Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Trafikutskottets betänkande 1980/81:31

om miljösäkrare sjötransporter (prop. 1980/81:119 bil. 2)

Propositionen

1 proposition 1980/81: 119 förelägger regeringen riksdagen ett handlings­program för miljösäkrare sjötransporter. Handlingsprogrammet presente­ras översiktligt i ett inledande avsnitt. En närmare redovisning av pro­grammet återfinns i tre bilagor. Dessa innehåller anföranden av chefen för jordbruksdepartementet (bilaga I), av chefen för kommunikationsdeparte­mentet (bilaga 2) och av chefen för kommundepartementet (bilaga 3).

I bilaga 2, som har hänvisats till trafikutskottets beredning, föreslär regeringen (kommunikationsdepartementet) riksdagen att

1. anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
trafik, transporter och kommunikationer,

2.    utöver vad som föreslås i prop. 1980/81: 100 bil. 9 lill Fariedsverk-samhet, exkl. isbrytning för budgetåret 1981/82 anvisa 2500000 kr.,

3.    utöver vad som föreslås i prop. 1980/81: 100 bil. 9 till Sjöfartsmateriel m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa 3000000 kr.

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad fördragande departe­mentschefen i övrigt har anfört om miljösäkrare sjötransporter.

Huvuddragen i propositionen och en översiktlig framställning av den del av handlingsprogrammet, som återfinns i bilaga 2 till propositionen, pre­senteras nedan under Utskottet.

Lagförslaget

Det lill propositionens bilaga 2 fogade lagförslaget har följande lydelse: Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer;

Härigenom föreskrivs aU 1§ lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer' skall ha nedan angivna lydelse.

' Lagen omlryckt 1978:233.

1    Riksdagen 1980/81. 15 saml. Nr 31

TU 1980/81:31

 

TU 1980/81:31                                                                         2

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1§ Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1.    befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2.    sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,

3.    säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband med sådan trafik, •

4.    postbefordran eller telekommunikationer,

5.    rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt far­tyg,

6.    trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjötertitorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjötertitorium,

7.    skeppsmätning,

8.    trafik på väg eller i tertäng,

9.    fordons beskaffenhet och utrustning,

10.   registrering eller annan kontroll av fordon.

Regeringen bemyndigas att med- Regeringen bemyndigas att med­
dela föreskrifter om avgifter för dela föreskrifter om avgifter för
granskning eller kontroll enligt be- granskning eller kontroll enligt be­
stämmelse som avses i första     stämmelse som avses i förstå
stycket 3, 9 eller 10. Regeringen be- stycket 3, 9 eller 10. Regeringen be­
myndigas också att besluta före- myndigas också att besluta före­
skrifter om fyravgifter och farleds- skrifter om avgifter för farledsverk-
varuavgifter samt om avgifter för samheten samt om avgifter för
skeppsmätning.                                                 skeppsmätning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1981.

Under den allmänna motionstiden framlagda motioner

1 motion 1980/81:472 av Georg Åberg m. fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts angående initiativ till inlernationellt avtal om partikelmärkning av oljelas­ter.

1 motion 1980/81:767 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen ger vederbörligt organ i uppdrag atl utfärda sådan förordning att genomgängstrafik i Kalmarsund med fartyg med s. k. farlig last ej tilläts.

I motion 1980/81:850 av Raul Blucher (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 4), och med hänvisning lill vad som i motion [1980/81:847] har anförts att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om åtgärder för miljösäkra transporter pä Vänern och Göta älv i enlighet med förslag i av länsslyrelsen i Värmlands län gjord utredning.

 

TU 1980/81:31                                                                         3

1 motion 1980/81: 1002 av Alexander Chrisopoulos (vpk) yrkas att riks­dagen beslutar atl hos regeringen begära förslag till föreskrifter för oljehan­tering och transporter i enlighet med vad som anförs i motionen.

1 motion 1980/81; 1013 av Börje Stensson och Esse Petersson (båda fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om svenskt initiativ till internationell överenskom­melse om tankbätstrafiken i Östersjön.

1 motion 1980/81; 1353 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas

1.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts beträffande omedelbara säkerhetshöjande åtgärder i farleder i Stockholms skärgård och i Mälaren,

2.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts angående lidpunkl för införande av krav pä special­tonnage vid oljetransporter i Stockholms skärgård och i Mälaren,

3.    att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i motionen har anförts beträffande fortsatta studier av alternativa iransport-system för Stockholms och Mälardalens oljeförsörjning.

1 motion 1980/81:1502 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) yrkas med hänvisning till vad som i motion [1980/81: 1501] har anförts att riksdagen utlalar alt väsentligt förbättrade säkerhetsåtgärder bör krävas för alt förhindra all oljeutsläpp görs som kan påverka svenska kuster.

Motionsyrkanden hänvisade till trafikutskottets beredning med an­ledning av propositionen

1 motion 1980/81:2158 av Sonja Rembo m.fl. (m) yrkas all riksdagen beslutar

1.    alt den föreslagna särskilda farledsavgiften för tankfartyg träder i kraft den 1 januari 1985,

2.    atl hos regeringen hemslälla all avgiftens storlek fastställs så att otillbörlig snedvridning av konkurrensförhållandena mellan olika fartygs­typer inte sker.

I motion 1980/81; 2159 av Rune Torwald och Märta Fredrikson (båda c) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1-3), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande

1.    lotsningspliktens utformning,

2.    miljösäkra fartygs avgiftsbeläggning,

3.    skyldighet att ta emol spillolja från småbåtar m. m.

1 motion 1980/81:2165 av Lilly Bergander m.fl. (s) yrkas alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av

 

TU 1980/81:31                                                         4

1. fortsatta studier rörande Nynäshamns möjligheter att fungera som en
uthamn för oljetransporterna till Stockholmsregionen,

2. en total samhällsekonomisk och miljömässig bedömning vid valet av
farled för oljetransporter till Stockholm.

1 motion 1980/81:2166 av Kurt Hugosson (s) yrkas alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda utredningsarbetet om förbud mot att ta ul särskild avgift för oljeavfall m. m.

I motion 1980/81:2167 av Per Olof Håkansson (s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1, 2, 8 och 9),

1.    att riksdagen beträffande lotstvånget uttalar att behovsanpassningen skall utformas som dispensregler,

2.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande partikelmärkning av oljerester,

 

8.    att riksdagen begär förslag som innebär att sjöfartens haverikommis­sion ges möjlighet atl själv ta initiativ till genomförande av utredning av sjöolyckor m.m.,

9.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande samordning av verksamheten inom statens haverikommission, sjöfartens haverikommission och kommittén förunder­sökning av svåra olyckshändelser.

I motion 1980/81:2168 av Bertil Jonasson och Kerstin Andersson i Hjärtum (båda c) yrkas att riksdagen uttalar sig för en senareläggning av ikraftträdandet för den särskilda a giften i Vänern-Götaälvområdet.

1 motion 1980/81:2169 av Karl Gustav Mathson och Roland Sundgren (båda s) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena I och 2),

1.    att riksdagen hos regeringen begär att den av VÄN TUR-utredningen för sjötransporter av olja pä Vänern och Mälaren förordade miljöskydds­fonden inrättas,

2.    att riksdagen hos regeringen begär atl farledsvaruavgiften för utrikes oljeimport ökas i den utsträckning som fordras för verksamheten.

I motion 1980/81:2170 av Magnus Persson och Elvy Nilsson (båda s) yrkas,

1.    att riksdagen hos regeringen begär att den av VÄN TUR-utredningen för sjötransporter av olja pä Vänern och Mälaren förordade miljöskydds-fonden inrättas,

2.    att riksdagen hos regeringen begär att farledsvaruavgiften för utrikes oljeimport ökas i den utsträckning som fordras för verksamheten.

I motion 1980/81:2171 av Birger Rosqvist och Jan Bergqvist (båda s) yrkas att riksdagen beslutar att särskild avgift ej införs för transport av olja i svenska farvatten på det sätt som föreslås i propositionen.

 

TU 1980/81:31                                                                        5

I motion 1980/81:2172 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) yrkas att riksda­gen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande riktlinjer för och organisation av verksamheten vid fyrplat­serna.

1 motion 1980/81:2173 av Sten Svensson och Göthe Knutson (båda m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av en restriktiv tillämpning av det föreslagna avgiftssystemet.

1 motion 1980/81:2174 av Sten Svensson och Göthe Knutson (båda m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående avgiftsuttag vid oljedeportering.

Remissyttrandena

Över motion 1980/81: 1353 (fp) har yllranden inhämtats frän sjöfartsver­ket, länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms hamn. Se bilaga till delta betänkande.

Utskottet

1   Huvuddragen i propositionen

Regeringens handlingsprogram för miljösäkrare sjötransporter är i första hand inriktat pä åtgärder för att förebygga utsläpp av olja och kemikalier frän fartyg. Dessa åtgärder redovisas i propositionens bilaga 2. Handlings­programmet i övrigt c>mfaltar åtgärder för att minska skadeverkningarna för miljön när utsläpp har inträffat (bilaga 3) saml vissa övriga frågor (bilaga 1).

Framställningen i det följande avser, om ej annat anges, den del av handlingsprogrammet som gäller de förebyggande åtgärderna. Hänvisning­ar till propositionen avser dess bilaga 2. Hänvisningar till "föredraganden" avser chefen för kommunikationsdepartementet.

2   Huvuddragen i handlingsprogrammet

För att minska riskerna för utsläpp i samband med olyckor krävs, enligt föredraganden, åtgärder för att göra såväl fartyg som farieder säkrare. För att komma lill rätta med avsiktliga utsläpp gäller det bl. a. alt skapa sädana förutsättningar, både i hamnarna och på fartygen, all oljerester och annat avfall kan tas om hand och därmed inte behöver släppas ul till sjöss. Därutöver krävs effektiva system för upptäckt, identifiering och bestraff­ning.

 

TU 1980/81:31                                                                         6

Handlingsprogrammet utgår, när det gäller säkerheten i farleder, frän ett av sjöfartsverket redovisat program för ökad farledssäkerhet. Sjöfartsver­kets program, som bygger på en helhetssyn på sjösäkerhetsfrägorna, förut­sätter ett långsiktigt och fortlöpande arbete. Sjöfartsverket föresläs få ökade resurser för utvecklingsverksamhet och farledsundersökningar inom ramen för programmet. Vidare föreslås att medel ställs till verkets förfogande för ett effektivare utnyttjande av vissa navigeringshjälpmedel.

När det gäller lotsning föreslås ett system som utgår frän farledsförhål­landena, områdets miljökänslighet, fartygets utrustning och bemanning samt lastens miljöfariighet. Sjöfartsverket avses fä bemyndigande att suc­cessivt utforma ett behovsanpassat lotstväng. För atl ytlerligare höja lots-ningens kvalitet föreslås att sjöfartsverket tillförs resurser för vidareutbild­ning av lotsar.

Vidare föreslås att användandet av säkrare fartyg, i första hand för trafik i svärnavigerade och miljökänsliga områden, stimuleras genom ett särskilt avgiftssystem.

Arbete pågår inom regeringskansliet pä att utforma förslag till en ekono­misk sanktion som skall gÖra det olönsamt med avsiktliga utsläpp till sjöss. En annan grupp inom regeringskansliet arbetar med vissa frågor för att underlätta mottagning i hamnar av vissa olje- och kemikalierester. Frågan om partikelmärkning av olja har behandlats av en särskild utredning vars förslag nyligen har avlämnats. Partikelmärkning övervägs även inom ra­men för samarbetet enligt Helsingsforskonventionen om skydd av Öster­sjöområdets marina miljö. Östersjösamarbetet.

Handlingsprogrammet Olgär från att fortsatta fartyg.stransporter av olja till Stockholmsområdet och Mälaren är ett både realistiskt och förmånligt transportalternativ. För att öka säkerheten föresläs atl Sandhamns- och Dalaröledernas gemensamma sträckning nu upprustas.

Frågan om stora tankfartyg i Östersjön föresläs även fortsättningsvis bli behandlad inom ramen för Östersjösamarbetet. Sverige kommer även framgent att aktivt delta i det allmänna internationella arbetet i fråga om sjösäkerhet och miljöskydd.

Kommittén för miljörisker vid sjötransporter (MIST) har med sitl betän­kande (SOU 1979:43-45) Ren Tur - program för miljösäkra sjötrans­porter - givit underiag för ett flertal av de bedömningar och förslag som återfinns i handlingsprogrammet.

3 Allmänna synpunkter

Enligt föredraganden innebär sjöfartens internationella karaktär all åt­gärder på sjösäkerhetsområdel, för alt bli verkningsfulla, vanligtvis måsle vidlas i internationellt samarbete. Det förhållandet alt ca 80% av sjötran­sporterna till och från Sverige sker med utländska fartyg gör atl nationella särkrav pä t. ex. fartygens konstruktion, som villkor för att anlöpa svensk

 

TU 1980/81:31                                                         7

hamn, måste utformas med hänsyn till bl.a. landets försörjningstrygghet. Väsentligt skärpta krav för sjöfartens del kan också leda till snedvridning av konkurrensförhållandena gentemot andra transportmedel. Restriktioner mot fartygstrafik i vissa farleder, som medför ökade transportkostnader, måste avvägas mot näringslivets behov av rationella sjötransporter och mot de miljörisker som följer vid en övergång till landtransporter.

Utskottet instämmer i dessa uttalanden. De synes väl överensstämma med de sjöfarts- och trafikpolitiska mål som har fastställts av riksdagen.

4   Åtgärder för ökad sjösäkerhet

4.1 Farledsåtgärder

I den under den allmänna motionstiden i början av året framlagda motio­nen 1980/81:767 (s) yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen ger vederbörligt organ i uppdrag att utfärda sådan förordning att genomgångs­trafik i Kalmarsund med fartyg med s. k. farlig last ej tilläts. Enligt motio­närerna händer det inte sällan att mindre, giftlastade fartyg använder Kalmarsund för genomfart. Genom att undvika vägen runt Öland sparar fartygen några timmars gängtid. Därmed uppstår också onödiga risker för haverier, även om olika andra åtgärder vidtas för att ge säkrare passage. Fartyg som är sä små eller har så dålig standard att de vid sämre väder inte kan gä utanför Öland bör inte fä transportera farliga laster.

I fråga om sjötransporter av miljöfarliga kemikalier pekar föredraganden pä ett flertal åtgärder som en framkomligare väg än förbud för atl minska riskerna med dessa transporter. Till dessa åtgärder hör det behovsanpas-sade lotstväng som förordas i handlingsprogrammet. Det framhålls också att introduktion och utveckling av olika system för trafikinformation ges hög prioritet i sjöfartsverkels säkerhelsprogram. Sädana system avses bli införda i bl.a. Kalmarsund. Föredraganden erinrar vidare om en försöks­verksamhet — inom ramen för en överenskommelse i Östersjösamarbetet — om positionsrapportering av trafiken med olja och annan miljöfarlig last i Östersjön. Verksamheten beräknas starta den 1 juli 1981. Rapporteringen avses omfatta bl.a. lastade kemikalietankfartyg och gastankfartyg med en bmttodräktighet av minst 1 600 registerton. Transportföreskrifterna bör också, med utgångspunkt i internationellt utarbetade normer, fortlöpande anpassas till olika kemikaliers miljöfarlighet.

Vad föredraganden i denna del har anfört har inte givit utskottet anled­ning till erinran.

Enligt vad utskottet har erfarit föreligger redan vissa restriktioner beträf­fande trafik med s. k. farlig last genom Kalmarsund. Fartyg som fraktar använt kärnbränsle är sålunda ålagda att gä utanför Öland. Restriktionerna har tillkommit pä grund av lastens karaktär, de svära navigationsförhällan-dena i Kalmarsundsrännan och befintligheten av tätbebyggelse i närheten

 

TU 1980/81:31                                                         8

av detta vattenområde. Även andra sjöburna kemiska produkter kan vid haveri orsaka skador pä människor, miljö och omgivning.

Mot bakgrund av det anförda förutsätter utskottet att förebyggande åtgärder av olika slag övervägs för att hindra sådana skador och att trafikföreskrifter utformas med hänsyn till de säkerhetskrav som olika farledsavsnitt kan betinga.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.

I motion 1980/81: 1502 (m) yrkas, med hänvisning till vad som anförts i motion 1980/81: 1501 (m) och såvitt nu är i fråga, att internationella över­enskommelser bör komma till stånd om bl.a. säkrare utmärkning av far­tygsleder i skärgårdar och utmed kuster.

Gmndläggande internationella regler om utmärkning av farieder åter­finns i 1974 års konvention om säkerheten för människoliv till sjöss. Sverige har tillträtt konventionen. Den trädde i kraft internationellt år 1980. Ett inom Internationella organisationen för fyrtekniska frågor (Inter­national Association of Lighthouse Authorities) antaget system för ut­märkning av farleder är under införande i Sverige.

Med hänvisning till det anförda bör motionen i nu berörd del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet återkommer till vissa farledsfrägor nedan under avsnitt 6.1.

4.2 Lotsning

I motion 1980/81:2167 (s) yrkas (yrkande 1), att riksdagen beträffande lotstvånget som sin mening uttalar att behovsanpassningen skall utformas som dispensregler. Enligt motionären kan ett lotsningsförfarande där be­hovsanpassningen inte utformas som undantag från generella och i förväg kända regler leda till bl.a. onödig byråkrati, splittrad tillämpning, tidsut­dräkt och ökade koslnader. Skyldighet alt anlita lots för vissa fartyg i vissa farleder med behovsanpassade dispensregler skulle innebära en lämpligare utformning av lotstvånget än det i propositionen förordade.

I motion 1980/81:2159 (c) yrkas (yrkande I), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande lots­ningspliktens utformning. Motionärerna delar föredragandens uppfattning att alla betydelsefulla egenskaper hos fartyg och last liksom kunnande hos besättningen måste beaktas vid sjöfartsverkets bedömning av lotstvånget. Sjöfartsverket bör dock skyndsamt överväga om inte vissa brister hos fartyg bör motivera lotstväng oavsett lastens art.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att lotstvånget bör vara be­hovsanpassat och att sjöfartsverket helt bör ta ansvaret för dettas utform­ning. Verket kan därvid beakta alla omständigheter av betydelse, såsom fariedsförhållanden, fartygets djupgående, utrustning och bemanning samt lastens miljöfarlighet. Principiellt lotstväng bör föreligga i sädana farleder som sjöfartsverket bedömer vara svärnavigerade eller riskabla frän miljö­synpunkt.

 

TU 1980/81:31                                                                         9

De riktlinjer och den ram för lotstvängets utformning som sålunda har angivits tillgodoser enligt utskottets mening de motionsyrkanden som nu är i fråga. Dessa bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion 1980/81: 1502 (m) framhålls, med hänvisning till vad som an­förts i motion 1980/81: 1501 (m) och såvitt nii är i fråga, atl internationella överenskommelser bör komma till stånd om bl.a. lolsassislans. Även frågan om bogserhjälp föresläs omfattas av sädana överenskommelser.

Enligt utskottets mening är lolsassislans och bogserhjälp frågor som -med hänsyn till skiftande förhållanden i olika staters territorialvatlen och hamnområden — huvudsakligen bör regleras nationellt. Av propositionen framgår att Östersjösamarbetet bl. a. har resulterat i en överenskommelse mellan Östersjöslalerna om kvalifikationskrav och certifiering av s.k. långlotsar i Östersjön. Vidare föreligger en internationellt antagen rekom­mendation angående lotsning i bl. a. Öresund.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen i nu berörd del.

4.3 Miljösäkra kusttankfartyg

Föredragandens överväganden i denna del utgår frän en av MIST initi­erad skiss till ett miljösäkert oljetankfartyg. Fartyget skulle uppfylla strängare krav än dem som återfinns i internationella och av Sverige tillträdda regler. Genom olika arrangemang - bl.a. dubbelbotten och sidotankar, som inte föreskrivs generellt i internationella regler för olje­tankfartyg - skulle fartyget ha ett synnerligen gotl skydd mot oljeutsläpp vid grundstötning eller kollision. MIST föreslår också att anskaffningen och användningen av miljösäkra kusttankfartyg skall stimuleras genom beställarstöd och en särskild farledsvaruavgifl.

I propositionen berörs också förslag framlagda av den s. k. Vän tur­utredningen i betänkandet (Ds Kn 1981; 1) Vän tur - handlingsprogram för miljösäkra sjötransporter på Vänern och Göta älv. Utredningen föreslår bl. a. en central miljöskyddsfond som skulle skapas genom viss höjning av farledsvaruavgiften och som skulle användas för att finansiera åtgärder i syfte att skapa miljösäkrare sjötransporter pä Vänern och Göta älv. Utred­ningen pekar också pä den speciella konkurrenssilualionen mellan land-och sjölransporter i Vänerregionen.

Efter att ha redogjort för en genomgående negativ remissopinion fram­håller föredraganden att han inte kan ansluta sig till MlST:s förslag att för svenskt vidkommande utveckla en särskild fartygstyp och lill det därmed förknippade förslaget om beställarstöd. Föredraganden ansluter sig inte heller till Vän tur:s förslag.

Föredraganden ser positivt på en utveckling mol miljösäkrare farlyg och erinrar om de svenska insatserna i det internationella sjösäkerhetsarbetet för atl främja en sådan utveckling. Arbelel har bl.a. resulterat i en över­enskommelse, med global anslutning och räckvidd, som väntas Iräda i 11    Riksdagen 1980/81. 15 samt. Nr 31

 

TU 1980/81:31                                                        10

kraft mot slutet av är 1981. Enligt överenskommelsen skall nya råoljetank­fartyg och produkttankfartyg frän 20000 resp. 30000 ton och uppåt vara försedda med segregerade barlasttankar för att förhindra att barlastvatten annat än undantagsvis tas in i lasttankar och där blandas med oljerester. Sådana barlasttankar skall vara placerade sä att de ger skydd mot oljeut­flöde vid grundstötning eller kollision. Internationellt tillämpade rekom­mendationer avseende kemikalietankfartyg innebär att vissa av dessa far­tygstyper skall vara försedda med dubbel botten och dubbla sidor. Rekom­mendationerna har medfört att bl. a. allt flera svenska fartyg har byggts -eller byggs — utan särskilda stimulansåtgärder, så att de helt eller delvis motsvarar dessa konstruktionskrav. Fartygen kan även användas för olje­transporter. Vissa av dem kan användas för Vänersjöfart.

Föredraganden framhåller vidare att sjöfartens internationella karaktär gör det nödvändigt att eftersträva enhetliga krav för fartygs konstruktion och utrustning. Nationella krav som inte är förankrade i internationella regler kan innebära ett hot mot försörjningstryggheten. De kan dessutom av andra stater uppfattas som diskriminerande och föranleda motåtgärder.

De fartyg med förhöjd miljösäkerhet som idag används har enligt propo­sitionen vissa konkurrensnackdelar i jämförelse med konventionellt byggda fartyg. Föredraganden föreslär därför att användningen av fartyg med förhöjd miljösäkerhet skall stimuleras genom ett särskilt avgiftssy­stem. För ändamålet föreslås en ändring i lagen (1975:88) med bemyndi­gande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunika­tioner. Sjöfartsverket avses få i uppdrag att utarbeta regler om avgiftssy­stemets tillämpning. Detta skall till en början gälla Vänern-Göla älv, Mä­laren och Stockholms skärgård. Oljetrafiken i dessa vatten är omfattande. Farlederna är också på långa sträckor svärnavigerade och omgivna av miljökänsliga områden.

Gränsen för befrielse frän avgift bör enligt föredraganden sättas med utgångspunkt i de fartyg med förhöjd miljösäkerhet som redan finns på marknaden. Avgiftens storlek bör avvägas så att åtminstone skillnaden i transportkostnad mellan konventionella fartyg och fartyg med förhöjd miljösäkerhet bortfaller. En riktpunkt för lämplig avgiftsnivå är ca tvä kronor per lon.

Föredraganden föreslär att avgiftssystemet träder i kraft den 1 januari 1982.

I motion 1980/81:2158 (m) yrkas att riksdagen beslutar (1) att den före­slagna särskilda farledsavgiften för tankfartyg träder i kraft den 1 januari 1985 och (2) att hos regeringen hemslälla att avgiftens storiek fastställs sä att otillbörlig snedvridning av konkurrensförhållandena mellan olika far­tygstyper inte sker.

I motion 1980/81:2159 (c) yrkas (yrkande 2), att sjöfartsverket bör fä i uppdrag att pröva om inte nedsättning eller befrielse frän avgiften skulle

 

TU 1980/81:31                                                        11

kunna komma i fråga för äldre tankfartyg, som har lastats så att man har vissa barlastlankar i fören och på andra lämpliga ställen.

I motion 1980/81:2168 (c) yrkas att riksdagen uttalar sig för en senare­läggning av tidpunkten för den särskilda avgiftens ikraftträdande i Vänern-Götaälvområdet.

I motionerna 1980/81:2169 (s) och 1980/81:2170 (s) yrkas att (1) den av Vän tur-utredningen för sjötransporter av olja på Vänern och Mälaren förordade miljöskyddsfonden inrättas och att (2) farledsvaruavgiften för oljeimport ökas i den utsträckning som fordras för atl finansiera verksam­heten med fondens medel.

I motion 1980/81:2171 (s) yrkas att riksdagen beslutar att särskild avgift ej införs för transport av olja i svenska farvatten pä det sätt som föreslås i propositionen.

I motion 1980/81: 2173 (m) yrkas att det föreslagna avgiftssystemet skall tillämpas restriktivt.

Utskottet delar föredragandens uppfattning all utvecklingen mot miljö­säkrare fartyg bör främjas. Det av föredraganden förordade avgiftssyste­met bör införas. Avgiften bör enligt utskottets mening gälla Vänern-Göta älv, Mälaren och Stockholms skärgård och införas den I juli 1984. Den avgränsning som behövs för att fastställa vad som avses med Stockholms skärgärd, och som sjöfartsverket förutsätts bestämma, får enligt utskottets mening inte medföra att oljetransporter i farleden mellan öppna havet och Nynäshamn omfattas av avgiften.

Vad gäller den föreslagna nivån för avgiften vill utskottet först framhålla att vid föredragandens beräkning av denna endast kostnadsnackdelar som vidlåder de miljösäkrare fartygen synes ha beaktats. De konstruktionsmäs-siga särdrag som kännetecknar fartyg med förhöjd miljösäkerhel innebär dock även driftkostnadsfördelar. Enligt vad utskottet har erfarit är vidare skillnaden i produktionskostnad för ett fartyg med förhöjd miljösäkerhet, jämförd med ett konventionellt tankfartyg, ej större än ca 10%.

Utskottet har, som redan framhållits, ingen erinran mot all avgiften införs. Enligt utskottets mening bör emellertid en framtida avgift inte få medföra en snedvridning av konkurrensförhållandena mellan fartygs- och landtransporter.

Det bör enligt utskottet ankomma pä sjöfartsverket alt - med beaktande av de omständigheter som utskottet har hänvisat till och den verkan som avgiftssystemet kan visa sig få - föreslå avgifter anpassade lill en nivå som motsvaras av skillnaden i transportkostnad mellan konventionellt tonnage och fartyg med förhöjd miljösäkerhet.

Utformningen av de regler som skall bestämma avgiftssystemets tillämp­ning synes vara en tidskrävande uppgift, vars lösning kommer att bero av flera faktorer. Till dessa hör inte bara de ovan nämnda ulan även sådana andra grunder för avgiftsbefrielse eller -nedsättning som sjöfartsverket till fullgörande av det enligt propositionen beramade uppdraget kan komma

 

TU 1980/81:31                                                                        12

att föreslå. Även med hänsyn härtill bör tidpunkten för avgiftssystemets ikraftträdande senareläggas från den 1 januari 1982 till den 1 juli 1984.

Mot bakgrund av vad sålunda har anförts synes syftet med yrkandena i motionerna 1980/81:2158 (m), 1980/81:2159 (c) yrkande 2, 1980/81:2168 (c), 1980/81:2171 (s) och 1980/81:2173 (m) vara i huvudsak tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Vad föredraganden i övrigt har anfört om miljösäkra kustlankfartyg har ej givit utskottet anledning till erinran. Detsamma gäller det lill propositio­nen fogade lagförslaget.

1 fråga om yrkandena i motionerna 1980/81; 1002 (vpk), såvitt nu är i fråga, och 1980/81: 1353 (fp), yrkande 2, om förbud för tankfartyg utan dubbelbotten och dubbla sidor att fä trafikera vissa vattenområden, vill utskottet framhålla att det ansluter sig till föredragandens uppfattning om olägenheterna av ensidigt svenska krav pä fartygs konstruktion och utrust­ning. Dubbelbotten och dubbla fartygssidor föreskrivs inte generellt i internationella regler för oljetankfartyg. Motionsyrkandena avstyrks där­för.

Utskottet har inte heller någon erinran i fråga om de skäl som i proposi­tionen åberopats mot Vän tur-utredningens förslag. Härav följer atl motio­nerna 1980/81:850 (vpk) yrkande 4, 1980/81:2169 (s) yrkandena I och 2 samt 1980/81: 2170 (s) avstyrks.

5   Förebyggande åtgärder mot avsiktliga utsläpp

5.1 Påföljder för att förhindra avsiktliga utsläpp

I motion 1980/81: 1502 (m) framhålls, med hänvisning lill vad som an­förts i motion 1501 (m) och såvitt nu är i fråga, atl internationella överens­kommelser bör komma till stånd som gör alt det inte längre blir lönsamt att rensa tankarna ute till havs och som föreskriver stränga straff för redare och kaptener som trotsar gällande utsläppsförbud.

Frågan om att internationellt nå en ordning som medför att brott mot utsläppsbestämmelser inte lönar sig behandlas i samband med motionerna 1980/81: 2166 (s) och 1980/81: 2174 (m), se avsnitt 5.2.

Av propositionen framgår att frågan om att i Sverige införa en ny ekonomisk påföljd för brott mot utsläppsbestämmelser studeras av en arbetsgrupp inom regeringskansliet.

1 en internationell överenskommelse, som Sverige har anslutit sig till, föreskrivs att överträdelser av däri stipulerade utsläppsregler skall förbju­das och påföljder föreskrivas inte bara av flaggstater i fråga om farlyg som för deras flagg, ulan även av kuststater i fråga om överträdelser som begås av främmande fartyg inom kuststaternas jurisdiktion.

 

TU 1980/81:31                                                                       13

I lagen om åtgärder mot vattenförorening frän fartyg (1980:424) har straffmaximum för brott mot utsläppsförbud skärpts frän tidigare gällande ett års fängelse till tvä års fängelse.

Med hänvisning till det anförda bör motionen, i nu berörd del, inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

5.2 Mottagning av oljeavfall m. m. från fartyg

I motion 1980/81; 1502 (m) framhålls, med hänvisning till vad som an­förts i motion 1980/81: 1501 (m) och såvitt nu är i fråga, att internationella överenskommelser bör komma till stånd om bl.a. mottagningsanläggning­ar för oljespill.

Regler inom ramen för internationella överenskommelser, på regionalt och globalt plan, om mottagningsanordningar för oljehalligt bariast- eller tankspolvatten och andra oljerester föreligger. Frågan om behandling av löskommen och upptagen olja i samband med bekämpningsoperationer bör enligl utskottets mening regleras nationellt. Av propositionens bilaga 1 framgår att Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) föreslås få i uppdrag att ta fram en beredskapsplan för förvaring, transport och behandling i första hand av upptagen olja. Bilaga 1 har hänvisats till jordbruksutskottets beredning. Utskottet har erfarit att förslagel inie har givit jordbruksutskot­tet anledning till erinran.

Motionen i nu berörd del bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion 1980/81: 1002 (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att föreskrifter bör utarbetas i vissa avseenden om rengöring av tankfartygs lasttankar och av alla fartygs bunkertankar.

Utskottet ser inget praktiskt behov av sädana föreskrifter, vilka lill en del skulle strida mot regler i internationella överenskommelser som Sveri­ge har anslutit sig till.

Motionen i nu berörd del bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 motion 1980/81: 2166 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger rege­ringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda utredningsarbetet om förbud mot atl ta ut särskild avgift för oljeavfall m. m.

1 motion 1980/81:2174 (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående avgiftsuttag vid oljedeponering.

1 båda motionerna hänvisas till lagen (1980:424) om åtgärder mol vatten­förorening från fartyg och en i anslutning till lagen utfärdad förordning (1980:789). Enligt lagen gäller förbud mot atl ta ut särskild avgift för omhändertagande av bl. a. oljeavfall frän fartygs maskinrum o. d. I förord­ningen görs undantag frän förbudet. Skälet härtill, framhåller motionärerna med hänvisning till en uppgift i propositionen, är att det har ansetts nödvändigt att ytterligare utreda kostnadskonsekvenserna för vissa ham­nar av ett förbud mot särskild avgift i detta fall.

 

TU 1980/81:31                                                         14

Motionärerna vill att undantaget skall upphävas, att kostnaden för mot­tagning av oljeavfall frän maskinrum skall ingå i hamnavgiften och att det utredningsarbete i frågan som pågår inom regeringskansliet skall påskyn­das.

Motionärerna åberopar att fartyg i hamnar i vissa fall debiteras mycket höga avgifter för ilandpumpning av små mängder oljeavfall frän maskin-mm. I motion 1980/81:2174 (m) framhålls att de flesta oljeutsläpp frän fartyg i svenska kustfarvatten utgörs av olja och oljehalligt välten frän maskinrum.

Samtliga motionärer menar att om kostnaden för omhändertagande av oljeavfallet i fråga ingick i hamnavgiften skulle den berörda farlygsperso-nalen inte frestas att under mörka nätter göra sig av med avfallet i havet.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det finns skäl som talar för att ifrågavarande undantag frän förbudet mot särskild avgift, enligt den åberopade lagen, upphävs. Därigenom skulle önskemålet enligt motion 1980/81:1501 (m) om att göra det olönsamt att släppa ut olja till sjöss tillgodoses i högre grad än vad nu gällande bestämmelser medger. Ett upphävande av undantaget torde också, enligt utskottets mening, underiät-ta för Sverige att internationellt driva krav på atl mottagning av oljeavfall i största möjliga utsträckning skall vara befriad från särskild avgift.

Enligt utskottets mening är det angeläget att finna en form för kostnads­ansvarets fördelning som tillgodoser såväl kravet på kostnadsläckning i hamnverksamheten som principen att det är den som bedriver en miljöfar­lig verksamhet som skall svara för kostnaderna för att förhindra att miljö­skador uppstår. Hamnavgiften tillgodoser i andra avseenden denna intres­seavvägning, men utskottet vill inte utesluta att det går att finna en annan lämplig form, l.ex. farledsavgifler, för att inom ramen för intresseavväg­ningen täcka kostnaderna för mottagning av oljeavfall frän maskinrum o. d.

Utskottet fömtsälter atl utredningsarbetet bedrivs med största möjliga skyndsamhet. Motionerna synes därför inte f. n. påkalla någon riksdagens åtgärd.

I motion 1980/81:2159 (c) yrkas (yrkande 3), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande skyl­dighet att ta emot spillolja från småbåtar m. m. Enligt motionärerna bör alla hamnägare åläggas att pä lämpligt ställe i hamnområdet ställa upp en container, där främst fritidsbåtar men även det mindre kusttonnagel kunde hälla sin spillolja. Det rör sig ofta om små kvantiteter per båt men kostna­derna för omhändertagande av oljan kan uppgå till flera hundra kronor och dessutom blir väntetiderna länga.

Utskollel vill erinra om 5§ renhällningsförordningen (1979:904) som föreskriver att genom kommunernas försorg skall från farlyg som ligger i hamn tas emot och forslas bort bl. a. sådant oljeavfall som det är förbjudet att släppa ut enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från

 

TU 1980/81:31                                                        15

fartyg. De oljemängder som motionärerna hänvisar till torde, i vart fall när det gäller mindre kusttonnage, omfattas av det undantag frän förbud mot särskild avgift för omhändertagande av oljeavfall frän fartygs maskinrum o. d. som f. n. gäller. Utskottet har i det föregående uttalat önskvärdheten av att undantaget upphävs. I fråga om oljeavfall från fritidsbåtar utgår utskottet frän att kommunerna pä lämpligt sätt fullgör sin skyldighet enligt renhällningsförordningen med beaktande av intresset att värna om den marina miljön.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.

5.3 Parlikelmärkning av oljerester

I motion 1980/81; 472 (fp) föresläs att försöket med internationellt samar­bete om partikelmärkning av oljerester följs upp med ett svenskt initiativ för att få till stånd en internationell överenskommelse om användande av partikelmärkning.

I motion 1980/81:1502 (m) yrkas, med hänvisning till motion 1980/ 81; 1501 (m) och såvitt nu är i fråga, att internationella överenskommelser bör komma till stånd om bl. a. partikelmärkning av oljerester sä att utsläppt olja kan identifieras.

Av propositionen framgår att en metod för partikelmärkning av lastres­ter av tjocka oljor har prövats inom ramen för Östersjösamarbetet. Försö­ket, som genomfördes år 1979, visade bl.a. att ytterligare tekniska under­sökningar måste göras, innan några definitiva slutsatser kan dras om metodens tillförlitlighet. På svenskt initiativ har överläggningar inletts med Östersjöns övriga strandstater om hur de erforderiiga undersökningarna skall kunna utföras och finansieras.

Enligt utskottets mening utgör tillförlitligheten av partikelmärkningsme-toden en avgörande förutsättning för att den skall kunna prövas i ett vidare internationellt sammanhang. Östersjösamarbetet synes erbjuda en lämplig ram för de ytterligare undersökningar som erfordras. Utskottet förutsätter att man frän svensk sida aktivt medverkar till en snar lösning av frågan.

Med hänvisning till det anförda bör nu berörda motionsyrkanden inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion 1980/81:2167 (s) yrkas (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande partikelmärkning av oljerester. Motionären anser att regeringen bör ta initiativ till en utvecklings- och försöksverksamhet beträffande partikel­märkning av lätta lastoljor. I motionen hänvisas till en kommitté som nyligen har undersökt denna möjlighet. Enligt kommittén saknas tekniska förutsättningar för märkning av lätta lastoljor. Motionären anser alt denna ståndpunkt är riktig om metallpartiklar skall användas eller om de lättare oljornas flyktighet inte kan bemästras.

Utskottet har emellertid erfarit att kommittén utan framgång har prövat

 

TU 1980/81:31                                                        16

att märka lätta lastoljor med plastpartiklar och att den funnit att de lättare oljornas flyktighel inte kan bemästras. För identifiering av utsläpp av lätta lastoljor får man därför enligt utskottets mening lita till andra metoder än partikelmärkning. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.

6   Särskilda frågor

6.1 Miljösäkra sjötransporter till Stockholms- och Mälarregionen

I motion 1980/81:1353 (fp) yrkas (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande omedelbara säkerhetshöjande åtgärder i farleder i Stockholms skärgärd och i Mälaren. Enligt motionärerna måste Sandhamnsleden samt leden förbi Södertälje och genom Mälaren utan dröjsmål rustas upp så att säker­heten höjs. Exempel pä lämpliga upprustningsätgärder är bättre sjökort, bortsprängning av grund, muddringar, utökad trafikinformation, skärpta trafikföreskrifter, hastighetsbegränsningar och utökat lotstväng. Storiek och djupgående för de fartyg som tillåts gå in i dessa leder måste också övervägas på nytt med hänsyn till sjösäkerhetskraven.

Av propositionen framgår att sjöfartsverkets program för ökad farieds-säkerhet bl. a. behandlar allmän farledsplanering, sjökartéverksamhet, sär­skilda farledsarbeten — t. ex. muddringar och bortsprängning av gmnd -samt farledsutmärkning. Till programmet hör också trafikinformation och trafikföreskrifter i form av bl.a. fartbegränsningar. Även fartygen och deras utrustning, bryggmtiner, manöverförmåga m. m. omfattas av pro­grammet.

Frågan om lotsning har behandlats i avsnittet 4.2 av detta betänkande.

I fråga om valet mellan Sandhamnsleden och Dalaröleden för tankfar­tygstransporter framhåller föredraganden att han vill avvakta sjöfartsver­kets analys av en nyligen gjord säkerhetsstudie. Han föreslår emellertid redan nu att en upprustning av de båda farledernas gemensamma sträck­ning genomförs under nästa budgetår.

Föredraganden framhåller vidare att farledsåtgärder av typen muddring­ar och bortsprängning av grund är myckel kostnadskrävande. Sådana åtgärder måste därför noga avvägas mot andra möjligheter, l.ex. förbätt­rad farledsutmärkning, trafikinformation och trafikföreskrifter. Enligt re­geringens budgetförslag kan sjöfartsverkets planer pä trafikinformation för Mälaren-Södertälje—Landsort genomföras redan under nästa budgetär. Sjösäkerhetsarbetel bedrivs kontinuerligt inom ramen för sjöfartsverkets normala verksamhet. Verkets långsikliga handlingsprogram är en förut­sättning för att de prioriteringar som måste göras i fråga om sjösäkerhetsar­betel blir väl avvägda och baserade på såväl nationella som internationella erfarenheter och hänsynstaganden.

 

TU 1980/81:31                                                                       17

Vad föredraganden sålunda har anfört har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. Med hänvisning härtill finner utskottet för sin del att motionsyrkandet inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion 1980/81: 1353 (fp) yrkas vidare (yrkande 3), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffan­de fortsatta studier av alternativa transportsystem för Stockholms och Mälardalens oljeförsörjning. Motionärerna framhåller att ett alternativ till tankbätstransporter till Mälaren kan vara tågtransporter frän västkusten. 1 fråga om Stockholm är en omedelbar utfiyttning av oljedepäerna lill exem­pelvis Nynäshamn inte ekonomiskt bärkraftig pä kort sikt. Fartygstran­sporter är i det perspektivet avsevärt billigare. Pä lång sikt tycks en terminal i Nynäshamn, kombinerad med järnvägs- eller rörtransporler till Stockholm, vara ett mer realistiskt alternativ. Fortsatta studier av långsik­tiga alternativ till tankbåtstrafiken till Stockholm och Mälaren är därför angelägna.

I motion 1980/81:2165 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger rege­ringen till känna behovet av 1. fortsatta stiidier av Nynäshamns möjlighe­ter att fungera som en uthamn för oljetransporter till Stockholmsregionen och 2. en total samhällsekonomisk bedömning vid valet av farled för oljetransporter till Stockholm. Motionärerna pekar på möjligheten att Ny­näshamn kan komma att utvecklas till en betydande kolimporthamn och till någon form av energitekniskt centrum. Eftersom oljetransporterna genom skärgärden till Stockholm pä sikt bör begränsas och endast ske med särskilt miljösäkra fartyg bör regeringen studera Nynäshamns möjligheter att som uthamn för Stockholmsregionen vara mottagare av oljelaster.för vidare transport till lands eller sjöss. Kostnaderna för fortsatt upprustning av Sandhamns- eller Dalarölederna får inte bedömas enbart med utgångs­punkt i kostnaderna för själva farleden.

De av motionärerna berörda frågorna har även behandlats av MIST.

Föredraganden framhåller att remissyttrandena över MlST:s förslag visar att frågorna om Stockholms- och Mälarregionens oljetransporter är mycket komplicerade. Samtidigt som både Mälaren och Stockholms skär­gård från miljösynpunkt är särskilt känsliga saknas det, med hänsyn lill såväl förbmkningsmönster som oljeförbmkningens storlek, egentliga alter­nativ till dagens sjötransporter. Stora investeringar har gjorts i oljedepäer, i hamnar och i farleder. Alternativet - en gemensam oljeterminal i Nynäs­hamn och vidare transport i rörledning eller tågtransporter - kräver dess­utom betydande nyinvesteringar. En radikal omläggning av nuvarande transportsystem skulle medföra stora ekonomiska konsekvenser och ska­pa nya problem, l.ex. de miljörisker som omfattande landtransporter av olja innebär. Det arbete som bedrivs i samverkan mellan hamnar, kom­muner och landsting för att samordna hamnverksamheten i regionen har stor betydelse för möjligheterna att på sikt kunna förändra transport-

 

TU 1980/81:31                                                                        18

mönstret. Införande av andra energiformer än olja för uppvärmning leder också till nya förutsättningar för diskussionen om de långsiktiga lösningar­na av frågan om oljetransporter till Stockholmsområdet. Alternativa trans­portmöjligheter som är ekonomiskt intressanta pä lång sikt kan emellertid inte dölja att fartygstransporter av olja till Stockholmsområdet och Mä­laren är ett både realistiskt och förmånligt transportalternativ. Miljöintres­set gör det dock angeläget att fortsatta insatser görs för att successivt öka säkerheten vid transporterna.

Ett för Stockholms skärgård anpassat trafikinformationssystem infördes år 1980. Tillsammans med systemet för Mälaren-Söderlälje-Landsort och det system som redan tillämpas för Oxelösund-Brävikenområdet skulle därmed en frän trafik- och miljösynpunkt viktig och sammanhängande kuststräcka täckas av trafikinformation.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till erinran i det korta perspektivet. Pä längre sikt bör de fortlöpande diskus­sioner som förs mellan berörda intressenter enligt utskottets mening även ta upp frågorna om alternativa lösningar av oljetransportproblemen i Stockholm-Mälarregionen. Enligt vad utskottet erfarit har sjöfartsverket uppfattningen att i valet mellan Sandhamns- och Dalarölederna Sand­hamnsleden bör prioriteras.

Med hänvisning till det anförda bör motionsyrkandena inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

6.2 Stora tankfartyg i Östersjön

I motion 1980/81:1013 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om svenskt initiativ till internationell överenskommelse om tankbätstrafiken i Östersjön. Motionä­rerna åberopar ett förslag av MIST att Sverige inom ramen för Östersjö­samarbetet tar upp frågan om reglering av trafik med fartyg med bristande miljösäkerhet eller mycket störa fartyg i Östersjön.

I propositionen redovisas remissyttranden över MIST:s förslag. Statens naturvärdsverk betonar att fartygsstorieken bara är en faktor av betydelse för riskbedömningen. En fördel med att transportera olja i stora enheter jämfört med mindre är att antalet fartyg som måste övervakas blir färte. En strängare kontroll kan därigenom genomföras med påföljd att antalet av­siktliga utsläpp kan minskas. Sjöfartsverket konstaterar att det inte finns någon entydig bedömning av riskerna med stora tankfartyg i Östersjön jämfört med mindre fartyg. Verket anser alt elt successivt arbete pä internationell grundval är den väg som står till buds när det gäller miljö­problem i Östersjön som hänger samman med sjöfarten. Även Nordiska oljeskyddsunionen och Sveriges redareförening anser att frågan om be­gränsning av trafiken med stora tankfartyg bör behandlas av internationel­la organ.

 

TU 1980/81:31                                                        19

Föredraganden framhåller att frågan om olycksriskerna med stora tank­fartyg är under observation, dels inom Mellanstatliga rådgivande sjöfarts­organisationen (FN:s fackorgan för tekniska sjöfartsfrågor, IMCO), dels inom ramen för Östersjösamarbetet där samtliga Östersjöstater deltar. Samarbetet syftar bl. al till att genom olika åtgärder - lotsning, farleds-och fartygsförbättringar, positionsrapportering och trafikövervakning -ytterligare höja säkerheten och minska olycksrisken. Föredraganden erin­rar också om de överenskommelser om s. k. länglotsar och om positions-rapportering som har nämnts i avsnitten 4.1 och 4.2 i detta betänkande. Frågan om stora tankfartyg i Östersjön bör även i fortsättningen behandlas inom ramen för Östersjösamarbetet.

Utskottet delar föredragandens uppfattning om frågans fortsatta behand­ling. De på svensk tillskyndan planerade insatserna för att höja sjösäkerhe­ten i hela Östersjön synes utgöra ett steg mot reglering av ifrågavarande trafik.

Med hänvisning till det anförda synes motionen inie böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

7   Anslagsfrågor

Föredraganden anser att fariedsanalyser som utförs av sjöfartsverket inom ramen för verkets säkerhelsprogram är av stor betydelse för pro­grammets genomförande. Utöver de medel som har föreslagits i årets budgetproposition bör verket fä 1 milj. kr. i ökade resurser för utvecklings­verksamhet och för farledsundersökningar under budgelårel 1981/82. Ef­tersom anskaffning av nya bojar och andra navigeringshjälpmedel också medför ökade underhällskostnader i farledsverksamheten bör ytterligare 1 milj. kr. ställas till sjöfartsverkets förfogande för detta ändamål under nästa budgetår.

Föredraganden framhåller vidare vikten av att den vidareutbildning av lotskåren som sjöfartsverket under senare år har genomfört fortsätter. För att detta arbete skall kunna intensifieras förordas att, utöver förslaget i årets budgetproposition, 0,5 milj. kr. ställs till verkets förfogande för ändamålet under nästa budgetär.

För en angelägen och snar upprustning av Sandhamns- och Dalaröleder­nas gemensamma sträckning föreslår föredraganden att ytterligare 3 milj. kr. ställs till sjöfartsverkets förfogande för budgetåret 1981/82.

Vad föredraganden sålunda har föreslagit har inte givit utskottet anled­ning lill erinran eller särskilt uttalande. Förslagen tillstyrks.

 

TU 1980/81:31                                                                     20

8    Övriga frågor

8.1  Utredning av fartygsolyckor

I motion 1980/81: 2167 (s) yrkas (yrkandena 8 och 9), dels att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att sjöfartens haverikommission ges möjlighet att själv ta initiativ till genomförande av utredning av sjö­olyckor m.m., dels att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande samordning av verksamheten inom statens haverikommission, sjöfartens haverikommission och kommittén för under­sökning av svära olyckshändelser.

Vad först gäller yrkande 9 i motionen framgår av propositionens bilaga 3 att regeringen i mars 1981 har beslutat (Dir. 1981; 12) att en kommitté skall tillsättas med uppdrag att undersöka allvarliga olyckshändelser och tillbud till sådana händelser. Kommittéformen har enligl kommunministern valts med hänsyn bl. a. till att regler och arbetsformer för en verksamhet som är samordnad med den som statens haverikommission och sjöfartens haveri­kommission bedriver skall kunna övervägas närmare sedan viss erfarenhet har vunnits av den undersökningsverksamhet som nu skall påbörjas.

Utskottet godtar kommunministerns bedömning men vill i likhet med motionären framhålla vikten av att en ökad samordning kommer till stånd. Motionsyrkandet synes därför inte påkalla någon riksdagens åtgärd.

1 fråga om yrkande 8 i motionen har utskottet erfarit att inom regerings­kansliet pågår utredning som behandlar sjöfartens haverikommissions verksamhet. I avvaktan pä denna utrednings resultat, som väntas föreligga före slutet av innevarande år, bör motionsyrkandet inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

8.2 Verksamheten vid fyrplatserna

1 motion 1980/81:2172 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger rege­ringen till känna vad som i motionen anförts beträffande riktlinjer för och organisation av verksamheten vid fyrplatserna. Motionärerna framhåller att det är mycket angeläget att fyrplatser, vilka på grund av omständigheter som står i strid med såväl riksdagens som regeringens uttalade mening fått vidkännas mer eller mindre omfattande personalinskränkningar, tas med i en samlad bedömning av det framtida personalbehovet vid de fyrplatser som avses bli bemannade även i fortsättningen. Enligt motionärerna bör riksdagen betona vikten av en rationell arbetsfördelning mellan olika in­tressenter och klara riktlinjer vad avser huvudmannaskapet vid fyrplat­serna. I fall av tveksamhet om vilken myndighet som ligger närmast till hands för huvudmannaskapet förordas i motionen att sjöfartsverket går in som huvudman.

 

TU 1980/81:31                                                        21

I bilaga 3 till propositionen behandlas det betänkande (Ds Kn 1980:2) som lagts fram av utredningen (Kn.1979; 05) om tillsyn av kusterna (TAK). Enligt TAK skall innan åtgärder vidtas som syftar till indragning av kust­personal andra berörda myndigheter och länsstyrelsen i det aktuella länet informeras. Om länsslyrelsen finner att den tilltänkta indragningen endast i ringa grad påverkar de anspråk pä bemanning som finns hos olika huvud­män skall indragningen kunna verkställas. 1 annat fall skall länsstyrelsen göra en allsidig utredning av följderna av den tilltänkta indragningen.

Länsstyrelsen skall enligt TAK förutom en nulägesbeskrivning lämna förslag på bemanning som tillgodoser de anspråk som olika samhällsintres­sen ställer. I förslaget skall även behandlas frågor om finansiering av en fortsatt bemanning, fördelning av koslnader mellan olika intressenter samt huvudmannaskap för personalen. Om länsstyrelsens förslag inte godtas av berörd myndighet skall det enligt utredningen lämnas över till regeringen för prövning.

Kommunministern anser att den föreslagna handläggningsordningen bör följas. Enligt propositionen bör informationsskyldigheten endast gälla så­dan personal inom myndigheterna som kan ha direkt betydelse för till­synen och övervakningen av kusterna och utredningsskyldigheten endast avse sådana åtgärder som innebär mera väsentliga förändringar. Vad gäller kostnaderna anser kommunministern atl huvudregeln bör vara att dessa skall fördelas mellan olika intressenter och att länsstyrelsen skall försöka fä fram en frivillig överenskommelse om kostnadsfördelning.

Utskottet har tidigare uttalat att del finns ett behov att skapa fastare former för handläggning av frågor om avbemanning av fyrplatser (TU 1979/ 80: II). Utskottet finner det därför tillfredsställande att kommunministern har för avsikt att föreslå regeringen alt införa en handläggningsordning för indragning av personal längs kusterna som i huvudsak överensslämmer med TAK:s förslag. Därigenom kan enligl utskottels mening garantier skapas för att personalinskränkningar inte genomförs utan atl olika sam­hällsintressen har beaktats.

Den nya handläggningsordningen torde innebära att de yrkanden som framförs i motion 1980/81:2172 (s) i allt väsenlligl kan tillgodoses. 1 motio­nen betonas vikten av klara riktlinjer vad avser huvudmannaskapet vid fyrplatserna. Utskottet har tidigare understrukit betydelsen av att huvud­mannaskap och kostnadsansvar klart läggs fast för de fyrplatser som i framtiden skall hållas bemannade (TU 1980/81: 17). Utskollel utgår frän att dessa synpunkter beaktas dä regeringen utarbetar de närmare riktlinjerna för den nya handläggningsordningen.

Enligt utskottets mening innebär TAK:s förslag även garantier för en tillfredsställande lösning då oklarhet råder om huvudmannaskapet. Kan inte myndigheterna enas får frågan avgöras av regeringen. Atl, såsom föresläs i motionen, i förväg slå fasl att sjöfartsverket skall vara huvudman i alla de fall oklarhet råder anser utskottet inte vara lämpligt.

 

TU 1980/81:31                                                        22

I motionen behandlas även frågan om personalbehovet vid de fyrplatser som i framtiden skall hållas bemannade. Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att meningsfulla arbetsuppgifter kan skapas på fyrplatserna för att sysselsättningen skall kunna hållas på en sä hög nivå som möjligt. Den nya handläggningsordningen enligt TAK:s förslag skapar garantier för att indragning av personal inte sker utan att andra huvudmän som har behov av tillsyn och övervakning utmed kusterna har beretts möjlighet att redovisa hur en sådan indragning skulle påverka deras verk­samhet. Utskottet vill framhålla att ambitionen inte får begränsas till att undvika onödiga indragningar av personal. Det är angeläget att sjöfartsver­ket och andra berörda myndigheter även aktivt verkar för att tillskapa nya arbetsuppgifter pä fyrplatserna som kan innebära en ökad sysselsättning.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionen inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande farledsåtgärder
att riksdagen

a.           avslår motion 1980/81: 767 (s),

b.           lämnar motion 1980/81:1502 (m) i motsvarande del utan åt­
gärd,

2. beträffande lotsning
att riksdagen

a.           lämnar motion 1980/81:2167 (s) yrkande I utan åtgärd,

b.           lämnar motion 1980/81:2159 (c) yrkande 1 ulan åtgärd,

c.           avslår motion 1980/81: 1502 (m) i motsvarande del,

3. beträffande miljösäkra kustlankfartyg
att riksdagen

a.           med anledning av föredragandens uttalanden i denna del samt
motionerna 1980/81: 2158 (m). 1980/81:2159 (c) yrkande 2, 1980/
81:2168 (c), 1980/81:2171 (s) och 1980/81:2173 (m) som sin me­
ning ger regeringen till känna vad utskottet i berörda frågor
anfört,

b.           antar ett i proposition 1980/81: 119 bilaga 2 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,

c.           avslår motion 1980/81:1002 (vpk) i motsvarande del,

d.           avslår motion 1980/81: 1353 (fp) yrkande 2,

e.           avslår motionerna 1980/81: 850 (vpk) yrkande 4, 1980/81:2169
(s) yrkandena 1 och 2 och 1980/81:2170 (s),

 

TU 1980/81:31                                                                       23

4.          beträffande påföljder för att förhindra avsiktliga utsläpp

att riksdagen lämnar motion 1980/81:1502 (m) i motsvarande del utan åtgärd,

5. beträffande mottagning av oljeavfall m. m. från fartyg
alt riksdagen

a.              lämnar motion 1980/81; 1502 (m) i motsvarande del utan åt­
gärd,

b.              lämnar motion 1980/81:1002 (vpk) i motsvarande del utan
åtgärd,

c.              lämnar motionerna 1980/81:2166 (s) och 1980/81:2174 (m)
utan åtgärd,

d.              avslår motion 1980/81:2159 (c) yrkande 3,

6. beträffande partikelmärkning av oljerester
att riksdagen

a.              lämnar motionerna 1980/81:472 (fp) och 1980/81:1502 (m) i
motsvarande del utan åtgärd,

b.              avslår motion 1980/81:2167 (s) yrkande 2,

7. beträffande miljösäkra sjötransporter till Stockholms- och Mä­
larregionen

att riksdagen lämnar utan åtgärd

a.              motion 1980/81: 1353 (fp) yrkande I,

b.              motion 1980/81: 1353 (fp) yrkande 3,

c.              motion 1980/81:2165 (s),

8.          beträffande stora tankfartyg i Östersjön

att riksdagen lämnar motion 1980/81: 1013 (fp) utan åtgärd,

9.          beträffande utredning av fartygsolyckor

att riksdagen lämnar motion 1980/81; 2167 (s) yrkandena 8 och 9 utan åtgärd,

10.        beträffande verksamheten vid fyrplatserna

att riksdagen lämnar motion 1980/81:2172 (s) utan åtgärd,

11.        att riksdagen

a.              under förslagsanslaget till Farledsverksamhet, exkl. isbryt­
ning - utöver tidigare beviljade medel - för budgetåret 1981/82
under sjätte huvudtiteln anvisar 2500000 kr,,

b.              under reservationsanslaget till Sjöfartsmateriel m.m. - ut­
över tidigare beviljade medel - för budgetåret 1981/82 under
sjätte huvudtiteln anvisar 3000000 kr.

Stockholm den 26 maj 1981

Pä trafikutskottets vägnar BERTIL ZACHRISSON

 

TU 1980/81:31                                                        24

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c). Essen Lindahl (s), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove Karisson (s), Eric Rejdnell (fp), Rune Johans­son (s) och Erik Börjesson (fp).

Reservation

beträffande motiveringen för utskottets yrkande i vad avser miljösäkra kusttankfartyg (mom. 3 a)

Wiggo Komstedt (m) och Rune Torwald (c) anser att den del av utskot­tets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottets delar" och pä s, 12 slutar med "I juli 1984." bort ersättas med text av följande lydelse;

Utskottet delar föredragandens uppfattning att utvecklingen mot miljö­säkrare fartyg bör främjas genom stimulansåtgärder. Det av föredraganden förordade avgiftssystemet synes ändamålsenligt. Avgiften bör även enligt utskottets mening till en början gälla Vänern-Göta älv, Mälaren och Stock­holms skärgård. Den gränsdragning som behövs för alt fastställa vad som avses med Stockholms skärgård, och som sjöfartsverket förutsätts bestäm­ma, får enligt utskottets mening inte medföra att oljetransporter i farleden mellan öppna havet och Nynäshamn omfattas av avgiften.

Vad gäller den föreslagna nivån för avgiften vill utskottet först framhålla att vid föredragandens beräkning av denna endast kostnadsnackdelar som vidlåder de miljösäkrare fartygen synes ha beaktats. De konstruktionsmäs-siga särdrag som kännetecknar fartyg med förhöjd miljösäkerhet innebär dock även driftkoslnadsfördelar. Enligt vad utskottet har erfarit är vidare skillnaden i produktionskostnad för elt fartyg med förhöjd miljösäkerhet, jämförd med etl konventionellt tankfartyg, ej större än ca 10%.

Utskottet har, som redan framhållits, ingen erinran mot att avgiften införs.

Enligt ulskoitets mening bör avgiften inte fä medföra en snedvridning av konkurrensförhållandena mellan fartygs- och landlransporter. Det är där­för önskvärt att avgiften differentieras i de berörda farlederna och vallen­områdena med beaktande av existerande fraktskillnader mellan sjö- och landtransporter till aktuella destinationer.

Det bör enligt utskottet ankomma på sjöfartsverket att - med beaktande av de omständigheter som utskottet har hänvisat till och den verkan som avgiftssystemet visar sig få - föreslå successiva höjningar under en fyra­årsperiod av avgiften upp lill en nivå som motsvaras av skillnaden i transportkostnad mellan konventionellt tonnage och farlyg med förhöjd miljösäkerhel. Detta för att undvika alltför snabba och genomgripande förändringar i konkurrensförhällandena för berört tonnage.

 

TU 1980/81:31                                                        25

Utformningen av de regler som skall bestämma avgiftssystemets tillämp­ning synes vara en tidskrävande uppgift, vars lösning kommer att bero av flera faktorer. Till dessa hör inte bara de ovan nämnda utan även sådana andra grunder för avgiftsbefrielse eller -nedsättning som sjöfartsverket till fullgörande av det enligt propositionen beramade uppdraget kan komma att föreslå. Med hänsyn härtill bör tidpunkten för avgiftssystemets ikraft­trädande förskjutas frän den 1 januari 1982 till den 1 juli 1982.

Särskilt yttrande

beträffande mottagning av oljeavfall m. m. från fartyg (mom. 5 c)

Birger Rosqvist (s) anför;

Det är viktigt att undanröja såväl praktiska som ekonomiska hinder när det gäller att få slut pä benägenheten till avsiktliga utsläpp av oljeförorenat vatten frän fartyg. Behovet för fartyg att bli av med oljeavfall kan starkt variera. Behovet och möjligheten för olika hamnar att stå till tjänst med mottagning av oljerester kan också vara starkt skiftande.

I de flesta svenska hamnar går i dag verksamheten med föriust. Det föreligger således redan nu ett behov av att höja hamnavgifterna för att täcka utgifterna så att de kommunala skattebetalarna ej belastas.

Hamnavgifter beslår av varuavgift och fartygsavgift. Vamavgiften er-läggs av vamägaren för de tjänster hamnen erbjuder. Fartygsavgiften erläggs av redaren för användandet av hamn-farled-kaj och förtöjningsan­ordningar.

Om kostnaden för fartygens behov att bli av med oljeavfall bleve helt gratis skulle detta för hamnarnas del innebära ytterligare en ekonomisk belastning. Atl blanda in åtgärder såsom kostnadsfri mottagning av oljeres­ter för att hindra eventuella oljeutsläpp i andra farvatten och öppet hav långt bortom hamnens område torde inte kunna betraktas som en kommu­nal angelägenhet. Ett system liknande det som föreslagits i motionerna 1980/81:2166 (s) och 1980/81; 2174 (m) och som innebär att ingen avgift får tas ut av hamnen skulle ge synnerligen godtyckligt praktiskt och ekono­miskt resultat. Det skulle innebära att fartyg kan använda en hamns tjäns­ter och endast förorsaka kostnader och inga eller ringa intäkter. Svenska hamnförbundet har i detta sammanhang visat en annan väg vara möjlig, nämligen att kostnaderna i huvudsak togs ut via de obligatoriska statiiga farledsavgifterna och att hamnarna på lämpligt sätt gottgörs för de kostna­der som avfallsmottagningen orsakat. Detta bör vara en viktig utgångs­punkt för det fortsatta utredningsarbetet.

 

TU 1980/81:31                                                                    26

Bilaga

Yttrandena över motion 1980/81:1353 (fp)

Sjöfartsverket (1981 -04-23)

Motionens krav och förslag innehåller ej några nyheter beträffande åtgärder för höjande av säkerheten vid oljetransporter i Sveriges känsliga skärgårds- och insjövatten. Tankegångarna har vuxit fram och övervägts i flera olika sammanhang innan de samlades och redovisades av utredaren i betänkandet Ren Tur.

Sjöfartsverket, som i stora delar ligger bakom de tunga farledsförslagen i Ren Tur, genomför sedan några år tillbaka en systematisk inventering av standarden i våra farleder. Stockholmsområdet är f. n. föremål för en sådan inventering. Därvid skall farledernas utformning, ulrustning och kapacitet presenteras och möjliga förbättringar redovisas. 1 detta arbete ingår även att utreda förutsättningarna för att styra miljöfarliga transporter till Stockholm till endera av de existerande fariederna. Sjöfartsverket beräknas föreslå regeringen åtgärder under maj månad. Sjöfartsverket är i avvaktan härpå ej berett f n. att sä kategoriskt som motionärerna gör anse Sandhamnsleden vara det enda alternativet. Sjöfartsverket avser att före slutgiltigt ställningstagande i fariedsfrågan samräda med vissa av dessa transporter berörda intressenter.

Sjöfartsverket erinrar även om kommunikationsdepartementels uppdrag till verket att överväga begränsningar av sjötrafik för att förebygga vatten­föroreningar. Detta uppdrag, som skall redovisas till departementet senast den 1 september 1981, innefattar ställningstaganden och förslag till åtgär­der i nära anslutning till och samverkande med vad motionärerna föresla­git-Beträffande specialtonnage är sjöfartsverket av den uppfattningen, att det från miljöskyddssynpunkt vore tillfredsställande om all olja och alla oljeprodukter i svenska farvatten transporterades med miljösäkra fartyg. Frågan hur ett sådant mål skall kunna uppnås är emellertid komplicerad.

Sålunda måste beaktas atl sjötransport av olja och oljeprodukter i de svenska farvattnen sker med fartyg av mänga nationaliteter. Även om alla i trafiken insatta svenska fartyg skulle uppfylla särskilda miljökrav, skulle frågan därför inte vara löst. Härför förutsätts ett förbud mot utnyttjande i denna trafik av andra än de s.k. särskilt miljösäkra fartygen. En sådan reglering torde vara en fråga pä mycket läng sikt. Sjöfartsverket avstår därför från att utveckla sin syn på de internationella komplikationer ett sådant förbud skulle kunna medföra. Emellertid är uppenbart att ju mer av oljelransporlerna i våra farvalten som utförs med miljösäkra och isför-stärkta fartyg ju bättre skydd för miljön kan vinnas. Denna aspekt kan sägas åtminstone i viss mån vara beaktad när MARPOL-protokollel vad gäller farlyg om 30000 ton och däröver träder i kraft.

I detta sammanhang vill sjöfartsverket också erinra om regeringens proposition 1980/81: 119 varigenom verket förväntas få ett uppdrag atl utforma särskilda kriterier l.ex. dubbelbotten för miljösäkrare tankfartyg med tanke på bl. a. Stockholms skärgård. Sådana miljösäkrare fartyg skall, enligt regeringens förslag, undantas från en särskild miljöavgift.

Avslutningsvis konstaterar sjöfartsverket att åtgärder med samma inne­börd som, och i någon män överensstämmande med, motionärernas inten-

 

TU 1980/81:31                                                                       27

tioner är under förberedande inom verket samt hemställer atl det slutliga utformandet av dessa överiåtes ät sjöfartsverket atl förelägga departemen­tet. Genomförandet av åtgärderna kräver viss planeringstid och framför alll medel.

Länsstyrelsen i Stockholms län (1981-04-23)

Länsstyrelsen har i sitt yttrande den 11 november 1979 över betänkandet "Ren Tur - program för miljösäkra sjötransporter" berört de frågor som behandlas i motionen. Yttrandet bifogas' och länsstyrelsen får hänvisa till vad som där anförts. Dämtöver vill länsstyrelsen framhålla följande.

Enligt det naturvärdsprogram, som häller pä att färdigställas vid länssty­relsen, går Landsort—Dalaröleden genom skärgårdsområden, som från naturvärdssynpunkt är mycket värdefulla. I detta avseende är Sandhamns­leden mindre känslig.

Motionärerna nämner en mängd upprustningsåtgärder för Sandhamnsle­den samt leden förbi Södertälje och genom Mälaren och anser att dessa leder behöver rustas upp utan dröjsmål. Länsstyrelsen instämmer i detta. Stockholms hamn har under senare är framfört synpunkter till Sjöfartsver­ket om att Stockholm bör ha en huvudfaried. Den farled som föreslagits bli huvudfarled är Sandhamnsleden. Sjöfartsverket har nyligen, i samarbete med statens skeppsprovningsanstalt, genomfört en specialundersökning av Dalarö- och Sandhamnsleden. Resultatet av undersökningen analyseras f n. inom verket. Vidare vill länsstyrelsen framhålla atl oljelransporlerna till Fittja oljekraftverk måste ske på sådant sätt, alt riskerna för oljeut­släpp, som kan påverka rävattnet för Norsborgs vattenverk, elimineras. Länsstyrelsen har redan tidigare i yttranden till bostadsdepartementet och till koncessionsnämnden för miljöskydd påpekat delta.

Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning atl krav på specialton­nage vid oljelransporler i Stockholms skärgård och Mälaren bör ställas inom en nära framtid.

Som länsstyrelsen nämnt i sitt yttrande över betänkandet "Ren Tur" bör det uppmärksammas att ett tidigare genomförande i Stockholms skär­gård leder till tillfälliga snedvridningar i konkurrensen, som kan bli svåra att bemästra för l.ex. Stockholms hamn. Det kan dock tilläggas, att del av Stockholm, Botkyrka, Södertälje, Västerås m.fl. Mälardalskommuner ägda EFO-Oil AB, har nyligen lagil elt initiativ för all säkra oljetranspor­terna i Mälaren, genom det fraktavtal som företaget slutit med OT-rederi-erna pä Skärhamn. Det innebär att den olja kommunerna behöver kommer att transporteras i en tanker med dubbla skrov och i övrigt specialuiriistad för att förhindra och begränsa oljeutsläpp. Oljetankern - "Låna" - klarar kommunernas behov pä 150 dagai". Därmed har "Låna" enligt uppgift kapacitet att transportera ytterligare 600000 lon på ett är.

I motionen behandlas även alternativa distributionssystem för Stock­holmsområdet och Mälarregionens oljeförsörjning. Länsstyrelsen vill un­derstryka behovet av fortsatta studier av sädana alternativa system.

Beslut i detta ärende har fattats av styrelsen'.

Reservationer har avgivils av 2 ledamöter enl. bilagor 1.1 och 2.1 (här ej bifogade)

 

TU 1980/81:31                                                                    28

Stockholms hamn (1981 -04-08)

I motionen beskrivs bl.a. tankfartygens väg till oljehamnarna i och utanför Stockholm genom skärgården via tvä farleder, Landsort/Dalaröle-den (81 distansminuter) och Sandhamnsleden (43 distansminuter). Lands­ortsleden anses vidare passera fler miljökänsliga naturavsnitt än Sand­hamnsleden. Av ovannämnda skäl anses Landsortsleden därför vara olämplig för tankfarlygstrafik.

I syfte att förbättra farledssäkerheten föresläs i motionen förbättrade sjökort, muddringar, utökad trafikinformation, skärpta trafikföreskrifter, utökat lotstväng m. m. Vidare anses oljan böra transporteras genom skär­gårdslederna i särskilt utformade farlyg.

Stockholms hamn har under lång tid följt utvecklingen inom tankfartygs-trafiken. Under oljekrisen i mitten av sjuttiotalet florerade spotmarknaden vars oljepartier fick uppköpas "på köl" någonstans pä väridshaven. Vid affärsavsluten avgjordes samtidigt om fartygen med hänsyn till längd och djupgående överhuvudtagel kunde föras fram till hamnen i Stockholm. Tankfartygens storlek ökade dä under en period och de tog vid skärgärds-passagen alltmer av fariedsmmmet i anspråk. Någon olycka med oljeut­släpp beroende på att något alltför stort fartyg kommit in i en farled uppstod emellertid inte. Trenden under den senaste tiden uppvisar emel­lertid en återgång mol mindre och för berörda farleder bätlre anpassade fartyg.

Stockholms hamn delar i många stycken motionärernas förslag atl för­bättra framkomligheten i skärgärdens farleder. Utöver de i motionen nämnda åtgärderna för ökad säkerhet bör emellertid framhållas atl ett klart behov av utbyggd farledsmarkering föreligger. Kända grundområden i närhet av farledernas kantlinjer utgör ständigt ett hot, om de ej är utmärkta på ett tillfredsställande sätt, något som de båda olyckorna med "Tsesis" och "José Marti" visat.

Hamnen har i sin strävan alt förbättra farledssäkerheten tillskrivit sjö­fartsverket 1981-02-02 och framhållit angelägenheten av att rusta upp Sandhamnsleden och ge den status som huvudfaried till hamnen. Kopia av nämnda skrivelse bifogas'.

Beträffande de i motionen framförda kraven pä särskilt hög kvalitet hos del tanktonnage som trafikerar skärgärdslederna och Mälaren får hamnen anföra att del redan idag finns kusltanktonnage under svensk fiagg som uppfyller dessa krav och varigenom det redan finns möjlighet alt tillgodose dylikt transportbehov för oljor till hamnarna i Mälarbäckenet.

Internationellt planeringssamarbete för ökad säkerhet vid sjötransport av petroleumprodukter och andra farliga bulklaster har bedrivits under många år. Det internationella samarbetet har bl.a. resulterat i Östersjö-konventionen och i de ännu större sammanhangen "International Conven-tion for the Safety of Life al Sea, 1974 - SOLAS 74", åtföljt av 1978 års SOLAS-protokoll samt "International Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973 - MARPOL 73". Häri återfinns mänga gemen­samma drag, bl.a. utformningen av tankfartygens skrov med dubbla bott­nar och särskilda tankutrymmen för barlastvatten. Pä grund av de stora ekonomiska förändringar som följer med genomförandet av de nya regler­na, - fartygen ställer sig mycket dyrare att bygga och driva - kommer det

Här ej bilagd.

 

TU 1980/81:31                                                        29

sannolikt att ta tid innan inslaget av "säkra" fartyg blir sä stort att den typen blir övervägande i tankerflottan.

Den pågående inventeringen samt genomförandet av säkerhetsåtgärder i form av förbättrad farledsmarkering, muddring och sprängning av de för­såtligaste hindren i farlederna är självfallet av största betydelse. Dessutom finns möjlighet att bl. a. med restriktiva regler stipulera tankfartygs största mätt och med regler om utökat nyttjande av bogserbät genom skärgärden hälla verksamheten i gång och säkerheten på en godtagbar nivå.

De alternativa transportmetoder som namnes i motionen kan i vissa fall möjligen vara ekonomiskt konkurrenskraftiga. Även dessa transport­former kan emellertid drabbas av olyckor med utsläpp av oljor, om vars följdverkningar man inte kan yttra sig generellt, men troligtvis kan i vissa fall väl sä stora miljöskador och därmed även ekonomiska skadeverkning­ar uppstå vid landtransporter som vid sjötransporter.

Hamnens uppfattning är den att det finns få konventionella transport-former om ens någon där undervägskostnaden är sä låg som vid sjötrans­port och att det med hänsyn härtill torde vara möjligt atl finna sådant ekonomiskt utrymme för säkerhetsbefrämjande åtgärder, atl man i befint­liga farleder i Stockholms skärgärd och i Mälaren skall kunna nä önskad trafiksäkerhetsnivä.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981