TU 1980/81:29
Trafikutskottets betänkande
1980/81:29
med förslag till lag om vissa avgifter i allmän hamn m. m. (prop.
1980/81:132)
Propositionen
I proposition 1980/81:132 föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet)
riksdagen att anta
dels förslaget till lag om ändring i lagen (1977:180) om införande av
kommunallagen (1977:179),
dels förslaget till lag om vissa avgifter i allmän hamn.
I propositionen föreslås att skyldigheten för kommuner att söka fastställelse
av hamnavgifter upphävs. Detta medför att kommunerna själva får
besluta om avgifter.
Lagförslagen
De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse:
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:180) om införande av kommunallagen
(1977:179)
Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1977:180) om införande av kommunallagen
(1977:179) skall upphöra att gälla vid utgången av september
1981.
2 Förslag till
Lag om vissa avgifter i allmän hamn
Härigenom föreskrivs följande.
Den som innehar en allmän hamn får ta ut avgifter, utan att hamninnehavaren
tillhörig kaj, brygga eller liknande anordning inom hamnens område
anlöps eller nyttjas,
1. för fartyg som anlöper kaj, brygga eller liknande anordning som
tillhör någon annan än hamninnehavaren men som ligger inom hamnens
område,
2. för fartyg som passerar hamnens vattenområde,
1 Riksdagen 1980181. 15 sami. Nr 29
TU 1980/81:29
2
3. för gods som lastas eller lossas över kaj, brygga eller liknande anordning
som tillhör någon annan än hamninnehavaren men som ligger inom
hamnens område.
Rätten att ta ut avgift enligt första stycket 2. gäller endast inom det
område där trafiken enligt vad sjöfartsverket fastställt kan anses ha nytta
av hamninnehavarens anordningar och tjänster. Ansökan om fastställelse
görs av hamninnehavaren.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1981. Sjöfartsverket får dock före
nämnda dag pröva ansökan enligt andra stycket i lagen.
Motionerna
I motion 1980/81:2045 av Erik Böijesson (fp) yrkas att riksdagen måtte
besluta att till den i propositionen föreslagna Lag om vissa avgifter i allmän
hamn foga en andra paragraf med följande lydelse:
Intäkterna av hamnrörelse i allmän hamn får användas enbart för att
tillgodose hamnens direkta behov.
I motion 1980/81:2080 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
måtte besluta att till den i propositionen föreslagna Lag om vissa avgifter i
allmän hamn läggs en andra paragraf med följande lydelse:
Intäkterna av hamnrörelse i allmän hamn får användas enbart för att
tillgodose hamnens direkta behov. Regeringen får dock medge att medlen
används för annat ändamål.
Utskottet
Den nuvarande kontrollen av hamntaxor sker med tillämpning av kungörelsen
om fastställelse av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å
sluss-, kanal- och andra farledsavgifter (1950:152, ändrad senast
1977:872), hamntaxekungörelsen. Den tillgodoser trafikanternas intresse
av att inte belastas med oskäligt höga avgifter. Principen är att en hamns
intäkter inte får användas till annat än hamnens direkta behov. Skyldighet
att söka fastställelse av taxor gäller för hamnar i kommunal ägo, och regler
om detta finns numera i 16 § lagen (1977:180) om införande av ny kommunallag
(1977:179). Taxemyndigheten, numera sjöfartsverket, kan i den
mån den anser det befogat sänka en avgift som föreslagits av en hamninnehavare.
För hamnar som inte är i kommunal ägo föreligger ingen motsvarande
skyldighet men däremot rätt att få sin taxa fastställd. Detsamma
gäller för hamn som inte är allmän.
Föredragande departementschefen anser att den nuvarande skyldigheten
för kommuner att söka fastställelse av avgifter bör upphävas samt att
som en följd därav kommunerna själva skall få besluta om avgifter. I detta
syfte föreslås att 16 § i lagen om införande av ny kommunallag upphör att
TU 1980/81:29
3
gälla vid utgången av september 1981 samtidigt som föredraganden anmäler
att regeringen har för avsikt att upphäva hamntaxekungörelsen.
Hamnutredningen föreslog i sitt slutbetänkande Förslag till hamnlag
(SOU 1974:24) att avgift i allmän hamn skulle beslutas av hamninnehavaren
och att en särskild rådgivande nämnd skulle avge opartiska utlåtanden
i bl. a. taxefrågor i tvister mellan innehavare av allmän hamn och
hamnens trafikanter. Enligt föredraganden bör det övervägas om inte
skyddsvärda trafikantintressen bättre kan tillgodoses genom det regelsystem
som gäller för näringslivet i övrigt. Lagen (1953:607) om motverkande
i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet (KBL) gör
det möjligt att ingripa mot sådana konkurrensbegränsningar i form av t. ex.
priskarteller eller diskriminerande eller monopolistisk prissättning som har
skadlig verkan.
Föredraganden framhåller att en tillämpning av KBL på det kommunala
området emellertid måste ses mot bakgrund av de allmänna kommunalrättsliga
principer som gäller för kommunal verksamhet. I fråga om kommunala
avgifter är det framför allt självkostnadsprincipen som gör sig
starkt gällande. En grundförutsättning för KBL:s tillämpning på det kommunala
området är att det kommunala organ som bedriver hamnverksamhet
kan anses bedriva rörelse. Om så är fallet skulle enligt propositionen
konkurrensbegränsningslagen kunna få tillämpning också på hamnavgiftsområdet.
I motionerna 1980/81:2045 (fp) och 1980/81:2080 (s) hälsas med tillfredsställelse
förslaget i propositionen att hamnavgifter inte längre skall prövas
och fastställas av statlig myndighet. Det understryks i motionerna att
hamnrörelse skiljer sig från annan kommunal verksamhet. Normalt betjänar
hamnarna i huvudsak andra än kommunens egna invånare, i vissa fall
hela landet. Detta motiverar å ena sidan att kommuninvånarna inte skall
belastas med kostnader för hamnverksamheten och å andra sidan att
hamnkunderna och därmed kommuner utan egna hamnresurser skall ha
garantier för att hamnintäktema reserveras för hamnändamål. I motionerna
understryks vidare att med den trafikutveckling som är att förvänta
krävs det åtgärder både för att pressa ned kostnaderna och för att öka
intäkterna om hamnarna framdeles skall kunna uppnå ekonomisk självbärighet.
För att hamnägarna skall kunna agera trovärdigt i de förhandlingar
som måste föras med hamnarnas kunder i taxefrågor krävs dock enligt
motionärerna att garantier kan skapas för att hamnmedlen reserveras för
hamnändamål. Det yrkas därför att till den i propositionen föreslagna lagen
om vissa avgifter i allmän hamn en andra paragraf fogas med följande
lydelse: ”Intäkterna av allmän hamn får användas enbart för att tillgodose
hamnens direkta behov.” I motion 1980/81:2080 (s) föreslås dessutom att
regeringen skall få medge att medlen används för annat ändamål.
Det främsta skälet till de i motionerna framförda yrkandena är en oro för
TU 1980/81:29
4
att de intäkter som skapas i hamnverksamheten kan komma att användas
för annat än hamnändamål. Enligt nu gällande hamntaxekungörelse får en
hamns intäkter inte användas till annat än hamnens direkta behov. Utskottet
delar motionärernas uppfattning om värdet av denna ordning för att
upprätthålla ett effektivt hamnväsende. Såvitt utskottet kan finna kommer
emellertid ett avskaffande av kungörelsen, såsom förutsatts i propositionen,
inte att medföra några ökade möjligheter för kommunerna att finansiera
annan kommunal verksamhet med överskott i hamnrörelsen. För avgiftsfinansierad
kommunal verksamhet gäller enligt rättspraxis sedan länge
den s. k. självkostnadsprincipen. Den innebär att det totala vederlag som
kommunen uppbär av dem som tar nyttigheterna i anspråk i princip inte får
överstiga kommunernas kostnader för verksamheten. Principen gäller, om
inte annat är särskilt föreskrivet, för alla typer av kommunala avgifter
oberoende av om de tas ut med stöd av särskild lagstiftning eller med stöd
av kommunallagens allmänna kompetensregel. Tanken bakom självkostnadsprincipen
är att hindra kommunen från att utnyttja den monopolsituation
som i praktiken ofta föreligger vid avgiftsfinansierad kommunal verksamhet.
Självkostnadsprincipen innebär enligt utskottets mening en garanti
för att nyttjarna av de kommunala hamnarna inte skall behöva bidra till
finansieringen av annan kommunal verksamhet via hamntaxoma. Ett upphävande
av hamntaxekungörelsen kommer således inte att få någon betydelse
för hamnarnas taxesättning.
Med hänvisning till det anförda har utskottet inget att erinra mot att
hamntaxekungörelsen upphävs, varvid bl. a. de regler som där finns om
hur stora taxorna får vara och hur räkenskaperna skall föras upphör att
gälla. Utskottet, som följaktligen avstyrker motionerna 1980/81:2045 (fp)
och 1980/81:2080 (s), vill samtidigt kraftigt understryka att en bestämd
förutsättning för detta ställningstagande varit att självkostnadsprincipen
kommer att följas av kommunerna och att hamntaxoma således inte kommer
att användas för att finansiera annan kommunal verksamhet. Om så
skulle ske får frågan prövas på nytt. Utskottet tillstyrker vidare att skyldigheten
att söka fastställelse av taxor tas bort. Därvid kan ett omständligt
prövningsförfarande undvikas, vilket torde hälsas med tillfredsställelse av
kommunerna.
Enligt gällande hamntaxekungörelse har innehavare av allmän hamn
möjlighet att ta ut avgifter av olika slags passerande trafik. Denna fråga
behöver regleras i och med att hamntaxekungörelsen upphör att gälla. Som
exempel på passerande trafik för vilken avgift enligt nuvarande bestämmelser
kan tas ut nämns i propositionen trafiken till en industrikaj i allmän
hamn (enklavtrafik) samt trafiken till och från Vänern som passerar Göteborgs
hamn (passagetrafik).
Hamntaxeområdet fastställs f. n. av sjöfartsverket. Enligt föredraganden
har erfarenheterna av den nuvarande tillämpningen givit vid handen att det
TU 1980/81:29
5
inte sällan förekommit konflikter mellan hamninnehavaren å ena sidan och
trafikanter och andra intressenter å andra sidan. Därför förordas att sjöfartsverket
för passerande trafik även i fortsättningen bör besluta om
taxeområdet efter samma riktlinjer som f. n., trots att verkets befattning
med hamnarnas avgiftssättning föreslås upphöra.
Utskottet har inget att erinra mot vad föredraganden i sammanhanget
har anfört om avgifter för olika slags passerande trafik.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen
a. antar det i proposition 1980/81:132 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1977:180) om införande av kommunallagen
(1977:179),
b. antar det i proposition 1980/81:132 framlagda förslaget till lag
om vissa avgifter i allmän hamn,
c. avslår motionerna 1980/81:2045 (fp) och 1980/81:2080 (s).
Stockholm den 5 maj 1981
På trafikutskottets vägnar
ROLF CLARKSON
Närvarande: Rolf Clarkson (m). Bertil Jonasson (c), Essen Lindahl (s),
Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald
(c), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Anna Wohlin-Andersson
(c), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp), Margit Sandéhn (s), Erik Börjesson
(fp) och Sten-Ove Sundström (s).
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981