Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:116 Regeringens proposition

1980/81:116

om kommunalekonomiska frågor inför år 1982;

beslutad den 26 februari 1981.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för de ålgärder eller de ändamål som framgår av före­dragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om kommunalekonomiska frågor inför år 1982.

Enligl regeringens bedömning krävs en dämpning av den kommunala verk­samhetens volymökning lill ca 1 % år 1982 och en yllerligare förstärkning av statsbudgeten under budgetåret 1981/82.

Regeringen föreslår åtgärder för är 1982 som innebär en långsammare ök­ning i kommunalskalleinkomsterna genom en höjning av del kommunala grundavdraget (1,7 miljarder kr.) och en minskning av del kommunala skat­teunderlaget från juridiska personer (1,0 miljarder kr.). Förslagen avser del underlag på vilket förskoll på kommunalskatt och medelskaltekrafl beräk­nas. De innebär en motsvarande förstärkning av statsbudgeten. Resterande åtgärder avser specialdestinerade statsbidrag som föreslås minska med drygt 50 milj. kr. Samtidigt tillförs kommunerna 1 miljard kr. genom alt skatteut­jämningsreformen fullföljs. Nello innebär förslagen att kommunsektorns fi­nansiella utrymme år 1982 minskas med ca 1,8 miljarder kr. i förhållande lill lägel om inga ändringar gjorts i nuvarande regler.

För atl göra det möjligt för kommuner och landstingskommuner all full­följa den nödvändiga ulgiftsdämpningen år 1982 måsle staten avslå från att ålägga kommunerna uppgifter vilka leder lill en ökad kommunal verksamhetsvolym. Regeringen kommer under våren att återkomma till över­väganden avseende omprövning av sådana lidigare fattade beslul som driver fram ökningar i verksamhels volymen.

I propositionen föreslås alt 100 milj. kr. avsätts för slöd i kompenserande syfte lill ekonomiskt särskilt svaga kommuner saml ca 6 milj. kr. för all för­hindra slora inkomstbortfall för kyrkliga kommuner. Avsikten är all dessa medel skall fördelas vid prövning av exlra skatteutjämningsbidrag. ti  Riksdagen 1980/81:116. I saml. Nr 116

 

Prop. 1980/81:116                                                    2

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Dahlgren, Äsling, Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsråden Wikström, Wirtén och Boo

Proposition om kommunalekonomiska frägor inför år 1982

Chefen för budgetdepartemenlet, stalsrådel Wirtén anför.

1    Inledning

I min redogörelse för budgetförslaget för nästa budgetår (prop. 1980/81: 100 bil. 2) aviserade jag åtgärder som syftar lill all begränsa del finansiella ut­rymmet för kommunsektorn för år 1982. Jag framhöll därvid all utrymmet bör minskas i en omfallning som går ulöver vad enbart en slatsfinansiell neutralisering av skatteutjämningsreformens sista del skulle innebära. Sedan dess har överläggningar med företrädare för kommunerna och landstings­kommunerna förevarit och jag avser nu all ta upp frågor om den kommunala ekonomin inför år 1982 till behandling.

Jag har i detla ärende samrått med cheferna för ekonomi-, ulbildnings-och kommundepartemenlen saml med statsrådet Mogård.

2   Föredragandens överväganden

2.1    Samhällsekonomiska och statsfinansiella utgångspunkter

Den svenska ekonomin kännetecknas av betydande balansbrisler som till avsevärd del är av långsiktig strukturell natur. Dessa balansbrisler gör det svårt all nå de grundläggande målen för den ekonomiska politiken nämligen god tillväxt, full sysselsättning, låg inflation, rättvis inkomstfördelning och regional balans. I besparingsproposilionen (prop. 1980/81:20) hösten 1980 underslröks de betydande problem del slora bylesbalansunderskollel innebär och atl delta medför allvarliga följder för prisstabilitet och sysselsättning bå­de på lång och kort sikt. En primär uppgift för den ekonomiska polifiken

 

Prop. 1980/81:116                                                    3

måste därför vara atl reducera underskottet i bytesbalansen. Den nuvarande utvecklingen måsle således brytas, underskottet i bytesbalansen minskas och jämvikten i ekonomin på sikl återställas.

För att uppnå detta mäste förutsättningar skapas för en industriell tillväxt och för en ökning av svensk industris andelar såväl utomlands som på hemmamarknaden. Detla ställer mycket slora krav på den ekonomiska poli­fiken. Eftersom bylesbalansunderskottet inte avspeglar en hög investerings­nivå utan en hög konsumtionslakl läggs en snabbi växande förränlningsbör-da på framlida generationer. Den ekonomiska politiken måsle därför med nödvändighet inriktas på all hålla fillbaka en offentlig och privat konsumlionsökning. När del gäller den offentliga konsumtionen svarar kommunsektorn för närmare 70 "Jo och för nästan hela ökningen. I årets fi­nansplan har närmare belysts de förutsättningar som gäller för den ekonomi­ska politiken del närmaste året. Jag finner därför inte skäl all i detta sam­manhang ytterligare beröra den aktuella situationen.

De problem som den svenska ekonomin slår inför under den första hälften av 1980-lalet har ingående belysts av 1980 års långtidsutredning (SOU 1980: 52). Utredningens analyser bekräftar all den ekonomiska politiken kommer atl ställas inför utomordentligt slora krav om jämvikten i bytesbalansen skall kunna återställas under loppet av 1980-lalel med bibehållen full sysselsätt­ning. Långtidsutredningens slutsatser understryker viklen av all besparings-propositionens strävanden all begränsa den offentliga utgiflsexpansionen fullföljs. Särskild vikt måste därvid läggas vid åtgärder som syftar till att hål­la tillbaka den kommunala konsumlionsökningen. Långtidsutredningen vi­sar atl del samhällsekonomiska utrymme som står lill förfogande för den kommunala sektorns expansion är väsentligt mer begränsat än lidigare och all del krävs en kraffig dämpning av ökningstakten jämfört med senare delen av 1970-talet. Dä ökade den kommunala konsumtionen med 4—5 "la per år, en ökning som till en inle oväsentlig del berodde på statliga beslul och över­enskommelser mellan slaten och kommunerna om exempelvis utbyggnad av barnomsorgen.

Mot bakgrund av erfarenheterna från tidigare försök att dämpa expansio­nen föreslog regeringen våren 1980 i en särskild proposition om den kommu­nala ekonomin atl kommunsektorns finansiella utrymme skulle begränsas in­för år 1981, bl. a. genom en uppdelning av andra stegel i skatteutjämningsre­formen pä två år. Vidare drog regeringen i 1980 års kompletteringsproposi­lion upp riktlinjer för de olika kommunala verksamheternas volymutveckling de närmaste åren mot bakgrund av det samhällsekonomiska utrymmet enligt de bedömningar som då gjordes. För år 1981 redovisas i de kommunala bud­getarna en dämpning av ökningstakten. Ökningen av konsumtionen uppskat­tas i finansplanen till omkring 3 %. Jämfört med del av långtidsutredningens beräknade utrymmet på 1 "lo är del emellertid inle en tillräckligt stark dämp­ning. Regeringen har ännu inle tagit ställning fill långtidsutredningens slut­satser som helhet men del står ändå hek klart all del samhällsekonomiska

 

Prop. 1980/81:116                                                    4

utrymmet för kommunsektorn inte är slörre än vad långtidsutredningen an­ger. År 1982 måste den kommunala tillväxten bringas ned lill ca 1 %. En kraffig yllerligare uppbromsning är således nödvändig.

Jag angav i budgetförslaget att jag efter överläggningar med kommunför­bunden avser alt i årets kompletteringsproposilion föreslå atl staten vidtar er­forderliga omprövningsålgärder för alt den kommunala verksamhetens vo­lymutveckling skall kunna rymmas inom samhällsekonomiskt godtagbara ra­mar under de närmaste åren. Riktlinjer bör då ges för den kommunala verk­samhetens utveckling år 1982 och de närmaste åren därefter. Redan nu kan dock konstateras atl det torde bli ofrånkomligt atl ompröva takten i utbygg­naden även på de prioriterade områdena för alt en samhällsekonomiskt god­tagbar utveckling skall kunna realiseras. Samtidigt måsle staten avslå från all lägga på kommunerna nya uppgifter. Enligl min mening bör de överlägg­ningar om volymutvecklingen som kommunförbunden kommer att inbjudas fill under våren omfatta bl. a. frågan om vilka omprövande ålgärder i kosl-nadsminskande syfte från statsmakternas sida som kan erfordras för alt minska expansionslaklen i den kommunala verksamhetens konsumlionsvo-lym fill ca 1 % för år 1982.

Jag har tidigare i andra sammanhang uttalat alt statens påverkan på den kommunala verksamheten i första hand bör ske genom all finansiella ramar anges medan del i princip bör ankomma på kommunerna att själva göra prioriteringarna mellan olika verksamheter. Staten bör genom omprövning av uppgifter som lagts på kommunerna och genom slopande av långtgående detaljstyrning från statliga myndigheters sida underlätta sådana prioritering­ar. Stat-kommungruppens (Kn 1980:03) arbele syftar till atl la bort koslnads­höjande slallig detaljreglering. Gruppens arbete kommer under våren all in­tensifieras.

Kommunsektorns finansiella situation år 1981 beräknas enligt den prelimi­nära nationalbudgeten och med de pris- och löneantaganden som där görs bli god med ett positivt finansiellt sparande. I nationalbudgeten framhålls alt be­räkningarna gäller hela kommunsektorn och alt bilden kan avvika mellan oli­ka kommuner resp. landstingskommuner. Enskilda kommuner och lands­tingskommuner kan 1. o. m. få underskott. Landstingskommunerna torde sammanlaget ha en bällre finansiell silualion än primärkommunerna.

Jag angav i budgetförslaget alt allmänt sett borde de finansiella förutsätt­ningarna för kommunsektorn le sig gynnsamma även år 1982. Denna bedöm­ning grundades på alt de höga löneökningarna år 1980 slår igenom i kom­munsektorns skatteinkomster år 1982 och på förulsällningen all en avsevärt dämpad volymökning kommer lill stånd samtidigt som pris- och löneutveck­lingen dämpas. De räkneexempel som senare har gjorts om den finansiella si­tuationen år 1982 för kommuner och landsfingskommuner sammantagna vi­sar också delta. En mer oförmånlig pris- och löneutveckling leder givelvis till en försämrad finansiell ställning. Den ekonomiska situationen torde emeller­tid även delta år variera i betydande grad mellan enskilda kommuner och

 

Prop. 1980/81:116                                                    5

landstingskommuner. Jag återkommer till hur sådana förhållanden bör be­aktas vid genomförandet av de åtgärder som jag avser atl föreslå i det följan­de.

Del slatsfinansiella läget har utvecklats på ell myckel ogynnsamt säll un­der de senaste åren. Trots all betydande besparingsåtgärder har beslutals hösten 1980 och alt 1981 års budgetproposition kännetecknas av en stark återhållsamhet fortsätter budgetunderskottet all öka. Jag anförde i budget­förslaget att det mot denna bakgrund är nödvändigt att överväga ytterligare ålgärder för all minska del förutsedda underskottet för budgetåret 1981/ 82. Jag har fidigare denna dag föreslagil alt sådana ålgärder vidtas med en hel­årseffekl på ca 5 miljarder kr. Jag återkommer i del följande i detalj till de förslag som berör den kommunala sektorn.

Jag har här något berört kommunsektorns situation och de samhällseko­nomiska och slatsfinansiella förutsättningar som tillsammans med vad som angetts i årets finansplan och budgetförslag ulgör bakgrunden fill de ålgärder som jag avser all föreslå i del följande. I likhet med vad som gällde för de åt­gärder som beslutades våren 1980 om den kommunala ekonomin för år 1981 har förslagen avseende år 1982 således två grundläggande utgångspunkter. För del första måsle av samhällsekonomiska skäl den kommunala utgiftsök­ningen dämpas avsevärt de närmaste åren. För det andra måsle av slatsfinan­siella skäl åtgärder vidtas som innebär en förstärkning av statsbudgeten.

2.2   Förslag till åtgärder inför år 1982

Är 1982 genomförs den sisla delen av den år 1979 beslutade skatteutjäm­ningsreformen med en ökning av de statliga transfereringarna till kommun­sektorn med närmare 1 miljard kr. som följd. Totalt beräknas skatteutjäm­ningsbidragen, till följd av regeländringen och automatiken i systemet mellan år 1981 och år 1982, öka med inemot 2 miljarder kr. I budgetförslaget avise­rade jag att den sista delen av skatteutjämningsreformen bör statsfinansiellt neutraliseras för atl förstärka statsbudgeten. Vid beräkningarna i budgetpro­positionen har en sådan neutralisering förutsatts. Jag anförde också i budget­förslaget all åtgärder därutöver behöver vidtas för all begränsa del finansiel­la utrymmet i kommunsektorn år 1982. Delta är nödvändigt om del skall fin­nas förutsättningar att begränsa den kommunala verksamhetens volymök­ning lill ca 1 "/o är 1982.

I del följande kommer jag all föreslå ålgärder som sammanlagt innebär atl kommunsektorns inkomsler år 1982 blir omkring 2,8 miljarder kr. lägre än annars skulle ha blivit fallet. Genom all kommunsektorn tillförs inemot 1 miljard kr. i det sisla stegel i skatteutjämningsreformen innebär förslagen atl kommunsektorns finansiella utrymme minskas med ca 1,8 miljarder kr. Överläggningar har förevarit mellan regeringen och företrädare för kom­munförbunden i dessa frågor. Som jag har nämnt i det föregående avser jag au senare under innevarande riksmöte efter yllerligare överläggningar med

 

Prop. 1980/81:116                                                     6

kommunförbunden la upp frågan om begränsning av den kommunala vo­lymtillväxten i etl någol längre lidsperspektiv.

Innan jag går in på de konkreta åtgärderna vill jag någol beröra vissa all­männa förutsättningar vad gäller de olika kommunala inkomstkällorna.

I budgetförslaget lill årets budgetproposition pekade jag särskilt på den Stora del av de slalliga utgifterna som beslår av transfereringar lill enskilda, förelag, kommuner m. m. Jag konstaterade därvid att dessa transfereringar i betydande grad är direkt knutna till någon index eller på annal sätt beroende av pris- och löneutvecklingen. Härigenom kommer utgiftsutvecklingen i slor utsträckning alt ske automatiskt. Både i besparingsproposilionen hösten 1980 och i nämnda budgetförslag framhöll jag nödvändigheten av all begrän­sa en sådan automatisk tillväxt av olika utgifter.

Jag nämnde i budgetförslaget atl flerlalel av bidragen lill kommunsektorn räknas upp automatiskt vid stigande pris- och lönenivå. Det gäller såväl de viktigaste bland de specialdestinerade statsbidragen (social hemhjälp, färd­tjänst, barnomsorg, skolor) som skatteutjämningsbidragen. Sammanlaget uppgår statens utgifter för dessa transfereringar lill inemot 37 miljarder kr. budgetåret 1981/82. Statsbidragen har ökal med 15—20 "la per år mellan år 1976 och år 1980. Statsbidragen har också kommit alt finansiera en ökande andel av kommunsektorns samlade utgifter. I början av 1970-lalel svarade statsbidragen för ca 25 "la av kommunsektorns totala inkomster. I dag upp­går denna andel till ca 28 "la. Det kan noteras alt redan en oförändrad andel skulle ha inneburit snabbt stigande utgifter för staten på grund av den krafti­ga kommunala utgiftsutvecklingen. Den ökade andelen hänger främst sam­man med utvecklingen av statsbidragen lill barnomsorg saml ökningen av skatteutjämningsbidragen. Även statsbidragen lill social hemhjälp och färd­tjänst har dock ökal krafligl. Expansionen belräffande färdtjänsten har varit så stark all statsmakterna har beslutat all införa ell expansionslak. Som jag anförde i budgetförslaget har statsfinanserna utvecklats på ell sådanl sätt all staten inte längre har förulsällningar all på samma säll som hittills år från år öka transfereringarna till kommunsektorn.

1 detla sammanhang vill jag någol beröra vad slalskonlrollkommittén (Kn 1976:06) redovisat i fråga om förenklad slalsbidragsgivning i sitt slutbetän­kande (SOU 1980:10) Ökad kommunal självslyrdse. I prop. 1980/81:80 om Ökad kommunal självstyrelse och minskad byråkrati har chefen för kom­mundepartementel behandlat resultatet av kommitténs arbete i övrigt. 1 nämnda proposition finns ocksä en redogörelse för remissyttrandena. Med anledning av förslag från slalskonlrollkommittén i slutbelänkandel har rege­ringen nyligen gett myndigheterna i uppdrag atl i samband med arbelel med anslagsframställningarna för budgetåret 1982/83 se över statsbidragsförfall-ningar, tillämpningsföreskrifter och allmänna råd i syfte all åstadkomma förenklingar och besparingar. Mol bakgrund av vad jag nyss har anfört vill jag också understryka atl det inle är aktuellt all som slalskonlrollkommittén förordat närmare överväga exempelvis ökad förskottsbetalning av statsbi­drag.

 

Prop. 1980/81:116                                                    7

Slalskontrollkommittén har redovisat en positiv inställning lill ökade in­slag av prestalionsrelaterade statsbidrag inom ramen för den specialdesfine­rade statsbidragsgivningen och till avveckling av anläggningsbidrag där drift­bidrag utgår för all uppnå förenklingar i de specialdestinerade statsbidragen. Det ankommer enligl min mening i första hand på regeringen all i samband med den omprövning av stimulansbidragen i det årliga budgelarbelel som riksdagen slälll sig bakom (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335) överväga även sådana ålgärder i syfte alt uppnå förenklingar och besparingar.

När jag i del följande föreslår vissa ålgärder för all begränsa del finansiella utrymmet i kommunsektorn förutsätter jag samfidigt all kommunerna en­dast om synnerliga skäl föreligger kompenserar bortfallet av inkomsler ge­nom höjning av kommunalskallen. Jag vill betona atl sådana höjningar av kommunalskatterna som mer påtagligt skulle motverka de åtstramande ål­gärder jag föreslår inle är samhällsekonomiskt acceptabla. Kommunalskatle­satserna har för övrigt nu i allmänhet också nått en sådan höjd alt del måsle vara utomordentligt svårt atl motivera ytterligare höjningar för kommunin­vånarna.

Kommunala avgifter tas ut av medborgarna för olika slag av kommunala tjänster. För vissa verksamheter som el-, vatten- och avloppsförsörjning samt renhållning utgör avgifterna den dominerande inkomstkällan och mälet bör där vara att uppnå full kostnadstäckning (självkostnad) via avgifterna. Jag är dock medveten om att vissa kommuner har svårt att nå full kostnadstäckning för vallen och avlopp på grund av ogynnsamma geografiska förhållanden. Givetvis mäste verksamheten bedrivas effektivt så att kostnaderna och där­med avgifterna inte blir onödigt höga. Jag vill i detla sammanhang erinra om atl riksdagen (FiU 1979/80:5) uttalat atl huvudprincipen vid kommunala in­vesteringar i byggnader och anläggningar bör vara alt de genomförs efter etl upphandlingsförfarande med anbudskonkurrens. Även i andra sammanhang bör ell liknande förfarande kunna bidra fill ökad effektivitet och minskade kostnader.

Under senare år har kostnadsutvecklingen på olika industriella områden i allmänhet varit snabbare än lidigare. Delta har ofta medfört en eftersläpning i justeringar av kommunala taxor, vilkel lett fill en lägre avgiflsfinansie-ringsgrad eller med andra ord en ökad skattefinansiering av olika verksamhe­ter. Mol denna bakgrund bör del enligl min mening finnas utrymme för en snabbare anpassning av de kommunala taxorna lill koslnadsförändringarna. På kolleklivlrafikområdel är del angeläget atl de nya länshuvudmännen inte inledningsvis sätter läxorna alltför lågt. Det har ofta visat sig svårt att i ell se­nare skede genomföra en nivåändring på taxorna.

När del gäller det sociala området är del av fördelningspolitiska skäl natur­ligt att avgifterna ger en lägre täckningsgrad. Emellertid har avgiflsfinansie-ringsgraden för andra verksamheter än de industriella successivt minskat un­der senare delen av 1970-talet, från 16 "Ja år 1975 till 13 "Ja år 1980. Enligt

 

Prop. 1980/81:116                                                    8

kommunförbundels undersökning beror bl. a. den. år från år successivt sjunkande avgiflsfinansieringsgraden för barnomsorgen och en motsvarande tendens för äldreomsorgen dels på alt taxorna ofta ligger på samma nivå i fle­ra år, dels på alt när de höjs de inte sätts tillräckligt högt för alt kompensera de årliga koslnadsslegringarna. Självfallet måste avgifterna inom den sociala sektorn utformas på etl sådanl säll alt dessa tjänster når dem som har det största behovet därav. Enligl min mening kan del dock i ell ansträngt ekono­miskt läge inle vara rimligt att generelll sänka kraven på ersällning från dem som utnyttjar avgiftsbelagd kommunal service.

Kreditmarknaden har under de senaste åren kännetecknats av betydande stramhet också när det gäller utrymmet för kommunsektorns upplåning. Statsmakterna kommer atl söka ytterligare begränsa utrymmet. Jag vill här nämna atl chefen för ekonomideparlemenlet nyligen har föreslagit en be­gränsning av kommunernas och landstingskommunernas rätt all ålerlåna in­betalda ATP-avgifter lill högst 100 milj. kr. Denna ram överstiger den låne­volym som faktiskt utnyttjats under senare är. Begränsningen kommer där­för knappast all innebära en minskad kommunal upplåning. Med anledning av alt det ekonomiska utrymmet för kommunsektorn under kommande år torde bli avsevärt mer begränsat än vad som har varit fallet hittills finns del särskild anledning atl noga överväga svårigheterna alt klara de kapitaltjänst­koslnader som följer redan vid nuvarande nivå på den långfristiga upplåning­en. Inriktningen måste enligl min mening vara all så långl möjhgt bringa ned behovel av nya lån genom en lägre investeringslakt där det inle är motiverat av affärsmässiga skäl. Min bedömning i dessa frågor, som jag gör efter sam­råd med chefen för ekonomidepartementet, baseras också på det faktum att lånekostnaderna successivt heu' stigit genom kortare löplider och högre ränte­nivåer.

Jag övergår nu till all redovisa de ålgärder som jag föreslår inför år 1982 rörande begränsning av det finansiella utrymmet i kommunsektorn. Jag framhöll i budgetförslaget alt de finansiella åtgärder som vidtas för år 1982 till avgörande del bör vara generella till sin karaktär.

Av de ålgärder som jag föreslår avser två de kommunala skalleinkomster­na. Dessa två är av generell karaktär och slår för den helt avgörande delen av de samlade åtgärdernas omfattning, nämligen sammanlagt drygt 2,7 miljar­der kr. Båda åtgärderna rör såväl landstingskommuner som primärkommu­ner och kyrkliga kommuner.

För det första bör grundavdraget vid kommunal beskattning höjas från 6 000 kr. fill 7 000 kr. vid 1983 års taxering samfidigl som den s. k. särskilda skattereduktionen minskas i motsvarande mån. Därigenom minskar det kommunala skatteunderlaget och motsvarande förstärkning sker av stats­budgeten. Hänsyn härtill bör tas vid beräkning och utbetalning av förskott på kommunalskatt (varmed här avses även landstingsskatt och församlings­skatt) för år 1982 samt vid beräkning av medelskallekraflen för år 1982. Här­igenom kommer slalens utbetalningar av förskott på kommunalskatt och

 

Prop. 1980/81:116                                                    9

skatteutjämningsbidrag för år 1982 att reduceras med drygt 1 700 milj. kr., varav drygt 1 600 milj. kr. i kommunalskatt och ca 120 milj. kr. i skatteut­jämningsbidrag. Det innebär en motsvarande förstärkning av statsbudgeten redan detta år. Vad gäller den här föreslagna uppjusteringen av grundavdra­get vill jag anföra följande. Det inflationsskydd som omfatlar den statliga skalleskalan berör även den särskilda statliga skaltereduktionen. Denna räk­nas upp med ell belopp som motsvarar 40 "Ja av den s.k. basenhetens ökning. Till största delen är denna uppräkning motiverad av en önskan alt eliminera den progressiviletsskärpning som sker när grundavdraget vid den kommuna­la laxeringen hålls nominellt oförändrat. Konstruktionen innebär emellertid atl kommunsektorn får tillgodoräkna sig en inkomstökning som beror på all realvärdet av grundavdraget urholkas medan slaten kompenserar de skatt­skyldiga för detta. Mitt förslag innebär atl justering sker med hänsyn härtill. Jag utvecklar senare denna dag (bilaga 1) förslagel mer i detalj. Jag vill här endast tillägga all i fråga om skatteutjämningsbidragen får förslaget år 1982 fill effekt alt medelskaltekraflens ökning blir långsammare än eljest vore fal­let. Till den laglekniska regleringen av grundavdraget och den särskilda skat­tereduktionen avser jag att återkomma senare i annat sammanhang. Nu bör beslut fallas endasi om den särskilda beräkningen av förskott på kommunal­skatt m. m. som skall ske för år 1982.

Den andra åtgärden av slor omfattning i detla sammanhang rör skatteun­derlaget från juridiska personer och därmed vid beskaltningen likställda skattskyldiga. Jag föreslär att de förskott på kommunalskatt som utbetalas fill kommunerna år 1982 baseras på elt skatteunderlag från juridiska perso­ner som är reducerat med 20 "Ja. För år 1982 innebär förslaget såvitt nu.kan beräknas atl utbetalningarna av förskoll blir över 800 milj. kr. mindre än en­ligl nu gällande regler. Del måsle framhållas att stor osäkerhet vidlåder be­räkningarna. Förslaget innebär vidare all medelskaltekraflens ökning redu­ceras varvid skatteutjämningsbidragen för år 1982 blir ca 215 milj. kr. lägre än annars vore fallet. Den av mig föreslagna åtgärden i vad avser skatteun­derlaget från juridiska personer får alltså en sammanlagd effekt på drygt 1 miljard kr. för år 1982. Jag kommer senare denna dag (bilaga 1) atl utveckla mina förslag i denna del. Inom budgeldeparlementet ularbelas f. n. en pro­memoria om översyn av den kommunala beskaltningen av juridiska perso­ner. Jag avser atl återkomma till frågan om den kommunala beskattningen av juridiska personer efter ytterligare överväganden när della arbele har av­slutats.

Vad gäller effekten av nämnda ålgärder kan konstateras all de slår relativt jämnt med motsvarande ca en krona per skattekrona i reducerad ökning i in­komster sammantaget för de kommuner och landstingskommuner som omfattas av skalleutjämningssyslemel. För övriga 25 kommuner och Stock­holms läns landstingskommun blir den sammanlagda effekten normall ocksä av samma storlek. De kommuner och landstingskommuner som får ökade f 2   Riksdagen 1980/81:116. 1 saml. Nr 116

 

Prop. 1980/81:116                                                   10

tillskott via sista stegel i skatteutjämningsreformen påverkas naturligtvis inte i lika slor ulslräckning.

För de kyrkliga kommunerna föreslår jag all en särskild kompensation skall utbetalas som innebär atl inte någon får en reducering av inkomsterna som överstiger 20 öre per skattekrona inkl. effekten av den av riksdagen hös-len 1980 beslutade reduceringen av skatteutjämningsbidragen.

Jag övergår nu till alt beröra de övriga förslag till ålgärder som tas upp av vederbörande statsråd mer i detalj senare denna dag. Förslagen avser fill största delen avveckling av vissa specialdestinerade statsbidrag på skolans område med lolalt drygt 50 milj. kr. för helt år (bilaga 2).

Senare denna dag (bilaga 3) kommer chefen för kommundepartementel all föreslå att kriterierna för ersättning till kommun avseende kostnader för räddningstjänst enligl 21 § tredje stycket brandlagen (1974:80) skärps. Ersäll­ning bör ulgå för den del av kostnaden som överstiger 2 öre per skallekrona. Vid beräkning av ersättning bör beaktas tillskott av skalleunderlag vid brist på skattekraft.

Jag vill i sammanhanget framhålla att för landstingskommunerna kvarstår viktiga finansieringsfrågor inför år 1982. Del gäller främsl storleken på er-sällningarna från sjukförsäkringen saml de ekonomiska förhållandena av­seende den psykiatriska vården och de skyddade verkstäderna. Dessa frägor är f. n. föremål för förhandlingar i särskild ordning. Jag vill särskilt betona att statens utgångspunkt är alt få lill stånd avtal som realt sett inte ökar er­sättningen lill landstingskommunerna. Verksamheten vid de skyddade verk­städerna överlogs av staten fr. o. m. år 1980. Ersättningen lill staten härför behandlas vid förhandlingarna om statens bidrag för den psykiatriska vår­den. Etl arbete kommer också atl inledas med sikte pä atl ersälla de nuvaran­de bidragen med elt mer generelll bidrag.

Enligl min mening kommer här föreslagna ålgärder alt ge förutsättningar för en betydligt lägre expansionstakt för år 1982 i de kommunala verksamhe­ternas volym än f. n. Jag vill erinra om vad jag i det föregående framhållit om nödvändigheten av atl kommuner och landsfingskommuner inte genom skattehöjningar eller exempelvis ökad upplåning kompenserar det inläkls-bortfall som de av mig föreslagna åtgärderna kommer all leda till. I stället bör ålgärder sällas in på ett aktivt omprövnings-och ralionaliseringsarbete. Som jag också framhållit avser jag atl efter forlsalla överläggningar med kommunförbunden återkomma lill regeringen vad avser förutsättningarna för den kommunala verksamhetens utveckling de närmaste åren och de omprövningsålgärder som blir erforderliga både frän stal och kommun för alt den kommunala volymökningen skall kunna hållas inom samhällsekono­miskt acceptabla ramar. Om de här berörda åtgärderna sammantagna visar sig vara otillräckliga för all uppnå del uppsatta volymmålet om ca 1 "Ja för år 1982 avser jag atl återkomma till regeringen med förslag lill ytterligare ålgär­der.

Möjlighelerna för enskilda kommuner och landstingskommuner all år

 

Prop. 1980/81:116                                                   11

1982 möta de ålgärder som jag har föreslagil i del föregående är naturligtvis olika. Vissa kommuner som är ekonomiskt svaga kan, som jag anförde i bud­getförslaget, utsättas för slörre påfrestningar än andra. Enligl min mening bör dessa särskilt utsatta kommuners förhållanden kunna beaktas vid ge­nomförande av åtgärderna.

I likhet med vad som gäller den särskilda kompensation för år 1981 och vad som skall gälla för år 1982 i fråga om den särskilda kompensation som utlovats lill de kyrkliga kommunerna bör regeringen enligl min mening in­hämta riksdagens bemyndigande för att inom ramen för extra skatteutjäm­ningsbidrag kunna utge särskild kompensafion lill kommuner och landstings­kommuner. Då de generella ålgärder som föreslås bli vidtagna för år 1982 in­te skiljer på ekonomiskt starka och ekonomiskt svaga kommuner föreslås att en ram på 100 milj. kr. sätts av lill särskild kompensation för fördelning bland kommuner och evenluellt landstingskommuner som för år 1982 be­döms ha en särskilt svag ekonomisk silualion. Vid en sådan bedömning på kort sikt kommer bl.a. likviditeten in i bilden. Bedömningar i della hänseen­de bör göras i samband med prövning av ansökningar om exlra skatteutjäm­ningsbidrag för alt erhålla en samordnad beredning. Vid bedömningen får ef­fekterna av de begränsande åtgärder som föreslås bl. a. ställas mot ökade in­komsler via den sisla delen av skatteutjämningsreformen. Kyrkliga kommu­ner som drabbas hårt av de föreslagna åtgärderna bör som jag nämnde i det föregående få särskild kompensation till den del åtgärdernas effekter, inkl. effekterna av den lidigare beslutade minskningen i skatteutjämningsbidragen för år 1982, överstiger 20 öre per skallekrona för den kyrkliga kommunen.

Ulöver den särskilda kompensationen bör extra skalleuljämningsbidrag ulgå i normal omfallning enligl sedvanliga kriterier.

Jag vill här avslutningsvis framhålla all vissa av de ekonomisk-politiska åt­gärder som jag tidigare denna dag i annal sammanhang har lagt fram påver­kar den kommunala ekonomin. Jag förordade därvid bl. a. att avdrag för re­sa lill och från arbelel endasi skall medges för kostnader som överstiger 1 000 kr. saml alt avdrag för resa med egen bil lill och från arbetet endast skall medges om tidsvinsten uppgår till minst 2 timmar mot 90 minuter enligt nu gällande regler. Ätgärderna skulle leda lill en ökning av det kommunala skat­teunderlaget med i storleksordningen 3 miljarder kr. Jag avser att senare i an­nat sammanhang återkomma med förslag till åtgärder för att neutralisera denna effekt.

Cheferna för budget-, utbildnings- och kommundepartemenlen anmäler sina förslag lill ålgärder. Anförandena och förslagen redovisas i underprolokol-len för budget-, utbildnings- och kommundepartementen.

 

Prop. 1980/81:116                                                   12

Chefen för budgetdepartemenlet anför.

Med hänvisning lill vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen atl la del av vad jag nu har anfört om den kom­munala ekonomin inför år 1982, dels förelägger riksdagen vad jag och övriga föredraganden har anfört för de ålgärder eller de ändamål som vi har hemställt om.

Regeringen ansluter sig fill föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen beslutar all de anföranden och förslag som redovisas i under-protokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—3.

 

Prop. 1980/81:116                                                             13

Bilaga 1

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till proposition om kommunalekonomiska frägor inför är 1982 så­vitt avser budgetdepartementets verksamhetsområde

(1)   Skatteunderlag och skatteutjämning

Höjning av det kommunala grundavdraget m. m.

När elt inflationsskydd infördes i fråga om den statliga inkomstskatten (prop. 1977/78:49, SkU 1977/78:14, rskr 1977/78:48, SFS 1977:1070 och 1071) fick frågan om elt inflafionsskydd för grundavdragen, som då uppgick till 4 500 kr. vid laxeringen fill såväl statlig som kommunal inkomstskatt, an­stå till dess yllerligare överväganden rörande kommunernas ekonomi skulle ske på grundval av slutbetänkande från 1976 års kommunalekonomiska ut­redning.

Sedermera infördes ell indirekt inflationsskydd av grundavdraget (prop. 1978/79:50 bil. 2, SkU 1978/79:19, rskr 1978/79:107, SFS 1978:915). Detta åstadkoms genom en årlig inflationsuppräkning av den särskilda skattere­duktion som medges enligt 2 § 5 mom. uppbördslagen (1953:272). Tekniskt innebar reformen all den särskilda skattereduktionen, som uppgick till 400 kr., uttrycktes som 0,4 basenheter minskal med 1 600 kr. Basenheten som ligger lill grund för den inflalionsskyddade skatteskalan var ursprungligen på 5 OCX) kr. och uppräknas med hänsyn lill förändringar i penningvärdet. Jäm­fört med elt direkl inflafionsskydd av grundavdragen och den särskilda skat­tereduktionen var den valda metoden fördelaktigare för skattskyldiga med marginalskallesalser under ca 35 "Ja men mindre förmånlig vid högre inkoms­ter.

Under 1970-lalels första år hade olika regler tillkommit som inslag i olika skalleomläggningar, vilka avsevärt komplicerade beräkningen av det kom­munala skatteunderlaget. Enligl vissa regler skulle staten tillskjuta skalleun­derlag samtidigt som vissa skattepliktiga ersättningar, bl. a. sjukpenning, skulle frånräknas. Dessa särregler avskaffades genom beslut år 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335). För atl övergången fill de

 

Prop. 1980/81:116                                                   14

nya reglerna skulle bli neutral i fråga om kostnadsfördelningen mellan slaten och kommunerna höjdes samtidigt grundavdraget vid laxeringen lill kommu­nal inkomstskatt med 1 500 kr. lill 6 000 kr., medan den särskilda skattere­duktionen, som helt belastar statsbudgeten, sänktes i motsvarande mån. I an­slutning härtill avskaffades grundavdraget vid laxeringen lill slallig inkomst­skatt, vilkel påkallade dels en leknisk anpassning av stalsskatleskalan, dels en mindre justering av den särskilda skallereduktionen (prop. 1979/ 80:58, SkU 1979/80:20, rskr 1979/80:137, SFS 1979:1156—1162). Den särskilda skaltereduktionen utgör sedan dess 0,4 basenheter minskal med 2 000 kr. Den årliga uppräkningen som alltså sker med 40 "Ja av basenhetens ökning motsvarar mer än väl etl direkl inflationsskydd av det kommunala grundav­draget och den särskilda skattereduktionen.

Del indirekta inflalionsskyddel innebär atl kommunsektorn tillförs ell ökal skatteunderlag genom all grundavdragels reala värde minskar, medan de skattskyldiga kompenseras för della av slaten. I ell läge där del är angelä­gel atl begränsa del finansiella utrymmet i kommunsektorn och förstärka statsbudgeten måste denna överföring av skatteinkomster från staten lill kommunsektorn motverkas. Därför bör nu en yllerligare höjning ske av del kommunala grundavdraget med 1 000 kr. lill 7 000 kr. och en motsvarande minskning av den särskilda skattereduktionen genomföras.

Grundavdrag tillkommer fysiska personer, som har vistats i riket under he­la eller någon del av beskattningsåret. Om vistelsen inte har varat hela året el­ler om den skattskyldige har uppburit sjöinkomst reduceras grundavdraget. I vissa fall kan även dödsbon få grundavdrag. Ell särskilt grundavdrag om 2 000 kr. gäller för vissa ideella föreningar. Den förut angivna höjningen be­rör inte detta avdrag.

Höjningen av det kommunala grundavdraget kan lillämpas försl fr. o. m. 1983 års taxering (inkomståret 1982). Denna ligger lill grund för utbetalning av förskott av kommunalskatlerhedel under år 1984 samt slutlig avräkning under samma år mol de förskott som har utbetalats under år 1982. Dessa för­skott skall i sin tur beräknas på grundval av 1981 års taxering. För all åtgär­derna skall få effekt på kommunsektorns finansiella utrymme redan år 1982 krävs därför att en särskild justering av förskottet sker med hänsyn lill höj­ningen av grundavdraget. 1 annal fall kommer också reformen all på elt olyckligt säll slå igenom med dubbel effekt år 1984. I och för sig gäller det­samma om de förskoll som skall utbetalas under år 1983 och jag avser all i ell senare sammanhang la upp denna fråga. Den särskilda beräkningen innebär således atl underlaget skall reduceras lill vad som skulle följa av ell grundav­drag på 7 000 kr. Härvid bör dock av administrativa skäl en viss förenkling och schablonisering kunna göras. Bl. a. bör man kunna bortse från de fåtali­ga fall där grundavdrag skall ulgå endast för en del av året eller ulnylljas i an­nan kommun än hemortskommunen.

Frågan om den kommunala beskattningen av juridiska personer logs upp i förelagsskatteberedningens slutbetänkande (SOU 1977: 86) och behandlades

 

Prop. 1980/81:116                                                   15

även av 1976 års kommunalekonomiska utredning (SOU 1977:78). Frågan har därefter, som tidigare har redovisats i prop. 1979/80:90 om kommunal­ekonomiska frågor inför år 1981, lagils upp fill fortsatt utredning inom rege­ringskansliet. Vid sin behandling av propositionen uttalade finansutskottet i sill av riksdagen godkända belänkande (FiU 1979/80:25, rskr 1979/80:287) att det var angeläget att frägan om de juridiska personernas kommunala be­skattning snarast får en lösning eftersom den hänger samman med den forl­salla utjämningen i skattehänseende mellan de olika kommunerna.

Utredningsarbetet är ännu inte avslutat och jag är därför inte beredd att nu göra några uttalanden om hur dessa frågor på längre sikt bör lösas. 1 den ak­luella situationen finner jag det emellerfid lämpligl alt låta begränsningen av kommunsektorns finansiella utrymme lill viss del åstadkommas genom en schablonmässig reducering av skatteunderlaget från juridiska personer. 1 för­sta hand bör beslut nu fattas om att detta skall ske vid beräkning av förskott på kommunalskallemedel m.m. under år 1982. Jag vill emellertid understry­ka atl den indragning av medel från kommunsektorn della innebär är avsedd all vara definitiv, dvs. någon återbetalning i samband med slutavräkningen är inle aktuell. Minskningen bör uppgå till 20 "Ja av underlaget.

Sammanfattningsvis innebär förslagen att det förskott på kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt som skall utbetalas under 1982 skall be­räknas på ell underlag justerat dels med hänsyn till en höjning av det kom­munala grundavdraget från 6 000 kr. till 7 000 kr., dels genom all 20 "Ja av de beskattningsbara inkomsterna från juridiska personer och därmed vid be­skattningen jämställda skattskyldiga fränräknats. Bestämmelser härom bör tas in i en särskild lag. Inom budgeldeparlementet har upprättats förslag till lag som bör fogas fill protokollet i detla ärende (bilaga l.l). Jag avser alt se­nare i annat sammanhang återkomma med förslag lill lagleknisk reglering av höjningen av grundavdraget och minskningen av den särskilda skattereduk­tionen samt angående den kommunala beskattningen av juridiska personer.

Skatteutjämningsbidragen

Skalleutjämningssyslemel syftar fill atl utjämna de slora skillnader som finns mellan enskilda kommuner, landstingskommuner resp. kyrkliga kom­muner i fråga om skattekraft och kostnader för bedrivande av kommunal verksamhet. Bidragssystemet är ell av de främsta medlen för all skapa förul­sällningar för en i möjligaste mån likvärdig kommunal service i olika delar av landel.

Riksdagen beslutade våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335, SFS 1979:362) om en omfattande reformering av skalteuljäm-ningssystemel. Då reformen innebar en kraftig ökning av de bidragsmedel som genom skatleutjämningssystemet överförs lill den kommunala sektorn uppdelades genomförandel i etapper. För år 1980 fick kommuner och landstingskommuner i princip tillgodoräkna sig hälften av de ökade tillskoll

 

Prop. 1980/81:116                                                                 16

av skalleunderlag som tillkommer dem enligl del reformerade skalteuljäm-ningssystemet jämfört med de regler som tillämpades för år 1979. Genom be­slul av riksdagen våren 1980 (prop. 1979/80:90, FiU 1979/80:25, rskr 1979/80:287, SFS 1980:340) uppdelades del andra steget i skatteutjämnings­reformen med hälften är 1981 och hälften år 1982. Under år 1982 fullföljs alltså reformen, som innebär en väsentlig förbättring i utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner resp. landstingskommu­ner.

Utjämningen förbättrades i del nya systemet genom all anlalel skalte­kraflsklasser utökades från sex till tolv, med intervaller om endast 3 "Ja av medelskaltekrafien mot tidigare 5 eller 10 "Ja. Denna förfinade indelning i skattekraftsklasser baserades på de kostnadskalkyler och särskilda bedöm­ningar som kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) gjorde över det geografiska lägets belydelse för varje kommun och landstingskommun saml bebyggelsestrukturens inverkan på de enskilda kommunernas kostnader. Den grundgaranfi som tillförsäkras kommuner och landstingskommuner en­ligl den i lagen (1979:362) om skalleuljämningsbidrag gjorda inplaceringen i skattekraftsklasser kompletteras med tillägg eller avdrag på grund av ålders­strukturen i kommunerna resp. landstingskommunerna. Dessulom utgår tillägg till kommuner med snabb befolkningsminskning. Dessa tillägg och av­drag beräknas årligen av stafisliska centralbyrån och anges liksom grundga­rantin i procent av medelskallekraflen.

Genom alt nivån för garanterad skallekraft genomgående har höjts ökar överföringen av medel från staten till den kommunala sektorn kraftigt på grund av reformen. Grundgarantin i den lägsta skattekraftsklassen i det nya systemet ulgör således 103 "Jo av medelskaltekrafien mot 95 "Ja i del bidrags-syslem som gällde före år 1980. I den högsta skattekraftsklassen gäller en grundgaranti på 136 "Ja av medelskallekraflen mot tidigare 130 "Ja. Till ök­ningen bidrar även två spärregler. Den ena spärregeln innebär att avdrag för gynnsam åldersstruktur inle får medföra alt den fillförsäkrade skallekraften i någol fall kommer alt understiga 100 "Jo av medelskallekraflen. Enligt den andra spärregeln får inte heller den tillförsäkrade skattekraften understiga den garanti som gällde för år 1979, ökad med tre procentenheter.

För år 1981 får kommuner och landstingskommuner ordinarie skalleuljämningsbidrag med tillsammans 8 048 milj. kr. Della innebär en ök­ning med 1 566 milj. kr. jämfört med år 1980 och 3 569 milj. kr. jämfört med år 1979. I 1979 års skatteutjämningsbidrag ingår då 711 milj. kr. som härrör sig från ökningen av det garanterade skatteunderlaget med två procenlenhe­ler enligl förordningen (1978:875) om särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner under år 1979.

 

Prop. 1980/81:116

17

Kommunerna har därutöver beviljats extra skatteutjämningsbidrag med 115 milj. kr. för år 1979 saml 96 resp. 98 milj. kr. för åren 1980 och 1981. För år 1981 utgår dessutom i form av exlra skatteutjämningsbidrag särskild kom­pensation till kommuner och landsfingskommuner för alt sisla hälften av skalleuljämningsreformen fördelades på två år med 95 resp. 33 milj. kr.

Skatteutjämningsbidragen för år 1981 motsvarar en kommunal skattesats på 3:29 kr. per skattekrona (skr.) i genomsnitt för landel eller drygt 1 000 kr./invånare. I förhållande fill år 1980 har reformen inneburit ökade bidrag motsvarande 34 öre/skr. och i förhållande lill 1979 101 öre/skr. För all ge en bild av reformens belydelse för olika delar av landel redovisas i följande ta­bell hur bidragen fördelar sig länsvis under åren 1979 och 1981. De exlra skat­teutjämningsbidragen inkl. den särskilda kompensationen för år 1981 ingår i bidragssummorna liksom skatteutjämningsbidragen till de kyrkliga kommu­nerna, som inle har berörts av reformen.

Länsvis fördelning av skatteutjämningsbidrag åren 1979 och 1981

 

 

 

 

 

 

 

Förändring tili 1981

1

Län

1979a

 

1981

 

 

Totalt

P.g.a. reformen

 

Milj. kr.

Kr./skr.

Milj. kr.

Kr./skr.

Kr./inv.

Milj. kr.

Milj. kr.

Kr./skr.

Stockholms

87.3

0:18

220,3

0:37

144

133,0

146,4

0:24

Uppsala

64,9

1:16

149,1

2:12

612

84,2

61,5

0:87

Södermanlands

66,5

1:13

189,8

2:61

752

123,3

103,1

1:42

Östergötlands

121,7

1:32

360,6

3:18

918

238,9

188,5

1:66

Jönköpings

131,6

1:90

278,9

3:25

920

147,3

143,1

1:67

Kronobergs

100.6

2:61

230,8

4:84

1 329

130,2

103,6

2:17

Kalmar

209,9

4:04

420,3

6:55

1 739

210,4

162,6

2:53

Gotlands

135,7

12:00'

166,1

11:59

3 001

30.4

3,7

0:26

Blekinge

115,5

3:42

237,5

5:70

1 546

122,0

95,3

2:29

Kristianstads

168,0

2:76

372,8

4:93

1 330

204,8

151,1

2:00

Malmöhus

97,7

0:52

263,2

1:13

354

165,5

154,3

0:67

Hallands

115,0

2:27

230,3

3:63

997

115,3

88,2

1:39

Göteborgs och Bohus

160,5

0:87

253,5

1:12

356

93,0

71,5

0:32

Älvsborgs

238,5

2:52

485,5

4:14

1 141

247,0

193,4

1:65

Skaraborgs

184,3

3:16

389,6

5:41

1445

205,3

144,5

2:01

Värmlands

240,6

3:74

435,7

5:47

1533

195,1

142,7

1:79

Örebro

61,8

0:94

256,1

3:20

933

194,3

165,4

2:06

Västmanlands

44,8

0:71

115,7

1:49

446

70,9

56,5

0:73

Kopparbergs

200,6

3:10

399,7

4:98

1 393

199,1

141,0

1:76

Gävleborgs

253.4

3:73

425,5

5:09

1447

172,1

101,3

1:21

Västernorrlands

368.6

5:85

496,2

6:35

1 851

127,6'

66,1

0:85

Jämtlands

349.4

11:95

468,9

12:64

3 474

119,5

52,1

1:40

Västerbottens

474,8

8:66

624,1

9:11

2 560

149,3

24,4

0:36

Norrbottens

728,1

11:63

942,2

12:32

3 528

214,1

19,6

0:26

Summa

4 719,6

2:28

8 412,6

3:29

1011

3 693,0

2 579,8

1:01

» Inkl. den förhöjning med tvä procentenheter som hänför sig till 1979 års särskilda statsbidrag.

 

Prop. 1980/81:116                                                    18

Den siörsta betydelsen har skatteutjämningsbidragen för Gotland och de fyra nordligaste länen. Som framgår av tabellen motsvarar bidragen för år

1981   en kommunal skallesats på 12:64 kr./skr. i Jämtlands län, 12:32
kr./skr. i Norrbottens län och 11:59 kr./skr. i Gotlands län. I kronor per in­
vånare ulgör bidragen i de nämnda tre länen 3 474 resp. 3 528 och 3 001.
Minst betydelse — sell med länet som enhet — har skatteutjämningssystemet
för Stockholms län, där bidragen motsvarar 0:37 kr./skr. och 144 kr. per in­
vånare.

De södra och mellersta delarna av landet får de största bidragsökningarna genom reformen. För år 1981, då reformen är genomförd lill tre fjärdedelar, får således Kalmar, Blekinge och Kronobergs län bidragsökningar som mot­svarar resp. 2:53, 2:29 och 2:17 kr./skr. i förhållande llll 1979 medan ökning­arna för Stockholms, Gollands saml Göteborgs och Bohus län stannar vid resp. 0:24, 0:26 och 0:32 kr./skr. Bidragsökningarna i de fyra nordligaste lä­nen uppgår till mellan 0:26 kr./skr. för Norrbottens län och 1:40 kr./skr. för Jämtlands län.

Fullföljandet av skalleuljämningsreformen år 1982 beräknas öka de ordi­narie skatteutjämningsbidragen med inemot 2 miljarder kr. jämfört med år 1981. Härav hänför sig 965 milj. kr. lill själva reformen medan ca 1 miljard kr. beror på skatteunderlagets utveckling. Jag anser del angelägel alt genom­föra skalleuljämningsreformen för all minska skillnaderna i ekonomiska förutsättningar mellan enskilda kommuner och landstingskommuner. Stats­finanserna tillåter emellertid inle ökade transfereringar lill kommunsektorn. Jag har 1 del föregående föreslagit ålgärder som minskar kommunsektorns intäkter mer än vad skatteutjämningsbidragen ger i ökning. Dessa åtgärder är av generell natur och drabbar i stort sell alla kommuner och landstingskom­muner lika.

Del skalleunderlag på vilkel förskoll av kommunalskatt beräknas för år

1982   minskas genom höjning av grundavdraget med 1 000 kr. och genom att
skatteunderlaget från juridiska personer reduceras med 20 %. Skatteutjäm­
ningsbidragen för år 1982 skall ocksä grundas på en medelskaltekrafl, som
beräknas på det genom åtgärderna minskade skatteunderlaget. Skatleuljäm-
ningsbidraget beräknas härigenom bli ca 335 milj. kr. lägre än vad det anneu's
skulle ha blivit. Reglerna härom bör tas in i den förutnämnda särskilda lagen.

Som jag senare skall redovisa i samband med behandlingen av anslaget Skalleuljämningsbidrag fill kommunerna m. m. för budgetåret 1981/82 be­räknas de totala skatteutjämningsbidragen för år 1982 inkl. exlra skatteut­jämningsbidrag uppgå lill 9 760 milj. kr. Den kraftiga ökningen av skatteut­jämningsbidragen under senare år framgår av följande sammanställning över bidragsulvecklingen fr. o. m. år 1976.

 

Prop. 1980/81:116                                                                 19

 

Skatteutjämningsbidrag*

lill den kommunala selitorn åren 1976—1982 (milj. kr.)

 

1976    1977    1978    1979    1980    1981     1982

Kommuner Landstingskommuner Kyrkliga kommuner

Summa

1  638   i 949   2 279   2 820   3 889   4 792   5 557
916   1092   1357   1774   2 689   3 482   4 115
108      J13      119      125      131      138        88

2          662   3 154   3 755   4 719'- 6 709   8 412   9 760

' Inkl. extra skatteutjämningsbidrag.

** Inkl. den förhöjning med två procentenheter, som hänför sig till 1979 års särskilda statsbidrag till kommuner och landstingskommuner.

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag all regeringen föreslår riks­dagen

att antaga förslaget till lag om särskilda grunder för beräkning av för­skott på kommunalskatt m. m. och av skatteutjämningsbidrag år 1982.

(2)   Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82

ÄTTONDE HUVUDTITELN

D.       Bidrag och ersättningar till kommuner

D 2.   Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

1979/80 Utgift           5 353 048 201

1980/81 Anslag         7 474 000 000

1981/82 Förslag        9 086 000 000

I prop. 1980/81:100 (bil. 11 s. 69) har regeringen föreslagil riksdagen all, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, lill Skalleuljämningsbidrag lill kommunerna m.m. beräkna ell förslagsanslag av 9 334 000 000 kr. Jag an-häller nu atl få la upp denna fråga.

Skatteutjämningsbidrag utgår till kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner. Jag har lidigare redogjort för indelningen i skaltekrafls­klasser i del reformerade skatleuljämningssyslem som började lillämpas fr. o. m. år 1980 och som är helt genomfört fr. o. m. år 1982. Genom klass­indelningen anges den grundgaranli som gäller för kommuner och landstings­kommuner.

Grundgaranlin kompletteras med hänsyn fill kommunernas och lands­tingskommunernas åldersstruktur. De kommunala verksamheter som omfat­tas av åldersstruklurfaktorn är pensionärsservice, grundskola, förskola, barnomsorg, statskommunala bostadsbidrag och kommunala bostadsfillägg

 

Prop. 1980/81:116                                                   20

fill folkpension (KBT). Äldersstrukturens inverkan på sjukvårdskostnaderna beaktas för landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna.

Relativt séll höga kostnader på grund av åldersstrukturen ger tillägg lill grundgaranlin medan kommuner och landstingskommuner med relativt sett låga kostnader i detla avseende får vidkännas avdrag. Kommuner med snabb befolkningsminskning får dessutom tillägg. Kostnadsskillnader på grund av åldersstruktur liksom i förekommande fall kostnader för snabb befolknings­minskning räknas fram årligen och omvandlas till hela procent av medelskal­lekraflen.

Vid fastställandet av den totalgaranti, som erhålls genom alt grundgaran­lin kompletteras med tillägg och avdrag för åldersstruktur och eventuellt tillägg för befolkningsminskning, gäller två spärregler som jag lidigare har redogjort för.

Enligl lag (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstings­kommun har Stockholms läns landslingskornmun lämnat skatteutjämnings­bidrag lill kommuner i Stockholms län fr. o. m. år 1979. Lagen trädde i kraft den I januari 1978 och gäller lill utgången av år 1981. I prop. 1980/81:75 fö­reslås atl den skall få fortsatt giltighet till utgången av år 1984. En särskild ut­redare (Kn 1980:01) prövar dels frågan om en mer permanent möjlighet till inomregional skatleutjämning i Stockholms län, dels frågan om en motsva­rande möjlighet bör införas för andra län.

Jag vill i delta sammanhang nämna alt i prop. 1978/79:95 om den kommu­nala ekonomin betonades att del var nödvändigl all förbättra underlaget in­för en framlida översyn av skatteutjämningssyslemel. Med anledning härav har med slöd av regeringens bemyndigande den 20 december 1979 en särskild utredare tillkallats (kommunala grundgaranfiulredningen, B 1980:02) med uppdrag att utveckla statistik och kalkylmetoder för grundgaranfin (Dir. 1979:149).

De kyrkliga kommunerna omfattas inte av skatteutjämningsreformen. Dessa får samma skatteutjämningsbidrag i kronor räknat som under år 1973 men med en årlig uppräkning om 5 "Jo av närmast föregående års bidragsbe­lopp. För år 1982 skall dock enligl riksdagens beslul (prop. 1980/81:20, FiU 1980/81:13, rskr 1980/81:88, SFS 1980:1031) bidragsbeloppen minskas med 40 "Ja jämfört med vad som utgår år 1981. Bidragsbelopp som undersfiger 5 000 kr. skall vidare inle utbetalas år 1982. För atl förhindra all någon kyrk­lig kommun drabbas oskäligt hårt av reduceringen skall enligl riksdagens be­slul särskild kompensafion ges inom ramen för exlra skalleuljämningsbi­drag.

Den föreslagna minskningen av del skatteunderlag på vilket förskott på kommunalskatt beräknas för år 1982 berör även de kyrkliga kommunerna. Dessa drabbas således av dels minskade skalteinläkler, dels kraffigt reducera­de skalleuljämningsbidrag och får därför bära förhållandevis slörre inkomst­bortfall än kommuner och landstingskommuner. Jag föreslår därför alt det skydd mot alltför stort bortfall av inkomsler för de kyrkliga kommunerna

 

Prop. 1980/81:116                                                   21

som riksdagen beslutade om i samband med reduceringen av skatteutjäm­ningsbidragen även skall omfatta effekterna av nu föreslagna åtgärder. Del samlade bortfallet år 1982 av dels skatteutjämningsbidrag jämfört med 1981 års bidrag, dels skalleintäkter på grund av nu föreliggande förslag får således inle för någon kyrklig kommun översliga 20 öre/skr. Härmed avses alt in­komstbortfallet för församling, i förekommande fall, inkl. församlingens an­del av motsvarande bortfall för pastorat eller annan kyrklig samfällighet, vari församlingen ingår, inle får översliga 20 öre/skr. räknat på församlingens skalleunderlag. Bidragsborlfall ulöver denna gräns kompenseras helt med extra skatteutjämningsbidrag. Beräkningarna skall göras på del skatteunder­lag och den skattesats som ligger till grund för 1981 ärs budget. I flerförsam-lingspasloral och annan kyrklig samfällighet som har beskatlningsräll förde­las kompensationen i förhållande fill inkomstbortfallen. Den särskilda kom­pensationen beräknas lolalt uppgå till 6 milj. kr.

Sammantaget innebär delta att skatteutjämningsbidragen (ordinarie och exlra) fill kyrkliga kommuner beräknas minska från 138 milj. kr. år 1981 fill 88 milj. kr. år 1982. I sammanhanget bör nämnas att chefen för kommunde­partementel med stöd av regeringens bemyndigande deti 18 december 1980 har fillkallat en särskild utredare (Dir. 1980:91) för alt utreda frågan om kyr­kofondens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner m. m.

Vid sidan av del ordinarie skatteutjämningsbidraget kan regeringen också besluta om extra skalleuljämningsbidrag efter prövning från fall lill fall. Den allmänna kommunalekonomiska situationen hos den sökande kommunen är en utgångspunkt vid denna prövning. Syftet med del exlra bidraget är all läc­ka brister i del ordinarie skatteutjämningssyslemel och ge slöd lill de kom­muner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheier. Vissa omständigheter som har påtalats under förarbetena till skatteutjämningsre­formen anser jag bör särskilt beaktas under de närmaste åren vid beviljande av extra skalleuljämningsbidrag. Således kan några kommuner särskilt miss­gynnas av all ett anlal specialdestinerade statsbidrag avvecklas i samband med att reformen genomförs eller genom de ändrade reglerna för KBT och slalskommunala bostadsbidrag. Vissa kommuner har specielll höga kostna­der för invandrare, andra på grund av slora hyresföriusler i kommunala och allmännyttiga bostadsförelag och några till följd av snabb befolkningsök­ning.

Jag har lidigare denna dag anfört alt vissa kommuner som är ekonomiskt svaga kan utsättas för slörre påfrestningar än andra i samband med de ålgär­der som jag föreslår för alt begränsa del finansiella utrymmet i kommunsek­torn. Då de föreslagna åtgärderna är av generell natur och i stort sett drabbar alla kommuner och landsfingskommuner lika har jag föreslagit alt särskild kompensation skall ges inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag till de kommuner och eventuellt landstingskommuner som för år 1982 bedöms ha en särskilt svag ekonomisk silualion. Vid denna bedömning bör bl. a. hänsyn

 

Prop. 1980/81:116                                                                 22

tas till ökade inkomster genom del sisla stegel i skatteutjämningsreformen. Till denna särskilda kompensation föreslås all 100 milj. kr. anvisas. Jag räk­nar med i stort sett oförändrad nivå, 100 milj. kr., för de extra skatteutjäm­ningsbidrag som prövas i sedvanlig ordning eftersom det i nuläget är svårt atl överblicka hur stort behovet blir därvidlag. Bidragsramen för exlra skatteut­jämningsbidrag, inkl. de särskilda kompensationerna till kommuner, lands­tingskommuner och kyrkliga kommuner som jag här har föreslagil, skulle därmed uppgå lill 206 milj. kr.

Ansökan om extra skalleuljämningsbidrag skall inges senast den 31 mars året före bidragsåret enligt lagen (1979:362) om skalleuljämningsbidrag. Med hänsyn fill atl de särskilda kompensafionerna fill dels kyrkliga kommu­ner, dels kommuner och landstingskommuner som jag föreslår ulgör en spe­ciell form av exlra bidrag av engångskaraktär bör dessa bidrag kunna beviljas ulan ansökan.

Jag övergår nu lill beräkningen av anslaget för budgetåret 1981/82. Me­delsbehovet under detla budgetår avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1981 och första hälften av år 1982. Storleken av de beslutade skatteutjämningsbidragen för år 1981 och beräknade bidrag för år 1982 framgår av följande sammanställning.

Sltatteuljämningsbidrag åren 1981 ocli 1982 (milj. kr.)

1981         1982

4 598

5 357

3 450

4 115

138

82

226

206"

Kommuner Landstingskommuner Kyrkliga kommuner Extra skatteutjämningsbidrag

Summa                                                    8 412       9 760

a Inkl. särskild kompensation med 128 milj. kr. b Inkl. särskild kompensation med 106 milj. kr.

Ordinarie skalleuljämningsbidrag uppgår under år 1981 till sammanlagt 8 186 milj. kr. Bidragen under år 1982 är beroende av den fortsatta utveck­lingen av skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma år. De åtgärder, som jag fidigare denna dag har föreslagit beträffande det skalleunderlag pä vilket förskott på kommunalskatt beräknas för år 1982, påverkar också som jag har redogjort för i del föregående den medelskalte­krafl som ligger lill grund för 1982 års skalleuljämningsbidrag i minskande riktning. Vidare är skalleuljämningsbidragel för är 1982 avhängigt de skatle-kraftsgarantier för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid omräkning under sommaren 1981 av åldersslrukturfaklorerna. Kostna­derna kan alliså inte nu beräknas med säkerhet. Om man utgår från 1981 års skallesatser och antar en viss höjning av skatteunderlaget saml att ålders­strukturen m. m. i kommuner och landstingskommuner är desamma som för

 

Prop. 1980/81:116                                                   23

år 1981 kan de sammanlagda bidragen för år 1982 beräknas till 9 760 milj. kr. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1981 och 1982, 9 086 milj. kr. utbe­talas under budgetåret 1981/82. Jag förordar att anslaget förs upp med detla belopp. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1.       bemyndiga regeringen atl utge särskild kompensation lill kommu­
ner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner för är 1982 i en­
lighet med vad jag har förordat,

2.       till Skatteutjämningsbidrag tid kommunerna m. m. för budgetåret
1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 9 086 000 000 kr.

 

Prop. 1980/81:116                                                             24

Bilaga 1.1

Förslag till

Lag om särskilda grunder för beräkning av förskott på kommunal­skatt m. m. och av skatteutjämningsbidrag år 1982

Härigenom föreskrivs följande.

Vid bestämning av det förskott pä ko.mmunalskall, landstingsskatt och församlingsskall enligl 4 § lagen (1965:269 med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighels utdebitering av skall, m. m. och 84 § lagen (1961:436) om församlingsslyrelse som skall utbetalas under år 1982 saml av skalleunderlag för bidragsårel 1982 enligt lagen (1979:362) om skalleuljäm­ningsbidrag skall beräkningen grundas på elt justerat skatteunderlag enligt följande.

Antalet skattekronor och skalleören enligl taxeringsnämndens beslul vid 1981 års taxering skall omräknas lill del anlal som kan beräknas ha påförts, om grundavdraget enligl 48 § 2 mom. första stycket kommunalskallelagen (1928:370) hade uppgått till 7 000 kronor vid nämnda taxering. Vidare skall endast 80 procent av de skallekronor och skalteören som har påförts andra skattskyldiga än sådana som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt medräknas.

Denna lag träder i krafl den I juli 1981.

 

Prop, 1980/81:116                                                             25

Bilaga 2

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET         PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande: stalsrådel Wikström

Anmälan till proposition om kommunalekonomiska frägor inför är 1982 sä-vitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Riksdagen har under de senaste åren vid etl flertal tillfällen förelagts för­slag om inordnande av vissa specialdestinerade statsbidrag i annan statlig bi­dragsgivning, främst skatteutjämningssyslemel. Förändringarna har innebu­rit en avsevärd administrativ avlastning såväl för slaten som för kommuner­na.

I del följande kommer jag efter samråd med stalsrådel Mogård alt föreslå slopande av eller förenklingar i fråga om ytterligare ett antal specialdestinera­de statsbidrag.

(1)   Bidrag till driften av gymnasieskolor

I förordningen (1966:115) om statsbidrag till driftkostnader för viss kom­munal utbildning (1966 års slalsbidragsförordning, omtryckt 1977:490) finns bestämmelser om statsbidrag till kommuner och landstingskommuner för driften av bl. a. gymnasieskolor. Enligt 11 § utgär statsbidrag till avlönings­kostnader för s. k. pedagogisk stödpersonal (bibliotekspersonal, biträden ät lärare och inslilulionstekniker). Bidraget är sä konstruerat atl del utgår med visst belopp för varje klass i årskurs 1 på två-, tre- eller fyraårig teoretisk linje (ulom musiklinje). Vidare utgår visst belopp för varje gymnasieskolenhel som omfattar en eller flera årskurser av två- eller fyraårig leknisk linje samt ett visst belopp för vissa grenar i årskurs 4 av fyraårig teknisk linje vid en så­dan skolenhet. För budgetåret 1981/82 beräknas kostnaderna uppgå till drygt 30 milj. kr.

Bidraget avser ej statligt lönereglerad personal. Del har ingen motsvarighet på grundskoleområdel.

Enligt min mening bör detta specialdestinerade statsbidrag upphöra fr. o. m. den 1 januari 1982.

Jag vill i sammanhanget erinra om all kommuns och landsfingskommuns skyldigheter på biblioteksområdet regleras i skolförordningen (1971:235, omtryckt 1979:717). Enligt 2 kap. 24 § skolförordningen skall en skolenhet i

 

Prop. 1980/81:116                                                   26

vilken ingår gymnasieskola eller grundskola ha bibliotek och annan utrust­ning som behövs för en tidsenlig utbildning.

Skolöverstyrelsen har våren 1966 (ASÖ 1965/66:39) publicerat riktlinjer för tillgång på bl. a. bibliotekspersonal, bilrädespersonal och institutionslek-niker vid gymnasium och fackskola. Då del specialdestinerade stalsbidragel för pedagogisk stödpersonal nu föreslås upphöra bör statliga riktlinjer för tillgång på personal av nämnda kategorier inle finnas.

Liksom f. n. bör statsbidrag till avlöningskoslnader för pedagogisk slöd­personal även i fortsättningen utgå till riksinlernatskolor och Bergsskolan i Filipstad.

Jag övergår nu till att behandla frågan om statsbidrag tdl vissa kostnader för utbildningar på bl. a. skogsbruks-. Jordbruks- och trädgårdsnäringens område.

1966 års statsbidragsförordning omfattar inle utbildningar på sådana linjer och specialkurser i gymnasieskolan som avser jordbruk, skogsbruk eller träd­gårdsnäring. Inle heller inbegrips specialkurs som anordnas vid landsfings­kommuns gymnasieskola och som avser utbildning för husligt arbele.

Statsbidrag till utbildningar på linjer och specialkurser som avser jord­bruk, trädgårdsnäring eller husligt arbete utgår lill landstingskommun och kommun som är huvudman för sådana utbildningar enligl förordningen (1963:493) om statsbidrag till driftkoslnader för tvåårig jordbrukslinje, två­årig trädgårdslinje och vissa specialkurser i gymnasieskolan, m. m. (om­tryckt 1980:712). Föreskrifierna i denna förordning gäller även för sådan hu­vudman för lanlhushållsskola, som regeringen har förklarat berättigad lill statsbidrag.

Enligt förordningen utgår statsbidrag lill kostnader för avlöningsförmåner för rektor och ordinarie lärare saml, i den omfallning som skolöverstyrelsen bestämmer, avlöningsförmåner för exlra ordinarie och exlra lärare, limlärare och pensionsavgängna lärare (avlöningsbidrag) samt avgifter för rektor och lärare enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring (avgifisbidrag). Avlö­ningsbidrag lämnas, med vissa undanlag, med belopp som motsvarar kostna­derna för de avlöningsförmåner som skall ulgå enligt de anställnings- eller ar­betsvillkor som gäller för tjänsten enligt kollektivavtal eller annan föreskrift. Avgiftsbidrag utgår med belopp som motsvarar den socialförsäkringsavgifi för sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension som skolan har alt erlägga enligt lagen om allmän försäkring. Avgiflsbidragel in­nebär full kostnadstäckning till skillnad från vad som gäller belräffande ut­bildningar på vilka 1966 ärs slalsbidragsförordning är tillämplig.

Vad angår gymnasieskolans tvååriga skogsbrukslinje och specialkurser inom skogsbrukels område gäller f. n. förordningen den 11 december 1980 om statsbidrag lill skogsbrukets yrkesutbildning för tiden den 1 januari — den 30 juni 1981. Denna förordning innebär all 1966 ärs slalsbidragsförord­ning skall tillämpas i fråga om statsbidrag till lönekoslnader. Vad gäller stats­bidrag till socialförsäkringsavgifler innebär 1980 års förordning en för bi-

 

Prop. 1980/81:116                                                   27

dragsiagaren fördelaktigare reglering än vad som gäller för de utbildningar som omfattats av 1966 års förordning.

Enligl min mening bör enhetliga slatsbidragsbestämmelser gälla för driften av kommuners och landsfingskommuners gymnasieskolor. Därför bör 1966 års slalsbidragsförordning få omfatta all utbildning inom gymnasieskolan med kommun eller landstingskommun som huvudman.

F. n. rekvireras och utbetalas statsbidragen till bl. a. utbildningarna på jordbruks- och trädgårdsnäringens områden i efterskott efter budgetårets ut­gång. Förändringen innebär således alt statsbidraget till dessa utbildningar kommer, i likhet med vad som gäller gymnasiala utbildningar i övrigt, atl ut­betalas månadsvis.

De förändringar jag har förordat bör enligl min mening gälla fr. o. m. den I juh 1981.

Mitt förslag innebär att statsbidraget tili kostnaden för socialförsäkrings-avgifter för de berörda utbildningarna bör minska med närmare 6 milj. kr.

Mina förslag omfatlar inle sådan privat huvudman för lanthushållsskola som regeringen förklarat berättigad lill statsbidrag.

(2)  Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m.m.

Statsbidrag lill kostnader för anskaffande eller förhyrande av lokaler för elevhem avsedda för bl. a. elever i gymnasieskolan samt för anskaffande av inredning och inventarier i sådana elevhem utgår till kommun och landstings­kommun enligt förordningen (1979:452) om statsbidrag till vissa elevhem.

Statsbidrag till kostnader för anskaffande av lokaler för elevhem utgår i förhållande lill etl bidragsunderlag. Delta skall bestämmas på grundval av de beräknade kostnaderna. Bidrag utgär med hälften av bidragsunderlaget. Om särskilda skäl föreligger får efter medgivande av regeringen bidrag ulgå med högst tre fjärdedelar av bidragsunderlaget. I vissa fall får bidrag till anskaf­fande av elevhem även omfatta bidrag till kostnader för anskaffande av in­redning och inventarier. Statsbidrag fill kostnader för förhyrande av lokaler för elevhem utgår med hälften av de beräknade hyreskostnaderna.

Det totala statsbidrag som utgår för ifrågavarande ändamål beräknas för budgetåret 1981/82 uppgå till ca 8 milj. kr. varav ca 7,5 milj. kr. beräknas ut­gå till landstingskommunerna.

Jag anser atl bidraget har mycket ringa betydelse för landstingskommuner­nas ekonomi. Det bör därför kunna upphöra fr. o. m. den 1 juli 1982 såvitt avser landstingskommunerna.

(3)  Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m.

Statsbidrag lill kostnader för anskaffande eller förhyrande av första upp­sättningen stadigvarande undervisningsmateriel för gymnasieskola och kom-

 

Prop. 1980/81:116                                                   28

munal högskoleutbildning utgår till kommun och landstingskommun enligl förordningen (1980:714) om statsbidrag till kostnader för hörselleknisk ut­rustning m. m. inom viss kommunal utbildning.

Statsbidrag lämnas med 50 % av den beräknade kostnaden. Uppgår den beräknade kostnaden för vissa linjer och specialkurser för en klass under hela utbildningen pä linjen eller specialkursen lill mer än 500 000 kr. lämnas bi­drag dock med 75 "Ja.

Vid inbyggd utbildning lämnas dock inle statsbidrag lill kostnader för an­skaffande eller förhyrande av materiel för den undervisning som är förlagd till arbetsställe utom skolan.

Del lotala statsbidrag som utgär för ifrågavarande ändamål beräknas för budgetåret 1981/82 uppgå till ca 41 milj. kr., varav ca 6,5 milj. kr. beräknas ulgå till landsfingskommunerna för kostnader för anskaffande eller förhy­rande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel.

Jag anser atl bidraget fill första uppsättningen stadigvarande undervis-ningsrtiateriel har myckel ringa belydelse för landstingskommunernas ekono­mi. Det bör därför kunna upphöra fr. o. m. den 1 juli 1982 såvitt avser landstingskommunerna.

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen all

1.       godkänna vad jag har förordat belräffande statsbidrag till kostna­
der för pedagogisk slödpersonal,

2.   godkänna vad jag har förordat beträffande statsbidrag till gymna­sieskolans linjer och specialkurser inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring samt husligt arbele,

3.   besluta atl statsbidraget till landstingskommun för anskaffande el­ler förhyrande av lokaler för elevhem saml lill inredning och inven­tarier i elevhem skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1982,

4. besluta atl statsbidraget till landstingskommunerna för anskaffan­de eller förhyrande av första uppsättningen stadigvarande under­visningsmateriel skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1982.

 

Prop. 1980/81:116                                                             29

Bilaga 3

Utdrag
KOMMUNDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-26

Föredragande: stalsrådel Boo

Anmälan till proposition om kommunalekonomiska frågor inför är 1982 så­vitt avser kommundepartementets verksamhetsområde

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m.

Med räddningstjänst förstås enligt 1 § brandlagen (1974:80, ändrad senast 1979:404) verksamhet som syftar till att vid brand, oljeutflöde, ras, över­svämning eller annal nödläge avvärja eller begränsa skada pä människor eller egendom eller i miljö. Därvid förutsätts dock atl del rped hänsyn till behovel av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för rädd­ningsåtgärderna och omständigheterna i övrigt kan anses påkallat atl slaten eller kommun svarar för all sådana ålgärder vidtas. I fräga om ålgärder som vidtas till havs eller i kustvattnen, Vänern eller Mälaren för att avvärja eller begränsa skada lill följd av utflöde av olja eller annal som är skadligt är lagen tillämplig bara i den mån delta särskilt framgår av lagen. För vissa typer av räddningstjänst, såsom flygräddningstjänst, gäller särskilda bestämmelser.

Den allmänna räddningstjänsten enligl brandlagen är en kommunal upp­gift. Vid nödläge som kräver särskilt omfattande räddningsåtgärder skall emellertid länsstyrelsen överta ledningen av räddningsarbetet (12 §). Dess­utom svarar tullverkets kustbevakning för oljebekämpning lill havs m. m.

Enligt 21 § brandlagen är kommun i vissa fall berättigad till ersättning av staten för räddningstjänslkoslnader m. m. Della gäller i fråga om kostnader för dels räddningstjänst med anledning av oljeutflöde som har skett till havs eller i kustvaltnen, Vänern, Mälaren, Göta Älv, Trollhätte kanal eller Söder­tälje kanal, dels sanering av oljeskada som har uppställ lill följd av sådanl oljeulflöde. Ersällning utgår dock bara för den del ay kostnaden som översti­ger ett belopp som regeringen bestämmer, f. n. 5 000 kr. Frågor om ersätt­ning prövas av statens brandnämnd. När det gäller andra nödlägen som har medfört särskilt höga räddningstjänslkoslnader kan kommunerna vidare fä ersättning av statsmedel efter vad regeringen bestärtimer i varje särskilt fall (21 § tredje stycket).

Föredragande departementschefen anförde i prpp. 1973:185 med förslag

 

Prop. 1980/81:116                                                   30

till brandlag m. m. att han fann del rimligt alt kommunerna skulle ha möjlig­het all vid ell nödläge som har medfört särskilt höga kostnader för etl rädd­ningsingripande få ersällning av statsmedel. Avgörande för om ersättning skulle ulgå borde vara dels kostnaden i absoluta tal, dels kostnadens storlek i förhållande lill kommunens ekonomiska förutsättningar. EnUgt departe­mentschefen var det inte möjligt atl med etl ersättningssystem av detla slag närmare ange när ersällning skulle utgå. Frågan skulle få prövas från fall till fall under hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter. Depar­tementschefen förordade som en allmän princip all de allra siörsta kommu­nerna skulle få ersällning för kostnader med anledning av ell räddningsingri­pande som hade kostat minst 100 000 kr. och all motsvarande gräns för de minsta och ekonomiskt svagaste kommunerna skulle sättas vid omkring 10 000 kr. Della innebar enligl departementschefen atl frågan om ersällning skulle få avgöras efter en skönsmässig bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Enligl den praxis som har utvecklats sedan är 1974 har ersällning enligl 21 § tredje stycket brandlagen i princip utgått när kommuner har drabbats av räddningstjänslkoslnader som skulle medföra en beräknad utdebitering per skallekrona av mellan elt öre för små kommuner och 0,7 öre för stora kom­muner. Vidare har kommunerna normall ansetts böra svara för en självrisk pä mellan 10 000 kr. för små kommuner och 100 (XX) kr. för stora kommu­ner. Anslaget, som är elt förslagsanslag, ulgör 100 000 kr. Ersättningar har utgått under budgetåren 1977/78 med 2 730 000 kr., 1978/79 med 8 945 000 kr. och 1979/80 med 40 000 kr.

Kommun kan enligt 1 och 3 §§ lagen (1979:362) om skatteutjämningsbi­drag få sådant bidrag om skalteunderiaget understiger det underlag som mot­svarar den skattekraft som kommunen är tillförsäkrad enligt 7 och 8 §§ i la­gen. Regeringen får efter ansökan bevilja extra skalleuljämningsbidrag (13 §). Syftet med det extra bidraget är att täcka brister i det ordinarie skatteut­jämningssyslemel och ge stöd till dem som av en eller annan anledning har hamnat i ekonomiska svårigheter.

Enligl min mening är det lämpligt att nu se över de allmänna principer som fillämpas när ersättning utgår till kommun enligl 21 § tredje stycket brandla­gen vid nödlägen som har medfört särskilt höga räddningstjänslkoslnader. Avgörande för om ersättning skall utgå bör liksom tidigare vara dels kommu­nens kostnad i absoluta tal, dels kostnadens storlek i förhållande fill kommu­nens ekonomiska förulsällningar. Vid bedömningen av de ekonomiska för­utsättningarna måste betydelse tillmätas det sammanlagda skatteunderlaget som står lill kommunens förfogande för all läcka nettokostnaderna för den kommunala verksamheten. Till skillnad mot vad som sker f. n. bör således, utöver laxerat skatteunderlag, ingå tillskott av skatteunderlag enligt lagen om skatteutjämningsbidrag. Däremot bör inle del exlra skatteutjämningsbidrag som en kommun kan ha fått ingå i underlaget. Som en allmän princip bör gälla all ersällning lill kommun skall kunna ulgå för kostnader som översti-

 

Prop. 1980/81:116                                                   31

ger en gräns som anges i öre per skattekrona. Jag har tidigare nämnt de prin­ciper som i huvudsak har tillämpats av regeringen. Härutöver har en pröv­ning skett i del särskilda fallet. Enligt min mening bör i fortsättningen som en allmän princip gälla atl gränsen för ersättning är två öre per skallekrona. Om denna princip tillämpades i alla fall när kommuner kan få ersättning för en räddningstjänstinsats skulle 22 kommuner vara ersättningsberättigade när kostnaden överstiger 50 000 kr., 132 kommuner när kostnaden överstiger 100 000 kr., 178 kommuner när kostnaden överstiger 150 000 kr. och 206 kommuner när kostnaden överstiger 200 (XX) kr. Jag förordar atl den nu re­dovisade principen bör utgöra ell riktmärke vid bedömningen av ersättning­ens storlek och att frågan om ersättning liksom tidigare prövas av regeringen från fall till fall under hänsynstagande lill samtliga föreliggande omständig­heter.

Enligt 21 § första stycket I. brandlagen i dess lydelse före den 1 januari 1980 var kommun berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad för räddningstjänst med anledning av skogsbrand, om räddningstjänsten inte ha­de avsett att avvärja eller begränsa skada på egendom som kommunen ägde eller innehade. Ersällning utgick då för den del av kostnaden som översteg 3000 kr. Genom beslut av riksdagen (prop. 1978/79:95 bil. 7, FiU 1978/ 79:35, rskr 1978/79:335) har emellertid det särskilda statsbidraget till skogs-brandsläckningskostnader tagits bort. 1 propositionen (sid. 2) anförde före­dragande statsrådet atl, om kostnaderna för skogsbrandsläckning under elt år hade varit särskilt betungande för en kommuns ekonomi, skulle delta kun­na beaktas vid prövningen av om exlra skatteutjämningsbidrag skall medges.

En viss oklarhet råder på grund av uttalandet i proposifionen. Enligt 21 § tredje stycket brandlagen är nämligen kommun berättigad till ersättning av statsmedel för kostnad för räddningstjänst vid annat nödläge än räddnings­tjänst med anledning av oljeulflöde lill havs m. m. och sanering efter sådanl utflöde efter vad regeringen i varje särskilt fall bestämmer. Enligl lagen görs således inte skillnad på skogsbrand och annat nödläge.

Enligt min mening finns det inle skäl alt behandla kommuns kostnader för skogsbrandsläckning på annal sätt än kostnader för andra räddningsljänslin-gripanden, t. ex. annan brand, oljeulflöde, ras eller översvämning. Jag för­ordar därför att regeringen i fortsättningen utnyttjar sin möjlighet enligt la­gens ordalydelse att ge kommunerna ersättning.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

all godkänna de riktlinjer för ersättning lill kommun av statsmedel för kostnad för räddningstjänst som jag har förordat.

 

Prop. 1980/81:116                                                           32

Innehållsförteckning

Proposition  .........................................................    1

Propositionens huvudsakliga innehåll....................... .... 1

1. Inledning ,........................................................    2

2. Föredragandens överväganden.............................    2

2.1   Samhällsekonomiska och statsfinansiella utgångspunkter               2

2.2   Förslag till åtgärder inför år 1982...................... .. 5

Hemställan........................................................... 12

Beslut ................................................................ 12

Bilaga 1. Budgetdepartemenlets verksamhetsområde.... 13

Bilaga 2. Utbildningsdepartementets verksamhetsområde            25

Bilaga 3. Kommundepartemeniets verksamhetsområde.. 29

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981