länsstyrelsen inle upplevt några speciella nackdelar med skogsvärdsstyrelsernas nuvarande speciella förvaltningsrättsliga ställning, finns ingen erinran mol utredningens förslag att styrelserna i fortsättningen skall vara rent statliga regionala myndighe­ter.

2.39    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: 1 enlighet med direktiven föreslär ulredningen att skogsvårdsstyrelserna (SVS) blir helstatliga myndigheter direkt underställda skogsstyrelsen. Det är en tidsenlig och behövlig föränd­ring bl. a. därför att SVS ansvars- och beroendeförhållanden till den övriga statsförvaltningen, kommuner och enskilda skogsägare klarläggs. De do­kumenterade brislerna i skogslillständel talar för behovel av en stark gentemot privala intressen oberoende tillsynsmyndighet.

2.43-------------------------------- Skogsindustriernas samarbetsutskott:     SISU kan helt ansluta sig

till utredningens mening att skogsvärdsorganisalionens grundläggande uppgift bör vara att verka för en ändamålsenlig utveckling av den svenska skogsnäringen i enlighet med den av statsmakterna fastlagda politiken. Vi accepterar också att Skogsstyrelsen är den centrala förvaltningsmyndighe­ten och skogsvårdsstyrelserna regionala myndigheter direkl underställda Skogsstyrelsen. Med denna formulering av skogsvärdsorganisalionens grunddrag är del följdriktigt i svensk förvaltning att även SVS skall vara helstatliga — vilket ocksä förutsatts i direktiven.

SISU vill emellertid understryka att - när vi accepterar etl förstatli­gande - vi därvid ser pä konsekvensen i förvallningspraxis och inte baserar vårt ställningstagande pä erfarenheler av SVS nuvarande funktion. Enligt vår uppfattning har de delstatliga skogsvårdsstyrelserna som regel väl förenat uppgiften som tillsynsmyndighet och regionalt organ för infor­mation och rådgivning. Av särskilt värde för skogsbrukets utveckling har varit lokalkännedom och korta beslutsvägar. Del fär förutsättas att dessa fördelar ej tappas bort i en helslallig organisation.

2.44----------------------------- Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR delar i stort det synsätt
som skogsadministrativa ulredningen          lägger på skogsvärdsorgani­
salionens (SVO) framtida roll som regionala skogsadminislrativa myndig­
heter.

Genom skogsvårdsstyrelsernas förstatligande försvinner mänga oform­ligheter i arbetstagarnas nuvarande anställningsförhållanden. Bland annat


 


Prop. 1980/81:136                                                   46

kommer behovet av hängavtal och särskilda överenskommelser mellan skogsstyrelsen och de anställdas organisationer att elimineras.

2.45 Svenska skogsarbetareförbundet:      Samhällets övervaknings-

och kontrollfunktion är-- utomordenfiigt angelägen för all kunna

stimulera och frammana en hög och varaktig skogsproduktion bland alla markägarekategorier.

Förbundet tillstyrker att skgosvårdsstyrelserna förstatligas och all det också i den nya organisationen skall finnas en skogsvårdsstyrelse i varje län. Vi delar utredningens uppfattning, atl Skogsstyrelsen skall vara cen­tral förvaltningsmyndighet och att skogsvärdsstyrelserna därvid blir regio­nala, statliga myndigheter direkt underställda Skogsstyrelsen.

2.48 Landstingsförbundet:-- Etl infogande av skogsvärdsstyrelserna i

en renl slallig organisation under skogsstyrelsen får inte leda lill en slarkl
centraliserad organisation där skogsvärdsstyrelsernas nuvarande möjlighe­
ter till lokala/regionala anpassningar av verksamheten kringskärs. Om
detta skulle bli fallet kan styrelsen inte finna annal än alt de grundläggande
motiven för landslingen att medverka i tillsättandet av skogsvärdsstyrel­
sernas styrelser försvagats. Till skillnad från utredningen ifrågasät­
ter styrelsen-- om gällande regler för övriga statliga myndigheler idag

tillgodoser de krav man i delta avseende har rätt atl ställa. Inte minst viktigt är della sett till behovel av alt skogsvärdsstyrelserna medverkar inte bara i regionalpolitisk planering ulan ocksä i elt pä länsnivån initierat, sammanhållet och probleminriktat arbete för regional utveckling.

Med förbehåll för att ovan angivna principer kommer till klart uttryck vid elt genomförande av den här aktualiserade organisationsförändringen, anser sig landstingsförbundets styrelse i princip kunna ansluta sig till utredningens förslag vad gäller organisationsform och styrelsesamman­sättning.

3    Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter

Utredningens förslag i fråga om skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget alla remissinsianser. Några länsstyrelser betonar viklen av att skogsvårdsstyrelserna även i fortsättningen engageras i det praktiska nalurvärdsarbetel som administre­ras av länsstyrelserna. AMS är angelägen om att styrelsernas uppgifter i samband med beredskapsarbetena inle minskas. Endast ett par skogs­värdsstyrelser har riktat allvarligare kritik mol utredningens betoning av myndighelsuppgiflerna framför uppdragsverksamheten.

3.3 Riksrevisionsverket:- 1 den nya skogsvärdsorganisationen bör

---- skogsvärdsstyrelsernas huvudsakliga uppgift vara att, som utred-


 


Prop. 1980/81:136                                                   47

ningen föreslår, i praktiskt handlande omsätta de skogspolitiska riktlinjer som statsmakterna drar upp. Myndighetsutövning bör säledes bli skogs­vårdsstyrelsernas viktigaste framtida uppgift. Uppdragsverksamheten kan, bl.a. genom atl ge en nära inblick i de skogliga problemen, vara ett viktigt komplement till myndighetsuppgiften. För detta fordras dock, en­ligt RRV:s mening, dels att uppdragsverksamheten fär en inriktning och utformning som nära ansluter till skogsvärdsstyrelsernas övriga verksam­het dels att uppdragsverksamheten drivs på ett sådant sätt att den inte blir en ekonomisk eller organisatorisk belastning för organisationen i övrigt. Vad som nu sagts innebär, atl stora krav mäste ställas pä skogsvärdsor­ganisationen när det gäller planering och styrning av verksamheten. RRV vill därför, liksom utredningen, betona betydelsen av att verksamhetspla­neringen utvecklas.

3.5 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksnämnderna och skogsvärdsstyrelserna har arbetsuppgifter som i mycket stor utsträckning vänder sig till samma målgmpp, nämligen ägare och brukare av jord och skog. Samverkan och samarbete mellan lantbmksnämnder och skogsvärdsstyrelser förekommer därför regelmässigt. Av de yttranden som lantbruksnämnderna avgivit, framgår att samarbetet fungerar bra, och flera nämnder framhåller betydel­sen av att detla även efter omorganisationen kan fortgå eller fördjupas. Samarbete och samverkan förekommer främst ifråga om rådgivning och information, ifråga om tillämpning av skölsellagen och skogsvärdslagen, ifråga om åtgärder för yttre rationalisering och vid regionalpolitisk och fysisk planering. Dessutom ger skogsvärdsstyrelserna service åt lantbruks­nämnderna oftast på uppdragsbasis t.ex. vid skogsvärdering och vid för­valtningen av lantbruksnämndernas fastighetsinnehav.

Lantbruksslyrelsen ansluter sig lill de bedömningar och förslag som redovisas i betänkandet. Flera lantbruksnämnder framhåller särskill i sina yttranden atl samarbetet med skogsvårdsstyrelserna fungerar mycket bra och finner det önskvärt att del kan fortsätta eller fördjupas. Samarbetet förekommer både i myndighetsutövningen och i uppdragsverksamheten. Lantbmksstyrelsen finner det för sin del angeläget all prioriteringen av myndighetsuppgifterna inte sker så alt möjligheterna för lantbruksnämn­derna att utnyttja skogsvärdsstyrelserna bl.a. vid förvaltningen av jord-fondsfastigheter och vid skogsvärdering [minskar].

------ lantbruksnämnderna och skogsvärdsstyrelserna har i sin rådgiv­
ningsverksamhet en stor gemensam målgrupp i de företagare som driver
kombinerade jord- och skogsbruksföretag. Styrelsen finner det därför an­
geläget att skogsvärdsstyrelser och lantbruksnämnder får möjlighet till
fördjupat samarbele i den rådgivning som riktas mol denna grupp. Särskill
angeläget är det atl beakta problemen i de kombinerade företagens skogs­
del. Utformningen av detta samarbete bör ske genom överiäggningar mel­
lan lantbmksstyrelsen och skogsstyrelsen.


 


Prop. 1980/81:136                                                             48

3.7 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen instämmer i ulredningens övervägan­
den belräffande inriktningen och omfattningen av de framtida arbetsupp­
gifterna för skogsvärdsstyrelserna.----- De av ulredningen valda formu­
leringarna för att utveckla sin ståndpunkt i fråga om villkoren för upp­
dragsverksamhetens bedrivande fär---- inte uppfattas pä det

sättet att det i beskrivna situationer föreligger non skyldighet för skogs­
värdsstyrelsen att åta sig uppdragsverksamhet.- . sådan upp­
dragsverksamhet som innebär service ål andra myndigheter, t.ex. arbele
med vård och förvaltning av naturreservat, innefattar ofta det frän allmän
synpunkt mest rationella utnyttjandet av samhällsapparalen. Skogsstyrel­
sen noterar att ulredningens förslag inte innebär några begränsningar i
möjligheterna för skogsvårdsorganisationen att även fortsättningsvis er­
bjuda sådana tjänster, vilket förutsätts i t.ex. 3§ naturvårdsförordningen
(1976:484).

3.9                                           Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län:  

I allt väsentligl instämmer styrelsen i vad utredningen anfört och vill
gärna underslryka uttalandet om att den grundläggande principen bör vara
att besluten skall fattas så långt ned i organisationen som möjligt.       

3.10----------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvårdsstyrelsen vill för
sin del ifrågasätta den skärpta gränsdragningen mellan myndighetsupp­
gifter och bilrädesverksamhet.        Med hänsyn till de goda erfarenhe­
terna av den gamla arbetsmetoden under 1930-1940 bör undersökas, om
inte medel för rådgivning och medel för lagövervakning i viss män kan
användas för subventionering av vissa bilrädestaxor.

Utredningen fömlser ökade kontakter med kommuner och länsstyrel­
sens planeringsenhet. Det är dä förvånande alt man vill begränsa servi­
ceuppgifter för andra myndigheler----- .   Ulredningen förefaller

också vara onödigt restriktiv mot praktiskt skogsarbete i skogsvärdsstyrel­
sens regi.--

3.11--------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: Skogsvärdsstyrelsen vill i allt
väsenlligl instämma i vad som anföres under denna rubrik.

----- • Kombinationen uppdragsverksamhet - myndighetsuppgifter sy­
nes i hög grad vara till ömsesidig nytta för de bägge verksamhetsgrenarna.

3.12-------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län:    Vad vi kan förstå är det

nödvändigt att uppskatta behovel av uppdragsverksamhet oberoende av
om det finns arbetslösa eller inte. Län med mycket beredskapsverksamhet
kräver mindre av övrig uppdragsverksamhet medan förhållandet är det
motsatta i län med liten arbetslöshet.       

Skogsvårdsstyrelserna skall medverka vid åtgärder i syfte att främja


 


Prop. 1980/81:136                                                                 49

yttre rationalisering av skogsfasligheter. Enligt vär mening är möjligheter­na att påverka detla skeende begränsade eftersom lantbruksnämnderna bestämmer i frägor som gäller förvärvstillständ. Länsjägmästare äger rätt att närvara och yttra sig vid nämndernas sammanträden men skogsvärds­styrelserna skulle sannolikt kunna göra slörre nytta genom en ökad med­verkan vid beredning av ärendena och därför bör en ändring av förhållan­dena övervägas.

3.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: 

Att myndighetsutövningen skall vara den primära uppgiften och all uppdragsverksamheten inte skall omfalta funktioner, som lämpligare kan utföras av exempelvis skogsägarna själva och deras organisationer, till­styrkes ocksä.

Det har dock under årens lopp visat sig fördelaktigt för alla berörda parter att genom samma person eller organisation både kunna utöva lagtill­syn, ge råd och lämna visst biträde exempelvis i form av stämpling, upprättande av arbetsplaner, bidragshandlingar och skogsbruksplaner.

----- i Kronobergs län, där antalet skogliga beredskapsarbetare sedan

länge varit myckel lågt, har det visat sig behövligt atl anställa ell mindre antal vanliga skogsvårdsarbelare. Sädana möjligheter bör finnas även i fortsättningen.

3.14    Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län: Beträffande uppdragsverksamhe­ten delar skogsvårdsstyrelsen utredningens syn. Denna verksamhel är dock ingen primär skyldighet för skogsvårdsorganisationen utan della är givelvis elt arbetsområde för bl. a. skogsägareorganisationen.

3.15    Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: Vad utredningen här framför om huvuduppgifter, avgränsning mot uppdragsverksamhet m.m. överens­stämmer i allt väsentligt med skogsvärdsstyrelsens uppfattning. Att all rådgivning föreslås bli myndighetsuppgift och all endast beställd ulbildning i kursform skall räknas som uppdragsverksamhet hälsas med tillfredsstäl­lelse. Atl myndighetsuppgiften helt skall bekostas av staten ser skogs­vårdsstyrelsen som en självklarhet.----------------------------

3.16    Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län:         För skogsvårdsstyrelsernas

engagemang i beredskapsverksamheten är del angelägel, att berörda myn­digheter i samråd upprättar elt handlingsprogram för den händelse verk­samheten plötsligt skulle inskränkas.

3.17                                                              Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län:            Skogsvärdsstyrelsen

vill------ understryka det viktiga komplement som uppdragsverksamhe­
ten utgör lill myndighetsuppgifterna.

4    Riksdagen 1980181. I saml. Nr 136


 


Prop. 1980/81:136                                                                 50

----- Del fär ej betraktas som likgiltigt om Skogsvärdsstyrelsen eller

annan utför uppdragen. Andra skogliga serviceorgan är nästan undanlags-löst knutna till virkesförbmkande industri eller engagerade i virkesan­skaffning. Den neutralitet som i dessa avseenden är förknippad med skogs­värdsstyrelsen upplevs ofta som värdefull.

Skogsvärdsstyrelsen inslämmer helt i utredningens förslag alt skogs­vårdsorganisationen även i fortsättningen ger service ät andra myndigheler t.ex. AMS och naturvårdsverket när del gäller planering och ledning av olika ålgärder.

Det är ocksä riktigt all Skogsvårdsstyrelserna inte i princip dimensione­ras för praktiskt utförande av t.ex. planterings-, röjnings- och avverk­ningsarbete. Engagerar sig Skogsvärdsstyrelsen i entreprenadverksamhe­ten med fast anställda skogsarbetare mäste denna resurs användas över hela fältet.

Utredningens sammanfattning---- över vad som bör åligga Skogs­
vårdsstyrelserna anser Skogsvärdsstyrelsen vara riktig.

3.18 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län:      Enligl styrelsens mening

föreligger slor risk för att skogsägarna själva inle finner anledning att
kontakta myndigheten annal än i fråga om bidragsärenden samt i begrän­
sad omfattning för rådgivning eller vid rekvisition av stämpling, om myn­
dighetsuppgiften skall vara del primära.         För att motverka en sådan

utveckling måsle därför uppdragsverksamheten ingå som etl naturligt led i
skogsvärdsstyrelsens uppgifter.-------

-------- den uppdragsverksamhet som bör finnas vid skogsvårdsorganisa­
tionen skall främst vara inriktad mol utförande för atl svara mol det
verkliga behovet.

En särställning inom uppdragsverksamheten har slämplingen genom att den dels utgör en inkörsport lill god skogsvärd och rationell drivning m. m.

och dels är läll att organisera.--- Om slämplingen hänförs till ren

uppdragsverksamhet med krav på självfinansiering blir efterfrågan begrän­
sad ----- .------- En möjlighet all öka stämplingens omfattning skulle

kunna vara atl kraftigt reducera taxan------ . 

3.20 Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:            Ulredningen

ordar i mycket stor utsträckning om planering av alla de slag och t.o. m. uppdragsverksamheten bör i huvudsak inriktas mot planering. Verksam­hetsplanering är ett av nyckelorden. Men hur allt delta planerande skall

omföras i praktisk handling ute i skogarna behandlas inte alls.         

I nu gällande förordning heter det i § 2 som andra punkt alt skogsvårds­styrelserna har till fullgörande av sin uppgift att "verka för atl sammanslut­ningar av skogsägare bildas ävensom bistå dylika sammanslutningar i

deras verksamhel för skogsvärden". Slyrelsen finner det angeläget

att denna uppgift att stödja skogsvårdande sammanslutningar av skogsäga-


 


Prop. 1980/81:136                                                   51

re även i fortsättningen finnes inskriven i skogsvärdsstyrelseförordningen.
------ Den planering av verksamheten som givetvis erfordras bör be­
träffande inriktning och utformning helt överlåtas till varje enskild skogs­
vårdsstyrelse så att den anpassas till de lokala förhållandena.    

3.21 Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Skogsvårdsstyrelsen delar ulred­
ningens uppfattning att myndighetsutövningen skall vara skogsvärdsor­
ganisalionens huvuduppgift och att uppdragsverksamhet skall utgöra ett
viktigt komplement.-

3.23 Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län:--------------- Styrelsen har

ingen erinran mot förslagel till instruktion för skogsvärdsmyndigheten.

3.24------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län:   Skogsvårdsstyrelsen anser

alt någon ändring i nuvarande förhållande vad avser styrelsens möjligheter atl även utföra skogsvårdsätgärder ej är motiverad med hänsyn till bland

annal rådande skogstillstånd.          Att i rådande slatsfinansiella läge, dä

stor återhållsamhet med allmänna medel eftersträvas       minska pä

service och öka statens ekonomiska insatser ler sig oriktigt.

3.25    Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Styrelsen instämmer i allt väsentligt med utredningen.  

3.26    Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: Skogsvärdsstyrelsens syn­punkler överensstämmer väl med utredningens redovisade inriktning. För Kopparbergs län måste dock mycket kraftigare poängteras viklen av att skogsvårdsstyrelsen medverkar vid ätgärder som syflar till alt främja yttre rationalisering av skogsfasligheter samt förbättring av ägarstrukturen.

En annan princip, som är viktig att poängtera     är att besluten skall

fattas så långt ned som möjligt i organisationen. Del minskar byräkrafin och ökar effektiviteten.

Det övergripande ansvarel för t.ex. polycy, samordning och viss kon­troll måste dock alltid åläggas ledningen inom skogsstyrelsen resp. skogs­vårdsstyrelsen.

3.27-------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län:    Skogsvärdsstyrelsen vill

underslryka angelägenheten av att möjliggöra långtgående delegering i
beslutsfattande samt att skogsstyrelsens funktion väsentligen skall vara
övergripande, fördelande och samordnande.        

3.28------------------------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till­
styrker utredningens principiella formulering av myndighetsuppgifter och
lämplig uppdragsverksamhet och gränsdragningen dem emellan.  


 


Prop. 1980/81:136                                                   52

Det anses angelägel att skogsvårdsstyrelsen har vissa resurser för utfö­rande av särskilda skogsvårdsåtgärder. Skogsvårdsstyrelsen instämmer

men vill påpeka att utredningens formulering         kan tolkas som all

skogsvårdsstyrelse i vissa fall har skyldighet att ställa resurser till förfo­gande. Del bör entydigt klarläggas atl sådan skyldighet inte föreligger.

3.29    Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: Skogsvärdsstyrelsen delar utred­
ningens principiella uppfattning om verksamhetens inriktning med avseen­
de på myndighelsuppgifter och uppdragsverksamheter.

Skogsvärdsstyrelsen delar utredningens uppfattning- att upp­
dragsverksamheten ej skall betraktas som en primär uppgift, men att del
ändå från allmän skogspolitisk synpunkt är angeläget att skogsvärdsstyrel­
serna har vissa resurser för utförande av skogsvärdsåtgärder.   

3.30--------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Skogsvärdsstyrelsen anser i
likhet med utredningen att skogsvärdsstyrelserna som hittills bör ha såväl
myndighetsuppgifter som uppdragsverksamhet. Styrelsen delar ocksä ut­
redningens uppfattning alt myndighetsutövningen  skall vara den

primära uppgiften till vilken uppdragsverksamheten bör utgöra ett viktigt

komplement.-- En alltför snabb minskning av uppdragsverksamheten

i förening med i stort oförändrade myndighetsuppgifter skulle medföra betydande personalproblem och i en sådan situation bör, i enlighet med utredningens mening, staten iaktta samma arbetsgivaransvar för skogs­vårdsförmännen som för övrig personal.

3.31    Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Skogsvårdsstyrelsen delar ut­redningens synsätt på den framtida verksamheten. Myndighetsuppgift kombinerad med en lill rådande behov succesivt anpassad uppdragsverk­samhet ger goda möjligheter till verklighetsförankrade insatser.  

3.32    Statens naturvårdsverk: Den inriktning som skogsvårdsslyrel­sernas arbete   avses få, föranleder i och för sig inte några invänd­ningar från naturvårdsverkets sida. Naturvårdsverket måste emellertid samtidigt konstalera att skogsvärdsstyrelsernas arbete fär - och har - en inriktning som inte i lillräcklig mån tillgodoser de önskemål som bör ställas i fråga om inriktningen av arbetet och kompetensen hos dem som skall vara naturvärdsförvaltare. Föreskriften i naturvårdsförordningen (1976:484) att - med vissa begränsningar - bl.a. skogsvärdsstyrelsen i första hand skall utses till naturvärdsförvaltare måste därför anses stä i direkt motsats lill den inriktning som skogsvärdsstyrelsernas arbete skall ha. Naturvårdsverket anser det inte rimligt att kräva att inriklningen med hänsyn till naturvårdens inlresse skall bli en annan, men denna kommer


 


Prop. 1980/81:136                                                                 53

oundvikligen att få konsekvenser för den framlida nalurvårdsförvallning­en, som en arbetsgrupp hos naturvårdsverket f. n. överväger.

Vad nu nämnts måste fä konsekvenser för effektiviteten i det arbete som de naturvårdande myndigheterna önskar fä utfört. Överhuvud kommer all gälla - naturligt nog med hänsyn till den primära inriktningen av skogs­vårdsstyrelsernas arbele - att naturvärdande uppgifter kan fä komma alt slå tillbaka för andra från skogsvårdsstyrelsernas synpunkter mera ange­lägna arbeten.

Sammanfattningsvis kan framhållas att naturvårdsverket inte anser sig ha någon anledning alt rikta nägra kriliska invändningar mol innehållet som sädant i del remitterade belänkandel. Del mäsle f. ö. antas att innehål­let i detta svarar mot statsmakternas intentioner. Men den principiella inriktning av skogsvärdsstyrelsernas verksamhet som belänkandel är etl uttryck för kommer atl beaktas i naturvärdsverkets arbele och mäste -som redan nämnts - få konsekvenser för den framlida uppbyggnaden av naturvärdsförvaltningen i den mening som här avses.

3.33                                           Arbetsmarknadsstyrelsen:     styrelsen anser det viktigt att skogs­
värdsstyrelsen medverkar i regionalpolilisk och fysisk planering även vad
det gäller skogsbrukets sysselsättnings- och arbetskraftsfrågor och all
detta organ kan svara för nödvändig information i dessa frågor till skogs­
ägare och andra berörda myndigheter.

----- Enligt styrelsens erfarenheler har de skogsvårdsarbelen som

bedrivits som beredskapsarbeten varit väl anpassade lill behovet för vissa kalegorier arbetslösa pä berörda orter. Styrelsen ser i likhet med utred­ningen skogsvärdsstyrelsernas regionala och lokala förankring som en fördel när det gäller samordningen mellan normal skogsbruksverksamhet och de skogliga beredskapsarbetena. Denna samordning bör enligt styrel­sen även i framtiden medverka till att de skogliga beredskapsarbetena kvarstår som en verksamhet som snabbi kan startas och snabbi avbrytas alltefter det lokala sysselsättningslägel och lägel på arbetsmarknaden.

3.34                                 Statens planverk:    I skogsvärdsstyrelsernas myndighetsupp­
gifter ingär enligl utredningens förslag alt genomföra övergripande skog­
liga inventeringar. Dessa bör givelvis anpassas sä längt möjligt efter olika
nyttjares behov. Planverket förutsätter att invenleringsmalerialel även
presenteras pä ett sädant säll all det kan utgöra lämpligt underlag för den
fysiska planeringen.

3.36 Länsstyrelsen i Stockholms län:  Länsstyrelsen tillstyrker utred­
ningens förslag men vill närmare precisera innebörden av detla.

En viktig del av skogsvärdsstyrelsens medverkan i den fysiska plane-


 


Prop. 1980/81:136                                                    54

ringen är alt tillhandahålla skogligt underlagsmaterial-- . Detta under­
lagsmaterial bör kostnadsfritt ställas till kommunernas förfogande. Skogs­
värdsstyrelsens medverkan i den fysiska planeringen kommer      san­
nolikt alt öka under de närmaste åren--- .---- Nalurvårdsfrägorna i

Stockholms län är av sädan omfattning och har sä stor betydelse att det enligl länsstyrelsens mening är angelägel att det vid skogsvårdsstyrelsen i länet även i fortsättningen finns en särskild tjänsteman som samordnar och handlägger dessa frågor.

Länsstyrelsen delar ulredningens uppfattning att naturvärdande upp­gifter av typ upprättande av skötselplaner för naturreservat och liknande områden och förvaltning av sådana samt praktiskt utförande av nalurvår-dande åtgärder liksom tidigare skall utföras som uppdragsverksamhet.

3.37------------ Länsstyrelsen i Kronobergs län:  Den i Kronobergs län omfat­
tande nalurteservatsförvallningen hos skogsvärdsstyrelsen kan inordnas i
uppdragsverksamheten men den bör få en prioriterad status, jämställd med
myndighetsutövningen. Detla därför att reservatsförvallningen ingär i
länsstyrelsens myndighetsuppgifter men av praktiska skäl ulförs av skogs­
vårdsstyrelsen. -

Länsstyrelsen anser all det är angeläget atl skogsvärdsstyrelserna i sä stor utsträckning som möjligt samarbetar med lantbruksnämnderna.

3.38---------------------------- Länsstyrelsen i Värmlands län: Det är viktigt atl med­
verkan i regionalpolitisk och fysisk planering betraktas som en myndig­
hetsuppgift och atl resurser för denna medverkan kommer att finnas.

Upprättandet av skötselplaner, förvaltning av naturreservat, praktiskt utförande av naturvärdsarbeten och arbetsledning av beredskapsarbeten hänförs av utredningen till skogsvårdsslyrelsernas uppdragsverksamhet. Den betraktas inte generellt som en primär uppgift. För länsslyrelsen är dock skogsvårdsstyrelsen en idag nödvändig samarbetspartner i dessa naturvårdsuppgifter. Det är därför glädjande att utredningen i sitt förslag

till programindelning-- ger "Naturvärd m.fl. tjänster" prioritet 4

---- för planläggning och arbetsledning, liksom för programmel "Bered­
skapsarbeten". - Utförandet av naturvård belecknas däremol med 2

---- .----- Detta överensstämmer i storl med länsstyrelsens syn pä

disponering av medel för värd och förvaltning av naturreservat.

Däremot anser länsstyrelsen att det har stora fördelar om planering av värd av naturreservat, skötselplaner, och av naturvårdande beredskapsar­beten sker pä länsstyrelsens naturvärdsenhel, i samråd med skogsvärds­styrelsen.

3.39    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Även i övrigl tillstyrker länssty­
relsen förslaget avseende SVS funktioner och arbetsuppgifter. Med lill-


 


Prop. 1980/81:136                                                   55

fredsställelse noteras alt tyngdpunkten i verksamhelen liksom tidigare förläggs till den distriktsindelade fältorganisationen. Detta möjliggör en rafionell decentralisering av arbetsledningen grundad på god lokalkänne­dom och anpassning till lokala förhållanden.

Länsstyrelsen vill även uppmärksamma SVS:s framtida roll i samhälls­planeringen. Under den fysiska riksplaneringen och den härtill knutna kommunplaneringen har behov framställ av ell objektivt expertorgan som kan redovisa skogsbrukets resursbehov.

3.40---------------------------- Länsstyrelsen i Norrbottens län:        länsstyrelsen tillstyrker utred­
ningens förslag att det i instmktionen för skogsvärdsstyrelsen anges atl
slyrelsen ska medverka i den regionalpoliliska och fysiska planeringen.

---- Beredskapsverksamheten inom skogsbruket har i Norrbotten

bedrivits på en hög nivå och det är angeläget atl denna nivä kan bibehållas
även fortsättningsvis. Länsstyrelsen förutsätter- att skogs­
vårdsstyrelsen i sin nya organisation får sådana resurser att en beredskaps­
verksamhet på lidigare nivå inom skogsbrukets område kan säkerställas.

Utöver vad nu anförts har länsstyrelsen inte nägot att erinra mot utred­
ningens förslag-- .----

3.41    Lantbrukarnas riksförbund:- LRF delar utredningens uppfatt­ning att skogsvårdsslyrelsernas myndighetsutövning är den väsentligaste uppgiften i delta avseende och alt uppdragsverksamheten skall utgöra ett komplement. Liksom Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund (SSR)       vill vi understryka att uppdragsverksamheten i huvudsak bör inrik­las mot planeringsätgärder, samt att statsbudgeten inte fär belastas av skogsvårdsstyrelsernas uppdragsverksamhet. LRF vill ocksä ställa sig bakom de krav som framförts i SSRs remissvar beträffande arbetsledning av beredskapsarbeten i skogsbruket. Förbundel vill här peka på alt landets skogsägareföreningar i många fall har goda förutsättningar alt svara för arbetsledning när det gäller beredskapsarbeten i skogen. Ett vidgat samar­bete mellan skogsvårdsstyrelserna och skogsägarföreningarna skulle sä-kprt göra det möjligt att pä ett bättre sätl utnyttja befintliga personalre­surser. Delta bör också gälla rådgivnings- och informationsverksamheten.

3.42    Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: SSR delar ulredningens uppfattning alt skogsvärdsstyrelsernas myndighetsutövning skall vara den väsentligaste uppgiften till vilken uppdragsverksamheten skall utgöra ett viktigt komplement.

---- Beträffande beredskapsarbeten har arbetsledning givits

högsta angelägenhet. SSR anser alt det finns starka motiv alt lämna även andra arbetsgivare i uppdrag att ombesörja arbetsledningen. Vi är överty­gade om all bl.a. skogsägareföreningarna i mänga fall skulle kunna svara för arbetsledning beträffande beredskapsarbeten, i varje fall inom områ-


 


Prop. 1980/81:136                                                   56

dena skogsvärd och avverkning---- . Eftersom skogsvärdsstyrelserna

har arbetsgivaransvar för den arbetsledande personalen borde det vara eftersträvansvärt för dem att engagera utomstående i en verksamhet som av naturliga orsaker måste variera från lid lill annan.

Vi biträder uppfattningen att rådgivnings- och informationsverksamhe­ten skall vara en myndighetsuppgift. Vi ser del också som naturligt att verksamheten bedrivs i samarbete med andra organisationer bl.a. skogs-ägareföreningama.

3.43    Skogsindustriernas samarbetsutskott:------- Vi vill   starkt un­derslryka utredningens framhållande av vikten av skogsvärdsstyrelsernas informations- och rådgivningsverksamhet. Enligl utskottets uppfattning bör den ges hög prioritering bland myndighelsuppgiflerna.

3.44    Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR ansluter sig i princip lill [utredningens] synsätt på den framtida verksamhetens inriktning.------------------------------

3.45    Svenska skogsarbetareförbundet: Vi delar också ulredningens upp­fattning, alt skogsvårdsstyrelsens huvuduppgift bör vara, att inom sitt verksamhetsområde följa skogsbmkets tillstånd och utveckla och vidta eller hos Skogsstyrelsen föreslå de ätgärder som behövs för att åstadkom­ma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. Pä samma sätt som utredningen anser vi ocksä, att myndighetsutövningen bör vara den vä­sentligaste uppgiften för skogsvärdsstyrelserna i framtiden och fill vilken uppdragsverksamheten bör utgöra etl komplement.

3.46    Tjänstemännens centralorganisation: Beträffande uppdragsverksam­heten delar [TCO] ulredningens syn. Samtidigt bör dock betonas alt denna verksamhet aldrig får betraktas som primär skyldighet för skogsvårdsor­ganisationen. -

4   Skogsvårdsstyrelsernas organisation

Utredningens organisafionsförslag har i huvudsak accepterats av remiss­instanserna. Väsentliga invändningar har framförts av ett par bara pä en punkt, nämligen i fräga om rädgivningsfrägornas placering i den regionala organisationen. Sälunda vidhåller statskontoret sitt förslag som innebär att endast visst utvecklingsarbete och vissa samordningsfrågor skall handläg­gas av sekretariatet. RRV vill placera all rådgivnings- och informations­verksamhet i skogsvärdsenhelen. Skogsstyrelsen menar alt sekretariatet bör göras till ell renl stabsorgan och att rådgivnings- och informationsfrå­gorna bör inordnas i särskild, egen enhet. Samtidigt skulle enligt slyrelsen samhällsplaneringsfrägor m.m. inordnas i planenheten.


 


Prop. 1980/81:136                                                   57

Några remissinstanser har framfört önskemål om undersökning av möj­lighelerna att samordna vissa administrativa resurser med lantbruksnämn­derna. En del remissinsianser, bl.a. nägra skogsvårdsstyrelser pekar pä möjligheten att låta personaladministraliva resurser vara gemensamma för flera skogsvärdsstyrelser.

Centralorganisationen SACO/SR framför önskemål om preciserade kompetenskrav för befattningshavare i skogsvärdsstyrelserna och TCO önskemål om löneförhandlingar i samband med omorganisationen.

4.1 Statskontoret: Den organisationsstruktur som utredningen före­
slår överensstämmer nära nog fullständigt med den som statskontoret för
fram i sin rapport. Verket finner därför inle anledning all närmare kom­
mentera ulredningens organisalionsförslag pä mer än en punkt, nämligen
beträffande den organisatoriska placeringen av information och rådgiv­
ning. ---

---- För att chefen för skogsvärdsenhelen i enlighet med ulredningens

förslag skall ha möjlighet att praktiskt bära ansvaret för den fältmässiga rådgivningen bör han även vara chef för de ijänslemän som har att stödja distrikten i deras rådgivning. Detta minskar risken för resurskonflikter.

---- Med den organisatoriska lösning, som statskontoret föreslär, bör

distriktspersonalen, dvs. den personal som främst kommer i kontakt med de praktiska problemen, ges mer reella möjligheler att påverka innehållet i den fältmässiga rådgivningen. De s. k. specialrådgivarna kan därmed pä ett mera verksamt sätt komma att bli den förstärkning av distriktens rådgiv­ning som de är avsedda alt vara.

Om den praktiska rådgivningen i enlighet med utredningens förslag skulle placeras i sekretariatet så föreligger stor risk för att detta skulle överhopas med löpande ärenden och därmed upphöra atl fungera pä avsett sätl dvs. som ett organ för bl.a. ulredning och planering med speciell uppmärksamhet pä långsiktiga frägor.

----- Statskontoret hävdar i likhet med utredningen alt utvecklings­
verksamhet inle bör bedrivas åtskilt frän den löpande verksamheten.

---- Statskontoret föreslår därför, vilket även framgår av rapporten, atl

utvecklingsarbetet huvudsakligen bedrivs i projektform där bäde praktisk erfarenhet och metodkunnande tas tillvara. Sekretariatet får därvid en

samordnande funktion.

Etl argument för alt samla de regionala rådgivnings- och informationsre­surserna inom en enhet kan vara atl man därigenom skulle skapa överens­stämmelse mellan skogsvårdsstyrelsens och skogsstyrelsens organisation. Detta argument saknar dock större tyngd bl.a. pä grund av den skilda karaktär som rådgivningen har pä central resp. regional nivä. Centralt ligger tyngdpunkten vid rådgivningens utformning samt frägor av generell innebörd medan det regionalt är sambandet med produklionsrådgivningen som står i förgrunden. Vidare är antalet individer centralt sä stort att det kan motivera en separat enhet, vilket knappast gäller regionalt.


 


Prop. 1980/81:136                                                                  58

4.3 Riksrevisionsverket: RRV delar utredningens uppfattning att den nya
organisationen bör bygga pä en dislriktsorganisation med lokalt placerade
tjänstemän.

-------- Eftersom rådgivningen måsle anses vara nära kopplad lill skogs­
vårdsenhetens arbelsuppgifler i övrigl synes det----- naturligt, att i

första hand överväga en lösning som innebär atl hela rådgivningen samlas till skogsvärdsenhelen. En sådan lösning torde ocksä förenkla den nödvän­diga avvägningen vid planeringen mellan å ena sidan rådgivning och ä andra sidan de övriga skogspoliliska medel som slår till organisationens förfogande.

Till sekretariatets arbelsuppgifler föreslås bl. a. utveckling av meloder för rådgivning och information samt utformning av läromedel och informa­tions- och kursmaterial. RRV ifrågasätter nödvändigheten av att detta utvecklings- och utformningsarbete bedrivs i varje län. Enligt verkets mening bör ansvarel för denna lyp av verksamhet i framliden primärt åvila skogsstyrelsen. Den anpassning av skogsstyrelsens material som kan bli aktuell torde med fördel kunna utformas inom skogsvärdsenhelen vid skogsvärdsstyrelserna.

4.4 Statens personalpensionsverk:    

Ett förstatligande av skogsvärdsstyrelserna enligl utredningens förslag kommer inte att innebära annan ändring i pensionshänseende än att samtli­ga arbetstagare omfattas av PA [allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän]. SPV har därför ingenting alt erinra mot förslaget.

4.5 Lantbruksstyrelsen:--

Lantbruksstyrelsen anser att det kan finnas anledning atl närmare un­dersöka möjligheterna till samverkan på länsplanel mellan lantbruks­nämnder och skogsvärdsstyrelser. 1 första hand bör möjligheterna lill samverkan pä det administrativa planet undersökas, eftersom man i vart fall i de län där kansliorten är gemensam, bör kunna göra betydande besparingar härigenom.

Vidare har statskontoret utrett frägan om regional samverkan - särskilt av administrativa servicefunktioner - i Örebro. Utredning pågår i Malmö och Jönköping och skall utföras även i Göteborg och Sundsvall.

4.7 Skogsstyrelsen: Utredningens förslag beträffande skogsvårdsstyrelser­
nas organisation präglas av flexibilitet, vilket är av särskilt värde. Tack
vare detta torde övergängen från nuvarande organisation till en ny sådan
kunna ske pä ett inte minst i personalorganisatoriskl hänseende relativt
snabbt och smidigt sätt.-


 


Prop. 1980/81:136                                                   59

Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att rådgivnings- och in­formationsresurserna bör samlas inom en enhet. Den av utredningen före­slagna organisatoriska lösningen innebär emellertid alt sekretariatet i prak­tiken skulle bli en rädgivningsenhet. Utredningens ståndpunkt i sakfrågan borde naturligen ha lett till förslagel att en särskild rådgivningsenhet inrät­tas och atl stödfunktionerna till länsjägmästaren renodlas och förläggs till ett särskilt stabsorgan - sekretariatet. Enligt skogsstyrelsens mening vore detta den bästa lösningen och styrelsen vill i första hand förorda en sädan organisationsmodell. Denna svarar bäst mot den naturliga funktionsupp­delningen.

I linje med nyss framförda synpunkter föreslår skogsstyrelsen ocksä att vissa funktioner, som är av betydelse för skogsvärdsstyrelsernas medver­kan i samhällsplaneringen, säsom sammanställning av skogliga uppgifter, överflyttas från sekretariatet till planenheten, som i princip bör svara för all verksamhet inom samhällsplaneringsomrädet, inklusive förekommande prognosverksamhel. Pä planenheten finns nämligen - utöver kompelens i fråga om de för organisationen traditionella planfrågorna - kunskap i frägor om skogs- och jordbrukspolitik, fastighetstaxering, beskattning m.m. Med en här föreslagen ordning splittras inle verksamheten inom sekretariatet upp mer än nödvändigt utan huvudsyftet - alt inrätla en stödfunktion ål länsjägmäslaren — kan lällare uppnås.

Beträffande EA- och PA-funklionerna har skogsstyrelsen ingen erinran
mol utredningens förslag.

---- I det----- redovisade organisationsschemat har utredningen

---- underlåtit att "koppla" distrikten pä skogsvärdsenhelen på del säll

som  sketl  i   statskontorets   motsvarande  organisationsschema        .

Skogsstyrelsen — som vill framhålla nödvändigheten av att del regionalt
under styrelse och länsjägmästare finns elt samlat ansvar för planering och
samordning av distriktens verksamhet - utgär frän all den bristande
överensstämmelsen vad gäller organisationsschemanas detaljutformning
inte innebär någon saklig skillnad mellan del av ulredningen åberopade
förslaget av statskontoret och utredningens eget förslag.

I fråga om dislriktsorganisationen ansluter sig skogsstyrelsen till den bedömning som statskontoret gjort beträffande fördelarna med distrikls­kontor. Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning all pågående och planerad försöksverksamhet med lokalt placerade specialistfunklioner bör fullföljas och utvärderas innan slutlig ställning las till frägan om ämnesspe­cialister skall finnas i distriktsorganisationen.

I nägra av remissvaren frän skogsvårdsstyrelserna har från fackligt häll förts fram önskemål om personalföreträdare i vederbörande skogsvärds-styrelses styrelse. Dä ulredningen inte funnit anledning att i belänkandet ta upp frågan om personalförelrädare vill skogsstyrelsen i detta sammanhang endast erinra om atl kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i stat­lig myndighets styrelse m.m. äger tillämpning på statlig myndighet med


 


Prop. 1980/81:136                                                   60

självständiga verksfunktioner. Sålunda har kungörelsen gjorts tillämplig på skogsstyrelsen genom särskilt förordnande meddelat i instruktionen för skogsstyrelsen. Likaså är kungörelsen tillämplig pä lantbruksslyrelsen men däremot inte på de enskilda lantbruksnämnderna.

4.8                                                 Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län:  Skogsvårdsstyrelserna

må tillförsäkras en självständig beslutanderätt inom ramen för centralt beslutade ramar. Pä liknande sätt bör de fä etl självständigt ekonomiskt ansvar i enlighet med antagen budget.

---- Vi är hell överens om alt dislriktsorganisationen är vår viktigaste

kontaktyta mot markägarna och att huvudparten av arbetet utförs där.
Däremot tycker vi utredningen undervärderar den regionala organisatio­
nen --- . Ledningsfunktionen har helt lappals bort liksom frägor av

regional policykaraktär och omsättning av forskningsrön i praktiska hand­lande. När det gäller verksamhetsplanering har distrikten enligt vår upp­fattning fåll för slor befogenhet.

Styrelsen ser med tillfredsställelse att rådgivningsfunktionen samman­förts med informationssidan och placerats i sekretariatet. Vi anser dessut­om atl frågor om fortbildning och personalutveckling bör föras till denna enhet.

Då sekretariatet bör svara för den långsiktiga planeringen bör verksam­
hetsplanering och personalbemanning föras dil      .

I vårt län där nalurvårdsfrägorna har sä stor betydelse finner vi det nödvändigt att som hittills ha en särskild tjänsteman som svarar för dessa ärenden. Dä de hänger nära samman med samhällsplaneringsfrågor är det naturligt att de handlägges pä samma ställe dvs. i sekretariatet.

---- det bör liksom hittills finnas en biträdande länsjägmästare som

länsjägmästarens ställföreträdare. Tjänsten bör inte vara knuten till någon viss enhet.

PA-frågorna har tidigare inte uppmärksammats tillräckligt och bör nu tilldelas ökade resurser. En särskild handläggare bör finnas för PA-frågor pä samma nivå som handläggare på EA-sidan. Dessutom kan vi länka oss en specialistfunktion för flera län dit man kan hänskjula svåra och mera ovanliga frågor. Dessutom bör administrativ samordning över länsgrän­serna kunna ytterligare övervägas.

4.9                                           Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län:   Med fillfredsställelse noterar

styrelsen alt rådgivningsspecialisterna sammanhållits med informationssi­dan. Till samma enhet har styrelsen hänfört naturvårdsfrägorna dock att frågan rörande naturvårdshänsyn enligt skogsvärdslagen handlägges vid skogsvårdsenheten. Slyrelsen önskar bibehålla denna handläggning vid sekretariatet.


 


Prop. 1980/81:136                                                                 61

-------- det synes styrelsen lämpligl alt hit förlägga ansvaret för övergri­
pande personalfortbildning.

I län av mindre storleksordning kan man inte förutsätta behov av en heltidsanställd PA-tjänsteman som specialist med hög kompelens. Erfor­derlig service genom centralt placerad tjänsteman och dä kanske med speciell inriktning pä vissa län kan vid behov vara en lösning. Överorgani­sation bör undvikas och en successiv uppbyggnad ske.

Allmänt vill styrelsen kraftigt underslryka statskontorets påpekande alt variationer i arbetsvolym och andra olikheter skogsvärdsstyrelserna emel­lan kan motivera en annorlunda fördelning av arbetsuppgifter. Möjligheten härtill måste finnas.

4.10     Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvärdsstyrelsen föror­
dar i allt väsentligt utredningens förslag rörande organisation m. m. Del
bedömmes väsentligt att verksamhetens tyngdpunkt lägges vid distriktsor­
ganisationen. Däremot är den regionala organisationens ledningsfunktion
alltför svagt betonad i framställningen.

Skogsvärdsstyrelsen biträder utredningens förslag atl organisationsmo­dellen byggs upp sä, all den så längt möjligt blir likformig över hela landet, men vill särskilt understryka, att det inom den formella organisationsmo­dellen skall kunna göras anpassningar med hänsyn lill varierande regionala förhållanden.

Förslaget om avskaffande av biträdande länsjägmästareljänslen till­
styrkes. ----

Skogsvårdsenhetens verksamhetsområde blir enligt förslaget mycket

omfattande.--- Skogsvårdsstyrelsen anser därför, att del även i mindre

län kan komma att krävas alt en handläggare biträder enhetschefen            .

Utredningens förslag all lägga rådgivningsfunktionen lill länsjägmästa­
rens sekretariat tillstyrkes. Även naturvårdsdelaljen borde fiyllas frän
skogsvärdsseklionen lill länsjägmäslarens sekretariat. Det är tveksamt om
nägon av befattningshavarna pä sekretariatet bör vara dess chef.   

4.11------------------------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län:           

Skogsvärdsstyrelsen vill starkt framhålla att dislriktsorganisationen skall vara tyngdpunkten i skogsvärdsstyrelsernas kommande organisation

Dä värt primära önskemål om att fä bibehålla separata rädgivningsen-heter ej kunnat tillgodoses finner skogsvärdsstyrelsen föreliggande förslag med rädgivningsenheten samlad i sekretariatet kunna accepteras.

Belräffande skogsvärdsstyrelsernas verksamhetsområden torde alla skäl
tala för att bibehålla länet som enhet.           

Styrelsernas sammansättning föresläs oförändrad enligt utredningen och skogsvårdsstyrelsen inslämmer häri.


 


Prop. 1980/81:136                                                                  62

Den kanske mest kännbara bristen i vår hittillsvarande organisation torde vara fränvaron av en personaladministrativ enhet och över huvud

laget bristen på personal för dessa nu så viktiga arbetsuppgifter.    

Skogsvårdsstyrelsen biträder därför även pä denna punkt utredningens
förslag----- .-------

4.12------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: Styrelsen biträder uppfattning­
en att alla regionala rådgivnings- och informationsresurser bör samlas
inom en enhet. Det är riktigt att merparten av rädgivningsarbetel kommer
alt ske via skogsvärdsenhelen men man fär inte glömma bort att bl.a.
teknisk och ekonomisk rådgivning ofta är av den arten att det krävs
specialkunskaper hos förmedlaren för att denna verksamhet skall bli me­
ningsfull. Därför har speciella rådgivningstjänster knutna lill rädgivnings­
enheten inrättats. -

Belräffande förslaget lill distriktsorganisalion har styrelsen inget att
invända.----- Enligt vår mening skall specialister användas när special­
kunskaper erfordras eller då kontinuitet krävs för atl uppöva färdigheten i
arbetsuppgiften t.ex. skogsbruksplanläggning.

4.13     Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Slyrelsen vill starkt understry­
ka vikten av att ansvar och befogenheter så längt möjligt är delegerat till
skogsvärdsstyrelserna och alt den centrala ledningen systematiskt begrän­
sas till fastställande av budgetar och angivande av ramar och riktlinjer. I
samband härmed bör möjligheterna lill lokal anpassning av organisation
och verksamhet starkt beaktas.

----- Principen bör vara atl hellre prioritera en effektiv regional/lokal

utformning av organisationen än en likformig riksomfattande sädan.

Styrelsen vill----- betona vikten av all den regionala organisationen

blir tillräckligt bemannad bäde kvantitativt och kvalitativt. Detla är en vikfig förutsältning för att den lokala dislriklsorganisalionen skall bli verk­ligt effektiv.

I nuvarande regionala organisation har skogsvårdsstyrelsen i Krono­
bergs län en särskild enhet för rådgivning, information och fortbildning
------ . Till denna enhet har också förts uppdragsverksamheten beträffan­
de skötseln av naturreservat. Styrelsen anser att del finns starka skäl för
atl bibehålla denna enhet .

-------- Ulredningens förslag all under sekretariatet även samla de regio­
nala rådgivnings- och informationsresurserna synes inle vara en lämplig
lösning----- .------

Styrelsen är tveksam lill förslaget atl vissa utpräglade specialislbefalt­ningar skall kunna vara gemensamma för ell antal skogsvärdsstyrelser.

Viss del av planläggningspersonalen bör, i takt med utbyggnaden av


 


Prop. 1980/81:136                                                                 63

distriktskontor, kunna få en lokal placering med geografisk avgränsade

arbetsområden.--- Fortsatt organisatorisk fillhörighet bör dock av

flera skäl vara planenheten. Beträffande   personaladministrativ   resp  ekonomiadministraliv   enhet

----- anser styrelsen alt det bör finnas en enhetschef som samordnare av

dessa båda funktioner.

4.14                                                      Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län:      Skogsvårdsstyrelsen  

är------ beredd att slödja utredningens förslag att rådgivningen regionalt

förs över till sekretariatet.

Vad gäller utpräglade specialistbefattningar pä det regionala planet har utredningen tagit fram den gamla synpunkten att sädana skulle kunna delas mellan flera län. Detta har ju lidigare prövats i praktiken med dåligt resullal och bör inte komma pä förslag igen.

-------- Utredningen borde ha kommenterat sitt förslag till organisations­
chema utförligare. Skogsvårdsstyrelsen anser det som självklart att distrik­
ten organisatoriskt inordnas under skogsvärdsenhelen.

4.15     Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: Skogsvärdsstyrelsen tillstyrker
utredningens förslag, varvid styrelsen utgär frän att PA - EA enheten
utformas sä att enheterna får en gemensam chef. Att i en sä liten skogs­
vårdsstyrelse som den i Gotlands län besätta de olika enheterna och
detaljerna med personal enligt utredningens beskrivning är knappast möj­
ligt. Den flexibilitet som utredningen anger för PA-EA enheten torde för
Gotlands del bli nödvändig även i övrigt.

Utredningens förslag att samla rådgivnings- och utbildningsresurserna till sekretariatet tillstyrkes, liksom alt utpräglade specialistbefallningar bör kunna vara gemensamma för flera län. En sädan befattning kan t. ex. vara sakkunnig i PA-frägor.

4.16 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län:        Ambitionen all samla de

regionala rådgivnings- och informationsresurserna i sekretariatet noteras med tillfredsställelse. Även verkställandet av den skogligt inriktade perso­nalutbildningen har naturlig anknytning lill dessa funktioner och bör därför tillhöra sekretariatet. Skogsvårdsstyrelsen vill dessulom peka pä möjlighe­ten att hålla ihop sekretariatet och planenhelen under en gemensam chef. Frö- och plantenheten bör, liksom tidigare, kunna sortera under skogs-vårdssekfionen om produktionen i den egna plantskolan är av liten omfall­ning. Det är väsenlligt alt de administrativa funktionerna hålls samman. PA- och EA-enheterna bör därför sammanföras under en chef.


 


Prop. 1980/81:136                                                                 64

Ulredningen föreslär att vissa utpräglade specialislbefaltningar bör kun­
na vara gemensamma för två eller flera skogsvårdsstyrelser.            Erfa­
renheterna av sådan verksamhet inom organisafionen har hittills inle varil
goda.

4.17                                                              Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län:            Skogsvärdsstyrelsen

ansluter sig--- i huvudsak till utredningens förslag.

Beträffande lekmannastyrelsen vill Skogsvårdsstyrelsen betona önsk­värdheten att tillsättningsförfarandet underbyggs med lokala kontakter och alt ledamöternas skogliga intresse och bakgrund väger tyngre än andra meriter.

Rådgivningsenhelen bör enligl Skogsvärdsstyrelsens mening vara skild från skogsvårdsenheten.

En förstärkning av den lokala organisationen, vilket styrelsen biträder innebär också krav på ökade kunskaper och en breddad skoglig kompetens hos alla personalkategorier på den lokala nivån,

Slyrelsen är angelägen påpeka att förstärkning pä lokal nivå inte får
innebära en ulglesning på regional nivå,        

Styrelsen betonar önskvärdheten av att de organisatoriska förändringar som föreslagits i statskontorets rapport för att möjliggöra förbättring i personaladministrationen på de enskilda Skogsvärdsstyrelserna vidtages,

4.18                                                      Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: Utredningens principförslag till­
styrkes belräffande SVS:s organisation------- ,           

Beträffande utredningens förslag om ett sekretariat som stödfunktion för länsjägmästaren anmäles dock avvikande uppfattning i varje fall med hän­syn fill förutsättningarna i Malmöhus län.

-------- Styrelsen föreslår---- att en separat informationsenhet lämpli­
gen bibehålles i de län, som har stor informationsverksamhet. Övriga
arbelsuppgifler som anges för sekretariatet skiljer sig lill sin art betydligt

frän informationsverksamheten- .------- För Malmöhus län är det

lämpligt att sådana uppgifter fördelas mellan övriga enheter- .         

Specialist bör enligt utredningen kunna vara gemensam för två län och som exempel härpå kan nämnas projektering av skogsvägar, som sannolikt för vårt läns vidkommande med fördel kan bedrivas gemensamt med Kristianstads län.

Inom den administrativa enheten understrykes gärna vikten av specia­listfunktioner för säväl ekonomi som personaladministration.

4.19     Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: Utredningens principförslag kan i
huvudsak tillstyrkas. Dock ifrågasattes om inte frö- och plantenheten -
liksom hittills - bör ingå som en detalj i skogsvärdsenhelen.

Vidare ifrågasattes om i de mindre länen en särskild PA-enhel är moli-


 


Prop. 1980/81:136                                                   65

verad. De övergripande PA-frägorna borde lämpligen kunna handläggas inom sekretariatet och de löpande inom EA-enheten.

Med hänsyn till befintlig personalsituation förutsätter skogsvårdsstyrel­sen vidare alt en viss flexibilitet kommer alt tillåtas ifråga om fördelningen av uppgifterna pä de olika enheterna. Del kan t. ex. ifrågasättas om inte rådgivningsverksamheten i sin helhel lämpligast borde placeras på skogs­värdsseklionen i stället för den uppsplittring (pä sekretariatet och skogs­vårdssektionen) som utredningens förslag innebär. För att ä andra sidan i någon mån minska skogsvårdsenhetens många arbetsuppgifter skulle för Hallands läns del förvaltningen av naturreservat lämpligen kunna ligga kvar på planenheten eller ev hänföras till sekretariatet.

4.20    Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Belräffande det nu
aktuella organisationsförslagel är det ytterst svärl alt åstadkomma nägon
enhetlighet med hänsyn till skogsvärdsstyrelsernas mycket slora variation
ifråga om storlek, lokala förhållanden m. m. Härvidlag borde man kunna
överlåta till det lokala initiativet alt fördela tilldelade tjänster på ett prak­
tiskt sätt. Styrelsen godkänner dock framlagt förslag säsom en yttre mall.

Beträffande tjänster föreslär utredningen att befattningen som biträdan­de länsjägmästare slopas men att ställföreträdare för länsjägmästaren alltid bör vara förordnad. Då det inte företes nägon övertygande motivering vad som vinnes med detta anser styrelsen atl befallningen bör bibehållas.

4.21    Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningens förslag till ny orga­
nisation tillstyrks.

I fråga om skogsvårdsenheten föreslär utredningen alt det i de allra största skogslänen bör finnas möjlighet att dela in skogsvårdsenheten i två enheler med var sitt geografiskt avgränsat ansvarsområde. Styrelsen anser att detta är en olycklig organisationsform och föreslår att endasi en skogs­vårdsenhet skall finnas i samtliga län med ansvar för hela länet. Detta hindrar inte att det praktiska arbetet kan bedrivas genom en geografisk uppdelning av ett län. Lednings- och samordningsansvaret för skogsvärds-enhetens arbete i hela länet bör emellertid alltid åvila en person — chefen för skogsvårdsenheten.

4.23 Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdsstyrelsen har inget
att erinra mol att ulredningens organisationsmodell fastställs som gemen­
samt riktmärke.-- Skogsvärdsstyrelsen utgår ifrän alt de mer länsvisa

problem som en strikt tillämpning av modellen medför kommer att behand­
las vid kommande överläggningar.   

---- Skogsvårdsstyrelsen har lidigare avstyrkt förslagen om atl bl.a.

för Värmlands del slopa biträdande länsjägmäslar/administrativa chefs­tjänsten. Erfarenhetema av nuvarande ledningsmönster och arbetsfördel-5    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 136


 


Prop. 1980/81:136                                                                 66

ning är goda. Skogsvärdsstyrelsen anser det vara fel att i ett läge dä bl. a. genom skogsvårdslagen utvidgade tillämpningsområde allt slörre krav slälls pä länsjägmästarens utåtriktade kontaktverksamhet öka hans arbets­börda med intern samordning o dylikt. Slyrelsen vidhåller därför sitt tidigare krav på atl ifrågavarande tjänst bibehålls.

4.24    Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län: En fräga som ulredningen inte har utrett tillfredsställande är hur man skall förfara med den personal, som blir överflödig om förslagen i betänkandel skulle genomföras. En mycket kraf­tig nedskärning inom nägra fä är är en trolig utveckling även om utredning­ens förslag om resursförstärkning genomförs.      

4.25    Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Skogsvärdsstyrelsen tillstyr­ker utredningens förslag i allt väsentligt.      

ST-Skog i U län har i sitt yllrande yrkat, alt styrelsen skall utökas med tvä personalrepresentanter, Skogsvärdsstyrelsen finner, atl delta är en fråga som är generell för hela den offentliga förvaltningen. Den har av­gjorts i riksdagen 1974, och det torde ej vara av intresse atl la upp den speciellt i detta sammanhang.

PA- och EA-enheterna bör vid små skogsvärdsstyrelser såsom i U län
föras samman under en chef med handläggare.        

----- Frågan om att förse de mindre styrelsernas PA-enheler med

kompetenta specialister bör kunna lösas genom att man vid skogsstyrelsen anställer och placerar personer med tillräckligt hög kompetens för atl kunna ge den specialisthjälp som de små och medelstora skogsvårdsstyrel­serna behöver inom detta område, men som de ej kommer att ha underlag för var för sig. En sädan centralt placerad specialist bör tilldelas en grupp

län----- .------- Vi bedömer det såsom mindre lämpligt, atl en specialist

placeras vid en skogsvårdsstyrelse med uppgift alt bilräda ocksä inom
grannlänen.---- Enheten för rådgivning och utbildning bör hällas sam­
man och kan visserligen organisatoriskt föras till sekretariatet men bör
som hittills fungera väsentligen inom sitt eget kompetensområde. En admi­
nistrativ knytning lill sekretariatet torde bli värdefull för rådgivningsper­
sonalen som mäste hälla sig väl ajour med skeendet inom hela skogsvårds­
organisationen.

Skogsvärdsstyrelsen biträder ulredningens uppfattning, atl tjänsten som biträdande länsjägmästare ej längre bör finnas. En ställföreträdare bör dock alltid vara förordnad.

4.26                                                                  Skogsvårdsstyrelsen   i   Kopparbergs   län:   Ulredningen   har

------ samlat rådgivningen inom en enhet, vilket skogsvårdsstyrelsen

finner lillfredsslällande. Skyddsledarfunklionen är       samordnad med

ansvaret för uppdragsverksamheten. Detta är olämpligt. Skyddsledaren
bör i stället kopplas fill rådgivningen-- .


 


Prop. 1980/81:136                                                                 67

----- Sekretariatet bör också kunna svara för utredningar, kampanjer

eller andra projekt som inte naturligt faller inom en annan enhets omräde eller som annan enhet inle har resurser alt ulföra eller eljest inle bör svara för.

En sådan ordning som den nu skisserade förutsätter atl chefen för
sekretariatet fär en tjänst med samma dignitet som de viktigaste andra
enhetschefernas.--

Under PA enheten finns särskild skrivservice upptagen. Principiellt bör i stället varje enhet sköta sin egen skrivservice rnen vara skyldig att hjälpa andra vid snedbelastningar.

Skogsvårdsstyrelsen vill i fråga om organisationen betona önskvärdhe­ten i att länsjägmästaren inte belastas med så mänga inlerna administrativa ärenden av bagatellarlat slag att han riskerar förlora kontakten med all­mänheten och med den egenlliga skogsvärden. En väg att undvika sädana effekter är lämpliga delegationsregler.

4.27     Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: Förslaget om oförändrad sam­
mansättning av styrelsen i avseende på antal och representation till­
styrkes.

Skogsvärdsstyrelsen delar ulredningens uppfattning att tyngdpunkten
skall läggas i en distriktsorganisation med lokalt placerade tjänstemän.
----- Skogsvårdsstyrelsen vill betona vikten av atl de regionala funktio­
nerna fär en så kvalitativt hög nivä att de på etl bra sätt kompletterar de
distriktsvisa funktionerna.

-------- Frägan om specialistfunktioner bör anstå tills nu pågående för­
söksverksamhet har slutförts och utvärderats. Organisatoriskt bör distrik­
ten fillhöra skogsvårdsenheten-------- .

Till skillnad från statskontoret har utredningen föreslagit att rådgivnings-och informationsresurserna samlas i en enhet och dä lämpligen i del föreslagna sekretariatet. Skogsvärdsstyrelsen delar denna uppfattning men finner del angeläget påpeka att ansvaret för den praktiska rådgivningen i den operativa delen av verksamhelen riktad till markägarna huvudsakligen bör ligga på skogsvärdsenhelen.

Av ulredningen framgår icke hur ställföreträdaren för länsjägmästaren skall utses. Styrelsen anser alt fast ställföreträdare skall utses av skogs­vårdsstyrelsen bland enhetscheferna.

Planenhetens funktion har i alltför hög grad beskrivits som en service-
funkfion lill skogsvårdsenheten.

4.28                       Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till­
styrker förslagen belräffande distriktsorganisalion, styrelse och indelning i
enheter och förutsätter därmed atl den nuvarande tyngdpunkten i utåt mot
skogsbruket riktad operativ verksamhet kommer all kunna behållas och
helst förstärkas.--- Utredningens förslag atl arbetsmiljöfrågor samord-


 


Prop. 1980/81:136                                                   68

nas inom PA-enheten bör kunna förenas med den nu inom skogsvärdssty­relsen tillämpade ordningen alt del praktiska arbetsmiljöarbelet inom etl verksamhetsområde verkställs av den som är ansvarig för del området.

Skogsvårdsstyrelsen förutsätter att organisationsförslaget inte hindrar att planenheten kan arbeta med planläggare stationerade ute i länet.

4.29 Skogsvärdsstyrelsen i Jämtlands län:  Förhållandena i länel

talar för atl distriktskontor bör inrättas för samtliga distrikl.

Ekonomi- och personaladministrationen: Denna bör vid skogsvårdssly­
relse av minst Jämtlands läns skogsvårdsslyrelses storlek vara delad på två
separata enheter. Varje sädan enhet bör ha en chef .      Styrel­
sen delar utredningens uppfattning att alla rådgivnings- och informations­
resurser bör vara samlade under en och samma enhet. Mycket talar för att
denna enhet bör vara skogsvärdsenhelen, men styrelsen finner liksom
utredningen att det ändå är lämpligast att dessa resurser ligger i sekretaria­
tet och där förestås av en detaljchef.

Styrelsen delar ocksä utredningens uppfattning alt sekretariatet skall

förestås av en chef. Det har dock diskuterats om sekretariatet  

innehåller arbetsuppgifter av så divergerande natur, att respektive hand­läggare skulle vara direkt underställd länsjägmäslaren. Avgörande för sty­relsens uppfattning har dock varit att länsjägmästaren inle skall belastas med löpande arbetsledning annat än i de särskilda projekt där han föredrar att själv leda arbetet.

---- Även i de största skogslänen bör endast en skogsvårdsenhet

förekomma. För vissa av sektionens mera omfattande uppgifter, exempel­
vis skogsvårdslagstillsynen, bör enhetschefen kunna delegera desamma
efter en geografisk fördelning på tvä eller flera av handläggarna på enhe­
ten. ---

Styrelsen ansluter sig till ulredningens förslag [i fråga om planenheten]

4.30    Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Styrelsen ansluter sig i allt väsentligt till utredningens förslag rörande lokal och regional organisation.      Styrelsen anser alt nuvarande antal distrikt motiverar två skogs­vårdsenheter.

4.31    Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag och fömtsätter att den länsanpassade detaljutform­ningen av organisation och bemanning kommer alt kunna göras med ly­hördhet för bland annat de nya erfarenheter som hinner förvärvas av pågående arbete inom ramen för den nya skogspolitiken.

4.34 Statens planverk: Planverket finner del principiella organisa­
fionsförslag som skogsadministrativa ulredningen lagt fram         väl


 


Prop. 1980/81:136                                                   69

ägnat atl ligga till grund för omorganisationen av skogsvårdsstyrelserna.

------ För att undvika missförstånd och sammanblandning med länssty­
relsernas planenhet bör enligt planverket en annan benämning övervägas.

4.36------------ Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen kan i storl tillstyrka
den föreslagna organisationen. Länsstyrelsen delar emellertid skogsvårds­
styrelsens i Stockholms län uppfattning atl den regionala nivåns roll ned­
tonats på ett olyckligt sätt. Den regionala nivån har enligt länssty­
relsens mening-- en självklar roll som lednings- och policyskapande

organ i skogsbruksfrägor inom länet.

Länsslyrelsen anser vidare att arbetsuppgifterna pä den regionala nivån vid skogsvårdsstyrelsen i Slockholms län är av sädan art och omfattning atl det i länet även i fortsättningen bör finnas en fast tjänst som biträdande länsjägmästare.

4.37    Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen tillstyrker i stort utred­
ningens förslag till omorganisation av skogsvårdsstyrelserna. Från regio­
nalpolitisk synpunkt är det positivt att deras distriktsorganisalion, med
lokalt placerade tjänstemän, utvecklas. Den av utredningen föreslagna
permanenta resursförstärkningen bör i sä stor utsträckning som möjligt
tillföras dessa lokalkontor. 1 Kronobergs län har skogsvärdsstyrelsen re­
dan byggl upp lokalkontor på flera orter. Länsstyrelsen ser mycket positivt
på dessa strävanden atl förankra organisationen lokalt.

---- besluten skall fattas sä längt ner i den nya organisationen som

möjligt. Skogsvärdsstyrelserna fär inte utsättas för central detaljreglering, ulan mäste ges möjligheter att anpassa sin verksamhet till regionens särart och problem.

4.38    Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsslyrelsen har ingen direkl erinran
mot den organisationsmodell som ulredningen skisserat. Emellertid före­
ligger stora skillnader länen emellan och det är därför viktigt att "de
organisatoriska ramarna" inte blir så snäva ulan alt de regionala skillna­
derna tilläts påverka organisationens utformning i respektive län.

---- Som nämns--- i rapporten har Värmlands län ett försök med

särskilt anställda beredskapskonsulenter. Dessa arbetar endasi med natur­vård, s.k. landskapsvärd. Länsstyrelsens erfarenhet är all detta fungerat mycket bra, och atl en övergäng till de distriktsplacerade beredskapskon­sulenterna inte är önskvärd.

Benämningen planenhet förekommer i länsstyrelsens organisation och

är ett snart 10-årigt begrepp.        skogsvärdsstyrelsens planenhel skall

inte syssla med regionalpolitisk eller fysisk planering. Dä en förväxling lätt
kan ske föreslås atl ifrågavarande enhet i skogsvärdsstyrelsens organisa­
tion i stället benämns planläggningsenhet eller planeringsenhet.  

distriktsgränserna- bör överensstämma med kommungräns.


 


Prop. 1980/81:136                                                   70

------ I en situation dä man, bl. a. mot bakgrund av den nya skogsvårds­
lagens vidgade tillämpningsområde, rimligen bör ställa slörre krav pä
länsjägmästarens utåtriktade verksamhel anser länsstyrelsen del vara
mycket tveksamt att samtidigt öka dennes arbetsuppgifter med intern
samordning m. m. Länsstyrelsen vill bl.a. därför förorda ett bibehållande
av tjänsterna som biträdande länsjägmästare även i Värmlands län.

4.39 Länsstyrelsen  i  Västernorrlands län:  Länsstyrelsen  finner

---- väsentligt att SVS:s organisation och resursutnyttjande filials en

sådan flexibilitet att verksamhelen kan anpassas efter varierande regionala förhållanden och metoder för alt söka höja effektiviteten inom givna ra­mar.

---- Tillsammans med det ständigt växande uppdraget all planera och

handha förvaltning av naturvårdsobjekt har SVS:s naturvårdsengagemang vuxit till ett arbetsfält som enligt länsstyrelsens mening bör skötas av särskild personal. Naturvärdens placering i skogsvärdsenhelen bör kunna accepteras om ett rutinmässigt samarbete sker med planenheten om natur­värdshänsynen vid skogsdikning, skogsvägbyggande elc.

4.41 Lantbrukarnas riksförbund: LRF finner del riktigt, att skogs­
värdsstyrelsens verksamhetsområde liksom hittills begränsas till ett län. Vi
finner det också i hög grad tillfredsställande att distriktsorganisationen i
huvudsak kan avgränsas till kommuner. När det gäller personal- och
ekonomiadministration innehåller emellertid betänkandet förslag som en­
ligt förbundets mening innebär en onödig överorganisation. LRF finner del
vara en brist i ulredningen, att man inte nu prövat möjligheterna till en
samverkan på länsplanet mellan lantbruksnämnderna och skogsvårdssty­
relserna. Detla bör vara möjligt speciellt pä del administrativa planet.
Härigenom bör de tolala kostnaderna för de statliga länsorganen - skogs­
vårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna — kunna nedbringas.

Även när det gäller rådgivningen som riktas mot de kombinerade lant­bruksföretagen bör ökad samverkan kunna möjliggöras mellan lantbruks­nämnderna och skogsvärdsstyrelserna. Den distriklsindelning med di­striklskontor som finns med i skogsvårdsstyrelsens förslag borde därige­nom också i ökad utsträckning kunna utnyttjas för lantbruksnämndernas verksamhel i områden med stora avstånd.

LRF förutsätter all slutlig ställning beträffande skogsvårdsstyrelsernas organisation inte fallas av riksdagen förrän den översyn av lantbrukssly­relsen och lantbruksnämnderna saml skogsvärdsorganisationen och den regionala fiskeriadministrationen slutförts, vilket aviserats i komplette­ringspropositionen 1979/80:150. Med tanke pä kostnadsutvecklingen och all nämnda organ fått allt mer av fiskala uppgifter, är del nödvändigt att pröva alla möjligheter att förbilliga och förenkla administrationen för att kunna överföra resurser lill rädgivningsomrädet.


 


Prop. 1980/81:136                                                    71

4.42    Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Utredningens förslag atl
skogsvårdsstyrelsens organisation skall ha sin tyngdpunkt i en distriktsor­
ganisalion med lokalt placerade tjänstemän är ändamålsenligt. Det är ock­
så starka motiv för atl vissa specialistbefattningar bör kunna vara gemen­
samma för två eller flera skogsvärdsstyrelser.

Vi delar utredningens uppfattning att länsjägmästaren bör leda och sam­ordna verksamheten. Inte minst av den anledningen förefaller det praktiskt att en ställföreträdare till länsjägmäslaren bör vara permanent förordnad.

Beträffande organisationsförslaget kan vi inte frigöra oss frän tanken all det föreslås en viss överorganisation för de personaladministraliva och

ekonomiadminislrativa frågorna. Beträffande de mindre länen bör

man närmare utreda om utöver den sammanföring av personaladministrati­
va och ekonomiadministrativa enheten som föresläs, kompetensen för i
varje fall personaladministraliva frågor kan betraktas som en specialist­
kompetens och vara gemensam för två eller flera län.     

---- Det borde---- vara intressant alt försöksvis pröva med en

gemensam länsjägmäslare för de tvä skånelänen. 

4.43-------------------------------- Skogsindustriernas samarbetsutskott:    Vi förordar     utred­
ningens förslag alt den nya organisationen skall bygga på en di­
striktsorganisation med lokall placerade tjänstemän för fällverksamhelen.
Länen är en lämplig indelningsgrund - där något undantag kan diskuteras
- med möjligheter lill sammanslagna specialistfunktioner över länsgrän­
serna.

---- SISU vill---- understryka utredningens uttalande att styrelsen

bör vara representativt förankrad i länet. I skogslänen med mera betydan­de innehav inom storskogsbruket skall enligt vär uppfattning regelmässigt finnas kvalificerad representant frän denna kategori. Erfarenheterna visar värdet för SVS:s arbele att sädan kompetens finns tillgänglig även inom styrelsens ram.

4.44------------------------------ Centralorganisationen SACO/SR:     Distriktsorganisationen be­
höver givetvis förstärkas, men inte på den regionala organisationens be­
kostnad. Mycket av de arbetsuppgifter som tillkommer och ökar i och med
den nya skogspolitiken faller just pä den regionalt placerade personalen.

------ statskontorets förslag till skogsvårdsenhel innebär en tung or­
ganisationsapparat, som i vissa län mäste delas upp i flera delar med olika
geografiska ansvarsområden. SACO/SR instämmer i detta och menar, atl
man kan gä något längre i uppdelningen än vad utredningar föreslår.

---- Några vägande skäl för atl slopa titeln biträdande länsjägmästare

inför förstatligandet har ej anförts av ulredningen.

Organisationsschemat omfattar även en frö- och planlenhet. Med tanke
pä denna verksamhets stora vikt är det naturligt atl en sädan enhet finns på
varje skogsvårdsslyrelse.


 


Prop. 1980/81:136                                                   72

Stalskonloret påpekar i sin rapport all SVS har bristande kapacitet beträffande den personaladministrafiva funktionen, en uppfattning som

SACO/SR delar.-- Man kan---- krifisera [ulredningens] förslag att

splittra de nuvarande kamerala enheterna i en ekonomiadministraliv (EA) och en personaladministrativ (PA) enhet. Då skulle ju samordningen av EA- och PA-frågor gå förlorad.

Man kan i stället förorda en justering av de nuvarande kamerala enhe­terna för att få. en så enhetlig uppbyggnad som möjligt. Enheterna bör i enlighet med [utredningens] förslag förstärkas med kvalificerade handläg­gare och biträdespersonal. Som vägledning för resursinsatsen bör SVS arbetsvolym och storlek ligga lill gmnd.

SACO/SR tillstyrker alltså i stort sett organisationsförslaget men under fömtsättning att en uppdelning av skogsvårdsenheten får göras i större län och alt tillräckligt med kvalificerade tjänster inrättas på enheterna. En alltför restriktiv inställning pä denna punkt medför stress och en känsla av maktlöshet hos personalen inför de stora arbetsuppgifterna. Det stimulerar inte effektivitet och skicklighet.

---- enhetschefer och handläggare bör ha kunskaper och insikter som

normalt erhålles genom högre skoglig utbildning vid lantbmksuniversitet, dvs. jägmästarexamen.

I dagsläget utförs skogsplanläggning och rådgivning av personal med såväl lägre (skogstekniker) som högre skoglig utbildning (jägmästare). En högre kompetens pä dessa arbetsområden torde enklast erhållas genom att öka andelen personal med högre skoglig ulbildning, eller med motsvarande kunskaper.

---- I fortsättningen bör kanske, i likhet med vad som nu är fallet i

t.ex. Norge, distriklsföreständarna för större distrikt, ha högre skoglig kompetens.

Sammanfattningsvis; det är av stor vikt för hela samhället och för skogsnäringen att de mycket ömtåliga ingripanden och ätgärder som skogs­vårdsstyrelsens personal har att ulföra blir handlagda av personer som har kompetens atl välbedöma konsekvenserna för skogsnäringen, samhället och berörd skogsägare.

--- Enbart lång tjänstgöringslid kan inte längre vara tillräckligt för att

kvalificera till högre tjänster. På handläggartjänster bör krävas en kompe­tens som motsvarar högskoleexamen.

4.45 Svenska skogsarbetareförbundet:      Förbundel ansluter sig i

stort lill utredningens synsätt vad gäller organisationen. Dock bör påpe­kas, att vad gäller den speciella fältverksamheten, som de distriktvis placerade tjänstemännen skall bedriva, så kan en viss försiktighet vad gäller utbyggnaden av den administrativa verksamheten vara befogad. Det bör således klaras ut i vad mån s.k. distriktskontor kan fylla funktionen av att vara en rationell administrativ enhet.


 


Prop. 1980/81:136                                                   73

Beträffande organisationen i övrigt vill förbundet speciellt underslryka behovel av att fillgång till en personalansvarig bör finnas på varje skogs­vårdsstyrelse.

4.46 Tjänstemännens centralorganisation: Statskontorets uppfattning, sä­som den redovisas i rapporten, innebär att en succesiv övergång från kontor i bostaden till distriktskontor bör eftersträvas. [TCO] delar den uppfattningen.

[TCO] delar utredningens uppfattning [om organisationen i stort], men betonar särskill viklen av en så längt möjlig likformig organisation.

Belräffande frågan om gemensamma specialistbefattningar för två eller flera skogsvårdsstyrelser är [TCO] inte särskill övertygad om att detta är en lämplig organisation.

----- Frågan om personalrepresentant synes ej ha aktualiserats i ulred­
ningen. Vår uppfattning är att en sådan representation skulle tillföra styrel­
serna ett vidgat beslutsunderlag, till gagn för de långsiktiga målen inom
skogsbmket.--

Beträffande personaladministrationen anser [TCO] att situationen är sädan atl behovel av en särskild PA-enhel är slor pä de flesta skogsvärds­styrelser. Den alltmera fördjupade beslutsprocess som kännetecknar ar­betslivet idag kräver för att verksamheten skall flyta utan störningar en sådan enhet.

Del i utredningen föreslagna huvudalternativet för de mindre skogs­vårdsstyrelserna anser [TCO] endast kan gälla för de allra minsta länen.

Förslaget atl inrätta en administativ chef för PA och EA-enheterna i de båda största länen är enligt [TCO:s] uppfattning icke lämpligt. En sådan organisation skulle innebära en mera omfattande handläggningsrulin samt förlänga beslutsprocessen. [TCO] avstyrker därför denna tankegäng.

[TCO] vill även betona del viktiga i att PA-frågorna handläggs av admi­nistratörer. Skoglig utbildning bör inle tillmätas avgörande betydelse.

[TCO] vill även i delta sammanhang ta upp frägan om enhetliga avtals­regler för anställda inom skogsvårdsorganisationen. I dagens läge gäller Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) för samlliga tjänstemän inom skogsvårdsorganisationen med undanlag för bl.a. tjänstemän anställda enligt Avtalet om anställningsvillkor för vissa skogstjänstemän med R-ljänst (SKOG-R).

Enligl [TCO:s] uppfattning bör vid etl förstatligande en översyn ske av gällande avtalsregler i syfte att skapa enhetliga anställningsvillkor för samtliga berörda tjänstemän. Likasä måste en översyn av gällande pen­sionsvillkor ske.

[TCO] fömtsätter att AB-förhandlingar kommer till ständ innan den nya organisationen träder i kraft.


 


Prop. 1980/81:136                                                             74

5    Skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantverksamhet

Utredningens förslag i fräga om frö- och planlverksamheten accepteras i huvudsak av de allra flesta remissinstanserna. Endast tre skogsvårdssty­relser har motsatt sig förslagen hell. Tre andra skogsvärdsstyrelser vill lägga större befogenheter på skogsvärdsstyrelserna än vad utredningen har föreslagit.

5.3 Riksrevisionsverket: RRV föreslär alt skogsstyrelsen får i upp­
drag att snarast lägga fram en plan för den framtida frö- och planlverksam­
hetens produktionsinriktning, dimensionering och lokalisering. Därvid bör
eftersträvas att koncentrera verksamheten till ett färre antal enheler än
f.n.

5.7 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag till mäl
för verksamhelen och organisation. 

En längre driven samordning av verksamhelen framstår som nödvändig mot bakgrund av dels ökad användning av täckrotsmaterial vid vars odling vinsterna av storskalig drift är större än vid barrolsodling, dels den vi­kande efterfrågan pä plantor i södra och mellersta Sverige, orsakade av de senaste årens minskade slutavverkningsareal, dels osäkerheten om slulav-verkningsarealens storlek i framtiden. Dessa förhållanden medför alt od­lingen oavsett inriktning bör koncentreras till färre enheter. Sammantaget bedömer skogsstyrelsen att fem till tio av nuvarande barrotsplantskolor behöver läggas ned under kommande fem till tio år. Samtidigt beräknas tre till fyra läckrotsplantskolor tillkomma.

Enligl förslaget skall varje skogsvårdsstyrelse svara för prognoser röran­de efterfrågan pä skogsodlingsmalerial saml för distribution och försälj­ning. Härigenom torde skogsvärdsstyrelserna tillförsäkras etl reellt infly­tande över produktionens omfattning och inriktning.

Skogsstyrelsen har inget att invända mot att verksamheten bedrivs och
finansieras såsom uppdragsverkamhet. Styrelsen fömtsätter härvid alt de
intäkter som inflyter genom all avskrivningar inkalkyleras i priset hell får
disponeras av skogsstyrelsen förersättningsinvesleringarna. Om medel för
nyinvesteringar för utökning av produktionen eller ändring av produk­
tionsinriktning samt vid behov även rörelsekapital anvisas av statsmak­
lerna under särskilda anslag - vilket ulredningen föreslår - synes kapital­
finansieringen fä en tillfredsställande lösning. I sammanhanget bör fram­
hållas att även om skogsstyrelsen mäste ha ansvaret för det lotala ekono­
miska resultatet det primära resultatansvaret för frö- och planlverksamhe­
ten naturligtvis bör åvila respektive skogsvårdsstyrelse enligt samma grun­
der som fömtsätts gälla för uppdragsverksamheten i övrigt         .

5.8 Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län: En samordning på detla område


 


Prop. 1980/81:136                                                   75

är nödvändig och även om vi fortfarande anser alt detta bäsl kan ske inom länsgrupper kan vi acceptera del framlagda förslaget. Skogsvårdsstyrelsen bör dock tillförsäkras ett självständigt beslutsansvar.

5.9 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län:      Utredningens nu framlagda

förslag till mäl m. m. för verksamheten och dess organisation godtages.

5.10    Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningens förslag be­
träffande frö- och planlverksamhetens organisation synes ge fältorganisa­
tionen goda möjligheler alt påverka och styra plantodlingens inriktning
mot olika åldrar och planttyper. Förslaget tillstyrkes.

--- Båda dessa [skogsträdsförädling och planttyputredningar] i och

för sig synnerligen angelägna aktiviteter för landets skogsbruk ger en oskälig belastning pä dagens plantköpare. Det synes rimligare att kostna­der av denna natur bäres pä annat sätt.

5.11----------------- Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: De här framförda förslagen
accepteras i stort sett.      

---- personalvård och personaladministrativ verksamhel över huvud

tagel [bör] anknytas till skogsvårdsstyrelsen - delta har varit elt aktuellt önskemål just från berörda personalgmpper.

5.12    Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: Slyrelsen anser all den skogs­
vårdsstyrelse som har produktionsenheten skall svara för inköp av frö och
att frågor som gäller nyanläggning, utbyggnad eller nedläggning av plant­
skolor och regionala kyllager skall handläggas av respektive skogsvårds­
slyrelse men att samordningsansvaret skall ligga hos skogsstyrelsen.

5.13 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Skogsvärdsstyrelsen är

medveten om atl det finns behov av viss samordning och samverkan när det gäller frö- och plantförsörjningen men kan inte finna det vare sig behövligt eller lämpligt med en sä totalt centraliserad organisationsform som utredningen föreslår.

---- För att möjliggöra en rationell produktion av plantor bör dock

länen, under skogsstyrelsens medverkan, lämpligen bilda samarbetsgrup­per förslagsvis omfattande 2-5 län.

Ansvarel för fröanskaffningen och frölagerhällningen liksom för anlägg­ning och drift av fröplantager bör dock med fördel kunna åvila skogsvårds­organisationen som en gemensam uppgift med skogsstyrelsen som huvud­ansvarig. Samordningen av utvecklingsarbetet liksom av personalfortbild­ningen bör liksom hittills åvila skogsstyrelsen.

Skogsvärdsstyrelsen avstyrker alltså utredningens förslag om att plant-


 


Prop. 1980/81:136                                                   76

och fröförsörjningen skall vara en gemensam uppgift för hela skogsvårds­organisationen.

5.14----------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län:    de ledande och samordnan­
de funktionerna läggs pä skogsstyrelsen och produklions- och distribu-
tionsfunklionerna läggs på skogsvärdsstyrelserna. Skogsvärdsstyrelsen
har i tidigare remissvar ifrågasatt en sådan centralisering.

Att en särskild frö- och planlenhet inrättas hälsas med tillfredsställelse. Denna verksamhet är så viklig och tung i skogsvårdsstyrelsernas arbete ätt den inte gärna kan inrymmas i någon annan enhet. Ett nära samarbete med övriga enheter, främst skogsvärdsenhelen, samt distrikten är dock en nödvändighet, vilkel också framgår av utredningens skrivning.

5.15    Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län: Utredningens förslag tillstyrkes.

5.16    Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län:      Skogsvårdsstyrelsen biträ­der förslaget att frö- och planlverksamheten i fortsättningen bör vara en gemensam uppgift för skogsvårdsorganisationen med skogsstyrelsen som samordnare.---- en samordning på området måste genomföras obero­ende av om en omorganisation av skogsvårdsstyrelserna i övrigl kommer till stånd.

5.17    Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: Styrelsen ställer sig bakom de förslag som utredningen framlägger.     

5.18    Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: Ingen större erinran mot de argument och principförslag, som utredningen har tagit upp.-------------------------

Styrelsens mening är bl.a. att överläggningar om prisöverenskommel­
serna bör kunna ske mellan vissa gmpper av skogsvårdsstyrelser i län, för
vilka det är angeläget med en samordning av prissättningen. Sädana pris­
överenskommelser skulle kunna medverka till att tillgodose         kraven

på gemensam policy och decentralisering.

Enligl skogsvårdsstyrelsens uppfattning är det utomordentligt angeläget
alt decentralisering och resultatansvar i framtiden kommer atl prägla frö-
och planlverksamheten. Mot denna bakgmnd föreslår skogsvårds-
styrelsen en sådan ordning all styrelserna själva fastställer budget och
priser. Detta beslut skall dock godkännas av den cenirala skogsstyrelsen.
Denna skall dock inte äga rätt atl fastställa annan budget eller andra priser

---- .----- Om skogsvårdsstyrelsen och skogsstyrelsen inte kan enas,

bör även del hänskjutas till regeringen för avgörande.

5.19    Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: Föreslagen organisation till­
styrkes med det tillägget all all fröförsöijning (fröimport, fröplantager.


 


Prop. 1980/81:136                                                   77

klängar, lagring m. m.) lämpligen borde centraliseras till skogsstyrelsen

5.20    Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: I huvudsak har styrel­sen ingenting alt erinra mot ulredningens förslag.----------------------

5.21    Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Styrelsen tillstyrker helt utred­ningens förslag.

 

5.23    Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

5.24    Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län: Beträffande frö- och planlverksam­heten anser skogsvärdsstyrelsen atl den affärsdrift, som infördes är 1960, bör bibehållas.       Det finns all anledning all befara att den organisa­tion som nu föresläs och som i mängt och mycket liknar den som fanns före är 1960 kommer atl medföra en tillbakagång av verksamheten. En drift i ämbetsverksform avvisas bestämt såsom varande direkt olämplig för en biologisk produktionsverksamhet och försäljning, eftersom denna form skulle medföra alltför långa beslutsprocesser och för lite lokall ansvar. Utredningens förslag om lånemöjligheter tillstyrkes däremot liksom försla­get att skogsstyrelsen skall samordna produktionen över länsgränserna. Till den samordnade verksamheten bör varje skogsvårdsslyrelse lämna bidrag sä som nu sker för utvecklingsarbetet.

5.25    Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Det är- styrel­sens bestämda uppfattning, att statsmakterna mäste ställa behövliga medel till förfogande för atl möjliggöra de strukturanpassningar och ändringar i driflsinriktningen som successivt blir nödvändiga.---------

5.26    Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: De senaste årens utveckling visar, att en härdare central samordning av denna verksamhel är nödvän­dig. Skogsvärdsstyrelsen ställer sig därför i princip bakom förslagel. Innan definitiv ställning kan tas, krävs dock en konkret organisationsplan och ett längt mer preciserat handlingsprogram.

5.27    Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län:  Förslagen i föreliggande

utredning är betr frö- och planlverksamheten bättre än de i de tidigare
utredningarna. Skogsvärdsstyrelsen instämmer i uttalade mål för och in­
riktning av verksamhelen saml i att enheter som är rationella frän biologis­
ka och odlingslekniska synpunkler och är acceptabla ur kostnadssynpunkt
bör bibehållas.--

Betr organisation av frö- och planlverksamheten instämmer skogsvärds­styrelsen i förslaget att en särskild enhet inom skogsvårdsstyrelsen direkl


 


Prop. 1980/81:136                                                    78

underställd länsjägmäslaren bör svara för produkfionen av frö och plantor.
Betr ansvarsuppdelningen ifrågasätter skogsvärdsstyrelsen utred­
ningens förslag-- alt skogsstyrelsen ensamt skall beslula om nyan­
läggning, utbyggnad eller nedläggning inköp och fördelning av frö.        

Skogsvårdsstyrelsen ifrågasätter även förslaget atl skogsstyrelsen en­
samt skall svara för legoodlingarna och importen- .        

Självfinansieringsprincipen och kalenderåret som redovisningsperiod tillstyrkes.

5.28    Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till­
styrker utredningens förslag.

ST-Skog sektionen anser i motsats till utredningen att varje skogsvårds­slyrelse i åtminstone de stora norrlandslänen bör ha egen plantproduktion.

5.29------------ Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: En produktionssamverkan
skogsvårdsstyrelser emellan över länsgränser bör kunna ske, men får ej
drivas för långt.--

Den föreslagna uppdelningen mellan skogsstyrelsen och skogsvärdssty­relserna av ansvaret för verksamheten tillstyrks.

---- styrelsen vill göra följande påpekande angående frö- och plant-

köp frän utlandet- . Utåt sett är skogsstyrelsen ansvarig både för den

kommersiella frö- och planlverksamheten och för importlicenserna. Jävs-frågan bör utredas grundligare för atl förekomma framtida Ivistigheter.

5.30--------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Styrelsen får      ansluta

sig till utredningens förslag rörande frö- och planlverksamheten. 

Den nya organisationen torde enligt styrelsens bedömning medföra för­bättrade möjligheter att bemästra de problem som uppkommer i samband med störte investeringar och som främsl gäller kapitalanskaffning och likviditetsfrågor.

5.31    Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Skogsvärdsstyrelsen anser att
ulredningens förslag ger möjlighet alt förena nödvändig samordning under
bibehållande av lokal verklighetsförankring. Speciellt starkt bör understry­
kas styrkan i en direkt samplanering av distriklsförankrade behov och
plantskoledriften.

------ Samtidigt som skogsvärdsstyrelsen tillstyrker utredningens för­
slag vill styrelsen understryka vikten av att inte framtida samordnade
administrativa och ekonomiska system förhindrar snabba anpassningsbe-
slul i produklionsledel.

5.35 Domänverket: Domänverkel välkomnar förslaget, att skogsstyrelsen skulle bli huvudman för verksamheten. Det finns enligt verkets mening väsentliga vinster atl hämta hem genom etl konstruktivt och förutsätt-


 


Prop. 1980/81:136                                                   79

ningslösl samarbete mellan skilda planlproducenter, särskilt i Syd- och
Mellansverige där mänga små och produktionsekonomiskt svaga plantsko­
lor finns f. n. (också i domänverkets regi).  .

Självfinansiering anges som lämplig princip för frö- och planlverksamhe­ten. Domänverket, som ansluter sig till denna princip, vill poängtera att samfiiga kostnader, också t.ex. utvecklingskostnader, observeras i delta sammanhang.

Det kan däremot ej vara lämpligt att - som utredningen gör - lägga fast
principen att skogsodlingsmaterial bör "levereras till så låga kostnader
som möjligt"--- med bortseende således från kvalitetsaspekten. Sna­
rare bör en sädan produktionsekonomi eftersträvas att en totaloptimering
av skogsodlingen möjliggörs.

5.38 Länsstyrelsen  i  Värmlands  län:       Länsstyrelsen  tillstyrker

---- utredningens förslag.

5.42    Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Utredningens förslag till
mäl för verksamheten saml organisation förefaller vara väl genomtänkt. Vi

vill endast påpeka-- atl varje produktionsenhet-skogsvårdsslyrelse

mäste ha resultatansvar för sin verksamhet.       

På grund av den osäkerhet som är förknippad med att producera plantor av rätl mängd och rätl sort har tidigare föreslagits att staten skulle lämna ett bidrag till skogsstyrelsen pä förslagsvis 5 milj. kr. per år. Därigenom skulle trots en plantproduktion under strikt affärsmässiga former ändock kunna produceras plantor med en viss säkerhetsmarginal. Vi anser att någon form av ekonomisk garanti mot osäkerhetsfaktorer av detta slag bör komma lill ständ, för att inte av affärsmässiga skäl locka till en viss underproduktion.

5.43    Skogsindustriernas samarbetsutskott: I värt remissyttrande av år 1975
över utredningens då framlagda förslag i frö- och plantfrägan erinrade
utskottet om riskerna att gä för långt i storleksrationalisering och centrali­
sering. De skalekonomiska fördelarna kan förloras i tyngre administration
och dyrare distribution. Såsom förslagen nu ligger torde verksamhelen fä
goda fömtsättningar att klara sin betydande del av landets försörjning av
skogsodlingsmaterial. Den tveklösa inriktningen - bra produktion sä billig
som möjligt till självkoslnad inom SVOs ram - välkomnas av skogsbruket,
inte minst av alla nuvarande och presumtiva kunder bland våra medlems­
företag. En sädan målsättning är dessutom en bas för konstruktivt samar­
bete och stimulerande konkurrens med andra producenter.

Såsom utredningen nu påpekar ulgör de regionala frö- och plantråden en värdefull sakkunnigreferens som även i forlsältningen bör utnyttjas i såväl SVOs egen verksamhet som i gemensamma frägor på området. De regiona­la råden förutsattes även i framtiden tillsättas av skogsbrukets intressen-


 


Prop. 1980/81:136                                                   80

ter. Från SISUs sida har vi även kommit att tillmäta det centrala frö- och plantrådet en viktig roll i SKS:s samordning av ekonomi, administration, utvecklingsarbete och internationell handel. Rådet fungerar dessutom som samrådsgmpp för skogsbmkets olika intressenter i övergripande frågor.

5.44------------------------------ Centralorganisationen SACO/SR:    Resultatansvar för både

produkt och ekonomi bör åvila den producerande enheten. Möjlighel lill en fri konkurterande marknad skall finnas för en frö- och plantförsörjning, som kan drivas under marknadsmässiga former.

5.45   Svenska skogsarbetareförbundet: Beträffande verksamhelen med skogsfrö- och skogsplantförsörjning finner förbundet, att utredningens för­slag i princip kan anlas. Förbundel vill dock peka på, alt en viss försiktig­het kan vara påkallad då del gäller ambitionen att satsa pä stora och rationella plantskoleenheter.     

5.46   Tjänstemännens centralorganisation: [TCO] vill här endast framhålla förbundets tveksamhet inför tankarna att koncentrera plantproduktionen (barrot).        

Vi delar för övrigt utredningens målsättning.

6   Skogsvårdsstyrelsernas fastigheter

De flesta remissinstanserna godtar i huvudsak de handlingsprinciper som utredningen har föreslagit i fråga om skogsvårdsstyrelsernas fastighe­ter.

6.2    Byggnadsstyrelsen: I betänkandet föreslås att skogsfastighelerna och de fastigheter som hör till frö- och planlverksamheten bör förvaltas av skogsstyrelsen samt att kontorsfastigheterna bör förvaltas av byggnadssly­relsen. Mol della har byggnadsslyrelsen inget all erinra.

6.3    Riksrevisionsverket: RRV delar ulredningens uppfattning att skogs­vårdsstyrelsernas fastighetsinnehav i framtiden bör inskränka sig till en­dast sädana fastigheter som har ett direkl samband med styrelsernas verk­samhet.

6.5 Lantbruksstyrelsen:

De lantbmksnämnder som berört försäljningar i sina yllranden

anser att försäljningarna bör ske genom lantbruksnämnden eller direkt till lämplig köpare som utses i samräd med nämnden.

Lantbruksstyrelsen har samma uppfattning--- .  Vägledande

bör vara att försäljningarna sker så enkelt och snabbt som möjligt lill den


 


Prop. 1980/81:136                                                    81

som på sikt skall äga marken. I första hand bör därför försäljning ske direkl
lill lämpliga köpare.-- Överföring till domänfonden bör enligt styrel­
sens mening ske endast av mark som långsiktigt bör ingå i domänverkets
innehav--- .-----

6.7    Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen har inget att invända mol de allmänna principer för skogsvårdsstyrelsernas framtida innehav av fasligheter, som utredningen redovisat. Dessa behöver emellertid inte enligt skogsstyrel­sens mening innebära att som föreslagits alla utarrenderade eller uthyrda fastigheter bör säljas. Det kan förekomma att sädana fastigheter, trots att de är utarrenderade, kan utnyttjas för den egna verksamheten.

6.8    Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län: Det är nödvändigt att skogs­vårdsstyrelserna har tillgång till övnings- och demonstrationsskogar, i den mån man inte själv äger sädan mäste det avdelas resurser att arrendera skogsmark och läcka koslnader i samband med t.ex. avverkning under felaktig tid, små uttag etc.

6.9    Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: Styrelsen biträder de principer ul­redningen anför vid ett förstatligande.

6.10 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län:    Del torde endast

undanlagsvis vara motiverat att skogsvärdsstyrelserna överiäter sina fas­ligheter. I den män nägot skogsinnehav förekommer där endasi vanligt skogsbmk bedrives kan det dock måhända finnas motiv härför.

6.12    Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: Skogsvärdsstyrelsen delar i hu­
vudsak utredningens uppfattning beträffande framtida faslighelsinnehav.

---- Styrelsen finner starka skäl för all skogsvårdsgårdarna får leva

vidare och utgöra samlingspunkter för människor som har skogen som yrke men ocksä för den stora allmänhet som vill dra nytta av andra skogliga värden.

6.13    Tre av ledamöterna i skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län (Kristens­son, Franzén och Johansson) samt föredraganden anför i reservation: Värt förslag till fortsatt fri förvaltningsrätlslig ställning, där varje skogsvårds-styrelse ulgör en egen juridisk person, medför all faslighetsinnehavel även i framliden bör vila pä resp styrelse. Ulredningens förslag om statligt överlagande av fast egendom, ägd av skogsvårdsslyrelse, avstyrkes.

6.14    Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län:        Särskill angeläget måste det

vara atl behälla de fasligheter där avverkningar och skogsvårdsinsatser kan dokumenteras sedan läng tid tillbaka. Det måste ocksä vara angeläget 6    Riksdagen 1980/81. 1 .saml. Nr 136


 


Prop. 1980/81:136                                                    82

att behålla de fastigheter där en omfattande rådgivningsverksamhet stän­
digt pågår.--

6.15------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län:        Enligl styrelsens mening

bör skogsvårdsstyrelsen även i fortsättningen ha tillgäng till fastigheten för fortsatt praktisk prövningsverksamhet av skogsodlingsmalerial. prove­nienser, trädslag m. m. samt som övningsskog för kursverksamhet.

Utredningens förslag om förvaltning av fastigheterna tillstyrkes.

6.16    Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: Skogsvärdsstyrelsen vill i betyd­
ligt högre grad än utredningen framhålla skogsvärdsgårdarnas belydelse

för i första hand  rådgivnings- och informationsverksamheten.   

Skogsvårdsstyrelsen vill avstyrka att äganderätt och förvaltning övergår

till skogsstyrelsen.- Ev förhinder för att skogsvärdsstyrelserna även

formellt är ägare och förvaltare bör kunna undanröjas.

6.17    Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: Den grundprincip utredningen
föreslår gälla för styrelsernas framtida fastighetsinnehav är oantastlig.

Likaså accepterar Skogsvärdsstyrelsen alt Skogsstyrelsen ges i uppdrag att pröva det framtida innehavet av varje enskild fastighet.

Det får inte vara enbart principiella skäl som motiverar en avveckling. Möjlighelen att avyttra eller utarrendera dessa anläggningar är enligt sty­relsens uppfattning mycket begränsade och dä fär det anses riktigt alt resursen utnyttjas även i Skogsvärdsstyrelsens regi. En förutsättning är givetvis alt intäkter och kostnader balanseras.

6.18--------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län:     länels landsting saknar

helt egna resurser för den skogliga grundutbildningen vilket krafligl under­stryker vikten av atl skogsvårdsstyrelsen kan erbjuda sädana lokaler, som är centralt lokaliserade inom länet.

6.19    Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: Förslaget tillstyrkes.      

6.20    Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Styrelsen delar i vä­senllig grad ulredningens uppfattning beträffande vilka fastigheter som bör behällas.     

Det är----- synnerligen angeläget alt fastigheter med     mångsi­
dig användning och med dessutom cenlrall läge ocksä i fortsättningen
behålles i skogsvårdsorganisationens ägo.

6.21    Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län: Styrelsen tillstyrker helt ulred­
ningens förslag.


 


Prop. 1980/81:136                                                             83

6.23 Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvärdsstyrelsen har inte

---- något att erinra mot förslagen beträffande fastighetsinnehaven. I

frågan om eventuell framtida försäljning av skogsfastighelerna vill dock
styrelsen redan nu starkt betona värdet av att äga vissa skogsfastighter för
försöks- och demonstrationsändamål.      

6.25    Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Slyrelsen accepterar de följ­der som ett förstatligande av organisationen skulle innebära beträffande fastigheter. Vad gäller skogsfasligheter av skilda slag vill vi emellertid framhålla, att man bör pröva noga om ej rätt många av de nu ägda fastigheterna kan bli kvar hos organisationen.-------------------------

6.26    Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: För atl skogsvärdsstyrelsen pä ett acceptabelt sätt skall kunna genomföra sina åligganden i form av rådgivning och information är tillgång till egen skog av utomordentligt stor

betydelse.-- Förslaget "alt uthyrda fastigheter skall säljas" finner vi

därför olämplig. I stället bör riktmärket vara "att för den egna verksamhe­ten ej utnyttjade fastigheter skall säljas".

6.27---------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: Styrelsen vill 

anföra att samtliga fasligheter bör behällas i skogsvårdsstyrelsens ägo åtminstone lills frågan om plantagemark lösts.

6.28   Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen fiil­
styrker utredningens förslag innefattande en saklig prövning av om befint­
ligt fastighetsinnehav har tillräcklig anknytning till skogsvärdsstyrelsens
verksamhet. Förslaget om pengar frän fastighelsförsäljningar skall utnytt­
jas inom organisationen bör preciseras, varvid möjligheter till fondsällning
av pengar under övergångsperioder fastställs,

6.29    Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: Styrelsen tillstyrker de av utred­ningen uppdragna principerna för vilka av skogsvårdsstyrelsernas fastighe­ter som bör behållas.  

6.30    Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Skogsvärdsstyrelsen ansluter sig lill den av ulredningen fastlagda principen att endast sädana fastigheter skall behållas som är av värde för alt styrelsen skall kunna fullgöra sina ålagda uppgifter.-

6.31    Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningens förslag till­styrkes.

6.35 Domänverket: Domänverket tillstyrker de föreslagna principerna för partiell avveckling av skogsvårdsstyrelsernas faslighelsinnehav och vill i


 


Prop. 1980/81:136                                                   84

sammanhanget erinra om bestämmelsen (SFS 1971:727 om försäljning av slalen tillhörig fasl egendom m. m., § 10) alt samråd inför försäljning skall ske med annan stafiig myndighet, om det bedöms troligt att myndigheten kan behöva egendomen.

6.38 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsslyrelsen har ingen erinran mot
utredningens förslag- .

6.41    Lantbrukarnas riksförbund: LRF delar utredningens förslag om att
de fasligheter som inte direkt behövs för verksamheten bör avyttras.

---- LRF vänder sig emellertid mot tanken, atl de fasligheler som skall

avyttras överförs till domänfonden. Försäljningen bör istället ske i samråd
med lantbmksnämnderna- .-----

6.42    Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Vi biträder i sin helhel
ulredningens förslag.

6.44------------------------------- Centralorganisationen  SACO/SR:  [Utredningen]   har  inte

klargjort eventuella praktiska och ekonomiska fördelar med ett överför­ande av huvudmannaskapet av SVS fastigheter. Därför hänvisar SACO/ SR endast till principer för statligt fastighetsinnehav. Frägan om del fram­lida huvudmannaskapet och dess konsekvenser bör ytterligare utredas innan slutgiltig ställning tas.

6.45    Svenska skogsarbetareförbundet: Beträffande faslighetsinnehavel vill
förbundet föreslå att följande ordning tillämpas.

1.   De fastigheter som direkt behövs för den fortsalla driften i plantsko­
lor m. m. behålls inom skogsvårdsorganisationen.

2.    Alla skogsfastigheter överföres till Domänfonden, såvida inte detta i del enskilda fallet kan anses klart olämpligt eller opraktiskt.

3.    Resterande fasligheler försäljs.

6.46    Tjänstemännens centralorganisation: Det måsle vara angeläget att
skogsvårdsorganisationen behåller ett anlal av skogsfastigheterna.

En eventuell försäljning behöver inte innebära förlust av möjlighelerna att utnyttja demonslrationsobjekt och liknande. Viss dispositionsrätt kan ju i sådana fall förbehållas.

7   Skogsvårdsstyrelsernas finansiering

Utredningens förslag fill hur skogsvärdsstyrelsernas verksamhel skall finansieras godtas av de allra flesta remissinstanserna. Endasi en skogs-


 


Prop. 1980/81:136                                                   85

vårdsslyrelse är allmänt negativ. Tre skogsvårdsstyrelser önskar återfå möjligheten att med hjälp av skogsvärdsavgiften subventionera taxorna. Etl par skogsvårdsstyrelser anser att det föreslagna finansieringssättet för investeringar är för stelt. Några remissinstanser uttrycker oro för hur kostnaderna för de fasla resurserna skall kunna läckas i händelse av en hastig nedgång i uppdragsverksamheten, t, ex. beredskapsarbetena.

7.3 Riksrevisionsverket: Eftersom uppdragsverksamheten ulgör en bely­
dande del av skogsvårdsstyrelsernas verksamhel bör, enligt RRVs mening,
den av ulredningen föreslagna s. k. uppdragsmodellen vara väl lämpad som
finansierings- och anslagskonstruklion.     

RRV anser det viktigt alt det ekonomiska mälet för uppdragsverksamhe­ten preciseras noggrant. För liknande verksamheter har statsmakterna tidigare fastställt detta mäl till full kostnadstäckning.

---- För att ett system med regionala taxor skall vara meningsfullt

krävs---- att merkostnaderna för administrationen av denna typ av

taxor uppvägs av fördelarna med den regionala kostnadsanpassningen.
---- RRV förutsätter--- att skogsstyrelsen närmare belyser beho­
vet av regionala taxor.

Skogsstyrelsen bör, efter samräd med RRV, fastställa taxorna för upp­dragsverksamheten. Det bör vidare vara skogsstyrelsens uppgift att dels utveckla den kalkylmodell enligt vilken avgifterna skall beräknas, dels tillse alt fastslagna kalkylprinciper följs. RRV vill peka pä, alt etl system med regionala taxor snarast ökar kravet på kalkylmodellens utformning resp. uppföljningen av modellens fillämpning.

Frö- och planlverksamhetens art och fördelning under året motiverar enligt utredningen att denna verksamhet bör undantas frän de bestämmel­ser om räkenskapsår som normall gäller enligt förordningen (1979:1212) med föreskrifter om statliga myndigheters bokföring. Enligl RRVs mening bör skogsvårdsorganisationens externa bokslut enligt bokföringsförord­ningen, upprättas per budgetär. Delta bokslut bör omfatta samtliga verk­samhetsgrenar inom den nya skogsvärdsorganisationen.

Utöver det externa årsbokslutet måste självfallet andra typer av resultat­rapporter upprättas inom organisationen. Sannolikt erhålls den mest ända­målsenliga bilden av frö- och planlverksamhetens ekonomi vid en rappor­tering per kalenderår. Hänsyn till detta förhällande fär därför tas vid utformningen av den framtida interna redovisningen för hela organisatio­nen.

RRV avstyrker--- utredningens förslag atl de medel som flyter in

vid fastighelsförsäljningar direkt skall få utnyttjas för ändamål som kom­mer till uttryck inom ramen för skogsvårdsorganisationens budgetprocess. Principen för sådana medel bör snarare vara alt de tillförs statsbudgeten. Behovet av nya investeringar för skogsvärdsorganisationen får sedan prö-7    Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 136


 


Prop. 1980/81:136                                                   86

vas på sedvanligt sätt i budgetprocessen. En sädan lösning torde, enligt RRVs uppfattning, förbättra möjligheterna att i framtiden ompröva verk­samhetens omfattning,

7.7 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser den av utredningen förordade
uppdragsmodellen myckel lämplig för skogsvårdsstyrelsernas avgiftsbe­
lagda verksamhet.-

Utredningens förslag till anslagskonstruklion bör i princip godtas. Följ­ande skall dock framhållas.

Vid beräknandet av anslag för skogsvårdsstyrelsernas myndighetsupp­gifter är det nödvändigl att detta sker frän den förutsättningen atl styrelser­na erhåller full kostnadstäckning för den basorganisation som dessa upp­gifter kräver och som skulle erfordras även utan någon serviceverksamhet vid styrelserna. Det mäste i sammanhanget observeras att dagkostnaden för den offentliga verksamhelen ökar om uppdragsverksamheten minskar i omfattning eftersom de fasta kostnaderna dä i högre grad mäste belasta myndighetsutövningen.

Utredningen har anfört bl. a. att om uppdragsverksamheten hastigt skul­le minska i omfattning och underskott härigenom uppstå statsmakterna bör anvisa särskilda medel för att täcka underskottet och för att underiätta åtgärder för att på längre sikt anpassa organisationen med hänsyn till ändrade förhållanden. Skogsstyrelsen vill särskilt understryka detta utta­lande. Exempelvis kan en nedgång i den skogliga beredskapsverksamheten åtminstone övergångsvis skapa ekonomiska problem som måste lösas med hjälp av statliga bidrag.

Beträffande taxesättningen i skogsvårdsslyrelsernas uppdragsverksam­
het framhåller utredningen att det i huvudsak finns tvä alternativ. Det ena
är att taxan är densamma i hela landet och del andra är att taxorna varierar
mellan regioner med hänsyn till produklionsförulsältningar, kostnadsför­
hållanden m.m. Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det
senare alternativet av olika av utredningen åberopade skäl är att föredra i
fråga om flertalet ätgärdsslag.       

Skogsstyrelsen bör som utredningen föreslår ges etl totall resultatansvar för uppdragsverksamheten och således ha möjlighel att omfördela över­skott från en skogsvårdsslyrelse lill en annan styrelse med underskott.

7.9                                            Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län:  Arbetsmarknadsmyndighe­
ten bör genom särskild överenskommelse ekonomiskt svara för temporärt
övertalig personal.

7.10----------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län:  

Del är av synnerlig vikl att uppdragsverksamhetens finansiering möjlig-


 


Prop. 1980/81:136                                                   87

gör en balansering av under- och överskott i verksamheten. Underskott som uppkommit på grund av verksamhetens minskning bör täckas av staten till dess en anpassning av verksamhelen hunnit ske.

Taxorna bör vara likartade inom tämligen stora regioner.         

Skogsvärdsstyrelsernas redovisningssystem bör utvecklas för att ge möjlighet till bättre kostnads- och intäktsanalys, kalkylering samt uppfölj­ning av resultat under löpande budgetär.

7.11    Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: Betr finansieringen av upp­dragsverksamheten vill skogsvärdsstyrelsen tillstyrka den i utredningen föreslagna modellen      .

7.12    Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: Styrelsen delar utredningens uppfattning i frågorna som rör myndighetsuppgifter, uppdragsverksamhet och investeringar. Det framlagda förslaget till detaljutformning av finan­sieringssystemet finner vi vara väl underbyggt.        Dilemmat i nuva­rande system kvarstår och kommer vid etl förstatligande troligen att för-värtas.-- Hittills har vissa friheter tagits på sä sätl att vid en minsk­ning av uppdragsverksamheten har man låtit myndighetsuppgifter öka och omvänt låtit myndighetsuppgifter träda tillbaka vid slor uppdragsverksam­het. Kunde t.ex. en femårsplan åstadkommas så skulle möjligheterna väsentligt förbättras att klara uppkommande personalproblem. Utredning­en utgår från ett statiskt betraktelsesätt och dess förslag skulle om de genomfördes kunna leda till svårigheter och onödig handlingsförlamning i arbetet.

7.13    Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Utredningens förslag tillstyrkes [i fråga om myndighetsuppgifterna]      .

Av utredningens tvä redovisade anslagsmodeller kan styrelsen endast
tillstyrka uppdragsmodellen .

För vissa investeringar inom uppdragsverksamheten krävs ell snabbare
besluts- och verkställighetsförfarande än att gä via en traditionell anslags­
framställning. -

----- Styrelsen fömtsätter att dessa synpunkler beaktas vid utform­
ningen av etl framtida finansieringssystem 

Styrelsen tillstyrker en laxeulformning där taxorna tillåts variera mellan
regioner--- .-----

Styrelsen tillstyrker utredningens förslag om att få balansera överskotts­medel mellan olika verksamhetsår och föreslår dessutom att resp styrelse även fortsättningsvis bör få disponera en medelsreserv, vilkens evenluella ianspråktagande behandlas i samband med ärlig verksamhetsplanering.

Tre av ledamöterna i skogsvärdsstyrelsen i Kronobergs län (Krislensson, Franzén och Johansson) samt föredraganden anför i reservation: Den av


 


Prop. 1980/81:136                                                   88

oss föreslagna fria förvaltningsrättsliga ställningen tillsammans med alt uppdragsverksamheten skall vara ekonomiskt frikopplad frän av slatsmak­lerna ålagda myndighelsuppgifter gör, att det formella kravet på ett statligt

anslagsbeviljande för denna verksamhel automatiskt bör bortfalla.        

I stället bör nu gällande principer bibehållas bl.a. innebärande möjligheter att bygga upp en egen medelsbehällning inom varje skogsvårdsslyrelse.

Vi anser--- att investeringar för uppdragsverksamheten både skall

beslutas, verkställas och finansieras av resp skogsvårdsstyrelse.

7.15------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län:        

Den av utredningen föreslagna modellen med ett myndighetsanslag, elt
1000 kronorsanslag för uppdragsverksamhet och ett invesleringsanslag
kan skogsvårdsstyrelsen tillstyrka. 

Inom varje skogsvårdsstyrelse mäste det finnas en basorganisation för

myndighetsuppgifter.- Samtliga kostnader för denna organisation

säsom löner, sjukvärd, sociala avgifter, resor, expenser och lokaler bör

bestridas med statliga medel. En möjlighel till kredit mol ränta

borde---- öppnas för uppdragsverksamhetens investeringar.

I fråga om skogsvårdsslyrelsernas taxor för uppdragsverksamhet föror­dar styrelsen alternativet med regionalt anpassade taxor.

7.16------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: Skogsvärdsstyrelsen yrkar

avslag på utredningens förslag beträffande skogsvårdsavgiften. I en organi­sation, där myndighetsfunkfionen och uppdragsverksamheten klart skiljes ät enligt utredningens förslag, skulle en "återbäring" av skogsvärdsavgif­ten till skogsbruket via skogsvärdsstyrelsernas taxor passa väl in, samti­digt som det urspmngliga syftel bevarades och skogsvården främjades.

Med hänsyn till den tyngd som tillmäts skogsvärdsstyrelsernas offentliga verksamhet bör de garanteras en viss minimiorganisalion för alt även under perioder med vikande uppdragsverksamhet kunna fullfölja sina myndighetsuppgifter. En icke oväsentlig del offentlig verksamhet utförs nämligen i samband med uppdragsverksamheten utan att offentliga re­surser behöver tas i anspråk.

7.17    Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: Skogsvårdsstyrelsen biträder
i stort de förändringar som föreslås beträffande finansieringssystemet.

Skogsvärdsstyrelsen ifrågasätter behovet av ett särskilt investeringsan­
slag.  --- Det vore----- smidigare om den enskilda styrelsen fick

möjlighet atl i budgeten för uppdragsverksamheten få göra avsättning för
ny- eller åleranskaffning av  utmstning.

Skogsvårdsstyrelsen finner ulredningens förslag belräffande taxesätt­
ningen vara bra.-


 


Prop. 1980/81:136                                                             89

7.18---------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län: De sammanfattande krav som
Ulredningen släller på finansieringssystemet kan anses vara princi­
piellt rikliga.

Särskilt understrykes utredningens uttalande, all finansieringssystemet bör medge alt beslul kan decentraliseras i lämplig utsträckning. Detla är mycket angeläget för att främja koslnadsmedvetande och effektivisering.

Slyrelsen delar ocksä uppfattningen om alt resursanvändningen skall
kunna redovisas sä entydigt som möjligt för olika verksamheter. 

Erfarenheten visar--- alt del är svårt att bedriva entreprenadverk­
samhet med full kostnadsläckning, speciellt när den huvudsakligen bedrivs
inom småskogsbruket.

För den totala uppdragsverksamheten inom vär skogsvårdsslyrelse har
det emellertid varit möjligt att tillgodose de ekonomiska kraven och därför
har policyn varit att acceptera ekonomiskt svaga delprogram inom upp­
dragsverksamheten.

Enl. styrelsens uppfattning skulle det innebära stora fördelar om denna "fastighetsskatt" [skogsvärdsavgiften] ånyo kunde utnyttjas för det ur-spmngligen avsedda ändamålet.

7.19------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län:         Det synes      rimligt

att skogsvårdsavgiften även i forlsältningen fär användas till att hälla nere taxorna. Detla behöver ju inte rubba principen om självfinansiering, efter­som markägarna själva betalar avgifter.

7.21 Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län:   Utredningens förslag till­
styrks i princip.--

Utredningen har föreslagit att taxorna (produktpriserna) för uppdrags­verksamheten bör variera mellan regioner och fastställas enligt självkost­nadsprincipen. Slyrelsen delar i princip utredningens uppfattning men vill påpeka att taxorna bör vara enhetliga i hela landet i de fall så är möjligt.

7.23----------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdsstyrelsen har ingen
erinran mot huvudlinjerna i förslaget, [myndighetsutövningen]    

Så längl skogsvärdsstyrelsen kan bedöma förefaller utredningsförslaget vara en lämplig konstruktion. En stor fördel är att beslutanderätten enligt förslaget inom givna ramar läggs pä skogsvårdsstyrelsenivä.

7.24    Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län: Utredningens förslag medför på
grund av den tunga och tidsödande beslutsprocessen för bland annal
investeringar att leasing kommer att användas fröts atl denna är kostsam
och den hyrda materielen mänga gånger fungerar dåligt pä grund av utebli­
ven vård.

Skogsvärdsstyrelsen måste själv kunna beslula om investeringar och
användning av överskott.- Dessutom bör investeringar i största


 


Prop. 1980/81:136                                                   90

möjliga utsträckning göras med medel som skapas i rörelsen.      Bäst

vore att göra hela serviceverksamheten vid varje skogsvårdsslyrelse af­
färsmässig såsom skedde med frö- och planlverksamheten 1960. Då skulle
etl lokall engagemang växa fram till båtnad såväl för statens ekonomi som
för den framtida produktionen i skogarna.  

7.25-------- Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Skogsvårdsstyrelsen tillstyr­
ker utredningens förslag att en anslagskonstruktion väljes enligt uppdrags­
modellen. ---

Utredningen behandlar--- frägan om hur förmanskårens arbetsupp­
gifter skall anpassas till en växlande instensitel i beredskapsverksamheten.

---- Arbetsmarknadsverket bör ta på sig atl svara för nettokostnaden

för temporärt övertaliga beredskapsförmän under sädana perioder.       

Med nettokostnad avses i detta sammanhang vad som ej kan täckas genom annan avgiftsbelagd eller offentlig verksamhel.

Beträffande budgetprocess, taxesättning, verksamhetsplanering m.fl. ekonomidelaljer inslämmer skogsvärdsstyrelsen i de principiella rikllinjer som utredningen föreslär.

7.26    Skogsvärdsstyrelsen i Kopparbergs lan: Mot del föreslagna systemet för den del av verksamheten som avser myndighetsutövning finns ingen erinran. Av de diskuterade finansieringssystemen för uppdragsverksamhe­ten synes uppdragsmodellen vara atl föredraga, men även den förefaller oroväckande byräkralisk och främjar knappast kostnadsmedvetandet eller rafionaliseringsätgärder.     Skogsvärdsstyrelserna bör fä en betydan­de frihet att göra affärsmässigt motiverade investeringar.

7.27    Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: Skogsvårdsstyrelsen biträder ulredningens förslag om finansieringssystemets uppbyggnad med upp­dragsmodellen som grund.

Budgetprocessen synes ändamålsenlig för organisationens verksamhet och slyrelsen noterar med tillfredsställelse de möjligheler som finns för lokal anpassning och inom vissa gränser val av taxesyslem i uppdragsverk­samheten.

Styrelsen vill framhålla angelägenheten av ett nära samarbete mellan ekonomienheterna i skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna samt atl del upprättas ett ekonomiadministrativl system för verksamhetsplanering, budget, uppföljning och redovisning lättillgängligt och hanterbart för an­svariga på olika nivåer.

7.28    Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län: Skogsvårdsstyrelsen till­
styrker principförslaget om anslag för myndighetsuppgifter, anslag för
investeringar och formellt anslag för uppdragsverksamhet samt all betal­
ning för bidragsförmedling fär las ur bidragsanslag.


 


Prop. 1980/81:136                                                    91

------ Uppdragsverksamhetens betydelse för att betala skogsvärdssty­
relsens fasta kostnader saml konsekvenserna av detta om uppdragsverk­
samheten minskar bör belysas ytterligare.

Förslagel om utvecklad budgetprocess byggd pä verksamhetsplanering
tillstyrks.---

Utredningen vill förbehålla skogsstyrelsen beslut om taxor för uppdrags­
verksamheten samt hävdar atl skogsstyrelsen måste ha totalt resultatan­
svar för att garantera att uppdragsverksamheten går i hop. Skogsvårdssty­
relsen anser att detta inte är nödvändigt. Skogsvårdsstyrelsen kan och bör
var och en för sig ansvara för sin egen uppdragsverksamhet bl.a. genom
alt själva välja laxeform samt beräkna och fastställa taxan.      

7.29    Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: Styrelsen tillstyrker utredning­
ens förslag till nytt finansieringssystem.

Beträffande uppdragsverksamheten anser slyrelsen regionvisa taxor
vara att föredra framför enhetliga rikstaxor---- .   Om investe­
ringarna skall beslutas den långa vägen genom skogsvärdsstyrelsen, skogs­
styrelsen -- departement, riksdag kan det dröja nästan tvä är mellan

plantskolans beslut om anskaffning och plantskolans användande av mate­
rial. En slor fördel är om skogsstyrelsen har tillgång till etl anslag gällande
alla invesleringar så att nuvarande korta tidshorisont kan behållas.       

7.30    Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Styrelsen ansluter sig lill utredningens förslag rörande finansiering av verksamheten och vill särskilt framhålla fördelen med att för uppdragsverksamheten tillämpa anslagskon-stmklionen enligt den s. k. uppdragsmodellen.      

7.31    Skogsvärdsstyrelsen i Norrbottens län: Skogsvårdsstyrelsen delar ul­redningens uppfattning atl uppdragsmodellen är det finansieringssystem som bäst gagnar den förordade verksamhetsinriktningen.

---- Om inte myndighetsutövningens kostnader i en basorganisation

anpassad till insalser i nivå med de skogspolitiska ambitionerna finns
analyserad och redovisad finns risk för antingen alltför passiv myndighets­
insats eller elt driftsunderskott----- .        

Principen för finansieringen av uppdragsverksamheten bör självklart vara all laxesätlningen inte leder till konkurrensfördelar gentemot andra

uppdragstagare.-- Skogsvärdsstyrelsen anser att ett syslem med

regionvisa taxor är att föredra jämfört med rikstaxa.

---- Om anledning finns att i visst läge av regionalekonomiska eller

andra skäl lindra effekterna av geografiskt betingade koslnader för verk­samheten är det bättre att detta sker via rabattering av taxor i särskild ordning än genom transfereringar inom organisationen av överskott som förväntas uppkomma via lokala överskott genom enhetliga rikslaxor.

I anslutning till finansieringssystemet vill skogsvårdsstyrelsen under-


 


Prop. 1980/81:136                                                   92

stryka vikten att ny programplan och lidsredovisningssyslem utformas
enligt statskontorets förslag med renodling av mål och medel.    

7.38 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen har ingen erinran mot ulredningens förslag men vill i fråga om uppdragsverksamhetens finansi­ering framhålla betydelsen av alt beslutanderätten inom givna ramar läggs på regional nivå, d. v. s. skogsvårdsstyrelsen.

7.42 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund:  Som utredningen

i tidigare sammanhang har framhållit skall i första hand näringen själv klara sitt eget servicebehov. Detla försenas och försvåras om myndigheten genom sin uppdragsverksamhet erbjuder service som till någon del innebär subventionering av taxan.

7.44 Centralorganisationen SACO/SR: [Utredningen] är mycket kritisk till
nuvarande finansieringssystem. SACO/SR instämmer i denna kritik.
---- SACO/SR tillstyrker utredningens förslag till nytt finansieringssy­
stem. Det är synnerligen angeläget, atl anvisade medel för myndighetsupp­
gifterna, i motsats till nuläget, täcker de totala kostnaderna.     

Del bör klarläggas vilka resurser som krävs för alt myndighetsutövning­
en skall vara självbärande oavsett uppdragsnivän.

---- diskussionen om omfördelning av styrelsers eventuella överskott

kan ge intryck av att vissa län skall subvenlioneras av övriga län. Detta
synsätt är ralionaliseringshämmande och slår samtidigt i strid med logiken
i resonemanget om regionstaxor----- .      

7.46 Tjänstemännens centralorganisation: Den starka betoningen av myn­dighetsuppgifter bör innebära att organisationen ges garantier för alt kunna fungera även under perioder med låg serviceverksamhet. Denna kan icke betraktas som en fast resurs.

8    Vissa resursfrågor

Flera remissinstanser stryker under behovet av resursförstärkningar pä de områden som utredningen har redovisat, främst rådgivningen och per­sonaladministrationen. Några anser att ulredningens beräkningar är alltför försiktiga, etl par andra att även omprioriteringar bör kunna skapa utrym­me för ambitionshöjningar.

8.1 Statskontoret:- Statskontorets  samlade  bedömning av  den

skärpta skogsvårdslagens effekt på resursbehovet är atl det bl.a. med hänsyn till den förenklade lagtillsynen och möjligheterna till effektivisering


 


Prop. 1980/81:136                                                   93

av information och rådgivning inte krävs nägra ökade insalser pä längre sikt men alt eventuellt särskilda informationsinsatser kan krävas i ett övergångsskede. En utvidgning av skogsinventeringen bedömer verket däremot skulle komma att medföra ett ökal resursbehov i enlighet med den beräkning som finns redovisad i statskontorets rapport.

8.3 Riksrevisionsverket:

Ulredningen har inte diskuterat möjligheterna atl genom besparingar i form av rationaliseringar eller omprövning av pågående verksamhel finan­siera de redovisade kraven pä resursökningar. Sädana effektivitetshöjande ålgärder torde stå att finna inom organisationen. RRV vill i detta samman­hang också peka pä de potentiella vinsterna med en ökad samordning av skogs- och lantbruksorganisalionernas verksamheter. En sådan samord­ning kan t. ex. innebära att de regionala enheternas lokaler och kanslifunk­tioner samutnyltjas. Än viktigare torde det dock vara atl söka en innehälls-mässig samordning av verksamheterna.

8.7                              Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser i likhet med utredningen alt den
föreslagna förstärkningen av PA-funktionen vid skogsvärdsstyrelserna
kräver särskilda resurser- .

Vad gäller behovel av resurser för skogsvårdsstyrelsernas framtida
myndighetsuppgifter är skogsstyrelsen liksom utredningen av den uppfatt­
ningen alt del krävs en kraftig resursförstärkning. 

---- skogsstyrelsen vill understryka det angelägna i atl styrelsens AR-

enhet förstärks med en handläggare under den tid omorganisationen ge­nomförs.

8.8    Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län: Enligl styrelsens uppfattning är det omöjligt alt genomföra den nya organisationen och uppfylla den nya skogspolitikens målsättning utan resursförstärkning.

8.9    Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län: Allmänl sett finns, som utredningen också anför, behov av ökade resurser. Styrelsen vill för sin del framhålla värdet av ökade resurser till informations- och rådgivningsverksamheten.

8.10 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvårdsstyrelsen under­stryker att förstärkning av resurserna krävs till den angelägna förstärkning­en av PA-funktionen. Personalen är organisationens viktigaste resurs. Därför är det angeläget att det även vid mindre skogsvårdsstyrelser finns en fristående  personaladministrativ funktion  med  kvalificerad expert.


 


Prop. 1980/81:136                                                             94

8.11 Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: Betr resursfrågorna vill
skogsvärdsstyrelsen endast allmänt tillstyrka de anslagsbehov som ulred­
ningen redovisat- .----- Möjlighelerna atl med verksamhetsplane­
ring m. m. ytterligare rationalisera verksamheten är dock begränsade.

8.12--- Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län:      Omorganisationen krä­
ver resursförstärkningar, men det är möjligt att dessa skulle kunna

begränsas om verksamhetens omfattning redovisas på annat sålt än genom
förbrukade tjänstgöringsdagar. Om man t.ex. i stället redovisade arealen
mark som blivit föremål för skogsbruksplanläggning och lämnade uppgift
på besiktigad hyggesareal, röjningsareal etc. skulle ett bättre mått erhållas
på effektiviteten än vad som nu är fallet.  Ett annorlunda redovis­
ningssätt skulle omgående avslöja brister i planeringen och det är därför
troligt att denna skulle förbättras med ell effektivare resursutnyttjande
som resultat.--

8.13--------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län:  Resurserna för rådgiv­
ningsinsatser till skogsägare av olika kategorier behöver   avsevärt

förslärkas.

De personaladministraliva frågorna har i nuvarande organisation varit eftersatta. Dessa frägor bör fortsättningsvis ägnas större intresse, varför troligtvis en resursförstärkning på detta område blir nödvändigt.

---- Det ökade behovet av atl medverka i samhällsplaneringen kräver

---- ytterligare personalresurser.

8.14------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län:    Utredningen föreslår också

en "mindre" resursförstärkning till skogsstyrelsens AR-enhel med hänsyn
till ökal arbele i samband med omorganisationen. En sådan resursför­
stärkning skulle ocksä behövas pä skogsvärdsstyrelserna  .

------ Del är------ viktigt alt inte bara distriktsorganisationen för­
stärks utan även den regionall placerade personalen.

Även övriga resurser pä i första hand fältsidan bör bli föremål för en
översyn. Därmed avses kontorslokaler, tekniska hjälpmedel, konlorsser­
vice, m.m.---

8.15------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län:        Skogsvärdsstyrelsen kan

för egen del genomföra omorganisationen i stort sett inom ramen för
nuvarande personalresurser. För att kunna genomföra de myndighetsupp­
gifter som är önskvärda inom länet krävs emellertid resursförstärkning
eller att resurser för della förs över frän uppdragsverksamheten till myn­
dighetsutövningen.


 


Prop. 1980/81:136                                                             95

8.16------ Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län: Betydande resursförstärkningar är
hell avgörande för huruvida en organisation skall vara meningsfull. Med
hänsyn till de ständigt ökade krav som ställs pä skogsvärdsstyrelserna är
ökade resurser, framför allt pä fältsidan, mera angelägna än en omorgani­
sation,   -- En------ minskning av administrationen med närmare

25 % förefaller- icke möjlig.

8.17----------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län:       Skogsvärdsstyrelsen

finner del självklart atl dimensioneringen av de tilldelade resurserna för
myndighetsutövning sker med hänsyn till de beslutade skogspolitiska rikt­
linjerna. ---

8.18--------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län:    Föreslagen administra­
tion bl. a. inom PA kräver hos oss en påtaglig resursförstärkning.         

---- fortsatt tryggad anställning med bl.a. vidareutbildning krävs för

den jämförelsevis stora förmanskår som finns för beredskapsverksamhe­
ten. ---

8.21 Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län:  Skogsvårdsstyrelsen de­
lar utredningens uppfattning att resursförstärkning behövs och inom vilka
verksamheter förstärkningen är mest angelägen. Den av utredningen be­
räknade anslagsuppräkningen-------- förefaller dock alltför lågt beräknad.

8.23 Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län: Ulredningen har redovisat bak­
grunden och skälen till behovet av utökade resurser. Skogsvårdsstyrelsen
instämmer helt i beskrivningen men skulle samtidigt gärna sett att den
utvecklats ylterligare. Slyrelsen ser del som mycket viktigt att möjligheter­
na att redovisa fakta kring de skogliga åtgärderna förbättras och att konse­
kvensema av insatta respektive uteblivna insalser frän skogsvårdsorgani­
sationens sida kan belysas.

8.25 Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län: Skogsvårdsstyrelsen biträder helt utredningens förslag om ökade resurser för en intensivare tillsyn och skogsvård nu och en bättre skog i framtiden.

8.26 Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län:         Det vore  ytterst

olyckligt, om skogsvårdsorganisationen inte skulle få de resurser, som krävs och som redovisats i utredningen, för att fullfölja de intentioner som den nya lagen är ett uttryck för.

Skogsvärdsstyrelsen i Kopparbergs län finner, som tidigare framhållits,
utredningens förslag och intentioner väl avvägda och motiverade, i förhål­
lande till den skogspolitik som slagits fasl av statsmakterna.      

Inom de län som är mycket stora men likväl endasi har en skogsvårds-
sekfion bör antalet handläggare kunna ökas med 1-2 tjänster.   


 


Prop. 1980/81:136                                                             96

8.27 Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län: vill underslryka nöd­
vändigheten av att organisationen lilldelas tillräckliga resurser om den
fastlagda skogspolitiken skall kunna fullföljas pä den förutsatta ambitions-

8.29    Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: En absolut förutsättning för ge­nomförandet av den nya skogspolitiken      är alt skogsvårdsstyrel­serna ges ökade resurser.      

8.30    Skogsvårdsstyrelsen I Västerbottens län: Mol bakgrunden av dels det skogspolitiska beslutet om höjd ambitionsnivå för skogsvården och dels bristerna i skogslillständel anser slyrelsen att utredningens förslag om resursförstärkning är tilltagna i underkant.  förstärkningen bör en­ligt styrelsens mening framför allt sältas in pä rådgivning riktad lill skogs­ägare och på återväxtkontroll.

8.31    Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län: Den starka samspelsef­fekten mellan myndighetsutövning och uppdragsverksamhet gör alt vid minskad taxebelald volym ökar myndighetsutövningens koslnader beroen­de på minskad fördelningsbas för fasta kostnader och viss ökning även av rörliga kostnader genom minskade möjligheter till samordning av uppdrag och offentlig insats under samma förrältningsresa. Visst fog torde även finnas för en positiv syn pä all en önskvärd ökning av självverksamhet i skogsvården leder till något ökad efterfrågan pä främst rådgivning.

Utredningens förslag lill nytt finansieringssystem är i princip progressivt
och skulle kunna ge möjlighel lill långsiktigt stabil myndighetsinsats. Den
resursberäkningsmodell som valls gör dock alt myndighetsinsatsens nivä
blir finansieringslekniskl beroende av uppdragsvolymen. 1 stället borde
utredningen som en grundplalta för resursdiskussionen ha presenterat
volym och kostnad för en basorganisation exklusive uppdragsverksamhet.
Ovanpå detta bör läggas en redovisning av kostnadsstmkluren vid olika
uppdragsnivåer med en sund beräkning av verksamhetsdelarnas kostnads­
ansvar. ---

8.37    Länsstyrelsen i Kronobergs län: Det är angelägel alt skogsvärdsstyrel­serna tar ställning till huruvida omprioriteringar och rationaliseringar av verksamheten, vid sidan av en eventuell resursförstärkning, kan underlätta genomförandet av den nya organisationen och verkställandet av bl.a. de arbetsuppgifter som tillkommit i samband med 1979 års skogsvärdslag.

8.38    Länsstyrelsen i Värmlands län: Mot bakgrund av de av ulredningen redovisade uppgifterna för skogsvärdsstyrelsen och betydelsen av atl -som tidigare nämnls - kunna leva upp till skogsvärdslagens intentioner


 


Prop. 1980/81:136                                                   97

ställer länsslyrelsen sig heh bakom de av utredningen framförda kraven på resursförstärkning.

8.39 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Såväl utredningen som statskon­
toret påtalar ett behov av ökade resurser till extern rådgivning och infor­
mation. Länsstyrelsen fäster siörsta vikt vid detta förslag.         Om SVS

ska kunna fullgöra sin uppgift all initiera en belydande förbättring av
skogsvärden mäste enligt länsstyrelsens uppfattning en särskild, målinrik­
tad resursförstärkning ske.-

8.42-------------------------------------- Sveriges skogsägareföreningars riksförbund:       SSR delar upp­
fattningen att behov av ökade resurser behövs till informations- och råd­
givningsverksamheten.

---- utredningens förslag om resursförstärkningar för tillsyn enligt

skogsvårdslagen synes inte vara tillräckligt motiverade.

8.43-------------------------------- Skogsindustriernas samarbetsutskott:   Vi är medvetna om att

de nya riktlinjerna liksom det angelägna i att fä en bättre skogsproduktion till stånd ställer ökade krav på SVO, vilka inle torde kunna tillgodoses inom nuvarande organisation och anslagsramar. Å andra sidan är del svårt för en utomstående part att pä föreliggande material kunna göra en bedöm­ning av föreliggande beräkningar. Vi fär utgå ifrän att utredningen med beaktande av det allmänt omfattande önskemålet om återhållsamhet vad gäller vidare expansion inom den offentliga sektorn samt av möjliga ratio­naliseringsåtgärder inom nuvarande organisation har hamnat pä etl rimligt resullal.

Vi noterar med tillfredsställelse att tyngdpunkten i uppräkningen av antalet tjänstgöringsdagar ligger pä dislriktsorganisationen och fältverk­samheten. Säsom framgår av det tidigare anser vi atl det i första hand är informations- och rådgivningsverksamheten som skall tillgodoses vid eventuella förstärkningar. I det sammanhanget vill ulskollel erinra om den sakkunskap som finns representerad på bolagsskogsbmkels staber och förvaltningar. I högre grad än som hittills varil fallet bör en samverkan kunna ske till båtnad såväl för inbördes erfarenhetsutbyte som för rådgiv­ningen lill privatskogsbruket.

8.44----------------------------- Centralorganisationen SACO/SR:      Med hänvisning till rådande

brister i skogslillständel och de beslul och uttalanden om höjd ambitions­
nivå för skogsvården som riksdagen gjorde 1979, föreslår utredningen en
anslagsuppräkning med cirka 10 miljoner i förhållande till budgetåret 1978/
79 för skogsvärdsstyrelsernas utökade myndighetsuppgifter. Denna re­
sursökning är ingalunda tillräcklig.   

I väsentlig utsträckning bör de ökade resurserna slyras till rådgivnings-och informationsverksamhet. Stöd till översiktlig skoglig planering och till


 


Prop. 1980/81:136                                                   98

skogsbmkets behov av färska flygbilder må beaktas vid fördelning av resursförstärkningen.

8.46 Tjänstemännens centralorganisation:  En kraftig förslärkning

måste---- ske. Konkret innebär delta en personalförstärkning för i

första hand fältverksamheten.       

[TCO] vill samtidigt kraftigt understryka fältverksamhetens betydelse för skogsvärdsorganisalionens möjligheter att ge reell innebörd åt den nya skogspolitiken.

Även övriga resurser på i första hand fältsidan bör bli föremål för en
översyn. Därmed avses kontorslokaler, tekniska hjälpmedel, kontorsser­
vice m.m.---


 


Prop. 1980/81:136                                                            99

Innehåll

Proposition    .....................................................     1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................      I

Propositionens lagförslag    ................................... .... 2

1   Inledning    .....................................................     4

2   Föredragandens överväganden    ........................      5

 

2.1    Allmänt   .................................................... .... 5

2.2    Skogsvärdsstyrelsernas uppgifter   .................. .... 9

2.3    Skogsbrukets frö- och plantförsörjning   ...........    12

2.4    Skogsvärdsstyrelsernas organisation   ..............    14

2.5    Skogsvärdsstyrelsernas fastigheter..................    18

2.6    Skogsvårdsstyrelsernas finansiering .................    19

 

3   Upprättade lagförslag    ..................................... .. 21

4   Hemställan   .................................................... .. 21

5   Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82 ..................    22

6   Beslut   .......................................................... .. 35

Bilaga 1 Sammanfattning av utredningens förslag    .. .. 36

Bilaga 2 Utredningens lagförslag   .......................... .. 39

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden                           40

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981