TU 1980/81:6

Trafikutskottets betänkande
1980/81:6

om besparingar i statsverksamheten, m. m., (prop. 1980/81:20)

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTETS

VERKSAMHETSOMRÅDE

1. Väg väsendet

Regeringen har i proposition 1980/81:20 bilaga 5 (kommunikationsdepartementet)
under rubricerade avsnitt (punkterna 1-4. s. 2—5)
dels föreslagit riksdagen att godkänna vad föredragande departementschefen
har anfört om organisationsförändringar inom vägverket.

dels delgett riksdagen vad föredragande departementschefen har anfört
om vägväsendet.

Motionerna

I motion 1980/81:56 av Arne Andersson i Gamleby m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att bygga bro vid Bjursundsström i Kalmar län.

I motion 1980/81:61 av Sven Aspling m. fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att
bygga en bro över Liljedalssundet.

1 motion 1980/81:63 av Gunnar Björk i Gävle m.fl. (c. m. fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att sparinsatserna på färjetrafikens område
underställs riksdagens slutgiltiga prövning i enlighet med vad som anförts i
motionen.

I motion 1980/81:86 av Bertil Zachrisson m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1—3 och 12-14), att riksdagen beslutar

1. avslå vad regeringen föreslagit under avsnitt (I) Statens vägverks
organisation,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
den statliga färjeverksamheten.

3. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
vägbyggnadsverksamheten,

12. att sammanlagt 20000000 kr. skall stå till kollektivtrafikberedningens
förfogande för de utgifter som anges i motion 1980/81:71.

I Riksdagen 1980181. 15 sand. Nr 6

TU 1980/81:6

2

13. till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag
av 20000000 kr.,

14. till Byggande av statliga vägar på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 50000000 kr.

I motion 1980/81:89 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
byggandet av en bro över Brosundet mellan Brosunden och Rosendala i
Skaraborgs län.

I motion 1980/81:90 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma åtgärder för att färjetrafiken
vid Pitsundet, Anttis, Kuoksu samt Killingi i Norrbottens län
ersätts med broar,

2. att riksdagen tills nämnda broar färdigställts beslutar uttala att ingen
indragning i turtätheten bör ske.

I motion 1980/81:92 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om broar
mellan Bockholmen och Klädesholmen samt mellan Hamburgsund och
Hamburgö i Göteborgs och Bohus län.

I motion 1980/81:93 av Olle Svensson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om färjeleden
mellan Ekhammar och Björsund.

I motion 1980/81: 105 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen med avslag på proposition 1980/81:20 bilaga 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande vägväsendet.

Utskottet

Statens vägverks organisation

Inom statens vägverk pågår enligt propositionen - på initiativ av verket
— en översyn av verkets organisation, personalbehov m.m. på central,
regional och lokal nivå. En sådan fortgående översyn och rationalisering
av myndigheternas organisation och arbetsformer är enligt föredragandens
mening av väsentlig betydelse för att hålla nere kostnaderna i statsverksamheten.
Rationaliseringen inom vägverket innebär ingen förändring av
vägverkets decentraliserade organisationsstruktur. Enligt föredragandens
mening bör vägverket så långt möjligt påskynda genomförandet av aktuella
organisationsförändringar. Vid ett fullt genomförande av dessa anses en
besparing av 10—20 milj. kr. årligen kunna uppnås. En snabbare genom -

TU 1980/81:6

3

förd organisationsförändring sägs vidare kunna ge icke oväsentliga besparingar
redan under de närmaste åren.

När det gäller vägverkets regionala byggnadsorganisation pågår f. n. en
utredning om organisationen av de norra byggnadsdistrikten. Föredraganden
räknar med att senare återkomma härtill.

Mot föredragandens uttalanden i denna del har motionsledes vissa erinringar
framförts.

I den socialdemokratiska gruppmotionen 1980/81:86 framhålls sålunda
att frågor om vägverkets organisation behandlats av riksdagen så sent som
våren 1980. Då anförde trafikutskottet (TU 1979/80:9) att det är nödvändigt
för vägverket att fortsätta rationaliseringen av sin organisation. Inte
minst de otillräckliga väganslagen nödvändiggör åtgärder av rationaliseringskaraktär.
Utskottet framhöll dock att fullständigt beslutsunderlag rörande
exempelvis indragning av vägstationer i skogslänen enligt uppgift
från vägverket ännu ej förelåg. Utskottet erinrade vidare om att vägverket
anmält vissa frågor härom för regeringen. Från såväl samhällsekonomisk
synpunkt som med hänsyn till den framtida servicenivån på vägområdet
fann utskottet det vara mycket viktigt att berörda frågor noggrant prövas
samt att härav föranledda förslag föreläggs riksdagen.

Mot bakgrund härav finner motionärerna det nu inte vara rimligt att
riksdagen skall godkänna en organisationsförändring av det slag som föreslås
i propositionen. Regeringens förslag bör därför enligt motionärerna
avslås i denna del. Regeringens överväganden med anledning av vägverkets
förslag anses vidare böra redovisas för riksdagen på det sätt som
trafikutskottet förutsatt, vilket lämpligen kan ske i budgetpropositionen.

I partimotion 1980/81: 105 (vpk) sägs att statens väggbyggnadsorganisation
f. n. är i stort sett fördubblad eftersom arbetsmarknadsverket och
vägverket har var sin organisation. Ett enhetligt statligt vägbyggnadsorgan
bör enligt motionärerna skapas, varigenom ett antal miljoner anses kunna
sparas in.

Utskottet vill för sin del — med anledning av yrkande i motion 1980/
81:86 (s) — erinra om att föredraganden inte nu framlagt något organisationsförslag
utan endast uttalat vikten av att vägverket så långt möjligt
påskyndar genomförandet av aktuella organisationsförändringar. Även utskottet
finnér det angeläget att så sker. Föredragandens uttalande om att
en snabbt genomförd organisationsförändring kan ge inte oväsentliga besparingar
redan under de närmaste åren förefaller inte heller orimligt.
Utskottet förutsätter emellertid att sådana förändringar med avseende på
den centrala och regionala organisationen, som riksdagen har att ta ställning
till, i sedvanlig ordning och snarast möjligt underställs riksdagens
prövning.

Vad beträffar den lokala organisationen framhöll utskottet i sitt betän -

tl Riksdagen 1980/81. 15 sami. Nr 6

TU 1980/81:6

4

kande TU 1979/80:9 att det bedömde det som nödvändigt att vägverket
fortsätter rationaliseringen av sin organisation. Inte minst de otillräckliga
väganslagen nödvändiggör f. ö. åtgärder av rationaliseringskaraktär. Enligt
proposition 1978/79:99 om en ny trafikpolitik var vidare en förutsättning
för en fortsatt hög ambitionsnivå för driftverksamheten också att de pågående
rationaliseringarna fortsätter. Det gäller därvid rationaliseringar
såväl på maskinsidan som i vad avser arbetsmetoder och organisation.

För att vägverket skall kunna garantera en rationell och effektiv driftverksamhet
enligt den inriktning som statsmakterna angett erfordras således
att organisationen av verkets driftresurser får en rationell och till
medelstilldelningen anpassad utformning. Detta innebär enligt vad verket
tidigare angivit förutom anpassning av de regionala resurserna på vägförvaltningarnas
driftkontor även att den lokala driftorganisationen, arbetsområdena,
måste ses över. Frågorna om indragning eller omorganisation
av arbetsområden är dock enligt verkets uppfattning av komplicerad natur
eftersom åtgärderna så gott som genomgående får negativa regionalpolitiska
effekter.

Beslut av den art varom här är fråga föregås vidare enligt verket av
ingående utredningar samt överläggningar med representanter för personalorganisationer
jämte berörda lokala och regionala myndigheter. Hänsyn
sägs därvid i största möjliga mån tas till samhällsekonomiska samt regional-
och arbetsmarknadspolitiska synpunkter.

Utskottet förutsätter alltjämt att så sker och finnér det för sin del — såväl
från samhällsekonomisk synpunkt som med hänsyn till den framtida servicenivån
på vägområdet — vara viktigt att frågorna härom noggrant prövas.
Vidare vill utskottet framhålla angelägenheten av att en bättre samordning
av verksamheten inom de regionala organen för byggande och drift
eftersträvas.

Den pågående översynen har emellertid enligt vad utskottet av vägverket
erfarit redan gett vid handen att — till följd av de trafiksäkerhets- och
organisationsmässiga bedömningar som härvid måste göras — indragningarna
främst drabbar glesbygderna. Utskottet vill med anledning härav
framhålla att vid den fortsatta prövningen bör tillses att vägstationerna får
en i möjligaste mån lämplig lokalisering för att klara grusvägsservicen. För
att klara dagliga livsmedels- och skogstransporter. skolskjutsar etc. framstår
det som mycket angeläget att trygga en godtagbar grusvägsstandard
året runt. Beträffande vinterväghållningen i tätorter får då möjligheterna
prövas att i ökad utsträckning utnyttja entreprenörer.

Med understrykande av det anförda tillstyrker utskottet föredragandens
förslag och avstyrker följaktligen yrkandet i motion 1980/81:86 (s).

Vad beträffar yrkandet i partimotion 1980/81: 105 (vpk) vill utskottet
erinra om att väg- och arbetsmarknadsverkens byggnadsorganisation i
väsentliga delar har skilda funktioner och arbetsuppgifter och bl. a. därför
lämpligen inte kan sammanföras i en organisation. Motionen avstyrks
därför i denna del.

TU 1980/81:6

5

Den statliga färjeverksamheten

Kostnaderna för driften av rörliga vägbroar och av de allmänna färjorna
beräknas enligt propositionen uppgå till 133 milj. kr. år 1980, 142 milj. kr.
år 1981 och 160 milj. kr. år 1982. Även om färjetrafiken successivt har
rationaliserats kan det enligt propositionen finnas anledning att utreda
möjligheterna att vidta ytterligare åtgärder i verksamheten för att minska
kostnaderna för denna trafik.

Mot denna bakgrund - och det statsfinansiella läget - har regeringen i
beslut den 25 september 1980 uppdragit åt statens vägverk att utreda vilka
färjeleder som inte längre kan anses behövas för det allmänna och där en
indragning av färjeleden medfört endast ringa olägenhet för bygden. I
uppdraget ingår även att utreda möjligheterna att genom turlisteändringar
minska kostnaderna för trafiken vid de färjeleder som bör vara kvar som
allmänna och att utreda omfattningen av öppethållandetiderna för de rörliga
broarna. Vägverket skall också utreda möjligheterna till samt utformningen
av ett avgiftssystem för viss färjetrafik, t. ex. för extraturer m. m.
som faller utanför vad som kan anses utgöra en grundläggande trafikförsörjning.

Föredraganden har överslagsvis funnit att besparingen genom de förordade
åtgärderna torde kunna uppgå till 15 milj. kr.

Mot föredragandens förslag i denna del har en rad erinringar framförts.

I motion 1980/81:86 (s) framhålls att de föreslagna indragningarna leder
till en ökad ojämlikhet och drabbar dem som redan nu har besvärligare
kommunikationer än andra. Även från energisynpunkt anses indragningarna
få negativa konsekvenser. Det finns exempel på förslag till indragningar
och nattuppehåll som skulle leda till omvägar på 6 å 7 mil. Antalet arbetstillfällen
inom vägverket skulle vidare minska med ca 130.

För dem som bor i glesbygd skulle detta innebära försämringar som
motionärerna säger sig inte kunna godta. Det skulle bli ännu svårare för
människorna i glesbygder att på lika villkor delta i sin kommuns politiska
och kulturella liv. Inte heller en avgiftsbeläggning eller privatisering i
enlighet med kommunikationsdepartementets direktiv anses kunna accepteras.

Om man på sikt vill minska driftkostnaderna utan att försämra servicen
för de bygder där färjeförbindelser finns i dag bör man enligt motionärernas
mening i stället för att dra in färjeförbindelser ersätta dem med broar.
Delvis kan broarna utföras i stål, vilket leder till beställningar inom ståloch
varvsindustrin. 1 första hand bör sådana broar byggas som har en
mycket god samhällsekonomisk lönsamhet. Det gäller enligt motionen
bl. a. följande färjeleder: Brosanden—Rosendala (R län), Klädesholmen —
Bockholmen (O län), Liljedal—Ed Hamburgö—Hamburgsund (O län) och Strömsholmen—Bjursund (H län).
Medel föreslås anvisas för broar till en total byggkostnad av 50 milj. kr.

TU 1980/81:6

6

Med liknande motiveringar begärs i motion 1980/81:56 (s) bro vid Bjursundsström
i H län, i motion 1980/81:61 (s) bro över Liljedcilssimdet i S
län, i motion 1980/81:89 (s) bro över Brosundet i R län, i motion 1980/
81: 92 (s) broar mellan Bockholmen och Klädesholmen samt mellan Hamburgsund
och Hamburgö i O län samt i motion 1980/81:93 (s) bro mellan
Björsund och Ekhammar i D län.

Vidare begärs i motion 1980/81:90 (s) brobyggnader vid Pitsundet, Anttis,
Kuoksu och Killingi i BD län samt att till dess broarna färdigställts
ingen indragning beträffande färjetrafiken sker.

I motion 1980/81:63 (c, m, fp) framhålls att sparinsatserna måste bedömas
utifrån sin samhällsekonomiska effekt och utifrån en rimlig trygghet
för medborgarna. Motionärerna säger sig bl. a. inte kunna acceptera att
man genom en indragen färja åsamkar den enskilde kraftigt ökade kostnader
i arbetsresor samt kommuner och landsting kostnader i form av skolskjutsar
och färdtjänst. Andra sparobjekt inom vägväsendets område bör i
stället prövas och åtgärderna på färjeområdet underställas riksdagens slutgiltiga
prövning.

I partimotion 1980/81:105 (vpk) framhålls att förslaget att skära ned den
statliga färjeverksamheten skapar oro i bygder där befolkningen redan har
kommunikationsproblem. Besparingsåtgärder av sådant slag kan enligt
motionärerna ytterligare försämra förhållandena i många glesbygder och
kan därför vidtas först om de berörda människorna godkänner åtgärderna.

Utskottet har i och för sig inte något att erinra mot att - på detta liksom
på andra områden — besparingar görs där så kan ske utan större olägenheter.
Såsom framhållits i motionerna kan de föreslagna åtgärderna dock
såväl i kommunikationshänseende som i övrigt innebära kännbara försämringar
för människor i glesbygder och sådana som redan nu har sämre
kommunikationer än andra. Det kan sålunda bli svårare för dem att på lika
villkor delta i sin kommuns politiska och kulturella liv. De kan vidare
åsamkas kraftigt ökade kostnader för arbetsresor m. m. Även kommuner
och landsting kan få väsentligt höjda kostnader för exempelvis skolskjutsar
och färdtjänst.

Från rent samhällsekonomiska synpunkter synes de föreslagna åtgärderna
även i övrigt kunna innebära försämringar.

Mot bakgrund av det anförda ställer sig utskottet tveksamt till lämpligheten
av att indragningarna - på det sätt som föreslås i propositionen -genomförs. Utskottet kan för sin del tillstyrka att så sker endast i de fall
detta uppenbarligen medför ringa olägenhet för bygden.

Frågor om indragningar eller tidtabellsändringar skall vidare - såsom
hittills — avgöras efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner.

Utskottet ställer sig också - liksom vägverket - avvisande till att
avgiftssystem för viss färjetrafik införs.

Utskottet förutsätter slutligen att bedömningen av den inventering av

TU 1980/81:6

7

sparmöjligheterna inom färjetrafiken, som av vägverket gjorts, snarast
möjligt redovisas för riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Genom det anförda synes syftet med de i motionerna 1980/81:63 (c, m,
fp) samt 1980/81:86 (s) och 1980/81:105 (partimotion, vpk) framförda yrkandena
såvitt nu är i fråga vara tillgodosett. Detsamma gäller motion
1980/81:90 (s) i vad avser frågan om minskad turtäthet för vissa färjor.

Vad beträffar de i motionen 1980/81:86 (s) aktualiserade brobyggnaderna,
varom direkta yrkanden ställts i övriga här berörda motioner, får
utskottet anföra följande.

Redan enligt gällande flerårsplaner avses förbindelserna mellan Strömsholm
och Bjursund, mellan Pitsund och Pitholm samt vid Anttis och
Kuoksu ersättas med broar. Broförbindelser beräknas också framdeles
kunna bli aktuella vid Klädesholmen—Bockholmen, Liljedal-Ed, Ekhammar—Björsund,
Hamburgö-Hamburgsund och under vissa förutsättningar
även vid Killingi.

Sådana frågor om projektering samt byggande och drift av allmänna
vägar som det här rör sig om regleras emellertid genom föreskrifter i
väglagen och vägkungörelsen. Vid fördelningen av medel, som på riksstaten
anvisas för byggande av vägar, skall hänsyn tas till vägbehoven i olika
delar av riket. De för väg och gatubyggandet gällande flerårs- och fördelningsplanerna
upprättas i enlighet med vägkungörelsens bestämmelser och
vissa andra bidragsföreskrifter för tioårsperioder och förnyas vart femte
år. Planerna kan dessutom revideras mellan de normala revideringstillfällena.
Fördelningen av investeringsmedel de skilda landsdelarna och väggrupperna
emellan sker vidare på grundval av en noggrann angelägenhetsgradering
och efter vederbörande regionala och lokala vägmyndigheters
hörande. År 1978 har f. ö. en revidering skett av de tidigare flerårs- och
fördelningsplanerna och nya planer avseende perioden 1979- 1988 upprättats
och fastställts.

Utskottet har senast i sitt betänkande TU 1979/80:9 framhållit att det är
av stor vikt att vägbyggnadsobjekten tillkommer i den prioriteringsordning
som de regionala och kommunala instanserna i samverkan med vägverket
uppställt. Fr. o. m. år 1978 har f. ö. länsstyrelserna bemyndigande att fastställa
de nya flerårsplanerna för byggande av länsvägar, dvs. för det vägnät
som betjänar företrädesvis de regionala och lokala transportuppgifterna. I
fråga om anslag för vägbyggande som tillkommer av sysselsättningspolitiska
skäl är det enligt utskottets mening likaså av stor vikt att vägobjekten
som regel utväljs av de berörda myndigheterna inom den ramplanering
som finns redovisad i flerårs- och långtidsplanerna.

Med hänvisning till vad utskottet i nu berörda frågor anfört och då även
de av motionärerna aktualiserade projekten enligt utskottets uppfattning
bör prövas i den för handläggning av vägärenden stadgade ordningen

TU 1980/81:6

8

finnér utskottet motionsyrkandena inte böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I motion 1980/81: 86 (s) har som förut nämnts föreslagits att vissa av de i
det föregående nämnda färjelederna ersätts med broar och att det härför
redan nu på tilläggsbudget anvisas ett belopp om 50 milj. kr. under anslaget
till Byggande av statliga vägar. Utskottet avstyrker för sin del och med
hänsyn inte minst till det statsfinansiella läget yrkandet härom.

Användningen av dubbade bildäck

Av utredningar som genomförts av transportforskningsdelegationen och
statens väg- och trafikinstitut framgår enligt propositionen att dubbade
bildäck förbättrar väggreppet vid halt väglag men också att de medför ett
väsentligt ökat slitage av vägbeläggningarna. Ar 1974 beräknades de årliga
kostnaderna för detta vägslitage till ca 200 milj. kr. 1 propositionen anmäls
att regeringen i beslut den 4 september 1980 uppdragit åt statens vägverk i
samråd med trafiksäkerhetsverket och statens väg- och trafikinstitut att
utreda och genomföra sådana åtgärder som minskar beläggningsslitaget till
följd av användningen av dubbade bildäck.

Även utskottet finner det angeläget att berörda frågor utreds samt att
härav föranledda åtgärder vidtas.

Vägby ggnadsverksamheten

Den rådande budgetsituationen medför enligt propositionen att besparingar
bör prövas även inom vägbyggnadsverksamheten. Flerårs- och fördelningsplanerna
för åren 1979—1988 har baserats på regeringens direktiv
om en årlig medelstilldelning av 900 milj. kr. resp. 350 milj. kr. i 1979 års
prisnivå. Byggandet av statliga samt statskommunala vägar under åren
1979 och 1980 följer i stort de fastställda planerna, bl. a. med hjälp av
medel som anvisats av arbetsmarknadsskäl. De föreskrifter som regeringen
lämnat i årets regleringsbrev - innebärande att vägverket bör räkna
med i stort sett nominellt oförändrade bygganslag - kommer att medföra
att endast ca hälften av de återstående objekten i flerårsplanen kan byggas
under planperioden.

I anslutning härtill erinrar föredraganden om att vägverket beräknat att
de totala kostnaderna för återuppförande av en ny bro till Tjörn jämte
tillfartsvägar samt för den tillfälliga färjeförbindelsen kommer att uppgå till
ca 210 milj. kr. fram till år 1982.

För den statliga vägbyggnadsverksamheten kommer byggandet av en ny
bro till Tjörn att innebära att vissa ordinarie vägbyggnadsmedel får tas i
anspråk för brobyggnationen. Kostnaderna för den tillfälliga färjeförbindelsen
räknar föredraganden med att vägverket kan inrymma inom tillgängligt
driftanslag. Genom besparingar, omprioriteringar och senareläggningar
inom anslagen till drift och byggande av statliga vägar beräknas
sammanlagt tillkommande utgifter på i storleksordningen 75 milj. kr. kunna
undvikas.

TU 1980/81:6

9

Det är också enligt föredraganden möjligt att spara medel genom en
senareläggning av statskommunala väg- och gatubyggnadsobjekt. En sådan
senareläggning innebär att den utbyggnadstakt som anges i fördelningsplanen
för åren 1979—1988 inte kan hållas. Föredraganden avser att
minska ca 10—15 % på nuvarande anslagsnivå. Det innebär en besparing
av ca 50 milj. kr. under anslaget för budgetåret 1981/82 motsvarande det
belopp som beräknas vara disponibelt för igångsättning av objekt enligt
fördelningsplanen. Senareläggningar av byggobjekt kommer då att beröra
bidragsåret 1982 och åren därefter.

Med anledning av föredragandens uttalanden erinras i motion 1980/
81:86 (s) bl. a. om att en rad av objekten i fördelningsplanen redan är
igångsatta eller i ett mycket långt gånget planerings- eller projekteringsskede.
Kommunerna tvingas därför förskottera utbyggnaderna med egna
medel.

Vidare erinras om att det aktuella anslaget för byggande av statskommunala
vägar också kan användas för bidrag till kollektivtrafikanläggningar.
Något utrymme för sådana satsningar kommer knappast att finnas.
Detta anses strida mot riksdagens uttalanden och mot vad framför allt de
större kommunerna har kunnat räkna med. Motionärerna begär därför att
under anslaget till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator ett
belopp om 20 milj. kr. på tilläggsbudget ställs till kollektivtrafikberedningens
förfogande för angivna uppgifter.

Innan riksdagen binder sig för en neddragning av väganslagen på det
föreslagna sättet måste enligt motionärerna vägverket ges tillfälle att redovisa
på vilket sätt man kan förändra gällande flerårsplaner och vilka
effekterna blir på t. ex. sysselsättning och trafiksäkerhet i olika delar av
landet. Vid en sådan revidering av flerårsplanerna bör särskilt beaktas dels
kollektivtrafikens behov, dels att vägverkets drift- och underhållsverksamhet
tillförs erforderliga resurser. Enligt motionärernas mening måste inriktningen
för anslagsgivningen till vägväsendet vara att upprätthålla servicestandarden
och vidmakthålla det i vägarna nedlagda kapitalet. Detta bör
slutligen enligt motionärerna av riksdagen ges regeringen till känna.

I partimotion 1980/81: 105 (vpk) avstyrks föredragandens förslag beträffande
vägväsendet i denna del utan någon närmare motivering.

I likhet med föredraganden finner utskottet den rådande budgetsituationen
medföra att besparingar bör prövas även inom vägbyggnadsverksamheten.
Utskottet förutsätter dock härvid att frågorna om de senareläggningar
m. m. av gällande flerårs- och fördelningsplaner som blir följden
härav ingående prövas med avseende på konsekvenserna från bl. a. trafiksäkerhets-
och sysselsättningssynpunkter för olika delar av landet. Till
grund för bedömningarna och kommande förslag härvidlag bör läggas de
uttalanden om den framtida vägpolitikens utformning som av riksdagen
gjordes i samband med 1979 års trafikpolitiska beslut.

TU 1980/81:6

10

Av det anförda följer att utskottet avstyrker de förut nämnda yrkandena
i motion 1980/81:86 (s) om ett särskilt uttalande från riksdagens sida om
vägpolitiken samt om anslagsanvisning på tilläggsstat för investeringar
inom kollektivtrafikens område.

Utskottet avstyrker likaledes yrkandet i partimotion 1980/81:105 (vpk)
om avslag på regeringens förslag i här berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statens vägverks organisation

att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med
avslag på motionerna 1980/81:86 (s) yrkande 1 och 1980/81:105
(vpk) i berörda del godkänner vad föredragande departementschefen
anfört om organisationsförändringar inom vägverket,

2. beträffande den statliga färjeverksamheten
att riksdagen

a) med anledning av vad föredragande departementschefen anfört
samt motionerna 1980/81:63 (c, m, fp), 1980/81:86 (s) yrkande
2, 1980/81: 90 (s) yrkande 2 och 1980/81:105 (vpk), såvitt
nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

b) lämnar motionerna 1980/81:56 (s) om en bro vid Bjursundsström
och 1980/81:86 (s) yrkande 14 i denna del utan åtgärd,

c) lämnar motionerna 1980/81:61 (s) om bro över Liljedalssundet
och 1980/81:86 (s) yrkande 14 i denna del utan åtgärd,

d) lämnar motionerna 1980/81: 89 (s) om bro över Brosundet och
1980/81:86 (s) yrkande 14 i denna del utan åtgärd,

e) lämnar motionerna 1980/81:92 (s) om broar mellan Bockholmen
och Klädesholmen samt mellan Hamburgsund och Hamburgö
och 1980/81: 86 (s) yrkande 14 i denna del utan åtgärd,

f) lämnar motionerna 1980/81:93 (s) om färjeleden mellan Ekhammar
och Björsund och 1980/81:86 (s) yrkande 14 i denna del
utan åtgärd,

g) lämnar motion 1980/81:90 (s) om broar vid Pitsundet, Anttis,
Kuoksu' och Killingi utan åtgärd,

h) avslår motion 1980/81:86 (s) yrkande 14 i denna del om särskild
medelsanvisning på tilläggsbudget under anslaget till Byggande
av statliga vägar,

3. beträffande vägbyggnadsverksamheten

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1980/81:86 (s) yrkandena 3, 12 och 13 samt 1980/
81: 105 (vpk) såvitt nu är i fråga, godtar vad föredragande departementschefen
härom anfört.

TU 1980/81:6

11

2. Statens järnvägar

Regeringen har under rubricerade avsnitt (punkten 5, s. 5—19) föreslagit
riksdagen att

dels godkänna att en strukturplan för förbättring av SJ:s ekonomi med
den av föredragande departementschefen förordade inriktningen genomförs,

dels godkänna den av föredragande departementschefen förordade inriktningen
av SJ:s investeringsverksamhet.

Motionerna

I motion 1980/81:68 av Ove Karlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av investeringar i rullande materiel och banor i Kopparbergs län
och om behovet av olika säkerhetsinstallationer inom SJ.

I motion 1980/81:86 av Bertil Zachrisson m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 4-8 och 11), att riksdagen beslutar

4. avslå vad regeringen föreslagit under avsnitt (5) Strukturplan för SJ
om godkännande av en strukturplan för förbättring av SJ:s ekonomi,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen angetts om
inriktningen av en strukturplan för förbättring av SJ:s ekonomi,

6. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen av SJ:s investeringsverksamhet,

7. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förbättrad samordning mellan de statliga trafikverken,

8. begära att regeringen tillsätter en särskild utredningsman för frågan
om en bättre samverkan mellan SJ och postverket,

11. till Järnvägar m.m. på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret
1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 100000000 kr.

I motion 1980/81: 105 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen med avslag på propositionen 1980/81:20 bilaga 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
statens järnvägar.

Utskottet

Under förevarande avsnitt erinrar föredraganden om att det av riksdagen
år 1979 fastlagda målet för den statliga trafikpolitiken är att ge landets
olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnader. Järnvägsnätet måste enligt det trafikpolitiska

t2 Riksdagen 1980181. 15 sami. Nr 6

TU 1980/81:6

12

beslutet även i fortsättningen utgöra stommen i person- och godstrafiken,
bl. a. med hänsyn till miljön, energin och trafiksäkerheten. Enligt beslutet
är det väsentligt att satsningen på järnvägen sker så att dess förutsättningar
att göra sig gällande på ett samhällsekonomiskt sätt ökar.

Det trafikpolitiska beslutet innebär att det trafikgrensvisa kostnadsansvaret
för vägtrafiken och järnvägstrafiken enligt 1963 års riktlinjer har
slopats. Även om SJ avlastats betalningsansvaret för vissa fasta kostnader
skall övriga kostnader täckas med intäkter från marknaden eller från det
allmänna för köp av vissa tjänster. Detta har också slagits fast i det
trafikpolitiska beslutet. Genom beslutet har därmed fastställts att SJ även
fortsättningsvis skall drivas som ett affärsverk vilket innebär att SJ inom
de av samhället uppdragna ramarna och med de av riksdagen beslutade
ersättningarna för avgränsade tjänster skall drivas efter företagsekonomiska
principer på samma sätt som andra statliga och privata trafikföretag.

I fortsättningen erinras om att SJ - trots konjunkturuppgången och den
därmed sammanhängande trafikökningen på godssidan samt den kraftiga
resandeökningen efter lågprissatsningen - uppvisade ett underskott på ca
211 milj. kr. under budgetåret 1979/80.

Trots taxehöjningarna sommaren 1980 och den förhållandevis positiva
konjunkturutvecklingen beräknas SJ:s underskott - om inga åtgärder vidtas
— komma att uppgå till närmare 430 milj. kr. under budgetåret 1980/81,
vilket tillsammans med förräntningskravet ger ett totalt underskott på
drygt 600 milj. kr.

Regeringen har emellertid den 25 september 1980 godkänt att taxorna
höjs i huvudsak enligt ett av SJ framlagt förslag. SJ:s intäkter under
budgetåret 1980/81 väntas därigenom öka med ca 226 milj. kr., vilket
minskar ovan nämnda underskott i motsvarande mån.

Den negativa resultatutvecklingen vid SJ är enligt föredraganden mycket
oroande. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget, det trafikpolitiska
beslutet och den ordning som slagits fast för affärsverken kan det inte
accepteras att SJ fortsättningsvis drivs med underskott.

För att SJ:s ekonomiska mål skall nås, obalans på transportmarknaden
undvikas och belastningen på statsbudgeten minskas krävs enligt föredragandens
mening en samlad strukturplan bestående av en kombination av
åtgärder som bör vidtas, dels av SJ, dels av statsmakterna. En sådan plan
redovisas också i propositionen jämte de åtgärder som bedöms nödvändiga
inom ramen för denna. I planen behandlas rationaliseringsarbetet vid SJ,
omfattningen av SJ:s investeringar samt prissättningen i järnvägstrafiken.

Härav framgår bl. a. följande.

En ökad rationaliseringstakt är en grundförutsättning för att åstadkomma
förbättringar i SJ:s ekonomi.

Rent allmänt krävs inom samtliga SJ:s verksamhetsområden en intensifierad
kostnadsjakt i syfte att effektivisera järnvägstrafiken. Produktiviteten
måste ökas ytterligare genom bl. a. en effektivare organisation och ett

TU 1980/81:6

13

bättre utnyttjande av personal och materiel. Detta bör vara möjligt genom
en återhållsam nyrekrytering och ett omfattande rationaliseringsprogram.
Det är vidare av största vikt att SJ får ökade förutsättningar att anpassa sin
verksamhet och organisation till marknadens krav. Såväl tågdriften totalt
som terminalverksamheten måste effektiviseras.

Åtgärder måste snabbt vidtas för att åstadkomma effektivitet och därmed
ökad lönsamhet i styckegodstrafiken. Ett effektivt utnyttjande av SJ:s
godsvagnspark är också av avgörande betydelse för ekonomin i järnvägstrafiken.
Ett högre utnyttjande av vagnparken är ett direkt alternativ till att
investera i ytterligare vagnar.

SJ har enligt propositionen till regeringen överlämnat Långsiktig investeringsplan
m. m. för SJ samt Särskilt investeringsprogram för upprustning
av vissa trafiksvaga bandelar m. m.

SJ har enligt propositionen till regeringen överlämnat Långsiktig investeringsplan
m. m. för SJ samt Särskilt investeringsprogram för upprustning
av vissa trafiksvaga bandelar m. m.

SJ:s investeringsplan omfattar tioårsperioden 1981/82-1990/91. SJ har i
enlighet med regeringens direktiv för utredningsarbetet studerat och redovisat
fyra alternativa investeringsramar (inkl. leasing) räknade i reala
termer varvid utgångspunkten är regeringens förslag i proposition 1979/
80: 100. dvs. 1 325 milj. kr i 1980/81 års prisnivå med viss möjlighet till
extern finansiering. Alternativen är en med 5% årligen ökad ram, en med
5% årligen ökad ram under första fem åren och en därefter oförändrad
ram, en oförändrad årlig investeringsram samt en med 5% årligen minskad
ram under de första fem åren och en därefter oförändrad ram. Till dessa
alternativ har SJ lagt ett eget femte alternativ, av SJ betecknat som huvudalternativ,
vilket enligt SJ anger de investeringsbehov som SJ: s nu gällande
trafikprognoser motiverar. SJ räknar i sitt huvudalternativ med ett totalt
resursbehov under tioårsperioden om ca 22 miljarder kronor.

Enligt föredragandens mening synes det rimligt, med hänsyn till att
investeringarna under tidigare år varit eftersatta, att som planeringsram för
SJ:s investeringar räkna med en i reala termer genomsnittlig årlig ökning
av den totala investeringsvolymen om 5% per år under den närmaste
femårsperioden.

Med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder framtidsbedömningarna
inom transportsektorn i ett så långt tidsperspektiv som till år 1990 är
föredraganden f. n. inte beredd att ange någon planeringsram för investeringsutvecklingen
för den senare delen av 1980-talet.

För att SJ:s ekonomiska mål skall kunna uppnås krävs enligt föredraganden
att SJ:s resurser koncentreras till de mest lönsamma investeringarna.
Härutöver finns de investeringar som kan ha starkt intresse från samhällsekonomiska
eller andra utgångspunkter. I 1981 års budgetproposition kommer
att närmare behandlas den långsiktiga investeringsutvecklingen vid SJ
och de olika investeringsområden och enskilda investeringsobjekt som är
av större betydelse för SJ:s utveckling.

TU 1980/81:6

14

De åtgärder föredraganden nämnt bör enligt hans mening sammantagna
kunna leda till en väsentlig förbättring av SJ:s ekonomi under de närmaste
åren. Med hänsyn till det stora underskott som nu föreligger krävs emellertid
också taxehöjningar och en ökad prisdifferentiering i person- och godstrafiken.

Sammanfattningsvis anses goda möjligheter finnas att SJ:s ekonomiska
mål skall kunna uppnås relativt snabbt vilket betecknas som nödvändigt
såväl av statsfinansiella som av trafikpolitiska och samhällsekonomiska
skäl. Den samlade effekten på statsbudgeten av de åtgärder som föredraganden
berört - inkl. de av regeringen medgivna taxehöjningarna under
hösten 1980 — bedömer föredraganden uppgå till ca 300 milj. kr. t.o. m.
budgetåret 1981/82.

Det anses slutligen som rimligt att som mål uppställa att SJ skall uppnå
full kostnadstäckning och uppfylla förräntningskravet senast budgetåret
1983/84.

I den socialdemokratiska gruppmotionen 1980/81: 86 erinras om att 1979
års nya trafikpolitiska beslut innebar en klar markering av ett samhällsekonomiskt
synsätt. Det samhällsekonomiska resonemang i 1979 års trafikpolitiska
beslut som ledde fram till att SJ avlastats vissa fasta kostnader
innebär dock inte att kravet på att täcka övriga kostnader med egna
intäkter slopades. Kravet på kostnadstäckning utgör nämligen enligt det
trafikpolitiska beslutet ett viktigt incitament till effektivitet i verksamheten,
vilket i sin tur utgör ett väsentligt led i en samhällsekonomisk prissättning.

Motionärerna erinrar vidare om att riksdagen i det trafikpolitiska beslutet
betonade investeringarnas betydelse för att ytterligare höja kvaliteten
på järnvägens transporttjänster och därmed ge järnvägen möjligheter att
spela den centrala roll den bör ha inom i första hand det interregionala
person- och godstransportsystemet.

Motionärerna förklarar sig alltjämt vara av den uppfattningen att SJ:s
investeringar måste öka men tar avstånd från den ändrade inriktning av
investeringsverksamheten som föredraganden enligt dem förordar i propositionen.

Motionärerna anser sålunda att den av riksdagen beslutade inriktningen
av investeringsverksamheten bör ligga fast så att SJ ges förutsättningar att
göra sig gällande på ett samhällsekonomiskt sätt.

Sammanfattningsvis föreslås att

— lokparken förnyas i vad gäller både dieselelektriska lok och ellok,

— person- och godsvagnsparken förnyas,

— den fortsatta utvecklingen av lastbärare påskyndas, för att åstadkomma

en bättre samordning av transportarbetet och kombinationstransporter,

— införandet av kommunikationsradio påskyndas.

För investeringar i ATC och kommunikationsradio anses en ökning av
15 milj. kr. på årsbasis vara realistisk. Motionärerna beräknar 70 milj. kr.

TU 1980/81:6

15

för en utökad anskaffning av RC-lok och 20 milj. kr. för anskaffning av
diesellok.

Förnyelserna av person- och godsvagnsparken anses i stor utsträckning
böra kunna ske genom beställningar hos svensk industri. Sammantaget
föreslås en investering på 100 milj. kr. i vagnar, varav huvuddelen bör avse
godsvagnar.

Totalt innebär motionärernas förslag en investering på helårsbasis på
205 milj. kr. utöver det långsiktiga investeringsprogrammet. För innevarande
budgetår anses till JärnvägaMn. m. böra anvisas 100 milj. kr. utöver
tidigare anvisade anslag.

Motionärerna finner det också angeläget att frågan om en bättre samordning
mellan de statliga kommunikations verken förs framåt. Riksdagen bör
därför begära att regeringen i 1981 års budgetproposition lämnar en redovisning
av frågan om en förbättrad samordning mellan de statliga trafikverken.
En särskild utredningsman anses böra tillsättas för att lämna konkreta
förslag rörande samarbetet mellan SJ och posten. Särskilt bör belysas en
rationell hantering av styckegodset. Slutligen förutsätts att regeringen i
nästa budgetproposition återkommer med en redovisning av vilken roll
prispolitiken skall spela när det gäller att sanera SJ:s ekonomi.

1 partimotion 1980/81:105 (vpk) understryks att genom en kraftig satsning
på utveckling av järnvägens resurser vägnätet kan avlastas stora
kostnader och järnvägens bokföringsmässiga underskott elimineras. Detta
kräver en relativt kraftig satsning i början men leder efterhand till en
förstärkning av kollektivtrafikens resurser och en från samhällets synpunkt
viktig besparing, vilken svårligen kan kvantifieras. Uppskattningsvis
kan det enligt motionärerna, som yrkar avslag på propositionen i denna
del, röra sig om flera miljarder kronor i besparingar inom en rad samhällssektorer
såväl direkt som indirekt.

Som föredraganden inledningsvis erinrar om är det av riksdagen år 1979
fastlagda målet för den statliga trafikpolitiken att ge landets olika delar en
tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnader. Riksdagens beslut innebar sålunda, såsom också i motion 1980/
81:86 (s) framhållits, en klar markering av ett mer samhällsekonomiskt
synsätt än tidigare på de trafikpolitiska frågorna. Detta innebär bl. a. att
trafikpolitiken skall bidra till att uppfylla mål inom andra samhällssektorer,
såsom närings-, sysselsättnings- och regionalpolitik.

Som utgångspunkt för sina förslag erinrar föredraganden i propositionen
om den nya järnvägspolitikens innehåll enligt 1979 års beslut. De bedömningar
och uttalanden som i samband härmed gjordes av riksdagen skall
enligt utskottets uppfattning även fortsättningsvis läggas till grund för
statsmakternas överväganden i dessa frågor samt i kommande budgetförslag
m. m.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att den negativa resultatut -

TU 1980/81:6

16

vecklingen vid SJ är mycket oroande och att SJ fortsättningsvis inte bör
drivas med underskott. Den samlade strukturplan som nu lagts och som
syftar till att skapa bättre förutsättningar för SJ att uppnå sitt ekonomiska
mål bör bl. a. därför godtas. Med anledning av uttalanden i propositionen
och motionerna finner utskottet anledning understryka att lönsamma investeringar
förekommer i verksamheten på såväl affärsbanenätet som det
ersättningsberättigade nätet. I motsats till vad som anförts i motion 1980/
81:86 (s) finnér utskottet densamma stå i god överensstämmelse med det
trafikpolitiska beslutet och avvisar därför yrkandena om avslag på förslaget
om strukturplan för SJ och godkännande av motionärernas uttalanden i
ämnet.

Utskottet tillstyrker vidare den av föredraganden föreslagna ökningen
av investeringsverksamheten under den närmaste femårsperioden. 1 anslutning
härtill vill utskottet understryka föredragandens uttalande att som
planeringsram för SJ:s investeringar skall beräknas en i reala termer genomsnittlig
årlig ökning av den totala investeringsvolymen om 5 % per år.
Vad i övrigt anförts beträffande långsiktig investeringsplan samt taxepolitik
och prissättning ger inte utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande. Bl. a. beträffande den långsiktiga investeringsutvecklingen och
behovet av säkerhetsinvesteringar aviseras förslag till 1981 års budgetproposition.

Det i motion 1980/81:86 (s) framlagda förslaget om en medelsanvisning
på tilläggsbudget om 100 milj. kr. för SJ:s investeringar under innevarande
budgetår finner sig utskottet med hänsyn främst till det statsfinansiella
läget inte kunna godta. Utskottet avstyrker därför motionen i denna del
liksom yrkandet om en särskild framställning till regeringen om inriktningen
av SJ:s investeringsverksamhet.

I motion 1980/81:68 (s) hemställs att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
investeringar i rullande materiel och banor i Kopparbergs län, m. m.

Utskottet behandlade i våras ingående (TU 1979/80:10) en rad regionala
järnvägsfrågor, berörande bi. a. Kopparbergs län. Under hänvisning till
vad utskottet därvid anförde finner utskottet motionen inte böra föranleda
någon riksdagens åtgärd. Detsamma gäller även med avseende på de i
motionen upptagna säkerhetsfrågorna, varom förslag som förut nämnts
aviserats till kommande vår.

Vad i partimotion 1980/81:105 (vpk) anförts om en kraftig satsning på
utveckling av järnvägens resurser och därmed eliminering av de bokföringsmässiga
förlusterna samt besparingar av miljardformat kan utskottet
inte ansluta sig till och avstyrker därför motionen i denna del.

Med anledning av yrkandet i motion 1980/81:86 (s) om bättre samordning
mellan de statliga kommunikationsverken vill utskottet erinra om att
utskottet så sent som i våras ingående behandlade frågan härom. Under

TU 1980/81:6

17

hänvisning till vad utskottet därvid anförde (TU 1979/80:18) anser utskottet
yrkandet nu böra lämnas utan åtgärd. Detsamma gäller förslaget om
tillsättande av en särskild utredningsman för frågan om en bättre samordning
mellan SJ och postverket.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande strukturplan för SJ m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1980/81: 86 (s) yrkandena 4, 5 och 6 samt 1980/81:105
(vpk), i denna del,

dels godkänner att en strukturplan för förbättring av statens
järnvägars ekonomi med den av föredragande departementschefen
förordade inriktningen genomförs,

dels godkänner den av föredragande departementschefen förordade
inriktningen av SJ:s investeringsverksamhet,

2. beträffande medelsanvisning på tilläggsbudget för SJ:s investeringar att

riksdagen avslår motion 1980/81: 86 (s) yrkande 11,

3. beträffande samordning mellan de statliga affärsverken, m. m.
att riksdagen lämnar motion 1980/81:86 (s) yrkandena 7 och 8
utan åtgärd,

4. beträffande investeringar i rullande materiel och banor i Kopparbergs
län, m.m.

att riksdagen lämnar motion 1980/81:68 (s) utan åtgärd.

3. Sjöfart

Regeringen har under rubricerade avsnitt (punkterna 6-8, s. 19-21)
bl. a. föreslagit riksdagen att godkänna en av föredragande departementschefen
förordad besparing på anslaget E 2. Isbrytning för budgetåret 1980/
81.

Föredragande departementschefen har vidare anmält visst uppdrag till
sjöfartsverket samt förslag till avveckling av bidrag till sjöfolkets fria resor.

Motionerna

I motion 1980/81:86 av Bertil Zachrisson m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 9), att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om att bibehålla statsbidragen för sjöfolkets
fria hemresor.

TU 1980/81:6

18

I motion 1980/81:105 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen med avslag på proposition 1980/81: 20 bilaga 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande sjöfarten.

Utskottet

Isbrytarverksamheten

Av propositionen framgår att kostnaderna för isbrytningen har ökat
kraftigt under 1970-talet. Föregående budgetår uppgick kostnaden till nästan
140 milj. kr., vilket kan jämföras med ca 30 milj. kr. tio år tidigare. För
budgetåret 1981/82 begär sjöfartsverket ca 160 milj. kr. för isbrytningen.

Vid anslagsberäkningen för innevarande budgetår förutsattes att isbrytaren
Thule i likhet med tidigare år hålls i beredskap, men inte används i
isbrytarverksamheten under en normalvinter. Av besparingsskäl och med
hänsyn till att det under normalförhållanden finns en sådan isbrytarkapacitet
att vintersjöfartens och näringslivets krav utan större svårighet kan
tillgodoses föreslås att ytterligare en av de äldre isbrytarna tas ut ur
isbrytarverksamheten den kommande vintersäsongen. Besparingen på
drift- och underhållssidan beräknas till ca 5 milj. kr.

I partimotion 1980/81:105 (vpk) yrkas avslag på förslaget under hänvisning
till att det är angeläget att full garanti skapas för Norrlandshamnarnas
öppethållande även under svåra isförhållanden.

Av propositionen framgår att den ytterligare isbrytare som nu föreslås
tas ut ur isbrytarverksamheten den kommande vintersäsongen avses kunna
användas i reserv om någon av de övriga isbrytarna skadas eller om
isförhållandena blir mycket svåra.

Under hänvisning härtill och på de av föredraganden i övrigt anförda
grunderna tillstyrks propositionens förslag och avstyrks motionen i denna
del.

Uppdrag till sjöfartsverket

Det förhållandet att de äldre isbrytarna snart har tjänat ut - isbrytarna
Thule och Oden är från år 1953 resp. 1957 och Tor från år 1964 -föranleder enligt propositionen överväganden om isbrytarkapacitetens och
isbrytarverksamhetens långsiktiga utformning.

Med ledning av bl. a. resultaten från den vintersjöfartsforskning sjöfartsverket
bedriver i samverkan med andra myndigheter anses verket böra
undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra samspelet mellan
å ena sidan näringsliv, hamnar och sjötransportörer och å andra sidan den
statliga isbrytarverksamheten. Möjligheterna till skärpta krav i fråga om
förhandsanmälan och vid prioritering av isbrytarinsatserna anses därvid
böra studeras och i sammanhanget värderas.

TU 1980/81:6

19

Det förhållandet att staten tillhandahåller tillräcklig isbrytarkapacitet
även under svåra vinterförhållanden, dessutom kostnadsfritt, ger enligt
föredragandens mening inte tillräckligt incitament för näringslivet och
sjötransportörerna att minska anspråken på isbrytarkapacitet. Sjöfartsverket
bör därför - inte minst från energisynpunkt - undersöka vilka möjligheter
söm finns att skapa ett sådant incitament med sikte på att få till stånd
ett effektivare utnyttjande av isbrytarna.

Med anledning härav framhålls i partimotion 1980/81: 105 (vpk) att idén
att eventuellt avgiftsbelägga isbrytartjänster innebär risker eftersom sjötransportörer
av ekonomiska skäl kan försämra drift och säkerhet.

Utskottet finnér det för sin del välmotiverat att på det sätt föredraganden
förordat möjligheterna nu undersöks att effektivisera isbrytarverksamheten
och om möjligt minska anspråken på isbrytarkapaciteten. Med hänvisning
härtill och då utskottet inte delar motionärernas uppfattning om de
risker som kan vara förenade härmed tillstyrks förslaget i fråga och avstyrks
motionen i denna del.

Bidrag till sjöfolkets fria resor

Under förevarande avsnitt erinras om att föredraganden i den sjöfartspolitiska
propositionen (prop. 1979/80: 166) uttryckte tveksamhet till ett fortsatt
stöd åt rederinäringen inriktat mot de fria resorna. Kostnaderna för
resor av detta slag ansågs — i likhet med andra kostnader varom avtal
slutits — böra belasta arbetsgivaren och i förhandlingar med de anställdas
organisationer avvägas mot andra önskemål.

I stället för stöd till sjöfolkets resor förordades att de sjöfartspolitiska
åtgärderna inriktades mot en förstärkt statlig satsning på sjöfartsteknisk
och sjöfartsekonomisk utveckling, forskning och utbildning. Föredraganden
anser alltjämt att bidraget till sjöfolkets fria resor bör avvecklas. För
att ge rederierna nödvändigt utrymme för anpassning anses bidraget böra
avvecklas inom en tvåårsperiod.

I den socialdemokratiska gruppmotionen 1980/81:86 hänvisas till riksdagens
ställningstagande i frågan under våren 1980 och skälen härför. Under
hänvisning härtill förklarar sig motionärerna inte kunna acceptera att bidragen
till sjöfolkets hemresor nu avskaffas samt begär att detta skall ges
regeringen till känna.

I motiveringen för partimotion 1980/81: 105 (vpk) berörs inte frågan, men
motionärernas yrkande innebär avslag på propositionen.

Utskottet anser nu liksom tidigare (TU 1979/80:26) och i likhet med
föredraganden att de sjöfartspolitiska åtgärderna i första hand bör inriktas
mot sådana åtgärder som främjar näringens utveckling och förnyelse samt
att bidraget till sjöfolkets fria resor bör avvecklas. Utskottet tillstyrker
därför föredragandens förslag härom och avstyrker motionsyrkandena.

TU 1980/81:6

20

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande isbrytarverksamheten

att riksdagen med bifall till propositionens förslag och med avslag
på motion 1980/81:105 (vpk), i denna del, godkänner den av
föredraganden förordade besparingen på anslaget E 2. Isbrytning
förbudgetåret 1980/81,

2. beträffande uppdrag till sjöfartsverket

att riksdagen med avslag på motion 1980/81:105 (vpk) i denna del
godtar vad föredragande departementschefen i propositionen anfört,

3. beträffande bidrag till sjöfolkets fria resor

att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81:86 (s) yrkande 9
och 1980/81:105 (vpk), i denna del, godtar vad föredragande
departementschefen i propositionen förordat.

4. Postväsendet

Regeringen har under rubricerade avsnitt (punkterna 9—11, s. 21-24)
berett riksdagen tillfälle ta del av vad föredragande departementschefen
har anfört i propositionen angående direktdebitering av följesedelsbunden
post, översyn av reglerna för frankeringsfrihet samt avveckling av tjänstebrevsrätten
för icke statliga organ.

Motionerna

I motion 1980/81:86 av Bertil Zachrisson m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandet 10), att riksdagen beslutar att avveckling av tjänstebrevsrätt
för icke-statliga organ skall ske i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1980/81:105 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen med avslag på proposition 1980/81: 20 bilaga 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande postväsendet.

Utskottet

Direktdebitering av följesedelsbunden post

Av propositionen framgår att sedan budgetåret 1979/80 vid trafiksäkerhetsverket
prövats att låta myndigheten själv ersätta postverket för post -

TU 1980/81:6

21

befordran. Detta gäller dock enbart de stora postvolymer som skrivs ut
maskinellt som en följd av registreringsarbetet vid länsstyrelsernas bil- och
körkortsregister.

Enligt föredragandens uppfattning bör systemet med direktdebitering av
den följesedelsbundna posten utvidgas till andra myndigheter som har
stora volymer av enhetlig, ofta dataproducerad post. Systemet bör kunna
övervägas för exempelvis riksskatteverket, statistiska centralbyrån, centrala
studiestödsnämnden och riksförsäkringsverket.

Även utskottet finner lämpligt att så sker. Förslag i frågan aviseras f. ö.
till 1981 års budgetproposition.

Översyn av reglerna för frankeringsfrihet

Postförsändelser till den som har tjänstebrevsrätt får under vissa förutsättningar
lämnas till postbefordran ofrankerade. Om mottagaren inte är
direktbetalande krävs medgivande av regeringen för att mottagaren skall få
använda sig av sådan frankeringsfrihet.

När sådant särskilt medgivande finns får postverket i allmänhet ersättning
från tjänstebrevsanslaget för befordringen av dessa försändelser. För
frankeringsfria försändelser till försäkringskassorna betalar dock riksförsäkringsverket
ersättning direkt till postverket. Föredraganden föreslår att
reglerna för frankeringsfriheten ses över i kostnadsbesparande syfte. Utgångspunkten
för översynen bör vara att frankeringsfrihet skall tillämpas
endast då det ligger i myndighetens — snarare än i avsändarens — intresse
att en försändelse skickas in.

Exempel på frankeringsfrihet som enligt föredragandens mening bör
kunna avvecklas är den som gäller vid inbetalning av böter och studiemedelsavgifter
samt vissa upplysningar i taxerings- och uppbördsärenden.
Detta gäller även frankeringsfriheten för svar på vissa förfrågningar från de
allmänna försäkringskassorna. En översyn av frankeringsfriheten efter
dessa riktlinjer anses kunna medföra årliga besparingar på ca 20 milj. kr.

Utskottet har intet att erinra mot att de föreslagna åtgärderna genomförs.

Avvecklad tjänstebrevsrätt för icke statliga organ

Riksdagen har (prop. 1976/77:100. TU 1976/77:11. rskr 1976/77:177)
godkänt riktlinjer för avveckling av tjänstebrevsrälten för icke statliga
organ. Skälet härtill var att det är angeläget att omfattningen av statligt
ekonomiskt stöd till olika verksamheter kan kontrolleras och regelbundet
omprövas samt att klara gränser skapas för vilka som skall ha tjänstebrevsrätt.
I fråga om tjänstebrevsrätten för sjukvårdsinrättningar som ägs av
primär- och landstingskommuner förhandlar staten med Landstingsförbundet.
Förhandlingarna beräknas avslutas i år. Tjänstebrevsrätten för kyrkliga
organ togs upp i samband med de under år 1977 slutförda överläggningarna
om det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. Då

TU 1980/81:6

22

dessa inte ledde till något principbeslut rörande relationerna mellan stat
och kyrka bör enligt föredraganden frågan om hur de kyrkliga organens
tjänstebrevsrätt skall avvecklas t. v. vila. För övriga tjänstebrevsberättigade
icke statliga organ kan tjänstebrevsrätten enligt riksdagsbeslutet prövas
i samband med organisatoriska förändringar hos dessa organ, när
verksamhetens inriktning ändras eller när det finns andra skäl till en
omprövning. Enligt föredragandens mening finns det nu sådana skäl. Värdet
av de sistnämnda organens tjänstebrevsrätt beräknas till uppemot 100
milj. kr.

Eftersom det i vissa fall kan krävas omfattande administrativa förberedelser
förordar föredraganden en viss övergångsperiod. Avvecklingen
anses dock böra vara avslutad senast under budgetåret 1983/84.

Enligt den socialdemokratiska gruppmotionen 1980/81:86 kan beslut
dock redan nu fattas om avveckling av de kyrkliga organens tjänstebrevsrätt.
Denna anses dock t. v. böra bibehållas för domkapitlen och för pastorsämbetena
i fråga om ärenden som gäller folkbokföringen. För övriga
icke-statliga organ förordas en planmässig avveckling ske med början
redan innevarande budgetår. Det föreslås vidare få ankomma på regeringen
att fatta de konkreta avvecklingsbesluten. För budgetåret 1981/82 beräknar
motionärerna en sammanlagd besparing på 20 milj. kr. genom
avveckling av dels de kyrkliga organens tjänstebrevsrätt, dels den första
etappen av övriga icke-statliga organs tjänstebrevsrätt.

I partimotion 1980/81:105 (vpk) framhålls beträffande förslaget om avvecklad
tjänstebrevsrätt för icke-statliga organ att detta främst torde gälla
primär- och landstingskommuners sjukvårdsinrättningar samt svenska
kyrkan. Besparingarna blir enligt motionen i stor utsträckning skenbara
eftersom kostnaderna överförs till kommunalskatten. Visserligen anses
kostnadsmedvetandet kunna stärkas, men samtidigt förmodas administrativa
nackdelar för posthanteringen uppkomma. Dessutom är motionärerna
kritiska mot övervältringen av kostnader från stat till kommuner.

Utskottet tillstyrker för sin del att tjänstebrevsrätten för icke-statliga
organ avvecklas i den ordning föredraganden förordat. Detta innebär emellertid
att på de av föredraganden anförda skälen åtgärderna med avseende
på de kyrkliga organens tjänstebrevsrätt t. v. anstår. Även utskottet finner
lämpligt att så sker.

Härav följer att utskottet inte kan biträda yrkandet i motion 1980/81:86
(s) om beslut redan nu om avveckling av viss del av de kyrkliga organens
tjänstebrevsrätt. Motionen avstyrks därför i denna del.

Vidare avstyrks yrkandet i partimotion 1980/81: 105 (vpk) om avslag på
propositionen i motsvarande del.

TU 1980/81:6

23

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande direktdebitering av följesedelsbunden post och översyn
av reglerna för frankeringsfrihet

att riksdagen godtar vad föredragande departementschefen i propositionen
härom anfört,

2. beträffande avvecklad tjänstebrevsrätt för icke statliga organ
att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81:86 (s) yrkande
10, och 1980/81: 105 (vpk), i denna del, godtar vad föredragande
departementschefen i propositionen förordat.

Stockholm den 2 december 1980

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s). Bertil Jonasson (c), Essen Lindahl (s),
Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson
(s), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Olle Östrand (s), Anna
Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp), Per Stenmarck
(m) och Ivar Franzén (c).

Reservationer

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Olle Östrand och Ove Karlsson (alla s) har avgivit följande sju
reservationer till betänkandet.

1. Vägväsendet (punkt 1) beträffande statens vägverks organisation (mom.
1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Utskottet
vill” och på s. 4 slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan för sin del inte finna det rimligt att riksdagen skall godkänna
en organisationsförändring som är beskriven på ett så utomordentligt
vagt sätt som i propositionen. De mycket allmänna uttalanden som görs i
propositionen räcker inte som underlag för att riksdagen skall kunna ta
ställning i frågan.

Vad beträffar den lokala organisationen framhöll utskottet i sitt betänkande
TU 1979/80:9 att det bedömde det som nödvändigt att vägverket

TU 1980/81:6

24

fortsätter rationaliseringen av sin organisation. Inte minst de otillräckliga
väganslagen nödvändiggör f. ö. åtgärder av rationaliseringskaraktär. Enligt
proposition 1978/79:99 om en ny trafikpolitik var vidare en förutsättning
för en fortsatt hög ambitionsnivå för driftverksamheten också att de pågående
rationaliseringarna fortsätter. Det gäller därvid rationaliseringar
såväl på maskinsidan som i vad avser arbetsmetoder och organisation.

För att vägverket skall kunna garantera en rationell och effektiv driftverksamhet
enligt den inriktning som statsmakterna angett erfordras således
att organisationen av verkets driftresurser får en rationell och till
medelstilldelningen anpassad utformning. Detta innebär enligt vad verket
tidigare angivit förutom anpassning av de regionala resurserna på vägförvaltningarnas
driftkontor även att den lokala driftorganisationen, arbetsområdena,
måste ses över. Frågorna om indragning eller omorganisation
av arbetsområden är dock enligt verkets uppfattning av komplicerad natur
eftersom åtgärderna så gott som genomgående får negativa regionalpolitiska
effekter.

Beslut av den art varom här är fråga föregås vidare enligt verket av
ingående utredningar samt överläggningar med representanter för
personalorganisationer jämte berörda lokala och regionala myndigheter.
Hänsyn sägs därvid i största möjliga mån tas till samhällekonomiska samt
regional- och arbetsmarknadspolitiska synpunkter.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att föredraganden inte beaktat vad
riksdagen på grundval av trafikutskottets enhälliga förslag anförde om
vikten av att ett fullständigt beslutsunderlag föreligger innan indragning av
vägstationer i skogslänen sker. Samhällsekonomiska hänsyn, liksom berättigade
krav på service inom olika delar av vägnätet, gör det nödvändigt att
omsorgsfullt pröva varje organisationsförändring. De förändringar som
föredraganden utan föregående noggrann prövning nu aviserar skulle få
förödande konsekvenser för såväl trafiksäkerhet som vägunderhåll. Det är
inte heller godtagbart att begränsa servicen så att antingen grusvägnät eller
tätortsvägar åsidosätts. Kraven på trafiksäkerhet gör det nödvändigt att
inom vägverket noga avväga de skilda vägområdenas servicebehov. En
ensidig entrepenadverksamhet i tätorterna kan komma att innebära betydande
försämringar på lång sikt.

Den av föredraganden aviserade organisationsöversikten skulle, enligt
uppgift från vägverket inför utskottet, om den omsattes i praktiken bl. a.
leda till att mer än ett femtiotal vägstationer i glesbygd måste läggas ner för
att uppnå en besparingseffekt på 10-20 milj. kr. per år. Även det övre
norra byggnadsdistriktet måste avvecklas.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet föredragandens
förslag och tillstyrker följaktligen yrkandet i motion 1980/81: 86 (s).

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Vad beträffar förslaget i partimotion 1980/81:105 (vpk) vill utskottet
erinra om att väg- och arbetsmarknadsverkens byggnadsorganisation i

TU 1980/81:6

25

väsentliga delar har skilda funktioner och arbetsuppgifter och bl. a. därför
lämpligen inte kan sammanföras i en organisation. Utskottet avvisar därför
förslaget i fråga. Motionärernas avslagsyrkande tillgodoses däremot genom
vad utskottet ovan anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande statens vägverks organisation

att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del,
med anledning av motion 1980/81:105 (vpk) i motsvarande del
samt med bifall till motion 1980/81:86 (s) yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. Vägväsendet (punkt 2) beträffande den statliga färjeverksamheten
(mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 7 slutar med ”vissa färjor.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets bedömning är möjligheterna mycket små att spara på
färjeverksamheten utan att det innebär oacceptabla serviceförsämringar
eller leder till kostnadsövervältringar på kommuner och landsting för t. ex.
sjuktransporter med helikopter eller för brandförsvar. Enligt den utredning
som vägverket gjort på kommunikationsdepartementets uppdrag kommer
nedrustningen av färjeservicen att drabba glesbygdens folk hårt. Det förslag
som vägverket nu har skickat ut på remiss innebär en klart försämrad
service för dem som drabbas. De föreslagna indragningarna leder till en
ökad ojämlikhet och drabbar dem som redan nu har besvärligare kommunikationer
än andra. Även ur energisynpunkt får indragningarna negativa
konsekvenser. Det finns exempel på förslag till indragningar och nattuppehåll
som skulle leda till omvägar på 6 å 7 mil. Antalet arbetstillfällen inom
vägverket skulle vidare minska med ca 130.

För dem som bor i glesbygd skulle detta innebära försämringar som
utskottet inte kan godta. Det skulle bli ännu svårare för människorna i
glesbygden att på lika villkor delta i sin kommuns politiska och kulturella
liv. Utskottet kan inte heller acceptera en avgiftsbeläggning eller privatisering
i enlighet med kommunikationsdepartementets direktiv. Om man på
sikt vill minska driftkostnaderna utan att försämra servicen för de bygder
där färjeförbindelser finns i dag bör man enligt utskottets mening gå till
väga på ett helt annat sätt.

I dagens konjunkturpolitiska läge bör man vidta åtgärder för att bl. a.
stimulera investeringar i infrastruktur. Motionärerna förordar därför i stället
för indragningar av färjeförbindelser att vissa färjeleder ersätts med
broar. Delvis kan broarna utföras i stål, vilket leder till beställningar inom
stål- och varvsindustrin. I första hand bör sådana broar byggas som har en

TU 1980/81:6

26

mycket god samhällsekonomisk lönsamhet. Följande färjeleder nämns därvid,
nämligen Brosunden—Rosenholm, Klädesholmen—Bockholmen, Liljedal—Ed,
Ekhammar-Björsund, Hamburgö—Hamburgsund, Strömsholmen-Bjursund
och leden vid Anttis. För byggande av sådana broar föreslås
slutligen medel på tilläggsbudget om 50 milj. kr. att anvisas under
anslaget till Byggande av statliga vägar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om lämpligheten att under
angivna förutsättningar ersätta vissa färjeleder med broar och anser därför
medel böra beräknas härför. Ett bifall härtill innebär ett tidigareläggande
av ovan nämnda projekt.

Utskottets ställningstagande innebär i det närmaste ett tillgodoseende av
syftet med motion 1980/81:86 (s) yrkandena 2 och 14. Vidare tillgodoses i
väsentlig del yrkandena i motionerna 1980/81:63 (c, m. fp) och 1980/81:90
(s) i vad avser frågan om minskad turtäthet på vissa färjor samt motion
1980/81: 105 (partimotion, vpk) såvitt nu är i fråga.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Redan
enligt” och på s. 8 slutar med ”yrkandet härom.” bort ha följande lydelse:

Ett bra sätt att rationalisera och långsiktigt åstadkomma besparingar i
vägverkets driftbudget för färjeverksamheten är sålunda att ersätta färja
med bro, vilket också medför en väsentlig samhällsekonomisk vinst.

Redan enligt gällande flerårsplaner avses förbindelserna mellan Strömsholmen
och Bjursund, mellan Pitsund och Pitholm samt vid Anttis och
Kuoksu ersättas med broar. Broförbindelser beräknas också framdeles
kunna bli aktuella vid Klädesholmen-Bockholmen, Liljedal-Ed, Ekhammar-Bjursund,
Hamburgö—Flamburgsund och under vissa förutsättningar
även vid Killingi.

Genom att nu bevilja 14,0 milj. kr. för byggande av bro mellan Strömsholmen
och Bjursund torde detta projekt omedelbart kunna sättas i gång.
och därigenom kan den eftersträvade besparingseffekten snabbare uppnås.

För bron vid Liljedalssundet bör anvisas 4,0 milj. kr och för Brosundet
2,5 milj. kr.

Vidare bör för broar mellan Bockholmen och Klädesholmen samt Hamburgsund—Hamburgö
anslås 7,0 resp 8,5 milj. kr. För bro mellan Ekhammar
och Björsund bör beviljas 5,0 milj. kr.

Även vid Pitsundet, Anttis, Kuoksu och Killingi bör färjelederna snarast
ersättas med broar.

Vid ett bifall till ett eller flera av de ovan nämnda förslagen bör härför
erforderliga medel snarast anvisas. Det bör därför ankomma på regeringen
att på tilläggsbudget återkomma med förslag om sålunda erforderliga medel,
högst intill det av motionärerna angivna beloppet om 50 milj. kr.

Vad utskottet härom anfört och vilket av riksdagen bör ges regeringen
till känna innebär i det närmaste ett bifall till motionärernas yrkanden.

TU 1980/81:6

27

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den statliga färjeverksamheten
att riksdagen

a. med anledning av vad föredraganden anfört samt motionerna
1980/81: 63 (c, m, fp), 1980/81: 90 (s) yrkande 2 och motion 1980/
81:105 (vpk) i motsvarande del samt med bifall till motion 1980/
81: 86 (s) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

b. med anledning av motionerna 1980/81:56 (s) om bro vid Bjursundsström
och 1980/81:86 (s) yrkande 14 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

c. med anledning av motionerna 1980/81:61 (s) om bro över
Liljedalssundet och 1980/81:86 (s) yrkande 14 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

d. med anledning av motionerna 1980/81:89 (s) om bro vid Brosundet
och 1980/81: 86 (s) yrkande 14 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

e. med anledning av motionerna 1980/81:92 (s) om broar mellan
Bockholmen och Klädesholmen samt mellan Hamburgsund och
Hamburgö och 1980/81:86 (s) yrkande 14 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

f. med anledning av motionerna 1980/81:93 (s) om fäijeleden
mellan Ekhammar och Björsund samt 1980/81: 86 (s) yrkande 14 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

g. med anledning av motion 1980/81:90 (s) om broar vid Pitsundet.
Anttis, Kuoksu och Killingi som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,

h. med anledning av motion 1980/81:86 (s) yrkande 14 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
medelsäskande på tilläggsbudget under anslaget till Byggande av
statliga vägar för byggande av angivna broförbindelser,

3. Vägväsendet (punkt 1) beträffande vägbyggnadsverksamheten (mom. 3)
Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”1 likhet”
och på s. 10 slutar med ”berörd del.” bort ha följande lydelse:

Under år 1978 upprättades en fördelningsplan för byggande av statskommunala
vägar under perioden 1979—1988. Fördelningsplanen baserades
på en årlig medelstilldelning till anslaget för byggandet av statskommunala
vägar på 350 milj. kr. i 1979 års kostnadsnivå. Sedan fördelningsplanen
fastställts har riksdagen beslutat att av anslaget skall 20 milj. kr.

TU 1980/81:6

28

utgöra anslag till byggandet av cykelleder. Om anslaget för 1982 minskas
med nominellt 50 milj. kr. i förhållande till 1981 års anslag uppkommer en
sådan förskjutning att först 1984 beräknas samtliga 1981 års starter enligt
fördelningsplanen ha igångsatts. En rad av dessa objekt är redan igångsatta
eller i ett mycket långt gånget planerings- eller projekteringsskede. Kommunerna
tvingas därför förskottera utbyggnaderna av egna medel. Sådana
förskotteringar förekommer redan i dag i en rad såväl stora som små
kommuner.

Det aktuella anslaget för byggande av statskommunala vägar kan också
användas för bidrag till kollektivtrafikanläggningar. Något utrymme för
sådana satsningar kommer knappast att finnas. Detta strider klart mot
riksdagens uttalande och mot vad framför allt de större kommunerna har
kunnat räkna med.

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motion 1980/
81:86 (s). Innan riksdagen binder sig för en neddragning av väganslagen på
det föreslagna sättet måste sålunda vägverket ges tillfälle att redovisa på
vilket sätt man kan förändra gällande flerårsplaner och vilka effekterna blir
på t. ex. sysselsättning och trafiksäkerhet i olika delar av landet. Vid en
sådan revidering av flerårsplanerna bör dels särskilt beaktas kollektivtrafikens
behov, dels att vägverkets drift- och underhållsverksamhet tillförs
erforderliga resurser. Enligt utskottets mening måste inriktningen för anslagsgivningen
till vägväsendet vara att upprätthålla servicestandarden och
vidmakthålla det i vägarna nedlagda kapitalet. En målmedvetet bedriven
driftverksamhet med lämpligt avvägda resursinsatser utgör dels en garanti
för trafikens framkomlighet under olika väderbetingelser, dels en av förutsättningarna
för att hålla trafikolycksutvecklingen under kontroll.

Den föreslagna medelsanvisningen för kollektivtrafiken tillstyrks också
av utskottet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Genom det anförda synes även syftet med yrkandet i motion 1980/
81:105 (partimotion, vpk) såvitt nu är i fråga till väsentlig del tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande vägbyggnadsverksamheten
att riksdagen

a. med avslag på propositionen i denna del och med anledning av
motion 1980/81:105 (vpk) i denna del samt med bifall till motion
1980/81:86 (s) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört härom,

b. med avslag på propositionen i denna del och med bifall till
motion 1980/81:86 (s) yrkandena 12 och 13 till Bidrag till byggande
av kommunala vägar och gator på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av
50000000 kr.,

TU 1980/81:6

29

4. Statensjärnvägar (punkt 2) beträffande strukturplan för SJ m. m. (mom.

1 och 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 16 slutar med "SJ:s investeringsverksamhet.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att åtgärder snabbt måste vidtas för att SJ:s ekonomiska
mål skall kunna uppnås. SJ bör ha goda möjligheter att utveckla både sin
person- och godstrafik till gagn för medborgarna och näringslivet i olika
delar av landet. Inte minst bör utvecklingen på energiområdet med successivt
ökande priser på oljeprodukter kunna bidra till att stärka järnvägens
konkurrenskraft gentemot framför allt den långväga lastbilstrafiken. Det är
angeläget att SJ har sådana resurser att nu nämnda möjligheter kan tas till
vara.

Men utskottet vill erinra om att 1979 års nya trafikpolitiska beslut
innebar en klar markering av ett samhällsekonomiskt synsätt. Ett exempel
på detta är prissättningen för malmfrakterna. Här har riksdagen begärt en
samhällsekonomiskt övergripande bedömning. Enligt trafikutskottet är det
från samhällsekonomisk synpunkt av vitalt intresse att transportförhållandena
utformas så att de särskilda betingelser som råder i malmfälten tas till
vara (TU 1979/80:10).

I den nu aktuella sparpropositionen synes regeringen i alltför hög grad
förlita sig på marknadsekonomins mekanismer. En rad uttalanden pekar
tillbaka från det nya trafikpolitiska beslutet mot 1963 års trafikpolitiska
beslut.

Under avsnittet rationaliseringar anger föredraganden en ökad rationaliseringstakt
vara en grundförutsättning för att åstadkomma förbättringar i
SJ:s ekonomi. Enligt utskottets bedömning har SJ inte, som anges i propositionen,
hållit tillbaka takten i rationaliseringarna under senare år utan
tvärtom drivit en hård rationaliseringsverksamhet.

I samma avsnitt anger föredraganden att produktiviteten bör kunna ökas
genom en återhållsam nyrekrytering och en nedskärning av SJ:s totala
personalstyrka.

Rationalisering inom SJ synes emellertid hittills i alltför hög utsträckning
ha kommit att bli detsamma som personalinskränkningar. I det fortsatta
rationaliseringsarbetet bör ges ökad tyngd åt införandet av ny och bättre
teknik och organisatoriska och administrativa förändringar. SJ:s administrativa
apparat måste göras mer effektiv bl. a. genom ett smidigare och
mindre byråkratiskt arbetssätt. Investeringsfrågorna måste drivas effektivare
och utbildningsverksamheten ges en långsiktig inriktning.

Under rationaliseringsavsnittet finns en redogörelse för utnyttjandet av
SJ:s godsvagnspark. Föredraganden hävdar att ett högre utnyttjande av
vagnparken är ett direkt alternativ till att investera i ytterligare vagnar.

TU 1980/81:6

30

Enligt utskottets uppfattning bör man inom SJ i snabb takt gå över till en
modern vagntyp, dvs. skrota de gamla godsvagnarna och investera i nya.
Det är inte rimligt att SJ måste avstå från lönsamma transporter p.g.a.
brist på lämpliga godsvagnar.

Såsom i det trafikpolitiska beslutet framhölls bör SJ få bättre möjligheter
att ta hand om det långväga godset, bl. a. genom utbyggnad av kapaciteten
och höjning av transportstandarden. Det är också angeläget att utvecklingen
av kombinerade transporter inte hämmas av brist på investeringsmedel.
För att bl. a. underlätta samverkan mellan olika trafikmedel är det vidare
av största vikt att ett funktionellt terminalsystem byggs upp i landets olika
delar.

Gemensamt för person- och godstrafiken föreligger också behov av
fortsatta säkerhetsinvesteringar, såsom ljärrblockering. automatiskt tågstopp,
ökat vägskydd och radioutrustning på tågen.

Investeringarnas betydelse för att ytterligare höja kvaliteten på järnvägens
transporttjänster och därmed ge järnvägen möjligheter att spela den
centrala roll den bör ha inom i första hand det interregionala person- och
godstransportsystemet betonades också. Riksdagen underströk starkt vikten
av att SJ fick ökade resurser för att bygga ut kapaciteten och förbättra
servicen.

Behovet av rullande materiel är stort. Behovet att ersätta gamla lok och
vagnar med nytt materiel är trängande. Men det krävs också en ökning av
antalet lok och vagnar för att kunna möta den ökande resandeströmmen.
Inte minst situationen förra vintern visar att det krävs en rejäl upprustning
av SJ:s lok- och vagnpark. Det krävs alltså enligt utskottets mening en
konsekvent uppföljning av satsningen på SJ. SJ måste få de resurser som
behövs för ett framgångsrikt fullföljande av lågprisreformen.

Förtroendet för SJ hos företag och allmänhet måste återställas. Det
gäller att förbättra regulariteten i tågföringen och återskapa tilltron till
järnvägen som ett säkert transportmedel.

Utskottet har självklart fortfarande den uppfattningen att SJ:s investeringar
måste öka, men tar däremot avstånd från den ändrade inriktning av
investeringsverksamheten som förordas i propositionen. Där slås kategoriskt
fast att SJ:s resurser skall koncentreras till de mest lönsamma investeringarna.
Först i andra hand kommer sådana investeringar som kan ha
starkt intresse från samhällsekonomiska eiler andra (t. ex. säkerhetsbefrämjande)
synpunkter. Detta strider enligt utskottets mening klart mot
1979 års trafikpolitiska beslut.

Den av riksdagen beslutade inriktningen av investeringsverksamheten
bör ligga fast så att SJ ges förutsättningar att göra sig gällande på ett
samhällsekonomiskt sätt. 1 detta sammanhang må erinras om att riksdagsbeslutet
också innebar att sjöfartens roll i trafikpolitiken skulle prövas. Det
är - inte minst från energisynpunkt - väsentligt att i ökad utsträckning
överföra godstransporter från landsväg till järnväg eller vattenväg. SJ

TU 1980/81:6

31

måste då ges bättre möjligheter att ta hand om det långväga gods som i dag
går på landsväg, bl. a. genom utbyggnad av kapaciteten och höjning av
transportstandarden. Det är därvid angeläget att SJ får investeringsmedel
för en fortsatt satsning på enhetslasttekniken med bl.a. utbyggnad av
enhetslastterminaler och anskaffning av containrar och hanteringshjälpmedel.
Detta får dock inte leda till en osund konkurrenssituation gentemot
kustsjöfarten. Därför bör SJ:s investeringar göras så att ett effektivare
utnyttjande av sjöfartens resurser inte motarbetas.

I propositionen förordas en real investeringsökning om 5% per år. Detta
innebär enligt föredraganden att den helt övervägande delen av de investeringsprojekt
som SJ tagit upp i sitt huvudalternativ kan realiseras, men
att vissa omprioriteringar blir nödvändiga. Utskottet förutsätter att regeringen
i 1981 års budgetproposition lämnar en detaljerad redogörelse för
vilka avvikelser från SJ:s huvudalternativ som den av honom förordade
lägre investeringstakten innebär. Först då blir det möjligt att ta ställning till
investeringsverksamhetens inriktning.

Vad utskottet nu anfört om inriktningen av SJ:s investeringsverksamhet
bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Mot den redovisade bakgrunden — inte minst det akuta läget för SJ -anser utskottet i likhet med motionärerna att det behövs en kraftigare
satsning på säkerhetsbefrämjande åtgärder för att få till stånd en uppsnabbning
av införandet av ATC (automatiskt tågstopp), linjeblockeringsanläggningar,
trafikradio och vägskyddsanläggningar. Det är också angeläget
med en ökad satsning på rullande materiel - både lok och vagnar.
Investeringarna bör planeras så att den svenska industrins kapacitet utnyttjas
på ett effektivt sätt och för tillgodoseende av de av motionärerna
angivna behoven.

Totalt innebär förslagen en investering på helårsbasis på 205 milj. kr.
utöver det långsiktiga investeringsprogrammet. För innevarande budgetår
bör till Järnvägar m.m. anvisas 100 milj. kr. utöver tidigare anvisade
anslag.

Under avsnittet taxepolitik och prissättning redogörs allmänt för behovet
av taxehöjningar. Någon mer preciserad redogörelse för hur föredraganden
ser på vilken roll prispolitiken skall spela när det gäller att sanera
SJ:s ekonomi ges inte. Utskottet förutsätter därför att regeringen i nästa
budgetproposition återkommer med en redovisning av dessa frågor.
Lågprissatsningen får inte urholkas genom framtida taxehöjningar. I första
hand bör SJ:s inkomstpolitik gå ut på att öka volymen och inte på att med
taxehöjningar förbättra SJ:s resultat.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande strukturplan för SJ m.m.

att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del och
med anledning av motion 1980/81:105 (vpk) i denna del samt med

TU 1980/81:6

32

bifall till motion 1980/81:86 (s) yrkandena 4, 5 och 6 som sin
mening ger till känna vad utskottet anfört om en strukturplan för
förbättring av statens järnvägars ekonomi och om inriktningen
av SJ:s investeringsverksamhet,

2. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:86 (s) yrkande 11 till
Järnvägar m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 100000000 kr.,

5. Statens järnvägar (punkt 2) beträffande samordning mellan de statliga
affärsverken, m.m. (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att det stycke av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Med
anledning" och på s. 17 slutar med ”och postverket.” bort ha följande
lydelse:

I motion 1980/81:86 (s) yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om en förbättrad samordning
mellan de statliga affärsverken, vidare begärs att regeringen tillsätter en
särskild utredningsman för frågan om en bättre samverkan mellan SJ och
postverket.

Frågan om samarbetet mellan de statliga verken under kommunikationsdepartementet
har tagits upp ett flertal gånger i riksdagen. Vid behandlingen
av den trafikpolitiska propositionen konstaterade trafikutskottet (TU
1978/79: 18) att frågan om en förbättrad samordning mellan de statliga
trafikverken ännu inte kommit närmare sin lösning. Utskottet fann detta
otillfredsställande och ansåg att det bör ankomma på regeringen att snarast
vidta åtgärder för att få en bättre samordning till stånd. En redovisning av
vilka åtgärder som har vidtagits eller avses vidtas skulle lämnas riksdagen i
samband med 1980 års budgetproposition. Någon sådan redovisning har
ännu inte lämnats.

Kommunikationsministern berör en del av detta komplex i sparplanen.
Han pekar på möjligheterna att rationalisera SJ:s verkstadsrörelse. Här
hänvisas till samverksutredningens förslag i betänkande (Ds K 1980:4)
Fordonsunderhåll i statliga verkstäder om att öka och utjämna beläggningen
i de statliga verkstäderna. Detta förslag remissbehandlas f. n.

Utskottet finnér det angeläget att frågan om en bättre samordning mellan
de statliga kommunikationsverken förs framåt. Områden som är tänkbara
för samdrift är t. ex. transporter, inköp, säkerhet och radio. Riksdagen bör
som motionärerna föreslagit begära att regeringen i 1981 års budgetproposition
lämnar en redovisning av frågan om en förbättrad samordning mellan
de statliga trafikverken. En särskild utredningsman bör tillsättas för att
lämna konkreta förslag rörande samarbetet mellan SJ och postverket.
Särskilt bör belysas en rationell hantering av styckegodset. Ett annat
område som kan bli aktuellt är busstrafiken på Norriandslinjerna.

TU 1980/81:6

33

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande samordning mellan de statliga affärsverken, m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:86 (s) yrkandena 7
och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

6. Sjöfart (punkt 3) beträffande bidrag till sjöfolkets fria resor (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
anser’’ och slutar med ’'avstyrker motionsyrkandena’’. bort ha följande
lydelse:

De fria resorna är en viktig social och ekonomisk förmån för de ombordanställda.
Kostnaderna är betydande för främst sådana rederier vilkas
fartyg sällan eller aldrig anlöper svenska eller närliggande hamnar. Det
sjöfartspolitiska programmet blir enligt propositionen hårt inriktat på att
stödja enbart sådan trafik som berör svenska hamnar. Även övrig sjöfart
tillför dock landet goda exportinkomster. Utskottet är inte i rådande konjunkturläge
berett att medverka till att de berörda rederierna får sin konkurrensförmåga
nedsatt. Det är tvärtom angeläget för samhället att bidra
till att minska de sociala nackdelar som är förknippade med tjänstgöring
ombord i handelsfartyg.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet föredragandens
förslag och tillstyrker följaktligen yrkande 9 i motion 1980/81:86 (s).

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Genom det anförda synes även syftet med yrkandet i motion 1980/81:105
(vpk) i denna del tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande bidrag till sjöfolkets fria resor

att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del och
med anledning av motion 1980/81:105 (vpk) i denna del samt med
bifall till motion 1980/81:86 yrkande 9 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört.

7. Postväsendet (punkt 4) beträffande avvecklad tjänstebrevsrätt för icke
statliga organ (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”motsvarande del.” bort ha följande lydelse: -

TU 1980/81:6

34

Enligt propositionen förhandlar staten med Landstingsförbundet om
tjänstebrevsrätten för sådana sjukvårdsinrättningar som ägs av primär- och
landstingskommuner. Tjänstebrevsrätten för kyrkliga organ bör enligt departementschefen
t. v. vila i avvaktan på fortsatta överläggningar om det
framtida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan.

Enligt utskottets mening kan emellertid beslut redan nu fattas om avveckling
av de kyrkliga organens tjänstebrevsrätt. Tjänstebrevsrätten bör
dock t. v. bibehållas för domkapitlen och för pastorsämbetena i fråga om
ärenden som gäller folkbokföringen. För övriga icke statliga organ bör en
planmässig avveckling ske med början redan innevarande budgetår. Det
bör ankomma på regeringen att fatta de konkreta avvecktingsbesluten.
Regeringen bör i efterhand i budgetpropositionen redovisa för riksdagen
hur avvecklingen genomförs. Förbudgetåret 1981/82 synes en sammanlagd
besparing på 20 milj. kr. bli möjlig genom avveckling av dels de kyrkliga
organens tjänstebrevsrätt, dels den första etappen av övriga icke statliga
organs tjänstebrevsrätt.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker yrkandet 10 i motion 1980/
81:86 (s) och avstyrker yrkandet i partimotion 1980/81:105 (vpk) i motsvarande
del.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avvecklad tjänstebrevsrätt för icke statliga organ
att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del
och med avslag på motion 1980/81:105 (vpk) i motsvarande del
samt med bifall till motion 1980/81:86 (s) yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980