Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:127

Regeringens proposition

1980/81:127

om folkbildning m. m.;

beslutad den 19 februari 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar TORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen. Förslagen utgår huvudsakligen från ett betänkande av folkbildningsutred­ningen (SOU 1979:85), samt från regeringens proposition (prop. 1980/ 81:20) om besparingar i statsverksamheten, m.m. och riksdagsbeslut i anledning av denna. Propositionen innehåller också vissa preciseringar av folkbildningens mål och av gränserna mellan folkbildning och olika former av vuxenutbildning.

Det nya statsbidragssystemet föreslås gälla fr.o. m. budgetåret 1981/82. Det avses omfatta två olika, schablonmässigt beräknade, timbidrag för statsbidragsberättigade cirkeltimmar. Ett högre bidrag föreslås utgå till ett i förväg bestämt antal cirkeltimmar. Ett lägre bidrag föreslås för övriga cirkeltimmar som uppfyller reglerna för statsbidrag. Det föreslagna bi­dragssystemet ökar studieförbundens frihet att besluta om verksamhetens inriktning. På sikt skall man dock inte få överskrida den kostnadsnivå för den statliga bidragsgivningen till studiecirkelverksamheten som har beräk­nats för budgetåret 1981/82.

Till kulturverksamhet inom studieförbund och andra föreningar föreslås ett nytt bidrag som dels skall ersätta anslaget Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m.m. och anslagsposten Experiment och utvecklings­arbete inom kulturell verksamhet bland amatörer under anslaget Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer, dels avse en del av den studiecir­kelverksamhet som nu finns inom det estetiska området.

Ett antal förändringar föreslås i villkoren för att statsbidrag skall kunna utgå för en studiecirkeltimme. På några punkter föreslås en vidgning av 1    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                    2

rätten till statsbidrag samtidigt som möjligheterna att göra undantag från bestämmelserna begränsas. Behovet av undantagsbestämmelser minskar dessutom genom det föreslagna nya bidraget till kulturverksamhet. I andra fall föreslås en skärpning av villkoren i syfte att framhäva kravet på att verksamheten för att vara bidragsberättigad skall svara mot folkbildning­ens grundläggande syften.

I fråga om samarbete och gränsdragning mellan studieförbundens verk­samhet och viss annan vuxenutbildning innehåller propositionen precise­ringar. Bl.a. uttalas att skolstyrelserna bör ta initiativ till regelbundna överläggningar i vuxenutbildningsfrågor.

Som tillsynsmyndighet för studiecirkelverksamheten föreslås SÖ samt för kulturverksamheten statens kulturråd.

 

Prop. 1980/81:127                                                              3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvalt­ningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Härigenom föreskrivs att i lagen (1976:1046) om överlämnande av för­valtningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall införas en ny paragraf, 11 c §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

11 c § Enligt föreskrifter om statsbidrag till kulturverksamhet i folkbildning­en m.m. kan ideell förening få statsbidrag. Länsbildningsförbun­den prövar frågor om statsbidrag enligt dessa föreskrifter i den mån prövningen inte ankommer på sta­tens kulturråd.

Folkbildningsförbundet bestäm­mer hur stor del av tillgängliga me­del för sådana statsbidrag, som avses i första stycket, som står till varje länsbildningsförbunds förfo­gande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Förslag till

Lag om upphävande av förordningen (1974:454) om statsbidrag till kulturprogram inom föreningslivet

Härigenom föreskrivs att förordningen (1974:454) om statsbidrag till kulturprogram inom föreningslivet skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1981.

 

Prop. 1980/81:127

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krön­mark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson.

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om folkbildning m. m.

Föredraganden anför

1    Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 30 oktober 1975 tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bertil Zachris­son, samma år sakkunniga' för att utreda vissa folkbildningsfrågor m.m. (U 1975: 19).

Kommittén, som antog namnet folkbildningsutredningen, har avlämnat slutbetänkandet (SOU 1979: 85) Folkbildning för 80-talet. En sammanfatt­ning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Vidare har komittén överiämnat en debattskrift. Folkbildningen i framti­den (SOU 1977:38), samt en rapport Naturvetenskap och folkbildning (DsU 1977:9).

Med stöd av regeringens bemyndigande den 16 mars 1978 tillkallade jag en kommitté" för att göra en översyn av den kommunala vuxenutbildning-

' När betänkandet avlämnades: riksdagsledamoten Lars Gustafsson, ordförande, riksdagsledamoten Lars Ahlmark, utbildningsdirektören Nils Erik Anderson, riks­dagsledamoten Sivert Andersson, verkmästaren Lennart Bengtsson, överdirektören Olle Edelholm, bildningskonsulenten Maja-Stina Eriksson, studierektorn Berit Frändås, riksdagsledamoten Åke Gustavsson, förbundsordföranden Inge Johans­son, folkhögskolerektorn Gösta Karlsson, utredningssekreteraren Lillemor Mun­debo, riksdagsledamoten Hans Nyhage och redaktören Bo Swedberg.  När delbetänkandet avlämnades: riksdagsledamoten Stig Alemyr, ordförande, riksdagsledamoten Karl-Erik Häll, länsbildningskonsulenten Martin Hällgren, folk-högskolerektom Gösta Karlsson, lektorn Ove Nordstrandh, fil. lic Marie Nord­ström och studiesekreteraren Berit Oscarsson.

 

Prop. 1980/81:127                                                    5

en (U 1978:04). Kommittén, som antog namnet komvux-utredningen, har bl.a. avlämnat delbetänkandet (SOU 1979:92) Komvux och studieför­bund. Arbetsfördelning och samråd. En sammanfattning av delbetänkan­det bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Efter gemensam remiss har yttranden över folkbildningsutredningens slutbetänkande och komvux-utredningens delbetänkande avgetts av krimi­nalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, statens handikappråd, statistiska cen­tralbyrån (SCB), statskontoret, riksrevisisionsverket (RRV), statens insti­tut för personalutbildning (SIPU), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala studiestödsnämnden (CSN), skolöverstyrelsen (SÖ) efter hörande av länskolnämnderna, statens institut för läromedelsinformation (SIL), statens kulturråd, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk, statens industri­verk, Svenska riksteatern (riksteatern). Stiftelsen Institutet för rikskon­serter (rikskonserter), regionmusiken. Stiftelsen Riksutställningar (riksut­ställningar), styrelsen för statens skola för vuxna i Härnösand (SSV i Härnösand), statens ungdomsråd (SUR), studiestödsutredningen, gymna­sieutredningen, kommittén ang. svenskundervisning för invandrare. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Arjeplogs, Arvids­jaurs, Gotlands, Göteborgs, Hallsbergs, Haninge, Helsingsborgs, Hälle­fors, Kalmar, Karlskrona, Kiruna, Malmö, Mariestads, Mörbylånga, Norsjö, Nybro, Nässjö, Olofströms, Orusts, Ragunda, Skellefteå, Sten­ungsunds, Stockholms, Umeå, Uppsala, Vaxholms, Vindelns och Öckerö kommuner, Samernas riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO)-Familjeföretagen, Lantbru­karnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges Riks­idrottsförbund, Sveriges Radio AB (SR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Svenska arbetsgiva­reföreningen (SAF), Folkbildningsförbundet, länsbildningsförbunden i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Göte­borg och Bohus, Älvborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands. Jämtlands och Västerbottens län samt Östergötlands, Gotlands, Skånes, Hallands och Dalarnas bildningsförbund, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisa­tion. Handikappförbundens centralorganisation (HCK), De handikappa­des riksförbund (DHR), Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Folkuniver­sitetet, Frikyrkliga studieförbundet (FS), KFUK-KFUM:s studieförbund. Medborgarskolan, Studiefrämjandet, Studieförbundet Vuxenskolan (SV), Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS), Tjänstemännens centralorganisa­tion (TCO), och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV) i ett gemen­samt yttrande, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV), Brev­skolan, Centerns kvinnoförbund, Centerns ungdomsförbund (CUF), Folk­partiets kvinnoförbund. Folkpartiets ungdomsförbund. Moderata sam­lingspartiets kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet (MUF), Sveri­ges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska ung-

 

Prop. 1980/81:127                                                    6

domsförbund (SSU), Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Samar­betsorganisationen för Sveriges vuxenstuderande (SOSVUX), Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF), Sveriges Förenade studentkårer (SFS), Riksförbundet Hem och Skola, Vi unga. Unga Örnar, Konstnärer­nas riksorganisation (KRO), Fredrika Bremer förbundet, Folketshusföre-ningarnas riksförbund, HyresgÉisternas riksförbund, HSB:s riksförbund. Pensionärernas Riksorganisation, Kooperativa förbundet (KF), LT:s för­lag, Sveriges frikyrkoråd. Riksförbundet finska föreningar i Sverige samt Grekiska och Jugoslaviska riksförbunden i ett gemensamt yttrande tillsam­mans med Assyriska, Italienska, Spanska och Turkiska riksförbunden.

Härutöver har yttranden kommit in från Riksantikvarieämbetet, Ama­törteaterns riksförbund. Danscentrum, Filmcentrum, Folkets Bio, Foto­graficentrum, Författarcentrum, Illustratörcentrum, Konstnärscentrum. Musikcentrum, Teatercentrum, Översättarcentrum, Föreningen Sveriges Jazzmusiker, Kontaktnätet, Svenska Jazzriksförbundet, Yrkestrubadurer­nas Förening, Sveriges fritidsfiskares riksförbund, Föreningen svenska tecknare, Grums kommun. Husmodersförbundet Hem och Samhälle, lOGT-NTO-rörelsen, Konstnäriiga och litterära yrkesutövares samarbets-nämnd (KLYS), Samarbetsrådet för Sveriges körer. Lekmiljörådet, Riks­förbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna. Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar. Riksförbundet Sveriges 4H och Jordbru­kare-Ungdomens förbund. Riksförbundet Unga Musikanter, Riksförbun­det Sveriges Amatörorkestrar, Sveriges allmänna biblioteksförening. Stu­dieverksamheten Lillhagens sjukhus. Svenska Artist-[ Musikerskolan, Svenska Danspedagogförbundei., Sveriges Författarfond, Sveriges Förfat­tarförbund, Svenska Hemslöjdsixireningarnas Riksförbund, Svenska Musi­kerförbundet, Vänsterpartiet-Kommunisternas Norrbotten-Distrikt, Värmlands och Östergötlands läns landsting. Vuxenutbildningsnämnden i Södermanlands län, Sveriges Dövas Riksförbund, Synskadades Riksför­bund, Hörselfrämjandets Riksförbund och Föreningen Sveriges Döv­blinda.

Kortfattade sammanställningar av remissyttrandena bör fogas till proto­kollet i detta ärende som bilaga 4-6.

Kulturrådet har avgivit en rapport om Kulturprogram i föreningslivet, samt en rapport om utvärdering av statsbidrag för experiment och utveck­lingsarbete inom kulturell verksamhel bland amatörer 1974/75-1978/79. Båda rapporterna har remissbehandlats. Sammanfattningar av båda rap­porterna samt kortfattade sammanställningar av remissyttrandena bör fo­gas till protokollet i detta ärende som bdaga 7 och 8.

Redovisning av nuvarande förhållanden inom vuxenutbildningen i dess helhet bör fogas till protokollet ii detta ärende som bilaga 1.

I prop. 1980/81: 100 bil. 12 s. 627 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, dels godkänna att 70000000 kr. av de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften för

 

Prop. 1980/81:127                                                    7

budgetåret 1981/82 används till att delvis finansiera anslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet, dels till bidrag till studieförbund för budgetåret 1981/82 beräkna ett anslag av 43 287000 kr. och till bidrag tilll studiecirkel­verksamhet för budgetåret 1981/82 beräkna ett förslagsanslag av 738628000 kr. Dessa preliminärt beräknade anslag skall även finansiera de ändamål som avses med det nuvarande anslaget Bidrag till kulturprogram i föreningslivet och den del av anslaget Bidrag till kulturverksamheten inom organisationer som är betecknad Experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2    Folkbildningen. Dess framväxt och roll

2.1 Folkbildningens framväxt

Det fria och frivilliga folkbildningsarbetet har sina rötter i de bibliotek och den föreläsningsverksamhet, de folkhögskolor och den studiecirkel-verksamhet som växte fram inom och i nära anslutning till 1800-talets folkrörelser och som fick en avgörande betydelse för deras utveckling.

Under 1800-talet förändrades det svenska samhället på ett genomgripan­de sätt. Medicinska och andra vetenskapliga framsteg möjliggjorde en kraftig befolkningstillväxt med påföljande folkomflyttningar. Industrialis­men fick sitt genombrott i Sverige. Kommunikationerna förbättrades. Från utlandet kom nya idéer och impulser. De sämst ställda grupperna började bli medvetna och komma till insikt om att de genom gemensamma insatser kunde förändra och förbättra sin livssituation. Folkrörelserna började göra sig gällande. Upplevelsen av missförhållanden och orättvisor - religöst, socialt och ekonomiskt - förenade dem i protester mot det bestående samhället.

Ungefär vid mitten av 1800-talet började frikyrkorörelsen breda ut sig. Statskyrkan uppfattades som representant för de krafter i samhället som krävde enhet i religionen och därmed hindrade en fri trosutövning. Kriti­ken mot dess dominans växte. Frikyrkofolkets revolt inspirerade även andra grupper till samverkan och protest.

Något senare började den absolutistiska nykterhetsrörelsens idéer få fäste. Stora delar av befolkningen hade tagit spriten som hjälp för att kunna fly undan hårda livsvillkor. Alkoholmissbruket var ett allvarligt hinder för männsikor att ta itu med både personliga och gemensamma problem.

Under senare delen av 1800-talet växte den politiska och fackliga arbe­tarrörelsen fram. Samhällets omstrukturering hade lett till svåra sociala problem. Vid de nyetablerade industrierna med många anställda gavs tillfällen till kontakt och diskussion. Både den fackliga och den politiska grenen av arbetarrörelsen växte snabbt till betydande omfattning.

 

Prop. 1980/81:127                                                    8

Från England kom idéer om konsumentkooperation. I protest mot brukshandelssystemet bildades handelsföreningar, som ägdes och styrdes av medlemmarna.

Efter mönster från arbetarrörelsen och andra folkrörelser organiserades senare den svenska bonderörelsen inom vilken både politiska, fackliga och producentkooperativa organisationer bildades.

Efter att ha stagnerat mot slutet av 1800-talet kom biblioteksrörelsen från sekelskiftet att utvecklas på nytt, parallellt med folkbildningsarbetet i övrigt.

Små bibliotek hade under det första decenniet av 1900-talet vuxit fram i direkt anslutning till missionshus, kapell, loger och studiecirklar. 1912 blev de berättigade att erhålla statsbidrag. Bidragsvillkoren var så utformade, att de stimulerade till planmässig studiecirkelverksamhet. Cirkelbibliote­ken skulle kostnadsfritt betjäna allmänheten och svara mot samma krav på bokbestånd och öppethållande som de kommunala biblioteken.

År 1947 var antalet studiecirkelbibliotek 4843 med 2510365 bokband.

Samtliga då verksamma studieförbund bedrev biblioteksverksamhet. Mot slutet av 1940-talet inordnades många cirkelbibliotek i den kommuna­la biblioteksverksamheten.

Det kom emellertid att dröja till år 1965 innan riksdagen beslutade att bidragen till studiecirkelbiblioteken enligt då gällande regler skulle upphö­ra.

Redan på 1840- och 1850-talen förekom biidningscirklar som kan sägas ha varit ett slags föreläsnlngssammanslutningar. I anslutning till den fram­växande frikyrko- och nykterhetsrörelsen uppstod en tradition med före­drag och föreläsningar även i mer allmänna ämnen. År 1880 bildades Stockholms arbetarinstitut med uppgift att "till arbetare och andra, såväl kvinnor som män, vilka under uppväxten varit i avsaknad av utbildning, meddela en vetenskaplig, humanistisk och estetisk skolning". Verksamhe­ten bedrevs i form av föreläsningar och bibliotek.

Stockholms arbetarinstitut blev förebild för liknande institut i andra städer. Syftet var bl.a. att ge städernas invånare en motsvarighet till landsbygdens folkhögskolor. Från 1884 beviljade riksdagen åriigen anslag till "föreläsningar för arbetarklassen".

Från 1893 medverkade universitetslärare till att anordna sommarkurser, som erhöll statsbidrag. Kursdeltagarna var till stor del lärare, som åter­vände till sin hembygd och där bildade föreläsningsföreningar. Föreläs­ningsbyråer bildades i Lund, Göteborg och Stockholm. Verksamheten i föreläsningsföreningarna bedrevs i nära samverkan med universiteten och växte Ut över hela landet. Under flera årtionden var denna verksamhet en av det svenska folkbildningsarbetets viktigaste former.

Genom 1947 års folkbildningsreform förbättrades statsbidraget, och det totala antalet föreläsningar och föreläsningsföreningar ökade under 1950-talet. Från 1957 började föreläsningsverksamheten minska, bl.a. till följd

 

Prop. 1980/81:127                                                    9

av konkurrensen från den utbyggda radio- och TV-verksamheten. Efter hand har studieförbunden övertagit en stor del av föreläsningsverksamhe­ten.

När bidrag till kulturprogram inom föreningslivet infördes 1974, om­vandlades statsbidraget till föreläsningar och sammanfördes med bidraget till andra kulturarrangemang.

Genom 1862 års kommunallagar och 1866 års riksdagsordning fick den självägande bondeklassen ett betydande politiskt inflytande. Detta skapa­de behov av ökade kunskaper, och 1866 startades de tre första folkhögsko­lorna i landet. De hade stark lokal förankring.

Folkhögskolan var från början avsedd för vuxen manlig ungdom och skulle meddela allmän medborgeriig bildning. Undervisningen var förlagd till vinterhalvåret. På 1880-talet anordnades sommarkurser för kvinnliga studerande, och vid sekelskiftet kom de första samskolorna till stånd.

I böljan av 1900-talet startade de första folkrörelseanknutna folkhögsko­lorna: Brunnsvik för arbetarrörelsen och Wendelsberg för nykterhetsrörel­sen. Folkhögskolans verksamhet blev med tiden allt mer differentierad. Rörelseanknytningen och bygdeförankringen gav skolorna bredd i idéin­riktning och samhällsengagemang.

Vid mitten av 1900-talet hade folkhögskolans arbetsbetingelser föränd­rats i samband med att den obligatoriska skolan reformerats. I en proposi­tion till 1957 års riksdag framhölls att folkhögskolan utan att ge avkall på sin huvudsakliga målsättning borde kunna ge grund för fortsatt utbildning.

Enligt den nu gällande folkhögskoleförordningen från 1977 skall folkhög­skolan så långt som möjligt ta sin utgångspunkt i kursdeltagarnas livssitua­tion. Målet är att främja deras personliga och sociala utveckling och att ge dem kunskaper för att aktivt kunna medverka i samhälls- och arbetsliv. Rätten till profilering - ideologiskt och på annat sätt - har markerats. Var­je skola har möjlighet att själv utforma sin verksamhet och frihet att i samråd med deltagarna självständigt besluta om studiernas uppläggning och inriktning.

Sedan länge förekommer en omfattande samverkan mellan folkhögsko­lor och studieförbund. Sedan budgetåret 1958/59 har folkhögskollärare möjlighet att leda studiecirklar som en del av sin tjänstgöringsskyldighet vid folkhögskolan. Vidare genomförs kombinationsutbildning i form av studiecirklar och korta folkhögskolekurser. Folkhögskolan samverkar också med studieförbunden i korta folkhögskolekurser för cirkelledarut­bildning och annan funktionärsutbildning.

Den växande medvetenheten hos de sämst ställda grupperna i samhället och insikten om att man behövde ökade kunskaper för att kunna hävda sina intressen ledde vid seklets böijan till att man inom folkrörelserna tog upplysningsfrågan i egna händer. Samverkanstanken kom till uttryck ock­så på studieområdet.

Den första studiecirkeln uppstod inom nykterhetsrörelsen. Den blev

 

Prop. 1980/81:127                                                    10

mönsterbildande och cirklar växte fram med anknytning till det lokala folkrörelsearbetet. Studiecirkeln var, och är fortfarande, en kamratkrets för gemensamma, planmässigt bedrivna studier över ett på förhand angivet ämne eller problemområde. Man samlades ofta i hemmen. Ledare i grup­pen blev som regel en av deltagarna, som valdes av sina kamrater. Det begränsade studiematerial man hade att tillgå kompletterades med delta­garnas egna erfarenheter. Man lärde sig diskutera och argumentera, ta hänsyn till andras synpunkter och respektera andras åsikter. Studierna förankrades i behov och erfarenheter från vardagsliv och föreningsarbete.

Arbetarrörelsen mötte bristande förståelse från de bättre ställda grup­perna när det gällde strävandena att höja arbetarnas kultur- och bildnings­nivå. Man tog därför själv hand om studiefrågorna. Studiecirkeln blev det viktigaste instrumentet i detta arbete. Detsamma blev förhållandet inom andra folkliga rörelser.

Studieverksamheten inom folkrörelserna växte i omfattning och krävde därmed en fast organisatorisk uppbyggnad. Ekonomiska realiteter gjorde att man valde att bilda särskilda studieförbund som skulle svara för studie­verksamheten i nära samspel med rörelsen. 1912 års biblioteksförfattning innebar, att studiecirklar kunde la statsbidrag till bokinköp. Bidrag kunde endast utgå till bibliotek tillhörande ett riksförbund med minst 20000 medlemmar och med sammanlagda åriiga bokinköp för minst 6000 kr. Således bidrog bidragsbestämmelserna till att särskilda studieförbund bil­dades. Arbetarnas bildningsförbund (ABF) tillkom 1912 och blev mönster­bildande för övriga förbund.

Från år 1947 fick studieförbunden statsbidrag till kostnader för cirkelle­dare, till studiematerial och till förbundens administration. Statsbidragen kompletterades med bidrag från fandsting och kommuner.

Utvecklingen under 1960- och 1970-talen har inneburit att studieförbun­dens folkrörelseförankring efterhand allt tydligare kommit att sätta sin prägel på studiecirkelverksamhelen. Folkbildningsarbetets hävdvunna fri­het har gett möjlighet till ideologisk profilering i verksamheten. Studieför­bunden utgör därmed viktiga instrument för medlemsorganisationernas strävanden. Samtidigt svarar förbunden för ett omfattande utbud av cirkel­verksamhet till en bred allmänhet. Också denna verksamhet präglas av medlemsorganisationernas ideologiska värderingar. Folkbildningsorgani­sationerna har sedan länge genomfört vissa uppgifter i samverkan. Folk­bildningsförbundet, som bildades 1903, var ursprungligen främst en sam­manslutning för föreläsnings-, kurs- och biblioteksverksamhet. Samver­kande bildningsförbunden var från sin start 1936 de folkrörelseförankrade studieförbundens samarbetsorganisation. Dessa två förbund gick 1968 samman i det nuvarande Folkbildningsförbundet, där bl.a. de tio studie­förbunden är medlemmar.

 

Prop. 1980/81:127                                                             11

2.2 Vuxenutbildningsreformerna. Vuxenutbildningens mål.

År 1967 lades grunden för den nuvarande vuxenutbildningen genom proposition 1967:85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens om­råde m. m. I denna proposition föreslogs bl. a. att en kommunal gymnasial vuxenutbildning skulle inrättas och att yrkesskolornas deltidskurser skulle överföras dit. Vidare angavs riktlinjer för avgränsningen mellan det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och den kommunala vuxenutbildningen. Under de närmaste tio åren följde sedan en intensiv utrednings- och reformperiod. De omfattande utredningarna SVUX (Studiestöd åt vuxna) och FÖVUX (Försöksverksamhet med vuxenutbildning) resulterade vid slutet av perioden i regeringens proposition 1975:23 om vidgad vuxenut­bildning samt studiestöd till vuxna m. m. Vuxenutbildningen skall, heter det där

—bygga vidare på ungdomsutbildningen men också kompensera brister i denna,

—bidra till de studerandes personlighetsutveckling,

—stärka individens ställning i arbetslivet,

—fördelas mer rättvist så atfmöjligheterna till social och kulturell utveck­ling och ekonomisk trygghet blir jämnare fördelade,

—ge redskap för deltagande i samhällslivet,

—utvecklas så att återkommande utbildning främjas,

—tillgodose de kortutbildades behov av överbryggande utbildning.

SÖ har senare sammanfattat och tolkat dessa målskrivningar. Vuxenut­bildningen måste, heter det i SÖ:s anslagsframställning för budgetåret 1977/78

—minska utbildningsklyftorna i samhället. Den bör därvid ges ett sådant innehåll och en sådan utformning som bidrar till social och ekonomisk jämlikhet,

—stimulera medborgarna till ökad social och kulturell aktivitet och stärka deras förmåga till kritisk analys av den egna situationen och det omgi­vande samhället. Den bidrar därigenom såväl till individernas personlig­hetsutveckling som till demokratiseringssträvandena i samhället,

—stärka individers och gruppers ställning i arbetslivet, dels genom allmän­bildning, dels genom yrkesutbildning. Därigenom bidrar den till att un­derlätta för arbetstagarna att aktivt påverka sina arbetsvillkor, att möta förändringar på arbetsmarknaden och att medverka i den pågående demokratiseringen av arbetslivet,

—samtidigt tillgodose de vuxnas individuella önskemål om och behov av vidgade studie- och utbildningsmöjligheter. Den bidrar därvid till att kompensera brister i ungdomsutbildningen.

 

Prop. 1980/81:127                                                             12

2.3 Kulturreformerna och de kulturpolitiska målen

Efter ett omfattande utredningsarbete kunde riksdagen på grundval av tre olika propositioner om den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28, 1975:20 och 1975/76:135) fastställa kulturpolitikens mål och påvisa det nära och naturliga sambandet mellan dess olika delar. Den fria och frivilliga folkbildningens betydelse för mcjligheterna att förverkliga den nya kultur­politiken betonades och dess roll inom kulturområdet markerades starkare än vad som dittills skett.

De kulturpolitiska målen formulerades på följande sätt:

Kulturpolitiken skall

-    medverka till atl skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättning­ar för att denna frihet skall kunna utnyttjas,

-    ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontak­ten mellan människor,

-    motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet,

-    befrämja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom kulturområdet,

-    i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfaren­heter och behov,

-    möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse,

-    garantera att äldre tiders kultur tas tillvara och levandegörs,

-    främja ett utbyte av erfarenheter och ideér inom kulturområdet över språk- och nationsgränser.

I regeringens förslag (prop. 1974:28) rörande den nya kulturpolitiken betonades att den borde ses som ett av flera instrument för att skapa ett samhälle som präglas av jämlikhet och som ger människor möjligheter till ett rikare liv. Samtidigt betonades det nära sambandet mellan kulturpoli­tik, utbildningspolitik och socialpolitik och att kulturell jämlikhet är lika angelägen som ekonomisk och social jämlikhet. På samma sätt som det krävs målmedvetna insatser för att skapa social och ekonomisk utjämning krävs det målmedvetna insatser för att demokratisera kulturlivet.

I anslutning till redovisningen av innebörden av de kulturpolitiska målen betonades starkt organisationslivets viktiga roll för genomförandet av den nya kulturpolitiken. Den fria kollektivt skapande verksamheten kunde bidra till att upphäva den traditionella rollfördelningen mellan producent och mottagare. Genom gruppverksamhet kunde medskapande och medin­flylande stimuleras. Den amalöristiska verksamheten inom kulturområdet kunde bidra till att skapa intresse för och öka efterfrågan på yrkesverk­samma kulturarbetares insatser och produkter samt öka respekten för deras yrkeskunnande. Dessutom skapade en amatöristisk verksamhet i kollektiva former kontakt mellan människor och bidrog till att bryta männi­skors isolering. Den stimulerade till åsiktsutbyte och debatt. I kulturpropo­sitionen framhölls att insatser för att öka människors möjligheter till egen

 

Prop. 1980/81:127                                                   13

kulturell aktivitet borde ges hög prioritet i den framtida kulturpolitiken. Detta innebär att organisationslivet med dess direkta anknytning till män­niskors erfarenheter och intressen fick en central roll i den nya kulturpoliti­ken.

Det betonades vidare att det var viktigt att samhället erbjuder alternativ till det privata kulturutbudet som bedrivs i rent spekulationssyfte. Samhäl­lets kulturpolitik syftar bl. a. till att minska de negativa verkningarna av det kommersiella kulturutbudet och att på sikt ändra efterfrågemönslret. Detta kunde bl.a. ske med skolans och folkrörelsernas hjälp.

När det gällde utbyggnaden av statens åtaganden framhölls att insatser­na för eftersatta grupper och i kulturfattiga miljöer måste prioriteras. Syftet var att bryta isolering och utestängdhet och att skapa förutsättningar för en vidare gemenskap. De grupper som borde uppmärksammas särskilt var bl. a. barn, handikappade, institutionsvårdade, invandrare samt männi­skor i glesbygd.

Folkrörelsernas betydelse för att genomföra denna politik betonades starkt.

Ett av de viktigaste inslagen i den nya kulturpolitiken var åtgärder för att förbättra människors möjligheter till egen skapande aktivitet. En rad för­slag för att stimulera amatörverksamheten lades fram.

Amatörverksamheten bedrevs till stor del av studiecirklar. Därför tog många av reformerna sikte på att intensifiera cirkelaktiviteterna. Anslagen till studiecirkelverksamheten ökades och bidraget per studietimme höjdes. Vidare ändrades bestämmelserna om studiecirklarnEis arbete för att under­lätta den praktiskt inriktade amatörverksamheten.

Möjligheterna till expert- och fackmannamedverkan i studiecirklarna ökades och ersättningen höjdes, bl.a. för att underlätta kulturarbetarnas medverkan. Anslagen till studieförbundens centrala verksamhet ökades. Härigenom fick folkbildningsorganisationerna bl. a. möjlighet att intensifi­era kursverksamhet och cirkelledarutbildning med tanke på uppgifter på kulturområdet.

De centrala amatörorganisationerna, t.ex. körförbunden och olika or­kesterorganisationer, fick sitt sammanlagda årliga bidrag höjt.

3   Behovet av reformer på folkbildningens område

3.1 Inledning

Jag kommer inledningsvis att kortfattat redovisa dels folkbildningsutred­ningens förslag, dels komvux-utredningens förslag i delbetänkandet Kom­vux och studieförbund. Arbetsfördelning och samråd, dels remissyttrande­na över förslagen. Därefter kommer jag atl presentera mina egna förslag i målfrågor samt utgångspunkterna för mitt förslag till bidragssystem.

 

Prop. 1980/81:127                                                             14

3.2 Folkbildningsutredningens förslag

Enligt direktiven till folkbildningsulredningen skulle de mål som utgjor­de grund för statsbidrag till folkbildningsarbetet fortfarande gälla. Folk­bildningsarbetet skulle alltså även i framtiden behålla sin särart och sin folkrörelseförankring och inte utvecklas i former som närmar sig det all­männa skolväsendet eller på annat sätt inslilutionaliseras. Kommitténs förslag i målfrågor skulle endast avse preciseringar och avvägningar mellan mål som kan stå i konflikt med varandra.

Tyngdpunkten i utredningsuppdraget låg på dels frågan om gränsdrag­ningen mellan stalsbidragsberättigad studiecirkelverksamhet och annan studieverksamhet för vuxna, dels statsbidragsfrågor. Kommittén skulle undersöka hur gällande bestämmelser om gränsdragning hade tolkats och tillämpats i praktiken och pröva om de borde förändras eller förtydligas. Vidare skulle den pröva om gällande konstruktion av statsbidraget till studiecirklarna var ändamålsenlig. Försök lill förenklingar av statsbidrags­systemet skulle göras. Kommittén skulle vidare belysa konsekvenserna av att samhället lar ansvar för full kostnadsläckning för verksamheten. De tilläggsdirektiv som kommittén erhöll år 1978 ändrade inte den huvudsakli­ga inriktningen av utredningsuppdraget.

I enlighet med direktiven utgår förslagen från de fastlagda målen för folkbildningsarbetet. Man understryker att folkrörelseanknytning är myc­kel viktig, både för den verksamhet som bedrivs inom eller i nära samarbe­te med medlemsorganisationerna och för den verksamhet som vänder sig lill en bredare allmänhet. Kommittén betonar att deltagandet skall vara frivilligt och att den enskilde själv skall välja studieförbund. Mål, innehåll och arbetsformer skall bestämmas av deltagarna. Studieförbunden bör eftersträva atl bevara cirkelledarskapet som ett förtroendeuppdrag.

Folkbildningsutredningen föreslår delvis nya regler för gränsdragningen mellan studiecirklar och annan verksamhet, delvis förtydliganden av redan existerande bestämmelser. Förslagen avser gränsdragningen mellan stu­dieförbunden å ena sidan och kommunal vuxenutbildning, högskola och utbildning i företag å den andra. Vidare avser förslagen vuxenutbildning bland utvecklingsstörda resp. inom kriminalvården, samt studieverksam­het inom idrottsrörelsen. Slutligen diskuterar folkbildningsutredningen vil­ken verksamhel som skall kunna genomföras med statsbidrag och vilka aktiviteter som inte bör berättiga till bidrag enligt folkbildningförordning­en.

Folkbildningsulredningens förslag till bidragssystem grundar sig på upp­fattningen all staten på sikl bör kunna ge bidrag som i princip men inte till varje krona ger full kostnadstäckning för de kostnadsposter, som staten har atl ansvara för. Kommittén anser att nuvarande ämnesprioritering skall upphöra, men föreslår riktade tilläggsbidrag till verksamhet i gles­bygd samt bland handikappade och invandrare. Stödet till kortutbildade

 

Prop. 1980/81:127                                                   15

och lågmotiverade grupper koncentrerar kommittén till uppsökande verk­samhet i bostadsområden och på arbetsplatser. Kostnadsfördelningen mel­lan stat och kommun förändras enligt förslaget så att staten på sikt övertar bidragsgivningen till studieförbundsavdelningarnas instruktions- och ad­ministrationskostnader, medan kommunerna får svara för bidragsgivning­en till studiematerial.

Folkbildningsulredningens förslag till bidragssystem omfattar ett grund­bidrag, framräknal med riksmedelscirkelns kostnader som underlag, samt en extra resurs, som utgår med viss procent av grundbidraget. Det nuva­rande bidraget till kulturprogram inom föreningslivet vill folkbildningsut­redningen omforma och utveckla till ett bidrag till vad som benämns annan bildningsverksamhet. Såväl bidragen till instruktions- och adminstrations-kostnader som bidragen till studieförbundens centrala verksamhet föreslås få en schablonmässig utformning och beräknas på verksamhetsvolymen i studiecirklar och annan bildningsverksamhet. Till studieförbundens handi­kappverksamhet föreslås särskilda bidrag.

Kommittén har föreslagit vissa förändringar i villkoren för statsbidrag till studiecirkel. Förslagen om en extra resurs och bidraget till annan bildningsverksamhet skulle enligt kommittén medföra att behovet av di­spenser från statsbidragsvillkoren i stor utsträckning bortfaller.

Folkbildningsutredningen anser att en och samma myndighet bör vara tillsynsmyndighet för folkbildningsarbetet i dess helhet, men föreslår inte vilken myndighet, som bör få det ansvaret. Kommittén föreslår vidare att studieförbunden själva skall få ett ökat ansvar för tillsyn och kontroll av verksamhelen och avdelar särskilda medel för detta. Kommittén tar slutli­gen upp vissa frågor om forskning och utvecklingsarbete inom folkbild­ningens område.

3.3 Komvux-utredningens förslag

Mot bakgrund av de mål för vuxenutbildningen som fastställts av riksda­gen, skulle komvuxutredningen analysera vilka slag av vuxenutbildning som det i första hand borde ankomma på den kommunala vuxenutbildning­en (komvux) att ta ansvar för. Utifrån dessa överväganden skulle kommit­tén framlägga förslag rörande gränsdragningen i förhållande till den verk­samhet som bedrivs av studieförbunden. Vid behandlingen av gränsdrag­ningsfrågorna skulle folkbildningsutredningen och komvux-utredningen samråda med varandra.

Komvux-utredningen överlämnade i december 1979 sitt delbetänkande Komvux och studieförbund. Arbetsfördelning och samråd (SOU 1979:92). Med utgångspunkt från de allmänna målen för vuxenutbildningen föreslår komvux-utredningen, efter samråd med folkbildningsutredningen, en pre­cisering av målen för den kommunala vuxenutbildningen. Olika möjlighe­ter att prioritera utbildningar inom komvux övervägs, liksom tänkbara

 

Prop. 1980/81:127                                                   16

principer för arbetsfördelning mellan komvux och studieförbund. Anord-narnas mål föreslås vara utgångspunkten för en arbetsfördelning inom vuxenutbildningen. Som lösning på gränsdragningsproblemen mellan kom­vux och studieförbunden föreslåi dels att komvux till nyböijarundervis-ning i engelska skall rekrytera vuxenstuderande som siktar på grundskol-kompetens, dels att yrkesinriktad utbildning inom komvux även i framti­den skall vara arbetsmarknadsirriktad och anordnas efter samråd med arbelsmarknadens parter, dels alt skolstyrelserna skall åläggas att ta initia­tiv till ett samråd mellan olika anordnare av vuxenutbildning i kommunen om det vuxenutbildningsutbud som planeras.

3.4 Remissyttrandena

Folkbildningsutredningens formuleringar av studiecirkelverksamhetens mål, innehåll och arbetsformer tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig häröver. Kommitténs betoning av cirkelledarskapet som ett förtroen­deuppdrag ifrågasätts dock i några yttranden.

Folkbildningsutredningens och komvux-utredningens preciseringar av gränserna mellan studieförbund och kommunal vuxenutbildning har accep­terats av de flesta remissinstanserna, Avgränsningen mellan studieförbund och högskola tillstyrks också i de flesta yttrandena. Däremot är flera instanser tveksamma till att sälta en övergångstid för de universitetscirklar som enligt förslaget skall föras över till högskolan.

Övriga förslag om arbetsfördelning och gränsdragning mellan studieför­bund och annan verksamhet tillstyrks av de flesta remissinstanserna.

I fråga om folkbildningsutredningens förslag till bidragssystem är me­ningarna mer delade. Principen .att staten på sikt skall ge i princip full kostnadstäckning för de statsbidragsberättigade kostnadsposterna till­styrks av majoriteten av remissinstanserna. Ett antal instanser, däribland två studieförbund, anser dock inte att full kostnadstäckning bör uppnås ens på sikt.

Nästan alla remissinstanser instämmer i kommitténs förslag till kost­nadsfördelning mellan stat och kommun, men de anser nästan undantags­löst atl slaten bör ta över de lokala administrationskostnaderna i ett steg. Utredningsförslaget om ett övertagande i två steg leder enligt dessa remiss­instanser dels till en kraftig kostnadsövervältring på kommunerna, dels till slora administrativa svårigheter.

Huvudprinciperna i det föreslagna bidragssystemet tillstyrks av merpar­ten av remissinstanserna, dels därför att det innebär en efterlängtad för­enkling, dels därför att systemet ger ersättning för kostnadsutvecklingen. Många remissinsianser anser dock att höga kostnader premieras i det föreslagna systemet, genom att storleken av såväl den extra resursen som bidragen till instruktion och administration och till studieförbunden är knutna till de kostnader som är grundbidragsberättigade.

 

Prop. 1980/81:127                                                   17

Förslaget till bidrag till annan bildningsverksamhet tillstyrks av alla de remissinstanser som har anknytning till folkbildningen. Nästan alla instan­ser som tillhör kultursektorn anför tveksamhet till det nya bidraget, efter­som de befarar att del kommer att ge färre arbetstillfällen för professionella kulturarbetare.

Många remissinstanser anser att flera bidragsposter är för små för att tillgodose de ändamål som avses. Detta gäller framför allt den extra resur­sen och bidraget till annan bildningsverksamhet. Några remissinstanser med anknytning till arbetarrörelsen anser att de föreslagna bidragsbelop­pen ger så påtagliga försämringar att de föredrar att man behåller nuvaran­de bidragssystem.

Den begränsning av behovet av dispenser som följer av kommitténs förslag hälsas med tillfredsställelse av flera remissinstanser.

3.5 Folkbildningens mål och kännetecken

I sina direktiv till folkbildningsutredningen angav min företrädare som en utgångspunkt för de sakkunnigas arbete att de mål som utgör grund för statsbidrag till folkbildningsarbetet fortfarande skulle gälla. De sakkunni­gas uppgift borde vara att pröva om målen i vissa fall borde preciseras på elt tydligare sätt. Också jag anser att de hittillsvarande målen för den slalliga bidragsgivningen till folkbildningen bör gälla även i framtiden. Samtidigt finns det emellertid skäl alt inom ramen för dessa mål göra vissa förändringar av bidragsreglerna. Jag återkommer härtill i det följande. För atl motivera mina förslag därvidlag finner jag emellertid anledning alt inledningsvis göra vissa kommentarer och markeringar beträffande min syn på syftet med de statliga bidragen.

Som jag i korthet har redovisat i del föregående växte det fria och frivilliga folkbildningsarbetet fram ur behov som tidigt gjorde sig gällande inom folkrörelserna.

Jag ser studieförbundens förankring i folkrörelserna och deras idéer som en värdefull tillgång också för framliden. Jag vill betona, att ett av folkbild­ningens huvudmål bör vara att utveckla och förverkliga idéer och värde­ringar som studieförbunden och deras medlemsorganisationer står för och att lillgodose studie- och utbildningsbehov som fortlöpande uppstår inom dessa organisationer. En av de viktigaste uppgifterna för studieförbunden är därvid att utbilda förtroendevalda, funktionärer och medlemmar inle bara för uppgifter inom organisationerna utan också i mera allmänna frågor som rör samhälle och kulturliv.

Medlemsorganisationernas verksamhel utgår från skilda politiska, reli­giösa och humanistiska värdesystem. Detta leder naturligtvis ytterst lill att målen för och uppfattningarna om samhällets framtida utformning uppvi­sar stora skillnader mellan studieförbunden. Den mångfald som därigenom utmärker folkbildningen betraktar jag som en tillgång. Härav följer, att jag 2    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                   18

betraktar rätten till profilering - ideologiskt och på annat sätt - i enlighet med medlemsorganisationernas grundläggande värderingar som en förut­sättning för att studieförbunden skall kunna fullgöra sina uppgifter. Det folkrörelseförankrade folkbildningsarbetet är en viktig utvecklingskraft i vårt samhälle.

Folkbildningsarbetet har emellertid också en annan och vidare uppgift än att betjäna organisationer av olika slag. Jag syftar på uppgiften att åt en bred allmänhet erbjuda studier av den speciella karaktär som är känneteck­nande för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Viktiga mål är därvid att ge korttidsutbildade möjligheter till överbryg­gande utbildning, att medverka till spridning av väsentlig information om och utbildning i aktuella samhällsfrågor samt att främja medborgarnas delaktighet i kulturlivet och deras eget kulturella skapande.

Det har stundom funnits en benägenhet, även inom studieförbunden och deras medlemsorganisationer, att anse förankringen i resp. folkrörelses ideologiska grundvärderingar som något naturligt endast i den studieverk­samhet som bedrivs inom medlemsorganisationerna eller i nära samverkan med dessa. Den verksamhet som vänder sig till en bred allmänhet har däremot ansetts i mindre grad böra präglas av dessa värderingar.

Den profilering varom jag nyss talat bör ses som en värdefull tillgång inte endast i den verksamhet som studieförbunden bedriver inom och i samver­kan med medlemsorganisationerna utan också i den verksamhet som riktar sig till en bred allmänhet. För alt ytterligare markera rätten till ideologisk profilering bör hittills gällande krav på en objektiv och allsidig belysning av studieämnena utgå ur bestämmelserna om statsbidrag för studiecirklarna. I likhet med folkbildningsutredningen anser jag att kravet på verksamheten inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet i stället bör vara att det skall präglas av saklighet och en strävan till allsidig belys­ning av studieämnena. Folkbildningsarbetet skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och på ett sådant sätt att självstän­digt tänkande och ställningstagande främjas.

I stor utsträckning är de övergripande målen gemensamma för folkbild­ningen och andra delar av vuxenutbildningen. Detta innebär inte att folk­bildningen och t.ex. den kommunala vuxenutbildningen kan ses som pa­rallella verksamhetsformer. De olika vuxenutbildningsformerna skiljer sig genom vissa särdrag från varandra och utgör kompletterande delar i ett vidare vuxenutbildningssammanhang.

Folkbildningen är liksom övrig vuxenutbildning en del av det livslånga lärandel. Studiecirkeln är av gammalt ett viktigt instrumentet för ett reellt studiearbete som tar sikte på att utvidga och förnya kunskaper och färdig­heter utan att vara inriktad på yrkesutbildning. Folkbildningsarbetets syfte är att dellagarna utifrån egna livserfarenheter och behov skall möta andra människors motsvarande upplevelser. I gruppstudier får individen möjlig­het att tillsammans med andra känna trygghet och uppleva gemenskap.

 

Prop. 1980/81:127                                                                 19

Därvid kan den enskildes individuella egenskaper utvecklas. Deltagarna kan tillsammans med likasinnade tillvarata sina intressen och arbeta för gemensamma idéer och värderingar. Folkbildningen kan verksamt bidra lill att bryta människors isolering, minska fördomar och ändra attityder och på så sätt främja framväxten av ett mänskligare samhälle. En viktig uppgift på kulturområdet är att skapa och erbjuda allernaliv till ytliga och kommersialiserade sysselsättningar.

Enligt min uppfattning kommer studiecirkeln för överskådlig tid att behålla en cenlral plats i folkbildningsarbetet. När den kompletteras med andra verksamhetsformer, är det angeläget atl också dessa främjar folk­bildningsarbetets allmänna syften, nämligen

-        att utveckla dellagarnas förmåga atl kommunicera, diskutera och argu­
mentera,

-att utveckla deltagarnas förmåga till självständigt tänkande, kritisk vär­dering, självinsikt och självförtroende,

-    att underlätta för deltagarna att skaffa sig orientering och överblick, att systematisera, att se sammanhang och konsekvenser samt att tillämpa sina kunskaper,

-    att stärka deltagarnas vilja och förmåga att tillsammans med andra aktivt delta i och påverka utvecklingen av samhälle och arbetsliv,

-    alt ge tillfälle till skolning i praktisk demokrati genom gemensamt arbete under gemensamt ansvar,

-    att utveckla människors estetiska och skapande förmåga.

En av folkbildningens viktigaste uppgifter är, som jag tidigare framhållit, att nå de resurssvaga, de iitbildningsmässigt och kulturellt eftersatta grup­perna i samhället och erbjuda dem sludier i former som svarar mot deras speciella behov och förutsättningar. Särskilt under det senaste decenniet sedan medvetandet vaknat oiri den växande utbildningsklyftan mellan olika generationer och olika samhällsgrupper har denna uppgift kommit att framstå som en huvuduppgift. Även i fortsättningen måste det vara en viktig uppgift för studieförbunden atl söka skapa gynnsamma studiemöj­ligheter för korttidsutbildade och lågmotiverade. Det är särskilt viktigt att därvid inte la hänsyn enbart till den formella utbildning olika grupper erhållit eller saknar. Avgörande bör i stället vara i vad mån de utbildnings­behov kunnat tillgodoses som ger medborgarna reella möjligheter att fun­gera både i arbetslivet och i det demokratiska samhället.

Elt utmärkande kännetecken för folkbildningsarbetet är dess karaktär av fri och frivillig verksamhet. Det är enligt min mening av utomordentlig belydelse att denna karaktär bibehålls.

Givetvis måsle del finnas regler för under vilka villkor samhällets bidrag får användas, men inom denna ram skall verksamheten bedrivas oberoen­de av direktiv från statliga eller kommunala organ, men också från organi­sationer, företag eller enskilda. Häri ligger bl. a. att varken av samhällsor­gan, organisationer eller företag fastställda läro- eller kursplaner får styra

 

Prop. 1980/81:127                                                   20

verksamheten. Inle heller får skolmässiga prov eller betyg förekomma i cirkelverksamhelen. Folkbildningsarbetet skall fritt kunna utvecklas efter behoven och förutsättningarna hos de människor som det vänder sig till. Deltagarna skall ha möjlighet att själva påverka studiernas inriktning och utformning, atl ta initiativ och gemensamt ansvar och att fatta beslut. Studiecirkeln blir därigenom en tillämpning av demokrati i praktiken.

Verksamhelen skall vara öppen för alla och deltagandet skall vara frivil­ligt. Verksamhet som bygger på obligatoriskt deltagande är inte fritt och frivilligt folkbildningsarbete. Siirskilt vill jag betona vikten av att den enskilde deltagaren fritt kan välja studieförbund efter sina egna värdering­ar och önskemål. Detta förutsätter att det i all information om cirkelverk­samhet och övriga aktiviteter klart och tydligt framgår vilket studieförbund som är anordnare. Beteckningar som kan vara ägnade att ge missvisande eller ofullständig information om vem som är anordnare eller om verksam­hetens ideologiska utgångspunkter bör inte förekomma. Det är viktigt att studieförbundets officiella namn användes i all information om studieverk­samheten.

Under 1970-talet har studieförbunden genomfört flera statligt initierade studiekampanjer, som syftat till att föra ut information i aktuella samhälls­frågor lill medlemsorganisationernas medlemmar. Det måste vara studie­förbundens sak att självständigt avgöra om och i vilka former de skall dellaga i sådana studiekampanjer. Om studieförbunden väljer att medver­ka i sådana kampanjer, skall varje studieförbund äga full frihet att planera sitt eget dellagande, t. ex. svara för materialproduktionen och cirkelledar­utbildningen samt för verksamhetens uppläggning och genomförande.

Under senare år har förekornnit flera exempel på att primär- och lands­tingskommuner vänt sig till studieförbund och infordrat anbud på genom­förandet av planerad utbildningsverksamhet. Anbudsförfarande och lik­nande verksamhet som inkräktar på deltagarnas frihet att välja studieför­bund efter sina egna värderingar är, som SÖ tidigare fastslagit och som folkbildningsulredningen understrukit, oförenligt med ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete. Sådan verksamhet bör därför inte berättiga till statsbi­drag.

Folkbildningens villkor, präglade av frihet och frivillighet, möjliggör stor följsamhet till krav på snabba förändringar. Det är viktigt atl slå vakt om denna frihet och undvika en institutionalisering av verksamheten. Bl. a. av detta skäl måste folkbildningsarbetet även framledes till stor del baseras på insatser av förtroendemän och av deltagarna själva. Det statsbidragssys­tem som jag kommer atl föreslå är så uppbyggt att det stimulerar studieför­bunden atl satsa på en cirkelverksamhet där ledarskapet i största utsträck­ning är elt förtroendeuppdrag och i huvudsak fullgörs som en frilidssyssla. Ideellt engagemang och frivilliga insatser måste också för framtiden utgöra en grundsten i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

 

Prop. 1980/81:127                                                             21

3.6 Utgångspunkter för ett förändrat bidragssystem

Jag har nyss understrukit betydelsen av att studieförbunden får möjlig­hel alt bedriva sin verksamhet under största möjliga självständighet. Deras verksamhel bör utformas i enlighet med de värderingar och prioriteringar som organisationerna själva ställer sig bakom. Det bör också innebära, att de statliga och kommunala bidragen utformas på ett sådant sätt atl de -även om de naturligtvis måste förknippas med villkor av mera generell natur - inte detaljreglerar verksamheten. Bidragsreglerna och bidragsvill­koren bör alliså ge stor frihet åt studieförbunden att själva utforma sin verksamhet och alt själva bestämma vilka typer av verksamhet som de framför allt vill prioritera och främja.

Del är enligl min mening angeläget atl de kvalitetssträvanden som gör sig gällande inom folkbildningsarbetet på olika sätt främjas och förstärks. Det kan ske genom en markering av de principer som måste gälla för gränsdragningen mellan stalsbidragsberätligad och icke stalsbidragsberät­tigad verksamhet. Del kan också ske genom bidragssystemets utformning.

Jag förutser atl medlemsorganisationernas och allmänhetens kvalitets­krav på studieförbundens verksamhet successivt kommer att skärpas. Också studieförbundens egna ambitioner vittnar om ökat kvalitetsmedve­tande. Dock har detta motverkats av det nuvarande bidragssystemets icke avsedda effekter: kravet på volymtillväxt för att klara ekonomin har stund­om kommit kvanlilelstänkandet att dominera på kvalitetens bekostnad.

Det är angeläget att studieförbunden får ökade möjligheter att i sin planering och sitt verksamhetsutbud ge företräde åt sådana aktiviteter som har goda förutsättningar att engagera deltagarna på ett skapande och utvecklande sätt. En naturlig följd av en sådan utveckling bör bli att sådan verksamhet alltmer träder i bakgrunden som endast har till syfte att vara en förevändning för människor att vara tillsammans eller är en mekaniskt utövad sysselsättning av något slag, t.ex. tillverkning av föremål utan möjlighel att i djupare mening engagera tankar, känslor och fantasi hos deltagarna.

Jag återkommer i ett senare avsnitt till de gränsdragningar som enligt min uppfattning effektivt bör kunna stödja kvalitetsträvandena inom folk­bildningsarbetet.

Med de nyss angivna utgångspunkterna harjag strävat efter att utforma etl bidragssystem som skall öka studieförbundens handlingsfrihet. En bief­fekt av ett sådanl system blir minskade krav på administrativt betungande ekonomisk redovisning av hur bidragen har använts, men också på redo­visning i förväg av de projekt för vilka anslag söks.

Etl viktigt syfte med de samhälleliga bidragen till studieförbunden är också, särskilt i del ekonomiska läge som Sverige f.n. och under över­blickbar framtid befinner sig i, att de skall medverka till ett effektivare

 

Prop. 1980/81:127                                                   22

utnyttjande av tillgängliga ekonomiska resurser. De skall inte medverka till att låsa fast verksamheten vid en onödigt hög kostnadsnivå.

Framför allt i det senare avseendet ställer sig det bidragssystem som föreslagits av folkbildningsutredningen problematiskt. Den bärande tanken bakom förslaget - som utformats mot bakgrund av direktiv givna i mitten av 1970-talet, då den ekonomiska situationen för landet var en annan - är att samhället skall ta över samtliga kostnader för studiecirkel verksamheten och för vissa närbesläktade verksamheter. Det är självklart att ett sådant system leder till ökade samhälleliga kostnader. Kommittén har visserligen i kostnadsbegränsande syfte föreslagit alt del nya systemet skall genomfö­ras successivt. Enligt min bedömning skulle dock redan i ett inledningsske­de av ett sådant successivt genomförande behovet av ökade statliga bidrag bli avsevärt mycket större än den kostnadsökning om ca 100 milj. kr. som kommittén räknade med. Till samma slutsats har åtskilliga remissinstanser kommit och som följd därav hävdat, att en övergång till det av kommittén föreslagna bidragssystemet vore acceptabel endast om de statliga bidragen ökades kraftigt i förhällande till kommitténs förslag.

Jag finner alt folkbildningsulredningens förslag om på sikt full täckning av cirkelverksamhetens kostnader genom statliga och kommunala bidrag innebär så betydande principiella problem, atl jag inte är beredd att lägga fram ett sådant förslag.

Jag finner det tveksamt om det skulle vara möjligt för samhället att ta över det tolala kostnadsansvaret utan att väsentligt öka sitt inflytande över hur medlen användes. Framför allt kan jag inte se att det skulle vara möjligt för samhället att med ett sådant system släppa sitt ansvar för de totala kostnaderna för verksamheten, dvs. att avskaffa den nuvarande begränsningen av det totala antalet bidragsberättigade studiecirkeltimmar.

Det nu rådande ekonomiska läget utgör också ett starkt skäl för att inte lägga fram förslag som skulle innebära ökade statliga kostnader för denna verksamhet. Tvärtom finner jag - såsom jag har anfört i propositionen (prop. 1980/81:20) om besparingar i statsverksamheten, m.m. - det nöd­vändigt att genomföra en minskning av det statliga anslaget till verksamhe­ten. Jag anser att det är möjligt att genomföra den nödvändiga besparingen med bibehållande av de väsentligaste målen för det statliga stödet till verksamheten.

För bedömningen av den föreslagna besparingens reella innebörd villjag först påpeka, atl kostnaderna fijr studiecirkelverksamheten under inneva­rande budgetår beräknas komma att väsentligl understiga det belopp som i statsbudgeten beräknats för ändamålet, nämligen 809 milj. kr. Den verkliga förbrukningen beräknas sålunda nu komma att bli högst ca 750 milj.kr. Skälen härför är följande.

Riksdagen beslöt våren 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 12, UbU 1979/80:23 , rskr 1979/80:258) atl antalet studiecirkellimmar för vilka statsbidrag skulle ulgå under de två budgetåren 1980/81 och 1981/82 sammantaget fick uppgå

 

Prop. 1980/81:127                                                                 23

till högst två gånger det verkliga antalet studiecirkeltimmar under budget­året 1979/80. Nu föreligger det slutliga utfallet för det året, och det visar sig då dels alt antalet studietimmar blev omkring sju procent lägre än vad som lidigare beräknats, dels att antalet studietimmar med tilläggsbidrag blev drygl 20% lägre än beräknat, dels att de genomsnittliga kostnaderna per genomförd studietimme blev tre procent lägre än det antagande som kost­nadsberäkningen byggde på. Jag anser mig sålunda kunna räkna med att de verkliga kostnaderna för statsbidragen till studiecirkelverksamheten även för det nu pågående budgetåret blir väsentligt lägre än beräknat.

Till detta kommer att jag tagit hänsyn dels till att kostnaderna för statsbidragen till arbetsgivaravgifter visat sig bli större än som tidigare beräknats, dels till den allmänna kostnadsutvecklingen. Jag återkommer senare till en utförligare redovisning av mina kostnadsberäkningar.

Förhållandena är alltså nu sådana att det för överskådlig tid får anses vara uteslutet att samhället tar på sig det totala finansieringsansvaret för studiecirkelverksamheten. Jag har i det läget funnit anledning att radikalt ompröva förutsättningarna säväl för det i dag existerande bidragssystemet som för det vidareutvecklade system som folkbildningsutredningen har föreslagit.

Ett grundläggande drag i det nuvarande statliga stödet till studiecirklarna är att bidragen - inom vissa ramar som staten av ekonomiska skäl funnit det vara nödvändigt att ange - avser att ge ersättning för en viss andel, 75%, av kostnaderna för cirkelledararvoden och studiematerial. Till detta grundläggande stöd kommer vissa riktade bidrag, tillägg och ersättningar, vilka beräknas på skiftande grunder.

Systemet präglas sålunda av en ganska långt gående reglering men framför allt av att det ger ersättning för vissa faktiskt uppkomna kostnader. I princip innebär inte folkbildningsutredningens förslag någon ändring härvidlag utan blott att ersättningen successivt skall öka till 100% av kostnaderna.

Ett annal drag i kommitténs förslag är att bidragen i princip inte kan användas för något annat ändamål än för att delfinansiera kostnader för de studiecirklar som har föranlett dem. Detta följer av själva konstruktionen: att de är avsedda att täcka vissa kostnader som faktiskt har uppstått. För studieförbunden medför detta visserligen ganska god säkerhet vid plane­ringen och genomförandet av verksamheten, men det begränsar samtidigt möjligheterna atl satsa bidragsbelopp på just de verksamheter som organi­sationerna själva helst skulle vilja stödja och utveckla. Med hänsyn till kraven på ökat koslnadsmedvetande hos studieförbunden är det inte till-fredslällande att bidragen - upp till den angivna maximinivån - ökar i takt med kostnadsökningen.

Vidare förutsätter det nuvarande systemet en granskning av studieför­bundens kostnader. Granskningen av bokföringen avser inte bara att de uppgivna kostnaderna överensstämmer med verkligheten utan också att de

 

Prop. 1980/81:127                                                   24

avser ändamål som berättigar till statsbidrag. Som systemet är utformat är behovet av konlroll omfattande. Resurserna härför är så knappa att kon­trollen inte kan genomföras på etl fulll tillfredsställande sätt. Detta kan i sin tur leda till att efterlevnaden av bidragsreglerna blir dålig.

Den omständigheten att ett bidragsbelopp som erhållits för en studiecir­kel inle kan användas för att bekosta en annan cirkel eller något annat ändamål medför som jag nyss nämnt att studieförbundens reella rörelsefri­het blir beskuren. Detta kan negativt påverka deras benägenhet att experi­mentera och att förnya verksamheten. De får det svårt att på egen hand finansiera verksamheter som ännu inle är så etablerade att de kan erhålla slatsbidrag. Just detta förhållande har noterats av folkbildningsutredning­en, som bl.a. av detta skäl föreslår inrättandet av ytteriigare en bidrags­form, en s. k. extra resurs avsedd att ulgå som ett schablonartat tillägg om sju procent av grundbidragel till varje studiecirkel.

Ett ytteriigare syfte med förslctget om extra resurs är för kommittén att studieförbunden med hjälp av denna skulle kunna finansiera verksamheter som av ett eller annat skäl inte faller inom ramen för de generella bestäm­melserna för bidrag till studiecirklarna. Som exempel på sådana förhållan­den kan nämnas cirklar med otillräckligt deltagarantal, med otillräckligt antal studietimmar eller med för stort antal timmar per sammankomst. Genom sitt förslag om en extra resurs kunde kommittén motivera avskaf­fandet av det stora antal dispens- och särbestämmelser som nu gäller för verksamheten och som bidrar till att skapa oklarhet om bestämmelsernas egentliga innebörd och syfte och till att öka administrationskostnaderna för verksamheten, såväl hos studieförbunden som hos SÖ, som haft att ta ställning till etl stort antal dispensärenden.

Mot bakgrund av de nu redovisade förhållandena anser jag att ett helt nytt och kraftigt förenklat statsbidragssystem bör införas. Jag föreslår att de nuvarande bidragen till cirkelledararvoden, arbetsgivaravgifter, studie­material och till kostnader som enligt folkbildningsutredningens förslag skulle täckas med en extra resurs ersätts med ett enhetligt schablonbldrag, som skall utgå med 80 kr. per stalsbidragsberättigad studiecirkeltimme oavsett vilka kostnader som studieförbundet kan ha haft för att anordna studierna. Antalet studietimmar för vilka detta bidrag utgår bör begränsas till ca 6,7 miljoner. Beloppet motsvarar ungefär summan av de bidrag som det avser alt ersätta. Del direkta syftet med schablonbidraget är inte att det skall ge ersättning för kostnader som har uppstått, utan att det skall utgöra en rimligt säker inkomstkälla som studieförbundet kan räkna med för att delfinansiera sin verksamhet. Även om antalet timmar för vilka bidraget utgår blir begränsat, får och bör studieförbunden i mån av möjlighet givetvis använda bidraget också för att finansiera kostnader för studietim­mar som ligger utanför den medgivna ramen.

Det av mig föreslagna schablonbidraget innebär flera väsentliga fördelar för studieförbunden jämfört både med det nuvarande systemet och med det förslag som folkbildningsutredningen har framfört:

 

Prop. 1980/81:127                                                   25

—det blir enklare att administrera eftersom det inte kräver någon redovis­ning av kostnader,

—del ger bättre planerings- och budgeteringsförulsättningar eftersom det utgår med ett fast belopp för varje godkänd studiecirkeltimme,

—det ger studieförbunden större frihet att använda statsbidraget för att finansiera verksamheter som man särskilt vill stödja eller utveckla och kan därigenom användas även för de ändamål som den av folkbildnings­utredningen föreslagna extra resursen avsåg atl bekosta,

—del medför minskal behov av kontroll från statsmakternas sida eftersom granskningen inte kommer att avse ekonomiska förhållanden. Därige­nom kan den erforderliga tillsynen utan att resurserna härför ökas bli effektivare och mera inriktas på rådgivning.

Utöver de studietimmar som berättigar till det nyssnämnda schablonbi­draget om 80 kr. bör studieförbunden erhålla statsbidrag men med väsent­ligt lägre belopp också för de studietimmar som anordnas utöver den föreslagna ramen om ca 6,7 milj. studielimmar under förutsättning att de i övrigt följer de statsbidragsregler som jag här föreslår. Det lägre bidraget bör sättas till 25 kr. per studietimme. Delta lägre timbidrag torde motsvara en väsenllig del av kostnaderna för sådana studiecirklar som kan anordnas utan atl ersättning till cirkelledaren behöver betalas. I detta sammanhang tänker jag bl.a. på cirklar där ledarskapet har karaktären av förtroen­deuppdrag eller med andra ord cirklar av den mera ursprungliga typ, där deltagarna utgörs av en kamratkrets, vari ledaren ingår.

I del nu rådande slatsfinansiella lägel är det enligt min mening nödvän­digt att sälta någon form av övre gräns för utflödet av bidrag till den samlade studiecirkelverksamhelen. Mot delta krav står de problem som del innebär för studieförbunden alt planera och genomföra sin verksamhet inom en absolut ram. Det var främst medvetande om hithörande problem som föranledde riksdagen atl våren 1980 besluta att den nu gällande timra-men skulle avse två budgelår och inte ett enda budgelår. Mitt förslag om två skilda bidragsnivåer för studiecirklarna skapar förutsättningar för föl­jande lösning.

För det första räknar jag - i överensslämmelse med riksdagens nyss­nämnda beslul - med alt den tolala statsbidragsberättigade verksamheten under budgetåret 1981/82 skall i huvudsak motsvara den faktiska verksam­helen under budgetåret 1979/80. Antalet statsbidragsberättigade studiecir­keltimmar blev det året ca 10,8 milj. Från detta timtal bör emellertid dras dels studietimmar inom sådan verksamhel som enligt vad jag i del följande föreslår bör erhålla statsbidrag i annan form, dels studietimmar som enligt de avgränsningsregler som jag nu föreslår ej kommer atl bli statsbidrags­berätligade. Del samlade antalet studielimmar som bör räknas bort beräk­nar jag till 1,2 milj. Därmed återstår 9,6 milj. studietimmar som bör erhålla statligt studiecirkelbidrag.

Såsom jag nyss har föreslagil bör av dessa 9,6 milj. studietimmar ca 6,7

 

Prop. 1980/81:127                                                                 26

milj. — eller ca 70% — erhålla det högre timbidraget om 80 kr. Återstående del, ca 2,9 milj. studietimmar, skulle således erhålla det lägre timbidraget om 25 kr.

Det högre timbidraget bör självfallet utnyttjas i första hand och de ca 6,7 milj. studietimmarna med detta bidrag kommer då att ge studieförbunden den alldeles övervägande andelen av det totala statsbidraget, eller drygt 535 milj. kr. För de timmar som anordnas därutöver och som således berättigar till det lägre bidraget om 25 kr. per studietimme finner jag det inte på samma sätt nödvändigt att ange en fast övre gräns för ett enskilt budgetår. Med det beräknade antalet studietimmar, 2,9 milj., skulle det statliga bidraget härför uppgå till drygt 70 milj.kr. Om det å ena sidan skulle visa sig att min beräkning av antalet sådana timmar mot förmodan är för låg blir likväl merutflödet av statliga medel härför begränsat och tempo­rärt. Om det å andra sidan skulle visa sig att min beräkning är för hög skulle studieförbunden inte få vidkännas någon väsentlig förlust av statsbi­drag.

Jag är samtidigt angelägen om att understryka, att jag anser att den kostnadsnivå jag här räknar med för den statliga bidragsgivningen till studiecirkelverksamheten inte får överskridas på sikt. Om det visar sig att studieförbunden kan anordna ett väsentligt större antal studiecirklar med det lägre timbidraget än som motsvarar mina beräkningar anser jag det vara nödvändigt att under ett kommande budgetår vidta motsvarande besparingar.

Vid sidan av och utöver de nämnda schablonbidragen anser jag att det finns motiv för att behålla vissa riktade tilläggsbidrag för verksamhet som kan bedömas som särskilt kostsam eller angelägen.

Jag återkommer senare mera utförligt till frågan om hur bidragen till studiecirklarna bör vara konstruerade och till vilka villkor som bör gälla för att verksamheten skall berättiga till statsbidrag.

En betydande del av den verksamhet som bedrivs som studiecirklar bör enligt min mening i framtiden få bedrivas i friare former och likväl vara berättigad till slatsbidrag. I första hand tänker jag här på den ensemble­verksamhet som bedrivs i studiecirkelform och därmed tvingas att anpassa sig till de regler som gäller för studiecirklarna. Det är i första hand fråga om körer, musikensembler samt dans- och teatergrupper, men även en del annan verksamhet som nu bedrivs som studiecirklar inom den estetiska sektorn kan räknas hit.

Folkbildningsutredningen har föreslagit införandet av ett nytt bidrag för vad man benämner annan bildningsverksamhet. Syftet med detta bidrag är dels att ersätta det nuvarande bidraget till kulturprogram inom föreningsli­vet, dels att erbjuda möjligheter till projektverksamhet bl.a. i anslutning till studiecirklar.

Jag föreslår att för båda de nyssnämnda ändamålen ett nytt bidrag tillskapas. Del nya bidraget bör benämnas bidrag lill kulturverksamhet i

 

Prop. 1980/81:127                                                   27

folkbildningen m.m., och det bör avse såväl den nyssnämnda ensemble­verksamhet som nu bedrivs i studiecirkelform som de verksamheter som i folkbildningsulredningens förslag innefattas i begreppet annan bildnings­verksamhet. Mitt förslag är ägnat att öka utrymmet för studieförbundens bedömning av hur verksamheten på de här berörda områdena skall utfor­mas. Dessulom ger det möjligheter till en striktare utformning av reglerna för under vilka villkor en studiecirkel skall vara stalsbidragsberälligad. Jag återkommer i det följande till en närmare redogörelse för mina förslag om hur bidraget till kulturverksamhet i folkbildningen m.m. skall vara utfor­mat och hur det skall avgränsas mot bidragsreglerna för studiecirkelverk­samheten.

4   Bidrag till folkbildning

4.1 Studiecirklar

4.1.1 Bidrag

Ett viktigt inslag i folkbildningsutredningens förslag till nytt bidragssys­tem är strävan till förenkling. Remissinstanserna har allmänt uttalat sig positivt om detta. Även jag förordar ett bidragssystem som ställer mindre krav på detaljerad redovisning från studieförbunden. Jag har nyss redovi­sat mina motiv för atl föreslå att det nya bidraget bör vara schablonmässigt beräknat.

För vatje stalsbidragsberättigad studiecirkeltimme bör utgå ett bidrag som ersätter flertalet av de statsbidrag som utgår f. n. Särskilda bidrag bör alltså inte längre utgå till arbetsgivaravgifter, kostnader för fackmanna­medverkan, dövtolkar, resor m. m. Inte heller bör särskilda bidrag utgå till universitetscirklar. Det nuvarande särskilda bidraget till cirklar i vissa prioriterade ämnen bör ersättas av ett lilläggsbidrag, samtidigt som kretsen av ändamål som avses med bidraget minskas. Jag återkommer senare till dessa riktade tilläggsbidrag.

Jag anser att bidragssystemet bör utformas så att det uppmuntrar till ideellt arbete inom studieförbunden. Det är nödvändigt för att studieverk­samheten skall bevara sin karaktär av fritt och frivilligt folkrörelsearbete. En stor del av cirkelverksamheten bör således enligt min mening bygga på ideella insatser. Bl.a. bör det vara möjligt för studieförbunden att i ökad ulslräckning engagera förtroendevalda i medlemsorganisationer och andra intresserade som ledare i studiearbetet. För en del av studiecirkelverksam­helen krävs dock insatser av cirkelledare med speciella ämneskunskaper. Många av dessa cirkelledare bedriver sin verksamhet yrkesmässigt. Stu­dieförbunden måsle ha möjlighet att ge dem arvoden som motsvarar deras insatser. Det nya bidragssystemet bör således både uppmuntra ideellt arbete inom folkbildningen och ge studieförbunden tillräckliga resurser för atl bekosta arvoden åt vissa cirkelledare.

 

Prop. 1980/81:127                                                   28

Som jag nyss har anfört innebär mitt förslag två olika stora schablonbi­drag. Det högre schablonbidragel har, utan att vara knutet till några sär­skilda kostnader, beräknats så, att det dels väl motsvarar det nuvarande genomsnittliga statsbidraget dels tillgodoser en del av de ändamål som folkbildningsutredningen avsåg med sitt förslag om en extra resurs. Det högre schablonbidraget bör utgå med 80 kr. per studietimme och det lägre med 25 kr. per studietimme. Schablonbidraget bör kunna användas efter studieförbundens eget bestämmande. Det bör således vara studieförbun­den som avgör vilken del av verksamheten som skall stödjas med bidragen, liksom om man vill använda dem för att utöka verksamheten. Studieför­bunden bör också få möjlighet att anordna kvalificerad verksamhet på hög nivå som medför högre kostnader. Vidare bör det schablonmässigt beräk­nade timbidraget ge studieförbunden vissa möjligheter att bekosta verk­samhet som av formella skäl inte kan erhålla statsbidrag trots att den tillgodoser de allmänna kraven på folkbildningsarbetet. Dit hör t.ex. cirk­lar med för få deltagare eller med ett för litet antal timmar. Nästan alla de dispenser från gällande statsbidragsbestämmelser som nu förekommer kan därmed slopas. Dessa dispenser orsakar både studieförbunden och till­synsmyndigheten mycket extra arbete.

Jag har tidigare nämnt att det högre schablonbidraget bör utgå till ett bestämt anlal cirkeltimmar. Studieförbunden bör enligt min mening erhålla ett lägre schablonbidrag för alla övriga statsbidragsberättigade cirkeltim­mar. Det lägre bidraget om 25 kr. per timme är avsett att täcka framför allt materialkostnader och därutöver vissa andra kostnader. Det täcker där­med naturligtivs inte någon nämnvärd del av normala kostnader för cirkel­ledararvoden. Bidraget bör framför allt ge studieförbunden möjlighet att anordna sådan cirkelverksamhet som kan genomföras utan höga kostnader för anordnaren, antingen därför att ledarskapet utövas ideellt, eller därför att deltagarna är beredda att erlägga höga avgifler.

Folkbildningsutredningens önskan att underlätta för korttidsutbildade och andra eftersatta grupper att delta i studieverksamheten resulterade i förslag dels om riktade bidrag till vissa studiecirklar, dels om utökat stöd till uppsökande verksamhet i bostadsområden. I likhet med kommittén anser jag att studieverksamheten i glesbygd och för handikappade arbetar under villkor som gör tilläggsbidrag motiverade. Deltagarantalet blir ofta lägre i dessa verksamheter samtidigt som kostnaderna blir slörre än nor­malt.

Jag anser i likhel med kommittén att etl lilläggsbidrag skall utgå till statsbidragsberättigade studiecirklar utanför gymnasieorter i de regional­politiska stödområdena 3-6. Kommittén har funnit att det är avsevärt mer kostnadskrävande att bedriva folkbildningsverksamhet i stödområdena 5 och 6 än i områderna 3 och 4. Jag föreslår att tilläggsbidraget bör vara tio kronor per studietimme i stödområdena 5 och 6 och fem kronor per studietimme i områdena 3 och 4.

 

Prop. 1980/81:127                                                   29

Jag tillstyrker också kommitténs förslag att lilläggsbidrag skall ulgå till statsbidragsberätligade studiecirklar som har till syfte alt utveckla handi­kappades färdigheter atl meddela sig samt lill cirklar, som avser att infor­mera om olika former av handikapp och dess konsekvenser, men också lill cirklar, som avser atl utbilda medlemmar i handikapporganisationer i syfte alt göra dem bättre skickade atl tillvarata sina inlressen i samhället. Till-läggsbidraget till dessa cirklar bör vara tio kronor per studietimme.

Tillsynsmyndigheten bör kunna utgå från kommitténs formuleringar vid sin bedömning av vilka studiematerial som bör användas i handikappverk-samhel med tilläggsbidrag.

Även för studiecirklar i sådana andra språk än svenska som är hemspråk för deltagarna, bör lilläggsbidrag utgå med tio kronor per stalsbidragsbe­rätligad studietimme.

Erfarenheterna av det system med särskilt tillägsbidrag till studiecirkel-verksamhet i vissa ämnen, s. k. priobidrag, som tillämpats under senare år är enligt folkbildningsutredningen mindre goda.

Flera remissinstanser anser dock atl slopandet av lilläggsbidragen till cirklar i prioriterade ämnen skulle medföra allvarliga nackdelar om inte ett riktat tilläggsbidrag i framtiden får utgå till arbetsplalsorienterad verksam­het. Som jag tidigare framhållit är det angeläget att stimulera studieverk­samhet som ökar medborgarnas möjligheter alt fungera både i arbetslivet och i det demokratiska samhället i övrigt.

Jag föreslår att etl tilläggsbidrag om åtta kronor per stalsbidragsberätti­gad studietimme skall utgå lill studiecirklar i samhällsinriktade studier. Även cirklar i nationalekonomi och företagsekonomi bör omfattas av den­na bestämmelse. Däremot ansluter jag mig till kommitténs förslag då det gäller avskaffandet av lilläggsbidrag till ämnena svenska, engelska och matematik.

Den övre gränsen för det statliga bidraget till universitetscirklar är f. n. 75 kr. per studietimme. Därutöver utgår bidrag nied 75% av kostnaderna för ledarens resor och traktamenten. Kommittén föreslår att de särskilda bestämmelserna om universitelscirklar skall upphöra. Jag kan i huvudsak ansluta mig lill kommitténs förslag. Enligt min mening finns det inle någon anledning att ha ett särskill förmånligt bidragssystem för detta slag av cirklar om de anordnas på eller i närheten av en större högskoleort. I sådana fall bör ledaren kunna rekryteras på orten. Särskilt bidrag till resor och traktamenten behövs då inte. Samtidigt finner jag det angeläget att möjligheterna att anordna detla slag av studiecirklar inte allvarligt försäm­ras på platser som ligger långt från de större högskoleorterna. Jag föreslår därför att de nuvarande möjligheterna lill statsbidrag till ledarens resor och traktamenten behålls i fråga om universitetscirklar som anordnas på ort som ligger minst tre mil från de slora högskoleorterna Uppsala, Malmö-Lund, Slockholm, Göleborg, Umeå och Linköping, Mitt förslag innebär, att nuvarande begrepp universitelscirkel måste behållas i bidragsbestäm­melserna.

 

Prop. 1980/81:127                                                   30

4.1.2 Vdlkor för bidrag

De villkor som gäller för statsbidrag lill studiecirkelverksamheten kan grovt delas upp i pedagogiska och organisatoriska. De pedagogiska kraven gäller cirkelledarens lämplighet för uppgiften och studiematerialets kvali­tet. De organisatoriska kraven har också en pedagogisk innebörd och gäller t. ex. krav på antalet deltagare i en studiecirkel och antalet studietim­mar, totalt resp. per sammankomst och vecka. De villkor som har ställts av regering och riksdag återfinns i förordningen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Därutöver har SÖ utfärdat an­visningar för hur förordningen bör tillämpas.

Folkbildningsutredningen har föreslagit vissa förändringar i fråga om både de pedagogiska och de organisatoriska villkoren. Jag kommer här endast att kommentera kommitténs förslag i den mån jag anser att de bör föranleda förändringar i nuvarande bestämmelser.

Pedagogiska vdlkor

Enligt nuvarande bestämmelser skall cirkelledare godkännas av ett stu­dieförbund. Folkbildningsutredningen föreslår att denna regel skall gälla även i fortsättningen. Jag finner det i princip riktigt alt cirkelledare även i fortsättningen godkänns av studieförbunden men anser alt det är omöjligt för elt förbund atl cenlrall bedöma varje enskild cirkelledare. Denna uppgift bör därför i praktiken i stället tillkomma de lokala studieförbunds-avdelningarna. Givetvis är del däremot en uppgift för del centrala ledet i förbunden atl ange vilka generella krav som bör ställas på cirkelledarna.

Grundmaterial för studiecirklar skall enligt nuvarande bestämmelser vara godkänt av studieförbund. Kommittén utgår från att sådant förprodu-cerat, pedagogiskt bearbetat cirkelmaterial som avses i förordningen kom­mer att användas även i fortsättningen. Även andra medier, t.ex. video­gram, kan dock vara informationsbärare i cirkelarbetet.

I bland är det önskvärt och nödvändigt att cirkeln arbetar utan förprodu­cerat, detaljerat grundmaterial. I dessa fall måste det enligt kommittén finnas möjligheter alt i cirkelarbetet använda förproducerade eller på annat sätt utarbetade "ämnes- eller problemområdes-mallar" som innehåller basinformation, metodtips och vägledning för studierna, litteraturförteck­ningar etc. Kommittén kallar dessa mallar för cirkelvägledningar.

En studiecirkel som avser att ägna sig åt ett ämnes- eller problemom­råde, där det på förhand inte kan anges hur cirkelns arbete skall utformas för att nå det uppställda målel, bör enligt kommittén kunna arbeta efter en av cirkeln själv utarbetad arbetsplan som skall godkännas av studieför­bund före cirkelns Qärde sammankomst.

Cirkelmaterial, cirkelvägledning eller arbetsplan utgör enligt kommit­téns terminologi, var för sig och i sig själv, studieplan för cirkelns arbele. Grundmaterial är det material, som deltagarna själva förfogar över. Det

 

Prop. 1980/81:127                                                   31

kan antingen vara förproducerat eller utarbetas under cirkelns gång. 1 båda fallen kan det tillföras kompletterings- och referensmaterial.

Folkbildningsutredningen föreslår att studieplan och grundmaterial för studiecirkel skall godkännas av studieförbund. Om särskilda skäl förelig­ger skall studieförbund kunna medge undantag från kravet på grundmate­rial. De remissinstanser som har yttrat sig över kommitténs förslag beträf­fande studiematerial har i stort sett tillstyrkt förslagen. Det bör få ankom­ma på regeringen, eller, efter bemyndigande av regeringen, på tillsynsmyn­digheten att meddela de bestämmelser härom som kan behövas. Jag vill upplysningsvis ange att jag anser att en ändring i enlighet med kommitténs förslag skulle ge ökad möjlighet till flexibilitet och en värdefull pedagogisk förnyelse i cirkelarbetet. Därmed får cirkeldeltagarna också bättre möjlig­heter att påverka studiernas innehåll och inriktning.

Organisatoriska villkor

F. n. gäller följande regler för att en studiecirkel skall kunna få statsbi­drag.

a)  Studietiden skall utgöra minst 20 studietimmar.

b)  Deltagarantalet skall vara minst 5 och högst 20, ledaren inräknad.

c)  Deltagarna skall senast under kalenderåret fylla 14 år.

d)    I studietiden medräknas högst två sammankomster per studievecka och
inte mer än tre studietimmar vid varje sammankomst. Studietiden skall
fördelas på minst fyra veckor.

SÖ har kompletterat dessa bestämmelser med anvisningar och har rätt alt i vissa fall medge undantag från dem. Beträffande musikcirklar finns dock vissa undantag medgivna redan i förordningen. I sådana cirklar får även ingå deltagare som är yngre än 14 år. Antalet sådana deltagare får bara uppgå till högst hälften av det totala antalet deltagare i cirkeln. Om musikcirkelverksamhet bedrives i form av ensemble eller kör får deltagar­antalet överstiga 20. Vidare får högst hälften av antalet studietimmar i musikcirkel användas för studier i grupper om minst tre deltagare, ledaren inräknad.

Folkbildningsutredningen föreslår förändringar av bestämmelserna på följande punkter:

1)  Enligt huvudregeln skall liksom nu minst fem deltagare, cirkelledaren inräknad, vara närvarande vid varje sammankomst. Högst 20 deltagare, ledaren inräknad, får ingå i cirkeln. Kommittén föreslår dock att cirkel bestående av deltagare med skiftarbete, oregelbunden arbetstid, handi­kapp eller som är inskrivna på sjukhus eller annan vårdinstitution får genomföras med fyra deltagare, cirkelledaren inräknad, om vid varje sam­mankomst minst tre av dellagarna är att hänföra till någon av angivna grupper. Kommittén föreslår vidare att en cirkel skall kunna samverka med en annan eller andra cirklar under högst en Qärdedel av studietiden.

2)  Kommittén anser att den regel som nu gäller för musikcirklar, dvs.

 

Prop. 1980/81:127                                                   32

att hälften av deltagarna får vara under 14 år, bör gälla för alla cirklar. För att ändå bevara studiecirkeln som en studieform för vuxna föreslår kom­mittén atl minst fem av närvarande deltagare vid varje cirkelsammankomst skall vara 14 år eller äldre.

3) Kommittén föreslår att en studiecirkelsammankomst skall få omfatta fyra studietimmar i stället för som nu tre.

Folkbildningsulredningen föreslår vidare vissa förändringar i SÖ:s an­visningar. Kommittén anser atl införande av en extra resurs och ett bidrag till annan bildningsverksamhet medför alt de nuvarande dispensreglerna kan ersättas med ett mera flexibelt och administrativt enklare regelsystem.

Flera remissinstanser, t. ex. SÖ och statens kulturråd, har med tillfreds­ställelse hälsat den reducering av dispensbehovet siom blir resultatet av kommitténs förslag. SÖ har också framhållit att det är viktigt att förord­ningen får en sådan utformning att det tydligt framgår vilka befogenheter tillsynsmyndigheten har.

Folkbildningsulredningens förslag om en extra resurs reducerar behovet av dispenser. Studieförbunden kan själva avgöra vilken verksamhet de skall genomföra utanför den statsbidragsberättigade. Det av mig förordade schablonsystemet ger också sådana möjligheter, även om den ekonomiska ramen är snävare än den kommittén räknade med.

Jag kommer nu att ange de förändringar som jag anser bör göras i villkoren för att en studiecirkel skall vara stalsbidragsberättigad. Med det av mig förordade bidragssystemet bortfaller behovet av rätt för tillsyns­myndigheten att medge undantag från reglerna. Dessutom bör förslagen kunna medföra en förenkling av anvisningarna.

I fråga om deltagarantalet i studiecirkel ansluter jag mig till folkbild­ningsutredningens förslag. Behovet av slatsbidrag till musikcirkelverksam­het i form av ensembler eller körer liksom till annan estetisk verksamhet med mer än 20 deltagare kommer enligt min mening att kunna tillgodoses genom bidraget till kulturverksamhet i folkbildningen m. m.

Jag anser inte att nuvarande ålderskrav bör luckras upp på det sätt som föreslås av kommittén. Nuvarande åldersregel bör således fortfarande gälla, även i fråga om undantaget för musikcirklar.

Folkbildningsutredningen har föreslagit att en studiecirkel skall kunna fä statsbidrag för fyra studietimmar vid varje sammankomst mot f. n. tre. Den nuvarande möjligheten att få dispens för fyra timmar per sammankomst har främst varit avsedd för vissa typer av estetisk verksamhet och för cirketverksamhet i sådana sammanhang där deltagarna har långa resvägar. Möjligheten har utnyttjats i stor omfattning. Jag inser att det ibland kan vara praktiskt och i några fall kanske även pedagogiskt motiverat att förlänga en sammankomst till fyra studietimmar. Jag anser dock att det är tveksamt om värdet av den fjärde studietimmen är så stort, att dessa resurser inle kan användas bättre på annat sätt inom folkbildningarbetet. Jag förordar alltså atl nuvarande huvudregel bibehålles och att möjlighet till dispens inte längre skall finnas.

 

Prop. 1980/81:127                                                                 33

Liksom Studiefrämjandet. SV och TBV anser jag att den minsta studieti­den för en studiecirkel bör vara 15 studietimmar. Detta bör underlätta för studieförbunden att nå kortutbildade och lågmotiverade grupper. Från regeln om minst 15 studietimmar bör inga undantag ges.

Enligt nuvarande bestämmelser får studiecirkel ha högst två samman­komster under en studievecka. Folkbildningsutredningen har inte föresla­git någon förändring i den bestämmelsen. Jag anser dock att en studie­vecka i förordningen bör anges som en sjudagarsperiod. Anledningen är att jag, liksom kommittén, inte finner anledning att ändra studiecirkelns ka­raktär så att det blir möjligt att omvandla en studiecirkel till en intensiv­kurs, t. ex. under en veckohelg.

Folkbildningsutredningen har föreslagit att möjligheten att anordna stu­diecirkel, eller del av studiecirkel, med statsbidrag utanför Sverige skall prövas av tillsynsmyndigheten. Denna fråga prövas nu av regeringen. I praktiken har regeringen nästan aldrig medgivit statsbidrag för sädana cirklar. Jag anser att studiecirkel med statsbidrag inte bör kunna anordnas utanför Sverige.

4.2 Bidrag till kulturverksamhet i folkbildningen m.m.

I anslutning till min behandling i det föregående av grunderna för statens insatser för folkbildningsarbetet harjag uppehållit mig vid behovet av att anpassa stödet till studiecirklarna till de nya verksamhetsformer som suc­cessivt vuxit fram. I samband med en allmän expansion av studiecirkel­verksamheten har bl.a. intresset för estetiskt inriktad verksamhet ökat kraftigt. Särskilt har detta varit fallet efter år 1974.

I 1974 års proposition (prop. 1974:28) om den nya kulturpolitiken beto­nades starkt sludiecirkelarbetets roll för den kollektivt skapande verksam­heten i föreningslivet. Vissa justeringar gjordes därvid av reglerna för studiecirkelarbetet i syfte att underlätta utnyttjandet av studiecirklar som arbetsform för den verksamhel på kulturområdet som då var aktuell.

Resultatet av den utveckling som ägt rum är att bidraget till studiecirklar i viss utsträckning kommit att fungera som aktivitetsstöd på kulturområ­det. Ett fristående generellt sådant stöd diskuterades i 1974 års proposition om den nya kulturpolitiken. Tanken avvisades emellertid. I stället infördes ett bidrag tdl experiment- och utvecklingsarbete som avsåg att främja metodutvecklingen på området. Stödet avsåg utveckling såväl av verksam­hetens form och innehåll som av olika former av arrangörssamverkan och information kring verksamheten.

En viktig del av förslagen i 1974 års kulturproposilion för att främja utvecklingen mot breddade kulturkontakter inom föreningslivet utgjordes av bidraget tdl kulturprogram. Delta ersatte ett tidigare stöd till föreläs­ningsverksamhet. Syfiet med bidraget är atl ge föreningar, organisationer och andra grupper ekonomiska möjligheter att genomföra kulturprogram. 3    Riksdagen I980I8I. I saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                                 34

Föreningarna kan härigenom bredda och fördjupa sin verksamhet med möjlighet att föra ut kulturprogram till grupper och miljöer som vanligen inte näs av utbud från institutionssidan. I samband med bidragets införan­de framhölls också dess betydelse för kulturarbetarnas arbetsmöjligheter och för kvalificerade amatörgruppers publikkontakt. Kulturprogrammen skall också ses som komplement till studiecirkelarbetet.

I begreppet kulturprogram innefattas föreläsningar, sång-, musik- och dansprogram, dramatisk framställning, filmvisning, utställningsverksam­het och tvärkulturella verksamheter. Verksamheten innefattar medverkan av yrkesverksamma kulturarbetare, föreläsare, musiker, skådespelare, konstnärer, dansare, fotografer etc.

Såväl bidraget till experiment- och utvecklingsarbete som bidraget till kulturprogram har varit föremål för en ingående utvärdering inom kulturrå­det. Resultatet har presenterats i två rapporter vilka remissbehandlats. I rapporterna betonas värdet av de båda stödformerna. Olika förslag om utveckling och förbättring av stöden läggs fram.

Utvärderingsarbetet har bedrivits samtidigt med arbetet i folkbildnings­utredningen. I kulturrådets rapport om utvärdering av statsbidraget lill experiment- och utvecklingsarbete framhålls att införande av ett stöd till annan bildningsverksamhet innebär att man når viktiga delar av syftet med det tidigare diskuterade lokala aktivitetsstödet för kulturverksamhet. Sam­tidigt betonas betydelsen av att möjligheterna för projektstöd för utveck­lingsarbete finns i de former som tillämpats vid den hittillsvarande bidrags­givningen till experiment- och utvecklingsarbete.

Utvärderingen av bidraget till kulturprogram i föreningslivet har kultur­rådet redovisat, förutom i den särskilda rapporten, i yttrandet över folk­bildningsutredningens betänkande.

Det nuvarande stödet till kulturprogram är utformat på sådant sätt att liksom beträffande studiecirkelverksamheten studieförbunden har det helt övervägande ansvaret för verksamhetens genomförande. Länsbildnings­förbunden svarar för fördelning av den mindre del av stödet som går till föreningslivet utanför studieförbunden. Ett särskilt organ med anknytning lill Folkbildningsförbundet, Fötmedlingsbyrån för kulturprogram, svarar för fördelningsuppgifter, redovisning och rådgivning på området.

Kulturrådet redovisar i sin utvärdering av kulturprogrambidraget att man kunde notera brister i planering och genomförande men att huvudin­trycket är att verksamheten genomgått en positiv utveckling. Statsbidraget bedöms ha stor betydelse för utvecklingen av det lokala kulturiivet. I rapporten betonas betydelsen av ett fortlöpande utvärderingsarbete för att stimulera en kvalitativ utveckling. Insatser behövs bl.a. för arrangörsut­bildning.

Folkbildningsulredningens förslag om införande av ett bidrag till annan bildningsverksamhet har lagts fiam mot bakgrund av bl. a. den utveckling som ägt rum beträffande studiecirklarna på del estetiska området och

 

Prop. 1980/81:127                                                                 35

kulturprogramverksamheten samt erfarenheterna av den försöksverksam­het som bedrivits. Förslaget avser att möjliggöra alternativa verksamhets­former som kombinerar kulturprogram med eget skapande. Vidare syftar förslaget till att utveckla studiecirkelns arbetsmetoder och innehåll genom att integrera olika former av kulturinslag och främja amatörismen. Det tilltänkta stödel skall utöver vad som täcks av stödet till kulturprogram inom föreningslivet också utgå lill olika former av ensembleverksanihet på det amalörkulturella området. Bidraget skall vara ägnat att vidareutveckla metoder och pedagogik inom sång-, musik- och teaterområdena. Verksam­het i grupper inom dans, konst och konsthantverk är andra vikliga områ­den.

Vad folkbildningsutredningen föreslagil rörande ett bidrag till annan bildningsverksamhet och grunderna för detta har till övervägande del tillstyrkts av remissinstanserna.

De invändningar som framförts mot kommitténs förslag avser, förutom synpunkter på det tilltänkta anslagels storlek, i första hand hur en bidrags­omläggning påverkar arbetsmöjligheterna för olika grupper av kulturarbe­tare. Således avslyrker Konstnärliga och litterära yrkesutövares samar­belsnämnd (KLYS) att kulturprogrambidraget inordnas i det föreslagna bidraget till annan bildningsverksamhel.

Organisationen befarar alt detla kommer att användas för amalörverk-samhet och lämna allt mindre sysselsättningsmöjligheter för kulturarbe­tarna. Flera andra remissorgan anför liknande invändningar.

Folkbildningsutredningens förslag om bidrag till cirkel- och amatörpro­jekt är en naturlig vidareutveckling av hittillsvarande stödformer. Försla­gel innebär alt tidigare splittrade insatser skulle få en enhetlig prägel. Hittills har framför allt studiecirkelbidragel utnyttjats för stöd till denna typ av verksamhet. För att kunna ulnyllja denna stödform har det dock ofta varil nödvändigl att anpassa verksamheten efter reglerna för cirkel­stöd. Med den nya stödformen skulle del bli möjligt att utforma verksam­heten på det sätt som är lämpligast utan hinder av bidragsreglerna. Detla skulle innebära att arrangörerna får ökad frihet att utveckla verksamheten efter sina behov och inlressen.

Kommitténs beräkningar lyder på att man avsåg atl endasi en begränsad del av cirkelverksamheten skulle erhålla bidrag som annan bildningsverk­samhet. Som framgår av det följande förutser jag en betydligt slörre omfördelning av bidragsmedel från studiecirklar till den nya bidragsform som jag nu föreslår skall införas.

Innan jag i det följande går närmare in på vissa organisatoriska och bidragstekniska frågor vill jag ta upp frågan om benämningen av den verksamhet som reformen avser. Uttrycket "annan bildningsverksamhel" anser jag inte lämpligt, då den kan ge intryck av att kulturområdet har en sekundär roll i bildningsarbetet. Benämningen bör i stället vara kultur­verksamhet i folkbildningen m. m. Därmed markeras också del i

 

Prop. 1980/81:127                                                                 36

förhållande till folkbildningsutredningens förslag utvidgade område som bör omfattas av det nya bidraget.

Syftet med det nya bidraget är att det skall utgöra ett slöd dels för anordnandet av kulturprogram i folkbildningen och det övriga föreningsli­vet, dels för förberedelse - i vid mening - för sådana arrangemang. Del förstnämnda syftet överensstämmer i storl med syftet med del nuvarande bidraget till kulturprogram inom föreningslivet. Del andra syftet, dvs. alt utgöra ett stöd också för förberedelser lill arrangemang, innebär bl.a. att stödet också skall kunna utgå till ensembler - t.ex. körer och teatergrup­per - som är verksamma i avsikt atl förbereda etl framträdande. Även annan verksamhel som syftar lill presentation i någon form av resultatet av elt gemensamt arbete i form av framträdanden, uppvisningar, utställningar eller molsvarande bör kunna erhålla det nya bidraget. Sådan verksamhet innefattar vad folkbildningsutredningen benämner amalörprojekl. Den här avsedda verksamheten kan givetvis också förekomma i anslutning till studiecirklar och motsvarar dä vad kommittén benämner cirkelprojekl. 1 det senare fallet är del väsentligt atl anordnarna gör klar åtskillnad mellan verksamhet som bedrivs i sådan form all den kan erhålla bidrag som studiecirkel och verksamhel som i stället kan erhålla bidrag som kultur­verksamhet. Det får givetvis inte förekomma att en och samma verksam­het erhåller båda bidragen samtidigt.

Inom ramen för vad jag här har betecknat som förberedelse för kulturar­rangemang förekommer i dag en omfattande verksamhet i form av studie­cirklar, för vilka stalsbidiag utgår. Det är bl.a. fråga om kör-, musik-, teater- eller danscirklar. Denna lyp av cirklar bör i framtiden i huvudsak erhålla sitt stöd i form av bidrag till kulturverksamhet. Avgränsningen bör i princip göras efter huvudsyftet med verksamheten. Om detta är att inom en sammanhållen grupp vidga deltagarnas kunskaper och allmänna orien­tering i ett ämne bör verksamhelen falla under ändamålet med bidrag till studiecirklar och bedrivas enligl reglerna för delta. Om huvudsyftet i stället är att åstadkomma ett resullal som skall ges en samlad presentation i någon form bör verksamheten falla under ändamålet med del nya bidraget till kulturverksamhet i folkbildningen m. m. och följa de regler som jag kommer alt lämna närmare förslag om i del följande.

Det är i detta sammanhang inte möjligt alt i detalj precisera de principer som framdeles bör gälla för gränsdragningen mellan olika bidragsformer. Det finns anledning att anta alt slora delar av studieförbundens verksam­het på del estetiska området även framdeles kommer atl bedrivas i cirkel­form. Denna arbetsform ger en betydande grad av organisatorisk och pedagogisk stabilitet som del i många fall är önskvärt atl utnyttja. Det bör ankomma på studieförbunden att, utifrån de närmare föreskrifter som tillsynsmyndigheterna utfärdar, bedöma vilken gruppverksamhel som ock­så fortsättningsvis skall bedrivas i studiecirkelform och vilken verksamhet som är bättre lämpad alt genomföras som projekt.

 

Prop. 1980/81:127                                                                 37

Del finns anledning att framhålla atl det ligger i kulturverksamhetens natur atl den inte bör låsas i på förhand reglerade former. Bidragsreglerna måste därför utformas så atl det blir möjligt atl la upp nya verksamhets­former eller alt i övrigt pröva nya vägar för arbetet. Jag vill i detta sammanhang erinra om betydelsen av alt även olika kulturinstitutioner utnyttjas för projektarbetet. Även om så redan sker i stor utsträckning bör den reform som nu genomförs innebära ett ökat ansvar för institutionerna att som en del av sin reguljära verksamhel ge slöd och service ål bildnings-arbetet på kulturområdet. Det ankommer på kulturrådet alt medverka till utvecklingen i delta avseende.

Jag föreslår alt ett anslag om 70 milj. kr. för budgetåret 1981/82 ställes till förfogande för det nya bidraget. Vid beräkningen av delta belopp harjag tagit hänsyn till dels de bidrag som f. n. utgår till kulturprogram inom föreningslivet och lill experiment och utvecklingsarbete, dels den beräkna­de storleken av de studiecirkelbidrag som f. n. utgår till de studiecirklar som jag räknar med skall överföras lill del nya bidragsystemet.

Av anslaget bör 2,25 milj. kr. ställas till länsbildningsförbundens förfo­gande för fördelning till föreläsningsföreningar och andra föreningar inom resp. bildningsförbunds verksamhetsområde för samma ändamål som nu gäller för bidraget till kulturprogram inom föreningslivet. Fördelningen av beloppet mellan länsbildningsförbunden bör bestämmas av Folkbildnings­förbundet.

Vad jag har förordat kräver ändring i lagen (1976:1046) om överiäm­nande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksam­hetsområde samt lag om upphävande av förordningen om statsbidrag lill kulturprogram inom föreningslivet. Erforderiiga lagförslag har därför upp­rättats inom utbildningsdepartementet. Jag bedömer alt lagrådets hörande saknar belydelse p. g. a. frågornas beskaffenhet.

Övergångsvis bör tillsynsmyndigheten ha möjlighet atl under bugetåret 1981/82 bevilja fortsatt slatsbidrag för avslutning av pågående utvecklings­projekt på det amatörkulturella området.

Återstående del av beloppet bör av tillsynsmyndigheten fördelas mellan studieförbunden med hänsyn tagen till de koslnader resp. studieförbund under de tre närmast föregående åren har haft för den avsedda verksamhe­len. En huvudprincip vid fördelningen inom studieförbunden bör enligl min mening vara, att avdelningarna erhåller en kostnadsram som står i proportion till de utgifter avdelningen under tidigare år har haft för verk­samhelen. Huvuddelen av de tillgängliga bidragen bör fördelas på avdel­ningarna utan föregående ansökan med precisering av verksamhetsplaner. Inom denna ram bör sedan avdelningen själv få planera och genomföra verksamheten i enlighet med sina värderingar och sina bedömningar av de lokala förutsättningarna.

Gemensamt för den verksamhel som behandlats i del föregående är alt den kan bedrivas i så skiftande former atl del inte är praktiskt genomför-

 

Prop. 1980/81:127                                                                 38

bart att — som nu fallet blir beträffande cirkelverksamheten - schabloni­sera bidragsreglerna och därigenom uppnå förenklingar. Sammansättning­en av olika kostnadsfaktorer kommer atl skifta starkt. Under sådana förhållanden blir det nödvändigl alt grunda bidragsgivningen på de faktiska kostnaderna.

Jag föreslår i likhet med folkbildningsulredningen och i likhel med vad som för närvarande gäller för kulturprogrambidragel alt vissa faktiska koslnader skall utgöra bidragsunderlag. Detla underlag kommer atl be­stämmas av två slag av avgränsningar, avseende dels vilka kulluraklivi-teler som innefattas, dels vilka koslnadsfaktorer som får inräknas.

Grunderna för avgränsningarna av kulturaktiviteterna har angivits i det föregående. Därutöver bör vissa andra förutsätlningar avgränsa bidrags-området. Bl.a. får verksamheten, på samma sätt som nu gäller för kultur­program inom föreningslivet, inle ha kommersiell anknytning eller innefat­ta vissa ändamål som inte direkl hör ihop med kulturverksamheten, t.ex. utbildning, instruktion i den egna organisationens verksamhel och idrotts-betonad verksamhet. Det kan givelvis även finnas andra sammanhang där vissa regler skulle kunna vara ett stöd för verksamhelen och underlätta del adminstraliva arbetet. Exempel härpå är regler för deltagarantal och öv-ningslillfällen vid ensembleverksamhet. Det bör ankomma på tillsynsmyn­digheten atl efter kontakt med studieförbunden utfärda erforderliga anvis­ningar.

I fråga om vilka koslnadsslag som får inräknas i bidragsunderlaget behövs vissa preciseringar. Kostnaderna bör, som folkbildningsulredning­en föreslår, avse ersättningar till föreläsare, yrkesverksamma kulturarbe­tare, projektledare och teknisk personal. Vidare får kostnader inräknas för malerial, hyra av utställningar och film. Iransporter av material, hyra av filmapparater. TV och videoutrustning, instrument, avgifter till upphovs­rättsinnehavare, ulslällningsersätlningar m.m. Kostnaderna bör ha ett direkt samband med de avsedda aktiviteterna. Fasla kostnader för organi­sation och adminstralion eller för utbildning av anordnare och andra funk­tionärer får inle inräknas.

Under de förutsättningar som jag nu har angett har anordnaren inom de angivna ramarna slor frihet att själv bestämma hur bidraget skall använ­das. Det är givelvis önskvärt, med hänsyn till behovet alt nå siörsta möjliga effekt med begränsade medel, att anordnarna begränsar utgifterna så långt som möjligi. Samtidigt bör arbetstillfällen för yrkesverksamma kulturarbetare skapas. Det finns därior anledning atl vid tillämpningen av bidragsbestämmelserna beakla möjligheterna atl ta särskild hänsyn lill koslnader för kulturarbetare och andra som för sin försörjning är beroende av här avsedda inkomster. Arvoden för amatörinsalser eller för insatser som kan anses ingå i på annat säll betald verksamhet bör däremot i allmänhet inte bekostas med statsbidraget.

Strävandena att utnyttja tillgängliga medel på bästa sätl bör inte hindra

 

Prop. 1980/81:127                                                                 39

atl kostnaderna för olika arrangemang och projekt etc. bör kunna variera avsevärt. Det kan t.ex. i vissa sammanhang vara naturligt all vid utnytt­jandet av bidraget beakta kostnaderna för deltagande av flera yrkesverk­samma medverkande. 1 vissa fall bör därvid lokalavdelningar från flera förbund kunna samverka. Det är också angelägel att genom bidragsgiv­ningen främja en direkt samverkan mellan amatörer och yrkesverksamma kulturarbetare. Atl på detta sätl ulnyllja bidragsreglerna på etl flexibelt sätt bör vara ägnat alt differentiera de aktiviteter som kan göras tillgängliga genom bidraget. Därmed förstärks också effekten från bildnings- och kul-tursynpunkl.

På det i det föregående diskuterade bidragsunderlaget bör för varje program eller projekt en bidragsandel bestämmas lill högst 75%. Bidrag med 100% bör dock kunna ulgå lill program och projekt som genomförs i stödområdena 3-6 eller som riktar sig till handikappade eller invandrare.

Det finns anledning alt utgå från att stalsbidragsberättigad kulturverk­samhet liksom hittills kommer atl stödjas även av kommunala bidrag lill koslnader som inle täcks av statsbidraget. Jag förutsätter att förändringar som innebär att viss tidigare cirkelverksamhet i fortsättningen erhåller statsbidrag inom ramen för bidraget till kulturverksamhet i folkbildningen m.m. inte kommer att leda till minskade kommunala bidrag. I detla sam­manhang har överiäggningar ägt rum mellan företrädare för utbildningsde­partementet och Svenska kommunförbundet. Kommunala insatser för­stärker givelvis effekten av den samlade statliga bidragsgivningen.

Förutsättningar för en pä koslnader baserad fördelning mellan studieför­bunden kommer inte atl finnas med avseende på budgetåret 1981/82, eftersom bidraget till kulturverksamhet i folkbildningen m. m. i väsentliga delar är en nykonstruktion. Vissa hållpunkter finns dock. Omfattningen av innevarande års bidrag till kulturprogram är en sådan. Hittillsvarande ensembleverksamhet i studiecirkelform är en annan. Härtill kommer emel­lertid de nya bidragsmöjligheterna för olika typer av projekt som hittills inte fåll särskilt stöd eller som avser motsvarighet lill del experiment- och utvecklingsstöd som kulturrådet fördelat. Del torde bli nödvändigl att schematiskt bedöma omfattningen av denna del av verksamheten i olika förbund efter studiecirkelverksamhetens omfattning. Det bör få ankomma på regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, på tillsynsmyndig­heten alt fördela medlen för budgetåret 1981/82 enligt de grunder som regeringen finner lämpliga.

Beträffande den närmare utformningen av bidragsregler och administra­tion vill jag i detta sammanhang framhålla all jag räknar med atl författ­ningsreglerna på området skall kunna ges en förhållandevis allmän karak­tär på samma sätl som nu gäller för kulturprogrambidragel. Vissa föreskrif­ter därutöver behöver utfärdas av tillsynsmyndigheten beträffande t.ex. beräkningar av de i bidragsunderlaget ingående kostnaderna. Jag räknar med att studieförbunden lokall skall ha stor frihet alt utforma verksamhe­len efter föreliggande inlressen och behov.

 

Prop. 1980/81:127                                                                 40

Som en följd härav är det naturligt att del huvudsakliga ansvaret för verksamhetens utformning inom de givna allmänna ramarna skall ligga på studieförbunden. De kommer vidare bl.a. att svara för medelsfördelning inom förbundet, ledarutbildning, verksamhelskontroll och redovisning av tilldelade medel. Åtskilliga frågor på området kommer all vara gemensam­ma för förbunden. Med hänsyn bl.a. lill vad som framgått av uttalanden från Folkbildningsförbundet räknar jag med att detla kommer att kunna svara för olika gemensamma uppgifter belräffande kulturverksamheten i folkbildningen m.m. Hit hör olika samråds- och stimulansuppgifter såsom anslagsframställning, remissyttranden och studieförbundens samarbete kring olika fiågor rörande kulturverksamheten. Jag räknar med alt Folk­bildningsförbundet i frågor som rör kulturarbetarnas medverkan kommer atl samråda med företrädare för KLYS.

Med denna utformning av ansvarel för den bidragsberättigade verksam­helen kommer den slalliga tillsynsmyndighetens uppgifter alt begränsas till rådgivning, frågor om fördelning och kontroll av det anslag som ställs till förfogande samt utfärdande av de allmänna föreskrifter som föranleds av statsmakternas beslut om bidragsgivningen. Till myndighetens uppgifter kommer också all höra att la slutlig ställning till anslagsförslag och till fördelning mellan förbunden av det statsanslag som slälls lill förfogande för kulturverksamhet i folkbildningen m.m. Efter verksamhetsårets slut skall redovisning inges till tillsynsmyndigheten, utvisande att bidragen använts enligt fastställda bestämmelser. Därutöver bör tillsynsmyndighe­ten enligl utfärdade anvisningar få in de uppgifter som erfordras för be­dömning av verksamhetens inriktning och omfattning.

Som framgått av det föregående kommer det särskilda bidrag som hittills stått till kulturrådets förfogande för experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer att upphöra. De syften som legat till grund för delta bidrag bör beaktas inom ramen för den nya bidragsgivningen. Det ligger ett väsentligt värde i atl studieförbunden ständigt strävar efter att utveckla och förnya bildningsverksamhelen på kulturområdet. Det bör därvid vara möjligt för förbunden atl på grundval av central planering genomföra större eller mindre projekt i utvecklings-syfte. 1 sådana sammanhang bör det vara naturligt atl samverkan sker med skolöverstyrelsen, kulturrådet, andra berörda statliga organ saml pedago­giska och vetenskapliga institutioner. Vid beräkning av medelsbehovel för pedagogisk verksamhet och utvecklingsarbete inom studieförbunden har jag tagit hänsyn härtill.

4.3 Övriga bidrag

Folkbildningsulredningen har föreslagit vissa förändringar i förutsätt­ningarna för vad som skall gälla för atl elt studieförbund skall vara statsbi-dragsberältigat. För godkännande av nya studieförbund föreslås atl för-

 

Prop. 1980/81:127                                                   41

ankring i en eller flera riksorganisationer av folkrörelsekaraktär skall vara ett väsentligl kriterium. Flera remissinstanser har framhållit att denna nya förutsättning är väsenllig och riktig. Även jag anser att folkrörelseförank­ring är en väsentlig faktor att ta hänsyn till när del gäller alt godkänna etl nytt studieförbund. Detta bör vara ett villkor för att statsbidrag skall få utgå.

Enligt nuvarande bestämmelser fordras för godkännande som studieför­bund att organisationen under vart och elt av de senaste tre budgetåren genomfört minst 50000 stalsbidragsberättigade studiecirkeltimmar. Kom­mittén har föreslagit att endasi 25000 timmar om året skall fordras för godkännande. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förändringen i princip men varnat för de praktiska konsekvenserna. Bl. a. framhålls att ett studie­förbund som genomför endast 25000 studietimmar om året kan få betydan­de ekonomiska och administrativa svårigheter. Jag anser att nuvarande krav på verksamhetsvolym bör bibehållas.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén har föreslagit till­styrker jag att studieförbunden skall ha ett betydande antal lokala enheter med egen ekonomisk förvaltning. För närvarande krävs endast att förbun­det skall bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksomfattande ka­raktär.

Kommittén har föreslagil att studieförbundets styrelse och inte som nu dess rektor inför tillsynsmyndigheten skall ansvara för förbundets verk­samhet. Jag finner det rimligt att slyrelsen ansvarar för verksamheten och själv väljer den person, som inför tillsynsmyndigheten skall representera studieförbundet.

Jag har beräknat vissa ökningar av bidragen till studieförbundens cen­trala organisationskostnader samt till deras pedagogiska verksamhet.

I likhet med folkbildningsulredningen finner jag del angeläget att förstär­ka studieförbundens resurser för rådgivning och granskning. Därför beräk­nar jag en ökning av bidraget till organisationskoslnader med drygl 3 milj. kr. Därav bör varje studieförbund erhålla etl basbidrag på 160000 kr. Bidragen till pedagogisk verksamhet ökar för att möta delvis nya utbild­ningsuppgifter i samband med införandet av bidraget till kulturverksamhet i folkbildningen m. m. En viss del av det pedagogiska bidraget bör, som kommittén föreslagit, avsättas till försöks- och utvecklingsarbete. Jag räk­nar med en ökning av detla bidrag med ca 4,6 milj. kr.

Bidragen lill studieförbundens handikappverksamhel sammanförs lill en anslagspost. Jag finner det väsenlligt att studieförbunden får ökade re­surser även på detta område. Bidragen bör, ulöver vad som f.n. gäller, även få utnyttjas för utbildning av funktionärer i studieförbunden och deras medlemsorganisationer för att öka kunskapen om olika handikapp. Vidare bör de få användas till kostnader för assisterande ledare i cirklar med minst fem handikappade deltagare, samt för kostnader för tolk eller personlig assistans för döva, dövblinda eller personer med verbala kom-

 

Prop. 1980/81:127                                                   42

munikationshinder. Bidragen bör fördelas enligt principer som fastställs av tillsynsmyndigheten efter samråd med studieförbunden.

Uppsökande verksamhet har under flera år prövats som elt medel atl nå grupper av vuxna för vilka det antingen inle framstått som naturiigt och angeläget alt studera eller i övrigt funnits särskilda studiehinder. Denna uppsökande verksamhet har sedan 1975 genomförts dels på arbetsplatser genom de fackliga organisationernas försorg i samverkan med studieför­bund, dels i vissa bostadsområden som en försöksverksamhet i studieför­bundens regi.

Folkbildningsutredningen föreslår, att ansvaret för den uppsökande verksamhelen på arbetsplatserna skall överföras från de fackliga organisa­tionerna resp. LRF, SFR och SHIO-Familjeföretagen till studieförbunden. Elt viktigt motiv för kommitténs förslag är all endast studieförbund kan slå som anordnare av den stalsbidragsberättigade sludiecirkelverksamhet som den uppsökande verksamhelen i första hand avser. Kommittén förutsätter dock alt den uppsökande verksamheten även i framtiden sker i samverkan med de fackliga och övriga berörda organisationerna.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frägan avstyrker kommilléns förslag och anser alt den uppsökande verksamhelen bör handhas av sam­ma organisationer som nu.

Jag ansluter mig till kommilléns förslag och föreslår således att de statliga bidragen till den uppsökande verksamheten både i bostadsområden och på arbetsplatser skall gå lill studieförbunden. Jag finner det viktigt alt understryka alt jag ser en aktiv rekrytering till deltagande i studiecirklar som en självklar uppgift för studieförbunden i deras normala verksamhel. Del särskilda bidraget till uppsökande verksamhel bör därför avse klart urskiljbara projekt som riktar sig till särskill prioriterade grupper. I övrigl avser jag att senare lämna förslag om en genomgripande utvärdering av de hittillsvarande formerna för den uppsökande verksamheten i dess helhet.

Jag är medveten om alt de fackliga organisationernas nära kännedom om både allmänna förhållanden och studiebehov på arbetsplatserna är av stor betydelse för atl den uppsökande verksamheten skall kunna bli framgångs­rik. Det är därför viktigt att studieförbunden kan samverka med de fackliga organisationerna i den uppsökande verksamheten på arbetsplatserna. För­utsättningarna för en sådan samverkan bör naturligtvis vara slörst för de studieförbund i vilka de fackliga organisationerna ingår som medlemmar, men jag utgår ifrån att även andra studieförbund skall ha möjlighel att samverka med fackliga organisationer i denna viktiga verksamhel.

CSN har redovisat en utvärdering som gjorts av den uppsökande verk­samheten på arbetsplatserna och som visar att syftet med den uppsökande verksamheten, dvs. att nå de i egentlig mening korttidsutbildade och lågmotiverade, är svår alt uppnå med nuvarande resurser. Uppsökande verksamheten är dock enligt CSN nödvändig om man vill nå dessa grup­per.

 

Prop. 1980/81:127                                                                 43

En av SCB genomförd undersökning visar att många av de korttidsutbil­dade återfinns bland förtids- och ålderspensionärer, långvarigt arbetslösa, invandrare, hemarbelande, lantbrukare och viss biträdespersonal. Många av dessa återfinns alltså utanför löntagarkollektivet.

De hittills gjorda utvärderingarna av den uppsökande verksamheten ger inte underlag för entydiga bedömningar. Jag är därför inle beredd all föreslå atl den uppsökande verksamheten i bostadområdena skall perma­nentas. Däremot finns del enligt min mening anledning atl nu förstärka resurserna lill densamma. Jag föreslår därför att bidraget härför ökas från nuvarande två till sex milj. kr.

Bidraget till uppsökande verksamhel i bostadsområden bör fördelas av tillsynsmyndigheten till studieförbunden på basis av redogörelse för den planerade verksamhelen och i proportion till resp. studieförbunds cirkel-verksamhet.

Folkbildningsulredningen föreslår atl inom ramen för bidraget till uppsö­kande verksamhet i bostadsområden skall inrymmas bidrag till barntillsyn. SÖ har i sin utvärdering av den uppsökande verksamhelen i bostadsområ­den framhållit all försöksverksamheten har visat all uppsökarna måsle ha möjlighet att erbjuda barntillsyn samtidigt som de informerar om studier. Jag ansluter mig därior lill kommilléns förslag.

Bidragen lill den uppsökande verksamheten på arbetsplatserna bör lika­ledes fördelas på samma sätt som nu, dvs. av vuxenulbildningsnämnderna. Såsom jag har anfört i 1981 års budgetproposition räknar jag med att 26 milj. kr. av medel från vuxenutbildningsavgiflen skall användas för atl finansiera bidragen.

Slutligen har jag för nästa budgetår övergångsvis beräknal etl särskill bidrag till stöd för studieförbundsavdelningar som kan komma att få sär­skilda svårigheter att anpassa sig till det nya bidragssystem som jag före­slår. Jag anser alt bidraget skall fördelas mellan studieförbunden efter förslag från SÖ.

5    Kommunal vuxenutbildning

5.1 Mål, målgrupper och prioriteringar

Komvux-ulredningen har efter samråd med folkbildningsulredningen lämnat förslag om hur den kommunala vuxenutbildningen (komvux) skall medverka till atl förverkliga vuxenutbildningens allmänna mål. Enligt för­slaget skall dess roll vara

-        att anordna utbildning såväl för kompetens i enstaka ämnen som för
fullständig kompetens molsvarande läroplanen för grundskolan samt
läroplanen för gymnasieskolans linjer och specialkurser,

—         att förmedla kunskaper i det egna yrket och utbilda för nytt yrke enligl

 

Prop. 1980/81:127                                                                 44

gymnasieskolans läroplan eller enligt läroplaner som fastställts efter

samråd med arbelsmarknadens parter.

De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan inslämmer i förslaget lill målformuleringar för komvux.

Den kommunala vuxenutbildningen har alltsedan sin tillkomst haft som mål alt erbjuda vuxna kompetensinriktad ulbildning och yrkesutbildning. Jag delar de båda kommittéernas uppfattning alt detla mål fortfarande bör gälla. Eftersom komvux-ulredningen har redovisningen av den slörre de­len av sitt arbete framför sig bör målen emellertid ännu inte formuleras slutgiltigt. Detta bör enligl min mening äga rum när kommittén har slutfört sitt arbete och lagl fram sitt slutbetänkande.

Komvux-utredningen anser att målgruppen för komvux information och rekrytering i första hand bör vara grupper där andelen korttidsutbildade kan förväntas vara särskill slor. Kommittén anser också all en viklig målgrupp är vuxna som har behov av alt skaffa sig kompelens för vidare studier genom all kompleltera sin tidigare ulbildning.

Komvux-utredningen redovisar också en angelägenhelsordning alt till-lämpas när utbildningsresurserna är begränsade.

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över komvux-utredningens resonemang om målgrupper och förslag till prioriteringar. Nästan samtliga tillstyrker. Flera betonar vikten av yrkesutbildning. Någon framhåller alt en arbelsmarknadsinriklad utbildning eller annan gymnasieskolkurs kan vara mer angelägen än en grundskolkurs även för den som är korttidsutbil­dad.

Jag vill i likhet med kommittéerna betona vuxenutbildningens fördel­ningspolitiska mål att erbjuda utbildningsmöjligheter framför allt till dem som lidigare fåll minst av utbildningsresurserna i samhället. Detta mål är viktigt för all vuxenutbildning. Också den kommunala vuxenutbildningen bör således vända sig med information och rekrytering till grupper där andelen korttidsutbildade kan förväntas vara särskilt stor. Även i övrigt delar jag komvux-utredningens syn på vilka grupper man bör söka rekryte­ra.

Jag räknar med alt kommunernas skolstyrelser vid sina beslul om vilka utbildningar som skall erbjudas utgår från det fördelningspoliiiska mål jag nyss har angett.

Det är väsentligt atl vuxna kan få ulbildning som överbryggar den bristande jämlikheten i utbildningsnivå mellan den yngre och den äldre generationen. Samtidigt är det viktigt alt man noga prövar i vilken ut­sträckning det är nödvändigl eller ens önskvärt att vuxna skaffar sig fullständig grundskolkompelens. Riksdagen har lidigare slagit fast (prop. 1977/78:36, UbU 1977/78:10, rskr 1977/78:60) atl vuxnas erfarenheter skall tas tillvara och endast kompletteras. Komvux-utredningen skall, som jag redan har angett i direktiven, ägna uppmärksamhet ål den kommunala vuxenutbildningens innehåll och bl. a. studera om innehållet och arbetssät-

 

Prop. 1980/81:127                                                                 45

tet i alltför hög grad utgått från vad som gäller för ungdomsskolan. Många vuxna behöver säkerligen skaffa sig förkunskaper i endasi ett begränsat anlal ämnen på grundskolnivå för att kunna fortsätta sina sludier i gymna­sieskolkurser. Del kan därför i många fall vara angelägnare all komvux erbjuder arbelsmarknadsinriklad utbildning än atl vuxna skaffar sig full­ständig grundskolkompelens. Det ankommer på resp. skolstyrelse all, vid beslut om vilken utbildning som skall anordnas i komvux, ta hänsyn till arbetsmarknadens behov inom den egna regionen.

Jag vill i sammanhanget framhålla all jag, i likhet med komvux-utred­ningen, nära följer den försöksverksamhet som f. n. bedrivs med elappin­delade kurser. De synes erbjuda den möjlighel till vuxenanpassning av studierna som riksdagens nyss åberopade uttalande avser.

5.2 Gränsdragning mellan kommunal vuxenutbildning och studieförbund

Inledning

Både folkbildningsutredningen och komvux-ulredningen konslalerar atl det fanns problem med gränsdragning redan mellan yrkesskolans deltids­kurser och folkbildningen. Problemen övertogs av komvux när yrkessko­lans deltidskurser fördes dit. Försök till klarare avgränsning har gjorts i flera olika sammanhang. Det är särskilt inom det hemtekniska området som gränsdragningsproblem har funnits. En del av anledningarna till kon­flikter har minskat under senare år. Inom teoretisk utbildning har framför allt undervisningen i nybörjarengelska kommit att utgöra etl gränsdrag­ningsproblem.

När det gäller förslag i gränsdragningsfrågorna har komvux-ulredningen och folkbildningsulredningen samrått med varandra och de båda kommit­téerna har i sina resp. betänkanden tagil upp samma frågor och lagl fram förslag som motsvarar varandra. Jag kommer i detla avsnitt att ulgå från komvux-utredningens framställning, som på de flesta punkterna är utförli­gast.

Arbetsfördelning

Flertalet av de övergripande målen är gemensamma för alla former av vuxenutbildning. Inom ramen för dessa mål har de olika vuxenutbildnings-formerna sina speciella uppgifter. Jag har tidigare uttalat mig för vissa preciseringar av målen för statsbidragsgivningen till del fria och frivilliga folkbildningsarbetet och målen för den kommunala vuxenutbildningen.

Båda kommittéerna föreslår att de olika anordnarnas mål skall vara utgångspunkt för en arbetsfördelning inom vuxenutbildningen.

Ett ganska stort antal remissinsianser har hell allmänl instämt i de båda kommittéernas resonemang och förslag rörande gränsdragningen mellan komvux och studieförbunden. Av dem som yttrat sig även belräffande detaljerna i förslagen har flertalet tillstyrkt atl anordnarnas mål skall vara utgångspunkt för arbetsfördelningen inom vuxenutbildningen.

 

Prop. 1980/81:127                                                   46

Jag biträder förslaget att anordnarnas mäl skall vara utgångspunkl för arbetsfördelningen inom vuxenutbildningen. En ökad medvetenhet om målen för de olika vuxenutbildningsformerna kommer enligt min mening att leda till ökad respekt för deras särart. Därmed ökar också möjligheterna till elt förtroendefullt och nära samarbete som gagnar de vuxenstuderande. En klar arbetsfördelning underiättar för den vuxenstuderande att välja den studieform som bäst motsvarar hans behov och hans syfte med studierna.

Nybörjarengelska

Folkbildningsutredningen och komvux-ulredningen har efter samråd funnit att nybörjarundervisning i engelska bör bedrivas även inom kommu­nal vuxenutbildning. Kommittéerna menar att olika målgrupper kan urskil­jas för denna verksamhet resp. för studieförbundens nybörjarengelska. Komvux bör således till sin nybörjarundervisning rekrytera vuxna som siktar på grundskolkompelens i ämnet. Vuxna med andra syften med sina studier bör i stället rekryteras av studieförbunden. Båda kommittéerna föreslår att grundskolkursen i engelska skall omfatta ämnet i dess helhet, dvs. även låg- och mellanstadiets kurs. Det innebär alt kursen bör omfalta ca 350 lektioner, vilkel är en utökning i förhällande lill den nuvarande grundskolkursen i engelska med ca 120 lektioner.

Majoriteten av remissinslanserna tillstyrker förslaget beträffande nybör­jarengelska. Ett fåtal remissinsianser anser all grundskolkursen i engelska liksom hittills endast bör omfatta högstadiets kurs.

Engelska ingår som obligatoriskt ämne i grundskolkompelens. Det har därför enligt min mening en självklar plats inom kommunal vuxenutbild­ning. I likhel med kommittéerna finner jag att olika målgrupper kan urskil­jas för komvux resp. för studieförbundens nybörjarundervisning i engels­ka. Eftersom fortfarande många vuxenstuderande saknar förkunskaper i ämnet biträder jag de båda kommittéernas förslag alt grundskolkursen i engelska bör få motsvara hela grundskolans kurs i ämnet, dvs. även det som i ungdomsskolan studeras på låg- och mellanstadiet. Detla innebär ett avsteg från principen atl grundskolkurser enbart skall motsvara grundsko­lans högstadium. Det ankommer på SÖ att, efter riktlinjer från regeringen, fastställa antalet lektioner, som kursen högst får omfatta.

Förslaget bör genomföras inom ramen för del antal undervisningstimmar i grundskolkurser som jag har räknat medel för i årets budgetproposition (prop. 1980/81: 100 bil. 12, s. 622). Del har därför inga konsekvenser vad gäller kostnader för lärartimmai-. Inte heller medför förslagel atl antalet sludiestödsberätligade personer ökar.

Yrkesinriktad utbildning. Läroplansarbete och kursutbud

Komvux-utredningen föreslår inga förändringar i komvux arbetsuppgif­ter vad gäller yrkesutbildning. Den yrkesinriktade ulbildningen föreslås även i fortsättningen vara arbelsmarknadsinriklad och anordnas efter sam­råd med arbetsmarknadens parter.

 

Prop. 1980/81:127                                                                 47

De flesta remissinsianser som har yttrat sig i frågan tillstyrker förslaget. Detta gäller bl. a. SÖ, som utgår från all kurser som svarar mot arbetsupp­gifter i ett hem för egna behov normall inte skall anordnas inom komvux.

LO framhåller atl samrådet med arbetsmarknadens parter om komvux yrkesinriktade utbildningar har bidragit lill atl undanröja vissa gränsdrag­ningsfrågor. LO utgår från atl samrådet skall fortsätta. Också TCO-TBV poängterar vikten av arbetsmarknadsinriklning och av att samrådet med arbetsmarknadens parter utvecklas.

I likhet med komvux-utredningen anser jag att den kommunala vuxenut­bildningen även i fortsättningen bör anordna yrkesinriktad ulbildning mol­svarande gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och specialkurser. Vidare bör komvux som hittills anordna yrkesutbildning, som saknar motsvarig­het i ungdomsskolan, dvs. särskilda yrkesinriktade kurser. Den yrkesinrik­tade utbildningen bör, som komvux-utredningen föreslår, även i fortsätt­ningen vara arbelsmarknadsinriklad. Med denna avgränsning av arbets­uppgifterna kommer inte utbildning, som i första hand tillgodoser vuxnas behov av kunskaper för hemarbete eller fritidsroller, alt vara en uppgift för komvux. Sådan ulbildning bör i stället ingå i studieförbundens uppgifter.

Föreskrifter om centralt och lokalt samråd med arbetsmarknadens parter kring yrkesutbildningen inom komvux finns redan och samrådet tycks ha börjat fylla en viktig ftmkticti. Jag är övertygad om atl detta samråd, när det hunnit få full genomslagskraft överallt, kommer att vara en garanti för en bra arbetsfördelning mellan yrkesinriktad kommunal vuxen­utbildning och näriiggande ämnen inom studieförbundens verksamhel. Jag förutsätter att del lokala samrådet med arbetsmarknadens parter kommer att leda till att komvux-kurserna i kommunen anordnas i den utsträckning som svarar mot utbildningsbehovet. Givetvis kan det ändå uppkomma situationer, då inle samtliga sökande till en yrkesinriktad kurs har arbets-marknadsinriktade syften med sina planerade sludier. De som behöver utbildningen för kompetens eller yrkesverksamhet bör då tas in i första hand. Om tillräckligt många ur denna kategori anmält sig för atl kursen skall kunna starta men kursplatser ännu återstår, bör givetvis så många av de övriga sökande tas in att kursplatserna fylls.

Samråd mellan anordnare av viixeniiibddning

Komvux-utredningen föreslår, i likhel med folkbildningsulredningen, all kommunen (skolstyrelsen) skall åläggas att anordna regelbundna överlägg­ningar i vuxenutbildningsfrågor. Skolstyrelsen skall ta initiativ till alt sam­råd kommer lill sländ minst en gång per termin mellan företrädare för arrangörerna av vuxenutbildning i kommunen. Båda kommittéerna utgår från att skolstyrelsen låter sig representeras av ledamöter vid dessa sam­rådsträffar. Överläggningarna föreslås ske när utbudet av vuxenutbildning planeras. Kommittéerna förutsätter atl anordnarna vid sina beslul om kursutbud kommer alt ta stor hänsyn till vad som har framkommit i

 

Prop. 1980/81:127                                                   48

samrådet. Komvux-utredningen har övervägt olika former för detla sam­råd, t.ex. vuxenutbildningsråd eller SSA-råd, men har stannat för alt föreslå att kommunerna själva skall välja formerna för hur del lokala samrådet mellan vuxenutbildningsanordnare skall utformas. Komvux-ul­redningen föreslår att bestämmelser om alt skolstyrelsen skall ta initiativ till samråd mellan olika vuxenutbildningsanordnare skall föras in i skolla­gen eller eventuellt i en särskild förordning om samråd inom vuxenutbild­ningen.

Förslaget om obligatoriskt samråd mellan olika anordnare av vuxenut­bildning i kommunen har väckt stort intresse bland remissinslanserna. Samtliga som har yttrat sig i frågan instämmer i förslagel. Sålunda tillstyr­ker bl. a, kommunförbundet elt åläggande om samråd.

Några remissinsianser framför förslag om ylterligare deltagare i över­läggningarna utöver representanter för kommunal vuxenutbildning och studieförbund. Meningarna är delade om vilket organ som är lämpligast för det lokala samrådet.

Jag delar de båda kommittéernas uppfattning om vikten av ett lokall samråd kring vuxenulbildningfrågor och atl det är naturligt alt de förtroen­devalda engagerar sig i etl sådant samråd. Som komvux-ulredningen har påpekat, bör dessa överläggningar kunna omfalla flera frågor av gemen­samt intresse för vuxenutbildningen i kommunen än enbart frågan om arbetsfördelning mellan komvux och studieförbund. Skolstyrelserna bör därför ta initiativ lill elt regelbundet samråd i vuxenutbildningsfrägor. Del ankommer på regeringen alt utfärda de bestämmelser därom som kan erfordras.

6   Samverkan och arbetsfördelning

6.1 Samverkan

Inledning

Jag vill först kortfattat beröra samverkan mellan å ena sidan folkbild­ningen och å andra sidan utbildningsradion, vissa kulturinstitutioner, folk­biblioteken och folkhögskolan.

Utbildningsradion

Utbildningsradion (UR) bör, som framgår av riksdagens beslul med anledning av prop. 1975/76: 110 (UbU 1976/77:8, rskr 1976/77:46) på vux­enutbildningens område främsl göra sådana insatser "som kan bidra till alt överbrygga utbildningsklyftorna mellan och inom generationerna saml lill att öka den enskilda människans medvetenhet och stimulera henne till atl aktivt della i samhällsarbete och kulturiiv".

Dessa insatser skall UR fullgöra i sin egenskap av rundradioföretag, men också i samverkan och samspel med folkbildningsorganisationerna.

 

Prop. 1980/81:127                                                   49

UR:s utbud skall fylla flera syften. Del gäller för det första program som informerar om vuxenutbildning och som kan stimulera till vuxenstudier. Vidare producerar UR program och trycksaker för olika former av grupp­studier, framför allt studiecirklar. En viktig uppgift är vidare utbildnings­program för enskilda lyssnare och tittare.

Studieförbunden bör enligt min mening målmedvetet ta lill vara de resurser som UR kan erbjuda, genom alt använda UR:s program och material i studiecirklarna.

Jag vill också erinra om alt riksdagen med anledning av prop. 1975/ 76: 110 uttalat att UR bör "fortsätta utvecklingsarbetet rörande medieval, presentations- och bearbetningsformer. Ett sådant arbete är särskill me­ningsfullt när del gäller atl utveckla läromedel som passar väl för grupper med bristande studie vana och otillräcklig motivation". Liksom folkbild­ningsutredningen anser jag att UR skall kunna producera kurser tillsam­mans med ett eller flera studieförbund.

Den snabba utvecklingen på etermediernas område gör det angeläget alt människor tillägnar sig ett personligt och medvelel säll all lyssna på radio och se på TV. Detla är en viklig uppgift för såväl folkbildningen som för utbildningsradion.

Genom samarbete mellan studieförbunden och UR kan positiva resultat uppnås i båda de avseenden som jag nämnt: en självständig och kritisk inställning till etermedierna bör kunna främjas, samtidigt som studiemeto­derna kan göras mer effektiva genom användning av etermedierna, särskilt i den verksamhet som vänder sig till grupper med bristande studievana och otillräcklig motivation för studier. Som folkbildningsulredningen fram­håller är det för väl fungerande kontakter mellan studieförbunden och utbildningsradion av stor betydelse alt det på ömse håll finns folk med erfarenhet från de båda arbetsområdena.

Kulturinstitutioner

Elt av huvudsyftena med det bidragssystem som jag nu föreslår för folkbildningsarbetet är att främja en integration mellan studiecirkelverk­samheten och olika former av kulturella aktiviteter. Jag förutser alt resul­tatet kommer att bli ett uppsving för folkrörelsernas och studieförbundens amalörkulturella aktiviteter. Jag bedömer det som naturligt och angeläget att en positiv växelverkan äger rum mellan dessa amatörkulturella aktivi­teter å den ena sidan och kulturinslilulionerna å den andra. För atl detta skall ske krävs del att kulturinstitutionerna ser det som en naturiig uppgift atl nå också de grupper av amatörer som ägnar sig åt kuhurelll skapande.

Exempel på den typ av aktiviteter från kulturinstitutionernas sida som jag åsyftar är den verksamhet som Institutet för rikskonserter, Riksutställ­ningar och riksleatrarna bedriver i samverkan med studieförbund och folkrörelser. 4   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                   50

Jag förutser ett växande behov av samverkan mellan museerna och
folkbildningsorganisalionerna. Museernas uppgift i detta samarbete blir
dels att hjälpa studieförbunden att bättre utnyttja museernas resurser, dels
att stimulera studieförbunden alt initiera amatörforskning i närmiljön och
att biträda dem när det gäller alt presenlera resultatet av sådan amatör­
forskning.                                                        ,

Folkbibliotek

Folkbiblioteken har av gammall som en naturlig uppgift att tillhandahålla sådan litteratur som deltagarna i studieförbundens cirkelverksamhet har behov av. I samma mån som cirkelstudierna också för framliden lar sin utgångspunkt i boken, är del angeläget att biblioteken i sin anskaffning av litteratur och i den aktiva presentationen av sitt bokbestånd också tar hänsyn till folkbildningens speciella behov.

De försök som under senare år gjorts alt nå nya låntagargrupper är ägnade atl också främja folkbildningens strävanden.

Studieförbundens möjligheter att anordna kulturaktiviteter i anslutning till biblioteken bör ytteriigare förbättras, samtidigt som bibliotekens aktivi­teter i form av föreläsningar, författaraflnar, utställningar och informatio­ner i ökad utsträckning samordnas med studieförbundens och andra orga­nisationers intressen och strävanden.

Folkhögskolor

De nya bestämmelser som sedan 1977 gäller för folkhögskolorna har väsentligt underlättat ett omfattande samarbete mellan folkhögskolor och studieförbund. I prop. 1976/77:55 berörs gränsdragningsfrågor mellan folk­högskolor och studieförbund och folkhögskolor och kommunal vuxenut­bildning. Redan lidigare hade samverkan inletts i fråga om utbildning av förtroendevalda, organisatörer, cirkelledare och kulturförmedlare. Inle minst med hänsyn till folkhögskolans traditionellt starka folkbildningsam­bitioner finner jag denna samverkan värdefull. Inom ramen för det utrym­me som kan komma att finnas för kortkursverksamhet vid folkhögskola är del posilivt om samverkan mellan folkhögskolor och studieförbund kan byggas ut. En form för sådan samverkan bör vara, att lärare vid folkhög­skola även i framliden skall kunna få fullgöra en del av sin tjänstgörings­skyldighet som ledare för studiecirklar. Villkoret för alt så skall få ske bör vara, att studiecirklarna i övrigt uppfyller stalsbidragsbeslämmelserna. Denna konstruktion innebär således att ett betydande statsbidrag utgår till sådan cirkel i den formen alt en kvalificerad ledare ställer sig lill förfogan­de kostnadsfritt för studieförbundet. Det finns enligt min mening inte skäl lill yllerligare slatsbidrag i ett sådanl fall och jag föreslår därför att det nuvarande bidraget för folkhögs kollärarledd studiecirkel om elva kronor per studietimma avskaffas.

 

Prop. 1980/81:127                                                            51

6.2 Arbetsfördelning

6.2.1 Allmänna överväganden i gränsdragningsfrågan

Studieförbundens frihet och självständighet i förhållande lill de bidrags­givande myndigheterna är en grundläggande princip för svenskt folkbild­ningsarbete. Bidragsvillkoren skall ses som rambestämmelser, inom vilka organisationerna och studiecirklarna har stor frihet att utforma verksamhe­ten alltefter behov, intressen och förutsättningar. Frågan om vilken verk­samhet som skall berättiga till statsbidrag kan inte besvaras en gång för alla och med generell giltighet. Bedömningen måste göras utifrån syftet med verksamheten och det sätt på vilket denna organiseras och genomförs. Av avgörande betydelse är också de förutsättningar för ett systematiskt stu­diearbete som finns i gruppen i fråga om studiemetoder, studiematerial och ledarkompetens.

Jag finner det angeläget alt ändå göra några grundläggande markeringar. Självfallet finns det en gräns mellan bidragsberättigat folkbildningsarbete och aktiviteter av annat slag. För folkbildningen är det av synneriig vikt att denna gräns upprätthålls och respekteras. Gruppverksamhet som endast har till syfte att vara en förevändning för människor atl vara tillsammans eller är en mekaniskt utövad sysselsättning av någol slag, t. ex. tillverkning av föremål utan möjlighet atl i djupare mening engagera tankar, känslor eller fantasi hos dellagarna, kan inte betraktas som folkbildningsarbete -hur värdefull den från andra synpunkter än kan anses vara. I fortlöpande diskussion och samråd mellan fillsynsmyndigheten och studieförbunden måste denna gränsdragning följas och prövas allt eftersom verksamhelen utvecklas.

Statsbidrag bör enligt min mening inte heller kunna utgå till verksamhet som studieförbund bedriver i samarbete med statliga myndigheter och kommuner, dvs. landsting, primärkommuner och kyrkliga församlingar, om cirkelledaren utövar sitt ledarskap inom ramen för sin tjänst och vederbörandes lön bekostas med skattemedel.

I olika sammanhang har ifrågasatts om sludier i vissa enskilda ämnen bör kunna berättiga till statsbidrag. Enligt min mening ankommer det inte på regering och riksdag atl i detalj reglera vilka ämnen som kan godkännas för statsbidrag. Bedömningen om en studiecirkel skall berättiga till statsbi­drag måste göras utifrån syftet med studierna och förutsättningarna att i det enskilda fallet i rimlig utsträckning uppnå detta syfte.

Det är angeläget atl studieförbunden noga överväger de olika ämnesom­rådenas angelägenhetsgrad i förhållande till varandra och lill folkbildnings­arbetets övergripande mål. Vissa områden kräver särskild omsorg vad gäller studiematerialets utformning och inriktning, cirkelledarutbildning­ens innehåll samt informationen till allmänheten.

Under en följd av år har den estetiska sektorn av studiecirkelverksamhe­ten ökat sin andel och omfattar nu ca 45% av det totala antalet studielim-

 

Prop. 1980/81:127                                                                 52

mar. Delta område har alllid tillmätts slor betydelse och kunnat utvecklas i stor frihet. Den estetiska verksamheten är - rätl bedriven - en viktig del av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och en stor tillgång i arbetet med att förverkliga samhällets kulturpoliliska mål. Syfiet med verksamhe­ten får dock inte begränsas till atl utveckla vissa lekniska färdigheter och ha sin tyngdpunkt i tillverkning av produkter.

6.2.2. Idrottens ledarutbildning

I likhet med folkbildningsutredningen anser jag att del bör vara möjligt att genomföra en del av idrottens ledarutbildning samt utbildning av perso­ner i styrelsefunklioner i form av studiecirklar. Studier som gäller teknik-skolning, tävlingsregler eller utövande sport och idrott bör dock inte heller i fortsättningen godkännas som statsbidragsberättigade studiecirklar. Det­samma gäller jakl, fiske, ridning eller andra former av friluflsaktiviieter samt spel av olika slag.

6.2.3 Utbddning iföretag

Avgörande för om sludiecirkelverksamhet, som vänder sig till anställda i ett förelag, kan betraktas som bidragsberättigat folkbildningsarbete är i vad mån verksamheten uppfyller de grundläggande krav som gäller för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Deltagandet skall således vara frivil­ligt. Deltagarna skall ha möjligheter att själva välja studieförbund, påverka val av studiematerial öch ledare saml studiernas innehåll och inriktning. En förutsäftning för att verksamheten skall kunna godkännas för statsbi­drag är därför atl ett studieförbund är den verklige lokale anordnaren av verksamheten och därvid svarar för studiernas planering och genomföran­de liksom för godkännande av studiematerial och cirkelledare. Detta hind­rar självfallet inte atl, vad gäller fackliga studier, samverkan äger rum med de anställdas fackliga organisation.

Av atl folkbildningsarbetet är fritt och frivilligt följer att statsbidrag inle kan utgå till intern företagsutbildning. Detla framgår också av SÖ:s nuva­rande anvisningar. Samma sak gäller molsvarande utbildning som anord­nas inom eller på initiativ av statliga myndigheter och kommuner, dvs. landsting, primärkommuner och kyrkliga församlingar.

Slatsbidrag skall inte heller ulg.å lill studieverksamhet som utgör inskol­ning för elt visst yrke eller en viss arbetsuppgift inom ett förelag eller som anordnas i samarbete med etl förelag som bedriver undervisning på affärs­mässig basis eller som ett led i sin affärsmässiga verksamhel.

Utbildning som genomförs enligl särskill uppdrag från elt offentligt eller enskilt företag (uppdragsutbildning) skall helt bekostas av uppdragsgiva­ren. Om valet av studieförbund har gjorts efter anbudsförfarande eller genom förhandlingar enligl medbestämmandelagen är utbildningen att be­trakta som uppdragsutbildning.

Av det sagda följer alt bidrag inte bör ulgå lill utbildningsverksamhet

 

Prop. 1980/81:127                                                                 53

där arbetsgivaren utser ledare eller där cirkelledaruppgiften ingår som en del i vederbörandes anställning i företagel (eller molsvarande). Inte heller bör bidrag ulgå till verksamhet som är öppen endast för vissa grupper av anställda, eller till verksamhet där arbetsgivaren — eventuellt i samarbete med de fackliga organisationerna - avgör vilka anställda som får delta eller som skall erbjudas att delta, eller då syfiet är att inskola eller utbilda för en bestämd funktion på den egna arbetsplatsen.

För tydlighetens skull vill jag i sammanhanget påpeka, att viss fortbild­ning av lantbrukare och andra närstående yrkesgrupper enligt min meniijg även i fortsättningen bör kunna anordnas som statsbidragsberättigade stu­diecirklar, givetvis under förutsätlning av att de allmänna villkoren i övrigt uppfylles.

6.2.4 Cirkelverksamhet bland institutionsboende

Det är angeläget att de människor som under lång tid vistas på vårdinsti­tutionerna tillförsäkras möjligheter atl utöva meningsfulla studie- och kul­turaktiviteter. Studiecirklar bland handikappade bör emellertid i princip genomföras på samma villkor som gäller för cirkelverksamhelen i övrigt. Det är i delta sammanhang angeläget att göra en klar skillnad mellan de uppgifter som faller inom samhällets vårdansvar och den verksamhel som studieförbunden svarar för.

Studieförbundens strävan atl förlägga studiecirklar till lokaler utanför institutionerna är värdefull. Studieförbunden skall vara lokala anordnare och bära det fulla ansvarel för verksamhetens uppläggning och genomfö­rande. Delta gäller även den cirkelverksamhet som av olika skäl, kanske främst handikappets svårighetsgrad, inte kan förläggas utanför institutio­nerna. I sådan verksamhel är det som regel önskvärt atl ledaren eller några deltagare rekryteras utanför institutionen.

Folkbildningsulredningen har avgivit vissa förslag beträffande vuxen­särskolan och avgränsningar mellan denna och studieförbundens verksam­het bland utvecklingsstörda. Vuxensärskolan är f. n. en försöksverksam­het. Frågan om dess framtida organisation och innehåll ingår i omsorgs­kommitténs (S 1977:12) uppdrag. Efter samråd med statsrådet Holm anser jag att ställningstaganden bör anstå tills denna kommitté avslutat sitt arbele.

6.2.5. Gränsdragning mellan högskolan och studieförbunden

Folkbildningsutredningen framhåller atl det är del huvudsakliga syftet med en ulbildning som bör avgöra vem som skall arrangera den. Högsko­lans utbildningsutbud bör grundas på behov som uppstår inom resp. regi­ons närings- och yrkesliv och inom forskningen, medan mer översiktligt orienterande kunskaper och färdigheter utan speciell anknytning till yrkes­livet bör förmedlas genom folkbildningens olika aktiviteter. Statsbidrag bör därför enligt kommittén inte i framliden utgå till studie-

 

Prop. 1980/81:127                                                   54

förbundens studieplansbundna yrkesutbildningar på högskolenivå. När bi­dragen skall upphöra får bestämmas med utgångspunkt från högskolans möjligheter att ta över dessa utbildningar, men kommittén bedömer för sin del en övergångstid på upp till; fem år som rimlig. Kommittén föreslår vidare att det särskilda bidraget till universitelscirklar upphör.

De flesta remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har instämt i kommitténs principiella resonemang. Flera instanser, däribland UHÄ, an­ser dock alt det är olämpligt eller omöjligt att precisera en bestämd tid­punkt då studieförbundens sludieplansbundna verksamhet på högskole­nivå skall vara avvecklad, eftersom högskolans resurser är begränsade och någon total överföring därför inte kan komma ifråga. Några remissinstan­ser, bl.a. Gotlands kommun, anser att de särskilda bidragen till universi­tetscirklarna bör bibehållas, åtminstone i glesbygd.

Vad först gäller frågan om det motiverade i att låta särskilda bidrags­regler gälla för universitetscirklar erinrar jag om mitt förslag i det föregåen­de atl behålla bidrag till cirkelledares kostnader för resor och traktamenten i fråga om cirklar som anordnas minst tre mil från de större högskoleorter­na.

Då det sedan gäller frågan om vilka slag av universitelscirklar som överhuvudlaget skall kunna erhålla slatsbidrag vill jag försl framhålla atl jag anser att det finns klara principiella skäl för kommitténs förslag att de studieplansbundna universitetscirklarna i fortsättningen ej skall vara bi­dragsberättigade. Del viktigaste skälet är att detta slag av cirklar bedriver sin verksamhet i enlighet med planer som utarbetats av statliga organ och ej av studieförbund eller av dellagarna själva. Jag är emellertid inte beredd att i detta avseende föreslå någon inskränkning av stalsbidragsmöjlighe-terna. Skälen härför är följande.

Det finns självfallet ingen anledning atl sätta någon övre gräns för den nivå där studiecirklarna kunskapsmässigt och innehållsligt skall ligga för att vara stalsbidragsberättigade. Detta har heller ingen föreslagit. En hell annan sak är att studieförbunden har både rätt och skyldighet att göra prioriteringar då det gäller att bestämma nivå på det studiearbete som skall bedrivas.

Frågan är då om cirkelsludier på hög nivå skall bli utan statsbidrag bara därför att de visar nära överensstämmelse med utbildning som förekom­mer inom högskolan. Svaret är inte självklart. Under de senaste decen­nierna har det i åtskilliga fall förekommit att högskoleväsendet mer eller mindre har övertagit verksamhel som först har börjat och utvecklats inom studieförbundens universitetscirklar. Detta har i hög grad varit fallet med de enstaka kurserna inom högskolan. Oavsett ursprunget hos de enstaka kurserna företer de ofta stora likheter med universitetscirklar. Del vore enligt min mening inte rimligt att dra in statsbidragen för universitetscirklar bara av den orsaken alt man inom högskolan har börjat anordna kurser som i större eller mindre utsträckning påminner om cirklarna. Större

 

Prop. 1980/81:127                                                                 55

tveksamhet kan det finnas anledning att hysa beträffande universitelscirk­lar som omfattar mera reguljära högskolekurser, men i praktiken visar det sig ofta att även sådana cirklar till uppläggning och innehåll skiljer sig från högskolans ulbildning. Under alla förhållanden skulle det knappast erbjuda några större svårigheter för studieförbunden alt åstadkomma precis så slora skillnader som skulle behövas för att göra cirklarna statsbidragsbe­rättigade. Jag är för min del tveksam till det meningsfulla i atl söka utforma sådana regler.

Det är för närvarande endast en mindre del av universiletscirklarna som bedrivs såsom studieplansbundna. Även om jag principiellt delar kommil­léns uppfattning att det bör ankomma på högskolan all bedriva denna typ av utbildning ser jag, särskilt mot bakgrund av de nyss redovisade omstän­digheterna, för närvarande ingen anledning alt föreslå all statsbidrag inte skall få utgå för sådana universitetscirklar.

6.2.6 Gränsdragning mellan cirkelverksamhet och kulturverksamhet I folkbildtungen m.m.

För att erhålla statsbidrag måste såväl studiecirklar som kulturverksam­het i folkbildningen m. m. motsvara de övergripande villkor som gäller för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Del särskilda bidraget till kulturverksamhet i folkbildningen m. m. avser alt ge studieförbunden slörre frihet atl utveckla metoder och pedagogik som tar hänsyn lill de olika verksamhetsformernas särart. Körer, musiken­sembler och utövande teatergrupper, som omfattar mer än 20 dellagare eller vilkas verksamhet syftar till atl förbereda för framträdanden inför publik bör i fortsättningen erhålla bidrag ur anslagsposten till kulturverk­samhet i folkbildningen m. m. De körer, musikensembler och teatergrup­per som väljer att arbeta som studiecirklar och uppfyller de krav som därvid gäller kan även i fortsättningen erhålla statsbidrag via studiecirkel­anslaget. Jag vill underslryka att en grupp inte samtidigt skall kunna erhålla både bidrag till kulturverksamhet och studiecirkelbidrag för samma verksamhet.

Om en studiecirkel vill anordna ett projekt, t.ex. en utställning, och erhåller medel för detta ur bidraget till kulturverksamhet, bör cirkelverk­samheten och projektverksamheten bedrivas tydligt avskilda från varand­ra. Ingenting bör dock hindra all gruppen växelvis ägnar sig ål sludier i cirkeln och åt projektet.

 

Prop. 1980/81:127                                                            56

7   Tillsyn m. m.

7.1 Den statliga tillsynen

SÖ har för närvarande del huvudsakliga ansvarel för tillsynen av att de statliga bidragen till folkbildningen används i överensstämmelse med gäl­lande bestämmelser. I anslutning därtill har SÖ också rätt att utfärda tillämpningsanvisningar samt att bevilja dispenser från vissa av författ­ningsbestämmelserna.

Då det gäller det nuvarande anslaget till kulturprogram inom föreningsli­vet m.m. och anslaget Bidrag till kulturverksamhet inom organisationer, anslagsposten lill experiment och utvecklingsarbete är det statens kultur­råd som ansvarar för medelsfördelningen liksom för den statliga tillsynen.

Folkbildningsutredningen anser det vara väsentligt atl bättre integrera studiecirkelverksamhelen med kulturprogrammen. Som en följd härav fö­reslår kommittén att del statliga tillsynsansvaret skall samlas till en enda myndighet. Kommittén tar dock inle ställning till vilken myndighet som är lämpligast för detla.

De flesta remissinsianser som har yttrat sig i frågan har anslutit sig till folkbildningsutredningens förslag. De instanser som har tagit ställning till vilken myndighet som bör ha ansvaret för dessa frågor har i allmänhet föreslagit SÖ. Några remissinstanser har framhållit atl nackdelarna med nuvarande ordning inte har upplevts som särskilt stora. Några, bland dem SÖ, har avstyrkt förslagel om en tillsynsmyndighet.

Jag är medveten om att det innebär vissa fördelar om tillsynsansvaret vad gäller det statliga stödet lill folkbildningsarbetet samlas till en enda myndighet. Den nödvändiga översynen av hur olika bidragsformer skall avgränsas mot varandra görs givetvis bäst inom en och samma myndighet.

Den huvudsakliga verksamhelen inom studieförbunden är utbildning. Bedömningen av denna verksamhet sker i första hand på ulbildningspoli­tiska grunder. Det är SÖ som har det sammanhållande ansvaret på myn­dighetsnivå för all övrig utbildning av jämförbart slag. Del finns därför skäl för att SÖ blir tillsynsmyndighet för folkbildningen i dess helhet.

Det enda alternativet till SÖ är slalens kulturråd. Elt skäl för en sådan ordning är att folkbildningen har vikliga beröringspunkter med kulturpoliti­ken.

Efter atl noggrant ha övervägt fördelar och nackdelar med de två länk­bara alternativen i fråga om samlat tillsynsansvar för folkbildningen i dess helhet harjag stannat för all föreslå all tillsynsansvaret för folkbildningen även i framtiden skall vara delat. SÖ bör således även i framtiden vara tillsynsmyndighet för det statliga slödel lill studiecirkelverksamhelen och för de bidrag som i huvudsak är ämnade att stödja denna, medan statens kulturråd bör bli tillsynsmyndighet för det nya bidraget lill kulturverksam­het i folkbildningen m. m. I sak innebär milt förslag att kulturrådet får etl

 

Prop. 1980/81:127                                                   57

vidgat ansvarsområde, eftersom en betydande del av den verksamhet som faller inom ramen för bidraget till kulturverksamhet nu bedrivs som stats­bidragsberättigade studiecirklar. Mitt förslag förutsätter ett betydande samråd i folkbildningsfrågor mellan de båda myndigheterna. Detta ser jag emellertid inte i första hand som en administrativ komplikation. Det inne­bär nämligen atl de två myndigheterna får elt naturligt område för samar­bete och samråd, något som kan vara positivt både för de berörda myndig­heterna och för folkbildningen. Mitt förslag innebär en markering av att folkbildningen befinner sig i skärningspunkten mellan utbildningspolitik och kulturpolitik. Av särskild betydelse i det sammanhanget är att kultur­rådet erhåller ett eget klart angivet ansvar för en viktig del av folkbildning­en.

De bidragsregler varom jag nyss har lämnat förslag möjliggör administra­tiva förenklingar vid en jämförelse med nuvarande regler. Som en följd därav bör även tillsynsmyndigheternas granskningsuppgifter kunna för­enklas. Då det gäller sludiecirkelverksamhet har SÖ idag att bl. a. granska och kontrollera att kostnaderna för studiecirklarna är korrekt bokförda och fördelade på olika poster. Med det nya bidragssystemet blir uppgiften främst alt kontrollera att verksamheten till innehåll, organisation och vo­lym överensstämmer med statsbidragsbestämmelserna. Vidare blir med mitt förslag reglerna förenklade också därigenom att antalet bidragsformer begränsas. Detsamma gäller tillsynsmyndighetens möjligheter att medge dispenser från normalbestämmelserna. Det reducerade behovet av dis­pensmöjligheter torde också komma att innebära en avlastning av tillsyns­myndighetens arbele. Jag har därför anledning att räkna med att resurser inom SÖ kan frigöras för andra viktiga uppgifter, t.ex. för samråd med studieförbunden och rådgivning till dessa.

I samband med genomförandel av ett nytt bidragssystem tillkommer naturiigtvis vissa arbetsuppgifter för SÖ. Dels är det fråga om förändrade rutiner inom verket, t.ex. en anpassning av det nuvarande dalasystemet för inrapportering av studiecirklar och andra redovisningsrutiner. Dels kommer också ökade krav på rådgivning från studieförbundens sida. Bort­sett från sådana uppgifter av övergångskaraktär kan del emellertid finnas anledning atl ge SÖ bättre förutsätlningar alt fullgöra sina ordinarie till­synsuppgifter. Jag syftar här bl. a. på uppgiften alt kontinuerligt pröva de exakta gränserna för vilken sludiecirkelverksamhet som skall vara stalsbi­dragsberätligad och att kontrollera hur studieförbunden i del avseendet tillämpar gällande regler.

Regeringen har tidigare i år förelagt riksdagen en proposition om den statliga skoladministrationen m. m. (prop. 1980/81:107). Enligl vad statsrå­det Mogård, inom vars ansvarsområde frågor rörande SÖ:s organisation faller, där anför, avser regeringen att tillsälta en organisationskommitté för alt i detalj utforma SÖ:s organisation i enlighet med förslagen i propositio­nen och riksdagens beslul i anledning av dessa. I det sammanhanget

 

Prop. 1980/81:127                                                   58

kommer organisationskommittén att kunna beakta också de synpunkter på SÖ:s mera långsiktiga uppgifter som tillsynsmyndighet för de statliga bi­dragen till folkbildningen som jag har framfört här. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Mogård.

Då det gäller statens kulturråds ansvar vad gäller det föreslagna bidraget till kulturverksamhet i folkbildningen m.m. blir uppgifterna till sin karak­tär av i stort samma slag som i fråga om det nuvarande bidraget till kulturprogram. Utöver ansvaret för att granska att användningen av bidra­get överensstämmer med de fastställda reglerna tillkommer uppgiften alt fördela bidraget mellan Folkbildningsförbundet - för vidare fördelning mellan länsbiidningsförbunden och därefter lill olika föreningar - och studieförbunden. Uppgiften atl fördela medlen ligger på Förmedlingsbyrån för kulturprogram, och denna bör alltså kunna upphöra. Eftersom del. som jag tidigare har framhållit, bör vara studieförbundens sak att svara för den närmare utformningen av verksamhelen utifrån sina värderingar, behov och inlressen, så bör fördelningen ske efter relativt enkla principer och därför inle kräva något mera omfattande arbele för kulturrådets del.

För alt säkerställa att de båda myndigheterna på ett tillfredsställande sätl kan fullgöra sina tillsynsuppgifter på folkbildningens område harjag i mina anslagsberäkningar tagit upp ett belopp om 0,8 milj. kr. som de båda myndigheterna efter regeringens bemyndigande bör få använda för åtgär­der som övergångsvis under budgetåret 1981/82 kan krävas för genomfö­randet av mina nu framlagda förslag.

7.2 Studieförbundens tillsyn m. nu.

Den frihet som studieförbunden får genom det föreslagna bidragssyste­met lägger också ett ökal ansvar på dem. I likhet med folkbildningsutred­ningen finner jag en intensifierad utbildning och vägledning av lokalavdel­ningarnas redovisande och planerande personal vara angelägen. Jag har i etl föregående avsnitt anfört att jag anser att studieförbundens pedago­giska verksamhet och utvecklingsarbete bör förstärkas. Jag har i mina anslagsberäkningar avsevärt ökat det belopp som bör anvisas för detta ändamål. Härigenom bör det bli möjligt för studieförbunden alt i viss omfattning svara även för experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet. Jag har vidare framhållit att jag anser att bidragen till studie­förbundens centrala organisation bör fördelas så, alt varje förbund får ett basbidrag, innan återstoden av anslagsposten fördelas efter omfattningen av studieförbundens verksamhet. På så sätt får även små studieförbund möjlighet atl avdela personal för den interna tillsynen och revisionen.

 

Prop. 1980/81:127                                                             59

8   Övriga frågor

8.1 Timstudiestöd

För sludier i studiecirkel kan timstudiestöd utgå enligt 5 kap. 1 § studie­stödslagen (1973:349) till studerande som deltar i utbildning av det slag som bestämmes av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

I studiestödsförordningen (1973:418) 5 kap. föreskrivs att timstudiestöd kan utgå lill studerande som deltar i studiecirkel för vilken det s. k. priobi-draget utgår.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 föreslår cenirala slu­diestödsnämnden (CSN) en utvidgning av de cirkelstudier som berättigar Ull fimstudieslöd. Samtidigt vill inte CSN ha etl hell friU ämnesval. Cirklar som är inriktade mot fritidssysselsättning bör t. ex., enligt CSN:s uppfatt­ning, inle heller i fortsättningen berättiga till timstudiestöd. CSN föreslår att närmare föreskrifter för ett friare utnyttjande av timstudiestödet bör få utfärdas av SÖ efter samråd med CSN.

Med hänsyn till de ändringar beträffande priobidragen som jag nyss har föreslagit är det nödvändigt att också ändra bestämmelserna för timstu­diestöd. Timstudiestöd bör dock även i fortsättningen i huvudsak utgå till samma typ av cirklar som i dag, dvs. språkcirklar, samhällsinriktade cirklar, fackliga cirklar och cirklar som vänder sig till handikappade. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm­mer, alt meddela de föreskrifter som behövs.

8.2 Kontakttolkutbildning

Enligt gällande bestämmelser utgår för kontakttolkutbildning ett särskilt bidrag med 51 kr. 50 öre per studietimme för undervisning i studiecirklar ulöver det statsbidrag som utgår för allmänna studiecirklar utan tilläggsbi­drag enligt förordningen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. De förändringar, som jag tidigare har föreslagit be­träffande statsbidrag bör inte föranleda någon förändring av det särskilda statsbidrag som utgår per studietimme för kontakttolkutbildning.

9   Hemställan

Med anledning av vad jag nu anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen dels att antaga förslagen

1. till lag om ändring i lagen (1976: 1046) om överiämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksam­hetsområde,

 

Prop. 1980/81:127                                                                 60

2.        lag om upphävande av förordningen (1974:454) om statsbidrag
till kulturprogram inom föreningslivet,

dels atl

3.   godkänna de principer för statsbidrag till studiecirkelverksamhe­len som jag har förordat,

4.   godkänna de av mig förordade villkoren för slatsbidrag till stu­diecirklar,

5.   godkänna de principer för statsbidrag till kulturverksamheten i folkbildningen m.m. som jag har förordat,

6.   godkänna de principer för slatsbidrag till studieförbunden som jag har förordat,

7.   godkänna de principer för statsbidrag till uppsökande verksam­hel i bostadsområden och på arbetsplatser som jag har förordat,

8.   godkänna milt förslag att grundskolkurser i engelska inom kom­munal vuxenutbildning får motsvara även låg- och mellanstadiets kurs i ämnet,

9.   godkänna vad jag har förordat om regelbundet samråd i kommu­nerna i vuxenutbildningsfrägor,

 

10.   godkänna vad jag har förordat om arbetsfördelning och gräns­dragning mellan stalsbidragsberälligad folkbildningsverksamhet och annan verksamhet,

11.   godkänna vad jag har anfört om tillsynsmyndigheter för den statsbidragsberättigade folkbildningsverksamheten,

12.   godkänna milt förslag beträffande ändring av bestämmelserna för timstudiestöd.

10    Anslagsberäkningar för budgetåret 1981/82

E 5. Bidrag till folkbildning

1979/80 Utgift'    687718297

1980/81 Anslag'-    872702000 1981/82 Förslag        781915000

' Anslagen Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m.m.. Bidrag till studie­förbund. Bidrag lill studiecirkelverksamhei, anslaget Bidrag lill kulturverksamhet inom organisationer, anslagsposten till experiment och utvecklingsarbete samt an­slaget Bidrag till särskilda vuxenutbildningsålgärder, anslagsposterna till kurs- och konferensverksamhet samt till slöd ål försöksverksamhet och undersökningar inom folkbildningsarbetet.  Varav 65 milj. kr. avser avlyft av inkomster från vuxenutbildningsavgiften.

 

Prop. 1980/81:127                                                   61

Statens kulturråd

I sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 föreslår statens kultur­råd följande beträffande bidrag till kulturverksamhet inom föreningslivet m. m.

1.    Kulturrådet förordar en stegvis uppbyggnad ay anslagsposten till kulturverksamhet inom föreningslivet. För budgetåret 1981/82 förordar rådet en höjning med 7390000 kr., varav 1 890000 kr, utgör kompensation för prisökningar.

2.    Kulturrådet har beräknat 1 miljon kronor lill kuUurförmedlarutbild-ning saml övriga utbildnings- och informationsinsatser. Medlen har av rådet förts upp under en ny särskild anslagspost. Bidrag till pedagogiska och organisatoriska insatser.

3.    För Förmedlingsbyrån för kulturprogram förordar kulturrådet en ök­ning med 104000 kr. som kompensation för löne- och prisökningar.

4.    Folkbildningsförbundets anslag bör enligl kulturrådet öka med 34000 kr. och bidraget till länsbildningsförbunden med 92000 kf. som kompensa­tion för löne- och prisökningar.

För bidraget lill kulturverksamhet inom organisationer, anslagsposten Ull experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer föreslår kulturrådet en höjning med 1060000 kr., varav 260000 kr. ulgör kompensation för prisökningar.

Skolöverstyrelsen

För anslaget Bidrag tdl studieförbund föreslår skolöverstyrelsen (SÖ) en ökning för prisomräkning med 3 538000 kr. För anslaget Bidrag tdl studie­cirkelverksamhet räknar SÖ med en minskning med 54 milj. kr. beroende på atl antalet studiecirkellimmar budgetåret 1979/80 har blivit betydligt lägre än beräknal. SÖ har då ändå räknat med en kornpensation för atl anslaget tidigare varit underbudgelerat med ca 31 mi|j. kr. i vad avser kostnaderna för arbetsgivaravgifter för cirkelledarnas arvoden. SÖ räknar vidare med en viss ökning av anlalel studietimmar med medverkan av tolk för döva och dövblinda saml en höjning av resekostnadsersättning och traktamente för dessa.

För anslaget Bidrag till särskilda vuxenutbildningsåtgärder, anslagspos­terna till kurs- och konferensverksamhet samt till stöd ål försöksverksam­het och undersökningar inom folkbildningsarbetet föreslår SÖ ingen ök­ning.

Föredraganden

Som jag tidigare har anfört i samband med mina ställningstaganden till folkbildningsutredningens förslag, förordar jag atl elt nytt statsbidragssys­tem införs för studiecirkel verksamheten. För att sambandet mellan studie­förbundens cirkel- och kulturverksamhet skall klargöras tydligare föreslår jag att de obetecknade anslagen Bidrag tdl kulturprogram inom förenings-

 

Prop. 1980/81:127                                                                 62

livet m. m. och Bidrag tdl studieförbund, samt förslagsanslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet sammanförs lill ett nytt anslag Bidrag tid folkbild­ning. Till detta anslag bör också föras medel från anslagsposterna lill experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland ama­törer saml till kurs- och konferensverksamhet och stöd åt försöksverksam­het och undersökningar inom folkbildningsarbetet. I delta anslag bör ingå följande anslagsposter

1.    Jag har tidigare föreslagit att till studiecirklar skall ulgå två olika,
schablonmässigt beräknade timbidrag. Ett högre bidrag om 80 kr. per
studietimme bör ulgå till ett av staten bestämt antal studietimmar. Ett
lägre bidrag om 25 kr. per timme bör ulgå till alla övriga cirkeltimmar som
uppfyller villkoren för statsbidrag.

Som jag Udigare har anfört har riksdagen beslulal att antalet statsbi­dragsberättigade studietimmar innevarande och nästa budgetår skall mot­svara 200% av verksamhetsvolymen budgetåret 1979/80. Detta år genom­fördes ca 10,8 milj. studietimmar. Jag har tidigare föreslagil att en betydan­de del av cirkelverksamheten inom det estetiska området i stället skall finansieras ur del nya bidraget lill kulturverksamhet i folkbildningen m. m. Vidare har jag föreslagit vissa förändringar i villkoren för statsbidrag lill studiecirklar, bl.a. alt slatsbidrag inle längre skall kunna utgå till mer än tre studielimmar vid en och samma cirkelsammankomst. Genom dessa förändringar beräknar jag att antalet statsbidragsberätligade studietimmar kommer atl minska med ungefär 1,2 milj. studietimmar.

Det tolala antalet cirkeltimmar som därmed, med hänsyn lill riksdagens beslut, bör erhålla slalsbidrag, blir då ca 9,6 milj. 70 % härav, dvs. 6,72 milj. studietimmar skall enligt mitt förslag erhålla etl bidrag om 80 kr. per studietimme. Antalet studietimmar för vilka det lägre bidraget skall utgå bör, som jag lidigare har anförl, inte maximeras. Jag räknar dock med att antalet inte kommer att översliga mellanskillnaden mellan 9,6 milj. och 6,72 milj. studietimmar, dvs. 2,88 milj. Kostnaden för timbidrag till studie­cirklarna för budgetåret 1981/82 blir enligt mina beräkningar ca 610 milj. kr.

Jag har tidigare föreslagit att riktade tilläggsbidrag skall utgå för verk­samhet i glesbygd, för studiecirkl:ar i hemspråk, för handikappverksamhel samt för samhällsinriktad verksamhet. För slöd till cirkelverksamhet i glesbygd beräknar jag 9 milj. kr. För studiecirklar i samhällsinriktade ämnen, i hemspråk samt för handikappcirklar beräknar jag sammanlagt 22,6 milj. kr. i lilläggsbidrag.

Till resekostnadsersättning och traktamente för cirkelledare i universi­telscirklar beräknar jag 2 milj. kr.

2.    Omfattningen av och innehållet i den verksamhel som enligt mitt
förslag skall finansieras av anslagsposten Bidrag till kulturverksamhet i
folkbildningen m.m. harjag beskrivit utföriigt i ett tidigare avsnill. Jag
beräknar bidraget för budgetåret 1981/82 till 70 milj. kr. Anslagsposten bör
vara obetecknad.

 

Prop. 1980/81:127                                                                 63

3.    Till studieförbundens centrala organisationskostnader beräknar jag 15,7 milj. kr., vilket innebären ökning med drygt 3 milj. kr. Förstärkningen av denna anslagspost är motiverad dels av studieförbundens ökade arbets­uppgifter med den verksamhet som skall finansieras med del nya bidraget till kulturverksamhet, dels av studieförbundens ökade ansvar och upp­gifter då det gäller den interna tillsynen. Jag har tidigare förordat att varje studieförbund skall få ett basbidrag, som för nästa budgetår bör omfatta 160000 kr. Resten av bidraget bör fördelas i huvudsak i enlighet med nuvarande bestämmelser (se bil. 1). Anslagsposten bör vara obetecknad.

4.    Till administrationskostnader vid Förmedlingsbyrån för kulturpro­gram, Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden utgår f.n. 2,3 milj. kr. Jag har tidigare utgått från att Förmedlingsbyrån inle skall finnas kvar. Dess uppgifter kommer att tas över dels av slalens kulturråd, dels av Folkbildningsförbundet.

För att möjliggöra en förstärkning av folkbildningens och kulturverk­samhetens centrala och regionala samarbetsorgan räknar jag med en ök­ning av bidraget med 0,3 milj. kr. Bidraget till Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden föreslås således omfatta sammanlagl 2,6 milj. kr. Anslagsposten bör vara obetecknad.

5.    Även bidraget lill studieförbundens pedagogiska verksamhet och utvecklingsarbete föreslås öka. Denna ökning motiveras av studieförbun­dens nya och ökade uppgifter med intern utbildning, utvecklingsarbete m.m. En omfattande och kvalitativt högstående ulbildning inom studieför­bunden är enligl min mening en viktig förutsättning för att intentionerna med de föreslagna reformerna skall förverkligas. Jag föreslår att bidraget skall omfatta 20 milj. kr., vilket innebär en ökning med ca 4,6 milj. kr. Anslagsposten bör vara obetecknad.

6.    Till studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade ut­går f. n. ett bidrag om ca 3,5 milj. kr. Till produktion av studiematerial samt tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade utgår ca 2,9 milj. kr. Jag har tidigare framhållit att det är väsentligt atl studieförbunden får ökade resurser för verksamheten för handikappade. Jag föreslår ett samlat bidrag till denna verksamhet för budgetåret 1981/82 om 10 milj. kr. Anslagsposten bör vara obetecknad.

7.    Till av SÖ anordnad utbildning av teckenspråkstolkar, tolkar JÖr vuxendöva och dövblinda samt av tolkutbildare utgår f. n. 2923000 kr. Jag beräknar för nästa budgetår 3 200000 kr. vilket innebär en prisomräkning om 277000 kr. Anslagsposten bör vara obetecknad.

8.    Jag har tidigare föreslagit att den uppsökande verksamheten i bo­stadsområden skall förstärkas så att resurserna mer kan svara mot beho­ven. Jag räknar med en ökning om 4 milj. kr. Bidraget kommer då att omfatta 6 milj. kr. Anslagsposten bör vara obetecknad.

9.    SÖ disponerar f.n. medel för kurs- och konferensverksamhet samt för stöd ål försöksverksamhet och undersökningar inom folkbildningen

 

Prop. 1980/81:127                                                   64

med sammanlagt 124000 kr. Jag har nyss anfört att genomförandet av etl nytt bidragssystem medför vissa nya arbetsuppgifter för SÖ, t.ex. nya redovisningsrutiner och krav på ökad rådgivning till studieförbunden. Även för kulturrådet medför mina förslag nya arbetsuppgifter. Jag föreslår atl övergångsvis för budgetåret 1981/82 och efter regeringens bemyndi­gande sammanlagt 800000 kr. av förevarande anslag får disponeras av de båda myndigheterna för sådana ökade kostnader som kan komma alt uppslå på grund av de föreslagna förändringarna. Anslagsposten bör vara obelecknad.

10. I avsnittet om bidragsfrågor harjag anfört atl jag för nästa budgetår beräknat etl särskill bidrag lill stöd för sludieförbundsavdelningar som kan komma atl få särskilda svårigheter atl anpassa sig till det nya bidragssys-lem som jag föreslår. Jag har vidare föreslagit att universitetscirklar som är påbötjade under innevarande verksamhetsår skall få möjlighet att avsluta sin verksamhet under nästa budgetår. Resekostnadsersätlning och trakta­mente till cirkelledare bör kunna utgå under budgetåret 1981/82 för dessa cirklar. Till övergångskostnader under nästa budgelår harjag beräknal 10 milj. kr. Anslagsposten bör vara obetecknad.

Jag har i prop. 1980/81:100 bil. 12 s. 627 föreslagit en återgång till den tidigare ordningen att en del av anslaget Bidrag lill sludiecirkelverksamhet finansieras med medel som tillfaller statsverksamhet genom vuxenutbild­ningsavgiflen.

Jag förordar att medlen till folkbildningsverksamheten nästa budgetår las upp under etl särskilt förslagsanslag benämnt Bidrag till folkbildning.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1.    att godkänna att 70000000 kr. av de medel som tillfaller statsver­ket genom vuxenutbildningsavgiflen för budgetåret 1981/82 an­vänds till att delvis finansiera anslaget Bidrag till folkbildning.

2.    att till Bidrag tdl folkbildning för budgetåret 1981/82 anvisa elt förslagsanslag av 781 915000 kr.

11    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

 

Prop. 1980/81:127                                                            65

Bilaga I

Nuvarande förhållanden 1.    Studieförbundens verksamhet

1.1 Omfattning

Verksamheten bedrivs i dag av tio godkända studieförbund, nämligen Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Folkuniversitetet, Frikyrkliga studie­förbundet (FS), KFUK/KFUM:s studieförbund. Medborgarskolan, Nyk­terhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV) Studiefrämjandet, Studieför­bundet Vuxenskolan (SV), Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS) och Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV).

Under verksamhetsåret 1979/80 genomfördes ca 10,8 milj. studiecirkel-Ummar. Därav avsåg 10,56 milj. Ummar allmänna studiecirklar och 243000 limmar universitetscirklar. Av de allmänna studiecirkehimmarna var 3,6milj. Ummar prioriterade jämlikt folkbildningsförordningens nionde pa­ragraf.

Studiecirkehimmarna fördelar sig på huvudämnestyper och studieför­bund enligl följande tabeller.

Studiecirkeltimmar 1979180 fördelade på ämnesgrupper

 

Beleendevetenskap,

humaniora

841450

EsteUska ämnen

 

4809586

Förelagsekonomi, handel, kontor

105487

Matematik, naturvetenskap

427264

Medicin, hälso- och

sjukvård

94545

Samhällsvetenskap,

information

1857123

Språk

 

1726230

Teknik

 

313351

Ämnen ej hänförliga till de angivna ämnesgrupperna    638490

Studiecirkeltimmar 1979180 fördelade på

studieförbund

ABF

 

3294505

Folkuniversitetet

 

802360

FS

 

341 734

KFUK/KFUM

 

76772

Medborgarskolan

 

1220372

NBV

 

545027

Studiefrämjandet

 

877565

SV

 

1934221

SKS

 

657212

TBV

 

1063758

5   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                             66

1.2 Statsbidrag till studieförbundlens verksamhet

Statliga anslag utgår dels som bidrag till studieförbund och till sludiecir­kelverksamhet, dels som bidrag till kulturprogram inom föreningslivet. Innevarande budgetår är bidraget till studieförbund 39,4milj.kr., bidraget till studiecirkelverksamhet 809,4milj.kr. och studieförbundens andel av bidraget till kulturprogram inorn föreningslivet 17,55 milj. kr. Studieför­bunden kan dessulom tillgodoräkna sig ränteintäkter, eftersom bidraget till studiecirkelverksamhet utbetalas i förskoll lill studieförbunden och av dem fördelas i perioder under budgetåret till lokalavdelningarna. Budget­året 1979/80 kan dessa ränteintäkter beräknas ha varil ca 25 milj. kr. Stat­liga anslag för speciella studie- och informationsinsatser utgår vidare Ull studieförbunden, t.ex. från SIEiA, konsumentverket och arbelarskydds­styrelsen.

Förutom med statliga anslag bekostas studieförbundens verksamhel med kommunala bidrag samt med deltagar- och inträdesavgifter m. m.

Bidrag tdl studiecirklar

Bestämmelser om statsbidrag Ull sludiecirkelverksamhet finns i folkbild­ningsförordningen (1963:463) och i förordningen den 9 juni 1977 om stats­bidrag lill avgifter från arbetsgivare enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring m.m. för handledare och fackman i studiecirkel. De grundläg­gande principerna för statsbidrag fastställdes av riksdagen i anledning av prop. 1963:36. De innebär att statsbidrag utgår med 75% av kostnaderna för ledararvode och studiemateiial, dock högst med ett visst belopp, f.n. 52 kr. 50 öre, per studietimme.

Bidrag utgår vidare med 75% av kostnaderna för arbetsgivaravgiften m. m. för ledare i studiecirkel och för hela motsvarande kostnad för tec­kenspråkstolk.

Allmänna cirklar i vissa prioiiterade ämnen erhåller ett tilläggsbidrag. De prioriterade ämnena är svenska, engelska, matematik och samhällskun­skap på högst grundskolans nivå samt hemspråk för invandrare. Tilläggsbi­draget utgår också till studiecirklar som har till syfte atl meddela facklig ulbildning eller alt utveckla handikappades färdigheter att meddela sig. Avsikten med atl införa ett tilläggsbidrag var bl.a. att kunna erbjuda i första hand de utbildningsmässigt missgynnade avgiftsfria studier eller sludier med låga deltagaravgifter.

För allmänna cirklar i glesbygd utgår dels etl tillägg till timbidraget, dels ersättning med 75 % av cirkelledares resekostnader och traktamente. And­ra tilläggsbidrag är ersättning för arvode, resekostnader och traktamente till fackman samt Ull tolk för döva och dövblinda. För universitetscirklar utgår dels ett högre timbidrag, dels bidrag till resekostnadsersättning och traktamente för cirkelledare.

 

Prop. 1980/81:127                                                   67

Bidrag tdl kulturprogram

Den 1 juli 1974 infördes ett nytt bidrag på 2 milj. kr. till experiment- och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer. Pengarna fördelas av statens kulturråd till projekt som inte kan få stöd på annat sätl, t. ex. via studiecirkelbidragen. Projekten kan dels gälla nya arbetsmetoder i amatörverksamheten, dels försök med att föra ul kulturakliviteter till nya grupper och i nya miljöer. Bidraget uppgår budgetåret 1980/81 till 2,6 milj. kr.

Etl nytt statligt bidrag infördes också för att ge föreningar, organisatio­ner och andra grupper ekonomiska möjligheter att i ökad utsträckning efterfråga kulturprogram. Med detta bidrag eftersträvades att ge förenings­livet möjligheler att bredda och fördjupa sin verksamhet och att föra ut kulturprogram till grupper och miljöer som vanligen inte nås av kulturinsli-lutionernas verksamhet.

Detta bidrag ersatte det lidigare bidraget till föreläsningsverksamhel och avsåg föreläsningar, sång-, musik- och dansprogram, dramatisk framställ­ning, film och utställningar. Bidraget riktades till föreningslivet, dvs. till studieförbund, länsbildningsförbund, föreläsningsföreningar samt vissa föreningar utanför folkbildningsorganisationerna. Innevarande budgetår uppgår bidraget till I8,9milj. kr.

Bidraget till experiment- och utvecklingsarbete fördelas av statens kul­turråd. Ansvaret för fördelningen av bidraget till kulturprogram har För­medlingsbyrån för kulturprogram, som leds av en styrelse i vilken sex ledamöter utses av Folkbildningsförbundet och två av Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd (KLYS).

Bidrag tid studieförbund

Bidrag utgår till av SÖ godkända studieförbund, som har till huvudupp­gift att bland vuxna bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksomfat­tande karaktär och som har en självständig ekonomisk förvaltning. För alt bli godkänd som studieförbund fordras alt organisationen under de tre senaste budgetåren genomfört minst 50000 statsbidragsberättigade studie­cirkeltimmar om året. Studieförbundets studie- och bildningsverksamhel skall stå under överinseende av en studiereklor som av SÖ förklarats lämplig för befattningen.

Statens bidrag till studieförbundens cenirala kostnader fördelar sig i huvudsak på fem poster, avseende kostnader för

a)   organisationsinsalser,

b)   pedagogisk verksamhet,

c)   pedagogisk verksamhet för handikappade,

d)    produktion av studiematerial och tekniska och organistoriska stödåt­
gärder för handikapppade,

e) försöksverksamhet med uppsökande verksamhet i bostadsområden.

 

Prop. 1980/81:127                                                   68

Dessutom finansieras utbildning av tolkar för döva och dövblinda samt av folkutbildare ur detta anslag.

Bidraget Ull organisationskostnaderna fördelas mellan studieförbunden på grundval av det genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade sludie-Ummar under de tre senaste åren. Principerna för fördelningen utformas närmare av regeringen (prop. 19'74: 28, UbU 1974:27. rskr 1974:249). Från organisationsbidraget utbetalar SÖ ett särskilt bidrag för utbildningsverk­samhet bland sjömän (prop. 1963:36 s. 83).

Bidraget Ull pedagogisk verksamhel fördelas mellan förbunden i propor­tion Ull genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimmar under de tre senaste verksamhetsåren. Bidraget skall användas för åtgärder av pedagogisk natur inom studieciricelverksamheten, i första hand lill utgifter för utbildning av ledare för studiecirklar, framställning av studiematerial och pedagogiska hjälpmedel, anskaffande av apparater för pedagogiskt bruk samt pedagogisk försöksverksamhet.

För att läcka kostnaderna för studieförbundens centrala administration av invandrarundervisning utgår bidrag med 2 kr. per studietimme. Vidare kan studieförbunden för invandrarundervisningen erhålla bidrag till utbild­ning av cirkelledare och organisatörer, till pedagogiskt utvecklingsarbete, försöksverksamhet med uppsökande verksamhet och barntillsyn samt Ull kurser vid folkhögskola.

Ulöver de bidrag som har beskrivits här förekommer det att studieför­bunden erhåller bidrag från olika statliga myndigheter för särskilda verk­samheter. SIDA lämnar t.ex. bidrag för information om u-länder och utvecklingsproblem, arbetarskyddsstyrelsen för upplysningsverksamhet i förebyggande arbetarskydd och statens ungdomsråd för motsvarande verksamhet i alkohol- och narkotikafrågor.

2.    Kommunal vuxenutbildning

På grundval av förslag i proposition 1967:85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m.m. fattade riksdagen beslut om att inrätta en lokal gymnasial vuxenutbildning fr.o.m. den I juli 1968. Den ersatte kvällsgymnasierna, som i flertalet fall redan hade kommunen som huvudman. Några fä drevs av studieförbund. Den kommunala vuxenut­bildningen (komvux) skulle erbjuda kompetensinriktad utbildning motsva­rande läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan. Till komvux fördes också yrkesskolans deltidskurser. Rikflinjer angavs för avgränsningen mellan det fria och frivilliga folkbild­ningsarbetet och komvux. Under 1970-lalets böljan betonades i flera pro­positioner viklen av att vuxenutbildningen skulle medverka till att över­brygga utbildningsklyftan. Man inriktade mera målmedvetet komvux re­surser på att tillgodose dem som bäst behöver utbildningen genom att

 

Prop. 1980/81:127                                                   69

prioritera ulbildning på grundskolnivå. Även viklen av den yrkesinriktade utbildningen på gymnasienivå betonades.

Inom den kommunala vuxenutbildningen anordnas nu kurser som mol­svarar ulbildningen enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan saml särskild yrkesinriktad utbildning, som inte har någon motsvarighet inom ungdomsskolan. Behörig atl intas lill grundskolkurs är den som senasl del kalenderår studierna påböijas fyller 16 år. Till gymna­sieskolkurs kan man intas del år man fyller 18 år. Några behörighetskrav för inträde finns inle ulöver alt man skall bedömas ha förutsättningar att följa kursen. Den som redan har motsvarande ulbildning får intas i komvux endasi om plats kan beredas utan ökade koslnader för statsverket.

Undervisningen är annorlunda upplagd än i ungdomsskolan. Antalet undervisningslimmar är genomgående lägre. Det går atl studera på deltid eller heltid och man läser inle alla ämnen samtidigt. Ämnen som gymna­stik, musik och slöjd förekommer inle. Komvux anordnas i stor utsträck­ning som kurser på kvällstid. Under senare år har dock andelen dagkurser ökat.

I dag anordnas kommunal vuxenutbildning i flertalet kommuner i landet. Antalet kursdeltagare uppgick läsåret 1979/80 till ca 330000. Av dessa gick 33% i grundskolkurser, 46% i teoretiska gymnasieskolkurser och 21% i yrkesinriktade kurser.

3.    Annan vuxenutbildning

Folkhögskolan

Folkhögskolan är en examensfri skola. Dess uppgift är alt meddela allmän medborgerlig bildning. Del flnns inga centralt utarbetade kurspla­ner utan varje skola utarbetar inom en allmän målsättningsram sill egel arbetssätt.

Vid folkhögskolorna anordnas kurser av olika längd och lyp. De långa kurserna omfattar i allmänhet 34 veckor. Förutom allmänna kurser, som anordnas vid varje folkhögskola ges vid en del skolor kurser som är inriktade mol elt visst ämnesområde, t.ex. konst, teater, u-landsfrågor eller ungdomsfrågor. Dessa specialkurser kan omfalla från några dagar upp lill 34 veckor. Vid folkhögskola kan även förekomma viss yrkesutbild­ning för fritidsledare.

Folkhögskolan ger också kurser Ull elever med särskilda behov. Man har goda möjligheter att ge ulbildning till handikappade elever och man anord­nar särskilda kurser för invandrarfamiljer.

Vid vissa folkhögskolor anordnas s.k. samverkanskurser, under vilka deltagarna kan uppbära dagstudieslöd.

Budgetåret 1979/80 var antalet deltagare i de långa kurserna 12800 och i

 

Prop. 1980/81:127                                                                 70

de korta kurserna 205000. Sammanlagl bedrev således ca 217800 personer folkhögskolesludier under året.

Budgetåret 1980/81 beräknas den totala utbildningsvolymen i Sveriges 114 folkhögskolor uppgå Ull ca 665 000 elev veckor.

Statlig vuxenutbildning

Den stafliga vuxenutbildningen är främst ett komplement till den kom­munala. Den är till skillnad från kommunal vuxenutbildning riksrekryte­rande och har kommit till främst för atl nå personer, som bor på orter, där kommunal vuxenutbildning i del eller de önskade ämnena inte går att ordna och för personer som av olika anledningar inte kan delta i sådan ulbildning. Del finns två skolor för staflig vuxenutbildning (SSV), i Norr­köping och i Härnösand. De ger ulbildning enligt läroplanen för grundsko­lans högstadium och gymnasieskolan. Antalet elever beräknas läsåret 1980/81 i s. k. varvad undervisning till ca 14000 och i brevundervisning till ca 21 000.

Utbildning i radio och tv

Inom Sveriges Radio har sedan Radiotjänsts Ullkomst 1925 olika typer av vuxenundervisning förekommit inom ramen för den allmänna program­verksamheten.

1964 bildades en särskild sektion för vuxenundervisning. 1969 slogs sektionen för vuxenundervisning och skolprogramavdelningen samman till en gemensam enhet, ulbildningsprogramenhelen.

Kommittén för television och radio i utbildningen (TRU) tillsattes 1967 för att bedriva försöksverksamhet inom området. 1972 övertog kommittén för den fortsatia verksamheten med radio och television inom utbildnings­väsendet den Udigare TRU-kornmilténs uppgifter. Den nya kommitténs verksamhel inriktades främst mot vuxenutbildning på alla nivåer och mol förskolan. Viss del av verksamheten vände sig särskilt till handikappade.

Den 1 januari 1978 sammanfördes verksamheten vid TRU och Sveriges Radios ulbildningsprogramenhet Ull ett förelag, Sveriges Utbildningsradio aktiebolag. Bolaget skall producera radio- och TV-program för utbild­ningsändamål, dels för eterdistribution, dels i form av kassetter.

Programmen för vuxna är avsedda för individuella studier som inle leder Ull betyg. Ibland anordnar studieförbunden cirklar i anslutning till radio-och TV-kurserna. Samverkan med ämneskurser vid folkhögskola kan ock­så förekomma.

Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning (AMU) är ett arbetsmaiknadspolitiskt me­del. Dess främsta syfte är att vuxna personer som är eller riskerar att bli arbetslösa skall kunna få stadigvarande arbete efter utbildningen. Utbild­ningen skall också medverka Ull att öka tillgången på yrkesutbildad arbets-

 

Prop. 1980/81:127                                                                 71

kraft inom de sektorer på arbetsmarknaden där det föreligger brist. För vissa yrken med särskih stor brist på yrkesutbildade anordnas s. k. bristyr­kesulbildning. Till sådan ulbildning kan antas även personer som inte är eller löper risk all bli arbetslösa.

En stor del av arbetsmarknadsutbildningen äger rum i kurser som SÖ anordnar särskilt för ändamålet. Dessa AMU-kurser förläggs i allmänhet lill någol AMU-center. Den yrkesutbildning som ges vid AMU-center kan vara grundläggande eller utgöra påbyggnadsutbildning för den som redan har grundläggande yrkeskunskaper. UtbildningsUden kan variera från någ­ra veckor Ull ett par år. I samband med yrkesutbildningen ges ofta under­visning i allmänna ämnen (svenska, samhällskunskap, engelska, matema­tik, fysik och kemi). Förberedande leorikurser — s.k. preparandkurser -anordnas också för dem som behöver denna förberedelse inför sin yrkesut­bildning.

AMU-kurser är huvudsakligen avsedda för personer som fyllt 20 år. Vid de s. k. nyböijarkurserna vid riksyrkesskolor tas dock arbetslösa ungdo­mar under 20 år emot. Arbetsmarknadsministern har dock för avsikt att i en proposiUon om arbetsmarknadspoliUkens framtida inriktning föreslå en sänkning av åldersgränsen till 18 år vid de av SÖ anordnade AMU-kurser­na.

Arbetsmarknadsutbildning kan också förläggas till skola inom det regul­jära skolväsendet, t.ex. inom den kommunala vuxenutbildningen, gymna­sieskolan eller på folkhögskola.

Vidare kan arbetsmarknadsutbildning förläggas till företag. Det kan gälla t.ex. för arbetshandikappade, i samband med permitteringshot eller vid utbildning av nyanställd som gjort ett otraditionellt yrkesval (jämställd­hetsutbildning).

Antal personer som påbörjade arbetsmarknadsutbildning 1979/80.

SÖ:s AMU-kurser                                     78000

Kurser inom det reguljära utbildningsväsendet          32000

Kurser inom företag                                  7000
Övriga kurser (korrespondenskurser,

kurser i regi av studieförbund m. m.)        3000

120000 Det finns 53 AMU-center, ett sextiotal filialer och 4 riksyrkesskolor.

Fackliga och andra organisationers kursverksamhet

De stora löntagarorganisationerna bedriver en omfattande utbildnings­verksamhet för sina förtroendevalda företrädare. Utbildningen omfattar fackliga och samhälleliga frågor. Den vanligaste utbildningsformen är stu­diecirkeln, men det har blivit allt vanligare att också anordna inlernal­kurser.

 

Prop. 1980/81:127                                                   72

De fackliga studierna domineras av utbildning av skyddsombud och andra förtroendevalda i frågor som rör den nya arbelsmiljölagen och lagen om medbestämmande i arbetslivet.

Del utgår statligt stöd till löntagarorganisationernas centrala kursverk­samhet, som ersättning dels Ull undervisningskostnader, dels lill deltagar­nas rese- och inackorderingskostnader.

1978/79 anordnade LO 545 centrala stalsbidragsberättigade kurser med ca 14600 deltagare. TCO anordnade under samma år ca 250 kurser med sammanlagt ca 6400 deltagare och SACO/SR 65 kurser med ca 1600 deltagare.

Ett molsvarande slaUigl stöd utgår till cirkel- och kursverksamhet, som anordnas av Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksför­bund (SFR) och Sveriges hantverks- och induslriorganisalion-Familjeföre-lagen (SHIO). Dessa organisationer anordnade under budgetåret 1978/79 sammanlagl 52 kurser med ca 1100 deltagare.

Företagsförlagd utbildning

Intern ulbildning inom företag och förvaltningar har huvudsakligen två funkUoner. Dels möjliggör och underlättar den anpassning lill pågående och kommande förändringar av verksamheten, dels ger den möjligheter atl skola in anställda för nya uppgifter eller nya befattningar.

Många statliga och kommunala myndigheter anordnar grundläggande fackutbildning samt fort- och vidareutbildning för sina anställda.

Företagsintern utbildning förekommer dels vid enskilda företag, dels genom att anställd personal deltar i extern ulbildning. Ulbildning inom små och medelstora företag drivs ofta i samarbete med olika organisafioner såsom SAF och dess förbund, SHIO-Familjeföretagen, statens insUtut för företagsutveckling (SIFU).

Del förekommer också en omfattande branschutbildning, ofta i samarbe­te mellan branschernas arbetsgivarförbund eller de allmänna branschorga­nisationerna. Exempel på sådan utbildning är Sveriges Pappersindustriför­bunds kurser för tjänstemän, arbetsledare och arbetare.

Kooperationen har en omfattande personalutbildning och en egen skola. Vår Gård. SAF:s utbildning bedrivs huvudsakligen av Arbetsledarinstitu-tet - Ralionaliseringslekniska institutet (ALI-RATI), en enhet inom SAF:s utbildningsavdelning. Genom en rad yrkes- och studieråd samarbe­tar arbetsmarknadens parter i utbildningsfrågor.

Korrespondensundervisning

Det finns endast ett fåtal skolor och institut för korrespondensundervis­ning i Sverige, men studieformen har ändå haft stor betydelse för vuxna. 1 samband med atl andra vuxenutbildningsvägar har byggts ut har korre­spondensundervisningen i viss miin ändrat karaktär och alltmer kommit alt kombineras med inlernalkurser eller studiecirklar.

 

Prop. 1980/81:127                                                   73

Liber/Hermods är den största producenten av korrespondensundervis­ning. Hermods kurser har Ull stor del inriktats på att utbilda anställda inom företag och förvaltningar. InsUtutet har också ett stort kompelensinriktal utbud av kurser som överensstämmer med grund- och gymnasieskolans läroplaner samt kurser inriktade mot olika yrkesområden.

Brevskolan, som ägs av vissa folkrörelser, har lill stor del inriktat sig på delägarorganisationernas behov och specialiserat sig på material för stu­diecirklar. Men skolan har också etl mer allmänt kursutbud. Andra korre-spondensinstitul är t.ex. Lantbrukets korrespondensinstitut (LTK) och Försvarels brevskola.

 

Prop. 1980/81:127                                                             74

Bilaga 2

Sammanfattning av  Folkbildning för 80-talet  (SOU 1979:85), slutbetänkande från folkbildningsutredningen

Kapitel 2 och 3 Bakgrund, nutid och framtid

I kapitel 2 och 3 ger folkbildningsutredningen elt fylligt bakgrundsmate­rial till de följande resonemangen och förslagen. De historiska bakgrunds­beskrivningarna ger en översiktlig information om varför och hur svenskt folkbildningsarbete växte fram. Historiskt kunnande gör det enligt kom­mittén lättare atl förstå folkbildningsorganisationernas mångfald, mål och arbetsformer. Kommitténs analyser och förslag är framåtsiklande men samtidigt förankrade i det som redan från böijan gav folkbildningsarbetet dess viktigaste kännetecken. Mångfald genom att olika folkrörelser med olika idéinriktning skapade sina egna studieorgan. Självverksamhet genom att folkrörelsemas medlemmar själva tog initiativ, organiserade och byggde upp verksamhelen. Frihet som en naturlig följd av att deltagarna själva organiserade studiecirklarna, bestämde om ämne, lokal, ledare, studiematerial, studietakt, arbetsmetoder och innehåll. Idéburet genom all studierna ofta syftade Ull att göra den enskilde medlemmen mer kunnig och akUv i folkrörelsernas arbete, som hade till mål alt förändra och förbättra samhällel.

Det svenska samhället var mycket annorlunda när folkrörelserna och folkbildningsarbetet växte fram jämfört med dagens samhälle. Kommittén anser att dess analyser visar atl folkbildningsarbetets ursprungliga mål, arbetsformer och övriga kännetecken fortfarande är aktuella och i långa stycken tillämpbara även i dagens föränderiiga samhälle. I kapitel 3 har folkbildningsulredningen med hjälp av rapporter främst från sekretariatet för framtidsstudier sökt fånga in tänkbara utvecklingslinjer för framtiden. På så sätt har kommittén fått vissa hållpunkter för bedömning av folkbild­ningsarbetets framtida villkor.

Rapporterna från sekretariatet för framlidsstudier är spekulativa och ibland slarkl färgade av författarnas samhällssyn. Kommittén har inte tagil ställning till dessa värderingar. Rapporterna har i stället tjänat som ut­gångspunkter för resonemang och antaganden.

Många människor känner i dag tveksamhet inför den lekniska utveck­lingen och hur denna utveckling kommer att påverka våra framtida livsbe­tingelser. Kommittén understryker att leknik och teknisk utveckling i sig vare sig är ond eller god. Det väsenfliga är hur vi använder tekniken och att vi kan styra den genom demokraUska beslul. Skall det bli möjligt, måste folkbildningsarbetet i ökad utsträckning satsa på de tekniska och naturve­tenskapliga ämnena i syfte atl höja allmänbildningen på detta område. En sida av den lekniska utvecklingen är datoriseringen inom arbetsUvet. Den-

 

Prop. 1980/81:127                                                   75

na leder till alt många arbetsUllfälien försvinner. Det ligger nära till hands atl man då i princip söker fördela tillgängliga arbetstillfällen så att alla får arbete. I så fall förkortas arbetstiden. Studieförbundens arbetsfält kommer därigenom att vidgas ytterligare. Studier och andra kulturaktiviteter kan i ökad utsträckning då fylla människors förlängda fritid.

Vissa framtidsforskare förutser genomgripande förändringar av det svenska samhället under 80-och90-talen. Det kan röra sig om förändring­ar, som slarkl påverkar människors livsbetingelser såväl materiellt som värderingsmässigl. Studiecirkel-, kultur- och föreningsarbete kan enligl kommitténs mening fylla viktiga uppgifter såväl när det gäller behovet av gemenskap som genom att förmedla insikter om orsaker bakom skeenden och förändringar.

Sedan länge har studieförbunden arbetat med konsumentupplysande verksamhet. Kommittén anser att dessa uppgifter blir än viktigare i ett framtida samhälle om massmedia och andra maktcenlra kommer alt för­stärka reklamens och de kommersiella krafternas inflytande. På det inter­nafionella området kan vi vänta en utveckling mot ökal globalt medansvar och beroende. De problem och frågeställningar, som ytligt betraktat bara berör våra inhemska förhållanden, måste i det framUda studie- och kultur­arbetet sättas in i ett bredare sammanhang. Mer kunskap om de internatio­nella frågorna kan leda fram till viktiga värderingsförändringar. Det gäller framför alU frågan om hur vi bör fördela jordens resurser på ett mera solidariskt och rättvist sätt. Studieförbunden måste utbreda och fördjupa diskussionen om en ny ekonomisk världsordning. Folkbildningsutredning­en anser atl studieförbunden har alldeles särskilda möjligheter att aktuali­sera här antydda frågor. Det hänger samman med studieförbundens möjlig­heter att bevara sin karaktär som bärare av idéer förankrade i folkrörelser. Del handlar alltså om värderingar, som har förankring i poliUska, religiösa eller andra ideologier.

Folkbildningsarbetets insatser för att fördjupa och vidareutveckla demo­kratin blir enligt kommitténs mening lika aktuella i framtiden som de varit tidigare och är i dag. Samspelet mellan upplysning och demokrati är alltid viktigt. Dialogen mellan väljare och valda måste göras angelägen och begriplig. Man måste kunna tala samma språk. De vanliga människorna måsle få känna att de blir tagna på allvar och att deras synpunkter verkli­gen beaktas.

Kommittén påpekar atl framtidens samhälle kommer att allt mer domi­neras av massmedierna. Impulser, kunskaper, information, fakta och vär­deringar kommer att blandas med varandra. Det gör det ytterst svårt för mottagarna all bedöma vad innehållet står för. Del förstärks av att infor­mationerna ofta kringgärdas av anspråk på trovärdighet och vederhäf­tighet. Folkbildningsarbetet måsle arbeta så att människor Ullägnar sig en sund kritisk och självständig hållning. Tittare, lyssnare och läsare bör få insikter om hur massmedierna arbetar, hur urval sker och hur fakta och

 

Prop. 1980/81:127                                                   76

värderingar kan läggas tillrätta och ändå framstå som saklig och allsidig information.

Folkbildningsulredningen är skeptisk mot en framtida eventuell utveck­ling av etl utbyggt och väloljat servicesamhälle, där medborgarna i första hand betraktas som konsumenter av servicesamhällets tjänster. Det är risk för atl människor bekvämt accepterar denna roll och nöjer sig med att passivt betrakta samhället från åskådarbänk i stället för att ta personligt ansvar för egna och gemensamma angelägenheter. Folkbildningsarbetet kan motverka en sådan utveckling genom att stimulera människor till aktivt samhällsarbete, till att diskutera, planera, förbereda och genomföra uppgifter inom områden, som rör t. ex. sludier, fritid, föreningsarbete och lokal kulturverksamhet.

Under rubriken Kulturpolitikens mål diskuterar folkbildningsutredning­en de mål, som fastställdes av riksdagen i anslutning lill proposition 1974:28. Kommittén anser atl studieförbunden bör få resurser för att kunna medverka Ull atl de kulturpoHliska målen förverkligas. Detta bör leda fram lill en ökad kulturell jämlikhet. Kommittén redovisar hur olika kulturinsUlutioner vid sidan av studieförbunden bedriver en omfattande kulturell verksamhet. Det sker t.ex. inom Svenska riksteatern. Stiftelsen institutet för rikskonserter. Riksutställningar och Regionmusiken. Folk­bildningsulredningen anser del angeläget att samarbetet mellan kulturinsti­tutionerna och studieförbunden byggs ul. Del gäller även verksamma kuhurarbetare och fria grupper. Samarbetet bör ske med ömsesidig re­spekt för varandras särarter och betydelse för elt allsidigt utvecklat kultur-Hv. Kommittén erinrar om att studiecirkeln är studieförbundens domine­rande arbetsform även då man studerar konst, litteratur, teater, dans, foto, film, musik och allmänna kulturfrågor. Det är dock inle självklart att studiecirkeln alltid bäsl leder Ull ökad självverksamhet inom det estetiska området. Folkbildningsutredningen anser därför att nya arbetsformer fort­löpande måste prövas och utvärderas.

Enligt direkUven skulle folkbildningsutredningen studera frågor, som rör gränsdragning mellan kommunal vuxenutbildning och folkbildningsarbetet och "komma med förslag om nya gränsdragningsregler". I syfte att finna principiella utgångspunkter för en sådan gränsdragning har kommittén beskrivit målen för kommunal vuxenutbildning såsom de formulerats i propositioner och av fillsynsmyndigheten. Därefter har kommittén beskri­vit folkbildningsarbetets allmänna mål på sätl som kommittén uppfattar dem. Kommittén har sedan jämfört de uttalade målen för de två vuxenstu-dieformema i syfte att kunna beskriva folkbildningens plats i det totala vuxenutbildningssammanhanget. Kommittén sammanfattar sina jämförel­ser vad gäller mål, uppgifter och organisation enligt tablå på nästa sida.

 

Prop. 1980/81:127

77

 

Folkbildning

Kommunal vuxenutbildning

 

Ger vuxna möjligheter lill studier och kulturaktiviteter under hela livstiden.

Skall ge allmän medborgerlig bildning enl. angivna mål­formuleringar. Skall ej ge behörighet för fortsalla sludier eller ge yrkesutbild­ning. Kan undantagsvis ge fortbildning i yrket. Inga prov eller betyg.

Startas, byggs upp och admi­nistreras av studieförbund som är fria demokratiska organisa­tioner och som i regel har folk­rörelseanknytning.

Styrs av organisationernas och studieförbundens represen­tanter och av dehagare i verk­samheten.

Idéburen med möjligheter Ull profilering. Bygger ofta på en samhällsuppfattning t.ex. religiös, politisk eller annan idégrund.

Reglerad genom folkbildnings­förordningen som anger bestäm­melser om t.ex. minsta anlal cirkeldellagare och cirkelsam-mankomsler.

Deltagarna själva kan enligl folkbildningsförordningen be­stämma om metoder, tillväga­gångssätt, studiematerial, studielakt, sludienivå och sludieUd.

Kursavgifter.

Ger vuxna möjligheler lill kortare eller längre studieperioder insatta i ett system av återkommande utbildning.

Skall ge utbildning, fort­bildning eller vidareut­bildning i yrket eller be­hörighet för fortsatta sludier. Betyg eller ibland intyg utfärdas.

Startas och adnijnistreras av samhällets organ: stat, landsting eller kommun. Organisatoriskt uppbyggd efter mönster från ungdoms­skolan.

Styrs av poHUskt valda organ med stöd av jagar och förordningar.

Idéologisk profilering ej tillåten. Skall inta en neutral hållning.

Reglerad genom vuxenutbild­ningsförordningen spm inbe­griper bestämmelser om t.ex. timtal, läroplan, studielakt och sludie­nivå.

Deltagarna kan ha ett visst inflytande genom kurskonfe­renser och samarbels­nämnd.

Inga kursavgifter.

Med hjälp av uppställningen bestämmer folkbildningsutredningen folk­bildningsarbetets plats i det totala vuxenutbildningssammanhanget. Kom­mittén konstaterar atl studieförbundens verksamhet i högre grad än sam­hällets vuxenutbildning skall vara en del av människomas naturliga var-

 

Prop. 1980/81:127                                                   78

dagsaktiviteter och alltså innebära livslångt lärande. Gemensamt för både folkbildning och vuxenutbildning är uppgiften atl förmedla kunskaper och färdigheter. Folkbildningsarbetets förgrenade kontaktnät, flexibilitet och fria arbetsformer ger särskilda möjligheter att nå de kortutbildade och "politiskt fattiga". Till folkbildningsarbetets huvuduppgifter hör atl stimu­lera människor till självinsikt och självförtroende, alt öka deras kommuni­kationsförmåga och utveckla deras skapande förmåga. De metoder och Ullvägagångssätl som används är ägnade att ge social träning och cirkeln är ofta elt forum för konlakl och gemenskap. Till folkbildningsarbetets speci­fika uppgifter hör också atl möta de omfattande behov av profilerad verksamhet, som finns bland folkrörelsernas medlemmar. Hit hör t.ex. studier för samhällsarbete och idéinriktad kulturverksamhet, liksom trä­ning i kritiskt tänkande, beredskap inför förändringar och strävanden att söka påverka utvecklingen i positiv riktning.

Under rubriken Studieförbundens kännetecken diskuterar kommittén studieförbundens folkrörelseanknytning och profilerade sludier. Man un­derstryker atl folkrörelseanknytning visserligen är mycket viklig, men att den verksamhel som riktas mot en bred allmänhet är lika viktig. Enligt nu gällande regler skall studiecirkelverksamhelen utformas så att "det förelig­ger förutsätlningar för en objekUv och allsidig belysning av studieäm­nena". Kommittén menar att begreppet objektivitet bör utbytas mot ordet saklighet. Kommhtén föreslår dessutom orden "en allsidig belysning av studieämnena". Studierna skall vidare vara undersökande och utfors­kande och klimatet öppet så alt även kontroversiella frågor kan ställas och svar sökas.

Kommittén har studerat de studiekampanjer, som studieförbunden ge­nomfört som resultat av statliga initiativ. Staten har bidragit med extra slöd till dessa kampanjer, som rönt stort inlresse och resulterat i ett anmärkningsvärt stort anlal studiecirklar. Folkbildningsutredningen anser alt studieförbunden bör kunna medverka i dessa kampanjer, men studie­förbunden skall ha rätt alt säga nej och rätt att själva producera sitt material och svara för ledarutbildning i anslutning till kampanjerna. Verk­samheten bör kunna genomföras av studieförbunden utan att samhällets organ ställer upp speciella villkor. Varken samhälle eller organisationer får styra deras verksamhet. Det är de människor, som deltar i verksamheten, som skall forma och utveckla arbetet. Deltagandet skall vara frivilligt och den enskilde skall själv välja studieförbund. Mål, innehåll och arbets­former skall bestämmas av deltagarna. Prov och betyg får inle förekomma och centralt fastställda läroplaner får inte styra verksamheten. Folkbild­ningsarbetet har sedan gammak burils upp av ideella insatser. Detta be­traktar kommittén som värdefullt. Studieförbunden bör eftersträva att bevara cirkelledarskapet som ett förtroendeuppdrag. Om en växande grupp cirkelledare blir helUdsanställda och ser cirkelledarskapet uteslutan­de som elt yrke, betraktar kommittén detta som en nackdel.

 

Prop. 1980/81:127                                                   79

Under mbriken Arbetsrättslagstiftningens inverkan på folkbildningsar­betet diskuterar kommittén frågan om hur denna lagstiftning kan gripa in och begränsa studieförbundens frihet. Kommittén konstaterar att lagen om anställningsskydd, LAS, inle ändrat på studieförbundens rätt atl beslula om sin egen verksamhet, t. ex. ändra inriklningen av verksamheten eller lägga ner cirklar. Läggs en cirkel ner, föreligger arbetsbrist för den anställ­de cirkelledaren. Denne kan emellertid sägas upp endast under förutsält­ning atl arbetsgivaren (t.ex. studieförbund eller en lokalavdelning inom studieförbund) fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt 7§, andra stycket, i LAS. Arbetsgivaren är skyldig atl erbjuda sådan anställning, dvs. anställning som t.ex. cirkelledare i annan cirkel, för vilken arbetsta­garen har Ullräckliga kvalifikationer även om viss inlärningstid skulle krä­vas för de nya arbetsuppgifterna. Någon skyldighet för arbetsgivaren att erbjuda arbetstagaren omplacering till sådanl arbete som kräver omskol­ning föreligger inle. Omplaceringsskyldighelen torde i vissa fall kunna medföra att cirkeldeltagarnas möjligheter att välja cirkelledare beskärs.

När det gäller Lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) har kommittén funnit att 2 § MBL bör kunna ge önskvärt skydd mot begräns­ningar av studieförbundens frihet. Avvägningen mellan studieförbundens rätt alt själva bestämma över sin verksamhel och de anställdas rätt till medbestämmande har hittills reglefats genom denna lag paragraf. Della har i prakfiken inte ifrågasatts av parterna. Någon tvist har så långt kommittén känner till inte aktualiserats. Enligt kommitténs mening förelig­ger inte något skäl att efterfråga någon annan lösning.

Kapitel 4 Studieförbundens arbetsformer och metoder

Det finns f.n. tio studieförbund. Kommittén utesluter inte att det i framUden kommer att finnas behov av att nya förbund bildas. Det kan finnas nya folkrörelsegrupper, som inte känner ideologisk samhörighet med något av de nu godkända studieförbunden. Kommittén föreslår en uppmjukning av de krav som bör ställas för att bli ett av tillsynsmyndighe­ten godkänt studieförbund. Del erforderliga genomsnittliga antalet god­kända studieUmmar under de tre senaste verksamhetsåren bör sänkas från 50000 studietimmar till 25000. Endast godkända studieförbund får möjlig­heter att förmedla slatsbidrag till studiecirklar. Kommittén föreslår att studieförbundels styrelse och inte dess rektor skall inför tillsynsmyndighe­ten svara för förbundels verksamhet. Tillsynsmyndigheten behöver då inte heller i fortsättningen godkänna studierektorn.

I ett metodavsnitt diskuterar kommittén studiecirkelns pedagogiska kän­netecken. Där betonar man studiecirkelns självständighet, samarbetet mel­lan cirkeldeltagarna och studiecirkelns uppgift atl förmedla relevanta kun-

 

Prop. 1980/81:127                                                   80

skaper och färdigheter. Studiecirkeln bör arbeta informellt och ledaren bör betrakta sig som med studerande.

Även studiematerialet bör enligt kommitténs mening vara sådant alt det stimulerar cirkeldeltagarna att anpassa del till gruppens behov och intres­sen och lill lokala förhållanden. Cirklarna bör också ges möjligheter att själva sammanställa sitt studiematerial.

Under rubriken Kulturverksamhet noterar kommittén att studieförbun­dens verksamhet av tradition har dominerats av studiecirklar. Studiecir­keln har betytt och betyder mycket även för kulturlivet i stort. När den nuvarande statliga kulturpolitiken lades fast i och med 1974 års kulturpro­posilion, omvandlades statsbidraget till föreläsningar till "stöd för kultur­program inom föreningslivet". Bidraget förstärktes väsentligt och uppgår 1980/81 till 18,9 milj. kr.

Studieförbundens arbetsmöjligheter på kulturområdet har ökat och un­der år 1978/79 anordnades 86OO0 kulturprogram med 10,2 milj. deltagare. Bidraget har dock enligt kommittén fungerat mest som distributionsstöd för fardigproducerade kulturprogram och har inte letl till en önskvärd samverkan mellan sludiecirkelverksamhet och övrig kulturverksamhet. Kommittén antyder att del är önskvärt alt bryta det ensidiga kullurdislri-buUva mönstret och vidga den lokalt förankrade amatörkulturella verk­samhelen. Syfiet är att ge människor möjligheter alt utveckla sina förut­sättningar och behov genom fritt kollektivt skapande. Framför allt vill man åstadkomma samspel mellan studiecirklarna och den övriga kulturverk­samheten. Bakom delta ligger en gammal folkbildningstanke om en allsi­digt utvecklad människa och krav om att alla skall ha möjligheter att utveckla och ge uttryck åt sina inneboende förutsättningar, sina känslor och åsikter.

För alt dessa mål skall kunna förverkligas föreslår folkbildningsutred­ningen stödformer, som underlättar för studieförbund och föreningar atl bedriva allmänkullurell och amalörkulturell verksamhet. Kommittén före­slår alt den allmänkulturella verksamhelen, som inte är sludiecirkelverk­samhet skall benämnas annan bildningsverksamhet och erhålla särskilt bidrag. Bidraget skall ses som er utveckling av nuvarande kulturprogram­bidrag. Kommittén föreslår att del nya bidraget skall kunna utgå till två huvudgrupper av kulturverksamhet: 1) kulturprogram, 2) projektverksam­het, a) cirkelprojekt, b) amalörprojekl.

Kulturprogrammen kan anordnas på liknande sätt som nu sker. I be­greppet innefattas föreläsningar, sång, musik, dansprogram, dramaUsk framställning, filmvisningar, utslällningsverksamhet och tvärkulturella ak­tiviteter. Programmen genomföres av yrkesverksamma kulturarbetare. Cirkelprojekt innefattar verksamhet, där en eller flera cirklar eller grupper för andra redovisar resultatet av sitt kollektiva skapande. Amatörprojekt kan genomföras av körer, musikensembler, teatergrupper etc, som inte arbetar enligt studiecirkelns modell och metodik. Det kan gälla öppet hus-

 

Prop. 1980/81:127                                                   81

verksamhet, verksläder för fritt kollekUvi skapande, lokala kulturarrange­mang i form av t. ex. fesUvaler i samarbete med föreningslivet.

Med dessa nya förslag vill folkbildningsulredningen ge studieförbunden reella möjligheler atl skapa elt rikt lokalt förankrat kullurliv, där professio­nell verksamhet, sludiecirkelverksamhet och amalörkulturell verksamhet bildar en meningsfull helhel.

Folkbildningsutredningen betonar vikten av alt det kommer till stånd en ökad samverkan mellan olika folkbildningsanordnare. Kommittén diskute­rar samarbetet med utbildningsradion (UR). Även om studieförbunden i ökad utsträckning nu använder sig av UR:s tjänster finns fortfarande en rad problem, som måste bemästras. Användandet av ljud- och bildmedier fordrar praktiska anordningar i form av uppspelningsapparater, bekväm tillgång Ull inspelade TV-program och ljudband osv. Kommittén konstate­rar alt tillgången till uppspelningsapparater varierar och all det är nödvän­digt atl studielokalema utrustas med sådan apparatur. Kommittén anser alt kommunerna i fortsättningen bör svara för kosinadema för dessa peda­gogiska hjälpmedel. Skoloma är dessutom skyldiga att ställa sin apparatur Ull studieförbundens förfogande. Denna skyldighet bör myndigheterna ge ny aktualitet. På samma sätt bör studieförbunden utan särskilda avgifter kunna utnyttja videoband, ljudbildserier och filmkopior. I många län finns AV-cenlraler, som fungerar bra. I de län, där service till folkbildningsor­ganisalionerna fungerar mindre bra, bör åtgärder snabbt vidtas. Kommit­tén förordar etl konkret och ökat samarbete mellan studieförbunden och UR:s olika organ såväl centralt och regionalt som lokalt. På samma sätt förordar kommittén en ökad samverkan mellan studieförbunden och riks-tealem, insUlulei för rikskonserter, regionmusiken, riksutställningar, folk­biblioteken, museema och folkhögskoloma. Samarbetet mellan studieför­bund och folkhögskolor ärs redan väl utvecklat. Kurser för förtroende­valda, funktionärer och kulturförmedlare anordnas i stor omfattning i samverkan mellan studieförbund och folkhögskola. 1977/78 anordnades 5350 samverkanskurser med 140691 deltagare. Folkbildningsulredningen föreslår att studieförbunden skall kunna ordna egna kurser av folkhögsko­lekaraktär. Folkhögskolomas kapacitet är för liten för atl kunna fylla studieförbundens behov.

Kapitel 5 Arbetsfördelning och samverkan inom vuxenutbildningen

Studieförbund — kommunal vuxenutbildning

Folkbildningsutredningen har enligl sina tilläggsdirektiv samrått med kom­mittén om kommunal vuxenutbildning vid utformningen av förslagen om arbetsfördelning mellan studieförbund och kommunal vuxenutbildning. Kommittén konstaterar all del behövs en formulering av målen för kom­munal vuxenutbildning i förordningen om statlig och kommunal vuxenut-6   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                   82

bildning. I denna bör slås fast att kommunal vuxenutbildning skall ge utbildning för kompetens i enstaka ämnen och för fullständig kompetens motsvarande läroplaner för grundskolan och gymnasieskolans linjer och specialkurser samt förmedla kunskaper i det egna yrket och utbilda för nytt yrke.

De övergripande målen för studieförbundens statsbidragsberättigade verksamhet redovisas i kapitel 3 och behandlas ytterligare i kapitel 4.

Folkbildningsutredningen konstaterar att gränsdragningsproblemen har minskat. Utbudet av yrkesinriktade kurser inom det hemtekniska området har minskat med 25%. Innan yrkesutbildningsutbudel i en kommun fast­ställs av skolstyrelsen, förekommer numera samråd med företrädare för arbetsmarknadens parter inom kommunen, vanligen inom SSA-rådet. Ut­budet av yrkesutbildning kommer alltså atl granskas från utgångspunkten om ulbildningen behövs på arbetsmarknaden. Ulbildningen följer vidare centralt fastställda läroplaner, som utarbetats i samråd med företrädare för arbetsmarknadens parter.

För atl undvika lokala tvister om arbetsfördelningen mellan studieför­bunden och den kommunala vuxenutbildningen föreslår kommittén att del i förordning skrivs in elt åläggande för kommunen (skolstyrelsen) alt genomföra ett samråd mellan samtliga inom kommunen verksamma arran­görer av vuxenutbildning vid planeringen av verksamheten. Först därefter får skolstyrelsen fatta beslut om lokalt utbud inom kommunal vuxenutbild­ning.

Folkbildningsutredningen understryker vidare alt det är av stor vikt att informationen om de olika arrangörernas mål med utbildningen och om utbildningens villkor blir korrekt. Den måste vidare ges en utformning som blivande vuxenutbildningsdeltagare förstår. Kommittén vill även under­slryka alt det är viktigt att de olika vuxenutbildningsformernas medarbeta­re har god kunskap om utbildningsformernas särarter.

Kommittén anser atl kurs i nybörjarengelska skall kunna tillhandahållas inom kommunal vuxenutbildning endast till deltagare som siktar på grundskolekompetens i engelska. Kursen torde komma att omfatta 350 undervisningstimmar.

Folkbildningsutredningen poängterar alt skolöverstyrelsen (SÖ) som tillsynsmyndighet i sista hand bör slita tvister som gäller arbetsfördelning­en.

Studieförbund — högskolan

Folkbildningsutredningen beskriver relativt utförligt universitetens och högskolomas folkbildande aktiviteter samt studieförbundens universitets-cirkelverksamhel. De nya problem redovisas som orsakals av 1977 års högskolereform när det gäller arbetsfördelning mellan studieförbunden och högskolan. Kommittén poängterar atl del är en angelägenhet för samhäl­lets egna utbildningsorgan atl ge grundläggande yrkesutbildning. Att lillgo-

 

Prop. 1980/81:127                                                   83

dose behovet av fullständig, gmndläggande yrkesutbildning på högskole­nivå blir därför högskolans uppgift. Statsbidrag bör i framtiden inte utgå Ull studieförbundsverksamhet på detla område. Tidpunkten när statsbidragen skall upphöra för studieförbundens yrkesutbildningar på högskolenivå får bestämmas med utgångspunkt från högskolans möjligheter att la över dessa utbildningar. Kommittén bedömer för sin del en övergångstid på upp Ull fem år som rimligt. Av totalt 3 160 universitelscirklar 1978/79 var 482 studieplansbundna.

Folkbildningsutredningen ser ingen anledning att bibehålla en särskild bidragsform för universitetscirklar. Inom ramen för de allmänna bestäm-melsema för cirkelverksamhelen kan studieförbunden även i framUden arrangera cirklar motsvarande nuvarande universitetscirklar och därvid anlita särskilt kvalificerade ledare, fackmän eller experter.

Kommittén framhåller att högskolan i sin nya form planerat ett antal enstaka kurser, som i olika avseenden ligger mycket nära sådan verksam­het, som studieförbunden traditionellt bedriver. Kommittén anser atl det huvudsakliga syftet med utbildningen ifråga bör avgöra vem som skall arrangera verksamheten. Högskolans aktivitet bör grundas på behov som uppslår inom resp. regions närings- och yrkesliv eller på resultat inom forskningen. Mer översiktliga orienterande kunskaper och färdigheter utan speciell anknytning till yrkeslivet bör förmedlas genom folkbildningens olika aktiviteter. Kommittén föreslår alt riksdagen gör etl uttalande med denna innebörd som riktpunkt för ansvarsfördelningen mellan högskolan och studieförbunden.

En väl fungerande arbetsfördelning kräver goda kontakter mellan studie­förbunden och högskolans olika organ. Lokalt bör samråd etableras på vaije högskoleort. Högskolan bör ta ansvaret för att samrådet kommer till stånd. Det bör gälla omfattning och inriktning av verksamhel på högsko­lenivå, möjligheterna för högskolan att överta den kursplanebundna uni-versitelscirkelverksamheten saml frågor om information.

På regional nivå bör högskolans regionsstyrelser få i uppgift att tillsam­mans med studieförbunden pröva om, när och i vilken omfattning högsko­lan inom sin organisation och med sina anslag kan överta de kursplane­bundna universitetscirklarna. Vidare bör regionstyrelserna granska före­slagna kurser mol bakgrund av centralt fattade beslut om principen för arbetsfördelningen. Regionstyrelserna bör även la initiativ till att ett lämp­ligl samrådsförfarande med studieförbunden på regional nivå kommer till stånd.

Studieförbund — utbildning iföretag

Folkbildningsulredningen redovisar inledningsvis vissa erfarenheter från andra utredningar om utbildningsbehov i företag, organisationer och myndigheler. Även arbetsmarknadspolitiskt betingad utbildning i företa­gen diskuteras. Folkbildningsutredningen konstaterar att del vore önsk-

 

Prop. 1980/81:127                                                   84

värt alt en så klar och enhetlig gräns som möjligt dras mellan företagens och samhällets ekonomiska ansvar för utbildningen i företag, men begrän­sar sin diskussion till frågan om när det bör vara möjligt för studieförbun­den att samarbeta med förelag och få statsbidrag enligt folkbildningsför­ordningen.

Kommittén framhåller alt ett grundläggande villkor för att studieverk­samheten skall vara stalsbidragsberätligad är att de allmänna krav som ställs på det fria och frivilliga folkbildningsarbetet är uppfyllda.

Ett av målen för den av samhället bedrivna utbildningen är att öka jämlikheten i utbildningsavseende mellan olika grupper. Personalutbild­ningen har en snävare inriktning än den utbildning samhället svarar för, vilket kan bidra lill atl befästa eller öka existerande utbildningsklyftor. Därför är del angeläget för samhället all personalutbildningen blir bredare för att öka den enskildes omställningsberedskap i samband med strukturel­la eller andra förändringar inom näringslivet. Vidare är del viktigt för samhället alt personalutbildningen kan stärka individens ställning på ar­betsmarknaden t.ex. genom att personalutbildningen är förhållandevis bred i inriktning och innehåll.

För att studiecirkel, som genomförs i samarbete med förelag, skall vara berättigad till statsbidrag bör följande regler gälla.

-    Studierna skall överensstämma med de krav, som ställs på övrig cirkel­verksamhet enligt folkbildningsförordningen och av tillsynsmyndighet utfärdade anvisningar.

-    Samarbete med företag får inle bara avse utbildning för speciella funk­tioner i del enskilda företagel. Utbildningen bör ges etl mer allmänt innehåll så att kunskaperna kan tillämpas mer generellt.

-    SÖ:s anvisningar bör ändras så att det framgår alt studieförbunden kan samarbeta med företag när del gäller personalutbildning som har ett allmänt innehåll och i övrigt överensstämmer med folkbildningsförord­ningen.

Vuxenutbildning bland utvecklingsstörda

Folkbildningsutredningen redovisar kraftigt ökade insatser under senare år för alt erbjuda vuxenutbildning åt psykiskt utvecklingsstörda. Det är i första hand studieförbunden och från 1970/71 en försöksverksamhet med särskola för vuxna som svarat för aklivilelerna. Kommittén diskuterar i första hand en lämplig arbetsfördelning mellan dessa båda arrangörer.

Kommittén konstaterar att flera studieförbund gjort banbrytande insat­ser när det gäller vuxenundervisning bland utvecklingsstörda. Verksamhe­len har ökat från ca 500 cirklar till 13 700 under Udsperioden 1968-1978.

Försöksverksamheten med vuxensärskola utvärderades hösten 1976. Då dellog 1 300 elever i undervisningen. Antalet elever har därefter ökat.

Folkbildningsutredningen, som inte lar ställning till frågan om vem som skall vara huvudman för verksamhelen, anser att vuxensärskolan bör

 

Prop. 1980/81:127                                                   85

övergå i fastare former. Vuxensärskolans främsta uppgift bör vara alt ge undervisning åt inom omsorgsvården inskrivna vuxna utvecklingsstörda, som på gmnd av störningens art och grad inte kan delta i cirkelstudier eller som behöver en gmndläggande undervisning och träning för att kunna delta i andra utbildningsakliviteter. Vuxensärskolan bör alltså vara en komplettering och en basresurs till redan etablerade former av vuxenut­bildning. Verksamhelen bör till mål och innehåll överensstämma med läroplan för grundsärskola, träningsskola, yrkessärskola eller motsvarande särskild undervisning. Vuxensärskolan bör vara inriktad på att förbereda och träna utvecklingsstörda för arbele i gmpp. En sådan inriktning av aktiviteten innebär atl vuxensärskolan måsle utveckla en vuxenpedagogik och egna läromedel för vuxna.

Folkbildningsulredningen anser att studiecirkeln med sina möjligheter alt inom gmppen anpassa verksamheten till dellagarnas fömtsättningar, inlressen och behov är särskilt lämplig för förståndshandikappade vuxna. Den kan ge social träning och underlätta kontaktema med bl.a. samhälls-och kullurliv och dessulom stärka deltagarnas självförtroende. Kommittén poängterar också all studieförbunden bör ha det fulla ansvaret för sin cirkelverksamhet även bland vuxna utvecklingsstörda. Samarbete och samverkan mellan studieförbundens medarbetare och berörda förvaltning­ar, personal och handikapporganisationer är naturlig och nödvändig. Det får dock inte innebära atl etl särskill regelsystem vid sidan av folkbild­ningsförordningen lillämpas för denna del av studiecirkelverksamheten.

Folkbildningsutredningen har inte hittat några hållbara kriterier för ar­betsfördelning. Den föreslår i stället att vuxensärskolan dimensioneras i förhållande till antalet i omsorgsvården inskrivna vuxna utvecklingsstörda och utgår från atl förändringar av vuxensärskolans inriktning fastställs försl efter samråd med företrädare för studieförbunden och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna.

Vuxenutbildning inom kriminalvården

Folkbildningsulredningen konstaterar att studieverksamhet på anstalt är problematisk såväl för de intagna som för arrangörerna. Många deltagare har låg motivation och inte sällan dåliga erfarenheler från tidigare skol­gång. Fritiden är kort eftersom inlåsning vanligen sker vid 20-tiden. För arrangörerna är problemen del begränsade deltagarantalet och att säker­hetsbestämmelser begränsar studiegmppernas rörelsefrihet. Dessutom kan ändrad anstaltsplacering förrycka studieverksamheten.

Folkbildningsutredningen anser atl intagna inom kriminalvården så långt del är möjligt bör ha samma tillgång lill vuxenutbildning som andra. De intagna befinner sig i en särskilt besvärlig social situaUon, är ofta kortutbil­dade och lågmotiverade och bör därför erbjudas studiemöjligheter i vari­erande former. De intagna bör i så stor utsträckning som möjligt själva ha inflytande över sina studier.

 

Prop. 1980/81:127                                                   86

Studieförbunden och idrottsrörelsen

Idrotten når många deltagare och har en omfattande utbildningsverk­samhet. Folkbildningsulredningen menar alt idrottsrörelsen genom sam­verkan med studieförbunden i högre grad skulle kunna komma i kontakt med kulturaktiviteter av skilda slag. Riksidrottsförbundel har slutit avtal om samverkan med ABF, Medborgarskolan, Studiefrämjandet, TBV och Vuxenskolan för atl kunna genomföra bl. a. delar av den lokala ledamtbild-ningen i studiecirkelns form. Folkbildningsutredningen föreslår att ledamt-bildningar av skilda slag godkänns som bidragsberättigad studiecirkelverk­samhet. Däremot vill kommittén markera en skarp gräns mot den del av idrottens verksamhet, som gäller utövande av olika idrotter. Denna verk­samhet kan inte komma i åtnjutande av studiecirkelbidrag.

Icke bidragsberättigad verksamhet

Folkbildningsutredningen diskuterar avslutningsvis i kapitel 5 vilken verksamhet som skall kunna genomföras med statsbidrag och vilka aktivi­teter som ej bör berälUga till bidrag enligt folkbildningsförordningen. Det avgörande vid bedömningen bör vara fömtsättningarna för studier i gmpp. 1 den bedömningen bör flera faktorer vägas in. Det kan gälla tillgången Ull studiematerial, cirkelledarens kunskaper och förmåga att stimulera gmp­pens deltagare atl söka kunskap och studiecirkelns egen sammansättning. Frågan om en verksamhet skall berättiga till statsbidrag eller ej bör alltså inle göras till en fråga om ämne.

Folkbildningsutredningen ställer upp ytteriigare ett kriterium för att verksamheten skall komma ifråga för studiecirkelbidrag. Kommittén me­nar all avgörande bör vara atl studiecirkeln har möjlighet alt fungera som en kamratkrets som bedriver studier. Enskilda studier, gmpp-akliviteler av annat slag, som föreningssammankomster, träffar för Ull­verkning av prydnadsföremål osv. bör alliså inte betraktas som folkbild­ningsarbete hur värdefulla dessa aktiviteter från andra synpukter än kan anses vara. Detta leder till krav på en korrekt information om studiecirkeln och sludieämnel till blivande deltagare.

Studiecirkelbidraget bör inte heller utgå lill aktiviteter där utövandet är det centrala. Slatsbidrag över anslaget till sludiecirkelverksamhet bör allt­så inte heller i fortsättningen utgå till sport, gymnastik, idrott, friluftsliv och spel.

Kommittén föreslår vidare att de nuvarande föreskrifterna för studie­verksamhet, som anordnas i samarbete med företag, som driver undervis­ning på affärsmässig basis eller .som ett led i sin affärsmäsiga verksamhet, bör gälla även i fortsättningen.

 

Prop. 1980/81:127                                                            87

Kapitel 6 Folkbildning för eftersatta grupper

Folkbildningsulredningen refererar en rad undersökningar, skrifter, ut­talanden av fackliga organisationer och propositioner, där de fördelnings-poHliska målen behandlas. Riksdagen har i samband med vuxenutbild­ningsreformen beslutat om ett flertal reformer av fördelningspolitisk ka­raktär.

Kommittén konstaterar att det är svårt att bedöma vilka fördelningspoli­tiska effekter, som de ulbildningspolitiska reformerna haft. Forskningen är begränsad och de rapporter, som föreligger, har sociologisk inriktning. Undersökningarna omfattar i regel inle tiden efter 1975, då den mest konsekventa fördelningspolitiska reformen genomfördes. Kommittén refe­rerar bl.a. Broström/Ekeroth Vuxenutbildning och fördelnings­politik, (Uppsala 1977), som sammanfattar situationen: För att uppnå de fördelningspoliiiska målen måste främst de resurssvaga rekryteras. De resurssvaga efterfrågar vuxenutbildning i lägre grad än de resursstarka. Rekryteringen motsvarar ej det fördelningspolitiska målet eftersom utbu­det styrs av efterfrågan. Delta kan bero på att del finns en grundläggande konflikt mellan service- och fördelningspoliUska mål. Det görs i vuxenut­bildningen ingen åtskillnad mellan- dessa mål. Målgmpperna är otydliga. Att nå formellt kortutbildade har blivit liktydigt med att bedriva fördel­ningspolitik. Atl peka på kortutbildade är otillräckligt, då skillnaderna inom denna grupp är stora. Endast de resursslarka inom gruppen kan nås. Systemets generella utformning befrämjar den servicepoliliska rekryte­ringen. Vissa organisationer ställer sig inle bakom de fördelningspoliiiska målen och i förening med atl det saknas styrinstrument kommer resurserna alt inriktas på servicepoliUsk rekrytering.

Kommittén konstaterar att genomförda åtgärder har haft svårt att tränga på djupet och att nå de verkligt resurssvaga. Del är viktigt att framtida ålgärder på ett bättre sätt ger de önskade effekterna. Kommittén menar att generella metoder måste kompletteras med selektivt utformade åtgärder och föreslår

a)   att den nuvarande ämnesprioriteringen upphör och atl selekliva mot speciella gmpper riktade bidrag införes,

b)   alt grupper med svåra studiehinder ges särskilt stöd,

c)   atl den uppsökande verksamhelen förstärkes och ulvidgas lill nya om­råden,

d)    att den negativa effekten i nuvarande system, som förutsätter en konU-
nuerlig volymökning, så långt möjligt reduceras och

e) atl en klarare målgmppangivelse genomföres.

De gmpper, som enligt kommitténs mening bör erhålla riktade bidrag, är människor i glesbygd och på vårdinstitutioner, handikappade, invandrare och kortutbildade/lågmotiverade.

Kommittén föreslår vidare att glesbygdsstöd skall utgå för verksamhet

 

Prop. 1980/81:127                                                   88

utanför g-orter i de regionalpolitiska stödområdena 3-6. Glesbygdsstödet motiveras med atl det i flera avseenden blir dyrare alt initiera och genom­föra verksamhet utanför g-orter än inom dessa. Kostnaderna för resor och traktamenten och transporter ökar. Cirklarna blir ofta små och riskerna för bortfall av dellagare blir större. Detta kan betyda högre kostnader för lokalavdelningarna.

Folkbildningsulredningen har diskuterat utförligt frågor, som rör folk­bildning bland handikappade. Kommittén påpekar att handikappade inte har några "särskilda" behov och har därför fört in frågorna i resp. sam­manhang. Kommittén menar att folkbildning bland handikappade inte kan avgränsas till att endast avse människor med handikapp utan måste också inbegripa omgivningen, t. ex. anhöriga och handikapprörelsen. Kommittén anser att det kommer att finnas service och verksamhet i samhällel, där det med hänsyn till kravet på normalisering och principen om integrering och med beaktande av anordnarens ekonomiska resurser är en nödvändig fömtsättning atl särskilda bidrag utgår. Det finns behov av alt anpassa studielokaler, av ledsagartjänst. Färdtjänst etc. Den enskilde har också svårigheier genom bristande självkänsla, dålig ork och kroppsfunktioner, som inte räcker till.

I integrationsfrågan intar kommittén den ståndpunkten att integrerad verksamhet skall vara regeln och att segregerad verksamhet skall vara undantag.

Folkbildningsutredningen konslalerar all den traditionella informatio­nen om studiemöjligheter till allmänheten inte når fram till alla människor med handikapp. Det kan gälla blinda, döva och utvecklingsstörda. Infor­mation om vad studieförbunden har att erbjuda skilda handikappgrupper bör sålunda anpassas till behoven och ges en hög prioritet. Kommittén lägger förslag om särskilda medel för uppsökande verksamhet bland handi­kappade. Man vill också undanröja hinder av annat slag genom att föreslå medel för t. ex. barntillsyn.

Resor till och från studielokalen är för många handikappade ett av de svåraste problemen. Folkbildningsutredningen förutsätter att kommuner­na tillhandahåller färdtjänst för de handikappade i syfte att göra del möjligt för dem att delta i kultur- och folkbildningsverksamhet. På samma sätt bör den sociala hemhjälpens uppgifter vidgas. Genom dess förmedling skall ledsagare kunna följa med till studiecirklar, teatrar, bio, föreningsmöten etc. Vidare behövs det tolkservice till döva, gravt hörselskadade och talskadade. Inom vatje landstingsområde bör finnas tolkcentraler dit den som är i behov av tolk kan vända sig. Den kommunala hemtjänsten bör, när så erfodras, ge personlig assistens i studiesituationer.

Många människor med handikapp är hänvisade till alt leva på vårdinsti­tution under längre eller kortare tid. Dessa människor blir lätt kulturellt isolerade. Studieförbunden bör enligt kommittén aktivera sig i syfte att bryta denna isolering. Inom institutionsvården finns skilda uppfattningar

 

Prop. 1980/81:127                                                   89

om vem från institutionens sida som skall handha studie-, kultur- och fritidsaktiviteter. Folkbildningsutredningen utgår från att socialstyrelsen lar initiativ Ull atl reda ut och för de anställda klargöra ansvarsfördelningen och syftet med folkbildningsverksamhet på vårdinstituUoner. Studieför­bunden skall självfallet vara anordnare och närmasl ansvariga även för den verksamhet som de bedriver inom vårdinstiluUonerna.

Folkbildningsutredningen behandlar frågor som rör folkbildning för in­vandrare. Med utgångspunkt från riksdagens beslul om mål och riktlinjer för invandrarpoliUken (prop. 1975:126, InU 1975:6) diskuterar kommhtén vad det belyder atl Sverige blivit elt invandrarland, där språk och kulturer blandas. Det är angelägel atl invandrarna kan bevara sill hemspråk och utveckla sin kultur. Språksvårigheterna utgör det största hindret när en­skilda invandrare önskar della i studieförbundens reguljära verksamhet. Gmndläggande kunskaper i svenska språket är enligl kommittén nödvän­diga för varje invandare, som en längre tid bor och arbetar inom det svenska samhället. Studieförbunden bör i ökad utsträckning samarbeta med invandrarnas organisationer. Folkbildningsulredningen anser alt in­vandrarna på allt sätt bör stimuleras alt engagera sig i folkbildningsarbete och föreslår alt riktade bidrag till invandrarverksamheten skall utgå under en övergångsUd. Bidragen föreslås ulgå till invandrarnas kulturella aktivi­teter och lill cirkelstudier i svenska språket, i hemspråk och i samhällsori­entering.

Folkbildningsutredningen diskuterar åtgärder bland kortutbildade och lågmotiverade. Kommittén menar alt betecknande för de resurssvaga gmpperna är låg moUvation när del gäller alt delta i samhällets utbildning­verksamhet, kuhurakliviteter, förenings- och samhällsliv. De saknar ofta förmågan alt la tillvara sina egna intressen i nästan alla de situationer som etl demokraUskt samhälls- och arbetsliv erbjuder. Kommittén vill hitta kanaler som leder fram till inle bara de formellt utan främsl Ull de reellt lågutbildade. Folkbildningsutredningen refererar utredningar och rappor­ter som tyder på atl utbildningsinsatser av traditionellt slag inte kan över­brygga de utbildningsklyftor som de ojämlika lärosiluaUonema i arbetsli­vet skapar. Om man vill eliminera utbildningsklyftorna och förverkliga de vuxenpedagogiska målsättningarna så måste man framför allt skapa en aktiv lärosituation, som är integrerad i arbetslivet. De lågmotiverade kan tydligen bäst aktiveras genom personlig kontakt med "uppsökare", som har goda insikter om den uppsöktes sociala situaUon. De bör ske i den uppsöktes vardagssituation och genomföras såväl på arbetsplatser som i bostadsområden. Kommittén föreslår riktade bidrag och andra åtgärder för att aktivera de kortutbildade och lågmotiverade. Målet bör nås genom uppsökande verksamhel på arbetsplatser, i bostadsområden och genom selekliva projekt i glesbygd, bland arbetslösa, handikappade, språkliga minoriteter, jordbmkare, fiskare och hantverkare.

Kommittén behandlar frågan om barntillsyn vid föräldrars cirkelsludier

 

Prop. 1980/81:127                                                   90

och konstaterar att samhällets barnomsorg är en kommunal angelägenhet. Behovet av barntillsyn i samband med cirkelstudier medför emellertid särskilda krav på service, som kan vara svåra för en institution att tillgodo­se. Flertalet studiecirklar bedrivs ju på kvällstid. Folkbildningsutredningen föreslår alt ansvaret för barntillsyn i samband med cirkelstudier läggs på studieförbunden och alt bidraget i första elapp begränsas till studiecirklar i den uppsökande verksamhelen. Förbunden bör ha frihet att anordna barn-tillsynsverksamheten på det sätl som bäst svarar mol behoven.

Kommittén föreslår att bidraget lill uppsökande verksamhet i bostads­områden och för specialprojekl kraftigt uppräknas.

Kapitel 7 Bidragsfrågor

Samhällets bidrag Ull studieförbundens verksamhet utgår i dag från stat, landsting och kommuner. Dessa var från böijan relativt blygsamma men har så småningom kommit atl omfatta ca 3/4 av verksamhetens kostnader. Direkt som elt led i verksamhetens utveckling och indirekt som riktnings­givare för de kommunala bidragen har de statliga bidragen spelat en avgö­rande roll. Statens bidrag utgår till studieförbunden centralt för organisa­tionskostnader, pedagogisk verksamhet samt handikappverksamhet. Vi­dare utgår statliga bidrag Ull studieförbundens lokala enheter för cirkel-verksamhet och kulturarrangemang. På motsvarande sätt lämnar primär­kommunerna bidrag till studieförbundsavdelningarna för studiecirklar och andra former av verksamhet. LandsUngen lämnar bidrag till studieförbun­dens regionala aktiviteter. Sammantaget har staten för verksamhetsåret 1979/80 budgeterat ca 930 milj. kr.

I kapitel 7 lämnar folkbildningsutredningen en relativt utförlig redovis­ning för alla de statliga delbidrag, som studieförbunden erhåller för såväl cenlral som lokal verksamhel.

Folkbildningsutredningen har diskuterat vilka allmänna krav som bör ställas på elt nytt bidragssystem. I de remissynpunkter, som kommittén erhållit på sin debattskrift. Folkbildningen i framtiden, framhålls som elt starkt krav alt bidragen skall utformas så att studieförbunden bevarar sin självständighet, kan arbeta flexibelt och anpassa sig till nya och förändrade behov. Ett annat krav från studieförbunden är att bidragen skall följa kostnadsförändringar och att jämställdhet skall uppnås mellan olika utbildningsanordnare.

De önskemål, krav och synpunkter, som från skilda håll framförts i anslutning till diskussionen om nytt bidragssystem summerar kommittén i följande punkter:

1.    Konsekvenserna vid full kostnadstäckning bör belysas.

2.    Det bör prövas om målet med nuvarande s.k. prio-bidrag bättre kan nås på annat sätl.

 

Prop. 1980/81:127                                                   91

3.   Ett mål bör vara att på sikt kunna erbjuda kostnadsfria cirkelstudier.

4.   Jämställdhet mellan olika vuxenutbildningsanordnare bör eftersträ­vas.

5.   Ett framlida bidragssystem bör ha starka fördelningspolitiska inslag och i hög grad försöka tillgodose de utbildningsmässigt och kulturellt eftersattas behov.

6.   Bidragsformerna för verksamhet i glesbygd, bland handikappade, in­vandrare och för den uppsökande verksamheten bör omprövas.

7.   Bidrag till barntillsyn vid cirkelsludier bör prövas.

8.   Frågan om kostnadsfördelning mellan stat och kommun bör belysas.

9.   Möjligheler till nya och kombinerade studieformer samt integrering av olika verksamhetsformer bör prövas.

 

10.   Bidragssystem, som låter sig anpassas till löne- och prisutvecklingen, bör prövas.

11.   Behovel av ökad tillsyn och kontroll bör undersökas.

12.   En ökad insUtulionaliseringsgrad bör motverkas.

13.   En förenklad administrativ redovisning bör eftersträvas.

14.   Det fria och frivilliga folkbildningsarbetets flexibilitet bör upprätthål­las.

Därefter gör kommittén vissa principiella överväganden. Bl.a. behand­las frågan om konsekvenser vid full kostnadstäckning. Folkbildningsutred­ningen kommer till den slutsatsen att om staten skulle svara för bidrag som ger hundraprocentig kostnadstäckning skulle en rad negativa konsekven­ser uppslå för studieförbunden.

Kommittén anser del inle rimligt att fömtsatta atl staten skulle acceptera en fri arvodes- och lönesättning för ledare, fackmän och administrativ personal, om man på löpande räkning skall svara för hela kostnaden. Skulle resultatet bli statligt reglerade tjänster, menar kommittén att detta inte är förenligt med fritt och frivilligt folkbildningsarbete och studieför­bundens sätt att utse ledare och övriga medarbetare. Folkbildningsulred­ningen anser dock alt slaten på sikt bör kunna ge bidrag som i princip men inte lill varje krona ger full kostnadstäckning för de kostnadsposter, som slalen har alt ansvara för.

Folkbildningsutredningen anser att den nuvarande ämnesprioriteringen skall upphöra. Samtidigt bör de generella bidragen uppräknas så att de på sikt ger studieförbunden möjlighel att erbjuda cirkelstudier avgiftsfritt eller lill en mycket begränsad avgifl. Emellertid är det enligt kommitténs upp­fattning nödvändigt med vissa riktade Ulläggsbidrag i avvaktan på att de statliga bidragen räknas upp, så alt de i princip svarar mot full kostnads­läckning.

Stödet till kortutbildade och andra gmpper vill kommhtén koncentrera till uppsökande verksamhet. Samma uppfattning har kommittén beträffan­de stödet till en arbetsplatsorienterad verksamhet. Ett sådant slöd bör enligl kommittén kunna tillgodoses genom förstärkta bidrag till uppsö­kande verksamhet på arbetsplatser.

 

Prop. 1980/81:127                                                   92

Kommittén har haft i uppdrag alt belysa frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Många skäl talar enligt kommittén för en viss omfördelning på så sätt att staten skulle påtaga sig en slörre andel. Ett av skälen härtill är de mycket varierande bidragsvillkor som gäller i olika kommuner. Kommittén föreslår att staten på sikt övertar bidragsgivningen till studieförbundsavdelningarnas instruktions- och administrationskost­nader, medan kommunerna får svara för bidragsgivningen till studiemate­rial. Det innebär bl.a. att bidragsobjekten blir desamma för stat resp. kommun som i bidragsgivningen till kommunal vuxenutbildning. Eftersom kostnaderna för instruktion och administration är större än för studiema­terial, blir den nya kostnadsfördelningen efter hand till fördel för kommu­nerna. Delta hoppas kommittén alt kommunerna utnyttjar för att förstärka sin bidragsgivning.

Folkbildningsutredningen föreslår atl ett enhetligt grundbidrag införes för studiecirkelverksamhelen. I gmndbidragel samordnas nuvarande bi­drag Ull allmänna studiecirklar, universitelscirklar och cirklar i svenska för invandrare. Vidare inordnas i samma bidrag nuvarande delbidrag till ledar­arvode, fackmannaarvode, sociala kostnader samt rese- och traktaments­kostnader. Det innebär bl.a. att utrymme ges för bidrag lill rese- och traktamentskostnader i hela landel. Grundbidragets storlek framräknas med riksmedelscirkelns kostnader som underlag. Vidare föreslår kommit­tén en reformperiod omfattande 5 steg, där grundbidragel i första steget skall motsvara 80% av riksmedelscirkelns gmndbidragsberättigade kosl­nader. I det sista steget fömtsätts atl bidraget skall uppgå lill 100%.

I nuvarande bidragssystem förekommer en omfattande dispensgivning. Folkbildningsutredningen vill utforma bidragsvillkoren för grundbidragel så att dispenserna minskar. Föf atl ändå kunna möta de behov som otvivelaktigt finns av avvikelse från gmndbidragsvillkoren föreslår kom­mittén en extra resurs, som bl. a. kan användas till förformer lill gmndbi-dragsberätligad studiecirkel, till exlra ledare i studiecirklar, till förhöjt arvode för särskilt kvalificerade cirkelledare och till cirklar, som i övrigt faller utanför gmndbidragsvillkoren. Den extra resursen skall också kunna användas för korta kurser i studieförbundens regi. Den extra resursens storlek styrs av gmndbidragets omfattning.

Det tidigare bidraget till kulturprogram i föreningslivet inom studieför­bundens ram vill folkbildningsuUedningen omforma och utveckla till ett bidrag lill annan bildningsverksamhet. En uppräkning föreslås med hänsyn till bidragets nya inriktning.

Det nya bidrag Ull instmkUons- och administrationskostnader som före­slås får en schablonmässig utformning. Bidragets storiek bör enligl kom­mitténs uppfattning slyras av verksamhelsvolymen i såväl studiecirklar som annan bildnings verksamhet. I bidraget finns inbyggt elt gmndskydd för avdelningen och dess anställda genom att en viss del av bidraget skall avsättas lill en garanti- och likviditetsfond.

 

Prop. 1980/81:127                                                   93

Kommittén föreslår atl bidragen till studieförbundens centrala verksam­hel får en någol annorlunda utformning än nu. Dels föreslås inrättandet av ett basbidrag, som blir Hka för alla studieförbund och dels föreslås alt bidraget lill organisationskoslnader och Ull pedagogisk verksamhel får utgöra en viss andel av totalt förmedlade bidrag till studieförbundens lokala enheter. Vidare föreslås atl bidragen uppräknas för att bättre mot­svara dagens kostnadsläge. Till studieförbundens handikappverksamhel föreslås särskilda bidrag. Dessa skall utgå dels till pedagogisk verksamhet, dels till produktion av studiematerial, dels till tekniska och organisatoriska stödåtgärder. Samtidigt föreslås att Synskadades riksförbund tilldelas sär­skilt bidrag för anpassning av studiematerial för synskadade inklusive dövblinda.

För atl komma tillrätta med den bristfälliga anpassning lill löne- och prisförändringar, som har varil ett mycket framträdande problem i samhäl­lets bidragsgivning till studieförbunden föreslår folkbildningsutredningen en ny ordning. Förslaget innebär alt tillsynsmyndigheten fåi- i uppdrag att varje höst inkomma Ull departement och kommunförbund med komplette­rande beräkningsunderlag för den statliga och kommunala bidragsgivning­en till studieförbunden.

Ambitionerna atl få fördelningspolhiska inslag i bidragsgivningen tillgo­doses enligt kommittén genom förslagen om riktade bidrag och om vidgade insatser i den uppsökande verksamhelen. De riktade bidragen skall enligt förslaget utgå till verksamhel i glesbygd inom de regionalpolitiska områ­dena 3-6. Kommittén föreslår vidare att Ull studiecirklar med handikappa­de skall Ulläggsbidrag utgå om studierna syftar till att utveckla handikappa­des färdighet alt meddela sig. Så även lill cirklar som avser att informera om olika former av handikapp och dess konsekvenser men också till cirklar som avser alt utbilda medlemmar i handikapporganisationer med syfte atl göra dem bättre skickade att tillvarata sina inlressen i samhället. Med hänsyn lill atl kommittén vill slopa specialbidraget till svenska för invandrare föreslås elt särskilt riklat bidrag lill invandrarverksamhel. Frå­gan om huvudmannaskap för den gmndläggande undervisningen i svenska för invandrare utreds i annan ordning.

Den nuvarande försöksverksamheten med uppsökande verksamhet i bostadsområden bör enligl folkbildningsutredningen permanentas och ut­byggas till alt också omfatta specialprojekt för vissa gmpper. Folkbild­ningsutredningen understryker att om kortutbildade, lågmotiverade och andra eftersatta grupper skall kunna aktiveras i bildnings- och utbildnings­verksamhet är det nödvändigt med en kraftig förstärkning av bidragen för uppsökande verksamhet såväl på arbetsplatser och i bostadsområden som för särskilda projekt.

Slutligen framlägger kommittén också förslag belräffande bidrag till Folkbildningsförbundet och dess regionala organ länsbildningsförbunden.

 

Prop. 1980/81:127                                                             94

Kapitel 8 Tillsyn, kontroll och utvecklingsarbete

Folkbildningsutredningen konstaterar atl SÖ av tradition varit tillsyns­myndighet för folkbildningsarbetet. Under senare år har dessutom etl flertal andra myndigheler förmedlat bidrag lill studieförbunden för olika verksamheter. Genom kommitténs förslag underlättas en integraUon av studie- och kulluraktivilelema i studieförbundens verksamhet. Denna inte­gration kan komma att motverkas om flera myndigheter får tillsynsansvar. Kommittén ser därför helst atl endasi en myndighet svarar för statens bidrag och är Ullsynsmyndighet. Kommittén anser dock inte att den har befogenhet atl föreslå inrättandet av en ny Ullsynsmyndighet. Den frågan bör, enligt kommittén, övervägas i annan ordning.

Folkbildningsutredningen diskuterar också den granskning och kontroll av studieförbundens verksamhet., som bör genomföras. Kommittén före­slår alt studieförbunden själva får ett ökat ansvar för Ullsyn och kontroll av verksamheten. Särskilda medel avdelas för delta.

Genom den föreslagna decentraliseringen av tillsyns- och gransknings-funkUonerna bör tillsynsmyndighetens egen verksamhel kunna begränsas Ull sUckprovskontroller av olika, verksamheter i olika delar av landel. Vidare bör myndigheten medverka i utbildningen av revisorer inom för­bunden.

Folkbildningsulredningen tar vidare upp frågor om forskning och ut-veckUngsarbete inom folkbildningens område. Kommittén föreslår att stu­dieförbunden skall få ökade egna resurser för ett reguljärt utvecklingsarbe­te för studiecirkelverksamheten och kulturaktiviteterna. Resurser för forskningsinsatser av större omfattning bör enligt kommitténs mening dis­poneras av Ullsynsmyndigheten. Ansökan om forskningsmedel skall kunna göras av studieförbund eller högskoleinstitutioner. Tillsynsmyndigheten föreslås även få ansvar för informationsspridning av forskningsresultaten.

 

Prop. 1980/81:127                                                   95

Bilaga 3

Sammanfattning av Komvux och studieförbund. Ar­betsfördelning och samråd (SOU 1979:92), delbetän­kande från komvux-utredningen

Komvux-utredningen redogör för inrättandet av kommunal vuxenutbild­ning (komvux), dess mål och uppgifter. Kommittén påpekar att målen för vuxenutbildningen under 1970-talet alltmer har inriktats mot utbildning för korttidsutbildade och att komvux fått i uppgift att medverka till att över­brygga utbildningsklyftor i samhällel, stärka individernas ställning på ar­betsmarknaden och bidra Ull de studerandes personlighelsutveckling. Kommittén redogör också för de bestämmelser som reglerar verksamheten i komvux och för komvux utveckling och omfattning.

Kommittén föreslår följande formulering av de allmänna målen för vuxenutbildning:

Vuxenutbildningen skall syfta Ull

1.   att minska utbildningsklyftorna och därigenom verka för ökad jämlikhet
och social rättvisa,

2.    att öka de vuxnas förmåga att förstå, kritiskt granska och medverka i kulturellt, socialt och politiskt liv saml därigenom bidra till det demo­kratiska samhällets utveckling, '

3.    att utbilda vuxna för varierande arbetsuppgifter, medverka lill arbetsli­vets förändring och bidra till full sysselsättning samt därigenom främja utveckling och framsteg i samhället,

4.    att tillgodose de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och utbildningsmöjligheter och alt ge dem tillfälle alt komplettera ungdoms­utbildningen.

Efter samråd med folkbildningsulredningen föreslår komvux-utredning­en att målen för den kommunala vuxenutbildningen formuleras på följande sätl:

Komvux skall medverka till att förverkliga vuxenutbildningens allmänna mål genom

1.    atl anordna ulbildning såväl för kompetens i enstaka ämnen som för
fullständig kompetens molsvarande läroplanen för grundskolan samt
läroplanen för gymnasieskolans linjer och specialkurser,

2.    alt förmedla kunskaper i det egna yrket och utbilda för nytt yrke enligt
gymnasieskolans läroplan eller enligt läroplaner som fastställts efter
samråd med arbetsmarknadens parter.

Komvux-utredningen diskuterar även målgmpper för vuxenutbildningen och för komvux. Kommittén analyserar begreppen kortutbildad och re­surssvag och föreslår att man för vuxna med kortare skolutbildning än nio år bör använda beteckningen korttidsutbildad. Komvux bör med sin infor­mation och rekrytering i första hand vända sig till gmpper där andelen

 

Prop. 1980/81:127                                                   96

korttidsutbildade kan förväntas vara särskilt stor. Kommittén konstaterar atl komvux under 1970-lalet i allt större utsträckning har rekryterat gmp­per som saknar sludievana och som inte tidigare självmant har sökt sig till komvux. Men kommittén anser också att en vikUg målgrupp för komvux är människor som har behov av att skaffa sig kompelens för vidare studier genom atl kompleltera sin tidigare ulbildning. Kommittén konstaterar samtidigt alt många av komvux målgrupper är gemensamma med andra vuxenulbildningsanordnares. Målgrupperna kan därför inte bilda utgångs­punkl för ett förslag om arbetsfördelning mellan olika anordnare av vuxen­utbildning.

Kommittén överväger också olika möjligheler alt priorUera utbildningar inom komvux och anser alt den allmänna utgångspunkten för planering av komvux skall vara atl i första hand anordna sådana kurser som vänder sig lill vuxna som lidigare fått minst av samhällets utbildningsresurser. När resursema för atl anordna utbildning inom komvux är begränsade, bör komvux prioritera ulbildning i följande ordning:

1.    överbryggande utbildning motsvarande grundskolan

2.    arbelsmarknadsinriklad utbildning

3.    behörighetskompleltering

4.    överbryggande ulbildning molsvarande gymnasieskolan. Kommittén redogör för vilka lyper av problem som har förekommit i

fråga om gränsdragningen mellan komvux och studieförbundens cirkel­verksamhet och konslalerar atl det fanns problem med gränsdragningen redan mellan yrkesskolans deltidskurser och folkbildningen. Genom beslut i anslutning till prop. 1967:85 överfördes dessa kurser till komvux. Före­draganden gav i proposiUonen vissa riktlinjer för gränsdragningen mellan komvux och studieförbunden. SÖ delade in de yrkesinriktade kurserna i A-, B- och C-kurser och fastställde regler för vilka kurser som komvux i första hand skulle få anordna och vilka som studieförbunden i första hand skulle få anordna. Genom beslul av regeringen den 16 januari 1975 fick komvux anordna kurser motsvarande gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och specialkurser, försl piå försök under tre läsår men därefter som en reguljär del av komvux. SÖ:s avsikt var alt ersätta den särskilda yrkesinriktade utbildningen, som saknar motsvarighet i ungdomsskolan, med kurser hämtade ur gymnasieskolans linjer och specialkurser. Samtliga tidigare gällande läroplaner upphävdes också av SÖ. Det visade sig emel­lertid att viktiga utbildningsbehov bland vuxna inte helt kunde Ullgodoses på delta sätt. Systemet med läroplaner för särskild yrkesinriktad utbildning har därför under senare år i viss mån byggts ul igen. Detla har skett efter samråd med arbelsmarknadens parter. För yrkesinriktad utbildning inom komvux skall fr.o.m. den 1 juli 1977 gälla att den anordnas efter lokalt samråd med arbetsmarknadens parter och att nya läroplaner fastställs efter centralt samråd med arbetsmarknadens parter. Inom teoretisk utbildning kom framför allt nybörjarengelska atl utgöra

 

Prop. 1980/81:127                                                   97

ett gränsdragningsproblem mellan komvux och studieförbund. Grundskol­kurser i komvux molsvarar läroplanen för grundskolans högstadium. För­kunskaper som i stort sett motsvarar vad som läses i resp. ämne på lågstadiet och mellanstadiet behövs för att man skall kunna följa undervis­ningen i en gmndskolkurs. I de flesta ämnen har de vuxenstuderande sådana förkunskaper från sin skoltid, även om de ibland kan vara bristfäl­liga och inaktuella. Ämnet engelska förekom inle i den obligatoriska sko­lan, när många av dem som nu är vuxenstuderande gick där. Ämnet infördes sedan i den obligatoriska skolan och flyttades så småningom ner även på de lägre stadierna i gmndskolan. Detta förhållande kom att ge ämnet en viss särställning i komvux. Det blev det enda ämne, där många vuxenstuderande helt saknar förkunskaper. De är därmed inte behöriga att tas in i gmndskolkurs i engelska omfattande enbart högstadiets kurs. Det blev därför nödvändigt att möjliggöra för komvux alt ge viss nybörjarun­dervisning i ämnet. Enligt ett kungl. brev från 1970 får detta ske inom ramen för schablonlilläggel i form av stödundervisning eller studiehandled­ning. Däremot får nybörjarundervisning i engelska inle anordnas som kurs. Detta innebär bl.a. atl del inle finns några regler om antal lektioner eller om gmppstorlek. Antalet deltagare i undervisning i nybörjarengelska inom komvux kan alltså vara lågt utan alt komvux har brutit mot gällande föreskrifter. Detta har ibland av studieförbunden uppfattats som en illojal konkurrens, i all synnerhet som inga kursavgifter får tas ut av komvux.

Komvux-utredningen redogör också för den diskussion om principer för gränsdragning och arbetsfördelning mellan komvux och studieförbund som fördes av kommittén för studiestöd ål vuxna (SVUX). Därefter redovisas kortfattat folkbildningsulredningens lokala studier och diskussionen om gränsdragningen mellan studieförbundens statsbidragsberättigade verk­samhet och komvux i debattskriften Folkbildningen i framtiden.

Komvux-utredningen diskuterar därefter tänkbara principer för arbets­fördelning medan komvux och studieförbund. Några sådana principer är t.ex. alt utgå från anordnarnas mål, alt dra gränser efter ämnen eller utbildningsnivåer, efter kurslängd eller studieintensilet. Man skulle också kunna låta den enskildes syfte med studierna vara avgörande för arbetsför­delningen mellan komvux och studieförbunden.

I förslaget till mål för komvux är yrkesutbildning en av komvux upp­gifter. Komvux-utredningen diskuterar, innan man tar delta mål som ut­gångspunkt för överväganden och förslag om arbetsfördelning, vad som menas med yrke. Oftast används det i samma betydelse som förvärvsarbe­te eller arbete utom hemmet. Det hävdas ibland att hemarbete skall räknas som yrkesarbete. Även för uppgifter i hemmet behövs och efterfrågas utbildning, t.ex. i matlagning, vävning. Diabeliker, njursjuka m.fl. kan behöva specialutbildning i kostkunskap. Inom komvux finns ett antal kurser molsvarande gymnasieskolans konsumlionslinje och angränsande specialkurser. Dessa kurser är yrkesinriktade men kan också vara av 7    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                   98

inlresse för dem som vill skaffa sig kunskaper för hemarbete eller fritids-roller. Även inom studieförbunden anordnas näriiggande utbildningar. Skillnaden är all komvux-kurserna följer läroplaner och atl de är kompe­tensgivande. Numera är de också betydligt längre än motsvarande studie­cirklar.

När det gäller förslag om arbetsfördelningen mellan studieförbund och komvux har komvux-utredningen samrått med folkbildningsulredningen, som i ett avsnitt i sitt slutbetänkande lar upp motsvarande frågor. Det skall även i framliden vara de olika anordnarnas mål som skall vara utgångs­punkten för en arbetsfördelning inom vuxenutbildningen. Komvux-utred­ningens förslag, nämligen att komvux uppgift skall vara att anordna kom­petensinriktad utbildning, yrkesutbildning samt fortbildning och vidareut­bildning inom olika yrken, får konsekvenser också för arbetsfördelningen.

Komvux-utredningen anser att nybörjarundervisning i engelska bör be­drivas även inom komvux och att olika målgmpper för komvux resp. för studieförbundens nybörjarengelska kan urskiljas. Kommittén föreslår (lik­som också folkbildningsulredningen) att komvux lill sin nybörjarunder­visning skall rekrytera vuxenstuderande som siktar på gmndskolkompe-tens i ämnei. Vuxna som har andra syften med sina studier bör rekryteras av studieförbunden. Grundskolkursen i engelska skall omfatta ämnet i dess helhet, dvs. både lågstadiets, mellanstadiets och högstadiets kurs, vilket innebär en kurs om totah ca 350 lektioner. Den sökande tas in på den nivå där han kan följa undervisningen.

Kommittén föreslår vidare att den yrkesinriktade utbildningen även i framtiden skall vara arbelsmarknadsinriklad. Med denna avgränsning kommer inle ulbildning som i första hand tillgodoser vuxnas behov av kunskaper för hemarbete eller fritidsroller att vara en uppgift för komvux ulan för studieförbunden. Nya läroplaner för särskild yrkesinriktad ulbild­ning skall, som nu, fastställas av SÖ efter centralt samråd med arbetsmark­nadens parter. Skolstyrelsen skall även i fortsättningen fastställa det lokala kursutbudet i fräga om yrkesinriktad utbildning i komvux efter lokalt .samråd med arbelsmarknadens parter. Delta samråd skall gälla bäde vilka kurser som skall anordnas och hur många kurser. Detla centrala och lokala samråd skall vara en garanti för att den yrkesinriktade ulbildningen som anordnas inom komvux är arbelsmarknadsinriklad och alt arbetsfördel­ningen mellan komvux och studieförbund följs.

Kommittén föreslår också, i likhet med folkbildningsutredningen, att skolstyrelsen skall åläggas att ta initiativ till elt samråd mellan olika anordare av vuxenutbddning i kiymmunen om det vuxenutbildningsulbud som planeras. Sådant samråd skall äga rum minst en gång per termin. Man utgår från alt skolstyrelsen låter sig representeras av ledamöter och förut­sätter att anordnarna, vid beslut om kursutbud, kommer alt ta slor hänsyn lill vad som framkommit i samrådet.

Kommittén har övervägt olika former för delta samråd men stannat för

 

Prop. 1980/81:127                                                   99

att föreslå atl kommunerna själva skall få välja hur det lokala samrådet mellan olika vuxenutbildningsanordnare skall ske.

Ytterligare en förutsättning för att arbetsfördelningen mellan komvux och studieförbund skall fungera är att informaUonen om olika former av vuxenutbildning är korrekt och saklig så att den enskilde själv kan välja den studieform som bäst passar utbildningsbehov och studieförutsättning­ar. En korrekt information minskar risken för felval inom ämnesområden där flera anordnare erbjuder kurser.

Studie- och yrkesorienteringen för vuxna bör förbättras. Komvux-utred­ningen anser alt det finns skäl atl organisera syo för vuxna på annal sätl än syo i ungdomsskolan. Studierädgivning som skall ge information och råd om hela vuxenutbildningen bör vara frislående från enskilda arrangörers rekryteringsintressen, den bör kunna ge övergripande information om all vuxenutbildning och om sludiesociala frågor och den bör ha god kännedom om vuxnas studieförutsättningar och studiehinder. Sådan syo för vuxna ersätter inte den syo-verksamhet som bedrivs inom de olika utbildningar­na, t.ex. komvux.

Diskussionerna mellan folkbildningsutredningen och komvux-utredning­en har i första hand gällt arbetsfördelningen mellan komvux och studieför­bunden. De lokala överläggningarna kan givetvis omfalta betydligt fler frågor där samverkan kan vara önskvärd. Kommittén avser bl.a. följande områden:

—gemensam långsikUg planering av hela vuxenutbildningen i kommunen,

—gemensam användning av lokaler och utrustning,

 

-   samverkan i informationsarbetet,

-   stödinsatser till uppsökande verksamhet i form av översiktsmalerial om all vuxenutbildning,

—     stödåtgärder för vuxenstuderande, t.ex. barntillsyn, läromedel, skol­
måltider, resebidrag,

-      fortbildning av lärare och annan personal inom vuxenutbildningen.
Komvux-utredningen anmäler alt den tänker återkomma till frågor som

rör studie- och yrkesorientering och samverkan mellan olika anordnare av vuxenutbildning i sitt slutbetänkande.

Den arbetsfördelning mellan komvux och studieförbund som föreslagits, samrådet med arbetsmarknadens parter och det lokala samrådet mellan olika anordnare av vuxenutbildning kommer enligt komvux-utredningens uppfattning att medföra att gränsdragningsproblem i framtiden inle behö­ver uppstå.

Komvux-utredningen föreslår alt bestämmelser om atl skolstyrelsen skall ta iniUativ till samråd mellan olika anordnare av vuxenutbildning förs in i skollagen eller eventuellt i en särskild förordning om samråd inom vuxenutbildningen.

 

Prop. 1980/81:127                                                                100

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden över Folkbildning för 80-talet, utom avsnitten om studieförbund - kommu­nal vuxenutbildning, om kulturverksamhet och om an­nan bildningsverksamhet

1.    Folkbildningsarbetets kännetecken och mål

De flesta remissinstanserna instämmer allmänl i kommitténs skrivningar om studieförbundens kännetecken och folkbildningens mål. Till dessa instanser hör bl.a. statens kulturråd, kommunförbundet. Medborgarsko­lan och TBV.

SÖ formulerar själv följande mål för folkbildningsarbetet:

atl utbilda medlemmar i folkrörelserna,

atl tillgodose kortutbildades behov av utbildning,

att medverka lill väsentlig information i olika samhällsfrågor

samt atl aktivera kulturlivet.

Malmö kommun saml TBV efterlyser en analys av de senaste årens vuxenutbildningspolitiska reformer.

Folkrörelseanknytning

Många av de remissinstanser som yttrar sig över målformuleringarna har synpunkter på studiernas folkrörelseanknylning.

UHÄ anser att organisationen skall rekrytera deltagare främst inom den egna rörelsen eller sympatisörer till denna (vilken inle utesluter atl vem som helst får delta i studierna) samt atl studierna skall ha en på förhand klart angiven profilering. Rikskonserter anser alt ett folkrörelseanknutet och idéprofilerat folkbildningsarbete är en viklig förutsättning och garanti för vår demokrati, men atl myckel beror på i vilken ulslräckning samhälls­utvecklingen kommer alt hämma eller stärka livskraften i folkrörelserna.   .

SV instämmer i kommitténs syn på samspelet mellan studieförbunden och deras medlemsorganisationer och anför följande:

Enligl SV:s uppfattning bör också det framlida folkbildningsarbetet vara väl förankrat i och tillgodose de utbildningsbehov som olika folkrörelser och andra ideella organisationer har. Den folkrörelseanknulna studieverk­samheten har varit och bör förbli en viktigt utvecklingskraft i vårt samhäl­le.

Det idéburna folkbildningsarbetet uppfordar till engagemang och medan­svar i samhällsutvecklingen. Det är också behoven hos medlemsorganisa­tioner och i djupa medlemsled som skapat studieförbunden och som burit upp verksamhelen. I detta ligger en betydelsefull skillnad gentemot annan utbildningsverksamhet och en förklaring lill styrkan i det fria folkbildnings­arbetet och dess aktiverande roll.

 

Prop. 1980/81:127                                                                101

KFUK-KFUM.s studieförbund instämmer i kommitténs starka betoning om vikten av nära knytning lill medlemsorganisationerna och understryker betydelsen av atl även den icke-organisationsknutna verksamhelen profi­leras enligl de bärande idéerna inom studieförbundet.

NBV anser alt kommittén ger studiecirkeln dess rätta roll, när del pekas på sambandet mellan medborgarens kunskapsnivå och möjligheten att påverka utvecklingen genom demokratiska beslut. Men det är viktigt att notera, atl den enskilde cirkeldeltagaren också måste bjudas en plattform för att agera. Studiecirkelns koppling till de demokratiska församlingar som folkrörelserna utgör är därför en förutsättning för studiecirkelns berät­tigande.

CUF anför:

Folkbildningen har vuxit fram som ell redskap för de stora folkrörel­serna i samhället. Som framgått av vad som lidigare anförts är det Cen­terns Ungdomsförbunds uppfattning att del just denna folkrörelseförank­ring som givit folkbildningen den betydelse den haft under uppbyggnaden av vårt samhälle. Centerns Ungdomsförbund vill därför med kraft instäm­ma i kommitténs uppfattning om vikten av en fortsatt nära anknytning mellan studieförbunden och dess medlemsorganisationer, liksom i att även den icke organisationsanknutna verksamheten måste kunna ges en idé-riktning i enlighet med de olika medlemsorganisationernas värdering.

Centerns kvinnoförbund framför liknande tankegångar.

LRF finner kommitténs diskussion rörande begreppen "fritt och frivil­ligt" samt folkbildningsarbetets folkrörelseanknytning väl avvägd och ac­ceptabel.

Medborgarskolan anser också att kommittén på elt förtjänstfullt och väl avvägt sätt behandlat frågorna om folkrörelseanknytning, profilerade slu­dier samt fritt och frivilligt bildningsarbete.

ABF anser alt kommittén borde ha tagil ställning i frågan om studieför­bund är folkrörelse eller ej, och anför:

För ABF är det en självklarhet att studieförbunden inte skall betraktas som folkrörelser. Studieförbunden har växt fram ur olika folkrörelser och blivit det organisatoriska uttrycket för deras behov av kunskaper och färdigheter för medlemmarnas behov av gemenskap grundad på gemensamma värde­ringar.

ABF delar inte utredningsmajoriletens uppfattning att folkbildningen kan delas i en folkrörelsedel och en allmän del, utan ser dessa verksam­heter som en helhet.

Flera remissinstanser anser att utredningsförslaget kan innebära en för­svagning av studieförbundens folkrörelseanknylning. Till dessa instanser hör Landsting.sförbundet, Kiruna, Ragunda och Skellefteå kommuner samt Socialdemokratiska kvinnoförbundet och SSU.

 

Prop. 1980/81:127                                                                102

MUF anser att utredningsförslaget om ökad ideologisk betoning av studieförbundens verksamhet är tveksamt "inte minst mot den bakgmn­den att man i allt högre grad kan börja ifrågasätta dessas roll i det totala utbildningsperspektivet".

Profilering

En aspekt på frågan om studieförbundens folkrörelseanknylning rör studiernas profilering. Kommittén föreslår en omformulering i förordning­en om slatsbidrag lill del frivilliga folkbildningsarbetet. Enligt förslaget skall början på bestämmelsen formuleras på följande sätt: Verksamheten inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet skall präglas av saklighet och en strävan Ull allsidig belysning av studieämnena.

SÖ samt Moderata kvinnoförbundet och Medborgarskolan tillstyrker förslaget. SÖ anför:

De i kommittén föreslagna formuleringarna rörande saklighet och en strä­van till allsidig belysning av sludieämnena med krav på tolerans och respekt för oliktänkande samt främjande av självständigt tänkande och ställningstagande bör kunna tjäna som avgränsning mellan ideologisk pro­filering och aktiviteter av propaga.ndakaraktär.

Samtliga övriga remissinsianser som har yttrat sig ifråga om formule­ringen förordar i enlighet med reservation 1 att man skriver mångsidighet i stället för aUsidighet. Dessa remissinstanser är rikskonserter, ABF, NBV, KFUM-KFUK:s studieförbund, Studiefrämjandet, SV, Vuxenskolan, Hallsberg, Haninge, Malmö och Öckerö kommuner. Landstingsförbun­det, Vi Unga, SECO och Brevskolan. CUF anser frågeställningen vara akademisk, men föredrar ändå ordet mångsidighet framför allsidighet.

Fritt och frivilligt

Folkbildningsulredningens förslag innebär atl den syn på begreppet "fritt och frivilligt" som formulerats i prop. 1963:36 alltjämt är aktuell och bör gälla även för framtiden.

Några av studieförbunden har synpunkler på vad som bör falla inom ramen för del fria och frivilliga folkbildningsarbetet. SV delar kommilléns tolkning av begreppel frilt och frivilligt och understryker angelägenheten av att folkbildningsarbetet också i framtiden tillförsäkras denna frihet. SV anför vidare:

Studiekampanjer som initieras av olika samhällsorgan är exempel på verksamhet som kan leda till en begränsning av studieförbundens frihet. Studieförbunden bör enligt SV:s mening engagera sig i frågor som av regering och riksdag bedöms särskill angelägna alt föra ut lill bred debatt. Fömtsättningen är dock atl studieförbunden själva har frihet att planera sina insatser, sludiemalerialproduktion, cirkelledarutbildning och verk­samhetens uppläggning och genomförande. Det bör också vara en strävan

 

Prop. 1980.''81:127                                                 103

att ta upp frågor till studium och debatt innan de avgörande besluten fattas om del ibland kan vara mofiverat att i studiecirkelns form sprida känne­dom om och diskutera konsekvenserna av redan fattade beslut.

Elt annat område där en motsvarande risk finns för att begreppet "frilt och frivilligt" urholkas är enligt SV när sludiecirkelverksamhet bedrivs i samarbete med företag och kommuner.

Studiefrämjandet anser atl man bör arbeta annorlunda med statligt initi­erade studiekampanjer och att sådana inte bör sältas igång av myndigheter så ofta och i så många frågor som under senare lid.

Kommittén framför den uppfattningen att prov och betyg inte skall tillålas inom studieförbundens statsbidragsberättigade verksamhet, och att centrala läroplaner inte heller bör förekomma i cirkelstudierna.

SÖ inslämmer i kommitténs synpunkler och anför dessutom att det fria och frivilliga folkbildningsarbetet inte bör omfalta utbildningar som förut­sätter alt en viss formell kompetens skall uppnås.

Folkuniversitetet avvisar kommitténs resonemang och anför:

Atl generellt tillbakavisa centrala planer för studieverksamheten synes diskutabelt. Avgörande bör vara en central plans innehåll och funktion. Alternativet lill sådana planer är ju inle optimal frihet eller en exakt anpassning de studerandes egna önskemål ulan istället andra planer eller rent av planlöshet...

Kommitténs resonemang om prov och betyg kan ge läsaren intrycket av att alla former av prov och kvalitetskontroll är oförenliga med folkbild­ningsarbete. Detta behöver dock inte alltid vara fallet. Frågan kan ses från lite olika utgångspunkter. Vi delar kommitténs uppfattning att betyg som urvalsinstument till andra ulbildningar m. m. inte har någon uppgift inom folkbildningen, men vi menar ändå alt förhållandet mellan sludier och prov förtjänar alt diskuteras något utförligare. Prov, dvs. mätningar av kunska­pernas omfattning och djup och av färdigheternas halt, kan utgöra en del av inlärningsprocessen i syfte att ytterligare utveckla deltagarnas kunska­per och färdigheter. I vissa fall kan del vara av ett visst värde för delta­garna alt få möjlighet atl pröva de kunskaper och färdigheter vederbörande tillägnat sig i elt studiearbete. Denna typ av mätningar behöver inte verka styrande på verksamhetens uppläggning eller inverka negativt på deltagar­nas inflytande över studiearbetet. Även prov och betyg måsle således bedömas med utgångspunkt i vilken roll de skall anses fylla.

Kommersialism

Flera remissinstanser har kommenterat och instämt i kommitténs skriv­ningar om studieförbund och kommersialism. Medborgarskolan anser att avsnittet om kultur och kommersialism har blivit föredömligt balanserat -något som enligt skolan numera hör till det ovanliga. Rikskonserters styrel­se instämmer i kommitténs definition av kullurkommersialism. Styrelsen anför:

Enligt styrelsens mening är kommittén synpunkter på vad som skall menas med kulturkommersialism av större vikt. Det är om ell budskap och

 

Prop. 1980/81:127                                                  104

redovisning av erfarenheter marknadsanpassas och underordnas lönsam-hetsintressel och om därigenom passivisering och verklighetsflykt upp­muntras. Kommittén framhåller också all del inom den nuvarande kultur-distributionen finns företeelser som kan sägas vara kommersialiserade med den inriktning på koncentration, monopolisering och marknadsorien­tering som förekommer. Rikskonserters styrelse anser, i likhet med kom­mittén, att den statliga kulluriJolitiken måste utformas så all den aktivt söker motverka och korrigera tendenser av det slaget.

Även riksutställningar anser att studie- och kulturverksamheten är en nödvändig motvikt mot kulturindustrins marknadsanpassade och ofta uslä-tade kullurbudskap.

TBV anser all studieförbunden i sitt arbete måsle motverka överdrivet kommersiella synsätt och utbilda människor i att genomskåda bl.a. falska och förenklade budskap som sprids via reklam och massmedia.

SECO framhåller alt den grupp i samhället som är mest utsatt för de kommersiella krafterna är ungdomen och att det därför är myckel viktigt att studieförbunden tidigt i studiecirkelens form kan erbjuda alternativa sysselsättningar. SECO anser liksom Unga Örnaratt en tidig kontakt med de idéburna folkrörelserna är viktig för atl skapa intresse för de slora samhällsfrågorna.

SKS, CUF och Arvidsjaurs kommun framför farhågor för en ökad kom­mersialisering av studieförbundens utbud. SKS anför alt om studieförbun­den även fortsättningsvis måste lägga lönsamhetsaspekter på sin verksam­het blir den önskvärda gränsdragningen mol den kommersiella kulturutbu­det svår. Det är enligt CUF risk för atl man i första hand vänder sig till lältrekryterade grupper i samhället och att valet av ämnen syftar till alt skapa och följa modetrender. Arvidsjaurs kommun anser atl majoritetslin­jens förslag innebär att studieförbundens folkrörelsekaraktär kommer att försvagas och alt de kommer att utvecklas till serviceorgan som sins emellan konkurrerar om dellagarna med glättad kommersiell marknadsfö­ring.

Invandrarverket anser alt kommittén borde ha analyserat avsnittet kul­tur och kommersialism ur ell mångkulturellt perspektiv. Invandrarverket anför vidare:

God kultur definieras där som elt ärligt samtal mellan människa och människa. Där påpekas också alt kommunikation är omöjlig om två männi­skor saknar ett gemensamt erfarenhetsfält. Invandrar- och minoritetsbe­folkningen har små möjligheter att tillvarata det stora svenska kulturulbu­del. Samtidigt för minoriteterna en ojämn kamp för sina egna kulturer mol ett kommersiellt utbud. Vad föranleder denna vetskap för åtgärder?

Naturvetenskap och teknik

Kommittén betonar att del är viktigt att folkbildningsarbetet mer än tidigare inriktas på de tekniska och naturvetenskapliga ämnesområdena och dessas betydelse för olika samhällsområden.

 

Prop. 1980/81:127                                                  105

Flera remissinstanser framför synpunkter som innebär atl de instämmer i kommitténs syn på den tekniska utvecklingen och studieförbundens roll i detta sammanhang. Dessa instanser är arbelarskyddssty­relsen, Arvids­jaurs kommun, SAF, TBV, Medborgarskolan, FS och Studiefrämjandet. Flertalet av dem instämmer kortfattat i kommitténs synpunkter. FS anför:

Betoningen av de lekniska och naturvetenskapliga ämnesområdenas bely­delse i den framlida samhällsutvecklingen är enligt vår mening riktig. Folkbildningsorganisationerna bör här ta sitt ansvar för atl människor blir skickade att fatta de poliUska beslut som sannolikt blir allt svårare i framtiden. Besluten kommer förmodligen att innebära besväriiga avväg­ningar mellan sådana faktorer som nolltillväxt - fortsatt tillväxt, storska­lighet - samt med dessa faktorer relaterade begrepp som resurshushåll­ning, miljövård, livskvalité osv.

I det här sammanhanget är del dock viktigt betona att behovet av alt de tekniska och naturvetenskapliga inriktade studierna inte enbart blir de­skriptiva. För folkbildningsorganisationerna är frågan om ämnenas roll i det samhälleliga sammanhanget den mest angelägna. Kunskapen om äm­nesområdena måste kompletteras med en diskussion om värdet av de naturvetenskapliga och lekniska framstegens belydelse i ett socialt sam­manhang.

ABF är emellertid kritisk till kommitténs resonemang i kapitlet om studieförbunden och framtiden och anser att de slutsatser som förs fram är vaga, osammanhängande och ibland direkt tveksamma.

Som exempel tar vi avsnittet om den framtida utvecklingen på det tekniska området. Där framhåller kommittén att tekniken allmänt sett kommer att ge en kortare arbetstid. Detta skulle för studieförbunden innebära "... en primär uppgift att hjälpa människor alt välja stimulerande och utvecklande fritidsaktiviteter". Vi anser att detta tyder på bristande förmåga att föreställa sig hur verkligheten kommer att se ul med en fortsatt teknisk utveckling så som vi sett den under sjuttiotalet. Ett samhälle där arbetstiden förkortas på gmnd av elektronisering, robotisering etc. kom­mer med all sannolikhet atl ställa andra krav på studieförbunden och dess medlemsorganisationer än den idylliska bild som kommittén antyder. För­kortad arbetstid har både onda och goda sidor. På den ena sidan finns ökad arbetslöshet och utslagning, risk för ökad, kommersiell exploatering och på den andra sidan finns ökad frilid vilken kan användas för utveckling av personliga intressen.

Kvalitet

Frågan om kvaliteten inom folkbildningsarbetet har behandlats något mer ingående av två remissinstanser, nämligen Folkuniversitetet och KRO. Folkuniversitetet anför:

Det finns en risk för alt frågan om kvaliteten inom folkbildningarbetet kommer allför långt i bakgmnden.

 

Prop. 1980/81:127                                                  106

Vår utgångspunkt för en diskussion om kvaliteten i studie- och bildnings-verksamheten är iakttagelsen att studier och kunskapsutveckling är etl av människans instrument för att bl. a. förändra och förbättra sina livsbeting­elser. Elt samhälles kunskapsmassa - dvs. den samlade mängden av frågor och svar, av rutiner men också visioner, av tumregler likaväl som teorier - är vidare ingen enskilds egendom; den tillhör den mänskliga kulturen och varje generation fungerar som bärare och förmedlare av denna kunskapsmassa utan vilken den mänskliga kulturen vore olänkbar. Förvaltandet av denna kunskapsmassa, utvecklandet av nya kunskaper och förmedlandet av kunskaper är utan nägon som helsl tvekan männi­skans viktigaste och svåraste uppgift. Den uppgiften erbjuder inle heller några genvägar - den kräver i princip samma personliga satsning och hårda arbete i dag som förr i tiden (medan mänskligt arbete på många andra områden har kunnat ersättas av teknologi och automation). Dessa svårig­heter gäller självfallet inte endast de områden och ämnen som den vanliga skolan behandlar och så lill vida har kommittén rätl lill atl rnan inte bör dra någon skarp gräns mellan bildning och utbildning. Kommitténs ambition atl avgränsa folkbildningsarbetet från andra utbildningsformer kan därför egentligen enbart motiveras av administrativa skäl.

KRO framhåller alt mångfald inte är liktydigt med kvalitet och anför:

Kultur med mening, som berikar känsla och medvetande, är något man måste lära sig - från barnsben sona modersmålet eller senare i livet som ett främmande språk. Behovet, de vet vi, av kulturella fäliarbetare, kunniga och inspirerande pedagoger, är ofantligt, och vi måste med beklagande konstatera, att pedagogiken - även om den berörs — på ett olyckligt sätt kommit alt underordnas frågor av formell, fördelnings- och distributions-teknisk natur. Exempelvis har de kulturella centrumbildningarnas resurser av yrkeskunnande hittinUlls i myckel ringa omfattning tagits i folkbildning­ens tjänst och kommittén nöjer sig med alt konstatera faktum.

2.    Studieförbundens arbetsformer och metoder

Remissynpunkterna pä förslagen om kulturverksamhet och annan bild­ningsverksamhet redovisas i bil. 6.

Nya studieförbund

Kommittén anser att ett väsentligt kriterium för godkännande av nya studieförbund även bör vara folkrörelseanknytning. Kommittén föreslår vidare atl kravet på verksamhetsvolymen skall sänkas till 25000 studieUm­mar om året. De flesta remissinsianser som yttrar sig i frågan anser att det nuvarande kravet om 50 000 studietimmar om året bör bibehållas. Till dessa instanser hör SÖ, Landstingsförbundet, 14 kommuner och sju stu­dieförbund. Följande instanser tillstyrker förslagel om 25 000 studietim­mar/år: statens ungdomsråd, LRF, Riksidrottsförbundet. SV, Folkuniver-sUetet, CUF, MUF, Riksförbundet Hem och Skola och Vi unga.

 

Prop. 1980/81:127                                                                107

SÖ anser att förutom verksamhetsvolymen bör även vissa kvalitetskrav ställas på ett nytt studieförbunds organisatoriska uppbyggnad. Flera re­missinstanser t.ex. Riksidrottsförbundet och ABF tillstyrker kommitténs förslag om att ett nytt studieförbund bör ha folkrörelseförankring.

Styrelsens ansvar

Kommittén anser atl nuvarande bestämmelser om att studierektor skall godkännas av SÖ bör upphöra och att i stället studieförbundens styrelse skall vara ansvarig inför tillsynsmyndigheten. SÖ avstyrker förslaget med motiveringen att någon av praktiska skäl måste svara för kontakten med Ullsynsmyndigheten om inte dennas kontakt med studieförbunden skall försämras. Helsingborgs kommun avstyrker också förslaget, medan övriga remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker, däribland sju av studieförbunden.

Cirkelledarrollen

I fråga om kommitténs synpunkler på studiecirkelns kännetecken och arbete samt ledar- och deltagarroller har de flesta studieförbunden och flera andra organisationer uttalat sig positivt. Den enda fråga som har letl till uttryckliga motsägelser från vissa remissinsianser gäller cirkelledarrol­len. Kommittén anser att man bör eftersträva atl cirkelledarskapet skall vara av förtroendekaraktär och en frilidsuppgift.

Många remissinstanser instämmer i kommitténs syn på cirkelledarens uppgift. Till dem hör SÖ. Karlskrona, Malmö, Umeå och Vindelns kom­muner, NBV, SV, Riksidrottsförbundet, CUF. Vi Unga, och Riksförbun­det Hem och Skola. SÖ anför alt den syn kommittén givit uttryck för belräffande cirkelledarskapet som i första hand ett förtroendeuppdrag bör befästas i statsbidragssystemets utformning, och all del bör vara möjligi för sludieförbunden att satsa på mer ideella insatser likaväl som på arvo­derad eller anställd arbetskraft. Kulturrådet instämmer i kommitténs grundsyn men betonar dock att utan ämneskunniga ledare i cirklar som ägnar sig ål utövande kulturverksamhet får deltagarna inga verkliga möjlig­heter att utveckla sin kreativa förmåga. Kulturrådet framhåller atl studie­förbunden i framUden måste satsa mer på utbildning av sina cirkelledare i konsthantverk. Brevskolan, som också anser atl utbildningen av cirkelle­dare är viklig, framhåller att statsbidragsbestämmelserna måste stimulera Ull en bred och okonvenUonell rekrytering av cirkelledare.

Tre av studieförbunden, nämligen Folkuniversitetet, Medborgarskolan och TCO-TBV, tar avstånd från kommitténs resonemang. TCO-TBV an­för:

I de kunskaps- och färdighetsbetonade cirklarna (språk, konsthantverk, musik, yrkeskurser) är ämneskunniga cirkeiledare oftast nödvändiga för att cirkelsludierna ska kunna ge deltagarna fullt utbyte. Detla behöver inte innebära atl dessa cirkelledare står mera främmande för folkbildningens

 

Prop. 1980/81:127                                                                108

friare arbetssätt än de förtroendevalda cirkelledarna. Genom lämplig ut­bildning i cirkelledarmetodik och vuxenpedagogik, av den modell t.ex. TBV byggt upp, är de väl skickade all bli cirkelledare med förmåga atl anpassa sig efter deltagarnas behov och förulsällningar. Tyvärr saknas ofta resurser inom studieförbunden för sådan utbildning.

Såväl studievana som studieovana cirkeldeltagare ställer krav på cirkel­ledarens kompetens i olika avseenden. För att det inom cirkeln ska kunna utvecklas både social gemenskap och kunskap krävs kunniga cirkelledare. Denna kunnighet kan cirkelledaren förvärva och utveckla om cirkelledar­skapet har en viss omfattning och kontinuitet. För studieförbundens del måste del ur bl.a. planeringssynpunkt vara en trygghet att ha tillgång till hel- eller deltidsanställda cirkelledare, främst då i den verksamhet som las ut mot allmänheten. Denna kärna av anställda cirkelledare måste dessulom anses utgöra en värdefull resurs vid utvidgning av studieförbundens verk­samhetsområden mol delvis nya arbetsområden, vid utvecklande av nya, okonventionella arbetsmetoder saml som utbildare och idegivare till nya och oerfarna cirkelledare.

Folkuniversitetet anför liknande tankegångar.

Kommittén framhåller att cirkelledarna i första hand bör betraktas som medstuderande. Det låter sig naturligtvis sägas, men om denna tanke tolkas så, att ämneskunskaper och pedagogisk skicklighet är av mindre betydelse hos cirkelledare och handledare så finns, enligt vår uppfattning, en risk att man använder sig någol som är både praktiskt och värdefullt för studiearbetet, nämligen människors sakkunskap och det kan varken vara i cirkeldeltagarnas eller samhällets intresse. Enligt vår uppfattning finns det ingen anledning atl dölja att kunskapslillägnande för det första är en svår och krävande uppgift och atl detta tillägnande för del andra väsentligt underlättas om vi människor tar hjälp av andras kompetens. Atl således av ledare i det frivilliga folkbildningsarbetet kräva ämneskunskaper och kom­pelens kan inte anses strida mot folkbildningens grundide.

Inom folkbildningsarbetet finns huvudsakligen två slag av cirkelledare: en slor gmpp av personer verksamma inom föreningslivet och som fullgör sina cirkelledamppgifter inom ramen för elt frivilligt och ideologiskt base­rat engagemang. Vidare finns em mindre grupp cirkelledare, ofta med lång erfarenhet av cirkelledarskap och folkbildningsarbete som av olika skäl kommit att syssla med uppgiften i ökad utsträckning huvudsakligen inom områden där kunskapsförmedlingen är en väsentlig del av cirkelarbetet. Vi menar alt båda gmpperna behövs och att deras engagemang i studiecirkel­verksamhelen är av sins emellan olika karaktär. Inom vissa cirklar är det utan tvivel så alt det primära målel för deltagarna är att inhämta vissa kunskaper och tillägna sig vissa färdigheter. I andra cirklar - av den typ som kommittén förmodligen haft i åtanke — är det väl så vikligl att deltagarna ges möjligheter att ta och ge argument och synpunkter i en diskussion, för all därmed skaffa sig underlag för elt ställningstagande i en samhällsfråga.

Att leda studiecirklar så alt de verkligen blir studiecirklar är en svår uppgift. Studiecirkeln skall kännetecknas av elt öppet och gemensamt kunskapssökande som bäst förverkligas genom en fördelad aktivitet, ge-

 

Prop. 1980/81:127                                                                109

nom vidgad social kontakt och genom ömsesidig förståelse och respekt. Detla ställer slora krav på handledarna. De måsle ha nått en personlig mognad och en verklig insikt om värdet av demokraUska arbetsformer. Också ämneskunskaper och erfarenhet av cirkelarbete är av stor betydel­se. Det visar sig regelmässigt att ju mindre cirkelledaren kan om ämnet och ju mindre erfarenhet han/hon har av arbetsformen, desto lättare faller han/ hon in i den traditionella auktoritära lärarrollen som de flesta av oss är uppvuxna med från skoltiden. Med dåliga ämneskunskaper och bristande erfarenhet följer också ofta etl större beroende av det studiematerial som cirkeln följer och svårigheter atl la hänsyn Ull deltagarnas behov och att ta till vara deras kunskaper.

Folkuniversitetet, liksom SACO/SR, Medborgarskolan, Folkpartiets och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund samt MUF inslämmer i de synpunkter som framförts i särskilda yttrandet av Mundebo m.fl. SACO/ SR anser atl den inställning mot de yrkesverksamma cirkelledarna som kommittén företräder är på sikl skadlig för studieförbundens verksamhet.

Studiematerial

Kommitténs synpunkler på studieplaner och studiematerial tillstyrks av bl.a. Folkbildningsförbundet, ABF, SV, SKS, Brevskolan och LT:s förlag,

SV välkomnar kommitténs krav på att sludieförbunden tillförsäkras ekonomiska resurser för att vidareutveckla såväl ledarfortbildning som metoder och studiematerial, de faktorer som främst bidrar lill om studiecir­keln blir "studiecirkel" eller "skolklass".

Brevskolan anför bl. a:

Vilken typ av studiematerial en studiecirkel kan behöva beror på ämnes­val och deltagarnas bakgrund och situation. Materialens utformning kom­mer därför att variera och ställer krav på en friare definition ur statsbi­dragshänseende. Kommitténs indelning av studiematerial i tre kategorier — cirkelplan, cirkelvägledning, arbetsplan — får anses ligga i linje med de utvecklingssträvanden som i dag finns vid Brevskolan. Brevskolan noterar också med tillfredsställese all kommittén förespråkar en vidare syn på begreppet studiematerial när det gäller mediaval.

LT:s förlag anför bl. a:

Malerial som på ett tillfredsställande sätt kan stödja cirklarnas arbete och inrymma de olika moment kommittén pekar på kan formas på olika sätt men löper risk all bli relativt omfattande och dyra. Del fordrar en medvetenhet om syfte och mål med studiearbetet i studieförbundens alla organisalionsled för alt dels ställa krav på malerialproducenlerna, dels avgöra vilka material som inle är till fyllest. Det vore därför fördelaktigt med så klara definitioner som möjligt vad gäller avgränsningen mellan bidrags- och icke bidragsberättigad verksamhet. Definitionerna skulle un­derlätta malerialproducenlerna och också kunna stödja studieförbundens medarbete i arbetet med godkännande av material och ge argument mot

 

Prop. 1980/81:127                                                                110

material som inte på tillfredsställande sätt innehåller de moment ett materi­al bör innehålla.

Kulturrådet anser att frågan om studiematerial är särskilt delikat på konsthantverksområdet och att det förproducerade studiematerial som finns inte fungerar bra. Kultun"ådet förordar däiför alt en översyn görs i fråga om studiematerial.

Samverkan mellan studieförbunden och övriga folkbildningsanordnare

ABF och SV kommenterar kommitténs synpunkter på samverkan med utbildningsradion (UR). SV konstaterar att UR:s utbud de senaste åren i allt mindre utsträckning getts en sådan pedagogisk utformning all del kunnat användas i studiecirklar. Både ABF och SV anser liksom kommit­tén all UR skall kunna producera kurser tillsammans med enskilt studie­förbund. UR själv inslämmer i kommitténs synpunkter på behovel av ökad samverkan mellan sludieförbunden och UR och delar med vissa reserva­tioner kommitténs syn på former för samråd och samverkan.

I fråga om studieförbundens samverkan med kulturinstitutioner yttrar sig endast etl fåtal remissinsianser. Dessa instämmer i storl sett i kommit­tén synpunkter. Skellefteå kommun Ullstyrker förslagen om samverkan mellan studieförbund och kulturinstitutioner för att landsortskommuner skall få del av kulturulbudel.

I avsnittet om samverkan med folkhögskolor föreslår kommittén dels att regeln om minst 25-procenlig medverkan av folkhögskollärare vid s. k. samverkanskurser bibehålles, dels att sludieförbunden skall få möjligheter alt anordna egna kortkurser.

Invandrarverket framhåller att 25-procentsregeln skapar svårigheter för invandrarorganisationerna att utnyttja samverkanskurserna. Det är viktigt atl dessa organisationer kan samverka med folkhögskolor i sin utbildning av funktionärer och ledare. Folkhögskolornas lärare behärskar dock inte invandrarnas modersmål och är inte tillräckligt insatta i invandrarfrågor och invandrarnas organisationer för att förstå deltagarnas utgångspunkter i utbildningen. Invandrarverket föreslår däiför att undantag frän 25-pro-cenlsregeln ges för kurser som genomförs i samarbete mellan invandraror-ganisation, studieförbund och folkhögskola. ABF och TCO-TBV anser alt en åtgärd för att stimulera samarbetet mellan studieförbund och folkhög­skolor skulle vara alt mjuka upp nuvarande 25-procentsregeln så att skolan genom rektors beslut kan välja en lärare från etl studieförbund även för den del av undervisningstiden som är förbehållen lärare från folkhögsko­lan. SFEF instämmer dock i kommitténs bedömning av blir 25-procentsre­geln eftersom den garanterar all samverkanskurserna "folkhögskolemäs-siga".

NBV och TCO-TBV avstyrker förslaget om att studieförbunden skall kunna ordna egna kortkurser. NBV instämmer inte i kommitténs uppfatt­ning att folkhögskolornas kortkurskapacitet skulle vara otillräcklig. TCO-

 

Prop. 1980/81:127                                                                111

TBV anser all del saknas anledning att sprida de till antalet begränsade dagsstudiestöden på fler utbildningsanordnare. TCO-TBV vill slå vakt om den miljö som folkhögskolorna erbjuder både ur pedagogisk och kulturell synvinkel. SFEF däremot tillstyrker en konstruktion där även sludieför­bunden kan anordna kortare kurser för att lätta del "tryck" som enligt SFEF nu finns på folkhögskolorna.

Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden

Kommittén understryker folkbildningsförbundets och länsbildningsför­bundens betydelse och föreslår ökade statsbidrag till dem. Bidraget till kulturprogram inom föreningslivet föreslås utvidgas till ett bidrag till annan bildningsverksamhet än studiecirklar. Detta skall enligl förslaget förmed­las till studieförbunden av tillsynsmyndigheten. Därmed föreligger inte längre något behov att behålla en särskild byrå för förmedlingen av statsbi­draget till kulturprogram.

Ftilkhddningsförbundet, samtliga länsbildningsförbund som har yttrat sig, samt KFUK-KFUM:s studieförbund tillstyrker förslagen beträffande folk- och länsbildningsförbunden. Folkbildningsförbundet och KFUK-KFUM:s studieförbund anser också liksom kommittén att Förmedlings­byrån bör upphöra, medan flera länsbildningsförbund anser alt den även i fortsättningen har viktiga uppgifter. V tillstyrker kommitténs förslag, men ser det som en brist att de yrkesverksamma kulturarbetarnas repre­sentanter uteslängs från möjligheten att delta om den särskilda styrelsen för Förmedlingsbyrån ersätts av Folkbildningsförbundets styrelse. Även Medborgarskolan tillstyrker i sak förslagen, medan TCO-TBV anser att Förmedlingsbyråns samråds- och stimulansfunktion vid studieförbundens arbete med programverksamhet är en stor tillgång. Byrån bör därför enligt TCO-TBV finnas kvar men ingå i Folkbildningsförbundet. Folkpartiets kvinnoförbund anser atl vissa uppgifter som nu åvilar Folkbildningsförbun­det kan överföras till länsbildningsförbunden.

3.    Arbetsfördelning och samverkan inom vuxenutbildningen

Remissynpunkterna på kommitténs förslag till gränsdragning och sam­verkan mellan studieförbund och kommunal vuxenutbildning redovisas i bilaga 5.

Studieförbund - högskolan

Kommittén poängterar att det är en angelägenhet för samhällets egna ulbildningsorgan att ge grundläggande yrkesutbildning på högskolenivå. Statsbidraget till studieförbundsverksamhet av detla slag bör därför av­vecklas under en övergångstid på imgefär fem år. Kommittén ser ingen anledning atl bibehålla en särskild bidragsform för universitetscirklar.

 

Prop. 1980/81:127                                                                112

Högskolan har planerat ett antal enstaka kurser som ligger mycket nära sådan verksamhet som sludieförbunden traditionellt bedriver. Kommittén anser att syfiet med utbildningen bör avgöra vem som skall arrangera verksamheten. En väl fungerande arbetsfördelning kräver goda kontakter mellan sludieförbunden och högskolans olika organ. Lokalt bör samråd etableras på varje högskoleort.

En hel del remissinsianser är positiva till kommitténs förslag och skriv­ningar beträffande gränsdragning mellan studieförbund och högskolan, t.ex. SÖ, Statens ungdomsråd. Kommunförbundet, Karlskrona, Stenung­sunds, Stockholms, Umeå och Uppsala kommuner, samt SHIO, LRF, Riksidrottsförbundel. SACO/SR, SAF, ABF, KFUK-KFUM:s studieför­bund. Medborgarskolan Studiefrämjandet, SV, SKS, Centerns kvinnoför­bund, CUF och SECO.

UHÄ behandlar frågan om gränsdragning mellan studieförbund och hög­skolan utförligt och anför bl. a.:

Enligt UHÄ:s principiella uppfattning bör planeringen av ulbildning på högskolenivå ligga samlad hos högskolans organ och all sådan utbildning ges inom högskolans ram ... 1 en silualion med krympande ekonomiska resurser kan en arbelsfördelning mellan högskolan och sludieförbunden synas rimlig. Utgångspunkten är då naturiigen alt högskolan i första hand bör inrikta sig på yrkesutbildning och kompetensgivande utbildning samt sådan på vetenskaplig grund vilande kvalificerad "allmäninriktad" ulbild­ning som naturligt ankommer på innehavare av forskar- och lärartjänster inom högskolan.

Svårighelen ligger dock enligl UHÄ i all närmare precisera den del av högskolans utbud som inte har en klar yrkes- och kompetensprofil. Utbu­det av enstaka kurser inom högskolan har minskat. UHÄ anser det därför inte särskilt sannolikt atl högskolan numer har elt storl utbud av kurser som konkurrerar med folkbildningens verksamhet. UHÄ menar dock att kommittén försummat alt diskutera gränsdragningsproblemet utifrån folk­bildningsarbetets innehållsliga och pedagogiska särart. Om folkbildningen i högre grad än f. n. lever upp till sina allmänna mål - fritt och frivilligt, intressemässig profilering, folkrörelseförankring m. m. - skulle avgräns­ning till annan ulbildning enligl UHÄ mer eller mindre ge sig själv.

UHÄ anser liksom kommittén att fullständig längre yrkesutbildning inle bör ges av studieförbunden. UHÅ, avslyrker dock att en automatisk över­föring görs till högskolan och alt en tidsgräns sätts för när statsbidrag lill ifrågavarande utbildning bör upphöra. Däremot menar UHÄ atl statsmak­terna för varje berörd utbildning bör kunna uppdra åt högskolemyndighe­terna att inom viss tid pröva frågan om överföring. Samma försiktighet bör enligt UHÄ:s mening prägla frågan om att föra över de studieplanebundna universitetscirklarna till högskolan. Liknande synpunkter framförs även av kulturrådet, Uppsala kommun. SACO/SR, SV, TCO-TBV samt SECO.

Malmö kommun och Folkpartiets ungdom.sjörbund anser atl universi-

 

Prop. 1980/81:127                                                  113

letscirklarna bör finnas kvar. Öckerö kommun anser att de kursplane­bundna universitetscirklarna bör bibehållas i glesbygd och Gotlands kom­mun anser att bidraget till de icke studieplanebundna universitetscirklarna bör finnas kvar.

SFS underkänner helt kommitténs resonemang i gränsdragningsfrågan och ser den som en fråga om en begränsning av högskolans intrång på områden som normalt läcks av studieförbunden. Den enda förnuftiga gränsdragningen är enligt SFS om ulbildningen skall vara poäng- och kompetensgivande eller ej. Om svaret är ja skall ulbildningen tillhöra högskolans anvarsområde. Detta hindrar inte enligt SFS att sludieförbun­den kan arrangera sådana kurser om univershelens kursplaner följs och om det är lärare vilka godkänts av högskolan som leder kurserna.

TCO-TBV anser att studieförbunden inte bör ägna sig åt sådan gmndläg­gande yrkesutbildning inom det esteUska området som i dag i vissa fall förekommer. Särskilt ifrågasätter TCO-TBV den utbildning av skådespela­re och dramapedagoger som i dag anordnas av olika studieförbund. Hela frågan om studieförbundens utbildning inom teaterområdet bör enligt TCO-TBV bli föremål för en översyn.

Kommilléns förslag om lokall och regionall samråd tillstyrks av flera remissinstanser: t. ex. UHÄ, Gotlands kommun och TCO-TBV.

Studieförbund — utbildning iföretag

Kommittén anser att sludieförbunden bör kunna svara för en ökad del av personalutbildningen i allmänna ämnen och problemorienterade projekt-studier och föreslår atl studieförbunden under vissa fömtsättningar er­håller slatsbidrag för chklar som genomförs i samarbete med förelag. Flera remissinstanser instämmer i kommitténs syn på studieförbundens samar­bete med förelag och på de regler som skall gälla för att statsbidrag skall ulgå. Till dessa instanser hör Stockholms och Vindelns kommuner, SAF, Folkuniversitetet, KFUK-KFUM:s studieförbund. Studiefrämjandet och NBV. Några remissinstanser är i princip positiva till kommitténs syn på ulbildning i samarbete med företag, men anser atl klarare gränser bör dras mellan förelagets och samhällets ekonomiska ansvar för verksamhelen, t.ex. TCO-TBV, Medborgarskolan och SV.

LO anser atl sludieförbunden kan tillföra den interna ulbildningen vid företagen nyheter, såväl innehållsligt som metodiskt. Om statsbidrag skall utgå för samverkan med företagens inlerna utbildning är det LO:s uppfatt­ning att arbetsgivaren måste fullfölja gällande arbelsmarknadsregler som finns i lagar och avlal, saml atl de fackliga organisationernas rätl till initiativ och medverkan vid inlem förelagsutbildning måste tillgodoses ulan inskränkningar och all de anställda genom sina fackliga organisatio­ner skall ha rätl alt samarbeta med sina egna studieförbund.

SÖ menar atl slatsbidrag till inlem förelagsutbildning inte bör utgå via anslaget lill bidrag till sludiecirkelverksamhet. SÖ:s ståndpunkt gmndar 8    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                  114

sig på att anbudsförfarande ofta förekommer i dessa sammanhang. SÖ anser att sådant förfarande sätter cirkeldeltagarnas frihet att själva välja studieförbund helt ur spel och att studieförbundets roll blir främst statsbi-dragsförmedlande.

Nybro kommun anser atl del är tveksamt om studieförbunden skall gå in i företag och anordna kurser och ifrågasätter om inte detta är någol som bör ordnas antingen genom fackföreningarna eller AMS. ABF varnar för alt företag ges möjligheter att lösa sin företagsulbildning inom folkbildning­ens ram. Folkbildning kan genom att användas i arbetslivet skapa motiva­tion, medvetenhet och kreativitet hos breda grupper, inte minst bland kortutbildade och lågmotiverade, men ABF menar att en sådan verksam­hel måsle vara förbunden med villkoren att den organiseras i och genom löntagarnas egna organisationer.

Vuxenutbildning bland utvecklingsstörda

Vuxenutbildning bland utvecklingsstörda bedrivs i dag i studiecirklar, folkhögskolekurser, arbetsmarknadsutbildning samt inom försöksverk­samhet med s. k. vuxensärskola.

Kommittén anser att cirkelverksamhel bland utvecklingsstörda i princip kan och bör genomföras på samma villkor som cirkelverksamhet för andra medborgargmpper. I samarbetet mellan studieförbund och berörda för­valtningar, personal och handikapporganisationer finns det anledning för förbunden atl redovisa folkbildningsarbetets målsättningar och förutsätt­ningar och markera sitt ansvar för verksamheten. Det är också angelägel för studieförbunden att motverka en utveckling som leder till att man i de förslåndshandikappades ögon freimstår som en del av samhällets omsorgs­vård. Kommittén förordar en fortsatt utveckling mol atl förlägga cirkel­verksamheten utanför inslitufionerna.

Kommittén anser vidare att vuxensärskolan bör övergå i fastare former men lar inle ställning till frågan om vem som skall vara huvudman, t.ex. landsting eller kommun. Kommittén har inle kunnal hitta något sätt alt dra en gräns mellan sludiecirkelverk:»amhel och vuxensärskola, utan föreslår i stället en dimensionering av vuxensärskolan.

De flesta remissinsianser som yttrar sig i fråga om vuxenutbildning bland utvecklingsstörda instämmer i kommitténs förslag och synpunkter. Till dessa instanser hör Malmö, Stenungsunds, Stockholms och Umeå kommuner saml Medborgarskolan och Studiefrämjandet.

Socialstyrelsen tillstyrker förslagen om fortsatt utveckling mot atl för­lägga studiecirkelverksamhet utanför vårdhemmen samt om studieförbun­dens ansvar för verksamhelen. För studiecirklarna behövs enligt socialsty­relsen en vidareutveckling av pedagogik och läromedel samt utbildning av cirkelledama. Styrelsen Ullstyrker förslaget att vuxensärskolan bör övergå i fastare former. I avgränsningsfrågan framhåller styrelsen dels alt vuxen-

 

Prop. 1980/81:127                                                  115

undervisningen måste utgå från de berörda deltagarnas förutsättningar, dels atl den enskilde utvecklingsstördes självbestämmanderätt om della­gande i undervisning måste respekteras. Socialstyrelsen tillstyrker kom­mitténs förslag om vuxensärskolans uppgift.

SÖ delar kommitténs uppfattning att det i samarbetet mellan studieför­bund, berörd förvaltning och personal finns anledning markera alt studie­förbunden har det yttersta ansvaret för cirkelverksamheten, men anser alt en sådan markering skulle ha underlättats av en analys av resp. parts ansvarsområde. Enligt SÖ:s mening borde det klart anges att primär ADL-träning är en uppgift för samhällets omsorgsvård. Ansvarsförhållandena och gränsdragningen i fråga om sekundär ADL-träning och social träning bör närmare belysas. SÖ anser atl cirkelverksamhel för utvecklingsstörda skall följa gällande regler för cirkelverksamhelen, bedrivas i gmpp och inte ha karaktären av enskild undervisning. SÖ beklagar alt kommittén inte anger någon lösning för hur avgränsningen mellan studieförbund och vux­ensärskola skall göras. För dellagarna kan det enligt SÖ inte anses vara en lösning att fastlägga en ram för en av ulbildningsformerna.

SIL anser alt studieförbundens verksamhet för utvecklingsstörda bör bygga på integrationsprincipen. Genom alt ge de utvecklingsstörda som har fömtsättningar därför möjligheter att delta i cirklar för icke ulveck-lingsslörda kan social träning och konlakler med samhälls- och kullurliv utvecklas. En sådan integration kommer också atl ge de icke utvecklings­störda nya och nyttiga erfarenheter. Kulturrådet och SV anser att samråd bör ske mellan huvudmannen för den grundläggande utbildningen och studieförbunden om utbildningens innehåll och dimensionering saml stu­dieförbundens möjligheter att delta och aktivt bidra till utbildningen av vuxna utvecklingsstörda. Kulturrådet påtalar liksom SV atl kommittén begränsar sig Ull de vuxna utvecklingsstörda som är inskrivna i omsorgs­vården och att den gmpp som står utanför omsorgsvården inle får glömmas bort.

TCO-TBV anser att i gränsdragningsfrågan mellan studieförbund och vuxensärskola bör de olika anordnarnas mål vara utgångspunkten för arbetsfördelning och samverkan. Ett samrådsförfarande skall äga rum och därigenom skall studieförbundens verksamhet i högre grad än nu utgå från målgmppens särskilda behov och den enskildes frivilliga dellagande. Stu­dieförbundens ansvar medför all cirkeldellagandei för den enskilda maxi­meras lill en rimlig nivå.

NBV har en lång erfarenhet av verksamhet bland utvecklingsstörda, vilket givit möjlighet till utveckling och anpassning av arbetsmetodik och studiematerial. NBV framhåller att det med tanke på deltagarna i denna verksamhel vore oförsvarligt alt inskränka studieförbundens möjligheter lill förmån för vuxensärskolan. NBV påtalar atl de psykiskt sjuka som på flera sätt har likartade problem i studiearbetet inte är nämnda i utrednings-belänkandet. NBV anser alt kommitténs förslag till formulering beträffan-

 

Prop. 1980/81:127                                                  116

de folkbildning på vårdinstitution ger studieförbunden ett gott och välbe­hövligt stöd genlemol institutionerna och delar kommitténs uppfattning att anbudsförfarande inte är förenligt med ett fritt och frivilligt folkbildnings­arbete.

HCK påtalar att de olika vuxenutbildningsformerna måste bli reellt tillgängliga och möjliga alt skilja åt för de utvecklingsstörda. Utrednings­förslaget atl landslingen skall kunna ge studieförbund rätt att anordna vuxenutbildning som inle ligger inom ramen för slatsbidrag till studiecirkel kan enligl HCK:s mening innebära en risk alt man får en sammanblandning mellan vuxensärskola och verksamhet anordnad av studieförbund. Detta kan medföra att den reella friheten och frivilligheten för utvecklingsstörda atl själva välja studieform minskar.

Folkbildning inom kriminalvården

Kommittén anser alt intagna inom kriminalvården så långl det är möjligt bör ha samma tillgång till vuxenutbildning som andra. De intagna befinner sig i en särskill besvärlig social situation, är ofta kortutbildade och lågmoti­verade och bör därför erbjudas studiemöjligheter i varierande former. De intagna bör i så stor utsträckning som möjligt själva ha inflytande över sina studier.

De remissinstanser som yttrar sig över denna del av betänkandet instäm­mer i allmänhet i kommitténs synpunkler.

Kriminalvårdsstyrelsen tillstyrker förslagen och utvecklar dem utifrån sina erfarenheler. Kulturrådet, Malmö, Stenungsunds och Stockholms kommuner, samt Medborgarskolan, Studiefrämjandet och CUF instäm­mer också i kommitténs synpunkter.

Umeå kommun anför tveksamhet till kommitténs formulering alt "vård­huvudmannen skall svara för de extra resurser som kan behöva ställas lill förfogande". Bildning och kultur i folkrörelsernas och studieförbundens regi är enligl kommunen en självklar rättighet som tillkommer alla medbor­gare oavsett tidigare bakgmnd. Del ligger i folkbildningens ideologi att även värna om dessa grupper. De extra resurser som kan behöva ställas Ull förfogande bör tillföras från annan än vårdhuvudmannen. Vaxholms kom­mun anför alt sludieförbunden bedriver omfattande verksamhet på inslitu-Uoner i kommunen, bl.a. Österåkeranstallen och Åkersbergahemmet. Kommittén har föreslagit alt socialstyrelsen skall utreda frågan om kost­nadstäckning för studieverksamhet på landstingets institutioner. Kom­munen anser alt motsvarande utredning bör göras angående verksamhet inom kriminalvårdsanslaller.

Studieförbunden och idrottsrörelsen

Folkbildningsutredningen anser att idrottsrörelsens studie- och skol­ningsverksamhet för styrelseledamöter, för ledare av olika kategorier och för tävlingsfunklionärer kan genomföras inom ramen för slatsbidragsberäl-

 

Prop. 1980/81:127                                                  117

ligade studiecirklar. Däremot markerar kommittén en skarp gräns mot den del av idrottens verksamhet, som gäller utövande av olika idrotter. Denna verksamhet skall inte heller i fortsättningen komma i åtnjutande av studie­cirkelbidrag.

Flertalet remissinstanser som yttrar sig över della avsnitt är positiva till kommitténs synpunkter. Dessa instanser är SÖ, Karlskrona, Stenung­sunds och Umeå kommuner samt Medborgarskolan, SV och Riksidrotts­förbundet.

SÖ instämmer i atl slalsbidrag lill ledar- och funktionärsutbildning skall kunna ulgå via studiecirkelbidraget, men framhåller atl regler bör skapas som innebär alt andra statsbidrag inte kan utgå lill den del av utbildnings­verksamheten för vilken studiecirkelbidrag rekvireras. SÖ anför också atl för många ungdomar betyder idrottsledarens och träningsgmppens synsätt mer än skolans och att det därför är angelägel atl så stor del som möjligt av idrottsrörelsens ledamlbildning kan påverkas av de värderingar som är gemensamma för folkbildningsarbetet.

Riksidrottsförbundel framhåller att det verkligt stora utbildningsbehovet inom idrottsrörelsen utgörs av ulbildningen av föreningsinstruktörer i olika idrottsgrenar. Denna utbildning har aldrig bedrivits i studiecirkelform ef­tersom studier som har med teknikskolning eller utövande av sport och idrott atl göra inle kunnat erhålla statsbidrag. Riksidrottsförbundel betrak­tar det därför som mycket glädjande att folkbildningsutredningen föreslår alt idrottsrörelsens studie- och skolningsverksamhet för styrelseledamö­ter, för ledare av olika kalegorier och för lävlingsfunkUonärer kan genom­föras inom ramen för stalsbidragsberättigade studiecirklar.

Landstingsförbundet är inle berett atl nu ta ställning till frågan om slalsbidrag lill ledarutbildning inom idrottsrörelsen. Enligt gällande rekom­mendation från landstingsförbundet bestrids kostnaderna för denna utbild­ning från det totalanslag som från landstingens sida ställs till Sveriges Riksidroltsförbunds distriktsorganisationers förfogande. Denna fråga har diskuterats vid flera av landstingsförbundels senare kongresser. Styrelsen fömtsätter därför att denna fråga kommer att tas upp till diskussion vid den översyn av gällande bidragsregler som kan väntas ske inom den närmaste tiden.

Icke bidragsberättigad verksamhet

Del avgörande vid bedömningen av vilken verksamhet som skall kunna genomföras med slalsbidrag folkbildningsförordningen bör enligt kommit­tén vara fömtsättningarna för sludier i grupp och dessutom om studiecir­keln har möjlighet atl fungera som en kamratkrets som bedriver studier. Frågan om en verksamhel skall berättiga till slalsbidrag eller inte bör alltså inte göras till en fråga om ämne. Studiecirkelbidragel bör inle utgå till akUvileter där utövandet är det centrala. Kommittén föreslår vidare alt det nuvarande förbudet mot studieverksamhet som anordnas i samarbete med

 

Prop. 1980/81:127                                                  118

företag, som driver undervisning på affärsmässig basis eller som ett led i sin affärsmässiga verksamhet, bör gälla även i fortsättningen.

SÖ inslämmer i kommitténs synpunkler på gränsdragningen mol icke stalsbidragsberättigad verksamhet och tillägger dels att sludiecirkelverk­samhet inle heller skall få anordnas i samarbete med andra kommersiellt inriktade parter än sådan som bedriver undervisning, t.ex. musikaffärer och hobbybodar, dels alt studiecirklar i psykoterapi har ökat under senare år. SÖ anser atl bidragsberättigade cirklar inom detla område uteslutande skall omfatta teoretiska studier i ämnet och inte la upp deltagarnas evenlu­ella personliga problem Ull bearbetning.

Kulturrådet anser liksom SV alt deltagarnas syfte med verksamhelen bör vara avgörande för om statsbidrag skall utgå. SV anför vidare:

Folkbildningens anseende kan allvarligt hotas, om det visar sig att alltför stor del av verksamheten har karaktär av mekaniskt utövad sysselsättning eller endast ger människorna en förevändning alt komma samman.

Stenungsunds kommun anser att en hårdare gränsdragning bör ske mel­lan vad söm kan betraktas som cirkelverksamhet och hobbykurser i vilka det väsentligaste inte längre är alt lära tekniker ulan all framställa alster.

Kommittén har anfört att slatsbidrag till verksamhet i studiecirkelform inte heller i fortsättningen bör utgå till utövande av sport, gymnastik, idrott, friluftsliv och spel. Riksidrottsförbundet anför att dess uppfattning överensstämmer med kommhléns och alt del inte är idrottsrörelsens upp­fattning att idrottsträning som avser att utövaren skall bli bättre i sin specialgren skall bedrivas som sludiecirkelverksamhet.

KFUK-KFUM:s studieförbund anser att en kommande skrivning endast skall ge indikationer på bidragsgrundande verksamhet och överlåta till studieförbunden alt ansvara för Eitl verksamheten är folkbildningsmässig.

4   Bidragsfrågor

Full kostnadstäckning

Kommittén för ell resonemang som leder till slutsatsen att om staten skulle svara för bidrag som ger 100-procenlig kostnadstäckning skulle detta leda lill en slallig konlroll av verksamhelen som vore förödande för verksamhetens inriktning. Enligt kommittén går det dock att förena stor frihet för sludieförbunden med etl bidragssystem som i allmänhet ger möjlighet lill kostnadsfria cirkelstudier. Utredningsförslaget innebär en reformstege som i slulsteget ger i princip full kostnadstäckning för de kostnadsposter som staten har att ansvara för. I avvaktan på atl slutstegel skall uppnås föreslår kommittén alt man skall förstärka den generella bidragsgivningen med riktade tilläggsbidrag så atl full kostnadstäckning kan uppnås för vissa gmpper.

 

Prop. 1980/81:127                                                                119

Remissinstanserna har inte uppfattat utredningsförslaget helt entydigt. En del instanser tycks instämma i kommitténs argumentering kring de negativa konsekvenserna av en 100-procentig kostnadstäckning ulan att observera eller ta ställning till förslaget om en i princip full kostnadstäck­ning i slutet av reformslegen.

Landstingsförbundet,Haninge, Hällefors, Karlskrona och Nässjö kom­muner samt LO, FS, Studiefrämjandet, Vuxenskolan, SKS och TCO/TBV instämmer i kommitténs förslag om i princip full kostnadstäckning för de stalsbidragsberättigade kostnadsposterna.

Av de statliga myndigheterna anser statskontoret, RRV och kulturrådet atl en full kostnadstäckning varken är önskvärd eller ekonomiskt möjlig. RRV anser atl kostnadsfria cirkelstudier inte heller på sikt är önskvärt, eftersom cirkelverksamheten inle på samma sätt som tidigare är ett led i samhällets nytlobetonade och slandardhöjande verksamhet. RRV anser att nyttan av cirkelstudier huvudsakligen tillfaller den enskilde varför effektivitetsskäl talar för att denne också betalar en avgift. Däremot anser RRV det angeläget alt stödet till studiecirkelverksamheten utformas på etl sådant sätt att del kan riktas mot individer som eventuellt alltjämt är missgynnade ur utbildningssynpunkt. SÖ uttalar sig inte i frågan om full kostnadstäckning.

Följande remissinstanser anser inte heller att i princip full kostnadsläck­ning bör uppnås ens på sikl: Malmö,Umeå och Uppsala kommuner, SAF, Folkuniversitetet, Medborgarskolan och Moderata kvinnoförbundet.

Kostnadsfördelning mellan stat, landsting och kommun

Kommittén föreslår den ändringen i förhållande till nuvarande kostnads­fördelning att staten i princip övertar de administrativa kostnaderna i den lokala verksamheten medan kommunerna övertar kostnaderna för studie­material och vissa kostnader i handikappverksamheten. Av ekonomiska skäl övertar staten enligt förslaget endast hälften av de lokala administrati­va kostnaderna i ett första steg.

Nästan alla remissinstanserna instämmer i kommitténs principella för­slag till kostnadsfördelning, men de flesta av dem anser all staten bör ta över de lokala administrationskostnaderna i ett steg. Utredningsförslaget om två steg leder enligt dessa remissinstanser dels till en kraftig kostnads­övervältring på kommunerna, dels till slora administrativa svårigheier.

Några remissinstanser uttrycker oro för alt utredningsförslaget innebär risk för försämringar av cirkelmaterialet, t.ex. SV och Brevskolan. Folk­universitetet, FS, TCO/TBV och Kooperativa förbundet anser atl den enhetliga standarden på studiematerialet är så viktig atl staten bör ge bidrag till materialet även i fortsättningen.

 

Prop. 1980/81:127                                                                120

Bidragssystemet

En redovisning av kommitténs förslag till bidragssystem finns i samman­fattningen av betänkandet (bil. 2).

Merparten av remissinstanserna tillstyrker huvudprinciperna i det före­slagna bidragssystemet, dels därför alt det innebär en efterlängtad förenk­ling, dels därför att systemet ger ersättning för kostnadsutvecklingen. Trots denna allmänna inställning framför emellertid många remissinsianser vägande kritik mot det föreslagna systemet.

Många instanser anser att höga kostnader premieras i det föreslagna syslemel, genom att storieken av den extra resursen samt bidraget till instruktion och administration och till studieförbund är knutna till de koslnader man haft som är grundbidragsberättigade. Dessa remissinstan­ser är SÖ, statens ungdomsråd, Nässjö och Ragunda kommuner, SV, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets ungdomsförbund, SECO och För­bundet Vi Unga.

RRVsom tillstyrker grundbidragel men inte övriga delar av systemet är en av de ytterst få remissinstanser som anser att bidragsförslaget är för generöst. Många som Ullstyrker systemet anser all flera av bidragspos­terna är för små, framför allt exlra resursen och bidraget till annan bild­ningsverksamhet. Kulturrådet föreslår att hela anslaget indexregleras för-att studiecirkelverksamheten skall få samma kompensation för kostnadsut­vecklingen som tillkommer det övriga utbildningsväsendet. Folkbildnings­förbundet tillstyrker det föreslagna bidragssystemet under förutsättning av 80-procentig kostnadstäckning av de poster som staten skall ansvara för.

Några remissinstanser anser att del föreslagna systemet ger så påtagliga försämringar atl de föredrar att man behåller nuvarande bidragssystem. Dessa instanser är: Landstingsförbundet, Arvidsjaurs kommun, LO. ABF, SSU och Socialdemokratiska kvinnoförbundet. ABF har ett kompletteran­de bidragsförslag som innebär att olika bidrag skulle utgå lill allmänna cirklar och organisationscirklar. I de sistnämnda skulle bidraget till ledar­arvode ersättas av ett schablonbelopp för cirkelns fria disposition. I övrigt skulle de av kommittén föreslagna bidragsreglerna gälla. ABF:s förslag stöds av Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Villkor för grundbidrag till studiecirkel

Kommittén har föreslagit vissa förändringar i bidragsvillkoren. Försla­gen om en extra resurs och ett bidrag till annan bildningsverksamhet medför att de nuvarande dispensreglerna kan ersättas med ett mera flexi­belt och administrativt enklare system.

Flera remissinstanser t.ex. SÖ, kulturrådet och Medborgarskolan häl­sar med tillfredsställelse den förenklade dispensgivning som blir resultatet av kommitténs förslag. Folkbildningsförbundet och ABF anser också att det är positivt med en förenklad dispensgivning, men de anser att en viss möjlighel bör finnas kvar alt ge dispens.

 

Prop. 1980/81:127                                                  121

KFUK-KFUM:s studieförbund anser att en studietimme bör omfatta 40 min. för att anpassas Ull folkhögskolans system.

Studiefrämjandet, SV och TBV anser alt timgränsen för en studiecirkel bör sänkas Ull 15 timmar, bl.a. för atl man därigenom lättare kan nå kortutbildade och lågmotiverade gmpper.

Beträffande deltagarantal föreslår kommittén alt huvudregeln skall vara samma som nu, dvs. minst 5 dellagare, cirkelledaren inräknad, och högst 20. I förordningen skall dock medgivas undantag för cirklar bestående av deltagare med skiftarbete, oregelbunden arbetsUd eller handikapp, eller som är inskrivna på sjukhus eller annan vårdinstitution. Dessa cirklar skall få genomföras med fyra deltagare, cirkelledaren inräknad, om vid sam­mankomst minst tre av deltagarna är all hänföra till någon av angivna grupper. Enligt förslaget upphör de nuvarande dispensmöjlighelerna be­lräffande fler än 20 deltagare för bl. a. körer och teater.

NBV biträder undantagsförslagel om fyra deltagare i stället för fem. SÖ framhåller att det är viktigt att förordningen får en sådan utformning att det tydligt framgår vilka befogenheter tillsynsmyndigheten har. Hällefors kommun och Folkuniversitetet anser att nuvarande möjlighet Ull tre delta­gare bör bibehållas i cirklar för handikappade och skiftesarbetande. FS KFUK-KFUM:s studieförbund och SKS anser atl nuvarande dispensmöj­lighet för körer beträffande fler än 20 dellagare bör bibehållas eftersom bidraget till annan bildningsverksamhet enligt förslaget är för litet alt rymma hela den nuvarande körverksamhelen med fler än 20 deltagare fömtom övriga avsedda ändamål.

Kommittén föreslår en ändring av åldersgränsen för cirkeldeltagare. Som dellagare skall enligt förslaget få räknas även den som inle fyllt 14 år, under fömtsättning att minst fem av dellagarna vid varje cirkelsamman­komst fyllt eller under det kalenderår då studiecirkeln påbörjas fyller 14 år.

Nästan alla remissinstanser som yttrat sig över förslaget tillstyrker att även barn under 14 år skall få della i alla typer av cirklar, inte bara musikcirklar som nu. Invandrarverket, SV, Vi Unga och Kooperativa förbundet tillstyrker i princip kommitténs förslag. De fleSta instanserna anser dock atl bestämmelsen fått en olycklig utformning i utredningsförsla­get, som i extremfallet innebär att barntillsynsverksamhet med fem vuxna och 15 barn kan bedrivas med cirkelbidrag. Följande remissinsianser anser i stället att förordningen bör utformas så att högst hälften av deltagarna kan vara under 14 år: ungdomsrådet. Folkbildningsförbundet, ABF, FS, Med­borgarskolan, Studiefrämjandet, NBV, SKS och Hyresgästernas riksför­bund. SECO anser att åldersgränsen generellt bör sänkas till 12 år. I andra hand biträder SECO regeln om hälften under 14 år. Socialdemokratiska kvinnoförbundet anser dessulom att minst hälften bör vara över 18 år.

Belräffande studiematerial föreslår kommittén en förändrad formulering som anger alt studieplan och material antingen kan vara förproduceral eller utarbetas av cirkeldeltagarna själva. SIL föreslår en formulering som

 

Prop. 1980/81:127                                                  122

mer trycker på cirkeldeltagarnas aktivitet vid utarbetande av arbetsplan och gmndmaterial. Folkuniversitetet anser atl avsnittet om studiematerial i belänkandet är oklart, samt alt frågan om kvalitén och lämpligheten på ett visst studiematerial inte kan bedömas skilt från cirkelns mål och ledarens kompetens. I konsekvens härmed borde man enligt Folkuniversitetet sna­rare tänka sig elt godkännande av varje enskild cirkel än separata godkän­nande som gäller studieplaner, ledare och material för sig.

Riktade bidrag

Kommittén föreslår att den nuvarande ämnesprioriteringen upphör och atl de generella bidragen samtidigt uppräknas så att de på sikl ger studie­förbunden möjlighet alt erbjuda cirkelstudier avgiftsfritt eller till en mycket begränsad avgift. I avvaktan på att de statliga bidragen räknas upp så att de i princip svarar mot full kostnadstäckning är det enligt kommitténs uppfatt­ning nödvändigt med vissa riktade tilläggsbidrag.

Majoriteten av remissopinionen Ullstyrker alt prio-bidragen ersattes med andra mer selektiva riktade bidrag. Norsjö och Ragunda kommuner anser att ett riktat arbetsplatsorienterat bidrag är en förutsältning för att prio skall kunna slopas. Även SÖ, kulturrådet och Nässjö kommun anser att elt sådant bidrag bör tillkomma.

ABF anser att en förutsältning Iför atl slopa prio är alt ett riktat bidrag till samhällsstudier tillkommer.

Folkbildningsförbundet trycker på att de generella bidragen mäste höjas i enlighet med kommitténs förslag om ämnespriorileringen skall upphöra.

Ett antal remissinstanser anser att ämnesprioriteringen hellre bör bibe­hållas. De är RRV, Landstingsförbundet, Arvidsjaurs, Malmö, Umeå och Vindelns kommuner, LO, SFEF, HSB samt de invandrarorganisationer som har yttrat sig gemensamt. P.RV anser det motiverat även i fortsätt­ningen med en prioritering av grundskolkurser i vissa ämnen. Umeå kom­mun, LO och invandrarorganisationerna förordar en kombination av prio och riktade bidrag. SFEF och HSB anser att elt slopande av prio skulle innebära försämringar för fackliga och folkrörelseinriktade studier.

De riktade tilläggsbidragen skall enligt utredningsförslaget utgå till verk­samhel i glesbygd inom de regionalpolitiska områdena 3-6, till studiecirk­lar med handikappade som syftar till alt utveckla de handikappades färdig­het alt meddela sig, samt till cirklar som avser atl infomera om olika former av handikapp och dess konsekvenser eller att utbilda medlemmar i handi­kapporganisationer med syfte att göra dem bättre skickade alt tillvarata sina intressen i samhället. Vidare föreslås etl särskilt riktat bidrag till invandrarverksamhel.

Alla remissinstanser som yttrar sig i frågan anser atl det behövs ett tilläggsbidrag lill studier för handikappade. Statens handikappråd och HCK anser båda atl de exlra kostnaderna i princip bör åvila den som anordnar studierna, men atl ett tilläggsbidrag ändå behövs. Liksom kultur-

 

Prop. 1980/81:127                                                                123

rådet anser de att segrerad verksamhet för enbart handikappade bör vara undantag. Rikskonserter anser att kommittén resonerar på ett undfallande sätt beträffande informationsinsatser till olika handikappgrupper. Speciella insatser på detta område är enligt rikskonserter en förutsättning för att den uppsökande verksamhet som direkt riktar sig lill handikappade skall funge­ra. Även Kiruna kommun framhåller behovel av information till handikap­pade om studiealternativ. 5V pekar på att verksamheten måste organiseras så att den når även handikappade utanför organisationerna.

Socialstyrelsen betonar liksom flera andra remissinstanser vikten av de extra stödåtgärder i form av personlig assistans, färdtjänst, fler handleda­re, smärre anpassningar av lokaler och läromedel m.m. som krävs för att äldre och svårt handikappade skall ha samma möjligheter som andra att deUa i studiecirkelverksamhet. Fler instanser nämner också barntillsyn bland de stöd som är nödvändiga för att handikappade skall kunna delta. SÖ anser alt kommitténs optimism beträffande kommunernas engagemang för att bygga ut dessa stödåtgärder inte har någon verklig grund, eftersom de fungerar hell olika från kommun till kommun. Några kommuner fram­håller att åtgärderna hos dem redan är eller kommer att byggas ut med hög prioritet.

Norsjö kommun anser atl glesbygdsstödet bör vara högre och SV före­slår att det räknas upp med den framtida kostnadsutvecklingen. Skellefteå kommun anser atl fördelningen av glesbygdsstödet kräver ell noggrannt studium av vatje enskild kommun.

TBV anser alt det särskilda ekonomiska stödet till invandrarnas kuUurella aktiviteter och cirkelstudier bör kanaliseras genom invandrarnas egna organisaUoner. TBV anser vidare liksom Centerns kvinnoförbund att huvudmannaskapet för ulbildning i svenska för invandrare bör föras över till kommunerna. SSV påpekar att invandrare bör ha rätt att välja det studieförbund där han/hon skall läsa svenska. Detta är inte fallet nu enligl SSV. Rikskonserter anser atl kulturellt arbete med invandrare bör ske på deras egna villkor. Kulturrådet, invandrarverket och Fredrika Bremer-förbundet framhåller alt invandrarkvinnor är en gmpp som är särskilt svår att nå med studier. För att nå dessa är det viktigt att man kan erbjuda barntillsyn.

Invcmdrarorganisationerna föreslår att de riktade bidragen lill invand­rarna Ulldelas invandrargmpper som inte har anknytning till arbetslivet, men som ändå har elt stort behov av utbildning. Med hänsyn till språkets och samhällskunskapsämnets betydelse skall alla prio-ämnena kopplas till detla stöd.

Arbetsplatsorienterad      verksamhet   och   uppsökande verksamhet. Kommittén vill koncentrera stödet lill kortutbildade Ull uppsökande verksamhet. Även kravet på stöd Ull arbetsplatsorienterad verksamhet kan enligl kommittén tillgodoses genom förstärkta bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser.

 

Prop. 1980/81:127                                                                124

Några remissinstanser som har nämnts tidigare anser att slopandet av prio-bidragen innebär en försämring för de fackliga studierna om inte elt särskilt bidrag utgår lill arbetsplatsorienterad eller samhällsinriktad verk­samhet. Andra remissinstanser som också önskar ell sådant bidrag är Hallsbergs, Hällefors, Kariskrona, Kiruna och Öckerö kommuner samt TCO/TBV och SFEF. Hyresgästernas riksförbund aktualiserar ett särskilt tilläggsbidrag lill bostadsområdesorienterad studieverksamhet. Kooperati­vaförbundet anser att medlemsutbildningen i folkrörelserna bör vara kost­nadsfri. LT:s förlag föreslår ett exlra bidrag till material för kortutbildade, lågmotiverade och andra eftersatta grupper.

Kommittén föreslår att all uppsökande verksamhet, såväl på arbetsplat­ser som i bostadsområden skall skaltefinansieras, saml alt SÖ skall fördela medlen till studieförbunden som skall ansvara för verksamheten. Kommit­tén föreslår vidare alt bidrag till barntillsyn bör kopplas till bidrag till uppsökande verksamhel och att studieförbunden skall ansvara för barntill­synen.

SÖ framhåller att den uppsökande verksamheten måsle få stor omfatt­ning för atl folkbildningens fördelningspolitiska inriktning inte skall försva­gas. Kulturrådet framför liknande åsikter. SV anser atl uppsökande verk­samhet bör bedrivas bland funktionella alfabeter. Medborgarskolan där­emot anför tveksamhet till en förstärkning av bidraget till uppsökande verksamhel.

Majoriteten av remissinstanserna har reagerat negaUvt mot den föränd­rade ordningen för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. De anser all verksamheten liksom nu skall finansieras av arbetsgivaravgiften och att medlen skall fördelas av vuxenutbildningsnämnderna till de fackliga orga­nisationerna samt LRF, SFR och SHIO, som skall ansvara för verksamhe­ten. De remissinstanser som instämmer i utredningsförslaget på denna punkl är följande: Nässjö, Stenungsunds och Stockholms kommuner. Folkuniversitetet, Medborgarskolan och SV samt Folkpartiets kvinnoför­bund och ungdomsförbund. Några remissinstanser anser att även bidraget lill uppsökande verksamhet i bostadsområden skall fördelas av vuxenul­bildningsnämnderna, t.ex. Gotlands, Karlskrona och Öckerö kommuner samt LO och HSB. Några remissinstanser t.ex. HCK, ABF, och HSB, anser att även andra organisationer än de fackliga skall kunna ansvara för uppsökande verksamhet.

Flera remissinstanser tillstyrker förslaget atl bidraget till barntillsyn skall ulgå i samband med den uppsökande verksamheten. Till dessa instan­ser hör Folkuniversitetet, SV, CUF, Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Vi Unga, Unga Örnar och Fredrika Bremer-förbundet. TCO-TBV avvisar emellertid förslagel om atl lägga ansvaret för barntillsyn på studieförbun­den och framhåller att delta är en kommunal uppgift, även vid studier.

 

Prop. 1980/81:127                                                  125

Bidrag till Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden

Folkbildningsulredningen föreslår samma statsbidragssystem för den cenirala som den regionala verksamheten. Statsbidraget skall enligt försla­get ulgå i form av gmndbidrag. Som underlag för gmndbidragel fastställs för Folkbildningsförbundet och dess regionala organ varje år elt visst antal gmndbelopp. Gmndbeloppets storlek kan enligt kommittén överens­stämma med det som gäller för teater- och dansinstitutioner saml regionala skådebanor.

Flertalet länsbildningsförbuhd samt SV tillstyrker den föreslagna bi-dragskonstmktionen.

Kulturrådet, Folkbildningsförbundet, ABF och Studiefrämjandet av­styrker bidragskonstmklionen för Folkbildningsförbundets del. För läns­bildningsförbunden tillstyrker de etl gmndbeloppsbaserat system. Kultur­rådet anser dock att rådet bör besluta om antalet gmndbelopp som skall utgå. Medborgarskolan anser att frågan om bidragsgivning till Folkbild­ningsförbundet bör utredas ytterligare, samt att det ekonomiska huvudan­svaret för länsbildningsförbunden även i framtiden bör ligga på landsUng­en.

Några remissinsianser som yttrar sig i fråga om bidrag till Folkbildnings­förbundet har enbart synpunkter på storieken av bidraget. Följande re­missinstanser anser alt anslaget till förbundet bör räknas upp: regionmusi­ken, Hallsbergs, Stenungsunds och Öckerö kommuner. Folkbildningsför­bundet, ABF, Studiefrämjandet och SV. Regionmusiken och många läns­bildningsförbund anser alt även deras bidrag bör räknas upp betydligt.

5.    Tillsyn, kontroll och utvecklingsarbete

Folkbildningsulredningen framhåller att de förslag som lagts fram under­lättar en integration av studie- och kulturaktiviteterna i studieförbundens verksamhel. Denna integration kan komma alt motverkas om flera myn­digheler får tillsynsansvar. Kommittén ser därför helst att endast e n myn­dighel svarar för slalens bidrag och är tillsynsmyndighet. Kommittén anser dock inte alt den har befogenhet att föreslå inrättandet av en ny tillsyns­myndighet ulan föreslår atl den frågan övervägs i annan ordning.

Många av de remissinstanser som yttrar sig i frågan om tillsynsmyn­dighet anser liksom kommittén att det vore önskvärt med en myndighel. Liksom kommittén kan de inle nämna någon särskild myndighel ulan anser alt frågan bör utredas. Dessa remissinstanser är: statskontoret, rikskon­serter, Arjeplogs och Karlskrona kommuner. Folkuniversitetet, SV, Brev­skolan, Moderata kvinnoförbundet och Vi Unga. Kulturrådet anser att rådet bör vara Ullsynsmyndighet för hela folkbildningsverksamheten. Medborgarskolan samt Folkpartiets kvinno- och ungdomsförbund anser alt SÖ bör vara tillsynsmyndighet för hela verksamheten.

 

Prop. 1980/81:127                                                                126

Statens ungdomsråd framhåller att utgångspunkten för utformningen av den statliga administrationen av bidrag måste vara att stärka folkrörelser­nas ställning, men atl det inte är självklart att bästa sättet är all skapa en ny myndighet. Frågan bör enligl ungdomsrådet utredas förutsättningslöst. Kommunförbundet och Landstingsförbundet tillstyrker att frågan om an­svaret för statliga bidrag till organisationerna utreds med sikte på ett större mått av samordning, men avvisar tanken på att inrätla en ny myndighet.

RRV och SÖ avslyrker förslagel om en tillsynsmyndighet. De anser, i konsekvens med sina ställningstaganden till utredningsförslaget om annan bildningsverksamhet, alt nuvarande ansvarsfördelning bör gälla även i fortsättningen. Även SACO/SR avstyrker utredningsförslaget och hävdar att tillsynsansvaret för folkbildningen även i fortsättningen bör vara ordnat så, alt en samordning med övrig vuxenutbildning liksom med övrig kultur­verksamhet främjas. Folkbildningsförbundet, ABF och Studiefrämjandet framhåller alt nackdelarna med nuvarande ordning inte har upplevts som särskilt stora. Folkbildningsförbundet och Studiefrämjandet har dock inle något att erinra mot en utredning av frågan. ABF anser att om framdeles starka skäl skulle tala för en ändring bör frågan aktualiseras då.

CSN anser atl all uppsökande verksamhet bör höra under en myndighel och att det bör vara CSN.

Folkbildningsutredningen föreslår alt studieförbunden får elt ökat an­svar för tillsyn och kontroll av sin egen verksamhet och att särskilda medel avdelas för delta. Genom denna decentralisering av granskningsfunktionen bör tillsynsmyndighetens verksamhet kunna begränsas till stickprovskon­troller. Alla remissinstanser som yttrar sig i dessa frågor är positiva till utredningsförslagen.

Kommittén föreslår vidare att studieförbunden skall få ökade resurser för utvecklingsarbete, samt alt resurser för forskningsarbete av slörre omfattning skall disponeras av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten föreslås även få ansvar för informationsspridning av forskningsresultaten. SÖ, Folkuniversitetet, Medborgarskolan, Studiefrämjandet, SV och Vi Unga tillstyrker dessa utredningsförslag. Medborgarskolan pekar på bety­delsen av att studieförbunden själva får påverka FoU-arbelet. Kulturrådet framhåller atl rådet redan utför stora FoU-insatser inom folkbildningsom­rådet.

UHÄ anför tveksamhet till den föreslagna ordningen att tillsynsmyn­digheten skall förfoga över egna FoU-medel. UHÄ finner det svårt att ta ställning lill förslaget, bl.a. därför att tillsynsmyndigheten inte är definie­rad, och därför atl del redan finns en omfattande forskning inom utbild­ningsområdet. UHÄ anser däremot att det finns etl klart behov av en närmare samverkan mellan studieförbund och högskola när det gäller dels att föra ut information om forskning och forskningsresultat lill en bredare allmänhet, dels att stödja s. k. amatörforskning.

 

Prop. 1980/81:127                                                                127

Bilaga 5

Sammanställning av remissyttranden över Komvux och studieförbund. Arbetsfördelning och samråd samt av­snittet 5.1 (Studieförbund - kommunal vuxenutbild­ning) i Folkbildning för 80-talet

Vuxenutbildningens allmänna mål

Av de remissinstanser som yttrat sig om vuxenutbildningens allmänna mål instämmer de flesta i komvux-uiredningens förslag. Till dessa hör bl.a. CSN, SIL, Landstingsförbundet, Hallsbergs, Hällefors, Olofströms och Skellefteå kommuner, SACO/SR, Blekinge läns bddnings-förbund och DHR.

SIV framhåller, vad gäller målsättningen atl öka de vuxnas förmåga alt medverka i kulturellt liv, att man måste beakta valfriheten för invandrarna så alt den även omfattar hemlandets kultur.

TCO-TBV anser atl målformuleringarna bör kompletteras med målet "att främja utvecklingen av återkommande utbildningsmöjligheter för vuxna".

SAF tillstyrker kommitténs förslag men anser att uttrycket arbetslivets "förändring" i målformuleringen bör ersättas av "utveckling".

Fredrika Bremer-förbundet anser att målsättningen att "utbilda vuxna för varierande arbetsuppgifter" bör preciseras mer. Förbundet önskar all man bland de målgrupper man speciellt är angelägen att nå med vuxenut­bildning poängterar hemarbelande kvinnor och kvinnor som önskar återin­träda i arbetslivet.

Riksförbundet finska föreningar i Sverige framhåller alt kommittén har lämnat åsido de invandrarpolitiska mål och riktlinjer, som regering och riksdag har fastställt. Det har medfört att kommittén inle på allvar ens berört invandrarnas utbildningsmöjligheter inom vuxenutbildningen, trots att invandrarna är en av de prioriterade målgmpperna för komvux.

Komvux mål

De flesta av remissinslanserna som yllral sig i frågan inslämmer i kom­mittéernas förslag till målformulering för komvux. Hit hör bl.a. Kriminalvårdsstyrelsen, CSN, SIL, SSV i Härnösand, kommunförbundet. Landstingsförbundet, Göteborgs, Umeå, Uppsala, Olofströms och Flalls-bergs kommuner, LO, TCO-TBV, SACO/SR, SAF, SHIO-Familjeföreta­gen, Folkbildningsförbundet, KFUK-KFUM:s studieförbund. Medbor­garskolan, NBV, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och SOS­VUX.

SIPU understryker komvux viktiga roll i ett system med återkommande ulbildning, nämligen att svara för både fortsatt grundutbildning, fortbild­ning och vidareutbildning. SIPU menar alt det är angeläget atl denna

 

Prop. 1980/81:127                                                                128

princip realiseras. Del är nämligen risk att i elt ekonomiskt stramare läge prioriteringen av utbildningsinsatser sker utifrån alltför kortsiktigt per-spekUv.

Göteborgs kommun betonar punkt 2 i målformuleringen som ett alltmer väsentligt mål för komvux. Inte minst de ökade kontakterna med arbets­marknadens parter har visat på behovet av utbildningar inom denna målbe­skrivning.

Hällefors kommun anser atl det i målsättningen för komvux även är viktigt atl markera den yrkesinriktade utbildningen i form av särskilda yrkesinriktade kurser.

Norsjö kommun anser att kornvux-ulredningens diskussion om begrep­pet yrke är oklar, vilket kan resultera i gränsdragningsproblem med studie­förbunden.

SIL anser atl även de psykiskt utvecklingsstörda bör få tillgång till komvux, särskill i yrkesinriktad utbildning. SIL påpekar också problem i fråga om kompetenskrav som måste lösas om även kurser enligt särskolans läroplaner kommer att anordnas inom komvux.

TCO-TBV anför alt komvux i första hand skall Ullgodose behoven av en grundläggande yrkesutbildning. I målangivelsen bör anges all komvux ej får överta arbetsgivarens kostnadsansvar för internutbildning inom företag och förvaltning. Komvux enstaka kurser måste ligga inom ramen för dess övergripande uppgifter.

Blekinge läns bildningsförbund menar att den yrkesinriktade ulbildning­en under inga omständigheter får vara slumpartat upplagd.

Målgrupper och prioriteringar

Över komvux-utredningens resonemang om målgrupper och förslag till prioriteringar yttrar sig ett fåtal remissinstanser. Nästan samtliga tillstyrker förslaget, bl.a. CSN, SIL, Hallsbergs, Stockholms och Umeå kommuner samt NBV.

SV ifrågasätter dock komvux möjligheter att reellt svara för den över­bryggande utbildning som motsvarar gmndskolan. Grundskolkompeten-sen i sig är föga värd som behörighetsgmnd för fortsatt utbildning. Det reella behovet av kunskaper och färdigheter särskilt i gmndläggande äm­nen som svenska, engelska, matematik osv. är däremot stort bland männi­skor med kort egen teoreUsk grundutbildning. SV anser att komvux bör prioritera den arbetsmarknadsinriktade utbildningen. SV förordar att kom­munal vuxenutbildning i ökad omfattning svarar för den utbildning som i dag ges vid AMU-centra. Såväl kommunal vuxenutbildning som gymnasie­skolan har stora möjligheter alt genomföra detta.

CSN delar i princip kommitténs resonemang om prioriteringar inom komvux, men varnar för ett alltför stereotypt synsätt som utgår från att korttidsutbildade i första hand alltid förutsätts vara i behov av utbildning på gmndskolnivå. I många fall kan en arbelsmarknadsinriklad utbildning

 

Prop. 1980/81:127                                                  129

eller annan gymnasieskolkurs vara mer angelägen även för den som är korttidsutbildad. CSN menar att gmnderna för prioriteringar inom kom­vux, enligt kommitténs förslag, och grunderna för prioriteringar bland dem som ansöker om särskilt vuxensludieslöd överensstämmer i stort. I båda fallen skall korttidsutbildade personer komma i första hand. Vuxenutbild­ningsnämnderna tvingas emellertid i många fall att avslå ansökningar även från studerande som tillhör denna målgmpp, eftersom resurserna är be­gränsade. När det gäller studiestödet tillkommer en dimension, nämligen alt hänsyn skall las lill sökandens ekonomiska situation. Någon övre åldersgräns finns inle för antagning lill komvux utan äldre personers ut­bildningsbehov skall särskilt beaktas. När det gäller studiestödet finns däremot en övre åldersgräns.

Studiestödsutredningen delar komvux-utredningens uppfattning att det inte räcker med en inriktning på kortUdsulbildade enbart vid intagningen. En strävan bör dämtöver, enligt studieslödsutredningen, vara att harmo­niera studiestödet med samhällets utbildningspolitiska målsättningar i öv­rigl när det gäller olika gmpper av studerande.

SIL påpekar alt komvux har ett särskill ansvar för de grupper som är i en utsatt social situation, såsom många handikappade, invandrare och minori­teter.

Göteborgs kommun instämmer i atl komvux i första hand bör salsa på atl nå dem som dels är resurssvaga, dels har kort tidigare utbildning. Beträffande den överbryggande utbildningen motsvarande grundskolan pekar kommunen på de problem som många gånger uppstår då studerande från gmndutbildningen för vuxna eller invandrare med kort ulbildning i sitt hemland påbörjar studier motsvarande gmndskolans högstadium. Beträf­fande den arbetsmarknadsinriktade ulbildningen pekar kommunen på två förhållanden. Dels bör det observeras att rent teoretisk utbildning ryms inom ramen för arbelsmarknadsinriklad utbildning. Della gäller i hög grad utbildning i tekniska och naturvetenskapliga ämnen. Dels är det viktigt att understryka att den yrkesinriktade ulbildningen måste byggas ut snabbare än Udigare inom ramen för den arbetsmarknadsinriktade utbildningen. F. n. är gymnasieutbildningen i allt för hög grad inriktad mot ämnen inom de sludieförberedande linjerna. Inte minst med hänvisning till punkt 2 av målbeskrivningarna måste den yrkesinriktade utbildningen byggas ut. Där­vid bör komvux la Ull vara den resurs som kontakterna med arbetsmarkna­dens parter erbjuder. Kommunen framhåller all statsbidraget för studie­handledning, syo etc. (det s. k. schablonbidragel) är lägre för yrkesinrikta­de ulbildningar än för s. k. teoretiska utbildningar. Della innebär att kom­muner som strävar efter atl uppfylla den målsättning, som finns angiven ovan, får mindre resurser för elevstödjande ålgärder än den kommun som väljer alt anordna konventionell teoretisk gymnasieutbildning. Kommunen anser att det inte finns några sakliga gmnder för denna olikhet, utan att del tvärtom bör vara angelägel all jämställa alla gymnasieutbildningar, även ur denna slatsbidragssynpunkt. 9   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                                130

HäUefors kommun understryker angelägenheten av att målsättningen också kan förverkligas och inte enbart bli ett uttryck för en ambiUonsnivå på del teoretiska planet. Resurstilldelningen är därvid av stor betydelse samtidigt som skolstyrelsen ges ett ökat ansvar för komvux som ett instru­ment i samhällets demokratiska utveckling. Skolstyrelsen anser också, liksom kommittén, att det krävs samarbete mellan komvux och fackliga organisationer och studieförbund som bedriver uppsökande verksamhet på arbetsplatser och i bostadsområden för alt komvux skall kunna nå den som tidigare fått minst av samhällets utbildningsresurser.

Hallsbergs och Umeå kommuner understryker att komvux i första hand skall anordna kurser för dem som tidigare fått minst av samhällets utbild­ningsresurser.

LO framhåller atl komvux i liten utsträckning har nått ut till de kollekUv-avtalsanställda arbetarna. Komvux-utredningen bör därför enligt LO inrik­ta sitt fortsatta arbete på atl finna vägar för att komvux på ell bättre sätt skall kunna styra resurserna lill de utbildningsmässigt eftersatta grupper­na. LO anser del också angelägel alt komvux i större utsträckning inriktas mot verklig yrkesutbildning, det gäller såväl grundutbildning som vidareut­bildning.

SACO/SR anser att den föreslagna prioriteringen visserligen kan äga giltighet i dagens läge, men att de ökande ulbildningskraven medför att även den som saknar gymnasieutbildning redan nu i realiteten anses kort-utbildad.

SAF framhåller alt samtliga allmänna mål för vuxenutbildning måste uppfyllas. Detta innebär bl.a. att bidraga till full sysselsättning samt där­igenom främja utveckling och framsteg i samhället. En förutsältning för samhällets utveckling och därmed även för vuxenutbildningen är att den ekonomiska tillväxten tillåter detta. Vid tillämpningen av de av komvux­utredningen föreslagna prioritenngsgrundema måste därför en avvägning ske, som innebär insatser på gmpper inom komvux som kan bidra till att skapa resurser. Således måste, fömtom överbryggande ulbildning motsva­rande gmndskolan, arbelsmarknadsinriklad och yrkesinriktad ulbildning också ges hög prioritet.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, som inslämmer i kommit­téns förslag, menar atl förslagen gynnar de kvinnor som i dag slår utanför arbetsmarknaden och där bristen på utbildning är ett av de stora hindren.

Gränsdragning mellan komvux och studieförbund

Elt flertal remissinsianser, bl.a. RRV, statens handikappråd, statens ungdomsråd. Landstingsförbundet, Gotlands och Nybro kommuner, Ble­kinge läns bildningsförbund, ABF, SV, SKS, Centerns kvinnoförbund och SECO inslämmer allmänt i kommittéernas resonemang rörande gräns­dragningen mellan komvux och  studieförbunden.

Flertalet remissinstanser, bl.a. statskontoret, SIPU, CSN, SIL, kultur-

 

Prop. 1980/81:127                                                                131

rådet, Umeå, Stockholms och Vaxholms kommuner, SHIO-Familjeföreta­gen, Riksidrottsförbundet, SACO/SR, Folkbildningsförbundet, Örebro, Dalarnas och Västerbottens läns bildningsförbund. Medborgarskolan. SV, NBV, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund och Vi Unga instäm­mer i förslaget alt anordnarnas mål skall vara utgångspunkten för en arbelsfördelning inom vuxenutbildningen.

SAF lillslyrker förslaget under förutsätlning av att samrådet mellan komvux och studieförbunden genomförs på de sätt och i den anda som kommittén också föreslår.

Hällefors kommun, LO och Folkuniversitetet menar att de olika eko­nomiska villkor som gäller för komvux och folkbildningen utgör ell hinder för alt man skall kunna nå en tillfredsställande lösning av gränsdrag­ningen.

SACO/SR, SAF, Folkuniversitetet, Folkbildnlng.sförbundet. Jönköpings läns bildningsförbund. Studiefrämjandet. Vi Unga, KFUK-KFUM:s stu­dieförbund, SV och Centerns ungdomförbund menar att informatio­nen om de olika utbildningarna utgör en faktor som är av stor betydelse vid rekryteringen av deltagare till studieförbundens och komvux kurser. Del är viktigt att det av informationen klart framgår vad som är cirkelns resp. kursens syfte, innehåll och uppläggning så att den enskilde kan hitta den utbildning som bäst motsvarar hans behov och önskemål.

Studiefrämjandet ser posiUvt på en ökad markering av folkbildningsar­betet som frilt och frivilligt och utan bindningar till formell kompelens, betyg och prov samtidigt som komvux bör få arbeta under de förutsätlning­ar kommittén anger.

Örebro läns bildningsförbund framhåller atl konkurrensen och samar-belssvårighelerna mellan komvux och sludieförbunden varierar från kom­mun Ull kommun och att det därför är angeläget att klara regler ställs upp både vad gäller gränsdragning och samarbetsfunktionen. Förbundel anser vidare att studieförbundens demokratiska och pedagogiska arbetsmetoder måsle las Ullvara och lillämpas i komvux och även i gymnasieskolan.

Uppsala kommun menar att gränsdragningsproblemen torde minska och atl målformuleringarna därför kan ses som ell steg i rätt riktning mot en klarare avgränsning mellan studieförbundens och den kommunala vuxen­utbildningens uppgifter.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser att jämförelsen mellan folkbildning och komvux som den presenteras av folkbildningsulredningen vad gäller mål, uppgifter och organisation torde kunna minska gränsdrag­ningsproblemen.

Skånes bildningsförbund instämmer i alt det är av stor vikt att medarbe­tarna inom studieförbund och komvux är väl medvetna om målen för olika former av vuxenutbildning samt att de visar ömsesidig respekt för ulbild-ningsformernas särarter och atl goda kontaktvägar skapas mellan olika utbildningsanordnare.

 

Prop. 1980/81:127                                                                132

Folkuniversitetet finner det självklart att bestämda gränser dras upp för det oflentliga utbildningsväsendets uppgifter. Av detta följer emellertid inte att samma behov av gränsdragning finns för folkbildningsorganisatio­nernas studiearbete. Folkuniversitetet anser att del bl.a. av ekonomiska skäl är uteslutet att studieförbunden skulle kunna på ett avgörande och negativt sätt konkurrera med de offentliga vuxenutbildningsanördnarna och på delta sätt exempelvis undanrycka grunden för dimensioneringsbe-slul m. m. Folkuniversitetet kan inle på vare sig ideologiska eller praktiska grunder se att det skulle vara motiverat att ange del slag av avgränsningar för folkbildningsarbetet som skisseras i folkbildningsutredningens betän­kande.

DHR instämmer i föreslagna principer för arbelsfördelning mellan kom­vux och sludieförbunden. DHR konstaterar att komvux krav på viss stu­dietakt innebär att det ibland kan vara svårt för människor med handikapp att orka med.

Nybörjarundervisning i engelska

Majoriteten av remissinslanserna, bl.a. CSN, SÖ, SIL, Göteborgs, Hallsbergs, Kalmar, Olofströms, Skellefteå, Stockholms, Uppsala och Umeå kommuner. Folkbildningsförbundet, Blekinge läns bildningsför­bund. Medborgarskolan, SV och SOSVUX instämmer i kommittéernas förslag att komvux till sin nybörjarundervisning i engelska skall rekrytera vuxenstuderande som siktar på grundskolkompelens i ämnet och alt grundskolkursen skall omfatta ämnet i dess helhet, dvs. både lågstadiets, mellanstadiets och högstadiets kurs, vilket innebär en kurs om totalt ca 350 lektioner.

Norsjö kommun och Jämtlands läns bildningsförbund anser atl grund­skolkursen i engelska, liksom hittills, bör omfatta enbart högstadiets kurs. Norsjö kommun anser att studieförbunden som hittills skall ansvara för studiecirklar i nybörjarengelska. Jämtlands läns bildningsförbund menar atl nybörjarengelska undantagsvis skall kunna genomföras av komvux, och då endast i form av stödundervisning för att ge de förkunskaper som krävs för att bli behörig lill grundskolkursen saml att det av informationen klart skall framgå att utbildningen är en del av en komplett utbildning som siktar på grundskolkompelens.

SSV i Härnösand är tveksam lill förslagel därför att nuvarande friare resursanvändning enligt SSV har inneburit att åtskilliga utan alltför stor press fått pröva på kompelensinriklade studier.

CSN, som tillstyrker förslaget, konstaterar att det också innebär all studiestöd kan beviljas för kursen i sin helhet.

SÖ anser att modellen bör prövas i det fortsatta utredningsarbetet även beträffande ämnet svenska. Deltagare i grundutbildning för vuxna har svårigheter att utan ytterligare undervisning delta i grundskolkurs i svens­ka. Ämnet svenska bör tillsammans med engelska speciellt uppmärksam-

 

Prop. 1980/81:127                                                  133

mas bl. a. för atl de båda ämnena krävs för allmän behörighet lill högsko­lestudier. Även 505VL'A'framför en hknande uppfattning.

SIL menar alt möjligheler till stödinsatser bör finnas för att hjälpa elever med exempelvis grava läs- och skrivsvårigheter eller en intellektuell ut­vecklingshämning.

Blekinge läns bildningsförbund anser alt del inle behöver vara negativt med en komvux-kurs som omfatlar 350 lektioner. Det kan t. o. m. finnas fördelar med all komvux lar hand om elever, som vill ha en viss kompe-tensgrad med betygsinriktning. Den som har den allra minsta osäkerhels-känsla över att klara den mera krävande undervisningstakten i komvux bör med fördel kunna känna sig för med sludier i en lugnare takt hos studieför­bunden under en termin. I denna fråga skall sy oinformationen för vuxna vara så klart vägledande i det allra första informationsskedet att inga missförstånd uppslår, som kan leda till avståndstagande för studier i fram­liden.

Även SV anser del vara viktigt att komvux i sin information anger vad som krävs av den som deltar i gmndskolkursen i engelska. Det är också enligl SV viktigt att informationen utformas så att den klart anger att kursema syftar till atl ge gmndskolbelyg i engelska.

Olofströms kommun framhåller att samma princip för rekrytering bör gälla ämnet engelska som övrig utbildning, dvs. del är inte den enskildes syfte med studierna, som skall vara avgörande. Kommunen befarar all utvecklingen kan gå dithän all anlalel studiecirklar i engelska inom studie­förbundens utåtriktade verksamhel kraftigt minskar.

Yrkesinriktad utbildning

De flesta av de remissinstanser som yttrat sig inslämmer i förslaget att den yrkesinriktade utbildningen även i fortsättningen skall vara arbelsmarknadsinriklad. Detla medför alt utbildning som i första hand tillgodoser vuxnas behov av kunskaper för hemarbete eller fritidsroller är en uppgift för studieförbunden och inte för komvux.

SÖ erinrar om alt nya kurser tillkommit inom konsumtionsområdet, I.ex. olika slädutbildningar, och att en ytterligare beskärning torde bli nödvändig kommande budgetår. SÖ ansluter sig till kommittéernas förslag och utgår från atl kurser som svarar mot arbetsuppgifter i ett hem för egna behov normalt inte skall anordnas inom kommunal vuxenutbildning.

Göteborgs kommun framför önskemålet att SÖ vid fördelning av gymna-sieskoltimmar tar slor hänsyn till om den utbildning som planeras är arbelsmarknadsinriklad eller ej.

Norsjö kommun anser det självklart att hobbycirklar som rot- och nä­verslöjd, hembygdsdräkter, makramé m.fl. ämnen genomförs i studieför­bundens regi.

LO framhåller atl samrådet med arbetsmarknadens parter om komvux yrkesinriktade utbildningar bidragit Ull att undanröja vissa gränsdragning­frågor. LO fömlsäller att detta samråd skall fortsätla.

 

Prop. 1980/81:127                                                                134

TCO-TBV poängterar vikten av alt den yrkesinriktade ulbildningen skall vara arbelsmarknadsinriklad och alt samråd med arbetsmarknadens parter utvecklas så att parterna får ell reellt inflytande på fastställandet av nya läroplaner på såväl lokal som central nivå. 1 den praktiska verksamheten måsle enligl TCO-TBV lokala behov och fömtsättningar hos olika vuxen­utbildare alt ordna efterfrågad ulbildning vara en utgångspunkt för dem som skall åta sig en ulbildning.

Jämtlands läns bildningförbund anser att lokala samråd med arbets­marknadens parter skall vara obligatoriska för den yrkesinriktade utbild­ningen (SSA-råd), att utbildningen skall vara arbelsmarknadsinriklad och fylla arbetsmarknadens behov saml att efterfrågan på viss utbildning inte skall få påverka komvux utbud om inte arbetsmarknadens behov också föreligger.

Även SV och Vi Unga understryker atl dimensioneringen av komvux inle skall göras med utgångspunkt i efterfrågan på kurser utan i behovet av kompetens för fortsatta studier och behov på den lokala arbetsmarknaden.

Umeå kommun menar att mot bakgrund av komvux målinriktning fram­står det som en fömtsättning att den yrkesinriktade utbildningen skall vara arbelsmarknadsinriklad och läroplanen fastslällas centralt av SÖ medan kursutbudet bestäms efter lokalt samråd med arbetsmarknadens parter.

SAF anser att samrådet kan vara en garanti för att den utbildning som anordnas är arbelsmarknadsinriklad och molsvarar arbetsmarknadens be­hov av yrkesutbildning. SAF framhåller vidare att, även om en viss del av ansvaret för alt samrådet skall få avsedd effekt faller på parterna, måste skolstyrelsen genom bättre planeringsunderlag skapa förutsättningar för ett fungerande samråd.

Vaxholms kommun poängterar alt utbildningar inom konsumtionslinjen i bl. a. lexUlkunskap och kostkunskap kan vara en god grund för ulbildning­ar för detaljhandel, terapiutbildningar av olika slag, barnavårdande utbild­ningar m. fl. Det är vidare genom dessa kurser del finns möjligheter att nå flera av de prioriterade grupperna t.ex. invandrare och ge dem en grund­läggande studieträning och motivation för kompelensinriklade sludier. Av denna anledning bör konsumtionslinjens kurser enligt kommunen finnas med inom komvux utbildning.

Samråd mellan anordnare av vuxenutbddning

Förslaget om ett obligatoriskt samråd mellan olika anord­nare av vuxenutbildning har väckt storl intresse bland remissin­stanserna. Samtliga remissinstanser, som har yttrat sig i frågan, instämmer i kommittéernas förslag.

Remissinstanserna framför olika förslag på vilka som bör delta i över­läggningarna.

Kriminalvårdsstyrelsen menar alt samråd i förekommande fall skall ske med kriminalvårdens representanter.

 

Prop. 1980/81:127                                                  135

SÖ understryker vikten av alt alla anordnare i en kommun, förutom studieförbund och komvux även AMU och folkhögskolor, deltar i samrå­den och att de olika anordnarna, när de informerar om sina kursutbud, klart anger vad resp. anordnares kursutbud slår för.

SIL föreslår all omsorgsnämnd och närmaste yrkessärskolor skall vara representerade. SIL anser vidare att, utöver den lokala samverkan som föreslås och till vilken SIL lagt särskolområdet, en regelbunden kontakt med rikscentralema för pedagogiska hjälpmedel för handikappade är nöd­vändig.

DHR föreslår atl handikapporganisationerna blir representerade eller adjungerade i samrådet.

SIV och Riksförbundet finska föreningar i Sverige framhåller att invand­rarnas talesmän borde få tillfälle att delta i överläggningarna. Riksförbun­det föreslår vidare, att det skall inrättas en finsk avdelning vid SÖ, vars uppgift bl.a. skall vara all följa upp och påverka planeringen av utbild­ningsinsatser för sverigefinnarna.

Landstingsförbundet framhåller att landstingen har en given plats i över­läggningarna genom att många av de yrkesinriktade kurserna gäller vårdut­bildningar och genom den verksamhet som bedrivs vid landstingens folk­högskolor. Förbundet menar alt ett väl fungerande samrådsförfarande torde kunna klara gränsdragningen mellan olika arrangörers utbud och lösa en del av de problem som hittills funnits.

Göteborgs, Hallsberg, Norsjö, Nässjö, Olofströms och Uppsala kom­muner, SHIO-Familjeföretagen, Blekinge läns bildningsförbund och NBV anser atl v u x e n u 1 b i 1 d n i n g s r å d e t är ett lämpligt organ för det lokala samrådet. Helsingborgs kommun anser att SSA-rådet är det lämpligaste organet.

Norsjö kommun och NBV vill att ett vuxenutbildningsråd obligatoriskt skall tillsättas i varje kommun. Rådet skall enligt Norsjö kommun bestå av representanter från skolstyrelsen och studieförbunden. Detta råd måsle ha klara riktlinjer och direktiv för sin verksamhel. Del måste också enligt NBV ges ekonomiska resurser genom ett statligt bidrag.

Stockholms kommun menar alt vuxenulbildningsråden måste förstärkas och kommunen avvaktar konkreta förslag till arbetsrutiner för rådet.

Uppsala kommun anser att det framför allt är kursutbudet som bör vara föremål för samråd men även andra frågor av gemensamt intresse. Kom­munen anser också det viktigt atl de berörda parterna stimuleras lill att vid sidan av de formbundna samråden i vuxenutbildningsrådel la informella kontakter för samråd och samordning.

Blekinge läns bildningsförbund anser att man i kommittén tagit allt för lätt på samrådsfrågorna. Länsbildningsförbundet anser att det bör åvila varje kommun att instifta lokala vuxenulbildningsråd som skall omfalta samordning och samråd inom vuxenutbildningsområdet.

Helsingborgs kommun menar att det är väsentligt alt kurser inom AMU,

 

Prop. 1980/81:127                                                                136

folkhögskolan, gymnasieskolan, komvux och studieförbunden sampla­neras så att etl högt resursutnyttjande av bl. a. befinUiga lokaler och utrustning uppnås. Ansvaret för en sådan samplanering bör ligga hos SSA-rådet .

Kalmar kommun anser all förutsättningen för alt samarbetet mellan olika vuxenutbildningsanordnare skall fungera är att de förslag som pre­senteras följs på det lokala planet. Detta innebär bl. a. att det är viktigt alt finna de riktiga formerna för samarbetet i de lokala organen, såsom vuxen­utbildningsrådet och SSA-rådet.

SAF vill bestämt avstyrka all SSA-råden utökas med representanter för sludieförbunden. Efter samråd med arbetsmarknadens parter angående kursutbudet för yrkesinriktad komvux bör överläggningar ske med företrä­dare för vuxenutbildningsarrangörerna i kommunen.

Inte heller LO anser atl SSA-råden, med hänsyn till sammansättning och arbetsuppgifter, bör svara för denna samrådsverksamhet. Från anslagsbe-viljande myndigheter har förts fram förslag om långtgående samverkan mellan olika studieförbund och komvux. Tanken på rationalitet och even­tuella ekonomiska vinster har därvid varit vägledande. LO anser atl sam­verkanskrav från myndigheter som endast har sin grund i kortsiktiga ekonomiska bedömningar är oförenliga med den koppling som studieför­bunden har till olika folkrörelser med varierande ideologiska och övriga mål för sin verksamhel. Samrådet i kommunerna bör därför inriktas på atl varje utbildningsanordnare ges möjlighet att bedriva sin verksamhet ut­ifrån fastställda mål och på så sätt undvika nya gränsdragningsproblem.

SV anser det vikligl att politikerna i skolstyrelsen är representerade vid dessa samrådsmöten. Skolstyrelsen har sedan att som politiskt ansvarigt organ bedöma omfattningen av kommunal vuxenutbildning inom kom­munen.

ABF anser att ansvaret för alt arrangera samråd mellan samtliga inom kommunen verksamma arrangörer av vuxenutbildning inte bör läggas på SSA-råden, utan vara en hell kommunal skyldighet. Vidare anser ABF, att det trots skyldighet atl samråda i kommunerna bör inrättas en central instans hos tillsynsmyndigheten där man kan begära prövning av gräns­dragning mellan komvux och studieförbund. En sådan möjlighet till pröv­ning kan skapa klarare riktlinjer och gemensamma tolkningar i gränsdrag­ningsfrågor mellan olika kommuner. Många studieförbund är ju verk­samma med sina lokalavdelningar i flera kommuner och en cenlral pröv­ningsnämnd kunde underlätta studieförbundens och kommunernas plane­ring.

SIPU menar alt det kan ligga vissa fördelar i att inte på nuvarande stadium formalisera samrådet. Den föreslagna lösningen bör dock enligt SIPU vara Udsbegränsad. Den bör utvärderas och tvingande åtgärder föreslås för de kommuner som inte löst formerna tillfredsställande inom angiven tid.

 

Prop. 1980/81:127                                                  137

CSN menar alt i överläggningarna bör detaljfrågor rörande den lokala arbetsfördelningen mellan komvux och sludieförbunden kunna klaras ut. I likhet med kommittéerna anser CSN atl det är en fördel om kommunerna själva får stor frihet att välja formerna för hur det lokala samrådet med vuxenutbildningsanördnarna skall utformas. CSN stryker vidare under behovel av en samordning mellan utbildningsplanering och studiestöd.'

SÖ framhåller att samrådet kan behöva ske i olika former inom en kommun. Mestadels sker samrådet om kursutbudels utformning inom ramen för SSA-rådet. Förslag lill ny läroplan kan enligl SÖ ofta bättre diskuteras inom yrkesråden i den mån sådana finns. I andra fall kan samverkan behöva ske med parterna vid ell förelag eller en institution och ibland med de fackliga sludieinstruklörerna.

Nybro kommun anser del viktigt alt det föreslagna samrådet mellan de olika vuxenutbildningsanördnarna i kommunen kommer till stånd och att det skrivs in i skollagen att skolstyrelsen har ansvar för delta. Även Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser atl bestämmelser om sam­rådet bör föras in i skollagen eller evenluelll i en särskild förordning om samråd inom vuxenutbildning.

Skellefteå och Umeå kommuner samt Folkbildningsförbundet anser att kommunen bör lämnas stor frihet all bestämma hur formerna för samrådet med anordnare av vuxenutbildning skall organiseras.

Jönköpings läns bildningsförbund understryker vikten av lokala samråd men anser att det bör skrivas in i förordningen att obligatorisk samordning inte får innebära alt studieförbundens frihet begränsas.

Skaraborgs läns bildningsförbund anser att gränsdragningen mellan stu­dieförbund och komvux fungerar bällre nu än tidigare. Länsbildningsför-bundel anser att skolstyrelsen är det organ som skall ha ansvarel för att samråd kommer till stånd. Länsbildningsförbunden bör då och då undersö­ka om detla fungerar i alla kommuner och om så inte sker utreda orsaken. Länsbildningsförbunden bör också anordna konferenser som behandlar gemensamma frågor.

Jämtlands läns bildningförbund anser att lokala samråd bör vara obliga­toriska och atl kommunen skall åläggas att anordna regelbundna överlägg­ningar. Samråden skall behandla arbelsfördelning, avvikelser från tidigare överenskommen arbetsfördelning samt la inhiativ lill att viss utbildning kommer till stånd. Del är även viktigt all överenskommelserna i samråden följs.

DHR tillstyrker alt skolstyrelsen skall åläggas atl la initiativ till ett samråd mellan olika anordnare av vuxenutbildning i kommunen om det vuxenutbildningsutbud som planeras. DHR uttrycker sin besvikelse över atl komvux-ulredningen inte själv lämnar ell förslag till formerna till detta samråd.

ABF inslämmer i förslagel om samråd. Genom en sådan åtgärd och genom en klarare utformning av studieprogram för studieförbunden och

 

Prop. 1980/81:127                                                  138

den kommunala vuxenutbildningen bedömer ABF det möjligt att minska konkurrens och konflikter.

NBV:s uppfattning är alt formerna för samrådet måste bli avsevärt uppstramade i förhållande till vad folkbildningsutredningen förordar.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser att samråd mellan olika anordnare av vuxenutbildning kan vara bra men bättre vore om uppdel­ningen kunde klargöras så atl gränsdragningsproblem inte uppstår. Studie­förbundens självständighet får inte äventyras.

Även MUF menar att samrådet bör kunna lösas inom ramen för dels informella överläggningar och dels en klargörande definiering av de olika ulbildningsanordnarnas verksamhet.

505 VL'A'betecknar lösningen på samverkans praktiska utförande som mycket smidig. Man binder inte fast kommunerna i en fast byråkrati samtidigt som man ger marginaler åt vuxenutbildningsanördnarna atl allt efter sina resurser fördela det utbud man har att välja mellan.

Kommunförbundet framhåller att det är osannolikt atl del även med det samrådsförfarande som föreslås går atl undvika gränsdragningsproblem. Ur rent kommunal synvinkel kan dock kommunförbundel konstatera att gränsdragningsproblemen hittills inte upplevts som stora.

LRF anser att de avgränsningsproblem, som kan förekomma mellan studieförbundens studiecirkelverksamhet och komvux bör kunna lösas på det sätt som kommittén föreslår under vissa förutsäitningar. Förbundet framhåller dock att uttrycket "arbelsmarknadens parter" bör bytas ut mol något som inte ger upphov lill tolkningsproblem. Avsikten måsle ju vara alt alla medborgare som har ett legitimt intresse av att delta i en av samhällets finansierad kursverksamhet också skall ha möjlighet att med­verka vid utformningen av denna så att den bäst passar förekommande behov och önskemål. Det viktiga är således att alla former av näringsliv i bygden och alla medborgarkalegorier kan bli representerade vid dessa kommunala samråd, inte att organisationer av det ena eller andra slaget ges möjligheter att utöva sitt inflytande.

 

Prop, 1980/81:127                                                  139

Bdaga6

Sammanställning av remissyttranden över Folkbildning för 80-talet, avsnitten om kulturverksamhet och annan bildningsverksamhet

Allmänt

De flesta remissinstanser är positiva till kommitténs förslag om annan bildningsverksamhet. Till dessa instanser hör bl.a. Folkbildningsförbun­det, Vi Unga, Kommunförbundet och Skellefteå kommun.

SV hälsar de friare arbets- och samverkansformer mellan olika folkbild-ningsaktivileler som blir möjliga genom förslaget om annan bildningsverk­samhet med tillfredsställelse och konstaterar all del i slora drag överens­stämmer med gmndsynen i SV:s program.

ABF anför liknande synpunkter.

Folkuniversitetet anser del lovvärt att kommittén sökt få till stånd en förändring av de regler under vilka den kultui-ella verksamheten bedrivs och instämmer i alt det är angeläget att stimulera samverkan mellan cirkel­verksamhet och annan bildningsverksamhet.

FS menar att kommittén gör en principiellt riklig bedömning när man betrakat cirkelverksamhet och annan bildningsverksamhet som likvärdiga uttryck för en folkbildningsambition. FS delar också kommitténs syn att cirkel- och amatörprojekt svarar mot ett aktuellt behov och att betoningen av det kollekliva skapandet är helt riktig.

Synskadades riksförbund menar att förslaget om annan bildningsverk­samhel måste ses som ett mycket viktigt medel att förverkliga den nya kulturpolitiken inom folkbildningsverksamhetens ram. Förbundet anser dock att kommittén inte tillräckligt understrukit eller formulerat ett kultur­politiskt långsiktigt program för folkbildningen.

Unga örnar fastslår att bidraget skall gå lill seriöst syftande kulturverk­samhet genom organisationer och föreningar, integrerad i deras mötes- och arbetsformer.

Statens ungdomsråd påpekar att det är angeläget att bidraget även framgent har som sin främsta uppgift att stödja föreningslivets kulturaktivi­teter.

SECO menar atl förslaget medför ökade möjligheter för ungdomen till utvecklande friUdsakUviieter inom folkbildningens ram.

Lekmiljörådet framför liknande tankegångar.

Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar föreslår alt det nya bidra­get skall kunna användas för grannskapsarbete.

Riksförbundet Unga musikanter och Riksförbundet Sveriges amatöror­kestrar tillstyrker förslaget men anser det olyckligt att kommittén inte tar upp amalörorganisalionernas roll i kulturlivet.

Amatörteaterns riksförbund anser atl förslaget att projektplan och pro-

 

Prop. 1980/81:127                                                                140

jektledare skall godkännas av studieförbund inger vissa farhågor från tan­ke- och yttrandefrihetssynpunkl. En bestämmelse av delta slag kan därför inte accepteras utan vissa begränsningar i studieförbundens rätt att förkas­ta projektplan och projektledare.

Majoriteten av remissinstanserna lar avstånd från kommittémajoritetens kostnadsberäkningar och ansluter sig i stället till den socialdemokraUska minoritetens förslag att 54 milj.kr. skall anvisas för annan bildningsverk­samhet. Till dessa instanser hör bl. a. LO, Dalarnas läns bildningsförbund, Vuxenutbildningsnämnden i Kronobergs län och Hällefors kommun. Sex remissinsianser, nämnligen FS, ABF, Medborgarskolan. Blekinge läns bildningsförbund, HCK och statens handikappråd anser all det nya bidra­get bör vara ett förslagsanslag.

Några remissinstanser tillstyrker förslaget om allmän bildningsverksam­het endast under förutsättning att bidraget uppgår till 54 milj. kr. Till dessa hör bl.a. SKS, Jämtlands läns bildningsförbund. Vuxenutbildningsnämn­den i Jönköping och Umeå kommun.

Några remissinstanser, däribland Hyresgästernas riksförbund och de flesta kulturarbetarorganisationerna, t.ex. Rikskonserter, Sveriges förfat­tarfond och Svenska musikerförbundet avstyrker införandet av allmän bildningsverksamhet. De förordar i stället att kulturprogrambidraget bibe­hålles och förstärks.

Medborgarskolan känner stor tveksamhet inför förslaget om annan bild­ningsverksamhet. Medborgarskolan delar inle kommitténs något negativa uppfattning om del nuvarande kulturprogrambidragets belydelse utan an­ser alt kulturprogrammen har ell egenvärde som inte beror av samman­kopplingen med cirkelverksamhet. Enligt Medborgarskolan synes kommit­tén alltför mycket betona vikten av integration mellan de två verksamhe­terna.

KRO avstyrker att anslaget till kulturprogram i föreningslivet går upp i ett nytt bidrag benämnt allmän bildningsverksamhet. KRO anser sig ha goda skäl att förmoda att om annan bildningsverksamhet införs riskerar det atl slutgiltigt klippa av förbindelserna mellan studieförbunden och den professionella bildkonsten, den professionella kulturen över huvud taget.

KLYS har inga invändningar mot målsättningen bakom annan bildnings­verksamhet men menar att problemet är att verksamhelen skall omfatta så många nya verksamheter alt kulturprogrammen, som avser medverkan av kulturarbetare, befaras komma på undantag. Del låga anslaget ger fog för en sådan misstanke men också den omständigheten att organisationerna/ arrangörerna ännu känner stor osäkerhet inför uppgiften att arrangera program med yrkesverksamma kulturarbetare. KLYS tror därför att hu­vudparten av det nya bidraget kommer alt användas till olika slag av grupp- och amatörverksamhet där organisaUonerna har stora kunskaper. KLYS avslyrker därför förslaget och föreslår alt kulturprogrambidraget bibehålles intakt men höjs avsevärt.

 

Prop. 1980/81:127                                                  141

Centrumbildningarna menar all kommittén antingen medvetet bortser från de yrkesverksamma kulturarbetarnas insatser i svenskt kulturliv eller också visar elt förakt för deras existens. Så nämns t. ex. konstnärernas roll som studiecirkelledare inom den amatörkulturella verksamheten över hu­vud taget inte. Cenlmmbildningama anser atl det statliga bidraget för konstnärligt arbete bör prioriteras lill konstnärsorganisationernas projekt-skapande och arbelsförmedlande verksamhel kompletterat med speciella bidrag för utvecklande av nya former och nyskapande kuhurakUvileler som stimulerar till bred amatörverksamhel och elt levande kulturliv. Bi­draget till kulturprogram inom föreningslivet bör därför finnas kvar som etl särskill anslag.

Några remissinstanser, däribland Folkbildningsförbundet, SÖ, KLYS och Svenska musikerförbundet menar atl amatör- och cirkelprojekten bör finansieras ur den extra resursen.

ABF påpekar alt myckel av den verksamhet som kommittén definierar som amalörprojekl tycks vara körsång, ensemblespel och verksamhet som på gmnd av antalet deltagare inte kan rymmas inom gmndbidragen. Den typen av verksamhet som oftast inrymmer en konlinueriig färdighetsträ­ning bör inle kallas projekt. Verksamheten har mer släktskap med den ordinarie cirkelverksamheten och bör därför primärt rymmas inom den exlra resursen. ABF anser vidare att uppdelningen i cirkelprojekt och amatörprojekt bör utgå.

Majoriteten av remissinstanserna har inga erinringar mot förslagel att gmpper med över 20 deltagare skall föras över från sludiecirkelanslaget till det nya bidraget till annan bildningsverksamhet. Etl fåtal remissinstanser är dock negativa till förslagel. Dit hör Vuxenutbildningsnämnden i Jönkö­ping och ABF.

Dalarnas bildningsförbund framhåller atl förslagel kan medföra svårig­heter för körer och instrumentalensembler.

Nässjö kommun och Länsbildningsförbundet i Västerbottens län fram­för liknande synpunkler.

KÖRSAM anser det orimligt att använda antalet dellagare som instru­ment för uppdelning av körer i sådana som kan erhålla såväl studiecirkelbi­drag som bidrag till annan bildningsverksamhel och sådana som endast kan få del av del senare bidraget. Del måsle vara verksamhetens innehåll som avgör vilken form av bidrag som kan utgå.

Riksförbundet Unga musikanter och Riksförbundet Sveriges amatöror­kestrar menar alt det inte finns någon anledning atl en ensemble med 15 deltagare måste fungera annorlunda än med 25 deltagare. Gränsen vid 20 deltagare är därför obefogad.

FS anser att kommitténs förslag om att aktiviteter med mer än 20 dellagare skall genomföras inom ramen för annan bildningsverksamhet eller extra resurs är helt oacceptabelt. FS föreslår därför att nuvarande dispensmöjlighet bibehålles.

 

Prop. 1980/81:127                                                  142

En del remissinstanser betonar vikten av samverkan mellan yrkesverk­samma kulturarbetare och amatörer. Dit hör bl.a. Sveriges allmänna hiblioteksförening och Medborgarskolan.

KRO konstaterar atl ett dynamiskt kullurliv är frukten av elt samspel mellan bredd och djup, mellan amatörism och professionalism.

Kulturrådet framhåller att förslaget om annan bildningsverksamhel ger fillfälle lill ett närmare samspel bl.a. mellan yrkesverksamma kulturarbe­tare och amatörer. Kulturarbetarna får genom de olika formerna av pro­jektarbete fler roller att spela vilket också kan ge flera arbetstillfällen.

SV menar alt annan bildningsverksamhet genom all den öppnar nya möjligheter för flera människor att själva pröva på olika kulturaktiviteter kan väcka behov av kulturkonsumlion och ge fler arbetsuppgifter för kulturarbetare. SV anser det angelägel för studieförbunden alt ta tillvara de yrkesverksamma kulturutövarnas kunskaper och erfarenheter.

En del remissinsianser betonar särskilt att det nya bidraget lill annan bildningsverksamhet är en viktig möjlighet för amatörismen att utvecklas. Dil hör 1. ex. Centerns kvinnoförbund och LO.

Vi Unga anför:

Stödet till annan bildningsverksamhet ger unika möjligheter för barn och vuxna all gå samman och själva forma sin kultur i sin bygd. Amatörism får fömtsättningar alt på nytt slå rot, spira och blomstra!

CUF menar att stödet till annan bildningsverksamhel är en av de vikti­gaste stödformerna inom kulturområdet för amatörverksamheten.

Unga örnar framhåller alt bidraget skall stödja den omfattande kultur­verksamheten som bedrivs av medlemmarna själva i organisationen.

Några remissinstanser, fr. a. de som företräder olika kullurarbetargrup-per befarar alt de nya möjligheler som erbjuds genom annan bildningsverk­samhet kommer atl utvecklas på bekostnad av antalet arbelsliilfällen för kulturarbetare. Till dessa hör AIWS, Rikskonserter, Länsbildningsförbun­det i Kalmar län och KL YS.

Medborgarskolan anser att det finns en risk att den kvaliletsinriktade programverksamhet blir lidande, vilket kan göra det svårare för de etable­rade kulturarbetarna.

Riksutställningar anför:

I ett trängt ekonomiskt läge för den enskilda studieorganisationen är det inte troligt atl en konstutställning - eller en konsert eller teaterföreställ­ning — ges utrymme på bekostnad av studiecirkeldeltagarnas egna aktivi­teter.

Kulturrådet erinrar om att etl av syftena med kulturprogrambidraget var att ge amatörgrupper av god kvalitet tillfälle att möta en publik. Men till en del beror valet av amatörer som medverkande i stället för yrkesverksamma kulturarbetare på brist på medel. Rådet framhåller också att när så många olika verksamheter skall samsas om elt så begränsat utrymme som kom-

 

Prop. 1980/81:127                                                  143

mitten föreslår, är det risk för all studieförbunden kommer i mycket svåra valsituationer. En risk med förslaget om annan bildningsverksamhet är att kulturarbetareinslaget i kulturprogramverksamhelen kommer att minska.

Svenska musikerförbundet anser att flera faktorer talar mycket enlydigt för att ett utvidgat syfte med nuvarande statsbidrag lill kulturprogram kommer att leda till helt andra verksamheter än kulturprogram, på bekost­nad av arbetstillfällen för kulturarbetare.

Bidragsfördelning

Majoriteten av remissinstanserna har ingenting att erindra mot kommit­téns förslag till fördelning av bidraget till annan bildningsverksamhet. En del remissinstanser föreslår dock vissa justeringar.

SV delar kommitténs förslag atl bidraget bör utgä med 80% av samman­lagda bidragsgrundande kostnader. SV anser dock inte att samarbete med handikapp- eller invandrarorganisationer bör ställas som villkor för att hundraprocentigt bidrag skall utgå. SV menar alt inle alla handikappade och invandrare nås genom organisationerna och atl kravet på samverkan kan motverka en integrerad verksamhet. SV vill därför att organisationer­na själva får ansvara för alt hundraprocentiga bidrag endasi utgår till verksamhet i glesbygd, bland handikappade och invandrare.

Lekmiljörådet och Hyresgästernas riksförbund anser att hundraprocen­tiga bidrag skall utgå också för verksamhel riktad till barn.

Haninge kommun föreslår att hundraprocentiga bidrag skall utgå också för verksamhet i samarbete med folkrörelser och organisationer.

Statens invandrarverk föreslår att en viss del av anslaget till annan bildningsverksamhel reserveras för invandrarverksamhel.

Studiefrämjandet kritiserar den förslagna bidragskonslruktionen och menar alt bidragslekniskt kvarstår den otillfredsställande fördelningsad-minislrationen genom flera instanser och atl förslaget inle innebär någon redovisningsteknisk förenkling.

Flera remissinstanser instämmer i den socialdemokratiska reservatio­nens förslag alt bidraget skall fördelas mellan studieförbunden i proportion till antalet genomförda arrangemang inom resp. studieförbund under den senaste treårsperioden, samt atl arrangemang som anordnas i samverkan med medlemsorganisation eller annan organisation, som studieförbundet stadigvarande samverkar med räknas upp med koefficienten 1,2. Arrange­mang anordnade i glesbygd eller i samverkan med handikapp- eller invan-drarorganisation skall räknas upp med samma koefficient. Till dessa hör bl.a. LO, Brevskolan, Länsbildningsförbundet i Kronobergs län och Arje­plogs kommun.

Några remissinstanser lägger fram egna förslag lill fördelning av bidraget till annan bildningsverksamhet.

ABF föreslår alt hälften av bidraget fördelas i proportion till antalet genomförda kulturarrangemang och projekt, samt att arrangemang som

 

Prop. 1980/81:127                                                                144

genomförs inom eller i samarbete med handikapp- och invandrarorganisa­tioner eller inom medlemsorganisation räknas upp med koefficienten 1,5. Den andra hälften av bidraget bör fördelas i relation till bokförda koslnader för annan bildnings verksamhet.

Folkuniversitetet föreslår att bidraget fördelas på två kvoter, en för kulturprogram och en för projekt.

PRO anser att antalet medlemsorganisationer skall vara avgörande vid fördelningen av bidragen mellan studieförbundens.

Västernorrlands läns bildningsförbund förordar att medlen för annan bildningsverksamhel fördelas mellan sludieförbunden på grundval av det antal medlemmar som studieförbundets medlemsorganisation omfattar.

Jämtlands läns bildningsförbund och Länsbildningsförbundet i Väster­botten ställer sig bakom samma förslag.

Bidrag till ideella föreningar

Majoriteten av remissinstanserna har ingenting att invända mot kommit­téns förslag alt ideella föreningar utan anknytning till studieförbund också i fortsättningen skall få bidrag genom länsbildningsförbunden till sin kultur­programverksamhet .

Amatörteatrarnas riksförbund understryker att del föreningsliv som inte har anslutning Ull studieförbund inte bör missgynnas bidragsmässigl i den mån det vill utveckla kulturprogrammen i föreningslivet.

Centrumbildningarna anför:

Bidraget till det fria föreningslivet har minskat de senaste åren trots en markant ökad efterfrågan. Ett ökat bidrag lill arrangerande föreningar och till offentliga framträdanden utanför studieförbunden skulle öka våra med­lemmars arbetstillfällen väsentligt.

Tillsyn

Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig i fråga om tillsynsmyndighet. Dessa instanser förordar att kulturrådet blir tillsynsmyndighet. Dil hör bl.a. folkbildningsförbundet, kulturrådet, centrumbildningarna och KLYS.

 

Prop. 1980/81:127                                                  145

Bilaga 7

Sammanfattning av Kulturprogram i föreningslivet, rap­port från kulturrådet 79:3 samt sammanställning av re­missyttranden över rapporten

1    Sammanfattning

Kulturrådet har i december 1979 överlämnat sin rapport (1979:3) Kultur­program i föreningslivet.

Anslaget Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m.m. infördes 1974 enligt förslag av utredningen kulturrådet i betänkandel Ny Kulturpoli­tik (SOU 1972:66). Bidraget ersatte det lidigare föreläsningsbidragel och avsågs ge föreningar och organisationer ökade möjligheter alt efterfråga olika typer av kulturprogram.

Statsbidrag kan utgå till studieförbund, länsbildningsförbund, föreläs­ningsförening och ideell förening utanför studieförbund. Statens kulturråd, tillsynsmyndighet för bidraget, föreslår hur stor del av del lotala bidraget som skall gå till folkbildningsorganisationerna respektive de ideella för­eningarna. Beloppet fastställs sedan av regeringen. Fördelningen mellan sludieförbunden och länsbildningsförbunden handhas av Förmedlings­byrån för kulturprogram. Länsbildningsförbunden fördelar den del av bi­draget som går till ideella föreningar utanför studieförbunden.

De kulturprogram som kan få del av statsbidraget är:

—föreläsningar -sång

—musik -dans

—dramatisk framställning

—filmvisning

—utställningsverksamhet

Kulturprogrambidrag kan utgå till kostnader för arvoden, traktamenten och reseersättningar till medverkande, leknisk personal, film- och utställ­ningshyror, studiematerial samt transporter. De bidragsgrundande kostna­derna kan täckas till högst 75% med statsbidraget (100% om det gäller program för handikappade).

Behovel av utvärdering har påtalats i flera sammanhang. Kulturrådet satte därför år 1978 igång ett sådant arbete. Utvärderingen skulle tidsmäs­sigt anpassas till den av regeringen tillsatta folkbildningsutredningen, vil­ken bl. a. behandlade kulturprogramstödet.

Utvärderingsarbetet bygger främsl på intervjuer med företrädare för berörda organisationer på central och regional nivå samt tio lokala fallstu-10   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                  146

dier. Fallstudierna genomfördes i ett antal kommuner med avsikt att spegla programverksamhetens mångfald och varierande betingelser.

Kulturprogramanslaget har sedan det infördes 1974 ökat från 6 milj. kr. till närmare 20 milj. kr. 1979/80. Merparten har gått till studieförbundens verksamhel, till slor del i samverkan med deras medlemsorganisationer. Verksamheten har ökat kraftigt. 1977/78 genomfördes ca 80000 kulturpro­gram. Sång- och musikprogram svarade för hälften av den totala program­verksamheten, föreläsningar 25%, film 8%, teater 7%, utställningar 5%, dans 2% medan andra typer av program (t.ex. tvärkullurella) utgjorde 5%. Totalt nådde verksamheten 1977/78 närmare 9 milj. personer.

I genomsnitt täckte statsbidraget 40% av de bidragsberättigade kostna­der som arrangörerna redovisade 1977/78. Resterande del av programkost­naderna finansierades huvudsakligen med bidrag från kommuner och landsting. Åtskilliga kostnader vai- dock ej bidragsberättigade, främst gäll­de detta de betungande administrativa kostnaderna. Utvärderingsarbetet har påvisat stora lokala variationer då det gäller tillgången på resurser för verksamheten. Önskemålen om resurser överstiger i allmänhet vida till­gängliga bidrag. De lokala arrangörerna har p. g. a. detta stora svårigheter att planera långsiktigt.

Verksamheten har på olika sätt studerats mot bakgrund av de syften som ursprungligen angavs för statsbidraget. Huvudintrycken har därvid varit en varierad programverksamhet stadd i positiv utveckling. Föreningslivet har med hjälp av bidraget kunnat anordna ett växande antal kulturpro­gram, medvetenheten och kunskapen hos arrangörerna ökar också i takt med en intensifierad verksamhet. Intresset för kulturella aktiviteter har ökat i föreningslivet, nya verksamhetsformer har utvecklats samtidigt som många kulturellt eftersatta grupper nåtts.

Bidraget antogs få effekter för kulturarbetarnas sysselsättning samtidigt som seriösa amatörgrupper skulle kunna framträda. Utvärderingsarbetet tyder även här på att bidraget haft en positiv effekt. Bidragets otillräckliga nivå och kostnadsutvecklingen har dock inneburit alt amatörverksamheten fåll större utrymme under senare år. Yrkesverksamma kulturarbetare är ofta alltför kostsamma att anlita för föreningar med små resurser.

Kulturprogrammen har i viss utsträckning erbjudit ett komplement till studiecirkelverksamheten - ytterligare ett av de syften som angavs för bidraget. I regel är det dock ännu så alt programmen genomförs helt frislående från övrig verksamhet eller utgör inslag i föreningsmöten. Verk­samheten har vidare visat sig ha stor spridning, både med avseende på konstform och geografisk utbredning i landel. Ännu når dock kulturpro­grammen främst tätorter. För glesbygden är rese- och traktamentskostna­derna betungande. Ofta är publikunderlaget litet samtidigt som det är svårt att finna lämpliga lokaler.

Information om kulturprogrambidraget tycks försl på senare år ha nått ut i föreningslivet. Kontakterna mellan arrangörer och medverkande sker

 

Prop. 1980/81:127                                                                147

ofta utifrån personliga kontakter. Detta innebär att många lokall verk­samma kulturarbetare engageras. Ännu är kontakterna mellan studieför­ bunden och kulturarbeiarorganisalionerna outvecklade.

Administrationen av verksamhelen fungerar bra på de nivåer där medel för detta ändamål finns avsalta, dvs. centralt. På lokal nivå utgår i regel inte några sådana bidriig- Förmedlingsbyrån för kulturprogram har visat sig ulgöra ett viktigt organ för diskussion om verksamhetens mål och medel. Sludieförbunden har här också diskuterat fördelningen av bidraget. Internt finns det dock stora variationer mellan studieförbunden med avse­ende på hur medlen slussas vidare ul i organisationen. Några enhetliga fördelningsprinciper fiiins inte mellan förbunden, ofta inte heller inom dem.

Länsbildningsförbundens verksamhet och resurser varierar betydligt då det gäller kulturprogrammen. Samtliga länsbildningsförbund fördelar viss del av det slalliga bidraget till ideella föreningar utanför studieförbunden. I vissa län handhar de även landstingsbidrag. Fördelningsreglerna varierar mellan olika länsbildningsförbund.

Behovet av utbUdning påtalas allmänt. Delta gäller såväl inom folkbild­ningsorganisalionerna om inom det lokala föreningslivet. En del studie­förbund genomför redan viss ulbildning av kullurombud. Behovet av yller­ligare utbildning avser en rad olika aspekter på verksamheten, dvs. såväl administrativa, innehållsliga som pedagogiska frågor. Vissa medverkande kulturarbetare anses också vara i behov av utbildning.

Kulturrådet tar i denna rapport inte slutlig ställning lill den framtida utformningen av del statliga stödel till kulturprogramverksamhelen. Även om den arbetsgrupp sorn haft del direkta ansvaret för utvärderingen under sitt arbete haft löpande kontakt med folkbildningsutredningen har inte kulturrådets styrelse haft denna möjlighet. Folkbildningsulredningens be­tänkande förelåg överhuvud inle förrän efter det atl utvärderingen avslu­tats. Kulturrådet tog därför först i sitt remissvar över folkbildningsulred­ningens betänkande slutlig ställning lill del statliga kulturprogramslödets framtida utformning.   .

Utvärderingen, som i första hand avser verksamheten, har letl fram lill och pekar på ett anlal viktiga behov där statsmaklerna enligt kulturrådets mening bör ta etl ökat ekonomiskt ansvar. Slora latenta behov finns inom 1 "'bildningsorganisationer och föreningsliv av en utökad och kvalitativt förbättrad verksamhet. Verksamheten visar en positiv utveckling i linje med de syften som angetts. Kulturrådet finner vidare alt medel bör anslås för täckande av arrangörernas administrativa kostnader samtidigt som resurser avsälts för pedagogiska insatser. Handikappverksamhelen bör även fortsättningsvis få stöd i samma former som hittills skett.

Statistiken och det redovisningssystem denna bygger på är i flera av­seenden otillfredsställaiide. Lokalt önskas ofta en förenkling av de betung­ande rapporteringsrutinerna. Dessa bör enligt kulturtådel ses över samti-

 

Prop. 1980/81:127                                                                148

digt som behovet av statistik ytterligare analyseras. Rådet har även angett riktlinjer för en försöksverksamhet med kontinuerlig utvärdering av kultur­programverksamhelen.

Kulturtådel har då det gäller beräkningen av del fortsatta stödbehovet utgått från alt verksamheten även fortsättningsvis kommer att utvecklas såväl kvantitativt som kvalitativt. Dessutom bör resurser avsättas för tidigare ej bidragsberättigade kostnader - administration och pedagogiska insatser. Det statliga stödet bör vidare byggas ut så alt en slörre andel av de bidragsberättigade kostnaderna täcks av slalen än tidigare. En ökad andel av anslaget bör gå till det ideella föreningslivet utanför studieförbun­den. Dessa har sedan bidraget infördes fåll en allt mindre del av anslaget.

2    Remissyttranden

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av kriminalvårdssty­relsen, statens handikappråd, riksrevisionsverket (RRV), statskontoret, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), statens invandrarverk, Svenska riksteatern (riksteatern). Stiftelsen Institutet för rikskonserter (rikskonserter), regionmusiken. Stiftelsen Riksutställningar (riksutställningar), statens ungdomsråd (SUR), Svenska kommunförbun­det. Landstingsförbundet, Haninge, Botkyrka, Tjörns och Skellefteå kom­muner. Riksidrottsförbundel, Svenska filminstitutet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorgani­sationen SACO/SR. Svenska arbetsgivareföreningen. Folkbildningsför­bundet, Förmedlingsbyrån för kulturprogram. Handikappförbundens cen­tralkommitté (HCK), De handikappades riksförbund (DHR), Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Folkuniversitetet, Medborgarskolan, Studie­främjandet. Studieförbundet Vuxenskolan (SV), Tjänstemännens bild­ningsverksamhet (TBV), Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhel (NBV), Brevskolan, lOGT-NTlD, Motorförarnas helnykterhetsförbund. Moderata kvinnoförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet (MUF), Sveriges socialdemokratiska ung­domsförbund (SSU), Sveriges radio AB, Sveriges riksradio AB, Sveriges television AB, Sveriges lokalradio AB, Sveriges utbildningsradio AB, Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Riksförbundet Hem och Skola, Vi Unga, Unga Örnar, Folkets husföreningarnas riksorganisation (FHR), Folkparkernas cenlralorganisalion (FPC), Sveriges orkesterför­eningars riksförbund. Riksförbundet Sveriges amalörorkeslrar. Konstnär­liga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd (KLYS), Konstnärernas riksorganisation (KRO). Svenska Musikerförbundet, Svenska Teaterför­bundet, Yrkeslrubadurernas förening. Författarfonden, Kontaktnätet, Riksförbundet unga musikanter. Teatercentrum, Författarcentrum, Dans­centrum, Musikcenlrum, llluslratörscenlrum och Sveriges konstförenin­gars riksförbund.

 

Prop. 1980/81:127                                                                149

Hämtöver har yttranden  kommit  in  från  Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Lekmiljörådel. Remissyttrandena redovisas kortfattat nedan.

Allmänt

Flera remissinstanser finner rapporten väl genomtänkt och intressant. Dit hör bl.a. RRV, TBV och Folkbildningsförbundet. Några remissinstan­ser framför kritik mot rapporten.

SÖ beklagar alt rapporten ej analyserat publiksynpunkter och publik-sammansättning ulan enbart presenterar artangörers och medverkandes synpunkler.

UHÄ påpekar atl rapporten aktualiserar frågan om den för en verksam­het ansvariga myndigheten också skall utvärdera sin verksamhet.

Kommunförbundet anser alt arbetsgmppen borde ha gjort en genom­gång av samspelet mellan stadiga, kommunala och landstingskommunala bidrag.

Elt flertal remissinstanser framhåller all utvärderingen visat att bidraget Ull kulturprogram i föreningslivet fyller en viktig funktion för alt förverkli­ga den nya kulturpolitiken. Dk hör bl. a. TCO, HCK, SSU och KLYS.

Illustratörscentrum anser alt kulturprogrambidragel fyller en viktig funkUon genom alt föra ut kultur i samhället och ge kulturarbetare me­ningsfulla arbetsuppgifter.

ABF framhåller att från statens sida måste kulturprogrammen te sig som en både effektiv och billig verksamhet i jämförelse med annan av samhället självt bedriven kulturverksamhet. ABF anser också atl den grad av mål­uppfyllelse som rapporten försöker precisera är tillfredsställande.

Några remissinstanser är tveksamma Ull effekterna av kulturprogrambi­draget. Till dem hör bl.a. Musikcentrum och Sveriges konstföreningars riksförbund.

Mt/F ställer sig ytterst Iveksaml till denna lyp av specialdestinerade bidrag, som ofta visat sig styra i stället för stimulera verksamheten. Dess­utom ger det föreningsfunktionärer ytterligare ell bidrag atl hålla reda på. MUF anser att bidragets främsta funktion är alt erbjuda föreningslivet program med yrkesverksamma kulturarbetare men alt bidraget fått för stor slagsida ål amalörverksamheten.

Vi Unga menar alt kulturprogrambidraget dessvärre i huvudsak fungerat som ell stöd till distribution av redan producerade kulturprogram, ofta med professionella artister.

Unga Örnar framhåller atl barnkulturen fått en orimligt liten del av kulturprogramanslaget.

Lekmiljörådet och Socialdemokratiska kvinnoförbundet framför liknan­de tankegångar.

Författarcentrum anser alt bidraget inle medfört elt ökat engagemang av författare i föreningslivets kulturprogram. 11    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 127

 

Prop. 1980/81:127                                                  150

Ca hälften av remissinstanserna framhåller att bidraget Ull kulturpro­gram i föreningslivet långl ifrån motsvarar det verkliga behovet och atl del är angeläget all bidraget kraftigt förstärks. Till dessa instanser hör bl. a. DHR, Folkimiversitetet, SSU och KRO,

Botkyrka kommun anser alt kulturprogrammen är väsentliga inslag i kulturlivet inle minst i förortskommuner och all del är vikligl med en ökad stadig bidragsgivning både för kulturarbetare och för dehagare i förenings­verksamheten.

Annan bildningsverksamhet

Ungefär hätflen av remissinstanserna tar ställning till folkbildningsutred­ningens förslag om alt föra över kulturprogrambidragel Ull ett nytt anslag benämnt annan bildningsverksamhet. Av dessa förordar ca hälften alt kulturprogrambidragel bibehålls i sin nuvarande form medan de övriga lillslyrker folkbildningsulredningens förslag. Till de förra hör bl.a. SÖ, Rikskonserter, Medborgarskolan, KLYS och Yrkestrubadurernas för­ening. Till de senare hör bl.a. statens invandrarverk, kommunförbundet, folkbildningsförbundet och Vuxenskolan.

Bidrag till administrativa och pedagogiska kostnader

Ell stort anlal remissinstanser, däribland Riksteatern, Landsting.sför­bundet, Skellefteå kommun och TBV inslämmer i förslagel att medel bör ulgå för att täcka arrangöremas kostnader för administrativa och pedago­giska insatser i samband med programverksamheten.

Rikskonserter understryker att pedagogiska insatser i form av informa­Uon och ulbildning måsle anses direkl avgörande när det gäller att utveckla kulturprogramverksamhelen i den riktning statsmakterna angivit när de kulturpohliska målen antogs. Rikskonserter anser vidare alt ulbildningen bör bedrivas i samarbete mellan folkhögskolor, studieorganisatörer och kuhurinsUlutioner.

ABF anser atl utbildning av kulturombud och kulturansvariga inom sludieförbunden måsle stimuleras. Utbildningen måsle handhas av respek­tive studieförbund för alt garantera mångsidighet och profilering.

KRO vill framhålla viklen av att åstadkomma ett inUmt samarbete mel­lan folkbildningsorganisationer och kulturarbetarnas organisationer i fråga om arrangörsutbildning. Ansvarel för ulbildning av kulturarbetare som skall medverka i kulturprogram i föreningslivet bör anförtros ål studieför­bunden och länsbildningsförbunden i samarbete med kulturarbetarnas or­ganisaUoner.

Tre remissinstanser avstyrker bidrag för administrativa och pedagogiska koslnader.

RRV vill inle tillstyrka bidrag lill administrativa och pedagogiska insat­ser eftersom dessa enligt RRV är naturliga egenkoslnader.

 

Prop. 1980/81:127                                                  151

Moderata kvinnoförbundet anser att sådana bidrag bör kunna anslå med hänsyn lill det ekonomiska läget.

Illustratörscentrum anför:

Det finns betydligt angelägnare uppgifter inom kulturområdet än att inrätla ännu fler tjänster och utöka administrafionen, vilket går ul över den direkt skapande verksamhelen. Medel för kulturförmedling bör i stället gå till kulturarbetarna och deras organisaUoner som med ett minimum av byråkraUsk exercis kan fullgöra sådana uppgifter betydligt bättre än kul­lurombud och kulturpedagoger.

Förhöjt statsbidrag

Majoriteten av remissinstanserna har ingenting all invända mot alt bi­drag till kuhurprogram för handikappade även i fortsättningen kan utgå med 100% samt att en viss del av kulturprogramanslaget specialdestineras till program för handikappade.

Kriminalvårdsstyrelsen erinrar om alt till handikappgmppen bör räknas även kriminalvårdens klienter.

Statens invandrarverk anser att bidrag skall kunna utgå med 100% även lill kulturprogram för invandrare.

Lekmiljörådet föreslår att bidrag skall kunna utgå med 100% även för kulturprogram anordnade för barn.

Förenklat rapporteringsförfarande

Flera remissinsianser framhåller vikten av atl rapporteringsförfarandel förenklas. Dil hör bl. a. NBV och Folkparkernas centralorganisation.

lOGT-NTO anser att sludieförbunden och dess medlemsorganisaUoner måsle ges elt större förtroende i fråga om förvaltning och kontroll av slalsbidrag för kulturaktiviteter. De nuvarande redovisningssystemen och rapporteringsmlinema är fullständigt omöjliga för alla parter.

Landstingsförbundet efterlyser en bättre samordning mellan statlig, kommunal och landstingskommunal bidragsgivning.

Liknande synpunkter framförs av Haninge och Skellefteå kommimer.

Kulturprogramstatistik

De flesta remissinstanser har inget atl erinra mol förslaget all statislikbe-hovet ses över närmare.

Svenska musikerförbundet anser atl del är vikligl såväl från arbetsmark­nads- som kulturpolitisk synpunkt atl statistiska uppgifter samlas in och redovisas.

Illustratörscentrum anser att frågan om hur landets icke studieförbunds-anknutna föreningsliv skall kunna få en egen statistik över kulturprogram måste övervägas.

 

Prop. 1980/81:127                                                  152

Tillsynsmyndighet

Majoriteten av remissinstanserna har ingenting att erinra mot att kultur­rådet även fortsättningsvis skulle vara tillsynsmyndighet för kulturpro­gram stödet.

SÖ betonar att sambandet mellan kulturprogramverksamhelen och delar av den kulturverksamhet som slår under kulturrådets tillsyn är tydligare än sambandet med den studieverksamhet som står under SÖ:s tillsyn.

Folkbildningsförbundet förordar att kulturrådet förblir tillsynsmyn­dighet för annan bildningsverksamhet. Förbundel menar alt nackdelen med två tillsynsmyndigheter inte upplevts som särskiU stora men har inget atl erinra mol en ytterligare utredning av denna fråga.

Fördelning av stödet till kulturprogram

Flertalet remissinsianser har ingenting all erinra mot all nuvarande fördelningsmliner tillämpas även fortsättningsvis.

5 V är positiv lill alt fördelningen sker med större hänsynstagande lill studieförbundens verksamhet.

Moderata kvinnoförbundet anser alt fördelningen bör ske utifrån antalet genomförda kulturarrangemang och antal stalsbidragsberättigade studie-cirkehimmar, ev. också kosinadema för programmen.

Flera kullurarbetarorganisationer föreslår atl bidraget ställs i relation lill antalet medverkande. Till dessa hör bl. a. KL YS, Rikskonserter och Svens­ka musikerförbundet.

Teatercentrum föreslår alt ersättning utgår enligt följande principer: program med 5 medverkande och däröver: 90% kostnadstäckning, pro­gram med 3-4 medverkande: 70% kostnadstäckning och program med 1-2 medverkande: 50% kostnadsläckning.

Danscentrum och Illustratörscentrum framför liknande synpunkler och föreslår all även tidsätgången beaktas.

Flera remissinstanser anser att en slörre andel av anslaget bör gå Ull ideella organisationer utan studieförbundsanknylning. Till dessa hör bl.a. RRV, Skellefteå kommun och flera kulturarbelarorganisalioner däribland Kontaktnätet och Riksförbundet Unga musikanter.

Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar anser all den del av bidraget som går lill ideella organisationer utanför studieförbunden måsle utvecklas i takt med inflationen. Förbundet föreslår vidare alt 50% av bidraget skall fördelas lill dessa organisationer.

Statens invandrarverk framhåller att resurserna måsle öka särskill för de ideella föreningarna saml all bidragen oftare än nu bör utgå lill invandrar­nas egna organisationer.

ABF och SSU anser tro alt fördelningen mellan sludieförbunden och de ideella föreningarna utan studieförbundsanknylning är rättvis.

En del kulturarbelarorganisalioner anser att bidragshanteringen är allt­för starkt knuten lill sludieförbunden. Till dessa hör bl.a. Sveriges orkes-

 

Prop. 1980/81:127                                                  153

terföreningars riksförbund. Riksförbundet Unga musikanter och Riksför­bundet Sveriges amatörorkestrar.

Illustratörscentrum motsätter sig tendensen till monopolisering av kul­turlivet till bildningsförbunden.

Sveriges konstföreningars riksförbund anför atl det av rapporten fram­går att kulturprogrambidragel fått myckel liten belydelse för de ideellt verksamma kulturföreningarna. Främsta orsaken är atl anslaget är så hårt knutet till studieförbunden och att anslags- och bidragsbestämmelser på alla nivåer är anpassade lill studieförbundens intressen. Förbundet anser del inte motiverat atl studieförbund och bildningsförbund skall administre­ra medel Ull konstulslällningsverksamhet när de har så begränsad erfaren­het av sådan verksamhet.

Haninge och Botkyrka kommuner föreslår atl kommunerna erhåller ett generellt statsbidrag för atl stimulera kulturprogramverksamhelen. Ell sådant bidrag skulle bättre lillgodose del ideella föreningslivets behov och samfidigt innebära att ansökningsförfarandel förenklades.

Några remissinstanser lar direkl avstånd från del i en reservation fram­förda förslagel att länsbildningsförbunden skulle fördela kulturprogrambi­dragel. Till dessa hör bl. a. ABF, SV och Medborgarskolan.

Kontinuerlig utvärdering

De flesta remissinstanser har mgenling att erinra mot förslaget att kultur­programverksamhelen skall utvärderas kontinuerligt. Ett par remissinstan­ser är dock kritiska lill förslaget.

Folkuniversitetet anser atl en kontinuerlig utvärdering inte behövs.

Illustratörscentrum menar att förslaget om kontinuerlig utvärdering in­nebär en kraftig utbyggnad av maskineriet mnt kulturprogrammen trots att det är programmen själva som är viktigast. Om utvärdering skall ske bör dock även kulturarbetarna delta i utvärderingsarbetet.

 

Prop. 1980/81:127                                                  154

Bilaga 8

Sammanfattning av Utvärdering av statsbidrag för ex­periment och utvecklingsarbete inom kulturell verksam­het bland amatörer 1974/75 -1978/79, rapport från kul­turrådet 1979:4 samt sammanställning av remissyttran­den över rapporten.

Sammanfattning

Kulturrådet har i december 1979 överlämnat sin rapport (1979:4) Utvär­dering av statsbidrag för exeriment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer 1974/75-1978/79.

Statsbidrag lill experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verk­samhet bland amatörer infördes år 1974. Det har uppgått lill 2 milj. kr. årligen. Statens kulturråd har fördelat bidraget.

Bidraget (i fortsättningen förkortat EoU-bidragel) tillkom för att stimule­ra utveckling av nya arbetsformer och metoder på amatörområdet. En utveckling av kulturverksamhet i nya och hitUlls relativt oprövade former har också blivit resultatet av den projektverksamhet som kunnat startas inom bidragets ram.

Kulturrådet påbörjade 1977 en utvärdering av den verksamhel som genomförts sedan bidraget infördes 1974. Under åren 1974-1979 har rådet beviljat projektbidrag till 292 sökande. Dessa utgör det huvudsakliga un­derlaget i utvärderingsarbetet.

De projektbidrag som beviljats organisationer och sammanslutningar har gett dem möjlighet att inom en begränsad tid och inom ett speciellt ämnes­område få pröva nya arbetsmetoder och atl kunna vidareutveckla de idéer som växt fram i den reguljära verksamhelen. Bidraget har också varit en stimulans till att börja länka i nya banor, enbart av den anledningen att man fått vetskap om bidragets möjligheter. Ibland har det endast varit mindre avvikelser från det vanliga arbetet som man velat pröva, men reglerna för de vanliga verksamhetsbidragen har ändå omöjliggjort dessa avvikelser.

Storleken på beviljade bidrag har varil mycket varierande. Från bidrag på 2 (X)0 kr. till bidrag för projekt som arbetat i flera är och då fåll upp till 300000 kr. i stöd. Oavsett bidragsstorlek har organisaUoner och samman­slutningar getts tillfälle atl arbeta under andra fömtsättningar än de vanligt­vis har möjlighet att göra.

Nackdelarna med projektslödsformen har visal sig i att många av de projekt som kunnat påbörjas inom EoU-bidragets ram, tvingats avsluta sin verksamhet när dessa medel förbmkals. Vissa projekt har fortsatt efter

 

Prop. 1980/81:127                                                  155

vissa förändringar av arbetsformerna sä att de anpassats till befintliga bidragsregler. I några fall har verksamheten kunnal fortleva genom stöd från kommunen som då tagit ell ansvar för den fortsalla bidragsgivningen. Både kulturrådet och berörda organisafioner har också haft svårt att föra ut erfarenheterna från projekten lillräckligl snabbi och brett.

Ur kulturpolifisk synpunkl har EoU-verksamheten väl sammanfallit med målen för den statliga kullurpohtiken. Många projekt har på etl konkret sätl berört etl eller flera av de kullurpoliUska målen.

För landet som helhet har inga stora nya rön kunnal noteras i fråga om metoder, arbetsformer, kontakter med målgmpper osv. Det är mycket litet av den hittills genomförda EoU-verksamheten som varit helt ny för svenskt organisationsliv och för amatörverksamheten på kulturområdet i stort. Däremot har EoU-bidraget hjälpt till att ge ylterligare kunskaper om vilka former av kulturverksamhet på amatörsektorn som man i första hand vill arbeta med och vilka behov av bidrag som finns för att del skall vara möjligt all arbeta på ett för alla parter fillfredsställande sätt, både vad gäller arrangörer och deltagare - medverkande.

Genom EoU-projekten har kontaktema mellan amatörer och yrkesverk­samma kulturarbetare utvecklats. Tack vare de goda arbetsresultat som presenterats har omgivningens attityder Ull amatörverksamhet på kultur­området delvis förändrats. Amatörkulturen är i hög grad beroende av omgivningens attityder. Del är därför viktigt atl studieförbunden saml andra organisationer och grupper som är engagerade i amalörverksamhe­ten visar en slor öppenhet vad gäller samverkan mellan avnämare och medverkande, med ekonomiska och praktiska problem osv. I en gemen­sam strävan alt uppnå de kulturpoliliska målen är det viktigt alt en levande dialog förs mellan alla de inblandade på kultursektom.

För 60-70% av dem som deltagit i EoU-projekten har denna form av verksamhel varit ny och oprövad. I de flesta fall har deltagarna angivit att de upplevt projektarbetet som mycket positivt. De har haft en större frihet att få arbeta som de själva velat. Samtidigt har detta varit en sporre att nå de mål som man velal förverkliga i projektplanen.

Utvärderingen har lett fram till ställningstaganden vad gäller behov av förändringar av nu gällande statsbidragsregler till kollektivt skapande grupp verksamhet på kulturområdet.

Reglerna för studiecirkelbidrag bör förändras så alt utrymme skapas för alt genomföra cirkelverksamhel bland handikappade, med två ledare per gmpp. Vad gäller behovet av åldersintegrerad verksamhet bör reglerna förändras så atl halva antalet cirkeldeltagare kan vara under 14 år. Likaså bör ekonomiskl utrymme skapas så att statsbidrag kan utgå för material i form av t.ex. film, utslällningsskärmar, uppsättningskostnader för teater osv.

En väsenllig resursförstärkning från statsmakternas sida mäste ske för att kulturprogramverksamhelen skall ha möjlighel att utvecklas kvalitativt

 

Prop. 1980/81:127                                                  156

och kvantitativt. Det är också väsentligl atl inom reguljära bidragsramar ge organisationer möjUghet atl bedriva en kontinuerlig utvecklingsverksam­het genom utökade verksamhetsbidrag.

Kulturrådet bör även fortsättningsvis tilldelas medel för fördelning lill experiment och utvecklingsarbete med kulturell verksamhet bland ama­törer.

Följande ändring av bidragskungörelsen 4 § föreslås:

"Statsbidrag för visst projekt beviljas för högst två år. Om särskilda skäl föreligger, kan statsbidrag beviljas för ytterligare elt eller högst två år."

Bidragskungörelsen bör även ändras i 10§ enligt följande:

"Det åligger statens kulturråd att kontinuerligt sammanfalla erfarenhe­terna av de projekt för vilka statsbidrag utgått. Rådet skall på lämpligl sätt sprida kännedom om sådana erfarenheler som är av allmänt intresse."

Remissyttranden

Efter remiss har yttranden över rapporten avgelts av kriminalvårdssty­relsen, socialslyrelsen, efter hörande av Lekmiljörådel, statens handi­kappråd, riksrevisionsverkei (RRV), statskontoret, universitets- och hög­skoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), statens invandrarverk. Svenska riksteatern (riksteatern). Regionmusiken, Stiftelsen Riksutställ­ningar (riksutställningar), statens ungdomsråd (SUR), Svenska kommun­förbundel. Landstingsförbundet, Botkyrka, Tjörns och Skellefteå kom­muner. Riksidrottsförbundet, Svenska filminstitutet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorgani­sationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen, Folkbildningsför­bundet, Förmedlingsbyrån för kulturprogram. Handikappförbundens cen­tralkommitté (HCK), Folkuniversitetet, Medborgarskolan, Studiefrämjan­det, Studieförbundet Vuxenskolan (SV), Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS), Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV), Brevskolan, lOGT-NTO, Molorförarnas helnykterhetsförbund, Sveriges socialdemo­kratiska kvinnoförbund, Sveriges radio AB, Sveriges riksradio AB, Sveri­ges television AB, Sveriges lokalradio AB, Vi Unga, Unga Örnar, KÖR­SAM, Sveriges orkeslerföreningiys riksförbund. Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar, Amatörteaterns riksförbund. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd (KLYS), Konstnärernas riksorganisation (KRO), Svenska Musikerförbundet, Författarfonden, Kontaktnätet, Riks­förbundet unga musikanter, Teatercentmm, Författarcentrum, Musikcen-imm och Illustratörscentrum.

Hämtöver har yttranden kommit in från Svenska Danspedagogförbun­dei och Lekmiljörådet.

Remissyttrandena redovisas kortfattat nedan.

 

Prop. 1980/81:127                                                  157

Allmänt

Några remissinstanser anför kritiska synpunkter på rapportens upplägg­ning och innehåll.

SÖ anser atl en mer utförlig analys av bidragsanvändningens utveckling under femårsperioden skulle vara av stort värde för en bedömning av bidragels effektivitet.

Socialstyrelsen ifrågasätter värdet av kulturrådels utvärdering med an­ledning av att rådet inte redovisat syftet med utvärderingen, inte följt upp de icke bidragsbeviljade projekten, påbörjat utvärderingen först tre år efter det statsbidraget infördes, till stor del byggl utvärderingen på dala från redogörelser som samtliga projekt inlämnar lill kulturrådet först efter verk­samhetens genomförande samt ej redogjort för vilken utvärderingsmetodik som fillämpats i de tre delutvärderingarna. Styrelsen är därför tveksam Ull Ultförlitlighelen i de summeringar och sammanfattningar som görs.

UHÄ framhåller atl rapporten är elt resultat av elt internt utvärderings­arbete. Della förhållande aktualiserar frågan om den myndighet som är ansvarig för en viss verksamhel också skall vara den som utvärderar samma verksamhet. UHÄ framhåller också att en teoreUsk och metodisk diskussion saknas i rapporten.

KRO saknar en redovisning av misslyckade projekt eftersom de är synnerligen värdefulla ur experimentsynpunkl.

Ett stort antal remissinstanser, däribland Statens handikappråd. Lands­tingsförbundet, TCO och Folkuniversitetet anför att rapporten visal atl EoU-bidragel fyller etl vikligl behov och har möjliggjort en utveckling av kulturverksamhet i nya och hittills oprövade former.

HCK menar all EoU-bidragel är ett viktigt komplement lill andra bi­dragsformer och alt det bidragit till alt engagera flera människor i handi­kapprörelsen samt möjliggjort en verksamhet utifrån olika handikappgmp-pers fömtsättningar. HCK anser dock atl kravet all verksamhelen skall bedrivas lokall medför svårigheter för mindre handikappgmpper. Det bör därför finnas möjlighel att få stöd till regional, kanske även cenlral verk­samhet. HCK påpekar också att även om integrationsprincipen är riktig måsle det finnas möjlighel Ull verksamhet enbart med handikappade.

5 V anser alt del är särskilt värdefulh alt medel finns för experimentverk­samhet på det kulturella området där studieförbund och amatörer kan samverka.

Teatercentrum framhåller atl EoU-bidraget har haft en oerhörd betydel­se för möjligheterna att genomföra flera av de mer kända arbetarspelen, Öppet husfestema och andra vikliga nya amalörkulturella uttryck. Verk­samheten har varil aktiverande för de lokala föreningarna och för alla enskilda som deltagit och har dessutom varit sysselsättningsskapande för yrkesverksamma kulturarbetare. Amatörkulluren skall inle ses i motsats­ställning till den professionella kulluren. Projekt som erbjuder stimulans och utbyte mellan professionella och amatörer är ett måsle för en fortsalt förnyelse och utveckling av kulturlivet.

 

Prop. 1980/81:127                                                  158

Elt fåtal remissinstanser är kritiska mot EoU-bidraget.

Medborgarskolan anser sig sakna underlag för en säker bedömning av hur hittills utdelade medel använts men har under de gångna åren ofta funnk anledning att känna undran och skepsis över den bidragsfördelning och de bidragsändamål som redovisats.

SKS beklagar djupt atl möjlighielen atl få en ansökan beviljad skall vara knuten lill den sökande organisationens resurser vad gäller skolad och erfaren personal. Detta kan omöjligen stå i samklang med del kulturpoli­tiska mål, som säger att kulturpolitiken i ökad utsträckning skall utformas med hänsyn till eftersatta gmppers erfarenheter och behov. SKS anser således all EoU-bidraget är en bidragsform som gynnar amatörverksamhel endast om denna är organiserad på etl professionellt säll.

Kontaktnätet anser alt utvärderingen tyvärr visal på alt EoU-bidragel är ett bidrag för studieförbund och liknande med professionella bidragsansök-ningsskrivare.

Ändrade regler för studiecirkelverksamhet

Flera remissinsianser biträder kulturrådels förslag till ändrade regler för sludiecirkelverksamhet. Till dessa hör bl.a. socialstyrelsen, riksteatern, lOGT-NTO och Svenska musikerförbundet.

Statens invandrarverk anser a.tt möjligheten all genomföra cirkelverk­samhel med två ledare per gmpp även bör gälla cirklar bland invandrare.

Tvä remissinstanser är kriUska lill ändrad åldersgräns för studiecirklar.

Statens ungdomsråd menar alt det finns risk alt studiecirkeln kan kom­ma att användas som en form av barntillsyn.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet anser alt minst hälften av della­garna bör vara över arton år annars kan det bli en renodlad bam- och ungdomscirkel. Förbundet menar att det kan vara viktigare att ge generösa bidrag där målsättningen är all skapa kontakt mellan generationerna än atl ändra åldersgränsen pä säll som föreslås i rapporten.

Amatörteaterns riksförbund betonar att det mäste skapas fömtsättningar för bidrag till uppföranderätlskostnader.

Bidrag till reguljär verksamhet

Flera remissinstanser instämmer i behovet av atl inom reguljära bidrags­ramar kunna bedriva kontinuerlig utvecklingsverksamhet. Till dessa hör bl. a. HCK, Amatörteaterns riksjörbund och Musikcentrum.

Riksteatern anser att en väsenllig förstärkning av amatörgruppstödet inom ramen för bidraget UU fria gmpper skulle ge många långsiktigt arbe­tande gmpper möjlighel alt bedriva experiment- och utvecklingsarbete inom sin ordinarie verksamhet.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund framhåller att försl när verk­samhelen som sädan garanteras möjligheter till fortlevnad bör man avsälla elt rimligt belopp lill nya experiment.

 

Prop. 1980/81:127                                                  159

Etl par remissinsianser är Iveksamma till särskilda medel för experi­ment- och utvecklingsarbete.

Landstingsförbundet konstaterar att experiment- och utvecklingsarbete bör ingå som en naturlig och självklar del i organisationernas arbete. Genom etl separat bidrag förstärker man skillnaden mellan den ordinarie verksamheten och experimentverksamheten. Förbundet anser därför atl en närmare koppling mellan EoU-bidraget till de ordinarie verksamhetsbi­dragen bör prövas.

LO understryker behovel av atl föreningslivet ges resurser för en konti­nuerlig utvecklingsverksamhet på kulturområdet framför ett stöd till pro­jekt av denna karaktär. En olägenhet med projektstöd är all del viktiga samarbetet mellan kulturarbetare och amatörer riskerar att bli tillfälligt och sporadiskt. Projektstöd skapar också en omfattande administration i för­eningslivet och bidrar till ryckighet i verksamhet och organisation. Del medför också en risk för icke önskvärd styrning av verksamheten.

Kulturprogramverksamhet

Flera remissinsianser instämmer i kulturrådels förslag alt ställa ytterli­gare bidragsresurser till förfogande för kulturprogramverksamhet. Till des­sa hör bl.a. Kriminalvårdsstyrelsen, NBV, KÖRSAM och Lekmiljörådet.

Bidrag tid EoU-verksamhet

Ungefär hälften av remissinslanserna förordar alt kulturrådet även i fortsättningen skall tilldelas medel för fördelning av bidrag lill EoU-verk­samhet och att bidraget räknas upp kraftigt. Dit hör t. ex. Folkuniversite­tet, TCO, Teatercentrum och Amatörteaterns riksförbund.

IM framhåller atl del kan finnas behov av elt relativt begränsat statsbi­drag av EoU-karaklär, men alt ändamålen i så fall bör vidgas och innebära ökade möjligheter att stödja större kulturprojekt bland amatörer och att kraven pä nya former och meloder bör reduceras.

SÖ anför.

En allmän princip för lokalt utvecklingsarbete är att användningen av medlen ständigt omprövas, sä all de används rörligt och sä alt verksamhe­tens ulvecklingskaraklär bevaras. Det finns annars risk atl den efter en tid fär reguljär och permanent karaktär.

Några remissinsianser har synpunkter på fördelningen av bidraget.

Statens invandrarverk framhåller att man i större utsträckning bör bevil­ja invandrar- och minorilelsorganisalioner ekonomiskt stöd i stället för alt ge bidrag till svenska organisationer till aktiviteter bland dessa gmpper.

Botkyrka kommun anser att ett generellt bidrag bör utgå till kommunerna för EoU-arbete inom kulturell verksamhet bland amatörer samt att de föreningar och organisationer som inte är anslutna till studieförbund måste beaktas i högre grad i den framtida bidragsfördelningen.

SV menar att bidraget bör utgå centralt till studieförbund som i sin tur

 

Prop. 1980/81:127                                                  160

gör en fördelning till lokala projekt. Det skulle bl. a. medföra förenklad adminislraUon.

SKS framhåller alt säväl ansökningsförfarandet som bidragsgivningen sker efter helt felaktiga principer och all bidraget i sin nuvarande form är praktiskt laget oåtkomligt för mindre organisationer.

Ändring av bidragskungörelsen

Flera remissinsianser instämmer i kulturrådels förslag att statsbidrag skall beviljas för högst två år, samt vid särskilda skäl för ylterligare ett eller högst två år. Till dessa hör bl. a. RRV, Riksteatern, Skellefteå kommun. Vi Unga och Amatörteaterns riksförbund.

LO anser all slöd bör kunna utgå under tre år samt vid särskilda skäl för ytterligare ell - två år.

Landstingsförbundet avstyrker den föreslagna ändringen av bidragskun­görelsen.

De flesta remissinstanser har ingenting alt erinra mot alt kulturrådet kontinuerligt skall sammanfatta erfarenheterna av projekt som erhållit slatsbidrag saml sprida kännedom om sådana erfarenheler som är av allmänl intresse.

SÖ framhåller att det är väsentligt att de arbetsformer som bidragen understött utvärderas bäde ur anangörsorganisalionernas synvinkel och ur den bidragsförmedlande myndighetens utvecklingsperspektiv.

 

Prop. 1980/81:127                                                         161

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Propositionen    ..................................................     1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ..................... ... 1

Lagförslag

1   Förslag till lag om ändring i lagen om överlämnande av förvalt­ningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde                                                  3

2   Förslag till lag om upphävande av förordningen om statsbidrag Ull kulturprogram inom föreningslivet               3

 

1   Inledning........................................................     4

2   Folkbildningen. Dess framväxt och roll   ...............     7

 

2.1    Folkbildningens framväxt ..............................     7

2.2    Vuxenutbildningsreformerna. Vuxenutbildningens mål                    11

2.3    Kullurreformerna och de kulturpolitiska målen    .   13

3 Behovet av reformer på folkbildningens område .....   13

3.1    Inledning   .................................................   13

3.2    Folkbildningsulredningens förslag   ..................   14

3.3    Komvux-utredningens förslag   ......................   15

3.4    Remissyttrandena   .....................................   16

3.5    Folkbildningens mål och kännetecken    ........... . 17

3.6    Utgångspunkter för ett förändrat bidragssystem                21

4 Bidrag Ull folkbildning   ..................................... . 27

4.1                                                                 Studiecirklar                 27

4.1.1......................................................... Bidrag                27

4.1.2......................................................... Villkor för bidrag             30

4.2    Bidrag till kulturverksamhet i folkbildningen m. m   33

4.3    Övriga bidrag   ...........................................   40

5 Kommunal vuxenutbildning   ........................... ..... 43

5.1   Mål, målgmpper och prioriteringar....................   43

5.2   Gränsdragning mellan kommunal vuxenutbildning och studie­förbund                45

6 Samverkan och arbetsfördelning   ....................      48

6.1    Samverkan   ..........................    ................   48

6.2    Arbetsfördelning   ...................    ..............      51

 

6.2.1    Allmänna överväganden i gränsdragningsfrågan                    51

6.2.2    Idrottens ledarutbildning   .....................    52

6.2.3    Utbildning i företag    ............................   52

6.2.4    Cirkelverksamhet bland institutionsboende                 53

6.2.5    Gränsdragning mellan högskolan och studieförbunden  53

6.2.6    Gränsdragning mellan cirkelverksamhel och kuUurverk-samhet i folkbildningen m.m                55

7 Tillsyn m.m.....................................................   56

7.1    Den statliga tillsynen    ................................ . 56

7.2    Studieförbundens tillsyn m.m.........................   58

8 Övriga frägor   ................................................   59

8.1   Timstudiestöd    ......................................... . 59

8.2   Kontakttolkutbildning    ................................ . 59

9 Hemställan   ...................................................   59

10   Anslagsberäkningar för budgetåret 1981/82   ........ . 60

11   Beslut   ......................................................... . 64

 

Prop. 1980/81:127                                                  162

Bilagor

Bilaga I Nuvarande förhållanden

Bilaga 2 Sammanfattning av Folkbildning för 80-lalet (SOU 1979:85, slut­betänkande från folkbildningsutredningen)

Bilaga 3 Sammanfattning av komvux och studieförbund. Arbelsfördelning och samråd (SOU 1979:92), delbetänkande frän komvux-utredningen

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över Folkbildning för 80-talet utom avsnitten om studieförbund - kommunal vuxenutbildning om kulturverksamhet och om annan bildningsverksamhet

Bilaga 5 Sammanställning av remissyttranden över Komvux och studieför­bund. Arbetsfördelning och samråd samt avsnittet 5.1 (Studieförbund -kommunal vuxenutbildning) i Folkbildning för 80-lalet

Bilaga 6 Sammanställning av remissyttranden över Folkbildning för 80-talet, avsnitten om kulturverksamhet och annan bildningsverksamhet

Bilaga 7 Sammanfattning av kulturprogram i föreningslivet, rapport från kulturrådet 1979:3 saml sammanställning av remissyttranden över rappor­ten

Bilaga 8 Sammanfattning av utvärdering av slatsbidrag för experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer 1974/75-1978/79, rapport från kulturrådet 1979:4 samt sammanställning av remiss­yttranden över rapporten

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981