7

Motion

1980/81:21

av Sven Johansson m. fl.

med anledning av proposition 1979/80:182 om elevers och föräldrars
medinflytande i skolan

Allt oftare får vi erfara hur det svenska språket i olika sammanhang
utmärks av inblandning av svordomar m. m. I tidningar, radio och TV blir
det mer och mer vanligt att människor använder ett ovårdat språk. I vissa
kretsar, t. ex. i gäng där det sups och knarkas, förekommer ett språkbruk där
tyngdpunkten ligger på användandet av svordomar. Människor avtrubbas på
detta sätt och förlorar ett naturligt skydd mot att komma in i farliga
miljöer.

Man reagerar givetvis starkt mot detta, och ännu mer upprörd blir man när
man upptäcker att det även i skolan talas ett dåligt språk och att det t. o. m. i
läroböcker förekommer svordomar m. m.

Många människor-både kristna och andra-finner detta språkbruk, detta
låga tal, oerhört otillfredsställande. I synnerhet föräldrar som i hemmen inte
använder svordomar eller annat dåligt språk önskar att deras barn skall vistas
i en svordomsfri miljö även utanför hemmen, och därför måste i första hand
just skolan vara fri från olämpligt språk. Skolan bör lära eleverna att inte
använda ett sådant. Språket i skolan skall också vara ett uttryck för de
värderingar skolan bör stå för.

Att föräldrar tar avstånd från språket i vissa läroböcker har bl. a.
framkommit i en artikel i en dagstidning där man frågar sig om detta skall
accepteras. En mamma reagerade mycket starkt när hon hörde sin dotter läsa
högt ur skolboken för klass 5 Var med och läs 2: ”Då ställde hon sig och tog
sats ytterst på trottoarkanten och ropade: Jädrans, jävlar, satan, hundra
gubbar, fy för den lede och järnvägar och jädrans skithög.”

Även i läroböcker i sexualkunskap förekommer ett olämpligt språk. I en
bok för årskurs 4, Liv och Lust, kan man t. ex. läsa följande: ”Och sen när
hela badkaret är fullt så ska alla gäddorna flyga upp i rymden och i
solsystemet och ända in i himlen och bita Gud i pillesnoppen . . .”

Mamman i artikeln är gymnastikdirektör och tillåter själv inte svordomar
på sina lektioner, och hon frågar sig om det är nödvändigt att sådana här
stycket finns med i läroböckerna. Hon hoppas nu kunna väcka en debatt om
läromedlen. Det är också länge sedan denna fråga diskuterades, så det är
mycket viktigt att vi angriper bruket av olämpligt tal och svordomar som
sprider sig alltmer.

Genom att använda denna typ av läroböcker tar man inte hänsyn till barn
som kommer från hem där bruk av svordomar m. m. betraktas som just
olämpligt. Om detta får fortgå, måste vi fråga oss om vi inte kan ha en skola

Mot. 1980/81:21

8

för alla utan måste börja aktualisera stöd till privatskolor, där detta språk inte
skall förekomma.

En målsättning när det gäller utbildningen är att ha ett vårdat språk. Vi
måste lära barn att inte använda svordomar, och därför måste skolan vara
svordomsfri. Då är det olämpligt att i undervisningen ha läroböcker som
innehåller sådana ord.

I proposition 1979/80:182 antyds att rektor bör ha skyldighet att kalla till
sammankomst med bl. a. företrädare för berörda elever beträffande
antagande av läromedel. Därvid skulle elever och föräldrar kunna få ett
större inflytande vid valet av skolböcker.

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande språkbruket i skolan.

Stockholm den 23 oktober 1980

SVEN JOHANSSON (c)
ARNE LINDBERG (c)

STIG JOSEFSON (c)