TU 1980/81:33

Trafikutskottets betänkande

1980/81:33

om privatradio
Motionerna

I motion 1980/81:1326 av Anders Gernandt m. fl. (c, m, fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts rörande val av frekvensband för privatradiokommunikation.

I motion 1980/81:1728 av Anders Gernandt m. fl. (c, m, fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om samordning och ändrade bestämmelser för införande av
privatradioapparater för skandinaviska medborgare.

Remissyttrandena

Över motionerna har yttranden inhämtats från rikspolisstyrelsen, televerket,
statens vägverk, Sveriges Radio AB och Sjösportens samarbetsdelegation
(Svenska båtunionen m. fl.). Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

I motion 1980/81:1326 (c,m,fp) framhålls att det frekvensband för
privatradio som f. n. används - 27 MHz - inte är lämpligt bl. a. på grund av
låg signalsäkerhet. Det betonas vidare att intresset för förbättrad varningsoch
räddningstjänst genom privatradion är under stigande och att goda
utbyggnadsmöjligheter finns om den tekniska kvaliteten kan förbättras utan
avsevärd kostnadsökning för apparatägarna. Vid en europeisk konferens år
1980 diskuterades behovet av ett nytt frekvensband för privatradion inom
området 860-920 MHz. Enligt motionärerna skulle detta frekvensband
medföra att räckvidden för privatradion skulle nedgå till nära nog enbart
synavståndet. Därför förordas att frekvensområdet 250-290 MHz används
för privatradion. Det framhålls vidare i motionen att med det starkt utökade
behov av radiokommunikation som föreligger i landet bör det ligga många
fördelar i att skapa en omfattande svensk tillverkning av sådan utrustning —
inte minst ur sysselsättningssynpunkt.

Televerket framhåller i sitt remissyttrande att Sverige tillsammans med
övriga europeiska länder - inom ramen för europeiska post- och telekonferensen
- arbetar med att finna gemensamma tekniska och allmänna
bestämmelser för ett nytt frekvensband för privatradion. Arbetet bedrivs i
nära kontakt med USA och Canada. En samordning mellan dessa länder
skulle kunna ge stora fördelar för privatradioinnehavarna genom den stora

1 Riksdagen 1980181. 15 sami Nr 33

TU 1980/81:33

2

marknad som kan öppna sig. Ett separat privatradioband för Sverige är
därför enligt televerket inte lämpligt. Verket framhåller vidare att det i
motionen föreslagna bandet 250-290 MHz i stora delar av vår omgivning
redan är ibruktaget på ett sätt som omöjliggör privatradioanvändning.
Televerket erinrar också om att det i Sverige sedan länge pågår en utredning
om ett stort gemensamt landmobilt radionät. Utredningen, som ännu inte
avslutats, förutsätter att detta nät skall förläggas i det av motionärerna
föreslagna bandet.

Sammanfattningsvis anser televerket att det i motionen föreslagna bandet
är olämpligt att användas för privatradio därför att:

- bandet är avsett för andra ändamål,

- en svensk (nordisk marknad) är för liten för att intressera tillverkarna;

marknadens begränsade storlek skulle dessutom ge höga apparatpriser,

- Sverige måste uppfylla sina internationella skyldigheter och åtaganden vad

det gäller frekvensplanering,

- arbete pågår på internationell nivå för att finna nytt privatradioband;

Sverige bör ej föregripa detta arbete.

Rikspolisstyrelsen och statens vägverk avstyrker att det i motionen
föreslagna bandet öppnas för privatradiotrafik av skäl som överensstämmer
med dem som televerket redovisat.

Sjösportens samarbetsdelegation framhåller att privatradion kommit att
spela en viktig roll vad gäller säkerheten till sjöss för det stora antal
fritidsbåtar som av utrymmes- eller kostnadsskäl eller annan anledning inte
har möjlighet att skaffa den typ av radiokommunikation som yrkessjöfarten
använder. Enligt delegationen behövs en räckvidd på minst 15 helst 20
nautiska mil för att en fritidsbåt i nöd skall ha en rimlig chans att nå kontakt
med en basradiostation. Då störningar förekommer kan dessa räckvidder
inte säkert uppnås med privatradion. Delegationen anser att sannolikheten
att nå erforderliga räckvidder är större vid 155 MHz än vid frekvenser kring
900 MHz. Detta gäller speciellt inomskärs.

Utskottet anser i likhet med televerket, rikspolisstyrelsen och statens
vägverk att det, bl. a. med hänsyn till de överväganden som gjorts i
utredningen om samordning av landmobil radiokommunikation, vore
olämpligt att ta det i motionen föreslagna frekvensbandet i anspråk för
privatradioändamål. Utskottet instämmer också i vad televerket anfört om
önskvärdheten av en internationell samordning av bestämmelserna för val av
frekvensband för privatradion.

Med hänvisning till vad som anförts och till att det närmast ankommer på
televerket att meddela föreskrifter om innehav och användning av radiosändare
avstyrker utskottet motionen.

I motion 1980/81:1728 (c, m, fp) framförs önskemål om lättnader i
restriktionerna avseende medförande av privatradioapparater i bil vid färd i de
skandinaviska länderna - och helst även i varje europeiskt land. Önskemålen

TU 1980/81:33

3

har sammanfattats i följande punkter:

1. Medborgare i något av de skandinaviska länderna bör, utan ansökan
eller anmälan, få medföra och använda privatradioapparater monterade i
motorfordon resp. båt för höjande av den personliga säkerheten i trafiken på
land, till sjöss och i fjällen.

2. Samordnade tekniska bestämmelser. Apparater som är godkända av
telemyndighet i resp. land - med avseende på uteffekt, kanalomfattning och
övriga tekniska specifikationer - skall även anses fylla de svenska normer
som är fastställda av televerket.

3. Avgift för införande och användning av privatradioapparater i Sverige
bör följa de regler som fastställts för svenska medborgare. Tillståndet bör
därför gälla för ett kalenderår.

4. Turister som tillfälligt (antal veckor) medför privatradio för säkerhetsbruk
bör fritt få införa och använda apparaterna på de kanaler som avsatts för
säkerhetstrafik.

Televerket har i sitt remissvar gjort följande kommentarer:

Punkt 1: Utländsk medborgare får utan tillstånd medföra radiosändare
monterad i motorfordon eller båt och använda den i en nödsituation.
Motionens förslag anses därmed tillgodosett i Sverige.

Punkt 2: En apparat som provats av annat lands provningsanstalt kan
typgodkännas i Sverige utan ytterligare prov under förutsättning att
provningen gjorts enligt normer som överensstämmer med eller är strängare
än de svenska.

Punkt 3: Sverige har gjort framställningar om bilaterala avtal till andra
länder i syfte att få lättnader till stånd men av olika skäl ej lyckats i något fall.
Att under dessa omständigheter ytterligare utsträcka tillståndstiden för
utländsk medborgare i Sverige anses ej kunna accepteras f. n.

Punkt 4: Ingen substantiell skillnad jämfört med punkt 1. Alla utländska
medborgare får i fall av nöd använda till Sverige införd privatradiosändare.

Televerket framhåller vidare att motionens förslag i allt väsentligt
överensstämmer med verkets strävanden och att arbetet för så stor
samordning som möjligt inom såväl det tekniska som operationella området
kommer att fortsätta.

Rikspolisstyrelsen, statens vägverk och Sjösportens samarbetsdelegation
anser samtliga att det är angeläget med en internationell samordning av
bestämmelserna för privatradio.

Även utskottet anser att de internationella bestämmelserna för privatradio
bör samordnas så långt som möjligt. Som framgår av remissvaret delas denna
uppfattning av televerket som i internationella sammanhang aktivt arbetar
för en ökad samordning och för lättnader i restriktionerna avseende
möjligheterna att använda privatradio. Mot denna bakgrund synes syftet
med motionen i allt väsentligt tillgodosett varför den ej bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

1* Riksdagen 1980/81. 15 sami. Nr 33

TU 1980/81:33

4

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frekvensband för privatradio

att riksdagen avslår motion 1980/81:1326 (c, m, fp),

2. beträffande gemensamma nordiska bestämmelser för privatradiotrafik att

riksdagen lämnar motion 1980/81:1728 (c, m, fp) utan
åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1981

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c),
Essen Lindahl (s), Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m),
Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson
(m), Olle Östrand (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s) och
Eric Rejdnell (fp).

TU 1980/81:33

5

Bilaga

Yttranden över motionerna
Rikspolisstyrelsen (1981-03-16)

Beträffande motion 1728 om samordning av bestämmelserna för privatradio
överensstämmer detta med rikspolisstyrelsens uppfattning.

I motion 1326 föreslår motionärerna att ett nytt frekvensband 250-290
MHz öppnas för privatradiotrafik utöver det idag upplåtna 27 MHzbandet.

Rikspolisstyrelsen har tillsammans med ett flertal andra myndigheter och
intressenter tidigare deltagit i utredning SARK, samordning av landmobil
radiokommunikation, som i denna utredning utgått ifrån att just frekvensbandet
250-290 MHz vore lämpligt för SARK. I remissvaren har framkommit
att ytterligare detalj utredningar för SARK borde utföras. Det vore
därför olyckligt om tidigare utredningar spolierades genom att ta det
föreslagna frekvensbandet i anspråk för privatradioändamål.

Rikspolisstyrelsen föreslår därför att 27 MHz-bandet även i fortsättningen
får utnyttjas för privatradio och om televerket överväger att utöka
frekvensområdet för privatradio att detta i så fall sker i bandet 860-920 MHz
och att frekvensområdet 250-290 MHz upplåtes för kommersiell radiotrafik.

Televerket (1981-02-03)

Allmänt

Genom radiolagen har riksdagen angivit riktlinjer för hur användningen av
radiosändare skall regleras här i riket. Det föreskrivs att tillstånd för sådan
användning skall meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. I kungörelsen om radiosändare utpekar regeringen televerket
som tillstånds- och föreskriftsmyndighet i samband med innehav och
användning av radiosändare. Speciellt anges att televerket skall meddela
radiofrekvenser och övriga bestämmelser och föreskrifter i fråga om
innehavet och användningen.

Det är vår uppfattning att riksdagen genom denna lagstiftning har uttalat
sin mening principiellt och övergripande, medan man överlåtit åt televerket
att handlägga alla detaljfrågor i enlighet med riksdagens i lag angivna
policy.

Enligt vår uppfattning är de motioner, varom här är fråga, just av den
detaljerade art att framställning i stället borde ha gjorts till televerket. Först
om man är missnöjd med televerkets handläggning och beslut borde ärendet
tas upp på högre nivå.

Motion 1980181:1326

Vid den europeiska radiokonferensen i Wien 1980 fastställdes ingen
europeisk standard för nytt privatradioband. Däremot diskuterades frågan
och man kom överens om att studera och bearbeta det konstaterade behovet

TU 1980/81:33

6

av ett nytt frekvensband avsett för privatradio.

Motionen har tillkommit efter ett initiativ från Svenska Privatradioförbundet
(SPRF), som organiserar klubbar. Vår uppfattning är att motionen
därigenom har fått en viss obalans till förmån för klubbverksamheter. Det
finns därför skäl att i detta sammanhang erinra om vad privatradio är avsett
att vara, nämligen: ”Sambandsmedel för mobil trafik mellan privatpersoner
över relativt korta avstånd”. Klubbverksamhet är således inget huvudsyfte
för privatradioverksamheten.

Uppskattningsvis står också 2/3 av privatradioinnehavarna utanför föreningen
och dess verksamhet.

Då SPRF inte varit i kontakt med televerket beträffande nytt frekvensband
vet vi inte vad motionärerna syftar på när de anger att det är
”televerkets förmodade inställning” som föranleder motionen.

För yrkestrafiken finns säkrare alternativ än privatradiobandet, exempelvis
kring 80,160 och 450 MHz. Landstäckning finns på vissa rikskanaler och i
mobiltelefonnäten.

Vi delar inte motionärernas farhåga att frekvensvalet skulle vara en så
viktig faktor att det skulle vara fråga om ”privatradiokommunikationens
vara eller inte vara”. Visserligen kan man räkna med något kortare
räckvidder i 800-900 MHz-banden till nackdel för viss klubbverksamhet. För
de flesta uppvägs emellertid denna nackdel genom större störningsfrihet
inom det avsedda täckningsområdet. Ett av problemen idag är ju internationella
och nationella överräckvidder.

Vad det gäller val av nytt frekvensband arbetar Sverige (televerket) sedan
en tid tillbaka tillsammans med övriga europeiska länder - inom ramen för
CEPT (europeiska post- och telekonferensen) - i en arbetsgrupp för att finna
gemensamma tekniska och - om möjligt - även allmänna bestämmelser.
Detta arbete bedrivs i nära kontakt med USA och Canada för att i möjligaste
mån få en samordning även med dessa länder. En samordning mellan alla
dessa länder skulle kunna ge stora fördelar för privatradioinnehavarna
genom den stora marknad som därmed kan öppna sig.

Eftersom Sverige har deltagit i framtagningen av det nya internationella
radioreglementet är det givetvis viktigt att vi också följer de överenskommelser
som träffas internationellt. Något separat privatradioband för Sverige
är därför inte lämpligt. Det skulle inte heller ligga i de svenska privatradioinnehavarnas
intresse då en så liten marknad skulle ge mycket höga
apparatpriser. Enligt vår mening är det helt avgörande för apparatpriset
tillverkningsvolymen, inte tekniken.

Det föreslagna bandet 250-290 MHz är i stora delar av vår omvärld redan
ibruktaget på ett sätt som omöjliggör privatradioanvändning.

I Sverige pågår sedan flera år en utredning om ett stort gemensamt
landmobilt radionät (SARK-utredningen). Utredningen har nyligen fått
regeringens uppdrag att fortsätta enligt den tidigare föreslagna preliminärlösningen.
Detta nät är avsett att förläggas i av motionärerna föreslaget
band.

Sammanfattningsvis kan sägas att det föreslagna bandet är olämpligt
därför att:

- bandet är avsett för andra ändamål

-en svensk (nordisk) marknad är för liten för att intressera tillverkarna.

Marknadens begränsade storlek skulle dessutom ge höga apparatpriser

- Sverige måste uppfylla sina internationella skyldigheter och åtaganden vad

det gäller frekvensplanering och implementering av överenskommelser

TU 1980/81:33

7

-arbete pågår på internationell nivå för att finna nytt privatradioband.

Sverige bör ej föregripa detta arbete.

Motion 1980/81:1728

Som vi redan påpekat i vårt svar angående den föregående motionen
arbetar televerket redan i en internationell samordning av bestämmelserna
på detta område. Internationella radioreglementet föreskriver att det skall
föreligga bilaterala avtal mellan länderna innan ett lands innevånare får
använda landmobil radio i det andra landet. Sverige har här varit liberalt och
utfärdar de i motionen omtalade 3-månaders tillstånden utan att sådant avtal
förelegat.

Vi delar motionärernas uppfattning att en lättnad i möjligheten att
använda privatradio utomlands skulle vara till nytta för medborgare i
respektive land.

Beträffande de fyra punkterna i motionen vill vi anföra följande

Punkt 1: Enligt gällande kungörelse får varje utländsk medborgare utan
tillstånd till Sverige medföra radiosändare monterad i motorfordon eller båt.
Den får också användas i en nödsituation. Vi anser att motionens förslag
därmed är tillgodosett i Sverige.

Punkt 2: Enligt en allmänt accepterad princip kan apparat som provats av
annat lands provningsanstalt typgodkännas i Sverige, utan att vi gör egna
prov, dock endast under den förutsättningen att provningen gjorts enligt
normer, som överensstämmer med, eller är strängare än de svenska. I annat
fall kan vi få in apparater som underkänts i svenska televerkets prov men som
passerat utländsk provningsanstalt. Detta är givetvis en oacceptabel situation.

Punkt 3: Sverige har gjort framställningar om bilaterala avtal till andra
länder i syfte att få lättnader till stånd men av olika skäl ej lyckats i något fall.
Att under dessa omständigheter ytterligare utsträcka tillståndstiden för
utländska medborgare i Sverige kan för närvarande ej accepteras.

Nuvarande bestämmelser och dess tillämpning tillgodoser behovet av
tillstånd för en övervägande del av de tillståndssökande.

Punkt 4: Vi kan inte se att det är någon substantiell skillnad mellan punkt 1
och 4. Alla utländska medborgare får i fall av nöd använda till Sverige införd
privatradiosändare.

Motionärerna har helt rätt i sin uppfattning att restriktionerna ej grundar
sig på säkerhetsskäl. Restriktionerna beror på att man i skilda länder har
olika syn på hur privatradioverksamhet skall bedrivas. Länderna måste då
givetvis också utfärda nationella bestämmelser så att landets målsättning kan
uppfyllas och så att den efterlevs.

Motionärernas förslag överensstämmer i allt väsentligt med televerkets
strävanden och vi avser således att även framgent - inom ramen för vårt av
riksdag och regering fastställda mandat - arbeta för så stor samordning som
möjligt inom såväl det tekniska som operationella området till gagn för
privatradioverksamheten.

Statens vägverk (1981-03-30)

Beträffande motion 1728 om samordning av bestämmelserna för privatradio
har vägverket ingen avvikande mening.

I motionen 1726 föreslår motionärerna att frekvensbandet 250-290 MHz

TU 1980/81:33

8

öppnas för privatradiotrafik.

I den s. k. SARK-utredningen, samordning av landmobil radiokommunikation,
deltog vägverket tillsammans med ett antal statliga myndigheter och
andra intressenter. I SARK arbetet fastslogs att en framtida samordning av
radiokommunikationerna skulle ske just i frekvensbandet 250-290 MHz. I
remissvaren framkom också att ytterligare detaljstudier för SARK borde
utföras. Televerket har nu fått regeringens uppdrag att fullfölja utredningen i
remissvarens anda. Det är därför olyckligt om detta utredningsarbete
spolieras genom att ta det föreslagna frekvensbandet i anspråk för
privatradioändamål.

Statens vägverk föreslår att frekvensområdet 250-290 MHz upplåts för
kommersiell radiotrafik och att om Televerket överväger att utöka frekvensområdet
för privatradio detta sker i bandet 860-920 MHz.

Sveriges Radio AB (1981-03-19)

De frågor som tas upp i motionerna och de förslag som där lämnas berör
inte den ljudradio- och televisionsverksamhet som bedrivs inom SRkoncernen.
SR har därför inte anledning att lämna synpunkter på motionerna.

Sjösportens samarbetsdelegation (Svenska båtunionen m. fl.) 1981-03-26

Allt sedan början av 60-talet har kanalerna 11 A och 16 inom
privatradiobandet 27 MHz varit reserverade för fritidsbåtars säkerhetstrafik.
Sjöfartsverket har byggt upp en kedja av basradiostationer och hjälpradiostationer
runt kusten och vid de stora insjöarna. För anrop till och från dessa
används kanal 11 A. Se vidare närslutna förteckning över basradiostationer
och hjälpradiostationer i svenska farvatten samt Ålands skärgård utgivna av
Sjöfartsverket (bilagal)1.

Båtar som råkat i svårigheter eller blivit försenade kan på kanal 11 A
begära hjälp eller informera om försening. Det sistnämnda är inte minst
viktigt genom att onödiga räddningspådrag därigenom kan undvikas.

Härutöver har båtsporten organiserat ett stort antal namnanropsgrupper,
vilka samordnas genom Svenska Båtunionen. Syftet är att underlätta
kontakterna mellan båtar utrustade med privatradio och att främja god
trafikdisciplin. Indirekt bidrar också detta till säkerheten till sjöss.

Vidare bör nämnas att väderprognoser för fritidsbåtar sänds på kanal 11 A
från Sjöfartsverkets basradiostationer två gånger per dygn, klockan 9 och
klockan 20, under tiden 1 juni-30 september. Sjöfartsverket beställer
prognoserna hos SMHI.

Av det sagda torde framgå att privatradion kommit att spela en viktig roll
vad gäller säkerheten till sjöss för det stora antal fritidsbåtar som av
utrymmes- eller kostnadsskäl eller annan anledning inte har möjlighet att
skaffa den typ av radiokommunikation som yrkessjöfarten använder, VHFeller
MF-telefon.

Genom den våldsamma tillväxten av antalet privatradioapparater - vilket i
praktiken torde vara bra mycket större än vad antalet tillstånd anger - främst
för användning i bilar har belastningen på privatradions kanaler ökat
betydligt. Vidare har det visat sig att utländska sändare p. g. a. atmosfäriska
förhållanden under vissa tider på dygnet på ett besvärande sätt stör
radiotrafiken.

1 Här ej bilagd.

TU 1980/81:33

9

I syfte att få utrett vad som kan göras för att bättre tillgodose
fritidsbåtarnas behov av en rimligt säker radioförbindelse till land föreslog
Sjösportens Samarbetsdelegation i brev till Televerket och Sjöfartsverket
1978-06-13 (bilaga 2)1 att en utredning skulle tillsättas för att se över
förhållandena och föreslå förbättringar. Utredningen kom till stånd och har
antagit namnet Båtra. Som första åtgärd har Båtra gjort en omfattande enkät
i syfte att klarlägga nuvarande situation och behov. Resultatet av enkäten
kommer att redovisas i Båtras slutrapport, som beräknas blir klar till hösten
1981.

Båtra undersöker också möjligheten att introducera ett nytt system för
fritidsbåtars radiokommunikation som utnyttjar s. k. kantkanaler till de
internationellt överenskomna VHF-kanalerna. Dessa skulle komma att ligga
i trakten av 155 MHz. Fördelen med ett sådant system skulle vara att
fritidsbåtarnas radiotrafik inte skulle behöva störa yrkessjöfarten samtidigt
som möjligheten finns att utväxla radiosamtal med yrkesfartyg i en
nödsituation om en internationell VHF-kanal tas med i systemet.

För att en fritidsbåt i nöd skall ha en rimlig chans att nå kontakt med en
basradiostation behövs en räckvidd på minst 15, helst 20 nautiska mil (28
respektive 37 km). Då störningar förekommer kan dessa räckvidder inte
säkert uppnås med privatradion. Däremot visar erfarenheten och gjorda
prov att dessa räckvidder går att uppnå mellan en basradiostation och en
fritidsbåt utrustad med fast antenn på frekvenser kring 155 MHz och det med
relativt små effekter.

Sannolikheten att nå erforderliga räckvidder torde vara större vid 155
MHz än vid frekvensen kring 900 MHz, speciellt gäller detta inomskärs.

Vad nordisk samordning beträffar ser SSD det som en angelägen uppgift.
En viss samordning har redan kommit till stånd vad beträffar kanalernas
användning inom privatradiobandet. Däremot fordras att båtägaren söker
tillstånd i grannländerna om han tänker använda sin privatradio i dessa,
vilket med tanke på den frihet som i övrigt gäller för besök i grannländerna
synes omotiverat.

1 Här ej bilagd.

'

GOTAB 69089 Stockholm 1981