Prop. 1980/81:133

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullslen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson. Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson,

Föredragande: Statsrådet Friggebo

Proposition om riktlinjer för energisparverksamheten i byggnader m. m.

1 Inledning

Regeringen har nyligen i prop. 1980/81:90 lagl fram förslag lill riktlinjer för energipolitiken. I propositionen framhålls alt energipolitiken skall skapa förutsättning för ekonomisk och social utveckling. Della ställer krav på tryggad energiförsörjning och god energihushållning. En väl avvägd energipolitik är nödvändig för alt centrala välfärdsmål skall nås lill lägsta möjliga samhällsekonomiska koslnader.

Tillgängliga energikällor skall utnyttjas på bästa möjliga sätt. Effektiv hushållning skall främjas. Miljön skall värnas.

Ett centralt mål för energipolitiken är elt krafligl minskal oljeberoende. Förutsättningar skall skapas för en avveckling av kärnkraften enligl riksdagens beslul.

Övergäng till fasta bränslen skall främjas. En successiv utveckling skall ske mot elt energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

1 fräga om energihushållning i byggnader m. m. aviseras i propositionen atl riktlinjer kommer atl presenteras. Jag vill nu la upp dessa frägor.

Bebyggelsen har stor betydelse när del gäller vär energianvändning. Totall beräknas byggnadsbeståndet svara för ca 40% av vårt lands energianvändning, om näringslivets byggnader inkluderas. Oljeberoendet är också mycket stort i byggnadssektorn. Det är därtör nödvändigt atl fortsatta ansträngningar görs, i såväl befintlig som nytillkommande bebyggelse, för att uppnå en bättre energihushållning och elt minskal behov av olja.

Prop. 1980/81:133 4

Riksdagen har under de senaste åren vid etl fiertal tillfällen behandlat frägor som rör energisparverksamheten i byggnader. För att stimulera till energibesparande ätgärder infördes är 1974 statligt stöd för sädana ätgärder i bostadshus och vissa andra byggnader (prop. 1974:69. CU 1974:21, rskr 1974:180).

Genom 1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975:30 bil. I, NU 1975:30, rskr 1975:202 och bil.2, CU 1975: 25, rskr 1975; 203) uppställdes mål för en begränsning av ökningstakten för energianvändningen i landel under liden fram till är 1985. Vidare beslöts om ell treårigt energiforskningsprogram. Ändringar infördes ocksä i byggnadsstadgan (1959:612. ändrad senasl 1980:408) i syfte all förbällra möjlighelerna alt beakta frägor om god energihushållning i samband med planläggning och frågor om god värme-hushållning i byggnader.

I prop. 1977/78: 76 med förslag lill energisparplan för befintlig bebyggelse redovisades bedömningar av resursbehov och tillgängliga resurser för att under en 10-årsperiod genomföra energisparätgärder enligl olika allernaliv. Förslagels huvudsakliga syfte i fråga om målel för verksamhelen var att slå fast en hög ambitionsnivå och därmed ge utgångspunkter för bedömningar av verksamhetens inriktning. De medel med vilka energisparplanen skulle förverkligas bygger bl. a. pä stimulanser lill enskilda fastighetsägare i syfte all öka deras motivation för atl vidta samhällsekonomiskt angelägna energihushållningsälgärder. Enligl riksdagens formulering av sparmålet (CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345) skall riktpunkten vara all nelloenergi-förbrukningen i del befinlliga byggnadsbeståndet år 1988 är ca 35 TWh lägre än år 1978. En omprövning skulle ske efter tre år. dvs. inför budgeiårel 1981/82.

Regeringen lade våren 1979 fram förslag lill rikllinjer för den svenska energipoliliken fram lill omkring är 1990 (prop. 1978/79; 115). Riksdagen beslulade på grundval av dessa förslag om rikllinjer inom vissa delar av energiomrädel. De delar som berörde eller hade nära samband med kärnkraften lämnades dock öppna i avvaklan på folkomröslningen om kärnkraftens fortsalla användning i värt land (NU 1978/79:60. rskr 1978/ 79:429, CU 1978/79:37, rskr 1978/79:394, JoU 1978/79:34. rskr 1978/ 79:431, SkU 1978/79:44, rskr 1978/79:430).

De viktigaste målen för energipolitiken angavs i propositionen vara all åstadkomma försörjningstrygghet, begränsa energiomvandlingens hälso-och miljöeffekter och stärka säkerheten. Energipolitiken mäste vidare, hävdades det, syfta till handlingsfrihet och anpassning. Med hänsyn tagen till dessa mäl måsle energipoliliken utformas så att de samhällsekonomiska kostnaderna minimeras.

Beslutel innebar bl. a. alt vissa ändringar av villkoren för energisparstödet genomfördes i syfte all effektivisera stödet. Kommunernas viktiga roll vid genomförandet av energisparprogrammel betonades och bidraget lill kommunernas rådgivnings- och besiklningsverksamhel m. m. ökades och

Prop. 1980/81:133 5

utsträcktes lill alt omfatta ytterligare en treårsperiod. Medel anslogs ocksä för en kraftigt utvidgad experimentbyggnadsverksamhet m. m. inom sol-värmeomrädel.

Med anledning av resultatet av folkomröslningen om kärnkraften beslöt riksdagen alt kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig för all upprätthälla sysselsättning och välfärd. Del slogs fast atl den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010. (prop. 1979/80: 170, NU 1979/80; 70, rskr 1979/80:410). Beslutet innebär atl möjligheler under de närmaste årtiondena måste skapas för alt introducera andra energikällor. Betydelsen av energihushållning slogs fasl och ell samlal energihushällningsprogram aviserades.

Som etl led i strävandena att minska oljeberoendet beslöt riksdagen år 1980 (prop. 1980/81:49, NU 1980/81:19, rskr 1980/81:100) om ell nyll stödsystem för ålgärder som syflar lill atl ersätta olja eller spara energi. Del nya stödsystemet handhas t. v. av en kommitté benämnd Oljeersältningsfonden (I 1980:08).

Regeringen har nyligen lagl fram förslag till riktlinjer för energipolitiken fram lill omkring är 1990 (prop. 1980/81:90).

I propositionen redovisas rikllinjer för elt program för energihushållning i samhällets olika delar under 1980-talet. Det betonas all tyngdpunkten i programmet bör ligga pä åtgärder som sparar olja och som verkar pä kort och medellång sikt. Slyrmedel som priser saml rådgivning, ulbildning och information betonas. En omprövning av programmet föreslås ske omkring är 1985.

Etl program för oljeersältning läggs också fram. Programmet beslår av tre delar, nämligen åtgärder med anledning av förslag frän oljeersättningsdelegationen, åtgärder grundade pä elanvändningskommilléns förslag och ätgärder för att minska oljeanvändningen i Storstockholmsområdel.

Som jag nyss näq:inde innebar riksdagens beslul med anledning av prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse atl en omprövning av planen skulle ske efter tre år. Jag vill nu ta upp den frägan och kommer i det följande atl lägga fram förslag till rikllinjer för energihushållningen i bebyggelsen under 1980-lalel. Ansvaret för ledningen och samordningen av arbetet med energisparplanens utveckling, genomförande och utvärdering ligger sedan år 1978 pä energihushällningsdelegationen (Bo 1978:03), EHD. Delegationen har nyligen överiämnal belänkandel (SOU 1980:43) Program för energihushållning i befinllig bebyggelse. 1 belänkandel lämnas förslag till ålgärder som syftar till att intensifiera energisparverksamhelen. Bl.a. föresläs alt verksamhelen organiseras i tre samordnade program. Vidare föresläs vissa förändringar i det ekonomiska stödel lill energibesparande åtgärder. De nuvarande bidragen avskaffas och ersätts med län. Dessutom föresläs vissa nya kalegorier av åtgärder bli stödberältigade. Flera förslag läggs ocksä fram beträffande den kommunala besiktnings-och rådgivningsverksamheten.

Prop. 1980/81:133 6

De förslag till rikllinjer för energihushållningen i byggnader som jag lägger fram i del följande grundar sig främst på detla betänkande. En sammanfattning av betänkandet och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till prolokollel i detla ärende som bilaga I.

Som underlag för mina ställningstaganden villjag vidare redovisa bl.a. följande betänkanden. rapporter och promemorior, som i sin helhet eller i sammanfattning bör fogas till regeringsprotokollet som bilagor, nämligen

sammanfattning av oljeersättningsdelegationens betänkande (Ds I

1980: 23) Program för oljeersällning (bilaga 2),

rapport från bostadsslyrelsen angående energisparstödets volym och

användning (bilaga 3).

energiprovningsutredningens belänkande (Ds I 1980:12-13) Provning

för bättre energihushållning [bilaga 4) saml en

skrivelse från energisparkommittén (ESK 1979:02) angående lempera-

turnormer i lokaler (bilaga 5).

Vidare kommer jag alt la upp vissa förslag som har väckts av elanvändningskommittén (ELAK) i belänkandet (Ds I 1980:22) El och olja. En sammanfattning av betänkandel saml en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 6.

Regeringen har nyligen i prop. 1980/81:90 lagl fram förslag belräffande den fortsatta energiforskningen. Jag kommer i del följande all lägga fram förslag om slöd för experimentbyggande inom bl.a. solvärmeområdet samt för forskning avseende energihushållning i befinllig bebyggelse.

I prop. 1980/81:100 (bil.16) har regeringen föreslagil atl riksdagen i avvaktan pä särskild proposition i ämnet under trettonde huvudtiteln lill Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m.m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 800 milj. kr. Jag vill nu ta upp denna fråga. En sammanfattning av anslagsframställningarna bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 1. Jag kommer ocksä all ta upp frägan om ramar för beslul under budgelären 1981/82-1983/84 lill Lån tdl experimentbyggande inom energiområdet in. m.

Prop. 1980/81:133 7

Föredragandens överväganden

2 Program för energihushållning inom bebyggelsen under 1980-talet

2.1 Allmänt

Totalt beräknas byggnadsbeståndet svara för ca 40% av vårt lands energianvändning, om näringslivels byggnader inkluderas. Oljeberoendet är mycket storl. En aktiv och ambitiös energihushållning är ell grundläggande krav för alt nå ökad försörjningstrygghel inom energiområdet. Slora möjligheter lill energibesparingar finns inom bebyggelseseklorn. En väsentlig del av energihushällningsprogrammet för samhället bör därför avse denna sektor.

Som jag tidigare har anförl haren rad åtgärder sedan år 1974 vidtagits för att spara energi i byggnader. Det är nödvändigt alt fortsatta ansträngningar görs för att hushålla med energi i befintlig bebyggelse. Parallelll med energihushållningsätgärderna mäste möjligheterna alt ersätta olja med andra energislag i bebyggelsen tas lill vara.

En omprövning av åtgärderna inom energisparplanen bör ske i samband med den omprövning av det samlade energihushållningsprogrammet för samhället som i proposition om riktlinjer för energipoliliken (prop. 1980/ 81:90) föreslås ske omkring är 1985.

2.2 Energianvändningen

Energianvändningen har ökat snabbt under efterkrigstiden. Den har trefaldigats sedan är 1945. Under den senaste liden har ökningstakten minskat. Under perioden 1973-1979 ökade den lotala slutliga energianvändningen med endast 0,6% per är i genomsnitt. Motsvarande ökning under perioden 1965-1973 var 3,4%. Orsaker lill den lägre ökningstakten sedan år 1973 är bl.a. den lägre takten i den ekonomiska tillväxten, de kraftiga reala energiprisstegringarna samt de energihushällningsåtgärder som har vidtagits.

Den totala slutliga energianvändningen uppgick är 1979 lill 416 TWh. Av detla utgjordes ca 331 TWh av bränslen medan återstoden utgjordes av el. Bränslena utgörs framför allt av oljeprodukter.

Energianvändningen brukar fördelas på de tre områdena industri. Iransporter samt bostäder, service m, m. Industrisektorn svarar för knappt 40% av den totala energianvändningen, transporter för ca 20% och bostäder, service m.m. för resterande drygt 40%. Energianvändningen i den sistnämnda sektorn uppgår till drygt 170 TWh varav ca 40 TWh elenergi. Användningen omfattar all energianvändning utanför industrin och transportområdet, dvs. användningen i bl.a. bostäder, den offentliga sektorn.

Prop. 1980/81:133 9

erfarenheter av genomförda energisparätgärder. Regeringen har i prop. 1980/81:90 understrukit behovet av förbättringar av energistatistiken och betonat alt det är angeläget all uppgifter om användningen av energi för uppvärmningsändamål blir utförligare belysta. I propositionen framhålls det som angeläget att slalisUska centralbyrån, inom ramen för oförändrade totala resurser, beaktar behovet av förbättrad statistik för energiområdet sä att energianvändningens utveckling inom skilda sektorer kan följas.

Den framtida utvecklingen av energianvändningens sloriek och sammansättning i bebyggelsesektorn är beroende av en mängd faktorer, säsom energiprisutvecklingen, ny- och ombyggnadstakten, effekten av energihus-hällningsbestämmelserna i Svensk Byggnorm, effekten av ätgärder för energihushållning i befintlig bebyggelse m. m. I den nyss nämnda propositionen har regeringen angett de energianvändningsnivåer som det är rimligt att räkna med för sektorn bostäder, service m. m. Nivåerna uppgår lill 150-160 TWh, varav 60-52 TWh el, för år 1985 och 140-155 TWh, varav ca 66-60 TWh el, för år 1990. De undre gränserna i intervallet har satts med beaktande av de förslag lill besparingar som jag kommer atl lägga fram i det följande.

2.3 Mål för energisparverksamheten i byggnader

EHD har i sitt belänkande lagl fram förslag om en intensifierad energisparverksamhet. Som underlag för sina förslag har EHD låtit ulföra ett 30-tal olika forsknings- och utredningsprojekt angående de effekter som har uppnätts till följd av energisparverksamhelen.

En omfattande empirisk undersökning av de genomsnittliga faktiska energispareffekterna av olika åtgärder har genomförts vid de lekniska högskolorna i Stockholm, Göteborg, Lund och Luleå saml vid Norrlands Byggtjänst i Umeå. Undersökningen omfattar elt statistiskt urval på mer än 1 000 hus där energisparätgärder har genomförts med statligt energisparstöd. Resultat från detla projekt redovisas i EHD; s betänkande.

Resultaten av åtgärder som har utförts i olika lan visar en mycket god samstämmighet trots alt de olika länen representerar mycket varierande klimattyper och trots alt de hus som har undersökts skiljer sig pålagligl mellan länen. De län i vilka undersökningen hargenomförls kan i viss män sägas molsvara de ytterligheter som finns i Sverige. Man kan enligl undersökningen därför anta att de uppmätta faktiska spareffekterna även är gilliga i övriga län i Sverige.

Resultaten visar all de studerade energisparåtgärderna i genomsnitt ger en betydande spareffekt. Energibesparingen till följd av åtgärder av samma typ varierar dock avsevärt mellan enskilda hus. Detta kan enligt undersökningen förklaras av alt älgärdernas omfallning varierar mellan olika hus har ulförts i olika omfattning men också av andra faktorer, t.ex. sänkt rumstemperatur, ökad komfort (dvs. de boende väljer all la ul en del av

Prop. 1980/81:133 10

effekten av åtgärderna som högre inomhustemperatur) eller varierande tekniskt utförande.

Den faktiskt uppmätta spareffekten av olika ätgärder har i undersökningen jämförts med den teoretiskt beräknade energibesparingen för de vidtagna åtgärderna. Generelll kan enligl undersökningen sägas atl de faktiska spareffekterna ligger väl i nivå med de leoreliskl beräknade.

Förändringar i energianvändningen kan förutom av olika tekniska sparåtgärder också förklaras av en rad andra faktorer t.ex. beteendeförändringar lill följd av höjda priser och energisparinformation. Därför har det i studierna vid de tekniska högskolorna varit angeläget att sludera i vad män resultaten har påverkats av sädana allmanna trender. Del framgår av undersökningen atl den konstaterade minskningen i energianvändningen i samband med åtgärder inle i nägon slörre utsträckning kan förklaras av nägot annal än de tekniska åtgärderna.

I en annan undersökning, som är 1979 genomfördes vid Tekniska högskolan i Slockholm, sluderades i 100 lägenheter i fierbostadshus vilka besparingar som uppnås av olika energisparätgärder, om de genomförs pä ett tekniskt riktigt sätl. Undersökningen, som hargenomförls i smalhus i stadsdelen Ulvsunda i Slockholm (Ulvsundaprojektel), visar atl del är praktiskt möjligt och fastighetsekonomiskl lönsaml alt uppnä de leoreliskl förväntade besparingarna. Undersökningen visar också på viklen av att byggnadslekniska och installationslekniska ätgärder samordnas för atl siörsta möjliga energispareffekt skall uppnäs.

När del gäller det lekniska utförandet av energisparätgärder visar en undersökning som statens inslilui för byggnadsforskning (SIB) har genomfört och som avser åtgärder utförda med slalligl energisparslöd under budgeiårel 1977/78 alt flertalet ålgärder har utförts tillfredsställande. Enligt EHD framgår det dock av SlB:s undersökning att det finns brister i isoleringsarbetena som med tiden kan skapa stora fuktproblem. Detta gäller speciellt vindsisoleringar.

Energisparplanen omfattar i princip all befintlig bebyggelse. F. n. lämnas energisparstöd till åtgärder i bostäder, kommunala och landslingskommunala byggnader m.m. samt allmänna samlingslokaler. T.o.m. den 31 december 1980 lämnades ocksä energisparslöd till ätgärder i industrins byggnader. Förutom det sparande som kommer till stånd genom energisparstödet förutsätts en del av energisparmälet bli uppnått ulan någol statligt ekonomiskt stöd.

Energisparstöd har under perioden den 1 juli 1974-den 31 december 1979 beviljats med sammanlagt ca 4 miljarder kr. Hur stödel har fördelats på olika byggnadskategorier framgår av tabell 2.2. 95% av det totalt beviljade stödet har gäll till bostäder. Energisparlån svarar för huvuddelen, eller 2,7 miljarder kr. Lånen avser nästan uteslutande bostäder, eftersom det t. o. m. budgetåret 1978/79 endast var möjligt att lämna energisparlån för ålgärder i bosläder. Sedan den 1 juli 1979 finns det även en

Prop. 1980/81:133 11

lånemöjlighet för energisparätgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader.

Tabell 2.2. Statligt energisparstöd I juli 1974-31 december »979.

	Godkänd			Stöd	Beräknad	årlig bespa-
	kostnad Mkr	Lån Mkr	Bidrag Mkr	totalt Mkr	ring (brutto)"
	kostnad Mkr	Lån Mkr	Bidrag Mkr	totalt Mkr	GWh	molsv.
						i toe'"
Bostäder	3 776	2 746'	1030	3 776	2925	251504
Statliga
byggnader	65		65	65	112	9673
Kommunala
byggnader	484		160	160''	2096	180201
Allmänna
samlings-
lokaler	9		3	3	8	688
Närings-
livets''
byggnader	466'		.144	144	1 120	96 300
Totall	4 800	2 746 '	1402	4 148	6261	537966

" Vid omräkningen från netto- lill brulloenergi har antagils verkningsgraden 80%

* Omräkning till ekvivalenta lon olja (toe) har gjorts enligl: I Mtoe = 11.63 TWh

' Inkl. förbättringslän.

'' Exkl. lån 3,5 Mkr.

' Avser perioden Ijuli 1974-31 mars 1980.

' Merinveslering.

Av det tolala beviljade beloppet till bostäder har ungefär 1,4 miljarder kr. gått till fierbostadshus medan huvuddelen eller 2,4 miljarder kr. avser energisparåtgärder i småhus. Ser man till antalet lägenheter som har berörts av stödel sä ligger emellertid drygl 70% i fierbostadshus.

EHD gör ocksä en uppskattning av storleken av det sparande som har skett genom ålgärder som har vidtagits ulan statligt slöd. Bristerna i del statistiska materialet medför dock att sådana uppskattningar inle kan göras med nägon slörre säkerhel. En jämförelse mellan SCB:s energislalisUk för småhus och bostadsstyrelsens energisparstalistik år 1978 visar emellertid att ett betydande antal ålgärder har genomförts utan stöd.

Enligt en bedömning som har gjorts vid SIB uppgick år 1978 del lotala energisparandet i bosläder lill ungefär 1,5 TWh. Av detta kan enligt EHD 0,5 TWh antas ha sparats genom ätgärder som har vidtagits med statligt energisparslöd. medan drygt 0.5 TWh har sparats med åtgärder som har vidtagits utan stöd trots alt åtgärderna har varil stödberätligade saml genom icke stödberätligade åtgärder. Förändringar i hushållens beteenden, t.ex. sänkning av inomhustemperaturen och ändrade väd.ingsvanor. bedöms svara för de återstående, högsl 0,5 TWh.

Enligl beräkningar som har utförts av bostadsstyrelsen kan ungefär hälften av det energisparande i bosläder som förutsälls i energisparplanen åstadkommas genom ålgärder som genomförs hell ulan någol statligt stöd.

Prop. 1980/81:133 12

Enligt EHD: s bedömning har det energisparande som sker utan slöd en fillräcklig omfallning för att del tillsammans med det sparande som sker med statligt energisparslöd skall göra det möjligt atl nå sparmålet enligt 1978 års beslut före är 1988.

Mot bakgrund av bl.a. de nu redovisade undersökningarna har EHD beräknat energisparmöjligheterna i olika byggnadskalegorier. Enligl delegationens bedömning är del rimligt alt i den befintliga bebyggelsen de energisparåtgärder genomförs som är lönsamma vid dagens energipris, dvs. ca 15 öre/kWh (exkl. energiskatter). De totala besparingsmöjligheterna sammanfattas i tabell 2.3. De kostnader som redovisas i tabellen är beräknade i 1980 års penningvärde.

Tabell 2.3 Bedömning av de totala besparingsmöjligheterna (TWh/år bruttu) vid besparingskostnaden 15 öre/kWh

Besparing

TWh/är

brutto

Investering miljarder kr. exkl. moms.

Ärlig underhållskostnad miljoner kr.

Bostäder Övriga lokaler Industrins byggnader

Totall

28 15

7 5

240 I-) 26

(-)

Källa: SOU 1980:43

Enligl EHD:s beräkningar är det säledes samhällsekonomiskt lönsamt att spara totalt 48 TWh till en sammanlagd investeringskostnad av 45 miljarder kr. Den årliga underhållskostnaden uppskattas till 240 miljoner kr. för bosläder och lill ca 26 miljoner kr. för näringslivels byggnader. För lokaler har det inte varit möjligt all uppskatta underhällskostnaderna.

Som grund för energisparplanen redovisades i prop. 1977/78; 76 sparmöjligheterna enligt fyra alternativa ambitionsnivåer som anger hur mycket energi som det är samhällsekonomiskl moliveral all spara vid olika energiprisnivåer. Energibesparing och investeringskostnader för de olika alternativen framgår av tabell 2.4.

Tabell 2.4 Sparmöjligheter och samhällsekonomiska utgifter enligt prop, 1977/78:76,

Alternativ	Energibesp:	jring	1988	Invesleringar på grund av

	Netlo		Brutto	miljarder ki-.
	TWh/är		TWh/år	exkl. mervärdesskall (1977 års priser)
1	21		27	10
11	32		39	21
III	39		48	33
IV	48		60	?8

Den beräknade totala energisparpotentialen enligt EHD stämmer väl överens med alternativ 111 i energisparplanen. Enligt detla allernaliv skulle

Prop. 1980/81:133 13

48 TWh (brutto) sparas genom investeringar pä sammanlagt 33 miljarder kr. i 1977 års priser, vilkel molsvarar ca 50 miljarder i 1980 ärs priser.

EHD anser atl del mot bakgrund av resultaten från de undersökningar, som har redovisats i EHD: s betänkande, och de oljeprishöjningar som har skelt efter energisparplanens tillkomst är rimligt all höja ambitionsnivån för sparandet. EHD föreslär därför att sparandel inriklas mol en nivå som molsvarar alternativ 111 i sparplanen. Enligl EHD bör denna nivå tjäna som etl riktmärke för verksamheten. Vidare bör en samordning i vissa fall ske mellan mer omfattande energisparätgärder och ombyggnad som genomförs av andra skäl. En sådan samordning beräknas av EHD innebära att högst 3-4 TWh bmllo kommer att sparas efter är 1988. En förnyad omprövning bör ske omkring är 1985.

Del övervägande antalet remissinstanser delar EHD;s uppfattning om energisparmöjligheterna och anser alt det är önskvärt all höja målet för energisparverksamheten till 48 TWh brutto. Flera remissinsianser anser att målet måste formuleras med hänsyn till de styrmedel som är tillgängliga.

En del remissinsianser, bl.a. byggnadsslyrelsen och Vaxholms kommun, menar atl del är svårt alt dra nägra slutsatser om de faktiska energisparmöjligheterna ur det material som presenteras i EHD:s belänkande. Bl,a. planverket, byggforskningsrådet, Stockholms, Kristianstads och Mora kommuner delar i och för sig uppfattningen atl del uppslällda målet är ekonomiskt motiverat, men ställer sig iveksamma till att det är möjligt att nå mälet, SIB och riksrevisionsverkei (RRV) släller sig kriliska lill möjligheterna att nå mälet 48 TWh brutto. SIB ifrågasätter förslagel, eftersom en av institutet utförd undersökning visar atl äldre hus har bättre isoleringsslandard än vad som antogs i 1978 ärs energisparplan. RRV menar att det finns brister i underlaget för EHD:s bedömning och anser därför att mälet atl spara 48 TWh till är 1988 endasi kan uppfattas som ett allmänt önskemål.

Swedisol anser att målet bör kunna höjas t.o.m. utöver delta genom att ätgärder vidtas i lämpliga kombinationer där även åtgärder som i sig inle är lönsamma får ingå som en del i ett totalt sell lönsaml "paket". Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) framhåller all betydande energibesparingar kan göras genom enklare förbättringsålgärder pä drifts- och underhållssidan. SABO föreslår därf'ör alt del föreslagna sparmålet kompletteras med etappmål som svarar mot dessa sparmöjligheter. Bostadsstyrelsen och länsstyrelsen i Västernorriands län anser alt mälet för energisparverksamheten bör vara bindande och inle formuleras som ett riktmärke.

Centrala Driftledningen (CDL) menar alt kostnadsutvecklingen för åtgärderna bör följas noga för att undvika all energisparätgärder genomförs även i sådana fall där det är samhällsekonomiskt lönsamt att i slällel tillföra energi.

Prop. 1980/81:133 14

För egen del vill jag anföra följande.

Vid en bedömning av hur myckel energi som det är samhällsekonomiskt lönsamt alt spara är del fiera faktorer som har betydelse. Rimligheten i all, som EHD har föreslagit, höja energisparmälet mäste bedömas mol bakgrund av de erfarenheter som nu finns av energisparverksamhelen. Hänsyn måste ocksä tas lill de ändrade förutsäitningar som har inträtt sedan är 1978 vad gäller faktorer som påverkar energisparåtgärdernas samhällsekonomiska lönsamhel. Effekterna pä bytesbalans och sysselsättning bör också beaktas. Även bieffekter som energisparätgärder kan ha. t. ex. pä inomhusmiljön eller pä byggnader som har kullurhisloriska eller andra värden, måste beaktas.

Tekniska förutsättningar JÖr ett förhöjt sparmål

Under liden efter riksdagens beslul om energisparplanen våren 1978 har kunskaperna förbättrats pä flera punkter, bl.a. belräffande energiegenskaperna hos byggnadsbeståndet. Till detla kommer att den lekniska utvecklingen medför att förutsättningarna för energisparande ständigt förändras. EHD tar upp dessa frägor i sitt betänkande och redovisar fiera undersökningar, bl,a. en omfattande statistisk undersökning frän SIB som belyser byggnadsbeståndets sammansättning och energiegenskaper. Dessa undersökningar gör att det idag finns ett bällre underlag för en bedömning av sparpotenlialens storiek än när energisparplanen upprättades.

Del totala slöd som har lämnats till energisparåtgärder i byggnader under perioden den 1 juli 1974-den 31 december 1979 uppgår lill drygt 4 miljarder kr., varav 2,7 miljarder kr. som lån och 1,4 miljarder kr. i form av bidrag. EHD beräknar alt de åtgärder som har genomförts med stöd lolalt i samtliga byggnadskategorier under denna period har medfört alt den årliga energianvändningen har sänkts med drygl 6 TWh. Lönsamheten för de vidtagna energisparätgärderna är ocksä mycket god i samlliga byggnadskategorier. Enligt EHD: s redovisning är det energisparätgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader som har haft den högsta lönsamheten eller 2,2 öre/kWh mätt som genomsnitilig besparingskosinad. För den lägsta lönsamheten eller 10,9 öre/kWh svarar energisparätgärder i allmänna samlingslokaler. Som lidigare nämnts finns sparpotentialen till största delen i bostäder. Lönsamheten för energisparätgärder i denna kategori är mycket god. Besparingskostnaden för åtgärder i bosläder är enligt EHD 7,3 öre/kWh, vilket avsevärt understiger dagens energipriser. Energisparåtgärderna har enligt EHD:s beräkningar således haft en mycket god lönsamhel i samtliga byggnadskalegorier. Även om de erfarenheter som jag nu har nämnt baseras pä vissa beräkningstekniska förutsätlningar och därmed är förenade med viss osäkerhet, så har energisparstödet enligl min mening hittills givit etl gott resultat.

Min uppfattning är, att EHD:s undersökningar angående de faktiska effekterna av energisparåtgärder, byggnadsbeståndets sammansättning

Prop. 1980/81:133 15

och energiegenskaper saml beräkningar av hur mycket energi som hittills har sparats, visar att del finns tekniska förutsättningar atl nu höja energisparmålet,

SamhäUsekonomiska förutsätlningar för energisparande

För alt ställning skall kunna las lill frägan om sparmålet bör höjas måste som jag nyss framhöll även den samhällsekonomiska lönsamheten bedömas. Av stor belydelse för bedömningarna är därvid vilken räntesats som används vid beräkningen av den samhällsekonomiska lönsamheten samt det rådande energipriset och den förväntade prisutvecklingen på energi.

Räntesatsen uttrycker hur spareffekten värderas vid olika tidpunkter, och delta påverkar bedömningen av ätgärderna, eftersom livslängden för olika åtgärder varierar kraftigt. När energisparplanen upprällades användes en real räntesats av 4%. Sludier som genomförts pä uppdrag av EHD pekar på atl räntesatsen bör vara högre. EHD har använt en real räntesals av 6%.

Under tiden efter riksdagens beslut om energisparplanen har energipriset höjts kraftigt. Såväl energiprisets nivå som den framtida utvecklingen av priser pä främst energi inverkar kraftigt pä den från samhällsekonomisk synpunkl önskvärda sparvolymen. I energisparplanen förutsattes energipriset i reala termer öka med 2 % per är.

De två helt dominerande uppvärmningsformerna i bostadsbeståndet är olja och el. Även om andra energiformer successivt kommer alt användas (kol, sol, flis, torv m.m.), kommer olja och el alt dominera åtminstone under den närmaste tioårsperioden. EHD har mol bakgrund av olika expertrapporter antagit alt priset på lätta eldningsoljor kommer all öka med i genomsnitt 6 % per är i reala termer fram till är 1985. Därefter anlas den årliga reala prisökningen bli 2%. För lunga eldningsoljor bedöms den reala genomsnittliga prisökningen bli 2% per är under hela perioden. EHD:s bedömningar gjordes på våren 1980 och uigär frän en något lägre prisnivå än den bedömning av framlida oljepriser som regeringen har redovisat i prop. 1980/81:90.

Elpriset bestäms av produktionskostnaden. Den består dels av en energikostnad, som är direkt proportionell mot elproduktionen, dels av en effektkoslnad som bestäms av det lotala effektbehovel. Konsekvensutredningen har i sitt belänkande (SOU 1979:83) Om vi avvecklar kärnkraften behandlat denna fråga. EHD ansluter sig vad gäller den framlida utvecklingen av elpriset till konsekvensutredningens bedömning, som innebär all priset kommer att stiga - mätt i 1979 års priser exkl. skatt - frän 10 öre/ kWh år 1979 till 11 öre/kWh år 1990. Till della kommer kostnader för distribution av elkraften.

SIND hänvisar i sitt remissvar över förslagen i EHD; s betänkande till de bedömningar som finns redovisade i SIND:s rapport (SIND 1980; 17) Energi på 80-talet. Bl. a. som en följd av den eflerfrågedämpning som den

Prop. 1980/81:133 16

slora prisökningen under åren 1979 och 1980 väntas få har SIND gjort bedömningen all priset pä olja kommer all ulvecklas relalivi lugnt under första hälften av 1980-talet. Råoljeförsörjningen är emellertid känslig för politiskt betingade förändringar och det är därtör befogal att räkna med atl störningar kan uppkomma pä oljemarknaden. När det gäller elenergi har SIND i sin rapport antagit alt elpriset pä grund av den stora kapacitet som finns för elproduktion kommer all öka långsamt under 1980-talel.

Osäkerheten när del gäller prisutvecklingen är betydande. Även beräkningarna över hur stora invesleringar som krävs för all uppnå sparmål av olika storlek är osäkra. Del är därför svårt att exakt fastställa vilken sparvolym som under en viss period är den ur samhällsekonomisk synvinkel önskvärda. Trots denna osäkerhet delar jag EHD;s bedömning att sparmålet nu kan höjas.

Sysselsättningseffekter m. rn.

För att det skall vara möjligt atl genomföra de åtgärder och invesleringar som energisparplanen kräver fordras resurser i form av arbetskraft och material. EHD har undersökt behoven av sädana resurser. När del gäller arbetsmarknaden är del främsl sysselsättningseffekterna inom byggnadsindustrin och byggnadsmaterialinduslrin som ärav inlresse. Om energisparplanen genomförs i jämn takt under perioden fram till år 1988, beräknar EHD att de energisparåtgärder som vidtas med statligt energisparstöd kommer att medföra en sysselsältningseftekl som motsvarar ca 4 500 årsarbetare inom byggnadsindustrin, drygl 6000 inom byggnadsmaterialinduslrin samt ca 8500 årsarbetare i underleverantörsledel.

Den totala effekten pä sysselsättningen bedöms säledes vara ungefär 20000 årsarbetare. EHD bedömer pä basis av olika expertrapporter alt den planerade omfattningen av del fortsalla energisparandet totall sett knappast kommer all medföra nägra problem när del gäller tillgången pä byggarbetskraft under början av 1980-lalet. Brist på arbetskraft kan enligl delegationen dock komma all uppslå i vissa regioner. EHD redovisar ocksä en undersökning av de krav som energisparprogrammel släller på produktionskapacitet för olika slags produkter inom byggnadsmaterialindustrin. Enligt EHD torde produklionskapacileten inle ulgöra nägot problem i detta sammanhang. Nägra svårigheter är inte heller atl vänta i underieveranlörsleden, anser EHD.

Jag delar EHD:s uppfattning atl tillgängen på arbetskraft och industrins produktionskapacitet inle utgör några hinder för alt nu höja energisparmålet.

SamhäUsekonomiska effekter i övrigt

Energisparplanen syftar till atl förbättra energihushållningen och minska energianvändningen i den befintliga bebyggelsen. Del är emellertid oundvikligt atl spaiplanens genomförande även fär effekter på den samhällseko-

Prop. 1980/81:133 17

nomiska utvecklingen i stort. Det gäller exempelvis ekonomisk tillväxttakt, utrymme för konsumtion och effekter pä betalningsbalansen.

Undersökningar som EHD har låtit genomföra visar att dessa effekter lill den övervägande delen är positiva. En studie som har genomförts pä uppdrag av EHD pekar på atl effekterna av energisparplanen pä samhällsekonomin varierar beroende pä dels det allmänna konjunkturiäget. dels varifrån resurser tas till energisparandet. EHD anser alt invesleringarna i energisparplanen ger en starkare positiv effekt pä den svenska ekonomin och sysselsättningen än en sänkning av inkomstskatten resp. en ökning av den offentliga upphandlingen med samma belopp. Enligt EHD har emellertid genomförandet av energisparplanen till en början en negativ effekt på exporten. Delta beror pä alt energisparinvesleringarna utnyttjar resurser som annars skulle ha använts inom exportindustrin och pä atl efterfrågan pä energisparåtgärder medför att priserna på vissa varor ochtjänsier höjs. Samtidigt som exporten minskar ökar importen och därigenom blir effekten på bytesbalansen inledningsvis negativ. Redan efter 2-3 år överstiger dock den minskade oljeimporten värdet av invesleringarna och sparplanen får då en positiv inverkan pä bytesbalansen.

Jag anser att man vid en bedömning av hur myckel energi som kan sparas bör ta hänsyn till de positiva effekter pä den svenska ekonomin som energisparplanen medför utöver den minskade energianvändningen. Den positiva inverkan som energisparverksamhelen har pä bytesbalansen är enligt min mening särskilt betydelsefull i sammanhanget med hänsyn lill del slora underskott i bytesbalansen som Sverige har idag.

Bieffekter av energisparåtgärder

Energisparätgärder som genomförs i byggnader kan förutom energispar-effeklen även medföra vissa inle önskvärda effekter som måste beaktas i detta sammanhang. Riksantikvarieämbetet har parallellt med SlB:s tidigare nämnda undersökning studerat hur energisparätgärder har påverkat byggnader frän kulturhistorisk och estetisk synpunkt. Studien visar alt mer omfattande byggnadstekniska energisparåtgärder i flera fall har kombinerats med sädant byte av fasadmaterial att husens karaktär enligl ämbetets bedömning har ändrats pä ett olämpligt sätl.

Jag bedömer att risken för negativa effekter av della slag kommer atl minska i framtiden eftersom 38 S byggnadsstadgan nu har ändrats sä att särskild hänsyn skall las vid utformningen av byggnader inom områden som utgör särskill värdefulla miljöer. Jag vill samlidigl belöna kommunernas ansvar all i sin verksamhel lillgodose behovel av underlag för bedömning av hur energisparandel skall genomföras i den kullurhisloriskl värdefulla bebyggelsen. Denna fräga bör ocksä uppmärksammas i de statliga myndigheternas vägledning och i informations-och utbildningsverksamheten.

Tätning av byggnader tillhör de mest lönsamma energisparåtgärderna 2 Rikstlagen 1980/81. I .saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 18

och har därför ocksä utförts i slor utsträckning. Enligl EHD har lälningsäl-gärder emellertid i vissa fall genomförts pä ett sådant säll atl luftomsättningen i bostaden har blivit för låg, bl. a. genom att tilluftsventiler har satts igen. Det förekommer ocksä att fiäktar i fläklventilerade hus varvas ned eller stängs av helt nattetid.

En väl fungerande ventilation är en förutsätlning för en god luftkvalitet, och för atl sådana sanitära olägenheter som förorsakas av bl.a. radon, kondens, mögel och allergiframkallande dammkvalster skall kunna undvikas. En god luftkvalitet innebär också atl man slipper dålig luki. Enligl svensk och internationell sakkunskap krävs en luftomsättning av storleken 0,5 oms/timme för att en godtagbar luftkvalitet skall säkerställas inomhus. Detta är ocksä den nivä som i Svensk Byggnorm 1975 anges som den lägsta godtagbara för fierbostadshus med mekanisk ventilation. Del finns emellertid en belydande skillnad i lälhel mellan hus av olika malerial. 1 vissa fall finns det risk för alt luftomsättningen efter åtgärd kan understiga 0.5 oms/timme. Det gäller emellertid elt relativt begränsat antal byggnader som är lätta alt identifiera, nämligen nyare hus byggda av tätare byggnadsmaterial som betong, lättbetong och tegel. När sparåtgärder skall vidtas i sådana hus bör således tätheten särskilt beaktas. Detta bör kunna klaras på elt enkelt sätt, t.ex. genom atl husägarna informeras om de problem med luftomsättningen som kan uppkomma och om vilka ätgärder som bör vidtas. Bieffekter av del slag som jag nu har berört behöver säledes inte påverka bedömningen av hur myckel energi som bör sparas.

Mål för energisparverksamheten

Av vad jag tidigare har sagt framgår atl del är tekniskt möjligt och samhällsekonomiskt lönsaml att nu höja sparmålet. EHD anser alt sparandet i den befintliga bebyggelsen skall inriklas mol en nivä som molsvarar alternativ 111 i energisparplanen, dvs. 48 TWh brutto. Denna nivå bör enligt EHD tjäna som etl riktmärke för verksamheten. Enligl EHD:s bedömning kommer vidare samordningen mellan energisparverksamheten och annan ombyggnadsverksamhel alt medföra att högsl 3-4 TWh brutto kommer att sparas efter år 1988. De effekter som energisparandel har pä den övriga ekonomin är enligt min bedömning till övervägande del positiva. Dels har energisparinvesleringarna betydande stimulanseffekter på sysselsättningen och pä Sveriges ekonomi, dels ger sparprogrammet positiva effekter pä den svenska betalningsbalansen. De samhällsekonomiska effekterna förstärker säledes de övriga argument som jag har anfört för all höja energisparmälet.

Jag delar EHD:s och fiertalet remissinstansers uppfattning all det är angelägel atl sparmålet höjs. En samordning mellan främst de mer omfattande byggnadstekniska energisparätgärderna med sädan ombyggnad som äger rum av andra skäl kan medföra att kostnaderna för alt genomföra åtgärderna minskar avsevärt. Det är viktigt att fastighetsägare informeras

Prop. 1980/81:133 20

3 Inriktning och uppläggning av den fortsatta energihushållningsverksamheten och användning av nya energikällor

De gällande riktlinjerna för energisparverksamheten i befintlig bebyggelse innebär bl. a. att fastighetsägarna skall stimuleras att vidta i första hand de ätgärder som är är mest samhällsekonomiskt lönsamma och atl genomförandel av åtgärderna bör utformas så atl de aktivt bidrar lill en utjämning av konjunkturmässiga och säsongsmässiga svängningar i sysselsättningen. Enligl min uppfattning bör dessa principer även i fortsättningen vara vägledande för inriktningen och uppläggningen av energisparverksamheten. Jag vill emellertid något precisera de konkreta formerna för verksamheten.

Fastighetsägarnas vilja atl vidta energibesparande åtgärder är av grundläggande betydelse för energisparverksamhetens genomförande. Del är naturligt atl verksamheten baseras pä fastighetsägarens intresse av att hålla nere energikostnaderna, samtidigt som hans kunskaper om den egna fastigheten tillvaratas. Kommunerna har emellertid en viktig roll när det gäller alt informera fastighetsägarna om lämpliga åtgärder samt bislä med teknisk besiktning och rådgivning som underlag för faslighelsägarnes investeringsbeslut. Det är i delta sammanhang angeläget att kommunerna i sin verksamhet beaktar det nära sambandet med annan bebyggelseplanering och med den kommunala energiplaneringen för att därigenom garantera en effektiv användning av de kommunala resurserna.

EHD har i sitt belänkande föreslagil atl energisparverksamhelen i framtiden bör genomföras i tre samordnade program som löper parallellt men med olika genomförandelakl, nämligen energisparprogram, ombyggnadsprogram och program för användning av allernaliva energikällor i bebyggelsen. Genom en sådan uppdelning kan enligl EHD en ändamålsenlig samordning ske av olika aktiviteter som omfattas av kommunens planering. Samtidigt kan betydande ekonomiska vinster göras bl.a. genom alt olika lyper av ålgärder i en byggnad kan vidlas vid ell och samma lilltalle och genomföras sä all en framlida inlroduklion av nya energikällor underlättas.

Energisparprogrammel omfattar ålgärder som ulförs enbart i energisparande syfte. Till detta program hör såväl enklare ålgärder. exempelvis panntrimning, fönslerlätning och isolering av vindsbjälklag, som mer omfattande ätgärder som fönslerbylen, lilläggsisolering av ytterväggar etc. som utförs i byggnader där inga vinster av samordning med annan ombyggnadsverksamhet beräknas föreligga under den närmaste 20-ärsperioden. Delegationen förutsäller all della program är genomfört före utgången av år 1988. Ombyggnudsprogrammel omfatlar ätgärder som genomförs som en följd av eller i samband med all en ombyggnad och förnyelse av ell enstaka hus eller en hel stadsdel genomförs. Till detta program bör enligt förslaget föras sädana energibesparande ålgärder i byggnader där sam-

Prop. 1980/81:133 21

ordningsinsatser med andra ombyggnadsålgärder är motiverade. Tidshorisonten för detta program anges till ungefär 20 år.

När del gäller omfattningen av de två första delprogrammen föreslår EHD att endast sädana energibesparande ålgärder hänförs lill ombygg-nadsprogrammel som uppvisar klara vinster vid samordning med exempelvis sädana ombyggnader som innebär slandardhöjande modernisering, lägenhetssammanslagning och ökad tillgänglighet. De åtgärder som berörs är i första hand fasadisoleringar och fönsterbyten.

Den energisparpotential som är aktuell för ombyggnadsprogrammet beror givetvis på vilken volym som ombyggnadsverksamheten får. Sparpotentialen i alla bostäder som kommer att bli föremal för en slandardhöjande modernisering från i huvudsak hygienisk synpunkt utgör enligt EHD endast ca 3 TWh nello. Utöver della beräknas besparingsmöjligheterna för de industribyggnader och lokaler som kan komma atl beröras lill ca 0,5 TWh nello. Sammantaget innebär detla atl. även om en fullständig samordning skulle ske mellan ombyggnadsålgärder och de mer omfattande energisparåtgärder som är aktuella, det skulle vara endast en begränsad del av det totala energisparandet som därigenom skulle komma atl inga i ombyggnadsprogrammet. Samtidigt skulle emellertid enligt EHD betydande kostnadsminskningar kunna näs genom den föreslagna ordningen.

Del tredje av de föreslagna delprogrammen, programmet jör användning av nya energikällor i byggnader, innebär all en övergäng från olja till nya energislag i bebyggelsen skall stimuleras.Som alternativa bränslen till olja anges kol, torv, gas, lövved och avfall. Förutom bränslen anser OED atl även solvärme och värmepumpsystem kan utnyttjas för att ersätta olja. Kol, torv och avfall torde i huvudsak komma att användas i större produktionsanläggningar.

Remissinstanserna har i huvudsak slälll sig positiva till förslaget om tre samordnade program. Byggforskningsrädel betonar vikten av all en samordning verkligen kommer lill stånd, speciellt mellan energisparprogrammel och programmel för allernaliva energikällor, eftersom enligt rådet en god energihushållning i byggnader ofta är en förutsättning för introduktion av alternativa energislag. Nägra remissinstanser - bl.a. riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen i Östergötlands län - slöder förslagel men föreslär att alla mer omfattande tilläggsisoleringar och fönsterbyten hänförs lill ombyggnadsprogrammet. Några remissinstanser avvisar förslaget om tre program. Kommunförbundet ställer sig tveksamt lill värdet av en sädan uppdelning och anser atl energisparverksamhelen av adminislraliva skäl bör hällas samman i ett program. Liknande synpunkter framförs av bl.a. Kalix kommun, som menar atl åtminstone för små kommuner de nuvarande planeringsformerna bör vara lillfyllesl för alt genomföra energisparverksamhelen.

För egen del villjag framhålla följande. När det gäller genomförandel av traditionella energisparåtgärder, dvs. åtgärder som enbart syftar lill att

Prop. 1980/81:133 22

minska energianvändningen, kan det i vissa fall finnas ekonomiska vinster att göra genom en samordning mellan energisparverksamheten och sane-ringsverksamhelen.Jag vill också framhålla vikten av atl behovel av energisparåtgärder uppmärksammas i samband med atl byggskador åtgärdas. Det är enligt min mening viktigt att de statliga och kommunala insatserna utformas så alt fastighetsägarna motiveras alt beakla dessa möjliga samordningsvinster. Det finns emellertid fier områden som omfattas av den kommunala planeringen där vinster kan göras genom samordning med säväl energisparverksamhel som saneringsverksamhet. Ny-, om- och tillbyggnad som medför bebyggelseförlälning innebär exempelvis att förutsättningarna för atl utnyttja t. ex. fjärrvärme och spillvärme kan komma atl ändras. Della bör också påverka inriklningen och omfattningen av energisparverksamheten i berörda områden. Likasä kan introduktion av nya energikällor komma att ställa nya krav på utformningen av ombyggnadsålgärder och inriklningen och omfattningen av energisparåtgärder. Ocksä insatser för att bevara och rusta upp kulturhistoriskt värdefull bebyggelse bör påverka energisparverksamhetens uppläggning.

Jag finner det emellertid inte nödvändigt med elt speciellt delprogram för den del av energisparverksamheten som har ett samband med ombyggnadsverksamhelen. Den behövliga samverkan mellan energisparverksamhelen och andra berörda områden bör kunna åstadkommas inom ramen för ett sammanhållet energihushållningsprogram. Jag vill i detla sammanhang peka på kommunens möjlighet alt genom del kommunala förmedlingsorganel avstyrka ansökningar om energisparstöd som står i strid med andra samhälleliga mäl beträffande energi-, bebyggelse- och bostadsförsörjningsplaneringen.

Jag vill understryka atl ambitionsnivån när del gäller all spara energi i bebyggelsen emellertid fortfarande måste vara hög. Målet för sparandet i befintlig bebyggelse skall därför - som jag tidigare har föreslagil - formuleras sä alt riktpunkten är en minskning av den ärliga energianvändningen i byggnadsbeståndet med ca 48 TWh brutto. Den hell dominerande delen av detta bör sparas före utgången av år 1988. Jag avser alt återkomma lill denna fråga senast i samband med den omprövning av energisparverksamheten som jag tidigare har aviserat.

Jag övergår nu till att diskutera det föreslagna delprogrammet för användning av nya energikällor i byggnader. Redan i dag lämnas energisparstöd för vissa energikällor, bl. a. för solvärme, värmepumpar och övergäng till ved- och fliseldning. Därutöver lämnas stöd för anslutning till fjärrvärme. En inlroduklion av andra energikällor än olja släller delvis andra krav än genomförandet av energibesparande ätgärder. System för transport, distribution och lagring av bränslen måste byggas upp, nya anläggningar för omvandling och distribution av energi mäste projekteras och byggas osv. I fräga om vissa av de nya energikällorna torde framför allt lidsperspektiven för planeringen bli längre än för energisparinsatserna. Jag

Prop. 1980/81:133 23

finner det därför moliveral alt introduktionen av energikällor som kan ersätta olja i fortsättningen genomförs i etl särskilt delprogram, elt konverteringsprogram. Som jag tidigare framhållit bör emellertid della program ske i samklang med insatserna för energibesparande åtgärder i byggnader.

När del gäller det föreslagna delprogrammets omfattning anger EHD endast att man stöder del förslag belräffande introduktion av solvärme och värmepumpar som presenteras av oljeersättningsdelegationens (OED) solvärmegrupp i belänkandet (Ds 1 1980: 10) Förutsättningar för ökad användning av solvärme i Sverige. Några konkreta förslag belräffande delprogrammets omfattning i övrigt framförs inle.

OED anser alt del är nödvändigl att fä till ständ en successivt växande marknad för solvärme- och värmepumpsteknik sä att utveckling och serieproduktion av olika komponenter stimuleras saml alt serviceorganisationer byggs ut. De åtgärder som föreslås syftar till etl solvärmeulnyttjande i form av solvärme och värmepumpsystem pä ungefär 10 TWh år 1990. För solfångare är enligt OED mälet att ersätta etl totalt uppvärmningsbehov för framför allt tappvarmvatten på ca 3 TWh. OED framhåller emellertid atl det. med tanke pä de osäkerheter som finns beträffande teknikens utveckling, inte är möjligt all lägga fast elt program för nägon längre lid. OED föreslår därför all etl program antas för liden fram till år 1985 och alt en omprövning därefter sker. Regeringen har i prop. 1980/ 81:90 angett alt solvärme och värmepumpar är 1990 bör kunna svara för 1-3 resp. 10 TWh.

I fråga om skogsenergi beräknar OED atl ca 300000 småhus skulle kunna konverteras till ved- och fliseldning och att detta kan genomföras i ca 150000 småhus före år 1986. OED anger att della skulle kunna komma till ständ genom ulnyltjande av avverkningsrester, röjningsved m.m. Del skulle innebära en oljeersältning som molsvarar ca 3-7 TWh, eller ca 300000-700000 m' olja. Idag beräknas användningen av skogsenergi uppgå till 3-7 TWh per är, främst i form av helved och flis i småhus. Regeringen har i prop. 1980/81:90 bedömt alt användningen av fasla inhemska bränslen för enskild uppvärmning bör kunna öka lill 9- 13 TWh är 1990.

En övergång till uppvärmning med gas är aktuell i södra Sverige inom ramen för Sydgasprojektet. Projektet syftar till att bygga upp en distribution av 1 140 milj, m"* nalurgas per är i västra Skåne. Ca 10000 enbostads-hus beräknas i en första etapp skall kunna övergå lill uppvärmning med gas. Den första gasleveransen beräknas ske den 1 oktober 1985.

I fråga om övergång från olja llll el beräknar ELAK all ca 600000 oljeeldade pannor i småhus och elt anlal medelstora pannor i flerbostadshus kan konverteras frän olja till el. Av dessa kan ca 70000 pannor i småhus konverteras till en myckel liten kostnad. Anledningen till detta är alt dessa pannor är utförda för alternativ uppvärmning med elpatron. Ett hinder för en snabb konvertering till el är att distributionsnätet i mänga fall inte är dimensionerat för en väsentligt ökad elanvändning. Vissa distribu-

Prop. 1980/81:133 24

lionsnäl måste därför förstärkas, vilket beräknas ta ca 2-4 år. Fram till är 1985 beräknar ELAK alt det bör vara möjligt atl konvertera ca 300000 småhus från olja lill el. Därigenom skulle en årlig oljebesparing om ca 700000 m' kunna uppnäs, vilket utgör ca 20%' av småhusens oljeförbrukning. Den lotala oljeförbrukningen föi" alla ändamål är f.n. ca 30 miljoner m\

För egen del vill jag anföra följande.

1 prop. 1980/81:90 anger statsrådet Petri all ersättning av olja är ett centralt energipoliliskl mål. I sina bedömningar utgär han från alt 9 miljoner ton olja skall kunna sparas år 1990. Ca 3 miljoner ton bedöms komma all ersättas genom en försiktig introduktion av kol. Lika stor oljeersältning bedöms vara inöjligt genom ett utnyttjande av fasla inhemska bränslen. Alternativa drivmedel och solvärme inkl. främsl mindre värmepumpar beräknas kunna medföra en oljeersältning orri sammanlagt ca I miljon lon i början av 1990-lalet.

Del konverteringsprogram som ingär i energisparplanen.skall ses i della perspektiv. Jag bedömer alt de möjligheler till oljeersällning som del nu akluella konverteringsprogrammel bygger på skall kunna bidra lill alt del i prop. 1980/81: 90 angivna mälet för oljeersällning skall kunna uppnås. Jag vill underslryka vikten av alt delta program fullföljs, i syfte atl minska oljeberoendet och skapa förutsältning för en avveckling av kärnkraften enligt riksdagens beslul. Del är angeläget att en ökad användning av nya och förnybara energikällor, framför allt ved, flis och värmepumpar, kommer till stånd. Då del gäller vedråvaran villjag emellertid påpeka alt olika intressenter efterfrågar densamma. Det är därför angeläget att det är den del av skogsråvaran som inle kan utnyttjas inom skogsindustrin, i.ex. hyggesavfall, röjningsvirke, skräpskog och lövvedsöverskott. som används för uppvärmningsändamål. De evenluella konflikter som föreligger mellan användning av vedråvara för olika ändamål kommer bl.a. att bli föremål för industripoliliska överväganden och behandlas i den proposition rörande förändringar i 136a § byggnadslagen som regeringen avseratt förelägga riksdagen. Jag vill också peka på atl de ökade luftföroreningarna, bl.a. sloftulsläpp. vid vedeldning kan ulgöra en hälsorisk, specielll i tätbebyggda områden, vilket kommunerna bör beakla vid sin planering. Enligl vad jag har erfarit pågar f. n. en översyn i samverkan mellan planverket, naturvårdsverket och socialstyrelsen av bl.a. de miljöskyddskrav som behöver slällas vid eldning med fasla bränslen inom tätbebyggda områden. Till frägan om villkoren för energisparstöd vid övergäng lill vedeldning älerkommer jag.

Jag har nyss redogjort för bedömningar av i vilken mån gas kan bli aktuell för uppvärmningsändamål. Belräffande möjligheterna att inlemma övergäng till uppvärmning med gas i energisparstödet återkommer jag i annat sammanhang.

När det gäller övergång frän olja till el delar jag uppfattningen alt en sådan övergång bör stimuleras. Del är vikligl alt ambitionsnivån för denna

Prop. 1980/81:133 25

verksamhel är hög för atl möjliggöra ett effektivt utnyttjande av den tillgängliga elproduktionskapacilelen. Samtidigt får en ökad övergäng till el inte innebära att låsningar till etl framtida högt elutnyttjande uppstår.

Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har anfört att energisparverksamheten i byggnader bör bedrivas i två program - ett energihushållningsprogram som omfattar såväl enklare som mer omfattande energisparätgärder och ett konverteringsprogram som omfattar åtgärder för en över gäng från i första hand olja till andra energislag. Under elt övergångsskede bördetta program även innefatta konvertering från olje- till elanvändning. Den föreslagna uppdelningen tillgodoser syftet att energisparverksamheten skall inriktas dels mot att minska energianvändningen, dels mol att ersätta olja med andra energislag. En uppdelning i två program underlättar enligt min uppfattning ocksä det konkreta arbetet i kommunerna.

För atl energisparverksamheten skall kunna bedrivas på ett ändamålsen ligt sätt är del enligl min mening lämpligl atl råd och rekommendationer utfärdas för att underlätta för kommunerna att fullfölja sitt ansvar vad gäller den föreslagna uppläggningen av energisparandet i byggnader. Plan verket har lidigare i samarbete med riksantikvarieämbetet och Kommunförbundet och efter samräd med bostadsslyrelsen och statens industriverk utarbetat promemorian "Kommunal energisparplanering" i vilken synpunkter pä och råd angående energisparplaneringen i kommunerna presen teras. Enligt vad jag har erfarit har Planverket i samräd med berörda myndigheter och Kommunförbundet påbörjat en översyn av denna promemoria.

Förutsättningarna för energipolitiken - exempelvis vad gäller oljeprisets nivå. den tekniska utvecklingen m. m. - förändras ständigt. En fortlöpande utvärdering och uppföljning av de program som jag har föreslagil måste därför ske. EHD ansvarar enligl sina direktiv för detla. Jag har nyss uttalat all en omprövning av energisparmålel bör ske i samband med den omprövning av det samlade energihushällningsprogrammet som regeringen i prop. 1980/81:90 har aviserat till omkring år 1985. Enligl min uppfattning bör denna omprövning även gälla inriktning och omfattning av konverteringsprogrammet.

Prop. 1980/81:133 26

4 Kommunernas roll

4.1 Kommunal planering m. m.

Genom tillkomsten av lagen (1977:439. ändrad senasl 1980:242) om kommunal energiplanering har kommunerna fått ansvar för att i sin planering främja hushållningen med energi samt atl verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Lagen läcker såväl planeringen av kommunal verksamhet som kommunernas samhällsplanering. Inom samhällsplaneringens omräde berörs i första hand frägor som gäller markhushällning, bebyggelseplanering, bostadsförsörjning och planering av kommunikationer m, m. Kommunernas ansvar för alt energihushållningsaspekterna beaktas markeras ytterligare av föreskriften i 9S byggnadsstadgan om atl bebyggelseplaneringen skall ske med tillböriig hänsyn till bl.a. energihushållningens behov. Det ankommer vidare på de kommunala byggnadsnämnderna atl bevaka att byggnadsstadgans krav på god energihushållning i byggnader beaktas vid ny- och ombyggnad.

Gällande riktlinjer för energisparverksamheten i befinllig bebyggelse innebär all kommunerna har lilldelals viktiga rådgivande och stödjande uppgifter i fräga om verksamhetens genomförande. Förutsättningarna för ell effektivt genomförande och för alt energisparinsatserna skall ske i tillräcklig omfallning förbällras genom att kommunerna biträder fastighetsägarna med rådgivning och leknisk besiktning av fastigheterna. Jag finner denna verksamhet angelägen. De fiesta kommuner har ocksä upprättat energisparplaner för den befintliga bebyggelsen. Statligt slöd för denna kommunala service lämnas sedan budgetåret 1977/78. Jag återkommer till besiktnings- och rådgivningsverksamheten i det följande.

EHD menar i sill betänkande all den kommunala energiplaneringen skall ske utifrån en helhetssyn. Delta bör enligl delegationen innefatta inle bara en samordning mellan kommunernas planer för energitillförsel och energihushållning ulan också en samordning av hela energiförsörjningspianering-en med annan kommunal planering. Som exempel på sädana områden nämns de kommunala bostadsförsörjningsprogrammen som innefaltar nyoch ombyggnad av bosläder och lokaler som ulgör bostadskomplement samt kommunala och regionala kullurminnesvårdsprogram. EHD menar också all kommunernas utbyggnadsplanering kan ändra förulsältningarna för energiförsörjningen och all även den fysiska planeringen därför bör samordnas med energisparplaneringen.

Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till förslaget att energiplaneringen sker utifrån en helhetssyn. Bl.a. delegationen för energiforskning och byggforskningsrådet pekar pä vikten av att en samordning sker mellan insatser pä energihushållningens och energilillförselns område. Riksantikvarieämbetet betonar alt även kulturhistoriska och miljömässiga hänsyn bör vägas in.

Prop. 1980/81:133 27

För egen del anser jag all ingen exakt skiljelinje kan dras mellan energihushållning och energitillförsel. Som jag lidigare har framfört sker en ömsesidig påverkan mellan insatser på energihushållningens respektive energitillförselns område. Mot denna bakgrund måste energiplaneringen bedrivas utifrån en helhetssyn.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att energihushållningsprogrammet mäste utgä från den enskilde fastighetsägarens inlresse för alt vidta angelägna ätgärder. Det är viktigt atl de kommunala insatserna inriktas på atl tillvarata och stimulera detta intresse. Samtidigt vill jag understryka atl den kommunala verksamheten pä energiområdet bör ske i samspel mellan staten och kommunerna. I prop. 1980/81:90 har regeringen framhållit atl de åtgärder för atl minska oljeberoendet som den kommunala energiplaneringen avses inriklas på under de närmaste åren i belydande utsträckning bör ske inom ramen för den planering som f. n. sker inom olika sektorer. Det framhålls också att del pä sikt kan bli aktuellt att ändra uppläggningen och inriktningen av planeringen inom delta område. 1 sä fall bör det enligt min mening prövas hur energiplaneringen förhäller sig till andra former av planering i kommunerna och hur samspelet mellan staten och kommunerna bör gä till. Frägan om sambandet mellan kommunal energiplanering och den fysiska planeringen övervägs bl.a. i arbetet med en ny plan- och byggnad slag.

Genom de senaste årens händelser på energiomrädel har medvetenheten om energiproblemen ökat väsentligt. Staten har också gjort omfattande insatser för alt åstadkomma en bättre hushållning med energi bl.a. i bebyggelsen. Jag vill i detta sammanhang peka pä energisparstödet, på de informationsinsatser som har kommit till stånd m. m. Sammanlaget har dessa åtgärder medfört att det idag finns ett stort intresse bland faslighets-ägarna för att spara energi. För att delta inlresse skall resultera i alt effektiva åtgärder verkligen genomförs fordras bl.a. atl fastighetsägaren har tillgång till en sakkunnig rådgivning. Den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten spelar i detta sammanhang en cenlral roll. Jag återkommer i del följande till denna verksamhet. En förbättrad information kan enligt min uppfattning ocksä vara en väsenllig hjälp för fastighetsägaren när det gäller val av och genomförande av åtgärder. Jag återkommer stra;x med förslag om uiökade insatser på informationsområdet.

Trots de myckel omfattande insatser som har vidtagits och kommer alt vidtas för att minska vär energianvändning och ersätta oljan med andra energislag är det ändå uppenbart att vi under de närmaste decennierna till stor del kommer att leva i skuggan av etl stort beroende av importerad olja med den sårbarhet för händelser på den internationella oljemarknaden som detta innebär. Med tanke på den osäkerhet som rader om denna marknads framtida utveckling är oljeberoendet ägnat att inge djup oro.

En angelägen uppgift för kommunerna är att prioritera sina insatser till åtgärder som syflar lill all spara eller ersätta olja. Regeringen har tidigare i

Prop. 1980/81:133 28

prop. 1980/81:90 föreslagit atl kommunerna åläggs alt senast den 1 juli 1982 upprätta planer som syftar lill all minska oljeanvändningen. Enligt min mening ulgör sådana planer ett viktigt redskap när del gäller att minska användningen av olja.

Mitt förslag i det föregäende angående målet för energisparverksamheten i befintlig bebyggelse innebär atl fier fastigheter och mer omfattande åtgärder kommer att omfattas av verksamheten. För att den angelägna ambitionshöjningen skall kunna förverkligas fordras förstärkta insatser, i fråga om utbildning information och rådgivning.

Den nuvarande energisparverksamhelen baseras på alt fastighetsägaren själv tar initiativ till att få till stånd åtgärder i den egna fastigheten. Enligt min mening bör denna princip gälla även i fortsättningen. Energisparverksamhet byggd på fastighetsägarnas egna initiativ har de största förutsättningarna för framgång. Samlidigl behövs förslärkla initiativ ifråga om besiktning, rådgivning och information när energihushållningsambilionen nu höjs. Jag vill i detta sammanhang peka på de skillnader som finns mellan olika kategorier av fastighetsägare när det gäller motivationen att vidla ålgärder för en förbättrad energihushållning. En småhusägare har med rådande energipriser ett myckel slarkl incilameni alt hushälla med energi och har dessutom i mänga fall elt storl inlresse för alt förbättra sin bostad. Detsamma gäller inte alllid för ägare av flerbostadshus, bl. a. genom all de nuvarande principerna för hyressällning och mätning och debitering av värme inle skapar nägot molsvarande incitament vare sig för hyresgäster eller för fastighetsägare. Dessa frägor ses f. n. över av hyresrältsulredning-en (Ju 1975:06) respektive värmemätningsutredningen (Bo 1979:03). Även dä det finns ett aktivt intresse för energihushållning bland hyresgästerna har del emellertid enligt vad jag ertarit i mänga fall visat sig vara svårt för dem atl påverka fastighetsägaren atl vidta lämpliga åtgärder. Ägare till flerbostadshus har i mindre utsträckning än småhusägare ulnyttjal det statliga energisparstödet. Framför allt när det gäller äldre flerfamiljshus finns del idag en slor energisparpotential som snabbi kan tillgodogöras lill rimliga kostnader, men där energihushållningsälgärder hittills har vidtagits i mycket ringa utsträckning.

Erfarenheler i anslutning lill bl.a. den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten lyder pä alt varken efterfrågan pä energisparstöd eller det sparande som äger rum utan slöd ökar i lillräckligl snabb läkt. Vissa ändringar har nyligen skett beträlTande reglerna för energisparstödet, bl. a. när det gäller schablonbeloppen för olika ätgärder. Det är min förhoppning alt dessa ändringar skall kunna bidra till alt öka efterfrågan. Jag vill dock underslryka vikten av alt EHD noga följer utvecklingen av energisparverksamheten. Om intresset för energisparande skulle vika, måsle del snabbi utredas vad detla beror pä och om de nuvarande styrmedlen är lämpligl utformade. Etl vikande intresse bör i första hand motverkas med hjälp av förstärkta insatser i fräga om information, besikl-

Prop. 1980/81:133 29

ning och rådgivning i enlighet med vad jag kommer atl föreslå i det följande. För all energisparverksamheten skall nå tillräcklig omfattning fordras, som jag tidigare anfört, alt flerlalel fastighetsägare vidtar åtgärder i sina fastigheter.

Enligl min mening kan det visa sig nödvändigt med kompletlerande slyrmedel för att elt energisparande frän mindre motiverade fastighetsägare skall komma till ständ. Under de senaste åren har förslag lill starkare slyrmedel väckts i flera sammanhang. Den s. k. panninspeklionsutredning-en föreslog är 1976 att en obligatorisk inspektion av byggnaders värmeanläggningar skulle genomföras i syfte att åstadkomma en bällre energihushållning. Kommunen skulle vara huvudman för inspektionsverksamheten med byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet, medan sotningsväsendel skulle handha det praktiska utförandel. Förslaget innebar bl.a. alt faslig-hetsägaren skulle kunna åläggas alt inom en viss tid avhjälpa brister i värmeanläggningen.

I prop. 1978/79: 115, bil. 3 anmälde jag atl jag avsåg all ta upp överläggningar med Kommunförbundet belräffande behovel atl i lag ge kommunerna rätt alt som ett led i den kommunala energiplaneringen besikta byggnader i kommunen. Motivet för en sädan besiktningsräli skulle vara att kommunerna skulle kunna inventera sparmöjligheterna och därmed få etl underlag för att styra energisparstödet mot de ätgärder som kunde bedömas ge störst effekt.

EHD har föreslagit att frägan om en energihushällningslag bör utredas. En sädan lag skulle enligl delegationen syfta till att kommunens skyldigheter och befogenheter inom energiområdet ökades och preciserades. Delegationen anger som en möjlighet lill sädan lagreglering alt lagen om kommunal energiplanering anpassas lill dessa krav.

Förslaget har fält ett blandat mottagande av remissinslanserna. Mänga av de kommuner som har yttrat sig över förslaget pekar på all mer entydiga regler och definitioner av ansvarsområden mäsle finnas, om den kommunala energiplaneringen skall kunna genomföras i enlighet med EHD:s förslag. Vissa kommuner anser atl en sädan precisering skulle kunna komma till sländ genom den föreslagna energihushällningslagen, medan andra ställer sig tveksamma eller avvisande till detta. Mänga remissinstanser avstyrker förslaget om en utredning, i allmänhet med motiveringen atl de preciseringar av kommunernas skyldigheter och befogenheter som efterlyses torde kunna regleras genom lagen om kommunal energiplanering. Detla framhålls bl.a. av bostadsstyrelsen och Kommunförbundel.

EHD har också föreslagil att ett program för regelbunden besiktning av i första hand värmeanläggningar snarast genomförs i syfte atl effektivisera den del av energisparverksamheten som är inriktad pä enklare åtgärder. Enligt EHD kan sädana åtgärder med i allmänhet gott utbyte vanligen utföras fristående utan att påverka behovet av mer omfattande insalser.

Prop. 1980/81:133 30

Genom atl ätgärderna i allmänhet är av underhällskaraktär fordrar de en kontinuerlig översyn för atl den uppnådda energispareffeklen skall bibehållas. Delegationen släller sig positiv lill atl bl. a. solningsväsendels kompetens vid genomförandet av ett sädani program.

Den övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker förslagel om en regelbunden besiktning av värmeanläggningar. Några instanser pekar dock pä att ell besiklningsprogram bör bygga på frivilligt dellagande frän fastighetsägarnas sida. Planverket menar att det är oklart hur EHD:s förslag skiljer sig från panninspektionsulredningens och menar atl denna utrednings förslag bör genomföras. Behovel av ytterligare utredning understryks av fiera remissinstanser. Bl.a. föreslår Stockholms kommun atl en försöksverksamhet bör genomföras innan definitiv ställning lill förslaget kan tas.

Ett fätal remissinstanser avslyrker förslaget, i huvudsak med motiveringen atl den föreslagna helhetssynen dä skulle gä förlorad, saml alt del i belydande utsträckning saknas resurser för genomförandel. När del gäller ansvaret för programmets genomförande ställer sig de flesta av remissinstanserna positiva till att sotningsväsendel utnyttjas. Man betonar dock de utbildningsinsatser som i sä fall måste göras. Vissa remissinstanser utesluter i och för sig inte sotningsväsendel, men anser att även andra huvudmän är tänkbara, exempelvis förvallningsbolag m. fl.

För egen del vill jag anföra följande. Del finns tecken som tyder pä atl energisparverksamhelen inte ökar i tillräcklig läkt. Enligt dess direktiv ankommer det på EHD all följa utvecklingen av energihushällningsverk-samhelen i befinllig bebyggelse och vid behov föreslå insatser för all åstadkomma en effektivare verksamhel. Inom ramen för detta bör en konlinueriig översyn av de nuvarande styrmedlens effektivitet göras, liksom en bedömning av behovet av kompletlerande styrmedel och lämplig utformning av sådana. Jag bedömer alt den nivå som angivits för omfattningen av energihushällningsverksamheten bäst kan näs med den ansvarsfördelning mellan stat, kommun och fastighetsägare som den hittillsvarande verksamhelen byggl på. Enligl vad jag har erfaril undersöker EHD för närvarande speciellt omfattningen av det sparande som sker utan statligt stöd samt de faktorer som kan länkas påverka detla sparande. I den män det visar sig att energisparandet inte ökar i lillräckligl snabb takt förutsäller jag att delegationen analyserar och föreslår vilka förbättringar av del nuvarande stödsystemet som kan behöva vidtas saml vid behov ulformar förslag till kompletterande styrmedel och stimulanser och belyser effekterna av dessa.

4.2 Besiktnings- och rådgivningsverksamhet

Vid min anmälan till prop. 1978/79: 115 bil. 3 med riktlinjer för energipolitiken anförde jag att en uppsökande rådgivning och besiktning är en förutsättning för att just de ålgärder som bör ulföras i varje hus också

Prop. 1980/81:133 31

utförs. Enligl vad jag har erfaril finns del idag slor eflerträgan pä denna service. Därigenom skapas förulsällningar för atl fastighetsägarna skall fä kunskap om vilka åtgärder eller kombinationer av åtgärder som bör vidtas för att bästa möjliga resultat skall uppnås. Detla är lill gagn säväl för fastighetsägaren och de boende som för samhällsekonomin. Även om det idag finns ett myckel stort intresse för energisparande bland faslighets-ägarna, saknar mänga de nödvändiga tekniska kunskaperna för atl avgöra vilka åtgärder som är mest lämpliga att vidla i det egna huset.

Med slöd av uppgifter som har inhämtats i samband med atl bidrag har lämnats till kommunerna för besiktnings- och rådgivningsverksamhet framhåller EHD att merparten, eller drygt 80%. av landels kommuner idag erbjuder energisparbesiklning. I huvuddelen av dessa kommuner kommer besiktningarna lill stånd pä inilialiv av fastighetsägaren. Besiktningsverk-samheten har dock hittills haft begränsad omfattning. Kommunerna planerar emellertid en avsevärd ökning av verksamhelen. Enligt deras egna bedömingar kommer dubbelt sä mänga hus att besiktas under budgetåret 1980/81 som under budgetåret 1979/80.

Som jag lidigare anförde kommer besiktnings- och rådgivningsverksamheten atl spela en cenlral roll vid genomförandet av energihushållningsverksamheten. Det är därför en väsentlig uppgift för slalen alt underlätta och stödja uppbyggnaden av en tillräcklig rådgivnings- och besiktningsverksamhet.

Statsbidrag till kommunerna har lämnats sedan budgetåret 1977/78. Sammanlagt har t. o. m. budgetåret 1980/81 stöd beviljats med ca 250 milj. kr. Av delta har ca 150 milj. kr. lämnats för planerings-, besiktnings- och rådgivningsverksamhet i kommunerna, 32 milj. kr. för- planering och upprättande av energisparprogram och 24 milj. kr. för informations- och rådgivningsinsalser till fastighetsägare och allmänheten. Resterande del av stödel har bl. a. gäll till inköp av teknisk ulruslning. ulbildning m. m.

EHD har i sitt betänkande föreslagil alt besiktning och rådgivning så snart som möjligt skall ställas som villkor för statligt enerigsparstöd till bostadshus. Mälet bör enligt EHD vara atl ell sådant krav införs den 1 juli 1982. EHD anser atl en karlläggning av förekomsten av hälsofarliga material samt erforderlig konlroll av ventilalionssystemel bör utgöra en obligatorisk del av besiklningsverksamhelen. I de rekommendalioner lill fasfighetsägaren som besiktningen bör leda fram lill bör, där sä erfordras, ocksä ingå förslag pä åtgärder som medför all luftomsättningen inte blir för läg.

EHD:s förslag i denna del tillstyrks i princip av samlliga remissinsianser. Vissa av de kommuner som har yllral sig över förslagel anser dock all det bör ankomma pä varje kommun all avgöra om en besiktning är nödvändig. Man anför bl. a. alt besiktning av representativa hus - s. k. typhus -eller av stickprovsmässigt utvalda hus bör kunna räcka som grund för kommunens tillstyrkan av ansökningar om energisparstöd för alla hus i ett och samma omräde i kommunen. Riksantikvarieämbetet anser atl det

Prop. 1980/81:133 32

föreslagna kravet bör lillämpas redan frän den I juli 1981 när- det gäller lilläggsisolering av ytterväggar. Behovet av att tillräckliga resurser ställs till förfogande så all inle del föreslagna kravel leder till atl energisparverksamheten bromsas upp betonas av mänga remissinstanser, bl.a. planverket, bostadsslyrelsen och flera länsbostadsnämnder som förordar atl kravet inle införs förrän fr. o. m. den I januari 1983.

EHD har ocksä framfört att besiklningsaibelel bör kunna ulföras av andra än de kommunala besiklningsförrällarna. exempelvis konsuller och förvaltningsbolag. Remissinstanserna ställer sig genomgående positiva lill delta, men planverket framhåller atl besiktningen i allmänhet bör ulföras av kommunens egen personal.

För egen del villjag anföra följande. För att öka förutsättningarna för all energisparstödet används pä elt ändamålsenligt sätt är EHD:s förslag värt att beakta. Jag är dock inte idag beredd atl föreslå ett datum för införande av ell sådant villkor. bLa. mot bakgrund av risken för all ell för snabbi införande skulle kunna medföra en uppbromsning av energisparverksamhelen genom alt rådgivnings- och besiktningskapaciteten är otillräcklig. Jag återkommer till frägan om besiktning som villkor för erhållande av stafiigt stöd i avsnill 6.

När det gäller de synpunkler som förs fram av riksanlikvarieämbelel a beträffande en särbehandling i fräga om utvändig lilläggsisolering villjag erinra om alt det f. n. krävs byggnadslov för sädana ålgärder som väsenlligt förändrar en byggnads yttre. Kravel på byggnadslov innebär alt byggnadsnämnden gör en förhandskonlroll av älgäideina. Syftel med ämbelels förslag torde i stor utsträckning tillgodoses genom denna kontroll.Jag anser det därför inte befogal att särbehandla dessa åtgärder.

Jag delar också EHD;s uppfattning all besiklningsarbetet bör kunna utföras även av andra än kommunens personal. Jag tänker då särskill pä att de större bostadsföretagen, men också fristående konsuller. i mänga fall redan har kompetent personaMör besiklningsförfaiandel. Jag vill dock understryka att kommunerna fortfarande bör ha huvudansvaret för atl den behövliga verksamheten kommer till ständ.

Vad jag nu har anförl innebär all besiktnings- och rådgivningsverksamheten även i fortsättningen fär en mycket slor betydelse. Denna verksamhet bör som jag ser det omfalta inte bara förslag till lämpliga eneigisparåt-gärderoch kombinationer av sådana åtgärder. Även t.ex. hälsoaspekler - och då framför allt behovet av erforderlig ventilation - mäste som EHD har föreslagit uppmärksammas och påtalas i samband med rädgivnings-och besiktningsverksamheten. Som ett led i det konverteringsprogram som jag tidigare har förordat bör även råd och information om möjligheterna atl ersätta olja med andra energislag ingå som en del i besiktningen. Enligl vad jag erfarit pägär inom planverket, i samräd med berörda myndigheler, ocksä ett arbete med atl utarbeta råd och rekommendalioner för besiktningsförfarandet. Jag vill i delta sammanhang understryka viklen av alt

Prop. 1980/81:133 33

dessa råd och rekommendationer står i samklang med de övergripande riktlinjer för energisparplanens genomförande som jag har angivit i det föregående.

Enligt min mening är del också önskvärt atl energisparrådgivarna samverkar med de energikonsulenter som enligl regeringens förslag i prop. 1980/81:90 kommer att vara placerade vid de regionala utvecklingsfonderna för atl biträda näringslivet med råd i energihushållningsfrägor m. m.

Jag övergår nu till att behandla frågan om finansieringen av besiktnings-och rådgivningsverksamheten. EHD har föreslagit atl kommunerna skall garanteras statligt stöd fram till omkring år 1985 och atl frågan om finansieringen senasl vid denna tidpunkt bör tas upp till förnyad prövning.

Samtliga remissinsianser tillstyrker EHD:s förslag på denna punkt. Många remissinstanser, i synnerhet kommuner, efteriyser dock redan i dag besked om finansieringsmöjligheterna efter år 1985. Flera remissinstanser understryker också att bidraget bör vara så stort att del läcker hela kostnaden för verksamheten.

Riksdagen beslöt år 1979 (prop. 1978/79:115 bil. 3, CU 1978/79:37, rskr 1978/79:394) alt kommunerna skulle garanteras ett statligt bidrag för besiktnings- och rå(lgivningsverksamheten t.o.m. budgetåret 1981/82.

För egen del vill jag anföra följande. För att säkerställa en tillräcklig omfattning av rådgivnings- och besiklningsverksamhelen bör finansieringsformerna för verksamheten läggas fast fram t.o.m. budgetåret 1985/ 86. Jag återkommer i det följande (avsmttlO) lill frågan om bidragels storlek.

Enligl min mening bör bidraget fördelas efter följande principer. Huvuddelen av stödel bör avse besiktnings-, rådgivnings- och informationsverksamheten. Som jag tidigare nämnt bör denna verksamhet kunna ombesörjas även av annan personal än kommunens egna besiklningsförrältare, exempelvis konsultföretag. Vidare bör en del av medlen användas för utbildning av den personal som ansvarar för energihushållningsverksamhetens genomförande. Jag kommer i det följande att föreslå vissa informationsinsatser till fastighetsägarna. Även dessa insatser bör enligt min mening kunna omfattas av stödet. På samma sätt som hittills bör det ankomma på regeringen att meddela närmare bestämmelser om dispositionen av de medel som anvisas.

Energisparkommittén har i en skrivelse till regeringen föreslagit att särskilda medel anvisas till kommunerna för inventeringar av energisparmöjligheterna i idrottsanläggningar m. m. Motivet för sädana inventeringar skulle vara att det i dag finns stora möjligheter att spara energi till låga kostnader i idrottsanläggningar m. m., men all intensifierade informations-och rådgivningsinsatser behövs för att sådana åtgärder skall komma till stånd.

Jag är medveten om att det finns stora möjligheter atl spara energi i olika typer av anläggningar. I det följande kommer jag därför att lägga fram 3 Riksdagen 1980/81. I .saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 35

5 Vissa frågor om uppvärmning m. m.

5.1 Förberedelser i byggnader för övergång till skilda energislag m. m.

Regeringen har i proposition 1980/81:90 betonat vikten av åtgärder som sparar olja och som verkar pä kort och meddellång sikt. Som en del i etl program för oljeersättning har regeringen föreslagil atl elkraften under 1980-talet skall användas för atl pä effektivast möjliga sätt ersätta olja ulan atl det uppstår läsningar till elt framlida högt elutnyttjande.

Det finns mot bakgrund av detta anledning att redan nu överväga behovet av sådana krav på byggnader och uppvärmningssystem i byggnader som innebär atl en framlida övergång till olika energikällor underlättas.

Bestämmelserna i byggnadsstadgan ger inle stöd för sådana krav. Bestämmelserna tar nämligen i första hand sikte på att byggnader skall vara utförda sä atl de medger en god energihushållning och att de skall vara försedda med uppvärmningsanordningar som är tillräckligt effektiva för att tillgodose behovet av tillfredsställande inomhusklimat.

Jag kommer i det följande att närmare diskutera de krav på flexibilitet som bör slällas och lar försl upp ett förslag av elanvändningskommittén (ELAK) om dimensionering av vattenburna uppvärmningssystem.

5.1.1 Krav på uppvärmningssystem

Uppvärmningssystem som är anpassade för olika energikällor ger vinster ur flexibilitetssynpunkl. I sitt betänkande påpekar ELAK atl en ökad flexibilitet kan nås om vattenburna uppvärmningssystem dimensioneras för lägre vattentemperatur än i dag. Detta beror på atl varmvatten som uppvärmts t.ex. genom solfångare och värmepumpar ofta har en relalivi låg temperatur. ELAK anger att vatlenradiatorsyslem vanligen är dimensionerade för en s.k. framledningstemperatur av minst 70°C. För nyUll-kommande bebyggelse kan del enligt utredningen vara motiverat atl vattenburna uppvärmningssyslem dimensioneras för en högsla temperatur av 60°C. Flertalet befintliga uppvärmningssystem lämpar sig som regel redan i dag för lågtemperalur genom att de normall är överdimensionerade. Härigenom kan också både nytillkommande och befintlig bebyggelse anslutas till system där solvärme eller värmepumpar tillgodoser en del av uppvärmningsbehovet,

ELAK;s förslag Ullslyrks eller lämnas i storl sett utan erinran av remissinstanserna.

Jag delar utredningens uppfattning att lågtemperatursystem har stora fördelar. Enligl min mening bör därför Ullkommande vattenburna uppvärmningssystem normalt dimensioneras för lågtemperalur.

Jag är medveten om atl dimensioneringskravet i vart fall inledningsvis

Prop. 1980/81:133 36

kan öka investeringskostnaderna genom atl vatlenradiatorerna mäste göras större. Den flexibilitet hos uppvärmningssystemet som skapas genom användning av lågtemperatursystem måste dock enligt min mening ses som en investering för framtiden genom att en senare övergång till uppvärmning med andra energislag än olja kan göras billigare. En ökad investeringskostnad motverkas dessutom av att utvecklingen går mol mer energisnåla hus, som kräver mindre värmetillförsel och därmed mindre radiatorer, samt av atl värmeförlustema i rörledningarna blir mindre.

Flertalet av de oljepannor som i dag sätts in i småhus är förberedda för användning av elenergi genom alt en elpatron finns monterad eller senare kan installeras. ELAK föreslår alt det bör krävas att villapannor som nyinstalleras skall vara förberedda för inslallafion av elpatron.

Oljeberoendet kan minskas genom användning av elenergi för uppvärmning. Om oljepanna installeras är det av vikt atl möjligheter skapas för att vid behov också utnyttja el. Jag biträder därför ELAK;s uppfattning atl del bör krävas att oljepannor som installeras vid nybyggnad av småhus skall vara förberedda för användning av elenergi. Härigenom kan i ett senare skede övergång till elenergi ske utan alltför omfattande ombyggnadsålgärder. Med hänsyn till alt de flesta oljepannor redan i dag är förberedda för användning av elenergi kan bestämmelser om detta enligt min mening införas utan atl del uppstår några egenlliga merkostnader i nyproduktionen.

De krav på flexibilitet hos uppvärmningssystemet som jag nu har föreslagit är enligt min mening i första hand aktuella för sådana byggnader för stadigvarande bruk som innehåller bostads- och arbetsrum. För övriga byggnader kan normalt en övergång till alternativa uppvärmningssätt ske relativt enkelt utan alt särskilda förberedelser har vidtagits. Även fritidshus som utnyttjas stadigvarande bör av samma skäl undantas från särskilda krav på förberedelser. Krav på åtgärder för att öka uppvärmningssystemets flexibilitet i befintlig bebyggelse bör enligl min mening kunna aktualiseras endast när i en byggnad görs sådana ändringar av någon belydelse som berör byggnadens uppvärmningssystem.

De förslag som jag nu har lagt frambör träda i kraft den 1 januari 1983. Förslagen innebär att ändringar måste göras i byggnadsstadgan. Jag återkommer till frågan om den lagtekniska lösningen (avsnitt 5.3).

5.1.2 Krav på byggnader

För att fasta bränslen vid behov skall kunna användas för uppvärmning föreslär ELAK atl nytillkommande småhus för stadigvarande bruk som skall värmas upp med vattenburen elvärme förbereds så all skorsten förhållandevis enkelt kan installeras i efterhand. ELAK föreslär vidare alt småhus projekteras sä att vissa utrymmen i efterhand kan utnyttjas för uppvärmningskomponenter, t.ex. pannanläggning m.m. i samband med övergäng till annat energislag. Dessa krav bör riktas endast mot byggnader

Prop. 1980/81:133 37

som kan beräknas få behov av sädana anordningar. I byggnader som kan beräknas bli uppvärmda genom någon form av centralt system, som t. ex. Qärrvärme, är det enligt ELAK tillräckligt om ett vattenburet system för låga temperaturer inrättas. För särskilt uppvärmningssnåla byggnader med direktverkande elvärme bör enligt utredningen ett inre distributionssystem för värme förberedas. Vidare bör för dessa byggnader finnas plats på tomtmark för nödvändiga anordningar för uppvärmning.

Remissinstanserna lämnar i stort sett ulredningens förslag utan erinran.

Jag anser för egen del det vara väsentligt alt nytillkommande småhus, som huvudsakligen skall värmas upp genom vattenburen elvärme, förbereds på sådant sätt alt skorsten och uppvärmningskomponenter, t.ex. värmepanna, i efterhand kan installeras förhållandevis enkelt. Några krav på förberedande byggnadstekniska ätgärder bör dock enligl min mening inte slällas. Det bör vara tillräckligt om byggnadens planlösning är sädan atl t. ex. skorsten eller värmepanna relalivi enkelt kan sättas in i efterhand. Givelvis bör detta gälla endast i fräga om sädana byggnader som i en framlid bedöms få behov av särskilda anordningar.

Jag anser inle heller att det bör ställas krav pä atl nytillkommande småhus, som skall värmas upp med direktverkande elvärme, skall förberedas för etl inre distributionssystem. Vid en eventuell övergäng lill andra uppvärmningsformer kan ett inre distributionssystem relativt enkelt sättas in i efterhand. Enligt min mening bör kraven pä förberedelser i småhus med direktverkande elvärme i stället begränsas till att gälla krav pä förberedelse för skorsten och uppvärmningskomponenter genom lämplig planlösning på samma sätt som föresläs gälla för småhus med vattenburen elvärme. Sådana förberedelser kan ske utan att det medför nägra egentliga hinder när det gäller byggnadens utformning och ulan några nämnvärda kostnadsökningar.

I småhus som uppvärms med naturgas kan en övergäng till andra uppvärmningsformer försvåras genom att en del av dessa byggnader bl. a. har myckel begränsade utrymmen för uppvärmningskomponenter. De krav pä förberedelser i byggnader som jag nu har berört bör enligt min mening ocksä gälla i princip i fråga om dessa småhus.

När det gäller andra byggnader än småhus är behovet av förberedelse för skorslen och uppvärmningskomponenter inte lika påkallat. Normalt är det mer fördelaktigt att ansluta sädana byggnader lill centrala system eller atl uppföra uppvärmningsanläggningar i nära anslutning lill byggnaden. Några särskilda krav bör därför inte ställas på planlösningen i dessa byggnader.

I motsats till ELAK bedömer jag det inte nödvändigl alt kräva alt särskild plats på tomtmark reserveras för uppvärmingsanordningar. I det stora flertalet fall finns erforderlig tomtmark eller annan mark i nära anslutning till byggnaden som kan utnyttjas i de fall byggnaden inte kan anslutas till nägot centralt system.

De krav på förberedelser i småhus som jag nu har föreslagit är enligt min

Prop. 1980/81:133 38

mening aktuella endast för sådana småhus som utnyttjas stadigvarande. För övriga byggnader, i första hand fritidshus, är behovel av uppvärmning inte lika påkallat. En senare övergäng från el lill uppvärmning med andra energislag kan därför i dessa byggnader ske genom installation av någon enklare uppvärmningsanordning, som inle kräver särskilda förberedelser i byggnaden. Av samma skäl bör även sådana fritidshus som utnyttjas stadigvarande undantas. Krav på förberedelser i befintliga småhus bör enligt min mening kunna akluediseras endast när i en byggnad görs sådana ändringar av någon betydelse som berör byggnadens planlösning.

De förslag som jag nu har lagt fram bör träda i kraft den 1 januari 1983. Förslagen innebär atl ändringar måste göras i byggnadsstadgan. Jag återkommer till frågan om den lagtekniska lösningen (avsnitt 5.3).

5.1.3 Villkor för installation av direktverkande elvärme

Värmesystem med cirkulerande varmvatten ger i princip möjlighet att som energikälla utnyttja fjärrvärme, olika former av solvärme, värmepumpar, elenergi eller olika bränslen i en panna. En övergång Ull en ny energikälla kan ske utan att nägra större lekniska ombyggnader av upp-värmningssyslemet behöver göras. Motsvarande gäller för värmesystem med varmluft som fördelas till olika rum i en byggnad. Direktverkande elvärme från t.ex. elradiatorer innebär däremot att elektrisk energi alstrar värme som värmer upp rum eller lokaler direkt utan all nägot medium, t.ex. vatten eller luft, utnyttjas för alt transportera och fördela värmeenergin. En senare övergång till annan energi än elenergi innebär här bl.a. atl ett värmedistributionssystem måste installeras.

Några särskilda villkor för användning av direktverkande elvärme gäller inte i dag. Statsrådet Petri har i sin anmälan till prop. 1980/81:90 redovisat sina överväganden med anledning av ELAK:s förslag att begränsa installation av direktverkande elvärme.

Regeringen har i prop. 1980/81:90 föreslagit alt installation av direktverkande elradiatorer eller liknande skall få tillåtas i byggnader om dessa utförs så att användning av elenergi för sådan uppvärmning endast marginellt påverkar den nationella elbalansen eller om det finns särskilda skäl alt installera direktverkande elvärme. Regeringen föreslär all i princip bör ELAK:s förslag gälla beträffande vilka villkor som bör lillämpas för användningen av direktverkande elvärme. Uppvärmningssnåla byggnader bör sålunda få värmas med direktverkande elradialorer. Detta villkor skall anses uppfyllt för byggnader där behovel av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten är i genomsnitt 40% lägre än energibehovet för radiatorerna om byggnaderna varit utförda enligl minimikraven på värmeisolering och luftomsättning i SBN 1975.

Regeringen har vidare föreslagil atl det vid mitten av 1980-talet bör göras en omprövning av villkoren för användning av direktverkande elvärme mol bakgrund av den kunskap som då föreligger och vad som är att anse

Prop. 1980/81:133 39

som samhällsekonomiskt optimalt. Villkoren för installation av direktverkande elvärme bör enligt regeringens förslag i prop. 1980/81:90 träda i krafl den I januari 1983.

ELAK:s förslag innebär alt förbud med vissa undantag införs mol användning av direktverkande elvärme. Reglerna avses gälla vid nybyggnad och vid sädana ändringar som berör en byggnads uppvärmningssystem. Särskilt uppvärmningssnåla byggnader skall som nyss nämnts få utföras med elradialorer. ELAK föreslär att frän förbudet därutöver undantas Ullfälliga byggnader och byggnader som värms upp tillfälligt, t. ex. flertalet fritidshus och samlingslokaler, vissa tillverkningslokaler inom induslrin, jordbrukets och trädgårdsnäringens ekonomibyggnader samt kulturhistoriskt värdefulla byggnader. I övrigt skall undantag kunna medges där elt förbud framslår som uppenbart orimligt. ELAK föreslår att slalens planverk skall få i uppdrag att meddela tillämpningsbestämmelser till de särskilda villkoren för installation av direktverkande elvärme samt atl prövningen skall bindas till hanteringen av byggnadslovsärenden.

Jag vill för egen del anföra följande, belräffande i vilka fall särskilda villkor för installation av direktverkande elvärme bör gälla.

I nybyggda småhus har direktverkande elvärme installerats i relativt stor ulslräckning under 1970-talet. Andelen har dock minskal och f. n. torde 20-25% av de nybyggda småhusen förses med direktverkande elvärme. Bland de styckebyggda småhusen, vilka till största delen ligger i glesbygd och småorter, är andelen hus som förses med sådant uppvärmningssystem ännu mindre. En slor del av dessa nybyggda hus har pä senare tid i stället utrustats med elvärmesystem med vatlenradialorer och ofta med s. k. kombinationspanna, vilket möjliggör alternativ uppvärmning med fast bränsle eller olja.

Jag anser det väsenlligt att småhusen utrustas med uppvärmningssystem som inle medför en långsiktig låsning till användning av elenergi. 1 områden där del är möjligt och rationellt att ansluta lill Qärrvärme eller andra centraliserade uppvärmningssystem bör denna möjlighet utnyttjas. För småhus som inte ansluts till sådana värmesystem bör installation av direktverkande elvärme fä ske endast då det föreligger särskilda skäl.

I den mån någon vid sidan av det i byggnaden inrättade uppvärmningssy-slemet dessutom vill installera direktverkande elradiatorer finns inte anledning till alt förhindra detta. Flexibilitetskraven är ju då redan uppfyllda. Med inrättat uppvärmningssystem avses givetvis ett komplett och fungerande uppvärmningssystem.

I småhus som är energisnålt utformade finns det normalt särskilda skäl alt tillåla direktverkande elvärme.1 sådana hus kommer möjligheten att nyttiggöra värme frän belysning, från hushållsmaskiner och hushållet i övrigt, från personer som vistas i huset saml värme genom solinstrålning alt få slor betydelse. Uppvärmningssystemet ger endast tillskotlsvärme med lägre utnyttjande än i hus med normal energihushållningsstandard.

Prop. 1980/81:133 40

Direktverkande elvärme med elradiatorer, vilkas inkoppling styrs av s.k. termoslatvenliler erbjuder i dessa fall en möjlighet atl få elt uppvärmningssystem med låg kostnad och önskad reglerbarhet.

De uppvärmningssnåla husen kan utgöras av hus i vilka väl utprovade energisparåtgärder har vidtagils utöver gällande normkrav. Hit bör också räknas de energisnåla byggnader, som är speciellt utformade, orienterade och förlagda så att värmeenergin av solinstrålningen effektivt las till vara. Mot bakgmnd av de skäl som jag nyss har nämnt och för atl inte hämma utvecklingen av värmesnåla byggnader anser jag i likhet med ELAK alt direktverkande elvärme utan andra villkor bör få användas i dessa hus med s.k. passiv solanvåndning. Jag återkommer senare lill frågan om lillämpningsbestämmelser för de uppvärmningssnåla byggnaderna .

I småhus av mer renodlad experimentkaraktär anser jag, i likhet med ELAK, att installation av direktverkande elvärme bör få ske efter bedömning från fall Ull fall. Även i andra fall där det är uppenbart orimligt att inte tillåta direktverkande elvärme bör detla uppvärmningssystem få installeras.

Vad jag nu har anfört gäller vid uppförandet av nya byggnader. Beträffande befinlliga byggnader bör särskilda villkor för användning av direktverkande elvärme aktualiseras i samband med ändringar av någon betydelse som berör uppvärmningssystemet.

I befintliga småhus kommer enligt min bedömning konvertering från oljeuppvärmning lill eluppvärmning att ske i stor omfattning. Delta torde i helt dominerande utsträckning komma att ske genom all elpanna, elpatron eller elkassett ulnylljas och de befintliga vattenradiatorsystemen bibehålls. En övergång lill direktverkande elvärme i befintliga småhus kan dock i undanlagsfall bli aktuell i äldre hus, där vattenradialorsystemet har tjänat ut eller där centralvärmesyslem inle har funnits lidigare. Frågan om att installera direktverkande elvärme idessa fall bör enligt min uppfattning avgöras mot bakgrund av kostnaderna för olika alternativa uppvärmningssystem ställda i relation lill den återstående användningstiden för byggnaden i fråga. Om denna tid är kort bör direktverkande elvärme kunna tillåtas.

Även då mindre utvidgningar av boytan i ett småhus skall göras genom till-, på- eller ombyggnad kan det, som ELAK har påpekat, från kostnadssynpunkt vara orimligt att inte tillåta uppvärmningsanordningar i form av direktverkande elradialorer e. d.

Beträffande fritidshusen innebär syslem med direktverkande elvärme så stora fördelar att detta värmesystem- bör få användas utan villkor. För denna kategori av sekundärbostäder bör anspråken på flexibelt uppvärmningssystem heller inle vara så akuta, eftersom nyttjandet av byggnaderna i händelse av brist pä elenergi kan begränsas. Fritidshusen utrustas ofta med öppna spisar eller andra eldningsanordningar för vedbränslen varför viss beredskap mot elenergibrist finns.

Prop. 1980/81:133 41

Vissa fritidshus används under en stor del av uppvärmningssäsongen. Jag tänker då på andelshus eller liknande och uthyrningshus i anslutning till fjällanläggningar. Även för denna kategori av byggnader har direktverkande elvärme i många fall sädana fördelar att detta värmesystem bör få installeras.

I några fall omvandlas fritidshus till permanentbostäder. Frågan om vilka krav som skall slällas på sådana fritidshus behandlas mer generellt äv friUdsboendeutredningen. Jag är mot bakgrund av detla inte nu beredd att föreslå några särskilda krav på uppvärmningssystem i fritidshus som ge nom ändrat användningssätt omvandlas till permanentbostäder. I sådana fall då omvandlingen fömtsätter att huset byggs om och detta berör upp-värmningssystemel, kan det dock bli aktuellt atl ställa särskilda villkor för nyinstallation eller komplettering med direktverkande elvärme, som för småhusen enligt vad jag tidigare redovisat.

I nya flerbostadshus har direktverkande elvärme installerats i mycket liten utsträckning. I tätorterna kommer enligt min uppfattning nytillkommande flerbostadshus i de flesta fall alt anslutas lill fjärrvärmesystem, vilket fordrar ett värmesystem i byggnaden med vatten eller luft som värmebärare. Den i prop. 1980/81:90 föreslagna undantagsregeln för uppvärmningssnåla hus kan, enligt vad jag har erfarit, komma att bli svår att utforma på ett lämpligl sätt i fråga om flerbostadshus. Jag anser därför att det f. n. är onödigt med särskilda villkor för inslallalion av direktverkande elvärme i flerbostadshusen. Förändrade prisrelationer mellan olika energislag kan dock medföra att detta ställningslagande mäste omprövas. En omprövning där överväganden sker om införande av krav på uppvärm-ningssnål utformning i likhet med vad som föreslås gälla för småhus bör kunna anstå lill 1985.

För arbetslokaler som kontor och industrier, undervisnings- och vårdlokaler, samlingslokaler m.m. är del som regel inte aktuellt att använda direktverkande elvärme, eftersom andra uppvärmningssystem är lämpligare för atl transportera och fördela värme. Direktverkande elvärme kan dock i vissa fall innebära stora fördelar. Exempel på detta är industri- och hantverkslokaler som med relativt korta intervall skall omdisponeras för varierande verksamheter och i vilka smidigheten och de låga inslallations-och ändringskostnaderna hos direktverkande elradiatorer är belydelsefulla faktorer för ett rationellt utnyttjande. De låga kostnaderna kan ha avgörande betydelse för industrilokaler med kort livslängd. I vissa industri- och hantverkslokaler är uppvärmningsbehovet begränsat till en viss del av byggnaden och ibland är det endast tillfälligt. Även här innebär direktverkande elvärme slora fördelar. I mänga industrilokaler kan etl alternativt uppvärmningssystem relativt enkelt installeras i efterhand, om del befintliga värmesystemet blir oekonomiskt eller oanvändbart. För mycket små eller Ullfälliga byggnader, som arbetskurar eller arbetsbodar, är ofta direktverkande elvärme del fördelaktigaste värmesystemet. Jag anser, mol bak-

Prop. 1980/81:133 42

grund av vad jag nu har redovisat, att några särskilda villkor för användning av direktverkande elvärme inle bör gälla arbetslokaler, undervisnings- och vårdlokaler inklusive barndaghem samt samlingslokaler exempelvis kyrkor, m.m. Även för arbetslokaler bör frågan om villkor för användning av direktverkande el kunna anstå till 1985.

I fråga om Jordbruks- och trädgårdsnäringens produktionsbyggnader, lager- och förrådsbyggnader samt garagebyggnader gör jag samma bedömning som för de nyss nämnda lokalerna och anser atl nägra särskilda villkor för användning av direktverkande elvärme inte bör gälla här. För förråds- och garagebyggnader är del i huvudsak endast aktuellt med direktverkande elvärme för byggnader på småhustomter, Uppvärmningsssyste-men i dessa bör dock som regel utan större olägenheter kunna slängas av om elenergibrisl inträffar.

Enligt 76 § byggnadsstadgan meddelar slalens planverk närmare föreskrifter och allmänna råd rörande konstruktion och utförande i övrigl av byggnader och andra anordningar, om vilka bestämmelser finns i byggnadsstadgan. När det gäller villkoren beträffande installation av direktverkande elvärme kan det ifråga om de särskilt uppvärmningssnåla husen därvid vara lämpligt att för olika kalegorier av byggnader ge exempel på olika kombinationer av energisparätgärder, vilka för varje kategori och kombination genomsnittligt ger den i prop. 1980/81:90 angivna energibesparingen jämfört med om byggnaderna varit utförda enligt energihushållningskraven i SBN 1975. Det är enligt vad jag har inhämtat relativt enkelt att ge sådana exempel för konventionella småhus. För hus som skall utformas så alt de kan tillgodogöra sig solinstrålningen torde del däremot inte vara möjligt att ge några mer detaljerade exempel eller regler. Allmänna riktlinjer bör i dessa fall vara tillräckliga och medge det spelrum för bedömningar som projektorerna kan behöva. Sådana riktlinjer ger samtidigt utrymme för en teknikutveckling på omrädel.

Statens planverk har i sitt remissvar över ELAK:s förslag pekat på behovel av en förändring av energihushållningsbetämelserna i SBN. En sådan revidering skulle avse såväl en anpassning av kraven efter energiprishöjningarna som en modernisering av definitionen av byggnaders energihushällningsstandard. Beräkningsmetoder bör enligt planverket ularbelas som tar hänsyn till flera faktorer som påverkar en byggnads energibalans än vad SBN 1975 gör. Planverket har påbörjat förberedelser för en sådan revidering. Etl förslag avses utarbetas före årsskiftet 1982/83 för atl träda i kraft år 1985. Jag delar planverkets syn på behovel av en reviderad energihushållningsnorm.

De studier som planverket påbörjat rörande nivån på de skärpta energihushållningskraven i en ny norm pekar enligt vad jag har erfaril på atl dessa krav inte kommer att slälla större anspråk på energihushållning än vad som skall gälla för de uppvärmningssnåla byggnaderna med direktverkande elvärme. Detla är enligl min mening en viktig utgångspunkt med

Prop. 1980/81:133 43

tanke på småhusindustrins behov av långsiktigt planeringsunderlag vad avser de krav statsmakterna kan ha anledning atl slälla.

Tillämpningsbestämmelser för byggnader som skall vara särskilt uppvärmningssnåla bör enligl min mening kunna utgöra underlag för typgodkännanderegler. Så snart industrin tagil fram nya konstruktioner, bör det blir möjligt att typgodkänna småhussystem bl.a. med avseende på den särskilda uppvärmningssnålheten och utnyttjandet av direktverkande elvärme.

Som jag Udigare har redovisat har regeringen föreslagil att en omprövning av villkoren för användning av direktverkande elvärme bör genomföras vid mitten av 1980-talet. ELAK har föreslagit att man redan nu tar ställning till en skärpning av regeln om hur en särskilt uppvärmningssnål byggnad skall definieras vid mitten av 1980-talet. Enligt ELAK bör etl riktmärke därvid vara att energibehovet skall vara ca 70% lägre än om byggnaden ifråga ulförts enligt SBN 1975. Flertalet av de remissinsianser, som yttrat sig över ELAK:s förslag i denna fräga, har varil negaliva Ull att man redan nu tar ställning till en sädan ändring. Jag delar denna uppfattning och förordar att frägan tas upp i samband med omprövningen av det samlade energihushällningsprogrammet år 1985.

5.2 Försörjningsberedskap

Jag går nu över till atl ta upp vissa frågor om försörjningsberedskapen. Jag har i dessa frägor samrätt med chefen för handelsdepartementet.

Från beredskapssynpunkt är det fördelaktigt att ersätta olja med elenergi. En spridning av energitillförseln pä flera olika energislag minskar känsligheten för importnedskärningar och möjliggör en mer uthållig beredskapslagring av bränslen. Elvärmens beredskapsfördelar begränsas dock av alt kärnkraftverken i händelse av krig måste kunna stängas av.

Det är i dag möjligt att efter en kort omslällningstid elda med inhemska bränslen i flertalet småhus och flerbostadshus med egen panna. Värmeförsörjningen är därför i allmänhet tryggad för dessa byggnader i händelse av en kris.

Om kraven på beredskapsåtgärder behöver skärpas bör detta enligt ELAK i första hand åstdkommas genom föreskrifter som innebär atl konvertering lill elvärme skall ske genom installation av kombinationspannor, som också kan eldas med fasta inhemska bränslen. Ett sådant krav skulle dock medföra en avsevärd merkostnad för nya hus med hänsyn till behovet av skorsten m. m., framhåller ELAK.

En ökad användning av elvärme får självfallet inte leda till en försämrad beredskap i fräga om värmeförsörjningen i händelse av kris eller krig. På kort sikl kan dock enligt min uppfattning en ökad användning av eluppvärmning ske i ny bebyggelse utan att värmeförsörjningsberedskapen försämras.

Prop. 1980/81:133 44

Flertalet oljepannor i befinlliga småhus är kombinalionspannor eller oljepannor som är lätt omställbara till eldning med fasta bränslen. Vid övergång från olja till elvärme i befintliga småhus är det enligt min mening angeläget alt den beredskap som härigenom finns kan bibehållas. Konvertering till el bör från försörjningssynpunkl därför i första hand ske genom installation av elpatron och elkassett eller genom installation av kombina-Uonspannor för el och fasta bränslen vilket jag tar hänsyn lill vid utformningen av stödsystemet. Installation av kombinationspannor kan också ske ulan några egenlliga svårigheter, eftersom skorsten normalt redan finns i befindig bebyggelse.

Statens planverk har i samräd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och företrädare för elkraftproducenter en konlinueriig bevakning av behovel av beredskapsätgärder. Jag utgår från att regeringen kommer alt underrättas om en ökad användning av eluppvärmning gör det nödvändigt med särskilda beredskapsåtgärder.

5.3 Lagteknisk lösning

Krav på byggnaders uppvärmningssystem m. m.

De förslag som jag har lagt fram i det föregäende (avsnitt 5.1.1-5.1.3) och som i allt väsentligt bygger på ELAK:s förslag medför att byggnadsstadgan behöver ändras. Enligt ELAK bör de nya kraven - eftersom de berör energihushållningsfrågor - las in i 44a §. De remissinsianser som har uttalat sig över förslaget har inle haft nägon erinran mot en sådan lösning. Även jag ansluter mig Ull ELAK:s förslag i denna del.

Mina förslag innebär att kraven skall gälla endast när nya byggnader uppförs och när befintliga byggnader ändras. Kravbestämmelserna i 5 kap. byggnadsstadgan - däribland 44a§ - gäller i stort sett alla byggnader. I 35 § föreskrivs dock atl ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbmk eller därmed jämföriiga näringar omfattas av 5 kap. endast om byggnaderna är belägna inom områden med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Det innebär bl.a. att 44a§ byggnadsstadgan är tillämplig på sådana byggnader endast om de ligger inom områden med fastställd plan. Enligt min mening saknar detta belydelse, eftersom de krav jag i det föregående har förordat inte berör dessa byggnader i någon nämnvärd utsträckning.

Enligt ELAK:s förslag skall de nya kraven riktas mot sådana byggnader för stadigvarande bruk, i vilka finns bostads- eller arbetsrum (jfr 46 § stadgan). Kraven bör enligt ELAK utformas så alt i 44 a § föi-eskrivs att byggnader av detta slag skall utföras med ett uppvärmningssystem som med hänsyn Ull byggnadens läge och utformning är lämpligt från allmän energisynpunkl. Till detta har ELAK lagt föreskrifter om alt uppvärm-ningssyslemet får utföras med direktverkande elvärme med elradiatorer endast om särskilda skäl föreligger.

Om etl småhus i huvudsak skall värmas upp genom användning av

Prop. 1980/81:133 45

elenergi skall enligt ELAK:s förslag krävas alt anordningar i skälig omfattning utförs i själva byggnaden för att underlätta en övergång lill uppvärmning genom annat energislag. Till 44 a § har därför i ELAK;s förslag fogats en regel att en byggnad skall vara utförd på delta sätl.

De remissinstanser som har yttrat sig över förslaget har i allmänhet godtagit detla. Statens planverk anser dock att del inle är nödvändigt med någon särskild föreskrift om direktverkande el. Det allmänna lämplighetskravet ger enligt planverket tillräcklig grund för att meddela föreskrifter om användningen av direktverkande elvärme. Svenska elverksföreningen anser alt hänvisningen.till annat energislag är för allmänt hällen.

Jag vill för egen del anföra följande.

Mina förslag i det föregående (avsnitt 5.1.1) innebär bl. a. att uppvärmningssystem i byggnader skall förberedas sä atl en övergång lill olika energikällor underlättas. Jag vill anmärka att syftet med detta inle är att del skall öppnas någon möjlighet att styra valet av uppvärmningssätt. Med denna inriktning av förslaget mäsle den allmänna regeln om byggnaders uppvärmningssyslem ges en annan utformning än vad ELAK har föreslagil. Jag förordar alt regeln i stället ges det innehållet att uppvärmningssystemet i skälig utsträckning skall utformas så att del utan omfattande ändringar kan användas för uppvärmning med skilda epergislag som är lämpliga från allmän energisynpunkt.

I vilken utsträckning som krav skall ställas mäste bedömas med utgångspunkt från vad som är skäligt med hänsyn lill det uppvärmningssätt som väljs och det energislag som skall komma till användning. Bestämmelsen tar endast sikte på sådana uppvärmningssystem som är möjliga att förbereda för en övergång till uppvärmning med elt annat energislag, exempelvis vatlenradiatorsyslem. Det ligger i sakens natur att några krav på flexibilitet inte kan ställas på ett uppvärmningssystem med direktverkande elradiatorer. Syftet med bestämmelsen är bl.a. att underlätta en övergång till sådana energislag som kan komma till användning för uppvärmning i framtiden. Jag avser då i första hand sädana inhemska bränslen eller uthålliga energiformer som flis, torv, solenergi, jordvärme eller energi frän värmepumpar. Om en byggnad frän början utförs för uppvärmning med sådana energislag, finns därför ingen anledning alt slälla några krav på förberedelser av uppvärmningssystemet för övergång UU annat energislag.

När det gäller tillämpningsområdet för denna allmänna regel ansluter jag mig som jag Udigare har framhållit (avsnitt 5.1.1) till ELAK;s förslag att det kan vara lämpligt att avgränsa kravet till byggnader som är avsedda för stadigvarande bruk och innehåller bostads- eller arbelsmm. Till byggnader för stadigvarande bmk räknas emellertid även vissa typer av fritidshus (se prop. 1965:168 s. 278). Eftersom de förslag som jag har lagt fram inte avser byggnader för fritidsändamål bör detla komma till uttryck i lagtexten. Tillämpningsområdet för den allmänna regeln bör därför avgränsas till sådana byggnader för stadigvarande bmk som innehåller bostads- eller arbelsmm och är avsedda för annat ändamål än fritidsändamål.

Prop. 1980/81:133 46

Till den allmänna regeln med krav på förberedelse av uppvärmningssystemet bör fogas en regel med krav på förberedelser i byggnaden. Mina förslag i det föregående (avsnitt 5.1.2) skiljer sig från ELAK:s i denna del dels genom alt kravet på förberedelser skall omfatta även en- och tvåbo-stadshus, som skall värmas upp genom nalurgas, dels genom att någol krav på byggnadstekniska åtgärder eller ålgärder på tomten inte skall uppställas. Del är tillräckligt atl byggnaden har en sådan planlösning alt en övergäng till även annat energislag underiättas. Slutligen skiljer sig mina förslag från ELAK:s även så till vida att de inte avser fritidshus. Föreskriften i denna del bör därför ges den innebörden att en- och Ivåbosiadshus för annal ändamål än fritidsändamål, som i huvudsak skall uppvärmas genom användning av elenergi eller naturgas, i skälig omfattning skall anordnas sä all en övergång Ull uppvärmning genom annal energislag underlättas. Med alt byggnaden i huvudsak skall uppvärmas genom användning av elenergi eller naturgas avser jag att större delen av byggnadens uppvärmningsbehov skall Ullgodoses genom användning av någol av dessa båda energislag. I och med alt några krav på byggnadstekniska ätgärder inle uppställs, kan den allmänt hållna hänvisningen till annat energislag enligt min mening behållas.

Med den utformning av lagtexten som jag har föreslagil innebär den allmänna regeln med krav pä uppvärmningssystemel inte någon begränsning av användningen av direktverkande elvärme. Alt särskilda skäl i vissa fall skall gälla för alt direktverkande elvärme skall fä installeras måste därför uttryckligen anges i lagtexten. Enligt vad jag tidigare har föreslagit (avsnitt 5.1.3) skall detta enbart gälla en- och tväbostadshus som är avsedda för annat ändamål än fritidsändamål. Till 44a § bör därför ocksä fogas en regel med innehåll alt en bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter som är avsedd för annat ändamål än friUdsändamål inte får utföras med ett uppvärmningssyslem med direktverkande elvärme, om det inte finns särskilda skäl.

Ombyggnad m.m.

Bestämmelserna i 44a§ avser hett nya byggnader. De nu föreslagna Ulläggen Ull paragrafen skall emellertid enligt vad jag tidigare har förordat (avsnitt 5.1.1—5.1.3) gälla ocksä vid sädana ändringar av befintliga byggnader som berör uppvärmningssystemet eller planlösningen. Några särskilda föreskrifter om detta behövs dock inte. Av ombyggnadsbestämmelserna i 48a och 49§§ byggnadsstadgan följer nämligen att bl.a. 44a § i viss utsträckning skall tillämpas i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen.

Byggnadslov

Enligl 54§ 1 mom. byggnadsstadgan krävs byggnadslov bl.a. för nya byggnader och för sådana ändringar av en byggnad som berör konstmk-

Prop. 1980/81:133 48

6 Ekonomiskt stödsystem

6.1 Gällande ordning i fråga om energisparstöd

Statligt slöd lill energibesparande åtgärder lämnas dels som lån, dels som bidrag. Stöd lämnas för ålgärder i bostäder, allmänna samlingslokaler, kommunala och landstingskommunala byggnader m. m. saml statliga byggnader. Villkoren för energisparstödet skiljer sig mellan olika byggnadskategorier. Även dä det gäller administrationen av stödet finns det olikheter mellan de nämnda byggnadskategorierna.

För atl stimulera energisparverksamheten i bostadshus lämnas stöd till

1. förbättring av värme- och ventilationssystem, dock inle utbyte av värmepannor eller oljebrännare,

2. anordningar för individuell mätning av varmvatten, el och gas eller för nattackumulering av varmvatten,

3. anslutning av en faslighet lill en ijärrvärmeanläggning,

4. Förbättring av värmeisoleringen i väggar, fönster och bjälklag.

För flerbostadshus lämnas stöd även för inreglering av värme- och ventilationssystem.

Stöd lämnas i form av bidrag och län. Bidrag lämnas enligt förordningen (1980:334) om slalsbidrag lill energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. (ändrad 1980:779) och län enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946, omtryckt 1980:329, ändrad senast 1980:1065).

Energisparbidrag lämnas med 35% av den godkända kostnaden för åtgärden, dock högst med 3000 kr. per bostadslägenhet som berörs och 30 kr. per m våningsyta i lokaler som berörs. Den godkända kostnaden måste uppgå till minst I 500 kr. för att stöd skall kunna beviljas. Energisparlån lämnas med 30% av låneunderlagel. För ätgärder i småhus som fastighetsägaren utför själv lämnas stöd endast till materialkostnaden.

I fräga om småhus som ägs av personer som har fyllt 60 år, handikappade och vissa andra grupper kan lån lill sädana energibesparande ätgärder som avses i energibidragsförordningen lämnas också enligt förbättringsläneförordningen (1980:261). Lånet lämnas högsl med ett belopp som motsvarar 95% av den godkända kostnaden.

Frågor om bidrag eller lån enligt nägon av de nu nämnda författningarna prövas av länsbostadsnämnden efter yttrande av förmedlingsorganet i kommunen.

Stöd lill energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler lämnas i form av bidrag för i princip samma ätgärder som enligt energisparförord-ningen. Enligt 38a§ kungörelsen (1973:400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler (omtryckt 1976:794, ändrad senast 1980:336) lämnas bidrag med 50% av den godkända kostnaden för åtgärderna, dock högst med 300000 kr, per projekt.

När det gäller kommunala och landstingskommunala byggnader m.m.

Prop. 1980/81:133 49

lämnas stöd enligl förordningen (1979:816) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader m. m. (omtryckt 1980:335). Slöd lämnas till alla åtgärder som bedöms spara energi eller minska behovet av olja. Stöd lämnas i form av bidrag med 35 % av den godkända kostnaden för åtgärden eller, om den slutliga kostnaden uppgår till lägre belopp än den kostnad som bostadsstyrelsen godkänner, med 35 % av detta belopp. I vissa fall kan slöd också lämnas i form av lån.

Stödet omfatlar fömtom kommunala och landstingskommunala byggnader bl. a. även vissa byggnader som tillhör kyrkan, försäkringskassor och ideella organisationer.

Frågor om bidrag prövas av bostadsslyrelsen, medan lånefrågor prövas av regeringen.

För energibesparande åtgärder i befintliga statliga byggnader disponerar byggnadsslyrelsen (KBS) sedan budgetåret 1973/74 ett särskilt anslag (en delpost inom anslaget B 17. Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m.). Den tolala ramen t. o. m. budgetåret 1980/81 uppgår till 210 milj. kr. Fram lill år 1978 användes dessa medel enbart för energibesparande åtgärder i KBS; s fastighetsbestånd. Under liden därefter har med dessa medel finansierats även energibesparande åtgärder i andra statliga byggnader.

I det följande diskuterar jag först de allmänna riktlinjerna för energisparstödet lill bostäder och till kommunala och landstingskommunala byggnader. Därefter lar jag mer i detalj upp förslag till nya stödområden och inriktningen av stödet. För energisparåtgärder i statliga byggnader föreslår jag inte nägra förändringar av gällande regler. Vidare föreslår jag i avvaklan på betänkande från samlingslokalkommittén (Bo 1979:09) inga förändringar av reglerna för stöd till samlingslokaler. Jag kommer därför inte att vidare behandla stödel lill dessa byggnadskategorier. Till frågor om ramar och anslag återkommer jag i det följande (avsnitt 10).

6.2 Allmänna principer för energisparstödet

Den höjning av ambitionen för energisparandet som jag lidigare har föreslagit (avsnitt 2) förutsätter att den totala investeringsvolymen ökar och att spareffektiviteten höjs för de vidtagna ätgärderna. Det är därför angeläget att energisparstödet utformas sä att det pä bästa sätl kan tillgodose de nya kraven. De kraftigt höjda energipriserna påverkar också stödels utformning eftersom prishöjningarna har medfört att lönsamheten för mänga energisparåtgärder har ökat markant.

Del statliga energisparstödet ulgör etl viktigt medel för atl påverka energisparandets omfattning och inriktning. För all stödet skall vara effektivt måste det fortlöpande anpassas till ändrade förutsättningar som t.ex. ny och förbättrad teknik, nya forskningsresultat inom energiområdet m. m. saml förändrade energipoliliska utgångspunkter. En viklig energipolitisk 4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 50

strävan är att främja övergången lill uppvärmning med fasta bränslen. En successiv utveckling skall ske mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Stödsystemet skall främja en övergång till nya energikällor och användning av flexibla uppvärmningssystem.

EHD har genomförl en översyn av principerna för stödet. Delegationen understryker vikten av att stödet i framUden utformas sä att det blir sparfrämjande och effektivt samtidigt som det inte bör leda till några från fördelningssynpunkl oacceptabla effekter. Delegationen pekar i sammanhanget ocksä på att det från allmänna utgångspunkter är önskvärt att taxor, priser och tariffer utformas så att de speglar knappheten på energi.

EHD förordar följande rikllinjer.

- Energisparstöd bör lämnas för åtgärder som medför energibesparingar som står i rimlig proportion till insatta resurser.

- Lånemöjligheter bör förekomma, om samhällsekonomisk lönsamhel kan konstateras. Amorteringstiden och räntesubventionen bör fastställas så att energibesparingen skapar etl överskott för återbetalning.

- En omprövning av stödsystemet skall ske fortlöpande. En strävan bör vara att undvika hastiga förändringar i gällande regelsystem. Förutsättningar för atl genomföra en mer genomgripande samordning av regelsystemet för energifrågor och samhällsplaneringsfrågor i övrigt bör föreligga i samband med den tolala omprövning av den samlade energihushållningen i samhällel som föreslås ske omkring år 1985.

EHD föreslår vidare alt energisparbidrag i fortsättningen inte skall lämnas för någon byggnadskategori. Borttagandet av bidrag motiverar EHD med de kraftiga prisstegringar på energi som har skett under de senaste åren. Den reala prisökningen för t. ex. villaolja var under perioden december 1978 till mars 1980 hela 78%. Den viktigaste orsaken till att energibesparande åtgärder har utförts i småhus har enligt EHD varit de slora prisökningarna pä energi som har medfört att mänga åtgärder har blivit fastighetsekonomiskl lönsamma.

En majoritet av remissinstanserna stöder EHD; s förslag att avskaffa energisparbidragen. Några, däribland vissa kommuner, menar dock atl bidraget bör behållas, om del skall vara möjligt att nå de uppsatta sparmålen. Bostadsstyrelsen, som delar uppfattningen att bidragen generellt sett bör avskaffas, anser dock atl ett bidrag bör finnas för att stimulera ätgärder som är särskilt önskvärda från samhällets synpunkt.

För egen del villjag anföra följande. De riktlinjer som EHD har förordat i fråga om det ekonomiska stödsystemet innebär i huvudsak inte nägon ändring i förhållande till de övergripande principer som gäller i dag. Liksom hittills bör stödsystemet inriktas så att det stimulerar sådana energisparåtgärder som är samhällsekonomiskt motiverade. Den fastighelsekonomiska lönsamheten skall endast avgöra hur stödet utformas. Jag kan självfallet hell och hållet instämma i EHD:s uppfattning.

Prop. 1980/81:133 51

Energisparbidrag har hittills använts dels för atl överbrygga skillnaden mellan vad som är samhällsekonomiskl lönsaml och vad som är fastighetsekonomiskl lönsamt, dels som ett instrument att även i det fall del redan är fastighetsekonomiskl lönsamt stimulera genomförandet av angelägna ålgärder.

Jag finner del naturligt att bidragen nu slopas. Enligt min bedömning har de kraftiga energiprishöjningarna medförl att bidraget inle längre krävs som komplement till lånemöjlighelen för att göra energisparandet attrak-Uvl. EHD har konstaterat att en slor ande! småhusägare som har genomfört energisparätgärder med etl statligt slöd i form av lån och bidrag uppger att de skulle ha genomfört åtgärderna även utan bidrag. Det är därför enligl min mening andra instmment än bidrag som bör användas för alt öka fastighelsägamas benägenhet atl spara energi. Bl.a. genom en fortsatt satsning på den kommunala rådgivnings- och besiktningsverksamheten och genom energisparkampanjer bör fastighetsägarna göras medvetna om det lönsamma i att vidla energisparätgärder. Jag föreslär därför att energi-sparbidragel avskaffas för alla åtgärder. Delta får emellertid inte medföra atl finansieringen av energisparåtgärderna försvåras. Principen bör därför vara att energisparlån skall lämnas för den del av kostnaden som hittills har täckts av ett bidrag.

6.3 Förändringar i energisparstödet.

6.3.1 Bostadshus m.m.

EHD föreslår i sitt belänkande att energisparstöd även fortsättningsvis skall lämnas till de ätgärder som i dag är stödberätligade. Dessutom föreslår delegationen att följande nya ålgärder blir stödberätligade.

1. Övergäng från enskild värmeanläggning till gemensam värmecentral

2. Övergäng till fastbränsleeldning i mindre anläggningar

3. Övergäng till uppvärmning och varmvattenberedning med el, dock ej s. k. direktverkande el med elradiatorer eller motsvarande

De ätgärder som sålunda föreslås bli stödberältigade skall enligt EHD utgå frän känd eller ny teknik som har lämnat forsknings- och utvecklingsstadiet. Övergängen till ett nytt energislag skall vara varaktig. Endast i undantagsfall kan det accepteras att befintliga energislag används i form av tillskottsenergi. Innan beslut fattas om stöd för olika enskilda åtgärder mäste lokala och regionala miljöaspekter samt rävarutillförselaspekter beaktas.

När det gäller vidgningar av energisparstödets tillämpningsområde slöder den övervägande delen av remissinslanserna EHD:s förslag.

För egen del vill jag anföra följande. Genom beslut av riksdagen (prop. 1978/79:115 bil. 3, CU 1978/79:37, rskr 1978/79: 394) har regeringen bemyndigats atl fatta beslut om vilka ätgärder som skall vara stödberätligade så länge det inte innebär någon ändrad inriktning av stödet. Åtgärder i sam-

Prop. 1980/81:133 52

band med övergång från enskild till gemensam värmecentral och övergång till fastbränsleeldning i mindre anläggningar samt övergång frän olja till el innebär enligt min mening en delvis ändrad inriktning av stödverksamheten.

I likhet med EHD anser jag vidare atl det är viktigt att nu premiera en övergång från individuell uppvärmning till gemensamma värmeanläggningar. 1 många fall är värmepannorna överdimensionerade vilket medför att pannverkningsgraden blir lägre än vad som är nödvändigt. En sammanslagning av uppvärmningssystemen i flera byggnader kan i många fall göra det möjligt att höja effektiviteten i energianvändningen. Därtill kommer att en övergång frän individuell uppvärmning till uppvärmning med gemensamma anläggningar kan underlätta en övergäng till fasta bränslen och en introduktion av nya energikällor. Jag föreslår därför all energisparslöd skall fä lämnas även för ålgärder i samband med en sådan sammankoppling av värmesystemen i enskilda hus så att befintliga värmeanläggningar kan användas mer effektivt i områden som inte har ett utbyggt Qärrvärmenäl eller där konventionell fjärrvärmeutbyggnad inte planeras.

Enligl gällande ordning ges stöd för åtgärder i samband med övergång till fastbränsleeldning när det gäller uppvärmningsanläggningar i enskilda hus. EHD har föreslagit att energisparstöd skall kunna medges för sådana åtgärder även när det är fråga om anläggningar för uppvärmning av flera hus eller gmpper av hus. Jag kan ansluta mig Ull EHD; s förslag i denna del. Anläggningar av detta slag är ofta en förutsättning för all t.ex. ved-och fliseldning skall kunna ske på elt lillfredsslällande sätt såväl av miljövårdsskäl och sanitära skäl som med hänsyn till hanteringen av bränslet och effektiviteten i förbränningen.

Jag föreslår därför att energisparstöd skall medges för uppförande av nya anläggningar för övergäng till fastbränsleeldning i mindre uppvärmningsanläggningar som värmer upp ca 250-300 lägenheter. Som villkor för alt stöd skall ges bör gälla alt den sökande kan redovisa en godtagbar plan för bränsleförsörjningen. De anläggningar som det i dessa fall är frågan om kan få en storiek som moUverar särskilda överväganden. Dessa anläggningar kommer t. ex. alt ha ett nära samband med utbyggnaden av mindre fjärrvärmesystem. Jag anser atl ansökningar om stöd bör behandlas i en ordning som lämpar sig för anläggningarnas karaktär. Det bör ankomma pä regeringen alt fastställa denna.

Jag vill här erinra om att regeringen i prop. 1980/81:90 har förordat en omfattande utbyggnad av fjärrvärmen under 1980-talel. I propositionen anfördes därvid att det är angeläget alt det inom ramen för den kommunala energiplaneringen tillses atl omfattningen av lämpliga fjärrvärmeområden inte onödigtvis minskas genom all individuella uppvärmningsformer används inom dessa områden. De uppvärmningsanläggningar, som jag här föreslår skall komma i fråga för energisparslöd, är atl hänföra till de uppvärmningsformer, som inte bör användas inom fjärrvärmeomräden.

Prop. 1980/81:133 53

Del föreslagna stödet skall därför inte lämnas för anläggningar i områden som har ett utbyggt fjärrvärmenät eller där en fjärrvärmeulbyggnad planeras.

Det tredje åtgärdsområdet, som enligl EHD bör bli berättigat Ull energisparstöd i framtiden, omfattar sådana åtgärder, som främjar en övergång från olja till el för uppvärmning och varmvattenberedning.

Regeringen har i prop. 1980/81:90 föreslagit att den tillgängliga elproduktionskapaciteten skall utnyttjas för att pä effektivast möjliga sätt ersätta olja. För att oljeanvändningen snabbt skall kunna minskas genom tillvaratagande av den tillgängliga kapaciteten inom elproduktionen krävs enligt ELAK en omfattande konvertering av oljepannor och panncentraler till el under en relativt begränsad Udsperiod. ELAK föreslär att stöd lämnas för installation av elpanna, elpatron, elkassett och varmvattenberedare. ELAK föreslår också att det skall vara möjligt atl göra del till ell villkor för erhållandet av energisparstöd att en övergång görs till el genom installation av elpatron eller molsvarande.

Flertalet remissinstanser stöder ELAK:s förslag. Jag noterar att ELAK:s förslag beträffande lån till åtgärder i samband med konvertering från olja till el stämmer väl överens med de nya stödområden som EHD har föreslagit och kan för egen del ansluta mig till de båda utredningarnas uppfattning. Jag föreslär därför att lån skall kunna lämnas för övergång till el genom installation av elpatron, elkassett och varmvattenberedare. Panna som försörjs med gas framställd av lätt eldningsolja eller bensin bör i della sammanhang jämställas med oljepanna. För att skapa en framlida flexibilitet och för att trygga värmeförsörjningsberedskapen i händelse av en kris bör stöd lämnas i form av län till kombinationspanna. Däremot bör slöd i normalfallet inte lämnas för övergäng till elpanna. Undanlag bör dock göras när elpanna installeras vid sidan av en i byggnaden redan fungerande pannanläggning eller när det av andra skäl skulle framstå som uppenbart orimligt att ej lämna stöd.

Däremot kan jag inte ansluta mig till förslaget att konvertering till el skall kunna utgöra ett villkor för atl få energisparstöd. Det är enligl min bedömning stor risk för att ett sådant villkor snarare hämmar energisparverksamheten än gynnar en övergång til elvärme.

För att anspråken på el inte skall leda till en oekonomisk utbyggnad av ledningssystemet torde det vara nödvändigt att förmedlingsorganet inhämtar yttrande från eldistributören. Det bör därför vara en förutsättning för energisparlån lill konvertering att förmedlingsorganels yttrande grundas på elt yttrande från eldistributören. År 1979 fattade riksdagen ett beslut (prop 1978/79; 115, bil. 3, CU 1978/79: 37, rskr 1978/79; 394), som innebar att om kommunen har avstyrkt stöd till energisparätgärder i bostadshus och avstyrkandet gmndas på översiktliga ställningstaganden av kommunalfullmäktige beträffande bl.a. energiförsörjningsplaneringen i kommunen, fär

Prop. 1980/81:133 54

stöd lämnas endast om det finns särskilda skäl för det. Vad jag nu har föreslagit ifråga om hänsynstagande lill kostnaderna för en ulbyggnad av elnätels kapacitet är till sitt innehåll sädant att det får anses falla inom ramen för den av riksdagen är 1979 antagna regeln. Den av mig förordade nya förutsättningen bör därför innefattas i den bedömning som skall ske enligt den redan gällande regeln.

Byte av oljepanna lill elpanna eller kombinationspanna är enligt ELAK lönsamt för fastighetsägaren endasi då den gamla pannan är utsliten. ELAK hävdar emellertid all från samhällsekonomisk synpunkl är det i fiera fall lönsaml all lidigarelägga pannbyten. ELAK föreslår därför atl en viss del av kostnaden skall täckas av ett bidrag. Skillnaden mellan fastighetsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet beror enligt ELAK på atl energiskatten på el f.n. är högre än pä olja. Vid en neutral energibeskattning blir pannbytet enligl ELAK lönsaml även för fastighetsägaren varvid behovel av bidrag bortfaller.

Frågan om energiskatternas utformning utreds av energiskattekommil-tén (B 1979:06). Jag anser att kommitténs överväganden och förslag måste inväntas innan ställning tas till behovet av bidrag i detla sammanhang. Jag är därför inte beredd att förorda ELAK:s förslag att ge bidrag till pannbyten.

Jag går nu över lill frägan om finansieringen av en övergång till nya och förnybara lokala energikällor. EHD föreslår även att ålgärder i samband med en sådan övergäng skall göras stödberältigade.

Enligt gällande regler lämnas redan slöd pä det omräde som EHD pekar på. Del finns enligt min mening all anledning alt fortsätta den konverte-ringsverksamhet som energisparstödet hitUlls möjliggjort. Stöd bör erbjudas i form av län så utformade att konvertering till sädana energikällor som bedöms kunna bli lönsamma pä nägon sikt underlättas. Stimulansen fär inte vara slörre än vad som är nödvändigt för alt ätgärden skall kunna komma till sländ. Den nödvändiga stimulansen kan uppnäs genom utformningen av ränte- och amorleringsvillkoren. Räntebidrag skall ej utgå. Jag föreslär att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att närmare utfornia de nämnda villkoren.

Energisparslöd lämnas enligt gällande regler endasi till ätgärder som syflar till en bättre hushållning med energi eller användning av annal bränsle än olja vid uppvärmning av bostadshus. Del cenirala mälet är att spara energi och snabbt minska oljeberoendet. Jag anser därför inte att stödet bör begränsas till ätgärder i byggnader. Jag återkommer strax till denna fråga (avsnitt 6.3.2).

Jag övergår nu till alt diskutera vissa villkor för energisparsstödet till bostadshus.

Villkoren för stöd lill byte till en panna för fastbränsleeldning och frägan om stöd till braskaminer har berörts i olika sammanhang. Som jag tidigare

Prop. 1980/81:133 55

har sagt anser jag atl en övergång till fasta bränslen bör sUmuleras. Jag anser dock att principen därvid skall vara att övergången är beslående och atl fastbränsleeldning med hänsyn till lokala fömtsättningar inte medför sanitära olägenheler. Enligt bostadsslyrelsens föreskrifter gäller f. n. att för stöd till övergång till vedeldning krav ställs pä viss eldstadsvolym hos värmepannan och på tillgäng tili fri ved. Enligt vad jag har erfarit har slyrelsen för avsikt att ta bort villkoren pä viss eldstadsvolym och fri ved.

Stockholms kommunstyrelse har i en skrivelse till regeringen begärt en översyn av reglerna för statligt energisparstöd till putsad tilläggsisolering i bostadshus. Kommunstyrelsen menar att reglerna missgynnar vissa fasad-material, eftersom stödet inte svarar mot de faktiska kostnaderna. Det ankommer pä bostadsstyrelsen att fortlöpande granska reglerna för energisparstödet så att hänsyn tas till ändrade kostnader. För fasadskikt av tjockputs har schablonbeloppen nyligen ändrats.

Som jag redan tidigare har framhållit är det angeläget atl energibesparande åtgärder genomförs på etl riktigt sätl så att de fär maximal effekt. Fastighetsägare har i allmänhet inte kunskap nog att själva bedöma vilka ätgärder som är mest angelägna att vidta. Som jag redan tidigare har föreslagit (avsnitt 4) bör det bl. a. därför så småningom göras till ett villkor för slöd att byggnaden besiktas. Krav på besiktning bör dock inte ställas som villkor för energisparstöd för mindre åtgärder som syflar lill att ersätta olja med andra energislag t.ex. installation av elpatron eller elkassett. Det bör inte heller ställas sädana krav i de fall besiktning är uppenbart onödig. Jag tänker dä främst pä byggnader som nyligen har besiktats av en besiktningsman som kommunen har utsett eller pä något annat godtagbart säll. I småhusområden med flera hus av samma typ anser jag vidare att det bör vara tillräckligt att etl hus i varje grupp besiktas. Jag är i dag inte beredd alt bestämma ett datum för införandel av elt sädani villkor. Jag föreslär därför alt regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att införa ett sådant villkor och avgöra lidpunkten för införandel.

För att full spareffekt skall uppnäs är det enligt EHD i vissa fall nödvändigt att olika åtgärder vidtas i kombination med varandra. En förutsättning för alt slöd skall lämnas till sådana ätgärder bör då vara att de utförs samtidigt. EHD har i sitt betänkande föreslagit att del för statligt stöd skall ställas krav pä atl ombyggnadsålgärder följs av ätgärder för reglering av värmetillförseln till byggnaden.

Enligt min mening är det angelägel att mer omfattande, främsl byggnadstekniska ätgärder som minskar energiförlusterna genom transmission och ofrivillig ventilation i byggnader åtföljs av en kontroll av uppvärmnings-och ventilationssystemet och, om det behövs, också av åtgärder i detta. Jag anser därför att det bör vara ett villkor för alt få energisparslöd att låneansökanden vidtar sädana åtgärder. Jag avser att återkomma till regeringen i fråga om krav på inreglering av uppvärmningssystemet.

EHD har i sitt betänkande förordat att krav i ökad utsträckning skall

Prop. 1980/81:133 56

slällas på typgodkännande för erhållande av statligt stöd. Atl en produkt är typgodkänd innebär att den har genomgått bl.a. funktionskontroll. Vidare har delegationen uttalat att det är angelägel att staten slöder en snabbare utveckling av metoder för provning och kontroll inom energihushållnings-området.

Flertalet remissinstanser ställer sig bakom EHD:s förslag att typgodkännande i ökad utsträckning skall utgöra ett krav för att energisparstöd skall lämnas. Mänga framhåller emellertid att ökade resurser måste ställas till förfogande för provningsverksamheten.

Det finns enligl min mening anledning alt i ökad utsträckning kräva atl produkter som installeras skall vara typgodkända. Närmare föreskrifter om typgodkännande som villkor för stöd utfärdas av bostadsstyrelsen. Enligl vad jag har erfaril avser bostadsstyrelsen att i ökad utsträckning införa sådana krav.

För att det skall vara möjligt att utvidga typgodkännandeverksamhelen krävs det att lämpliga provningsmeloder utvecklas inom energiområdet. Den pågående utvecklingen inom energiområdet kan väntas medföra att ett stort antal nya produkter kommer fram. I energiprovningsutredningens betänkande (Ds I 1980:12) Provning för bättre energihushållning redovisas en bedömning av vilka behov av utveckling av provningsmetoder, som finns inom energiområdet. Förslagen i betänkandet har tidigare i vår redovisats i propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/ 81:90). Enligt utredningen är metodutvecklingen för provning inom energiområdet eftersatt och särskilda medel bör därför ställas Ull förfogande för utveckling av sädana metoder. Av propositionen framgår att särskilda insatser behöver göras i första hand för att utveckla nya provningsmetoder och prototyper till provningsutrustning. Det framgår också att särskilda medel bör slällas lill förfogande för ändamålet ur de ramar som görs tillgängliga för energiteknisk forskning och utveckling och för energihushållningsälgärder inom olika samhällssektorer. Jag anser att det är angeläget att resurser slälls lill förfogande för alt dels ta fram objektiva meloder för provning dels fortlöpande prova nya produkter som har samband med energihushållning i byggnader. Särskilda resurser har genom riksdagsbeslut våren 1980 redan anslagits till statens provningsanstalt i syfte att snabbt få igång metodutvecklingen när del gäller energiprovning. Enligt min bedömning erfordras ytteriigare resurser inom detta område. Jag återkommer senare till frågan om medel för detla ändamål.

Jag övergår nu till atl behandla vissa regelfrågor inom ramen för energisparstödet. Ett av de väsentligaste inslagen i det nuvarande energisparstödet när det gäller bosläder är att fastighetsägarna garanteras en fullgod finansiering av de ätgärder som är önskvärda. Detla bör enligt min mening gälla också i fortsättningen. Enligt gällande bestämmelser lämnas energisparlån för den del av den godkända kostnaden som inte täcks av energisparbidrag. Milt förslag att slopa bidraget medför, om det genomförs att

Prop. 1980/81:133 57

hela den godkända kostnaden kommer att kunna finansieras med lån. Jag vill i detla sammanhang framhålla vikten av att de kostnadsschabloner som används vid fastställandet av den godkända kostnaden kontinuerligt anpassas till kostnadsutvecklingen och bestäms så alt de motiverar de genomsnittliga faktiska kostnaderna för respektive åtgärd. Denna uppgift bör som hittills ligga på bostadsstyrelsen.

För bostadshus gäller atl gränsen för den lägsta kostnad som berättigar till stöd, 1500 kr., har varil oförändrad sedan stödet infördes år 1974. EHD har föreslagit atl den skall höjas lill 5000 kr. Enligt min mening talar de kostnads- ökningar som har skelt sedan dess och även administrativa skäl för atl gränsen nu bör höjas. En höjning av gränsen skulle också kunna bidra till att kombinationer av ätgärder vidtas i de enskilda husen. Vikten av detta har jag tidigare framhållit. Jag föreslär därför att den lägsta kostnad som skall berättiga till stöd i bostadshus sätts lill 5000 kr. när arbetet i samband med ätgärderna utförs av entreprenör och 3000 kr., när fastighetsägaren själv utför arbetet. Elt undantag när det gäller lägsta godkända kostnad görs för slöd till installation av elpatroner. elkassétter och varmvattenberedare. Jag har tidigare aviserat alt jag i enlighet med ELAK:s förslag har för avsikt att föreslå regeringen ett införande av statligt stöd lill installation av elpatroner, elkassétter och varmvattenberedare. En höjning av den lägsta kostnaden i enlighet med milt förslag skulle innebära alt dessa åtgärder inte skulle kunna vidtas enskilt. Med hänsyn till det angelägna i att sädana ätgärder kommer till stånd förordar jag att den lägsta kostnad som skall berättiga till energisparstöd sätts lill 3000 kr. för inslallaUon av elpatroner, elkassétter och varmvattenberedare.

Jag övergår nu till frågan om handläggningen av energisparstödet till bostäder.

Av undersökningar som har gjorts av EHD framgår att den genomsnittliga handläggningstiden för ärenden om stöd till energisparätgärder vid kommunala förmedlingsorgan och länsbostadsnämnder är 1979 var ca 140 dagar för flerbostadshus och ca 100 dagar för småhus. Det framgår också att variationerna var stora säväl mellan olika länsbostadsnämnder som mellan olika ärenden i samma län. EHD understryker vikten av att åtgärder vidtas av berörda myndigheter sä att handläggningen förenklas och handläggningstiden förkortas. Flertalet remissinstanser delar EHD:s uppfattning.

För egen del vill jag anföra följande. Enligt gällande regler fattas beslul om energisparstöd av länsbostadsnämnden som första instans. Bostadsstyrelsen undersöker pä uppdrag av regeringen f. n. vilka möjligheter det finns atl decentralisera låne- och bidragsverksamheten lill kommunerna bl. a. när del gäller handläggningen av ärenden om energisparstöd.

Frågan om en decentralisering av beslutanderätten till kommunerna har vid flera tillfällen varit föremål för överväganden. Enligt min mening kan det finnas fördelar med en sådan decentralisering. Det skulle innebära att

Prop. 1980/81:133 58

varje kommun självständigt skulle kunna besluta om stödets fördelning inom en fastställd ram. Jag har tidigare diskuterat en sädan decentralisering i prop. 1978/79; 115. Jag pekade då på all den kommunala besiktnings-och kartläggningsverksamheten bör ge en god grund för all bedöma var stödel gör den största nyttan. Jag är emellertid inte nu beredd atl föreslå en sådan ordning. Resultaten av bostadsslyrelsens undersökning bör avvaktas. Jag avser dock att inom kort la upp överläggningar med Kommunförbundet om förutsättningarna alt decentralisera hanteringen av energisparstödet.

Jag övergår nu till att beröra vissa frågor om användning av el för uppvärmning i ny bostadsbebyggelse.

ELAK har för att motverka att olja används för uppvärmning i nya bostadshus föreslagit att statliga bostadslån inte skall lämnas för oljebrännare eller oljetank. Jag slöder i princip delta förslag. Jag anser emellertid att frågan om lån måste kopplas till möjlighelen att använda elenergi för uppvärmning. I de fall då kravet på uppvärmning med elenergi skulle leda till en oekonomisk utbyggnad av ledningssystemet bör enligt min mening lån även i fortsättningen kunna lämnas för oljebrännare och oljetank,

ELAK har vidare föreslagit att länebestämmelserna bör ses över sä att också uppvärmningssnåla byggnader med direktverkande elradiatorer kan finansieras på lika villkor som byggnader med andra uppvärmningssystem. För egen del anser jag att delta skall vara möjligt. Del ankommer på bostadsstyrelsen alt, som ett led i styrelsens normala verksamhel, undersöka om en ändring av lånebeslämmelserna är nödvändig,De ändringar i bestämmelserna som jag har föreslagit i energisparstödet till bostäder bör gälla från och med den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser bör dock lillämpas i ärenden som har kommit in till förmedlingsorganel före detta dalum.

6.3.2 Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

Energisparstöd till kommunala och landslingskommunala byggnader m.m. lämnas i form av bidrag med 35 % av den kostnad som bostadsslyrelsen godkänner. Bidrag lämnas dock med högst 300000 kr. för varje projekt. Vidare kan län lämnas i vissa fall, bl. a. när åtgärderna har ett särskilt värde från utvärderingssynpunkt och kan ge ett förbättrat underlag för framtida beslut om inriktningen av energisparverksamheten och de olika ekonomiska stödformerna.

EHD föreslår att län skall lämnas med 100% av den godkända kostnaden. Vidare föreslår EHD att den lägsta godkända kostnad som skall berätUga lill stöd sätts lill 20000 kr. per ärende Någon högsla gräns bör inte anges.

De flesta remissinstanserna ställer sig positiva till EHD:sförslag. Nägra kommuner anser dock atl den föreslagna lägsta godkända kostnaden om 20000 kr. är för hög. Den skulle medföra att stödberältigade åtgärder med lägre kostnader inte blir genomförda eller senareläggs.

Prop. 1980/81:133 59

Jag anser atl principen om en fullgod finansiering bör gälla alla byggnader och föreslår därför att slöd till energisparätgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m. m. lämnas med 100 % av den godkända kostnaden. Stödel bör, i likhet med vad som föresläs gälla för bostadshus endast lämnas som lån. Besiktning bör ulgöra ett villkor för all energisparstöd skall erhållas. Jag är i dag inte beredd att bestämma ett datum för införandet av elt sädant villkor. Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att införa ett sådant villkor och avgöra tidpunkten för införandet. Krav pä besiktning bör dock inte ställas som villkor för mindre ätgärder som syftar till att ersätta olja med andra energislag t.ex. installation av elpatron eller elkassett. Det bör inle heller ställas krav pä besiktning dä det är uppenbart onödig. Jag tänker dä främst pä byggnader som nyligen har besiktats pä godtagbart sätl. För lånen bör gälla i huvudsak de villkor som tillämpas för energisparlån lill bostäder m.m. Räntebidrag bör dock inte lämnas. Vad särskilt gäller stöd för övergång till nya och förnybara lokala energikällor bör dock villkoren för lån vara sä utformade atl konvertering till sådana energikällor som bedöms kunna bli lönsamma på sikt underlättas. Den stimulans som kan komma lill stånd kan uppnås genom utformningen av ränte- och amorteringsvillkoren. Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande atl närmare utforma de nämnda villkoren.

Vad jag nu har sagt bör gälla alla byggnader för vilka energisparslöd kan lämnas enligt förordningen (1979: 816) om slatsbidrag till energisparande ålgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader m. m. Förutom kommunala och landstingskommunala byggnader är det fråga om byggnader som ägs av vissa stiftelser och ideella organisationer.

Enligt riksdagens bemyndigande (prop. 1978/79:115 bil. 3, CU 1978/ 79:37, rskr 1978/79:394) ankommer del på regeringen alt besluta om villkoren för stödet. Enligt min mening bör det som EHD har föreslagit, inle finnas nägon högsta gräns för de kostnader för vilka energisparlån lämnas. I likhet med EHD anser jag vidare atl en nedre gräns bör införas. Jag kommer senare att föreslå regeringen att anta regler med denna innebörd.

Enligt gällande regler lämnas energisparstöd enbart till åtgärder i byggnader. Svenska kommunförbundet har i en skrivelse till regeringen pekat på att reglerna för stödet bör ses över i detta avseende, eftersom avsevärda mängder olja eller elenergi skulle kunna sparas med energisparåtgärder i kommunala anläggningar.

Jag delar Kommunförbundels uppfattning att det viktigaste mälet i dag måste vara alt spara energi. Avgörande för frågan om en åtgärd skall ges stöd bör, som jag tidigare har framhållit, vara den samhällsekonomiska lönsamheten. Om åtgärden avser en byggnad eller en anläggning är därvid utan större betydelse. Jag föreslår därför att energisparstödets tillämpningsområde vidgas till atl innefatta även vissa anläggningar.

Jag anser alt elt slöd inom detta område bör begränsas till sädana

Prop. 1980/81:133 60

energisparåtgärder som bygger pä en känd och väl beprövad teknik och som kan ge energispareffekter. Ätgärder som har en relativt hög investeringskostnad i förhällande lill den ärliga besparingen bör enligt min uppfattning ges stöd. medan åtgärder med läg kostnad i förhållande lill den ärliga spareffekten har en tillräcklig stimulans i att investeringarna betalar sig på kort tid. Exempel på anläggningar som jag anser bör få slöd är simbassänger och andra idrottsanläggningar. Som regel ägs dessa anläggningar av kommunerna. Något skäl att begränsa stödet enbart till kommu-nalägda anläggningar foreligger emellertid enligt min mening inle. Slöd bör dock inte lämnas till anläggningar i näringslivet.

Som jag tidigare har nämnt har regeringen riksdagens bemyndigande att besluta om vilka ätgärder i byggnader som skall berättiga lill energisparstöd. Jag anser atl samma ordning bör gälla för ätgärder i anläggningar. Jag föreslår därför atl regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att få bestämma till vilka ätgärder i anläggningar som energisparstöd i form av län skall kunna lämnas. Det bör ankomma pä regeringen alt föreskriva vilka villkor som skall gälla för lånen.

Energisparmöjligheterna i idrottsanläggningar behandlas i energisparkommitténs rapport (ESK 1978:01) Energisparätgärder i idrottsanläggningar. Enligl ESK:s bedömning har många anläggningar med modern, relativt energisnål teknik en avsevärt högre energianvändning än vad som är nödvändigt. ESK anser att detta till stor del beror på obefintliga eller otillräckliga drift- och skötselinstruktioner. Kommunerna bör därför enligt ESK i sin planering ställa krav på alt drift- och skötselinstruktioner ingår i entreprenaden. Vidare anser ESK att bostadsstyrelsen bör ges i uppdrag att överväga att vid beviljandet av bidrag till kommunerna stimulera upprättandet av drift- och skötselinstruktioner i syfte att hushälla med energi.

Jag delar ESK;s uppfattning att det är av största vikt för en effektiv energianvändning alt tillfredsställande drift- och skötselinslruklioner utarbetas för idrottsanläggningar. Enligt Svensk byggnorm krävs för nya byggnader atl sådana instruktioner utarbetas, medan några motsvarande krav inle finns för anläggningar. Enligt förslaget lill ny plan- och bygglag skall emellertid bestämmelser om uppförande av anläggningar införas. Försl då sådana bestämmelser har införts blir del möjligt att i tillämpningsföreskrifterna ställa krav pä drift- och skötselinstruktioner även för anläggningar. Jag vill dock framhålla vikten av att kommunerna redan i dag kräver att få fullständiga drift- och skötselinslruklioner till de anläggningar som beställs.

De ändringar i bestämmelserna som jag har föreslagit i energisparstödet till kommunala och landstingskommunala m.fi. byggnader bör gälla från och med den I juli 1981. Äldre bestämmelser bör dock tillämpas i ärenden som har kommit in till förmedlingsorganet före detta dalum.

Prop. 1980/81:133 61

7 Information

Betydande resurser har sedan energikrisen åren 1973-1974 satsats på energisparinformation i Sverige. Jag vill i detta sammanhang särskilja tre olika slags information inom energiområdet, nämligen allmän information, riktad information och information i anslutning till den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten.

Den allmänna informationen syftar i första hand lill alt fä hushållen att begränsa energianvändningen genom förbättrade kunskaper om vad som är energikrävande och hur man kan hushälla med energi. Vid etl par tillfällen under senare är har vidare informationskampanjer genomförts med inriktning mot bestämda sparmål för att motverka akut risk för oljeransonering. Det är främst energisparkommittén (ESK) som har svarat för denna typ av information.

Enligt min mening kommer pä sikt behovet av information av allmän karaktär att minska. Det beror dels på att allmänhetens kunskaper och medvetenhet inom energiområdet har höjts till en tillfredsställande nivä, dels på alt behovet av attitydpäverkan genom information minskar när energipriserna ligger på en nivå som motiverar fastighetsägare och hushåll att vidta energisparåtgärder. Om energisparbidragel slopas, som jag tidigare (avsnitt 6) har föreslagit, anser jag det dock nödvändigl med tillfälligt ökade informationsinsatser för att motverka att energisparverksamheten minskar. Jag föreslär därför att en informaUonskampanj genomförs i samband med att de nya reglerna träder i kraft. Syftel med kampanjen skall vara all informera om del lönsamma i att spara energi och det lönsamma och nödvändiga i atl ersätta olja med el och andra energikällor. Jag beräknar medelsbehovet för informationskampanjen lill ca 5 milj. kr. Jag återkommer till anslagsfrågan i det följande (avsnitt 10).

Riktad information på energiområdet vänder sig till olika kalegorier energianvändare och handhas av varje myndighet inom dess kompetensområde. Myndigheter som planverket och bostadsstyrelsen har således att svara för information om gällande bestämmelser inom sina respektive ansvarsområden.

EHD anser att den riktade informationen bör tillmätas större belydelse och atl informationen från olika myndigheter bör samordnas. Det bör dock åligga varje myndighet att liksom hittills inom sitt kompetensområde svara för sådan information.

Remissinstanserna stöder i slora drag EHD;s förslag. Några kommuner understryker alt informationen måste anpassas till lokala förhållanden.

Jag delar EHD:s uppfattning atl den riktade informationen bör få en större betydelse. Enligt min uppfattning är sådan information ett vikligl inslag i den kommunala energisparverksamheten, eftersom den gör olika kategorier energianvändare uppmärksamma pä vilka åtgärder de kan vidta för atl pä bästa sätt hushålla med energi.

Prop. 1980/81:133 62

Den ulbyggnad av den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten som jag tidigare har föreslagit medför att det kommer alt ställas ökade krav på en riktad informaUon. Flera myndigheter framställer informationsmaterial om energifrågor. För att den riktade informationen skall vara effektiv krävs att samarbetet mellan myndigheter och kommuner fungerar bra. Jag anser därför att den information som olika myndigheler ger kommunerna bör samordnas i största möjliga utsträckning.

Vad gäller den riktade informationens innehåll måste givetvis myndigheterna ha ansvaret för detta. Informationen bör enligt min mening främst inriklas pä att upplysa fastighetsägare om del lönsamma i atl genomföra energibesparande åtgärder, atl ersätta olja med andra energikällor och hur åtgärderna skall utföras. Informationsverksamheten kan vidare intensifieras då det gäller de fastighetskalegorier eller de områden i en kommun som kan antas svara för den största sparpotentialen. Den riktade informaUonen kan på så sätt aktivt bidra lill alt fastighetsägare vidtar energisparåtgärder i den omfattning som krävs för genomförandet av energihushållningsprogrammet. Omfattningen av denna information bör därför enligt min mening ökas inom bostadsslyrelsen och statens planverk. Jag återkommer till anslagsfrågan senare.

Den kommunala informationen i anslutning Ull besiktnings- och rådgivningsverksamheten har två syften. Det första är att informera fastighetsägarna om möjligheterna på detla område och att stimulera dem att i större utsträckning efterfråga den kvalificerade hjälp och rådgivning som besiklningsverksamhelen innebär. Del andra syftet är att motivera fastighetsägarna att genomföra de energisparätgärder som föresläs vid besiktningen.

EHD föreslår i sitt betänkande att informationsmaterial som tillgodoser dessa två syften skall utarbetas. EHD anser atl materialet bör utarbetas av Svenska kommunförbundet i samråd med berörda myndigheter.

Remissinstanserna tillstyrker i allt väsenfiigt EHD:s förslag om den kommunala informationen. Några anser dock att ESK bör vara ansvarig för utformningen av informalionsmalerialel lill fasUghelsägarna.

Enligt min mening ulgör den kommunala informationen en viklig förutsättning för all rådgivnings- och besiktningsverksamhet skall få en tillfredsställande effekt på energisparverksamheten. Jag delar därför EHD: s uppfattning att informationsmaterialet bör utarbetas och utformas så att det underlättar besiktningsverksamheten. För att snabbt fä igång denna verksamhet har regeringen i år redan beviljat medel till Svenska kommunförbundet för en utveckling av informationsmaterial.

Jag vill i samband med informationsfrågorna också ta upp frågan om förbud eller restriktioner när det gäller lokaluppvärmning. Inom ramen för ESK:s arbete har en rapport presenterats i vilken föresläs att en lagstiftning införs som innebär att innetemperaturen i vissa typer av lokaler maximeras till 20°C. I en skrivelse till regeringen har emellertid ESK förordat att sädana temperatursänkningar som avses i rapporten skall åstadkommas pä frivillig väg. EHD biträder ESK:s förslag.

Prop. 1980/81:133 64

8 Utbildning

Statens industriverk har sedan budgetärel 1974/75 haft det övergripande ansvaret för utbildning av yrkesverksamma i energifrågor. Utbildningsansvaret för energifrågor som rör yrkesverksamma inom bebyggelsen är delat mellan statens industriverk och statens planverk. Industriverket disponerar innevarande budgelår 3,5 milj. kr. för alt stödja utbildningsåtgärder som syftar till att minska energianvändningen vid lokaluppvärmning och inom olika industriprocesser. Vad gäller lokaluppvärmningsområdet berörs fastighetsskötseln och driften inom säväl bostads- som industrisektorn. Statens planverk förfogar över 2 milj. kr. som skall användas till all stödja framställning av studiematerial m. rn. rörande energihushållning, till fortbildningsverksamhel för yrkesverksammma i olika led av byggprocessen. Industriverket, planverket och Svenska kommunförbundel samarbetar vid planläggningen av de utbildningsinsatser som behövs i kommunerna. Energibesiktningsförrältarna och energisparrådgivarna i kommunerna har utbildats genom insalser av planverket och Kommunförbundet och med stöd av särskilda medel till kommunerna.

Frågan om utbildning inom energiområdet har tagits upp dels av utredningen om myndighetsorganisationen inom energiområdet i betänkandet (Ds I 1980:16) De statliga energimyndigheterna - arbetsfördelning och samverkan, dels av EHD i dess betänkande. Vidare har slalens industriverk (SIND) lagt fram förslag om ett omfattande utbildningsprogram i sin rapport (SIND PM 1979:9) Statens stöd till energihushållning inom näringslivet.

EHD framhåller att det finns ett stort behov av vidareutbildning såväl för energirådgivare och besiktningsförrätlaie som för beslutsfattare och förtroendemän m. fi. i kommunerna. EHD pekar ocksä på att kraven på ett energisnålt byggande ställer nya krav på projektorer, byggnadsarbetare osv, Fömtom kunskaper i energiteknik fordras bl.a. bättre kunskap om fukt- och venlilationsteknik. Belydande utbildningsinsatser är nödvändiga för att de nämnda grupperna skall kunna möta behoven. I en undersökning som EHD låtit göra har kostnaderna för utbildning av besiktningspersonal beräknats. Under förutsätlning all alla byggnader, i vilka energibesparande åtgärder avses bli utförda, skall besiktigas inom en femårsperiod har kostnaderna i undersökningen uppskattats till ca 6,5 milj. kr. I en annan undersökning som redovisas i EHD:s betänkande anförs alt utbildningsverksamheten är dåligt samordnad och alt en långsiktig gemensam strategi saknas. En samlad analys bör göras och ett ramprogram för olika akUvileter upprättas.

EHD föreslår att de myndigheter som är ansvariga för det allmänna utbildningsväsendet åläggs alt fortlöpande verka för att aktuell kunskap förs in i läroplanerna. Dessutom fordras särskilda utbildningsinsatser för all genomföra energisparplanen. Enligl EHD bör de myndigheter

Prop. 1980/81:133 65

som har ansvar för detta ges i uppdrag att utarbeta ell program för atl tillgodose behovet av utbildning om energihushållning pä bebyggelseområdel. Särskilt bör behovet av fortbildning och vidareutbildning för berörda yrkesgmpper tillgodoses i ett sädant program.

Remissinslanserna har i stort sett inte haft något atl erinra mot EHD:s förslag i dessa stycken. Flera förslag till preciseringar av målsättningen lämnas dock. Värmemätningsutredningen, SABO m. fl. anser att ett ansvar för utbildningsinsatserna avseende energihushållning på bebyggelseområdel bör ligga på statens planverk. Via planverket bör fastighetsmarknadens centrala organisationer involveras i utbildnings- och informationsverksamheten.

Flera remissinstanser betonar behovel av en decentraliserad utbildningsverksamhet för de olika personalkategorier som skall ulföra de energibesparande åtgärderna.

Del förslag till utbildningsprogram som SIND har redovisat i sin rapport bygger på vissa principer om hur utbildningen bör genomföras. Bl. a. avses ett samarbete ske med målgruppernas egna organisationer.

SIND har som försök bedrivit en utbildning i enlighet med förslagen i rapporten. En utvärdering av försökverksamhelen har redovisats av verket i en rapport i november 1980 till industridepartementet (SIND Dnr 577-898/80). Verket har mot bakgrund av utvärderingen lagl fram etl förslag till hur den energiinriktade fortbildningen och vidareutbildningen skall bedrivas under den närmaste femårsperioden.

För egen del vill jag anföra följande om de framtida insatserna för utbildning om energihushållning på bebyggelseområdet.

Tidigare beslutade och i prop. 1980/81; 90 nyligen framlagda rikllinjer för den framtida energipolitiken bygger pä att så fä reglerande eller tvingande styrmedel som möjligt skall tillgripas. För att den ambitiösa inriktningen pä energisparverksamheten inom bebyggelseområdel skall kunna fullföljas krävs enligt min mening att stora utbildningsinsatser görs, och atl statsmakterna tar etl ansvar för att de kan genomföras.

Jag lägger således mycket stor vikt vid energiutbildningen som slyrmedel. Statsrådet Petri har i sin anmälan lill prop. 1980/81:90 redovisat de åtgärder som fortlöpande vidtas för all beakta energifrågorna i ulbildningen på grund- och gymnasieskolan, samt framhållit betydelsen av att nya rön och erfarenheter förs in i utbildningen.

Regeringen har vidare i nämnda proposition lagt fram förslag om uppdelningen av ansvaret för den energiinriktade utbildningen av yrkesverksamma. Förslaget innebär att SIND under budgetåret 1981/82 skall ha det övergripande ansvaret för dessa utbildningsinsatser. SIND skall ha ansvaret för all utbildning som inte har en direkt anknytning till endast en viss sektors verksamhet, medan ansvaret för den energiinriktade ulbildningen i övriga fall bör åvila sektormyndighelen. SIND skall ha ansvarel för slöd till utbildning av personal som handhar drift och förvaltning av byggnader, 5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 133

Prop. 198W/81:133 66

eftersom såväl induslriseklorn som bosladssektorn berörs. Planverket skall ha ansvarel för sädan ulbildning som har direkl anknytning till byggnadsverksamheten. Förslaget innebär vidare alt en ny energimyndighet skall inr-ättas fr.o. m. budgetaret 1982/83. Energimyndighelen skall ansvara för vissa uppgifter inom bl. a. energiutbildningsområdet.

Mol denna bakgrund vill jag ge följande riktlinjer för stöd till energiutbildning för yrkesverksamma pä byggområdet.

Statens planverk är den myndighet som har haft det huvudsakliga ansvaret för att främja energihushållningen i samhällsbyggandet. Enligt min mening bör- planverket fortsättningsvis ha ansvarel för utformningen av den utbildning som inriklas pä energibesiktningsförrältarna i kommunerna. Härigenom finns förutsätlningar för alt bedömningskriterierna blir enhel-hga i alla kommuner, framför allt vid besiktningar inom bostadsbyggeisen. Betydelsen av detta ökar enligt min uppfattning om sådan besiktning görs till villkor för statligt stöd till energibesparande åtgärder. Genomförandet av ulbildningen sker f.n. i Kommunförbundets regi regionall och lokall. Jag förutsätter att denna ordning bibehålls. Detla medför all planverket bör ha ett nära samarbete med Kommunförbundet i denna fråga.

Planverket bör vidare ha ansvaret för och slödja utbildningen av de redan yrkesverksamma personalgrupper som har ett avgörande inflytande på den energitekniska kvaliteten i byggprocessen (projektering, uppförande och konlroll av ny- och ombyggnader), och som därmed direkl eller indirekt tillämpar planverkels bestämmelser.

En annan vikUg personalgrupp i energisparhänseende är enligt min uppfattning handläggare vid de kommunala förmedlingsorgan som handlägger ärenden rörande energisparstöd. Ett stort behov av vidareutbildning för dessa och för länsbostadsnämndernas personal har anmälts av bostadsstyrelsen. Behovet av samordning med energibesiklningsförrältarnas utbildning talar enligt min uppfattning för att planverket här bör ges det samordnande ansvarel för utformningen av den energitekniska utbildningen. Bostadsstyrelsen bör givetvis ha en aktiv roll såväl vid kursuppläggning som vid genomförandet. Styrelsens verksamhel med att informera och utbilda handläggarna orn bestämmelseändringar m. m. inskränks givelvis inte med detla, men dessa insatser bör i görligaste män samordnas med energiutbildningen.

Beträffande inriktningen av stödet tiil energiutbildning inom detla område villjag anföra följande.

Vid fördelningen av utbildningsmedel bör planverket enligt min mening prioritera insatserna dels efter hur stor påverkan akluella yrkesgruppers energikunnande har på energikvaliteten i byggprocessen, dels efter hur stort kunskapsbehov som behöver fyllas. Verket bör därvid ge stöd till utarbetande av läro- och studiemedel men dessutom i vissa fall till mer direkt slöd till utbildningsinsatser där detta bedöms angeläget och nödvändigl för att en stor anslutning skall åstadkommas.

Prop. 1980/81:133 68

9 Forskning och experimentbyggande

9.1 Forskning i anslutning till energihushållningsverksamheten

Jag vill nu la upp vissa verksamheter som bedrivs av statens råd för byggnadsforskning och som är av belydelse för energihushållningen i den befintliga bebyggelsen. Rådet svarar för energiinriktad utvecklings- och demonstrationsverksamhel (EUD) i anslutning lill energisparplanen. Huvuduppgiften i EUD-arbetet är att stödja genomförandet av energisparplanen för befinfiig bebyggelse (prop. 1978/79:115 bil. 3, CU 1978/79:37, rskr 1978/79:394). Denna verksamhet finansieras dels med medel från anslaget B 17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. dels med avgiftsmedel från fonden för byggnadsforskning.

Frågan om avskaffande av den särskilda byggforskningsavgiften bereds f. n. i regeringskansliet. Regeringen avseratt senare i samband med förslag Ull förenklade regler för socialförsäkringsavgifter m. m. återkomma Ull riksdagen i denna fråga.

I anslutning lill sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 lämnade statens råd för byggnadsforskning en verksamhetsplan för rådets hela verksamhet för treårsperioden 1981/82-1983/84.

Regeringens ställningstagande till de icke energiinriktade delarna av rådets verksamhel har redovisats i den nyligen framlagda budgetpropositionen (prop. 1980/81; 100 bil. 16, anslaget B 15. Byggnadsforskning).

Rådels plan för forsknings-, utvecklings- och demonslrationsverksam-helen i anslutning till energisparplanen redovisas av rädel som etl särskilt program benämnt Energihushållning. Målen för programmet är enligt rådet att skapa underlag för planering och styrning samt för bedömning av besparingspotentialen, alt utvärdera olika åtgärders fakUska kostnader och effekter, att utveckla kunskap om bmkarefrågor, alt utveckla nya lekniska lösningar samt att bidra till en effektivare tillämpning av känd teknik genom information, utbildning och demonstrationsverksamhel,

Fömtsättningen för verksamheten är bl.a., som rådet redovisade i sin kompletterande anslagsframställning våren 1979 att forskningsverksamheten successivt trappas ned inom sådana forskningsområden där del teoretiska kunnandet har nätt förhållandevis långt och där lönsamheten bedöms som god. Ansträngningarna bör enligt rådet koncentreras på elt målinriktat utvecklingsarbete och pä att föra ut kunskaperna i praktisk tillämpning.

Verksamheten kommer enligt rådet under planeringsperioden atl löpande avkasta resultat som kan underlätta och effektivisera genomförandet av energisparplanen. Enligl rådet finns i ett längre perspektiv en viktig koppling mellan EUD-programmet i anslutning till energisparplanen och insatserna på alternativa energikällor i energiforskningsprogrammets program 3 Energianvändning för bebyggelse. Täta och välisolerade hus kan i många fall vara en fömtsättning för den lågtemperalurteknik som behövs för introduktion av nya energikällor.

Prop. 1980/81:133 69

Verksamhelen inom rådets program Energihushållning bedrivs inom fyra delprogram som korresponderar med de nyss angivna målen, nämligen fömtsättningar för energihushållning, brukarfrågor, byggnads- och installationsteknik samt genomförandeprocesser. Följande tablå ger en överblick över de av rådet föreslagna satsningarna och deras fördelning.

Tabell 9.1 Ekonomisk översikt. Mi. kr., löpande priser.

Delprogram	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83	1983/84
	Utfall	Budget	Plan	Plan	Plan
1. Förutsättning
för energihus-
hållning	3,6	3,0	4,5	6,1	6.0
2. Brukarfrågor	2,0	2,0	3,2	4,1	6,1
3. Byggnads- och
installations-
teknik
-bidrag t FoU	10,2	10,9'	14.1 =	17.6'	19,4'
-lån t Exp	2,2	4,0	5.0	6.0	7,0
4. Genomförande-
processer
-bidrag t FoU	10	9,0	10.7	13.6	17,8
-iån t Exp	-	1,0	1.0	2.0	3,0
STU	4.5	5,5	5,5	5.5	5,5
Summa					<
-bidrag t FoU	30.3	30,4	38,0	46,9	54,8
-lån t Exp	2,2	5,0	6,0	8,0	10,0
Summa totalt'	32,5	35,4	44,0	54,9	64.8

' varav 0,8 Mkr utgör FI3-medel.

" varav 0,9 Mkr utgör F13-medel.

' Inklusive experimentbyggnadsmedel men exklusive medel för täckande av rådets

samkostnader.

För budgetåret 1981/82 föreslår rådet all verksamheten inom forskningsprogrammet i sin helhet finansieras med anslag och begär sålunda medel för forsknings- och utvecklingsverksamhet, energiinriktad prototyp- och demonstrationsverksamhet samt planering, uppföljning och utvärdering av forskningsinriktat experimentbyggande inom programmet om sammanlagt 41,7 milj, kr. under anslaget B 17. Vissa energibesparande ätgärder inom bostadsbeståndet m. m.

Jag vill inledningsvis ta upp en avgränsningsfräga mellan EUD och energiforskningsprogrammeis program Energianvändning för bebyggelse. Samordnade statliga insatser på forskning och utveckling inom energiområdet har bedrivits inom ramen för huvudprogram Energiforskning i en första treårsperiod under budgelären 1975/76-1977/78. En fortsättning med en andra treårsperiod beslutades av riksdagen år 1978 (prop. 1977/ 78:110, NU 1977/78:68. rskr 1977/78:341). Den perioden löper ul efter vissa av riksdagen beslulade förändringar i och med utgången av innevarande budgetär. Inom energiforskningsprogrammet har rådet programansvar för program 3. Energianvändning för bebyggelse. Detla program

Prop. 1980/81:133 70

finansieras med medel från anslaget F 13. Energiforskning under industridepartementets huvudtitel.

Delegationen för energiforskning (DFE) har lämnat förslag om fortsatta insatser under en tredje treårsperiod. Förslaget har tagils upp i den energipolitiska propositionen (prop. 1980/81:90). Regeringen har därvid i sitt ställningstagande Ull energiforskningsprogrammel för perioden 1981/ 82-1983/84 även behandlat program 3. Energianvändning för bebyggelse. För rådets verksamhet inom energiforskningsprogrammet innebär förslagel en i huvudsak bibehållen ambitionsnivå i förhållande till programperioden 1978/79-1980/81.

DFE har inför den kommande treårsperioden gemensamt med rådet kommit fram till att en gränsdragning mellan EUD och energiforskningsprogrammet i kategorierna ny resp. befinllig bebyggelse inte är tillräcklig. DFE förslår därför en precisering av avgränsningen med utgångspunkt i bl.a. distinktionen mellan nya värmetillförselsätt och energihushållningsåtgärder. Enligt förslagel skall insatserna inom energiforskningsprogrammet omfatta nya värmetillförselsätt med tonvikt på lokala energikällor, medan EUD skall omfalla energihushållningsåtgärder i både ny och befintlig bebyggelse samt installationsteknik anpassad lill nya värmetillförselsätt. Vidare skall energiforskningsprogrammet omfatta industriellt utvecklingsarbete avseende effektivare energianvändning. Vid sin behandling av dessa frågor i prop. 1980/81:90 har regeringen angivit att den av DFE och rådet föreslagna principen fortsättningsvis bör vara vägledande för avgränsningen. Jag kommer därför atl ta hänsyn till detta vid mina medelsberäkningar för EUD.

I fråga om EUD vill jag framhålla följande. I den nyligen framlagda budgetproposiUonen anmälde jag under anslaget B 15. Byggnadsforskning bl. a. att jag avsåg att ta initiativ lill en samlad analys och utvärdering av rådets forsknings- och utvecklingsverksamhet. I avvaktan pä resultatet av denna utvärdering förklarade jag att jag inte är beredd att ta ställning till mer än det första verksamhetsåret i rådets Ireårsplan.

Genomförandefrägorna, dvs. spridandet av kunskaper till praktisk tillämpning genom utvecklings- och demonstrationsverksamhet, har enligt min mening stor betydelse särskilt för besiktnings- och rådgivningsverksamheten saml skötsel och drift av olika lyper av syslem och anläggningar. Till genomförandesidan hör också den energiinriktade prototyp- och de-nionstralionsverksamheten (EPD) som enligl min uppfattning har visal sig vara ett verksamt medel att föra ut känd kunskap och teknik lill mer allmän tillämpning. Utvecklings- och demonstrationsverksamheten samt en samlad kunskapsförmedling är av stor betydelse inte enbart p. g. a. energihushållningens stora vikt utan även mol bakgrund av energihushållningens betydelse för introduktionen av oljeersättande uppvärmningsformer. Det är angeläget atl rådets verksamhet i dessa delar samordnas med och kan

Prop. 1980/81:133 71

utgöra grund för den energiinriktade information som lämnas av myndigheter inom såväl bostadsdepartementels som industridepartementets ansvarsområde samtidigt som rådet bör utnyttja sina möjligheler att aktivt förmedla kunskaper och stimulera kommunen och slörre fastighetsförvaltare inom särskilt angelägna områden.

I anslutning till frägan om olika uppvärmningsformer villjag peka pä dels behovet av lämplig teknik för vallen- och luftburna distributionssystem, dels behovet av kunskap om de krav på energihushållningsåtgärder som nya uppvärmningsformer baserade på lågtemperatursystem ställer.

Vissa bieffekter av den omfattande satsningen pä energibesparande åtgärder bör uppmärksammas och förslag till ätgärder framläggas pä ett tidigt stadium. Jag syftar här främst på de hälsorisker och risker för fukt- och mögelskador som kan uppslå genom felaktigt utförda energihushållningsälgärder.

Avslutningsvis villjag peka pä behovet av samordning mellan insatserna för EUD och delar av energiforskningsptogrammets program 3 Energianvändning för bebyggelse. Jag syftar dä främst pä delprogrammen värmepumpar och effektivare energianvändning inom del sistnämnda programmet. Jag har i denna fråga samrätt med chefen för industridepartementet.

För EUD bör under budgetåret 1981/82 disponeras en ram av högst 39 milj. kr. Till anslagsfrågan återkommer jag i del följande (avsnitt 10).

9.2 Experimenlbyggande inom energiområdet

Jag övergår nu till all behandla forskningsiniiktat experimentbyggande inom energiområdet. Denna verksamhet syftar till atl pröva och lill mer allmän tillämpning föra ut resultaten av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet.

För fördyrade byggnadskoslnader i samband med forskningsinriktat experimentbyggande på energiområdet lämnas fr.o.m. budgetåret 1977/78 särskilda lån frän anslaget B 16. Län till experimentbyggande inom energiområdet m.m. Syftel är att ny byggnads- och installationsteknik systematiskt skall kunna prövas i full skala. Ett antal experimentbyggnader avses därutöver ocksä kunna ulnylljas som demonstrationsanläggningar dä ny teknik skall introduceras för mer allmän tillämpning.

Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen med riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79; 115 bil.3, CU 1978/79:37, rskr 1978/ 79:394) utvidgades experimentbyggnadsverksamheten för att komplettera de väsenlligt utökade forskningsinsatserna inom solvärmeområdel. Forskningsinsatserna ingär i programmet Energianvändning för bebyggelse inom det samlade energiforskningsprogrammet.

Ramarna för beslut om lån till experimentbyggande har under den senas-le treårsperioden varit följande (milj. kr.),

1978/79 1979/80 1980/81

19,5 41 44

Prop. 1980/81:133 72

Statens råd för byggnadsforskning framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 behovet av ökade medel för forskningsinriktat experimentbyggande. Orsaken lill del ökade behovet är enligl rådet statsmakternas väsentligt ökade satsningar på forskning och utveckling som en central del av det målinriktade solvärmeprogrammet Sol-85 (prop. 1978/ 79:115, bil. 3, CU 1978/79:37, rskr 1978/79: 394, NU 1978/79:60. rskr 1978/ 79:429). Syfiet med satsningarna är att bredda och intensifiera utvecklingsarbetet och göra praktiska försök med bl. a. olika metoder för långtidslagring av solenergi. Målet för insatserna preciserades i prop. 1978/ 79: 115 på så sätt atl dessa satsningar från mitten av 1980-lalet skall kunna ge beslutsunderlag rörande möjligheterna alt införa solvärme i olika systemlösningar och systemkombinationer och för inriktningen av fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser inom området.

Rådet har enligt sin redovisning i stort sett lyckats följa sin planering med anledning av solvärmeprogrammel. Det har emellertid inle varit möjligt att undvika vissa förseningar för de utvecklingslinjer som bygger på en omfattande experimentbyggnadsverksamhet. 1 högre grad än väntat har enligt rådet den normala planerings- och byggnadsprocessen, som expeii-mentbyggandet är beroende av, utgjort en hämmande faktor. Speciellt utvecklingslinjen solvärmt tappvatlen har försenats. Vidare har kostnaden för införandet av denna teknik i befinllig bebyggelse visat sig vara högre än väntat.

Satsningen i fråga om värmepumpar har enligt rådet avancerat starkt. Ett stort antal förstudier till experimentanläggningar har genomförts och flera sådana anläggningar är under uppförande. Begränsningen här har enligl rådet närmast utgjorts av brist på medel.

Satsningen beträffande värmelagring i vatten ligger enligl rådet väl till tidsmässigt, men kostnaderna för uppförda experimentanläggningar är höga. Dessutom ligger enligt rådet kostnaderna för projekterade anläggningar på en högre nivå än energianläggningar som bygger på idag känd teknik.

Erfarenheterna av slödel till experimentbyggandet inom energiområdet är enligt rådet goda och visar att tillämpningen av ny teknik har påskyndats genom en planmässig integration mellan FoU-verksamhet och praktisk prövning av dess resultat.

Tyngdpunkten i forskningsverksamheten inom solvärmeprogrammet kommer enligt rådets förslag att ligga på frågorna om lagring av värme frän sommar till vinter samt utnyttjande av värmepumpar i olika systemlösningar. Huvuddelen av det ökade behovet av experimentbyggnadsmedel härrör frän behovet av fullskaleförsök inom dessa områden.

För att det skall vara möjligt att hålla den angivna lidplanen behövs enligl rådet väsenlligt ökade medel för experimentbyggande, främsl för budgetåret 1981/82. För de två resterande åren under treårsperioden är behovet lägre. Della beror enligt rådet pä att om ett tillfredsställande

Prop. 1980/81:133 73

underlag inför statsmakternas beslut i mitten av 1980-lalel skall kunna finnas tillgängligt erfordras erfarenheter frän två eldningssäsonger. För att en tillfredsställande teknisk utveckling skall kunna ske i anslutning till energisparplanen för befintlig bebyggelse erfordras enligt rädel en utökad experimentverksamhet även inom rådets forsknings- och utvecklingsverksamhet inom energihushållningsomrädet.

Regeringen har, som jag tidigare nämnt, i den energipolitiska propositionen (prop. 1980/81; 90) lagt fram etl förslag till nytt Huvudprogram Energiforskning för treårsperioden 1981/82-1983/84. För program 3 Energianvändning i bebyggelsen beräknas medelsbehovet uppgå till 256 milj. kr. under treårsperioden. För del första året beräknas medelsbehovel lill 75 milj. kr. Fördelningen på de olika delprogrammen framgår av följande sammanfattning (milj. kr.),

1981/82-1983/84

Solvärmeleknik 37

Värmepumpar 56

Värmelagring 92

VärmedislribuUon m. m. 34

System- och genomförandefrågor 20

EffekUvare energianvändning 17

Summa energianvändning för bebyggelse 256

Målel för programmet Energianvändning för bebyggelse skall enligl propositionen vara att genom teknisk forskning och utveckling bidra till en snabb minskning av oljeanvändningen samt finna långsiktigt användbara lösningar på uppvärmningsproblem i olika typer av bebyggelse. Resultaten av verksamheten inom programmet väntas bl.a. successivt kunna utnyttjas som underlag för beslut om införande av solvärme och värmepumpar i olika systemkombinationer. I propositionen framhålls som angeläget alt en samlad utvärdering av insatserna inom solvärmeområdet kan göras med början omkring år 1985.

Rådet begär i korrespondens till förordade forskningsmedel totalt för experimentbyggande inom energiområdet m.m. 75 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Jag vill understryka vikten av att åtgärder vidtas som leder till att resultaten av forsknings- och utvecklingsarbete kommer till praktisk användning. Delta gäller framför allt sädana resultat som leder lill att inhemska energikällor kan ersätta olja och oljeprodukter. Solvärme och värmepumpar är exempel på energikällor som i framliden kan bidra till alt minska vårt oljeberoende i bebyggelsen. Enligt min mening bör därför verksamheten inom anslaget Län till experimentbyggande m.m. samordnas med energiforskningsprogrammets program 3 Energianvändning för bebyggelse även under den kommande treårsperioden, dvs. fr.o.m. budgetåret 1981/821.o.m. budgetåret 1983/84.

Prop. 1980/81:133 75

10 Ramar och anslag

Jag övergår nu till ram- och anslagsfrågor och tar först upp anslaget B17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.

För disposition av innevarande budgetårs anslag för olika ändamål gäller följande fastställda ramar för beslut om lån och bidrag.

Ram för beslut

1. Bidrag och lån för energibesparande

ålgärder i bostadshus 1 570 000 000 kr.

2. Bidrag för energibesparande åtgärder i

allmänna samlingslokaler lOOOOOOO kr.

3. Stöd för energibesparande åtgärder i

statliga byggnader 50000000 kr.

4. Bidrag för energibesparande åtgärder i
kommunala och landstingskommunala

byggnader m.m. 125000000 kr.

Ramarna för beslut om lån och bidrag anger de högsta belopp inom vilka stöd kan lämnas. Riksdagen beslöt år 1980 (prop. 1979/80; 100 bil. 16, CU 1979/80:18, rskr 1979/80:216) om ändrad finansiering av energisparstödet för bostadshus. Fr. o,m. den 1 juli 1980 lämnas lånedelen av stödet för bostadshus i form av bostadslån. Det innebär atl den huvudsakliga delen finansieras, som lidigare hela stödet, över statsbudgeten.

Jag har i det föregående (avsnitt 3) redogjort för mitt förslag till uppdelning av energisparverksamheten i byggnader i två program - ett energihushållningsprogram som omfattar såväl enklare som mer omfattande energibesparande åtgärder och ett konverteringsprogram som omfattar åtgärder för en övergång från i första hand olja till andra energislag. Under en övergångstid bör detta program även omfatta konvertering från olje- Ull elanvändning. Jag har i det föregående inom konverteringsprogrammets ram (avsnitt 6) föreslagil stöd för övergång lill användning av nya energikällor samt stöd för övergång till användning av el för uppvärmning m. m. Med hänsyn härtill föreslår jag all följande ramar fastställs för lån och bidrag till energibesparande ålgärder under budgetåret 1981/82. I fråga om ramen för stöd Ull energibesparande åtgärder i statliga byggnader harjag samrått med chefen för budgetdepartemenlet.

1. Lån för energibesparande åtgärder

i bostadshus m. m. 2125000000kr.

2. Bidrag för energibesparande åtgärder

i allmänna samlingslokaler 5000000kr.

3. Slöd för energibesparande ålgärder

i StaUiga byggnader 60000000 kr.

4. Lån för energibesparande åtgärder

i kommunala och landstingskommunala

byggnader m.m. 175000000kr.

Prop. 1980/81:133 76

De av mig föreslagna satsningarna på de båda programmen som ingår i energisparplanen uppgår således till 2 365 milj. kr. Med tanke på osäkerheten i bedömningen av resursbehovet för att uppnå energisparmålet får frägan om ytterligare medelstilldelning vid behov tas upp till prövning och då bedömas mot bakgmnd av vad som är samhällsekonomiskt motiverat. Jag bedömer dock att de anslagna medlen skall vara tillräckliga bl. a. beroende på den allt bättre privatekonomiska lönsamheten av energibesparande åtgärder.

Med hänsyn till bl. a. sysselsättningseffekterna bör långivningen i fråga om ålgärder i bostadshus fördelas jämnt under budgetåret. Det bör ankomma på regeringen atl utfärda närmare föreskrifter om detla. Regeringen bör utverka riksdagens bemyndigande att göra utbyte mellan de olika ramarna med hänsyn till den faktiska efterfrågan för olika ändamål.

Tidigare år har del utöver de för budgetåret fastställda ramarna även funnits en planeringsreserv. Avsikten med reserven har varit alt utjämna variationer i sysselsättningen. Planeringsreserven är för budgetåret 1980/ 81 600 milj. kr. Erfarenhetema av användningen av planeringsreserven är att den har försvårat planeringen och arbetet inom bostads verket. Nägra effekter på sysselsättningen har inle kunnat påvisas. Jag förordar därför att planeringsreserven avskaffas och har i mitt förslag till ramar tagit hänsyn härtill.

Jag har föreslagit (avsnitt 4) alt medel skall ställas till förfogande för bidrag tdl kommunerna för rådgivnings- och besiktningsverksamhet m. m. under en tid av fem år. För bidrag under budgetåret 1981/82 förordar jag en beslutsram av 130 milj. kr. För bidrag under vart och ett av budgetåren 1982/83, 1983/84, 1984/85 och 1985/86 bör gälla en ram om minst samma storleksordning som för budgetåret 1981/82. Jag förordar därför att det för vart och etl av dessa budgetår preliminärt fastställs en beslulsram om 130 milj. kr. På samma sätt som under innevarande budgelår bör det, enligt vad jag lidigare har anfört, ankomma på regeringen att meddela närmare bestämmelser om dispositionen av dessa medel.

Med anledning av mina förslag till uppläggning, avgränsning m. m. av utbildningsinsatserna inom energihushållningsområdet (avsndt 8) bör liksom under innevarande budgelår särskilda medel slällas lill förfogande för stöd tid energiutbildning m.m. Jag beräknar medelsbehovet till sammanlagt 3 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Medlen för stöd UH energiutbildning m. m. bör liksom under innevarande budgetår disponeras av statens planverk. Det bör ankomma på regeringen alt meddela närmare bestämmelser om användningen av de föreslagna medlen.

Med hänvisning lill vad jag har anfört i del föregående (avsnitt 9.1) beräknar jag de sammanlagda kostnaderna för den energiinriktade utvecklings- och demonslrationsverksamheten lill högsl 39 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Jag förordar att medel till energiinriktad utvecklings- och demonstrationsverksamhet m.m. ställs lill förfogande för statens råd för

Prop. 1980/81:133 77

byggnadsforskning intill elt belopp av 22 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Rådet behöver för sin planering av verksamheten kunna göra åtaganden även för följande budgetår. Jag föreslår att rådet får göra sådana åtaganden för budgetåren 1982/83 och 1983/84 intill 15 resp. 10 milj. kr.

I det föregående (avsnitt 7) harjag behandlat behovet av särskilda medel för information m. m. med hänsyn bl. a. till de av mig föreslagna ändringarna av stödsystemet. Jag beräknar medelsbehovet för information m.m. till 5 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Det bör ankomma på regeringen att meddela bestämmelserna om disposition av dessa medel.

Mina förslag om stöd för utveckling av metoder för provning och kontroll inom energihushällningsområdet (avsnitt 6) bör enligt min mening föranleda att medel för utveckling av metoder för provning och kontroll inom energisparområdet ställs till statens provningsanslalls förfogande inUll 3 milj. kr. under budgetåret 1981/82. För budgetåret 1982/83 bör provningsanstalten planera utifrån förutsättningen att 2,6 milj. kr. anvisas för samma ändamål.

Särskilda medel behövs vidare för vissa undersökningar m.m. föranledda av den fortgående omprövningen och effektiviseringen av energisparplanen. Jag beräknar medelsbehovet under budgetåret 1981/82 till 6 milj. kr. Det bör ankomma på regeringen att besluta om utbetalning av dessa medel.

Under anslaget B 17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. har fr. o. m. budgetåret 1980/81 en bedömning av de fakUska utbetalningarna under det kommande budgetåret varit grunden för beräkningen av anslagsbehovet. Jag beräknar med denna teknik anslaget för budgetåret 1981/82 till sammanlagl 800 milj. kr.

När det slutligen gäller anslaget Län till experimentbyggande inom energiområdet m. m. förordar jag - med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående (avsnitt 9.2) - atl ramen för beslut under budgetåret 1981/82 fastställs till 65 milj. kr. samt att de preliminära ramarna för budgetåren 1982/83 och 1983/84 bestäms lill 45 milj. kr. vardera. Ramen för budgetåret 1981/82 bör vara högre än för de därpå följande åren. Orsaken till detta är att om statens råd för byggnadsforskning i mitten av 1980-talel skall kunna ge statsmakterna etl tillfredsställande beslutsunderlag rörande möjligheterna att införa solvärme m. m. erfordras erfarenheter från två eldningssäsonger. För alt inte sätta rådet i en tvångssituation i samband med ett budgetårsskifte bör oförbrukad del av beslutsramen för budgetåret 1981/82 fä utnyttjas även under budgetåret 1982/83. Anslaget bör för budgetåret 1981/82 tas upp med elt belopp av 65 milj. kr.

Prop. 1980/81:133 79

12 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen att

1. antaga förslagel lill lag om ändring i byggnadsstadgan (1956:612),

2. godkänna vad jag förordat om inriklningen och omfattningen av energisparverksarnheten,

3. godkänna vad jag förordat dels i fråga om en vidgning av energisparstödets tillämpningsområde till nya åtgärder, dels i fråga om ändringar i gmnderna för statligt stöd lill energibesparande åtgärder i bostadshus och i kommunala och landstingskommunala byggnader m.m.,

4. bemyndiga regeringen atl beslula dels om särskilda villkor för lån till övergång lill användning av nya energikällor, dels införandet av krav på besiktning som förutsättning för län,

5. godkänna den vidgning av energisparstödets tillämpningsområde till vissa anläggningar som jag förordat samt bemyndiga regeringen att besluta om gmnderna för ett sädant stöd,

6. godkänna vad jag förordat om ändrade förutsättningar för bostadslän vid nybyggnad i vissa fall,

7. godkänna vad jag har förordat beträffande avskaffande av planeringsreserven,

8. medge atl lån för energibesparande ålgärder i bostadshus m.m. beviljas intill ett belopp av 2125000000kr. under budgetåret 1981/82,

9. medge att bidrag för energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler beviljas intill ett belopp av 5000000 kr. under budgetåret 1981/82,

10. medge all stöd för energibesparande ätgärder i statliga byggna
der beviljas intill elt belopp av 60000000 kr. under budgetåret
1981/82,

11. medge att bidrag och lån för energibesparande åtgärder i kommu
nala och landstingskommunala byggnader rn,m. beviljas intill etl
belopp av 175000000 kr. under budgetåret 1981/82,

12. bemyndiga regeringen att besluta om utbyle mellan de under 8-11 angivna ramarna,

13. medge att bidrag till kommunerna för rådgivnings- och besiktningsverksamhet m. m. beviljas intill ett belopp av 130000000kr. under budgetåret 1981/82,

14. medge atl beslut om bidrag lill kommunerna för rådgivnings- och besiktningsverksamhet m.m. under vart och etl av budgelären 1982/83, 1983/84, 1984/85 och 1985/86 preliminärt får meddelas intill ett belopp av 130000000 kr.,

Prop. 1980/81:133 80

15. medge alt anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. disponeras för stöd Ull energiutbildning m. m. intill ett belopp av 3000000 kr. under budgetåret 1981/82,

16. medge att anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. disponeras för energiinriktad ulvecklings-och demonstrationsverksamhet m.m. intill ell belopp av 22000000kr. under budgetåret 1981/82,

17. medge atl beslut om stöd under budgetåren 1982/83 och 1983/84 till energiinriktad utvecklings- och demonstrationsverksamhel preliminärt får meddelas intill ett belopp av 15000000kr. resp. lOOOOOOO kr.,

18. medge alt anslaget Vissa energibesparande ätgärder inom bostadsbeståndet m. m. disponeras för information m. m. intill etl belopp av 5000000 kr. under budgetåret 1981/82,

19. medge alt beslut om bidrag till statens provningsanstalt för utveckling av metoder för provning och kontroll av åtgärder inom energisparområdet beviljas intill etl belopp av 3 000 000 kr. under budgetåret 1981/82,

20. medge alt beslul om bidrag under budgetåret 1982/83 lill statens provningsanslalt för utveckling av metoder för provning och konlroll inom energisparområdet preliminärt får meddelas intill ett belopp av 2 600 000 kr.,

21. medge att anslaget Vissa energibesparande ätgärder inom bostadsbeståndet m,m. disponeras för vissa undersökningar m.m. intill etl belopp av 6000000kr.under budgetåret 1981/82,

22. till Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m. för budgetåret 1981/82 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 800000000 kr.,

23. medge alt beslut om län till experimentbyggande inom energiområdet m.m. får meddelas intill elt belopp av 65000000kr. under budgetåret 1981/82 samt att outnyttjad del av denna ram får utnyttjas även under budgetåret 1982/83,

24. medge atl beslut om lån lill experimentbyggande inom energiområdet m. m. under vart och etl av budgetåren 1982/83 och 1983/84 preliminärt får meddelas intill etl belopp av 45000000 kr.,

25. till Lån tdl experimenlbyggande inom energiområdet m.m. för budgetåret 1981/82 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 65000000 kr.

Prop. 1980/81:133 82

Bilaga I

Sammanfattning av och remissyttranden över Energihushållningsdelegationens (Bo 1978:03) betänkande (SOU 1980:43) Program för energihushållning i befintlig bebyggelse.

1 Sammanfattning

Energipolitiken slår under de närmaste decennierna inför omfattande uppgifter. Dels är del av central betydelse all vårt stora oljeberoende reduceras. Dels skall kärnkraften enligt riksdagens beslul avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till sysselsältning och välfärd. Målet är att uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med liten miljöpåverkan introduceras i snabb takt för att på sikl svara för huvuddelen av vårt lands energiförsörjning.

Våra byggnader intar en central plats när det gäller vår energianvändning. Sammantaget svarar byggnadsbeståndet - inklusive näringslivets byggnader - för ungefär hälften av värt lands energianvändning. Bl. a. mot denna bakgmnd fattade riksdagen pä våren 1978 beslut om energisparandet i befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/ 78: 345). Målel för energisparverksamheten formulerades så, att riktpunkten skall vara atl neltoenergiförbrukningen i det då befintliga byggnadsbeståndet år 1988 skall vara ca 35 TWh lägre än vid liden för beslutet. Riksdagsbeslutet innebar ocksä att en omprövning av energisparplanen skulle ske efter tre år. En speciell delegalion, energihushållningsdelegaUonen, tillkallades för atl leda och samordna arbetet med energisparplanens utveckling, genomförande och utvärdering. I föreliggande betänkande redovisas erfarenheter av energisparplanens bedrivande hittills, samt presenteras delegationens överväganden och förslag beträffande energisparverksamhetens fortsatta uppläggning och genomförande.

Samhällel använder en rad olika styrmedel för alt förverkliga de energipolitiska mäl som riksdagen uppställt. Till dessa slyrmedel hör ekonomiska styrmedel - i form av bl.a. lån och bidrag till energibesparande åtgärder -, administrativa styrmedel såsom lagar och normer, direkta statliga insatser, t. ex. stöd till forskning och statlig upphandling, saml information och rådgivning. En översikt över dessa styrmedel ges i kapitel 3, jämte gällande regler för statens stöd till energibesparande åtgärder, I det påföljande kapitlet, kapitel 4, redogörs för energianvändningens omfång och sammansättning, med speciell tonvikt på bostadssektorn. Vidare ges en kortfattad presentation av samhällets insalser för energihushållning inom byggnadssektorn.

Den utvärdering som ingått i delegationens uppdrag av de hittillsvarande

Prop. 1980/81:133 83

erfarenheterna av energisparverksamheten har i första hand bedrivits genom att delegaUonen låtit genomföra, eller på nära häll följt, elt stort anlal utredningar. Sammanlagt har delegationen låtit genomföra etl 30-lal olika forsknings- och utredningsuppdrag. I betänkandets andra del (kapitlen 5 t.o.m. 9) ges en sammanfattning av dessa studier, som en bakgrund lill delegationens överväganden och förslag.

Av speciell betydelse är frägan huruvida de besparingsmöjligheter som antogs vid upprättandet av energisparplanen också kunnat uppnås i praktiken. Delegationen har låtit genomföra en mycket omfattande undersökning av de faktiska effekterna av sådana energisparätgärder som genomförts med statligt slöd. Resultaten av studien, som genomförts vid de lekniska högskoloma i Slockholm, Göteborg, Lund, Luleå och Umeå, visar att de förväntade spareffekterna i genomsnitt uppnåtts, men atl spridningen är stor när det gäller resultatet av en viss ålgärd eller åtgärdskombination som vidtagits i olika hus. Detta redovisas i kapUel5, som ocksä ger en sammanfattning av de uppföljningar av energisparstödets hittillsvarande fördelning på olika åtgärder och olika byggnadstyper m.m. som ulförts av olika myndigheter. Avslutningsvis görs elt försök att uppskatta det totala energisparande som ägt rum i byggnadsbeståndet sedan sparplanen antogs.

Det nuvarande energisparandet i den befintliga bebyggelsen är baserat på frivillighetens grund, och enligt energihushållningsdelegationens uppfattning ligger det ett stort värde i detta. En huvudfråga som delegationen haft att ta ställnig lill är huruvida de nuvarande styrmedlen är tillräckliga eller om de behöver korrigeras, kompletteras eller ersättas. Som bakgrund till detla ställningstagande ges i kapitel 6 en redovisning av empiriska erfarenheler av olika typer av styrmedel inom byggnadsomrädel.

Kommunerna har idag en central roll när det gäller genomförandet av energisparplanens intentioner. En förutsättning för att målet skall kunna uppnås är att det i varje kommun finns en väl fungerande rådgivnings- och besiktningsverksamhet som kan ge fastighetsägare råd, anvisningar och rekommendationer om de ätgärder som är mest angelägna för att en bättre energihushållning skall uppnås. Verksamheten har vidare en väsentlig betydelse för att bringa energisparverksamheten i samklang med kommunens egen planering inom säväl energiomrädel som andra områden. I kapitel 7 redovisas planerings- och arbetsläget i kommunerna när det gäller energisparverksamheten. Redogörelsen grundas i huvudsak pä en enkätundersökning som delegationen låtit genomföra i landels samlliga kommuner.

Energisparverksamheten syftar i första hand till att äsladkomma en bällre energihushållning. Genom den omfattning verksamheten har är det emellertid oundvikligt att sparplanens genomförande även fär effekter på samhällsekonomin i stort, exempelvis beträffande sysselsättning, industriellt kapacitelsutnyttjande och handelsbalans. Energihushållningsdelegationen har därför läUt genomföra tämligen omfattande studier av energi-

Prop. 1980/81:133 84

sparplanens samhällsekonomiska effekter. Resultaten, som presenteras i kapitel 8. pekar bl, a, pä att energisparplanens genomförande ger upphov till ca 20000 årsarbetstillfällen. Vidare visar beräkningarna atl energisparplanen medför positiva effekter pä bytesbalansen redan under det tredje året av sparplanens genomförande vid nuvarande aktivitetsnivå.

Sedan beslutet om energisparplanen har förutsättningarna för dess genomförande förändrats i ett antal avseenden. Oljeprisels kraftiga ökning har lett till att lönsamheten för många energisparåtgärder ökat markant. Etl stort antal forsknings- och utredningsprojekt - säväl inom som utanför energihushällningsdelegalionens regi - har bidragit till att förbättra kunskapsunderlaget pä en rad områden. Ett exempel är den omfattande studie av byggnadsbeståndets egenskaper frän energisynpunkt, som genomförts via statens institut för byggnadsforskning. I kapitel 9 redovisas de beräkningsförutsättningar som ligger lill grund för delegationens ställningstaganden.

I betänkandets tredje del (kapitlen 10 t.o.m. 12) presenteras energihus-hållningsdelegalionens överväganden och förslag. Inledningsvis görs, mot bakgrund av de erfarenheter som nätts, en beräkning av möjlighelerna att spara energi i byggnadsbeståndet. Detla sker bl. a. med hjälp av en ny beräkningsmetod, i vilken hänsyn las bl.a. till olika åtgärders samverkan med varandra samt till all ätgärder bör ulföras i vissa kombinationer för atl den fulla spareffekten skall uppnäs. Resultaten redovisas i kapitel 10. vari ocksä betonas de övriga hänsynstaganden som måste göras - bl.a. beträffande hälso- och miljöaspekter, möjligheler atl utnyttja spillvärme osv. -för att energisparverksamheten skall bedrivas pä effektivast möjliga sätt.

Beräkningarna i kapitel 10 pekar pä, atl del vid dagens energipris är lönsamt att vidta åtgärder i byggnadsbeslåndel, molsvarande en brultoen-ergibesparing om ca 47 TWh. Delta ansluter väl lill alternativ III i regeringens proposition med energisparplan (prop. 1977/78:76). Mol bakgrund av denna bedömning vill energihushällningsdelegationen föreslå

att energisparandet i den befintliga bebyggelsen inriktas mot en nivå som motsvarar alternativ III i energisparplanen. Denna nivå bör tjäna som riktmärke för verksamhelen. En förnyad omprövning bör ske omkring är 1985 i samband med den översyn av ett samlat energihushällningsprogram som aviseras i regeringens proposition 1979/80: 170.

Inriktningen och uppläggningen av den forlsalla energisparverksamheten diskuteras i kapitelII. Bl.a. konstaleras atl en begränsning i arbelel med atl utarbeta ett samordnat energihushällningsprogram för bebyggelsesektorn är den ofullständiga kunskap som föreligger om samhällets framlida utveckling och energiförsörjningssystemels roll i denna. Osäkerheten berör såväl tillförsel- och användarsidan som de effekter i olika tidsperspektiv som olika styrmedel har.

Osäkerheten är vidare slor vad beträffar effekter av ålgärder utanför det energipoliliska omrädel. Enligl energihushällningsdelegationens mening

Prop. 1980/81:133 85

bör kvantitativa mål för energitillförsel och energianvändning i byggnadsbeståndet ses som riktmärken för verksamheten. En planerad flexibilitet kan enligt delegationens mening lillgodose säväl kravet pä en minskning av oljeberoendet som kraven på samordning mellan insatser på olika områden.

Av speciell vikl i della sammanhang är dels den pågående renoverings-och ombyggnadsverksamheten, dels den introduktion av nya energikällor som är en av hörnstenarna i energipolitiken. Det är enligl delegationens mening angeläget alt sanerings- och ombyggnadsverksamheten samordnas med energisparverksamheten i tillämpliga delar, speciellt när det gäller byggnadstekniska åtgärder. Dessa hänsyn kan medföra att vissa av de energisparande åtgärderna i befinllig bebyggelse kommer att utföras snabbare än tidigare planerat. Detta torde framför alli beröra de enklare älgär-derna såsom förbättring av oljeeldade pannors verkningsgrad, injusterings-arbeten och förbättrat underhåll och drift. Andra mer omfattande byggnadsarbeten som är lämpliga att med samordna ombyggnadsprogrammet, kan i stället behöva förskjutas nägot i liden. Därigenom torde betydande effektivitetsvinster kunna göras, samtidigt som energisparverksamhelen sätts in i ett större sammanhang. När det gäller introduktionen av nya energikällor i bebyggelsen är det viktigt att de energisparåtgärder som vidtas idag inle försvårar, utan tvärtom underlättar, en kommande introduktion av nya energikällor.

Mot denna bakgrund föreslär energihushållningsdelegationen att energisparplanen uppdelas på tre program med samordning mellan programmen. Delegationen vill med delta framhålla vikten av atl energisparplanen övergår i ett genomförandestadium där övergripande samhällsplaneringsfrågor ges ett vidgat utrymme.

Energihushällningsdelegationen föreslår

att genomförandel av energisparplanen sker i tre samordnade program, nämligen 1) energisparprogram, 2) ombyggnadsprogram, samt 3) program för användning av alternativa energikällor i byggnader. En omprövning av hela energisparplanen bör ske omkring 1985,

att en kraftfull satsning görs för en snabb introduktion av nya energikällor i bebyggelsen. Med tanke pä den osäkerhet som finns vill energihushållningsdelegationen inte förorda någol kvantitativt mål för detla delprogram.

I det avslutande kapitlet, kapitel 12, diskuteras vilka styrmedel som enligt energihushållningsdelegalionens mening krävs för att genomföra den ovan skisserade uppläggningen av energisparverksamheten. Delegationen lägger fram följande konkrela förslag, nämligen

att anslagstekniken med planeringsreserven inom energisparstödets ram avskaffas,

att energisparstöd endast utbetalas till sökande som lämnar uppgift om vem som utfört arbetet. För fastighetsägare som själv utför ätgärder bör stöd endast lämnas till kostnad för material,

Prop. 1980/81:133 86

att följande rikfiinjer tillämpas för det ekonomiska stödsystemet för sparinsatser i befintliga byggnader:

- energisparslöd utgår till åtgärder som medför energibesparingar som står i rimlig proportion till insatta resurser,

- länemöjligheter för projekt bör förekomma, om samhällsekonomisk lönsamhet kan konstaleras. Amorteringslid och räntesubvention bör fastställas sä alt energibesparingen skapar överskott för återbetalning,

- en forfiöpande omprövning av stödsystemet bör ske, dock bör strävan vara att undvika hastiga förändringar i regelsystemet,

att energisparbidrag inte skall utgä för någon byggnadskategori, att energispar/Ån tills vidare skall utgå för:

1. förbättring av värme- eller venUlationssystem, dock ej utbyte av värmepanna eller oljebrännare,

2. anordningar för individuell mätning eller för nattackumulering av värme och varmvatten,

3. anslutning av en fastighet till en fjärrvärmeanläggning,

4. förbättring av värmeisolering i väggar, fönster och bjälklag,

5. åtgärder som är direkt föranledda av några av dessa ålgärder.
För bostadshus bör följande gälla:

Lån bör utgå med 100 procent av den godkända kostnaden Vidare föreslår delegationen atl den lägsta godkända kostnad som skall berättiga till energisparstöd sätts till 5000 kr. per ärende.

För kommunala och landslingskommunala byggnader bör följande gälla:

Lån bör utgä med 100 procent av den godkända kostnaden. Lägsta godkända kostnad 20000 kr. per ärende. För näringslivets byggnader bör följande gälla:

Inga lån bör ulgå.

För allmänna samlingslokaler bör följande gälla;

I avvaktan på förslag frän samlingslokalkommitlén bibehålls nuvarande ordning,

att följande fyra åtgärdsomräden införs som stödberätligade i energi-sparstödsyslemet:

1. övergång till fastbränsleeldning i mindre anläggningar,

2. övergång frän enskild värmeanläggning till gemensam värmecentral, samt

3. övergäng till uppvärmning och varmvattenberedning med el, dock ej s. k. direktverkande el,

4. övergång till nya och förnybara lokala energikällor,

att krav i ökad utsträckning ställs på typgodkännande för erhållande av statligt stöd,

att i den kommunala plan- och byggnadslagstiftningen energihushållningsfrågan ges en mera framskjuten plats än i utredningsförslaget om en ny plan- och bygglag, samt alt frägan om en energihushållningslag bör utredas.

Prop. 1980/81:133 87

att berörda myndigheter i samräd med Kommunförbundet bör utreda hur rätten att avstyrka ansökningar om energisparstöd utnyttjas av kommunerna och vilken effekt delta fått på energisparandet, saml hur nuvarande system kan effektiviseras för att tillgodose såväl krav på energihushållning som andra samhällsintressen,

att den rådgivningsverksamhet som bedrivs vid länens utvecklingsfonder samordnas med kommunernas besiktnings- och rådgivningsverksamhet vad beträffar näringslivets byggnader samt att statligt stöd för verksamheten bör ulgå fortsättningsvis,

att fr,o.m, den 1 juli 1982 skall besiktning ulgöra villkor för atl erhålla statligt energisparstöd till bostadshus.

att ett program för regelbunden besiktning av i första hand värmeanläggningar snarast genomförs,

att rådgivningscentraler och stående alternativt ambulerande utställningar upprättas i en sådan omfattning att alla fastighetsägare har tillgång lill kvalificerad rådgivning,

att kommunförbundet i samråd med berörda myndigheter bör utarbeta ett eller flera informationspaket som syflar till att stimulera fastighetsägare att utnyttja rådgivnings- och besiktningsverksamheten, saml atl genomföra de föreslagna åtgärder som besiktnings- och rådgivningsverksamheten leder till,

att den riktade informationen ges större betydelse,

att för övriga lokaler och industrilokaler centrala rekommendalioner utarbetas om en maximitemperatur på 20 grader C,

att åtgärder vidtas av berörda myndigheter för alt handläggningen förenklas och handläggningstiderna för beslut om energisparslöd förkortas,

att kommunerna nu garanteras ett stöd för besiktnings- och rådgivningsverksamheten under programtiden fram till den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som föresläs ske 1985. Vid delta tillfälle bör frågan om finansieringen av besiklningsverksamhelen tas upp till förnyad prövning,.

att aktuell kunskap om energi förs in i akluella läroplaner för det allmänna utbildningsväsendet. Speciellt intresse bör i detta sammanhang ägnas fort- och vidareutbildning för berörda yrkesgrupper. Dessutom bör berörda myndigheler ges i uppdrag att utarbeta ett program för all tillgodose behovet av energiinriktad utbildning inom bebyggelsesektorn,

att SlalisUska centralbyrån ges i uppdrag att utveckla och förbättra energislaUsUken.

Prop. 1980/81:133

2 Remissyttrandena

2.1 Remissförfarandet

Efter remiss av betänkandel (SOU 1980:43) Program för energihushållning i befinllig bebyggelse har yttranden avgetts av SlalisUska Centralbyrån, Byggnadsslyrelsen, Riksrevisionsverket, Riksantikvarieämbetet, Skolöverstyrelsen, Universitets- och högskoleämbelel, Överslyrelsen för ekonomiskt försvar, Arbelsmarknadsstyrelsen, Bostadsstyrelsen, Länsbostadsnämnden i Kristianstads län. Länsbostadsnämnden i Stockholms län. Länsbostadsnämnden i Väslernorrlands län. Länsbostadsnämnden i Östergötlands län. Statens råd för byggnadsforskning (BFR), Statens institut för byggnadsforskning (SIB), Statens planverk. Statens industriverk. Statens institut för företagsutveckling. Statens provningsanslalt, Länsslyrelsen i Kristianslads län. Länsstyrelsen i Värmlands län. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsslyrelsen i Östergötlands län, Radonutredningen (Jo 1979:01), Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03), Energisparkommittén (I 1974:05), Delegationen för energiforskning (1 1975:02), Oljeersättningsdelegationen (1 1979:01), Bygginfo, Chalmers tekniska högskola. Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas riksförbund. Industrigruppen för lätt byggeri. Kommunstyrelsen i Boriänge kommun. Kommunstyrelsen i Borås kommun. Kommunstyrelsen i Gotlands kommun. Kommunstyrelsen i Göteborgs kommun. Kommunstyrelsen i Halmstads kommun. Kommunstyrelsen i Helsingborgs kommun. Kommunstyrelsen i Kalix kommun. Kommunstyrelsen i Kristianstads kommun. Kommunstyrelsen i Malmö kommun. Kommunstyrelsen i Mora kommun. Kommunstyrelsen i Norrköpings kommun. Kommunstyrelsen i Nybro kommun. Kommunstyrelsen i Skellefteå kommun, Kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun. Kommunstyrelsen i Söderhamns kommun, Kommunstyrelsen i Torsby kommun. Kommunstyrelsen i Tranemo kommun. Kommunstyrelsen i Ulricehamns kommun. Kommunstyrelsen i Vaxholms kommun. Kommunstyrelsen i Västerås kommun. Kommunstyrelsen i Växjö kommun, Landstingsförbundet, Näringslivets energidelegation. Rörfirmornas riksförbund. Snickerifabrikanternas riksförbund. Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska konsultföreningen. Svenska Riksbyggen, Sveriges skorslensfejaremäslares Riksförbund, Svenska värmeverksföreningen, Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges arkitekters riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges Trähusfabrikanters riksförbund, Sveriges villaägareförbund, Swedisol, Tekniska högskolan i Lund, Tekniska högskolan i Slockholm, VVS-Tekniska Föreningen, AB Takvärme, Svenska kom.lekn.föreningen. Sv. föreningen för byggnadsvård samt Cenirala Driftledningen.

Prop. 1980/81:133 89

2.2 Allmänna synpunkter

Näringslivets byggnadsdelegation anför att betänkandet och förslagen i stort sett är acceptabla. Trots vissa felaktigheter i det stora antalet utredningar som legat till gmnd för utredningen har delegationen kommit till ett i huvudsak förnuftigt förslag. Utredningarna har givit arbetsgmppen etl betydligt bättre bakgmndsmaterial än föregående rapport från Statens planverk angående energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse. Värt att notera är dock att man mycket kortfattat berör näringslivets energihushållning, vilket enligt betänkandet beror på knapphändigt material. En annan orsak till detta kan vara atl inte tillräcklig samordning har skett mellan de olika departement som handhar näringslivets energihantering.

Helsingborgs kommun konstaterar att utredningen innehåller ett antal förslag. Dessa är emellertid till stor del allmänt hållna och därför föga konkreta. I den mån de är konkrela, innebär de ofta försämringar av stödet för energisparande (borttagande av bidragsdelen, inget slöd alls till näringslivel, stöd endast för materialkostnader till småhusägare som själv utför arbetet, m, m.). Kommunstyrelsen vill ifrågasätta om dessa föreslagna försämringar verkligen kan slå i överensstämmelse med syftel all uppmuntra till energihushållning. I utredningen föreslås vidare, att det för energispararbetets bedrivande skall finnas dels ett energisparprogram, dels ett ombyggnadsprogram. Av de skäl som i utredningen anförs för en sådan uppdelning har kommunstyrelsen inte blivit övertygad om atl nägra särskilda fördelar slår att vinna med denna uppdelning.

Chalmers Tekniska Högskola och VVS-Tekniska Föreningen påpekar atl förbättringar av hus kan resultera i höjda taxeringsvärden som ökar fastighetsägarens utgifter för lång tid. Detta kan motverka i många fall önskvärda ålgärder. Även i detta fall bör en totalekonomisk bedömning göras.

Bygginfo kan inle bedöma om delegationens förslag är tillräckliga för att nå det uppsatta sparmålet, utan konstaterar bara att man inle hunnit särskilt långt idag trots att nästan en tredjedel av tio-årsperioden förfiutil. Bygginfo anser alt delegationens förslag till konkrela ålgärder till sina huvuddrag är lämpliga. De skulle rätt utvecklade och handlagda vara till stor nytta i det fortsatta energihushållningsarbelel.

Industrigruppen för lätt byggeri anför att i betänkandel ett omfattande utredningsmaterial presenteras angående energisituationen, möjligheter lill sparande, ekonomiska utvärderingar, redovisning av erfarenheter av hittills vidtagna åtgärder och en serie andra uppgifter. Underiaget är omfattande och med kompletterande utredningar som skall tilläggas betänkandet har situationen blivit belyst pä ett mycket grundligt sätl.

Riksantikvarieämbetet framhåller att värt lands byggnader är en viklig del av värt kulturarv. Den byggda miljön ger insikt om lidigare generationers levnadsvillkor och tekniska kunskap liksom om lidigare samhälleliga och estetiska ideal. Den historiska kontinuiteten i samhällel - bl.a. lillgo-

Prop. 1980/81:133 90

dosedd genom alt äldre bebyggelsemiljöer bevaras - har kommit att tillmätas en gmndläggande betydelse för den enskildes känsla av trygghet och förankring i tillvaron. Atl la tillvara och föra vidare det kulturarv som den byggda och odlade miljön representerar bör ses som en väsentlig del av den samlade resurshushållning som sätts in för att bevara och utveckla en god livsmiljö för framtiden. När nu stora resurser inriklas på ell samlal, omfattande program för energibesparing i den byggda miljön, är det väsentligt att kulturminnesvårdens värderingar och mål beaktas vid formuleringen och genomförandet av detla program. Energisparande åtgärder kan väl förenas med de metoder för underhäll, uppmstning och ombyggnad av befintlig bebyggelse som kulturminnesvården hävdar och söker ulveckla.

Statens planverk pekar på att svårigheterna att bedöma i vilken män energisparplanen efter 3 av de 10 åren har uppfyllts är oroande. Enligt planverkets uppfattning är tiden nu mogen för att genomföra en systematisk och kontinuerlig registrering av förändringen av energianvändningen i bebyggelsen. Därvid bör en säkrare bedömning göras av i vilken omfattning olika energibesparande ålgärder vidtagits i befintlig bebyggelse totalt - dvs. både utan och med statligt energisparstöd - och hur stor andel av de senare som skulle ha vidtagils även om inte ekonomiskt stöd utgått. I de fall förändringar i energiförbmkningen konstateras bör även uppskattas hur stor del av förändringen som beror pä genomförda tekniska ålgärder och hur slor del som bör tillskrivas ändrat bmkarbeteende.

Statens industriverk menar att EHD inte klargör hur energianvändningens utveckling i det befintliga byggnadsbeståndet 1978 bedöms ske till 1988 eller vilka förändringsfaktorer som ingår i den angivna besparingspotentialen. Osäkerheten i ett flertal av gmndfömtsätlningarna för delegationens förslag släller därmed stora krav på definitioner och avgränsningar för möjligheten att utvärdera programmets måluppfyllelse. Det är till exempel väsenlligt atl klargöra vad som menas med energihushållning i dessa sammanhang. Enligt SIND;s synsätt innehåller begreppet energihushållning då det används i betraktande av tidsmässigt skilda tillfällen, dels energisparande, dvs. då energiåtgången för ett givet ändamål reduceras, dels energi-substitution, dvs, då etl energislag ersätter etl annat. Inräknande av fjärrvärmeanslutning eller övergång lill fastbränsleeldning innebär sälunda inte enbart energisparande, såsom antyds i avsnitt 5.3.1 (sid 57), utan är också en form av energisubstilution. Detta förhällande måste vara grundläggande för möjligheterna att följa upp och tolka effekterna av olika ätgärder.

Svenska elverksföreningen anger atl bebyggelsens uppvärmning i dag svarar för ca 40% av hela energianvändningen i landet. Enligt beslul 1978 skall denna användning minska med ca 25% till år 1988. Enligl EHD:s remitterade förslag skall mälet nu höjas så att bebyggelsesektorns energiförbrukning (netto) blir närmare 30% (ca 40 TWh) lägre än 1978. Byte av energikällor för bosladsuppvärmning har skett förr men omslällningstiden är nu enligt förutnämnda plan kort, vartill kommer att övergången nu skall

Prop. 1980/81:133 91

ske till energikällor som tills vidare är både dyrare och i många fall tekniskt oprövade och/eller mindre bekväma. Enligt Elverksföreningens mening kan det ifrågasättas om kunskaps- och erfarenhetsunderiaget är tillräckligt för att nu höja ambitionsnivån jämfört med 1978 års energisparplan för befintlig bebyggelse. Föga nytt har tillkommit under mellantiden och erfarenhetsperioden är kort och resultaten starkt påverkade av konjunkturerna.

Kommunförbundet har en positiv grundsyn till EHD:s förslag men betonar att kommunerna själva skall få bestämma uppläggning, inriktning och organisation av arbetet inom energiområdet. Denna inställning grundar sig på de stora skillnader som finns mellan landets kommuner vad beträffar storlek, stmktur, ekonomiska möjligheler och planeringsmetoder.

Göteborgs kommun framhåller att helhetssynen på energiverksamheten skall utgå från riksdagsbeslutet i juni 1980 och inriktas mol elt slutligt sparmål för varje hus. Delta innebär att ett program för samtliga tekniskt genomförbara ätgärder upprättas utan hänsyn till nuvarande ekonomiska förutsättningar. Programmet ulgör sedan underlag för en rullande genomförandeplan som samordnas med underhälls- och ombyggnadsplaner för huset.

Konsumentverket vill inledningsvis konstalera att betänkandets analysdelar indirekt illustrerar det faktum att energifrågorna f.n. behandlas pä elt splittrat och i vissa avseenden ogenomtänkt sätt. Verket hoppas därför att de i annat sammanhang aviserade organisatoriska förändringarna av den statliga verksamheten pä energiområdet på elt positivt sätt kan påverka planeringen även inom bebyggelsesektorn. Den organisatoriska splittringen synes också ha medfört att delegationens programarbete inte bygger på någon genomförd mäl-medel-diskussion. Man försöker inte heller analysera i vilken utsträckning olika slyrmedel har bidragit till att uppnå de hittills uppsatta sparmålen.

Riksrevisionsverket (RRV) anser att de avgörande energipolitiska frågorna idag är dels hur oljeberoendet skall kunna minskas samtidigt som kärnkraften avvecklas, dels att finna förnybara och inhemska energikällor och att inrätta sig för de flexibla energisystem som krävs för att sådana energikällor skall kunna introduceras. Enligt den senaste långtidsutredningen är det ekonomiska läget krisartat och alla ansträngningar som görs för att minska landets oljeberoende är av vital betydelse. Landels ekonomiska problem har accentuerats sedan beslut om uppläggning och inriktning av energisparplanen först fattades. Det kan därför ifrågasättas om den styrfilosofi - i huvudsak baserad på frivilliga sparåtgärder - som gällt hittills och som delegationen föreslår skall gälla även fortsättningsvis, kommer att visa sig tillräcklig i framtiden.

Prop. 1980/81:133 92

2.3 Förslagen

Förslag 1

Energihushällningsdelegationen föreslär att energisparandel i den befintliga bebyggelsen inriklas mol en nivä som molsvarar alternativ III i energisparplanen. Denna nivä bör tjäna som riktmärke för verksamheten. En förnyad omprövning bör ske omkring år 1985 i samband med den översyn av ett samlat energihushällningsprogram som aviseras i regeringens proposition 1979/80; 170. Det övervägande antalet remissinsianser delar EHD;s uppfattning när det gäller sparmöjligheterna.

Swedisol anser att målet bör kunna höjas t. o. m. ulöver della genom atl ålgärder vidtas i lämpliga kombinationer där även ålgärder som i sig inle är lönsamma får ingå som en del i elt totalt sett lönsamt "paket".

Bostadsstyrelsen och Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anser atl den föreslagna nivån för energisparverksamheten bör formuleras som etl bindande mäl och inte som ett riktmärke. Bostadsslyrelsen pekar på all del i annat fall blir svårt eller omöjligt all utvärdera måluppfyllelsen. Styrelsen anser ocksä alt EHD borde ha tagil ställning lill om takten i det nuvarande sparandel behöver förändras för all mälet skall kunna näs.

Flera av remissinstanserna, bl.a. planverket, byggforskningsrädel, Stockholms kommun, Kristianstads kommun och Mora kommun delar i och för sig uppfattningen att det uppställda målet är ekonomiskt moliveral, men ställer sig tveksamma lill om nuvarande slyrmedel är tillräckliga för att nå målet.

Andra remissinstanser bl.a. byggnadsslyrelsen. Svenska kommunallekniska föreningen, Riksrevisionsverkei, Centrala driftnämnden och Va.x-holms kommun menar att det är svårt alt dra några slutsatser om de faktiska energisparmöjligheterna ur det material som presenteras i EHD:s betänkande.

Hyresgästernas rik.sförbund anser att etl speciellt delmål bör upprättas för lokalbeståndel (inklusive näringslivets lokaler).

Svenska kommunaltekniska föreningen anser all det föreligger uppenbar risk för att det av EHD uppställda sparmålet ej uppfylls bl. a. beroende pä att endast ett fåtal kommuner kan redovisa resultat av den hittills bedrivna energisparverksamhelen enligl upprättade sparplaner. Föreningen föreslär därför etl icke tidsbundet planeringsmål.

Värmemätningsutredningen anser all för att etapp 111 skall kunna genomföras fordras krafligl ökade invesleringsresurser och anger vidare atl del är en allvariig brist i EHD:s betänkande att detta faktum inte redovisas och att det inte heller anges hur volymökningen skall åstadkommas och hur den skall finansieras.

SABO anser det anmärkningsvärt alt EHD i sin utvärdering inte studerat den energibesparing på drifts- och underhållssidan för enklare förbältrings-ätgärder vilka snabbi kan styra in energisparandel på de samhällsekono-

Prop. 1980/81:133 93

miskt mest lönsamma områdena. SABO föreslår därför all förslag 1 kompletteras med elappmål som ges en ambitionsnivå ungefär motsvarande etapp I.

SIND vill betona alt även om beräkningar av kostnader och energispareffekter är korrekta så kan inle metoden med invenlering av lekniska ätgärder ligga till grund för bedömningar om energianvändningens utveckling och behov av statligt stöd.

Riksantikvarieämbetet och Göteborgs kommun behandlar i detta sammanhang frägan om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. Enligt Göteborgs kommun är det tveksamt om så mycket som 20% av bebyggelsen behöver undantas från energisparprogrammel av kulturhistoriska skäl. Man pekar bl. a. på behovet av att de restriktioner som bör gälla preciseras samt att de höga uppvärmningskostnader m.m. som blir följden av atl åtgärder inle vidtas, anges.

Riksantikvarieämbetet manar till försiktighet när det gäller åtgärder som förändrar byggnaders yttre, och anser atl det uppställda målet bör kunna nås även om ca 30% av bebyggelsen undantas frän sädana åtgärder.

Byggnadsarbetareförbundet anser del glädjande alt. mål för energihushållningen har uppställts. Utifrån dessa mål kan sedan det åriiga behovet av bl.a. byggnadsarbetare beräknas. Då en sädan målsättning saknas för övriga byggandet finns emellertid det inga garantier för att delegationens målsättning kan genomföras.

SIND framhåller att i EHD;s betänkande den väsentliga diskussionen saknas om sparpotenlialens storlek i relation till vilka slyrmedel som väljs. Om det är motiverat med statliga subventionerade län som styrmedel, vilket EHD anser, skulle man snarare från samhällsekonomisk synpunkt begränsa länemöjligheterna till näringslivets byggnader samt endasi lill de samhällsekonoiskt lönsammaste projekten i övriga byggnadskategorier.

Förslag 2

Delegationen föreslår att genomförandet av energisparplanen sker i tre samordnade program, nämligen 1) energisparprogram, 2) ombyggnadsprogram samt 3) program för använding av alternativa energikällor i byggnader enligt vad som skisserats i det föregående. Delprogrammen bör kontinuerligt följas upp och styras i önskad riktning. En omprövning av hela energisparplanen bör ske omkring år 1985 i samband med den översyn av etl samlat energihushållningsprogram som regeringen föreslagit i prop. 1979/80: 170: Flertalet remissinstanser stöder förslaget om tre samordnade delprogram men betonar också vikten av att en samordning sker mellan de olika programmen.

Byggforskningsrådet instämmer i stort i förslaget men framhåller alt kraven på samordning mellan program I och III är mycket slor dä energihushållande åtgärder i allmänhet är en förutsältning för introduktion av

Prop. 1980/81:133 94

alternativa energikällor. Rådet anser vidare att del är angeläget att i händelse av att konflikt uppstår i valet mellan alternativa energikällor och omfattande energiombyggnad den förstnämnda tekniken bör prioriteras dä en övergång till nya energiförsörjningssyslem eljest kan försvåras.

Delegationen för energiforskning, SIND, Västerås kommun, Länsstyrelsen i Kristianstads län och Värmemätningsutredningen finner en uppdelning ändamålsenlig men anser all EHD inle närmare klargjort sambandet mellan programmen och de olika stödberätligade åtgärderna eller med organisationen för genomförandel. DelegaUonen för energiforskning finner detla särskill oklart belräffande ombyggnadsprogrammet. SIND vill även ifrågasätta behovel av det ekonomiska slödel Ull energisparande ålgärder i den befintliga bebyggelsen med hänsyn till det kraftiga genomslag som de senaste stora oljeprisökningarna har fått. Statens insatser bör enligt SIND i högre utsträckning avse riktad information och rådgivning.

Kristianstads kommun, bostadsstyrelsen, och Kommunförbundet är tveksamma lill en uppdelning i tre olika program därför att det torde bli svårt att fördela byggnaderna mellan energisparprogram och ombyggnadsprogram. Programmet för använding och införande av alternativa energikällor måste naturligtvis i hög grad samordnas med energisparverksamheten men kan eventuellt särredovisas och bör ingå som en nalurlig del i kommunens energiplanering.

Riksrevisionsverket (RRV) anför atl vid utformning av programstruktur syftet brukar vara att slmkturen skall spegla förhållanden som i olika avseenden kan vara politiskt intressanta. RRV har mot bakgrund av de vaga moUv som delegationen redovisar svårt att bedöma behovet av en uppdelning i etl energisparprogram och ett ombyggnadsprogram. Den samordning som förordas och som RRV ocksä anser vara betydelsefull kan enligt verkets uppfattning mycket väl åstadskommas på annal sätl, t.ex. genom ändringar i normer för ombyggnadsverksamhet.

Stockholms kommun anser det är riktigt att programmen ges en klar innebörd och alt indelningen görs för alt underlätta genomförandet av energisparplanen. Kommunen anser del är värdefullt om en diskussion förs kring en indelning i etapper där målet ställs i relation till resurser och styrmedel. Om krav ställs på alt energisparplanen skall genomföras måste samtidigt en redovisning ske av vilka medel som finns för att uppnå målet.

Kalix kommun anser att antalet olika program är vilseledande och medför svårigheter för politiker och allmänhet att sätta sig in i energifrågorna. I vart fall i de mindre kommunerna bör de frågor som föreslås ingå i de föreslagna programmen kunna inrymmas i de planer som för närvarande finns eller kommer att upprättas, dvs. energisparprogram och energiförsörjningsplaner.

Hyresgästernas riksförbund bifaller förslaget och anser vidare att stöd till solvärmeuppvärmda syslem endasi bör ske inom EFUD-verksamhelen eftersom det varken är någon samhällsekonomiskt eller privatekonomiskt god investering.

Prop. 1980/81:133 95

Svenska byggnadsarbetareförbundet anser att det under senare år skett ett omfattande slöseri med samhällsmedel inom ramen för den s. k. energisparplanen och anser det glädjande alt delegationen markerar atl detla inte skall få förekomma i framtiden.

Även Länsstyrelsen i Östergötlands lån och Riksantikvarieämbetet tillstyrker i stort förslaget men anser att tilläggsisolering av ytterväggar eller fönsterbyten av mer omfattande karaktär bör hänföras till ombyggnadsprogrammet.

Industrigruppen för lätt hyggeri anser att uppdelningen i tre program synes rikligt och framhåller vidare att ombyggnadsprogrammet kommer att bli myckel betydelsfullt under de närmaste åren för att uppställt energisparmål skall uppnås.

Byggnadsarbetareförbundet anser det glädjande att mål för energihushållningen uppställts. Utifrån dessa mål kan sedan det årliga behovet av bl. a. byggnadsarbetare beräknas. Då en sådan målsättning saknas för det övriga byggandet finns emellertid inga garantier för atl delegationens målsättning kan genomföras.

SABO föreslår atl genomförandel av energisparplanen sker i fyra samordnade program, nämligen 1) energisparprogram I (allernaliv I exkl. ombyggnad) 2) energisparprogram II-III (alternativ II-III exkl. ombyggnad) 3) ombyggnadsprogram samt 4) program för användning av alternativa energikällor i byggnader.

Konsumentverket ansluter sig i princip till delegationens/öri/og / och II. Verket vill i anslutning till förslag III särskilt understryka vikten av att den tekniska utvecklingen inom solvärmeområdet följs upp med lämpliga stödåtgärder för att underlätta införandet och den praktiska användningen av sådana system.

Förslag 3

Delegationen föreslär att en kraftfull satsning görs för en snabb introduktion av nya energikällor i bebyggelsen, och understöder i detta sammanhang del av oljeersättningsdelegationens solvärmegrupp föreslagna treårsprogrammet för solvärmeinlroduktion. De flesta remissinstanser delar delegationens uppfattning att en kraftfull satsning bör göras för en snabb introduktion av nya energikällor i bebyggelsen.

Statens planverk vill i sammanhanget betona att det är nödvändigt att klarlägga de godkännandekriterier och normkrav som bör lillämpas bl.a. för solvärmesystem och värmepumpar av olika slag, och anser det därför angelägel alt inte bara studera energieffektiviteten utan även sludera systemens tillföriitlighet och eventuella risker för negativa konsekvenser med dessa anordningar.

Delegationen för energiforskning konstaterar atl om inhemska förnybara energikällor skall kunna påverka vår energiförsörjning i någon bety-

Prop. 1980/81:133 96

dande utsträckning vid sekelskiftet sä krävs insalser idag. Del rör sig om omfattande forsknings- och utvecklingsarbete, slora invesleringar och storskalig försöksverksamhet som behöver utvärderas elc.

Länsbostadsnämnden i Östergötlands län anser atl nya energikällor för uppvärmning av bostäder bör byggas i kollektiv form och förvaltas av kommunala eller allmännyttiga bolag med hjälp av statligt stöd i en sådan omfattning att energipriset inte blir högre än för konventionella energikällor.

Svenska elverksJÖreningen och Svenska värmeverksföreningen anser all jämförelsevis måttliga åtgärder i fastigheternas uppvärmningssystem säsom inreglering av värmesystemet, sänkning av system- och lokaltempera-lurer saml sänkning av lappvarmvaltenlemperatur ocksä resulterar i sänkta temperaturer i Ijärrvärmesystemen. Generelll sett ökar därmed möjligheterna väsentligt att utnyttja solenergi och spillvärme.

Svenska kommunallekniska föreningen vill bestämt avråda frän en alltför stor och ensidig salsning pä solenergi och föreslår att man i första hand satsar pä värmepumpar och passiv solenergi.

SABO anser alt satsningen är angelägen men all den inle fär gä ut över möjligheterna att genomföra energisparprogrammets övriga delar. 1 övrigt hänvisar SABO till del särskilda yttrande som SABO avlämnat belräffande Riksbyggens solvärmeprojekt.

Förslag 4

Motivet för att inom energisparstödets ram ha en särskild planeringsreserv är ringa. Delegationen föreslår därför atl anslagstekniken med en särskild delram för en planeringsreserv avskaffas inom en i det här sammanhanget oförändrad totalram för stöd till energisparande ätgärder. Flertalet remissinsianser biträder EHD;s förslag atl planeringsreserven bör avskaffas.

Borås kommun, Luleå kommun och Länsstyrelsen i Värmlands län anser däremot att planeringsreserven bör kunna tjäna sill syfte och därför bör finnas kvar men att hanteringen av den bör effektiviseras.

Byggnadsarbetarförbundei anser att stödet - med viss överdrift -betalats ut vid fel tidpunkt och till fel län. Detta är från arbetsmarknadspolitisk synpunkt utomordentligt olyckligt och bör inte fä upprepas.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vid etl fiertal tillfällen framhållit den bristfälliga anpassningen av bostadsbyggandet och annat byggande till konjunkturutvecklingen de senaste åren. Slyrelsen finner det mot denna bakgrund angeläget att man söker tillvarata möjligheterna till sysselsättningsutjäm-nande åtgärder, såväl av säsongsmässig som konjunkturen art inom energi-sparsektorn. Det system med planeringsreserv, som funnits några år, är en sådan åtgärd. De brister som utredningen pekar pä när det gäller tillämpningen av detta system bör enligl styrelsens mening i väsentliga avseenden

Prop. 1980/81:133 97

kunna avhjälpas genom atl besluten om frisläppen bättre anpassas Ull det väntade sysselsättningsläget dels för riket totalt, dels regionalt.

Förslag 5

Slalen bör aktivt förhindra att statliga medel går till den s. k. grå arbetsmarknaden. Delegationen föreslår därför atl regeringen snarast beslutar atl energisparstödet endast utbetalas till sökande som lämnar uppgift om vem som utfört arbetet. För fastighetsägare som själv utför åtgärder i eget hus bör stöd lämnas endast lill kostnad för material.

Flertalet av remissinstanserna instämmer i atl staten aktivt bör förhindra atl statliga medel gär till den s. k. grå arbetsmarknaden.

Bostadsstyrelsen anger i sammanhanget atl enligt regeringens beslut skall energisparslöd till småhus i ärenden som kommit in till kommunernas förmedlingsorgan fr.o.m. den 15 december 1980 lämnas lill arbetskostnadsdelen endast om någon annan än fastighetsägaren utför arbetet, och om ägaren i sådana fall uppger vem som anlitats härför. Förslag 5 synes innebära en ytterligare utvidgning av delta villkor till atl omfatta alla hus. Om avsikten med förslaget är atl stödvillkoren skall utvidgas så anser styrelsen att erfarenheterna av den redan genomförda ändringen bör avvaklas innan en utvidgning sker.

Vidare anser Riksantikvarieämbetet att förslaget att slöd endast skall lämnas till kostnad för malerial ät fastighetsägare som utför arbelel själv slider mot principerna för övriga bostadslån. Ämbetet förordar enhetliga regler för atl undvika komplikationer, särskilt om låneformerna kan kombineras.

Sundsvalls kommun och Swedisol avvisar förslaget. Sundsvalls kommun anför motiveringen atl förslagel innebär mer administration och att det är tveksamt om de infordrade uppgifterna någonsin kontrolleras. Swedisol menar att denna typ av punktinsatser är iveksamma.

AMS framhåller att vad delegationen säger om den grå arbetskraften överensstämmer med styrelsens strävanden att söka förbättra sysselsättningsplaneringen inom byggnadssektorn. Denna försväras av att en betydande del av framför allt den s. k. fria sektorn för vissa arbeten anlitar företag och arbetskraft som undandrar sig normala partskontakter.

Fastighetsägareförbundet vill framhålla att merparten av enskilt ägda hyreshus ägs av privatpersoner som endasi förvaltar en eller tvä fastigheter. 1 genomsnitt består förvaltningen av mindre än 15 lägenheter. Privala fasUghetsägare med ett fåtal fastigheter utför ofta själva väsentliga delar av det praktiska arbetet på fastigheterna. Fastighetsförvaltning i denna skala har i vissa avseenden hantverkskaraklär. Inte minst energibesparande åtgärder är ofta av den arten att de lämpar sig väl att utföras av fastighetsägaren. Det förekommer sålunda inte sällan att ägaren, som antingen är en fysisk eller juridisk person, låter utföra arbete med egna anställda. Därvid 7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 98

kan det vara sä att ersättning till den anställde utgär utöver den sedvanliga lönen eller att åtgärden anses ingå i ordinarie arbete och därför inte ersattes särskill. Förbundet motsätter sig att det i de ovan beskrivna fallen skall anses som om fastighetsägaren själv utfört åtgärden.

Förslag 6

Delegationen förordar att följande rikllinjer lillämpas för det ekonomiska stödsystemet för sparinsatser i befintliga byggnader;

- energisparstöd utgår till åtgärder som medför energibesparingar som står i rimlig proportion till insatta resurser

- lånemöjligheter för projekt bör förekomma, om samhällsekonomisk lönsamhet kan konstateras. Amorteringstid och räntesubvention bör fastställas sä att energibesparingen skapar överskott för återbetalning

- en omprövning av stödsystemet skall ske fortlöpande. En strävan bör vara att undvika hastiga förändringar i gällande regelsystem. Förutsättningen för atl genomföra en mer genomgripande samordning av regelsystemet för energifrågor och samhällsplaneringsfrågor i övrigt bör föreligga i samband med den totala omprövning av den samlade energihushållningen i samhället som föreslås ske omkring är 1985.

Flertalet remissinstanser stöder förslaget. Flera remissinstanser bl.a. Länsbostadsnämnderna i Kristianstads län. Västernorrlands län och Östergötlands län vill särskilt understryka den av delegationen uttalade målsättningen om att undvika hastiga förändringar i gällande regelsystem.

Nämnderna anför vidare alt under senare år har etl otal både stora och små regelförändringar medfört all fastighetsägarna fått en något förvirrad bild av vilka ätgärder som är stödberältigade och med vilkel belopp stöd kan påräknas.

Stockholms kommun anger vidare att det är viktigt att respektive kommun får ange vilka bedömningsgrunder och lönsamhelskriterier som skall lillämpas. I Slockholm pägär ett arbele som syftar till en sädan precisering och till att anvisa enkla metoder för att beräkna lönsamheten.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser atl energisparslöd inte bör ulgå för åtgärder som kan medföra negativa konsekvenser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, miljö eller omgivningshygien.

Riksantikvarieämbetet anser att införande i stor skala av solfångare i befintlig bebyggelse kan innebära stora utseendemässiga förändringar genom speglande takytor, nya takmaterial och ändrade taklutningar och anser att särskilda studier av detla erfordras.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser att åtgärder som föresläs kunna fä energisparstöd bör provas i praktiskt bruk innan slutliga beslut fallas. Enbart teoretiska beräkningar eller försäljningsargument för metoder, maskiner eller material fär inte utan någon form av funktionsansvar

Prop. 1980/81:133 99

ulgöra enda underlag för erhållande av energisparstöd. Den försöksverksamhet som härvid rekommenderas bör erhålla ekonomiskl slöd av t.ex. Byggforskningsrådet eller Styrelsen för teknisk utveckling.

Näringslivets byggnadsdelegaiion anser alt det förtjänar alt påpekas alt subventionerna i den statliga långivningen innebär att den verkliga lönsamheten av energibesparande investeringar blir en annan än om de verkliga kapitalkostnaderna erlagts. Detta mäste givetvis beaktas dä del gäller atl avgöra resursanvändningen i samhället. När finansieringen sker med subventionerad långivning blir det med andra ord möjligt all vidta energibesparande åtgärder som annars varit lönsamma först vid högre energipriser. En höjning av energipriserna betyder i enlighet härmed mindre anspråk på statliga subventioner för att energibesparande ätgärder skall framstå som ekonomiskt motiverade.

Svenska föreningen jör byggnadsvård framhåller att det kan ifrågasättas om inte stödel till byggnadstekniska energisparätgärder i småhusbeståndet helt borde slopas, och all resurserna koncentreras till beståndet av flerfamiljshus och lokaler, där säkrare effekter uppenbarligen kan nås. För att uppnå sparande i småhusbeståndet borde exempelvis ekonomiska ätgärder riktade direkt mot oljeförbrukningen vara mer verkningsfulla.

Förslag 7

Delegationen föreslär att energisparbidrag inte skall ulgå för någon byggnadskategori.

Ett stort antal remissinstanser slöder förslagel om atl energisparbidrag inle skall utgä för någon byggnadskategori. Bostadsslyrelsen anger i sammanhanget att trots atl en minskning av energisparstödet har sketl finner styrelsen att sakliga skäl talar för ett slopande av det generella energisparbidragel för bostäder i den form det nu har. Styrelsen anser emellertid atl etl selektivt bidrag för från samhällets synpunkt särskilt angelägna åtgärder bör bibehållas. Förekomsten av bidrag för dessa åtgärder kommer då atl särskilt understryka samhällels prioriteringar, och bidraget blir därigenom elt mycket starkt styrmedel även vid begränsade bidragsbelopp. Bidrag bör efter särskild prövning kunna lämnas med högst 35% av godkänd kostnad till ett begränsat anlal åtgärder, i första hand etablerad solvärme.

Kommunförbundet anser att om energisparbidragel helt avskaffas försämras energisparåtgärdernas lönsamhet. Dessutom kan etl avskaffande av bidragen innebära en kraftig ökning av arbetsbelastningen hos förmedlingsorgan och länsbostadsnämnder intill tidpunkten för en omläggning. Komunförbundet föreslär därför att bidragen bibehålles - men på en lägre nivå än tidigare - och sedan avvecklas i etapper.

Fortifikationsförvaltningen (FortF) anför att före energistödels tillkomst hade FortF slora svårigheter alt fä fram medel för energisparande åtgärder. Delegationens förslag torde innebära atl energisparande i statliga

Prop. 1980/81:133 100

byggnader kan komma att upphöra pä grund av brist pä medel och avstyrker därför förslaget.

Bl.a. Länsstyrelsen i Kristianstads län. Svenska kommunallekniska föreningen, Sveriges mekanförbund, SABO, Bygginfo, Konsumentverket, Värmemätningsutredningen, Föreningen Sveriges VV S-inspektörer, Göteborgs, Stockholms, Kalix, Gotlands, Luleå och Torsby kommuner anger att allmänheten i regel i första hand är intresserad av bidragsmöjigheterna. Det är därför av stor vikt om de uppsatta sparmålen skall uppnås att bidragen bibehålles, åtminstone lill dess alt insikten och motiven för energibesparingar i större utsträckning har trängt in i allmänhetens medvetande.

SALF menar att större stöd till större projekt (kontors-, radhus- eller bostadsområden) förbilligar byggandet och möjliggör en bättre arbetskraftsplanering.

SIB anger atl olika studier lyder på all bidragens belydelse har minskal bland annat på grund av prishöjningar pä energi och bättre information till fastighetsägarna. Delegationens förslag att nu slopa bidragen förefaller därför välgrundat. Institutet vill dock inte utesluta möjligheten all någon ny bidragskonstruktion eller andra styrmedel skulle kunna få god effekt under sparprogrammets senare del, när andelen riskabla projekt och "svärinformerade" fastighetsägare ökar i den då ännu inte åtgärdade delen av fastighetsbeständet. Detta bör las upp om några är när bättre underiag finns framtaget.

Kristianstads kommun har ingen invändning mot atl bidragen avvecklas för småhusen men ifrågasätter om inte bidrag bör kvarstå för de byggnadstyper där slörst besparingar kan göras dvs. kommunala byggnader och flerbostadshus.

Förslag 8

Delegationen föreslär att energisparlån tills vidare skall ulgå för

samma åtgärder och enligt samma regler som gäller f. n. nämligen

1. förbättring av värme- och ventilationssystem - för flerbostadshus
även för inreglering av sådana system-, dock inte utbyte av värme
pannor eller oljebrännare,

2. anordningar för individuell mätning av varmvatten, el och gas eller för nattackumulering av varmvatten,

3. anslutning av en faslighet Ul en Ijärrvärmeanläggning,

4. förbättring av värmeisoleringen i väggar, fönster och bjälklag, saml

5. ätgärder som är direkt föranledda av några av dessa åtgärder.
För bostadshus bör följande gälla:

Län bör utgä med 100% av den godkända kostnaden för ätgärderna. Vidare föreslär delegationen atl den lägsta godkända kostnad som skall berättiga till energisparstöd sätts lill 5000 kr. per ärende.

Prop. 1980/81:133 101

För kommunala och landstingskommunala byggnader bör följande gälla;

Lån bör utgä med 100% av den godkända kostnaden. Lägsta godkända kostnad sätts lill 20000 kr. per ärende. Ingen högsta gräns. För näringslivets byggnader bör följande gälla: Inga lån bör utgå.

För allmänna samlingslokaler bör följande gälla; I avvaktan pä förslag från samlingskommittén (Bo 1975:05) bibehålls nuvarande ordning. När det gäller de föreslagna nya stödområdena biträds EHD;s förslag i flertalet fall. Flera remissinstanser anser emellertid all om de nuvarande energibidragen skall upphöra är det viktigt att de lånegrundande schablonbeloppen anpassas till kostnadsutvecklingen i tiden. Detta kan åstadkommas genom atl beloppen i energibidragsförordningen regleras med tidskoefficienten.

Statens planverk och Svenska konsultföreningen m.fl. tillstyrker med tillägget att när det gäller näringslivels byggnader av kategori kontorshus, butiker o.d., bör energisparlån utgå lill energisparåtgärder enligt samma prinicper som för övriga låneberältigade byggnader.

Industrins Byggmaterialgrupp påpekar atl dörrar som ingär i klimatskärmen måsle ingå i de stödberätligade besparingsåtgärderna. Formuleringen i punkt 4 av förslag 8 bör därför ändras till alt även innefatta dörrar.

Tranemo kommun och Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att länemöjligheterna till värmeålervinningsanläggningar i näringslivels byggnader i nägon form bör kvarstå.

Hyresgästernas riksförbund och Sveriges Civilingenjörsförbund anser att brännarbyte bör göras stödberättigat. Nybro kommun manar till restriktivitet vad gäller slöd lill termoslatvenliler, Gotlands kommun anser att stödreglerna för värmeisolering måste göras mer flexibla än idag och Lycksele kommun anser alt bidrag även i fortsättningen skall utgä till kommuner och landsting.

Stockholms kommun föreslär att även utredning, projektering och kontroll av vissa energisparåtgärder skall kunna bli stödberätligade.

Industrigruppen för lätt byggeri anser att inom de närmaste åren torde energibesparande åtgärder i en ökad omfattning komma alt företas i flerbostadshus. Del är mycket angeläget att lånemöjlighelerna förbällras och att de i princip täcker kostnaderna. Bostadsslyrelsen måste här noggrant följa utvecklingen och den godkända kostnaden för åtgärderna måste anpassas Ull det reella kostnadsläget så atl fastighetsägarna inte behöver anskaffa nämnvärda penningbelopp för utförande av energisparåtgärderna utöver de medel som kan slällas till förfogande inom energisparprogrammel. Detta är viktigt med hänsyn till den lånesituation som kan väntas föreligga på den allmänna lånemarknaden under överblickbar framtid.

Prop. 1980/81:133 102

Slopandet av bidragen för byggnadsåtgärder kan ha en hämmande inverkan på intresset, men förbättrade lånemöjligheter kan i så fall begränsa effekten av att bidragen slopas.

Riksantikvarieämbeiei anser all för sådana bygnader där samhällel av kulturhistoriska eller andra skäl motsätter sig t.ex. fasadförändringar bör ökade lån ges lill andra kompenserande energisparåtgärder. Lånet bör i sådana fall anpassas individuellt. Som villkor för detta bör gälla alt "den åtgärd, för vilken stöd inte beviljats", skulle ha inneburit en väsentlig minskning av energiförbrukningen.

Värmemätningsutredningen framhåller atl den lämpliga omfattningen av individuell mätning och debitering måste avgöras med utgångspunkt från övergripande samhällsekonomiska avvägningar och energipolitiska bedömningar. Hänsyn mäsle ocksä tas dels lill de privalekonomiska kostnaderna av ell införande dels lill de lekniska förutsättningarna som föreligger. Vidare anser ulredningen att för äldre bebyggelse kan installation av energimätare i de enskilda lägenheterna medföra betydande kostnader, bl.a. genom brislen på utrymme och bristande åtkomlighet till distributionssystemet. Däremot anser utredningen atl det i mänga fall är fullt möjligt att ulan dessa olägenheter installera central (för fastigheten gemensam) värme- och vattenmälare.

EHD:s förslag alt övergång till varmvatlenberedning med el skall göras stödberättigad har Riksrevisionsverket (RRV) i remissvar pä Elanvändningskommitténs betänkande El och olja (Ds I 1980:22) tidigare lämnat synpunkler på. RRV rekommenderade då att övergång lill varmvatlenberedning med el i första hand genomförs vid större anläggningar där genomförandeproblem av teknisk och administrativ natur är mindre, samtidigt som en framtida avveckling av elinstallationerna torde vara lättare alt genomföra där.

Förslag 9

Delegationen lar inte ställning till huruvida enskilda produkter bör införas i stödsystemet. Principen för att en energisparåtgärd skall vara stödberättigad är att den är önskvärd alt genomföra från samhällets synpunkt men att den inte är privatekonomiskt lönsam. Enligt delegationen bör del ankomma pä berörda myndigheter att göra prövningen av individuella produkter. Delegationen föreslår alt följande fyra åtgärdsområden införs som stödberätligade i energispar-stödsystemet:

1. övergång till fastbränsleeldning i mindre anläggningar,

2. övergäng frän enskild värmeanläggning till gemensam, värmecentral

3. övergång lill uppvärmning och varmvattenberedning med el dock ej s. k. direktverkande el med elradiatorer eller motsvarande, samt

4. övergång till nya och förnybara lokala energikällor.

Prop. 1980/81:133 103

Delegationens förslag att fyra nya åtgärdsomräden införs som stödberätligade stöds av många remissinstanser.

Statens planverk vill emellertid betona atl stödel bör ges enligt stringenta riktlinjer för urvalet av stödberältigade ålgärder samt normall åtföljas av krav på typgodkännande av energisparanordningen eller -systemet. En snabb ulredning med stöd av byggforskningsrådet och med utnyttjande av tillgängliga rapporter bl.a. från EHD bör komma till ständ. Utredningens syfte bör vara att:

a) ange regler för hur stöd till ny energiteknik skall samordnas med ombyggnadsprogrammet för del äldsta byggnadsbeståndet,

b) fastställa kostnader och energispareffekter som underiag för val av stödberätligade ätgärder och system,

c) upprätta checklistor över tekniska krav och egenskaper, bl. a. för atl tillgodose krav i 50 § byggnadsstadgan att ätgärderna skall behålla sina egenskaper vad gäller energispareffekt samt tillföriitlighet frän miljöoch säkerhetssynpunkt genom enkelt underhåll, alternativt vara beständiga under en rimlig användningstid.

Svenska konsullföreningen anger vidare atl förslaget får en olycklig styrningseffekt. Det är angeläget alt flexibla installationssystem förordas. Alla möjligheter rörande former för värmedistribulion i byggnader skall tillvaratagas. Utvecklingen inom energiproduktionen, av produkter för distribution elc. bör istället vara avgörande för val av installationssystem. Även stödel för övergång till fastbränsleeldning i mindre anläggningar ifrågasattes. Det är även här flexibiliteten som bör prioriteras, dvs. i detta fall hellre möjligheten till kombinationen flytande/fast-bränsleeldning.

Byggnadsstyrelsen anser att när det gäller betydelsen av atl bidrag och län ges tyder delegationens skrivningar på atl en rad energisparåtgärder skulle ha och har genomförts utan lån eller bidrag. Det bör dock beaktas atl undersökningarna har gällt de fastigheter som erhållit stöd för åtgärderna. Det borde ha varit minst lika angeläget att klariägga i vilken utsträckning man utan stöd genomfört sådana "driftförbättrande" ätgärder som normall är billiga och ger god spareffekt.

Byggjbrskningsrådet, statens planverk m.fl.påpekar atl i betänkandet sägs atl "övergängen lill nytt energislag skall vara varaktig och endast i undanlagsfall kan det accepteras atl befintliga energislag används i form av Ullskotlsenergi". Förslagets formulering innebär alt befintligt energislag (olja, el elc.) inte skulle fä användas för lillskottsenergi, t.ex. genom användning i befintliga oljepannor. Användandet av kombinationsanläggningar (bivalenla system) är en viktig utvecklingslinje för all kunna minska oljeanvändningen. Hit hör bl. a. syslem med värmepumpar för baseffekten och med olja eller annat energislag för spetseffeklen och som reserv. Byggforskningsrådet m.fi. avstyrker därför förslaget.

AB Takvärme och Svenska byggnadsentreprenörförhundet tillstyrker delegationens förslag men anser att förslagen måste kompletteras med

Prop. 1980/81:133 104

—övergång till uppvärmning med direktverkande el

—övergång till behovsstyrda värmesystem där intermiltent utnyttjande av lokalerna sker.

SIB anser att EHD inte har nägot klart motiv för sitt förslag atl övergå till uppvärmning av varmvatlenberedning med el.

Gotlands kommun avstyrker län för övergång till elanvändning dä delta skulle strida mol behovet av alt övergå lill inhemska och förnyelsebara energikällor.

Riksbyggen anför alt i förslagel uttalas principen all om en energisparäl-gärd skall vara stödberättigad sä skall det vara önskvärt atl genomföra den från samhällets synpunkl samtidigt som den inte är lönsam från privatekonomisk synpunkl. Tillämpningen av denna princip kan leda till olika bedömning av ansökningar frän ägare lill hyresfastigheter å ena sidan och bostadsrättsföreningar och egnahemsägare å andra sidan. 1 vissa fall överensstämmer inte fastighetsägarens privatekonomiska inlresse med de boendes. Problemet bör uppmärksammas i samband med alt berörda myndigheter utfärdar anvisningar för tillämpningen av nu föreslagna regler.

Sveriges Civilingenjörsförbund är kritiskt mot delegationens förslag att en övergång till direktverkande elvärme ej ska vara berättigad till energisparstöd. Direktverkande elvärme kan nämligen många gånger innebära en mer energieffekliv teknik, framför allt när kraven pä styrning och reglering är stora. När energipoliliken för 1980-talel utformas är det viktigt att flexibiliteten ges stor betydelse. Distributionssystemet i sin helhet uppfyller för elektricitet mänga av kraven på flexibilitet. Elektriciteten är i säväl ekonomiskt som miljömässigt hänseende en i mänga fall överlägsen metod att distribuera energi.

Malmö kommun anger som en svaghet atl i delegationens sammanfattning inte nämns möjligheten all använda värmepumpsleknik dä detta är en av de få möjligheler fastighetsägare till flerbostadshus i Malmö har atl utnyttja alternativ teknik. Denna leknik som nu börjar bli vanlig bör ingå i delegationens bedömningar och förslag för framtiden.

Sveriges Fastighetsägareförbund anser all dagens dåliga lönsamhet i enskild bostadsförvaltning nödvändiggör omfattande stödåtgärder frän samhällets sida i form av fördelaktiga statliga län eller bidrag, om de uppställda målen för energisparandet skall uppnäs. Förbundet anser inte att analysen i betänkandel ger tillräckligt stöd för ett slällningstagande i frågam om hur delta skall utformas på lämpligaste sätt.

Förslag 10

Energihushållningsdelegationen förordar att krav i ökad utsträckning ställs på typgodkännande för erhållande av statligt stöd. Vidare finner energihushällningsdelegationen det angeläget att staten stöder en snabbare utveckling av meloder för provning och konlroll inom energihushällningsområdet.

Prop. 1980/81:133 105

Flertalet remissinstanser ställer sig bakom förslaget på typgodkännande för erhållande av statligt stöd. Många pekar emellertid pä behovet av atl provningsresurser slälls till förfogande så att ingen tillverkare skall uppnä oförtjänta marknadsfördelar beroende på alt andra tillverkare inte fått sina produkter provade. Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker däremot helt förslaget om typgodkännande.

Statens planverk vill vidare betona att det kan vara nödvändigt att Utnyttja interimistiska lypgodkännanderegler, som omfattar endast de mer väsentliga egenskaperna vad avser säkerhet och energihushållning. Genom att i inledningsskedet ge typgodkännandena en kortare gilUghetstid än normalt och kräva atl det för fortsatt typgodkännande fordras en opartisk uppföljning av erfarenheterna frän produkternas användning finns del möjlighet alt för nya och oprövade produkter ge ett godkännande utan att typgodkännandet behöver upplevas som ulvecklingshämmande.

Gotlands kommun och Sveriges fastighetsägareförbund anför att typgodkännanden av byggnadslekniska åtgärder är principiellt tvivelaktiga.

Gotlands kommun menar vidare att typgodkännande bör lillämpas restriktivt då det gäller ombyggnadsmetoder. Det är helt i sin ordning att radiatorventiler och liknande teknisk utmstning typgodkänns. Dä det gäller utrustning som kan tillverkas lokalt, t.ex. solfångare, bör typgodkännande inte vara villkor för lån.

Statens provningsanstalt menar att för alt del ska vara möjligt alt formu
lera krav på produkter i samband med typgodkännande erfordras tillgång
på lämpliga provningsmetoder. För mänga nya produkter saknas f. n. säväl
typgodkännanderegler som provningsmetoder. Det är därför väsentligl att
den föreslagna satsningen på metodutveckling snarast kommer lill genom
förande. '

Riksrevisionsverket har svårt att ta ställning till förslaget om typgodkännande innan inriktningen av detta preciserats och frägan om vilken eller vilka myndigheter som skall svara för anvisningsverksamhet, praktisk provning resp, godkännande har klarlagts.

Förslag 11

Energihushållningsdelegationen vill understryka vikten av atl den kommunala energiplaneringen sker utifrån en helhetssyn. Delegationen anser alt frågan om vilka krav som mäste ställas inom den fysiska planeringen för att tillgodose energihushållningens krav bör ges en mer framskjuten plats i lagstiftningen än vad som framgår av förslaget till ny plan- och byggnadslagstiftning. Formerna för planering och genomförandet av den byggda miljöns förnyelse övervägs av stadsförnyelsekommittén. Delegationen förutsätter all kommittén härvid beaktar vad som har sagts ovan. Delegationen förutsätter att statens planverk i samråd med Svenska kommunförbundet och berörda myndigheter löpande reviderar och uppdaterar den tidigare

Prop. 1980/81:133 106

framtagna promemorian Kommunal energisparplanering. Enligt delegationens mening bör vidare frågan om en energihushållningslag utredas.

Förslaget om en energihushållningslag tillstyrks av en del remissinstanser.

Bostadsstyrelsen, Tekniska Högskolan i Lund, Gotlands kommun, Västerås kommun, Sveriges fastighetsägares rik.sförbund. Kommunförbundet, Svenska kommunaltekniska föreningen. Näringslivets byggnadsdelegation. Riksrevisionsverket m.fl. hävdar emellertid med bestämdhet atl det inte finns behov av någon speciell energihushållningslag, och anser att lagen om kommunal energiplanering tillgodoser detta behov genom att kommunerna i denna ålagts alt främja hushållningen med energi. Två lagar som reglerar kommunernas ansvar behövs därför ej.

Malmö, Vaxholms, Stockholms kommun m.fl. menar att förslaget om energihushållningslag är för vagt för all la ställning lill. och anser alt nuvarande regler bör ses över innan nya utredningar tillkallas. Man efterlyser dock en precisering av kommunernas ansvar och befogenheter i energihushållningsverksamheten.

När det gället förslaget att energiplaneringen sker utifrån en helhetssyn delas detla av de flesta remissinstanser, men man betonar samtidigt atl en myckel snabb förstärkning av den kommunala energiplaneringen kommer till stånd och bl.a. bostadsstyrelsen delar EHD:s uppfattning att energisparplaneringen skall samordnas med och byggas in i annan planering. Styrelsen anser även att kommunerna inom ramen för den "nya" inriktningen av programverksamheten som gäller fr.o.m. 1980 skall arbeta områdesvis med sin planering.

Vidare framhåller Byggforskningsrådet att energihushållandet mäste ses i etl helhetsperspektiv där åtgärder på lillförsel- och användarsidan skall vägas mol varandra. Rådet pekar på att betydande praktiska svårigheter föreligger vid samordningen mellan invesleringar i produklionsanläggningar och sparåtgärder i befintlig bebyggelse bl. a. på grund av splittrat huvudmannaskap vid finansierng av dessa åtgärder. Ett samlal grepp i denna fråga efterlyses.

Riksantikvarieämbetet delar uppfattningen om en helhetssyn och att i denna helhetssyn de kulturhistoriska och miljömässiga värdena måste vägas in, och anser vidare atl aktuella och heltäckande kulturhistoriska bebyggelseinvenleringar skall inordnas i komunernas planering och finansieras med hjälp av statsbidrag.

Byggnadsstyrelsen anser att det finns skäl att ifrågasätta om inte förväntningarna på den kommunala energiplaneringen ställs för högt. En översyn av systemet torde vara motiverad. Byggnadsslyrelsen finner det vidare anmärkningsvärt att EHD knappast berör avtalsformer på hyresmarknaden som styrmedel (eller hinder) för energisparande.

SIND anser att problemel med helhetssynen inte i första hand är atl

Prop. 1980/81:133 107

förutsättningar för en sådan saknas eller att möjligheter alt åstadkomma densamma saknas. Problemet är snarare av organisationsnatur, vilket fordrar alt krav slälls på dels ändamålsenliga planformer, dels förankringsmöjlighet så atl möjlighel till påverkan och informationsutbyte uppstår,

Riksbyggen framhåller att EHD fäster uppmärksamheten vid sambandet mellan behovet av energisparätgärder och energitillförseln, I fräga om kommunernas skyldigheter i samband med energiplaneringen anser delegaUonen att frågan bör övervägas i en ulredning. Enligl Riksbyggen torde detta vara en riktig åtgärd men det bör slarkl understrykas att en sådan utredning bör genomföras snarast och att direktiven bör understryka att energihushållningen måste ges en betydligt större tyngd i den kommunala samhällsplaneringen. Som Riksbyggen ser det krävs ett ganska radikalt nytänkande och mycket målmedvetna insatser i fråga om samhällsplaneringen om man på sikl skall kunna åstadkomma ett belydande energisparande.

Värmemätningsutredningen anger alt vi nu måhända är vid den skärningspunkt där frivilligheten i dess nuvarande form som i stor utsträckning bygger på enskilda personers medvetenhet, entusiasm och sparintresse, utnyttjats i maximal omfattning och där andra mer formaliserade regler måste övervägas för atl möjliggöra ett praktiskt förverkligande av energisparmålet. Ett sätl atl påverka den enskildes kalkyl och därmed hans beslut är enligt värmemätningsutredningen att kraftigt öka energibeskattningen. Om en ökad generell beskattning ej kan tillgripas kan i stället särskilda krav på den bebyggelse som inte har tillfredsställande energihushållningsegenskaper eller av annat skäl har onormalt hög energiförbmk-ning övervägas. De "byråkratiska" inslag som uppkommer i samband med lagstiftning kan begränsas och frågan om en energihushållningslag bör enligt utredningen nu tas upp till seriös prövning.

Förslag 12

Delegationen är av uppfattningen atl berörda myndigheler i samråd med Svenska kommunförbundel bör utreda i vilken utsträckning kommunerna har utnyttjat möjliheten att avstyrka ansökningar om energisparstöd och vilken effekt detta fått på energisparandet. Vidare bör det utredas om nuvarade regler behöver kompletteras för att det intresse som skall tillgodoses genom bestämmelsen blir Ull-varataget enhetligt och effektivt. Flertalet remissinsianser som har yttrat sig över förslagel tillstyrker det

eller har inget att erinra. Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker emellertid förslaget helt med

motiveringen att det enligt deras uppfattning är få personer som inte godtar

kommunernas underhand lämnade synpunkter på vilka ålgärder som bör

vidlas. Bostadsslyrelsen anser att det ännu är för tidigt alt utreda effekten pä

Prop. 1980/81:133 108

energisparandet av att avstyrkningsrätten utnyttjats, eftersom detta enligl styrelsen skett i obetydlig utsträckning. Denna uppfattning delas av Stockholms kommun. Man tillstyrker dock, i likhel med bl. a. planverket, atl en översyn av reglerna kommer lill ständ.

Flera remissinstanser framhåller del värdefulla i all rätten att avstyrka ansökningar finns. Delegationen för energiforskning framhåller atl man därigenom har ett instrument för all motverka invesleringar som skapar långsiktiga läsningar.

Riksantikvarieämbetet anser att avstyrkningsrätten bör kunna användas för alt avstyrka ansökningar om energisparslöd dä kulturhistoriska och miljömässiga skäl motiverar della, och Stockholms kommun pekar på avslyrkningsrättens betydelse när det gäller ansökningar om övergäng lill fast bränsleeldning i tätorter.

Förslag 13

Energihushållningsdelegationen anser del vara en väsentlig uppgift atl stimulera kommunerna lill att snabbi bygga upp en besiktnings-och rådgivningsverksamhet. När det gäller rådgivningsverksamheten i näringslivels byggnader vill delegationen framhålla viklen av alt den av de regionala utvecklingsfonderna bedrivna verksamheten samordnas med den av kommunerna bedriva besiktnings- och rådgivningsverksamheten. Statligt stöd för rådgivningsverksamheten bör lämnas även i fortsättningen. Flertalet remissinstanser bifaller delegationens uppfattning att kommunerna snabbt bygger upp en kommunal besiktnings- och rådgivningserk-samhet. Flera av kommunerna anser vidare alt för genomförandet av den samordning mellan kommunen och regonala ulvecklingsfondens rådgivningsverksamhet erfordras medelstilldelning till kommunerna i molsvarande grad.

Statens planverk anser all det är en väsenllig uppgift alt stimulera kommunerna till all snabbi bygga upp en allsidig besiktnings- och rådgivningsverksamhet med hög kompetens. Planverket har redan lidigare medverkat till att utbilda lärare avsedda att inom kommunernas verksamhet utbilda energibesiktningsförrätlare. Verket har vidare i samarbete med olika berörda parter utarbetat en mall för besiklningsförrättarens arbele (planverkets rapport 51 "Rikllinjer för kommunal energibesikting"). Planverket avser ocksä atl i samarbele med bl. a. Kommunförbundet starta en omfattande verksamhel för att höja kompetensen hos besiklningsförrällarna och medverka till att ytterligare hjälpmedel framtas, anpassade till de nya riktlinjer belräffande energibesparing i befinllig bebyggelse som läggs fram av delegationen.

Industrigruppen för läll byggcri och statens provningsanstalt understryker behovet av en effektiv organisation inom kommunerna med erforderlig kompelens, då det idag kan noteras slor skillnad mellan olika kommuners

Prop. 1980/81:133 109

uppbyggnad av erforderlig organisation för att utföra de olika arbetsuppgifterna inom energisparprogrammel. Kommunerna bör pröva all inom energisparområdet utnyttja konsulterande ingenjörer och andra fristående personer med erforderlig byggnadsteknik och VVS-teknisk kompetens. Den utbyggnad av besiktnings- och rådgivningsverksamheten som förutses i betänkandel kommer i många fall att ställa höga krav på kunskap och erfarenhet.

Statens Industriverk anser atl det utan tvekan finns etl samordningsbehov mellan kommunerna och den energikonsultverksamhet som försöksvis bedrivs vid utvecklingsfonderna.

Näringslivets byggnadsdelegation anger att dä besiktning av flertalet hus skett och flertalet kommuninnevånare fått de råd de behöver kommer den offentliga organisationen inte ha nägot atl göra. Om kommunerna i stället utnyttjar den expertis som finns hos konsulter och entreprenörer kommer dessa att söka sig annan verksamhel pä marknaden då besiktnings- och rådgivningsverksamhet inte längre är lönsam.

Statens institut för byggnadsforskning instämmer i betänkandets påpekande om att mycket talar för ett inordnande av rådgivningen i kommunernas ordinarie verksamhet. De kommunala rådgivarna är pä mänga häll organiserade i separata enheter i den kommunala organisationen. Enligt preliminära resultat frän en pågående förstudie är rådgivarnas verksamhet i relativt hög grad mtinbelonad genom alt i de flesta fall påpekas ungefär samma, tekniskt sett rätt enkla saker (projekt 316). Detta gäller främst småhus, som synes utgöra den huvudsakliga målgruppen för mänga rådgivare. Om denna iakttagelse är generellt giltig innebär del att andelen fall som fordrar särpräglad organisation är begränsad. Det är därför befogat att, som görs i belänkandet, ta upp frågan om att inordna rådgivarna under byggnadsnämnderna.

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen anser alt den offentliga organisaUonen för besiktnings- och rådgivningsverksamhet inte fär byggas ut på ett sådanl sätt alt den blir en offentlig monopolverksamhet som på ojämlika villkor konkurrerar ut privata initiativ.

SABO anser att det är angeläget att kommunernas verksamhet kompletteras och atl, som SABO tidigare framhållit, statligt stöd till utbildning, rådgivning och besiktning skall kunna ulgå även lill större fastighetsförvaltningar och till organisationerna inom bostadssektorn. Härigenom bör förutsättningarna öka väsentligt för att fä igång energisparverksamhelen framför allt med inriktning pä ätgärder som snabbt kan minska landets oljeförbrukning (alternativ I).

Förslag 14

Delegationen föreslår att sä snart som möjligt besiktning och rådgivning skall gälla som villkor för atl erhålla statligt energisparstöd lill bostadshus. Målet skall enligt delegationen vara att ett sådant krav

Prop. 1980/81:133 110

införs fr.o.m. den 1 juli 1982. Delegationen anser att ansvaret för besiktningsverksamheten liksom f. n. bör ligga på kommunerna. Det bör ankomma på kommunen atl besluta om vem eller vilka som utifrån kommunens förutsättningar m.m. skall utföra besiktningen. Enligt delegationens uppfattning bör en kartläggning av förekomsten av hälsofarliga material (t.ex. radon) samt erforderlig kontroll av ventilationssystemet utgöra en obligatorisk del av besiktningsverksamheten. Förslaget om besiktning som krav för energisparstöd tillstyrks av flertalet remissinstanser.

Bl.a. Stockholms kommun påpekar emellertid alt den utökade besiktningsverksamheten inte fär medföra atl andra angelägna energisparåtgärder fördröjs. Flera remissinstanser framhåller även att om ansökan upprättats på fackmässigt sätt av en för kommunen känd projektor skall en sådan ansökan gälla för erhållandet av energisparstöd.

Vidare har byggnadsstyrelsen med intresse noterat atl det tycks finnas förståelse för kravet på besiktning som villkor för statliga lån och bidrag, då enligt styrelsens mening hittills gällande schabloner har favoriserat dyrbara bygglekniska åtgärder i småhus. Styrelsen anser vidare att vid krav pä besiktning bör systemet med schablonvärden för olika åtgärder så långl som möjligt undvikas.

Bostadsstyrelsen tillstyrker i princip delegationens förslag men anser att möjlighelen alt genomföra förslaget lill I juli 1982 beror helt av kommunernas ambitioner och praktiska möjligheter att bygga upp en fungerande besiktnings verksamhet. Vidare anser bostadsstyrelsen alt besiktningsför-rätlaren knappast bör ta ställning i fastighetsägarens ställe till om åtgärder skall vidtagas på lillförsel- eller användningssidan.

Industrigruppen för lätt byggeri bifaller förslaget men understryker behovet av att en effektiv organisation skapas inom komunerna. Kommunerna bör även pröva atl inom energisparområdet utnyttja konsulterande ingenjörer och andra personer med erforderlig byggteknisk och VVS-teknisk kompetens.

Kommunförbundet tillstyrker att energibesiktning blir ett villkor för alt energisparstöd skall utgä till bostadshus. Förbundet vill dock markera betydelsen av att ålgärder vidtas för att tillräcklig ventilation skall uppnås när tätningar har gjorts. Förbundel anser även att kostnader för alt mäta radondollerhallen skall täckas av statsbidraget till kommunemas energibe-siklningsverksamhel.

Göteborgs kommun anser atl del finns goda skäl till att införa besiktnings- och rådgivningsverksamhet som villkor för all erhålla slalligl energisparslöd. Kommunen har dock följande synpunkter på EHD:s förslag:

- Besiklningsskyldigheten bör inte begränsas till bostadshus

— Besiktnings- och rådgivningsresurserna måste få inriklas på prioriterade
fasUghetsägare enligt kommunernas energiparplan

Prop. 1980/81:133 111

- För de fastighetsägare som inle blir prioriterade bör gälla atl de för all få energisparstöd får bekosta en energibesiklning och upprättande av åtgärdsplan.

Näringslivets byggnadsdelegation anser det angeläget all besiktningar i stället utförs i form av stickprov enär EHDs förslag ler sig ganska orealistiskt frän praktisk genomförandesynpunkt.

Sveriges fastighetsägareförbund vill alt även andra än kommunala tjänstemän ges möjlighet att medverka i besiktning och rådgivning.

Bygginfo anser det angeläget alt de som utför besiktningarna har nödvändig kompetens och erfarenhel. Hos de flesta besiklningsförrältare saknas idag I.ex. kunskap om luftflödesmätningar, vilket är avgörande vid kontroll av ventilationsanläggningar.

Västerås kommun anser alt kravet på obligatorisk besiktning och rådgivning för alt erhålla statligt energisparstöd bör ersättas med atl kommunen fär bedöma om besiktning erfordras innan statligt energisparstöd kan tillstyrkas. Om besiktning bedöms nödvändig skall kommunen ha rätt att företa sådan besiktning.

Bostadsstyrelsen konstaterar att betänkandel inte berör vilka ökade personella och ekonomiska resurser som de ansvariga myndigheterna kommer att behöva för att på etl tillfredsställande sätt svara för information till och utbildning av kommunala handläggare. Styrelsen framhåller att del är nödvändigt atl sädana resurser ställs Ull förfogande för att ett effektivt genomförande av betänkandets förslag rörande ulbildning och information ska kunna ske.

Förslag 15

För att effektivisera den del av verksamheten som är inriktad pä enklare åtgärder bör enligt energihushällningsdelegationen ett program för regelbunden besiktning av i första hand värmeanläggningar snarast genomföras. Delegationen släller sig positiv lill atl utnyttja bl.a. sotningsväsendel för inspektionen. Denna regelbundna besiktningsverksamhet föreslås i etl senare skede utvidgas till att även omfatta ventilations- och värmesystem. Förslaget om regelbunden besiktning av värmeanläggningar stöds av de flesta remissinstanser. Flera kommuner anser emellertid att det är osäkert om sotningsväsendel har tillräcklig kompetens att klara en besiktning av större värmeanläggningar.

Byggforskningsrådet m.fl. anser alt obligatorisk besiktning är bra om besiktningsmUner tas fram som dels ger en säker kunskapsbas för den kommunala energiplaneringen dels ger etl projekteringsunderlag för det arbele som senare skall genomföras. Rådet framhåller vidare vikten av att det inom obligatoriets ram skapas möjligheter att utnyttja den kompelens förvaltare, konsulter och olika organisationer byggt upp. Statens planverk anser att förslaget är något oklart mol bakgmnd av

Prop. 1980/81:133 112

panninspekUonsutredningens konkrela förslag. Enligt planverkets uppfattning bör detla förslag genomföras och sältas i kraft genom en komplettering av byggnadsstadgan.

Statens provningsanslalt föreslär all en undersökning av förekomsten av eventuella hälsofariiga malerial saml kontroll av luftomsättningen skall ingå som en obligatorisk del i en pannbesiktning.

Industrigruppen för lätt byggeri. Svenska kommunaltekniska föreningen m.fl. anser att om en sädan besiktning skall bli effektiv behöver ett noggrannare utredningsarbete genomföras innan man tar ställning till hur genomförandet skall kunna ske och vilka som skall medverka i delta.

Rörfirmornas riksförbund tycker atl man skall införa ell besiklningsvä-sen likt det som Svensk bilprovning har och att besiktningsmannen skall vara en renodlad inspektör.

Sveriges Fastighetsägareförbund utgär ifrån alt förslaget gäller frivillig besiktning.

SABO anser atl förslagel är otillräckligt för alt effektivisera den del av verksamheten som är inriktad pä enklare ätgärder. För detta krävs enligt SABO kraftfullare åtgärder. Den besiktning av värmeanläggningar som sotningsväsendel har kompetens alt utföra torde enligt SABO inskränka sig till villapannor och mindre fastighetspannor.

Sveriges Skorslensfejaremäslares Riksjörbund anger att trimning av pannanläggningar kan medföra risk för atl rökgaserna kondenserar i rökkanalen. Det är därför viktigt att denna risk uppmärksammas sä att det inte uppkommer skador på rökkanalen. På grund av denna kombinationsåtgärd kan det vara mest praktiskt om solningsväsendels personal utför besiktningen.

Förslag 16

Delegationen vill understryka viklen av att förutsättningar skapas så att samtliga fastighetsägare kan få råd och rekommendationer om lämpliga energisparåtgärder och lämpligt materialval. Delegationen föreslår därför att rådgivningscenlraler och slående alternativt ambulerande utställningar upprättas i en sädan omfattning att alla fastighetsägare har tillgång till kvalificerad rådgivning. Förslaget tillstyrks eller lämns utan erinran av samtliga remissinstanser. Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i Östergötlands län pekar pä atl i samband med rådgivningen även kulturhistoriska och miljömässiga aspekter bör påpekas.

Flera remissinstanser, bl.a. bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen, tillstyrker förslaget om rådgivningscenlraler m.m., men pekar på det utbildningsbehov som mäste tillgodoses för att denna verksamhet ska fä fillräcklig kompetens.

Prop. 1980/81:133 113

Förslag 17 och 18

Delegationen är av uppfattningen att Svenska kommunförbundel i samråd med berörda myndigheter bör utarbeta ett eller flera informationspaket som syftar lill att stimulera fastighetsägare dels till att i större utsträckning efterfråga den kvalificerade hjälp och rådgivning som besiklningsverksamhelen innebär, dels att vidta de föreslagna ätgärder som besiktnings- ochrädgivningsverksamheten leder till.

Energihushållningsdelegationen förordar alt den riktade informationen får större betydelse. Enligt delegationens uppfattning bör informationen samordnas samtidigt som det bör åligga varje myndighet att inom sitt kompetensområde svara för sädan informationsverksamhet. EHD;s förslag om information tillstyrks i allt väsentligt av remissinstanserna. När det gäller ansvaret för de föreslagna informationspaketen till fastighetsägarna anser dock bl.a. Vaxholms och Kristianstads kommuner alt Energisparkommittén i stället bör svara för detta.

Mora kommun pekar på viklen av att den information som distribueras görs enhetlig mellan olika myndigheter, och bl.a. Stockholms kommun och Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att informationen ocksä mäsle anpassas till de lokala förhållandena i respektive kommun eller region.

Riksantikvarieämbetet anser att informationen om de kulturhistoriska värdena idag är dåligt tillgodosedd, och menaratt resursbehovet för denna lyp av verksamhet borde beaktas bättre.

Byggforskningsrådet anser det viktigt att kunskap sprids om systemsamband mellan olika energisparåtgärder, och mellan energisparåtgärder och energiproduktion. Man efterlyser konkrela planer för att tillgodose informationsbehovet i detla avseende.

Näringslivets Byggnadsdelegaiion vill understryka betydelsen av regelbunden information till allmänheten med råd och upplysningar i energihushållningsfrågor. För atl stödåtgärderna från samhället skall tillvaratas på bästa sätt är det enligt delegationen nödvändigt med upplysningar i lättillgänglig form, exempelvis till småhusägare och mindre företag om möjligheterna alt få lån m. m.

Konsumenterket anser sig ha särskilda förutsättningar för altsprida information om energisparande inom främst hemsektorn. Här kommer verkets väletablerade kontakter med de kommunala konsumentvägledarna att vara av slor betydelse. Verket har också tekniska kunskaper för atl la fram underlag för information om energi t. ex. genom jämförande provningar.

Förslag 19

Energihushällningsdelegationen anser atl man bör avstå frän normerande restriktioner genom förbud beträffande högsta acceptabel inomhustemperatur. Delegationen föreslår atl centrala rekommen-8 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 114

dationer utfärdas om en maximitemperatur på 20°C för övriga lokaler med vissa undantag. Förslagel tillstyrks av flertalet remissinstanser.

Riksantikvarieämbetet förutsätter atl rekommendationen om rumstemperatur avser riktad operativ temperatur, dvs. med hänsynstagande till mmsytornas temperatur m. m. Ämbetet vill i detta sammanhang betona alt enklare komfoitförbättrande ätgärder kan ge betydande energivinster genom att lufttempciaturen kan sänkas.

Sveriges fastighetsägareförbund inslämmer i delegationens förslag och anser att etl förbud skulle vara omöjligt all kontrollera, dä uppvärmningen av lokaler kan åvila säväl hyresvärd som hyresgäst.

Elverk.sföreningen noterar med tillfredsställelse att EHD avråder från förbud beträffande högsta acceptabla inomhustemperatur. Samtidigt föreslås dock "cenirala rekommendalioner" om en maximitemperatur på 20°C för "övriga lokaler", varmed i första hand torde åsyftas arbetslokaler. Sådana starkt förenklade centrala rekommendalioner - t.ex. från Energisparkommittén (ESK) - har funnits i flera är och har också på etl eller annal sätt följts i stor utsträckning. Tyvärr har dock enligl föreningen ingen ännu kunnat precisera en rimlig tolkning (och mätmetod) för dessa rekommendationer med särskilt beaktande av gällande bestämmelser för arbetsmiljön.

Förslag 20

Energihushällningsdelegationen vill understryka vikten av att åtgärder vidtas av berörda myndigheler så atl dels handläggningen förenklas, dels handläggningstiden förkortas för beslut om energisparstöd. Remissinslanserna har i allmänhet lillstyrkt förslaget. Byggnadsstyrelsen och Gotlands kommun m.fl. anser dock att EHD;s förslag är så vagt formulerat atl det inte framgår hur det ska omsättas i praktiken.

Länsstyrelsen i Östergötlands län understryker att kvalitets- och miljökrav inte får åsidosättas till förmån för en snabb handläggning.

Riksantikvarieämbetet tillstyrker i princip förslaget, men anser atl man inte kan frångå kravet på individuell prövning av byggnadsåtgärder i varje enskilt fall.

När del gäller orsaken till de, enligt EHD, länga handläggningstiderna pekar Länsbostadsnämnden i Östergötlands län, Kristianstads kommun och Länsbostadsnämnden i Kristianslads län som främsta orsaker på den ojämna och ibland otillräckliga medelstilldelningen, de täta ändringarna i reglerna för stödet samt alt mängden ansökningar varierar över året.

Bostadsstyrelsen framhåller att resursinsatserna på länsbostadsnämnderna under de senaste åren satts i relation till det tillgängliga ramutrym-met och pekar pä att under 1980, dä ramutrymmel inte i allmänhet begränsat beslutsfattandet, har handläggningstiderna förkortats avsevärt.

Prop. 1980/81:133 115

Flera remissinstanser pekar också pä att del nuvarande lånesystemet är komplicerat, och att de olika stödformer till byggnader som existerar i dag borde sammanföras till en enhetlig form. Framför allt när det gäller energisparstödet och ombyggnadslänen borde en samordning ske, framför bland andra Stockholms kommun och Länsbostadsnämnden i Kristianslads län.

Planverket föreslär att handläggningen av energisparslödärenden helt decentraliseras till kommunerna och samordnas med handläggningen av byggnadslovsärendena. Detta förslag biträds ocksä av Stockholms kommun, som erbjuder sig atl medverka i en försöksverksamhet. Planverket framhåller också vikten av alt energisparstödet inordnas i etl smidigt system som är lättillgängligt för husägarna. En förvaltning bör vara huvudansvarig för ärendena, menar man. Planverket efteriyser också en översyn av de gällande rutinerna, och föreslår att en sädan skall komma till ständ genom samarbete mellan de berörda myndigheterna.

Förslag 21

Energihushållningsdelegationen föreslår atl kommunerna nu garanteras etl stöd för besiktnings- och rådgivningsverksamheten under programtiden fram till den översyn av etl samlat energihushållningsprogram som föreslås ske omkring är 1985. Senast vid denna tidpunkt bör även frägan om finansieringen av besiktningsverksamheten tas upp lill förnyad prövning. Samlliga remissinsianser tillstyrker förslaget.

Svenska konsultföreningen framhåller dock att en slor kapacitet finns i näringslivel. En finansiering av verksamheten med statsmedel behöver inte innebära atl kommunerna bygger upp verksamheten i egen regi, menar föreningen.

Flera av remissinstanserna efterlyser besked om statsbidrag till kommunerna även för liden efter år 1985 så att kvalificerad fasl personal kan anställas. Detta framförs bl.a. av Kommunförbundel, Vaxholms kommun. Länsstyrelsen i Värmlands län och Kristianstads kommun.

Riksantikvarieämbetet tillstyrker förslagel men förutsätter att stödet även kommer att omfatta de kulturhistoriska besiktningar som fordras.

Statens Industriverk anser att det kan vara tiil förfång för helhetssynen om inte molsvarande stöd ges till planering och åtgärder som tar hänsyn till energiförsörjningen i ett totall perspektiv.

Förslag 22

Energihushållningsdelegationen föreslär atl de myndigheter som är ansvariga för det allmänna utbildningsväsendet åläggs att fortlöpande verka för att aktuell kunskap förs in i aktuella läroplaner. Dessutom fordras särskilda utbildningsinsatser för att genomföra energisparprogrammel. Berörda myndigheter bör ges i uppdrag alt utarbeta ett program för atl tillgodose behovel av energiinriktad

Prop. 1980/81:133 116

utbildning inom bebyggelseseklorn. Av speciellt inlresse är alt behovet av fort- och vidareutbildning för berörda yrkesgrupper tillgodoses i elt sådanl program.

Samlliga remissinsianser ställer sig positiva till förslaget och poängterar samtidigt att ell stort utbildningsbehov finns. Flera remissinstanser påpekar att statliga medel till ulbildning av bl. a. besiktningsmän måste utgå.

Etl flertal remissinstanser anser, i likhel med EHD, att tillgången pä kompetenta besiktningsmän är av stor belydelse. Den praktiska besiktningen bör enligt bl.a. värmemätningsutredningen kunna delegeras till etablerade förvallningsföietag och deras centralorganisationer som redan har utbildad personal. Det gäller t.ex. SABO, HSB, Riksbyggen, fastighetsägareföreningen och större allmänna och enskilda fastighetsägare. Det gäller ocksä, framhåller utredningen, alt beakta behovel av sakkunnig personal för besiktningsuppgifter riktade mot de mer komplicerade anläggningarna.

Värmemätningsutredningen, Rörjlrmornas Riksförbund. Kristianstads kommun, VVS-Tekniska Föreningen m.fl. vill vidare framhålla att utbildningsinsatser för dem som skall ulföra ätgärderna är av stor vikt. Särskill stort behov av sädan fortbildning finns för personal inom drift och skötsel av VVS-installationer. Kännedom om installationers funktion och lämpliga utformning, med utgångspunkt från drift och underhåll, finns inom förvaltningssektorn. Äterföringen av kunskap om befinlliga installationer är därför en angelägen åtgärd, liksom inriktning på korrekt utformning av byggnader, för att minska behovet av energikrävande installationssystem.

Statens planverk anser vidare att utbildningsinsatserna bör inriktas pä ett flertal kategorier av yrkesgrupper. Inom kommunernas arbetsområde krävs utbildning av i första hand besiktningsförrällare men även av energitekniker och energiplanerare. En annan väsenllig målgrupp enligl verket är personer inom fastighetsägarorganisalionerna som är sysselsatta med planering av energisparåtgärder inom del befintliga byggnadsbeståndet.

Svenska konsultföreningen poängterar vikten av all behovel av fort- och vidareutbildning för yrkesverksamma, t.ex. konsulter, tillgodoses, Konsullföreningen har, åtminstone till en början, kapacitet att tillgodose efterfrågan pä besiktnings- och rådgivningsverksamhet, men pä sikt - allt eftersom samhället prioriterar området — bör ocksä förelagen kunna stimuleras att prioritera utbildning inom energiområdet.

Chalmers Tekniska Högskola och Tekniska högskolan i Slockholm poängterar att utbildning, både i form av nyutbildning och fortbildning, kommer att spela en central roll i förverkligandet av sparplanens mäl. Man befarar att det kan uppstä problem atl finna lämpliga personer lill tjänsterna som energirädgivare, inspektörer och energiplanerare. Sannolikl krävs stora fortbildningsinsatser. De tekniska högskolorna skulle genom sill kunnande kunna spela en stor roll. men idag saknas ekonomiska resurser. Högskolorna har i flera tidigare remissyttranden påtalat förhållandel att

Prop. 1980/81:133 117

om statsmakternas ambitioner pä energiområdet skall kunna förverkligas, mäsle ocksä erforderliga resurser för utbildning ställas till förfogande.

Skolöverstyrelsen kommer all verka för att olika utbildningslinjer successivt anpassas och förnyas efter hand som den tekniska utvecklingen ställer förändrade och delvis nya krav, som t. ex. en effektivare energihushållning. En strävan hos SÖ är alt utforma och dimensionera de lekniska utbildningarna sä att de ökade utbildningsinsatserna som kommer att krävas inom energiområdet på sikt kan ske inom de normala studievägarna i så slor utsträckning som möjligt, vilket ocksä utredningen föreslär.

Sveriges arbetsledareförbund påpekar att de seriösa förelagens inlerna utbildingskapacitet bör tillvaralagas.

Konsumentverket framhåller vikten av att lämpligt och lättillgängligt utbildningsmaterial tas fram för alt möjliggöra genomförandet av energisparprogrammel. Verket är berett att göra en avgörande insats i detta arbete om erforderliga resurser ställs till förfogande.

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) anser det angelägel all olika berörda yrkeskategorier ges önskad kompetens bäde frän teknisk och frän ekonomisk synpunkt. SBEF tror att denna utbildning sker bäsl ute pä arbetsplatserna och inte enbart pä AMU-Centra.

Flera remissinstanser påpekar att förslag och handlingsprogram behöver konkretiseras och att erforderliga resurser behöver beräknas och ställas till berörda myndigheters förfogande. Värmemätningsutredningen, SABO m. fl. anser atl statens planverk har etl särskilt ansvar för utbildningsinsatserna inom här berörda områden.

Del är, framhåller flera remissinsianser, väsentligt att de olika branschorganisationer som här är aktuella engageras i kursverksamheten, inte minst för att motivera "sina" kursavnämare till en positiv inställning till energiteknisk ulbildning och energisparande. Det bör vara möjligt för planverket att inom ramen för ett övergripande ansvar tillse all så sker. De centrala organisationerna pä fastighetsmarknaden har vid flera tillfällen framhållit atl de är beredda att medverka i olika lyper av utbildnings- och informationsverksamheter.

Förslag 23

För att förbättra förulsältningarna att ulföra en löpande uppföljning av energisparandet föreslår energihushållningsdelegationen att statistiska centralbyrån ges i uppdrag att utveckla och förbättra energistatistiken. Det är därvid angeläget att statistiken ges en sädan utformning atl det är möjligt att följa hur energianvändningen ulvecklas för olika byggnadskategorier. Statistiken bör vidare visa hur energisparandet åstadkommils och i vilken ulslräckningåtgärderna vidtagils med statligt stöd. Flertalet av remissinstanserna ställer sig positiva till en förbättrad statistik och anser alt delta är en förutsättning för att en uppföljning och utvärdering av insatta åtgärder skall kunna genomföras.

Prop. 1980/81:133 119

Bilaga 2

Sammanfattning av oljeersättningsdelegationens (I 1979:01) betänkande (Ds 11980:23) Program för oljeersättning

Allmänt

Oljeersättningsdelegationen (OED) skall enligt sina direktiv verka för samordning av insatserna och föreslå ålgärder för alt solvärme och bränslen som kan ersätta olja snarast införs i del svenska energiförsörjningssys-temet.

Det avgörande motivet för oljeersällning pä läng sikl grundas pä oljans bristande tillgänglighet och förväntade prisökningar. SiluaUonen pä kort och medellång sikt karaktäriseras av osäkerheter och belydande risker för störningar i oljelillförseln. Den myckel knappa marginal som i praktiken finns mellan möjlig råoljeproduklion och nuvarande behov innebär all brister på nytt kan inträffa myckel lätt om produktionen minskar eller efterfrågan ökar. Oljeprisutvecklingen kan därför inte antas fä etl jämnt föriopp ulan risken för instabilitet är slor.

Motiven grundas ocksä pä politiska och strategiska överväganden på det internationella planet. Sverige har inom Inlernational Eneigy Agency verkat och bundit sig för att vidta omfattande åtgärder för all minska beroendet av olja.

I Sverige föreligger en allmän enighet om det nödvändiga i all minska oljeberoendet genom hushållning och övergång lill allernaliv Ull olja. Viss oljeersällning har redan åstadkommits. Längtgäende planer på ytterligare insatser finns främsl inom den kommunala Ijärrvärmesektorn.

OED bedömer dock att en rad hinder av olika slag riskerar att medföra atl oljeersällningen inle blir så långtgående eller sker så snabbi som önskvärt ur samhällsekonomisk synvinkel. Därt"ör mäste en plan utarbetas tnh ett program.för oljeersältning genomföras.

Förutom ell sådant program för oljeersättning behövs givetvis åtgäider för en tryggare oljeimport och för hushållning för att minska oljeberoendet. OED har emellertid inte till uppgift alt behandla ätgärder med dessa syften.

OED föreslär som framgår nedan vissa mål för omställning frän olja i olika tidsperspektiv. Vid målsättningen har OED syftat bäde till all nå en betydande oljeersältning på kort sikt och att säkerställa alt förutsättningar skapas för en betydligt slörre oljeersättning pä längre sikt. OED vill understryka att målel att krafligl minska oljeberoendet i kombination med atl genomföra kärnkraftavvecklingen innebär alt är 2000-2010 måste 60—70% av landets tolala energiförsörjning baseras pä energikällor som idag används endast marginellt eller inle alls. Med hänsyn lill de Irögheter som under alla förhållanden finns i energiförsörjningssyslemel är detta en

Prop. 1980/81:133 120

kort tid, särskill som olja är ell bekvämare. Uillhanlerligare och mera allsidigt användbart bränsle än mänga av alternativen. OED bedömer alt en omfattande omställning frän olja kan genomföras men betonar att kraftfulla ålgärder krävs redan i del korla tidsperspektivet för atl den skall komma till sländ.

Enligl direktiven har OED:s uppgift sin lonvikl vid sädana ålgärder som kan leda till mera belydande oljeersältning redan inom en tioårsperiod. Detta har också präglat övervägandena vid målsättningen.

OED anser all målet till år 1985 bör vara atl öka användningen av solvärme och fasla bränslen med ca 30 TWh (exkl metallurgiskt kol och lular) vilket motsvarar 2,5 milj lon olja och lill är 1990 bör ökningen molsvara ca 85 TWh (7,5 milj lon olja). OED bedömer atl de inhemska bränslena inkl. solvärme och kol vardera kan svara för ungefär hälften av den lotala oljeersältningen är 1990. Della innebär en ökning av ambitionsnivån för inhemska bränslen och en minskning av kolets roll i jämförelse med de planer sorn nu finns i kommuner och industrier.

De mål som anges för är 1985 och 1990 begränsas snarare av kostnaderna för och möjligheterna atl slälla om användningsseklorerna för andra bränslen än olja än av tillgängen på sädana bränslen.

Målen redovisas nedan sektorsvis i tabellform. Tabellen inkluderar inte de ytteriigare effekter som skulle kunna åstadkommas med ätgärder av mer extraordinär natur. Vilka sådana ätgärder OED övervägt men säledes inte bedömt rimligt alt satsa pä framgår av ett appendix till rapporten.

Nedan sammanfattas OED:s förslag till mål:

Sammanfattningsvis innebär detla piogriim tillsammans med de totala förbrukningsniväer som förutsattes i konsekvensutredningens referensal-lernaliv, alt oljeförbrukningen minskar frän 3l3TWh är 1980 till 265-270TWh är 1985 resp 203-208TWh är 1990. dvs med ca 15% resp ca 35%. Till delta kommer oljeersättningsmöjligheter genom utnyttjande av elkraftsystemet med ca 9- l6TWh är 1990.

Det bör dock understrykas alt målen skiljer sig starkt mellan olika sektorer. Inom uppvärmningsseklorn innebär sälunda målet atl oljeandelen sjunker från 90% är 1980 till 70% är 1985 och lill 36% år 1990. genom hushällningsåtgärder samt genom ökad användning av fasta bränslen, elvärme och solvärme. Inom samfärdselsektorn bedöms praktiskt tagel ingen minskning lill 1985 kunna ske och lill 1990 ca 3% minskning. Slörre oljeersättningseffekler kan inte påräknas förrän mot sekelskiftet i denna sektor. Målsättningen belräffande bränslen innebär att kol särskilt i det korla perspeklivel kommer alt vara del mest väsentliga allernalivel lill olja. Med hänvisning till det långsiktiga energipoliliska målel atl inhemska och helsl förnybara energikällor skall vara grirnden för energiförsörjningen anser OED atl ambitiösa mäl även i del korta tidspeispeklivet är angelägna för i första hand torv och skogsenergi.

3-7

1-2

1/2'

16-15 1/2'

11-16 2

6-8 3-4 7'

3-7 6-9 3-

23-1 4-8

2-3

15-11 8-9

46-36 6-11 18-27 3-4

49-39 6-11 20-29 6

Okad

användning

år 1985

Fjärrvärme 6

Övr uppvärmning -

Industrin 6

Elproduktion 4-3

Samfärdsel -

Summa ökad

användning är 1985

Ökad användning år 1990 Fjärrvärme

Övr uppvärmning Induslrin Elproduktion Samfärdsel

Summa ökad användning år 1990

Tolal

användning år 1990

1/2

3-7 II

5 1/2

30-,\')

3-7 23

11-12 3

83-88

90-95

Prop. 1980/81:133 122

dessa och även andra hinder inte är möjligt atl uppnå de angivna målen för oljeersättning ulan samhälleliga insalser av olika slag.

OED anser att sädana insatser bör utgä från det nämnda programmel för oljeersättning med målet att i första hand minska oljeanvändningen med ca 15% till 1985. Detta motsvarar en minskning med 4 miljoner lon olja per år eller minskade kostnader för oljeimporten med knappt 4 miljarder kronor/ är.

OED anser att detta mäl för 1985 är realistiskt, alt del utom att ge en väsentlig grad av oljeersällning på kort sikt också är en förutsättning för att nå målen på längre sikt. I femårsperspektivet kan ocksä ett program ges en konkret utformning. Det bör inriklas på atl anläggningar av olika storlekar och för bränslen av olika lyper kommer lill sländ.

De samhälleliga insatserna bör syfta till att ställa krav på oljeersättning och atl skapa rimliga förutsättningar för dess genomförande. Det är nödvändigt atl statsmakterna sanktionerar en sådan plan Jör alt beslut om energiinvesteringar skallJättas i en omfattning som OED:s mål innebär.

Vad gäller styrmedel består OED:s förslag av flera komponenter. Anledningen till detla är att energikällor med skilda förutsättningar skall stödjas. En oljeersättning som enbart hade byggt på kol skulle ha erfordrat elt -betydligt enklare älgärdsprogram. Med mäl om införande av skogsenergi, torv, solvärme och allernaliva drivmedel mäsle insatserna vara av många skilda slag.

OED föreslår följande lyper av åtgärder för programmets genomförande:

- lagstiftning

- ekonomiska styrmedel

- organisatoriska åtgärder.

Lagstiftning, föreskrifter, normer

OED anser alt ell tidigare framlagt.förslag (SOU 1980:9) lill lag om utförande av vissa eldningsanläggningar bör genomföras. Lagförslaget innebär att pannor som byts ul eller tillkommer inom anläggningar (system) som förbrukar minst 50000MWh/är skall utformas sä all fastbränsleeldning kan ske. Detta krav gäller för nya eller utbytta anläggningar tills minst 75% av totalt tillförd energi för hela systemet baseras pä annal än olja.

För kontroll av hur målen beträffande inhemska bränslen uppnås bör anläggningsägarna ha skyldighet atl anmäla sitt bränsleval till del slalliga organ som blir tillsynsmyndighet för lagsliftningen (i del följande kallat tillförselfunktionen). När del finns anledning bör tillförselfunklionen kunna ta upp överläggningar med de enskilda beslutsfattarna om att undersöka möjligheterna till alternativa lösningar.

För mindre anläggningar anser OED att det i dagslägel inte är lämpligl alt ställa likartade krav pä övergäng till fastbränsleeldning. Kostnadsbilden

Prop. 1980/81:133 123

är alltför oklar. Försöksverksamheten pä området bör intensifieras i syfte alt bl.a. begränsa driftkostnaderna, t.ex. genom obemannad drift. Prototyp- och demonstrationsanläggningar av delta slag bör stödjas ekonomiskt via energiforskningsprogrammet eller oljeersältningsfonden.

OED anser det vidare angelägel atl de nuvarande handläggningstiderna för torvkoncessioner förkortas avsevärt. SIND har nyligen i skrivelse till regeringen föreslagil att beslul om bearbelningskoncessioner delegeras till SIND och ocksä lämnat förslag till vissa förenklingar i handläggningen av sådana ärenden. OED tillstyrker dessa förslag. OED finner del också rimligt att produktionsavgifter på torv tills vidare inte utgär.

Mdjöjöreskrifternas utformning är av slor betydelse för oljeersättningsprogrammets genomförande. Naturvårdsverket har i tillslåndsärenden för nya kolanläggningar krävt alt svavelutsläppen minskas betydligt i förhållande till vad som anges i nu gällande generella bestämmelser. Delta medför antingen att anläggningarna måsle förses med rökgasavsvavling eller att försörjningen baseras på kol med mycket låg svavelhall. Rökgasavsvavling ökar väsentligl kapital- och driftskostnaderna samt den lekniska komplexiteten. Det är ocksä iveksaml om kol med tillräckligt låg svavelhalt för att möta kravet utan rökgasavsvavling kan importeras i så stor utsträckning som krävs för alt medge en godtagbar försörjningstrygghet. Av dessa skäl kan miljövårdskraven innebära atl förutsättningarna för övergäng frän olja till kol försämras så alt akluella projekt skjuts upp eller inte kommer till stånd.

OED anser att det är rimligt atl skärpa kraven på svavelutsläpp för att avhjälpa JÖrsurningssituaiionen i landet. OED anser dock alt en sådan skärpning bör ske med ell mindre steg än vad naturvårdsverket kräver. Med en skärpning av kravel till att motsvara 0,6% svavelhall (nu gällande generella bestämmelser molsvarar 0,8% och naturvårdsverkels krav 0,35%) breddas möjligheterna till import av lågsvavligt kol. Krav på rökgasavsvavling skulle dä inte behöva ställas pä de anläggningar som nu är akluella för uppförande. Mol millen av 1980-talel bör en ytterligare skärpning kunna övervägas. Yllerligare erfarenhet hinner då vinnas av den teknik som utvecklas pä omrädel. OED anser ocksä all ätgärder i form av markreservationer bör vidtagas i aktuella anläggningar som förberedelse för att la ny teknik i anspråk.

OED anser ocksä all en ulredning tillsätts för atl se över lagsiifinings-.frågor i samband med solvärmeulnyttjande. Delta gäller i första hand vattenlagen, naturvärdslagen, lagen om allmänförklaring av tjärrvärmeanläggningar saml lagen om kommunal energiplanering. OED vill ocksä understryka behovet av all alla eventuella lagändringar blir gjorda i sådan tid all inte teknikintroduktionen förhindras.

Prop. 1980/81:133 124

Ekonomiska styrmedel

För att genomföra del förordade programmet för oljeersältning behövs enligt OED:s mening ekonomiska styrätgärder.

I början av november månad 1980 lämnade regeringen ett förslag till riksdagen (prop 1980/81:49) om stöd för vissa ålgärder för att ersätta olja. en Jbnd för oljeersällning. som lill slor del bygger på OED:s lidigare framlagda förslag.

OED vill i anslutning härtill lämna följande synpunkler pä fondens användnig. Län med förmänliga villkor och i vissa fall bidrag bör kunna utgä för att täcka merinvesteringar i anläggningar främst för torv. skogsenergi, alternativa drivmedel och solvärme.

När del gäller anläggningar för kol bör del ekonomiska stödet kunna inskränkas till hjälp i vissa fall med finansieringen främst inom industrin. 1 vissa fall kan stöd lill invesleringar av miljövärdskaraklär behövas.

1 fräga om skogsenergi och torv kan utom hjälp med finansieringen även bidrag behövas till invesleringar i såväl råvaruutvinning, transpoitapparal som förädlings- och förbränningsanläggningar.

Inledningsvis bör slöd ulgå främsl till projekt som ligger inom ramen för det tidigare föreslagna programmet. Administrationen av detla slöd bör falla på den lidigare förordade slalliga tillförselfunklionen.

Denna typ av projektinriktat stöd bör emellertid kirnna upphöra pä sikt. Med bättre kunskaper om de verkliga kostnaderna för ulnyitjandet av inhemska bränslen bör inriktningen av de ekonomiska styrmedlen bli mer generell.

En övergäng till fasla bränslen kommer all ställa stora anspråk pä kapital. Om statsmakterna anser all en övergång från olja till fasta bränslen är angelägen bör statsmakterna verka för alt invesleringar i eldning med fasla bränslen skall bli ell prioriterat område på kapitalmarknaden.

Ell speciellt problem ulgör nuvarande krav på en begränsning av den kommunala expansionslakten. Invesleringar i Ijärrvärme är atl jämställa med produktiva industriinvesteringar och bör särskiljas från investeringar i annan kommunal verksamhet.

Industrin redovisar ofta problem med atl finansiera invesleringar i fastbränsleeldade anläggningar. OED anser all fondorganisalionen bör ägna den frägan särskild uppmärksamhet.

Bedömningen av den framtida prisutvecklingen pä olja. kol och inhemska bränslen påverkar starkt lönsamhetsförutsätlningarna vid energiinvesteringar. Med dagens prisrelation är del i mänga fall fördelaktigt atl övergå till kol. Osäkerheten om den framlida utvecklingen av bränslepriserna är i sig ett hinder för oljeersältning. Denna osäkerhet kan minskas på flera säll. En metod är atl stävja fluktuationer i oljepriset genoin oljebeskaiiniiigen. En annan metod är atl statsmakterna lämnar gatanlier för all energiskallen iiljörmas så att den erforderliga prisrelaiionen mellan tilja och kol respektive inhemska bränslen iipprätlhålls. OED avser att närmare behandla

Prop. 1980/81:133 125

dessa frägor fram till våren 1981. Det är ocksä vikligl atl eneigiskalleulred-ningen i sitt arbele prioriterar en sädan utformning av skattesystemet.

Organisatoriska åtgärder

OED anser som lidigare antytts all den slalliga myndighetsfunktionen vad gäller energitiUförsel måsle förstärkas för alt de angivna målen för oljeersättning skall näs. Vissa uppgifter för en sädan funktion har berörts i del föregäende.

Sammanfattningsvis föreslår OED all följande centrala uppgifter i ell oljeersättningsprogram förs lill en sådan förstärkt tillförselfunktion.

- planering för atl nä målen

- initiativtagande för genomförande av programmel

- tillsyn i samband med den föreslagna nya lagstiftning om utförande av vissa eldningsanläggningar för fastbränsleeldning

- låne- och bidragsgivning för investeringar i ny energiteknik för oljeersättning (fondförslaget)

- organisatoriska initiativ

- utvärdering av mål och styrmedel för oljeersättningsprogrammel.

När det gäller oljeersättning inom uppvärmningssketorn har kommunernas insatser en avgörande betydelse. Enligl lagen (1977:439) om kommunal energiplanering skall kommunerna i sin planering bäde främja hushållningen med energi och verka för en säker och lillräcklig lillförsel av energi. Enligl OED:s mening uppfyller inte energilillförseln lagens krav all vara säker och tillräcklig om den huvudsakligen baseras på olja.

OED förordar alt kommunerna inom ramen för den kommunala energiplaneringen redovisar program för oljeersällning. som faslsläHs av de beslutande kommunala organen. Programmen bör bygga pä en genomgäng av bl a bränslebehov, möjligheter till omställning, försörjning med energirävaror samt utnyttjande av solvärme. Behovet av samordning med andra kommuner och med industri bör även beaktas. Dessa förslag överensstämmer i princip med de som SIND nyligen framlagt (SIND 1980; 15). OED instämmer i SlND:s förslag beträffande planeringens inriktning och vill underslryka del angelägna i alt erforderliga resurser ställs lill förfogande för att genomföra verksamhelen.

Den av värmeverken hittills planerade totala nivån för landels torvjör-brukning inom den närmaste 10-ärsperioden - 1.25 TWh år 1990 - är längt under vad OED bedömer som rimligt och önskvärt. Della gäller i synnerhet de södra och mellersta delarna av landel.

Vad gäller de fyra nordligaste länen har vallenfall på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för torvproduktion och för användnigen av torv i helvattencenlraler eller kraftvärmeverk i vissa orter.

OED anser det viktigt all erfarenheterna av den metodsludie som SIND genomfört i en region i Småland snabbt bör tas till vara. Studien avser hur regionala planeringsinsatser kan utformas bl.a. för all fä lill sländ regiona-

Prop. 1980/81:133 126

la samarbeten rörande ulnyltjande av torv och flistillgångar. SIND bör ocksä ges möjlighel att initiera nägra sädana regionala samordningsinsatser i mellersta och södra Sverige. Inriktningen bör vara alt snabbt få till ständ utnyttjande av bränntorv i 5 ä 6 orter i detta område.

För att påskynda införandet av allernaliv lill olja behövs ålgärder i fråga om teknikupphandling. Statliga myndigheter, slörre byggföretag och fastighetsförvaltare med egen god kompetens bör ha möjlighel alt vara föregångare när det gäller att introducera solvärmeleknik som har lämnat forsknings- och utvecklingsstadiet. Förutsättningarna för en form av ut-vecklingsavlal mellan slalen och slora kompetenta byggherrar undersöks f.n. i samarbete mellan OED. Bostadsstyrelsen och SIND. Ställiga myndigheter bör i sin ny- och ombyggnadsverksamhet beakla möjlighelerna alt lillämpa olika slag av solvärmeleknik. Detsamma gäller bl.a. fastbränsleeldning. Del bör åligga tillförselfunklionen atl ta erforderiiga inilialiv i fråga om teknikupphandling.

För atl reducera kostnaderna för främsl mindre fastbränsleeldade anläggningar bör standardisering eftersträvas. Del arbete SIND har inlett på området bör fullföljas. Ålgärder i fräga om teknikupphandling behövs även för introduktion av standardiserade panntyper.

Vad gäller alternativa drivmedel avser OED att fortsätta arbetet med fordonsföreskrifter, styrmedel m.m. för metanolinlroduktion under vintern 1980/81.

Utbildning, rådgivning och information

Förslagen till en omfattande fastbränsleeldning kräver belydande utbildningsinsatser. Även pä solvärmesidan krävs förstärkt kompetens.

SIND har nyligen till regeringen överlämnat en rapport med vissa förslag rörande energihushällningsutbildning. OED har dock för sin del ännu inte överblickat de åtgärder som behöver vidtas för att förstärka kompetensen när det gäller fastbränsleeldning, alternativa drivmedel och solvärme. Även rådgivnings- och informationsverksamheten mäste utökas. OED avser att återkomma i dessa frägor.

Prop. 1980/81:133 127

Bilaga 3

Bostadsstyrelsens uppföljning av energisparstödet tili befintliga bostäder under budgetåren 1978/79 och 1979/80

Bakgrund och syfte

1 januari 1979 publicerade bostadsslyrelsen en utvärdering av energisparstödet till bostäder under budgetåret 1977/78. Rapporten innehöll bl. a. en redovisning av stödels fördelning på olika energisparätgärder och en beräkning av vilken energibesparing som des.sa ätgärder hade medförl. Del finns naturligtvis ell stort behov av att löpande följa och utvärdera stödverksamheten. Län- och bidragsgivning hör till de viktigaste styrmedlen inom energihushällningsområdet. och effekten av slödbestämmelsernas utformning måste följas upp.

1 denna rapport redovisas en uppföljning av energisparstödet lill bostäder efter den 1 juli 1978, dvs. från den tidpunkt då den 10-äriga energisparplanen för befintlig bebyggelse började löpa. Ett urval av ansökningar om län och bidrag som beviljats under budgetåren 1978/79 och 1979/80 har bearbetats. Syftet är alt dels beräkna den totala neltobesparingens storlek för de ätgärder som beviljats stöd under dessa budgetär, dels belysa om de ändringar av bestämmelserna för stöd som genomfördes den I juli 1979, dvs. mellan de båda budgelären, haft avsedd verkan. Ändringarna avsäg att åstadkomma en inriktning av ätgärderna mot sådana som ger större ärlig energibesparing per stödkrona.

Utredningens genomförande

Elt slumpmässigt urval av sammanlagt 3 140 beviljade ansökningar om lån och bidrag har ingått i utvärderingen, fördelade pä 1 100 för budgetaret 1978/79 och 2040 för budgetärel 1979/80. Urvalets storiek har beslämts av fillgängliga resurser för insamling och bearbelning av uppgifter ur ären-deaklerna. För budgetåret 1978/79 har vart femte beslut avseende flerbostadshus och vart femtionde småhusbeslul under jan-juni 1979 bearbetats. För budgetåret 1979/80 har vartannat beslul avseende flerbostadshus och vart tjugonde avseende småhus för månaderna september lill november ingått i undersökningen. Då urvalet gjordes i januari 1980 fanns inte uppgifter om beslut under december 1979 tillgängliga. Flertalet beslul under månaderna juli och augusti avsäg vidare ärenden som hade behandlats enligt äldre bestämmelser, och säledes är av mindre intresse för denna utredning. Genom att urvalet inle representerar beslut under ett helt är för nägot av budgelären uppslår vissa problem vid redovisningen av resultaten. Sålunda kan det ur bostadsslyrelsens statistik över län- och bidragsgivning utläsas att av det under budgetäi-el 1978/79 beslulade energisparstödet för småhus har ca 60 proceni beslutats under budgetårets första hälft och således endasi ca 40 procent under januari till juni 1979, vilkel har

Prop. 1980/81:133 128

bl.a. berott på medelsbrisl. Motsvarande andel av slödel lill energibesparande åtgärder i flerbostadshus är ca 55 procent under hudgetåiets första hälft och ca 45 proceni under januari lill juni 1979. Därför har resultaten frän bearbetningen av urvalel viktals med hänsyn till dessa för småhus och flerbostadshus olika procentuella förhållanden vid uppräkning lill värden avseende hela budgetåret. Vid den lidpunkt dä bostadsslyrelsen redovisade preliminära resullal över godkänd kostnad och netlobesparing för budgetärel 1979/80 förelåg inle uppgifter om del lolall beviljade slödel under hela budgetärel. Stödets omfallning under månaderna september, oktober och november 1979 antogs vara proportionell mol slödels omfallning under budgetårets tolv månader och därmed utgöra en fjärdedel av hela slödel. Likaså antogs de uppräknade resultaten pä godkänd kostnad och netlobesparing för dessa tre månader utgöra 25 procent av de uppräknade resultaten för hela budgetåret för småhus liksom för fierbostadshus. Emellertid framgår av uppgifterna i den slutgiltiga statistiken över energisparstödet för hela budgetåret att del beslutade stödet för småhus under månaderna september till november 1979 utgjorde 28.3 proceni av del totala stödel för småhus och molsvarande slöd för flerbostadshus 27,2 procent av det totala slödel för flerbosiadshus. Del innebär att de preliminära beräkningarna pä godkänd kostnad och netlobesparing som logs fram före budgetårets slut är för höga med ca 13 procent för småhus och ca 9 procent för flerbostadshus. Sammanlagl innebär della all beräknad godkänd kostnad och beräknad nettobesparing bedömts vara ca 11 procent för höga i den preliminära beräkningen.

1 övrigt har samma lillvägagängssäll valls som vid ulvärderingen av 1977/78 års energisparslöd. och samma anlaganden om besparing av viss ålgärd har gjorts för jämförbarhel och i brisl pä underlag för andra anlaganden. Redovisningen av resullalen skiljer sig dock frän 1977/78 års ulvärde-ring men jämförelse görs genomgående med dessa tidigare resultat.

Energisparstödets fördelning på ålgärder

Av sammanställningen i bilaga I framgår hur den tolala godkända kostnaden budgetåren 1977/78. 1978/79 respektive 1979/80 fördelar sig pä småhus och flerbostadshus samt pä nedanstående fyra älgärdsgrupper

- Förbättring av uppvärmnings- och ventilationsanläggning

- Nya uppvärmningsanordningar

- Isolering och tätning

- Fjärrvärmeanslulning

I bilagorna 2 och 3 anges hur den godkända kostnaden i smähusärenden respektive i flerbosladshusärenden fördelas på de olika stödberätligade åtgärderna.

Förändringarna mellan 1978/79 och 1979/80 beslår i grova drag av alt del lidigare dominerande slödel till ytlerväggsisolering med nytt fasadskikt minskal relalivi sett, framför allt för småhusen. Stödel till förbättring av

Prop. 1980/81:133 129

uppvärmnings- och ventilationsanläggningar, och till nya uppvärmningsanordningar i småhus, har ökat. De förändringar av villkoren för stödet som genomfördes den 1 juli 1979 bestod just i alt möjlighelerna all fä län och bidrag lill ytlerväggsisolering minskades, genom att de bättre husen undantogs från stöd och kravet på isoleringsljocklek ökades, medan stödel lill uppvärmnings- och ventilationsanläggningar förbättrades. Ökningen av stödel till nya uppvärmningsanordningar i småhus hänger samman med det mycket stora intresset för fastbränsleeldning och värmepump. Stöd Ull installation av braskaminer och andra kompletterande faslbränsleanord-ningar medges dock f. n. inte.

Beräkning av besparing

Av sammanställningen i bilaga 4 framgår hur den totall beräknade nettobesparingen fördelas på småhus och flerbostadshus samt pä de olika äl-gärdsgrupperna exklusive fjärrvärmeanslulning. Av sammanställningarna i bilagorna 5 och 6 framgår hur nettobesparingen fördelas på de olika sparåtgärderna. Vid beräkning av neltobesparingen vid installation av fliseld-ningsanordning i flerbostadshus har för budgelären 1977/78 och 1978/79 samma antagande om besparingseffekt gjorts som för småhus dvs. 20000 kWh per anläggning och år. För budgetåret 1979/80 är emellertid antagandel om besparingseffekt i fierbostadshus 10000 kWh per lägenhet och år, vilket bedömts vara ett mer korrekt anlagande.

Den totala besparingen, dels netlo dels brutto inklusive fjärrvärmeanslutning, kan beräknas lill följande:

Budgetår 1977/78 1978/79 1979/80

Netlobesparing, TWh/år 0,43 0.60 0.72

Brutlobesparing inklu
sive fjärrvärmeanslut
ning, TWh/år 0,62 0,83 1,06

Med energibesparing jämställs minskning av oljeförbrukning vid övergäng till fastbränsleeldning. Att notera är all av ökningen i beräknad netlobesparing från budgetåret 1978/79 till budgetåret 1979/80 svarar övergång till fastbränsleeldning för den största andelen.

9 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 133

Bil. 1. Godkänd kostnad uppräknad till helt är

	1977/78		1978/79		1979/80
	T.kr	%	T.kr	%	T,kr	%
SMÅHUS
Förbättring av uppvärm-
nings- och ventila-
tionsanläggning	46450	4,7	73140	5,4	99750	6.9
Nya uppvärmningsan-
ordningar	8520	0,9	48100	3,5	109790	7.6
Isolering och tätning	613640	61,9	737 150	54,2	564050	39,2
Fjärrvärmeanslutning	14320	1.4	38260	2,8	25400	1,8
Summa	682930	68,9	896650	65,9	798990	55,5
FLERBOSTADSHUS
Förbättring av uppvärm-
nings- och ventilations-
anläggning	47760	4,8	93450	6,9	96160	6,7
Nya uppvärmningsan-
ordningar	40	0,0	2820	0,2	4380	0,3
Isolering och tätning	148820	15.0	249690	18,4	275280	19,2
Fjärrvärmeanslutning	III 710	11,3	117580	8,6	263 260	18,3
Summa	308330	31,1	463 540	34,1	639080	44,5
SMÅHUS -1- FLER-
BOSTADSHUS
Förbättring av uppvärm-
nings- och ventilations-
anläggning	94210	9,5	166590	12,3	195910	13,6
Nya uppvärmningsan-
ordningar	8560	0,9	50920	3,7	114170	7,9
Isolering och tätning	762460	76,9	986840	72,6	839330	58,4
Fjärrvärmeanslutning	126030	12,7	155840	11,4	288660	20,1
Summa	991 260	100,0	1 360 190	100,0	1438070	100,0

Bil. 2. SMÅHUS. Godkänd kostnad uppräknad till helt år

	1977/78		1978/79		1979/80
	T.kr	%	T.kr	%	T.kr	%
Förbättring av uppvärmnings- och ventilationsanläggning
Radiatortermostatventiler Motorshuntventiler Cirkulationspump Spjällregulator m m Individuell mätning Nattackumulering Ventilationsvärmeväxlare	30530 10710 1530 550 2250 50 830	4,5 1,6 0,2 0,1 0,3 0,0 0,1	25310 29250 2060 800 3400 190 12130	2,8 3,3 0,2 0,1 0,4 0,0 1,4	30260 39920 2440 590 4 150 140 22 250	3,8 5,0 0,3 0,1 0,5 0,0 2.8
Summa	46450	6,8	73 140	8,2	99750	12,5
Nya uppvärmningsanordningar
Värmepump Fliseldn.anordn, vedpanna Solvärniesystem	4210 3 860 450	0,6 0,6 0,1	30480 10620 7000	3,4 1.2 0,8	57560 42760 9470	7,2 5,4 1,2
Summa	8520	1,3	48100	5,4	109790	13,7
Isolering och lätning
Isolering av yttervägg Fasad vid ytterväggsisol. Isolering av vindsbjälklag Isolering av bottenbjälklag Treglasfönster SkumplasUnsprutning mm	221080 213 500 89030 24800 61830 3 400	32,4 31,3 13,0 3,6 9,0 0,5	252540 260410 103 530 26570 88040 6060	28,2 29,0 11,5 3,0 9,8 0,7	202840 166240 104650 31900 56620 1800	25,4 20,8 13,1 4,0 7,1 0,2
Summa	613640	89,8	737150	82,2	564050	70,6
Fjärrvärmeanslutning	14320	2,1	38260	4,2	25400	3,2
Totalt	682930	100,0	896650	100,0	798990	100,0

Bil. 3. FLERBOSTADSHUS. Godkänd kostnad uppräknad till helt år

	1977/78		1978/79		1979/80
	T.kr	%	T.kr	%	T.kr	%
Förbättring av uppvärm-
nings- och venlilations-
anläggning
Radiatortermostatventiler	33 240	10,8	34150	7,4	43 810	6,9
Variator/motorshuntventil	5030	1,6	8 390	1,8	10670	1,7
Cirkulationspump m m	-	-	970	0,2	10	0,0
Spjällregulator	1260	0,4	1220	0,3	2660	0,4
Inreglering av värme	-	-	18540	4,0	17 370	2,7
Individuell mätning	6360	2,1	10610	2,3	76.30	1,2
Ventilationsvärmeväxlare	60	0,0	620	0,1	46.30	0,7
Inreglering av ventilation	1810	0,6	18950	4,1	9380	1,5
Summa	47760	15,5	93450	20,1	96160	15,0
Nya uppvärmnings-
anordningar
Värmepump	-	-	1 190	0,3	580	0,1
Fliseldningsanordning	40	0,0	130	0,0	3 680	0,6
Solvärmesystem	-	-	1500	0,3	120	0,0
Summa	40	0,0	2820	0,6	4 380	0,7
Isolering och tätning
Isolering av yttervägg	52720	17,1	95530	20,6	87260	13,7
Fasad vid ytterväggsisol.	51500	16,7	94410	0,4	87600	13,7
Isolering av vindsbjälklag	27810	9,0	31070	6,7	50480	7,9
Isolering av bottenbjälklag	970	0,3	1500	0,3	2980	0,5
Treglasfönster	15110	4,9	25730	5,6	40840	6,4
Skumplastinsprutning	710	0,2	830	0,2	1400	0,2
Tätning av fönster m m	-	-	620	0,1	4720	0,7
Summa	148820	48,3	249690	53,9	275 280	43,1
Fjärrvärmeanslutning	111710	36,2	117580	25,4	263260	41,2
Totalt	308330	100,0	463540	100,0	639080	100,0

Bil. 4. Nettobesparing uppräknad till helt år

	1977/78		1978/79		1979/80
	T.kr	%	T.kr	%	T.kr	%
SMÅHUS
Förbättring av upp-
värmnings- och ventila-
tionsanläggning	37 500	8,7	49700	8,3	59400	8,3
Nya uppvärmningsan-
ordningar	15 100	3,5	52200	8,7	136600	19,1
Isolering och tätning	235400	54,7	223 200	37,3	205 700	28,7
Summa	288 100	66,9	325 100	54,3	401700	56,1
FLERBOSTADSHUS
Förbättring av uppvärm-
nings- och ventilations-
anläggning	87700	20,4	196 100	32,8	191000	26,7
Nya uppvärmningsan-
ordningar	500	0,1	1600	0,3	11800	1,6
Isolering och tätning	54000	12,6	75800	12,7	111700	15,6
Summa	142200	33,1	273 500	45,7	314500	43,9
SMÅHUS H- FLER-
BOSTADSHUS
Förbättring av uppvärm-
nings- och ventilations-
anläggning	125 200	29,1	245 800	41,1	250400	35,0
Nya uppvärmningsan-
ordningar	15700	3,6	53900	9,0	148400	20,7
Isolering och tätning	289400	67,3	299000	49,9	317400	44,3
Summa	430300	100,0	598600	100,0	716200	100,0

Bil. 5. SMÅHUS. Nettobesparing uppräknad till helt år

	1977/78		1978/79		1979/80
	T.kr	%	T.kr	%	T.kr	%
Förbättring av upp-
värmnings- och ventila-
tionsanläggning
Radiatortermostatven-
tiler	26750	9,3	23000	7,1	23 820	6,0
Motorshuntventiler	7590	2,6	16130	5,0	18660	4,6
Spjällregulator	390	0,1	190	0,1	320	0,1
Individuell mätning	2340	0,8	4680	1,4	5 750	1,4
Ventilationsvärme-
växlare	460	0,2	5690	1,7	10880	2,7
Summa	37530	13,0	49690	15,3	59430	14,8
Nya uppvärmningsan-
ordningar
Värmepump	2340	0,8	14630	4,5	24170	6,0
Fliseldningsanordn,
vedpanna	12600	4,4	35000	10,8	108830	27,1
Solvärmesystem	180	0,1	2630	0,8	3 600	0,9
Summa	15 120	5,3	52260	16,1	136600	34,0
Isolering och tätning
Isolering av ytter-
vägg	119640	41,5	112380	34,6	92940	23,3
Isolering av vinds-
bjälklag	77160	26,8	69300	21,3	80130	19,9
Isolering av botten-
bjälklag	18540	6,4	11830	3,6	15470	3,8
Treglasfönster	16940	5,9	25600	7,9	15810	3,9
Skumplastinsprutning
mm	3 130	1,1	4120	1,3	1300	0,3
Summa	235410	81,7	223230	68,6	205650	51,2
Totah	288060	100,0	325 180	100,0	401680	100,0

Förbättring av uppvärmnings- och ventilationsanläggningar Radiatortermostatventiler Variator (shuntgrupp) Spjällregulator Inreglering av värme Individuell mätning Ventilationsvärmeväxlare Inreglering av ventilation

Summa

Nya uppvärmningsanordningar Värmepump Fliseldningsanordning Solvärmesyslem

Summa

Isolering och tätning Isolering av yttervägg Isolering av vindsbjälklag Isolering av bottenbjälklag Treglasfönster SkumplasUnsprutning Tätning av fönster m. m.

Summa Totalt

60110	42,7	64100	23,4	74740	23,8
11280	7,9	17720	6,5	18580	5,9
2570	1,8	1810	0,7	7330	2,3
-	-	69190	25,3	57170	18,2
7900	5,6	7250	2,7	7310	2,3
230	0,2	930	0,3	7970	2,5
4970	3,5	35070	12.8	17930	5,7

87720 61,7 196070 71,7 191030 60,7

-	-	770	0,3	350	0.1
540	0,4	220	0,1	11390	3,6
-	-	630	0,2	40	0,0
540	0,4	1620	0,6	11780	3,8
28800	20,2	46220	16,9	45 310	14,4
19300	3,6	19180	7,0	36940	11,7
700	0,5	730	0,3	1210	0,4
4450	3,1	6520	2,4	11110	3,5
780	0.5	630	0,2	1120	0,4
-	-	2 500	0,9	16010	5,1
54030	37,9	75780	27,7	111700	35,5
142290	100,0	273470	100,0	314510	100,0

Prop. 1980/81:133 136

Bdaga4

Sammanfattning av energiprovningsutredningens (11978:06) betänkande (Ds 11980:12) Provning för bättre energihushållning.

Inledning

Energiprovningsutredningen har enligl sina direktiv huvudsakligen haft till uppgift atl bedöma behovel av metoder, kompetens och resurser för provning inom del energitekniska området (energiprovning) samt föreslå åtgärder från samhällets sida vad gäller resurser för samt finansiering och organisation av sådan provning.

Utredningen har avgränsat sitt arbete till alt gälla provning av produkter som har eller kan få belydelse för landets energianvändning och som huvudsakligen säljs till köpare ulan egna provningsresurser eller egen kompetens atl bedöma produktegenskaper. Tidsperspektivet för utredningens bedömningar sträcker sig i första hand fram till år 1990.

Energiprovning — en beskrivning Med energiprovning har utredningen avsett:

1. Provning, med avseende på energiegenskaper, av produkter i ett kommersiellt skede vilka har betydelse för landels energianvändning.

2. Provning, med avseende på säkerhels-, hälso- och miljöegenskaper, av produkter i ett utvecklings- eller inlrodukfionsskede vilka syftar till alt hushålla med energi eller ersätta olja.

3. Provning, med avseende på energiegenskaper, av sådana produkter som avses i 2.

Energiprovning kan förekomma i samband med energitekniskt utvecklingsarbete och energibesparande ålgärder, som underiag för informafion om produkters energiegenskaper och i syfte atl verifiera föreskrivna krav på produkters egenskaper.

Nuläge och utblick mot 1990

Inom bygg- och VV S-sektorerna förekommer energiprovning i samband med dels statens planverks verksamhet med typgodkännande av byggnadsdelar och byggnadsinstallationer, dels de kommunala byggnadsnämndernas tillsyns- och besiktnings verksamhet. Provningen syflar till att verifiera krav i Svensk Byggnorm. Typgodkännanden är ofta elt villkor för stöd till energibesparande ålgärder. Konsumentverket har låtit genomföra provningar av vissa energibesparande produkter i konsumentupplysande syfte. Inom energiforsknings- och experimentbyggnadsprogrammet förekommer viss provning i syfte att utvärdera olika projekt. Utredningen fömlser en utvidgad typgodkännandeverksamhel och ett ökal behov av att kunna prova nya tekniska lösningar med syfte all hushålla med energi.

Prop. 1980/81:133 137

Utveckling av provningsmetoder och vissa förstärkningar av befinlliga provningsresurser bedöms som angelägna inom en rad områden. Som exempel kan nämnas enkla metoder för fältprovning av värmeisolering och lufttäthet i byggnader, metoder och ulrustning för provning av förseglade mtor, provningsmeloder och kompletterande provningsutrustning för uppvärmningsanordningar bl.a. för fasta bränslen, nya metoder och vissa resursförstärkningar för provning av värmepumpar, solvärmesystem, värmelager och värmekulvertar, provningsmetoder och -resurser för ventilationssystem och provningsmetoder för reglersystem för uppvärmning och ventilation.

Inom industrisektorn har utredningen behandlat energiprovning av industriell produktionsutrustning m.m. Några slalliga krav på energiegenskaper hos sådan utrustning förekommer inte i dag och utredningen bedömer att del inte föreligger något behov av metoder eller resurser för provning i syfte att verifiera sådana krav under 1980-talel. Däremot finns ett behov av enhetliga fältprovningsmetoder för att kunna utvärdera och dokumentera olika energibesparande ålgärder. Utredningen har också pekat på möjligheten att införa frivilliga energideklarationer av vissa energiförbrukande produkter av standardtyp för all göra det lättare för mindre industrier ulan egna provningsmöjligheter att väga in energiegenskaperna vid investeringsbeslut. En förutsättning för sådana energideklaralioner är att provningsmeloder utvecklas.

Inom transportsektorn förekommer energiprovning i flera sammanhang. Personbilstillverkarna provar specifik bränsleförbrukning som underlag för energideklarationer. Konsumentverket har i konsumentupplysande syfte låtit prova vissa energibesparande tillbehör till personbilar. Provning av fritidsbåtars bränsleförbmkning görs som underiag för sjöfartsverkets s. k. körfakta. Utredningen fömlser att behov alt ulveckla och komplettera provningsmetoder bl.a. när det gäller energibesparande tillbehör till personbilar och lastbilar samt alternativa drivmedel för fordon. Behov av viss komplettering av befintlig mätutrustning förutses också.

Inom övrigsektorn har utredningen behandlat hushållsapparater, jord-bmks-, skogsbruks- och trädgårdsnäring, skogsenergi, energiskog och andra biobränslen m, m. Provning av hushållsapparater görs i konsumentupplysande syfte vid konsumentverkets laboratorium eller hos tillverkare som underlag för energideklarationer. Utredningen förutser bl. a. behov av metoder och utmstning för kvalitetsbestämning av biobränslen.

Resurser för energiprovning

Utredningen har gjort en översiktlig inventering av provningsresurser inom den statliga sektorn. Relativt omfattande resurser för uppdragsba-serad energiprovning finns vid statens provningsanstalt och Studsvik Energiteknik AB. Omfattande utrustning finns också vid de tekniska högskoloma och vissa statliga forskningsinstitut där mtinmässig provning

Prop. 1980/81:133 138

dock bara förekommer i enstaka fall. Vissa provningsresurser finns ocksä vid konsumentverket, statens maskinprovningar och AB Svensk Bilprovning. Nu nämnda inslilulioner har på utredningens förfrågan redovisat tillgängliga resurser och behov av förstärkta resurser (se bilaga 1 i Ds I 1980:13). Behov av relativt omfattande resursförstärkningar för energiprovning fömtses av bl.a. statens provningsanstalt och Siudsvik Energiteknik AB.

Inom den privata sektorn har nägon systematisk inventering av resurser för energiprovning inte gjorts. Utredningen har erfarit att större företag i allmänhet har erforderliga provningsresurser för utveckling av nya energitekniska produkter. Mindre företag saknar i mänga fall tillräckliga resurser varför ett behov finns atl kunna anlita utomstående provningsresurser och -kompetens.

Internationella förhållanden

Internationellt samarbele när det gäller energiprovning förekommer i mycket begränsad omfattning. USA har antagit en långtgående lagsliflning när det gäller energideklanationer och krav på lägsta tillåtna energiprestanda för olika produkter. Huvuddelen av utvecklingen av nya provningsmetoder görs vid National Bureau of Standards. Visst samarbete förekommer på det europeiska planet när det gäller kontroll av byggbeslämmelser och inom konsumentvaruområdet.

Inom Norden finns väl fungerande samarbetsformer etablerade inom NORDTEST när det gäller utveckling av provningsmetoder inom framför allt bygg- och VVS-sektorerna. Flera andra samnordiska organ har ocksä verksamhet som anknyter till energiprovning. Danmark, Norge och Finland har i varierande utsträckning bestämmelser när det gäller energihushållning i byggnader. Typgodkännandeförfarandet fillämpas också i dessa länder. Energiprovning i samband med utveckling av nya energitekniska produkter förekommer bl.a. vid de lekniska högskolorna och vid vissa forskningsinstitut.

Överväganden och förslag

Energi har fått ökad ekonomisk belydelse för samhälle, näringsliv och enskilda hushåll. Det är därför angeläget att energiegenskaper hos olika produkter kan fastställas och redovisas på ett riktigt sätt. En omfattande leknisk omställning har inletts på energiområdet. En mängd produkter som bygger på ny leknik eller nya tillämpningar av lidigare känd leknik och som syftar till atl spara energi eller ersätta olja utvecklas och introduceras på marknaden. Detta kräver en beredskap för att prova och utvärdera produkterna såväl med avseende på energiegenskaper som säkerhets-, hälso-och miljöegenskaper.

Provning utgör, eller kan utgöra, ett viktigt inslag i vissa energipolitiska styrmedel och stimulansåtgärder. Här kan nämnas stöd lill utveckling och

Prop. 1980/81:133 139

inlroduklion av produkter som leder till en rationellare energianvändning, information om eller krav på egenskaper hos produkter med betydelse för energianvändningen. Ulredningen har funnil det angeläget att erforderliga provningsmetoder och provningsutmslningar utvecklas och lämnar förslag om omfattning, inriktning och finansiering m. m. av behövligt utvecklingsarbete. När det gäller att gå vidare med beslul om löpande provningsinsatser inom respekfive område bör dessa emellertid fallas av de myndigheler (eller andra statliga organ) som utformar olika energipoliliska styrmedel och stimulansåtgärder.

En relativt omfattande utveckling av nya energitekniska provningsmetoder behöver genomföras. I dag saknas erforderliga anslagsmedel för att genomföra elt sådanl utvecklingsarbete och kapaciteten härför vid de statliga provningsinsfitutionerna är begränsad. Särskilda medel bör därför slällas lill förfogande för utveckling av energitekniska provningsmeloder. Möjligheten bör också tas till vara atl för detla ändamål utnyttja energiteknisk kompetens även utanför de ordinarie provningsorganen. Det beräknade medelsbehovet framgår av nedanstående tabell:

Tabell 9.1 Medelsbehov för utveckling av energitekniska provningsmetoder (milj. kr.)

Område/Period	81/82-83/84	84/85-86/87	87/88-89/90
Byggnader och bygg-
nadsdelar	5.0	3.5	3.5
Uppvärmningssystem	6.2	5.8	5.1
Ventilationssystem	1.5	1.5	1.0
Reglersystem för VVS	1.5	1.0	1.0
Vatten- och av-
loppssystem	0.8	0.7	0.7
Transportmedel	0.3	0.3	0.3
Industriell utmstning	2.0	3.0	4.0
Jordbruk och träd-
gårdsnäring	0.3	0.3	0.4
Biobränslen	1.0	0.5	-
Totalt	18.6	16.6	16.0

Medlen bör anvisas inom de ramar som statsmakterna gör fillgängliga för stöd lill energiteknisk utveckhng och demonstration samt till energibesparande åtgärder. Medlen bör avse utveckling och dokumentering av metoder för energiprovning som inte kan bekostas på annat sätl. Medlen bör täcka även framtagning av prototyper fill den provningsutrustning som är nödvändig för att fillämpa metoden.

Ansvaret för fördelningen av medel för utveckling av provningsmetoder bör läggas på statens råd för byggnadsforskning för områdena Byggnader och byggnadsdelar. Uppvärmningssystem, Ventilationssystem, Reglersystem för VVS samt Vatten- och avloppssystem, statens industriverk för områdena Industriell utmstning. Jordbruk och trädgårdsnäring och Biobränslen samt transportrådet för området Transportmedel.

Metodutvecklingen bör i första hand genomföras vid statliga provnings-

Prop. 1980/81:133 141

Bilaga 5

Skrivelse från energisparkommittén (I 1975:02) angående temperaturnormer i lokaler.

Tid Industridepartementet Statsrådet Cari Axel Petri

Energisparkommittén erhöll 1975-10-16 i uppdrag av industriministern att undersöka fömtsättningarna för att pä vissa områden införa direkla restriktioner eller förbud för viss slag av energianvändning.

Energisparkommittén har i skrivelse 1976-02-16 lämnat vissa synpunkter på vilka områden restriktioner och förbud kan ha aktualitet,

Inom Energisparkommittén fullföljs detla uppdrag genom ett antal olika projekt kring speciella energianvändningsområden. 1978-12-15 tillställde kommittén Industridepartementet en rapport som särskilt gällde energianvändningen i de kommunala idrottsanläggningarna och 1979-01-31 en rapport kring energiförbrukningen inom förpackningsseklorn. Till kommitténs sammanträde 1979-09-26 förelåg en rapport kring införandet av en maximitemperatur i andra byggnader än bostadshus.

I rapporten konstateras att en översiktlig beräkning av bebyggelsens energibehov visar att det 1975 åtgick sammanlagl 161 TWh för della ändamål. Därav svarade industrins och övriga lokaler för 59TWh. Den övervägande delen av detta utgjorde energianvändning för uppvärmning.

I rapporten beskrivs olika faktorer som påverkar inomhusklimatet, ener-giförbmkningens omfattning, besparingseffekter genom temperatursänkningar samt åtgärder och kostnader. Sammanfattningsvis kan konstateras: -att det är möjligt att sänka temperaturen med 2°C i stora delar av

lokalbeståndet utan några negativa effekter pä det fysiologiska välbefinnandet.

- all en sådan temperatursänkning i industrins lokaler kan bedömas ge en
besparing av mellan 0,6 och ca 1 TWh beroende på skilda antaganden
om sänkningens omfattning av olika delar av beståndet. Inom övriga
lokaler pekar olika bedömningar på mellan 2-4TWh. Sammanlagt torde
3 TWh i besparing genom temperatursänkningar kunna betraktas som etl
realistiskt antagande.

-att temperatursänkning oftast är att betrakta som en lönsam åtgärd. Sammanlagt för industrins lokaler och övriga lokaler kan den erforderliga investeringen bedömas vara i storleksordningen 1000-1 300milj. kronor.

- atl en temperatursänkning ofta åtföljs av andra byggnads- eller installa
tionstekniska åtgärder som kan ge ytterligare energibesparingar med god
lönsamhet.

I rapporten konstateras att förutsättningar synes föreligga för införandel

Prop. 1980/81:133 142

av ett förbud mol atl med gas, olja, kol eller elektricitet uppvärma vissa lokaler till högre temperatur än 20°C. En sådan bestämmelse finns redan för de statliga lokalerna i enlighet med SFS 1979:735.

I dagsläget vill dock kommittén för sin del förorda att man försöker nå sådana temperatursänkningar på frivillighetens väg. Detla fömlsäller en intensifierad informationsverksamhet och försök atl genom överläggningar la lill stånd elt ökat engagemang från bland annal olika kalegorier av ägare och förvaltare av lokaler och lokalnyttjare.

Energisparkommittén avser därför atl intensifiera sin information kring dessa frågor. Denna kommer bland annat att behandla:

- vad som är ett fysiologiskt riktigt klimat i avsikt att påverka attityder på arbetsplatser och i andra miljöer,

- lämpliga tekniska åtgärder för att möjliggöra en temperatursänkning. Energisparkommittén har i sina äskanden för budgetåret 1980/81 också

beräknat medel för sådan information som riktar sig till allmänheten, fastighetsägare, fastighelsskötare. företagsledningar etc.

Energisparkommittén kommer också att överlägga med Statens Industriverk och arbetarskyddsstyrelsen om utgivning av information kring klimatförhållanden i industrins lokaler i vilken också temperatursänkningar behandlas.

I detta sammanhang bör också klädernas betydelse uppmärksammas. En ökad medvetenhet om klädernas betydelse ur energihushållningssynpunkt både i arbetslokaler och andra miljöer är önskvärd. Som tidigare konstaterats är det också angelägel att stimulera ytterligare FoU-insatser på delta område.

I den bifogade rapporten konstateras behovet av ett samordnat planeringsperspekliv inom induslrin vad gäller miljöåtgärder och energi. Energisparkommittén kommer därför att tillsammans med andra berörda organ igångsätta en speciell utredning av dessa frågor.

ENERGISPARKOMMITTÉN

Bengt Petri Ordförande

[/// Karlsson Huvudsekreterare

Prop. 1980/81:133 143

Bilaga 6

Sammanfattning av och remissyttranden över elanvändningskommilténs (I 1980:05) betänkande (Ds I 1980:22) El och olja

1 Sammanfattning

I juni 1980 gav riksdagen vissa rikfiinjer för energipolitiken. Dessa syftar bl.a. fill energihushållning, minskat oljeberoende och övergång lill uthålliga, helst inhemska och förnybara energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Högst tolv kärnkraflreaktorer skall utnyttjas och den sisla reaktorn skall tas ur bmk senast är 2010.

Samma månad tillsattes elanvändningskommittén (ELAK). Vår huvuduppgift har varil

- alt ange hur man kan använda el för att spara olja utan att därigenom läsa sig till en ökad elförbrukning i framtiden,

- alt utforma förbud med vissa undantag mot direktverkande elradiatorer i viss tillkommande bebyggelse för årei-mnt bmk,

—att ange hur uppvärmningssystem skall utformas för alt bli flexibla, dvs helt eller delvis kunna utnyttja andra energislag än olja och el.

—att redovisa de ekonomiska konsekvenserna m. m. av förslagen.

Som bakgmnd lill vårt arbete har vi bl. a haft en preliminär energiprognos från statens industriverk. Enligt denna bör vi kunna räkna med god tillgång på el under 1980-lalet. På kort sikt gäller det säledes att effektivt utnyttja anläggningarna för elproduktion för att spara olja. På längre sikt gäller del att få balans i elförsörjningen ocksä utan kärnkraft.

Till grund för vårt arbete har också legat aktuella prognoser för befolkningsutveckling och bebyggelse.

Uppvärmningssystem som bygger på direktverkande elvärme med elradialorer kan endast använda el som värmekälla. I vatten- och luftburna system kan olika bränslen användas. Detta ger ökad flexibilitet men leder också till högre investerings- och driftkostnader.

I nytillkommande småhus blev det under 1970-lalets första hälft allt vanligare med direktverkande elvärme med elradialorer. Denna trend bröts emellertid och under senare år har vattenburen elvärme blivit ungefär lika vanlig i nya småhus. Denna utveckling kan dock snabbt vända igen.

Fjärrvärme ger stor flexibilitet, hög verkningsgrad och goda möjligheter att utnyttja nya energikällor för uppvärmning. Fjärrvärmen har också fält ökad utbredning och denna utveckling väntas forisätta.

Mol denna bakgrund har ELAK redovisat bl.a. följande överväganden och förslag:

1. Den kommunala energiplaneringen bör förstärkas. Kommunerna bör

Prop. 1980/81:133 144

för olika planområden ta ställning fill aktuella och framtida uppvärmningsformer. I byggnadsstadgan bör föreskrivas alt plan skall åtföljas av en redogörelse för de överväganden om planområdets energiförsörjning som gjorts under planarbetel. Berörda myndigheler bör ges i uppdrag alt utarbeta en handlingsplan som kommunema kan lägga Ull gmnd för sin energiplanering.

2. Huvudparten av all byggnadsuppvärmning i förtätad bebyggelse bör ske i centraliserade system.

3. Värmecentraler för alternativbränslen och solvärme bör stödjas. Eventuella bidrag från staten bör förmedlas av kommunerna. Kommunerna skall vara beredda alt la på sig ansvaret för cenirala uppvärmningssy-tem men sådant ansvar skall också kunna läggas på bostadsföretag och samfälligheter. Lagstiftningen på området bör ses över.

4. För fiden fram lill år 2000 kommer, enligl vår bedömning, andelen småhus i bostadsproduktionen att minska. I stället torde vi anfingen få många nya bostäder i form av mindre lägenheter eller ocksä ett färre antal nya bostäder av varierande storlek. Också i det senare fallet torde tonvikten dock ligga på mindre iägenheter. Gränsen mellan småhus och flerbostadshus suddas delvis ut.

5. Vi föreslår alt byggnaders uppvärmningssystem skall utformas så alt de ger viss frihet vid val av energikälla. De krav pä flexibilitet som detta ställer blir bl.a. beroende av antaganden om den framtida energisitualionen.

6. Vid nybyggnad och vid ändring av uppvärmningssystem i befintliga byggnader föreslår vi förbud mot installation av direktverkande elradiatorer. Förbudet bör gälla frän 1 januari 1982.

7. Undantag från detla förbud bör medges för särskilt uppvärmningssnåla byggnader. Detla förutsätter åtgärder för energihushållning som är mera omfattande än vad som krävs enligl svensk byggnorm (SBN 75). Fömtsättningarna för undantaget skall i elt första steg kunna uppfyllas med nu känd teknik.

Vi föreslår atl byggnad får värmas med direktverkande elradiatorer om behovet av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten minskas genom olika ätgärder. Minskningen bör molsvara minst 40% av energibehovet för radiatorerna jämfört med om byggnaden varit utförd enligt minimikraven på värmeisiolering och luftomsättning i SBN 75.

I etl andra steg bör reglerna skärpas. Härigenom uppnäs ett starkt incitament till vidare utveckling mot alltmer uppvärmningssnåla byggnader. Reduktionens sloriek bör prövas mol bakgmnd av den kunskap som föreligger vid mitten av 1980-talet och det samhällsekonomiskt optimala. Vi anser emellertid all reduktionen bör bli betydande i förhållande till normkravet. Ett riktmärke för andra steget bör vara en minskning med 70% från SBN 75. Vi föreslår att de skärpta kraven införs år 1986.

8. Vi föreslår att tillfälliga byggnader, t. ex. arbetsbodar, och byggnader

Prop. 1980/81:133 145

som värms upp tillfälligt, t.ex. flertalet fritidshus och vissa samlingslokaler, inte skall omfattas av förbudet. Vidare föreslår vi undanlag för lillverkningslokaler inom industrin, jordbruket och trädgårdsnäringen, för vissa kullurhisloriskl värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer samt i övrigt i sådana fall där ett förbud framstår som uppenbart orimligt.

9. Vi bedömer alt byggnadsnämnderna har kompetens att avgöra när
undantag från förbudet mot direktverkande elvärme med elradiatorer skall
medges. Prövningen bör bindas fill hanteringen av byggnadslovsärendet.

10. Vi föreslår alt lånebeslämmelserna ses över så alt ocksä uppvärm
ningssnåla byggnader med direktverkande elradialorer kan finansieras på
lika villkor som de med flexibla uppvärmningssystem. Detta torde vara
möjligt att genomföra inom existerande låneramar genom en ompriorite
ring av låneberältigade åtgärder och utrustning. Samma bedömning gäller
också för flerbostadshus och lokaler.

11. I nytillkommande småhus som skall värmas med vattenburen el bör
sådana förberedelser göras alt skorsten senare kan installeras och utrym
me ordnas för uppvärmningskomponenter, t. ex. panna och bränsleförråd.

I byggnader som kan få dispens frän förbudet mot direktverkande elradiatorer bör möjligheterna att senare införa ett inre distributionssystem för värme förberedas. Detta bör ske vid planeringen och delaljutförandet av byggnaden. Det bör tillses atl det pä tomtmark finns utrymme för nödvändiga alternativa anordningar för uppvärmning.

Vid ombyggnad av befintliga byggnader medför kraven all skorsten, bränsleutrymmen m. m, normalt skall bibehållas.

12. Resurser bör satsas pä utveckling av lämplig teknik för att valten-eller luftburet distributionssystem vid behov skall kunna installeras i hus som byggts med direktverkande elradialorer.

13. Tillkommande vattenburna system bör dimensioneras för lågtemperatur. Den nuvarande temperaturen i radiatorerna, "80-60", bör sänkas till "60-40". Härigenom underlättas utnyttjandet av direkt solvärme, spillvärme och värmepumpar.

14. Byggnadslov skall krävas för att man i befinllig byggnad skall få väsenlligt ändra eller införa helt nytt uppvärmningssystem.

15. Anskaffning av oljetank och inslallafion av oljebrännare bör inte få räknas in i låneunderlagel för stafiiga lån till bostadsbyggande.

16. För installation av villapannor som kan eldas med olja bör krävas atl pannan är förberedd för användning av elenergi.

17. Hushållsapparater och anordningar för belysning och varmvattenberedning tar en betydande del av energiförbrukningen i anspråk. Normer och belåningsregler bör utformas så att de stimulerar lill energisnålhet.

18. Ur samhällsekonomisk synvinkel finner vi det angeläget att den tillgängliga elkapaciteten utnyttjas för alt ersätta olja vid uppvärmning. I första hand bör den dyra lätta eldningsoljan ersättas.

Den oljeeldade mottryckskraften använder tung eldningsolja med hög 10 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 146

verkningsgrad. Oljeeldning i småhus och även i vissa större pannor sker med dyr lätt eldningsolja med väsentligt lägre verkningsgrad. Verkningsgraden är dessutom extremt låg under sommaren dä pannorna enbart producerar tappvarmvatten. Det kan därför vara ekonomiskt motiverat atl året mnt utnyttja elvärme baserad på oljeeldad mottryckskraft för alt ersätta uppvärmning med lätt eldningsolja. Används mottryckskraft på delta sätt ger detta också incitament atl konvertera oljeeldat mottryck till fastbränsleeldning.

19. Utgångspunkten för våra förslag om konvertering frän olja fill el är den samhällsekonomiska lönsamheten. Denna lönsamhet bedömer vi som god. Våra förslag syftar därför till alt göra konverteringar lönsamma och finansiellt möjliga ocksä för berörda kommuner, industrier och fastighetsägare, Detla bedömer vi vara en förulsällning för att de samhällsekonomiskt välmotiverade konverteringarna kommer till ständ.

20. Vi bedömer alt tillverkningskapaciteten vad avser elpatroner, elpannor etc. är lillräcklig ocksä vid snabb konvertering från olja till el. Installationskapaciteten kan däremot utgöra en begränsande faktor.

21. Med hänsyn till begränsad kapacitet i vissa distributionsnät är det särskilt fördelaktigt när el kan ersätta olja vid uppvärmning vär, sommar och höst.

22. Den nuvarande energibeskattningen snedvrider prisrelationerna mellan olja och el till nackdel för elvärme. Lönsamheten för övergäng till el skulle förbättras betydligt vid en neutral beskattning. Frägan analyseras av energiskattekommitién. Vi föreslår att energiskattekommittén anmodas att skyndsamt slutföra denna del av sitt arbete.

23. Större pannor i fjärrvärmeverk och industrier bör i betydande utsträckning kompletteras för användning av el. Härigenom kan tung eldningsolja ersättas med el från vatten- och kärnkraftverk. Potentialen är stor. Tillverknings- och installationskapacitet finns och ledningskapacite-len är lillräcklig. De nödvändiga investeringarna bedömer vi kan samhällsekonomiskl tjänas in på ett par eldningssäsonger.

Skatten på el i relation fill den på olja hindrar en spontan övergång till elanvändning i slörre pannor. Riksskatteverket (RSV) har möjlighet att bevilja skattereduktion vid elleveranser till slörre förbrukare. Sådan reduktion bör inte knytas till särskilda perioder utan bör avse all leverans. Vi föreslår att frågan om utformning och sloriek av skattereduktionen utreds av industriverket i samråd med RSV.

Råkraftleverantören och användaren kan avtala alt leverantören, med hänsyn till osäkerheten i fråga om elpris och utnyttjandegrad, skall svara för investeringen och äga pannan (ett slags leasing-förfarande).

24. Medelstora oljepannor och oljepannor i småhus eldas huvudsakligen
med läll eldningsolja. En omfattande konvertering lill elanvändning bör
ske. Potentialen är stor. Här finns dock inte möjlighet till individuellt
anpassade skattereduktioner. Lån och bidrag bör därför användas för att

Prop. 1980/81:133 147

en samhällsekonomiskt riktig konvertering skall bli meningsfull också för innehavare av sådana oljepannor.

Lån bör därför beviljas för installation av elpatron, elkassett och varmvattenberedare saml för kostnader för byte av oljepanna till panna för andra bränslen. Pannbyte till kombinafionspanna bör stimuleras genom bidrag om, förslagsvis, högst 3000 kronor beräknal på restvärdel av den befinlliga oljepannan. Installation av kombinationspanna bör också stimuleras genom förmånligare lån.

Vi föreslår också att energisparlån skall kunna förenas med villkor om konvertering till el med elpatron eller molsvarande.

25. Vi bedömer att de åtgärder för konvertering från olja till el som vi föreslår kan resultera i en minskad förbrukning av olja, huvudsakligen lätt eldningsolja, i storleksordningen 1,6—1,8 miljoner m år 1990. Delta mål skulle nås genom en ökad användning av el för uppvärmning av storleksordningen 14-15 TWh. För den del av elproduktionen som sker i mottryckskraftverk beräknas åtgå ca 1 miljon m tung eldningsolja.

26. God tillgång på el kan minska utrymmet för nya energikällor. En växande marknad för nya energislag och ny energiteknik behövs redan under 1980-talet. Detta förutsätter ytterligare offenfiiga ekonomiska insalser och en framåtsyftande statlig och kommunal energiplanering.

För alt främja användningen av solenergi bör i vissa kommuner och områden el inte få utnyttjas för produktion av tappvarmvatten i större anläggningar. I stället bör statligt stöd utgå till dessa kommuner och områden till produktion av solvärmt tappvarmvatten.

Offentliga och privata byggherrar bör stimuleras att salsa pä system baserade på solvärme för helårsuppvärmning.

27. Enligt vår bedömning torde det effektivaste sättet alt spara olja med värmepumpar vara att i första hand installera ytjordvärmepumpar i befintliga större en- och tvåfamiljsfastigheter. I centraliserade system som inte utgör underlag för mottrycksproduktion kan värmepumpar ge slora besparingseffekter.

28. Del bör undvikas att en ökning av el för uppvärmningsändamål under en period om ca fio år leder till en oekonomisk utbyggnad av ledningssystemet. Kommunala energiplaner utgör här ett styrinstrument. Eldistributören bör prioritera en eventuell nätutbyggnad lill områden där utbyggnaden är mest rationell.

Lån och bidrag till konvertering bör kräva godkännande från eldistributören. I godkännandet bör också anges beviljad anslutningseffekt.

29. Information till allmänheten är ett väsenlligt medel för atl snabbt fä igång en konvertering från olja fill el. Sådan information bör lämnas både om de tekniska möjlighelerna och de ekonomiska villkoren i form av bl. a. lån och bidrag.

30. Eftersom tillgången på elenergi under 1990-talet kan bli begränsad bör de föreslagna styrmedlen successivt anpassas lill utvecklingen. Vi

Prop. 1980/81:133 149

2 Remissyttrandena

2.1 Remissförfarandet

Efter remiss av belänkandet (Ds I 1980:22) El och olja har yttranden avgetis av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsslyrelsen, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), statens industriverk (SIND), statens naturvårdsverk, statens planverk, statens råd för byggnadsforskning (BFR), slalens vattenfalls verk, överslyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), energihushällningsdelegationen (Bo 1978:03), energisparkommittén (I 1974:05), hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Stockholm, riksskatteverket, kommunstyrelsen i Borås, Halmstads, Jönköpings, Kimna, Oxelösunds, Skellefteå, Söderhamns, Vänersborgs och Örebro kommuner. Hyresgästernas riksförbund, HSB, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Näringslivets energidelegation (NED), Svenska kommunförbundet. Svenska värmeverksföreningen. Centrala driftledningen (CDL), elektriska installatörsorganisationen EIO, föreningen för elektricitetens rationella användning (FERA), Näringslivets buggnadsdelegation (NBD), Rörfirmornas riksförbund. Svenska elgrossist AB (SELGA), Svenska elverksföreningen. Svenska kraftverksföreningen, Elektroindustriföreningen, Ingenjörsvelenskapsakademien (IVA), Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges trähusfabrikers riksförbund, Sveriges villaägareförbund, VVS-information, Delegationen (I 1975:02) för energiforskning. Svenska gasföreningen och VVS-tekniska föreningen.

Hämtöver har i anslutning till remitteringen inkommit yttrande från Katrineholms kommun, Nils-Eric Lindskoug, föreningen FERA:s elvärmegrupp, AB Takvärme, Elektro Standard AB, Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Arbetarpartiet kommunisterna (APK), statens järnvägar, Frico AB, IKO Kabel, Kemikontoret, Asea Skandia, Järnkonst AB, David Södergren m. fl., samt från ett antal föreningar och enskilda.

2.2 Användning av el för att ersätta olja

ELAK föreslär att den under 1980-talel tillgängliga elproduktionskapacilelen används för att spara olja. Delta kan enligt ELAK ske genom att 13-20 TWh el används för uppvärmning i byggnader som i dag uppvärms med olja samt i slora elpannor i fjärrvärmesystem och inom induslrin. Elt överväldigande flertal av remissinstanserna förordar att el används för att spara olja på det sätt som ELAK föreslagit.

RRV, LRF och DFE är tveksamma fill eller avstyrker en övergäng från olja lill el framför allt i småhus.

Prop. 1980/81:133 150

RRV som förordar att konverteringen i första hand genomförs i större enheter anför:

Omfattande konvertering till elvärme i småhus torde ta i anspråk betydande planerings- och installafionskapacitet samtidigt som det kan bli oundvikligt med betydande investeringar i distributionsnäten. En framtida omfattande övergång från elvärme till andra energislag i småhusen torde också leda till betydande svårigheter av teknisk och administrativ natur. Utredningen har enligt RRV:s mening varit alltför optimistisk när man bedömt tiden för att planera och genomföra ett seriöst omställningsprogram. Enligt RRV:s uppfattning torde det förelia stora skillnader i tidsåtgång när det gäller att ersätta olja genom konvertering i stora centrala anläggningar jämfört med att uppnå motsvarande oljeersättning genom konvertering av ett stort antal villapannor. Speciellt gäller detta när utbyggnad av ledningsnätet blir nödvändigt i det senare fallet.

RRV som även ser svårigheter att senare äterkonvertera bort från elvärme anför vidare:

En speciell aspekt på problemet med "återkonvertering" är elkonverte-ringens inverkan på utveckling av nya energikällor. I betänkandet uttrycks på flera håll medvetenhet om riskerna för atl en massiv satsning på elenergi kan komma att verka hindrande för introduktionen av nya energikällor liksom för hushållning och utnyttjande av industriell spillvärme. Utredningen för också fram vissa idéer om åtgärder för att minska dessa risker. Någon mer inträngande analys av konkurrensförhållandet mellan en massiv elsatsning och introduktionen av nya energislag har emellertid inte gjorts.

Inför förestående statsmaktsbeslul att utnyttja det tillfälliga elöverskoltet för oljereduktion är det enligt RRV:s mening angeläget atl det här behandlade konkurrensproblemet prövas noggrant. En sådan prövning kan komma atl ge vid handen alt en sä massiv elkonvertering som den utredningen förordar måsle undvikas av långsiktiga skäl. Det är svårt att på det presenterade underlaget ta ställning lill om detta i sä fall bäsl skall ske genom att vissa geografiska områden lagstiftningsvägen undandras från elkonvertering eller genom alt man generellt undviker alt uppmuntra viss typ av elkonvertering. Målmedvetna statliga och kommunala styrinsatser torde under alla omständigheter bli nödvändiga om dessa svåra avvägningsproblem skall få en tillfredsställande lösning.

LRF anför:

Enligl förbundets uppfattning föreslår kommittén ålgärder som innebär slöseri med elkraft som är etl av de mest högvärdiga energislag som används. Huvudtesen är dessutom atl elkraften ska användas till uppvärmning vilket är den energianvändning där de alternativa energikällorna lättast kan komma till användning. Enligl förbundets uppfattning skulle en så omfattande satsning på eluppvärmning som kommittén föreslår rycka undan möjligheterna för utveckling av de alternativa energikällorna under 1980-talel.

LRF har däremot inget atl invända mot att man installerar pannor i Qärrvärmesyslem där man kan använda elenergi som reserv eller vid

Prop. 1980/81:133 151

tillfälliga överskott. Men förbundet ser det som elt slöseri om fjärrvärmesystem skulle använda eluppvärmning som bas. Dessulom anser förbundet att användningen av elkraft i Qärrvärmesystemen inte bör subvenlioneras utan atl åtminstone de långsiktiga marginalkostnaderna för kraftproduktionen måste täckas in. I annat fall innebär systemet enligl LRF en subventionering av de fjärrvärmda områdena pä övriga elkonsumenlers bekostnad.

DFE anser alt en omfattande övergång till el kan minska användningen av solvärme under 1980-talet. DFE som vidare anser att en tillfällig oljeersällning under 1980-lalet bör göras pä sådant säll atl den kompletterar en långsiktig strategi för oljeersättning anför:

I stället för atl låta det långsiktiga perspektivet vara styrande vid förslagsutformningen har ELAK i avsnitt 3.8.6 undersökt om förslagen kommer all försvåra eller försena inlroduktionen av vindkraft, solvärme och inhemska bränslen. ELAK konstaterar att teoretiskt finns det under 1980-talel nätt och jämnt samtidigt utrymme för såväl solvärme och inhemska bränslen som konvertering till elvärme. Det möjliga utrymme som ELAK därvid beräknal för torv och skogsenergi (17-30 TWh) motsvarar vad som beräknades i prop. 1978/79:115 men är avsevärt lägre än DFE:s bedömning i rapporten Förnybara energikällor (27-45 TWh) och OED;s nu redovisade bedömning (26-40 TWh). 1 praktiken finns det enligt ELAK påtagliga kollisionsrisker som bara kan undanröjas genom en god planering på slafiig och kommunal nivä samt etl omfattande stöd till de nya energikällorna. ELAK an,ser emellertid att det ligger utanför uppdraget att behandla sädana problem. Enligl DFE:s mening bör dessa problem undersökas och beaktas såväl före beslut med anledning av ELAK:s förslag som vid genomförandel av ett sådant beslut.

Svenska värmeverksföreningen, som anser att del är tveksamt om den av ELAK angivna elkapaciteten verkligen kommer all finnas tillgänglig och därför avstyrker ELAK:s förslag, anför:

För att ersätta lätt eldningsolja med el räknar kommittén därför med att utnyttja den lediga produktionskapacitet som kommer alt finnas i befintliga oljeeldade kraftvärmeverk under perioden 1981-1990. Under medelår beräknas denna uppgå lill 5—7 TWh ärligen under vinterhalvåret. Man skulle därmed ersätta i storleksordningen 1,7 miljoner kubikmeter lätt eldningsolja per år med en ökad förbrukning av ca I miljon tung eldningsolja per är. Föreningen ifrågasätter redan av detla skäl om den ekonomiska vinst som uppstår av denna ersättning är lillräcklig att finansiera installation av ett Stort anlal elpannor och elpatroner samt i vissa fall förstärkningar av lokala eldislribulionsnäl. Föreningen ifrågasätter emellertid också om de angivna energimängderna verkligen kommer att vara tillgängliga. Även om förfar-andel skulle vara samhällsekonomiskl lönsaml fordras det atl det ocksä är företagsekonomiskt lönsamt för del aktuella kraftvärmeverkel. Del är naturligtvis frän de kraftvärmekommunernas synpunkt angeläget all gjorda invesleringar utnyttjas, men priset pä den producerade elkraften måste givelvis täcka produktionskostnaderna. Det är tveksamt om sädan läck-

Prop. 1980/81:133 152

ning kan uppnås om den producerade elen skall användas för eluppvärmning. De slora kraftbolagen tillämpar redan i dag mycket låga högspän-ningstaxor, ett förhållande som kan väntas består under hela 1980-talet. Taxorna ger i många fall inte utrymme för lönsam drift av de kommunala kraflvärmeverken och flera kraftvärmeverk planerar därför atl helt ställa av elprodukfionen. En sådan avställning sparar givelvis samtidigt ca 1 miljon kubikmeter tung eldningsolja per år, vilket då kan sägas vara resultatet av den goda kraftbalansen.

BFR som förordar en ökad salsning på värmepumpar anför:

Rådet förordar atl en tillfällig oljeersättning under 1980-talet genom ökad elanvändning, göres i Qärrvärmenäl och gmppcentraler inom områdena kombinerade system med olika värmepumpsystem kompletterat med elpannor, spillvärme och återvinning. Genom införande av värmepumpteknologi skapas successivt förutsäitningar för svensk industri på tillverknings- och exportsidoma. Teknik mäste parallellt ulvecklas för införande av solfångare i Qärrvärmenäl och för tappvarmvatten.

Byggnadsstyrelsen anser att krav på kombinationspannor bör slällas vid konvertering från olja lill el. Byggnadsstyrelsen ifrågasätter också om ELAK:s tidplan för konverteringar är rimlig.

SABO anser all ELAK:s bedömning av möjligheter alt ersätta olja med el är alltför optimistiska med hänsyn till prisförhållandena mellan olja och el. Genom förändrad prisrelation mellan olja och el kan dock enligt SABO el komma alt användas i större utsträckning för atl ersätta olja. Del är då enligt SABO angeläget att konverteringarna görs pä elt sådant sätt att flexibilitet erhålls i valet av energiform.

De remissinstanser som tillstyrker atl en övergång från olja lill en genomförs enligl ELAK:s förslag anför som skäl härför att oljeberoendet måste minskas redan under 1980-talet.

Sveriges elektroindustriförening (ELIF) som förordar att den av ELAK föreslagna övergången från olja till el genomförs anför:

Det är ELlF:s uppfattning att kommittén genomgående varit försiktig i sina uppskattningar av konverteringspotentialen. Detla understryker ytterligare den slutsats, som vi tycker att betänkandel borde framhävt bättre och klarare, nämligen atl konverteringspotentialen är avsevärt större än eltillgången.

CDL understryker att utnyttjande av el som ersättning för olja bör ske på sådant sätt att man i framtiden har handlingsfrihet atl gä över till alternativa energislag. Enligt CDL bör samtidigt beaktas möjligheten att kunna bibehålla elanvändningen om detla då visar sig önskvärt. CDL anser att del med den mycket stora oljeanvändningen i Sverige (1979 ca 300 TWh, varav ca hälften för uppvärmning) finns del gott om utrymme för alla de olika energislag som kan ersätta olja. Användningen av föreslagna 15 å 20 TWh el för att ersätta olja utesluter därför inte utveckling och användning

Prop. 1980/81:133 153

av de altemativa energislagen. Det blir närmast en fråga för energipoliliken och den kommunala energiplaneringen att ange de lämpliga styrätgärder som fordras för att el och alternativa energislag kommer till användning på bäsla möjliga sätt och utan konflikter. Redan den prisnivå man har nu och den realprisökning på olja som kan väntas i framliden driver på utvecklingsarbetet för de alternativa energislagen.

Energisparkommittén anför:

Den preliminära prognos — som upprättats av statens industriverk — visar att kapaciteten för att producera elkraft kommer att vara god under 1980-talet. Föreliggande substitutionsmöjligheter från olje- och elanvändning bör därför enligt kommitténs mening utnyttjas så långt möjligt är. Tillgången på elkraft får dock - enligt vår bestämda mening - inte utgöra hinder eller skapa låsningar gällande etablering av icke-oljebaserade energibärare med tillhörande infrastmktur under kommande tioårsperiod. Lika självklart måste åtgärder som innebär en bättre hushållning med elenergi även fortsättningsvis stimuleras fram.

Bostadsstyrelsen framhåller att konverteringen från olja fill el inte bör ske genom utbyte av pannor, utan i första hand genom komplettering av befintliga oljeeldade pannor med elpatron, elkassett eller installation av varmvattenberedrare.

Statens vattenfallsverk anser att det är särskilt angeläget att minska användningen av lätta oljor för uppvärmningsändamål för att förbättra försörjningstryggheten, minska kostnaderna och bränsleimporten. Den lätta eldningsoljan bör enligt vattenfallsverket i större utsträckning reserveras för transportsektorn, där den är svårare att ersätta. Verket anser därför att det i enlighet med utredningens förslag är av största betydelse att använda tillgänglig del av fillkommande elproduktionskapacitel under 1980-talet för att ersätta olja inom uppvärmningsseklorn.

Vattenfallsverket anför vidare:

För att ersätta tung eldningsolja med kärnkraft och vattenkraft under sommartid föreslär ulredningen installation av stora elpannor i Qärrvärme-verk och industrier. Förslaget innebär förutom billig värmeproduktion en direkt oljebesparing, varför förslaget är angeläget och bör stödjas genom beslut av sådan installation. Elpannorna kan avskrivas på ett fåtal år varför de inte innebär någon låsning för framtiden. Produktionssituationen kan förändras snabbt varför kraftproducenterna bör ha kontrollen över in- och utkoppling av elpannorna.

Svenska elverksföreningen anför:

Det stora oljberoendet är Sveriges största energipolitiska problem och dessulom en svår belastning för landets handelsbalans. Svenska Elverksföreningen biträder därför Elanvändningskommitténs förslag i de delar detla, jämlikt direktivens intentioner, syftar till atl utnyttja den tillgängliga elproduklionskapaciteten för att ersätta olja - framför allt lätt eldningsolja - för uppvärmning.

Prop. 1980/81:133 154

Hyresgästernas riksförbund som anser att el i första hand bör utnyttjas i stora och medelstora pannor anför:

Då lillgången på elenergi enligl prognoser för 1980-lalet blir god, bör elöverskoltet 13-20 TWh (exkl, installerad elvärme i nybyggnation) utnyttjas för uppvärmningsändamäl i bebyggelsen. Oljesubstitution med hjälp av överskotlsel bör införas på ett ur genomförandesynpunkt praktiskt och snabbt sätt. Förbundet anser det därför rimligt att överskotlselen i första hand utnyttjas som komplement i större värmeproduktionsanläggningar för bosladsuppvärmning. Genom att elpannor med 10-15% av ansluten värmeeffekt installeras parallelll i oljeeldade medelstora och stora anläggningar, bör oljebehovet under vär, sommar och höst till stor del kunna konverteras lill el. Ett samspel mellan elutnyttjande och olja bör efter kraftbalanssilualionen kunn åstadkommas genom ett snabbi omställningsförfarande.

Värmeverksföreningen delar kommilléns bedömning att ytterligare ca 1 000 MW kan installeras i elpannor kopplade till Qärrvärmenäl varvid en besparing per år skulle kunna uppnås. Föreningen tillstyrker kommitténs förslag atl skattreduklion vid sädana elleveranser inle bör knytas till särskilda perioder av året ulan avse all leverans.

Jönköpings kommun framhåller atl det är mer angelägel att förslagen genomförs med snar verkan, än att en fulländning av förslagen genomförs och tillämpningen fördröjs.

Svenska kommunförbundet som förordar utbyggnad av Qärrvärme anför:

En avveckling av kärnkraften skall ske pä sikt. Alternativa möjligheter till elproduktion måste därför byggas upp successivt. De kommunala kraftvärmeverken utgör en viklig del av dessa möjligheter. Verkens elproducerande förmåga förutsäller utbyggnad av Qärrvärmenät. Användning av elvärme för atl minska oljeanvändningen mäste därför ske på sådant sätt att utbyggnaden av Qärrvärmenäten inle förhindras eller försenas. Skulle detla ske förändras förutsättningarna i negativ riktning för en utbyggnad av Qärrvärmeproduktionen och därmed också möjligheterna att långsiktigt trygga elförsörjningen.

Kommunförbundet anför vidare:

Alla byggnader, som i dag värms med olja, kan inte övergå till elvärme. Den prioritering, som måsle ske i kommunerna, bör göras på likartade grunder i hela landet. I första hand bör elvärme förbehållas småhusområden, som inte har tillräcklig värmetäthet för Qärrvärme, men ändå utgör så tät bebyggelse atl fastbränsleeldning i varje byggnad är olämplig.

Liknande synpunkler framförs av Söderhamns kommun.

Oxelösunds kommun påpekar all det kan vara lämpligt alt tillfälligt använda el vid utbyggnad av Qärrvärme i stället för provisoriska gmppcentraler eldade med lätt eldningsolja.

Svenska gasföreningen anser att el tillfälligt bör användas under upp-

Prop. 1980/81:133 155

byggnadsskedet av naturgasförsörjningen där så är möjligt med hänsyn lill elnätens kapacitet. För atl äsladkomma detta bör industrin enligl gasföreningen se lill att det finns särskilda el/gaspannor.

Flera remissinsianser tar upp behovet av nätförstärkningar vid en stor övergång från olja till el och påtalar all övergängen bör ske planerat sä att distributionsnätens kapacitet beaktas.

Statens vattenfallsverk anför:

Konverteringen från olja till elvärme medför behov av nätförstärkningar på eldistributionssystemen. Normalt torde detta ej leda till större problem, då marginalinvesteringarna är låga och elverken är vana atl klara belastningsökningar pä delaljnälen pä upp emot 10 ä 15 % per är. 1 speciella fall måste dock konverteringstakten begränsas, vilket lämpligen sker genom elverkens egen försorg, eventuellt i samarbele med vederbörande kommun t. ex. genom den kommunala energiplaneringen.

Svenska kommunförbundet anför:

Nätförstärkningar kan erfordras för alt tillgodose uppkommande behov av eluppvärmning. Det är väsenlligt alt investeringsuppgifterna för att förstärka nätet begränsas så att de helt kan avskrivas under den period, dä den extra produktionskapaciteten på elområdet föreligger. En betydande begränsning av nätförstärkningarna sker om kommunerna efter samräd med eldistributören beaktar investeringsulgifterna vid sin bedömning av lämpliga områden för övergång lill elvärme.

Liknande synpunkter framförs av Borås och Halmstads kommuner.

Enligt ELAK har de förslag som kommittén lagt fram enbart positiv inverkan på beredskapssituationen med undanlag av förslaget till stöd för installation av renodlade elpannor.

ÖEF som i sitt yttrande enbart lar upp beredskapsaspekterna anför:

Beredskapen för elvärmda byggnader mot störningar i bränsleimporten har hittills ansetts vara betryggande eftersom valtenkraften kan tillgodose det beräknade krigsbehovet av el. Enligt nyligen genomförda beräkningar av CDL är vattenkraftproduktionen under ett normalår lika med krigsbehovel av el. En omfattande ulbyggnad av elvärme i befintliga oljevärmda byggnader medför - om inte eldningsmöjligheterna bevaras - alt elvärmebehovet måste baseras pä importerade bränslen. Beredskapen blir dä sämre för el - än för oljevärmda byggnader.

Eftersom en sådan sämre beredskap inte är acceptabel behöver beredskapsätgärder sä småningom genomföras i nybyggda elvärmda hus. Ett bevarande av eldningsmöjligheterna i befintliga oljevärmda hus vid övergång till elvärme medför å andra sidan att den inhemska elproduktionen kan reserveras för nya elvärmda hus och kostnader behöver då inte läggas ned på atl vidla beredskapsätgärder i dem. Resonemanget förutsäller att vattenkraften eller annan inhemsk elproduktion inte kommer att byggas ut. En ulbyggnad av t.ex. vattenkraften ökar beredskapen och gör beredskapsätgärder hos elvärmeanvändarna obehövliga.

Prop. 1980/81:133 156

ELAK har i sina överväganden kommit fram lill att del är fördelaktigare från samhällsekonomisk synpunkt att använda den tillgängliga elproduk-fionskapaciteten för oljeersättning än för att exportera el.

SIND, RRV och BFR anser alt möjligheterna till export borde övervägas ytteriigare.

RRV anför:

Export av överskotlsel skulle inte ge samma problem med "återkonvertering" eller hindra utvecklingen av nya energislag. En sådan export skulle också leda till väsentlig minskning av oljeförbrukningen i mottagarlandet, samfidigl som den skulle påverka Sveriges handelsbalans gynnsamt. Av dessa skäl föreslår RRV alt möjlighelerna till ökad export av elkraft utreds närmare.

ELAK har påtalat att den nuvarande beskattningen på olja och el snedvrider konkurensen till oljans fördel. Med anledning av att energiskatte-kommittén (B 1979:06) har i uppgift att lägga fram förslag om beskattningen av energi ansåg sig ELAK förhindrad att lägga fram förslag om en neutral beskattning på olja och el. ELAK föreslår lån och i vissa fall bidrag vid konvertering från olja till el. ELAK föreslår även att energisparlån efter prövning från fall till fall skall kunna förenas med villkor om konvertering med elpatron eller motsvarande. ELAK föreslår jämkning av elskatten vid användning av el i stora pannor under perioden då vattenkraft och kärnkraft helt svarar för elproduktionen. För att få igång en omfattande konvertering från olja till el krävs enligt ELAK även information till allmänheten.

Flertalet remissinstanser anför att den nuvarande beskaltningen på olja och el är ett avgörande hinder för en övergång från olja till el inom uppvärmningssektorn.

Svenska kraftverksföreningen som anser atl uQämning av skatten på olja och el samt information är tillräckliga styrmedel anför:

Enligt betänkandet är flertalet redovisade konverteringsalternafiv icke privatekonomiskt motiverade men väl samhällsekonomiskl lönsamma. I belänkandet visas emellertid också att om energiskatten görs neutral, dvs. belastar el och olja lika per energienhet, blir konverteringsalternativen privatekonomiskt lönsamma. Även om så sker är det naturligtvis inte hell säkert att önskvärda konverteringar kommer till stånd. Delta generelll verkande styrmedel synes dock först böra prövas innan detaljförslag med åtföljande byråkrati sätts in för atl nä det oomtvistade målet. Kommittén har pålalal att den nuvarande energibeskattningen snedvrider konkurrensen mellan olja och el fill nackdel för elkraften, men menar all en förändring av energibeskattningen har en rad andra aspekter som måste anlyseras innan ett ställningstagande är möjligt. Föreningen vill påpeka att några sådana analyser inte genomförts i samband med alt nuvarande energibeskattning infördes. Därför bör en förändring i riktning mol ökad uQämning i skattehänseende mellan el och olja kunna genomföras relativt snabbt. Förändringen kan göras preliminär i avvaktan på energiskatteutredningens

Prop. 1980/81:133 157

analyser. Det slår under alla förhållanden klart alt den nödvändiga förändringen av energibeskattningen endast kan gå i riktning mot alt elen inte diskrimineras jämfört med oljan.

Enligt föreningens bedömning är en neutral energibeskattning kombinerad med saklig information om de samhällsekonomiska och försörjningsmässiga fördelarna med atl utnyttja el i stället för olja tillräckliga medel för atl uppnå det eftersträvade syftet. Det förslag till information till allmänheten som finns i betänkandet tillstyrkes och föreningen är beredd alt medverka härvidlag.

Skulle en förändring av energibeskattningen icke kunna accepteras vill föreningen ansluta sig fill de förslag kommittén framlagt i syfte att rationellt utnyttja landets kraftproduktionsapparat för att därmed spara olja.

IVA som anser att konverteringar måste vara privatekonomiskt lönsamma för alt komma till ständ anför:

Den nu existerande energibeskattningen som missgynnar elenergin i förhållande till olja är enligt akademiens åsikt det största hindret för att uppnå denna lönsamhet. Energibeskattningen bör snarast göras neutral med avseende på energislag. En sädan förändring av skattesystemet på energiområdet bör rimligtvis bli ett resultat av Energiskattekommitléns arbete. Det torde emellertid dröja avsevärd lid innan denna förändring kan realiseras. Akademien anser därför att Riksskatteverket snarast skall beredas möjlighet atl bevilja skattereduktioner vid vissa elleveranser. Dessa reduktioner kan enklast ges till större förbmkare för avbrytbara elleveranser som används för ersättning av oljebaserad värmeproduktion. Dessa reduktioner bör göra el neutral i skattehänseende i förhållande till oljan och kunna gälla längre perioder. I småhusbebyggelse anser akademien att en neutralisering av energiskatten kompletterat med möjlighelen att ge statliga lån utgör elt gott styrmedel för att uppnå en oljeersättning.

EIO anser atl i avvaktan pä energiskatteutredningens förslag bör provisoriska bestämmelser om uQämning av skatten på olja och el införas.

Kiruna kommun anför:

Del har inte legat inom kommitténs uppgifter all genom generella åtgärder såsom t.ex. via energibeskattningen, söka utvägar alt nå del avsedda syftet. Trots att del åtminstone på kort sikt, dvs. minst under 1980-talet, finns anledning fill att stimulera till ökad elanvändning med vissa flexibili-telskrav är nuvarande beskattning sådan alt den närmast motverkar övergång från olja till el. Fiskaliska skäl för beskattningen fär pä så sätt en återhållande effekt på strävan att begränsa oljeberoendet.

Liknande synpunkter framförs av bl.a. Borås och Halmstads kommuner.

Jönköpings kommun som anser all elpannor bör användas i Qärrvärmenät under läglasttid för att spara olja anför:

Det marginella elpriset inkl. elskatt ligger på ca 13 öre/kWh, medan Qockoljealternalivel omräknat torde ligga pä ca 11 öre/kWh. Samtidigt vet

Prop. 1980/81:133 158

vi alt del samhällsekonomiska elmarginalpriset frän etl kärnkraftverk läglasttid ligger på kanske 5-6 öre/kWh. Dessa taxe- och skaltefrågor mäste lösas om man vill få lill sländ den önskade konverteringen.

CDL anser att energiskatten för elleverans till störte pannor bör jämkas för atl ge incitament till att ersätta eldningsolja med el på detta sätt. Jämkningen kan enligt CDL lämpligen ha den form som kommittén föreslår, att skattebefrielse erhålles för avkopplingsbara leveranser till slörre elpannor under sådan tid under året när alternativet är alt dra ner produktionen av kärnkraft. Det är enligt CDL:s mening ocksä nödvändigt alt skattebefrielsen kan erhållas under en längre tidsperiod, upp till förslagsvis fem år för att panninstallationer skall bli företagsekonomiskt lönsamma och verkligen komma till stånd. CDL föreslår att riksskatteverket snarast får befogenhet att bevilja skattebefrielse på ovan angivet sätt.

Liknande synpunkter framförs av bl.a. statens vattenfallsverk och Söderhamns kommun.

RSV anför:

Med stöd av kungörelsen (1964:351) med tillämpningsföreskrifter till förordningen om allmän energiskatt har RSV medgett återbetalning av energiskatt på överskotlskraft som förbrukats i elektriska pannor för vallen eller ånga. Återbetalning har medgetts efter ansökan av förbrukaren. Skattebefrielsen har avsett en i förväg begränsad period under vår och sommar. Under 1980 har befrielsen gällt tiden 26 april-17 augusti.

Enligl RSVs uppfattning medger ordalagen i kungörelsen knappast att skatten på elkraft jämkas på det sätt ELAK ifrågasatt. Bestämmelserna måste - om en jämkningsmöjlighet skall införas - ändras. RSV ifrågasätter om inte utredningsuppdraget i första hand bör åvila energiskattekommittén. RSV motsätter sig däremot inte alt delta i utredningen och bidra med skallelekniska synpunkler.

LRF som förordar att ekonomiska styrmedel skall användas för att åstadkomma en önskvärd utveckling inom energiområdet anför:

Avgifts- och skattepolitiken måsle få en långsiktig utformning, sä all man kan överblicka de ekonomiska konsekvenserna av sill handlande. Kommitténs förslag till styrning innehåller allt för mycket av administrativa åtgärder som verkar ulvecklingshämmande och slår mycket olika mol olika grupper i landet, och speciellt missgynnar glesbygden.

Energihushållningsdelegationen som i ett betänkande (SOU 1980:43) nyligen lagt fram förslag till energihushällningsprogram och därmed behandlat olika former av slöd anför:

För atl kunna minska oljeanvändningen genom att tillvarata den tillgängliga kapaciteten inom elproduktionen krävs en omfattande konvertering av oljepannor och panncentraler till el under en relativt begränsad tidsperiod. Skall detla vara möjligt sä måsle verksamheten stödjas pä lämpligl sätt. Delegationen anser i likhet med kommittén att den samhällsekonomiska

Prop. 1980/81:133 159

lönsamheten bör ulgöra utgångspunkten för konverteringen. Delegationen, som tidigare under hösten 1980 i sitt betänkande (SOU 1980:43) föreslagit atl övergång lill el skall införas som stödberättigad ålgärd i det statliga energistödel, slöder kommitténs förslag att lån bör beviljas för installation av elpatron, elkasset och varmvattenberedare samt för kostnader för byte av oljepanna till panna för andra bränslen. Byte av oljepanna lill elpanna eller kombinafionspanna är enligt kommittén endast lönsamt för fastighetsägare i det fall den gamla pannan är utsliten och ändå måste bytas ul.

Delegationen anför vidare:

Från samhällsekonomisk synpunkl är del emellerfid i flera fall lönsamt att tidigarelägga pannbyten. Kommittén föreslår att dessa pannbyten skall stimuleras med bidrag molsvarande pannans restvärde beräknat enligt schablon, dock högst 3000 kr. Skillnaden mellan fastighetsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhel förklaras av att energiskatten på el för närvarande är högre än på olja. Vid en neutral energibeskattning blir bytet dock lönsamt även för fastighetsägaren och behovet av bidrag bortfaller således. Frågan om energiskatternas utformning uireds av energiskattekommitién. Energihushållningsdelegationen är i princip emol införande av bidrag och avstyrker förslagel atl ge bidrag till pannbyten.

Delegationen motsätter sig bestämt elanvändningskommitténs förslag att energisparlån skall kunna kopplas till villkor om konvertering fill el med elpatron eller motsvarande. Det är stor risk att ett dylikt villkor snarare hämmar energisparverksamheten än gynnar en övergång till elvärme. För att snabbt få igång konverteringsverksamheten menar delegafionen i likhet med elanvändningskommittén alt det är viktigt atl ge allmänheten information om såväl de lekniska möjlighelerna som de ekonomiska villkoren för stöd.

Kommitténs förslag alt pannbesiktning skall ingå i den besiktningsverksamhet som sker i samband med energisparrådgivning och alt besiktningsmannen skall lämna förslag till pannbyte eller konvertering i lämpliga fall, är förenliga med delegationens förslag att besiktning skall utgöra villkor för att erhålla energisparslöd samt atl etl program för regelbunden besiktning av i första hand värmeanläggningar skall genomföras snarast.

Bostadsstyrelsen avstyrker ELAK:s förslag om att energisparstöd skall förenas med villkor om konvertering från olja till annat uppvärmningssätt. Bostadsslyrelsen avslyrker även förslaget om älägganden i samband med besiktning alt byta ut oljepannor och anför därvid:

I samband med nuvarande förmedling av energisparbidrag och energisparlån sker i många fall besiktning av byggnaden. För att påskynda takten bör besiktningsmännen åläggas att vid besiktningstillfället också undersöka den oljeeldade pannans kondition anser kommittén. Om pannan visar sig i behov av utbyte inom en snar framtid bör fasfighetsägaren åläggas att, i samband med erhållande av energisparbidrag och energispariån, byta ut pannan.

Enligt bostadsstyrelsens mening är det i elt övervägande antal fall bättre alt komplettera den befintliga oljeeldade pannan med elpatron eller elkassett än att byta ut den. En annan lämplig åtgärd är att installera elektrisk varmvattenberedare för tappvarmvattenberedning sommartid dä energieffektiviteten är som sämst i oljeeldade pannor.

Prop. 1980/81:133 160

Energisparkommittén anför:

I punkt 24 föreslår ulredningen alt pannbyte lill kombinalionspanna (oljayel/ved) bör stimuleras genom bidrag, samt att sådanl pannbyte också bör stimuleras genom förmånligare lån. Delta förslag stöds ej av kommittén.

Energisparkommittén har tidigare diskuterat bidragsdelen - ingående i nuvarande energisparstödsystem - och dragit slutsatsen att stimulanseffekter sannolikl kan erhållas även om bidragsdelen utgår. Främst beroende på de kraftigt stigande priserna. Fömtsättningen är all lånemöjligheterna kvarstår.

Vad gäller de förmånligare lånevillkoren som föreslås vid byle till kombinationspanna är kommittén av den uppfallningen alt de villkor som gäller enligl energisparkungörelsen är tillfyllest.

Örebro kommun tar liksom Svenska värmeverksföreningen upp frågan om användning av de oljeeldade kraftvärmeverken och anför:

Vi är införstådda med att det ur samhällsekonomisk synvinkel kan vara rikfigt att utnyttja den befinfiiga produktionsresurs för elkraft, som finns i bl. a. kraftvärmeverken - och att det till och med kan vara rikfigt med statliga stödåtgärder för alt kunna förverkliga delta. Det räcker emellertid inte med att det är samhällsekonomiskt riktigt att utnyttja kraftvärmeverken - det måsle även vara företagsekonomiskt riktigt. Man kan väl knappast begära att kraftvärmeverken av enbart samhäUsekonomiska skäl året mnt, skall producera elenergi som med dagens oljepris kostar ca 13 öre/ kWh, när man enligt vattenfalls nya taxa kan köpa densamma för mindre än 12 öre/kWh på vintern och för ca 10,5 öre/kWh under sommaren.

Vänersborgs kommun anser alt konvertering till elanvändning inte bör stödjas i områden där Qärtvärme är utbyggd eller planeras. Kommunen anser alt ELAK:s förslag skulle medföra ökad arbetsbelastning på det kommunala organ som förmedlar bostadslån och anför därvid:

Det ökade antalet bidragsberättigade åtgärder, som föresläs av kommittén (sid. 16 p. 3), leder fill en ökad arbetsbelastning pä förmedlingsorganet. Fömtom förmedling av stöd vid ändring och komplettering av värmeanläggningar i bostäder föreslås eventuellt atl kommunen skall förmedla stöd fill värmecenlraler för alternafivbränslen och solvärme.

För att uppnå de mål som anges under punkt 26 i betänkandet bör föreslagna stimulansåtgärder, som syftar fill ökad elanvändning, arbetas fram i samordning med förslag fill stimulansåtgärder för ökad användning av altemativa bränslen.

ELAK föreslår (sid. 113) att godkännande frän eldistributören skall vara etl villkor för atl län och bidrag skall beviljas i samband med övergång till eluppvärmning. Detta mäste leda fill att eldistributören kommer att medverka som remissinstans vid behandling av ärenden vilket medför att handläggningens omfattning för förmedlingsorganet ökar.

Prop. 1980/81:133 161

Vänersborgs kommun tar även upp frägan om information lill allmänheten och anför därvid:

Kommittén föreslår (sid. 22 p. 29) atl information lill allmänheten skall lämnas om de tekniska möjligheterna och de ekonomiska villkoren för konvertering från olja till el. Denna information förutsätts ske inom ramen för de slatsbidrag kommunerna erhåller för en energisparverksamhet. Kommunen anser att konsekvensen härav är all statsbidragen måste ökas då i annal fall övrig energisparinformation kan förutsättas minska.

Energisparkommittén anser all sådan typ av information låter sig väl förenas med kommitténs reguljära informationsverksamhet. Kommittén betonar även att denna utökade information angående konverteringar även släller större krav pä kommunernas egna energiinformalionsresurser och att det därför är viktigt att den kommunala rådgivningen byggs ul snabbast möjligt.

Statens vattenfallsverk. Svenska kraftverksföreningen och CDL är positiva till att medverka vid information till allmänheten om ekonomin för och det tekniska utförandet av olika konverteringsmöjligheter.

2.3 Förbud mot direktverkande elvärme med elradiatorer i viss tillkommande permanentbebyggelse

ELAK föreslär förbud mol direktverkande elvärme med elradialorer. Från förbudet undantas bostadshus som förbrukar 40% mindre energi för uppvärmning än ett hus byggl enligt SBN 75. 1 ett andra steg föreslås gränsen bli 70%. Därutöver undantas fritidshus, industrilokaler, kulturhistoriskt värdefulla byggnader, samt byggnader som värms upp lillfälligt.

Det överväldigande flertalet av remissinstanserna avstyrker att etl förbud mot direktverkande elradiatorer inrättas enligt ELAK:s förslag.

Bostadsstyrelsen, energihushållningsdelegationen, energisparkommittén, Jönköpings- och Oxelösunds kommuner, HSB, LRF, SABO, saml delegationen för energiforskning tillstyrker ELAK:s förslag till förbud mot direktverkande elradialorer.

HSB anser att det redan nu är mindre moliveral att precisera de skärpta kraven i det andra steget som ELAK föreslär.

Energisparkommittén som anser att beslut om dispens frän förbud mot direktverkande elradiatorer bör fattas av kommunen anför:

Dispensgivningen från förbudet mol direktverkande elradiatorer bör, enligt kommitténs mening, vara grundat pä dels energihushållningskravel vad avser byggnads- och installationsteknik, där kravnivån mäste optimeras för att driva fram en dynamisk utveckling. Dels på de lokala förutsättningarna som råder i en kommun med avseende på anslutning till centraliserade energiförsörjningssyslem (t.ex. Qärrvärme) eller alternativa uppvärmningssystem. Beslut om dispens bör därför fattas av kommunen, där en eventuell generell kravnivå bör anpassas lill de lokala förhällan-

11 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 162

dena. Kommittén finner att ytteriigare och fördjupade studier bör göras för att förbättra beslutsunderlaget.

Oxelösunds kommun anser atl svårigheter kan uppslå vid tolkning av de av ELAK föreslagna dispensreglerna och anför därvid:

Kommunstyrelsen fiilstyrker också Elanvändningskommitténs förslag om förbud mot installation av direktverkande elradialorer i nyproducerade bostäder. Kommunstyrelsen vill dock peka pä de svårigheter som kan uppslå vid tolkningen av de föreslagna dispensreglerna. Beräkningen av det exakta energibehovet i en byggnad, specielll vid ändring av uppvärmningssystemet innebär svårigheter. Dispensbesluten kan därför i vissa fall bli orättvisa, speciellt om den beräknade energiminskningen inte uppnäs. Det är således viktigt alt de uppställda sparmålen kontrolleras särskilt mot bakgmnd av den föreslagna förändringen av länebestämmelserna.

LRF som anser att elradiatorer kan behöva användas i vissa fall anför:

Enligt LRF:s uppfattning är det väsentligl alt olika system för vedeldning kan kompletteras med elradiatorer för att hålla grundvärmen om innehavaren är bortrest. I mänga fall kan detla lösas genom att man har en vedpanna och vattenburet system, i så fall innefattas systemet i kommitténs förslag, men ett vedeldningssystem kan också vara uppbyggt kring kaminer som är utplacerade på olika häll i byggnaden. Där det inle finns, möjlighet all koppla in en elpatron bör del vara möjligt all komplettera med elradialorer.

Branschorganisationerna inom VVS-omrädet, Rörfirmornas riksförbund, VVS-tekniska föreningen och VVS-information, anser atl förbudet mot direktverkande elradialorer bör utformas med färre undantag och atl större krav bör ställas på byggnadernas utformning.

Rörfirmornas riksförbund tillstyrker i huvudsak de förslag till restriktioner mot direktverkande elvärme med elradiatorer som ELAK föreslagil. Förbundet anför:

Vi vill dock inte tillstyrka att undantag från förbudet mot installation av direktel får göras om behovet för radiatorerna nedbringas till 40% av vad kraven i Svensk Byggnorm säger. Vår invändning grundar sig på atl direktelsystem ej uppfyller rimliga krav på flexibilitet eftersom enbart elenergi kan komma till användning. Förslaget är tänkt att "premiera" dem som bygger energisnålt. Vi anser det självfallet vara väsenlligt att bygga hus som drar lite energi, men detla får ej ske med minskad flexibilitet som resultat.

Även VVS-tekniska föreningen anser att ELAK borde vall en hårdare gräns för när elradiatorer ska få installeras och anför därvid:

I princip stöder vi kommitténs förslag att myckel energisnåla enbostads-hus inte ska behöva utrustas med värmesystem för vattenburen värme. Kravet på energisnålhet måsle dock skärpas. Föreslagna 40% besparing

Prop. 1980/81:133 163

av radiatorenergin är enligt vår uppfattning förhållandevis lätt att åstadkomma. Direktverkande eluppvärmning kommer med detla krav alt bli standard. Vi kommer atl läsa fasl uppvärmningssystemet vid el. Risken är slor alt de flexibla värmesystemen med vatten eller luftburen värme helt slås ut och alt utvecklingen av dessa i praktiken avstannar. Och del var ju inte detta som var meningen. I denna fråga står man därför inför ett dilemma som möjligen kan lösas genom att man skärper kravet för alt få använda direktverkande el frän 40 % till 50 å 60 %.

VVS-information anser att alla byggnader skall förses med ett vattenburet system, skorsten och en panna för flerbränsleeldning.

De remissinstanser som avstyrker ELAK:s förslag om förbud mol direktverkande elradiatorer motiverar sitt ställningstagande med alt del inle är visal atl uppvärmning med elradiatorer skulle vara mindre flexibelt än t.ex. vattenburen elvärme, att stora kostnadsökningar skulle bli följden av ett förbud, att ett förbud enligt ELAK:s förslag skulle leda till ökat byrä-krafiskt krångel samt att val av uppvärmningssystem i olika typer av bebyggelse bör ske inom ramen för den kommunala energiplaneringen.

Statens naturvårdsverk som avstyrker ELAK:s förslag till förbud mot direktverkande elradiatorer anför:

Naturvårdsverket vill i detta sammanhang kommentera ELAK-utred-ningens direktiv något vad avser förbud mol direkielradialorer i nybebyggelse. Enligt verkets mening innebär valet av vattenburen elvärme en ökad elförbmkning i förhällande till direkielradialorer. Detta kan komma att leda lill atl koleldade kondenskraftverk mäste tillåtas i slörre omfattning och vid en tidigare tidpunkt såvitt inte miljövänliga allernaliv utvecklats att ersätta elvärmen. Dessutom blir investeringen avsevärt större med vattenburen elvärme än med direktel. Denna merinveslering innebär emellertid en låsning till det vattenburna systemet som kan visa sig olycklig från miljösynpunkt i framtiden om det bedöms nödvändigt eller lämpligt alt frångå eluppvärmning. Det ekonomiska utrymmet minskar för energisparande åtgärder och för en framlida omställning av energisystemet till elt miljövänligt alternativ. Det finns i dag inget som klart pekar på atl ett framtida system för t.ex. solvärme bör vara valtenburet annal än vad avser uppvärmning av förbrukningsvarmvalten. Detta senare kan emellertid ordnas även om huset i övrigt under nägra är skall värmas med direkielradialorer. I stället för etl förbud mot direkielradialorer bedömer naturvårdsverket att generellt härdare byggnormer för byggnaders energihushållning och fritt utnyttjande av direkielradialorer efter ekonomiska principer, kan leda till önskat resultat. I förslagel till ändring i byggnadsstadgan 44 a § bör därför följande mening utgå: "Endast om särskilda skäl föreligger får systemet utformas med direktverkande elradiatorer". Övriga delar av förslaget till ändring av byggnadsstadgan är bra från miljösynpunkt.

SIND anför:

Ett förhållande av stor vikt för de frågor ELAK behandlar är de varierande förutsättningarna för olika uppvärmningssystem. När del gäller

Prop. 1980/81:133 164

oljevärme och elvärme är förutsättningarna relativt lika för olika geografiska områden. För fastbränslesyslem och även solvärmesystem är emellertid förutsättningarna ofta vitt skilda beroende på geografisk belägenhet. De varierar mellan olika delar av landel, mellan kommuner och mellan kommundelar.

Ev. restriktioner för val av uppvärmningssystem bör därför utformas och beslutas med utgångspunkt i de lokala förhållandena. Vidare bör styrningen ske pä grundval av den kommunala planeringen av markanvändning, bebyggelse och el- och Qärrvärmeförsörjningen. 1 stället för ett generellt förbud mot installation av direktverkande elradiatorer bör mot denna bakgrund i första hand övervägas att inom ramen för byggnadslagen och lagen om kommunal energiplanering ge kommunerna ökade möjligheter att styra valet av uppvärmningsform.

ELAK borde vidare enligt SIND även beaktat möjligheter till flexibilitet i produktions- och distributionsledet, inte bara i användningsledet.

Statens planverk avstyrker ELAK:s förslag till förbud mot elradiatorer. Planverket som anser att ELAK underlåtit att genomföra erforderiiga studier rörande ekonomiska konsekvenser av förslagen anför:

Kommitténs förslag skulle enligl direktiven även utformas med utgångspunkl i att de fördelar i form av ökad flexibilitet som kunde uppnäs genom förbud mot direktverkande elvärme skulle stä i rimlig proportion lill de ekonomiska uppoffringar som blir nödvändiga. De ekonomiska konsekvenserna för samhällsekonomin i stort, för stat, kommuner och enskilda av föreslagna åtgärder skulle anges.

I ulredningen konstateras generelll att direktverkande elvärme, genom bättre reglerbarhel, medför lägre nettoenergibehov än vattenburen och atl den även medför lägre krav på investeringar. Det kan därför ifrågasättas om inte förslaget även borde ha innefattat en fömtsättningslös analys av de investeringar som erfordras och åtföljande tolala kostnader för att uppnå den grad av flexibilitet som föresläs. Dessa totala kostnader kunde sedan jämföras med de kostnader som kan beräknas uppkomma om elöverskoltet under den aktuella perioden - som ett reellt provisorium - utnyttjas enbart i form av direktverkande elvärme vid nyinstallationer och via elpatroner i befintliga pannor.

ELAK har enligt planverket valt att skapa speciella tekniska delaljregler avsedda att lillämpas oberoende av husets läge i relation till centraliserade uppvärmningssystem. Delta anser planverket vara egendomligt, eftersom ELAK har ullalat atl huvudparten av all byggnadsuppvärmning i förtätad bebyggelse bör ske i centraliserade system. En logisk följd av detta borde enligt planverket ha varit att individuell uppvärmning inte skall accepteras inom områden med centraliserade system. Inom övriga områden borde system för individuell uppvärmning kunna väljas fritt, om inle speciella skäl motiverade inskränkningar. Sådana skäl kan enligt planverket vara att framtida anslutning till centraliserad anläggningar kan bli aktuell och därmed motivera vattenburna system.

Planverket anför vidare:

Det kan ifrågasättas om inte den kommunala energiplaneringen i första hand bör vara vägledande vid bedömning av vilka byggnader som bör

Prop. 1980/81:133 165

undantas frän ett eventuellt, generellt förbud med direktverkande eluppvärmning. Principiellt kan sägas alt undanlaget bör gälla sådana byggnader som inte lämpligen kan anslutas lill centraliserade uppvärmningssyslem. I sådana fall finns ingen anledning att kräva andra energibesparande ätgärder än sädana som generellt, dvs. även vid vattenburen elvärme, anses som lönsamma.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill planverket framhålla alt det är önskvärt att frågorom val av lämpligt system för uppvärmning, i varje fall pä sikt, bör bedömas i samband med den kommunala energiplaneringen. Härigenom uppnås alt nödvändig hänsyn tas till lokala förhållanden och alt vissa uppvärmningssystem förbjuds endast i de fall där etl ur samhällets synpunkt bättre alternativ kan erbjudas.

Dä det gäller ELAK:s förslag till undantag för småhus med 40% lägre radiatorenergi anför planverket:

För det första saknas f. n. tillfredsställande underlag för att säkerl bedöma energiförbrukningens genomsnittliga storiek hos de småhus som idag uppförs. Ännu vanskligare torde del vara atl - med tanke på de många och varierande posterna i energibalansen - fastställa normala värden för radiatorenergin.

Vidare bör framhållas att planverket har påbörjat elt projekt med syfte atl efter gmndliga ulredningar klariägga behovel av ändringar i Svensk byggnorm (SBN) rörande energisparkraven. De reviderade energi spärreglerna är avsedda alt träda i kraft samtidigt som PBL och beräknas föreligga i förslag under 1982/83. Förslagel kommer alt i möjlig män baseras på en tolalsyn på byggnaden och dess installationer. Därvid mäste tillförlitliga beräkningsmetoder utvecklas som beaktar alla relevanta faktorer rörande byggnaders energibalans. Dessa reviderade energisparregler kommer sannolikt atl medföra ett behov av en utveckling av byggnadernas klimat-skärm och installationssystem. Detta leder lill att induslrin behöver genomföra en omställning, innan de nya kraven träder i kraft, vilkel beräknas ske den 1 januari 1985.

Med hänvisning till det anförda finner planverket det tveksamt atl nu införa delaljregler som torde leda till atl smähusindustrin skall känna sig nödsakad att med myckel kort varsel utveckla byggnader (avsedda för direktelvärme) som medför den av ELAK förutsatta energibesparingen. Det synes därför riktigare att beträffande småhusindustrin, som av andra skäl nu drabbas av ekonomiska problem, främja en lugn och generell utveckling mol mer energisnåla lösningar.

Planverket förordar att det generella förbudet mot direktverkande elvärme i småhus modifieras att gälla sådana småhus som är belägna att de lämpligen bör anslutas till ett befintligt eller planerat centraliserat värmeförsörjningssystem. Denna övergripande regel torde visserligen inte kunna medge en helt entydig tillämpning förrän riktlinjer och erforderliga styrmedel ställts till kommunemas förfogande. Planverket bedömer atl delta bör kunna vara fallet före 1985. På så sätt bör denna tillförlitligare styrning av valet av uppvärmningssystem kunna kombineras med reviderade energisparkrav i SBN, Under tiden fram till 1985 bör begränsningar av direktelanvändningen i småhus ske genom allmänna råd och information baserad så vitt möjligt på kommunal energiplanering. De av ELAK föreslagna statliga stödåtgärderna och övriga förslag bör enligl planverket också medföra en viss begränsning av byggandet av direktelvärmda småhus.

12 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 133

Prop. 1980/81:133 166

BFR som för fram liknande tankegångar som slalens planverk anser alt det är rimligt att elradialorer används i speciellt energisnåla hus. BFR anför därvid:

Förslaget atl direktverkande el skulle få användas i mycket energisnåla nyproducerade hus är rimligt med tanke på dessa byggnaders marginella energiförbmkning för uppvärmning contra övriga elbehov. Enligl rådets mening är det första stegel enligt betänkandet i dag både tekniskt och ekonomiskt realisfiskt. Det torde dessutom bli svårt alt finna alternafiva uppvärmningssystem med bättre ekonomi, vare sig ur investerings- eller driftssynpunkt.

Rådet anser dock förbud mot direktverkande el skall kunna beslutas på kommunal nivå för kompletteringsbebyggelse inom Qärrvärmeförsörjd bebyggelse. Del är dessulom angeläget all ingen tillåts byta ut befinlliga vattenburna värmesystem mot direktel. Ansvaret för atl välja system skall dock ligga på kommunal nivä. En avstämning mot nationella mål är hår nödvändig. Kommunalt beslutade restriktioner mot reslriklioner mot elanvändning får ej heller försvåra utveckling av ny energisparteknik. Det bör ankomma på planverket att här agera,

BFR avstyrker ELAK:s förslag om differentierade byggnadsbesläm-melser och anför därvid:

ELAK:s förslag med differenfierade byggnadsbestämmelser bedömer rådet opraktiskt. På nuvarande kunskapsnivå är det omöjligt att fömtsäga hur myckel uppvärmningsenergi elt hushåll använder. Temperaturpreferens, vädringsbeteende, vattenanvändning är exempel på faktorer som i mycket hög utsträckning inverkar på uppvärmningsbehovet. Exlra fillskott genom matlagning, belysning etc. varierar också inom vida ramar. Normalt projekterade och byggda hus är inle heller någon homogen gmpp. Kvaliteten i klimatskärmen varierar vad avser såväl täthet som skydd för transmissions- och konvektonsförluster. Att mot denna bakgmnd slå fast vad som är genomsnittlig genom uppvärmningssystemel tillförd energi för byggnader uppförda enligt SBN 75 är omöjligt. Rådet avstyrker ELAK:s förslag om differentierade byggnadsbestämmelser. Rådet föreslår istället en skärpning av SBN.

Svenska kommunförbundet som är inne på liknande tankegångar anför:

Den kommunala energiplaneringen bör vara avgörande för valet av uppvärmningsform i bebyggelsen. En möjlighet skulle därför vara att kommunerna genom ändring av ellagen får möjlighel att förbjuda elvärme inom områden som inte är lämpade för detla uppvärmningssätt. Möjligheter till dispensgivning inom sädana områden bör dock finnas.

Hovrätten för nedre Norrland anser all de av ELAK framlagda förslagen står i strid med de tilläggsdirektiv (dir. 1980:20) som meddelats alla kommittéer och särskilda utredare och anför därvid:

Genom tilläggsdirektiv den 23 mars 1980 till samlliga kommittéer har dock angetts all utgångspunkten skall vara alt alla förslag som kommit-

Prop. 1980/81:133 167

terna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom del omräde som förslagen avser. Förbud mot direktverkande elvärme medför obestridligen ökade kostnader för den enskilde. Det kan heller inte uleslulas att förslaget kommer att medföra icke obetydliga koslnader för administration och kontroll.

Hyresgästernas riksförbund som anser att elt förbud inte bör införas redan nu anför:

Eftersom inget riktigt konkret ekonomiskt och miljömässigt bra alternafiv till den under 2010-lalel avvecklade kärnelvärmeenergin ännu finns, anser förbundet att man bör avvakta elvärmerestriktioner ännu en tid, så att förhastade - kanske i framtiden oanvändbara - investeringar undviks.

Statens vattenfallsverk, CDL, Svenska elverk.sföreningen. Svenska kraftverksföreningen. Svenska gasföreningen och Svenska värmeverksföreningen avstyrker ett förbud mot direktverkande elvärme med elradiatorer.

CDL anför:

Om man, under i övrigt lika fömtsättningar, under perioden 1982-92 bygger 10000 småhus/år med vattenburna elvärmesystem i stället för med direktverkande elvärme innebär delta en samhällsekonomisk merkostnad av storleksordningen 1000 milj. kr. CDL kan inte finna det motiverat att salsa sådana belopp på elt tekniskt utförande vars värde man ej nu kan bedöma och hänvisar också till vad som sägs i de allmänna tilläggsdirektiven av den 23 mars 1980 om att förslag skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser.

Svenska kraftverksföreningen anser att en avgörande fråga i sammanhanget är i vilken grad flexibiliteten ökar vid val av vattenburet värmesystem. Elvärme ger enligt föreningen en nära nog fullständig flexibilitet vid produktionen. Belräffande flexibiliteten i byggnaderna anför ELAK:

Det kan övervägas om en byggnad skall förses med ell inre distributionssystem redan vid uppförandel eller om det kan räcka med att förbereda byggnaden så att ett distributionssystem kan installeras i efterhand. Ett inre distributionssystem kan vara besvärligt atl sätta in i efterhand. Hela byggnaden berörs av håltagning och genomföring av rör eller kanaler. Kostnaden för detta blir hög om inte åtgärden har förberetts eller samordnas med ombyggnader och renoveringar som ändå skall utföras. Därmed är det ocksä klart atl installationer av ett inre distributionssystem utgör en belydande tröskel vid en framtida omställning.

Detta resonemang kan enligt kraftverksföreningen pä goda grunder starkt ifrågasättas. Föreningen anför därvid:

Merkostnader för alt sätta in ett vattenburet syslem i efterhand uppgår enligt utredningens bilaga 10 till 3000 kronor. Den teknik som erfordras är okomplicerad och finns tillgänglig. Om ålgärder förberetts vid byggna-

Prop. 1980/81:133 168

tionen bör kostnaden kunna bli ännu lägre. Det är svårt att inse atl just dessa 3000 kronor skulle vara en "belydande tröskel", speciellt mot bakgrund av alt ett byte av uppvärmningssyslem (som ju är anledningen till installationen av vatlenradialorer) dessulom fordrar installation av ny panna, skorslen, lagerutrymmen osv. Investeringarna i detta fall vid nybyggnad (vid ombyggnad blir kostnaderna ännu större) enligt labell 4.9 sid. 206 och 207:

Fliseldning 55000 kr.

Torv, ved, kol 35000 kr. Ytjordvärme 45000 kr.

Det är givetvis delta steg som är en betydande tröskel, och inte bytet från elradiatorer till vatlenradialorer.

Statens vattenfallsverk anför att det i utredningen finns ett underiag som visar atl etl direktverkande elvärmesystem endasi behöver användas i 5-8 är innan övergäng lill ett vattenburet system kan ske utan merkostnader jämfört med att redan frän början installera ett vattenburet system.

Förbudet innebär enligt valtenfallsverket därför en belydande merkostnad jämfört med det fall att direktverkande elvärme kan installeras redan frän början eftersom elvärmesyslemet bör kunna användas 15 å 20 år innan konvertering lill vattenburet syslem blir aktuell i varje fall under förutsättning att elvärmesystemet installeras under första hälften av 1980-talet. Det föreslagna förbudet ger enligl verket säväl samhället som de enskilda icke obetydliga merkostnader och förvärrar därför landels redan svåra ekonomiska problem.

Vattenfallsverket anför vidare:

Den angivna reduktionen av elanvändningen för uppvärmning och tappvarmvatten på minst 40 % av energibehovet för radiatorerna jämfört med byggnormen SBN-75 synes vara i största laget, då detla kan komma alt kräva användning av ännu ej utprovad teknik. Detta kan visserligen medverka till alt driva fram en teknisk utveckling men kan också medföra ekonomiska förluster för husägarna och samhället om tekniken ej fungerar. De avsedda sparetTeklerna uppnås i så fall inle heller. Vattenfall anser därför atl kravet om reduktion av energibehovet för radiatorerna ej bör sättas högre än 30 %.

Svenska elverksföreningen anför:

Förbudet mol direkt elvärme är onödigt och olämpligt i all synnerhet som kommunerna redan i egenskap av planmyndigheter, markägare och fastighetsägare samt med stöd av särskild lagstiftning (SFS 1976:838, SFS 1977:441) har goda möjligheter att påverka den övervägande delen av värmeplaneringen i enlighet med intentionerna bakom Lagen om kommunal energiplanering (SFS 1977:439).

Prop. 1980/81:133 169

Nds-Erik Lindskoug, konsult inom området uppvärmningsteknik, har yttrat sig angående gränsen 40% besparing av radiatorenergi för att elradialorer skall tillåtas, Lindskoug anser att ELAK har förbisett vissa förhållanden vid beräkning av gränsen. ELAK har enligt Lindskoug räknat med för stort bidrag från venlilationsvärmeväxlare. ELAK har inle heller beaktat att även de nyttiggjorda gratisvärmelillskolten i form av personvärme, bidrag från hushällsel till uppvärmning saml bidrag från passiv solvärme minskar dä man med hjälp av värmeisolering eller ventilationsvärmeväxlare eller på annat sätt minskar den lemperaturberoende energiförlusien. Lindskoug föreslår att om en gräns av det slag ELAK har föreslagit skall fastställas bör den mot bakgrund av de två invändningarna sättas lill 30% i stället för 40%.

David Södergren m.fl. som anlitats av ELAK för vissa beräkningar om möjligheterna att uppnä den föreslagna besparingen 40% anser atl det trots Lindskougs invändningar är möjligt all uppnä 40% besparing.

Förslagel om förbud mot direktverkande elradiatorer avvisas även av tillverkande förelag och grossister inom elomärdel. Fastighetsägareförbund, Sveriges Trähusfabrikers rik.sförbund, Sveriges VillaägarejÖrbund, Byggnadsentreprenörföreningen, FERA och FERA:s elvärmegrupp, Katrineholms och Skellefteå kommun saml av IVA.

IVA anför därvid:

Akademien avstyrker förslaget till ett förbud mot direktverkande elvärme. Utredningens motiv att större fiexibilitet vid övergång till nya energikällor i framtiden uppnås om vattenburen värmedistribulion installeras är enligt akademiens mening inle underbyggt med fakta. Installation av vattenburen elvärme i nyproducerade hus ger inte den utlovade flexibiliteten men däremot högre investerings- och driftkostnader och en högre energiförbmkning. - Båda delarna är olämpliga i nuvarande ekonomiska läge.

Sveriges villaägareförbund anför:

Småhusägarna har under de senaste åren drabbats av stora kostnadsökningar. Enligt en undersökning av SCB var boendekostnaden 1978 betydligt slörre för småhus än för hyreslägenheter och bostadsrätlslägenheler -för exempelvis makar med barn var skilnaden 35% resp. 58%. Sedan dess har läget förvärrats kraftigt, främsl genom de höjda räntorna och oljepriserna. Ytterligare myckel stora koslnadsökningar uppkommer nu genom de höjda taxeringsvärdena och genom avvecklingen eller minskningen av räntebidragen till slatsbelänade småhus. Varje yllerligare kostnadsökning måste därför undvikas med alla medel.

Ett förbud mot direktverkande elradiatorer skall medföra kraftigt höjda anläggnings- och driftskostnader. Det skulle ocksä försvåra en minskning av oljeberoendet. Förbundel kan därför inle godta ett sädant förbud.

Flertalet av de remissinstanser som motsätter sig ell förbud mol elradiatorer har påtalat de ekonomiska konsekvenser de menar att ett sådant förbud skulle få. Dessutom anser man att elt förbud enligt ELAK:s förslag skulle leda till omfattande byråkratiskt krångel.

Prop. 1980/81:133 170

Katrineholms kommun anför:

De av kommittén föreslagna undantagen mol förbudet för direktverkande eluppvärmning medför stora gränsdragningsproblem och en kraftigt ökad arbetsbörda för de kommunala byggnadsnämnderna, vilket ur kommunal synpunkt är allt annat än önskvärt. Ökad byråkrati och mer krångel kan också bli följden, vilket enligt utredningsdirektiven bör motverkas.

Kiruna kommun är inne på liknande tankegångar och anför därvid:

I kommitténs direktiv uttalas alt kommittén bör beakla vad som sägs i tilläggsdirektiv (dir. 1980:20) om nödvändigheten av att kartlägga olika reformers effekter på den kommunala verksamhetens volymutveckling och den kommunala ekonomin. Därför mäste de kommunalekonomiska konsekvenserna noga beaktas.

Kommittén har i denna del begränsat sig till allmänl hållna uttalanden av innebörd att de ulökade uppgifterna inle innebär någon ökad belastning för kommunerna (energiplaneringen) eller någon slörre belastning i normalfallet (dispensprövningen). Det må vara alt belastningsökningen i dessa och andra avseenden (t.ex. läneförmedlingen) kan synas vara marginell men sammantaget med andra sektorer där kommunerna påläggs olika slag av uppgifter kan ökningen bli betydande. Det torde knappast vara innebörden i tilläggsdirektiven atl volymökningen skall kunna avfärdas på sätt som kommittén gjort. Något genomarbetat underiag för sädana bedömningar har kommittén inte heller redovisat.

SELGA som anser alt etl förbud skulle skada vikliga samhällsintressen anför:

Nägon lidigare offentlig eller annan kvalificerad utredning om på vilkel sätt elt förbud mol direktverkande elvärme skulle främja några energipolitiska eller andra mäl har veterligen aldrig gjorts. Tvärtom visar närmare analyser, att etl sädani förbud påtagligt skadar vikliga samhällsintressen. Det medför stora kostnader för säväl samhälle som enskilda, del leder till sämre energihushållning, mindre flexibilitet i förhållande till olika energikällor, ökade miljö- och hälsorisker samt ökad byråkrati.

APK som anser att direktverkande elvärme är den ojämförligt billigasle värmekällan om inte priset utsätts för konstlade höjningar anför:

Allt detta framgick också av Elanvändningskommitténs betänkande El och olja (Ds I 1980:22), där följande avsnitt på sida 49 torde komma all gå till historien: "Om inga restriktioner införs mot direktverkande elvärme med elradialorer, kan en förväniad god tillgång på elenergi under 1980-talel åter leda till ökad installation av denna uppvärmningsform. För detta lalar även att direktverkande elvärme med elradialorer för närvarande för med sig de lägsta uppvärmningskoslnaderna jämfört med konkurrerande system. Mot denna bakgrund föreslär vi förbud mot direktverkande elvärme med elradiatorer."

Vi vänder oss med skärpa mot denna mörkmannapolilik. Del är tillräckligt med alt man pä alla områden lyfter över krisens bördor pä arbetare och Qänslemän. Alt därtill utifrån den anlivelenskapliga och anliteknologiska

Prop. 1980/81:133 171

psykos som blåstes upp här i landel 1973-1980 förbjuda den billigasle och mest praktiska värmekällan är en ulmaning mot vanligt sunt förnuft. Arbetarpartiet kommunisterna avvisar detta vettlösa förslag.

De tillverkande förelagen inom elbranschen som yttrat sig, AB Takvärme, Elektro Standard AB, IKO Kabel och Jernkonst AB anför all sysselsättningen vid företagen skulle päverkas negaiivt av ett förbud enligl ELAK:s förslag. Branschorganisationen Elektroindustriföreningen anför:

Om den svenska marknaden för elradialorer minskar ytterligare, mäste man befara alt den svenska elradialortillvekrningen läggs ned och atl restmarknaden försörjes genom import.

Konsekvenserna blir då

- Mänga hundra personer förlorar sina nuvarande arbelen.

- En kapitalförstöring hos elvärmefabrikanterna om ca 90 milj. kr., för vilken de antagligen kommer all begära ersättning av staten.

- Handelsbalansen försämras med ca 100 milj. kr. per är.

ELAK betecknar dessa konsekvenser som "relativt små".

Föreningen vill med skärpa protestera mot försök att bagatellisera den mycket kännbara skada som i onödan skulle tillfogas närmast berörda parter.

I flera fall ligger elradiatorfabrikerna i små orter, vilkas näringsliv kan befaras få en allvarlig knäck. Totalt berörs ca 480 personer inom elradia-torlillverkningen, och dessutom tillkommer återverkningar på andra med elvärmen sammanhängande produkter, saml i grossist- och inslallatörsledel. I glesbygder kan konsekvenserna i inslallatörsledel lokalt få svåra verkningar.

ELAK föreslär i enlighet med direktiven alt etl förbud bör träda i kraft den 1 januari 1982.

Flera remissinstanser framför alt denna tidpunkt är omöjlig med hänsyn bl.a. till omställningsproblem i byggnadsindustrin.

Elektriska instullalörsorganisalioner (EIO) anför;

Den tid som står fill buds frän besluisdagen till den I januari 1982 är alltför kort för såväl de myndigheler, som ska verkställa besluten, som de byggherrar, konsulter, entreprenörer och materielleverantörer, vilka ska anpassa sina verksamheter till nya tekniker.

EIO föreslår att ikraftträdandet flyttas till tidigast den I januari 1983, allt för alt undvika alltför stora kostnader och krångliga byråkratiska regler.

AMS anför:

Om utredningens förslag genomförs, kommer detta atl leda till visst bortfall av arbetstillfällen pä vissa orter och företag och ell tillskott av arbetstillfällen inom andra områden. Enligt styrelsens uppfattning är det nödvändigt alt förändringar sker i sädan takt, atl omställningsproblem för

Prop. 1980/81:133 172

berörda enskilda och kommuner underlättas. Arbelsmarknadsstyrelsen finner del vidare angelägel, atl förändringen av bestämmelserna rörande eluppvärmning utformas pä sådanl sätt, att planering och genomförande av bostadsbyggande och annat byggande ej försvåras yllerligare.

ELAK föreslår att förbud mol direktverkande elvärme med elradialorer införs genom ändring av §44 a och §54 byggnadsstadgan.

Kammarrätten i Stockholm anför:

Kommittén har lagtekniskt löst uppgiften så att den föreslår alt föreskrif-teri aktuellt hänseende tas in i byggnadsstadgan (1959:612), BS. Kammarrätten har inte någon invändning mot denna lösning.

I syfte att kraven på värmesystemens utformning fortlöpande skall kunna anpassas till den tekniska utvecklingen är bestämmelserna i förslaget allmänt hållna. Det är avsett atl de skall kompletteras med tillämpningsföreskrifter och allmänna råd frän statens planverk.

Kammarrätten skulle helst se att regleringen ges ett fastare innehåll men anser sig på de skäl som ELAK har anfört, likväl kunna godta förslaget. Det är emellertid angeläget att det genom förarbetena ges klargörande riktlinjer för planverket. Risk föreligger annars för atl utrymmet för verkels fria skön blir alltför vidsträckt. I della hänseende ulgör kommilléns motiv (bet. s. 50 ff) en god gmnd. Vad angår förslaget till författningstext förordar kammarrätten att den nya regleringen i 44 a § BS utformas som ett fristående andra stycke. Därmed markeras tydligare att, medan den nuvarande bestämmelsen har generell räckvidd, båda de nya punkterna är begränsade till sädan byggnad som anges i 46§ BS.

Förslagel lill ändring av 54 § BS bör utformas sä att det klart framgår alt bestämmelsen endast är tillämplig i fråga om byggnad som sägs i 46 § BS.

Hovrätten för Nedre Norrland som accepterar den av ELAK föreslagna lagtekniska utformningen anför:

Det synes dock angeläget att i motiven närmare utveckla i vilka fall en väsentlig ändring av befintligt uppvärmningssystem skall anses föreligga. Betänkandet ger härvidlag ingen ledning. Av kostnadsskäl bör byggnads-lovskravel inskränkas till endas sådana ändringar som har belydelse från allmän energisynpunkt, vilket bör anges i motiven. Såsom byggnadslovsplikten är utformad i förslaget kommer den att omfatta en rad ätgärder där byggnadslovsprövning inle kan anses energipolitiskt motiverad. Så torde till exempel utbyte av en försliten oljepanna mol en elpanna komma att kräva byggnadslov medan ä andra sidan i de fall en oljepanna utbytes mol en ny panna av samma slag denna åtgärd inte skulle omfattas av byggnadslovsplikten. Det kan inte uteslutas att denna konsekvens av förslaget kan tänkas motverka utvecklingen mol ökad övergäng till eluppvärmning.

Hovrätten anför vidare:

I 44 a§ BS bör "lämplig" ändras till "lämpligt". 1 54§ BS bör i klarläggande syfte tillägget i 2 mom., för att överensstämma med formuleringen i I mom., ges följande lydelse: "att ändringen inte innebär inrättande av ett nytt uppvärmningssyslem eller mera väsentlig ändring av befintligt uppvärmningssystem".

Prop. 1980/81:133 173

Svenska elverksföreningen som motsätter sig etl förbud mot elradiatorer anför:

Elverksföreningen har anfört invändningar mot förbudet som sådant och mot det förhållandet atl del - bl.a. genom hänvisning lill byggnadsstadgans §46 - givits ett vidare tillämpningsområde än som är praktiskt lämpligt och i konsekvens med direktiven. Beträffande lagförslaget som sådant kan det med fog invändas, att särskilt hänvisningen till "annat energislag" är allt för obestämd och lämnar vägen öppen för godtycke och nära nog obegränsade merkostnader för dén byggande. Del är rimligt att kravet på utförande för alt underlätta framtida övergång till annat energislag begränsas lill ett specifikt "energislag" antingen enligt den byggandes val eller enligl byggnadsnämndens anvisning.

Tillägget lill §54, la och 2a mom., är konsekvenser av kommitténs förslag, att för ändring av byggnads värmesystem skall erfordras byggnadslov. Elverksföreningen har funnit ätt kommitténs förslag om konvertering frän olja till el icke motiverar kravet pä byggnadslov. Det finns därutöver ej anledning att här vidare kommentera delta lagförslag men vi vill erinra om tidigare uttalad farhåga beträffande byggnadsnämndernas arbetsbelastning.

Elverksföreningen vill slutligen ifrågasätta om ändringsförslagen lill byggnadsstadgan - speciellt beträffaiide § 44 a - är helt förenliga med Lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar (SFS 1976:838) och Lagen om ändring i ellagen (1977:441). Tiden har ej medgivit en noggrannare kontroll i dessa avseenden.

Statens planverk som anser att man genom den kommunala energiplaneringen bör styra val av uppvärmningssystem anför:

De av ELAK föreslagna kompletteringarna i 44 a§ BS bör enligt planverkets mening begränsas genom att den näst sista meningen i tillägget utgår. Enligt planverkels uppfattning innebär denna mening i tekniskt avseende en onödig precisering, som med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen kan visa sig mindre lämplig att införa i byggnadsstadgan. Den föreslagna första meningen "... utföras med ett uppvärmningssyslem som med hänsyn till byggnadens läge och utformning är lämplig från allmän energisynpunkt" ger tillräcklig grund för att meddela regler med den inriktning som planverket förordat i yttrandet. Med hänsyn till den koppling till kommunal energiplanering som planverket föreslår ger den citerade formuleringen utrymme för erforderliga justeringar i föreskrifter och rikllinjer allteftersom erfarenhel vinns. För alt undvika att kostnadskrävande ätgärder skall behöva genomföras i elvärmda hus i syfte att underiätta en senare övergång till annan uppvärmningsform, föreslär planverket vidare att i sista meningen ordet "utföras" byts ut mot "förberedas".

Förslaget att byggnadslov skall krävas för inrättande av nytt värmesystem eller väsentlig ändring (i detla fall konvertering) synes vara en logisk följd av ELAK:s övriga förslag. Planverket tillstyrker därtör det föreslagna tillägget i 54 § BS.

Statens Järnvågar påpekar att vissa byggnader inom järnvägen kan behöva undantas från ett förbud mot elradiatorer. Dessa byggnader är I. Byggnader och lokaler som erfordras för SJ kraftförsörjnings-, signal-

Prop. 1980/81:133 174

och teleanläggningar. Dessa anläggningar är i regel ej bemannade med personal. Ett valtenläckage i etl rör eller en radiator skulle därför endast undantagsvis upptäckas, innan läckaget kan ha vållat betydande skada. Sedan ca 20 år tillbaka tillåter därför SJ ej heller vattenburna system i lokaler för kraftförsörjnings- och signalanläggningar. 2. Kurar och lokaler med så ringa volym och uppvärmningsbehov all kostnaden för separat värmepanna eller överföring av vattenburen värme frän annan värmecentral ej slär i rimligt förhållande till uppvärmningskostnaden vid användning av elradiatorer.

SJ har byggnader över hela landet. Detta ställer speciella krav på undantag frän förbudet för SJ:s del som därvid anför:

Enligt kommittéförslaget skall det åvila byggnadsnämnderna alt i samband med behandling av byggnadslovsärenden besluta om undanlag från förbudet. För all få enhetligt utförande inom SJ bl.a. i de fall där samma typ av byggnader uppförs inom flera kommuner, föresläs all SJ, som byggnadsnämnd, själv får beslula om undanlag frän förbudet.

LRF som anser atl ell förbud mol elradialorer bör införas anför:

För all ändring av uppvärmningssyslem ska bli föremål för prövning föreslår kommittén en ändring i byggnadsstadgan så atl inrättande av nytt uppvärmningssystem eller mer väsentlig ändring av befintligt uppvärmningssystem blir byggnadslovpliktigl. För närvarande finns i byggnadsstadgan krav pä byggnadslov för ändringar som innebär förändringar av byggnadens bärande delar, eldsläder eller rökkanaler. Enligl LRF:s uppfattning är den föreslagna ändringen alltför vidlyftig dä den skulle innebära all t. ex. ägaren lill ell friliggande hus pä landsbygden skulle behöva begära byggnadslov för alt installera en värmepump med ell jordvärmesyslem kopplat till befintligt radiatorsystem. Då del är väsenlligt all undvika onödig byråkrati bör sädana önskvärda ätgärder inte omöjliggöras i byggnadsstadgan.

Vänersborgs kommun anser all byggnadsnämnderna behöver byggas ul om ELAK:s förslag skall genomföras och anför därvid:

De föreslagna ändringarna i byggnadsstadgan kommer all medföra all arbetsbelastningen ökar för främsl byggnadsnämnden och dess personal. Anlalel byggnadslovsärenden kommer atl öka dä fler byggnadstekniska ätgärder blir byggnadslovspliktiga. Yllerligare remissinsianser behöver höras, i första hand elverket. Däremot bedöms den erforderliga kompetensen finnas inom organisationen. Organisationen kommer troligen ända atl behöva byggas om då antalet ärenden ökar. Samarbetet mellan personal som granskar ansökningar saml planförfatlare och plangenomförandeor-ganisalionen kommer ytterligare att behöva förstärkas.

ELAK föreslår atl kostnaden för oljetank och oljebrännare inle skall få räknas in i läneunderlaget för statliga län till bostadsbyggande. ELAK föreslår även att nya vattenburna system skall utföras enligt normen 60-40 C°.

Prop. 1980/81:133 175

Förslagen tillstyrks eller lämnas i storl utan erinran av remissinstanserna.

Förslaget om alt byggnadslov skall krävas för alt man i befintlig bebyggelse skall fä väsentligt ändra eller införa helt nytt uppvärmningssystem avvisas av vissa remissinsianser.

Kommunförbundet framhåller all en utökad byggnadslovsplikt skulle medföra en avsevärd ökad arbetsbelastning för byggnadsnämnderna.

Flertalet remissinstanser anser inte att särskilda villkor för användning av direktverkande elvärme kan träda i kraft redan 1 januari 1982. Flera remissinstanser föreslär istället I januari 1983 som lämplig tidpunkt.

2.4 Kommunal energiplanering

ELAK framför att den kommunala energiplaneringen bör förslärkas. Kommunen bör enligl kommittén för olika planomräden ta ställning till aktuella och framtida uppvärmningsformer. ELAK föreslår att det i byggnadsstadgan bör föreskrivas att plan skall åtföljas av redogörelse för de överväganden om planomrädets energiförsörjning som har gjorts under planarbetet. Berörda myndigheter bör enligl ELAK ges i uppdrag att utarbeta en handlingsplan som kommunerna kan lägga till grund för sin energiplanering.

När det gäller ELAK:s mer allmänna uttalande om vikten av kommunal energiplanering instämmer flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan.

Förslaget att ändra byggnadsstadgan tillstyrks av eller lämnas utan erinran av elt antal remissinstanser bl.a. RRV, statens industriverk, energisparkommittén, Skellefteå och Örebro kommuner, DFE och HSB. Elverksföreningen är negativ till förslaget.

Elverksföreningen framför:

De förslag som framläggs saknar logiskt samband med den kommunala energiplaneringen och linde i vissa fäll kunna upplevas som ell hinder för denna eller som en begränsning av handling.sfrilieien inom ramen för nyssnämnda lag. Den kommunala planeringens möjligheter att beakta lokala särdrag och förutsätlningar kan. trots de befogenheter byggnadsnämnderna avses fä. icke tillvaratas genom de av kommittén - till direktivens efterföljd - föreslagna åtgärderna. Föreningen befarar ocksä att förslagen leder till avsevärt merarbete och därmed kostnader för såväl byggnadsnämnderna som de energiplanerande organen, dvs. för kommunerna.

Vidare anges att kommunerna bör ta ställning till aktuella och framtida uppvärmningsformer. Hur kommunerna skall kunna förutse vilka uppvärmningsalternativ som om ca 20 är kommer atl vara tekniski-kommer-siellt tillgängliga och ekonomiskt rimliga kan man med fog fråga sig. 1 vart fall har kommittén inle själv vågat precisera sig i delta avseende. Kommunernas handlingsfrihet i nuläget begränsas dessutom i hög grad av kommitténs förslag.

Prop. 1980/81:133 177

BUaga 7

Anslagsframställningar beträffande anslaget B17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.

Bostadsstyrelsen lämnar i sin anslagsframställning en redogörelse för omfattningen av verksamhelen med energisparslöd under budgetåret 1979/ 80 såvitt avser bostadshus, allmänna samlingslokaler samt kommunala och landstingskommunala byggnader.

För budgetåret 197/80 fastställdes ursprungligen en ram på 1 175 milj. kr. för beslul om energibesparande åtgärder i bostäder. Genom beslut den 27 mars 1980 medgav regeringen att ytterligare 300milj.kr. fick tagas i anspråk för beslut om sådana åtgärder som under november 1980 t.o.m. april 1981 gav sysselsältning åt anställd arbetskraft i andra områden än Stockholms län. Malmöhus län och Göteborgs byggarbetsnämndsområde inom Göteborgs och Bohus län.

Beslut om energisparstöd för bostäder lämnades under budgetåret 1979/ 80 fill 69300 projekt mot 66200 under budgetåret 1978/79. Det beviljade beloppet ökade från 1 234 milj.kr. till 1 263milj.kr., varav bidragen (inkl. räntefria förbällringslån) utgjorde 310 milj. kr.

Vid utgången av budgetåret 1979/80 fanns hos länsbostadsnämnderna 14430 ansökningar i balans mot 17370 ett är tidigare.

Mot ramarna avräknades ett belopp av 1218milj. kr. (med hänsyn taget till nya beslut, ändringsbeslut och återtagna beslut). Delta belopp avsåg till 48 milj. kr. beslul i sädana ärenden för vilka har fastställts den nyss nämnda särskilda ramen pä 300milj.kr. Av den ursprungligen fastställda ramen pä 1 175 milj. kr. disponerades sålunda 1 170milj. kr.

Under budgetåret 1979/80 har beslul om energistöd för allmänna samlingslokaler meddelats i 452 ärenden med totalt 4.8 milj. kr. Den för stödet fastställda ramen på 10milj. kr. togs sålunda inte helt i anspråk. Under närmast föregående budgetår lämnades stöd med 5,6milj. kr.

För budgetåret 1979/80 fastställdes ursprungligen en ram för stödel till energibesparande ätgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m.m. på 50milj.kr. Ramen utvidgades med 35milj.kr. i januari 1980. Totall beviljades 84,6milj. kr. i 2568 ärenden.

Bostadsstyrelsen föreslår för budgetåret 1981/82 atl ramen för energisparåtgärder i bosläder, som belastar statsbudgeten, upptas till 1500milj. kr., alt ramen för ålgärder i allmänna samlingslokaler upptas till 5 milj. kr. och atl ramen för åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader upptas till I50milj.kr. Detta innebär med undantag för allmänna samlingslokaler en fortsatt stegvis upptrappning.

Byggnadsstyrelsen har hittills vidtagit energisparåtgärder för en sammanlagd kostnad av ca I60milj.kr. Vid utgången av budgetåret 1980/81

Prop. 1980/81:133 179

Innehåll

1 Inledning .................................................................. ..... 3

2 Program för energihushållning inom bebyggelsen under 1980-talel

2.1 Allmänl .................................................................. 7

2.2 Energianvändningen ............................................ ..... 7

2.3 Mål för energisparverksamheten ............................ 9

3 Inriktning och uppläggning av den fortsalla energihushållningsverksamheten och användning av nya energikällor 20

4 Kommunernas roll ...................................................... 26

4.1 Kommunal planering m.m........................................ 26

4.2 Besiktnings- och rådgivningsverksamhet ............... ... 30

5 Vissa frågor om uppvärmning m.m................................ ... 35

5.1 Förberedelser i byggnader för övergäng till skilda energislag
m.m.............................................................................. ... 35

5.1.1 Krav på uppvärmningssytem ........................ 35

5.1.2 Krav på byggnader ....................................... ... 36

5.1.3 Villkor för installation av direktverkande elvärme .... 38

5.2 Försörjningsberedskap ........................................ 43

5.3 Lagteknisk lösning ................................................. 44

6 Ekonomiskl stödsystem ............................................. 48

6.1 Gällande ordning i fråga om energisparstödet ....... 48

6.2 Allmänna principer för energisparstödet ................ 49

6.3 Förändringar i energisparstödet ........................... ... 51

7 Information .................................................................. 61

8 Ulbildning ..................................................................... 64

9 Forskning och experimenlbyggande .......................... 68

9.1 Forskning i anslutning till energihushållningsverksamheten . 68

9.2 Experimentbyggande inom energiområdet .......... 71

10 Ramar och anslag ...................................................... ... 75

11 Upprättat lagförslag ................................................... 78

12 Hemställan ................................................................. 79

13 Beslul ......................................................................... 81

Bilagor

Bilaga I. Sammanfattning av och remissyttranden över energihus-
hällningsdelegalionens belänkande (SOU 1980:43) Pro
gram för energihushållning i befintlig bebyggelse 82

Bilaga 2. Sammanfattning av oljeersättningsdelegationens (1
1979:01) betänkande (Ds I 1980:23) Program för oljeer
sättning ....................................................... 119

Bilaga 3. Bostadsstyrelsens uppföljning av energisparstödet till befintliga bosläder under budgetåren 1978/79 och 1979/80 127

Bilaga 4. Sammanfattning av energiiprovningsutredningens (1
1978: 06) belänkande (Ds I 1980: 12) Provning för bättre
energihushållning .......................................... 136

Bilaga 5. Skrivelse från energisparkommittén (1 1975:02) an
gående temperaturnormer i lokaler ............... 141

	Kol	Torv	Skogsenergi	Sopor Spillvärme	Solvärme	Övrigt	Summa
Nuvarande användning	3	-	2	2	-	-	7