9

Motion
1980/81:2197

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:195 om avveckling av Sölvbackaprojektet

Sammanfattning. Proposition 1980/81:195 utgår i huvudsak från de förslag
som förhandlats fram av f. d. landshövding Mats Lemne och kan i stora
drag godtas och ligga till grund för ett riksdagsbeslut som innebär att
Sölvbackaströmmarna nu definitivt räddas. På en viktig punkt skiljer sig
emellertid regeringsförslaget från utredningens rekommendationer, och
det gäller Vattenfalls begäran att få 280 milj. kr. av staten förutom de 70
milj. kr. man får av Sydkraft för sin medverkan i Sölvbackaärendets
lösning.

Vänsterpartiet kommunisterna anser att den värdering som ligger till
grund för regeringsförslaget i denna del är helt felaktig och att den inte
hänför sig till vare sig s. k. realvärden eller marknadsvärden. Det är uppenbart,
att regeringen och Vattenfall värderat den planerade årsproduktionen
vid Sölvbacka alldeles för högt. Sådana värderingar kan, om de får läggas
till grund för en överenskommelse, bli farliga prejudikat för framtida bedömningar
av vad det kostar att undanta våra sista levande älvar från
utbyggnad.

Riksdagen bör därför inte godta regeringsförslagets punkt 4 utan nedskriva
det förräntningspliktiga statskapitalet hos statens vattenfallsverk till
15 milj. kr.

Vpk accepterar inte regeringens förslag att nedsätta det förräntningspliktiga
statskapitalet hos statens vattenfallsverk med 280 milj. kr. En sådan
nedsättning innebär att Vattenfall totalt får 350 milj. kr. för de kraftverksandelar
som man överlåter till Sydkraft, motsvarande en värdering av
Sölvbackakraftens värde till 5 kr./kWh årsproduktion. En sådan värdering
överskrider vida nu gällande marknadsekonomiska värderingar av vattenkraft.
Enligt en bedömning i tidningen Affärsvärlden nr 14/15 1980 låg
marknadsvärdet på vattenkraftverken 1980 på drygt 75 öre/kWh. Det bokförda
värdet av börsbolagens vattenkraftverk uppgick då till 15 öre/kWh.
Vattenfall bokför för sin del sina vattenkraftverk till drygt 20 öre/kWh
årsproduktion.

Det finns många aktuella kraftverksaffärer som kan tjäna som riktmärke
för de marknadsekonomiska bedömningarna av vattenkraftverken.
ASEA:s bud på Skandinaviska Elverk t.ex. motsvarar ca 60 öre/kWh.
Gullspång värderas till 2,3 miljarder kronor och äger förutom 1,87 TWh

Mot. 1980/81:2197

10

vattenkraft betydande andelar i Oskarshamn och Forsmark samt oljekraftverket
i Karlshamn. Det innebär att vattenkraften värderas till högst 1 kr./
kWh. Vattenfalls köp av Fiskeby kraftverk nyligen motsvarar ett pris på ca
90 öre/kWh. Sydkrafts och Vattenfalls köp av Södra skogsägarnas vattenkrafttillgångar
nyligen motsvarar ett pris på vattenkraften på knappt 1,10
kr./kWh.

Den mest uppmärksammade kraftaffären på senare tid är Vattenfalls bud
på Gränges kraftverk. Budet innebär att Vattenfall vill köpa 610 GWh
vattenkraft, ett värmekraftverk i Oxelösund på 65 MW samt diverse transformatorer
m.m. för sammanlagt 1,024 miljarder kronor. Industriminister
Åsling kommenterar budet på följande sätt: ”Gränges måste ställa upp
med ägarkapital till SSAB för att regeringen ska säga ja till affären med
Vattenfall.” Statsråden Åsling och Petri har också vid ett tillfälle sagt att
Vattenfalls bud på Gränges kraft hör ihop med Sölvbacka. Det är därför
intressant att syna budet litet närmare i sömmarna. Priset på Gränges andel
i AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning, 116 GWh, har medvetet
lagts för högt för att de övriga delägarna i BGK, bl. a. Stora Kopparberg,
inte skall utnyttja hembudsmöjligheten (se Dagens Industri 17/3 1981).
Statens industriverk har i sitt remissyttrande över budet noterat att den
angivna köpeskillingen är rimlig eller möjligen något i överkant (Dnr 522251/81,
31 mars 1981).

Huvuddelen i Vattenfalls bud till Gränges berör Gränges andel i Korsselbränna
AB, ca 417 GWh vattenkraft. Budet är på ca 520 milj. kr., motsvarande
ca 1,25 kr. per kWh. Det bör påpekas att kraften från Korsselbrännas
kraftverk är värdefullare än den som skulle kunna produceras i Sölvbacka
p.g.a. den högre regleringsgraden. Korsselbränna kan därför producera
värdefull vinterkraft i större utsträckning än vad som varit möjligt i
Sölvbacka. Den låga regleringsgraden i Sölvbacka medför att huvuddelen
av Sölvbackakraften skulle ha blivit sommarkraft, som under överskådlig
tid framöver kommer att ha ett lågt värde jämfört med vinterkraften p. g. a.
elvärmekonsumtionens ojämna fördelning över året.

Mot ovanstående bakgrund framstår regeringens bedömning av Sölvbackakraftens
värde, 5 kr. per kWh årsproduktion, som upprörande hög.
En ersättning till Vattenfall för de överlåtna kraftverksandelarna motsvarande
1,20 kr./kWh bör enligt vpk:s mening utgöra full kompensation till
statens vattenfallsverk.

Det skulle innebära, att riksdagen beviljar en nedsättning av vattenfallsverkets
förräntningspliktiga kapital med 15 milj. kr. i stället för de av
regeringen föreslagna 280 milj. kr. Vattenfall får ju dessutom 70 milj. kr.
direkt av Sydkraft för sina kraftverksandelar.

De beräkningar som ligger till grund för regeringens bedömning utgår
från förväntade vinster på Sölvbacka under tiden fram till år 2041. Det är
en längre period än den som Gullnäs utredning ansåg skälig, tiden fram till
år 2021. Utredningsmannen Lemne tar dock inte ställning till Vattenfalls

Mot. 1980/81:2197

11

ersättningsanspråk. Lemne påpekar bl. a., att det är svårt att göra säkra
prognoser för tiden fram till år 2041 och säger, att "redan måttliga förändringar
i beräkningsunderlaget ger stort utslag i slutresultatet". Beräkningarna
utgår också uppenbarligen från antagandet att linje 2:s vallöfte inför
folkomröstningen om att dra in övervinsterna på gamla vattenkraftverk till
statskassan inte realiseras före år 2041. Det är anmärkningsvärt, om det
vore ett realistiskt antagande.

Enligt vpk:s mening finns det inga sakskäl för att ge Vattenfall en så hög
ersättning i Sölvbackafrågan som regeringen föreslår. Vår uppfattning
delas bl. a. av Älvräddarnas samorganisation och Miljöförbundet, som
menar att Vattenfall bör få högst 35 milj. kr. av staten. En orimligt hög
ersättning till Vattenfall kan vidare skapa farliga prejudikat vid framtida
bedömningar av vattenkraftens värde. Om riksdagen skulle godkänna regeringens
bedömning kan t. ex. Uddeholmsbolaget i nästa månad hävda,
att det skulle kosta samhället minst en miljard att avstå från att bygga ut
Strängsforsen i övre Klarälven. Det är oansvarigt av riksdagen att medverka
till att en sådan argumentation blir trovärdig.

Riksdagen måste här besinna sitt ansvar och basera sina bedömningar av
vattenkraftens värde, inte på den borgerliga regeringens behov av prestigevärden,
utan på faktiska marknadsekonomiska bedömningar kombinerat
med en värdering av de bevarandevärden som finns knutna till respektive
älvsträcka. Miljöförbundet och Älvräddarnas samorganisation har t. ex.
värderat bevarandevärdena vid Sölvbacka till ca 200 milj. kr. utifrån material
i den s.k. Ekströmska utredningen (SOU 1976:28). Vpk vill därför
framhålla vikten av att riksdagen avslår regeringens förslag om att skriva
ned Vattenfalls förräntningspliktiga kapital med 280 milj. kr., inte minst i
syfte att försöka upprätthålla riksdagens trovärdighet inför det svenska
folket. I stället bör riksdagen bemyndiga regeringen att nedskriva Vattenfalls
förräntningspliktiga kapital med 15 milj. kr. med anledning av vattenfallsverkets
medverkan i Sölvbackafrågans lösning.

Med hänvisning till vad som anförs i motionen och med ändring i
proposition 1980/81:195 föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det förräntningspliktiga
statskapitalet hos statens vattenfallsverk sätts
ned med 15000000 kr.

Stockholm den 18 maj 1981
LARS WERNER (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBR1NK (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)

TORE CLAESON (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)