Prop. 1980/81:118

Regeringens proposition

1980/81:118

om ekonomisk-politiska åtgärder;

beslutad den 26 februari 1981.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ekonomisk-politiska åtgärder inom social-, budget-, jordbruks- och bostadsdepartementens verksamhetsområden. Förslagen ingår tillsammans med andra ålgärder i det ekonomiska handlingsprogram som regeringen offentliggjorde den 3 februari 1981 inför riksdagens allmänpolitiska debatt. Huvuddelen av dessa andra åtgärder redovisas översiktligt.

På beskattningsområdel föreslås att kostnad för resor till och från arbetet skall anses som en personlig levnadskostnad till den del kostnaden inte överstiger 1 000 kr. och följaktligen i den delen inte längre vara avdragsgill vid beskattningen. Vidare föreslås att kravet på tidsvinst för rätt till avdrag för resa med egen bil skärps från 1,5 timmar till 2 timmar.

Som ell led i strävandena atl minska oljeberoendet föreslås en höjning av skatten på olja med 77 kr. per m\ Därigenom uppnås även all skattebelastningen på olja och elektricitet blir mer likformig. Vidare föreslås att beskattningen av elektricitet lindras i landets norra delar.

I syfte atl stimulera skogsavverkningen införs etl extra avdrag för enskilda skogsägare under perioden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983. Avdraget finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgiften.

Vidare föreslås en yllerligare minskning av livsmedelssubventionerna med 300 milj. kr. den 1 oktober 1981 och med 200 milj. kr. den 1 januari 1982, allt räknat per helår. Liksom tidigare skall konsumtionsmjölken inte beröras av minskningen.

I anslutning lill minskningen av livsmedelssubventionerna föreslås elt särskilt stöd till fierbarnsfamiljerna. Ell flerbarnsstöd införs den 1 januari 1982 med 750 kr. per år för familjer med tre barn och ytterligare 1 500 kr. per

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 118

Prop. 1980/81:118

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsråden Dahlgren, Söder, Wirtén och Danell Proposition om ekonomisk-politiska åtgärder

Chefen för budgetdepartemenlet, statsrådet Wirtén, anför.

1 Inledning

I min redogörelse för budgetförslaget för nästa budgetår (prop. 1980/ 81:100 bil. 2) aviserade jag atl ylterligare åtgärder skulle komma att föreslås i syfte att minska statens budgetunderskott. En första redovisning av dessa gavs i ett ekonomiskt handlingsprogram som regeringen offentliggjorde den 3 februari 1981 inför riksdagens allmänpolitiska debatt. Jag återkommer nu till dessa frågor, varvid dock några berörs mera översiktligt eftersom de kommer att bli föremål för ytterligare behandling i senare sammanhang.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för utrikes-, social-, ekonomi-, jordbruks-, handels-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementen samt med statsrådet Danell.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Samhällsekonomisk och statsfinansiell bakgrund

Chefen för ekonomideparlemenlet har i årets finansplan utförligt redovisat sin syn på den ekonomiska utvecklingen under åren 1980 och 1981 liksom de riktlinjer för den ekonomiska politiken som motiveras härav. Jag skall i detta sammanhang därför endast - efter samråd med chefen för ekonomidepartementet - i all korthet erinra om den samhällsekonomiska bakgrunden till de åtgärder som nu är aktuella.

Till en del kan de svenska balansproblemen förklaras av den svaga internalionella utvecklingen. De flesta industriländer har under 1970-talel

Prop. 1980/81:118 4

fåll problem som liknar de svenska. Delta sammanhänger bl. a. med den dramatiska utvecklingen av oljepriserna efter år 1973. Balansproblemen har emellertid blivit större i Sverige än i flerlalel andra industriländer. Delta beror till stor del på den alltför snabba offentliga utgiftsexpansionen.

Balansbristerna i den svenska ekonomin försvårar en ekonomisk politik för full sysselsättning och stabila priser. Vårt stora bytesbalansunderskotl måsle finansieras med en löpande internationell upplåning av motsvarande storlek. Delta skärper på elt påtagligt sätt vårt beroende av omvärlden och innebär alt redan små störningar på den internafionella kapitalmarknaden skapar betydande problem för Sveriges del.

En fortsatt upplåning av nuvarande omfattning leder oss också förr eller senare in i en situation där våra utländska långivare börjar ställa krav på vår ekonomiska politik. Härtill kommer att upplåningen lägger en betydande förräntningsbörda på framlida generationer.

Det betydande underskottet i statsbudgeten verkar kraftigt likvidiserande på ekonomin. Därigenom ställs kreditpolitiken inför myckel svåra problem, samtidigt som inflationsbekämpningen försvåras. Kombinationen av slora underskott i bytesbalansen och i den statliga budgeten framtvingar också ett högt ränteläge, vilket motverkar den ökning av de produktiva investeringarna som är nödvändig.

Om balansproblemen i den svenska ekonomin skall kunna övervinnas är del nödvändigt atl näringslivets produktionsförmåga och konkurrenskraft ökar under en följd av år. En sådan utveckling är också av stor belydelse för möjligheterna att upprätthålla den fulla sysselsättningen. Samtidigt måste den inhemska konsumlionslillväxten begränsas.

Den nödvändiga åtstramningen av den inhemska konsumlionslillväxten måste i stor utsträckning åstadkommas genom att den offentliga utgiftsökningen hålls tillbaka. Den statliga utgiftsökningen har i konsekvens härmed starkt begränsats under senare år. Statens totala utgifter, exkl. ränlor, beräknas minska i reala termer under både år 1980 och år 1981.

På senare år har den kommunala sektorn svarat för en väsenllig del av den offentliga verksamhetens expansion. En långsammare kommunal utgiftsökning är en förutsättning för att den nödvändiga expansionen av industrin skall kunna komma till stånd. Genom atl den kommunala sektorn begränsar sina anspråk på realt resursutrymme ökar också arbelsmarknadsparlernas förhandlingsutrymme vilkel underlättar tillkomsten av måttfulla löneavtal.

Långtidsutredningen har angett att den offentliga utgiftsökningen måsle begränsas till ca 2 % om året i reala termer och att den kommunala volymexpansionen måste skäras ned till 1 % om året för att möjliggöra en utveckling mot ökad balans i samhällsekonomin. Dessa bedömningar måste enligt min mening betraktas som realistiska.

Tjänster som produceras inom den offentliga sektorn utgör en oumbärlig del av vår välfärd. De offentliga utgifterna har också slor betydelse för att

Prop. 1980/81:118 5

uppnå en rättvis inkomstfördelning. Del är emellertid nödvändigt atl de offentliga utgifternas ökningstakt håller sig inom ramen för tillväxten av våra totala resurser och för vad som är förenligt med en balanserad ekonomi.

För atl den nödvändiga åtstramningen skall leda till en positiv ekonomisk utveckling krävs också att vi skapar förutsättningar för en expansion av den konkurrensulsalta sektorn i nästa konjunkturuppgång. Delta kräver en ökad flexibilitet och anpassningsförmåga i den svenska ekonomin.

Jag övergår nu till en kort redogörelse för den statsfinansiella bakgrunden. I budgetförslaget har jag redovisat min bedömning av budgetutvecklingen under innevarande och nästa budgetår. För innevarande budgetår bedömde jag all budgetunderskottet med de antaganden som låg till grund för beräkningarna i budgetförslaget skulle komma all uppgå till drygt 55 miljarder kronor och för nästa budgetår, 1981/82, till drygt 67 miljarder kronor. Jag framhöll atl ökningen av budgetunderskottet var starkt oroande och all det mot den bakgrunden var motiverat alt överväga ytterligare åtgärder för att minska det förutsedda underskottet för budgetåret 1981/ 82.

Den i budgetförslaget redovisade ökningen av budgetunderskottet uppgick således till ca 12 miljarder kronor. Jag pekade i budgetförslaget på en rad tillfälliga omständigheter som bidrar till denna utveckling, bl. a. den kraftiga ökningen av utbetalningarna av kommunalskallemedel lill kommunerna. En exakt beräkning av hur stort underskottet skulle ha varit om dessa tillfälliga faktorer inte hade spelat in är svår att göra men jag bedömer att ökningen av budgetunderskottet då skulle ha uppgått till ungefär en tredjedel av den angivna siffran.

Sedan budgetpropositionen framlades har ytterligare händelser påverkat prognosen. Diskontohöjningen den 21 januari 1981 kan, om den kvarstår under hela nästa budgetår, beräknas leda till en försämring av budgetsaldot med ca 3 miljarder kronor. Å andra sidan torde den kortsiktiga effekten av ett avtal på arbetsmarknaden i nivå med det den 2 februari 1981 träffade preliminära avtalet mellan SAF och LO beräknas leda till en viss minskning av budgelunderskollel för budgetåret 1981/82.

2.2 Ekonomiskt handlingsprogram

I årets finansplan har chefen för ekonomidepartementet angett riktlinjerna för den ekonomiska politik som syftar till att skapa balans i den svenska ekonomin. De ålgärder som jag nu kommer atl redovisa översiktligt syftar fill atl möjliggöra en ökad produktion i näringslivet och en snabbare ekonomisk tillväxt genom atl

- stimulera export, investeringar och sysselsättning,

- begränsa de offentliga utgifterna och hålla tillbaka statens budgetunderskott,

- förbällra den svenska ekonomins funktionssätt.

Prop. 1980/81:118 6

Marginalskatterna m. m.

Marginalskatten uppgår för innevarande inkomstår till ca 50 % vid en taxerad inkomst på 60 000 kr., till ca 60 % vid 80 000 kr., till ca 70 % vid 95 000 kr. och till ca 80 % vid 125 000 kr. För inkomster som understiger 30 basenheter, dvs. f. n. 192 000 kr., är marginalskatten maximerad till 80 % och för inkomster däröver fill 85 %.

De höga marginalskatterna medför problem i en lång rad avseenden. Helfidsarbete missgynnas i förhållande till deltidsarbete, extra insatser eller byte fill en mer kvalificerad anställning lönar sig dåligt för den enskilde löntagaren, riskerna för skattefusk och skatteflykt ökar. Låneekonomins utveckling har också kraftigt påverkats av de höga marginalskattesatserna. Dessa gör hushållen förhållandevis okänsliga för höga räntor vilket allvarligt försvårar kreditpolitiken.

Medan marginalskatterna skärptes kraftigt under första hälften av 1970-talet har de sedan år 1976 i stort sett varit oförändrade. Detta beror på det reformarbete som inleddes genom 1977 års lagsliflning (prop. 1977/ 78:49, SkU 1977/78:14, rskr 1977/78:48, SFS 1977:1070 och 1071), då bl. a. ett inflationsskydd infördes vid inkomstbeskattningen. Därefter har även vissa direkta marginalskattesänkningar skett men det är enligt min mening nu nödvändigt atl genomföra betydligt mer långtgående sänkningar för de slora grupperna av heltidsarbetande inkomsttagare. Jag kan i detta sammanhang nämna att ca 70 % i denna kategori under innevarande år beräknas ha en inkomst som uppgår lill högst 90 000kr., ca 80 % en inkomst som uppgår fill högst 100 000 kr. och ca 90 % en inkomst som uppgår fill högst 120 000 kr.

Riktlinjerna för en marginalskallereform bör - som har angetts i del ekonomiska handlingsprogrammet - vara att marginalskatten för den helt dominerande andelen heltidsarbetande inkomsttagare sänks fill högst 50 %. Även de högsta skattesatserna måsle sänkas och marginalskaltespärren anpassas till detta. Reformen bör genomföras i tre steg under åren 1982,1983 och 1984.

En marginalskattereform av den omfattning som här redovisats kommer alt ställa krav på en anpassning av bruttolönerna under de kommande åren. Reformen torde leda fill en ökning av arbetskraftsutbudel och fillväxlen i den svenska ekonomin. Därmed ökar även skalteunderiaget. I nuvarande statsfinansiella läge är en totalfinansiering nödvändig. Ett lämpligl utformat lagfäst individuellt sparande kan eventuellt utgöra ett sätt att minska behovet av skattefinansiering.

Efter överläggningar i dessa frågor med arbetsmarknadens parter och den socialdemokratiska oppositionen avser jag atl återkomma till regeringen med förslag. En proposition i ärendet bör föreläggas riksdagen före utgången av april månad i år.

I den allmänna debatten har ibland gjorts en direkt koppling mellan en marginalskattereform och en begränsning av möjlighelerna till s. k. under-

Prop. 1980/81:118 7

skottsavdrag. Som min företrädare har framhållit i direktiven (Dir 1980:11) fill kommittén (B 1980:05) om underskotlsavdrag innebär en successiv sänkning av marginalskatterna att man bl. a. motverkar missbruket av underskotlsavdrag. Den marginalskallereform som jag här har aviserat bör alltså ses som elt led också i strävan att minska underskottens omfattning och fillväxt. Jag vill också erinra om ett par redan vidtagna åtgärder.

Genom lagsfiftning år 1979 (prop. 1978/79:209, SkU 1979/80:11, rskr 1979/80:42, SFS 1979:1017) minskades kraftigt vissa möjligheter atl skapa underskottsavdrag. Jag avser här de begränsningar som då gjordes i fråga om avdragsrällen för reparafionskoslnader vid ombyggnad av flerfamiljshus med statligt lånestöd eller av andelshus. Den kraftiga skärpning av realisationsvinstbeskattningen vid kortvariga fastighetsinnehav som beslutades hösten 1980 (prop. 1980/81:32, SkU 1980/81:10, rskr 1980/81:61, SFS 1980:998-1000) torde också verksamt bidra fill alt minska försöken till spekulativt utnyttjande av stora reparationsavdrag.

Jag har redan nämnt kommittén om underskotlsavdrag som sedan någol halvår tillbaka arbetar med att söka finna långsiktiga lösningar för att begränsa dessa avdrag på lämpligt sätt. Därvid skall kommittén bl. a. överväga rätten till avdrag för underskoll som uppkommer lill följd av höga räntor på lån för privat konsumtion e.d. Kommitténs uppdrag är omfattande och kommer med nödvändighet all ta fid all slutföra. Kommittén är emellertid oförhindrad att avrapporlera vissa delar av uppdraget i delbelänkanden om så visar sig lämpligt. Enligt min mening bör kommittén därför med förtur pröva möjligheten att införa provisoriska regler i syfte all begränsa möjligheterna lill s. k. nolllaxering. Jag avser atl inom kort föreslå regeringen alt kommittén genom tilläggsdirektiv får elt sådant uppdrag.

Den beloppsmässigt helt dominerande delen av underskottsavdragen uppstår på grund av avdragsrätten för räntor på lån som har nedlagts i egnahem. Dessa kan beräknas svara för ca tre fjärdedelar av de totala avdragen. Genom att inflationen drivit upp såväl huspriser som räntesatser har avdragsbeloppen här ökal myckel snabbt, men delta kan naturligtvis inte ses som elt isolerat skatlepolitiskl problem.

Det finns ett starkt samband mellan utformningen av ränteavdragsrätten och realisafionsvinstbeskattningen. Det var bl. a. mot den bakgrunden som regeringen under hösten 1980 lade fram det nyss nämnda förslaget om skärpt reahsafionsvinstbeskattning i fråga om fasligheler. Vid del tillfället anförde jag bl. a. följande:

Kombinationen av full indexuppräkning vid realisationsvinstbeskattningen och en obegränsad avdragsrätt för låneräntor vid den löpande beskattningen bildar vid inflation en mekanism för omvandling av löpande inkomster lill kapitalvinster som måste beaktas för att inle skalteförmåge-principen allvarligt skall urholkas.

En lösning på problemet kan teoretiskt sökas på två olika vägar. En möjlighel är att begränsa indexuppräkningen så alt den i princip omfatlar bara det egna kapital som fasfighetsägaren har lagt ner i fasfigheten. Den andra utvägen skulle vara alt gå över till en real beskattning även av

Prop. 1980/81:118 8

låneräntorna. Della skulle innebära att den del av räntan som utgör kompensation lill långivaren för minskningen i lånets realvärde behandlades som en för fastighetsägaren inle avdragsgill - och för långivaren skattefri -amortering. Med etl sådanl system skulle det vara helt korrekt alt vid realisationsvinstbeskattningen alltjämt medge full indexuppräkning, dvs. att räkna upp även det lånade kapitalet.

I och för sig kan på allmänna skattetekniska grunder goda skäl anföras för att en reform som rör den löpande beskattningen skulle vara alt föredra framför åtgärder som leder till alt större vikt läggs vid engängsbeskattningen av de vinster som framkommer vid en försäljning. Realisationsvinstbeskattningen medför svårigheier alt på ett rättvist sätt tillämpa skatteskalans progressivitet samtidigt som de stora belopp som kan slå på spel skapar frestelser lill skatteundandragande åtgärder. En realislionsvinstbeskallning ger också upphov lill vissa inlåsningseffekter, även om man vid fastighetsbeskattningen har sökt mildra dessa genom de uppskovsregler som har införts. Som framhölls i årets budgetproposition kan dock frågan om fastighetsägarnas rätl till avdrag för låneräntor inte ses som ell isolerat skatlepolitiskl problem. För många hushåll är med dagens förhållanden i övrigt en bibehållen avdragsrätl en absolut förutsättning för atl de skall kunna klara sina årliga boendekostnader. En principiell reform av avdrags-rätten för småhusräntor o. d. kan därför tänkas endast i elt större sammanhang där man beaktar övergripande skatte- och bostadspolifiska synpunkler. Åt realbeskatlningsulredningen (B 1978:07) har uppdragits att undersöka möjlighelerna alt gå över till en real beskattning av bl. a. låneräntor och andra kapitalinkomster. Därvid skall bl. a. verkningarna för bostadsmarknaden belysas. Försl när utredningen har redovisat resultatet av sitt arbele finns det förutsättningar att bedöma om delta kan vara en framkomlig väg.

I dagsläget bör man alltså utgå från att avdragsrätten för ränta på fastighetslån behålls intakt. Det alternativ som dä återstår är att begränsa rätten till indexuppräkning. Jag anser att en sådan begränsning nu bör göras. Samtidigt bör det årliga 3 000-kronorslilläggel omprövas mot bakgrund av de nya förutsättningarna.

I prop. 1980/81:42 om ändrade regler för villabeskattningen, m. m. har jag pekat på en rad svagheter i nuvarande syslem för villabeskatlning. Jag erinrade bl. a. om den kritik som har framförts mot utformningen av dens. k. intäktsschablonen och mot avdragsreglerna. Inte minst de kraftigt stigande underskottsavdragen har kommit att utgöra ett problem. Jag framhöll att man måste fortsätta strävandena att upprätthålla en neutralitet i kostnadshänseende mellan olika boendeformer, vilket innebär att en samordning kan behöva ske med åtgärder som vidtas på andra områden än beskattningens. Min slutsats var all en mer grundläggande omprövning av villabeskaltningen bör ske för framtiden där hänsyn kan tas till de ändrade förutsättningar som numera råder jämfört med när grunderna för den nuvarande villabeskattningen fastställdes.

Även den nuvarande beskattningen av medlemmar i bostadsföreningar inrymmer problem, vilka jag berörde i prop. 1980/81:42. Såväl reglerna om löpande inkomstbeskattning - som tillämpas första gången vid årets taxering - som reglerna om värderingen vid kapitalbeskattning har provisorisk

Prop. 1980/81:118 9

karaktär. Dessa frågor bör, som jag framhöll i den nyssnämnda propositionen, naturligen prövas i samma sammanhang som villabeskaltningen. Också i fråga om hyreshusen finns frågor rörande beskaltningen där nya överväganden är påkallade.

Mot den bakgrund jag här har redovisat kommer jag och chefen för bostadsdeparlemenlel inom kort all ha närmare överläggningar om de nu berörda skatte- och bostadspolitiska frågorna. Ärendet kommer därefter att anmälas för regeringen.

Jag vill vidare nämna all jag inom kort även avser all begära regeringens bemyndigande atl tillkalla en kommitté med uppdrag att belysa konsekvenserna av att införa en ulgiftsskatl som alternativ eller komplement till inkomstskatten. Det är också min avsikt atl ta upp frågan om införandel av en särskild skall pä större fritidsbåtar.

A rbetsmarknadspolitiska ålgärder

En hämmande faktor för industrins tillväxt under den nu passerade högkonjunkturen har varit tillgängen på arbetskraft. Det är angeläget atl rekryteringen kan underlättas inför och vid en kommande konjunkturuppgång.

Genom den nödvändiga neddragningen av ökningslakten av den kommunala konsumtionen kommer efterfrågan på arbetskraft från den offentliga sektorn all minska. Eftersom industrins efterfrägeökning sannolikt dröjer, kan en allmänt lägre efterfrågan på arbetskraft förväntas. För alt undvika en alltför kraftig uppgång av arbetslösheten krävs arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är därför bl. a. angeläget atl företagen kan förmås nyrekrytera redan innan induslrikonjunkturen vänder uppåt. Ett särskilt nyanställningsstöd för industrisektorn kommer därför all föreslås.

Inom vissa branscher varierar utbud och efterfrågan på arbetskraft särskilt kraftigt mellan olika delar av landet. Det gäller inte minst inom byggnadsindustrin där arbetskraflsöverskott i vissa delar av landet svarar mot underskott i andra. 1 syfte atl kunna erbjuda arbete i andra regioner saml möjlighet atl veckopendla och därmed slippa flytta från hemorten bör resekostnadsersätlning för s. k. månadsresor och andra nu skattepliktiga former av flyltningsbidrag enligl arbelsmarknadskungörelsen (1966:368), liksom motsvarande stödformer enligl förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt stöd, göras skattefria. Chefen för arbelsmarknadsdeparlementel kommer atl inom kort ta upp denna fråga.

Lagen (1974:12) om anställningsskydd har sedan slutet av år 1977 varit föremål för översyn. 1 syfte att underlätta bl. a. ungdomars inträde på arbetsmarknaden kommer modifieringar i lagen alt föreslås. En proposition med förslag till ändring i anställningsskyddslagen planeras bli överlämnad lill riksdagen under hösten 1981 med sikte på att av riksdagen beslutade lagändringar skall kunna träda i kraft vid årsskiftet 1981/82.

Prop. 1980/81:118 10

Också annan arbetsrättslig lagstiftning är föremål för översyn i statliga utredningar. Sålunda granskas tillämpningen av lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i nya arbelsrällskommitlén (A 1976:02), semesterlagen (1977:480) i 1978 års semesterkommitlé (A 1977:02), svenskundervisningen i SFl-kommiltén (A 1978:07) osv. Andra lagar som berörs av utredningsarbete är allmänna arbetstidslagen (1970:103), lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling, lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen och lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m.

Frånvaron på våra arbetsplatser har ökal kraffigt under 1970-talel och är hög i en internationell jämförelse. Utnyttjandet av olika lagfästa ledighels-former, t. ex. för studier, har ökat i omfattning och sjukfrånvaron är hög. Frånvaron har på många håll nått en omfattning som inte är förenlig med vår ekonomis konkurrenskraft.

Som förut har anmälts i prop. 1979/80:150 (s. 50) och 1980/81:20 (s. 37) har bl. a. mot denna bakgrund inletts ett utredningsarbete rörande den samlade ledighetslagsliftningen. Syftet är alt få en bättre bedömning av dessa lagars samlade samhälls- och företagsekonomiska aspekter samt deras belydelse för närvaromönsler, arbetsorganisation och personaladministration. En lagteknisk granskning görs också, allt med inriktning på atl under hösten 1981 få fram etl underlag för politiska beslul rörande frågans fortsatta hantering (jfr AU 1980/81:7). Elt flertal av de nyss nämnda utredningarna rörande den arbetsrättsliga lagstiftningen väntas bli klara under år 1981. Sjukpenningkommittén (S 1978:04) har fått i uppdrag att under våren 1981 komma med förslag bl. a. till olika modeller för en ökad självrisk i sjukförsäkringssystemet. Enligt vad Jag erfarit avser cheferna för social- resp. arbetsmarknadsdepartementet att vid ett senare tillfälle återkomma till regeringen i dessa frågor.

Det pågår således elt omfattande utredningsarbete som syftar till alt ganska snart få belyst de olika arbetsmarknadslagarnas inverkan på samhällsekonomin samt på förelagens och myndigheternas ekonomiska förutsättningar. Med en sädan bakgrund finns bättre förutsättningar än tidigare att vid de slutliga ställningstagandena till förslag som kommer fram i utredningsarbetet eller från remissinstanserna väga in inte bara arbetsmarknadsparternas ställningstaganden utan också de övergripande samhälleliga målsättningarna. Att ändra på lagstiftningens grundläggande inriktning är del dock inte fråga om.

Exportstimiderande åtgärder

Etl nytt exportkreditsystem infördes år 1978. Systemet har funnits på försök i tre år och har nyligen utvärderats i belänkande (Ds 1 1980:24) Subventionerade exportkrediter. Chefen för industridepartementet kommer senare denna dag att förorda all systemet förlängs samtidigt som vissa smärre

Prop. 1980/81:118 11

ändringar görs. Bl. a. kominer all föreslås atl refinansiering av exportkrediter sker till de räntor som anges i den s. k. consensusöverenskommelsen. Detta innebär all det pålägg på 0,25 % per år som hittills har utgått bortfaller. Åtgärden innebär en anpassning lill internationell praxis. Chefen för industridepartementet avser också att föreslå att regeringen skall ges möjlighet all efter prövning i varje enskilt fall, och under hänsynstagande till Sveriges internafionella förpliktelser på exportkreditområdet, erbjuda särskilt förmånliga exportkreditvillkor för atl möta stalsstödd exportkredit-konkurrens från andra länder. Samfidigl vill jag understryka att regeringen i sina internalionella kontakter bör fortsätta all sträva efter att minska denna form av konkurrens.

1 syfte atl stimulera exporten bör elt intensifierat exportfrämj andeprogram, inriktat till stor del på de mindre och medelstora företagen, inledas. Enligt vad jag erfarit avser chefen för handelsdepartementet atl senare återkomma fill regeringen med konkreta förslag hur elt sådant program bör utformas.

Såsom redovisats i budgetproposifionen kominer systemet med blandade krediter inom biståndsramen att byggas ut. Enligt vad jag erfarit är chefen för utrikesdepartementet förutsatt alt systemet utfaller väl beredd atl föreslå alt en större andel av biståndsanslagen avsätts för delta ändamål.

A vverkningsstimulerande åtgärder

Under den senaste högkonjunkturen för skogsindustrin har exportmöjlig-heterna inle kunnat las till vara fulll ul på grund av brist på virkesråvara. För vissa företag har virkesbristen varit en slarkl bidragande orsak till driftsinskränkningar.

Minskningen av avverkningarna under slutet av 1970-talel berör all skogsmark, den enskilda förhållandevis mera än övrig mark. Många enskilda skogsägare har sålunda avverkat mindre än som varit möjligt med hänsyn till skogstillslåndet på deras fastigheter. En särskild kommitté, virkesförsörj-ningsutredningen (I 1979:18), analyserar f. n. orsakerna till det otillräckliga virkesutbudet. Kommittén kommer senare i år att lägga fram förslag till åtgärder för att påverka avverkningarna.

Statsmaklerna har de senaste två åren på flera sätt stimulerat fastighetsägarna till ökade skogsutlag. Under andra halvåret 1979 och första halvåret 1980 kunde ägare fill enskilda mindre fasligheter få bidrag till gallring av skog (prop. 1978/79:199, JoU 1978/79:38, rskr 1978/79:427, SFS 1979:486 och prop. 1979/80:101 s. 17, JoU 1979/80:28, rskr 1979/80:166). För knappt ett år sedan fattade riksdagen beslut om en tillfällig höjning av de belopp som får sättas in på skogskonto (prop. 1979/80:173, SkU 1979/80:58, rskr 1979/ 80:399, SFS 1980:389). De förmånligare reglerna gäller skogsinläkter som hänför sig lill år 1980 och första halvåret 1981.

Av väsenllig betydelse i det här sammanhanget är även den av riksdagen på

Prop. 1980/81:118 12

våren 1979 beslutade allmänna omläggningen av avdragssysteinel vid skogsuttag (prop. 1978/79:204, SkU 1978/79:54, rskr 1978/79:392, SFS 1979:500 och 501). Enligt de nya reglerna, som i princip gäller försäljning av skog fr. o. m. år 1980, har skogsägarna möjlighet atl få avdrag utan att behöva förebringa den omfattande utredning om skogens värde och volym vid olika tidpunkter under innehavsliden som oftast var nödvändig enligt de tidigare avdragsreglerna. Det förekom att skogsägare avstod från att yrka avdrag som de egentligen skulle ha haft möjlighel att få. Den omständigheten alt de nya reglerna på elt annat sätt än tidigare ger reella möjligheter till avdrag är i sig ägnad att stimulera skogsägarna till avverkningar. Därtill kommer all vissa skogsägare genom övergången till elt nytt avdragssyslem har fått möjligheter till avdrag som de inte hade i det lidigare systemet. Även om avdragen inte medför en definitiv skattelättnad utan återförs vid beräkning av realisationsvinst när skogsfasligheten säljs torde de nya avdragsreglerna, framför allt under de närmaste åren, ha en avverkningssti-mulerande effekt för denna kategori skogsägare. I en situation med fortsatt virkesbrist är del angeläget att skogsägarna uppmärksammas på de möjligheter lill avdrag som de nya reglerna ger. Det är därför viktigt atl informationsverksamheten på detta område fortsätter.

Den nuvarande konjunkturavmatlningen inom skogsindustrin har reducerat efterfrågan på virke och därmed i viss utsträckning reducerat problemen med industrins virkesförsörjning. Brislen på virkesråvara har också minskal genom de av statsmakterna vidtagna åtgärderna och genom alt virkespriserna höjts. Fortfarande föreligger emellertid vissa problem och dessa kan väntas öka i omfattning om inle virkesutbudet blir större när konjunkturen förstärks. De åtgärder som kan bli aktuella med anledning av förslagen från virkesförsörjningsulredningen torde inle få någon egentlig effekt förrän tidigast virkesårel 1982/83. Därför är det motiverat alt - i avvaktan på att ett mer permanent system genomförs - tillfälligt stimulera de enskilda skogsägarna till ökade avverkningar.

Mot bakgrund av det anförda bör de enskilda skogsägarna medges ett extra avdrag vid inkomsttaxeringen i samband med försäljning och egna uttag av skog t.o. m. avverkningssäsongen 1982/83. Det exlra avdraget bör uppgå till 5 % av köpeskillingen vid försäljning av skog på rot och till 3 % av köpeskillingen vid försäljning av leveransvirke och av saluvärdet av uttag lill egen rörelse. Jag återkommer senare mer i detalj till detta förslag (bil. 2).

Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare denna dag att lägga fram förslag bl. a. om ett särskilt bidrag till enskilda skogsägare för återväxlåtgärder i samband med slulavverkningar i Norrlands inland.

De här nämnda ätgärderna bör finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. För att detta skall vara möjligt krävs ett ökat avgiftsuttag utöver vad som blir följden av 1981 års höjningar av taxeringsvärdena. Jag föreslår alt skogsvärdsavgiften höjs från 3%o lill 6%c av skogsbruksvärdet. Höjningen

Prop. 1980/81:118 13

kan beräknas medföra alt de totala avgifterna stiger från 170 milj. kr. till 340 milj. kr. per år. Höjningens nettoeffekt är emellertid mindre eftersom avgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Det bör betonas atl den nu beskrivna stimulansåtgärden naturligtvis inle löser del grundläggande problemet att skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på virkesråvara. Pä något längre sikt finns det dock anledning att se ljusare på situationen. Av särskild betydelse är den slegvisa sänkning av marginalskatterna som jag lidigare har aviserat. Denna reform kommer all väsentligt minska den inlåsningseffekt som de nuvarande skattesatserna ger upphov lill. Jag vill också erinra om att virkesförsörjningsulredningen inom kort kommer all förse slatsmaklerna med förslag lill olika ålgärder för att påverka avverkningarna. I det sammanhanget kan det finnas anledning all åler ta upp frågan om skogsvårdsavgiflens storlek.

2.3 Budgetförstärkande åtgärder

Jag övergår nu till de inkomstförstärkningar och ulgiftsnedskärningar som jag ämnar föreslå.

Jag kommer senare i dag atl utförligt redovisa mina överväganden om den kommunalekonomiska utvecklingen och föreslå vissa åtgärder med anledning därav. Syftet med de föreslagna åtgärderna är att minska den kommunala volymtillväxten lill omkring 1 % under år 1982. Det föreslås ske bl. a, genom all statens förskottsmedel till kommunerna delta år begränsas med omkring 2,8 miljarder kronor. Å andra sidan tillförs kommunerna ca 1 miljard kronor genom det sista steget i skatteutjämningsreformen. Samtidigt föreslås en reduktion av vissa specialdestinerade statsbidrag på sammanlagt drygt 50 milj. kr.

För den statliga budgeten innebär åtgärderna en nettoförstärkning på ca 1,8 miljarder kronor under år 1982, varav hälften (eller 900 milj. kr.) faller på budgetåret 1981/82.

De övriga budgetförstärkande åtgärder som jag saml chefen för jordbruks-deparlementel och statsrådet Danell föreslår avser reseavdragen, oljeskal-ten, livsmedelssubvenlionerna samt räntesubventionerna. Vidare kommer chefen för socialdepartementet att lägga fram förslag om en förstärkning av stödet till flerbarnsfamiljerna. Dessa frågor kommer alt behandlas mer i detalj senare i dag (bil. 1-4) och jag kommer därför att här endast ge en översiktlig redovisning.

Reseavdragen

Kostnader för resor till och frän arbetsplatsen får i dag med vissa begränsningar dras av som kostnader för inkomstens förvärvande. Del är enligl min bedömning rimligt atl betrakta dessa resekostnader delvis som privata levnadsomkostnader och därför medge avdrag endast för kostnader

Prop. 1980/81:118 14

som överstiger en viss gräns. Jag kommer senare att föreslå att denna gräns nu bestäms fill 1 000 kr. Jag vill redan nu framhålla att denna begränsning givetvis skall gälla för alla kategorier av inkomsttagare och inle bara för löntagare.

I samband med denna åtgärd bör ylterligare en aktualiseras. Utredningar om förulsältningarna för medgivande av avdrag för kostnad för resa med egen bil mellan bostaden och arbetet upptar i dag en oproportionerlig del av fiden för granskning av deklarationer i första instans. Mål rörande reseavdrag utgör ocksä en slor andel av samtliga skaltemål hos besvärsinstanserna. En mycket stor del av tvisterna gäller huruvida förutsättningen om en regelmässig tidsvinst om 90 minuter för fram- och återresa är uppfylld. En höjning av kravet på tidsvinst fill två limmar kan väntas på ett avgörande sätt minska antalet fall som kan komma i fräga. Jag förordar att en sådan höjning görs. Samfidigl kommer åtgärden givelvis att ha en positiv effekt på skatteunderlaget. Jag vill även framhålla att förslagel har trafikpolitiska fördelar genom atl det torde stimulera fill ökal kollekfivresande.

Båda de här föreslagna åtgärderna bör lillämpas första gången vid 1983 års taxering. Åtgärderna beräknas tillsammans ge en inkomstförstärkning på ca 1,7 miljarder kronor, varav bortåt 1 miljard kronor avser kommunal inkomstskatt och drygt 700 milj. kr. avser statlig inkomstskatt. Som nyss nämnts kommer jag senare i dag att ta upp kommunalekonomiska frågor, men jag vill redan nu nämna att jag avser atl senare i annat sammanhang återkomma med förslag i syfte att neutralisera effekterna på kommunernas skalleinkomster.

Energiskatten

I prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken slås fasl att etl kraftigt minskat oljeberoende är ett centralt mål för energipolitiken. Detta mål uppnås bl. a. genom en effektiv energihushållning och oljeersältning. Priset inkl. skatt bör enligt den nämnda propositionen användas mer aktivt för att uppnå delta syfte. Olja är f. n. med avseende på energiinnehållet betydligt lindrigare beskattad än elektricitet. Della innebär alt energiskatten i sin nuvarande utformning inle är ägnad alt i fillräcklig grad medverka till ell minskat oljeberoende. Ett steg i riktning mot ökad energihushållning och oljeersättning bör nu las genom atl oljeskatten och den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter höjs med sammanlagt 100 kr. per ml Av delta avser 23 kr. den i den nämnda propositionen föreslagna höjningen av beredskapsavgifien som sker i syfte atl finansiera ökade insatser för oljeprospektering och etl utbyggt energi forskningsprogram. Resterande 77 kr. läggs på oljeskatten. Efter de föreslagna höjningarna kommer oljeskatten att uppgå till 207 kr. per m- och beredskapsavgiften till 89 kr. per m\ totall 296 kr. per m\

Höjningen av energiskatten får ingen omedelbar betydelse för de förelag

Prop. 1980/81:118 15

som enligt regeringens beslut har medgetts nedsättning av energiskatten. Jag vill dock erinra om att jag enligt vad som uttalades i prop. 1980/81:90 avser att ta upp frågan om en begränsning av industrins energiskattenedsällning vid beredning av ärenden om sådan nedsättning för kommande är.

Inriktningen och fördelningen av övriga förbrukares energianvändning påverkas däremot direkt av skaltehöjningen. Statens intäkter till följd av den ökade energiskatten kan uppskattas till ca 1 200 milj. kr. för helår räknat. Höjningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

I enlighet med vad som uttalats i regeringens ekonomiska handlingsprogram bör beskaltningen av hushållens elanvändning lindras i de nordligaste delarna av landet, där uppvärmningskostnaderna regelmässigt är högre än i landet i övrigt. Lämpligen bör nedsättningen uppgå till 1 öre per kilowatt-timme, dvs. beskattningen ske efter skattesatsen 3 öre i stället för 4 öre per kilowatfimme. Vid avgränsningen av det område inom vilket den lägre skattesatsen skall gälla bör hänsyn tas lill uppgifter om bl. a. medeltemperaturen under eldningssäsongen. Jag kommer senare i dag att mer i detalj redovisa den föreslagna avgränsningen. Statens inläkter av energiskatt till följd av den föreslagna nedsättningen av eiskatten beräknas minska med ca 50 milj. kr. för helt år räknat. Åtgärden föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

Livsmedelssubventionerna

I prop. 1980/81:20 om besparingar i stalsverksamhelen, m. m. aviserades en minskning av livsmedelssubvenlionerna med 550 milj. kr. i två etapper, nämligen med 250 milj. kr. den 1 januari 1981 och med ytteriigare 300 milj. kr. den 1 januari 1982, allt räknat för helt år.

Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare i dag att föreslå en ytterligare minskning av livsmedelssubventionerna med 500 milj. kr. räknat för helt år. Även denna minskning avses bli genomförd i två etapper, nämligen med 300 milj. kr. den 1 oktober 1981 och ylterligare 200 milj. kr. den 1 januari 1982. Besparingen genom den nu föreslagna minskningen kan för budgetåret 1981/82 beräknas till 325 milj. kr.

Förstärkning av stödet tiU flerbarnsfamiljerna

Chefen för socialdepartementet kommer senare denna dag att föreslå alt stödet fill flerbarnsfamiljerna förstärks fr. o. m. den 1 januari 1982. Syftet är bl. a. att kompensera dessa familjer för minskningen av livsmedelssubvenlionerna. Förslaget innebär att det lill familjer med tre barn utgår ett slöd motsvarande ytterligare ett fjärdedels barnbidrag - f. n. 750 kr. per år - och för varje därpå följande barn elt halvt barnbidrag - f. n. 1 500 kr. per år. De ökade kostnaderna för budgetåret 1981/82 kan beräknas fill 70 milj. kr. och kostnaden för helår till 135 milj. kr.

Prop. 1980/81:118 16

Bostadssubventionerna

Statliga räntebidrag till bostäder utgår i varierande omfattning beroende pä fastigheternas ålder. Bidragen utgår med skillnaden mellan marknadsräntan och en garanterad räntesals. Fastighetsägaren betalar alliså bara ränta upp till den garanterade räntenivån. Subventionernas storlek ökar således när marknadsräntan stiger. Den garanterade räntenivån trappas emellertid upp i en viss takt tills den når upp lill marknadsräntan.

Riksdagen har under hösten beslutat om vissa ändringar i räntebidragssyslemet, som bl. a. innebär att räntebidragen under en treårsperiod helt avvecklas i småhus byggda före år 1975 och alt takten i upplrappningen av den garanterade räntan höjs (prop. 1980/81:63, CU 1980/81:7 och 12, rskr 1980/81:95 och 106). Chefen för bostadsdepartementet har i samband därmed aviserat att hon senare skulle återkomma med förslag till ytterligare justeringar, bl. a. för att finansiera en numera beslutad minskning av den garanterade räntan i flerbostadshus från 3,4 % till 3,0 %.

Statsrådet Danell kommer senare i dag alt föreslå att den garanterade räntan höjs i vissa äldre flerbostadshus. Minskningen av räntebidragen till följd av dessa justeringar, som föreslås ske fr. o. m. den 1 januari 1982, beräknas lill ca 200 milj. kr. fl. o. m. budgetåret 1982/83.

Översikfiig bedömning av slatsfinansiella effekter

De åtgärder jag nu har redovisat beräknas för helår ge en förstärkning av budgeten på ca 5 miljarder kronor. Jag har dä i denna beräkning inkluderat hela den intaktsökning som följer av den begränsade avdragsrätten för arbetsresor. Jag vill i sammanhanget understryka alt det långsiktiga målet alt realt sett minska statens budgetunderskott kvarstår och att yttersta återhållsamhet därför även fortsättningsvis måste prägla utgiftsprövningen. Del iir min avsikt alt i kompletteringspropositionen senare i vår återkomma med mera preciserade riktlinjer för budgetpolitiken på längre sikt och för arbetet med all ytterligare dämpa statsutgifternas tillväxt.

2.4 Avslutande synpunkter

Det råder i dag betydande enighet i vårt land om alt balansbrislerna i svensk ekonomi måste hävas genom tillväxt i den konkurrensutsatta industrin och återhållsamhet med privat och offentlig konsumtion. Genom en lång rad åtgärder under det senaste halvåret har den nödvändiga omläggningen av den ekonomiska politiken inletts. Jag vill i detta sammanhang bara erinra om höjningen av mervärdeskatten och vissa punktskatter, stimulansåtgärderna pä investeringssidan, de omfattande besparingarna i statsverksamheten in. m., åtgärderna för att stimulera aktiesparandet och för atl skapa ökad rättvisa mellan olika kapitalplaceringar, åtgärderna för att

Prop. 1980/81:118 17

bromsa den kommunala expansionen och den kraftiga uppbromsningen i den statliga utgiftslillväxten. Denna politik fullföljs nu genom det ekonomiska handlingsprogram som regeringen offentliggjorde den 3 februari 1981 och som jag här i väsentliga delar gått igenom. Del finns skäl atl än en gång understryka den centrala belydelse som en rejäl marginalskallereform har i delta program. Det är enligl min mening angelägel alt vi nu under våren och hösten med kraft fullföljer det redovisade programmet.

Statsråden Söder, Wirtén, Dahlgren och Danell utvecklar härefter de närmare rikfiinjerna för och utformningen av sina förslag till åtgärder. Dessa anföranden och förslag redovisas i underprolokollen för social-, budget-, jordbruks- och bostadsdepartementen.

Chefen för budgetdepartementet anför.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en proposition

dels föreslår riksdagen att godkänna inriktningen av det ekonomiska handlingsprogram som jag här har redovisat, dels förelägger riksdagen vad jag och de övriga föredragandena har anfört för den ålgärd eller det ändamål som vi har hemställt om.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar atl de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1-4.

2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 118

Prop. 1980/81:118 18

Bilaga 1

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande: statsrådet Söder

Anmälan till proposition om ekonomisk-politiska åtgärder såvitt avser socialdepartementets verksamhetsområde

Chefen för budgetdepartementet har aviserat att chefen för jordbruksdepartementet senare i dag kommer att föreslå en minskning av de nu utgående livsmedelssubvenfionerna. Det är självfallet att en minskning av livsmedelssubventionerna leder fill ökade kostnader för alla familjer. Flerbarnsfamiljernas ekonomiska situafion har emellerfid under senare år särskilt uppmärksammats. Min företrädare tog initiativet till alt en särskild kommitté - Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06) - fillkallades med uppdrag att göra en översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljerna. Kommittén, som i en rapport har redovisat sitt hittillsvarande utredningsmaterial, konstaterar bl. a. att föräldrarnas förvärvsfrekvens sjunker med stigande barnantal.

Följande uppställning ur arbelskraftsundersökningarna tredje kvartalet 1980 visar det relafiva arbetskraftstalet (andelen som förvärvsarbetar minst en fimme per vecka) för kvinnor med barn under 17 år efter barnantal.

Antal barn Relativt arbetskraftstal

1 85,8

2 79,5

3 eller fler 66,9

Också förvärvsintensitelen, dvs. den genomsnitfliga arbetstiden sjunker.

Kommittén konstaterar alt det är svårt att i en familj förena vården av tre eller flera barn med all bägge föräldrarna förvärvsarbetar heltid. Del ställer stora krav på samhällets insatser när det gäller tillgång fill barnomsorg, kommunikationer och annan service. I familjer som har många barn, varav ett eller flera i förskoleåldern, är ofta en förälder hemarbelande på helfid.

Kommittén presenterar också ell material som belyser barnfamiljernas inkomster. Materialet är hämtat ur statistiska centralbyråns inkomslfördel-ningsundersökning år 1978 (HINK 1978). Av del framgår aU den genom-sniUliga hushållsinkomslen sjunker med sfigande barnantal. Det sammanhänger med bl. a. den nyss beskrivna sjunkande omfattningen av förvärvsarbete vid stigande barnantal.

Taxerad inkomst efter familjetyp och antal barn, kr. År 1978.

Antal Taxerad inkomst per hushåll

barn -------------------------------------------

Sammanboende Ensamstående

92 848	48 309
88 862	43 857
88 359	41 326i
80 852

"»Avser tre eller flera barn. Källa: HINK 1978 SCB

Att flerbarnsfamiljerna har en utsatt ekonomisk situation framgår också av uppgifterna om socialhjälp ur inkomstfördelningsundersökningen. Andelen familjer med tre eller flera barn som uppbär socialhjälp är 7,3 %, medan motsvarande andel för samtliga barnfamiljer är 5,7 %.

Ur samma undersökning har familjeekonomiska kommittén också redovisat vilken disponibel inkomst familjer med olika sammansättning och storlek har. Av materialet framgår - som självfallet är - att konsumfionsut-rymmet per familjemedlem sjunker när antalet barn ökar vid en given inkomst.

Disponibel inkomst per hushåll och per konsumtionsenhet i olika familjetyper år 1978

Prop. 1980/81:118 20

Samma förhållande avspeglar sig när man räknar fram vilka inkomster som behövs för all familjen skall nå del i skattelagstiftningen fastlagda existensminimum (utan särskilt avdrag vid beskaltningen med hänsyn till reglerna i delta hänseende). Beräkningen av existensminimum i det enskilda fallet grundar sig på bl. a. den faktiska bostadskostnaden. Denna har här antagits motsvara högsta bostadsbidragsgrundande hyra. Gränserna för Iväföräldrafamiljer med endast gemensamma barn framgår av följande uppställning.

Lägsta taxerade hushållsinkomst som krävs för att nå existensminimum (januari 1980, kommunal skattesats 29 kr.)

Antal Makar, en Makar, två

barn inkomst inkomster

38 170	33 580
46 120	45 310
55 980	54 090
71790	63 960
124 650	75 370
167 450	94 490

O 1

2 3 4 5

Den ena inkomsten har antagits uppgå till en halv genomsnittlig industriarbetarlön.

Beräkningarna ger i viss mån en förenklad bild av verkligheten, eftersom de bygger på schabloniserade anlaganden om bl. a. inkomstfördelningen mellan makarna.

Av beskrivningen framgår all en av föräldrarna i de familjer som har flera barn oftare måste minska sin förvärvsfrekvens än i familjer med etl eller två barn. Familjernas genomsnittliga inkomster sjunker när barnantalet ökar. Samtidigt visar materialet alt barnfamiljernas behov av ekonomiska resurser ökar när barnantalet ökar. Del illustreras drasfiskt av vilka inkomsler som behövs för all nå existensminimum.

Det nuvarande systemet för ekonomiskt stöd till barnfamiljerna är i huvudsak uppbyggt så att stödet är lika per barn räknat oberoende av antal barn i familjen. Det beror fill stor del på att det allmänna barnbidraget, som är grunden i familjeslödel, utgår med ett enhefligt belopp för varje barn. De befintliga skatteförmånerna för barnfamiljer är enbart beroende av förekomst av barn i familjen, dvs. ett barn ger samma stöd som exempelvis fem barn. Det gäller förvärvsavdragel och skaltereduktionen till ensamslående föräldrar. Bostadsbidragen är genom sin konstruktion värdefulla för flerbarnsfamiljerna men även där är det statliga bostadsbidraget fika för varje barn oberoende av barnantal.

Det ekonomiska familjestödet utgår således lill stor del lika för varje barn oberoende av barnantal i familjen. Stödformerna inom skattesystemet gynnar, relafivt sett, särskilt familjer med få barn. Behovet av elt förstärkt

Prop. 1980/81:118 21

familjeslöd framstår således tydligast vid en analys av flerbarnsfamiljernas ekonomiska situafion.

Jag förordar mot den bakgrunden atl det ekonomiska stödet fill flerbarnsfamiljerna förstärks vid en minskning av livsmedelssubventioner-

Stödets utformning

Möjligheterna att öka stödet till flerbarnsfamiljerna begränsas självfallet av det slatsfinansiella läget. Enligt min mening är det ändock angeläget att de ökade kostnaderna för livsmedelskonsumtion, som blir följden av att livsmedelssubvenfionerna minskar, kompenseras för familjer med tre barn. För ännu större familjer bör stödet ge etl reellt nyfillskotl lill familjens köpkraft.

Jag föreslår därför att etl system införs som innebär att stödet ökar med ett fjärdedels barnbidrag per är för familjer med tre barn, dvs. f. n. 750 kr. per år, och med elt halvt barnbidrag per år, dvs. f. n. 1 500 kr. per år, vid varje ylterligare barn i'familjen. Bidraget bör utformas som ett flerbarnsfillägg knutet till del allmänna barnbidraget.

Åldersgräns

Olika åldersgränser kan komma i fråga för elt flerbarnsstöd. Det allmänna barnbidraget utgår till dess barnet fyller 16 år, bidragsförskott och barnpension fill dess barnet fyller 18 år och förlängt barnbidrag resp. studiehjälp under den fid barn över 16 år studerar i grundskola eller gymnasium, dock längst till dess barnet fyller 20 år.

När barn över 16 år förvärvsarbetar får behovet av flerbarnstillägg innefattande del harnet anses mindre framträdande. Däremot torde familjer med flera barn där någol eller några barn studerar på gymnasiet ofta vara i behov av ytterligare ekonomiskt slöd. Enligt min mening bör det prövas om inte ell flerbarnstillägg på sikl också bör innefatta de studerande på grundskole- och gymnasienivå som är mellan 16 och 20 år.

Ell system med flerbarnstillägg som omfattar också studerande barn kräver emellertid ett mer omfattande utredningsarbete än vad familjeekonomiska kommittén har hunnit med. Jag föreslår därför nu att åldersgränsen sätts till 16 år men förutsätter samtidigt alt familjeekonomiska kommittén på denna punkt fortsätter sitt utredningsarbete i samråd med studieslödsutredningen (U 1975:16).

Prop. 1980/81:118 22

Administration m. m.

Del system för administration av de allmänna barnbidragen som finns fungerar väl. Del är därför naturligt atl nära knyta an fill det när del gäller administrationen av det här föreslagna flerbarnsfilläggel. I huvudsak samma regler bör således gälla för flerbarnstillägg som för allmänna barnbidrag.

Den närmare utformningen av administrationen behöver emellerfid beredas ylterligare i samråd med riksförsäkringsverket. Jag har därför för avsikt att senare återkomma med lagförslag och specialmofivering i en särskild proposifion.

Kostnader och ikraftträdande

Den här föreslagna reformen kan beräknas kosta 135 milj. kr. för helår. Jag föreslår atl flerbarnsfilläggel skall ulgå fr. o. m. den 1 januari 1982. För budgetåret 1981/82 kan kostnaderna med hänsyn härfill beräknas lill 70 milj. kr.

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

till Allmänna barnbidrag utöver vad som föreslås i prop. 1980/ 81:100 bil. 8 (punkt Cl) under femte huvudtiteln anvisa 70 000 000 kr. för budgetåret 1981/82.

Prop. 1980/81:118 23

Bilaga 2

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till proposition om ekonomisk-politiska åtgärder såvitt avser budgetdepartementets verksamhetsområde

1 Begränsad avdragsrätt för resekostnader

Vid inkomstbeskattningen medges avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, däremot inte för privata levnadskostnader. Från denna grundläggande princip har vissa undanlag gjorts. Ursprungligen hänfördes kostnader för resor till och från arbetet fill de privata levnadskostnaderna. En lagstadgad avdragsrätl för dessa kostnader infördes i början av 1920-talel. Under årens lopp har en livlig debatt förts kring avdragets berättigande liksom dess närmare utformning. De nuvarande reglerna har i korthet följande innehåll.

Enligt punkl 4 av anvisningarna fill 33 § kommunalskallelagen (1928:370), KL, medges avdrag för skäliga kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen om avståndet är sådant all särskilt färdmedel behövt anhtas. I ullrycket skäHg kostnad ligger alt det billigaste färdmedlet skall användas. I första hand blir det alltså fråga om avdrag för färd med allmänna kommunikationsmedel, om sådant kan användas.

Under vissa fömtsättningar kan emellerfid den skallskyldige få avdrag för kostnader för resor med egen bil. Enligt nyss nämnda anvisningspunkt ankommer det på riksskatteverket (RSV) att årligen fastställa grunder för beräkningen av dessa avdrag. Avdragen skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till både de kostnader, som är direkl beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader) och övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). Principen är att schablpnen fulll ul skall täcka de milbundna kostnaderna. De årsbundna kostnaderna skall fördelas mellan körning fill och från arbetet och annan körning samt bestämmas på så sätt att den skatlskyldige får full täckning för de kostnader som belöper på en schablonmässigt beräknad genomsnittlig körsträcka. För körsträckor därutöver täcks bara milbundna

Prop. 1980/81:118 24

kostnader. Enligl RSV:s föreskrifter för 1981 års taxering (RSV Dt 1980:15, RSFS 1980:36) kan avdrag för resor med egen bil medges om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är minst 5 km och del klart framgår att användandet av egen bil regelmässigt ger en tidsvinst pä minst 1 1/2 fimme för fram- och återresan i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel.

Om allmänt kommunikationsmedel saknas medges avdrag för bilkostnader oavsett lidsvinsten om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är minst 2 km. Så kan också ske under vissa förutsättningar om allmänt kommunikationsmedel saknas bara för en viss del av ressträckan. Vidare medges skattskyldig som regelmässigt använder bil i tjänsten avdrag för bilkostnader oavsett avstånd och tidsvinst. Detsamma gäller den som fill följd av t. ex. handikapp måste använda bil.

Som skäligt avdrag för bilkostnader medges vid årets taxering 7 kr. för varje mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor därutöver 4:40 kr. för varje mil. Avdraget minskas om ersättning erhållits från samåkande. Om reseersättning erhållits från arbetsgivare skall denna tas upp som skatleplik-fig intäkt.

Som tidigare nämnts har reseavdraget diskuterats vid olika tillfällen. I sitt betänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet tog 1972 års skatteulredning upp bilreseavdragen men lade inte fram några ändringsförslag. Utredningen diskuterade dock en reform som log sikte på att begränsa bilavdragen på sätt att avdrag bara skulle medges för de milbundna kostnaderna. Vid 1979/80 års riksmöte berördes också hithörande frägor. Skatteutskottet behandlade därvid etl flertal motioner med yrkanden om bl. a. alt avdragsreglerna borde utformas så atl fler människor skulle utnyttja kollektiva färdmedel, att reseavdragen skulle begränsas i olika hänseenden eller alt de skulle utformas så alt samåkning uppmuntrades. Utskottet förutsatte i sitt av riksdagen godkända belänkande (SkU 1979/80:39, rskr 1979/80:242) att hithörande frågor skulle prövas i utredningssammanhang.

Till regeringen har också inkommit ell flertal framställningar med yrkanden om ändrade regler för bilreseavdragen. Stockholms läns landsting har i skrivelse den 23 oktober 1980 hemställt om sädana ändringar alt avdragsreglerna anpassas fill en trafikpolitik som främjar kollektivtrafiken. Motsvarande önskemål har Stockholms kommunstyrelse framfört i en skrivelse den 5 november 1980. Även länsstyrelsen i Stockholms län har i skrivelse den 16 oktober 1980 fill regeringen begärt begränsningar i rätten till bilreseavdrag. Önskemål om sådana begränsningar har också framförts i skrivelse den 13 november 1980 till budgetdepartementet från Sydvästra Skånes Kommunalförbund.

För egen del vill jag redovisa följande överväganden.

Den nuvarande utformningen av resekostnadsavdragen kan ifrågasättas från olika utgångspunkter. Man kan således med visst fog göra gällande alt det här rör sig om kostnader som har karaktär av privata levnadskostnader

Prop. 1980/81:118 25

och då närmast från den utgångspunkten att avdrag inte medges för kostnader som uppkommer på grund av att den skatlskyldige är bosatt på annan ort än där han har sitt arbele. Nuvarande avdragsregler har också trafikpolitiska nackdelar genom att de i viss mån gynnar resor med egen bil och därigenom verkar hämmande på intresset för samåkning eller kollektiva färdmedel. De oönskade effekterna är givetvis mest framträdande i storstadsområdena.

Till bilden hör också atl reseavdragen i vissa hänseenden utvecklat sig på sådanl sätt alt de ger upphov till arbetskrävande och svårbedömda tvister mellan de skattskyldiga och skattemyndigheterna. Det kan nämligen många gånger vara svårt att kontrollera om den skattskyldige är berättigad fill avdrag. Det nu sagda gäller framför allt bilreseavdragen. I flera av de lidigare nämnda framställningarna framhålls också de betydande praktiska svårigheterna att kontrollera t. ex. om den föreskrivna fidsvinsten på 1 1/2 timme verkligen uppnåtts. Det framstår också som ofillfredsslällande all en stor del av laxeringskonlrollen skall behöva sältas in på ärenden av delta slag. Från dessa utgångspunkter framstår begränsningar som högst önskvärda.

Nu är del å andra sidan knappast möjligt att bortse från att åtskilliga skattskyldiga har så höga utgifter för sina resor lill och från arbetet att kostnaderna härför i skälig mån bör beaktas vid laxeringen. Långtgående begränsningar på denna punkt skulle riskera att allvarligt inskränka människornas möjligheter att välja lämpligaste arbete.

Jag vill emellerfid föreslå vissa begränsningar. Med hänsyn till avdragets speciella karaktär kan det vara rimligt att resekostnaderna beaktas endast lill den del de överstiger ett visst belopp. En sådan begränsning bör självfallet avse alla slags resekostnader till och från arbetet. Jag föreslår att en sådan gräns sätts vid 1000 kr. Beloppet bör avse beskattningsår. Om en skatlskyldig har resor till och från arbetsplatsen i flera förvärvskällor skall naturligtvis den nu föreslagna gränsen tillämpas gemensamt för de sammanlagda kostnaderna.

Som jag nyss nämnde ger bilreseavdragen upphov till särskilda problem och då framför allt när det gäller att avgöra om den föreskrivna tidsvinsten verkligen har gjorts. Svårigheterna att kontrollera dessa fall är högst betydande och det har gjorts gällande atl avdrag många gånger medges helt felaktigt och då framför allt i de större tätorterna. Detta är givetvis inte tillfredsställande. Den enklaste vägen ur dessa svårigheter är enligt min mening att något skärpa kraven på vunnen fid. Jag föreslår atl lidsgränsen höjs till tvä timmar.

I övrigt är jag inte beredd att föreslå några ändringar i de gällande avdragsreglerna. Så skall den som regelmässigt använder sin bil i tjänsten alltjämt få avdrag oavsett avstånd och tidsvinst och delsamma bör gälla den som fill följd av t. ex. handikapp måste använda sin bil.

Liksom hittills bör det ankomma på RSV att beräkna bilreseavdragen enligt de angivna grunderna. I likhet med vad som enligt 42 § KL gäller i fråga

Prop. 1980/81:118 26

om värdering av bilförmån bör detta såvitt avser beloppens storlek ske i form av bindande föreskrifter. Äv praktiska skäl bör beloppen bestämmas för taxeringsår, grundade på prisläget under närmast föregående kalenderår. 1 övriga delar bör verket lämna anvisningar för fillämpningen av reglerna. Den nya tidsgränsen liksom kravet på visst minsta avstånd bör däremot las in i punkl 4 av anvisningarna fill 33 § KL. Likaså bör det i nyssnämnda anvisningspunkt anges alt de nu nämnda spärrarna inte gäller t. ex. för den som regelmässigt använder bilen i tjänsten. Vidare bör i punkt 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 9 av anvisningarna fill 29 § KL las in en erinran om att de nu redovisade reglerna skall gälla även resor lill och från arbetet i förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse.

De nya reglerna bör tillämpas första gången vid 1983 års taxering och kommer alltså att i huvudsak gälla för resor efter 1982 års ingång. För jordbrukare och rörelseidkare med brutet räkenskapsår omfattar emellertid beskattningsåret vid nämnda taxering normalt även en del av år 1981. Reglerna bör därför träda i kraft redan den 1 juli 1981. Skulle beskattningsåret vid 1983 års taxering i något fall avse även tid före ikraftträdandet, bör äldre regler fillämpas, vilkel bl. a. innebär alt gränsen på 1 000 kr. gäller bara i fråga om resor som har företagits efter ikraftträdandet.

Mina nu redovisade förslag kan beräknas medföra en ökning av skatteintäkterna för stat och kommun med ca 1,7 miljarder kronor.

2 Stimulans av skogsavverkningarna

Jag har tidigare denna dag framhållit vikten av att avverkningarna inom det enskilda skogsbruket stimuleras under de närmaste avverkningssäsongerna. Jag uttalade dä också att stimulanser bör ges i form av etl extra avdrag vid inkomsttaxeringen.

Jag lar i det följande först upp förslaget fill extra avdrag för vissa skogsutlag. Därefter redovisar jag förslag till höjd skogsvårdsavgift.

Det extra avdraget

Stimulanseffekten av ell extra avdrag för skogsuttag är beroende av skogsägarens inkomstsituafion och av avdragets storlek och konstruktion. Vad gäller avdragets konstruktion blir effekten annorlunda om avdraget medges enbart vid antingen den statliga eller kommunala taxeringen eller om det medges vid båda taxeringarna. Exempelvis skulle även ett förhållandevis stort avdrag vid enbart den statliga taxeringen få en ganska liten effekt eftersom ett stort antal skogsägare har låga taxerade inkomsler och därför fill övervägande del betalar kommunal inkomstskatt.

Prop. 1980/81:118 27

Mitt förslag innebär all avdrag skall medges med 5 % av ersättningen vid upplåtelse av avverkningsrätt och med 3 % av köpeskillingen för leveransvirke och av saluvärdet av uttag fill egen rörelse. Avdraget bör - liksom numera är fallet med de särskilda investeringsavdragen för investeringar i inventarier och byggnader - medges vid både den statliga och kommunala taxeringen. Eftersom avdraget är ägnat att leda lill en ökad försäljning av skog torde det inte medföra något egentligt skattebortfall för skogskommunernas del under den tid som avdraget får utnyttjas.

Stimulansen bör ges för en, ganska lång period. Det exlra avdraget bör enligt min uppfattning omfatta försäljning av skog under återstoden av innevarande avverkningssäsong liksom under avverkningssäsongerna 1981/ 82 och 1982/83. Jag föreslår att perioden bestäms lill den 1 januari 1981 - den 30 juni 1983. Rätten lill avdrag bör knytas till skogsinläkter som hänför sig fill stimulansperioden, dvs. fill ersättningar (och egna uttag) för vilka skatteplikt inträder under perioden. Det kan framhållas alt samma teknik har valls i fråga om den höjda insättningsrätten på skogskonto. Denna gäller således för intäkter som hänför sig fill år 1980 och första halvåret 1981. Det alternativ som slår fill buds är att koppla avdragsrätten lill att avtal om försäljning av skog har träffats under perioden. En sådan lösning ger dock upphov lill kontrollproblem, t. ex. vid långsiktiga avverkningsuppdrag och vid uttag av skog till egen rörelse.

De särskilda avdragsreglerna bör lillämpas vid 1982-1984 års taxeringar. I undanlagsfall kan intäkter som hänför sig till sfimulansperioden komma alt tas upp fill beskattning först vid 1985 års taxering. Jag syftar bl. a. på skogsägare med räkenskapsår den 1 maj-den 30 april som får skogsinläkter under liden maj-juni 1983. Del är emellertid enligt min mening inte motiverat att för undantagsfall av detta slag låta reglerna gälla också vid 1985 års taxering.

Skattelättnaden på grund av det extra avdraget är beroende av avverkningarnas storlek inom det enskilda skogsbruket, virkespriserna och skogsägarnas marginalskallesalser. Vid en avverkad volym om 35 milj. m skog och nuvarande virkespriser kan den årliga skattelättnaden uppskattas fill högst 75 milj. kr.

Jag övergår nu till alt kommentera de föreslagna reglerna närmare. Framställningen anknyter till det upprättade förslaget lill lag om extra avdrag för vissa skogsutlag.

1 §

Fysisk person, dödsbo och familjestiftelse, som i sin självdeklaration redovisar intäkt av skogsbruk, har vid 1982-1984 års taxeringar fill kommunal och statlig inkomstskatt rätt till ett extra avdrag i förvärvskällan i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Prop. 1980/81:118 28

Som lidigare nämnts bör stimulansen begränsas lill det enskilda skogsbruket. Till det enskilda skogsbruket räknas skog som ägs av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, dvs. samma krets av skattskyldiga som omfattas av reglerna om skogskonto. Fysiska personer, som är delägare i etl handelsbolag, kan inte i denna egenskap utnyttja skogskonlosystemet. Denna inskränkning bör inle gälla i fråga om avdragsrätten. Även delägare i dödsbon, som skattemässigt behandlas som handelsbolag, bör omfattas av rätten till exlra avdrag.

Del exlra avdraget för vissa skogsutlag är ett stimulansavdrag av samma slag som de särskilda investeringsavdragen för investeringar i inventarier och byggnader. Avdraget är således definitivt och skall inle återföras lill beskattning vid en framfida fastighetsförsäljning. I detta avseende skiljer sig avdraget från de vanliga avdragen på grund av avyttring av skog (skogsavdragen).

1 och för sig skulle det kunna anses motiverat atl inte medge extra avdrag i det fall att skogsägaren yrkar skogsavdrag enligt de vanliga reglerna. En sådan koppling mellan avdragssystemen skulle emellertid ge upphov till åtskilliga tekniska komplikationer. Den omständigheten att den skattskyldige framställt yrkande om skogsavdrag bör därför inte påverka rätten till exlra avdrag.

2 §

Det extra avdraget utgör summan av

a) fem procent av köpeskillingen för skog som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tre procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) tre procent av saluvärdet av skogsprodukter som har tagits ul för förädling i egen rörelse.

Avdrag beräknas dock endast på sådan inläkt som hänför sig till tiden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983.

En förutsättning för att extra avdrag skall kunna komma i fråga är att intäkten hänför sig till perioden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983. Som redan framhållits innebär delta alt skatteplikt i anledning av skogsförsäljningen (uttaget) skall ha inträtt under nämnda period. Avgörande är normalt den fidpunkt vid vilken ersättning för den sålda skogen skall redovisas som inläkt i bokföringen.

En skatlskyldig som har upplåtit avverkningsrätt mol betalning under flera beskattningsår får enligl en särskild bestämmelse i punkl 1 av anvisningarna lill 41 § KL säsom intäkt visst beskattningsår ta upp den del av köpeskillingen som har betalats under samma år. Om den skattskyldige tillämpar denna bestämmelse i fråga om en rotförsäljning som sker under perioden kan han inte utnyttja det exlra avdraget om betalning sker efter periodens slut.

Prop. 1980/81:118 29

3 §

Extra avdrag medges endast om den skattskyldige framställer yrkande om sådanl avdrag och företer fillfredsställande utredning om underlaget för avdragsberäkningen.

Det bör ankomma på den skatlskyldige all själv framställa yrkande om extra avdrag och visa att villkoren för avdraget är uppfyllda. Taxeringsmyndigheterna bör alltså inte vara skyldiga att undersöka om förutsättningar föreligger för avdrag. I fråga om lidpunkten för framställande av yrkande gäller samma regler som för avdragsyrkanden i allmänhet.

Skogsvårdsavgiften

Enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift (ändrad senast 1979:431) erläggs skogsvårdsavgift av den som vid taxering till kommunal inkomstskatt har beskattats för garanlibelopp avseende jordbruksfastighet, som åsatts delvärdet skogsbruksvärde. Avgiften påförs vid debitering av skatt och utgör fr. o. m. 1981 års taxering 3 %c av skogsbruksvärdet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader jämkas avgiften därefter. Debiterad avgift är avdragsgill i förvärvskällan.

Avgiftsmedlen redovisas på inkomstsidan i statsbudgeten. Avgiftsmedlen är avsedda alt komma skogsbruket till godo. Någon formell avräkning av utgifter för skoglig! stöd m.m. mot avgiftsmedlen görs dock inte.

De skogsbruksvärden som fastställs vid 1981 års allmänna fastighetstaxering slår igenom första gången på de skogsvårdsavgifler som påförs i samband med 1982 års inkomsttaxering. Även om den allmänna faslighets-laxeringen ännu inle är slutförd slår det klart att skogsbruksvärdena kommer att höjas kraftigt.

Av det anförda framgår all skogsvärdsavgifterna redan på grund av de höjda skogsbruksvärdena kommer att öka fr. o. m. 1982 års taxering. Som jag tidigare framhållit bör emellertid det föreslagna exlra avdraget föranleda en ytterligare höjning av avgiftsuttaget. Skogsvårdsavgiften bör sålunda fr. o. m. 1982 års taxering bestämmas till 6 %c av skogsbruksvärdet. Vid bedömningen av höjningens storlek har även beaktats de förslag om bidrag till återväxlåtgärder m. m. som chefen för jordbruksdepartementet senare i dag kommer att lägga fram. Den förhöjda avgiften bör inte gälla för tid före den 1 juli 1981. För en faslighet med ett skogsbruksvärde på 100 000 kr. blir därmed avgiften - om skogsägaren har kalenderår som beskattningsår - 450 kr. vid 1982 års taxering och 600 kr. vid 1983 års taxering.

3 Energibeskattningen

Skatt enhgt lagen (1957:262) om allmän energiskalt (omtryckt 1975:272, ändrad senast 1980:677) utgår för bl. a. elektrisk krafl, kol, koks, bensin.

Prop. 1980/81:118 30

eldningsolja, motorbrännolja och bunkerolja. Skatten på elektrisk kraft är 4 öre per kilowattimme utom när det gäller kraft som förbrukas i industriell verksamhet då skallen är 3 öre per kilowattimme för den del av förbrukningen under etl år som överstiger 40 000 kilowattimmar. Skatten pä oljor är 130 kr. per m-*.

Avgift utgår enligt lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter (ändrad senast 1980:1083) för bensin, med vissa undanlag, samt för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Avgiften utgör f. n. 17 öre per liter för bensin och 66 kr. per m- för oljorna. 1 prop. 1980/81:90 har regeringen föreslagit atl avgiften på oljor skall höjas med 23 kr. per m'.

Enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt (ändrad senast 1979:306) begränsas den allmänna energiskatten på elektrisk kraft och annal bränsle än bensin eller molorsprit, som används för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling lill 15 % av annars gällande skattesatser. När del gäller elektrisk krafl och annal bränsle än bensin eller molorsprit som förbrukas vid industriell tillverkning begränsas skatten så att den inte översfiger 3 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik.

Om särskilda skäl föreligger kan regeringen för enskilda företag medge ytterligare nedsättning av energiskatten vid industriell fillverkning. Denna möjlighet har utnyttjats under flera år. För år 1981 har ett flertal förelag medgetts nedsättning av energiskatten till 1,3 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde. Vid beräkning av nedsättningen har som energiskatt räknats 20 kr. per m av beredskapsavgiften.

Vårt starka oljeberoende är en belastning på betalningsbalansen och innebär betydande risker för vår försörjningstrygghel. Ett centralt mål för energipolitiken är därför enligt prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken alt vi begränsar vårt oljeberoende. Energibeskaltningen utgör särskilt på någol längre sikl etl verksamt instrument för att påverka energianvändningen och energilillförseln. Den nuvarande utformningen av energibeskattningen är inle i första hand ägnad all stödja de energipolifiska strävandena. Som exempel härpå har nämnts atl skatten i förhållande till energiinnehållet är väsentligl lägre på olja än på elektricitet. Den slutliga utformningen och avvägningen av energibeskaltningen bör anstå lill dess energiskattekommittén (B 1979:06) har avslutat sitt arbete. För att stimulera en fortsalt energihushållning och en övergång till andra energikällor än olja bör dock redan nu energiskatten på olja höjas. Höjningen bör i enlighet med vad regeringen har uttalat i sitt ekonomiska handlingsprogram omfalta sammanlagt 100 kr. per m' för energiskatten och den särskilda beredskapsavgiften. I prop. 1980/81:90 har föreslagits all den särskilda beredskapsavgifien skall höjas med sammanlagt 23 kr. per m. Den allmänna energiskatten bör därför höjas med 77 kr. per m fill 207 kr. per m.

Höjningen av den allmänna energiskatten får ingen omedelbar belydelse

Prop. 1980/81:118 31

för de företag som enligt regeringens beslul har medgetts nedsättning av energiskatten. Jag vill dock erinra om alt jag enligt vad som uttalades i prop. 1980/81:90 avser atl ta upp frågan om en begränsning av industrins energiskattenedsällning vid beredning av ärenden om sådan nedsättning för kommande år.

Inriktningen och fördelningen av övriga förbrukares energianvändning påverkas däremot av skattehöjningen. Statens intäkter av entrgiskatlen kan vid oförändrad konsumtion beräknas öka med ca 1 200 milj. kr. för helt är räknat fill följd av den föreslagna höjningen.

I enlighet med vad som uttalats i regeringens ekonomiska handlingsprogram bör beskattningen av hushållens förbrukning av elektrisk kraft i de nordliga delarna av landel, där uppvärmningskoslnaderna regelmässigt är högre än i landet i övrigt, lindras. Lämpligen bör denna utformas så att all förbrukning i detta område beskattas efter skallesatsen 3 öre i stället för 4 öre per kilowatfimme. En sådan ålgärd har den praktiska fördelen atl man inom del aktuella området inte längre behöver göra någon skillnad mellan industriell förbrukning över 40 000 kilowattimmar och annan förbrukning.

Vid avgränsningen av det område inom vilket den lägre skattesatsen skall gälla bör hänsyn tas fill uppgifter om bl. a. medeltemperaturen under eldningssäsongen. För egen del anser jag att gränsen kan dras frän norra delen av Värmland lill trakten av Örnsköldsvik. Den lägre skattesatsen bör av prakfiska skäl gälla i hela kommuner. Jag förordar därför att den skall gälla i samtliga kommuner i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län och dessulom Sollefteå, Ange och Örnsköldsvik i Västernorrlands län. Ljusdal i Gävleborgs län. Malung, Mora, Orsa och Älvdalen i Kopparbergs län samt Torsby i Värmlands län.

Statens inläkter av energiskatt kan genom denna åtgärd beräknas minska med ca 50 milj. kr. för helt år räknat.

Höjningen av energiskatten på mineraloljor och sänkningen av energiskatten på elektrisk kraft i vissa delar av landet bör träda i kraft den 1 juli 1981.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

2. lag om extra avdrag för vissa skogsutlag,

3. lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

4. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskalt.

Det under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.1.

Prop. 1980/81:118 33

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 22 §, punkl 9 av anvisningarna till 29 § samt punkt 4 av anvisningarna fill 33 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 22 § 2.' Till driftkostnad hänföres även speciella skatter och avgifter till det allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska allmänna skatter få icke dragas av (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna till 29 § om avdrag för premie för grupplivförsäkring och i punkt 6 av anvisningarna lill 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna tiU33 § om avdrag för kostnader för resor tiU och från arbetsplatsen gäller också beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

till 29 §

9. Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa fillverkningsskatler, stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder m. m. dyl. Däremot få svenska allmänna skatter icke avdragas (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfallning som anges i anvisningarna till 41b§.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkostnad i rörelsen. Om den ersällning, som kan komma atl ulfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens Ijänsl, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligl grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet härmed icke ulgör omkostnad i rörelsen erhålles allmänt avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom.

1 Senaste lydelse 1979:1157.

2 Senaste lydelse 1979:1157.

3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 118

Bestämmelserna i punkl 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift lill erkänd arbetslöshetskassa gäller också belräffande inkomst av rörelse.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande inkomst av rörelse.

till 33 § 4. Även för det fall, att skattskyldig enligt punkl 3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, alt han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår grunder för beräkningen av de avdrag som får göras när den skattskyldige använder egen bil för resor till och från arbetsplatsen. Avdraget skall av verket bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn fill både de kostnader, som äro direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader), och övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De årsbundna kostnaderna skola av verket fördelas mellan körning, som avser resor till och från arbetsplatsen, och annan körning på grundval av en beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den andel av de årsbundna kostnaderna som belöper på resor till och från arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp, som behövs för alt den skatlskyldige skall erhålla fullt avdrag för nämnda andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för

Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till både de kostnader, som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader), och övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De årsbundna kostnaderna skall fördelas mellan körning, som avser resor lill och frän arbetsplatsen, och annan körning på grundval av en beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den andel av de årsbundna kostnaderna som belöper på resor till och från arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp, som behövs för

Nuvarande lydelse

resor till och från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade genomsnittliga körsträckan för sådana resor. För körsträcka därutöver skall avdraget avse endast de milbundna kostnaderna.

För skatlskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad alt använda bil fastställer riksskatteverket särskilda grunder för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil pä grund av skrymmande last.

Föreslagen lydelse

all den skallskyldige skall erhålla fulll avdrag för nämnda andel av kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för resor till och från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade genomsnittliga körsträckan för sådana resor. För körsträcka därutöver skall avdraget avse endasi de milbundna kostnaderna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som regelmässigt använder bil i tjänsten eller som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad atl använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket. Delsamma gäller skatt-skyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last.

A vdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen medges bara för den del av kostnaderna som överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret.

Prop. 1980/81:118 36

2 Förslag till

Lag om extra avdrag för vissa skogsuttag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Fysisk person, dödsbo och familjestiftelse, som i sin självdeklaration redovisar intäkt av skogsbruk, har vid 1982-1984 års taxeringar till kommunal och statlig inkomstskatt rätl till ell extra avdrag i förvärvskällan i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

2 § Det exlra avdraget utgör summan av

a) fem procent av köpeskillingen för skog som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tre procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) tre procent av saluvärdet av skogsprodukter som har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Avdrag beräknas dock endasi på sådan intäkt som hänför sig till tiden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983.

3 § Exlra avdrag medges endasi om den skatlskyldige framställer yrkande
om sådant avdrag och företer tillfredsställande utredning om underlaget för
avdragsberäkningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Prop. 1980/81:118 37

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs atl 1 § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Den, för vilken vid taxering till Den, för vilken vid taxering till

kommunal inkomstskatt såsom kommunal inkomstskatt såsom
skattepliktig inkomst upptagits ga- skattepliktig inkomst upptagits ga
rantibelopp för jordbruksfasfighel, ranlibelopp för jordbmksfasfighel,
som vid fasfighelslaxering åsalts del- som vid fastighetstaxering åsatts del-
värdet skogsbruksvärde, skall betala värdet skogsbruksvärde, skall betala
skogsvårdsavgifl. Avgiften utgör för skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för
varje beskattningsår tre promille av varje beskattningsår sex promille av
skogsbruksvärdel. skogsbruksvärdet.

Har garanfibeloppel jämkats enligl 47 § sjätte stycket kommunalskattelagen (1928:370), skall också underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift jämkas.

Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas vid öretal över femtio uppåt och vid annat öretal nedåt lill närmaste hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering. Till den del beskattningsåret omfattar tid före den 1 juli 1981 beräknas avgiften dock alltjämt enligt äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:185. 2 Senaste lydelse 1979:431.

14§2

Nuvarande lydelse

Skatten utgår för elektrisk kraft med 4 öre per kilowattimme. För elektrisk krafl, som förbrukas i industriell verksamhet, utgår skatten dock med 3 öre per kilowatfimme för den del av förbrukningen under ett år som överstiger 40 000 kilowattimmar.

Föreslagen lydelse

Skatten utgår med 3 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 tiU denna lag. I övrigt utgår skatten för elektrisk krafl med 4 öre per kilowattimme, utom i fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet, då skatten utgår med 3 öre per kilowattimme för den del av förbrukningen under ett år som överstiger 40 000 kilowattimmar.

Prop. 1980/81:118 39

Nuvarande lydelse

Bilaga fill lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats

nummer

ur 27.01 Stenkol ........................................... 12 kr. för ton

ur 27.01 Stenkolsslybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta

bränslen, framställda av stenkol ........... 6 kr. för ton

ur 27.02 Brunkolsbriketter ............................ 6 kr. för ton

ur 27.04 Koks och koksbdketter ................... 14 kr. för ton

ur 27.04 Koksstybb ......................................... 6 kr. för ton

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående

dieselmotor............................................ 130 kr. för m

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor .... 130 kr. för m'

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Föreslagen lydelse

Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats

nummer

ur 27.01 Stenkol ........................................... 12 kr. för ton

ur 27.01 Stenkolsslybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta

bränslen, framställda av stenkol ........... 6 kr. för ton

ur 27.02 Brunkolsbriketter ............................ 6 kr. för ton

ur 27.04 Koks och koksbriketter ................... . 14 kr. för ton

ur 27.04 Koksstybb ........................................ 6 kr. för ton

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående

dieselmotor............................................ . 207 kr. för m

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor .... 207 kr. för m'

Anm. Skatten på oljor beräknas etter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas pä sädant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

3 Senaste lydelse 1980:677.

Prop. 1980/81:118 41

Bilaga 3

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Anmälan till proposition om ekonomisk-politiska åtgärder såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisas bl. a. medel för livsmedelssubvenfionerna. För innevarande budgetår har anvisats elt förslagsanslag av 3 966 000 000 kr. (prop. 1979/80:162, JoU 1979/80:47 och 49, rskr 1979/80:413). 1 prop. 1980/81:100 bil. 13 har regeringen föreslagit riksdagen atl, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1981/82 beräkna etl förslagsanslag av 4 156 000 000 kr.

Per den 1 juli 1980 beräknades ca 4 100 milj.kr. tas i anspråk av budgetmedel för helt är för att bestrida livsmedelssubvenfionerna. Därfill kom 425 milj. kr. i form av låginkomstsatsning m. m.

I regeringens prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten aviserades alt livsmedelssubventionerna skulle minskas med 250 milj. kr. från den 1 januari 1981 och med ytterligare 300 milj. kr. den 1 januari 1982, allt beräknat för helt år. I detta sammanhang uttalades även all man vid minskningen av livsmedelssubvenlionerna borde ta särskild hänsyn till barnfamiljerna. Konsumlionsmjölken skulle därför inte beröras av minskningen. Minskningen per den 1 januari 1981 beslutades av regeringen den 11 december 1980.

Som ell led i regeringens ansträngningar att ytterligare reducera budgetunderskottel bör en ytterligare minskning ske av livsmedelssubvenlionerna. Liksom tidigare bör konsumfionsmjölken inte beröras. Minskningen av livsmedelssubventionerna bör ske med 500 milj. kr. räknat för helt år och genomföras i två etapper, nämligen med 300 milj. kr. den 1 oktober 1981 och med 200 milj. kr. den 1 januari 1982. Besparingen för budgetåret 1981/82 beräknas därmed bli 325 milj. kr. ulöver vad som tidigare beräknats. Full effekt av besparingen uppnås först för budgetåret 1982/83. Såsom hittills bör det ankomma på regeringen att besluta i hithörande frågor.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om livsmedelssubvenlionerna.

Prop. 1980/81:118 42

Bilaga 4

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande: statsrådet Danell

Anmälan till proposition om ekonomisk-politiska åtgärder såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde

Riksdagen beslöt nyligen (prop. 1980/81:63, CU 1980/81:7 och 12, rskr 1980/81:95 och 106) alt godkänna regeringens förslag till vissa ändringar av reglerna för räntebidrag. De nya reglerna medför alt de sammanlagda räntebidragen till egnahem och bostadsrättshus kommer att minska jämfört med räntebidrag enligt tidigare gällande regler. Minskningen avser framför allt äldre hus. I sammanhanget kan dock påpekas atl regelsystemet är så utformat att den höjda räntenivån ökar bidragsvolymen.

De nya reglerna kommer att leda lill alt räntebidragen för egnahem och bostadsrättshus i slörre utsträckning koncentreras till de nyare husen. Detta ligger i linje med de krav som ställdes pä finansieringssystemet när det ändrades år 1974.1 nyss nämnda proposition anmäldes alt frågan om ändrade regler för hyreshus i syfte att även för dessa öka koncentrationen av bidragen till de nyare husen skulle las upp vid ett senare tillfälle. Vidare anfördes att detta borde åstadkommas genom en omfördelning av de bidrag som avser hyreshus. Omfördelningen borde göras inom ramen för en i huvudsak oförändrad bidragsvolym. Den samfidigl föreslagna sänkningen av den lägsta garanterade räntan för hyreshus från 3,4 till 3,0 % borde dock beaktas. Uttalandena föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

Ett av de krav som ställdes på finansieringssystemet år 1974 var att det skulle förhindra stora skillnader i boendekostnader mellan likvärdiga bostäder av olika ålder. De ändringar av ränlebidragsreglerna som nyligen har gjorts i fråga om egnahem och bostadsrältshus kommer atl minska skillnaderna i kapitalkostnader mellan äldre och nyare hus. Härigenom skapas bättre förutsättningar för att åstadkomma en boendekoslnadsslruktur som slår i överensstämmelse med det nyss nämnda kravet. Motsvarande ändringar bör nu göras för hyreshusen.

Med hänsyn till det slatsfinansiella läget bör ändringarna göras på ell sådant säll att de lotala kostnaderna för bidragen fill hyreshusen minskar

1973-	0,25		0,25
1968-1972	0,25	0,4	0,65
Räntelån, inkl. de hus för vilka
sädant län kunnat utgä men ej
sökts
1964-	0,25	0,7	0,95
1958-1963	0,25	LO	1,25

Den årliga upplrappningen av de garanterade räntorna för hyreshus återgår efter år 1982 till vad som gäller nu, dvs. 0,25 procentenheter.

Vid en höjning av de garanterade räntorna i enlighet med vad jag har föreslagit kommer del genomsnittliga räntebidraget per lägenhet för olika årgångar av hyreshus atl minska på följande säll år 1982.

Prop. 1980/81:118 44

Låneform Minskat räntebidrag på grund av

Färdigställandeår extra upptrappning av den garante-

rade räntan"
kr./är kr./mån.

Län enligt bostadsfinansieringsförordningen

1975-

Paritetslän och nominella lån enligt 1967 års bostadslånekungörelse

1973-	-	-
1968-1972	253-270	21-23
Räntelån. inkl. de hus för vilka sådant lån
kunnat utgå men ej sökts
1964-1967	321-422	27-35
1958-1963	23706	20-34

" Intervallet visar lägsta resp. högsta minskningen av det genomsnittliga räntebidraget för de angivna årgångarna. För resp. år har bidragsminskningen beräknats för den läneform som dominerar.

De sammanlagda räntebidragen fill hyreshus kan i nu gällande kostnads-och ränteläge beräknas uppgå lill ca 3 100 milj. kr. under budgetåret 1981/82 och lill ca 3 900 milj. kr. under budgetåret 1982/83. Den nu föreslagna upplrappningen innebär att bidragen under budgetåret 1982/83 minskar med ca 200 milj. kr. Bidragen under budgetåret 1981/82 påverkas däremot inle, eftersom räntebidragen betalas ul halvårsvis i efterskott. De första utbetalningarna av räntebidrag till nyproducerade hus med tillämpning av den nya lägsta garanterade räntan kan beräknas ske under budgetåret 1982/83. Ökningen av räntebidragen på grund av de nya reglerna kan beräknas till ca 50 milj. kr. för varje tillkommande årgång, varav ca 35 milj. kr. avser hyreshus.

I sammanhanget vill jag ta upp frågan om hur man mer generellt skall kunna åstadkomma sådana förutsättningar att man kan undvika stora skillnader i boendekostnader mellan likvärdiga bostäder av olika ålder. I dag finns en hyressplittring, dvs. en skillnad i hyra mellan likvärdiga bostäder av oHka ålder. Detta beror bl. a. på räntebidragssystemets utformning och genom bruksvärdesystemet får det också effekt på hyresnivån i fastigheter som inte omfattas av räntebidragsreglerna, dvs. i huvudsak lägenheter i hus byggda före år 1958. En mer omfattande omfördelning av räntebidragen från äldre till nyare hus skulle som syslemel är utformat även leda lill en förmögenhelsomfördelning till förmån för ägare av äldre fastigheter. Denna effekt motverkas dock i den mån de sistnämnda fastigheterna är belånade och det allmänna räntelägel stiger. Belåningens omfattning i det äldre beståndet varierar emellerfid kraftigt mellan skilda fastigheter och samman-

Prop. 1980/81:118 46

Innehållsförteckning

Proposifion........................................................ .. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll...................... .. 1

1 Inledning..................................................... 3

2 Föredragandens överväganden....................... ... 3

2.1 Samhällsekonomisk och slatsfinansiell bakgrund ...... 3

2.2 Ekonomiskt handlingsprogram ................. 5

2.3 Budgetförstärkande ålgärder................... 13

2.4 Avslutande synpunkter.......................... 16

3 Hemställan.................................................. 17

4 Beslut................................................. ... 17

Bilaga 1 Socialdepartementets verksamhetsområde.. 18

Bilaga 2 Budgetdepartemenlets verksamhetsområde. 23

. Bilaga 3 Jordbruksdepartementels verksamhetsområde 41

Bilaga 4 Bostadsdepartementets verksamhetsområde..... 42